NFS 2003:17

1

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

Naturvårdsverkets allmänna råd

om Natura 2000 till 7 kap. miljöbalken samt till

förordningen ( 1998:1252 ) om områdesskydd m.m.;

beslutade den 13 februari

2003.

Områden som ska prioriteras i skyddsarbetet

Till 7 kap. 27 §, tredje stycket, miljöbalken och till 16 § förordningen om

områdesskydd m.m.

Med att ett område skall prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet bör avses att

Natura 2000-områdena skall prioriteras i alla berörda statliga myndigheters

och i kommuners skyddsarbete. Med skyddsarbete bör avses skydd i en vida-

re bemärkelse än endast i form av områdesskydd enligt 7 kap.miljöbalken.

Här avses alla lämpliga åtgärder, även avtal av olika slag och planer som

innebär att gynnsam bevarandestatus kan upprätthållas eller återställas.

Natura 2000-områden bör prioriteras för skötsel och förvaltningsåtgärder.

Vid överväganden om för vilka områden som kostsamma restaureringsåtgär-

der skall vidtas bör Natura 2000-områden prioriteras. Detsamma gäller för

uppföljnings- och övervakningsinsatser. Risken för försämringar bör avgöra

prioriteringen av skyddsåtgärder mellan olika Natura 2000-områden.

Bevaka att gynnsam bevarandestatus bibehålls eller återställs

Till 16 § förordningen om områdesskydd m.m.

Med att myndigheterna skall vidta de åtgärder som behövs eller är lämpliga

med hänsyn till det skyddsintresse som föranlett att ett område förtecknats

bör avses alla skydds- och skötselåtgärder som innebär att gynnsam bevaran-

destatus kan upprätthållas eller återställas i Natura 2000-områden.

Med att myndigheterna särskilt skall bevaka att en gynnsam bevarande-

status bibehålls eller återställs för berörda livsmiljöer och arter bör dessutom

även avses åtgärder för uppföljning av de mål som anges i bevarandesyftet.

Beskrivning av bevarandesyftet

Till 17 § förordningen om områdesskydd m.m.

Med en beskrivning av bevarandesyftet bör avses en formulering av bevaran-

demål för varje förtecknad art och livsmiljö i varje Natura 2000-område. Det-

ta bör göras utifrån de kriterier som uttrycker hur Natura 2000-området kan

bidra till att upprätthålla eller återställa gynnsam bevarandestatus för arten/

naturtypen på biogeografisk nivå. Kriterierna återfinns i definitionen av be-

greppet i 16 § förordningen om områdesskydd m.m. Områdets främsta beva-

NFS 2003:17

Utkom från trycket

den 12 september 2003

NFS 2003:17

2

randesyfte bör också anges. De livsmiljöer och arter som angetts som icke

signifikanta, D, i N2000-databasen, bör inte beskrivas.

Beskrivningarna av bevarandesyftet och beskrivningar av förtecknade livs-

miljöer och arter bör inkluderas i ett samlat dokument, en bevarandeplan, som

tas fram för varje område. Beskrivningen av de förtecknade livsmiljöerna och

arterna görs genom att viktiga förutsättningar för deras gynnsamma bevaran-

destatus samt deras känslighet för förändringar anges. Båda beskrivningarna

bör göras tillgängliga genom att de diarieförs och kungörs. Kungörelsen bör

ske genom att områdeskoderna och namnen på Natura 2000-områdena listas

tillsammans med en information om att bevarandeplanerna för dessa är fast-

ställda. Bevarandesyftet bör alltid vara att upprätthålla eller återställa en

gynnsam bevarandestatus för de livsmiljöer och arter som förtecknats i ett

område.

När krävs tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken ?

Till 7 kap. 28 a § miljöbalken

Med verksamheter eller åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka mil-

jön i ett naturområde som har förtecknats enligt 7 kap. 27 § miljöbalken bör

avses varje aktivitet, tillfällig eller långvarig,

i eller utanför området

,

som

medför risk för en negativ påverkan av betydelse på naturmiljön i det förteck-

nade området. Risk för betydande påverkan på miljön kan föreligga genom

verksamhetens omfattning, dess farlighet/påverkansgrad eller dess konse-

kvenser för miljön på sikt. Påverkan kan vara såväl direkt som indirekt.

Med verksamheter och åtgärder som direkt hänger samman med eller är

nödvändiga för skötseln och förvaltningen av berörda områden bör avses

skötsel och förvaltning som hänger samman med bevarandet av ett Natura

2000-område. Avgörande vid bedömningen av om en åtgärd eller verksamhet

omfattas av undantaget bör vara om den ingår som en del i att upprätthålla

eller återställa gynnsam bevarandestatus i området.

Planerade verksamheter eller åtgärder

Till 7 kap. 28 b § miljöbalken

Med planerade verksamheter eller åtgärder bör avses sådana verksamheter

och åtgärder som är redovisade i översiktsplaner, detaljplaner, koncessioner,

vägutredningar, arbetsplaner, järnvägsutredningar, järnvägsplaner eller verk-

samheter eller åtgärder för vilka tillstånd eller dispens har meddelats eller

sökts med stöd av miljöbalken eller annan lag. Detsamma gäller verksamhe-

ter och åtgärder för vilka bygglov lämnats enligt plan- och bygglagen

(1987:10) eller åtgärder för vilka anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § mil-

jöbalken har skett.

NFS 2003:17

3

Skada på livsmiljön eller livsmiljöer i området som avses att

skyddas

Till 7 kap. 28 b § miljöbalken

Med livsmiljöer som avses skyddas i området bör avses de livsmiljöer, natur-

typer och livsmiljöerna för de arter som har förtecknats i Naturvårdverkets

förteckning (NFS 2001:19, 2002:23, 2002:24, 2002:25 och 2003:14) över

områden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken. Vid bedömningen av vad som

är en skada bör beaktas dels områdets karaktär och känslighet, dels åtgärden

som sådan och dess inverkan på förtecknade livsmiljöer. När länsstyrelsen

upprättat en beskrivning av bevarandesyftet, bör denna ligga till grund för

prövningen. I samtliga fall bör en bedömning göras av hur livsmiljöns gynn-

samma bevarandestatus kan påverkas av verksamheten eller åtgärden. En hel-

hetsbedömning bör göras för att möjliggöra en bedömning av hur verksamhe-

ten eller åtgärden, ensam eller tillsammans med andra pågående eller planera-

de verksamheter eller åtgärder, kommer att påverka förutsättningarna att

långsiktigt bevara naturtypen/livsmiljön i området.

En störning som på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet i

området av arten eller arterna som avses skyddas

Till 7 kap. 28 b § miljöbalken

Med de arter som avses skyddas i området avses de arter som har förtecknats

i Naturvårdsverkets förteckning (NFS 2001:19, 2002:23, 2002:24, 2002:25

och 2003:14) över områden som avses i 7 kap. 27 § miljöbalken. Störningen

bör ställas i relation till artens population och dess utveckling i området sna-

rare än effekterna på ett enskilt par eller enskild individ. När länsstyrelsen

upprättat en beskrivning av bevarandesyftet, bör denna ligga till grund för

prövningen. I samtliga fall bör en bedömning göras av hur artens gynnsamma

bevarandestatus kan påverkas av verksamheten eller åtgärden. Med att stör-

ningen på ett betydande sätt kan försvåra bevarandet bör avses att störningen

på ett betydande sätt försvårar för den förtecknade arten att fortleva i livskraf-

tiga bestånd i området. En helhetsbedömning bör göras för att möjliggöra en

bedömning av hur verksamheten eller åtgärden, ensam eller tillsammans med

andra pågående eller planerade verksamheter eller åtgärder, kommer att på-

verka förutsättningarna att långsiktigt bevara arten/arterna i området.

Inför tillståndsprövningen enligt 7 kap. 29 och 29 b §§

miljöbalken

Till 7 kap. 29 § miljöbalken

Ärendet bör överlämnas till regeringens tillåtelseprövning om prövnings-

myndigheten bedömer att samtliga tre förutsättningar i 7 kap. 29 § är upp-

fyllda.

Med att det saknas alternativa lösningar bör avses att alla rimliga alternativ

är uttömda, dvs. om de innebär skada/betydande störning eller är ekonomiskt

orimliga.

NFS 2003:17

4

Elanders Gotab 43109, Stockholm 2003

En kompensationsåtgärd bör motsvara den förlust skadan/störningen inne-

bär för nätverket Natura 2000 och ha motsvarande proportioner. De kompen-

serande åtgärderna bör finnas på plats när förlusten sker, om så är möjligt.

Kompensationen bör i första hand bestå i att t.ex. en restaurering sker i det ak-

tuella Natura 2000-området. Om detta inte är möjligt kan kompensationen be-

stå i att åtgärder vidtas i ett närliggande område. Ett helt nytt område får dock

utses som kompensation om inte andra alternativ finns. Det bör ligga i samma

biogeografiska region och inte vara ett sådant objekt som borde ha utsetts till

nätverket från början.

Till 7 kap. 29 b § miljöbalken

Länsstyrelsens yttrande bör avse om tillstånd kan lämnas eller ej. I yttrandet

bör länsstyrelsen även ange om miljökonsekvensbeskrivningen innehåller de

uppgifter som behövs för prövningen enligt 7 kap. 28 a och 28 b §§ eller om

den behöver kompletteras eller ändras. Länsstyrelsen bör peka på sådana fak-

torer som är speciellt viktiga att utreda samt vid behov informera om kun-

skapsunderlag.

Beslut som kan påverka miljön i ett Natura 2000-område

Till 19 § förordningen om områdesskydd m.m.

Det bör framgå av beslutsmotivering till beslut som kan påverka miljön i ett

Natura 2000-område vilken bedömning myndigheten har gjort av verksamhe-

tens eller åtgärdens påverkan på området samt vilken effekt och vilka konse-

kvenser detta får på bevarandesyftet. Om beslutet omfattar villkor bör det

framgå vilka som avser “Natura 2000 frågan”.

NATURVÅRDSVERKET

LARS-ERIK LILJELUND

Helene Lindahl

(Skötselenheten)