NFS 2006:10

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

NFS 2006:10

Utkom från trycket

den 0 november 2006

Naturvårdsverkets allmänna råd

till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om

deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av

avfall vid anläggningar för deponering av avfall

beslutade den 6 oktober 2006.

Till 2 §

Föreskrifterna bör även tillämpas på icke-farligt och farligt avfall som används

för konstruktionsändamål under tätskiktet i deponin.

Till 4 §

Den grundläggande karaktäriseringen bör i möjligaste mån beskriva avfallets

egenskaper vid tidpunkten för deponering. Det bör inte vara nödvändigt att ut-

föra en ny grundläggande karaktäriseringen om avfallets egenskaper förändrats

enbart genom att avfallet lagrats en tid före deponeringen, om förändringen inte

medför utökad miljörisk vid deponeringen.

Till 5 §

Avfallets sammansättning bör kunna beskrivas utan att analyser genomförs

av avfallet.

För sådant avfall som är undantaget från kravet på provning bör det inte vara

nödvändigt att ange utlakningsegenskaper.

Till 6 §

De parametrar som är typiska för avfallet, varierar kraftigt, som ligger nära eller

på annat sätt riskerar att överskrida ett gränsvärde bör anses utgöra nyckelpara-

metrar. Även osäkerheter och risken för att få in föroreningar i processen som

genererar avfallet bör ingå i bedömningen när nyckelparametrar identifieras.

Tidsvariationen av halterna i avfallet bör avgöra hur ofta nyckelparametrarna

ska undersökas. Kunskap om återkommande förändringar av processerna

som ger upphov till avfallet bör också påverka intervallet för undersökning

av nyckelparametrarna. Intervall för undersökning av nyckelparametrar bör

framgå av provtagningsplanen.

Till 7 §

För att betraktas som regelbundet uppkommet avfall bör processerna som ge-

nererar avfallet vara välkända och bygga på etablerad teknik. Processerna bör

2

NFS 2006:10

även vara stabila med liten eller välkänd variation av råvaror och material så att

egenskaperna hos avfallet som genereras i processen kan förutses. För att anses

utgöra regelbundet genererat avfall bör avfallet uppkomma årligen.

Till 8 §

För att räknas som likadana bör processerna i de olika anläggningarna vara så

lika att avfallet förväntas få liknande egenskaper. Vid bedömning av proces-

serna bör sådana olikheter i processerna beaktas som kan innebära att avfallet

som genereras inte är likartat, t ex olika bränslen, temperaturer, material eller

råvaror.

Till 9 §

Förändringar som innebär att det saknas kunskap om avfallet eller att det kan

förväntas att avfallet ändrat karaktär, bör anses vara betydande förändringar.

Vid processförändringar som inte kan antas förändra avfallets karaktär bör

det inte vara nödvändigt att genomföra en ny grundläggande karaktärisering.

Behov av en ny grundläggande karaktärisering bör istället uppmärksammas om

överensstämmelseprovningen visar att avfallet ändrat karaktär så att gränsvärden

i föreskriften riskerar att överskridas.

Till 11 §

För analys av avfall med hög andel elementärt kol bör inte metoderna i bilaga

bedömas som tillämpbara. Vid analys av sådant avfall bör sådana metoder

som särskiljer elementärt kol från TOC användas.

Till 12 §

Avfall som med enklare metoder, t ex krossning kan behandlas för att genomgå

provning bör inte anses utgöra sådant avfall där provning är praktiskt ogenom-

förbar. I de fall där det kan antas att ett gränsvärde överskrids bör det särskilt

utredas om avfallet kan behandlas för att möjliggöra provning. För avfall som

inte kan provas bör de övriga uppgifterna i den grundläggande karaktäriseringen

säkerställa att avfallet får tas emot på deponin.

Till 15 §

Jämförelse bör göras med de gränsvärden som anges i föreskriften när alternativa

metoder används där kemisk jämvikt uppnås mellan avfall och lakvatten.

Avfall som består av större block bör krossas och provas enligt standardise-

rade metoder samt jämföras med de gränsvärden som anges i föreskriften.

Till 17 §

Resultaten från överensstämmelseprovningen och den ursprungliga grundläg-

gande karaktäriseringen bör anses överensstämma om resultaten inte signifikant

avviker från varandra. Resultaten bör inte anses överensstämma om bedöm-

ningen av vilken deponiklass där avfallet får tas emot ändras.

NFS 2006:10

En ny grundläggande karaktärisering bör även utföras om det av andra skäl

bedöms att avfallet ändrat karaktär.

Avfall från likadana processer men från olika anläggningar som inte ge-

nomgår grundläggande karaktärisering bör överensstämmelseprovas innan

deponering sker.

Till 21 §

Det bör inte vara acceptabelt att farligt avfall deponeras på en deponi för inert

avfall, även om utlakningen från avfallet underskrider gränsvärdena i 22 och

2 §§.

Till 22 §

Gränsvärdet för mängden av torrsubstans för lösta ämnen bör kunna ersätta

gränsvärden för både koncentration och mängd av klorider och sulfater.

Till 23 §

Vid jämförelse med gränsvärdena som anges för TOC, BTEX, PCB och mine-

ralolja bör halterna i avfallet baseras på torr vikt, (torrsubstans).

Till 26 §

Deponering av avfall som innehåller gips bör ske separat från avfall med or-

ganiskt innehåll. Avfall som efter sortering innehåller rester av gips bör inte

betraktas som ett gipsbaserat avfall. Utsorterade fraktioner av gips i form av

gipsskivor bör betraktas som gipsbaserat avfall.

En okulär besiktning av avfallet bör i de flesta fall räcka för bestämning av

om avfallet är gipsbaserat.

Till 27 §

Icke-farligt avfall som samdeponeras med stabilt icke-reaktivt asbestavfall bör

anses undantaget från krav på provning.

Till 29 §

Vid bedömning av buffertförmågan (ANC) bör pH-värdet hos lakvattnet från

det farliga avfallet inte understiga 6 inom kort tid efter deponeringstillfället.

Till 30 §

Gränsvärdet för mängden av torrsubstans för lösta ämnen bör kunna ersätta

gränsvärden för både koncentration och mängd av klorider och sulfater.

Till 31 §

Med biologiskt nedbrytbart avfall bör avses sådant organiskt avfall som omfattas

av deponeringsförbudet enligt 0 § i förordningen (200:52) om deponering

NFS 2006:10

av avfall. Även avfallsslagen komposterat slam från rening av avloppsvatten

och animaliska avfall som omfattas av undantag från deponeringsförbudet

2 § Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (200:) om hantering

av brännbart avfall och organiskt avfall, bör anses utgöra biologiskt nedbrytbart

avfall.

Kravet på att stabilt icke-reaktivt farligt avfall inte får samdeponeras med

biologiskt nedbrytbart avfall bör tillämpas från och med den tidpunkt faktisk

deponering sker. I de fall där det finns kunskap om biologisk nedbrytbarhet i

tidigare deponerat avfall och detta kan påverka senare deponering så bör dock

även detta beaktas.

Till 32 §

Gränsvärden för TOC enligt 29 § och kravet på att stabilt icke-reaktivt farligt

avfall inte får deponeras tillsammans med biologiskt nedbrytbart avfall enligt

§ bör inte tillämpas för stabilt icke-reaktivt asbestavfall.

Till 34 §

Gränsvärdet för mängden av torrsubstans för lösta ämnen bör kunna ersätta

gränsvärden för både koncentration och mängd av klorider och sulfater.

Till 35 §

Vid jämförelse med gränsvärdena som anges för GF och TOC bör halterna i

avfallet baseras på torr vikt, (torrsubstans).

Till 35 a §

En ansökan om dispens bör göras minst tre månader innan dispensen behöver

tas i anspråk.

Till 35 c §

Vid bedömning av möjligheter till dispens bör det särskilt beaktas om den

aktuella deponin har speciella förutsättningar som gör att ett högre gränsvärde

för avfall kan meddelas utan risk för människors hälsa eller miljön.

Det långsiktiga perspektivet för deponin bör särskilt beaktas vid bedöm-

ningen. Förutom lakvattenhanteringen i den aktiva fasen bör även omhänder-

tagande av lakvattnet i deponins passiva fas uppmärksammas.

Vid prövningen bör de gränsvärden som är aktuella för dispens bedömas uti-

från ämnenas inneboende egenskaper. För ämnen som ackumuleras i miljön bör

det särskilt utredas om högre gränsvärden skulle medföra någon ökad risk.

I en dispensansökan bör det framgå om det aktuella avfallet har egenskaper

som kan påverka andra avfall och material i deponin och, om så är fallet, bör

påverkan beskrivas.

Om dispens medges bör det i beslutet anges nya gränsvärden för utlakning

som ska gälla för det avfall som omfattas av dispensbeslutet. Beslutsunderlaget

i dispensärenden bör vara så fullständigt att dispens bör kunna meddelas för

deponins hela verksamhetstid eller så länge som förhållandena vid deponin är

oförändrade.

⁵

NFS 2006:10

Om kommunen är tillsynsmyndighet för deponin bör synpunkter inhämtas

från länsstyrelsen vid prövning av dispensen. Om länsstyrelsen är tillsynsmyn-

dighet bör synpunkter inhämtas från kommunen.

En ansökan om dispens bör, utöver vad som framgår av 5 c § innehålla:

. uppgift om verksamhetsutövaren för deponin: namn, organisationsnummer,

adress, telefonnummer och kontaktperson,

2. uppgifter om beslut om gällande tillstånd enligt miljöskyddslagen

(969:87) eller miljöbalken (998:808), samt i förekommande fall beslut om

anpassningsplan för deponin,

. information om grundläggande karaktärisering av avfallet enligt 5 §,

. uppgifter om mängd avfall som omfattas av dispensen,

5. uppgift om vilka avfallsslag som kommer att samdeponeras med avfallet

som är aktuellt för dispens, samt uppgifter om tidigare deponerat avfall om

dessa finns tillgängliga,

6. uppgifter om tidigare meddelade dispenser för högre gränsvärde.

Till 37 §

Okulärbesiktning bör i normalfallet vara tillräcklig för att bedöma om avfallet

överensstämmer med handlingarna.

I särskilda fall bör kontrollen innefatta provning av levererat avfall för att

kontrollera att avfallet överensstämmer med dokumentationen.

Till 40 §

En plan för att kontrollera levererat avfall bör innefatta fastställda dokumen-

terade rutiner för hur kontrollen ska gå till. Rutiner bör finnas för att bedöma

dokumentationen för avfallet samt förfarandet vid stickprovskontroller och

provning av avfallet i särskilda fall.

Till 44 §

De övergångsregler för befintliga deponier som anges i 38 § förordningen

(200:52) om deponering av avfall bör tillämpas även på föreskrifterna 200:0

om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anlägg-

ningar för deponering av avfall. Detta innebär att deponier som ska anpassas

bör följa föreskrifterna senast vid utgången av 2008 och att föreskrifterna inte

bör anses tillämpliga på deponier som ska avslutas.

Naturvårdsverket

LARS-ERIK LILJELUND

Carl-Mikael Svensson

(Enheten för förorenade områden)