NFS 2013:13

Naturvårdsverkets föreskrifter om typgodkännande av fångstredskap

Naturvårdsverkets författningssamling

ISSN 1403-8234

1

Naturvårdsverkets föreskrifter om

typgodkännande av fångstredskap;

beslutade den 19 december 2013

Med stöd av 12 och 15 §§jaktförordningen (1987:905) föreskriver1 Natur-

vårdsverket följande.

1 kap. Omfattning och syfte

1 § Dessa föreskrifter gäller typgodkännande av såväl dödande som icke-

dödande fångstredskap för vilt.

2 § Bestämmelserna i dessa föreskrifter syftar till att säkerställa att endast de

fångstredskap som är säkra för människor och egendom, selektiva och inte

utsätter vilt för onödigt lidande används i Sverige.

2 kap. Definitioner

1 § De beteckningar som används i dessa föreskrifter har samma betydelse som

i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905).

I övrigt har nedanstående beteckningar följande betydelse:

1. Fångstredskap: fångstanordningar utformade för att fånga eller döda vilt.

2. Dödande fångstredskap: fångstanordningar utformade för att döda vilt.

3. Icke-dödande fångstredskap: fångstanordningar utformade för att fånga och

kvarhålla vilt.

4. Selektivt fångstredskap: ett fångstredskap som enbart fångar den arten/de

arterna som redskapet har godkänts för.

5. Godkänd typ: en av Naturvårdsverket godkänd typ av fångstredskap i enlig-

het med dessa föreskrifter.

6. Typgodkännande: Naturvårdsverkets godkännande av fångstredskap enligt

dessa föreskrifter.

7. Typ: fångstredskap som åtminstone i följande väsentliga avseenden inte

skiljer sig från varandra

a) dödande eller icke-dödande fångstredskap,

b) dimensioner såsom höjd, bredd och längd på redskapet och ingående

delar, redskapets vikt och vinklar

1 Anmälan har gjorts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni

1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter samt

beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EGT L 204, 21.7.1998, s. 37,

Celex 31998L0034), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG (EGT

L 217, 5.8.1998, s.18, Celex 31998L0048).

NFS 2013:13

Utkom från trycket

den 8 januari 2014

2

NFS 2013:13

c) materialval, kvalitet, densitet, kraft i fjädrar, friktion i giller och betesan-

ordning,

d) djurart eller grupp av djurarter som redskapet är avsett för,

e) metod för verkan samt

f) utformningen i övrigt som påverkar viltets välbefinnande enligt bilaga 1

och 2.

8. Felfångst: fångst av annan art eller individ än vad fångsten avser.

3 kap. Beslut om godkännande

1 § Av 11 § jaktförordningen (1987:905) följer att Naturvårdsverket, efter samråd

med Statens Jordbruksverk, prövar frågor om godkännande av fångstredskap

samt att fångstredskap ska vara av godkänd typ för att få användas.

Naturvårdsverket kan förena besluten om typgodkännande med villkor.

2 § Av 11 § jaktförordningen (1987:905) följer att fångstredskap som har

prövats i ett annat EU-land, Turkiet eller ett EFTA-land som har undertecknat

EES-avtalet, får användas, om produkten garanterar en djurskydds- och säker-

hetsnivå motsvarande den svenska. Av samma bestämmelse följer även att ett

sådant redskap ska anmälas till Naturvårdsverket.

3 § I The Agreement on International Humane Trapping Standards (AIHTS)

finns en bestämmelse om ömsesidigt erkännande som innebär att fångstredskap

som omfattas av och uppfyller kraven i avtalet ska typgodkännas.

4 § Naturvårdsverket kan besluta att avslå en ansökan om typgodkännande av

ett fångstredskap utan att tester genomförs om det utifrån ansökan framgår att

det är uppenbart att fångstredskapet kommer att orsaka vilt onödigt lidande

eller utsätta människor eller egendom för fara.

5 § Alla avvikelser från godkänd typ som kan vara av betydelse för vilts lidande,

säkerhet för människor eller egendom eller selektivitet medför att det är en ny

typ som kräver ny prövning i enlighet med dessa föreskrifter.

4 kap. Ansökan

1 § Ansökan om typgodkännande ska göras hos Naturvårdsverket och innehålla

följande:

1. Namn och adress till sökanden samt uppgift om kontaktperson om annan

än sökanden.

2. I förekommande fall namn på den som har tillverkat eller avser att stå för

försäljningen av fångstredskapet.

3. Dödande eller icke-dödande fångstredskap.

4. Uppgift om vilken eller vilka arter som fångstredskapet avser.

5. Foto och ritning av fångstredskapet i sin helhet, även inifrån utvisande

gilleranordningens konstruktion. Ritningen ska beskriva de uppgifter som

anges i definitionen av typ. Foton/ritningar ska vara av hög kvalitet.

6. Material- och konstruktionsspecifikation.

7. Uppgift om på vilket sätt det säkerställs att fångstredskapet inte utsätter

vilt för ett onödigt lidande.

3

NFS 2013:13

8. Uppgift om på vilket sätt det säkerställs att fångstredskapet inte utsätter

människor och egendom för fara.

9. Uppgift om på vilket sätt fångstredskapets selektivitet säkerställs.

10. Uppgift om fångstredskapet är begränsat till vissa förhållanden och i så

fall vilka förhållanden.

11. Uppgift om var på fångstredskapet användaren ska kunna märka det

med sitt namn och telefonnummer på ett väderbeständigt sätt.

12. Dokumentation av eventuella genomförda tester.

På anmodan från Naturvårdsverket ska sökanden tillhandahålla begärt antal

exemplar av fångstredskapet.

2 § En ansökan ska göras för varje typ av fångstredskap som sökanden vill ha

typgodkänt.

3 § När ansökan är fullständig enligt ovan, ansökningsavgift har betalats och

ansökan skickats för genomförande av tester kan ansökan inte ändras.

4 § En anmälan av ett fångstredskap enligt 11 § jaktförordningen (1987:905)

ska innehålla

1. de uppgifter som anges i 4 kap. 1 § första stycket i den utsträckning

anmälaren förfogar över informationen,

2. dokumentation av godkännande från behörig nationell myndighet samt

3. uppgift om hur den anmälda typen av redskap kan särskiljas från andra

typer av redskap.

5 kap. Avgift och kostnad för tester

1 § Den som ansöker om typgodkännande av ett fångstredskap ska betala en

ansökningsavgift till Naturvårdsverket enligt avgiftsklass 4 i 10 § avgiftsför-

ordningen (1992:191).

2 § Den som ansöker om typgodkännande av ett fångstredskap ska bekosta

föreskrivna tester. Kostnaden ska baseras på testernas omfattning.

6 kap. Allmänna krav för typgodkännande av fångstredskap

1 § Fångstredskap får inte utsätta vilt för onödigt lidande.

2 § Fångstredskap ska vara selektiva och ska på ett bestående sätt så långt som

möjligt vara konstruerade så att andra arter än vad fångstredskapet är avsett

för inte utlöser fångstredskapet.

3 § Ett fångstredskap får inte vara konstruerat så att människor och egendom

utsätts för fara under normal användning.

Fångstredskap som genom sin utformning medför en risk för att människor

stängs inne ska ha någon form av nödutgång.

4 § Fångstredskapet ska vara tillräckligt hållfast för den art som det är kon-

struerat för.

4

NFS 2013:13

5 § Fångstredskap vars funktion baseras på användning av blinda eller lem-

lästade djur som levande lockbete, användning av sprängämnen, gasning eller

utrökning, kvävning, dränkning eller användning av lim och krokar är förbjudna

för fångst eller dödande av vilt.

6 § Vid tillverkning ska tillverkaren se till att fångstredskapet väderbeständigt

märks med den typbeteckning som framgår av beslut om typgodkännande.

Vid försäljning, överlåtelse eller utlåning av fångstredskap ska det bifogas

information om typgodkännandets giltighet och villkor för fångstredskapets

användning samt en instruktion för lämplig gillring, säker drift och underhåll.

7 kap. Särskilda krav för typgodkännande av dödande

fångstredskap

1 § Dödande fångstredskap enligt dessa föreskrifter får endast godkännas för

mård, iller, mink, hermelin, vessla, bäver, ekorre, vildkanin, mullvad, sorkar

(även bisam), lämlar, råttor, möss, näbbmöss och ripor.

2 § Fångstredskap med slaganordning ska vara utformade så att slaget träffar

viltet på avsett sätt för att inte utsätta viltet för onödigt lidande.

Dödande fångstredskap för bisam, iller, mård eller mink ska ha skyddshölje

med anpassat ingångshål som gör redskapet säkert och selektivt.

Andra stycket omfattar inte stockfälla för mård.

8 kap. Särskilda krav för typgodkännande av icke-dödande

fångstredskap

1 § Icke-dödande fångstredskap får inte vara konstruerade så att vilt utsätts för

onödigt lidande i samband med fångst eller utbrytningsförsök, enligt vad som

framgår av bilaga 2.

2 § Insidan av icke-dödande fångstredskap ska vara slät och får inte innehålla

utstickande detaljer, vassa kanter eller annat som kan skada viltet.

3 § Om fångstredskapet har golv eller väggar med springor, galler eller hål

ska dessa vara utformade så att viltet inte orsakas skador. Springor eller hål

får inte vara utformade så att viltet kan fastna, orsakas tandfrakturer eller på

annat sätt skadas.

4 § Golvet i fångstredskapet ska vara halkfritt.

5 § Ytor bestående av metall inuti fångstredskapet ska vara behandlade så att

viltet inte orsakas skador vid låga temperaturer.

6 § Konstruktionen av icke-dödande fångstredskap får inte medföra att fångat

vilt utsätts för en negativ påverkan p.g.a. väderförhållanden.

Tätslutande icke-dödande fångstredskap ska ha en sådan ventilation och

dränering som säkerställer ett klimat som är anpassat till de arter som redskapet

är konstruerat för. Det fångade viltet ska utan svårigheter kunna upprätthålla

sin värmebalans.

5

NFS 2013:13

7 § Ett fångstredskap ska vara konstruerat så att såväl inspektion som frisläpp-

ning, avlivning och urlastning av viltet kan ske på ett säkert sätt. Eventuell

inspektions- och avlivningslucka ska vara konstruerad så att viltet inte kan

öppna denna inifrån.

Vid felfångst ska viltet kunna släppas ut på ett säkert sätt.

9 kap. Test av fångstredskap

1 § Fångstredskap som omfattas av en ansökan om typgodkännande ska ge-

nomgå tester om tester inte tidigare har genomförts eller om tidigare tester inte

bedöms motsvara kraven i dessa föreskrifter.

2 § Fångstredskap ska testas i enlighet med

1. bestämmelserna i Naturvårdsverkets föreskrifter om användning av

fångstredskap och

2. tillverkarens instruktioner för användning förutsatt att dessa inte strider

mot gällande bestämmelser i lag, förordning eller föreskrifter.

3 § Testerna av fångstredskap ska följa god vetenskaplig praxis och ske i enlig-

het med vad som anges i bilaga 1 och 2.

4 § Minst tre stycken exemplar av fångstredskapstypen ska testas.

Varje exemplar ska utlösas fem gånger innan fångstredskapet testas praktiskt

med djur för att säkerställa funktionen.

5 § Vid test ska en testrapport ifyllas och överlämnas till Naturvårdsverket.

En testrapport ska innehålla alla relevanta uppgifter om testets utformning,

material och metoder samt resultat. Av bilaga 3 framgår vilka uppgifter som

ska lämnas.

6 § Naturvårdsverket utvärderar i enlighet med vad som anges i bilaga 1 och 2

om fångstredskapet kan godkännas.

7 § Naturvårdsverket kan medge undantag från kravet på tester om det är

uppenbart obehövligt.

10 kap. Krav på den som genomför tester för typgodkännande

1 § Det testande organet ska uppfylla krav på god laboratoriesed som mot-

svarar OECD series on principles of good laboratory practice and compliance

monitoring number 1.

För fälttesterna ska det testande organet uppfylla krav som motsvarar OECD

Series on Principles of GLP and Compliance Monitoring Number 6 (Revised).

2 § Personal som genomför tester ska ha lämplig utbildning och erfarenhet.

3 § Vid testerna ska det finnas

1. minst en person

a. som har erfarenhet av att använda fångstredskap och

b. som har erfarenhet av att fånga de arter redskapet avser att fånga

samt

2. minst en veterinär med patologisk kompetens

6

NFS 2013:13

11 kap. Återkallelse av typgodkännande

1 § Beslut om typgodkännande kan omprövas eller återkallas

1. om det framkommer vid användningen att fångstredskapet utsätter vilt

för onödigt lidande, att fångstredskapet inte är selektivt eller att människor

eller egendom utsätts för fara eller

2. om det framkommer att det vid beslutet om typgodkännande förelåg

vilseledande eller oriktiga uppgifter.

12 kap. Undantag

1 § Naturvårdsverket kan i det enskilda fallet medge undantag från kraven om

typgodkännande av fångstredskap med anledning av

1. forskning, utbildning, testverksamhet, återutsättning, uppfödning eller

skydd av vilda djur och växter,

2. vid temporär användning av ett särskilt fångstredskap för en särskild art

eller vid särskilda miljöförhållanden förutsatt att användningstiden fastställs

eller

3. efter beslut om skyddsjakt av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen i ett

enskilt fall.

Undantag enligt första stycket får förenas med villkor.

13 kap. Överklagande

1 § Beslut gällande typgodkännande av fångstredskap får enligt 58 § jaktför-

ordningen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

Dessa föreskrifter träder i kraft den 15 februari 2014.

I fråga om ansökningar om typgodkännande som inkommit till Naturvårdsver-

ket innan föreskrifterna träder i kraft och där fångstredskapen inte genomgått

föreskrivna tester gäller föreskrifterna med undantag för regleringen i 5 kap.

om avgifter och kostnad för tester.

I fråga om ansökningar om typgodkännande som inkommit till Naturvårdsverket

och där fångstredskapen har genomgått tester innan föreskrifterna träder i kraft

samt i fråga om äldre beslut om typgodkännande av fångstredskap gäller endast

11 kap. om återkallelse av godkännande.

Naturvårdsverket

MARIA ÅGREN

Rikard Janson

(Avdelningen

för

genomförande)

7

NFS 2013:13

Bilaga 1

Test av dödande fångstredskap

1. Allmänt om tester

En typ av ett dödande fångstredskap ska testas med minst 12 individer av res-

pektive art som fångstredskapet är avsett för. Om det under den tid för tester

som avtalats mellan sökanden och testorganet inte fångas föreskrivet antal

individer innebär det att redskapet inte kan godkännas.

Dödande fångstredskap ska när det är möjligt testas i laboratorium. För arter

och redskap där detta inte är möjligt ska fångstredskapen testas i fält.

Testerna ska så långt som möjligt motsvara naturliga förhållanden. Fälttester

ska göras under de förhållanden som är representativa för de förhållanden där

fångstredskapet kommer att användas.

Djuren ska fångas på ett realistiskt sätt. Det är inte tillåtet att tvinga fram fångst.

Testerna ska filmas. Filmning ska även ske inuti fångstredskapet om fångstred-

skapet är en tätslutande konstruktion.

Fångstredskapet och omgivningen ska fotograferas.

Djur som har dödats eller fångats i redskapet ska röntgas och obduceras. Skador

ska noteras och dokumenteras enligt bilaga 3.

2. Särskilt om laboratorietester

Tester ska utföras under kontrollerade förhållanden och i syfte att fastställa

tiden till permanent medvetslöshet hos djur.

Tiden från det att redskapet utlöses till dess att djuret bedöms vara medvetslöst

ska noteras. Tidtagning ska ske och tiden ska mätas i sekunder.

Det ska kontrolleras att medvetslösheten upprätthålls till dess att djuret dör.

Tidpunkten då medvetslöshet och förlust av känseln inträder måste bekräftas

av veterinär genom att ögon- och ögonlocksreflexer kontrolleras eller genom

någon annan likvärdig metod.

Hjärtaktivitet eller puls kontrolleras av veterinär genom auskultation eller

palpation efter att maxtidsgränsen uppnåtts. Ett djur ska anses dött när hjärtat

har stannat.

Vid test av fångstredskap för fångst av råttor och möss ska två olika viktklas-

ser användas. Testerna ska inledas med djur av mindre storlek för att se om

redskapet klarar testkriterierna innan större djur testas.

8

NFS 2013:13

Vid test av redskap för fångst av mus ska sex stycken laboratoriemöss som

väger mellan 20–30 g respektive sex stycken laboratoriemöss som väger mel-

lan 30–50 g användas.

Vid test av fångstredskap för råtta ska sex stycken råttor som väger cirka

200 g respektive sex stycken råttor som väger 450–500 g användas.

De djur som efter angiven tidsgräns har hjärtslag eller är uppenbart medvetna

ska avlivas snarast. Djur som fastnar i redskapet och som uppenbart inte kom-

mer att dö ska avlivas snarast.

3. Särskilt om fälttester

Tester ska utföras under kontrollerade förhållanden och i syfte att fastställa

tiden till permanent medvetslöshet hos djur.

Tiden från det att redskapet utlöses till dess att djuret bedöms vara medvetslöst

ska noteras. Tidtagning ska ske och tiden ska mätas i sekunder. I de fall testper-

sonal inte är på plats ska tiden mätas utifrån filmdokumentation.

4. Avbrytande av tester

Test av dödande fångstredskap ska avbrytas i förtid

1. om tre djur inte har nått medvetslöshet inom angiven tid

2. om slagplatta, bygel eller liknande uppenbart träffat tre djur på ett felaktigt

sätt eller

3. om fångstredskapet uppenbart inte uppfyller beskriven funktion eller går

sönder vid normal hantering enligt medföljande instruktioner

5. Utvärdering av tester

För att fångstredskapet ska kunna typgodkännas måste minst 9 av de testade

djuren vara medvetslösa och vid laboratorietester permanent ha förlorat känseln

till dess att de dör, allt inom angiven tidsgräns.

Ett redskap uppfyller kraven på selektivitet om det vid fälttesterna inte fångas

mer än en individ av annan art än den art som redskapet är avsett för. Om fält-

testerna avser mer än en art är kravet max en individ av annan art för varje 12

individer av arter som redskapet är avsett för.

6. Tidsgränser

Dödande fångstredskap ska klassificeras i enlighet med följande där klass A

anses medföra minst lidande för det fångade viltet och klass C utgör gränsen

för vad som kan godkännas.

9

NFS 2013:13

Djur

Tidsgräns för medvetslöshet

Ekorre, hermelin, lämmel, mullvad,

mus, näbbmus, sork, råtta och vessla

Klass A max 15 s för minst 80 % av

testade djur

Klass B max 25 s för minst 80 % av

testade djur

Klass C max 45 s för minst 80 % av

testade djur

Bisam, iller, mink, mård, ripa och

vildkanin

Klass A max 60 s för minst 80 % av

testade djur

Klass B max 90 s för minst 80 % av

testade djur

Klass C max 120 s för minst 80 %

av testade djur

Bäver

Klass A max 90 s för minst 80 % av

testade djur

Klass B max 120 s för minst 80 % av

testade djur

Klass C max 180 s för minst 80 %

av testade djur

10

NFS 2013:13

Bilaga 2

Test av icke-dödande fångstredskap

1. Allmänt om tester

En typ av ett icke-dödande fångstredskap ska testas med minst 20 djur av den art

som fångstredskapet är avsett för. Om det under den tid för tester som avtalats

mellan sökanden och testorganet inte fångas föreskrivet antal individer innebär

det att redskapet inte kan godkännas.

Icke-dödande fångstredskap ska testas i fält med vilda djur. Testerna ska så

långt som möjligt motsvara naturliga förhållanden. Fälttester ska göras under

de förhållanden som är representativa för de förhållanden där fångstredskapet

kommer att användas. Djuren ska fångas på ett realistiskt sätt. Det är inte till-

låtet att tvinga fram fångst.

Testerna ska filmas.

Filmning ska även ske inuti fångstredskapet om fångstredskapet är en tätslutande

konstruktion. Filmningen av testförloppet ska ske vid fångsttillfället och under

djurets vistelse i redskapet.

Fångstredskapet och omgivningen ska fotograferas.

Fångade djur av avsedd art ska obduceras.

Eventuell felfångst ska frisläppas snarast om djuret är oskadat eller bedöms

kunna fortsätta leva utan onödigt lidande.

Skador ska noteras och dokumenteras för såväl fångade arter som felfångst

enligt bilaga 3.

2. Avbrytande av tester

Test av icke-dödande fångstredskap ska avbrytas i förtid

1. om gränsen för antal poäng enligt avsnitt 3 för godkännande överskrids

eller

2. om fångstredskapet uppenbart inte uppfyller beskriven funktion eller går

sönder vid normal hantering enligt medföljande instruktioner.

3. Utvärdering av testerna

En typ av fångstredskap uppfyller kraven på selektivitet om det vid testerna

inte fångas mer än ett djur av annan art än fångstredskapet är avsett för. Om

testerna avser mer än en art är kravet max ett djur av annan art för varje 20 djur

som redskapet är avsett för.

Icke-dödande fångstredskap ska klassificeras i enlighet med följande där klass

A anses medföra minst lidande för det fångade viltet och där klass C utgör

gränsen för vad som kan godkännas.

11

NFS 2013:13

Klass A

Max 3 djur som var för sig uppvisar skador som ger 5-15 poäng eller

Max 2 djur som var för sig uppvisar skador som ger 5-44 poäng eller

Max 1 djur som var för sig uppvisar skador som ger 45 poäng eller mer

Klass B

Max 3 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-15 poäng eller

Max 2 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-44 poäng eller

Max 1 djur som var för sig uppvisar skador som ger 45 poäng eller mer

Klass C

Max 3 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-19 poäng eller

Max 2 djur som var för sig uppvisar skador som ger 10-59 poäng eller

Max 1 djur som var för sig uppvisar skador som ger 60 poäng eller mer

Skada

Poäng

Lindriga skador

1

Skada på klo

2

2

Mindre vätskeutgjutning eller blödning

5

3

Mindre hudskada

5

4

Mindre vävnadsskada i underhudsvävnad eller perforerande

skada genom hela huden

10

5

Måttlig hudskada, utom på trampdynor eller tunga

10

6

Mindre skada på benhinnor eller led- och lednära strukturer 10

Måttliga skador

7

Förlust av en klokapsel

20

8

Avslitning av mindre ledband eller sena

25

9

Amputation/förlust av en tå

25

10

Tandskada där tandpulpan exponerats

30

11

Större vävnadsskada i underhudsvävnad eller perforerande

skada genom hela huden

30

12

Större vävnadsskada på trampdynor eller tunga

30

13

Måttlig blödning i led eller ledkapselskada

30

14

Urledvridning av led från hasled eller framknä och nedåt

på benet

30

15

Större skada på benhinnor

30

16

Enkelt revbensbrott/fraktur

30

17

Ögonskada, som inte bedöms leda till blindhet

30

18

Skelettmuskelskada eller -nedbrytning i måttlig omfattning 30

12

NFS 2013:13

Kraftiga skador

19

Enkelt brott/fraktur på ben nedanför hasled eller framknä

50

20

Kompressionsfraktur – benbrott där skelettdelarna trycks

in i varandra

50

21

Komplicerat revbensbrott/fraktur – flera brott på ett revben 50

22

Amputation/förlust av två tår

50

23

Skelettmuskelskada eller -nedbrytning i större omfattning

55

24

Kallbrand i ben p.g.a. åtstrypning av blodtillförseln

100

25

Amputation/förlust av tre eller fler tår

100

26

Skelettbrott/fraktur eller ledurvridning i ben, ovanför hasled

eller framknä

100

27

Amputation/förlust av bendelar utöver tå

100

28

Skada på ryggmärgen

100

29

Större skada på inre organ (blödningar i inre organ)

100

30

Komplicerade/multipla brott/frakturer på ben, nedanför

hasled eller framknä

100

31

Avslitning av större sena eller ligament

100

32

Revbensbrott/fraktur som är öppen (sår genom huden till

brottet)

100

33

Ögonskada som resulterar i blindhet i ögat

100

34

Hjärtmuskelnedbrytning

100

35

Död

100

13

NFS 2013:13

Bilaga 3

Testrapport

En testrapport ska innehålla följande:

1. En teknisk beskrivning av fångstredskapets utformning och vilket material

den är tillverkad av.

2. Tillverkarens användarinstruktioner.

3. Beskrivning av testsituationen.

4. Uppgift om testpersonal.

5. Antalet fångstredskap som har testats och vilt som har undersökts.

6. Totalt antal fångade djur av avsedd art och felfångst av varje art och deras

utbredning uttryckt som sällsynt, vanligt förekommande eller riklig i det

aktuella området.

7. Uppgifter om selektivitet.

8. Uppgifter om fångstredskapet har slagit igen och skadat vilt utan att viltet

fångats.

9. Observationer av det fångade viltets beteende.

10. Beskrivning av eventuella skador på vilt, människor, egendom och

redskapet.

11. Observationer i samband med fångsttillfället såsom riv- eller bitmärken

på redskapet, förflyttning av redskapet från ursprungsplatsen eller tecken

runt redskapet som tyder på dödskamp.

12. Uppgifter från obduktionen däribland vikt och längd hos de djur som

har undersökts.

13. Till testrapporten ska också foto- samt filmmaterial från testerna bifogas.

Testrapporten ska även innehålla följande vid test av dödande fångstredskap:

1. Uppgifter från obduktionen däribland vikt och längd hos de djur som har

använts samt längd på skalle samt avstånd från nos till den punkt där de har

träffats av slagbygel eller slagplatta.

2. Uppgift om hur lång tid som gick innan djuret blev medvetslöst och

förlorade känseln.

Testrapporten ska även innehålla följande vid test av icke-dödande fångst-

redskap:

1. Värden för de uppmätta fysiologiska parametrarna och metoderna.

2. Väderförhållanden, särskilt uppgifter om temperatur i fångstredskapet

och utanför fångstredskapet på skuggad plats, samt snödjup.