Prop. 1909:11
('med förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar, till stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt, till lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, till lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, till lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 21 april 1810 och till lag om ändring i förord\xad ningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förkla\xad ring uti gjorda, fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kom\xad mer att iakttagas',)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
1
N:o 11.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring
på afdelningar, till stadga angående måls handläggning
i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt, till lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt, till lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, till lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 21 april 1810 och till lag om ändring i förord ningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förkla ring uti gjorda, fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kom mer att iakttagas; gifven Stockholms slott den 12 januari 1909.
Under åberopande af bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kungl. Maj:t föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på af
delningar ;
2) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfälldt;
3) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt; 4) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;
Bill. till Rilcsd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 llåft. (No 11).
1
2
5) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den
27 april 1810; och
6) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda lideikommissförfattningar må sökas samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 11.
Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest
städse välbevågen.
GUSTAF.
Albert Petersson.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
3
Förslag
till
Lag
angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.
Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj:ts
högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:
1 §•
Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugufyra justitieråd,
af hvilka tre, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.
Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.
2
§•
Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdel
ning, sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden af året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.
3 §.
Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta dom
stolens handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.
4 §•
Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta dom
stolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldig heten.
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
5 §•
Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens af-
delningar samfälldt är särskildt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den dag, då det hyllande förslaget till
ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an
tagits, varder af Konungen gilladt. Bestämmelsen i 2 § skall dock ej
vinna tillämpning förrän vid början af det kalenderår, som infaller näst
efter sagda dag; skolande högsta domstolen intill nämnda år arbeta å af-
delningar på sätt i lagen den 20 juni 1905 är stadgadt för det fall, att
justitierådens antal är tjuguett.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
O
Förslag
till
Stadga
angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols
afdelningar samfälldt.
Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand
läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt
förordnas som följer:
Mom. 1.
Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning
till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller
lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdel
ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna
ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens
afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla
justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant
afgörande deltaga.
Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri
dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika
tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan föreskrif-
vet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rådande
meningen afvika från den senast meddelade domen.
Mom. 2.
Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från
krigsdomstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår
6
häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt
afgörande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti
månad.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Denna stadga träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till
ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103,
104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an
tagits, varder af Konungen gilladt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
7
Förslag
till
Lag
om Kungl. SVäajzts regeringsrätt.
Härigenom förordnas som följer:
1
§■
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af
hvilka en, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgör i lagrådet.
Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio
veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig
emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
2 §•
Besvär, som jämlikt författningarna må hos Konungen fullföljas i
statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom i 3 § sägs, tillhöra
regeringsrättens upptagande och afgörande i följande mål:
l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;
mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät
tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse;
2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller
deras representationer;
mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,
som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg
nads uppförande;
mål angående fattigvården;
3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;
8
4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an
märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst
uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och
dylikt, om resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller
avgifter till pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa,
om rätt till pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter
eller överenskommelser;
mål om annan ersättning, såvidt den enligt gällande författningar
utgår af statsmedel och anspråket ej är framställdt mot riksförsäkrings-
anstalten;
mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon
toret eller Konungens befallningshafvande enligt gällande författningar må
bevilja eller skall på rekvisition utbetala;
5:o) mål om tullbehandling;
mål om taxering till skatt eller annan afgift;
mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;
mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet att
till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;
mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;
anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af
kortning eller afskrifning;
mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,
undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;
mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårds-
afgifter;
mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;
6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed
jämförliga utskylder;
mål om markegångsprisen;
7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute
slutande ur jordebok af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;
de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och
egenskap;
8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga
mål rörande indelnings- och roteringsverket;
mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten
af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen
heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
9
mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,
af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om
vägdelning, om rätt att hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva
grind, om tid för grinds öppenhållande;
mål rörande skjutsväsendet;
mål om allmän tiottled och farled samt sättet och villkoren för
deras begagnande;
mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;
mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;
9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller
ständig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, me
nighet eller allmän inrättning;
mål om anläggning af och frihetsår för nybyggen;
mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall
enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman
brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan erläggas;
mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an
slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende
upplåtas;
mål om optionsrätt till arrende;
10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,
menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ
ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;
mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;
ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt
eller stadgad åborätt;
mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;
mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;
12:o) afvittringsmål;
13:o) mål om Konungens befallningshafvandes beslut rörande för
ordnande till landtmäteriförrättning, till vägdelning, till syn rörande dikning,
vattenafledning eller flottning eller till annan dylik förrättning, om befallnings-
hafvandens åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars fortgång
och behöriga verkställighet, om landtinätares afstångande från rätt till nya
förordnanden;
14:o) mål om inmutning eller utrnålsläggning;
mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller
af mönster och modeller;
Bill. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 5 Häft.
2
10
Kungl. Maj:ts Nåd. .Proposition N:o 11.
mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-
eller annat dylikt register, om anmälan om idkande af näringsyrke;
mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om
skeppsmätning;
15:o) mål om antagande af släktnamn;
mål om kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i trolofning,
utfärdande af skiljebref, anteckning i kyrkobok;
16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller
föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna
hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller
andra orters byggnads- och brandväsen;
17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar
eller målsmän;
mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring
under åtalstid;
mål om bötesansvar, om annat föreläggande vid vite än sådant, som
må gifvas enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar,
om utdömande af vite enligt andra än nämnda författningar;
mål om bäktads vård och behandling, om verkställande af straff;
18:o) handräckningsmål.
3 §•
Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § förmäles, klagan rörer
myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets
eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket
af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,
med eget utlåtande, öfverlämna målet till afgörande af Konungen i
statsrådet.
Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,
men ej alla angifvits i 2 §.
4 §•
År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller
om vidtagande af annan åtgärd, hvilken är af beskaffenhet att ankomma
på beslut af Konungen i statsrådet, eller har beslut, hvarom i besvären är
fråga, underställts Konungens pröfning, vare det ej hinder för att rege
ringsrätten pröfva!’ besvären.
11
Erfordras, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgärda, före
dragning inför Konungen i statsrådet af ansökning, som nyss är nämnd,
afgifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.
Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,
att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,
hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, må regeringsrätten, med eget
utlåtande, öfverlämna målet till afgörande af Konungen i statsrådet.
5 §•
Föredragande i regeringsrätten vare, efter Konungens bestämmande,
ämbets- eller" tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det ärende, som
skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.
Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar
Konungen, efter regeringsrättens hörande.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Denna lag träder i kraft den dag, då det Infilande förslaget till
ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsord
ningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen
antagits, varder af Konungen gilladt.
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Förslag
till
Lag
om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
De tre justitieråd och det regeringsråd, hvilka tillsammans utgöra
Kungl. Maj:ts lagråd, skola, med iakttagande af föreskrifterna i 2—5 §§,
utses, justitieråden af högsta domstolen och regeringsrådet af regerings
rätten. Där laga hinder icke möter, böra alla justitieråden eller regerings
råden i sådant ärende deltaga; dock vare justitieråd ej därtill pliktig, när
han är från tjänstgöringsskyldighet befriad.
2
§•
Tjänstgöringsperiod i lagrådet är två kalenderår. Har vid tjänst
göringsperiods utgång behandlingen af något ärende påbörjats men ej
hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänstgöringen i
lagrådet, till dess ärendet blifvit slutligen handlagdt.
3 §•
Afgår ledamot, som utsetts af högsta domstolen eller regerings
rätten, från sitt justitieråds- eller regeringsrådsämbete, eller får han förfall,
tjänstgöre såsom ledamot i hans ställe den därtill utses. Den som tjänst
gjort under förfall för annan må, där lagrådet finner lämpligt, efter för
fallets upphörande fortfara med tjänstgöringen till dess slutbehandling
skett af ärende, i hvars handläggning han därförut deltagit.
13
4 §•
Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år
beklädt justitierådsämbete.
Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd
minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege
ringsråd först två år efter periodens slut ånyo där tjänstgöra.
5 §•
Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne
haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begif
vande utses att tjänstgöra i lagrådet.
6
§■
Ledamot, som utsetts af högsta domstolen eller regeringsrätten, skall
deltaga i handläggningen af alla i lagrådet förekommande ärenden.
Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall
han utan hinder däraf deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvar
med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.
Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders
ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.
Kungl. Majt:s Nåd. Proposition N:o 11.
Denna lag träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till
ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an
tagits, varder af Konungen gilladt.
Första tjänstgöringsperioden i lagrådet skall utgå vid slutet af
kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.
Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äktenskaps
skillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta domstolens
hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i äktenskap
skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning skall in-
gifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitierevisions-
expeditionen utan till justitiedepartementet.
Denna lag träder i kraft den dag, då det hyllande förslaget till
ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11,43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an
tagits, varder af Konungen gilladt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
15
Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring
uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag
af fideikommissegendom kommer att iakttagas.
Med ändring af hvad förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,
innehåller häremot stridande, förordnas, att ansökningar, som afses i sagda
förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter regerings
rättens hörande, pröfvas af Konungen i statsrådet.
Denna lag träder i kraft den dag, då det hvilande förslaget till
ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102,
103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen
samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen, efter att hafva af Riksdagen an
tagits, varder af Konungen gilladt.
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
fredagen den 7 februari 1908.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern
L
indman
,
Hans excellens herr ministern
för
utrikes- ärendena
Teolle,
Statsråden:
Albekt Petersson,
Alfred Petersson,
Hederstierna,
Hammarskjöld,
S
waetz
,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Efter gemensam beredning med öfriga departementschefer anmälde
chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson ånyo det af
landshöfdingen Hj. L. Hammarskjöld afgifna underdåniga betänkande om
inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt.
Sedan föredragande departementschefen redogjort för betänkandets
innehåll, anförde han:
Behof vet af
»Att. pröfningen i högsta instans af administrativa besvärsmål bör i
ratt /ör
största möjliga utsträckning öfverflyttas från Kungl. Maj:t i statsrådet till
pröfning af
annan myndighet, lärer i det underdåniga betänkandet vara öfvertj^gande
svärs mål.
v*sa<^ Ur synpunkten af den enskilda rättssäkerheten och, framför allt,
med hänsyn till de allt större kraf, hvilka statslifvets utveckling ställer
på regeringsmaktens organisatoriska verksamhet, måste den nuvarande ord-
1)
ningen framstå såsom otillfredsställande. Den i betänkandet lämnade ut
redning angående möjliga sätt för frågans lösning synes mig ock gifva
vid handen, att en ny myndighet, en ny domstol bör inrättas med hufvud
saklig uppgift att pröfva administrativa besvär. Ett lämpligt namn på
denna myndighet torde vara regeringsrätt, en benämning, hvarmed man
sedan gammalt i den offentliga diskussionen gjort sig förtrogen.
Det är klart, att icke alla administrativa besvärsmål äro ägnade att
i sin helhet öfverflyttas från regeringen till regeringsrätten. I de förslag Ringvis Zh
om bildandet af en sådan domstol, hvilka under årens lopp framkommit,
har det sålunda alltjämt förutsatts, att själfva personvalet i befordrings- Rörighet'
frågor skall tillhöra Kungl. Maj:t i statsrådet. Och äfven i åtskilliga
öfriga mål synes ett allmänt intresse hafva den öfvervägande betydelse,
att deras afgörande bör vara regeringsmakten förbehållet, eller, från en
annan synpunkt sedt, den enskildes intresse vara så svagt, att det ökade
skydd för verkliga rättigheter, hvilket man genom besvärsmålens upp
dragande åt en administrativ högsta domstol söker vinna, icke där har
någon uppgift att fylla. Hvar och huru gränsen är att draga mellan
regeringens och regeringsrättens kompetens, är emellertid en synnerligen
svårlöst fråga.
Det underdåniga betänkandet bygger i detta afseende på den Behörighets-
princip, att frågor om rättstillämpning böra anförtros åt regeringsrätten, ning enligt
medan frågor om blott lämpligheten eller ändamålsenligheten af beslut eller beInitiativ
åtgärd afgöras af regeringen. Det uppvisas, hvilka svårigheter möta vid Zetod™
en följdriktig tillämpning af denna princip. Ofta förekomma frågor om
rättstillämpning i intim förening med andra frågor, exempelvis i be
fordringsmål, där iakttagandet af laga former alltid kan blifva föremål för
rättslig pröfning; ofta är det tvifvelaktigt, om de föreliggande frågorna
hafva karaktären af rättstillämpningsfrågor; ej sällan innefattas i samma
mål mera fristående frågor af tämligen olika natur, till exempel, i väg-
delningsmål, frågorna om och huru eu väg bör indelas till allmänt underhåll.
Dessa svårigheter lösas — enligt betänkandet — på det sätt, att hvarje
administrativt besvärsmål, utan undantag, hänvisas till regeringsrätten,
som likväl äger pröfva det allenast ur rättsliga synpunkter enligt regler
nära öfverensstämmande med dem, hvilka i kommunalförfattningarna äro
gifna i fråga om den enskildes rätt till besvär. Stundom kan en sådan
pröfning vara tillfyllest för målets afgörande, antingen därför att allenast
rättstillämpningsfrågor äro föremål för besvären eller emedan en prelimi
när dylik fråga löses på sådant sätt, att vidare pröfning uteslutes. Rege
ringsrätten har då att slutligen döma i målet. Men om däri förekommer
Bih. till Riksd. Prof. 19VP. 1 Sami. 1 Afd. 5 Raft.
3
Kung!. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
i
18
fråga, hvars afgörande beror på bedömande af besluts eller åtgärds lämp
lighet och ändamålsenlighet, skall regeringsrätten öfverlämna dylik fråga
till föredragning i statsrådet. I sådant fall blir alltså samma mål, ehuru
visserligen ur olika synpunkter, pröfvadt af både regeringsrätten och rege
ringen. Den föreslagna lagen om regeringsrätten angifver vissa grupper
af mål, som kunna anses typiska för de båda möjliga förfaringssätten: att
regeringsrätten ensam afgör målet eller hänskjuter det, i större eller
mindre del, till Kungl. Maj:t i statsrådet.
Onekligen synes den sålunda föreslagna 'kvalitativa’ bestäm
ningen af regeringsrättens kompetens erbjuda åtskilliga beaktansvärda för
delar. Lagstiftaren befrias från den vanskliga uppgiften att, genom all
männa bestämmelser eller en detaljerad uppräkning, afgöra hvilka mål
skola pröfvas af regeringsrätten, hvilka i statsrådet, och den underord
nade myndigheten eller parten behöfver likväl ej stanna i ovisshet om
sättet för talans fullföljd. Åt lagtexten kan gifvas en koncis affattning.
Det stränga genomförandet af en bestämd princip kan ej heller und^å att
verka tilltalande.
°läi?ärvider
Vid den behandling, som inom justitiedepartementet ägnats nu
föreliggande fråga och hvari de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 31
maj 1907 tillkallade sakkunnige tagit del, har emellertid den sålunda
föreslagna anordningen väckt betänkligheter. Den dubbla föredragningen i
samma mål kan lätt innebära en misshushållning med tid och arbetskraft
och synes redan af sådan orsak mindre tillrådlig. Allvarligare synes mig
dock vara, att själfva pröfningen af den i målet förda klagan ofta lärer
blifva lidande på, att den icke i allo verkställes af samma myndighet. Man
äfventyrar, att det samlade helhetsintryck af alla omständigheterna i ett
mål, hvilket lämnar så god vägledning för bedömande af målets skilda
delar, icke kommer till sin fulla rätt. Tvånget för den profvande myn
digheten att i sitt afgörande begränsa sig till vissa delar af målet, till
vissa grunder för besvären, kan sålunda försätta den i sämre ställning än
den myndighet, hvars beslut öfverklagas. Och vidare torde man för ingen
del hafva kommit ifrån de svårigheter i fråga om gränsbestämningen
mellan regeringens och regeringsrättens kompetens, hvilka man genom
den nu ifrågavarande ordningen velat undvika eller lösa; de äro blott
flyttade från lagstiftningens område in på lagtillämpningens. Den före
slagna norm, efter hvilken regeringsrätten skulle hafva att själf utstaka
gränserna för sin behörighet, synes nämligen ej vara sådan, att den därvid
lämnar erforderlig ledning. Väsentligen hämtad från kommunallagarna,
där den afser att till skydd för kommunernas autonomi inskränka
myndigheternas granskning till formella frågor, måste den blifva
Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 11.
19
otydlig eller missvisande, då den får till uppgift att reglera jämväl eu
materiell pröfningsrätt. Det kan befaras — helst i betraktande af det
ofta mindre rediga och klara sätt, hvarpå besvärsskrifterna äro affattade —,
att de rent formella frågorna, hvilka delar af besvären borde falla under
regeringsrättens pröfning och huru, vid öfverlämnande af ett mål till före
dragning i statsrådet, resultatet af denna pröfning borde angifvas, komme
att inom regeringsrätten föranleda täta diskussioner. Tid och skarp
sinne blefve sålunda offrade på frågor, hvilka för själfva målet saknade
betydelse, och en benägenhet för formalism kunde lätt vinna insteg. Den
tanken ligger äfven nära, att en alltför snäf begränsning af regerings
rättens kompetens blefve till skada för den auktoritet, som bör tillkomma
en myndighet med uppgift att döma i Konungens namn. En domstol,
hvilken i ett flertal fall blott hade att utföra den enkla granskningen,
huruvida målet är desert eller icke, kunde svårligen i den allmänna
meningen anses likvärdig med regeringen eller vår nuvarande högsta
domstol.
Jag bör tillägga, att det icke synes möjligt finna en regel, hvilken,
med uppgift att begränsa regeringsrättens kompetens ur samma synpunkter
som den i förslaget upptagna, bättre än denna fyller sitt ändamål.
De olägenheter, hvilka sålunda synts mig vara förknippade med det
Departe-
sätt hvarpå gränserna för regeringsrättens verksamhetsområde blifvit i lag- fmentfsch^
förslaget utstakade, torde äga den betydelse, att man bör tillgripa denf T
behörig-0
andra utväg, som i betänkandet anvisas: en i lagen verkställd, fullt uttöm-
hetifrågan
mande fördelning af besvärsmål^! i sådana, som i sin helhet afgöras af
tumsmctod).
regeringsrätten, och andra, hvilka behandlas i rent administrativ väg.
Lämpligast sker sådan fördelning, på sätt i betänkandet finnes angifvet,
genom en uppräkning, enumeration, af de mål, som äro att hänföra till
den ena af grupperna. Alla icke uppräknade mål falla inom den andra.
Gifvet är att, vid en tillämpning af enumerationsmetoden, principen
om regeringsrättens befogenhet att pröfva alla frågor om rättstillämpning,
men ej heller andra, icke kan strängt genomföras. Till en början är
det klart, att i de mål, hvilka förbehållas regeringen, frågorna om målets
behöriga fullföljd och om den underordnade myndighetens formella kompe
tens äro af rättslig natur, likasom att verkliga incidenspunkter af sådan
art kunna där förekomma. I regeln lärer dock pröfningen af dylika
frågor vara af den enkla beskaffenhet, att den väl kan försiggå vid målets
afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet och att något men för skötseln af
viktigare regeringsärenden ej kan däraf vållas. Skulle i något fall af
görande! synas tvifvelaktigt, står det alltid regeringen öppet att infordra
utlåtande från regeringsrätten. Vidare och om en verklig lättnad skall
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
20
vinnas i statsrådets arbetsbörda, lärer det vara af nöden, att till regerings
rätten öfverflyttas mål, hvilka kunna synas i öfvervägande grad falla inom
området för administrationens fria pröfning. Såsom exempel på dylika
mål nämner jag mål angående vägdelning, däri frågor om vägs egenskap
af allmän väg, om medgifvande till annan vägbredd än den såsom regel
föreskrifna, om färjas storlek och beskaffenhet med flera dylika spörsmål
af mången kunna anses sakna rättstillämpnings karaktär. Att åt regerings
rätten anförtro äfven frågor, med afseende å hvilka de administrativa
myndigheterna hafva en mera obunden pröfningsrätt, synes dock icke i och
för sig kunna väcka betänklighet. Äfven de allmänna domstolarna hafva
ofta att träffa sitt afgörande efter skälighets- eller lämplighetsgrunder,
exempelvis i vattenaflednings- och uppdämningsmål, i mål om skadestånds
belopp, och så vidare. Det kan ej antagas, att regeringsrätten skall, där
ett diskretionärt bedömande bör äga rum, anlägga en främmande syn*
punkt, att den skall sakna sinne för den själfständighet, det initiativ,
som bör utmärka administrationen. Men väl måste det anses ensidigt, att
man icke undanhåller regeringsrätten hvarje fråga, där ett friare utrymme
är lämnadt åt omdömet, och sålunda gifver anledning till, att hos dess
medlemmar stadgas ett ensidigt juridiskt betraktelsesätt.
Om det sålunda icke kan eller bör ifrågakomma att åt regerings
rätten uppdraga allenast rättstillämpningsfrågor och hos regeringen kvar-
hålla alla frågor, som kunna anses bero på bedömande af besluts eller åtgärds
lämplighet, måste dock utskiftningen af mål mellan regeringen och rege
ringsrätten verkställas med ständig hänsyn till, att mål af hufvudsakligen
rättslig ckaraktär böra komma under den administrativa domstolens pröf
ning. A andra sidan böra uppenbarligen de mål bedömas af regeringen,
i hvilka afgörandet har den vikt för det allmänna, att deras öfverflyttning,
tvärt emot syftet med reformen, kunde sägas innebära ett försvagande af
regeringsmakten. Men jämte dessa två ledande grundsatser äro äfven andra
omständigheter förtjänta af beaktande och göra sig med växlande styrka
gällande i fråga om olika slag af mål.
Huru öfverflyttningen skall i detalj genomföras, måste naturligen
kunna i en mängd fall vara föremål för olika meningar. I särskilda
tabeller, hvilka torde få bifogas protokollet (bilaga A), har jag låtit verk
ställa en uppdelning af de åren 1899—1906 hos Kungl. Maj:t i stats
rådet afgjorda besvärsmål i två grupper, efter som målen synts mig vara
af beskaffenhet att böra pröfvas af regeringsrätten eller af Kungl. Maj:t i
statsrådet. Tabellerna äro upprättade med ledning af dels den statistik för
åren 1899—1903, hvilken är bearbetad i det underdåniga betänkandet,
Kungl. Maj:s Nåd. Proposition N:o 11.
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 11.
21
dels en efter samma grunder gjord ytterligare statistik, omfattande åren
1904—1906.»
Föredraganden lämnade nu eu sammanfattande framställning af ta-
bellernas innehåll samt fortsatte härefter:
»Det torde tillåtas mig att, särskild! för vissa mer betydande slag af Närmare
mål, något redogöra för de skäl, hvilka vid uppgörandet af tabellerna varit af deparie-
bestämmande för målens hänförande till ena eller andra gruppen. I sam- njents-^
manhang härmed kunna äfven åtskilliga fall behandlas, hvilka i tabellerna förlag,
icke kommit till synes.
Jag har redan nämnt, hurusom befordringsmål synas framför andra
Befordrings-
ägnade att afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet. Klart är emellertid, att
detta icke gäller om sådana fall af tjänstetillsättning, där det väsentligen
afgörande är ett medborgerligt val och offentlig myndighets åtgärd in
skränker sig till en formell pröfning af valresultatet jämte en auktorisation
däraf. Exempel härpå erbjuder tillsättning af prästerliga tjänster i konsi-
storiella gäll, af vissa läraretjänster vid folkskolan, af rådmansbefattningar
utom Stockholm. I dessa fall har den valde ett verkligt rättsanspråk på
tjänstens erhållande, och det allmännas intresse att för samhällsarbetet
förvärfva de bästa och skickligaste krafterna har ej här ansetts behöfva
genom administrationen tillvaratagas.
På liknande sätt kan det sägas, att klagan öfver förslag till besättande
af ämbete eller tjänst bör pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet, om för*
slaget uppgjorts af myndighet — hofrätt, domkapitel, skolråd —, men af
regeringsrätten, om det bestämts genom en valförrättning, exempelvis
förslag till borgmästaretjänst.
Härvid är dock att märka, att skolråds förslag till besättande af
läraretjänst får öfverklagas, först sedan själfva valet blifvit å kyrkostämman
verkställdt. Under det att val till prästerlig tjänst ej må äga rum förrän
förslag vunnit laga kraft eller däröfver anförda besvär slutligen afgjorts,
är det sålunda ej sällsynt, att besvär rörande tillsättning af folkskolelärare
tjänst innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och valförrättningen
å kyrkostämman. Huru i sådant fall bör förfaras med besvärens pröf
ning, därom torde jag få yttra mig i annat sammanhang.
Äfven kan det förtjäna erinras, att i några fall af tjänstetillsättning,
där i regeln en valförrättnings resultat är bindande för den offentliga
myndigheten, särskilda omständigheter undantagsvis förläna denna en viss
frihet. Och frågan om det sätt, hvarpå denna frihet brukats, bör då be
dömas af Kungl. Maj:t i statsrådet. Vid val till konsistoriel! prästlägcnhct
inträffar sålunda stundom, att domkapitlet äger till tjänsten nämna den
bland vissa sökande, som kapitlet pröfvar därtill mest lämplig.
22
Besvär rörande tjänstledighet eller förordnande att förvalta tjänst
torde böra pröfvas af regeringen. Men förhållandet synes mig vara annor
lunda med sådana förordnanden, som, oafsedt innehafvet af tjänst, på
grund af bestämmelser i särskilda lagar och författningar utgöra nöd
vändig förutsättning för, att en viss förrättning kommer till stånd. Det
typiska fallet i sådant afseende är förordnande till landtmäteriförrättning.
För närvarande upptager högsta domstolen besvär öfver Konungens befall-
ningshafvandes beslut rörande dylikt förordnande, men i det underdåniga
betänkandet föreslås den förändrade anordning, att besvären skola pröfvas
af regeringsrätten. Detta förslag synes mig böra följas; och det gifves enligt
mitt förmenande intet skäl, hvarför ej regeringsrätten också skulle hafva
att i sista hand afgöra frågor om förordnande att förrätta vägdelning och syn
enligt dikningslagen eller flottningsstadgan eller att utföra annan dylik för
rättning — frågor, som nu i besvärsväg fullföljas hos Kungl. Maj:t i
statsrådet.
Tabellerna upptaga ej något mål, däri fråga är om Konungens be-
fallningshafvandes beslut rörande förordnande för allmänt ombud — för
tillsyn öfver banker, öfver brännvinsbolags verksamhet, och så vidare.
Skulle någon gång klagan härutinnan föras, torde pröfningen böra till
komma regeringen.
Frågor om afsked från tjänst böra i allmänhet ankomma på afgörande
hos Kungl. Maj:t i statsrådet. På sätt i det underdåniga betänkandet
framhålles, lära dock de fall böra undantagas, i hvilka fråga är om discipli
när bestraffning. Med dylika fall torde vara att jämställa mål om tjänste
mans afstångande från tjänstgöring under tid, då han är ställd under åtal.
En klass af besvärsmål, som lärer komma att få ökad betydelse, ut-
göres af de mål, hvilka angå förening af statstjänst med annan tjänste
befattning. Ehuruväl frågor om tolkning af förbudet mot sådan förening
lämpa sig för pröfning af regeringsrätten, torde, med hänsyn till sättet för
befordringsmålens slutliga afgörande, jämväl besvär rörande tillstånd till
förening af tjänster böra i sista instans handläggas af Kungl. Maj:t i statsrådet.
Frågor om stipendieutdelning lära regelmässigt vara af beskaffenhet
att afgörandet, liksom i flertalet befordringsmål, ankommer på en pröfning
af sökandenas personliga kvalifikationer. Huruvida regeringsrätten bör vara
kompetent för de undantagsfall, där, på sätt i betänkandet framhålles, sti-
pendietillsättning sker uteslutande på grund af en rättslig pröfning, måste
betraktas såsom en underordnad fråga. I detta sammanhang kan anmärkas,
att de icke så alldeles sällsynta klagomålen öfver underkännande utaf
aflagda kunskapsprof näppeligen kunna anses ägnade för administrativ dom
stols behandling.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
23
Underordnade statsorgan hafva i ej få fall att utöfva en reglerande
myndighet, som är nära besläktad med Konungens ekonomiska lagstift
ningsmakt och kan betraktas såsom ett utflöde af denna. Det synes mig
naturligt, att regeringen bör äga pröfva de klagomål, hvartill sättet för
denna myndighets begagnande kan gifva anledning.
Till en början kan erinras därom, att vissa centrala verk — lots-
styrelsen, generalpoststyrelsen med flera — hafva att meddela ordnings
föreskrifter, reglementen ocli instruktioner för underlydande personal och
jämväl att, i större eller mindre utsträckning, bestämma om de anstalter
och inrättningar, som höra under dem. Häraf kommer sig att, på sätt
tabellerna utvisa, sådana från allmänhetens sida väckta framställningar,
som röra skenet från fyrar, tid för telefonstations öppenhållande och
dylikt, kunna i besvärs väg dragas under Kungl. Maj:ts bedömande. Likaså
fastställas vissa instruktioner och reglementen af lokala myndigheter, t. ex.
instruktion för vägstyrelse, reglemente för drätselkammare (Kungl. Maj:ts
befallningshafvande); reglemente för folkskolor, instruktion för folkskole
inspektör (domkapitel). Om besvärsmål rörande dessa ämnen gäller otvifvel
aktigt — hvad Riksdagen i sin skrifvelse om inrättande af en regerings
rätt yttrar med särskildt afseende å befordringsmålen —, att de stå i det
omedelbara samband med de ärenden, som tillhöra departementens verk
samhet i öfrigt, att de böra af regeringsmyndigheten behandlas. Särskildt
vill jag framhålla, att äfven när besvären närmast angå tjänstinnehafvares
skyldighet att ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter, att bestrida
viss tjänstgöring, sammanhanget med rent administrativa frågor dock synes
mig vara så starkt, att målet icke lämpligen bör pröfvas af den admi
nistrativa domstolen.
En annan hithörande klass af administrativa förfoganden äro de
beslut, hvarigenom till allmän efterrättelse fastställas stadgar eller före
skrifter i afseende å sedlighet, hälsovård, allmän ordning och säkerhet.
Stundom skall dylikt beslut underställas Kungl. Maj:ts pröfning*, och besvär
komma då att erhålla en mera underordnad betydelse. Detta är händelsen
ej blott när Kungl. Maj:ts befallningshafvande förordnat, att inom område
å landsbygden skall tillämpas hvad för rikets städer är föreskrifvet i gäl
lande ordnings-, byggnads-, brand- eller hälsovårdsstadga, utan jämväl om
befallningshafvanden i afseende å den allmänna hälsovården i stad eller
därmed likartadt ämne funnit ett stadgande behöfligt, som icke antagits
af stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan. I andra fall är fråga om
fastställelse af kommunala beslut, hvilka äro afsedda att tillämpas såsom
kommunalstadgar och ej äga gällande kraft utan Kungl. Maj:ts befallnings-
hafvandes godkännande. Slutligen kunna ordningsföreskrifter af allmännare
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Mål om be
slut a f eko
nomisk lag
stiftnings
karaktär.
24
syftning meddelas af såväl Kungl. Maj:ts befallningshafvande som magistrat
eller polismyndighet, utan att beslutet därom behöfver vare sig underställas
eller vare föranlcdt af framställning från vederbörande kommunala myn
dighets sida. Jag hänvisar i detta afseende till 20 § ordningsstadgan för
rikets städer.
Förvaltande ämbetsmyndigheter hafva vidare en ganska omfattande
befogenhet att ordna och reglera de former, i hvilka det ekonomiska lifvet
må röra sig. De besvär, hvartill en dylik de underordnade statsorganens
verksamhet kan gifva upphof, röra en tredje grupp af sådana beslut,
hvilka såsom närbesläktade med akter af Konungens ekonomiska lagstift
ningsmakt böra lämpligen komma under regeringens bedömande. Det är
hår ej fråga om föreskrift eller åtgärd, som riktar sig mot viss enskild
man, exempelvis sådant föreläggande eller förbud, som Kungl. Maj:ts befall
ningshafvande jämlikt lagen angående skydd mot yrkesfara meddelar en
yrkesidkare. Jag åsyftar administrativa beslut af större räckvidd, såsom
meddelande af föreskrifter om sättet för utöfvandet af visst slags näring
eller verksamhet eller fastställande af regler för sådan af menighet eller
enskilda bildad inrättning eller sammanslutning, som står i det ekonomiska
samfundslifvets tjänst. Hit höra, bl. a., meddelande af bestämmelser rörande
fiskets vård och lämpliga bedrifvande inom visst område, fastställande af
reglementen för hyrkuskar och stadsbud, för särskilda, genom menighets-
föreningar tillkomna stiftelser på landet, för föreningar af näringsidkare, til
låtelse till marknads hållande och beslut om indragning eller flyttning af
marknad, fastställande af taxor, af ordning för ömsesidigt försäkrings
bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom
inom ett län, och så vidare.
Nära sistnämnda grupp af administrativa beslut stå åtskilliga mål,
i hvilka afgörandet kan få karaktären af ekonomisk politik. Jämväl
dessa synas mig böra förbehållas Kungl. Maj:t i statsrådet, och det
samma gäller mål, som angå allmän ordning och säkerhet. I de flesta
hithörande mål är fråga om rätt att idka viss rörelse eller näring eller
om en anläggning eller ett företag, hvartill polismyndighets tillstånd er
fordras, således i allmänhet om koncessioner och däremot svarande förbud.
Men äfven andra mål, hvilka röra tillsynen öfver industriella yrken eller
öfver penningväsendet, blifva enligt nyssnämnda grundsatser förda under
regeringens afgörande. Tabellerna upptaga sålunda i den kolumn, som
är afsedd för mål tillhörande regeringens pröfning, mål om bergmästares
föreskrift angående ordningen för grufdrift, mål om vidtagande af åt
gärder beträffande lifförsäkringsbolags räkenskaper och förvaltning, med
flera dylika.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
25
I flertalet af de mål rörande skogshushållningen, hvilka fullföljas
skogsmål.
genom besvär i statsdepartementen, lärer utgången väsentligen bero af flen
åsikt angående rationella sättet för skogens nyttjande, som den profvande
myndigheten omfattar. Hvad särskildt angår malen om disposition af
skogsafkastning från boställe — den talrikaste gruppen af de i tabellerna
antecknade skogsmålen —, så är tillika att märka, hurusom därmed ana
loga frågor i månget fall inkomma till Kungl. Maj:t genom underställning
och följaktligen blifva föremål för afgörande hos regeringen. Sålunda
skall, jämlikt 28 § i nu gällande förordning angående hushållningen med
de allmänna skogarna i riket, fråga om disposition af skogsafkastning eller
skogsarrende vid sådant ecklesiastikt boställe, som af menighet inköpts
eller af enskild för ändamålet donerats, alltid underställas Kungl. Maj:ts
pröfning. Och i fråga om annat boställe skall, enligt hvad 20 § i samma
förordning stadgar, bestämmandet af den andel i skogsafkastningen, som
må tilläggas boställshafvaren, understundom öfverlämnas till Kungl. Maj:t.
Vid nu nämnda förhållanden måste det synas lämpligt, att jämväl besvärs-
målen af ifrågavarande slag pröfvas af regeringen. Härför talar ock den
omständighet, att i dessa mål dispensfrågor äro synnerligen vanliga.
En ganska betydande kategori af mål rörer tillstånd och förbud,
Mål rörande
som meddelas enligt författningarna om försäljning af brännvin, af vin
och Öl och af tillagade alkoholfria drycker samt svagdricka. I det under-
gen.
dåniga betänkandet framhålles, att dessa mål, såvidt de angå tillstånd till
försäljning eller tillfällig inskränkning i beviljad rättighet, äro likartade med
mål om andra koncessioner eller politiförbud. Det anmärkes emellertid, att
mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares försäljningsrätt böra
afgöras på rent rättslig väg, och det antydes tillika, att äfven andra försäljnings-
rättigheter kunna härutinnan vara jämförliga med gästgifvares. Uppsikten öfver
rusdryckshandteringen synes mig dock så nära sammanhänga med regerings
maktens förfoganden beträffande sedlighet, allmän ordning och säkerhet, att
tillämpningen af förutnämnda författningar bör i sista hand bero af Kungl.
Maj it i statsrådet äfven i de fall, där det gäller ett mera betydande ingrepp i
den enskildes rättssfär. Att frågor om antalet försäljningsställen, om pröfning af
anbud å öfvertagande af försäljningsrättigheter med flera dylika spörsmål måste
äfven i högsta instans behandlas rent administrativt, synes vara oomtvistligt.
Tillstånd, förbud och förelägganden enligt byggnadsstadgan och
hälsovårdsstadgan, eller enligt särskilda byggnads- och hälsovårdsordningar,
vårdsmål.
utgöra i en mängd fall föremål för besvär. Om alla nu ifrågavarande mål
lärer gälla, hvad i det underdåniga betänkandet yttras om byggnadsinålen,
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 II afl.
4
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nio 11.
26
att de ganska djupt ingripa i enskilda rättsförhållanden och från en annan
sida sedt kunna sägas angå de enskildas skyldigheter gent emot det allmänna.
Men det synes mig vidare obestridligt, att hithörande förhållanden äro i
författningarna så ingående reglerade, att de väl lämpa sig för rättslig
pröfning. Och då härtill kommer, att mål af nu förevarande slag, på
samma gång som de kännbart beröra den enskilde, ofta måste från det
allmännas sjmpunkt framstå såsom skäligen obetydliga, tvekar jag ej att
hänvisa dem samtliga till regeringsrättens slutliga afgörande. Jag erinrar
på samma gång, att, såsom jag förut påpekat, klagomål öfver ordnings-
och hälovårdsföreskrifter af allmännare innebörd torde böra komma under
bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.
Vägmål och
I
det underdåniga betänkandet anföres, att vägmålen äro af blandad
° mål.98 beskaffenhet och angå än rättsfrågor än rent administrativa frågor. Men
det framhålles tillika, att frågor af båda slagen faktiskt mycket ofta före
komma i samma mål; och detta förhållande säges kunna föranleda att, med
afvikelse från det principiellt riktiga, vägmålen i sin helhet hänvisas till
fullföljd hos blott en af de ifrågavarande högsta instanserna.
Med min uppfattning om de lämpliga gränserna mellan regeringens
och regeringsrättens behörighet är en sådan ordning för fullföljd den
enda möjliga. Måhända kan det ock sägas, att en väsentlig artskillnad
icke består emellan, exempelvis, frågor om fördelning af skyldigheten
att underhålla allmänna vägar och frågor om sådana vägars anläggning,
indragning eller förändring — i betänkandet anförda såsom hvar i sitt hän
seende typiska. Äfven pröfning af sistnämnda frågor torde kunna anses
innefatta en rättstillämpning, då ju lagen angifver, under hvilka förutsätt
ningar den ena eller andra åtgärden bör vidtagas. Enligt sakens natur
måste väl härvid en vidsträckt diskretion vara myndigheten förbehållen,
men äfven vid vägunderhållets fördelning är hänsyn att taga till en mängd
omständigheter, hvilkas betydelse torde kunna uppskattas blott efter skälig-
, hetsgrunder.
Hvad enligt min mening måste göra det synnerligen önskvärd!, att
pröfningen af vägmål uppdrages åt regeringsrätten, är deras ofta vidlyftiga
och invecklade beskaffenhet. De äro ock, såsom tabellerna utvisa, ganska
talrika. Då man har till syfte att minska regeringens arbete genom att
befria den från afgörande! af vissa besvärsmål, måste alltså en öfverflytt
ning af nu ifrågavarande mål framstå såsom för ändamålet i särskild grad
lämplig. Riksdagen har ock omnämnt vägmål, utan undantag, bland
exemplen på de mål, hvilka synts Riksdagen böra handläggas af den
administrativa högsta domstolen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
27
En omständighet, som ej får förbises, är ock, att en öfverflyttning
af vägmålen till regeringsrätten skall undanröja det kanske väsentligaste
hindret för en annan administrativ reform: den af löneregleringskommittén
föreslagna indragningen af mellaninstansen för dessa mål. Härom torde
jag få tillfälle att i det följande något vidare orda.
Mången vill kanske anse, att frågan om t. ex. sträckningen af allmän
väg kan för en hel landsända vara af den vikt, att den styrande makten
bör därom bestämma. Häremot kan invändas, att nu gällande ordning
för ifrågavarande ärendens pröfning synes hvila pa en i viss mån annan
uppfattning. Pröfningen är nämligen anförtrodd åt lokal myndighet utan
att det ansetts nödigt föreskrifva, att dess beslut skall underställas rege
ringen. Å andra sidan är dock tillika att märka, hurusom för utförande af
viktigare vägföretag statsbidrag i regeln erfordras och Kungl. Maj:t af
sådan anledning beredes tillfälle att i viss mån bestämma om dylika företag.
Jag tillåter mig slutligen erinra att, enligt hvad i det underdåniga
betänkandet upplyses, de preussiska förvaltningsdomstolarna handlägga
frågor, huruvida en väg skall tagas i anspråk för allmän samfärdsel eller
skall förlora egenskapen af allmän väg.
Om sålunda vägmålen i allmänhet hänvisas till regeringsrätten, torde
det ej vara lämpligt att göra undantag för frågor om beviljande af sär
skilt tillstånd, såsom att uppföra byggnad på visst mindre afstånd från
vägens kant eller att uppsätta grind.
Hvad nu yttrats om vägmålen gäller väsentligen äfven mål om flottning.
I det underdåniga betänkandet framhålles, hurusom vissa anspråk
Mål om ut-
på utbetalning af statsmedel kunna, därest de icke i administrativ väg “
3
/
vunnit Kungl. Maj:ts bifall, göras gällande i vanlig rättegång. Hit höra
anspråk på ersättning för olycksfall i arbete, för skada i följd af järn
vägs drift — öfver hufvud taget anspråk, som härledas från något rätts
förhållande af privat natur mellan staten och den enskilde. Att för
sådana anspråk stänga domstolsvägen lärer ej kunna ifrågasättas. Men
det skulle åter icke väl öfverensstämma ined regeringsrättens ställning,
att dess afgörande komme under allmän domstols pröfning. Antingen
böra alltså i mål, hvarom nu är fråga, besvär öfver den underordnade för
valtningsmyndighetens beslut liksom hittills afgöras af Kungl. Maj:t i
statsrådet eller må rätten till fullföljd bortfalla. Då det ej synes lämpligt
att afstånga den enskilde från möjligheten att få underordnad myndig
hets beslut i dylikt mål pröfvadt' i administrativ ordning, innan han
såsom sista utväg tillgriper rättegång, torde någon ändring i nu gällande
regler icke böra vidtagas.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
28
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Mål om aflöningsförmåner och reseersättning af statsmedel eller om
pensionsafgifter och pensionsrätt, enligt gällande föreskrifter, finnas i den uti
betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten upptagna bland sådana,
som höra till regeringsrättens slutliga afgörande. Otvifvelaktigt påkalla ock
dessa mål en rättslig behandling. Emellertid göra sig här i viss mån samma
-hänsyn gällande som nyss nämnts i fråga om åtskilliga andra mot stats
kassan riktade anspråk. Exempel saknas nämligen ej därpå, att de all
männa domstolarna ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pen
sion, ehuru denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad. Vill
man ansluta sig till lagförslaget uti ifrågavarande afseende, lärer förty, i
öfverensstämmelse med hvad förut är sagdt, böra meddelas sådana stad-
ganden, att mål af nu berörda art icke vidare komma att upptagas af de
allmänna domstolarna. En dylik ändring i gällande rätt torde ock vara väl
grundad. De anspråk på lön eller dylika förmåner, hvilka tillkomma stats-
tjänaren, äro icke att bedöma efter några som helst privaträttsliga regler;
de hafva sin grund i det genom tjänsteanställningen uppkomna publika
rättsförhållandet och hämta därifrån sitt innehåll. Det synes då äfven
naturligt, att de må göras gällande allenast i administrativ process; och en
sådan uppfattning ligger utan tvifvel till grund för stadgandet i 10 kap. 26 §
rättegångsbalken, att de mål, som någons ämbete och tjänst röra, pröfves
och dömes af dem, som Konungen vård och inseende däröfver betrott
häfver. Enligt min mening kunde för anspråk, hvarom nu är fråga, en
särskild instansordning lämpligen inrättas efter ungefärligen följande regler.
Vederbörande verks eller inrättnings beslut får icke af den missnöjde öfver-
klagas, men han äger efter stämning å verket eller inrättningen utföra sin
talan vid kammarrätten; besvär öfver dess beslut pröfvas af regeringsrätten.
Ett lagförslag i sådan riktning torde jag framdeles få underställa Eders
Kungl. Maj:ts pröfning.
Det har inträffat, att hos Kungl. Maj:t genom besvär fullföljes an
sökan, som utan stöd i aftal eller författning gjorts hos lägre förvaltnings
myndighet. Tabellerna upptaga sålunda mål, anhängiggjordt hos medicinal-'
styrelsen, om rätt att i enskild byggnad inleda vatten från hospitals
vattenledning. Uppenbart synes vara, att regeringsrätten ej bör hafva att
skaffa med dylika frågor. En annan stundom förekommande besvärsanled-
ning är, att förvaltande verk ej godkänt entreprenadanbud eller annat
erbjudande att ingå aftal. Jämväl sådana mål torde böra komma under
bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet.
Om jag tillägger, att mål angående sökt fastställelse å menighets
beslut böra, på sätt ock i det underdåniga betänkandet är framhållet,
29
afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet, torde jag hafva särskilt omnämnt hvarje' mer betydande grupp af besvärsmål, hvilken synes mig ägnad att fortfarande tillhöra regeringens pröfning. Jag har äfven redogjort för de viktigaste slagen af sådana mål, som jag, i motsats till betänkandets för fattare, anser kunna och böra öfverflyttas från regeringen till slutligt af görande hos regeringsrätten.
Det lärer nu åligga mig att undersöka, huru de till sitt innehåll
Speciell
sålunda antydda kompetensreglerna böra i lagtext uttryckas. Att de icke ^ evne,[^ kunna inrymmas i regeringsformen, utan böra upptagas i en särskild lag,
rationen.
hvartill regeringsformen hänvisar, ligger i öppen dag.
Det första spörsmål, som härvid framställer sig, är, hvilka mål skola
Olika sätt:
i enumerationen afses — de, som tillhöra regeringsrättens afgörande, eller {^kstäl-de, hvilkas pröfning sker hos Kungl. Maj:t i statsrådet.
laude.
I det förslag till stadga för regeringsrätten, hvilket år 1856 fram
lades af Kungl. Maj:t för Rikets Ständer, var, i öfverensstämmelse med det då hvilande grundlagsförslaget i ämnet, regeringsrättens kompetens förutsatt såsom regel, och de undantagsfall, som borde komma under regeringens bedömande, voro i blott fem punkter angifna. Min i anslutning till ta bellerna lämnade redogörelse torde ock väcka den föreställning, att genom en dylik enumeration tyngande vidlyftighet skulle bäst kunna undvikas, öfverskådlighet och reda vinnas. De mål, hvilka fortfarande böra hem falla under regeringens pröfning, kunde synas ägnade att sammanföras under några få allmänna rubriker; regeringsrättens behörighet omfattar däremot en mångfald olikartade mål, såsom redan framgår af den i det underdåniga betänkandet gjorda uppräkningen, hvilken dock ingalunda gör anspråk på fullständighet.
Vid närmare öfvervägande torde det dock finnas vara rådligast och
tryggast att låta enumerationen afse de till regeringsrätten hänförliga målen. Att med den otvetydighet och klarhet, som ett lagbud bör äga, affatta de allmänna regler, hvilka jag angifvit såsom norrngifvande för regeringens kompetens, lärer nämligen icke vara möjligt. Väljer man åter att uppräkna de grupper af mål, som böra pröfvas af regeringsrätten, möta väl äfven på denna väg stora svårigheter, men de flesta af dessa grupper äro dock redan nu definierade i de för förvaltningsmyndigheter gällande instruktioner med flera författningar, hvilka sålunda erbjuda god ledning. Vidare måste man räkna med möjligheten, att vid enumeralionens verkställande förbisetts något eller några af alla de olika slag utaf admi nistrativa besvärsmål, hvartill mängden af gällande lagar och författningar kan gifva upphof, liksom ej heller får förglömmas, att lagstiftningen allt-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
30
jämt skall skapa nya fall. Anser man önskligt, att dessa förbisedda eller
nya fall komma under bedömande af Kungl. Maj:t i statsrådet, bör enu-
merationen gälla de mål, som upptagas af regeringsrätten, och tvärtom. Att
ur denna synpunkt ett uppräknande af de till regeringsrätten hånförliga
målen är att föredraga, kan ej vara tvifvelaktigt. Med den vidsträckta
rätt till talans fullföljd, som i vårt land är medgifven, kunna nämligen
hos Kungl. Maj:t anföras besvär i de mest olikartade ämnen, hvilka snarare
bort genom ansökan omedelbart bringas under Kungl. Maj:ts pröfning ock
som hos en administrativ domstol icke kunna erhålla annat än en "blott
formell behandling. Det kan sålunda befaras, att en regel, som läte hvarje
i lagen ej särskild! omnämndt mål bedömas af regeringsrätten, understun
dom kunde leda därhän, att regeringsrätten komme att behandla mål, hvilka
enligt sakens natur bort, såsom hittills, afgöras af regeringen. Och en
befogenhet för regeringsrätten att i dylika, i lagen ej uppräknade fall
hänskjuta målet till afgörande hos Kungl. Maj:t i statsrådet synes icke
kunna medgifvas, därest man ej vill uppgifva fördelarna af fasta behörig-
hetsgränser. Om däremot lagens tystnad kommer att till regeringen föra
något mål, som på grund af sin beskaffenhet är ägnadt att bedömas af den
administrativa domstolen, erbjuder regeringens otvifvelaktiga rätt att in
fordra domstolens utlåtande ett godt medel att minska den oegentlighet,
hvartill kompetensreglerna sålunda gifvit anledning. I sådan händelse blifva
utsikterna för en god pröfning åtminstone ej ringare än enligt nuvarande
ordning.
Enligt min mening bör alltså lagen om regeringsrätten innefatta en
"måCtilliö-
uppräkning af de mål, som falla inom området för regeringsrättens be-
rinn<srättcn
llöriohet- Eör att såvidt möjligt göra den vidlyftiga uppräkningen öfver-
rmg^a cn. g^thg, torde malen böra sammanföras i vissa hufvudgrupper. Att härvid
följa ärendenas fördelning enligt gällande departementalstadga synes dock
ej lämpligt. Grupperingen lärer böra verkställas efter målens 'inre sam
hörighet.
\iksda T
^ec} clet underdåniga betänkandets författare är jag ense därom, att
mannaval
mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag och om
m- fl- val till ombud vid kyrkomöte, hvilka nu afgöras i högsta domstolen,böra
af regeringsrätten pröfvas, äfvensom att detta bör utsägas i riksdagsord
ningen och förordningen om allmänt kyrkomöte. Då det likvisst synes
önskvärdt att lagen om regeringsrätten fullständigt angifver dess kompe
tens, torde ifrågavarande mål böra upptagas jämväl i enumerationen, som
lämpligen kan med dem begynnas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Enumeratio
nen bör afse
31
I sammanhang med dessa mål torde i lagen böra nämnas mål om
annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprättande af förslag därtill och om den valdes afsägelse. Denna rubrik skulle omfatta de fall af tjänstetillsättning och af förslag till tjänst, hvilka, enligt hvad jag förut antydt, böra pröfvas af regeringsrätten; vidare val till kommunala befatt ningar, afsägelse!' däraf, val af hufvudman och styrelseledamöter i spar bank, och så vidare. Det lärer ej möta svårighet att skilja mellan ett val, sådant som här afses, och en omröstning inom kollegial myn dighet.
Härefter torde kunna till en grupp sammanföras mål, som angå
antingen kommunala och därmed likartade beslut eller frågor om bygg nader, som skola underhållas af menigheterna, och fattigvårdsfrågor — ämnen, hvilka regelmässigt äro föremål för dylika beslut. I lagen synas dessa beslut böra angifvas såsom beslut af landsting eller af kommun, ' annan menighet eller deras representationer. Under regeringsrättens be
dömande skulle således föras, bland annat, beslut af municipalfullmäktige, vägstämma, allmänningsdelägare och allmänningsstyrelse.
Jag har förut nämnt, att jag, lika med det underdåniga betänkandets
författare, anser besvärsmål rörande sökt fastställelse å menighets beslut böra pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet. I betänkandet äro de kommunala mål, hvilka i motsats härtill böra komma under regeringsrättens bedömande, ru bricerade såsom angående ’den lagliga giltigheten’ af meddeladt beslut. Ett sådant uttryckssätt kan vara berättigadt, när man, såsom i betänkandet, endast åsyftar kommuns eller landstings beslut, hvilka få öfverldagas alle nast på vissa i författningarna angifna grunder. Men då regeringsrättens kompetens skall utsträckas till andra menighetsbeslut, beträffande hvilka besvärsrätten ej är sålunda begränsad, t. ex. beslut af vägstämma, kunde det med skäl anses tvifvelaktigt, hvad som borde förstås med beslutets lagliga giltighet. Det synes ej heller möjligt att genom en annan formu lering direkt angifva, hvilka mål rörande menighetsbeslut böra, i motsats till målen om sökt fastställelse därå, tillhöra regeringsrättens afgörande. Man torde därför böra välja den utväg att i enumerationen helt allmänt upptaga mål angående ifrågavarande beslut och i en tilläggsbestämmelse göra undantag för det fall, att besvären röra sökt fastställelse. Då emel lertid fastställelse ofta måste vägras af skäl, som utgör giltig anledning till besvär och således regelmässigt pröfvas af regeringsrätten, t. ex. att beslu tet strider med allmän lag eller författning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som fattat det, synes för upprätthållandet af rättstillämp ningens enhet nödigt föreskrifva, att regeringsrätten skall afgifva utlåtande i målet. För det fall, som någon enstaka gång inträffar, att i samma mål
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
2. Mål om menighets beslut.
32
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.
3. Mål om
menighets
samman
kallande.
4. Mål om
aflönings-
förmåner.
är fråga både om besvär öfver beslutet och om — hos underordnad myn
dighet sökt — fastställelse därå, torde äfven böra gälla, att regeringsrätten
skall med eget utlåtande öfverlämna målet i dess helhet till Kungl Maj:t
i statsrådet.
Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att kommunala be
svärsmål rörande skolväsendets ordnande intaga en särställning på grund
af den tillsynsrätt, som domkapitlet äger. Med begagnande af denna rätt
företager domkapitlet ej sällan en pröfning, som går utöfver eller på sidan
af de hos domkapitlet anförda besvär. Lämpligen torde dessa mål be
handlas på samma sätt som de, i hvilka fråga är om sökt fastställelse å
menighets beslut.
Besvärsmål om allmän byggnad, som skall af menighet underhållas,
och om fattigvården äro i månget fall vanliga kommunala mål, och så
till vida har om deras bedömande redan blifvit taladt. Särskildt må här
framhållas, att mål om uppförande af skolhus ofta torde röra folkskole-
undervisningens ordnande, och att beslut om fattigvårdssainhälles indelning
i rotar och om tillsättande af särskild nämnd för pröfning af beslut om
vägrad fattigvård skola underställas Kungl. Maj:ts befallningshafvande. I
öfrigt är här fråga om, exempelvis, nämnda myndighets föreläggande att
bygga och inreda tingshus eller att vidtaga vissa anordningar vid fattig-
vårdsinrättning. Någon ändring åsyftas ej beträffande talans fullföljd i de
fattigvårdsmål, hvilka för närvarande afgöras af kammarrätten såsom sista
instans.
I detta sammanhang torde jag få göra en allmän anmärkning be
träffande enumerationens verkställande. Jag afser det förhållande, att,
såsom nyss är antydt i fråga om vissa byggnads- och fattigvårdsmål,
samma mål kan blifva att hänföra under flera af de i enumerationen
använda rubriker. Den oegentlighet, som möjligen kan anses ligga häri,
torde ej vara ägnad att förvilla. Att undvika den skulle ej vara möjligt
utan besvärliga och tyngande omskrifningar.
Såsom en särskild grupp torde i enumerationen böra upptagas mål
om sammankallande af menighet eller dess representation.
Mål„ om aflöningsförmåner synas kunna sammanställas med pensions-
målen. Åt förstnämnda slag af mål lärer härvid kunna gifvas så om
fattande rubrik, att därunder falla icke blott mot statskassan riktade an
språk utan ock andra af förvaltningsmyndigheterna handlagda tvister om
löneförmåner. De viktigaste sådana tvister torde vara de, hvilka uppkomma
emellan församling eller enskilda hennes medlemmar samt församlingens
prästerskap, kyrkobetjäning eller folkskolelärare och angå frågan, huru
och till hvad belopp de senares löningsrättigheter skola enligt lag, fast-
33
ställda löneregleringar eller särskilda öfverenskommelser utgöras. Väl föreslås af löneregleringskommittén att, med upphörande af den beslutande rätt, hvilken hittills tillkommit administrativa myndigheter, såväl nämnda tvister som tvister om tydning och tillämpning af gällande bestämmelser om barnmorskors löneförmåner måtte öfverlämnas till de allmänna dom stolarna. Men kommittén framhåller tillika att, om en regeringsrätt komme till stånd, dessa mål måhända borde behandlas af regeringsrätten i sista instans. Och i öfverensstämmelse med hvad jag förut yttrat om stats- tjänares anspråk på aflöningsförmåner håller jag före, att ifrågavarande mål fortfarande böra handläggas i administrativprocessens former.
Att under aflöningsförmåner inbegripes provision, anmärknings- och
aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, bo stadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning med mera dylikt, synes böra särskildt utsägas. Likaså måste angifvas, att fråga är allenast om sådana förmåner, som skola utgå enligt gällande föreskrifter eller öfverenskommelser. Ett förbehåll därom får dock tydligen ej så för stås, att regeringsrättens kompetens skulle vara utesluten, så snart skålig- hetspröfning kan äga rum. Förbehållet måste anses uppfylldt i hvarje fall, då arfvode eller annan förmån författningsenligt skall utgå, äfven om beloppet kan af myndighet fritt bestämmas. Till regeringsrättens afgörande skulle alltså höra, exempelvis, frågor ej blott om häradsskrifvares eller kronofogdes utan jämväl om landskamrerares eller landträntmästares rätt till provision för uppbörd af enskilda inrättningars afgifter likasom äfven mål om arfvode till ombud för tillsyn öfver brännvinsbolags verksamhet. Och om, på sätt i betänkandet föreslås och äfven jag finner lämpligt, tvister emellan landtmätare och deras vikarier eller medhjälpare om lön och arfvode öfverflyttas från högsta domstolen till regeringsrätten, torde äfven dessa tvister innefattas under den allmänna rubriken 'mål om aflö ningsför måner’. Att däremot tvister om landtmätares arfvodesräkningar icke beröras af nu föreslagna bestämmelse, följer däraf, att dessa mål enligt gällande lag skola anhängiggöras genom stämning till domstol.
Pensionsmålen torde, i anslutning till ordalag, som i gällande regle
menten brukas, kunna rubriceras såsom mål om delaktighet i eller afgifter till pensionsinrättning och om pensionsrätt. Det synes ock böra uttryck ligen angifvas, att med pensionsinrättning är att likställa annan sådan allmän anstalt eller kassa och med pension annan dylik förmån. Jag nämner som exempel understöd från småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstöds- anstalt.
Mål om resekostnads- och traktainentsersättning torde böra nämnas sär-
Mål om rese-
skildt, då ju påstående därom kan väckas af sådan anledning, att det ej gärna
Bill. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 [luft. 5 ersättning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
34
kan sägas afse godtgörelse för viss förrättning eller visst uppdrag eller
eljest angå aflöningsförmåner.
Mål om an-
Dessutom lärer böra tilläggas en allmän rubrik för mål om annan
naningS<af' ersättning af statsmedel, enligt därom gällande föreskrifter. Det förslag
statsmedel,
till lag om regeringsrätten, som innehålles i det underdåniga betänkandet,
upptager två hithörande slag af mål, nämligen mål om godtgörelse af stats
medel för understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt mål
om ersättning af statsmedel för kreatur, som nedslaktats i följd af smitto
sam sjukdom. Men rubriken torde vidare få betydelse särskildt såsom ett
komplement till bestämmelsen om aflöningsförmåner. I fall, där det må
hända kan synas ovisst, huruvida ett yrkande afser sådana förmåner, skall
det ofta vara otvifvelaktigt, att frågan dock gäller ersättning af stats
medel. Exempelvis kunna nämnas mål, där anspråk framställts af krono
fogde eller länsman om ersättning för telefonafgifter enligt kungörelsen
den 17 juni 1904.
Jag har förut framhållit, hurusom det måste anses i viss mån olämp
ligt, att mål, hvilka pröfvats af regeringsrätten, därefter blifva anhängig-
gjorda vid de allmänna domstolarna., Hvad angår nyss berörda ersätt-
ningsmål, synes man genom utmärkandet af att målet skall röra tillämp
ning af författningar, som reglera frågor om ersättning just af statsmedel,
hafva för åtminstone de flesta fall förebyggt en dylik mindre god ordning
för anspråkens bedömande. Det är sålunda klart, att ett ersättnings-
yrkande, som väl är riktadt mot kronan, men stödjer sig på vanliga pri-
vatsrättsliga grunder, t. ex. på bestämmelserna i lagen om köp och byte af
lös egendom, icke blifver att hänföra under ifrågavarande rubrik ef enu-
merationen.
Det må tillåtas mig påpeka, att den behörighetsregel i fråga om
ersättningsanspråk, hvilken jag nu förordat, synes ganska nära öfverens
stämma med motsvarande föreskrift i 1856 års förslag till stadga för
regeringsrätten. Från dennas pröfning och afgörande undantogos enligt
nämnda förslag besvär angående 'annan utbetalning af statsmedel än sådan
som på grund af gällande författning påyrkas’.
om
Den i det underdåniga betänkandet föreslagna lagen om regerings-
a s i rag.
rätten Upptager bland de typiska exemplen på mål, hvilka höra af regerings
rätten slutligen afgöras, sådana som angå statsbidrag till sjukkassor eller
till folkskoleväsendet. Härmed likartade äro mål om understöd åt folk
bibliotek, om statsbidrag till uppfostringsanstalter för vanartade och i sed
ligt afseende försummade barn, om understöd till utflyttning i följd af laga
skifte, och ännu andra. Alla mål af ifrågavarande slag torde kunna samman
fattas under rubriken 'mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
35
som statskontoret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar må bevilja eller skall pa rekvisition utbetala. När åter Kungl. Maj:t beviljat ett understöd att utanordnas på vissa villkor, hvilkas fullgörande myndighet har att kontrollera, synes det naturligt, att fråga, huruvida villkoren blifvit uppfyllda, i sista hand pröfvas i statsrådet. Nåo-ra dylika fall finnas antecknade i tabellerna.
Tullbehandlingsmålen torde kunna upptagas i samma afdelning af om
enumerationen som mål om taxering till skatt eller annan afgift (bränn-
nn^ beskatt-
vinsförsäljningsafgift) samt mål om debitering eller indrifning af utskylder «•¥£«* eller andra avgifter, exempelvis annuiteter å odlingslån. _
mål. F
Det lagförslag om regeringsrätten, som läses i det underdåniga be
tänkandet, nämner särskildt mål om kommunmedlems skyldighet _ att till kommunens gemensamma utgifter lämna bidrag. Och denna rubrik torde äfven med de af mig i öfrigt förordade bestämmelser blifva erforderlig. Väl synas ifrågavarande mål i regeln antingen hafva karaktären af vanliga kommunala besvärsmål eller ock lalla under nyss angifna, omfattande be teckning för debiterings- och exekutionsmål. Men fråga om kommun medlems bidragsplikt kan jämväl uppkomma i annan ordning och bör själffållet äfven då i sista instans pröfvas af regeringsrätten.
Till nu förevarande grupp af mål böra ock föras anmärknings- eller
redogörelsemål, reskontreringsmål samt mål om afkortning och afskrifning, ordinarie såväl som extra ordinarie. Vidare höra hit mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel t. ex. erlagd tull samt redovisningsmål af det slag, som nämnes i § 1 mom. 15 af den för kammarrätten gällande instruktion. Sistberörda mal torde, med afseende å ordalagen i landshöfdinginstruktionen § 31 mom. 18 och nådiga cirku läret den 19 december 1902, kunna sägas angå förvaltning af eller redo visning för kyrkors, prästerskapets, undervisningsverks eller fromma stif telsers inkomster eller ägodelar. Tabellerna upptaga sadana mål, fullföljda i ecklesiastikdepartementet från kammarrätten, kammarkollegium och Kungl. Maj:ts befallningshafvande.
Om besvär anföras öfver statskontorets beslut rörande fördelning af
brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårdsafgifter, bör pröfningen af be svären tillhöra regeringsrätten. Likaså maste fördelning till återbetalning af lån från odlingslånefonden — hvarom besvär anförts hos Kungl. Maj:t under den tid, tabellerna omfatta —, anses höra i sista instans ankomma på regeringsrättens afgörande. Nu berörda mål synas kunna uppräknas i sammanhang med förut nämnda beskattnings- och räkenskapsmål.
1 afseende på talans fullföljd emot kammarrättens utslag i de säker
ligen mycket sällsynta mål, hvarom förmäles i § 1 mom. 8 af instruktionen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
36
6, Mål om
grund
skatter.
7. Jordeboks-
mål.
för kammarrätten och som angå vissa Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
förordnanden, gäller hvad i allmänna lagen finnes föreskrifvet för sökande
af ändring i hofrätts dom. Jag vill nu visserligen icke förneka, att på
sätt kammarrätten i sitt utlåtande öfver löneregleringskommitténs betän
kande framhållit, högsta domstolens befattning med dessa mål lämpligen
må kunna upphöra, ej heller att regeringsrätten må vara närmare°än
regeringen att handlägga dem i sista instans. Då de emellertid torde
vara af samma natur som de redan nämnda debiterings- och indrifnincrs-
målen, lära de, efter en eventuell öfverflyttning, utan vidare blifva hän
förliga till de mål, som skola upptagas af regeringsrätten.
Mål. om debetsedelslösen (instruktionen § 1 mom. 9) lära ej äsra
den praktiska betydelse, att de behöfva upptagas i enumerationen.
Härefter kunna i enumerationen lämpligen följa de mål, Indika röra
jorden åliggande skatter och besvär eller eljest angå rättsförhållanden med
afseende å fastigheter. I allmänhet finnas dessa mål upptagna i den för
kammarkollegium gällande instruktion, och jag torde i min följande fram
ställning få betjäna mig af hänvisningar till densamma.
Främst synas böra nämnas skattläggningsmål samt öfriga mål om
grundskatter och därmed jämförliga utskylder (frälseränta, landgille, land-
8kyld, kyrkotionde). Härmed sammanhänga mål om markegångsprisen.
Väl är det sant, att nu berörda mål icke ofta förekomma örfil att de med
åren måste blifva allt sällsyntare. Men de kunna dock ännu en tid framåt
äga betydelse och äro otvifvelaktigt af beskaffenhet att böra pröfvas af
regeringsrätten. Tabellerna upptaga ock åtskilliga hithörande mål, fullföljda
från kammarkollegium genom besvär i finansdepartementet. Hvad särskildt
angår skattläggning, kan sådan äfven framgent ifrågakomma för bestäm
mande af skatteköpeskilling, när denna bör uträknas efter räntan eller
då Kungl. Maj:t föreskrift, att afgäld skall bestämmas af skattläg"-
ningsmän.
Jordeboksmålen, hvarom talas i § 4 mom. 1 af instruktionen, torde
kunna, med större fullständighet än där skett, angifvas såsom mål om
fastställande af jordebok, om upptagande i eller uteslutande ur jorde
bok af fastighet eller särskild anteckning samt om ändring i förhållande,
hvarom uppgift finnes i jordebok införd. Härunder falla äfven de i
instruktionen ej nämnda mål om ändring i fastighets nummer eller jord
natur.
Instruktionens § 3 mom. 3 bemyndigar kammarkollegium att pröfva
och afgöra frågor om de uti instruktionen eljest ej nämnda förmåner,
rättigheter och skyldigheter, som åtfölja hemman, jord och lägenheter på
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
37
grund af deras särskilda natur och egenskap samt icke äro af beskaffenhet att tillhöra domstol eller böra underställas Kungl. Maj:ts pröfning. En dylik supplerande behörighetsregel torde ock i fråga om regeringsrätten böra gifvas och synes kunna i enumerationen inpassas närmast efter rubriken för jordeboksmålen.
Likasom mål angående grundskatterna ännu förefinnas, så uppkomma 8.
Mål om
ock allt fortfarande mål, hvilka äro att bedöma enligt författningar rö- liggande rande det bortdöende indelningsverket. Tabellerna upptaga sålunda mål
besvär.
om disposition af roteringskassa, om rekrytering, om indelt soldats rätt till afsked, och så vidare. Samtliga dessa mål torde kunna inrymmas under rubriken mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter samt öfriga mål rörande indelnings- och roteringsvcrket.
I sammanhang härmed synas böra uppräknas mål, hvilka, i likhet med
de nyssnämnda, angå jorden påhvilande extra ordinarie skyldigheter och besvär.
Mål rörande lotsningsskyldigheten torde lämpligen angifvas med de
uti instruktionen § 3 mom. 1 d) nyttjade ordalag. Dock lärer böra utmärkas, att regeringsrättens behörighet omfattar äfven frågor rörande lotsningspliktiga lägenheter och om utbyten af boningsplatser för lotsar. Däremot synes det utan vidare vara klart, att under mål om lotshemmans 'förmåner och friheter samt skyldigheter’ är att hänföra jämväl ett mål om sådan ersättning, som — enligt § 4 mom. 3 i förordningen angående lots hemman in. m. den 9 juli 1862 — bör tillerkännas skatteägaren, i hän delse värdet af de lotsen tilldelade förmåner öfverskjuter värdet af lots- hemmansfriheterna.
För betecknande af målen om väghållningsbesvärets utgörande synas
uttrycken i § 3 mom. 2 d) kunna med allenast någon jämkning användas. Grindmålen, hvarom förmäles i § 4 mom. 2 e), torde böra särskildt näm nas; likaså mål om rätt att hafva byggnad utmed väg.
Mål, hvilka röra gästgifverihållningen och skjuts väsendet, omtalas i § 3
mom. 2 e) och f). Då gästgifverihållningen numera utgör blott en särskild prestation för skjutsväsendet, torde rubriken 'mål rörande skjutsväsendet’ vara tillräckligt vid för att omfatta samtliga ifrågavarande mål. Blefve gästgifveri hållningen särskildt nämnd, kunde måhända häraf föranledas den icke af- sedda tolkning, att mål om indragning af eller inskränkning i gästgifvares utskänkningsrättigheter skulle tillhöra regeringsrättens pröfning.
Det torde finnas naturligt, att jämte nyss omförinälda kommunika-
tionsmål upptagas mål om flott- och farleder och att till samma grupp jämväl hänföras mål om strömrensningar och om samfälld tångtäkt [instruk tionen § 4 mom. 2 b), c) och f)].
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
9. Mål om
Till en grupp torde kunna sammanställas mål, däri fråga är om
till lord, som
rättigheter till jord, som ej tillhör enskild. Jag åsyftar här förnämligast
ej tillhör
sådana mål, som finnas upptagna uti instruktionens § 5, mom. 6 samt de
enskild.
fyra fresta punkterna af mom. 5, och har i fråga om lagtextens affattning
allenast några anmärkningar att göra.
o o
O
O
Aborättsmålen synes böra gifvas en så vidsträckt rubrik, att därunder
falla icke blott mål om stadgad åborätt enligt nådiga brefvet den 5 februari
1808, utan äfven mål om besittningsrätt till kyrkohemman, hospitalshemman
samt Huitfeldtska stipendieinrättningens hemman och om så kallade perpe
tuel^ arrenden. Mål om optionsrätt till arrende lärer böra nämnas särskildt,
så att därunder innefattas äfven mål rörande annat arrende än sådant, som
omtalas i mom. 5 d), t. ex. arrende af kronans jordbruksdomän. Att åter
fastställande af arrendevillkor hänföres till regeringsrätten när fråga är
om prästerskapet och kyrkor anslagen jord, men icke när arrendet gäller
en domän, torde finnas naturligt, om man erinrar sig de privata intressen
(löningstagarens), som i förra fallet kräfva beaktande.
De i mom. 6 berörda mål, som äro att föra inom regeringsrättens
behörighetsområde, synas lämpligen kunna sägas angå åtnjutande af de rät
tigheter, hvilka i afseende å de till innehafvare af vissa ämbeten och tjänster
eller till kyrkor och fromma stiftelser anslagna hemmans disponerande
och besittning må vara vederbörande förunnade. Det är klart, att här
under icke inbegripas sådana mål som, exempelvis, mål om fastställande af
hushållningsplan för boställsskog eller om bestämmande af den andel i
behållna skogsafkastningen, som af domänstyrelsen må tilläggas boställs-
hafvaren. Exempel på stadgandets tillämpning skall man däremot finna,
när fråga är om innebörden af gällande hushållningsplan eller då tvist
föreligger, huruvida innehafvare af ecklesiastikt boställe äger, jämlikt upp
låtelsebref eller på annan grund, fri dispositionsrätt öfver skogen. Det
synes, att gränsen mellan ifrågavarande mål och målen om aflöningsförmå-
ner ofta torde vara svår att uppdraga.
10.
Mål om
Efter det sålunda uppräknats mål angående rättigheter till jord, som
Sjc<mtemP ej tillhör enskild, torde i enumerationen lämpligen följa mål om upp
låtelse under enskild äganderätt af sådan jord. Dessa mål, hvarom för-
mäles i § 6 mom. 2—5 af instruktionen, angå skatteköp och nybygges
omförande till skatte.
11.
Af sond-
Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t i statsrådet att pröfva be-
ringsmål svärsmål angående jordafsöndring, när fråga är om afsöndring från boställen
eller vissa andra publika hemman eller lägenheter, som icke besittas under
stadgad åborätt, och då följaktligen, jämlikt kungörelsen den 27 juni 1896,
vederbörande ämbetsverks tillstånd erfordras. Men man behöfver ej därför
39
anse, att äfven de fall, då det ankommer på Kungl. Maj:ts befallningshafvande
att tillåta afsöndring från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad
åborått, böra i nämnda ordning behandlas. Försåvidt den pröfning, be-
fallningshafvanden härvid har att anställa, rörer den kamerala frågan om
stamfastighetens förmåga att bära utskylderna, efter det mer än en femte
del af ägovidden afsöndrats, är den uppenbarligen af annan art än den,
som, enligt ordalagen i berörda kungörelse, afser 'boställets, hemmanets
eller lägenhetens framtida nytta och förkofran’. Och när det gäller så
starka privata intressen som ägares eller åbos, synes mig frågan, huruvida
stamfastighetens jordbruk blir genom afsöndringen märkligen försvagadt
— hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande jämlikt lag den 31 augusti
1907 har att i de norra länen taga hänsyn — lämpligen böra pröfvas af
den administrativa domstolen. Märkas bör äfven, att i visst fall, enligt lag
den 4 maj 1906, Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd till afsöndring
ej må vägras. Att mål om fastställelse å afsöndring lämpa sig för rege
ringsrättens bedömande, är gifvet. Då nu ansökan om Kungl. Maj:ts
befallningshafvandes tillstånd till afsöndring ofta göres i samband med att
fastställelse begäres, tvekar jag ej att till regeringsrätten förlägga afgöran-
det af hvarje besvärsmål om afsöndring från sådan fastighet, som är en
skild tillhörig eller upplåtits under stadgad åborätt.
Mål om afgäld från afsöndrad lägenhet böra i enumerationen sär-
skildt nämnas. Flertalet sådana mål torde numera angå afsöndringar från
boställen eller andra publika hemman och lägenheter, men äfven för jord,
som afsöndrats från fastighet under enskild äganderätt eller stadgad åbo
rätt, kan afgäld blifva att fastställa jämlikt lag den 25 maj 1905; och
aflösning af afgäld, enligt lag den 19 april 1907, kan blott ifrågakomma
beträffande jord af sistnämnda natur. Besvär rörande i lagen den 25 maj
1905 föreskrifven fördelning af utskylder böra ock pröfvas af den admi
nistrativa högsta domstolen. Och då ännu kan förekomma sådan fördel
ning af mantal mellan stamhemman och afsöndrad lägenhet, hvarom äldre
afsöndringsförfattningar innehöllo bestämmelser, torde äfven mål om dylik
fördelning böra medtagas i uppräkningen.
I lag den 4 maj 1906 föreskrifves för vissa fall pröfning, huruvida
fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af bolag eller förening.
Såsom i det underdåniga betänkandet anmärkes, lärer denna pröfning vara
af rättslig natur; och detsamma torde gälla om den pröfning, Kungl. Maj:ts
befallningshafvande har att anställa, när jämlikt lag den 16 juni 1905
tillstånd sökes till ägostyckning. Mål härom synas i enumerationen kunna
nämnas i samband med afsöndringsmålen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
40
Jag lärer i detta sammanhang böra erinra, att enligt lönereglerings-
kommitténs förslag (II sid. 63—65) klagan icke får föras öfver kammar
kollegiets beslut i besvärsmål, hvilka, efter samma förslag, handläggas af
kollegium såsom andra instans. Vinner den sålunda föreslagna ordningen
Eders Kungl. Maj:ts gillande, blifva de flesta af de rubriker öfverflödiga,
hvilka, enligt hvad jag nu yttrat, borde i lagen om regeringsrätten upp
tagas för mål om rättigheter till jord som ej tillhör enskild, om upp
låtelse under enskild äganderätt af sådan jord samt om afsöndring. Och
äfven för mål om markegångsprisen skulle, jämlikt berörda förslag, kam
markollegium blifva högsta instans.
Instruktionen för kammarkollegium upptager åtskilliga mål, hvilka
icke hittills af mig omnämnts och som jag ej heller anser böra uppräknas
i lagen om regeringsrätten. I vissa hithörande mål torde besvär numera
vara ytterst sällsynta. Sålunda lärer fråga om öde hemmans och lägen
heters upptagande näppeligen vidare förekomma under andra förhållanden,
än att tvist i ämnet tillhör allmän domstols pröfning. Och de i § 4
mom. 2 nämnda mål rörande jus patronatus torde, på sätt erinras i löne-
regleringskommittens betänkande (II sid. 36), få anses vara öfverflyttade
till handläggning af domstol. Andra af ifrågavarande mål synas mig åter
vara af den beskaffenhet, att de böra i sista instans afgöras af Kungl.
Maj:t i statsrådet. Hvad särskildt angår sådana mål, som nu motsvara de
uti instruktionen upptagna målen om kronofjärdingsmansbesvärets utgörande,
bör, enligt min mening, regeringen pröfva frågan såväl om antalet fjärdings
man för en eller flera socknar som angående den till fjärdingsman utsedda
personens lämplighet för befattningen. Flertalet öfriga mål angående
fjärdingsmansbestyrets utgörande äro på samma gång mål om menighets
beslut eller val och komma af sådan anledning under regeringsrättens be-
IT
O
O
O
dömande.
12. Af vitt-
Afvittrings- och stors kiftesmål torde böra sättas som en grupp för
ring små
.
Huruvida regeringsrätten bör blifva högsta instans i skiftesmål, är
en fråga, hvartill jag torde få i det följande återkomma.
Xför ?drum(T
sätt * det underdåniga betänkandet föreslås, lära från högsta
till°vissaför-
domstolen kunna till regeringsrätten öfverflyttas mål om Kungl. Maj:ts
rättning,
befallningshafvandes åtgärder till befordrande af landtmäteriförrättningars
fortgång och behöriga verkställighet samt om landtmätares afstångande
från rätt till nya förordnanden. Dessa mål synas lämpligen kunna sam
manföras med de mål om befallningshafvande^ förorordnande till viss för
rättning, hvilka jag i det föregående omtalat såsom ägnade att behandlas
af regeringsrätten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
41
I ett sammanhang torde böra upptagas mål om inmutning, om med-
delande af patent och om skeppsmätning samt de registreringsmål, hvilka
i den uti betänkandet föreslagna lagen om regeringsrätten angifvas höra
till dess slutliga afgörande. Enligt min mening kunna ock till regerings
rätten lämpligen hänvisas mål om utmålsläggning samt om förändring af
fartygs namn; och gifvet är, att den i nyssnämnda lagförslag gjorda upp
räkningen af register, som där blott har exemplifierande betydelse,, nu
måste erhålla ett fullständigande tillägg. Mål om registrering af sjuk
kassa skulle eljest falla utom regeringsrättens behörighet.
Stundom kan stadfästelse af reglemente äga ungefärligen samma
karaktär, som eljest tillkommer en registreringsåtgärd. Så är förhållandet
enligt lagen om sparbanker. Då stadfästelse sökes å reglemente för
sådan bank, har nämligen Kungl. Maj:ts befallningshafvande att meddela
stadfästelsen, så snart reglementet finnes öfverensstämma med sparbanks
lagen samt med lag och författningar i öfrigt. Någon vidare pröfnings.rätt
tillkommer ej befallningshafvanden. Det är tydligt, att detta fall ej är
fullt analogt med, t. ex., stadfästelse af ordning för ömsesidigt försäkrings
bolag, hvars verksamhet endast afser att meddela försäkring af egendom
inom ett län. Ty enligt lagen om försäkringsrörelse har Kungl. Maj:ts be
fallningshafvande att pröfva ej blott bolagsordningens öfverensstämmelse
med lag och författning, utan äfven om och i hvad mån särskilda bestäm
melser därutöfver må erfordras. När man nu anser registreringsfrågor
böra hemfalla till regeringsrättens bedömande, kunde följdriktigheten synas
kräfva, att jämväl därmed likartade ärenden om stadfästelse blefve i sista
instans underkastade enahanda pröfning. Jag håller dock före att, vid
bestämmandet af kompetensreglerna för Kungl. Maj:t i statsrådet och re
geringsrätten, det är af sådan vikt, att dessa regler blifva formellt enkla
och lätt öfversiktliga, att man därför kan offra något af den stränga inre
konsek verisen.
Såsom angående rent personliga förhållanden torde kunna hopföras 1!£er^^0am
mål om mantals- och kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad i
förhållan-
trolofning, utfärdande af skiljebref och anteckning i kyrkobok. Sist- den-
nämnda rubrik, hvilken icke återfinnes i den uti det underdåniga betän
kandet föreslagna lagen, lärer omfatta jämväl de i samma lag sårskildt
nämnda mål om utträde ur svenska kyrkan. Mål om antagande af släkt
namn höra äfven till denna grupp.
Jag torde böra anmärka, att, enligt löneregleringskommitténs förslag,
mantalsskrifningsmålen icke vidare skulle få från kammarrätten fullföljas.
Kammarrätten har ock ansett sig böra lämna förslaget i denna del utan
erinran.
Bill till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11,
42
I en grupp synas kunna upptagas mål om meddelande i särskilda
af tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och före
mål skrifter rörande den allmänna hälsovården samt städernas och andra sam
hällens byggnads- och brandväsen. Att under den allmänna hälsovården
inbegripes fosterbarns vård, torde härvid böra angifvas.
De byggnads- och hälsovårdsmål, hvarom här är fråga, röra i all
mänhet beslut af de nämnder, åt hvilka närmaste inseendet öfver sam
hällets bebyggande eller hälsovården är anförtrodt. Dock kan äfven Kungl.
Maj:ts befallningshafvande, oberoende af klagan öfver sådant beslut, gifva
föreläggande, som enligt nu föreslagna bestämmelse kommer under rege
ringsrättens bedömande, t. ex. föreläggande för fader att låta vaccinera
barn. A andra sidan är klart, att ifrågavarande kommunala nämnder
kunna meddela äfven beslut, som ej hafva karaktär af tillstånd, förbud
eller föreläggande, och dessa beslut blifva pröfvade af Kungl. Maj:t i stats
rådet. I sådant hänseende kan anföras byggnadsnämn<1 s beslut rörande
kvarters indelande i byggnadstomter.
17. Mål om
Kyrkotukt torde kunna fattas så vidsträckt, att därunder höra jämväl
be straff-’
flertalet af de uppgifter, som tillkomma kyrkorådet enligt de tre första punk-
ningsmål.
terna af § 22 i förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
den 21 mars 1862. Delvis härmed sammanfallande äro frågor om uppfostran
åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn och om åtgärd, jäm
likt folkskolestadgan, mot tredskande föräldrar eller målsmän. Mål om
kyrkotukt torde alltså lämpligen upptagas tillsammans med mål om sådan
uppfostran, som nyss nämndes, och om skolpliktiga barns skiljande från
föräldrar eller målsmän.
I anslutning till målen om disciplinär bestraffning och om afstån
gande från tjänstgöring synas böra nämnas de (under andra rubriker ej
hänförliga) mål om böter och viten, som böra ankomma på regeringsi’ättens
pröfning. Den viktigaste klassen af sådana mål äro de, som röra böter
enligt värnpliktslagen. Vidare höra hit mål angående böter, om hvilkas ut
tagande Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger förordna jämlikt åtskilliga
andra författningar, såsom bevillnings- och mantalsskrifningsförordningarna.
Mål om böter för vanvård af nummerhäst förekomma i tabellerna. Nämnas
böra ock böter och viten för underlåtenhet att hörsamma kallelse, hvilka
kunna ådömas enligt kommunallagarna och närstående författningar, äfven
som böter för utevaro från vissa kommunala delegationers sammanträden.
Besvärsmål angående böter för utevaro från landstings eller kommunal
representations sammankomst äro att hänföra under mål om sådan för
samlings beslut. Att i de förut berörda byggnads- och hälsovårdsmålen
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
16. Bygg
nads- och r ii
hälsovårds-
43
förbud och förelägganden kunna meddelas vid vite, är tydligt; stundom
kan ock sålunda stadgadt vite blifva i administrativ väg utdömdt.
Erinras må vidare, att kommunalnämnd äger ålägga de i särskilda
ordningsstadgar utsatta böter och viten, dock allenast för erkända öfver-
trädelser. Med Kung!. Maj:ts befallningshafvandes tillsyn öfver penning-
inrättningar är förknippad befogenhet att förelägga och fälla till vite;
men jag har redan förut antydt, att besvärsmål härom böra komma under
regeringens bedömande.
De mål om böter och viten, hvilka enligt det nu anförda böra i
enumerationen särskildt upptagas, torde kunna angifvas såsom mål om
bötesansvar och om föreläggande eller utdömande af annat vite än sådant,
som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud enligt författ
ningar rörande banker eller andra penninginrättningar.
Om besvär öfver kammarrättens utslag i mantalsskrifningsmål ej
vidare få äga rum, synes det naturligt, att kammarrätten blifver sista in
stans jämväl för målen om böter enligt mantalsskrifningsförordningen.
Nu ifrågavarande afdelning af enumerationen torde ock böra upptaga
mål om häktads vård och behandling och om verkställande af straff.
Hvad angår mål om åläggande af tvångsarbete, hvilka enligt det
underdåniga betänkandet skulle öfverflyttas från högsta domstolen till re
geringsrätten, tillåter jag mig erinra, att Kungl. Maj:t den 21 juni 1907,
efter betänkandets afgifvande, tillsatt en kommitté med uppgift, bland an
nat, att utarbeta förslag till den förändrade lagstiftning angående lösdrif-
vares behandling, som må finnas erforderlig och lämplig. I den offent
liga diskussionen har ock framställts kraf om, att lösdrifvaremålen skola
frångå Kungl. Maj:ts befallningshafvande och ankomma på de allmänna
domstolarnas pröfning. Då kommittén således utan tvifvel lärer uppmärk
samma äfven frågan om ändring af processen i lösdrifvaremåb torde, i
afvaktan på kommitténs blifvande utredning, den nuvarande ordningen för
dessa måls pröfning i högsta instans böra tillsvidare lämnas orubbad.
Jag kan ej "heller finna tillräckliga skäl föreligga att i fråga om
mål angående återkallelse af villkorligt inedgifven frihet låta högsta dom
stolen såsom sista instans ersättas af regeringsrätten.
Till sist torde böra i lagen nämnas mål om handräckning, t. ex. 18.
Hand-
för inställelse inför kommunalnämnd eller kyrkoråd, när den ej kunnat räc$jtf8'
genom viten framtvingas.
Med nyssnämnda grupp af mål skulle alltså uppräkningen vara af-
Ytterligare
slutad. Men fullt uttömmande behörighetsregler vore dock ej gifna. Jag ko™Pjt®"s'
har redan nämnt, hurusom det beträffande några i enumerationen upptagna
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition No 11.
44
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Besvär
jämte an
sökan.
mål synes nödigt föreskrifva, att regeringsrätten under viss förutsättning
skall med eget utlåtande öfverlämna målet till afgörande hos Kungl. Maj:t
i statsrådet. Och ytterligare föreskrifter af liknande art torde erfordras.
När nämligen ett mål af viss beskaffenhet genom enumerationen
hänföres till regeringsrättens bedömande, blifver därmed intet uttryckligen
sagdt om regeringsrättens kompetens för den händelse, att i ett dylikt
mål till pröfning förekommer jämväl annat ämne än det, som i lagen upp
tagits för målets karakterisering. Väl torde det vara uppenbart, att re
geringsrätten är behörig handlägga äfven ett mål af sådan mera omfattande
natur, därest det icke i något afseende faller utom ramen för de i enu
merationen angifna frågor, utan blott utgör en kombination af flera, hvart
för sig till regeringsrätten hänförliga mål. Men det låter tänka sig, att
ett mål angår ämnen, af hvilka något men ej alla uppräknas i lagen.
Och säkerligen skulle regeringsrätten, om ej annat uttryckligen stadgades,
icke hafva något att skaffa med ett dylikt mål.
Att regeringsrätten sålunda blefve helt och hållet ställd utanför be
svärens pröfning, skulle dock tydligen ej vara lämpligt. Här torde böra
gälla samma regel, som jag ansett mig kunna förorda i fråga om vissa
kommunala mål, att nämligen regeringsrätten skall afgifva utlåtande i
målet och därefter hänskjuta det till regeringens bedömande.
Svaret är härmed gifvet på den af mig förut berörda frågan om
förfarandet i det fall, att besvär rörande tillsättning af folkskoleläraretjänst
innefatta klagan öfver både skolrådets förslag och själfva valet å kyrko
stämman.
Det må framhållas, hurusom nyssnämnda regel icke kan medföra
sådana olägenheter, som jag trött vara förknippade med den i det under
dåniga betänkandet föreslagna anordning. Sålunda bör genom enumera
tionen vara förebyggd hvarje tvekan om, när ett hänskjutande till Kungl.
Maj:t i statsrådet skall äga rum. Och målets skilda delar komma att
underkastas en enhetlig pröfning. För öfrigt är att märka, att regerings
rätten gifvetvis är oförhindrad förordna om klyfning af ett besvärsmål,
däri skilda frågor blifvit utan inre sammanhang hopförda. Säkerligen
skall ifrågavarande regel blott i enstaka undantagsfall behöfva tillämpas.
Att med besvär förenas ansökan om meddelande af dispens eller om
vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut i stats
rådet ankomma, torde, på sätt ock är iakttaget i den lag om regerings
rätten, som föreslås i det underdåniga betänkandet, icke böra föranleda,
att jämväl besvären afgöras af regeringen. Den pröfning, som en sådan
ansökan påkallar, är till sin natur fullt skild från pröfningen af besvären
och griper ej in på området för denna.
45
Annat kunde förhållandet synas vara med det i samma lagförslag
lika behandlade fall, att ett mål såväl genom besvär som genom under
ställning inkommit till Kungl. Maj:t. Underställningen bringar under
Kungl. Maj:ts bedömande alla omständigheterna i ett mål, äfven de for
mellt rättsliga, exempelvis frågan om det underställda beslutets lagliga
tillkomst. Huruvida besvär anförts eller icke är, efter underställningens
begrepp, likgiltigt för frågan om vidden och arten af pröfningen i målet.
Sålunda har Kungl. Maj:t i flera fall, där underdånig ansökning gjorts om
fastställelse å kornmuns beslut, afslagit ansökningen på grunder, som
kunnat i besvär åberopas, t. ex. därför att de beslutande öfverskrida sin
befogenhet eller att ärendet icke blifvit i laga ordning handlagdt. I 1856
års förut af mig omnämnda förslag till stadga för regeringsrätten fanns
ock föreskrifvet, att besvär angående beslut, hvilka efter författningarna
borde underställas Kungl. Maj:ts pröfning, voro undantagna från regerings
rättens pröfning och afgörande. En dylik regel skulle emellertid medföra,
att besvär af fullt enahanda slag blefve pröfvade än af regeringen, än af
regeringsrätten, och synes därför ej tillrådlig. Äfven i nu ifrågavarande
afseende torde alltså lagförslaget böra följas, in. a. o., regeringsrättens be
hörighet att pröfva besvär bör ej lida intrång af att ett besvärsmål jäm
väl underställningsvis inkommit till Kungl. Maj:t.
Möjligen kunde det ifrågasättas, att i underställningsmål, som är af
beskaffenhet att besvär i målet skulle tillhöra regeringsrättens pröfning,
dennas utlåtande ovillkorligen borde inhämtas, ehvad besvär anförts eller
ej. Men en föreskrift därom skulle leda utöfver gränserna för hvad eljest
lagstadgats såsom regeringsrättens uppgift — att handlägga besvärsmål.
Det lärer, såsom ock i det underdåniga betänkandet afses, få ankomma på
Kungl. Maj:t i statsrådet, huruvida regeringsrättens utlåtande bör i under
ställningsmål infordras.
Däremot anser jag — och kan jämväl härutinnan stödja mig på
betänkandet —, att då en ansökan om dispens eller dylikt är förknippad
med besvär, som regeringsrätten pröfvat, regeringsrätten bör hafva afgifvit
sitt utlåtande öfver ansökningen, när denna föredrages i statsrådet. Tydligt
är, att sådan föredragning ej erfordras, om redan pröfningen af besvären
ledt till det resultat, hvilket med ansökningen åsyftas.
Utan särskild bestämmelse i lagen torde det vara klart, att Kungl. Maj:ts
beslut bör expedieras under ett, när i anledning af ansökan eller underställning
ett afgörande hos regeringen följer på regeringsrättens pröfning af besvären.
I förslaget af år 1856 förekom ett stadgande, som de i det under
dåniga betänkandet förordade kompetensregler skulle göra mindre behöfligt,
men som synes mig väl värdt att Jill sitt väsentliga innehåll återupptagas,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Besvär i
underställ
ningsmål.
46
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
då man vill gifva sådana regler enligt enumerationsmetoden. Jämlikt berörda
förslag ägde regeringsrätten i visst fall underställa ett ärende Kungl. Majrts
pröfning i statsrådet, om än någon ansökan ej blifvit i ärendet gjord. Sådan
rätt förefanns, om — efter hvad regeringsrätten vid ärendets handläggning
funnit — enskild person eller menighet komme att, genom tillämpning af
hvad lag och författningar i ämnet bjöde, tillskyndas sådan tunga att till
lättnad däri skäligen borde medgifvas antingen något undantag från gäl-
lande stadganden, såvidt sådant vore förenligt med andras lagliga rätt,
eller något bidrag af allmänna medel. En dylik befogenhet för regerings
rätten synes vara en naturlig motsvarighet till Kungl. Maj:ts i statsrådet
rätt att infordra den administrativa domstolens utlåtande och torde vid en
tillämpning af enumerationsmetoden ej kunna utan olägenhet undvaras.
Det skall nu icke förnekas, att enumerationen såsom normgifvande
för regeringsrättens kompetens är i vissa afseenden underlägsen den kva
litativa gränsbestämningen. Medan sålunda, enligt den i det underdåniga
betänkandet föreslagna ordning, regeringsrätten inom mången kategori af
mål kunnat allt efter målens växlande beskaffenhet bestämma sättet för
besvärens slutliga pröfning, måste vid enumerationsmetodens tillämpning
en sådan smidighet i förfarandet umbäras. Det kan vidare ej förebyggas,
att samma fråga uppkommer till afgörande än hos Kungl. Maj:t i stats
rådet och än hos den administrativa domstolen. Jag har ock redan i annat
sammanhang påpekat, hurusom enumerationen lätteligen kan vara eller, med
lagstiftningsarbetets fortgång, blifva ofullständig.
Hvad sålunda kan anmärkas mot enumerationsmetoden synes mig
dock vara af jämförelsevis liten betydelse. Har vid bestämmandet af
regeringens och regeringsrättens inbördes kompetens hänsyn tagits till
alla de besvärsmål, hvilka under de senaste åtta åren pröfvats af Kungl.
Maj:t i statsrådet, lärer något praktiskt viktigt fall ej kunna vara förbi
gånget. Ej heller skall det möta svårighet att, om ett verkligt behof
däraf visat sig, ändra eller fullständiga den i lagen gjorda uppräkningen.
I flertalet af de fall, då regeringen kan hafva att bedöma en eljest till
regeringsrättens pröfning hörande fråga, skall enligt lagens bestämmelse
ett utlåtande i frågan föreligga från regeringsrätten. Dennas förut af mig
antydda befogenhet att underställa ett besvärsmål regeringens pröfning
skall säkerligen ock, liksom den rätt Kungl. Maj:t i statsrådet äger att in
fordra den administrativa domstolens utlåtande, i sin mån bidraga till,
att olägenheterna af enumerationen göras mindre kännbara.
Till sist må påpekas, att en tillämpning af enumerationsmetoden icke
behöfver förringa den trygghet i afseende på sättet för fullföljd, som,
47
efter hvad jag förut sagt, skiinkes enskilda klagande och underordnade myn
digheter genom den i det underdåniga betänkandet förordade anordningen.
Hvilken af de ifrågavarande metoderna än användes för bestämmandet
af regeringens och regeringsrättens kompetens, kunna besvären i hvarje
mål ställas till Konungen och ingifvas i vederbörande statsdepartement.
Det är först sättet för besvärens handläggning, som röner inverkan af,
huru behörighetsfrågan blifvit löst.
I underdånig skrifvelse den 12 nästlidne december har Svenska
Skrifvelset
patentombudsföreningen framställt vissa önskemål i fråga om en b 1 i fv ande ^r&pate^i-
administrativ högsta domstols befattning med patent- och registrerings-
ombuds-
ärenden. Skrifvelsen afser förnämligast, att regeringsrätten måtte erhålla
f°renin9en-
befogenhet icke blott att handlägga besvärsmål, utan äfven att på ansökan
afgöra frågor, hvilka för närvarande allenast i vanlig rättegång kunna
finna sin lösning. I sistnämnda hänseende framhållas särskild! frågorna
om ett patents beroende af ett annat, om en persons eller firmas rätt att
på grund af uppfinningens föranvändning få utöfva densamma, oaktadt
patent därå meddelats annan, samt om revision af patentanspråks omfatt
ning. Föreningen uttalar ock den önskan, att afgörande! af besvärsmål i
patentfrågor måtte hos regeringsrätten föregås af en utredning i rent
tekniskt afseende och att behandlingen därstädes af andra patentärenden
äfven måtte ordnas så, att såväl rent teknisk som patentteknisk sakkunskap
däri får utöfva inflytande.
Med anledning af den sålunda gjorda framställningen tillåter jag mig
erinra, att patent- och registreringsverket i särskilda underdåniga skrivelser
den 28 oktober 1905 och den 26 oktober 1906 hemställt om en revision
af gällande patent- och varumärkeslagstiftning och att, jämlikt Kungl.
Maj:ts beslut den 14 december 1906, vissa förberedande utredningar i
sådant syfte blifvit igångsatta. I samma skrifvelser har ock väckts fråga
om en förändrad organisation af verket. Då föreningens ifrågavarande
framställning i väsentliga delar på det närmaste sammanhänger med be
rörda spörsmål, hvilka i en snar framtid torde komma att ånyo inför
Kungl. Maj:t anmälas, lärer den böra i samband med dem behandlas, och
det vore förhastadt att, innan erforderlig allsidig utredning i ämnet vun
nits, vidtaga de af föreningen önskade ändringarna i patentlagstiftningen.
Till regeringsrätten synas i allt fall, på sätt i det underdåniga betänkandet
framhålles och jag jämväl i det föregående påpekat, icke böra utan tvingande
skäl hänvisas andra mål än besvärsmål. I hvad den afser behofvet af
teknisk utredning i besvärsmål om patent, skall föreningens skrifvelse utan
tvifvel vinna tillbörligt beaktande vid målens beredning till föredragning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Högsta dom
stolens ar
betsbörda.
Riksdagen förutsätter i sin skrifvelse om inrättande af en regerings-
rätt, att denna skall, jämte det den blifver högsta dömande instans, få
till sin andra väsentliga uppgift att afgifva utlåtanden öfver förslag till
ekonomiska och administrativa lagar och författningar. Men jag har nu
att för Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anmäla jämväl Riksdagens
skrifvelse den 28 sistlidne maj, hvaruti anföres, bland annat, att såsom en
åtgärd i syfte att lätta högsta domstolens arbete med laggranskning synes
kunna ifrågakomma öfverflyttande å regeringsrätten af granskning af alla
utom den rena civil-,kriminal- och kyrkolagsstiftningen liggande lagförslag.
Frågan om ordnandet af en regeringsrättens laggranskande verk
samhet är sålunda på det närmaste förbunden med spörsmålet om,åtgärder
till minskning i högsta domstolens arbetsbörda, och jag anhåller därför
att i detta sammanhang få påkalla Eders Kungl. Majrts uppmärksamhet
för sistnämnda viktiga ärende.
Det förslag till ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken,
som af Kungl. Maj:t • framlades för 1907 års riksdag, afsåg att minska
arbetsbalansen i högsta domstolen medelst införande af en summa revisi-
bilis och revisionsskillingens höjande. Propositionen vann icke Riksdagens
bifall. Såsom skäl härför angifves i sistberörda skrifvelse hufvudsakligen,
att det af Kungl. Maj:t föreslagna medlet, hvilket så lätt framstode såsom
en olikhet inför lagen, syntes Riksdagen icke öfverensstämma med den upp
fattning rörande parters rättighet att fullfölja talan, som hos landets befolkning
allmänt gör sig gällande. Och Riksdagen säger sig anse det icke vara uteslutet,
att andra lika verksamma medel kunna erbjuda sig till frågans lösning. I så
dant hänseende framhålles såsom tänkbara åtgärder — förutom, på sätt redan
är nämndt, att å regeringsrätten öfverflytta en del af högsta domstolens lag-
granskningsarbete — att höja antalet justitieråd med ytterligare tre, att helt
eller delvis befria högsta domstolen från dess nuvarande befattning med an-
sökningsärenden, och att utesluta vissa klasser af mål från rätten till fullföljd.
Huruvida de af Riksdagen åberopade skälen för afslag å förenämnda
proposition verkligen kunna anses äga den betydelse, man sålunda velat
tillmäta dem, må lämnas därhän. Det torde i allt fall vara visst, att
Riksdagens bifall för närvarande icke är att påräkna till något förslag,
som söker lösa frågan på den i propositionen angifna väg. Att en ök
ning af antalet justitieråd med ytterligare tre måste väcka betänkligheter, an
märktes af mig, då jag tillstyrkte Kungl. Maj:t att förelägga Riksdagen för
slaget om ändring i 30 kap. rättegångsbalken. Och ett afstångande af
vissa klasser utaf mål från fullföljd har synts mig, om än möjligt att
genomföra, dock icke kunna verkställas i den utsträckning, att därigenom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
49
vunnes någon afsevärd minskning i högsta domstolens arbetsbörda. Desto
nödvändigare har jag funnit det vara att tillse, i hvad mån högsta dom
stolen må kunna befrias från de göromål, hvilka ligga vid sidan af dess
egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, i främsta rummet — på
sätt jag jämväl vid nyssberörda tillfälle inför Kungl. Maj:t framhöll —
huruvida högsta domstolens laggranskande verksamhet må kunna upphöra
eller i allt fall inskränkas och därjämte inordnas under sådana former, att
den icke i den omfattning, som för närvarande är fallet, inkräktar på den
för lagskipningen väl behöfliga arbetstiden.
Mot sådan ändring af grundlagarna, att hela den i § 87 regerings
formen omförmälda lagstiftning komme att försiggå utan medverkan af
justitieråd, kunna anföras tungt vägande skäl. Man har hos oss vant sig
att i den granskning af lagförslag, som landets högsta domare utöfva, se
den säkraste borgen ej blott för lagarnas praktiska tillämplighet, men för
upprätthållandet af enhet och konsekvens i lagstiftningen, för bevarandet
af hvad i den svenska rätten är egenartadt och värdefullt. Säkerligen kan
det ej bestridas, att en sådan uppfattning är i stort sedt välgrundad.
Och å andra sidan lärer det vara onekligt, att genom justi ti erådens del
tagande i behandlingen af lagförslag tillföres högsta domstolen ett mått
af erfarenhet om lagarnas tillkomst och syften, som måste blifva till båt
nad för rättstillämpningen. Betydelsen häraf får ej heller underskattas.
Riksdagens anvisning att uppdela arbetet med laggranskningen mellan
regeringsrätten och högsta domstolen, så att till regeringsrätten fördes alla
lagförslag utom den rena civil-, kriminal- och kyrkolagstiftningens om
råde, till högsta domstolen de öfriga, kunde synas bjuda eu tillfreds
ställande lösning. Men, till en början, det skulle icke blifva möjligt att i
lagen på ett nöjaktigt sätt uppdraga gränsen mellan de ifrågasatta två
lagstiftningsområdena. Man finge, såsom i det underdåniga betänkandet
skett, åt regeringen anförtro att i hvarje särskild!, fall bestämma, till
hvilkendera af de båda högsta domstolarna remiss borde ske — en utväg,
som måste anses mindre god. Den stora mängden af s. k. blandade lagar
komme vidare i allt fall att bereda svårigheter. Och, framför allt, en
fördelning af laggranskningsarbetet enligt den utaf Riksdagen uttalade
grundsats skulle låta högsta domstolen fortfarande blifva sysselsatt med
sådant arbete i en omfattning, som vore afgjordt hinderlig för dess
dömande verksamhet. Jag har låtit inom justitiedepartementet uppgöra
en förteckning öfver samtliga de lagförslag, hvilka under tioårsperioden 1897
—1906 varit föremål för högsta domstolens yttrande. Söker man med led
ning af denna förteckning, som torde få biläggas dagens protokoll (bi-
Bih. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Iläft.
7
Lag gransk
ningen.
50
laga B *), bilda sig en föreställning om, i hvad mån granskningen af de
till högsta domstolen remitterade förslagen kunde tänkas Överflyttad å en
regeringsrätt, skall man tvifvelsutan medgifva riktigheten af min nyss ut
talade mening.
Vid de öfverläggningar, hvilka jag haft tillfälle föra med de för utred
ningen af frågan om en regeringsrätt särskildt tillkallade sakkunnige, väcktes
af hänsyn till nu i korthet angifna omständigheter den tanken till lif, att
granskningen af samtliga författningsförslag, ehvad de folie inom det i § 87
regeringsformen angifna lagstiftningsområde eller tillhörde Konungens ekono
miska lagstiftning, lämpligen borde uppdragas åt ett kollegium, sammansatt
af ledamöter från högsta domstolen och regeringsrätten och med sådan
granskning till sin enda uppgift. En dylik delegation, hvilken kunde be
nämnas lagrevisionen, borde utgöras af två justitieråd och ett regeringsråd,
förordnade att för viss tid, exempelvis två år, tjänstgöra i lagrevisionen.
Förordnande skulle kunna förnyas, dock allenast inom vissa gränser. För
behandling af särskildt ärende utaf större vikt skulle extra ordinarie bisit
tare kunna utses, högst tre. Yttrande från lagrevisionen borde ovillkor
ligen inhämtas öfver förslag till lagar, som stiftas i den uti § 87 rege
ringsformen stadgade ordning; i öfriga fall finge det ankomma på rege
ringens skön, om och af hvilken myndighet granskning skulle verkställas.
Genom laggranskningens ordnande på nu antydda sätt syntes man
kunna åt lagskipningen vinna mycken tid och arbetskraft, utan att behöfva
gå miste om någon af den nuvarande ordningens väsentligare fördelar.
Högsta domstolen skulle icke vidare blifva i sin dömande verksamhet störd
af lagstiftningsarbetet. Redan i och för sig betydde detta en ökad arbets
tid af omkring tio veckor årligen, men dessutom borde tagas i beräkning
den lättnad i arbetet utom ämbetsrummet, som friheten från laggransk
ning innebure för de dömande justitieråden och som syntes kunna med
gifva någon inskränkning af deras ferier. Äfven om man tänkte sig ett
antal af blott tjugu justitieråd, följaktligen aderton dömande, skulle år
ligen kunna af högsta domstolen slutbehandlas ej obetydligt flera mål än
för närvarande är fallet. Den nyttiga växelverkan mellan lagstiftning och
lagskipning, som uppstår genom högsta domstolens befattning med lag
förslag, skulle jämväl för framtiden åtminstone i någon mån bevaras. Man
undginge de svårigheter, hvilka möta vid hvarje försök att annorledes än
som skett genom §§87 och 89 regeringsformen skilja mellan olika slag
af författningar, och genom sin sammansättning blefve lagrevisionen väl
ägnad att behandla äfven förslagen till blandade lagar. Mellan lagrevisio-
nens tre ordinarie ledamöter borde, till fromma för enhetligheten och där-
* Bilagan har ej fogats vid detta protokollsutdrag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
51
för ock auktoriteten af dess utlåtanden, kunna komma till stånd ett in
timare samarbete än som för närvarande kan påräknas mellan dem, hvilka
inom högsta domstolen deltaga i granskningen af ett lagförslag. Man
kunde äfven i allmänhet förvänta mindre tidsutdräkt vid lagärendenas be
handling inom en lagrevision än inom högsta domstolen, där cirkulations
tiden ofta måste blifva lång. För det stora flertalet förslag borde de
ordinarie ledamöternas granskning vara tillfyllest, men om förstärkning
funnes nödig, läge i anordningen med extra ordinarie bisittare en möjlig
het att anlita de för det särskilda fallet värderikaste krafterna.
Sedan inom justitiedepartementet uppgjorts ett förberedande utkast
till författningsförslag angående lagrevisionen, i öfverensstämmelse med
nu angifna hufvudgrunder, delgaf jag högsta domstolens ledamöter det
samma med anmodan att afgifva yttrande, hvilka författningsändringar
kunde, särskilt under förutsättning att en administrativ högsta domstol
blefve inrättad, finnas önskvärda beträffande högsta domstolens befattning
med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvilken rikt
ning åtgärder i öfrigt borde vidtagas för att det måtte blifva högsta dom
stolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.
Sådant yttrande har nu blifvit till mig öfverlämnadt. Jag har tillika att
meddela, att de statistiska uppgifter om högsta domstolens arbete, hvilka
innehållas i bilaga till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för
den 8 mars 1907, nu blifvit fullständigade med siffror för nästlidet år,
så att statistiken omfattar åren 1861—1907.»
Föredragande departementschefen redogjorde härefter för nyssnämnda
yttrande och statistik, intagna i bilagorna C och D vid detta protokoll,
samt anförde vidare:
>De allra flesta af högsta domstolens ledamöter hafva funnit den an
ordning tillfredsställande, som i berörda utkast anvisats i fråga om lag
granskningen, eller åtminstone ej velat motsätta sig inrättandet af en lag
revision enligt de i utkastet angifna grunder. Det torde ej heller kunna
förnekas, att denna anordning skulle medföra vissa beaktansvärda
fördelar, hvilka ej på annan väg stå att vinna. Enligt min mening är
för öfrigt nämnda förändring i fråga om laggranskningen den enda,
som under nuvarande förhållanden kan föreslås med utsikt till fram
gång. I betraktande af dessa omständigheter och då det för lättande af
högsta domstolens arbetsbörda lärer oafvisligen vara af nöden, att dom
stolen befrias från sin laggranskande verksamhet i den form, hvari den
samma nu utöfvas, anser jag mig kunna och böra tillstyrka, att laggransk
ningen förlägges till en lagrevision.
Kungl. Majts Nåd. Proposition N:o 11.
52
Då benämningen la ^revision kan leda tanken på ett ämbetsverk med
uppgift att granska den bestående lagstiftningen och framlägga förslag
till reformer i densamma, synes mig lämpligt att utbyta sagda benämning
mot la grad.
Beträffande frågan, huru de ordinarie ledamöterna i lagrådet skola
utses, torde det ur flera synpunkter finnas mest lämpligt, att valet uppdrages
åt de domstolar, bland hvilkas ledamöter valet skall ske, så att högsta dom
stolen utser de två justitieråden och regeringsrätten det regeringsråd, som
skall tjänstgöra i lagrådet. Förordnande för extra ordinarie ledamot att
deltaga i granskning af visst lagförslag torde böra meddelas af Kungl.
Maj:t; och lärer man böra för extra ordinarie ledamot uppställa samma
kompetensvillkor som för justitieråd stadgas i § 17 regeringsformen.
Mot förslaget att tjänstgöringstiden för ordinarie ledamot af lag
rådet skall i regel vara två år, har ej någon anmärkning framställts. Då
det emellertid kan tänkas, att granskning af ett omfattande lagförslag
pågår vid öfvergången från en tjänstgöringsperiod till en annan, lärer
det blifva nödigt föreskrifva, att, därest lagrådet under en tvåårsperiod
börjat handlägga ett ärende men, då perioden slutar, ej hunnit fullborda
arbetet därå, de afgående ledamöterna skola fortfarande bestrida tjänst
göringen under ärendets vidare behandling.
Skulle justitieråd eller regeringsråd afgå från sitt ämbete, medan
han är ledamot i lagrådet, bör, till förekommande att periodindelningen
förryckes, den, som i den afgångnes ställe insättes i lagrådet, erhålla för
ordnande allenast för den återstående delen af tjänstgöringsperioden. Om
förfall för ordinarie ledamot i lagrådet nödvändiggör, att vikarie utses,
bör denne naturligtvis tjänstgöra blott under förfallstiden.
Såsom ett flertal justitieråd påpekat, är det angeläget, såväl att de
justitieråd, Indika blifva ledamöter i lagrådet, dessförinnan deltagit i lag-
skipningen inom högsta domstolen under icke allt för kort tid som ock att
tjänstgöringen i lagrådet icke, genom upprepad indelning till sådan tjänst
göring för samma ledamot, erhåller karaktär af en fast befattning, skild
trån justitierådsämbetet. De föreskrifter, hvilka i sådant syfte föreslagits,
forde äfven vara lämpliga, nämligen att justitieråd först efter två års
tjänstgöring i högsta domstolen må inträda i lagrådet samt att den, som
under en tvåårsperiod tjänstgjort i lagrådet, ej må ånyo utses till dylik
tjänstgöring förr än fyra år efter periodens slut. Sistnämnda stadgande
torde dock med hänsyn till de fall, då någon under blott en del af en
period gjort tjänst i lagrådet, höra modifieras sålunda, att minst ett
års tjänstgöring i lagrådet under en period medför, att vederbörande ej
får utses till sådan tjänstgöring förr än fyra år från periodens
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
53
utgång förflutit. Enahanda föreskrift torde böra meddelas beträffande det
i lagrådet tjänstgörande regeringsrådet, allenast med den af det mindre
antalet regeringsråd betingade skillnad, att återinträde i lagrådet kan
äga rum redan efter två års förlopp.
Äfven den inom högsta domstolen föreslagna befrielse från tjänst
göring i lagrådet för justitieråd, som uppnått en lefnadsålder af sextio år
eller en tjänsteålder i högsta domstolen af femton år, finner jag väl mo
tiverad; och torde jämväl innehaf af regeringsrådsämbete under femton år
eller ledamotskap i högsta domstolen och regeringsrätten under tillhopa så
lång tid böra fritaga justitieråd från tjänstgöring i lagrådet.
Rörande de ordinarie ledamöternas i lagrådet åligganden synes ej
annan föreskrift vara erforderlig, än att de alla skola deltaga i samtliga
ärenden, som ankomma på lagrådets handläggning, hvarjämte det torde böra
bestämmas, att justitieråd eller regeringsråd, fastän han börjat tjänstgöra
i lagrådet, dock är skyldig att i högsta domstolen eller regeringsrätten
deltaga i den slutliga behandlingen af ärenden, hvilkas handläggning i
hans närvaro påbörjats.
Särskilda föreskrifter i fråga om ordnandet af lagrådets arbete torde
ej behöfva meddelas. Det lärer vara uppenbart, att lagrådet äger bestämma
om tiderna för sessioner och hemarbete med mera dylikt, men ock att,
när flera lagförslag samtidigt föreligga till granskning, lagrådet bör till
mötesgå regeringens önskningar i afseende å turen för ärendenas behand
ling. Jag förutsätter alltså, att ett mera omfattande och långvarigt gransk-
ningsarbete kan blifva tillfälligtvis skjutit åt sidan med hänsyn till ange
lägenheten af ett annat ärendes skyndsamma handläggning.
Den ledighet, som en hvar af lagrådets ledamöter skall äga att
hvarje år åtnjuta, torde med hänsyn till arbetets ansträngande beskaffen
het höra bestämmas till inalles tre månader.
Af nu förordade stadganden angående lagrådet lärer endast det huf-
vudsakligaste böra erhålla grundlags natur. I regeringsformen torde så
lunda principerna för lagrådets sammansättning inrymmas och dess upp
gift angifvas, medan i fråga om de närmare bestämmelserna rörande
tjänstgöringen hänvisas till särskild lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen.
En grupp af mål, hvilkas afskiljande från högsta domstolen i större
eller mindre utsträckning ofta varit ifrågasatt, utgöres af sådana an-
sökningsärenden, i hvilka högsta domstolen på grund af särskilda stad
ganden har att afgifva yttranden, men hvilkas afgörande tillkommer
Kungl. Maj:t i statsrådet. Bland dessa ärenden äro ansökningarna om nåd
i brottmål de viktigaste.
Kungl. Majrfs Nåd. Proposition N:o 11.
AnsDkni qs-
ärenden.
54
I fråga om nådeansökningarna hafva högsta domstolens flesta leda
möter nu uttalat den mening, att högsta domstolens befattning med
dem borde i allmänhet upphöra. Undantag skulle dock göras för an
sökninger, som gälla lifdömda, hvarjämte vissa justitieråd förordat äfven
andra undantag. Det hufvudsakliga skäl, som anförts för upphäfvande
af stadgandet om högsta domstolens hörande i nådemål, är, att de flesta
af dessa ärenden vore af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem
erhålla högsta domstolens yttrande icke uppvägde värdet af den arbetstid, de i
högsta domstolen kräfde. Mot förslaget, att högsta domstolens befattning
med nådemålen skulle upphöra, synas mig dock ganska stora betänklig
heter möta. Skall högsta domstolen ej vidare höras öfver nådeansökningar,
bör — därom är man ganska allmänt ense — justitieråds deltagande i
statsrådet vid dessa måls afgörande bibehållas; och det lärer, på sätt jäm
väl inom högsta domstolen framhållits, blifva nödvändigt att bereda de
justitieråd, hvilka skola närvara i konseljen, tillfälle att taga del i den
förberedande behandling inom statsrådet, som ifrågavarande ärenden komrne
att underkastas. Då dylik justitieberedning, vid hvilken vederbörande
revisionssekreterare borde föredraga nådemålen, säkerligen skulle erfordras
minst hvar fjortonde dag och kanske ofta hvarje vecka, inses lätt, att en
sådan anordning skulle verka hindrande och störande på arbetet såväl inom
statsrådsberedningen som inom högsta domstolen. Till minskande af dessa
olägenheter, hvad högsta domstolen angår, har visserligen föreslagits, att
skyldigheten att närvara i justitiekonselj skulle i främsta rummet åläggas
de justitieråd, hvilka tjänstgöra i lagrådet. Sådant skulle dock enligt
min mening medföra alltför störande afbrott i lagrådets arbete. I allt
fall torde den tidsvinst, som skulle för högsta domstolen uppkomma, därest
den befriades från nådemålen, ej blifva stor. Man torde nämligen kunna
taga för afgjordt, att, då högsta domstolen naturligen fortfarande skulle
ara skyldig att på grund af remiss i särskildt fall afgifva yttrande
öfver nådeansökning, högsta domstolen äfven framgent komrne att taga
befattning med de flesta nådemål, hvilkas afgörande erbjuder någon
svårighet. I själfva verket skulle domstolen således vinna befrielse allenast
från sådana nådemål, hvilka såsom klara ej taga synnerlig tid i anspråk.
Med häns}'n till hvad jag nu anfört synes man ej böra afstå från
den obestridliga fördel, som högsta domstolens nuvarande deltagande i
nådeansökningarnas behandling medför särskildt ur synpunkten af kon
tinuitet i benådningsrättens utöfning. Att dock i vissa sällsynta undan
tagsfall yttrande öfver nådeansökning torde böra afgifvas af regerings
rätten i stället för af högsta domstolen, skall jag i annat sammanhang
påvisa.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
55
Anser jag mig sålunda icke böra tillstyrka någon väsentlig förändring
i fråga om högsta domstolens befattning med nådemålen, är förhållandet
ett annat beträffande öfriga ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolens
hörande i särskilda författningar är föreskrifvet, nämligen ansökningar
om äktenskapsskillnad, som jämlikt nådiga förordningen den 27 april
1810 beviljas af Kungl. Maj:t i statsrådet, ansökningar af personer, som
genom otrohet vållat äktenskapsskillnad, om tillstånd jämlikt 13 kap.
12 § giftermålsbalken att ingå nytt äktenskap, ansökningar om lof
att före lagstadgad ålder träda i äktenskap (1 kap. 6 § giftermåls
balken) samt frågor om andra dispenser eller tillåtelser, hvilka efter all
männa lagen eller dithörande författningar bero på Kungl. Maj:ts af
görande i statsrådet. Samtliga dessa ärenden äro i allmänhet af synner
ligen enkel natur och, inom de särskilda grupperna, mycket likartade.
Det torde därför icke kunna bestridas, att de ovillkorliga föreskrifterna
om högsta domstolens hörande i dessa fall kunna utan olägenhet upp-
häfvas. Skulle afgörandet af något enstaka ärende erbjuda vanskligheter af
en eller annan art, står det ju Kungl. Maj:t fortfarande öppet att i sådant
ärende inhämta högsta domstolens yttrande till ledning för frågans bedö
mande. Jag kan sålunda ej finna hinder möta att bereda högsta dom
stolen den, visserligen ej betydande, lindring i dess åligganden, som af-
skaffandet af domstolens i lag föreskrifna befattning med nu omhandlade
ansökningsärenden skulle medföra. I sådant syfte torde förenämnda 1810
års förordning böra ändras så, att stadgandet om högsta domstolens hörande
i där afsedda ansökningsärenden upphäfves och föreskrift meddelas, att an
sökningar i sådana ärenden skola ingifvas till justitiedepartementet i stället
för till justitierevisionsexpeditionen. Vidare lärer § 2 af instruktionen för
nedre justitierevisionen den 16 december 1901 böra erhålla den ändrade
lydelse, att revisionssekreterarnas befattning med ansökningsärenden, som
afgöras i statsrådet, begränsas till att gälla nådemålen.
Ett slag af ansökningsärenden, hvari högsta domstolen ej blott af-
gifver utlåtanden, utan meddelar beslut, utgöres af sådana ansökningar rö
rande egendom af fideikommissnatur, som, enligt nådiga förordningen,
huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må
sökas in. in., den 3 april 1810, skola behandlas i likhet med ansökningar
om lagförklaring. Af flera ledamöter i högsta domstolen har erinrats, att
dessa ärenden borde afskiljas från högsta domstolen, och äfven jag finner
eu sådan åtgärd önsklig. Mål af detta slag tillhöra ej domstolens egent
liga verksamhetsområde och äro, om de än icke förekomma i större antal,
dock ej sällan ganska tidsödande. Inom högsta domstolen hafva yppats
olika meningar om, hvar handläggning af fideikommissmålen borde äga
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
56
Justitie-
konseljen.
Skiftes
målen.
rum, efter det högsta domstolen därifrån befriats. Af några ledamöter har så
lunda uttalats, att afgörandet af ifrågavarande ärenden borde förläggas till
Kungl. Maj:t i statsrådet, medan en ledamot ansett, att högsta domstolens
befattning därmed borde öfverflyttas till regeringsrätten. Det torde af
hvad jag yttrat om regeringens och regeringsrättens behörighet i besvärs
mål framgå, att jag vill ansluta mig till den förra meningen. Redan den
omständighet, att tideikommissmålen anhängiggöras genom ansökan, gör mig
obenägen att öfverföra dem till regeringsrätten; och afgörandet i dessa
mål har onekligen i hög grad karaktären af dispens. Med afseende å de
rättsliga synpunkter, hvilka kunna vara att beakta, torde det likväl vara
lämpligt, att regeringsrätten afgifver utlåtande i målen. Jag föreslår därför
sådan ändring af förordningen den 3 april 1810, att ansökningar af be
rörda art komma att, efter regeringsrättens hörande, på chefens för
justitiedepartementet föredragning pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.
I samband med frågorna om granskning af lagförslag och om de
ansökningsärenden, som nu förekomma i högsta domstolen, har väckts
fråga, huruvida stadgandet i § 26 regeringsformen om två justitieråds
närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragas, bör kvarstå. Hvad
i detta afseende först angår lagärendena, bör väl, sedan ett lagråd öfver-
tagit laggranskningen, ej ifrågakomma, att andra än ledamöter af lagrådet
vid lagärendenas handläggning inträda i konseljen. Enligt min mening
är emellertid, sedan lagrådet afgifvit utlåtande öfver ett lagförslag, ytter
ligare medverkan från dess sida vid ärendets behandling ej erforderlig.
Ledamöternas i lagrådet deltagande i konseljen skulle för öfrigt ej blifva
af någon egentlig betydelse, om de ej finge närvara jämväl vid ärendets
behandling inom statsrådsberedningen, och ett sådant deltagande i stats
rådets arbete skulle vålla hinder i lagrådets egentliga verksamhet. Det
jag nu yttrat om lagärendena torde äga motsvarande tillämpning äfven
å nådemålen, i hvilka högsta domstolens utlåtande fortfarande skulle in
hämtas. Hvad angår öfriga ansökningsärenden kunde det åter ifrågasättas,
att högsta domstolens medverkan dock borde bibehållas så till vida, att
vid deras afgörande två justitieråd äro tillstädes. Det torde likväl be
träffande dessa i regeln enkla ärenden vara tillfyllest, att Kungl. Maj:t
kan i tveksamma fall infordra högsta domstolens yttrande. På grund af
hvad jag sålunda anfört, finner jag mig böra föreslå sådan grundlagsändring,
att ej andra än statsrådets egna ledamöter komma att öfvervara de justitie
ärenden, som förekomma hos Kungl. Maj:t i statsrådet.
En förändring, som förordats af högsta domstolens majoritet, är, att
högsta domstolen skulle befrias från behandling af skiftesmålen, hvilka
synts vara af den natur, att de kunde afgöras af regeringsrätten.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.
I
Äfven enligt min mening finnes skäl för det antagande, att regerings
rättens sammansättning skall göra denna domstol väl ägnad att handlägga
nämnda mål, och ur denna synpunkt skulle jag således icke vara obenägen
att tillstyrka den ifrågasatta förändringen. Men spörsmålet om dessa
ärendens bedömande i sista instans kan, på sätt i det underdåniga be
tänkandet framhålles, icke slutligen pröfvas annat än i sammanhang med
den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande förberedes af
särskilda kommitterade. Och när jag i det följande går att yttra mig om
regeringsrättens arbete och tjänstgöringen därstädes, torde jag få tillfälle
att anföra ännu en omständighet, hvilken synes mig bestämdt tala emot
att under nuvarande förhållanden söka genomföra skiftesmålens öfver
flyttande till regeringsrätten.
Ett nytt uppslag i fråga om åtgärder för minskande af arbetsbalansen
i högsta domstolen har inom domstolen gjorts genom det af många bland-jes^/smål
dess ledamöter omfattade förslaget, att fullföljden af besvärsmål skulle
beläggas med en afgift, motsvarande revisionsskillingen i vanliga tvistemål.
Den tanke, som sålunda kommit till uttryck, synes mig värd beaktande.
Huruvida och i hvilken omfattning den bör förverkligas, lärer dock ej
kunna afgöras utan en ingående undersökning, som icke kan medhinnas
inom den närmaste tiden. Denna utväg till balansens nedbringande torde
man således för närvarande få lämna ur räkningen.
Äfven under antagande, att de ifrågasatta åtgärderna för beredande . A^leKd
af lättnad i högsta domstolens arbete blefve genomförda, har inom högsta JUS1 laa '
domstolen beräknats, att antalet dömande justitieråd måste fortfarande ut
göra 21, intill dess balansen nedbragts till normal storlek, och mot denna
beräkning har icke någon erinran inom domstolen framställts. Vid sådant
förhållande är en minskning af nämnda antal desto mindre möjlig,
därest, såsom jag föreslagit, endast vissa af berörda åtgärder för när
varande vidtagas. Jag ser mig därför nödsakad föreslå, att högsta dom
stolen skall utgöras af 23 ledamöter, af hvilka 2 afses för tjänstgöring i
lagrådet.
Skall justitierådens antal vara 23, erfordras ändring af § 17 rege
ringsformen, enligt hvilken § största antalet utgör 21. Att därvid i §:en
intaga en ny maximibestämmelse synes knappast vara nödigt, då antalet
justitieråd fastställes genom särskild, af Konungen och Riksdagen gemen
samt stiftad lag.
Högsta domstolens ledamöter synas i allmänhet anse, att, därest lag-
granskningen uppdrages åt ett lagråd, den årliga ledighet, som hvar och en
af domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, kan inskränkas med två
Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Käft.
8
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
57
Plenimål.
\
veckor. Den arbetstid, som härigenom vinnes, måste dock till en del
tagas i anspråk för tillgodoseende af det behof af ökade arbetskrafter,
som föranledes däraf, att genom laggranskningens afskiljande från högsta
domstolen antalet ärenden, hvilka kunna handläggas af endast fem leda
möter, väsentligt minskas och således under åtskilliga veckor, som nu
äro afsedda för tjänstgöring å femmansafdelning, tjänstgöringen måste
bestridas af sju justitieråd. I betraktande af dessa omständigheter torde
i fråga om antalet veckor för högsta domstolens tjänstgöring på särskilda
afdelningar lämpligen kunna föreskrifvas, att under den del af året, som
ej upptages af öfliga jul- och påskferier, tjänstgöring skall äga rum 8
veckor på en afdelning, 17 veckor på tre afdelningar och den återstående
tiden på två afdelningar. Sammanlagda antalet sessionsveckor skulle enligt
en sådan bestämmelse blifva 103, hvarvid beräknats, att femmansafdelning
skulle tjänstgöra tillhopa 14 veckor.
Det kan sättas i fråga, huruvida den anordning af högsta dom
stolens tjänstgöring, som jag nu föreslagit, bör stadgas såsom allenast
provisorisk, med föreskrift, att efter viss tids förlopp justitierådens antal
och därmed äfven antalet sessionsveckor skall minskas, eller om de nya
stadgandena skola gifvas utan inskränkning med afseende å tiden för
deras tillämpning. Då emellertid för närvarande ej torde ens tillnär
melsevis kunna bestämmas någon tidpunkt, vid hvilken balansens af
arbetande kan antagas hafva så fortskridit, att inskränkning kan ske i
justitierådens antal, synes det senare vara att föredraga. Om och när
sådant låter sig göra, kunna ju förändrade stadganden utan längre tids-
utdräkt bringas till stånd.
Slutligen vill jag ej underlåta uttala, att verklig och varaktig bot
för den öfverklagade långsamheten i rättsskipningen uti högsta instansen
ej lämpligen kan vinnas på annan väg än den, hvilken, såsom jag förut
antydt, ej lärer kunna för närvarande beträdas, eller genom inskränk
ningar i fullföljdsrätten eller anordningar, som medföra liknande verkan.
I fråga om högsta domstolen har jag slutligen att yttra mig an
gående den af åtskilliga justitieråd ifrågasatta ändring i bestämmelserna
om måls handläggning i plenum. Redan vid tillkomsten af den första i
ämnet utfärdade stadgan, af år 1876, gjordes den mening gällande, att
föremålet för högsta domstolens samfällda afgörande borde vara allenast
den fråga, som föranledt hänskjutande af ett mål till plenum, och att så
ledes målet i öfrigt borde afgöras af den afdelning, där det förekommit.
Stadgan blef emellertid ej affattad i enlighet härmed, och detta har med
fört de inom högsta domstolen påpekade olägenheter. Därest ifrågavarande
58
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
59
stadgande så affatta®, att ej ovillkorligen hela målet skall hänskjuta® till
plenum, utan öfverlämnande af endast viss fråga medgifves, lärer häraf,
såvidt jag kan Unna, ej vara att befara någon menlig verkan. Tvärtom
har man att räkna, ej blott med den tidsvinst, som säkerligen i de flesta
fall skall uppstå, utan äfven därmed, att föreskriften om måls hän
skjutande till plenum måhända blifver, till nytta för rättsskipningens
enhet, oftare tillämpad än under nuvarande förhållanden, då i tveksamt
fall nödvändigheten af ett vidlyftigt måls förnyade föredragning i hela
dess vidd kan tänkas inverka på afgörandet af frågan, om plenibehand-
ling skall äga rum eller ej. På sålunda anförda skäl får jag tillstyrka
den föreslagna förändringen. Att den afdelning, som beslutat plenum
angående viss fråga, skall vid domens meddelande vara skyldig iakttaga
hvad om denna fråga blifvit i plenum bestämdt, torde ej vara nödigt att
uttryckligen föreskrifva.
Utom nu berörda ändring i föreskrifterna om plenimålen torde några
ytterligare böra däri företagas såsom en följd af andra, af mig föreslagna
lagändringar. Sålunda lärer stadgandet, att alla justitieråden skola, där
laga hinder icke möter, deltaga i plenum, böra begränsas så, att det ej
gäller de justitieråd, hvilka göra tjänst i lagrådet. Och hvad angår före
skriften, att vissa mål, som fordra skyndsamt afgörande, ej skola öfver-
lämnas till plenum, där sådant mål förekommer under tiden från och med
den 1 juni till och med den 15 september, torde berörda tidrymd kunna
inskränkas till månaderna juni, juli och augusti. Vid affattandet af nämnda
föreskrift synes nämligen hafva varit förutsatt, att alla tre afdelningarnas
samlande till plenum efter sommarferierna ej skulle kunna ske före oktober
månads ingång, men sådant lärer för framtiden låta sig göra redan i
midten af september.
Jag torde nu hafva att underställa Eders Kungl. Maj:t de hittills
Kegrerings-
förbigångna frågorna om regeringsrättens organisation och därmed sam-
manhängande ämnen.
tiou m. m.
Efter den gruppering af besvärsmålen 1899—1906, som innehålles
i de af mig förut omnämnda tabeller, skulle hos regeringsrätten årligen
till afgörande förekomma i medeltal 831 mål. Att beräkna den tid,
som för handläggning af dessa mål skulle åtgå, kan naturligtvis ej med
någon säkerhet låta sig göra. Dock torde man utan fara för misstag
kunna förutsätta, att de i 60 sessionsdagar, hvilka i betänkandet antagits
vara fullt tillräckliga för besvärsmålen, skola förslå till pröfningen af
nämnda antal mål äfven med den omläggning af grunderna för regerings
rättens behörighet, som af mig förordats. Regeringsrättens årliga tjänst-
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
60
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
göringstid bör emellertid icke beräknas lägre än 40 veckor, motsvarande
200 sessionsdagar. Om nu, på sätt jag ifrågasatt, arbetet med handlägg-
läggning af besvär blifver regeringsrättens enda regelmässiga uppgift,
torde det alltså vara ej blott utan betänklighet, men ganska lämpligt att
detta arbete något ökas utöfver hvad som ligger i en öfverflyttning af
mål från Kungl. Maj:t i statsrådet.
Jag har i sådant hänseende redan nämnt, att pröfningen af vissa
mål, som nu fullföljas till högsta domstolen, synes kunna uppdragas åt
regeringsrätten. Dock skulle härigenom icke någon afsevärd ökning i
dennas arbete uppstå. Framför allt torde här kunna ifrågakomma att in
draga mellaninstansen för åtskilliga mål, hvilka äro af beskaffenhet att
böra öfvergå från regeringen till regeringsrätten. Jag tänker särskildt på
flera betydande kategorier af mål — om väghållning, skjutsning och flott
ning — som för närvarande handläggas af kammarkollegium, men enligt
löneregleringskommitténs förslag skola från de lokala myndigheterna full
följas omedelbart till Konungen. Och jag erinrar, att de anmärkningar
mot en sådan förenklad instansordning, hvilka från kollegiets sida fram
ställts, väsentligen förlora i betydelse, därest sista instansen varder rege
ringsrätten, ej Kungl. Maj:t i statsrådet.
Det synes mig obestridligt, att nu åsyftade administrativa reform,
hvilken torde kunna utan dröjsmål genomföras, erbjuder ett godt sätt
att, inom ramen för regeringsrättens egentliga uppgifter, taga i anspråk
den tid, som sysslandet med de från Kungl. Maj:t i statsrådet öfverflyttade
besvärsinålen lämnar regeringsrätten öfrig. Onekligen vore det en för de
ändamål, hvilka man genom inrättandet af en administrativ högsta dom
stol närmast velat vinna, mera främmande anordning att åt denna domstol
uppdraga pröfningen af skiftesmålen. Att åter vidtaga båda de antydda
åtgärderna skulle, innan någon erfarenhet ännu förvärfvats om storleken
af regeringsrättens arbetsprodukt, vara alltför äfventyrlig^ Måhända skulle
häraf blifva följden, att hos regeringsrätten redan i början af dess verk
samhet uppstode en tyngande balans.
I detta sammanhang torde det tillåtas mig att påpeka eu omständig
het af intresse i fråga om enurnerationens verkställande. Vissa af de mål,
hvilka jag ansett böra upptagas i lagen om regeringsrätten, blifva onek
ligen för närvarande så sparsamt fullföljda till Kungl. Maj:t, att deras
omnämnande måhända kunde synas onödigtvis belasta enumerationen. I
sådant hänseende kan erinras om de uti instruktionen för kammarkollegium
nämnda målen om strömrensningar och tångtäkt. Löneregleringskommitténs
förslag om mellaninstansens indragning gäller emellertid äfven dessa mål,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
61
hvilka alltså, om kommittéförslaget gillas, kunna antagas blifva mindre
sällsynta i högsta instans.
För att åskådliggöra hvad en indragning af kammarkollegium såsom
mellaninstans skulle betyda för den högsta instansens arbete, har jag låtit
öfver några viktigare slag af mål, inkomna till kammarkollegium, upp
rätta en förteckning för åren 1899 samt 1903—1906. Förteckningen är
uppgjord i öfverensstämmelse med den, som finnes intagen i lönereglerings-
kommitténs tryckta betänkande (del II, sidorna 52—57) och afser åren
1900—1902. En särskild tablå innehåller ett sammandrag af de båda för
teckningarna och upptar tillika, för hvarje år, antalet hos Kungl. Maj:t
afgjorda mål af hvarje särskildt slag. Denna tablå äfvensom en annan
dylik, afseende i kammarrätten handlagda taxeringsmål, torde få biläggas
protokollet i detta ärende (bilaga E).
Af löneregleringskommittén har hemställts, att kammarrätten skulle
i debiterings- och beskattningsmål blifva högsta instans. Häremot hafva
dock från kammarrättens sida uttalats starka betänkligheter, och jag har
ej heller i min föregående framställning räknat med en sådan ändring i
afseende å talans fullföljd i nämnda mål. Att någon indragning af kam
marrätten såsom mellaninstans i taxeringsmålen ej kan ifrågakomma, torde
med full tydlighet framgå af sistberörda tablå.
Det läi*er emellertid icke tillkomma mig att för Eders Kungl. Maj:t
framlägga författningsförslag i senast behandlade ämnen. Jag har blott
haft att framhålla det samband, som råder mellan frågorna om en rege
ringsrätt och om förändringar i de underordnade administrativa myndig
heternas organisation och verksamhet.
I det underdåniga betänkandet är föreslaget, att regeringsrätten
skall vara beslutför med fem ledamöter och med fyra, om alla lyra
äro ense om slutet. En sådan regel skiljer sig från motsvarande be
stämmelse om hofrätterna såtillvida, att i dessa domstolar fyra utgöra
domfört antal äfven om blott tre äro ense, men den öfverensstämmer i
allo med hvad i regeringsformen är stadgadt om ringare mål i högsta
domstolen.
Mot femtalet såsom norm för regeringsrättens doinförhet torde intet
vara att erinra. Men om undantaget från regeln är i allo välgrundad^
synes kunna ifrågasättas. Jag åsyftar nu ej, huruvida, principiellt sedt,
skäl må föreligga att i mål, om hvars afgörande ett visst mått af enighet
råder inom domarkollegiet, åtnöjas med beslut af ledamöter till lägre an
tal än som eljest anses erforderligt för ett godt domslut. Detta har
väl från betydande håll förnekats; men sådant undantag från regeln
om domfört antal lärer så hafva ingått i det allmänna föreställnings-
Beslut-
förhet.
62
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Ferier.
Antal leda
möter.
Organisa
tion i öfrigt.
Målens be
redning och
föredrag
ning.
sättet hos oss, att det torde kunna uppställas äfven med afseende å
regeringsrätten. Undantaget lärer emellertid få anses hvila på den be
traktelse, att enighet mellan så många domare, som motsvara pluraliteten
af det i normala fall beslutför antalet, innebär garanti för en riktio:
pröfning. I öfverensstämmelse härmed torde stadgandet om domförbet
kunna i allo blifva detsamma för regeringsrätten som för hofrätt. Den
strängare undantagsbestämmelsen för högsta domstolen får anses bero
därpå, att utaf dess ledamöter i allmänhet sju skola deltaga i målens af
görande.
Om, på sätt jag antagit, lösdrifvaremålen och målen om åter
kallelse af villkorligt medgifven frihet icke förläggas till regerings
rätten, torde dess arbete kunna afbrytas för två månader af sommaren.
Väl kan det ej anses uteslutet, att ett mål af brådskande art kräfver
behandling under ferierna, exempelvis ett mål om riksdagsmannaval,
när urtima riksdag är inkallad. Och regeringsrätten bör naturligtvis då
sammanträda. Men dylika fall torde vara så sällsynta, att de knappast
spela någon roll vid bedömandet af, huru regeringsrättens arbete må
kunna ordnas.
Med hänsyn alltså därtill, att regeringsrättens verksamhet kan
under en afsevärd del af sommaren ligga nere, samt till mängden af
de fall, då enligt min mening regeringsrätten bör vara domför med
fyra ledamöter, synes regeringsrätten tillsvidare kunna utgöras af blott
sju regeringsråd. Af dessa skulle visserligen en, på grund af leda
motskap i lagrådet, icke alls vara att påräkna för arbetet inom regerings
rätten, men det återstående antalet synes dock vara tillfyllest äfven i
betraktande af den suppleanttjänstgöring, som vid förfall måste ifråga
komma.
Hvad angår regeringsrättens organisation i öfrigt, hänvisar jag till
det underdåniga betänkandet. Möjligheten att kunna till regeringsråd
utnämna äfven icke lagfarna • män torde vinna ökadt värde, därest re
geringsrättens behörighet sträckes utom den rena rättstillämpningens
område.
Äfven i fråga om målens beredning och föredragning åberopar jag
hvad i betänkandet anföres. Dock må det tillåtas mig framhålla, att
expeditionscheferna näppeligen kunna med sina öfriga göromål förena
tjänstgöring hos regeringsrätten. Ofta torde det finnas lämpligt, att Ko
nungen förordnar någon eller några af departementets yngre tjänstemän
att, kanske för vissa slag af mål, vara föredragande i regeringsrätten; i
något departement — exempelvis jordbruksdepartementet, om kammar
kollegium upphör att vara mellaninstans i väg- och flottningsmål — kan
63
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
måhända en byråchef hafva till hufvudsaklig uppgift att handlägga de mål,
som tillhöra regeringsrättens pröfning.
I Riksdagens underdåniga skrifvelse angående inrättande af en re-
Ändringar
geringsrätt begärdes tillika utredning af frågan om de förändringar i af-1 ll^stati-8
seende å statsrådets och statsdepartementens organisation, hvilka i sam-
departe-
band härmed funnes påkallade. — — — — — — — —
mentens
organisa
tion.
Det framhålles i det underdåniga betänkandet, att medan flerstädes
Konflikt-
i utlandet särskilda anordningar vidtagits för lösande af kompetenskon-
jurisdiktion.
flikter mellan domstolarna, förvaltningsjurisdiktionen och administrationen,
alla stadganden därom saknas i Sverige. Ett ordnande af konfliktjuris-
diktionen hos oss syntes vara önskvärdt, och behofvet däraf kunde anses
ökadt i stället för minskadt genom regeringsrättens upprättande.
Jag vill ej förneka, att frånvaron af föreskrifter i nu berörda hän
seende utgör en brist i vår lagstiftning. Men i praktiken torde några
afsevärda olägenheter häraf icke hafva försports; ej heller kan jag tro, att
sådana skulle blifva mera att befara, sedan en regeringsrätt kommit till
stånd. Och ehuruväl, på sätt i betänkandet anmärkes, det ej lärer möta
några svårigheter, att åt en konfliktdomstol förläna en lämplig samman
sättning, synes mig frågan om reglering af konfliktj urisdiktionen vara i
andra afseenden rätt vansklig och kräfva ingående pröfning. Med denna
frågas behandling torde alltså kunna och böra tillsvidare anstå.
O
o
Jag öfvergår nu till att, i anslutning till det underdåniga betän-
Speciell
kandet, ur redaktionell synpunkt behandla frågan om, hvilka grundlags-
ändringar böra i föreliggande ämnen vidtagas; — — — — — —
lagsändrin-
__
__ __ __ __ _____ __ __ __ __ __ __ __ __ __ __ gärna .
Under hänvisning till hvad jag nu yttrat, anhåller jag att få för
Eders Kungl. Maj:t framlägga förslag ej mindre till ändring af rikets
grundlagar än äfven till de särskilda författningar om högsta domstolen,
regeringsrätten och lagrådet, hvartill regeringsformen skulle hänvisa,
samt till lagar om ändring i förordningen angående allmänt kyrkomöte
och i 1810 års förordningar beträffande äktenskapsskillnader och fidei
kommisser.
Den lag, hvilken åsyftar ändring i förordningen om äktenskapsskill
nader, är såtillvida af annan natur än de öfriga föreslagna lagarna, som
det kunde ifrågasättas att genomföra berörda ändring oberoende af grund-
lagsreformen. Men jämväl denna lag synes mig, då den ju kommer att
64
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
verka till någon ökning af statsrådets arbete, äga det samband med grund
lagsförslaget, att dess ikraftträdande bör förbindas med det slutliga an
tagandet af sistnämnda förslag.
Det är uppenbart, att inrättandet af en administrativ högsta dom
stol kommer att, såsom ock af det underdåniga betänkandet framgår, för
anleda ändring äfven i andra än nu nämnda författningar. Förslag där
till torde dock ej behöfva nu framläggas.
Under min föregående framställning har jag haft upprepade anled
ningar påpeka, att den slutliga lydelsen af lagen om regeringsrätten måste
i flera punkter bero af frågor, hvilka torde finna sin lösning innan
lagen träder i kraft, men ännu ej äro i det skick att författningsför-
slag kunnat underställas Eders Kung]. Maj:ts pröfning. Särskild! har
jag erinrat om den ifrågasatta förändrade organisationen af kammar
kollegium och kammarrätten och om det samband, som består mellan
denna reform och förslaget om en regeringsrätt. Jag vill därför nu
betona, att detta samband väl är af betydelse i fråga om enumerationen,
men ej lärer kunna äga någon egentlig inverkan på öfriga delar af nyss
nämnda lag och således i allt fall icke bör utgöra något som helst hinder
för, att frågan om inrättandet af en administrativ högsta domstol redan
nu förelägges Riksdagen till principiell lösning.>
Föredraganden uppläste nu förslag till
l:o) ändrad lydelse af §§ 17, 18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99,
101, 102, 103, 104 och 106 regeringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riks
dagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen;
2:o) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på
afdelningar;
3:o) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfälldt;
4:o) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
5:o) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;
6:o) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863;
7:o) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader
den 27 april 1810; och
8:o) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas;
varande de under 2:o)—8:o) anmärkta förslag af den lydelse, bi
lagorna F—M vid detta protokoll utvisa.
65
Härefter hemställde föredraganden, att förstnämnda förslag måtte
föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlagsenlig ordning och att högsta
domstolens yttrande öfver förslagen i öfrigt måtte genom utdrag af pro
tokollet inhämtas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Till denna af statsrådets öfriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lämna
bifall; och skulle till Riksdagen aflåtas nådig proposition
af den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet
Erik Öländer.
Bih. till Riksd. Prot. 1900. 1 Sand. 1 Afl. 5 Höft.
9
»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
67
Bilaga A.
Tabeller,
upptagande hos Kungl. Maj:t i statsrådet afgjorda
besvärsmål
1899
—
1906
.
/
Kungl. Ma:jts Nåd. Proposition N:o 11.
69 Ju.
Justitiedepartementet.
1899—1906.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Justitiekansler sämbetet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
1 skiljande från stadsfiskalstjänst
(disciplinärmål).
2 beslut att ej vidtaga åtgärd i an
ledning af anmälan mot under
ordnad myndighet.
Hofrätt.
4 förordnande af vikarie för tjänst
ledig häradshöfding 1. borgmäs
tare (i ett fall utan sökt inskränk
ning i vikariens tjänstebefogen-
het).
1 beviljande af tjänstledighet utan
sökt rätt till återinträde.
Fångvårdsstyrelsen.
7 ersättning för fångforsling (In- 3 befordran,
struktionen för fanggevaldiger
d. 21/i2 1865; K. Er. d.
å/is
1887,
d. «/» 1888).
3 aflöningsförmåner.
2 afskedande af vaktbetjänt i anled
ning af otillbörligt förhållande
(disciplinärmål).
Kammarkollegium.
4 flyttning af tingsställe.
2 plats för tingshusbyggnad.
1 föreläggande för visst tingslags
tingsnusbyggnadsskyldige att
inom viss tid hafva verkställt
ombyggnad af tingshuset.
Ju.
70
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
1 föreläggande för tingshusbyggnads-
skyldige att inom viss tid upp
föra nytt tingshus, gemensamt
användande under byggnadstiden
för domsagans tre härader af det
ena häradets tingshus.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Statskontoret.
2
aflöningsförmåner (dyrtidstillägg).
Kammarrätten.
26 anmärkningsmål (i 3 fall ansökan
om eftergift, som ej medgafs).
Patent- och registreringsverket.
104 vägrad registrering af varumärken.
Konungens Befallningshafvande.
42 aflöningsförmåner eller rese- och
traktamentsersättning [däribland
mål om ersättning för tjänstgö
ring såsom tolk, för utförande å
tjänstens vägnar af åtal,förhand
läggning af mål såsom särskild
ordförande i häradsrätt, för tjänst
göring såsom sakkunnig ledamot
af rådstufvurätt; godtgörelse för
utgifven ersättning åt vittnen
eller målsägare i brottmål, för
af magistrat förskjutna vittnes-
ersättningar, för utbetalda kost
nader för fångtransport (i 6 fall
medgafs ersättning, hvarpå kla
ganden ej hade rättsligt an
språk)].
1 val af rådman.
1
skiljande från stadstjänarebefatt-
ning (disciplinärmål).
2
fånges anspråk på arbetsförtjänst;
fånges rätt att mottaga besök.
4 befordran (i ett fall förordnande
såsom stadsfiskal).
1 anmälan af fånge dels att stads
fiskal och polisbetjänte begått
mened, dels att honom förvägrats
boklån från fängelsets bibliotek
m. m.
1 utländsk lösdrifvares hemsändande.
1 tingshus’ upplåtande till offentlig
förrättning.
71 JU.
Antal
mål.
Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Magistrat.
2
uppgifven felaktighet vid borg
mästarval.
Tvångsuppfostringsanstalts styrelse.
1 aflöningsförmåner.
Nedre Justitierevisionen.
1 befordringsmål (förordnande).
Landtförsvarsdepartementet.
L.
1899—1906.
Arméförvaltningen.
46 aflöningsförmåner eller rese- och
traktamentsersättning(Aflönings-
reglementet, K. K. ang. dyrtids-
tiflägg m. m.).
4 anmärkningsmål.
1 portionsersättning åt värnpliktig
under permission.
1 ersättning till länsveterinär för
besiktning af rusthållsbästar
(Taxa för veterinärs tjänsteför-
rättningar d. 19/io 1888).
1 ersättning för sjukhusvård åt värn
pliktig (Tjänstgöringsregl. för
armén, Del. I, Kap. VI).
4 rust- och rotehållare ålagda böter
för uraktlåtenhet att afhämta de
nummerhästar, hvilka af veder
börande kommission för ^ackor
dering blifvit klagandena tillde
lade (besluten undanröjda såsom
olagliga).
2 befordran.
2 ersättning på grund af aftal (1
mål ang. godtgörelse på grund af
uteblifven leverans bänvisadt till
skiljemän).
1 kasserande af leverans.
1 utbekommande af visst, klaganden
af besiktningskommissionen till-
erkändt belopp såsom ersättning
för skada å till truppförband ut-
legda hästar.
L. 72
Antal
mål.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Kammarrätten.
255 anmärkningsmål.
1 restitution af för rusthåll erlagd
vakansafgift.
1 aflöningsförmåner (Kammarrätten
förklarade sig obehörig).
Kammarkollegium.
3 åborätt till soldattorp å kronoall
männing.
1 flyttning af soldattorp.
Konungens Befallningshafvande.
232 böter för försummad mönstring,
uteblifvande från inskrifnings-
förrättning, försummad adress
anmälan m. m. (Yärnpliktslagen
d. 5/6 1885, d. 12/s 1901, Inskrif-
ningsförordningen d. 22/i2 1892,
d. 5/12 1901; Lag ang. mönstring
af hästar och fordon för utrönande
af härens krigsberedskap d.
n/s
1900).
12 böter för vanvård af nummerhäst
(K. F. d. 2/a 1783, K. F. d. 9/s
1694, K. Res. d. s/s 1727, § 32,
K. Res. d. 16/io 1723, § 19; K. Br.
d. 23/s 1806, Tjänstgöringsregl.
för armén, Del III, Kap. III,
§
6
).
56 rust- och rotehållares rättigheter
och skyldigheter.
1 restitution af erlagd rotevakans-
afgift (K. K. d. 29/n 1901 ang.
indelningsverkets upphörande).
5 rese- och traktamentsersättning.
6
disposition af roteringskassa (In
struktionen för förvaltningen af
1 yrkande om ansvar och ersättning
för värnpliktigs hämtande till
vapenöfning (hänvisadt till ju
stitiekansler^.
1 ifrågasatt förpliktande för häst-
uttagningsnämnd att uppgöra ny
förteckning öfver hästägare, hvil-
ka det ålåge att lämna hästar
för krigsmaktens ställande på
krigsfot (afvisadt, rätt till besvär
ej medgifven).
1 ersättning för skador å till trupp
förband utlegda hästar.
1 öfverflyttande af förvaltningen af
Y ästmanlands regementes knekte-
legomedelskassa till K. B. i länet
(K. Br. d. 12/
b
1905).
1 befrielse från inkvarteringsskyl
dighet.
73 L.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
uddemantalskassorna i Gäfieborgs
län d. 7/8 1855), jfr. sid. 76.
1 ansvar å uteblifven ledamot i in-
skrifningsrevision (K. F. d.
16/i
1886).
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Direktionen öfver arméns pensionskassa.
3 skyldighet att erlägga pensions-
afgift [Regi. för arméns pensions
kassa d. 26/2 1904, för arméns
änke- och pupillkassa].
1 rätt till pension.
1 återbärande af viss del utaf upp
buren fyllnadspension.
Vissa militära myndigheter.
8 rekrytering (föreläggande att an- 3 befordran,
skaffa antaglig rekryt, fällande
till vite för underlåtenhet häraf),
[K.K. ang. generalmönstringarna
vid arméns regementen och kårer
d. V* 1887; K. Br. d. u/s 1684
(2 st.), d. 16/« 1692; rotekon-
trakten].
1
ersättning för en störtad nummer
häst [öfverlämnadt till Arméför
valtningen (Arméförvaltningens
Kung. d. u/7 1885, d. 28/iä 1888,
d. 8/
t
1891 och d. 21/u 1899)].
2 remontering (anmärkning mot för
rusthåll inköpt remont).
1 underhåll från Vadstena krigs-
manshuskassa (K. Br. d. 6/s 1881
och Arméförvaltningens Kung.
d. 14/« 1881 ang. förändring i be
stämmelserna om underhåll från
kassan).
1 pensionsafgift.
Bill. till liiksd. Prot. 1009.
1 Sami. 1 Afd. 5 Ilåft.
10
L. 74
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
^mål
18 indelt soldats rätt till afsked (K.
K. d. V* 1887, K. K. d. »/« 1905).
1 yrkande af icke vapenföra, hem-
förlofvade värnpliktige att ut
bekomma penningbidrag (öfver-
lämnadt till arméförvaltningen).
1 ordningen i arrest (Tjänstgörings-
regl. för armén, Del I, Kap. X).
Målens beskaffenhet.
Andra.
1 felaktighet vid val af ledamot i
direktion öfver knektelegomedels-
kassa.
Sj öförsvarsdepartementet.
1899—1906.
Marinförvaltningen.
18 aflöningsförmåner (i ett fall bevil- 2 befordran,
j ades inkvarteringsbidrag utöfver
gällande föreskrifter, i ett fall
tillika ansökan om gratifikation
eller löneförbättring).
5 rese- och traktamentsersättning.
2 skyldighet att erlägga eller sättet
för beräknande af retroaktiv
gratialafgift till flottans pen
sionskassa.
1 rätt för f. d. sjöman att utbekom
ma å sparbank innestående af-
löningsmedel (Regi. för flottan).
1 marinförvaltningens åtgärd att till
E
kollet anteckna sitt ogil-
af från officer inkommen
rapport.
75
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
*
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Lotsstyr elsen.
3 aflöningsförmåner.
1 beslut om partiell återbäring af
lotsafgift (hänvisadt till domstol).
1 beräkning af ränta å retroaktiv
gratialafgift till flottans pen
sionskassa.
6 befordran (i ett fall vägran att
antaga extra lots till ordinarie
S
å, grund af klent färgsinne).
stånda, till utförande af kajbygg
nad i Angermanälfven, anläggan
de eller användande af brygga.
1 ang. skenet från två fiskefyrar.
1 villkor för användande af lotsplats
tilldelade lotskuttrar. (Tjänst-
göringsregl. för lotsverket d. 15/s
1881; K. F. ang. lotsverket d.15/a
1881).
Kammarkollegium.
1 roteringsskyldighet.
1 ersättning åt ägare af lotshemman
för lotsningsprestationer utöfver
värdet af lotshemmansfriheterna
(K. F. d. 9/7 1862 ang. lotshem
man m. m.)
1 löneförmåner åt lots från lotshem
man (K. F. d. 9/7 1862; Tjänst-
göringsregl. för lotsverket).
Kammarrätten.
22
anmärkningsmål (i 4 fall eftergift,
i 2 ansökan därom afslagen).
Generaltullstyrelsen.
skeppsmätning (rätta dräktigheten,
skyldighet till ommätning).
ersättning för obehörigt förfarande
vid mätning (hänvisadt till dom
stol).
Konungens Befallningshafvande.
75 värn pliktsböter (i 8 fall var med
besvären förenad ansökan om be
frielse från fredsöfning).
S.
76
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
8
1
Målens beskaffenhet.
syn å rotetorp.
rätt för innehafvaren af båtsmans-
torp till byggnadsvirke och ved
brand.
3 vakanssättning.
1 restitution af vakansafgifter (öfver-
lämnadt till Kammarrätten).
1 disposition af roteringskassa (In
struktionen för uddemantalskas-
sorna i Gräfleborgs län d. 7/s 1855),
jfr sid. 73.
1 understöd åt värnpliktig för extra
tjänstgöring utöfver lagstadgad
tj änstgöringstid (återförvisadt).
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Direktionen för K. flottans pensionskassa.
11 pensionsrätt (K. K. d.
s/it
1904;
Regi. för pensionering af flottans
gemenskap d. 31/io 1879).
5 pensionsafgift.
1 skyldighet att ingå såsom delägare
i kassan.
Direktion för navigationsskola.
1 aflöningsförmåner.
C.
Civildep artementet.
1899—1906.
Generalpoststyrelsen.
2
aflöningsförmåner.
9 disciplinäråtgärd (i ett fall åter
kallelse af förordnande för viss
tid).
1 reseersättning.
1 återbekommande af böter för kors-
bandsmissbruk.
19 befordran, tillsättning af tjänst.
1 pröfning af entreprenadanbud.
1 tillstånd att efter uppnådd pen
sionsålder kvarstå i tjänsten.
1 skyldighet att under tjänstledighet
afstå viss del af lönen.
7? C.
Antal
mål.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
A^f
Målens beskaffenhet.
,
2 uteslutande ur tidningsregistret,
intagande i tidningstaxan och
befordran såsom tidningskorsband
(K. F. d. "/» 1904).
1 rätt att utbekomma postförsändel
ser med viss ofullständig adress.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
2 aflöningsförmåner.
1 disciplin ärm ål.
Telegrafstyrelsen.
5 befordran.
1 sökt utsträckning ai tjänstgörings
tiden vid telefonstation.
1 inregistrering af telegramadress
(Regi. för telegrambefordringen i
riket d. 8/4 1904, § 11).
J ärnväg sstyr elsen.
7 aflöningsförmåner.
16 disciplinärmål (däraf 2 ang. afsätt
ning).
1 restitution af biljettlösen.
1
afsked med pension (i förtid).
21 befordran (i ett fall tolkning af
aftal om viss personals öfver-
tagande vid inköp af enskild
järnväg).
2 pröfning af leveransanbud.
1 aflöningsförmåner (ej hos Järnvägs
styrelsen påyrkats någon rätt,
endast gjorts framställning om
visst medgifvande för framtiden).
1 tillstånd att försälja vissa biljetter
för statsbanorna.
1 giltighetsområde för länsmans fri
biljett å statens järnvägar (tolk
ning af K. Er.).
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
1 rätt för enskild järnväg att an
ordna ny hållplats (därjämte an
sökan).
1 tåghastighet vid passerandet af en
växel.
C. 78
Antal
mål.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
17 rese- och traktamentsersättning o. d.
2 ersättning för utförande af eller
biträde vid rättsmedicinsk obduk
tion (K. Stadg.d.29/i
1886, §§ 4,13).
1 ersättning för biträde vid värde
ring i anledning af jordbyte (§ 5
i K. K. ang. nämndemäns rätt
till ersättning för extra förrätt
ningar in. m. d. 30/i2 1863).
1
förbud att t. v. utöfva barnmorske-
yrket (Regi. för barnmorskor 28/n
1856, § 9).
2 lasarettsläkare meddeladt förstän
digande, debitering af medicin
(disciplinärmål).
1 ersättning för kreatur, som ned-
slaktats på grund af smittosam
sjukdom (K. K. d. 15/io 1897,
K.
F.
d. 23/s> 1887), jfr sid. 83,
98, 102.
1 ifrågasatt rätt till pension för sjuk
sköterska.
befordran.
1 entledigande af t. v. förordnad
lasarettssyssloman.
1 fråga huruvida brunnsläkare skulle
för viss plats förordnas.
1 vägrad fastställelse af utaf stads
fullmäktige antagen instruktion
för stadsläkare.
3 pröfning af leverans 1. entreprenad
anbud.
1 rätt till inledande af vatten från
hospitals vattenledning i enskild
byggnad.
1 beräkning af semestertid (får under
ett år icke använd semester till
godoräknas under det följande?).
1 anmälan mot läkare för utfärdande
af intyg att klaganden vore sin
nessjuk.
1 tjänsteårsberäkning för extra pro
vinsialläkare (fråga huruvida för
läkare antagen arfvodestaxa, stri
dande mot Läkartaxan d. 31/io
1890, utgjord® hinder för tjänste
årsberäkning).
Medicinalstyrelsen.
19
Itiks för säkrings anstalten.
1 inträde såsom delägare i barnmor-
4 befordran.
skornas pensionsanstalt (Reglem.
4 utbetalning af lifränta, ersättning
d. 31/i
2
1904).
för skada till följd af olycksfall
i arbete (Lag d. 5/
t
1901).
Försäkring sinspektionen.
1 befordran.
1 lifförsäkringsbolags redovisning af
försäkringsfond (§§ 120—125 af
Lag om försäkringsrörelse d. 24/i
1903).
1 skyldighet för brandstodsförening
att vara underkastad bestäm-
79
Antal
mål.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
^tnål^
Målens beskaffenhet.
melserna i Lag om försäkrings
rörelse d. 24/7 1903 (besvären åter
kallade).
.1 vidtagande af vissa åtgärder i af
seende å livförsäkringsbolags rä
kenskaper och förvaltning.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kammarrätten.
110 anmärkningsmål (i 28 beviljades
eftergift).
2 afskrifning af en postverkets ford
ran.
2 debitering af utskylder (Bev.:F. O.,
kommun allagarna)-
1 debitering af grundskatt för ett bo
ställe.
Statskontoret.
5 aflöningsförmåner (inkl. dyrtidstill-
lägg). .
2 reseersättning o. d.
Kammarkollegium.
76 vägmål (om egenskapen af allmän
väg, anläggning eller omläggning
af väg, vägdelning, inkomst- och
utgiftsstat för vägkassa, statsbi
drag, vägskatt, grindmåi V11899
—S1/s 1900) jfr sid. 83, 98, 101.
9 flottningsmål (K. F. d. 81/is 1880) jfr
sid. 82, 98 f., 101.
3 inrättande af allmän farled; förbud
mot eller stadgande af villkor
för begagnande vintertiden af
dylik; åtgärder till förbättrande
af viss allmän farled (K. F. d.
31/i2 1880).
1 inrättande af skjutsstation (K.
Stadg. d. 3V6 1878).
2 fastställelse af afsöndring (Lag d.
27/e 1896).
2 förordnande af fjärdingsman, be
stridande af fjärdingsmannabe
fattning (Lag. d. 29/9 1899).
80
Antal
mål.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Kommerskollegium.
1 dyrtidstillägg.
1 rätt till erhållande af styrmans-
1 ändring af fartygs namn.
bref (K. F. d. **/n 1878).
1
ntmålsläggning (hänvisadt till
domstol).
Patent- och Registreringsverket.
38 vägradt patent.
1 befordran.
2
registrering af aktiebolag.
1
»
» järnvägsaktiebolag.
Landtmäteristyrelsen
(1899—S1/* 1900).
1 befordran.
Domänstyrelsen.
1 länsmans rätt till boställes virkes-
afkastning (K. F. d. 26/i 1894,
§§ 20, 26).
Landsting.
2 rätt till afsägelse af uppdrag att
vara ledamot af lasarettsdirektion,
val af ledamot i dylik direktion
(Lasarettsstadg. d. 18/10 1901).
2 beslut om anslag (fråga huruvida
landstinget öfverskridit sin befo
genhet).
2 tecknande af aktier i järnvägs
aktiebolag (fråga om landstingets
befogenhet och om beslutet fattats
med erforderlig majoritet).
1 länslasaretts förändring till sjuk
stuga.
Direktion för pensionsinrättning.
2 rätt till pension, afkortning af
pension.
81
Antal
mål.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Konungens Befallningshafvande.
431 kommunala besvärsmål (inkl. val).
216 byggnadsmål [äfven mål, i hvilka
meddelats eller vägrats tillstånd
till visst byggnadsföretag eller
ock gifvits föreläggande (vid vite)
att vidtaga eller borttaga viss
anordning eller förbud mot fort
sättning af visst byggnadsarbete;
jämväl inräknade 1 mål om för
farande vid tomtmätning samt
12 mål om skyldighet att sten
sätta gata, för samhälle att ut
lägga gata, skyldighet att be
kosta gatuläggning, gaturenhåll
ning eller gatuunderhåll, befogen
het för magistrat att meddela
föreskrifter rörande omläggning
af gata, skyldighet för enskild
att utlägga trottoar till viss
bredd, att utlägga trottoar och
rännsten utanför tomt] (Bygg
nadsstadgan; vederbörande bygg
nadsordning).
4 skyldighet att fullgöra vid brand
syn meddelade föreskrifter, viss
inrättnings förklarande för eld
farlig (2).
53 förbud eller tillåtelse enligt Hälso
vårdsstadgan.
12 förelägganden enligt hälsovårds
stadgan (t. ex. att utrymma bo
stadslägenhet, anordna skilda led
ningar från afloppsrör och vatten-
klosetter, tömma och rengöra
drankgraf, vidtaga vissa anord
ningar inom slaktbod, borttaga
vissa anordningar invid bageri,
vidtaga åtgärder till förekom
mande af vattendrags förorenande
genom spillvatten eller af andra
sanitära olägenheter, att inrätta
flera afträden i gård, föreläggande
Bill. till lliksd. Prot. 1909. 1 Sami.
40 befordran, förordnande, tillsättning
af tjänst.
79 fastställelse å menighets beslut
o. dyl. [ordningsstadgar, särskilda
hälsovårdsstadgar, byggnadsord
ning, brandordning, tomtindel
ning, tomtreglering, matvaru-
stadga, lappby ordning, reglemente
för drätselkammare, sökt faststäl
lelse å indelning af sockenvägar
(afvisadt), villkor för järnvägs
spårs nedläggande i gata, ren-
hållningsstadga, hamnordning,
reglemente för auktionskam
mare, stadga för elektriska led
ningar, reglemente för tingshus
nämnd, reglemente för erhål
lande af vatten från stads vatten
verk, bestämmelser rörande tri-
kinundersökning, taxa å afgifter
för plats till salustånd, sökt vites
förbud mot försäljning af krams
fågel, pensionering af tjänsteman,
underhåll af bro, regleringsplan'
(i flera fall äfven kommunala be
svärsmål).]
28 tillämpning å visst område af ord-
ningsstadgan för rikets städer
eller därmed jämförlig stadga
(tillika underställning).
123 koncession 1. (vites)förbud, medde
lande af ordningsföreskrifter o. dyl.
(t. ex. beviljande af torgdag, rätt
till utskänkning, förbud mot malt-
drycksförsäljning, förbud mot
skjutning, tillstånd till lotteri,
anläggning af bergbana, pantlå-
neri, stenfiske i Öresund, sill
fiske med not, upplag af eller
handel med sprängämnen eller
eldfarliga oljor, fridlysning af
visst område, utförande af mu-
1 Afd. 5 Häft.
11
C.
82
Antal
mål.
49
31
14
22
7
2
11
7
7
4
2
1
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
för kommun att skaffa lokal för
vård af difterisjuka personer),
debitering eller utmätning af ut-
skylder, restitution af kommu-
nalutskylder.
rese- och traktamentsersättning.
disciplinärmål.
aflöningsförmåner (däraf i tre fall
ersättning för extra förrättning;
ersättning för upprättande af
vägtalslängd; ersättning såsom
ledamot i särskild nämnd enligt
Lag d. 24/
b
1895 ang. anskaffande
af hästar och fordon för krigs
maktens behof; 1 mål ang. skyl
dighet för stad att lämna bostad
eller hushyra åt viss lärare hän-
visadt till domstol),
ersättning till kronofogdar och
länsmän för telefonafgifter (K. K.
d. 17/« 1904 ang. ersättning åt
kronofogdar och länsmän för
vissa utgifter äfvensom för tele
fonafgifter).
flottningsmål (1899). Jfr sid. 79,
98, 101.
sökt handräckning för försörjnings-
pliktigs inställande eller hem-
förskaffande, för utbekommande
af böter (laga förfall), till verk
ställighet af stadsfullmäktiges
beslut rörande arbetsinrättning,
för en persons inställande å ar
betsinrättning.
införande i handels- eller förenings-
registret.
statsbidrag till vägundersökningar
(3), till sjukkassa (4).
skyldighet till vaccinering (Regi.
för skyddskoppympningen i riket
d.
29/9
1853).
restitution af böter,
afvittring (besvären återkallade).
Jfr sid. 102.
"ål
Målens beskaffenhet.
sik å vinstugor 1. gårdar i stad,
cirkusföreställning, fastställelse
af föreningsstadgar, förbud för
ångfartyg att anlöpa vissa bryg
gor, elektriska anläggningar, as
faltkokning, flyttning af drosk-
station, positivspelning, ångbåts
trafik vintertiden, biljard, spräng
ning, väganordning eller säker
hetsanordningar vid järnvägs
station, vitesförbud för ölut
kör are, tillstånd att upplåta lokal
för danstillställningar, förbud mot
danstillställning, tillåtelse till
skj utbana, platsanskaflningsbyrå,
tiden för öppenhållande af ser-
veringslokal, vitesförbud mot
kvarstannande å utskänknings-
lokal, tillåtelse att idka bygg
nadsverksamhet, att afstånga en
skild bro, att vara automobil-
förare, att med automobil befara
vissa vägar eller frakta varor å
allmän landsväg, upplag af trä
varor å tomt, tillstånd för lapp
man att inflytta till viss by med
sina renar, förbud att intaga till
fällig försäljningsplats å torg i
stad, rätt för utvandraragent att
använda viss person som ombud,
sökt tillstånd för järnväg att
omlägga en väg (bifall skulle i
detta fall vålla ändring i stads
plan), sökt förbud mot fortsät
tande af gatuarbete, af K. B.
meddelade föreskrifter i anled
ning af utbruten epidemisk sjuk
dom; rör. ordningen å utskänk-
ningsställe i stad m. fl. orter).
2 disposition af stadsjord, jordbyte
mellan stad och enskild person.
13 skyldighet till tjänstgöring eller
åtgärds vidtagande för magistrat,
kronofogde, länsman, Härads-
83 C.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
1
ersättning för kreatur, nedslaktadt
i anledning af smittosam sjuk
dom (K. F. d. 15/n> 1897, K. F.
d. a3/9 1887, Art. III) jfr sid. 78,
98, 102.
4 skyldighet för kommun att om
händertaga sinnessjuk person,
skyldighet att intagas å fattig
gård.
11 vägmål (däraf 2 öfverlämnade till
Kam.koll., 2 ang. ändring i plan
för allmän väg.)
Jfr sid. 79, 98, 101.
2
skyldighet för viss person att er
sätta utfördt väglagningsarbete
(B. B. 25. So. 11).
1 återbäring af provision för debite
ring, indrifning och redovisning
af brandstodsmedel (K. K. d.22/io
1886, § 6).
1 klagan af medellös person öfver
honom debiterade kostnader för
delgifvande af stämning.
1 val af ombudsman hos brandstods
bolag (afvisadt).
'Pff
Målens beskaffenhet.
skrifvare, fjärdingsman, kommu-
nalstämmoordförande, klockare,
hamnstyrelse, skyldighet att de
bitera och uppbära vissa brand-
stodsafgifter.
1 ifrågasatt utfärdande af föreskrifter
om ersättning i visst fall åt ut-
öfvare af fältskärsyrket å viss ort.
1 beloppet af uppbördssäkerhet.
1 utskrifning från sinnessjukanstalt.
1 föreläggande att från hamn bort
skaffa ett skeppsvrak (Landsh.-
instr.).
9 godkännande af offentlig samlings
lokal, antal platser i dylik, förbud
mot teaters upplåtande för all
mänheten (Ö.St.-Ämb:s Kung. d.
29/
b
1888).
2 byggnadsnämnds befogenhet att
besluta anmälan till åtal eller
genom allmän åklagare anhängig
göra talan om borttagande af
viss inredning.
1
återbekommande af vittneslön m. m.
(enligt hofrätts beslut skulle
statsverket vidkännas kostna
derna för vittnesersättningarna.
K. B. tillerkände klaganden en
dast visst, hos K. B. deponeradt
belopp).
2
sökt åläggande att åtala viss per
son, anställande af åtal mot
tjänsteman.
5 ordningen för fiske.
1 sökt inställande af laga skifte (på
grund af förment fäaktighet).
1 landtmätares skiljande från förord
nande på grund af jäf.
2
häktads (häktads konkursbos) rätt
att utfå penningar, tagna i förvar
vid häktningen.
7 vägran af K. B., polismyndighet,
drätselkammare, kommunalstäm-
moordförande, revisor för gransk-
C.
84
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
ning af kommunalstämmas räken
skaper eller kommitté för af
gifvande af förslag ang. regle
ring af municipalsamhälle att
tillhandahålla vissa handlingar.
2 anbringande af grindar vid kors
ning mellan järnväg och väg,
borttagande af landsvägsgrindar
vid korsning med järnväg (och
ersättande med grindar utan be
vakning).
1 införande i länskungörelser af cir
kulär från bergmästare.
1 bostadsförhållandena i viss stad
(målet desert; K.B:s öfverklagade
resolution och de af K. B. i målet
pröfvade handlingar ej bilagda
besvärsskriften).
1 behörighet att meddela förordnande
för af köpings kommunalnämnd
såsom polisbetjänte anställda
personer.
1 af drätselkammare enskild person
lämnadt tillstånd att å stadens
torg för viss tid uppföra en ba
rack.
1 förständigande att till Ö.St.-Ämb.
redovisa vissa penningmedel(§143
Utsökningslagen).
1 skyldighet att anhängiggöra talan
om expropriation för en järnvägs
anläggning (§ 24 i K. JF. d. 24/4
1866).
1 framställning af trafikanter vid
enskild järnväg om upphäfvande
af en utaf järnvägens trafikchef
utfärdad tjänsteorder.
1 magistrats beslut att konstitutorial
(ej fullmakt) skulle å viss be
fattning utfärdas.
1 giltigheten af träffad förlikning i
jordatvist.
2
åläggande för järnvägsaktiebolag
att vidtaga åtgärder till skyd-
85
C.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
dande af älfs stränder vid färj-
ställe; anläggande af en järn
vägsbro öfver Göta älf.
1 sökt föreläggande för järnväg att
vidtaga åtgärder till förekom
mande åt binder i trafiken å väg-
ocb gatuöfvergång invid bangård
(K. JB. ansåg sig obehörig).
1 utseende af skiljeman i tvist om
brandskadeersättning (återför-
visadt för meddelande af ny be
svärshänvisning).
10 mål hänvisade till domstol, resp.
afvisade.
Finansdepartementet.
1890—1906.
F.
Generalpoststyrelsen
(1899).
1 förening af tjänster.
Telegrafstyrelsen
(1899).
1 befordran.
Kammarkollegium.
28 åborätt [tillvaro af åborätt, tvist
mellan enskilda om åborätt, på
stående om åboledighet, anta
gande af åbo å krononybygge;
2 mål hänvisade till domstol (K.
Förbi. d. 7/7 1752; K. Br. d. 24/io
1782; K. Br. d. 5/s> 1808; Kam.
1 befordran (förordnande).
F 86
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
31 skatteomföring af krön onybygge
(K. Br. d. «/# 1817 m. fl.).
6 skatteköp (K. K. d. 15/i2 1848;
K. Cirk. d. 19/s 1870).
19 jordeboksmål.
2 fastställelse af markegångspris.
1 restitution af penningafraa (fråga
huruvida viss afgäld utgör grund
skatt eller arrende).
1 fördelning till återbetalning af lån
ur odlingslånefonden (återför-
visadt till K. B.). (K. Br. d.
87/6 1898.) _
1 fråga om vissa lägenheters jord
natur.
1 skyldighet att till statsverket ut
göra ränta och lösen för krono
tionde af vissa delar af förut
varande hospitalshemman.
1 inlösen för statsverkets räkning
af kronotionde.
1 ersättning af statsmedel för utbe
tald frälseränta af vissa hem-
mansdelar (K. K. d. 8/s 1888).
1 skattläggning af lägenheter å
grufskog (K. Br. d. 19/a 1828).
Statskontoret.
1 anmärkningsprovision å stämpel
medel.
1 befordran.
1 aktoratsprovision i balansmål.
2 pröfning af säkerhet för lån
ur
manufaktursförlagsfonden.
1 restitution af för mycket erlagd
stämpelafgift.
1 utbekommande af begrafnings-
hjälp.
1 utbetalning mot viss säkerhet af
lån från fonden för rederinärin
gens befrämjande.
Kommersko llegium.
5 grufmål (vägrad matsedel; mat
sedel å sönad grufva; utmåls-
läggning).
3 befordringsmål (inkl. förordnande).
3 flyttning af marknad (Landshöfd.-
instr. § 31 mom. 10; K. Br. d. 7/6
1841 och Kommerskoll. Kung.
d.
28/e s. å.; K. Br. d. “/« 1788).
2 registrering af fart; P 1
af fartygs namn
1891).
l
4 hvilostånd och villkoren därför.
87 F,
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Antal
mål.
2009
25
§1
35
6
5
1
1
1
4
118
42
1
1
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
1 af bergmästare föreskrifven åtgärd
betr. ordningen för grufdrift.
Kammarrätten.
beskattningsmål.
taxering till afgift för brännvins-
försäljning.
mantalskrifningsmål.
anmärkningsmål,
afkortnings- eller afskrifningsmål.
restitution af erlagdt skattebelopp
(3, däraf 2 ang. för mycket er-
lagd grundskatt), stämpelafgift
eller penningafrad.
debitering af annuitet å ett od
lingslån.
stämpelförsäljare debiterad ränta
å icke i laga tid redovisade
stämpelmedel,
aktoratsarfvode.
mål, hänvisade till domstol eller
af Kammarrätten rätteligen af-
visade.
Generaltullstyrelsen.
tullbehandling.
vägrad restitution af tull vid åter-
utförsel eller vägrad tullfri åter-
införsel, återbetalning af tull.
restitution af böter enligt tull
stadgan.
aflöningsförmåner.
6 befordringsmål (inkl. förordnande).
1 förstärkt tullbevakning vid på kla
gandens bekostnad anordnad tull
station.
1 tillstånd för fartyg att från utrikes
ort direkt ingå till viss lastage
plats.
1
abandonnerande för tullen af ska-
dadt nederlagsgods.
2
utbekommande af auktionsmedel
för bärgadt gods, ersättning för
varor, sålda å tullauktion.
1 ersättning för gods, som genom
tullbetjänings förvållande för
farits.
1 utländsk konsuls klagan öfver att
tulluppsyningsman i hans ställe
utfärdat sundhetspass.
F. 88
Antal
mål.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Patent- och Begistreringsverhet.
195 vägradt patent.
5 ansökan om patent förklarad för
fallen.
1 förlängning af tiden för uppfinnings
bringande till verkställighet inom
riket.
**
12. registrering af aktiebolag 1. upp
gift ang. aktiebolag.
4 registrering af mönster och mo
deller.
Domänstyrelsen
(1899).
5 reseersättning.
1 kronoarrendators anspråk på ersätt
ning för minskad virkesafkast-
ning (hänvisadt till domstol).
Konungens Befallningshafvande.
2 fördelning af brännvinsmedel.
2 restitution af tillverkningsskatt för
brännvin, som exporteras (K. K.
d. 8/i2 1882).
8 arfvode till kontrollör vid malt-
krossning (K. F. d. 17/6 1903
§ 9 mom. 5, §§ 14, 15, 25), vid
denaturering af brännvin (K. F.
d. 1H/io 1890, § 14 i lydelse enligt
K. K. d. 5/s 1899), godtgörelse
till tillsyningsman vid bränn-
vinsnederlag för på nederlaget
upplagd brännvinskvantitet (K.
Stadg. d. 23/s 1887), restitution
af kontrollkostnader, fråga huru
vida brännvinskontrollörs arf
vode tillkomme hans konkursbo
(hänvisadt till domstol).
26 registrering af förening för eko
nomisk verksamhet, handels-
anmälan.
262 försäljning af spirituösa, vin och
maltdrycker (tillstånd till dylik
försäljning, antagande af anbud
å brännvinsförsäljning, inrät
tande eller öfverlåtande af för
sälj ningsrättighet, inskränkning
eller utsträckning i tiden för
utöfning af försäljningsrättighet,
förbud mot utöfning af försälj
ningsrättighet, ordnande af ut-
skänkningsrörelse i stad, öfver
flyttning af utskänkning till an
nan lokal, fördelning af gemen
sam rätt till minuthandel och
utskänkning, ifrågasatt privile
gium å brännvinsförsäljnings-
rätt; vägrad ansvarsfrihet för
styrelse för spritbolag, anmärk
ning mot spritbolags förvaltning,
åläggande för styrelse för dylikt
bolag att redovisa visst af sty-
89 F.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
2 aflöningsförmåner, däraf ett mål
ang. skyldighet för stadskassör
att återbära af honom innehållen
ersättning för provision å bränn-
vinsförsäljningsmedel (hänvisadt
till domstol).
13 rese- och traktamentsersättning.
9 val af ledamöter i bevillningsbe-
redning eller taxeringsnämnd, af
ombud för markegångssättning,
af sjömanshusdirektion, af leda
möter i styrelsen för sparbank
och funktionärer inom styrelsen.
7 restitution af konsul atafgifter, af
afgift för rätt att i Sverige idka
handel.
2 taxering och utmätning för oguldna
kommunalutskylder, båtsmäns
debitering.
1 stämpelbeläggningåtillståndsbevis.
1 åborätt till krononybygge. Jfr sid.
85, 97.
1 allmänningsdelägares beslut röran
de förvaltningen af allmänningen
(klaganden förmenade beslutet
vara olagligen tillkommet och
kränka hans enskilda rätt). »
Målens beskaffenhet.
relsen såsom arfvode uttaget be-
lopp).
1 tillstånd att sälja denatureradt
brännvin.
1 tillståndsbevis för maltkrossning
och tillverkning af maltdrycker.
1 förordnande af kontrollörer vid
maltdryckstillverkning.
12 tillstånd till gårdfarihandel (6),
pantlånerirörelse (5), verksamhet
såsom kommissionär för anställ
ning åt sjöfolk.
1
sökt ändring af firma för folkbank
och förklarande att sparbanks
lagen vore å densamma tillämplig.
31 sparbanksmål [fastställelse af reg
lemente för sparbank, disposition
af öfverskottsmedel eller reserv
fond, anmärkning mot sparbanks
förvaltning, sparbankskontors
flyttning, beviljande af pension
åt tjänsteman (2)1. (Lag. d.
2ah
1892, §§ 3,
15, 21).
4 fastställelse af stadgar för förening
och dess understödsfond, regle
mente för kassa, ändring af stad
gar för lotteri.
2 behörighet att föra befäl å passa
gerareångfartyg, återkallelse af
meddeladt tillstånd att å dylikt
fartyg föra befäl (K. F. d. 22/n
1878 i lydelse enligt K. F. d.6/8
1880 samt K. K. d. 20/i 1882 och
d. 7/n 1890). _
2 indelning i bevillningsberednings-
distrikt.
1 framställning om entledigande af
ordförande i bevillningsbered-
ning.
1 rätt för änka att taga del af hennes
aflidne mans själfdeklaration.
1 återställande af borgen för stäm
peluppbörd.
Bill. till Piksd. Prat. 1.909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
12
F. 90
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
2 flyttning af marknad, ändrad be
nämning å marknad (hänvisade
till Kommerskoll.).
2 utsyning af skog å f. d. bergsall-
männing (1899).
1 föreskrifter af inspektör öfver elek
trisk anläggning (fråga huruvida
rätt till besvär öfver beslutet
vore medgifven).
1 utseende af skilj oman.
1 sökt tillstånd att bibehålla nytt-
j anderätten till en lägenhet under
indraget boställe.
1 utbekommande af viss del af köpe
skilling för exekutivt försåld
fastighet.
1 vägran att mot lösen utlämna ut
drag af protokoll från utskänk-
ningsaktiebolags sammanträde.
4 utbekommande af jordägares andel
i hviloståndsafgift (2 mål, hvaraf
1 hänvisadt till domstol), rätt att
i stället för fullgörande af arbets-
skyldighet erlägga afgift för ut
mål; återbekommande af enligt
§ 41 Grufvestadgan erlagda af-
, gifter för vissa grufvor (beroende
af tvist vid domstol).
1 kr'
1 '
råk att lyfta
1 förbud mot ändring af å kommu
nalstämma beslutad sträckning
af väg.
1 klagan öfver magistrats beslut att
utlysa extra bolagsstämma för
aktiebolag (ej upptaget till pröf
ning).
1 utbekommande af medel, innestå-
ende å postsparbanksbok.
,--------- • ‘
i
expr opriationsm edei.
Postsparbanlcsstyrelsen.
9
91 F.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Direktion för pensionsanstalt.
17 rätt till pension (civilstatens pen-
sionsinrättning, handelsflottans
pensionsanstalt).
1 beräkning af afgift för bibehållande
af delaktighet i civilstatens änke-
'
och pupillfond.
1 rätt att utan erläggande af vidare
afgifter kvarstå såsom delägare
i civilstatens pensionsinrättnings
änke- och pupillfond.
1 utbetalning af, enligt klagandens
förmenande, förfallna pensions
belopp från K. teatrarnas pen-
sionsmrättning.
Ecklesiastikdepartementet.
E.
1899—1906.
Medicinalstyrelsen.
2
reseersättning.
1 befordran.
1 klagan af badorts ägare att viss
person af medicinalstyrelsen för
ordnats till läkare och ej till
intendent vid badorten.
Kammarkollegium.
68 kommunala besvärsmål (byggnads
frågor, debitering för byggnad,
skolväsen, aflöningsförmåner).
64 löneförmåner för församlings präs
terskap, kyrkobetjäning eller
skollärare, skyldighet att bidraga
till prästerskaps eller kyrkobe-
tjänings aflöning, debitering af
dylikt bidrag.
5 afsöndring från boställe.
1
framställning af kyrkoherde rö
rande upplåtande på viss tid af
mark från ett honom på lön an
slaget boställe till byggnads
tomter (återförvisadt).
2
af K. B. o. domkapitel församling
gifvet föreläggande att uppföra
skolhus.
f
E. 92
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
1 afhysande från kyrkostad (af Kam. -
kolf. rätteligen afvisadt).
1 optionsrätt till arrende af en kyrko-
lägenhet.
1 afgäldsbelopp för afsöndradt om
råde.
1 fastställelse å församlings beslut
om afgäld till kyrka för ett
kyrkan tillhörigt, af kyrkoherden
disponeradt gatuhus.
3 sättet och villkoren för utarren
dering af ett klaganden på lön
anslaget mensalhemman (K. Br.
d. 12/ii 1858, d. 1862); an
tagande af arrendeanbud å stom
hemman, arrendebelopp å ett till
klag. utarrenderadt område.
1 församlings skyldighet att till
domkapitlet redovisa vissa präst
lönemedel.
1 lagligheten af verkställd ekono
misk besiktning å kapellpredi-
kantsboställe.
Statskontoret.
1 statsbidrag till underhåll af van-
artade och i sedligt afseende för
summade barn.
10 aflöningsförmåner.
1 reseersättning.
1 vägran att utanordna af Konungen
beviljadt understöd till föreläs-
ningsförening (enär stadgade vill
kor icke ansågos uppfyllda).
Kammarrätten.
164 anmärkningsmål (i 90 eftergift).
5 debitering af utskylder till kyrka
och prästerskap.
2
skyldighet för församling att redo
visa medel för expropriation af
jord från kyrkoherdeboställe, för
patronus att redovisa för kyrko
tionde.
1 afskrifningsmål.
1 afkortningsmål.
93 E.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Domänstyrelsen.
2 redovisningsskyldighet för stånd- 16 disposition af prästboställes skogs-
skogslikvidmedel.
afkastning.
1
hushållningsplan för kyrkohem
man.
Konungens befallningshafvande.
102 kommunala besvärsmål (däraf 14
öfverlämnade till Kam.-koll., 6
af K. B. rätteligen afvisade,
1 återförvisadt).
218 statsbidrag till folkskoleväsendet
(i 53 fall dispens).
2 statsbidrag till kommunalbibliotek,
till vanartade eller i sedligt af
seende försummade barns upp
fostran (K. K. d. 10/6 1904).
71 förändring af släktnamn (K. F. d.
5/i2 1901).
32 aflöningsförmåner (6 öfverlämnade
till Kam.-koll., 11 till Stats
kontoret, 1 bänvisadt till dom
stol).
18 reseersättning (4 mål öfverlämnade
till Statskontoret, 1 hänvisadt
till domstol).
1 ersättning för kostnader vid hand
lingars öfversändande till lands
arkiv (K. K. d. 22/s 1899, § 15,
K. Br. d. 24/
b
1901).
31 (skol-)barns skiljande från hemmet.
7 fattigvårdsmål.
8
kyrkoskrifningsort, skyldighet att
aflämna flyttningsbetyg (K. F.
ang. kyrkoböckers förande d. 6/8
1894).
5 handräckning för inställande inför
kyrkoråd och för uttagande af
böter och viten, ålagda af kyrko
råd för underlåtenhet att hör
samma kallelse, för fattighjons
öfversändande till Norge (1).
tillämpning å visst område af
hälsovårdsstadgans föreskrifter
rörande stad.
fastställelse af särskilda ordnings-
stadgar, renhållningsstadga, reg
lemente för välgörenhetsstiftelse.
föreläggande för kyrkostämmas
ordförande att afgifva statistisk
redogörelse öfver församlingens
räkenskaper
köpeanbud å del af område, som
jämlikt Kungl. Maj:ts medgif
vande finge, fördeladt i tomter
frånsäljas boställe,
skolråds förbud för folkskollärare
att låta två småskolebarn under
visas i folkskolan (afvisadt af
K. B.).
understöd från en donationsfond
(afvisadt af K. B.).
E. 94
Antal
mål.
6
1
2
1
1
3
1
1
98
45
1
1
6
11
8
9
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
Målens beskaffenhet.
förbud och tillstånd enligt Hälso
vårdsstadgan (1899).
vägran att taga befattning med
församlings begäran om anstånd
med uppförande af skolhus,
föreläggande för patronus att redo
visa för kyrkans inkomster (K.
Cirk. d. 19/i2 1902).
föreläggande för församling att
vidtaga vissa åtgärder till be
tryggande af kyrkans bestånd,
gäldande med statsmedel af läkares
sjukresa (Läkareinstruktionen d.
31/io
1890, Medicinalstyrelsens
Cirk. d. "/a 1896).
påförande af afgift till präster
skapets aflöning (däraf 2 öfver-
lämnade till Kam.-koll.).
sökt åläggande för utmätningsman
att uttaga vissa utskylder (af-
visadt).
utmätning för uttagande af kyrko
tionde och landskyld (hänvisadt
till domstol).
Ecklesiastikt konsistorium eller biskop.
kommunala besvärsmål (val m. m.).
82
disciplinärmål (äfven varning),
kyrkotuktsmål.
församling af domkapitel meddeladt
föreläggande att afskeda lära
rinna på grund af otillbörligt
förhållande (Folkskolestadgan §
23 mom. 1, § 18 mom.
a).
afskedande af vaktmästare (Eforus). 207
aflöningsförmåner (i 1 mål dom
kapitlet obehörigt; 1 mål öfver-
lämnadt till Statskontoret),
skillnad i trolofning, utfärdande af
1
skiljebref.
lysning till äktenskap, utfärdande
af lysningsattest.
anteckning i kyrkobok, kyrkoskrif-
1
ningsort.
skolväsendets ordnande (däraf 32
kommunala besvärsmål; i vissa
fall underställning hos dom
kapitlet, i andra domkapitlet
uppsiktsrätt) [Folkskolestadgan
§§ 10, 15, 22, 26, 32, 34, 65, 70;
jfr K. F. d. 21/s 1862 ang. kyrko
stämma m.m. § 2 mom. 1—4, §46].
befordringsmål (däraf 28 ang. för
slag och val till folkskollärare-,
klockare- eller organisttjänst;
tillika kommunala besvärsmål),
rätt för patronus att till kyrko
herde kalla viss person (i anled
ning af tvist om patronatsrätten
hänvisadt till domstol),
patronatsrätt (hänvisadt till dom
stol).
95 E.
Regeringsrätten.
Statsrådet. '
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
1 sökt åläggande för församling att
fullgöra viss byggnadsskyldi gliet
å kyrkoherdeboställe.
Målens beskaffenhet.
1 åtgärder för besättande af en e. o.
prästerlig befattning.
4 stipendieutdelning.
1 folkskollärares rätt till erhållande
af afsked vid viss tidpunkt (Folk
skolestadgan § 30).
1 återkallande af missiv för e. o.
prästman.
1 uppsägning af på obestämd tid
antagen lärarinna.
6 tjänstledighet.
11 skyldighet till tjänstgöring.
3 af församlings kyrkoråd beslutad
instruktion för församlingens
organist.
3 förständigande för kyrkoherde att
vid inventering af vissa försam-
lingskassor tillhandahålla veder
börliga handlingar och medel,
sökt föreläggande för skolråds-
ordförande att förete viss hand
ling, vägran att lämna vissa upp
gifter ur kyrkobok.
1 domkapitels beslut att föreskrifva
insändande af grafkassas räken
skaper (därjämte ansökan).
1 revision af kvrko- och skolräken-
skaper.
1 rätt för vice pastor att flytta
pastorsexpedition från en till
annan annexförsamling.
1 vägran att uppläsa kungörelse.
1 begäran om syn ådonationshemman.
1
användande af läroverks byggnads
fond (Läroverksstadg. d. 1/n 1878,.
§ 125).
2
användande af räntemedel från
donationsfond.
1 äktenskapsjäf (G. B. 7: 3; K. F. d.
17A 1872, Lag d. «/« 1896).
1 admitterande till konfirmations
undervisning.
1 hemställan att anskaffa ersättning
för inställda gudstjänster.
E. 96
Antal
mål.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål .
Målens beskaffenhet.
2 förening af tjänster, af skolråd
påyrkad skyldighet för folkskol
lärare att vid afskedstagande
från folkskolläraretjänsten jämväl
frånträda därmed förenade kloc
kare- och organistbefattningar
(Folkskolestadgan § 27, K. Stadg.
d. 4/s 1894).
Konungens Befallningshafvande och domkapitel eller biskop.
12
skolväsendets ordnande (däribland
äfven kommunala besvärsmål, 1
mål öfverlämnadt till Kam.-
koll.).
1
anställande och aflönande af pastors
adjunkt (öfverlämnadt till Kam.-
koll.).
2 fastställelse af ritning till begraf
ningsplats, till utvidgning af
kyrkogård (K. Br. d. 3/io 1805,
d. 18/
b
1849, Hälsovårdsstadgan
§ 12>
1 sökt befrielse från kyrkoherde
boställes deltagande i ett dik-
ningsföretag (fråga, huruvida K.
F. d.
6/i
1849 vore tillämplig).
Universitetskanslern.
3
aflöningsförmåner.
10 befordringsmål (inkl. förordnande).
1
disciplinär bestraffning.
10 stipendietillsättning.
1
åläggande af viss tjänstgöring.
2
ifrågasatt upphäfvande af fakultets
beslut att godkänna viss examen.
1 öfverlåtelse af arrenderätten till
prebendeprästgård.
Ofverstyrelsen för rikets allmänna läroverk.
2
aflöningsförmåner.
18 befordran (inkl. förslag).
1 hänvisning till visst läroverk för
undergående af mogenhetsexa
men.
3 bedömande af lärjunges insikter
eller uppförande.
3 kommunala besvärsmål (inköp af
orgel, delning af församlingen,
anställande af en skolläkare).
1 optionsrätt till stomhemman.
97 E.
Antal
mål.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Målens beskaffenhet.
Målens beskaffenhet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11
Akademislä konsistorium eller motsvarande myndighet.
20
1
1
befordringsmål (förslag),
besparing af stipendium (Veten-
fornlämning
(Vitterhets-, historie- och antikvi
tetsakademien).
skapsakademien).
tillstånd att rubba
Styrelse för lägre undervisningsverk.
1 aflöningsförmåner (öfverlämnadt
till statskontoret).
31 befordringsmål.
1 skyldighet för lärare till viss
tjänstgöring.
1 förständigande att icke använda
viss undervisningsmetod.
1 bestämmande af begynnelse- och
slutdagar för terminer vid vissa
skolor.
Direktion för pensionskassa.
52 pensionsrätt eller pensions belopp.
1 anspråk på viss ersättning, fram-
ställdt af vice pastor i ett pas
torat, af hvilket prästerskapets
änke- och pupillkassa då uppbar
inkomsterna.
Kuratorerna för Hvitfeldtska stipendieinrättningen.
1 företrädesrätt till åboskap. Jfr.
sid. 85, 89.
2 rätt att bryta sten å stipendie-
hemman och villkoren därför.
1 tvist mellan åbo och stipendie
inrättningen om bättre rätt till
expropriationsmedel (hänvisadt
till domstol).
1
Diverse myndigheter.
ersättning för utbetalning och redo
visning af Malmö barnhusfonds
medel (K. Br. d. 4/4 1877, d. 28/2
1878).
1 befordringsmål.
1
stipendietillsättning.
9 underkännande i mogenhetsexamen.
2 underkännande i de skriftliga mo-
genhetspröfningarna.
Bill. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
13
Jo.
98
Kungl. Majtts Nåd. Proposition N:o 11.
Jordbruksdepartementet.
V* 1900—1906.
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Medicinalstyrelsen.
4 ersättning för kreatur, nedslaktadt
på grund af smittosam sjukdom
(K. F. ang. hämmande af smitto-
samma sjukdomar bland hus
djuren d. 9/iä 1898, §§ 39—42),
jfr sid. 78, 83, 102.
3 reseersättning (Taxa för veterinärs
tjänsteförrättning d. 19/io 1888,
§ 1 mom. 1).
Kammarkollegium.
255 vägmål (anläggning eller omlägg
ning af allmän väg, egenskap af
allmän väg, vägdelning, under
håll af väg, afsyning af väg,
inkomst- och utgiftsstat för väg-
kassa, skyldighet att utgöra väg
skatt, debitering af vägskatt,
uppförande af byggnad utmed
väg, ordnande af vinterväghåll
ning, ersättning för snöplogning,
anbringande af skyddsvärn eller
annan skyddsanordning, färj-
hållning, upphörande af skyldig
het att erlägga bro- eller färj-
pengar vid öfverfart af viss bro
eller älf, statsbidrag, grindmål).
Jfr sid. 79, 83, 101.
72 flottningsmål (anordnande eller reg
lering af allmän flottled, tillstånd
till flottning och villkoren därför,
lämnande eller återkallande af
tillstånd till viss anordning, sökt
1 ang. ett för längre tid sedan med-
deladt tillstånd att bygga i vat
ten.
1 förbud mot skogsafverkning på
Gottland.
99 JO.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
handräckning för borttagande af
timmerbom och förbud mot flott
ning, reglering af flottning, upp
tagande af sjunket virke, afsy
ning af flottbyggnader, åtgärder
till betryggande af samfärdseln
mellan by och fritt vatten i
flottled, inrättande af virkes-
skiljningsställe eller vidtagande
af annan anordning och kost
naderna därför, förbud mot flott
ning af visst virke m. m. Jfr
sid. 79, 82, 101.
25 fastställelse af jordafsöndring (K.
F.
d. «/s 1881, Lag d.
”/t
1896).
6 mantalsfördelning.
7 skjutsningsmål(skyldigbet att vara
föreståndare vid skjutsstation
eller att bestrida skjutsning, då
entreprenad ej kommit till stånd,
förändring af gästgifveri till
skjutsstation, ordnande af skjuts-
ningsskyldigbet, sammansättning
af skjutslag).
5 fördelning till återbetalning af lån
från odlingslånefonden för vat-
tenafledningsföretag (K. K. d.
13/s
1845, K. K. d.
>/u
1848).
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
Statskontoret.
2
aflöningsförmåner.
3 reseersättning.
Kammarrätten.
77 anmärkningsmål.
Domänstyrelsen.
3 reseersättning.
1 disciplinär åtgärd.
1 aflöningsförmåner.
3 ersättning för tjänsteförrättning
15 utsyning af skog, fastställelse af
nusbällningspian laarai i mai
ang. fastställelse åt busbållnings-
plan för boställe, 7 mål ang. ut
växa på arfvode för skogsför-
plan tor boställe, 7 mai ang. ut
syning af eller husbållningsplan
Jo. 100
Antal
mål.
1
1
24
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
rättningar d. 12/n 1875; K. K.
ang. kostnadsersättning till lands
stats- och ecklesiastika tjänste
män för en del resor m. m. d.
22/s 1899).
optionsrätt vid utarrendering af
kronolaxfiske (K. K. d. 10/'n 1882
§ 7 enligt lydelse i K. K. d. 13/7
1887).
Antal
mål.
24/,
Målens beskaffenhet.
för skog å lappmarksbemman och
2 mål ang. utsyning af under
måligt virke å enskilda hemmans
skogar och fastställelse af af-
verkningsberäkning för by i
Västerbottens län (K. F. d.
1903)], (K. F. d. 26/i 1894, Do
mänstyrelsens Cirk. d. 27/i 1903).
tillstånd att bryta sten å indraget
boställe.
tillstånd för jägmästare att bo
utom reviret,
befordran.
förflyttning till annan tjänst,
antagande af anbud (köpeanbud å
kronojord).
ersättning för skadade träd, som
ingått i försåldt virke från
kronopark.
utbekommande af köpeskilling för
beslagtaget virke,
begäran om öfverlåtelse af arrende
till kronohemman.
Landtmäteristyr elsen.
3 befordran.
Landtbr ulcsstyr elsen.
isättning
för vissa
ningar.
till distriktsveterinär
tuberkelinundersök-
1 befordran.
Konungens Befallningshafvande.
?attigvårdsmål [kommuns beslut
att vägra fattigvård, skyldighet
att för viss egendom lämna sär-
skildt tillskott, fattigas kvar-
hållande å fattiggård, ersättning
för lämnad fattigvård, tvist mel
lan socken och fattigvårdsrote,
ersättning åt länsman för fattigs
inställande, föreläggande förfat-
7 tillstånd till sjösänkning, utdik
ning af myr (Lag d. 2% 1879,
§ 13; K. K. d. 31/i2 1879).
27 stadga för bedrifvande af fiske;
särskilda bestämmelser för visst
fiske, ordningsföreskrifterför fiske,
förbud mot fiske med not, till
stånd till visst fiske, förändring
af tid för visst fiske, till-
101 Jo.
Regeringsrätten. Statsrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Målens beskaffenhet.
tigvårdsstyrelse atfc vidtaga vissa anordningar vid fattigvårdsin- rättiiingen, flyttning af fattighus, uppförande af nytt fattighus, kostnad för vård och underhåll af minderårig (Lag ang. uppfost ran åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn d. 13/s 1902, § 23, § 26 mom. 1)].
3 sökt tillstånd till ägostyckning
(Lag d. 16/e 1905)'
1 allmänningsstyrelses beslut att
utarrendera fiske.
1 interimsflottning. Jfr sid. 79, 82, 98. 32 vägmål [val af vägstyrelse och
revisorer, vägskatt, dess debite ring och uppbörd, iståndsättande af väg, rätt för järnväg att om lägga väg, ifrågasatt ställande af säkerhet för svängbros under håll, verkställande af vägdelning, statsbidrag, af K. B. meddeladt åläggande för landtmätare att på grund af felaktigheter på egen bekostnad ånyo å marken utstaka de särskilda väglotterna (utslaget upphäfdt, hänvisningtill domstol), fördelning till underhåll af väg å stads område (B. B. kap. 25, K. Res. på städernas besvär d. 16/n> 1723 och d. 17/i2 1724, K. Br. d. f n 1826, K. Cirk. s. d.), aflys ning af väg (Väglagen, K. Br. d. 17/4 1828 och Kam.-koll. Kung. d. 9/6 1828 ang. rätt domstol i fråga om enskilda utfartsvägar för byar) omläggning af väg, förslag om anläggning af nya vägar, byggande af vägbro], däraf 6 öfverlämnade till Kam.- koll. Jfr sid. 79, 83, 98.
20 reseersättning, ersättning för
tjänsteförrättning, aflöningsför- måner.
Nj Målens beskaffenhet.
stånd till användande af viss fiskredskap.
2 rätt att upptaga i flottled sjunket
virke (öfverlämnade till Kam.- koll.; § 18 Flottningsstadgan ej tillämplig).
1 tillstånd att kvarbo å viss krono
mark.
5 disposition af sockens understöds-
fond.
1 sökt förbud mot viss ångbåtstrafik
vintertiden i farled.
1 antagande af köpeanbud. 1 ändring af reglemente för härads
allmänning.
1 föreläggande att vidtaga vissa åt
gärder för desinfektion i anled ning af svinsjuka.
2 fattigvårdsmål [sockens indelning
i fattigvårdsrotar, ändring af dylik indelning (underställning hos K. B.)]
19 inskränkning af gästgifvares rätt
att försälja vin och maltdrycker, förbud mot försäljning af vin och maltdrycker vid gästgifveri.
1 ersättning för synekostnad (hän-
visadt till domstol).
1 ny uppskattning af förbättring å
hemman genom sjösänkning (Lag d. 2% 1879, § 61).
1 sökt fyllnad i ägoområde för by
(erhållande af byn utaf Konun gens befallningshafvande tiller känd men vid afvittring den samma ej tilldelad jordareal).
1 jägmästare meddeladt föreläggande
att verkställa sådan undersök ning, som i § 2 af Lag om vård af enskildas skogar d.
u/s
1903
omförmäles (jfr K. K. d.
2/2
1906).
1 rätt att hugga vindfällen å all
männing.
Jo.
102
Regeringsrätten.
Statsrådet.
Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 11.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
skjutsningsmål (2 öfverlämnade
till Kam.-koll.; 2 om gästgifveris
i stad inskränkande till skjuts
station och om godkännande af
gästgifvare).
afvittring (K. stadg. om afvittring
i Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker d. s% 1873 m.
fl.). Jfr sid. 82.
beslagsprovision å köpeskilling för
olofligt afverkadt virke.
ersättning för nedslaktade djur
(svinsjuka) (K. F. d. 9/is 1898,
§§ 39—41) jfr sid. 78, 83, 98.
Antal
mål.
Målens beskaffenhet.
förvaltningen af häradsallmänning
eller sockens besparingsskog.
eftergift å arrende för kungsgård
(K. K. d. 10/u 1882 p. 15, 21, 26).
föreläggande för sjösänkningsbolag
att företaga vissa arbeten.
Landsting.
1 beslut om entreprenadbidrag för
skjutshållning vid gästgifveri.
Alnarps landtlrulcsinstitut.
1 ersättning för viss tjänsteförrätt-
ning.
Veterinärinstitutet.
1 stipendieutdelning.
Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
103
I. Justitiedepartementet.
Justitiedepartementet
från
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.
1899- 1906.
1899- 1903.
1904-1906.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Justitiekanslern................................
1
1
—
—
—
—
-
1
3
0.4
2
0.4
i
0.3
! Hofrätt.............................................
1
3
—
—
—
—
—
1
5
0.6
4
0.8,
i
0.3
! Nedre Justitierevisionen................
—
—
—
—
—
-
1
—
1
0.1
—
—
i
0.3
Fångvårdsstyrelsen ........................
3
2
—
3
2
2
3
—
15
1.9
10
2.0
5
1.7
I Kammarkollegium............................
1
2
—
—
—
1
2
2
8
1.0
3
0.6
5
1.7
Statskontoret....................................
—
—
—
1
1
—
—
—
2
0.3
2
0.4
—
—
Kammarrätten................................
2
—
3
1
3
7
3
7
26
3.2
9
1.8
17
5.7
Patent- och registreringsverket . .
21
10
14
14
9
7
9
20
104
13.0
68
13.6
36
12.0
Konungens befallningshafvande . .
4
10
5
8
8
9
6
3
53
6.6
35
7.0
18
6.0
Magistrat........................................
—
1
—
—
—
1
—
—
2
0.3
1
0.2
1
0.3
' Tvångsuppfostringsanstalts styrelse .
1
1
0.1
—
—
1
0.3
Samma
33
29
22
27
23
27
24
35
|
220
27.5
134
26.8
86
28.6
II. Landtförsvarsdepartementet.
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.
1899- 1906.
1899- 1903.
1904— 1906.
Landtförsvarsdepartementet
från
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Arméförvaltuingen........................
1
5
10
9
13
8
9
8
63
7.9
C
O
ce
7.6
25
8.3
Kammarkollegium............................
3
1
-
—
—
—
—
—
4
0.5
4
0.8
—
—
Kammarrätten................................
7
12
23
17
26
55
32
85
257
32.1
85
17.0
172
57.4
Konungens befallningshafvande . .
44
34
55
52
48
25
39
21
318
39.8
233
46.6
85
28.3
Direktionen öfver arméns pensious-
kassa.............................................
1
_
i
2
_
_
1
_
5
0.6
4
0.8
1
0.3
Militär myndighet............................
1
3
4
4
7
2
14
1
36
4.5
19
3.8
17
5.7
Andra................................................
—
—
1
—
—
—
1
0.1
1
0.2
—
—
Summa
57
55
93
84
95
90
95
115
684
85.5
384
ce
o
l'-
I 300
100.o
104
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
III. Sjöförsvarsdepartementet.
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904 1905. 1906.
1899- 1906.
1899- 1903.
1904--1906.
Sjöförsvarsdepartementet
Summa. Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
från
Marinförvaltningen........................
1
5
2
7
5
2
6
1
29
3.6
20
4.0
9
3.0
Lotsstyrelsen.....................................
1
1
2
3
2
3
1
3
16
2.0
9
1.8
7
2.3
Kammarkollegium............................
—
—
1
—
—-
—
—
2
3
0.4
1
0.2
2
0.7
Kammarrätten.................................
2
2
1
1
7
1
5
3
22
2.7
13
2.6
9
3.0
Generaltullstyrelsen.........................
—
—
2
1
—
—
1
—
4
0.5
3
0.6
1
0.3
Konungens befallningshafvande . .
18
19
12
13
15
6
3
4
90
11.3
77
15.4
13
4.4
Direktionen öfver flottans pensions
kassa .............................................
2
1
3
2
3
_
3
3
17
2.1
11
2.2
6
2.0
Andra.................................................
—
—
1
—
—
■ —
—
—
1
0.1
1
0.2
—
—
Summa
24
28
24
t»
©1
32
12
19
IG
182
22.7
135
27.0
47
15.7
IV. Civildepartementet.
Civildepartementet
från
Generalpoststyrelsen ....
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.
il899—1906. 1901-
0
5
0
5
co
T—
<
-1903 1901--1903. 1904--1906.
Sum-
1 ma.
Me
del
tal.
Sum
ma.
Me
del
tal.
Sum-
j ma.
Me
del
tal.
Sum
ma.
Me
del
tal.
Sum
ma.
Me
del
tal.
—
4
3
5
9
2
7
8
38
4.7
34
5.6
21
4.2
17
5.7 ! 17
5.7
Medicinalstyrelsen ....
3
5
6
10
9
7
3
11
54
6.7
46
7.6
33
6.6
25
8.3
21
7.0
Väg- och vattenbyggnad sstyr.
—
—
—
—
1
1
—
—
2
0.3
2
0.3
1
0.2
1
0.3
1
0.3
Telegrafstyrelsen................
—
—
1
1
2
1
1
4
10
1.3
10
1.6
4
0.8
4
1.3
6
2.0
Järnvägsstyrelsen................
4
4
6
8
5
6
8
10
51
6.4
43
7.1
27
5.4
19
6.3
24
8.0
Riksförsäkringsanstalten . .
—
—
—
—
2
—
4
3
9
1.1
9
1.5
2
0.4
2
0.7
7
2.3
Försäkringsiuspektiouen . .
—
—
—
—
—
2
1
1
4
0.5
4
0.7
—
—
—
—
4
1.3
Kammarkollegium ....
72
17
—
—
—
3
1
—
93 11.6
4
0.7
89 17.8
—
—
4
1.3
Statskontoret....................
2
—
2
2
1
—
—
—
7
0.9
5
0.8
7
1.4
5
1.7
—
—
Kommerskollegium ....
3
—
—
—
—
—
1
—
4
0.5
1
0.7
3
0.6
—
—
1
0.3
Kammarrätten....................
15
12
10
17
10
11
20
20
115 14.4
88 14-6
64 12.8
37
12.3
51
17.0
Patent- o. registreringsverket
32
9
—
1
—
—
—
-
42
5.2
1
0.1
42
8.4
1
0.3
_
■
—
Landtmäteristyrelsen . . .
—
1
—
—
—
—
—
—
1
0.1
—
—
1
0.2
_
_
_
_
Domänstyrelsen................
1
—
—
—
—
—
—
—
1
0.1
—
—
1
0.2
—
—
—
—
Konungens bcfalln.-hafvande
186
148
143
152
152
144
138
175 1,238 154.8
904 150.6
781 156.2 447 149.0 457 152.4
Landsting............................
—
1
2
—
3
1
—
—
7
0.9
6
1.0
6
1.2
5
1.7
1
0.3
Direktion förpensionsinrättn.
—
—
—
—
—
1
—
1
2
0.3
2
0.3
—
—
—
—
2
0.7
Summa
318
201
173
196
194
179
184
233 1,678 209.8 1,159193
2
1,082216.4 563 187.7] 596 198.6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
105
V. Finansdepartementet.
1899-1906. 1901- 1906. 1899-1903. 1901-1903. 1904-1906.
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Sum- Me
del-
Sum-
Me
del-
Sum-
Me
del-
Sum-
Me
del-
Sum-
Me
del-
Finansdepartementet
ma.
tal.
ma.
tal.
ma.
tal.
ma.
tal.
ma.
tal.
från
Gcneralpoststyrelsen . . .
1
—
—
—
—
—
—
—
i
0.1
—
—
i
0.2
—
—
—
—
Telegrafstyrelsen . . . . •
1
—
—
—
—
—
—
—
i
0.1
—
—
i
0.2
—
—
—
—
Kammarkollegium ....
9
3
13
3
7
29
15
15
94 11.8
82 13.7
35
7.6
23
7.7
59 19.8
Statskontoret....................
1
1
2
—
3
1
—
—
8
1.0
6
1.0
7
1.4
5
1.7
1
0.3
Kommerskollegium ....
—
2
2
5
3
3
2
1
18
2.3
16
2.7
12
2.4
10
3.3
6
2.0
Kammarrätten.....................
253
244
255
240
220
275
170
491 2,148 268.5 1,651 275.1 1.212 242.4
715 238.4
936 312.0
Generaltullstyrelsen ....
9
24
18
17
23
23
22
39
175 21.9
142 23.7
91 18.2
58 19.3
84 28.0
Patent- o. registreringsverket
—
45
24
32
28
23
23
42
217 27.1
172 28.6
129 25.8
84 28.0
88 29.3
Domänstyrelsen................
6
—
—
—
—
—
—
—
6
0.8
—
—
6
1.2
—
—
—
—
Konuugens befalln.-hafvande
20
40
40
58
50
37
42
123
410 51.2
350 58.3
208 41.6
148 49.3
202 67.3
Direktion
öfver
pensionsinr.
—
2
—
1
—
5
5
7
20
2.5
18
3.0
3
0.6
1
0.3
17
5.7
Styrelsen för postsparbanken
—
—
—
—
1
—
—
1
0.1
1
0.2
—
—
—
—
1
0.3
Summa
300 oöl
354
356
334
397
279
718 3,099 387.4|2,438 406.3 1,705341.0 1,044348.01,394 4647
VI. Ecklesiastikdepartementet.
1899-1906. 1901- 1906. 1899- 1903. 1901- 1903. 1904-1906.
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Sum- Me
del-
Sum-
Me
del-
Sum-
Me
del-
Sum-
Me
del-
Sum-
Me
del-
Ecklesiastikdepartementet
ma.
tal.
ma.
tal.
ma.
tal.
ma.
tai.
ma.
tal.
från
Medicinalstyrelsen ....
4
—
—
—
—
—
—
—
4
0.5
—
—
4
0.8
—
—
—
—
Kammarkollegium ....
18
23
19
17
19
17
15
21
149 18.6
108 18.0
96 19.2
55 18.3
53 17.7
Statskontoret....................
1
—
1
5
3
2
—
1
13
1.6
12
2.0
10
2.0
9
3.0
3
1.0
Kammarrätten....................
12
19
23
20
16
20
28
35
173 21.6
142 23.7
90 18.0
59 19.6
83 27.6
Domänstyrelsen................
2
2
2
3
1
1
3
5
19
2.4
15
2.5
10
2.0
6
2.0
9
3.0
Konungens befalln.-hafvande
66
54
44
79
64
78
64
71
520 65.0
400 66.7
307 61.4
187 62.3
213 71.0
Ecklesiastikt konsistorium
46
44
61
80
72
71
76
65
515 64.4
425 70.8
303 60.6
213 71.0
212 70.7
K.B. o. eckles. kons. gemensamt
6
2
1
4
1
1
1
4
20
2.5
12
2.0
14
2.8
6
2.0
6
2.0
Universitetskanslern . . .
3
2
3
5
1
4
6
4
28
3.5
23
3.8
14
2.8
9
3.0
14
4.7
Akad. kons. eller motsvarande
5
2
3
2
4
2
—-
2
20
2.5
13
2.2
16
3.2
9
8.0
4
1.3
Ofverstyr. f. rikets allm. lärov.
—
—
—
__
—
—
3
21
24
3.0
24
4.0
—
—
—
—
24
8.0
Styr. f. lägre uudervisn.-vcrk
2
2
2
10
3
8
7
1
35
4.4
31
5.2
19
3.8
15
5.0
16
5.3
Vetenskaps- el.Vitterhetsakad.
—
—
—
—
2
—
—
—
2
0.3
2
0.3
2
0.4
2
0.7
—
—
Direktion för pensionskassa
6
7
9
7
7
7
6
4
53
6.6
40
6.7
36
7.2
23
7.7
17
5.7
Kuratorerna för Ilvitfeldlska
stiftelsen........................
3
1
—
—
—
—
—
4
0.5
—
—
4
0.8
—
—
—
—
Andra................................
—
—
—
1
1
2
8
2
14
1.7
14
2.3
2
0.4
2
0.7
12
4.0
Summa
174
158
168
233
194
213
217
236 1,598 199.1 1,261 2102
927 185.4
595 198.3
066 222.0
Bill. till Piksd. Prof. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 9 Höft.
14
106
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
VII. Jordbruksdepartementet.
1900-1906. 1901- 1906. 1900-1903. 1901--1903. 1904- 1906.
1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906.
Me-
Me- <?nm Me- Sum Me-
Me-
J ordbruksdepartementet
från
Medicinalstyrelsen....................
ma.
del
tal.
ma.
del
tal.
ma.
del
tal.
ma.
del
tal.
ma.
del
ta!
—
3
1
—
—
—
3
7
1.0
7
1.2
4
1.0
4
1.3
3
1.0
Kammarkollegium....................
42
56
55
47
51
56
65
372 53.2
330
55.0 200 50. o
158
52.7 172
57.4
Statskontoret............................
—
—
3
—
—
—
2
5
0.7
5
0.8
3
0.8
3
1.0
2
0.7
Kammarrätten............................
6
9
9
17
17
7
12
77 11.0
71
11.8
41
10.3
35
11.7
36
12.0
Landtmäteristyrelsen................
—
1
2
—
—
—
—
3
0.4
3
0.5
3
0.7
3
1.0
—
—
Domänstvrelsen........................
5
7
3
3
2
5
10
35
5.0
30
5.0
18
4.5
13
4.3
17
5.7
Landthruksstvrelsen....................
—
—
—
1
—
1
—
2
0.3
2
0.3
1
0.2
1
0.3
1
0.3
Konungens befalln.-hafvande . .
15
31
35
21
25
16
28
171 24.5
156
26.0 102 25.5
87
29.0
69
23.0
Landsting....................................
1
—
—
—
—
—
—
1
0.1
—
—
1
0.2
—
—
—
—
Styrelsen för landtbruks- och
mejeriinstitntet vid Alnarp . .
—
—
—
—
—
1
—
1
0.1
1
0.2
—
—
—
—
1
0.3
Styr. för veterinärinstitutet . .
—
—
—
—
—
—
1
1
0.1
1
0.2
—
—
—
—
1
0.3
Summa
69
107
10S
89
95
86
121
675 96.4
606 101.0 373 932 301 101.3 302 100 7
Anm.
Enär jordbruksdepartementet ej rar i verksamhet kela år 1900, hafva samma o. medeltal för åren 1901-1903 o. 1901-1906 upptagits.
VIII. Sammanfattningar.
1899--1906.
1901--1906.
1899--1903.
1901--1903.
1904--1906.
Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal. Summa. Medeltal.
Justitiedepartementet........................
220
27.5
158
26.3
134
26.8
72
24.0
86
28.6
Landtförsvarsdepartementet................
684
85.5
572
95.3
384
76.8
272
90.7
300
100.0
Sjöförsvarsdepartementet....................
182
22.7
130
21.7
135
27.0
83
27.7
47
15.7
Civildepartementet ............................
1,678
209.8
1,159
193.2
1,082
216.4
563
187.7
596
198.6
Finansdepartementet............................
3,099
387.4
2,438
406.3
1,705
341.0
1,044
348.0
1,394
464.7
Ecklesiastikdepartementet....................
1,593
199.1
1,261
210.2
927
185.4
595
198.3
666
222.0
Jordbruksdepartementet....................
675
84.4
606
101.0
373
74.6
304
101.3
302
100.7
Summa
8,131
1,016.4
6,324
1,054.0
4,740
948.0
2,933
977
7
3,391
1,130.3
Regeringsrätten.
Kungl. Maj:t i statsrådet.
Summa.
Medeltal.
%
af hela
antalet.
Summa.
Medeltal.
%
af hela
antalet.
1899—1906.
1899-1906.
Justitiedepartementet.............................................................
202
25.25
91.82
18
2.25
8.18
Landtförsvarsdepartementet................................................
670
83.75
97.95
14
1.75
2.06
Sjöförsvarsdepartementet........................................................
168
21.0
92.31
14
1.75
7.69
Civildepartementet.................................................................
1,227
153.4
73.12
451
56.4
26.88
Finansdepartementet............................................................
2,730
341.3
88.09
369
461
11.91
Ecklesiastikdepartementet....................................................
1,086
135.7
68.17
507
63.4
31.83
Jordbruksdepartementet.........................................................
566
70.6
83.45
109
13.6
16.55
Summa
6,649
831.0
81.75
1,482
185.2
18.25
Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 11.
107
Bilaga C.
Protokoll vid sammanträde med högsta domstolens ledamöter
måndagen den 25 november 1907.
1 skrifvelse den 21 september 1907 hade herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet Albert Petersson, med bifogande af ett inom departementet upprättadt förberedande utkast till grundlagsändringar m. m. i och för inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt, anmodat högsta domstolens äldste ledamot att inhämta och meddela depar tementschefen yttranden från högsta domstolens ledamöter, hvilka författ ningsändringar de, särskilt under förutsättning att en administrativ högsta domstol blefve inrättad, funne önskvärda beträffande högsta domstolens befattning med ansökningsärenden och lagförslag samt huruvida och i hvil ken omfattning åtgärder i öfrigt enligt deras mening lämpligen borde vid tagas för att det måtte blifva högsta domstolen möjligt att utan menlig tidsutdräkt behandla dit inkommande mål.
Med anledning häraf både' högsta domstolens ledamöter med undan
tag af justitierådet Wij kamfer, som af sjukdom var hindrad att infinna sig, nu sammanträdt och afgåfvo hvar för sig följande yttranden:
Justitierådet Sundberg: Med den provisoriska förstärkning af högsta domstolens arbetskrafter,
som skedde i enlighet med lagen den 20 juni 1905, afsågs att söka inom rimlig tid nedbringa den då befintliga, alltför betydande balansen af oaf- gjorda mål till sådan omfattning, som kunde öfverensstämma med den ritttssökande allmänhetens befogade anspråk på en snabb rättsskipning. Det var emellertid uppenbart, såsom ock vid frågans behandling inom högsta domstolen och i statsrådet uttryckligen betonades, att den provisoriska förstärkningen icke kunde medföra afsedt resultat under annan förutsätt ning, än att verksamma lagändringar skyndsamt vidtoges i syfte att lindra högsta domstolens arbetsbörda.
108
I sådant syfte föreslogos i nådig proposition till 1907 års riksdag
åtskilliga ändringar i 30 kapitlet rättegångsbalken, gående ut på dels vissa
inskränkningar i rätten att från hofrätt till konungen fullfölja talan i
vädjade mål och brottmål dels ock höjande af revisionsskillingen, genom
hvilka åtgärder beräknades vara att förvänta en betydande minskning af
antalet inkommande revisionssaker och brottmål. Denna proposition vann
emellertid icke riksdagens bifall. Och någon minskning i högsta dom
stolens arbetsbörda har ej heller på annat sätt skett, utan frågan om
hvilka åtgärder höra vidtagas för att sätta domstolen i stånd att inom
rimlig tid afgöra dit fullföljda mål och ärenden är fortfarande olöst.
Det har ock visat sig, såsom vid dessa förhållanden var att vänta,
att effekten af den provisoriska åtgärd, som vidtogs år 1905, knappast
sträckt sig ens så långt som till att förhindra ökning af balansen. Under år
1906 minskades densamma visserligen något litet, nämligen — med bort
seende af ansökningsärendena — från 1,809 mål (däraf 1,042 revisions
saker) till 1,753 mål (däraf 1,038 revisionssaker). Men, såvidt ännu kan
bedömas, kommer år 1907 att visa ett mycket ogynnsammare resultat.
Under de första tio manaderna af aret bär nämligen antalet inkomna revi
sionssaker uppgått till 40 mera än under motsvarande tid af år 1906; hvar
emot, hufvudsakligen på grund af den under år 1907 förekomna vidlyf
tigare och på andra göromål inkräktande laggranskningen, antalet afgjorda
mål under år 1907 understiger arbetsresultatet för år 1906, i det att,
medan under ai' 1906 till och med den 31 augusti meddelades 358 domar
och 544 utslag, motsvarande siffror den 31 augusti 1907 utgjort allenast
256 och 483.. Af de siffror, som sålunda föreligga, synes afgjordt kunna
antagas, att vid slutet af år 1907 balansen kommer att ej obetydligt öfver
stiga den vid årets början befintliga. Och då den arbetsbörda, som på-
hyilar högsta domstolen, för hvarje år växer såväl i fråga om antalet på
domstolens behandling ankommande mål och ärenden som med hänsyn till
dessas beskaffenhet och omfattning, förefinnes den största sannolikhet för
att, äfven med bibehållande efter 1908 års utgång af omförmälda provi
soriska förstärkning i arbetskrafterna, balansen af oafgjorda mål, hvilken
ledan nu är så stor, att den i fråga om revisionssakerna motsvarar unge
fär två års arbetsprodukt, för framtiden kommer att växa med årligen
stegradt belopp. Behofvet af lagändringar, som förmå att afhjälpa°de
rådande missförhållandena, har således blifvit synnerligen trängande.
Jag instämmer till fullo i hvad som inom högsta domstolen den 13
december 1904, vid då förekommen behandling af den föreliggande frågan,
framhållits därom, att botemedlet i främsta rummet bör sökas i arbets
bördans minskning, alldenstund å ena sidan det icke kan ifrågasättas högre
O
o
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
lön
arbetsintensitet hos dom stolsledamöterna, än som nu äger rum, samt å
andra sidan en stadigvarande ökning af ledamöternas antal och deras för
delning till tjänstgöring på flera än två afdelningar äro förenade med
olägenheter åt sådan art, att dessa åtgärder böra komma i betraktande
endast i andra hand, för såvidt och i den mån det visar sig icke vara
möjligt att på annat sätt uppnå målet.
Då det, med hänsyn till den utgång omförmälda proposition till 1907
års riksdag erhöll, icke torde vara skäl att nu ifrågasätta ett återupp
tagande af de i propositionen framlagda förslag, synes, såsom vid den
föreliggande frågans tidigare behandling inom högsta domstolen framhållits,
den utväg, som i första hand bör anlitas för arbetsbördans minskning,
vara att befria domstolen från befattning med ärenden, hvilka ligga utan
för densammas egentliga uppgift såsom lagskipande myndighet, nämligen
granskning af lagförslag samt afgifvande af yttranden i ansökningsärenden,
hvilkas afgörande tillkommer konungen i statsrådet.
Lag granskning eu har med det rastlösa lagstiftningsarbete, som pågår
i vårt land, svällt ut mer än något annat af högsta domstolens arbets
områden. Medan under femårsperioden 1871—1875 föredragningen af
lagförslag upptog i medeltal allenast 12 dagar årligen, steg medeltalet
under åren 1899—1903 till 45,6 dagar; och sedan dess har antalet dagar,
upptagna af lagföredragning, utgjort 50 år 1904, 64 år 1905 och 56 år
1906. Under de tio första månaderna af år 1907 har sådan föredragning
pågått i 79 dagar; och man torde med säkerhet kunna beräkna, att vid
årets slut antalet föredragningsdagar under året kommer att uppgå till
minst 90 dagar, motsvarande 18 sessionsveckor. För de närmaste åren är
en ytterligare ökning häraf antagligen att motse med hänsyn till de många
synnerligen omfattande lagförslag, som för närvarande äro under utarbe
tande inom lagberedningen samt af kommittéer och sakkunnige. Då här
till kommer, att föredragningen af remitterade lagförslag ej kan uppskjutas
och denna således erhåller företräde framför annan föredragning samt att
laggranskningen af de däri deltagande ledamöterna kräfver ett betydande
hemarbete, är det uppenbart, i huru hög grad högsta domstolens dömande
verksamhet lider af den nuvarande anordningen och att en förändring
härutinnan med det snaraste måste äfja rum.
Närmast till hands synes härvid ligga att, på sätt vid frågans be
handling inom högsta domstolen den 13 december 1904 föreslogs, alldeles
befria domstolen från laggranskningen. Då emellertid starka betänklig
heter yppats mot att helt och hållet slita det nu bestående bandet mellan
lagstiftningen och lagskipningen samt afstå från de fördelar, den af högsta
domstolen verkställda granskningen af lagförslag obestridligen medför, har
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
no
nu genom det med departementschefens skrifvelse öfverlämnade förslaget
tanken riktats på att, med bibehållande af lagförslags granskning genom
ledamöter af högsta domstolen, söka afskilja laggranskningen från dom
stolens öfriga göromål på sådant sätt, att fortgången af domstolens dömande
verksamhet göres fullständigt oberoende af laggranskningens större eller
mindre omfattning; och har i sådant syfte ifrågasatts att, i sammanhang
med inrättande af en regeringsrätt, öfverflytta laggranskningen till en
särskild institution, en s. k. lagrevision, i hvilken ett visst antal justitieråd
skulle inträda såsom ledamöter för viss tid för att sedermera återgå till
sin dömande verksamhet.
Den utväg, på hvilken nämnda förslag söker lösa den svåra frågan,
synes vara tillfredsställande. Med en sammansättning, såsom förslaget
innehåller, af 2 justitieråd och 1 regeringsråd samt för särskilda fall till
kallade sakkunnige torde krafvet på insikt och erfarenhet hos de lag-
granskande vara ganska väl tillgodosedt. En så beskaffad lagrevision
torde ock från vissa synpunkter komma att erbjuda fördelar framför
den nuvarande anordningen. Med hänsyn nämligen till det mindre
antalet i granskningen deltagande och då dessa kunde odeladt ägna sig åt
granskningsarbetet, skulle det säkerligen icke möta någon svårighet att
åstadkomma önskligt samarbete, något, som nu knappast kan äga rum i
det öfvervägande antal fall, där cirkulation befinnes nödvändig.
En tjänstgöringstid för justitieråden i lagrevisionen af, såsom före
slagits, två år torde vara lämpligen afpassad. Det ligger emellertid makt
uppå att tillse, såväl att de justitieråd, hvilka blifva ledamöter i lagrevi
sionen, verkligen dessförinnan inom högsta domstolen förvärfvat erforder
lig erfarenhet i lagskipningen som ock att tjänstgöringen i lagrevisionen
icke, genom upprepad indelning till sådan tjänstgöring för samma leda
möter, erhåller karaktär af en fast befattning, skild från justitierådsämbe-
tet. För vinnande af dessa ändamål torde böra föreskrifvas, att justitie
råd ej må tjänstgöra i lagrevisionen förr än han viss tid, t. ex. två år,
beklädt justitierådsämbete och att den, som tjänstgjort i lagrevisionen
under en tvåårsperiod, ej må ånyo utses därtill, förr än efter förloppet af
viss tid, t. ex. fyra år, från tjänstgöringstidens slut. Billig hänsyn till de
äldre justitieråden torde ock kräfva, att de fritagas från skyldighet att
vara underkastade tjänstgöring i lagrevisionen, hvilken tjänstgöring kan
tänkas blifva mycket betungande. Sådan befrielse synes höra bestämmas
med hänsyn dels till viss uppnådd lefnadsålder, t. ex.o60 år, dels ock till
viss tjänstgöringstid såsom justitieråd, t. ex. 15 år. Åt högsta domstolen
torde öfverlämnas att, med iakttagande af angifna grunder, indela sina
ledamöter till tjänstgöring i lagrevisionen.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 11.
in
Under förutsättning att en lagrevision varder inrättad i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med hvad nu sagts, torde den ledighet, som högsta domsto lens medlemmar nu åtnjuta, kunna inskränkas med högst två veckor om året.
En rätt betydande arbetstid åtgår inom högsta domstolen för afgif
vande af yttranden öfver ansökningar om nåd i brottmål äfvensom öfver andra ansökningar, hvilkas slutliga pröfning sker af konungen i statsrådet. Antalet sådana ärenden utgjorde under åren 1899—1903 i årligt medeltal 618 och uppgick år 1904 till 637, år 1905 till 630 och år 1906 till 667. Deras behandling inom högsta domstolen har beräknats upptaga en tid af ungefär 5 sessionsveckor årligen. Då de flesta af dessa ärenden äro af sådan beskaffenhet, att fördelen af att i dem erhålla högsta domstolens yttrande icke uppväger värdet af den arbetstid, de kräfva, torde högsta domstolens befattning med dem böra upphöra, dock med undantag för lif- dömdes nådeansökningar. Skulle eljest i något mera svårlöst fall högsta domstolens yttrande anses erforderligt, finnes ju alltid möjlighet att genom särskild remiss inhämta sådant.
Blifva således ansökningar af förevarande art i regeln ej föremål för
behandling inom högsta domstolen, torde bestämmelsen om två justitieråds närvaro i justitiekonselj vid ansökningarnas slutliga pröfning fortfarande böra bibehållas. Däremot synes samma bestämmelse böra undergå sådan ändring, att vid behandling af lagärenden justitierådens närvaro ej må på kallas. Kommer en lagrevision till stånd, kan möjligen befinnas lämpligt, att vid justitierådens indelning till tjänstgöring skyldigheten att närvara i justitiekonselj i främsta rummet ålägges de justitieråd, hvilka äro leda möter i lagrevisionen.
Jag anser mig vidare böra förorda sådan författningsändring, att
högsta domstolen befrias från behandling af ärenden, som innefatta besvär öfver utslag, meddelade i skiftesmdl. Dessa ärenden, hvilka hafva beräk nats upptaga högsta domstolens tid omkring 6 sessionsveckor årligen, sy nas vara af den natur, att de kunna öfverfiyttas till den tilltänkta rege ringsrätten.
Synnerligen önskvärdt är att söka i någon mån hejda tillströmningen
till högsta domstolen af besvärsmål, särskilt de kriminella besvärsmålen, af hvilka många kunna röra sig om helt obetydliga intressen, men ändock vara ganska vidlyftiga och taga i anspråk en' högst oskälig del af högsta domstolens arbetstid.
En lämplig utgallring af dessa mål synes kunna vinnas genom att
belägga fullföljden af dem till högsta domstolen med en afgift, mot svarande rcvisionsskillingen i vanliga tvistemål. Visserligen bör icke ifrågasättas att på sådant Scätt försvåra för en tilltalad, som blifvit till
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
112
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
ansvar dömd, att få frågan om sin straffskuld dragen under högsta dom
stolens pröfning. Men med iakttagande häraf torde i öfrigt icke kunna
anföras tillräckliga skäl för den åtskillnad i förevarande afseende, som
förefinnes mellan revisionssaker och andra mål.
Att vissa mellan parter tvistiga rättsfrågor skola fullföljas genom
besvär och icke i den för tvistemål i allmänhet stadgade ordning, har
säkerligen icke sin grund däri, att man velat bespara klagandepart kost
nader af nu ifrågavarande art. Rimlig anledning saknas till denna lättnad
vid fullföljden af civila besvärsmål. Och att i brottmål uppkommen fråga
om skadestånd eller annan fråga af civil natur skall få, i olikhet med de
rena tvistemålen, afgiftsfritt dragas under högsta domstolens pröfning torde
numera så mycket hellre sakna fog, som det beror helt och hållet på
underrättens pröfning, huruvida ett vid underrätten behandladt mål skall
fullföljas i högre rätt såsom tvistemål eller såsom brottmål. Hvad åter
angår målsägares fullföljd af ansvarstalan, synes en följdriktig tillämpning
af den tanke, som ligger till grund för den år 1905 införda inskränk
ningen i allmän åklagares rätt att fullfölja talan, leda därhän, att måls
ägare helt och hållet afskäres från behörighet att i ansvarsfråga fullfölja
talan mot hofrätts utslag. Och någon obillighet kan fördenskull ej ligga
i att i stället fordra en viss afgift af målsägaren vid sådan fullföljd.
Jag anser alltså sådana författningsändringar böra vidtagas, att full
följden af besvärsmål, civila och kriminella, belägges med en afgift till
lika belopp med den stadgade revisionsskillingen och under villkor i öfrigt,
svarande mot de för revisionsskilling gällande bestämmelser, dock med
befrielse härifrån för tilltalad, som är till ansvar dömd och i själfva an
svarsfrågan fullföljer talan.
Högst sannolikt är, att härigenom skulle åstadkommas en ej obe
tydlig minskning i antalet fullföljda besvärsmål. Att med någon grad af
tillförlitlighet uppskatta den vinst i arbetstid, som sålunda skulle tillföras
högsta domstolen, är dock gifvetvis ej möjligt.
Huruvida de åtgärder, hvilkas vidtagande jag nu ifrågasatt för åstad
kommande af minskning i högsta domstolens arbetsbörda, äro tillräckliga
för att i framtiden, då den nu förefintliga balansen af oafgjorda mål blif
va nedbragt till lämplig storlek, medgifva, att arbetet inom högsta dom
stolen bedrifves på allenast två afdelningar, låter sig ej med säkerhet afgöra.
Uppenbart synes mig emellertid vara, att afarbetande af balansen icke på
sådant sätt kan äga rum, utan att för detta ändamål arbete på tre afdel
ningar under större eller mindre del af året är oundgängligen nödvändigt.
Hvilket antal ledamöter, som för arbetets utförande erfordras, beror
på såväl huru lång tid af året arbete å tre afdelningar beräknas böra äga
113
ruin som ock i hvad mån det anses gå för sig, att arbetet bedrifves å af
delning, bestående af allenast fem ledamöter.
Då de af mig ifrågasatta åtgärder till lindrande af högsta domstolens
arbetsbörda — frånsedt hvad som yttrats angående lagförslag och skiftes
mål — hufvudsakligen gå ut på att afskära tillströmningen till högsta
domstolen af ringare mål och i betraktande jämväl däraf, att de till högsta
domstolen fullföljda målen visat sig år för år tilltaga i omfång, torde
högre arbetsprodukt icke kunna medhinnas än i medeltal 15 mål i hvarje
sessionsvecka. Med beräkning häraf och med hänsyn till det ständigt växande
antalet af inkommande mål synes vara nödvändigt, om balansens afarbe
tande skall kunna tänkas vara verkställd inom något så när rimlig tid, att
arbete å tre af delningar äger rum under så lång tid af hvarje år, som
erfordras för att uppnå en årlig arbetstid af minst 100 sessionsveckor.
Såsom förut vid behandling af den föreliggande frågan framhållits,
tala starka skäl för att icke gifva alltför vidsträckt tillämpning åt grund
lagens bud därom, att i högsta domstolen ringare mål få pröfvas och af*
göras af fem ledamöter, och således för att arbete å 5-mans-afdelning icke
må förekomma annat än försåvidt tillgång på ringare mål finnes till före
dragning inför domstolen. Då, som nyss antydts, vid bifall till de af
mig föreslagna åtgärder tillgången på ringare mål kan väntas blifva min
skad, torde för uppehållande af ifrågavarande grundlagsbud vara nödvän
digt, att behandling af mål å 5-mans-afdelning beräknas förekomma alle
nast i den omfattning, som för närvarande äger rum, eller i hvarje fall
endast obetydligt därutöfver. Erinras må härvid, att lagföredragningen
nu sker så godt som uteslutande å 5-mans-afdelning.
Med fasthållande af denna synpunkt beträffande arbete å 5-mans-
afdelning och med beräkning af en arbetstid af minst 100 sessionsveckor
årligen kan det åsyftade ändamålet, balansens afarbetande, uppenbarligen
icke vinnas med ett antal af 18 justitieråd, förutom de justitieråd, som
skola tjänstgöra som ledamöter i lagrevisionen. Icke ens ett antal af
20 ledamöter synes kunna göra till fylles, enär med detta antal den er
forderliga arbetstiden kan, äfven under förutsättning att på grund af leda
möternas befrielse från laggranskningen deras ledighet inskränkes med 2
veckor årligen, uppnås endast på det sätt, att arbete å 5-mans-afdelning
äger rum under 20 sessionsveckor. Det synes fördenskull icke kunna
undvikas, att antalet dömande ledamöter bibehålies vid det nuvarande an
talet justitieråd eller 21. Med detta antal kan, under nyss angifna förut
sättning af inskränkning i ledigheten, tjänstgöringen så ordnas, att dom
stolen erhåller 103 sessionsveckor under året utan att arbetet behöfver
bedrifvas å 5-mans-afdelning under längre tid än 14 veckor. På grund
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
15
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition U:o 11.
114
häraf anser jag det nuvarande antalet justitieråd böra ökas med så många
ledamöter, som erfordras för uppehållande af tjänstgöringen i lagrevisionen
eller enligt det framlagda förslaget 2 justitieråd.
Genom bifall härtill skulle för en tid framåt, hvars längd ej nu kan
bedömas, högsta domstolen komma att under en del af året arbeta på tre af-
delningar. Bland de olägenheter, som härmed äro förenade, framträder skar
past svårigheten att uppehålla enhet i lagskipningen. För det fall, att
denna enhet sättes i fara, har i stadgan angående måls handläggning i
vissa fall af högsta domstolens afdelningar samfälldt den ‘20 juni 1905
anvisats den utväg att hänskjuta mål till afgörande i plenum. Gifvet är
emellertid, att domstolens sammanträdande till plenum medför en betyd
lig förbrukning af arbetstid, särskildt på grund af de bestämmelser i stadgan,
hvilka icke tillåta hänskjutande till plenum annorledes än medelst öfver-
lämnande till samfälldt bedömande af ett mål i hela dess vidd, äfven om
plenum påkallas allenast för pröfning af viss fråga, som uppkommit i ett
för öfrigt synnerligen vidlyftigt mål och som är af beskaffenhet att kunna
utgöra föremål för särskild omröstning. För att nu, utan allt för stort
inkräktande på de särskilda afdelningarnas arbetstid, stadgan skall kunna
vinna tillämpning i den mån, som önskligt är, synes mig en ändring i
densamma böra vidtagas på så sätt, att afdelning, som med anledning af
något inför afdelningen föredraget mål vill påkalla plenum, må äga att
till afgörande i plenum hänskjuta antingen målet i hela dess vidd eller
ock, därest afdelningen pröfvar så kunna ske, allenast viss i målet upp
kommen fråga, för hvars afgörande plenum är erforderligt. Det torde
höra anmärkas, att en ändring i denna riktning jämväl ur andra synpunk
ter är högeligen önskvärd.
Slutligen må erinras, att då de af mig ifrågasatta åtgärderna er
fordra ändring i gällande grundlag och således ej kunna komma till stånd
tidigare än under år 1909, ändring nu torde böra vidtagas i lagen angå
ende högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar den 20 juni 1905 i
syfte att den därigenom införda provisoriska anordningen må bibehållas
äfven någon tid efter 1908 års utgång.
Justitierådet Borgström:
Jag är ense med justitierådet Sundberg utom därutinnan att jag
anser anledning icke föreligga att nu upptaga det enligt min uppfattning
synnerligen svårlösta spörsmålet, huruvida fullföljandet af underdånig talan
i besvärsmål bör beläggas med afgift, motsvarande den stadgade* revisions-
skillingen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
115
Justitierådet Trygg er:
I fråga om sättet att nedbringa den befintliga balansen i högsta
domstolen och för framtiden förhindra uppkomsten af sådan vidhåller jag
den mening, som jag vid granskningen förra året af förslag till lag om
ändring i vissa delar af 30 kap. rättegångsbalken uttalade, nämligen att
det åsyftade målet bäst vinnes genom att begränsa domstolens pröfning
hufvudsakligen till rättsfrågan eller åtminstone inskränka rätten att föra
ny bevisning i högsta instansen. Jag inser visserligen, att åtskilliga för
ändringar i processen vid de lägre instanserna utgöra förutsättningar för
en dylik reform, men dessa nya stadganden kunna hållas inom så mått
liga gränser, att deras utarbetande icke behöfver afsevärdt fördröja refor
mens ikraftträdande. Utom fördelen af en snabbare rättskipning skulle
en dylik begränsning af domstolens pröfningsrätt i dit fullföljda mål jäm
väl i det afseendet vara gagnande för rättskipningen inom vårt land, att
högsta domstolens domslut efter all sannolikhet därefter blefve mera väg
ledande för de lägre instanserna i deras lagtolkning. Den moraliska kraf
ten hos dessa domslut blefve ock större, då domstolens pröfning sålunda
komme att hufvudsakligen gälla ett område, där domstolens ledamöter
måste anses äga större kompetens än de domare, som dömt i de lägre
instanserna.
Genom en anordning, sådan som den nu ifrågasatta, blefve man
ock befriad från nödvändigheten att göra annan ändring i fråga om dom
stolens befattning med lagstiftningen än den, som kan föranledas af in
rättandet af en regeringsrätt. Att åter, på sätt blifvit föreslaget, för att
vinna mera tid för högsta domstolens dömande verksamhet upprätta en
s. k. lagrevision, bestående af, bland andra, två för en tid af 2 år till
deltagande däri utsedde justitieråd, synes mig vara en åtgärd, så främ
mande för den tanke, som ligger till grund för grundlagens bud om högsta
domstolens deltagande i lagstiftningen, att den måste anses i realiteten
innebära ett afskaffande af högsta domstolens laggranskning. Men dess
värre skulle en dylik lagrevision, så vidt jag förstår, medföra något ännu
betänkligare, nämligen antingen en förvandling af justitieministersämbetet
till en kollegial myndighet och i samband därmed ett förflyktigande af
det med ämbetet förenade ansvar för principtrogna och målmedvetna
lagstiftningsinitiativ eller ock ett neddragande af den ställning, som bör
tillkomma rikets högsta domare. Det förra blefve fallet, därest de i lag
revisionen deltagande justitieråden, kanske i följd af sin särskildt fram
stående förmåga, finge ett dominerande inflytande på lagstiftningen; det
senare åter skulle inträffa, om dessa justitieråd icke mäktade fatta sin
116
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
uppgift högre än att de nedsjönke till ett slags formsättare af justitie
ministerns lagstiftningstankar.
Af nu anförda skäl skulle jag föredraga, att laggranskningen helt
och hållet borttoges från högsta domstolen, framför det att en lagrevision
af ifrågasatt art inrättades.
Öfvergår jag därefter till nådemål och öfriga ansökningsärenden,
instämmer jag i fråga om dem med justitierådet Sundberg, dock med den
modifikation beträffande de förstnämnda, att nådeansökan, som sker i sam
band med fullföljd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ord
ning behandlas. En dylik anordning är visserligen formelt sedt angriplig,
men i realiteten erbjuder den afse värda fördelar.
Hvad angår skiftesmål är jag ense med justitierådet Sundberg.
Likaledes synes det mig lämpligt, att nedsättande af en revisionsskillningen
motsvarande afgift föreskrifves jämväl i besvärsmål; dock må i kriminella
besvärsmål den tilltalades rätt till fullföljd icke göras däraf beroende.
Däremot torde i alla mål, med undantag af sådana, där hofrätt är första
instans, talan enbart i fråga om rättegångskostnad ej böra få hos Kungl.
Maj:t fullföljas.
Beträffande till sist det af justitierådet Sundberg gjorda uppslaget
i fråga om förändrade bestämmelser angående måls hänskjutande till ple
num, finner jag detta väl värdt beaktande.
Justitierådet Petrén :
I allt väsentligt är jag ense med justitierådet Sundberg. Emeller
tid anser jag mig böra än ytterligare betona, att allenast under förut
sättning att alla de af justitierådet Sundberg till minskande af högsta
domstolens arbetsbörda föreslagna åtgärder eller ock andra åtgärder af
motsvarande verkan varda vidtagna, grundad förhoppning finnes, att den
nu befintliga stora balansen skall med den föreslagna organisationen kunna
inom rimlig tid blifva afarbetad. Med hänsyn till den stegring af antalet
inkommande mål, som otvifvelaktigt är att förutse, synes det mig för öf-
rigt vara föga sannolikt, att de föreslagna åtgärderna skola visa sig till
räckliga, för att efter balansens afarbetande högsta domstolen må kunna,
såsom önskvärdt vore, med indelning till tjänstgöring på allenast två af-
delningar medhinna den domstolen påhvilande arbetsbörda. För att vinna
detta ändamål torde nog framdeles ytterligare åtgärder för arbetsbördans
minskning behöfva vidtagas, och lärer det därvid icke kunna undgås att
ånyo upptaga frågorna om stadgande af en summa revisibilis och om
revisionsskillingens höjande.
117
Justitierådet hänvisade vidare till följande af honom gjorda beräk
ningar :
För bedömande af frågan, huruvida de föreslagna åtgärderna äro
tillräckliga för att åstadkomma den nuvarande balansens afarbetande inom
rimlig tid, måste man taga hänsyn till — utom balansens storlek — dels
den arbetsprodukt, som kan medhinnas under hvarje sessionsvecka, och
dels det antal mål, som kan väntas skola årligen inkomma.
Hvad arbetsprodukten beträffar, så utgjorde denna — därest man
verkställer beräkningen så, att antalet afgjorda mål fördelas på de sessions-
dagar, då lagföredragning icke ägt rum — under de sista fem åren
(1902—1906) i medeltal 15,2 mål i veckan. Då emellertid en del af de dagar,
under hvilka enligt den officiella statistiken lagföredragning pågått, ej helt
och hållet upptagits häraf utan delvis användts för föredragning af mål,
är den sålunda beräknade arbetsprodukten något för hög. I själfva verket,
torde ej hafva medhunnits öfver 15 mål i veckan. Såvidt ännu kan be
dömas lärer ej heller under innevarande år bättre resultat komma att upp
nås. Vid sådant förhållande och då, såsom erfarenheten gifver vid handen,
målen i genomsnitt blifva allt mera vidlyftiga och invecklade, kan man
enlio-t min mening ej beräkna att arbetsprodukten skall för framtiden
komma att i nämnvärd grad öfverstiga 15 mål i veckan, äfven under för
utsättning att högsta domstolen befrias från ansökningsärenden. Skulle
åtgärder blifva vidtagna, som hindra tilloppet till högsta domstolen af
enklare mål, är det än tydligare att högre arbetsprodukt ej kan påräknas.
1 fråga om antalet inkommande mål visar statistiken, att detta sedan
lång tid tillbaka varit stadt i stegring. Så utgjorde — fattigvårdsmålen
frånräknade för den tid sådana fingo fullföljas till högsta domstolen de
inkommande målen
1880—1884
1885—1889
1890—1894
1895—1899
1900—1904
1905 1906
i ärligt medeltal i ärligt medeltal i ärligt medeltal i årligt medeltal i årligt medeltal
1129
1,178
1,201
*
1,200
1,228
1,341 1,338.
Hvad revisionssakerna enbart angår, sfi inkommo
under 1880-talet
under 1890-talet
1900—1904
1905
1906
i ärligt medeltal
i ärligt medeltal
i årligt medeltal
448
493
526
597
590
Under innevarande år hafva till oktober månads utgång inkommit
40 revisionssaker mera än under motsvarande tid sistlidet år, hiaremot
antalet inkommande mål af andra slag synes hålla sig vid ungefär samma
siffra som i fjol. Hela antalet för år 1907 synes således böra beräknas
till omkring 1,380.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
118
Med de angifna siffrorna för ögonen kan man ej gärna antaga, att
ökningen nu skall upphöra, utan måste man vid alla beräkningar utgå
från att en ej obetydlig stegring af antalet inkommande mål jämväl för
framtiden är att förvänta.
Vid 1906 års slut utgjorde balansen 1,753 mål. Under år 1906
minskades balansen af revisionssaker med 4. Till den 1 november 1907
hafva gifvits 80 domar mindre än under samma tid 1906 och inkommit
40 revisionssaker mera. Således kan antagas att balansen af revisions
saker under 1907 kommer att ökas med 116 (80+40—4).
Balansen af besvärs- och skiftesmål minskades under år 1906 med
52. Under tiden till den 1 september 1907 meddelades 61 utslag mindre
än under samma tid 1906. Antagligen komma, med hänsyn till den
myckna lagföredragningen, färre utslag än i fjol att gifvas jämväl under
årets sista 4 månader och minskningen i arbetsprodukt i fråga om ut
slagen således under hela året blifva mera än 61. Om man emellertid
beräknar minskningen till endast 61 och antager antalet inkommande be
svärs- och skiftesmål till detsamma som under år 1906, skulle under år
1907 balansen af besvärs- och skiftesmål ökas med 9 (61—52).
Hela balansen skulle således under år 1907 ökas med minst 125
mål och följaktligen vid 1907 års slut komma att utgöra minst 1,878 mål
(1,753+125).
För hvardera af åren 1908 och 1909 kan antalet inkommande mål
icke beräknas lägre än till det för 1907 antagna eller 1,380. Därest lag
föredragningen, som under 1907 kommer att upptaga minst 18 veckor,
under 1908 och 1909 beräknas upptaga endast 15 veckor om året, skulle
arbetsprodukten under ett hvart af dessa båda år blifva 86X15= 1,290
mål samt balansen under hvardera året ökas med 90 mål och således vid
1909 års utgång utgöra 2,058 mål (1,878+90+90). Skulle de föreslagna
grundlagsändringarna komma att träda i kraft vid slutet af 1909 års riks
dag och högsta domstolen således under sommaren och hösten 1909 blifva
befriad från lagföredragning och ansökningsärenden, bör resultatet under
år 1909 emellertid ställa sig gynnsammare, så att balansen vid 1909 års
slut i sådan händelse torde kunna beräknas till omkring 2,000 mål.
Därest balansen af skiftesmål (omkring 150 mål) vid 1909 års slut
kan öfverflyttas från högsta domstolen, minskas balansen till omkring
1,850 mål.
För tiden efter 1910 års början, då de föreslagna åtgärderna skulle
vara genomförda, synes följande beräkning kunna göras. På 103 sessions-
veckor medhinnas efter 15 mål i veckan 1,545 mål. Då högsta domstolen
befrias från ansökningsärenden, Indika beräknats upptaga en tid af 5
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
119
Teckor, skulle härtill komma ytterligare 75 mål och arbetsresultatet så
ledes blifva 1,620 mål om året. Såsom förut antydts, torde det emellertid
icke vara sannolikt, att en så hög arbetsprodukt (omkring 153A mål i
veckan) i längden kan uppnås. Antalet inkommande mål torde efter från*
räknande af skiftesmålen (81 år 1906) kunna beräknas till något öfver
1,300. Något ytterligare afdrag på grund af den föreslagna afgiften för
fullföljd af besvärsmål anser jag ej böra göras, då den minskning, som
häraf uppkommer, sannolikt fullt uppväges däraf, att den ofvan angifna
arbetsprodukten 1,620 mål torde vara för högt beräknad. Den årliga
afarbetningen af balansen skulle således komma att utgöra omkring
300 mål.
På fyra år, d. v. s. till slutet af år 1913, skulle balansen alltså vara
nedbringad från 2,000 resp. 1,850 till 800 resp. 650 mål. Antagligen är
dock denna beräkning för sangvinisk och balansens nedbringande till lämp
lig storlek kommer nog, särskild! med hänsyn till den sannolika ökningen
af antalet inkommande mål, att taga ett eller annat år längre tid. Att
redan nu söka bestämma någon tidpunkt, då antalet dömande justitieråd
skulle börja att nedbringas under 21, synes därför icke tillrådligt.
Om inga andra åtgärder vidtagas än inrättande af den föreslagna
lagrevisionen och bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21,
skulle till en början kunna beräknas en årlig balansminskning af allra
högst 150 mål? Den årliga arbetsprodukten bör nämligen då, enligt hvad
ofvan angifvits, kunna uppskattas till 1,545 mål, under det att antalet in
kommande mål, scin i år synes komma att uppgå till 1,380, för år 1910
ej torde kunna beräknas till mindre än 1,400. Balansens nedbringande
till lämplig storlek skulle således kunna ske på omkring 10 år allenast
under den otroliga förutsättning att under hela denna tid antalet inkom
mande mål icke ökades i någon afsevärd grad.
Antager man åter att de inkommande målen ökas med 15 om året,
blifver resultatet att vid 1920 års slut balansen skulle vara nedbringad
från 2,000 till 1,175 mål och att då åter en ökning skulle börja.
Sätter man den årliga ökningen af inkommande mål till allenast 10,
skulle balansen vid 1924 års slut vara nedbringad till 800 för att då åter
börja stiga.
Det synes därför med största sannolikhet kunna förutsägas att, med
bestämmande af de dömande justitierådens antal till 21, den föreslagna
åtgärden att förlägga laggranskningen till en lagrevision icke enbart för
sig kommer att blifva till) äcklig för uj pnfiende af det åsyftade ändamålet,
balansens afarbetande inom rimlig tid.
120
Justitierådet friherre Marks von Wurtemberg:
Jag instämmer med justitieråden Sundberg och Petrén men vill till
hvad af dem blifvit anfördt för min del lägga följande.
Hvad angår laggranskningen anser jag det böra framhållas, att den
nuvarande anordningen icke lämnar högsta domstolens, af lagskipnings-
göromålen strängt upptagna ledamöter möjlighet att åt nämnda gransk
ning ägna så mycket arbete som enligt min uppfattning vore önskvärdt.
Då °härtill kommer, att, såsom justitierådet Sundberg erinrat, samarbete
mellan högsta domstolens ledamöter icke i erforderlig omfattning kan äga
rum i det stora antal lagärenden, där cirkulation af handlingarna finnes
nödvändig, hyser jag intet tvifvel om, att, från lagstiftningssynpunkt sedt,
den olägenhet, som skulle kunna anses ligga i den ifrågasatta minsknin
gen af antalet i granskningen deltagande justitieråd, mer än uppväges
däraf, att dessa kunna så godt som uteslutande och under verkligt sam
arbete ägna sig åt granskningen.
Beträffande behandlingen af nådeärenden finner jag mig desto hellre
böra biträda justitierådet Sundbergs förslag, som detta, äfven bortsedt från
den minskning i högsta domstolens arbetsbörda, som skulle följa af dess
genomförande, synes mig innebära fördelar. Enligt min uppfattning höra
i dessa ärenden lagskipningssynpunkter visserligen i väsentlig grad men icke
uteslutande göra sig gällande, och med hänsyn härtill anser jag det
önskvärdt, att behandlingens tyngdpunkt förlägges till justitiekonseljen
och icke, såsom nu lätt kan blifva fallet, till högsta domstolen. Att,
såsom man framkastat, växlande politiska åskådningar skulle, om högsta
domstolens yttranden börtfölle, kunna göra sig gällande vid nådefrågornas
afgörande, synes mig uteslutet redan med hänsyn till det inflytande på
afgörandet, som skulle tillkomma de i konseljen deltagande justitieråden;
ett inflytande som enligt sakens natur städse måste blifva af största
betydelse. Skulle emellertid, i motsats till hvad jag håller före, någon
ytterligare garanti i nämnda afseeende finnas påkallad, synes en sådan stå
att vinna genom tryckfrihetsförordningens ändrande därhän, att statsråds
protokollen i nådeärenden blefve tillgängliga för allmänheten. Sant är
att ett bortfallande af högsta domstolens yttranden i nådeärenden skulle
i viss mån medföra ökadt arbete för regeringen och särskilt för chefen
för justitiedepartementet; men häri kan jag från den af mig intagna ut
gångspunkt icke se någon afgörande betänklighet mot justitierådet Sundbergs
förslag. Hos oss likasom i andra länder, om hvilkas statsförfattning jag
har mig något bekant, torde behandlingen af nådeärenden böra räknas
bland en justitieministers hufvuduppgifter, och den omständigheten, att
hans och hans kollegers tid skulle, om den ifrågasatta ändringen genom-
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
121
fördes, kunna komma att i något högre grad an för närvarande upptagas
af dessa ärenden, lärer ej kunna åberopas såsom skäl mot den föreslagna
anordningen, om denna i öfrigt finnes rationell. Det har blifvit antydt,
att äfven efter upphäfvande af nuvarande grundlagsbud om högsta dom
stolens yttranden i nådefrågor dylikt yttrande måhända skulle komma att
inhämtas i ett så stort antal fall, att den beräknade lindringen i dom
stolens arbetsbörda i väsentlig grad uteblefve. Något dylikt synes mig
dock ej vara att befara, om innebörden af den ifrågasatta grundlagsför
ändringen uppfattas så, som af mig blifvit framhållet. Remiss till högsta
domstolen torde då, liksom den för närvarande högst undantagsvis före
kommer i fall, där domstolens yttrande ej är i grundlag föreskrifvet,
endast i sällsynta fall komma i fråga, helst om man, såsom jag för min
del förordar, undviker hvarje uttryckligt omnämnande i grundlagen af
dylikt yttrandes afgifvande i andra fall, än där fråga är om döds
straff.
I den skrifvelse, som innefattar Riksdagens svar å Kungl. Maj:ts
innevarande år framlagda förslag om ändring i vissa delar åt 30 kap.
rättegångsbalken, har Riksdagen, med förkastande af nämnda förslag, gifvit
anvisning på vissa andra utvägar, som enligt Riksdagens mening kunde
ifrågakomma för afhjälpande af det nuvarande missförhållandet mellan
högsta domstolens arbetsmaterial och domstolens arbetskrafter; och har
Riksdagen i sådant afseende ansett det böra tagas under öfvervägande,
bland annat, huruvida man icke, i stället för att, såsom Kungl. Maj:ts
förslag innebar, göra rätten till fullföjd i högsta domstolen beroende af
ett visst penningevärde, skulle kunna från fullföljd utesluta vissa klasser
af mål. Ett steg i denna riktning, hvilket enligt min mening lämpligen
skulle kunna tagas, vore att, på sätt ett antal åt högsta domstolens leda
möter hemställde, då år 1904 frågan om åtgärder för balansens minsk
ning förevar i domstolen, i allmänhet låta bero vid hofrättens utslag i
mål angående förseelser, som falla utom området för grundlag, allmän
strafflag, strafflagen för krigsmakten och strafflagen för präster. I öfrigt
kan enligt min tanke någon lämplig och effektiv begränsning af rätten
till ändringssökande i högsta domstolen icke vinnas på nämnda, af Riks
dagen antydda väg. En inom justitiedepartementet utarbetad öfversikt
af utländsk lagstiftning i ämnet, hvilken tillhandahållits högsta domsto
lens ledamöter, torde utvisa, att i hvarje fall de begränsningar af denna
art, som annorstädes genomförts eller föreslagits, icke lämpligen kunna
tjäna till förebild för svensk lagstiftning.
Till sist anser jag mig böra hemställa till öfvervägande, huruvida
icke, till förebyggande däraf, att åklagaretalan mot hofrätts utslag full-
Bih. till Riksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
16
122
följes i andra fall, än där något verkligt samhällsintresse sådant krafvel',
och högsta domstolens arbetstid sålunda utan tillräckligt skäl upptages
med åklagaremål, stadgandet i 30 kap. 7 § rättegångsbalken bör undergå
någon jämkning, så att däraf fullt otvetydigt framgår, att dylik talan bör
ifrågakomma endast då det finnes synnerligen angeläget.
Justitierådet Silverstolpe:
Det enda verkliga effektiva medlet att åstadkomma jämvikt mellan
högsta domstolens arbetsprodukt och dit inkommande arbetsmaterial ut-
göres, enligt min tanke, af en lagstiftning, som väsentligt inskränker full
följden af mål till högsta domstolen. Jag skulle därför helst velat nu
tillstyrka införande af en summa revisibilis, höjande af revisionsskillingens
belopp, . inskränkning af allmän åklagares och målsägandes rätt att föra
klagan i brottmål, förbud att fullfölja talan allenast beträffande rättegångs
kostnad o. s. v. Om en dylik lagstiftning, i hufvudsaklig öfverensstäm
melse med det af Kungl. Maj:t i prosition till innevarande års Riksdag
framlagda förslag, komme till stånd, skulle, såsom jag vid nämnda för
slags granskning i högsta domstolen närmare framhåliit, de åtgärder, som
i öfrigt kunde erfordras till förekommande af balans, icke behöfva blifva
synnerligen omfattande. Då emellertid Riksdagen förkastat detta förslag,
lärer väl tanken på en sådan lagstiftning för närvarande få anses uteslu
ten, och måste i så fall frågans lösning sökas i en annan riktning.
1 första rummet synes härvid böra tagas i öfvervägande möjligheten
att befria högsta domstolen från befattningen med vissa slag af ärenden.
De ärenden, som i sådant afseende nu torde kunna komma i fråga, äro
lagförslag, skiftesmål och ansökningsärenden.
Hvad lagförslagen beträffar anser jag högsta domstolens granskning
af desamma, såvidt de afse allmän civil- eller kriminallag, vara af största
betydelse för vinnande af visshet om deras praktiska tillämplighet. Jag
kan därför icke förorda, att högsta domstolen befrias från arbetet med
nämnda granskning, med mindre densamma öfverflyttas å en särskild in
stitution af sådan sammansättning, att den i nyss angifna hänseende er
bjuder samma trygghet som högsta domstolen. Den uti det öfverläm-
nade utkastet till grundlagsändringar föreslagna lagrevisionen fyller, enligt
min mening, härutinnan icke måttet. I granskningen af allmän civil-
och kriminallag skulle, om denna institution upprättades, kunna komma
att deltaga endast två personer med större erfarenhet i tillämpningen af
sådan lag, under det laggranskningen i högsta domstolen verkställes af
minst fem personer med dylik erfarenhet. Dessutom är det fara värdt,
att den i utkastet föreslagna rätten för Kungl. Maj:t att förordna ända
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
123
till tre extra ordinarie ledamöter i lagrevisionen skulle leda därhän, att denna institution, däri de två justitieråden ofta kunde befinna sig i mi noritet, komme att i själfva verket nedsjunka till ställningen af en byrå under justitiedepartementet. I alla händelser torde det vara uppenbart, att ett uttalande af en så beskaffad institution icke skulle kunna erhålla samma auktoritet som ett utlåtande af högsta domstolen. En så genom gripande och till sina följder oberäknelig åtgärd som att låta högsta domstolens befattning med granskningen af förslag till allmän civil- och kriminallag upphöra synes mig så mycket mindre böra vidtagas, som därigenom icke längre kan vinnas det tillförene eftersträfvade önskemålet att få högsta domstolens arbete begränsadt till allenast två afdelningar. Antalet inkommande mål är nämligen numera så stort, att äfven om högsta domstolen befrias från all laggranskning och från behandlingen af samtliga skiftesmål och sådana ansökningsärenden, hvilkas slutliga pröf ning sker af Konungen i statsrådet, två afdelningar icke medhinna att afgöra återstående under året inkomna mål. På grund af det nu an förda finner jag mig böra afstyrka inrättandet af den föreslagna lag- revisionen och hemställa, att högsta domstolens laggranskningsskyldighet bibehålies i fråga om förslag till allmän civil- och kriminallag.
Däremot torde, om den ifrågasatta Regeringsrätten kommer till stånd
och erhåller lämplig sammansättning, å densamma kunna öfverflyttas skyl digheten att granska en del lagförslag, som fälla utom den allmänna civil- och kriminalrättens områden. Härigenom skulle kunna vinnas den för delen, att högsta domstolens laggranskningsarbete, som under innevarande år företett en betänklig ökning, kunde begränsas till ungefärligen den tid, detsamma under de föregående åren kraft, utgörande i medeltal för åren 1902—1906 56 dagar.
Hvad därefter angår skiftesmålen kunna desamma närmast hänföras
till administrativa ärenden, helst om däri uppkommande frågor af tviste måls natur blifva med större regelbundenhet, än nu är fallet, hänvisade till särskildt utförande vid laga domstol. Vid sådant förhållande synas betänkligheter icke böra möta att låta klagan i skiftesmål från ägodel- ningsrätt fullfölljas till administrativ myndighet, exempelvis landtmäteri- styrelsen, möjligen förstärkt med eu eller flere i skiftesfrågor erfarna domare. Skulle någon ytterligare instans i dylika mål anses erforderlig, därvid dock i alla händelser ägostyckningsmål samt frågor om fastställelse å skiften och ägoutbyten borde vara uteslutna, torde denna instans böra utgöras af den föreslagna regeringsrätten.
Vidkommande slutligen ansökning särenden a synas såväl nådeansök-
ningar, hvilka göras utan samband med klagan i själfva målet eller det
124
sammas underställning, som ansökningar om upplösning af äktenskap
eller äktenskapsförbindelse samt om tillstånd att ingå äktenskap kunna
i allmänhet utan högsta domstolens hörande afgöras af Kungl. Maj:t i
statsrådet under förutsättning, att stadgandet om två justitieråds närvaro
i konseljen vid dylika ärendens föredragning bibehålies och dessa justitie
råd beredes tillfälle att deltaga i den förberedande behandling inom stats
rådet, som dessa ärenden lära komma att underkastas. Äfven ansök
ningar om rätt att försälja, utbyta eller inteckna egendom af fideikommiss
natur torde utan olägenhet kunna behandlas i enahanda ordning och deras
afgörande sålunda förläggas från högsta domstolen till Kungl. Maj:t i stats
rådet. I alla dessa fall bör det likväl vara Kungl. Maj:t obetaget att, om
ärendets beskaffenhet därtill särskilt föranleder, inhämta högsta domstolens
yttrande.
Af hvad ofvan blifvit anfördt rörande de inkommande målens antal
är redan klart, att äfven om högsta domstolens befrias från granskningen
af en del lagförslag, som icke hänföra sig till allmän civil- eller kriminal
lag, samt från befattningar med skiftesmålen och med nyss angifna an-
sökningsärenden, de återstående målens afgörande icke kan medhinnas af
högsta domstolen, utan att densamma indelas till arbete på tre afdelnin-
gar. Då en fördelning af högsta domstolens arbete på tre afdelningar så
lunda koinme att blifva permanent, måste därvid, enligt min tanke, såsom
ett oeftergifligt villkor uppställas, att å hvarje afdelning skola tjänstgöra
sju ledamöter, allenast med det undantag, att vid behandling af lagären
den ledamöternas antal kan, såsom nu, nedsättas till fem. Af de mål,
hvilka efter frånskiljande af skiftesmålen och förenämnda ansökningsären-
den skulle återstå till handläggning, utgöres nämligen allra största delen
af sådana, som från hofrätterna dragas under högsta domstolens pröfning,
och det kan svårligen anses öfverensstämmande med reglerna för eu god
instansordning att i någon större utsträckning låta målen i en högre in
stans afgöras af samma antal domare som i den lägre. Vid de förhand
lingar, som föregingo framläggandet af förslaget till nu gällande lag om
högsta domstolens tjänstgöring på afdelningar, betonades inom högsta dom
stolen uttryckligen den provisoriska karaktären af nuvarande anordning,
enligt hvilken en af högsta domstolens tre afdelningar är sammansatt af
endast fem ledamöter, och framhölls därvid af såväl mig som andra, att
om arbetet på tre afdelningar skulle fortgå någon längre tid, hvarje af
delning borde bestå af sju ledamöter.
för uppehållande åt tjänstgöringen på tre afdelningar med sju leda
möter å hvarje erfordras, att högsta domstolens ledamotsantal ökas till
tjugufyra. Det kan visserligen ej förnekas, att olägenheter äro förknip-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
125
pade med en sådan ökning, såväl i afseende å upprätthållandet af nödi<* enhet i lagskipningen som i fråga om möjligheten att till justitierådsbe^ fattningarna erhålla fullt kompetenta personer. För min del anser ia» dock dessa olägenheter mer än väl uppvägas af den större trygghet be° trallande målens grundliga pröfning, som måste ligga däri, att alla tre åt delningarna äro sammansätta, af sju ledamöter, och jag tvekar därför icke att förorda vidtagandet af sådana författningsändringar, att en dylik anordning kan blifva genomförd. Om högsta domstolen samtidigt befrias från befattningen med de ärenden, som här ofvan föreslagits, och leda- motsantalet vid granskning af lagförslag inskränkes till fem, kan för be handling af öfnga mål och ärenden beräknas en arbetstid å 7-mansafdel- ningar af omkring 100 sessionsveckor, hvilken torde vara tillräcklig att icke blott förhindra uppkomsten af vidare balans utan äfven efter hand bortarbeta den nu befintliga.
- Skulle framdeles eu lagstiftning, hvarigenom fullföljden af mål till högsta domstolen väsentligt inskränkes, komma till stånd, möter naturligt vis intet hinder att efter balansens bortarbetande, som då bör kunna ske fortare, successivt i män af ledamöters afgång nedbringa ledamotsantalet, så att detsamma kommer att stå i lämpligt förhållande till den minskade arbetsbördan.
Justitierådet Quensel:
en lagrevision i hufvudsak så anordnad, som i
chefens för justitiedepartementet utkast angifves, har jag intet att invända, under den förutsättning likväl, att icke därigenom minskning sker i det nuvarande antalet af 21 dömande ledamöter i högsta dom
I betraktande af balansens nuvarande tillstånd och vanskligheten af
alla på. förhand, gjorda beräkningar angående densammas nedbringande måste jag nämligen bestämt förorda, att de tre justitierådsämbeten, som provisoriskt inrättats för balansens afarbetande, måtte för sådant ändamål bibehållas, till dess erfarenheten visat, att balansen verkligen nedbringats till skälig storlek. ö
I. händelse .högsta domstolen såsom sådan befrias från laggranskningen,
anser jag justitierådens ledighet kunna något — med högst två veckor — förkortas.
Beträffande öfriga åtgärder till lättande af högsta domstolens arbets
börda åberopar jag min i högsta domstolen den 13 december 1904 uttalade mening.
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
126
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.
J ustitierådet Gr ef berg:
Vid öfvervägande af frågan, om hvilka åtgärder böra vidtagas för
att högsta domstolen må kunna utan menlig tidsutdräkt behandla dit in
komna mål och ärenden, har man att tillse, att lagskipningen skall kunna
hålla jämna steg med beräknade antalet inkommande mål och ärenden
samt därutöfver verka så, att den nuvarande betydliga balansen minskas.
Med hänsyn till de åsikter, som rörande denna fråga uttalats och gjort
sig gällande vid bestämmandet af justitierådens nuvarande antal och vid
behandlingen af Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års riksdag
angående ändringar i vissa delar af 30 kapitlet rättegångsbalken, synes mig
hvarken någon vidare ökning af de i lagskipningen deltagande justitie
rådens antal eller någon begränsning i rätten att fullfölja talan i vissa
mål och ärenden böra för närvarande ifrågasättas. Att från denna rätt
utesluta vissa klasser af mål synes mig vara en åtgärd, som innebär stora
svårigheter, såvidt klassindelning skall följdriktigt genomföras och
sålunda all godtycklighet vid uppdragande af gränserna undvikas. Då det
icke gärna kan ifrågasättas annat, än att de från rätten till fullföljd
uteslutna klasserna skulle allenast vara mål af föga vikt och betydenhet,
kommer en dylik anordning i hvarje fall att ringa verka till en snabbare
rättskipning. En väsentlig höjning af revisionsskillingen skulle däremot
visserligen kraftigt bidraga till ernående af det afsedda målet, men då
ringa eller ingen utsikt finnes att vinna bifall härtill, ehuru en sådan
åtgärd, såvidt icke denna afgift i och för sig saknar förnuftig grund, vore
fullt befogad till följd däraf, att penningvärdet betydligt fallit, lämnas
äfven denna utväg å sido.
Då det sålunda torde vara nödvändigt att välja andra medel än de
nyssnämnda för att befordra en snabbare lagskipning inom högsta in
stansen, lär annan utväg i första hand ej kunna vinnas, än att högsta
domstolen befrias från all laggranskning, öfverflyttas denna i stället på
en särskild lagrevision, torde det emellertid vara nödigt att i lagrevisionen
insätta två eller flera justitieråd, som något eller några år deltagit i arbetet
inom högsta domstolen, och vid sådant förhållande skulle en dylik an
ordning föga eller alls icke bidraga till en snabbare lagskipning, med
mindre än att justitierådens antal ökades med det antal, som komme att
tjänstgöra i lagrevisionen. Det närvarande antalet justitieråd torde så
lunda böra för lagskipningen tills vidare, på sätt här redan angifves,
bibehållas och justitieråds tjänstgöring i lagrevisionen bestämmas växelvis
i viss ordning.
Högsta domstolens åliggande enligt särskilda författningar att af
gifva utlåtande i ansökningsärenden synes, utom beträffande nådeansök-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
127
ningar, kunna upphöra. Hvad åter angår sistnämnda ansökningar torde med hänsyn därtill, att den nuvarande anordningen bör väsentligt bidraga till kontinuitet och jämnhet i utöfning af benådningsrätten, någon ändring härutinnan ej böra ifrågakomma. Arbetet inom högsta domstolen har sä ordnats, att två justitieråds närvaro i statsrådet, då justitieärenden där föredragits, icke föranledt någon tidsutdräkt med arbetets fortgång. Någon ökad arbetskraft genom att justitieråden befrias från detta åliggande i fråga
om nådeansökningar är således icke att förvänta.
De betänkligheter, som möta emot anordningen med 5-mans-afdel-
ning, torde minskas, ifall å sådan afdelning i synnerhet behandlas ringare mål och ärenden, samt afdelningen tillägges befogenhet att, då med af seende å yppade skiljaktiga meningar eller målets vikt och beskaffenhet så pröfvas nödigt, för afgörande tillkalla två justitieråd, som enligt indel ningen äro fria från tjänstgöring, men skyldiga att på kallelse inträda såsom suppleanter. Det är klart, att, såvidt man vill undvika att justitie- rådens arbetsbörda härigenom i afsevärd mån ökas, en dylik åtgärd endast i undantagsfall bör äga rum. Detta syfte torde väsentligen befordras där igenom, att å 5-mans-afdelningen företrädesvis behandlas, utom ansöknings- ärenden och krigsrättsmål, mål och ärenden, som i allmänhet äro af ringa vikt eller af föga invecklad beskaffenhet. Exempelvis synes hit kunna räknas:
tvister om någon skall förklaras omyndig eller myndig eller om
förordnande eller entledigande af förmyndare;
mål af hvad beskaffenhet som helst, då fråga endast är om ersätt
ning för rättegångskostnader;
mål om uppfostringsbidrag; mål rörande brott och förseelser, vare sig emot allmän lag eller
särskild författning, med undantag af dels underställningsmål och dels mål, däri någon hålles häktad eller är dömd till urbota straff eller åklagare eller målsägande fullföljer talan emot öfverrätts utslag, hvarigenom den tilltalade befriats från honom ådömd urbota bestraffning, eller däri någon är tilltalad för brott, som är i lagen belagdt med dödsstraff, eller för brott emot tryckfrihetsförordningen eller däri annan öfverrätt ån krigsdomstol dömt såsom första instans.
Skola skiftesmålen fortfarande handläggas i högsta domstolen, hvar
till torde finnas grundade skäl, lär väl ej hinder i allmänhet möta att i afgörandet af dessa mål deltaga endast 5 justitieråd.
Då antalet mål af större omfång och mera invecklad beskaffenhet
under senare tider tillväxt och utan tvifvel kommer att fortfarande till växa synes vanskligt antaga, att genom särskild! vidtagna åtgärder af-
verkningen af mål per vecka skulle kunna blifva större än nu är för
hållandet.
Aren 1901—1905 (1906 tillämpades den nya arbetsordningen) af-
gjordes inom högsta domstolen:
128
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
revisionssaker.................... 2,323, medeltal per år 465
skiftesmål......................... 397,
»
»
» 79
civila besvär.................... 618,
>
»
»124
kriminella besvär .... 2,217,
»
»
» 443
Summa 5,555,
»
»
» 1,111
Af sessionstiden, 82 veckor per år, upptogos under samma 5-års-
period i medeltal 10 veckor för lagföredragning. Då medeltalet afgjorda
mål fördelas på återstående 72 veckor, uppgår antalet mål per vecka till
omkring 15,5. Det brutna talet minskas dock något, ifall man tager
hänsyn till, att nuvarande arbetsindelning tillämpades redan någon tid
hösten 1905.
Under år 1906 upptog lagföredragningen omkring 11 veckor och
antalet afgjorda mål, som utgjorde 1,394, fördelade på återstående sessions
tiden 90 veckor, uppgick per vecka likaledes till 15,5.
Balanserade revisionssaker, skiftesmål och besvärsmål uppgingo vid
1906 års slut till................................................................................. 1,753
hvaraf 1,038 utgjorde revisionssaker.
1906 inkomna mål uppgingo till.............................................1,338
Under 5-årsperioden 1902—1906 har antalet af inkomna mål
i medeltal ökats med......................................................... 21
hvilken siffra nära nog motsvarar ökningen af revisionssaker.
Summa 1,359.
Förutsättes enahanda ökning i medeltal under åren 1907—1909,
så inkomma under dessa tre år mål till ett antal af 3X1,359 4,077.
Summa 5,830
Afverkningen under samma tre år med beräkning af 90 sessions-
veckor per år och 15,5 mål per vecka uppgår till................ 4,185.
Således balans vid 1909 års utgång 1,645.
Tager man hänsyn till, att antalet inkommande mål fortfarande efter
1909 års utgång antagligen kommer att stegras, kan med den sessionstid
129
för lagskipningen, som för närvarande äger rum, någon minskning af balansen ej antagas, utan tvärtom kommer denna efter några års förlopp att ökas.
Utgår man åter ifrån att, såsom förordas, nuvarande arbetsindelning
under någon tid eller till och med 1909 års utgång bibehålies, men att från och med 1910 högsta domstolen befrias från laggranskningen och behandlingen af ansökningsärenden af här ofvan angifna slag, torde kunna beräknas att härigenom vinnes för afgörande af mål 14 veckor, hvaraf 3 veckor anses tillkomma genom att högsta domstolens utlåtanden ej vidare erfordras i nämnda ärenden.
Å ofvan angifna balans vid 1909 års utgång................ 1,645 mål
skulle härigenom den årliga afarbetningen utgöra 14X15,5=217 och för tre år, räknade från och med 1910.................... 651.
Enär emellertid efter beräkning af nuvarande ses-
sionstid för lagskipningen, 90 veckor, antalet afgjorda mål antages, på sätt ofvan anmärkts, för åren 1907—1909 uppgå till 4,185 samt antalet inkomna mål för åren 1910 —1912 måste, under antagande att i medeltal sker en ökning af 21 mål, för dessa 3 år beräknas till 63 mål utöfver det antal, som ansetts inkomma för åren 1907— 1909, eller till 4,077-j-63=4,140, så afarbetas vidare å balansen..................................................................................... 45 696 »
o --------------------------------
Återstående balans vid 1912 års utgång 949 mål.
Befrielse från laggranskningen och afgifvandet af utlåtanden öfver
vissa ansökningsärenden är således icke tillfyllestgörande för att vid ut gången af år 1912 åter nedbringa de dömande justitierådens antal till 18. Det torde därför anses nödigt att inskränka tiden, då justitieråden åtnjuta ferier eller ledighet för hemarbete med skyldighet att på kallelse inställa sig till tjänstgöring såsom suppleanter. Vid öfvervägande af frågan härom bör emellertid tagas i betraktande, att arbetsintensiteten ökas genom att mål komma att upptaga den tid, som förut användts för afgifvande af utlåtanden i ansökningsärenden, och genom ofvan angifna anordning med 5-mans-afdelningen. Befrielsen från laggranskningen föranleder äfven att längre tid måste användas för att taga kännedom om nya lagar och för fattningar. Det är således endast under förutsättning, att annan utväg ej finnes att tillgå, som inskränkning i ledigheten kan tillstyrkas. Tjänst göringsskyldigheten torde dock i hvarje fall ej ökas med mera än två veckor, motsvarande, enär ej gärna kan ifrågasättas att utsträcka arbetet å 5-mans-afdelning, sex sessionsveckor å 7-mans-afdelning.
Bill. till Riksd. Prot. 11)00. 1 Sami. 1 Afd. 5 Håft.
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
17
130
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Ifall så ordnas, kan ytterligare afgöras årligen 6 X 15,5 = 93 mål.
Den antagna balansen vid 1912 års utgång........................ 949 mål
komine då att minskas med............................................................. 279 »
ö
Återstående balans 670 mål
h vilket antal är betydligt mindre än hälften af de vid 1906 års slut balan
serade målen samt vida understiger antalet af de för hvart och ett af åren
från och med 1888 balanserade målen.
Skall högsta domstolen med ett antal af 18 dömande ledamöter
kunna förebygga tillökning af en sålunda beräknad balans, förutsättes, att
antalet inkommande mål åtminstone icke tillväxer. Då ett motsatt för
hållande är sannolikt, torde förr eller senare framtvingas åtgärder, hvari
genom en alltför stark tillströmning af mål hämmas. Om, såsom blifvit
ställdt i utsikt, vissa mål och ärenden, hvilka nu fullföljas i högsta dom
stolen,, öfverflyttas till en administrativ högsta instans, samt denna åtgärd
vidtages i en mera afsevärd mån, synes kunna antagas, att högsta dom
stolen med nyssnämnda antal ledamöter skall förmå att en längre tid
framåt hålla balanserade mål och ärenden inom måttliga gränser.
Slutligen anmärkes, att under innevarande år lag föredragningen
redan upptagit vida längre tid än här ofvan för år beräknats. Fortfar
detta förhållande under de närmaste åren, följer naturligtvis däraf, att den
beräknade balansen, hvilken grundats, bland annat, därå, att under åren
1907—1909 till lagföredragning skulle erfordras sammanlagdt 33 sessions-
veckor, icke oväsentligt ökas.
Justitierådet Cassel:
I fråga om behofvet af lagstiftningsåtgärder till minskning af högsta
domstolens arbetsbörda åberopar jag hvad justitierådet Sundberg anfört.
I likhet med honom anser jag det vara oafvisligen nödvändigt, att
högsta domstolen snarast möjligt befrias från den domstolen enligt nu
gällande bestämmelser åliggande befattning med granskning af lagförslag;
och anser jag mig därför kunna instämma i förslaget att detta bestyr
måtte öfverflyttas till en särskild institution, den s. k. lagrevisionen,
organiserad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad han förordat.
I öfrigt får jag förklara:
att jag i fråga om ansökning särendena åberopar hvad justitierådet
Silverstolpe anfört,
att jag i fråga om skiftesmålen är ense med justitierådet Sundberg,
samt att jag hvad angår den väckta frågan att belägga fullföljden af
besvärsmål med en afgift, motsvarande revisionsskillingen, instämmer med
131
justitierådet Trygger; och är jag med honom ense jämväl beträffande full följden af mål, däri fråga är endast om rättegångskostnad.
I fråga om nödvändigheten att öka antalet justitieråd åberopar jag
hvad justitierådet Sundberg anfört.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Justitierådet Westring: Jag instämmer i det väsentligaste med justitierådet Sundberg, allenast
med följande modifikationer.
Beträffande ansökningsärendena anser jag lika med justitierådet
Silverstolpe, att högsta domstolens utlåtande bör afgifvas öfver nåde- ansökningar, som förekomma i sammanhang med besvär, att äfven fidei kommissärenden böra öfverflyttas till afgörande i statsrådet på enahanda sätt som öfriga ansökningsärenden, samt att såsom förutsättning för genom förande af den ifrågasatta nya anordningen i afseende å ansökningsärendena bör gälla, att de justitieråd, som skola närvara vid dessa ärendens af görande i statsrådet, få deltaga i den förberedande behandling, som lärer komma att inom statsrådet anordnas. För att förekomma, att härigenom högsta domstolens arbetsordning alltför mycket rubbas, synes det böra uppdragas i främsta rummet åt ledamöterna i lagrevisionen att i stats rådet öfvervara behandlingen af ansökningsärendena.
I fråga om förslaget att med afgift belägga fullföljden af talan i
besvärsmål förenar jag mig med justitierådet Borgström.
Justitierådet Ramstedt: Jag biträder i hufvudsak hvad justitierådet Sundberg anfört utom
beträffande ansökningsärenden, i afseende hvarå jag delar justitierådet Silverstolpes mening, samt förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål och frågan om ändring i förfarandet vid måls hand läggning af högsta domstolens afdelningar samfälldt. I sistnämnda båda frågor anser jag mig för närvarande ej kunna göra något bestämdt ut talande.
i
Justitierådet Bohman: Beträffande frågan om högsta domstolens befattning med ansök
ningsärenden delar jag den af justitierådet Silverstolpe uttalade åsikt. I öfrigt är jag i allt väsentligt ense med justitierådet Sundberg, dock att jag instämmer i hvad justitierådet Trygger erinrat i frågan att belägga fullföljden af besvärsmål med en revissionsskillingen motsvarande afgift.
132
Justitierådet Billing:
Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg. I en punkt år jag
dock af annan mening än han, nämligen såvidt rörer frågan, huruvida —
under förutsättning att högsta domstolen i regel befrias från befattning
med ansökningsärenden — bestämmelsen om tvenne justitieråds närvaro
vid dylika ärendens afgöranden i statsrådet bör bibehållas. Det kan för
väntas att i juridiskt tvifvelaktiga fall Kungl. Maj:t inhämtar högsta
domstolens yttrande och i sådan händelse synes justitieråds närvaro i kon
seljen vara öfverflödig. I andra fall åter förutsattes, om annars hela an
ordningen skall hafva någon reel betydelse, att de två justitieråd, som
skola närvara vid ärendes afgörande, dessförinnan deltaga i den förbere
dande handläggningen af detsamma inom statsrådsberedningen, och det inses
lätt huru tidsödande och för lagskipningsarbetet inom högsta domstolen
eller arbetet i lagrevisionen störande ett dylikt arrangement måste blifva.
För min del anser jag mig därföre böra hemställa att i detta hänseende nu
gällande bestämmelse upphäfves.
I likhet med justitierådet Silverstolpe anser jag det vara synnerligen
önskvärd!, att högsta domstolen befrias från befattningen med de ofta nog
förekommande ansökningsärendena rörande fideikommissegendom. Hand
läggningen af dessa ärenden, hvilka ej sällan äro af ringa materiell betv-
denhet, synes med nu gällande procedur utgöra ett slöseri med tid och
krafter, som kunde bättre användas.
Justitierådet Thollander:
Utan att frångå den uppfattning jag tillförene uttalat i fråga om
högsta domstolens befattning med laggranskningen, anser jag mig dock
icke under nuvarande förhållanden kunna afstyrka den föreslagna anord
ningen med en lagrevision.
Då därigenom en del af det arbete, som nu ofta måste förläggas
till den för hvila från arbete afsedda ledighetstid, blefve högsta domsto
lens ledamöter besparad, kunde denna ledighetstid i någon mån, t. ex.
med 2 veckor, förkortas.
Beträffande nådansökningarna anser jag, att den garanti mot deras be
handling från ensidig politisk synpunkt, som ligger i nuvarande anordning,
icke bör eftergifvas och att dessa ärenden således böra behandlas i nu
stadgad ordning.
Ansökningar om äktenskapsskillnad och om dispens synas mig där
emot i regel kunna behandlas utan högsta domstolens medverkan.
Att rubba den stadgade ordningen för afgifvande af lagförklaringar,
däri inbegripna fideikommissärenden, synes mig icke böra ifrågakomma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
133
Skiftesmålens öfverflyttning från högsta domstolen till den blifvande
regeringsrätten anser jag vara en lämplig åtgärd till minskning af högsta
domstolens arbete.
För öfrigt instämmer jag i justitierådet Petréns yttrande därom, att
man icke torde kunna undgå att framdeles ånyo upptaga frågorna om in
förande af en summa revisibilis och revisionsskillingens höjande.
Justitierådet Claeson:
Den genom regeringsformen bestämda anordning, att högsta
domstolen skall afgifva utlåtande öfver vissa lagförslag, har varit till
oskattbart gagn för Sveriges land och folk. Många omogna eller
mindre väl genomtänkta lagförslag hafva genom de yttranden, högsta
domstolen öfver dem afgifvit, blifvit ställda i sin rätta belysning.
I en mängd fall, då förslagen hämtats från utländsk rätt, har hög
sta domstolen uppvisat hurusom förslagen icke harmonierade med svensk
rättsåskådning och våra säregna förhållanden. Det är ock naturligt, att
högsta domstolen, som står i den intimaste beröring med rättsskipningen
i riket och är i tillfälle att bättre än någon annan myndighet öfverskåda,
huru lagtillämpningen ter sig i olika fall, skall vara särskildt lämpad för
att öfverse och granska lagförslagen innan de slutligen pröfvas. Kändt är
att under den långa tid, snart ett sekel, högsta domstolen afgifvit ut
låtanden öfver lagförslagen, högsta domstolens yttranden tillvunnit sig eu
stor auktoritet och tillit, så att, sedan lagförslagen blifvit efter högsta
domstolens anvisningar omarbetade, de vanligen antagits af Konung och
Riksdag. Denna mödosamt förvärfvade auktoritet i ett viktigt samhälls
intresse synes nu vara meningen att bortkasta. Enligt min åsikt är det
ingalunda någon god regeringsgrundsats att nedrifva befintlig auktoritet.
Staten kräfver för sitt bestånd, att all auktoritet stödjes och befästes.
Hvarje nedrifvande däraf bidrager att lossa samhällsfogarna.
Det är nu föreslaget, att det högsta domstolen förut ombetrodda
arbetet med granskning af lagförslag i stället skall öfverlämnas åt en lag
revision, sammansatt af två justitieråd och ett regeringsråd samt vidare
högst tre lagfarna män, hvilka senare skola vara extra ordinarie ledamö-
ter af lagrevisionen. Detta förslag synes mig ganska egendomligt. Med
hänsyn därtill att högsta domstolen är öfverhopad med mål vill man be
fria högsta domstolen från arbetet med laggranskningen för att högsta
domstolen uteslutande må kunna ägna sig åt rättsskipningen. Men på
samma gång vill man beröfva högsta domstolen två justitieråd, hvilka
ständigt skola vara upptagna på annat håll. Häri ligger enligt min me
ning en motsägelse. Den sålunda föreslagna, hybrida formen för en lag-
Kungl. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
134
revision kan ingalunda af mig tillstyrkas. Genom att från högsta dom
stolen låna två justitieråd vill man gifva sken åt, att högsta domstolen
medverkar vid lagstiftningsarbetet, oaktadt något utlåtande aldrig kommer
att utgå i högsta domstolens namn. Men tillika har man sörjt för aftt
justitierådens mening kan i lagrevisionen paralyseras därigenom, att extra
ordinarie ledamöter förordnas. Den närmaste framtiden kommer sanno
likt att förete en period af jäsning och svallning i samhället i ännu högre
grad än den, i hvilken vi nu äro midt uppe, och det nervösa, forcerade
arbete, hvarmed allting nu skall bedrifvas, kommer att återverka på rege
ringen. Täta växlingar inom densamma får man förmodligen bevittna,
och dylika växlingar komma helt säkert att mycket inverka på samman
sättningen af de extra ordinarie ledamöterna i lagrevisionen.
Enligt min uppfattning bör högsta domstolen fortfarande taga del
i lagstiftningsarbetet. Men då detta är stadt i en rask utveckling, synes
högsta domstolens medverkan blott böra kräfvas i de viktigare delarna af
lagstiftningen, nämligen beträffande de lagar, hvilka afses i 87 § regerings
formen. Däremot torde det öfverlämnas åt den blifvande regeringsrätten
att yttra sig öfver förslag till lagar och författningar rörande rikets all
männa hushållning, om hvilka 89 § regeringsformen handlar.
Därest högsta domstolen vidare skall vara med om lagstiftnings-
arbete, torde en ytterligare ökning af justitierådens antal erfordras. Detta
synes kunna ske genom att bilda en ytterligare afdelning, hvilken har att
i främsta rummet afgifva yttranden öfver lagförslag och, om sådana ej
föreligga till behandling, afdöma vanliga rättegångsmål.
Emot en sådan ökning har invändts, att det skulle blifva svårare
att då uppehålla enheten i rättsskipningen i högsta instans. Denna an
märkning tillerkänner jag för min del föga betydelse, ty svårigheterna i
detta hänseende ökas knappt nämnvärdt genom en mindre utvidgning af
högsta domstolen. Redan nu tjänstgöra stundom på en gång tre lagski
pande afdelningar, och den af mig ifrågasatta fjärde afdelningen blir nog
i hög grad upptagen med lagstiftningsfrågor.
Jämväl har mot sådan ökning erinrats, att det skulle blifva svårt
att med lämpliga personer återbesätta lediga justitierådsämbeten. Under
de femton år jag dels i högsta domstolen, dels i statsrådet deltagit i öf-
verläggningar om befordringar till dessa ämbeten, och under hvilken tid
tjugu personer blifvit utnämnda till justitieråd, hafva vid nästan alla till
fällen flera personer ifrågasatts såsom kompetenta. Då för åtskilliga år
tillbaka under loppet af tre månader icke mindre än fyra justitieråds
ämbeten blefvo lediga, däraf två i följd af dödsfall, ett genom afskeds
tagande efter uppnådd pensionsålder och ett därigenom, att innehafvaren
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
135
af detsamma inkallades i statsrådet, mötte ej svårigheter att erhålla lämp
liga efterträdare. Det synes mig alltför pessimistiskt att förmoda att icke
inom nedre justitierevisionen, rikets hofrätter, högskolornas juridiska fa
kulteter, häradsrätterna och rådstufvurätterna fullt kvalificerade personer
finnas att tillgå, när något justitierådsämbete skall återbesättas.
Beträffande nådeansökningar synes mig Konungens benådningsrätt
stå i så nära sammanhang med rättsskipningen, att jag ej kan tillstyrka,
att högsta domstolen beröfvas sin grundlagsenliga rätt att yttra sig öfver
desamma. Det föreslagna surrogatet, att två justitieråd skulle jämte che
fen för justitiedepartementet och ett konsultativt statsråd behandla dessa
ansökningar vågar jag ej tillråda.
Däremot har jag ej något att erinra vid att högsta domstolen be
frias från att yttra sig öfver frågor rörande skillnad i äktenskap med flera
ansökningsärenden, hvilka nu afgöras af Konungen i statsrådet, sedan hög
sta domstolen afgifvit sitt utlåtande.
Högsta domstolens befattning med fideikommissärenden torde kunna
öfverflyttas till regeringsrätten.
Det synes mig tvifvelaktigt om behandlingen af skiftesmålen i sista
instans bör förläggas från högsta domstolen till regeringsrätten eller an
nan myndighet. Visserligen skulle genom en sådan författning mycken
tid i högsta domstolen besparas för afdömande af egentliga rättstvister.
Men skiftesmålen kräfva för sitt behöriga afgörande en viss förening af
juridisk skicklighet och praktisk blick, som blott är att förvänta hos do
mare med större erfarenhet.
Synnerligen önskvärdt vore, om restriktiva åtgärder kunde vidtagas
för att förebygga att en mängd obetydliga mål fullföljas till högsta dom
stolen. Då emellertid förslag i denna riktning, som förevarit vid 1907
års riksdag, icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, och det är anledning för
moda, att andra förslag i samma ämne, om de under närmaste tiden fram
ställas, röna samma öde, synes mig att för närvarande ej något kan här
utinnan åtgöras.
Justitierådet Lindbäck:
Beträffande frågan om laggranskningsarbetets ordnande synes man
— med fasthållande såsom utgångspunkt att för afarbetande af balansen
antalet i lagskipningen deltagande justitieråd fortfarande under sannolikt
ganska lång tidrymd måste vara minst 21 — i främsta rummet böra taga
under öfvervägande, om icke i högsta domstolen genom ökning af leda
möternas antal till 26 kunde bildas en särskild afdelning af fem justitie
råd, hvilka växelvis med högsta domstolens öfriga ledamöter under viss
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
136
tidsperiod exempelvis två år i sänder sysselsatte sig med granskningen af
lagförslag och endast å de antagligen kortare tider, då tillgång på sådant
arbete ej funnes, deltoge i behandlingen af mål och ärenden inom högsta
domstolen. Genom en sådan anordning vunnes, bland annat, att laggransk
ningen fortginge vid sidan af högsta domstolens öfriga verksamhet utan
att denna däraf lede hinder eller intrång; att högsta domstolens utlåtan
den i lagärenden erhölle ökadt värde, när de komme att framgå såsom
resultatet af samarbete mellan ledamöter, hvilka linge väsentligen ägna
sin tid och sina krafter åt en enda uppgift, laggranskningen; att denna
kunde bedrifvas med betydligt större skyndsamhet än som är möjligt
under nuvarande förhållanden, då arbetet med cirkulerande lagförslag ofta
fördröjes till följd af lagskipningsgöromålen; samt att åt högsta domstolen
komme att i hufvudsakligen samma utsträckning som hittills bevaras det
tillfälle till förvärfvande af djupare insikt i lagarna och grunderna för
desamma, hvilket till stort gagn för högsta domstolens dömande verk
samhet dess deltagande i lagstiftningsarbetet medför. Att åter, såsom
nu föreslagits, för ändamålet inrätta en lagrevision, bestående af två
justitieråd, en ledamot i den ifrågaställda regeringsrätten och vid behof
några tillfälligt adjungerade ledamöter kan, efter min uppfattning, icke
anses innebära en tillfredsställande lösning af spörsmålet. Högsta dom
stolens laggranskande verksamhet har, såsom jag tror vara allmänt erkändt,
visat sig äga stor betydelse för lagstiftningen och i framstående grad
främjat dess utveckling i rätt riktning. Grunden härtill torde förnämligast
vara, att den vidsträckta öfverblick öfver hela lagväsendet och detsamma
vidlådande brister, som justitieråden genom sin tjänstgöring äro i tillfälle
att förvärfva, göra dem särskilt skickade att under samarbete med hvar
andra fullgöra ifrågavarande lika svåra som maktpåliggande gransknings-
värf äfvensom att detta utöfvas af så stort antal justitieråd samfälldt, att
de olika synpunkter, ur hvilka frågorna kunna och böra skärskådas, i
regeln vinna tillbörligt beaktande. Det kan enligt min tanke icke för
väntas, att ett lika godt resultat skall kunna ernås, i händelse gransknin
gen anförtros åt eu lagrevision, däri blott några justitieråd ägde säte
och stämma och de adjungerade ledamöterna, hvilka gifvetvis måste i ganska
stor utsträckning anlitas, ej i regeln torde komma att innehafva samma
fullt oafhängiga och opartiska ställning, som justitierådsämbetet medför.
En särskild anledning, som förpliktar till synnerlig varsamhet, innan man
beslutar att utbyta den gamla bepröfvade institutionen för laggranskning
mot en ny och opröfvad sådan, ligger däri, att under de närmaste decen
nierna efter all sannolikhet så väl omfattande och viktiga delar af vårt
civila lagverk som ock vår i många hänseenden föråldrade allmänna straff-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
137
lag komma att underkastas omdaning. Jag behöfver knappast erinra, af huru
stor vikt det måste vara att vid åvägabringande af så genomgripande för
ändringar i den bestående rätten äga tillgång till de förnämsta krafter,
som stå att erhålla, icke allenast för de nya lagarnas utarbetande utan
ock för deras granskning. — Mot anordnande, på sätt ofvan blifvit an-
fördt, af en laggranskningsafdelning inom högsta domstolen torde knappast
med fog kunna göras annan invändning än att, med hänsyn till det större
antal ledamöter, hvaraf högsta domstolen i följd af sagda anordning skulle
bestå, understundom svårighet kunde yppas att rekrytera domstolen med
fullt lämpliga personer. För min del tror jag dock, att svårighet i detta
hänseende skall göra sig gällande endast undantagsvis och i hvarje hän
delse icke i sådan grad, att man fördenskull bör öfvergifva tanken på lag
granskningens bibehållande inom högsta domstolen. I öfrigt torde böra
beaktas att då under de tider af året, högsta domstolen är ordnad på tre
afdelningar, blott två suppleanter finnas att tillgå vid inträffande förfall
för någon eller några af de å berörda afdelningar tjänstgörande nitton
justitieråd och dessa suppleanter måste vara att påräkna för att lagskip-
ningsarbetet i högsta domstolen må kunna utan afbrott fortgå, det skulle
kunna inträffa att vid längre sjukdomsförfall för något af de i lagrevisio
nen deltagande justitieråden blott ett justitieråd komme att deltaga i gransk
ningen af måhända de viktigaste civila och kriminella lagförslag, hvilket
uppenbarligen vore särdeles olämpligt. Till förebyggande häraf torde
knappast gifvas något annat medel än att ytterligare en ledamotsplats
utöfver de två nya sådana platser, som lagrevisionen kräfde, borde inrättas
i högsta domstolen, på det att vid förfall för något af de i lagrevisionen
arbetande justitieråden suppleant alltid skulle kunna där inträda. Om och
i den mån det ej blefve af nöden att i lagrevisionen inkalla suppleant
skulle naturligtvis den nye ledamoten tjänstgöra i högsta domstolen, hvari
genom den fördel bereddes att, när högsta domstolen arbetade på tre af
delningar, den tredje af dessa endast i undantagsfall behöfde vara sam
mansatt af allenast fem ledamöter.
För öfrigt är jag i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, utom
därutinnan att jag anser den ifrågasatta ändringen i stadgan den 20 juni
1905 ej lämpligen böra vidtagas, samt att jag biträder den af justitierådet
Trygger uttalade mening, att nådansökan, som sker i samband med full
följd af talan i högsta domstolen, bör i hittills stadgad ordning behandlas.
Skulle emellertid betänkligheter anses möta mot att låta föreskriften rö
rande högsta domstolens hörande öfver nådansökningar, gjorda af andra
än till döden dömde eller utan samband med fullföljd af talan i högsta
domstolen, helt och hållet bortfalla, torde i hvarje fall någon olägenhet
Bill. till Riksd. Prat. 1900. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
18
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
138
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
ej kunna följa däraf, att berörda föreskrift inskränktes så, att högsta dom
stolens yttrande icke behöfde i regel afgifvas öfver dels förnyade ansök
ningar om nåd, dels sådana ansökningar, som afsåge allenast befrielse från
eller nedsättning af bötesstraff, dels ock ansökningar rörande befrielse från
ådömd påföljd af förlust af medborgerligt förtroende, Kungl. Maj:t natur
ligtvis obetaget att, med hänsyn till förekomna omständigheter, till högsta
domstolens hörande remittera jämväl nådansökningar af nu särskild! an-
gifven beskaffenhet.
Justitierådet Carlson:
Jag instämmer i justitierådet Sundbergs yttrande i hvad det angår
behofvet af lagstiftningsåtgärder i det i departementschefens skrifvelse
angifna syfte och biträder samma justitieråds förslag i fråga om lag
ärenden.
Af de ansökningsärenden, i hvilka högsta domstolen afgifver utlå
tande till Konungen i statsrådet, äro endast nådemålen och ansökningarna
om upplösning af äktenskap och äktenskapsförbindelser af någon betydelse
i nu ifrågavarande hänseende.
Sistnämnda grupp af ärenden torde vid en antagligen snart före
stående revision af lagstiftningen i ämnet blifva hänvisade till underdom
stolarnas upptagande.
Hvad åter angår nådemålen torde kunna antagas, att dessa komma
att i någon mån minskas i följd af den nya lagstiftningen om villkorlig
straffdom och villkorlig frigifning.
Med afseende härå och då det enligt min mening skulle vara myc
ket hinderlig! för arbetet i högsta domstolen eller lagrevisionen, om två
justitieråd skulle öfvervara ansökningsärendenas föredragning i statsråds
beredningen, vill jag icke nu ifrågasätta någon inskränkning i högsta
domstolens skyldighet att afgifva utlåtande i dessa ärenden, utan föreslår
jag i stället upphäfvande af föreskriften om justitieråds närvaro vid dessa
ärendens föredragning i statsrådet.
Af största vikt är att söka åstadkomma en minskning af de inkom
mande revisionssakerna, hvilkas antal fortfarande växer. Detta mål vinnes,
enligt min mening, säkrast och bäst genom en lämplig höjning af revi-
sionsskillingens belopp.
Beträffande brottmålen och öfriga mål, som från hofrätterna full
följas genom besvär, anser jag en förändring i den riktning justitierådet
Sundberg angifvit vara önsklig och af behofvet påkallad.
Äfven om de nu ifrågasatta eller andra lika omfattande åtgärder
för minskande af högsta domstolens arbetsbörda kunna antagas komma
139
till stånd under den närmaste tiden, torde det vara lämpligt att, för möj
liggörande af en afarbetning af balansen, justitierådens antal och tjänst
göring för närvarande bestämmas på sätt justitierådet Sundberg föreslagit.
Justitierådet Huss:
Jag är i hufvudsak ense med justitierådet Sundberg, dock att jag
ej biträder hvad han föreslagit i fråga om ändring i förfarandet vid måls
handläggning af högsta domstolens afdelningar samfälldt samt anser att
nådansökningar, som göras i sammanhang med fullföljd af talan i högsta
domstolen, höra i hittills stadgad ordning behandlas; och instämmer jag
uti hvad justitierådet Trygger anfört dels beträffande rätt att fullfölja
talan hos Kungl. Maj:t enbart i fråga om rättegångskostnad dels ock vid
kommande förslaget att med afgift belägga fullföljd af talan i besvärsmål.
Justitierådet Lilienberg:
Förslaget om en lagrevision vill jag äfven gifva min röst, dock en
dast under den uttryckliga förutsättning, att domstolens nuvarande tjänst
göringstid icke genom borttagande af ledamöter minskas. I alla händelser
borde, om nämnda förslag icke antages, 89 § regeringsformen ändras, så
att domstolens yttrande ej erfordras i administrativa lagfrågor. Äfven
upphörandet af de obligatoriska utlåtandena i ansökningsärenden kan jag
tillstyrka; likaså skiftesmålens öfverflyttning, helst om det sker till en sär
skild öfverdomstol. Men jag måste för min del se hela denna sak äfven
från andra synpunkter, som hittills allt för litet berörts.
Den för närvarande så godt som obegränsade rätten att fullfölja mål
från hofrätterna begagnas i den grad, att i det närmaste hvart 4:e vade-
mål och hvart 3:e brottmål dragés under högsta domstolens pröfning, och
detta oaktadt hofrätternas beslut fastställas i 80 procent af de förra och
naturligtvis ändå oftare i brottmålen. Men hvarken kostnader eller be
svär förmå att stäfja begäret att draga ut på tiden med rättegångar, ofta
af ringa vikt och värde. Däraf följa stora kostnader för statsverket; för
målens föredragning måste hofrätterna beröfvas en stor mängd dugande
krafter och för att reda undan denna massa af mål arbetar en för våra
förhållanden redan nu oformligt stor högsta domstol, som till alltför stor
del är oupptagen endast med bevisningsfrågor och obetydliga rättsfall.
Åtgärder, som Kungl. Maj:t vid senaste riksdag föreslog, för att
hämma detta starka tillflöde af mål, mötte endast motvilja, och det torde
därför förr eller senare blifva nödvändigt att inslå på en annan väg, men
detta icke blott för nu föreliggande ändamål. Vår domstolsorganisation
och processordning äro behäftade med fel, som äfven i och för sig fordra
Kun c/l. Maj-.ts Nåd. Proposition N:o 11.
140
att afhjälpas. Såsom sådana vill jag påpeka de ofta förefintliga bristerna
i den sakliga utredningen och processledningen, brister, som inverka yt
terst menligt på rättsfrågornas afgörande, och så den oerhörda långsam
heten i såväl de civila som brottmålens behandling, en långsamhet, som
gemensamt vidlåder flertalet mål i alla tre instanserna och utgör en verk
lig olycka för rättstillståndet i landet. Särskildt landtdomstolarna torde
behöfva förstärkning i både ett och annat afseende.
Om reformer, som alltför länge åsidosatts, blifva vidtagna till af
hjelpande af ofvan antydda brister, skall säkert äfven inskränkningar kunna
göras i rätten att fullfölja målen i högsta domstolen, vare sig genom rent
förbud, t. ex. i de fall att båda de lägre instanserna kommit till samma
slut, eller genom bevisfrågans och rättsfrågans åtskiljande.
På denna väg, men enligt min öfvertygelse endast på denna, kan
den nu förevarande frågan lösas på ett verkligt tillfredsställande och var
aktigt sätt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Justitierådet Herslow:
Hvad angår förslaget om inrättande af en s. k. lagrevision, så inser
jag visserligen, i likhet med flera justitieråd, att denna anordning är äg
nad att medföra åtskilliga afsevärda olägenheter på samma gång den inga
lunda kan ersätta den laggranskning, som f. n. åligger högsta domstolen;
men för den händelse den af mig i det den 13 dec. 1904 till dåvarande
justitieministern afgifna utlåtande förordade utvägen att, med ändring af
89 § regeringsformen, befria högsta domstolen från befattning med lag
förslag af ekonomisk eller administrativ natur skulle befinnas sakna utsikt
att vinna framgång, finner jag, med hänsyn till nödvändigheten att bereda
högsta domstolen erforderlig tid till fyllande af dess egentliga uppgift,
mig nödsakad att biträda berörda förslag.
Den af flera justitieråd gjorda framställning, att såsom villkor för
rättighet att i besvärsmål fullfölja talan skulle, med undantag för visst fall,
stadgas erläggande af en afgift, motsvarande revisionsskillingen i tviste
mål, kan jag för min del icke förorda. Utom det att en dylik pålaga
skulle med revisionsskillingen dela den anmärkta olägenheten att verka
olika för ekonomiskt olika lottade parter, komme densamma säkerligen att
lika litet som revisionsskillingen med dennas nuvarande belopp vara i stånd
att förekomma obehörig fullföljd af talan.
Beträffande de öfriga åtgärder, som kunna komma ifråga för åstad
kommande af jämvikt emellan högsta domstolens arbetsprodukt och dess
arbetsmaterial, har jag i mitt förutnämnda utlåtande redan sökt angifva
åtskilliga så beskaffade åtgärder och skulle därför nu kunna inskränka mig
141
till att hänvisa till hvad jag i samma utlåtande anfört. Särskildt vill jag
dock däraf framhålla följande.
Då, med hänsyn till den i allt raskare tempo tilltagande industriella
utvecklingen, rättegångarnas antal och omfång med säkerhet kunna antagas
skola allt mer och mer ökas, så torde, därest icke statsmakterna anse sig
hafva råd och tillfälle att allt framgent fortskrida på den hittills inslagna
vägen att gång efter annan med korta mellantider öka antalet af högsta
domstolens ledamöter, något annat fullt verksamt medel till åstadkommande
af sagda jämvikt icke kunna uppletas än ett kraftigt begränsande af kate
gorien af de frågor, som få hos högsta domstolen fullföljas. Vid sådant
förhållande och enär högsta domstolens förnämsta uppgift måste vara att
i egenskap af central domstol för hela riket upprätthålla enheten och kon
sekvensen i lagskipningen, synes den erforderliga reformen förnämligast
böra gå därpå ut, att högsta domstolen befrias från att sysselsätta sig med
sådana frågor, som från juridisk synpunkt sakna principiell betydelse, d. v. s.
hvilkas afgörande icke kan bilda något prejudikat, i det att bedömandet
af desamma hvarken innefattar tolkning af visst lagbud eller fastställande
af viss rättsgrundsats. Bland de frågor, som sålunda lämpligen kunna
afskiljas från högsta domstolens bedömande, torde frågan om faktum —
den rena sakfrågan — böra sättas i främsta rummet, enär pröfningen af
densamma icke kan vara af prejudicierande betydelse, men är den detalj
af högsta domstolens arbete, som f. n. upptager dess mesta arbetstid, på
samma gång denna pröfning icke kräfver mer än den förmåga af sundt
omdöme, som väl måste förutsättas vara att finna hos enhvar, hvilken
blifvit ombetrodd att vara domare i första eller åtminstone andra instan
sen. Om emellertid lagstiftaren i betraktande af den svaghet, som onek
ligen vidlåder den nuvarande organisationen af en stor del af våra under
rätter, och jämväl med hänsyn till det otillfredsställande däri, att, i hän
delse en annan uppfattning af sakfrågan gjort sig gällande hos hofrätten
än i underrätten, det ovillkorligen skulle i denna del stanna vid hofrättens
afgörande, anser sig icke böra gå så långt som att helt och hållet befria
högsta domstolen från pröfning af sakfrågan, torde dock utan fara för
rättssäkerheten en sådan befrielse, på sätt och under förutsättning som jag
i förrberörda utlåtande angifvit, kunna medgifvas i det fall att underrätt
och hofrätt i denna fråga kommit till samma slut.
I öfrigt synes högsta domstolens befattning med såväl tvistemål som
brottmål böra väsentligen återföras till den begränsing, som 1734 årslag
stiftare anvisat åt högsta lagskipande myndigheten, nämligen att mera vara
en revisionsinstans än appellationsdomstol; och torde därjämte nödiga åt-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
142
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
gärder böra vidtagas till undvikande såvidt möjligt af dubbel föredragning
af ett och samma mål.
Om en regeringsrätt kommer till stånd, synes densamma lämpligen
kunna öfvertaga handläggningen af ägodelningsrättsmålen i högsta dom
stolens ställe.
Det lärer vara nödvändigt, att det nuvarande antalet af justitieråd,
som sysselsätta sig med lagskipningen, bibehålies intilldess arbetsbalansen
i högsta domstolen blifvit nedbragt till rimligt omfång; men sedan så
skett, torde, med införande af de af mig nu och i ofvannämnda utlåtande
förordade förändringar af högsta domstolens åligganden, uppkomsten af ny
balans efter all sannolikhet vara för en längre framtid förebyggd, äfven
om justitierådens antal minskas till 16, fördelade på två af delningar.
In fidem
Erik Öländer.
143
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Utlaga D.
Högsta Domstolen.
1860.
1861. ! 1862. 1863.
i
1864. i 1865.
1866.
1867.
1868.
1869.
1870.
1871.
1872.
1873
1874.
1875.
1876
1877.
1878.
1879.
1880.
18S1.
18S2.
18.83.
1884.
1885.
1886.
ISS 7.
188S.
1889.
1890. 1S91.>) 1892.2) 1893.'-) 1894.
1895.
18%.
1897.
1898.
1899
1900.
1901.
1902
1903.
1904.
1905.
1900.
1907
Inkomna mål och ärenden.
|
Civila:
revisionssaker.................................................
—
404
380
375
325
465
456
402
446
518
494
541
503
516
518
455
606
428
480
442
419
510
455
478
420
444
406
433
473
441
466
495
471
457
524
454
510
471
537
543
546
496
479
553
557
597
590
635
skiftesmål.........................................................
—
131
130
154
124
124
101
99
118
102
83
90
92
88
78
70
85
89
88
66
93
88
80
66
81
76
71
83
88
88
79
65
62
72
67
66
60
70
61
57
89
85
102
100
98
128
81
93
fattigvårdsmål................................................
_
-
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
56
57
70
66
70
64
71
75
146
104
122
155
109
118
133
105
160
137
167
143
127
106
66
1
—
—
—
—
—
—
—
—
—
__
—
andra besvärsmål.........................................1 i
98
140
135
132
141
124
136
213
163
140
146
136
132
130
124
128
165
114
91
104
97
113
149
129
136
134
157
162
ansökningar.....................................................
1
228
172
203
192
220
220
222
263
243
290
329
264
309
305
307
339
348
370
418
431
457
421
392
449
451
454
475
511
i
Kriminella:
hemställda mål och besvärsmål . . l
(
1,165
1,161
1,156
1,253
1,101
1,213
1,183
1,203
1,296
1,240
1,326
1,317 ,1,312
1,181
987
1,037
999
978
877
409
471
492
447
490
421
500
473
558
558
578
514
499
499
491
514
597
508
504
445
465
478
502
489
477
482
510
491
nådeansökningar................................
232
236
232
232
179
195
273
198
212
248
279
255
336
350
281
240
191
219
164
189
181
170
166
170
161 !• 176
192
167
andra ansökningar............................
8
13
9
15
10
16
25
23
6
11
15
10
16
8
12
5
14
20
19
10
15
11
17
10
25 1
Summa
—
1.700
1,671
1,685
1.702
1,690
1,770
1,684
1.767
1,916
1,817
1,957
1,912
1,972
1,834
1.582
1,794
1,586
1,610
1.456
1,562
1.776
1.710
1.684
1,696
1,605
1,751
1,819
1,848
1,936
2.029
1,906
1,968
1,948
1.912
1.812
1,886
1,772
1.794
1,779
1,850
1.774
1,807
1,900
1,905
1.971
2.005
2,059
A (gjorda mål och ärenden.
De afskrifna däri inberäknade.
Civila:
revisionssaker................................................
—
439
441
604
580
472
503
496
469
479
510
500
523
508
512
471
450
529
519
477
397
426
483
438
469
446
407
358
403
441
397
424
495
465
432
429
352
516
469
630
561
548
426
514
356
479
594
520
"skiftesmål.........................................................
—
209
169
215
133
134
105
in
107
95
91
90
86
82
88
64
88
65
130
70
78
77
97
76
67
82
57
97
59
83
75
73
60
60
41
(38
81
72
94
G5
61
75
55
84
84
99
109
105
fattigvårdsmål................................................
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
30
68
45
83
60
68
68
54
84
157
119
125
166
104
90
134
121
124
154
158
165
108
100
44
4
—
-
—
—
—
__
—
—
—
andra besvärsmål......................................... i
89
131
120
123
153
133
136
155
173
159
147
127
133
142
116
95
130
214
113
100
no
118
105
127
122
146
134
127
ansökningar.....................................................
.
204
202
179
193
232
218
216
249
251
275
322
286
296
311
299
342
342
376
417
437
448
429
385
434
431
461
497
493
j
Kriminella:
hemställda mål och besvärsmål . .
i
(
—
1,370
1,331
1,363
1,256
1,257
1,307
1,213
1,250
1,234
1,290
1,283
1,318
1,317
1,166
982
954
1,052
1,027
919
405
424
479
463
461
434
499
407
453
587
552
540
546
487
447
470
446
636
503
528
447
463
.437
436
422
459
557
535
nådeansökningar.................................
224
236
225
244
178
195
266
193
209
237
280
257
337
342
272
259
190
208
179
200
171
184
165
174
159 L 1R7
190
163
andra ansökningar............................
i
8
15
12
14
9
15
24
26
5
il
7
19
17
4
10
4
14
21
18
11
15
13
12
10
19
1 1 7
Summa
—
2,018
1,941
2,182
1,969
1,863
1,915
1,820
1,826
1,808
1,891
1,873
1,927
1,937
1,834
1,562
1,575
1,706
1.744
1,534
1,459
1,595
1,752
1,670
1.694
1,689
1,709
1,575
1,687
1,914
1,904
1,880
2,042
1,976
1,725
1,767
1,599
2,047
1,793
1,971
1,813
1,830
1,585
1,779
1,593
1,831
2.081
1,943
Balanserade mål och ärenden.
Civila:
revisionssaker.................................................
897
862
801
572
317
310
263
169
146
185
169
210
190
198
204
188
344
243
204
169
190
274
246
286
237
235
234
309
379
379
448
519
495
487
579
604
762
717
785
698
683
631
684
723
924
1,042
1,038
1,153
skiftesmål.........................................................
245
167
128
67
58
48
44
32
43
50
42
42
48
54
47
53
50
74
32
28
40
51
34
24
38
32
46
32
61
66
70
62
64
76
102
100
79
77
44
36
64
74
121
137
151
180
152
140
fattigvårdsmål.................................................
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
30
19
44
27
37
33
36
58
120
67
70
100
43
57
100
71
no
123
136
121
83
81
47
4
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
andra besvärsmål........................................
1
37
46
60
69
57
48
48
106
96
77
76
85
84
72
80
113
148
48
26
30
17
12
56
58
72
60
83
118
ansökningar.....................................................
j 39
9
33
32
20
22
28
42
34
49
56
34
47
41
49
46
52
46
47
41
50
42
49
64
84
77
55
73
Kriminella:
hemställda mål och besvärsmål . .
1,059
854
684
477
474
318
224
194
147
209
159
202
201
192
204
209
292
239
190
148 [ 101
148
161
145
174
161
162
228
333
304
330
304
257
269
313
357
508
380
381
298
316
331
396
449
504
527
480
436
nådeansökningar ................................
14
14
21
9
10
10
17
22
25
36
35
33
32
40
49
30
31
42
27
16
26
12
13
9
11 l 15
17
21
andra ansökningar............................
r»
O
1
—
1
2
3
4
1
2
2
10
1
—
4
6
7
7
6
. 7
6
6
4
9
9
15 1
Samma
2.201
1.883
1.613
1,116
849
676 t 531
395 !
336
444
370
454
4S9
474
474
494
7131
593
459
381
482
663
622
636
638
554
596
S40
1.001
1,023
1.148
1.174
1.100
1.072
1.259
1,304
1,591
1.316
1.317
1.125
1.162
1.106
1.328
1.449
1.761
1.901
1.825
1.941
Lagföredragning, dagar
—
— i — i -
— ! - | _
13
7
23
7 1 10
28 ! 28
36
33
07
25
13
20
30
28
40
30
59
31
22
27
31
57
25
29
33
38
67
3S
48
31
74
37
50
64
56
92
>) Eftermiddagstjänstgöring i december. 2) Eftermiddagstjänstgöring. Pingstferierna afskaffade.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11,
145
Bilaga E.
0
År.
Mål ang. väg-, bro- och färjhållning
samt ang. grindar å allmän väg.
Mål ang. flott och farleder.
Mål ang. skjutsanstalter och
skjutsning.
Till Kammar
kollegium
inkomna
besvärsmål.
Af Kungl. Maj:t
afgjorda besvär
öfver Kammar-
kollegii beslut.
Till Kammar
kollegium
inkomna
besvärsmål.
Af Kungl. Maj:t
afgjorda besvär
öfver Kamrnar-
kollegii beslut.
Till Kammar
kollegium
inkomna
besvärsmål.
Af Kungl. Maj:t
afgjorda besvär
öfver Kammar-
kollegii beslut.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
Summa.
Medel
tal.
1899 ....
196
61
16
7
4
1
1900 ....
202
—
41
—
22
—
7
—
2
—
1
—
1901 ....
183
—
38
—
38
—
13
—
3
—
—
—
1902 ....
124
—
42
—
34
—
6
—
5
—
—
—
1903 ....
137
—
31
—
43
—
11
—
8
—
2
—-
1904 ....
126
—
33
—
34
—
16
—
9
—
—
—
1905 ....
184
—
43
—
38
—
8
—
7
—
1
—
1900 ....
158
—
42
—
46
—
16
—
2
—
3
—
1,310
163.8
331
41.4
271
33.9
84
10.5
40
5.0
8
1.0
Beskattningsmål, afgjorda
af Kammarrätten . . .
>
>
> Kungl. Maj:t
. . .
Brännvinstaxeringsmål,
>
> Kammarrätten . . .
»
>
> Kungl. Maj:t
. . .
1899. 1900. 1901. 1902. 1903. 1904. 1905. 1906. Summa.
Medel
tal.
1,063 824
791 i 963
969
1,497 930
760
7,797
974.6
224 221
242
221
204
258
164
475
2,009
251.1
4
9
12
10
7
10
4
3
59
7.4
5
1
4
4
4
3
1
3
25
3.1
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Bilaga F.
Förslag
till
Lag
angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar.
Med upphäfvande af lagen den 20 juni 1905 angående Kungl. Maj:ts
högsta domstols tjänstgöring på afdelningar förordnas som följer:
1 §•
Kungl. Maj:ts högsta domstol skall utgöras af tjugutre justitieråd, af
hvilka två, enligt hvad därom är särskildt stadgadt, tjänstgöra i lagrådet.
Högsta domstolen arbetar på afdelningar, på sätt nedan sägs.
* 2
§.
o
Åtta veckor hvarje år skall högsta domstolen arbeta på en afdel
ning, sjutton veckor på tre afdelningar och under den öfriga tiden af
året utom öfliga jul- och påskferier på två afdelningar.
3 §•
Afdelningarna äro lika behöriga att upptaga de till högsta domstolens
handläggning hörande ärenden, hvilkas fördelning endast beror af den
ordning, hvari de enligt gällande föreskrifter anmälas.
4 §•
Med iakttagande af hvad ofvan är föreskrifvet äga de i högsta dom
stolen tjänstgörande justitieråden sig emellan fördela tjänstgöringsskyldig
heten.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
147
5 §•
Angående måls handläggning i vissa fall af högsta domstolens af-
delningar samfälldt är särskildt stadgadt.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings
formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets
förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.
Bill. till Riksd. Prof. 1909. 1 Sami.
1 Afd. 5 Höft.
19
148
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Bilaga G.
Förslag
till
Stadga
angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols
afdelningar samfälldt.
Med upphäfvande af stadgan den 20 juni 1905 angående måls hand
läggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar sam
fälldt förordnas som följer:
Mom. 1.
Finner någon af högsta domstolens afdelningar, vid öfverläggning
till dom, å afdelningen rådande mening afvika från rättsgrundsats eller
lagtolkning, som förut varit af högsta domstolen antagen; då må afdel
ningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, där sådant pröfvas kunna
ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall af högsta domstolens
afdelningar samfälldt afgöras; och böra, där laga hinder icke möter, alla
justitieråden med undantag af dem, hvilka tjänstgöra i lagrådet, i sådant
afgörande deltaga.
Hafva i särskilda, för afdelningen kända domar mot hvarandra stri
dande åsikter, i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning, på olika
■tider gjort sig inom högsta domstolen gällande, äge hvad ofvan före-
skrifvet är tillämpning endast i det fall att afdelningen finner den rådande
meningen afvika från den senast meddelade domen.
Mom. 2.
Hvad i föregående moment stadgadt är afser ej mål, som från krigs-
domstol dragés under Konungens pröfning; ej heller mål, som angår
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
149
häktad person eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt af
görande, där sådant mål förekommer under juni, juli eller augusti må
nader.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings
formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets
förordningen varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.
I
150
Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 11.
Bilaga H.
Förslag
till
Lag
om Kung!. Maj:ts regeringsrätt.
1 §•
Kungl. Maj:ts regeringsrätt skall utgöras af sju regeringsråd, af
hvilka en, enligt hvad därom är särskild! stadgadt, tjänstgör i lagrådet.
Med iakttagande att regeringsrättens arbete skall fortgå minst fyrtio
veckor om året äga de i regeringsrätten tjänstgörande ledamöterna sig
emellan fördela tjänstgöringsskyldigheten.
2
§• '
Af de mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl. Maj:t full
följas genom besvär i statsdepartementen, skola, med de undantag hvarom
i 3 § sägs, till regeringsrättens upptagande och afgörande höra:
l:o) mål om riksdagsmannaval, om afsägelse af riksdagsmannauppdrag;
mål om val till ombud vid kyrkomöte;
mål om annat val till befattning eller uppdrag, om val för upprät
tande af förslag därtill, om den valdes afsägelse;
2:o) mål om beslut af landsting, af kommun, annan menighet eller
deras representationer;
mål om nybyggnad, inredning eller reparation af allmän byggnad,
som af menighet skall byggas och underhållas, om stället för sådan bygg
nads uppförande;
mål angående fattigvården;
3:o) mål om sammankallande af menighet eller dess representation;
151
4:o) mål om aflöningsförmåner, därunder inbegripet provision, an
märknings- och aktoratsarfvode, ersättning för viss förrättning eller visst
uppdrag, bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och
dylikt, om delaktighet i eller af gifter till pension sinrättning eller annan
sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till pension eller dylik förmån,
allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;
mål om resekostnads- och traktamentsersättning, om annan ersättning
af statsmedel, enligt därom gällande författningar;
mål om sådant bidrag eller understöd af statsmedel, som statskon
toret eller Kungl. Maj:ts befallningshafvande enligt gällande författningar
må bevilja eller skall på rekvisition utbetala;
5:o) mål om tullbehandling;
mål om taxering till skatt eller annan afgift;
mål om debitering eller indrifning af utskylder eller andra afgifter;
mål om skyldighet för medlem af kommun eller annan menighet
att till dess gemensamma utgifter lämna bidrag;
mål om restitution af utskylder, böter eller andra allmänna medel;
anmärknings- eller redogörelsemål, reskontreringsmål, mål om af
kortning eller afskrifning;
mål om förvaltning af eller redovisning för kyrkors, prästerskapets,
undervisningsverks eller fromma stiftelsers inkomster eller ägodelar;
mål om fördelning af brännvinsförsäljningsmedel eller skogsvårds-
afgifter;
mål om fördelning till återbetalning af lån utaf allmänna medel;
6:o) skattläggningsmål, öfriga mål om grundskatter eller därmed
jämförliga utskylder;
mål om markegångsprisen;
7:o) mål om fastställande af jordebok, om upptagande i eller ute
slutande ur jordeboken af fastighet eller särskild anteckning, om ändring i
förhållande, hvarom uppgift finnes i jordebok införd;
de i denna § eljest ej nämnda mål om förmåner, rättigheter och
skyldigheter, hvilka åtfölja fastighet på grund af dess särskilda natur och
egenskap;
8:o) mål om rust- och rotehållares rättigheter och skyldigheter, öfriga
mål rörande indelnings- och roteringsverket;
mål om hemmans och lägenheters indelning till lotsning, om utbyten
af boningsplatser för lotsar eller af lotsningspliktiga hemman och lägen
heter, om dessas förmåner, friheter och skyldigheter;
mål om anläggning, indragning eller förändring af allmänna vägar,
af broar och färjor därå, om deras underhåll sommar- och vintertiden, om
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
152
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
vägdelning, om rätt :itt hafva byggnad utmed väg eller att därå hafva
grind, om tid för grinds öppenhållande;
mål rörande skjuts väsendet;
mål om allmän flottled och farled samt sättet och villkoren för
deras begagnande;
mål om strömrensningar och skyldighet att därtill bidraga;
mål om ordningen och sättet för begagnande af samfälld tångtäkt;
9:o) mål om tillvaro af eller företräde till stadgad åborätt eller stän
dig besittningsrätt till hemman eller lägenhet, som tillhör kronan, menighet
eller allmän inrättning;
mål om anläggning af och frihetsår, för nybyggen;
mål, huruvida jord tillhörig kyrkor i Lunds och Göteborgs stift skall
enligt gällande författningar under prästgård eller annat visst hemman
brukas, mål om beloppet af den afgift, som däraf bör till kyrkan erläggas;
mål om villkor för utarrendering af prästerskapet eller kyrkor an
slagen jord, som enligt hvad författningarna stadga skall under arrende
upplåtas;
mål om optionsrätt till arrende;
mål om åtnjutande af de rättigheter, hvilka i afseende å de till
innehafvare af vissa ämbeten och tjänster eller till kyrkor och fromma
stiftelser anslagna hemmans disponerande och besittning må vara veder
börande förunnade;
10:o) mål om rättighet till och villkoren för skatteköp af kronan,
menighet eller allmän inrättning tillhörig fastighet, som jämlikt författ
ningarna får till skatte försäljas, om fastställande af skatteköpeskilling;
mål om nybygges omföring till skatte och villkoren därvid;
ll:o) mål om afsöndring från fastighet under enskild äganderätt
eller stadgad åborätt;
mål om afgäld från afsöndrad lägenhet, om fördelning af mantal
eller utskylder mellan stamfastighet och afsöndrad lägenhet;
mål, huruvida fastighet är af beskaffenhet att den må förvärfvas af
bolag eller förening, mål om tillstånd till ägostyckning;
12:o) afvittrings- och storskiftesmål;
13:o) mål om Kungl. Maj:ts befallningshafvandes beslut rörande för
ordnande till landtmäteriförrättning, vägdelning, syn rörande dikning,
vattenafledning, flottning eller annan dylik förrättning, om befallningshaf-
vandens åtgärder till befordrande af ladtmäteriförrättningars fortgång och
behöriga verkställighet, om landtmätares afstångande från rätt till nya
förordnanden;
14:o) mål om inmutning eller utmålsläggning;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
153
mål om meddelande af patent, om registrering af varumärken eller
af mönster och modeller;
mål om anteckning i aktiebolags-, försäkrings-, förenings-, handels-
eller annat dylikt register, om anmälan att idka näring;
mål om registrering af fartyg, om förändring af fartygs namn, om
skeppsmätning;
15:o) mål om antagande af släktnamn;
mål om mantals- eller kyrkoskrifning, lysning till äktenskap, skillnad
i trolofning, utfärdande af skiljobref, anteckning i kyrkobok;
16:o) mål om meddelande i särskilda fall af tillstånd, förbud eller
föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna
hälsovården, härunder inbegripet fosterbarns vård, samt städernas eller
andra samhällens bygpnads- och brandväsen;
17:o) mål om kyrkotukt, om uppfostran åt vanartade och i sedligt
afseende försummade barn, om skolpliktiga barns skiljande från föräldrar
eller målsmän;
mål om disciplinär bestraffning, om afstångande från tjänstgöring;
mål om bötesansvar, om föreläggande eller utdömande af annat
vite än sådant, som må stadgas vid meddelande af föreskrift eller förbud
enligt författningar om banker eller andra penninginrättningar;
mål om häktads vård och behandling, om verkställande af straff;
18:o) handräckningsmål.
3 §■
Därest i mål, hvarom under 2:o) af 2 § fömäles, klagan rörer
myndighets beslut i anledning af sökt fastställelse å landstings, menighets
eller dess representations beslut, eller mål, som i första eller andra stycket
af samma punkt sägs, angår skolväsendets ordnande, skall regeringsrätten,
med eget utlåtande, öfverlämna målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts af
görande i statsrådet.
Samma lag vare, där besvärsmål angår flera ämnen, af hvilka något,
men ej alla angifvits i 2 §.
4 §•
År med besvär förenad ansökning om meddelande af dispens eller
om vidtagande af annan åtgärd, hvilken skulle på Kungl. Maj:ts beslut
i statsrådet ankomma, eller har beslut, hvarom i besvären är fråga, under
ställts Kungl. Majrts pröfning, vare det ej hinder för att regeringsrätten
pröfvar besvären.
154
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Skall, efter det besvären blifvit af regeringsrätten afgjorda, ansök
ning, som nyss är nämnd, föredragas inför Kungl. Maj:t i statsrådet, af-
gifve regeringsrätten sitt utlåtande däröfver.
Därest vid handläggning af besvärsmål regeringsrätten skulle finna,
att från gällande stadganden skäligen borde medgifvas något undantag,
hvarom ansökan ej blifvit i målet gjord, äge regeringsrätten att, med eget
utlåtande, underställa målet Kungl. Maj:ts pröfning i statsrådet.
Föredragande i regeringsrätten vare, efter Kungl. Maj:ts i statsrådet
bestämmande, ämbets- eller tjänsteman i det statsdepartement, hvartill det
ärende, som skall föredragas, enligt stadgad fördelning hörer.
Om anmälan till föredragning och om föredragningsturen förordnar
Kungl. Maj:t i statsrådet, efter regeringsrättens hörande.
6
"§.
Innan besvärsmål i regeringsrätten föredrages, skall det vara, genom
nödiga förklaringars och upplysningars inhämtande, af föredraganden beredt.
Finner regeringsrätten erforderligt, att ytterligare någon varder öfver
besvären hörd, meddele därom föreskrift. Om vittnesförhör, där sådant
äskats, äge regeringsrätten ock förordna.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings
formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets
förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
155
Utlaga I.
Förslag
till
Lag
om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
De ordinarie ledamöterna af Kung]. Maj:ts lagråd skola, med iakt
tagande af föreskrifterna i 2—5 §§, utses, de två justitieråden af högsta
domstolen och regeringsrådet af regeringsrätten. Där laga hinder icke
möter, böra alla justitieråden eller regeringsråden i sådant ärende deltaga.
2
§•
Tjänstgöringsperiod för ordinarie ledamot är två kalenderår. Har
vid tjänstgöringsperiodens utgång behandlingen af något ärende påbörjats
men ej hunnit afslutas, skola de afgående ledamöterna bestrida tjänst
göringen under ärendets vidare handläggning.
3 §•
Afgår ordinarie ledamot från sitt justitieråds- eller regeringsråds-
ämbete, utses annan ledamot i hans ställe. Får han förfall, tjänstgöre
under tiden den därtill utses.
4 §•
Justitieråd må ej tjänstgöra i lagrådet förr än han minst två år
beklädt justitierådsämbete.
Bill. till Riksd. Prot. 1001). 1 Sami. 1 Afd.
.5
Höft.
20
156
Sedan under en tjänstgöringsperiod justitieråd eller regeringsråd
minst ett år tjänstgjort i lagrådet, må justitieråd först fyra år och rege
ringsråd först två år efter periodens slut ånyo utses att där tjänstgöra.
5 §•
Har justitieråd uppnått sextio års ålder eller minst femton år inne
haft justitieråds- eller regeringsrådsämbete, må han ej utan sitt begifvande
utses att tjänstgöra i lagrådet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
6
§•
Lagrådets ordinarie ledamöter skola deltaga i handläggningen af alla
i lagrådet förekommande ärenden.
Sedan justitieråd eller regeringsråd börjat tjänstgöra i lagrådet, skall
han utan hinder däråt' deltaga i slutbehandling af mål eller ärende, hvar
med han förut i högsta domstolen eller regeringsrätten tagit befattning.
Ledamot i lagrådet är berättigad att årligen åtnjuta tre månaders
ledighet å tid, som lagrådet bestämmer.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 2L 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings
formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets
förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.
Första tjänstgöringsperioden för ordinarie ledamöter i lagrådet skall
utgå vid slutet af kalenderåret näst efter det denna lag trädt i kraft.
O
<~J
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
157
Silaffa K.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte
den 16 november 1863.
Härigenom förordnas, att § 7 i förordningen angående allmänt kyrko
möte den 16 november 1863 skall erhålla följande ändrade lydelse:
Klagan öfver val till ombud vid kyrkomöte fullföljes hos Konungen
genom underdåniga besvär, som inom trettio dagar efter valet skola i
justitiedepartementet ingifvas, för att i Konungens regeringsrätt skynd
samt föredragas och afgöras.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings
formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfri
hetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t
anmäldt.
158
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Bilaga L.
Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den 27 april 1810.
Härigenom förordnas, att den i förordningen angående äkten
skapsskillnader den 27 april 1810 meddelade föreskrift om högsta dom
stolens hörande öfver ansökning om Konungens tillåtelse till skillnad i
äktenskap skall upphöra att gälla samt att i följd häraf sådan ansökning
skall ingifvas icke, såsom i sagda förordning är stadgadt, till justitie-
revisionsexpeditionen utan till justitiedepartementet.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts - förslag till ändrad lydelse af §§ 17,
18, 19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 re
geringsformen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t
anmäldt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
159
Bilaga M.
Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes rättelse och förklaring
uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt hvad i afseende på fardag
af fideikommissegendom kommer att iakttagas.
Med ändring af livad förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas,
innehåller häremot stridande, förordnas härigenom, att ansökningar, som
afses i sagda förordning, skola ingifvas till justitiedepartementet och, efter
regeringsrättens hörande, pröfvas af Kungl. Maj:t i statsrådet.
Denna lag träder i kraft den dag, då Riksdagens beslut, hvarigenom
Riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lydelse af §§ 17, 18,
19, 21, 22, 23, 25, 26, 34, 87, 99, 101, 102, 103, 104 och 106 regerings
formen, §§ 11, 43, 54 och 69 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihets
förordningen, varder i grundlagsenlig ordning hos Kungl. Maj:t anmäldt.
160
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Utdrag af protokoll öfver lagärenden, hållet i Kungl Maj:ts högsta
domstol onsdagen den 8 april 1908.
Första rummet.
Närvarande:
Justitieråden
Lilienberg,
Lindbäck.
Cassel,
G refberg ,
Skarstedt.
Sedan jämlikt beslut den 6 mars 1908 handlingarna rörande de till
högsta domstolen för utlåtandes afgifvande öfverlämnade, vid detta proto
koll fogade förslag till lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänst
göring på afdelningar, stadga angående måls handläggning i vissa fall af
Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt, lag om Kungl. Maj:ts
regeringsrätt, lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, lag om ändrad
lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 novem
ber 1863, lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader
den 27 april 1810 och lag om ändring i förordningen den 3 april 1810,
huruledes rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
161
sökas, samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer
att iakttagas, cirkulerat emellan högsta domstolens ledamöter, företogs nu
detta ärende till afgörande.
l:o.
Förslag till lag angående Katigt. Majrts högsta domstols tjänstgöring
på afdelningar.
Justitierådet Skarstedt anförde: »Med hänsyn till gällande grundlags
bestämmelser skulle enligt förslaget dagen för den föreslagna lagens trä
dande i kraft komma att infalla under löpande arbetsår för högsta dom
stolen. Detta synes möta betänklighet beträffande den i 2 § af förslaget
upptagna föreskriften, hvilken innefattar ändring i nu gällande stadgande
angående årliga antalet veckor för högsta domstolens tjänstgöring på en,
två eller tre afdelningar. Äfven om det måhända får antagas, att hinder
icke i och för sig möter att vid viss tidpunkt under löpande arbetsår
omedelbart öfvergå från den i nämnda hänseende nu gällande ordning till
en efter 2 § i förslaget bestämd tjänstgöringsordning, synes dock en dylik
öfvergång vara i visst afseende förenad med påtaglig olägenhet. Till följd
af den nya bestämmelsen i 2 § skulle den årliga ledighet, som enhvar af
högsta domstolens ledamöter för närvarande åtnjuter, komma att inskrän
kas med två veckor. Denna inskränkning har möjliggjorts allenast däri
genom, att högsta domstolen för framtiden komme att befrias från den
betungande laggranskningen. Det får emellertid icke förbises, att vid den
tidpunkt, då enligt förslaget den nya lagen skulle träda i kraft — hvil
ken tidpunkt med hänsyn till gällande grundlagsbestämmelser torde komma
att infalla före början af högsta domstolens sommarferier — det kan för
åtskilliga af domstolens ledamöter återstå att åt lagförslag, som dessför
innan blifvit föredragna, ägna ytterligare och slutlig granskning, hvartill,
såsom hittills i allmänhet varit fallet, åtminstone någon del af sommar
ledigheten måste användas. Den ofvan angifna grunden för en inskränk
ning i högsta domstolens ledighet lärer sålunda icke kunna här åberopas;
ju vidlyftigare ett ännu icke slutbehandladt lagförslag är, ju närmare intill
tiden för nya lagens trädande i kraft förslagets föredragning ägt rum,
desto svårare synes förmånen af den något längre ledigheten kunna um
bäras. Däremot kan det med hög grad af sannolikhet antagas, att vid
utgången af det kalenderår, då lagen är afsedd att träda i kraft, alla till
högsta domstolen remitterade lagförslag blifvit slutbehandlade. På grund
162
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
af hvad sålunda anförts och då det icke lärer vara af tvingande skäl på-
kalladt att låta lagen i alla dess delar lända till efterrättelse å den i för
slaget bestämda tid, hemställes, att det föreslagna stadgandet om lagens
trädande i kraft sålunda modifieras, att bestämmelsen i förslagets 2 § icke
kommer att träda i stället för motsvarande bestämmelser i nu gällande
lag förr än med ingången af kalenderåret näst efter nyss angifna tidpunkt.»
Justi tierådet Gr ef ber g yttrade: »Med åberopande af mitt anförande i
anledning af statsrådets och chefens för justitiedepartementet skrifvelse
den 21 september 1907 anmärkes, att, i fall föreslagna stadgandet i 2 §
godkännes, detsamma icke bör träda i kraft förrän vid början af det ka
lenderår, som infaller näst efter det riksdagens beslut att bifalla Kungl.
Majrts förslag om vissa ändringar i grundlagarna blifvit hos Kungl. Maj:t
anmäldt. Till följd af högsta domstolens åliggande i fråga om lagförslag
att afgifva utlåtande, som infordrats före den dag nämnda anmälan ägt rum,
kali nämligen laggranskningen inom högsta domstolen komma att fortgå en
längre tid därefter, men först sedan sådan granskning upphört, är grunden
för den ökade tjänstgöringen inom högsta domstolen för handen. Såsom skäl
för den nu förordade ändringen kan ock framhållas, att ifrågasatta rubb
ningarna af indelningen till tjänstgöring under ett kalenderår äro förenade
med nästan olösliga svårigheter, i fall alla justitierådens rätt skall blifva
lika tillgodosedd, och kräfva, då man jämväl tager hänsyn till den granskning
och öfverläggning, som därom upprättade förslag böra underkastas, ett
arbete, som väl kan anses motsvara den ökade sessionstiden af något mera
än en vecka, hvilken skulle erhållas för behandling och afgörande af mål,
om lagens 2 § trädde i kraft vid den föreslagna tidpunkten.»
Justitieråden Lilienberg, Lindbäck och Cassel instämde i den af
justitierådet Skarstedt gjorda hemställan, enär, på sätt justitieråden Gref-
berg och Skarstedt påvisat, afsevärda olägenheter vore förenade med att
låta jämväl bestämmelserna i 2 § vinna tillämpning samma dag som för
slaget i öfrig!.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
163
2:o.
Förslag till stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts
högsta domstols afdelningar samfälldt.
Mom. 1.
Justitierådet Grefberg anförde: »Den afdelning inom högsta domsto
len enligt förslaget tillerkända befogenhet att, där så pröfvas kunna ske,
hänskjuta viss uppkommen fråga i ett mål till afgörande af högsta dom
stolens afdelningar samfälldt torde visserligen kunna befrämja lagskipnin-
gens enhet i någon mån och således från denna synpunkt vara lämplig,
men uppenbart är, att genom tillämpning af ett stadgande härom högsta
domstolens ledamöter vida oftare, än hittills varit förhållandet, kunna kom
ma att samlas till plenum och således dragas från sin verksamhet å de
särskilda afdelningarna. Den tidsbesparing, som vinnes därigenom att icke
såsom nu arbetstid skulle komma att förbrukas i plenum för föredragning
och afgörande af ett och annat vidlyftigare mål i sin helhet, kan blifva
ganska ringa i förhållande till den tid, som måste anslås för pröfning af
vissa jäfsfrågor och behörighetsfrågor, hvilka hittills beträffande mål af
vidlyftigare beskaffenhet hänskjutits till plenum, allenast då denna åtgärd
ansetts vara alldeles nödvändig till följd af frågans vikt, något som aldrig
torde varit förhållandet beträffande till pröfning föreliggande så beskaffad
fråga, att den ansetts icke inverka på själfva målets utgång. Tager man
därjämte i betraktande att slutliga afgörandet af mål, som vare sig i sin
helhet eller delvis pröfvas af högsta domstolens afdelningar samfälldt, för-
dröjes och att sådan pröfning af endast viss fråga i målet gifvetvis måste
vid målets slutliga afgörande af de ledamöter, hvilka såsom afdelning hän
skjuta frågan till plenum, nästan städse verka rubbning i högsta dom
stolens indelning till tjänstgöring på ett sätt, som i icke oväsentlig mån
är hederligt för arbetets jämna och oafbrutna gång, synas de skal, som
förefinnas för föreslagna ändringen, vida öfvervägas af de skäl, som tala
däremot. Verkliga olägenheter till men för part äro heller icke alldeles
uteslutna, i fall den enhetliga pröfningen af mål kastas å sido genom att
detsamma bedörnes till en del af högsta domstolens afdelningar samfälldt
och i öfrigt af endast en afdelning.
Då den ifrågasatta ändringen icke kan antagas befordra en snabbare
lagskipning eller bidraga till lindring i arbetsbördan inom högsta doro-
Bili. till Piksd. Prot. 1909. 1 Sami. 1 Afd. 5 Höft.
21
164
stolen eller eljest stå i något som helst samband med inrättandet af en
administrativ högsta domstol, torde härutinnan kunna sökas orsaken till,
att allenast några af justitieråden med anledning af statsrådets och chefens
för justitiedepartementet skrifvelse den 21 september 1907 yttrat sig i nu
omförmälda viktiga fråga.»
Justitierådet Lindbäck yttrade: »Beträffande den föreslagna ändringen
i mom. 1, enligt hvilken viss i ett mål uppkommen fråga må kunna en
samt för sig öfverlämnas till afgörande i plenum, kan annat antagligt
skäl för detta ändringsförslag icke åberopas, än att understundom någon
tjdsbesparing vunnes för högsta domstolen vid behandlingen af plenimål.
A andra sidan komme säkerligen det i många fall svårlösta spörsmålet,
huruvida ett mål i hela dess vidd eller endast viss fråga däri borde hän-
skjutas till plenum, ofta att föranleda tidsödande öfverläggning på afdel-
ningen och således att motverka fördelen af den nya anordningen. När i
dylika fall afdelningen, måhända med knapp majoritet, beslutat, att alle
nast viss fråga i ett mål borde afgöras i plenum, skulle tvifvelsutan, då
ärendet där förekomme, de högsta domstolens ledamöter, hvilka förut ej
deltagit i målets behandling, i regel anse sig nödsakade påfordra, att må
let i hela dess vidd föredroges, på det att de måtte kunna bilda sig en
fullt säker uppfattning därutinnan, att icke någon omständighet af bety
delse för den till plenum hänskjutna frågans rätta afgörande lämnades
obeaktad. Vid dessa förhållanden lärer det vara synnerligen tvifvelaktigt,
om i själfva verket någon nämnvärd fördel må kunna ernås genom lag
ändringen, hvaremot af densamma skulle föranledas det mot grunderna
för en riktig processordning stridande förfarande, att ett mål komme att
afgöras delvis af domstolens ledamöter samfälldt och delvis af endast vissa
ledamöter. Svårligen torde kunna förnekas, att ett dylikt tillvägagångs
sätt är föga ägnadt att befrämja enhet och konsekvens i lagskipningen.
På grund af hvad sålunda anförts finner jag mig böra tillstyrka, att stad
gan uti ifrågavarande hänseende bibehålies oförändrad.»
I den af justitieråden Grefberg och Lindbäck uttalade mening ansåg
justitierådet Lilienberg sig böra instämma.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
165
3:o.
Förslag till lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt.
2
§•
Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lilienberg, Lind
bäck och Cassel instämde, yttrade: »Enligt förslaget skall regeringsrättens
hufvudsakliga uppgift vara att pröfva besvär i vissa, uti förevarande §
uppräknade administrativa mål. Afse besvären beslut, som på grund af
särskilt stadgande underställts Kungl. Maj:ts pröfning, är, jämlikt be
stämmelse i förslagets 4 §, regeringsrättens befogenhet inskränkt till pröf
ning af besvären; förekommer i sammanhang med besvär fråga om dispens
eller nåd, har, jämlikt bestämmelse i samma §, regeringsrätten i denna
del allenast att afgifva utlåtande. Redan på grund af nu angifna för
hållande synes ingressen till förevarande § lämpligen böra underkastas
någon jämkning. Sådan kan emellertid anses ännu mer påkallad med
hänsyn till de — i 4 § icke afsedda — fall, då öfver beslut, som för
fattningsenligt underställts Kungl. Maj:ts pröfning, besvär icke äro hos
Kungl. Maj:t anförda, eller då i mål, som icke är af underställningsegen-
skap, besvär icke anförts hos Kungl. Maj:t utan i målet förekommer pröf
ning allenast af ansökan om dispens eller nåd. Att dylika mål enligt
förslagets mening skola upptagas och afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet,
därom råder väl icke tvifvel; men då det svårligen kan bestridas, att så
dant mål efter orden är att hänföra till — såsom det heter i ingressen
till förevarande § — »mål, som jämlikt författningarna få hos Kungl.
Maj:t fullföljas genom besvär i statsdepartementen», och då hvarje möjlig
het till missförstånd i berörda hänseende synes böra förebyggas, torde
nämnda §:s ingress icke böra bibehållas alldeles oförändrad.»
Vid 4:6)
Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lindbäck och
Cassel förenade sig, anförde: »Med de i första stycket af förevarande mom.
omnämnda mål afses ej mindre tvistiga löne- och därmed likartade an
språk mot statskassan än äfven andra af förvaltningsmyndigheter hand
lagda tvister angående dylika anspi'åk. Att, såsom förslaget bestämmer,
berörda mål skola, såvidt fråga är om pröfning i administrativ väg, för
läggas till regeringsrätten och icke till regeringen, synes i betraktande af
dessa måls natur vara i sin ordning. Med hänsyn till regeringsrättens
Kungl. Majtfs Nåd. Proposition N:o 11.
166
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
karaktär af administrativ domstol torde emellertid denna öfverflyttning
icke lämpligen böra komma till stånd under annan förutsättning än att
mål af ifrågavarande art icke vidare få upptagas af de allmänna domsto-
larne. För närvarande lärer icke, åtminstone såvidt angår ett mot
staten väckt löne- eller därmed likartadt anspråk, hinder möta mot an
språkets pröfning både i administrativ väg och efter stämning till dom
stol; och lika litet kan det antagas, att, därest den slutliga administrativa
pröfningen öfverlämnas till regeringsrätten, därigenom skulle vara utan
vidare förebyggdt att ifrågavarande mål upptagas till behandling vid de
allmänna domstolarna. Härför torde — såsom ock i föredragande departe
mentschefens yttrande angifves i fråga om mål angående statstjänares
aflönings- och andra förmåner — erfordras särskilda bestämmelser.
Vill man emellertid sålunda för möjliggörande af målens öfverflyttning
till regeringsrätten inskränka de allmänna domstolarnas behörighet, synes,
å andra sidan, detta icke utan fara för rättssäkerheten kunna ske, med
mindre det tillses att den administrativa instans ordningen beträffande mål
af ifrågavarande beskaffenhet är inrättad på ett med hänsyn till målens
utredning fullt betryggande sätt. Allenast under förutsättning att detta
villkor uppfylles finner jag mig kunna tillstyrka bifall till förslaget i den
del, hvarom nu är fråga.
Därest på antydt sätt förmånen att få söka allmän domstol kommer
att ersättas genom inrättandet af en särskild instansordning, som utesluter
rätt till besvär mot förvaltningsmyndighetens beslut, är det dock gifvet
att denna icke kan tillämpas i fråga om beslut, som af förvaltningsmyn
digheten meddelats innan bestämmelserna om instansordningen trädt i
kraft. Dylika beslut,, skola alltså kunna genom besvär komma under Kungl.
Maj:ts pröfning. A andra sidan måste enligt det remitterade förslaget
anses vara åsyftadt att äfven sådana äldre besvärsmål oberoende af tiden då
de inkommit till vederbörande statsdepartement skola öfverlämnas till pröf
ning af regeringsrätten. Häraf synes emellertid följa nödvändigheten för
angifna fall af vissa öfvergångsbestämmelser åsyftande antingen att tviste
frågan utan hinder däraf att regeringsrätten pröfvat besvären må kunna
dragas under allmän domstol — i hvilken händelse öfvergångsbestämmel-
serna icke lära hafva sin plats i den nu föreslagna lagen — eller ock att
besvären skola pröfvas icke af regeringsrätten utan af Kungl. Maj:t i
statsrådet.»
Justitierådet Grefberg var ense med justitierådet Skarstedt därut-
innan, att de i första stycket af detta mom. omnämnda mål böra upp
tagas och afgöras af regeringsrätten allenast under förutsättning att en
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
167
administrativ instansordning beträffande dessa mål blifver inrättad på ett
med hänsyn till målens utredning fullt betryggande sätt.
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande anmärkning:
»I följd af den i andra stycket af förevarande mom. gjorda samman
ställningen af, å ena sidan, »mål om resekostnads- och traktamentsersätt-
ning» och, å den andra, »mål om annan ersättning af statsmedel» kan
lätteligen den missuppfattning uppkomma att här icke skulle vara fråga
om resekostnads- och traktamentsersättning, som ej utgår af statsmedel,
t. ex. ersättning, som jämlikt kungörelsen den 30 dec. 1863 angående
nämndemäns rätt till ersättning för extra förrättningar m. m. skall gäldas
af »publik kassa, fond, verk eller inrättning». Hvad vidare särskilt be
träffar uttrycket »annan ersättning af statsmedel, enligt därom gällande
författningar», måste detta uttryck otvifvelaktigt anses omfatta äfven mål
mot riksförsäkringsanstalten om ersättning enligt lagen den 5 juli 1901
angående ersättning för skada i följd af olycksfall i arbete. Då emeller
tid enligt gällande föreskrifter allmän domstol äger att pröfva dylika må-
och någon ändring härutinnan icke är afsedd eller lärer böra ifrågasättas
böra vid sådant förhållande möjligen förekommande besvär öfver riksför-
säkringsanstaltens beslut i ersättningsfråga af nämnda art pröfvas af Kungl.
Maj:t i statsrådet. På nu anförda skäl torde en omredigering af före
varande mom. icke kunna undgås.»
Vidare anmärkte högsta domstolen:
vid 9:o)
»De i sista stycket af detta mom. angifna mål torde, praktiskt sedt,
vara att hänföra till de i 4 mom. af förevarande § omförmälda mål om
aflöningsförmåner. Skulle emellertid något uti ifrågavarande stycke af-
sedt mål icke kunna anses vara af sådan art, får det antagas, att målet
är af sådan beskaffenhet att det icke är vederbörande förvägradt att draga
detsamma under allmän domstols pröfning, vid hvilket förhållande målet
icke lämpligen bör upptagas och pröfvas af regeringsrätten. Förevai’ande
stycke synes därför icke böra uti enumerationen bibehållas.»
vid 12:6)
»Med »storskiftesmål» torde här afses allenast storskiften enligt de
för storskiftesverket i Kopparbergs län meddelade särskilda bestämmelser.
168
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Då emellertid enligt gällande föreskrifter, i Indika ändring icke föreslagits
eller kan anses åsyftad, dylika mål — därest sådana kunna antagas fort
farande förekomma — skola likasom andra skiftesmål fullföljas genom be
svär till högsta domstolen och följaktligen icke kunna omfattas af in-
gi’essen till förevarande §, torde rubriken »storskiftesmål» böra utgå ur
enumerationen.»
vid 16:o)
»Jämlikt stadganden i 37 och 38 §§ i lagen den 31 augusti 1907
angående stadsplan och tomtindelning kan äfven för område, som icke
utgör eller ingår i sådant samhälle, för hvilket den för städerna gällande
ordning för bebyggande skall iakttagas, komma att upprättas stadsplan
och fastställas tomtindelning och i följd häraf rätten att bebygga dylika
områden blifva underkastad vissa inskränkningar. Därest i förevarande
mom. bibehålies ordet »samhällens», torde måhända i förekommande fall
tvekan kunna uppstå, huruvida så beskaffade byggnadsmål, som i samma
mom. afses, falla under den föreslagna lagen äfven när de röra områden,
hvarom nyss sagts. Någon jämkning i affattningen torde därför, vara att
förorda.»
och vid 17:6)
»Då tjänstemans afstångande från tjänstgöring kan förekomma äfven
såsom en särskild art af disciplinär bestraffning, hvarom i förevarande
mom. särskildt talas, torde för undvikande af missförstånd till orden »af
stångande från tjänstgöring» böra fogas orden »under åtalstid».
Beträffande tredje stycket i förevarande mom., såvidt angår där om-
förmäldt mål rörande föreläggande, kan anmärkas, att, efter orden, fråga
här är endast om mål, däri klagan föres allenast därom, huruvida en
vitesbestämmelse bort förknippas med ett gifvet föreläggande, eller om
vitets storlek. Med en sådan tolkning skulle af bestämmelsen i 3 § andra
stycket följa att, därest målet angår lagligheten af det gifna föreläggandet
i dess helhet, regeringsrätten har att, med eget utlåtande, öfverlämna
målet i dess helhet till Kungl. Maj:ts afgörande i statsrådet. Då ett så
dant resultat naturligtvis icke kan vara åsyftadt, vore det önskligt om
genom någon omredigering möjlighet till en tolkning sådan som den
nämnda blefve utesluten.»
4 §•
Högsta domstolen ansåg det icke gärna kunna antagas,- att, för
den händelse regeringsrätten jämlikt sista stycket af 4 § har att skjuta
169
från sig den slutliga behandlingen af ett visst mål, enligt förslaget skall
förfaras på annat sätt än i de i 3 § angifna fall, då regeringsrätten har
att från sig skilja mål. Vid sådant förhållande torde det i förstnämnda
lagrum i fråga om förfarandet använda uttryckssättet böra ersättas med
det i 3 § begagnade, hvilket otvifvelaktigt bättre återgifver rätta meningen.
5 och 6 §§.
Justitierådet Skarstedt, med hvilken justitieråden Lilienberg, Lind
bäck och Cassel instämde, yttrade: »De i 5 § och 6 § första stycket med
delade bestämmelserna synas allenast hafva till uppgift att utgöra en ut
fyllnad till den i § 25 i förslaget till ändrad lydelse af åtskilliga para
grafer i regeringsformen upptagna grundväsentliga föreskriften att ärenden,
som skola förekomma i regeringsrätten, skola till föredragning och afgö
rande beredas i vederbörligt statsdepartement. Det kan så mycket hellre
ifrågasättas, huruvida förstnämnda bestämmelser, hvilka tydligen äro af
allenast instruktionell art, lämpligen bort erhålla plats i förevarande för
slag, som det icke gärna kan vara afsedt att berörda bestämmelser skulle
vara att anse såsom uttömmande i det syfte, hvarför de tillkommit. Det
synes därför vara riktigare att dessa bestämmelser ur förslaget uteslutas
och ersättas med ett allmänt stadgande innefattande rätt för Konungen
att meddela de särskilda föreskrifter, som med hänsyn till regeringsrättens
verksamhet må finnas nödiga eller ändamålsenliga.
Hvad beträffar 6 § andra stycket synas de befogenheter, som där
tillerkänts regeringsrätten, vara grundade i sakens natur och förty ej vara
af beskaffenhet att böra uttryckligen bekräftas. Frånsedt detta, kan ett
särskildt omnämnande af nämnda befogenheter anses betänkligt från den
synpunkten att man därigenom lätt nog skulle kunna föranledas till det
helt visst oriktiga antagandet att hvarje annan bestämmelse rörande pro-
cessuell behandling i allmänhet af mål skulle i fråga om regeringsrätten
vara utesluten.»
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
4:o.
Förslag till lag om tjänstgöringen i Kungl. Majrts lagråd.
1
§•
Justitierådet Grefberg, med hvilken justitierådet Lindbäck instämde,
yttrade: »Bestämmelsen att, där laga hinder icke möter, alla justitieråden
170
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
böra deltaga i valet af de två justitieråd, hvilka såsom ordinarie ledamöter
skola ingå i Kungl. Maj:ts lagråd, kan gifva anledning till tvekan, huru
vida justitieråd, som enligt indelningen till tjänstgöring åtnjuter ledighet
utan skyldighet att på kallelse tjänstgöra, har förpliktelse att detta oak
tadt deltaga i valet. Ledigheten innebär i och för sig uppenbarligen icke
något hinder härför och bör ej heller medföra obehörighet härutinnan,
men enär ett åliggande att deltaga i valet skulle leda därtill, att justitie
råd vore förhindrad att under ledigheten välja vistelseort och i öfrigt för
foga öfver sin tid, hemställes, att den föreslagna bestämmelsen måtte för
tydligas med ett tillägg af innehåll, att justitieråd, som åtnjuter ledighet
af nämnda beskaffenhet, icke har skyldighet att deltaga i ärende, hvarom
nu är fråga.»
Justitierådet Lilienberg ansåg, att då tjänstgöringen i lagrådet san
nolikt af en del ledamöter komme att anses särdeles betungande och
ifrågavarande val således kunde blifva af ganska stor betydelse, vore det
synnerligen önskvärdt, om någon bestämmelse kunde meddelas, huru valet
skulle tillgå under ferietiderna. Men det syntes justitierådet i sådant af
seende icke vara till fyllest att stadga hvilka som icke äro skyldiga att
deltaga i valet, medan det lämnas oafgjordt hvilka därtill äro behöriga
eller icke. Ett liknande fall behandlas i 7 § af hofrätternas arbetsordning
den 29 november 1901, där frågan gäller hvilka ledamöter under ferier
böra infinna sig i plenum, och måhända skulle därur kunna hämtas led
ning för ett motsvarande stadgande i förevarande lag.
2
§•
Då meningen uppenbarligen är att uti den i andra punkten af före
varande § förutsatta händelse de afgående ledamöterna i lagrådet skola
fortfarande där tjänstgöra icke blott med afseende å det ärende, som för-
anledt den utsträckta tjänstgöringsskyldigheten, utan äfven vid handlägg
ningen af annat lagärende, som tilläfventyrs kan komma att af lagrådet
till behandling företagas under tiden intill dess förstnämnda ärende blif-
vit slutligen handlagdt, hemställde högsta domstolen, att denna mening,
hvilken icke kunde anses tydligt återgifven i förslaget, måtte erhålla ett
mera tillfredsställande uttryck.
3 §•
Högsta domstolens ledamöter förenade sig om följande yttrande:
»Såsom af föredragande departementschefens yttrande synes framgå,
är väl åsyftadt, att icke under alla förhållanden vid förfall för ordinarie
171
ledamot af lagrådet vikarie för honom skall behöfva utses, men däremot skulle alltid, när ledamot under tjänstgöringsperioden afgår från sitt ju- stitieråds- eller regeringsrådsämbete, annan ledamot i hans ställe utses för den återstående tjänstgöringstiden. Denna olikhet synes dock ej framgå af lagtexten. För öfrigt kan det ifrågasättas, huruvida giltig anledning förefinnes till en dylik sträng åtskillnad; det vill snarare förefalla som om äfven vid afgång i förekommande fall — t. ex. när vid denna allenast helt kort tid af tjänstgöringsperioden återstår — det borde stå vederbö rande öppet att låta med val af ledamot i den afgåendes ställe anstå till dess ordinarie val till sådan befattning skall äga rum.
Förslaget torde ej kunna tolkas annorlunda än att den, hvilken vid
förfall för ordinarie ledamot i lagrådet utsetts till vikarie, skall utträda ur lagrådet, när förfallet upphör. Något undantag göres sålunda ej för den händelse, att sistnämnda tidpunkt inträffar medan ett lagförslag, i hvars granskning vikarien deltagit, ännu är under behandling — något som dock torde kunna antagas oftare förekomma än den i 2 § förutsatta eventualitet att vid utgången af en tvåårsperiod behandlingen af något ärende påbörjats men ej hunnit afslutas. Att, i likhet med hvad i 2 § skett, för antydda händelse ovillkorligen föreskrifva en förlängning af vi kariens tjänstgöringstid synes väl ej tillrådligt. Men i lagen torde böra medgifvas att, där så pröfvas lämpligt, vikarie äfven efter förfallets upp hörande må bestrida tjänstgöringen i lagrådet i den ordinaries ställe, till dess ärende, i hvars handläggning vikarien deltagit, blifvit af lagrådet slutligen handlagdt.
Beträffande affattningen af sista punkten kan anmärkas, att däraf
icke med tydlighet framgår den antagligen åsyftade meningen, eller att vikarie för ordinarie ledamot af lagrådet skall utses på enahanda sätt, som i 1 § är stadgadt i fråga om utseende af de ordinarie ledamöterna.»
4 §•
Då första stycket af denna § erhållit en affattning, som tydligt ut
märker, att såsom villkor för att justitieråd skall kunna första gången utses till ledamot af lagrådet icke erfordras att han, då valet äger rum, minst två år beklädt justitierådsämbete, ansåg högsta domstolen äfven åt andra stycket i samma § böra gifvas en affattning, som uteslöte den helt visst oriktiga uppfattningen att justitieråds eller regeringsråds omväljande till lagrådsledamot finge äga rum först efter det i sagda stycke omförmäld tid af fyra resp. två år gått till ända.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
172
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
5:o.
Förslag till lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863,
6:o.
Förslag till lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader
den 27 april 1810,
och 7:o.
Förslag till lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas,
samt hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom
kommer att iakttagas,
lämnades af högsta domstolen utan anmärkning.
Ur protokollet
Lennart Berglöf.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
173
Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
tisdagen den 12 januari 1909.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern
Lindman,
Hans excellens herr ministern
för
utrikes ärendena
Trolle,
Statsråden:
Albert Petersson,
A
lfred
P
etersson
;
Hederstierna,
H
ammarskjöld
,
R
oos
,
S
wartz
,
grefve Hamilton,
grefve Ehrensvärd,
Malm.
Justitieråden:
W
estring
,
Petrén.
Chefen för justitiedepartementet statsrådet Albert Petersson anmälde,
efter gemensam beredning med öfriga departementschefer, högsta domstolens
genom utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 7
februari 1908 inhämtade utlåtande öfver de vid samma protokoll fogade
förslag till
1) lag angående Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på
afdelningar;
174
2) stadga angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts
högsta domstols af delningar samfälldt;
3) lag om Kungl. Maj:ts regeringsrätt;
4) lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd;
5) lag om ändrad lydelse af § 7 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863;
6) lag om ändring i förordningen angående äktenskapsskillnader den
27 april 1810; och
7) lag om ändring i förordningen den 3 april 1810, huruledes
rättelse och förklaring uti gjorda fideikommissförfattningar må sökas, samt
hvad i afseende på fardag af fideikommissegendom kommer att iakttagas.
Efter att hafva erinrat om, att Riksdagen till hvilande antagit för-v
slag till grundlagsändringar, i hufvudsak öfverensstämmande med den
nådiga proposition, om hvars aflåtande beslut fattades i samband med
remissen till högsta domstolen af ifrågavarande lagförslag, redogjorde före
dragande departementschefen såväl för innehållet i det nu anmälda ut
låtandet som för skiljaktigheterna mellan det hvilande grundlagsförslaget
och förenämnda proposition.
Härefter yttrade föredraganden:
»Vid förslaget till lag angående Kungl. Maj ds högsta domstols tjänst
göring på afdelningar har högsta domstolen ej anmärkt annat, än att
promulgationsstadgandet borde modifieras, så att bestämmelsen i 2 §
af förslaget komme att lända till efterrättelse först vid början af kalender
året efter det den föreslagna lagen i öfrigt trädt i kraft. Den sålunda
förordade ändringen i förslaget synes mig böra vidtagas. Väl torde det,
i motsats till hvad inom högsta domstolen blifvit uttaladt, kunna med
visshet antagas, att högsta domstolen skall hafva slutbehandlat alla dit
remitterade lagförslag när lagrådet grundlagsenligt träder i verksamhet —
en tidpunkt, som sammanfaller med den, då den nya lagen om domstolens
tjänstgöring på afdelningar skall, frånsedt det påtänkta undantaget, vinna
tillämpning. Grunden för den ökade tjänstgöringsskyldigheten jämlikt 2 §, eller
att högsta domstolen befrias från laggranskningsarbetet, lärer alltså redan vid
nämnda tidpunkt vara för handen. Men enligt hvad inom högsta dom
stolen påvisats torde rubbningar under löpande kalenderår i den fastställda
indelningen till tjänstgöring vara förenade med så afsevärda olägenheter,
att de knappast motsvaras af den vinst, som den något ökade sessionstiden
skulle innebära.
Enligt det hvilande förslaget till ändring i rikets grundlagar skola
i lagrådet sitta tre justitieråd, ej blott två såsom afsedt var, när det nu
förevarande lagförslaget remitterades till högsta domstolen. Naturligtvis
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
175
måste sistnämnda förslag härutinnan bringas till öfverensstämmelse med grundlagsförslaget. Och för att det arbete på afdelningar, som det remit terade förslaget fordrar af högsta domstolen, må kunna fullgöras utan hinder af den starkare delegationen från domstolen till lagrådet, är det uppenbarligen äfven nödigt, att hela antalet justitieråd höjes från den i förslaget upptagna siffran 23 till 24. De dömande justitieråden blifva då 21 eller lika många som, jämlikt lagen den 8 maj 1908, för närvarande är fallet.
Nu gällande stadga angående måls handläggning i vissa fall af
Kungl. Maj:ts högsta domstols afdelningar samfälldt tillåter icke, att till samfälldt afgörande hänskjutes annat än ett mål i hela dess vidd. Det remitterade förslaget till sådan stadga åsyftar den förändring härutinnan, att afdelningen, som handlägger målet, skall kunna välja mellan att för fara såsom nu är föreskrifvet och att till plenum öfverlämna allenast viss i målet uppkommen fråga.
Mot hvad sålunda föreslagits hafva inom högsta domstolen uttalats
åtskilliga betänkligheter.
Det har framhållits, att den tidsbesparing, som stode att vinna där
igenom att ett och annat vidlyftigare mål icke såsom nu blefve i sin hel het handlagdt af domstolens afdelningar samfälldt, kunde blifva ganska ringa i förhållande till den tidsförlust, som den nya anordningen kornme att i andra afseenden medföra. Plenum komme att hållas vida oftare än hittills varit fallet. Det mången gång svårlösta spörsmålet, huruvida ett mål i hela dess vidd eller endast viss fråga däri borde hänskjutas till plenum, skulle säkerligen ofta föranleda tidsödande öfverläggning på afdel ningen. När blott viss fråga i ett mål förelåge till pröfning af domstolens afdelningar samfälldt, skulle tvifvelsutan de ledamöter, hvilka förut ej deltagit i målets behandling, i regel anse sig nödsakade påfordra att målet i hela dess vidd föredroges, och för målets slutliga afgörande af de leda möter, hvilka såsom afdelning hänskjuta frågan till plenum, måste nästan städse rubbning inträda i högsta domstolens indelning till tjänstgöring på ett sätt, som i icke oväsentlig mån vore hinderligt för arbetets jämna och oafbrutna gång.
Ur annan synpunkt har ock inom högsta domstolen blifvit anmärkt,
att hänskjutande till plenum — af hela målet eller viss fråga däri — för dröjde målets slutliga afgörande, och att det vore mot grunderna för en riktig processordning stridande, att ett mål afgjordes delvis af domstolens ledamöter samfälldt och delvis af endast vissa ledamöter. Verkliga olägen heter till men för part vore icke uteslutna, i fäll den enhetliga pröfningen af mål kastades å sido.
176
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Att deri tilltänkta nya anordningen måhända koinme att höja an
talet af de fall, då plenum påkallas, antydde jag redan vid remissen af
förslaget, men trodde mig däri kunna se ett af dess företräden framför
gällande rätt. Försåvidt det måste medgifvas, att ett måls slutliga af
görande alltid i någon mån fördröjes genom plenibehandling och att, när
blott viss fråga i målet varit hänskjuten till plenum, af målets vidare
handläggning stundom torde vållas rubbning i den fastställda in
delningen till tjänstgöring, synes mig detta vara olägenheter, som väl
uppvägas af ökad enhet och säkerhet i rättsskipningen. Och de betänkligheter
i öfrigt, hvilka inom högsta domstolen yppats mot förslaget, kan jag ej
heller finna välgrundade. Det torde vara berättigadt antaga, att yrkande om
plenibehandling af allenast viss fråga i ett mål icke skall framställas i
annan händelse, än då fördelarna däraf äro påtagliga. Tvånget för när
varande att, därest man ej vill helt och hållet afstå från vinsten af ett
samfälldt afgörande, till handläggning i plenum hänskjuta målet i hela
dess vidd har onekligen i flera fåll visat sig olämpligt. Att för sådana
fall bereda möjlighet till ett mindre tyngande förfaringssätt är den före
slagna nya anordningens hufvudsakliga syfte. Den större frihet, som
härigenom skulle lämnas högsta domstolen, lärer vara att bedöma ur den
synpunkt att — såsom år 1875 yttrades af dåvarande justitiestatsministern
vid föredragning af en liknande fråga — för rikets högsta domstol den
minsta möjliga reglementering är den bästa.
På nu angifna grunder har jag ansett de inom högsta domstolen
mot det remitterade förslaget gjorda erinringar icke böra föranleda änd
ring däri.
Enligt förslaget skall förra hälften af september månad icke vidare
ingå i den tidrymd, under hvilken mål af brådskande art ej få hänskjutas
till plenum. Då denna afvikelse från gällande stadga är motiverad af den
ökade tjänstgöringsskyldighet, som jämlikt 2 § i förslaget till lag angående
Kungl. Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på afdelningar skulle åligga
justitieråden, kan det måhända förtjäna framhållas, att den dock torde
kunna träda i tillämpning redan före berörda lagrum. En sådan tidigare
tillämpning lärer ej medföra några olägenheter af det slag. hvarom blifvit
taladt i fråga om den till nyssnämnda lagförslag hörande promulgations-
bestämmelsen. Inom högsta domstolen har ej heller den anmärkning, som
riktats mot samma bestämmelse, utsträckts till nu ifrågavarande författ-
ningsförslag.
Den föreslagna lagen om Kungl. Majds regeringsrätt karakteriseras
väsentligen däraf, att gränserna för regeringsrättens kompetens angifvits
genom en uppräkning, enumeration, af de mål, hvilka tillhöra regerings
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
177
rättens upptagande och afgörande. Inom högsta domstolen är någon an märkning ej framställd mot de grunder, på hvilka förslaget är byggdt. Och Riksdagens konstitutionsutskott har, i sitt utlåtande rörande grund lagsfrågan, förklarat sig icke hafva något att erinra mot den enumerations- princip, som i lagförslaget kommit till användning vid bestämmandet af regeringsrättens verksamhetsområde.
Högsta domstolens flesta ledamöter hafva ansett, att ingressen till 2
§ bör underkastas någon jämkning, till förebyggande af hvarje möjlighet till missförstånd om dess innebörd. Förtydligandet synes lämpligen kunna ernås därigenom, att ordalagen bringas i närmare öfverensstämmelse med § 17 mom. 2 regeringsformen enligt det hvilande grundlagsförslaget, hvilket i denna del har en i viss mån annan affattning än propositionen i ämnet. Fn sådan öfverensstämmelse är naturligtvis redan i och för sig önskvärd.
I 2 § innehålles, uti särskilda moment, uppräkningen af de mål,
hvilka skola tillhöra regeringsrättens pröfning. De anmärkningar, som af högsta domstolen enhälligt blifvit framställda i fråga om vissa delar af denna uppräkning, synas böra iakttagas. I öfrigt torde det tillåtas mig att med afseende å enumerationen anföra följande.
Enligt 4 mom. af det remitterade förslagets 2 § skall regeringsrät
ten hafva att upptaga och afgöra mål om aflöningsförmåner m. fl. lik artade mål. När detta förslag af mig föredrogs inför Eders Kungl. Maj:t, framhöll jag, att de allmänna domstolarna hittills ansett sig oförhindrade pröfva talan om lön eller pension, äfven om denna redan blifvit af Kungl. Maj:t i statsrådet ogillad, men att, därest mål af ifrågavarande slag öfver- flyttades från regeringen till regeringsrätten, tillika borde meddelas sådana stadganden, att dylika mål icke vidare komme att upptagas af de allmänna domstolarna. Jag yttrade ock, att en särskild instansordning torde böra inrättas för pröfning af anspråk på lön eller pension, i allt fall försåvidt anspråket vore riktadt mot statskassan, och antydde, efter hvilka grunder ett lagförslag i ämnet kunde tänkas uppgjordt.
I anslutning till hvad jag sålunda vid remissen af förslaget anfört,
hafva högsta domstolens flesta ledamöter erinrat, att öfverflyttning af om- förmälda mål från regeringen till regeringsrätten icke lämpligen bör kom ma till stånd under annan förutsättning, än att de ej vidare få upptagas af de allmänna domstolarna. Samma ledamöter hafva därvid jämväl på pekat, att en dylik inskränkning i domstolarnas behörighet syntes icke utan fara för rättssäkerheten kunna ske, med mindre det tillsåges, att den administrativa instansordningen beträffande mål af ifrågavarande art vore inrättad på ett med hänsyn till målens utredning fullt betryggande sätt.
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Allenast under förutsättning att detta villkor uppfylldes, funne dessa
ledamöter sig kunna tillstyrka bifall till förslaget i förevai’ande del.
Eders Kungl. Maj:t har den 9 i denna månad meddelat beslut om
verkställande af utredning för upprättande af förslag rörande den till
tänkta särskilda instansordningen. Uppenbart är dock, att denna fråga
icke kan vara löst redan vid den tidpunkt, då regeringsrättens verksamhet
torde begynna. Emellertid synes mig detta ej utgöra hinder mot att
regeringsrätten omedelbart kommer att öfvertaga regeringens befattning
med ifrågavarande mål. Så' länge, efter målens öfverflyttning från rege
ringen till regeringsrätten, den nuvarande administrativa processen bibe
hålies i öfrigt oförändrad, måste det visserligen stå vederbörande öppet
att, oafsedt regeringsrättens pröfning, få tvisten dragen under allmän
domstol. Men detta interimistiska förhållande innebär, enligt min upp
fattning, en mindre olägenhet än som skulle ligga däri, att regeringen
fortfarande blefve betungad med afgörandet af dessa ingalunda fåtaliga
eller i allmänhet enkla mål. De öfvergångsbestämmelser, hvilka — såsom
högsta domstolens majoritet äfven påvisat — torde erfordras med afseende
å målens behandling, synas mig alltså böra gälla icke regeringens och re
geringsrättens inbördes behörighet utan de allmänna domstolarnas kom
petens och lära förty böra meddelas först i sammanhang med fastställan
det af den förändrade administrativa processordningen.
Vid det tillfälle, då Eders Kungl. Maj:t täcktes besluta, att högsta
domstolens yttrande skulle inhämtas öfver ifrågavarande lagförslag, an
märkte jag, hurusom förslagets slutliga lydelse, såvidt anginge vissa delar
af enumerationen, icke kunde bestämmas, förrän den tilltänkta omorgani
sationen af kammarrätten och kammarkollegium blifvit genomförd. Beslut
om reglering af löneförhållandena m. m. vid dessa ämbetsverk hafva nu
blifvit fattade af 1908 års Riksdag. För kammarrätten har ock ny in
struktion gifvits den 31 nästlidne december, under hvilken dag äfven ut
färdats kungörelser angående vissa därmed sammanhängande ämnen.
Det är sålunda numera fastslaget, att klagan ej må föras öfver
kammarrättens beslut i mantalsskrifningsfrågor. I följd häraf böra mål
om mantalsskrifning, upptagna i 2 § 15 mom. af det remitterade försla
get, icke omnämnas i enumerationen. Men i öfrigt föranleder omorganisa
tionen af de ifrågavarande ämbetsverken icke någon ändring i uppräknin
gen af de mål, som höra till regeringsrättens upptagande och afgörande.
Kammarkollegium skall ej, såsom löneregleringskommittén föreslagit, blifva
sista instans i dit fullföljda besvärsmål, och kammarrättens beslut i debi
terings- och beskattningsmål skola fortfarande få dragas under Kungl.
Maj:ts pröfning.
179
I detta sammanhang må äfven nämnas, att kammarkollegium enligt
den nya organisationen icke skall vara mellaninstans i de s. k. kommu- nikationsmålen, hvilka alltså i likhet med vissa andra, till antalet dock mindre betydande mål komma att från de lokala myndigheterna fullföljas omedelbart till Kungl. Maj:t för att afgöras i regeringsrätten. Det var väsentligen med hänsyn till en sådan förenklad instansordning och det däraf föranledda ökade arbetet hos den högsta instansen, som jag, på sätt Eders Kungl. Maj:t behagade erinra sig, vid den föregående behandlingen af frågan om regeringsrättens verksamhet icke ansåg mig kunna tillstyrka att, innan någon erfarenhet ännu vunnits om storleken af regeringsrättens arbetsprodukt, öfverflytta skiftesmålen från högsta domstolen till regerings rätten. Önskvärdheten af dessa måls öfverflyttning till regeringsrätten har sedermera framhållits af Riksdagens konstitutionsutskott i dess före- nämnda utlåtande. Jag har dock ej kunnat öfvergifva den mening, att en sådan åtgärd icke bör under den närmaste tiden vidtagas; och det må tillåtas mig att ånyo erinra jämväl därom, att frågan om dessa måls be dömande i sista instans icke kan slutligen pröfvas annat än i sammanhang med den allmänna revision af skiftesstadgan, som för närvarande är under arbete. Vid granskningen af nu förevarande lagförslag har ej heller skiftesmålens upptagande i enumerationen förordats af någon bland högsta domstolens ledamöter.
Under 13 mom. i 2 § af förslaget äro nämnda, bl. a., vissa mål,
hvilka vid förslagets upprättande tillhörde högsta domstolens pröfning. Förslaget förutsatte alltså, att särskild föreskrift meddelades, enligt hvilken besvär i målen skulle anföras i vederbörande statsdepartement, icke i justitierevisionsexpeditionen. Sådan föreskrift är numera gifven i nådiga instruktionen för landtmäteristyrelsen och rikets landtmätare af den 23 oktober 1908.
Förslagets 4 § lärer böra omarbetas på sätt högsta domstolen anvi
sat. Däremot synes mig den af högsta domstolens majoritet i fråga om 5 § och 6 § första stycket gjorda hemställan icke böra föranleda annan ändring i det remitterade förslaget än att nyssnämnda del af 6 § bort tages.
Jämväl andra stycket af 6 § torde böra utgå. Riktigheten af majo
ritetens anmärkning, att de regeringsrätten däri tillerkända befogenheter äro grundade i sakens natur och alltså ej tarfva uttrycklig bekräftelse, synes ej kunna förnekas. Uppenbart är ju äfven, såsom jämväl i högsta domstolen erinrats, att de uti ifrågavarande stycke särskild!, nämnda reg ler icke kunna vara de enda, som med afseende å förfarandet i regerings rätten äro att hämta från den allmänna processens område.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
180
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Lagrådet skall, såsom jag redan omnämnt, enligt det hyllande grund
lagsförslaget utgöras af tre, ej två, justitieråd och ett regeringsråd. Dess
utom skall Konungen, där så pröfvas nödigt, kunna för visst ärende till
ledamot af lagrådet ytterligare förordna en för insikt, erfarenhet och red
lighet känd man. Sistnämnda bestämmelse har ersatt hvad i propositionen
innehölls om rätt för Konungen att utse extra ordinarie ledamöter i lag
rådet, högst tre.
Af Riksdagens beslut i grundlagsfrågan föranledes den jämkning i
förslaget till lag om tjänstgöringen i Kungl. Maj:ts lagråd, att antalet i
lagrådet fungerande justitieråd angifves i öfverensstämmelse med samma
beslut, hvarjämte de uttryck i förslaget, som hänföra sig till möjligheten
att extra ordinarie ledamöter förordnas, böra underkastas någon modifiering.
Högsta domstolens granskning af förslaget synes mig ock gifva anledning
till vissa ändringar däri, för hvilka jag nu går att redogöra.
I 1 § torde, på sätt af två ledamöter i högsta domstolen blifvit
hemställt, böra inflyta ett tillägg, utmärkande att justitieråd icke är pliktig
deltaga i val till lagrådet, om sådant val infaller å tid, då han är befriad
från tjänstgöringsskyldighet. Varder en dylik bestämmelse tillagd, lärer
å andra sidan allt fog därefter saknas för påståendet, att paragrafen lämnar
oafgjordt, hvilka justitieråd äro behöriga att i valet deltaga. För öfrig!
synes det mig redan med paragrafens nuvarande affattning ej gärna kunna
vara föremål för tvekan, att ledighet från tjänstgöring icke i och för sig
utgör 'laga hinder’. En härifrån afvikande tolkning har ej heller, mig
veterligen, någonsin gifvits åt bestämmelsen om laga hinder i stadgan
angående måls handläggning i vissa fall af Kungl. Maj:ts högsta domstols
afdelningar samfälldt.
Hvad regeringsråden angår, lärer, med hänsyn till dessas fåtalighet,
från skyldigheten att deltaga uti ifrågavarande ärende icke kunna med-
gifvas något undantag, svarande mot hvad nyss beträffande justitieråd är
nämndt,. Endast om laga hinder möter, må regeringsråd afhålla sig
från valet.
Det förtydligande af 2 §, hvarom högsta domstolen hemställt, torde
böra vidtagas.
Förslagets 3 § afser, att det vid förfall för ledamot i lagrådet skall
stå vederbörande öppet att låta anstå med val af ledamot i hans ställe.
Högsta domstolen har antydt, att samma möjlighet borde förefinnas när
ledamot i lagrådet afgår från sitt justitieråd- eller regeringsrådsäm-
bete, och äfven jag finner en sådan ändring i förslaget tillrådlig. Här
igenom skall ernås den fördel, att det endast i mycket sällsynta undantags
fall torde inträffa, det regeringsrättens ledamöter nödgas afbryta sina ferier
Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 11.
181
för anställande af val till lagrådet. Det torde ju kunna antagas, att regeringsrättens ferier komma att infalla å tid, då jämväl lagrådets leda möter begagna sig af ledighet.
I 3 § torde böra inrymmas ett stadgande om befogenhet för lag
rådet att, på sätt högsta domstolen angifvit, utsträcka tjänstgöringstiden för den, hvilken under förfall för annan varit ledamot i lagrådet. Uppen bart är att, om sådan utsträckning sker, den som haft förfall bör i vika riens ställe fullgöra den skyldighet att tjänstgöra i högsta domstolen eller regeringsrätten, som under tiden efter förfallets upphörande eljest skolat åligga vikarien. Motsvarande regel är gifvetvis ock att tillämpa för den uti 2 § afsedda händelse, att de afgående ledamöterna i lagrådet kvarstanna där efter tjänstgöringsperiodens utgång.
Högsta domstolen har vid sista punkten i 3 § erinrat, att däraf icke
med tydlighet framginge, på hvad sätt ledamot i lagrådet skall utses, när sådant erfordras i anledning af förfall för annan. Om förslaget härutinnan ej är fullt klart, lärer bristen blifva afhjälpt genom den jämkning, som förslaget, efter hvad jag redan yttrat, bör underkastas till följd däraf, att enligt Riksdagens beslut extra ordinarie ledamöter i lagrådet ej må för ordnas. Att 1 § ger föreskrifter om förfaringssättet i hvarje fall, då justitieråd eller regeringsråd skall utses att tjänstgöra i lagrådet, torde efter siidan jämkning blifva utan vidare tjMligt.
Åt andra stycket af 4 § lärer, såsom högsta domstolen anmärkt,
höra gifvas en något ändrad affattning.
öfriga remitterade lagförslag hafva af högsta domstolen lämnats
utan anmärkning. Förslaget till lag om ändrad lydelse af § 7 i förord ningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863, hvilken för fattning är af kyrkolags natur, har emellertid icke varit föremål för kyrkomötets behandling och lärer alltså ej nu böra framläggas för Riks dagen till antagande. Med den föreslagna ändringen, som är af ytterst ringa praktisk betydelse, synes mig lämpligen kunna anstå, till dess öfriga på pröfning beroende frågor om ändringar i kyrkomötesförordningen finnas höra upptagas till slutligt afgörande.
I samtliga ifrågavarande förfättningsförslag har promulgationsstad-
gandet affättats under den förutsättning, att Eders Kungl. Maj:ts förslag i grundlagsfrågan skulle af Riksdagen oförändradt antagas. Så kommer ej att ske. Det är klart, att bestämmelserna om ikraftträdandet böra i en blifvande proposition rörande nu förevarande förslag anpassas efter det läge, som grundlagsfrågan numera fått.
182
Slutligen är att tillägga, att förutom de ändringar, om hvilka jag
nu talat, äfven vissa rent redaktionella jämkningar torde böra i förslagen
vidtagas.»
Föredraganden uppläste härefter förslag, affattade i enlighet med
hvad han nu yttrat, till de under 1)—4), 6) och 7) här ofvan omförmälda
författningar samt hemställde, att de upplästa förslagen måtte genom nådig
proposition föreläggas Riksdagen till antagande.
Statsrådets öfriga ledamöter biträdde föredragandens hemställan;
och täcktes Hans Maj:t Konungen med bifall här
till förordna, att till Riksdagen skall aflåtas nådig pro
position af den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 11.
Ur protokollet
Erik Öländer.
09 78 Stockholm 1909.
Kungl. Boktryckeriet.
P.
Å.
Norstedt
k
Söner.