2

dagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas på sätt riks­

dagsordningen och särskild af Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

lag stadga. Kamrarna — — — — — — — — sammankalla.

Hos urtima riksdag — — — — — — — — sammanhang.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott:

ett konstitutionsutskott, att väcka och upptaga frågor rörande förändringar

i grundlagarna så ock i vallag, hvarom i 49 § förmärs, att yttranden

däröfver till Riksdagen afgifva, samt att granska de i statsrådet förda

protokoll; ett statsutskott, att utreda — — — — — kyrkolagarnas

förbättring.

A urtima riksdag skola — — — — förekommande ärenden.

Riksdagsordningen.

Kamrarnas bildande.

a) Första kammaren.

§ 6.

1. Första kammarens ledamöter skola till ett antal af etthundra-

femtio utSes af landstingen och stadsfullmäktige i de städer, som ej i

landsting deltaga. Valet gäller för en tid af sex år, räknade från och

med januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett.

2. Hvarje landstingsområde — — — folkmängd.

3. För valkrets — — — riksdagsman.

4. Därest det antal — — — riksdagsman.

5. Det antal — — — riksdagsmannakallet.

6. Upphör stad att i landsting deltaga, inträder stadens rätt att

utse riksdagsman då, enligt 7 § 2 eller 3 mom., nytt val skall ske

inom den valkrets, städen förut tillhört. År ej, då stadens rätt att välja

inträder, riksdagsmännens antal för staden af Konungen bestämdt, skall

en af valkretsens platser tillkomma staden.

7. Äro icke — — — riksgäldskontoret.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

3

§ 7.

1. Valkretsarna indelas i sex grupper. Denna indelning fastställes

i vallagen. Är stad, som i 6 § 6 mom. sägs, berättigad att utse riksdags­

man, skall staden tillhöra samma grupp som det landstingsområde, hvari

staden förut ingått.

2. Hvarje år skall inom en af de i 1 mom. nämnda grupper

förrättas val för nästföljande sexårsperiod. Hvilken ordning härvid skall

mellan grupperna iakttagas, därom stadgas i vallagen. Val verkställes af

landsting vid lagtima möte och af stadsfullmäktige vid sammanträde under

september månad.

3. Har Konungen förordnat om nya val i hela riket, förrättas så­

dant val i hvarje valkrets för tiden intill utgången af den sexårsperiod,

för hvilken val senast hållits inom den grupp, valkretsen tillhör.

4. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,

och är ej annan valkrets, till följd af ny bestämmelse om riksdagsmännens

antal för de särskilda valkretsarna, berättigad till den lediga platsen, fylles

ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten fyllas genom nytt val,

verkställes sådant för den återstående tiden.

5. Skall plats, när sexårsperioden för en valkrets tilländalupit, öfvergå

från denna till valkrets inom annan grupp, varde nytt val dessförinnan

anställdt för de år, som återstå af löpande sexårsperiod för sistnämnda

valkrets.

6. Har i en valkrets riksdagsman afgått före sexårsperiodens slut,

och är annan valkrets berättigad till den lediga platsen, varde i sistnämnda

valkrets nytt val anställdt för tid, som i 3 mom. afses; dock att, där

platsen jämlikt 2 eller 5 mom. redan är tillsatt för tid efter löpande

året, det val, som för ledighetens fyllande hålles, skall gälla allenast till

årets slut.

7. Landsting sammanträder för riksdagsmannaval, där så erfordras,

till urtima möte.

§

8

.

Valen till första kammaren äro proportionella,' där ej allenast en

riksdagsman skall utses.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

§ 10.

För en hvar, som blifvit till ledamot i första kammaren utsedd, skall,

på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra in­

sändes till justitiedepartementet.

^§ 11

.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i första kammaren, må

han däröfver hos Konungen anföra underdåniga besvär. Han äger för så­

dant ändamål hos vederbörande protokollsförare äska behörigt protokolls­

utdrag, hvilket genast eller inom högst två dagar därefter bör till klagan­

den utlämnas; och skall han — — — afgöras.

b) Andra kammaren.

§ 13.

Andra kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio

väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början

året näst efter det, under hvilket valet skett.

§ 14.

1. Hvart och ett af rikets län så ock Stockholms stad utgör en

eller flera valkretsar.

2. Stad, som utgör del af län, skall, där stadens folkmängd vid

början af andra året inom en treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre

tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, utgöra en valkrets i fråga om

val, som afser tid efter periodens utgång; dock raå stad, hvars folkmängd

utgör minst sex tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, kunna delas i

valkretsar.

Inträffar vid början af andra året inom en treårsperiod, att i stad,

som utgör en valkrets, folkmängden ej längre uppgår till en nittiondel af

rikets folkmängd, skall staden icke vidare bilda egen valkrets.

3. Rikets indelning i valkretsar innehålles i vallagen.

Kungl. May.ta Nåd. Proposition N:o 28.

5

§ 15.

1. I hvarje valkrets väljes, etter folkmängden vid början åt andra

året näst före den treårsperiod, för hvilken valen gälla, en riksdagsman för

hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd.

2. För valkrets, hvars folkmängd ej uppgår till fullt tre tvåhundra-

trettiondelar af rikets folkmängd, väljas dock tre riksdagsmän.

3. Därest det antal riksdagsmän, som med tillämpning af stad-

gandena i 1 och 2 mom. bör utses, icke uppgår till tvåhuncfratrettio, skola,

för ernående af detta antal, de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfver-

skjuter de tal, som enligt 1 mom. äro bestämmande för riksdagsmännens

antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek

vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen

lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet

genom lottning på sätt i 6 § 7 mom. är stadgadt.

4. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna

grunder äger utse, fastställes för hvarje treårsperiod af Konungen.

§ 16.

Valrätt tillkommer en hvar välfrejdad svensk man från och med

kalenderåret näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufyra års ålder,

dock ej

a) den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd;

b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sist-

förflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hans

hustru eller minderåriga barn;

c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kom­

mun, hvilka förfallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren;

d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången

af sistförflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar.

Till efterrättelse vid val skall finnas röstlängd; och skall, på sätt i val­

lagen finnes närmare bestämdt, valrätten grundas på förhållandena vid

tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att förändring före valet inträffar.

§ 17.

1. Val till riksdagsmän i andra kammaren verkställas under sep­

tember månad året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

8

.

Förordnar Konungen om nya val, förrättas dessa ofördröj­

ligen för den tid, som återstår af treårsperioden.

3. Afgår riksdagsman innan den tid, för hvilken han blifvit vald,

tilländalupit, fylles ledigheten på sätt i vallagen sägs. Skall ledigheten

fyllas genom nytt val, verkställes sådant ofördröjligen för den återstå­

ende tiden.

§ 18.

Valen till andra kammaren äro omedelbara. Vid dessa val tillkom­

mer hvarje röstande lika röst. Valsättet är proportionellt, där ej allenast

en riksdagsman skall utses.

Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 19.

Till ledamot i andra kammaren kan endast utses man, som äger

valrätt inom valkretsen eller, där fråga är om stad, bestående af flera val­

kretsar, inom någon af dessa.

§

20

.

För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i andra kammaren, skall,

på sätt i vallagen närmare stadgas, fullmakt ofördröjligen utfärdas i två

exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den välde och det andra in­

sändes till justitiedepartementet.

§ 21.

Riksdagsman, som för andra kammaren vald blifvit, må ej denna

befattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för af­

sägelse. Såsom sådana anses:

1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall;

2. ålder öfver 60 år;

3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima

riksdagar.

Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle

eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

7

^§ 22

.

År någon missnöjd med val till riksdagsman i andra kammaren,

eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse

af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver hos Konun­

gen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konungens

befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre

dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af

talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens slut eller, där afsägelse

skett senare än vid valtillfälle, efter erhållen del af Konungens befallnings-

hafvandes beslut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallnings-

hafvanden, som, på sätt i 11 § stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att

sig förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda tid tillända-

lupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla målet

rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med

målet vidare så förhålles, som i 11 § sägs.

§ 25.

Riksdagsmannaval förrättas med slutna sedlar. Äro valsedlar till

större antal än hälften ogilla, värde nytt val anställdt.

§ 28.

1. Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de

ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa

riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande

föranstalta, att riksdagsmän utses i de afgångnes ställe.

2. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom

ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den

afgångne tillhört andra kammaren, att så förfara, som i 1 mom. är sagdt;

och, då den afgångne varit ledamot af första kammaren, att om ledig­

heten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om ledighetens fyllande.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar

och vallagen samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem

8

utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så

ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade

grundlags- och vallagsfrågor.

2. Utskottet — — — stadgadt.

3. Utskottet — — —

proposition.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Öfvergångsstadgande.

1. Riksdagsman i första kammaren, som är vald med tillämpning

af de före år 1909 gällande stadganden, äger med sin befattning fortfara

till utgången af det nionde kalenderåret efter det, under hvilket valet skett.

Där tjänstgöringstidens slut ej sammanfaller med början af sexårs-

period för den valkrets, som är berättigad till platsen, skall val, som för

platsens besättande hålles, gälla för tiden intill början af närmaste sexårs-

period för valkretsen. Samma lag vare, där platsen varder ledig före

tjänstgöringstidens utgång.

2. För den grupp af valkretsar, hvilken är den första enligt den i val­

lagen mellan grupperna stadgade ordning, utgöres första sexårsperioden af

åren 1910—1915.

Förordnar Konuugen om nya val till första kammaren, innan val bör,

jämlikt nyssnämnda ordning, i sjätte gruppen förrättas första gången för

sexårsperiod, skola de nya valen gälla för grupp, som haft att välja för

sexårsperiod, till periodens utgång och för annan grupp till början af dess

första sexårsperiod.

3. Intill dess nya val i hela riket till andra kammaren första

gången förrättas efter utgången af augusti månad 1910, skola i fråga om

val till kammaren tillämpas de före år 1909 i sådant hänseende gällande

stadganden.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Albert Petersson.

Kung], Ma jäs Nåd. Proposition N:o 28.

!)

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott onsdagen den 30 januari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

L^indman,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena

T^rolle,

Statsråden:

T^ingsten,

A^lbert P^etersson,

A^lfred P^etersson,

H^ederstierna,

D^yrssen,

H^ammarskjöld,

Roos,

JuHLIN,

S^wartz.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anförde:

»I den sedan många år på dagordningen stående frågan om utvidg­

ning af den politiska rösträtten har jag att underställa Kungl. Maj:ts

pröfning nytt förslag.

Vid 1906 års riksdag stannade kamrarna i olika beslut rörande denna

fråga, men af hvad då förekom synes likväl kunna hämtas en ganska säker

anvisning om den riktning, i hvilken frågans lösning företrädesvis bör sökas.

Väl tillvann sig Kungl. Maj:ts då afgifna proposition, som förband allmän

rösträtt med majoritetsval i enmansvalkretsar, stor pluralitet i andra kam­

maren. Men det torde kunna antagas, att flera bland dem, hvilka

röstade för propositionen, gjorde det mindre af öfvertygelsen om majori-

Bili. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

2

Allmänna

synpunkter.

10

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 28.

tetsvalens förträfflighet i och för sig, än emedan det förslag till pro­

portionella val, som då antogs af första kammaren och för sig vann en

aktningsvärd röststyrka äfven inom andra kammaren, ännu var ganska obe­

stämdt med hänsyn icke blott till förslagets egen innebörd utan äfven till de

förutsättningar, som därvid borde anknytas. Och det är äfven att an­

taga, att mången, som då ställde sig tveksam mot förslaget på grund af de

anmärkningar, hvilka framkommo mot själfva valmetoden, icke skall se

något hinder för antagande af ett nytt proportionalvalförslag, om det

lyckats att däri undanröja de anmärkta bristerna.

Tanken att kunna lösa den brännande rösträttsfrågan genom in­

förande, i majoritetsvalens ställe, af proportionella val till andra kammaren

kan därför icke sägas hafva förlorat det fäste, den länge ägt i vida

kretsar inom representationen. Men däremot har den ålit klarare vid­

gats äfven mot ett annat mål, det nämligen att låta proportionaliteten

få komma i tillämpning äfven vid valen till första kammaren och däri­

genom söka utjämna den intressemotsats, som genom rösträttens utvidg­

ning i fråga om valen till andra kammaren otvifvelaktigt skall uppstå

mellan de båda kamrarna. För dem, som i en blifvande reform icke

vilja ernå ett medel att kullstörta den bestående ordningen, har det

icke saknats anledning att se den fara, som i antydda hänseende kan

följa af den hittills föreslagna rösträttsutvidgningen. Har redan nu i

kamrarna framträdt en viss stämning till hinder för ett godt samarbete

dem emellan, är det fara för att efter rösträttsutvidgningen denna stäm­

ning skall leda till en hotande konflikt. I allt fall, när man genom röst­

rättsutvidgningen afser en förändring af andra kammarens sammansättning

därhän att, såsom rätt och billigt är, äfven de djupa leden inom folket

skola få deltaga i det politiska lifvet, skall det vara klokt och för

samhällets fortsatta utveckling nyttigt, om åtgärder samtidigt vidtagas

till sådan ändring af grunderna för första kammarens sammansättning,

som kan mera än hittills förläna äfven denna kammare karaktären att

stå på folklig botten. Och de betydande svårigheter, som härvid möta och

som uppenbarligen bidragit till att frågan om en reform i afseende

å första kammarens bildande förut ställts i bakgrunden, böra i rösträtts­

frågans nuvarande läge ej längre få tillbakahålla förverkligandet af en

sådan reform.

Inom Riksdagen har, såsom rösträttsfrågans utgång såväl år 1906

som äfven vid de närmast föregående riksmötena otvetydigt visar, en stark

misstro yppats mot att förbinda den allmänna rösträtten med majoritets­

val; och det är ju endast i denna punkt, som någon egentlig menings­

skiljaktighet i rösträttsfrågan de senare åren framträdt. Så länge utveck­

11

lingen i ett land är jämförelsevis ringa och de politiska intressena i landets

olika delar ännu äro tämligen likartade, har användningen af majoritets­

valet sitt största berättigande. Men i samma män en stigande utveckling

framkallar inom landet och i dess särskilda delar skarpt åtskilda intressen

af olika slag, i samma mån framträda ock olägenheterna af detta valsätt.

Det är naturligt, att i den strid mellan olika intressen och uppfattningar,

som är de moderna samhällenas lif, känslan af majoritetsvalets ofullkom­

lighet skall helt föga göra sig gällande hos dem, som vid eu viss tidpunkt

äro de härskande. Så mycket starkare är den hos det eller de partier,

som i striden äro de underlägsna och som till följd af majoritetsvalets

säregna utslag ofta se sig helt och hållet uteslutna från allt inflytande.

Men i det moderna samhället är intet stillastående. Nya krafter stiga

fram och taga makten; en härskande majoritet ser sig förr eller senare

försatt i minoritet.

Tillämpningen häraf på vårt land torde ej vara fördold för någon,

som vill se och erkänna hvad han ser. Häri ligger dock ej någon egent­

lig fara för samhällsutvecklingen, så länge majoriteten känner sig vara

kontrollerad af minoriteten. Men upphör denna kontroll, då är otvifvel­

aktigt fara för att i den strid, som inom samhället består mellan olika,

hvar för sig berättigade, intressen, det för tillfället härskande partiet ej

skall taga nödig hänsyn till det motsatta intresset. Huru stor eftergift på

det egna intressets fulla genomdrifvande, som af det härskande partiet må

göras, beror nog icke blott af de skäl, motpartiet kan bjuda, utan äfven,

och till icke ringa del, af den röststyrka, hvaröfver det förfogar.

Är detta riktigt, då bör det ock för samhället vara angeläget tillse,

att minoriteterna inom samhället må komma till sin rätt inom repre­

sentationen. Huru föga detta sker med tillämpning af majoritetsvalet, är

så många gånger framhållet, att jag anser öfverflödigt att därom vidare

orda. Det är utan tvifvel medvetandet härom, som åstadkommit att, oak­

tadt alla partier inom Riksdagen uttalat sig för införandet af allmän röst­

rätt vid val till andra kammaren, frågan därom dock ännu är olöst. Utan

inverkan på vårt betraktelsesätt kunna resultaten af majoritetsvalen i andra

länder ej heller vara.

Huru siffermaterialet från t. ex. England, Tyskland och Danmark

än må bedömas, icke lärer det kunna åberopas till stöd för att majoritets­

valen verka rättvist. Däremot har det anmärkts, att en majoritet under

alla förhållanden måste finnas i riksförsamlingen och att en riksförsamling,

som är splittrad i en mängd olika partier, är oduglig att utöfva sin. nor­

merande och reglerande uppgift. Det ofta hörda talet, att tillämpningen

af proportionella val kan och ofta skall medföra, att en verklig ma­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

12

joritet icke kommer att finnas i kammaren, är dock alltför ohållbart. Den

meningsriktning, som omfattas af valmännens majoritet, sådan den fram­

träder i de särskilda valkretsarna, skall ovillkorligen genom proportionella

val erhålla majoritet i kammaren. Men icke blott detta, utan det pro­

portionella valsättet kommer alltid att tillförsäkra makten åt det parti, till

hvilket majoriteten af rikets valman ansluta sig, och öfverlämnar icke,

såsom vid majoritetsvalet så ofta är fallet, åt slumpen att afgöra, huru­

vida majoriteten i kammaren i det hela taget har bakom sig en majo­

ritet af de vid valen röstande. Påståendet att proportionella val i vårt

land skulle väsentligen öka antalet olika partier inom andra kammaren

saknar hvarje som helst stöd i de omständigheter, hvilka nu bilda under­

lag för valresultatet.

Att i Belgien det proportionella valsättet visat sig uppfylla sitt än­

damål att åstadkomma en rättvis fördelning af platserna i representant-

kammaren mellan olika politiska partier är, enligt de upplysningar jag

från detta land erhållit, där så allmänt erkändt, att frågan därom knap­

past göres till föremål för diskussion. Äfven i Belgien hade, dock egent­

ligen endast från det härskande s. k. katolska partiets sida, uttalats farhågor

för att det proportionella valsättet med dess stora valkretsar skulle kalla

till lif så många småpartier, att det blefve vanskligt att bilda en fast regerings­

majoritet. Men, såvidt jag kunnat erfara, hafva dessa farhågor åtminstone

hittills icke besannats, ty härtill kan cj räknas den omständigheten, att det

katolska partiet varit stadt i en stadigt fortgående minskning. I öfrigt synas i

Belgien alla partier, äfven de längst till vänster stående, anse det där gällande

valsättet fördelaktigt. Under det att före år 1899, dä det proportionella val­

sättet antogs i Belgien, representantkammaren bestod så godt som uteslutande

af en yttersta höger och en yttersta vänster, har efter de proportionella

valens införande, detta onaturliga förhållande helt och hållet upphört, och

det liberala partiet, som, oaktadt sin ej ringa styrka, förut varit undertryckt,

har nu erhållit ett inflytande, ungefärligen svarande mot partiets styrka. För

riksdagsarbetet har detta medfört en synnerligen god verkan. Den iakttagelsen

synes dessutom allmänt bekräftas, att, efter införandet af proportionella val

till bägge kamrarna, dessa, såsom naturligt är, visat sig väl samarbeta.

Den ofullkomlighet, som både teoretiskt och praktiskt vidlåder ma­

joritetsvalet, har i så godt som alla kulturländer ledt tanken in på att

genom införande af proportionella val åstadkomma ett bättre resultat. Hos

oss bär alltsedan den tid, då den allmänna rösträtten på allvar upptagits

å programmet för rösträttsfrågans lösning, allmän rösträtt ställts i samband

med införande af proportionella val. De skäl, som tala för bevarandet af

detta samband, äro så allmänt kända, att jag anser mig icke böra här

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

upprepa dem. Eu omständighet synes mig dock förtjänt af att särskilt

fram hällas. Den under senare årtiondena fortgående utvecklingen har i

många landsdelar, hvilka förut väsentligen varit jordbruksdistrikt, skapat

fabriker och andra industriella anläggningar, köpingar och municipalsam-

hällen, hvilkas folkmängdstal täfla med eller öfverstiga den omgifvande

rena landsbygdens. Och denna utveckling synes vara i stadigt stigande.

I åtskilliga sådana trakter äro redan nu — och icke minst i följd af den

stora lätthet, hvarmed befolkningen i tätt bebyggda samhällen kan sam­

mankomma till val — idkarna af vår modernäring undanträngda från allt

inflytande pa de politiska valen. Med allmän rösträtt och val i enmans­

valkretsar skall säkerligen den tidpunkt ej vara aflägsen, då jordbrukarna

här och hvar i landet icke vidare få sina intressen företrädda i repre­

sentationen. Att till stöd för en motsatt uppfattning åberopa siffror från

andra länder, t. ex. Danmark och Norge, gagnar alls intet, ty förhållan­

dena inom de tre länderna äro så vidt skilda, att någon jämförelse på

detta område ej är möjlig. Med tillämpning åter af proportionellt valsätt

och däraf föranledda större valkretsar är faran för en omkastning i nu

antydd riktning högst väsentligt minskad. Landets modernäring skall,

äfven där dess idkare ej längre äro i majoritet, dock hafva möjlighet att

erhålla sin behöriga andel i representationen.

Mot det förslag till proportionellt valsätt till andra kammaren, hvilket

åren 1904 och 1905 af Kungl. Maj:t förelädes Riksdagen, riktades hufvud­

sakligen två anmärkningar, den ena att storleken af de föreslagna val­

kretsarna — i regel omfattande hela län — skulle göra det svårt

för de valberättigade inom valkretsen att sammanträffa för vidtagande af

nödiga förberedelser till valet; och den andra att dessa förberedelser, i sig

själfva alltför invecklade, förutsatte bildandet af partiledningar, som för svensk

åskådning ansågs vara främmande. Att här ingå på en pröfning af dessa

anmärkningars vikt och befogenhet torde så mycket mindre vara lämpligt,

som de omfattande undersökningar rörande möjligheten att åstadkomma en

annan tillfredsställande proportionell valmetod, hvilka inom justitiedeparte­

mentet med biträde af tillkallade sakkunniga verkställts, just gått ut på att

söka aflägsna anledningarna till de gjorda anmärkningarna. Vid dessa

undersökningar hafva flera olika metoder blifvit granskade, och en af dem har

därvid synts mig böra i främsta rummet komma till användning. Rörande

principerna för denna metod och det närmare förfarandet vid tillämpningen

däraf skall jag längre fram utförligt redogöra. Här torde tills vidare

böra anmärkas allenast, att valkretsarna i allmänhet ej äro större, än att

tre till fem riksdagsmän i en hvar af dem utses, samt att de officiella val­

förberedelser, som upptogos i föregående förslag, blifvit helt och hållet

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

13

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

utelämnade. Fullständig frihet för valmännen att rösta så, som de själfva

finna för godt, är en af förslagets grundtankar. Anledningarna till de

anmärkningar, som riktades mot tidigare af Kungl. Maj:t framlagda förslag

till proportionellt valsätt, torde således i det nu antydda förslaget vara

undanröjda.

Mot proportionella val i valkretsar af den omfattning, som nu satts

i fråga, har med anledning af de vid 1906 års riksdag i enahanda rikt­

ning väckta förslag gjorts den erinringen, att val i dylika mindre val­

kretsar icke kunna äga den verkan, som med sådana val afses, nämligen

att rättvist fördela platserna mellan de olika partierna efter deras styrka.

Och till stöd för denna erinran har åberopats proportionalvalkommitténs

uttalande därom, att ju större valkretsarna äro, desto bättre är det från

proportionalitetens synpunkt. Erinringen är riktig däri, att full rättvisa

icke alltid kan vinnas vid platsernas fördelning, särskildt uti 3-mansval-

kretsar. Då proportionaliteten däremot skulle bättre komma till sin rätt

uti större valkretsar, har ju erinringen otvifvelaktigt sin betydelse för

dem, som i största möjliga utsträckning söka förverkliga rättvisans

idé. Men från majoritetsvalets anhängare kan erinringen knappast anses

befogad. Vilja de påstå att, hvad dock numera icke synes äga många

förespråkare, val inom enmansvalkretsar i det hela verka tämligen pro­

portionellt till följd af den olika partiställningen inom särskilda valkretsar

och den utjämning mellan olika intressen, som härigenom i det stora hela

äger ram, så bör ju till en början en utjämning i sådan riktning kunna

antagas jämväl beträffande tredje platsen uti 3-mansvalkretsar. I allt

fall kommer dock härvid i betraktande att, medan vid tillämpning af ma­

joritetsval ett underlägset parti med stor sannolikhet icke skulle hafva

erhållit någon plats, samma parti vid proportionellt val skall, därest det

ej är alltför fåtaligt, tillförsäkras någon andel i representationen. Och

om i rösträttsfrågans nuvarande läge mera icke kan vinnas, icke lärer det

af majoritetsvalets anhängare kunna läggas den nu föreslagna valordningen

till last.

I öfrigt bör härvid ej förbises, att de nuvarande enmansvalkretsar­

nas uppgående i större kretsar högst väsentligt undani'öjer den ofullkom­

lighet, som vidlåder majoritetsvalen därutinnan, att folkmängden i de sär­

skilda valkretsarna är så ytterst olika. När till belysande af majoritets­

valens egendomliga utslag åberopats resultaten af de senaste valen till engelska

underhuset, har såsom en bidragande orsak därtill icke sällan från majo­

ritetsvalets försvarare framhållits den stora olikhet mellan de särskilda val­

kretsarnas folkmängd, som där består och som ju måste i hög. grad och

alldeles oberäkneligt förrycka valresultatet i dess helhet.

Riktigheten af denna erinran vill jag obetingadt erkänna. För att

ställa den i dess rätta belysning har jag verkställt en sammanfattning af

förhållandet mellan invånarantalet i Englands (med Wales) 446 lokala en­

mansvalkretsar och det invånarantal enligt folkräkningen den 1 april 1901,

som belöper på hvarje parlamentsledamot (= valkvoten.) Härvid har jag

för bestämmande af valkvotens storlek medräknat representanterna äfven

i de öfriga 22 lokala valkretsarna, hvilka, såsom bekant, hafva att hvar

för sig utse två representanter. Resultatet af undersökningen har blifvit,

att i endast 119 af de 446 enmansvalkretsarna invånarantalet kan sägas

vara normalt, d. v. s. ungefärligen motsvarar valkvoten, som är 66,383.

I vissa fall äro de befintliga afvikelserna högst betydande. Sålunda upp­

går invånarantalet i icke mindre än 12 valkretsar till omkring 2—3 gånger

denna valkvot och i 22 valkretsar utgör det allenast omkring V3 däraf.

Den frågan uppställer sig helt naturligt, huru förhållandena i detta

afseende skulle gestalta sig i vårt land med tillämpning af det förslag

till majoritetsval, som Kungl. Maj:t framlade till 1906 års riksdag. Då val­

kretsindelningen för de 4 största städerna enligt detta förslag ej var be­

stämd, måste jag härvid bortse från valkretsarna i dessa städer. Bestäm­

mandet af invånarantalet för öfriga 200 valkretsar erbjuder inga svårigheter,

i det att beträffande de 15 domsagor, som, utöfver de nu tvådelade dom­

sagorna, ytterligare skulle komma att delas, valkretsindelningen icke synes

rätteligen kunna göras på mer än ett sätt och i fråga om städerna

torde kunna användas det utkast till valkretsindelning, som med till-

lämpning af de i 1906 års proposition angifna grunder uppgjordes och

i Riksdagen utdelades. Rörande resultatet af den för vårt land verkställda

undersökningen torde det tillåtas mig att hänvisa till följande tablå, ut­

visande förhållandet mellan invånarantalet i de särskilda valkretsarna och

det invånarantal, som belöper på hvarje riksdagsman (— valkvoten) och

som för Sverige bestämts med ledning af 1905 års folkmängdsuppgifter:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

15

Valkretsar, i hvilka invånarantalet ntgör

O

O

ggr

valkv.

2

ggr

valkv.

1 8/s

ggr

valkv.

1 V»

ggr

valkv.

1 1/s

ggr

valkv.

1 V*

ggr

valkv.

1

- hel

vnlkv.

S/4

valkv.

*/*

valkv.

V>

valkv.

Vs

valkv.

val­

kretsar.

England

antal

5

7

16

29

27

65

119

101

40

15

22

446

i procent af hela an­

talet .........................

1,12* 1,57* 3,59* 6,50* 6,05 * 14,58 * 26,68 * 22,65 * 8,97 * 3,36 * 4,93 * 100 *

Sverige

antal

1

15

24

36

61

37

13

10

O

O

200

i procent af hela an­

talet ......

—

—

0,5 *

7,5*

12 *

18 *

30,6*

18,5 *

6,5 #

rö°/o

1,5* 100 *

16

Jämförelsen med England visar således att, om än afvikelserna från

det normala icke i Sverige skulle antaga lika stora proportioner, som de

göra det i England, förhållandena i Sverige, såvidt angår förevarande 200

valkretsar enligt 1906 års proposition, dock kunna anses tämligen jäm­

förliga med dem i England. Väl måste jag erkänna, att missförhållandena

skulle i Sverige blifva något utjämnade genom medräknandet af de 30 val­

kretsarna i rikets största städer, men de omförmälda afvikelserna synas mig

i allt fall så betydande, att de rikta sig mot själfva den princip, hvilken

icke blott tillåter ett valresultat, sådant som det i England år 1906, utan

till och med mycket väl kan medföra, att de valmän, som företrädas af

representationens majoritet, icke utgöra flertalet af rikets urväljare.

De. ojämnheter i representationsrättens fördelning, som således vid­

låda majoritetsvalen, där man vid valkretsindelningen utgår från en judi-

ciell, administrativ eller annan dylik indelning, blifva däremot så godt som

fullständigt utjämnade vid tillämpning af ett valsätt, som vid indelningen

i valkretsar mera uteslutande tager hänsyn till folkmängden. Ehuru verk­

ningarna häraf naturligtvis bäst framträda, ju större valkretsarna äro, är det

dock lätt att förstå, huru afgjordt öfverlägsen en indelning efter folkmäng­

den äfven i 3- eller 4-mansvalkretsar är framför den nuvarande eller den

i 1906 års proposition föreslagna valkretsindelningen. Af de 56 valkret­

sar, i hvilka enligt det nu uppgjorda förslaget riket är afsedt att indelas,

skulle ej mindre än 51 valkretsar förete normal folkmängd, d. v. s. invånar­

antalet i eu hvar af dem skulle komma att i det närmaste motsvara valkvoten,

multiplicerad med antalet riksdagsmän för valkretsen. Endast i 5 tre-

mansvalkretsar skulle en afvikelse därifrån inträda, nämligen i Stockholms

läns norra och Ångermanlands södra valkretsar, där folkmängden är högre,

samt iGottlands läns valkrets och Jämtlands läns två valkretsar, där folkmäng­

den är lägre än den normala. Afvikelserna i dessa fall äro dock mycket

små; de utgöra icke vare sig öfver eller under valkvoten fullt lU af den­

samma. Tages härvid jämväl i betraktande, att antalet riksdagsmän för

de olika valkretsarna är afsedt att efter folkmängden regleras hvart tredje år

och således alltid kommer att rätta sig efter inträdda förändrade för­

hållanden, torde de nu ifrågasatta valens företräden härutinnan framför

de hittills hos oss tillämpade eller föreslagna majoritetsvalen vara obe­

stridliga.

Den fördel skola vidare proportionella val i valkretsar af den mindre

omfattning, hvarom nu är fråga, hafva gemensam med majoritetsvalen, att

de anordningar, som från valmännens sida af ena eller andra partiet höra

träffas till åstadkommande af samverkan vid valet, icke blifva särdeles be­

svärliga. Påståendet, att de proportionella valen skola till skada för det

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

17

politiska lifvet öka antalet partier i representationen, synes dessutom, när

fråga blir om valkretsar af nyssnämnda mindre omfattning, icke kunna på

allvar vidhållas.

En tabell, som utvisar folkmängd och antal riksdagsmän för en

hvar af de föreslagna 56 valkretsarna, har blifvit upprättad. Den torde

få såsom bilaga åtfölja protokollet i detta ärende.

På den metod, som nu utarbetats, har emellertid ställts jämväl det

anspråk att den, såvidt möjligt, skall vara direkt tillämplig äfven vid val

till första kammaren. Fordrar rättvisan och klokheten, att valen till andra

kammaren verkställas med tillämpning af proportionell valmetod, böra

äfven, har det sagts, valen till första kammaren ske på liknande sätt. Till

denna inom Riksdagen kraftigt framburna och äfven af första kamma­

ren omfattade åsikt kan jag så mycket hellre ansluta mig, som en reform

i denna riktning i hög grad skall underlätta genomförandet af det önske­

mål, jag förut beträffande första kammaren uppställt, nämligen att den ej

må förlora känningen af den nva andra kammaren. År det för statslifvet

nyttigt, att inom andra kammaren en minoritet må kunna med eftertryck

föra sin talan, så är det i ej mindre grad nyttigt, att åskådningar, som

företrädesvis inom andra kammaren framträda, må äga tillfälle att göra sig

gällande äfven i den första. För åstadkommande af ett fruktbärande re­

sultat af verksamheten i en riksförsamling, bestående af två kamrar med

lika befogenhet, är förutsättningen ovillkorligen den, att möjlighet finnes

till samverkan mellan dessa kamrar.

Med detta mål för ögonen har jag likväl ej förbisett vikten

af att första kammaren icke förlorar sin konstitutionella karaktär,

nämligen att vara uttryck för en mera bestående politisk åskådning

och därigenom ägnad att hindra förhastade beslut samt förekomma

sådana alltför häftiga omkastningar, hvilka kunna menligt inverka på

samhällets lugna framåtskridande. Enligt min uppfattning bör första

kamnwen fortfarande utses af slutna valkorporationer och medbor­

garnas inflytande på dessa korporationers bildande i viss mån bero af

deras större eller mindre skattskyldighet till det allmänna. Annat har i dessa

delar ej heller, mig veterligen, blifvit af någon allmännare mening ifråga­

satt. Då det vidare lärer lig<ra i samhällets intresse, liksom det äfven

varit af grundlagsstiftarne afsedt, att valen till första kammaren för­

siggå såvidt möjligt oberoende af dagens växlande politiska vindkast,

anser jag, i öfverensstämmelse med de kommitterade, hvilka inom justitiede­

partementet biträdt vid rösträttsfrågans utredande, att förstakammarvalen

fortfarande böra anförtros åt landstingen och stadsfullmäktige i de städer,

hvilka ej i landsting deltaga. Dessa kommunala institutioner, som väljas

Bih. till Piksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

3

18

för jämförelsevis kort tid och hafva allmänna angelägenheter af stor vikt

sig anförtrodda, torde aldrig blifva främmande för den politiska utveck­

lingen. Det kan ej antagas, att de skola ställa sig oförstående emot

det lugna framåtskridandets kraf, men å andra sidan blifva de icke bero­

ende af allmänna opinionens häftiga omkastningar i den grad, som alltid

måste vara fallet med för tillfället utsedda valkorporationer.

Om sålunda landsting och stadsfullmäktige fortfarande skola vara val­

korporationer för förstakammarvalen, varder det emellertid af nöden att i fråga

om bildandet af dessa korporationer vidtaga genomgripande förändringar.

En af dessa är tillämpningen af principen om proportionella val, och den nya

metod, jag förut omnämnt, skall härvid visa sig direkt användbar. Genom­

förandet af denna princip kan emellertid, hvad landstingen angår, ej lämp­

ligen ske med mindre en genomgripande omläggning af grunderna för

landstingens bildande vidtages.

Det förslag, som därom uppgjorts, afser att, för möjliggörande af pro­

portionella val till landstingen, länen skola indelas i särskilda valkretsar, där­

vid för landsbygden den judicielia indelningen i regel tagits till utgångspunkt.

Åf de städer, som deltaga i landsting, skola de större bilda egna valkretsar

och de mindre förenas två eller flera till en valkrets. I de sålunda bildade

valkretsarna utses landstingsmännen direkt till ett antal i regel af 3 till

6 från hvarje. Endast undantagsvis inträffar, att valen ske i två- eller en­

mansvalkretsar eller att större antal än 6 väljes. Valen förrättas på landet

kommunvis vid kommunalstämma enligt i hufvudsak samma regler, som

gälla för de kommunala valen, och för rösternas sammanräkning insändas

alla valsedlarna till domhafvanden, som verkställer sammanräkningen. I

städerna förrättas valen inför magistraten. Af valsedlarna framgår val­

resultatet med tillämpning af den proportionella valmetod, hvarom jag förut

talat, och jämväl suppleanter uttagas härvid till lika antal som landstingsmän­

nen. Uppenbart är, att genom dessa val representanter för olika meningsrikt-

ningar bland de kommunalt röstberättigade böra blifva utsedda från hvarje

valkrets. Och således skall det nu blifva möjligt att med tillämpning af

proportionella val äfven i landstingen få samma olika meningsriktningar

företrädda jämväl inom första kammaren; likasom äfven de riksdagsmän, som

utses af stadsfullmäktige i de uti landsting ej deltagande större städerna,

på enahanda sätt komma att företräda olika meningsgrupper bland de

kommunalt röstberättigade i dessa städer.

Då de röstskalor, som nu tillämpas vid de kommunala valen, otvif­

velaktigt skola förhindra, att vid val till landstingen och till stadsfullmäk­

tige de olika grupperna af valmän kunna göra sig i förhållande till sin

numerär så gällande, som med införande af proportionella val till första

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

19

kammaren måste förutsättas, har spörsmålet, om en begränsning åt de

kommunala röstskalorna upptagits såsom ett viktigt led i de reformer,

som sköka bereda väg för en annan ordning i afseende a första kammarens

bildande. Det förslag till ändring af förordningen om kommunalstyrelse

på landet, som denna dag kommer att för'Kungl. Maj:t framläggas, afser

att tillägga kommunens medlemmar rösträtt i en skala, som, för vinnande

af större åskådlighet vid jämförelsen med nu gällande skala, kan uttryckas så,

att erlagd bevillning till och med en krona gifver en röst och bevillning därut-

öfver till och med 10 kronor en röst för hvarje hel bevillningskrona,

med ökning därefter, intill 40 röster, med en röst för hvarje fullt tal af fem

kronors bevillning. Och motsvarande ändringsförslag för städerna går

ut på en skala, som, på enahanda sätt uttryckt, för bevillning till och med

eu krona gifver en röst och för bevillning därutöfver till och med 20 kro­

nor en röst för hvarje hel bevillningskrona, med enahanda ökning, som

nyss nämndes. Det ligger i öppen dag, att en sådan omläggning af

den kommunala rösträtten skall tillförsäkra de mindre bemedlade ett af-

sevärdt. ökadt inflytande i kommunalt hänseende.

Detta bekräftas ock af det resultat, hvartill den statistiska utred­

ningen kommit. Denna angifver bland annat den gräns, vid hvilken de

lägre beskattade, å ena, och de högre beskattade, å andra sidan, stå fullt

jämstarka i fråga om inflytande å de kommunala angelägenheterna. Denna

jämviktsgräns utmärkes nu i medeltal för hela rikets landsbygd af

fyrktalet 1.39, så att alla kommunalt röstberättigade, som hafva intill detta

fyrktal, äro jämstarka med dem, hvilkas fyrktal öfverstiger 139. Efter

den föreslagna röstbegränsningen skulle motsvarande fyrktal blifva 72.

Tillser man, huru jämviktsgränsen ställer sig å landsbygden i de

olika länen, finnes det, att för halfva antalet län gränsen nu utmärkes af

fyrktalet 101—150, nämligen Uppsala, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,

Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län; att i 5 län jämviktstalet är

mindre, nämligen 81—100 fyrkar uti Jönköpings, Kronobergs, Gottlands,

Hallands och Västerbottens län, men att däremot i öfriga 7 län jämvikts­

talet öfverstiger 150 fyrkar, nämligen i Östergötlands, Malmöhus, Örebro,

Västmanlands och Västernorr lands län, där jämviktsgränsen utmärkes af

fyrktalet 151—200, samt i Stockholms och Södermanlands län med ett

fyrktal såsom gräns af 201—249. Vill man ytterligare för sig åskådliggöra,

hvilka jordbruksfastighets- och inkomstvärden jämviktsgränsen inom ett

eller annat län representerar, finnes det, att t. ex. för Stockholms län,

med en jämviktsgräns af 249 fyrkar, detta tal utmärker jordbruksfastig­

het med ett taxeringsvärde af omkring 41,500 kronor eller ett in­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Statistisk

utredning

rörande

landsbyg­

den.

20

komstbelopp af omkring 2,490 kronor. Motsvarande siffror äro t. ex.

för Södermanlands län 37,500 och 2,250, för Malmöhus län 30,600 och

1,840, för Värmlands län 22,000‘och 1,620 samt för Kronobergs län

16,600 och 1,300.

Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i ej mindre än 16

län jämviktsgränsen för landsbygden mer eller mindre understiga 69

fyrkar, eller närmare bestämdt utgöra 45 fyrkar i 1 län (Västerbottens), 50

--60 fyrkar i 6 län, nämligen Kronobergs, Gott-lands, Göteborgs och Bohus,

Alfsborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, samt 61—68 fyrkar i 9 län,

nämligen Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Värmlands,

Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Beträffande de öfriga länen

skulle gränsen utmärkas i 2 län, nämligen Kristianstads och Örebro

län, af fyrktalet 71—80, i 2 andra län, nämligen Uppsala och Västmanlands,

af fyrktalet 81—90 och i 4 län, nämligen Stockholms, Södermanlands,

Östergötlands och Malmöhus län, af talet 91—100. Hvad t. ex. Stockholms

län särskild! beträffar, skulle fyrktalet 100 där utmärka jämviktsgränsen.

Detta angifver ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af'omkring 16,600

kronor och ett inkomstbelopp af omkring 1,300 kronor. Motsvarande siffror

skulle för Södermanlands län blifva alldeles desamma, för Malmöhus län

16,000 och 1,260, för Värmlands län 10,500 och 1,080 samt för Krono­

bergs län 9,300 och 1,010.

Den statistiska utredningen har äfven ådagalagt, att de af samtliga

kommunalt röstberättigade på landet, som innehafva till och med 50

fyrkar, motsvarande ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af 8,300

kronor och därunder samt en uppskattad inkomst af 950 kronor och

därunder, nu å kommunalstämma förfoga öfver ett antal röster, som i

medeltal för hela riket motsvarar 25,6 % af sammanlagda rösttalet för

alla kommunalt röstberättigade å landet. Utsträckes jämförelsen att

afse äfven dem, som innehafva till och med 100 fyrkar, motsvarande

ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af 16,600 kronor och där­

under samt en uppskattad inkomst af 1,300 kronor och därunder, blir

procenttalet 42,3. Tydligt är, att dessa procenttal direkt angifva storleken

af det inflytande, som de ifrågavarande röstberättigade borde äga vid valen

till landstingen. I följd af de bestämmelser, som för närvarande gälla,

kan likväl detta inflytande fullständigt förintas, och i verkligheten torde de

af dessa röstberättigade, som ej tillhöra den härskande majoriteten, ej heller

hafva möjlighet att inverka på valens utgång. Men med tillämpning af

proportionella val böra samma .röstberättigade, om de kunna ena sig,

omedelbart erhålla ett inflytande, motsvarande det, som utvisas af de an-

gifna procenttalen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

21

Redan detta innebär ju eu betydande fördel för nämnda röstberätti­

gade. Men genom den ifrågasatta röstbegränsningen stegras detta inflytande så,

att de kommunalt röstberättigade, hvilka påförts till och med 50 fyrkar,

komma till ett rösttal, som i medeltal för rikets landsbygd utgör 37,3 %

af samtliga röstberättigades antal röster. För de röstberättigade, som

innehafva till och med 100 fyrkar, blir motsvarande tal 61,3 %.

Närmare bestämdt för de olika länen blir procenttalet för de röst­

berättigade, som äga till och med 50 fyrkar, i ej mindre än 11 län 40 till

något öfver 45 %, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Värmlands, Kopparbergs,

Västernorrlands och Jämtlands län, och i Västerbottens län ända till

54 %. För öfriga län blifva procenttalen 35—40 % i Kalmar, Kristian­

stads, Skaraborgs, Gäfleborgs och Norrbottens län, 30—35 % i Uppsala

och Örebro län samt 25—30 % i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands,

Malmöhus och Västmanlands län.

För de röstberättigade, som äga till och med 100 fyrkar, blir procentta­

let, utvisande dessa röstberättigades inflytande på landstingsmannavalen, i 10

län 65—70 %, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge,

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs, Kopparbergs, Gäfleborgs och

Västernorrlands län, och i Västerbottens län till och med öfver 70 %.

För de öfriga länen blifva procenttalen 60—65 i 7 län, nämligen Kal­

mar, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Norr­

bottens län, samt 50—60 % i 6 län, nämligen Stockholms, Uppsala, Söder­

manlands, Östergötlands, Malmöhus och Västmanlands län.

Af stort intresse skulle naturligtvis varit att få statistiskt utredt,

hvilket inflytande skall efter den föreslagna begränsningen tillkomma ägare

af jordbruksfastighet i en grupp, ägare af annan fastighet i en grupp och

de enbart eller hufvudsakligen för inkomst skattskyldiga i en grupp.

På grund af den knappa tid, som för utredningen varit anslagen,

och de högst betydliga svårigheter, som, därest resultatet skall blifva till­

förlitligt, vid en sådan utredning möta, har det ej varit möjligt att vinna

upplysning härutinnan. Men af de nu angifna siffrorna lärer med till­

räcklig tydlighet framgå, att genom proportionella val i förening med den

föreslagna begränsningen af den kommunala röstskalan de mindre bemed­

lades inflytande på valen till landstingen och första kammaren kommer

att ökas i en grad, som torde utesluta allt tal om fåmansvälde. Särskildt

för de röstägande till ett antal af mer än 200,000, hvilka påförts blott 1—9

fyrkar, blir ökningen i inflytande icke obetydligt. Ty genom fyrktals-

beräkningens utbytande mot den i förslaget afsedda röstberäkning komma

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

22

Statistisk

utredning

rörande

städerna.

alla dessa röstägande att hvar för sig erhålla en röst, motsvarande ett

röstvärde af 10 fyrkar.

Beträffande städerna visar den statistiska utredningen, att järnviktsgrän-

sen för ej mindre än 65 af de 93 städerna för närvarande ligger mellan röst-

talen 25 och 41; att den är högre för 11 städer och däribland högst för

Stockholm 50, Kristianstad 49, Göteborg och Skellefteå 48, samt lägre

i 17 städer, hufvudsakligen bland rikets minsta. I några af dessa senare

sjunker jämviktsgränsen ända ned till rösttalen 11—13.

Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i blott 9 städer (däri­

bland Stockholm, Göteborg och Uppsala) jämviktsgränsen ligga öfver

25 och i ingen stad öfver 30 röster (bevillningskronor); i 72 städer skulle

den vara 16—25 röster och i återstående 12 städer 11—15 röster.

Maktfördelningen vid valen till stadsfullmäktige eller vid allmän råd­

stuga äskådliggöres äfven däraf, att med nu gällande kommunala röst­

skala de röstberättigade, som äro skyldiga att erlägga bevillning intill 15

kronor — således alla inkomsttagare, på obetydande undantag när, som

äro uppskattade till lägre inkomst än 1,800 kronor — i 64 städer inne­

hafva från 25 % till och med 40 % af det nuvarande rösttalet, medan

deras procenttal i 8 städer är högre, och i 21, däribland Stockholm och

Göteborg, är lägre.

Enligt den nu föreslagna röstskalan skulle antalet städer, där röst­

ägare med lägre bevillning än 15 kronor innehafva högst 25 % af hela

rösttalet, minskas till 1, medan antalet städer med procenttal öfver 40 %

skulle ökas till 54, hvaraf i 10 dessa röstägare skulle innehafva mer

än halfva antalet röster. Till mellangruppen skulle då höra endast 38

städer, i stället för nu 64.

Det ligger i sakens natur, att städer af olika storlek skola förete bety­

dande skiljaktigheter i fråga om den kommunala rösträtten. På grund häraf

hafva vissa medel talsberäkningar blifvit utförda för olika grupper af städer,

hvilka därvid uppdelats efter det oreducerade rösttalet, så att till en grupp

sammanförts städer med rösttal af 100,000 eller däröfver, till en annan

städer med rösttal af 40,000 intill 100,000 o. s. v. Till den högsta rösttals-

gruppen höra samtliga städer med 30,000 invånare eller däröfver, d. v. s.

jämte de fem städer, som ej deltaga i landsting, äfven Hälsingborg; till

den näst högsta gruppen höra städerna med 10,000 intill 30,000 invånare,

med undantag endast för Söderhamn och Uddevalla, men med tillägg af

Luleå. Gruppen med 15,000 till 40,000 röster sammanfaller i allmänhet

med städerna om 5,000 till 10,000 invånare, gruppen med 10,000 till

15.000 röster med städerna om 3,000 till 5,000 invånare, gruppen med

5.000 till 10,000 röster närmast med städerna om 2,000 till 3,000 in-

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

23

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

vällare och deri lägsta gruppen med mindre än 5,000 röster med de städer,

hvilkas folkmängd understiger 2,000. De gjorda medeltalsberäkningarna

äro sammanförda i följande tabell:

Grupper af städer

efter deras oredneerade

rösttal.

Antal

städer

inom

gruppen.

Jämviktsgränsen.

Af kela rösttalet innehafva röst­

ägare med bevillning

För när­

varande.

(bev.-kr.)

Enligt

förslaget.

(bev.-kr.)

intill 15 kronor.

intill 30 kronor.

För när­

varande

It-

Enligt för­

slaget

%•

För när­

varande

%.

Enligt för­

slaget

%.

100,000 röster o. däröfver

6

41-0

23-2

24-9

37-1

40'5

58'2

40,000 till 100,000 röster

18

37-0

22-2

27-1

39-3

43'0

60'3

15,000

»

40,000

>

21

345

20-9

28'6

40'8

44-9

61'9

10,000

>

15,000

>

12

335

21-0

28-9

411

45'2

620

5,000

>

10,000

>

18

32-8

20-7

29'2

41-2

46-4

630

Intill 5,000 röster ....

18

22-6

165

40-0

48'2

60 6

71'1

Af tabellen framgår, att de lägre rösttalens inflytande regelbundet ökas,

i samma mån städernas storlek minskas, samt att den föreslagna röstbegräns­

ningen, med undantag för de minsta städerna, absolut taget ökar detta infly­

tande såväl i de större som i de mindre städerna med nästan samma procent­

tal (omkring 12 och 17), men särskild! relativt taget är något kraftigare i

de större städerna än i de mindre. Beträffande jämviktsgränsen, som

för närvarande är högst i de största städerna och oupphörligt sänker sig,

i samma mån städerna blifva mindre, drabbar däremot den föreslagna be­

gränsningen i vida högre grad de större städerna, så att enligt den nya

skalan denna gräns ej längre visar större skiljaktigheter.

Ett oeftergiflig! villkor för införande af proportionella val till första

öfriga huf-

kammaren är, att det nuvarande systemet för kammarens förnyelse ersättes

vudgrunder

af en ordning, som låter hvarje valkrets å vissa regelbundet återkommande till

första

tider utse alla sina representanter och således icke tillstädjer, att dess-

kammaren.

emellan uppkommen ledighet fylles för annan tid än som instämmer med

de stadgade valperioderna. Då vidare med ett proportionellt valsätt nytt

val icke med fördel kan ifrågakomma för besättande af plats, som under

löpande valperiod blifvit ledig, lärer det vara lämpligt, att den nuvarande

nioåriga mandattiden något förkortas. Och då af statistiken framgår, att

den verkliga mandattiden utgör i medeltal endast omkring sex år, torde,

24

såsom äfven tidigare varit inom Riksdagen föreslaget, den tid, för hvil­

ken riksdagsmännen i första kammaren skola väljas, böra bestämmas till

sex år.

På det att principen om första kammarens successiva förnyelse icke

må öfvergifvas i vidare mån än nödigt är, torde val till kammaren böra

äga rum hvarje år. För sådant ändamål kunna valkretsarna lämpligen in­

delas i sex grupper. Alla valkretsar, som tillhöra samma grupp, komma

att välja under samma år, och hvarje år förrättas val i en af grupperna

för nästföljande sexårsperiod.

I öfrigt har jag ej funnit anledning att föreslå någon ändring i de

hufvudgrunder, som gälla i afseende å första kammarens bildande.

Utvandra

Såsom af mig redan anmärkts, är frågan om själfva valrätten till

kammaren,

andra kammaren knappast längre föremål för någon egentlig menings­

skiljaktighet mellan kamrarna. De af Kungl. Maj:t vid riksdagarna

1904, 1905 och 1906 framlagda förslagen utgå alla från principen om

allmän rösträtt för män af viss ålder, hvilka fullgjort sin skattskyldighet

till stat och kommun äfvensom sina värnpliktsöfningar. Någon anledning

finnes ej heller, enligt min mening, att nu afvika från denna princip. I

fråga särskild t om åldersstrecket torde på de skäl, som år 1906 af då­

varande chefen för justitiedepartementet i denna del anfördes, valrätts-

åldern böra bestämmas till 24 år.

rösträtt* för

Yrkandet på politisk rösträtt jämväl för kvinnor har under de senare

^,C'kvinnor

\ åren framträdt med alltjämt växande styrka.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, som åtföljde Kungl. Maj:ts

proposition till 1906 års riksdag angående utsträckt rösträtt vid val till

andra kammaren, uttalades af dåvarande departementschefen, att den kvinn­

liga rösträtten väl torde i sinom tid komma att uppföras på dagordningen

äfven hos oss. Det var emellertid hans bestämda öfvertygelse, att det

skulle vara i hög grad oklokt att då upptaga detta spörsmål och förbinda

det med frågan om utsträckt rösträtt åt män; den sistnämnda frågan hade

visat sig så svårlöst,

att eu inblandning i densamma af den i sig själ!

svåra och i hvarje fall till omedelbar lösning ej mogna frågan om rösträtt

åt kvinnor för visso skulle undanskjuta hela reformens lösning på obestämd

tid.

Och Riksdagen, som ansåg frågan om beredande af politisk rösträtt

åt kvinnor vara af den omfattning och betydelse att böra lösas utan sam­

band med den om utsträckt rösträtt åt män, beslöt aflåtande! af en skrif­

velse till Kungl. Maj:t med anhållan om föranstaltande af en allsidig ut­

redning af förstnämnda fråga.

För mig är det tydligt, att den nu pågående rörelsen för att kvin­

nan, den gifta såväl

som ogifta, må kunna själf bevaka sina egna in-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

25

tressen och liga att lika med mannen deltaga i det offentliga lifvet är en

yttring af själfva tidsandan och cn omedelbar följd af den större själf-

ständighet, kvinnan allt mera i sin verksamhet kommit att intaga. Det

berättigade i denna rörelse är jag också villig att erkänna. Och jag är

för min del öfvertygad, att det mål, politisk rösträtt för Sveriges kvinnor,

som nu äger så många varmhjärtade förespråkare, i eu nära liggande fram­

tid kommer att blifva verklighet. Men att redan nu i sammanhang med frågan

om utvidgning af rösträtten för män, hvilken fråga, oaktadt allt därpå

under åratal nedlagda arbete, ännu är olöst, upptaga äfven den om politisk

rösträtt för kvinnor kan jag ej anse annat än synnerligen oklokt, och jag

åberopar härvid de skäl, som nyligen med så mycken styrka framhållits

såväl inför Kungl. Maj:t som af Riksdagen. För öfrigt kan såsom ett

ytterligare skäl mot en åtgärd att nu bringa frågan om kvinnans rösträtt

under behandling anföras, att den utredning af denna fråga, som hittills

kunnat medhinnas, icke är af den omfattande beskaffenhet, som med Riks­

dagens skrifvelse afses.

Likasom frågan om politisk rösträtt åt kvinnor först då torde här i

Valsedlar>

landet blifva aktuell, när frågan om männens rösträtt omsider vunnit sin insandande-

lösning, torde utgången häraf äfven böra afbidas, innan åtgärder vidtagas i det

högst beaktansvärda syftet att de, som af sitt yrke eller sin tjänst äro hind­

rade att personligen deltaga i riksdagsmannavalen, skola äga möjlighet att

till valförrättaren insända sina röstsedlar. Detta spörsmål är i sig själf

ganska inveckladt, och den åsyftade anordningen synes icke böra genom­

föras med mindre det kan antagas, att anordningen ej kommer att men­

ligt inverka på valens säkerhet. Först sedan reglerna för det allmänna

valförfarandet blifvit bestämda, kan det därför blifva möjligt att med till­

räcklig noggrannhet undersöka och pröfva, om och i hvad mån den ifråga­

varande särskilda anordningen kan bringas till utförande.

Hvad i öfrigt angår valen till andra kammaren, är det nu uppgjorda öfriga

huf-

förslaget byggdt på grundvalen af de utaf Kungl. Maj:t åren 1904 och vförvalen

1905 framlagda förslag till grundlagsändringar och till vallag. I hufvud-

andra

sak hafva endast sådana ändringar däri vidtagits, som föranledas af den ammaren-

nya proportionella metoden.

Några af hufvudgrunderna för denna metod, som är utarbetad af Den

propor-

öfverdirektören Phragmén, har jag förut i korthet antydt. Jag anhåller tl0^eef^e^al'

nu att få närmare redogöra för metoden och förfarandet vid tillämp­

ningen däraf.

De proportionella valmetoder, som icke begagna sig af någon annan

princip för valsedlarnas sammanförande i grupper, än den öfverenstämmelse

i fråga om namnen å valsedlarna, som framträder vid rösternas hopräk-

Bih. till Piksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

4

26

ilande, medföra, enligt hvad erfarenheten ådagalagt, i stort sedt alltid den

verkan, att en sträng sammanhållning om samma namn stärker, men större

eller mindre frihet i valet af namnen försvagar ett parti gent emot de

öfriga. Denna egenskap hos dylika fria metoder har till följd att, för så vidt

icke rösterna skola bortspillas, partistyrelserna måste tillerkännas ett starkt

inflytande på valen. Då nämligen en afvikelse från den af partistyrelsen

förordade kandidatlistan lätt kan leda till, att partiet går miste om någon

plats, som det med stark sammanhållning kunnat vinna, är det uppenbart,

att valmannens åtgörande ofta kommer att inskränka sig till ett val mellan

de af partistyrelserna uppgjorda listorna. I detta hänseende har en dylik

valmetod samma ofördelaktiga verkan som majoritetsvalet.

j\ andra sidan kan en så beskaffad metod äfven för ett väl discipli-

neradt parti föranleda en ganska kännbar olägenhet. Till följd af den

stränga sammanhållningen framträda nämligen partiets olika kandidater

såsom i det närmaste fullkomligt likvärdiga. Då partiet för att icke gå

miste om en plats, som det har utsikt att erhålla, måste låta sig an­

geläget vara att framföra ett ej för ringa antal kandidater, kommer det

allt som oftast att inträffa, att antalet af dess kandidater är större än det

antal platser, som genom valet tillfaller partiet. Om så sker, kan det lätt

komma att bero af en tillfällighet, Indika af kandidaterna det är, som

blifva valda. Och hvad mera är, möjlighet öppnas till den valmanöver,

som är känd under namnet dekapitering, och som består däri, att en liten

grupp från ett motparti röstar på dem af partiets kandidater, som detta

motparti anser minst farliga, och såmedels kanske utesluter den eller dem,

som partiet själf allra helst skulle se valda. För att undvika denna olä­

genhet hafva många olika utvägar föreslagits. I åtskilliga fall har man

måst uppgifva dem, emedan de möjliggöra andra valmanövrer, i andra fall

har den anordning, som afhjälpt den nu nämnda olägenheten för de väl

disciplinerade partierna, i stället medfört svårigheter och faror för de mindre

väl disciplinerade partierna.

..

Den ofullkomlighet, som vidlåder fria metoder af nu angifna slag,

har föranledt vissa anordningar, afsedda att utmärka partisamhörigheten

mellan valmännen och tillika befordra valmännens frihet vid röstandet. I

sådant hänseende hafva kommit till användning dels officiella, före valet

inlämnade förslagslistor och dels valsedlar, som äro försedda med parti­

beteckningar. Det förra af dessa hjälpmedel har af skäl, som förut an­

förts, nu icke bort komma till användning. Däremot har till grund för

den föreslagna metoden lagts systemet med partibetecknade valsedlar.

Fördelarna af denna metod äro ganska ögonskenliga. För åstad­

kommandet af en sammanslutning mellan dem, som omfatta i det hela

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

27

samma mening, antingen denna är åt mera djupgående politisk karaktär

eller den vid ett val är mera tillfälligt framträdande, kali uppenbarligen

något enklare och mera åskådligt sätt ej vinnas. Metoden kan med ungefär

samma lätthet användas af ett parti, inom hvilket organisationen är mindre

strängt genomförd, som af de allra bäst disciplinerade partier. Den med­

för dessutom den stora fördelen, att själfva grundorsaken till ett öfver­

drifvet och tryckande partitvång bortfaller. Då nämligen större eller

mindre afvikelse!' mellan de valsedlar, som äro försedda med samma parti­

beteckning, icke på något sätt förminska partiets utsikter att genom valet

erhålla så många representanter, som motsvara dess styrka, föreligger ingen

anledning för valmännen att afstå från den dem tillkommande rätten att

rösta på just de personer, som de anse bäst lämpade för representantkallet.

Bestämmandet af valresultatet blir genom anordningen med parti­

beteckning enkelt och lätt öfverskådligt. Sedan valsedlarna ordnats _ i

grupper så, att sedlar med samma partibeteckning hopförts till hvar sin

grupp, har man blott att fördela platserna mellan de olika grupperna efter

deras styrka och att för hvarje grupp afgöra, hvilka personer böra intaga

dess platser. Vid rösternas sammanräknande kommer dock detta sistnämnda

afgörande att ske redan före platsfördelningen mellan grupperna. Den

första åtgärden, efter det valsedlarna sammanförts i grupper, blifver näm­

ligen att inom en hvar af dessa bestämma den ordning, i hvilken gruppens

kandidater böra komma i betraktande vid tillsättandet af den eller de

platser, som kunna blifva gruppen tillerkända. Denna företrädesordning bör

naturligen rätta sig efter storleken af de rösttal, som från gruppens val­

sedlar tillfallit kandidaterna. Och metoden innebär, att jämväl uträknandet

af dessa rösttal skall ske enligt grunderna för proportionellt valsätt.

Att i metoden sålunda icke tillämpats en platsfördelning inom grup­

pen efter majoritetsprincipen, hvilket ju vore den enklaste lösningen, beror

till en början därpå, att sammanhållningen inom ett parti lätteligen kunde

genom användningen af denna princip äfventyras. Om partiets majoritet

har i sill hand att enväldigt bestämma om tillsättandet af partiets alla

platser, ligger nämligen, på sätt af proportionalvalkommittén anmärkts, den

faran nära, att hvarje riktning inom partiet till skada för detsamma

bryter sig ut och bildar ett själfständigt helt. Men vidare skulle en

dylik platsfördelning medföra frestelsen för ett parti att använda ett mindre

partis beteckning för att sålunda åt sina egna kandidater vinna jämväl alla

de platser, hvartill det mindre partiet eljest på grund af sin styrka varit

berättigadt. Ett sådant tillvägagående, hvilket ej kan undgå upptäckt, vore

väl af beskaffenhet, att hvarje parti, som däraf begagnat sig, blefve i

den offentliga meningen brännmärkt; och faran för missbruk af parti-

Kungl. Maj:1a Nåd. Proposition N:o 28.

28

beteckning på dylikt sätt kan alltså synas vara ytterligt ringa. Men möj­

ligheten att sålunda kunna fullständigt tillintetgöra ett parti kan dock

tänkas i vissa fall innebära en öfvermäktig frestelse. Och från denna svag­

het kan en metod ej lämpligen befrias annorledes än genom en regel, hvil­

ken låter ett parti, om det på antydda sätt kommit att mot sin vilja uppgå

i ett större, därinom behålla väsentligen samma rätt, som om det fått för­

blifva själfständigt — således en regel om proportionell fördelning af plats-

serna inom ett parti.

Den metod, efter hvilken ordningen mellan kandidaterna inom en

grupp skall enligt förslaget bestämmas, är den Thieleska metoden, som vid

. 1906 års riksmöte bragtes på tal af motionärer i andra kammaren. Me­

todens innebörd är allmänt känd: valsedels röstvärde minskas i den mån

sedelns kandidater blifvit valda — här uppförda i företrädesordningen —,

så att röstvärdet nedgår till hälften, när en blifvit vald, till tredjedelen,

när två blifvit valda, o. s. v. Metoden är alltså synnerligen lättfattlig.

Mot den Thieleska metoden kan naturligtvis anföras, att den utmärkes af

samma egenskaper, som förut angifvits vara karakteristiska för fria me­

toder utan partibeteckning, och att dessa egenskaper göra sig gällande,

äfven vid metodens tillämpning allenast vid platsfördelningen inom ett

parti. Fraktioner med god sammanhållning hafva ett visst företräde

framför mindre väl organiserade, men en strängt disciplinerad fraktion,,

hvars män gå till valurnan med likalydande sedlar, löper å andra sidan

risken att dekapiteras. Härvid må till en början erinras, att en fraktion,

som så betydligt skiljer sig från öfriga meningsriktningar inom partiet,

att det kan blifva tal om fraktionens dekapitering, lämpligen bör upp­

träda såsom ett själfständigt parti och antagligen äfven kommer att så

göra. Hvad åter angår anmärkningen om den mera gynnade ställning,

som gifves fraktioner med god sammanhållning, är onekligt, att denna

anmärkning hänvisar på en viss svaghet hos metoden, besläktad med

den, hvilken förut sagts vidlåda tillämpningen af majoritetsprincipen

vid platsfördelning inom ett parti. Det är sålunda tänkbart, att ett parti

med stark valledning begagnar sig af den partibeteckning, som tillhör

ett mindre strängt disciplineradt parti, och på detta sätt illojalt förskaffar

sig den fördelaktigare ställning, hvilken, enligt det nyss sagda, inom ett

parti tillkommer den bäst disciplinerade fraktionen. Men om det redan

kunnat sägas, att en dylik manöver vid tillämpning af majoritetsprincipen

knappast har mer än teoretisk möjlighet, lärer det ock kunna tryggt

påstås, att manövern vid en metod, sådan som den nu förordade, icke

kommer att försökas. Den möjliga, men alltid ganska osäkra vinsten

af ett sådant försök vore, utom i ytterligt sällsynta undantagsfall, blott

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

2

!)

en plats. Och om ej partiets samtliga medlemmar kunna öfvertalas att

utsätta sig för den stränga dom, som deltagandet i en dylik manöver

städse komme att draga öfver sig, kan manövern leda till direkt förlust

för partiet.

Fördelningen af platserna mellan de olika valsedelgrupperna skall,

enligt den nu föreslagna metoden, verkställas efter den D’Hondtska regeln.

Genom 1904 och 1905 års förslag till vallag har denna regel blifvit hos

oss väl känd. Den hvilar på den grundsats, att samma röstmängd, som

för en grupp medför rätt till en plats, skall gifva lika rätt åt hvarje annan

grupp. Den kan därför uttryckas så, att platserna en efter annan till­

delas den af de olika grupperna, som för hvarje gång uppvisar det största

jämförelsetalet, därvid med en grupps jämförelsetal förstås dess hela röst­

summa eller hälften, tredjedelen o. s. v. af röstsumman, allteftersom grup­

pen ännu icke fått sig någon plats tilldelad eller den fått en plats, två

platser o. s. v. Den minskning, röstsumman undergår i den mån gruppen

erhåller platser, kan, såsom man finner, genom en allmän formel angifvas

så, att gruppens jämförelsetal för hvarje gång erhålles genom att dela

röstsumman med ett tal, som motsvarar antalet af de gruppen tilldelade

platser, ökadt med 1.

Så snart en grupp fått sig en plats tilldelad, skall platsen intagas af

den utaf gruppens kandidater, hvilken enligt den bestämda företrädesord­

ningen är för hvarje gång därtill närmast. Då olika grupper kunna hafva

gemensamma kandidater, kan således inhäfta, att samma person erhåller

plats från flera grupper; och det kunde då invändas att, ehuru platser

utdelats så många gånger som bort ifrågakomma, det stadgade antalet re­

presentanter ändock icke blifvit valdt. Denna svårighet löses i den före­

slagna metoden på ett sätt, hvilket synes mig vara både rättvist och enkelt.

Det föreskrifves nämligen, att om samma person erhållit plats från två

grupper, hvardera platsen räknas blott såsom en half plats; har någon

erhållit plats från tre grupper, räknas hvarje sådan plats såsom en tredje­

dels plats o. s. v. Denna föreskrift kommer naturligtvis att inverka jäm­

väl å bestämmandet af jämförelsetalen för de grupper, som hafva den

gemensamma kandidaten. Vid beräkning af det tal, hvarmed en sådan

grupps röstsumma bör jämlikt förut angifna formel delas, blifver näm­

ligen den af gruppens platser, som tillerkänts den gemensamma kandida­

ten, att upptaga blott såsom V

2

, V

3

o. s. v.

Vid den hittills lämnade redogörelsen för metoden har antagits, att

alla valsedlar äro försedda med partibeteckning. Ett stadgande, som gör

användandet af sådan beteckning ovillkorligt, torde dock med skäl kunna

uppfattas såsom ett obehörigt ingrepp i valmannens rätt att fritt förfoga

30

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

öfver sin röst. Det har därför ansetts böra stå valmannen öppet att

hålla sig utanför den sammanslutning, som partibeteckningen är afsedd

att medföra. Vid valet kunna alltså förefinnas ett antal röstsedlar,

hvilka icke låta inordna sig i någon partigrupp. För kandidaterna å dessa

sedlar uträknas rösttal enligt den Thieleska metoden, och hvarje sådan kan­

didat kan anses bilda en egen grupp, hvars jämförelsetal är lika med hans

rösttal vid den sammanräkning, då han erhöll högre rösttal än någon

annan. För vinnande af större enhetlighet i metoden torde dock i lag­

texten alla sedlar utan partibeteckning lämpligen böra behandlas såsom

utgörande tillsammans en enda grupp (den fria gruppen), inom hvilken

kandidaterna ordnas efter rösttalens storlek. Gruppens jämförelsetal blir

lika med rösttalet för den af gruppens ännu ej valda kandidater, som för

hvarje gång står främst i ordningen.

Det kan tänkas, att vid ett val partimotsättningar saknas inom

valmanskåren och att följaktligen partibeteckning ej alls kommer till an­

vändning. Valet är då att i allo afgöra efter den Thieleska metoden. Men

denna metod verkar också i ett sådant fall fullt tillfredsställande. Ty

de mindre goda resultat, hvartill den kan leda, uppstå ej i andra fall än

då skilda partier sinsemellan täfla.

Att samtidigt med val af ledamot välja suppleant för honom eller

att vid ledamots afgång utse hans efterträdare låter sig enligt den före­

slagna valmetoden utan svårighet verkställas så, att partisamhörighet äger

rum mellan ledamoten och ersättaren. Fn särskild röstsammanräkning

företages inom den grupp, från hvilken ledamoten fått sig plats tillerkänd,

och därvid medräknas blott de valsedlar, som skänkt ledamoten hans röst­

tal. Den bland förut ej valde, som erhåller högsta rösttalet, är utsedd

till ersättare.

För att kandidater till erforderligt antal skola finnas att tillgå jämväl

för val af ersättare, tillåter metoden, att å valsedeln upptagas flera namn än

det antal ledamöter valet afser. Om så skett, tages likväl vid röstsam­

manräkningarna för ledamotsvalet ej hänsyn till andra eller flera namn

än de å sedeln först upptagna till det antal ledamöter, som skall väljas.

Valmannen har alltså att å sedeln främst utsätta namnen å dem, hvilka

han önskar valda till ledamöter. Den skillnad mellan kandidater å samma

sedel, som valmyndigheten sålunda iakttager utan valmannens direkta an­

visning, tillgodoser dock icke tillräckligt valmannens berättigade intressen.

Vid tillämpningen af ett proportionellt valsystem synes det ovillkorligen

böra tillerkännas valmannen rätt att till ledamotskap uppställa färre

kandidater än det antal ledamöter valet afser, och detta utan att be­

höfva afstå från rätten att å valsedeln medtaga särskilda kandidater

31

för ersättningsval. Med hänsyn härtill ar det medgifvet att genom en

linje afskilja, från början raknadt, ett antal namn, som ar lägre an det

antal ledamöter valet afser. Verkan häraf blifver, att allenast de sålunda

afskilda främsta namnen komma i betraktande vid ledamotsvalet. Vid val

af ersättare åter tages hänsyn till alla namnen. Det förtjänar fram­

hållas, att de afskilda främsta namnen äga sinsemellan lika rätt, och att

öfriga namn icke under några förhållanden blifva beaktade vid ledamots­

valet. Rätten att anbringa skillnadslinjen är således på intet sätt att jäm­

ställa med den befogenhet att understryka ett eller flera namn, hvilken

var förknippad med den vid riksdagen 1906 framlagda Thieleska metoden

och afsåg att möjliggöra en rangordning inom kretsen af de till ledamöter

afsedda kandidaterna. Den nu föreslagna metoden går fri från det klan­

der, som icke utan skäl riktades mot det sålunda gjorda tillägget till den

Thieleska metoden.

Af hvad jag nu anfört om den föreslagna metoden lärer framgå,

att den å valmannen icke ställer större anspråk än det nuvarande systemet

med majoritetsval och att valmyndighetens uppgift ej heller kan sägas

blifva betungande. I detta hänseende synes rriig metoden äga stora för­

tjänster, hvilka torde uppväga den fördel af en för vissa fåll matematiskt

rättvisare platsfördelning, som tilläfventyrs kan vinnas genom ett mera

komplicerad valsätt.

I detta sammanhang må erinras, att metoden mycket väl låter sig

tillämpa jämväl vid val af blott en person. Användningen af partibeteck­

ning vid sådant val skall medföra, att ett parti, som utgör majoriteten af

valmännen, icke, såsom vid majoritetsval ej sällan inträffar, går miste om

platsen därför, att för partiet uppställts flera kandidater, hvilka hafva

hvar sina anhängare bland partimedlemmarna.

Det torde tillåtas mig att med ett exempel åskådliggöra den före-

Exempel.

slagna metodens tillämpning.

Valet tänkes afse 5 representanter. Vid valet hafva afgifvits 1,470

Valsedlarna

röstsedlar med partibeteckningen »de moderata» (M-gruppen), 2,100 sedlar kupper.

med partibeteckningen »de liberala» (L-gruppen) och 1,500 sedlar utan

partibeteckning (den fria gruppen).

Till en början skola namnen ordnas inom hvarje grupp.

Namnen ord-

A M-gruppens valsedlar har med en linje utmärkts, hvilka namn

afse allenast ersättningsval. Enligt förslaget skola namnen uppföras i följd grupp.

under hvarann å valsedeln, men för vinnande af större öfverskådlighet

kunna vid exemplets framställande namnen lämpligen uppskrifvas efter

hvarandra i samma horisontala rad. M-gruppens valsedlar äro:

l)

M-grup-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

32

L-grup-

pen.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 28.

900 .. . . .KDS

FN

300 .. . . . KDM

NO

210 .. . . . D S M

FO

60 . . . . . KS

RO

Vid första sammanräkningen finnes, att gruppens för representant­

valet uppställda kandidater erhållit följande rösttal:

D 1,410, K 1,260, S 1,170, M. 510.

D, med högsta rösttalet, erhåller första rummet i den företrädes­

ordning, som skall mellan gruppens kandidater inbördes bestämmas.

Vid andra sammanräkningen gälla de valsedlar, som upptaga D:s

namn, med blott hälften af sitt röstvärde. Valsedlarna kunna för samman­

räkningen uppskrifvas sålunda:

450 .................. KS

150................ KM

105.................SM

60.................KS

Rösttalen blifva: K 660, S 615, M 255.

K erhåller således andra rummet i ordningen.

Vid tredje sammanräkningen gälla de valsedlar, som upptaga både

D och K, med en tredjedel af sitt ursprungliga röstvärde, och de, som

upptaga ettdera af namnen, med hälften af röstvärdet. Man får alltså:

300 ................ S

100................. M

105................. SM

30................. S

S har erhållit 435 röster, M blott 205.

Tredje rummet tillfaller således S, och fjärde rummet M.

Företrädesordningen mellan M-gruppens kandidater för representant­

valet är följaktligen D, K, S, M.

L-gruppens valsedlar äro, med utelämnande af kandidaterna för er-

sättningsval:

1,200 ................ A B C D

450 ................ A BDH

300 ................ A C D H

150................ A B C H

Sammanräkningarna inom gruppen gifva till resultat följande före­

trädesordning mellan kandidaterna: A D B C H.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

33

Till den fria gruppen höra sedlarna:

800 . . .. . .PQ

100 . . ,. . . PX

50 . . .• • . Q

400 . . ,. . . X Y

150 .. .. . . X Z

3)

den fria

gruppen.

Inom den fria gruppen blifva P och X de främsta i ordningen, med

rösttalen 900 och 600. Att utsträcka ordnandet till flera namn är uppen­

barligen öfverflödigt. Då blott 5 platser äro att fördela mellan grupperna,

synes vid en blick på de båda partigruppernas röstsummor, att ett jäm­

förelsetal, lägre än 600, icke kan berättiga till någon plats.

Innan platsfördelningen mellan grupperna vidtager, är det lämpligt

Fördelning

att i tabellform upptaga företrädesordningen mellan hvarje grupps kandi-af ^Uan™

dater, med angifvande tillika af hvarje partigrupps röstsumma och af röst-

grupperna.

talen för den fria gruppens kandidater.

Tabellen får detta utseende:

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B

O. S. V.

M

C

H

Af denna tabell framgå omedelbart jämförelsetalen vid utdelandet af

första platsen — 1,470, 2,100, 900 —, och det skall visa sig, att med

tabellens tillhjälp lätt bestämmas också de jämförelsetal, som skola ligga

till grund för den följande platsfördelningen.

L-gruppen har största jämförelsetalet, 2,100, och får första platsen.

Den tilldelas A, hvilken således är vald till riksdagsman. I tabellen ut-

märkes detta genom att A:s namn understrykes:

M-gruppen.

(1,470.)

jL-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B

O. S. V.

M

C

H

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 21 Håft.

5

34

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Vid bortgifvandet af andra platsen är L-gruppens jämförelsetal blott

1,050 eller hälften af dess röstsumma. Denna skall nämligen delas med

ett tal, motsvarande det antal platser gruppen erhållit — detta utvisas

af understrykningarna i tabellen —, ökadt med 1, således med 1 + 1.

M-gruppens jämförelsetal är fortfarande 1,470, den fria gruppens 900.

M-gruppen erhåller andra platsen, hvilken besättes med D. Hans

namn understrykes i kolumnen för M-gruppen.

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B

O. S. V.

M

C

H

Nästa gång blifva tydligen gruppernas jämförelsetal 735, 1,050, 900.

L-gruppens jämförelsetal, 1,050, är störst, och denna grupp får den plats,

som är att utdela. Platsen besättes med D. I tabellen understrykes hans

namn. Då han redan är vald för M-gruppen, bör understrykningen ske

med två streck, och detta i kolumnen för hvardera af de grupper, från

hvilka han fått sig plats tilldelad.

Tabellen får alltså följande utseende:

M-grnppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

K

D

X 600

S

B"

O. S. V.

M

C

H

Härefter ändras jämförelsetalet icke allenast för L-gruppen utan

också för M-gruppen. Den plats, som tilldelats M-gruppen och intagits

af D, skall nämligen numera, sedan D blifvit vald jämväl för L-gruppen,

anses blott såsom V

2

plats — något som i tabellen antydes genom dubbla

understrykningen. M-gruppens röstsumma bör således, för bestämmande af

gruppens jämförelsetal, delas icke med 1 + 1, såsom förut skett, utan

med 1 + b'

2

, hvadan gruppens jämförelsetal höjes från förut antecknade

735 till 980.

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

L-gruppens röstsumma skall delas med 2 Va; jämförelsetalet för

gruppen utgör alltså 840. Den fria gruppen har fortfarande till jämförelse­

tal P:s rösttal 900.

M-gruppens jämförelsetal är störst. Den plats, som följaktligen till­

faller denna grupp, intages af K. Hans namn understrykes i tabellen.

35

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

X

D

X 600

S

¥

O. S. V.

M

. C

H

Vid utdelningen af nästa plats är det endast M-gruppen, som har

nytt jämförelsetal. Detta erhålles genom att dela gruppens röstsumma

1,470 med 2 V

2

och blir alltså 588. Af de tre jämförelsetalen, 588, 840,

900, är nu det sista störst, och P är vald. Då detta utmärkes i tabellen,

understrykes jämväl rösttalet för P, hvarmed tydliggöres att nästa kandidats

rösttal blifver den fria gruppens jämförelsetal.

Tabellen har nu detta utseende:

M-gruppen.

(1,470.)

L-gruppen.

(2,100.)

Fria gruppen.

D

A

P 900

¥

1)

X 600

S

¥

>

a?

6

M

c

\

H

-.i

Partigrupperna hafva, då sista platsen skall utdelas, samma jämfö­

relsetal, som sist för dem antecknats, eller 588 och 840. Den fria gruppens

jämförelsetal är 600. L-gruppen erhåller platsen, och den tillerkännes B,

hvilkens namn understrykes i tabellen.

Härmed är representantvalet afslutadt.

Tarfvas ersättningsval för t. ex. K, skall en ny röstsammanräkning

Ersättningt-

företagas inom den grupp, för hvilken han blifvit vald, således M-gruppen. ml'

Endast de valsedlar medräknas, hvilka upptaga K:s namn, men hänsyn

tages nu till alla förut ej valda kandidater å dessa sedlar.

36

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Med utlämnande af namnen å de redan valda, kan man för samman­

räkningen uppskrifva valsedlarna sålunda:

900 .................... S F N

300 .................... M N O

60.................... SR O

Sammanräkningen utvisar följande rösttal: S 960, M 300, N 1,200

O 360, R 60.

N, som fått högsta rösttalet, inträder i representationen i stället

för K.

Speciell

Beträffande det sätt, hvarpå den ' af mig nu till sina hufvuddrag

mtiU>^in9 angifna nya ordningen för riksdagsmannaval skulle i grundlag och vallag

bestämmel-

närmare utföras, anhåller jag att få nämna följande.

sema.

Fastställandet af i’egelbundet återkommande perioder för val till

första kammaren innebär naturligen att, då ledamot afgått före utgången

af den tid, för hvilken han blifvit vald, hans plats skall, såvidt den ej

öfvergår till annan valkrets, besättas allenast för den återstående tiden.

Enär det vid ett proportionellt valsätt måste anses önskligt, att uppkommen

ledighet fvlles från samma meningsgrupp, som utsett den afgångne, bör

ock, såvidt möjligt, nytt val undvikas.

Konstitutionsutskottet föreslog i sådant hänseende vid nästlidet års

riksdag, att inom hvarje valkrets skulle, samtidigt med val af riksdags­

män, utses suppleanter för samma tid och till lika antal. Det torde dock

ur derå synpunkter finnas lämpligare, att vid själfva valet allenast riksdags­

män väljas och att, på sätt utskottet lärer afsett i fråga om andra kam­

maren, efterträdare åt afgången ledamot tillsättes vid en för hvarje sär-

skildt fall verkställd förrättning, innefattande en fortsättning af det val­

förfarande, hvarigenom den afgångne blef utsedd. Ett suppleantval,

sådant som utskottet ifrågasatt, komme ej att bereda tillbörlig trygghet för

att afgången ledamot efterträdes af meningsfrände. Skola nämligen supp­

leanter utses till samma antal som riksdagsmän, lärer för hvarje riksdags­

man kunna med någon säkerhet påräknas blott en med honom likatänkande

suppleant. Om då jämväl denne afgått, stode man alltså inför nödvändig­

heten att låta suppleant från annan meningsgrupp intaga den lediga plat­

sen eller att' skrida till nytt val. När åter bestämmandet af, hvem som

vid ledamots afgång bör i hans ställe inträda, i sin helhet får anstå till

dess ledighet verkligen uppstått, skall den afgångne i de allra flesta fall

kunna blifva ersatt af en representant för samma parti, äfven om plåt-

37

sten icke kan intagas af den, som varit närmast att efterträda ho­

nom. En ej oviktig omständighet är jämväl, att utseendet af suppleanter

och fastställandet af ordningen dem emellan alltid komrne att i någon

män tynga valförfarandet, en omständighet så mycket afsevärdare, som i

många fall suppleantvalet torde visa sig hafva varit öfverflödigt. Äf­

ven lärer förtjäna anmärkas, att införandet åt suppleantval, på sätt ut­

skottet ifrågasatt, skulle gifva anledning till ej så få ändringar och tillägg

i skilda paragrafer af riksdagsordningen. Slutligen kan anföras, att i de

representativa församlingar, kyrkomöte och landsting, till hvilka för när­

varande suppleanter utses, dessa hafva att inträda ej blott då ledamot af-

gått, utan jämväl dä han är tillfälligtvis förhindrad att intaga sin plats.

Utskottets förslag åter afser, att suppleant skulle inträda i kammaren en­

dast i det fäll, att ledamot afgått, och innebär således i visst, ej oviktigt

hänseende eu afvikelse från den karaktär, som hittills varit utmärkande

för suppleantinstitutet i vår offentliga rätt.

Vid öfvervägande af dessa omständigheter har jag därför stannat vid

att uppkommen ledighet bör, såväl för första som för andra kammaren,

fyllas vid en för hvarje särskilt fall företagen fortsättning af den tidigare

valförrättningen; och jag har ansett att, i likhet med hvad åren 1904

och 1905 föreslogs, stadgande^ härom böra förläggas till vallagen. Emellertid

kan det ej, med hänsyn till de grunder, hvilka vid dylikt fortsatt valförfa­

rande skola jämlikt den föreslagna valmetoden tillämpas, med samma visshet

som enligt den Riksdagen tidigare af Kungl. Maj:t förelagda valmetod förut­

sättas, att ny ledamot finnes att utan nytt val tillgå. Under det att på

grund af den äldre metoden ansetts kunna föreskrifvas, att plats, som vid

förrättning hvarom nu är fråga ej kunnat fyllas, skall stå obesatt till

nästa val, torde således numera för dylikt fall nytt val böra anställas. Den

yttre formen för det fortsatta valförfarandet har jag ansett i allmänhet

böra vara den, som i tidigare regeringsförslag varit påtänkt. I regeln

skall alltså Konungens befallningshafvande äga att vid offentlig förrättning

föranstalta om ledighetens fyllande. Men om den, som blifvit vald till

riksdagsman i första kammaren, vid valtillfället afsäger sig befattningen,

torde dock ny ledamot böra enligt nyss nämnda grunder ofördröjligen

utses af valförrättaren. Eljest kunde ju, i fall där enligt det förut

sagda nytt val bör ske, landsting nödgas sammankomma till urtima

möte. Den sålunda af valförrättaren inför landsting eller stadsfullmäktige

utförda valhandlingen bör, liksom afsägelsen, tagas till det protokoll,

som i öfrigt vid valtillfället föres, och besvärstiden blifver densamma

för de olika delarna af valet. Att äfven sådan förrättning för ledighets

fyllande, som af Konungens befallningshafvande hålles, utgör en del af

Kungi. Maj:t,s Nåd. Proposition N:o 28.

38

riksdagsmannavalet, torde vara uppenbart, och den med förrättningen miss­

nöjde äger således att däröfver anföra besvär i den ordning, som är

stadgad för Överklagande af val till vederbörande kammare. Besvärstiden

är att räkna från det förrättningen blifvit genom protokollets uppläsande

afslutad. Någon tvekan synes icke kunna råda därom att, om den, hvil­

ken vid sådan förrättning varder utsedd till riksdagsman, före förrättningens

afslutande afsäger sig befattningen, afsägelsen skett vid valtillfälle.

Den väsentliga olikheten mellan den proportionella valmetod, som

förut varit ifrågasatt, och den af mig nu förordade medför, att förrättning

för ledighets fyllande icke blir i så hög grad beroende af det ursprungliga

valförfarandets resultat som efter de tidigare förslagen varit fallet. Dessa

förslag inneburo nämligen, att vid den för själfva riksdagsmannavalet verk­

ställda röstsammanräkningen rösttal bestämdes för samtliga kandidater,

hvilka rösttal sedermera blefvo afgörande för frågan, hvilken vid inträffad

ledighet skulle intaga afgången riksdagsmans plats. Om vid ett val röster

obehörigen fått afgifvas eller valmän obehörigen förvägrats rösta, kunde

således på besvär öfver själfva valet bedömas, huru sådant fel inverkade icke

blott på den omedelbara utgången af valet utan äfven på nyssberörda fråga.

På grund häraf kunde ock befaras att, så snart de vid ett val förelupna

felaktigheter kunde inverka på företrädet mellan hvilka som helst af kandi­

daterna, den dömande myndigheten skulle, om därom icke något innehölles i

lagen, finna sig nödsakad att upphäfva valet. Det ansågs därför nödigt stadga,

att sådana omständigheter, som, utan att öfva inflytande på den omedel­

bara utgången af valet, kunde äga inverkan allenast på frågan, hvilka

vid sedermera inträffade ledighefer kunde varda till riksdagsmän utsedda,

e,i finge verka till valets upphäfvande. Med de regler för röstsamman­

räknandet, som enligt den nu föreslagna metoden gifvas, synes åter be-

hofvet af ett dylikt stadgande bortfalla. De sammanräkningar, som för

själfva riksdagsmannavalet företagas, komma nämligen ej att tjäna till

omedelbar ledning vid blifvande förrättning för ledighets fyllande, utan

vid sådan förrättning skall ny röstsammanräkning äga rum. Och då resul­

tatet af en blifvande förrättning icke med någon säkerhet kan förutsägas

med stöd af de för själfva riksdagsmannavalet gjorda sammanräkningar,

måste antagas att, vid besvär öfver valet, den dömande myndigheten

skall, äfven utan särskildt stadgande därom, begränsa sin pröfning till den

omedelbara utgången af valet. Däremot synes det mig naturligt, att den

pröfning, som sålunda äger rum, måste lända till efterrättelse vid följande

sammanräkningar för fyllande af ledig plats. Härvid kan då inträffa, att

fel, som icke inverkat på den omedelbara utgången af valet, är sådant, att

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Kur tgl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

39

det ej kan afgöras, hvem som skall intaga den lediga platsen. 1 sådant

fall måste platsen besättas genom nytt val.

Jag har redan angifvit fall, då nytt val till första kammaren kan

komma att afse annan tid än den vanliga sexårsperioden. Ett annat sådant

fall föreligger, då Konungen förordnar om nya val i hela riket. 1 händelse

så skulle ske efter det val hållits för sexårsperiod, men före dennas bör­

jan, kan den frågan uppställas, huruvida de nyvalda r i ksdags i ruin ne n s man­

dat skola på grund af upplösningsbeslutet anses förfallna eller om sagda

beslut skall gälla allenast de till sexårsperiodens början fungerande riksdags­

männen. Denna fråga kan lätt blifva aktuel, enär efter den föreslagna

ordningen nyval skall hvarje år förrättas i en af de grupper, i hvilka val­

kretsarna äro indelade. För mig synes det naturliga vara, att de val, som

hållas på grund af upplösningsbeslutet, skola äga företräde jämväl framför

de val, som afse tid allenast efter löpande året. Det skulle nämligen vara

föga rimligt att, sedan nya val i hela riket förrättats efter september må­

nad och urtima riksdag sammanträdt före årets utgång, nyvald riksdags­

man nödgades vid årsskiftet afstå sin plats åt annan, som i september ut­

setts i den grupp, hvilken då haft att välja för sexårsperiod. Det torde

därför böra stadgas att val, som till första kammaren förrättas på grund

af Konungens förordnande om nya val i hela riket, skall gälla för tiden

intill utgången af den sexårsperiod, för hvilken val senast hållits inom

den grupp, valkretsen tillhör. Med en sådan formulering äger stadgandet

omedelbart giltighet äfven för ny valkrets, som förut icke haft att utse

riksdagsman.

Val för annan tid än sexårsperiod kan äfven blifva nödigt, då, till

följd af ny bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda val­

kretsarna, ledig plats i första kammaren öfvergår från en valkrets till

annan. Detta kan inträffa såväl vid slutet af sexårsperiod för den valkrets,

som senast förrättat val för platsens besättande, som ock då ledigheten

uppkommit därigenom, att riksdagsman afgått före utgången af den tid,

för hvilken han blifvit vald. I förra fallet kan på förhand afgöras, när

annan valkrets skall komma i åtnjutande af platsen, och val bör då

inom denna valkrets verkställas redan innan ledigheten uppstår. Tillhöra

valkretsarna olika grupper, bör valet afse återstående år af den löpande

sexårsperioden för den valkrets, som äger rätt till platsen. Om åter val­

kretsarna höra till samma grupp, blir valperioden den normala, och nödig

föreskrift är då gifven genom den allmänna regeln, att val inom en grupp

förrättas i september månad för nästföljande sex år. Därest en valkrets

är berättigad till plats, som i annan valkrets blifvit ledig genom riksdags­

mans afgång före sexårsperiodens slut, bör den tid, för hvilken det nya

40

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

valet skall gälla, i allmänhet beräknas på samma sätt, som om valet före­

tagits på grund af Konungens förordnande om nya val i hela riket. Om

nämligen en valkrets, sedan val däri ägt rum för sexårsperiod men före

dennas början, skall besätta plats, hvilken tillhört annan valkrets, vore det

onödig omgång att verkställa särskilda val för den återstående tiden af

valåret och för påföljande sex år. Emellertid låter det tänka sig, att

efter det, på sätt förut är antydt, val ägt rum redan innan ledighet uppstått

och således för tid efter valårets slut, den riksdagsman, som skulle er­

sättas, afgår under året. I regeln lärer väl platsen då kunna stå obesatt

till årets utgång, men tarfvas nytt val, bör sådant naturligtvis gälla alle­

nast för tiden därintill.

För att vinna större enkelhet och precision i uttrycken, af vikt sär­

skilt för bestämmelserna i vallagen, torde det vara lämpligt, att riksdags-

mannaskapets upphörande på grund däraf att Konungen förordnat om nya

val i hela riket icke betraktas såsom ett särskilt fall af ledamots afgång

före valperiodens slut. Uti § 7 riksdagsordningen behandlas redan nu det

fall, då ledighet i första kammaren uppstår, såsom något annat än det att

Konungen förordnat om nya val. Till ernående af öfverensstämmelse här­

med torde motsvarande föreskrifter för andra kammaren böra undergå

någon jämkning.

Ehuru, såsom nyss är nämndt, den normala perioden för val till

första kammaren kommer att i vissa fall förkortas, i andra åter för­

längas, torde ett allmänt uttalande om valperiodens längd böra, utan an­

gifvande af undantagen, inrymmas i § 6 mom. 1. Ett dylikt inledande

stadgande innehålles nu för andra kammaren i § 13 mom. 1, fastän ju

afvikelser från regeln äga rum. I öfrigt lärer § 6 kunna lämnas oför­

ändrad, utom såvidt angår mom. 6. Enligt detta lagrums nuvarande ly­

delse äger stad, som upphört att deltaga i landsting, rätt att välja riks­

dagsman, så snart ledighet uppstår i den valkrets, staden förut tillhört. Och

har plats i kammaren blifvit ledig efter det Konungen bestämt antalet

riksdagsmän för staden, är, med iakttagande af reglerna i mom. 7, staden

berättigad att fylla ledigheten, oafsedt hvilken valkrets förut ägt besätta

platsen. Med den föreslagna nya ordningen för valen till första kammaren

torde det dock finnas bäst öfverensstämma, att staden utöfvar sin rätt till

själfständig representation först då samtliga den äldre valkretsens riksdags­

män skola af andra ersättas, således vid val för sexårsperiod eller efter

det Konungen förordnat om nya val i hela riket. Och denna regel bör äga

tillämpning, såväl för det fall, att den vid stadens utträde ur landstinget

gällande bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkret­

sarna fortfarande länder till efterrättelse, som därest ny sådan bestämmelse

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

41

blifvit meddelad. Att sålunda tidpunkten för utöfvandet första gången af

stadens själfständiga representationsrätt kan blifva något framflyttad, torde

desto mindre väcka betänklighet, som ledighet, hvilken uppstått under lö­

pande valperiod, kommer att så godt som utan undantag fyllas genom en

fortsättning af det valförfarande, hvarigenom den afgångne blef utsedd.

Enligt konstitutionsutskottets förut omnämnda, vid riksdagen 1906

framlagda förslag skulle sådan stad, hvarom nyss talats, icke i något fall äga

välja själfständigt, förrän Konungen fastställt antalet riksdagsmän för staden.

Härigenom skulle dock staden kunna blifva oskäligt länge uppehållen i sin

rätt. Om t. ex. stad upphör att deltaga i landsting år 1915, således året

efter det Konungen bestämt antalet riksdagsmän för de särskilda val­

kretsarna, och den valkrets, staden förut tillhört, har att välja för

sexårsperioderna 1918—1923 och 1924—1929, skulle staden få vänta

på själfständig representation ända till år 1930 eller således i femton

år. Det torde emellertid böra uttryckligen stadgas, att om staden och

den äldre valkretsen, landstingsområdet, skola välja hvar för sig, men

visst antal riksdagsmän ännu ej blifvit för staden bestämdt, landstings­

området har att afstå en plats till staden.

Den af mig nu förordade ändring i mom. 6 hvilar på den förut­

sättning, att staden såsom egen valkrets skall tillhöra samma grupp

som det landstingsområde, hvaraf staden förut utgjorde en del. Stad­

gande härom torde böra införas i § 7 riksdagsordningen. Däremot

lärer det vara öfverflödigt att i riksdagsordningen gifva regler för

sådana särskilda förhållanden, som kunna uppkomma genom ändrin­

gar i gruppindelningen. En under tidernas lopp skeende rubbning

i den jämna fördelning af riksdagsmännens antal mellan grupperna, som

den af mig föreslagna gruppindelning kommer att uppvisa enligt nu gäl­

lande bestämmelse om riksdagsmännens antal för de särskilda valkretsarna,

torde icke äga den betydelse, att det ursprungliga förhållandet skulle be­

höfva återställas genom förflyttning af valkrets från grupp till annan. Och

de tänkbara fall, att valkrets" delas eller att valkretsar från skilda grupper

eller delar af sådana valkretsar komme att, genom ändrad länsindelning,

sammanföras till en ny valkrets, torde icke böra föranleda särskilda stad-

ganden i riksdagsordningen.

I § 11 torde böra vidtagas någon ändring af uttrycken i syfte att

göra paragrafen omedelbart tillämplig jämväl på Överklagande af sådan

förrättning, som af Konungens befallningshafvande hålles för fyllande af

ledig plats.

Förut är nämndt, att jag i fråga om de särskilda villkoren för val­

rätt till andra kammaren funnit förslaget i 1906 års proposition böra

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

6

42

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 28.

fortfarande vidhållas. Enligt denna proposition borde till valrättsbestäm­

melserna i riksdagsordningen fogas det stadgande, att valrätten skulle grun­

das på förhållandena vid tiden för röstlängdens tillkomst, ändå att föränd­

ring före valet inträffade. Konstitutionsutskottet har anmärkt, att ett dy­

likt grundlagsstadgande skulle leda till sådana betänkliga konsekvenser,

som att en uti den justerade röstlängden upptagen valman, hvilken före

valets förrättande brister i sådana valrättsvillkor som fräjd, nationalitet

och rätten att råda öfver sig och sin egendom, detta oaktadt skulle vara

berättigad att utöfva rösträtt. Häremot tillåter jag mig erinra, att stad­

gandet icke innehåller annat än som enligt motsvarande bestämmelse i

1904 och 1905 års propositioner var afsedt att gälla. Vida bättre än den

äldre bestämmelsen uttrycker dock det nyare stadgandet de modifikationer

i och afvikelse!' från de uppställda valrättsvillkoren, som i tillämpningen

uppkomma däraf, att man ansett sig böra af praktiska skäl gorå rätten

för den enskilde att afgifva sin röst beroende af, huruvida han blifvit i

röstlängden upptagen såsom röstberättigad. Till följd häraf är det möjligt,

icke blott att sådana oegentligheter inträffa, som de hvilka utskottet på­

visat, utan äfven, hvad onekligen har större betydelse, att en person kan,

oaktadt han vid valtillfället äger de kvalifikationer, grundlagen uppställt

såsom villkor för utöfvandet af politisk rösträtt, afvisas såsom icke kvalificerad.

Båda dessa slag af ofullkomligheter hafva sin förklaring i den sträfvan, som

helt naturligt gjort sig gällande, att få tillämpningen af valrättsbestäm­

melserna så enkel och klar som möjligt och därigenom undanröja anled­

ningar till missförstånd och s. k. val processer. Att i de af utskottet upp­

räknade exempel rösträtt verkligen kommer att utöfvas torde, åtminstone

såvidt angår bristande fräjd och förändrad nationalitet, så sällan inträffa,

att erinringen därom i stort sedt knappast äger mer än teoretisk betydelse.

På grund häraf och då lagbudets mening bör ligga öppen och klar, kan

jag ej annat än tillstyrka, att den i 1906 års proposition föreslagna af­

fatta! ngen bibehålies.

Hvad i öfrigt angår bestämmelserna i riksdagsordningen om andra

kammarens bildande, anser jag mig kunna i hufvudsak förorda det änd­

ringsförslag, som innefattades i 1905 års proposition. Då det i § 15 af

nämnda förslag införda stadgande, att stad skall, under angifven

förutsättning, »från och med» viss treårsperiod utgöra en valkrets, möjligen

skulle kunna tolkas därhän, att staden icke borde såsom egen valkrets del­

taga i de val, hvilka verkställas under september månad näst före periodens

början, torde till förebyggande af sådant missförstånd en jämkning i redak­

tionen böra äga rum.

Kunyl. Majtia Nåd. Proposition N:o 28.

43

Enligt 1905 års proposition uppställdes såsom villkor för valbarhet

till andra kammaren, att vederbörande vid valtillfället äger valrätt inom

valkretsen. Orden »vid valtillfället», hvilka saknas i 1904 års proposition,

hade tillkommit efter anmärkning af konstitutionsutskottet, som med ut­

trycket ville undanröja all tvekan, huruvida ersättares valbarhet borde

bedömas med hänsyn till förhållandena vid själfva valet eller vid den tid,

då ei’sättare i afgången riksdagsmans ställe utses. Då emellertid, på sätt

jag förut framhållit, jämväl särskild förrättning för besättande af ledig plats

måste anses såsom valtillfälle, synes den omförmälta redaktionsändringen

icke fylla sitt uppgifna ändamål. För min del anser jag 1904 års

formulering icke gifva skälig anledning till tvekan. Enligt min uppfatt­

ning torde det med bibehållande af § 9 riksdagsordningen i dess nuvarande

lydelse vara klart, att Konungens befallningshafvande icke kan vid sär­

skild förrättning utse till ledamot i första kammaren annan än den, som

då har sådan förmögenhetsställning, hvarom i första punkten af para­

grafen förmäles. Men lika tydligt synes mig vara att, då för andra kam­

maren icke gifves någon motsvarighet till senare punkten af § 9, frågan

om en persons valbarhet till denna kammare bör, såvidt den beror af hans

valrätt, för hvarje fall bedömas enligt den röstlängd, som lände till efter­

rättelse, när röster å honom afgåfvos. Den paragraf, som behandlar val­

barhet till andra kammaren, torde alltså kunna affattas i enlighet med 1906

års regeringsförslag, ehuru detta icke kände annat sätt för ledighets

fyllande än nytt val.

Med de af mig föreslagna reglerna i afseende å valsedels giltig­

het lärer det blifva långt sällsyntare än hittills, att valsedlar till större

antal än hälften finnas vara ogilla. Skulle så inträffa, blifver det å andra

sidan, på grund af den nya valmetodens beskaffenhet, icke så lätt som nu

att afgöra, huruvida felet inverkat på valets utgång eller ej. Med hän­

syn härtill och då ifrågavarande fel synes mig vara af särdeles betänk­

lig art, har jag ansett § 25 riksdagsordningen böra ändras därhän, att

felet under alla förhållanden kommer att föranleda nytt val.

I likhet med konstitutionsutskottet anser jag särskilda bestämmelser

böra gifvas för reglerandet af öfvergången från den gamla till den nya

ordningen för riksdagsmannavalen. Dessa bestämmelser synas lämpligen

kunna sammanföras i ett enda öfvergångsstadgande. Detta stadgande, ej

vallagen, torde böra angifva, när den första sexårsperioden för den första

gruppen infaller. I öfrigt lärer stadgandet böra i hufvudsak upptaga de

bestämmelser, utskottet föreslagit. Reglerna om valperiodernas längd för det

fall, att Konungen under öfvergångstiden förordnar om nya val till första

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

kammaren, torde dock kunna afmattas något annorlunda, så att de på en

gång blifva enkla och låta perioderna nära ansluta sig till de normala.

På sätt i de två senaste årens propositioner föreslagits, torde val­

lagens legislativa natur böra angifvas genom stadganden i §§ 49 och 53

regeringsformen. I § 31 regeringsformen föreslås af mig samma ändring,

som förut i samband med den politiska rösträttens utsträckning varit

påtänkt.»

Depai’teinentschefen uppläste nu förslag dels till ändrad lydelse af

§§ 31, 49 och 53 regeringsformen samt §§ 6, 7, 8, 10, 11, 13 till och

med 22, 25, 28 och 38 riksdagsordningen så ock till öfvergångsstadgande

i riksdagsordningen dels ock till lag om val till Riksdagen; hvarefter de­

partementschefen hemställde, att förstnämnda förslag måtte föreläggas Riks­

dagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att förslaget till vallag

måtte få såsom bilaga åtfölja statsrådsprotokollet för att underställas Riks­

dagens granskning.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena och statsrådet

Tingsten förenade sig om följande yttrande:

»Ehuru vi icke funnit anledning att frångå de åsikter rörande val­

sättet, åt hvilka vi gifvit uttryck genom vår anslutning till 1906 års

rösträttsproposition, hafva vi dock icke ansett oss böra afråda framläggandet

af det föreliggande förslaget, enär — ur synpunkten af rösträttsfrågans

allsidiga bedömande och pröfning — skäl synas förefinnas, att ett af rege­

ringen utarbetadt förslag angående proportionella val till båda kamrarna,

underställes Riksdagen.»

Statsrådets öfriga ledamöter instämde' i hvad föredraganden anfört

och hemställt;

och behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Regenten, med bifall till denna hemställan, förordna,

att till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning

skall aflåtas nådig proposition af den lydelse, bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

C. S. Wettermark.

Kungl. May. t» Nåd. Proposition N:o 28.

45

Bilaga.

Förslag;

till

Lag

om val till Riksdagen.

Härigenom förordnas som följer:

Om val till första kammaren.

l §•

Valkretsarna indelas i följande grupper:

första gruppen: Stockholms stad, Jönköpings län, Gottlands län,

Västmanlands län, Västerbottens län;

andra gruppen: Stockholms län, Blekinge län, Malmö stad, Skara­

borgs län, Gäfleborgs län utom Gäfle stad;

tredje gruppen: Uppsala län, Kalmar södra landstingsomx*åde, Malmö­

hus län utom Malmö stad, Göteborgs stad, Jämtlands län;

fjärde gruppen: Södermanlands län, Kalmar norra landstingsområde,

Hallands län, Örebro län, Västernorrlands län;

femte gruppen: Östergötlands län utom Norrköpings stad, Krono­

bergs län, Göteborgs och Bohus län utom Göteborgs stad, Gäfle stad,

Värmlands län;

sjätte gruppen: Norrköpings stad, Kristianstads län, Alfsborgs län,

Kopparbergs län, Norrbottens län.

För valen iakttages den ordning mellan grupperna, i hvilken de här

upptagits.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

2

§•

Landsting eller stadsfullmäktige utse inom sig erforderligt antal

personer att vid valförrättningen biträda ordföranden.

•3

§.

Val sker efter upprop. Valsedlarna skola vara af hvitt papper utan

kännetecken.

A valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn

eller annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss me-

ningsriktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst två utöfver det antal riksdagsmän valet afser.

Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara antalet

riksdagsmän, afse själfva riksdagsmannavalet och de öfriga allenast val af

efterträdare åt afgången riksdagsman. Har å valsedeln medelst en linje

afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast

de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva riksdagsmannavalet.

4 §•

Omedelbart efter slutad omröstning verkställes pröfning af val­

sedlarnas giltighet samt anteckning och sammanräknande af de afgifna

rösterna.

5

§•

Ogin är valsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med af-

sikt där anbragt;

hvilken upptager partibeteckning å annat ställe än ofvanför namnen.

6

§•

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i

afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som

därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn än som enligt 3 § är medgifvet, anses

de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga.

Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet

afser, vare ändock giltig.

Kung], Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 28.

47

7 §.

För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas i grupper.

Valsedlar med samma partibeteckning bilda en grupp (partigrupp).

Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den fria

gruppen).

Inom hvarje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet af

stadgadt antal riksdagsmän är nödig, genom särskilda sammanräkningar

bestämmas ordning mellan dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens

valsedlar och, enligt hvad i 3 § sägs, afse själfva riksdagsmannaval.

Härvid iakttages:

l:o) Vid första sammanräkningen gäller hvarje valsedel såsom hel

röst. Den, som fått högsta rösttalet, blifver den förste i ordningen.

2:o) Vid hvarje följande sammanräkning gäller valsedel, hvars röst­

värde icke tillgodoräknats någon, som erhållit rum i ordningen, såsom

hel röst. Annan valsedel gäller såsom half röst, där en af dem, hvilka

röstvärdet tillgodoräknats, erhållit rum i ordningen; såsom tredjedels

röst, där två af dem uppförts i ordningen; såsom fjärdedels röst, där

tre af dem uppförts i ordningen; och så vidare efter samma grund.

För hvarje gång kommer den närmast i ordningen, som erhållit högsta

rösttalet.

Vid hvarje sammanräkning skola föras anteckningar, utvisande röst­

värdet för de olika valsedlarna samt det rösttal, som för hvarje namn ut­

räknats.

8

§•

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika valsedelgrup­

perna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, hvilken för

hvarje gång uppvisar det största af nedan angifna jämförelsetal. Plats,

som blifvit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats

tillerkännes den förste i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats

den andre i ordningen, gruppens tredje plats den tredje i ordningen, och

så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen,

redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper.

För partigrupp är jämförelsetalet lika med de till gruppen hörande

valsedlarnas hela antal (gruppens rösttal), så länge gruppen ännu icke fått

sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för hvarje gång

så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet af de

gruppen tilldelade platser, ökadt med 1. Har samma person erhållit plåt-

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

ser från två grupper (partigrupper eller den fria gruppen), skall dock, vid

beräkning af det antal platser som utdelats, hvardera platsen anses blott

såsom en half plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses

hvarje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma

grund.

För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid

den enligt 7 § företagna första sammanräkningen inom gruppen, så länge

gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta rösttalet

vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast en plats;

och så vidare i fortsatt följd.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger,

som motsvarar antalet af dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens

valsedlar och, enligt hvad i 3 § sägs, afse själfva riksdagsmannavalet,

varde den från vidare jämförelse utesluten.

9 §•

Där någon, som blifvit vald till riksdagsman, vid valtillfället af-

säger sig uppdraget, skall valförrättare!! genast företaga ny röstsam­

manräkning inom den valsedelgrupp, för hvilken den afgångne blifvit vald.

Blef den afgångne vald för flera grupper, skall sammanräkningen ske inom

den grupp, från hvilken plats först tilldelats honom.

Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

hvilkas röstvärden tillgodoräknats den afgångne. Hvarje valsedel gäller

såsom hel röst, och röstvärdet skall tillgodoräknas alla förut ej valda,

hvilkas namn förekomma å sedeln.

Den, som erhållit högsta rösttalet, är vald i den afgångnes ställe.

10

§.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal, skall, där så erfordras, skiljas

genom lottning.

11

§•

Hafva vid valet riksdagsmän icke blifvit till föreskrifvet antal ut­

sedda, anställes genast nytt val för besättande af den eller de återstående

platserna.

49

12

§.

Vid valet skall föras protokoll, i hvilket antecknas utom annat, som

vid förrättningen förekommit, huru många giltiga och ogiltiga valsedlar

afgifvits, de olika grupper, i hvilka valsedlarna blifvit ordnade, antalet

giltiga valsedlar i hvarje grupp, den ordning mellan namnen å valsedlarna,

hvilken inom hvarje grupp blifvit bestämd, partigruppernas rösttal, de

öfriga jämförelsetal, som varit bestämmande vid fördelningen af platserna

mellan grupperna, det antal platser, som tilldelats hvarje grupp, samt

slutligen de valda riksdagsmännens namn.

De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas, de god­

kända och de underkända hvar för sig, under försegling samt, jämte de

enligt 7 § gjorda anteckningar, förvaras intill utgången af den tid, för

hvilken valet gäller.

I fall, hvarom i 14 § sägs, skola valsedlarna jämte nyssnämnda an­

teckningar och afskrift af valprotokollet tillhandahåilas Konungens befall­

ningshafvande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

13 §.

Fullmakt för vald riksdagsman underskrifves, när valet verkställts

af landsting, af dess ordförande med kontrasignation af landstingets se­

kreterare och, då valet skett af stad, af stadsfullmäktiges ordförande jämte

två af dessa fullmäktige. Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:

»I kraft af det riksdagsmannaval, som af» N. N. »landsting» (»stads­

fullmäktige i» N. N. »stad») »blifvit den------------(dag, månad, år)-----------

förrättadt, varder» N. N. »härigenom befullmäktigad att för en tid af sex

år, räknade från och med den 1 januari nästkommande år» (eller där

valet skett enligt § 7 mom. 3—6 riksdagsordningen: »för tiden till den 1

januari år ....... ») »vara ledamot af Riksdagens första kammare.» Ort och tid.

14 §.

Har riksdagsman annorledes än i 9 § sägs afgått före utgången af

den tid, för hvilken han blifvit vald, och skall platsen besättas från den

valkrets, som utsett den afgångne, då skall Konungens befallningshafvande

vid offentlig förrättning, som hålles så snart ske kan och hvarom under­

rättelse minst åtta dagar förut meddelas genom anslag och medelst tryck

så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares,

verkställa ny röstsammanräkning enligt de i 9 § angifna grunder. Den,

Bill. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

7

50

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den afgångnes ställe.

Mellan lika rösttal skilje lotten.

Efter sammanräkningens afsilande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

15 §.

Vid förrättning, som i nästföregående § afses, skall Konungens be­

fallningshafvande i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna

samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan

detta protokoll vid förrättningen upplästs, utfärde Konungens befallnings­

hafvande omedelbart fullmakt för den sålunda utsedde.

Sådan fullmakt skall vara af följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blifvit af» N. N. »landsting» (»stadsfullmäktige» i N. N.

»stad») »utsedd till ledamot af Riksdagens första kammare för en tid af

sex år, räknade från och med den 1 januari år ....... » (eller där den af-

gångne blifvit utsedd jämlikt § 7 mom. 3—6 riksdagsordningen: »för tiden

till den 1 januari år ...... .») »men denna plats blifvit ledig, har vid för­

rättning enligt 14 § af lagen om val till Riksdagen» N. N. »blifvit ut­

sedd att inträda såsom ledamot af nämmla kammare för tiden till den 1

januari år ....... ; hvarom detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

16 §.

Finnes i fall, som i 14 § afses, å där omförmälta valsedlar icke

namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe, då

skall nytt val anställas för besättande af den lediga platsen.

17 §.

Om besvär öfver val till första kammaren är stadgadt i riksdags­

ordningen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Öl

Om val till andra kammaren.

Valkretsar.

18 §.

För valen till andra kammaren indelas riket i femtiosex valkretsar,

nämligen:

1. Stockholms stads första valkrets, innefattande Nikolai, Klara,

Kungsholms, Maria och Katarina territoriella församlingar;

2. Stockholms stads andra valkrets, innefattande Jakobs och Jo­

hannes, Adolf Fredriks, Gustaf Wasa, Mattei, Engelbrekts, Hedvig Eleonora

och Oskars territoriella församlingar;

3. Stockholms läns södra valkrets, innefattande Sootholms, Svartlösa,

öknebo, Färentuna och Sollentuna härad, Danderyds, Åkers och Värmdö

skeppslag samt städerna Södertälje och Vaxholm;

4. Stockholms läns norra valkrets, innefattande Långhundra, Årling-

hundra, Seminghundi’a, Vallentuna, Lyhundra och Sjuhundra härad, Bro

och Vätö, Frötuna och känna samt Väddö och Häfverö skeppslag, Frös­

åkers och Närdinghundra härad samt städerna Norrtälje, Östhammar, öre-

grund och Sigtuna;

5. Uppsala län;

6. Södernranlands läns norra valkrets, innefattande Väster-Rekarne,

Öster-Rekarne, Åkers och Selebo härad samt städerna Eskilstuna, Tors-

hälla, Strängnäs och Mariefred;

7. Södermanlands läns södra valkrets, innefattande Oppunda, Vill-

åttinge, Jönäkers, Rönö, Hölebo och Daga härad samt städerna Nyköping

och Trosa;

8. Östergötlands läns norra valkrets, innefattande Aska, Finspånga

läns, Björkekinds, Östkinds och Lösings härad, Bråbo härad utom östra

Eneby kommun, Memmings härad utom Borgs kommun, Hammarkinds och

Skärkinds härad samt städerna Motala och Söderköping;

9. Norrköpings och Linköpings valkrets, innefattande Norrköpings

stad med Östra Eneby och Borgs kommuner samt Linköpings stad;

52

10. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande Dals, Bobergs

Lysings, Göstrings, Vifolka, Valkebo, Gullbergs, Åkerbo, Bankekinds,

Hanekinds, Kinda och Ydre härad samt städerna Vadstena och Skeninge;

11. Jönköpings läns östra valkrets, innefattande Norra Vedbo, Södra

Vedbo, östra och Västra häi'ad samt Eksjö stad;

12. Jönköpings läns västra valkrets, innefattande Tveta, Vista, Mo,

östbo och Västbo härad samt städerna Jönköping och Grenna;

13. Kronobergs läns östra valkrets, innefattande Konga, Uppvidinge,

Norrvidinge och Kinnevalds härad samt Växjö stad;

14. Kronobergs läns västra valkrets, innefattande Allbo och Sunnerbo

härad;

15. Kalmar läns norra valkrets, innefattande länets norra lands­

tingsområde ;

16. Kalmar läns södra valkrets, innefattande länets södra lands­

tingsområde;

17. Gottlands län;

18. Blekinge län;

19. Kristianstads läns nordvästra valkrets, innefattande Södra Åsbo,

Bjäre, Norra Åsbo, Västra Göinge och östra Göinge härad samt Ängel -

holms stad;

20. Kristianstads läns sydöstra valkrets, innefattande Villands,

Gärds, Albo, Ingelstads och Järrestads härad samt städerna Kristianstad

och Simrishamn;

21. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Rönne-

bergs och Onsjö härad;

22. Malmöhus läns mellersta valkrets, innefattande Harjagers, Frosta,

Färs, Tonia och Bara härad;

23. Malmöhus läns södra valkrets, innefattande Oxie, Skytts, Vem-

menhögs, Ljunits och Herrestads härad samt städerna Ystad, Trelleborg

och Skanör med Falsterbo;

24. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Lund;

25. Malmö stad;

26. Hallands län;

27. Göteborgs och Bohus läns södra valkrets, innefattande Åskhus,

Västra Hisings, Östra Hisings, Säfvedals, Inlands Södre, Inlands Nordre,

Inlands Fräkne, Inlands Torpe, Tjörns, Orusts östra och Orusts västra härad

samt städerna Marstrand och Kungälf;

28. Göteborgs och Bohus läns norra valkrets, innefattande Lane,

Tunge, Stångenäs, Sörbygdens, Sotenäs, Kville, Tanums, Bullarens och Vette

härad samt städerna Uddevalla, Lysekil och Strömstad;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 28.

53

29. Göteborgs stad;

30. Alfsborgs läns norra valkbets, innefattande Nordals, Sundals,

Valbo, Tössbo och Vedbo härad samt Ämåls stad;

31. Alfsborgs läns mellersta valkrets, innefattande Flundre, Väno,

Bjärke, Vätle, Alu, Kullings och Gä,sene härad samt städerna Vänersborg

och Alingsås;

32. Alfsborgs läns södra valkrets, innefattande As, Ivinds, Red­

vägs, Marks, Vedens och Bollebygds härad samt städerna Borås och

Ulricehamn;

33. Skaraborgs läns norra valkrets, innefattande Vadsbo, Kåkinds,

Valle, Kinne och Kinnefjärdings härad samt städerna Mariestad, Sköfde,

Hjo och Lidköping;

34. Skaraborgs läns södra valkrets, innefattande Äse, Viste, Barne,

Laske, Kållands, Skånings, Vilske, Gudhems, Vartofta och Frökinds härad

samt städerna Skara och Falköping;

35. Värmlands läns norra valkrets, innefattande Älfdals och Fryks-

dals härad;

36. Värmlands läns östra valkrets, innefattande Fernebo, Öline,

Visnums, Vase, Nyeds, Kils och Karlstads härad samt städerna Karlstad,

Kristinehamn och Filipstad;

37. Värmlands läns västra valkrets, innefattande Grums, Gillbergs,

Näs, Nordmarks och Jösse härad;

38. Örebro läns norra valkrets, innefattande Nora och Hjulsjö,

Grythytte och Hällefors, Nya Kopparbergs samt Lindes och Ramsbergs

bergslag, Fellingsbro, Glanshammars och Örebro härad äfvensom städerna

Örebro, Nora och Lindesberg;

39. Örebro läns södra valkrets, innefattande Karlskoga bergslag,

Rumla, Grimstens, Hardemo, Eldsbergs, Sundbo, Askers och Sköllersta härad

samt Askersunds stad;

40. Västmanlands läns östra valkrets, innefattande Torstuna, Sim-

tuna, Öfver-Tjurbo, Våla, Ytter-Tjurbo, Siende, Tuhundra och Norrbo

härad samt städerna Västerås och Sala;

41. Västmanlands läns västra valkrets, innefattande Åkerbo härad,

Skinnskattebergs och Gamla Norbergs bergslag, Vagnsbro och Snefringe

härad samt städerna Arboga och Köping;

42.

Kopparbergs läns östra valkrets, innefattande Folkare härad,

Hedemora tingslag och Falu domsagas norra tingslag äfvensom städerna Fa­

lun, Hedemora och Säter;

43. Kopparbergs läns västra valkrets, innefattande Falu domsagas

södra, Västerbergslags samt Nås och Malungs tingslag;

54

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

44. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande Gagnefs, Leksands,

Rättviks, Mora, Orsa, Alfdals samt Särna och Idre tingslag;

45. Gästriklands valkrets, innefattande Gästriklands östra och Gästrik­

lands västra tingslag samt Gäfle stad;

46. Hälsinglands södra valkrets, innefattande Bollnäs och Ala tings­

lag samt Söderhamns stad;

47. Hälsinglands norra valkrets, innefattande Ljusdals, Arbrå och

Järfsö, Enångers, Forsa, Bergsjö och Delsbo tingslag samt Hudiksvalls stad;

48. Medelpads valkrets, innefattande Selångers, Tuna, Torps, Njur-

unda, Sköng, Indals och Ljustorps tingslag samt Sundsvalls stad;

49. Ångermanlands södra valkrets, innefattande Säbrå, Stigsjö,

Viksjö, Häggdångers, Gudmundrå, Högsjö och Hemsö kommuner, Boteå,

Sollefteå, Resele och Ramsele tingslag samt Härnösands stad;

50. Ångermanlands norra valkrets, innefattande Nora, Bjärtrå och

Skogs kommuner, Nätra, Nordingrå samt Själevads och Arnäs tingslag

äfvensom Örnsköldsviks stad;

51. Jämtlands läns södra' valkrets, innefattande Svegs, Hede, Bergs,

Ragunda samt Refsunds, Brunflo och Näs tingslag äfvensom Öster­

sunds stad;

52. Jämtlands läns norra valkrets, innefattande Sunne, Ovikens,

Hallens, Undersåkers, Offerdals, Rödöns, Lits och Hammerdals tingslag;

53. Västerbottens läns södra valkrets, innefattande Nordtnalings

och Bjurholms, Umeå, Degerfors, Lycksele lappmarks och Asele lapp­

marks tingslag samt Umeå stad;

54. Västerbottens läns norra valkrets, innefattande Nysätra, Bur­

träsks, Skellefteå samt Norsjö och Malå tingslag äfvensom Skellefteå stad;

55. Norrbottens läns södra valkrets, innefattande Piteå, Älfsby,

Arvidsjaurs lappmarks, Arjeplogs lappmarks, Neder-Luleå, Öfver-Luleå

samt Jockmocks lappmarks tingslag äfvensom Piteå och Luleå städer;

56. Norrbottens läns norra valkrets, innefattande Råneå, Neder-

Ivalix, Öfver-Kalix, Gällivare lappmarks, Juckasjärvi lappmarks, Enontekis

lappmarks, Paj ala, Korpilombolo, Öfver-Torneå samt Neder-Torneå och

Karl Gustafs tingslag jämte Haparanda stad.

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 28.

55

Om valdistrikt och om valnämnd.

19 §.

I valkrets, som innefattar fiera kommuner, förrättas val kommunvis,

därvid hvarje kommun bildar ett valdistrikt; dock att kommun, som till

följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker

finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må delas i två eller

flenn Höra på landet delar af samma kommun till olika valkretsar, bildar

hvarje del ett valdistrikt.

Valkrets, som består af en stad eller del af stad, bildar ett val­

distrikt; dock må, där så finnes lämpligt, sådan valkrets delas i två eller

flera valdistrikt.

20

§.

1. Vill någon i kommunen eller, beträffande stad, som är delad i

valkretsar, i valkretsen boende och till deltagande i riksdagsmannaval be­

rättigad väcka förslag om sådan delning af valdistrikt, som i 19 § sägs,

eller om upphäfvande af eller ändring i redan skedd delning, göre fram­

ställning till Konungens befallningshafvande. Ej må framställningen bifallas

med mindre yttrande inhämtats från kommunalstämma eller i stad magistrat

och stadsfullmäktige. Skall kommun på landet delas, må delar af samma

by eller hemman ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valdistrikt.

I beslut om delning af valdistriktet skall jämväl angifvas tiden för beslu­

tets ikraftträdande, och varde beslutet af Konungens befallningshafvande

kungjordt.

2. Öfver beslut som i 1 mom. afses, må besvär anföras i den ord­

ning, som är bestämd för Överklagande af Konungens befallningshafvandes

utslag i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.

21 §.

För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem inom

distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant

för honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen före februari

56

månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas å första

ordinarie kommunalstämma hvarje år i den ordning, som om nämndemans-

val är stadgad. Det åligger kommunalstämmans ordförande att oför­

dröjligen utan lösen låta tillställa en hvar af de valda ledamöterna och

suppleanterna i valnämnden ett utdrag af stämmoprotokollet, i hvad dem

rörer. Om de personers namn och bostad, som blifvit till ordförande och

suppleant för honom utsedda, låter Konungens befallningshafvande i läns-

kungörelserna meddela underrättelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

22

§.

I valnämnden skola minst två ledamöter utom ordföranden vara

närvarande. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken de

flesta röstande sig förena, eller, vid lika rösttal, den mening ordföranden

biträder.

Vid valnämndens sammanträden föres protokoll af ordföranden.

23 §.

Af kommunalstämma lämnadt uppdrag att vara ledamot eller sup­

pleant i valnämnd må ej annan afsåga sig, än ämbets- eller tjänsteman,

som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som upp­

nått sextio års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder, som af

stämman godkännes.

24 §.

Menar någon, att val af ledamot eller suppleant i valnämnd icke

skett i laga ordning, eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord

afsägelse af uppdrag, som i 23 § afses, icke godkänts, äge han att hos

Konungens befallningshafvande anföra besvär före klockan 12 å femtonde

dagen, i förra fallet från den dag, då valet hölls, och i senare fallet från

den dag, då det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må öfver

Konungens befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 28.

57

Om röstlängd.

25 §.

För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas, på landet och i

stad, där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debi­

tering af utskylderna till kronan, samt i annan stad af magistraten eller,

där särskilda tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade, af dessa

under magistratens inseende.

26 §.

Röstlängd upprättas före den 25 juni hvarje år och skall efter inan-

talslängden för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet,

hvilkas ålder vid årets början ej understiger tjugufyra år. Enhvar sådan

person, om hvilken upplysning ej vinnes, att han den 10 juni brister i något

af hvad lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i längden såsom

röstberättigad; dock att den, som icke varit i kommunen mantalsskrifven

å sådan tid, att han under sistförflutna kalenderåret skolat därstädes er­

lägga utskylder, ej må upptagas såsom röstberättigad, med mindre af till­

gängliga handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans man-

talsskrifningsort påförda, sistnämnda år till betalning förfallna utskylder

blifvit erlagda eller att han icke detta år haft att erlägga några sådana

utskylder.

Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock

om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga upp­

gifter till införande i längden meddelas af Konungen.

27 §.

Senast den 25 juni skall röstlängd vara afsänd eller aflämnad för

landet till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten, där

denna ej själf verkställt upprättandet.

28 §.

Från och med den 3 till och med den 9 juli skall röstlängden vara

å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för

Bih. till Eiksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Häft.

8

58

granskning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej

mindre senast den 25 juni kungöra, på sätt i 29 § sägs, tid och ställe

för framläggandet än äfven ofördröjligen till enhvar i röstlängden upp­

tagen person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad, härom med

allmänna posten sända underrättelse med angifvande af den eller de om­

ständigheter, på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits. Till dem,

hvilka åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist, vare dock ej

nödigt att sända underrättelse.

I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmärs, skall

jämväl angifvas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att

upptagas till pröfning bör, jämlikt 30 § här nedan, vara till valnämndens

ordförande eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för pröfning

enligt 33 § af sålunda gjorda anmärkningar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

29 §.

Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 28 § förmäles, skola af-

fattas enligt formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda

underrättelse tillhandahållas vederbörande af Konungens befallningshafvande.

Kungörelsen skall uppläsas i kyrkan och, där så kan ske, i ortstid­

ningar införas.

30 §.

Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig

påstå sådan rätt, eller anser någon, att annan icke må vara däri upptagen

såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen affattade

och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens ord­

förande eller magistraten sist den 15 juli före klockan tolf på dagen.

31 §.

Har någon i rätt tid gjort anmärkning däremot, att annan i röst­

längden upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af val­

nämndens ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna posten

sändas underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens pröfning.

Blanketter till sådan underrättelse, affattade i öiverensstämmelse med for­

59

mulär 3 vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande hållas

vederbörande till hända.

Kung1. Ma,j:ts Nåd. Proposition N:o 28.

32 §.

Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tid, kommer den

ej under pröfning.

33 §.

Den 25 juli eller, om söndag då infaller, nästa dag sammanträder

på landet för hvarje valdistrikt valnämnden för pröfning af de mot röst­

längden framställda anmärkningar. Samma lag vare i stad för magistra­

ten, dock att sammanträde, som skulle hållas å måndag, i stället äger rum

nästa dag. Sammanträdet skall börja klockan 10 förmiddagen, och vare

förhandlingarna offentliga.

Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda

anmärkningar med rätt för den, mot hvilkens rösträtt anmärkning blifvit

enligt 30 § framställd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat

efter den 15 juli, skall valnämnden eller magistraten öfver hvarje i be­

hörig tid framställd anmärkning omedelbart eller senast dagen efter slutad

förhandling afkunna beslut, som, med angifvande i korthet af skälen där­

för, tecknas å den pröfvade anmärkningsskriften.

I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas.

Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller ma­

gistraten. Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid fram­

ställts, varde intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten

tecknadt å längden.

34 §.

1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 33 § sägs, göre härom

anmälan hos valnämndens ordförande eller magistraten genast eller sist å

tredje dagen från den dag, då beslutet afkunnades, och ingifve sina besvär

till Konungens befallningshafvande sist före klockan 12 å tionde dagen

från sistnämnda dag.

Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att, då an­

mälan om besvär sker, därom göra anteckning vid beslutet å anmärknings­

skriften samt att, sedan den för anmälan bestämda tid utlupit, ofördröj­

ligen insända till Konungens befallningshafvande utdrag af röstlängden i

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

de delar, som angå besvär, hvarom anmälan skett, äfvensom handlingarna

rörande dessa besvär.

2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två exem­

plar; och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga det

ena exemplaret af de ingifna besvärshandlingarna och låta det tillställas

den, som besvären afse, samt inom den tid af minst två, högst tio dagar,

som Konungens befallningshafvande efter omständigheterna i hvarje sär­

skilt fall bestämmer, till Konungens befallningshafvande inkomma med

bevis om dagen för delgifningen.

35 §.

Göres ej anmälan, som i 34 § 1 mom. sägs, eller ingifvas ej be­

svären inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som i 34 § 2 mom.

sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna till pröfning.

36 §.

Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis be­

stämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas den, som be­

svären afse, äge denne tillfälle att inom den tid af minst två, högst tio

dagar, som Konungens befallningshafvande utsätter, räknad från dagen för

handlingarnas delgifning, till Konungens befallningshafvande inkomma med

förklaring.

37 §.

Hvad i afseende å besvärshandlingars delgifning och ingifvande

af bevis därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden

för försummelse att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis skall tecknas

på besvärsskriften.

38 §.

Då inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne Ko­

nungens befallningshafvande å besvärshandlingarna sitt beslut och åter­

sände handlingarna till valnämndens ordförande eller magistraten. De

61

rättelser, som af Konungens befallningshafvandes beslut föranledas, skola

af ordföranden eller magistraten i röstlängden införas.

Ej må besvärshandlingar till part återställas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposision N:o 28.

39 §.

öfver Konungens befallningshafvandes beslut må särskild klagan ej

föras. Anföras besvär öfver valförrättning, vid hvilken beslutet tjänat

till efterrättelse, må i sammanhang därmed talan mot beslutet fullföljas.

40 §.

Har emot röstlängd, som blifvit i föreskrifven ordning framlagd,

anmärkning ej förekommit, eller har i anledning af framställd anmärkning

beslut gifvits och rättelse, där sådan ifrågakommer, i längden gjorts, lände

den röstlängd vid riksdagsmannaval, som därefter, intill dess ny röstlängd

på enahanda sätt kommit till stånd, hålles, till ovillkorlig efterrättelse, där

ej, på sätt nedan stadgas, rättelse skall i längden verkställas.

Har på klagan, som i samband med besvär öfver valförrättning

blifvit förd, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall, ehvad fel­

aktigheten ländt till förrättningens upphäfvande eller ej, Konungens be­

fallningshafvande i längden införa de af beslutet föranledda rättelser.

41 §.

Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röst­

längd andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten

varit i laga ordning företedda.

Om valets kungörande och förrättande.

42 §.

Valförrättare vare på landet valnämnden; i stad, som utgör ett val­

distrikt, magistraten; och i annan stad magistratens deputerade, hvarom i

71 § här nedan sägs.

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

43 §.

När val till andra kammaren skall äga rum, läte Konungens befall­

ningshafvande därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses i

kyrkorna och införes i ortstidningar. I kungörelsen upptages antalet af

dem, som skola väljas inom valkretsen, och utsättes, utom dag och tid för

valet, valstället inom hvarje valdistrikt samt tid och ställe för rösternas sam­

manräknande. Kungörelsen skall tillika innehålla erinran om den skyldighet,

som jämlikt 55 § åligger valförrättare, att ofördröjligen till Konungens

befallningshafvande insända valkuvert, valprotokoll och röstlängd.

44 §.

Då nya val i hela riket till andra kammaren böra äga rum, skola i

stad, som bildar mer än en valkrets, val förrättas samtidigt i alla val­

kretsar.

45 §.

Valet äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller

tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de före­

skrifter, som valförrättaren för ordningens upprätthållande och valförrätt­

ningens behöriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som

ej kan afstyras, äge valförrättaren att afbryta förrättningen.

I vallokal skall exemplar af denna lag finnas anslaget.

46 §.

Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan 2

eftermiddagen samt därefter fortsättas å landet från klockan 6 till klockan

8 och i stad från klockan 5 till klockan 9 eftermiddagen.

Hvad nu är stadgadt utgöre ej hinder för Konungens befallnings­

hafvande att för valdistrikt, där så finnes nödigt, utsträcka valtiden.

I hvarje fall skall dock, där allmän gudstjänst å valdagen hålles

inom valdistriktet, uppehåll göras för den tid gudstjänsten pågår.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

47 §.

63

Vid valet skola begagnas valsedlar af hvitt papper utan känne­

tecken.

Å valsedel mä före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller

annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss menings-

riktning).

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det

andra, och må utgöra högst två utöfver det antal riksdagsmän valet afser.

Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara antalet

riksdagsmän, afse själfva riksdagsmannavalet och de öfriga allenast val af

efterträdare åt afgången riksdagsman. Har å valsedeln medelst en linje

afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast

de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva riksdagsmannavalet.

Valsedel bör innehålla tydlig uppgift på den eller de utseddes

namn, titel eller yrke och hemvist så ock den beteckning i öfrigt, som

kan vara nödig för att fullt otvetydigt utmärka, hvem eller hvilka åsyftas.

48 §.

Valsedlarna aflämnas i kuvert af ogenomskinligt papper, lika till

storlek och beskaffenhet, hvilka vid förrättningen tillhandahållas. Innan

valkuvert utlämnas, skall valförrättaren därå intrycka en stämpel, utvisande

det valdistrikt, där förrättningen äger rum.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de när­

varande, att valurnan är torn.

49 §.

En hvar, som anmäler sig till valet, erhåller vid valbordet ett val­

kuvert.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas afskilda platser, afsedda

att möjliggöra för en hvar att med valhemlighetens bevarande kunna in­

lägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser

vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnadt att för

såväl valförrättaren som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen;

och åligger det valförrättaren att vaka öfver att valmans förehafvande

där ej må af någon kunna iakttagas.

64

Efter det valmannen vid någon af omförmälta särskilda platser in­

lagt sin valsedel i kuvertet och tillslutit detsamma, öfverlämnar han utan

dröjsmål personligen kuvertet till ordföranden. Sedan denne förvissat sig

om, att den, som vill rösta, är i röstlängden upptagen såsom röstberättigad,

och tillsett, att kuvertet är behörigen stämpladt men eljest på utsidan

omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i valurnan, i sammanhang hvar­

med i röstlängden vid den röstandes namn göres anteckning, att rösträtten

utöfvats.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

50 §.

Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att i före-

skrifven ordning afgifva sin röst, äge att till biträde vid röstningen an­

lita den, han själf därtill utser.

51 §.

Ej må någon i annan ordning, än nu är sagd, sin rösträtt utöfva.

Valkuvert, som saknar behörig stämpel eller är å utsidan märkt

med annat kännetecken, varde ej mottaget.

52 §.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt för­

seglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert för­

var; och bör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

valförrättaren inför öppna dörrar förvissa sig om att sigillen äro obrutna.

53 §.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller

valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas,

å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att af-

lämna sina valsedlar.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 28.

65

54 §.

När alla, som vid det för valets slut fastställda klockslag äga till­

träde till valet, aflämnat sina valsedlar, förklare ordföranden röstningen

afslutad.

Omedelbart därefter uttagas valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna

lag fogade formulär 4 med därå gjorda anvisningar skall föras vid förrätt­

ningen, antecknas antalet valkuvert. Jämväl räknas och upptages i proto­

kollet antalet af de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden del­

tagit i valet.

Valkuverten inläggas härefter i hållfast omslag, som omsorgs­

fullt förseglas under minst två närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen

skola jämväl i protokollet aftryckas.

55 §.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ord­

föranden och två af de närvarande, afslutas valförrättningen med tillkänna­

gifvande af tid och ställe, som blifvit utsatt för rösternas sammanräknande.

Valförrättaren insände därefter ofördröjligen till Konungens befall­

ningshafvande valkuverten, valprotokollet och röstlängden.

Om rösternas sammanräknande och valets afsittande.

56 §.

Det åligger Konungens befallningshafvande att i god tid- före röst­

sammanräknandet tillse, att valkuvert, val prot okoll och röstlängd inkommit

från alla valdistrikt, samt, där så ej skett, från försumlig valförrättare in­

fordra hvad som felas.

57 §.

Å utsatt tid och ställe verkställes af Konungens befallningshafvande

inför öppna dörrar sammanräknandet af de vid valet afgifna röster.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 1 Sami. 1 Åfd. 21 Höft.

9

66

Protokollen öfver röstningen granskas hvar för sig, och sigillen å

omslaget till de vid hvarje protokoll fogade* valsedlar jämföras med de

sigill, som äro å protokollet aftrycka. Förekommer därvid ej skälig an­

ledning, att omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes förseg­

lingen. I annat fall lämnas omslaget orubbadt, och de däri inneslutna

valsedlar inverka ej på valet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

58 §.

Efter det protokollen från de särskilda valdistrikten upplästs samt

valsedlarna uttagits ur valkuverten och granskats, pröfve Konungens be­

fallningshafvande valsedlarnas giltighet och meddele de beslut, hvartill val­

sedlarna och protokollen må gifva anledning.

59 §.

Ogill är valsedel:

till hvilken användts annat än hvitt papper;

å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara med af-

sikt där anbragt;

hvilken upptager partibeteckning å annat ställe än ofvanför namnen.

Finnas i ett valkuvert två eller flera valsedlar, vare de alla ogilla.

60 §.

Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i

afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som

därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt.

Finnas å valsedel flera namn än som enligt 47 § är medgifvet, an­

ses de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga.

Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet

afser, vare ändock giltig.

61 §.

Rösterna sammanräknas och valets utgång bestämmes enligt de i

7, 8 och 10 §§ angifna grunder.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

67

62 §.

Hafva vid valet riksdagsmän icke blifvit till föreskrifvet antal ut­

sedda, anställes genast nytt val för besättande af den eller de återstående

platserna.

63 §.

Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra protokoll,

i hvilket antecknas utom annat, som vid förrättningen förekommit, huru

många giltiga och ogiltiga valsedlar afgifvits i hvarje valdistrikt, de olika

grupper, i hvilka valsedlarna blifvit ordnade, antalet giltiga valsedlar i

hvarje grupp, den ordning mellan namnen å valsedlarna, hvilken inom hvarje

grupp blifvit bestämd, partigruppernas rösttal, de öfriga jämförelsetal, som

varit bestämmande vid fördelningen af platserna mellan grupperna, det

antal platser, som tilldelats hvarje grupp, samt slutligen de valda riksdags­

männens namn.

Samtliga valsedlar inläggas, de godkända och de underkända hvar

för sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med minst

två närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De sålunda

inlagda valsedlarna skola jämte de anteckningar, hvilka, på sätt i 7 §

sägs, blifvit vid valet förda, förvaras intill utgången af den tid, för hvil­

ken valet gäller.

64 §.

Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder

eljest nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla valsedlar

inläggas i omslag, hvilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa

omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i

säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de närvarande

förvissat sig om att de åsätta sigillen äro obrutna.

65 §.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af val proto­

kollet. Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.

68

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

66

§.

Fullmakt för vald riksdagsman utfärdas af Konungens befallnings­

hafvande. Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den ........... (dag, månad, år) ...........

hållits i .................... (valkretsens namn) har» N. N. »blifvit utsedd till

ledamot af Riksdagens andra kammare för en tid af tre år, räknade från

och med den 1 januari nästkommande år» (eller om valet hållits efter

treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år....... >); »hvai'om

detta länder till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

67 §.

Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdraget,

och pröfvas afsägelsen giltig, då skall Konungens befallningshafvande oför­

dröjligen vid offentlig förrättning så kungjord, som i 14 § sägs, verk­

ställa ny röstsammanräkning enligt de i 9 § angifna grunder. Den,

som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den afgångnes ställe.

Mellan lika rösttal skilje lotten.

Samma lag vare, då riksdagsman eljest afgått före utgången af den

tid, för hvilken han blifvit vald.

Efter sammanräkningens afslutande skola valsedlarna åter inläggas

under försegling.

68 §.

Vid förrättning, som i nästföregående § afses, skall Konungens be­

fallningshafvande i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna

samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan

detta protokoll vid förrättningen upplästs, utfärde Konungens befallnings­

hafvande omedelbart fullmakt för den sålunda utsedde.

Sådan fullmakt skall vara af följande lydelse:

»Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens andra kam­

mare för ................... (valkretsens namn) för en tid af tre år, räknade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

69

från och med den 1 januari år ....... » (eller om den afgångne utsetts först

efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år ....... »), »men

denna plats blifvit ledig, har vid förrättning enligt 67 § af lagen om val

till Riksdagen» N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda

kammare för tiden till den 1 januari år ....... » (eller om förrättningen

hållits före treårsperiodens början: »för sagda tid»); »hvarom detta länder

till bevis och fullmakt.» Ort och tid.

69 §.

Finnes i fall, som i 67 § afses, å där omförmälta valsedlar icke

namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe, då

skall nytt val anställas för besättande af den lediga platsen.

Samma lag vare, där fel, som på besvär öfver den omedelbara ut­

gången af valet förklarats hafva förelupit, är sådant att det ej kan afgöras,

hvem som bör inträda i den afgångnes ställe.

Allmänna bestämmelser.

70 §.

Hvad ofvan är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där

magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskildt tillsatta

styrelse.

71 §.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för hvarje valdistrikt

utse tre eller flera deputerade att vara valförrättare i distriktet. Af dessa

förer den främste ordet. Protokollet öfver valförrättningen föres af den,

magistraten därtill utsett.

Till deputerad må i fall af behof utses den, som eljest ej tillhör

magistraten.

72 §.

Om besvär öfver val till andra kammaren är stadgadt i riksdags­

ordningen.

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

73 §.

I de ärenden rörande val till andra kammaren, hvarom i denna

lag förmäles, må det vara enhvar tillåtet att, under iakttagande af be­

hörig tid och ordning, på eget äfventyr till myndighet insända hand­

lingar i betaldt bref med allmänna posten; dock att hvad sålunda är

stadgadt ej äger tillämpning i fråga om besvär.

74 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då anmärkning

mot röstlängd, som i 30 § sägs, sist bör framställas eller då åtgärd för

talans fullföljande eller bevarande sist bör företagas, må anmärkningen

framställas eller åtgärden vidtagas å nästa söckendag.

75 §.

Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja att de anordningar,

som i 49 § afses, ordentligen verkställas.

Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föranledda

utgifter för valkuvert och stämplar äfvensom kungörande, som åligger

valnämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas af kommunerna, hvilka

jämväl hafva att tillhandahålla lämpliga vallokaler.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 28.

71

Formulär 1.

Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.

Kungörelse.

Härmed tillkännagifves, att röstlängd till efterrättelse vid val till

Riksdagens andra kammare i N. N. valdistrikt finnes under tiden från och

med den 3 till och med den 9 juli framlagd i —------ x) för att där

vara för granskning tillgänglig; och erinras tillika, att den, hvilken röst­

rätt enligt denna längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan

rätt, eller den, som anser, att annan icke må vara i längden upptagen

såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen alfattade och

åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till------------2) sist å . . .3)

dagen den —3) juli före klockan 12 på dagen, äfvensom att pröfning af

de mot röstlängden framställda anmärkningar äger rum i---------- 4) . . .5

dagen den------------5)

Ort och tid.

Underskrift.

Anvisningar:

*) Bär angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att framläggas. Vid be­

stämmande af lokal iakttages, att behörig tillsyn öfver längden må kunna å det angifna stället

utöfvas till förekommande af att eljest anteckning i längden skulle af någon kunna verkställas.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärk­

ningarna sist skola vara ingifna; det är den 15 juli eller, om söndag då infaller, näst på­

följande söckendag.

4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröf­

ning bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

72

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Formulär 2.

Formulär till underrättelse enligt 29 §.

Jämlikt den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N. val­

distrikt tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens andra kammare,

varder Eder härigenom meddeladt, att Ni på grund af att — — —

icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad.

Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i riksdagsmanna­

val, vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra an­

märkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis, Ni vill åberopa,

ingifva till------------2) sist å . . . 3) dagen den--------3) juli före klockan

12 på dagen, och kommer pröfning af sådana anmärkningar att äga rum

i------------4) . . . 5) dagen den —5) juli med början klockan 10 för­

middagen.

Poststämpelns datum.

Underskrift.

Anvisningar:

!) Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf vederbörande från röst­

rätt uteslutits.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken an­

märkningarna sist skola vara ingifna; det är den 15 juli eller, om söndag da infaller, näst

påföljande söckendag.

4) Vederbörande lokal.

5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröf­

ning bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

Kungl. M<ij:tx Nåd. Proposition N:o 28.

73

Formulär 3.

Formulär till underrättelse enligt 31 §.

Härigenom varder Eder till kännedom meddeladt: att i rätt tid an­

märkning . . . framställts däremot, att i den röstlängd, som detta år upp­

rättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val till Riks­

dagens andra kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad; samt att anmärk­

ning .... afse. att — — — — — — — — — — — -— — — — —

Pröfning af anmärkning .... äger rum i---------- *) .. ,2) dagen

den —2) juli med början kl. 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att

bemöta anmärkning . . .

Poststämpelns datum.

*

Underskrift.

Anvisningar:

x) Vederbörande lokal.

ä) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröf­

ning bestämda tid, som är den 25 juli eller, om söndag då infaller, näst påföljande söckendag.

Pik, till 1liksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

10

74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Formulär 4.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval,

Protokoll i N. N. valdistrikt vid val af leda­

mot i Riksdagens andra kammare å — — — (val­

lokalen) i — — — {orten) den — — — {dag, manad,

och år).

Till förrättande af det riksdagsmannaval, som blifvit utsatt att hållas

härstädes denna dag, sammanträdde klockan------- förmiddagen den för

sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör ett valdistrikt:

»stadens magistrat»; eller i stad, som består af flera valdistrikt: »magi­

stratens deputerade»).

^{____ _ ____------}_

--------------------- -------

-1)

Valet fortgick till klockan------ eftermiddagen med uppehåll------- 2)

Vid valet afgåfvo

3) röstande i vederbörlig ordning val­

kuvert. — — — — —---— — —.4)

Samtliga valkuvert inlades efter verkställd räkning i ett omslag,

hvilket förseglades med de — —5) sigill, som här nedan finnas aftryckta.

Vid protokollet

N. N.

Aftryck

Aftryck

af

sigill.

Att detta protokoll vid valförrättningen upplåsts och befunnits rik

tigt bekräftas.

N. N.

N. N.

Ordförande vid valet.

N. N.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

75

Anvisningar:

*) Har valet till följd af gudstjänst ej kunnat börja ä bestämd tid, varde det bär

anmärkt.

2) Här angifves tiden, hvarunder uppehåll i förrättningen, äfven på grund af guds­

tjänst, ägt rum.

3) Antalet.

»

4) Har någon förvägrats att utöfva rösträtt, varde det, med tydligt angifvande af

personens namn och orsaken till denna vägran, här anmärkt.

5) Antalet, som skall vara minst två.

6) Här upptages hvad i öfrigt förekommit af beskaffenhet att böra i protokollet an­

tecknas.

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 28.

Bilaga.

Tabell, utvisande folkmängden i valkretsarna för val till andra kammaren

och antalet riksdagsmän för hvarje valkrets.

V al kretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länsfolkmängden x).

Folkmängd

d. 31/l2

1905.

Antal riks­

dagsmän efter

valkvoten

+ öfverskotts-

tal.

Hela

antalet

riksdags­

män.

Stockholms stad

(14 riksdagsmän, 14 + 2,191).

1. Stockholms stads första................................

158,477

6 + 20,350

7

2. Stockholms stads andra.....................................

166,011

7 + 4,862

7

Stockholms län

(8 riksdagsmän, 8 + 8,158).

3. Stockholms läns södra.....................................

112,749

4 + 20,664

5

4. Stockholms läns norra.........................................

79,579

3 + 10,515

3

Uppsala län

(5 riksdagsmän, 5 + 10,504).

5. Uppsala län...................................................

125,610

5 + 10,504

5

Södermanlands län

(7

riksdagsmän, 7 + 8,427).

6. Södermanlands läns norra..................

68,248

2 + 22,206

3

7. Södermanlands läns södra.......................

101,328

4+ 9,243

4

Östergötlands län

(12 riksdagsmän, 12 + 11,166).

8. Östergötlands läns norra ....

97,648

⁴ +

5,563

4

9. Norrköping och Linköping.............................................

71,596

3 + 2,532

3

10. Östergötlands läns södra..................

118,177

5 + 3,071

5

Jönköpings län

(9 riksdagsmän, 8 + 22,007).

11. Jönköpings läns östra...........................

87,791

3 + 18,727

4

12. JönköpiDgs läns västra............................

118,386

5 + 3,280

5

l) Jämlikt förslaget har Gottlands län tillagts 3 och Jämtlands län 6 riksdagsmän, ehuru deras

folkmängd ej berättigar till så stort antal. Efter uppgiften om antalet riksdagsmän angifyes det an­

tal gånger, valkvoten (fördelningstalet) går jämnt upp i länets folkmängd, + öfverskottstalet. Valkvoten,

af folkmängden, är 23,02124.

KnuffI. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 28.

77

Valkretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länstolkmäugden).

Folkmängd

d. 31/i!

1905.

Antal riks­

dagsmän efter

val kvoten

+ öfverskotts-

tal.

Hela

antalet

riksdags­

män.

Kronobergs lön

(7 riksdagsmän, 6 + 19,428).

13. Kronobergs läns östra..............................................................................

89,755

3 + 20,091

4

14. Kronobergs läns västra.........................................................................

67.800

2 + 21,758

3

Kalmar lön

(10 riksdagsmän, 9 +19,685).

15. Kalmar läns norra..............................................................................

90,914

3 + 21,850

4

16. Kalmar läns södra..............................................................................

135,962

5 + 20,856

0

Gottlands län

(3 riksdagsmän, 2 + 7,357).

17. Gottlands län............................................................................................

53,399

2 + 7,357

3

Blekinge län

(6 riksdagsmän, 6 + 10,628).

18. Blekinge län ................................................................................................

148,755

6 + 10,628

6

Kristianstads län

(10 riksdagsmän, 9 + 12,913).

19. Kristianstads läns nordvästra............................................................

115,515

5 +

409

5

20. Kristianstads läns sydöstra.................................................................

104,589

4 + 12,504

5

Malmöhus läns landstingsområde

(16 riksdagsmän,

15+13,177).

21. Malmöhus läns norra..............................................................................

82,459

.

3 + 13,395

4

22. Malmöhus läns mellersta.....................................................................

110,639

4 + 18,554

5

23. Malmöhus läns södra..............................................................................

100,914

4 + 8,829

4

24. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Lund............................

64,484

2 + 18,442

3

Malmö stad

(3 riksdagsmän, 3 + 3,395).

25. Malmö stad.................................................................................................

72,459

■

3 + 3,395

3

Hallands län

(6 riksdagsmän, 6 + 5,321).

26. Hallands län................................................................................................

143,448

'

6 + 5,321

6

Göteborgs ^och Bohus läns landstingsområde

(9 riksdagsmän,

8+19,947).

27. Göteborgs och Bohus läns södra.......................................................

110,299

4 + 18,214

5

28. Göteborgs och Bohus läns norra.......................................................

93,818

4 + 1,733

4

78

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 28.

V al kretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länsfolkmängden).

Folkmängd

d. 3»/l2

1905.

Antal riks­

dagsmän efter

valkvoten

+ öfverskotts-

tal.

Hela

antalet

riksdags­

män.

Göteborgs stad

(7 riksdagsmän, 6 + 14,876).

29. Göteborgs stad............................................................................................

153,003

6 + 14,876

7

Älfsborgs län

(12 riksdagsmän, 12 + 4,105).

30. Älfsborgs läns norra..............................................................................

70,486

3 + 1,422

3

31. Älfsborgs läns mellersta.....................................................................

91,029

3 + 21,965

4

32. Älfsborgs läns södra..............................................................................

118,845

5 + 3,739

5

Skaraborgs län

(10 riksdagsmän, 10 + 9,108).

33. Skaraborgs läns norra.........................................................................

115,403

5 +

297

5

34. Skaraborgs läns södra.....................................................................

123.917

5 + 8,811

5

Värmlands län

(11 riksdagsmän, 11 + 1,908).

35. Värmlands läns norra....................................................................

65,841

2 + 19,799

3

36. Värmlands läns östra..............................................................................

97,452

4+ 5,367

4

37. Värmlands läns västra.........................................................................

91,849

3 + 22,785

4

Örebro län

(9 riksdagsmän, 8 + 15,917).

38. Örebro läns norra.......................................................................................

107,360

4 + 15,275

5

39. Örebro läns södra..........................................................................

92,727

4 +

642

4

Västmanlands län

(6 riksdagsmän, 6 +10,923).

40. Västmanlands läns östra.....................................................................

74,743

3 + 5,679

3

41. Västmanlands läns västra.....................................................................

74,307

3 + 5,243

3

Kopparbergs

län

(10 riksdagsmän, 9 + 16,702).

42. Kopparbergs läns östra..........................................................................

70,756

3+ 1,692

3

43. Kopparbergs läns västra.....................................................................

82,106

3 + 13,042

4

44. Kopparbergs läns norra.........................................................................

71,031

3 + 1,967

3

Gäfleborgs

län

(11 riksdagsmän, 10 + 15,941).

45. Gästriklands................................................................................................

98,095

4 + 6,010

4

46. Hälsinglands södra...................................................................................

65,062

2 + 19,020

3

47. Hälsinglands norra...................................................................................

82,996

3 + 13,932

i

1

Kung!. Majtts Nåd. Proposition N:o 28.

79

Valkretsar.

(Län och antal riksdagsmän efter länsfolkniängden).

Folkmängd

d. S1/is

1905.

Antal riks­

dagsmän efter

valkvoten

+ öfverskotts-

tal.

Hela

antalet

riksdags­

män.

Västernorrlands län

(10 riksdagsmän, 10 +10,661).

48. Medelpads.....................................................................................................

95,971

4 + 3,886

4

49. Ångermanlands södra..............................................................................

80,376

3 + 11,312

3

50. Ångermanlands norra..............................................................................

64,526

2 + 18,484

3

Jämtlands län

(6 riksdagsmän, 4 + 21,144).

j 51. Jämtlands läns södra..............................................................................

57,444

2 + 11,402

3

52. Jämtlands läns norra..............................................................................

55,785

2 + 9,743

3

Västerbottens län

(7 riksdagsmän, 6 + 14,619).

5.'!. Västerbottens läns södra.....................................................................

85,981

3 + 16,917

4

54. Västerbottens läns norra......................................................................

66.765

2 + 20.723

3

Norrbottens län

(6 riksdagsmän, 6 + 12,093).

55. Norrbottens läns södra.........................................................................

77,142

3 + 8,078

3

j 56. Norrbottens läns norra.........................................................................

73,078

3 + 4,014

$