Prop. 1909:11

('med förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar, till stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt, till lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, till lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, till lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 21 april 1810 och till lag om ändring i förord\xad ningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förkla\xad ring uti gjorda, fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kom\xad mer att iakttagas',)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

1

N:o 11.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till

lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring

på afdelningar, till stadga angående måls handläggning

i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt, till lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, till lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, till lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 21 april 1810 och till lag om ändring i förord­ ningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förkla­ ring uti gjorda, fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kom­ mer att iakttagas; gifven Stockholms slott den 12 januari 1909.

Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen

förda protokoll vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på af­

delningar ;

2) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfälldt;

3) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt; 4) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;

Bill. till Rilcsd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 llåft. (No 11).

1

2

5) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den

27 april 1810; och

6) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda lideikommissförfattningar må sökas samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest

städse välbevågen.

GUSTAF.

Albert Petersson.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

3

Förslag

till

Lag

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugufyra justitieråd,

af hvilka tre, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.

2

§•

Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdel­

ning, sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden af året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.

3 §.

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta dom­

stolens handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §•

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta dom­

stolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldig­ heten.

4

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5 §•

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens af-

delningar samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hyllande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt. Bestämmelsen i 2 § skall dock ej

vinna tillämpning förrän vid början af det kalenderår, som infaller näst

efter sagda dag; skolande högsta domstolen intill nämnda år arbeta å af-

delningar på sätt i lagen den 20 juni 1905 är stadgadt för det fall, att

justitierådens antal är tjuguett.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

O

Förslag

till

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand­

läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt

förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller

lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdel­

ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna

ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens

afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla

justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant

afgörande deltaga.

Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri­

dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika

tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan föreskrif-

vet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rådande

meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från

krigsdomstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

6

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt

afgörande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti

månad.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Denna stadga träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103,

104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

7

Förslag

till

Lag

om Kungl. SVäajzts regeringsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

1

§■

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af

hvilka en, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio

veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig

emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2 §•

Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i

statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom i 3 § sägs, tillhöra

regeringsrättens upptagande och afgörande i följande mål:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät­

tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse;

2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,

som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg­

nads uppförande;

mål angående fattigvården;

3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

8

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an­

märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst

uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och

dylikt, om resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller

avgifter till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa,

om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter

eller överenskommelser;

mål om annan ersättning, såvidt den enligt gällande författningar

utgår af statsmedel och anspråket ej är framställdt mot riksförsäkrings-

anstalten;

mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon­

toret eller Konungens befallningshafvande enligt gällande författningar må

bevilja eller skall på rekvisition utbetala;

5:o) mål om tullbehandling;

mål om taxering till skatt eller annan afgift;

mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;

mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet att

till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;

mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;

anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af­

kortning eller afskrifning;

mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,

undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;

mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårds-

afgifter;

mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;

6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed

jämförliga utskylder;

mål om markegångsprisen;

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute­

slutande ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och

egenskap;

8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga

mål rörande indelnings- och roteringsverket;

mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten

af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen­

heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

9

mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,

af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva

grind, om tid för grinds öppenhållande;

mål rörande skjutsväsendet;

mål om allmän tiottled och farled samt sättet och villkoren för

deras begagnande;

mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;

mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;

9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller

ständig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, me­

nighet eller allmän inrättning;

mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen;

mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall

enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman

brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan erläggas;

mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an­

slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende

upplåtas;

mål om optionsrätt till arrende;

10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,

menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ­

ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;

mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;

ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad åborätt;

mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;

mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af

bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

12:o) afvittringsmål;

13:o) mål om Konungens befallningshafvandes beslut rörande för­

ordnande till landtmäteriförrättning, till vägdelning, till syn rörande dikning,

vattenafledning eller flottning eller till annan dylik förrättning, om befallnings-

hafvandens åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång

och behöriga verkställighet, om landtinätares afstångande från rätt till nya

förordnanden;

14:o) mål om inmutning eller utrnålsläggning;

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller

af mönster och modeller;

Bill. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft.

2

10

Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 11.

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-

eller annat dylikt register, om anmälan om idkande af näringsyrke;

mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om

skeppsmätning;

15:o) mål om antagande af släktnamn;

mål om kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i trolofning,

utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok;

16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller

föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna

hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller

andra orters byggnads- och brandväsen;

17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring

under åtalstid;

mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant, som

må gifvas enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar,

om utdömande af vite enligt andra än nämnda författningar;

mål om bäktads vård och behandling, om verkställande af straff;

18:o) handräckningsmål.

3 §•

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer

myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets

eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket

af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,

med eget utlåtande, öfverlämna målet till afgörande af Konungen i

statsrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,

men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller

om vidtagande af annan åtgärd, hvilken är af beskaffenhet att ankomma

på beslut af Konungen i statsrådet, eller har beslut, hvarom i besvären är

fråga, underställts Konungens pröfning, vare det ej hinder för att rege­

ringsrätten pröfva!’ besvären.

11

Erfordras, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgärda, före­

dragning inför Konungen i statsrådet af ansökning, som nyss är nämnd,

afgifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.

Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,

att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,

hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, må regeringsrätten, med eget

utlåtande, öfverlämna målet till afgörande af Konungen i statsrådet.

5 §•

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Konungens bestämmande,

ämbets- eller" tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det ärende, som

skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar

Konungen, efter regeringsrättens hörande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Denna lag träder i kraft den dag, då det Infilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsord­

ningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen

antagits, varder af Konungen gilladt.

12

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De tre justitieråd och det regeringsråd, hvilka tillsammans utgöra

Kungl. Maj:ts lagråd, skola, med iakttagande af föreskrifterna i 2—5 §§,

utses, justitieråden af högsta domstolen och regeringsrådet af regerings­

rätten. Där laga hinder icke möter, böra alla justitieråden eller regerings­

råden i sådant ärende deltaga; dock vare justitieråd ej därtill pliktig, när

han är från tjänstgöringsskyldighet befriad.

2

§•

Tjänstgöringsperiod i lagrådet är två kalenderår. Har vid tjänst­

göringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats men ej

hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänstgöringen i

lagrådet, till dess ärendet blifvit slutligen handlagdt.

3 §•

Afgår ledamot, som utsetts af högsta domstolen eller regerings­

rätten, från sitt justitieråds- eller regeringsrådsämbete, eller får han förfall,

tjänstgöre såsom ledamot i hans ställe den därtill utses. Den som tjänst­

gjort under förfall för annan må, där lagrådet finner lämpligt, efter för­

fallets upphörande fortfara med tjänstgöringen till dess slutbehandling

skett af ärende, i hvars handläggning han därförut deltagit.

13

4 §•

Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år

beklädt justitierådsämbete.

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd

minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege­

ringsråd först två år efter periodens slut ånyo där tjänstgöra.

5 §•

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne­

haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begif­

vande utses att tjänstgöra i lagrådet.

6

§■

Ledamot, som utsetts af högsta domstolen eller regeringsrätten, skall

deltaga i handläggningen af alla i lagrådet förekommande ärenden.

Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall

han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvar­

med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders

ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 11.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

Första tjänstgöringsperioden i lagrådet skall utgå vid slutet af

kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

14

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äktenskaps­

skillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta domstolens

hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i äktenskap

skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning skall in-

gifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitierevisions-

expeditionen utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hyllande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11,43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

15

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring

uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag

af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,

innehåller häremot stridande, förordnas, att ansökningar, som afses i sagda

förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter regerings­

rättens hörande, pröfvas af Konungen i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till

ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,

103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen

samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an­

tagits, varder af Konungen gilladt.

16

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

fredagen den 7 februari 1908.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

L

indman

,

Hans excellens herr ministern

för

utrikes- ärendena

Teolle,

Statsråden:

Albekt Petersson,

Alfred Petersson,

Hederstierna,

Hammarskjöld,

S

waetz

,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Efter gemensam beredning med öfriga departementschefer anmälde

chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson ånyo det af

landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande om

inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt.

Sedan föredragande departementschefen redogjort för betänkandets

innehåll, anförde han:

Behof vet af

»Att. pröfningen i högsta instans af administrativa besvärsmål bör i

ratt /ör

största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till

pröfning af

annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertj^gande

svärs mål.

v*sa<^ Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt,

med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer

på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ord-

1)

ningen framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade ut­

redning angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva

vid handen, att en ny myndighet, en ny domstol bör inrättas med hufvud­

saklig uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på

denna myndighet torde vara regeringsrätt, en benämning, hvarmed man

sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.

Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att

i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. I de förslag Ringvis Zh

om bildandet af en sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit,

har det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings- Rörighet'

frågor skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga

öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,

att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en

annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade

skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens upp­

dragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har

någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan

regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen

svårlöst fråga.

Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den Behörighets-

princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten, ning enligt

medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller beInitiativ

åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid Zetod™

en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om

rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i be­

fordringsmål, där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för

rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna

hafva karaktären af rättstillämpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma

mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i väg-

delningsmål, frågorna om och huru eu väg bör indelas till allmänt underhåll.

Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet — på det sätt, att hvarje

administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,

som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler

nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro

gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan en sådan

pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast

rättstillämpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en prelimi­

när dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Rege­

ringsrätten har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer

Bih. till Riksd. Prof. 19VP. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft.

3

Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

i

18

fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämp­

lighet och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga

till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru

visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och rege­

ringen. Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper

af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att

regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller

mindre del, till Kungl. Maj:t i statsrådet.

Onekligen synes den sålunda föreslagna 'kvalitativa’ bestäm­

ningen af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda för­

delar. Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom all­

männa bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål

skola pröfvas af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underord­

nade myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet om

sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning.

Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller und^å att

verka tilltalande.

°läi?ärvider

Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu

föreliggande fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31

maj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda

föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i

samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft

och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes mig

dock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer

blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man

äfventyrar, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett

mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda

delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande myn­

digheten att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till

vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än

den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen

del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen

mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom

den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott

flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den före­

slagna norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka

gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid

lämnar erforderlig ledning. Väsentligen hämtad från kommunallagarna,

där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka

myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva

Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 11.

19

otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl eu

materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det

ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,

att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under

regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till före­

dragning i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komme

att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarp­

sinne blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade

betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den

tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regerings­

rättens kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma

en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. En domstol,

hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,

huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna

meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta

domstol.

Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,

med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter

som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.

De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det

Departe-

sätt hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lag- fmentfsch^

förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa denf T

behörig-0

andra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttöm-

hetifrågan

mande fördelning af besvärsmål^! i sådana, som i sin helhet afgöras af

tumsmctod).

regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.

Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,

genom en uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till

den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.

Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen

om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,

men ej heller andra, icke kan strängt genomföras. Till en början är

det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets

behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompe­

tens äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan

art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika

frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets

afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af

viktigare regeringsärenden ej kan däraf vållas. Skulle i något fall af­

görande! synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra

utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

20

vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regerings­

rätten öfverflyttas mål, hvilka kunna synas i öfvervägande grad falla inom

området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika

mål nämner jag mål angående vägdelning, däri frågor om vägs egenskap

af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel

föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål

af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regerings­

rätten anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa

myndigheterna hafva en mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och

för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva

ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplighetsgrunder,

exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds

belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där

ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga en främmande syn*

punkt, att den skall sakna sinne för den själfständighet, det initiativ,

som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses ensidigt, att

man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme

är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess

medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt.

Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regerings­

rätten uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvar-

hålla alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds

lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och rege­

ringsrätten verkställas med ständig hänsyn till, att mål af hufvudsakligen

rättslig ckaraktär böra komma under den administrativa domstolens pröf­

ning. A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen,

i hvilka afgörandet har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning,

tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande af

regeringsmakten. Men jämte dessa två ledande grundsatser äro äfven andra

omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka

gällande i fråga om olika slag af mål.

Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen

kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda

tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verk­

ställa en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Maj:t i stats­

rådet afgjorda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara

af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Maj:t i

statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för

åren 1899—1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,

Kungl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 11.

21

dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren

1904—1906.»

Föredraganden lämnade nu eu sammanfattande framställning af ta-

bellernas innehåll samt fortsatte härefter:

»Det torde tillåtas mig att, särskild! för vissa mer betydande slag af Närmare

mål, något redogöra för de skäl, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit af deparie-

bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam- njents-^

manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna förlag,

icke kommit till synes.

Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra

Befordrings-

ägnade att afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet. Klart är emellertid, att

detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen

afgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd in­

skränker sig till en formell pröfning af valresultatet jämte en auktorisation

däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsi-

storiella gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar

utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på

tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet

förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva

genom administrationen tillvaratagas.

På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande

af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet, om för*

slaget uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af

regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis

förslag till borgmästaretjänst.

Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af

läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman

verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän

förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,

är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskolelärare­

tjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen

å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröf­

ning, därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.

Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,

där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga

myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss

frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då be­

dömas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägcnhct

inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den

bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.

22

Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst

torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annor­

lunda med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på

grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nöd­

vändig förutsättning för, att en viss förrättning kommer till stånd. Det

typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning.

För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befall-

ningshafvandes beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga

betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas

af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt

mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva

att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn

enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik för­

rättning — frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i

statsrådet.

Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens be-

fallningshafvandes beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för

tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare.

Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra till­

komma regeringen.

Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande

hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om discipli­

när bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om tjänste­

mans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd under åtal.

En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, ut-

göres af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänste­

befattning. Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening

lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för

befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till

förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet

att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på en pröfning

af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara

kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, sti-

pendietillsättning sker uteslutande på grund af en rättslig pröfning, måste

betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas,

att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf

aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ dom­

stols behandling.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

23

Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande

myndighet, som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift­

ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig

naturligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för

denna myndighets begagnande kan gifva anledning.

Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lots-

styrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordnings­

föreskrifter, reglementen ocli instruktioner för underlydande personal och

jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter

och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt

tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,

som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och

dylikt, kunna i besvärs väg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså

fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.

instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj:ts

befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskole­

inspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel­

aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regerings­

rätt yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det

omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verk­

samhet i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt

vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares

skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida

viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes

mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den admi­

nistrativa domstolen.

En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de

beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller före­

skrifter i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.

Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning*, och besvär

komma då att erhålla en mera underordnad betydelse. Detta är händelsen

ej blott när Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område

å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gäl­

lande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om

befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i stad eller

därmed likartadt ämne funnit ett stadgande behöfligt, som icke antagits

af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om

fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom

kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kungl. Maj:ts befallnings-

hafvandes godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Mål om be­

slut a f eko­

nomisk lag­

stiftnings

karaktär.

24

syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat

eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas

eller vare föranlcdt af framställning från vederbörande kommunala myn­

dighets sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för

rikets städer.

Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande

befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet

må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens

verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut,

hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstift­

ningsmakt böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är

hår ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild

man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Maj:ts befall­

ningshafvande jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en

yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom

meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring

eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller

enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska

samfundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande

fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af

reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighets-

föreningar tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, til­

låtelse till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af

marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkrings­

bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län, och så vidare.

Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål,

i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl

dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet, och det­

samma gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta

hithörande mål är fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller

om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd er­

fordras, således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud.

Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller

öfver penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under

regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som

är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares

föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åt­

gärder beträffande lifförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning, med

flera dylika.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

25

I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas

skogsmål.

genom besvär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero af flen

åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande

myndigheten omfattar. Hvad särskildt angår malen om disposition af

skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna

antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed ana­

loga frågor i månget fall inkomma till Kungl. Maj:t genom underställning

och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda

skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med

de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastning eller

skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpts

eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kungl. Maj:ts

pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma

förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som

må tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs-

målen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den

omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.

En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,

Mål rörande

som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin

och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det under-

gen.

dåniga betänkandet framhålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till

försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med

mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att

mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra

afgöras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra försäljnings-

rättigheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver

rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regerings­

maktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att

tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.

Maj it i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i

den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af

anbud å öfvertagande af försäljningsrättigheter med flera dylika spörsmål måste

äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.

Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och

hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,

vårdsmål.

utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål

lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsinålen,

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 II afl.

4

Kungl. Majds Nåd. Proposition Nio 11.

26

att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan

sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.

Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i

författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig

pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på

samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det

allmännas sjmpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att

hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar

på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordnings-

och hälovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Vägmål och

I

det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad

° mål.98 beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men

det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta före­

komma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med

afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till

fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.

Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens

och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den

enda möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskillnad

icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten

att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,

indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hän­

seende typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses

innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under hvilka förutsätt­

ningar den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur

måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,

men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd

omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälig-

, hetsgrunder.

Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att

pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga

och invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska

talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att

befria den från afgörande! af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflytt­

ning af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad

lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland

exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den

administrativa högsta domstolen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

27

En omständighet, som ej får förbises, är ock, att en öfverflyttning

af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsentligaste

hindret för en annan administrativ reform: den af löneregleringskommittén

föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål. Härom torde

jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.

Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän

väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten

bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning

för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila pa en i viss mån annan

uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet utan

att det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas rege­

ringen. Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af

viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t af

sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.

Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga

betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga

frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller

skall förlora egenskapen af allmän väg.

Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde

det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af sär­

skilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från

vägens kant eller att uppsätta grind.

Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.

I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk

Mål om ut-

på utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg “

3

/

vunnit Kungl. Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång. Hit höra

anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järn­

vägs drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rätts­

förhållande af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för

sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men

det skulle åter icke väl öfverensstämma ined regeringsrättens ställning,

att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen

böra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade för­

valtningsmyndighetens beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes lämpligt

att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad myndig­

hets beslut i dylikt mål pröfvadt' i administrativ ordning, innan han

såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gällande

regler icke böra vidtagas.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

28

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Mål om aflöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om

pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti

betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,

som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock

dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma

-hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot stats­

kassan riktade anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de all­

männa domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pen­

sion, ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill

man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i

öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stad-

ganden, att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de

allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara väl­

grundad. De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma stats-

tjänaren, äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;

de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika

rättsförhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven

naturligt, att de må göras gällande allenast i administrativ process; och en

sådan uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §

rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves

och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott

häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, en

särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.

Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfver-

klagas, men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin

talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.

Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes an­

sökan, som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltnings­

myndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinal-'

styrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals

vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att

skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanled-

ning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat

erbjudande att ingå aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under

bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets

beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,

29

afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskilt omnämnt hvarje' mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets för­ fattare, anser kunna och böra öfverflyttas från regeringen till slutligt af­ görande hos regeringsrätten.

Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll

Speciell

sålunda antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke ^ evne,[^ kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i en särskild lag,

rationen.

hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag.

Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, hvilka mål skola

Olika sätt:

i enumerationen afses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller {^kstäl-de, hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

laude.

I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvilket år 1856 fram­

lades af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det då hvilande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till ta­ bellerna lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom en dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas, öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hem­ falla under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda gör anspråk på fullständighet.

Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara rådligast och

tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga, affatta de allmänna regler, hvilka jag angifvit såsom norrngifvande för regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas af regeringsrätten, möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumeralionens verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf admi­ nistrativa besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen allt-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

30

jämt skall skapa nya fall. Anser man önskligt, att dessa förbisedda eller

nya fall komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet, bör enu-

merationen gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att

ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hånförliga

målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta

rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen

hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare

bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning ock

som hos en administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en "blott

formell behandling. Det kan sålunda befaras, att en regel, som läte hvarje

i lagen ej särskild! omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understun­

dom kunde leda därhän, att regeringsrätten komme att behandla mål, hvilka

enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och en

befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall

hänskjuta målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet synes icke

kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörig-

hetsgränser. Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra

något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den

administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att in­

fordra domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,

hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. I sådan händelse blifva

utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande

ordning.

Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta en

"måCtilliö-

uppräkning af de mål, som falla inom området för regeringsrättens be-

rinn<srättcn

llöriohet- Eör att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver-

rmg^a cn. g^thg, torde malen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid

följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock

ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens 'inre sam­

hörighet.

\iksda T

^ec} clet underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att

mannaval

mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om

m- fl- val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen,böra

af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsord­

ningen och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes

önskvärdt att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompe­

tens, torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som

lämpligen kan med dem begynnas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Enumeratio­

nen bör afse

31

I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om

annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befatt­ ningar, afsägelse!' däraf, val af hufvudman och styrelseledamöter i spar­ bank, och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett val, sådant som här afses, och en omröstning inom kollegial myn­ dighet.

Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå

antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om bygg­ nader, som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor — ämnen, hvilka regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun, ' annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens be­

dömande skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige, vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse.

Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets

författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut böra pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet. I betänkandet äro de kommunala mål, hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, ru­ bricerade såsom angående ’den lagliga giltigheten’ af meddeladt beslut. Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigadt, när man, såsom i betänkandet, endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverldagas alle­ nast på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formu­ lering direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande. Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emel­ lertid fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslu­ tet strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämp­ ningens enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

2. Mål om menighets beslut.

32

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

3. Mål om

menighets

samman­

kallande.

4. Mål om

aflönings-

förmåner.

är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myn­

dighet sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätten

skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl Maj:t

i statsrådet.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala be­

svärsmål rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund

af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt

företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan

af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål be­

handlas på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å

menighets beslut.

Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,

och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så

till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskildt må här

framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskole-

undervisningens ordnande, och att beslut om fattigvårdssainhälles indelning

i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om

vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. I

öfrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att

bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattig-

vårdsinrättning. Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de

fattigvårdsmål, hvilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista

instans.

I detta sammanhang torde jag få göra en allmän anmärkning be­

träffande enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,

såsom nyss är antydt i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,

samma mål kan blifva att hänföra under flera af de i enumerationen

använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,

torde ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt

utan besvärliga och tyngande omskrifningar.

Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål

om sammankallande af menighet eller dess representation.

Mål„ om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensions-

målen. Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så om­

fattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade an­

språk utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om

löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma

emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens

prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru

och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fast-

33

ställda löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl föreslås af löneregleringskommittén att, med upphörande af den beslutande­ rätt, hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna dom­ stolarna. Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt komme till stånd, dessa mål måhända borde behandlas af regeringsrätten i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om stats- tjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former.

Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och

aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bo­ stadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt, synes böra särskildt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så för­ stås, att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skålig- hetspröfning kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt till provision för uppbörd af enskilda inrättningars afgifter likasom äfven mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet. Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt, tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken 'mål om aflö­ ningsför måner’. Att däremot tvister om landtmätares arfvodesräkningar icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa mål enligt gällande lag skola anhängiggöras genom stämning till domstol.

Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande regle­

menten brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock böra uttryck­ ligen angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner som exempel understöd från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstöds- anstalt.

Mål om resekostnads- och traktainentsersättning torde böra nämnas sär-

Mål om rese-

skildt, då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna

Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 [luft. 5 ersättning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

34

kan sägas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller

eljest angå aflöningsförmåner.

Mål om an-

Dessutom lärer böra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan

naningS<af' ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag

statsmedel,

till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkandet,

upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af stats­

medel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål

om ersättning af statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd af smitto­

sam sjukdom. Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett

komplement till bestämmelsen om aflöningsförmåner. I fall, där det må­

hända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall

det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af stats­

medel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono­

fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen

den 17 juni 1904.

Jag har förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämp­

ligt, att mål, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängig-

gjorda vid de allmänna domstolarna., Hvad angår nyss berörda ersätt-

ningsmål, synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämp­

ning af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,

hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning

för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättnings-

yrkande, som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga pri-

vatsrättsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af

lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik ef enu-

merationen.

Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om

ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverens­

stämma med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för

regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt

nämnda förslag besvär angående 'annan utbetalning af statsmedel än sådan

som på grund af gällande författning påyrkas’.

om

Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regerings-

a s i rag.

rätten Upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka höra af regerings­

rätten slutligen afgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller

till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folk­

bibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sed­

ligt afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga

skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna samman­

fattas under rubriken 'mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

35

som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar må bevilja eller skall pa rekvisition utbetala. När åter Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas fullgörande myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga, huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet. Nåo-ra dylika fall finnas antecknade i tabellerna.

Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af om

enumerationen som mål om taxering till skatt eller annan afgift (bränn-

nn^ beskatt-

vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskylder «•¥£«* eller andra avgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån. _

mål. F

Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga be­

tänkandet, nämner särskildt mål om kommunmedlems skyldighet _ att till kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde äfven med de af mig i öfrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig. Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga kommunala besvärsmål eller ock lalla under nyss angifna, omfattande be­ teckning för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommun­ medlems bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör själffållet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten.

Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller

redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning, ordinarie såväl som extra ordinarie. Vidare höra hit mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel t. ex. erlagd tull samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mal torde, med afseende å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirku­ läret den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redo­ visning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stif­ telsers inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sadana mål, fullföljda i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl. Maj:ts befallningshafvande.

Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning af

brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af be­ svären tillhöra regeringsrätten. Likaså maste fördelning till återbetalning af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär anförts hos Kungl. Maj:t under den tid, tabellerna omfatta —, anses höra i sista instans ankomma på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål.

1 afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säker­

ligen mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

36

6, Mål om

grund­

skatter.

7. Jordeboks-

mål.

för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen finnes föreskrifvet för sökande

af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att på

sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betän­

kande framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen

må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare°än

regeringen att handlägga dem i sista instans. Då de emellertid torde

vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifnincrs-

målen, lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hän­

förliga till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.

Mål. om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9) lära ej äsra

den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.

Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, Indika röra

jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med

afseende å fastigheter. I allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för

kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande fram­

ställning få betjäna mig af hänvisningar till densamma.

Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om

grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land-

8kyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.

Väl är det sant, att nu berörda mål icke ofta förekomma örfil att de med

åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt

äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af

regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda

från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt

angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestäm­

mande af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan eller

då Kungl. Maj:t föreskrift, att afgäld skall bestämmas af skattläg"-

ningsmän.

Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde

kunna, med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om

fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jorde­

bok af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,

hvarom uppgift finnes i jordebok införd. Härunder falla äfven de i

instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jord­

natur.

Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva

och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,

rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

37

grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Kungl. Maj:ts pröfning. En dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter rubriken för jordeboksmålen.

Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas, så uppkomma 8.

Mål om

ock allt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar rö- liggande rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mål

besvär.

om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsvcrket.

I sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med

de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och besvär.

Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de

uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar. Däremot synes det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans 'förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lots­ hemman in. m. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i hän­ delse värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lots- hemmansfriheterna.

För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas

uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas. Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt näm­ nas; likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg.

Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjuts väsendet, omtalas i § 3

mom. 2 e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild prestation för skjutsväsendet, torde rubriken 'mål rörande skjutsväsendet’ vara tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifveri­ hållningen särskildt nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke af- sedda tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning.

Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförinälda kommunika-

tionsmål upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruk­ tionen § 4 mom. 2 b), c) och f)].

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

38

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

9. Mål om

Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om

till lord, som

rättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast

ej tillhör

sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de

enskild.

fyra fresta punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning

allenast några anmärkningar att göra.

o o

O

O

Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder

falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari

1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman

samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpe­

tuel^ arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskildt,

så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som

omtalas i mom. 5 d), t. ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter

fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är

om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller

en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen

(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.

De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens

behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rät­

tigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster

eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande

och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att här­

under icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af

hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i

behållna skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställs-

hafvaren. Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna,

när fråga är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist

föreligger, huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upp­

låtelsebref eller på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det

synes, att gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmå-

ner ofta torde vara svår att uppdraga.

10.

Mål om

Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som

Sjc<mtemP ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för-

mäles i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges

omförande till skatte.

11.

Af sond-

Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be-

ringsmål svärsmål angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen

eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under

stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,

vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför

39

anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad

åborått, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, be-

fallningshafvanden härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om

stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femte­

del af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,

som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser 'boställets, hemmanets

eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så

starka privata intressen som ägares eller åbos, synes mig frågan, huruvida

stamfastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt

— hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti

1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af

den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag

den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring

ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för rege­

ringsrättens bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att

fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgöran-

det af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är en­

skild tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.

Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen sär-

skildt nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från

boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,

som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åbo­

rätt, kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905; och

aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifrågakomma

beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den 25 maj

1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den admi­

nistrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan fördel­

ning af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom äldre

afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om dylik

fördelning böra medtagas i uppräkningen.

I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida

fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.

Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara

af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Kungl. Maj:ts

befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905

tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna

nämnas i samband med afsöndringsmålen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

40

Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt lönereglerings-

kommitténs förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammar­

kollegiets beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af

kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen

Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,

hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten upp­

tagas för mål om rättigheter till jord som ej tillhör enskild, om upp­

låtelse under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och

äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag, kam­

markollegium blifva högsta instans.

Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka

icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas

i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera

vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägen­

heters upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,

än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4

mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löne-

regleringskommittens betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade

till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter

vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl.

Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de

uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,

bör, enligt min mening, regeringen pröfva frågan såväl om antalet fjärdings­

man för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda

personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående

fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets

beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens be-

IT

O

O

O

dömande.

12. Af vitt-

Afvittrings- och stors kiftesmål torde böra sättas som en grupp för

ring små

.

Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är

en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.

Xför ?drum(T

sätt * det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta

till°vissaför-

domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Maj:ts

rättning,

befallningshafvandes åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars

fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande

från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sam­

manföras med de mål om befallningshafvande^ förorordnande till viss för­

rättning, hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas

af regeringsrätten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

41

I ett sammanhang torde böra upptagas mål om inmutning, om med-

delande af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka

i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra

till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regerings­

rätten lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af

fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda upp­

räkningen af register, som där blott har exemplifierande betydelse,, nu

måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjuk­

kassa skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.

Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma

karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet

enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökes å reglemente för

sådan bank, har nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela

stadfästelsen, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbanks­

lagen samt med lag och författningar i öfrigt. Någon vidare pröfnings.rätt

tillkommer ej befallningshafvanden. Det är tydligt, att detta fall ej är

fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkrings­

bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom

inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts be­

fallningshafvande att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse

med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestäm­

melser därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor

böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas

kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista

instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid

bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och re­

geringsrätten, det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla

och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre

konsek verisen.

Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras 1!£er^^0am

mål om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i

förhållan-

trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sist- den-

nämnda rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betän­

kandet föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag sårskildt

nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af släkt­

namn höra äfven till denna grupp.

Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,

mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.

Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan

erinran.

Bill till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11,

42

I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande i särskilda

af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före­

mål skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra sam­

hällens byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården

inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.

De byggnads- och hälsovårdsmål, hvarom här är fråga, röra i all­

mänhet beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver sam­

hällets bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.

Maj:ts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva

föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under rege­

ringsrättens bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera

barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder

kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud

eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i stats­

rådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämn<1 s beslut rörande

kvarters indelande i byggnadstomter.

17. Mål om

Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl

be straff-’

flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk-

ningsmål.

terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran

åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jäm­

likt folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om

kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan

uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från

föräldrar eller målsmän.

I anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstån­

gande från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej

hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsi’ättens

pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter

enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas ut­

tagande Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga

andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.

Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas

böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka

kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfven­

som böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.

Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal

representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan för­

samlings beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

16. Bygg­

nads- och r ii

hälsovårds-

43

förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom

kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdömdt.

Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda

ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfver-

trädelser. Med Kung!. Maj:ts befallningshafvandes tillsyn öfver penning-

inrättningar är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;

men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under

regeringens bedömande.

De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i

enumerationen särskildt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om

bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,

som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författ­

ningar rörande banker eller andra penninginrättningar.

Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej

vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista in­

stans jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.

Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga

mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.

Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det

underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till re­

geringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t den 21 juni 1907,

efter betänkandets afgifvande, tillsatt en kommitté med uppgift, bland an­

nat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lösdrif-

vares behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offent­

liga diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola

frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna

domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärk­

samma äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremåb torde, i

afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen för

dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.

Jag kan ej "heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om

mål angående återkallelse af villkorligt inedgifven frihet låta högsta dom­

stolen såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.

Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex. 18.

Hand-

för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat räc$jtf8'

genom viten framtvingas.

Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara af-

Ytterligare

slutad. Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag ko™Pjt®"s'

har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upptagna

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.

44

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Besvär

jämte an­

sökan.

mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning

skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Kungl. Maj:t

i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.

När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen

hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen

sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt

mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upp­

tagits för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att re­

geringsrätten är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande

natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enu­

merationen angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart

för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att

ett mål angår ämnen, af hvilka något men ej alla uppräknas i lagen.

Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,

icke hafva något att skaffa med ett dylikt mål.

Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför be­

svärens pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra

gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa

kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i

målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.

Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om

förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst

innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrko­

stämman.

Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra

sådana olägenheter, som jag trött vara förknippade med den i det under­

dåniga betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumera­

tionen vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.

Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att

underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regerings­

rätten gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,

däri skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen

skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.

Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om

vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i stats­

rådet ankomma, torde, på sätt ock är iakttaget i den lag om regerings­

rätten, som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,

att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan

ansökan påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären

och griper ej in på området för denna.

45

Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag

lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom under­

ställning inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under

Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de for­

mellt rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga

tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens

begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.

Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om

fastställelse å kornmuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som

kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskrida sin

befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856

års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns

ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna

borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regerings­

rättens pröfning och afgörande. En dylik regel skulle emellertid medföra,

att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af

regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande

afseende torde alltså lagförslaget böra följas, in. a. o., regeringsrättens be­

hörighet att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jäm­

väl underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.

Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af

beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,

dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller

ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest

lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.

Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på

Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i under­

ställningsmål infordras.

Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på

betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad

med besvär, som regeringsrätten pröfvat, regeringsrätten bör hafva afgifvit

sitt utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt

är, att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären

ledt till det resultat, hvilket med ansökningen åsyftas.

Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts

beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning

ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.

I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det under­

dåniga betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöfligt,

men som synes mig väl värdt att Jill sitt väsentliga innehåll återupptagas,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Besvär i

underställ­

ningsmål.

46

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

då man vill gifva sådana regler enligt enumerationsmetoden. Jämlikt berörda

förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Majrts

pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan

rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning

funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af

hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till

lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gäl-

lande stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,

eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regerings­

rätten synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet

rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en

tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.

Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande

för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kva­

litativa gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga

betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af

mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för

besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning

en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,

att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Kungl. Maj:t i stats­

rådet och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat

sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med

lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.

Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig

dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af

regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till

alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.

Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbi­

gånget. Ej heller skall det möta svårighet att, om ett verkligt behof

däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.

I flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma en eljest till

regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse

ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig

antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning

skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att in­

fordra den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,

att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.

Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke

behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,

47

efter hvad jag förut sagt, skiinkes enskilda klagande och underordnade myn­

digheter genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.

Hvilken af de ifrågavarande metoderna än användes för bestämmandet

af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje

mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.

Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,

huru behörighetsfrågan blifvit löst.

I underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska

Skrifvelset

patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en b 1 i fv ande ^r&pate^i-

administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings-

ombuds-

ärenden. Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla

f°renin9en-

befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan

afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna

finna sin lösning. I sistnämnda hänseende framhållas särskild! frågorna

om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att

på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt

patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfatt­

ning. Föreningen uttalar ock den önskan, att afgörande! af besvärsmål i

patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af en utredning i rent

tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden

äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap

däri får utöfva inflytande.

Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig

erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser

den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision

af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.

Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i

sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrifvelser har ock väckts fråga

om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande

framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med be­

rörda spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför

Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och

det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vun­

nits, vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.

Till regeringsrätten synas i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet

framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande

skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af

teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan

tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

48

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Högsta dom­

stolens ar­

betsbörda.

Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regerings-

rätt, att denna skall, jämte det den blifver högsta dömande instans, få

till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till

ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu

att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens

skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en

åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes

kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla

utom den rena civil-,kriminal- och kyrkolagsstiftningen liggande lagförslag.

Frågan om ordnandet af en regeringsrättens laggranskande verk­

samhet är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om,åtgärder

till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför

att i detta sammanhang få påkalla Eders Kungl. Majrts uppmärksamhet

för sistnämnda viktiga ärende.

Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken,

som af Kungl. Maj:t • framlades för 1907 års riksdag, afsåg att minska

arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisi-

bilis och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens

bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,

att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom

en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den upp­

fattning rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning

allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,

att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I så­

dant hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan

är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens lag-

granskningsarbete — att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt

eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med an-

sökningsärenden, och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.

Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda

proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat

tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att

Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,

som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att en ök­

ning af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, an­

märktes af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen för­

slaget om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af

vissa klasser utaf mål från fullföljd har synts mig, om än möjligt att

genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

49

vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto

nödvändigare har jag funnit det vara att tillse, i hvad mån högsta dom­

stolen må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess

egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på

sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kungl. Maj:t framhöll —

huruvida högsta domstolens laggranskande verksamhet må kunna upphöra

eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att

den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den

för lagskipningen väl behöfliga arbetstiden.

Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings­

formen omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af

justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig

att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se

den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för

upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet

af hvad i den svenska rätten är egenartadt och värdefullt. Säkerligen kan

det ej bestridas, att en sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.

Och å andra sidan lärer det vara onekligt, att genom justi ti erådens del­

tagande i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått

af erfarenhet om lagarnas tillkomst och syften, som måste blifva till båt­

nad för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.

Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan

regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla

lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens om­

råde, till högsta domstolen de öfriga, kunde synas bjuda eu tillfreds­

ställande lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i

lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två

lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet

skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskild!, fall bestämma, till

hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — en utväg,

som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar

komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en

fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade

grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med

sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess

dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra

en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897

—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med led­

ning af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bi-

Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Iläft.

7

Lag gransk­

ningen.

50

laga B *), bilda sig en föreställning om, i hvad mån granskningen af de

till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en

regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss ut­

talade mening.

Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för utred­

ningen af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige, väcktes

af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till lif, att

granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom det i § 87

regeringsformen angifna lagstiftningsområde eller tillhörde Konungens ekono­

miska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett kollegium, sammansatt

af ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten och med sådan

granskning till sin enda uppgift. En dylik delegation, hvilken kunde be­

nämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitieråd och ett regeringsråd,

förordnade att för viss tid, exempelvis två år, tjänstgöra i lagrevisionen.

Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast inom vissa gränser. För

behandling af särskildt ärende utaf större vikt skulle extra ordinarie bisit­

tare kunna utses, högst tre. Yttrande från lagrevisionen borde ovillkor­

ligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas i den uti § 87 rege­

ringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det ankomma på rege­

ringens skön, om och af hvilken myndighet granskning skulle verkställas.

Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man

kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva

gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.

Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd

af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbets­

tid af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning

den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggransk­

ning innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna med­

gifva någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett

antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle år­

ligen kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än

för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och

lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lag­

förslag, skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man

undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än

som skett genom §§87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag

af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl

ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisio-

nens tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och där-

* Bilagan har ej fogats vid detta protokollsutdrag.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

51

för ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett in­

timare samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka

inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man

kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas be­

handling inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulations­

tiden ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de

ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning

funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlig­

het att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.

Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast

till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med

nu angifna hufvudgrunder, delgaf jag högsta domstolens ledamöter det­

samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar

kunde, särskilt under förutsättning att en administrativ högsta domstol

blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta domstolens befattning

med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken rikt­

ning åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta dom­

stolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Sådant yttrande har nu blifvit till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att

meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka

innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för

den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,

så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»

Föredragande departementschefen redogjorde härefter för nyssnämnda

yttrande och statistik, intagna i bilagorna C och D vid detta protokoll,

samt anförde vidare:

>De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den an­

ordning tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om lag­

granskningen, eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lag­

revision enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna

förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda

fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är

för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,

som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till fram­

gång. I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af

högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att dom­

stolen befrias från sin laggranskande verksamhet i den form, hvari den­

samma nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggransk­

ningen förlägges till en lagrevision.

Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 11.

52

Då benämningen la ^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med

uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag

till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning

mot la grad.

Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola

utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages

åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta dom­

stolen utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som

skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att

deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.

Maj:t; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma

kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.

Mot förslaget att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lag­

rådet skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då

det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag

pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer

det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod

börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda

arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänst­

göringen under ärendets vidare behandling.

Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan

han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen

förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla för­

ordnande allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om

förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,

bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förfallstiden.

Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de

justitieråd, Indika blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lag-

skipningen inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att

tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänst­

göring för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild

trån justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,

forde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års

tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som

under en tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik

tjänstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande

torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en

period gjort tjänst i lagrådet, höra modifieras sålunda, att minst ett

års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej

får utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

53

utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det

i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre

antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan

äga rum redan efter två års förlopp.

Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänst­

göring i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år

eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl mo­

tiverad; och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år

eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så

lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring i lagrådet.

Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej

annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga

ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjämte det torde böra

bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra

i lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten

deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i

hans närvaro påbörjats.

Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde

ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma

om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,

när flera lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör till­

mötesgå regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behand­

ling. Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt gransk-

ningsarbete kan blifva tillfälligtvis skjutit åt sidan med hänsyn till ange­

lägenheten af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.

Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att

hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffen­

het höra bestämmas till inalles tre månader.

Af nu förordade stadganden angående lagrådet lärer endast det huf-

vudsakligaste böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde så­

lunda principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess upp­

gift angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande

tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.

En grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större

eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana an-

sökningsärenden, i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stad­

ganden har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer

Kungl. Maj:t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd

i brottmål de viktigaste.

Kungl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 11.

AnsDkni qs-

ärenden.

54

I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta leda­

möter nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med

dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för an­

sökninger, som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven

andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande

af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta

af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem

erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i

högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning

med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänklig­

heter möta. Skall högsta domstolen ej vidare höras öfver nådeansökningar,

bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i

statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt jäm­

väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de

justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den

förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komrne

att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande

revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras

minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att en

sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom

statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa

olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att

skyldigheten att närvara i justitiekonselj skulle i främsta rummet åläggas

de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt

min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. I allt

fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest

den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna

taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle

ara skyldig att på grund af remiss i särskildt fall afgifva yttrande

öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komrne att taga

befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon

svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast

från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.

Med häns}'n till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från

den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i

nådeansökningarnas behandling medför särskildt ur synpunkten af kon­

tinuitet i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undan­

tagsfall yttrande öfver nådeansökning torde böra afgifvas af regerings­

rätten i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang

påvisa.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

55

Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring

i fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållandet

ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens

hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar

om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april

1810 beviljas af Kungl. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som

genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.

12 § giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om lof

att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermåls­

balken) samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter all­

männa lagen eller dithörande författningar bero på Kungl. Maj:ts af­

görande i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synner­

ligen enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.

Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna

om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upp-

häfvas. Skulle afgörandet af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af

en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant

ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedö­

mande. Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta dom­

stolen den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som af-

skaffandet af domstolens i lag föreskrifna befattning med nu omhandlade

ansökningsärenden skulle medföra. I sådant syfte torde förenämnda 1810

års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande

i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att an­

sökningar i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället

för till justitierevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för

nedre justitierevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade

lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som

afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.

Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott af-

gifver utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rö­

rande egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må

sökas in. in., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar

om lagförklaring. Af flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att

dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner

eu sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egent­

liga verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,

dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats

olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

56

Justitie-

konseljen.

Skiftes­

målen.

rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har så­

lunda uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till

Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens

befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af

hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärs­

mål framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den

omständighet, att tideikommissmålen anhängiggöras genom ansökan, gör mig

obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa

mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de

rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara

lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför

sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be­

rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för

justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de

ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts

fråga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds

närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad

i detta afseende först angår lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfver-

tagit laggranskningen, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet

vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min mening

är emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytter­

ligare medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.

Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva

af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets

behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i stats­

rådets arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det

jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven

å nådemålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle in­

hämtas. Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,

att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att

vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl be­

träffande dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t

kan i tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af

hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,

att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitie­

ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.

En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att

högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka

synts vara af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

I

Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regerings­

rättens sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga

nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen

att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa

ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga be­

tänkandet framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med

den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af

särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om

regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle

att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot

att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfver­

flyttande till regeringsrätten.

Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen

i högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland-jes^/smål

dess ledamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle

beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.

Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig värd beaktande.

Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej

kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas

inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde

man således för närvarande få lämna ur räkningen.

Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande . A^leKd

af lättnad i högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta JUS1 laa '

domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande ut­

göra 21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna

beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant

förhållande är en minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,

därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för när­

varande vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta dom­

stolen skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i

lagrådet.

Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 rege­

ringsformen, enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en

intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet

justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemen­

samt stiftad lag.

Högsta domstolens ledamöter synas i allmänhet anse, att, därest lag-

granskningen uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en

af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två

Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Käft.

8

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

57

Plenimål.

\

veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del

tagas i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter,

som föranledes däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta

domstolen antalet ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem leda­

möter, väsentligt minskas och således under åtskilliga veckor, som nu

äro afsedda för tjänstgöring å femmansafdelning, tjänstgöringen måste

bestridas af sju justitieråd. I betraktande af dessa omständigheter torde

i fråga om antalet veckor för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda

afdelningar lämpligen kunna föreskrifvas, att under den del af året, som

ej upptages af öfliga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8

veckor på en afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående

tiden på två afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt

en sådan bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning

skulle tjänstgöra tillhopa 14 veckor.

Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta dom­

stolens tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast

provisorisk, med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitierådens antal

och därmed äfven antalet sessionsveckor skall minskas, eller om de nya

stadgandena skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för

deras tillämpning. Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnär­

melsevis kunna bestämmas någon tidpunkt, vid hvilken balansens af­

arbetande kan antagas hafva så fortskridit, att inskränkning kan ske i

justitierådens antal, synes det senare vara att föredraga. Om och när

sådant låter sig göra, kunna ju förändrade stadganden utan längre tids-

utdräkt bringas till stånd.

Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot

för den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen

ej lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut

antydt, ej lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränk­

ningar i fullföljdsrätten eller anordningar, som medföra liknande verkan.

I fråga om högsta domstolen har jag slutligen att yttra mig an­

gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna

om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i

ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att

föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast

den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att så­

ledes målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.

Stadgan blef emellertid ej affattad i enlighet härmed, och detta har med­

fört de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande

58

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

59

stadgande så affatta®, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjuta® till

plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,

såvidt jag kan Unna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom

har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta

fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hän­

skjutande till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens

enhet, oftare tillämpad än under nuvarande förhållanden, då i tveksamt

fall nödvändigheten af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela

dess vidd kan tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehand-

ling skall äga rum eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka

den föreslagna förändringen. Att den afdelning, som beslutat plenum

angående viss fråga, skall vid domens meddelande vara skyldig iakttaga

hvad om denna fråga blifvit i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att

uttryckligen föreskrifva.

Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några

ytterligare böra däri företagas såsom en följd af andra, af mig föreslagna

lagändringar. Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där

laga hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej

gäller de justitieråd, hvilka göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår före­

skriften, att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfver-

lämnas till plenum, där sådant mål förekommer under tiden från och med

den 1 juni till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna

inskränkas till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda

föreskrift synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas

samlande till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober

månads ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i

midten af september.

Jag torde nu hafva att underställa Eders Kungl. Maj:t de hittills

Kegrerings-

förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed sam-

manhängande ämnen.

tiou m. m.

Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innehålles

i de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen

till afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid,

som för handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med

någon säkerhet låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag

kunna förutsätta, att de i 60 sessionsdagar, hvilka i betänkandet antagits

vara fullt tillräckliga för besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af

nämnda antal mål äfven med den omläggning af grunderna för regerings­

rättens behörighet, som af mig förordats. Regeringsrättens årliga tjänst-

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

60

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

göringstid bör emellertid icke beräknas lägre än 40 veckor, motsvarande

200 sessionsdagar. Om nu, på sätt jag ifrågasatt, arbetet med handlägg-

läggning af besvär blifver regeringsrättens enda regelmässiga uppgift,

torde det alltså vara ej blott utan betänklighet, men ganska lämpligt att

detta arbete något ökas utöfver hvad som ligger i en öfverflyttning af

mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.

Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa

mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt

regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i

dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att in­

draga mellaninstansen för åtskilliga mål, hvilka äro af beskaffenhet att

böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskildt på

flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flott­

ning — som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt

löneregleringskommitténs förslag skola från de lokala myndigheterna full­

följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar

mot en sådan förenklad instansordning, hvilka från kollegiets sida fram­

ställts, väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder rege­

ringsrätten, ej Kungl. Maj:t i statsrådet.

Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,

hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt

att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk

den tid, som sysslandet med de från Kungl. Maj:t i statsrådet öfverflyttade

besvärsinålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de

ändamål, hvilka man genom inrättandet af en administrativ högsta dom­

stol närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol

uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda

åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken

af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig^ Måhända skulle

häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan i början af dess verk­

samhet uppstode en tyngande balans.

I detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka eu omständig­

het af intresse i fråga om enurnerationens verkställande. Vissa af de mål,

hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onek­

ligen för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras

omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta enumerationen. I

sådant hänseende kan erinras om de uti instruktionen för kammarkollegium

nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs

förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

61

hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre

sällsynta i högsta instans.

För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom

mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit

öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upp­

rätta en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är

uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i lönereglerings-

kommitténs tryckta betänkande (del II, sidorna 52—57) och afser åren

1900—1902. En särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda för­

teckningarna och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t

afgjorda mål af hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan

dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas

protokollet i detta ärende (bilaga E).

Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle

i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta instans. Häremot hafva

dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har

ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan ändring i

afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning af kam­

marrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma, torde

med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.

Det läi*er emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t

framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott

haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en rege­

ringsrätt och om förändringar i de underordnade administrativa myndig­

heternas organisation och verksamhet.

I det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten

skall vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla lyra

äro ense om slutet. En sådan regel skiljer sig från motsvarande be­

stämmelse om hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra

domfört antal äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i

allo med hvad i regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta

domstolen.

Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens doinförhet torde intet

vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad^

synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,

skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet

råder inom domarkollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre an­

tal än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har

väl från betydande håll förnekats; men sådant undantag från regeln

om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings-

Beslut-

förhet.

62

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Ferier.

Antal leda­

möter.

Organisa­

tion i öfrigt.

Målens be­

redning och

föredrag­

ning.

sättet hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å

regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses hvila på den be­

traktelse, att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten

af det i normala fall beslutför antalet, innebär garanti för en riktio:

pröfning. I öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförbet

kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den

strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero

därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens af­

görande.

Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om åter­

kallelse af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regerings­

rätten, torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren.

Väl kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver

behandling under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval,

när urtima riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då

sammanträda. Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast

spela någon roll vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må

kunna ordnas.

Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan

under en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af

de fall, då enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med

fyra ledamöter, synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott

sju regeringsråd. Af dessa skulle visserligen en, på grund af leda­

motskap i lagrådet, icke alls vara att påräkna för arbetet inom regerings­

rätten, men det återstående antalet synes dock vara tillfyllest äfven i

betraktande af den suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifråga­

komma.

Hvad angår regeringsrättens organisation i öfrigt, hänvisar jag till

det underdåniga betänkandet. Möjligheten att kunna till regeringsråd

utnämna äfven icke lagfarna • män torde vinna ökadt värde, därest re­

geringsrättens behörighet sträckes utom den rena rättstillämpningens

område.

Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag

hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att

expeditionscheferna näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena

tjänstgöring hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Ko­

nungen förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän

att, kanske för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i

något departement — exempelvis jordbruksdepartementet, om kammar­

kollegium upphör att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan

63

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

måhända en byråchef hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål,

som tillhöra regeringsrättens pröfning.

I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en re-

Ändringar

geringsrätt begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i af-1 ll^stati-8

seende å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i sam-

departe-

band härmed funnes påkallade. — — — — — — — —

mentens

organisa­

tion.

Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes

Konflikt-

i utlandet särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskon-

jurisdiktion.

flikter mellan domstolarna, förvaltningsjurisdiktionen och administrationen,

alla stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konfliktjuris-

diktionen hos oss syntes vara önskvärdt, och behofvet däraf kunde anses

ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.

Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hän­

seende utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några

afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att

sådana skulle blifva mera att befara, sedan en regeringsrätt kommit till

stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta

några svårigheter, att åt en konfliktdomstol förläna en lämplig samman­

sättning, synes mig frågan om reglering af konfliktj urisdiktionen vara i

andra afseenden rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna

frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.

O

o

Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betän-

Speciell

kandet, ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, hvilka grundlags-

ändringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; — — — — — —

lagsändrin-

__

__ __ __ __ _____ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ gärna .

Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för

Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets

grundlagar än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen,

regeringsrätten och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa,

samt till lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte

och i 1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fidei­

kommisser.

Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskill­

nader, är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som

det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grund-

lagsreformen. Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att

64

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grund­

lagsförslaget, att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga an­

tagandet af sistnämnda förslag.

Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta dom­

stol kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, för­

anleda ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag där­

till torde dock ej behöfva nu framläggas.

Under min föregående framställning har jag haft upprepade anled­

ningar påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste

i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan

lagen träder i kraft, men ännu ej äro i det skick att författningsför-

slag kunnat underställas Eders Kung]. Maj:ts pröfning. Särskild! har

jag erinrat om den ifrågasatta förändrade organisationen af kammar­

kollegium och kammarrätten och om det samband, som består mellan

denna reform och förslaget om en regeringsrätt. Jag vill därför nu

betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen,

men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af nyss­

nämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst hinder

för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol redan

nu förelägges Riksdagen till principiell lösning.>

Föredraganden uppläste nu förslag till

l:o) ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99,

101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riks­

dagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;

2:o) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

afdelningar;

3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfälldt;

4:o) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;

6:o) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863;

7:o) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 27 april 1810; och

8:o) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas;

varande de under 2:o)—8:o) anmärkta förslag af den lydelse, bi­

lagorna F—M vid detta protokoll utvisa.

65

Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte

föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta

domstolens yttrande öfver förslagen i öfrigt måtte genom utdrag af pro­

tokollet inhämtas.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda

hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna

bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition

af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sand. 1 Afl. 5 Höft.

9

»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

67

Bilaga A.

Tabeller,

upptagande hos Kungl. Maj:t i statsrådet afgjorda

besvärsmål

1899

1906

.

/

Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 11.

69 Ju.

Justitiedepartementet.

1899—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Justitiekansler sämbetet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 skiljande från stadsfiskalstjänst

(disciplinärmål).

2 beslut att ej vidtaga åtgärd i an­

ledning af anmälan mot under­

ordnad myndighet.

Hofrätt.

4 förordnande af vikarie för tjänst­

ledig häradshöfding 1. borgmäs­

tare (i ett fall utan sökt inskränk­

ning i vikariens tjänstebefogen-

het).

1 beviljande af tjänstledighet utan

sökt rätt till återinträde.

Fångvårdsstyrelsen.

7 ersättning för fångforsling (In- 3 befordran,

struktionen för fanggevaldiger

d. 21/i2 1865; K. Er. d.

å/is

1887,

d. «/» 1888).

3 aflöningsförmåner.

2 afskedande af vaktbetjänt i anled­

ning af otillbörligt förhållande

(disciplinärmål).

Kammarkollegium.

4 flyttning af tingsställe.

2 plats för tingshusbyggnad.

1 föreläggande för visst tingslags

tingsnusbyggnadsskyldige att

inom viss tid hafva verkställt

ombyggnad af tingshuset.

Ju.

70

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 föreläggande för tingshusbyggnads-

skyldige att inom viss tid upp­

föra nytt tingshus, gemensamt

användande under byggnadstiden

för domsagans tre härader af det

ena häradets tingshus.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Statskontoret.

2

aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).

Kammarrätten.

26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan

om eftergift, som ej medgafs).

Patent- och registreringsverket.

104 vägrad registrering af varumärken.

Konungens Befallningshafvande.

42 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning [däribland

mål om ersättning för tjänstgö­

ring såsom tolk, för utförande å

tjänstens vägnar af åtal,förhand­

läggning af mål såsom särskild

ordförande i häradsrätt, för tjänst­

göring såsom sakkunnig ledamot

af rådstufvurätt; godtgörelse för

utgifven ersättning åt vittnen

eller målsägare i brottmål, för

af magistrat förskjutna vittnes-

ersättningar, för utbetalda kost­

nader för fångtransport (i 6 fall

medgafs ersättning, hvarpå kla­

ganden ej hade rättsligt an­

språk)].

1 val af rådman.

1

skiljande från stadstjänarebefatt-

ning (disciplinärmål).

2

fånges anspråk på arbetsförtjänst;

fånges rätt att mottaga besök.

4 befordran (i ett fall förordnande

såsom stadsfiskal).

1 anmälan af fånge dels att stads­

fiskal och polisbetjänte begått

mened, dels att honom förvägrats

boklån från fängelsets bibliotek

m. m.

1 utländsk lösdrifvares hemsändande.

1 tingshus’ upplåtande till offentlig

förrättning.

71 JU.

Antal

mål.

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Magistrat.

2

uppgifven felaktighet vid borg­

mästarval.

Tvångsuppfostringsanstalts styrelse.

1 aflöningsförmåner.

Nedre Justitierevisionen.

1 befordringsmål (förordnande).

Landtförsvarsdepartementet.

L.

1899—1906.

Arméförvaltningen.

46 aflöningsförmåner eller rese- och

traktamentsersättning(Aflönings-

reglementet, K. K. ang. dyrtids-

tiflägg m. m.).

4 anmärkningsmål.

1 portionsersättning åt värnpliktig

under permission.

1 ersättning till länsveterinär för

besiktning af rusthållsbästar

(Taxa för veterinärs tjänsteför-

rättningar d. 19/io 1888).

1 ersättning för sjukhusvård åt värn­

pliktig (Tjänstgöringsregl. för

armén, Del. I, Kap. VI).

4 rust- och rotehållare ålagda böter

för uraktlåtenhet att afhämta de

nummerhästar, hvilka af veder­

börande kommission för ^ackor­

dering blifvit klagandena tillde­

lade (besluten undanröjda såsom

olagliga).

2 befordran.

2 ersättning på grund af aftal (1

mål ang. godtgörelse på grund af

uteblifven leverans bänvisadt till

skiljemän).

1 kasserande af leverans.

1 utbekommande af visst, klaganden

af besiktningskommissionen till-

erkändt belopp såsom ersättning

för skada å till truppförband ut-

legda hästar.

L. 72

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kammarrätten.

255 anmärkningsmål.

1 restitution af för rusthåll erlagd

vakansafgift.

1 aflöningsförmåner (Kammarrätten

förklarade sig obehörig).

Kammarkollegium.

3 åborätt till soldattorp å kronoall­

männing.

1 flyttning af soldattorp.

Konungens Befallningshafvande.

232 böter för försummad mönstring,

uteblifvande från inskrifnings-

förrättning, försummad adress­

anmälan m. m. (Yärnpliktslagen

d. 5/6 1885, d. 12/s 1901, Inskrif-

ningsförordningen d. 22/i2 1892,

d. 5/12 1901; Lag ang. mönstring

af hästar och fordon för utrönande

af härens krigsberedskap d.

n/s

1900).

12 böter för vanvård af nummerhäst

(K. F. d. 2/a 1783, K. F. d. 9/s

1694, K. Res. d. s/s 1727, § 32,

K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br.

d. 23/s 1806, Tjänstgöringsregl.

för armén, Del III, Kap. III,

§

6

).

56 rust- och rotehållares rättigheter

och skyldigheter.

1 restitution af erlagd rotevakans-

afgift (K. K. d. 29/n 1901 ang.

indelningsverkets upphörande).

5 rese- och traktamentsersättning.

6

disposition af roteringskassa (In­

struktionen för förvaltningen af

1 yrkande om ansvar och ersättning

för värnpliktigs hämtande till

vapenöfning (hänvisadt till ju­

stitiekansler^.

1 ifrågasatt förpliktande för häst-

uttagningsnämnd att uppgöra ny

förteckning öfver hästägare, hvil-

ka det ålåge att lämna hästar

för krigsmaktens ställande på

krigsfot (afvisadt, rätt till besvär

ej medgifven).

1 ersättning för skador å till trupp­

förband utlegda hästar.

1 öfverflyttande af förvaltningen af

Y ästmanlands regementes knekte-

legomedelskassa till K. B. i länet

(K. Br. d. 12/

b

1905).

1 befrielse från inkvarteringsskyl­

dighet.

73 L.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

uddemantalskassorna i Gäfieborgs

län d. 7/8 1855), jfr. sid. 76.

1 ansvar å uteblifven ledamot i in-

skrifningsrevision (K. F. d.

16/i

1886).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen öfver arméns pensionskassa.

3 skyldighet att erlägga pensions-

afgift [Regi. för arméns pensions­

kassa d. 26/2 1904, för arméns

änke- och pupillkassa].

1 rätt till pension.

1 återbärande af viss del utaf upp­

buren fyllnadspension.

Vissa militära myndigheter.

8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran,

skaffa antaglig rekryt, fällande

till vite för underlåtenhet häraf),

[K.K. ang. generalmönstringarna

vid arméns regementen och kårer

d. V* 1887; K. Br. d. u/s 1684

(2 st.), d. 16/« 1692; rotekon-

trakten].

1

ersättning för en störtad nummer­

häst [öfverlämnadt till Arméför­

valtningen (Arméförvaltningens

Kung. d. u/7 1885, d. 28/iä 1888,

d. 8/

t

1891 och d. 21/u 1899)].

2 remontering (anmärkning mot för

rusthåll inköpt remont).

1 underhåll från Vadstena krigs-

manshuskassa (K. Br. d. 6/s 1881

och Arméförvaltningens Kung.

d. 14/« 1881 ang. förändring i be­

stämmelserna om underhåll från

kassan).

1 pensionsafgift.

Bill. till liiksd. Prot. 1009.

1 Sami. 1 Afd. 5 Ilåft.

10

L. 74

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

^mål

18 indelt soldats rätt till afsked (K.

K. d. V* 1887, K. K. d. »/« 1905).

1 yrkande af icke vapenföra, hem-

förlofvade värnpliktige att ut­

bekomma penningbidrag (öfver-

lämnadt till arméförvaltningen).

1 ordningen i arrest (Tjänstgörings-

regl. för armén, Del I, Kap. X).

Målens beskaffenhet.

Andra.

1 felaktighet vid val af ledamot i

direktion öfver knektelegomedels-

kassa.

Sj öförsvarsdepartementet.

1899—1906.

Marinförvaltningen.

18 aflöningsförmåner (i ett fall bevil- 2 befordran,

j ades inkvarteringsbidrag utöfver

gällande föreskrifter, i ett fall

tillika ansökan om gratifikation

eller löneförbättring).

5 rese- och traktamentsersättning.

2 skyldighet att erlägga eller sättet

för beräknande af retroaktiv

gratialafgift till flottans pen­

sionskassa.

1 rätt för f. d. sjöman att utbekom­

ma å sparbank innestående af-

löningsmedel (Regi. för flottan).

1 marinförvaltningens åtgärd att till

E

kollet anteckna sitt ogil-

af från officer inkommen

rapport.

75

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

*

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Lotsstyr elsen.

3 aflöningsförmåner.

1 beslut om partiell återbäring af

lotsafgift (hänvisadt till domstol).

1 beräkning af ränta å retroaktiv

gratialafgift till flottans pen­

sionskassa.

6 befordran (i ett fall vägran att

antaga extra lots till ordinarie

S

å, grund af klent färgsinne).

stånda, till utförande af kajbygg­

nad i Angermanälfven, anläggan­

de eller användande af brygga.

1 ang. skenet från två fiskefyrar.

1 villkor för användande af lotsplats

tilldelade lotskuttrar. (Tjänst-

göringsregl. för lotsverket d. 15/s

1881; K. F. ang. lotsverket d.15/a

1881).

Kammarkollegium.

1 roteringsskyldighet.

1 ersättning åt ägare af lotshemman

för lotsningsprestationer utöfver

värdet af lotshemmansfriheterna

(K. F. d. 9/7 1862 ang. lotshem­

man m. m.)

1 löneförmåner åt lots från lotshem­

man (K. F. d. 9/7 1862; Tjänst-

göringsregl. för lotsverket).

Kammarrätten.

22

anmärkningsmål (i 4 fall eftergift,

i 2 ansökan därom afslagen).

Generaltullstyrelsen.

skeppsmätning (rätta dräktigheten,

skyldighet till ommätning).

ersättning för obehörigt förfarande

vid mätning (hänvisadt till dom­

stol).

Konungens Befallningshafvande.

75 värn pliktsböter (i 8 fall var med

besvären förenad ansökan om be­

frielse från fredsöfning).

S.

76

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

8

1

Målens beskaffenhet.

syn å rotetorp.

rätt för innehafvaren af båtsmans-

torp till byggnadsvirke och ved­

brand.

3 vakanssättning.

1 restitution af vakansafgifter (öfver-

lämnadt till Kammarrätten).

1 disposition af roteringskassa (In­

struktionen för uddemantalskas-

sorna i Gräfleborgs län d. 7/s 1855),

jfr sid. 73.

1 understöd åt värnpliktig för extra

tjänstgöring utöfver lagstadgad

tj änstgöringstid (återförvisadt).

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktionen för K. flottans pensionskassa.

11 pensionsrätt (K. K. d.

s/it

1904;

Regi. för pensionering af flottans

gemenskap d. 31/io 1879).

5 pensionsafgift.

1 skyldighet att ingå såsom delägare

i kassan.

Direktion för navigationsskola.

1 aflöningsförmåner.

C.

Civildep artementet.

1899—1906.

Generalpoststyrelsen.

2

aflöningsförmåner.

9 disciplinäråtgärd (i ett fall åter­

kallelse af förordnande för viss

tid).

1 reseersättning.

1 återbekommande af böter för kors-

bandsmissbruk.

19 befordran, tillsättning af tjänst.

1 pröfning af entreprenadanbud.

1 tillstånd att efter uppnådd pen­

sionsålder kvarstå i tjänsten.

1 skyldighet att under tjänstledighet

afstå viss del af lönen.

7? C.

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

A^f

Målens beskaffenhet.

,

2 uteslutande ur tidningsregistret,

intagande i tidningstaxan och

befordran såsom tidningskorsband

(K. F. d. "/» 1904).

1 rätt att utbekomma postförsändel­

ser med viss ofullständig adress.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

2 aflöningsförmåner.

1 disciplin ärm ål.

Telegrafstyrelsen.

5 befordran.

1 sökt utsträckning ai tjänstgörings­

tiden vid telefonstation.

1 inregistrering af telegramadress

(Regi. för telegrambefordringen i

riket d. 8/4 1904, § 11).

J ärnväg sstyr elsen.

7 aflöningsförmåner.

16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsätt­

ning).

1 restitution af biljettlösen.

1

afsked med pension (i förtid).

21 befordran (i ett fall tolkning af

aftal om viss personals öfver-

tagande vid inköp af enskild

järnväg).

2 pröfning af leveransanbud.

1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägs­

styrelsen påyrkats någon rätt,

endast gjorts framställning om

visst medgifvande för framtiden).

1 tillstånd att försälja vissa biljetter

för statsbanorna.

1 giltighetsområde för länsmans fri­

biljett å statens järnvägar (tolk­

ning af K. Er.).

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

1 rätt för enskild järnväg att an­

ordna ny hållplats (därjämte an­

sökan).

1 tåghastighet vid passerandet af en

växel.

C. 78

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

17 rese- och traktamentsersättning o. d.

2 ersättning för utförande af eller

biträde vid rättsmedicinsk obduk­

tion (K. Stadg.d.29/i

1886, §§ 4,13).

1 ersättning för biträde vid värde­

ring i anledning af jordbyte (§ 5

i K. K. ang. nämndemäns rätt

till ersättning för extra förrätt­

ningar in. m. d. 30/i2 1863).

1

förbud att t. v. utöfva barnmorske-

yrket (Regi. för barnmorskor 28/n

1856, § 9).

2 lasarettsläkare meddeladt förstän­

digande, debitering af medicin

(disciplinärmål).

1 ersättning för kreatur, som ned-

slaktats på grund af smittosam

sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,

K.

F.

d. 23/s> 1887), jfr sid. 83,

98, 102.

1 ifrågasatt rätt till pension för sjuk­

sköterska.

befordran.

1 entledigande af t. v. förordnad

lasarettssyssloman.

1 fråga huruvida brunnsläkare skulle

för viss plats förordnas.

1 vägrad fastställelse af utaf stads­

fullmäktige antagen instruktion

för stadsläkare.

3 pröfning af leverans 1. entreprenad­

anbud.

1 rätt till inledande af vatten från

hospitals vattenledning i enskild

byggnad.

1 beräkning af semestertid (får under

ett år icke använd semester till­

godoräknas under det följande?).

1 anmälan mot läkare för utfärdande

af intyg att klaganden vore sin­

nessjuk.

1 tjänsteårsberäkning för extra pro­

vinsialläkare (fråga huruvida för

läkare antagen arfvodestaxa, stri­

dande mot Läkartaxan d. 31/io

1890, utgjord® hinder för tjänste­

årsberäkning).

Medicinalstyrelsen.

19

Itiks för säkrings anstalten.

1 inträde såsom delägare i barnmor-

4 befordran.

skornas pensionsanstalt (Reglem.

4 utbetalning af lifränta, ersättning

d. 31/i

2

1904).

för skada till följd af olycksfall

i arbete (Lag d. 5/

t

1901).

Försäkring sinspektionen.

1 befordran.

1 lifförsäkringsbolags redovisning af

försäkringsfond (§§ 120—125 af

Lag om försäkringsrörelse d. 24/i

1903).

1 skyldighet för brandstodsförening

att vara underkastad bestäm-

79

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

^tnål^

Målens beskaffenhet.

melserna i Lag om försäkrings­

rörelse d. 24/7 1903 (besvären åter­

kallade).

.1 vidtagande af vissa åtgärder i af­

seende å livförsäkringsbolags rä­

kenskaper och förvaltning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kammarrätten.

110 anmärkningsmål (i 28 beviljades

eftergift).

2 afskrifning af en postverkets ford­

ran.

2 debitering af utskylder (Bev.:F. O.,

kommun allagarna)-

1 debitering af grundskatt för ett bo­

ställe.

Statskontoret.

5 aflöningsförmåner (inkl. dyrtidstill-

lägg). .

2 reseersättning o. d.

Kammarkollegium.

76 vägmål (om egenskapen af allmän

väg, anläggning eller omläggning

af väg, vägdelning, inkomst- och

utgiftsstat för vägkassa, statsbi­

drag, vägskatt, grindmåi V11899

—S1/s 1900) jfr sid. 83, 98, 101.

9 flottningsmål (K. F. d. 81/is 1880) jfr

sid. 82, 98 f., 101.

3 inrättande af allmän farled; förbud

mot eller stadgande af villkor

för begagnande vintertiden af

dylik; åtgärder till förbättrande

af viss allmän farled (K. F. d.

31/i2 1880).

1 inrättande af skjutsstation (K.

Stadg. d. 3V6 1878).

2 fastställelse af afsöndring (Lag d.

27/e 1896).

2 förordnande af fjärdingsman, be­

stridande af fjärdingsmannabe

fattning (Lag. d. 29/9 1899).

80

Antal

mål.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Kommerskollegium.

1 dyrtidstillägg.

1 rätt till erhållande af styrmans-

1 ändring af fartygs namn.

bref (K. F. d. **/n 1878).

1

ntmålsläggning (hänvisadt till

domstol).

Patent- och Registreringsverket.

38 vägradt patent.

1 befordran.

2

registrering af aktiebolag.

1

»

» järnvägsaktiebolag.

Landtmäteristyrelsen

(1899—S1/* 1900).

1 befordran.

Domänstyrelsen.

1 länsmans rätt till boställes virkes-

afkastning (K. F. d. 26/i 1894,

§§ 20, 26).

Landsting.

2 rätt till afsägelse af uppdrag att

vara ledamot af lasarettsdirektion,

val af ledamot i dylik direktion

(Lasarettsstadg. d. 18/10 1901).

2 beslut om anslag (fråga huruvida

landstinget öfverskridit sin befo­

genhet).

2 tecknande af aktier i järnvägs­

aktiebolag (fråga om landstingets

befogenhet och om beslutet fattats

med erforderlig majoritet).

1 länslasaretts förändring till sjuk­

stuga.

Direktion för pensionsinrättning.

2 rätt till pension, afkortning af

pension.

81

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Konungens Befallningshafvande.

431 kommunala besvärsmål (inkl. val).

216 byggnadsmål [äfven mål, i hvilka

meddelats eller vägrats tillstånd

till visst byggnadsföretag eller

ock gifvits föreläggande (vid vite)

att vidtaga eller borttaga viss

anordning eller förbud mot fort­

sättning af visst byggnadsarbete;

jämväl inräknade 1 mål om för­

farande vid tomtmätning samt

12 mål om skyldighet att sten­

sätta gata, för samhälle att ut­

lägga gata, skyldighet att be­

kosta gatuläggning, gaturenhåll­

ning eller gatuunderhåll, befogen­

het för magistrat att meddela

föreskrifter rörande omläggning

af gata, skyldighet för enskild

att utlägga trottoar till viss

bredd, att utlägga trottoar och

rännsten utanför tomt] (Bygg­

nadsstadgan; vederbörande bygg­

nadsordning).

4 skyldighet att fullgöra vid brand­

syn meddelade föreskrifter, viss

inrättnings förklarande för eld­

farlig (2).

53 förbud eller tillåtelse enligt Hälso­

vårdsstadgan.

12 förelägganden enligt hälsovårds­

stadgan (t. ex. att utrymma bo­

stadslägenhet, anordna skilda led­

ningar från afloppsrör och vatten-

klosetter, tömma och rengöra

drankgraf, vidtaga vissa anord­

ningar inom slaktbod, borttaga

vissa anordningar invid bageri,

vidtaga åtgärder till förekom­

mande af vattendrags förorenande

genom spillvatten eller af andra

sanitära olägenheter, att inrätta

flera afträden i gård, föreläggande

Bill. till lliksd. Prot. 1909. 1 Sami.

40 befordran, förordnande, tillsättning

af tjänst.

79 fastställelse å menighets beslut

o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda

hälsovårdsstadgar, byggnadsord­

ning, brandordning, tomtindel­

ning, tomtreglering, matvaru-

stadga, lappby ordning, reglemente

för drätselkammare, sökt faststäl­

lelse å indelning af sockenvägar

(afvisadt), villkor för järnvägs­

spårs nedläggande i gata, ren-

hållningsstadga, hamnordning,

reglemente för auktionskam­

mare, stadga för elektriska led­

ningar, reglemente för tingshus­

nämnd, reglemente för erhål­

lande af vatten från stads vatten­

verk, bestämmelser rörande tri-

kinundersökning, taxa å afgifter

för plats till salustånd, sökt vites­

förbud mot försäljning af krams­

fågel, pensionering af tjänsteman,

underhåll af bro, regleringsplan'

(i flera fall äfven kommunala be­

svärsmål).]

28 tillämpning å visst område af ord-

ningsstadgan för rikets städer

eller därmed jämförlig stadga

(tillika underställning).

123 koncession 1. (vites)förbud, medde­

lande af ordningsföreskrifter o. dyl.

(t. ex. beviljande af torgdag, rätt

till utskänkning, förbud mot malt-

drycksförsäljning, förbud mot

skjutning, tillstånd till lotteri,

anläggning af bergbana, pantlå-

neri, stenfiske i Öresund, sill­

fiske med not, upplag af eller

handel med sprängämnen eller

eldfarliga oljor, fridlysning af

visst område, utförande af mu-

1 Afd. 5 Häft.

11

C.

82

Antal

mål.

49

31

14

22

7

2

11

7

7

4

2

1

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

för kommun att skaffa lokal för

vård af difterisjuka personer),

debitering eller utmätning af ut-

skylder, restitution af kommu-

nalutskylder.

rese- och traktamentsersättning.

disciplinärmål.

aflöningsförmåner (däraf i tre fall

ersättning för extra förrättning;

ersättning för upprättande af

vägtalslängd; ersättning såsom

ledamot i särskild nämnd enligt

Lag d. 24/

b

1895 ang. anskaffande

af hästar och fordon för krigs­

maktens behof; 1 mål ang. skyl­

dighet för stad att lämna bostad

eller hushyra åt viss lärare hän-

visadt till domstol),

ersättning till kronofogdar och

länsmän för telefonafgifter (K. K.

d. 17/« 1904 ang. ersättning åt

kronofogdar och länsmän för

vissa utgifter äfvensom för tele­

fonafgifter).

flottningsmål (1899). Jfr sid. 79,

98, 101.

sökt handräckning för försörjnings-

pliktigs inställande eller hem-

förskaffande, för utbekommande

af böter (laga förfall), till verk­

ställighet af stadsfullmäktiges

beslut rörande arbetsinrättning,

för en persons inställande å ar­

betsinrättning.

införande i handels- eller förenings-

registret.

statsbidrag till vägundersökningar

(3), till sjukkassa (4).

skyldighet till vaccinering (Regi.

för skyddskoppympningen i riket

d.

29/9

1853).

restitution af böter,

afvittring (besvären återkallade).

Jfr sid. 102.

"ål

Målens beskaffenhet.

sik å vinstugor 1. gårdar i stad,

cirkusföreställning, fastställelse

af föreningsstadgar, förbud för

ångfartyg att anlöpa vissa bryg­

gor, elektriska anläggningar, as­

faltkokning, flyttning af drosk-

station, positivspelning, ångbåts­

trafik vintertiden, biljard, spräng­

ning, väganordning eller säker­

hetsanordningar vid järnvägs­

station, vitesförbud för ölut­

kör are, tillstånd att upplåta lokal

för danstillställningar, förbud mot

danstillställning, tillåtelse till

skj utbana, platsanskaflningsbyrå,

tiden för öppenhållande af ser-

veringslokal, vitesförbud mot

kvarstannande å utskänknings-

lokal, tillåtelse att idka bygg­

nadsverksamhet, att afstånga en­

skild bro, att vara automobil-

förare, att med automobil befara

vissa vägar eller frakta varor å

allmän landsväg, upplag af trä­

varor å tomt, tillstånd för lapp­

man att inflytta till viss by med

sina renar, förbud att intaga till­

fällig försäljningsplats å torg i

stad, rätt för utvandraragent att

använda viss person som ombud,

sökt tillstånd för järnväg att

omlägga en väg (bifall skulle i

detta fall vålla ändring i stads­

plan), sökt förbud mot fortsät­

tande af gatuarbete, af K. B.

meddelade föreskrifter i anled­

ning af utbruten epidemisk sjuk­

dom; rör. ordningen å utskänk-

ningsställe i stad m. fl. orter).

2 disposition af stadsjord, jordbyte

mellan stad och enskild person.

13 skyldighet till tjänstgöring eller

åtgärds vidtagande för magistrat,

kronofogde, länsman, Härads-

83 C.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

1

ersättning för kreatur, nedslaktadt

i anledning af smittosam sjuk­

dom (K. F. d. 15/n> 1897, K. F.

d. a3/9 1887, Art. III) jfr sid. 78,

98, 102.

4 skyldighet för kommun att om­

händertaga sinnessjuk person,

skyldighet att intagas å fattig­

gård.

11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till

Kam.koll., 2 ang. ändring i plan

för allmän väg.)

Jfr sid. 79, 98, 101.

2

skyldighet för viss person att er­

sätta utfördt väglagningsarbete

(B. B. 25. So. 11).

1 återbäring af provision för debite­

ring, indrifning och redovisning

af brandstodsmedel (K. K. d.22/io

1886, § 6).

1 klagan af medellös person öfver

honom debiterade kostnader för

delgifvande af stämning.

1 val af ombudsman hos brandstods­

bolag (afvisadt).

'Pff

Målens beskaffenhet.

skrifvare, fjärdingsman, kommu-

nalstämmoordförande, klockare,

hamnstyrelse, skyldighet att de­

bitera och uppbära vissa brand-

stodsafgifter.

1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter

om ersättning i visst fall åt ut-

öfvare af fältskärsyrket å viss ort.

1 beloppet af uppbördssäkerhet.

1 utskrifning från sinnessjukanstalt.

1 föreläggande att från hamn bort­

skaffa ett skeppsvrak (Landsh.-

instr.).

9 godkännande af offentlig samlings­

lokal, antal platser i dylik, förbud

mot teaters upplåtande för all­

mänheten (Ö.St.-Ämb:s Kung. d.

29/

b

1888).

2 byggnadsnämnds befogenhet att

besluta anmälan till åtal eller

genom allmän åklagare anhängig­

göra talan om borttagande af

viss inredning.

1

återbekommande af vittneslön m. m.

(enligt hofrätts beslut skulle

statsverket vidkännas kostna­

derna för vittnesersättningarna.

K. B. tillerkände klaganden en­

dast visst, hos K. B. deponeradt

belopp).

2

sökt åläggande att åtala viss per­

son, anställande af åtal mot

tjänsteman.

5 ordningen för fiske.

1 sökt inställande af laga skifte (på

grund af förment fäaktighet).

1 landtmätares skiljande från förord­

nande på grund af jäf.

2

häktads (häktads konkursbos) rätt

att utfå penningar, tagna i förvar

vid häktningen.

7 vägran af K. B., polismyndighet,

drätselkammare, kommunalstäm-

moordförande, revisor för gransk-

C.

84

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

ning af kommunalstämmas räken­

skaper eller kommitté för af­

gifvande af förslag ang. regle­

ring af municipalsamhälle att

tillhandahålla vissa handlingar.

2 anbringande af grindar vid kors­

ning mellan järnväg och väg,

borttagande af landsvägsgrindar

vid korsning med järnväg (och

ersättande med grindar utan be­

vakning).

1 införande i länskungörelser af cir­

kulär från bergmästare.

1 bostadsförhållandena i viss stad

(målet desert; K.B:s öfverklagade

resolution och de af K. B. i målet

pröfvade handlingar ej bilagda

besvärsskriften).

1 behörighet att meddela förordnande

för af köpings kommunalnämnd

såsom polisbetjänte anställda

personer.

1 af drätselkammare enskild person

lämnadt tillstånd att å stadens

torg för viss tid uppföra en ba­

rack.

1 förständigande att till Ö.St.-Ämb.

redovisa vissa penningmedel(§143

Utsökningslagen).

1 skyldighet att anhängiggöra talan

om expropriation för en järnvägs­

anläggning (§ 24 i K. JF. d. 24/4

1866).

1 framställning af trafikanter vid

enskild järnväg om upphäfvande

af en utaf järnvägens trafikchef

utfärdad tjänsteorder.

1 magistrats beslut att konstitutorial

(ej fullmakt) skulle å viss be­

fattning utfärdas.

1 giltigheten af träffad förlikning i

jordatvist.

2

åläggande för järnvägsaktiebolag

att vidtaga åtgärder till skyd-

85

C.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

dande af älfs stränder vid färj-

ställe; anläggande af en järn­

vägsbro öfver Göta älf.

1 sökt föreläggande för järnväg att

vidtaga åtgärder till förekom­

mande åt binder i trafiken å väg-

ocb gatuöfvergång invid bangård

(K. JB. ansåg sig obehörig).

1 utseende af skiljeman i tvist om

brandskadeersättning (återför-

visadt för meddelande af ny be­

svärshänvisning).

10 mål hänvisade till domstol, resp.

afvisade.

Finansdepartementet.

1890—1906.

F.

Generalpoststyrelsen

(1899).

1 förening af tjänster.

Telegrafstyrelsen

(1899).

1 befordran.

Kammarkollegium.

28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist

mellan enskilda om åborätt, på­

stående om åboledighet, anta­

gande af åbo å krononybygge;

2 mål hänvisade till domstol (K.

Förbi. d. 7/7 1752; K. Br. d. 24/io

1782; K. Br. d. 5/s> 1808; Kam.

1 befordran (förordnande).

F 86

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

31 skatteomföring af krön onybygge

(K. Br. d. «/# 1817 m. fl.).

6 skatteköp (K. K. d. 15/i2 1848;

K. Cirk. d. 19/s 1870).

19 jordeboksmål.

2 fastställelse af markegångspris.

1 restitution af penningafraa (fråga

huruvida viss afgäld utgör grund­

skatt eller arrende).

1 fördelning till återbetalning af lån

ur odlingslånefonden (återför-

visadt till K. B.). (K. Br. d.

87/6 1898.) _

1 fråga om vissa lägenheters jord­

natur.

1 skyldighet att till statsverket ut­

göra ränta och lösen för krono­

tionde af vissa delar af förut­

varande hospitalshemman.

1 inlösen för statsverkets räkning

af kronotionde.

1 ersättning af statsmedel för utbe­

tald frälseränta af vissa hem-

mansdelar (K. K. d. 8/s 1888).

1 skattläggning af lägenheter å

grufskog (K. Br. d. 19/a 1828).

Statskontoret.

1 anmärkningsprovision å stämpel­

medel.

1 befordran.

1 aktoratsprovision i balansmål.

2 pröfning af säkerhet för lån

ur

manufaktursförlagsfonden.

1 restitution af för mycket erlagd

stämpelafgift.

1 utbekommande af begrafnings-

hjälp.

1 utbetalning mot viss säkerhet af

lån från fonden för rederinärin­

gens befrämjande.

Kommersko llegium.

5 grufmål (vägrad matsedel; mat­

sedel å sönad grufva; utmåls-

läggning).

3 befordringsmål (inkl. förordnande).

3 flyttning af marknad (Landshöfd.-

instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/6

1841 och Kommerskoll. Kung.

d.

28/e s. å.; K. Br. d. “/« 1788).

2 registrering af fart; P 1

af fartygs namn

1891).

l

4 hvilostånd och villkoren därför.

87 F,

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

2009

25

§1

35

6

5

1

1

1

4

118

42

1

1

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 af bergmästare föreskrifven åtgärd

betr. ordningen för grufdrift.

Kammarrätten.

beskattningsmål.

taxering till afgift för brännvins-

försäljning.

mantalskrifningsmål.

anmärkningsmål,

afkortnings- eller afskrifningsmål.

restitution af erlagdt skattebelopp

(3, däraf 2 ang. för mycket er-

lagd grundskatt), stämpelafgift

eller penningafrad.

debitering af annuitet å ett od­

lingslån.

stämpelförsäljare debiterad ränta

å icke i laga tid redovisade

stämpelmedel,

aktoratsarfvode.

mål, hänvisade till domstol eller

af Kammarrätten rätteligen af-

visade.

Generaltullstyrelsen.

tullbehandling.

vägrad restitution af tull vid åter-

utförsel eller vägrad tullfri åter-

införsel, återbetalning af tull.

restitution af böter enligt tull­

stadgan.

aflöningsförmåner.

6 befordringsmål (inkl. förordnande).

1 förstärkt tullbevakning vid på kla­

gandens bekostnad anordnad tull­

station.

1 tillstånd för fartyg att från utrikes

ort direkt ingå till viss lastage­

plats.

1

abandonnerande för tullen af ska-

dadt nederlagsgods.

2

utbekommande af auktionsmedel

för bärgadt gods, ersättning för

varor, sålda å tullauktion.

1 ersättning för gods, som genom

tullbetjänings förvållande för­

farits.

1 utländsk konsuls klagan öfver att

tulluppsyningsman i hans ställe

utfärdat sundhetspass.

F. 88

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Patent- och Begistreringsverhet.

195 vägradt patent.

5 ansökan om patent förklarad för­

fallen.

1 förlängning af tiden för uppfinnings

bringande till verkställighet inom

riket.

**

12. registrering af aktiebolag 1. upp­

gift ang. aktiebolag.

4 registrering af mönster och mo­

deller.

Domänstyrelsen

(1899).

5 reseersättning.

1 kronoarrendators anspråk på ersätt­

ning för minskad virkesafkast-

ning (hänvisadt till domstol).

Konungens Befallningshafvande.

2 fördelning af brännvinsmedel.

2 restitution af tillverkningsskatt för

brännvin, som exporteras (K. K.

d. 8/i2 1882).

8 arfvode till kontrollör vid malt-

krossning (K. F. d. 17/6 1903

§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid

denaturering af brännvin (K. F.

d. 1H/io 1890, § 14 i lydelse enligt

K. K. d. 5/s 1899), godtgörelse

till tillsyningsman vid bränn-

vinsnederlag för på nederlaget

upplagd brännvinskvantitet (K.

Stadg. d. 23/s 1887), restitution

af kontrollkostnader, fråga huru­

vida brännvinskontrollörs arf­

vode tillkomme hans konkursbo

(hänvisadt till domstol).

26 registrering af förening för eko­

nomisk verksamhet, handels-

anmälan.

262 försäljning af spirituösa, vin och

maltdrycker (tillstånd till dylik

försäljning, antagande af anbud

å brännvinsförsäljning, inrät­

tande eller öfverlåtande af för­

sälj ningsrättighet, inskränkning

eller utsträckning i tiden för

utöfning af försäljningsrättighet,

förbud mot utöfning af försälj­

ningsrättighet, ordnande af ut-

skänkningsrörelse i stad, öfver­

flyttning af utskänkning till an­

nan lokal, fördelning af gemen­

sam rätt till minuthandel och

utskänkning, ifrågasatt privile­

gium å brännvinsförsäljnings-

rätt; vägrad ansvarsfrihet för

styrelse för spritbolag, anmärk­

ning mot spritbolags förvaltning,

åläggande för styrelse för dylikt

bolag att redovisa visst af sty-

89 F.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

2 aflöningsförmåner, däraf ett mål

ang. skyldighet för stadskassör

att återbära af honom innehållen

ersättning för provision å bränn-

vinsförsäljningsmedel (hänvisadt

till domstol).

13 rese- och traktamentsersättning.

9 val af ledamöter i bevillningsbe-

redning eller taxeringsnämnd, af

ombud för markegångssättning,

af sjömanshusdirektion, af leda­

möter i styrelsen för sparbank

och funktionärer inom styrelsen.

7 restitution af konsul atafgifter, af

afgift för rätt att i Sverige idka

handel.

2 taxering och utmätning för oguldna

kommunalutskylder, båtsmäns

debitering.

1 stämpelbeläggningåtillståndsbevis.

1 åborätt till krononybygge. Jfr sid.

85, 97.

1 allmänningsdelägares beslut röran­

de förvaltningen af allmänningen

(klaganden förmenade beslutet

vara olagligen tillkommet och

kränka hans enskilda rätt). »

Målens beskaffenhet.

relsen såsom arfvode uttaget be-

lopp).

1 tillstånd att sälja denatureradt

brännvin.

1 tillståndsbevis för maltkrossning

och tillverkning af maltdrycker.

1 förordnande af kontrollörer vid

maltdryckstillverkning.

12 tillstånd till gårdfarihandel (6),

pantlånerirörelse (5), verksamhet

såsom kommissionär för anställ­

ning åt sjöfolk.

1

sökt ändring af firma för folkbank

och förklarande att sparbanks­

lagen vore å densamma tillämplig.

31 sparbanksmål [fastställelse af reg­

lemente för sparbank, disposition

af öfverskottsmedel eller reserv­

fond, anmärkning mot sparbanks

förvaltning, sparbankskontors

flyttning, beviljande af pension

åt tjänsteman (2)1. (Lag. d.

2ah

1892, §§ 3,

15, 21).

4 fastställelse af stadgar för förening

och dess understödsfond, regle­

mente för kassa, ändring af stad­

gar för lotteri.

2 behörighet att föra befäl å passa­

gerareångfartyg, återkallelse af

meddeladt tillstånd att å dylikt

fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n

1878 i lydelse enligt K. F. d.6/8

1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och

d. 7/n 1890). _

2 indelning i bevillningsberednings-

distrikt.

1 framställning om entledigande af

ordförande i bevillningsbered-

ning.

1 rätt för änka att taga del af hennes

aflidne mans själfdeklaration.

1 återställande af borgen för stäm­

peluppbörd.

Bill. till Piksd. Prat. 1.909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

12

F. 90

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

2 flyttning af marknad, ändrad be­

nämning å marknad (hänvisade

till Kommerskoll.).

2 utsyning af skog å f. d. bergsall-

männing (1899).

1 föreskrifter af inspektör öfver elek­

trisk anläggning (fråga huruvida

rätt till besvär öfver beslutet

vore medgifven).

1 utseende af skilj oman.

1 sökt tillstånd att bibehålla nytt-

j anderätten till en lägenhet under

indraget boställe.

1 utbekommande af viss del af köpe­

skilling för exekutivt försåld

fastighet.

1 vägran att mot lösen utlämna ut­

drag af protokoll från utskänk-

ningsaktiebolags sammanträde.

4 utbekommande af jordägares andel

i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf

1 hänvisadt till domstol), rätt att

i stället för fullgörande af arbets-

skyldighet erlägga afgift för ut­

mål; återbekommande af enligt

§ 41 Grufvestadgan erlagda af-

, gifter för vissa grufvor (beroende

af tvist vid domstol).

1 kr'

1 '

råk att lyfta

1 förbud mot ändring af å kommu­

nalstämma beslutad sträckning

af väg.

1 klagan öfver magistrats beslut att

utlysa extra bolagsstämma för

aktiebolag (ej upptaget till pröf­

ning).

1 utbekommande af medel, innestå-

ende å postsparbanksbok.

,--------- • ‘

i

expr opriationsm edei.

Postsparbanlcsstyrelsen.

9

91 F.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Direktion för pensionsanstalt.

17 rätt till pension (civilstatens pen-

sionsinrättning, handelsflottans

pensionsanstalt).

1 beräkning af afgift för bibehållande

af delaktighet i civilstatens änke-

'

och pupillfond.

1 rätt att utan erläggande af vidare

afgifter kvarstå såsom delägare

i civilstatens pensionsinrättnings

änke- och pupillfond.

1 utbetalning af, enligt klagandens

förmenande, förfallna pensions­

belopp från K. teatrarnas pen-

sionsmrättning.

Ecklesiastikdepartementet.

E.

1899—1906.

Medicinalstyrelsen.

2

reseersättning.

1 befordran.

1 klagan af badorts ägare att viss

person af medicinalstyrelsen för­

ordnats till läkare och ej till

intendent vid badorten.

Kammarkollegium.

68 kommunala besvärsmål (byggnads­

frågor, debitering för byggnad,

skolväsen, aflöningsförmåner).

64 löneförmåner för församlings präs­

terskap, kyrkobetjäning eller

skollärare, skyldighet att bidraga

till prästerskaps eller kyrkobe-

tjänings aflöning, debitering af

dylikt bidrag.

5 afsöndring från boställe.

1

framställning af kyrkoherde rö­

rande upplåtande på viss tid af

mark från ett honom på lön an­

slaget boställe till byggnads­

tomter (återförvisadt).

2

af K. B. o. domkapitel församling

gifvet föreläggande att uppföra

skolhus.

f

E. 92

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 afhysande från kyrkostad (af Kam. -

kolf. rätteligen afvisadt).

1 optionsrätt till arrende af en kyrko-

lägenhet.

1 afgäldsbelopp för afsöndradt om­

råde.

1 fastställelse å församlings beslut

om afgäld till kyrka för ett

kyrkan tillhörigt, af kyrkoherden

disponeradt gatuhus.

3 sättet och villkoren för utarren­

dering af ett klaganden på lön

anslaget mensalhemman (K. Br.

d. 12/ii 1858, d. 1862); an­

tagande af arrendeanbud å stom­

hemman, arrendebelopp å ett till

klag. utarrenderadt område.

1 församlings skyldighet att till

domkapitlet redovisa vissa präst­

lönemedel.

1 lagligheten af verkställd ekono­

misk besiktning å kapellpredi-

kantsboställe.

Statskontoret.

1 statsbidrag till underhåll af van-

artade och i sedligt afseende för­

summade barn.

10 aflöningsförmåner.

1 reseersättning.

1 vägran att utanordna af Konungen

beviljadt understöd till föreläs-

ningsförening (enär stadgade vill­

kor icke ansågos uppfyllda).

Kammarrätten.

164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).

5 debitering af utskylder till kyrka

och prästerskap.

2

skyldighet för församling att redo­

visa medel för expropriation af

jord från kyrkoherdeboställe, för

patronus att redovisa för kyrko­

tionde.

1 afskrifningsmål.

1 afkortningsmål.

93 E.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Domänstyrelsen.

2 redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogs-

skogslikvidmedel.

afkastning.

1

hushållningsplan för kyrkohem­

man.

Konungens befallningshafvande.

102 kommunala besvärsmål (däraf 14

öfverlämnade till Kam.-koll., 6

af K. B. rätteligen afvisade,

1 återförvisadt).

218 statsbidrag till folkskoleväsendet

(i 53 fall dispens).

2 statsbidrag till kommunalbibliotek,

till vanartade eller i sedligt af­

seende försummade barns upp­

fostran (K. K. d. 10/6 1904).

71 förändring af släktnamn (K. F. d.

5/i2 1901).

32 aflöningsförmåner (6 öfverlämnade

till Kam.-koll., 11 till Stats­

kontoret, 1 bänvisadt till dom­

stol).

18 reseersättning (4 mål öfverlämnade

till Statskontoret, 1 hänvisadt

till domstol).

1 ersättning för kostnader vid hand­

lingars öfversändande till lands­

arkiv (K. K. d. 22/s 1899, § 15,

K. Br. d. 24/

b

1901).

31 (skol-)barns skiljande från hemmet.

7 fattigvårdsmål.

8

kyrkoskrifningsort, skyldighet att

aflämna flyttningsbetyg (K. F.

ang. kyrkoböckers förande d. 6/8

1894).

5 handräckning för inställande inför

kyrkoråd och för uttagande af

böter och viten, ålagda af kyrko­

råd för underlåtenhet att hör­

samma kallelse, för fattighjons

öfversändande till Norge (1).

tillämpning å visst område af

hälsovårdsstadgans föreskrifter

rörande stad.

fastställelse af särskilda ordnings-

stadgar, renhållningsstadga, reg­

lemente för välgörenhetsstiftelse.

föreläggande för kyrkostämmas

ordförande att afgifva statistisk

redogörelse öfver församlingens

räkenskaper

köpeanbud å del af område, som

jämlikt Kungl. Maj:ts medgif­

vande finge, fördeladt i tomter

frånsäljas boställe,

skolråds förbud för folkskollärare

att låta två småskolebarn under­

visas i folkskolan (afvisadt af

K. B.).

understöd från en donationsfond

(afvisadt af K. B.).

E. 94

Antal

mål.

6

1

2

1

1

3

1

1

98

45

1

1

6

11

8

9

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

förbud och tillstånd enligt Hälso­

vårdsstadgan (1899).

vägran att taga befattning med

församlings begäran om anstånd

med uppförande af skolhus,

föreläggande för patronus att redo­

visa för kyrkans inkomster (K.

Cirk. d. 19/i2 1902).

föreläggande för församling att

vidtaga vissa åtgärder till be­

tryggande af kyrkans bestånd,

gäldande med statsmedel af läkares

sjukresa (Läkareinstruktionen d.

31/io

1890, Medicinalstyrelsens

Cirk. d. "/a 1896).

påförande af afgift till präster­

skapets aflöning (däraf 2 öfver-

lämnade till Kam.-koll.).

sökt åläggande för utmätningsman

att uttaga vissa utskylder (af-

visadt).

utmätning för uttagande af kyrko­

tionde och landskyld (hänvisadt

till domstol).

Ecklesiastikt konsistorium eller biskop.

kommunala besvärsmål (val m. m.).

82

disciplinärmål (äfven varning),

kyrkotuktsmål.

församling af domkapitel meddeladt

föreläggande att afskeda lära­

rinna på grund af otillbörligt

förhållande (Folkskolestadgan §

23 mom. 1, § 18 mom.

a).

afskedande af vaktmästare (Eforus). 207

aflöningsförmåner (i 1 mål dom­

kapitlet obehörigt; 1 mål öfver-

lämnadt till Statskontoret),

skillnad i trolofning, utfärdande af

1

skiljebref.

lysning till äktenskap, utfärdande

af lysningsattest.

anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif-

1

ningsort.

skolväsendets ordnande (däraf 32

kommunala besvärsmål; i vissa

fall underställning hos dom­

kapitlet, i andra domkapitlet

uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan

§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;

jfr K. F. d. 21/s 1862 ang. kyrko­

stämma m.m. § 2 mom. 1—4, §46].

befordringsmål (däraf 28 ang. för­

slag och val till folkskollärare-,

klockare- eller organisttjänst;

tillika kommunala besvärsmål),

rätt för patronus att till kyrko­

herde kalla viss person (i anled­

ning af tvist om patronatsrätten

hänvisadt till domstol),

patronatsrätt (hänvisadt till dom­

stol).

95 E.

Regeringsrätten.

Statsrådet. '

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

1 sökt åläggande för församling att

fullgöra viss byggnadsskyldi gliet

å kyrkoherdeboställe.

Målens beskaffenhet.

1 åtgärder för besättande af en e. o.

prästerlig befattning.

4 stipendieutdelning.

1 folkskollärares rätt till erhållande

af afsked vid viss tidpunkt (Folk­

skolestadgan § 30).

1 återkallande af missiv för e. o.

prästman.

1 uppsägning af på obestämd tid

antagen lärarinna.

6 tjänstledighet.

11 skyldighet till tjänstgöring.

3 af församlings kyrkoråd beslutad

instruktion för församlingens

organist.

3 förständigande för kyrkoherde att

vid inventering af vissa försam-

lingskassor tillhandahålla veder­

börliga handlingar och medel,

sökt föreläggande för skolråds-

ordförande att förete viss hand­

ling, vägran att lämna vissa upp­

gifter ur kyrkobok.

1 domkapitels beslut att föreskrifva

insändande af grafkassas räken­

skaper (därjämte ansökan).

1 revision af kvrko- och skolräken-

skaper.

1 rätt för vice pastor att flytta

pastorsexpedition från en till

annan annexförsamling.

1 vägran att uppläsa kungörelse.

1 begäran om syn ådonationshemman.

1

användande af läroverks byggnads­

fond (Läroverksstadg. d. 1/n 1878,.

§ 125).

2

användande af räntemedel från

donationsfond.

1 äktenskapsjäf (G. B. 7: 3; K. F. d.

17A 1872, Lag d. «/« 1896).

1 admitterande till konfirmations­

undervisning.

1 hemställan att anskaffa ersättning

för inställda gudstjänster.

E. 96

Antal

mål.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål .

Målens beskaffenhet.

2 förening af tjänster, af skolråd

påyrkad skyldighet för folkskol­

lärare att vid afskedstagande

från folkskolläraretjänsten jämväl

frånträda därmed förenade kloc­

kare- och organistbefattningar

(Folkskolestadgan § 27, K. Stadg.

d. 4/s 1894).

Konungens Befallningshafvande och domkapitel eller biskop.

12

skolväsendets ordnande (däribland

äfven kommunala besvärsmål, 1

mål öfverlämnadt till Kam.-

koll.).

1

anställande och aflönande af pastors­

adjunkt (öfverlämnadt till Kam.-

koll.).

2 fastställelse af ritning till begraf­

ningsplats, till utvidgning af

kyrkogård (K. Br. d. 3/io 1805,

d. 18/

b

1849, Hälsovårdsstadgan

§ 12>

1 sökt befrielse från kyrkoherde­

boställes deltagande i ett dik-

ningsföretag (fråga, huruvida K.

F. d.

6/i

1849 vore tillämplig).

Universitetskanslern.

3

aflöningsförmåner.

10 befordringsmål (inkl. förordnande).

1

disciplinär bestraffning.

10 stipendietillsättning.

1

åläggande af viss tjänstgöring.

2

ifrågasatt upphäfvande af fakultets

beslut att godkänna viss examen.

1 öfverlåtelse af arrenderätten till

prebendeprästgård.

Ofverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.

2

aflöningsförmåner.

18 befordran (inkl. förslag).

1 hänvisning till visst läroverk för

undergående af mogenhetsexa­

men.

3 bedömande af lärjunges insikter

eller uppförande.

3 kommunala besvärsmål (inköp af

orgel, delning af församlingen,

anställande af en skolläkare).

1 optionsrätt till stomhemman.

97 E.

Antal

mål.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Målens beskaffenhet.

Målens beskaffenhet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11

Akademislä konsistorium eller motsvarande myndighet.

20

1

1

befordringsmål (förslag),

besparing af stipendium (Veten-

fornlämning

(Vitterhets-, historie- och antikvi­

tetsakademien).

skapsakademien).

tillstånd att rubba

Styrelse för lägre undervisningsverk.

1 aflöningsförmåner (öfverlämnadt

till statskontoret).

31 befordringsmål.

1 skyldighet för lärare till viss

tjänstgöring.

1 förständigande att icke använda

viss undervisningsmetod.

1 bestämmande af begynnelse- och

slutdagar för terminer vid vissa

skolor.

Direktion för pensionskassa.

52 pensionsrätt eller pensions belopp.

1 anspråk på viss ersättning, fram-

ställdt af vice pastor i ett pas­

torat, af hvilket prästerskapets

änke- och pupillkassa då uppbar

inkomsterna.

Kuratorerna för Hvitfeldtska stipendieinrättningen.

1 företrädesrätt till åboskap. Jfr.

sid. 85, 89.

2 rätt att bryta sten å stipendie-

hemman och villkoren därför.

1 tvist mellan åbo och stipendie­

inrättningen om bättre rätt till

expropriationsmedel (hänvisadt

till domstol).

1

Diverse myndigheter.

ersättning för utbetalning och redo­

visning af Malmö barnhusfonds

medel (K. Br. d. 4/4 1877, d. 28/2

1878).

1 befordringsmål.

1

stipendietillsättning.

9 underkännande i mogenhetsexamen.

2 underkännande i de skriftliga mo-

genhetspröfningarna.

Bill. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

13

Jo.

98

Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 11.

Jordbruksdepartementet.

V* 1900—1906.

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Medicinalstyrelsen.

4 ersättning för kreatur, nedslaktadt

på grund af smittosam sjukdom

(K. F. ang. hämmande af smitto-

samma sjukdomar bland hus­

djuren d. 9/iä 1898, §§ 39—42),

jfr sid. 78, 83, 102.

3 reseersättning (Taxa för veterinärs

tjänsteförrättning d. 19/io 1888,

§ 1 mom. 1).

Kammarkollegium.

255 vägmål (anläggning eller omlägg­

ning af allmän väg, egenskap af

allmän väg, vägdelning, under­

håll af väg, afsyning af väg,

inkomst- och utgiftsstat för väg-

kassa, skyldighet att utgöra väg­

skatt, debitering af vägskatt,

uppförande af byggnad utmed

väg, ordnande af vinterväghåll­

ning, ersättning för snöplogning,

anbringande af skyddsvärn eller

annan skyddsanordning, färj-

hållning, upphörande af skyldig­

het att erlägga bro- eller färj-

pengar vid öfverfart af viss bro

eller älf, statsbidrag, grindmål).

Jfr sid. 79, 83, 101.

72 flottningsmål (anordnande eller reg­

lering af allmän flottled, tillstånd

till flottning och villkoren därför,

lämnande eller återkallande af

tillstånd till viss anordning, sökt

1 ang. ett för längre tid sedan med-

deladt tillstånd att bygga i vat­

ten.

1 förbud mot skogsafverkning på

Gottland.

99 JO.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

handräckning för borttagande af

timmerbom och förbud mot flott­

ning, reglering af flottning, upp­

tagande af sjunket virke, afsy­

ning af flottbyggnader, åtgärder

till betryggande af samfärdseln

mellan by och fritt vatten i

flottled, inrättande af virkes-

skiljningsställe eller vidtagande

af annan anordning och kost­

naderna därför, förbud mot flott­

ning af visst virke m. m. Jfr

sid. 79, 82, 101.

25 fastställelse af jordafsöndring (K.

F.

d. «/s 1881, Lag d.

”/t

1896).

6 mantalsfördelning.

7 skjutsningsmål(skyldigbet att vara

föreståndare vid skjutsstation

eller att bestrida skjutsning, då

entreprenad ej kommit till stånd,

förändring af gästgifveri till

skjutsstation, ordnande af skjuts-

ningsskyldigbet, sammansättning

af skjutslag).

5 fördelning till återbetalning af lån

från odlingslånefonden för vat-

tenafledningsföretag (K. K. d.

13/s

1845, K. K. d.

>/u

1848).

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

Statskontoret.

2

aflöningsförmåner.

3 reseersättning.

Kammarrätten.

77 anmärkningsmål.

Domänstyrelsen.

3 reseersättning.

1 disciplinär åtgärd.

1 aflöningsförmåner.

3 ersättning för tjänsteförrättning

15 utsyning af skog, fastställelse af

nusbällningspian laarai i mai

ang. fastställelse åt busbållnings-

plan för boställe, 7 mål ang. ut­

växa på arfvode för skogsför-

plan tor boställe, 7 mai ang. ut­

syning af eller husbållningsplan

Jo. 100

Antal

mål.

1

1

24

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

rättningar d. 12/n 1875; K. K.

ang. kostnadsersättning till lands­

stats- och ecklesiastika tjänste­

män för en del resor m. m. d.

22/s 1899).

optionsrätt vid utarrendering af

kronolaxfiske (K. K. d. 10/'n 1882

§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 13/7

1887).

Antal

mål.

24/,

Målens beskaffenhet.

för skog å lappmarksbemman och

2 mål ang. utsyning af under­

måligt virke å enskilda hemmans

skogar och fastställelse af af-

verkningsberäkning för by i

Västerbottens län (K. F. d.

1903)], (K. F. d. 26/i 1894, Do

mänstyrelsens Cirk. d. 27/i 1903).

tillstånd att bryta sten å indraget

boställe.

tillstånd för jägmästare att bo

utom reviret,

befordran.

förflyttning till annan tjänst,

antagande af anbud (köpeanbud å

kronojord).

ersättning för skadade träd, som

ingått i försåldt virke från

kronopark.

utbekommande af köpeskilling för

beslagtaget virke,

begäran om öfverlåtelse af arrende

till kronohemman.

Landtmäteristyr elsen.

3 befordran.

Landtbr ulcsstyr elsen.

isättning

för vissa

ningar.

till distriktsveterinär

tuberkelinundersök-

1 befordran.

Konungens Befallningshafvande.

?attigvårdsmål [kommuns beslut

att vägra fattigvård, skyldighet

att för viss egendom lämna sär-

skildt tillskott, fattigas kvar-

hållande å fattiggård, ersättning

för lämnad fattigvård, tvist mel­

lan socken och fattigvårdsrote,

ersättning åt länsman för fattigs

inställande, föreläggande förfat-

7 tillstånd till sjösänkning, utdik­

ning af myr (Lag d. 2% 1879,

§ 13; K. K. d. 31/i2 1879).

27 stadga för bedrifvande af fiske;

särskilda bestämmelser för visst

fiske, ordningsföreskrifterför fiske,

förbud mot fiske med not, till­

stånd till visst fiske, förändring

af tid för visst fiske, till-

101 Jo.

Regeringsrätten. Statsrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Målens beskaffenhet.

tigvårdsstyrelse atfc vidtaga vissa anordningar vid fattigvårdsin- rättiiingen, flyttning af fattighus, uppförande af nytt fattighus, kostnad för vård och underhåll af minderårig (Lag ang. uppfost­ ran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn d. 13/s 1902, § 23, § 26 mom. 1)].

3 sökt tillstånd till ägostyckning

(Lag d. 16/e 1905)'

1 allmänningsstyrelses beslut att

utarrendera fiske.

1 interimsflottning. Jfr sid. 79, 82, 98. 32 vägmål [val af vägstyrelse och

revisorer, vägskatt, dess debite­ ring och uppbörd, iståndsättande af väg, rätt för järnväg att om­ lägga väg, ifrågasatt ställande af säkerhet för svängbros under­ håll, verkställande af vägdelning, statsbidrag, af K. B. meddeladt åläggande för landtmätare att på grund af felaktigheter på egen bekostnad ånyo å marken utstaka de särskilda väglotterna (utslaget upphäfdt, hänvisningtill domstol), fördelning till underhåll af väg å stads område (B. B. kap. 25, K. Res. på städernas besvär d. 16/n> 1723 och d. 17/i2 1724, K. Br. d. f n 1826, K. Cirk. s. d.), aflys­ ning af väg (Väglagen, K. Br. d. 17/4 1828 och Kam.-koll. Kung. d. 9/6 1828 ang. rätt domstol i fråga om enskilda utfartsvägar för byar) omläggning af väg, förslag om anläggning af nya vägar, byggande af vägbro], däraf 6 öfverlämnade till Kam.- koll. Jfr sid. 79, 83, 98.

20 reseersättning, ersättning för

tjänsteförrättning, aflöningsför- måner.

Nj Målens beskaffenhet.

stånd till användande af viss fiskredskap.

2 rätt att upptaga i flottled sjunket

virke (öfverlämnade till Kam.- koll.; § 18 Flottningsstadgan ej tillämplig).

1 tillstånd att kvarbo å viss krono­

mark.

5 disposition af sockens understöds-

fond.

1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik

vintertiden i farled.

1 antagande af köpeanbud. 1 ändring af reglemente för härads­

allmänning.

1 föreläggande att vidtaga vissa åt­

gärder för desinfektion i anled­ ning af svinsjuka.

2 fattigvårdsmål [sockens indelning

i fattigvårdsrotar, ändring af dylik indelning (underställning hos K. B.)]

19 inskränkning af gästgifvares rätt

att försälja vin och maltdrycker, förbud mot försäljning af vin och maltdrycker vid gästgifveri.

1 ersättning för synekostnad (hän-

visadt till domstol).

1 ny uppskattning af förbättring å

hemman genom sjösänkning (Lag d. 2% 1879, § 61).

1 sökt fyllnad i ägoområde för by

(erhållande af byn utaf Konun­ gens befallningshafvande tiller­ känd men vid afvittring den­ samma ej tilldelad jordareal).

1 jägmästare meddeladt föreläggande

att verkställa sådan undersök­ ning, som i § 2 af Lag om vård af enskildas skogar d.

u/s

1903

omförmäles (jfr K. K. d.

2/2

1906).

1 rätt att hugga vindfällen å all­

männing.

Jo.

102

Regeringsrätten.

Statsrådet.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 11.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

skjutsningsmål (2 öfverlämnade

till Kam.-koll.; 2 om gästgifveris

i stad inskränkande till skjuts­

station och om godkännande af

gästgifvare).

afvittring (K. stadg. om afvittring

i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker d. s% 1873 m.

fl.). Jfr sid. 82.

beslagsprovision å köpeskilling för

olofligt afverkadt virke.

ersättning för nedslaktade djur

(svinsjuka) (K. F. d. 9/is 1898,

§§ 39—41) jfr sid. 78, 83, 98.

Antal

mål.

Målens beskaffenhet.

förvaltningen af häradsallmänning

eller sockens besparingsskog.

eftergift å arrende för kungsgård

(K. K. d. 10/u 1882 p. 15, 21, 26).

föreläggande för sjösänkningsbolag

att företaga vissa arbeten.

Landsting.

1 beslut om entreprenadbidrag för

skjutshållning vid gästgifveri.

Alnarps landtlrulcsinstitut.

1 ersättning för viss tjänsteförrätt-

ning.

Veterinärinstitutet.

1 stipendieutdelning.

Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

103

I. Justitiedepartementet.

Justitiedepartementet

från

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904-1906.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Justitiekanslern................................

1

1

-

1

3

0.4

2

0.4

i

0.3

! Hofrätt.............................................

1

3

1

5

0.6

4

0.8,

i

0.3

! Nedre Justitierevisionen................

-

1

1

0.1

i

0.3

Fångvårdsstyrelsen ........................

3

2

3

2

2

3

15

1.9

10

2.0

5

1.7

I Kammarkollegium............................

1

2

1

2

2

8

1.0

3

0.6

5

1.7

Statskontoret....................................

1

1

2

0.3

2

0.4

Kammarrätten................................

2

3

1

3

7

3

7

26

3.2

9

1.8

17

5.7

Patent- och registreringsverket . .

21

10

14

14

9

7

9

20

104

13.0

68

13.6

36

12.0

Konungens befallningshafvande . .

4

10

5

8

8

9

6

3

53

6.6

35

7.0

18

6.0

Magistrat........................................

1

1

2

0.3

1

0.2

1

0.3

' Tvångsuppfostringsanstalts styrelse .

1

1

0.1

1

0.3

Samma

33

29

22

27

23

27

24

35

|

220

27.5

134

26.8

86

28.6

II. Landtförsvarsdepartementet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904— 1906.

Landtförsvarsdepartementet

från

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Arméförvaltuingen........................

1

5

10

9

13

8

9

8

63

7.9

C

O

ce

7.6

25

8.3

Kammarkollegium............................

3

1

-

4

0.5

4

0.8

Kammarrätten................................

7

12

23

17

26

55

32

85

257

32.1

85

17.0

172

57.4

Konungens befallningshafvande . .

44

34

55

52

48

25

39

21

318

39.8

233

46.6

85

28.3

Direktionen öfver arméns pensious-

kassa.............................................

1

_

i

2

_

_

1

_

5

0.6

4

0.8

1

0.3

Militär myndighet............................

1

3

4

4

7

2

14

1

36

4.5

19

3.8

17

5.7

Andra................................................

1

1

0.1

1

0.2

Summa

57

55

93

84

95

90

95

115

684

85.5

384

ce

o

l'-

I 300

100.o

104

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

III. Sjöförsvarsdepartementet.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904 1905. 1906.

1899- 1906.

1899- 1903.

1904--1906.

Sjöförsvarsdepartementet

Summa. Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

från

Marinförvaltningen........................

1

5

2

7

5

2

6

1

29

3.6

20

4.0

9

3.0

Lotsstyrelsen.....................................

1

1

2

3

2

3

1

3

16

2.0

9

1.8

7

2.3

Kammarkollegium............................

1

—-

2

3

0.4

1

0.2

2

0.7

Kammarrätten.................................

2

2

1

1

7

1

5

3

22

2.7

13

2.6

9

3.0

Generaltullstyrelsen.........................

2

1

1

4

0.5

3

0.6

1

0.3

Konungens befallningshafvande . .

18

19

12

13

15

6

3

4

90

11.3

77

15.4

13

4.4

Direktionen öfver flottans pensions­

kassa .............................................

2

1

3

2

3

_

3

3

17

2.1

11

2.2

6

2.0

Andra.................................................

1

■ —

1

0.1

1

0.2

Summa

24

28

24

©1

32

12

19

IG

182

22.7

135

27.0

47

15.7

IV. Civildepartementet.

Civildepartementet

från

Generalpoststyrelsen ....

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

il899—1906. 1901-

0

5

0

5

co

T

<

-1903 1901--1903. 1904--1906.

Sum-

1 ma.

Me­

del­

tal.

Sum­

ma.

Me­

del­

tal.

Sum-

j ma.

Me­

del­

tal.

Sum­

ma.

Me­

del­

tal.

Sum­

ma.

Me­

del­

tal.

4

3

5

9

2

7

8

38

4.7

34

5.6

21

4.2

17

5.7 ! 17

5.7

Medicinalstyrelsen ....

3

5

6

10

9

7

3

11

54

6.7

46

7.6

33

6.6

25

8.3

21

7.0

Väg- och vattenbyggnad sstyr.

1

1

2

0.3

2

0.3

1

0.2

1

0.3

1

0.3

Telegrafstyrelsen................

1

1

2

1

1

4

10

1.3

10

1.6

4

0.8

4

1.3

6

2.0

Järnvägsstyrelsen................

4

4

6

8

5

6

8

10

51

6.4

43

7.1

27

5.4

19

6.3

24

8.0

Riksförsäkringsanstalten . .

2

4

3

9

1.1

9

1.5

2

0.4

2

0.7

7

2.3

Försäkringsiuspektiouen . .

2

1

1

4

0.5

4

0.7

4

1.3

Kammarkollegium ....

72

17

3

1

93 11.6

4

0.7

89 17.8

4

1.3

Statskontoret....................

2

2

2

1

7

0.9

5

0.8

7

1.4

5

1.7

Kommerskollegium ....

3

1

4

0.5

1

0.7

3

0.6

1

0.3

Kammarrätten....................

15

12

10

17

10

11

20

20

115 14.4

88 14-6

64 12.8

37

12.3

51

17.0

Patent- o. registreringsverket

32

9

1

-

42

5.2

1

0.1

42

8.4

1

0.3

_

Landtmäteristyrelsen . . .

1

1

0.1

1

0.2

_

_

_

_

Domänstyrelsen................

1

1

0.1

1

0.2

Konungens bcfalln.-hafvande

186

148

143

152

152

144

138

175 1,238 154.8

904 150.6

781 156.2 447 149.0 457 152.4

Landsting............................

1

2

3

1

7

0.9

6

1.0

6

1.2

5

1.7

1

0.3

Direktion förpensionsinrättn.

1

1

2

0.3

2

0.3

2

0.7

Summa

318

201

173

196

194

179

184

233 1,678 209.8 1,159193

2

1,082216.4 563 187.7] 596 198.6

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

105

V. Finansdepartementet.

1899-1906. 1901- 1906. 1899-1903. 1901-1903. 1904-1906.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Sum- Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Finansdepartementet

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

från

Gcneralpoststyrelsen . . .

1

i

0.1

i

0.2

Telegrafstyrelsen . . . . •

1

i

0.1

i

0.2

Kammarkollegium ....

9

3

13

3

7

29

15

15

94 11.8

82 13.7

35

7.6

23

7.7

59 19.8

Statskontoret....................

1

1

2

3

1

8

1.0

6

1.0

7

1.4

5

1.7

1

0.3

Kommerskollegium ....

2

2

5

3

3

2

1

18

2.3

16

2.7

12

2.4

10

3.3

6

2.0

Kammarrätten.....................

253

244

255

240

220

275

170

491 2,148 268.5 1,651 275.1 1.212 242.4

715 238.4

936 312.0

Generaltullstyrelsen ....

9

24

18

17

23

23

22

39

175 21.9

142 23.7

91 18.2

58 19.3

84 28.0

Patent- o. registreringsverket

45

24

32

28

23

23

42

217 27.1

172 28.6

129 25.8

84 28.0

88 29.3

Domänstyrelsen................

6

6

0.8

6

1.2

Konuugens befalln.-hafvande

20

40

40

58

50

37

42

123

410 51.2

350 58.3

208 41.6

148 49.3

202 67.3

Direktion

öfver

pensionsinr.

2

1

5

5

7

20

2.5

18

3.0

3

0.6

1

0.3

17

5.7

Styrelsen för postsparbanken

1

1

0.1

1

0.2

1

0.3

Summa

300 oöl

354

356

334

397

279

718 3,099 387.4|2,438 406.3 1,705341.0 1,044348.01,394 4647

VI. Ecklesiastikdepartementet.

1899-1906. 1901- 1906. 1899- 1903. 1901- 1903. 1904-1906.

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Sum- Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Sum-

Me­

del-

Ecklesiastikdepartementet

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tal.

ma.

tai.

ma.

tal.

från

Medicinalstyrelsen ....

4

4

0.5

4

0.8

Kammarkollegium ....

18

23

19

17

19

17

15

21

149 18.6

108 18.0

96 19.2

55 18.3

53 17.7

Statskontoret....................

1

1

5

3

2

1

13

1.6

12

2.0

10

2.0

9

3.0

3

1.0

Kammarrätten....................

12

19

23

20

16

20

28

35

173 21.6

142 23.7

90 18.0

59 19.6

83 27.6

Domänstyrelsen................

2

2

2

3

1

1

3

5

19

2.4

15

2.5

10

2.0

6

2.0

9

3.0

Konungens befalln.-hafvande

66

54

44

79

64

78

64

71

520 65.0

400 66.7

307 61.4

187 62.3

213 71.0

Ecklesiastikt konsistorium

46

44

61

80

72

71

76

65

515 64.4

425 70.8

303 60.6

213 71.0

212 70.7

K.B. o. eckles. kons. gemensamt

6

2

1

4

1

1

1

4

20

2.5

12

2.0

14

2.8

6

2.0

6

2.0

Universitetskanslern . . .

3

2

3

5

1

4

6

4

28

3.5

23

3.8

14

2.8

9

3.0

14

4.7

Akad. kons. eller motsvarande

5

2

3

2

4

2

—-

2

20

2.5

13

2.2

16

3.2

9

8.0

4

1.3

Ofverstyr. f. rikets allm. lärov.

__

3

21

24

3.0

24

4.0

24

8.0

Styr. f. lägre uudervisn.-vcrk

2

2

2

10

3

8

7

1

35

4.4

31

5.2

19

3.8

15

5.0

16

5.3

Vetenskaps- el.Vitterhetsakad.

2

2

0.3

2

0.3

2

0.4

2

0.7

Direktion för pensionskassa

6

7

9

7

7

7

6

4

53

6.6

40

6.7

36

7.2

23

7.7

17

5.7

Kuratorerna för Ilvitfeldlska

stiftelsen........................

3

1

4

0.5

4

0.8

Andra................................

1

1

2

8

2

14

1.7

14

2.3

2

0.4

2

0.7

12

4.0

Summa

174

158

168

233

194

213

217

236 1,598 199.1 1,261 2102

927 185.4

595 198.3

066 222.0

Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft.

14

106

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

VII. Jordbruksdepartementet.

1900-1906. 1901- 1906. 1900-1903. 1901--1903. 1904- 1906.

1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.

Me-

Me- <?nm Me- Sum Me-

Me-

J ordbruksdepartementet

från

Medicinalstyrelsen....................

ma.

del­

tal.

ma.

del­

tal.

ma.

del­

tal.

ma.

del­

tal.

ma.

del­

ta!

3

1

3

7

1.0

7

1.2

4

1.0

4

1.3

3

1.0

Kammarkollegium....................

42

56

55

47

51

56

65

372 53.2

330

55.0 200 50. o

158

52.7 172

57.4

Statskontoret............................

3

2

5

0.7

5

0.8

3

0.8

3

1.0

2

0.7

Kammarrätten............................

6

9

9

17

17

7

12

77 11.0

71

11.8

41

10.3

35

11.7

36

12.0

Landtmäteristyrelsen................

1

2

3

0.4

3

0.5

3

0.7

3

1.0

Domänstvrelsen........................

5

7

3

3

2

5

10

35

5.0

30

5.0

18

4.5

13

4.3

17

5.7

Landthruksstvrelsen....................

1

1

2

0.3

2

0.3

1

0.2

1

0.3

1

0.3

Konungens befalln.-hafvande . .

15

31

35

21

25

16

28

171 24.5

156

26.0 102 25.5

87

29.0

69

23.0

Landsting....................................

1

1

0.1

1

0.2

Styrelsen för landtbruks- och

mejeriinstitntet vid Alnarp . .

1

1

0.1

1

0.2

1

0.3

Styr. för veterinärinstitutet . .

1

1

0.1

1

0.2

1

0.3

Summa

69

107

10S

89

95

86

121

675 96.4

606 101.0 373 932 301 101.3 302 100 7

Anm.

Enär jordbruksdepartementet ej rar i verksamhet kela år 1900, hafva samma o. medeltal för åren 1901-1903 o. 1901-1906 upptagits.

VIII. Sammanfattningar.

1899--1906.

1901--1906.

1899--1903.

1901--1903.

1904--1906.

Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal.

Justitiedepartementet........................

220

27.5

158

26.3

134

26.8

72

24.0

86

28.6

Landtförsvarsdepartementet................

684

85.5

572

95.3

384

76.8

272

90.7

300

100.0

Sjöförsvarsdepartementet....................

182

22.7

130

21.7

135

27.0

83

27.7

47

15.7

Civildepartementet ............................

1,678

209.8

1,159

193.2

1,082

216.4

563

187.7

596

198.6

Finansdepartementet............................

3,099

387.4

2,438

406.3

1,705

341.0

1,044

348.0

1,394

464.7

Ecklesiastikdepartementet....................

1,593

199.1

1,261

210.2

927

185.4

595

198.3

666

222.0

Jordbruksdepartementet....................

675

84.4

606

101.0

373

74.6

304

101.3

302

100.7

Summa

8,131

1,016.4

6,324

1,054.0

4,740

948.0

2,933

977

7

3,391

1,130.3

Regeringsrätten.

Kungl. Maj:t i statsrådet.

Summa.

Medeltal.

%

af hela

antalet.

Summa.

Medeltal.

%

af hela

antalet.

1899—1906.

1899-1906.

Justitiedepartementet.............................................................

202

25.25

91.82

18

2.25

8.18

Landtförsvarsdepartementet................................................

670

83.75

97.95

14

1.75

2.06

Sjöförsvarsdepartementet........................................................

168

21.0

92.31

14

1.75

7.69

Civildepartementet.................................................................

1,227

153.4

73.12

451

56.4

26.88

Finansdepartementet............................................................

2,730

341.3

88.09

369

461

11.91

Ecklesiastikdepartementet....................................................

1,086

135.7

68.17

507

63.4

31.83

Jordbruksdepartementet.........................................................

566

70.6

83.45

109

13.6

16.55

Summa

6,649

831.0

81.75

1,482

185.2

18.25

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 11.

107

Bilaga C.

Protokoll vid sammanträde med högsta domstolens ledamöter

måndagen den 25 november 1907.

1 skrifvelse den 21 september 1907 hade herr statsrådet och chefen

för justitiedepartementet Albert Petersson, med bifogande af ett inom departementet upprättadt förberedande utkast till grundlagsändringar m. m. i och för inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, anmodat högsta domstolens äldste ledamot att inhämta och meddela depar­ tementschefen yttranden från högsta domstolens ledamöter, hvilka författ­ ningsändringar de, särskilt under förutsättning att en administrativ högsta domstol blefve inrättad, funne önskvärda beträffande högsta domstolens befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvil­ ken omfattning åtgärder i öfrigt enligt deras mening lämpligen borde vid­ tagas för att det måtte blifva högsta domstolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.

Med anledning häraf både' högsta domstolens ledamöter med undan­

tag af justitierådet Wij kamfer, som af sjukdom var hindrad att infinna sig, nu sammanträdt och afgåfvo hvar för sig följande yttranden:

Justitierådet Sundberg: Med den provisoriska förstärkning af högsta domstolens arbetskrafter,

som skedde i enlighet med lagen den 20 juni 1905, afsågs att söka inom rimlig tid nedbringa den då befintliga, alltför betydande balansen af oaf- gjorda mål till sådan omfattning, som kunde öfverensstämma med den ritttssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb rättsskipning. Det var emellertid uppenbart, såsom ock vid frågans behandling inom högsta domstolen och i statsrådet uttryckligen betonades, att den provisoriska förstärkningen icke kunde medföra afsedt resultat under annan förutsätt­ ning, än att verksamma lagändringar skyndsamt vidtoges i syfte att lindra högsta domstolens arbetsbörda.

108

I sådant syfte föreslogos i nådig proposition till 1907 års riksdag

åtskilliga ändringar i 30 kapitlet rättegångsbalken, gående ut på dels vissa

inskränkningar i rätten att från hofrätt till konungen fullfölja talan i

vädjade mål och brottmål dels ock höjande af revisionsskillingen, genom

hvilka åtgärder beräknades vara att förvänta en betydande minskning af

antalet inkommande revisionssaker och brottmål. Denna proposition vann

emellertid icke riksdagens bifall. Och någon minskning i högsta dom­

stolens arbetsbörda har ej heller på annat sätt skett, utan frågan om

hvilka åtgärder höra vidtagas för att sätta domstolen i stånd att inom

rimlig tid afgöra dit fullföljda mål och ärenden är fortfarande olöst.

Det har ock visat sig, såsom vid dessa förhållanden var att vänta,

att effekten af den provisoriska åtgärd, som vidtogs år 1905, knappast

sträckt sig ens så långt som till att förhindra ökning af balansen. Under år

1906 minskades densamma visserligen något litet, nämligen — med bort­

seende af ansökningsärendena — från 1,809 mål (däraf 1,042 revisions­

saker) till 1,753 mål (däraf 1,038 revisionssaker). Men, såvidt ännu kan

bedömas, kommer år 1907 att visa ett mycket ogynnsammare resultat.

Under de första tio manaderna af aret bär nämligen antalet inkomna revi­

sionssaker uppgått till 40 mera än under motsvarande tid af år 1906; hvar­

emot, hufvudsakligen på grund af den under år 1907 förekomna vidlyf­

tigare och på andra göromål inkräktande laggranskningen, antalet afgjorda

mål under år 1907 understiger arbetsresultatet för år 1906, i det att,

medan under ai' 1906 till och med den 31 augusti meddelades 358 domar

och 544 utslag, motsvarande siffror den 31 augusti 1907 utgjort allenast

256 och 483.. Af de siffror, som sålunda föreligga, synes afgjordt kunna

antagas, att vid slutet af år 1907 balansen kommer att ej obetydligt öfver­

stiga den vid årets början befintliga. Och då den arbetsbörda, som på-

hyilar högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i fråga om antalet på

domstolens behandling ankommande mål och ärenden som med hänsyn till

dessas beskaffenhet och omfattning, förefinnes den största sannolikhet för

att, äfven med bibehållande efter 1908 års utgång af omförmälda provi­

soriska förstärkning i arbetskrafterna, balansen af oafgjorda mål, hvilken

ledan nu är så stor, att den i fråga om revisionssakerna motsvarar unge­

fär två års arbetsprodukt, för framtiden kommer att växa med årligen

stegradt belopp. Behofvet af lagändringar, som förmå att afhjälpa°de

rådande missförhållandena, har således blifvit synnerligen trängande.

Jag instämmer till fullo i hvad som inom högsta domstolen den 13

december 1904, vid då förekommen behandling af den föreliggande frågan,

framhållits därom, att botemedlet i främsta rummet bör sökas i arbets­

bördans minskning, alldenstund å ena sidan det icke kan ifrågasättas högre

O

o

Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

lön

arbetsintensitet hos dom stolsledamöterna, än som nu äger rum, samt å

andra sidan en stadigvarande ökning af ledamöternas antal och deras för­

delning till tjänstgöring på flera än två afdelningar äro förenade med

olägenheter åt sådan art, att dessa åtgärder böra komma i betraktande

endast i andra hand, för såvidt och i den mån det visar sig icke vara

möjligt att på annat sätt uppnå målet.

Då det, med hänsyn till den utgång omförmälda proposition till 1907

års riksdag erhöll, icke torde vara skäl att nu ifrågasätta ett återupp­

tagande af de i propositionen framlagda förslag, synes, såsom vid den

föreliggande frågans tidigare behandling inom högsta domstolen framhållits,

den utväg, som i första hand bör anlitas för arbetsbördans minskning,

vara att befria domstolen från befattning med ärenden, hvilka ligga utan­

för densammas egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, nämligen

granskning af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärenden,

hvilkas afgörande tillkommer konungen i statsrådet.

Lag granskning eu har med det rastlösa lagstiftningsarbete, som pågår

i vårt land, svällt ut mer än något annat af högsta domstolens arbets­

områden. Medan under femårsperioden 1871—1875 föredragningen af

lagförslag upptog i medeltal allenast 12 dagar årligen, steg medeltalet

under åren 1899—1903 till 45,6 dagar; och sedan dess har antalet dagar,

upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år 1905 och 56 år

1906. Under de tio första månaderna af år 1907 har sådan föredragning

pågått i 79 dagar; och man torde med säkerhet kunna beräkna, att vid

årets slut antalet föredragningsdagar under året kommer att uppgå till

minst 90 dagar, motsvarande 18 sessionsveckor. För de närmaste åren är

en ytterligare ökning häraf antagligen att motse med hänsyn till de många

synnerligen omfattande lagförslag, som för närvarande äro under utarbe­

tande inom lagberedningen samt af kommittéer och sakkunnige. Då här­

till kommer, att föredragningen af remitterade lagförslag ej kan uppskjutas

och denna således erhåller företräde framför annan föredragning samt att

laggranskningen af de däri deltagande ledamöterna kräfver ett betydande

hemarbete, är det uppenbart, i huru hög grad högsta domstolens dömande

verksamhet lider af den nuvarande anordningen och att en förändring

härutinnan med det snaraste måste äfja rum.

Närmast till hands synes härvid ligga att, på sätt vid frågans be­

handling inom högsta domstolen den 13 december 1904 föreslogs, alldeles

befria domstolen från laggranskningen. Då emellertid starka betänklig­

heter yppats mot att helt och hållet slita det nu bestående bandet mellan

lagstiftningen och lagskipningen samt afstå från de fördelar, den af högsta

domstolen verkställda granskningen af lagförslag obestridligen medför, har

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

no

nu genom det med departementschefens skrifvelse öfverlämnade förslaget

tanken riktats på att, med bibehållande af lagförslags granskning genom

ledamöter af högsta domstolen, söka afskilja laggranskningen från dom­

stolens öfriga göromål på sådant sätt, att fortgången af domstolens dömande

verksamhet göres fullständigt oberoende af laggranskningens större eller

mindre omfattning; och har i sådant syfte ifrågasatts att, i sammanhang

med inrättande af en regeringsrätt, öfverflytta laggranskningen till en

särskild institution, en s. k. lagrevision, i hvilken ett visst antal justitieråd

skulle inträda såsom ledamöter för viss tid för att sedermera återgå till

sin dömande verksamhet.

Den utväg, på hvilken nämnda förslag söker lösa den svåra frågan,

synes vara tillfredsställande. Med en sammansättning, såsom förslaget

innehåller, af 2 justitieråd och 1 regeringsråd samt för särskilda fall till­

kallade sakkunnige torde krafvet på insikt och erfarenhet hos de lag-

granskande vara ganska väl tillgodosedt. En så beskaffad lagrevision

torde ock från vissa synpunkter komma att erbjuda fördelar framför

den nuvarande anordningen. Med hänsyn nämligen till det mindre

antalet i granskningen deltagande och då dessa kunde odeladt ägna sig åt

granskningsarbetet, skulle det säkerligen icke möta någon svårighet att

åstadkomma önskligt samarbete, något, som nu knappast kan äga rum i

det öfvervägande antal fall, där cirkulation befinnes nödvändig.

En tjänstgöringstid för justitieråden i lagrevisionen af, såsom före­

slagits, två år torde vara lämpligen afpassad. Det ligger emellertid makt

uppå att tillse, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrevi­

sionen, verkligen dessförinnan inom högsta domstolen förvärfvat erforder­

lig erfarenhet i lagskipningen som ock att tjänstgöringen i lagrevisionen

icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring för samma leda­

möter, erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbe-

tet. För vinnande af dessa ändamål torde böra föreskrifvas, att justitie­

råd ej må tjänstgöra i lagrevisionen förr än han viss tid, t. ex. två år,

beklädt justitierådsämbete och att den, som tjänstgjort i lagrevisionen

under en tvåårsperiod, ej må ånyo utses därtill, förr än efter förloppet af

viss tid, t. ex. fyra år, från tjänstgöringstidens slut. Billig hänsyn till de

äldre justitieråden torde ock kräfva, att de fritagas från skyldighet att

vara underkastade tjänstgöring i lagrevisionen, hvilken tjänstgöring kan

tänkas blifva mycket betungande. Sådan befrielse synes höra bestämmas

med hänsyn dels till viss uppnådd lefnadsålder, t. ex.o60 år, dels ock till

viss tjänstgöringstid såsom justitieråd, t. ex. 15 år. Åt högsta domstolen

torde öfverlämnas att, med iakttagande af angifna grunder, indela sina

ledamöter till tjänstgöring i lagrevisionen.

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.

in

Under förutsättning att en lagrevision varder inrättad i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med hvad nu sagts, torde den ledighet, som högsta domsto­ lens medlemmar nu åtnjuta, kunna inskränkas med högst två veckor om året.

En rätt betydande arbetstid åtgår inom högsta domstolen för afgif­

vande af yttranden öfver ansökningar om nåd i brottmål äfvensom öfver andra ansökningar, hvilkas slutliga pröfning sker af konungen i statsrådet. Antalet sådana ärenden utgjorde under åren 1899—1903 i årligt medeltal 618 och uppgick år 1904 till 637, år 1905 till 630 och år 1906 till 667. Deras behandling inom högsta domstolen har beräknats upptaga en tid af ungefär 5 sessionsveckor årligen. Då de flesta af dessa ärenden äro af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens yttrande icke uppväger värdet af den arbetstid, de kräfva, torde högsta domstolens befattning med dem böra upphöra, dock med undantag för lif- dömdes nådeansökningar. Skulle eljest i något mera svårlöst fall högsta domstolens yttrande anses erforderligt, finnes ju alltid möjlighet att genom särskild remiss inhämta sådant.

Blifva således ansökningar af förevarande art i regeln ej föremål för

behandling inom högsta domstolen, torde bestämmelsen om två justitieråds närvaro i justitiekonselj vid ansökningarnas slutliga pröfning fortfarande böra bibehållas. Däremot synes samma bestämmelse böra undergå sådan ändring, att vid behandling af lagärenden justitierådens närvaro ej må på­ kallas. Kommer en lagrevision till stånd, kan möjligen befinnas lämpligt, att vid justitierådens indelning till tjänstgöring skyldigheten att närvara i justitiekonselj i främsta rummet ålägges de justitieråd, hvilka äro leda­ möter i lagrevisionen.

Jag anser mig vidare böra förorda sådan författningsändring, att

högsta domstolen befrias från behandling af ärenden, som innefatta besvär öfver utslag, meddelade i skiftesmdl. Dessa ärenden, hvilka hafva beräk­ nats upptaga högsta domstolens tid omkring 6 sessionsveckor årligen, sy­ nas vara af den natur, att de kunna öfverfiyttas till den tilltänkta rege­ ringsrätten.

Synnerligen önskvärdt är att söka i någon mån hejda tillströmningen

till högsta domstolen af besvärsmål, särskilt de kriminella besvärsmålen, af hvilka många kunna röra sig om helt obetydliga intressen, men ändock vara ganska vidlyftiga och taga i anspråk en' högst oskälig del af högsta domstolens arbetstid.

En lämplig utgallring af dessa mål synes kunna vinnas genom att

belägga fullföljden af dem till högsta domstolen med en afgift, mot­ svarande rcvisionsskillingen i vanliga tvistemål. Visserligen bör icke ifrågasättas att på sådant Scätt försvåra för en tilltalad, som blifvit till

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

112

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

ansvar dömd, att få frågan om sin straffskuld dragen under högsta dom­

stolens pröfning. Men med iakttagande häraf torde i öfrigt icke kunna

anföras tillräckliga skäl för den åtskillnad i förevarande afseende, som

förefinnes mellan revisionssaker och andra mål.

Att vissa mellan parter tvistiga rättsfrågor skola fullföljas genom

besvär och icke i den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning, har

säkerligen icke sin grund däri, att man velat bespara klagandepart kost­

nader af nu ifrågavarande art. Rimlig anledning saknas till denna lättnad

vid fullföljden af civila besvärsmål. Och att i brottmål uppkommen fråga

om skadestånd eller annan fråga af civil natur skall få, i olikhet med de

rena tvistemålen, afgiftsfritt dragas under högsta domstolens pröfning torde

numera så mycket hellre sakna fog, som det beror helt och hållet på

underrättens pröfning, huruvida ett vid underrätten behandladt mål skall

fullföljas i högre rätt såsom tvistemål eller såsom brottmål. Hvad åter

angår målsägares fullföljd af ansvarstalan, synes en följdriktig tillämpning

af den tanke, som ligger till grund för den år 1905 införda inskränk­

ningen i allmän åklagares rätt att fullfölja talan, leda därhän, att måls­

ägare helt och hållet afskäres från behörighet att i ansvarsfråga fullfölja

talan mot hofrätts utslag. Och någon obillighet kan fördenskull ej ligga

i att i stället fordra en viss afgift af målsägaren vid sådan fullföljd.

Jag anser alltså sådana författningsändringar böra vidtagas, att full­

följden af besvärsmål, civila och kriminella, belägges med en afgift till

lika belopp med den stadgade revisionsskillingen och under villkor i öfrigt,

svarande mot de för revisionsskilling gällande bestämmelser, dock med

befrielse härifrån för tilltalad, som är till ansvar dömd och i själfva an­

svarsfrågan fullföljer talan.

Högst sannolikt är, att härigenom skulle åstadkommas en ej obe­

tydlig minskning i antalet fullföljda besvärsmål. Att med någon grad af

tillförlitlighet uppskatta den vinst i arbetstid, som sålunda skulle tillföras

högsta domstolen, är dock gifvetvis ej möjligt.

Huruvida de åtgärder, hvilkas vidtagande jag nu ifrågasatt för åstad­

kommande af minskning i högsta domstolens arbetsbörda, äro tillräckliga

för att i framtiden, då den nu förefintliga balansen af oafgjorda mål blif­

va nedbragt till lämplig storlek, medgifva, att arbetet inom högsta dom­

stolen bedrifves på allenast två afdelningar, låter sig ej med säkerhet afgöra.

Uppenbart synes mig emellertid vara, att afarbetande af balansen icke på

sådant sätt kan äga rum, utan att för detta ändamål arbete på tre afdel­

ningar under större eller mindre del af året är oundgängligen nödvändigt.

Hvilket antal ledamöter, som för arbetets utförande erfordras, beror

på såväl huru lång tid af året arbete å tre afdelningar beräknas böra äga

113

ruin som ock i hvad mån det anses gå för sig, att arbetet bedrifves å af­

delning, bestående af allenast fem ledamöter.

Då de af mig ifrågasatta åtgärder till lindrande af högsta domstolens

arbetsbörda — frånsedt hvad som yttrats angående lagförslag och skiftes­

mål — hufvudsakligen gå ut på att afskära tillströmningen till högsta

domstolen af ringare mål och i betraktande jämväl däraf, att de till högsta

domstolen fullföljda målen visat sig år för år tilltaga i omfång, torde

högre arbetsprodukt icke kunna medhinnas än i medeltal 15 mål i hvarje

sessionsvecka. Med beräkning häraf och med hänsyn till det ständigt växande

antalet af inkommande mål synes vara nödvändigt, om balansens afarbe­

tande skall kunna tänkas vara verkställd inom något så när rimlig tid, att

arbete å tre af delningar äger rum under så lång tid af hvarje år, som

erfordras för att uppnå en årlig arbetstid af minst 100 sessionsveckor.

Såsom förut vid behandling af den föreliggande frågan framhållits,

tala starka skäl för att icke gifva alltför vidsträckt tillämpning åt grund­

lagens bud därom, att i högsta domstolen ringare mål få pröfvas och af*

göras af fem ledamöter, och således för att arbete å 5-mans-afdelning icke

må förekomma annat än försåvidt tillgång på ringare mål finnes till före­

dragning inför domstolen. Då, som nyss antydts, vid bifall till de af

mig föreslagna åtgärder tillgången på ringare mål kan väntas blifva min­

skad, torde för uppehållande af ifrågavarande grundlagsbud vara nödvän­

digt, att behandling af mål å 5-mans-afdelning beräknas förekomma alle­

nast i den omfattning, som för närvarande äger rum, eller i hvarje fall

endast obetydligt därutöfver. Erinras må härvid, att lagföredragningen

nu sker så godt som uteslutande å 5-mans-afdelning.

Med fasthållande af denna synpunkt beträffande arbete å 5-mans-

afdelning och med beräkning af en arbetstid af minst 100 sessionsveckor

årligen kan det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande, uppenbarligen

icke vinnas med ett antal af 18 justitieråd, förutom de justitieråd, som

skola tjänstgöra som ledamöter i lagrevisionen. Icke ens ett antal af

20 ledamöter synes kunna göra till fylles, enär med detta antal den er­

forderliga arbetstiden kan, äfven under förutsättning att på grund af leda­

möternas befrielse från laggranskningen deras ledighet inskränkes med 2

veckor årligen, uppnås endast på det sätt, att arbete å 5-mans-afdelning

äger rum under 20 sessionsveckor. Det synes fördenskull icke kunna

undvikas, att antalet dömande ledamöter bibehålies vid det nuvarande an­

talet justitieråd eller 21. Med detta antal kan, under nyss angifna förut­

sättning af inskränkning i ledigheten, tjänstgöringen så ordnas, att dom­

stolen erhåller 103 sessionsveckor under året utan att arbetet behöfver

bedrifvas å 5-mans-afdelning under längre tid än 14 veckor. På grund

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

15

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition U:o 11.

114

häraf anser jag det nuvarande antalet justitieråd böra ökas med så många

ledamöter, som erfordras för uppehållande af tjänstgöringen i lagrevisionen

eller enligt det framlagda förslaget 2 justitieråd.

Genom bifall härtill skulle för en tid framåt, hvars längd ej nu kan

bedömas, högsta domstolen komma att under en del af året arbeta på tre af-

delningar. Bland de olägenheter, som härmed äro förenade, framträder skar­

past svårigheten att uppehålla enhet i lagskipningen. För det fall, att

denna enhet sättes i fara, har i stadgan angående måls handläggning i

vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt den ‘20 juni 1905

anvisats den utväg att hänskjuta mål till afgörande i plenum. Gifvet är

emellertid, att domstolens sammanträdande till plenum medför en betyd­

lig förbrukning af arbetstid, särskildt på grund af de bestämmelser i stadgan,

hvilka icke tillåta hänskjutande till plenum annorledes än medelst öfver-

lämnande till samfälldt bedömande af ett mål i hela dess vidd, äfven om

plenum påkallas allenast för pröfning af viss fråga, som uppkommit i ett

för öfrigt synnerligen vidlyftigt mål och som är af beskaffenhet att kunna

utgöra föremål för särskild omröstning. För att nu, utan allt för stort

inkräktande på de särskilda afdelningarnas arbetstid, stadgan skall kunna

vinna tillämpning i den mån, som önskligt är, synes mig en ändring i

densamma böra vidtagas på så sätt, att afdelning, som med anledning af

något inför afdelningen föredraget mål vill påkalla plenum, må äga att

till afgörande i plenum hänskjuta antingen målet i hela dess vidd eller

ock, därest afdelningen pröfvar så kunna ske, allenast viss i målet upp­

kommen fråga, för hvars afgörande plenum är erforderligt. Det torde

höra anmärkas, att en ändring i denna riktning jämväl ur andra synpunk­

ter är högeligen önskvärd.

Slutligen må erinras, att då de af mig ifrågasatta åtgärderna er­

fordra ändring i gällande grundlag och således ej kunna komma till stånd

tidigare än under år 1909, ändring nu torde böra vidtagas i lagen angå­

ende högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905 i

syfte att den därigenom införda provisoriska anordningen må bibehållas

äfven någon tid efter 1908 års utgång.

Justitierådet Borgström:

Jag är ense med justitierådet Sundberg utom därutinnan att jag

anser anledning icke föreligga att nu upptaga det enligt min uppfattning

synnerligen svårlösta spörsmålet, huruvida fullföljandet af underdånig talan

i besvärsmål bör beläggas med afgift, motsvarande den stadgade* revisions-

skillingen.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

115

Justitierådet Trygg er:

I fråga om sättet att nedbringa den befintliga balansen i högsta

domstolen och för framtiden förhindra uppkomsten af sådan vidhåller jag

den mening, som jag vid granskningen förra året af förslag till lag om

ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken uttalade, nämligen att

det åsyftade målet bäst vinnes genom att begränsa domstolens pröfning

hufvudsakligen till rättsfrågan eller åtminstone inskränka rätten att föra

ny bevisning i högsta instansen. Jag inser visserligen, att åtskilliga för­

ändringar i processen vid de lägre instanserna utgöra förutsättningar för

en dylik reform, men dessa nya stadganden kunna hållas inom så mått­

liga gränser, att deras utarbetande icke behöfver afsevärdt fördröja refor­

mens ikraftträdande. Utom fördelen af en snabbare rättskipning skulle

en dylik begränsning af domstolens pröfningsrätt i dit fullföljda mål jäm­

väl i det afseendet vara gagnande för rättskipningen inom vårt land, att

högsta domstolens domslut efter all sannolikhet därefter blefve mera väg­

ledande för de lägre instanserna i deras lagtolkning. Den moraliska kraf­

ten hos dessa domslut blefve ock större, då domstolens pröfning sålunda

komme att hufvudsakligen gälla ett område, där domstolens ledamöter

måste anses äga större kompetens än de domare, som dömt i de lägre

instanserna.

Genom en anordning, sådan som den nu ifrågasatta, blefve man

ock befriad från nödvändigheten att göra annan ändring i fråga om dom­

stolens befattning med lagstiftningen än den, som kan föranledas af in­

rättandet af en regeringsrätt. Att åter, på sätt blifvit föreslaget, för att

vinna mera tid för högsta domstolens dömande verksamhet upprätta en

s. k. lagrevision, bestående af, bland andra, två för en tid af 2 år till

deltagande däri utsedde justitieråd, synes mig vara en åtgärd, så främ­

mande för den tanke, som ligger till grund för grundlagens bud om högsta

domstolens deltagande i lagstiftningen, att den måste anses i realiteten

innebära ett afskaffande af högsta domstolens laggranskning. Men dess

värre skulle en dylik lagrevision, så vidt jag förstår, medföra något ännu

betänkligare, nämligen antingen en förvandling af justitieministersämbetet

till en kollegial myndighet och i samband därmed ett förflyktigande af

det med ämbetet förenade ansvar för principtrogna och målmedvetna

lagstiftningsinitiativ eller ock ett neddragande af den ställning, som bör

tillkomma rikets högsta domare. Det förra blefve fallet, därest de i lag­

revisionen deltagande justitieråden, kanske i följd af sin särskildt fram­

stående förmåga, finge ett dominerande inflytande på lagstiftningen; det

senare åter skulle inträffa, om dessa justitieråd icke mäktade fatta sin

116

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

uppgift högre än att de nedsjönke till ett slags formsättare af justitie­

ministerns lagstiftningstankar.

Af nu anförda skäl skulle jag föredraga, att laggranskningen helt

och hållet borttoges från högsta domstolen, framför det att en lagrevision

af ifrågasatt art inrättades.

Öfvergår jag därefter till nådemål och öfriga ansökningsärenden,

instämmer jag i fråga om dem med justitierådet Sundberg, dock med den

modifikation beträffande de förstnämnda, att nådeansökan, som sker i sam­

band med fullföljd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ord­

ning behandlas. En dylik anordning är visserligen formelt sedt angriplig,

men i realiteten erbjuder den afse värda fördelar.

Hvad angår skiftesmål är jag ense med justitierådet Sundberg.

Likaledes synes det mig lämpligt, att nedsättande af en revisionsskillningen

motsvarande afgift föreskrifves jämväl i besvärsmål; dock må i kriminella

besvärsmål den tilltalades rätt till fullföljd icke göras däraf beroende.

Däremot torde i alla mål, med undantag af sådana, där hofrätt är första

instans, talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej böra få hos Kungl.

Maj:t fullföljas.

Beträffande till sist det af justitierådet Sundberg gjorda uppslaget

i fråga om förändrade bestämmelser angående måls hänskjutande till ple­

num, finner jag detta väl värdt beaktande.

Justitierådet Petrén :

I allt väsentligt är jag ense med justitierådet Sundberg. Emeller­

tid anser jag mig böra än ytterligare betona, att allenast under förut­

sättning att alla de af justitierådet Sundberg till minskande af högsta

domstolens arbetsbörda föreslagna åtgärder eller ock andra åtgärder af

motsvarande verkan varda vidtagna, grundad förhoppning finnes, att den

nu befintliga stora balansen skall med den föreslagna organisationen kunna

inom rimlig tid blifva afarbetad. Med hänsyn till den stegring af antalet

inkommande mål, som otvifvelaktigt är att förutse, synes det mig för öf-

rigt vara föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skola visa sig till­

räckliga, för att efter balansens afarbetande högsta domstolen må kunna,

såsom önskvärdt vore, med indelning till tjänstgöring på allenast två af-

delningar medhinna den domstolen påhvilande arbetsbörda. För att vinna

detta ändamål torde nog framdeles ytterligare åtgärder för arbetsbördans

minskning behöfva vidtagas, och lärer det därvid icke kunna undgås att

ånyo upptaga frågorna om stadgande af en summa revisibilis och om

revisionsskillingens höjande.

117

Justitierådet hänvisade vidare till följande af honom gjorda beräk­

ningar :

För bedömande af frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna äro

tillräckliga för att åstadkomma den nuvarande balansens afarbetande inom

rimlig tid, måste man taga hänsyn till — utom balansens storlek — dels

den arbetsprodukt, som kan medhinnas under hvarje sessionsvecka, och

dels det antal mål, som kan väntas skola årligen inkomma.

Hvad arbetsprodukten beträffar, så utgjorde denna — därest man

verkställer beräkningen så, att antalet afgjorda mål fördelas på de sessions-

dagar, då lagföredragning icke ägt rum — under de sista fem åren

(1902—1906) i medeltal 15,2 mål i veckan. Då emellertid en del af de dagar,

under hvilka enligt den officiella statistiken lagföredragning pågått, ej helt

och hållet upptagits häraf utan delvis användts för föredragning af mål,

är den sålunda beräknade arbetsprodukten något för hög. I själfva verket,

torde ej hafva medhunnits öfver 15 mål i veckan. Såvidt ännu kan be­

dömas lärer ej heller under innevarande år bättre resultat komma att upp­

nås. Vid sådant förhållande och då, såsom erfarenheten gifver vid handen,

målen i genomsnitt blifva allt mera vidlyftiga och invecklade, kan man

enlio-t min mening ej beräkna att arbetsprodukten skall för framtiden

komma att i nämnvärd grad öfverstiga 15 mål i veckan, äfven under för­

utsättning att högsta domstolen befrias från ansökningsärenden. Skulle

åtgärder blifva vidtagna, som hindra tilloppet till högsta domstolen af

enklare mål, är det än tydligare att högre arbetsprodukt ej kan påräknas.

1 fråga om antalet inkommande mål visar statistiken, att detta sedan

lång tid tillbaka varit stadt i stegring. Så utgjorde — fattigvårdsmålen

frånräknade för den tid sådana fingo fullföljas till högsta domstolen de

inkommande målen

1880—1884

1885—1889

1890—1894

1895—1899

1900—1904

1905 1906

i ärligt medeltal i ärligt medeltal i ärligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal

1129

1,178

1,201

*

1,200

1,228

1,341 1,338.

Hvad revisionssakerna enbart angår, sfi inkommo

under 1880-talet

under 1890-talet

1900—1904

1905

1906

i ärligt medeltal

i ärligt medeltal

i årligt medeltal

448

493

526

597

590

Under innevarande år hafva till oktober månads utgång inkommit

40 revisionssaker mera än under motsvarande tid sistlidet år, hiaremot

antalet inkommande mål af andra slag synes hålla sig vid ungefär samma

siffra som i fjol. Hela antalet för år 1907 synes således böra beräknas

till omkring 1,380.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

118

Med de angifna siffrorna för ögonen kan man ej gärna antaga, att

ökningen nu skall upphöra, utan måste man vid alla beräkningar utgå

från att en ej obetydlig stegring af antalet inkommande mål jämväl för

framtiden är att förvänta.

Vid 1906 års slut utgjorde balansen 1,753 mål. Under år 1906

minskades balansen af revisionssaker med 4. Till den 1 november 1907

hafva gifvits 80 domar mindre än under samma tid 1906 och inkommit

40 revisionssaker mera. Således kan antagas att balansen af revisions­

saker under 1907 kommer att ökas med 116 (80+40—4).

Balansen af besvärs- och skiftesmål minskades under år 1906 med

52. Under tiden till den 1 september 1907 meddelades 61 utslag mindre

än under samma tid 1906. Antagligen komma, med hänsyn till den

myckna lagföredragningen, färre utslag än i fjol att gifvas jämväl under

årets sista 4 månader och minskningen i arbetsprodukt i fråga om ut­

slagen således under hela året blifva mera än 61. Om man emellertid

beräknar minskningen till endast 61 och antager antalet inkommande be­

svärs- och skiftesmål till detsamma som under år 1906, skulle under år

1907 balansen af besvärs- och skiftesmål ökas med 9 (61—52).

Hela balansen skulle således under år 1907 ökas med minst 125

mål och följaktligen vid 1907 års slut komma att utgöra minst 1,878 mål

(1,753+125).

För hvardera af åren 1908 och 1909 kan antalet inkommande mål

icke beräknas lägre än till det för 1907 antagna eller 1,380. Därest lag­

föredragningen, som under 1907 kommer att upptaga minst 18 veckor,

under 1908 och 1909 beräknas upptaga endast 15 veckor om året, skulle

arbetsprodukten under ett hvart af dessa båda år blifva 86X15= 1,290

mål samt balansen under hvardera året ökas med 90 mål och således vid

1909 års utgång utgöra 2,058 mål (1,878+90+90). Skulle de föreslagna

grundlagsändringarna komma att träda i kraft vid slutet af 1909 års riks­

dag och högsta domstolen således under sommaren och hösten 1909 blifva

befriad från lagföredragning och ansökningsärenden, bör resultatet under

år 1909 emellertid ställa sig gynnsammare, så att balansen vid 1909 års

slut i sådan händelse torde kunna beräknas till omkring 2,000 mål.

Därest balansen af skiftesmål (omkring 150 mål) vid 1909 års slut

kan öfverflyttas från högsta domstolen, minskas balansen till omkring

1,850 mål.

För tiden efter 1910 års början, då de föreslagna åtgärderna skulle

vara genomförda, synes följande beräkning kunna göras. På 103 sessions-

veckor medhinnas efter 15 mål i veckan 1,545 mål. Då högsta domstolen

befrias från ansökningsärenden, Indika beräknats upptaga en tid af 5

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

119

Teckor, skulle härtill komma ytterligare 75 mål och arbetsresultatet så­

ledes blifva 1,620 mål om året. Såsom förut antydts, torde det emellertid

icke vara sannolikt, att en så hög arbetsprodukt (omkring 153A mål i

veckan) i längden kan uppnås. Antalet inkommande mål torde efter från*

räknande af skiftesmålen (81 år 1906) kunna beräknas till något öfver

1,300. Något ytterligare afdrag på grund af den föreslagna afgiften för

fullföljd af besvärsmål anser jag ej böra göras, då den minskning, som

häraf uppkommer, sannolikt fullt uppväges däraf, att den ofvan angifna

arbetsprodukten 1,620 mål torde vara för högt beräknad. Den årliga

afarbetningen af balansen skulle således komma att utgöra omkring

300 mål.

På fyra år, d. v. s. till slutet af år 1913, skulle balansen alltså vara

nedbringad från 2,000 resp. 1,850 till 800 resp. 650 mål. Antagligen är

dock denna beräkning för sangvinisk och balansens nedbringande till lämp­

lig storlek kommer nog, särskild! med hänsyn till den sannolika ökningen

af antalet inkommande mål, att taga ett eller annat år längre tid. Att

redan nu söka bestämma någon tidpunkt, då antalet dömande justitieråd

skulle börja att nedbringas under 21, synes därför icke tillrådligt.

Om inga andra åtgärder vidtagas än inrättande af den föreslagna

lagrevisionen och bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21,

skulle till en början kunna beräknas en årlig balansminskning af allra

högst 150 mål? Den årliga arbetsprodukten bör nämligen då, enligt hvad

ofvan angifvits, kunna uppskattas till 1,545 mål, under det att antalet in­

kommande mål, scin i år synes komma att uppgå till 1,380, för år 1910

ej torde kunna beräknas till mindre än 1,400. Balansens nedbringande

till lämplig storlek skulle således kunna ske på omkring 10 år allenast

under den otroliga förutsättning att under hela denna tid antalet inkom­

mande mål icke ökades i någon afsevärd grad.

Antager man åter att de inkommande målen ökas med 15 om året,

blifver resultatet att vid 1920 års slut balansen skulle vara nedbringad

från 2,000 till 1,175 mål och att då åter en ökning skulle börja.

Sätter man den årliga ökningen af inkommande mål till allenast 10,

skulle balansen vid 1924 års slut vara nedbringad till 800 för att då åter

börja stiga.

Det synes därför med största sannolikhet kunna förutsägas att, med

bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, den föreslagna

åtgärden att förlägga laggranskningen till en lagrevision icke enbart för

sig kommer att blifva till) äcklig för uj pnfiende af det åsyftade ändamålet,

balansens afarbetande inom rimlig tid.

120

Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:

Jag instämmer med justitieråden Sundberg och Petrén men vill till

hvad af dem blifvit anfördt för min del lägga följande.

Hvad angår laggranskningen anser jag det böra framhållas, att den

nuvarande anordningen icke lämnar högsta domstolens, af lagskipnings-

göromålen strängt upptagna ledamöter möjlighet att åt nämnda gransk­

ning ägna så mycket arbete som enligt min uppfattning vore önskvärdt.

Då °härtill kommer, att, såsom justitierådet Sundberg erinrat, samarbete

mellan högsta domstolens ledamöter icke i erforderlig omfattning kan äga

rum i det stora antal lagärenden, där cirkulation af handlingarna finnes

nödvändig, hyser jag intet tvifvel om, att, från lagstiftningssynpunkt sedt,

den olägenhet, som skulle kunna anses ligga i den ifrågasatta minsknin­

gen af antalet i granskningen deltagande justitieråd, mer än uppväges

däraf, att dessa kunna så godt som uteslutande och under verkligt sam­

arbete ägna sig åt granskningen.

Beträffande behandlingen af nådeärenden finner jag mig desto hellre

böra biträda justitierådet Sundbergs förslag, som detta, äfven bortsedt från

den minskning i högsta domstolens arbetsbörda, som skulle följa af dess

genomförande, synes mig innebära fördelar. Enligt min uppfattning höra

i dessa ärenden lagskipningssynpunkter visserligen i väsentlig grad men icke

uteslutande göra sig gällande, och med hänsyn härtill anser jag det

önskvärdt, att behandlingens tyngdpunkt förlägges till justitiekonseljen

och icke, såsom nu lätt kan blifva fallet, till högsta domstolen. Att,

såsom man framkastat, växlande politiska åskådningar skulle, om högsta

domstolens yttranden börtfölle, kunna göra sig gällande vid nådefrågornas

afgörande, synes mig uteslutet redan med hänsyn till det inflytande på

afgörandet, som skulle tillkomma de i konseljen deltagande justitieråden;

ett inflytande som enligt sakens natur städse måste blifva af största

betydelse. Skulle emellertid, i motsats till hvad jag håller före, någon

ytterligare garanti i nämnda afseeende finnas påkallad, synes en sådan stå

att vinna genom tryckfrihetsförordningens ändrande därhän, att statsråds­

protokollen i nådeärenden blefve tillgängliga för allmänheten. Sant är

att ett bortfallande af högsta domstolens yttranden i nådeärenden skulle

i viss mån medföra ökadt arbete för regeringen och särskilt för chefen

för justitiedepartementet; men häri kan jag från den af mig intagna ut­

gångspunkt icke se någon afgörande betänklighet mot justitierådet Sundbergs

förslag. Hos oss likasom i andra länder, om hvilkas statsförfattning jag

har mig något bekant, torde behandlingen af nådeärenden böra räknas

bland en justitieministers hufvuduppgifter, och den omständigheten, att

hans och hans kollegers tid skulle, om den ifrågasatta ändringen genom-

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

121

fördes, kunna komma att i något högre grad an för närvarande upptagas

af dessa ärenden, lärer ej kunna åberopas såsom skäl mot den föreslagna

anordningen, om denna i öfrigt finnes rationell. Det har blifvit antydt,

att äfven efter upphäfvande af nuvarande grundlagsbud om högsta dom­

stolens yttranden i nådefrågor dylikt yttrande måhända skulle komma att

inhämtas i ett så stort antal fall, att den beräknade lindringen i dom­

stolens arbetsbörda i väsentlig grad uteblefve. Något dylikt synes mig

dock ej vara att befara, om innebörden af den ifrågasatta grundlagsför­

ändringen uppfattas så, som af mig blifvit framhållet. Remiss till högsta

domstolen torde då, liksom den för närvarande högst undantagsvis före­

kommer i fall, där domstolens yttrande ej är i grundlag föreskrifvet,

endast i sällsynta fall komma i fråga, helst om man, såsom jag för min

del förordar, undviker hvarje uttryckligt omnämnande i grundlagen af

dylikt yttrandes afgifvande i andra fall, än där fråga är om döds­

straff.

I den skrifvelse, som innefattar Riksdagens svar å Kungl. Maj:ts

innevarande år framlagda förslag om ändring i vissa delar åt 30 kap.

rättegångsbalken, har Riksdagen, med förkastande af nämnda förslag, gifvit

anvisning på vissa andra utvägar, som enligt Riksdagens mening kunde

ifrågakomma för afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan

högsta domstolens arbetsmaterial och domstolens arbetskrafter; och har

Riksdagen i sådant afseende ansett det böra tagas under öfvervägande,

bland annat, huruvida man icke, i stället för att, såsom Kungl. Maj:ts

förslag innebar, göra rätten till fullföjd i högsta domstolen beroende af

ett visst penningevärde, skulle kunna från fullföljd utesluta vissa klasser

af mål. Ett steg i denna riktning, hvilket enligt min mening lämpligen

skulle kunna tagas, vore att, på sätt ett antal åt högsta domstolens leda­

möter hemställde, då år 1904 frågan om åtgärder för balansens minsk­

ning förevar i domstolen, i allmänhet låta bero vid hofrättens utslag i

mål angående förseelser, som falla utom området för grundlag, allmän

strafflag, strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. I öfrigt

kan enligt min tanke någon lämplig och effektiv begränsning af rätten

till ändringssökande i högsta domstolen icke vinnas på nämnda, af Riks­

dagen antydda väg. En inom justitiedepartementet utarbetad öfversikt

af utländsk lagstiftning i ämnet, hvilken tillhandahållits högsta domsto­

lens ledamöter, torde utvisa, att i hvarje fall de begränsningar af denna

art, som annorstädes genomförts eller föreslagits, icke lämpligen kunna

tjäna till förebild för svensk lagstiftning.

Till sist anser jag mig böra hemställa till öfvervägande, huruvida

icke, till förebyggande däraf, att åklagaretalan mot hofrätts utslag full-

Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

16

122

följes i andra fall, än där något verkligt samhällsintresse sådant krafvel',

och högsta domstolens arbetstid sålunda utan tillräckligt skäl upptages

med åklagaremål, stadgandet i 30 kap. 7 § rättegångsbalken bör undergå

någon jämkning, så att däraf fullt otvetydigt framgår, att dylik talan bör

ifrågakomma endast då det finnes synnerligen angeläget.

Justitierådet Silverstolpe:

Det enda verkliga effektiva medlet att åstadkomma jämvikt mellan

högsta domstolens arbetsprodukt och dit inkommande arbetsmaterial ut-

göres, enligt min tanke, af en lagstiftning, som väsentligt inskränker full­

följden af mål till högsta domstolen. Jag skulle därför helst velat nu

tillstyrka införande af en summa revisibilis, höjande af revisionsskillingens

belopp, . inskränkning af allmän åklagares och målsägandes rätt att föra

klagan i brottmål, förbud att fullfölja talan allenast beträffande rättegångs­

kostnad o. s. v. Om en dylik lagstiftning, i hufvudsaklig öfverensstäm­

melse med det af Kungl. Maj:t i prosition till innevarande års Riksdag

framlagda förslag, komme till stånd, skulle, såsom jag vid nämnda för­

slags granskning i högsta domstolen närmare framhåliit, de åtgärder, som

i öfrigt kunde erfordras till förekommande af balans, icke behöfva blifva

synnerligen omfattande. Då emellertid Riksdagen förkastat detta förslag,

lärer väl tanken på en sådan lagstiftning för närvarande få anses uteslu­

ten, och måste i så fall frågans lösning sökas i en annan riktning.

1 första rummet synes härvid böra tagas i öfvervägande möjligheten

att befria högsta domstolen från befattningen med vissa slag af ärenden.

De ärenden, som i sådant afseende nu torde kunna komma i fråga, äro

lagförslag, skiftesmål och ansökningsärenden.

Hvad lagförslagen beträffar anser jag högsta domstolens granskning

af desamma, såvidt de afse allmän civil- eller kriminallag, vara af största

betydelse för vinnande af visshet om deras praktiska tillämplighet. Jag

kan därför icke förorda, att högsta domstolen befrias från arbetet med

nämnda granskning, med mindre densamma öfverflyttas å en särskild in­

stitution af sådan sammansättning, att den i nyss angifna hänseende er­

bjuder samma trygghet som högsta domstolen. Den uti det öfverläm-

nade utkastet till grundlagsändringar föreslagna lagrevisionen fyller, enligt

min mening, härutinnan icke måttet. I granskningen af allmän civil-

och kriminallag skulle, om denna institution upprättades, kunna komma

att deltaga endast två personer med större erfarenhet i tillämpningen af

sådan lag, under det laggranskningen i högsta domstolen verkställes af

minst fem personer med dylik erfarenhet. Dessutom är det fara värdt,

att den i utkastet föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att förordna ända

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

123

till tre extra ordinarie ledamöter i lagrevisionen skulle leda därhän, att denna institution, däri de två justitieråden ofta kunde befinna sig i mi­ noritet, komme att i själfva verket nedsjunka till ställningen af en byrå under justitiedepartementet. I alla händelser torde det vara uppenbart, att ett uttalande af en så beskaffad institution icke skulle kunna erhålla samma auktoritet som ett utlåtande af högsta domstolen. En så genom­ gripande och till sina följder oberäknelig åtgärd som att låta högsta domstolens befattning med granskningen af förslag till allmän civil- och kriminallag upphöra synes mig så mycket mindre böra vidtagas, som därigenom icke längre kan vinnas det tillförene eftersträfvade önskemålet att få högsta domstolens arbete begränsadt till allenast två afdelningar. Antalet inkommande mål är nämligen numera så stort, att äfven om högsta domstolen befrias från all laggranskning och från behandlingen af samtliga skiftesmål och sådana ansökningsärenden, hvilkas slutliga pröf­ ning sker af Konungen i statsrådet, två afdelningar icke medhinna att afgöra återstående under året inkomna mål. På grund af det nu an­ förda finner jag mig böra afstyrka inrättandet af den föreslagna lag- revisionen och hemställa, att högsta domstolens laggranskningsskyldighet bibehålies i fråga om förslag till allmän civil- och kriminallag.

Däremot torde, om den ifrågasatta Regeringsrätten kommer till stånd

och erhåller lämplig sammansättning, å densamma kunna öfverflyttas skyl­ digheten att granska en del lagförslag, som fälla utom den allmänna civil- och kriminalrättens områden. Härigenom skulle kunna vinnas den för­ delen, att högsta domstolens laggranskningsarbete, som under innevarande år företett en betänklig ökning, kunde begränsas till ungefärligen den tid, detsamma under de föregående åren kraft, utgörande i medeltal för åren 1902—1906 56 dagar.

Hvad därefter angår skiftesmålen kunna desamma närmast hänföras

till administrativa ärenden, helst om däri uppkommande frågor af tviste­ måls natur blifva med större regelbundenhet, än nu är fallet, hänvisade till särskildt utförande vid laga domstol. Vid sådant förhållande synas betänkligheter icke böra möta att låta klagan i skiftesmål från ägodel- ningsrätt fullfölljas till administrativ myndighet, exempelvis landtmäteri- styrelsen, möjligen förstärkt med eu eller flere i skiftesfrågor erfarna domare. Skulle någon ytterligare instans i dylika mål anses erforderlig, därvid dock i alla händelser ägostyckningsmål samt frågor om fastställelse å skiften och ägoutbyten borde vara uteslutna, torde denna instans böra utgöras af den föreslagna regeringsrätten.

Vidkommande slutligen ansökning särenden a synas såväl nådeansök-

ningar, hvilka göras utan samband med klagan i själfva målet eller det

124

sammas underställning, som ansökningar om upplösning af äktenskap

eller äktenskapsförbindelse samt om tillstånd att ingå äktenskap kunna

i allmänhet utan högsta domstolens hörande afgöras af Kungl. Maj:t i

statsrådet under förutsättning, att stadgandet om två justitieråds närvaro

i konseljen vid dylika ärendens föredragning bibehålies och dessa justitie­

råd beredes tillfälle att deltaga i den förberedande behandling inom stats­

rådet, som dessa ärenden lära komma att underkastas. Äfven ansök­

ningar om rätt att försälja, utbyta eller inteckna egendom af fideikommiss­

natur torde utan olägenhet kunna behandlas i enahanda ordning och deras

afgörande sålunda förläggas från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats­

rådet. I alla dessa fall bör det likväl vara Kungl. Maj:t obetaget att, om

ärendets beskaffenhet därtill särskilt föranleder, inhämta högsta domstolens

yttrande.

Af hvad ofvan blifvit anfördt rörande de inkommande målens antal

är redan klart, att äfven om högsta domstolens befrias från granskningen

af en del lagförslag, som icke hänföra sig till allmän civil- eller kriminal­

lag, samt från befattningar med skiftesmålen och med nyss angifna an-

sökningsärenden, de återstående målens afgörande icke kan medhinnas af

högsta domstolen, utan att densamma indelas till arbete på tre afdelnin-

gar. Då en fördelning af högsta domstolens arbete på tre afdelningar så­

lunda koinme att blifva permanent, måste därvid, enligt min tanke, såsom

ett oeftergifligt villkor uppställas, att å hvarje afdelning skola tjänstgöra

sju ledamöter, allenast med det undantag, att vid behandling af lagären­

den ledamöternas antal kan, såsom nu, nedsättas till fem. Af de mål,

hvilka efter frånskiljande af skiftesmålen och förenämnda ansökningsären-

den skulle återstå till handläggning, utgöres nämligen allra största delen

af sådana, som från hofrätterna dragas under högsta domstolens pröfning,

och det kan svårligen anses öfverensstämmande med reglerna för eu god

instansordning att i någon större utsträckning låta målen i en högre in­

stans afgöras af samma antal domare som i den lägre. Vid de förhand­

lingar, som föregingo framläggandet af förslaget till nu gällande lag om

högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar, betonades inom högsta dom­

stolen uttryckligen den provisoriska karaktären af nuvarande anordning,

enligt hvilken en af högsta domstolens tre afdelningar är sammansatt af

endast fem ledamöter, och framhölls därvid af såväl mig som andra, att

om arbetet på tre afdelningar skulle fortgå någon längre tid, hvarje af­

delning borde bestå af sju ledamöter.

för uppehållande åt tjänstgöringen på tre afdelningar med sju leda­

möter å hvarje erfordras, att högsta domstolens ledamotsantal ökas till

tjugufyra. Det kan visserligen ej förnekas, att olägenheter äro förknip-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

125

pade med en sådan ökning, såväl i afseende å upprätthållandet af nödi<* enhet i lagskipningen som i fråga om möjligheten att till justitierådsbe^ fattningarna erhålla fullt kompetenta personer. För min del anser ia» dock dessa olägenheter mer än väl uppvägas af den större trygghet be° trallande målens grundliga pröfning, som måste ligga däri, att alla tre åt delningarna äro sammansätta, af sju ledamöter, och jag tvekar därför icke att förorda vidtagandet af sådana författningsändringar, att en dylik anordning kan blifva genomförd. Om högsta domstolen samtidigt befrias från befattningen med de ärenden, som här ofvan föreslagits, och leda- motsantalet vid granskning af lagförslag inskränkes till fem, kan för be­ handling af öfnga mål och ärenden beräknas en arbetstid å 7-mansafdel- ningar af omkring 100 sessionsveckor, hvilken torde vara tillräcklig att icke blott förhindra uppkomsten af vidare balans utan äfven efter hand bortarbeta den nu befintliga.

- Skulle framdeles eu lagstiftning, hvarigenom fullföljden af mål till högsta domstolen väsentligt inskränkes, komma till stånd, möter naturligt­ vis intet hinder att efter balansens bortarbetande, som då bör kunna ske fortare, successivt i män af ledamöters afgång nedbringa ledamotsantalet, så att detsamma kommer att stå i lämpligt förhållande till den minskade arbetsbördan.

Justitierådet Quensel:

en lagrevision i hufvudsak så anordnad, som i

chefens för justitiedepartementet utkast angifves, har jag intet att invända, under den förutsättning likväl, att icke därigenom minskning sker i det nuvarande antalet af 21 dömande ledamöter i högsta dom­

I betraktande af balansens nuvarande tillstånd och vanskligheten af

alla på. förhand, gjorda beräkningar angående densammas nedbringande måste jag nämligen bestämt förorda, att de tre justitierådsämbeten, som provisoriskt inrättats för balansens afarbetande, måtte för sådant ändamål bibehållas, till dess erfarenheten visat, att balansen verkligen nedbringats till skälig storlek. ö

I. händelse .högsta domstolen såsom sådan befrias från laggranskningen,

anser jag justitierådens ledighet kunna något — med högst två veckor — förkortas.

Beträffande öfriga åtgärder till lättande af högsta domstolens arbets­

börda åberopar jag min i högsta domstolen den 13 december 1904 uttalade mening.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

126

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

J ustitierådet Gr ef berg:

Vid öfvervägande af frågan, om hvilka åtgärder böra vidtagas för

att högsta domstolen må kunna utan menlig tidsutdräkt behandla dit in­

komna mål och ärenden, har man att tillse, att lagskipningen skall kunna

hålla jämna steg med beräknade antalet inkommande mål och ärenden

samt därutöfver verka så, att den nuvarande betydliga balansen minskas.

Med hänsyn till de åsikter, som rörande denna fråga uttalats och gjort

sig gällande vid bestämmandet af justitierådens nuvarande antal och vid

behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag

angående ändringar i vissa delar af 30 kapitlet rättegångsbalken, synes mig

hvarken någon vidare ökning af de i lagskipningen deltagande justitie­

rådens antal eller någon begränsning i rätten att fullfölja talan i vissa

mål och ärenden böra för närvarande ifrågasättas. Att från denna rätt

utesluta vissa klasser af mål synes mig vara en åtgärd, som innebär stora

svårigheter, såvidt klassindelning skall följdriktigt genomföras och

sålunda all godtycklighet vid uppdragande af gränserna undvikas. Då det

icke gärna kan ifrågasättas annat, än att de från rätten till fullföljd

uteslutna klasserna skulle allenast vara mål af föga vikt och betydenhet,

kommer en dylik anordning i hvarje fall att ringa verka till en snabbare

rättskipning. En väsentlig höjning af revisionsskillingen skulle däremot

visserligen kraftigt bidraga till ernående af det afsedda målet, men då

ringa eller ingen utsikt finnes att vinna bifall härtill, ehuru en sådan

åtgärd, såvidt icke denna afgift i och för sig saknar förnuftig grund, vore

fullt befogad till följd däraf, att penningvärdet betydligt fallit, lämnas

äfven denna utväg å sido.

Då det sålunda torde vara nödvändigt att välja andra medel än de

nyssnämnda för att befordra en snabbare lagskipning inom högsta in­

stansen, lär annan utväg i första hand ej kunna vinnas, än att högsta

domstolen befrias från all laggranskning, öfverflyttas denna i stället på

en särskild lagrevision, torde det emellertid vara nödigt att i lagrevisionen

insätta två eller flera justitieråd, som något eller några år deltagit i arbetet

inom högsta domstolen, och vid sådant förhållande skulle en dylik an­

ordning föga eller alls icke bidraga till en snabbare lagskipning, med

mindre än att justitierådens antal ökades med det antal, som komme att

tjänstgöra i lagrevisionen. Det närvarande antalet justitieråd torde så­

lunda böra för lagskipningen tills vidare, på sätt här redan angifves,

bibehållas och justitieråds tjänstgöring i lagrevisionen bestämmas växelvis

i viss ordning.

Högsta domstolens åliggande enligt särskilda författningar att af­

gifva utlåtande i ansökningsärenden synes, utom beträffande nådeansök-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

127

ningar, kunna upphöra. Hvad åter angår sistnämnda ansökningar torde med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen bör väsentligt bidraga till kontinuitet och jämnhet i utöfning af benådningsrätten, någon ändring härutinnan ej böra ifrågakomma. Arbetet inom högsta domstolen har sä ordnats, att två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragits, icke föranledt någon tidsutdräkt med arbetets fortgång. Någon ökad arbetskraft genom att justitieråden befrias från detta åliggande i fråga

om nådeansökningar är således icke att förvänta.

De betänkligheter, som möta emot anordningen med 5-mans-afdel-

ning, torde minskas, ifall å sådan afdelning i synnerhet behandlas ringare mål och ärenden, samt afdelningen tillägges befogenhet att, då med af­ seende å yppade skiljaktiga meningar eller målets vikt och beskaffenhet så pröfvas nödigt, för afgörande tillkalla två justitieråd, som enligt indel­ ningen äro fria från tjänstgöring, men skyldiga att på kallelse inträda såsom suppleanter. Det är klart, att, såvidt man vill undvika att justitie- rådens arbetsbörda härigenom i afsevärd mån ökas, en dylik åtgärd endast i undantagsfall bör äga rum. Detta syfte torde väsentligen befordras där­ igenom, att å 5-mans-afdelningen företrädesvis behandlas, utom ansöknings- ärenden och krigsrättsmål, mål och ärenden, som i allmänhet äro af ringa vikt eller af föga invecklad beskaffenhet. Exempelvis synes hit kunna räknas:

tvister om någon skall förklaras omyndig eller myndig eller om

förordnande eller entledigande af förmyndare;

mål af hvad beskaffenhet som helst, då fråga endast är om ersätt­

ning för rättegångskostnader;

mål om uppfostringsbidrag; mål rörande brott och förseelser, vare sig emot allmän lag eller

särskild författning, med undantag af dels underställningsmål och dels mål, däri någon hålles häktad eller är dömd till urbota straff eller åklagare eller målsägande fullföljer talan emot öfverrätts utslag, hvarigenom den tilltalade befriats från honom ådömd urbota bestraffning, eller däri någon är tilltalad för brott, som är i lagen belagdt med dödsstraff, eller för brott emot tryckfrihetsförordningen eller däri annan öfverrätt ån krigsdomstol dömt såsom första instans.

Skola skiftesmålen fortfarande handläggas i högsta domstolen, hvar­

till torde finnas grundade skäl, lär väl ej hinder i allmänhet möta att i afgörandet af dessa mål deltaga endast 5 justitieråd.

Då antalet mål af större omfång och mera invecklad beskaffenhet

under senare tider tillväxt och utan tvifvel kommer att fortfarande till­ växa synes vanskligt antaga, att genom särskild! vidtagna åtgärder af-

verkningen af mål per vecka skulle kunna blifva större än nu är för­

hållandet.

Aren 1901—1905 (1906 tillämpades den nya arbetsordningen) af-

gjordes inom högsta domstolen:

128

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

revisionssaker.................... 2,323, medeltal per år 465

skiftesmål......................... 397,

»

»

» 79

civila besvär.................... 618,

>

»

»124

kriminella besvär .... 2,217,

»

»

» 443

Summa 5,555,

»

»

» 1,111

Af sessionstiden, 82 veckor per år, upptogos under samma 5-års-

period i medeltal 10 veckor för lagföredragning. Då medeltalet afgjorda

mål fördelas på återstående 72 veckor, uppgår antalet mål per vecka till

omkring 15,5. Det brutna talet minskas dock något, ifall man tager

hänsyn till, att nuvarande arbetsindelning tillämpades redan någon tid

hösten 1905.

Under år 1906 upptog lagföredragningen omkring 11 veckor och

antalet afgjorda mål, som utgjorde 1,394, fördelade på återstående sessions­

tiden 90 veckor, uppgick per vecka likaledes till 15,5.

Balanserade revisionssaker, skiftesmål och besvärsmål uppgingo vid

1906 års slut till................................................................................. 1,753

hvaraf 1,038 utgjorde revisionssaker.

1906 inkomna mål uppgingo till.............................................1,338

Under 5-årsperioden 1902—1906 har antalet af inkomna mål

i medeltal ökats med......................................................... 21

hvilken siffra nära nog motsvarar ökningen af revisionssaker.

Summa 1,359.

Förutsättes enahanda ökning i medeltal under åren 1907—1909,

så inkomma under dessa tre år mål till ett antal af 3X1,359 4,077.

Summa 5,830

Afverkningen under samma tre år med beräkning af 90 sessions-

veckor per år och 15,5 mål per vecka uppgår till................ 4,185.

Således balans vid 1909 års utgång 1,645.

Tager man hänsyn till, att antalet inkommande mål fortfarande efter

1909 års utgång antagligen kommer att stegras, kan med den sessionstid

129

för lagskipningen, som för närvarande äger rum, någon minskning af balansen ej antagas, utan tvärtom kommer denna efter några års förlopp att ökas.

Utgår man åter ifrån att, såsom förordas, nuvarande arbetsindelning

under någon tid eller till och med 1909 års utgång bibehålies, men att från och med 1910 högsta domstolen befrias från laggranskningen och behandlingen af ansökningsärenden af här ofvan angifna slag, torde kunna beräknas att härigenom vinnes för afgörande af mål 14 veckor, hvaraf 3 veckor anses tillkomma genom att högsta domstolens utlåtanden ej vidare erfordras i nämnda ärenden.

Å ofvan angifna balans vid 1909 års utgång................ 1,645 mål

skulle härigenom den årliga afarbetningen utgöra 14X15,5=217 och för tre år, räknade från och med 1910.................... 651.

Enär emellertid efter beräkning af nuvarande ses-

sionstid för lagskipningen, 90 veckor, antalet afgjorda mål antages, på sätt ofvan anmärkts, för åren 1907—1909 uppgå till 4,185 samt antalet inkomna mål för åren 1910 —1912 måste, under antagande att i medeltal sker en ökning af 21 mål, för dessa 3 år beräknas till 63 mål utöfver det antal, som ansetts inkomma för åren 1907— 1909, eller till 4,077-j-63=4,140, så afarbetas vidare å balansen..................................................................................... 45 696 »

o --------------------------------

Återstående balans vid 1912 års utgång 949 mål.

Befrielse från laggranskningen och afgifvandet af utlåtanden öfver

vissa ansökningsärenden är således icke tillfyllestgörande för att vid ut­ gången af år 1912 åter nedbringa de dömande justitierådens antal till 18. Det torde därför anses nödigt att inskränka tiden, då justitieråden åtnjuta ferier eller ledighet för hemarbete med skyldighet att på kallelse inställa sig till tjänstgöring såsom suppleanter. Vid öfvervägande af frågan härom bör emellertid tagas i betraktande, att arbetsintensiteten ökas genom att mål komma att upptaga den tid, som förut användts för afgifvande af utlåtanden i ansökningsärenden, och genom ofvan angifna anordning med 5-mans-afdelningen. Befrielsen från laggranskningen föranleder äfven att längre tid måste användas för att taga kännedom om nya lagar och för­ fattningar. Det är således endast under förutsättning, att annan utväg ej finnes att tillgå, som inskränkning i ledigheten kan tillstyrkas. Tjänst­ göringsskyldigheten torde dock i hvarje fall ej ökas med mera än två veckor, motsvarande, enär ej gärna kan ifrågasättas att utsträcka arbetet å 5-mans-afdelning, sex sessionsveckor å 7-mans-afdelning.

Bill. till Riksd. Prot. 11)00. 1 Sami. 1 Afd. 5 Håft.

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

17

130

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Ifall så ordnas, kan ytterligare afgöras årligen 6 X 15,5 = 93 mål.

Den antagna balansen vid 1912 års utgång........................ 949 mål

komine då att minskas med............................................................. 279 »

ö

Återstående balans 670 mål

h vilket antal är betydligt mindre än hälften af de vid 1906 års slut balan­

serade målen samt vida understiger antalet af de för hvart och ett af åren

från och med 1888 balanserade målen.

Skall högsta domstolen med ett antal af 18 dömande ledamöter

kunna förebygga tillökning af en sålunda beräknad balans, förutsättes, att

antalet inkommande mål åtminstone icke tillväxer. Då ett motsatt för­

hållande är sannolikt, torde förr eller senare framtvingas åtgärder, hvari­

genom en alltför stark tillströmning af mål hämmas. Om, såsom blifvit

ställdt i utsikt, vissa mål och ärenden, hvilka nu fullföljas i högsta dom­

stolen,, öfverflyttas till en administrativ högsta instans, samt denna åtgärd

vidtages i en mera afsevärd mån, synes kunna antagas, att högsta dom­

stolen med nyssnämnda antal ledamöter skall förmå att en längre tid

framåt hålla balanserade mål och ärenden inom måttliga gränser.

Slutligen anmärkes, att under innevarande år lag föredragningen

redan upptagit vida längre tid än här ofvan för år beräknats. Fortfar

detta förhållande under de närmaste åren, följer naturligtvis däraf, att den

beräknade balansen, hvilken grundats, bland annat, därå, att under åren

1907—1909 till lagföredragning skulle erfordras sammanlagdt 33 sessions-

veckor, icke oväsentligt ökas.

Justitierådet Cassel:

I fråga om behofvet af lagstiftningsåtgärder till minskning af högsta

domstolens arbetsbörda åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört.

I likhet med honom anser jag det vara oafvisligen nödvändigt, att

högsta domstolen snarast möjligt befrias från den domstolen enligt nu

gällande bestämmelser åliggande befattning med granskning af lagförslag;

och anser jag mig därför kunna instämma i förslaget att detta bestyr

måtte öfverflyttas till en särskild institution, den s. k. lagrevisionen,

organiserad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad han förordat.

I öfrigt får jag förklara:

att jag i fråga om ansökning särendena åberopar hvad justitierådet

Silverstolpe anfört,

att jag i fråga om skiftesmålen är ense med justitierådet Sundberg,

samt att jag hvad angår den väckta frågan att belägga fullföljden af

besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen, instämmer med

131

justitierådet Trygger; och är jag med honom ense jämväl beträffande full­ följden af mål, däri fråga är endast om rättegångskostnad.

I fråga om nödvändigheten att öka antalet justitieråd åberopar jag

hvad justitierådet Sundberg anfört.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Justitierådet Westring: Jag instämmer i det väsentligaste med justitierådet Sundberg, allenast

med följande modifikationer.

Beträffande ansökningsärendena anser jag lika med justitierådet

Silverstolpe, att högsta domstolens utlåtande bör afgifvas öfver nåde- ansökningar, som förekomma i sammanhang med besvär, att äfven fidei­ kommissärenden böra öfverflyttas till afgörande i statsrådet på enahanda sätt som öfriga ansökningsärenden, samt att såsom förutsättning för genom­ förande af den ifrågasatta nya anordningen i afseende å ansökningsärendena bör gälla, att de justitieråd, som skola närvara vid dessa ärendens af­ görande i statsrådet, få deltaga i den förberedande behandling, som lärer komma att inom statsrådet anordnas. För att förekomma, att härigenom högsta domstolens arbetsordning alltför mycket rubbas, synes det böra uppdragas i främsta rummet åt ledamöterna i lagrevisionen att i stats­ rådet öfvervara behandlingen af ansökningsärendena.

I fråga om förslaget att med afgift belägga fullföljden af talan i

besvärsmål förenar jag mig med justitierådet Borgström.

Justitierådet Ramstedt: Jag biträder i hufvudsak hvad justitierådet Sundberg anfört utom

beträffande ansökningsärenden, i afseende hvarå jag delar justitierådet Silverstolpes mening, samt förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål och frågan om ändring i förfarandet vid måls hand­ läggning af högsta domstolens afdelningar samfälldt. I sistnämnda båda frågor anser jag mig för närvarande ej kunna göra något bestämdt ut­ talande.

i

Justitierådet Bohman: Beträffande frågan om högsta domstolens befattning med ansök­

ningsärenden delar jag den af justitierådet Silverstolpe uttalade åsikt. I öfrigt är jag i allt väsentligt ense med justitierådet Sundberg, dock att jag instämmer i hvad justitierådet Trygger erinrat i frågan att belägga fullföljden af besvärsmål med en revissionsskillingen motsvarande afgift.

132

Justitierådet Billing:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg. I en punkt år jag

dock af annan mening än han, nämligen såvidt rörer frågan, huruvida —

under förutsättning att högsta domstolen i regel befrias från befattning

med ansökningsärenden — bestämmelsen om tvenne justitieråds närvaro

vid dylika ärendens afgöranden i statsrådet bör bibehållas. Det kan för­

väntas att i juridiskt tvifvelaktiga fall Kungl. Maj:t inhämtar högsta

domstolens yttrande och i sådan händelse synes justitieråds närvaro i kon­

seljen vara öfverflödig. I andra fall åter förutsattes, om annars hela an­

ordningen skall hafva någon reel betydelse, att de två justitieråd, som

skola närvara vid ärendes afgörande, dessförinnan deltaga i den förbere­

dande handläggningen af detsamma inom statsrådsberedningen, och det inses

lätt huru tidsödande och för lagskipningsarbetet inom högsta domstolen

eller arbetet i lagrevisionen störande ett dylikt arrangement måste blifva.

För min del anser jag mig därföre böra hemställa att i detta hänseende nu

gällande bestämmelse upphäfves.

I likhet med justitierådet Silverstolpe anser jag det vara synnerligen

önskvärd!, att högsta domstolen befrias från befattningen med de ofta nog

förekommande ansökningsärendena rörande fideikommissegendom. Hand­

läggningen af dessa ärenden, hvilka ej sällan äro af ringa materiell betv-

denhet, synes med nu gällande procedur utgöra ett slöseri med tid och

krafter, som kunde bättre användas.

Justitierådet Thollander:

Utan att frångå den uppfattning jag tillförene uttalat i fråga om

högsta domstolens befattning med laggranskningen, anser jag mig dock

icke under nuvarande förhållanden kunna afstyrka den föreslagna anord­

ningen med en lagrevision.

Då därigenom en del af det arbete, som nu ofta måste förläggas

till den för hvila från arbete afsedda ledighetstid, blefve högsta domsto­

lens ledamöter besparad, kunde denna ledighetstid i någon mån, t. ex.

med 2 veckor, förkortas.

Beträffande nådansökningarna anser jag, att den garanti mot deras be­

handling från ensidig politisk synpunkt, som ligger i nuvarande anordning,

icke bör eftergifvas och att dessa ärenden således böra behandlas i nu

stadgad ordning.

Ansökningar om äktenskapsskillnad och om dispens synas mig där­

emot i regel kunna behandlas utan högsta domstolens medverkan.

Att rubba den stadgade ordningen för afgifvande af lagförklaringar,

däri inbegripna fideikommissärenden, synes mig icke böra ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

133

Skiftesmålens öfverflyttning från högsta domstolen till den blifvande

regeringsrätten anser jag vara en lämplig åtgärd till minskning af högsta

domstolens arbete.

För öfrigt instämmer jag i justitierådet Petréns yttrande därom, att

man icke torde kunna undgå att framdeles ånyo upptaga frågorna om in­

förande af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande.

Justitierådet Claeson:

Den genom regeringsformen bestämda anordning, att högsta

domstolen skall afgifva utlåtande öfver vissa lagförslag, har varit till

oskattbart gagn för Sveriges land och folk. Många omogna eller

mindre väl genomtänkta lagförslag hafva genom de yttranden, högsta

domstolen öfver dem afgifvit, blifvit ställda i sin rätta belysning.

I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har hög­

sta domstolen uppvisat hurusom förslagen icke harmonierade med svensk

rättsåskådning och våra säregna förhållanden. Det är ock naturligt, att

högsta domstolen, som står i den intimaste beröring med rättsskipningen

i riket och är i tillfälle att bättre än någon annan myndighet öfverskåda,

huru lagtillämpningen ter sig i olika fall, skall vara särskildt lämpad för

att öfverse och granska lagförslagen innan de slutligen pröfvas. Kändt är

att under den långa tid, snart ett sekel, högsta domstolen afgifvit ut­

låtanden öfver lagförslagen, högsta domstolens yttranden tillvunnit sig eu

stor auktoritet och tillit, så att, sedan lagförslagen blifvit efter högsta

domstolens anvisningar omarbetade, de vanligen antagits af Konung och

Riksdag. Denna mödosamt förvärfvade auktoritet i ett viktigt samhälls­

intresse synes nu vara meningen att bortkasta. Enligt min åsikt är det

ingalunda någon god regeringsgrundsats att nedrifva befintlig auktoritet.

Staten kräfver för sitt bestånd, att all auktoritet stödjes och befästes.

Hvarje nedrifvande däraf bidrager att lossa samhällsfogarna.

Det är nu föreslaget, att det högsta domstolen förut ombetrodda

arbetet med granskning af lagförslag i stället skall öfverlämnas åt en lag­

revision, sammansatt af två justitieråd och ett regeringsråd samt vidare

högst tre lagfarna män, hvilka senare skola vara extra ordinarie ledamö-

ter af lagrevisionen. Detta förslag synes mig ganska egendomligt. Med

hänsyn därtill att högsta domstolen är öfverhopad med mål vill man be­

fria högsta domstolen från arbetet med laggranskningen för att högsta

domstolen uteslutande må kunna ägna sig åt rättsskipningen. Men på

samma gång vill man beröfva högsta domstolen två justitieråd, hvilka

ständigt skola vara upptagna på annat håll. Häri ligger enligt min me­

ning en motsägelse. Den sålunda föreslagna, hybrida formen för en lag-

Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

134

revision kan ingalunda af mig tillstyrkas. Genom att från högsta dom­

stolen låna två justitieråd vill man gifva sken åt, att högsta domstolen

medverkar vid lagstiftningsarbetet, oaktadt något utlåtande aldrig kommer

att utgå i högsta domstolens namn. Men tillika har man sörjt för aftt

justitierådens mening kan i lagrevisionen paralyseras därigenom, att extra

ordinarie ledamöter förordnas. Den närmaste framtiden kommer sanno­

likt att förete en period af jäsning och svallning i samhället i ännu högre

grad än den, i hvilken vi nu äro midt uppe, och det nervösa, forcerade

arbete, hvarmed allting nu skall bedrifvas, kommer att återverka på rege­

ringen. Täta växlingar inom densamma får man förmodligen bevittna,

och dylika växlingar komma helt säkert att mycket inverka på samman­

sättningen af de extra ordinarie ledamöterna i lagrevisionen.

Enligt min uppfattning bör högsta domstolen fortfarande taga del

i lagstiftningsarbetet. Men då detta är stadt i en rask utveckling, synes

högsta domstolens medverkan blott böra kräfvas i de viktigare delarna af

lagstiftningen, nämligen beträffande de lagar, hvilka afses i 87 § regerings­

formen. Däremot torde det öfverlämnas åt den blifvande regeringsrätten

att yttra sig öfver förslag till lagar och författningar rörande rikets all­

männa hushållning, om hvilka 89 § regeringsformen handlar.

Därest högsta domstolen vidare skall vara med om lagstiftnings-

arbete, torde en ytterligare ökning af justitierådens antal erfordras. Detta

synes kunna ske genom att bilda en ytterligare afdelning, hvilken har att

i främsta rummet afgifva yttranden öfver lagförslag och, om sådana ej

föreligga till behandling, afdöma vanliga rättegångsmål.

Emot en sådan ökning har invändts, att det skulle blifva svårare

att då uppehålla enheten i rättsskipningen i högsta instans. Denna an­

märkning tillerkänner jag för min del föga betydelse, ty svårigheterna i

detta hänseende ökas knappt nämnvärdt genom en mindre utvidgning af

högsta domstolen. Redan nu tjänstgöra stundom på en gång tre lagski­

pande afdelningar, och den af mig ifrågasatta fjärde afdelningen blir nog

i hög grad upptagen med lagstiftningsfrågor.

Jämväl har mot sådan ökning erinrats, att det skulle blifva svårt

att med lämpliga personer återbesätta lediga justitierådsämbeten. Under

de femton år jag dels i högsta domstolen, dels i statsrådet deltagit i öf-

verläggningar om befordringar till dessa ämbeten, och under hvilken tid

tjugu personer blifvit utnämnda till justitieråd, hafva vid nästan alla till­

fällen flera personer ifrågasatts såsom kompetenta. Då för åtskilliga år

tillbaka under loppet af tre månader icke mindre än fyra justitieråds­

ämbeten blefvo lediga, däraf två i följd af dödsfall, ett genom afskeds­

tagande efter uppnådd pensionsålder och ett därigenom, att innehafvaren

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

135

af detsamma inkallades i statsrådet, mötte ej svårigheter att erhålla lämp­

liga efterträdare. Det synes mig alltför pessimistiskt att förmoda att icke

inom nedre justitierevisionen, rikets hofrätter, högskolornas juridiska fa­

kulteter, häradsrätterna och rådstufvurätterna fullt kvalificerade personer

finnas att tillgå, när något justitierådsämbete skall återbesättas.

Beträffande nådeansökningar synes mig Konungens benådningsrätt

stå i så nära sammanhang med rättsskipningen, att jag ej kan tillstyrka,

att högsta domstolen beröfvas sin grundlagsenliga rätt att yttra sig öfver

desamma. Det föreslagna surrogatet, att två justitieråd skulle jämte che­

fen för justitiedepartementet och ett konsultativt statsråd behandla dessa

ansökningar vågar jag ej tillråda.

Däremot har jag ej något att erinra vid att högsta domstolen be­

frias från att yttra sig öfver frågor rörande skillnad i äktenskap med flera

ansökningsärenden, hvilka nu afgöras af Konungen i statsrådet, sedan hög­

sta domstolen afgifvit sitt utlåtande.

Högsta domstolens befattning med fideikommissärenden torde kunna

öfverflyttas till regeringsrätten.

Det synes mig tvifvelaktigt om behandlingen af skiftesmålen i sista

instans bör förläggas från högsta domstolen till regeringsrätten eller an­

nan myndighet. Visserligen skulle genom en sådan författning mycken

tid i högsta domstolen besparas för afdömande af egentliga rättstvister.

Men skiftesmålen kräfva för sitt behöriga afgörande en viss förening af

juridisk skicklighet och praktisk blick, som blott är att förvänta hos do­

mare med större erfarenhet.

Synnerligen önskvärdt vore, om restriktiva åtgärder kunde vidtagas

för att förebygga att en mängd obetydliga mål fullföljas till högsta dom­

stolen. Då emellertid förslag i denna riktning, som förevarit vid 1907

års riksdag, icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och det är anledning för­

moda, att andra förslag i samma ämne, om de under närmaste tiden fram­

ställas, röna samma öde, synes mig att för närvarande ej något kan här­

utinnan åtgöras.

Justitierådet Lindbäck:

Beträffande frågan om laggranskningsarbetets ordnande synes man

— med fasthållande såsom utgångspunkt att för afarbetande af balansen

antalet i lagskipningen deltagande justitieråd fortfarande under sannolikt

ganska lång tidrymd måste vara minst 21 — i främsta rummet böra taga

under öfvervägande, om icke i högsta domstolen genom ökning af leda­

möternas antal till 26 kunde bildas en särskild afdelning af fem justitie­

råd, hvilka växelvis med högsta domstolens öfriga ledamöter under viss

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

136

tidsperiod exempelvis två år i sänder sysselsatte sig med granskningen af

lagförslag och endast å de antagligen kortare tider, då tillgång på sådant

arbete ej funnes, deltoge i behandlingen af mål och ärenden inom högsta

domstolen. Genom en sådan anordning vunnes, bland annat, att laggransk­

ningen fortginge vid sidan af högsta domstolens öfriga verksamhet utan

att denna däraf lede hinder eller intrång; att högsta domstolens utlåtan­

den i lagärenden erhölle ökadt värde, när de komme att framgå såsom

resultatet af samarbete mellan ledamöter, hvilka linge väsentligen ägna

sin tid och sina krafter åt en enda uppgift, laggranskningen; att denna

kunde bedrifvas med betydligt större skyndsamhet än som är möjligt

under nuvarande förhållanden, då arbetet med cirkulerande lagförslag ofta

fördröjes till följd af lagskipningsgöromålen; samt att åt högsta domstolen

komme att i hufvudsakligen samma utsträckning som hittills bevaras det

tillfälle till förvärfvande af djupare insikt i lagarna och grunderna för

desamma, hvilket till stort gagn för högsta domstolens dömande verk­

samhet dess deltagande i lagstiftningsarbetet medför. Att åter, såsom

nu föreslagits, för ändamålet inrätta en lagrevision, bestående af två

justitieråd, en ledamot i den ifrågaställda regeringsrätten och vid behof

några tillfälligt adjungerade ledamöter kan, efter min uppfattning, icke

anses innebära en tillfredsställande lösning af spörsmålet. Högsta dom­

stolens laggranskande verksamhet har, såsom jag tror vara allmänt erkändt,

visat sig äga stor betydelse för lagstiftningen och i framstående grad

främjat dess utveckling i rätt riktning. Grunden härtill torde förnämligast

vara, att den vidsträckta öfverblick öfver hela lagväsendet och detsamma

vidlådande brister, som justitieråden genom sin tjänstgöring äro i tillfälle

att förvärfva, göra dem särskilt skickade att under samarbete med hvar­

andra fullgöra ifrågavarande lika svåra som maktpåliggande gransknings-

värf äfvensom att detta utöfvas af så stort antal justitieråd samfälldt, att

de olika synpunkter, ur hvilka frågorna kunna och böra skärskådas, i

regeln vinna tillbörligt beaktande. Det kan enligt min tanke icke för­

väntas, att ett lika godt resultat skall kunna ernås, i händelse gransknin­

gen anförtros åt eu lagrevision, däri blott några justitieråd ägde säte

och stämma och de adjungerade ledamöterna, hvilka gifvetvis måste i ganska

stor utsträckning anlitas, ej i regeln torde komma att innehafva samma

fullt oafhängiga och opartiska ställning, som justitierådsämbetet medför.

En särskild anledning, som förpliktar till synnerlig varsamhet, innan man

beslutar att utbyta den gamla bepröfvade institutionen för laggranskning

mot en ny och opröfvad sådan, ligger däri, att under de närmaste decen­

nierna efter all sannolikhet så väl omfattande och viktiga delar af vårt

civila lagverk som ock vår i många hänseenden föråldrade allmänna straff-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

137

lag komma att underkastas omdaning. Jag behöfver knappast erinra, af huru

stor vikt det måste vara att vid åvägabringande af så genomgripande för­

ändringar i den bestående rätten äga tillgång till de förnämsta krafter,

som stå att erhålla, icke allenast för de nya lagarnas utarbetande utan

ock för deras granskning. — Mot anordnande, på sätt ofvan blifvit an-

fördt, af en laggranskningsafdelning inom högsta domstolen torde knappast

med fog kunna göras annan invändning än att, med hänsyn till det större

antal ledamöter, hvaraf högsta domstolen i följd af sagda anordning skulle

bestå, understundom svårighet kunde yppas att rekrytera domstolen med

fullt lämpliga personer. För min del tror jag dock, att svårighet i detta

hänseende skall göra sig gällande endast undantagsvis och i hvarje hän­

delse icke i sådan grad, att man fördenskull bör öfvergifva tanken på lag­

granskningens bibehållande inom högsta domstolen. I öfrigt torde böra

beaktas att då under de tider af året, högsta domstolen är ordnad på tre

afdelningar, blott två suppleanter finnas att tillgå vid inträffande förfall

för någon eller några af de å berörda afdelningar tjänstgörande nitton

justitieråd och dessa suppleanter måste vara att påräkna för att lagskip-

ningsarbetet i högsta domstolen må kunna utan afbrott fortgå, det skulle

kunna inträffa att vid längre sjukdomsförfall för något af de i lagrevisio­

nen deltagande justitieråden blott ett justitieråd komme att deltaga i gransk­

ningen af måhända de viktigaste civila och kriminella lagförslag, hvilket

uppenbarligen vore särdeles olämpligt. Till förebyggande häraf torde

knappast gifvas något annat medel än att ytterligare en ledamotsplats

utöfver de två nya sådana platser, som lagrevisionen kräfde, borde inrättas

i högsta domstolen, på det att vid förfall för något af de i lagrevisionen

arbetande justitieråden suppleant alltid skulle kunna där inträda. Om och

i den mån det ej blefve af nöden att i lagrevisionen inkalla suppleant

skulle naturligtvis den nye ledamoten tjänstgöra i högsta domstolen, hvari­

genom den fördel bereddes att, när högsta domstolen arbetade på tre af­

delningar, den tredje af dessa endast i undantagsfall behöfde vara sam­

mansatt af allenast fem ledamöter.

För öfrigt är jag i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, utom

därutinnan att jag anser den ifrågasatta ändringen i stadgan den 20 juni

1905 ej lämpligen böra vidtagas, samt att jag biträder den af justitierådet

Trygger uttalade mening, att nådansökan, som sker i samband med full­

följd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas.

Skulle emellertid betänkligheter anses möta mot att låta föreskriften rö­

rande högsta domstolens hörande öfver nådansökningar, gjorda af andra

än till döden dömde eller utan samband med fullföljd af talan i högsta

domstolen, helt och hållet bortfalla, torde i hvarje fall någon olägenhet

Bill. till Riksd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

18

Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

138

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

ej kunna följa däraf, att berörda föreskrift inskränktes så, att högsta dom­

stolens yttrande icke behöfde i regel afgifvas öfver dels förnyade ansök­

ningar om nåd, dels sådana ansökningar, som afsåge allenast befrielse från

eller nedsättning af bötesstraff, dels ock ansökningar rörande befrielse från

ådömd påföljd af förlust af medborgerligt förtroende, Kungl. Maj:t natur­

ligtvis obetaget att, med hänsyn till förekomna omständigheter, till högsta

domstolens hörande remittera jämväl nådansökningar af nu särskild! an-

gifven beskaffenhet.

Justitierådet Carlson:

Jag instämmer i justitierådet Sundbergs yttrande i hvad det angår

behofvet af lagstiftningsåtgärder i det i departementschefens skrifvelse

angifna syfte och biträder samma justitieråds förslag i fråga om lag­

ärenden.

Af de ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen afgifver utlå­

tande till Konungen i statsrådet, äro endast nådemålen och ansökningarna

om upplösning af äktenskap och äktenskapsförbindelser af någon betydelse

i nu ifrågavarande hänseende.

Sistnämnda grupp af ärenden torde vid en antagligen snart före­

stående revision af lagstiftningen i ämnet blifva hänvisade till underdom­

stolarnas upptagande.

Hvad åter angår nådemålen torde kunna antagas, att dessa komma

att i någon mån minskas i följd af den nya lagstiftningen om villkorlig

straffdom och villkorlig frigifning.

Med afseende härå och då det enligt min mening skulle vara myc­

ket hinderlig! för arbetet i högsta domstolen eller lagrevisionen, om två

justitieråd skulle öfvervara ansökningsärendenas föredragning i statsråds­

beredningen, vill jag icke nu ifrågasätta någon inskränkning i högsta

domstolens skyldighet att afgifva utlåtande i dessa ärenden, utan föreslår

jag i stället upphäfvande af föreskriften om justitieråds närvaro vid dessa

ärendens föredragning i statsrådet.

Af största vikt är att söka åstadkomma en minskning af de inkom­

mande revisionssakerna, hvilkas antal fortfarande växer. Detta mål vinnes,

enligt min mening, säkrast och bäst genom en lämplig höjning af revi-

sionsskillingens belopp.

Beträffande brottmålen och öfriga mål, som från hofrätterna full­

följas genom besvär, anser jag en förändring i den riktning justitierådet

Sundberg angifvit vara önsklig och af behofvet påkallad.

Äfven om de nu ifrågasatta eller andra lika omfattande åtgärder

för minskande af högsta domstolens arbetsbörda kunna antagas komma

139

till stånd under den närmaste tiden, torde det vara lämpligt att, för möj­

liggörande af en afarbetning af balansen, justitierådens antal och tjänst­

göring för närvarande bestämmas på sätt justitierådet Sundberg föreslagit.

Justitierådet Huss:

Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, dock att jag

ej biträder hvad han föreslagit i fråga om ändring i förfarandet vid måls

handläggning af högsta domstolens afdelningar samfälldt samt anser att

nådansökningar, som göras i sammanhang med fullföljd af talan i högsta

domstolen, höra i hittills stadgad ordning behandlas; och instämmer jag

uti hvad justitierådet Trygger anfört dels beträffande rätt att fullfölja

talan hos Kungl. Maj:t enbart i fråga om rättegångskostnad dels ock vid­

kommande förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål.

Justitierådet Lilienberg:

Förslaget om en lagrevision vill jag äfven gifva min röst, dock en­

dast under den uttryckliga förutsättning, att domstolens nuvarande tjänst­

göringstid icke genom borttagande af ledamöter minskas. I alla händelser

borde, om nämnda förslag icke antages, 89 § regeringsformen ändras, så

att domstolens yttrande ej erfordras i administrativa lagfrågor. Äfven

upphörandet af de obligatoriska utlåtandena i ansökningsärenden kan jag

tillstyrka; likaså skiftesmålens öfverflyttning, helst om det sker till en sär­

skild öfverdomstol. Men jag måste för min del se hela denna sak äfven

från andra synpunkter, som hittills allt för litet berörts.

Den för närvarande så godt som obegränsade rätten att fullfölja mål

från hofrätterna begagnas i den grad, att i det närmaste hvart 4:e vade-

mål och hvart 3:e brottmål dragés under högsta domstolens pröfning, och

detta oaktadt hofrätternas beslut fastställas i 80 procent af de förra och

naturligtvis ändå oftare i brottmålen. Men hvarken kostnader eller be­

svär förmå att stäfja begäret att draga ut på tiden med rättegångar, ofta

af ringa vikt och värde. Däraf följa stora kostnader för statsverket; för

målens föredragning måste hofrätterna beröfvas en stor mängd dugande

krafter och för att reda undan denna massa af mål arbetar en för våra

förhållanden redan nu oformligt stor högsta domstol, som till alltför stor

del är oupptagen endast med bevisningsfrågor och obetydliga rättsfall.

Åtgärder, som Kungl. Maj:t vid senaste riksdag föreslog, för att

hämma detta starka tillflöde af mål, mötte endast motvilja, och det torde

därför förr eller senare blifva nödvändigt att inslå på en annan väg, men

detta icke blott för nu föreliggande ändamål. Vår domstolsorganisation

och processordning äro behäftade med fel, som äfven i och för sig fordra

Kun c/l. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.

140

att afhjälpas. Såsom sådana vill jag påpeka de ofta förefintliga bristerna

i den sakliga utredningen och processledningen, brister, som inverka yt­

terst menligt på rättsfrågornas afgörande, och så den oerhörda långsam­

heten i såväl de civila som brottmålens behandling, en långsamhet, som

gemensamt vidlåder flertalet mål i alla tre instanserna och utgör en verk­

lig olycka för rättstillståndet i landet. Särskildt landtdomstolarna torde

behöfva förstärkning i både ett och annat afseende.

Om reformer, som alltför länge åsidosatts, blifva vidtagna till af­

hjelpande af ofvan antydda brister, skall säkert äfven inskränkningar kunna

göras i rätten att fullfölja målen i högsta domstolen, vare sig genom rent

förbud, t. ex. i de fall att båda de lägre instanserna kommit till samma

slut, eller genom bevisfrågans och rättsfrågans åtskiljande.

På denna väg, men enligt min öfvertygelse endast på denna, kan

den nu förevarande frågan lösas på ett verkligt tillfredsställande och var­

aktigt sätt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Justitierådet Herslow:

Hvad angår förslaget om inrättande af en s. k. lagrevision, så inser

jag visserligen, i likhet med flera justitieråd, att denna anordning är äg­

nad att medföra åtskilliga afsevärda olägenheter på samma gång den inga­

lunda kan ersätta den laggranskning, som f. n. åligger högsta domstolen;

men för den händelse den af mig i det den 13 dec. 1904 till dåvarande

justitieministern afgifna utlåtande förordade utvägen att, med ändring af

89 § regeringsformen, befria högsta domstolen från befattning med lag­

förslag af ekonomisk eller administrativ natur skulle befinnas sakna utsikt

att vinna framgång, finner jag, med hänsyn till nödvändigheten att bereda

högsta domstolen erforderlig tid till fyllande af dess egentliga uppgift,

mig nödsakad att biträda berörda förslag.

Den af flera justitieråd gjorda framställning, att såsom villkor för

rättighet att i besvärsmål fullfölja talan skulle, med undantag för visst fall,

stadgas erläggande af en afgift, motsvarande revisionsskillingen i tviste­

mål, kan jag för min del icke förorda. Utom det att en dylik pålaga

skulle med revisionsskillingen dela den anmärkta olägenheten att verka

olika för ekonomiskt olika lottade parter, komme densamma säkerligen att

lika litet som revisionsskillingen med dennas nuvarande belopp vara i stånd

att förekomma obehörig fullföljd af talan.

Beträffande de öfriga åtgärder, som kunna komma ifråga för åstad­

kommande af jämvikt emellan högsta domstolens arbetsprodukt och dess

arbetsmaterial, har jag i mitt förutnämnda utlåtande redan sökt angifva

åtskilliga så beskaffade åtgärder och skulle därför nu kunna inskränka mig

141

till att hänvisa till hvad jag i samma utlåtande anfört. Särskildt vill jag

dock däraf framhålla följande.

Då, med hänsyn till den i allt raskare tempo tilltagande industriella

utvecklingen, rättegångarnas antal och omfång med säkerhet kunna antagas

skola allt mer och mer ökas, så torde, därest icke statsmakterna anse sig

hafva råd och tillfälle att allt framgent fortskrida på den hittills inslagna

vägen att gång efter annan med korta mellantider öka antalet af högsta

domstolens ledamöter, något annat fullt verksamt medel till åstadkommande

af sagda jämvikt icke kunna uppletas än ett kraftigt begränsande af kate­

gorien af de frågor, som få hos högsta domstolen fullföljas. Vid sådant

förhållande och enär högsta domstolens förnämsta uppgift måste vara att

i egenskap af central domstol för hela riket upprätthålla enheten och kon­

sekvensen i lagskipningen, synes den erforderliga reformen förnämligast

böra gå därpå ut, att högsta domstolen befrias från att sysselsätta sig med

sådana frågor, som från juridisk synpunkt sakna principiell betydelse, d. v. s.

hvilkas afgörande icke kan bilda något prejudikat, i det att bedömandet

af desamma hvarken innefattar tolkning af visst lagbud eller fastställande

af viss rättsgrundsats. Bland de frågor, som sålunda lämpligen kunna

afskiljas från högsta domstolens bedömande, torde frågan om faktum —

den rena sakfrågan — böra sättas i främsta rummet, enär pröfningen af

densamma icke kan vara af prejudicierande betydelse, men är den detalj

af högsta domstolens arbete, som f. n. upptager dess mesta arbetstid, på

samma gång denna pröfning icke kräfver mer än den förmåga af sundt

omdöme, som väl måste förutsättas vara att finna hos enhvar, hvilken

blifvit ombetrodd att vara domare i första eller åtminstone andra instan­

sen. Om emellertid lagstiftaren i betraktande af den svaghet, som onek­

ligen vidlåder den nuvarande organisationen af en stor del af våra under­

rätter, och jämväl med hänsyn till det otillfredsställande däri, att, i hän­

delse en annan uppfattning af sakfrågan gjort sig gällande hos hofrätten

än i underrätten, det ovillkorligen skulle i denna del stanna vid hofrättens

afgörande, anser sig icke böra gå så långt som att helt och hållet befria

högsta domstolen från pröfning af sakfrågan, torde dock utan fara för

rättssäkerheten en sådan befrielse, på sätt och under förutsättning som jag

i förrberörda utlåtande angifvit, kunna medgifvas i det fall att underrätt

och hofrätt i denna fråga kommit till samma slut.

I öfrigt synes högsta domstolens befattning med såväl tvistemål som

brottmål böra väsentligen återföras till den begränsing, som 1734 årslag­

stiftare anvisat åt högsta lagskipande myndigheten, nämligen att mera vara

en revisionsinstans än appellationsdomstol; och torde därjämte nödiga åt-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

142

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

gärder böra vidtagas till undvikande såvidt möjligt af dubbel föredragning

af ett och samma mål.

Om en regeringsrätt kommer till stånd, synes densamma lämpligen

kunna öfvertaga handläggningen af ägodelningsrättsmålen i högsta dom­

stolens ställe.

Det lärer vara nödvändigt, att det nuvarande antalet af justitieråd,

som sysselsätta sig med lagskipningen, bibehålies intilldess arbetsbalansen

i högsta domstolen blifvit nedbragt till rimligt omfång; men sedan så

skett, torde, med införande af de af mig nu och i ofvannämnda utlåtande

förordade förändringar af högsta domstolens åligganden, uppkomsten af ny

balans efter all sannolikhet vara för en längre framtid förebyggd, äfven

om justitierådens antal minskas till 16, fördelade på två af delningar.

In fidem

Erik Öländer.

143

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utlaga D.

Högsta Domstolen.

1860.

1861. ! 1862. 1863.

i

1864. i 1865.

1866.

1867.

1868.

1869.

1870.

1871.

1872.

1873

1874.

1875.

1876

1877.

1878.

1879.

1880.

18S1.

18S2.

18.83.

1884.

1885.

1886.

ISS 7.

188S.

1889.

1890. 1S91.>) 1892.2) 1893.'-) 1894.

1895.

18%.

1897.

1898.

1899

1900.

1901.

1902

1903.

1904.

1905.

1900.

1907

Inkomna mål och ärenden.

|

Civila:

revisionssaker.................................................

404

380

375

325

465

456

402

446

518

494

541

503

516

518

455

606

428

480

442

419

510

455

478

420

444

406

433

473

441

466

495

471

457

524

454

510

471

537

543

546

496

479

553

557

597

590

635

skiftesmål.........................................................

131

130

154

124

124

101

99

118

102

83

90

92

88

78

70

85

89

88

66

93

88

80

66

81

76

71

83

88

88

79

65

62

72

67

66

60

70

61

57

89

85

102

100

98

128

81

93

fattigvårdsmål................................................

_

-

_

56

57

70

66

70

64

71

75

146

104

122

155

109

118

133

105

160

137

167

143

127

106

66

1

__

andra besvärsmål.........................................1 i

98

140

135

132

141

124

136

213

163

140

146

136

132

130

124

128

165

114

91

104

97

113

149

129

136

134

157

162

ansökningar.....................................................

1

228

172

203

192

220

220

222

263

243

290

329

264

309

305

307

339

348

370

418

431

457

421

392

449

451

454

475

511

i

Kriminella:

hemställda mål och besvärsmål . . l

(

1,165

1,161

1,156

1,253

1,101

1,213

1,183

1,203

1,296

1,240

1,326

1,317 ,1,312

1,181

987

1,037

999

978

877

409

471

492

447

490

421

500

473

558

558

578

514

499

499

491

514

597

508

504

445

465

478

502

489

477

482

510

491

nådeansökningar................................

232

236

232

232

179

195

273

198

212

248

279

255

336

350

281

240

191

219

164

189

181

170

166

170

161 !• 176

192

167

andra ansökningar............................

8

13

9

15

10

16

25

23

6

11

15

10

16

8

12

5

14

20

19

10

15

11

17

10

25 1

Summa

1.700

1,671

1,685

1.702

1,690

1,770

1,684

1.767

1,916

1,817

1,957

1,912

1,972

1,834

1.582

1,794

1,586

1,610

1.456

1,562

1.776

1.710

1.684

1,696

1,605

1,751

1,819

1,848

1,936

2.029

1,906

1,968

1,948

1.912

1.812

1,886

1,772

1.794

1,779

1,850

1.774

1,807

1,900

1,905

1.971

2.005

2,059

A (gjorda mål och ärenden.

De afskrifna däri inberäknade.

Civila:

revisionssaker................................................

439

441

604

580

472

503

496

469

479

510

500

523

508

512

471

450

529

519

477

397

426

483

438

469

446

407

358

403

441

397

424

495

465

432

429

352

516

469

630

561

548

426

514

356

479

594

520

"skiftesmål.........................................................

209

169

215

133

134

105

in

107

95

91

90

86

82

88

64

88

65

130

70

78

77

97

76

67

82

57

97

59

83

75

73

60

60

41

(38

81

72

94

G5

61

75

55

84

84

99

109

105

fattigvårdsmål................................................

_

30

68

45

83

60

68

68

54

84

157

119

125

166

104

90

134

121

124

154

158

165

108

100

44

4

-

__

andra besvärsmål......................................... i

89

131

120

123

153

133

136

155

173

159

147

127

133

142

116

95

130

214

113

100

no

118

105

127

122

146

134

127

ansökningar.....................................................

.

204

202

179

193

232

218

216

249

251

275

322

286

296

311

299

342

342

376

417

437

448

429

385

434

431

461

497

493

j

Kriminella:

hemställda mål och besvärsmål . .

i

(

1,370

1,331

1,363

1,256

1,257

1,307

1,213

1,250

1,234

1,290

1,283

1,318

1,317

1,166

982

954

1,052

1,027

919

405

424

479

463

461

434

499

407

453

587

552

540

546

487

447

470

446

636

503

528

447

463

.437

436

422

459

557

535

nådeansökningar.................................

224

236

225

244

178

195

266

193

209

237

280

257

337

342

272

259

190

208

179

200

171

184

165

174

159 L 1R7

190

163

andra ansökningar............................

i

8

15

12

14

9

15

24

26

5

il

7

19

17

4

10

4

14

21

18

11

15

13

12

10

19

1 1 7

Summa

2,018

1,941

2,182

1,969

1,863

1,915

1,820

1,826

1,808

1,891

1,873

1,927

1,937

1,834

1,562

1,575

1,706

1.744

1,534

1,459

1,595

1,752

1,670

1.694

1,689

1,709

1,575

1,687

1,914

1,904

1,880

2,042

1,976

1,725

1,767

1,599

2,047

1,793

1,971

1,813

1,830

1,585

1,779

1,593

1,831

2.081

1,943

Balanserade mål och ärenden.

Civila:

revisionssaker.................................................

897

862

801

572

317

310

263

169

146

185

169

210

190

198

204

188

344

243

204

169

190

274

246

286

237

235

234

309

379

379

448

519

495

487

579

604

762

717

785

698

683

631

684

723

924

1,042

1,038

1,153

skiftesmål.........................................................

245

167

128

67

58

48

44

32

43

50

42

42

48

54

47

53

50

74

32

28

40

51

34

24

38

32

46

32

61

66

70

62

64

76

102

100

79

77

44

36

64

74

121

137

151

180

152

140

fattigvårdsmål.................................................

_

30

19

44

27

37

33

36

58

120

67

70

100

43

57

100

71

no

123

136

121

83

81

47

4

-

andra besvärsmål........................................

1

37

46

60

69

57

48

48

106

96

77

76

85

84

72

80

113

148

48

26

30

17

12

56

58

72

60

83

118

ansökningar.....................................................

j 39

9

33

32

20

22

28

42

34

49

56

34

47

41

49

46

52

46

47

41

50

42

49

64

84

77

55

73

Kriminella:

hemställda mål och besvärsmål . .

1,059

854

684

477

474

318

224

194

147

209

159

202

201

192

204

209

292

239

190

148 [ 101

148

161

145

174

161

162

228

333

304

330

304

257

269

313

357

508

380

381

298

316

331

396

449

504

527

480

436

nådeansökningar ................................

14

14

21

9

10

10

17

22

25

36

35

33

32

40

49

30

31

42

27

16

26

12

13

9

11 l 15

17

21

andra ansökningar............................

O

1

1

2

3

4

1

2

2

10

1

4

6

7

7

6

. 7

6

6

4

9

9

15 1

Samma

2.201

1.883

1.613

1,116

849

676 t 531

395 !

336

444

370

454

4S9

474

474

494

7131

593

459

381

482

663

622

636

638

554

596

S40

1.001

1,023

1.148

1.174

1.100

1.072

1.259

1,304

1,591

1.316

1.317

1.125

1.162

1.106

1.328

1.449

1.761

1.901

1.825

1.941

Lagföredragning, dagar

— i — i -

— ! - | _

13

7

23

7 1 10

28 ! 28

36

33

07

25

13

20

30

28

40

30

59

31

22

27

31

57

25

29

33

38

67

3S

48

31

74

37

50

64

56

92

>) Eftermiddagstjänstgöring i december. 2) Eftermiddagstjänstgöring. Pingstferierna afskaffade.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11,

145

Bilaga E.

0

År.

Mål ang. väg-, bro- och färjhållning

samt ang. grindar å allmän väg.

Mål ang. flott och farleder.

Mål ang. skjutsanstalter och

skjutsning.

Till Kammar­

kollegium

inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kammar-

kollegii beslut.

Till Kammar­

kollegium

inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kamrnar-

kollegii beslut.

Till Kammar­

kollegium

inkomna

besvärsmål.

Af Kungl. Maj:t

afgjorda besvär

öfver Kammar-

kollegii beslut.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

Summa.

Medel­

tal.

1899 ....

196

61

16

7

4

1

1900 ....

202

41

22

7

2

1

1901 ....

183

38

38

13

3

1902 ....

124

42

34

6

5

1903 ....

137

31

43

11

8

2

—-

1904 ....

126

33

34

16

9

1905 ....

184

43

38

8

7

1

1900 ....

158

42

46

16

2

3

1,310

163.8

331

41.4

271

33.9

84

10.5

40

5.0

8

1.0

Beskattningsmål, afgjorda

af Kammarrätten . . .

>

>

> Kungl. Maj:t

. . .

Brännvinstaxeringsmål,

>

> Kammarrätten . . .

»

>

> Kungl. Maj:t

. . .

1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Summa.

Medel­

tal.

1,063 824

791 i 963

969

1,497 930

760

7,797

974.6

224 221

242

221

204

258

164

475

2,009

251.1

4

9

12

10

7

10

4

3

59

7.4

5

1

4

4

4

3

1

3

25

3.1

146

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Bilaga F.

Förslag

till

Lag

angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.

Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj:ts

högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:

1 §•

Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugutre justitieråd, af

hvilka två, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.

Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.

* 2

§.

o

Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdel­

ning, sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden af

året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.

3 §•

Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens

handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den

ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.

4 §•

Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta dom­

stolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldig­

heten.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

147

5 §•

Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens af-

delningar samfälldt är särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami.

1 Afd. 5 Höft.

19

148

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Bilaga G.

Förslag

till

Stadga

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand­

läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar sam­

fälldt förordnas som följer:

Mom. 1.

Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning

till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller

lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdel­

ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna

ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens

afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla

justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant

afgörande deltaga.

Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri­

dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika

■tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan före-

skrifvet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rådande

meningen afvika från den senast meddelade domen.

Mom. 2.

Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från krigs-

domstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

149

häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt af­

görande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti må­

nader.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

I

150

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.

Bilaga H.

Förslag

till

Lag

om Kung!. Maj:ts regeringsrätt.

1 §•

Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af

hvilka en, enligt hvad därom är särskild! stadgadt, tjänstgör i lagrådet.

Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio

veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig

emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.

2

§• '

Af de mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl. Maj:t full­

följas genom besvär i statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom

i 3 § sägs, till regeringsrättens upptagande och afgörande höra:

l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;

mål om val till ombud vid kyrkomöte;

mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät­

tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse;

2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller

deras representationer;

mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,

som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg­

nads uppförande;

mål angående fattigvården;

3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;

151

4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an­

märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst

uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och

dylikt, om delaktighet i eller af gifter till pension sinrättning eller annan

sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån,

allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;

mål om resekostnads- och traktamentsersättning, om annan ersättning

af statsmedel, enligt därom gällande författningar;

mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon­

toret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar

må bevilja eller skall på rekvisition utbetala;

5:o) mål om tullbehandling;

mål om taxering till skatt eller annan afgift;

mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;

mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet

att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;

mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;

anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af­

kortning eller afskrifning;

mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,

undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;

mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårds-

afgifter;

mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;

6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed

jämförliga utskylder;

mål om markegångsprisen;

7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute­

slutande ur jordeboken af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i

förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;

de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och

skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och

egenskap;

8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga

mål rörande indelnings- och roteringsverket;

mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten

af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen­

heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;

mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,

af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

152

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

vägdelning, om rätt :itt hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva

grind, om tid för grinds öppenhållande;

mål rörande skjuts väsendet;

mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för

deras begagnande;

mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;

mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;

9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller stän­

dig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet

eller allmän inrättning;

mål om anläggning af och frihetsår, för nybyggen;

mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall

enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman

brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan erläggas;

mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an­

slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende

upplåtas;

mål om optionsrätt till arrende;

mål om åtnjutande af de rättigheter, hvilka i afseende å de till

innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma

stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara veder­

börande förunnade;

10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,

menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ­

ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;

mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;

ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt

eller stadgad åborätt;

mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal

eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;

mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af

bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;

12:o) afvittrings- och storskiftesmål;

13:o) mål om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande för­

ordnande till landtmäteriförrättning, vägdelning, syn rörande dikning,

vattenafledning, flottning eller annan dylik förrättning, om befallningshaf-

vandens åtgärder till befordrande af ladtmäteriförrättningars fortgång och

behöriga verkställighet, om landtmätares afstångande från rätt till nya

förordnanden;

14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

153

mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller

af mönster och modeller;

mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-

eller annat dylikt register, om anmälan att idka näring;

mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om

skeppsmätning;

15:o) mål om antagande af släktnamn;

mål om mantals- eller kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad

i trolofning, utfärdande af skiljobref, anteckning i kyrkobok;

16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller

föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna

hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller

andra samhällens bygpnads- och brandväsen;

17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt

afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar

eller målsmän;

mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring;

mål om bötesansvar, om föreläggande eller utdömande af annat

vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud

enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar;

mål om häktads vård och behandling, om verkställande af straff;

18:o) handräckningsmål.

3 §■

Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § fömäles, klagan rörer

myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets

eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket

af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,

med eget utlåtande, öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts af­

görande i statsrådet.

Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,

men ej alla angifvits i 2 §.

4 §•

År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller

om vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut

i statsrådet ankomma, eller har beslut, hvarom i besvären är fråga, under­

ställts Kungl. Majrts pröfning, vare det ej hinder för att regeringsrätten

pröfvar besvären.

154

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Skall, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgjorda, ansök­

ning, som nyss är nämnd, föredragas inför Kungl. Maj:t i statsrådet, af-

gifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.

Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,

att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,

hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, äge regeringsrätten att, med eget

utlåtande, underställa målet Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet.

Föredragande i regeringsrätten vare, efter Kungl. Maj:ts i statsrådet

bestämmande, ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det

ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.

Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar

Kungl. Maj:t i statsrådet, efter regeringsrättens hörande.

6

"§.

Innan besvärsmål i regeringsrätten föredrages, skall det vara, genom

nödiga förklaringars och upplysningars inhämtande, af föredraganden beredt.

Finner regeringsrätten erforderligt, att ytterligare någon varder öfver

besvären hörd, meddele därom föreskrift. Om vittnesförhör, där sådant

äskats, äge regeringsrätten ock förordna.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

155

Utlaga I.

Förslag

till

Lag

om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

De ordinarie ledamöterna af Kung]. Maj:ts lagråd skola, med iakt­

tagande af föreskrifterna i 2—5 §§, utses, de två justitieråden af högsta

domstolen och regeringsrådet af regeringsrätten. Där laga hinder icke

möter, böra alla justitieråden eller regeringsråden i sådant ärende deltaga.

2

§•

Tjänstgöringsperiod för ordinarie ledamot är två kalenderår. Har

vid tjänstgöringsperiodens utgång behandlingen af något ärende påbörjats

men ej hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänst­

göringen under ärendets vidare handläggning.

3 §•

Afgår ordinarie ledamot från sitt justitieråds- eller regeringsråds-

ämbete, utses annan ledamot i hans ställe. Får han förfall, tjänstgöre

under tiden den därtill utses.

4 §•

Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år

beklädt justitierådsämbete.

Bill. till Riksd. Prot. 1001). 1 Sami. 1 Afd.

.5

Höft.

20

156

Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd

minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege­

ringsråd först två år efter periodens slut ånyo utses att där tjänstgöra.

5 §•

Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne­

haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begifvande

utses att tjänstgöra i lagrådet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

6

§•

Lagrådets ordinarie ledamöter skola deltaga i handläggningen af alla

i lagrådet förekommande ärenden.

Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall

han utan hinder däråt' deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvar­

med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.

Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders

ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 2L 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

Första tjänstgöringsperioden för ordinarie ledamöter i lagrådet skall

utgå vid slutet af kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.

O

<~J

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

157

Silaffa K.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte

den 16 november 1863.

Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående allmänt kyrko­

möte den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen

genom underdåniga besvär, som inom trettio dagar efter valet skola i

justitiedepartementet ingifvas, för att i Konungens regeringsrätt skynd­

samt föredragas och afgöras.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfri­

hetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

158

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Bilaga L.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.

Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äkten­

skapsskillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta dom­

stolens hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i

äktenskap skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning

skall ingifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitie-

revisionsexpeditionen utan till justitiedepartementet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts - förslag till ändrad lydelse af §§ 17,

18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 re­

geringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o

tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t

anmäldt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

159

Bilaga M.

Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring

uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag

af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Med ändring af livad förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,

innehåller häremot stridande, förordnas härigenom, att ansökningar, som

afses i sagda förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter

regeringsrättens hörande, pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.

Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom

Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,

19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings­

formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets­

förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.

160

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Utdrag af protokoll öfver lagärenden, hållet i Kungl Maj:ts högsta

domstol onsdagen den 8 april 1908.

Första rummet.

Närvarande:

Justitieråden

Lilienberg,

Lindbäck.

Cassel,

G refberg ,

Skarstedt.

Sedan jämlikt beslut den 6 mars 1908 handlingarna rörande de till

högsta domstolen för utlåtandes afgifvande öfverlämnade, vid detta proto­

koll fogade förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänst­

göring på afdelningar, stadga angående måls handläggning i vissa fall af

Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt, lag om Kungl. Maj:ts

regeringsrätt, lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, lag om ändrad

lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 novem­

ber 1863, lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 27 april 1810 och lag om ändring i förordningen den 3 april 1810,

huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

161

sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer

att iakttagas, cirkulerat emellan högsta domstolens ledamöter, företogs nu

detta ärende till afgörande.

l:o.

Förslag till lag angående Katigt. Majrts högsta domstols tjänstgöring

på afdelningar.

Justitierådet Skarstedt anförde: »Med hänsyn till gällande grundlags­

bestämmelser skulle enligt förslaget dagen för den föreslagna lagens trä­

dande i kraft komma att infalla under löpande arbetsår för högsta dom­

stolen. Detta synes möta betänklighet beträffande den i 2 § af förslaget

upptagna föreskriften, hvilken innefattar ändring i nu gällande stadgande

angående årliga antalet veckor för högsta domstolens tjänstgöring på en,

två eller tre afdelningar. Äfven om det måhända får antagas, att hinder

icke i och för sig möter att vid viss tidpunkt under löpande arbetsår

omedelbart öfvergå från den i nämnda hänseende nu gällande ordning till

en efter 2 § i förslaget bestämd tjänstgöringsordning, synes dock en dylik

öfvergång vara i visst afseende förenad med påtaglig olägenhet. Till följd

af den nya bestämmelsen i 2 § skulle den årliga ledighet, som enhvar af

högsta domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, komma att inskrän­

kas med två veckor. Denna inskränkning har möjliggjorts allenast däri­

genom, att högsta domstolen för framtiden komme att befrias från den

betungande laggranskningen. Det får emellertid icke förbises, att vid den

tidpunkt, då enligt förslaget den nya lagen skulle träda i kraft — hvil­

ken tidpunkt med hänsyn till gällande grundlagsbestämmelser torde komma

att infalla före början af högsta domstolens sommarferier — det kan för

åtskilliga af domstolens ledamöter återstå att åt lagförslag, som dessför­

innan blifvit föredragna, ägna ytterligare och slutlig granskning, hvartill,

såsom hittills i allmänhet varit fallet, åtminstone någon del af sommar­

ledigheten måste användas. Den ofvan angifna grunden för en inskränk­

ning i högsta domstolens ledighet lärer sålunda icke kunna här åberopas;

ju vidlyftigare ett ännu icke slutbehandladt lagförslag är, ju närmare intill

tiden för nya lagens trädande i kraft förslagets föredragning ägt rum,

desto svårare synes förmånen af den något längre ledigheten kunna um­

bäras. Däremot kan det med hög grad af sannolikhet antagas, att vid

utgången af det kalenderår, då lagen är afsedd att träda i kraft, alla till

högsta domstolen remitterade lagförslag blifvit slutbehandlade. På grund

162

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

af hvad sålunda anförts och då det icke lärer vara af tvingande skäl på-

kalladt att låta lagen i alla dess delar lända till efterrättelse å den i för­

slaget bestämda tid, hemställes, att det föreslagna stadgandet om lagens

trädande i kraft sålunda modifieras, att bestämmelsen i förslagets 2 § icke

kommer att träda i stället för motsvarande bestämmelser i nu gällande

lag förr än med ingången af kalenderåret näst efter nyss angifna tidpunkt.»

Justi tierådet Gr ef ber g yttrade: »Med åberopande af mitt anförande i

anledning af statsrådets och chefens för justitiedepartementet skrifvelse

den 21 september 1907 anmärkes, att, i fall föreslagna stadgandet i 2 §

godkännes, detsamma icke bör träda i kraft förrän vid början af det ka­

lenderår, som infaller näst efter det riksdagens beslut att bifalla Kungl.

Majrts förslag om vissa ändringar i grundlagarna blifvit hos Kungl. Maj:t

anmäldt. Till följd af högsta domstolens åliggande i fråga om lagförslag

att afgifva utlåtande, som infordrats före den dag nämnda anmälan ägt rum,

kali nämligen laggranskningen inom högsta domstolen komma att fortgå en

längre tid därefter, men först sedan sådan granskning upphört, är grunden

för den ökade tjänstgöringen inom högsta domstolen för handen. Såsom skäl

för den nu förordade ändringen kan ock framhållas, att ifrågasatta rubb­

ningarna af indelningen till tjänstgöring under ett kalenderår äro förenade

med nästan olösliga svårigheter, i fall alla justitierådens rätt skall blifva

lika tillgodosedd, och kräfva, då man jämväl tager hänsyn till den granskning

och öfverläggning, som därom upprättade förslag böra underkastas, ett

arbete, som väl kan anses motsvara den ökade sessionstiden af något mera

än en vecka, hvilken skulle erhållas för behandling och afgörande af mål,

om lagens 2 § trädde i kraft vid den föreslagna tidpunkten.»

Justitieråden Lilienberg, Lindbäck och Cassel instämde i den af

justitierådet Skarstedt gjorda hemställan, enär, på sätt justitieråden Gref-

berg och Skarstedt påvisat, afsevärda olägenheter vore förenade med att

låta jämväl bestämmelserna i 2 § vinna tillämpning samma dag som för­

slaget i öfrig!.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

163

2:o.

Förslag till stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts

högsta domstols afdelningar samfälldt.

Mom. 1.

Justitierådet Grefberg anförde: »Den afdelning inom högsta domsto­

len enligt förslaget tillerkända befogenhet att, där så pröfvas kunna ske,

hänskjuta viss uppkommen fråga i ett mål till afgörande af högsta dom­

stolens afdelningar samfälldt torde visserligen kunna befrämja lagskipnin-

gens enhet i någon mån och således från denna synpunkt vara lämplig,

men uppenbart är, att genom tillämpning af ett stadgande härom högsta

domstolens ledamöter vida oftare, än hittills varit förhållandet, kunna kom­

ma att samlas till plenum och således dragas från sin verksamhet å de

särskilda afdelningarna. Den tidsbesparing, som vinnes därigenom att icke

såsom nu arbetstid skulle komma att förbrukas i plenum för föredragning

och afgörande af ett och annat vidlyftigare mål i sin helhet, kan blifva

ganska ringa i förhållande till den tid, som måste anslås för pröfning af

vissa jäfsfrågor och behörighetsfrågor, hvilka hittills beträffande mål af

vidlyftigare beskaffenhet hänskjutits till plenum, allenast då denna åtgärd

ansetts vara alldeles nödvändig till följd af frågans vikt, något som aldrig

torde varit förhållandet beträffande till pröfning föreliggande så beskaffad

fråga, att den ansetts icke inverka på själfva målets utgång. Tager man

därjämte i betraktande att slutliga afgörandet af mål, som vare sig i sin

helhet eller delvis pröfvas af högsta domstolens afdelningar samfälldt, för-

dröjes och att sådan pröfning af endast viss fråga i målet gifvetvis måste

vid målets slutliga afgörande af de ledamöter, hvilka såsom afdelning hän­

skjuta frågan till plenum, nästan städse verka rubbning i högsta dom­

stolens indelning till tjänstgöring på ett sätt, som i icke oväsentlig mån

är hederligt för arbetets jämna och oafbrutna gång, synas de skal, som

förefinnas för föreslagna ändringen, vida öfvervägas af de skäl, som tala

däremot. Verkliga olägenheter till men för part äro heller icke alldeles

uteslutna, i fall den enhetliga pröfningen af mål kastas å sido genom att

detsamma bedörnes till en del af högsta domstolens afdelningar samfälldt

och i öfrigt af endast en afdelning.

Då den ifrågasatta ändringen icke kan antagas befordra en snabbare

lagskipning eller bidraga till lindring i arbetsbördan inom högsta doro-

Bili. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.

21

164

stolen eller eljest stå i något som helst samband med inrättandet af en

administrativ högsta domstol, torde härutinnan kunna sökas orsaken till,

att allenast några af justitieråden med anledning af statsrådets och chefens

för justitiedepartementet skrifvelse den 21 september 1907 yttrat sig i nu

omförmälda viktiga fråga.»

Justitierådet Lindbäck yttrade: »Beträffande den föreslagna ändringen

i mom. 1, enligt hvilken viss i ett mål uppkommen fråga må kunna en­

samt för sig öfverlämnas till afgörande i plenum, kan annat antagligt

skäl för detta ändringsförslag icke åberopas, än att understundom någon

tjdsbesparing vunnes för högsta domstolen vid behandlingen af plenimål.

A andra sidan komme säkerligen det i många fall svårlösta spörsmålet,

huruvida ett mål i hela dess vidd eller endast viss fråga däri borde hän-

skjutas till plenum, ofta att föranleda tidsödande öfverläggning på afdel-

ningen och således att motverka fördelen af den nya anordningen. När i

dylika fall afdelningen, måhända med knapp majoritet, beslutat, att alle­

nast viss fråga i ett mål borde afgöras i plenum, skulle tvifvelsutan, då

ärendet där förekomme, de högsta domstolens ledamöter, hvilka förut ej

deltagit i målets behandling, i regel anse sig nödsakade påfordra, att må­

let i hela dess vidd föredroges, på det att de måtte kunna bilda sig en

fullt säker uppfattning därutinnan, att icke någon omständighet af bety­

delse för den till plenum hänskjutna frågans rätta afgörande lämnades

obeaktad. Vid dessa förhållanden lärer det vara synnerligen tvifvelaktigt,

om i själfva verket någon nämnvärd fördel må kunna ernås genom lag­

ändringen, hvaremot af densamma skulle föranledas det mot grunderna

för en riktig processordning stridande förfarande, att ett mål komme att

afgöras delvis af domstolens ledamöter samfälldt och delvis af endast vissa

ledamöter. Svårligen torde kunna förnekas, att ett dylikt tillvägagångs­

sätt är föga ägnadt att befrämja enhet och konsekvens i lagskipningen.

På grund af hvad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka, att stad­

gan uti ifrågavarande hänseende bibehålies oförändrad.»

I den af justitieråden Grefberg och Lindbäck uttalade mening ansåg

justitierådet Lilienberg sig böra instämma.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

165

3:o.

Förslag till lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.

2

§•

Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lilienberg, Lind­

bäck och Cassel instämde, yttrade: »Enligt förslaget skall regeringsrättens

hufvudsakliga uppgift vara att pröfva besvär i vissa, uti förevarande §

uppräknade administrativa mål. Afse besvären beslut, som på grund af

särskilt stadgande underställts Kungl. Maj:ts pröfning, är, jämlikt be­

stämmelse i förslagets 4 §, regeringsrättens befogenhet inskränkt till pröf­

ning af besvären; förekommer i sammanhang med besvär fråga om dispens

eller nåd, har, jämlikt bestämmelse i samma §, regeringsrätten i denna

del allenast att afgifva utlåtande. Redan på grund af nu angifna för­

hållande synes ingressen till förevarande § lämpligen böra underkastas

någon jämkning. Sådan kan emellertid anses ännu mer påkallad med

hänsyn till de — i 4 § icke afsedda — fall, då öfver beslut, som för­

fattningsenligt underställts Kungl. Maj:ts pröfning, besvär icke äro hos

Kungl. Maj:t anförda, eller då i mål, som icke är af underställningsegen-

skap, besvär icke anförts hos Kungl. Maj:t utan i målet förekommer pröf­

ning allenast af ansökan om dispens eller nåd. Att dylika mål enligt

förslagets mening skola upptagas och afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet,

därom råder väl icke tvifvel; men då det svårligen kan bestridas, att så­

dant mål efter orden är att hänföra till — såsom det heter i ingressen

till förevarande § — »mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl.

Maj:t fullföljas genom besvär i statsdepartementen», och då hvarje möjlig­

het till missförstånd i berörda hänseende synes böra förebyggas, torde

nämnda §:s ingress icke böra bibehållas alldeles oförändrad.»

Vid 4:6)

Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lindbäck och

Cassel förenade sig, anförde: »Med de i första stycket af förevarande mom.

omnämnda mål afses ej mindre tvistiga löne- och därmed likartade an­

språk mot statskassan än äfven andra af förvaltningsmyndigheter hand­

lagda tvister angående dylika anspi'åk. Att, såsom förslaget bestämmer,

berörda mål skola, såvidt fråga är om pröfning i administrativ väg, för­

läggas till regeringsrätten och icke till regeringen, synes i betraktande af

dessa måls natur vara i sin ordning. Med hänsyn till regeringsrättens

Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 11.

166

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

karaktär af administrativ domstol torde emellertid denna öfverflyttning

icke lämpligen böra komma till stånd under annan förutsättning än att

mål af ifrågavarande art icke vidare få upptagas af de allmänna domsto-

larne. För närvarande lärer icke, åtminstone såvidt angår ett mot

staten väckt löne- eller därmed likartadt anspråk, hinder möta mot an­

språkets pröfning både i administrativ väg och efter stämning till dom­

stol; och lika litet kan det antagas, att, därest den slutliga administrativa

pröfningen öfverlämnas till regeringsrätten, därigenom skulle vara utan

vidare förebyggdt att ifrågavarande mål upptagas till behandling vid de

allmänna domstolarna. Härför torde — såsom ock i föredragande departe­

mentschefens yttrande angifves i fråga om mål angående statstjänares

aflönings- och andra förmåner — erfordras särskilda bestämmelser.

Vill man emellertid sålunda för möjliggörande af målens öfverflyttning

till regeringsrätten inskränka de allmänna domstolarnas behörighet, synes,

å andra sidan, detta icke utan fara för rättssäkerheten kunna ske, med

mindre det tillses att den administrativa instans ordningen beträffande mål

af ifrågavarande beskaffenhet är inrättad på ett med hänsyn till målens

utredning fullt betryggande sätt. Allenast under förutsättning att detta

villkor uppfylles finner jag mig kunna tillstyrka bifall till förslaget i den

del, hvarom nu är fråga.

Därest på antydt sätt förmånen att få söka allmän domstol kommer

att ersättas genom inrättandet af en särskild instansordning, som utesluter

rätt till besvär mot förvaltningsmyndighetens beslut, är det dock gifvet

att denna icke kan tillämpas i fråga om beslut, som af förvaltningsmyn­

digheten meddelats innan bestämmelserna om instansordningen trädt i

kraft. Dylika beslut,, skola alltså kunna genom besvär komma under Kungl.

Maj:ts pröfning. A andra sidan måste enligt det remitterade förslaget

anses vara åsyftadt att äfven sådana äldre besvärsmål oberoende af tiden då

de inkommit till vederbörande statsdepartement skola öfverlämnas till pröf­

ning af regeringsrätten. Häraf synes emellertid följa nödvändigheten för

angifna fall af vissa öfvergångsbestämmelser åsyftande antingen att tviste­

frågan utan hinder däraf att regeringsrätten pröfvat besvären må kunna

dragas under allmän domstol — i hvilken händelse öfvergångsbestämmel-

serna icke lära hafva sin plats i den nu föreslagna lagen — eller ock att

besvären skola pröfvas icke af regeringsrätten utan af Kungl. Maj:t i

statsrådet.»

Justitierådet Grefberg var ense med justitierådet Skarstedt därut-

innan, att de i första stycket af detta mom. omnämnda mål böra upp­

tagas och afgöras af regeringsrätten allenast under förutsättning att en

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

167

administrativ instansordning beträffande dessa mål blifver inrättad på ett

med hänsyn till målens utredning fullt betryggande sätt.

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande anmärkning:

»I följd af den i andra stycket af förevarande mom. gjorda samman­

ställningen af, å ena sidan, »mål om resekostnads- och traktamentsersätt-

ning» och, å den andra, »mål om annan ersättning af statsmedel» kan

lätteligen den missuppfattning uppkomma att här icke skulle vara fråga

om resekostnads- och traktamentsersättning, som ej utgår af statsmedel,

t. ex. ersättning, som jämlikt kungörelsen den 30 dec. 1863 angående

nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar m. m. skall gäldas

af »publik kassa, fond, verk eller inrättning». Hvad vidare särskilt be­

träffar uttrycket »annan ersättning af statsmedel, enligt därom gällande

författningar», måste detta uttryck otvifvelaktigt anses omfatta äfven mål

mot riksförsäkringsanstalten om ersättning enligt lagen den 5 juli 1901

angående ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete. Då emeller­

tid enligt gällande föreskrifter allmän domstol äger att pröfva dylika må-

och någon ändring härutinnan icke är afsedd eller lärer böra ifrågasättas

böra vid sådant förhållande möjligen förekommande besvär öfver riksför-

säkringsanstaltens beslut i ersättningsfråga af nämnda art pröfvas af Kungl.

Maj:t i statsrådet. På nu anförda skäl torde en omredigering af före­

varande mom. icke kunna undgås.»

Vidare anmärkte högsta domstolen:

vid 9:o)

»De i sista stycket af detta mom. angifna mål torde, praktiskt sedt,

vara att hänföra till de i 4 mom. af förevarande § omförmälda mål om

aflöningsförmåner. Skulle emellertid något uti ifrågavarande stycke af-

sedt mål icke kunna anses vara af sådan art, får det antagas, att målet

är af sådan beskaffenhet att det icke är vederbörande förvägradt att draga

detsamma under allmän domstols pröfning, vid hvilket förhållande målet

icke lämpligen bör upptagas och pröfvas af regeringsrätten. Förevai’ande

stycke synes därför icke böra uti enumerationen bibehållas.»

vid 12:6)

»Med »storskiftesmål» torde här afses allenast storskiften enligt de

för storskiftesverket i Kopparbergs län meddelade särskilda bestämmelser.

168

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Då emellertid enligt gällande föreskrifter, i Indika ändring icke föreslagits

eller kan anses åsyftad, dylika mål — därest sådana kunna antagas fort­

farande förekomma — skola likasom andra skiftesmål fullföljas genom be­

svär till högsta domstolen och följaktligen icke kunna omfattas af in-

gi’essen till förevarande §, torde rubriken »storskiftesmål» böra utgå ur

enumerationen.»

vid 16:o)

»Jämlikt stadganden i 37 och 38 §§ i lagen den 31 augusti 1907

angående stadsplan och tomtindelning kan äfven för område, som icke

utgör eller ingår i sådant samhälle, för hvilket den för städerna gällande

ordning för bebyggande skall iakttagas, komma att upprättas stadsplan

och fastställas tomtindelning och i följd häraf rätten att bebygga dylika

områden blifva underkastad vissa inskränkningar. Därest i förevarande

mom. bibehålies ordet »samhällens», torde måhända i förekommande fall

tvekan kunna uppstå, huruvida så beskaffade byggnadsmål, som i samma

mom. afses, falla under den föreslagna lagen äfven när de röra områden,

hvarom nyss sagts. Någon jämkning i affattningen torde därför, vara att

förorda.»

och vid 17:6)

»Då tjänstemans afstångande från tjänstgöring kan förekomma äfven

såsom en särskild art af disciplinär bestraffning, hvarom i förevarande

mom. särskildt talas, torde för undvikande af missförstånd till orden »af­

stångande från tjänstgöring» böra fogas orden »under åtalstid».

Beträffande tredje stycket i förevarande mom., såvidt angår där om-

förmäldt mål rörande föreläggande, kan anmärkas, att, efter orden, fråga

här är endast om mål, däri klagan föres allenast därom, huruvida en

vitesbestämmelse bort förknippas med ett gifvet föreläggande, eller om

vitets storlek. Med en sådan tolkning skulle af bestämmelsen i 3 § andra

stycket följa att, därest målet angår lagligheten af det gifna föreläggandet

i dess helhet, regeringsrätten har att, med eget utlåtande, öfverlämna

målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts afgörande i statsrådet. Då ett så­

dant resultat naturligtvis icke kan vara åsyftadt, vore det önskligt om

genom någon omredigering möjlighet till en tolkning sådan som den

nämnda blefve utesluten.»

4 §•

Högsta domstolen ansåg det icke gärna kunna antagas,- att, för

den händelse regeringsrätten jämlikt sista stycket af 4 § har att skjuta

169

från sig den slutliga behandlingen af ett visst mål, enligt förslaget skall

förfaras på annat sätt än i de i 3 § angifna fall, då regeringsrätten har

att från sig skilja mål. Vid sådant förhållande torde det i förstnämnda

lagrum i fråga om förfarandet använda uttryckssättet böra ersättas med

det i 3 § begagnade, hvilket otvifvelaktigt bättre återgifver rätta meningen.

5 och 6 §§.

Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lilienberg, Lind­

bäck och Cassel instämde, yttrade: »De i 5 § och 6 § första stycket med­

delade bestämmelserna synas allenast hafva till uppgift att utgöra en ut­

fyllnad till den i § 25 i förslaget till ändrad lydelse af åtskilliga para­

grafer i regeringsformen upptagna grundväsentliga föreskriften att ärenden,

som skola förekomma i regeringsrätten, skola till föredragning och afgö­

rande beredas i vederbörligt statsdepartement. Det kan så mycket hellre

ifrågasättas, huruvida förstnämnda bestämmelser, hvilka tydligen äro af

allenast instruktionell art, lämpligen bort erhålla plats i förevarande för­

slag, som det icke gärna kan vara afsedt att berörda bestämmelser skulle

vara att anse såsom uttömmande i det syfte, hvarför de tillkommit. Det

synes därför vara riktigare att dessa bestämmelser ur förslaget uteslutas

och ersättas med ett allmänt stadgande innefattande rätt för Konungen

att meddela de särskilda föreskrifter, som med hänsyn till regeringsrättens

verksamhet må finnas nödiga eller ändamålsenliga.

Hvad beträffar 6 § andra stycket synas de befogenheter, som där

tillerkänts regeringsrätten, vara grundade i sakens natur och förty ej vara

af beskaffenhet att böra uttryckligen bekräftas. Frånsedt detta, kan ett

särskildt omnämnande af nämnda befogenheter anses betänkligt från den

synpunkten att man därigenom lätt nog skulle kunna föranledas till det

helt visst oriktiga antagandet att hvarje annan bestämmelse rörande pro-

cessuell behandling i allmänhet af mål skulle i fråga om regeringsrätten

vara utesluten.»

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

4:o.

Förslag till lag om tjänstgöringen i Kungl. Majrts lagråd.

1

§•

Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Lindbäck instämde,

yttrade: »Bestämmelsen att, där laga hinder icke möter, alla justitieråden

170

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

böra deltaga i valet af de två justitieråd, hvilka såsom ordinarie ledamöter

skola ingå i Kungl. Maj:ts lagråd, kan gifva anledning till tvekan, huru­

vida justitieråd, som enligt indelningen till tjänstgöring åtnjuter ledighet

utan skyldighet att på kallelse tjänstgöra, har förpliktelse att detta oak­

tadt deltaga i valet. Ledigheten innebär i och för sig uppenbarligen icke

något hinder härför och bör ej heller medföra obehörighet härutinnan,

men enär ett åliggande att deltaga i valet skulle leda därtill, att justitie­

råd vore förhindrad att under ledigheten välja vistelseort och i öfrigt för­

foga öfver sin tid, hemställes, att den föreslagna bestämmelsen måtte för­

tydligas med ett tillägg af innehåll, att justitieråd, som åtnjuter ledighet

af nämnda beskaffenhet, icke har skyldighet att deltaga i ärende, hvarom

nu är fråga.»

Justitierådet Lilienberg ansåg, att då tjänstgöringen i lagrådet san­

nolikt af en del ledamöter komme att anses särdeles betungande och

ifrågavarande val således kunde blifva af ganska stor betydelse, vore det

synnerligen önskvärdt, om någon bestämmelse kunde meddelas, huru valet

skulle tillgå under ferietiderna. Men det syntes justitierådet i sådant af­

seende icke vara till fyllest att stadga hvilka som icke äro skyldiga att

deltaga i valet, medan det lämnas oafgjordt hvilka därtill äro behöriga

eller icke. Ett liknande fall behandlas i 7 § af hofrätternas arbetsordning

den 29 november 1901, där frågan gäller hvilka ledamöter under ferier

böra infinna sig i plenum, och måhända skulle därur kunna hämtas led­

ning för ett motsvarande stadgande i förevarande lag.

2

§•

Då meningen uppenbarligen är att uti den i andra punkten af före­

varande § förutsatta händelse de afgående ledamöterna i lagrådet skola

fortfarande där tjänstgöra icke blott med afseende å det ärende, som för-

anledt den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten, utan äfven vid handlägg­

ningen af annat lagärende, som tilläfventyrs kan komma att af lagrådet

till behandling företagas under tiden intill dess förstnämnda ärende blif-

vit slutligen handlagdt, hemställde högsta domstolen, att denna mening,

hvilken icke kunde anses tydligt återgifven i förslaget, måtte erhålla ett

mera tillfredsställande uttryck.

3 §•

Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:

»Såsom af föredragande departementschefens yttrande synes framgå,

är väl åsyftadt, att icke under alla förhållanden vid förfall för ordinarie

171

ledamot af lagrådet vikarie för honom skall behöfva utses, men däremot skulle alltid, när ledamot under tjänstgöringsperioden afgår från sitt ju- stitieråds- eller regeringsrådsämbete, annan ledamot i hans ställe utses för den återstående tjänstgöringstiden. Denna olikhet synes dock ej framgå af lagtexten. För öfrigt kan det ifrågasättas, huruvida giltig anledning förefinnes till en dylik sträng åtskillnad; det vill snarare förefalla som om äfven vid afgång i förekommande fall — t. ex. när vid denna allenast helt kort tid af tjänstgöringsperioden återstår — det borde stå vederbö­ rande öppet att låta med val af ledamot i den afgåendes ställe anstå till dess ordinarie val till sådan befattning skall äga rum.

Förslaget torde ej kunna tolkas annorlunda än att den, hvilken vid

förfall för ordinarie ledamot i lagrådet utsetts till vikarie, skall utträda ur lagrådet, när förfallet upphör. Något undantag göres sålunda ej för den händelse, att sistnämnda tidpunkt inträffar medan ett lagförslag, i hvars granskning vikarien deltagit, ännu är under behandling — något som dock torde kunna antagas oftare förekomma än den i 2 § förutsatta eventualitet att vid utgången af en tvåårsperiod behandlingen af något ärende påbörjats men ej hunnit afslutas. Att, i likhet med hvad i 2 § skett, för antydda händelse ovillkorligen föreskrifva en förlängning af vi­ kariens tjänstgöringstid synes väl ej tillrådligt. Men i lagen torde böra medgifvas att, där så pröfvas lämpligt, vikarie äfven efter förfallets upp­ hörande må bestrida tjänstgöringen i lagrådet i den ordinaries ställe, till dess ärende, i hvars handläggning vikarien deltagit, blifvit af lagrådet slutligen handlagdt.

Beträffande affattningen af sista punkten kan anmärkas, att däraf

icke med tydlighet framgår den antagligen åsyftade meningen, eller att vikarie för ordinarie ledamot af lagrådet skall utses på enahanda sätt, som i 1 § är stadgadt i fråga om utseende af de ordinarie ledamöterna.»

4 §•

Då första stycket af denna § erhållit en affattning, som tydligt ut­

märker, att såsom villkor för att justitieråd skall kunna första gången utses till ledamot af lagrådet icke erfordras att han, då valet äger rum, minst två år beklädt justitierådsämbete, ansåg högsta domstolen äfven åt andra stycket i samma § böra gifvas en affattning, som uteslöte den helt visst oriktiga uppfattningen att justitieråds eller regeringsråds omväljande till lagrådsledamot finge äga rum först efter det i sagda stycke omförmäld tid af fyra resp. två år gått till ända.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

172

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

5:o.

Förslag till lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863,

6:o.

Förslag till lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader

den 27 april 1810,

och 7:o.

Förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas,

samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom

kommer att iakttagas,

lämnades af högsta domstolen utan anmärkning.

Ur protokollet

Lennart Berglöf.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

173

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

tisdagen den 12 januari 1909.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern

Lindman,

Hans excellens herr ministern

för

utrikes ärendena

Trolle,

Statsråden:

Albert Petersson,

A

lfred

P

etersson

;

Hederstierna,

H

ammarskjöld

,

R

oos

,

S

wartz

,

grefve Hamilton,

grefve Ehrensvärd,

Malm.

Justitieråden:

W

estring

,

Petrén.

Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,

efter gemensam beredning med öfriga departementschefer, högsta domstolens

genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 7

februari 1908 inhämtade utlåtande öfver de vid samma protokoll fogade

förslag till

1) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på

afdelningar;

174

2) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts

högsta domstols af delningar samfälldt;

3) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;

4) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;

5) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt

kyrkomöte den 16 november 1863;

6) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den

27 april 1810; och

7) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes

rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt

hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.

Efter att hafva erinrat om, att Riksdagen till hvilande antagit för-v

slag till grundlagsändringar, i hufvudsak öfverensstämmande med den

nådiga proposition, om hvars aflåtande beslut fattades i samband med

remissen till högsta domstolen af ifrågavarande lagförslag, redogjorde före­

dragande departementschefen såväl för innehållet i det nu anmälda ut­

låtandet som för skiljaktigheterna mellan det hvilande grundlagsförslaget

och förenämnda proposition.

Härefter yttrade föredraganden:

»Vid förslaget till lag angående Kungl. Maj ds högsta domstols tjänst­

göring på afdelningar har högsta domstolen ej anmärkt annat, än att

promulgationsstadgandet borde modifieras, så att bestämmelsen i 2 §

af förslaget komme att lända till efterrättelse först vid början af kalender­

året efter det den föreslagna lagen i öfrigt trädt i kraft. Den sålunda

förordade ändringen i förslaget synes mig böra vidtagas. Väl torde det,

i motsats till hvad inom högsta domstolen blifvit uttaladt, kunna med

visshet antagas, att högsta domstolen skall hafva slutbehandlat alla dit

remitterade lagförslag när lagrådet grundlagsenligt träder i verksamhet —

en tidpunkt, som sammanfaller med den, då den nya lagen om domstolens

tjänstgöring på afdelningar skall, frånsedt det påtänkta undantaget, vinna

tillämpning. Grunden för den ökade tjänstgöringsskyldigheten jämlikt 2 §, eller

att högsta domstolen befrias från laggranskningsarbetet, lärer alltså redan vid

nämnda tidpunkt vara för handen. Men enligt hvad inom högsta dom­

stolen påvisats torde rubbningar under löpande kalenderår i den fastställda

indelningen till tjänstgöring vara förenade med så afsevärda olägenheter,

att de knappast motsvaras af den vinst, som den något ökade sessionstiden

skulle innebära.

Enligt det hvilande förslaget till ändring i rikets grundlagar skola

i lagrådet sitta tre justitieråd, ej blott två såsom afsedt var, när det nu

förevarande lagförslaget remitterades till högsta domstolen. Naturligtvis

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

175

måste sistnämnda förslag härutinnan bringas till öfverensstämmelse med grundlagsförslaget. Och för att det arbete på afdelningar, som det remit­ terade förslaget fordrar af högsta domstolen, må kunna fullgöras utan hinder af den starkare delegationen från domstolen till lagrådet, är det uppenbarligen äfven nödigt, att hela antalet justitieråd höjes från den i förslaget upptagna siffran 23 till 24. De dömande justitieråden blifva då 21 eller lika många som, jämlikt lagen den 8 maj 1908, för närvarande är fallet.

Nu gällande stadga angående måls handläggning i vissa fall af

Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt tillåter icke, att till samfälldt afgörande hänskjutes annat än ett mål i hela dess vidd. Det remitterade förslaget till sådan stadga åsyftar den förändring härutinnan, att afdelningen, som handlägger målet, skall kunna välja mellan att för­ fara såsom nu är föreskrifvet och att till plenum öfverlämna allenast viss i målet uppkommen fråga.

Mot hvad sålunda föreslagits hafva inom högsta domstolen uttalats

åtskilliga betänkligheter.

Det har framhållits, att den tidsbesparing, som stode att vinna där­

igenom att ett och annat vidlyftigare mål icke såsom nu blefve i sin hel­ het handlagdt af domstolens afdelningar samfälldt, kunde blifva ganska ringa i förhållande till den tidsförlust, som den nya anordningen kornme att i andra afseenden medföra. Plenum komme att hållas vida oftare än hittills varit fallet. Det mången gång svårlösta spörsmålet, huruvida ett mål i hela dess vidd eller endast viss fråga däri borde hänskjutas till plenum, skulle säkerligen ofta föranleda tidsödande öfverläggning på afdel­ ningen. När blott viss fråga i ett mål förelåge till pröfning af domstolens afdelningar samfälldt, skulle tvifvelsutan de ledamöter, hvilka förut ej deltagit i målets behandling, i regel anse sig nödsakade påfordra att målet i hela dess vidd föredroges, och för målets slutliga afgörande af de leda­ möter, hvilka såsom afdelning hänskjuta frågan till plenum, måste nästan städse rubbning inträda i högsta domstolens indelning till tjänstgöring på ett sätt, som i icke oväsentlig mån vore hinderligt för arbetets jämna och oafbrutna gång.

Ur annan synpunkt har ock inom högsta domstolen blifvit anmärkt,

att hänskjutande till plenum — af hela målet eller viss fråga däri — för­ dröjde målets slutliga afgörande, och att det vore mot grunderna för en riktig processordning stridande, att ett mål afgjordes delvis af domstolens ledamöter samfälldt och delvis af endast vissa ledamöter. Verkliga olägen­ heter till men för part vore icke uteslutna, i fäll den enhetliga pröfningen af mål kastades å sido.

176

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Att deri tilltänkta nya anordningen måhända koinme att höja an­

talet af de fall, då plenum påkallas, antydde jag redan vid remissen af

förslaget, men trodde mig däri kunna se ett af dess företräden framför

gällande rätt. Försåvidt det måste medgifvas, att ett måls slutliga af­

görande alltid i någon mån fördröjes genom plenibehandling och att, när

blott viss fråga i målet varit hänskjuten till plenum, af målets vidare

handläggning stundom torde vållas rubbning i den fastställda in­

delningen till tjänstgöring, synes mig detta vara olägenheter, som väl

uppvägas af ökad enhet och säkerhet i rättsskipningen. Och de betänkligheter

i öfrigt, hvilka inom högsta domstolen yppats mot förslaget, kan jag ej

heller finna välgrundade. Det torde vara berättigadt antaga, att yrkande om

plenibehandling af allenast viss fråga i ett mål icke skall framställas i

annan händelse, än då fördelarna däraf äro påtagliga. Tvånget för när­

varande att, därest man ej vill helt och hållet afstå från vinsten af ett

samfälldt afgörande, till handläggning i plenum hänskjuta målet i hela

dess vidd har onekligen i flera fåll visat sig olämpligt. Att för sådana

fall bereda möjlighet till ett mindre tyngande förfaringssätt är den före­

slagna nya anordningens hufvudsakliga syfte. Den större frihet, som

härigenom skulle lämnas högsta domstolen, lärer vara att bedöma ur den

synpunkt att — såsom år 1875 yttrades af dåvarande justitiestatsministern

vid föredragning af en liknande fråga — för rikets högsta domstol den

minsta möjliga reglementering är den bästa.

På nu angifna grunder har jag ansett de inom högsta domstolen

mot det remitterade förslaget gjorda erinringar icke böra föranleda änd­

ring däri.

Enligt förslaget skall förra hälften af september månad icke vidare

ingå i den tidrymd, under hvilken mål af brådskande art ej få hänskjutas

till plenum. Då denna afvikelse från gällande stadga är motiverad af den

ökade tjänstgöringsskyldighet, som jämlikt 2 § i förslaget till lag angående

Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar skulle åligga

justitieråden, kan det måhända förtjäna framhållas, att den dock torde

kunna träda i tillämpning redan före berörda lagrum. En sådan tidigare

tillämpning lärer ej medföra några olägenheter af det slag. hvarom blifvit

taladt i fråga om den till nyssnämnda lagförslag hörande promulgations-

bestämmelsen. Inom högsta domstolen har ej heller den anmärkning, som

riktats mot samma bestämmelse, utsträckts till nu ifrågavarande författ-

ningsförslag.

Den föreslagna lagen om Kungl. Majds regeringsrätt karakteriseras

väsentligen däraf, att gränserna för regeringsrättens kompetens angifvits

genom en uppräkning, enumeration, af de mål, hvilka tillhöra regerings­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

177

rättens upptagande och afgörande. Inom högsta domstolen är någon an­ märkning ej framställd mot de grunder, på hvilka förslaget är byggdt. Och Riksdagens konstitutionsutskott har, i sitt utlåtande rörande grund­ lagsfrågan, förklarat sig icke hafva något att erinra mot den enumerations- princip, som i lagförslaget kommit till användning vid bestämmandet af regeringsrättens verksamhetsområde.

Högsta domstolens flesta ledamöter hafva ansett, att ingressen till 2

§ bör underkastas någon jämkning, till förebyggande af hvarje möjlighet till missförstånd om dess innebörd. Förtydligandet synes lämpligen kunna ernås därigenom, att ordalagen bringas i närmare öfverensstämmelse med § 17 mom. 2 regeringsformen enligt det hvilande grundlagsförslaget, hvilket i denna del har en i viss mån annan affattning än propositionen i ämnet. Fn sådan öfverensstämmelse är naturligtvis redan i och för sig önskvärd.

I 2 § innehålles, uti särskilda moment, uppräkningen af de mål,

hvilka skola tillhöra regeringsrättens pröfning. De anmärkningar, som af högsta domstolen enhälligt blifvit framställda i fråga om vissa delar af denna uppräkning, synas böra iakttagas. I öfrigt torde det tillåtas mig att med afseende å enumerationen anföra följande.

Enligt 4 mom. af det remitterade förslagets 2 § skall regeringsrät­

ten hafva att upptaga och afgöra mål om aflöningsförmåner m. fl. lik­ artade mål. När detta förslag af mig föredrogs inför Eders Kungl. Maj:t, framhöll jag, att de allmänna domstolarna hittills ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pension, äfven om denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad, men att, därest mål af ifrågavarande slag öfver- flyttades från regeringen till regeringsrätten, tillika borde meddelas sådana stadganden, att dylika mål icke vidare komme att upptagas af de allmänna domstolarna. Jag yttrade ock, att en särskild instansordning torde böra inrättas för pröfning af anspråk på lön eller pension, i allt fall försåvidt anspråket vore riktadt mot statskassan, och antydde, efter hvilka grunder ett lagförslag i ämnet kunde tänkas uppgjordt.

I anslutning till hvad jag sålunda vid remissen af förslaget anfört,

hafva högsta domstolens flesta ledamöter erinrat, att öfverflyttning af om- förmälda mål från regeringen till regeringsrätten icke lämpligen bör kom­ ma till stånd under annan förutsättning, än att de ej vidare få upptagas af de allmänna domstolarna. Samma ledamöter hafva därvid jämväl på­ pekat, att en dylik inskränkning i domstolarnas behörighet syntes icke utan fara för rättssäkerheten kunna ske, med mindre det tillsåges, att den administrativa instansordningen beträffande mål af ifrågavarande art vore inrättad på ett med hänsyn till målens utredning fullt betryggande sätt.

178

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Allenast under förutsättning att detta villkor uppfylldes, funne dessa

ledamöter sig kunna tillstyrka bifall till förslaget i förevai’ande del.

Eders Kungl. Maj:t har den 9 i denna månad meddelat beslut om

verkställande af utredning för upprättande af förslag rörande den till­

tänkta särskilda instansordningen. Uppenbart är dock, att denna fråga

icke kan vara löst redan vid den tidpunkt, då regeringsrättens verksamhet

torde begynna. Emellertid synes mig detta ej utgöra hinder mot att

regeringsrätten omedelbart kommer att öfvertaga regeringens befattning

med ifrågavarande mål. Så' länge, efter målens öfverflyttning från rege­

ringen till regeringsrätten, den nuvarande administrativa processen bibe­

hålies i öfrigt oförändrad, måste det visserligen stå vederbörande öppet

att, oafsedt regeringsrättens pröfning, få tvisten dragen under allmän

domstol. Men detta interimistiska förhållande innebär, enligt min upp­

fattning, en mindre olägenhet än som skulle ligga däri, att regeringen

fortfarande blefve betungad med afgörandet af dessa ingalunda fåtaliga

eller i allmänhet enkla mål. De öfvergångsbestämmelser, hvilka — såsom

högsta domstolens majoritet äfven påvisat — torde erfordras med afseende

å målens behandling, synas mig alltså böra gälla icke regeringens och re­

geringsrättens inbördes behörighet utan de allmänna domstolarnas kom­

petens och lära förty böra meddelas först i sammanhang med fastställan­

det af den förändrade administrativa processordningen.

Vid det tillfälle, då Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att högsta

domstolens yttrande skulle inhämtas öfver ifrågavarande lagförslag, an­

märkte jag, hurusom förslagets slutliga lydelse, såvidt anginge vissa delar

af enumerationen, icke kunde bestämmas, förrän den tilltänkta omorgani­

sationen af kammarrätten och kammarkollegium blifvit genomförd. Beslut

om reglering af löneförhållandena m. m. vid dessa ämbetsverk hafva nu

blifvit fattade af 1908 års Riksdag. För kammarrätten har ock ny in­

struktion gifvits den 31 nästlidne december, under hvilken dag äfven ut­

färdats kungörelser angående vissa därmed sammanhängande ämnen.

Det är sålunda numera fastslaget, att klagan ej må föras öfver

kammarrättens beslut i mantalsskrifningsfrågor. I följd häraf böra mål

om mantalsskrifning, upptagna i 2 § 15 mom. af det remitterade försla­

get, icke omnämnas i enumerationen. Men i öfrigt föranleder omorganisa­

tionen af de ifrågavarande ämbetsverken icke någon ändring i uppräknin­

gen af de mål, som höra till regeringsrättens upptagande och afgörande.

Kammarkollegium skall ej, såsom löneregleringskommittén föreslagit, blifva

sista instans i dit fullföljda besvärsmål, och kammarrättens beslut i debi­

terings- och beskattningsmål skola fortfarande få dragas under Kungl.

Maj:ts pröfning.

179

I detta sammanhang må äfven nämnas, att kammarkollegium enligt

den nya organisationen icke skall vara mellaninstans i de s. k. kommu- nikationsmålen, hvilka alltså i likhet med vissa andra, till antalet dock mindre betydande mål komma att från de lokala myndigheterna fullföljas omedelbart till Kungl. Maj:t för att afgöras i regeringsrätten. Det var väsentligen med hänsyn till en sådan förenklad instansordning och det däraf föranledda ökade arbetet hos den högsta instansen, som jag, på sätt Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, vid den föregående behandlingen af frågan om regeringsrättens verksamhet icke ansåg mig kunna tillstyrka att, innan någon erfarenhet ännu vunnits om storleken af regeringsrättens arbetsprodukt, öfverflytta skiftesmålen från högsta domstolen till regerings­ rätten. Önskvärdheten af dessa måls öfverflyttning till regeringsrätten har sedermera framhållits af Riksdagens konstitutionsutskott i dess före- nämnda utlåtande. Jag har dock ej kunnat öfvergifva den mening, att en sådan åtgärd icke bör under den närmaste tiden vidtagas; och det må tillåtas mig att ånyo erinra jämväl därom, att frågan om dessa måls be­ dömande i sista instans icke kan slutligen pröfvas annat än i sammanhang med den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande är under arbete. Vid granskningen af nu förevarande lagförslag har ej heller skiftesmålens upptagande i enumerationen förordats af någon bland högsta domstolens ledamöter.

Under 13 mom. i 2 § af förslaget äro nämnda, bl. a., vissa mål,

hvilka vid förslagets upprättande tillhörde högsta domstolens pröfning. Förslaget förutsatte alltså, att särskild föreskrift meddelades, enligt hvilken besvär i målen skulle anföras i vederbörande statsdepartement, icke i justitierevisionsexpeditionen. Sådan föreskrift är numera gifven i nådiga instruktionen för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare af den 23 oktober 1908.

Förslagets 4 § lärer böra omarbetas på sätt högsta domstolen anvi­

sat. Däremot synes mig den af högsta domstolens majoritet i fråga om 5 § och 6 § första stycket gjorda hemställan icke böra föranleda annan ändring i det remitterade förslaget än att nyssnämnda del af 6 § bort­ tages.

Jämväl andra stycket af 6 § torde böra utgå. Riktigheten af majo­

ritetens anmärkning, att de regeringsrätten däri tillerkända befogenheter äro grundade i sakens natur och alltså ej tarfva uttrycklig bekräftelse, synes ej kunna förnekas. Uppenbart är ju äfven, såsom jämväl i högsta domstolen erinrats, att de uti ifrågavarande stycke särskild!, nämnda reg­ ler icke kunna vara de enda, som med afseende å förfarandet i regerings­ rätten äro att hämta från den allmänna processens område.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

180

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Lagrådet skall, såsom jag redan omnämnt, enligt det hyllande grund­

lagsförslaget utgöras af tre, ej två, justitieråd och ett regeringsråd. Dess­

utom skall Konungen, där så pröfvas nödigt, kunna för visst ärende till

ledamot af lagrådet ytterligare förordna en för insikt, erfarenhet och red­

lighet känd man. Sistnämnda bestämmelse har ersatt hvad i propositionen

innehölls om rätt för Konungen att utse extra ordinarie ledamöter i lag­

rådet, högst tre.

Af Riksdagens beslut i grundlagsfrågan föranledes den jämkning i

förslaget till lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, att antalet i

lagrådet fungerande justitieråd angifves i öfverensstämmelse med samma

beslut, hvarjämte de uttryck i förslaget, som hänföra sig till möjligheten

att extra ordinarie ledamöter förordnas, böra underkastas någon modifiering.

Högsta domstolens granskning af förslaget synes mig ock gifva anledning

till vissa ändringar däri, för hvilka jag nu går att redogöra.

I 1 § torde, på sätt af två ledamöter i högsta domstolen blifvit

hemställt, böra inflyta ett tillägg, utmärkande att justitieråd icke är pliktig

deltaga i val till lagrådet, om sådant val infaller å tid, då han är befriad

från tjänstgöringsskyldighet. Varder en dylik bestämmelse tillagd, lärer

å andra sidan allt fog därefter saknas för påståendet, att paragrafen lämnar

oafgjordt, hvilka justitieråd äro behöriga att i valet deltaga. För öfrig!

synes det mig redan med paragrafens nuvarande affattning ej gärna kunna

vara föremål för tvekan, att ledighet från tjänstgöring icke i och för sig

utgör 'laga hinder’. En härifrån afvikande tolkning har ej heller, mig

veterligen, någonsin gifvits åt bestämmelsen om laga hinder i stadgan

angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols

afdelningar samfälldt.

Hvad regeringsråden angår, lärer, med hänsyn till dessas fåtalighet,

från skyldigheten att deltaga uti ifrågavarande ärende icke kunna med-

gifvas något undantag, svarande mot hvad nyss beträffande justitieråd är

nämndt,. Endast om laga hinder möter, må regeringsråd afhålla sig

från valet.

Det förtydligande af 2 §, hvarom högsta domstolen hemställt, torde

böra vidtagas.

Förslagets 3 § afser, att det vid förfall för ledamot i lagrådet skall

stå vederbörande öppet att låta anstå med val af ledamot i hans ställe.

Högsta domstolen har antydt, att samma möjlighet borde förefinnas när

ledamot i lagrådet afgår från sitt justitieråd- eller regeringsrådsäm-

bete, och äfven jag finner en sådan ändring i förslaget tillrådlig. Här­

igenom skall ernås den fördel, att det endast i mycket sällsynta undantags­

fall torde inträffa, det regeringsrättens ledamöter nödgas afbryta sina ferier

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.

181

för anställande af val till lagrådet. Det torde ju kunna antagas, att regeringsrättens ferier komma att infalla å tid, då jämväl lagrådets leda­ möter begagna sig af ledighet.

I 3 § torde böra inrymmas ett stadgande om befogenhet för lag­

rådet att, på sätt högsta domstolen angifvit, utsträcka tjänstgöringstiden för den, hvilken under förfall för annan varit ledamot i lagrådet. Uppen­ bart är att, om sådan utsträckning sker, den som haft förfall bör i vika­ riens ställe fullgöra den skyldighet att tjänstgöra i högsta domstolen eller regeringsrätten, som under tiden efter förfallets upphörande eljest skolat åligga vikarien. Motsvarande regel är gifvetvis ock att tillämpa för den uti 2 § afsedda händelse, att de afgående ledamöterna i lagrådet kvarstanna där efter tjänstgöringsperiodens utgång.

Högsta domstolen har vid sista punkten i 3 § erinrat, att däraf icke

med tydlighet framginge, på hvad sätt ledamot i lagrådet skall utses, när sådant erfordras i anledning af förfall för annan. Om förslaget härutinnan ej är fullt klart, lärer bristen blifva afhjälpt genom den jämkning, som förslaget, efter hvad jag redan yttrat, bör underkastas till följd däraf, att enligt Riksdagens beslut extra ordinarie ledamöter i lagrådet ej må för­ ordnas. Att 1 § ger föreskrifter om förfaringssättet i hvarje fall, då justitieråd eller regeringsråd skall utses att tjänstgöra i lagrådet, torde efter siidan jämkning blifva utan vidare tjMligt.

Åt andra stycket af 4 § lärer, såsom högsta domstolen anmärkt,

höra gifvas en något ändrad affattning.

öfriga remitterade lagförslag hafva af högsta domstolen lämnats

utan anmärkning. Förslaget till lag om ändrad lydelse af § 7 i förord­ ningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863, hvilken för­ fattning är af kyrkolags natur, har emellertid icke varit föremål för kyrkomötets behandling och lärer alltså ej nu böra framläggas för Riks­ dagen till antagande. Med den föreslagna ändringen, som är af ytterst ringa praktisk betydelse, synes mig lämpligen kunna anstå, till dess öfriga på pröfning beroende frågor om ändringar i kyrkomötesförordningen finnas höra upptagas till slutligt afgörande.

I samtliga ifrågavarande förfättningsförslag har promulgationsstad-

gandet affättats under den förutsättning, att Eders Kungl. Maj:ts förslag i grundlagsfrågan skulle af Riksdagen oförändradt antagas. Så kommer ej att ske. Det är klart, att bestämmelserna om ikraftträdandet böra i en blifvande proposition rörande nu förevarande förslag anpassas efter det läge, som grundlagsfrågan numera fått.

182

Slutligen är att tillägga, att förutom de ändringar, om hvilka jag

nu talat, äfven vissa rent redaktionella jämkningar torde böra i förslagen

vidtagas.»

Föredraganden uppläste härefter förslag, affattade i enlighet med

hvad han nu yttrat, till de under 1)—4), 6) och 7) här ofvan omförmälda

författningar samt hemställde, att de upplästa förslagen måtte genom nådig

proposition föreläggas Riksdagen till antagande.

Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;

och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall här­

till förordna, att till Riksdagen skall aflåtas nådig pro­

position af den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.

Ur protokollet

Erik Öländer.

09 78 Stockholm 1909.

Kungl. Boktryckeriet.

P.

Å.

Norstedt

k

Söner.