Föreskrifter och allmänna råd om utsläppsrätter för koldioxid

Tillstånd till utsläpp av koldioxid

Ansökan

Tilldelning av utsläppsrätter

Övervakning av utsläpp

Förenklade krav för anläggningar med små utsläpp

Kontroll och kvalitetssäkring

Årlig utsläppsrapport

Arkivering av uppgifter

Verifiering av utsläppsrapporter

Bilaga 1

1.1 Kontroll och kvalitetssäkring

1.1.1 Datainsamling och datahantering

Verksamhetsutövaren skall upprätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett effektivt datahanteringssystem för övervakning och rapportering av utsläpp i enlighet med övervakningsprogrammet och dessa föreskrifter . Detta datahanteringssystem inbegriper mätning, övervakning, analys, arkivering, bearbetning och beräkning av parametrar för att möjliggöra rapportering av utsläppen .

Dokumentering skall omfatta ordningsföljd och samverkan vad gäller datahantering och de metoder som används för beräkning eller mätning,

1.1.2 Kontrollsystem

Verksamhetsutövaren skall upprätta, dokumentera, genomföra och upprätthålla ett effektivt kontrollsystem för att säkerställa att den årliga utsläppsrapport som är resultatet av datahanteringssystemet inte innehåller felaktigheter och att den är förenlig med övervakningsprogrammet och dessa föreskrifter .

Kontrollsystemet skall bestå av följande delar:

• Verksamhetsutövarens eget system för bedömning av inneboende risk och kontrollrisk för felaktigheter, missvisande uppgifter och utelämnanden och avvikelser jämfört med övervakningsprogrammet och dessa föreskrifter .
• Kontroller för att minska de identifierade riskerna.

Verksamhetsutövaren skall utvärdera och förbättra sitt kontrollsystem . Utvärderingen skall innefatta intern granskning av kontrollsystemet och de uppgifter som rapporteras . Kontrollsystemet får hänvisa till andra förfaranden och dokument, inklusive sådana som ingår i ledningssystem som EMAS, SS-EN ISO 14001, ISO 9001 och system för finansiell kontroll. När en sådan hänvisning har gjorts skall verksamhetsutövaren se till att det system som tillämpas beaktar kraven i övervakningsprogrammet och dessa föreskrifter .

1.1.3 Kontroller

Verksamhetsutövaren skall kontrollera och begränsa inneboende risker och kontrollriskerna enligt avsnitt 2 i enlighet med avsnitt 1 .1 .3 .1 – 1 .1 .3 .6 . Med inneboende risk menas risken för att en parameter i den årliga utsläppsrapporten kan medföra väsentliga felaktigheter, om den inte omfattas av relevant kontrollverksamhet . Via kontroll- och kvalitetssäkringsprocessen skall verksamhetsutövaren styra och reducera den återstående osäkerheten hos uppgifterna i utsläppsrapporten .

1 .1 .3 .1 Förfaranden och ansvarsområden

Bilaga 1

Verksamhetsutövaren skall göra en ansvarsfördelning för all datahantering och för alla kontroller . Motstridiga uppgifter skall skiljas åt om det är möjligt vilket även gäller datahantering och kontroll, annars skall alternativa kontroller införas .

Verksamhetsutövaren skall upprätta skriftliga förfaranden för datahantering enligt avsnitt 1 .1 .1 och kontrollerna enligt avsnitt 1 .1 .3 .2 - 1 .1 .3 .6 . Förfarandena skall omfatta 1 . riskbedömning för avgränsning och utvärderingar av kontrollsystemet enligt avsnitt 1 .1 .2, 2 . förvaltning av den kompetens som krävs för de ansvarsområden som fördelats enligt första stycket, 3 . kvalitetssäkring av den mätutrustning och informationsteknik som används, enligt avsnitt 1 .1 .3 .2, 4 . intern granskning av rapporterade uppgifter enligt avsnitt 1 .1 .3 .3, 5 . processer som lagts ut på entreprenad enligt avsnitt 1 .1 .3 .4, 6 . korrigeringar och korrigerande åtgärder enligt avsnitt 1 .1 .3 .5 och 7 . register och dokumentation enligt avsnitt 1 .1 .3 .6 .

Alla dessa förfaranden skall där det är lämpligt omfatta

• ansvarsfördelning,
• register, både elektroniska och fysiska beroende på vad som är tillämpligt och lämpligt,
• informationssystem som används,
• indata och utdata, med tydlig koppling till föregående och nästföljande steg i datahanteringen, och
• frekvens .

Förfarandena skall vara utformade så att de begränsar de identifierade riskerna .

1 .1 .3 .2 Kvalitetssäkring

Verksamhetsutövaren skall se till att den berörda mätutrustningen regelbundet kalibreras, justeras och kontrolleras, även innan den tas i bruk . Kontroll skall ske mot mätstandarder som kan hänföras till internationella mätstandarder när sådana finns tillgängliga, i enlighet med de risker som identifieras enligt avsnitt 1 .1 .2 .

När mätutrustningen inte uppfyller kraven skall verksamhetsutövaren omedelbart vidta nödvändiga korrigerande åtgärder . Protokoll över kalibreringsresultat skall arkiveras i tio år .

Om verksamhetsutövaren använder informationsteknik, inbegripet datateknik för processtyrning, skall den utformas, dokumenteras, testas, genomföras, kontrolleras och underhållas på ett sådant sätt att det garanterar en tillförlitlig, noggrann och punktlig bearbetning av data i enlighet med de risker som identifieras enligt avsnitt 1.1.2. Detta omfattar en korrekt användning av de beräkningsformler som ingår i övervakningsprogrammet . Kontrollen av infor-

mationstekniken skall omfatta åtkomstskydd, säkerhetskopior, dataräddning, Bilaga 1 kontinuitetsplanering och säkerhet .

1 .1 .3 .3 Granskning och validering av data

För att hantera dataflödet skall verksamhetsutövaren fastställa former för och genomföra granskning och validering av data i enlighet med de risker som identifieras enligt avsnitt 1.1.2. Dessa valideringar kan utföras antingen manuellt eller elektroniskt . De skall om möjligt utformas på ett sådant sätt att det från början finns tydliga gränser för när data skall förkastas.

Enkel och effektiv granskning av data kan utföras på operativ nivå genom en jämförelse av kontrollerade värden med hjälp av vertikala och övergripande metoder .

Med en vertikal metod jämförs utsläppsdata som övervakats för samma anläggning under olika år . Ett övervakningsfel är troligt om skillnaderna mellan de årliga uppgifterna inte kan förklaras av följande .

• Förändringar i verksamhetens omfattning .
• Förändringar som rör bränslen/material .
• Förändringar i de processer som orsakar utsläpp (t .ex . energieffektivitetsförbättringar) .

Med en övergripande metod jämförs i förekommande fall värden från olika system för insamling av driftdata enligt följande .

• Jämförelse av förbrukat bränsle/material som uppmätts vid utsläppskällan eller registrerats på annat sätt med uppgifter om bränsle/material-inköp och lagerförändringar .
• Jämförelse mellan emissionsfaktorer som har analyserats, beräknats eller erhållits från bränsleleverantören och nationella eller internationella referensfaktorer för utsläpp av jämförbara bränslen .
• Jämförelse mellan emissionsfaktorer baserade på bränsleanalyser och nationella eller internationella referensfaktorer för utsläpp av jämförbara bränslen .
• Jämförelse mellan uppmätta och beräknade utsläpp .

1 .1 .3 .4 Processer som läggs ut på entreprenad

När en verksamhetsutövare väljer att lägga ut en process som ingår i dataflödet på entreprenad skall denne kontrollera kvaliteten på dessa processer i enlighet med de risker som identifieras enligt avsnitt 1.1.2. Verksamhetsutövaren skall fastställa lämpliga krav för resultat och metoder och granska kvaliteten .

1 .1 .3 .5 Korrigeringar och korrigerande åtgärder

Om man finner att någon del av datahanteringssystemet eller kontrollerna (anordning, utrustning, personal, leverantör, förfarande eller något annat) inte fungerar effektivt eller fungerar utanför de fastställda gränserna, skall verksamhetsutövaren utan dröjsmål göra lämpliga korrigeringar och de förkastade uppgifterna skall korrigeras . Verksamhetsutövaren skall bedöma giltigheten för resultaten av de tillämpliga stegen, fastställa den grundläggande orsaken

till funktionsstörningen eller felaktigheten och vidta lämpliga korrigerande åtgärder . Bilaga 1

1 .1 .3 .6 Register och dokumentation

Verksamhetsutövaren skall se till att relevanta dokument finns tillgängliga när och om de behövs för att datahanteringen och kontrollerna skall kunna utföras. Verksamhetsutövaren skall ha ett förfarande för att identifiera, framställa, distribuera och kontrollera versionen av dessa dokument .

1.2 Övervakning genom beräkning

1.2.1 Osäkerhetsbedömning vid beräkning

Vid övervakning genom beräkning skall verksamhetsutövaren ha kunskap om osäkerheten i de utsläppsdata som rapporteras .

För mätutrustning som används vid övervakning genom beräkning skall verksamhetsutövaren bedöma mätutrustningens mätosäkerhet för att kunna avgöra vilken övervakningsnivå som mätutrustningen uppfyller . Bedömningen av mätutrustningens mätosäkerhet skall omfatta:

• Osäkerheten hos alla komponenter i hela mätsystemet
• Osäkerhet i samband med kalibrering .
• Eventuell ytterligare osäkerhet beroende på hur mätutrustningen används i praktiken .

Verksamhetsutövaren skall beräkna den osäkerhet som är förbunden med fastställandet av aktivitetsdata för varje bränsle/material . Beräkningen skall baseras på de specifikationer som tillhandahålls av leverantören av mätutrustningen. Om dessa specifikationer inte finns tillgängliga skall verksamhetsutövaren utföra en osäkerhetsbedömning av mätutrustningen . I bägge fall skall beräkningen ta hänsyn till nödvändiga korrigeringar av dessa specifikationer från effekter till följd av de faktiska användarförhållandena . Effekter kan vara utrustningens ålder, villkor i den fysiska miljön, kalibrering och underhåll . Dessa korrigeringar kan inkludera en konservativ sakkunnig bedömning .

Vid dessa beräkningar skall mätosäkerhet uttryckas som kombinerad mätosäkerhet under ett kalenderår för hela mätsystemet uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 %. Även de osäkerhetssiffror som anges i övervakningsnivåer i bilaga 2 – 11 avser kombinerad mätosäkerhet under ett kalenderår för hela mätsystemet uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 % .

Vid användning av kommersiella bränslen/material får verksamhetsutövaren fastställa aktivitetsdata enbart utifrån den fakturerade mängden bränsle eller material utan ytterligare enskilda bevis på osäkerhet i detta sammanhang . Verksamhetsutövaren skall då säkerhetsställa att respektive osäkerhetskrav för aktivitetsdata uppfylls enligt relevanta nationella eller internationella standarder för kommersiella transaktioner .

Beräkning av osäkerhet Bilaga 1

Verksamhetsutövaren skall beräkna den successivt adderande effekten av osäkerheter för alla delar av mätsystemet för aktivitetsdata . Beräkningen 4,5,6 skall ske med tillämpning av felfortplantningslagen som ger två praktiska regler för hur man skall kombinera okorrelerad osäkerhet genom addition och multiplikation eller konservativ approximering om ömsesidigt beroende osäkerheter uppträder .

a) Osäkerhet för en summa:

Detta kan användas för t .ex . enskilda bidrag till ett årsvärde . Följande formel gäller för okorrelerade osäkerheter:

2 2 2

(U1

• x1) + (U2
• x2 ) + . . . + (Un
• xn )

Utotal =

x1 + x2 + . . . + xn

Följande formel gäller för ömsesidigt beroende osäkerheter:

(U1

• x1 ) + (U2
• x2 ) + . . . + (Un
• xn )

Utotal =

x1 + x2 + . . . + xn

där:

• Utotal är summans osäkerhet, uttryckt i procent;
• Ui och xi är de osäkra mängderna och deras respektive procentuella osäkerhet .

b) Osäkerhet för en produkt

Detta kan användas för t .ex . olika parametrar som används för att omvandla ett mätvärde till massflödesdata. Följande formel gäller för okorrelerade osäkerheter: 2 2 2

Utotal = U1 + U2 + . . .+ Un

Följande formel gäller för ömsesidigt beroende osäkerheter:

Utotal = U1 + U2 + . . . + Un

där:

• Utotal är produktens osäkerhet, uttryckt i procent .
• Ui är den procentuella osäkerheten för varje mängd .

Bilaga 1 till 2000 års Good Practice Guidance samt i bilaga I i Revised 1996 IPCC Guidelines (Reporting Instructions): http://www .ipcc-nggip .iges .or .jp/public/public .htm . Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement, ISO/TAG 4 . Publicerad av International Standardisation Organisation (ISO) 1993 (ny korrigerad upplaga, 1995) på uppdrag av BIPM, IEC, IFCC, ISO, IUPAC, IUPAP och OIML . ISO‑5168:2005 Measurement of fluid flow – Procedures for the evaluation of uncertain- 24 ties .

1.2.2 Fastställande av aktivitetsdata Bilaga 1 Beräkningsformler

Beräkningen av koldioxidutsläpp skall antingen grundas på formeln

Koldioxidutsläpp = aktivitetsdata * emissionsfaktor * oxidationsfaktor

eller på en annan metod om denna definieras i bilagorna 2‑11.

Uttrycken i denna formel specificeras för förbränningsutsläpp och processutsläpp på följande sätt:

Aktivitetsdata för förbränningsutsläpp skall utgå från bränsleförbrukning . Mängden bränsle som används skall när det handlar om energiinnehåll uttryckas som TJ om inte annat anges i dessa föreskrifter . Emissionsfaktorn skall uttryckas som ton CO2/TJ, om inte annat anges i dessa föreskrifter . När ett bränsle förbrukas oxideras inte allt kol i bränslet till koldioxid . Ofullständig oxidation uppstår på grund av en ineffektiv förbränningsprocess, där en del av kolet inte förbränns eller delvis oxideras till sot eller aska . Ooxiderat kol eller delvis oxiderat kol tas med beräkningen i oxidationsfaktorn, uttryckt som del . Oxidationsfaktorn skall uttryckas som del av värdet ett . Följande beräkningsformel blir resultatet:

Koldioxidutsläpp = bränsleflöde [ton eller Nm ] * effektivt värmevärde [TJ/ton eller TJ/Nm ] * emissionsfaktor [ton CO2/TJ] * oxidationsfaktor

Beräkningen av förbränningsutsläpp specificeras närmare i bilaga 2.

Aktivitetsdata för processutsläpp skall utgå från materialförbrukning, genomströmning eller produktionsresultat och uttryckas i ton eller Nm . Emissionsfaktorn skall uttryckas som [ton CO2/ton eller ton CO2/ Nm ] . Kolinnehåll i insatsmaterial som inte omvandlas till koldioxid under processen tas med i beräkningen i omvandlingsfaktorn, som skall uttryckas som en del . Om omvandlingsfaktorn tas med i beräkningen i emissionsfaktorn skall inte en separat omvandlingsfaktor tillämpas . Mängden använt insatsmaterial skall uttryckas i massa eller volym [ton eller Nm ] . Följande beräkningsformel blir resultatet:

Koldioxidutsläpp =aktivitetsdata [ton eller Nm ] * emissionsfaktor [ton CO2/

ton eller Nm ] * omvandlingsfaktor

Beräkningen av processutsläpp specificeras ytterligare i bilagorna 2‑11. Omvandlingsfaktor används inte i alla beräkningsmetoder .

Aktivitetsdata

Aktivitetsdata utgör uppgifter om bränsleförbrukning, materialflöde, insatsmaterial eller produktion . Aktivitetsdata för bränslen liksom för råmaterial eller produkter uttryckts som massa eller volym [ton eller Nm ] .

Verksamhetsutövaren kan basera aktivitetsdata på den fakturerade mängden Bilaga 1 bränsle/material, fastställd i enlighet med dessa föreskrifter och de fastställda övervakningsnivåerna . I de fall då aktivitetsdata för beräkningen av utsläpp inte kan fastställas direkt, skall aktivitetsdata fastställas genom en uppskattning av lagerförändringar:

Material C = Material P + (Material S – Material E) – Material O där Material C är material som bearbetats under rapporteringsperioden, Material P är material som inköpts under rapporteringsperioden, Material S är materiallager i början av rapporteringsperioden, Material E är materiallager i slutet av rapporteringsperioden, Material O är material som används för andra ändamål (transport eller återförsäljning .)

I de fall då det inte är tekniskt möjligt eller skulle leda till orimligt höga kostnader att fastställa ”Material S” och ”Material E” genom direkt mätning, kan verksamhetsutövaren uppskatta dessa två mängder på grundval av

• uppgifter från tidigare år och korrelation med produktionsresultatet under rapporteringsperioden, eller
• dokumenterade metoder och motsvarande uppgifter i reviderade räkenskaper för rapporteringsperioden .

I de fall då det inte är tekniskt möjligt att fastställa årliga aktivitetsdata för exakt ett helt kalenderår, eller detta skulle leda till orimligt höga kostnader, får verksamhetsutövaren välja nästa lämpliga arbetsdag för att skilja ett rapporteringsår från nästa. De avvikelser som kan gälla för en eller flera bränslen/material skall anges tydligt, ligga till grund för ett värde som är representativt för kalenderåret och konsekvent beaktas för det följande året .

1.2.3 Fastställande av emissionsfaktorer

För omvandling av kol till koldioxid skall faktorn 3,664 ton CO2/ton C användas .

Alla uppgifter som kan bedömas vara av betydelse beträffande de använda emissionsfaktorerna, inklusive informationskällor och resultat av analyser av bränsle, insatsmaterial och producerat material, skall dokumenteras .

I avsnitt 2 anges icke‑verksamhetsspecifika emissionsfaktorer.

I avsnitt 3 anges hur verksamhetsspecifika emissionsfaktorer skall fastställas.

För bränslen eller material som innehåller såväl fossilt kol som kol från biomassa skall en vägd emissionsfaktor på grundval av andelen fossilt kol tillämpas . Denna beräkning skall dokumenteras enligt bestämmelserna i avsnitt 3 .

Ingående koldioxid som överförs till en anläggning som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter som del av ett bränsle (t .ex . masugnsgas, koksugnsgas eller naturgas), skall inkluderas i emissionsfaktorn för det 26 bränslet .

Ingående koldioxid som härrör från bränsle/material men som sedan överförts från en anläggning som del av ett bränsle får dras ifrån denna anläggnings Bilaga 1 utsläpp — oavsett om det överförs till en annan anläggning som omfattas av handeln med utsläppsrätter eller inte, om detta godkänns av länsstyrelsen .

1.2.4 Fastställande av effektiva värmevärden

I avsnitt 2 anges icke‑verksamhetsspecifika effektiva värmevärden.

I avsnitt 3 anges hur verksamhetsspecifika effektiva värmevärden skall fastställas .

1.2.5 Fastställande av oxidationsfaktor och omvandlingsfaktor

Om emissionsfaktorn inte beaktar huruvida delar av kolet omvandlas till koldioxid eller inte, skall en oxidationsfaktor eller omvandlingsfaktor användas .

Om olika bränslen eller material används vid en anläggning, och verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer beräknas, kan verksamhetsutövaren fastställa en enda sammantagen oxidationsfaktor för verksamheten och tillämpa denna på samtliga bränslen eller material, eller hänföra ofullständig oxidation till ett enda större bränsle‑ eller materialflöde och använda värdet 1 för de övriga.

Alla uppgifter av betydelse beträffande de använda oxidations-/omvandlingsfaktorerna, inklusive informationskällor och resultat av analyser av bränsle, insatsmaterial och producerat material, skall dokumenteras .

I avsnitt 3 anges hur verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer och omvandlingsfaktorer skall fastställas .

1.2.6 Totala osäkerhetströsklar för alternativ övervakningsmetod

Tabell 1

Anläggningskategori Osäkerhetströskel för det totala årliga utsläppsvärdet Kategori I-anläggning ± 7 .5 % Kategori II-anläggning ± 5 .0 % Kategori III-anläggning ± 2 .5 %

1.3 Övervakning genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal

1.3.1 Särskild osäkerhetsanalys

Om verksamhetsutövaren avser att övervaka utsläppen med kontinuerlig mätning i rökgaskanal, CEMS, skall denne utföra en särskild osäkerhetsanalys . Resultatet av denna skall utgöra underlag för bedömningen enligt 25 § andra stycket av om kontinuerlig mätning i rökgaskanal ger en sammanlagd mindre osäkerhet än vad beräkning skulle ge vid tillämpning av en kombination av de högsta övervakningsnivåerna .

Den särskilda osäkerhetsanalysen skall utföras för såväl den kontinuerliga Bilaga 1 mätningen av utsläpp som för den bekräftande beräkningen och skall genomföras innan kontinuerlig mätning i rökgaskanal används för övervakning av utsläpp . Jämförelsen mellan beräkning och kontinuerlig mätning skall grundas på jämförelse av sammanlagda kombinerade mätosäkerheter under ett kalenderår uttryckt som den relativa mätosäkerheten i procent av mätvärdet vid en konfidensnivå av 95 %.

Den särskilda osäkerhetsanalysen skall ta hänsyn till följande osäkerhetskällor för både koncentrationsmätningarna och rökgasflödesmätningarna.

• Osäkerheten hos den kontinuerliga mätutrustning .
• Osäkerhet vid kalibreringen .
• Osäkerhet beroende på hur övervakningsutrustningen används i praktiken .

Den särskilda osäkerhetsanalysen för den bekräftande beräkningen skall ta hänsyn till följande osäkerhetskällor vad gäller fastställandet av aktivitetsdata .

• Osäkerheten hos mätutrustning .
• Osäkerhet vid kalibreringen .
• Osäkerhet beroende på hur mätutrustningen används i praktiken .

Den särskilda osäkerhetsanalysen för den bekräftande beräkningen skall ta hänsyn till följande osäkerhetskällor vad gäller fastställandet av värmevärden, emissions- och oxidationsfaktorer eller uppgifter .

• Osäkerheten för varje tillämpad övervakningsnivå .
• Osäkerhet beroende på hur beräkningarna utförs i praktiken .

1.3.2 Krav på mätsystemet för kontinuerlig mätning i rökgaskanal och handhavandet av detta

Systemet för kontinuerlig mätning i rökgaskanal, samt de rutiner som är knutna till detta, skall uppfylla bestämmelserna i CEN 14181 ”Stationary source emissions – Quality assurance of automated measuring systems” (Utsläpp till utomhusluft – Kvalitetssäkring för automatiska mätsystem) .

Koldioxidhalt och rökgasflöde skall mätas i enlighet med relevanta CEN‑standarder där sådana finns. Om CEN‑standarder inte finns skall ISO‑standarder eller nationella standarder tillämpas. Om inga gällande standarder finns skall mätning göras i enlighet med standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis .

Funktionalitet och prestanda för ett system för kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall kontrolleras regelbundet, bl .a . med avseende på

• svarstid,
• linjäritet,
• interferens,
• nollpunkts- och spanpunktsdrift och
• kontroll mot referensmetod .

Verksamhetsutövaren skall uppge osäkerhetssiffran från denna första omfattande osäkerhetsanalys i sin årliga utsläppsrapport, till dess att länsstyrelsen granskar

valet av kontinuerlig mätning framför beräkning och begär att osäkerhetssiffran skall räknas om . Bilaga 1

1.3.3 Årlig bekräftande beräkning

För varje kalenderår skall utsläpp som fastställs med hjälp av ett system för kontinuerlig mätning i rökgaskanal, CEMS, styrkas genom kompletterande beräkningar av utsläppen . Denna jämförelse mellan kontinuerlig mätning i rökgaskanal och kompletterande beräkning skall grundas på en identisk förteckning över källor och utsläpp . I de kompletterande beräkningar skall övervakningsnivåerna väljas enligt 20 § .

Den bekräftande beräkningen skall baseras på en av följande möjligheter:

• Beräkning av utsläpp i enlighet med respektive bilaga för respektive verksamhet . För beräkningen av utsläppen kan generellt lägre övervakningsnivåer, ned till nivå 1, tillämpas .
• Beräkning av utsläpp i enlighet med IPCC-riktlinjerna för 2006, vilket innebär att övervakningsnivå 1 får användas .

Avvikelser mellan resultaten från den kontinuerliga mätningen och beräkningsmetoden kan förekomma . Verksamhetsutövaren skall undersöka korrelationen mellan resultaten från mätningen och beräkningsmetoden, med beaktande av att det generellt kan förekomma avvikelser till följd av att två olika metoder används . Med beaktande av denna korrelation skall verksamhetsutövaren använda resultaten från beräkningsmetoden för att göra en dubbelkontroll av resultaten från mätningsmetoden .

Verksamhetsutövaren skall i den årliga utsläppsrapporten fastställa och rapportera relevanta uppgifter där sådana finns tillgängliga, eller bästa skattning av aktivitetsdata, effektiva värmevärden, emissionsfaktorer, oxidationsfaktorer och andra parametrar som används för fastställandet av utsläpp enligt bilagorna 2–11 . När så är lämpligt skall laboratorieanalyser användas .

När jämförelsen med resultaten från beräkningsmetoden tydligt visar att resultaten av den kontinuerliga mätningen inte är giltiga skall verksamhetsutövaren använda ersättningsvärden i enlighet med detta avsnitt 1 .3 .5 .

1.3.4 Koldioxid från biomassa

Mängden koldioxid från biomassa skall subtraheras från den kontinuerligt uppmätta mängden koldioxid . Fraktionen koldioxid från biomassa skall härvid beräknas enligt den aktuella övervakningsmetod som anges i bilaga 2–11 .

1.3.5 Ytterligare förfaranden och krav

a) Provtagningsfrekvens

Verksamhetsutövaren skall beräkna timmedelvärden (en ”giltig mättimme”) för alla element i fastställandet av utsläpp (i tillämpliga fall) genom att använda alla datapunkter som finns tillgängliga för den aktuella timmen. Om utrustningen varit ur kontroll eller ur funktion en del av timmen, skall timmedelvärdet beräknas proportionellt på grundval av de återstående datapunkterna för den

aktuella timmen . Om en giltig mättimme inte kan beräknas för ett element i Bilaga 1 fastställandet av utsläpp, på grund av att mindre än 50 % av det maximala antalet datapunkter per timme finns tillgängliga, faller timmen bort. Varje gång när en giltig mättimme inte kan räknas fram skall ersättningsvärden beräknas i enlighet med det här avsnittet .

b) Uppgifter som saknas

När en giltig mättimme inte kan tillhandahållas för ett eller flera element av utsläppsberäkningen på grund av att utrustningen varit ur funktion skall verksamhetsutövaren fastställa ersättningsvärden för varje saknad mättimme såsom anges nedan .

i) Koncentrationer

Om en giltig mättimme inte kan tillhandahållas för en parameter som direkt mäts som koncentration, t .ex . koldioxid och O2, skall ett ersättningsvärde Csubst för den timmen beräknas på följande sätt:

~

Csubst = C + στ

med

~

C det aritmetiska medelvärdet för koncentrationen av denna specifika parameter,

στ bästa skattning av standardavvikelsen för koncentrationen av denna specifika parameter.

Aritmetiskt medelvärde och standardavvikelse skall beräknas vid utgången av rapporteringsperioden från hela uppsättningen utsläppsdata som mätts under rapporteringsperioden . Om en sådan period inte är tillämplig på grund av väsentliga tekniska förändringar vid anläggningen skall en representativ tidsram, om möjligt med ett års varaktighet, fastställas i enighet med länsstyrelsen .

Beräkningen av det aritmetiska medelvärdet och standardavvikelsen skall kontrolleras av den ackrediterade kontrollören .

ii) Andra parametrar

Om en giltig mättimme inte kan tillhandahållas för de parametrar som inte direkt mäts som koncentrationer skall ersättningsvärden för dessa parametrar tas fram genom en massbalansberäkning eller en energibalansberäkning för processen . De återstående uppmätta elementen av utsläppsberäkningen skall användas för att verifiera resultaten.

30 7 Där antalet maximala datapunkter per timme beror på mätfrekvensen .

Massbalansberäkningen eller energibalansberäkningen och de underliggande antagandena skall vara tydligt dokumenterade och överlämnas till den ackre- Bilaga 1 diterade kontrollören tillsammans med resultaten av beräkningen .

2. Icke-verksamhetsspecifika emissionsfaktorer och värmevärden

2.1 Emissionsfaktorer

2.1.1 Icke koldioxidneutrala bränslen/material

Om det i bilaga 2–11 för en övervakningsnivå för emissionsfaktorer hänvisas till bilaga 1 avsnitt 2 skall värdena i följande tabell användas . För koldioxid från biomassa som skall subtraheras från total mängd koldioxid som uppmätts genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall som tabellvärde dock de emissionsfaktorer användas som anges i appendix 17 i Svenska nationella inventeringsrapporten 2007 (NIR 2007) .

Om ett bränsle/material inte anges i tabellen skall verksamhetsutövaren, med undantag för vad som sägs i föregående och i nästa stycke, använda sin sakkunskap för att hänföra det använda bränslet till en närstående bränslekategori .

För följande bränslen/material skall alltid verksamhetsspecifika emissionsfaktorer beräknas enligt avsnitt 3 .

• Avfallsbränslen som innehåller fossilt kol .
• Andra icke-kommersiella bränslen som t .ex . processgaser från industrianläggningar .

Emissionsfaktorer för bränslen/material med notnummer 1 och 3–6 anges i avsnitt 11 till bilaga 1 till Kommissionens riktlinjer för övervakning och rapportering . I de emissionsfaktorerna ingår inte någon oxidationsfaktor . Det innebär att de gäller vid fullständig förbränning och att de normalt används tillsammans med en oxidationsfaktor som inte är exakt 1 .

I emissionsfaktorerna för bränslen/material med notnummer 2 ingår oxidationsfaktorn . Det innebär att de normalt används tillsammans med en oxidationsfaktor som är exakt 1 .

Vid rapportering av utsläpp enligt 37–42 §§ skall de bränslebeteckningar som anges i följande tabell användas. Om aktuellt bränsle inte finns med i tabellen skall vid rapportering annan lämplig beteckning användas .

Bränslen/material angivna med kursiv stil anger att bränslet/materialet inte används, eller endast används i liten utsträckning, i Sverige .

Tabell 2 Bilaga 1 Bränslen och material Emissionsfaktor för koldioxid (ton CO2/TJ)

Primära flytande fossila

Råolja 73,3 Orimulsion 77,0 Flytande naturgas (LNG) 64,2

Sekundära flytande fossila

Eldningsolja 1 74,3 Eldningsolja 2-5 76,2 WRD-olja 76,2 Dieselolja miljöklass 1 72,0 Dieselolja miljöklass 2 72,5 Dieselolja miljöklass 3 74,3 Fotogen 73,1 Flygbensin, Jetbensin 72,3 Fossil etanol 56,5 Bensin 72,6 Skifferolja 73,3 Gasolja vid raffinaderier 74,1 Återstodsolja 77,4 Nafta 73,3 Bitumen 80,7 Smörjmedel 73,3 Petroleumkoks 97,5 Raffinaderiråvara, annan än råolja 73,3 Annan olja 73,3

Primära fasta fossila

Kol för förbränning 90,7 Torv 107,3 Antracit 98,3 Kokskol 94,6

Subbituminöst kol 96,1 Brunkol 101 Oljeskiffer 107

Tabell 2 forts. Bilaga 1 Bränslen och material Emissionsfaktor för koldioxid (ton CO2/TJ)

Sekundära fasta fossila

Koks 103 Petroleumkoks 100 BKB (brunkolsbriketter) 97,5 Patent Fuel1 (stenkolsbriketter) 97,5

Coke Oven Coke 107 Gas coke 107

Gasformiga fossila

Stadsgas 77,5 Naturgas 56,5 Raffinaderigaser 59,3 Koloxid 155,2 Propan, butan och gasol 65,1 Metan 54,9 Etan 61,6 Vätgas 0

Noterna anger att emissionsfaktorn är hämtad från följande källa: IPCC:s reviderade riktlinjer från 2006 för förteckningar över nationella växthusgaser: Handbok, 1:13 Den svenska nationella inventeringsrapport som den 15 april 2007 lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar . Uppgifter i appendix 17 eller i underlagsmaterial till rapporten . Nationellt meddelande, Estland, 2002 Baserat på ett effektivt värmevärde på 10 .12 TJ/ton Baserat på ett effektiv värmevärde på 50,01 TJ/ton Kolfritt

2.1.2 Koldioxidneutral biomassa

Torv skall inte räknas som biomassa .

Nedanstående bränslen/material skall räknas som biomassa . Emissionsfaktorn för dessa skall vara 0 . Uppräkningen är inte uttömmande .

I de fall nedanstående bränslen/material innehåller fossila fraktioner skall dessa fraktioner inte räknas som biomassa .

1) Växter och växtdelar, bland annat: Bilaga 1

• Halm .
• Hö och gräs .
• Löv, ved, rötter, stubbar, bark .
• Grödor, t .ex . majs och rågvete .

2) Avfall, produkter och biprodukter av biomassa, bland annat:

• Industriellt träavfall (träavfall från träbearbetnings- och träförädlings-verksamheter och träavfall från verksamheter inom trämaterialindustrin) .
• Använt trä (använda träprodukter, trämaterial) och produkter och biprodukter från träförädlingsverksamheter) .
• Träbaserat avfall från pappers- och massaindustrin, t .ex . svartlut .
• Spill från skogsbruk .
• Rå tallolja, tallolja och tallbeck från massaproduktion .
• Spill från skogsbruk .
• Lignin från bearbetning av växter som innehåller lignocellulosa .
• Kött‑ och benmjöl, fiskmjöl och fodermjöl, fett, olja och talg.
• Primära restprodukter från livsmedels- och dryckesframställning .
• Gödsel .
• Växtrester från jordbruk .
• Avloppsslam .
• Biogas som framställts genom rötning, jäsning eller förgasning av biomassa .
• Slam från hamnar och slam och sediment från andra vattenområden .
• Deponigas .
• Träkol

3) Biomassafraktioner av olika material, bland annat följande:

• Biomassafraktion av avfall från förvaltning av vattenområden .
• Biomassafraktion av blandade restprodukter från livsmedels- och dryckesframställning .
• Biomassafraktion av blandmaterial innehållande trä .
• Biomassafraktion av textilavfall .
• Biomassafraktion av papper, papp, kartong .
• Biomassafraktion av hushållsavfall och verksamhetsavfall .
• Biomassafraktion av biodiesel .
• Biomassafraktion av etyltertiäbutyleter (ETBE) .
• Biomassafraktion av butanol .

4) Bränslen i vilka samtliga beståndsdelar och mellanprodukter har framställts av biomassa, bland annat:

• Bioetanol .
• Företrad bioetanol .
• Biometanol .
• Biodimetyleter .
• Bioolja (ett pyrolysoljebränsle) och biogas .

Bilaga 1

Om det i bilaga 2 – 11 för en övervakningsnivå för effektiva värmevärden hänvisas till bilaga 1 avsnitt 2 skall värdena i följande tabell användas .

Om ett bränsle saknas i tabellen skall verksamhetsspecifika värden användas.

• Enheten GJ/ton för flytande och fasta bränslen avser GJ per ton totalbränsle. Med andra ord gäller värmevärdet vid det man brukar kalla bränslets "aktuella tillstånd", alltså med eventuell fukt kvar i bränslet .
• Enheten GJ/ton TS för fasta biobränslen avser GJ per ton torrsubstans bränsle . Med andra ord gäller värmevärdet för torkat bränsle, alltså utan någon fukt kvar i bränslet . Alltså måste värmevärdet räknas om till enheten GJ/ton med hjälp av bränslets uppmätta fukthalt .
• Enheten GJ/m för flytande bränslen gäller vid 15°C.
• Enheten Nm för gasformiga bränslen anger normalkubikmeter . Med 1 normalkubikmeter avses: – för naturgas och biogas vid lufttrycket 101,325 kPa och temperaturen 0°C, – för stadsgas lufttrycket 101,325 kPa och temperaturen 15°C

Kursiv stil anger att bränsle/materialet inte används, eller endast används i liten utsträckning, i Sverige .

Tabell 3 Bilaga 1 Bränslen och material Effektivt värmevärde Enhet Primära flytande fossila

Råolja 42,75 GJ/ton Raffinaderiråvara 42,50 GJ/ton

Sekundära flytande fossila

2 3 Eldningsolja 1 35,82 GJ/m 2 3 Eldningsolja 2-5 38,16 GJ/m 2 3 WRD-olja 38,16 GJ/m 2 3 Dieselolja miljöklass 1 35,28 GJ/m 2 3 Dieselolja miljöklass 2 35,28 GJ/m 2 3 Dieselolja miljöklass 3 35,82 GJ/m 2 3 Fotogen 35,04 GJ/m Propan och butan 46,05 GJ/ton 2 3 Flygbensin 32,7 GJ/m 2 3 Etanol 22,46 GJ/m 2 3 Bensin 32,56 GJ/m 2 3 Flygfotogen 34,5 GJ/m

Primära fasta fossila

Kol för förbränning 27,21 GJ/ton Brunkol 8,37 GJ/ton

Sekundära fasta fossila

Koks 28,05 GJ/ton Petroleumkoks 28,05 GJ/ton BKB 20,10 GJ/ton Coke Oven Coke 28,05 GJ/ton

Gasformiga fossila

2 3 Stadsgas 16,75 GJ/1000 Nm 2 3 Naturgas 35,96 GJ/1000 Nm

Flytande biobränsle

2 3 RME 35,59 GJ/m 2 3 Tallbeckolja, tallolja 38 .94 GJ/m Annan bioolja

Fast biobränsle

Fast biobränsle av trä 19,1 GJ/ton TS

Gasformigt biobränsle

2 3 Biogas 0,0350 GJ/Nm

Noterna anger att det effektiva värmevärdet är hämtat från följande källa: Sverige landspecifika effektiva värmevärden för bränslen enligt förteckningen på sidan 35 i Appendix 2.1 A.3 i Chapter 2 ”1990 års landspecifika effektiva värmevärden” i IPCC:s ”Good Practice Guidance and Uncertainty Management in National Greenhouse Gas Inventories”. Den svenska nationella inventeringsrapport som den 15 april 2007 lämnades till sekretariatet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar . Uppgifter i appendix 17 eller i underlagsmaterial till rapporten . Sammanställning av bränsledata, halter och bränslenyckeltal, Naturvårdsverket Rapport 5401, december 2004 .

Bilaga 1

3.1 Fastställande av verksamhetsspecifika faktorer och uppgifter

Detta avsnitt gäller fastställande av följande verksamhetsspecifika faktorer och uppgifter .

• Effektivt värmevärde .
• Emissionsfaktor och kolinnehåll .
• Oxidationsfaktor och omvandlingsfaktor .
• Emissionsfaktor och uppgifter om sammansättning för en process .
• Biomassafraktion .

De förfaranden som tillämpas för provtagningen av bränslet eller materialet och fastställandet av dess verksamhetsspecifika faktor eller uppgift om sammansättning skall, om möjligt, följa en standardmetod som begränsar omfattningen av systematiska fel vid provtagning och mätning och har en känd mätosäkerhet .

CEN‑standarder skall användas om det finns sådana. Om CEN‑standarder inte finns skall lämpliga ISO‑standarder eller nationella standarder gälla. Om inga gällande standarder finns kan förfarandena om möjligt genomföras i enlighet med lämpliga standardförslag eller riktlinjer för branschstandarder för bästa praxis .

Det laboratorium som används för att fastställa verksamhetsspecifik faktor eller uppgift om sammansättning skall uppfylla kraven i avsnitt 3 .2 .1 och 3 .2 .2 .

Det bör noteras att provtagningsfrekvensen, provtagningsförfarandet och provberedningen är av avgörande betydelse för att den verksamhetsspecifika faktorn eller sammansättningen skall bli tillräckligt noggrann och att analysen blir tillräckligt exakt . Detta beror i hög grad på bränslets eller materialets tillstånd och homogenitet . Det krävs ett större antal prover för mycket heterogena material, t.ex. fast verksamhetsavfall, och ett mindre för de flesta kommersiella gasformiga eller flytande bränslen.

Provtagningsförfarandet och analysfrekvensen för fastställande av verksamhetsspecifik faktor eller uppgift om sammansättning skall uppfylla kraven i avsnitt 3 .2 .4 .

Fullständig dokumentation av de metoder som varje laboratorium använt för att fastställa verksamhetsspecifik faktor eller uppgift om sammansättning och alla resultat skall arkiveras och ställas till förfogande för den kontrollör som verifierar utsläppsrapporten.

3.1.1 Fastställande av en biomassafraktion

Med termen ”biomassafraktion” avses procentandelen kol från biomassa av den totala kolmängden i ett prov .

Metoderna för att fastställa biomassafraktionen i ett bränsle eller ett material Bilaga 1 kan sträcka sig från manuell sortering av beståndsdelarna i blandade material, och differentiella metoder som fastställer värmevärden i en binär blandning och dess båda rena beståndsdelar, till en isotopanalys av kol-14 - beroende på varje bränsleblandnings speciella egenskaper . För bränslen eller material från en produktionsprocess med definierade och spårbara inflöden kan verksamhetsutövaren, som ett alternativ, grunda fastställandet av biomassafraktionen på en massbalans av fossilt kol och kol från biomassa som går in eller ut ur processen .

Om det inte är tekniskt möjligt att fastställa biomassafraktionen i ett blandat bränsle eller om detta skulle leda till orimligt höga kostnader skall verksamhetsutövaren antingen anta en nollprocentig andel biomassa, (dvs . att allt kol på just det blandade bränslet har fossilt ursprung) eller föreslå en uppskattningsmetod som skall godkännas av länsstyrelsen .

3.2 Krav för fastställandet av bränsle- och materialegenskaper

3.2.1 Användning av ackrediterade laboratorier

Det laboratorium som används för att fastställa emissionsfaktor, effektivt värmevärde, oxidationsfaktor, kolinnehåll, biomassafraktion eller uppgifter om sammansättning skall vara ackrediterat enligt SS‑EN ISO 17025:2005 (”Allmänna kompetenskrav för provnings‑ och kalibreringslaboratorier”).

3.2.2 Användning av ej ackrediterade laboratorier

Det är företrädesvis laboratorier som är ackrediterade enligt SS-EN ISO 17025:2005 som skall användas . Om verksamhetsutövaren använder laboratorier som inte är ackrediterade skall laboratoriet uppfylla krav som motsvarar kraven enligt SS-EN ISO 17025:2005 . Laboratorierna och de relevanta analytiska förfarandena skall anges i övervakningsprogrammet för anläggningen . Likvärdigheten i fråga om kvalitetsstyrning kan styrkas med en ackrediterad certifiering av laboratoriet mot EN ISO 9001:2000. Ytterligare bevisning skall tillhandahållas för att styrka att laboratoriet är tekniskt behörigt och kan producera tekniskt giltiga resultat med hjälp av relevanta analysförfaranden .

Verksamhetsutövaren har ansvar för att varje ej ackrediterat laboratorium som används av verksamhetsutövaren för att fastställa resultat som används för beräkningen av utsläpp vidtar följande åtgärder:

a) Validering

En validering av varje relevant analysmetod som utförs av det ej ackrediterade laboratoriet mot referensmetoden skall utföras av ett laboratorium som är ackrediterat enligt SS-EN ISO 17025:2005 . Valideringsförfarandet genomförs innan kontraktsförhållandet mellan verksamhetsutövaren och laboratoriet inleds . Det omfattar ett tillräckligt antal upprepningar av analysen av en uppsättning av minst fem prover som är representativa för det förväntade mätområdet inklusive ett nollvärde för varje relevant parameter och bränsle eller material för att fastställa repeterbarheten för metoden och instrumentets kalibreringskurva .

b) Jämförelse

Bilaga 1

Minst en gång skall resultaten av analysmetoderna jämföras av ett laboratorium som är ackrediterat enligt EN ISO 17025: 2005 med minst fem repetitioner av analysen av ett representativt urval med användning av referensmetoden för varje relevant parameter och bränsle eller material .

Verksamhetsutövaren skall tillämpa konservativa justeringar (dvs . undvika att undervärdera utsläppen) av alla relevanta uppgifter för respektive år, i de fall då en skillnad iakttas mellan resultaten från det ej ackrediterade laboratoriet och det ackrediterade laboratoriet som kan leda till att utsläppen undervärderas . Alla statistiskt signifikanta (2σ) skillnader mellan slutresultaten (t .ex . uppgifter om sammansättning) från det ej ackrediterade laboratoriet och det ackrediterade laboratoriet skall dokumenteras och omedelbart lösas under överinseende av ett laboratorium som är ackrediterat enligt EN ISO 17025: 2005 .

3.2.3 Gasanalysatorer och gaskromatografer online

Användningen av gaskromatografer online och extraktiva och icke-extraktiva gasanalysatorer för fastställande av utsläpp enligt dessa riktlinjer skall tas upp i övervakningsprogrammet . Användningen av dessa system begränsas till fastställande av uppgifter om sammansättning för gasformiga bränslen och material . Den verksamhetsutövare som driver systemen skall uppfylla kraven enligt EN ISO 9001:2000. En ackrediterad certifiering av systemet kan styrka att det uppfyller dessa krav . Kalibreringstjänster och leverantörer av kalibreringsgaser skall vara ackrediterade enligt SS-EN ISO 17025:2005 .

I förekommande fall skall en inledande och årligen återkommande validering av instrumentet utföras av ett laboratorium som är ackrediterat enligt SS-EN ISO 17025:2005 med användning av SS‑EN ISO 10723/AC:2004 ”Naturgas – Prestationsbedömning av styranslutna analytiska system (ISO 10723:1995)”. I alla andra fall skall verksamhetsutövaren se till att en inledande validering och årlig jämförelse görs mellan laboratorierna:

a) Inledande validering

Valideringen skall utföras före den 31 januari 2008 eller när ett nytt system tas i bruk . Den omfattar ett lämpligt antal upprepningar av analysen på en uppsättning av minst fem prover som är representativa för det förväntade mätområdet inklusive ett nollvärde för varje relevant parameter och bränsle eller material för att fastställa repeterbarheten för metoden och instrumentets kalibreringskurva .

b) Årlig jämförelse

Jämförelsen av resultaten av analysmetoderna skall utföras en gång om året av ett laboratorium som är ackrediterat enligt EN ISO 17025: 2005 med ett lämpligt antal repetitioner av analysen på ett representativt urval med användning av referensmetoden för varje relevant parameter och bränsle eller material .

Verksamhetsutövaren skall tillämpa konservativa justeringar (dvs . undvika Bilaga 1 att undervärdera utsläppen) av alla relevanta uppgifter för respektive år, i de fall då en skillnad iakttas mellan resultaten från gasanalysatorn eller gaskromatografen och det ackrediterade laboratoriet som kan leda till att utsläppen undervärderas. Alla statistiskt signifikanta (2σ) skillnader mellan slutresultaten (t .ex . uppgifter om sammansättning) från gasanalysatorn eller gaskromatografen och det ackrediterade laboratoriet skall dokumenteras och omedelbart lösas under överinseende av ett laboratorium som är ackrediterat enligt SS-EN ISO 17025: 2005 .

3.2.4 Provtagningsmetoder och analysfrekvens

Fastställandet av relevant emissionsfaktor, effektivt värmevärde, oxidationsfaktor, omvandlingsfaktor, kolinnehåll, biomassafraktion eller uppgifter om sammansättning skall följa allmänt vedertagen praxis för representativ provtagning . Verksamhetsutövaren skall tillhandahålla bevis för att de prov som erhållits är representativa och utan systematiska fel . Varje värde skall endast användas för den leveransperiod eller bränsleparti eller materialparti som det var avsett att representera .

I allmänhet kommer analysen att göras på ett prov som är en blandning av ett större antal (t .ex . 10-100) prov som samlats in under en tidsperiod (t .ex . från en dag till flera månader) under förutsättning att bränsle‑ eller material‑provet kan lagras utan att sammansättningen ändras .

Provtagningsförfarandet och analysfrekvensen skall utformas så att det säkerställs att årsgenomsnittet för den relevanta parametern fastställs med en maximal osäkerhet som understiger en tredjedel av den maximala osäkerheten enligt den godkända övervakningsnivån för bränsle/materialets aktivitetsdata .

Om verksamhetsutövaren inte kan klara kraven på tillåten maximal osäkerhet för årsvärdet eller inte kan visa att man klarar övervakningsnivåerna, skall denne tillämpa den analysfrekvens som fastställs i tabell 4 som minimum, där det är möjligt .

Tabell 4 Vägledande minsta analysfrekvens Bilaga 1

Bilaga 2

1. Förbränningsutsläpp

1.1 Vanliga förbränningsprocesser

Utsläppen skall beräknas för varje bränsle för sig .

För förbränningsutsläpp skall utsläppet för ett bränsle beräknas genom följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (1) förbrukat bränsle [ton bränsle] * bränslets effektiva värmevärde [TJ/ton bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/TJ] * oxidationsfaktor

Förbrukat bränsle får bestämmas genom volymmätning om verksamhetsutövaren utför temperatur- och tryckkorrigering av bränslevolymen till de standardvillkor som det effektiva värmevärdet gäller för . Dessa korrigeringar skall, då det är tekniskt motiverat, baseras på mätningar av tryck och temperatur . Då skall följande formel användas:

Utsläpp [ton CO2] = (2) 3 3 förbrukat bränsle [Nm bränsle] * bränslets effektiva värmevärde [TJ/Nm bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/TJ] * oxidationsfaktor

Om beräkning med emissionsfaktorn uttryckt som kolinnehåll per massa [ton CO2/ton] ger en permanent mindre sammanlagd osäkerhet än användning av emissionsfaktor uttryckt som kolinnehåll per energimängd [ton CO2/TJ] får beräkningen av utsläppet göras enligt följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (3) förbrukat bränsle [ton bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/ton bränsle] * oxidationsfaktor

Om förutsättningarna för att använda både formel (2) och formel (3) är uppfyllda kan utsläppet för ett bränsle beräknas genom följande:

Utsläpp [ton CO2] = (4) 3 3 förbrukat bränsle [Nm bränsle] * emissionsfaktor [ton CO2/Nm bränsle] * oxi-dationsfaktor

Om förutsättningar för att använda respektive formel är uppfyllda kan utsläppen bestämmas genom en kombination av formlerna (1) – (4) .

Om formel (3) eller formel (4) används skall verksamhetsutövaren tillämpa det som anges nedan om effektivt värmevärde endast för att fastställa det värme- Bilaga 2 värde som skall redovisas i den årliga utsläppsrapporten .

1.1.1 Förbrukat bränsle

Förbrukat bränsle är aktivitetsdata och skall bestämmas med Metod a eller Metod b . Dessa är likvärdiga .

Metod a – Förbrukat bränsle mäts i anslutning till förbränning

Förbrukat bränsle skall mätas i anslutning till förbränningen (utan mellanlagring mellan mätning och förbränning) varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1a: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2a: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3a: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4a: ± 1,5 %

Metod b – Förbrukat bränsle mäts genom massbalansmetoden

Förbrukat bränsle skall beräknas enligt följande massbalansmetod:

Bränsle C = Bränsle P + (Bränsle S – Bränsle E) – Bränsle O (5)

där: Bränsle C: bränsle som förbränts under kalenderåret Bränsle P: bränsle som köpts in under kalenderåret Bränsle S: bränsle i lager vid början av kalenderåret Bränsle E: bränsle i lager vid slutet av kalenderåret Bränsle O: bränsle som använts för andra ändamål (transport eller återförsäljning .)

Härvid skall Bränsle P mätas direkt med mätutrustning som resulterar i följande största tillåtna mätosäkerhet för hela mätsystemet: Övervakningsnivå 1b: ± 7,5 % . Övervakningsnivå 2b: ± 5 % . Övervakningsnivå 3b: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4b: ± 1,5 %

1.1.2 Effektivt värmevärde Bilaga 2

Övervakningsnivå 1

Verksamhetsutövaren skall tillämpa effektiva värmevärden för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2 .

Övervakningsnivå 2

För kommersiella bränslen används det effektiva värmevärde som fås fram ur de inköpsregister för respektive bränsle som tillhandahålls av bränsleleverantören, under förutsättning att det fastställs på grundval av nationella eller internationella standarder .

Övervakningsnivå 3

Det effektiva värmevärde som är representativt för varje bränsleparti vid en anläggning skall mätas av verksamhetsutövaren, ett kontrakterat laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1.1.3 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 2a och 2b är likvärdiga .

Övervakningsnivå 2a

Verksamhetsutövaren skall tillämpa emissionsfaktorer för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2 .

Övervakningsnivå 2b

Denna övervakningsnivå får användas för kol, olja och gas . Verksamhetsutövaren skall beräkna emissionsfaktorer för varje bränsleparti genom en empirisk korrelation som fastställts av ett externt laboratorium enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 . Korrelationen skall endast tillämpas inom den domän (parameterintervall) för vilket den fastställts och i övrigt utföras enligt god branschpraxis .

• För kol skall korrelationen utgå från det effektiva värmevärdet för det aktuella partiet kol .
• För olja och gas skall korrelationen utgå från densitet uppmätt för det aktuella partiet olja eller gas .

Övervakningsnivå 3

Verksamhetsspecifika emissionsfaktorer som är representativa för varje bränsleparti skall fastställas av verksamhetsutövaren, ett externt laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1.1.4 Oxidationsfaktor Bilaga 2

Verksamhetsutövaren får välja lämplig övervakningsnivå för sin övervakningsmetod

Övervakningsnivå 1

En oxidationsfaktor på 1,0 används .

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsutövaren tillämpar oxidationsfaktorer för varje bränsle/material enligt den senaste svenska nationella inventeringsrapporten .

Övervakningsnivå 3

Denna övervakningsnivå skall tillämpas endast för fasta bränslen . Verksamhetsutövaren skall bestämma verksamhetsspecifika oxidationsfaktorer på grundval av kolinnehållet i aska, avloppsvatten, avfall, biprodukter och andra icke helt oxiderade flöden och emissioner. Härvid skall bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 följas .

1.2 Massbalansmetod för anläggningar som producerar kimrök och gasbehandlingsanläggningar.

Massbalansmetoden får tillämpas på anläggningar som producerar kimrök och på gasbehandlingsanläggningar . Den skall beakta allt kol i införsel, lager, produkter och annan utförsel från anläggningen för redovisning av utsläppen, med användning av ekvation 4 i avsnitt 2 i bilaga 4 .

1.2.1 Aktivitetsdata

Verksamhetsutövaren skall analysera och rapportera massflödena till och från anläggningen och motsvarande lagerförändringar för alla berörda bränslen/ material separat. Om kolinnehållet i ett massflöde normalt sett är relaterat till energiinnehållet (bränslen) kan verksamhetsutövaren för beräkningen av massbalansen bestämma och använda kolinnehållet i relation till energiinnehållet [ton C/TJ] i respektive massflöde.

Härvid skall massflöden till och från anläggningen och lagerförändringar fastställas med mätutrustning som resulterar i följande största tillåtna mätosäkerhet för hela mätsystemet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % . Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % . Övervakningsnivå 3: ± 2,5 % . Övervakningsnivå 4: ± 1,5 % .

1.2.2 Kolinnehåll

Övervakningsnivå 1

Kolinnehållet i in- eller utgående mängder skall beräknas utifrån standardemissionsfaktorer för bränslen eller material som finns förtecknade i bilaga 1 avsnitt 2 .1 .1 eller i bilagorna 4 – 6 . Kolinnehållet beräknas på följande sätt:

Cinnehåll [ton / ton eller TJ] = Emissionsfaktor [ton CO2 / ton eller TJ] Bilaga 2 3,664 [ton CO2 / ton C]

Övervakningsnivå 2

Kolinnehållet i in- och utgående mängder bränsle/material skall beräknas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .1 beträffande representativ provtagning av bränslen, produkter och biprodukter och fastställande av deras kolinnehåll och biomassafraktion .

1.3 Fackling

Med utsläpp från fackling avses utsläpp från rutinfackling, driftfackling (drift, start och avstängning) och fackling vid akuta händelser .

Utsläppet från fackling skall göras enligt följande formel för såväl fackling från förbränning som för fackling från processer, såvida inte massbalans används:

Utsläpp [ton CO2] = (6) 3 3 volym facklad gas [Nm ] * emissionsfaktor [ton CO2/Nm ] * oxidationsfaktor

1.3.1 Volym facklad gas

Volymen facklad gas i m under kalenderåret är aktivitetsdata och skall bestämmas genom mätning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 17,5 % Övervakningsnivå 2: ± 12,5 % Övervakningsnivå 3: ± 7,5 %

1.3.2 Emissionsfaktor

Emissionsfaktorn skall inkludera eventuellt oorganiskt kol .

Övervakningsnivå 1

Här används en referensfaktor för utsläpp på 0,00393 ton CO2/m (under standardförhållanden) beräknad på förbränning av ren etan som används som ett konservativt närmevärde för facklad gas .

Övervakningsnivå 2

Anläggningsspecifika emissionsfaktorer beräknas utifrån en uppskattning av molekylvikt för facklad gas, med hjälp av processmodellering som bygger på standardmodeller inom branschen . Genom att ta hänsyn till de relativa proportionerna och molekylvikterna för varje mängd som bidrar, får man fram ett vägt årsgenomsnitt för den facklade gasens molekylvikt .

Övervakningsnivå 3

3 Bilaga 2 Emissionsfaktor uttryckt som ton CO2/m facklad gas skall beräknas utgående från den facklade gasens kolinnehåll med tillämpning av bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1.3.3 Oxidationsfaktor

Verksamhetsutövaren får välja lämplig övervakningsnivå för sin övervakningsmetod .

Övervakningsnivå 1

En oxidationsfaktor på 1,0 används .

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsutövaren tillämpar oxidationsfaktorer för varje bränsle/material enligt den senaste svenska nationella inventeringsrapporten .

2. Processutsläpp – skrubber

Utsläpp från användningen av karbonater i skrubber skall beräknas på grundval av förbrukad mängd karbonater (Beräkningsmetod A) eller framställd gips (Beräkningsmetod B) . Dessa två beräkningsmetoder är likvärdiga .

2.1 Beräkningsmetod A ”karbonatbaserad”

Utsläppet från skrubber skall beräknas med följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (7) förbrukad mängd torrt karbonat [ton TS karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ ton TS karbonat]

2.1.1 Förbrukad mängd

Den förbrukade mängden torrt karbonat, i ton, är aktivitetsdata och skall mätas av verksamhetsutövaren eller leverantören varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 %

2.1.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktorn skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter .

Karbonat Emissionsfaktor Bilaga 2 [ton CO2/ton Ca-, Mg- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] +[MCO3]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall M = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

2.2 Beräkningsmetod B ”gipsbaserad”

Utsläppet från skrubber skall beräknas med följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (8) producerad mängd torrt gips [ton TS gips] * emissionsfaktor [ton CO2/ton TS gips]

2.2.1 Producerad mängd

Den producerade mängden torr gips (CaSO4 · 2H2O), i ton, är aktivitetsdata och skall mätas av verksamhetsutövaren eller gipsberedaren varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 %

2.2.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktorn 0,2558 ton CO2/ton TS gips skall användas . Det är det stökiometriska förhållandet mellan kalcinerad gips (CaSO4 · 2H2O) och bildad CO2 .

Bilaga 3

Verksamhetsutövaren skall som huvudregel beräkna utsläppen för varje typ av bränsle/material och process i anläggningen för sig . Beräkningen skall utföras i enlighet med bilaga 2 och avsnitt 1 nedan .

1 Processutsläpp

1.1 Processutsläpp från regenerering av katalysatorer och flexicokers

Den koks som avsatts på katalysatorn som en biprodukt från krackningen förbränns i regeneratorn så att katalysatorns funktion återställs . Vid andra raffineringsprocesser används en katalysator som måste regenereras, t.ex. katalytisk reformering

Utsläppen skall beräknas genom materialbalans, varvid tilluftens och rökgasens tillstånd skall beaktas . All koldioxid i rökgasen skall bokföras som koldioxid . Följande massrelation skall tillämpas: ton CO2 = ton CO*1,571

Analysen av tilluft och rökgas, liksom valet av nivåer, skall genomföras i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

För varje utsläppskälla skall alla utsläpp fastställas med materialbalans varvid hela beräkningen skall ha följande största tillåtna osäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 10 % Övervakningsnivå 2: ± 7,5 % Övervakningsnivå 3: ± 5 % Övervakningsnivå 4: ± 2,5 %

1.2 Processutsläpp från vätgasproduktion

Utsläpp från vätgasproduktion i raffinaderier skall beräknas på följande sätt:

Utsläpp [ton CO2] = (1) massa tillfört kolväte [ton] * emissionsfaktor [ton CO2/ton tillfört kolväte]

1.2.1 Massa tillfört kolväte

Massa tillfört kolväte, i ton, är aktivitetsdata och skall bestämmas genom volymmätning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %

1.2.2 Emissionsfaktor Bilaga 3

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktor = 2,9 ton CO2 per ton tillfört kolväte skall användas .

Övervakningsnivå 2

Emissionsfaktor uttryckt i ton CO2/ton tillfört kolväte skall bestämmas genom mätning av kolinnehållet hos gastillförseln enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

Bilaga 4

Verksamhetsutövaren skall beräkna utsläppen från koksverket på ett av följande sätt:

• För varje källa enligt övervakningsmetoderna i bilaga 2 och enligt avsnitt 1 nedan .
• Med massbalansmetoden enligt avsnitt 2 nedan .

Om anläggningens tillstånd till utsläpp av koldioxid omfattar ett helt stålverk får utsläppen också beräknas med massbalansmetoden för det integrerade stålverket i sin helhet enligt avsnitt 2 .

Om skrubber finns på anläggningen och massbalansmetoden inte används skall utsläppen från skrubber beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2 .

1. Processutsläpp

Utsläppet från koksugnar skall beräknas på ett av följande sätt, eller genom en kombination av dessa:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* effektivt värmevärdeINFÖRSEL [TJ/ton] * emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2/TJ]) ‑ ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* effektivt värmevärdePRODUKTER [TJ/ton] * emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2/TJ])

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2 /ton]) ‑ ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2 /ton])

Vid användning av formel (2) skall det som anges om effektivt värmevärde nedan inte tillämpas för övervakningen som sådan utan endast för fastställande av värmevärde som skall redovisas i den årliga utsläppsrapporten .

Indexen anger:

• Införsel: Allt material, t .ex . kol, kolstybb, petroleumkoks, olja, masugnsgas, koksugnsgas och liknande, som innehåller kol som tillförs processen
• Produkter: Allt material, t .ex . koks, tjära, lättolja, koksugnsgas och liknande, som innehåller kol förs ut ur processen .

Bilaga 4

Aktivitetsdata är massflödet av material som innehåller kol.

Aktivitetsdata skall övervakas med hjälp av mätutrustning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4: ± 1,5 %

1.2 Effektivt värmevärde

Övervakningsnivå 1

Verksamhetsutövaren skall tillämpa effektiva värmevärden för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2 .

Övervakningsnivå 2

Det effektiva värmevärde som är representativt för varje bränsleparti skall mätas av verksamhetsutövaren, ett kontrakterat laboratorium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1.3 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Som emissionsfaktor skall användas värden enligt bilaga 1 avsnitt 2 .

Övervakningsnivå 2

Specifika emissionsfaktorer skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

2. Massbalansmetoden

Massbalansen är en utsläppskälla där utsläppen beräknas med massbalansmetoden . I massbalansmetoden skall allt kol som förs in i respektive ut från anläggningen samt lagerförändringar tas med .

Beräkning skall ske enligt följande formel:

Bilaga 4

Utsläpp [ton CO2] = (4) (∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL * kolinnehållINFÖRSEL) ‑ ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER * kolinnehållPRODUKTER) ‑ ∑ (aktivitetsdataUTFÖRSEL * kolinnehållUTFÖRSEL) ‑ ∑ (aktivitetsdatalAGERFöRÄNDRINGAR * kolinnehålllAGERFöRÄNDRINGAR) ) * 3,664 [ton CO2/ ton C]

Här avser:

• Aktivitetsdata = massa för material som innehåller kol, uttryckt i ton
• Kolinnehåll = innehåll av kol i materialet, uttryckt som andel

Indexen anger:

• Införsel: Allt material som innehåller kol som tillförs anläggningen .
• Produkter: Alla produkter och material, inklusive biprodukter, som innehåller kol som lämnar anläggningen .
• Utförsel: Allt annat material som innehåller kol som lämnar anlägg-ningen . Här ingår bl .a . avfall, förluster, utförsel med avloppsvatten och deponering i avfallsupplag . Utsläpp av koldioxid till atmosfären ingår inte .
• Lagerförändringar: Ökning av lager av material som innehåller kol .

Summatecknen i formeln betyder att massflöden och lagerförändringar skall analyseras, bestämmas och rapporteras separat för att sedan summeras enligt formeln .

2.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata skall övervakas med hjälp av mätutrustning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 % Övervakningsnivå 4: ± 1,5 %

2.2 Kolinnehåll

Övervakningsnivå 1

Kolinnehållet i in- eller utgående mängder skall beräknas utifrån standardemissionsfaktorer för bränslen eller material som finns förtecknade i bilaga 1 avsnitt 2 .1 .1 eller i bilagorna 4 – 6 . Kolinnehållet beräknas på följande sätt:

Cinnehåll [ton / ton eller TJ] = Emissionsfaktor [ton CO2 / ton eller TJ] 3,664 [ton CO2 / ton C]

Övervakningsnivå 2

Kolinnehållet i in- och utgående mängder bränsle/material skall beräknas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .1 beträffande representativ provtagning av bränslen, produkter och biprodukter och fastställande av deras kolinnehåll och biomassafraktion .

Bilaga 5 metallhaltig malm

Verksamhetsutövaren skall beräkna utsläppen från rostning och sintring av metallhaltig malm på ett av följande sätt:

• För varje källa enligt övervakningsmetoderna i bilaga 2 och enligt avsnitt 1 nedan .
• Med massbalans enligt bilaga 4, avsnitt 2 .

Om anläggningens tillstånd till utsläpp av koldioxid omfattar ett helt stålverk får utsläppen också beräknas med massbalans för det integrerade stålverket i sin helhet enligt bilaga 4, avsnitt 2 .

Om skrubber finns på anläggningen och massbalansmetoden inte används skall utsläppen från skrubber beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2 .

1. Processutsläpp

För varje typ av använt insatsmaterial skall koldioxidmängden beräknas på följande sätt:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdata [ton]* emissionsfaktor [ton CO2/ton]* omvandlingsfaktor)

1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är här

• dels de förbrukade mängderna karbonatmaterial [ton CaCO3, ton MgCO3 eller ton CaCO3-MgCO3],
• dels processrester som återanvänds i processen som insatsmaterial .

Både karbonatmaterial och processrester skall fastställas genom vägning som utförs antingen av verksamhetsutövaren eller av leverantören . Hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 5,0 % Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %

1.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktorn för karbonater skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter .

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor Bilaga 5

CaCO3 0,440 [ton CO2/ton CaCO3] MgCO3 0,522 [ton CO2/ton CaCO3] FeCO3 0,380 [ton CO2/ton FeCO3]

För processrester skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1.3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1

Omvandlingsfaktor = 1,0 skall användas .

Övervakningsnivå 2

Verksamhetsspecifika omvandlingsfaktorer som anger kolmängden i framställd sinter och filtrerat stoft skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3. Om filtrerat stoft återanvänds i processen skall den ingående kolmängden inte redovisas, för att undvika dubbel beräkning .

Bilaga 6 inklusive stränggjutning

Verksamhetsutövaren skall beräkna utsläppen från tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning på ett av följande sätt:

• För varje källa enligt övervakningsmetoderna i bilaga 2 och enligt avsnitt 1 nedan .
• Med massbalans enligt bilaga 4, avsnitt 2 .

Om anläggningens tillstånd till utsläpp av koldioxid omfattar ett helt stålverk får utsläppen också beräknas med massbalans för det integrerade stålverket i sin helhet enligt avsnitt 2 i bilaga 4 .

Om skrubber finns på anläggningen och massbalansmetoden inte används skall utsläppen från skrubber beräknas enligt bilaga 2 .

Förbränningsprocesser som sker i anläggningar för tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning, där bränslena (t .ex . koks, kol och naturgas) inte används som reduktionsmedel eller inte uppstår ur metallurgiska reaktioner skall övervakas och rapporteras i enlighet med bilaga 2 .

1. Processutsläpp

Utsläppen från anläggningar för tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning skall beräknas på ett av följande sätt, eller genom en kombination av dessa:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* effektivt värmevärdeINFÖRSEL [TJ/ton] * emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2/TJ]) ‑ ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* effektivt värmevärdePRODUKTER [TJ/ton] * emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2/TJ])

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ (aktivitetsdataINFÖRSEL [ton]* emissionsfaktorINFÖRSEL [ton CO2 /ton] ‑ ∑ (aktivitetsdataPRODUKTER [ton]* emissionsfaktorPRODUKTER [ton CO2 /ton]

Vid användning av formel (2) skall det som anges om effektivt värmevärde nedan inte tillämpas för övervakningen som sådan utan endast för fastställande av värmevärde som skall redovisas i den årliga utsläppsrapporten .

Indexen anger:

• Införsel: Allt kolinnehållande material som tillförs processen .
• Produkter: Allt kolinnehållande material som förs ut ur processen .

Bilaga 6

Aktivitetsdata är massflöde till och från anläggningen av material som innehåller kol . Aktivitetsdata skall övervakas med hjälp av mätutrustning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Nivå 1: ± 7,5 % Nivå 2: ± 5,0 % Nivå 3: ± 2,5 % Nivå 4: ± 1,5 %

1.2 Effektivt värmevärde

Övervakningsnivå 1

Verksamhetsutövaren skall tillämpa effektiva värmevärden för varje bränsle enligt bilaga 1 avsnitt 2 .

Övervakningsnivå 2

Det effektiva värmevärde som är representativt för varje bränsleparti vid en anläggning skall mätas av verksamhetsutövaren, ett kontrakterat laborato-rium eller bränsleleverantören i enlighet med bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1.3 Emissionsfaktor

EmissionsfaktorPRODUKTER avser mängden kvarvarande kol i det material som förs ut ur processen .

Övervakningsnivå 1

Som emissionsfaktor för insatsmaterial och producerat material skall i första hand värden i bilaga 1 avsnitt 2 användas . Om insatsmaterialet/materialet inte återfinns i bilaga 1 avsnitt 2 skall värden i tabellerna a och b nedan användas.

Tabell a Bilaga 6 Material Emissionsfaktor [ton CO2/ton]

Grafitelektroder 3,60 ton CO2/ton elektrod PET 2,24 ton CO2/ton PET PE 2,85 ton CO2/ton PE CaCO3 0,44 ton CO2/ton CaCO3 CaCO3-MgCO3 0,477 ton CO2/ton CaCO3-MgCO3 FeCO3 0,380 ton CO2/ton FeCO3

Emissionsfaktorerna anges i bilaga 6 till Kommissionens övervaknings- och rapporteringsbeslut . Noterna anger att emissionsfaktorn är hämtad från följande källa: IPCC WBCSD/WRI Stökiometriskt förhållande

Tabell b

Material: Emissionsfaktor [ton CO2/ton]

Malm 0 Tackjärn, råjärnsskrot, järnprodukter 0,15 Stålskrot, stålprodukter 0,04

Dessa emissionsfaktorer baseras på kolinnehåll och anges, med hänvisning till IPCC, i bilaga 6 till Kommissionens övervaknings- och rapporteringsbeslut .

Övervakningsnivå 2

För både insatsmaterial och producerat material skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer, uttryckta i ton CO2/tonINSATSMATERIAL eller ton CO2 /tonPRO- DUCERAT MATERIAL användas . De skall fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

Bilaga 7

Förbränningsprocesser som äger rum i anläggningar för produktion av cementklinker skall, i enlighet med 17 §, övervakas i enlighet med bilaga 2 .

Utsläpp från förbränningen av det organiska innehållet i råmaterial skall beräknas enligt bilaga 2 .

1. Processutsläpp

Processutsläpp utgörs av koldioxid från klinkerproduktion . Dessa utsläpp skall bestämmas ur mängden producerad klinker och CaO- och MgO-innehållet hos klinker . Emissionsfaktorn skall korrigeras för redan bränd Ca och Mg som kommer in i ugnen, exempelvis via flygaska eller alternativa bränslen och råmaterial med relevant CaO-innehåll (t .ex . avloppsslam) .

Utsläppen skall beräknas på karbonatinnehållet i processens insatsmaterial (beräkningsmetod A) eller mängden producerad klinker (beräkningsmetod B) . Dessa metoder är likvärdiga .

1.1 Beräkningsmetod A: karbonater i insatsmaterial

Beräkningen skall grundas på karbonatinnehållet i processens insatsmaterial och beräknas med följande formel:

Utsläpp [ton CO2] = (1) aktivitetsdata [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat] * omvandlingsfaktor [-]

1.1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massan rena karbonater (t.ex. kalksten), i ton, som finns i det obearbetade kalkstensmjöl som används som insatsmaterial i processen .

Aktivitetsdata [ton] = massa obearbetat kalkstensmjöl [ton] * andel karbonater

Massa obearbetat kalkstensmjöl, i ton, skall fastställas genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % . Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % . Övervakningsnivå 3: ± 2,5 % .

1.1.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Som emissionsfaktor skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som visas i tabellen nedan .

Karbonattyp Emissionsfaktor Bilaga 7

CaCO3 0,440 [ton CO2/ton CaCO3] MgCO 0,522 [ton CO /ton MgCO ] 3 2 3 Na2CO3 0,415 [ton CO2/ton Na2CO3] FeCO3 0,380 [ton CO2/ton FeCO3]

1.1.3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1

En omvandlingsfaktor på 1,0 används .

Övervakningsnivå 2 Verksamhetsutövaren kan utgå från en fullständig omvandling för en eller flera ugnsinsatser och tilldela icke-omvandlade karbonater eller annat kol till de kvarvarande ugnsinsatserna . Den tillkommande bestämningen av produktens relevanta kemiska parametrar genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

1.2 Beräkningsmetod B: klinkerproduktion

Om uppskattningarna av utsläpp grundas på klinkerproduktion skall frigjord koldioxid från förbränningen av cementugnsstoft inräknas för anläggningar där sådant stoft kasseras . Utsläpp från klinkerproduktion och från cementugnsstoft skall beräknas separat och summeras ihop med det totala utsläppet:

UtsläppTOTAL [ton CO2] = (2) UtsläppKLINKER [ton CO2] + UtsläppSTOFT [ton CO2]

1.2.1 Utsläpp relaterat till klinkerproduktion

Koldioxid från mängden producerad klinker skall beräknas med följande formel:

UtsläppKLINKER [ton CO2] = (3) aktivitetsdata [ton klinker] * emissionsfaktor [ton CO2/ton klinker]

1 .2 .1 .1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är mängden producerad klinker och skall bestämmas med Klinkermetod a eller Klinkermetod b . Nivå 2a och 2b är likvärdiga .

Klinkermetod a – producerad klinker bestäms genom vägning

Mängden producerad klinker under kalenderåret skall bestämmas, i ton, genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet:

Övervakningsnivå 1a: ± 5 % Övervakningsnivå 2a: ± 2,5 % Bilaga 7

Klinkermetod b – producerad klinker bestäms genom massbalansmetoden

Mängden producerad klinker under kalenderåret skall beräknas, i ton, ur en massbalansmetod enligt följande formel:

producerad klinker [ton] = (4) (levererad cement [ton cement] + lagerförändring av cement) * klinker- /cementförhållande [ton klinker/ ton cement] - klinker som förs in [ton] + levererad klinker [ton] + lagerförändringar av klinker [ton]

Här är lagerförändringar = lager i slutet av året - lager i början av året

Klinker-/cementförhållandet skall bestäms enligt något av följande två alternativ:

• Bestäms enligt bilaga 1 avsnitt 3 och tillämpas separat för de olika cementtyper som produceras i anläggningen .
• Beräknas ur differensen av cementleveranser och lagerförändringar och alla material som används som tillsats i cementen, inbegripet bypass-stoft och cementugnsstoft .

Mängden producerad klinker skall fastställas genom vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1b: ± 5,0 % Övervakningsnivå 2b: ± 2,5 %

1 .2 .1 .2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1

Emissionsfaktor = 0,525 ton CO2/ton klinker .

Övervakningsnivå 2

Emissionsfaktorn skall beräknas utifrån stökiometriska förhållanden för att omvandla sammansättningsuppgifter till emissionsfaktorer, varvid det antas att all CaO och MgO härstammar från respektive karbonater . Mängden CaO och MgO i produkten bestäms enligt bilaga 1 avsnitt 3 .

Det stökiometriska förhållandet för CO2/CaO och CO2/MgO skall vara 0,785 respektive 1,092 [ton CO2/CaO] .

1 .2 .1 .3 Omvandlingsfaktor

Bilaga 7

Övervakningsnivå 1: Som omvandlingsfaktor skall värdet 1,0 användas .

Övervakningsnivå 2: Mängden (icke-karbonat) CaO och MgO i råmaterialet återges med hjälp av omvandlingsfaktorer med ett värde mellan 0 och 1, där värdet 1 motsvarar full omvandling av råmaterialets karbonater till oxid . Den tillkommande bestämningen av produktens relevanta kemiska parametrar genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 . Detta kan göras med hjälp av termogravimetriska metoder .

1.2.2 Utsläpp relaterat till kasserat stoft

Koldioxid från bypass-stoft eller cementugnsstoft som lämnar ugnssystemet skall beräknas utgående från mängden stoft som lämnar ugnssystemet och den emissionsfaktor som beräknats, på samma sätt som för klinker (men med potentiellt andra värden för innehållet av CaO och MgO), korrigerat för delvis förbränning av cementugnsstoftet . Utsläppen skall beräknas enligt följande:

UtsläppSTOFT [ton CO2] = (5) ∑ ( aktivitetsdata [ton stoft] * emissionsfaktor [ton CO2/ ton stoft] )

1 .2 .2 .1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massa kasserat cementugnsstoft eller bypass-stoft, i ton, under kalenderåret, och skall bestämmas enligt följande . Övervakningsnivå 1: Uppskattas enligt riktlinjer för bästa praxis . Övervakningsnivå 2: Beräknas med en maximal osäkerhet på ± 7,5 % .

1 .2 .2 .2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1: En emissionsfaktor = 0,525 ton CO2/ton klinker skall användas för cementugnsstoft eller bypass-stoft som lämnar ugnssystemet .

Övervakningsnivå 2: En emissionsfaktor [ton CO2/ton stoft] skall beräknas på förbränningsgraden för cementugnsstoft eller bypass-stoft som lämnar ugnssystemet . Graden av förbränning och sammansättningen skall fastställas minst en gång per år enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

Det olinjära förhållandet mellan förbränningsgraden för cementugnsstoft och utsläpp per ton cementugnsstoft skall approximeras med följande formel:

EFSTOFT [ton CO2/ton klinker ] = (6) (d * EFKLINKER / (1 + EFKLINKER) ) / ( 1 - d * (EFKLINKER / (1 + EFKLINKER) )

Här avser:

• EFSTOFT = emissionsfaktor för delvis bränt cementugnsstoft [ton CO2/ton Bilaga 7 stoft]
• EFKLINKER = anläggningsspecifik emissionsfaktor för klinker ([ton CO2/ton klinker]
• d= förbränningsgrad för cementugnsstoft (kvoten mellan frigjord koldioxid och total koldioxid från karbonater i den obearbetade blandningen)

1.2.3 Utsläpp från icke-karbonat i råmaterialet

Utsläpp från icke‑karbonat i kalksten, skiffer eller andra råmaterial (t.ex. flygaska) som används i det obearbetade kalkstensmjölet i ugnen kan bestämmas med följande formel:

Koldioxidutsläppicke-karbonathaltigt obearbetat kalkstensmjöl [ton CO2]= (7) = aktivitetsdata [ton icke-karbonat]* emissionsfaktor [ton CO2/ ton icke-karbonat] * omvandlingsfaktor [-]

1 .2 .3 .1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är mängden relevant råmaterial som förbrukas under kalenderåret och skall beräknas varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 15 % . Övervakningsnivå 2: ± 7,5 % .

1 .2 .3 .2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1: Innehållet av icke-karbonat i det relevanta råmaterialet skall uppskattas med hjälp av industrins riktlinjer för bästa praxis .

Övervakningsnivå 2: Innehållet icke-karbonat i det relevanta råmaterialet skall bestämmas minst årligen enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .

1 .2 .3 .3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som omvandlingsfaktor skall värdet 1,0 användas .

Övervakningsnivå 2: Omvandlingsfaktorn skall beräknas med hjälp av industrins bästa praxis .

Bilaga 8 bränd dolomit

Förbränningsprocesser som innefattar olika typer av bränslen (t .ex . kol, petroleumkoks, brännolja, naturgas och många olika avfallsbränslen) och äger rum i anläggningar för produktion av bränd kalk och bränd dolomit skall övervakas och rapporteras i enlighet med bilaga 2 .

1. Processutsläpp

Koldioxid som frigörs från karbonater vid tillverkning av bränd kalk och bränd dolomit skall för anläggningen i sin helhet beräknas på ett av följande två sätt:

• Beräkningsmetod A: Baserad på mängden karbonater från råmaterialet (främst kalksten, dolomit) som konverteras vid processen .
• Beräkningsmetod B: Baserad på mängden alkalioxider i den framställda kalken . Dessa metoder anses likvärdiga .

1.1 Beräkningsmetod A: karbonater

Beräkningen skall grundas på mängden förbrukade karbonater . Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2]= (1) ∑ { Aktivitetsdata [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat] * omvandlingsfaktor [-]}

1.1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massan av ugnsinsatserna, i ton, för var och en av CaCO3, MgCO3 eller andra karbonater av alkaliska jordartsmetaller eller alkalimetaller under kalenderåret . Dubbelräkning eller utelämnande av återvunnet material eller bypass-material skall undvikas . Massan relevant ugnsinsats skall bestämmas med följande största mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 %

1.1.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som emissionsfaktor skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som anges i tabellen nedan . Mängden karbonater i varje relevant insatsmaterial bestäms i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg- eller annan karbonat] Bilaga 8

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [MCO3]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

1.1.3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som omvandlingsfaktor skall värdet 1,0 användas .

Övervakningsnivå 2: Karbonater som lämnar ugnen i kalk beaktas med hjälp av en omräkningsfaktor på mellan 0 och 1 . Verksamhetsutövaren kan anta fullständig omvandling för en eller flera ugnsinsatser och tilldela icke‑omvandlade karbonater till de kvarvarande ugnsinsatserna . Den tillkommande bestämningen av produktens relevanta kemiska parametrar genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

1.2 Beräkningsmetod B: alkaliska jordartsmetalloxider

Utsläppen skall beräknas på mängden CaO, MgO och innehållet av andra oxider av alkaliska jordartsmetaller eller alkalimetaller i den framställda brända kalken . Redan bränd Ca och Mg som kommer in i ugnen, exempelvis via flygaska eller alternativa bränslen och råmaterial med relevant CaO- eller MgO-innehåll, skall beaktas . Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ {[(aktivitetsdata [ton oxid] * emissionsfaktor [ton CO2/ton oxid] * omvandlingsfaktor [-]}

1.2.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är massan producerat kalk, i ton, under kalenderåret och skall bestämmas varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 5,0 % Övervakningsnivå 2: ± 2,5 %

1.2.2 Emissionsfaktor Bilaga 8

Mängden CaO och MgO i produkten bestäms enligt bilaga 1 avsnitt 3 .

Övervakningsnivå 1: Som emissionsfaktor skall användas de stökiometriska förhållanden för oxider som visas i tabellen nedan, varvid det antas att all CaO och MgO härstammar från respektive karbonater .

Oxider Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg- eller annan oxid]

CaO 0,785 MgO 1,092

Allmänt: XYO Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [M0]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] M0 = molvikt för O (syre) = 16 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

1.2.3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som omvandlingsfaktor skall värdet 1,0 användas .

Övervakningsnivå 2: Mängden CaO och MgO som redan finns i råmaterialet återges med hjälp av omvandlingsfaktorer med ett värde mellan 0 och 1, där värdet 1 motsvarar full omvandling av råmaterialets karbonater till oxid . Den tillkommande bestämningen av råmaterialens relevanta kemiska parametrar genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

Bilaga 9

Om skrubber finns i anläggningen och utsläppen inte inräknas i anläggningens processutsläpp, skall de beräknas enligt bilaga 2, avsnitt 2 .

Denna bilaga gäller även för anläggningar för produktion av alkalisilikat (vattenglas) och sten-/glasull .

1. Processutsläpp

Koldioxid frigörs från karbonater som finns i råmaterialen under smältningen i ugnen samt från neutralisering av HF, HCl och SO2 i rökgaser med kalksten eller andra karbonater . Både utsläpp från sönderdelning av karbonater under smältningsprocessen och från skrubber skall ingå i anläggningens utsläpp . De skall läggas till de totala utsläppen, men om möjligt rapporteras separat .

Koldioxid som frigjorts vid smältning av råmaterial i ugnen är direkt knuten till glasproduktionen och skall beräknas på tillförda mängden karbonater från råmaterial - huvudsakligen soda, kalk/kalksten, dolomit och andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller kompletterat med återvinningsglas (krossglas) .

Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2] = (1) = ∑ { AktivitetsdataKARBONAT [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]} + ∑ { AktivitetsdataTILLSATS [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]}

1.1 Aktivitetsdata

AktivitetsdataKARBONAT är mängden, i ton, CaCO3, MgCO3, Na2CO3, BaCO3 eller andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller i råmaterialen (soda, kalk/kalksten, dolomit) som tillförts under kalenderåret .

AktivitetsdataTILLSATS är mängden, i ton, av kolhaltiga tillsatser .

AktivitetsdataKARBONAT , dvs . massan av CaCO3, MgCO3, Na2CO3, BaCO3 eller andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller, liksom AktivitetsdataTILLSATS dvs . massan av kolinnehållande tillsatser, i ton, i processens insatsmaterial under kalenderåret, skall fastställas av verksamhetsutövaren eller dennes leverantör per råmaterial varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 2,5 % Övervakningsnivå 2: ± 1,5 %

1.2 Emissionsfaktor Bilaga 9

Emissionsfaktorn för karbonater skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden i ton CO2/ton torrt karbonat som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter .

Övervakningsnivå 1: De relevanta insatsmaterialens renhet bestäms enligt industrins bästa praxis . De beräknade värdena skall justeras efter fukt- och gångartsinnehåll i det använda karbonatmaterialet .

Övervakningsnivå 2: Mängden relevanta karbonater i varje relevant insatsmaterial bestäms enligt bilaga 1 avsnitt 3 .

Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg-, Na-, Ba- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522 Na2CO3 0,415 BaCO3 0,223 Li2CO3 0,596 K2CO3 0,318 SrCO3 0,298 NaHCO3 0,524

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor =[MCO2] / {Y *[MX] + [MCO3]} där X = alkalisk jordarts metall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

För kolhaltiga tillsatser skall verksamhetsspecifika emissionsfaktorer fastställas enligt bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 3 .3

produkter Bilaga 10

1. Processutsläpp

Koldioxid frigörs från karbonater som finns i råmaterialen under dess kalcinering i ugnen, och från neutralisering av HF, HCl och SO2 i rökgaser med kalksten eller andra karbonater .

Utsläpp från sönderdelning av karbonater under kalcineringsprocessen och från skrubber skall ingå i anläggningens utsläpp . De skall läggas till de totala utsläppen, men om möjligt rapporteras separat . Beräkning skall ske enligt följande:

UtsläppTOTALT [ton] = (1) utsläppINSATSMATERIAL [ton] + utsläppSKRUBBER [ton]

UtsläppINSATSMATERIAL skall beräknas enligt avsnitt 1 .1 nedan

UtsläppSKRUBBER skall beräknas enligt avsnitt 2 nedan .

1.1 Koldioxid från insatsmaterial

Koldioxid från karbonater och från kolinnehåll i andra insatsmaterial skall beräknas på ett av följande två sätt:

• Beräkningsmetod A: som utgår från mängden karbonater från råmaterialet (främst kalksten eller dolomit) som konverteras vid processen
• Beräkningsmetod B: som utgår från alkalioxiderna i den framställda keramiken De båda metoderna skall anses vara ekvivalenta för keramik som framställs av renad eller syntetisk lera . Beräkningsmetod A skall tillämpas på keramiska produkter som framställs av obehandlad lera eller när lertillsatser med betydande organiskt innehåll används .

1.1.1 Beräkningsmetod A: karbonater

Beräkningen grundas på tillförd karbonat, inklusive den mängd kalksten som använts för neutralisering av HF, HCl och SO2, samt från kol som finns i kol‑ innehållande tillsatser . Dubbel beräkning på grund av intern återanvändning av stoft skall undvikas .

Följande formel skall användas för beräkning:

Utsläpp [ton CO2] = (2) ∑ {aktivitetsdataKARBONAT [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat] * omvandlingsfaktor [‑]} + ∑ {aktivitetsdataTILLSATSER [ton] * emissionsfaktor [ton CO2/ton] * omvandlingsfaktor [-]}

1 .1 .1 .1 Aktivitetsdata

Bilaga 10

AktivitetsdataKARBONAT är mängden, i ton, av CaCO3, MgCO3 eller andra karbonater av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller vilka använts under kalenderåret, förluster borträknade .

AktivitetsdataTILLSATS är mängden, i ton, av kolhaltiga tillsatser med förluster borträknade .

AktivitetsdataKARBONAT liksom AktivitetsdataTILLSATS skall fastställas av verksamhetsutövaren eller leverantören med följande största tillåtna osäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 %

1 .1 .1 .2 Emissionsfaktor

En sammanräknad emissionsfaktor som inkluderar organiskt och oorganiskt kol (”totalkol” (TC)) kan tillämpas för varje bränsle/material dvs. relevant råmaterialblanding eller tillsats .

Alternativt kan två olika emissionsfaktorer för ”oorganiskt totalkol” (TIC) och ”organiskt totalkol” (TOC) tillämpas för varje bränsle/material. I förekommande fall skall stökiometriska förhållanden tillämpas för omvandling av sammansättningsuppgifter för de enskilda karbonaterna i enlighet med tabellen nedan . Beräkningen av biomassfraktionen i tillsatser som inte kan räknas som ren biomassa skall göras enligt bilaga 1 avsnitt 3 .

Övervakningsnivå 1: Ett konservativt värde på 0,2 ton CaCO3 (motsvarande 0,0942 ton CO2) per ton torr lera tillämpas vid beräkningen av emissionsfaktorn i stället för analysresultaten .

Övervakningsnivå 2: En emissionsfaktor för varje bränsle/material beräknas och uppdateras minst en gång per år med hjälp av industrins bästa praxis, utgående från anläggningens särskilda förhållanden och produktblandning.

Övervakningsnivå 3: Bestämningen av de relevanta råmaterialens sammansättning genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

Tabell A Bilaga 10 Karbonat Emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg-, Na-, Ba- eller annan karbonat]

CaCO3 0,440 MgCO3 0,522 BaCO3 0,223

Allmänt: XYCO3 Emissionsfaktor = [MCO2] / {Y * [MX] + [MCO3]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] 2- MCO3 = molvikt för CO3 = 60 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

Dessa värden skall justeras för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter .

1 .1 .1 .3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som omvandlingsfaktor skall värdet 1,0 användas .

Övervakningsnivå 2: Karbonater och kol som lämnar ugnen beaktas genom omräkningsfaktorer med ett värde mellan 0 och 1 där 1 motsvarar fullständig omvandling av karbonaterna eller kolet . Den tillkommande bestämningen av produktens relevanta kemiska parametrar genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

1.1.2 Beräkningsmetod B: alkalimetalloxider Bilaga 10

Koldioxid från kalcinering skall beräknas ur mängden framställd keramik och keramikens innehåll av CaO, MgO och andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller (aktivitetsdataO PRODUKTION) . Emissionsfaktorn skall korrigeras för redan bränd Ca och Mg och andra alkaliska jordartsmetaller/alkalier som kommer in i ugnen (aktivitetsdataO INSATS), exempelvis alternativa bränslen och råmaterial med relevant CaO- eller MgO-innehåll . Följande formel skall användas:

Utsläpp [ton CO2]= (3) ∑ {(aktivitetsdataO PRODUKTION [ton oxid] - aktivitetsdataO INSATS [ton oxid] ) * emissionsfaktor [ton CO2/ton oxid] * omvandlingsfaktor [-]}

1 .1 .2 .1 Aktivitetsdata

Uttrycket ”aktivitetsdataO PRODUKTION - aktivitetsdataO INSATS” står för massan i ton av CaO, MgO eller andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller som omvandlats från karbonater under kalenderåret . AktivitetsdataO PRODUKTION avser bruttoproduktion inbegripet spillprodukter och krossglas från ugnarna och transporterna .

AktivitetsdataO PRODUKTION – aktivitetsdataO INSATS dvs . massan i ton av CaO, MgO eller andra oxider av alkalimetaller och alkaliska jordartsmetaller i produkterna och i processens insatsmaterial fastställs av verksamhetsutövarens med följande största tillåtna osäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 % Övervakningsnivå 2: ± 5,0 % Övervakningsnivå 3: ± 2,5 %

1 .1 .2 .2 Emissionsfaktor

Som emissionsfaktor för oxider skall användas de stökiometriska förhållanden för karbonater som visas i tabellen nedan .

Övervakningsnivå 1: Ett konservativt värde på 0,12 ton CaO(motsvarande 0,0942 ton CO2) per ton produkt tillämpas vid beräkning av emissionsfaktorn i stället för analysresultat .

Övervakningsnivå 2: En emissionsfaktor för varje bränsle/material beräknas och uppdateras minst en gång per år med hjälp av industrins bästa praxis, utgående från anläggningens särskilda förhållanden och produktblandning.

Övervakningsnivå 3: Bestämningen av de relevanta råmaterialens sammansättning genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

Tabell B Bilaga 10 Karbonat Stökiometrisk emissionsfaktor [ton CO2/ton Ca-, Mg-, eller annan oxid]

CaO 0,785 MgO 1,092 BaO 0,287

Allmänt: XYO Emissionsfaktor = [MCO2] /{Y * [MX] + [M0]} där X = alkalisk jordartsmetall eller alkalimetall MX = molvikt för X i [g/mol] MCO2 = molvikt för CO2 = 44 [g/mol] M0 = molvikt för O (syre) = 16 [g/ mol] Y = stökiometriskt tal för X = = 1 (för alkaliska jordartsmetaller) = 2 (för alkalimetaller)

1 .1 .2 .3 Omvandlingsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som omvandlingsfaktor skall värdet 1,0 användas .

Övervakningsnivå 2: Relevanta oxider i råmaterialen återges med omvandlingsfaktorer mellan 0 och 1, där 0 motsvarar fullständig halt av den relevanta oxiden i råmaterialet . Den tillkommande bestämningen av råmaterialens relevanta kemiska parametrar genomförs i enlighet med bilaga 1 avsnitt 3 .

2. Koldioxid från skrubber

Utsläpp från skrubber skall beräknas ur mängden tillfört CaCO3 . Följande formel skall användas för beräkning

Utsläpp [ton CO2] = (4) Aktivitetsdata [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]

2.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata är mängden, i ton, av torr CaCO3 som använts under kalenderåret, och skall fastställas genom verksamhetsutövarens eller leverantörens vägning varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 7,5 %

2.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1: Som emissionsfaktorn för CaCO3 skall användas det stökiometriska förhållandet 0,440 ton CO2/ton torrt karbonat .

Bilaga 11 och papper

Utsläpp från användningen av skrubber skall beräknas enligt bilaga 2 .

1. Processutsläpp

Utsläpp från ickebiologiska karbonater i mesaugn skall beräknas enligt följande:

Utsläpp [ton CO2] = (1) ∑ (aktivitetsdata KARBONAT [ton karbonat] * emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat] )

1.1 Aktivitetsdata

Aktivitetsdata KARBONAT är de mängder av fossilt CaCO3 och Na2CO3 som tillförs processen . Dessa skall fastställas, i ton, genom vägning utförd av verksamhetsutövaren eller av leverantören, varvid hela mätsystemet skall ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 2,5 % för mätsystemet . Övervakningsnivå 2: ± 1,5 % för mätsystemet .

1.2 Emissionsfaktor

Övervakningsnivå 1: Emissionsfaktorn för karbonater som inte kommer från biomassa skall beräknas ur de stökiometriska förhållanden, [ton CO2 /ton torrt CaCO3] och [ton CO2/ton torrt Na2CO3] som anges i tabellen nedan genom justering för karbonatmaterialets innehåll av fukt och gångarter .

För karbonater från biomassa skall emissionsfaktor = 0 användas .

Karbonattyp Emissionsfaktor [ton CO2/ton karbonat]

CaCO3 för make-up i massafabriker 0,440 Na2CO3 för make-up i massafabriker 0,415

Bilaga 12

För varje utsläppskälla där fastställande av utsläpp skall ske genom kontinuerlig mätning i rökgaskanal skall hela mätsystemet ha följande största tillåtna mätosäkerhet: Övervakningsnivå 1: ± 10 % Övervakningsnivå 2: ± 7,5 % Övervakningsnivå 3: ± 5,0 % Övervakningsnivå 4: ± 2,5 %

Allmän strategi

De sammanlagda utsläppen från en utsläppskälla under rapporteringsperioden skall fastställas med hjälp av nedanstående formel . För formelns parametrar gäller bestämmelserna i bilaga 1 avsnitt 1.3. Om flera utsläppskällor förekommer i en och samma anläggning och inte kan mätas som en enda utsläppskälla skall utsläppen från dessa mätas separat och adderas till hela anläggningens sammanlagda utsläpp under rapporteringsperioden .

Utsläpp [ton CO2] = (1) drifttid 3 3 ∑i=1 (koldioxidkoncentration [ton CO2/Nm ] * rökgasflöde [Nm ]

där: Koldioxidkoncentration = rökgasens koncentration av koldioxid bestäms genom kontinuerliga mätningar vid en representativ punkt . Rökgasflöde = det torra rökgasflödet kan bestämmas med hjälp av en av följande metoder .

Metod A

Rökgasflödet Qe beräknas med en massbalansmetod varvid alla relevanta parametrar beaktas, t.ex. insatsmaterial, insatsluftflöde, processens effektivitet osv ., samt, på produktionssidan, produktionsresultat, O2-koncentrationen, samt koncentrationerna av SO2 och NOX .

Den specifika beräkningsmetoden skall godkännas av länsstyrelsen i samband med bedömningen av övervakningsprogrammet .

Metod B

Rökgasflödet Qe bestäms genom kontinuerliga mätningar av flödet vid en representativ punkt .

Bilaga 13

Verksamhetskategorier

Verksamhetskategorier enligt Handelsdirektivet bilaga 1 .

Energisektorn

E1 Förbränningsanläggningar med en tillförd effekt på mer än 20 MW (med undantag för anläggningar för hantering av farligt avfall och kommunalt avfall) . E2 Mineraloljeraffinaderier. E3 Koksverk .

Produktion och bearbetning av järnmetaller

F1 Anläggningar för rostning och sintring av metallhaltig malm (inklusive svavelhaltig malm) . F2 Anläggningar för tackjärns- eller ståltillverkning (primär- eller sekundärsmältning) inklusive stränggjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme .

Mineralindustrin

M1 Anläggningar för produktion av cementklinker i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dag, eller av kalk i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag eller i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dag . M2 Anläggningar för produktion av glas, inklusive sådana som är avsedda för tillverkning av glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dag . M3 Anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn och/eller en ugnskapacitet som överstiger 4 m3 och med en satsningsdensitet på mer än 300 kg/m3 per ugn .

Annan verksamhet

O1 Industriella anläggningar för framställning av pappersmassa av trä eller andra fibermaterial. O2 Industriella anläggningar för framställning av papper och papp, där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dag .

Bilaga 13

Vid rapportering skall någon av nedanstående CRF-koder anges . Till exempel är koden för järn- och stålproduktion 1.A.2.a

1 . Områdesrapport för energi

A . Verksamheter med förbränning av bränslen (sektorer)

1 . Energibranschen a . Offentlig el . och värmeproduktion b. Raffinering av petroleum c . Framställning av fasta bränslen och annan energiindustri 2 . Tillverknings- och a . Järn och stål byggindustri b . Icke-järnmetaller c . Kemiska produkter d . Pappers-, massa- och tryckeribranschen e . Livsmedelsberedning, drycker och tobak f. övrigt (specificera) 4 . Övriga sektorer a . Kommersiell/institutionell b . Bostadssektorn c. Jordbruk/skogsbruk/fiske 5. övrigt (specificera) a. Stationär b . Rörlig

B . Flyktiga utsläpp från bränslen

1 . Fasta bränslen a . Kolbrytning b . Överföring av fasta bränslen c. övrigt (specificera) 2 . Olja och naturgas a . Olja b . Naturgas c . Utluftning och fackling Utluftning Fackling d. övrigt (specificera)

Bilaga 13

A . Mineralprodukter

1 . Cementframställning 2 . Kalkframställning 3 . Användning av kalksten och dolomit 4 . Framställning och användning av kristallsoda 5 . Takbeläggningar och asfalt 6 . Vägbeläggning med asfalt 7. övrigt (specificera)

B . Kemisk industri

1 . Framställning av ammoniak 2 . Framställning av salpetersyra 3 . Framställning av adipinsyra 4 . Framställning av karbid 5. övrigt (specificera)

C . Metallproduktion

1 . Framställning av järn och stål 2 . Framställning av ferrolegeringar 3 . Framställning av aluminium 4 . SF6 som används i aluminium och magnesiumgjuterier

IPPC-kod

Vid rapportering skall någon av nedanstående IPPC-koder användas . 1 Branscher inom energisektorn 1 .1 Förbränningsanläggningar med installerad tillförd effekt av mer än 50 MW 1.2 Olje‑ och gasraffinaderier 1 .3 Koksverk 1 .4 Anläggningar för överföring av kol till gas- och vätskeformiga produkter . 2 . Produktion och omvandling av metaller . 2 .1 Anläggning för rostning och sintring av metallhaltig malm, inbegripet svavelhaltig malm . 2 .2 Anläggning för produktion av råjärn eller stål (primär eller sekundär smältning), inklusive utrustning för kontinuerlig gjutning, med en kapacitet som överstiger 2,5 ton per timme . 2 .3 Anläggning för behandling av järnbaserade metaller a) genom varmvalsning med en kapacitet som överstiger 20 bruttoton stål per timme, b) genom hammarsmide där slagkraften per hammare överstiger 50 kJ och när den använda värmeeffekten överstiger 20 MW, c) genom anbringande av skyddsbeläggningar av smält metall med en inmatning som överstiger 2 bruttoton stål per timme . 2 .4 Järn- och stålgjuterier med en produktionskapacitet som överstiger 20 ton per dygn .

2 .5 Anläggningar a) för en produktion av icke-järnmetaller utifrån malmer, slig eller sekundärt råmaterial genom metallurgiska, kemiska eller elektrolytiska Bilaga 13 processer, b) för smältning, inklusive framställning av legeringsmetaller, av icke-järnmetaller inklusive återvinningsprodukter, (färskning, formgjutning etc .) med en smältningskapacitet som överstiger 4 ton per dygn för bly och kadmium eller 20 ton per dygn för övriga metaller . 2 .6 Anläggning för ytbehandling av metaller och plaster som använder en elektrolytisk eller kemisk process där behandlingsbaden har en volym som överstiger 30 m . 3 . Mineralindustri 3 .1 Anläggningar för produktion av klinker (cement) i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 500 ton per dygn, eller av kalk i roterugn med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn, eller i andra typer av ugnar med en produktionskapacitet som överstiger 50 ton per dygn . 3 .2 Anläggningar för produktion av asbest eller tillverkning av asbestbaserade produkter . 3 .3 Anläggningar för produktion av glas inklusive sådana som är avsedda för tillverkning av glasfibrer, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn . 3 .4 Anläggningar för smältning av mineraler, inklusive sådana för tillverkning av mineralull, med en smältningskapacitet som överstiger 20 ton per dygn . 3 .5 Anläggningar för tillverkning av keramiska produkter genom bränning, i synnerhet takpannor, tegel, eldfast sten, kakel, stengods eller porslin med en produktionskapacitet som överstiger 75 ton per dygn, och/eller en ugnskapacitet som överstiger 4 m³ och med en satsningsdensitet på mer än 300 kg per m³ . 4 . Kemisk industri för framställning av 4 .1 Kemiska, organiska produkter som t .ex . a) kolväten, (linjära eller cykliska, mättade eller omättade, alifatiska eller aromatiska), b) syre innehållande organiska föreningar, särskilt alkoholer, aldehyder, ketoner, karboxylsyror, estrar, acetater, etrar, peroxider, epoxihartser, c) svavelinnehållande organiska föreningar, d) kväveinnehållande organiska föreningar, särskilt aminer, amider, nitronyl- och nitroföreningar, nitraföreningar, nitriler, cyanater, isocyanater, e) fosfororganiska föreningar, f) halogenerade kolväten, g) metallorganiska föreningar, h) basplaster och andra polymerer (polymerer, syntetfibrer, regenererad cellulosa), i) syntetgummi, j) färgämnen och pigment, k) ytaktiva ämnen och tensider . 4 .2 Oorganiska baskemikalier och andra organiska ämnen såsom a) gaser, som t.ex. ammoniak, klor eller klorväte, fluor eller fluorväte, koloxider, svavelföreningar, kväveoxider, väte, svaveldioxid, karbonylklorid (fosgen), b) syror, kromtrioxid, fluorvätesyra, fosforsyra, salpetersyra, saltsyra, svavelsyra, oleum, svavelsyrlighet,

c) baser, som t .ex . ammoniumhydroxid, kaliumhydroxid, natriumhydroxid, Bilaga 13 d) salter, som t .ex . ammoniumklorid, kaliumklorat, kaliumkarbonat, natriumkarbonat, perborat, silvernitrat, e) icke-metaller, metalloxider eller andra oorganiska föreningar som t .ex . kalciumkarbid, kisel, kiselkarbid . 4 .3 Gödselmedel baserade på fosfor, kväve eller kalium . 4 .4 Bekämpningsmedel 4 .5 Läkemedel 4 .6 Sprängämnen 5 . Avfallshantering 5 .1 Anläggningar för omhändertagande eller återvinning av farligt avfall som avses i artikel 1.4 i direktiv 91/689/EEG såsom dessa definieras i bilagorna II A och II B (operationerna R 1, R 5, R 6, R 8 och R 9) i direktiv 75/442/EEG och i rådets direktiv 75/439/EEG, av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (3) med en kapacitet som överstiger 10 ton per dygn . 5.2 Anläggningar för förbränning av kommunalt avfall som det definieras genom rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om minskning av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (4) och rådets direktiv 89/429/EEG om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar (5), med en kapacitet som överstiger 3 ton per timme . 5.3 Anläggningar för omhändertagande av icke‑farligt avfall som det definieras i bilaga II A i direktiv 75/442/EEG under rubrikerna D8, D9, med en kapacitet som överstiger 50 ton per dygn . 5 .4 Avfallsdeponier som tar emot mer än 10 ton per dygn eller med en totalkapacitet på mer än 25 000 ton, med undantag för avfallsdeponier för inert avfall . 6 . Annan verksamhet 6 .1 Industriella anläggningar för a) framställning av pappersmassa av trä eller andra fibrösa material, b) framställning av papper och papp där produktionskapaciteten överstiger 20 ton per dygn . 6 .2 Anläggningar för förbehandling (tvättning, blekning och mercerisering) eller för färgning av fibrer eller textilier där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn . 6 .3 Garverier för en produktion av mer än 12 ton produkter per dygn . 6 .4 a) Slakterier för en produktion baserad på en slaktvikt som överstiger 50 ton per dygn, b) Framställning av livsmedel med beredning och behandling av – animaliska råvaror (förutom mjölk) för en produktion av mer än 75 ton produkter per dygn, – vegetabiliska råvaror för en produktion av mer än 300 ton produkter per dygn (kvartalsmedelvärde), c) Framställning av mjölkprodukter baserad på en invägning av mer än 200 ton per dygn (kvartalsmedelvärde) . 6 .5 Anläggningar för animaliskt avfall för en produktion baserad på mer än 10 ton råvara per dygn

6 .6 Anläggningar för djurhållning av fjäderfä eller svin, vilka anläggningar förfogar över mer än a) 40 000 platser för fjäderfä, b) 2 000 platser för Bilaga 13 slaktsvin avsedda för produktion (> 30 kg) eller c) 750 platser för suggor . 6 .7 Anläggningar som är avsedda för ytbehandling av material, föremål eller produkter och som använder organiska lösningsmedel, i synnerhet för appretering, tryckning, bestrykning, avfettning, vattenskyddsimpregnering, limning, målning, rengöring eller impregnering med en förbrukning 6.8 Anläggningar för framställning av kol (hårt kol) eller av grafitelektroder genom bränning eller grafitisering.

Bilaga 14

Tabell 5 Övervakningsnivåer som lägst bör tillämpas (miniminivåer) .

Aktivitetsdata Effektivt värme- Emissionsfaktor Oxidationsfaktor värde

Kategori enligt 19 § I II III I II III I II III I II III

Bilaga 2 Förbränning

Förbränningsutsläpp / Utsläpp från 2a/2b 3a/3b 4a/4b 2 2 2 2a/2b 2a/2b 2a/2b 1 förbränning – kommersiella standardbränslen Förbränningsutsläpp / Utsläpp från 2a/2b 3a/3b 4a/4b 2 2 3 2a/2b 2a/2b 3 1 förbränning – gasformiga eller flytande bränslen Förbränningsutsläpp / Utsläpp från 1a/1b 2a/2b 3a/3b 2 3 3 2a/2b 3 3 1 förbränning – fasta bränslen Fackling 1 2 3 1 1 2 1 1 1 Processutsläpp Skrubber karbonat/gips 1 1 1 1 1 1

Sammansättning Omvandlingsfaktor

Massbalansmetod för kimröksproduk- 1 2 3 1 2 2 1 2 3 tion och för gasbehandlingsanläggningar

Bilaga 3 Mineraloljeraffinaderier Emissionsfaktor/ Omvandlingskolinnehåll faktor

Regenerering av katalysatorer 1 1 1 och flexicokers Produktion av vätgas 1 2 2 1 2 2

Bilaga 4 Koksverk

Processutsläpp 1 2 3 1 1 2 1 2 2 Massbalansmetoden 1 2 3 1 2 2

Bilaga 5 Rostning och sintring

Processutsläpp från karbonatmaterial 1 1 2 1 1 1 1 och återanvända process-rester Massbalansmetoden 1 2 3 1 2 2

Bilaga 6 Tackjärns- och ståltillverkning inklusive stränggjutning

Processutsläpp 1 2 3 1 1 2 1 2 2 Massbalansmetoden 1 2 3 1 2 2

Bilaga 7 Cement

Beräkningsmetod A: 1 2 3 1 1 1 1 karbonater i insatsmaterial Beräkningsmetod B: 1a/1b 1a/1b 2a/2b 1 1 2 1 klinker-produktion - från klinker Beräkningsmetod B: 1 1 2 1 2 2 klinker-produktion - från stoft Beräkningsmetod B: 1 1 2 1 1 2 1 klinker-produktion – från icke-karbonat

Bilaga 8 Kalk

Beräkningsmetod A: karbonater 1 2 3 1 1 1 1 Beräkningsmetod B: 1 1 2 1 1 1 1 alkaliska jordartsmetalloxider

Bilaga 9 Glas

Beräkningsmetod karbonater 1 1 2 1 1 1

Bilaga 10 Keramiska metoder

Insatsmaterial: Beräkningsmetod A: 1 1 2 1 2 3 1 karbonater Insatsmaterial: Beräkningsmetod B: 1 1 2 1 2 3 1 alkalioxider Skrubber 1 1 1 1 1 1

Bilaga 11 Pappersmassa och papper

Processutsläpp karbonater 1 1 1 1 1 1

Bilaga 15

Allmänna principer

Den ackrediterade kontrollörens verifiering av utsläppsrapporter skall omfatta granskning av både utsläppsrapporten och av övervakningen under året . Det skall också omfatta en granskning av tillförlitlighet, trovärdighet och korrekthet hos

• de system som används för övervakning och
• de uppgifter och den information om utsläppen som rapporteras .

Syftet med verifieringen är att säkerställa att utsläppen har övervakats i enlighet med tillståndet och dessa föreskrifter och att tillförlitliga och korrekta utsläppsdata kommer att rapporteras i enlighet med dessa föreskrifter. En verifiering skall utmynna i ett verifieringsutlåtande där det med hög grad av säkerhet fastställs om uppgifterna i utsläppsrapporten är fria från väsentliga felaktigheter och om väsentliga avvikelser saknas, om inte den ackrediterade kontrollören bedömer att sådana fel och brister finns.

Verifieringsmetod

Den ackrediterade kontrollören skall planera och utföra verifieringen professionellt och med kritisk blick med medvetenhet om att det kan föreligga omständigheter som leder till att det kan finnas väsentliga felaktigheter i uppgifterna i den årliga utsläppsrapporten. Som ett led i verifieringsprocessen skall kontrollören utföra följande steg:

Strategisk analys

Den ackrediterade kontrollören skall göra följande:

• Kontrollera om övervakningsprogrammet är den rätta versionen .
• Känna till varje verksamhet som utförs vid anläggningen, utsläppskällorna, bränsle/material, den mätutrustning som används för övervakning eller mätning av aktivitetsdata, emissionsfaktorers och oxidations-/omvandlingsfaktorers ursprung och tillämpning, varje övrig uppgift som används för att beräkna eller mäta utsläppen samt den omgivning inom vilken anläggningen drivs .
• Förstå verksamhetsutövarens övervakningsprogram, dataflöde samt dennes kontrollsystem, inbegripet den allmänna organisationen av övervakning och rapportering .

Den ackrediterade kontrollören skall genomföra den strategiska analysen på ett sådant sätt att denne kan utföra den riskanalys som anges nedan . Om nödvändigt skall kontrollören besöka anläggningen .

Riskanalys

Bilaga 15

Den ackrediterade kontrollören skall göra följande:

• Analysera de inneboende risker och kontrollrisker som är förbundna med omfattningen och komplexiteten hos verksamhetsutövarens verksamhet och utsläppskällor och bränsle/material och som skulle kunna leda till väsentliga felaktigheter och avvikelser .
• Upprätta en verifieringsplan som står i proportion till denna riskanalys. Verifieringsplanen beskriver hur verifieringen skall utföras och innehåller ett verifieringsprogram och en provtagningsplan. Verifieringsprogrammet beskriver verksamheternas natur, tidpunkten då de skall utföras och deras omfattning så att verifieringsplanen kan genomföras helt. Provtagningsplanen anger vilka data som skall testas för att man skall kunna sammanställa ett verifieringsutlåtande.

Verifiering

Den ackrediterade kontrollören skall göra ett besök på anläggningen för att kontrollera hur mätutrustning och övervakningssystem fungerar, göra intervjuer och samla in den information och de bevis som behövs . Kontrollören skall också göra följande:

• Genomföra verifieringsplanen genom att samla in uppgifter i enlighet med de bestämda provtagningsmetoderna, utföra inspektioner och granska data, dokument, och förfaranden för analys och all övrig bevisning som kommer att ligga till grund för kontrollörens utlåtande .
• Verifiera att övervakningsprogrammet är aktuellt och genomförs.
• Bekräfta giltigheten för de uppgifter som används för att beräkna osäkerheter för att bedöma om dessa ligger inom övervakningsnivåer enligt övervakningsprogrammet .
• Under verifieringsförfarandet skall kontrollören utröna om den godkända övervakningsmetoden har tillämpats korrekt, och bedöma handhavandet och minskningen av återstående osäkerheter via verksamhetsutövarens kontrollförfaranden .
• Begära att verksamhetsutövaren tillhandahåller saknade uppgifter eller kompletterar saknade delar av verifieringskedjor, förklarar variationer i utsläppsdata eller reviderar beräkningarna, eller justerar rapporterade uppgifter, innan kontrollören lägger fram sitt slutliga verifieringsutlåtande. Kontrollören bör rapportera alla fall av avvikelser och felaktigheter som identifieras till verksamhetsutövaren. Verksamhetsutövaren skall rätta varje rapporterad felaktighet . Hela den population som stickprovet är draget från skall korrigeras .

Under hela verifieringsprocessen skall den ackrediterade kontrollören fastställa felaktigheter och avvikelser genom att bedöma följande .

• Om övervakningsprogrammet har genomförts på ett sätt som tyder på bristande överensstämmelse .
• Om det finns klara och objektiva bevis som erhållits genom insamling av uppgifter som tyder på felaktigheter .

Intern verifieringsrapport

Bilaga 15

Vid verifieringsprocessens slut skall den ackrediterade kontrollören sammanställa en intern verifieringsrapport. Den interna verifieringsrapporten skall innehålla dokumentation som visar att den strategiska analysen, riskanalysen och verifieringsplanen har genomförts i sin helhet och innehålla den information som behövs för att stödja verifieringsutlåtandet. Den interna verifieringsrapporten bör också underlätta eventuell utvärdering av verifieringen som görs av Naturvårdsverket och SWEDAC .

På grundval av resultaten i den interna verifieringsrapporten skall den ackrediterade kontrollören bedöma om utsläppsrapporten innehåller några väsentliga felaktigheter i förhållande till väsentlighetsgränsen och om det förekommer väsentliga avvikelser eller andra frågor som är relevanta för verifieringsutlåtandet .

Verifieringsrapport

Den ackrediterade kontrollören skall presentera verifieringsmetoden, sina resultat och sitt utlåtande i en verifieringsrapport, riktad till verksamhetsutövaren. Alla avvikelser skall tas med i verifieringsrapporten.

Verifieringsutlåtande

Den ackrediterade kontrollören skall sammanställa ett verifieringsutlåtande om verifieringsprocessen. I verifieringsutlåtande skall utsläppsrapporten anges vara tillfredsställande, om den ackrediterade kontrollören finner att de totala utsläppen återgivits utan väsentliga felaktigheter och kontrollören anser att det inte finns några väsentliga avvikelser. När det gäller avvikelser som inte är väsentliga får kontrollören ta med sådana i verifieringsutlåtandet.

Den ackrediterade kontrollören kan komma fram till att en utsläppsrapport inte kan anses verifierad, om kontrollören finner väsentliga felaktigheter eller väsentliga avvikelser . Kontrollören kan komma fram till att en utsläppsrapport inte kan anses verifierad när omfattningen varit begränsad (omständigheter eller restriktioner har hindrat kontrollören från att erhålla den bevisning som krävs för att sänka verifieringsrisken till en rimlig nivå) och/eller det finns väsentliga osäkerheter .

till Naturvårdsverkets föreskrifter om utsläppsrätter för koldioxid

Till 6 § p. 6

Redovisning av erforderliga miljötillstånd bör begränsas till de verksamheter inom anläggningen som omfattas av lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter . Beskrivningen bör omfatta datum för beslut, beslutande myndighet, vad tillståndet i korthet innebär samt eventuellt maximalt tillåten produktion . Om verksamheten har dispens eller på annat sätt inte omfattas av kravet på miljötillstånd bör detta anges .

Till 7 § p. 1

Redovisning av anläggningen och de verksamheter som skall övervakas bör fokusera på vad som produceras, produktionskapacitet samt vilka processer som ingår . Till denna beskrivning bör en schematisk skiss följa som visar ett flödesschema över aktuella källor och deras bränslen/material.

Till 8 § p. 3

Med beskrivning och specifikation bör avses mätprincip, leverantör eller tillverkare samt instrumentbeteckning eller motsvarande uppgifter .

Till 10 § p. 1

För att kunna uppfylla villkoret i punkt 1 bör verksamhetsutövaren löpande följa utvecklingen av teknik och metoder för övervakning av utsläpp .

Ett byte till en övervakningsmetod med lägre osäkerhet kan innebära ett byte av enbart övervakningsnivån . Det kan också innebära ett byte till en annan övervakningsmetod med lägre total osäkerhet Om verksamhetsutövaren får använda lägsta övervakningsnivå enligt 34 § så gäller villkoret i punkt 1 inte byte av övervakningsnivå .

Till 20 §

Vid avvägningen av vad som är rimliga eller orimliga kostnader för att uppnå en viss nivå bör följande beaktas: 1 . eventuell merkostnad för kompletterande investeringar och rutiner samt avskrivningstiden för investeringarna, 2 . den totala osäkerheten för anläggningens sammanlagda utsläpp satt i relation till den kostnad som är förknippad med en viss uppsättning nivåer, 3. om nivån kan uppfyllas genom användning av befintlig utrustning och/eller befintliga rutiner för mätning, insamling och hantering av data, 4 . om en större del av utsläppet kan övervakas med låg osäkerhet samtidigt som en mindre del av utsläppet övervakas med högre osäkerhet och 5 . möjligheterna att uppnå vissa nivåer på ett eller två års sikt genom att sprida 86 ut investeringar över tiden .

Reglerna om bränsle/material av mindre omfattning respektive bränsle/material av de-minimis-karaktär kan även tillämpas i kombination med övervakning med massbalansmetoden i enlighet med bilaga 2-11 .

Till 27 §

Koldioxid som överförs från en anläggning till bland andra följande ändamål är att anse som överförd koldioxid . 1 . Ren koldioxid som används för kolsyrning av drycker . 2 . Ren koldioxid som används för torris för kylning . 3 . Ren koldioxid som används som brandsläckningsmedel, kylmedel eller laboratoriegas . 4 . Ren koldioxid som används för bekämpning av skadedjursangrepp på spannmål . 5 . Ren koldioxid som används som lösningsmedel i livsmedelsindustrin och den kemiska industrin . 6 . Koldioxid som används som insatsvara i den kemiska industrin och massaindustrin (t ex för urea eller karbonater) . 7 . Karbonater som binds i spraytorkade absorberingsprodukter (SDAP) från halvtorr rökgasskrubber .

Till 30 §

Uttrycket ”i god tid” bör uppfattas som minst sex veckor.

Till 35 §

Systemet för hantering av data kan utgöras av olika delsystem som är datoriserade eller manuella .

Till 41 §

Detta gäller generellt, såväl vid övervakning av en utsläppskälla som vid övervakning med massbalansmetoden . Exempel: Ett värde som uppvisar en osäkerhet på +- 0,1 % rapporteras med fyra gällande siffror (t .ex . 1,234 eller 1 234 000) .

Till 43 § p. 6

Denna dokumentation bör inkludera bl .a . instrumentbeskrivningar .

Till 47 § p. 2

I SS-EN 45011 avsnitt 4 .2 punkt o) föreskrivs om oberoende av den ackrediterade kontrollören som leverantör av service, tjänster eller produkter som verifieringen omfattar. Det gäller främst för att förhindra kontrollören att godkänna något den själv verifierat. T.ex. analys av bränsledata.

Det som anges i EA Guidance Verification Annex F bör vara en utgångspunkt för fastställande av ackrediteringens omfattning .

Till 49 § p. 4

Granskningen av den information som nämns i fjärde punkten (vilka åtgärder som genomförts med anledning av avvikelser noterade i tidigare års verifieringsrapporter) bör utöver granskning av dokumentation även kunna utgöras av granskning i en vidare bemärkelse, t .ex . granskning av muntliga uppgifter eller granskning genom okulärbesiktning av faktiskt utförda åtgärder .

Till 49 § p. 6

Annan dokumentation i sjätte punkten bör innefatta rutiner för övervakning och rapportering, ifyllda driftjournaler för övervakning samt journaler eller protokoll för service och underhåll av utrustning för övervakning . Annan dokumentation bör också innefatta leverantörs tekniska specifikationer avseende mätinstrument och annan utrustning för övervakning, särskilt vad gäller utrustningens bidrag till osäkerheten i de övervakade utsläppen .

Till 50 § andra stycket 1, 50 § andra stycket 2 första strecksatsen och 56 § 6

Vid verifieringen av om det årsutsläpp som anges i utsläppsrapporten överensstämmer med anläggningens faktiska årsutsläpp skall den ackrediterade kontrollören, enligt bilaga 15 Verifiering första stycket fjärde punkten och enligt EA Guidance Verification avsnitt 3.1 sjätte stycket, utgå från de övervakningsmetoder som anges i tillståndsbeslutet .

Till 56 § första stycket 10

Begreppet ”förteckning över avvikelser” i punkt 10 bör innebära en kort sammanfattande lista utan utvecklande text. Med ”avvikelser av betydelse” avses avvikelser som inte leder till att väsentlighetsgränsen överskrids men som allvarligt strider mot övervakningsprogrammet eller dessa föreskrifter .

Till 57 § p. 6

Begreppet ”redogörelse för avvikelser” i punkt 6 bör innebära en precisering av vilken av punkterna i 50 § avvikelsen gäller, en beskrivning av avvikelserna inklusive en beskrivning av var de belagts samt vid behov ytterligare preciseringar .

Till 59 §

Verksamhetsutövarens anmälan av vilken ackrediterad kontrollör som anlitas bör göras direkt i registret .

Relevanta ISO-standarder är bl .a . följande: ‑ SS EN ISO 14956 ”luftkvalitet ‑ Utvärdering av en mätprocedurs lämplighet genom att jämföra med en krävd mätosäkerhet”. - SS-ISO 12039:2001 Utsläpp och utomhusluft - Bestämning av koloxid, koldioxid och oxygen - Prestandakrav och kalibrering av automatiska mätsystem . ‑ ISO 10396:2006 ”Stationary source emission – Sampling for the automated determination of gas concentrations”. - SS-ISO 14164: 1999 Utsläpp och utomhusluft - Bestämning av gasströmmars volymflöde i rörledningar ‑ Automatiska metoder.

Till bilaga 2 avsnitt 1.1 Vanliga förbränningsprocesser formel (2) och (4)

Om förbrukat bränsle uttrycks i Nm och bränslets effektiva värmevärde uttrycks i TJ/Nm bör det av verksamhetsutövarens dokumentation och i den årliga utsläppsrapporten tydligt framgå vilket standardtillstånd som avses, t .ex . normalkubikmeter, Nm , vid 0º C och 101 .3 kP .

Till bilaga 2 avsnitt 2.1 Beräkningsmetod A ”karbonatbaserad”

I beräkningsmetod A (karbonatbaserad) preciseras inte med vilken tillåten osäkerhet karbonatinnehållet i insatsmaterialet ska bestämmas . Av texten framgår dock att aktivitetsdata skall mätas av verksamhetsutövaren eller leverantören med en största tillåten osäkerhet på mindre än ± 7,5 % för hela mätsystemet . Det bör innebära att denna osäkerhet, i förekommande fall, gäller för hela bestämningen: aktivitetsdata [ton] = insatt karbonat [ton] = insatsmaterial [ton] * karbonatinnehållet i insatsmaterial [uttryckt som dimensionslös faktor]

Till Bilaga 15 avsnittet Verifiering första stycket p. 3

Det som sägs i tredje punkten om att kontrollören skall bekräfta giltigheten för de uppgifter som används för att beräkna osäkerheter bör göras på ett professionellt sätt men bör inte gå så långt som en fullständig beräkning av mätosäkerheter enligt ”ISO Guide to the Expression of Uncertainty in Measurement” utgiven av International Organisation for Standardization, Geneva, Switzerland, First edition 1995 (ofta förkortad GUM) .

Till Bilaga 15 avsnittet Verifiering första stycket p. 5

Med variationer i utsläppsdata bör förstås sådana variationer mellan år respektive mellan värden för samma storhet som bestämts på olika sätt som beskrivs i bilaga 1 avsnitt 1 .1 .3 .3 .

Dessa allmänna råd träder i kraft den 15 oktober 2007, varvid allmänna råd till Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:6) om utsläppsrätter för koldioxid skall upphöra att gälla .

Naturvårdsverket LARS-ERIK LILJELUND Fredrik Zetterlund (Enheten för klimatfrågor)

Elanders, Vällingby 2007 54822