Prop. 1917:211
('angående omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för tjänstemännen därstädes m. ro.',)
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.
1
Nr 211.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående
omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering
för tjänstemännen därstädes m. ro.; given Stockholms
slott den 14 april 1917.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen:
A) vidkommande sjätte huvudtiteln:
1) att godkänna följande avlöningsstat och övergångsstat för lands
staten utom beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med år 1918:
Avlöningsstat.
Tjänst-
Förvalt-
Landssekreterare och landskam-
Lön. göringspenningar.
tillägg.
ningsbidrag.
Summa.
Anmärkningar.
rerare,
48 tjänstemän:
i första klassens län:
Malmöhus samt GöteborgsochBohus.
1 tjänsteman ...................................
5,000 2,900
_ _
7,900
8 tjänstemän ................................... 15,000 8,700 — — 23,700
i andra klassens län:
Samtliga övriga län. 1 tjänsteman (Stockholm)................. 5,000 2,500 600
—
8,100
Efter 5 år kan
lönen
1 tjänsteman d:o ................. 1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
5,000 2,500
600
8,100
höjas med
600 kr.
Luleå)..................... 5,000
2,500
300 —
7,800
5 tjänstemän d:o ..................... 25,000 12,500 1,500
—
39,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
5,000 2,500 — — 7,500
85 tjänstemän
d:o
175.000
87,500 — — 262.500
Säger
240,000 121,600 3,000 — 364,600
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 Käft. (Nr 211.)
1
2
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Tjänst-
Förvalt-
Lön.
görings-
penningar.
tillägg.
nings-
bidrag.
Summa.
Anmärkningar.
Länsasssessorer,
46 tjänstemän:
1
tjänsteman (Stockholm).................
3,600
1,800
400
5,800
1
tjänsteman
d:o
.................
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
3,600
1,800
400
—
5,800
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.
Luleå) ..... .............
3,600
1,800
200
—
5,600
och efter ytterligare
5
tjänstemän
d:o ....................
18,000
9.000
1,000
—
28,000
5 år med likaledes
500 kr.
1
tjänsteman (övriga residensstäder)
3,600
1,800
—
—
5,400
37 tjänstemän
d:o
133,200
66,600
—
—
199,800
Säger
165,600
82,800
2,000
—
250,400
Länsnotarie! och länsbokhållare
av första lönegraden,
43 tjänstemän:
1
tjänsteman (Stockholm).................
2,200
1,400
300
—
3,900
1
tjänsteman
d:o
...... ........
2,200
1,400
300
—
3,900
Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
2,200
1,400
150
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
Luleå) ................. .
—
3,750
år med likaledes
4
tjänstemän
d:o .....................
8,800
5,600
600
—
15,000
500 kr. och efter
Ytterligare5 år med
1
tjänsteman (övriga residensstäder)
2,200
1,400
—
—
3,60U
likaledes 500 kr.
35 tjänstemän
d:o
77,000
49,000
—
—
126,000
Säger
94,600
60,200
1,350
—
156,150
Länsnotarie! och länsbokhållare
av andra lönegraden,
6 tjänstemän:
Efter 5 år kan lönen
1
tjänsteman (Stockholm) .................
2,000
1,200
300
—
3,500
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
1
tjänsteman (övriga residensstäder)...
2,000
1,200
—
—
3,200
år med likaledes
4 tjänstemän
d:o
8.000
4,800
—
—
12.800
500 kr. och efter
ytterligare 5'årmed
Säger
12,000
7,200
300
—
19,500
likaledes 500 kr.
Landskanslister och landskonto-
rister,
167 tjänstemän:
1
tjänsteman (Stockholm) .............
1,500
900
200
—
2,600
Efter 5 år kan lönen
9
tjänstemän
d:o
......
1
tjänsteman (Östersund, Umeå och
13,500
8,100
1,800
—
23,400
höjas med 400 kr.,
efter ytterligare
5
/
år med likaledes
400 kr. och efter
ytterligare
5
år med
Luleå).....................
1,500
900
100
—
2,500
Transport
16,500
9,900
2,100
—
28,500
>
likaledes 400 kr.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
3
Lön.
Tj an stgör in gspenningar.
Ortstillägg.
Förvalt-
ningsbidrag.
Summa.
Anmärkningar.
Transport
16,500 9,900
2.100
_
28,500
17 tjänstemän (Östersund, Umeå och
1,700
42,500
Efter 5 år kan lönen
höjas med 400 kr., efter ytterligare 5
Luleå).....................
25,500 15,300
—
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
1,500
900
—
—
2,400 > år med likaledes
400 kr. och efter
j
138 tjänstemän
d:o
207,000
124,200
— —
331,200
ytterligare 5 årmed
Säger
250,500
150,300
3,800
—
404,600
likaledes 400 kr.
Skrivbiträden,
46 biträden:
biträde (Stockholm)......................
700 350
150
1,200
j
2 biträden d:o ......................
1,400
700
300
—
2,400
Efter 5 år kan lönen
75
1,125
höjas med 200 kr.
biträde (Östersund, Umeå, Luleå)
700 350
—
och efter ytterligare
5 biträden
d:o
3,500 1,750
375
—
5,625
5 år med likaledes
biträde (övriga residensstäder)......
350
— —
1,050
200 kr.
86 biträden d;o
......
25,200
12,600
— —
37,800
Säger
32,200
16,100 900
—
49,200
Vaktmästare,
49:
vaktmästare (Stockholm) .............
350 150
—
1,200
! 1 vaktmästare d:o ..............
700 350
150
—
1.200
Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kr. och efter ytterligare
1 1 vaktmästare(Östersund,Umeå,Luleå)
700 350
75
—
1,125
5 vaktmästare
d:o
3,500
1,750 375
—
5,625
5 år med likaledes
|
vaktmästare (övriga residensstäder)
350
—
—
1,050
100 kr.
i 40 vaktmästare
d:o
28,000
14,000
— —
42.000
Säger
34,300 17,150
750
—
52,200
Summa 829,200
455,350
12,100
—
1,296,650
4
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Lön.
Tjänstgöring
penningar
S-
Länspolismästare, 27 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholms län) ...........................
3,400
1,600
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)
3,400
1,600
4 tjänstemän (samma län)
13,600
_
6,400
1 tjänsteman (övriga län) .......................................
3,400
1,600
20 tjänstemän (
»
)
68,000
—
32.000
_
Säger
91,800 —
43,200 —
Häradsskrivare, 119 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)
2,600
___
1,000
12 tjänstemän (samma län). .
31,200
___
12,000
1 tjänsteman (övriga län) ...
2,600
_
1,000
105 tjänstemän (
»
) ...
vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat
273,000 —
105,000 —
5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis......................
—
—
—
___
Säger
309,400 •-
119,000 —
Landsfiskaler, 489 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)
2,000
—
1,000
_
72 tjänstemän (samma län)......
144,000
_
72,000
1 tjänsteman (övriga län)......
2,000
_
1,000
415 tjänstemän (
»
)..
830,000
___
415,000
Säger
978,000
—
489,000
_
Summa
1,379,200 —
651,200
—
Övergångsstat.
Lanträntmästare, 12 tjänstemän.....................................
30,000
15,800
Häradsskrivare, 2 tjänstemän ...................................
vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstaten angiven grund,
vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-
5,200
2,000
målet upptagna belopp.
Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 15 tjänstemän, förslagsvis.....................
30,000
15,000
Säger 1
65,200 | -|
32,800 |
-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
5
Ortstilliigg.
Förvaltnings
bidrag.
Summa.
Summa
summarum.
Anmärkningar.
400
5,400
200
800
—
—
—
5,200
20,800
—
Efter 5 år kan lönen höjas med 500
kronor, efter ytterligare 5 år likaledes
|
med 500 kronor och efter ytterligare
~~
—
—
—
—
5,000 —
5 år likaledes med 500 kronor.
—
—
—
—
100,000 —
1
1,400 —
—
—
186,400 —
136,400 —
200
3,800
2,400
—
—
—
45,600
—
—
—
—
—
3,600 —
Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kro
nor och efter ytterligare 5 år lika-
378,000
ledes med 500 kronor.
___
___
134.000
—
134,000
—
2,600 —
134,000 —
565,000 —
oGojOOO —
200
300
3,500
14,400
_
21,600
_
252,000
_
Efter 5 år kan lönen höjas med 400 kro-
300
nor och efter ytterligare 5 år likale-
—
3,300
_
des med 400 kronor.
—
—
124,500 —
1.360,500 —
14.600 —
146,700 —
1,628.300 -■
1,628,300 —
18,600 —
280,700 —
2,329,700 —
2,329,700 —
___
___
—
___
45,800
___
/ Efter 5 år kan lönen höjas med 500
\
kronor.
—
—
—
—
7.200 —
Härtill kunna komma ålderstillägg i en-
lighet med vad som angives i avlö-
ningsstaten.
.
—
—
4.500
—
49.500 —
—
—
—
—
4,500
102,500 —
102,500
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition pir 211.
2) att för ordinarie befattningshavare med undantag av lantränt-
mästarna godkänna följande villkor och; bestämmelser för åtnjutande av
i dessa stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen
att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt
reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara
pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom
landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han
innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, in
träda i den njm tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar;
att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibe
hållande av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i före
kommande fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa lands
staten tillhörande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen,
efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa
göromål helt eller delvis överflyttats;
att för befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län där
jämte skola gälla de i nådiga brevet den 18 juni 1915 stadgade sär
skilda villkor beträffande skyldighet för den, som erhåller ordinarie be
fattning vid nämnda länsstyrelse, att under viss förutsättning tjänstgöra
hos annan länsstyrelse eller låta sig förflyttas till annan befattning
inom statsförvaltningen;
att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat samt med landssekreterar-, landskamrerar-, länspolis-
mästar- eller länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;
att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår landssekreterare och landskamererare, Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, Kungl. Maj:ts befallningshavande, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstbefattning ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid landsstaten, finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna få mot
tagas och tills vidare bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt
ningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
7
att den med härad sskri vart jänbt förenade förmånen av debetsedel
lösen skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänst
ledighet förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem
emellan ej träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall
verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägen
heter eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehål
lande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göro-
målens behöriga gång, åtnjutas av landssekreterare och landskamrerare
en var under en och en halv månad, av länspolismästare, länsassessorer,
länsnotarier, länsbokhållare samt landskanslister, landskontorister och
skrivbiträden en var under en månad ävensom av vaktmästare under
femton dagar;
att avlöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning er
hållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas höra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
skäligt anses låta honom uppbära något därav;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värn
plikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor;
Kungl. Muj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
8
un der iakttagande
dels
vad var och en av omförmälda löneförhöj
ningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd,
dels
att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till be
fattningen på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande
i följd av frågan om reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten,
och dels
att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning ut
nämnd till länspolismästar- eller häradsskrivartjänst eller annan därmed i
avlöningshänseende jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för
åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;
att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från
en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålders
tillägg intjänat högre avlöning än begynnelseavlöningen i den senare,
honom skola omedelbart tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya
tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må
understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den
förra tjänsten;
att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension
är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de före
skrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefatiningar; ägande den, som
antages till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
omedelbart dessförinnan innehaft stadig anställning hos länsstyrelsen;
att för de landsfiskaler (länsmän), som innehava boställen, i fråga om
avdrag å avlöning för boställsavkomsten fortfarande skola tillämpas hit
tills gällande bestämmelser samt att för bestämmandet av detta avdrag
ny uppskattning av boställsavkomsten skall före utgången av år 1918
förrättas på det sätt och i den ordning, som för det närvarande där-
utinnan gäller;
att Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång en med boställe
förenad landsfiskals- (länsmans)tjänst varder ledig, innan tjänsten tillsättes
och efter vederbörandes hörande, äga besluta, om bostället bör såsom
till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk olämpligt
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.
till boställe för landsfiskal (länsman) eller av annan anledning till stats
verket indragas;
att landsfiskal (länsman), som bär boställe sig anslaget, skall vara
där bosatt, såvida icke Kungl. Maj:ts befallningslxavande finner skäligt
annorlunda medgiva;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi
gande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till måna
dens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänste
innehavares rätt till pension är vid tiden för ny avlöningsstats ikraft
trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter till
trädes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig under
kasta sig, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, upphörande av eller minsk
ning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå för
bestyr i sammanhang därmed;
3) att förklara dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång
tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall
vara pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestäm
melser, och dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar
med omreglerad avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla,
att de vilja underkasta sig nj^ avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och
bestämmelser och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda
bibehållna vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsför
måner, ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen
angående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till
pension, som dittills tillkommit dem;
4) att i fråga om sättet och villkoren för indragningen av krono
fogdetjänsterna samt uppförandet å övergångsstat av visst antal härads-
skrivar- och landsfiskals- (länsmans)tjänster godkänna av departements
chefen härutinnan framställt, i statsrådsprotokollet intaget förslag;
5) att medgiva, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) anslaget
boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter värdering vid
syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl övertaga sådana
å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som
vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;
6) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor
till 1,296,650 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 höft. (Nr 211.)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
9
2
10
7) att höja det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till
arvoden åt extra länsnotarie^ extra länsbokhållare och övriga extra bi
träden vid länsstyrelserna m. m., nu 268,000 kronor, med 43,000 kro
nor till 311,000 kronor;
8) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvalt-
ningama, nu 1,635,298 kronor, med 633,633 kronor till 2,268,931 kronor;
9) att höja det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget
»övergångsstat» nu 56,800 kronor, med 45,700 kronor till 102,500 kronor;
10) att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till post
avgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor
med 180,000 kronor till 1,430,000 kronor;
11) att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å
50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upp
rättande av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningar;
12) att på extra stat för år 1918 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under de i stats
rådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor
för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och under
håll av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre brotts upp
täckande och misstänkta personers efterspanande och gripande, dels ock
att Kungl. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode
åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda
ej mindre vid förande av register över den polisstyrka, som kan komma
att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för
beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas använd
ning i förekommande fall;
13) att medgiva, att, där fjärdingsman eller på landsbygden annor
städes än i köping anställd polisman under tjänsteutövning får sina
kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande domstol funnit
honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet må utgå
av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning
till vittnen i brottmål;
B) vidkommande andra huvudtiteln:
att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna grunder, för anteckning
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
11
i röstlängderna år 1918 av oguldna ntskyldsposter a extra stat för samma
år bevilja ett förslagsanslag å 3,000 kronor; samt
C) vidkommande tionde huvudtiteln:
att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med
285,146 kronor till 2,299,081 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all
kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
GUSTAF.
Oscar von Sydow.
12
Kuncjl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14
april 1917.
Närvarande:
Hans excellens herr statsministern
S
wartz
,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
L
indman
,
Statsråden:
von
S
ydow
,
S
tenberg
,
F
alk
,
H
ammarström
,
Mårten Ericsson,
Å
kerman
,
C
arleson
,
H
ans
E
ricson
,
D
ahlberg
.
Departementschefen, statsrådet von Sydow föredrog frågan om fög
deriförvaltningens organisation och om lönereglering för där anställda
tjänstemän m. m. samt yttrade:
Frågan om fögderiförvaltningens organisation och lönereglering för
dess tjänstemän har ännu ej blivit slutligen ordnad. De förslag, som i
sådant syfte framlades vid 1908 och 1909 års riksdagar, ledde som be
kant icke till resultat. Åtgärder, som vidtagits för att förbättra ifråga
varande tjänstemäns ställning, hava varit av endast provisorisk karaktär.
Men uppenbart är, att dylika provisoriska åtgärder — en tillfällig löne
förbättring och en något ökad pension för de tjänstemän, som under år
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
13
1915 ingåvo ansökan om avsked — icke i längden kunna anses till
fredsställande. Undanskjutandet år från år av den slutliga löneregle
ringen har bland den mångtaliga landstatspersonalen ute i orterna med
fört en otrygghet, som icke kunnat undgå att menligt inverka på för
valtningen. Särskilt hava härigenom svårigheter uppstått vid rekrytering
både av fögderiförvaltningens och av länsstyrelsernas personal. I denna
min uppfattning har jag stärkts av de upplysningar, som med rätt stor
enstämmighet lämnades av rikets samtliga landshövdingar vid ett sist-
lidne höst för överläggning om ifrågavarande angelägenhet inför mig
hållet sammanträde, till vilket jag med vederbörligt tillstånd kallat dem.
Att jag icke tidigare framlagt förslag till frågans lösning, har sin
grund i de allvarliga tidsförhållanden, vilka varit rådande allt ifrån se
nare hälften av år 1914. Väl äro dessa förhållanden fortfarande, prak
tiskt taget, enahanda; men tidpunkten synes mig dock nu lämpligare
särskilt av den anledning, att den förflutna tiden medgivit en långt mera
ingående granskning av de förarbeten, varpå mitt förslag grundas. Då
det förslag, jag nu går att förelägga Eders Kungl. Maj:t, om än, såsom
naturligt är, förenat med stegrade kostnader, dock synes mig ur ekono
misk synpunkt icke ställa allt för stora krav på statsverket, och olägen
heterna av det nuvarande provisoriet genom ett nytt dröjsmål skulle än
ytterligare skärpas, har jag trott mig skyldig att medverka till en snar
lösning av löneregleringsfrågan.
Men då den lösning jag vill föreslå är förknippad med en rätt vä
sentlig omorganisation av fögderiförvaltningen, tillåter jag mig, innan
jag ingår på själva organisationsfrågan, för utskicka en kortfattad redo
görelse för dess föregående öden.
I.
Historik.
1) Tidigare förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen och
lönereglering för fögderitjänstemännen.
Frågan om en förenkling av fögderiorganisationen väcktes redan av 1847 års
s. k. skatteförenklingskommitté. Förslaget gick ut på en indragning av häradsskrivar-
tjänsterna, men fick emellertid, jämte den i sammanhang därmed väckta frågan om
lönereglering för landsstaten, förfalla vid 1847—1848 års riksdag.
Skatteförenk-
lingekommit-
téns förslag
a\r 1847.
14
Kungl. Mnj.is Nåd. Proposition Nr 211.
1873 års
landstats-
kommitté.
Löneregle-
ringskommit-
tén av 1902.
Förslag av
kronofogden
Hofman-Bang
år 1907.
Sammanträde
år 1907 med
inkallade
representanter
för länssty
relserna.
Härefter upptogs frågan av 1873 års landsstatskommitté, som i sitt den 13 okto
ber 1875 avgivna betänkande föreslog en fullständig omorganisation av fögderiförvalt
ningen, enligt vilket förslag det ansågs icke allenast möjligt utan även önskvärt, att
häradsskrivarbefattningarna ihdroges samt kronofogde- och länsmanstjänsterna sam-
mansloges till en tjänstemannaklass, kronofogdarnas, under vissa av kommittén för
utsatta villkor. Efter myndigheternas hörande fann dock Kungl. Maj:t landsstats-
kommitténs förevarande förslag icke böra antagas. Förslagen underställdes icke
riksdagens prövning i vidare mån än att 1878 års riksdag, i sammanhang med
Kungl. Maj:ts proposition om ny lönereglering för kronofogdar och länsmän, bereddes
tillfälle att taga del av desamma.
Löneregleringskommittén av år 1902 har i sitt den 27 februari 1906 dagtecknade
betänkande angående reglering av löneförhållandena m. m. vid landsstaten sökt utreda,
huruvida en omorganisation av fögderiförvaltningen medelst indragning av någon
tjänstemannagrupp kunde befinnas möjlig och lämplig; men av anförda skäl fann
kommittén sig icke kunna förorda indragning av vare sig kronofogde- eller läns
manstjänsterna ej heller av häradsskrivarbefattningarna, utan åtnöjde sig med att
framställa vissa förslag, som avsågo att, med undanröjande av anmärkningar, som
i ett eller annat avseende framställts beträffande fögderiförvaltningen och dess arbete,
anordna detta arbete på lämpligaste och för det allmänna mest fördelaktiga sätt.
Vid detta i det 'störa hela negativa resultat ansåg dåvarande chefen för civil
departementet, efter att hava inhämtat vederbörandes yttranden, sig icke böra låta
bero, utan uppdrog, innan betänkandet anmäldes för Kungl. Maj:t, med nådigt tillstånd
åt kronofogden i Södertörns fögderi John Ludvig Hofman-Bang att inom departementet
biträda vid ytterligare utredning av frågan om fögderiförvaltningens omorganisation.
Därvid skulle uppmärksamhet särskilt ägnas åt frågan, huruvida de av lönereglerings
kommittén funna hinder emot en sammanslagning av kronofogde- och länsmans
tjänsterna till en syssla kunde undanröjas genom avskiljande av vissa bestyr från
kronofogdens och länsmannens uti gällande författningar och instruktioner bestämda
göromål. I en den 20 augusti 1907 avlämnad promemoria framlade Hofman-Bang
sitt förslag. Detta gick ut på kronofogde- och länsmanstjänsternas sammanslagning
till en tjänst, vars innehavare borde äga samma kompetens och ställning som de
nuvarande kronofogdarna; och skulle under de till ett antal av omkring 200 beräk
nade kronofogdarna lyda, förutom fjärdingsman, en distriktspoliskår av vid pass
900 man och dåvarande extra polismän i orterna. Vidare ingick i planen, bland annat,
att uppbörden skulle upphämtas genom kommunal myndighets försorg.
Häröver hördes vid sammanträde inför departementschefen den 26 augusti 1907
och följande dagar särskilt inkallade representanter för rikets samtliga länsstyrelser.
Flertalet av dessa ansåg sig på grunder, som antecknades uti vid sammanträdet fört
protokoll, böra avråda från att det Hofman-Bangska förslaget lades till grund för en
omorganisation av fögderiförvaltningen. Representanterna funno emellertid sin uppgift
böra gå ut på jämväl en undersökning, huruvida icke den ifrågasatta sammanslag
ningen av kronofogde- och länsmanstjänsterna till en syssla kunde vinnas under andra
än de nyss angivna organisationsformerna, och anmärkte bland annat, att represen
tanterna vore övertygade därom, att den kronofogdar och länsmän påvilande arbets
bördan icke kunde anses större, än att den borde kunna bäras av tjänstemän till
ungefär det antal som de nuvarande länsmännens, ja, att till och med ur denna syn
punkt någon reduktion i antalet kunde ske, dock under förutsättning av en god och
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 811.
15
mot deras ställning passande avlöning. Det kunde vidare icke bestridas, att vissa
fördelar vore att hämta av en sammanslagning utav kronofogde- och länsmanstjän-
sterna, men varje sammanslagning vore mycket svår att genomföra, och en sådan
reform saknade nog ej sina nackdelar. Genom en inom representanternas krets ut
sedd delegation utarbetades ett positivt förslag rörande sammanslagningen, vilket gick
ut på att med så liten rubbning som möjligt av nuvarande anordningar rörande upp
börds-, exekutions- och polisväsendet anförtro kronofogdes och länsmans uppgifter åt
en fögderi tjänsteman.
Under överläggningen angående detta förslag, som finnes närmare återgivet i
kungl. propositionen nr 71 till 1908 års riksdag sid. 80—81, yttrade de flesta repre
sentanterna, att de väl funne detsamma äga företräde framför det av kronofogden
Hofman-Bang framlagda, varemot knappast någon tilltrodde sig att i det outredda
skick, vari frågan då befunne sig, förorda en reform i nu antydd riktning, enär man
ingalunda vore övertygad, att förslaget ägde högre värde än den nuvarande organisa
tionen.
I detta läge befann sig saken, när dåvarande chefen för civildepartementet
den 21 februari 1908 underställde Kungl. Maj:ts prövning frågan angående landssta
tens i sin helhet lönereglering och organisation. Redan i utlåtande den 14 oktober
1902 hade statskontoret på anförda skäl förklarat sig anse en löneförbättring för alla
landsstatstjänstemän vara av trängande behov påkallad, om landsstaten skulle hava
utsikt att förvärva och bibehålla dugande krafter till utförande av de mångsidiga och
för allmänheten, de centrala ämbetsverken, Kungl. Maj:t och riksdagen viktiga och
ansvarsfulla värv, som ålåge denna tjänstemannakår; och departementschefen yttrade
i inledningen, att i detta utlåtande hade, beträffande själva behovet av en löneregle
ring för landsstaten, framställts tankar, som han funnit allmängiltiga såsom motiv för
att frågan då bragtes till avgörande.
Efter att, med utgångspunkt från 1878 och 1880 årens lönereglering för vissa
av de till landsstaten hörande tjänster, hava refererat vad dittills i ärendet förekom
mit särskilt hos löneregleringskommittén och bland de år 1907 tillkallade represen
tanterna för länsstyrelserna, yttrade departementschefen vidare, att han funnit tiden
icke ännu vara inne att vidtaga någon väsentlig rubbning av lantregeringens uråld
riga organisation. Det hade nämligen synts honom, att såsom ett oundgängligt un
derlag för en reform härutinnan måste finnas en allmänt utbredd och vederbörligen
bekräftad mening därom, att den nuvarande organisationen icke i det hela tillfreds
ställande fungerade. Men en sådan mening torde icke enligt hans uppfattning vara
för handen. Väl förspordes klagomål däröver, att kronofogdar och länsmän icke
skulle vara av sina tjänster fullt upptagna, ocji att åklagarkallet å landsbygden icke
med nödig insikt allestädes och på varje tid utövades; och visserligen kunde det
ingalunda förnekas, att invånarne å landsbygden icke vore i åtnjutande av erforder
ligt polisskydd. Men allt detta — åt vilket löneregleringskommittén i sitt betänkande
sid. 134—139 givit uttryck — utgjorde icke enligt departementschefens mening full
goda skäl för att då vidtaga en fullständig omläggning av den grund, varpå lant-
regeringen sedan århundraden vilat.
Förut har jag antytt, att löneregleringskommittén beträffande frågan om reform
av fögderiförvaltningen inskränkt sig till att framställa vissa förslag, som avsågo att
med undanröjande av framställda anmärkningar i fråga om fögderiförvaltningen och
dess arbete anordna detta arbete på lämpligaste och för det allmänna mest fördelak
tiga sätt.
Proposition
nr 71 till
1908 ära
riksdag. .
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
En sådan anmärkning rörde åklagarväsendets handha vande på landsbygden; och
då departementschefen i likhet med vissa hörda myndigheter ansåg, att befogade
anmärkningar utan tvivel kunde göras emot det sätt, varpå åklagarväsendet på lands
bygden vore inrättat, samt det icke kunde bestridas, att kronofogden teoretiskt taget
måste anses innehava bättre kvalifikationer för åklagarkallet än länsmannen, fann
departementschefen, att denna synpunkt borde komma till ett alldeles särskilt beak
tande vid en förväntad revision av kronofogde- och länsmansinstruktionerna i syfte
att den kronofogden åliggande kontrollen över länsmännens tjänsteutövning måtte,
speciellt i fråga om åklagarkallets utövande, än kraftigare uti instruktionen inskär
pas och med erforderliga nya bestämmelser lagbindas.
En annan anmärkning rörde uppbördsväsendet och handräckningsgöromålen
m. m., i avseende varpå det likaledes ställdes i utsikt, att framkomna önskemål
skulle beaktas vid avfattandet av de nya instruktioner, som Kungl. Maj:t torde
komma att låta utfärda, sedan ny lönestat kommit till stånd.
Slutligen förklarade departementschefen, efter redogörelse för vad i avseende på
distriktsindelningen förekommit, att han funne sig kunna förorda en icke oväsentlig in
dragning av tjänster och sålunda föreslå löner för allenast 108 kronofogdar, 107 hä-
radsskrivare och 487 kronolänsmän. Någon förändring i organisationen ifrågasattes
däremot som förut är sagt icke.
1 enlighet härmed avläts ock den 21 februari 1908 nådig proposition till
riksdagen.
Motioner om
kronofogde-
tjänsternas
indragning.
Stats
utskottets
utlåtande.
Inom riksdagen, där redan under flera föregående år alltsedan 1867 motioner
väckts om indragning av kronofogdetjänsterna, vidhölls ock kravet på en omorgani
sation av förevarande förvaltningsgren genom i andra kammaren väckta fyra motio
ner om kronofogdetjänsternas indragning. För dessa motioner, vilka refererats i fög
deriförvaltningskommitténs betänkande av den 27 augusti 1912 sid. 56, anser jag
mig ej behöva här närmare redogöra.
Statsutskottet, till vars förberedande behandling såväl propositionen som motio
nerna överlämnades, anförde i avgivet utlåtande bland annat att, då den förelig
gande utredningen av frågan om kronofogdetjänsternas indragning enligt utskottets
förmenande måste anses allsidig och ganska fullständig, i det att ej mindre löne-
regleringskommittén än även inom civildepartementet särskilt tillkallade sakkunniga
haft frågan under omprövning, och denna utredning icke lämnat något stöd för
motionärernas åsikt om lämpligheten av fögderiförvaltningens omorganisation genom
kronofogdetjänsternas indragning, utskottet icke tilltrodde sig att framlägga förslag i
sådant hänseende. På grund härav och då utskottet icke hade något att erinra mot
den av Kungl. Maj:t föreslagna indelningen av fögderierna och länsmansdistrikten,
hemställde utskottet i denna del om bifall till propositionen samt avslag å motionerna.
Mot utskottets förslag avgåvos särskilda reservationer. I den av hrr D. Persson
i Tällberg, J. A. Sjö, G. Odqvist och A. Wiklund avgivna hemställdes, bland annat,
att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täck
tes taga under förnyad omprövning frågan om kronofogdetjänsternas indragning och
överflyttande av kronofogdarnas tjänsteåligganden på länsmännen samt därefter för
riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill en sådan prövning kunde föranleda,
dels ock besluta, att, med bibehållande av den nuvarande indelningen av fögderierna
och länsmansdistrikten, avlöningarna till kronofogdar, häradsskrivare och länsmän
skulle utgå med samma belopp som dittills. Härjämte hemställdes, att för beredande
av tillfällig löneförbättring åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrivare och 516 länsmän
med vissa angivna belopp på extra stat för år 1909 måtte anvisas ett belopp av
17
tillhopa 737,300 kronor. Nämnda reservanter ansågo, att utskottets motivering bort
innehålla, bland annat, att utskottet hölle före, att genom fögderiförvaltningens om
organisation i riktning av kronofogdeinstitutionens indragning och kronofogdegöromå-
lens överflyttande på länsmännen skulle vinnas ej mindre en väsentlig besparing än
även minskad omgång i behandlingen av en mängd på länsstyrelsernas och fögderi-
förvaltningarnas handläggning beroende ärenden, att utskottet av vad som anförts emot
en sådan anordning icke blivit övertygat om, att icke den antydda förändringen skulle
kunna genomföras, utan att de ifrågavarande tjänstemän påvilande göromål, särskilt den
allmänna kronouppbörden och åklagarverksamheten, därigenom skulle bliva lidande,
men att utskottet emellertid icke tilltrodde sig att för genomförande av omorganisatio
nen i fråga utan föregående utredning förorda något av de förslag till frågans lös
ning, som av motionärerna antytts.
Första kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, varemot andra
kammaren med 131 röster mot 71, som tillföll o utskottets förslag, biträdde den av
D. Persson m. fl. avgivna reservationen.
På grund av kamrarnas skiljaktiga beslut hade det av andra kammaren beslu
tade skrivelseförslaget förfallit, varemot gemensam omröstning uti frågan i övrigt an
ställdes, och utföll denna så, att riksdagen med 172 röster mot 167 biföll ovan
nämnda reservation.
Väsentlig besparing av statsmedel samt minskad omgång i ärendenas behand
ling voro således de förmåner, som man enligt riksdagens skrivelse trodde sig vinna
genom kronofogdetjänsternas indragning och kronofogdegöromålens överflyttande på
länsmännen.
Dessa önskemåls ernående ansåg emellertid dåvarande chefen för civildeparte
mentet bättre och säkrare kunna tillgodoses medelst en sådan omorganisation av fög
deriförvaltningen, att, med bibehållande av kronofogdebefattningarna, antalet såväl
kronofogde- som häradsskrivartjänster än ytterligare reducerades. Med nådigt begivande
tillkallade han därför vissa sakkunniga att inom departementet biträda med ärendets
ytterligare utredning i nu antytt syfte. Dessa sakkunniga avgåvo den 3 oktober 1908
eu promemoria, däri de, utgående från att ett invanarantal av 50,000 i allmänhet skulle
vara minimum inom ett fögderi, såsom en förutsättning därför fordrade, att krono
fogdens tjänsteställning bleve något förändrad. Sålunda skulle kronofogden upphöra
att vara utmätningsman annat än i vissa angivna fall och, med bibehållen redogö-
rarställning i fråga om kommunaluppbördsrestantier m. m., i allmänhet befrias från
indrivningen därav, allt förändringar, som väsentligt överensstämde med rådande
praxis. Genom införande av obligatorisk direkt skriftväxling skulle kronofogden be
frias från mångahanda bestyr, och detta likasom hans redan införda befrielse från
ovillkorlig befattning med taxeringarna och synerna å ltronodomäner borde medgiva
honom tillfälle till det mera verksamma inseende över åklagargöromålen, som antytts
i departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet den 21 februari 1908. Vad
åter häradsslrrivarna angick, ifrågasattes icke någon förändring i gällande organisation
i annan mån än att, då häradsskrivaren i sådant fögderi, som komme att innehålla
mera än 50,000 invånare, icke i allmänhet skulle förmå att fullgöra och ansvara för
hela den till tjänsten hörande arbetsbördan, de sakkunniga föreslogo, att ett reser
vationsanslag måtte utverkas för anställande, där Kungl. Maj:t funne sadant ound
gängligt, av en eller flera extra häradsskrivare, vilka skulle kunna tilldelas särskilda
tjänstgöringsområden från ett eller flera fögderier. Under sådana förutsättningar
föreslogo de sakkunniga antalet fögderier till 81 samt länsmansdistrikt till 487.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 höft, (Nr 211.)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211
.
Sakkunniga
av år 1908.
3
18
Proposition
n:o 37 till
1909 års
riksdag.
Motioner vid
1909 års
riksdag.
Mot den föreslagna anordningen med extra häradsskrivare uttalade sig såväl
ämbetsverken som pluraliteten av häradsskrivare. Däremot hade flertalet av de
hörda myndigheterna icke mycket att erinra emot förslaget vare sig beträffande kro-
nofogdens förändrade ställning eller i fråga om fögderiernas geografiska utvidgning.
Inför Kungl. Maj:t anmälde statsrådet och chefen för civildepartementet seder
mera den 29 januari 1909 de sakkunnigas nyssnämnda förslag i samband med frå
gan om lönereglering för fögderiförvaltningen. På skäl, som antecknades i statsråds
protokollet, sökte departementschefen uppvisa, att det ofta uttalade önskemålet om
kronofogdetjänsternas indragning och bestyrens överflyttande på länsmännen inga
lunda kunde realiseras med besparing för statsverket; att en högeligen viktig och
hela året om fortgående verksamhet hos kronofogden, nämligen uppbörden, väl skulle
kunna anförtros åt länsmännen, men icke samtidigt med kronofogdens alla övriga
skrivgöromål tillåta länsmännen utövandet av deras övriga verksamhet för åklagar-
kallets och polisskyddets upprätthållande m. m., och att i varje fall kontroll och
bokföring hos länsstyrelserna, när uppbördsmännens antal flerdubblades, skulle kräva
ökade kostnader och möta andra hinder; att länsmännens övertagande av kronofog
dens mångfaldiga göromål och särskilt av uppbördsförvaltningen med säkerhet krävde
anställandet av särskilda polismän till ett betydande antal, vilket alltså innebure, att
tjänstemännens benämning väl förändrades men knappast deras ställning inom för
valtningen; att en för administrationen synnerligen viktig synpunkt, nämligen över
vakandet och kontrollen över alla enskildheter, icke kunde omedelbart från länsstyrel
serna tillgodoses, utan att denna med nödvändighet krävde ett led i förvaltningen
emellan länsstyrelserna och länsmännen; samt att Kungl. Maj:t genom kungörelsen
den 4 december 1908 om obligatorisk direkt skriftväxling redan sökt verka för infö
rande av all möjlig förenkling inom administrationen och för undanröjande av det
med skäl överklagade mångskriveriet, ett mål, som väl även finge anses vara åsyftat
och främjat jämväl genom nådiga cirkuläret den 22 mars 1907 angående förenkling
av expeditionsformerna m. m. Till sist yttrade departementschefen, att, då han på
de skäl han anfört ansåge experimentet med uppbördens anförtroende åt rikets kro-
nolänsmän skola bliva för administrationen i hög grad menligt, han naturligen icke
kunde tillråda detsamma. »Tvärtom», fortsatte han, »tillmäter jag kronofogdeinsti
tutionen den störa betydelse för kronans uppbörds- och redovisningsväsen, att ett
upphörande av samma institution enligt min åsikt måste betinga en fullständig om-
läggning av uppbörds- och redovisningsväsendet på ett eller annat sätt, varom jag
för närvarande saknar anledning att vidare yttra mig.»
Med avvikelse i viss mån från de sakkunnigas mening föreslog departements
chefen att riket borde indelas efter en länsvis uppgjord plan i 84 fögderier, 95 härads-
skrivardistrikt samt 486 kronolänsmansdistrikt.
Efter dessa grunder förelädes riksdagen genom propositionen n:o 37 förslag till
lönereglering för fögderiförvaltningen.
Med anledning av denna proposition väcktes inom andra kammaren två sär
skilda motioner, den ena (n:o 198) av herr G. Kronlund och 8 medmotionärer, med
instämmande dessutom av 32 ledamöter av kammaren, och den andra (n:o 200) av
herr E. Åkerlund. Motionerna gingo huvudsakligen ut därpå, att riksdagen måtte,
med avslag å propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förnyad utred
ning angående kronofogdetjänsternas indragning samt att Kungl. Maj:t måtte däref
ter för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Kung1. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.
1
'.)
I avgivet utlåtande över propositionen och motionerna åberopade statsutskottet stuta
de vid 1908 års riksdag av utskottet anförda skäl mot kronofogdetjänsternas indrag- uts!">tt“t''
ning samt anförde vidare, att, då motionärerna, såvitt utskottet kunde finna, icke 11 • l"‘'
förebragt några andra sakliga skäl för en sådan indragning än dem, som vid före
gående utredningar i ärendet varit under behandling och som då icke ansetts vara
av den art, att de kunnat motivera den ifrågasatta genomgripande förändringen i
fögderiförvaltningens organisation, utskottet ansåge sig sakna anledning tillstyrka
riksdagen att genom att begära ännu en utredning, vilken icke rimligtvis kunde an
tagas komma att i själva principfrågan leda till annat resultat än det redan vunna,
ytterligare fördröja en av trängande behov påkallad definitiv lönereglering för fögderi
tjänstemännen, och detta så mycket mera, som det sedan flera år tillbaka rådande
interimistiska tillståndet i avseende å dessa tjänstemäns ställning i åtskilliga fall
visat sig medföra menliga följder beträSande landsstatsarbetets behöriga bedrivande.
Utskottet lämnade det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till fögderiförvaltningens
organisation utan anmärkning, varför utskottet uti ifrågavarande del hemställde om
bifall till propositionen samt om avslag å motionerna.
Häremot reserverade sig herr D. Persson i Tällberg, med instämmande av dels
herrar P. Olsson, G. Odqvist, F. W. Thorsson, A. Wiklund, J. A. Sjö, J. Ström och
K. V. Rydén, dels och, i själva huvudfrågan, herrar K. Starbäck och A. Ekman. Reservan
terna ansågo, att utskottet bort framhålla, bland annat, att den förnyade utredning i rikt
ning av kronofogdetjänsternas indragning, som utgjorde syftemålet för riksdagens ar
1908 fattade beslut i ämnet, icke blivit verkställd, utan att i stället åt särskilt till
kallade sakkunniga uppdragits att verkställa en undersökning, i vad mån de nuvarande
fögderierna och länsmansdistrikten skulle kunna utvidgas och fögderitjänstemannens
antal därigenom minskas, samt att utskottet icke, av vad till stöd för Kungl. Maj.ts
föreliggande, på nämnda undersökning grundade förslag samt till vederläggande av
åsikten om kronofogdetjänsternas obehövlighet av departementschefen anförts, kunnat
hämta något skäl för ett frångående av den uppfattning om möjligheten och lämp
ligheten av berörda tjänsters fullständiga indragning, som toge sig uttryck i riks
dagens ovan omförmälda beslut. I anslutning härtill ansågo reservanterna darfor
att
utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl. Maj:t.
anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes taga under förnyad omprövning frågan om krono
fogdetjänsternas indragning och överflyttande av kronofogdarnas tjänsteåligganden pa
länsmännen samt därefter för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, vartill en
sådan prövning kunde föranleda, dels ock besluta, att, med bibehållande av den då
varande indelningen av fögderierna och länsmansdistrikten, avlöningarna till krono
fogdar, häradsskrivare och länsmän skulle utgå med samma belopp som dittills. Till
lika föreslogs, att för tillfällig löneförbättring åt 118 kronofogdar, 117 häradsskrivare
och 516 länsmän på extra stat för år 1910 måtte anvisas ett belopp av tillhopa
794,800 kronor.
.
,
.
Första kammaren biföll utskottets förslag utan omröstning, varemot andra kam
maren, efter verkställd omröstning, biföll ovannämnda reservation med 124 röster mot
87, som tillföllo utskottets förslag.
För frågans avgörande genom gemensam votering framlade därefter statsutskottet
Riksdagens
förslag till voteringsproposition, vilken bifölls av första kammaren, men avslogs av beslut.
andra kammaren.
........
,
,
Med anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut angående såval sjal va huvud
frågan som voteringspropositionen hade sålunda frågan om omorganisation av fög
deriförvaltningen och höjning för sådant ändamål av det ordinarie anslaget till lands-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
20
Tillsättande
av 1909 års
fögderiförvalt*
ningskom-
railté.
Fögderiför-
valtningskom-
mitténs för
slag år 1912.
staterna i länen för nämnda riksdag förfallit. På av Kungl. Maj:t därefter framställt
förslag beviljade emellertid riksdagen medel till tillfällig löneförbättring under år 1910
åt tjänstemännen vid fögderiförvaltningen, vilken löneförbättring allt sedan dess utgått
med ungefär samma belopp som för år 1910 anvisades av 1909 års riksdag.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
2) FögderiförTaltiHiigslvomimttén av år 1909.
I följd av vad sålunda inom riksdagen senast förekommit uppdrog
Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt en kommitté att avgiva yttrande och
förslag rörande omorganisation av fögderi förvaltningen och därvid sär
skilt undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas och krono
fogdarnas tjänsteåligganden överflyttas på länsmännen. Till ordförande
i kommittén förordnades landshövdingen F. E. Pettersson samt till leda
möter kronofogden G. A. Andrén, ledamoten av riksdagens första kam
mare häradshövdingen C. T. af Ekenstam, landskamreraren K. A. Gislén,
ledamoten av riksdagens andra kammare godsägaren G. Odqvist, då
varande länsmannen, numera kronofogden A. O. M. Olsson samt leda
moten av riksdagens andra kammare hemmansägaren Daniel Persson
i Tällberg.
Fögderiförvaltningskommitténs omfattande betänkande, avgivet den
27 augusti 1912, föreligger i tryck och torde därför ej behöva här ens
i sammandrag återgivas, vadan jag för tillfället inskränker mig till en
erinran därom, att kommittén undersökt fyra olika förslag till fögderi-
förvaltningens organisation, nämligen
Altern. I. förslag om kronofogdetjänsternas indragning och överflyttande
pa länsmännen av kronofogdarnas tjänstegörornål i allt huvudsakligt;
Altern. II. förslag om kronofogdetjänsternas indragning och överflyt
tande av kronofogdarnas tjänstegörornål dels pa länsmännen dels ock till
avsevärd omfattning på andra land sstatstjänstemän;
Altern. III. förslag om den nuvarande organisationsformens bibe
hållande i huvudsaklig överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition till
1909 års riksdag; samt
Altern. IV. förslag om häradsskrivartjänsternas indragning.
För egen del har kommittén förordat en lösning enligt alternativet
III. Därom hava förenat sig kommitténs ordförande samt ledamöterna
Andrén, af Ekenstam, Gislén samt, rörande organisationen av fögderiför
valtningen, Odqvist och Olsson. De två sistnämndas avvikande mening
gäller företrädesvis polisväsendets organisation, särskilt inrättande av
distriktspoliser, som av dessa reservanter bestämt avstyrkts, varjämte
den förre av dem uttalat, att han, därest indragning av något led i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
‘21
fögderiförvaltningen skulle äga rum, liölle före, att häradsskiåvartjänsten
borde framför kronofogdens- ifrågakomma. Slutligen har herr Persson
i Tallberg i särskild reservation, jämte det han synes motsätta sig kom
mitténs distriktspolisorganisation, förordat alternativet I, medan herr af
Ekenstam, vilken enligt vad nyss sagts instämt med majoriteten, i sär
skilt yttrande tillkännagivit, att detta skett av praktiska skäl, och att
han eljest varit mest böjd för alternativet II.
3) Do sakkunniga av år 1012.
Vid underdånig anmälan i statsrådet den 16 oktober 1912 av fögderi
förvaltningskommitténs betänkande och då det digra material, betänkaudet
innefattade, syntes dåvarande departementschefen böra i vissa avseen
den ytterligare beredas, vartill emellertid tillgängliga arbetskrafter sak
nades i departementet, utverkade han nådigt bemyndigande att för så
dant ändamål tillkalla ett antal landsstatstjäustemän. Han anmodade
således landssekreteraren Herman Uddén, landskamreraren Rob. Hagen,
kronofogden John Hofman-Bang, häradsskrivaren Frans R. M. Swensson,
kronolänsmannen E. Joh. Turén och landsfiskalen Axel Thorell att inom
departementet deltaga i förberedande behandling av kommitténs betän
kande och närmast överlägga om den ytterligare utredning av frågan,
som kunde påkallas.
Den av departementschefen de sakkunniga sålunda anförtrodda
uppgift, som enligt vad deras betänkande utmärker icke innehöll något
bestämt direktiv beträffande frågan, huruvida kronofogdetjänsterna skulle
indragas eller icke, avsåg en fullföljd av de resultat, vartill fögderi
förvaltningskommittén utefter fyra skilda linjer kommit och hade ytterst
till syfte att till äventyrs genom någon annan kombination finna en
sådan lämplig och praktisk form för organisation av fögderiförvalt
ningen, som kunde läggas till grund för en nådig proposition angående
definitiv lösning av ifrågavarande invecklade spörsmål.
Dessa sakkunnigas förslag avgavs den 19 december 1912 och inue-
bär i sina huvuddrag:
att kronoutskylderna skola uppbäras genom postverket;
att kronofogdetjänsterna skola indragas;
samt att kronofogdens nuvarande huvudsakliga’ tjänsteåligganden
komma att vila, förutom å postverket, i vad rörer kronoskatternas upp
hämtande genom skattepostanvisningar, företrädesvis å tre funktionärer,
vilkas verksamhet generellt bestämmes sålunda:
dels en landsfiskal, i regel en för varje län, med uppgift huvud
sakligen att närmast under länsstyrelsen öva inseende över polis- och
22
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
åklagarväsendet och. i vissa fall omedelbart personligen däri ingripa,
att likaledes under länsstyrelsen biträda vid kontrollen över exekutions
väsendets handhavande, att genom inspektion och inventering hos krono-
länsmännen lokalt utöva det inseende över deras allmänna verksamhet,
som instruktionsenligt nu vilade på kronofogden, att i varje fall, där en
utredning eller undersökning erfordrades, som berörde större områden
av länet, eller som eljest icke ansåges böra överlämnas åt kronoläns-
mannen, efter "förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavande verkställa
sådan utredning eller undersökning; samt att, i den mån hans nu
angivna tjänsteplikter det medgåve, biträda Kungl. Maj:ts befallnings
havande med de göromål, som lämpligen kunde honom anförtros;
dels i varje fögderi en landsfogde, som, utom häradsskrivarens nu
varande debiteringsgöromål m. m., men med befrielse från mantalsskriv
ningen, skulle bland annat bliva ensam redogörare för kronouppbörd
och böter med åliggande att avfatta vederbörliga restlängder och be
fordra dem till indrivning genom kronolänsmännen samt kontrollera
länsmännens verksamhet härutinnan;
dels ock i varje länsmansdistrikt en kronolänsman, som utom de
honom nu enligt lag och praxis åliggande bestyr borde dels förrätta
mantalsskrivningen inom sitt distrikt dels ock på eget ansvar vara ut
mätningsman utom i det fall, att fråga vore om försäljning av utmätt fast
egendom eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen enligt lydelsen
i lagen den 11 oktober 1912 sägs, eller om fördelning av köpesskilling
för fast egendom eller för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 §
sammanträde för fördelningen erfordras. I övrigt skulle åt kronoläns-
mannen uppdragas att vara kronans ombudsman och förrätta de övriga
smärre bestyr, som enligt instruktion och författningar nu ålåge krono
fogden.
Aven dessa sakkunnigas betänkande är tryckt och till riksdagens
ledamöter utdelat, vadan icke heller detta torde böra nu refereras. Jag
inskränker mig till att endast omnämna, att förslaget inom departe
mentet underkastats vidare bearbetning med anledning av de yttranden,
som Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande, generalpoststyrelsen,
kammarkollegium och statskontoret, kammarrätten, justitiekansleren m. fl.
avgivit i ett sammanhang såväK däröver som över fögderiförvaltnings
kommitténs förslag av den 27 augusti 1912. Samtliga dessa yttranden
lära få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott; och ämbetsver
kens yttranden finnas för övrigd tillgängliga i tryck och komma jämväl
sålunda till vederbörlig kännedom.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
23
II.
Departementschefens förslag.
1. Inledning och förutsättning.
Efter denna redogörelse för vad i ärendet hittills förekommit, över
går jag till själva saken.
Tydligt är att anledningen till, att de förslag om lönereglering för
fögderiförvaltningens tjänstemän, som framlades åren 1908 och 1909, icke
vunno riksdagens bifall, huvudsakligen är att söka däri, att man inom
riksdagen ej ansåg slutgiltigt utrett, att icke en enklare och för stats
verket billigare organisation kunde utfinnas än den sålunda framlagda.
Särskilt hade man inom riksdagen haft uppmärksamheten på en organi
sation i riktning mot kronofogdeinstitutionens indragning och överflyt
tande av kronofogdarnas tjänsteåligganden på länsmännen.
Den undersökning, som därefter verkställts, har också väsentligen
tagit sikte på denna del av frågan.
Men likasom fögderiförvaltningskommittén av år 1909 efter en vid
lyftig utredning stannat vid det resultat, att en förenkling av fögderi-
administrationen icke vore att förorda annorledes än på den väg, som
beträddes redan i propositionerna 1908 och 1909 — d. v. s. att med
bibehållande av förvaltningens form och nuvarande tjänstekategorier
vidtaga väsentliga nedsättningar i antalet tjänster inom de olika gra
derna — så har jag själv hållit före, att en lösning på denna väg
vore den för statsförvaltningen lyckligaste. Sålunda har jag uti Kungl.
Maj:ts befallningshavandes i Norrbottens län underdåniga utlåtande den
12 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs betänkande och de
sakkunnigas av år 1912 förslag gjort gällande, att den nuvarande orga
nisationen av fögderiförvaltningen visat sig i stort sett synnerligen ända
målsenlig och att, om man ej kunde uppvisa en avgjort bättre och
framför allt billigare organisation, strävandena syntes böra gå ut på att
råda bot på befintliga brister utan rubbning av den nuvarande organisa
tionens huvudgrunder.
Däremot hade jag redan då, i motsats mot, såsom jag sedermera
erfarit, ett flertal av Kungl. Maj:ts övriga befallningshavande, funnit de
sakkunnigas förslag om anlitande av postverket för kronoskatternas upp
bärande i och för sig tilltalande samt med avseende på allmänhetens
bekvämlighet innefatta en reform i rätt riktning.
Sedan den tiden hava tillkommit två efter min uppfattning tungt
vägande omständigheter.
24
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Sålunda har generalpoststyrelsen i sitt utlåtande den 11 februari
1913 i princip biträtt de sakkunnigas av år 1912 förslag om post
verkets övertagande av kronouppbörden å landsbygden. Det påvisas
i nämnda utlåtande, att förslaget måste anses innebära synnerligen be-
aktansvärda fördelar särskilt för den skattebetalande allmänheten. Väl
skulle, anför styrelsen, postverkets arbete under en viss kortare tid av
året i avsevärd grad ökas. Men dels hade postverket redan visat sig
mäktigt att på tillfredsställande sätt avveckla dylika betydande anhop
ningar i göromålen, och dels torde olägenheterna av den nu ifrågasatta
ökningen kunna undvikas genom tillämpning av ett enkelt och praktiskt
förfaringssätt vid utskyldernas inbetalande. De från vissa håll uttalade
farhågorna för, att de mindre postanstalterna eller poststationerna icke
skulle vara i stånd att på tillfredsställande sätt utföra det med krono-
uppbördens upphämtande förenade arbete, hade, enligt vad generalpost
styrelsen övertygat sig om, befunnits icke välgrundade. Med vissa när
mare angivna jämkningar har generalpoststyrelsen således tillstyrkt bifall
till de sakkunnigas förslag och i slutet av sitt betänkande framställt
huvudgrunderna av det förfarande, som styrelsen för sin del ansåge böra
tillämpas vid kronouppbördens upphämtande förmedelst postverket.
Vidare hava kammarkollegium och statskontoret i utlåtande den 7
juni 1913 likaledes i princip anslutit sig till de sakkunnigas förslag,
därvid dock mot enskildheter i förslaget framställts erinringar, på sätt
det tryckta betänkandet närmare utvisar. Jag fäster uppmärksamhet vid
att utlåtandet åtföljes av en reservation av två ledamöter i kollegium,
vilka förordat uppbördens upptagande genom postverket, men i övrigt
önskat bibehålla den nuvarande fögderiförvaltningsorganisationen.
Justitiekanslersämbetet har, vidkommande de sakkunnigas förslag,
förmält, att intet vore att erinra emot att åklagar- och polisväsendet på
landsbygden ordnades såsom de sakkunniga föreslagit, dock att någon
betänklighet mötte emot förslaget om mantalsskrivningens förrättande
av länsmannen och emot exekutionsgöromålens överflyttande på honom,
enär dessa bestyr kunde antagas i vissa fall bliva hinderliga för verk
samheten såsom åklagare och polisman.
Inför nu anmärkta förhållanden, nämligen att tre av rikets centrala
ämbetsverk efter tagen kännedom om de hos länsstyrelserna framställda
anmärkningar emot de sakkunnigas förslag dock ansett sig böra i prin
cip förorda detsamma till genomförande, har det synts mig icke längre
kunna bestridas, att en förenkling i fögderiförvaltningens organisation
kan äga rum. För mig har det ock framstått såsom uppenbart, att det,
efter vad sålunda förekommit, icke tinnes någon utsikt, att riksdagen
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition Nr 2 ll.
25
skulle bifalla ett förslag, vari den nuvarande organisationen lämnas
orubbad. Då dessutom de brister, jag för min del fann vidlåda de
sakkunnigas förslag, borde kunna genom fortsatt bearbetning inom
departementet väsentligen undanröjas, och det icke kunde anses till
rådligt att låta det nu rådande osäkerhetstillståndet inom landsstaten
längre äga bestånd, fann jag mig icke kunna försvara ett längre uppskov
i vad på mig ankom. Jag anmodade fördenskull förliden sommar de
inom departementet anlitade sakkunniga, nämligen landssekreteraren H.
L. Uddén och landskamreraren Rob. Hagen, att till mig avlämna eu
promemoria över fögderiförvaltningsfrågaus dåvarande läge. Sedan en
dylik promemoria, dagtecknad den 31 augusti 1916, utarbetats och till
trycket befordrats, anbefallde på min hemställan Kungl. Maj:t samtliga
sina befallningshavande i skrivelse den 11 september 1916 att inom viss
utsatt tid avgiva utlåtande i anledning av vad som beträffande nämnda
fråga förekommit, sedan Kungl. Maj:ts befallningshavande senast i
ärendet avgivit yttrande, samt att därvid taga hänsyn jämväl till inne
hållet i ovan omförmälta promemoria. Därjämte och då jag ansåg en
förberedande rådplägning emellan rikets samtliga landshövdingar nyttig
för ett allsidigt bedömande av frågan, utverkade jag enligt vad jag redan
antytt Kungl. Maj:ts bemyndigande att kalla landshövdingarna till en
sådan mera enskild rådplägning. Denna ägde rum här i Stockholm
under två dagar i sistlidne oktober månad.
Såväl vid berörda rådplägning som ock i de senare inkomna offi
ciella utlåtandena har det klart framstått, att meningarna fortfarande
rätt väsentligt gå i sär; dock hava flera länsstyrelser, vilka tidigare be
stämt hållit på den bestående ordningen, numera, sedan linjerna för den
ifrågasatta nya organisationen klarare utformats, anslutit sig till den
samma. Om man till de länsstyrelser, vilka förmält sig hålla före, att
en tillfredsställande organisation bör kunna ernås enligt de sakkun
nigas förslag, räknar även dem, vilka därvid fästat vissa enligt deras
mening oeftergivliga villkor — såsom att länsstyrelsernas egen organisa
tion och landsbygdens polisväsende samtidigt måtte förbättras — så be-
finnes det, att ungefärligen halva antalet länsstyrelser förordat och halva
antalet avstyrkt förslaget. Redan detta förhållande visar, enligt min
uppfattning, huru svårlöst det ifrågavarande spörsmålet är. Och svårig
heterna äro ganska naturliga, när man besinnar, att här gäller, icke en
fristående nybildning, utan en till bottnen gående omdaning av en gam
mal förvaltningsgren, så betydelsefull för statslivet i dess helhet som
fögderiförvaltningen.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 käft. (Nr 211.)
4
26
Innan jag närmare ingår på de allmänna dragen av den organisa-
tion jag ämnar föreslå och som för övrigt kommer att ytterst bestämmas
genom vissa lagar, författningar och instruktioner, vilka skola föreläggas
Kungl. Majd och riksdagen, tillåter jag mig antyda, att denna orga
nisation i allt huvudsakligt bygges på det förslag, som utarbetats av
1912 års sakkunniga. I ett väsentligt stycke har jag dock funnit an
ledning att frångå berörda förslag, nämligen beträffande mantalsskriv-
ningsbestyret, vilket jag anser höra i enlighet med en från många håll
uttalad önskan bibehållas hos häradsskrivaren. Såsom en nödvändig
följd därav bör enligt min mening redovisningen för kronoutskylder
och böter förläggas till landskontoret, varom jag längre fram får tillfälle
närmare uttala mig.
Förslaget går således ut på, att kronouppbörden, enligt av härads
skrivaren utfärdade debetsedlar med vidhäftade skattepostanvisningar,
upptages, icke av kronofogden, utan av postverket, på sätt i general-
poststyrelsens förslag närmare angives, samt efter insättning i riksbanken
redovisas till Kungl. Maj:ts befallningshavande genom bankens kvitterade
reversal. Såsom jag nyss antytt, kommer den egentliga kamerala redo
visningen för länet, vilken nu besörjes av kronofogden och härads
skrivaren gemensamt, att ifrån den nuvarande fögderiförvaltningen över
flyttas till landskontoret, medan restindrivningen skulle huvudsakligen
såsom nu besörjas av kronolänsmännen.
Vidare skulle, på sätt Kungl. Maj:t redan i proposition till 1909
års riksdag föreslagit, exekutionsväsendet, som nu vilar på kronofog
dens personliga ansvar, läggas omedelbart på länsmännen under eget
ansvar med undantag för försäljning av fast egendom eller av fartyg,
som i 94 § utsökningslagen sägs, samt för fördelning av köpeskillingen
för utmätningsvis såld fast egendom ävensom lös egendom i de fall,
då enligt 140 och 141 §§ utsökningslagen sammanträde för fördelningen
erfordras. Jag erinrar i detta sammanhang att emot förslaget i denna
del icke gjordes någon anmärkning inom riksdagen.
\ ad som efter avlyftande från kronofogdetjänsten av uppbörds- och
exekutionsväsendet skulle kvarstå såsom kronofogdens tjänsteåligganden .
kan såsom lätt inses icke fylla hans arbetstid.
Men härav torde också böra bliva en följd, att den uråldriga kronofogde
tjänsten indrages, ett moment som, jämte postverkets övertagande av
kronouppbörden, lärer vara för den nya organisationen det mest karak
täristiska. Till Kungl. Maj ds befallningshavandes tjänst bland annat för
utövande av kontrollen över kronolänsmännens allmänna tjänstverksamhet
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
27
samt för inseende över och ledning av polis- och åklagarväsendet
föreslås i stället inrättande av en ny syssla, vars innehavare, utrustad
med domarkompetens och polismansutbildnmg, av de sakkunniga kallats
landsfiskal. Denna tjänst borde bliva en enda i varje län förutom de
tre nordligaste kustlänen, varest de stora avstanden och den raskt på
gående utvecklingen lära betinga två.
På sätt jag tidigare i Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Norrbottens
län underdåniga utlåtande den 12 februari 1913 yttrat och i väsentlig
mån ännu håller före, är kronofogdetjänstens indragning säkerligen för
enad med olägenheter.
Kronofogdens kontrollerande verksamhet gent emot länsmännen har
städse varit av stor betydelse. Det nyttiga inflytande han otvivelaktigt
övat på dem har berott därpå, att han kunnat vara deras rådgivare i
tveksamma fall och att han personligen på nära hall följt länsmännens
arbete och lärt känna deras egenskaper och arbetssätt. Åven uppåt, gent
emot länsstyrelsen, har kronofogden varit administrationen till stort gagu
genom de upplysningar och den utredning han med sin högre utbildning
och sin ingående kännedom om förhållanden inom ett större distrikt ej
sällan åstadkommit i frågor, som berört länet eller omfattande delar därav.
Särskilt i rikets nordligare provinser har nyttan av kronofogdens verk
samhet varit påtaglig.
Men å andra sidan låter det sig nog icke förnekas, att denna krono
fogdens betydelse för administrationen varit starkare förr än nu. Det
ihärdiga kontorsarbete, uppbördsväsendet av honom krävt och för vilket
han i själva verket varit en överkvalificerad kraft, har i sin mån med
fört, att kronofogden icke kunnat eller genom omständigheternas makt
rent av hindrats från att ägna tillbörlig tid och uppmärksamhet _ åt
andra honom instruktionsenligt åliggande viktiga uppgifter. Dit räknar jag
i främsta rummet polis- och åklagarväsendet. De sakkunniga hava,
synes mig, med den av dem i promemorian den 31 augusti 1916 sid. 15
framlagda statistik uppvisat, att kronofogdens verksamhet inom detta om
råde nu för tiden i allmänhet är skäligen ringa. En medverkande orsak här
till är naturligtvis att söka däri, att kronolänsmännen med sina smärre distrikt
och med nutidens raskt utbredda kommunikations- och telefonväsende
snabbare kunna ingripa i förekommande polisfall och att mängden av
dessa fall är av den art, att länsmännen företrädesvis torde höra hand
lägga dem. Men ännu en omständighet torde nog bidragit till, att
kronofogdens betydelse för förvaltningen icke är densamma som förr.
Fordom var kronofogden oftare än nu, i all synnerhet efter boställenas
omkring år 1880 skedda indragning, bosatt mitt ute i sitt fögderi, och
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
28
han kom då i långt livligare beröring med fögderiborna än nu är fallet.
Många av de förutsättningar, vilka möjliggjorde för kronofogden att i och
med sin tjänstverksamhet utöva ett gagnerikt inflytande på allmänna ären
dens avgörande, äro icke heller vidare för handen. Dit räknar jag de
lagbestämda förrättningar, vid vilka han med nödvändighet trädde i
beröring med ortens bemärkta män och självfallet fick tillfälle att lära
känna orts- och personförhållanden. Sådana tillfällen voro, bland andra,
syner och besiktningar, kronofogdens på den tiden obligatoriska delta
gande i taxeringsförrättningarna o. s. v.
Väger jag fördelarna av kronofogdetjänsten emot de brister, som
tvivelsutan vidlåda densamma i våra dagar, måste jag dock såsom min åsikt
uttala, att kronofogdeinstitutionen, trots allt vad man numera kan emot
densamma invända, utgjort ett mycket viktigt led i förvaltningsorganisa
tionen; och när densamma likväl nu, icke utan tvekan från min sida,
föreslås till indragning, vill jag för min del — och härvid vet jag mig
äga stöd hos Eders Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande — lämna
kronofogdekåren över huvud det allra bästa vitsord att hava fullgjort
sina åligganden redligt och till statsförvaltningens sannskyldiga bästa.
Jag övergår nu till att i allmänna drag framlägga min
2. Plan för den nya organisationen.
Enligt planen skulle tjänstemännen inom fögderiförvaltningen ut
göras av liäradsskrivare och länsmän, varjämte såsom nämnts tillsättes
en ny, länsmännen överordnad befattningshavare, av de sakkunniga
benämnd landsfiskal.
Den huvudsakliga fördelningen av göromålen mellan tjänstemännen
framgår av följande redogörelse.
Debiteringen av kronoutskylder verkställes av häradsskrivaren i hit
tills vanlig ordning och kronoutskylderna upptagas å debetsedel, upp
rättad enligt formulär, som fastställes i sammanhang med det nya upp-
bördsreglemente, vartill förslag uppgjorts. Vid debetsedeln är fogad en
av häradsskrivaren utskriven, genom perforering frånskiljbar skattepost-
anvisning, utställd å Kungl. Maj:ts befallningshavande, och torde blan
ketten härtill få fogas bland bilagorna till propositionen (bilaga A). De
betsedlarna med tillhörande skattepostanvisningar skola sist tio dagar före
uppbördsterminens början med allmänna posten kostnadsfritt sändas till
de skattskyldiga.
Särskild debetsedel skall utfärdas för varje skattskyldig man, vilkens ålder vid
utgången av det år, för vilket utskylderna påförts honom, icke understiger 21 år,
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
•JO
samt för en var annan skattskyldig, som är särskilt för sig mantalsskriven eller som
har att utgöra bevillning av fast egendom samt av inkomst eller inkomst- och för
mögenhetsskatt eller att erlägga pensionsavgift enligt 15 § lagen om allmän pensions
försäkring. Likaledes skall särskild debetsedel utfärdas åt fastighetsägare för varje
honom tillhörig fastighet, därest han vid mantalsskrivningen eller sedermera, dock
senast före prövningsnämndens sammanträde, därom gör framställning. Debetsedlarna
med tillhörande skattepostanvisningar sändas — öppet och således okuverterade —
till de skattskyldiga under den adress, som i mantalslängden antecknats eller blivit
hos häradsskrivaren anmäld.
Uppbörden av de i uppbördsbok^!! debiterade kronoutskylderna sker
för landet genom postverkets försorg och försiggår under allmän upp-
bördstermin från och med den 21 november till och med den 5 de
cember varje år. För erläggande av kronoutskylder och dylikt (krigs-
konjunkturskatt, arrendemedel m. in.), som finnas upptagna i särskild
av häradsskrivaren upprättad uppbördslängd, äger länsstyrelsen, där så
befinnes böra ske, efter samråd med generalpoststyrelsen, bestämma
särskild uppbördstermin. Eljest uttagas sådana utskylder i enlighet med
vad länsstyrelsen i värjo särskilt fall bestämmer.
Sker uppbörd genom postverket, har den skattskyldige att, med
företeende av den för honom utfärdade debetsedeln jämte bifogade skatte-
postanvisning, under uppbördstermin portofritt inbetala de honom påförda
kronoutskylder å vilken fast postanstalt som helst inom riket. Där be
loppet överstiger ettusen kronor, bör betalningen helst ske medelst en
å postverket ställd postremissväxel, utfärdad av riksbanken eller annan
bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Efter det postanstalten mottagit likvid för skattepostanvisning, från
skiljer och behåller postanstalten skatteanvisningen samt återställer till
den skattskyldige debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstäm
melse med anvisningen å debetsedeln.
Därest någon vill begagna sig av honom enligt 15 § lagen om allmän pensions
försäkring medgiven rätt att särskilt erlägga pensionsavgift eller del därav, har han
att enligt formulär, som tillhandahålles å postanstalten, utskriva särskild å Kungl.
Maj:ts befallningshavande utställd skattepostanvisning.
När vederbörande uppbördstermin tilländagått, emottager postverket icke vidare
kronoutskylder. Ej heller emottager postverket i vidare mån än förut sagts krono
utskylder till annat belopp än som å debetsedeln finnes upptaget.
Det närmare förfarandet med uppbörden har generalpoststyrelsen
utvecklat i utlåtande, som finnes avtryckt i den av mig förut omnämnda
promemorian den 31 augusti 1916 sid. 65 ff.
Av utlåtandet framgår, att postverket beräknat ersättningen för be
styret med kronouppbörden till 180,000 kronor pr år, därav emellertid
postverkets verkliga utgifter belöpa sig till omkring 100,000 kronor.
30
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Redovisningen och r estindrivning en. Sedan de inbetalda skattepost-
anvisningarna ankommit till postkontoret i residensstaden, insätter post
kontoret dag för dag anvisningarnas sammanlagda belopp i vederbörande
riksbankskontor för länsstyrelsens räkning å statsverkets giroräkning,
varvid avlämnas, förutom för riksbankens bokföring erforderlig insätt-
ningsnota, dubbla reversal å beloppet. Det ena reversalet, försett med
riksbankskontorets kvitto å beloppet, återställes till postkontoret, var
jämte det andra reversalet med åtecknat bevis, att medlen tillgodoförts
statsverkets giroräkning, av riksbankskontoret vid kassatimmens början
påföljande dag översändes till landskontoret, som bokför de influtna
medlen under depositionstitel. Postkontoret redovisar, mot kvitto, skatte-
likviden till landskontoret med det från riksbanken erhållna kvitte
rade reversalet jämte tillhörande skattepostanvisningar, varvid postkon
toret tillika överlämnar en över anvisningarna uppgjord förteckning.
Landskontoret, dit häradsskrivarna efter skatteanvisningarnas utsändande över
lämnar uppbördsboken, har att i densamma anteckna den genom postverket inbetalta
uppbörden samt att upprätta restlängder över den under uppbördstiden icke influtna
uppbörden.
Dessa restlängder upprättas genom kopiering i två — eventuellt tre — exemplar
för varje socken eller fjärdingsmansdistrikt, varvid restposterna erhålla nummer i löpande
följd. Ena exemplaret stannar i landskontoret, medan det eller de andra utsändas
till länsmännen med order om resternas indrivning och redovisning, varvid är att
märka, hurusom länsmannen såsom utmätningsman har att enligt upprättat förslag
till nytt uppbördsreglemente påkalla handräckning jämväl såvitt rörer indrivning på
främmande ort av inom hans distrikt debiterade restantier. Med ledning av uppbörds-
böckerna och restlängderna verkställer landskontoret omföring på vederbörliga titlar
av de av postverket i riksbanken insatta (»deponerade») uppbördsmedlen.
Av utmätningsman å landet indrivna kronoutskylder, vilka ej böra till annan,
som begärt handräckning, redovisas, skola av länsmännen för länsstyrelsens räkning
i riksbanken insättas (deponeras) sjunde söckendagen före varje månads utgång.
Samtidigt sänder länsmannen till landskontoret uppgift på de poster i restlängderna,
som ingå i de av honom under månaden i riksbanken insatta medlen. Landskontoret
annoterar i restlängderna betalningarna enligt nämnda uppgifter samt verkställer,
sedan uppgifterna summerats och sammandrag över dem upprättats, omföring på
behöriga titlar, därvid uppgifterna med sammandrag jämväl utgöra bilagor till om-
föringsbeslutet.
Över uppbördsmedel, vilka enligt vunnen utredning skola avkortas eller av
skrivas, upprätta länsmännen, å blankett med samma uppställning som restlängden
och särskilt för utskylder som skola avkortas och särskilt för dem som skola av
skrivas, förteckningar med angivande av den skattskyldiges namn och hemort samt
utskyldsbelopp. Sådana förteckningar med tillhörande verifikationer insändas till
länsstyrelsen för behörig åtgärd vissa gånger årligen. Landskontoret granskar förteck
ningarna med tillhörande handlingar, fullständigar dem, avräknar poster, som anses
icke kunna till avkortning eller avskrivning godkännas, samt upprättar särskilda
sammandrag över samtliga förteckningar av vartdera slaget. Sedan länsstyrelsen där
efter meddelat beslut, gemensamt för alla länsmansdistrikten, rörande avkortning och
avskrivning, annoterar landskontoret beslutet i restlängderna,
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
I månaderna juni och december hava länsmännen att sjunde söckendagen före
månadens utgång till landskontoret avlämna över då utestående rester upprättad för
teckning med anteckningar om vidtagna åtgärder och uppkomna hinder för indrivningen.
Längderna, som upptaga de restskyldigas namn och hemvist samt utskyldsbelopp,
upprättas särskilt för utskylder beroende på inhibition, särskilt för övriga utskylder.
Landskontoret kompletterar förteckningarna samt upprättar sammandrag över dem.
Landskontoret har att för varje länsmansdistrikt föra räkning å blankett med
samma uppställning som uppbördsboken. Räkningen upptager för varje månad sum
mariskt i debet: oredovisad uppbörd från föregående månad, uppdebiterade medel,
exempelvis på grund av kammarrättens utslag och länsstyrelsens därå meddelade
order, samt eventuellt gottgjord överleverering; i kredit: i riksbanken insatt — av
landskontoret genom omföring från deponerade medel på titlar fördelad — uppbörd,
avkortade utskylder, därest avkortning eller avskrivning skett under månaden, och
oredovisad uppbörd jämte eventuell överleverering.
Aven om bötesredovisningen är förslag till nya bestämmelser upp
rättat. I huvudsak innebär detta samma anordning för indrivning och
redovisning av böter, som ovan angivits beträffande kronoutskylder.
Domstolars och ämbetsmyndigheters saköreslängder för landsbygden — i dubbla
exemplar för varje länsmansdistrikt — insändas till länsstyrelsen, som utsänder
ena exemplaret till vederbörande länsman med order om indrivning, verkställig
het och redovisning. Länsmännen insätta i riksbanken genom dem indrivna böter
samt avlämna månadsrapporter, avkortningslängder och restredogörelser i huvudsak
ligen enahanda ordning som i fråga om kronoutskylder.
I landskontoret föres särskilt för varje länsmansdistrikt räkning, grundad på
länsmännens rapporter, avkortnings- och avskrivningslängder med länsstyrelsens i
fråga om dessa meddelade beslut, samt restlängder och förteckningar över avtjänta
böter. Sådan räkning avslutas månadsvis.
Inflyttningen i landskontoret på förenämnda sätt av redovisningen
utav utskylder och böter möjliggör en högst avsevärd förenkling be
träffande länens räkenskaper och underlättar den ständiga översikt av
statsinkomsternas tillflöde, som man velat vinna genom de månatliga,
för någon tid sedan införda kassarapporterna till statskontoret men som,
med den organisation länens räkenskapsväsen hittills ägt, icke kunnat i
önskvärd utsträckning ernås.
Landskontorets här ovan nämnda månadsredogörelser kunna utgöra den primära
räkenskapen för länens landsbygd. För städer med egen uppbördsförvaltning ändras
den nu föreskrivna redovisningsordningen så till vida, att magistraten näst sista
helgfria dag i varje månad på titlar levererar under månaden influten uppbörd samt
därvid till landskontoret insänder så beskaffad redogörelse, som landskontoren upp
rätta för varje länsmansdistrikt. Redogörelserna åtföljas av verifikationer över ut
skylder, vilka enligt beslut under månaden avkortats eller avskrivits. Vid redogörel
serna för juni och december fogas dessutom specifik restredogörelse. För bötesin-
drivningen lämna magistraterna redovisning genom liknande månadsredogörelser som
nyss sagts.
31
32
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Vid en sådan anordning kunna de nuvarande specialräkningarna för fögderier
och städer likasom landskontorets specialräkning alldeles försvinna. Ej heller lands-
boken blir vidare erforderlig.
Länsräkenskaperna skulle komma att inskränka sig till inkomst- och utgifts-
journaler samt inkomst- och utgiftsböcker jämte de på dem uppbyggda månatliga
kassarapporterna till statskontorets riksbokslutsbyrå, allt anordnat i huvudsaklig
överensstämmelse med vad redan är jämlikt nådigt brev den 17 december 1915 före
skrivet för länsstyrelsernas redovisning för inkomster och utgifter för domänstyrelsen.
Därjämte skulle hos länsstyrelsen föras särskilda böcker och liggare beträffande
alla de redovisningsförhållanden, vilka icke komma till uttryck i kassabokföringen,
men varom upplysning ständigt bör finnas att tillgå å landskontoret. Ur dessa böcker
och liggare skulle kammarrätten erhålla för dess granskning av länens redovisningar
erforderliga uppgifter eller sammandrag.
Då kassarapporterna avsändas till statskontorets riksbokslutsbyrå, böra de åt
följas av därtill hörande verifikationer. Sedan rapporterna blivit i och för rikshuvud-
boken bearbetade, böra de jämte verifikationer överlämnas till kammarrätten på ena
handa sätt, som redan är föreskrivet för domänförvaltningens räkenskaper.
Det torde böra uppdragas åt statsbokföringskommittén att utarbeta de närmare
detaljerna av denna redovisningsordning. Enligt vad jag inhämtat, lärer något hinder
icke möta för denna kommitté att under innevarande år fullgöra ett sådant uppdrag
i så god tid, att den nya redovisningsordningen kan tillämpas från och med 1918
års ingång.
Förslag har uppgjorts till omarbetning av 1878 års förordning angå
ende förändrade föreskrifter om utmätning för krono- och kommunalut-
skylder m. m., avseende att bestyret med kommunalutskylders indrivning
lägges å kronolän smannen.
Om vissa regler i syfte att å kronans vägnar öva tillbörlig kon
troll över de kommunala restantiernas indrivning har jag för avsikt att
yttra mig närmare under avdelningen om kontrollen. De finnas för
övrigt naturligen intagna i sist berörda författningsförslag.
Exekutionsväsendets anförtroende åt kronolänsmännen i nära över
ensstämmelse med vad som föreslogs i 1909 års proposition föranleder
vissa ändringar i utsökningslagen och dithörande författningar, varom för
slag skall föreläggas Kungl. Maj:t och riksdagen. Förslaget ansluter
sig till de sakkunnigas uttalande i detta ämne, vartill jag ber att få
hänvisa. Med den kontroll, som ligger såväl i ett föreslaget stadgande
om direkt översändande av redovisning till utmätningssökande, även om
han det icke begärt, som ock uti ifrågasatta föreskrifter om obligatoriskt
utfärdande av mottagningsbevis, om månatlig insättning i riksbanken av
inneliggande exekutionsmedel, som av någon anledning icke böra till
vederbörande utsändas, samt genom föreslagna inventeringar hos läns
männen och föreskrivna dagboksutdrags insändande, torde alla invänd-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
33
ningar mot länsmännens övertagande på eget ansvar av exekutions
väsendet vara undanröjda.
Verkställighet av utslag i brottmål skall tillhöra kronolänsmännen
likasom förhållandet nu faktiskt är. Åliggandet lärer regleras genom de
nya instruktioner, som, i händelse omorganisationen beslutas, komma
att av Kungl. Maj:t utfärdas.
Om åklagarväsendet å rikets landsbygd får jag anledning att
yttra mig i det följande. Att länsmännen böra bibehållas såsom
allmänna åklagare, torde vara uppenbart, men en väsentlig ny kraft
tillföres åklagarväsendet genom landsfiskalen, vilken, på sätt jag får
tillfälle längre fram närmare omförmäla, skulle intaga en överåklagares
ställning i vissa avseenden. De lagändringar, som härav påkallas, torde
i sinom tid underställas Kungl. Maj:t och riksdagen.
Polisväsendet å rikets landsbygd ämnar jag närmare beröra i en
särskild avdelning längre fram.
Därigenom att, på sätt i det föregående yttrats, redovisningen för kro-
nouppbördeu i olikhet mot vad de sakkunniga föreslagit överflyttas på
landskontoren, har mantalsskrivningsbestyret å rikets landsbygd kunnat helt
och hållet förbliva ett häradsskrivarens arbete. Genom denna anordning
har jag trott mig tillmötesgå ett mycket allmänt, från såväl häradsskri-
varna själva som Kungl. Maj:ts befällningshavande uttalat önskemål.
Det synes mig ock ligga i sakens natur, att den, som skall verk
ställa debiteringen, har det största personliga intresse av, att mantals
skrivningen i möjligaste mån förrättas korrekt. Härigenom undvikes
fara för misstag och oegentligheter i debiteringsarbetet. Ett för mig
tungt vägande skäl att göra denna avvikelse från de sakkunnigas förslag
har också varit den synpunkten, att kronolänsmännen härigenom komma
att till förmån för sin polisverksamhet befrias från det mera eller
mindre bindande kontorsarbete, som ovedersägligen innefattas i mantals
skrivningsbestyret. I själva verket innebär förslaget i denna del, att
häradsskrivarens tjänsteställning i stort sett lämnas orubbad.
Borgerlig vigsel förrättas enligt lagen om äktenskaps ingående och
upplösning den 12 november 1915 på landet av kronofogden ävensom,
där Konungen för visst område det medgiver, av den som Kungl. Maj:ts
befallningshavande särskilt förordnar till vigselförrättare.
Då fråga nu är, att kronofogdetjänsten skall indragas, erfordras
ändring i berörda lag. Tidigare har av de sakkunniga föreslagits, att
förrättningen borde anförtros domhavandena, och rikets hovrätter, som
i sådant avseende hörts, hava icke motsatt sig en sådan anordning.
För min del är jag dock förhindrad att lämna detta förslag min anslut-
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 haft. (Nr 211.)
5
34
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
ning företrädesvis av följande skäl. Det är nämligen av stor vikt, att
lagstiftningen för de fall, då borgerlig vigsel skall ske, genom undan
röjande av sådant, som vållar nupturienterna onödig omgång och kost
nad, underlättar förrättningens verkställande. Exempelvis är det mig
bekant, hurusom inom Norrbottens län med dess stora avstånd kostna
den för en resa till kronofogden nödgat vederbörande att uppskjuta
vigselförrättningen, till dess kronofogden för uppbördsstämma eller av
annan anledning besökt orten. Då nu domhavandenas antal i det när
maste sammanfaller med kronofogdarnas, skulle en överflyttning av be
styret från de senare till de förra icke verka till önskvärd lindring i kost
naden. Däremot håller jag före, att ifrågavarande förrättning, vilken
väl till sin natur är grannlaga och ställer på förrättningsmannen en
viss fordran på förmåga att iakttaga de juridiska formerna, dock med
hänsyn till de klara anvisningar, som nu meddelats enligt nådiga för
ordningen i ämnet den 3 december 1915, bör alltför väl kunna anför
tros kronolänsmännen. Därigenom skulle i anseende till denna kårs
talrikhet betänkligheterna i avseende på nupturienternas kostnader högst
väsentligt bortfalla.
Denna synpunkt har jag givit uttryck för vid den rådplägning jag
i detta ämne haft med chefen för justitiedepartementet, på vars före
dragning det lär ankomma att en lagändring i angivet syfte kommer
till stånd.
Likasom mantalsskrivningen enligt mitt förslag fortfarande kommer
att vila å häradsskrivaren, bör denne framgent såsom hittills upprätta
inskrivning slistor rörande värnpliktiga.
Markegång ssättning en bör regleras genom ett inom vederbörande
departement utarbetat författningsförslag, som kommer att i laga ord
ning inför Kungl. Maj:t föredragas. Förslaget innebär, att kronofogdens
nuvarande bestyr i detta hänseende skall övertagas av häradsskrivaren.
3. Tjänstemännen inom fögderiförvaltningen samt deras tjänsteställning.
a. Landsfiskalerna.
Nödgas man, såsom jag nu håller före, utgå från den förutsättningen,
att en såsom nödvändig ansedd lönereglering för fögderiförvaltningen icke
kan genomföras utan att kronofogdetjänsten indrages, gäller det att tillse,
att den nya organisationen inrättas på bästa sätt.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
35
Med undantag för vad utav kronofogdens förnämsta göromål enligt
det föregående avsetts att läggas på andra organ skall enligt den inom
departementet utarbetade organisationsplanen en eller i undantagsfall
två landsfiskaler för varje län övertaga kronofogdens alla övriga vä
sentliga bestyr, av vilka kontrollen samt polis- och åklagarväsendet
tilldraga sig den största uppmärksamheten.
På landsfiskalens kompetens och ställning inom förvaltningen kommer
organisationens värde att icke* oväsentligt bero.
I avseende å kompetensen synes böra krävas, att vederbörande av
lagt sådan akademisk examen, som erfordras för domarkallet, under nå
gon tid själv utövat domarämbete och under minst sex månaders tid
följt arbetena vid större stads polisväsende samt brottmålsförhandlingarna
vid dess underdomstol. Med dylik utbildning synes mig en sådan tjänste
man, om han eljest besitter personliga egenskaper lämpade för sitt bli
vande kall, böra äga synnerligen goda förutsättningar att bliva en duglig
chef för polisväsendet i sitt distrikt ävensom öva nödigt inseende över
åklagarkallet därstädes.
Enligt det inom departementet utarbetade förslaget till instruk
tion för landsfiskalen är han ock avsedd att närmast under Kungl.
Maj:ts befallningshavande vara polischef inom sitt distrikt, vilken ställ
ning naturligtvis icke hindrar honom, när förhållandena det påkalla,
att personligen ingripa såsom polisman; men han skall därjämte äga
åklagarmyndighet och hava inseende över åklagarkallet. Han bör så
lunda, i den mån anledning därtill förekommer och omständigheterna
det tillåta, vara tillstädes och med uppmärksamhet följa övriga all
männa åklagares verksamhet vid häradsrätterna samt i förekommande
fall med råd och upplysningar biträda dem i denna deras tjänstutöv
ning. Landsfiskalen bör ock vara berättigad att från nämnda åklagare
erhålla rapport om vad i åklagarhänseende på varje tid i deras distrikt
förekommer av den vikt, att det bör komma till landsfiskalens känne
dom. tiar Kungl. Maj:ts befallningshavande åt landsfiskal uppdragit
visst åtal, och är i sådant fall förberedande undersökning redan av
underordnad åklagare i orten anställd, har landsfiskalen att utan dröjs
mål granska undersökningen och att därutinnan, om så erfordras, själv
eller med tillkallat biträde av annan vederbörande polisman söka bereda
nödig fullständighet. Sedan kronolänsman eller vederbörande poliskom
missarie verkställt häktning eller beslag eller anhängiggjort åtal, bör
dock landsfiskalen icke utan Kungl. Maj:ts befallningshavandes särskilda
förordnande äga rätt att ingripa i målet. Övriga enskildheter i instruk-
36
Kung1. Må]ds Nåd. Proposition Nr 211.
tionsförslaget på nu ifrågavarande område såsom om landfiskalens ledar
ställning, när större polisstyrka är å en ort samlad, m. in., torde jag
bär kunna förbigå.
Men landsfiskalens tjänstverksamhet bör ingalunda inskränka sig
till polis- och åklagarkallet. Sålunda bör landsfiskalen närmast under
länsstyrelsen öva inseende över länsmäns verksamhet för exekutions
väsendet, inventera deras medelsförvaltning och öva inspektion över
deras allmänna tjänstverksamhet. Denna inspektion har jag tänkt
mig skola äga rum företrädesvis genom på obestämda tider minst en
gång årligen företagna besök å vederbörandes tjänsterum, varvid med
ledning jämväl av från Kungl. Maj:ts befallningshavande inhämtade
upplysningar och uppgifter granskning äger rum av dagboken i ut
sökningsmål med verifikationer, handräcknings- och övriga diarier,
kassajournal, brevkoncept, postbok samt inneliggande, oredovisade rest-
längder å oguldna krono-, kommunal- samt andra utskylder och av
gifter.
Landsfiskalen bör ock kunna utav Kungl. Maj:ts befallningshavande
anlitas för att hålla sammanträden med menighet inom länet, för att
utföra kronans talan i rättegångar eller eljest ävensom för att biträda
vid beredning av på Kungl. Maj:ts befallningshavande ankommande mål
och ärenden, som länsstyrelsen uppdrager åt honom och som prövas av
beskaffenhet att ej vålla hinder i de bestyr, som enligt instruktionen
eller eljest lagligen åligga landsfiskalen.
Slutligen har uti instruktionsförslaget inryckts såsom en uppgift
för landsfiskalen, att han på sina resor bör vinnlägga sig om att in
hämta tillförlitlig kännedom om näringarnas tillstånd, om förhållandena
inom tätare bebyggda samhällen, som han besöker, om vägars och
andra allmänna kommunikationers tillstånd och behov o. s. v. samt,
när skäl därtill förekommer, hos Kungl. Maj:ts befallningshavande göra
framställning i sådana eller andra därmed likställda allmänna angelägen
heter.
Genom dessa antydningar torde en i möjligaste mån fullständig
bild givits av den föreslagna nya landsfiskalsbefattningens mål och upp
gifter. Men ett mycket väsentligt spörsmål är icke ännu av mig be
rört, nämligen den frågan, huruvida landsfiskalen skall inrangeras inom
länsstyrelsen eller få sin plats fristående inom förvaltningen.
Länsstyrelserna ha i detta hänseende uttalat skilda meningar. Några
hålla före, att landsfiskalens ställning, visserligen med subordination under
Kungl. Maj:ts befallningshavande, bör i övrigt vara fristående, medan
andra fordra, att institutionen bör inordnas i länsstyrelsen.
37
Jag har för min del omfattat den senare meningen. Jag vill
dock i detta sammanhang nämna, att enligt min mening i de tre nord
ligaste knstlänen, där två landsfiskaler föreslås, en var av dem bör få
sitt särskilda distrikt geografiskt avdelat, Kungl. Maj:ts befallningsha-
vande dock obetaget att vid förfall för den ene av landsfiskalerna kunna
för särskilt fall, då vikarie icke i laga ordning tjänstgör, uppdraga åt
den andre visst tjänstbestyr i den förres ställe. Jag kan således icke
förorda Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Västernorrlands län för-
slaa\ att dess bäersre landsfiskaler skola utan särskilda distrikt efter
Kung]. Maj:ts befallningshavandes föreskrift i varje fall tjänstgöra.
Härav skulle enligt min mening vållas slitningar, och det ansvar, som
måste vila på tjänstemännen, skulle bli delat med därav följande olägen
heter.
Genom landsfiskalens inordnande i länsstyrelsen vinnas enligt min
uppfattning vissa bestämda fördelar. Hans kontrollerande verksamhet
blir därigenom i sin ordning kontrollerad. Jag har sålunda tänkt mig,
att landsfiskalens tjänstresor skulle i varje fall anmälas hos Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Genom en sådan anordning får länsstyrel
sen anledning att pröva och bedöma, i vad mån landsfiskalens tjänst
verksamhet på varje tid kan tagas i anspråk för länsstyrelsens eget
arbete. Slutligen och då det är av vikt, att landsfiskalens ämbetspost
även i hans frånvaro öppnas och diarieföres, kommer länsstyrelsen att
genom tjänstens inordnande i länsstyrelsen kunna draga försorg därom.
Med få ord sagt uppkommer genom en sådan anordning den intima
samverkan mellan länsstyrelsen och landsfiskalen, vilken utan tvivel är
nödig för ett rätt tillgodogörande av den senares verksamhet i förvalt
ningen. Åt allt detta kommer naturligtvis att genom erforderliga be
stämmelser givas uttryck i instruktionen.
Såsom följd av landsfiskalens sålunda planlagda ställning inom läns
styrelsen anmärker jag här, att icke något särskilt anslag till förvalt
ningskostnad erfordras.
Däremot återstår en fråga, vilken icke ännu hunnit utredas, näm
ligen huruvida nödig tjänstlokal allestädes kan inom vederbörande land
statshus beredas landsfiskalen. Att så flerstädes kan ske, därom råder
nog ej tvivel. Men lika visst erfordras, att döma av länsstyrelsernas
vttranden, i ett och annat län förhyrande av lokal i landstatshusets när
het eller särskild kostnad för att därinom aptera passande lokal.
Innan jag lämnar ämnet, bör jag tillägga ännu några ord. Jag
har i det föregående angivit, att jag ämnar föreslå inrättande av en enda
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
38
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
landsfiskalstjänst i varje län utom de tre nordligaste kustlänen, där an
talet i vart och ett skulle bliva två. Behovet av två dylika tjänstemän
i dessa län betingas enligt min åsikt dels av de stora avstånden, dels av
den betydande trävara- och gruvindustrien samt dels och icke minst av
det nydaningsarbete, som på snart sagt alla områden där pågår och
varvid Kungl. Maj:ts befallningshavande, när kronofogdetjänsten indra
ges, otvivelaktigt har behov av två funktionärer emellan sig och krono-
länsmännen. Men jag är icke lika viss, att icke även i ett och annat
av de sydligare länen omständigheterna snart nog skola göra behovet
av två landsfiskaler oavvisligt. Jag tänker härvid närmast på de bägge
skånelänen med deras täta befolkning och livliga samfärdsel, på Göte
borgs och Bohus län med dess många fisklägen och länets långsträckta
utbredning samt även på Ålvsborgs län, där förhållandena framdeles
måhända kunna betinga ytterligare en arbetskraft av nu ifrågavarande
art. Men jag har icke, innan erfarenheten klart visat behovet av ytter
ligare landsfiskalstjänster, velat ifrågasätta löner till flera tjänstemän än
de förut angivna. Jag har allenast velat förbereda därpå, att ifall orga
nisationen nu godkännes, Eders Kungl. Maj:t törhända snart nog kan
finna sig nödgad att av riksdagen utverka anslag för landsfiskalskårens
förstärkning i ett eller annat län.
Detta är i korthet vad jag har att anföra rörande det nya lands-
fiskalsinstitutet. Aven om jag icke är blind för att detsamma, så orga
niserat som jag nu angivit, företer brister, vilka dock efter vunnen er
farenhet lära stå att avhjälpa, synes mig likväl institutionen kunna an
tagas komma att bereda lantregeringen en tillfredsställande ersättning för
kronofogdekåren särskilt beträffande polis- och åklagarväsendet. Visst
är, att utan landsfiskal^ änstens inrättande jag icke kan tillstyrka ett
övergivande av den nuvarande organisationen.
b. Hä råd s sk ri varu a.
De sakkunniga hava föreslagit, att häradsskrivarnas nuvarande ålig
gande rörande redovisningen måtte vid kronofogdetjänstens indragning
utsträckas att omfatta jämväl kronofogdarnas göromål med avseende å
redovisningen för kronoutskylder m. m., vilket med andra ord inne
bär, att häradsskrivarna skulle från länsmännen mottaga redovisning
för restindrivningen och verkställighet av bötesbeslut samt öva kon
troll över länsmännens verksamhet härutinnan, ävensom att härads
skrivarna skulle avfatta icke blott såsom nu debet i fögderispecialräk-
ningen utan ock räkningens kredit. Däremot skulle den lindring be
39
träffande mantalsskrivningen beredas häradsskrivarna, att kronolänsmän-
nen, var för sitt distrikt, enligt av häradsskrivarna upprättade s. k. stom
mar borde förrätta mantalsskrivningen och verkställa föreskriven kom
plettering därav.
Såsom jag redan i organisationsplanen antytt, har jag icke kunnat
ansluta mig till detta förslag utan anser, att häradsskrivaren bör bibe
hållas vid mantalsskrivningsbestyret, varemot redovisningen för krono-
uppbörden m. m. bör förläggas till landskontoret.
I själva verket kommer således enligt mitt förslag häradsskrivar-
tjänsten att bibehållas väsentligen orubbad och tjänstinnehavaren att i
stort sett befrias från befattning med räkenskapen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
c. Kronolänsmäimeii.
Enligt den organisationsplan, varom nu är fråga, skola länsmännen
bibehållas vid sina nuvarande åligganden och därjämte få sig ålagda
vissa andra göromål.
Länsmännen verka redan nu i stort sett såsom utmätningsman
och restantieindrivare på landet, låt vara under kronofogdens till
syn och ansvar. I överensstämmelse med vad som föreslogs i 1909
års proposition om fögderiförvaltningen och då lämnades utan in
vändning av riksdagen, ingår också i den organisationsplan, jag nu
framlägger, att länsmännen skola bliva utmätningsmän på eget an
svar, allenast med undantag för exekutiv försäljning av fast egendom
eller av fartyg, som i 94 § utsökningslagen sägs, likasom ock för för
delning av köpeskilling för fast egendom eller för lös egendom i fall,
då enligt 140 eller 141 § utsökningslagen sammanträde för fördelningen
erfordras.
Såsom stöd för reformen i denna del kan jag åberopa vad chefen
för civildepartementet yttrade i sitt anförande till statsrådsprotokollet den
29 januari 1909: »En'förändring i ovan antydd riktning synes mig icke
allenast överensstämma med rådande praxis, enligt vilken, på sätt jag
förut uppvisat, kronofogdarna redan nu i stor omfattning överlämna åt
länsmännen att på kronofogdens ansvar verkställa utmätningar, utan
reformen är även, enligt min uppfattning, ägnad att tillmötesgå det
rätt allmänt uttalade önskemålet av exekutionskostnadernas nedbrin
gande.)) Men naturligen har jag låtit mig angeläget vara att åstad
komma bästa möjliga kontroll för redovisningen ej allenast gent emot
Krono-
länsmännen
såsom utmät
ningsman.
40
Kungl. Maj:ts .'Nåd. Proposition Nr 211.
Kronoläns-
männens
kompetens
och utbild
ning.
allmänheten, i vad rör till verkställighet inlämnade utslag, utan ock i
förhållande till landskontoret i fråga om kronoutskyldsrestantier och
böter, samt till kommunala myndigheter beträffande resterande kommu
nala utskylder och prästlöneavgifter. Härom torde jag få tillfälle att
vidare yttra mig, då jag kommer in på frågan om kontrollen.
I detta sammanhang vill jag endast påpeka en omständighet,
vilken jag i fråga om förenkling i administrationen och tidsbesparing
tillmäter desto större betydelse, som det gäller att för kronoläns-
männen underlätta den arbetsprestation, som enligt reformen kommer
att vila på dem.
Såsom bekant är det i allmänhet Kungl. Maj:ts befallningshavande,
som beslutar om förvandling av böter. Men innan sådant beslut med
delas, måste vara styrkt, att den sakfällde saknar tillgångar till bö
ternas gäldande. I distrikt med en stor mängd sakfällda personer
utgöra dessa utmätningsbesök en oerhörd tunga för förrättningsmännen.
När emellertid bristande tillgång konstaterats — och sådant sker vid
första utmätningsförsöket i otaliga fall — har utmätningsmannen att
begära beslut om förvandling. Omsider ankomma förvandlingsbe-
sluten, och det gäller nu att, om fattigdom fortfarande visas, införpassa
den sakfällda för böternas avtjänande. Således bliva i ett mycket
stort antal fall tvä utmätningsbesök av nöden, vilket ju icke skulle er
fordrats, om böterna på förhand varit förvandlade. Ett preliminärt för
slag till förändrade bestämmelser om bötesförvandling och bötesredovis-
ning upptager i dessa avseenden betydande förenklingar, varigenom en
omfattande börda skulle, om förslaget genomföres, bli avlyftad från
kronolänsmännens och andra bötesindrivares axlar.
Av vad nu yttrats synes naturligen böra följa ej allenast, att statens
garanti enligt lagen den 10 juli 1899 om ersättning av allmänna medel i
vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller tjänsteman, bringas
att omfatta medel, dem länsmannen såsom utmätningsman har om
händer, utan ock att till länsmannen såsom utmätningsman utsträckes
föreskriften om de i förordningen den 10 juli 1899 föreskrivna inventeringar,
ävensom att länsmannen i sin nu nämnda egenskap får till tjänstålig
gande att föra dagbok i utsökningsmål och sådan dagbok, som i 10 §
av förordningen den 12 juli 1878 är för stadsfogde föreskriven i fråga
om uppbördsrestantier. Härom komma förslag att Kungl. Maj:t och
riksdagen föreläggas.
En viktig fråga, som oberoende av den föreliggande organisations
planen måste lösas, är den om kronolänsmännens kompetens och utbildning.
41
Fögderiförvaltningskommittén har i sitt betänkande (sid. 166 tf.) ut
förligt behandlat detta ämne, och det torde icke vara av nöden att jag
nu återger vad där yttrats. För min del hyser jag den åsikten, att, även
om ett stort antal av rikets kronolänsmän till följd av studier och
praktik besitter nödiga insikter såväl för åklagarkallet i allmänhet som
ock för handläggningen av utmätningsärendena, det dock är av nöden,
att staten höjer sina anspråk på länsmännens kompetens. Men då det
icke lärer böra ifrågasättas att såsom villkor för befordran till Trrono-
länsmanstjänst fordra avläggandet av juridisk examen vid universitet,
torde staten böra på annat sätt försäkra sig om en bättre utbildning av
länsmanskåren. Nu gällande bestämmelser, nämligen kammarkollegiets
cirkulär till Kungl. Maj:ts befallningshavande den 21 januari 1842, böra
därför ersättas med skärpta kompetensfordringar. Uppenbart är emeller
tid, att man under övergångstiden måste låta sig nöja med nuvarande
tjänstinnehavare, även om hos en och annan brister i utbildningen äro
tillfinnandes.
Förslag om skärpta kompetensfordringar är under utarbetande, och
torde jag här böra omförmäla de grunder, som man härutinnan avsett att
få fastslagna. Så skulle för kompetens till kronolänsmanstjänst fordras
avlagd realskoleexamen eller annat kunskapsprov, som, enligt vad sär
skilt är stadgat, må kunna ersätta sagda examen, vidare en förbere
dande tjänstgöring hos kronolänsmän eventuellt hos kronofogde under c:a
11 /2
år samt hos länsstyrelse under c:a b'2
år, ävensom avlagd kro-
nolänsmansexamen, enligt vad särskilt skulle bestämmas, samt tjänstgö
ring under c:a 6 månader vid poliskår i stad, där detektivpolisavdelning
finnes.
Vad angår nyssnämnda krono! änsmansexamen, kunna, på sätt av
fögderiförvaltningskommitténs betänkande framgår, flera anordningar för
dess avläggande ifrågasättas.
För min del har jag tänkt mig såsom lämpligt, att för yng
lingar, som förbereda sig till inträde i kronolänsmanstjänst, i mån
av behov årligen skulle anställas examen å de tider och i de länsresi
densstäder, Kungl. Maj:t bestämmer, inför en kommission, bestående
av landshövdingen, om han är tillstädes, och de båda avdelningsche
ferna i länsstyrelsen på stället samt en domhavande, vilken borde förordnas
av Kungl. Maj:t. Den, som vill ett visst år undergå länsmansexamen, skulle
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, han tillhör, före utgången
av december månad nästföregående år ingiva ansökan och därvid foga, för
utom en avgift av förslagsvis 10 kronor, prästbetyg, utvisande att sökanden
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 höft. (Nr 211.)
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
42
åtnjuter god frejd och uppnått 21 års ålder, intyg att han är fri från
sjuklighet, svaghet eller kroppslyte, som kan anses menligt inverka på
utövandet av länsmanstjänsten, vidare intyg över avlagd realskoleexamen
eller annat kunskapsprov, som nyss är sagt, samt intyg att han besitter
kunskap och färdighet i enklare räkenskapsföring ävensom om föreskriven
förberedande tjänstgöring. Efter det Kungl. Maj :ts befallningshavande insänt
ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t, meddelar Kungl. Maj:t beslut,
i vilka länsresidensstäder länsmansexamen bör för året hållas — var
vid hänsyn tages till sökandenas boningsorter — varefter chefen för civil
departementet hänvisar de sökande till någon av de residensstäder, där
examenskommissionen för året sålunda sammanträder. Särskilda bestäm
melser meddelas i fråga om kommissionens arbete och betygssättning
m. m.
Beträffande omfattningen av examinands juridiska insikter vore
naturligen önskvärt, att förhöret, oavsett utrönandet av hans kännedom
om gällande lag, kunde hänföra sig till någon passande lärobok i rät
tens system. Åt lämpliga akademiska lärare lärer böra uppdragas
att, med understöd av statsmedel, utarbeta en för aspiranter till
kronolänsmanstjänst lämpad, praktiskt uppställd och konkret hållen
lärobok i alla de juridiska kunskapsgrenar, som för kronolänsmanskallets
utövande kunna erfordras. Efter en inledande översikt av begreppen
rätt, lag, lagtolkning, lagskipning och verkställighet borde följa vissa
delar av privaträtt, straffrätt, processrätt, förvaltnings- och finansrätt.
Det behöver knappast tilläggas, att avlagd examen vid juridisk
fakultet eller vid rätts- och statsvetenskapliga avdelningen av Stockholms
högskola utan vidare, framgent som hittills, bör berättiga sökande, som
eljest fyller kompetensvillkoren, att ifrågakomma till befordran till läns-
manssyssla.
Tjänstemän, sålunda praktiskt och teoretiskt utbildade, anser jag
skola väl fylla måttet av de anspråk, man i vår tid ställer på krono-
länsmännen; och jag hyser den bestämda tilltro till kronolänsmanskåren
i sin helhet, att den skall veta att bära upp det drygare ansvar, som
i och med den nya organisationen, varmed följa avsevärt förbättrade
avlöningsförmåner för länsmännen, pålägges densamma.
Framdeles torde jag få inför Kungl. Maj:t anmäla förslag till de
bestämmelser i avseende på dispens från den ifrågasatta nya länsmans
examen, vilka torde böra meddelas åtskilliga aspiranter, som avlagt
examen efter hittills gällande bestämmelser eller ock lång tid eljest prak
tiskt förberett sig för befordran till ordinarie tjänst.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
43
d. Vissa av fögderifiirvaltniiigskoiniiiittén berörda si>ecialfrägor.
Förutom de förslag från fögderiförvaltningskommittén, som jag här
berört eller vidkommande polisväsendet får tillfälle behandla under sär
skild avdelning, har kommittén gjort vissa hemställanden, som jag i nu
förevarande sammanhang bör i korthet omnämna.
Beträffande först exekutionsväsendets ordnande har kommittén (sid.
400) framhållit, att erinran med fog kunde göras mot stadgandet, att
landssekreteraren äger uppbära hälften av den provision, som utgår
ur köpeskillingen för av kronofogde utmätningsvis försåld fast egendom.
Kommittén har därför hemställt, att provision skall, även då försäljningen
äger rum annorstädes än å landskansliet, odelad tillfalla den, som förrättat
auktionen med därtill hörande köpeskillingslikvid. En dylik ändring av
gällande bestämmelser synes i och för sig befogad, och blir det än
mera genom den nya organisationen, då exekutiva fastighetsauktioner,
i den mån de ej förrättas å landskansliet, komma att anförtros åt
landsfiskal, tjänsteman hos länsstyrelsen eller annan härtill kompetent
person i orten. Jag har därför för avsikt att föreslå ändring i det
av fögderiförvaltningskommittén ifrågasatta syfte. I detta sammanhang
torde jag böra anmärka att, när numera provision utgår efter det vid
värderingen åsätta uppskattningsbelopp, givetvis icke den, som verkställt
värderingen, bör betros med förrättande av auktionen.
Kommittén har vidare (sid. 408 f.) till behandling upptagit spörsmålet,
huruvida icke bestämmelsen, att kronans uppbördsmän under alla förhål
landen är förbjudet att uppträda såsom rättegångsombud, må kunna upp
hävas. Om med bestämmelsen, yttrar kommittén, åsyftas, att uppbörds
man icke må syssla med rättegångar åt enskilda, är den ej heller effektiv,
ty väl kan uppbördsmannen ej själv uppträda såsom ombud inför rätten,
men ingenting hindrar, såsom ock erfarenheten visar, att han är det verk
liga ombudet, som blott vid rätten använder eu av honom själv anskaffad
ställföreträdare. Något hinder för uppbördsman att uppträda såsom
rättegångsombud synes icke förefinnas i arten av hans verksamhet. Har
man med stadgandet avsett förekomma, att kronans uppbördsman skulle
vara av eventuellt ombudskap för en skattskyldig hindrad att hos denne
indriva utskylder eller böter, erfordras detsamma icke numera med hän
syn till de gängse formerna för indrivningen.
Kommittén föreslår därför sådan ändring av sista punkten i 15
kapitlet 2 § rättegångsbalken, att kronans uppbördsmän i fråga om rätten
att föra andras talan varda likställda med Konungens betjänte i övrigt.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Provision för
exekutiv
fastighets-
försäljning.
Ang. ändring
av 15 kap.
2 §. R. B.
44
Ordningen för
länsmans-
tjänsfcers
tillsättande.
Nuvarande
landsfiskals-
institutets
upphävande.
Då vid den av mig föreslagna ordningen den åberopade bestämmelsen
lika fullt synes tarva omarbetning, har på min hemställan förslag av
justitiedepartementet uppgjorts till ändring av nämnda lagrum.
I propositionen till 1908 års riksdag rörande landsstatens lönereglering
förordades, att länsmanstjänster skulle kungöras till ansökning lediga i
enahanda ordning, som är stadgad beträffande länsnotarie- och länsbok-
hållartjänster. Då frågan om löneregleringen för fögderiförvaltningen föll,
har saken emellertid blivit vilande. Den har sedermera återupptagits av
fögderiförvaltningskommittén, som åberopar följande uttalande av löne-
regleringskommittén: Med de viktiga uppgifter, som vore länsmännen an
förtrodda, måste det vara av betydelse att försäkra sig om så dugliga
sökande som möjligt, och den bästa garantien i sådant hänseende erbjöde
ovillkorligen befattningens kungörande offentligen till ansökning, på sätt
ansåges påkallat även i fråga om befattningar av vida mindre betydelse.
En dylik anordning kunde ju ej heller på något sätt sägas obehörigen
inkräkta på Kungl. Maj:ts befallningshavandes handlingsfrihet. Och det
syntes kommittén, som om ett kungörande till ansökning av lediga läns-
mansbefattningar, i likhet med vad i fråga om länsnotarie- och länsbok
hållare änster vore stadgat, just skulle bidraga till att betaga tillsätt-
ningsproceduren det sken av godtycke, som nu lättare kunde givas åt
densamma.
Kommittén biträder den av löneregleringskommittén uttalade mening
och hemställer (sid. 416) alltså, att föreskrift måtte meddelas därom, att
länsmanstjänster skola kungöras till ansökning lediga i enahanda ord
ning, som är stadgad beträffande länsnotarie- och länsbokhållare'änster.
Detta förslag, som jag för min del också biträder, har jag för avsikt
att låta komma till uttryck vid de nya instruktioner, som erfordras,
därest omorganisationen vinner riksdagens bifall.
Fögderiförvaltningskommittén anför på ett ställe (sid. 407), att nuva
rande landsfiskalen enligt gällande instruktion visserligen vore avsedd att
vid inom hans distrikt varande domstolar och exekutionssäten icke blott i
brottmål föra den talan, vartill lag och sakens beskaffenhet föranleder, utan
jämväl utföra kronans talan i äganderätts- samt andra civila och ekono
miska ersättnings- och tvistefrågor, men då landsfiskalen utan särskilt för
ordnande av vederbörande myndighet finge anhängiggöra och utföra talan
endast i vissa brottmål, vore han i främsta rummet att anse såsom åklagare.
Institutionens betydelse vore numera huvudsakligen den, att vid
sådana tillfällen, då annan person än vederbörande kronofogde eller
länsman måste anlitas för bevakande av kronans talan i civila mål eller
utförande av åklagartalan i brottmål, en person funnes, som ej kunde
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
45
undandraga sig honom givet uppdrag att bevaka talan eller uppträda
såsom åklagare. »Ty har», säger kommittén, »motivet för institutionens
inrättande och bibehållande varit, att man antagit, det den ordinarie
kronobetjäningen ej skulle medhinna att utföra talan även i de mål, lör
vilka landsfiskal anlitas, eller ock att man velat lör införande av dessa
mål tillförsäkra sig en större skicklighet, än man trott sig i allmänhet
kunna förvänta hos den ordinarie kronobetjäningen, torde, på sätt löne-
regleringskommittén anfört, detta ej vidare äga giltighet. Det visar sig
- nämligen, att av de 29 landsfiskalsbefattningar, vilka enligt 1912 års
statskalender voro besatta, 26 upprätthöllos av länsmän. Emot institu
tionens behövlighet synes ock kunna åberopas, att i lyra län landsfiskals-
tjänst ej finnes inrättad. För övrigt torde de fall, då landsfiskalerna
anlitas för avsedda uppdrag, vara sällsynta. Man begagnar sig,_dä,r
länsmännen ej användas, av kronofogdarna eller särskilt förordnade juri
diskt bildade personer.»
Under sådana förhållanden och då, i händelse länsmännens kompe
tens bleve ökad i enlighet med kommitténs förslag, landsfiskalen än
mindre än hittills bleve behövlig såsom åklagare, hemställer kommittén,
med hänsyn till önskvärdheten av enhetlighet i åklagarväsendet, att lands-
fiskalsinstitutionen måtte upphävas.
Justitiekanslern har i sitt utlåtande den 12 februari 1913 förklarat,
att hinder emot upphävande av den nuvarande landsfiskalsinstitutionen
ej mötte och att de nuvarande landsfiskalerna omedelbart borde
entledigas från sina förordnanden.
I anledning av vad sålunda anförts och då enligt det förslag jag i
det följande ämnar framställa länsmännen hädanefter skulle benämnas
landsfiskaler, vill jag föreslå, att den nuvarande landsfiskalsinstitutionen
skall upphöra med ingången av år 1918.
Fögderiförvaltningskommittén har vidare till behandling upptagit
en fråga, som, om än av mindre vikt för det allmänna, dock rättvis
ligen torde tarva sin lösning. Jag åsyftar det å sid. 495 ff. berörda
förhållandet, att medan städernas polismän, då de vid anhållandet av
druckna eller vildsinta personer få sina påhavda kläder sönderrivna eller
skadade, på vederbörande polisverks bekostnad erhålla reparation av
kläderna eller ock nyanskaffning, så får å landsbygden polismannen
själv vidkännas förlusten i följd av den uppkomna skadan.
Kommittén anför härom, efter att hava relaterat en framställning
i ämnet, som gjorts av svenska polismannaförbundet, följande:
»Ifrågavarande framställning synes kommittén vara värd beaktande. Såsom i
densamma framhållits, kan det icke vara med billighet överensstämmande, att polis-
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Ersättning till
polismän för
liden skada i
visst fall
46
Frågan om
länsmans skil
jande från
tjänsten ge
nom Kungl.
Maj:ts befall-
ningshavandes
beslut.
män få av sin jämförelsevis ringa avlöning bekosta sådan skada å sina kläder, som
i framställningen avses. Det måste givetvis innebära en oegentlighet, att den ene
polismannen erhåller ersättning för dylik skada men den andre däremot icke, beroende
på huruvida den ersättningsskyldige äger tillgång till skadans ersättande eller ej. Då
vidare skadan uppkommit under åtgärd, som polisen på grund av sin tjänst haft
skyldighet att vidtaga, anser kommittén rättvisan bjuda, att staten ersätter ifråga
varande skada. Någon avsevärd kostnad torde härigenom icke förorsakas statsverket,
och ett särskilt anslag för ändamålet erfordras icke, enär kostnaderna synas kunna
gäldas av annat anslag, exempelvis förslagsanslaget för tillfällig polisbevakning.
Lämpligt torde enligt kommitténs mening vara, att ersättningen, såsom i framställ
ningen ifrågasatts, utgår i samma ordning som ersättningar till vittnen i brottmål.
Statsverket skulle således förskjuta utdömt skadeersättningsbelopp och därefter, i hän
delse någon förpliktats återgälda statsverkets utgift, uttaga densamma hos denne. Er
sättningsskyldighet gent emot städernas och köpingarnas polismän kan uppenbarligen
icke för staten ifrågakomma.»
Kommittén har i följd härav hemställt att, där fjärdingsman eller
på landsbygden annorstädes än i köping anställd polisman under tjänste
utövning får sina kläder sönderrivna eller eljest skadade samt veder
börande domstol funnit honom berättigad till viss skadeersättning, er
sättningsbeloppet må utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för
utbetalning av ersättning till vittnen i brottmål.
Förslaget synes böra förordas och medgivande utverkas av riksdagen,
att ersättningsbelopp i förevarande hänseende måtte, efter länsstyrelsens
prövning, få utgå av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetal
ning av ersättning till vittnen i brottmål.
Jämväl frågan om länsmans skiljande från tjänsten bar varit före
mål för fögderiförvaltningskommitténs uppmärksamhet. Härutinnan anför
kommittén (sid. 417 f.): »Bestämmelserna rörande länsmans skiljande från
tjänsten äro i visst avseende strängare än motsvarande bestämmelser för
länsnotarie!- och länsbokhållare. För sistnämnda tjänstemän gäller, att,
om någon av dem i tjänsten beträdes med uppenbar orätt, egennytta,
vårdslöshet eller försummelse eller från tjänsten sig olovligen avhåller
eller mot landshövding visar vanvördnad eller ohörsamhet, den felaktige
skall ställas under tilltal inför vederbörlig domstol, varvid landshövding
jämväl äger att, i händelse omständigheterna det påkalla, emellertid
skilja honom från tjänstens utövning. Dock äger Kungl. Maj:ts befallnings-
havande rättighet att, då förseelsens beskaffenhet därtill föranleder, före
lägga viten och tjänstemännen därtill fälla, eller ådöma böter till högst
en månads lön eller suspension från tjänst och lön på högst tre måna
ders tid. Länsmännen åter kunna, då emot dem förekommer sådan fel
aktighet, som här ovan nämnts, och fråga icke är om sådan grövre
brottslighet, att åtal vid laga domstol finnes böra äga rum, av Konun-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
47
gens befallningshavande fällas till böter av högst en månads lön eller
suspension från tjänst och lön på högst tre månaders tid eller ock, då
förseelsen är av den beskaffenhet, att Kungl. Maj:ts befallningshavande fin
ner sig icke vidare kunna för dem hava förtroende, från tjänsten all
deles skiljas.
Sist anförda bestämmelse i fråga om länsmans skiljande från tjänsten
har vid flere tillfällen varit föremål för anmärkning. Sålunda yrkades
i en vid 1897 års riksdag inom Andra kammaren väckt motion, bland
annat, att bestämmelsen skulle upphävas och med länsmännens avsätt
ning för tjänstefel m. m. förfaras på sätt, som i § 66 av landshövding
instruktionen stadgas angående kronofogdars, länsnotariers och länsbok-
hållares med fleras avsättning. Motionen blev emellertid av vederbörande
utskott avstyrkt och vann ej heller kammarens bifall. Såsom skäl för
sitt avstyrkande framhöll utskottet, bland annat, att andra med länsmän
nen jämförliga tjänstemän, såsom stadsfiskaler, också kunde avsättas
efter enahanda grunder som länsmännen.
Samma fråga har sedermera på annat sätt bragts å bane, och kom
mittén har haft särskild anledning att upptaga densamma till behandling,
enär styrelsen för föreningen Sverges kronolänsmän — — — — även
ifrågasatt, att länsmännen beträffande till- och avsättning skulle likställas
med länsnotarier och länsbokhållare.
Den i förevarande avseende rådande olikheten emellan länsman samt
länsnotarier och länsbokhållare torde hava sin grund i länsmännens
ställning såsom polismän. Nekas kan ej heller, att förseelser i allmän
het och i synnerhet vissa slag av dem måste bedömas strängare, om de
begås av en tjänsteman med speciell uppgift att vaka över ordning och
sedlighet, än om den felande är en annan tjänsteman. Emellertid vill
det synas kommittén, att detta icke behöver medföra någon olikhet i
ordningen för den skyldiges bestraffning. Huvudsaken är, att denne
blifver ådömd ett mot förseelsen och den felandes tjänsteställning läm
pat straff. På grund härav och då bestämmelsen, att Kungl. Maj:ts be
fallningshavande må, där länsmannen på grund av förseelsens beskaffen
het förlorat dess förtroende, skilja honom från tjänsten, torde hava
kommit att anses såsom innefattande rätt för Kungl. Maj:ts befallnings
havande att efter gottfinnande avskeda länsman, men det måste vara av
vikt, att avskedandet betages varje sken av godtycklighet, anser kom
mittén, att nyssnämnda bestämmelse bör upphävas och att formerna för
ådömanae av bestraffning för förseelser i tjänsten måtte för länsmän
bliva desamma som för länsnotarier och länsbokhållare. En dylik för
ändring torde även erfordras till åstadkomande av den tryggade ställ
ning, varav länsmännen i egenskap av åklagare äro i behov. Emellertid
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
48
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
synas länsmännen böra i viss mån vara underkastade särskilda bestäm
melser. På oförvitligbeten i en polismans karaktär och uppträdande
ställas nämligen med full rätt de största anspråk. Om därföre en läns
man skulle hemfalla exempelvis åt dryckenskap eller i allmänhet begå
något, som utan att kunna anses såsom egentlig förseelse i tjänsten
dock är av beskaffenhet att åstadkomma allmän förargelse eller verka
nedsättande för ordningsmaktens anseende eller utgör ett åsidosättande
av vad man har rätt att fordra av en polisman, synes han böra kunna
därför bestraffas. Därvid behöves dock ej annan ordning för bestraff
ningens ådömande än den eljest brukliga».
Riksdagens justitieombudsman har ock i skrivelse den 30 april 1910
fästat uppmärksamheten vid detta spörsmål.
Länsstyrelsens rätt att skilja länsman från tjänsten, då förseelse be
gåtts av beskaffenhet att Kungl. Maj:ts befallningshavande finner sig icke
vidare kunna för honom hava förtroende, torde numera ytterst sällan
tagas i anspråk. Stadgandet är emellertid stridande mot nu i allmänhet
gällande bestämmelser rörande fel och försummelser av tjänstemän och
och bör därför även enligt min mening upphävas. Samma är förhållan
det med enahanda rätt för Kungl. Maj:ts befallningshavande vidkommande
landskanslister och landskontorister. Min avsikt är därför, att i den nya
instruktion för länsstyrelserna, som påkallas ej allenast av den nya
organisationens genomförande utan även därförutan och vartill förbere
dande arbeten vidtagits, nu berörda förhållanden skola beaktas.
4.
Kontrollen inom den nya organisationen.
En synnerligen viktig del av hela organisationsplanen utgöres av
kontrollen. Flera av Kungl. Maj:ts befallningshavande hava på sin tid
emot förslaget invänt, att man där saknade tillbörlig ersättning för den
kontroll, kronofogden utövat inom fögderiförvaltningen. Jag har låtit
mig angeläget vara att med tillgodogörande av framställda erinringar i
möjligaste mån utföra den nödiga kontrollanordningen och skall i det
följande söka uppvisa, att farhågor i nämnda hänseende icke vidare torde
vara grundade.
a.
Medelskontrollen.
Då kronofogden enligt nu gällande bestämmelser varit i förhållande
till staten ansvarig för handhavandet av kronouppbörden och den honom
i övrigt åliggande medelsförvaltningen inom fögderiet, vare sig han per
sonligen handlagt ärendena eller överlåtit åt länsmännen att verkställa
dem, har det i allmänhet fått bero på kronofogden själv att å länsmännen
41J
öva den kontroll, som lian funnit erforderlig för sin ogen trygghet. Det
må liiir lämnas å sido, huruvida denna kronofogdens ansvarighet lör
underlydande tjänstemäns fel och försumlighet skäligen skulle i längden
kunna Libell ålias, även om fögderiförvaltningens organisation lämnades
oförändrad. Såväl kronofogdarna som länsmännen hava på sin tid
framhållit det orimliga i att eu statens tjänsteman sålunda skall, eko
nomiskt vara ansvarig för ärenden, som han praktiskt taget omöjligen
själv kan hinna utföra och, med begagnande av sin författningsenliga
rätt, uppdragit åt eu annan statstjänsteman att verkställa. Med nu
gällande ordning har staten emellertid kunnat inskränka sin kontrolle
rande verksamhet att i förevarande hänseende riktas i huvudsak endast
mot kronofogdarna.
För möjliggörande av denna kontroll å kronofogdarna åligger det
dessa att föra, bland annat:
1) Kassajournal, i vilken kronofogden dag för dag skall införa varje
inflytande penningebelopp och verkställd utbetalning. Kassajournalen
avslutas för varje månad, och inom 14 dagar efter utgången av varje
kvartal skall kronofogden till länsstyrelsen insända summariskt utdrag-
av kassajournalen, upptagande för varje månad i kvartalet behållningen
vid månadens början, under månaden influtna medel och verkställda ut
betalningar samt behållningen vid månadens slut.
2) Utsökningsdagbok, i vilken skola införas alla mål, i vilka ut
mätning eller annan åtgärd enligt utsökningslagen begäres, med an
teckning om dagen, då varje mål inkommit, den åtgärd därmed vid
tagits och dagen, då det skett, eller hinder, som uppstått mot verk
ställigheten. För varje kvartal skall kronofogden upprätta och inom
14 dagar därefter till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända utdrag
av dagboken beträffande dels de mål, som under kvartalet inkommit,
dels ock de äldre mål, som ej blivit före ingången av kvartalet av
slutade; och skall dagboksutdraget vara åtföljt av de handlingar, som
styrka att sökande erhållit redovisning, medgivit anstånd eller återkallat
sökt åtgärd.
3) Handräckning sdagbok, upptagande dagen då målet inkommit,
myndighet som begärt handräckningen, beloppet som skall uttagas samt
medel som influtit eller hinder som mött.
4) Diarium, i vilket dag för dag skola antecknas i övriga mål och
ärenden ankomna skrivelser samt avlämnade eller insända handlingar
med upplysning om de åtgärder, som i varje ärende vidtagits, eller, där
åtgärderna i särskild längd antecknas, uppgift å dagen då ärendet slut
ligen redovisats.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 höft. (Nr 211.)
Kung!. Ma.j:ts Nåd. Proposition Nr 211.
7
50
Beträffande själva kronouppbörden erinras, att enligt nu gällande
bestämmelser de vid uppbördsstämma influtna medlen skola av uppbörds-
mannen (kronofogden) senast inom 10 dagar efter den, då medlen influtit,
deponeras eller levereras, dock att under tiden intill dess uppbördsstäm-
morna inom distriktet avslutats insättningarna må verkställas med det
uppbördssumman närmast understigande jämna tusental kronor. Senast
inom 14 dagar efter uppbördsstämmornas slut skall all därunder influten
uppbörd vara under behöriga titlar levererad.
Kontrollen å kronouppbörden utövas nu i första hand genom sär
skilt förordnade kontrollanter, som vid uppbördsstämmorna annotera
den influtna uppbörden och dag för dag till länsstyrelsen rapportera den
influtna uppbördsumman. Med ledning av dessa rapporter samt genom
granskning av de redovisningar över uppbörden, som tre gånger om
året avgivas, övervakar länsstyrelsen, att redovisning sker i behörig tid
och ordning.
Slutligen har kronofogden att över kronouppbörden avlämna åt
skilliga redovisningar såsom specialräkning (gemensamt med härads-
skrivafen) samt två särskilda balansrelationer. Därjämte har han att halv
årsvis lämna redogörelse över verkställighet av meddelade bötesbeslut samt
för influtna bötesmedel.
Med ledning av ovannämnda handlingar och räkenskaper håller
Kungl. Maj:ts befallningshavande över kronofogdarnas medelsförvaltning
en fortgående kontroll, som fullständigas dels med stöd av förut
nämnda rapporter från uppbördskontrollanterna, och dels genom in
venteringar, som jämlikt kungörelsen den 10 juli 1899 angående inven
tering hos vissa ämbets- och tjänstemän av Kungl. Maj:ts befallnings
havande eller den, han i sitt ställe förordnar, minst en gång om året
förrättas hos varje kronofogde.
Med avseende å kronofogdarnas medelsförvaltning och den därför
anordnade kontrollen har anmärkts, bland annat, dels att redovisning
för indrivna medel ofta onödigtvis fördröjes på grund av de många
mellanhänderna vid ärendenas behandling, och dels att möjlighet saknas
att konstatera, huruvida alla mål och ärenden, särskilt utsökningsärenden
och ärenden angående uttagande av kommunalutskylder och dylika medel,
verkligen blivit i kronofogdens dagbok behörigen antecknade.
Vid indragning av kronofogdetjänsterna måste det naturligtvis vara
synnerligen angeläget tillse, att kontrollen över medelsförvaltningen inom
länen blir minst lika god som hittills.
För sådant ändamål bära med avseende å länsmännen först och
främst i huvudsak införas samma kontrollanordningar, som för det när
Kungl. Majits Nåd. Proposition Nr 211.
51
varande gälla för kronofogdarna. Således bör det åligga jämväl läns
männen att föra 1) kassajournal, 2) utsökningsdagbok, 3) handräcknings-
dagbok och 4) diarium över övriga förekommande ärenden ävensom att
å vissa bestämda tider till länsstyrelsen avgiva utdrag av kassajournal
och utsökningsdagbok. De nu föreskrivna inventeringarna ersättas av de
länsmännens hela verksamhet omfattande inspektioner, vilka äro avsedda
att hållas i regel av landsfiskalen.
För att ytterligare stärka kontrollanordningen hava emellertid även
åtskilliga andra åtgärder ansetts böra föreslås. Sålunda skulle det åligga
länsman att till den, som inlämnar ett utslag för laga verkställighet,
kostnadsfritt utfärda bevis därom, vilket bör skyndsamt insändas till läns
styrelsen. Vidare skulle vederbörande, som hos länsman gör framställ
ning om indrivning av resterande kommunalutskylder och församlings-
avgifter till prästerskapet in. m., samtidigt härom göra skriftlig anmälan
hos länsstyrelsen med uppgift om restlängdens slutsumma o. s. v. Genom
dessa bestämmelser skulle vinnas, att man erhåller nödigt material för
en såvitt möjligt tillförlitlig inspektion, något som med nu gällande be
stämmelser icke alltid varit fallet. Om därjämte redovisning av utsök-
ningsärenden, i likhet med vad som nu gäller för kommunalutskylder
och prästlönemedel, kommer att ske med tjänstepost, vilket synes böra
medgivas, torde den nu gällande remisskostnaden i utsökningsmål 75 öre
böra bortfalla.
Då det vidare även ur kontrollsynpunkt ansetts angeläget att söka
förebygga, att tjänstemedel onödigtvis länge innestå hos tjänstemannen,
bör en generell bestämmelse tillkomma därom, att länsman skall vara
skyldig att å viss dag i varje månad till vederbörande redovisa indrivna
medel, som icke böra på grund av särskilda föreskrifter tidigare redo
visas. I övrigt bör, i statens och vederbörande sökandes intresse den
tid, inom vilken indrivning och redovisning skall ske, i allmänhet sättas
kortare än för det närvarande, vilket blir möjligt därigenom, att med
den föreslagna organisationen ärendena utan omgång inlämnas direkt till
länsmannen, som handlägger dem. De hittills för särskilda fall bestämda
redovisningstiderna hava i allmänhet avsett kronofogdarna och icke läns
männen, som äro skyldiga att så snart medlen inflyta eller ock inom viss
kort tid, som av kronofogden angivits i indrivningsordern, avgiva redo
visning till denne. Något nytt eller ökat arbete torde således icke genom
dessa förändrade redovisningsbestämmelser komma att påläggas länsmän
nen, vilket i huvudsak även gäller med avseende å skyldighet för dem att föra
utsökningsdagbok m. fl. diarier samt att avgiva exekutionsrapporter, som
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
52
även redan nu faktiskt ålegat dem. Uet enda egentligt nya, som i före
varande hänseende skulle tillkomma för länsmännen, torde vara förandet
av kassajournal och avgivandet av summariskt utdrag av densamma.
I detta sammanhang torde böra erinras, att enligt upprättat förslag till
vissa ändringar av förordningen angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter den 23 oktober 1908 medverkan skulle påkallas
av kommunalnämnd för kontroll å länsmännens uppbörd av bevillnings
avgifter för vissa offentliga föreställningar. Denna medverkan, som i
visst avseende förekommer redan nu, lärer icke kunna bliva synnerligt
betungande och synes kunna ifrågasättas även av den anledningen, att
större delen av vederbörande bevillningsavgift tillfaller kommunen.
Enligt den uppbörds- och redovisningsanordning, som skulle komma
till stånd i och med den nya organisationen, skola de skattskyldiga in
betala sina kronoutskylder direkt till en statens redan förut ”befintliga
kassa (postanstalt), och staten nödgas icke för utskyldernas upphämtande
anlita andra organ än sådana, som för liknande ändamål ändock måste
finnas. Postverket levererar dag för dag de influtna utskylderna
genom att insätta dem i riksbanken. Kvittot å insättningen avläm
nar postverket till vederbörande landskontor såsom redogörare för upp
börden.
Med avseende å länsmännens verksamhet beträffande indrivning av
böter samt kronoutskylder skulle det åligga landskontoret att öva samma
kontroll, som hittills utövats av kronofogdarna, och angående uppbörd
av skogsmedel hava erforderliga kontrollföreskrifter upptagits i upprättat
förslag till vissa ändringar av förordningen angående hushållningen med
de allmänna skogarna i riket den 26 januari 1894. Slutligen torde ge
nom det av mig föreslagna, förändrade redovisningssättet angående ut-
skylder och böter m. m. vinnas en månadsvis återkommande kontroll,
vida mera effektiv och ingående än den, som i förevarande avseende är
möjlig med den för det närvarande tillämpade bokföringsmetoden.
De av åtskilliga länsstyrelser framställda erinringarna med avseende
å medelskontrollen synas i huvudsak hava föranletts av deras farhågor,
att postverket icke skulle vara i stånd att på betryggande sätt ombe
sörja kronouppbörden. Då dessa farhågor, såsom generalpoststyrelsens
utlåtande visar, befunnits vara ogrundade, samt vid organisationsför-
slagets slutliga utförande nödig hänsyn lärer hava tagits till alla erfor
derliga kontrollåtgärder, torde man, i likhet med ämbetsverken, få göra
gällande, att den föreslagna »organisationen skall kunna genomföras med
bevarande av trygghet för staten». Det lärer också vara så, att medels
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
53
kontrollen med den nya organisationen är fullt betryggande och i varje
fall bättre än den, som gäller för nuvarande förhållanden.
b. Kontrollen över polis- och åklagarväsendet.
Vad angår polis- och åklagarväsendet har detta, såsom förut erinrats,
under tidernas lopp kommit att så gott som uteslutande uppbäras av
länsmännen, och något inseende över länsmännens verksamhet härutinnan
torde kronofogdarna numera endast i få undantagsfall utöva.
Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde,
såsom förut framhållits, kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt
kronouppbörden samt de olika redovisningarna för densamma i hög grad
tagit kronofogdarnas tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem
mindre benägna att lägga hand vid ärenden, som även länsmännen varit
skyldiga att omedelbart och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det
förhållandet, att kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra
åtal och polisgöromål, i allmänhet varken under sin föregående utbild
ning eller i kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och
rutin, som för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av syn
nerlig betydelse.
Erfarenheten lärer därjämte hava visat, att särskilt bristen på kom
petent ledande och sammanhållande kraft på ifrågavarande område givit
anledning till befogade anmärkningar. En sådan kraft skulle nu till
föras organisationen genom den nye landsfiskalen, som skall vara före
trädesvis utbildad för polis- och åklagarväsendet och sålunda väl skickad
att dels personligen utföra hithörande mål och ärenden, särskilt sådana
av mera invecklad beskaffenhet, och dels med verklig auktoritet över
vaka och leda länsmännens och underlydande polismäns verksamhet här
utinnan, på samma gång han skulle vara fri från sådana förvaltnings-
bestyr, som kunna verka hindrande för hans åklagar- och polismanna-
verksamhet. Att denne nye tjänsteman skall tillföra polis- och åklagar
väsendet å rikets landsbygd en högst avsevärd förstärkning, därom borde
ingen tvekan råda.
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
c.
Kontrollen över länsmännens allinännayerksamliet.
Det har av länsstyrelserna, i några fall med skärpa, anmärkts, att
man vid kronofogdebefattningarnas indragning går miste om den bety
dande kontroll över länsmännens allmänna verksamhet, som kronofogden
54
just i sin egenskap av mellanhand mellan Kungl. Maj:ts befallnings-
havande och kronolänsmännen i orterna utövat.
I viss mån har denna anmärkning fog för sig, om än icke i hela
den vidd, man ibland givit däråt. Dess tillämpning lär i huvudsak få anses
begränsad företrädesvis till exekutionsväsendet och restantieindrivningen,
varutinnan kronofogden för närvarande bär det ekonomiska ansvaret. Men
det må i detta sammanhang framhållas två omständigheter. För det första
äro länsstyrelserna, genom den numera föreskrivna direkta brevväxlingen
med länsmännen, själva i tillfälle att å dem öva kontroll i allt, som hän
för sig till utförandet av länsstyrelsens direkta order. Sådant sker genom
oavlåtlig granskning av länsstyrelsernas diarier och av sättet, varpå ut
delade order utföras. Och vidare lärer genom den av mig föreslagna
nya redovisnings- och bokföringsmetoden landskontoren komma att, vad
angår kronoutskylder och böter, fullt ersätta den kontrollerande kronofog
den. Därtill kommer, att vederbörande Kungl. Maj:ts befallningshavande
genom den nya landsfiskalsinstitutionen erhålla ytterligare möjlighet till
kontroll även över kronolänsmännens allmänna verksamhet. Landsfiskalen
skulle nämligen såsom förut nämnts få till åliggande att dels av egen drift,
dels ock efter länsstyrelsens förordnande genom på obestämda tider företagna
inspektioner å länsmanskontoren tillse, huru länsmännens verksamhet be-
drives. Landsfiskalen skulle granska länsmännens dagbok i utsökningsmål,
hans allmänna diarium och andra diarier, särskilt i fråga om såväl krono
som kommunala restlängder. Sådana inspektioner hava under nuvarande
förhållanden förekommit allenast när kronofogden av särskild anledning
därtill beordrats. Det vill synas, att man sålunda även med den nya
organisationen med allt skäl kan förvänta en fortgående uppsikt över
kronolänsmännens allmänna verksamhet, likvärdig med det inseende
kronofogdarna nu därutinnan öva. Då landsfiskalerna, i motsats mot
kronofogdarna, bliva mera obundna av kontorsgöromål, böra de i sin
fiskaliserande verksamhet komma att erhålla en betydelse, som i många
avseenden överträffar de nuvarande kronofogdarnas.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
5. Rikets indelning i landsfiskals-, häradsskrivar- och kronolänsmansdistrikt.
I fråga om rikets indelning, vid den nu ifrågasatta nya organisa
tionen av fögderiförvaltningen, i landsfiskals-, häradsskrivar- och krono-
länsmansdistrikt, må till en början erinras, att den 1 september
1913 till Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande avlåtits en cirkulär
55
skrivelse med anmodan till en var av dem att, enligt vissa angivna
grunder, upprätta förslag till länets indelning i landsfogde(häradsskrivar-)
och länsmansdistrikt. Beträffande landsfiskalstjänsterna anmodades läns
styrelserna att, i händelse länet ansåges kräva, att mera än ett lands-
hskalsdistrikt inrättades, avgiva förslag till indelning även härutinnan;
och hade till ledning för länsstyrelsernas bedömande av denna fråga
bilagts ett inom departementet uppgjort preliminärt utkast till instruktion
för landsfiskalen.
I cirkulärskrivelsen erinrades tillika, huru de särskilt tillkallade
sakkunniga i sitt betänkande av den 19 december 1912 — under förut
sättning att kronouppbörden, debiterad i hittills vanlig ordning, skulle
på visst angivet sätt verkställas genom postverkets försorg — tänkt
sig fögderi förvaltningens blivande organisation, och omnämndes vidare
de centrala ämbetsverkens yttranden över de sakkunnigas förslag.
Med avseende på den administrativa indelning av länen, vilken
skulle komma att föreslås, därest nådig proposition om fögderiförvalt
ningens omorganisation bleve beslutad i huvudsaklig överensstämmelse
med vad ämbetsverken sålunda tillstyrkt, hade inom departementet avfattats
och vid cirkulärskrivelsen fogats en tabell av följande innehåll:
Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 211.
56
Kungl. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 211.
Tabell över antalet tjänstemän inom fögderiförvaltningen enligt sakkunnigas
organisationsförslag den 19 december 1912.
L
ä n.
A
B
Antalet t
enligt de sakkunnigas
förslagsberäkning
jänstemän
enligt länsstyrelsernas
utlåtanden över
organisationsför-
slaget
Antalet tjänstemän,
som inom civilde
partementet ansetts
erforderligt med hän
syn jämväl tagen till
kammarkollegii och
statskontorets i ären
det avgivna utlåtande
Lands- Lands-
Läns*
Lands- Lands-
Läns-
Lands- Landa-
Läns-
fiskal er. fogdar.
män.
fiskaler. fogdar.
män.
fiskaler. fogdar.
män.
Stockholms.......................................
i
5
21
i
6
21
i
6
21
Uppsala ............................................
i
3
14
i
OO
14
i
3
11
Södermanlands ................................
i
4
12
i
4
13
i
4
13
Östergötlands...................................
i
6
27
i
G
22
i
6
22
Jönköpings............................
i
5
20
i
5
20
i
5
20
Kronobergs.......................................
i
4
IG
i
5
17
i
4
16
Kalmar..............................................
i
5
22
i
5
22
i
G
22
Gottlands ........................................
—
2
G
—
2
6
—
2
6
Blekinge...........................................
i
3
9
i
3
12
i
3
12
Kristianstads ...................................
i
6
23
2
6
23
i
6
23
Malmöhus ........................................
2
8
26
2
8
26
2
8
26
Hallands...........................................
1
3
11
1
4
11
1
3
11
Göteborgs och Bohus .....................
1
5
21
2
5
21
1
5
21
Alvsborgs...........................................
1
7
28
1
7
28
1
7
28
Skaraborgs .......................................
1
6
24
2
6
24
1
6
24
Värmlands .......................................
1
6
19
1
6
19
1
6
20
Örebro...............................................
1
5
17
1
5
17
1
5
17
Västmanlands...................................
1
3
13
1
4
13
1
3
13
Kopparbergs .....................................
1
6
31
2
6
31
1
6
31
Gävleborgs .......................................
1
6
28
2
5
28
1
6
28
Västernorrlands ................................
1
6
30
2
6
30
2
6
30
Jämtlands ........................................
1
3
25
2
4
25
1
4
25
Västerbottens...................................
1
5
25
2
5
26
2
5
26
Norrbottens .....................................
1
5
18
2
5
20
2
5
20
Summa
24
117
486
33
121
489
27
120
486
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
57
Slutligen och med tillkännagivande, att Kungl. Majds befallnings-
havande, därest förhållandena inom länet påkallade någon jämkning i
det uti tabelldelen B angivna antal distrikt, borde, med angivande av skälen
därför, uppgöra härav påkallat alternativ, yttrades i ifrågavarande skri
velse, att följande grundsatser syntes höra vinna tillämpning vid den
administrativa indelningen, nämligen:
a) att socken, municipalsamhälle samt köping böra, såvitt ske kan,
i varje särskilt fall föras till ett och samma kronolänsmansdistrikt;
b) att där kronolänsman vare sig såsom utmätningsman eller eljest
kommer att få förvaltningsbestyr inom stad, lydande under landsrätt,
men sådan stad angränsas av mer än ett länsmansdistrikt, stadens
område vid indelningen föres till ett och samma kronolänsmansdistrikt;
c) att ett och samma länsmansdistrikt icke må falla inom mera än
en'domsaga eller, såvitt möjligt, inom mera än ett landsfogde- (härads-
skrivar-) distrikt;
varemot
d) indelningen av landsfogde- (häradsskrivar-) distrikten kan äga
rum oberoende av domsagoindelningen.
Till följd härav hava Kungl. Maj:ts samtliga befallningshavande
uppgjort förslag till länens indelning, och, sedan ortsbefolkningen samt
fögderiförvaltningens tjänstemän blivit däröver hörda, insänt dem med
vederbörandes yttranden och eget utlåtande.
Beträffande indelningen i landsfiskalsdistrikt i de län, där 2 lands
fiskaler skola anställas, synes med beslut härom böra anstå för ytter
ligare utredning i anledning .av att, enligt mitt förslag, landsfiskalerna
skola vara placerade i länsstyrelserna och icke ute i länen.
På grund av den omläggning av mantalsskrivningsarbetet, som av
mig föreslås i motsats till de sakkunnigas ursprungliga organisations
plan, kan måhända även komma att visa sig, att fögderiindelningen,
sådan den här föreligger, behöver jämkas i ett eller annat län. I sådana
undantagsfall, som dock icke inverka på antalet tjänster, torde jag få
ånyo anmäla detta ärende för nödig rättelse. Med dessa erinringar
övergår jag till att länsvis föredraga frågan om distriktsindelningen i
övrigt och hemställer, att den härtill hörande, i tabellform uppställda
indelningsplan för riket, vilken med cirkulärskrivelse den 28 decem
ber 1916 varit tillgänglig för Kungl. Maj:ts samtliga befattningsha-
vande för slutlig1 granskning, måtte få såsom bilaga fogas till detta mitt
yttrande (Bil. E)-
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 saml. 176 höft. (Nr 211.)
8
58
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Stockholms län.
Indragning av tvä länsmansdistrikt.
Länet, nu omfattande 6 fögderier och 23 kronolänsmansdistrikt, har
enligt tabellen B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts böra omfatta
1 landsfiskalsdistrikt, 6 fögderier och 21 kronolänsmansdistrikt.
Sedan ett indelningsförslag inom länsstyrelsen upprättats samt orts
befolkningen och fögderitjänstemännen däröver hörts, har med anled
ning av därvid avgivna yttranden förslaget något modifierats och i så
dant skick till departementet insänts. Vid dess utarbetande har det synts
länsstyrelsen, att de planer, som framkommit om inkorporering av vissa
huvudstaden angränsande delar av länet, vore, rrtom vad anginge Bromma
socken, alltför svävande för att de borde tagas i beräkning vid be
dömande av den nu föreliggande frågan. I varje fall syntes ett even
tuellt realiserande av dessa planer ligga så långt fram i tiden, att den
starka folkmängdsökning, som fortginge inom huvudstadens omgivningar,
komme att i avsevärd grad uppväga den arbetsminskning, som inkorpo
reringen skulle medföra.
I övrigt har hänsyn tagits till, att arbetet inom de svårskötta
Vaxholms och Södertörns fögderier måtte kunna utskiftas till någorlunda
jämn fördelning på de övriga, ävensom att den stora folkmängden,
22,000 invånare, i Danderyds kronolänsmansdistrikt och dettas närbelägen
het till huvudstaden tvingade till en uppdelning av samma distrikt i
två. Anledning kunde nog finnas till en beskärning även av Sollentuna
härads och Svartlösa härads södra länsmansdistrikt, men har Kungl.
Maj:ts befallningshavande ansett en omreglering därav icke för det när
varande böra genomföras. I skrivelse den 13 januari 1917 har Kungl.
Maj:ts befallningshavande hemställt, att med det definitiva ordnandet av
de tre föreslagna länsmansdistrikten inom Norra Roslags fögderi måtte
få anstå bland annat av det skäl, att utredning för närvarande pågår
i anledning därav, att justitieombudsmannen i sammanhang med förslag
rörande den ändrade indelningen av tingslag i Norra Roslags domsaga
jämväl ifrågasatt ändrad indelning av länsmansdistrikten inom Norra
Roslags fögderi.
Efter granskning av förslaget och då några anmärkningar däremot
icke från min sida förekommit, anser jag, att detsamma bör godkännas,
sådant det av länsstyrelsen framlagts, dock att, på sätt länsstyrelsen
hemställt, indelningen av länsmansdistrikten inom Norra Roslags fögderi
bör anses vara endast provisorisk.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
59
Uppsala län.
Indragning av ett häradsskrivar- och sju länmansdistrikt.
Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 19 läns-
mansdistrikt, har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 an
setts kräva 1 landsfiskalstjänst samt 3 häradsskrivar- och 11 länsmans-
tjänster.
Med avseende å länets indelning i länsmansdistrikt har av såväl
Kungl. Maj:ts befallningshavande som fögderitjänstemännen och orts-
invånarna framhållits, att denna icke kunde tillfredsställande ordnas,
med mindre antalet länsmansdistrikt bestämdes till åtminstone 12. En
reduktion av länsmansdistrikten till 11 distrikt skulle nödvändiggöra en
uppdelning av Vesslands och Tolfta socknars länsmansdistrikt pa Pierps
samt Löfsta tingslags båda länsmansdistrikt, vilka redan förut måste
anses vara tillräckligt stora.
Då folkmängden i Tierps tingslags länsmansdistrikt för närvarande
uppgår till omkring 9,500 invånare och har tendens att ökas samt
kommunikationsförhållandena inom Löfsta tingslags länsmansdistrikt lära
göra länsmanstjänsten därstädes relativt betungande, har jag ansett
det icke vara tillrådligt att utvidga dessa länsmansdistrikt, utan biträ
der länsstyrelsens förslag, att Vesslands och Tolfta socknars länsmans
distrikt, ehuru förhållandevis litet, må få tillsvidare behållas som eget
länsmansdistrikt, och att länet således indelas i 12 länsmänsdistrikt.
Mot förslaget om indragning av ett fögderi har icke gjorts någon
invändning.
Kungl. Majtts befallningshavande har, under förutsättning av att
länsmansdistriktens antal bestämdes till 12, uppgjort 2 alternativa förslag
till fögderiindelning.
Enligt båda dessa förslag skulle Lagunda och Hagunda härad
överflyttas från mellersta fögderiet till södra fögderiet. Därefter skulle,
enligt det ena alternativet, återstoden av mellersta lögderiet samt hela
Olands fögderi sammanslås till ett fögderi samt Örbyhus fögderi behållas
oförändrat. Enligt det andra alternativet skulle Löfsta tingslags läns
mansdistrikt läggas till Örby hus fögderi, sedan Norunda härad samt
Vendels socken därifrån avskiljts, för att jämte återstående delarna av
Olands och mellersta fögderierna bilda ett fögderi.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har förklarat, att vilket som helst
av nämnda förslag skulle kunna genomföras. Sedermera har befall-
ningshavanden uttalat vissa betänkligheter mot att sammanslå Ulleråkers
och Bälinge länsmansdistrikt till ett.
Vid jämförelse med ett stort antal andra länsmansdistrikt finner jag
dessa betänkligheter icke vara fullt grundade utan anser, att även ifråga
varande sammanslagning bör komma till stånd. 1 övrigt har jag ansett
det förra av ovannämnda båda alternativ vara att föredraga, då detsamma
skulle föranleda minsta möjliga rubbning i nuvarande förhållanden och
en jämnare fördelning av invånareantalet å de olika fögderierna. Visser
ligen skulle enligt detta förslag ett länsmansdistrikt komma att fördelas
å två fögderier, men detta utgör, såsom också i cirkuläret den 1 septem
ber 1913 uttalats, icke något ovillkorligt hinder mot förslaget.
Jag anser därför, att fögderiindelningen bör bestämmas enligt det
först ovannämnda alternativet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Södermanlands län.
Tillökning med ett länsmansdistrikt.
Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 12 läns-
mansdistrikt, har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 an
setts kräva 1 landsfiskalstjänst samt 4 häradsskrivar- och 13 länsmans-
tjänster.
Beträffande fögderiindelningen har Kungl. Maj:ts befallningshavande
uppgjort tre alternativa förslag, av vilka förord lämnats för en indel
ning, enligt vilken Nyköpings och Gripsholms fögderier behållas oför
ändrade med 37,495 invånare i det förra och 23,946 invånare i det
senare. Vingåkers fögderi skulle däremot minskas genom överflyttning av
Villåttinge härad till Rekarne fögderi, varigenom invånarantalet i Ving
åkers fögderi skulle uppgå till 36,811 och i Rekarne fögderi till 36,156.
Mot detta indelningsförslag kan invändas, att invånarantalet i
Gripsholms fögderi skulle bliva jämförelsevis lågt, men då förslaget
innebär minsta möjliga rubbning av nu bestående förhållanden och
intet av övriga fögderier blir oskäligt stort, har jag ansett mig böra
förorda förslaget.
I länets indelning i länsmansdistrikt har ingen annan förändring
ifrågasatts än den, som skulle betingas av Kungl. Maj:ts befallnings-
havandes förslag om uppdelning av Jönåkers härads länsmansdistrikt i
två distrikt. Då Jönåkers härads länsmandistrikt har en folkmängd av
över 19,000 invånare, och invånarantalet synes vara i tillväxt, har jag
ansett mig böra förorda Kungl. Maijts befallningshavandes förslag om
inrättande av en ny länsmanstjänst i länet genom uppdelning av Jön-
åkers härad i tvä länsmansdistrikt, Jönåkers härads östra distrikt med
10„826 invånare och Jönåkers härads västra distrikt med 8,217 invånare.
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
*’<
Östergötlands län.
Indragning av tvd häradsskrivar- och sju länsmansdistrikt.
Länet, som för; närvarande är indelat i 8 fögderier och 29 läns
mansdistrikt, har enligt tabell B av cirkuläret den 1 september 1913
ansetts kräva 1 landsfiskal^änst samt 6 häradsskrivar- och 22 läns
manst j ättstor-
Beträffande den av Kungl. Makts befallningshavande föreslagna
fögderiindelningen hava såväl samtliga hörda myndigheter som orts-
invånarna uttalat sig för densamma med undantag av invånarna i Gull-
bergs härad,
som
ansett, att Gullbergs härad borde sammanslås med
Åkerbo, Bankekinds
och
Hanekinds härad till ett fögderi i stället för,
såsom Kungl- Maj:ts befallningshavande föreslagit, med Aska, Dals och
Bobergs härad. Invånarna i Gullbergs härad hade nämligen sedan
gammalt sina affärsintressen förbundna med Linköpings stad, till vilken
de hade bekväm förbindelse, under det att kommunikationerna med
Aska, Dala och Bobergs härad med dess huvudort Motala voro obe
kväma.
Då jag, i likhet med Kungl. Maj:ts befallningshavande, finner de
av invånarna i Gullbergs härad gjorda invändningar mot förslaget icke
avgörande, anser jag mig höra förorda nådigt bifall till länsstyrelsens
förslag.
Förslaget till länets indelning i länsmansdistrikt har i allmänhet
lämnats utan erinran från såväl ortsinvånarna som fögderitjänstemännen.
Häradsborna i Vifolka härad hava emellertid ansett, att Normlösa och
Västerlösa socknar fortfarande borde tillhöra Vifolka härads länsmans
distrikt och icke, på sätt som föreslagits, överflyttas till Gullbergs härads
distrikt, men Kungl. Maj;ts befallningshavande vidhåller sitt förslag och
anmärker, att Gullbergs härad för närvarande icke lämnar full syssel
sättning för sin länsman.
I följd härav torde Kungl. Maj:ts befallningshavandes ifrågavarande
förslag böra oförändrat godkännas.
62
Jönköpings län.
Indragning av ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.
Länet är för närvarande indelat i 6 fögderier och 23 länsmans
distrikt och har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 an
setts kräva 1 landsfiskalstjänst samt 5 häradsskrivar- och 20 länsmans-
tjänster.
I Kungl. Maj:ts proposition till 1908 års riksdag angående löne
reglering för landsstaterna i länen m. m. föreslogs uppdelning av Västra
härads fögderi på Östra och Östbo härads fögderier samt indragning av
Visingsö länsmansdistrikt, ett länsmansdistrikt i Norra Vedbo härad och
ett länsmansdistrikt i Östbo härad. Denna indelning har Kungl. Maj:ts
befallningshavande fortfarande ansett vara den lämpligaste, men har vid
uppdelningen av Västra härads fögderi ansett sig icke kunna helt följa
den tidigare ifrågasatta delningen, som avsåg östra länsmansdistriktets
förläggande till östra härad och de båda andra länsmansdistriktens över
flyttning till Östbo härad. Genom en dylik anordning skulle nämligen
det tillökade Östbo fögderi bliva väl stort och gränserna för distriktet
jämväl mindre lämpliga. Till undvikande av dessa olägenheter har
Kung]. Maj:ts befallningshavande föreslagit, att av de närmast Östra
härad belägna socknarna måtte bildas ett länsmansdistrikt att förenas
med Östra härads fögderi samt att av häradets övriga socknar, som
skulle tillhöra Östbo fögderi, borde bildas två länsmansdistrikt. Först
nämnda länsmansdistrikt skulle visserligen få en avsevärt lång ut
sträckning, men då länsmannen givetvis komme att bo i Sävsjö, som
bleve en centralpunkt inom distriktet, samt länsmannens närvaro i södra
delen av distriktet, dit förbindelserna ej äro så goda som norrut, kräves
mera sällan, har Kungl. Maj:ts befallningshavande ansett, att distriktet
icke skulle bliva alltför svårskött. Vid indelning av Östbo härad i två
länsmansdistrikt kunde det nya södra distriktet med omkring 13,600
invånare synas bliva väl stort. Emellertid hade Kungl. Majrts befall
ningshavande av tabell XVII i bilagorna till fögderiförvaltningskommit
téns betänkande inhämtat, att det nuvarande södra distriktet giver läns
mannen alldeles för ringa sysselsättning, vartill komme dels att förbin
delserna från Värnamo, där länsmannen i södra distriktet måste bo, till
distriktets olika delar vore synnerligen goda, och dels att länsmannen
vore befriad från polis- och åklagarmålen i Värnamo köping.
Emot indragningen av Visingsö länsmansdistrikt har av ortsinvå-
narna
och vederbörande länsman huvudsakligen anförts, att naturförhål
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
63
landena vid vissa tillfällen, särskilt vintertiden, kunna göra det för en
å fastlandet bosatt länsman omöjligt att inställa sig på ön just när
sådant krävdes för något hans polisgöromål eller i och för en på förhand
utsatt förrättning. Kungl. Maj:ts befallningshavande åter har ansett, att
de befarade olägenheterna av distriktets indragning skola framträda endast
mera undantagsvis, och att de anmärkta svårigheterna, som här icke
torde vara större än å en del andra orter med liknande förhållanden,
för övrigt kunna till största delen undanröjas, i den händelse en polis
uppsyningsman anställes å ön, vilket skulle i varje fall kräva mindre
kostnad för statsverket, än om ön skall utgöra eget länsmansdistrikt.
Vad därefter angår den föreslagna nya indelningen i länsmansdistrikt
för Västra härad, har från ortsbefolkningens sida anmärkts, att be
folkningen skulle fa obekvämare förbindelse med sina länsmän, men
Kungl. Maj:ts befallningshavande erinrar däremot, att betydelsen av denna
anmärkning förringas genom en beslutad väganläggning m. m.
Mot förslaget om indragning av ett länsmansdistrikt i Ostbo härads
fögderi och den därmed sammanhängande omregleringen av distrikts-
indelningen hava ortsinvånarna i allmänhet icke haft några betänkligheter.
Länsmannen i mellersta distriktet, med vilken vederbörande härads-
skrivare och kronofogde instämt, har ansett, att den föreslagna indrag
ningen icke borde genomföras. Det föreslagna södra länsmansdistriktet
inom fögderiet, som hade en talrik och rörlig befolkning, komme att bliva
det till arealen största och, sedan Nässjö municipalsamhälle såsom stad
frånskilts Tveta härads östra distrikt, jämväl det folkrikaste i länet. I nu
varande mellersta distriktet vore länsmannen redan för närvarande under
större delen av året av sin tjänst fullt sysselsatt, därest han icke hade
tjänstebiträde. Mot de sålunda gjorda anmärkningarna erinrar Kungl.
Maj:ts befallningshavande följande. Den grundsatsen, att ett distrikt icke
bör tilltagas större än att tjänsteinnehavaren kan sköta detsamma utan
anlitande av tjänstebiträde, kunde och borde icke alltid tillämpas. Sådant
kunde vålla, att man understundom finge så små distrikt, att de ej läm
nade tjänstinnehavaren full sysselsättning, och för aspiranter till läns
man sbefattning skulle knappt finnas tillfälle till utbildning. Man önskade
nu en bättre länsmansutbildning än hittills, och Kungl. Maj :ts befall
ningshavande ansåge därför angeläget, att i varje län funnes åtminstone
ett par länsmansdistrikt av den storlek, att länsmannen bleve nödsakad
medverka till denna utbildning genom att hålla för tjänstens uppe
hållande kompetent tjänstebiträde.
För egen del får jag anföra följande.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
G4
Då fögderiförvaltningskommittén föreslagit indragning av ända till
6 länsmansdistrikt i länet, lärer vara otvivelaktigt att, på sätt i ovan
nämnda nådiga propositionen till 1908 års riksdag jämväl föreslagits,
3 av länets länsmansdistrikt böra utan olägenhet kunna indragas; och
anser jag mig på de av Kungl. Maj:ts befallningshavande anförda skäl
böra tillstyrka, att länets indelning i länsmansdistrikt genomföres i enlighet
med nämnda myndighets förslag.
Mot förslaget om indragning av Västra härads fögderi och dess för
läggande med en del till Östra härads fögderi och en del till Östbo
härads fögderi hava ortsinvånarna i Västra härad invänt, att invånarna,
särskilt i de delar av Västra härad, som skulle förläggas till Östbo härads
fögderi, komme att få besvärligare resor än hittills i och för besök hos
sin uppbördsförvaltning, och att samhörighetsbandet häradsboarna emellan
skulle rubbas. Kungl. Maj:ts befallningshavande tillmäter dessa erinringar
icke någon avgörande betydelse och anser, att häradets invånare icke
komma att uti ifrågavarande avseenden intaga någon särskilt ogynnsam
ställning i förhållande till det stora flertalet kommuner inom länet.
Emedan i 1908 års nyssberörda kungl. proposition föreslagits in
dragning av ifrågavarande fögderi samt fögderiförvaltningskommittén
ansett sig kunna föreslå indragning till och med av 2 fögderier inom
länet, anser jag att Kungl. Maj:ts befallningshavandes förslag till regle
ring av fögderierna inom länet är väl förtjänt att vinna nådigt avseende.
Länsstyrelsen lär hava att framdeles föreslå lämplig benämning å
två fögderier.
Kronobergs län.
Indragning av ett häradsskrivar- och ett länsmansdistrikt.
Länet, nu indelat i 5 fögderier och 17 kronolänsmansdistrikt, har
av Kungl Maj:ts befallningshavande i dess utlåtande över fögderiförvalt
ningskommitténs betänkande och sakkunnigas av 1912 förslag ansetts
böra omfatta 1 landsfiskals- och fortfarande 5 häradsskrivar- och 17
kronolänsmansdistrikt. Sedan vid ärendets beredning inom departe
mentet anledning förekommit att, i likhet med vad de sakkunniga
föreslagit, 1 landsfiskals-, 4 häradsskrivar- och 16 kronolänsmansdistrikt,
på sätt den förut omnämnda tabellen B utmärker, vore tillräckliga, har
Kungl. Maj:ts befallningshavande vid skrivelse den 31 oktober 1913 insänt
ett i enlighet härmed av länsstyrelsen upprättat indelningsförslag. Orts
befolkningen har, änskönt tillfälle därtill varit lämnat, icke gjort något
uttalande och de anmärkningar, som från fögderitjänstemännens sida
framställts, har länsstyrelsen funnit icke vara av någon betydelse.
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
65
Vid upprättandet av sitt förslag har Kungl. Maj:ts befallnings-
havande gjort den avvikelse från de i cirkuläret den 1 september 1913
uttalade grundsatser, att Skatelövs socken, varav eu del tillhör Kinne-
valds härad och tingslag av Mellersta Värends domsaga, men eu annan
del Allbo härad och tingslag av Västra Värends domsaga, till följd
härav förts till olika kronolänsmansdistrikt.
I sitt yttrande i anledning av min cirkulärskrivelse den 28 december
1916 har länsstyrelsen vidhållit, att icke något vare sig häradskrivar-
eller länsmansdistrikt borde indragas.
Vid jämförelse med förhållandena i andra län anser jag emellertid
den föreslagna indragningen av ett häradsskrivar- och ett länsmansdistrikt
böra utan olägenhet kunna ske, och då jag vid granskning av Kungl.
Maj:ts befallningshavandes förslag funnit mig kunna låta bero vid nyss
anmärkta oegentlighet, samt anledning till anmärkning icke i övrigt
förekommit, torde indelningsförslaget, sådant jag låtit det inflyta i in-
delningsplanen för riket, böra godkännas.
Länsstyrelsen torde anbefallas att giva förslag å fögderiernas namn.
Kalmar län.
Indragning av tre länsmansdistrikt.
Över det av Kungl. Maj:ts befallningshafvande utarbetade förslag till
indelning har ortsbefolkningen, oaktat tillfälle varit densamma lämnat
att däröver yttra sig, underlåtit att uttala sig. De av f ögderitj änste-
män i ett och annat hänseende gjorda erinringar har Kungl. Maj:ts
befallningshavande funnit icke böra föranleda någon ändring.
För min del skulle jag gärna sett, att länsmansdistriktens benäm
ning kunde, i stället för med nummer såsom nu skett, utsättas med hänsyn
till huvudorten, vilket onekligen är praktiskt; men efter under hand in
hämtade upplysningar har jag blivit övertygad, att i de flesta distrikten
icke någon ort förefinnes av den betydenhet, att dess namn bort upp
tagas, och vid sådant förhållande har frågan härom fått för närvarande
förfalla.
Förslaget torde således godkännas sådant det upptagits i indelnings-
planen för riket.
Gottlands län.
Länet är för närvarande indelat i 2 fögderier och 6 länsmansdistrikt
och i tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 har för länet upptagits
2 häradsskrivar- och 6 länsmanstjänster.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
Kungl. Maj:fn Nåd. Proposition Nr 211.
9
66
Kimgl. Maj:ts befallningshavande bar föreslagit bibehållande av länets
nuvarande indelning i fögderier och länsmansdistrikt. Någon erinran här
emot har icke framställts vare sig från ortsinvånarnas eller fögderi
tjänstemännens sida, varför jag får förorda nådigt bifall till nämnda
förslag.
Ursprungligen har avsetts, att icke någon landsfiskalstjänst skulle
inrättas å Gottland, utan att landsfiskalsgöromålen där skulle ombesörjas
av länsnotarien eller annan lämplig person mot årligt arvode. Då med
mitt förslag landsfiskalen skulle placeras i länsstyrelsen, har emellertid
ansetts, att en landsfiskal skulle kunna beredas full sysselsättning även
i detta län. Någon assessorstjänst — beträffande sådan befattning kom
mer jag att närmare yttra mig i det följande — skulle däremot icke
inrättas i länet.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Blekinge län.
Tillökning med ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.
Länet omfattar nu 2 fögderier, det ena om 16,47 kv. nymiis areal
och omkring 60,000 invånare, det andra om 13,45 kv. nymil och omkring
50,000 invånare ävensom 9 länsmansdistrikt. Fögderiförvaltningskommittén
föreslog samma antal distrikt med i någon mån förändra^ indelning,
varemot 1912 års sakkunniga, med förordande av att länet skulle bilda
1 landsfiskalsdistrikt, upptogo 3 häradsskrivar- och 9 kronolänsmansdistrikt.
Kungl. Maj:ts befallningshavande gjorde dock i sitt utlåtande över dessa
förslag den 8 februari 1913 gällande, att 12 kronolänsmanstjänster erfor
drades med hänsyn till den föreslagna organisationen av dessa tjänster,
och ämbetsverken intogo i sitt utlåtande den 7 juni 1913 samma" stånd
punkt, vilken även departementet tillämpade i tabellen B.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har nu inkommit med förslag till
länets indelning enligt nämnda tabell, vilket förslag upptar 4 länsmans
distrikt i varje av de 3 fögderierna, men har därjämte avlämnat och för
sin del förordat ett alternativ, upptagande 13 länsmansdistrikt, avvikande
från det förra förslaget däri, att Medelstads härads domsaga erhållit 5
länsmansdistrikt. Skälet härtill uppgives vara, att länsmansdistrikten
enligt det förra förslaget skulle i förhållande till de övriga distrikten i
länet bliva oskäligt stora.
Vid granskning av de bägge alternativen har jag iakttagit, att, under
det att länsmansdistriktens folkmängd enligt det förra med 12 krono-
länsmän skulle i övrigt inom länet i medeltal uppgå till omkring 7,500
å .9,500 invånare, så skulle folkmängden i Medelstadsdomsagans distrikt
bliva omkring 11,000. Enligt det senare alternativet blir naturligen folk-
(»7
mängdstalet mera jämnt fördelat över hela länet. I skrivelse den 13
januari 1017 har länsstyrelsen numera förklarat sig icke hava något att
erinra mot det föreslagna antalet häradskrivar- och länsmansdistrikt, men
föreslagit en del mindre ändringar av planen till indelning av länet i
länsmandistrikt.
1 enlighet härmed har jag funnit mig böra förorda det förslag, som
upptar 12 länsmansdistrikt' fördelade på 3 häradsskrivar- och 1 lands-
fiskalsdistrikt, vilket förslag jag alltså låtit vinna tillämpning i indelnings-
planen för riket.
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.
Kristianstads län.
Tillökning med tvä häradsskrivar distrikt.
Över Ivungl. Maj:ts befallningshavandes förslag till länets indelning i
landsfogde (häradsskrivar-) och kronolänsmansdistrikt hava vederbörande
fögderitjänstemän och ortsbefolkningen hörts, och därvid hava fram
kommit vissa erinringar, vilka föranlett Kungl. Maj :ts befallningshavande
att i några fall frångå sitt ursprungliga förslag.
Vid granskning inom departementet av det sålunda reviderade för
slaget hava icke några anmärkningar uppstått, vadan jag förordar den
indelning, Kungl. Maj:ts befallningshavande slutligen underställt Kungl.
Maj:t och som jag låtit införa i indelningsförslaget för riket. Länet
skulle således erhålla 6 häradsskrivardistrikt och 23 länsmansdistrikt.
Vad beträffar landsfiskalstjänstgöringen inom länet har Kungl. Maj :ts
befallningshavande, med särskilt avseende på det länsstyrelsen delgivna,
i departementet författade utkast till instruktion för landsfiskalerna, yr
kat anställande inom detta län av två landsfiskaler. Sålunda har fram
hållits, att redan de landsfiskalen påvilande årliga undersökningarna å
länsmanskontor, huru tjänsterna förvaltas, draga en betydande tid, när
man besinnar, att länsmännen äro 23 till antalet; att kontrollen
över åklagarkallets utövande vid sju häradsrätter tager eu avse
värd tid i anspråk, om föreskriften skall bliva något mera än en
tom bokstav; att landsfiskalen utan tvivel kommer att få sig ålagda
vissa utredningar, som nu anförtros kronofogdarna, samt att allt detta
skulle göra tjänsten för en enda man alltför ansträngande.
Utan att vilja underskatta de av länsstyrelsen sålunda anförda skäl
för anställandet i länet av 2 landsfiskaler har jag, med hänsyn till länets
goda kommunikationer och vid jämförelsen med andra län, ansett alle
nast en landsfiskal böra för närvarande anställas i länet.
68
Kung!,. Maj.ls Nåd, Proposition Nr 211.
Malmöhus län.
Tillökning med ett häradsskrivardistrikt, indragning av ett länsmansdistrikt.
Fögderiförvaltningskommittén hade för genomförande av sitt alter
nativ III föreslagit, att Malmöhus län med en folkmängd å landsbygden
den 1 januari 1914 av 267,832 personer skulle indelas i 5 fögderier i
stället för nuvarande 6 samt 22 länsmandistrikt i stället för nuvarande
26. 1912 års sakkunniga hade i sitt förslag med den organisation, som
där ifragasattes, räknat med 8 häradsskrivar- och 26 länsmansdistrikt,
vilka tal gillats av Kungl. Majrts befallningshavande och lämnats utan
anmärkning av ämbetsverken.
Emellertid har Konungens befallningshavande, i anledning av Lim
hamns inkorporering med Malmö stad och med erinran att inkorporering
med Helsingborgs stad av Hans socken är beroende på nådig provning,
genom skrivelse den 13 januari 1917 avlämnat nytt indelningsförslag
upptagande 7 fögderier och 25 länsmansdistrikt.
Vid granskning inom departementet av detta förslag samt av de
utav ortsinvanarna och fögderitjänstemännen avgivna yttranden har
jag icke funnit anledning att i något avseende frångå samma förslag,
utan torde detsamma godkännas, sådant jag låtit införa det i indelnings-
planen för riket.
Hallands län.
Indragning av ett häradsskrivardistrikt.
Länet, som för närvarande är indelat i 4 fögderier och 11 länsmans
distrikt, har enligt tabell B i cirkuläret den 1 september 1913 ansetts
kräva 3 häradsskrivar- och 11 länsmanstjänster.
I sitt den 8 februari 1913 avgivna yttrande över fögderi förvalt
ningskommitténs samt de sakkunnigas omorganisationsförslag har Kung!.
Maj:ts befallningshavande uttalat, att, om kommitténs alternativ III god
kändes, länet kunde indelas i allenast 2 fögderier och 10 länsmansdistrikt,
men att enligt de sakkunnigas förslag skulle erfordras 4 häradsskrivar-
och 11 länsmanstjänster. Ämbetsverken hava emellertid ansett, att till
räckliga skäl saknades för högre antal häradsskrivartjänster än departe
mentet beräknat.
Då enligt mitt förslag häradsskrivartjänsten skulle lämnas i huvud
sak oförändrad, skulle det kunna ifrågasättas att bestämma fögderiernas
antal till allenast tva, men med hänsyn till den ständiga ökningen av
härad sskri vargöro målen i allmänhet och vid jämförelse med förhållandena
i andra län synes vara rådligast att stanna vid ett antal av 3. Mot för
slaget till indelning av länet i 3 fögderier och 11 länsmansdistrikt hava
från ortsinvunarnas sida icke framställts några erinringar. Jag förordar
därför nådigt bifall till nämnda förslag.
Då förslag till fögderiers och vissa länsmansdistrikts benämning
ej föreligger, lärer, i händelse omorganisationen genomföres, Kungl.
Maj:ts befallningshavande undfå föreskrift att inkomma med förslag i
sådant hänseende.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
69
Göteborgs och Bohus län.
Tillökning med ett länsmansdistrikt.
Folkmängden å länets landsbygd den 31 december 1912 utgjorde
192,845 personer. Fördelade på 5 häradsskrivardistrikt och 21 krono-
länsmansdistrikt, skulle på varje häradsskrivardistrikt komma i medel
tal 38,569 personer och på varje kronolänsmansdistrikt 9,183. Kungl.
Maj:ts befallningshavande, som i sin nu upprättade indelningsplan före
slår 22 kronolänsmansdistrikt, åberopar, att utöver de i departements
chefens cirkulärskrivelse den 1 september 1913 angivna grundsatser
jämväl andra synpunkter måste vid en lämplig indelning beredas infly
tande, nämligen distriktens areal, belägenhet, kommunikationsväsendet
samt antalet kommuner och municipalsamhällen eller andra större befolk
ningscentra ävensom beskaffenheten av distriktens befolkning. Någon
svårighet synes emellertid icke möta att med behörigt iakttagande av
nämnda grundsatser och synpunkter indela länets landsbygd i 5 härads
skrivardistrikt.
Däremot har Kungl. Maj:ts befallningshavande icke kunnat stanna
vid bibehållandet av det nuvarande antalet av 21 länsmansdistrikt,
trots att detta varit meningen i Kungl. Maj:ts befallningshavandes ytt
rande över fögderiförvaltningens och de särskilt tillkallade sakkunnigas
förslag, samt ämbetsverken i sitt däröver avgivna utlåtande icke avvikit
från berörda mening.
Kungl. Maj:ts befallningshavandes tidigare yttrande i fråga om an
talet länsmansdistrikt hade, uppger befallningshavanden, avgivits under
förutsättning, att Örgryte socken skulle under den närmaste tiden inför
livas med Göteborg, varigenom landsbefolkningens invånarantal komme
att minskas med över 20,000. Numera funnes dock icke sannolikhet
för åvägabringandet av berörda inkorporation under den närmaste tiden;
och
vid sådant förhållande anser Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom
70
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.
en bjudande nödvändighet, att Sävedals härads länsmansdistrikt, till vilket
Örgryte socken hör, uppdelas i två länsmansdistrikt. Nuvarande distrik
tets folkmängd, nära 27,000 invånare, motsvarade nämligen ungefär
folkmängden i 3 ordinära länsmansdistrikt, och distriktets befolkning, i
omedelbar närhet till rikets andra stad, vore synnerligen rörlig. Oav
sett den ökning i kronolänsmännens arbetsbörda, som den ifrågasatta
nya organisationen komme att medföra, kunde man icke rättvisligen
begära, att en enda man skulle kunna förvalta ett distrikt med an
givna folkmängd och under förefintliga förhållanden. Rätteligen borde
distriktet uppdelas i tre, men då Örgryte socken med 20,021 invånare,
icke borde delas på 2 distrikt, hade Kungl. Maj:ts befallningshavande
funnit sig böra stanna vid två, av vilka det ena skulle utgöras av Ör
gryte socken och det andra av återstoden utav Sävedals härad, vartill
fogats Råda socken för att vinna en ur förvaltningssynpunkt lämpligen
avpassad befolkningssiffra.
Det stora och i rask utveckling stadda Sotenäs härad om nära
14,000 personer har ock ansetts böra uppdelas på två länsmansdistrikt
med hänsyn närmast till, att därinom uppstått ej mindre än nio muni-
cipalsamhällen, att den livliga stenhuggeriindustrien medförde en ytterst
rörlig befolkning, samt att områdets belägenhet utefter kusten tillskyn
dade länsmannen därstädes en del särskilda göromål. Redan nu vore
kronolänsmannens arbetskrafter så tagna i anspråk inom detta distrikt,
att han icke efter organisationen kunde gå i land med förvaltningen.
Fördenskull föreslås, att Askims, Malmöns och Kungshamns kommuner
med 8,255 invånare bilda ett distrikt samt återstoden eller Tossene och
Berfendals kommuner med 5,703 invånare det andra. Sistnämnda
distrikt bleve väl till folkmängden ringa, men därinom läge Hunnebo-
strands municipalsamhälle med sin delvis rörliga arbetarbefolkning, och
distriktet vore statt i utveckling.
Såsom eu motvikt mot den ökning i förvaltniugshänseende, som
skulle uppkomma genom klyvning av Sävedals härads och Sotenäs
härads nuvarande länsmansdistrikt, föreslår Kungl- Maj:ts befallnings
havande dels sammanslagning av Lane härads nuvarande två distrikt
till ett enda med 8,460 invånare, dels upphävandet av Styrsö och
Öckerö kommuners nuvarande förening till ett länsmansdistrikt. De för
hållanden, vilka på sin tid betingade sistnämnda förening, förefunnes
numera knappast längre, sedan ångbåtskommunikationen förbättrats och
motordrift i allmänhet införts även å smärre båtar. Öckerö skulle
återförenas med Västra och Östra Hisings länsmansdistrikt, varemot av
Styrsö socken samt de på fastlandet belägna Västra Frölunda, Nya
71
Varvets och Askims kommuner skulle bildas ett nytt distrikt. Åter
stoden av det gamla Askims länsmansdistrikt eller Fässbergs och Kålle-
reds socknar skulle därefter bilda särskilt distrikt.
Samtliga nu berörda regleringar medföra, såsom man finner, bil
dandet av ett 22:dra kronolänsmansdistrikt i länet, ett förhållande, som
nödgat mig att något utförligare därvid uppehålla mig. Vad åter angår
övriga omregleringar, torde jag här kunna förbigå dem. Allenast det
vill jag anmärka, att den omständigheten, att Sörbygdens härads läns
mansdistrikt med 4,060 invånare och Bullarens härads länsmansdistrikt
med 3,614 invånare, änskönt de förete väl låga befolkningstal, likväl
bibehållits orubbade, finner sin förklaring i dessa bygders avskilda läge,
svåra kommunikationer och besvärliga terriingförhållanden.
Jämväl i fråga om landsfiskalsinstitutionen har Kungl. Maj:t6 befall-
ningshavande betonat, att två dylika tjänster erfordras för länet. Göte
borgstrakten kräver för sin del en och kustlandskapet från Lysekil norrut
en annan.
Beträffande antalet landsfiskaler finner jag visserligen, att två lands
fiskaler måhända kunna tidvis vara behövliga, men anser att man tillsvidare
bör kunna stanna vid allenast en. I övrigt har jag vid övervägande av vad
Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört funnit, att goda skäl förebragts
för den av länsstyrelsen uppgjorda indelningsplan och förordar att den
samma måtte godkännas. Under förutsättning av nådigt bifall härtill
har jag låtit samma plan, upptagande 1 landsfiskalsdistrikt, 5 häradsskri-
vardistrikt och 22 kronolänsmansdistrikt, komma till iakttagande vid
uppgörandet av indelningsplanen för riket.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Alvsborgs län.
Tillökning med ett häradsskrivardistrikt och indragning av ett länsmansdistrikt.
Efter att hava hört ortsbefolkningen och fögderitjänstemännen över
ett med anledning av cirkidärsskrivelsen den 1 september 1913 utarbe
tat förslag till länets indelning har Kungl. Maj:ts befallningshavande,
vid förslagets insändande, tillkännagivit sig vilja modifiera detta i två
hänseenden, vilka bägge dock röra allenast en eller annan kommuns
förande till det ena eller andra länsmansdistriktet.
För min del har jag, då antalet tjänster stämmer överens med vad
jag efter ämbetsverkens hörande funnit erforderligt, icke något att emot
förslaget anmärka, likasom jag håller före, att distriktsindelningen av
Kungl. Maj:ts befallningshavande uppgjorts så ändamålsenlig som möj
72
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
ligt. Jag förordar därför länsstyrelsens förslag, vilket återfinnes i den
upprättade indelningsplanen för riket.
I ovan berörda tabell B hade för Ålvsborgs län upptagits alle
nast en landsfiskal. Kungl. Maj:ts befallningshavande bär vid när
mare undersökning funnit av nöden, att två sådana tjänster inrättas,
och anser tvivelaktigt, att de viktiga uppgifter, vilka enligt instruktions-
utkastet skola tillhöra landsfiskalen, kunna fyllas ens av två sådana
tjänstemän i betraktande av, att länet har 15 häradsrätter och att in
spektionen av de 28 länsmännen jämte övriga bestyr komme att kräva
ett mycket stort antal resedagar på året. Vid jämförelse med andra
län har jag emellertid ansett, att en landsfiskal bör kunna tillsvidare vara
tillräckligt för länet. På länet skulle alltså komma 1 landsfiskalstjänst,
7 häradsskrivartjänster och 28 kronolänsmanstjänster. Kungl. Maj:ts befall
ningshavande torde i sinom tid undfå nådig föreskrift att inkomma med
förslag till namn å fögderier.
Skaraborgs län.
Indragning av ett häradsskrivar- och tre länsmansdistrikt.
Vid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande i Skaraborgs län i
enlighet med civildepartementets cirkulärskrivelse den 1 september 1913
uppgjorda, efter vederbörandes hörande något modifierade plan till
länets indelning i och för ifrågavarande organisations genomförande har
jag icke funnit anledning till någon anmärkning. Häradsskrivardistrikten
bliva av måttlig omfattning, och ehuru länsmansdistrikten i några fall,
med avseende särskilt på invånarantalet, bliva något mindre än mången
städes eljest inom riket, har jag dock icke grundad anledning att före
slå någon ändring, helst kommunernas antal inom länet är ovanligt högt,
varigenom tjänstemännens arbete, såsom lätt inses, med nödvändighet växer.
Jag förordar således förslaget, sådant det upptagits uti indelnings
planen för riket, upptagande 1 landsfiskal, 6 häradsskrivare och 24
kronolänsmän, och torde länsstyrelsen framdeles undfå befallning att in
komma med förslag till erforderlig distriktsbenämning, där sådan sak
nas eller förekommer något obekväm, såsom i fråga om ett och annat
länsmansdistrikt synes mig vara fallet.
Värmlands län.
Indragning av ett häradsslcrivardistrikt, tillökning med tvä länsmansdistrikt.
Enligt vad Kungl. Maj:ts befallningshavande givit tillkänna, hava
åtskilliga svårigheter vid distriktsindelningen mött särskilt i anledning
73
därav, att det med hänsyn till folkmängden ansetts nödigt att minska
häradsskrivardistriktens antal från de nuvarande 7 till 6.
Jag har vid indelningen ansett mig böra följa Kungl. Maj:ts befall-
ningsbavandes förslag, enär de anmärkningar däremot, vilka försports
från ortsmenigheterna och fögderitjänstemännen, torde få anses vara av
Kungl. Maj:ts befallningshavande på ett tillfredsställande sätt bemötta.
Allenast i ett avseende har jag funnit mig böra avvika från förslaget.
Detta gäller öster Sysslets häradsskrivardistrikt, där länsmansdistrikts-
indelningen synts mig vara mindre tdlfredsställande, i ty att Väse härad
sammankopplats med Kroppa och Lungsunds socknar. Efter under
hand från orten inhämtade underrättelser har därför uppgjorts förslag
till inrättande inom Östersysslets häradsskrivardistrikt av 4 i stället
för 3 länsmansdistrikt, varigenom jag hoppas, att förhållandena i före
varande avseende i denna landsdel skola bliva fullt tillfredsställande
ordnade.
Däremot har jag ansett, att Kungl. Maj:ts befallningshavandes an
språk på 2 landsfiskal^ änster icke bör vinna bifall. Inom det låt vara
vidsträckta länet äro polissaker och brottmål icke av relativt större mängd.
Länet torde därför tills vidare böra utgöra ett landsfiskalsdistrikt.
Det sålunda avfattade indelningsförslaget, upptagande distrikt för
1 landsfiskal, 6 häradsskrivare och 21 kronolänsmän, torde således böra
vinna nådigt godkännande.
Kungl. Majts Nåd. Proposition Nr 211.
Örebro län.
Tillökning med ett häradsskrivardistrikt.
I enlighet med det förslag, som innefattas i tabell B, har Kungl. Maj:ts
befallningshavande uppgjort alternativa förslag till länets indelning i
förevarande avseende, men förordar, efter att hava hört ortsbefolkningen
och vederbörande fögderitjänstemän, obetingat det, som betecknats med
litt. A. Väl synes enligt detta alternativ Karlskoga länsmansdistrikt
med 7,45 kv. mils areal och 18,280 invånare bliva väl stort, och anled
ningar förekomma till antagande, att detsamma måhända inom en snar
framtid måste delas. Men för det närvarande lärer en annan lösning
icke böra ifrågasättas, företrädesvis till följd därav, att varje länsmans
distrikt bör ingå i allenast en domsaga eller ett tingslag. Distriktet in
rymmer dock två större municipalsamhällen om tillhopa omkring 4,000
invånare, och utväg borde kunna beredas, ifall organisationsförslaget
genomföres, att där anställa en polisman med länsmans kompetens,
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 höft. (Nr 211.)
10
74
KungL May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
varigenom den väsentligaste olägenheten av distriktets stora folkmängd
upphäves.
Jag har därför anslutit mig till Kungl. Maj:ts befallningshavandes
förslag, upptagande 1 landsfiskal, 5 häradsskrivare och 17 kronolänsmän.
1 fråga om landsfiskalsinstitutionen har Kungl. Maj:ts befallnings-
havande uttalat tvivelsmål, huruvida en tjänsteman skall förmå uppbära
den arbetsbörda, som enligt det förelagda instruktionsutkastet skulle
komma att å honom vila; men då bestämt yrkande på 2 landsfiskaler
ej framkommit samt länet omfattar endast 8 tingslag, därav några
relativt små, och med hänsyn till länets ypperliga kommunikations
väsende hyser jag i detta hänseende icke synnerlig tvekan och förordar
alltså, att endast en landsfiskal för Örebro län anställes.
Västmanlands län.
Indragning av tre länsmansdistrikt.
Länet, nu indelat i 4 fögderier, sammanfallande med domsagorna,
samt 16 länsmansdistrikt, har enligt tabellen B i cirkuläret den 1 sep
tember 1913 ansetts kräva 1 landsfiskalstjänst, 3 häradsskrivar- och
13 länsmanssysslor. Kungl. Maj:ts befallningshavande, som i utlåtande
den 7 februari 1913 över fögderiförvaltningskommitténs betänkande och de
särskilt tillkallade sakkunnigas förslag uttalat nödvändigheten av, att vid
en eventuell omläggning av häradsskrivarnas tjänsteåligganden deras
nuvarande tjänsteområden bibehölles oförändrade, har, efter inhämtande
av ortsbefolkningens samt fögderi tjänstemännens yttrande över den in-
delningsplan, som enligt nämnda cirkulär uppgjorts, i förnyat utlåtande
den 31 oktober 1913 förklarat sig hava under försöket att på ett lämp
ligt sätt uppdela länet i 3 häradsskrivardistrikt ytterligare stärkts i sin
uppfattning, att detta icke läte sig göra.
Med avseende på vad sistnämnda sakkunniga i sitt den 19 de
cember 1912 avgivna betänkande yttrat angående häradsskri varnas
göromål och den lämpliga storleken av dessa tjänstemäns distrikt,
har det framhållits, att distrikten bleve större, än att »tjänstemannen
kan själv utföra eller åtminstone på fullt betryggande sätt över
vaka utförandet av alla viktigare och andra huvudsakliga delar av det
honom åliggande arbetet». Häradsskrivarna hava på det bestämdaste
och, enligt Kungl. Maj:ts befallningshavandes uppfattning, på goda skäl
uttalat sig mot en minskning av nuvarande fögderiers antal.
Vid övervägande av vad sålunda förekommit och då, med den i
departementet enligt tab. B förslagsvis uppgjorda indelningen, varje
75
häradsskrivaldistrikt i Västmanlands lån finge i medeltal 40,000 invånare,
av vilka ett stort antal tillhör den mycket rörliga gruppen av industri
arbetare, samt enär häradsskrivarna samfällt uttalat den meningen, att
ansvaret för debitering och redovisning vid sådant förhållande bleve större,
än att det skäligen borde åläggas en tjänsteman, har jag, änskönt kammar
kollegium och statskontoret synas benägna att ansluta sig till de sak
kunnigas mening, ansett mig icke kunna i detta hänseende tillämpa den
på dessa sakkunnigas yttrande grundade planen i tabellen B utan före
slår, att Västmanlands län indelas i 4 häradsskrivardistrikt, sammanfal
lande med den nuvarande fögderi- och domsagoindelningen.
Däremot och då icke någon erinran försports emot förslaget, att
länet skulle bilda 1 landsfiskals- och 13 kronolänsmansdistrikt, får jag
förorda bifall till förslaget i denna del och har i enlighet med vad nu
är sagt upptagit länet i indelningsplanen för riket.
Kopparbergs län.
Indragning av fyra länsmansåistrikt.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har uppgjort två alternativa förslag,
bägge med 6 häradsskrivai- och 31 kronolänsmansdistrikt. Skillnaden
emellan alternativen avser allenast bildandet av häradsskrivardistrikten.
Enligt alternativ I har Silvbergs, Gustavs och Torsångs gemensamma
länsmansdistrikt förts till Västerbergslags fögderi och Ore länsmans-
distrikt till Ovan-Siljans fögderi; enligt alternativ II har det förra läns-
mansdistriktet integrerat Fall! fögderi, det senare Nedan Siljans.
Hos menigheterna och bland tjänstemännen hava ungefär lika många
röster avgivits för det förra som för det senare alternativet, och Kungl.
Maj:ts befallningshavande förordar alternativ I såsom medförande en på
fögderierna jämnare fördelad folkmängd.
Bland önskemål i avseende på länsmansdistriktens bildande, vilka av
ortsbefolkningen uttalats, har jag fästat uppmärksamhet företrädesvis
vid följande två.
Det har av Våmhus sockens kommunalnämnd anmärkts, att Mora
distrikt lämnats oförändrat. Sådant syntes nämnden otjänligt ur syn
punkten såväl av arealen, 19,17 kv.-nymil, som av folkmängden, 12,327
invånare. Olägenheten av denna indelning kunde avhjälpas på flera, av
nämnden antydda sätt. Bland dessa förekommer ett, vilket synts mig leda
till målet utan att något intresse trädes för nära. Det avser, att Mora
socken med undantag av Bönås by bildar Mora södra distrikt med
9,29
kv. mil areal och 9,846 invånare och att Mora norra distrikt bildas av
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
76
Våmhus socken med Bonäs by av Mora socken samt Lillkärdals till Mora
kommun hörande del av Härjedalen (Ulvsjö by och nybyggena Präst-
slåttåsen och Skuråsen med omkr. 50 inv.). Hetta distrikt skulle om
fatta 0,88 kv.-mil och 2,447 invånare. D«äremot kunde, enligt kommunal
nämndens mening, Solleröns länsmansdistrikt med areal 4,96 kv.-nymil
och 1,958 invånare utan olägenhet sammanslås med det angränsande Vän
jans länsmansdistrikt med areal 6,89 kv.-nymil och 1,991 invånare, var
igenom en länsmanssyssla bleve disponibel för det uppdelade Mor adistriktet.
Då Kung]. Majrts befallningshavande förklarat sig finna detta förslag
värt allt beaktande med hänsyn till att Mora nuvarande distrikt vore
både till areal och folkmängd ett av de största i länet och därjämte till
formen synnerligen olämpligt, har jag velat hemställa om Infall till denna
avvikelse från alternativet I.
Vidare har påpekats från Malungs kommun, att den i nämnda kom
mun ingående Tyngsjö kapellförsamling om cirka 2 kv.-mils areal och
848 invånare borde föras till Malungs länsmansdistrikt och icke, såsom i
förslaget, till Järna och Äppelbo socknars distrikt. Icke heller emot
detta förslag har Kungl. Maj:ts befallningshavande ställt sig avvisande.
Jag har därför velat förorda jämväl denna ändring och, under förut
sättning av Eders Kungl. Maj:ts bifall till de nu av mig angivna jämk-
ningsförslagen, låtit uppställa distriktsindelningsplanen för riket, 'i vad
Kopparbergs län rör, i enlighet med alternativet 1, jämkat på sätt nyss
är sagt.
Kungl. Maj:ts befallningshavande har äskat uppförande å stat av
2 lands fiskalstjänster. Jag har i anledning av detta förslag hyst en
viss tvekan, huruvida en landsfiskalsbefattning kunde vara tillräcklig
för länet, som är synnerligen vidsträckt. Men med de ypperliga kom
munikationer det besitter, enkannerligen i de tätare bebyggda delarna,
kommunikationer, som inom närmaste framtiden torde bliva än mer
förbättrade med tillkomsten av nya beslutade eller föreslagna järnvägar,
och då folkmängden icke avsevärt överstiger den i Gävleborgs län, med
vilket länet jämväl i övrigt är ganska likställt, och för Gävleborgs län
endast en landsfiskal föreslagits, har jag trott mig för närvarande kunna
stanna vid en landsfiskal för Kopparbergs län.
Gävleborgs län.
Tillökning med tvä häradsskrivardistrikt, indragning av ett länsmansdistrikt.
Fögderi tjänstemän samt ortsbefolkningen, vilka hörts över det av
Kungl. Maj:ts befallningshavande i enlighet med civildepartementets cir
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
77
kulär den 1 september 1913 utarbetade indelningsförslag, hava icke
däremot framställt några anmärkningar, som föranlett Kungl. Maj:ts be-
fallningsliavande att vidtaga jämkningar i förslaget. Väl har jag vid
förslagets granskning funnit, att flera länsmansdistrikt däri framträda
med synnerligen låg både areal och folkmängd, men med den kännedom,
jag äger om detta läns förhållanden såväl i fråga om kommunikations
leder som eljest, har jag icke tilltrott mig kunna föreslå någon minsk
ning i distriktens antal. Det tämligen rundliga antalet länsmansdistrikt
i länet torde tillvidare i viss grad motivera anställandet av endast eu
landsfiskal i länet.
Jag hemställer således om godkännande av förslaget, sådant det
införts i distriktsindelningen för riket och således upptagande 1 lands
fiskal, 6 häradsskrivare och 28 kronolänsmän.
Västernorrrlands län.
Indragning av ett länsmansdistrikt.
Detta län skulle enligt den inom departementet förslagsvis utarbetade
planen bibehållas vid nuvarande antal fögderier och länsmansdistrikt, vari
genom medeltalet invånare skulle bli i varje häradsskrivardistrikt 37,135
och i varje länsmansdistrikt 7,427. Dessa tal hava synts lämpliga för ett
län med Västernorrlands geografiska omfattning och dess relativt starka
utveckling. Vid den av Kungl. Maj:ts befallningshavande föreslagna indel
ningen hava ej kunnat undvikas sådana motsatser som emellan Alnö
distrikt om 0,69 kv.-nymil och 7,068 invånare samt Anundsjö distrikt
om 26,59 kv.-nymil och 7,802 invånare.
Emot förslaget hava framställts några erinringar, såsom att Selångers
och Tima distrikt, vilka bibehållits oförändrade, borde sammanslås, att
det nya Högsjö distrikt om 2,78 kv.-mil med 4,643 invånare knappast
kunde taga en länsmans tid i anspråk, att de av Kungl. Maj:ts befall
ningshavande sammanslagna Nätra och Sidensjö distrikt borde fort
farande utgöra vart för sig ett distrikt, att Sollefteå distrikt om 10,83
kv.-mil med 12,603 invånare bleve för stort o. s. v.
Lika med Kungl. Maj:ts befallningshavande kan jag icke fästa av
seende vid dessa erinringar i annan mån än såvitt rörer den ifrågasatta
sammanslagningen av Selångers och Tuna nuvarande distrikt. Det förra
håller 3,64 kv.-mil med 4,924 invånare, det senare 6,04 kv.-mil med 6,898
invånare, och med hänsyn till att de tätare bebyggda delarna ligga
jämförelsevis koncentrerade, anser jag att dessa distrikt böra sammanslås
till ett. Visserligen finnas i Västernorrlands län distrikt med än mindre
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
78
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
areal såsom Sköns om
0,47
kv.-mil ock Alnö om
0,69
kv.-mil, men de hysa
stort invånarantal, nämligen 11,605 i det förra och 7,068 i det senare,
ock befolkningen tillhör företrädesvis industrien.
Jag föreslår således, att antalet länsmansdistrikt inskränkes till 29
därigenom, att Selångers ock Tuna distrikt sammanslås till ett.
Mot häradsskrivardistriktens antal och sammansättning enligt för
slaget kar jag icke någon erinran.
yad beträffar landsfiskalsinstitutionen, nttalar sig Kungl. Maj:ts be
fallningskavande visserligen för anställandet inom länet av 2 landsfi
skaler, men synes mena, att länet ändock skulle utgöra ett enda distrikt,
detta synbarligen i avsikt att Kungl. Maj:ts befallningskavande därige
nom friare kunde disponera dessa tjänstemän, varhelst behov av deras
verksamhet yppade sig. Denna fråga synes mig icke behöva i detta
sammanhang prövas, men jag har velat omnämna densamma.
I skrivelse den 13 januari 1917 förklarar Kungl. Maj:ts befallnings-
havande sig godkänna indelningsplanen, men anmärker att, när den
ifrågasatta tvärbanan mellan Hoting och stambanan kommer till stånd,
anledning lärer uppstå att indraga ett eller flera länsmansdistrikt.
Jag hemställer sålunda, att distriktsindelningen, sådan den uti in
delningsplanen framställts, måtte godkännas. Den upptager 2 lands
fiskaler, 6 häradsskrivare och 29 länsmän.
Jämtlands län.
Indragning av ett länsmansdistrikt.
Från ortsbefolkningens sida ävensom från en och annan av fögderi
tjänstemännen hava visserligen försports vissa erinringar emot det av
Kungl. Maj:ts befallningshavande enligt cirkuläret den 1 september 1913
upprättade förslag till länets nya indelning, men dessa erinringar hava
av länsstyrelsen bemötts med sådana skäl, att jag för min del funnit
mig böra förorda nådigt godkännande av Kungl. Maj:ts befallningsha-
vandes förslag, sådant det införts uti indelningsplanen för riket.
Vad angår antalet landsfiskaler inom Jämtlands län har visserligen
Kungl. Maj:ts befallningshavande framhållit behovet av 2 sådana tjänste
män och därvid företrädesvis åberopat länets obestridliga vidsträckthet
och de många kronolänsmansdistrikten. Men å andra sidan vill jag an
märka, att av länets nuvarande fyra kronofogdar tre ansetts kunna taga
sin bostad i Östersund och allenast kronofogden i södra fögderiet har
bott inom sitt fögderi, nämligen i Sveg. Då jämväl järnvägskommuni-
kationerna i Jämtlands län under senare åren väsentligt förbättrats
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
79
och under närmaste tiden bliva ytterligare avsevärt utvecklade, håller jag
före, att Jämtlands län, åtminstone tillsvidare, kan betjänas med en lands
fiskal. Erfarenheten torde efter några år visa, om detta antagande
vederlägges, och Kungl. Maj:t lärer då ej underlåta att härutinnan före
slå en förändring. Tillsvidare föreslår jag således för länet 1 landsfiskal,
ävensom 4 häradsskrivare och 25 kronolänsmän.
Västerbottens län.
Tillökning med ett liäradsskrivardistrikt.
Förslaget till länets nya indelning i länsmansdistrikt överensstäm
mer i huvudsak med den nu gällande; men då det ansetts icke möta
någon avsevärd olägenhet att sammanslå Nysätra och Lövångers skilda
distrikt till ett, som med 9,47 kv.-mils areal och 7,774 invånare ändock komme
att bliva ett av länets minsta distrikt, har den sålunda disponibla länsmans-
lönen ansetts böra användas i och för en uppdelning av Vilhelmina distrikt
i två. I betraktande av att Vilhelmina distrikt innehåller 87,51 kv.-mil
har jag funnit denna åtgärd synnerligen lämplig. Det norra distriktet
av sagda socken komme att omfatta en befolkning av 3,283 personer,
det södra av 4,314 invånare; och vad beträffar den geografiska gräns
linjen har Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom sitt upptagit ett av
kronofogden i lappmarksfögderiet utarbetat förslag.
Indelningen framträder uti den plan, som jag låtit införa i riks-
indelningsplanen, upptagande distrikt för 4 häradsskrivare och 26 krono
länsmän förutom 2 landsfiskaler.
Vad beträffar de två landsfiskalsdistrikt, som för länet ansetts erfor
derliga, har länsstyrelsen föreslagit, att vartdera skulle omfatta 13 läns
mansdistrikt, det ena Nordmalings, Bjurholms, Umeå södra och norra,
Vännäs, Sävars, Degerfors, Bygdeå, Fredrika, Åsele, Vilhelmina södra och
norra samt Dorotea distrikt, och det andra de återstående distrikten,
nämligen Nysätra och Lövångers, Burträsks, Skellefteå södra och norra,
Jörns, Norsjö, Byske, Malå, Lycksele södra och norra, Stensele samt
Tärna och Sorsele distrikt.
Norrbottens län.
Tillökning med ett häradsskrivar- och fyra länsmansdistrikt.
Efter ortsinvånarnas och fögderitjänstemännens hörande över ett
av Kungl. Maj:ts befallningshavande i enlighet med cirkuläret den 1
september 1913 uppgjort förslag till distriktsindelning har Kungl. .
BO
Maj:ts befallningshavande i sitt förslag den 28 november samma år något
modifierat det ursprungliga.
Vad häradsskrivardistrikten beträffar, bar sålunda den ursprungliga
planen att låta dessa sammanfalla med domsagorna måst övergivas i
anseende till nödvändigheten att sörja för att genom folkmängdens jäm
nare fördelning häradsskrivarna skulle säkrare än eljest varit möjligt bliva
i tillfälle att verkligen hinna utföra sina mångskiftande bestyr. De
särskilda distrikten enligt det definitiva förslaget komma att omfatta
sammanhängande och icke oformliga områden. Ett önskemål därvid,
av vilket icke den minsta olägenhet för tjänsten skulle uppstå, vore
dock, att nuvarande häradsskrivare i Haparanda och Luleå, som väl
finge övertaga Torneå och Luleå distrikt, kunde få kvarbo i nämnda
städer.
Beträffande länsmansdistrikten uttalar sig Kungl. Maj:ts befallnings
havande med anledning av särskilda yrkanden på följande sätt. Genom
kungl. brevet den 25 maj 1900 hade Ålvsby distrikt på visst sätt reg
lerats, men då kommunikationsförhållandena genom framdragande av
bibanan från Ålvsbyn till Piteå väsentligen förbättras, tillstyrker Kungl.
Maj:ts befallningshavande ett väckt förslag därom, att Markbygden
skiljes från Ålvsby länsmansdistrikt och lägges till Piteå södra distrikt,
från vilket å andra sidan skulle avskiljas, för att läggas till Piteå norra
distrikt, byarna Pitholm och Bondön ävensom övriga öster om Piteå
stad och norr om Pite älv belägna byar och lägenheter.
Det hade ifrågasatts att dela Gällivare distrikt i tre, men av skäl,
som Kungl. Maj:ts befallningshavande anfört, inskränktes förslaget
till två distrikt, det ena Hakkas distrikt med vissa uppgivna byar, och
det andra Gällivare distrikt, omfattande återstoden. Likaså föreslås en
delning av Jukkasjärvi socken i två distrikt, det västra, Kiruna distrikt,
och det östra, Vittangi distrikt. Gränsen syntes böra sammanfalla med
den, som varder bestämd för Vittangi kapellförsamling.
Beträffande Överluleå och Nederkalix båda länsmansdistrikt uttalar
länsstyrelsen i sin skrivelse den 28 november 1913, att dessa med hänsyn
till areal och folkmängd samt göromålens omfattning vore jämförelsevis
stora, men att länsstyrelsen dock för det dåvarande icke ansett sig böra
påkalla någon delning av dem. I skrivelse den 13 januari 1917 förkla
rar länsstyrelsen emellertid, att det numera vore oundgängligen nödvändigt,
att vartdera länsmansdistriktet uppdelas i två länmansdistrikt.
Nederkalix distrikt skulle då kunna uppdelas i Nederkalix distrikt
med 11,587 invånare enligt 1915 års folkmängdsuppgifter och Töre
distrikt med 4,312 invånare enligt samma uppgifter, vartdera samman
Kungl. Maj ris Nåd. Proposition Nr 211.
81
fallande med de territoriella församlingarna. En delning av Överluleå
distrikt efter de två socknarna i överluleå och Edefors distrikt skulle
däremot icke kunna anses tillfredsställande. Med hänsyn till den stora
skillnaden i folkmängd inom dessa två socknar (år 1915 resp. 14,025
och 2,852) borde tydligen vissa delar av Överluleå socken föras till
Edefors länsmansdistrikt. Med avseende på Gellivare distrikt förklarar
länsstyrelsen, att den i Malmberget anställde, av Luossavara—Kiruna-
vara aktiebolag enligt nådig föreskrift avlönade extra länsmannen fort
farande bör bibehållas och honom eventuellt tilldelas ett något utökat
tjänstområde.
I anslutning till vad länsstyrelsen anfört finner även jag nödigt,
att Överluleå och Nederkalix länsmansdistrikt vartdera uppdelas i två
distrikt. Beträffande indelningsförslaget, som slutligt kompletterats genom
länsstyrelsens skrivelse i ämnet den L9 mars 1917, har jag i övrigt icke
funnit något att anmärka utan förordar detsamma, sådant jag låtit införa
det i indelningsplanen för riket, upptagande distrikt för 2 landsfiskaler,
5 häradsskrivare och 22 kronolänsmän.
Länsstyrelsens förslag om länets uppdelning i två landsfiskalsdistrikt
innebär ett sydligt distrikt, omfattande nuvarande Luleå och Piteå fög
derier, samt ett nordligt, omfattande Kalix och Torneå fögderier.
I enlighet med det anförda har riket förslagsvis indelats i lands
fiskalsdistrikt samt fögderier och länsmansdistrikt på sätt som inhämtas
av följande tabell.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 käft. (Nr 2117)
11
82
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Sammandragstabel 1.
Län.
Antal
lands-
fiskals-
distrikt.
Antal fögderier.
Antal länsmans-
distrikt.
Enligt nu
varande
indelning
Enligt de
partements
chefens
förslag.
Enligt nu
varande
indelning.
Enligt de
partements
chefens
förslag.
Stockholms..............................................
1
6
6
23
21
Uppsala ......................................................
1
4
3
19
12
Södermanlands ...........................................
1
4
4
12
13
Östergötlands .......................................
1
8
6
29
22
Jönköpings................................
1
6
5
23
20
Kronobergs..............................................
1
5
4
17
16
Kalmar ...................................
1
6
6
25
22
Gottlands ..................................................
1
2
2
6
6 |
Blekinge.....................
1
O
éU
3
9
12
Kristianstads..............................................
1
4
6
23
23
Malmöhus ...........................
1
6
7
26
25
Hallands...........................................
1
4
3
11
11
Göteborgs och Bohus ................................
1
5
5
21
22
Älvsborgs ..................................................
1
6
7
29
28
Skaraborgs..................................................
1
7
6
27
24
Värmlands..................................................
1
7
6
19
21
Örebro.........................................................
1
4
5
17
17
Västmanlands ...........................................
1
4
4
16
13
Kopparbergs.................
1
6
6
35
31
Gävleborgs..................................................
1
4
6
29
28
Västemorrlands..........................................
2
6
6
30
29
Jämtlands ........................
1
4
4
26
25
Västerbottens..............................................
2
3*)
4
26
26
Norrbottens....................
2
4
5
18
22
Summa
27
117
119
516
489
*) Häradsskrivargöromålen i Lappmarksfögderiet hava utförts av kronofogden därstädes.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
83
6 Förslag till avlöningsförmåner för fögderitjänstemännen.
a.
Landsfiskalerna.
Med avseendo å avlöningsförmånerna för landsfiskalerna har fögderi-
förvaltningskommittén, som i sitt alternativ II föreslagit sådana tjänstemän,
framhållit, att landsfiskal med hänsyn till de stora kompetensfordringar,
som ställts å honom, och vikten av, att han i sitt betydelsefulla arbete såsom
överordnad åklagare och polischef bleve oberoende av extrainkomster, måste
tillerkännas jämförelsevis goda avlöningsförmåner. Då det emellertid
synts kommittén troligt, att landsfiskalstjänsterna komme att rekryteras
med yngre personer, särskilt andre och tredje länsnotarier, ansåg kom
mittén, att begynnelseavlöningen skulle kunna sättas något lägre än
eljest och tjänstemannen i stället tillgodoses med ett tredje ålders-
tillägg. Kommittén föreslog i enlighet härmed avlöningsförmånerna för
landsfiskalen sålunda: lön 2,800 kronor, tjänstgöring spenning ar 1,800
kronor, tre ålderstillägg, vart och ett å 500 kronor, att utgå efter respek
tive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, samt ortstillägg med 400 kronor för
landsfiskal i Stockholms län och med 200 kronor för landsfiskal i Jämt
lands, Västerbottens och Norrbottens län.
Kommittén, som tänkt sig landsfiskalen placerad ute i länet och
icke såsom tjänsteman vid länsstyrelsen, ansåg vidare landsfiskalen böra
tillerkännas förvaltningsbidrag till täckande av kostnader för tjänstlokal
och expenser m. m. samt beräknade detta till 600 kronor, 4Ö0 kronor
och 200 kronor allt efter den grupp av län, som landsfiskalen tillhörde.
För tjänstresor föreslogs reseersättning enligt 4:de klassen i rese-
reglementet, dock utan rätt till dagtraktamente. Kommittén befarade
nämligen att, om landsfiskal tillerkändes även dagtraktamente, statsverket
skulle få vidkännas större utgifter än nödigt vore.
Sakkunniga av år 1912 hava funnit kommitténs förslag angående lön
och ålderstillägg för landsfiskalerna fullt motiverat och icke haft något
att däremot erinra. Mot förslaget i övrigt har anförts, att ortstillägget
lämpligen borde utgå med belopp och på sätt, som vore gällande
beträffande ortstillägg för åtskilliga l:ste länsnotarier m. fl., samt att
tjänstgöring spenning ärna syntes böra efter en indelning av länen i klasser
sättes till 1,800 kronor i lista klassens län, 1,700 kronor i 2:a klas
sens län och 1,600 kronor i 3:dje klassens län.
Det av kommittén föreslagna förn ältning sbidrag et ansågo de sakkun
niga icke erforderligt, då enligt deras förslag landsfiskalen skulle anställas
i länsstyrelsen och således därstädes erhålla tjänstlokal samt nödiga
skrivmaterialier m. m.
Fögderiför
valtnings
kommittén.
Sakkunniga
| av 1912.
84
Länsstyrel
serna.
Ämbetsverken.
Vid resor i tjänsten borde landsfiskalen åtnjuta icke blott reseersätt
ning utan jämväl dagtraktamente. De sakkunniga, som tänkt sig, att Kungl.
Maj:ts beiällningshavande lämpligen borde äga pröva befogenheten av
landsfiskalens tjänstresor i länet, hade nämligen icke funnit några betänk
ligheter behöva möta mot att honom tillerkändes även dagtraktamente.
De hade även funnit det synnerligen angeläget, att han finge full
ersättning för sina reseutgifter, så att hans ordinarie löneförmåner icke
behövde tagas i anspråk härför, vilket säkerligen komme att menligt
inverka på hans intresse för sådana tjänståligganden, som erfordrade resor.
Till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län, där sär
skild landsfiskal icke ansågs erforderlig, föreslogs ett årligt arvode av
1,200 kronor.
Länsstyrelserna hava i allmänhet funnit de av de sakkunniga före
slagna löneförmånerna för landsfiskalerna vara för knappt tilltagna och
påkalla förhöjning, om man skulle kunna förvänta att på tillfreds
ställande sätt kunna rekrytera dessa tjänster. Vidare hava åtskilliga
länsstyrelser ansett, att landsfiskalen borde av organisatoriska skäl
placeras ute i länet och icke vid länsstyrelsen, och att således sär
skilt förvaltningsbidrag vore erforderligt. Flertalet av de länsstyrelser,
som avgivit förslag till löneförmåner för landsfiskalen, hava föreslagit
dessa löneförmåner sålunda: lön 3,500 kronor, tjänstgöringspenningar
1,500 kronor, 3 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive 5, 10 och
15 års tjänstgöring, förvaltningsbidrag 500—800 kronor samt ortstillägg
i förekommande fall.
Slutligen har Kungl. Majrts befallningshavande i Gottlands län före
slagit, att arvodet för landsfiskalsgöromålens bestridande inom länet
skulle höjas till 2,400 kronor, enär, om länsnotarien finge förordnande
att bestrida nämnda göromål, dennes behållning av uppdraget bleve
alltför ringa, särskilt om han nödgades under ledighet för resor i tjänsten
avstå från sina tjänstgöringspenningar å länsnotariebefattningen.
Åven ämbetsverken hava funnit de av de sakkunniga föreslagna
löneförmånerna för landsfiskalerna böra höjas.
Då stora anspråk måste ställas på de personliga egenskaperna hos dem,
som erhölle landsfiskalsbefattningarna, torde, enligt ämbetsverkens för
menande, skickliga sökande knappast kunna förväntas anmäla sig, med
mindre tillräckligt lockande avlöningsförmåner erbjödes. Då vidare åt
platsernas innehavare, om de skulle kunna med framgång utföra de dem
åliggande uppdragen, måste tillförsäkras en auktoritativ ställning, syntes
ock nödigt, att de i lönehänseende bleve jämförelsevis gynnsamt utru
stade. Med hänsyn till befattningarnas ställning inom förvaltningen
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
85
torde dot, mena ämbetsverken, få antagas, att befattningarna i regel
icke komnie att bliva över gångsplatser, ett förhållande, vartill hänsyn ock
måsto tagas vid löneförmånernas bestämmande. Om de ifrågavarande
tjänsterna skulle organiseras i tanke på att, såsom de sakkunniga synas
hava avsett, rekryteras med yngre personer, särskilt andra och tredje
länsnotarie!', skulle, enligt ämbetsverkens övertygelse, institutionen redan
från begynnelsen äventyras, och därför borde icke löneförmånerna regle
ras med tagen hänsyn till en sådan anordning.
Ämbetsverken hava ansett de nya landsfiskalernas löneförmåner böra
sättas till lika belopp med lönerna för andra gradens tjänster i de
centrala ämbetsverken, och alltså bestämmas till, förutom ortstillägg, lön
3,600 kronor, tjänstgöringspenningar 1,800 kronor, och två ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor.
Med erinran att vad som anförts emot landsfiskalernas placering
såsom tjänstemän i länsstyrelserna syntes förtjäna uppmärksamhet, hava
ämbetsverken framhållit, att därest landsfiskalerna placerades ute i länen,
vissa förvaltningsbiarag borde lämnas dem.
Arvodet till upprätthållande av landsfiskalsgöromålen å Gottland har
även synts ämbetsverken vara väl knappt beräknat och böra något förhöjas.
Beträffande landsfiskalens avlöningsförmåner och tjänsteställning hava
slutligen åtskilliga, flyttningsskyldighet underkastade kronofogdar i under
dånig skrivelse den 29 oktober 1916 — med vidhållande av tidigare
i ämnet uttalad åsikt, att de icke vore skyldiga att låta sig förflyttas till
annan tjänst än kronofogdetjänst — hemställt, att avlöningsförmånerna
för landsfiskalen, som borde givas en lika självständig tjänsteställning
som den nuvarande kronofogden, måtte bestämmas till 4,500 kronor be
gynnelseavlöning och 1,200 kronor förvaltningsbidrag med tre ålders
tillägg vartdera å 500 kronor samt landsfiskalen berättigas åtnjuta en
månads kostnadsfri semester.
I likhet med vad ett stort antal Kungl. Majtts befallningshavande-
och ämbetsverken anfört finner jag, att löneförmånerna för landsfiska
lerna böra bestämmas något högre, än de sakkunniga föreslagit.
Vid denna frågas avgörande synes mig, att man måste i främsta
rummet taga hänsyn till de för tjänsten tillämnade kompetensfordringar.
Men dessutom får frågan ses ur synpunkten av, att ifrågavarande tjänster
i många fall torde komma att rekryteras med innehavare av länsnotarie-
befattning och böra för dessa i viss mån ersätta den genom kronofog
detjänsternas indragning uppkommande minskning i befordringsutsikterna,
samt att landsfiskalen, såsom enligt mitt förslag inrangerad i länsstyrel
Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition Nr 211.
Framställ
ning från en
del krono
fogdar.
Departements
chefen.
86
sen, i större eller mindre utsträckning blir ett av dess organ, som dock
i regel måste betrakta sin tjänst såsom slutplats.
Jag anser således, att avlöningsförmånerna för landsfiskal måste
sättas ej så oväsentligt högre än för länsnotarie, så att de komma i skä
ligt förhållande till vad i tidigare förslag avsetts för kronofogdarna.
I länsnotariernas avlöning, som frånsett ortstillägg nu utgör för
förste länsnotarie 3,600 kronor jämte två ålderstillägg å 500 kronor att
utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring och för övriga länsno-
tarier 3,200 kronor med enahanda ålderstillägg, ämnar jag ej föreslå någon
annan ändring, än att tjänstemännen tillerkännas ett tredje ålderstillägg.
I anslutning till det anförda och då landsfiskalstjänsterna sannolikt
i regel komma att rekryteras med relativt yngre tjänstemän, vilket medgiver
att större del av slutavlöningen än eljest vore möjligt kan utgöras av
ålderstillägg, föreslår jag, att landsfiskalerna erhålla 3,400 kronor lön,
1,600 kronor tjänstgöringspenningar samt tre ålderstillägg, vartdera å 500
kronor att utgå efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring.
Härvid har jag icke förbisett den eventualiteten, att länsnotarie vid
befordran till landsfiskalstjänst kan hava med invänta ålderstillägg upp
nått högre avlöning än begynnelseavlöningen för landsfiskal. Detta
förhållande, vilket med de löneförmåner, som föreslås för andra tjän
stemän inom landsstaten, även i övrigt kan uppkomma vid en persons
övergång från en tjänst till en annan, anser jag kunna, i huvudsaklig
överenstämmelse med vad som för närvarande gäller för läroverkslärarna,
ordnas på det sättet att, om tjänsteman i landsstaten vid befordran från
en tjänst till en annan redan intjänat högre avlöning i den förra än
begynnelseavlöningen i den senare, honom skola omedelbart tillgodoföras
så många, ålderstillägg i den nya tjänsten, som erfordras för att hans
avlöning, i vad den utgöres av lön, tjänstgöringspenningar och ålders
tillägg, i sistnämnda befattning icke skall understiga den avlöning av
samma slag, han senast åtnjutit i den förra.
Då enligt organisationsplanen landsfiskalen skall placeras i länssty
relsen, erfordras icke för honom förvaltningsbidrag. I den mån på grund
av bristande utrymme inom vederbörande länsstyrelses arbetslokaler sär
skild expedition för landsfiskal måste tillsvidare förhyras, lära kostnaderna
härför kunna utgå av öde huvudtitelns anslag för skrivmaterialier och
expenser, ved m. m.
Ortstillägget anser jag skäligen böra bestämmas till 400 kronor i
Stockholms län och 200 kronor i övriga län, där ortstillägg utgår.
Vid beräkningen av förenämnda löneförmåner har jag icke förbisett,
att landsfiskalen kan i någon mån komma i åtnjutande av sportler.
Av skäl, som i annat sammanhang angivits, anser jag, att uppehål-
Kung1. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
87
landet av landsfiskalsgöromålen i Gottlands län bör ordnas, icke enligt de
sakkunnigas förslag, utan likasom i övriga län. Särskilt arvode för
ändamålet erfordras således icke.
Löneförmånerna för landsfiskalerna anser jag alltså böra bestämmas
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
sålunda:
lön, lika för alla ................................................................. kronor 3,400
—
tjänstgöringspenningar, lika för alla...................................
»
1,600 —
ortstilläqn, i Stockholms län ..............................................
»
400
—
»
i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län ......................................................................
»
200 —
ålderstillägg efter 5 års tjänstgöring................................
500 —
efter 10 års tjänstgöring ytterligare..........
»
500 —
och efter 15 års tjänstgöring ytterligare...
»
500 —
I fråga om landsfiskalernas rätt till semester skulle måhända kunna
ifrågasättas samma anordning som gäller för en del andra tjänstemän,
exempelvis yrkesinspektörer, nämligen att befattningshavaren, där så utan
hinder för göromålens behöriga gång kan ske, äger att efter föregående
anmälan hos vederbörande överordnad vistas utom sitt tjänstgöringsom-
råde viss tid årligen. Då likväl landsfiskalens tjänst är av sådan beskaf
fenhet, att hans omedelbara ingripande kan krävas när som helst, kan
det icke vara tillrådligt att låta honom i likhet med förenämnda tjänste
män utan ställföreträdare någon tid vistas utom sitt tjänstgöringsområde.
Härtill kommer, att landsfiskalens tjänstgöring i länsstyrelsen, som åt
minstone i åtskilliga län kan bliva mera stadigvarande, i förevarande
avseende jämnställer honom med länsstyrelsens tjänstemän, samt att man
genom semesterledighet för landsfiskalen tillgodoser behovet, att aspi-
ranter på hans tjänst beredes tillfälle att utbilda sig för och vinna er
farenhet i tjänstens skötande. På grund härav vill jag föreslå, att lands
fiskal i likhet med flertalet av länsstyrelsens tjänstemän berättigas åtnjuta
en månads kostnadsfri semester årligen.
Vidkommande landsfiskals rätt till ersättning för kostnader i och
för tjänsteresor delar jag de sakkunnigas uppfattning om angelägen
heten av, att han må fä full ersättning för sina reseutgifter. Hans
distrikt är ett helt län eller stor del därav, och han kan därför ej skä
ligen frånkännas rätt även till dagtraktamente. Dock förutsätter jag,
att denna rätt göres beroende därav, att resa företagits efter Kungl.
Maj:ts befallningskavandes förordnande eller med dess medgivande. För
särskilda utgifter i övrigt, som landsfiskalen måst vidkännas för sin
polisverksamhet, bör han jämväl äga åtnjuta ersättning av statsmedel.
Bestämmelser härom lära böra införas i allmän författning.
88
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.
Slutligen torde landsfiskalerna, liksom fallet är med länsmännen,
böra tillerkännas rätt till fribiljett, 2:dra klass, å statens järnvägar inom
landsfiskalsdistriktet. Landsfiskalerna synas böra hänföras till 4:de klass
i gällande resereglemente.
Beträffande landsfiskals rätt till pension föreslår jag på de skäl, jag
i fråga om kronolänsmännen vill närmare angiva, att sådan rätt må för
landsfiskalen inträda vid uppnådd ålder av 65 år.
b. Härå ds skrivarna.
Löneförmånerna för häradsskrivarna utgå enligt nu gällande stat
sålunda:
1) ä ordinarie stat, enligt år 1880 fastställd löne
reglering,
lön, lika för alla .................................................................. kronor 2,000: —
tjänstgöring spenningar .......................................................... kronor
600: —
med tillägg av 75 kronor för varje börjat 5,000-
tal av folkmängden i tjänstedistriktet, dock så att
tillägget icke i något fall får understiga 300 kronor »
—: —
ålderstillägg efter 10 års tjänstgöring................................. »
500: —
2) å extra stat, såsom tillfällig löneförbättring från
och med år 1909,
lön, lika för alla .................................................................... »
200: —
tjänstgöringspenningar, lika för alla...................................... »
500: —
orts tillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.............................. »
200: —
förn ältning sbidrag: 75 kronor för varje fullt 5,000-tal
av folkmängden i tjänstedistriktet.
I propositionen till 1909 års riksdag föreslogos avlöningsförmånerna
för häradsskrivarna sålunda:
lön, lika för alla .................................................................. kronor
2,200: —
tjänstgöringspenningar, lika för alla...................................... »
1,000: —
ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.............................. »
200: -■
förvaltningsbidrag: 150 kronor för varje fullt 5,000-tal
av folkmängden i tjänstedistriktet,
ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ................................ ))
500: —
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...
»
500: —
89
Uti underdånig skrivelse den 2(5 januari 1910 Lar Sveriges härads-
skrivarförening anhållit om förbättrade avlöningsförmåner och uttalat
vissa önskemål i fråga om häradsskrivarnas tjänstarbete. Rörande inne
hållet av denna framställning, över vilken fögderiförvaltningskommittén
på sin tid avgivit yttrande, tillåter jag mig hänvisa till kommitténs be
tänkande sidorna 433—435 samt anmärker här endast, hurusom fram
ställningen avsåg,
att häradsskrivarna borde befrias från arbetet med upprättandet av
röstlängder för val till riksdagens andra kammare eller om så ej skedde
erhålla ersättning för arbetet, att ersättning jämväl måtte utgå för be
sväret med prästvalslängders uppgörande, att provisionen för debitering av
brandstodsmedel borde höjas så, att den komme att utgå efter samma
grunder som provisionen för debitering av landstingsmedel, samt att de
i 1909 års proposition föreslagna avlöningsförmåner borde så till vida
höjas, att lönen sattes till 2,700 kronor och förvaltningsbidraget be
stämdes att utgå med 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal av be
folkningen.
Kumjl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Fögderiförvaltningskommittén har av skäl, som angivas i dess be
tänkande sidorna 435—442, avstyrkt nyss berörda framställning, ej blott
i vad den avser häradsskrivarnas befriande från deras arbete med upp
rättande av röstlängder för val till riksdagens andra kammare, utan
även såvitt densamma angår särskild ersättning till häradsskrivarna för
nämnda arbete och besväret med prästvalslängders uppgörande.
Beträffande förslaget om höjning av provisionen för debitering av
brandstodsmedel föreslog kommittén, att densamma måtte höjas att utgå
i likhet med provisionen för debitering av övriga försäkringsavgifter. I
sammanhang härmed har kommittén uttalat såsom sin åsikt, att då till
följd av debiteringsposternas stora antal icke heller arbetet med indriv
ningen och redovisningen av brandstodsavgifterna kunde anses skäligen
betalt med den därför nu utgående provisionen, även för kronofogdarna
provisionen borde höjas på nyss angivna sätt.
För bedömande av, huruvida och i vad mån häradsskrivarnas av
löningsförmåner erfordrade förhöjning, hade fögderiförvaltningskommittén
sökt utreda, huru stor nettoinkomst häradsskrivarna kunde anses hava
av sin tjänst. Av denna utredning, som grundade sig på infordrade
uppgifter om häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten, deras utgifter
och beräknade kostnader i och för tjänsten samt deras förvaltnings-
bidrag, allt år 1909, och vars resultat sammanförts i tabell XVI vid
kommittébetänkandet, hade kommittén funnit framgå, dels att i endast
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
12
Framställ
ning från
Sveriges
härads-
skrivarför-
ening.
Fögderi-
förvaltnings
kommittén.
90
15 fall häradsskrivarnas extra inkomster i tjänsten varit mindre än
med densamma förenade utgifter, medan däremot i Övriga fall över
skott uppstått, så att förvaltningsbidraget därjämte blivit behållen in
komst, dels ock att behållningen på extra inkomsterna utgjort för
33 häradsskrivare högst 500 kronor, för 28 501—1,000 kronor, för
22 1,001—1,500 kronor, för 10 1,501—2,000 kronor, för 7 2,001—
3,000 kronor och för 3 mer än 3,000 kronor. \ idare inhämtades av kom
mitténs tabell XIV, att i de fall, där extra inkomsterna icke räckt till
gäldande av utgifterna, överskottet i 2 fall icke heller kunnat helt täckas
med förvaltningsbidraget, varemot i övriga fall å förvaltningsbidraget
uppstått behållning, som i 5 fall understigit, men i 8 fall överstigit 500
kronor. Det vill synas, säger kommittén, att i de fall, där extra in
komsterna icke räckt till de av häradsskrivarna uppgivna kostnaderna i
tjänsten, detta berott på särskilda förhållanden såsom sjuklighet hos
tjänsteinnehavaren, varav följt ökat anlitande av tjänstebiträde, eller
också på att utgifterna för tjänsterum, resor i tjänsten och expenser,
såsom framginge av motsvarande utgifter för övriga häradsskrivare, be
räknats alldeles för högt. Det visade sig sålunda, att för det ojämförligt
största antalet häradsskrivare förvaltningsbidraget utgjorde behållen in
komst och att därutöver debetsedellösen och provisioner och övriga
extra inkomster i tjänsten lämnade ej så oväsentligt överskott. Då för
valtningsbidraget i genomsnitt kunde beräknas till ungefär 1,000 kro
nor, skulle alltså häradsskrivarens nettoinkomst av tjänsten, då ålders-
tillägg och behållen extra inkomst ej medräknades, i medeltal uppgå till
4,200 kronor. Vid dessa beräkningar hade hänsyn icke tagits till den
ersättning, vilken utginge till häradsskrivarna för bestyret med röst
längderna för val till riksdagens andra kammare, detta emedan kom
mittén ansett, att häradsskrivarna icke borde åtnjuta särskild ersättning-
för ifrågavarande arbete.
Enligt kommitténs mening borde förut angivna behållna inkomst
för en tjänsteman med häradsskrivares utbildning icke anses otillräcklig,
och kommittén ansåg icke, att av densamma föreslagen ökning av fög
deriernas storlek skulle vålla någon minskning i nämnda inkomst, då de
stegrade omkostnaderna för tjänstens skötande skulle täckas av den med
samma ökning förbundna tillväxten av provisionerna och förvaltnings
bidraget.
O
Beträffande förvaltningsbidraget erinrade kommittén, att detta för
närvarande utginge efter två olika grunder, nämligen dels med 7 5 kronor
för varje börjat dels ock med lika belopp för varje fullt 5,000-tal av
folkmängden i distriktet, vilket senare dock beviljats såsom tillfällig
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
91
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
löneförbättring. Förvaltningsbidraget, som tydligen borde i sin helhet
utgå efter en och samma grund, hade av Kungl. Maj:t uti propositionen
till 1909 års Riksdag föreslagits till 150 kronor för varje fullt 5,000-tal
av folkmängden. »Skulle», säger kommittén, »förvaltningsbidraget utgå efter
sistnämnda grund, komme sådant att för varje häradsskrivare med 75
kronor minska det nuvarande förvaltningsbidraget». Någon nedsättning
i förvaltningsbidraget ansåg sig kommittén likväl icke kunna förorda,
så mycket mindre som enligt dess mening förvaltningsbidraget även
borde utgöra ersättning för häradsskrivarens aidoete med upprättandet
av röstlängd för val till riksdagens andra kammare.
Då kommittén såsom nyss sagts ansåg, att genomförandet av dess
förslag icke skulle nedbringa häradsskrivarnas behållna inkomst av tjän
sten, och denna borde anses tillräcklig, behövde enligt kommitténs me
ning dess förslag icke i och för sig medföra höjning av de för härads-
skrivama i 1909 års proposition ifrågasatta avlöningsförmåner i lön,
tjänstgöringspenningar, ålderstillägg och ortstillägg. Kommittén fann
likväl, att den även av häradsskrivarföreningen åberopade angelägen
heten, att häradsskrivarnas ställning i fråga om pension och inkomst
under tjänstledighet förbättrades, krävde någon höjning av den egent
liga lönen, men denna höjning ansågs, även om hänsyn toges till härads
skrivarnas utgifter för egen pension och deras ökade avgifter till civil
statens änke- och pupillkassa, kunna begränsas till 200 kronor, varvid
lönen skulle komma att uppgå till 2,400 kronor.
Kommittén föreslog alltså följande avlöningsförmåner:
lika för alla ................................................................. kronor 2,400: —
lön
tjänstgöringspenningar, lika för alla..................................
ortstillägg, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län..........................
för va l fn ing s bid rag, 150 kronor för varje påbörjat 5,000-
tal av folkmängden i tjänstedistriktet.....................
ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring ............................
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare...............
1,000:
200
:
500
500
Vad kommittén sålunda anfört i fråga om avlöningsförmånerna lör
häradsskrivarna hava 1912 års sakkunniga funnit i stort sett äga sin
fulla giltighet även för de av dem föreslagna landsfogdarna (härads
skrivarna).
Landsfogdens tjänstedistrikt bleve lika stort som ett nuvarande
medelstort häradsskrivardistrikt, och då arbetsbördan för landsfogden
enligt de sakkunnigas förmenande icke skulle bliva större än för den
Sakkunniga
av 1913.
»2
Länsstyrel
serna och
ämbetsverken
Senare fram
ställningar
från Sveriges
häradsskri-
varförening.
nuvarande häradsskrivaren, kunde de av kommittén för häradsskrivare
föreslagna avlöningsförmåner anses böra skäligen förslå även för lands
fogden. »Emellertid», säga de sakkunniga, »torde få medgivas, att
landsfogdetjänsten kommer att bliva, visserligen icke kvantitativt, men
däremot obestridligen kvalitativt betydelsefullare än den nuvarande
häradsskrivartjänsten, särskilt därigenom att landsfogden skulle få krono
fogdens nuvarande arbete med redovisning av utskylder och böter sig
ålagt. Någon förbättring av hans avlöningsförmåner i förhållande till
de av kommittén för den nuvarande häradsskrivaren föreslagna syntes
därför påkallad och kunna ifrågasättas även av det skål, att lands-
fogdetjänsten borde med avseende på dess betydelse för statsmedelredo
visningen bliva en god och eftersökt syssla.» I detta avseende hava de
sakkunniga uttalat såsom sin mening att, i händelse provisionerna å
brandstodsmedel bestämdes enligt fögderiförvaltningskommitténs förslag,
det bleve i avlöningshänseende tillbörligen sörjt för landsfogdarna, om
deras lön och tjänstgöringspenningar höjdes, utöver vad kommittén i
nämnda hänseende föreslagit, med tillhopa 400 kronor.
Detta belopp ansågo de sakkunniga böra fördelas å lön och tjänst
göringspenningar. För att tjänstgöringspenningarna, som av kommittén
föreslagits till 1,000 kronor, skulle utgöra skälig ersättning även till
den, som i egenskap av vikarie skötte landsfogdetjänst, borde tjänst
göringspenningarna lämpligen ökas med 200 kronor till 1,200 kronor;
återstoden eller 200 kronor skulle läggas på lönen, som därigenom
komme att uppgå till 2,600 kronor. Bestämdes lön och tjänstgörings
penningar till nämnda belopp, vunnes för tjänstemannen en avsevärd,
men av omständigheteima påkallad, förbättrad ställning i fråga om pension
samt inkomst under tjänstledighet.
Såväl länsstjnelserna som ämbetsverken hava lämnat de sakkunnigas
förslag till löneförmåner för häradsskrivarna utan erinran, varvid från
en del länsstyrelser emellertid framhållits, att den arbetsbörda, som en
ligt de sakkunnigas förslag skulle påläggas häradsskrivaren, säkerligen
bleve större än den, som påvilade den nuvarande häradsskrivaren i ett
fögderi av jämförlig storlek.
I underdånig skrivelse den 14 februari 1916 har Sveriges härads-
skrivarförening anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga sådana åtgärder,
att häradsskrivarna icke ålades verkställa sådan uträkning, som omför-
mäles i 2 § av nådiga kungörelsen den 11 december 1914 angående
tillämpning av lagen den 9 december 1910 om indragning till statsver-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
93
ket och avskrivning av prästerskapets tionde samt om ersättning därför,
utan att denna uträkning måtte företagas å landskontoren.
Från de yttranden över denna framställning, vilka avgivits av samt
liga länsstyrelser samt kammarkollegium,
torde
jag böra anmärka följande.
Flertalet länsstyrelser likasom ämbetsverken hava icke funnit tvekan råda
om häradsskrivarnas skyldighet att verkställa ifrågavarande uträkningar,
och även de länsstyrelser, som icke direkt iittalat denna mening, hava
avstyrkt framställningen. Beträffande det i sammanhang med den före
liggande frågan uppkomna spörsmålet, att härad sskri varna skulle tiller
kännas ersättning för uträkningarnas verkställande, ställa sig flera läns
styrelser avvisande till detta förslag, under det att andra av billighets-
hänsyn förordat särskild ersättning. Under erinran, att frågan om ersätt
ning till häradsskrivarna för ifrågavarande arbetes utförande likasom i
viss mån spörsmålet, huruvida arbetsuppgiften borde tillhöra fögderiför
valtningen, sammanhängde med frågan om fögderiförvaltningens omor
ganisation och ny lönereglering för häradsskrivarna, hava ämbetsverken
ifrågasatt en sådan anordning av förevarande arbete, att vederbörande
länsstyrelse efter prövning i varje fall av föreliggande omständigheter
må kunna, i den mån sådant låter sig göra utan ett skadligt åsido
sättande av vederbörande häradsskrivares tjänsteåligganden i övrigt, ålägga
denne verkställa den eller de uträkningar, vilka landskontoret med hän
syn till sina övriga göromål icke kan medhinna, därvid ämbetsverken
tänkt sig möjligheten, att häradsskrivarna för av arbetet orsakade sär
skilda kostnader borde i någon form beredas ersättning.
Vidare har Sveriges häradsskrivareförening dels i anledning av sa,k-
kunnigas av år 1912 organisationsförslag inkommit med underdånigt
yttrande den 18 januari 1913 och särskild underdånig framställning
den 1 oktober 1914, innefattande vissa önskemål i fråga om häradsskri
varnas tjänstbestyr och avlöningsförmåner, dels ock, med föranledande
av tillkallade sakkunnigas promemoria av den 31 augusti 1916 rörande
fögderiförvaltningsfrågans dåvarande läge, till Kungl. Maj:t ingivit en ny
framställning . av den 11 november 1916. Däri framhålles bland annat
häradsskrivarnas stora och alltjämt växande arbetsbörda samt föreslås
avlöningsförmåner, vilka i flera avseenden överstiga vad som begärts i
föreningens av mig förut relaterade ansökan den 26 januari 1910. Före
ningen erinrar sålunda, hurusom verkningarna av lagen den 9 december
1910 om indragning till statsverket och avskrivning av prästerskapets
tionde redan nu vore och framdeles alltmera bleve kännbara vid härads
skrivarnas debiteringsarbete. Vidare förestode häradsskrivaren ett drygt
arbete för riksförsäkringsanstaltens räkning i anledning av den nya
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
94
Departements
chefen.
lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall, varförutom genom
lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring häradsskrivarens
göromål beträffande såväl mantalsskrivnings- som debiteringsarbetet högst
betydligt ökats, ökningen vore så betungande, att de löneförmåner, som
av de sakkunniga föreslagits med fästat avseende på, att häradsskrivarna
skulle övertaga viss del av kronofogdarnas göromål, icke vore tillräckliga,
även för det fall att den tillämnade överflyttningen, på sätt föreningen
numera hemställde, icke komme till stånd.
Löneförmånerna anser föreningen böra bestämmas sålunda: lön 2,700
kronor, tjänstgöringspenningar 1,500 kronor, ålderstillägg 3 stycken å *
500 kronor efter repektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring, förvaltnings-
bidrag 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal av folkmängden i fög-
deriet eller, därest ersättning för röstlängder och pensionsförteckningar
icke längre skulle utgå, 300 kronor för varje 5,000-tal samt vidare
ortstillägg i förekommande fall 200 kronor.
Slutligen anhåller föreningen, att den häradskrivarna för anteckningar
i röstlängden för val till riksdagens andra kammare tillerkända ersätt
ningen med ett öre för varje ogulden utskyldspost fortfarande måtte få
utgå, enär arbetet med dessa anteckningar så ojämnt drabbade de olika
häradsskrivarna.
Vad först angår häradsskrivarföreningens framställning om åtgärders
vidtagande i syfte, att häradskrivarna icke vidare måtte åläggas verkställa
föreskrivna uträkningar av värdet av prästerskapets tionde, synes mig vad
åtskilliga länsstyrelser samt ämbetsverken härutinnan anfört innebära full
giltiga skäl för, att upprättandet av dessa uträkningar måste anses utgöra
ett tjänstearbete, som det enligt den för häradsskrivarna gällande instruk
tion åligger dem att efter uppdrag av Kungl. Maj:ts befallningshavande
utföra. Framställningen torde sålunda icke böra bifallas.
Emellertid finner jag lika med ämbetsverken, att häradskrivarnas
skyldighet i förevarande avseende av Kungl. Maj:ts befallningshavande
bör tagas i anspråk med varsamhet. De svårigheter att få ifrågava
rande arbete i behörig tid utfört, vilka undantagsvis kunna uppstå på
grund därav, att andra trängande göromål å landskontoret eller för
häradsskrivare icke kunna undanskjutas, torde kunna regleras på huvud
sakligen enahanda sätt, som skett genom nådiga cirkuläret den 9 juni
1911 om ersättning åt nödiga biträden för utarbetande av vissa i § 22
av nådiga förordningen angående jordregister omförmälda handlingar.
Härigenom synes ock det uppkomna spörsmålet om ersättning till härads
skrivarna för uträkningarnas verkställande finna sin rätta lösning. Således
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
95
anser jag, att uträkningarna skola verkställas å landskontoret eller efter
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förordnande av vederbörande härads-
skrivare, i regel utan särskild ersättning, men att, därest det icke utan
åsidosättande av övriga tjänstgöromål är för landskontoret eller härads-
skrivaren möjligt att inom behörig tid medhinna uträkningarnas verkstäl
lande, Kungl. Maj:ts befallningshavande må äga till särskilda biträden,
som prövas nödiga för ifrågavarande arbete eller för annat tjänstarbete,
som under uträkningarnas verkställande av landskontoret eller härads-
skrivaren måste överlämnas till dylikt biträde, utbetala ersättning beräk
nad efter den tid som för arbetet åtgått. Ersättningen synes mig icke
böra bestämmas högre än till 3 kronor 50 öre för hel arbetsdag. Vad
som erfordras till gäldande av ifrågavarande kostnader torde, i den mån
anslaget till arvoden åt extra länsnotarier och extra länsbokhållare m. fl.
icke därtill lämnar tillgång, av Kungl. Maj:ts befallningshavande få för
skjutas, och kostnaderna hos Kungl. Maj:t anmälas till ersättande.
Beträffande framställningen om särskild ersättning till häradsskrivarna
för uppgörande av prästvalslängder anser jag fögderiförvaltningskom
mittén hava anfört giltiga skäl för, att densamma icke bör bifallas.
Häradsskrivarföreningens förslag om häradsskrivarnas befriande från
upprättandet av röstlängder för val till riksdagens andra kammare kan
jag icke heller tillstyrka. Fögderiförvaltningskommittén synes mig hava
uppvisat, att arbetet varken till större eller mindre del lämpligen kan
från häradsskrivarna avlyftas.
Såväl nämnda kommitté som 1912 års sakkunniga hava ansett ar
betet med röstlängderna utgöra ett tjänstarbete av så allmän karaktär,
att särskild ersättning utöver de ordinarie löneförmånerna icke bör för
detsamma utgå. Jag delar i huvudsak denna mening, men då det visat
sig, att den del av arbetet, som består i anteckning i röstlängderna av
oguldna utskyldsbelopp, i åtskilliga fögderier är oproportionerligt mycket
större än i fögderier med vida talrikare befolkning och fördenskull i viss
mån icke kan täckas med det efter fögderiernas folkmängd utgående för-
valtningsbidraget, synes mig billigheten fordra, att den stadgade ersätt
ningen av ett öre för varje antecknad ogulden utskvldspost fortfarande
får utgå för det antal utskyldsposter, som icke kan anses stå i normalt
förhållande till antalet i fögderiets röstlängder uppförda personer. Var
denna gräns för riket i dess helhet rätteligen bör dragas, är svårt att
avgöra. Av tillgängliga uppgifter om skattskyldiga och restförda per
soner inom några län har jag dock trott mig kunna antaga såsom
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
96
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
sannolikt, att antalet utskyld sbelopp, varom anteckning sker i röstläng
derna, i allmänhet nppgår till närmast hälften av det i längderna upp-
tagna antal personer. Jag föreslår därför, att nyss omförmälda ersättning
må i varje fögderi utgå för det antal utskyldsposter, som överstiger halva
antalet i fögderiets röstlängder upptagna personer.
Det härför erforderliga beloppet har för år 1918 beräknats till om
kring 3,000 kronor.
För beredande av ersättning åt häradsskrivarna för röstlängders
upprättande bär innevarande år liksom under åtskilliga föregående år i
riksstaten upptagits ett anslag å 40,000 kronor.
Efter samråd med chefen för justitiedepartementet får jag nu hem
ställa, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att för beredande åt
häradsskrivarna av ersättning, enligt av mig förut anförda grunder, för
anteckning i röstlängderna år 1918 av oguldna utskyldsposter under
andra huvudtiteln å extra stat för samma år bevilja ett förslagsanslag
å 3,000 kronor.
Framställningen om ökning av provisionen för debitering av brand-
stodsmedel synes mig böra bifallas på det av fögderiförvaltningskom
mittén föreslagna sätt, och jag biträder även kommitténs förslag om mot
svarande höjning av provisionen för uppbörden och redovisningen av
nämnda medel, vilken hittills tillkommit innehavarna av kronofogdetjän
sterna men vid dessa tjänsters indragning skola ingå till statsverket.
I häradsskrivarna nu tillkommande rätt till ersättning för upprättande
av de förteckningar, vilka omförmälas i 14 § av lagen om allmän pen
sionsförsäkring, vill jag icke föreslå någon rubbning. Kostnaderna för
arbetet med dessa förteckningar lära såsom hittills böra upptagas å an
slagen för allmänna pensionsförsäkringen. Jag anser mig i detta sam
manhang böra omnämna, att utredning pågår i syfte att för fögderiför
valtningen underlätta eller möjligen från densamma avlyfta arbetet med
pensionsförteckningarna m. m. Skulle detta syfte kunna nås, vore det
naturligen olämpligt, om häradsskrivarnas ordinarie avlöningsförmåner nu
avvägdes med tanke på, att dessa förmåner skulle utgöra ersättning jämväl
för ifrågavarande arbete.
I vad mån lagen av den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete kan komma att för häradskrivarna medföra göromål, som icke
äro att hänföra till deras egentliga tjänstarbete, är icke ännu avgjort.
Ovisst är således, huruvida härutinnan uppkommer arbete, för vilket sär
skild ersättning i någon form bör medgivas.
97
Kungl. Maj: tv Nåd. Proposition Nr 211
Vad slutligen angår häradsskrivarnas egentliga avlöningsförmåner,
nämligen lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, förvaltningsbidrag och
för vissa tjänstemän ortstillägg, ansluter jag mig i det väsentligaste till
fögderiförvaltningskommitténs förslag. Med den av mig föreslagna planen
för fögderiförvaltningens organisation kommer nämligen den nuvarande
häradsskrivarinstitutionen att i allt huvudsakligt lämnas orubbad.
I fråga om tjänstgöringspenningarna kunde väl ifrågasättas, att dessa
borde, på sätt sakkunniga ifrågasatt, höjas från av kommittén löreslagna
1,000 kronor till 1,200 kronor, särskilt av hänsyn till att vikarie å hä-
radsskrivartjänst må erhålla skälig avlöning. Men då häradsskrivare vid
tjänstledighet bör vara skyldig att utöver tjänstgöringspenningarna avstå
såväl förvaltningsbidrag som en del extra inkomster i tjänsten, biträder
jag även i denna del kommitténs förslag.
Vidkommande själva lönen finner jag väl, att om denna, enligt
kommitténs förslag, sättes till 2,400 kronor, häradsskrivarens samtliga
avlöningsförmåner må kunna anses skäligen tillräckliga icke blott i för
hållande till den kompetens, som kräves för erhållande av häradsskrivar-
tjänst, utan även i jämförelse med de avlöningsförmåner, som av mig
nu föreslås för övriga landsstatstjänstemän. Då det emellertid synes mig
angeläget, att häradsskrivarna, som i allmänhet komma till sin tjänst vid
jämförelse högre ålder än flertalet andra tjänstemän i landsstaten,
beredes skälig avlöning i händelse av sjukdom eller tjänstledighet för
svag hälsas vårdande samt att deras anspråk på en förbättrad ställning
i fråga om pension så långt möjligt tillgodoses, hemställer jag, att lönen,
bestämmes till 2,600 kronor.
Jag anser alltså häradsskrivarnas löneförmåner böra utgå sålunda:
Zön, lika för alla.........................................................
tjänstgöringspenningar
, lika för alla ........................
ortstillägg
, att utgå till häradsskrivarna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ...............
förvaltningsbidrag
, 150 kronor för varje påbörjat
5,000-tal invånare i tjänstedistriktet..............
ålderstillägg
, efter 5 års tjänstgöring.....................
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare.......
kronor 2,600: —
»
1
,
000
: -
» 200
: —
»
500: —
»
500: —
För resor till och från markegångsnämnds sammanträden torde
häradsskrivarna billigtvis böra undfå ersättning enligt kungl. kungörel
sen den 22 september 1899 angående kostnadsersättning till landsstats-
m. fl. tjänstemän för en del resor inom tjänstgöringsdistrikten.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.)
13
Boställen.
98
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
c. Kronolänsmäimen.
Genom skrivelse till kammarkollegium och statskontoret den 31
maj 1878 förklarade Kungl. Maj:t, jämlikt riksdagens beslut i ämnet,
att befintliga länsmansboställen finge fortfarande och intilldess annor
lunda i varje särskilt fall förordnades, vid tjänsterna bibehållas mot
skyldighet för tjänsteinnehavaren att efter den uppskattning, som bleve
bestämd, vidkännas avdrag för boställsavkomsten i första rummet å den
kontanta lönen och, därest avkomsten skulle överstiga dennas belopp,
därefter jämväl å tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, samt att
i sistnämnda fall, då han av statsverket icke uppbure kontant så mycket,
som motsvarade tjänstgöringspenningarna och expensmedlen, under
ledighet till vikarien utgiva, vad utöver den kontanta avlöningen erfor
drades till fyllnad i det belopp, vartill tjänstgöringspenningarna och
expensmedlen borde uppgå.
Efter särskild prövning hava sedermera många länsmansboställen
indragits, men effektiva sådana kvarstå dock här och var i rätt stort antal.
Löneregleringskommittén hade i sitt betänkande sid. 246—247 upp
tagit frågan om länsmansboställena såsom avlöningsförmån och anfört,
att innehavandet av dylikt boställe i åtskilliga fall för vederbörande
tjänstinnehavare innebure en ganska väsentlig ekonomisk fördel, men
att rätten till boställe även ofta icke medförde någon vinst utan till
och med vållade förlust, att omsorgerna om bostället ock understundom
torde, till skada för tjänsten, inkräkta på den tid, boställshavaren borde
ägna åt tjänstens behöriga skötande, och att boställenas bibehållande
jämväl i sin mån bidroge till ojämnhet i avlöningsförhållandena. Då
härtill komme, att kommunikationsväsendets utveckling medförde större
frihet för länsmannen att välja sin boningsplats, samt det fördenskull
endast undantagsvis för honom mötte svårigheter att erhålla lämplig
bostad, har kommittén förordat, att, förutom i fall där undantagsför-
hållanden förelåge, länsmansboställena måtte, i mån av vederbörande
indelningshavares avgång från tjänsten, till statsverket indragas.
Kammarkollegium och statskontoret hava i sitt underdåniga ut
låtande den 9 februari 1907 i denna del åberopat vad statskontoret
tidigare i utlåtande den 14 oktober 1902 yttrat i ämnet, nämligen att
någon allmän indragning av boställena icke borde ifrågakomma, var
emot, liksom ånyo i ämbetsverkens utlåtande den 7 juni 1913, hemställ
des, att, då onekligen en del boställen vore olämpligt belägna, Kungl.
Maj:t täcktes på anmälan, varje gång en med boställe förenad läns-
manstjänst bleve ledig, innan tjänsten tillsattes och efter vederbörandes
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
*)•'
hörande besluta, om bostället borde såsom till belägenheten eller om
fånget av därmed förenat jordbruk olämpligt till boställe för länsman
till statsverket indragas.
Vid övervägande av vad sålunda förekommit, har jag funnit mig
böra, med anslutning till ämbetsverkens uttalande, förorda bifall till
detta förslag, dock att jag anser, att boställe bör kunna indragas, även
när det befinnes olämpligt till boställe för länsman av andra skäl
än de av ämbetsverken framhållna; och torde till följd härav Kungl.
Maj:ts befallningshavande i länen undfå befallning att i förekommande
fall, innan en med boställe förbunden ledigvorden länsmanssyssla åter-
besättes, hos Kungl. Maj: t göra anmälan om ledigheten i och för nådig
prövning, huruvida bostället skall med sysslan fortfarande vara förenat.
I detta sammanhang vill jag hemställa, att för de länsmän, som inne
hava boställen, skola, om den av mig nu föreslagna lönereglering god
kännes, i fråga om avdrag å avlöningen för boställsavkomsten m. m.
fortfarande tillämpas nu gällande bestämmelser i ämnet, ävensom att
för bestämmandet av nämnda avdrag skall före utgången av år 1918 i
nu stadgad ordning förrättas ny uppskattning.
I nådig skrivelse till kammarkollegium den 31 maj 1878 angå
ende lönereglering för vissa till landsstaten hörande tjänster föreskrevs,
bland annat, att alla till landssekreterare, landskamrerare och krono
fogdar anslagna boställen skulle, på sätt närmare angåves, till stats
verket indragas, dock med iakttagande att staten, då den från veder
börande indelningshavare eller hans stärbhus övertoge boställe eller
löningsjord, skulle, i likhet med vad till förmån för häradshövdingarna
blivit dem vid lönereglering tillförsäkrat, efter värdering vid syn jämväl
övertaga sådana å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga
åbyggnader, som vid synen ansåges för fastigheten nyttiga. Till före
kommande av förlust för de länsmän, vilka ännu på indelning innehava
boställe, men som framdeles kunna komma att, jämlikt Kungl. Maj:ts
beslut, avträda sådan fastighet, varå finnes boställshavaren enskilt till
hörig åbyggnad, bär Kungl. Maj:ts befallningshavande i Östergötlands
län i framställning den 21 december 1907, vilken efter remiss blivit av
kammarkollegium den 6 mars 1908 tillstyrkt, anhållit, att det måtte
stadgas, att statsverket, då länsmansboställe avträdes, skall mot lösen
övertaga så kallade överloppshus, därest de befinnas för bostället, om
ej nödvändiga, dock nyttiga.
Fögderiförvaltningskommittén, som fått berörda framställning remitte
rad till. sig för yttrandes avgivande, har ansett skäligt, att ifrågavarande
100
förmån bereddes kronolänsmännen, och i enlighet därmed hemställt, att
bestämmelse måtte meddelas därom, att staten, då den från länsman
eller hans stärbhus övertager honom anslaget boställe eller löningsjord,
skall etter värdering vid syn jämväl övertaga sådana å fastigheten be
fintliga,. indelningshavaren tillhöriga åbyggnader, som vid synen anses
för fastigheten nyttiga.
Denna hemställan synes vara med billighet överensstämmande.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Löne
förmåner.
Vad själva lönefrågan beträffar, får jag till en början erinra, att
kronolänsmännen för närvarande tillgodonjuta i avlöning:
1)
å ordinarie stat
, enligt år 1878 fastställd lönereglering:
lön,
lika för alla ................................................................. kronor
tjänst g öring spenning ar
........................................................... n
utom för kronolänsmännen i Tärna distrikt i Väster
bottens län samt Arjeplogs, Jukkasjärvi och
Karesuando distrikt i Norrbottens län, vilka åt
njuta 900 kronor i tjänstgöringspenningar,
expensmedel
, lika för alla................................................... »
ålder stillägg,
efter 10 års tjänstgöring .......................... »
900: —
600: —
100
: —
300: —
2) å extra stat, tillfällig löneförbättning från och med år
lön
, lika för alla ............................................................. kronor
tjänstgöring spenning ar
................ ........................................... n
lika för alla utom för kronolänsmännen i förenämnda
fyra distrikt
förn a l tning sbidrag,
lika för alla ........................................ »
ortstillägg
, att utgå till kronolänsmännen i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län.......................... »
1909:
600: —
300: —
200f-
200: —
1 1909 års proposition
föreslogos
avlöningsförmånerna
sålunda:
lön,
lika för alla .................................................................
tjänstgör ing spenning ar,
lika för alla..................................
ortstillägg,
att utgå till kronolänsmännen i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län..........................
förvaltningsbidrag,
lika för alla ........................................
ålder stillägg,
efter 5 års tjänstgöring.............................
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ......................
kronor 1,500: —
d
1,000: —
»
200
: —
300: —
»
300: —
»
300: —
101
Fögderiförvaltningskommittén bar föreslagit följande avlöningsför-
maner:
mitten.
Kunc/l. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Alternativ
I-
II.
in.
IV.
lön, lika för alla.......................................... .........................
1.800
O
o
1,500
1,500
tjänstgöringspeuningar, lika för alla...................................
1,200
1,100
1,000
1,000
ortstillagg att utgå till länsmännen i Jämtlands, Väster
bottens och Norrbottens län.......................................
200
200
200
200
förvaltningsbidrag, lika för alla...........................................
200
300
300
300
ålderstillägg, efter 5 års tjänstgöring...................................
300
300
300
300
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare............................
300
300
300
300
Med avseende å avlöningsförmånerna för kronolänsmännen har kom
mittén således föreslagit högre löneförmåner enligt alternativen I och II
än enligt de båda andra alternativen, beroende på det ökade och mera
ansvarsfulla arbete, som skulle åligga kronolänsmännen enligt de båda
förra alternativen. För de båda senare alternativen föreslogos av
löningsförmånerna till samma belopp som enligt 1909 års proposition,
varigenom dessa, såsom kommittén erinrar, skulle bliva nära fördubb
lade emot de vid senaste löneregleringen år 1878 fastställda. Behovet
av en sådan höjning vore emellertid redan i huvudsak av statsmakterna
godkänd genom kronolänsmännen tillerkänd tillfällig löneförbättning.
Kommittén ansåg ock, att de i 1909 års proposition föreslagna avlö
ningsförmånerna voro skäliga och så avvägda, att man icke behövde
vidtaga någon ytterligare höjning i anledning av den högre kompetens
för erhållande av kronolänsmanstjänst, som kommittén funnit sig böra före
slå. Det finge nämligen, säger kommittén, icke förbises, att kronoläns
männen fått sin ställning ej så oväsentligt förbättrad genom på senare
tiden tillkomna föreskrifter om rätt för dem till ersättning för åtskilliga
resor i tjänsten samt vidare att kronolänsmännens extra inkomster i
tjänsten komme att ökas, om de bleve utmätningsmän i enlighet med
kommitténs förslag.
1912 års sakkunniga framhålla, att kronolänsmännens arbetsbörda sakkunniga
enligt deras förslag bleve större än med den nuvarande organisationen. av 1913'
Särskilt komme det av de sakkunniga för länsmännen ifrågasatta man-
talsskrivningsbestyret att medföra ökat arbete, och redan detta syntes
skäligen motivera någon förhöjning av avlöningsförmånerna, utöver vad
som föreslagits i 1909 års proposition, även om, såsom de sakkunniga
102
Länsstyrel
serna.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
funne påkallat, kronolänsmännen av statsmedel tillerkändes särskild gott-
görelse för mantalsskrivningsresorna enligt de grunder, som nu gälla
för åtskilliga andra deras tjänsteresor. Dylik förhöjning vore berätti
gad även av den självständigare tjänsteställning, som kronolänsmännen
skulle enligt de sakkunnigas förslag erhålla, samt med den ökade kom
petens, som för dem ifrågasatts.
De sakkunniga hava därför ansett, att kronolänsmännens avlönings
förmåner skäligen borde, i enlighet med vad kommittén föreslagit
under alternativ 11, höjas med 100 kronor utöver vad som föreslagits i
nämnda proposition. Dessa 100 kronor föreslogos dock, i syfte att
jämväl förbättra kronolänsmännens ställning i fråga om pension och in
komst under tjänstledighet, skola läggas å lönen och icke å tjänstgörings-
penningarna, vilka syntes vara skäliga på grund av de ökade extra in
komster i tjäDsten, som med förslaget vore att påräkna för kronoläns
männen dels av ersättning för utmätningsförrättningar och dels av av
gifter för indrivning av utskvlder.
De sakkunniga föreslogo därför, att kronolänsmännens avlönings
förmåner skulle bestämmas att utgå med:
lön,
lika för alla .................................................................
tjänstgöring spenning ar,
lika för alla..................................
ortstillägg
, att utgå till länsmännen i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ........................
förvaltning sbidrag
, lika för alla........................................
ålder stillägg,
efter 5 års tjänstgöring.............................
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare ....................
kronor 1,600: —
t .
1,000: —
»
200
: —
x
300: —
»
300: —
i>
300: —
Härjämte hemställdes, att indrivningsavgiften för kronouppbörds-
resterna måtte bestämmas i överensstämmelse med vad för Stockholms
stad är gällande enligt § 12 i kungl. kungörelsen angående nytt regle
mente för uppbördsverket i Stockholms stad den 23 juli 1908.
Av Kungl. Maj:ts befallningshavande har det stora flertalet funnit
de sakkunnigas förslag till löneförmåner för länsmännen mindre tillfreds
ställande, vilket särskilt kommit till uttryck i deras utlåtanden över den
av särskilda tillkallade sakkunniga den 31 augusti 1916 avgivna prome
moria angående fögderiförvaltningsfrågan. Till stöd för behovet att öka den
föreslagna avlöningen har i synnerhet åberopats den självständiga ställ
ning, länsmännen skulle komma att intaga såsom utmätningsmän och redo
görare för indrivna utskylder och böter, de ökade göromålen, som vållade
mindre tillfälle till inkomster vid sidan av tjänsten, den med de höjda kom
petensfordringarna förbundna längre utbildningstiden samt farhågan, att
Kun fil. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
103
man eljest vid antagande av de föreslagna löneförmånerna snart nog från länsmännens sida hade att motse befogade krav på ny lönereglering.
Ingen av de länsstyrelser, vilka angivit beloppet för nödig befunnen
avlöning, bär föreslagit den personliga begynnelseavlöningen lägre än till 3,000 kronor. Två hava till och med funnit de föreslagna löne förmånerna böra höjas med 1,000 kronor.
I utlåtande över 1912 års sakkunnigas förslag med länsstyrelsernas
däröver avgivna yttraiyien hava kammarkollegium och statskontoret utta lat, att, då föreningen Sveriges kronolänsmän i sitt i ärendet avgivna yttrande icke berört lönefrågan och alltså måste hava funnit de av de sakkunniga föreslagna avlöningsbeloppen väl avvägda, vad å länssyrel- sernas sida därutinnan anförts icke syntes böra föranleda någon änd ring i sagda belopp.
I underdånig skrivelse den 16 november 1911 har nyssnämnda för
ening gjort framställning om rätt för länsmännen till ersättning för resor för undersökningar i fattigvårdsmål.
Denna framställning, vars närmare innehåll angives i fögderiförvalt
ningskommitténs betänkande sid. 445, har kommittén på anförda skäl avstyrkt, dock med uttalande som ett önskemål, att länsmännen icke måtte besväras med resor för utredning om sådana förhållanden, som kunna och således även böra utredas av vederbörande fattigvårdsmyndighet.
Västernorrlands läns avdelning av samma förening har i särskilda
underdåniga skrivelser den 12 november 1913, den 10 december 1914 och den 15 november 1915 anhållit, att länsmännen i nämnda län måtte beredas ortstillägg i likhet med länsmännen inom Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Statskontoret, som den 14 februari 1914 avgivit utlåtande över den
tidigaste av dessa framställningar, har väl funnit densamma behjärtans- värd men ansett frågan böra anstå i avvaktan på resultatet av den lev- nadskostnadsundersökning, som för det dåvarande påginge.
I det utlåtande, som löneregleringskommittén den 12 mars 1915
avgivit i anledning av framställningen den 10 december 1914, har kom mittén, med erinran att ett medgivande av ortstillägg åt länsmännen i Västernorrlands län följdriktigt borde medföra, att ortstillägg jämväl till erkändes kronofogdar och häradsskrivare inom samma län, uttalat såsom sin mening, att den föreliggande frågan borde avgöras först i samman hang med den väntade definitiva regleringen av fögderipersonalens av löningsförhållanden och att vid denna reglering grunderna för ortstilläggs utgående till fögderipersonalen särskilt i norra delarna av landet borde
Ämbets verken.
Framställ ningar av länsmännen.
104
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 211.
Departements-
chefen.
göras till föremål för förnyad prövning, i sammanhang varmed jämväl
torde få tagas i övervägande spörsmålet, huruvida gällande bestäm
melser om ortstillägg till länsstyrelsernas tjänstemän kunde erfordra en
revision.
Slutligen har nämnda förening i en till mig den 18 sistlidne
januari avlåten promemoria angående fögderiförvaltningens omorganisa
tion även berört länsmännens avlöningsförmåner och därvid ifrågasatt,
huruvida ej billigtvis förvaltningsbidraget även för länsmännen borde
bliva rörligt, så att det komme att utgå med 300 kronor i mindre di
strikt och med ytterligare belopp i mån av distriktens storlek till ytinne
håll eller invånarantal. Det föreslagna ortstillägget för länsmännen i
de tre nordligaste länen kunde med avseende å där rådande ovanligt
dyra levnadskostnader icke anses tillräckligt. Själva avlöningen borde
icke sättas lägre än 2,000 kronor i lön och 1,000 kronor i tjänstgörings-
penningar jämte två ålderstillägg, vartdera, å 500 kronor att utgå efter
5 och 10 års tjänstgöring. Vidare syntes länsmännen, som nu tillhörde
femte klassen i resereglemente!, böra uppflyttas i högre klass.
Framställningen om rätt för länsmännen till ersättning för resor för
undersökningar i fattigvårdsmål innefattar ett ämne, vilket, såsom be
rörande den ifrågasatta nya fattigvårdslagstiftningen, synes mig icke nu
böra göras till föremål för Kungl. Maj:ts beslut.
Länsmännens ifrågasatta uppflyttning från öde klassen i resereglemen-
tet anser jag icke vaja av förhållandena påkallad.
Det först alldeles nyligen framkomna anspråket på, att länsmännens
förvaltningsbidrag skulle göras rörligt, finner jag mig icke kunna för
närvarande biträda. Visserligen kan det icke förnekas, att länsmännens
göromål i kanske flertalet distrikt normeras av distriktens folkmängd,
men å andra sidan är det en känd sak, att i ett stort antal distrikt för
hållandet härutinnan bestämmes av andra faktorer. Befolkningens rörlig
het och den därmed vanligen förbundna större mängden krono- och kom-
munalutskyldsrester m. m. göra redan nu ett även mindre folkrikt distrikt
mera svårskött än ett med större bofast folkmängd. Ån mera kommer
detta att göra sig kännbart, sedan länsmännen fått övertaga handräck
ningarna för uttagande av bortflyttade personers utskylder samt krono
fogdens bestyr med uppgifter för röstlängderna för val till riksdagens
andra kammare. Folkmängden inom distrikten lärer därför icke ensamt
kunna läggas till grund för förvaltningsbid rågets storlek. Ännu mindre
kan distriktens areal utgöra normen för förvaltningsbidraget, då de
längre resorna inom de vidsträcktare distrikten mycket ofta motsvaras
105
av så mycket flera resor inom de mindre. För övrigt är i fråga om resorna förhållandet mellan distrikten till stor del reglerat genom att länsmännen numera åtnjuta ersättning för vissa resor i tjänsten.
Beträffande frågan om ortstillägg för länsmännen i Västernorrlands län
och om förhöjt ortstillägg för länsmännen i de tre nordligaste länen till låter jag mig erinra, hurusom såväl socialstyrelsen som en särskild kom mission för närvarande äro sysselsatta med undersökningar till utrönande, i vad mån de olika höga levnadskostnaderna inom landets skilda delar kunna betinga ortstillägg för vissa grupper statstjänstemän. När resul tatet av dessa undersökningar föreligger, lärer även vad angår landssta tens tjänstemän i gemen och således ock länsmännen frågan om orts tillägg få upptagas till behandling. Därför anser jag de nu föreliggande framställningarna i ämnet icke böra bifallas.
I fråga om de egentliga löneförmånerna hyser jag till en början
den uppfattningen, att länsstyrelsernas nyss angivna skäl för nödvän digheten att öka den av de sakkunniga föreslagna avlöning icke kunna jävas. Vidare håller jag före, att mitt förslag att låta mantalsskrivnin garna förrättas icke, på sätt de sakkunniga föreslagit, av länsmännen utan såsom hittills av häradsskrivarna knappast är av beskaffenhet att i och för sig medföra någon sådan minskning i länsmännens arbetsbörda, som kan inverka på lönefrågans avgörande. Vid frågans lösning måste därjämte tillses, att avlöningen icke må sättas så, att länsmännen med nödvändighet bliva beroende av inkomster vid sidan av tjänsten, vilket måste befaras menligt inverka på den fria och självständiga ställning, de i all sin tjänst verksamhet böra iakttaga gent emot allmänheten. Jag fäster ytterligare uppmärksamheten därå, att enligt den av mig föreslagna organisationsplanen och genom den ifrågasatta reduktionen av länsmans- distriktens antal ifrågavarande tjänstemän säkerligen bliva så upptagna av sina tjänstgöromål, att ur denna synpunkt icke vidare någon anled ning lärer finnas att förvägra dem en fullt nöjaktig avlöning. Slutligen får man vid lönefrågans avgörande taga hänsyn därtill, att, såsom i annat sammanhang skall påvisas, avlöningarna för landskanslisterna, ur vilkas krets länsmanstjänsterna ofta nog rekryteras, måste ej så obetyd ligt ökas. På grund av alla dessa omständigheter finner jag begynnelse avlöningen böra utgöra 3,000 kronor, därav 2,000 kronor lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar. Därjämte föreslår jag, att de två ålders- tillägg, vilka man enstämmigt ansett böra tillkomma länsmännen, måtte bestämmas att utgå efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring, vartdera med 400 kronor. Alderstilläggens fixerande till 500 kronor, på sätt före ningen Sveriges kronolänsmän begärt, skulle enligt min mening alltför
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
14
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
106
mycket rubba det förhållande mellan ålderstilläggsbeloppen för lands
statens tjänstemän, som hittills varit rådande, och en sådan anordning
synes mig ej heller nödig för länsmännens skäliga tillgodoseende i fråga
om pension.
Avlöningen för kronolänsmännen skulle således bliva:
lön, lika för alla ................................................................. kronor 2,000: —
Kungl. May.ts
Nåd. Proposition Nr 211.
tjänstgör ing spennin g ar,
lika för alla...................................
T)
1,000: —
ortstillägg
, att utgå till länsmännen i Jämtlands, Vä
sterbottens och Norrbottens län...............................
200: —
förvaltningsbidrag
, lika för alla ........................................
300: —
ålder stillägg,
efter 5 års tjänstgöring .............................
400: —
och efter 10 års tjänstgöring ytterligare........................
i>
400: —
Slutligen bör jag yttra mig i fråga om tiden för kronolänsmans
inträde i pensionsåldern. För närvarande inträder rätt till pension för
kronolänsmän, som äro underkastade pensionslagens bestämmelser, först
vid uppnådda 67 år. Det kan dock med skäl antagas, att kronoläns
männen icke i allmänhet skola förmå att intill en så hög ålder med
tillbörlig kraft fullgöra de dem ålagda mångskiftande och ansträngande
göromål, särskilt de krävande resorna i polisärenden och eljest. För
valtningen skulle enligt min åsikt bliva i hög grad lidande, om
nämnda pensionsålder för länsmännen bibehölles. Redan nu har pensions
åldern för åtskilliga tjänstemän sänkts. Jag erinrar i sådant avseende
exempelvis om provinsialläkare. I det föregående har jag uttalat mig
för att landsfiskal måtte erhålla pensionsrätt vid 65 levnadsår, ochefter
min mening bör staten icke heller anlita kronolänsmännen efter upp
nådda 65 års ålder. Jag har därför i samråd med chefen för finans
departementet låtit utarbeta förslag till ändring i angivet syfte av lagen
i ämnet den 11 oktober 1907, vilket förslag inom kort torde på nämnda
departementschefs föredragning anmälas för Kungl. Maj:t för proposi
tions avlåtande till riksdagen.
För jämförelse mellan hittillsvarande och nu föreslagna avlönings
förmåner för de inom fögderiförvaltningen verkande tjänstemännen har
uppgjorts följande tabell:
KungI. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
107
Kronofogdar. Landsfiskaler.
Häradsskrivare.
Länsmän.
Kronor. Kronor.
Kronor.
Kronor.
A)
Hittillsvarande avlöningsförmåner.
1)
Å ordinarie stat.
Lön ................................................... .............
3,000 — — — 2,000 —
900 —
Tjänstgöringspcnningar................................... 1,000 —
— —
*)1,050 -600 —
Expensmedel ...................................................
300 — — — —
— 100 —
Ålderstillägg ..................................................
500 — —
— 500 — 300 —
2)
Å extra stat, tillfällig löneförbättring.
Lön ................................................................
200 — — — 200 —
600 —
Tjänstgöringspenningar...................................
400 —
—
—
500 -
300 —
Förvaltningsbidrag...........................................
—
-
— —
2) 500 — 200 —
Summa kronor 5,400 — — — 4,750 —
3,000 —
B)
Nu föreslagna avlöningsförmåner.
Lön .................................................................
— —
3,400 — 2,600 -2,000 —
Tjänstgöringspenningar................................... — —
1,300 — 1,000 —
1,000 —
Förvaltningsbidrag...........................................
— — — -
*)1,125 — 300 —
Ålderstillägg .................................................
— — 1,500 — 1,000 — SOO —
Summa' kronor — — 6,500
5,725 — 4,100 —
i) Medeltal. Fast belopp 500 kronor samt 75 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare i tjänste-
distriktet.
*) Medeltal. 75 kronor för varje fullt 5,000-tal invånare i tjänstedistriktet.
s) Medeltal. 150 kronor för varje påbörjat 5,000-tal invånare i tjänstedistriktet.
7. Övergångsförhållauden.
Härom yttra de sakkunniga, att de genomgripande förändringar,
det föreliggande förslaget till omorganisation av fögderiförvaltningen innefattar, med nödvändighet kräva, att den nya organisationen sam tidigt bringas till tillämpning inom rikets olika delar. Vid ett motsatt förfaringssätt skulle eljest under en följd av år samma göromål komma att handhavas av tjänstemän med olika anställning och tjänstgörings- områden och i övrigt olika uppgifter. Detta skulle bliva förhållandet ej blott med en del fögderi tjänstemännen åliggande mindre betydande göro-
1912 urs sakkunniga.
1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
mal, utan även beträffande störa huvudgrupper av de till deras tjänster
hörande bestjn, såsom t. ex. indrivning och redovisning av kronoutskylder,
böter och kommunala utskylder, utsökningsärendena, handräckningsväsen-
det, ombudsmannaskapet för kronan, övervakande och beslutanderätt i
fråga om vissa bestämmelser i ordningsstadgan för rikets städer i de
fall desamma äga tillämpning å landet m. m. För de enskilda, som ej
äro boende inom det fögderi, inom vilket åtgärd begäres, komme här
igenom att alstras en ovisshet, som skulle vara särskilt betänklig i de
fall, där det gällde fatalier eller ärenden av eljest brådskande natur,
såsom ju händelsen ofta är med kvarstads- och andra utsökningsären-
den. För det allmänna skulle den bristande likformigheten inverka men-
ligt i fråga om den ordning och reda, som framför allt kräves inom
administrationen. Slutligen skulle den såsom en följd av den nya orga
nisationen tillämnade ändamålsenligare distriktsindelningen fördröjas.
De sakkunniga hade därför uppgivit varje tanke på ett successivt
genomförande av omorganisationen och tvärtom ansett att, därest det av
dem framlagda förslaget komme att tjäna såsom allmän grund för en
nådig proposition i ämnet, organisationen borde så snart som möjligt
bringas till tillämpning.
För de övertaliga länsmännen skalle då å övergångsstat medel till av
löningar anvisas till samma belopp, som för motsvarande å den nya
lönestaten avlönade tjänster. Denna övergångsstat komme dock att i stort
sett omedelbart bortfalla, enär antalet vakanta länsmanstjänster vid orga
nisationens eventuella genomförande avsevärt överstiger antalet övertaliga
länsmanstjänster.
Kronofogdarna skulle däremot, i den män de icke äro skyldiga att
låta sig till annan tjänst förflyttas eller platser finnas för dem i den
föreslagna organisationen, uppföras å indragning sstat. Vidare anföra de
sakkunniga, att enligt gällande 1878 års lönereglering kronofogdarna
äro förpliktade att vara underkastade såväl den vidsträcktare tjänst
göringsskyldighet och jämkning i åligganden som ock den reglering
av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven. Något stadgande
om skyldighet för kronofogde att vid viss ålder avgå från tjänsten
hade icke meddelats i sammanhang med nämnda lönereglering. Där
emot . hade i kungl. kungörelsen angående skyldighet för innehavare
av vissa tjänstebefattningar att vara underkastade förändrade bestäm
melser ifråga om rätt till åtnjutande av pension den 31 mars 1900
förordnats, att den, som ejter nämnda dag utnämndes till befattning,
med vilken följer rätt till pension från allmänna indragningsstaten,
skall vara underkastad de förändrade bestämmelser i fråga om pension,
109
som kunde vara stadgade, varav enligt de sakkunnigas mening
torde
följa skyldighet för\ alla de kronofogdar
,
som konstituerats efter den 31
mars 1900, att vid uppnådda 67 års ålder och föreskrivet antal tjänsteår avgå med pension på allmänna indragning sstaten.
Vidare hade dels den 30 mars 1906 stadgats, att länsstyrelserna vid
kronofogdetjänsts ledighet skulle inhämta nådig föreskrift, huruvida den borde återbesättas i vanlig ordning eller allenast medelst förordnande tills vidare, och dels den 21 september samma år meddelats föreskrift angående tillsättande av landsstatstjänst, som blivit ledig genom innehavaren med delat förordnande att tillsvidare bestrida kronofogdetjänst.
Sedermera uppdrog Kungl. Maj:t den 18 juni 1909 åt fögderiför
valtningskommittén att särskilt undersöka, huruvida kronofogdetjänsterna borde indragas och kronofogdarnas tjänsteåligganden överflyttas på läns männen, samt att skyndsamt inkomma med särskilt utlåtande, huruvida och i vilken omfattning de allenast medelst förordnande tills vidare da tillsatta kronofogde-, häradskrivar- och länsmanstjänsterna borde bliva i vanlig ordning tillsatta samt huru i förevarande avseende borde med där efter ledigblivande tjänster vid fögderiförvaltningen förfaras. Efter det kommittén sedermera avgivit det sålunda infordrade särskilda utlåtandet, utfärdade Kungl. Maj:t ett cirkulär den 29 oktober 1909, enligt vilket dels nyssnämnda föreskrifter av år 1906 förklarades icke vidare skola äga tillämpning dels länsstyrelserna anbefalldes att, när bland annat krono fogdetjänst kungjordes till ansökning ledig, därjämte »tillkännagiva, att inne havare av tjänsten skulle vara underkastad, förutom nu gällande lönevill kor, jämväl skyldighet att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde, dock mot ersättning för flyttningskostnad». I det nämnda cirkuläret infordrades tillika uppgift å de kronofogdar och häradsskrivare, vilka på grund av cirkulären av år 1906 erhållit förordnanden att endast tills vidare bestrida innehavande befattningar, ävensom huruvida något hinder mötte att för sådana befattningshavare utfärda fullmakt eller konstitutorial med iaktta gande av förbehållet om förflyttningsskyldighet. Då Kungl. Maj :t således
under ännu pågående undersökning, huruvida kronofogdetjänsterna borde in dragas,
föreskrivit att, när kronofogdetjänst kungöres till ansökning ledig,
därjämte skall tillkännagivas, att innehavare av tjänsten skall vara underkastad skyldighet att, med bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, låta sig förflyttas till annat tjänstgöringsområde, hava de sakkunniga ansett till en början vara uppenbart, att med »annat tjänstgöringsområde» icke, såsom man på ett par håll sökt göra gällande, kan i detta sammanhang hava avsetts allenast annan kronfogdetjänst
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
no
eller allenast ett geografiskt område. Närmast lärer väl därmed hava
åsyftats annan tjänst inom landsstaten, särskilt inom fögderiförvaltningen,
men da annat icke uttalats, ville det synas som om den i cirkuläret till
försäkrade rätten för den flyttningsskyldige att få bibehålla innehavande
tjänstegrad och avlöning borde föranleda den tolkningen, att flyttnings-
skyldig kronofogde må kunna förflyttas till vilken tjänst som helst i för
valtningen mot bibehållande av sin tjänstegrad och eventuellt sin krono
fogdetitel samt med kronofogdetjänsten (enligt 1878 års stat) förenad av
löning.
Vid sådant förhållande hava de sakkunniga ansett
,
att laga hinder
icke höra möta åtminstone mot att överflytta flyttning sskyldig kronofogde
till landsfiskals- eller häradsskrivartjänst, vilka tjänster bliva av samma
grad som nuvarande kronofogdetjänst.
Beträffande de anspråk på ersättning, vilka med fog kunna fram
ställas av de kronofogdar, som ej till annan tjänst förflyttas, erinra de
sakkunniga, att enligt 1878 års lönereglering dessa kronofogdar äro
tillförsäkrade
lön
3,000 kronor,
tjänstgöring spenning ar
1,000 kronor samt
ålderstillägg
500 kronor, försåvitt detta vid tjänstens indragning in
tjänats. Men dessutom hade fortfarande till kronofogdarna utgått
vissa sportler
, för vilka tjänstinnehavaren finge anses vara lika fullt
berättigad till gottgörelse. De sakkunniga hava föreställt sig, att samma
norm härvid kunde komma att tillämpas, som funnes bestämd i riks
dagens skrivelse nr 2 år 1909 angående indragning av vissa befatt
ningar vid hovrätterna samt i riksdagens skrivelse nr 2 år 1911 rörande
enahanda förhållande i justitierevisionen. Det stadgades i dessa skrivelser,
att i stället för sportler, som i sammanhang med löneregleringen in
drogos, skulle utgå gottgörelse, beräknad efter medeltalet av den inkomst,
tjänstinnehavare kunde anses hava åtnjutit av sålunda indragna sportler
under den senast förflutna tid, såvitt möjligt ej understigande fem år,
därför denna inkomst kunde utrönas.
I överensstämmelse härmed hade från kronofogdarna infordrats upp
gifter å deras extra inkomster i tjänsten åren 1908—1912.
Med ledning av dessa uppgifter och i enlighet med av statskon
toret godkänd beräkningsmetod hade för varje kronofogde uträknats den
sportelersättning, som, i händelse han överföres å indragningsstat, syntes
böra tillkomma honom. Emellertid hade i åtskilliga fall de avlämnade
icke varit av beskaffenhet att omedelbart möjliggöra en
fullt exakt beräkning. Detta vore särskilt förhållandet, när krono
fogden endast under en del av den femårsperiod, uppgiften skolat avse,
innehaft tjänsten och således icke kunnat lämna uppgift för längre tid
än sin tjänstetid. I saaana undantagsfall syntes ytterligare utredning
Kung!. Maj:tf Nåd. Proposition Nr 211.
in
böra vidtagas, innan vederbörande ersättningsbelopp definitivt bestäm mes, men denna utredning torde icke kunna komma att i nämnvärd grad inverka på det slutbelopp, vartill kronofogdarnas ersättning för behållna sportler beräknats sammanlagt uppgå.
Då 2 kronofogdetjänster vid uträkningens företagande voro vakanta,
omfattade beräkningen övriga 115 kronofogdar, och uppgår beloppet av den sportelersättning, som enligt ovan angivna grunder synes bura tillkomma dem, till sammanlagt 114,507 kronor 73 öre, avrundat till 114,550 kronor, eller i medeltal för en var av dem cirka 1,000 kronor.
Vidkommande i övrigt övergångs förhållandena för kronofogdarna,
fästa de sakkunniga uppmärksamhet därvid, att då de yngre krono fogdarna till ett betydande antal torde vara underkastade förflyttning till annat tjänstgöringsområde, indragningsstaten med sin för stats verket mera betydande tyngd folie dels på den äldsta gruppen av kronofogdar, som visserligen icke vore skyldiga att avgå med pension, men som redan nu uppnått en rätt hög ålder, dels ock på en mellan grupp av tjänstemän, vilka vore pliktiga att vid 67 års ålder avgå med pension.
Vidare borde iakttagas, att i de fall kronofogde med eller utan för
flytta ingstvång sökte och erhölle befordran till annan ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommunens stat, han, i likhet med vad som gällde om de ovan berörda indragna befattningarna vid hovrätterna m. m., borde i allo frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understege eller vore lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstege berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag.
Vid överläggning om möjligheterna att än ytterligare begränsa
statsverkets utgifter för kronofogdarnas indragningsstat hade bland de sakkunniga framkastats en tanke, åt vilken de ansett sig icke böra underlåta giva uttryck. Oavsett betydelsen för det allmänna, att den högt kvalificerade arbetskraft, kronofogdarna besitta, måtte utan hinder av kronofogdetjänsternas indragning komma staten till godo, hade det nämligen synts de sakkunniga icke vara annat än i statens intresse att genom någon särskild förmån likasom inbjuda dugliga kronofogdar att söka inträde i annan statstjänst. Detta kunde lämpligen ske därigenom, att staten erbjöde utsikt för en sådan tjänsteman att erhålla någon andel av den besparing, statsverket genom hans befordran vunne. I sådant avseende hade de sakkunniga tänkt sig, att staten kunde av denna be sparing avstå vissa procent t. ex. 25 å 50.
K un yl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr Ull.
112
Förening en
Sveriges
kronofogdar.
Läns
styrelserna.
Beträffande de sakkunnigas åsikt, att de kronofogdar, uti vilkas
konstitutorial funnes intaget villkor om skyldighet att underkasta sig för
flyttning till annat tjänstgöringsområde, vore pliktiga att låta sig trans
porteras till annan befattning än kronofogdetjänst, har inom föreningen
Sveriges kronofogdar enligt underdånig skrivelse den 3 februari 1913
uttalats den meningen, att nämnda skyldighet icke föreligger. Med
avseende å ersättningen till de kronofogdar, som kunde komma att
överföras å indragningsstat, anser föreningen det vara med rätt
visa . och billighet överensstämmande, att även de kronofogdar, vilka
vid indragningen ännu icke intjänat sitt ålderstillägg, i vanlig ordning
komma i åtnjutande av sådant. Därjämte erinrar föreningen därom, att
under en följd av år till kronofogdarna utgått extra lönetillskott till belopp
av 600. kronor, varigenom statsmakterna finge anses hava fastslagit, att
de enligt 1878 års lönereglering bestämda löneförmånerna vore otill
räckliga och borde förhöjas med nämnda belopp, i följd varav för
eningen hemställer, att den på extra stat till kronofogdarna nu utgående
avlöningen, även efter eventuell indragning av deras tjänster, måtte komma
dem till godo. Slutligen hemställer föreningen, bland annat, att pensio
nen för de kronofogdar, som överflyttas å indragningsstat och äro skyl
diga att vid 67 års ålder övergå till pensionsstat, måtte höjas till 4,500
kronor samt att nämnda belopp måtte beräknas som pension sunderlag för
pension åt änkor och barn efter de kronofogdar, som sättas å indrag
ningsstat.
Vidare har föreningen i underdånig skrivelse den 3 mars 1917 hem
ställt, bl. a., att vid beräkningen av kronofogdarnas sportelersättning
skulle medtagas samtliga åtnjutna sportler, oavsett om dessa vore till
försäkrade genom 1878 års lönereglering eller icke.
Ett stort antal av länsstyrelserna framhåller, att kronofogdetjänster
nas indragning skulle medföra betydande kostnader, och de finna det
föga tilltalande att under en följd av år skall utbetalas en jämförelsevis
god avlöning åt personer, som icke uträtta något som helst arbete i
statens tjänst. Härjämte ställa sig några av länsstyrelserna tveksamma
rörande innebörden av den vissa kronofogdar åliggande skyldighet att
låta sig förflyttas. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Hallands län har
sålunda i utlåtande den 23 oktober 1916 uttryckt den uppfattning, att,
med hänsyn till landfiskalens huvudsakliga ställning som polisman, det
vore tvivelaktigt, huruvida kronofogde kunde förflyttas redan till denna
syssla, men att under alla förhållanden icke kunde gillas en sådan tolkning av
bestämmelsen i fråga, att den skulle innebära skyldighet för kronofogde
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
113
att övertaga jämväl häradsskrivartjänst. Samma ståndpunkt i sistnämnda
avseende har i utlåtande den 24 oktober 1916 intagits av Kungl. Maj:ts
befallningshavande i Alvsborgs län, som härjämte förmenar, att de flesta
kronofogdar icke äga erforderlig vana vid häradsskrivargöromål. Vidare
må uppmärksammas, att Kungl. Maj:ts befallningshavande i Örebro län
i utlåtande den 23 oktober 1916 som sin uppfattning framhållit, att, även
om Kungl. Maj:t lagligen kunde ålägga flyttningsskyldighet enligt de
sakkunnigas förslag, Kungl. Magt dock av billighetsskäl icke torde göra
•en sådan rätt gällande mot en kronofogdes önskan.
Emellertid synas länsstyrelserna i allmänhet hava ansett, att, om den
föreslagna omorganisationen komme till stånd, densamma borde samtidigt
genomföras i rikets olika delar. Kungl. Maj:ts befallningshavande i Jämt
lands län betonar, att övergångsförhållandena, alltid svåra att ordna,
givetvis här skola bliva desto svårare, som det gäller en stor kår av tjänste
män med en tämligen bestämd särställning. Detta borde dock icke av
hålla från reformen, om den eljest befunnes gagnelig. Svårigheterna
vore övergående och bleve ej mindre genom sakens undanskjutande.
I avseende å de sakkunnigas uttalade mening därom, att de genom
gripande förändringar, det föreliggande förslaget till omorganisation av
fögderiförvaltningen innefattade, med nödvändighet krävde, att den nya
organisationen samtidigt bragtes till tillämpning inom rikets olika delar
och att kronofogdekåren i följd därav borde ställas på indragningsstat, hava
statskontoret och kammarkollegium så till vida haft avvikande uppfattning,
att ämbetsverken ansett förändringen icke med nödvändighet påkalla
en sådan åtgärd beträffande kronofogdekåren. Det syntes nämligen
ämbetsverken, som skulle det vara staten till större fördel, om krono
fogdarna, hellre än att försättas i fullständig overksamhet, bibehölles i
tjänstgöring, var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att full
göra de åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma
de ifrågasatta landsfiskalerna och vilka ju skulle omfatta vissa grupper
av de nuvarande kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå
länsstyrelserna med uppdrag av beskaffenhet att kunna påläggas dem;
därvid skulle kunna iakttagas, att vid skeende avgång av kronofogdar
uppkommande olikheter skilda län emellan utjämnades genom förflytt
ning av någon av de kronofogdar, som vore skyldiga underkasta sig
sådan åtgärd.
Det syntes ämbetsverken innebära onödigt slöseri med arbetskraft
och penningemedel, om man skulle i overksamhet försätta största delen
av en skolad och skicklig tjänstemannakår, helst en sådan kårs arbete
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
15
Ämbetsverken.
114
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.
Departements
chefen.
a) Kronofog
darna.
och erfarenhet kunde med fördel tillgodogöras staten vid övergång från
en organisation till annan, då vanligen de nya förhållandena göra sig
kännbara på ett för arbetets behöriga fortgång menligt sätt.
Enligt ämbetsverkens mening skulle kronofogdarnas bibehållande i
tjänstgöring föranleda, att av de nuvarande kronofogdarna det antal,
som erfordras för besättande av de nya kronofogde (landsfiskals-)befatt-
ningarna, överflyttas på ny stat enligt de närmare bestämmelser, som
Kungl. Maj:t kunde finna skäligt meddela, och att de övriga uppföras på
övergångsstat. Det syntes ämbetsverken billigt, att avlöningarna för
dessa senare upptagas till de belopp, kronofogdarna å ordinarie stat och
å extra stat för närvarande åtnjuta.
Samtidigt borde emellertid, enligt ämbetsverkens mening, tillfälle
erbjudas kronofogdar, vilka sådant önskade, att utan tjänstgöringsskyl
dighet övergå på indragningsstat mot åtnjutande av sina å ordinarie
stat uppförda löneförmåner.
För den händelse kronofogdekåren ansåges böra ställas på indrag
ningstat, funne ämbetsverken de sakkunnigas förslag i avseende å be
räknandet av ersättningen till de kronofogdar, som ej till annan tjänst
förflyttas, kunna i huvudsak godkännas.
Med anledning av att åtskilliga efter den 30 mars 1906 konstituerade
kronofogdar protesterat mot att deras förpliktelse att förflyttas till annat
tjänstgöringsområde skulle innefatta skyldighet för dem att låta sig för
flyttas till tjänst av den beskaffenhet, deri av de sakkunniga föreslagna
landsfiskalsbefattningen skulle erhålla, ansåge sig ämbetsverken böra
uttala, att efter ämbetsverkens mening tvekan ej förelåge därom, att sagda-
kronofogdar vore förpliktade underkasta sig sådan förflyttning under
förutsättning, att den nya tjänsten kunde anses vara av samma tjänste-
grad som de nuvarande kronofogdebefattningarna.
I likhet med vad ämbetsverken föreslagit i avseende å de krono
fogdar, vilka komme att sättas å övergångsstat, ansåge ämbetsverken,
att de länsmän, som varda uppförda å sådan stat, böra upptagas till de
avlöningsbelopp, de nu åtnjuta å såväl ordinarie som extra stat.
Vad till en början angår kronofogdarna, kan den reform, varom
här är fråga, tänkas genomförd på flera sätt.
Sålunda ifrågasätta ämbetsverken, att kronofogdarna skulle bibehål
las, var inom sitt nuvarande område, med skyldighet att fullgöra de
åligganden, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillkomma de
ifrågasatta landsfiskalerna och vilka ju omfatta vissa grupper av de
nuvarande kronofogdarnas göromål, samt att eljest tillhandagå länssty
115
relserna med utförande av uppdrag av beskaffenhet att kunna påläggas dem. Därvid kunde, mena ämbetsverken, iakttagas, att vid skeende avgång av kronofogdar uppkommande olikheter skilda län emellan ut jämnades genom förflyttning av någon av de kronofogdar, som äro skyldiga underkasta sig sådan åtgärd.
I avseende härå föranledes jag anmärka, att de för landsfiskalen
tillämnade tjänstbestyr, om än viktiga till sin art, dock ingalunda äro kvantitativt så omfattande, att de, begränsade allenast till ett fögderi, ens tillnärmelsevis skulle kunna lämna skälig sysselsättning åt tjänste mannen, och förhållandet blir ungefär enahanda, om under övergångs tiden kronofogdarna finge behålla den del av uppbörds- och bötes- redovisningen, som jag föreslagit skola överflyttas pa landskontoren. Oavsett detta missförhållande, som endast i viss mån kunde upp hävas exempelvis genom att åt tjänstemannen anförtroddes ordförande skap i taxeringsnämnder o. s. v., kan man med skäl befara, att. icke alla nuvarande kronofogdar skola belinnas lämpliga att fungera i den nya landsfiskalsinstitutionen. Företrädesvis därtill skickade torde väl i ailmänhet de yngsta kronofogdarna få anses, låt vara att även bland dem måhända icke alltid stå att finna de polismannaegenskaper, vilka man enligt förslaget väntar hos landsfiskalen. Och huru skulle man förfara i den mån kronofogdarna avginge? Visserligen kunde man ju uppdela sålunda ledigvordna distrikt på de kvarstående, men till ^slut kunde hända, att den siste kronofogden skulle befinnas alldeles urstånd- satt att nöjaktigt fylla landsfiskalens bestyr inom hela länet.
Av dessa skäl torde den väg ämbetsverken ifrågasatt knappast vara
att förorda.
Icke heller ett genomförande av den nya organisationen i mån av tjänste
männens avgång synes giva en fullt tillfredsställande lösning. Det vill nämli gen förefalla, såsom de sakkunniga också antytt, att beträdandet av en sådan väg skulle vara ägnad att bringa en viss oreda och förvirring i förvalt ningen, icke allenast till verkliga svårigheter för administrationen själv, utan ock till olägenhet för allmänheten, som icke kan förväntas på varje tidpunkt besitta erforderlig kännedom, huru långt reformens succes siva genomförande hunnit i varje län.
Ett annat sätt skulle måhända befinnas ligga i den utvägen, att
reformen genomfördes först vid den tidpunkt, då samtliga nuvarande kronofogdar avgått från sin tjänst, och att ledigvordna kronofogdesyss lor under tiden uppehölles på förordnande. Denna utväg synes emellertid vara ganska betänklig, icke minst av det skäl, att kronan därigenom skulle ikläda sig en åtminstone moralisk skyldighet att sedermera på
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
något sätt sörja för det stora antal tjänstemän, vilka under tiden tjänat
såsom vikarier.
Man kan väl uppskatta de betänkligheter, som kunna möta mot att
sätta på indragningsstat så många tjänstemän; men vill man i förevarande
hänseende verkligen få till stånd en reform, som redan från början låter
fördelarna av den nya anordningen fullt komma till sin rätt, torde den
bästa utvägen vara att, på sätt de sakkunniga föreslagit, genomföra re
formen i hela dess vidd med ens. Med den förändring av de sakkunnigas
förslag, som. av mig vidtagits genom överflyttande direkt å landskontoren
av redovisningen för kronoutskylder och böter, blir frågans lösning på
detta sätt än mera önskvärd.
Ämbetsverkens ställning med avseende å sättet för organisationens
genomförande synes väsentligen hava påverkats av den uppfattningen,
att det skulle ställa sig förmånligare för statsverket, om kronofogdekåren
sattes på övergångsstat, än om landsfiskalsinstitutionen omedelbart komme
till stånd och övertaliga samt icke flyttningsskyldiga kronofogdar uppfördes
å indragningsstat. Denna ämbetsverkens uppfattning synes grunda sig
på förutsättningen, att man vid kronofogdetjänsternas successiva indrag
ning icke skulle behöva tilldela kronofogdarna högre avlöning, än om
tjänsterna omedelbart indroges. Detta antagande torde dock knappt vara
riktigt. Skall kronofogde kvarstå någon tid i sin tjänst, lärer han lika
väl som övriga fögderitjänstemän vara i oundgängligt behov av löne
reglering, och även om man härvid icke ville gå längre än att tilldela
honom den tillfälliga löneförbättring han nu åtnjuter å extra stat, samt
ett ytterligare ålderstillägg, skulle statens utgifter för varje kronofogde
ställa sig 1,100 kronor högre än om han vid omedelbar indragning er
håller honom nu på ordinarie stat tillkommande avlöning. Vid en inom
departementet i detalj utförd undersökning, därvid man icke ens så långt
som nyss sagts sträckt löneförhöjningen, har det också visat sig, att det
med hänsyn till kostnaderna under övergångstiden ställer sig avsevärt
gynnsammare för statsverket att genomföra reformen med ens.
Då således ett successivt genomförande av kronofogdetjänsternas in
dragning icke blott skulle medföra betänkliga organisatoriska olägen
heter utan därtill även öka statsverkets utgifter för indragningen, före-
slår jag, att samtliga tjänsterna indragas på en gång ock omedelbart.
116
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Med erinran att Kungl. Maj:t enligt nådigt cirkulär den 31 december
1912 föreskrivit bland annat, att när kronofogdetjänst kungiordes ledig
till ansökning, det skulle tillkännagivas, att befattningen endast på för
117
ordnande tills vidare komme att återbesättas, får jag meddela, att inne havarna av do nuvarande kronofogdetjänsterna kunna enligt förhållan dena vid 1917 års ingång hänföras till följande olika grupper:
1) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga och icke heller skyldiga
att vid viss ålder avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension, uppgå ende till ett antal av 40;
2) sådana, som icke äro flyttningsskyldiga, men pliktiga att vid viss
ålder avgå med pension, uppgående till ett antal av 23;
3) sådana, som äro skyldiga att med bibehållande av sin tjänstegrad
och nuvarande avlöningsförmåner förflyttas till annat tjänstgöringsområde mot ersättning för flyttningskostnaden, uppgående till ett antal av 42;
4) sådana, som innehava sina tjänster allenast på förordnande vare
sig enligt kungl. cirkuläret den 31 december 1912 eller eljest, uppgå ende till ett antal av 12.
I likhet med ämbetsverken och de sakkunniga finner jag, som i
ärendet jämväl inhämtat utlåtanden av justitiekanslern och lönereglerings- kommittén, uppenbart, att de kronofogdar, som enligt cirkuläret den 29 oktober 1909 konstituerats å sina tjänster med skyldighet bl. a. att, med bibehållande av sin tjänstegrad och sina avlöningsförmåner, låta sig för flyttas till annat tjänstgöringsområde, äro skyldiga att låta sig förflyttas till den föreslagna nya landsfiskalstjänsten, som blir av minst samma grad som kronofogdetjänsten och innefattar göromål, vilka alla enligt gällande in struktion tillhöra sistnämnda tjänst. Däremot anser jag dessa kronofog dar knappast kunna mot sin vilja förflyttas till häradsskrivartjänst av den beskaffenhet, densamma enligt mitt förslag skulle bliva. För övrigt torde endast ett fåtal av dem vara ägnade för denna tjänst med dess för en kronofogde mer eller mindre främmande göromål. Att tvångsvis förflytta någon av ifrågavarande kronofogdar till annan tjänst vare sig inom eller utom landsstaten, anser jag vara uteslutet.
Vid den ifrågavarande omorganisationens genomförande skulle såle
des av de 42 flyttningsskyldiga kronofogdarna utväljas de 27, som kunna vara mest lämpliga att överflyttas till landsfiskalstjänst. Övriga konstitu erade 78 kronofogdar skulle därefter tillsvidare uppföras på indragningsstat.
Det gäller då till en början att undersöka, huru kostnaderna för
kronofogdarnas uppförande på indragningsstat ställa sig.
Enligt 1878 års lönereglering äro kronofogdarna tillförsäkrade lön
3,000 kronor, tjänstgöringspenningar 1,000 kronor samt ålderstillägg efter 10 års tjänst 500 kronor. Men dessutom hava enligt nämnda löne
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
118
reglering till kronofogdarna utgått vissa sportler, för vilka, på sätt de
sakkunniga ock ämbetsverken framhållit, tjänstinnehavaren jämväl bör
vid tjänstens indragning tilldelas gottgörelse.
Så har också skett vid löneregleringar för hovrätterna år 1909 och
justitierevisionen år 1911, då det bestämdes, att i stället för sportler, som
i sammanhang med löneregleringen indroges, skulle utgå gottgörelse,
beräknad efter medeltalet av den inkomst, tjänstinnehavare kunde anses
hava åtnjutit av sålunda indragna sportler under den senast förflutna tid,
såvitt möjligt ej understigande fem år, därför denna inkomst kunde utrönas.
De sportler, som sålunda tillförsäkrats kronofogdarna, äro följande:
1) lösen för sådana expeditioner, som part eller annan på egen be
gäran erhåller eller eljest icke författningsenligt är pliktig lösa;
2) andel i böter för försummelse att i behörig tid erlägga påförda
utskylder;
3) åklagarandelar av sakören;
4) arvode av försäljningsmedel för i beslag taget virke;
5) provisioner för uppbörd och redovisning av kommuners eller en
skilda inrättningars avgifter eller utav medel av än mera enskild natur; samt
— tillsvidare och intill dess annorlunda kan varda förordnat —
6) arvode för försäljning av utmätt fast egendom.
För sistnämnda sportelinkomst, som tillförsäkrats endast tillsvidare
och intill dess annorlunda kunde varda förordnat, synas kronofogdarna,
i händelse deras tjänster indragas, icke kunna göra anspråk på ersättning.
Vid bestämmandet av kronofogdarnas ersättning för övriga nyss angivna
sportler måste givetvis hänsyn tagas endast till sportlernas nettobelopp.
Detta belopp kan emellertid icke anses utgöra skillnaden mellan allenast
nu ifrågavarande sportler och utgifterna i tjänsten, i den mån dessa icke
täckts av det till kronofogdarna å stat utgående expensmedelsanslaget
300 kronor eller av för särskilda fall anvisad ersättning. Utöver de i
1878 års lönereglering uppräknade olika slag av sportler hava nämligen
kronofogdarna åtskilliga andra sportelinkomster, som stå i mer eller
mindre omedelbart sammanhang med deras tjänst, såsom ersättning för
verkställande av notarialprotester, ränta å tjänstemedel, som insatts på
tjänsträkning i bankinrättning m. fl., och även dessa sportler böra be
räknas deltaga i täckandet av utgifterna i tjänsten.
Beträffande sättet för beräkning av nettobeloppet av de sportler, som
böra ersättas, har också statskontoret i underdånigt utlåtande den 18
november 1913 uttalat sig för den meningen, att beräkningen lämpli
gen borde ske så, att de uppgivna utgifterna i tjänsten proportionellt
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
' 19
fördelas å samtliga de sportelinkomster, vilkas förvärvande kunna anta
gas hava påverkat utgiftsbeloppet, därvid skulle iakttagas, att inkomster,
vid vilkas uppgivande därå belöpande utgifter redan avdragits (t. ex.
behållen inkomst av tjänstresor) eller vilkas förvärvande icke kunnat
föranleda någon utgift (t. ex. ränta å tjänstmedel, som insatts på
tjänsträkning i bankinrättning), icke skulle medräknas bland de inkom
ster, å vilka de uppgivna utgifterna linge fördelas. Sedan sistnämnda
slag av inkomster sålunda fråndraga, skulle utgifterna proportionellt
fördelas å övriga uppgivna sportelinkomster. Ersättningen till tjänste
mannen kornme då att uppgå till det belopp, varmed, efter medeltalet
per år, summan av de till hans tjänst hörande sportler, som tillförsäk
rats enligt 1878 års lönereglering — arvode för försäljning av utmätt
fast egendom dock undantaget — överstiga den därå på angivet sätt
proportionellt fallande andelen av utgifterna i tjänsten.
För närmare utredning i sportelfrågan har min företrädare i äm
betet låtit, med ledning av upprättad blankett, från kronofogdarna
inhämta uppgifter, särskilt för vart och ett av åren 1908—1912, å
dels deras sportler i tjänsten och dels deras utgifter i densamma, i
den mån dessa icke betäckts av expensmedelsanslaget eller särskilt
anvisad ersättning, varjämte länsstyrelserna anmodats att, för möjlig
görande av erforderlig granskning av de infordrade uppgifterna, dels
meddela upplysning ur vederbörande taxeringslängder om varje krono
fogdes bevillningstaxerade inkomst av »arbetsanställning, tjänst eller
pension», särskilt för varje av åren 1909—1913, och dels inkomma med
avskrifter av de taxeringsuppgifter, som nämnda år avgivits till ledning
vid kronofogdarnas taxering för inkomst av tjänst.
I enlighet med ovannämnda av statskontoret godkända beräknings
metod har därefter för varje kronofogde uträknats den sportelersättning,
som, i händelse han överföres å indragningsstat, skulle kunna tillkomma
honom, och det har därvid visat sig, att ersättningen i medeltal för varje
kronofogde uppgår till cirka 1,000 kronor om året.
Jag ansluter mig till vad de sakkunniga och ämbetsverken i före
varande ämne ifrågasatt. Då det emellertid kan antagas, att krono
fogdarnas sportler stigit efter den redan undersökta tidsperioden, och det
synes billigt, att hänsyn härtill tages vid sportelersättningens fastställande,
anser jag, att genom statskontorets försorg en förnyad utredning härom
bör ske efter förut angivna grunder och avseende förhållandena under
femårsperioden 1912—1916. Visserligen är anledning antaga, att kronofog
darnas sportler för en femårsperiod 1912—1916 skola visa sig hava upp
gått till högre belopp än för den redan undersökta femårsperioden, men då
120
utgifterna i tjänsten samtidigt torde hava stigit, synes man kunna utgå från,
att medelbeloppet sportelersättning skall för varje kronofogde stanna vid
ungefär det nu beräknade. Och för övrigt lärer beloppet av de provisio
ner, som skola indragas till statskassan — för år 1912 beräknade utgöra
omkring 134,000 kronor — samtidigt hava vuxit i fullt motsvarande grad.
Med ledning av det anförda torde kunna beräknas, att en krono
fogde på indragningsstat skulle komma att få uppbära omkring 5,000
kronor förutom, i förekommande fall, ålderstillägg å 500 kronor.
Kostnaderna för samtliga de 78 kronofogdar, som omedelbart skulle upp
föras å indragningsstat, har för år 1918 beräknats komma att uppgå till
cirka 425,000 kronor.
Flyttningsskyldiga kronofogdar, som överflyttas till landsfiskalstjänst,
höra givetvis i den nya tjänsten icke åtnjuta lägre avlöning än som
skolat tillkomma dem, om de uppförts å indragningsstat, och det kan
därför tänkas uppstå fall, då även för dessa kronofogdar något ersätt
ningsbelopp bör uppbäras från indragningsstat. Då emellertid krono
fogdes ersättning från denna stat beräknas i medeltal uppgå till — even
tuellt ålderstillägg oberäknat — 5,000 kronor eller samma belopp som
föreslagits såsom begynnelselön för landsfiskal, lära dessa fall bliva rena
undantag, som icke kunna i nämnvärd grad inverka på anslagsbehovet.
Nu vore det otvivelaktigt önskvärt, om de kronofogdar, som föras
på indragningsstat, i största möjliga utsträckning bereddes annan stats
tjänst. I vad mån detta kan ske, lärer bero på dels om lämpliga
tjänster stå till buds och dels om vederbörande själva äro villiga att
söka sådan tjänst. De sakkunniga hava, i syfte att dugliga kronofogdar,
som icke äro skyldiga att låta sig förflyttas, därigenom skulle finna med
sin förmån förenligt att söka annan statstjänst, ifrågasatt, att staten skulle
erbjuda utsikt för sådana tjänstemän att erhålla någon del av den be
sparing, statsverket genom deras befordran vunne, och de hava tänkt
sig, att staten kunde av denna besparing avstå vissa procent, 25 å 50.
Länsstyrelserna hava i allmänhet avrått från en dylik utväg särskilt
av farhåga för, att befordringsutsikterna för yngre tjänstemän härigenom
skulle i betänklig grad försvåras.
Då det måste vara av synnerligt intresse, att indragningsstaten i
möjligast största män begränsas, har jag ansett det böra övervägas,
huruvida man icke borde bereda de kronofogdar, som komma att upp
föras på indragningsstat, någon förmån av att antaga ordinarie befattning
å rikets, riksdagens eller kommuns stat. I sådant avseende har jag
uppmärksammat föreskriften i 16 § l:o av lagen angående civila tjänst
innehavares rätt till pension den 11 oktober 1907, där det heter, att för
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
121
den, som vid avgång från tjänsten åtnjuter lön för annan tjänst, pen
sionen må, för den tid lönen för den andra tjänsten åtnjutes, utgå med
en tredjedel av det belopp, som enligt pensionslagens bestämmelser eljest
skolat utgå; dock att, därest härigenom pensionen och lönen tillsammans
icke uppgå till beloppet av den pension, som eljest skolat för först
nämnda tjänst åtnjutas, pensionen ökas med skillnaden. 1 huvudsaklig
överensstämmelse med denna föreskrift bör enligt min mening kronofogde,
som uppföres å indragningsstat, berättigas att, om han söker och erhåller
ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, få behålla en
tredjedel av det för honom å indragningsstat uppförda beloppet i vad det
utgöres av lön och ålderstillägg samt, i den händelse nämnda del av
detta belopp jämte nettobehållningen av samtliga avlöningsförmånerna å
den nya tjänsten tillsammans icke uppgå till hela det för honom å in
dragningsstat upptagna beloppet, från indragningsstaten uppbära skillnaden.
En dylik rätt torde kunna antagas förmå åtskilliga kronofogdar att söka
lämplig tjänst av ifrågavarande slag. Att härutöver tillgodose å indrag
ningsstat uppförda kronofogdar lärer icke böra ifrågakomma.
Jag har vidare tagit under omprövning, huruvida icke de kronofogdar,
som tillsvidare uppföras å indragningsstat, skulle kunna lämpligen åläggas
någon verksamhet i statens tjänst som ersättning för sina avlöningsförmåner
å indragningsstat. Det skulle givetvis mången gång kunna vara synner
ligen önskvärt, om de i förekommande fall mottoge förordnande å lämp
lig tjänst i landsstaten. Ett motsvarande förslag framlades på sin tid av
löneregleringskommittén i dess betänkande angående lönereglering för hov
rätterna. Kommittén ifrågasatte nämligen, att de notarier, vilka som över
taliga komme att uppföras på indragningsstat, skulle vara skyldiga att, mot
åtnjutande av sina förmåner å indragningsstat, mottaga förordnande i hov
rätten å högre tjänstbefattning eller befattning likställd eller jämförlig med
den, de vid överflyttningen på indragningsstat innehade. Häremot anmärktes,
att denna skyldighet skulle innebära, att en dylik tjänsteman städse måste
vara beredd att återinträda i tjänstgöring längre eller kortare tid. Den
svårighet, som härigenom skulle komma att uppstå för tjänstemannen att
skaffa sig annan verksamhet, läge i öppen dag, och utsikterna till stadig
varande sysselsättning måste tydligen förminskas för honom, då han
kunde nödgas närsomhelst avbryta densamma. En dylik skyldighet an
sågs i verkligheten komma att verka som direkt förbud för tjänstemannen
att skaffa sig annan lämplig verksamhet. Löneregleringskommitténs
ifrågavarande förslag kom emellertid icke till tillämpning, och jag kan icke
heller i detta fall förorda en motsvarande anordning, som säkerligen skulle
komma att verka i hög grad deprimerande på vederbörande. För övrigt
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 käft. (Nr 211.)
16
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
122
lärer man kunna antaga, att på indragningsstat uppförda kronofogdar
i stor omfattning skola utan särskilt åläggande finna med sin förmån
förenligt att, när tillfälle erbjuder sig, mottaga förordnanden och andra
lämpliga uppdrag inom sitt gamla arbetsfält, särskilt uppdrag som taxe-
ringsnämndsordförande o. dyl. Därjämte torde den av mig ifrågasatta
förmånen för dem att, om de söka och vinna befordran till ordinarie
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, få behålla intill en
tredjedel av vissa avlöningsförmåner å indragningsstat vara av beskaffen
het att göra dem benägna att fortfarande ägna det allmänna sin arbets
förmåga.
Om jag sålunda icke kan finna tillrådligt, att kronofogdar å in
dragningsstat, vare sig det gäller flyttningsskyldiga eller icke flyttnings-
skybliga kronofogdar, åläggas att mot sin vilja mottaga tillfälliga förord
nanden, anser jag det dock vara påtagligt, att å indragningsstat tills
vidare uppförda, flyttningsskyldiga kronofogdar böra vara pliktiga att, när
landsfiskalstjänst framdeles blir ledig på grund av innehavarens avgång
eller ny tjänsts inrättande, låta sig förflyttas till sådan tjänst mot åtnju
tande av därmed enligt stat förenade löneförmåner samt med rätt för
dem — i likhet med de flyttningsskyldiga kronofogdar, som omedelbart
vid omorganisationens genomförande överflyttas å landsfiskalstjänst —
att i den mån deras avlöningsförmåner vid den nya tjänsten, behållna sport
ler, där sådana förekomma, däri inräknade, understiga beloppet av deras
å indragningsstat upptagna avlöningsförmåner, å sistnämnda stat få be
hålla skillnaden.
Nu kan det visserligen tänkas inträffa att, när landsfiskalstjänst
blir ledig, icke någon av de på indragningsstat uppförda flyttnings
skyldiga kronofogdarna är lämplig till dylik tjänst. Det bör då
givetvis tillkomma Kungl. Maj:t att låta återbesätta tjänsten i vanlig
ordning. Skyldigheten för tjänstemannen bör dock förefinnas, även
om densamma i statens intresse anses icke böra utkrävas. Och detta
bör vara förhållandet även av den anledningen att, om en dylik skyl
dighet icke stadgas, det skulle — med hänsyn till den av mig förut
föreslagna särskilda förmån för de å indragningsstat uppförda kronofog
dar, som erhålla viss ordinarie anställning — kunna inträffa, att flyttnings-
skyldig kronofogde, som icke kan omedelbart placeras som landsfiskal,
men sedermera erhåller sådan anställning, bleve gynnsammare ställd än
kronofogde, som direkt överflyttas från sin kronofogdetjänst till lands
fiskalstjänst. Härtill kommer, att en dylik skyldighet är ägnad att åt
minstone i någon mån motväga den olikhet i utkrävandet av själva flytt-
ningsskyldigheten, som under föreliggande omständigheter är ofrånkomlig.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
123
Om kronofogdetjänsterna, såsom jag anser lämpligast, indragas med
utgången av år 1917, torde emellertid böra framhållas,, att åtskilliga
efterarbeten för kronofogdarna kvarstå under år 1918. Så skola enligt
gällande bestämmelser specialräkningarna över kronouppbörden för år
1917 avlämnas inom den 15 januari 1918 och bötesredogörelserna för
senare hälften av år 1917 avgivas den 1 februari 1918. I övrigt hava
kronofogdarna att för år 1917 avlämna en del andra redogörelser och
uppgifter, från vilket åliggande de icke kunna befrias. Därjämte skulle
de så snart ske kan i början av år 1918 till vederbörande avlämna sina
diarier och till tjänsten hörande handlingar samt ännu icke avslutade
mål och ärenden med tillhörande medel eller behöriga kvittenser o. s. v.,
vilket torde böra ske vid inventeringar, varom Kungl. Maj:ts befallmngs-
havande i sådant fall lära hava att i behörig tid föranstalta.
Förenämnda göromål lära visserligen åligga kronofogdarna i och för
deras tjänst under 1917, och någon särskild föreskrift härutinnan .skulle
därför måhända icke vara behövlig. Emellertid torde beträffande åtmin
stone de å indragningsstat uppförda kronofogdarna lämpligen höra ut
tryckligen stadgas, att de som villkor för åtnjutande av dem å m-
dragningsstat uppförda avlöningsförmåner äro pliktiga att jämväl under
år 1918 beträffande sina förutvarande tjänstgöringsområden utföra de
göromål, som Kungl. Maj:ts befallningshavande för omorganisationens
genomförande kunna finna erforderliga.
Kostnaderna för kronofogdarnas uppförande å indragningsstat bliva
visserligen till en början betydande. Då emellertid en stor del av de
icke flvttningsskyldiga kronofogdarna redan uppnått hög ålder (26 av dem
äro vid 1917 års utgång över 60 år), och ett stort antal (65) kronofogdar
äro skyldiga att vid 67 års ålder avgå med pension, samt för åtskilliga
förr eller senare måhända skall kunna beredas lämplig civil, anställning,
kan det antagas, att kostnaderna för indragningsstaten skola inom kort tid
avsevärt minskas för att efter omkring 15 år vara i stort sett försvunna.
Enligt det föregående skulle av de 78 kronofogdar, som komma
att uppföras på indragningsstat, ett antal av 40 vara berättigade att
under sin återstående livstid uppbära sina å indragningsstat uppförda
löneförmåner.
De övriga 38 av dem äro däremot skyldiga att vid 67 ars ålder
frånträda sina avlöningsförmåner å indragningsstat samt att därefter
åtnöjas med pension från allmänna indragningsstaten till belopp mot
svarande lönen 3,000 kronor och ålderstillägget 500 kronor, i den mån
detsamma intjänats vid uppförandet på indragningsstat.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
124
Föreningen Sveriges kronofogdar har i sina förut omnämnda
skrivelser den 3 iebraari 1913 och den 3 mars 1917 gjort gällande, att
nämnda pension på 3,500 kronor efter nutida förhållanden måste anses
vara allt för knappt tillmätt och hemställt, att pensionen måtte höjas
till 4,500 kronor samt att pensionen till änkor och barn måtte beräknas
efter ett pensionsunderlag av likaledes 4,500 kronor.
För egen del finner jag föreningens framställning behj ärtans värd.
Den nuvarande pensionen, som utgår efter förhållandena vid tiden för
1878 års lönereglering, måste uppenbarligen anses- allt för knapp och i
synnerhet den efter nämnda pension som pensionsunderlag utgående
pensionen till kronofogdarnas änkor och minderåriga barn. Enligt de
avlöningsförmåner, som föreslogos i 1909 års proposition angående löne
reglering för fögderiförvaltningen, skulle pensionen för kronofogdarna
hava uppgått till 4,200 kronor och enligt fögderiförvaltningskommitténs
iörslag till just det av föreningen nu ifrågasatta beloppet. Med fästat
avseende härå och då genom mitt förslag till lönestat för häradsskrivarna
pensionen för dessa skulle komma att uppgå till 3,600 kronor, synes
billigheten tala för, att pensionen för de kronofogdar, som uppföras på
indragningsstat, något höjes; och jag föreslår, att detta sker med ett
belopp av 500 kronor till 4,000 kronor — oavsett den tid tjänste
mannen innehaft befattningen — att utgå av det för kronofogdarna å
indragningsstat upptagna avlöningsbeloppet.
Fn sådan bestämmelse anser jag dessutom böra förbindas med före
skrift, att nämnda belopp skall utgöra pensionsunderlag för nu ifråga
varande kronofogdar, varigenom de skulle sättas i tillfälle att, om de
så önska, bereda sina änkor och minderåriga barn något förhöjd pen
sion från civilstatens änke- och pupillkassa, vilket torde få anses skäligt,
då den kvarvarande personalen i fögderiförvaltningen erhåller motsvarande
förmån i jämförelsevis större utsträckning.
Med anledning av det förut anförda föreslår jag vidare, att flyttnings-
skyldiga kronofogdar böra i den ordning, Kungl. Maj:t efter vederbörandes
hörande bestämmer, till erforderligt antal överflyttas å ny stat med an
ställning som landsfiskaler och med rätt för dem att, i den mån deras
avlöningsförmåner vid den nya tjänsten — behållna sportler, där sådana
förekomma, däri inräknade — understiga sammanlagda beloppet av deras
med kronofogdetjänsten enligt hittills gällande ordinarie stat förenade
lön, tjänstgöringspenningar, vid indragningen intjänt ålderstillägg och
för en var vederbörligen uträknad ersättning för behållna sportler, å
indragningsstaten erhålla ersättning för skillnaden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
125
De kronofogdar åter, för vilka platser icke finnas i den föreslagna
organisationen eller som icke äro skyldiga att låta sig till annan tjänst
förflyttas, lära böra såsom övertaliga uppföras å allmänna indragnings-
staten med rätt för dem att uppbära den lön jämte ålderstillägg och de
tjänstgöringspenningar, vartill enligt ordinarie stat de voro berättigade
vid överflyttningen på indragningsstat, ävensom för en var vederbörligen
uträknad ersättning för behållna sportler, men med skyldighet för dem
att, med undantag som nedan sägs, dels, mot åtnjutande av sina av
löningsförmåner å indragningsstat, jämväl under år 1918 beträffande sina
förutvarande tjänstgöringsområden utföra de göromål, Kungl. Maj:ts veder
börande befallningshavande kunna finna erforderliga, dels, om de å rikets,
riksdagens eller kommuns stat erhålla annan ordinarie befattning, åtnöjas
med en tredjedel av de för en var å indragningsstaten uppförda av
löningsförmåner i vad de utgöras av lön och ålderstillägg; dock att, där
för någon nettobehållningen av avlöningsförmånerna å sådan ny tjänst
jämte ovannämnda del av avlöningsförmånerna å indragningsstaten icke
tillsammans uppgå till hela det för honom å indragningsstat upptagna
beloppet, det belopp å indragningsstat, som får behållas, ökas med
skillnaden,
dels ock
att, när de, kvarstående å indragningsstaten, uppnått
67 års ålder och äro enligt gällande bestämmelser pliktiga att avgå med
pension, åtnöjas med pension å indragningsstat till belopp av 4,000
kronor, vilket belopp jämväl skall räknas som pensionsunderlag för dem.
För de på indragningsstat uppförda kronofogdar, som äro flyttnings-
skyldiga, bör dock gälla skyldigheten att, när landsfiskalstjänst fram
deles varder ledig, låta sig förflyttas till sådan tjänst mot åtnjutande
av därmed enligt stat förenade löneförmåner samt med rätt för dem att,
i den mån deras avlöningsförmåner vid den nya tjänsten — behållna
sportler, där sådana förekomma, däri inräknade — understiga beloppet
av deras å indragningsstat upptagna avlöningsförmåner, å sistnämnda
stat få behålla skillnaden.
I detta sammanhang vill jag hemställa, dels att de kronofogdarna
tillkommande andelar av provisioner för uppbörd och redovisning av
sådana enskilda medel, som debiteras och uppbäras med kronouppbörden
vilka andelar efter förhållandena år 1912 beräknats till 134,000 kronor,
skola vid kronofogdetjänsternas indragning ingå till statskassan, dels ock
att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till landsfiskals-, häradsskrivar- eller annan därmed i avlöningshänseende
jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för åtnjutande av
ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo sin tjänstgöring
som ordinarie kronofogde.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
126
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Såsom förut nämnts hava kostnaderna för övertaliga kronofogdars
uppförande på indragningsstat beräknats komma att för år 1918 uppgå
till omkring 425,000 kronor, vilket belopp således skulle utgå från an
slaget till allmänna indragningsstaten.
Av statsrådsprotokollet rörande behandlingen av årets statsverks-
proposition och tionde huvudtitelns anslag till allmänna indragnings
staten (sid. 20 och 21) framgår emellertid, att nämnda anslags ställning
är sådan, att — ehuru anslaget jämväl skulle belastas med sammanlagt
250,000 kronor, utgörande av Kungl. Maj:t hos riksdagen begärda
anslag till understöd för år 1917 dels åt äldre behövande folkskol
lärare och dels åt äldre behövande småskollärare — anslaget likväl
icke behöver höjas med mera än 285,146 kronor.
I anledning härav och efter samråd med chefen för finansdeparte
mentet får jag således hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks
dagen att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor,
med 285,146 kronor till 2,299,081 kronor.
b) HftracU-
»krivare och
länsmän.
1 enlighet med den plan för indelning av riket i fögderier och läns-
mansdistrikt, som efter vederbörandes hörande upprättats, skulle Upp-
vidinge härads fögderi i Kronobergs län och Skövde fögderi i Skaraborgs
län indragas. Ingendera av häradsskrivarna i dessa fögderier är skyldig
att låta sig förflyttas. Häradsskrivaren i det sistnämnda fögderiet är
född den 11 maj 1851 och torde sålunda bliva pliktig att redan år 1918 avgå
med pension. Häradsskrivaren i det förstnämnda fögderiet är född år 1861.
Med omregleringen av fögderierna i Kronobergs och Skaraborgs
län torde då böra anstå, till dess häradsskrivarna i nämnda till indrag
ning föreslagna fögderier avgått från tjänsten, och avlöning på sätt nedan
angives för dessa båda tjänstemän anvisas å övergångsstat.
Vad angår den föreslagna minskningen med 27 länsmanstjänster
bör denna uppenbarligen, liksom den därmed förbundna omregleringen
av tjänstgöringsdistrikten, försiggå successivt, allt efter som genom
avgång av ordinarie tjänstemän möjlighet yppas att genomföra den
nya organisationen. Härvid är emellertid att märka, dels att under
år 1917 omkring 13 länsmän och under år 1918 ytterligare om
kring 8 länsmän skola hava uppnått nu stadgad pensionsålder, dels
att åtskilliga länsmanstjänster (84) icke äro med ordinarie innehavare
127
försedda, dels ock att antalet länsmän, som äro underkastade skyl
dighet att låta sig förflyttas, avsevärt överstiger antalet till indrag
ning föreslagna länsmanstjänster. Det är sålunda uppenbart, att över
gångsstaten för länsmännen inom kort tid skall kunna avsevärt minskas.
Om det förslag rörande framflyttning av pensionsåldern för kronolänsmän
till 65 år, vilket lärer komma att särskilt underställas Kungl. Maj:ts och
riksdagens prövning, vinner avseende, bliva omkring 33 länsmän pen-
sionsberättigade den 1 januari 1918. I sådant fall torde det vara uppen
bart, att övergångsstaten för länsmän icke behöver tagas i anspråk i
andra fall, än där tjänstedistrikt skola indragas, som äro besatta med
icke flyttningsskyldiga länsmän.
Detta har befunnits kunna inträffa i 9 fall, varvid dock är att märka,
att flera av dessa tjänstemän inom de närmaste åren uppnå pensions
åldern och att samtliga skola hava avgått inom cirka 10 år. Anslaget
till övergångsstat för länsmännen skulle därför möjligen kunna inskränkas
till kostnaderna för 9 länsmän. Jag har dock ansett försiktigheten bjuda
att till en början räkna med ett något högre antal länsmanstjänster å
övergångsstat, förslagsvis 15, och hemställer således, att för nämnda antal
sådana tjänster avlöningsförmåner, på sätt som föreslogs i 1909 års proposi
tion och av statsutskottet vid nämnda års riksdag tillstyrktes, uppföras till
samma belopp för begynnelselön som för motsvarande från den nya löne-
staten avlönade tjänster. På samma sätt böra ock avlöningsförmåner å
övergångsstat upptagas för förenämnda 2 häradssJcrivartjänster.
Ålderstillägg för de å övergångsstaten upptagna torde, liksom till de
å den nya lönestaten uppförda befattningshavarna, böra utgå från det under
6:te huvudtiteln anvisade gemensamma anslaget för ålderstillägg.
O
o
Prövningen av de på omorganisationens genomförande inverkande
omständigheter bör tillkomma Kungl. Maj:t. Länsstyrelserna torde där
för böra åläggas att, intill dess omorganisationen blivit i sin helhet i
riket genomförd, vid inträffande ledighet av landsfiskals-, häradsskrivar-
eller länsmanstjänst inhämta Kungl. Maj:ts föreskrift, huruvida åtgärder
böra vidtagas för tjänstens återbesättande i vanlig ordning eller om den
samma bör besättas med flyttningsskyldig eller övertalig tjänsteman inom
eller utom resp. län.
Det kan måhända inträffa, att befattningshavare vid landsstaten, för
vilken plats finnes å den nya staten, vägrar ingå därpå och icke kan
lagligen därtill förbindas. I överensstämmelse med vad i regeln för
motsvarande fall föreskrivits bör sådan befattningshavare bibehållas vid
,
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.
12S
Kungl. Maj:ts Nåd. Preposition Nr 211.
Länsstyrel
sernas
organisation.
honom enligt hittills gällande ordinarie stat tillkommande avlöningsför
måner, men däremot icke vid honom tillkommande extra lönetillägg.
Det låter sig emellertid icke på förhand beräknas, till vilket belopp
medel av sådan anledning kunna behöva anvisas å övergångsstat.
o
o
o
8.
Ändringar i länsstyrelsernas organisation och avlöningsförmåner
för yissa tjänstemän därstädes.
a) Organisationen.
Den raska utveckling, som under senare årtionden förekommit i vårt
land såväl inom näringarnas och samfärdselns som på de sociala och
andra samhälleliga frågors områden, har, såsom lätt torde inses, i högst
betydande grad ökat göromålen inom administrationen i allmänhet.
Vad särskilt angår landsstaten, har, redan i anledning av en från
mig den 19 november 1915 för annat ändamål till Kungl. Maj:ts samt
liga befallningshavande avlåten cirkulärskrivelse, i länsstyrelsernas svars-
skrivelser erinrats, att helt och hållet nya grupper av mål genom senaste
tids lagstiftning fallit på länsstyrelsernas lott. Dit hörde sådana ären
den som dessa myndigheters befattning med krigsberedskapen, tillsynen
över i riket vistande utlänningar, den pågående avlösningen av frälse-
räntor, i många län till ett betydande antal, utarrendering av präster
skapets löneboställen enligt den nya lagstiftningen om prästerskapets
avlöning, mål som äga samband med pensionsförsäkringslagen, med för
fattningarna om värnskatt och krigskonj unkturskatt, utvecklingen av
statens kassarapportsystem och därmed sammanhängande särskild redovis
ning av vissa medel o. s. v. Den högst betydande ökningen av läns
styrelsernas arbetsbörda framhävdes vidare ganska allmänt vid landshöv
dingarnas förut omnämnda konferens inför mig i oktober månad 1916
och man framhöll då, att en förbättring av länsstyrelsernas egen orga
nisation vore av utvecklingen betingad, alldeles oberoende av frågan om
fögderiförvaltningens omorganisation och lönereglering. Slutligen har
behovet av en sådan förbättring ytterligare betonats i flera utav Kungl.
Maj:ts befallningshavandes skriftliga utlåtanden under hösten 1916.
Det är huvudsakligen i två hänseenden, de nu ifrågavarande önske
målen framträda. Sålunda har å ena sidan framhållits, att göromålens
ökning, särskilt och icke minst i avseende å de sociala ärendena, medfört en
arbetsbörda för avdelningscheferna i länsstyrelsen så stor, att man måste
allvarligen vara betänkt på att i någon mån underlätta densamma för
129
att bereda landssekreteraren och landskamreraren möjlighet att åt mera
invecklade eller omfattande frågor, såsom utlåtanden i remitterade ärenden
in. m., ägna en mera odelad tid.
Å andra sidan har från flera håll gjorts gällande, att landsstaten
måhända i högre grad än någon annan gren av förvaltningen vore för
göromålens bestridande beroende av extra ordinarie arbetskrafter, ett
förhållande, som icke kunde vara lämpligt, även om ett organisations
system med ett skäligt antal extra ordinarie tjänstemän måste anses
nyttigt och nödigt såväl ur synpunkten av tjänstemäns fostran för sitt
blivande kall som ock med avseende på statsförvaltningens eget intresse.
De önskemål, vilka sålunda framkommit, tillåter jag mig till en
början behandla vart för sig.
Vad då först angår frågan om beredande av någon lättnad i lands
sekreterarens och landskamrerarens tjänstgöromål, är frågan icke ny.
Redan i skrivelse till Knngl. Maj:t den 4 december 1903 hemställde länssty
relsen i Jämtlands län om sådan ändring i gällande landshövdinginstruktion, att,
med bibehållande av föreskriften att landssekreterararen skall vara chef för lands-
kansliet och vid landshövdingvakans eller landshövdings frånvaro eller laga förfall
gemensamt med landskamreraren utöva länsstyrelsen, länsnotarien skulle, jämte den
tjänstgöring honom åligger enligt 61 § i gällande instruktion, vara föredragande i
de mål, med avseende å vilka Knngl. Maj:ts befallningshavande så förordnade, dock
att dylikt förordnande ej finge meddelas i fråga om ärenden, som vore av större vikt
eller fordrade mognare erfarenhet och därför ovillkorligen borde föredragas av lands
sekreteraren.
Häröver hördes länsstyrelserna och det övervägande flertalet fann sig icke
kunna förorda bifall till framställningen.
Ärendet överlämnades därefter till löneregleringskcmmittén av den 3 oktober
1902, vilken anslöt sig till vad flertalet länsstyrelser sålunda yttrat och vidare
anförde: Av vad vissa länsstyrelser i detta ärende meddelat, ville det synas, som även
med landshövdinginstruktionens nuvarande lydelse hinder icke ansåges möta att för viss
kortare tid bereda landssekreterare och även landskamrerare nödig lättnad i arbete, ej
endast på det sätt, att landssekreterare eller landskamrerare befriades från hand
läggningen av de löpande göromålen eller vissa slag därav för att kunna mera odelat
ägna sig åt något eller några viktigare eller mera tidskrävande ärenden, i vilken
händelse handläggningen av göromålen i övrigt uppdroges åt länsnotarie eller läns
bokhållare, utan även så, att länsnotarie eller länsbokhållare förordnades att bereda
och föredraga vissa till vederbörande avdelningschefs handläggning eljest hörande
ärenden. Yissa andra länsstyrelser syntes emellertid anse, att ett förordnande av
sistnämnda slag ej ägde stöd i landshövdinginstruktionen.
I särskilt fall hade med Knngl. Maj:ts tillstånd tillämpats en anordning, varige
nom ordinarie länsnotarie förordnats att på eget ansvar bereda, föredraga och expediera
de till landssekreterartjänsten hörande ärenden, vilkas handläggning landshövdingen
med avseende på ärendenas beskaffenhet kunde finna lämpligt att åt honom över
lämna. Enär denna anordning syntes kommittén vara lämplig i fall, då behov av
lindring i avdelningschefernas arbete förelåge, ville kommittén, under erinran att
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 käft. (Nr 211.)
17
Kanyl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 211.
130
Kungl. May.is Nåd. Proposition Nr 211.
enligt 61 och 62 §§ i landshövdinginstruktionen länsnotarie och länsbokhållare vore
pliktiga att vid landssekreterares och landskamrerares laga förfall förrätta dessas
tjänster, då ej annorlunda därom förordnades, hemställa, att bestämmelse måtte meddelas
i syfte att Kungl. Maj:ts befallningshavande undantagsvis kunde, då sådant funnes
av behov påkallat, förordna länsnotarie och länsbokhållare att, i vederbörande avdel
ningschefs ställe, föredraga visst ärende eller viss grupp av ärenden. Vid detta för
slag hade hänsyn tagits till vad i enahanda hänseende funnes stadgat i instruk
tionerna för järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen.
Det förut antydda anhopandet av nytillkomna ärenden lärer vara
ganska allmänt känt och erkänt. En undersökning av den tillgängliga
statistiken visar också, att antalet avgjorda och avförda mål och ären
den i rikets samtliga länsstyrelser, vilket år 1904 utgjorde 311,580, seder
mera vuxit år 1909 till 341,229 och år 1914 till 376,708. Tillväxten
på 10 år utgör således omkring 21 %.
Av det anförda finner jag ådagalagt, att det maktpåliggande arbete
inom förvaltningen, vilket påvilar länsstyrelserna i så hög grad, med
nödvändighet kräver eu anordning, varigenom avdelningschefernas arbets
börda — utan eftergift i deras skyldighet att svara för alla göromålens
behöriga gång — i någon mån underlättas, och jag tillåter mig därvid
ytterligare åberopa Kungl. Maj:ts befallningshavandes utlåtanden i ämnet
sistlidne höst, av vilka ett referat upprättats, som torde få såsom bilaga
åtfölja statsrådsprotokollet. (Bil. B.)
Angående sättet för lösning av denna fråga hava skilda förslag fram
kommit. Sålunda har från ett län ifrågasatts, att man i länsstyrelserna
i rikets större län borde inrätta en helt ny självständig avdelning med en
med landssekreteraren och landskamreraren fullt jämställd chef, till vilken
avdelning från landskansliet och landskontoret kunde överflyttas vissa
mera fristående grupper av ärenden. För den nya avdelningen skulle
naturligtvis erfordras ett självständigt kansli, < men upprättandet därav
borde icke i och för sig öka antalet underordnade tjänstemän vid läns
styrelsen. Aven en annan länsstyrelse framhåller, att »man måste redan
nu vara betänkt antingen på en ökad byråindelning eller åtminstone på
ökad användning av särskilda föredragande med i varje fall ökad per
sonal». I sistnämnda riktning uttala sig två andra länsstyrelser, av vilka
den ena föreslår, att »vid sidan av landssekreterar- och landskamrerar-
befattningar inom länen inrättas nya tjänster, vilkas innehavare kunde
benämnas vice landssekreterare och vice landskamererare med åliggande
att självständigt bereda och föredraga vissa ärenden», och den andra, att
till landssekreterarens och landskamrerarens biträde anställes »en tjänste
man med en i viss mån större befogenhet och högre ämbetsställning än
de nuvarande länsnotarierna och länsbokhållarna. I löneförmåner skulle
Kungl. Majds Nåd. 'Proposition Nr Ml.
131
denne erhålla en mellangradsställning, jämförlig med vissa befattningar
i de centrala verken.»
Säkerligen äger det sin riktighet att landsstaten måhända i högre grad
än någon annan gren av förvaltningen är för göromålens bestridande
beroende av extra ordinarie arbetskrafter. Detta förhållande kan icke
vara lämpligt, även om ett organisationssystem med ett skäligt antal
extra ordinarie tjänstemän måste anses nyttigt och nödigt såväl ur
synpunkten av tjänstemäns fostran för sitt blivande kall som ock med av
seende på statsförvaltningens eget intresse. Bristen på tillräcklig ordi
narie arbetskraft hos länsstyrelserna har ock nödgat Eders Kungl. Maj:t
att, sedan riksdagen år 1908 i sammanhang med lönereglering för läns
styrelserna anvisat på ordinarie stat till arvode åt extra länsnotarie!- och
övriga extra biträden hos länsstyrelserna ett reservationsanslag av 193,000
kronor, utverka förhöjning i detta anslag dels vid förra riksdagen år
1914 till 213,000 kronor och dels år 1916 till 268,000 kronor. Min
hemställan enligt statsrådsprotokollet den 14 januari 1916 om proposition
till riksdagen rörande beviljande av sistnämnda förhöjning åtföljdes av en
undersökning ifråga om det statistiska förhållandet mellan antalet ordinarie
och extra ordinarie biträden hos länsstyrelserna, vilken undersökning be
lystes av eu å sid. 324 och 325 i den tryckta propositionen införd tabell.
Denna tabell utvisar, att ordinarie länsnotarier, länsbokhållare, landskan-
slister och landskontorister ävensom ännu kvarstående lanträntmästare
vid samtliga länsstyrelser utgjorde 189, under det att antalet motsva
rande tjänstemän i extra ordinarie ställning med ständig tjänstgöring,
som av länsstyrelserna påyrkades, uppgick till 171. Därjämte hade läns
styrelserna anmält ett behov av 51 personer i landskanslist- och lands-
kontoristställning med tillfällig tjänstgöring.
Det torde knappast vara av nöden att inför Eders Kungl. Maj:t
framhålla, varken i huru hög grad detta förhållande strider mot den vik
tiga grundregeln för nyare tiders löneregleringar, att ett stadigvarande
ordinarie arbete skall så långt möjligt är besörjas av ordinarie personal,
eller huru viktigt det är, att rättelse härutinnan sker just i sammanhang
med den omorganisation av länsstyrelserna, som jag finner lämpligen
böra genomföras i samband med fögderiförvaltningens omorganisation.
Enligt vad jag nu anfört, föreligga således två spörsmål inom
själva länsstyrelsens organisation, vilka kräva sin lösning. Det ena av
ser att bereda erforderlig lättnad i avdelningschefernas arbetsbörda, det
andra att i viss mån upphäva det nu överklagade och efter min mening
faktiskt befintliga, alltför stora bruket av extra ordinarie tjänstemän för
förrättande av ett permanent ordinarie arbete.
132
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Läns-
assessorer.
I själva verket stå dessa krav i det förhållande till varandra, att,
när man söker tillgodose det förra, man knappast kan undgå att med
verka till främjandet av det senare. Man torde således, såsom jag strax
vill söka visa, utan överdrift kunna säga, att bägge önskemålen mötas.
Av vad jag nyss förut yttrat lärer framgå såsom obestridligt, att
landssekreterarens och landskamrerarens arbetsbörda måste på något sätt
lättas. Det lärer dessutom få medgivas, att avdelningschefernas behov
av lättnad i arbetsbördan numera är konstant och att man därför icke
kan undanröja de växande svårigheterna av arbetets ökning genom så
dana åtgärder, som, på sätt löneregleringskommittén erinrat, kunna i
enlighet med landshövdinginstruktionen med anlitande av länsstyrelsernas
nuvarande tjänstemän vidtagas undantagsvis eller för kortare tid och som
också redan på flera håll vidtagits. Min övertygelse är ock, att detta
även inom riksdagen torde erkännas med hänsyn bland annat till alla
de lagförslag, som i vår tid på olika områden framkomma och bliva
för yttrande och utredning remitterade till Kungl. Maj:ts befallnings-
havande, alla de nya beskattningsfrågor, med vilka befallningshavandena
hava att taga befattning, och allt det nydaningsarbete på det sociala
området, som i varje fall på ett eller annat sätt kommer länsstyrelserna
vid. Men erkännes nu, att arbetsbördan för avdelningscheferna måste
lättas, så ligger i sakens natur, att en del av bördan måste läggas på
andras axlar att under eget ansvar bäras, och jag vill nu närmast
antyda, huru jag tänkt att detta skulle kunna ordnas.
För egen del har jag icke känt mig tilltalad av förslaget om in
rättande av en helt och hållet ny avdelning inom länsstyrelsen, till vilken
avdelning kunde från såväl kansliet som kontoret överflyttas vissa mera
fristående grupper av ärenden. Oavsett att förhållandena icke synas mig
än så länge betinga inrättandet av en ny syssla med avdelningschefs
grad, kommer härtill, att en sådan tredje avdelningschef knappast torde
i längden kunna utan menliga slitningar inom verket vara i saknad av
egen expedition och kontorspersonal, varav ökade kostnader sannolikt
skulle uppkomma.
Däremot har jag funnit, att denna viktiga fråga med minsta möjliga
betungande för statsverket bör kunna tillfredsställande ordnas enligt
följande förslag, som även bäst skulle bidraga till undanröjande av de
svårigheter i avseende å rekryteringen av länsstyrelsens juridiskt ut
bildade arbetskrafter, som Kungl. Maj:ts befallningshavande efter vad
det synes med fullt fog så allmänt och starkt betonat såsom en följd
13)3
av kronofogdetjänstens indragning. Jag har alltså tänkt mig, att den
väl behövliga lättnaden i landssekreterarens och landskamrerarens arbets
börda bör beredas sålunda, att första länsnotarie- och första länsbokhållar-
sysslorna organisatoriskt ombildas till assessorat, vilkas innehavare skola
hava till åliggande att självständigt på eget ansvar bereda, föredraga och till
expedition befordra Kungl. Maj:ts befallningshavandes beslut och utslag i
vissa grupper av mål och ärenden enligt indelning och plan, som pa länsstj -
relsens förslag lära böra fastställas av Kungl. Maj:t särskilt för varje län.
Därjämte böra de, enligt de föreskrifter Kungl. Maj:ts befallningshavande
äger meddela, biträda sina resp. avdelningschefer vid Övriga göromål samt
vid dessas laga förfall, då ej annorlunda därom förordnas, förrätta deras
tjänst. Genom denna anordning — vilken för övrigt nära ansluter sig till
ett förfarande, som i några län, låt vara i viss mån vid sidan av lands-
hövdingsinstruktionen, kommit i bruk — skulle icke någon ny tjänst
skapas utan en redan befintlig tjänst omorganiseras till en mera självstän
dig. Samma arbetsprestation i fråga om målens föredragning komme att
med huvudsakligen samma personal fullgöras; skillnaden ligger däri, att
avdelningshefen befrias från handläggningen av vissa grupper av mål.
I stället får länsassessorn självständigt och på eget ansvar bereda, föredraga
och expediera beslut i dylika mål samt därjämte bestrida göromål, som
för närvarande tillhör länsnotarie och länsbokhållare. I avlöningshänse-
ende skulle assessorerna jämnställas med andra gradens tjänstemän i de
centrala verken.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Då emellertid de nuvarande l:a länsnotarierna och l:a länsbokhål-
Länsmtaria-
lama redan äro fullt upptagna av dem nu påvilande göromål, är det
hållare av l:a
uppenbart, att de även med den förändrade tjänsteställningen icke kunna «**££"*'
övertaga en viktig del av avdelningschefernas arbetsbörda, utan att sam
tidigt någon del av deras eget hittillsvarande arbete skjutes över på andra
tjänstemän. Det ligger då i sakens natur, att om överflyttningen skall
kunna ske med bibehållen säkerhet för göromålens utförande på tillfreds
ställande sätt, dessa andra tjänstemän icke gärna kunna innehava lägre
ställning eller kompetens än de tjänstemän, från vilka, göromålen över
flyttas. Härav anser jag böra bliva en följd, att de till assessorat om-
bildade l:a länsnotarie- och l:a länsbokhållareänsterna ersättas, och detta
på sådant sätt, att nu befintliga 2:a länsnotarie- och 2:a länsbokhållar-
tjänster förändras till länsnotarie- och länsbokhållareänster av första
lönegraden och att ytterligare tjänster av sistnämnda slag inrättas, där
nu 2:a länsnotarier eller länsbokhållare icke finnas anställda.. Genom
en sådan anordning, förbunden där så erfordras med de juridiskt utbil-
134
Departements
chefens hem
ställan.
dåde arbetskrafternas förstärkning genom anställande av extra tjänste
män, bär man, synes det mig, ej blott tillgodosett det krav på ökning
av länsstyrelsernas arbetskrafter, som sammanhänger med behovet att lätta
avdelningschefernas arbetsbörda, utan även, såvitt de juridiskt utbildade
tjänstemännen angår, bidragit till undanröjande av det alltför stora an
vändandet av extra ordinarie tjänstemän.
I anslutning till vad jag sålunda anfört föreslår jag, att i varje län
— dock icke i Gottlands — inrättas en länsassessorstjänst å vardera avdel
ningen. För Gottlands län saknas givetvis skäi att inrätta sådana
tjänster. Den lättnad i arbetet, som även där kan på grund av de ökade
göromålen krävas, synes mig kunna beredas därigenom, att länet på sätt
jag föreslagit skulle få särskild landsfiskal, vilket eljest knappast varit
erforderligt.
Vidare föreslår jag, att i alla län, där l:a länsnotarie- och l:a länsbokhål
lare'änstema ombildats till assessorat — således icke Gottlands län — böra
inrättas en länsnotarie- och en länsbokhållarbefattning i första lönegraden
och att såsom en följd härav de nuvarande 2:a länsnotarie- och 2:a
länsbokhållare"änsterna indragas utom i Malmöhus län, där av de två
inrättade 2:a och 3:e länsnotarie- och länsbokhållarsysslorna eu fortfarande
måste anses behövlig och således endast en tjänst å vardera avdelningen
föreslås till indragning. Emellertid anser jag, att inrättandet av läns
bokhållartj änst i första lönegraden i Södermanlands, Uppsala, Kronobergs,
Blekinge och Norrbottens län icke bör ske omedelbart utan först i den
mån de i dessa län anställda räntmästarna avgå. Om nämligen även
i dessa län en sådan tjänst genast inrättades, skulle där komma att
finnas större antal ordinarie tjänster än i andra jämförliga län. I stället
har jag velat tillgodose nämnda läns behov av ökad arbetskraft med
juridisk utbildning genom att föreslå, att i länen må tillsvidare anställas
extra länsbokhållare. Vad angår Östergötlands, Göteborgs och Bohus,
Ålvsborgs, \ ärmlands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län,
där räntmästare nu finnas anställda, finner jag vidare, att de extra läns-
bokhållartjänster, jag i dessa län vill föreslå, böra i mån som ränt
mästarna avgå ersattas med länsbokhållare]änster x andra lönegraden.
Då fråga därefter blir om reducering av antalet extra tjänstemän
hos länsstyrelserna, lärer det vara uppenbart, att extra tjänstemän med
ständig tjänstgöring icke, såsom nu i många län är fallet, böra anställas
till ungefär samma antal som de ordinarie tjänstemännens. Detta inne
bär icke blott en fara för arbetets resultat, i det man knappt av den
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
135
extra tjänstemannen med en ganska osäker stimning och jämförelsevis
klen avlöning kan förvänta tillräckligt intresse och ansvarskänsla för
arbetets utförande, utan det leder jämväl till vissa svårigheter vid rekry
teringen av en del tjänster vid länsstyrelserna, enär tiden för erhållande
av ordinarie anställning i många fall oskäligt utsträckes. Det är därför
i högsta grad angeläget, att de extra tjänstemännens antal avsevärt
begränsas genom inrättande av nya ordinarie tjänster, och då det ojäm
förligt största antalet ständiga biträden äro extra landskanslister och extra
landskontorister gäller det framför allt att få flera ordinarie landskans
list- och landskontoristbefattningar.
Klart är emellertid, att en del extra tjänstemän allt fortfarande
måste användas. Detta kräves redan på den grund, att ett anta)
extra ordinarie tjänstemän ständigt bör finnas för uppehållande av succes
sion och vikariat. Dessutom hr en sådan anordning av obestridligt gagn
även för tjänstemännens fostran för sitt blivande kall.
Behovet av extra tjänstemän står av nyss åberopade skäl i ett visst
förhållande till antalet ordinarie tjänster. Om nu, såsom jag avser, för
en stor del av den nuvarande extra personalen beredes ordinarie anställ
ning genom nya tjänsters inrättande, så medför således detta ingalunda,
att antalet extra tjänstemän i samma mån kan minskas; och det må
särskilt uppmärksammas, att behovet för länsstyrelsernas båda avdel
ningar av åtminstone en extra tjänsteman med juridisk utbildning blir
genom ökningen av antalet ordinarie tjänstemän med sådan utbildning
mera än hittills oavvisligt.
För att utröna länsstyrelsernas ur ovan angivna synpunkter före
fintliga behov av ordinarie och extra tjänstemän enligt den av mig åsyf
tade organisationsplanen hava, sedan inom departementet anlitade sak
kunniga i en den 31 januari 1917 till mig avlåten promemoria uppgjort
förslag rörande antalet sådana tjänstemän vid varje länsstyrelse, Kungl.
Maj:ts befallningshavandes i samtliga län yttranden infordrats.
Med ledning av dessa yttranden och andra förekomna omständig
heter har jag funnit mig böra föreslå, att ordinarie och ständiga extra
tjänstemän i de särskilda länen anställas till det antal, som inhämtas av
följande tabell:
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
136
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Ta-
utvisande antalet tjänstemän vid länsstyrelserna
L ä n.
Folkmängd
den 1
januari
1916.
Anta 1 0 r d i n a r i e
Nuvarande.
Läns-
notarier.
Länsbok
hållare.
L
a
n
d
s-
k
a
n
sl
is
te
r.
L
a
n
d
s-
k
o
n
to
ri
st
er
.
R
ä
n t
m
ä
st
a
re
.
S
u
m
m
a
.
l:a.
2:a och
3:c.
l:a.
2: a och
3:e.
Malmöhus .......................................
475,893
i
2
i
2
4
4
14
t Göteborgs och Bohus .....................
406,112
i
1
i
1
4
4
i
13
Östergötlands...................................
300,165
i
1
1
—
3
3
i
10
1 Älvsborgs ........................................
293,577
i
1
i
—
3
3
i
10
Gävleborgs .......................................
260,586
i
1
i
—
2
2
i
8
Värmlands .......................................
260,477
i
1
i
—
3
3
i
10
Västernorrlands................................
259,826
i
1
i
—
2
2
i
8
Kopparbergs ................................
242,349
i
1
i
—
2
2
i
8
Skaraborgs ..................................
241,026
i
1
i
—
2
2
—
7
Kristianstads...................................
234,994
i
1
i
1
2
2
—
8
Kalmar..............................................
227,622
i
1
i
—
2
2
_
7
Stockholms.......................................
222,018
i
1
i
—
3
2
_
8
Jönköpings.......................................
219,895
i
1
i
—
2
2
—
7
Örebro..............................................
212,113
i
1
i
—
2
2
—
7
Södermanlands ................................
183,839
i
—
±
—
2
2
i
7
Norrbottens.......................................
174,227
i
1
i
—
2
2
i
8
Västerbottens.................................
170,299
i
1
i
—
2
2
—
7
Västmanlands............. .....................
162,774
i
—
i
—
o
2
—
6
Kronobergs.......................................
156,596
i
—
i
—
2
2
i
7
Blekinge ........................
150,055
i
—
i
—
2
2
i
7
Hallands...........................................
147,296
i
—
i
—
2
2
—
6
Uppsala .....................
132,400
i
—
i
—
2
2
i
7
Jämtlands ................................
124,541
i
1
i
—
2
2
_
7
Gottlands .......................................
55,451
i
—
i
—
1
1
—
4
Summa
—
24
18
24
4
55
54
12
191
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
137
hell
(frånsett landssekreterare och landskamrerare).
Antal stiindiga extra tjänsteman.
S inlimma
summarum
antal ordi
narie och
extra tjän
stemän.
tjänstemän.
Föreslagna.
Nuvarande.
Föreslagna.
Länsbok
hållare.
Läns
notarie^
Före
slagna.
N uva-
rande.
72 i 59
16 I 13
*) Så länge landskamrcraren är upptagen av särskilt offentligt uppdrag.
2)
»
» nuvarande lan dsekr oter aren ar ledamot av riksdagen.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.)
86 12
138
I fråga om det sålunda föreslagna antalet tjänstemän får jag nu,
till vad av mig härutinnan redan anförts, foga följande.
Vid avvägande av tjänstemännens antal för landskontorsavdelningen
har jag funnit mig böra i viss mån avvika från vad i nyssnämnda pro
memoria upptagits och jämväl av vederbörande länsstyrelser ifrågasatts.
Det har nämligen synts mig betänkligt att, innan man ännu har någon
bestämd erfarenhet om de krav på ökad arbetskraft, som uppstå på
grund av landskontorens nya bestyr med utskylds- och bötesredovisningen,
tillskapa nya ordinarie tjänster eller beräkna ständiga extra biträden i
större utsträckning, än som kan förutses vara oundgängligen nödvändigt.
Jag anser, att dessa krav i förstone böra mötas genom anvisande av
anslag till tillfälliga biträden i sådan utsträckning, att länsstyrelserna
icke må sakna den arbetskraft, som kan visa sig erforderlig.
Den för Jönköpings län föreslagne extra länsnotarien är avsedd att
bibehållas endast så länge nuvarande innehavaren av landssekreterare-
tjänsten i länet är av ledamotskap i riksdagen hindrad att en stor del
av året sköta sin tjänst. Åven har jag beräknat antalet extra tjänste
män för landskontoret i Östergötlands län med hänsyn till att ordinarie
landskamreraren i länet allt jämt är för särskilda uppdrags fullgörande
ledig från sin tjänst, varför vid hans inträde i tjänstgöring en av
de nu föreslagna extra landskontoristerna torde kunna antagas bliva
obehövlig.
Sammanlagda antalet i tabellen upptagna ordinarie tjänstemän utgör så
som synes 274. Då antalet motsvarande tjänstemän för närvarande utgör 191,
har alltså ökning skett med 83. De extra tjänstemännens antal, enligt läns
styrelsernas senaste uppgifter 160, har däremot minskats med 30 till 130.
För de skilda avdelningarna ställer sig resultatet så, att för landskansli de
ordinarie tjänstemännens antal ökats med 35, därav 9 med juridisk utbildning
och 26 landskanslister, under att de extra biträdenas antal minskats
med 24. Landskontorens ordinarie personal har ökats med 48 nya tjän
stemän, vari ingå de 24 landskontorister, som ansetts erforderliga för
landskontorets nya arbete med utskylds- och bötesredovisningen. Av de
Övriga äro 16 tjänstemän med juridisk utbildning och 8 landskontorister.
Den kraftigare ökningen av landskontorets tjänstemän med juridisk utbild
ning betingas av det på senare åren högst betydligt ökade antalet göro
mål av juridisk eller annars mera krävande art, såsom utarrendering av
prästerskapets löneboställen, frälseräntors avlösning och utredningar för de
nya beskattningsnämndernas arbete. Landskontorets extra tjänstemän, nu
uppgående till antal av 72, skulle enligt mitt förslag bliva 66. Att minsk-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
139
ningen här ej kunnat bliva större finner sin förklaring däri, att jag, såsom
redan tidigare erinrats, icke velat jämte de nya ordinarie landskontorister,
som beräknats för landskontorens nya göromål, redan nu inrätta ytterligare
ett flertal ordinarie sådana tjänster, utan funnit den härutöver erforder
liga förstärkningen av landskontorens arbetskrafter ännu någon tid böra
utgöras av extra och tillfälliga tjänstemän. Jag tillåter mig. emellertid
erinra, att inrättandet av 32 nya landskontorist^]'änster givetvis utgör en.
betydlig förbättring i de extra ordinarie tjänstemännens ställning även
som att proportionen mellan det föreslagna antalet ordinarie och extra
tjänstemän är ungefär densamma för landskontoret som för lands
kansli.
I vad mån den av mig föreslagna regleringen av tjänstemännens
antal inverkar på behovet av tillfälliga arbetsbiträden låter sig för det
närvarande svårligen beräknas. Jag har dock funnit, att antalet till
fälliga biträden — vilket för närvarande beräknats till något mera än 50
— skall åtminstone vad landskansli angår kunna rätt väsentligt ned
bringas.
I detta sammanhang tillåter jag mig till behandling upptaga en
av Kungl. Mapts befallningshavande i Stockholms län i skrivelse den
hos länssty-
2
juni 1916 gjord framställning om uppförande å ordinarie stat .av
»-eken i stock-
ytterligare ett skrivbiträde vid länsstyrelsen därstädes. Till en början
får jag erinra, hurusom 1912 års riksdag beslöt uppförande från och
med år 1913 av skrivbiträden å ordinarie stat vid ett flertal läns
styrelser samt att därvid antalet i stat uppförda biträden för Stockholms
län i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag bestämdes till två. Redan vid
frågans behandling år 1912 hade föredragande departementschefen såsom
sin uppfattning uttalat, att skrivbiträden utöver det antal, som då kunde
ifrågasättas, antagligen snart komme att av länsstyrelserna påfordras.
En redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om uppförande
i stat av skrivbiträden vid länsstyrelserna förekommer i det vid 1916
års statsverksproposition fogade statsrådsprotokollet över civilärenden
(sid. 20).
Vad själva saken angår finner jag den i ärendet förebragta utred
ning visa, att framställningen är grundad på ett verkligt behov. Jag
tillstyrker alltså, att densamma bifalles och att således ytterligare ett
ordinarie kvinnligt skrivbiträde från och med år 1918 anställes i Stock
holms län med den avlöning och under de villkor, som gälla för där
städes förut anställda dylika biträden.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition, Nr 211.
140
Kompetens-
villkor för
landskamre-
rare och läns
bokhållare
samt läns-
assessorer.
Nuvarande, i kungl. kungörelsen den 12 maj 1865 meddelade be
stämmelser om villkoren för erhållande av de tjänster vid länsstyrelserna,
för vilka kräves juridisk utbildning, äro för de skilda avdelningarna så
till vida olika, att å förslag till erhållande av landssekreterare- och
länsnotarie^ änst kan uppföras den som avlagt examen till rikets rätte
gångsverk — numera j uriskandidatexamen —, medan förslag till lands-
kamrerare- och länsbokhållartjänst kan erhållas av den, som avlagt
nämnda examen eller examen till Kungl. Maj:ts kansli.
Denna skiljaktighet, som icke ansetts böra betinga någon olikhet i
avlöningsförmånerna och som helt visst har sin huvudsakliga grund i
historiska förutsättningar, vilka ej längre äro för handen, anser jag böra
upphävas. För landskontorsavdelningen har nämligen på senare tiden
tillkommit ett stort antal ärenden av rent juridisk beskaffenhet, vartill
kommer, att de allt talrikare remisser i lagfrågor av administrativ art,
vilka tillhöra landskamrerarens föredragning, oftast av föredraganden
kräva samma juridiska utbildning som landssekreterarens. Det synes
mig därför lämpligt, att man i sammanhang med upptagandet av frågan
om kompetensen för de föreslagna nya länsassessorerna bör, främst ur
statens intresse, undanröja olikheten i kompetensfordringarna för läns
notarie och landssekreterare å ena sidan samt länsbokhållare och lands-
kamrerare å den andra. Fn sådan reform torde ock få anses åt
minstone till en viss grad ligga även i sistnämnda tjänstemäns eget
intresse, enär den högre utbildningen i regel torde underlätta deras ar
bete och dessutom bör upphäva den olikhet i uppfattningen om tjänste
männens ställning och betydelse, som skillnaden i kompetensfordringarna
tilläventyrs någon gång kan framkalla. Jag anser därför, att fordringarna
på juridisk utbildning böra sättas lika för landssekreterare, landskam-
rerare, länsassessor, länsnotarie och länsbokhållare. Detta bör enligt min
mening dock icke få inverka på rätten till befordran till landskamrerare-,
länsbokhållare- eller länsassessorstjänst å landskontoret för sådana därtill
kompetenta tjänstemän, vilka vid tiden för eventuellt beslut om ändring
i kompetensvillkoren innehava stadigvarande anställning vid landsstaten.
I sinom tid torde jag få tillfälle föreslå, att uttrycklig förklaring i nu
angivna riktning måtte lämnas.
Vad angår formerna för tillsättningen av länsassessorerna anser jag,
att härutinnan bör gälla samma ordning som vid tillsättningen av
landssekreterare och landskamrerare och att tjänstemännen sålunda
böra efter förslag av Kungl. Maj:ts befallningshavande utnämnas av
Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
141
I särskild framställning, berörande jämväl andra ämnen, hava fler
talet länsnotarie!' och länsbokhållare anhållit, att länsnotarie- och^ läns
bokhållare än sterna måtte tillsättas av Kungl. Magt i stället lör av Kungl.
Maj:ts befallningshavande. Denna begäran kan ju i viss man anses
hava vunnit avseende, därest föreskrift lämnas därom, att de till asse-
sorat ombildade l:a länsnotarie- och länsbokhållareänsterna skola till
sättas av Kungl. Maj:t. Att därutöver tillmötesgå berörda framställ
ning, därtill synas mig tillräckliga skäl ej föreligga.
" Vid bifall till mitt förslag rörande omreglering av vissa tjänster
vid länsstyrelserna torde i något enstaka fall kunna inträffa, att vid
omregleringens genomförande eu eller annan av de nuvarande första läns-
notarierna eller första länsbokhållare av förekommen anledning icke varder
befordrad till länsassessor likasom att någon andra länsnotarie eller andra
länsbokhållare i län, där länsnotarie- eller länsbokhållaretjänst av första
lönegraden skall inrättas, icke till sådan tjänst uppflyttas. Om i följd
härav i något av de fem län, där länsbokhållare av första lönegraden
ej skall enligt mitt förslag anställas, nuvarande första länsbokhållare och
i' län, varest länsnotarie eller länsbokhållaretjänst av andra lönegraden
ej föreslagits inrättade, nuvarande andra länsnotarie eller andra länsbok
hållare kommer att kvarstå i sin tjänst, blir det nödvändigt att dylik
tjänsteman tillsvidare uppföres å övergångsstat, därvid han lärer böra
få åtnjuta sina nuvarande avlöningsförmåner; och torde i stället under
tiden de för länet beräknade extra ordinarie arbetskrafterna böra till
motsvarande antal nedsättas. Förslag till dylik övergångsstat kan
emellertid underställas först en blivande riksdag.
Under tiden uppkommande kostnader för sådan tjänstemans avlö
ning torde kunna av Eders Kungl. Maj:t förskjutas.
Slutligen finner jag mig böra i detta sammanhang föreslå sådan
ändring av den i hittillsvarande stat förekommande rubriceringen av
länsnotarier och länsbokhållare, att tjänstemännen allt efter som de åt
njuta den högre eller den lägre avlöningen benämnas länsnotarie eller
länsbokhållare av l:a lönegraden samt länsnotarie eller länsbokhållare av
2:a lönegraden. Därigenom förebygges den nu rådande oegentlighet^,
att i län med flera sådana tjänstemän i 2:dra lönegraden de senast till
komna benämnas 3:dje eller 4:de länsnotarie eller länsbokhållare, något
som icke kan vara lämpligt, då tjänstemännen i alla avseenden intaga
enahanda ställning.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
142
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Landssekre
terare ock
lands-
kamrerare.
b) Avlöningsförmånerna.
Innan jag härefter går att redogöra för, huru jag tänkt mig löne
förmånerna för länsstyrelsernas tjänstemän reglerade, tillåter jag mig
framhålla, att jag vid lönebeloppens avvägande funnit mig böra taga
hänsyn till såväl den efter senaste löneregleringen intill år 1914 inträf
fade stegringen av levnadskostnaderna, vilken särskilt gör sig kännbar
för de svagast avlönade tjänstemännen, som nödvändigheten därav, att
tjänstemännens avlöning ställes i riktigt förhållande ej mindre till de
avlöningsförmåner, som av mig föreslås för landsfiskalerna och fögderi
personalen, än även till avlöningen för andra statstjänstemän med
ungefärligen motsvarande ställning. Däremot har jag härvid icke be
räknat den av nuvarande kristiden föranledda exceptionella prisför
höjningen, vars påföljder torde i möjligaste mån böra i annan ordning
avhjälpas.
Till en början vill jag upptaga till behandling en fråga, som icke
äger sammanhang med den ur nyss angivna synpunkter erforderliga
omregleringen av lönerna för länsstyrelsernas tjänstemän. Denna fråga
avser, att de vid 1908 års lönereglering till 2,100 kronor bestämda
tjänstgöringspenningarna för landssekreterare och landskamrerare i de
till 3:dje klassen hänförliga län nämligen Uppsala, Gottlands, Blekinge,
Hallands, Västmanlands och Jämtlands, skulle ändras att utgå med
samma belopp, 2,500 kronor, som bestämts för motsvarande befattnings
havare. i andra klassens län. Spörsmålet har väckts av Kungi. Maj:ts
befallningshavande i Blekinge län, som i underdånig skrivelse den 22 ok
tober 1915 hemställt, att för landssekreteraren och landskamreraren i länet
tjänstgöringspenningarna måtte på nyss angivet sätt höjas om möjligt
redan från och med år 1916.
I berörda framställning, över vilken löneregleringskommittén den 19 januari
1916 och därefter Kung!. Maj:ts befallningshavande i övriga ovan nämnda fem län
avgivit yttrande, erinras om den genom 1908 års lönereglering för länsstyrelserna
införda norm i fråga om beloppet av landssekreterares och landskamrerares tjänst-
göringspenningar. Länen indelades då med hänsyn till folkmängden i tre klasser
sålunda, att tjänstgöringspenningarna för avdelningschefer i län med över 300,000 in
vånare sattes till 2,900 kronor, i län med folkmängd emellan 150,000 och 300,000 in
vånare till 2,500 kronor samt i de ovan förut nämnda länen med folkmängd under
150,000 i varje till 2,100 kronor. I)å nu folkmängden i Blekinge län de senare åren
Kung}. Maj:Is Nåd. Proposition Nr 211.
143
definitivt överstigit 150,000 invånare, syntes länsstyrelsen redan detta förhållande utan
vidare berättiga till, att länet i nu berörda hänseende uppflyttades i närmast högre
klass med 2,500 kronor i tjänstgöringspenningar för avdelningscheferna. Men även
åtskilliga andra förhållanden förmenades stödja berörda anspråk. Kungl. Maj:ts be-
fallningshavande vore nämligen förvissad om, att göromålen för avdelningscheferna i
flera av de till mellanklassen förda länen vore mindre krävande än för deras kolle
ger i Karlskrona, med hänsyn till att dels Karlskrona fästning och flottans huvudsta
tion dels ock stenindustrien med dess talrika lösa befolkning vållade länsstyrelsen
betydligt arbete utan motsvarighet i andra län. Målens antal hade ock ökats, en
kannerligen de hemliga ärendena, vartill komme att levnadskostnaderna vore betyd
ligt högre än i grannlänen.
I sitt utlåtande över denna ansökan har löneregleringskommittén särskilt erin
rat, hurusom det icke finge antagas, att växlingar av ett läns folkmängdssiffra skulle
kunna så att säga automatiskt medföra länets upp- eller nedfiyttning inom klasserna
genom en allenast administrativ verkställighetsåtgärd eller, vid beaktande att dylik
flyttning givetvis förutsatte bifall av vederbörande statsmyndigheter, anses bindande
för dessa myndigheters beslut. På denna och övriga anförda grunder har kommittén
förklarat sig icke finna vad i förevarande ärende förekommit innefatta påtagiigen till
räckliga skäl för bifall till den ifrågasatta förhöjningen av landssekreteraren och
landskamreraren i Blekinge län tillkommande tjänstgöringspenningar. Och i varje
fall uttalar kommittén, att framställning till riksdagen om medgivande av dylik för
höjning icke synts kommittén böra ske, förrän utredning och jämförelse ägt rum av
vederbörliga förhållanden vid, å ena sidan, länsstyrelsen i Blekinge län och, å den
andra sidan, med densamma jämförbara länsstyrelser, därvid särskilt syntes böra
uppmärksammas länsstyrelsen i Västmanlands län och måhända jämväl länsstyrelsen
i Hallands län.
Med undantag för Kungl. Maj:ts befallningshavandes i Gottlands län, vilken
anmärkt, att för samma län icke efter 1908 års lönereglering inträtt förändringar,
som skulle kunna i nu ifrågavarande hänseende föranleda länets överflyttande till
annan klass, hava övriga i ärendet hörda länsstyrelser på anförda skäl hemställt,
huruvida icke tiden måtte anses vara inne att utplåna den nu bestående skillnaden
emellan 3:e och 2:a klassens län i fråga om tjänstgöringspenningar för länsstyrelser
nas avdelningschefer. Utan att vilja förneka riktigheten i det väsentliga av den
antagna grundsatsen, att folkmängden vore den säkraste mätaren vid bedömandet av
arbetsbördan inom de skilda länsstyrelserna, syntes dock, såsom Kungl. Maj:ts be-
fallningshavande i Västmanlands län anmärkt, denna grund icke längre vara tillräck
lig härutinnan. Vissa i alla län nytillkomna mål vållade nämligen, att den hittills
såsom normal ansedda arbetstiden icke för avdelningscheferna längre försloge. Bort
sett från vissa större grupper av mindre tidsödande mål hade mera nu än förr varje
länsstyrelse att handlägga remitterade lagstiftningsärenden, som fordrade studier och
undersökningar. Säregna förhållanden i ett län med mindre folkmängd medförde ej
sällan mera arbete än i ett annat med en större folkmängd utan motsvarande för
hållanden o. s. v. Där gränsen för en även rutinerad ämbetsmans förmåga av ar
betsprestation vore nådd, vilket, såsom sistnämnda befallningshavande yttrat nu torde
vara fallet med avdelningscheferna i så gott som alla länsstyrelser, måste enligt
sakens natur överskottet av arbetsbördan på ett eller annat sätt fördelas på de un
derordnades axlar, de ordinaries såväl som de extra ordinaries. Skillnaden härvidlag
emellan ett större och ett mindre län framträdde bland annat i antalet av länssty
relsernas biträden.
144
Kling!. Maj:ts Karl. Proposition Nr 211.
Departements
chefen.
För egen del får jag i detta ämne anföra följande.
Löneregleringskommitten har i princip uttalat sig emot bestäm
mande av olika avlöningsförmåner för samma tjänstegrader hos olika
länsstyrelser, men i 1908 års proposition avvek Kungi. Maj:t från
denna grundsats och föreslog i överensstämmelse med ämbetsverkens
mening beträffande tjänstgöringspenningarna en klassifiering av länen,
om än efter olika normer än vad ämbetsverken ifrågasatt. Kungl. Maj: t
uppställde sålunda folkmängdstalen 300,000 och 150,000 såsom norm
givande och föreslog, att landssekreterare och landskamrerare skulle
erhålla i tjänstgöringspenningar, i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus
län, vilkas folkmängd redan då betydligt översteg 300,000 invånare,
2,900 kronor, i 16 andra län med folkmängd emellan 150,000 och 300,000
invånare 2,500 kronor samt i de sex ovan uppräknade länen, vilkas folk
mängd då understeg 150,000 invånare, 2,100 kronor.
Jag vill icke bestrida, att, för så vitt över huvud en klassindelning
skall finnas i detta hänseende, de folkrnängdstal, vilka sålunda gjordes
normerande, voro väl funna. Men oavsett det förhållandet, att folk
mängdstalen sedan år 1908 förskjutits, så att befolkningen i tre av de
sex län, som år 1908 fördes till 3:dje klassen, nämligen Västmanlands,
Kronobergs och Blekinge län, numera överstiger 150,000 invånare, synas
mig mycket tungt vägande skäl böra föranleda eu justering i klassindel
ningen i syfte, att avdelningscheferna i dessa sex ifrågavarande län bliva
likställda med sina kolleger i den stora andra klassen.
Ingen lär draga i tvivelsmål, att icke landssekreterare och lands-
kamrerarna i dessa sex län, om vilka jag talar, äro av sina göromål
fullt och mer än fullt upptagna. Härutinnan ber jag få hänvisa till vad
Kungl. Maj ds befällningshavande i Jämtlands län, vars folkmängd dock
icke når upp till 150,000 invånare, yttrat enligt sitt underdåniga
utlåtande i ämnet, nämligen att särskilt landssekreteraren i Jämtlands
län bestrider göromål, som måste räknas för mera än eu mansbörda.
Och i själva verket lär den i förhållandena invigde finna, att då
såväl landssekreterare som landskamrerare i samtliga län möjligen med
undantag för Gottland äro av sina ämbeten fullt upptagna, det överskott
i arbetsbördan, som onekligen uppkommer i län med större folkmängd,
obestridligen måste såsom nyss antytts fördelas på andra axlar nämligen
så, att en förskjutning av göromålen äger rum från avdelningscheferna
på det större antal tjänstemän, som i dylika län bestås. Härmed har
jag icke velat förneka, att Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län med
sin exceptionellt höga folkmängd, sina utvecklade förbindelser med ut
landet samt sin stora handel och sjöfart obestridligen bilda en undantags-
Kungi. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.
145
ställning, som uti nu ifrågavarande avseende lärer böra bibehållas. Lika
ledes medgiver jag, att Gottlands län i motsatt riktning också bildar ett
undantag, som måhända kunde föranleda, att dess avdelningschefers
tjänstgöringspenningar icke på nu anförda grunder borde rubbas. Länets
insulära beskaffenhet och därav beroende förhållanden synas mig dock ut
göra en tillräcklig grund för, att detsamma i förevarande hänseende må
bliva likställt med de övriga till 3:dje klassen förda länen.
På nu anförda skäl tillåter jag mig således hemställa, att Eders
Kung!. Maj:t ville föreslå riksdagen den jämförelsevis obetydliga jämk
ning i 1908 års lönereglering för länsstyrelserna, att avdelningscheferna
i 3:dje klassens län, nämligen Uppsala, Blekinge, Gottlands, Hallands,
Västmanlands och Jämtlands län, skola från och med år 1918 likställas
i fråga om tjänstgöringspenningar med landssekreterare och landskame
rerare
i 2:dra klassens län och således undfå i tjänstgöringspenningar
2.500 kronor. Vid bifall härtill komme anslagsbehovet att ökas med
4,800 kronor.
Såsom förut anförts anser jag assessorerna böra i avlöningshänse-
ende jämnställas med andra gradens tjänstemän i de centrala verken.
Därjämte bör, i överensstämmelse med vad som gäller för länsstyrelserna
i övrigt, även för assessorerna utgå ortstillägg, och jag anser detta
lämpligen kunna sättas till 400 kronor för de vid länsstyrelsen i Stock
holm anställda assessorer och till 200 kronor för assessorerna vid läns
styrelserna i Östersund, Umeå och Luleå.
Avlöningsförmånerna för ifrågavarande tjänstemän skulle således
bliva
lön lika för alla.................................................... kronor 3,600: —
tjänstgöringspenningar lika för alla ...................... ))
1,800: —
ortstillägg i residensstäder tillhörande
l:a dyrhetsklassen (Stockholm) ........................... >>
400: —
2:a dyrhetsklassen (Östersund, Umeå och Lu
leå) ..................................................................... »
200: —
ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring................... »
500: —
r 10 )>
» ytterligare »
500: —
Länsassessorerna, vilka torde berättigas till eu månads semester år
ligen, synas mig böra vid resor i tjänsten åtnjuta ersättning enligt fjärde
klassen i resereglementet.
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 höft.
(År
211J
Läns-
assessorer.
19
146
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition 2\rr 211.
Läns-
notarier
och läns
bokhållare.
Framställ
ningar.
Länsstyrel
serna och de
sakkunniga.
Såsom bekant fing*o länsnotarier och länsbokhållare genom 1908
års lönereglering sina avlöningsförmåner — ortstillägg i förekommande
fall oberäknat — reglerade sålunda: lön 2,200 kronor, tjänstgörings-
penningar 1,400 kronor samt 2 ålderstillägg å 500 kronor efter respektive
5 och 10 års tjänstgöring. För 2:dra och 3:die länsnotarier och läns
bokhållare bestämdes löneförmånerna till: lön 2,000 kronor, tjänstgörings-
penningar 1,200 kronor samt ålderstillägg lika med för länsnotarier och
länsbokhållare.
Allt sedan frågan om kronofogdetjänsternas indragning upptagits
till undersökning, hava länsnotarierna och länsb okhåll ärna tid efter annan
inkommit med underdåniga framställningar, åsyftande, att, om indrag
ningen komme till stånd, ersättning för den tjänstemännen härigenom
vållade minskning i befordringsutsikterna måtte dem beredas genom ök
ning av de nuvarande löneförmånerna. I den senaste av dessa, vilken
undertecknats av alla länsnotarier och länsbokhållare i riket med ett
par undantag, har sålunda, vad| angår l:a länsnotarier och länsbokhål
lare, begärts, att avlöningen måtte bestämmas till 5,000 kronor med tre
ålderstillägg å 500 kronor. Därvid har jämväl åberopats, att levnadskostna
derna sedan senaste lönereglerings fastställande högst betydligt stegrats
och att nämnda avlöning av de sakkunniga föreslagits för landsfiska
lerna, med vilka l:a länsnotarierna och län sb okbål larn a i avseende å
såväl kompetens som sin tjänstgöring stora delar av året såsom avdel
ningschefer borde i avlöningshänseende jämställas. Beträffande 2:a och
3:dje länsnotarier och länsbokhållare avser framställningen, att då deras
tjänster i allmänhet allt fort måste bliva övergångsplatser den behövliga
ökningen av avlöningsförmånerna borde läggas framför allt på själva
lönen samt att avlöningen icke måtte sättas lägre, än vad sakkunniga
föreslagit för häradsskrivarna, d. v. s. lön 2,600 kronor och tjänstgö-
ringspenningar 1,200 kronor, vartill borde komma två ålderstillägg å
500 kronor.
Åtskilliga länsstyrelser hava framhållit, att, då länsnotarier och
länsbokhållare hittills i stort antal befordrats till kronofogdar, en full
ständig indragning av kronofogdetjänsterna skulle i hög grad försämra
befordringsutsikterna för dessa tjänstemän. Åven 1912 års sakkunniga
hade i viss män medgivit detta, men tillika erinrat, att såväl landsfiskals-
som häradskrivartjänstema borde bliva begärliga för länsnotarier och läns
bokhållare. Eu förbättring av sistnämnda tjänstemäns löneförmåner torde
därför enligt de sakkunnigas mening kunna stanna vid ett tredje åldertillägg
147
å 500 kronor, på sätt fögderiförvaltningskommittén under sitt alternativ II
föreslagit. Länstyrelserna Lava emellertid i allmänhet funnit nämnda löne
förbättring otillräcklig och hemställt om lönebelopp, växlande mellan lägst
4,000 kronor och högst 4,500 kronor i begynnelselön samt lägst 5,500
kronor och högst 6,000 kronor i slutlön. Av enahanda skäl, som an
förts för löneförbättring åt länsnotarie!' och länsbokhållare, hava länssty
relserna hemställt, att löneförmånerna för 2:dra och 3:dje länsnotarierna
och länsbokhållarna skulle höjas. Denna löneförhöjning har av länssty
relserna föreslagits till lägst ytterligare ett åldertillägg å 500 kronor.
De avlöningsförmåner för ifrågavarande tjänstemän, vilka enligt vad Departemonts-
nyss angivits av tjänstemännen själva begärts samt av de sakkunniga chefen.
och länsstyrelserna föreslagits, äro beräknade under den förutsättningen,
att länsstyrelsernas organisation skulle förbliva oförändrad. Jag har
emellertid nu föreslagit en omreglering av organisationen, vilken, på sätt
framgår av vad jag redan anfört, till sina verkningar i avseende å
tjänstemännens avlöning tillgodoser de framkomna anspråken och för
slagen. Genom att l:a länsnotarierna och länsbokhållarna överflyttas
till assessorer samt på do därigenom lediga loa länsnotarie- och länsbok
hållare änsterna uppflyttas nuvarande 2:a eller extra länsnotaner och
länsbokhållare, komma nämligen tjänstemännen att erhålla skälig för
höjning av sina löneförmåner, även om icke avlöningen för l:a och
2:a länsnotarierna och länsbokhållarna ökas. Emellertid torde ifrågavarande
tjänstemän hädanefter komma att kvarstå på sina tjänster längre tid än
hittills. Jag vill därför förorda, att länsnotarier och länsbokhållare i båda
lönegraderna tillerkännes ett tredje ålderstillägg å 500 kronor att utgå
efter 15 års tjänstgöring. Likaså hemställer jag, att länsnotarier och
länsbokhållare i andra lönegraden i fråga om ortstillägg likställas med
länsnotarier och länsbokhållare i första lönegraden, då skäl synas mig
saknas att låta de förra såsom nu är fallet vara utan ortstillägg.
Tjänstemännens anhållan att vid befordran till landsfiskals- eller
häradsskrivartjänst få för åtnjutande av ålderstillägg å sådan tjänst till
godoräkna sig sin föregående tjänstgöring såsom ordinarie länsnotarie
eller länsbokhållare torde man böra tillmötesgå endast på det sätt, som
av mig tidigare föreslagits i fråga om landsfiskalerna.
Avlöningsförmånerna skulle alltså bliva:
för länsnotarie och länsbokhållare av l:a lönegraden:
lön lika för alla................................................................... kronor 2,200: —
tjänstgöring spenning ar lika för alla ................................... »
1,400:
Kungl. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 211.
148
Landskans-
lister och
landskonto-
rister.
Framställ
ningar.
Kung!. Maj ds Nåd. Proposition JS'r 211.
ortstiliägg i residensstäder tillhörande
l:a dyrhetskiassen (Stockholm)..............................
,
2:a
»
(Östersund, Umeå och Luleå)
AlderstUlägg efter 5 års tjänstgöring........................
)) 10 ))
»
ytterligare......
» 15 »
»
»
....
kronor
))
»
»
300: - -
150: —
500: —
500: —
500: —
för länsnotarie och länsbokhållare av 2:a lönegraden:
lön lika för alla...............................................................
tjänstgöring spenning ar lika för alla.............................
ortstiliägg i residensstäder, tillhörande
l:a dyrhetskiassen (Stockholm) ...........................
2:a
»
(Östersund, Umeå och Luleå)
ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring .......................
)) 10 i)
» ytterligare.......
»
15
»
»
»
.............
kronor
»
)>
)>
»
)>
)>
2,000
: —
1
,
200
: —
300: —
150: —
500: —
500: —
500: —
Landskanslist och landskontorister, som enligt 1878 års löneregle
ring hade en begynnelselön av 1,200 kronor och en slutlön av 1,500
kronor, fingo vid 1908 års riksdag sina avlöningsförmåner bestämda
sålunda: lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar 800 kronor samt 3
ålderstillägg å 300 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring
ävensom, i förekommande fall, ortstiliägg. Begynnelselönen höjdes så
ledes från 1,200 till 2,000 kronor och slutlönen från 1,500 till 2,900
kronor. I följd härav kunde det synas, som om den vunna löneförbätt
ringen bort vara skäligen tillfredsställande. Emellertid voro säkerligen
de gamla avlöningsförmånerna även för sin tid mycket knappt tillmätta,
vilket måhända i viss mån inverkat vid bestämmandet av de nya av
löningsförmånerna. Dessa betecknades också redan i propositionen såsom
jämförelsevis låga. Vederbörande departementschef uttalade nämligen
därvid, att ifrågavarande tjänster med avseende å göromålens art och be
skaffenhet borde sättas före kontorsskrivarbefattningarna vid kung!, järn
vägsstyrelsen, för vilka redan fastställts begynnelselön 2,100 kronor och
slutlön 3,550 kronor, och i det närmaste likställas med l:a gradens
tjänster i riksbanken, för vilka då begynnelselönen utgjorde 2,600 kronor
och slutlönen 3,400 kronor.
Det dröjde icke heller längre än till december 1910, innan lands-
kanslister och landskontorister inkommo med underdåniga framställningar
149
om förbättrade avlöningsvillkor, därvid de hemställde att få begynnelse
lönen höjd till 2,500 kronor och slutlönen till 4,000 kronor; och seder
mera har samma framställning under fögderiförvaltningsfrågans behand
ling återkommit, senast i en under sistlidne september månad till de
partementet inkommen, av styrelsen för föreningen Sveriges lands
kanslister och landskontorister avlåten skrivelse.
Jag tillåter mig ur denna skrivelse återgiva följande:
»Av den departementschef, som framlade förslaget till nu gällande lönestat,
betonades, att de för oss föreslagna löneförmånerna måste anses låga, om jäm
förelse gjordes med de löneförmåner, som utginge till andra med oss jämnställda
tjänstemän. Samtidigt härmed gjorde departementschefen det uttalande, att den
kompetens och de övriga egenskaper, såsom t. ex. författningskännedom och om
dömesförmåga in. m., som erfordrades för att kunna någorlunda tillfredsställande
sköta en landskanslist- eller landskontoristbefattning, icke borde underskattas; och
vid frågans behandling inom riksdagen framhöll departementschefen, att med det för
varje år stigande antalet göromål för länsstyrelserna det bleve för avdelningschefen
allt mer och mer omöjligt att icke i tämligen vidsträckt omfattning lita just på
landskanslister och landskontorister, och att det för göromålen behövdes folk, som
hade erfarenhet och rutin, personer, som man visste vara fullkomligt insatta i
göromålen.
Ingenting torde sedermera hava förekommit, som jävar det av chefen för civil
departementet på sin tid lämnade välvilliga omdömet om oss. Länsstyrelsernas ar
betsbörda har på senare åren ytterligare ökats. Det ligger därför i sakens natur,
att större anspråk på landskanslisters och landskontoristers arbetsförmåga ställas.
För fyllande av dessa anspråk inträliar icke sällan, att den normala arbetstiden
måste överskridas, och den möjlighet till erhållande av biförtjänster, som för en och
annan kunnat förefinnas, kommer alltså att bortfalla eller åtminstone väsentligt be
gränsas.
Levnadsomkostnaderna hava sedan den senaste löneregleringen ökats så betyd
ligt, att det för en gift tjänsteman i vår ställning är mycket svårt för att icke säga
omöjligt att kunna existera på den lön, staten lämnar.
Kuntjl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 211.
Vi våga även framhålla den omständigheten, att för oss förefinnes mindre ut
sikter till befordran än för de tjänstemän, med vilka vi torde kunna likställas, så
som vid tull, post och järnväg m. fl. Då häradsskrivarnas löneförmåner numera i all
mänhet anses lika göda som kronofogdarnas, medför detta, att länsbokhållare och
länsnotarier, som till följd av sitt numera betydligt förhöjda antal hava svårare än
förut att bliva befordrade till avdelningschefer inom länsstyrelserna eller till krono
fogdar, i större utsträckning än förut börja söka häradsskrivarbefattningar. För
landskontorister, som hittills ofta befordrats till häradsskrivare, torde utsikt till dylik
befordran alltså bliva betydligt mindre.
Då en av anledningarna till att avlöningen till landskanslister och landskon
torister satts så lågt möjligen kan sökas däri, att extra inkomster antagits stå
tjänsteinnehavarne till buds, vilja vi häremot invända, att även om en och annan av
ifrågavarande tjänstemän verkligen lyckats erhålla mer eller mindre ansenliga extra
inkomster, detta dock i lönefrågan icke bör vara avgörande utan fastmer det för
150
Kuttgl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Länefityrel-
serna.
Departements
chefen.
hållandet, att en stor del, kanske den största delen av landskanslister och lands-
kontorister alldeles saknar eller i ytterst ringa omfattning åtnjuter dylika extra in
komster, ofta av den enkla anledningen, att tjänstgöringen kräver deras tid i så stor
utsträckning, att någon tid icke blir över till extra förvärv, även om sådant stode
till huds. Den uppfattningen torde för övrigt alltmera göra sig gällande, att det för
tjänstgöringen och det allmänna vore lämpligare, om lönen för statens ämbete- och
tjänstemän sattes till så högt belopp, att möjlighet förefunnes för dem att uppehålla
sig utan att behöva anlita andra utvägar.»
I sina yttranden i fögderiförvaltningsfrågan, särskilt i de under näst
liden höst avlåtna, liar flertalet länsstyrelser funnit de sakkunnigas för
slag om höjning av ifrågavarande tjänstemäns avlöning allenast med ett
tredje ålderstillägg icke kunna godkännas samt ur flera synpunkter fram
hållit behovet av löneförmånernas ökning. Sålunda har ganska allmänt
erinrats om de genom fögderiförvaltningens omorganisation minskade
befordringsutsikterna, vilka skulle göra sig kännbara särskilt för lands
ko ntoristerna, enär länsbokhållarna mera än nu komma att söka befordran
till häradsskrivartjänst, men erhållandet av denna tjänst nästan undantagslöst
vore landskontoristernas enda befordringsmöjlighet. Vidare har för lands-
kanslisternas räkning åberopats, att de ökade kompetensfordringar, som
ställas på länsmännen, praktiskt sett jämväl komme att gälla landskanslisterna,
som merendels söka vinna befordran till länsmanstjänst. En höjning av löne
förmånerna har även ansetts betingad därav, att desamma icke stode i
skäligt förhållande till den avlöning, som beviljats jämställde andra sta
tens tjänstemän exempelvis i tullverket, postverket och riksbanken, och
än mindre till vad enskilda arbetsgivare numera bestode sin personal med
motsvarande kvalifikationer, samt att levnadskostnaderna, sedan de nu
varande lönerna fastställdes, så väsentligt stegrats.
Av de länsstyrelser, som yttrat sig om avlöningens belopp, har ingen
föreslagit begynnelselönen till mindre än 2,400 kronor. Ett par läns
styrelser hava framhållit, att ålderstilläggen skäligen borde bestämmas
till 400 kronor, att utgå såsom för ett flertal andra statstjänstemän
efter treårsperioder, enär tjänstemännen merendels erhölle befordran så
tidigt, att de aldrig finge åtnjuta ett först efter 15 års tjänstgöring utgå
ende ålderstillägg.
Av vad i förevarande fråga anförts synes mig framgå, att starka
skäl föreligga för en höjning av löneförmånerna för landskanslister och
landskontorister.
För att belysa, huru de nuvarande förmånerna ställa sig i förhål
lande till avlöningen för de statstjänstemän, med vilka landskanslister
och landskontorister närmast kunna i avseende å utbildning och arbets-
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
151
prestationer jämställas, tillåter jag mig erinra, att avlöningen till nedan-
nämnda tjänstemän för närvarande utgår sålunda:
För landskanslister och landskontorister ...........
» kammarskrivare i tullverket .......................
» postexpeditör ................................................
» kontorsskrivare vid järnvägsstyrelsen ___
» registrator i riksbanken .............................
Begynnelse
lön.
Ålderstillägg.
Slutlön.
2,000
—
13 å 300 kr. efter 5-års-^
\ perioder.
/
2,900
—
t'2,800
-
13 ä 400 kr. efter 3-års-1
\
perioder.
/
4,000
—
2;'1,800
-
1 4 ä 200 kr. efter 2-års
-\
) perioder och ytterligare 1
i 4 å 300 kr. efter 3-års- j
[ perioder.
3,800
—
sj 1,500
—
(4 å 300 kr. efter 3-års-^
\ perioder.
j
t»
fc
O
o
o
—
2,900
—
(2 ä 400 kr. efter 5-års-|
\
perioder.
j
3,700
—
*) Begynnelselönen kan dock överstiga
2,800
kr.
på
grund av tjänstemännens rätt att tillgodoräkna sig
viss tids otjänstgöring i förut varande tjänst.
2) Arets riksdag har emellertid medgivit, att manlig extra postexpeditör, som i sådan egenskap anställts
under något av åren
1910—1915,
må såsom postexpeditör tillgodonjuta en begynnelselön av
2,000
kronor.
8) Därjämte ersättning för bostad och bränsle, lägst
600
och högst
850
kronor.
Uppenbarligen äro således landskanslister och landslcontorister i jäm
förelse med övriga nyss omförmälda tjänstemän ganska ogynnsamt ställda
i avseende å avlöningsförmånerna. Om således redan ur denna synpunkt
deras avlöning bör förbättras, synes mig detta bliva nödvändigt även av
de skäl, som länsstyrelserna och tjänstemännen själva i övrigt åberopat
för en sådan åtgärd, i synnerhet på grund av de även frånsett kristiden
stegrade levnadskostnaderna och de med länsstyrelsernas ständigt växande
arbetsbörda ökade kraven på tjänstemännens arbete både i kvalitativt
och kvantitativt avseende. Huru långt den nu behövliga ökningen av
löneförmånerna skall sträckas, kan ju vara svårt att avgöra, men jag
anser mig icke skäligen kunna föreslå lägre begynnelselön än 2,400
kronor eller lägre slutlön än 3,600 kronor. För att tjänstemännen
i fråga om pension må så vitt möjligt tillgodoses och då tjänst-
göringspenningarna för ifrågavarande tjänstemän lämpligen torde böra
sättas något lägre än för länsmännen, föreslår jag, att begynnelse
lönen fördelas med 1,500 kronor på lönen och 900 kronor på tjänst-
göringspenningarna. Någon betänklighet att sätta tjänstgöringspen-
152
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
ningarna till endast 900 kronor torde ej behöva hysas, då vid tjänstledig
het den extra tjänsteman som vikarierar numera är berättigad att be
hålla viss andel av sitt arvode såsom extra tjänsteman. Alderstilläggen
synas mig böra sammanlagt uppgå till 1,200 kronor att såsom nu utgå
efter femårsperioder, vartdera således å 400 kronor. Förslaget att ålders-
tilläggen skulle utgå efter treårsperioder har jag nämligen ansett mig
icke kunna biträda, då detta skulle innebära ett avsteg från de allmänna
principer, efter vilka ålderstilläggen äro ordnade vid andra statens verk
med undantag för de affärsdrivande verken.
Någon anledning att ändra de grunder, efter vilka ortstillägg för när
varande utgå för vissa av ifrågavarande tjänstemän, lärer ej förefinnas.
Avlöningsförmånerna för landskanslister och landskontorister föreslår
jag alltså att utgå sålunda:
lön lika för alla................................................... kronor 1,500:
tjänstgöring spenning av lika för alla ..................
ortstillägg i residensstäder tillhörande
»
900:
l:a dyrhetsklassen (Stockholm) .......................
2:a dyrhetsklassen (Östersund, Umeå och Lu
»
200:
leå) .................................................................
100:
ålder stillägg efter 5 års tjänstgöring...............
»
400:
» 10 »
»
ytterligare
400:
» 15 »
»
y>
400:
Slutligen tillåter jag mig omnämna, hurusom i sammanhang med
förslaget om överflyttning till landskontoren av viss del av utskvlds-
och bötesredovisningen framkastats tanken, att den landskontorist, som
får sig anförtrott att ansvara för det nya arbetet, borde med hänsyn till
arbetets stora vikt samt de stora krav detsamma ställer på tjänsteman
nens duglighet och omtanke tilldelas ett lämpligt arvode vid sidan av
den egentliga avlöningen, och att detta arvode möjligen skulle kunna
utgå av de provisioner för indrivningen och redovisningen av vissa
medel, som vid kronofogdetjänsternas indragning varda till statsverket
indragna. Ehuru jag finner det sålunda framkomna spörsmålet värt att
beaktas, har jag dock ansett framställning i den föreslagna riktningen
kunna göras först sedan erfarenhet vunnits, i vad mån det nya arbetet
på den därmed betrodde tjänstemannen ställer större krav än övrigt
tjänstearbete samt undersökning skett, efter vilka grunder och med
vilket belopp arvode kan böra utgå.
153
Vid behandlingen av årets statsverksproposition och sjätte huvud- ArrodenJLt
titelns anslag till arvoden åt extra länsnotarie!-, extra länsbokhållare och notarier,
övriga extra biträden vid länsstyrelserna in. m. uttalade jag till statsråds- extra^ns.
protokollet såsom min mening, att även om det i sammanhang- med ocj1 Övriga
genomförandet av fögderiförvaltningens omorganisation och lönereglering
för fögderipersonalen skulle visa sig nödvändigt att höja anslaget till )jinsstyrel-
tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna, detta icke torde kunna för- serna in. in.
anleda någon nedsättning i förstnämnda anslag; och föreslog jag alltså,
att detta anslag måtte beräknas till oförändrat belopp 268,000 kronor.
Då jag nu går att redogöra för, huru förslaget om fögderiförvalt-
ningens omorganisation och den i samband med detta förslag av mig
ifrågasatta delvisa omregleringen av länsstyrelserna komma att inverka
på förevarande anslag, vill jag till en början erinra, att omregleringar
nas verkningar helt naturligt visat sig gälla huvudsakligen den del a\
anslaget, som är avsedd till arvoden åt extra länsnotarie!-, extra läns
bokhållare och övriga extra biträden vid länsstyrelserna, utgörande
221,200 kronor, och endast mindre den återstående delen, vilken ut
går till avlöning åt extra vaktbetjäning samt till vikariatsersättning under
semester för därtill berättigade tjänstemän m. m.
Klart är, att behovet av anslag till arvoden åt extra länsnotarie^
extra länsbokhållare och övriga extra biträden, d. v. s. den större delen
av ifrågavarande anslag, i första hand beror av det antal sådana tjänste
män som erfordras. 1 detta hänseende har man, såsom jag redan i an
nat sammanhang tillkännagivit, beräknat att vid den av mig föreslagna
ökningen av de ordinarie tjänsterna de ständiga extra tjänstemännens
antal kan nedbringas från nu uppgivna 160 till 130. Av minskningen
faller på extra länsnotarierna 4, på extra landskanslisterna 20 samt på
extra landskontoristerna 6.
Vad därefter angår den på förevarande anslags storlek jämväl in
virkande frågan om de extra tjänstemännens avlöning, får jag först,
under hänvisning till vad härutinnan förekommer i statsrådsprotokollet
rörande behandling av samma anslag i 1908 års statsverksproposition,
erinra, att de årliga arvodena för biträden med full tjänstgöring för när
varande bestämts för extra länsnotaner och länsbokhållare till högst
2,500 kronor samt för övriga extra biträden till högst 1,500 kronor.
Vidare påminner jag om den numera av Kungl. Maj:t meddelade före
skriften, att extra ordinarie tjänsteman vid länsstyrelse med tast arvode
skall under honom meddelat förordnande att sköta ordinarie tjänst avstå
minst en tredjedel av arvodet.
jBihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand. 176 käft. (Nr 211.)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
20
154
Mot de sålunda för arvodenas bestämmande gällande grunder liava
flera Kungl. Maj:ts befallningshavande i sina yttranden över den inom
departementet utarbetade promemorian angående viss ändring av läns
styrelsernas organisation och styrelsernas behov av ordinarie och extra
arbetskrafter framställt erinringar. Sålunda har från flera håll starkt be
tonats, att i synnerhet maximiarvodet för extra landskanslister och lands-
kontonster numera maste anses alldeles för lågt. På grund av de ökade
levnadskostnaderna och det samtidigt sjunkande penningevärdet vore det
nästan omöjligt att förmå anställda dugliga arbetskrafter att kvarstanna
mot arvode, som icke ens efter någon längre tids tjänstgöring kan höjas
över 1,500 kronor. Dessa svårigheter hava även i en del yttranden kommit
till uttryck genom att anslagsbehovet beräknats efter maximibeloppet för
samtliga extra kanslister och kontorister. Vidare har man framhållit, att
likasom en höjning av de ordinarie landskanslisternas och landskon-
toristernas löneförmåner nu vore oundgängligen nödig, även de extra
tjänstemännens avlöningsvillkor måste förbättras, och har i sådant av
seende föreslagits, att maximiarvodet för extra landskanslister och lands-
kontorister måtte höjas till 2,000 kronor. Slutligen har man i ett par
fall anmärkt, att föreskrifter om skyldighet för extra tjänsteman att vid
förordnande å ordinarie tjänst avstå viss andel av sitt 'fasta arvode vål
lat svårigheter, i det att sådan tjänstemans hittillsvarande, icke alltför
stora inkomster av hans anställning vid länsstyrelsen måst minskas, var
för det ock ifrågasatts, huruvida icke nämnda föreskrift kunde få förfalla.
De av vissa länsstyrelser sålunda framförda skäl för kravet på höj
ning av arvodena till länsstyrelsernas extra tjänstemän synas mig äga
sin giltighet, och jag finner en höjning kunna motiveras av ännu eu,
av länsstyrelserna icke berörd omständighet. I den händelse nämligen
hos en länsstyrelse icke finnes anställd extra länsnotarie eller länsbok
hållare, lär det för vederbörande avdelning vara nödvändigt att bland sina
extra tjänstemän hava att tillgå någon med juridisk utbildning för att
vid ordinarie länsnotaries eller länsbokhållares ledighet för semester eller
eljest kunna förordnas att uppehålla den lediga tjänsten. Behovet av en
extra landskanslist eller landskontorist med juridisk utbildning kan säker
ligen^ göra sig gällande även i län, där extra länsnotarie eller extra läns
bokhållare är anställd, särskilt i de större länen. Då där finnes ett fler
tal ordinarie tjänstemän med juridisk utbildning, kan det lätt inträffa,
att samtidigt två av dessa äro tjänstlediga, och man hade härvid icke
tillräckligt antal kompetenta vikarier, om man vore hänvisad endast till
extra länsnotarier eller extra länsbokhållare. Men om länsstyrelsens av
delningar således måste mera allmänt söka förskaffa sig extra lands
kanslister och extra landskontorister med juridisk utbildning, finner jag
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
155
alldeles nödvändigt, att maximiarvodet för tjänstemännen i fråga höjes.
Ty helt naturligt lärer man knappast kunna förvänta, att en person med
erforderlig juridisk utbildning skall finnas villig att antaga ens mera till
fällig anställning mot årsarvode av allenast 1,500 kronor. Juridiska
byråer även i landsorten avlöna numera sina biträden med upp till 3,000
kronor i begynnelselön. Jag finner mig därför böra föreslå, att maximi
arvodet för extra landskanslister och extra landskontorister höjes till
2,000 kronor. Emellertid anser jag denna höjning icke böra begränsas
till att gälla endast extra biträden med juridisk utbildning, ty det synes
påtagligt, att även övriga extra biträden under vissa förhållanden icke
kunna skäligen anses tillgodosedda med ett arvode av endast 1,500
kronor. Dock finner jag de fall, då arvodet för dessa bör höjas och
eventuellt uppgå till 2,000 kronor, böra så vitt möjligt inskränkas och
huvudsakligen avse tjänstemän med längre tids anställning. Att arvo
det även för extra länsnotarier och extra länsbokhållare skulle höjas, är
åtminstone icke direkt av någon länsstyrelse ifrågasatt, och jag har icke
heller trott sådant vara oundgängligen nödvändigt.
Då det vill synas, att även kvinnlig arbetskraft bör kunna av läns
styrelserna för visst arbete anlitas, torde även för ständigt extra kvinnligt
biträde böra bestämmas något visst maximiarvode, och det har då synts
mig, att arvodet icke bör få överstiga 1,000 kronor, dock att i län, där
ortstillägg utgår, arvodet må kunna i motsvarande grad höjas.
Det
framkomna
förslaget om upphörande av föreskriften, att extra
ordinarie tjänsteman med fast arvode skall vid förordnande att uppehålla
ordinarie befattning avstå minst en tredjedel av arvodet, finner jag mig
böra avstyrka, så mycket mer som jag håller före, att de svårigheter,
som möjligen kunnat i förstone uppkomma på grund av föreskriften,
äro av övergående art och dessutom säkerligen till det mesta undan
röjas genom den av mig ifrågasatta höjningen av arvodena. Föreskrif
ten står för övrigt i full överensstämmelse med den allmänna principen,
att tjänsteman skall vid ledighet i sin tjänst avstå viss andel av sin
avlöning, samt utgör därjämte ett verksamt medel att nedbringa stats
verkets utgifter för avlönande av tillfälliga biträden, som måste anställas,
bland annat för sådana fall, då ständiga extra tjänstemän på förordnande
upppehålla ordinarie befattning.
Vid avgivande av yttrande över den av mig förut omförmälda pro
memorian rörande viss omreglering av länsstyrelsernas organisation hava
Kungl. Maj:ts befallningshavande besvarat till dem ställd fråga, i vad mån nu
förevarande anslag komme att påverkas dels genom den föreslagna omorga
nisationen och nytillkomna göromål med utskylds- och bötesredovisningen,
Kuntjl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.
156
dels ock genom den i promemorian angivna inskränkningen i de extra
tjänstemännens antal genom inrättandet av flera ordinarie befattningar.
Med ledning av dessa svar, som naturligen avgivits under förutsättningen
att maximiarvodet för extra landskanslister och landskontorister skulle ut
göra 1,500 kronor, har inom departementet verkställts beräkning av varje
särskild länsstyrelses behov av anslag till arvoden åt ständiga extra
tjänstemän samt tillfälliga biträden, varvid man tillämpat de av mig nj^ss
föreslagna ändrade grunder för bestämmandet av arvodena till extra lands
kanslister och landskontorister. Enligt denna beräkning skulle för alla
länen tillsammans erfordras ett belopp av 272,800 kronor, vartill kommer
omkring 2,200 kronor till ersättning åt vikarier för vaktmästare under
deras semester. Då emellertid i vissa län till täckande av deras utgifter
iör ifrågavarande ändamål finnas att tillgå räntmästares indragna provi
sioner, för närvarande uppgående till omkring 25,000 kronor, skulle
alltså förevarande del av anslaget behöva upptagas till omkring 250,000
kronor, vilket innebär en ökning av nuvarande anslagsbehovet med 28,800
kronor. Att anslaget behöver höjas, ehuru de extra tjänstemännens an
tal ganska betydligt reducerats, beror givetvis i främsta rummet på den
av mig föreslagna höjningen av maximiarvodet för extra landskanslister
och landskontorister. Resultatet har emellertid jämväl till stor del sin
grund däri, att landskontorets nya bestyr med utskylds- och bötesredo-
visningen kräver ökning även av de extra arbetskrafterna, varför, om
ock endast tillfälliga biträden erfordras, det blir nödvändigt att till Kungl.
Majrts befallningshavandes förfogande finnas nödiga medel till skäligt
avlönande av de erforderliga arbetskrafterna.
Ehuru den verkställda uträkningen måhända torde visa sig i ett
eller annat avseende vara i behov av någon jämkning, synes den mig
dock kunna läggas till grund för beräkning av ifrågavarande anslag, och
jag anser alltså, att för arvoden till extra länsnotarier, extra länsbok
hållare och övriga extra biträden hos länsstyrelserna bör anvisas ett be
lopp av 250,000 kronor.
Vidkommande de delar av anslaget, som äro avsedda för avlöning åt
extra vaktbetjäning samt till vikariatsersättning under semester för därtill
berättigade tjänstemän m. m., får jag — med tillkännagivande att det
senast för avlöning åt extra vaktbetjäning beräknade belopp, 4,150 kronor
50 öre, även nästa år torde vara tillräckligt — erinra, att anslaget till
vikariatsersättningar under tjänstemännens semester måste något höjas
på grund av ökningen av de ordinarie tjänstemännens antal och avlö
ningsförmåner. För detta ändamål torde nämligen det senast upptagna
beloppet, ungefär 34,200 kronor, behöva höjas till omkring 48,400 kronor.
Kung1. Maj:ts Nåd, Proposition Nr 211.
157
Vidare tillåter jag mig erinra, att efter genomförandet av reformen
beträffande länens räkenskaper, vilken avser att göra den nuvarande
landsboken obehövlig, ifrågavarande anslag kan minskas med det belopp,
som hittills erfordrats för bestridande av länsbokhållares ledighet för
landsboksarbetet, för närvarande beräknat till 8,400 kronor. Denna
minskning kan dock icke ske i 1918 års stat, enär landsboken för inne
varande år upprättas under år 1918.
På grund av vad jag sålunda anfört, föreslår jag, att reservations
anslaget till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och
övriga extra biträden m. m., nu 268,000 kronor, måtte för år 1918 höjas
med 43,000 kronor eller till 311,000 kronor.
9.
Avlöningsvillkor.
Med avseende å de avlöningsvillkor, som böra fästas vid rätten att
åtnjuta de nya lönerna, har fögderiförvaltningskommittén uttalat sig å
sid. 449—454 i sitt betänkande, och jag anser mig endast böra hänvisa
till vad därstädes anförts.
1912 års sakkunniga hava icke särskilt yttrat sig om avlönings vill
koren. Under avdelningen övergångsförhållanden förekomma emellertid
vissa uttalanden, som väsentligen röra de tjänster, vilka skulle sättas å
övergångs- eller indragningsstat.
Av det nu framlagda organisationsförslaget framgår, att betydande
svårigheter mot uppgiftens lösande föranletts därav, att enligt 1878 års
lönereglering tjänstinnehavare i landsstaten icke har skyldighet att
låta sig till annan tjänst förflyttas, utan allenast att vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och jämkning i åligganden
samt den reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven.
Ett undantag härifrån förekommer dock numera. Med föranledande av
riksdagens skrivelse den 28 maj 1915 har nämligen Kungl. Maj:t enligt
nådiga brevet den 18 juni samma år föreskrivit, att lör Stockholms
län å stat uppförda befattningar skola besättas med ordinarie inne
havare, under villkor, tills vidare och intill dess frågan angående Stock
holms läns upphörande såsom administrativ enhet blivit slutligen avgjord,
att den, som erhåller ordinarie befattning vid länsstyrelsen, skall, utöver
skyldigheten att vara underkastad de för tjänstemän och betjänte vid
länsstyrelser i allmänhet gällande avlöningsvillkor, vara pliktig, därest
Stockholms län upphör såsom administrativ enhet, att efter Kungl. Maj:ts
förordnande tjänstgöra hos länsstyrelse, som har att övertaga göromål
från länsstyrelsen i Stockholms län, eller, om Kungl. Maj:t vid tiden för
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
158
länsstyrelsens indragning eller framdeles finner lämpligt så föreskriva,
låta sig förflyttas till annan befattning inom statsförvaltningen, dock med
befattningshavaren förbehållen viss rätt att bibehålla tjänstegrad och
avlöningsförmåner. Den vidsträckta flyttningsskyldighet, som sålunda
stadgats, har sin grund i särskilda temporära förhållanden och förekom
mer icke bland avlöningsvillkoren för någon av de på senare tid an
tagna avlöningsstaterna. När sådan skyldighet där stadgats, har den
allenast inneburit flyttningsskyldighet inom visst tjänstområde. Så har
denna skyldighet för befattningshavare i socialstyrelsen, pensionsstyrelsen
och riksförsäkringsanstalten begränsats till förflyttning till annan befatt
ning inom förvaltningen på det sociala området samt för befattnings
havare i patent- och registreringsverket till förflyttning till annan lämplig-
befattning inom centralförvaltningen.
Det med flyttningsskyldigheten avsedda syftet synes mig i föreva
rande fall till fullo vinnas genom föreskrift att, därest förändrad orga
nisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom landsstaten beslutas, tjänst
innehavaren skall vara pliktig att, med bibehållande av den avlöning å
stat han innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttnings
kostnad, inträda i den nya tjänsteställning inom landsstaten, varom
Kungl. Maj:t förordnar, ävensom att, därest vissa landsstaten tillhörande
göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen, efter Kungl.
Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa göromål helt
eller delvis överflyttats.
För befattningshavare i Stockholms län böra givetvis därjämte fort
farande tillsvidare gälla den genom åberopade nådiga brevet den 18 juni
1915
stadgade vidsträcktare flyttningsskyldigheten.
I övrigt torde jag icke behöva närmare uttala mig om avlönings
villkoren, som vid nyreglerade verk och stater numera erhållit en ut
formning, vilken det allenast gäller att efterbilda och anpassa efter de
olika tjänsternas förhållanden.
Jag tillåter mig allenast anmärka, att några bestämmelser om daglig
arbetstid å tjänsterummet ej behöva upptagas bland avlöningsvillkoren.
Dessa bestämmelser synas nämligen, liksom i sammanhang med
1908
års lönereglering för länsstyrelserna ägde rum, kunna utfärdas av Kungl.
Maj:t (jfr Sv. förf. saml.
1908,
Bih. nr
92).
10.
Polis- och åklagarväsendet på landsbygden.
a) Polisväsendet.
Av ålder har polisuppsikten på rikets landsbygd, som bekant, varit
anförtrodd åt Kungl. Maj:ts befallningshavande såsom högsta polismyndig-
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
K
whj
I. Majl:s Null. Proposition Nr äll.
15&
het i länen och under befallningshavanden åt kronofogdar, länsmän och
fjärdingsman, såsom ordinarie 'polisbevakning på landet, varjämte i senare
tid utvecklingen fört med sig anordnandet av extra polisbevakning på
landet gonom anställande av dels polismän i mera fast ställning i sär
skilda tätt befolkade orter såsom municipalsamhällen, stationssamhällen,
större industrisamhällen in. in., dels ock mera tillfälliga extra polismän i
övrigt, jämte ridande polis, länsdetektiver och reservpolisstyrka från stä
derna. Hela denna extra polisbevakning, vars avlönande bekostats av
kommuner, enskilda m. fl. och staten, kan kollektivt benämnas förstärkta
polisbevakningen på landet.
Den förstärkta polisbevakningen på landet ordnades vid 1908 års
riksdag, efter att hava varit föremål för behandling av den s. k. lant-
poliskommittén av 1901 och annan utredning. Det av Kungl. Maj:t till
1908 års riksdag framlagda förslaget omfattade dels förstärkt ordnings
polis i allmänhet på landsbygden, dels den särskilda art därav, som ut-
göres av den ridande polisen, dels ock slutligen den nya för tillfälliga
behov inrättade form för polisskydd å rikets landsbygd, vilken, seder
mera grundad på statens kontrakt med vissa städer, benämnes tillfällig
reservpolisstyrka på landet. Åven upptogos i organisationen länsdetektiver.
Kungl. Maj:t äskade av riksdagen för nyss berörda polisändamål på
extra stat för år 1909 ett förslagsanslag av 350,000 kronor, vilket seder
mera av riksdagen höjts, så att detsamma för innevarande år utgår med
425,000 kronor. Anslaget har ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för
att, huvudsakligen under de i statsrådsprotokollet över civilärenden den
21 februari 1908 angivna villkor för åtnjutande av bidrag från anslaget,
användas till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på landet,
där sådan kan av förhållandena påkallas, under medgivande tillika dels
att av detta anslag erforderligt belopp må användas till åtgärder i sär
skilda fall för grövre brotts upptäckande och misstänkta personers efter
spanande och gripande, dels ock att Kungl. Maj:t må av anslaget an
vända lämpligt belopp till årsarvode åt den polistjänstemän, som för
ordnas att inom civildepartementet biträda ej mindre vid förande av re
gister över den polisstyrka, som kan komma att ur vissa städers polis
kårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för beredande av polisskydd
vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid beredning inom depar
tementet av frågor om samma polisstyrkas användning i förekommande fall.
Vad angår de närmare bestämmelserna rörande användandet av an
slaget, gälla ännu i allt huvudsakligt samma föreskrifter, som godkändes
vid 1908 års riksdag, och vill jag nu återge dem, sådana de meddelats
genom nådiga cirkuläret den 30 juni 1916.
160
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.
Det belopp, som av anslaget kan komma att ställas till Kungl. Maj:ts befall-
ningshavandes förfogande, må av dem emot redovisningsskyldighet användas till sär
skild polisstyrka att utgå i form av avlöning och reseersättning åt de personer, som
befallningshavandena kunna komma att, i män av behov, förordna att, mot åt
njutande av polistjänstemäns befogenhet och skydd, biträda vid upprätthållande av
ordning och säkerhet å landsbygden inom de särskilda länen, med iakttagande att
bidrag till avlönande av ordningspolis med mera stadigvarande förordnande må utgå
företrädesvis till kommuner, vilka själva lämna tillskott, eller där landsting eller en
skilda äro villiga att för ändamålet bidraga, och att under inga förhållanden till så
dan ordningspolis inom länet må av ifrågavarande anslag användas större belopp, än
vad som av landsting, kommuner eller enskilda för ändamålet sammanlagt ställts till
Kungl. Maj:ts befallningshavandes förfogande. Skulle emellertid behovet av sådan
ordningspolis, varom nu är fråga, i något särskilt fall befinnas oavvisligt och medel
till hans avlönande med hänsyn till nu föreskrivna villkor icke äro tilllgängliga,
skall underdånig anmälan därom göras hos Kungl. Maj:t, som då vill taga saken
under särskild omprövning.
Skulle extra polisbiträde påkallas vid hälsobrunnar, marknader, kapplöpningar
eller dylikt, må bidrag från polisanslaget lämnas, dock ej utan oavvisligaste behov,
därest icke vederbörande med skäligt belopp deltaga i omkostnaderna.
Där genom enskildas eller kommuners sammanskott eller genom landstings an
slag helt och hållet bekostas första uppsättningen av ridande polis med minst tre
för ändamålet fullt dugliga hästar jämte mundering samt uniform och beväpning för
två ryttare, må bidrag till uppehållande av sådan polis under år 1917, så länge sta
tionen vederbörligen uppehälles, och mot det att orten förskjuter härför erforderlig
kostnad, åtnjutas av statsmedel med hälften av härför belöpande kostnad, däruti in
beräknad nyanskaffning av såväl hästar som mundering och uniformspersedlar, allt
enligt av Kungl. Maj:ts befallningshavande vederbörligen granskad och godkänd räk
ning samt under villkor därjämte, att dessa ridande poliskonstaplar ställas under
uppsikt, kontroll och förmanskap av en utav länsstyrelsen särskilt förordnad polisman.
Då enligt landstings beslut visst län för sig eller två län gemensamt anvisa
nödigt befunnet anslag för anställande av en länsdetektiv, samt härför erforderliga medel
inom orten förskjutas, må bidrag till länsdetektivs avlöning och övriga utgifter för
hans verksamhet, efter för varje år avslutad och av vederbörlig myndighet granskad
och godkänd räkning, utgå av därför anvisade statsmedel med hälften av ortens
kostnader för sådan detektivs verksamhet.
Kungl. Ma j ds befallningshavande äga att i förekommande fall, när sådant
prövas oundgängligt, hos Kungl. Maj:t göra framställning om särskilt bidrag utav
det för grövre brotts upptäckande och misstänkta personers efterspanande och gri
pande avsedda belopp.
Fögderiförvaltningskommittén har ingående sysselsatt sig med den
lägre polisorganisationen på landet och härutinnan framlagt förslag till
genomgripande förändringar.
Såsom en anmärkningsvärd brist i organisitionen av den nuvarande
s. k. förstärkta polisbevakningen å landet har kommittén framhållit, att
myndigheterna, enligt nu gällande föreskrifter, äro vid anställandet av
extra polismän snart sagt ovillkorligt beroende av kommuners, menig-
Kil
heters eller enskildas medverkan, så att det mest nödvändiga anstäl
landet av polismän löper lära att omöjliggöras, därest anslag från orten
vägras.
Förutsättningarna för polisens anställande äro nämligen, yttrar kommittén,
i regel, att landsting, kommuner eller enskilda antingen helt bekosta polisens av
löning eller förbinda sig att därtill bidraga med minst hälften. Därest någon av
nu nämnda förutsättningar skulle saknas, kan sålunda polisen antingen icke anställas,
huru behövlig den än må vara, eller också måste staten övertaga hela kostnaden för
polisens avlönande. Det borde visserligen kunna förutsättas, att samhällen, där polis
oundgängligen erfordras för upprätthållande av ordning och säkerhet samt tillsyn
över efterlevnaden av gällande stadganden och ordningsföreskrifter, skulle vara villiga
att lämna bidrag till polisens avlönande. Enligt vad länsstyrelsernas till kommittén
avgivna yttranden angående polisväsendet giva vid handen, har dock i derå fall in
träffat, att otillräckligt bidrag eller intet bidrag alls beviljats ävensom att förut ut
gående bidrag indragits. Och kommittén fortsätter: »
av åtskilligt att döma
torde det kunna befaras, att de av länsstyrelserna anförda svårigheterna med av
seende å ordningspolisens anställande skola snarare till- än avtaga. Konsekvensen
härav bliver den, att när i dylika fall anställandet av polis anses vara av behovet
oundgängligen påkallat, staten själv måste träda emellan och vidkännas hela kost
naden för polisen. Detta innebär emellertid en orättvisa icke blott däruti, att staten
sålunda får övertaga den del av kostnaden för polisen, som på grund av dennes
egenskap av ordningspolis för samhället borde drabba detta, utan även därutinnan,
att ett samhälle genom att vägra bidrag bliver i ekonomiskt avseende gynnat framför
andra samhällen, vilka lojalt bidraga till kostnaderna för sitt polisväsen. Skola nu
påpekade missförhållanden bliva undanröjda, måste antingen staten övertaga hela
kostnaden för polisbevakningen på rikets landsbygd, eller ock nödgas man införa
bestämmelser, varigenom vederbörande kommuner och samhällen kunna förpliktas att
bidraga till kostnaderna för behövlig ordningspolis. Vid valet mellan dessa båda
utvägar har kommittén funnit sig böra stanna vid den senare, dels emedan den bäst
överensstämmer med den nuvarande ordningen för bekostandet av den extra polis
bevakningen, dels ock enär den förra säkerligen skulle komma att tillskynda stats
verket synnerligen dryga utgifter. Kommittén har även ansett, att en föreskrift om
förpliktelse för vederbörande kommun eller samhälle att bidraga till utgifterna för
dess polisväsen icke kan möta större betänkligheter. Grundtanken i ett dylikt stad
gande har nämligen erkänts såsom riktig på andra områden. Sålunda äro kommu
nerna skyldiga att med staten deltaga i avlönande av, bland andra, folkskollärare
och barnmorskor.»
Kung!- Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Vidare yttrar kommittén följande:
»Riktigast skulle möjligen vara, att även enskilda ålades att bidraga till avlö
nande av polis, till vars anställande de mer eller mindre direkt kunna hava givit
upphov. Kommittén har emellertid icke ansett sig böra föreslå något sådant. De
fall, i vilka man skulle kunna tänka sig ett dylikt åläggande, vore, där en industri
samlat en större mängd folk inom ett visst område. Det torde d<?ck stöta pa ganska
avsevärda svårigheter att avgöra, huruvida innehavaren av en sådan industri eller
den kommun, inom vilken industrien drives, rättvisligen bör vidkännas kostnaden
för polisen. Ehuru tillvaron av en industrianläggning understundom är för-
jBihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
21
162
knippad med vissa olägenheter för vederbörande kommun, torde likväl förhållandet
i regeln vara det motsatta. Skatt till kommunen utgöres sålunda icke blott för
själva industrirörelsen och av i densamma anställda personer utan oftast även för
inom kommunen bedriven affärsverksamhet, som har sin grund i industriens tillvaro,
varförutom lantbefolkningen uti industriens personal erhåller avnämare för sina al
ster. Att härutöver pålägga industrien särskilda utgifter för upprätthållande av
polisbevakning inom kommunen torde icke vara med billighet överensstämmande.
Redan nu åligger det vederbörande kommun att bära de utgifter för fattigvård och
folkskolväsen, vilka härleda sig av förefintlig industri, och någon särskild anledning
att beträffande kostnaderna för det för en kommun erforderliga polisväsendet tillämpa
en annan grundsats synes icke förefinnas.
Uppenbart är, att man i sammanhang med en bestämmelse, varigenom kommun
eller samhälle kan åläggas bidraga till kostnaderna för dess polisväsen, måste med
dela föreskrifter om polisernas avlöning samt grunderna för kommunernas och sam
hällenas bidragsskyldighet.»
I själva verket syftar kommittén i det nu återgivna resonnemanget
på den extra polisbevakning på landet, vilken med mera stadigvarande
förordnande tillsättes såsom ordningspolis för visst område och som
kommittén benämnt lokalpolis.
För avhjälpande av den sålunda anmärkta bristen i organisationen av
den förstärkta polisbevakningen å landet har kommittén ansett sär
skilda lagstiftningsåtgärder vara av nöden. I sådant avseende har
kommittén föreslagit, att följande bestämmelser borde bliva normgivande,
nämligen
att. lokalpolis skall efter vederbörande länsstyrelses förordnande an
ställas, där behov av sådan polis föreligger samt landsting, socken, mu-
nicipalsamhälle eller enskild förbinder sig att till av länsstyrelsen skälig
ansedd avlöning åt polisen bidraga, där avlöningen finnes böra sättas
till 1,200 kronor eller däröver, med 600 kronor och i övriga fall med
minst hälften;
att, där åter utfästelse om bidrag i ovanberörda utsträckning icke
kan erhållas till avlöning av lokalpolis, av vilken oavvisligt behov före
finnes, länsstyrelsen har att, sedan frågan om polisens anställande och
avlöning blivit behörigen utredd samt socken, municipalsamhälle eller
eventuellt enskild, som av frågan beröres, blivit i saken hörd, under
ställa ärendet Kungl. Maj:t, som efter prövning av omständigheterna
äger föreskriva, att vederbörande socken eller municipalsamhälle skall
lämna bidrag till polisens avlöning med hälften, dock icke med högre
belopp än 600 kronor; samt
att den del av lokalpolisens avlöning, som icke utgår från nu nämnda
korporationer eller från enskilda, skall bekostas av staten.
Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
163
Åven mig synes det vara av stor vikt att genom en av Konung
och riksdag gemensamt stiftad lag fastslå kommunernas skyldighet med
avseende å polisväsendet. Förarbeten till en sådan lagstiftning hava
också gjorts inom departementet men ännu icke fortskridit så långt, att
frågan kan föreläggas innevarande års riksdag. Saken har visserligen
nära samband med frågan om fögderiförvaltningens organisation; dock
synas några synnerliga olägenheter icke följa av dess uppskjutande till
följande år.
Jag bör i detta sammanhang tillika omförmäla, att förnyad upp
märksamhet ägnats jämväl åt frågan om en allmän polisförjältning för
rikets städer och därmed jämförliga orter, varom riksdagen ^i skrivelse den
12 maj 1906 anhållit. Ett förslag i ämnet har redan år 1907 inom
departementet utarbetats av dåvarande polisintendenten Hjalmar von Sydow
Sedan ämbetsmyndigheters och kommunala myndigheters däröver infor
drade yttranden inkommit, har min närmaste företrädare i ämbetet, enligt nå
digt bemyndigande, den 2 maj 1913 anmodat numera tillförordnade lands
hövdingen Herman Leonard Uddén, polismästaren Gustaf Rudolf Hårle-
man, juris och fil. kand. notarien Per Axel Cronvall, kronolänsmannen
Håkan Nilsson Holmström och t. f. detektivkonstapeln Nils Oskar Dahlin
att inom departementet biträda med utredning och uppgörande av för
slag till allmänna polisförfattningar för rikets städer och därmed jäm
förliga orter ävensom till i sammanhang med frågan om fögderiförvalt
ningens omorganisation påkallade bestämmelser för landsbygdens vid-
kommande. De sålunda tillkallade sakkunniga hava sedermera avgivit
förslag till polisreglemente för riket, innefattande bestämmelser avse
ende dels att fastslå statens kontroll över polisväsendet såväl i stä
derna som på landet dels ock att bereda trygghet å ena sidan för polis
männens rättsliga ställning och å den andra för det allmännas berätti
gade intresse av ordningens upprätthållande och av skydd för med
borgarnas liv och egendom. Nämnda förslag, som utremitterats till
yttrande av vederbörande verk och myndigheter, har undergått ytter
ligare bearbetning inom departementet, men har icke ännu kommit i
det skick, att jag är beredd att för Eders Kungl. Maj:t framlägga det
samma.
Fögderiförvaltningskommitténs förslag i övrigt till polisbevakningens
ordnande å landsbygden, i avseende varå jag tillåter mig hänvisa till
betänkandet sid. 458—503, har underkastats en ingående behandling av
1912 års sakkunniga, vilka framställt väsentliga erinringar däremot.
Då jag i likhet med det övervägande antalet länsstyrelser samt justitie-
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
164
kanslersämbetet finner mig, med anslutning till den av de sakkunniga
framlagda kritik av förslaget, icke kunna förorda detsamma, anser jag,
att organisationen av den förstärkta polisbevakningen å landet bör i
allt huvudsakligt bibehållas, sådan densamma fått sitt uttryck i nådiga
propositionen till 1908 års riksdag.
Slutligen bör jag fästa uppmärksamhet vid, att under hittillsvarande
organisation polisväsendet å rikets landsbygd praktiskt taget saknat annan
enhetlig ledning än den Kungl. Maj:ts befallningshavande, vid sidan av
sina många olikartade göromål, kunnat utöva. Med den av mig för
ordade fögderiorganisationen skulle däremot den förbättring härutinnan
vinnas, att polisväsendet på länets landsbygd skulle komma att i kon
trollhänseende stå direkt under den för sådant ändamål särskilt utbildade
landsfiskalen, en tjänsteman, vars verksamhet och betydelse i förevarande
avseende synes mig icke böra underskattas och som efter hand kommer
att skänka en stadga och kontroll över hela länets polisväsende, som
med nuvarande organisation icke kan i lika grad vinnas.
Av förslagsanslaget i riksstaten till särskild polisstyrka på landet
hava utgått, med avdrag av särskilda uppbördsmedel för anslaget:
år 1913 ........................................... kronor 457,069: 89
år 1914 ........ .................................. »
444,322:47
år 1915 ........................................... »
484,476: 31
Av de sålunda meddelade siffrorna lärer framgå, att höjning av det
nuvarande anslaget 425,000 kronor bör ske. Huru stor höjning, som
kan bliva erforderlig, är vanskligt att beräkna, men då särskilda för
hållanden på senare tid medverkat till utgifternas betydande stegring,
synes höjningen kunna begränsas till 75,000 kronor, varigenom anslaget
skulle komma att bestämmas till 500,000 kronor.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
b) Åklagarväsendet.
Å sid. 168—183 i sitt betänkande har fögderiförvaltningskommittén
utförligt undersökt frågan om åklagarkallets utövande vid domstolarna
å rikets landsbygd. Kommitténs eget uttalande i ämnet återfinnes å
sid. 404—406 i betänkandet, vartill jag ber få hänvisa.
I själva verket har kommittén särskilt med hänsyn till den vidgade
kompetensfordran, som enligt dess förslag skulle ställas på länsmännen,
funnit avgörande skäl icke betinga någon genomgripande förändring i
nu rådande bestämmelser härom. Dock har kommittén, som i sitt av
1G5
flertalet ledamöter förordade alternativ III bibehållit kronofogdeinstitu
tionen, i två hänseenden påyrkat en reglering av kronofogdens och
länsmannens inbördes ställning i förhållande till åklagarkallet.
Kommittén anmärker, att kronofogden, enär han äger själv eller genom
underlydande länsmän beivra brott samt länsmannen står under hans
lydnad, varit berättigad att skilja länsmannen från ett av denne an-
hängiggjort brottmål eller meddela honom instruktioner rörande målets
behandling. Då emellertid ett dylikt ingripande av kronofogden för
länsmannen kunde få betänkliga följder, har kommittén hemställt, att vid
revision av vederbörande instruktioner föreskrift måtte meddelas därom,
att kronofogdar och länsmän skola var för sig äga självständigt an
hängiggöra och utföra åtal samt att, sedan länsman verkställt häktning
eller beslag eller anhängiggjort åtal, kronofogde icke, utan att länssty
relsen därom särskilt förordnat, må ingripa i målet.
Likaså har kommittén på anförda skäl föreslagit den bestämmelse i
vederbörande instruktioner, att det borde åligga länsmännen att hos
kronofogden anmäla till deras kunskap komna brott, varå enligt lag
straffarbete, dock ej under två år, kan följa, varefter kronofogden hade
att för länsmannen tillkännagiva, huruvida han ville själv åtala brottet
eller icke, och att i förra fallet övertaga ledningen och ansvaret för
förundersökningen.
Under tidernas lopp har åklagarväsendet kommit att så gott som
uteslutande uppbäras av länsmännen, och något inseende över länsmännens
verksamhet härutinnan torde kronofogdarna numera endast i få undan
tagsfall utöva.
_
o ;
Förklaringsgrunden till denna utveckling av förhållandena torde
kunna sökas, bland annat, dels däri, att särskilt kronouppbörden samt
de olika redovisningarna för densamma i hög grad tagit kronofogdarnas
tid och intresse i anspråk och därmed gjort dem mindre benägna att
lägga hand vid ärenden, som även länsmännen vore skyldiga att omedel
bart och på eget ansvar ombesörja, dels ock i det förhållandet, att
kronofogdarna, ehuru teoretiskt kompetenta att utföra åtal och polis-
göromål, i allmänhet varken under sin föregående utbildning eller i
kronofogdetjänsten förvärvat den praktiska erfarenhet och rutin, som
för tillfredsställande handläggning av dylika mål är av synnerlig be
tydelse.
Erfarenheten lärer därjämte hava visat, att särskilt bristen på kom
petent ledande och sammanhållande kraft på ifrågavarande område givit
anledning till befogade anmärkningar. En sådan kraft skulle nu till
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
16G
föras organisationen genom den nye landsfiskalen. Denne skulle, såsom
förut påpekats, vara företrädesvis utbildad för polis- och åklagarväsendet
och sålunda väl skickad att dels personligen utföra hithörande mål och
ärenden, särskilt sådana av mera invecklad beskaffenhet, och dels med
verklig auktoritet övervaka och leda länsmännens verksamhet härutinnan,
på samma gång han skulle vara fri från sådana förvaltningsbestyr, som
kunna verka hindrande för hans åklagarverksamhet. Att denne nye
tjänsteman skall tillföra åklagarväsendet å rikets landsbygd en högst
avsevärd förstärkning, därom bör ingen tvekan råda.
Då de av fögderiförvaltningskommittén uttalade önskemål i avseende
på revision av vederbörande instruktioner synas mig vara av beskaffen
het att böra vinna en anpassad tillämpning även enligt den organisation
jag nu föreslår, torde framdeles, då instruktionerna för landsfiskalen
och länsmännen anmälas, detta böra iakttagas. Därjämte lärer böra tagas
under övervägande, huruvida icke i landsfiskalsinstruktionen bör införas
bestämmelse därom, att i mera invecklade brottmål, där den tilltalade
biträdes av juridiskt bildad person, landsfiskalen skall efter Kungl. Maj:ts
befallningshavandes förordnande vara skyldig uppträda å åklagarsidan.
11.
Av
omorganisationen påkallat lagstiftningsarbete.
Slutligen bör jag omförmäla, att förslag till de ändringar av lagar
och författningar, vilka till ett stort antal nödvändiggöras av den ifråga
satta nya organisationen, och av vilka jag tidigare berört de flesta,
äro utarbetade. Propositioner till riksdagen i de delar, varom riksdagen
har att besluta, lära komma att i den närmaste framtiden föreläggas
Kungl. Maj:t. Förslag till instruktioner för länsstyrelserna, landsfiska
lerna, häradsskrivarna och kronolänsmännen äro under utarbetande med
biträde av tillkallade sakkunniga.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
12.
Fråga om nya benämningar å vissa tjänstemän.
I mitt anförande har jag hittills bibehållit benämningen kronoläns-
man på lantregeringens yttersta organ ute bland befolkningen å rikets
landsbygd, en benämning, troligen den allra äldsta i fråga om Konun
gens män ute i orterna. Officiellt kvarstår densamma, som bekant, allt
fort. Men i det dagliga bruket har titeln väsentligt försvunnit. Icke
107
nog med att allmänheten för det mesta använder andra benämningar
på kronolänsmännen, såsom kommissarie, notarie, befallningsman, krono
befallningsman o. s. v., man får icke sällan bevittna, hurusom även
domhavande inför rätta och eljest samt personer i länsmannen överordnad
ställning undvika den lagbestämda titulaturen och föredraga någon av
de nyss antydda. Det vill härav synas, som om lagstiftningen blivit i
den allmänna utvecklingen antikverad på detta område. Då fråga
nu är att införa förvaltningen i delvis nya former, har det synts
mig, att man icke får blunda för ett sådant förhållande, även om
det bjuder emot att förkasta en urgammal benämning, vars använd
ning torde kommit ur bruk på grund av historiska missförhållanden,
vilka dess bättre icke kunna sägas vidare förefinnas. Då jag tillika
är förvissad, att det icke skall lyckas att på lagstiftningens väg
återföra den sålunda ur bruk komna benämningen, ser jag icke annan
utväg än att söka finna en ny. I sådant avseende finner jag för min
del ingen lämpligare än landsfiskalstiteln, som redan nu bäres av vissa,
till landsfiskaler förordnade kronolänsmän. Samma förslag har ock från
kronolänsmännens sida framförts i två skilda skrivelser från föreningen
Sveriges kronolänsmän den 6 september 1913 och den 18 januari 1917.
1 överensstämmelse med fögderiförvaltningskommitténs förslag har
jag i min framställning hittills använt titeln landsfiskal å de föreslagna
nya tjänstemän, vilkas verksamhet efter kronofogdetjänstens indragning
skulle hava till uppgift att inom varje län utöva den ingående kontrollen
över kronolänsmännens (landsfiskalernas) allmänna tjänstverksamhet samt
inseende å och ledning av polis- och åklagarväsendet. Då nu titeln
landsfiskal av mig föreslagits för kronolänsmännen, bör en annan benämning
skapas för ifrågavarande överordnade tjänstemän. Enär polisväsendets
ledning tvivelsutan blir den verksamhet, som i främsta rummet åsyftas
med den nya tjänsten, tillåter jag mig att såsom en passande tjänstetitel
för ifrågavarande statsorgan föreslå benämningen länspolismästare.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
168
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.
13.
Kostnadsberäkning m. in.
Kostnaderna för den nu av mig föreslagna lönereglering och omor
ganisation framgå av följande uträkning:
Kost n a d e r.
Enligt förslaget.
Nuvarande.
Ordinarie stat.
VI huvudtiteln.
Landsstaten.
Tjänstemän och betjänte vid länsstyrelserna:
Landssekreterare och landskamrerare................................
364,600
359,800
Länsassessorer ....................................................................
250,400
—
Länsnotarier och länsbokhållare av l:a lönegraden ..........
156,150
174,300
»
»
»>
» 2:a
»
..........
19,500
70,400
Landskanslister och landskontorister ...............................
404,600
220,200
Skrivbiträden ......................................................................
49,200
48,000
Vaktmästare........................................................................
52,200 1,296,650
52,200
924,900
Till arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och
övriga extra biträden vid länsstyrelserna m. m., reser
vationsanslag ..................................................................
311,000
268,000
Fögderiförvaltningarna ...................................................... 2,329,700
*1,635,298
Avgår: boställsavkomst..................................................
60,769
—
» odisponerat..........................................................
—
2,268,931
9,992 1,625,306
Postavgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, för-
slagsanslag ....................................................................
—
1,430,000
—
1,250,000
Extra stat.
II huvudtiteln.
Ersättning åt häradsskrivare för röstlängders upprat-
tande, förslagsanslag ......................................................
—
3,000
—
40,000
VI huvudtiteln.
Tillfällig löneförbättring åt kronofogdar, häradsskrivare
och länsmän, förslagsanslag...........................................
Till avlöning och underhåll av särskild polisstyrka på
—
—
—
793,500
landet, förslagsanslag.....................................................
Ersättning till häradsskrivare för pensionsförteckningar,
—
500,000
—
425,000
förslagsanslag .................................................................
—
50.000
—
50.000
Säger
—
5,850,oSl;
—
5,876,706
*) Kontant anslag. Boställsavkomst således icke inräknad.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
169
Vid ovanstående beräkning hava, å ömse sidor, icke medtagits kost
naderna för ålderstillägg.
Den gjorda uträkningen utvisar, som synes, eu
kostnadsökning av........................................................... kronor 482,875: —
Härtill hava emellertid medverkat
dels förstärkningen av arbetskrafterna hos läns
styrelserna och löneförbättring för vissa tjänstemän
därstädes med................................ kronor 371,750: —
dels arvodesförbättring för ex
tra tjänstemän vid länsstyrelserna
m. m. med..................................... »
43,000: —
dels ock föreslagen ökning av
anslaget för polisväsendet på lands
bygden med .................................. »
75,000: — ]<ronor 489,750: —
Den slutliga kostnaden för fögderiförvaltningen och polismästarna skulle
sålunda belöpa sig till omkring C,875 kronor mindre än för närvarande.
Åven om omorganisationen av nämnda förvaltning i viss man inverkar
på kostnaderna för länsstyrelserna — av sakkunniga har beräknats, att
detta direkt sker med ett belopp av omkring 75,000 kronor -—• är emel
lertid att märka, att man, utom till nämnda anslagsbesparing 6,875 kronor,
har att taga hänsyn till dels kronofogdarnas till statsverket ingående
provisioner, för år 1912 uträknade till 134,000 kronor, men numera helt
visst uppgående till ej obetydligt högre belopp, och dels att utav höj
ningen av anslaget till postavgifter för tjänsteförsändelser m. m. med
180,000 kronor endast omkring 100,000 kronor enligt postverkets uppgift
kunna räknas som dess direkta utgifter för bestyret med kronouppbörden.
Vidare är att märka, att avlöningsförmånerna för en stor del av
tjänstemännen komma att avsevärt förbättras i förhållande till de nu, å
såväl ordinarie som extra stat, utgående. Sålunda skulle:
för häradsskrivarna begynnelselönen, inklusive för-
valtningsbidraget, ökas med i medeltal 475 kro
nor per man, motsvarande tillhopa.......................... kronor 56,525:
för landsfiskalerna (länsmännen) begynnelselönen ökas
med 600 kronor per man, motsvarande samman
lagt ................................................................................ ® 293,400:
för landskanslister och landskontorister begynnelse
lönen ökas med 400 kronor per man, motsva
rande tillhopa.......................................................... »_66,800:
Summa kronor 416,725: —
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 samt. 176 höft. (Nr 211.)
22
170
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Då de föreslagna löneförbättringarna äro synnerligen behövliga och
särskilt för landsfiskaler (länsmän) samt landskanslister och landskonto-
rister varit under alla omständigheter betingade, torde den erforderliga
kostnadsökningen få anses mycket rimlig. Redan ämbetsverken uttalade
också, att 1912 års sakkunnigas, av dem förordade organisation borde
»vara den billigaste, då enligt densamma intet arbete anförtros åt över
kvalificerad arbetskraft, ingen tjänstemans arbetstid lämnas oanvänd och
ingen lön sättes högre, än av tidsförhållandena motiveras».
Såsom förut framhållits hava kostnaderna för övertaliga kronofogdars
uppförande på indragning sstat för år 1918 beräknats till omkring 425,000
kronor. Då många av dessa kronofogdar redan uppnått hög ålder samt
åtskilliga av dem snart nog lärer kunna beredas annan lämplig civil
anställning, kan dock antagas, att dessa kostnader skola årligen avsevärt
minskas för att efter omkring 15 år hava i stort sett försvunnit.
Med hänsyn till vederbörande anslags nuvarande ställning erfordras
för år 1918 en anslagsökning av allenast 285,146 kronor, och detta
ehuru samma anslag samtidigt beräknats komma att för andra ändamål
belastas med utgifter till betydande belopp.
Vad angår kostnaderna för övergångsstaten för ett antal härads-
skrivare och länsmän hava för år 1918 förslagsvis uppförts anslag å
sammanlagt 56,700 kronor. Vid omorganisationens genomförande torde
såsom nämnts komma att visa sig, att anslagen redan nämnda år endast
delvis behöva tagas i anspråk. Inom loppet av 10 år lära kostnaderna
för ifrågavarande övergångsstat hava helt och hållet upphört. Med an
slaget i fråga har sammanförts nu utgående anslag till övergångsstat,
vilket med hänsyn till avgång av lanträntmästare emellertid kan ned
sättas med 11,000 kronor.
De med förslagets genomförande förbundna kostnaderna komma att
med omkring 250,000 kronor överstiga de i statsverkspropositionen be
räknade. Någon ökning i riksstatens slutsumma torde dock ej behöva
ske, enär jag ej blir i tillfälle att underställa Kungl. Maj:t förslag i
vissa ämnen, som i statsverkspropositionen bebådats.
I avseende å den ordinarie personalen vid landsstaten har före
slagits :
dels indragning av 165 tjänster, nämligén: 5 länsbokhållartjänster
av l:a lönegraden, 14 länsnotarietjänster av 2:a lönegraden, 2 länsbok-
hållartjäuster av 2:a lönegraden, 117 kronofogdetjänster och 27 läns
manst jänster,
dels ock nyinrättande eller ombildande av 135 tjänster, nämligen: 46
länsassessorstjänster, 2G landskanslisttjänster, 32 landskontoristtjänster,
1 skrivbiträdestjänst, 27 länspolismästartjänster och 3 häradsskri var tjänster.
De extra ordinarie tjänstemännens antal har beräknats kunna ned
sättas med 30.
Kung!. Majris Nåd. Proposition Nr 211.
17!
14. Departementschefens förslag till proposition till riksdagen.
I anslutning till vad sålunda förekommit och anförts hemställer
jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen:
A) vidkommande sjätte huvudtiteln:
1) att godkänna följande avlöningsstat och övergångsstat för lands
staten utom beträffande landshövdingarna att tillämpas från och med
år 1918:
Avlöningsstat.
Landssekreterare och landsknin-
r er are, 48 tjänstemän:
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Orts-
tillägg.
Förvalt-
nings-
bidrag.
Summa.
Anmärkningar.
i första klassens län:
Malmöhus samt Göteborgs och Bohus.
1 tjänsteman ...................................
5,000
2,900
—
—
7,900
3 tjänstemän ...................................
15,000
8,700
—
—
23,700
i andra klassens län:
Samtliga övriga län.
1 tjänsteman (Stockholm).................
5,000
2,500
600
—
8,100
Efter 5 år kan lönen
1 tjänsteman
d:o
.................
5,000
2,500
600
—
8,100
höjas med 600 kr.
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) .....................
5,000
2,500
300
—
7,800
5 tjänstemän
d:o .....................
25,000
12,500
1,500
—.
39,000
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
5,000
2,500
—
—
7,500
35 tjänstemän
d:o
175.000
87,500
—
—
262,500
Säger
240,000
121,600
3,000
—
364,600
172
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Lön.
Tjänst-
görings-
penningar.
Orts-
tillägg.
Föryalt-
nings-
bidrag.
Summa.
Anmärkningar.
Liinsassessorer, 46
tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm).................
3,600
1,800
400
5,800
1 tjänsteman
d:o
.................
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
Luleå) .....................
5 tjänstemän
d:o .....................
3,600
3,600
13,000
1,800
1,800-
9,000
400
200
1,000
5,800
5,600
28,000
Efter 5
är
kan lönen
höjas med 500 kr.
• och efter ytterligare
5 år med likaledes
500 kr.
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
3,600
1,800
—
—
5,400
37 tjänstemän
d:o
133,200
66.600
—
199,800
.
Säger
165,600
82,800
2,000
250,400
Länsnotarier och länsbokhållare
ay första lönegraden,
48 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholm) .. ..........
2,200
1,400
300
3,900
1 tjänsteman
d:o
.................
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
2,200
1,400
300
—
3,900
Efter 5 år kan lönen
höjas med 500 kr.,
efter ytterligare 5
år med likaledes
Luleå) .....................
2,200
1,400
150
—
3,750
4 tjänstemän
d:o .....................
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
8,300
2,200
5,600
1,400
600
—
15,000
3,600
500 kr. och efter
ytterligare 5 år med
likaledes 500
kr.
35 tjänstemän
d:o
77,000
49,000
—
—
126,000
Säger
94,600
60,200
1,350
—
156,150
Länsnotarier och länsbokhållare
ay andra lönegraden,
6 tjänstemän:
1
tjänsteman (Stockholm) .................
2,000
1,200
1,200
4,800
300
3,500
3,200
12,800
Eftor
5
år kan lönen
höjas med 500
kr.,
efter ytterligare
5
år med likaledes
500
kr. och efter
ytterligare 5
år med
likaledes 500 kr.
1
tjänsteman (övriga residensstäder)...
4 tjänstemän
d:o
2,000
8,000
—
Säger
12,000
7,200
300
—
19,500
Landskanslister och landskontor
rister,
167 tjänstemän:
1
tjänsteman (Stockholm).................
1,500
900
200
—
2,600
Efter
5 år kan lönen
9 tjänstemän
d:o
.............
13,500
8,100
1,800
23,400
höjas med 400 kr.,
1 tjänsteman (Östersund, Umeå och
efter ytterligare 5
år med likaledes
Luleå)
....................
1,500
900
100
—
2,500
400 kr. och efter
ytterligare 5
år
med
likaledes 400 kr.
Transport
16,500
9,900
2,100
—
28,500
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
173
Lön.
Tjänst-
görings-
ponningar.
Orts-
tilliigg.
Förvalt-
nings-
b idrag.
Summa.
Anmärkningar.
16,500
9,900
2,100
—
28,500
Efter 5 år kan lönen
höja8 med 400 kr.,
25,500
15,300
1,700
—
42,500
efter ytterligaro 5
1,500
900
—
—
2,400 > år med likaledes
[
400 kr. och efter
207,000
124,200
—
—
331,200
ytterligaro 5 år med
likaledes 400 kr.
250,500
150,300
3,800
—
404,600
700
350
150
1,200
1,400
700
300
—
2,400
Efter 5 år kan lönen
höjas med 200 kr.
700
350
75
—
1,125
. ochefterytterligare
3,500
1,750
375
—
5,625
5 år med likaledes
200 kr.
700
350
—
—
1,050
25,200
12,600
—
—
37,800
32,200
16,100
900
—
49,200
700
350
150
1,200
700
350
150
—
1,200
Efter 5 år kan lönen
höjas med 100 kr.
700
350
75
—
1,125
och efter ytterligare
3.500
1,750
375
—
5,625
5 år med likaledes
700
350
—
—
1,050
100 kr.
28.000
14,000
—
—
42,000
r 34,300
17,150
750
-
52,200
829,200 | 455,350
12,100
1.296,650
Transport
17 tjänstemän (Östersund, Umeå och
Luleå).....................
1 tjänsteman (övriga residensstäder)
138 tjänsteman
d:o
Säger
Skrivbiträden, 46 biträden:
1 biträde (Stockholm) .............
2 biträden d:o .............
1 biträde (Östersund, Umeå, Luleå)
5 biträden
d:o
1 biträde (övriga residensstäder)
36 biträden
d:o
Vaktmästare, 49:
1 vaktmästare (Stockholm)
1 vaktmästare d:o
5 vaktmästare
40 vaktmästare
d:o
d:o
174
Kung],. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Lön.
Tjänstgörings-
penningar.
Länspolismästare, 27 tjänstemän:
1 tjänsteman (Stockholms län) ..........
3,400
1,600 —
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)
3,400
—
1.600
—
4 tjänstemän (samma län)......................
13,600 —
6,400
—
1 tjänsteman (övriga län) ............................
3,400
—
1,600 _
20 tjänstemän (
»
) ..........
68,000
—
32,000
—
Säger
91,800 —
43,200
Jläradsskrivare, 119 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)...
2,600
—
1,000
—
12 tjänstemän (samma län) .......................
31,200
—
12,000
—
1 tjänsteman (övriga län).................
2,600
—
1,000
—
105 tjänstemän (
»
)......
vartill kommer förvaltningsbidrag med 150 kronor för varje påbörjat
273,000 —
105,000 —
5,000-tal av folkmängden i tjänstedistriktet, förslagsvis
—
—
—
—
Säger
309,400 —
119,000 —
Landsfiskaler, 489 tjänstemän:
1 tjänsteman (Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län)
2,000 —
1,000
—
72 tjänstemän (samma län) ...........................
144,000 —
72,000
—
1 tjänsteman (övriga län)............................
2,000 —
1,000 —
415 tjänstemän (
»
).....................
830,000 —
415,000
—
Säger
978,000 —
489,000
—
Summa
1,379,200 —
651,200 —
Övergångsstat.
Lanträntmästare, 12 tjänstemän.................
30,000
—
15,800
_
Häradsskrivare, 2 tjänstemän ... .
vartill kommer förvaltningsbidrag efter i avlöningsstaten angiven grund,
vilket emellertid finnes inbegripet uti det i avlöningsstaten för ända-
5,200
2,000 —
målet upptagna belopp.
Landsfiskaler (länsmän), förslagsvis 15 tjänstemän, förslagsvis.
30,000
—
15,000
Säger 1
65,200
32,800
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
175
Ortstillägg.
Förval tninga-
bidrag.
T -
Summa.
1
Summa
b limmar um.
400
5,400
200
—
—
—
5,200
800 —
—
20,800
_
-
—
—
5,000
_
—
-
100,000 —|
|
1,400
—j
—
i
136.400 —
136.400 —
200
3,800
_
1
2,400
—
—
—
45,600
1
I
__
—
—
—
3,600
1
—
-
—
—
378,000 —
134,000 _
134.000 —
2,600 -
184,00»
_
565,000
565,000 -
200
300 -
3,500 -
1
14,400
__
21,600 -
252,000
-
l
300 -
3,300 -
—
124.500 -
1,369,500 —
14,600 _
146.700
—
1,628,800 —
1,628.300 —
18,600 —
280,700
2,829,700
2,829,700 —
45,800
_
(
\
—
—
—
—
7,200
4.500
49.500
_
1 —
—
4,500
102,500
102,500
—
Anmärkningar.
Efter y år kan lönen höjaa med 500
kronor, efter ytterligare 5 år likaledes
med 500 kronor och efter ytterligare
5 är likaledes med 500 kronor.
Efter 5 år kan lönen höjas mod 500 kro
nor och efter ytterligare 0 år lika
ledes med 500 kronor.
Efter y år kan lönen höjas med 400 kro
nor cell efter ytterligare 5 är likale
des med 100 kronor.
Härtill kunna komma ålderstillägg i en
lighet med råd som angives i arlö-
ji i ngs st liten.
176
2) att för ordinarie befattningshavare med undantag av lantränt-
mästarna godkänna följande villkor och bestämmelser för åtnjutande av
i dessa stater upptagna avlöningsförmåner, nämligen
att innehavare av ordinarie befattning skall vara underkastad
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet, jämkning i åligganden samt
reglering av tjänstgöringsområde, som kan varda föreskriven, ävensom vara
pliktig, därest förändrad organisation av tjänster eller tjänstedistrikt inom
landsstaten beslutas, att, med bibehållande av den avlöning å stat han
innehar och mot ersättning i förekommande fall för flyttningskostnad, in
träda i den nya tjänsteställning i landsstaten, varom Kungl. Maj:t förordnar;
att innehavare av ordinarie befattning skall — likaledes med bibe
hållande av den avlöning å stat han innehar och mot ersättning i före
kommande fall för flyttningskostnad — vara pliktig, därest vissa lands
staten tillhörande göromål överflyttas till annan del av statsförvaltningen,
efter Kungl. Maj:ts förordnande tjänstgöra å befattning, till vilken dessa
göromål helt eller delvis överflyttats;
att för befattningshavare vid länsstyrelsen i Stockholms län där
jämte skola gälla de i nådiga brevet den 18 juni 1915 stadgade sär
skilda villkor beträffande skyldighet för den, som erhåller ordinarie be
fattning vid nämnda länsstyrelse, att under viss förutsättning tjänstgöra
hos annan länsstyrelse eller låta sig förflyttas till annan befattning inom
statsförvaltningen;
att med ordinarie befattning icke må förenas annan tjänst å rikets
eller riksdagens stat samt med landssekreterare landskamrerar-, länspolis-
mästar- eller länsassessorstjänst icke heller befattning å kommuns stat;
att med ordinarie befattning icke heller må förenas vare sig
uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk eller bolag,
som är med Kungl. Maj:ts oktroj försett eller blivit såsom aktiebolag
registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag
eller annan tjänstbefattning av vad slag som helst, så framt ej, vad
angår landssekreterare och 1 andskamrer are, Kungl. Maj:t och, vad angår
innehavare av annan befattning, Kungl. Maj:ts befallningshavande, uppå
därom gjord framställning och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag
eller tjänstbefattning ej må anses inverka hinderlig^ för tjänstgöringen
vid landsstaten, finner uppdraget eller tjänstbefattningen kunna få mot
tagas och tills vidare bibehållas;
att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid, befatt
ningshavare verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid, han eljest varit från tjänstgöring befriad, skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;
Kung!,. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
177
att deri med häradsskrivartjänst förenade förmånen av debetsedel
lösen skall tillfalla den, som under ordinarie tjänstinnehavares tjänst
ledighet förrättat debiteringen och utfärdat debetsedlarna; dock att,
därest skilda personer därmed tagit befattning och överenskommelse dem
emellan ej träffas, fördelning av ifrågavarande debetsedellösen skall
verkställas av Kungl. Maj:ts befallningshavande;
att den, som av sjukdom hindras att förrätta sin befattning, äger
uppbära hela lönen jämte ortstillägg, där sådant förekommer, men att
den, som undfår ledighet för svag hälsas vårdande, enskilda angelägen
heter eller särskilda uppdrag eller i behörig ordning avstänges från
tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad att sköta befattningen,
kan förpliktas att under ledigheten frånträda även annan avlöningsförmån
än tjänstgöringspenningar, i den mån sådant för befattningens uppehål
lande erfordras eller eljest prövas skäligt;
att semester årligen må, när sådant kan ske utan hinder för göro-
målens behöriga gång, åtnjutas av landssekreterare och landskamrerare
en var under en och en halv månad, av länspolismästare, länsassessorer,
länsnotarier, länsbokhållare samt landskanslister, landskontorister och
skrivbiträden en var under en månad ävensom av vaktmästare under
femton dagar;
att avlöning ej må utgå till tjänsteman för den tid, varunder han
avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning er
hållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;
att, därest tjänsteman varder avstängd från tjänstgöring eller i
häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke prövas böra användas
till befattningens uppehållande, skall under tiden innehållas, såvida ej
skäligt anses låta honom uppbära något därav;
att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av samma tjänst är i stat medgiven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under
villkor att innehavaren under mera än fyra femtedelar av den tjänstetid,
som erfordras för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt
sin egen eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort
annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last
den tid, han åtnjutit semester eller ledighet för fullgörande av värn
plikt, och
för andra förhöjningen, om sådan förekommer, efter ytterligare fem
år, på samma villkor; samt
för tredje förhöjningen, därest sådan kan ske, efter ytterligare fem
år, på samma villkor;
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt 176 höft. (Nr 211.)
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
23
178
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
under iakttagande dels vad var och en av omförmälda löneförhöj
ningar angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förrän vid början
av kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd, dels att löntagare därvid tillgodoräknas den tid, som före den
nya avlöningsstatens trädande i kraft förflutit från hans tillträde till befatt
ningen på grund av vare sig fullmakt, konstitutorial eller förordnande i följd
av frågan om reglering av löneförhållandena in. in. vid landsstaten, och
dels att kronofogde, som varder överflyttad eller efter ansökning utnämnd
till länspolismästar- eller häradsskrivartjänst eller annan därmed i av-
löningshänseende jämförlig tjänst å rikets eller riksdagens stat, skall för
åtnjutande av ålderstillägg vid den nya tjänsten få räkna sig till godo
sin tjänstgöring som ordinarie kronofogde;
att, därest i övrigt tjänsteman vid befordran inom landsstaten från
en till annan ordinarie tjänst redan i den förra tjänsten genom ålders
tillägg intjänat högre avlöning än begynnelseaviöningen i den senare,
honom skola omedelbart tillgodoföras det eller de ålderstillägg i den nya
tjänsten, som erfordras för att hans avlöning, i vad den utgöres av lön,
ålderstillägg och tjänstgöringspenningar, i den senare tjänsten icke må
understiga den avlöning av samma slag, som han senast åtnjöt i den
förra tjänsten;
att likväl löntagare, som då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning redan uppnått den levnadsålder, vid vilken han enligt
bestämmelserna i lagen angående civila tjänsteinnehavares rätt till pen
sion är skyldig att från tjänsten avgå, icke må tillträda samma förhöjning;
att för kvinnliga skrivbiträden skola lända till efterrättelse de före
skrifter, som äro eller kunna varda utfärdade angående allmänna villkor
och bestämmelser att gälla för å vissa domstolars, ämbetsverks och
myndigheters stater uppförda biträdesbefattningar; ägande den, som
antages till ordinarie biträde vid länsstyrelse, att för åtnjutande av
löneförhöjning genom ålderstillägg räkna sig till godo den tid, biträdet
omedelbart dessförinnan innehaft stadig anställning hos länsstyrelsen;
att för de landsfiskaler (länsmän), som innehava boställen, i fråga om
avdrag å avlöning för boställsavkomsten fortfarande skola tillämpas hit
tills gällande bestämmelser samt att för bestämmandet av detta avdrag
ny uppskattning av boställsavkomsten skall före utgången av år 1918
förrättas på det sätt och i den ordning, som för det närvarande därut-
innan gäller;
att Kungl. Maj:t skall, på anmälan, varje gång eu med boställe
förenad landsfiskals- (länsmans)tjänst varder ledig, innan tjänsten till
sättes och efter vederbörandes hörande äga besluta, om bostället bör
179
såsom till belägenheten eller omfånget av därmed förenat jordbruk
olämpligt till boställe lör landsfiskal (länsman) eller av annan anledning
till statsverket indragas;
att landsfiskal (länsman), som bär boställe sig anslaget, skall vara
där bosatt, såvida icke Kungl. Maj:ts befallningshavande finner skäligt
annorlunda medgiva;
att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledi
gande eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till måna
dens slut;
att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänste
innehavares rätt till pension är vid tiden för ny avlöningsstats ikraft
trädande eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter till
trädes, vid tillträdet till befattningen stadgat; samt
att den, som tillträder ny avlöningsstat, skall vara skyldig under
kasta sig, efter Kungl. Majrts bestämmande, upphörande av eller minsk
ning i extra inkomster, som kunna åtfölja tjänstbefattning eller utgå
för bestyr i sammanhang därmed;
3) att förklara dels att en var, som med eller efter 1918 års ingång
tillträder i avlöningsstaten upptagen befattning vid landsstaten, skall vara
pliktig att underkasta sig ovan omförmälda villkor och bestämmelser, och
dels att förutvarande ordinarie innehavare av befattningar med omreglerad
avlöning, vilka icke före den 1 november 1917 anmäla, att de vilja
underkasta sig ny avlöningsstat samt nyssnämnda villkor och bestäm
melser och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda bibe
hållna vid dem dittills å ordinarie stat tillkommande avlöningsförmåner,
ävensom, i den mån ej annat föranledes av bestämmelserna i lagen an
gående civila tjänsteinnehavares rätt till pension, vid den rätt till pen
sion, som dittills tillkommit dem;
4) att i fråga om sättet och villkoren för indragningen av krono
fogdetjänsterna samt uppförandet å övergångsstat av visst antal härads-
skrivar- och landsfiskals- (länsmans)tjänster godkänna av mig härutinnan
framställt förslag;
5) att medgiva, att statsverket, då till landsfiskal (länsman) an
slaget boställe eller löningsjord indrages till kronan, skall efter vär
dering vid syn från indelningshavaren eller hans stärbhus jämväl över
taga sådana å fastigheten befintliga, indelningshavaren tillhöriga åbygg
nader, som vid synen anses vara för fastigheten nyttiga;
6) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till tjänstemän
och betjänte vid länsstyrelserna, nu 924,900 kronor, med 371,750 kronor
till 1,296,650 kronor;
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
180
7) att höja det å ordinarie stat uppförda reservationsanslaget till
arvoden åt extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra bi
träden vid länsstyrelserna m. in., nu 268,000 kronor, med 43,000 kro
nor till 311,000 kronor;
8) att höja det å ordinarie stat uppförda anslaget till fögderiförvalt
ningarna, nu 1,635,298 kronor, med 633,633 kronor till 2,268,931
kronor;
9) att höja det under landsstaten å ordinarie stat uppförda anslaget
»övergångsstat», nu 56,800 kronor, med 45,700 kronor till 102,500 kronor;
_ 10) att höja det å ordinarie stat uppförda förslagsanslaget till post
avgifter för tjänstebrev och dylika försändelser, nu 1,250,000 kronor,
med 180,000 kronor till 1,430,000 kronor;
11) att på extra stat för år 1918 anvisa ett förslagsanslag å
50,000 kronor för beredande av ersättning till häradsskrivarna för upp
rättande av de i 14 § av lagen om allmän pensionsförsäkring omförmälda
förteckningar;
12) att på extra stat för år 1918 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande
ett förslagsanslag av 500,000 kronor att, huvudsakligen under de i stats
rådsprotokollet över civilärenden den 21 februari 1908 angivna villkor
för åtnjutande av bidrag från anslaget, användas till avlöning och under
håll av särskild polisstyrka på landet, där sådan kan av förhållandena
påkallas, under medgivande tillika, dels att av detta anslag erforderligt
belopp må användas till åtgärder i särskilda fall för grövre brotts upp
täckande och misstänkta personers efterspanande och gripande, dels ock
att Kung!. Maj:t må av anslaget använda lämpligt belopp till årsarvode
åt den polistjänstemän, som förordnas att inom civildepartementet biträda
ej mindre vid förande av register över den polisstyrka, som kan komma
att ur vissa städers poliskårer ställas till länsstyrelsernas förfogande för
beredande av polisskydd vid oroligheter å rikets landsbygd, än ock vid
beredning inom departementet av frågor om samma polisstyrkas använd
ning i förekommande fall;
13) att medgiva, att, där fjärdingsman eller på landsbygden annor
städes än i köping anställd polisman under tjänsteutövning får sina
kläder sönderrivna eller eljest skadade samt vederbörande domstol funnit
honom berättigad till viss skadeersättning, ersättningsbeloppet må utgå
av statsmedel i den ordning, som gäller för utbetalning av ersättning
till vittnen i brottmål;
B) vidkommande andra huvudtiteln:
att för beredande åt häradsskrivarna av ersättning, enligt ovan
angivna grunder, för anteckning i röstlängderna år 1918 av oguldna ut-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
skyldsposter å extra stat för samma år bevilja ett förslagsanslag å 3,000
kronor; samt
C) vidkommande tionde huvudtiteln:
att höja det under tionde huvudtiteln å ordinarie stat uppförda
förslagsanslaget till allmänna indragningsstaten, nu 2,013,935 kronor, med
285,146 kronor till 2,299,081 kronor.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Hammarström yttrade:
»I det förslag till organisation av fögderiförvaltningen, som chefen
för civildepartementet nu förelagt Eders Kungl. Maj:t, framträder så
som den viktigaste och mest ingripande organisationsförändringen av
skaffandet av kronofogdeinstitutionen, en reform, om vars tillrådlighet
och lämplighet meningarna hittills varit mycket delade. För egen del
har jag vid två särskilda tillfällen i underdåniga utlåtanden av Kungl.
Maj:ts befallningshavande i Kronobergs län varit i tillfälle att på an
givna skäl avstyrka förslag om kronofogdetjänsternas indragning.
Väl finner jag, att i det omsorgsfullt utarbetade skick, vari för
slaget till omorganisation av fögderiförvaltningen nu föreligger, åtskilliga
anledningar till detaljanmärkningar, som förut kunnat framställas, nu
mera undanröjts. Denna omständighet har dock icke kunnat häva de
principiella betänkligheter mot nu berörda reform, åt vilka jag tidigare
givit uttryck, utan måste jag fortfarande hålla före, att förslaget i denna
del icke innebär ett organisatoriskt framsteg.
Kronofogdeinstitutionens värde såsom mellanled i landsstatsorgani-
sationen förtjänar att nogsamt beaktas, och säkerligen skall det icke
bliva lätt att ersätta den insats i administrationen, som denna institution
gjort såväl uppåt som nedåt. Att de tjänstemän, som efter övergångs
tiden komme att bekläda de nyinrättade länspolismästarbefattningarna,
skulle kunna i detta hänseende fullt uppväga kronofogdarne, torde väl
få dragas i tvivelsmål. I fråga om orts- och personalkännedom lära de
i allt fall icke i allmänhet kunna komma att mäta sig med kronofog
darne. Fråga är väl även om de mera allmänt skulle kunna väntas
vara så hemmastadda i alla detaljgöromål vid landsstaten, att de kunde
utöva eu ingående kontroll å länsmännens eller — såsom den nya be
nämningen skulle bliva — landsfiskalernas förhållande i tjänsten. Man
torde nämligen knappast vara berättigad att förutsätta, att med den av
löning, som avses för länspolismästare, och med de ringa befordrings-
möjligheter, som skulle stå dylik tjänsteman till buds, framstående för
mågor skulle för utsikt att erhålla sådan tjänst vilja underkasta sig
även någon avsevärdare tids svagt avlönad tjänstgöring vid landsstaten,
då för kompetens till tjänsten dessutom skulle fordras såväl någon tids
Kuntjl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.
181
Särskilt
yttrande.
182
användning i domarevärv som oek någon erfarenhet beträffande polis
väsende och brottmålsförhandlingar.
Vad sålunda kan mot den föreslagna organisationen anmärkas synes
mig icke uppvägas av de organisatoriska förbättringar, som förslaget i
andra avseenden innebär. Icke heller synes mig förslaget kunna an
tagas medföra den besparing av statsmedel, som jämte förenkling i ad
ministrationen uppställts såsom ett syftemål med fögderiförvaltningens
omorganisation. Åven om man frånser de av övergången till den nya
organisationen förorsakade betydande utgifter, vilka dock så småningom
skulle nedgå för att slutligen helt upphöra, torde förslaget i allt fall
komma att medföra ökade statsutgifter, och detta så mycket mera sanno
likt, som förslaget, åtminstone att döma efter vad det avser Kronobergs
län, räknar med en något mindre talrik fögderipersonal, än som inom
den nya organisationen förmodligen torde befinnas nödig, vartill kom
mer, att med den ställning, som den nya organisationen inrymmer åt de
forna länsmännen, krav på ytterligare ökning i deras avlöningsförmåner
knappast torde utebliva.
Vid sidan av dessa betänkligheter mot det nu framlagda förslaget
har jag emellertid icke kunnat undgå att fästa avseende vid å ena sidan
den misströstan, varåt chefen för civildepartementet givit uttryck beträf
fande möjligheterna att vinna riksdagens bifall till ett löneregleringsför-
slag, vari den nuvarande fögderiorganisationens huvudgrunder lämnades
orubbade, och å andra sidan de år efter år allt mera framträdande olä
genheterna av det långvariga provisoriet i fråga om landsstatens löne
reglering. I betraktande av dessa olägenheter, vilka ingen, som varit i
tillfälle att på närmare håll iakttaga förhållandena, kan förbise, och vilka
särskilt gjort sig märkbara i svårigheter vid rekryteringen inom länssty
relserna, anser jag mig trots de betänkligheter mot förslaget, åt vilka
jag nyss givit uttryck, icke böra avstyrka dess framläggande till riks
dagens prövning.»
Statsrådets övriga ledamöter instämde med föredragande departe
mentschefen; och
behagade Hans Maj:t Konungen gilla vad denne
anfört och hemställt samt förordnade, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut
visar, skulle avlåtas till riksdagen.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Ur protokollet:
o
Ake Iiarlholm.
O
B
S.lDen
k
v
itte
raded
eb
et
se
d
elnb
örvälför
var
as.
Bil. A
>
3
3
Nr
<$4.
Kronocjebet;Sedel för år 191
Stockholms län,
Södertörns fögderi:
officinc/Åinc/en s&ttoKav
.
jytfoyofoyi.
y/(i /Kyd/sa (/en.
&:o
e+-
F
g
p
Pensionsavgift..................................................................................................
Mantalspenningar ä 40 öre för man och 20 öre för kv................................
Sjukvårdsavgift »50 »
>
>
» 25 >
»
»
............................
Bevillning av fast egendom samt av inkomst:
av jordbruksfastighet med ^99 kronors värde ä V1» öre pr 100 kr....
av annan fastighet med
3,000
kronors värde å 6/io öre pr 100 kr. ...
för inkomst av kapital eller arbete:
Vio procent av den beskattningsbara inkomsten
1,000
kronor ..
Inkomst- och förmögenhetsskatt: beräknat belopp
1.500
kronor ..........
Landstingsmedel ................................................................
Bidrag till skjutsentreprenaderna ...................................
j
Yägskatt ................................................................... ........
Riddarhusavgift (frivillig) jämlikt K. Kung. d.
10/e
1912.
Brandstodsavgift för tiden 14/« 14—14/s 15..................
Hästförsäkringsavgift för tiden 14/ä 14—l4/s 15
Lösen för denna debetsedel.
Summa kronor
10
1
1
1
15
5
8
14
SO
50
36
10
84
58
SO
12
66
j
50
; belopp
\ Förestående belopp kvitteras.
Signatur.
Södertörns fögderis
häradsskrivarkontor
i november 1915.
Erhard Johansson.
Bil. A
,
SKATTE-
POSTANVISNING
å kronoutskylder för år 1915.
Nr
564 .
, Xnckn socken.
Den skattskyldige:
........................
Handlanden (lustav Blomberg.
belopp 66 kronor 50 öre.
(Krontalet skrives med bokstäver)
Till Konungens befallningshavande i Stockholms län
Befordras
I utan kostnad
] för den skatt
skyldige.
Landskontoret,
Stockholm.
Itedovisningsnr
Bokförd vid postkontoret under
0ft\*ontorek ^
vidstående nummer, betvgas
&
Avförd under nr
rf
\\
(Vederbörande posttjänstemans underskrift.)
Meddelande till den skattskyldige.
Utskylderna erläggas under tiden från och med den 2I november till och med
den 5 december I9I5 å vilken fast postanstalt som helst i riket.
Sker vid poststation inbetalning av belopp överstigande 1,000 kr., är önskvärt, att
likviden verkställes medelst en å Postverket ställd postremissväxel, vilken skall vara
utfärdad av Riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt reglemente.
Verkställ skatteinbetalningen i god tid och uppskjut ej därmed till uppbörds-
terminens sista dagar.
Likviden bör, så vitt möjligt, avlämnas i jämna penningar.
\
Specifikation å omstående fastighetsvärden.
Å jordbruksfastighet:
nr
intl
kronor
Å annan fastighet:
nr
kronor
Obs.!
Skattskyldig bör vid skattelikviden
noga tillse,
att
han å omstående sida erhåller
kvitto af det utseende, som vidstående avbildning
utvisar,
att
kvittot lyder å det belopp, som den
skattskyldige erlagt,
samt att
debetsedeln är av
stämplad. Kvitto, meddelat i annan ordning, är icke
mot postverket eller eljest mot kronan gällande.
Underrättelser.
Förmenar någon, att utskyld eller avgift, som i uppbördsbok eller särskild uppbörds-
längd finnes upptagen, blivit genom misskrivning eller felräkning vid utförandet av skattebelopp
eller vid utskrivning av debetsedel obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd, äger han att
däri söka rättelse genom besvär hos Kungl. Maj:ts befallningshavande i det län, inom vilket de
biteringen skett. Besvären skola ingivas till nämnda myndighet inom natt och år, efter det
utskylden eller avgiften blivit klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr i betalt
brev med allmänna posten till Kungl. Maj:ts befallningshavande insända besvären så tidigt, att de
inom ovan stadgade tid dit inkomma.
Besvär över taxering eller debitering befriar icke den skattskyldige från att i behörig
ordning inbetala honom påförda kronoutskylder; men en var, som vinner nedsättning i eller be
frielse från honom påförda kronoutskylder, är berättigad att, efter ansökning hos Kungl. Maj-.ts
befallningshavande i det län, varest debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han lör
mycket erlagt.
Skattskyldig, vilken underlåter att inbetala sina utskylder i föreskriven Hd och ordning,
åligger att för indrivningen erlägga avgift
,
beräknad efter tre öre å varje full krona av ut-
skyldernas slutsumma, 'då densamma ej överstiger femton kronor, dock ej mindre än 25 öre,
och efter sex öre å varje full krona av berörda slutsumma, när denna överstiger femton kronor.
] belopp
kr.
| Förestående belopp kvitteras.
'
Signatur.
Kungl Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
183
Bilaga B.
Sammanställning av länsstyrelsernas yttranden i fögderi-
förvaltningsfrågan november 1916.
Vill man i sammanträngd form lämna on framställning av läns
styrelsernas utlåtanden enligt nådiga cirkulärskrivelsen den 16 september
1916, är det lämpligt att gruppera deras uttalanden under vissa huvud
punkter.
A. Såsom allmänt omdöme om organisationsfrågan anföres exempelvis
av Konungens befallningsliavande i:
Stockholms län: att de sakkunnigas förslag bör genomföras. Konun
gens befallningsliavande hade under senare åren med förbigående av
kronofogdarna allt mera vänt sig omedelbart till kronolänsmännen vid
infordrande av uppgifter och meddelanden samt funnit sig tillfredsställd
med deras svar. Men förslaget kunde icke accepteras med mindre eu
genomgripande lönereglering samtidigt komme till stånd beträffande de
biträdande tjänstemännen inom länsstyrelsen, av den anledning att be
for dringsutsikterna för dessa tjänstemän genom reformen lede ett bety
dande avbräck.
Uppsala län: att Konungens befallningshavande endast motvilligt
medgåve, att lösningen av fögderiförvaltningens organisation nödvändigt
måste ske enligt de sakkunnigas förslag, men detta måste dock accepte
ras såsom i det hela lyckligt och ur förvaltningsteknisk synpunkt väl
genomtänkt. De sakkunniga hade rätt i, att länsmännen väl kunde be
sörja rest- och bötesindrivningen. Befriade från detta bestyr skulle kro
nofogdarna, om de bibehölles, åter intaga den plats, som enligt gällande
instruktion dem tillämnats. Deras ställning sammanfölle då rätt nära
med den föreslagna landsfiskalens. Emedan de borde bibehålla de redo-
visningsgöromål, som förslaget nu tillägger häradsskrivarna, måste deras
antal bli större än landsfiskalernas men betydligt mindre än det nu
varande.
I landsfiskalsinstitutet läge förslagets styrka. Landsfiskalens kon
troll vore oerhört nyttig och nödig, men han borde inordnas i läns
styrelsen, så att hans verksamhet icke komme att framträda lösryckt och
fristående.
184
Vare sig reformen genomfördes eller icke, borde landsstaten icke
betungas med restindrivning i den omfattning som nu. Till förebyg
gande därav borde införas väsentligt skärpta påföljder för försummad
skattebetalning.
Södermanlands län: att under en lång följd av år framåt, intilldess
kronolänsmännen vunnit den åsyftade högre kompetensen, de sakkunni
gas organisationsförslag komme att medföra stora svårigheter för läns
styrelsen, men att detsamma väl framdeles kunde tänkas bliva nöjaktigt.
Östergötlands län: att det nya uppbördssättet icke rättfärdigade
kronofogdetjänstens indragning, enär denna tjänsteman hade många andra
ansvarsfulla bestyr. Han vore en behövlig mellanhand mellan Konungens
befallningshavande och länsmännen och de senare funne i honom ett
stöd och en vägledning. Det nya förslaget lämnade ej garanti för ett
bättre tillstånd. Dessutom menade Konungens befallningshavande, att
länsmännen enligt samma förslag bleve än mera bundna vid tjänste
rummet.
Jönköpings län: att Konungens befallningshavande väl avstyrkte de
sakkunnigas förslag, enär något verkligt behov av en genomgripande
omorganisation ej lörelåge; men att om kronofogdetjänstens betydelse ej
längre betingade dess fortvara, Konungens befallningshavande ej ville
bestrida, »att en förbättrad organisation av fögderiförvaltningen kan
åstadkommas genom en reform efter det föreliggande förslagets riktlinjer».
Kronobergs län: att de sakkunnigas förslag i viktiga hänseenden vore
underlägset den nuvarande organisationen och såsom helhet betraktat icke
utgjorde ett organisatoriskt framsteg, vadan det ej kunde förordas.
Kalmar län: att Konungens befallningshavande fortfarande ansåge,
att en tillfredsställande lösning av fögderiförvaltningsfrågan kunde givas
utan att helt och hållet ändra den gamla beprövade organisationen, men
att om löneregleringen ej kunde erhållas med mindre kronofogdetjänsten
indrages, Konungens befallningshavande med hänsyn till det nuvarande
osäkerhetstillståndet icke längre motsatte sig det föreliggande förslaget
av de sakkunniga, vilket förslag »utan tvivel kan genomföras och i flera
hänseenden erbjuder fördelar för det allmänna».
Kristianstads län: att med hänsyn till förhållandena därstädes en
allmän omorganisation väl icke vore nödig, men om densamma eljest
prövades böra genomföras, ägde de sakkunnigas förslag företrädet. För
delarna av reformen läge i ett tidsenligt och bekvämt uppbördssätt
för landsbygden samt polisväsendets därstädes bättre tillgodoseende.
Olägenheterna vore minskad befordringsutsikt för tjänstemännen i läns
styrelsen och sämre rekrytering ävensom slöseri med arbetskraft däri
Kung!. Maj.ls Nåd. Proposition Nr 211.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
185
genom, att kronofogdarna skulle föras på indragningsstat. Totalomdömet
vore dock, att förslaget innebure så stora fördelar, att det borde tjäna
till grund för reformen.
Hallands län: att kärnpunkten i förslaget vore avskaffandet av kro
nofogdeinstitutionen. Denna bildade dock ett viktigt led i den admini
strativa förvaltningen. Länsmän och kronofogdar kompletterade varandra
på ett synnerligen lämpligt sätt, i det att på alla områden av länsman
nens verksamhet kronofogdens rådgivarställning vore av stor vikt och
kronofogden vore för allmänheten ett skjrdd emot vådorna av självrådig
het och bristande lagkunskap hos länsmannen. Den av de sakkunniga
för länsmannen tillämnade högre kompetensen, sådan den hittills antytts,
ersatte ej kronofogdens ledning. Avskaffandet av kronofogdetjänsten
skulle i hög grad sänka förvaltningens nivå, och de sakkunnigas till
ämnade organisation framstode såsom underhaltig.
Göteborgs och Bohus län: att osäkerhetstillståndet inom landsstaten
vore så stort och löneregleringsbehovet så trängande att, hällre än ett
ytterligare uppskov, reformen borde genomföras även med kronofogde
tjänstens indragning. För övrigt medgåve Konungens befallningshavande,
att en stor del av de betänkligheter, som uttalats i dess utlåtande den 8
februari 1913, numera hävts genom i förslaget vidtagna ändringar.
Älvsborgs län: att själva organisationsspörsmålet borde kunna lösas
i huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag, om än detta
gåve anledning till tvekan och föranledde jämkningar. Sålunda syntes
det vara betänkligt att, medan länsmanslönerna ännu vore så små, lägga
exekutionsmålen på länsmännens eget ansvar. Det borde i avseende på
exekutiv försäljning av fast egendom fixeras, att landsfiskalen vore för-
rättningsman, dock med Konungens befallningshavande lämnad rätt att
förordna annan. Allmänheten borde nämligen veta, vem som vore för-
rättningsman i regel.
Från länsmännen borde dagboksutdragen gå direkt till landsfiskalen,
som skulle hava att efter skedd granskning sända dem med sitt memorial
till Konungens befallningshavande.
Värmlands län: att Konungens befallningshavande funne fögderi
förvaltningskommitténs förslag i alternativ III vara med vissa jämkningar
att föredraga framför de sakkunnigas förslag av år 1912, vilket ej inne
fattade så stora fördelar, att det borde antagas.
Örebro län: att, om sistnämnda förslag lades till grund för en ny
organisation, därmed måste förbindas en förändrad organisation av läns
styrelserna, så att dessa måtte få utsikt att förvärva dugligt folk. Genom
Bihang till Riksdagens protokoll 1917.
1 saml. 176 käft. (Nr 211.)
24
186
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
kronofogdetjänstens indragning ock därav följande minskning i befor-
dringsutsikter vore möjligheten därtill väsentligt avskuren.
Västmanlands län: de sakkunnigas förslag rörande kronofogdeinsti
tutionens upphävande syntes icke innebära en reformering till något
väsentligt bättre. Häradsskrivarna ginge ej i land med dem ålagda göro
mål, och befordringsutsikterna hade försämrats. Någon besparing vore
ej att vänta av förslaget.
Kopparbergs län: att Konungens befallningshavande vore genom
generalpoststyrelsens och de centrala ämbetsverkens utlåtanden än mera
styrkt i sin förr uttalade mening om riktigheten av de organisations-
linjer de sakkunniga framställt och vilka icke borde frångås, så framt
icke alldeles särskilda omständigheter manade därtill, vilket enligt
Konungens befallningshavandes uppfattning ej vore fallet.
Gävleborgs län: att de sakkunnigas förslag icke innebure någon för
stärkning eller förbättring av lantregeringen och troligtvis bleve dyrare
än den nuvarande. De senare tiderna hade medfört en sådan ökning
av länsstyrelsens arbetsbörda, att det syntes oavvisligt att underkasta
länsstyrelsens organisation och löneförhållanden förnyad utredning i sam
band med frågan om fögderiförvaltningens omorganisation och löneregle
ring. Betänkligheterna vid att sålunda undanskjuta den senare frågan
måste vika för angelägenheten av att den slutliga organisationen måtte
bliva ändamålsenlig och varaktig.
Västernorrlands län: att Konungens befallningshavande ej vidare
kunde vidhålla sina tidigare anmärkningar emot de sakkunnigas förslag
om kronouppbördens upphämtande genom postverket utan biträdde nu
mera förslaget därom, även om fögderiförvaltningsfrågan icke nu löstes
enligt de sakkunnigas förslag. Men i huvudsak anslöte sig Konungens
befallningshavande nu till detta förslag, om det kunde genomföras utan
att befordringsutsikterna för vissa redan anställda tjänstemän förmin
skades. Men nya arbetsområden skapades alltjämt och den dyra tiden
medförde, att en ny lönereglering även för länsstyrelsen snart erfordra
des. Landskamreraren i länet är reservant och avstyrker på anförda
skäl de sakkunnigas förslag.
Jämtlands län: att Konungens befallningshavande vidhölle sin
tidigare anslutning till de sakkunnigas förslag, vars genomförbarhet
vunnit ett bestämt stöd genom de senare avgivna utlåtandena utav
generalpoststyrelsen och de centrala ämbetsverken. Kronouppbördens upp
hämtande genom postverket borde genomföras oberoende av fögderi
förvaltningens organisation, men medförde som konsekvens kronofogde
tjänstens indragning. Osäkerhetstillståndet för kronofogdar och läns
187
män, vilket ej borde få fortfara, vore än mera fördärvbringande för
ärendenas jämna gång med avseende på rekryteringen av tjänstemännen
inom landsstaten i sin helhet och särskilt beträffande de underordnade
tjänstemännen i länsstyrelsen. Det vore allt svårare att finna personer,
särskilt med jiiridisk bildning, villiga att bekläda de lägre tjänsterna i
länsstyrelsen. Dubblering vore nu understundom av nöden, och i Jämt
lands län hade lämpliga sökande till en andre länsnotarietjänst icke fun
nits, likasom det tidtals varit omöjligt finna en vikarie för landssekre
teraren. De av de sakkunniga i promemorian till civilministern den 31
augusti 1916 angivna förändringar vore samtliga förbättringar.
Västerbottens län: att de rådande rekryteringssvårigheterna inom
landsstaten berodde av den tryckande ekonomiska ställningen för de
lägre land statstjänstemannen, för pensionärer och tjänstemäns änkor,
likasom därpå, att fögderiförvaltningens tjänstemän allt sedan den 31
december 1912 tillsattes blott på förordnande. Allt färre personer sökte
sig in på landstatsbanan, enär löneskalan för vissa andra statstjänstemän
ställde sig vida fördelaktigare. Åven om nuvarande organisation bibe-
hölles, vore rekrytering icke möjlig utan höjda löneförmåner. Fögderi
förvaltningskommitténs alternativ III och de sakkunnigas promemoria
den 31 augusti 1916 påkallade i ungefär lika grad löneförbättriug. Men
mest försvårande vore det interimistiska tillståndet. Obetingat tillrådde
Konungens befallningshavande, att frågan förelädes 1917 års riksdag,
och föresloge att linjerna i de sakkunnigas promemoria den 31 augusti
1916 följdes i allt väsentligt.
I organisatoriskt hänseende påfordrade Konungens befallnings
havande, att en andre länsbokhållarsyssla måtte i länet inrättas för att
jämte landsfiskalerna och häradsskrivarna deltaga i kontrollen av den
betydande medelsredovisning, som komme att enligt de sakkunnigas för
slag åläggas kronolänsmännen.
Norrbottens län: att Konungens befallningshavande, som i utlåtande
den 12 februari 1913 i huvudsak biträtt fögderiförvaltningskommitténs
alternativ III men dock även med vissa farhågor uttalat sympatier för
postverkets övertagande av kronouppbörden, lunne, att utsikterna för
genomförande av detta alternativ minskats till följd av generalpoststy
relsens och de centrala ämbetsverkens utlåtanden till förmån för de sak
kunnigas förslag. Under vissa förbehåll förordade därför Konungens
befallningshavande detta förslag med hemställan, att de bägge lands
fiskalernas arbete i regel måtte förläggas till länsstyrelsens tjänstelokal.
Endast sålunda finge man rätt nytta av dem, helst deras distrikt bleve
så störa, att en å landsbygden bosatt landsfiskal icke utöver vad han
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
188
på tjänsteresor inhämtade kunde förvärva eu intim kännedom om annan
del av distriktet än sitt närmaste grannskap. Landsfiskalsinstitutet vore
enligt de sakkunnigas förslag så viktigt, att detta förslag vore orealiser
bart utan landsfiskalerna, detta sagt för den händelse någon till äventyrs
kunde vilja grunda organisationen uteslutande på länsmännen. Vad an-
ginge länsmännen, torde de enligt samma förslag bliva för mycket
bundna av kontorsarbete, vadan kravet på antingen ökat antal läns-
manstjänster eller ock på väsentligen förstärkt polisbevakning eller båda
dera vore oavvisligt. Då restantierna till följd av postverkets befattning
med uppDörden tydligen komme att växa, fordrades avsevärt skärpt på
följd för försummad betalning av kronoutskylder.
B. I avseende på verkan av det förut berörda osäkerhetstillstdndet
inom landsstaten, som enligt flera länsstjmelsers mening medför, att
kompetensnivån hos de yngre tjänstemännen vore stadd i sjunkande,
samt den minskning i be for äring sutsikter, som vållades av de sakkunnigas
förslag om kronofogdetjänstens indragning, synas alla länsstyrelser vara
fullkomligt ense, vadan utöver vad i detta hänseende under A anförts
icke på denna punkt lär erfordras någon vidare redogörelse. Några an
föranden må dock återgivas. Sålunda anmärkes av Konungens befall-
ningshavande
i Hallands län: att ifrågavarande angelägenhet visserligen icke bätt
rades genom höjda avlöningsvillkor, enär det vore befordringsutsikterna
som äggade de unge tjänstemännen att vinnlägga sig om ett dugligt
arbete. Få av de juridiskt bildade tjänstemännen hos länsstyrelsen
kunde avancera till landssekreterare eller landskamrerare. De ha nu
räknat på en kronofogdetjänst, som lämnar sin innehavare stor själv
ständighet. Länsnotarie- och länsbokhållarsysslorna vore goda såsom
övergångsplatser men icke som slutplatser.
i Örebro län: att icke blott främjandet av befordringsmöjligheterna
för yngre tjänstemän utan göromåiens oavlåtliga hopande inom läns
styrelserna torde böra föranleda inrättande hos dem av särskilda före
dragande vid sidan av landssekreteraren och landskamreraren;
i Jämtlands län: att den under ärendets beredning i departementet
senast föreslagna ökningen av 400 kronor årligen för länsnotarie och
länsbokhållare visserligen vore behövlig men långt ifrån tillräcklig.
Löneförbättring vore ej detsamma som befordran. De sakkunniga hade
ock hänvisat till en växelverkan i befordringsavseende emellan länssty
relserna och de centrala ämbetsverken, något som väl vore nyttigt å
ömse håll men ingalunda tillräckligt. Då länsstyrelsernas stora arbets-
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
*»9
börda i vår tid, trots att landshövdingarna nu mera än förr torde del
taga i gör om ålen medelst avfattande av utlåtanden, utslag o. s. v.,
överstege avdelningschefernas, synnerligast landssekreterarens krafter,
vore tiden just nu inne att, oavsett den föreliggande organisationsfrågan,
vidtaga mått och steg för att bereda länsstyrelserna större möjlighet
att gå i land med sina uppgifter. I sådant avseende föresloge Konun
gens befallningshavande att vid landssekreterarens och landskamrerarens
sida borde ställas en tjänsteman med i viss mån större befogenhet än
de nuvarande länsnotarierna och länsbokhallarna och med en avlöning i
mellangradsställniug jämförlig med vissa tjänstbefattningar i de centrala
verken. Åt de yngre bereddes därigenom en befordringsutsikt av stor
betydelse, på samma gång ett för handen varande verkligt behov fylldes.
Detta förslags genomförande vore ett oundgängligt villkor för den nu
åsyftade organisationens lyckliga genomförande.
i Norrbottens län: att det föreliggande förslagets genomlörande
komme att allvarligt äventyra rekryteringen av landssekreterar- och
landskamrerarbefattningarna samt med tiden befolka länsnotarie- och läns-
bokhållarplatserna med äldre män, som hade framtiden bakom sig och
arbetade därefter. Ett sådant framtidsperspektiv vore förskräckande men
ofrånkomligt, om ej särskilda anordningar träffades till dess förebyg
gande. En växelverkan med de centrala ämbetsverken vore nog i be-
fordringshänseende fördelaktig men måste förknippas med bestämmelser,
vilka hindrade, att de centrala verken behölle de bättre krafterna och
lämnade de sämre åt länsstyrelserna. Huvudstaden lockade alltid, och
Konungens befallningshavande vore förvissad, att effekten av förslaget
ej skulle bli tillräckligt gagnande för länsstyrelserna. I Norrbottens län
hade landssekreteraren, enligt t. f. landshövdingens mening, »dubbel
mansbörda». I anseende väl ej till antalet mål, men till deras inne
börd, hade arbetet under de 10 sista åren vuxit ofantligt, och den
lättnad, som kunde beredas genom ledighet från oväsentligare mål, vore
icke tillfyllest. Andra åtgärder fordrades, och då läge närmast till hands
att tänka på en andre landssekreterar- och en andre landskamrerartjänst.
Men dels skulle härav i förhållandet till de underordnade vållas slit
ningar, dels borde de nya föredragandena, ehuru i viss mån självstän
diga, underordnas de båda avdelningscheferna. Därför syntes bäst att
taga steget fullt ut och i länsstyrelsen inrätta en ny byrå med sin chef,
till vilken byrå kunde överföras en mängd mål från bägge de nuvarande
avdelningarna. Därav följde ingalunda behov av ökad personal i övrigt.
Genomfördes detta förslag i en del länsstyrelser, bleve ock befordrings-
190
utsikterna föi de yngre tjänstemännen förbättrade. Enbart genom lands-
fiskalssysslan bleve de det icke.
C. \idkommande landsjiskalsinstitutionen och dess ställning inom
lefoimen förekomma i utlåtandena vissa anmärkningar, som återgivas
med hänvisning i övrigt till vad under föregående rubriker härom åbe
ropats. Det yttras av Konungens befallningshavande i
Södermanlands län: att landsfiskalens tjänst borde inordnas i läns
styrelsen, så att tjänstemannen komme helt under Konungens befall-
ningshavandes lydnad;
Östergötlands län: att landsfiskalen enligt planen skulle i själva
verket bli en motsvarighet till kronofogden, frånsett att titeln ändrats,
att han icke komme att få befattning med uppbörden samt att hans
distrikt vidgats. Sådan landsfiskalens verksamhet enligt det i departe
mentet utarbetade instruktionsutkastet gestaltade sig, vore tjänsten omöj
lig att sköta och betydelsen av landsfiskalens ställning såsom polis
chef vore problematisk;
Kristianstads län: att landsfiskalen skulle bliva till avsevärt gagn
tör länet och att man icke kunde umbära två sådana tjänstemän, emedan
de exekutiva fastighetsauktionema på landsbygden vore mycket be
tungande. Vad anginge uppgifterna för hans verksamhet, avstyrkte
Konungens befallningshavande, att han, såsom ifrågasatt vore, borde
taga omedelbar befattning med saköreslängder och bötesredovisning;
Hallands län: att en enda landsfiskal i ett län icke kunde vinna
den kännedom om personer och lokala förhållanden, att han i likhet med
do nuvarande kronofogdarna skulle förmå att tjäna allmänheten;
Alvsborgs län: att landsfiskalsdistnktens antal enligt de sakkunnigas
förslag syntes med avseende på åklagarväsendet vara för få, motsvarande
i medeltal 138,000 invånare och mera än fyra domsagor, samt att lands
fiskalen borde benämnas kronofogde;
Värmlands län: att Konungens befallningshavande ville avråda från
att bötesredovisningen lades på landsfiskalen. Snarare kunde bestyret
åläggas häradsskrivarna eller landskontoret;
Kopparbergs län: att landsfiskalsinstitutet vore av behovet synner
ligen påkallat, enär kronofogden, såsom de sakkunniga framhållit, med
hänsyn till utvecklingen kommit att intaga en helt annan ställning i
statsförvaltningen än förr och, sedan förslaget om postverkets anlitande
lör kronouppbörden framkommit, icke vidare hade någon plats i systemet;
Väster norr lands län: att landsfiskalens verksamhet borde vara ägnad
medföra en avsevärd förbättring av polis- och åklagarväsendet. Dock
önskade Konungens befallningshavande icke två distrikt, men två lands-
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Kungl. Maj:ts
Nåd.
Proposition
Nr
311.
191
fiskaler med ett ock samma distrikt för tjänstgöring var helst det kunde
påkallas;
Jämtlands län: att en annan lämpligare titel måtte skapas för lands
fiskalen; framhållande Konungens befallningshavande, att landsfiskalens
verksamhet som åklagare torde böra göras beroende av Konungens be-
fallningshavandes förordnande;
Västerbottens län: att Konungens befallningshavande ville vits
orda, att ifrågavarande tjänstemans verksamhet borde komma att med
föra avsevärda fördelar framför allt för polis- och åklagarväsendet å
landsbygden; att Konungens befallningshavande till fullo instämde i vad
de sakkunniga yttrat därom likasom Konungens befallningshavande jäm
väl i övrigt kunde giva sin anslutning till de sakkunnigas förslag. Be
träffande landsfiskalstiteln föreslogs i stället benämningen polismästare,
och i fråga om antalet tjänstemän enligt det i departementet uppgjorda
förslaget förklarades, att Västerbottens län bleve försatt i bättre ställning
än enligt fögderiförvaltningskommitténs alternativ III.
i). Mantalsskrivningen å landsbygden hava de sakkunniga föreslagit
att i huvudsak verkställas av kronolänsmännen. Med avsende härpå
samt i fråga om härads skriv arens och kronolänsmannens tjänsteställning
har anförts av Konungens befallningshavande i
Stockholms län: att kronolänsmännen borde kunna övertaga ej blott
själva mantalsskrivningsförrättningen utan ock avfattande av stommen
och längdens komplettering, en anordning, varigenom länsmännens an
svarskänsla skärptes; ävenledes vore nyttigt för kontrollen, att läns
mannen finge uppgöra pensionsförteckningen;
Kronobergs län: att länsmännen genom mantalsskrivningsbestyret
bleve än mera bundna vid kontorsgöromålen;
Kristianstads län: att om häradsskrivarna, såsom man kunde antaga,
bleve för mycket förtyngda av arbete, antalet tjänstemän kunde ökas;
Göteborgs och Bohus län: att länsmännen väi torde kunna övertaga
mantalsskrivningsbestyret, men att, om häradsskrivarna ålades uppbörds-
redogörelsen, tiden för restlängdens utskrivning, eller från den 5 till
och med den 31 december, vore för kort;
Älvsborgs län: att häradsskrivarna, om bötesredogörelsen lades å
landsfiskalen, borde kunna gå i land med övriga dem tillämnade göro
mål; att åtskilliga betänkligheter väl mötte mot att länsmännen skulle
ombesörja mantalsskrivningen, men att dessa betänkligheter sannolikt
vore av övergående natur och kunde övervinnas;
Värmlands län: att det ej vore tillrådligt lämna mantalsskrivningen
åt länsmännen, enär oavsett olägenheten av att binda dem mera än
192
nödigt vid kontorsarbete, mantalsskrivningen borde verkställas helst av
samma person som debiterar;
Jämtlands län: att mantalsskrivningen kunde hindra länsmännens
polistjänst, men att deras kompetens för arbetet väl räckte till. I övrigt
vore anordningen ett provisorium, enär hela det civila registrerings-
arbetet borde snart omläggas till större tillförlitlighet, en anordning,
varpå man dock icke nu kunde inlåta sig. En viss fara förelåge nog
med avseende på länsmännen såsom man talsskri vningsförrättare, om
hinder av trängande polisgöromål plötsligt uppstode. För sådant fall
borde, såsom de sakkunniga föreslagit, en särskild mantalsskrivnings-
förrättare kunna förordnas;
Västerbottens län: att länsmännen utan anmärkning gjort mantals
skrivningen i lappmarksfögderiet. Dock vore särskilt genom folkpen
sioneringens tillkomst en omläggning av mantalsskrivningsväsendet inom
en ej avlägsen framtid att motse. Frågan vore därför nu att betrakta
som ett provisorium.
E. Beträffande krono! änsmännens kompetens framhålles från flera
håll, att denna måste höjas, och det har exempelvis från Västerbottens
län påståtts, att så måste ske, även om kronofogdetjänsten, enligt fögderi-
förvaltningskommitténs alternativ III, bibehölles, eftersom exekutions
väsendet avsetts att läggas på länsmännen. Behovet av sålunda ökad
kompetens borde ej föranleda någon examen vid högskola, utan saken
kunde ordnas medelst en reform av nuvarande länsmansexamen huvud
sakligen enligt nämnda kommittés förslag. Om en av staten föranstaltad,
praktisk lärobok i juridiska ämnen bleve tillgänglig, kunde studierna
underlättas och vid examen inför någon lämpligen sammansatt kommis
sion tillförlitlig visshet vinnas om nödiga insikter hos den examinerade.
F. I fråga om de av de sakkunniga föreslagna lönerna göras an
märkningar från de flesta län, i allmänhet gående ut på, att lönesatserna
vore för låga. Beträffande landsfiskalen erinrar således Konungens be
fallningskavande i Kristianstads län, att hans tjänstgöringspenningar
måste sättas till 2,000 kronor, på det att länsnotarier med 1,500 kronor
i tjänstgöringspenningar måste finna anledning mottaga förordnande på
iandsfiskalstjänst. Och Konungens befallningshavande i Jämtlands län
anmärker, att landsfiskalens lön måste överstiga häradsskrivareris. Täm
ligen enstämmigt framhålles, att länsmännens löner satts för låga i de
sakkunnigas förslag. Däremot lämnas löneförslaget rörande härads-
skrivarna i allmänhet utan anmärkning. Förbättring påyrkas ock i flera
utlåtanden beträffande lönerna för länsstyrelsens underordnade tjänste
män, enkannerligen landskanslister och landskontorister.
Kanyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
11)8
G. Vidare beröras i några av utlåtandena enskilda detaljer, såsom
i fråga om lantpolisväsendet, vilket Konungens befallningsliavande i Alvs-
borgs och Jämtlands län önska se löst i sammanhang med organisa
tionen av fögderiförvaltningen; om kontrollen, varom i Konungens be-
fallningshavandes i Kopparbergs län utlåtande anmärkes, att de sakkunnigas
förslag därutinnan innefattade sådana fördelar, att Konungens befall-
ningshavande utan varje tvekan förordade detsamma, samt beträffande
exekutionsmålen, i vilket avseende Konungens befallningsliavande i Alvs-
borgs län framhåller, att det bör fixeras, att landsfiskalen vore förrätt-
ningsman i det fall att fast egendom skulle försäljas annorstädes än å
landskansli et, dock med Konungens befallningsliavande förbehållen rätt
att förordna annan man.
I!. Slutligen är att märka, hurusom länsstyrelserna ifråga om över
gängen till den nya organisationen uttala rätt divergerande meningar.
Konungens befallningsliavande i Södermanlands, Kristianstads, Göteborgs
och Bohus samt Norrbottens län framhålla sålunda, att reformen bör
genomföras på en gång, vilken åsikt synes vara biträdd jämväl av
Konungens befallningsliavande i Örebro län med tillägg att reformen
möjligen skulle lättare genomföras successivt, och av Konungens befall-
ningshavande i Jämtlands län, som dock finner det motbjudande att
under en följd av år lämna avlöning till en stor grupp av kronofogdar
utan att man tillgodogör sig något arbete av dem. Däremot förordas
en successiv övergång i likhet med vad kammarkollegium och stats
kontoret ifrågasatt av Konungens befallningsliavande i Alvsborgs,
Kopparbergs och Gävleborgs län.
Kung!. Maj:ta Nåd. Proposition Nr 2It.
25
Bihang till riksdagens protokoll löIt. 1 samt. tfa käft. (Kr 2il.)
194
Kung}. Majds Nåd. Proposition Nr 211.
Bilaga C.
Uträkning av kostnaden för icke flyttningsskyldiga kronofogdars överflyttande
på indragniagsstat.
Utnäm-
nings-
o
ar.
Belopp å indragningsstat:
Län.
Fögderi.
Kronofogdens namn.
Lön och
tjänst-
görings-
pen-
ningar.
llders-
tillägg.
Sporte 1-
ersättning.
Summa.
1
Stockholms.......... Svartsjö ......................... Erik Johan Norman *) ..........
1903
4,000
500
450
4,950 —
Västra............................
Edvard Fredrik Fries............. ‘Va 1900
4,000
500
790
5,290 —
>» .......... Norra Roslags .............
Carl Wilhelm Sundberg..........
1890
4,000
500
750 —
5,250
1
» .......... Södertörns................ ... Johan Ludvid Hofman-Bang*) / (1896)1
t 1907 /
4,000
500
4,330 -
8,830 —
j Uppsala ............. Mellersta.... ....................
Per Jakob Åström.................
1889
4,000
500
990 —
5,490 —
I
1 » ............. Örbyhus........................
Janne Fredrik Ljungdahl......
1889
4,000
500
1,130 —
5,630 —
» ............. Olands............................ Carl Josef Lindgren .............
1897
4,000
500
290 —
4,790 —
Södermanlands ... Nyköpings ....................
Lauritz Carl Vilhelm Bökman
1892
4,000
500
780 —
5,280 —
»
Vingåkers ....................
Carl Mauritz Hall .................
1886
4,000
500
1,300 —
5,800 —
»
Rekarne ........................
Per Edvard Andersson ..........
1896
4,000
500
650 —
5,150 —
Östergötlands...... Kinda och Ydre h:ds ... Hugo Peter Vilhelm Petersén*)
1904
4,000
500
390 —
4,890 —
»
Åkerbo m. fl. h:ds........
Hugo Viktor Ygberg.............
1882
4,000
500
600 —
5,100 —
»
Finspånga läns h:d ......
Samuel Verner Lundgren*) . .
1905
4,000
500
680 —
5,180
n
Björkekinds m. fl. h:d... Karl Edvard Lindvall.............
1898
4,000
500
1,510 —
6,010 —
»
Lysings
»
» ... Jakob Edv. Samuel Cnattingius
1892
4,000
500
400 —
4,900 —
.
Aska, Dals
»
» ... Johan Carl Emanuel Arpi.....
1890
4,000
500
970 —
5,470 —
Jönköpings.......... T veta, Vista »
» ... Gustaf Adolf Andrén*)..........
1907
4,000
500
770 —
5,270 —
»
.........
Norra och Södra Vedbo Axel Albrecht Ehrengranat*)
1901
4,000
500
460 —
4,960 —
»
..........! Östra h:ds.....................
Thor Gustaf Landegren.......... Va 1900
4,000
500
600 —
5,100 — |
Transport
76,000
9,500 17,840 - 103,340 —
*) Skyldig att vid 67 års ålder avgå med pension.
**) Beräknad efter uppgift om sportler för åren 1908—1912.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
195
Län.
Fögderi.
Kronofogdens namn.
Belopp å indragningsstat:
Utnäm
nings
år.
Lön och
tjänst-
görings-
pon-
ningar.
Aldcrs-
tillägg.
Sportel-
orsättning
1
Summa.
76,000
9,500 17,840 —! 103,340
i
1897
4.000
500
160 —
4,660 —
1891
4,000
500
280 —
4,780 —
1892
4,000
500
80 —
4,580 —
1894
4,000
500
70 —
4,570 —
1882
4,000
500
210 —
4,710 —
1899
4,000
500
310 —
4,810 —
1884
4,000
500
800 —
5,300 —
1899
4,000
500
770 —
5,270 —
1890
4,000
500
570 —
5,070 —
1886
4,000
500
860 -
5,360 —
1905
4,000
500
610 —
5,110 —
1886
4,000
500
1,140 —
5,640 —
1898
4,000
500
190 —
4,690 —
1903
4,000
500
440 —
4,940 —
1907
4,000|
500
1,550 —
6,050 —
1893
4,000
500
1,730 —
6,230 —
1903
4,000
500
1,030 —
5,530 —
1889
4,000
500
1,340 —
5,840 —
1904
4,000
500
1,150 —
5,650 —
1896
4,000
500
700 —
5,200 —
/ (1886)1
\ 1894 /
4,000
500
780 —
■5,280 —
26/s 1900
4,000
500
660 —
5,160 —
1891
4,000
500
240 —
4,740 —
2. 1900
4,000
500
1,210 —
5,710 -
/ (1888)1
\ 1899 l
4,000
500
700 —
5,200 —
1905
4,000
500
780 —
5,280 —
f (1891)
\S6/el900
} 4,000 i 500
910
5,410
/ (1895) 1
\ 1902
4,000
500
880
—
5,380
—
188,000 23,500 37,990 - ! 249,490 1---
Jönköpings.
»
Kronobergs.
Kalmar ...........
» ..........
Gottlands ........
Blekinge...........
Kristianstads ....
»
....
Malmöhus .......
» .......
» .......
Hallands...........
Göteborgs o. Bohus
Älvsborgs ......
» .....
Skaraborgs ......
Västra härads ..........
Västbo »
..........
Konga »
..........
Uppvidinge hals ......
Kinnevalds m. fl. h:ds
Allbo hals .................
Sunnerbo h:ds .........
Tuna läns o. Sevede h:ds
Norra Möre o. Stranda »
Södra Möre h-.ds ........
Södra ..........................
Västra..........................
Norra Åsbo m. fl. hals
Ingelstads
»
»
Oxie och Skytts li:ds
Frosta och Färs »
Ljunits m. fl. h:ds...
Rönnebergs »
» ...
Laholms ....................
Inlands ....................
Värmlands ..
Kullings ........
Sundals .........
Norra Vadsbo
Södra Vadsbo
Sköfde............
Bame ............
Mellansysslets
Jösse .......
Transport
Uno Magnus Lindeblad.........
Carl Harder von Mentzer....
Per Emil Otto Ekedahl........
Carl Johan Axel von Schantz
August Sjögren ...........
Vilh. Gustaf Emil Hj alm Modée
Carl Rudolf Fagerholm ..
Jakob Gustaf Odencrantz
Rudolf Aehates Bergman
Carl Edvard Eriksson.....
Johan Herman Bachér*)
Olof Gustaf Söderlund ..
Birger Albert Ljungberg
Assar Carl Anund Bergengren*)
Olof Magnus Gustaf Olsson*)
Nils Georg Witthoff .........
Philip Ludvig von Plåten*)
Carl Jakob Emanuel Möller
Patrik Leonard Forsbäck *)
Johan Claes Viktor Holme
Carl Gunno Vilhelm Almgren
Tage Harald Amandus v. Schéele
Gustaf Vilhelm Höijer ........
Johan Albert Tomtlund ......
Reinhold Molander*)............
Janne Fredrik Stenström*) ..
Karl Oskar Hammarberg*) ..
Transport
*) Skyldig att vid 67 års ålder avgå med pension.
196
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Utnäm-
Belopp å indragningsstat:
Lön och
tjänst-
görings-
pen-
Län.
Fögderi.
Kronofogdens namn.
nings-
0
ar.
o
Ålders-
tillägg.
Sportol-
ersättning.
Summa.
ningar.
Transport
188,000 23,500 37,990
249,490
Värmlands.......... Frykdals........................
Herman Undén*)..................... 1 (1901)
\22/6 1 906
} 4,000
500
1,020 —
5,520 —
Västmanlands...... Västerås ........................
Torsten Vilbelm Kalén.......... / (1893)
\16/el900
| 4.000
500
1,240 —
5,740
>» ...... Kungsör........................ Alex.FredrikEdu.AugustFunek 35/s 1900
4,000
500
820 _
5,320
»
Bergslags .........
Johan Viktor Lange
1895
4,000
500
1,390
___
5,890
» ...... Salbergs-Väsby ............ Johan Vilbelm Lind*) ......
1905
4,000
500
1,160 _
5,660
Kopparbergs ...... Hedemora ......
Karl Axel Bladin .................
1898
4,000
500
3,170
_
7,670
1
»
Nedan Siljans .............
Otto Ulrick Essaias Collin*)..
1904
4,000
500
840 _
5,340
Gävleborgs.......... Gestriklands ................. Knut Georg Anjou.................
1894
4,000
500
1,440 _
5,940 _
» .......... Södra Hälsinglands ...... AndersLaur.Fr.Emil von Schultz 1895
4,000
500
1,480 _
5,980 _
)) .......... Norra Hälsinglands ...... Carl Atle Mauritz von Kehausen
1884
4.000
500
1,220
5,720
Västernorrlands... Medelpads östra .......... Erik Fredrik Engelstedt ......
1889
4,000
500
2,140
—
6,640
—
!
»
Medelpads västra......
Carl Alfred Ljungberg*)
/ (1900)1
1 1907 /
4,000
500
1,350 —
5,850 ~
It '
'
S:a Ångermanlands övre Teodor Ödmark *) ...........
1903
4.000
500
1,780
6,280
»
N:a Ångermanlands övre Kobert Westman*)
1905
4,000
500
940
—
5,440
_
Västerbottens...... Skellefteå .................
Alarik Dalqvist*).................... / (1897)1
l 1904 /
4,000
500
1,370 —
5,870
!
Norrbottens ......
Kalix .............
Nils Martin Wiedholm ..........
1899
4,000
500
980 --1
5,480
’
Summa 1
- 1 252,000 31,500 60,330 J| 343,830 —1
*) Skyldig att vid 67 års ålder aygå med pension.
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
197
Bilaga D.
Uppgift ä inom departementet uträknad nettobehällning av flyttningsskyldiga
kronofogdars sportler enligt 1878 ars lönereglering. *)
Län.
fögderi.
Kronofogdens namn.
Utnäm
nings
år.
!
Sportel-
ersättning. 1
Stockholms.............
Mellersta Koslags.............
C. F. Dahlgren.......................................
1 (1907) 1
\ 1909 /
960 -!
» .............
Vaxholms . . .....................
C. A. A. Hägg.......................................
1 (1903) 1
\ 1910 /
2.230 —j
| Uppsala .................
Södra ................................ J. B. Wadstein.......................................
f
(1908) 1
\ 1909 /
530
Östergötlands.......... Vifolka m. (1. h:ds .......... E. A. Myrin ...........................................
1
(1907) 1
t 1909 /
910
i
» .......... Hammarkinds h:ds .......... N. 0. C. Leth .......................................
1911
840 —
1
; Jönköpings.............
Östbo ..............................
C. 0. Helmer...........................................
1910
570 —
| Kalmar .................
Tjusts................................ G. Lindeberg...........................................
/ (19011 \
\
1911
r
1,040 —i
») .................
Aspelands m. fl. hals ...... J. E. Lagström.......................................
1910
440 —|
» .................
Ölands...............................
N. G. G. Berggren ................................
1910
450 — 1
[ Blekinge................
Östra ................................ C. E. Sandstedt.......................................
1912
1,100
— j
j Kristianstad ........
Ö. och V. Göinge.............
C. H. Areskoug.......................................
1912
—
|
» .......... Vinands m. fl. kds ........
L. A. C. Sjöström...................................
1911
530 —
1 Malmöhus .............
Luggude h:ds....................
A. E. Camp ...........................................
1 (1908) \
\ 1909 J
2,740
» .............
Torna och Bara kds ...... N. Linder ..............................................
1911
1,440 —j
Hallands................. Halmstads........................
0. E. Ehnbom .......................................
1910
580 -|
» .................
Varbergs............................ J. E. V. Willner ...................................
1910
780 —
Göteborgs o. Bohus Göteborgs ........................
S. Ljunggren..........................................
f (1888) i
i 1910 |
2,930
!
“
Orusts och Tjörns.............
J. V. Hallensten ...................................
1911
450 —
»
i Sunnervikens....................
C. H. G. J. Wickbom............................
f (1905) 1
\ 1911 1
1,390 —!
»
Norrvikens....... . .............
J. G. E. Ekström ..................................
1911
760 —
1
Transport
—
|
20,670 H
Anm.
Samtliga flyttningsskyldiga kronofogdar äro skyldiga att vid 67 års ålder avgå med pension.
*) Beräknad efter förhållandena åren 1908—1912.
198
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Utnäm-
—
Län.
Fögderi.
Kronofogdens namn.
nings-
Sportel
år.
ersättning.
j
Transport
_
20,670
!
Älvsborgs ............... Vane ......................
K. F. V. Svensson ................................
1
0902) 1
1 1910 f
1,770 —
” .................
Marks ..............................
Ii. A. Rosell .........................................
1
(1908) 1
t 1909 f
640 —j
»
Vedbo .....................
0. A. Frändén ........................
/ (1905) \
\ 1910 /
700 —;
Skaraborgs .............
Vartofta............................
E. Edengren ............. .............................
1910
1,060 —
»
Skara ................................ C. J. G. Bohman...................................
1
(1901) 1
t 1911 /
840 —
Värmlands ..........
Östersysslets ... .
G. H. Nyström.......................................
1910
880 —
» .............
Älvdals ............................
G. A. Lind............................................... 1 (1908) 1
\ 1912 /
1.190 —
Örebro....................
Ö. Närkes ............
A. Lilja ........................
1910
780 —'
»
V. Närkes ..........
K. R. Norsell.................
j (1903) \
1,360
1 1912 /
0
Nora ....................
1912
J
(1906) 1
l 1909) /
760
1,840
|
Kopparbergs .......... Faluns .....................
H. A. Bohm ........................
I
» .......... Ovan Siljans ..........
A. 0. M. Olsson ......
1911
1910
1,270
1,260
»
Vesterdals ........................
J. E. G. Lyckholm ................................
»
Väster Bergslags
Hj. Rosberg ...........................................
1911
2,280 —
Gävleborgs.............
Västra Hälsinglands .......
P. E. Sidenvall.......................................
I
(1908) \
t 1909 /
1911
1,380
Jämtlands ..........
Norra ................................ A. Wettermark........................
1,090
” .............
Västra.............................
0. F. Tengvall ....................................... / (1907) i
\ 1909 /
1,170
»
Södra .............
1910
1910
( (1908) (!
600
2,500
1,070
Västerbottens.......... Umeå ..
U. G. Hellgren .............
»
Lappmarks....................
B. Hellebenr ...................
1
\ 1909 f
Norrbottens .......... Piteå .................
H. Lönner ........................
1912
1910
1
a
Torneå................................
3.
Svanström...........................................
870
Summa
- |
45,980
Bilaga E. Rikets indelning i landsfiskals-, häradsskrivar-
och kronolänsmansdistrikt.
Anm.
Vid jämförelse emellan den nuvarande och den föreslagna indelningen visar sig här och var en
brist på överensstämmelse emellan de å ömse sidor lämnade sifferuppgifter. Denna brist hanel
från de primäruppgifter, som varit för departementet tillgängliga.
Skiljaktigheten är skäligen obetydlig och inverkar i varje fall icke på indelningsförslaget,
sådant det framträder i tabellen.
200
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Rikets indelning i landsfiskals-, härads-
Stock-
(Hela länet ett
nuvarande indelning’.
Fögderier.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
Liinsmansdistri k t.
Benämning.
| Areal
1 i kv.
nymil.
1 Folk
mängd
den 81/ia
| 1912.
Frösåkers härads norra distrikt
3,67
4,322
Frösåkers härads södra distrikt
6,62
9,387
Väddö och Häfverö skeppslag
3,28
7,952
Närdinghnndra härad........................
6,80
8.987
Sjuhundra härad.................
.................
2,91
5,103
Lyh undra härad .............
3,18
5,001
Bro och Vätö skeppslag.....................
2,29
4,877
Frötuna och Länna skeppslag
3,92
8,214
Norra Koslags
1
i
Mellersta Koslags
1 ! Svartsjö
I
20.37
30.648
i
12, so 23.195
4.oc
26.171
1 Färentuna härad
1 | Sollentuna härad
!
2,131
7,207
j 1,93 j
18,964
Kung]. May. ts Nåd. Proposition Nr 211.
201
skrivar- och kronolänsmansdistrikt.
Bilaga E.
holma län.
landsfiskalsdistrikt.)
Före
s läge ii
in delning.
Länsmansdistrikt.
Fögderie r.
1 A
n
ta
l.
1
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
don 31/ia
1912.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk- 1
mängd 1
den S1/i
2
1912. |
1
Frösåkers, omfattande Frösåkers hä
rads norra och södra länsmans-
distrikts nuvarande områden..........
10,29
13,709
'
i
Väddö, omfattande Väddö och Häfverö
skeppslags länsmansdistrikts nuva-
3,28
7,952
i
Närdinghundra, omfattande Närding-
hundra härads länsmansdistrikts nu-
6,80
8,987
1
Norra Roslags omfattar
motstående 3 länsmans
distrikt .......................
20,87
30,648
|
i
Vätö, omfattande Bro och Vätö skepps
lags länsmansdistrikts nuvarande
område samt Söderbykarls och Es-
4,17
7,854
i
Sjuhundra, omfattande Sjuhundra hä
rads länsmansdistrikts nuvarande
område samt Lohärads, Malsta och
4,15
7,127
i
Frötuna, omfattande Frötnna och
Larma skeppslag länsmansdistrikts
3,9 2
8,214
i
Långhundra, omfattande västra fög-
deriets norra länsmansdistrikts nu
varande område samt Skånella och
3,97
6,173
1
Mellersta Roslags omfat
tar motstående
4
läns
mansdistrikt ...............
16,21
29,368
i
Sollentuna, omfattande Sollentuna hä
rads länsmansdistrikts med Sund
bybergs köping nuvarande område
1,98
18,964
därav i:
Sundbybergs köping...... 5,266 inv.
9
1
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 1/6 höft. (h) 211.)
26
202
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
N u v arande
indelning.
P ö
g d e r i ( r.
L än smansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den #1/i
2
1912.
1
Vaxholms.......................
10,24
47,826
i
Åkers skeppslag ................................
3,68
6,145
i
Danderyds skeppslag ........................
2,16
32,268
i
Värmdö skeppslags norra distrikt ....
| 4,40
9,413
i
Värmdö skeppslags södra distrikt ....
1
1
Södertörns .....................
18,87
42,163
i
Svartlösa härads södra distrikt..........
4,17
10,129
i
Svartlösa härads norra distrikt.........
0,64
8,575
i
Sotholms härads södra distrikt..........
3,58
7,777
i
Sotholms härads norra distrikt........
5.68
’ 7,285
i
Öknebo härad ...................................
4,30
8,397
1
|
.
•
A
n
ta
l.
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
203
Föreslagen indelning.
Länsmansdistrikt.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/i
2
1912.
Erlinghundra, omfattande västra fög-
deriets västra länsmansdistrikts nu
varande område samt Norrsunda,
Hammarby och Fresta socknar......
3,03
8,576
Vallentuna, omfattande västra fögde-
riets östra länsmansdistrikts nuva
rande område samt Orkesta och Val
lentuna (huvuddelen) socknar..........
3,96
6,334
Solna, omfattande Solna socken ......
0,20
16,736
Danderyds, omfattande Danderyds
skeppslags länsmansdistriks nuva
rande område (Djursholms stad,
Lidingö och Stocksunds köpingar
häri inberäknade), med undantag av
Solna socken...................................
1,96
15,532
därav i:
Djursholms stad .......... 3,811 inv.
Stocksunds köping ....... 1,042 »
Lidingö köping.............. 5,410 »
Åkers, omfattande Åkers skeppslags
länsmansdistrikts nuvarande område
3,68
6,145
Värmdö norra, omfattande Värmdö
skeppslags norra länsmansdistrikts
nuvarande område............................ |
( 3,539
Värmdö södra, omfattande Värmdö
skeppslags södra länsmansdistrikts
nuvarande område ..........................
] 4,40
( 5,874
Sotholms norra, omfattande Sotholms
härads norra länsmansdistrikts nu
varande område .............................
5,68
7,285
Fögderier.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
Sollentuna omfattar mot
stående 2 länsmans-
distrikt .......................
Vaxholms, omfattar mot
stående 3 länsmans-
distrikt.......................
5,56
6,12
27,540
38.602
A
n
ta
l.
204
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.
Nuvarande indelning.
Fögderier.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/ia
1912.
Länsmansdistrikt.
Ben
åmning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
Västra .
11,35
21,083
Norra distriktet ................ ................
3,82
5,145
Västra distriktet ................................
2,56
5,656
Södra distriktet...........
2,36
5,833
Östra distriket.................
3,11
4,449
A n ta l.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
205
Töreslagen indelning.
L
ä
n s m a n s d
i
s t r i k t.
Fögderie r.
|A
n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den sl/ia
1912.
ö
BO
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 81/ia
1912.
Sotkolms södra, omfattande Sotholms
härads södra länsmansdistrikts med Nynäshamns köping nuvarande om råde ................................................
3,58
7,777
1
Södertörns östra omfat
tar motstående 5 länsmansdistrikt............... 17,84 30,620
därav i Nynäshamns köping 2,148 inv.
i
Färentuna, omfattande Färentuna hä
rads länsmansdistrikts nuvarande område.............................................
2,13
7,207
i
Nacka, omfattande Svartlösa härads
norra länsmansdistrikts med Salt sjöbadens köping nuvarande område
0,64 8,575
Därav i Saltsjöbadens köping 2,527 inv.
i
Tumba, omfattande Svartlösa härads
södra länsmansdistrikts nuvarande område ............................................ Öknebo, omfattande Öknebo härads
länsmansdistrikts nuvarande område
4,17
4,30
10,129
8,397 1
Södertörns västra omfat
tar motstående
4
läns-
mansdistrikt...............
11,24 34,308
i
6
A
n
ta
l.
206
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Nuvarande
Fögderier.
Benämning:.
Areal
i kr.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
Södra
12,79
21,811
1
1
1 Mellersta......
1 Örbyhus ..........
Olands..
14,94
24,642
1
1
1
1
1
1
15,38
32,250
1
1
1
1
1
13,13
19,863
Uppsala
(Hela länet ett
indelning.
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
Håbo härad .........................................
2,75
4,588
Bro härad.................................
2,31
3,026
Trögds härads sydöstra del ...............
2,05
2,894
Trögds härads nordöstra del
3,02
5,236
Åsunda härad....................................
2,66
5,567
Lagunda härad..................................
2,12
4,267
Hagunda härad...........
3,45
4,754
Ulleråkers härad ..........
2,52
4,873
Bälinge härad ............
2,62
3,592
Vaksala härad ...........
1,46
3,666
Easbo härad................................
2,7 7
3,490
Tierps tingslags distrikt...................
4,63
9,465
Vesslands och Tolfta distrikt
3,08
4,355
Älfkarleby distrikt .........
2,30
9,833
Yendels tingslags distrikt
1,69
2,738
Norunda härad ..............
3,68
5,859
Olands tingslags distrikt.......................
4,87
7,710
Löfsta tingslag...............
5,11
6,481
Film3 och Dannemora tingslag...........
3,15
5,672
A
n
ta
l.
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
207
län.
landsfiskalsdi strikt.)
Föreslagen indelning.
Länsmansdistrikt.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
Fögderier.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
i
Håbo distrikt, omfattande Håbo och
Bro härad samt av Trögds härad
Hacksta, Löt, Villberga och Husby-
sjutolft socknar................................
6,13
10,540
i
Åsunda distrikt, omfattande Åsunda
härad samt Trögds härads övriga
socknar ...........................................
6,06
10,771
1
i
Lagunda distrikt, omfattande Lagunda
och Hagunda härad........................
5,57
9,021
i
Ulleråkers distrikt, omfattande Bälinge
och Ulleråkers härad .....................
5,14
8,465
i
Yaksala distrikt, omfattande Yaksala
och Kasbo härad ............................
4,23
7,156
i
Olands distrikt, omfattande Olands
förra tingslag....................................
4,87
7,710
1
i
Löfsta distrikt, omfattande Löfsta förra
tingslag ...........................................
5,11
6,481
i
Dannemora distrikt, omfattande Films
och Dannemora förra tingslag, samt
3,15
5,672
i
Vendels förra tingslag........................
1,69
2,738
i
Norunda härad............ ......................
3,68
5,859
i
Tierps förra tingslag (Tierp och Söder-
fors socknar)....................................
4,63
9,465
i
Vesslands och Tolfta socknar.............
3,08
4,355
i
Älfkarleby socken................................
2,30
9,833
1
12
o
O
Enköpings, motsvarande
motstående 3 läns
mansdistrikt ..........
Uppsala, motsvarande
motstående 5 läns
mansdistrikt med un
dantag av Yendels förra
tingslag .................
örbyhus, motsvarande
motstående 4 läns
mansdistrikt jämte
Yendels förra tingslag
18,36
30,332
22,50
15,38
35,484
32,250
208
Kungi. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Söderman-
(Hela länet ett
2T u v
yrande
indelning1.
Fögderie r.
Liinsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
! 1
Nyköpings .......................
20,85
37,495
i
Jönåkers.......................... ...........
9,47
19,043
i
i
Eönö ..............................
6,16
9,894
i
Hölebo....................................................
5,22
8,558
1
Gripsholms.......................
13,44
23,946
i
Åkers .............. ............
4,50
7,759
i
Selebo.........................................................
3.81
7,140
i
Daga .......................
5,07
9,047
| i
Eekarne ...........................
10,47
21,965
i
!
1 9 £,«•>
i
Väster-Eekame.............................
3,83
9,383
i
Vingåkers .......................
22,15
51,002
i
Oppunda härads västra distrikt... ......
5,20
12,443
i
»
»
mellersta distrikt ...
5,30
9,765
i
»
» östra distrikt...........
5,os
14,603
i
Villåttinge...........
6,5 6
14,191
4
12
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
209
lands län.
landsfiskalsdistrikt).
Föreslagen indelning.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i2
1912.
1
|A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i tv.
nymil
Folk
mängd
den sl/i2
1912.
i
Jönåkers härads östra distrikt om-
fattande Nikolai, Bärbo, Nykyrka,
Stigtomta, Halla, Bergshammars
och Tunabergs socknar av Jönåkers
härad ..............................................
4,io
10,826
i
Jönåkers härads västra distrikt om-
fattande Tuna, Lunda, Kila och
Björkviks socknar av Jönåkers härad.
5,37
8,217
i
Rönö distrikt (oförändrat).................
6,16
9,894
i
Nyköpings, omfattande
motstående 4 länsmans-
i
Hölebo »
(
»
)
.................
5,2 2
8,558
distrikt .....................
20,86
37,495
i
Åkers distrikt (oförändrat).................
4,66
7,759
i
Gripsholms, omfattande
i
Selebo
»
(
»
)
.................
3,81
7,140
motstående 3 länsmans-
i
Daga
»
(
»
)
.................
5,07
9,047
distrikt .....................
13,44
23,946
i
Villåttinge distrikt (oförändrat)..........
6,66
14,191
i
Öster-Bekame distrikt (oförändrat) ...
6,64
12,582
i
Rekame, omfattande mot-
stående 3 länsmans-
i
Väster-Rekarne distrikt (oförändrat)...
3,83
9.383
distrikt .....................
17,03
36,156
i
Oppunda härads västra distrikt (oför-
ändrat) ............................................
5,20
12,443
därav i Vingåkers municipalsam-
hälle................................ 709 inv.
i
Oppunda härads mellersta distrikt
(oförändrat).......................................
5,30
9,765
i
Oppunda,
omfattande
i
Oppunda härads östra distrikt (oför-
motstående 3 länsmans-
ändrat).............................................
5,09
14.603
distrikt .....................
15,59
36,811
13
4
Fögderier.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Isr 211.)
27
210
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Östergöt-
(Hela länet ett
Hav a r a i d €
indelning'.
Fögderie r.
Länsmansdistri
i
t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
>
sj
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
i
Enda och. Tdre härads..
23,50
26,244
i
Enda härads södra distrikt .............
8,38
10,888
i
Enda härads norra distrikt...........
5,90
7,629
i
Ydre härads södra distrikt.................
> 9.22
7,727
i
Ydre härads norra distrikt.................
i
Åkerbo, Bankekinds och
Hanekinds härads......
10,18
22,600
i
Bankekinds härad.....................
5,64
11,731
i
Åkerbo härad.............
1,83
3,216
i
Hanekinds härad ......................
2,71
7,653
i
Vifolka, Yalkebo och Gull-
bergs härads ........ ...
10,85
26,628
i
Gnllbergs härad..............................
3,01
6,163
i
Vifolka härad.......................................
3,73
12,862
i
Valkebo härad ...................................
4.ii
7,603
i
Lysing® och Göstrings
härads........................
11,21
24,384
i
Lysings ..............................................
4,56
9,708
i
Göstrings ........................
6,65
14,676
i
Hammarkinds och Skär
kinds härads .............
13,69
22,587
i
Skärkinds härad ...
3,51
5,227
i
Hammarkinds härads västra distrikt.. } 7,08
12,449
i
Hammarkinds härads södra distrikt...
Björkekinds, Östkinds,
Lösings, Bråbo och
Memmings härads......
i
Hammarkinds härads östra distrikt...
3,10
4,911
i
13,24
28,237
i
Lösings härad ...................................
1,82
5,077
i
Memmings härad................. ,.............
1,84
6,797
i
Bråbo härad .......................................
3,72
*) 5,447
i
Björkekinds härad................................
2,25
4,520
i
Östkinds härad...................................
3,61
6,396
*) Efter från raknande av inv. i Östra Eneby s:n, 8,657, som år 1915 inkorp. med Norrköpings stad.
Kungl. Maj:ts Nåd. 'Proposition Nr 211.
211
lands län.
landsfiskalsdistrikt.)
Föreslå gr e n
in d e
1
n i n
g.
Länsmansdistrik t.
Pögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
B
SL
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Kolk.-
mängd
den 81/ia
1912.
i
Kinda kärads södra distrikt (oför-
ändrat) ...........................................
8,38
10,888
1
Kinda kärads norra distrikt (oför-
i
Enda ock Ydre kärads
5,90
7,629
fögderi omfattande mot-
stående tre länsmans-
i
Ydre kärad...........................................
9,22
7,727
distrikt .....................
23,50
26,244
i
Åkerko ock Hanekinds kärad.............
4,54
10,869
i
Bankekinds kärad (oförändrat) ..........
5,64
11,731
i
Åkerbo m. fl. kärads fög-
i
Skärkinds kärad samt Yästra Hus-
deri omfattande mot-
ky ock Drotkems socknar i Ham-
stående fyra länsmans-
markinds kärad...........................
5,13
8,380
distrikt,
undantagandes
Västra Husky ock Drot-
i
Valkeko kärad (oförändrat).................
4,11
7,603
kems socknar.............
17,80
35,430
i
Vifolka kärad, med undantag av Norm-
lösa ock Yästerlösa socknar ..........
3,20
11,095
i
Yifolka m. fl. kärads fög-
deri omfattande mot-
stående tre länsmans-
i
Lysings kärad (oförändrat).................
4,56
9,708
distrikt,
jämte
Norm-
lösa ock Västerlösa
i
Göstrings kärad (oförändrat).............
6,65
14.676
socknar .....................
14,94
37,246
i
Aska kärads norra distrikt (oför-
ändrat)..............................................
2,06
11,809
i
Aska kärads södra distrikt samt Dals
2,63
8,958
i
Aska m. fl. kärads fögderi
omfattande motstående
fyra länsmansdistrikt
i
Bokergs kärad (oförändrat).................
3,83
8,953
undantagandes
Norm-
i
Gullbergs kärad samt Normlösa ock
lösa ock Yästerlösa
35,883
Yästelösa socknar i Yifolka kärad.
3,54
7,930
socknar ....................
11,53
212
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
IT n v arande indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i2
1912.
fc>
B
c-t-
£L
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
i
Finspånga läns härads...
17,96
25,501
i
Tjällmo och Godegårds distrikt......
4,21
5,633
i
Hällestads och Vänga distrikt
4,82
7,320
i
Regna och Skedevi distrikt
..........
5,20
3,73
5,507
7,041
i
Risinge distrikt........................
i
Aska, Dals och Bobergs
härads ......
8,52
29,720
1
Aska härads norra distrikt
2,06
11,809
i
Aska härads södra distrikt
1,33
4,348
i
Dals härad.............................
1,30
3,83
4,610
8,953
i
Bobergs härad ................
8
29
Kungl. Maj:ts Nåd. Fr oposition Nr 211.
213
Föreslage n
in delning.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/ia
1912.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/ia
1912.
i
Regna och Skedevi socknar (oför-
ändrat) ...........................................
5,20
5,507
i
Risinge och Vänga socknar .............
5,28
9,717
i
Godegård, Tjällmo och Hällestads
socknar ...........................................
7,48
10,277
1
Finspånga läns m. fl.
i
Bråbo härad samt Krokeks socken i
härads fögderi motsva-
Lösings härad ................................
3,83
7,559
rande motstående fem
länsmansdistrikt,
un-
i
Lösings härad,*) utom Krokeks socken,
dantagandes
Lösings
samt Memmings härad.....................
2,63
9,762
härad ........................
22,70
34,654
i
Björkekinds och Östkinds härad ......
5,86
10,916
1
Björkekinds m. fl. härads
fögderi motsvarande
i
Ringarums och Gryts socknar i Ham-
motstående tre läns-
markinds härad...............................
5,02
8,044
mansdistrikt,/ämfe Lö-
sings härad samt Västra
i
Skönherga, Mogata, Börrums, Skäll-
Husby och Drothems
viks och S:t Ann® socknar ..........
3,70
6,163
socknar .....................
18,24
36,444
22
6
1
*) Enl. K. brev den 5 dec. 1916 skall S:t Johannes socken, areal 0,376 kvm och 3,091 inv., inkorp. med Norr-
köpings stad.
214
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Jönköpings
(Hela länet ett
N U T arande indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
i
Tveta, Vista och Mo
härads .......................
22,43
45,107
i
Tveta härads östra distrikt .............
5,41
13,821
i
Tveta härads slottsdistrikt.................
4,17
16,579
därav i:
Huskvarna stad .......... 6,500 inv.
i
Mo härads distrikt ................... .........
9,7 9
7,251
i
Vista härads lantdistrikt .................
2,82
6,193
i
Visingsö distrikt ..............................
0,24
1,263
i
Norra och Södra Vedbo
härads ........................
20,07
33,995
i
Norra Vedbo härads första distrikt...
3,21
10,439
i
Norra Vedbo härads andra distrikt...
3,31
4,237
i
Norra Vedbo härads tredje distrikt...
3,43
4,518
i
Södra Vedbo härads norra distrikt ...
5,26
7,891
i
Södra Vedbo härads södra distrikt ...
4,86
6,910
i
Östra härads.................
14,00
22,496
i
Östra härads första distrikt .............
4,86
9,874
i
Östra härads andra distrikt .............
4,80
6,942
i
Östra härads tredje distrikt .............
4,34
5,680
1
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
215
liin.
landsfiskalsdistrikt).
Föreslage n in delning.
Länsmansdistrikt.
Fögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
>
O
£.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/i 2
1912.
i
Tveta härads östra distrikt (oför-
5,41
13,821
därav i:
Nässjö stad ................. 2.985 inv.
i
Tveta härads slottsdistrikt (oförändrat)
4,17
16,579
i
i
därav i:
Huskvarna stad............. 6,500 inv.
Mo härads distrikt (oförändrat)..........
Vista härad .......................................
9,79
3,06
7,251
7,456
1
Tveta, Vista och Mo
härads (oförändrat) om
fattande motstående 4
länsmansdistrikt.........
22,43
45,107
i
Norra Vedbo härads första distrikt
4,39
11,819
därav i:
Tranås köping............. 2,209 inv.
1
5,56
7,375
i
Södra Vedbo härads norra distrikt
5,26
7,891
1
Norra och Södra Vedbo
härads (oförändrat) om
fattande motstående 4
länsmansdistrikt..........
i
Södra Vedbo härads södra distrikt
4,86
6.910
20,07
33,995
i
Östra härads första distrikt (oför-
4,86
9,874
därav i:
Vetlanda köping .......... 2,490 inv.
i
Östra härads andra distrikt (oför-
4,80
6,942
216
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Sfuvarand e indelning'.
Fögderie r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kr.
nymil.
Folk
mängd
den SI/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i tv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
1
Västra härads ......
19,56
27,097
i
7 14
11 402
i
Västra härads östra distrikt.............
4,91
6,594
i
Västra härads västra distrikt
7,51
9,101
1
östbo härads.................
16,79
23,408
i
östbo härads norra distrikt
6,97
8,636
i
Östbo härads mellandistrikt
5,47
8,618
i
Östbo härads södra distrikt .
4,35
6,154
1
Västbo härads .............
21,92
29,723
1
Västbo härads första distrikt .
4,66
7 320
i
Västbo härads andra distrikt ...
6,41
6,437
i
Västbo härads tredje distrikt
5,36
8,030
i
Västbo härads fjärde distrikt
5,49
7,936
6 1
23
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
217
Töresl a g e 21 i 21 d e 1 n i n g.
Länsmansdistri i t.
F ö g d e r i e r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 8l/ia
1912.
> cs
pt-
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd don 81/ia
1912.
i
östra härads tredje distrikt (oför-
ändrat) ...........................................
4,34 5,680
i
Norra Sandsjö, Vallsjö, Norra Ljunga,
Fröderyds, Bäokaby, Ramkvilla, Södra Solberga, Skepperstads och
1
Motstående 4 länsmans-
Hjärtlanda socknar.........................
6,44 11,444 distrikt .....................
20,44 33,940
i
Malmbäcks, Almesåkra, Ödestugu,
Bringetofta, Hylletofta och Svenarums socknar....................................
7,04 7,658
i
Vrigstads, Nydala, ILjälmseryds, Stocka-
ryds och Hultsjö socknar .............
6,08 8,000
i
östbo härads norra distrikt samt
Fryeleds socken................................
8,24 9,762
1
Motstående 4 länsmans-
i
östbo härad i övrigt ........................
8,55 13,646
distrikt ..................... 29,91
39,061
i
Västbo härads första distrikt (oför-
ändrat) ...........................................
4,66
7,320
i
Västbo härads andra distrikt (oför-
ändrat) ...........................................
6,41
6,437
i
Västbo härads tredje distrikt (oför-
ändrat) ...........................................
5,36
8,030
'
1
Västbo härads (oförändrat)
i
Västbo härads fjärde distrikt (oför-
omfattande motstående
ändrat) ...........................................
5,49
7,936
4 länsmansdistrikt.....
21,98 39,723
5
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 höft. (Nr 211.)
28
218
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Krono-
(Hela länet ett
N
n vara nde indelning.
Fögderier.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
don SI/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kr.
nymil.
Folk
mängd
den 81/i
2
1912.
i
Konga härads.................
17,04
31,113
i
Ko aga härads norra distrikt.............
6,71
12,329
i
Konga härads östra distrikt .............
4,14
7,180
i
Konga härads södra distrikt.............
6,19
11,604
i
Upp vidinge härads..........
22,85
26,120
i
Uppvidinge härads övre distrikt ......
6,22
8,380
i
Uppvidinge härads mellan-distrikt ...
8,56
8,130
i
Uppvidinge härads nedre distrikt......
7,67
9,610
i
Kinnevalds och Norrvi-
dinge härads ............
B
15,50
24,711
i
Kinnevalds härads södra distrikt......
5,78
10,217
i
Kinnevalds härads norra distrikt......
3,61
6,218
i
Norrvidinge härad .................
6,16
8,276
1
1
|
Kung!. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
219
bergs län.
landsfiskalsdistrikt.)
Föreslag© n i n delning.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
ny mil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den
8I/ia
1912.
1
Uppvidinge härads norra distrikt, till
omfattning lika med nuvarande
6,22
8,380
1
Uppvidinge härads mellersta distrikt
med tillägg avHerråkra socken.......
9,80
8,549
1
Uppvidinge härads södra distrikt, till
omfattning lika med nuvarande
nedra, utom Herråkra socken...........
6,ss
9,191
1
Kon ga härads . norra ' distrikt utom
Nöbhele socken...................................
5,67
10,747
i
Motstående
4
länsmans-
distrikt .......................
28, OS
36,867
1
Konga härads östra distrikt med till-
lägg av Linneryds socken ...............
6,02
9,980
1
Konga härads södra distrikt utom
Linneryds socken, men med tillägg
av Nöhbele socken ...........................
5,85
10,386
1
Kinnevalds härads södra distrikt utom
Kalvsviks och Jäts socknar ...........
4,50
8,225
1
Kinnevalds härads norra distrikt med
tillägg av Kalvsviks och Jäts sock
nar .........................................................
4,81
8,210
i
Motstående
4
länsmans-
distrikt ......................
20,71
36,801
1 1 1
220
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
u vara n d
e
indelning.
Fögderi! r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
i Allbo Mrads .................
15,89
28,363
1
Allbo härads södra distrikt .............
7,60
12,298
1
Allbo härads mellan-distrikt.............
4,67
9,667
1
Allbo härads övre distrikt.................
3,62
6,398
i
Sunnerbo härads ..........
28,21
38,631
1
Sunnerbo härads södra distrikt.........
5,31
9,703
1
Sunnerbo härads sydöstra distrikt
4,02
5,979
1
Sunnerbo härads sydvästra distrikt...
7,04
6,064
1
Sunnerbo härads norra distrikt.........
5,46
9,061
1
Sunnerbo härads östra distrikt
6,39
7,824
5
17
Kungl. Maj.ts Nåd. .Proposition Nr 211.
221
F
ö
r
e a lagen in delning.
Länsmansdistrikt.
Pögderie r.
|A
n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den
81/12
1912.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 8l/ia
1912.
i
Allbo härads södra distrikt utom
Västra Torsås socken .....................
5,52
9,094
därav i: Älmhults köping .......... 1,112 inv.
i
Allbo härads mellersta distrikt utom
Hjortsberga och Lekaryds socknar, men med tillägg av Västra Torsås socken...............................................
5,86
10,849
i
i
Allbo härads norra distrikt, till om
fattning lika med nuvarande övra, med tillägg av Hjortsberga och Le karyds socknar................................
Norrvidinge härads distrikt .............
5,01
6,16
8,420
8,276
i
Motstående 4 länsmans
distrikt .....................
22,05
36,639
i
Sunnerbo härads norra distrikt, om
fattande Vittaryds, Berga, Dörarps, Ljungby, Känna, Byssby och Tuta- ryds socknar...................................
6,87
10,635
därav i: Ljungby köping............. 1,211 inv.
i
Sunnerbo härads östra distrikt, om
fattande Agunnaryds, Pjätteryds, Göteryds, Södra Ljunga och Hamn- eda socknar ................................... 7,14
6,41
9,249
11,300
i
Sunnerbo härads södra distrikt, om
fattande Markaryds, Hinneryds, Tra- heryds och Hallaryds socknar ......
i
Sunnerbo härads västra distrikt, om
fattande Angelstads, Annerstads, Torpa, Nöttja, Odensjö, Lidhults och Yrå socknar ............................ 8,29 7,447
i
Motstående 4 länsmans
distrikt .....................
28,21 38,631
4
A
n
ta
l.
222
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.
Säl mar
(Hela länet ett
Nuvarande indelning'.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
>
a
p
"
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den
31/iä
1912.
Tjuata ............................
27,oi
38,175
i
Norra Tj lists norra distrikt .
9 323
i
»
» södra
»
5,51
9,527
i
Södra » norra
»
.............
6,84
10,665
i
»
» södra
»
.............
6,53
8,660
Tunaläns och Sevede hä-
rads............................ 20,26
26,658
i
Sevede härads norra distrikt.............
6,55
7,456
i
»
»
södra
»
4,81
7,565
i
Tunaläns härad...................................
8,so
11,637
Aspelands och Handbörds
härads........................
22,42
30,353
i
Aspelands härads östra1 disrikt......)
( 7,684
9,92
i
»
» västra »
......
J
{ 6,308
i
Handbörds »
östra »
.......
8,49
11,913
i
»
» västra »
.......
4,01
4,448
Kung!. Mctjrts Nåd. Proposition Nr 211.
223
Hin.
landsfiskalsdistrikt.)
Föiesl a
g
e n in delning.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
t*
a
f£
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk. mängd den 31/ia
1912.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd
den
a1/12
1912.
i
l:a distriletet, omfattande Dalhems,
Gärdserums, likna, Tryserums och Hannäs socknar ............................
8,13 9,323
i
2:a distriktet, omfattande Västra Eds,
Östra Eds, Lotta och Loftahammars socknar ..........................................
5,51
9,527
i
3:e distriktet, omfattande Gamleby,
Odensvi, Blackstads, Hallingeherg och Locknevi socknar .....................
6,84 10,665
i
Därav i Gamleby köping 359 inv.
4:e distriktet, omfattande Hjorteds,
Gladhammars, Västrums och Törnesfalls socknar...................................
6,53
8,660
i
Tjusts omfattande mot
stående 4 länsmansdistrikt ......................
27,oi
38,175
i
l:a distriktet, omfattande Misterhults,
Tunn och Kristdala socknar .......... 8,90
11,637
Därav i Figeholms köping 343 inv.
i
2:a distriktet, omfattande Ramskulla,
Södra Vi, Djursdala och Frödinge socknar ...........................................
6,55 7,456
i
3:e distriktet, omfattande Vimmerhy-
landsförsamling, Pelarne och Vona socknar ...........................................
4,81
7,565
i
Tunaläns
och
Sevedes
omfattande motstående 3 länsmansdistrikt......
20,20
26,658
i
l:a distriktet, omfattande Lönneberga,
Gårdveda, Målilla, Tveta och Mörlunda socknar ................................ 7,4 3
9,872
i
2:a distriktet, omfattande Järeda, Vir-
serums, Fagerhults och Kråksmåla
6,50
8,568
i
3:e distriktet, omfattande Högshy,
Fogelfors, Långemåla och Fliseryds socknar ......................................
8,49
11,913
i
Aspelands och Handbörds
omfattande motstående 3 länsmansdistrikt.....
22,42
30,353
224
Kung!. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.
sr u vara n d e indelning'.
F ö g d e r i
r.
, Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
>
ö
P
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
1
Norra Möre ocli Stranda
härads .......................
14,12
! 27,432
1
Stranda härads södra distrikt .....
3,4 5
9,456
1
1
»
**
norra
»
..........
2,95
5,339
1
Norra Möre härads södra distrikt......
2,62
5,508
1
»
»
» norra »
......
5,10
7,129
1
Södra Möre härads ......
17,69
40,229
1
Södra Möre härads södra distrikt......
3,69
7,418
1
»
»
» nordöstra »
......
3,62
8,047
1
»
»
» norra
»
......
3,88
9,218
1
»
»
» västra »
......
2,63
5,640
1
»
»
» östra
»
......
2,7 2
5,487
1
»
»
» sydöstra »
......
1,05
4,419
1
Ölands............................
13,4 5
28,395
1
Ölands Norra Mota norra distrikt ....
3,09
6,779
'
1
»
»
» södra » , därav
i Borgholms stad 1,138 inv.
3,74
8,816
1
Ölands Södra Mots norra distrikt ...
3,85
6,717
1
»
»
» södra
»
3,27
6,083
6
1
25
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
225
Pöresl a g e ii in delning.
Länsmansdistrikt. F ö g d e r i e r.
Ö
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
Folk
mängd
>
3
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
Folk-
mängd
nymil.
1912.
nymil.
1912.
l:a distriktet
, omfattande Döderhults
och Mönsterås socknar .................
4,63
9,910
Därav i: Mönsterås köping............. 1,385 inv. Påskallaviks köping.......... 372
»
2:a distriktet
, omfattande Ålems, Backe-
bo och Ryssby socknar .................
5,6 3
9,711
Därav i Pataholms köping 102 inv.
3:e distriktet,
omfattande Kalmar
landsförsamling, Dörby, Kläckeberga, Förlösa, Åby och Kristvalla socknar
3,86
7,811
4:e distriktet,
omfattande Ljungby, S:t
1
Norra Möre och Stranda
Sigfrids, Hosmo och Mortorps sockomfattande motstående
1
nar .................................................. 2,88 6,715
4 länsmansdistrikt...... 17,oo 34,147
l:a distriktet,
omfatttande Madesjö,
Örsjö och Öskars socknar .............
4,63
10,550
Därav i Nybro köping 1,953 inv.
2:a distriktet,
omfattande Halltorps,
Voxtorps, Hagby, Arby och Karlslunda socknar ................................
2,72
5,487
3:e distriktet,
omfattande Vissefjärda
7,953
och Gullabo socknar.......................
4,03
1
Södra Möre
omfattande
4:e distriktet,
omfattande Torsås och
motstående 4 länsmans-
33,514
Söderåkra socknar ........................
3,33
9,524 distrikt ......................
14,71
ha distriktet,
omfattande Böda, Högby,
Källa, Persnäs och Föra socknar ...
3,09
6,779
2:a distriktet,
omfattande Lots, Alböke,
Egby, Köpings, Bredsättra, Gärdslösa, Långlöts, Repplinge, Högsrums och Runstens socknar, därav i Borg holms stad 1,113 inv.......................
3,74 8,816
3:e distriktet,
omfattande NorraMöckle-
by, Gårdby, Sandby, Mörbylånga, Resmo, Vickleby, Torslunda, Alguts-
6,717
1
rum och Glömminge socknar..........
3,35
Därav i Mörbylånga köping 404 inv.
4:e distriktet,
omfattande Stenåsa,
Ölands
omfattande mot-
Hultesstads, Segerstads, Gräsgårds,
1
Ås, Ventlinge, Södra Möckleby,
stående 4 länsmans-
13,46 28,395
Smedby och Kastlösa socknar ......
3,28 6,083
distrikt........................
6
226
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Gottlands
(Hela länet ett
N u v a p a i d
s
indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 3V
12
1912.
i
Norra ............................
17,77
22,650
i
Norra fögderiets norra distrikt.........
7,63
8,622
i
Norra fögderiets mellersta distrikt ...
4,67
7,141
i
Norra fögderiets södra distrikt.........
5,47
6,887
i
Södra ............................
13,59
22,721
i
Södra fögderiets norra distrikt..........
4,53
8,690
i
Södra fögderiets mellersta distrikt ...
5,07
9,104
i
Södra fögderiets södra distrikt.........
3,99
4,927
2
6
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
227
län.
landsfiskalsdistrikt.)
F ö r e s 1 a g e n in
d
e 1 n
i
n g.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r i e r.
jA
n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 31/i2
1912.
É> O p]
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den al/ia
1912.
i
Nona fögderiets norra distrikt .......
7,63
8,622
i
o
» mellersta » .......
4,67
7,141
1
Gottlands norra fögderi,
omfattande motstående
i
» »
södra
»
.......
5,4 7
6,887
3 länsmansdistrikt.......
17,77
22,650
i
Södra fögderiets norra distrikt.......
4,53
8,690
i
» » mellersta » .......
5,07
9,104
l
Gottlands södra fögderi,
omfattande motstående
» »
södra » .......
3,99 4,927
3
länsmansdistrikt.......
13,59
22,721
2
An
tal
228
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Blekinge
(Hela länet ett
Nuvarande indelning1.
Fögderier.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/i
1912.
Länsmansdistri
i
t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kr.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
Östra
Västra .
16,47
58,827
13,45
49,912
Kristianopels distrikt
*
Ramdala
»
Tvings
»
Hjortsberga
»
1 Ronneby
Hoby
distrikt..
Asarums
»
Jämsbögs
»
Gammalstorps »
2,63
3,72
4,81
2,34
2,97
4,23
3,29
4,19
1,74
11,719
13,516
11,241
10,348
12,003
13,490
16,282
10,511
9,629
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
229
län.
landsbskalsdistrikt.)
Föiesl a gr e n in delning.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r i e r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
>
51
Benämning och omfattning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
don 81/u
1912.
i
Kristianopels distrikt, omfattande
Kristianopel, Torhamns och Jämsjö
socknar ...........................................
2,89
8,466
I)äray i Kristianopels köping 85 iny.
i
Eamdala distrikt, omfattande Sturkö,
Tjurkö, Eamdala och Lösens socknar
1,46
8,144
i
Augerums distrikt, omfattande Auge-
rums och Bödeby socknar ............
2,50
8,625
i
Hjortsberga distrikt, omfattande Nät-
traby, Hasslö—Aspö, Listerby, För-
i
Karlskrona, omfattande
kärla, Hjortsberga och Edestads
motstående 4 läns-
socknar ...........................................
2,34
10,348
mansdistrikt .............
S,6
9
35,583
i
Tvings distrikt, omfattande Tvinga,
Sillhövda, Eringsboda och Fridlov-
stads socknar...................................
4,81
11,241
i
Eonneby distrikt, omfattande Backa-
ryds och Eonneby*) socknar..........
2,95
12,003
i
Hoby distrikt, omfattande Bräkne—
Hoby och Öljehults socknar ..........
2,53
7,485
i
Eonneby, omfattande moL
i
Hällaryds distrikt, omfattande Hälla-
stående 4 länsmans-
ryds, Aryds och Bingamåla socknar
2,97
7,952
distrikt ......................
13,2 6
38,681
i
Asarums distrikt, omfattande Asarums
socken..............................................
1,26
9,313
i
Gammalstorps distrikt, omfattande
Mörrums, Elleholms och Gammals-
torps socknar...................................
1,35
7,462
i
Jämshögs distrikt, omfattande Järns-
högs och Kyrkhults socknar..........
4,19
10,511
i
Karlshamns, omfattande
i
Mjällby distrikt, omfattande Ysane,
motstående 4 läns-
Mjällby och Sölvesborgs socknar ...
1,14
7,189
mansdistrikt .............
7,94
34,475
12
3
*) Inkorp. med Eonneby stad av område med c:& 2,000 inv. ifrågasatt.
230
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Kristian-
(Hela länet ett
N u v a r a u de indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/is
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kr.
nymil.
Folk-
mängd
den S1/i
2
1912.
1
Norra och Södra Åsbo
samt Bjäre härads.....
15,68
56,145
i
Riseberga distrikt................................
3,69
8,474
i
Örkelljunga distrikt............................
3,99
8,069
i
Gråmanstorps distrikt........................
2,59
10,849
i
Björnekulla distrikt............................
1,56
9,501
i
Rebbelberga distrikt............................
2,0 7
9,424
i
Båstads distrikt...................................
1,73
9,828
1
Ingelstads och Järrestads
härads ........................
5,85
34,509
i
Tryde distrikt....................................
2,12
11,625
i
Löderups distrikt...............................
2,05
11,634
i
Järrestads distrikt................................
1,68
11,250
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
231
stads län.
landsfiskalsdistrikt.)
Föreslagen indelning.
Länsmansdistrikt.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 3,/ia
1912.
Gråmanstorps distrikt (oförändrat) ....
2,59
10,849
Björnekulla distrikt (oförändrat) .......
1,56
9,501
Rebbelberga distrikt (oförändrat).......
2,07
9,424
Båstads distrikt (oförändrat) .............
1,73
9,828
Riseberga distrikt........ .......................
3,69
8,474
Örkelljunga distrikt............................
3,99
8,069
Stoby distrikt, omfattande Stoby socken,
Hässleholms stad samt Vankiva, Hörja, Finja och Röke socknar......
3,93
12,283
Därav i Hässleholms stad 2,788 inv.
Brönnestads distrikt, omfattande Norra
Mellby, Tjörnarps, Brönnestads, Matteröds, Häglinge och Torups socknar............................................
3,48
7,025
Verums distrikt (oförändrat)...............
4,52 8,003
Vinslövs distrikt, omfattandeÖnnestads,
Sörby, Gumlösa, Vinslövs, Nävlinge, Ignaberga och Norra Sandby socknar
2,56
8,490
Osby distrikt (oförändrat)..................
3,44
8,479
Färlövs distrikt, omfattande Östra
Broby, Emislövs, Hjärsås, Knisslinge, Kviinge, Gryts, Färlövs och Norra Strö socknar ...................................
3,58
10,941
Fögderier.
Benämning och omfattning.
Areal i
kv.
nymil.
Fon
den sl/n
1912.
T
i
Ängelholms distrikt, om
fattande motstående 4 länsmansdistrikt......
7,95 39,602
Hässleholms distrikt, om
fattande motstående 4 länsmansdistrikt......
Broby distrikt, omfattan
de motstående 4 läns mansdistrikt ..........
15,09
14,io
35,851
35,913
A
n
ta
l.
232
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Nuvarande indelning.
Fögderier.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
I
Villande, Gärde och Albo
härads ...............................
17,22
Folk
mängd
den 81/i:
1912.
59,002
1 | Östra och Västra Göinge
härads ......................
25,52
63,468
Länsmansdistri k t.
Folk-
ö
Benämning.
mängd
nymil.
den SI/i
2
1912.
1
Brösarps distrikt (Albo härad)..............
3,02
10,569
1
Va distrikt........
1,66
8,572
1
Äsphults distrikt..........................................
2,18
7,086
1
Degeberga distrikt,. .
2,66
7,653
1
Oppmanna distrikt......................................
2,68
6,257
1
Näsums distrikt ..........................................
3,12
8,472
1
Fjälkinge distrikt.........................................
1,90
10,393
1
Verums distrikt.............................................
4,52
8,003
1
Stoby distrikt.............
5,30
14,921
1
Vin3löfs distrikt ...........................................
1,92
6,863
1
Brönnestads distrikt
2,75
6,014
1
Osby distrikt..................................................
3,44
8,479
1
Broby distrikt.................................................
5,02
11,246
1 j Färlöfs distrikt ............................................
2,57
7,942
23 I
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
233
Föreslå gen
in d e 1 n i
n
g.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folkmängd den 81/ia
1912.
>
o p]
Benämning och omfattning.
Areal i ky. nymil.
Folk
mängd den 81/i*
1912.
i
Örkene . distrikt, omfattande Glimåkra
och Örkene socknar ............................
4,oi 8,247
i i i
Oppmanna distrikt (oförändrat).............
Näsums distrikt (oförändrat) .................
Fjälkinge distrikt (oförändrat) ..............
2,68
3,12
1,90
6,257
8,472
10,393
i
Kristianstads distrikt, om
fattande motstående 4 länsmansdistrikt............. 11,71
33,369
i
Va, distrikt, omfattande Va, Norra
Åsurns, Skepparslövs, Köpinge socknar
1,48
8,203
i
Äsphults distrikt, omfattande Lyngsjö,
Västra Vrams, Östra Vrams, Asphults, Linderöds, Träne och Djur-
2,35
7,455
Gärds och Albo distrikt,
omfattande motstående 4 länsmansdistrikt........
2,66
7,653
i
i
Brösarps distrikt (oförändrat).................
3,02
10,569
9,51
33,880
i
Tryde distrikt, omfattande Tranås,
Onslunda, Kverrestads, Smedstorps, Tryde, Spjutstorps, Ullstorps, Övraby
1,99
11,340
i
Löderups distrikt, omfattande Glem-
minge, Tosterups, Hammenhögs, Hannas, Ingelstorps, Valleberga,Lödernps, Hörups, Bollerups, Östra Herrestads, Ingelstads och Borrby
2,19
11,919
i
Ingelstads och Järrestads
distrikt, omfattande
i
Järrestads distrikt (oförändrat) .............
1,68
11,250
motstående 3 länsmans distrikt..............................
5,86
34,509
6
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.)
30
234
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Malmö-
(Hela länets ett
N ut
arande indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri k t.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 3l/ia
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den Sl/u
1912.
1
Oxie och Skytts härads
4,80
34,295
1
Oxie härads östra distrikt...........
0,97
7,160
1
Oxie härads västra distrikt...................
0,97
8,234
1
Skytts härads östra distrikt..............
1,31
10,241
1
Skytts härads västra distrikt ...
1,55
8,660
1
Ljunits, Herrestads och
Vemmenhögs härads ...
6,41
36,130
1
Vemmenhögs härads östra distrikt
1,90
13,258
1
Vemmenhögs härads västra distrikt...
1,65
9,094
1
Ljanits härads distrikt
1,08
6,312
»
1
Herrestads härads distrikt
1,78
7,466
i
Kung!. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
235
hus län.
landsfiskalsdistrikt.)
Föreslage tx in delning.
Länsmansdistrikt.
Fögderie
r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd
den ai/ia
1912.
b
£
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 31/u
1912.
Oxie distrikt, omfattande Särslövs,
Husie, Södra Sallernps, Oxie, Fosie, Lockarps, Arrie, Glostorps, Bnnkeflo, Västra Klagstorps oen Tygelsjö
1,18
1,88
1,75
10,411
Vällinge distrikt, omfattande Vällinge,
Fuglie, Håslövs, Bodarps, Långs, Störa Hammars, Västra Tommarps, Skegrie, Maglarps, Hemmarlövs, Västra Vemmerlövs, Lilla Slågarps, Stora Slågarps, Gässie, Eskilstorps, Hököpinge, Södra Åkarps, Mellan Grevie och. Östra Grevie socknar ... Svedala distrikt, omfattande Svedala,
Västra Kärrstorps, Törringe, Västra Ingelstads, Västra Alstads, Fru Ålstads, Anderslövs, Bösarps, Dalköpinge, Gislövs, Gylle och Kyrko-
11,222
12,662
i
Oxie och Skytts (oförän
drat) omfattande motstå ende 3 länsmansdi strikt ..........................
4,81
34,295
Vemmenhögs norra distrikt, omfattande
Skurups köping samt Skurups, Slimminge, Gustavs, Gärdslövs, önnarps, Svenstorps och Hassle Bösarps sock-
1,73
9,534
Vemmenhögs södra distrikt, omfat
tande Simlinge, Hemmesdynge, Södra Aby, Östra Torps, Lilla Isie, Aspö, Östra Klagstorps, Källstorps, Lida Bedinge, Tullstorps, Östra Vem menhögs, Västra Vemmenhögs och Grönby socknar................................ Kydsgårds distrikt, omfattande samt
liga socknar i Ljunits härad samt Skivarps, Solberga och Örsjö socknar
1,48
1,42
9,435
9,695
i
Vemmenhögs, Ljunits och
Herrestads disrikt, om fattande motstående
4
länsmansdistrikt..........
Herrestads distrikt, omfattande samt
liga socknar i häradet.....................
1,78
7,466
6,41
36,130
236
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
2T n -c a r a n d e indelning.
Fögderis r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l,
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk-
mängd
den sl/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 3l/i
2
1912.
1
Torna och Bara härads
7,68
43,356
i
Torna härads östra distrikt...........
3,06
11,834
i
Torna härads västra distrikt .
1,49
9,642
i
Bara härads östra distrikt .
2,18
8,688
i
Bara härads västra distrikt ....
0,95
. 13,192
1
Prosta och Pärs härads
13,55
48,985
i
Frosta härads norra distrikt
3,12
7,294
i
Frosta härads östra distrikt.
2,43
9,565
i
Frosta häxads västra distrikt .
1,94
8,480
i
Färs härads norra distrikt
3,22
12,821
j
1
1
1
i
i
Färs härads södra distrikt
2,82
1
10,825
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
237
röresliigen in delning.
Länsmansdistrikt.
Bögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den ®V
12
1912.
An tal.
Benämning och omfattning.
Areal i ky.
nymil.
Folk mängd den 8l/ia
1912.
i
Torna östra distrikt, omfattande nuva-
varande område, minskat med Hardeberga och Bjällerups socknar ......
2,76 10,853
i
Torna västra distrikt, omfattande nu
varande område, ökat med Hardeberga och Bjällerups socknar .......
1,79 10,623
i
Bara östra distrikt, omfattande nuva-
varande område, ökat med Brågarps och Nevishögs socknar ..................
2,37 10,740
i
Bara västra distrikt, omfattande nuva
rande område, minskat med Bråg arps och Nevishögs socknar ..........
0,76 11,140
i
Torna och Bara distrikt,
omfattande motstående 4 länsmansdistrikt ....
7,68
43,356
i
Brösta västra distrikt, omfattande nu
varande område, ökat med Högseröds socken ..........................................
2,23 8,480
1
i
Bärs norra distrikt, omfattande nuva
rande område, minskat med Vombs
2,81
12,296
i Bärs södra distrikt, omfattande nuva
rande område, ökat med Vombs socken .............................................
3,24
11,350
i
Sjöbo distrikt, omfattande
motstående 3 länsmans distrikt........................
8,28
32,126
i
Eslövs distrikt, omfattande Källs, Nöb-
belövs, Norra Skrävlinge, Reslövs, Östra Karaby, Västra Strö, Trollenäs, Västra Sallerups, Remmarlövs, Virke och Norrvidinge socknar samt Eslövs
1,51
14,694
i
Onsjö norra distrikt, omfattande Torr
lösa, Konga, Asks, Billinge, Böstånga, Eallaröds, Stehags och Bosarps
2,78
8,730
i
Frosta norra distrikt, omfattande nuva*
3,12
7,294
i
Brösta östra distrikt, omfattande nu
varande område, minskat med Högse röds socken .....................................
2,13
9,565
i
Eslövs distrikt, omfattande
motstående 4 länsmans distrikt .......................
9,54
40,283
238
Kungl. Maj ds Nåd. Proposition Nr 211.
M" u v a r a n d
e
indelning'.
Fögderie r.
Länsmansdistri
i
t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/ia
1912.
t3
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 8,/ia
1912.
1
Rönnebergs, Onsjö och
Harj agera härads.......
7,9 s
48,333
i
Rönnebergs härads distrikt.................
1,83
11,557
i
Ön Vens distrikt ................................
0,08
1,144
i
Onsjö härads norra distrikt ...............
1,94
5,600
i
Onsjö härads södra distrikt...............
2,32
17,898
i
Harjagers härads distrikt ..................
1,75
12,134
1
Luggude härads.............
6,82
55,915
i
Luggude härads norra distrikt ..........
1,41
16,011
i
Luggude härads mellersta distrikt ....
1,87
10,195
i
Luggude härads östra distrikt...........
2,15
13,049
i
Luggude härads västra distrikt..........
»)1,S9
16,660
6
26
1
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
239
Föresl a, g e n
in d e 1 n i n g.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
j
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 8l/ia
1912.
An ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 8I/i*
1912.
i
Kävlinge distrikt, omfattande Örtofta,
Lilla Harrie, Stora Harrie, Högs, Kävlinge, Löddeköpinge, Barsebäcks, Hofterups, Västra Karaby, Saxtorps, Dagstorps, Söderviddinge ock Annelövs socknar .....................................
1,71
12,208
i
Bönnebergs distrikt, omfattande samt
liga socknar i käradet.....................
1,91
12,701
i
Ekeby distrikt, omfattande Ekeby,
Kågeröds, Halmstads ock Ottorps socknar ...........................................
1,57
8,497
i
Landskrona distrikt, om
fattande motstående
3
länsmansdistrikt..........
5,19
33,406
i
Höganäs distrikt, omfattande Höganäs
bruksförsamling samt Väsby ock Bruunby socknar ............................
0,88 12,277
i
Kattarps distrikt, omfattande Jons-
torps, Farkults, Välinge, Kattarps, Fleninge ock Vikens socknar..........
1,34
9,547
i
Barnlösa distrikt *), omfattande Hälsing
borgs landsförsamling, Baus, Allérums, Kropps, Mörarps, Välluvs, Frillestads, Bårslövs ock Fjärrestads socknar samt Kvistofta sockendel...
1,88 16,678
i
Billeskolms distrikt, omfattande Norra
Vrams, Södra Vrams, Bjuvs, Härslunda ock Bisekatslösa socknar ....
0,95
8,916
i
Hälsingborgs distrikt, om
fattande motstående 4
länsmansdistrikt..........
5,05
l) 47,418
7
l) Häri ingår Eaus socken, som föreslagits att inkorporeras med Hälsingborgs stad, med 7,378 inv.
240
Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition Nr 211.
Hallands
(Hela länet ett
Huv a r a n d e
indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/ia
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
ny mil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
1
Laholms ...........................
17,40
35,377
i
Södra distriktet........................................
4,85
10,010
i
Mellersta distriktet ...............................
6,35
10,762
i
Norra distriktet .....................................
6,70
14,605
1
Halmstads .......................
12,06
34,231
i
Södra distriktet.......................................
3,98
13,326
i
Mellersta distriktet ................................
5,38
10,305
i
Norra distriktet .....................................
2,70
10,600
1
Varbergs...........................
10,08
22,394
i
Södra distriktet .....................................
4,46
6,016
i
Mellersta distriktet ...............................
3,19
9,701
i
Norra distriktet.......................................
2,43
6,677
1
Kungsbacka ...................
7,25
21,586
i
Södra distriktet........................................
M
10,731
•
i
Norra distriktet.......................................
10,855
4
ii
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
241
lliu. S landsfiskalsclistrikt.)
Föreslå
e n in d e Inlag.
Länsmansdistri
i
t. Fögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den S1/is
1912.
c £
Benämning och omfattning.
Areal
i
kv. nymil.
Folk
mängd den
81/12
1912.
1 Laliolms fögderis södra distrikt (oför ändrat) ............................................. 4,35
10,010
Laholms fögderis mellersta distrikt-
oförändrat) ....................................... 6,35 10,762
Laholms fögderis norra distrikt (oför
ändrat)..............................................
6,70
14,605
1
Motstående 3 länsmans-
distrilrt.......................
17,40
35,377
Halmstads fögderis södra distrikt (oför
ändrat) ........................................... 3,98 13,326
Halmstads fögderis mellersta distrikt
(oförändrat)....................................... 5,38
10,305
1 Halmstads fögderis norra distrikt (oför ändrat) ............................................
2,70
10,600
Yarbergs fögderis södra distrikt (oför
ändrat)..............................................
4,40
6,016
1 Motstående 4 länsmans- distrikt........................ 16,53 40,247
1 Himle härad.......................................
4,01
13,094
Viske härad och Frillesås socken i
Fiäre härad .................................. 2,61
2,93
7,388
7,439
Nuvarande Kungsbacka fögderis södra
distrikt utom Värö och Stråvalla socknar i Yiske härad och Frillesås socken i Fjäre härad men med till- tillägg av Hanhals socken i sist nämnda härad ...............................
Nuvarande Kungsbacka fögderis norra
distrikt med undantag av Hanhals socken i Fjäre härad .....................
3,33
10,043
1
Motstående 4
länsmans-
distrikt........................
12,87 37,964
3
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 höft. (Nr 211.)
31
242
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Göteborgs och
(Hela länet ett
N u v a r a n d e
indelning'.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den
®
i/i a
1912.
1
Göteborgs ......................
6,61
57,064
i
Askims härad utom Styrsö socken ...
1,79
17,426
i
Västra och Östra Hisings distrikt
utom Öckerö socken........................
1,68
5,683
i
Styrsö och Öckerö distrikt.................
0,48
7,012
i
Säfvedals härad (Örgryte
m. fl.)...........
2,71
26,943
1
Inlands............................
10,94
28,407
i
Inlands södre härad............................
2,58
7,877
i
Inlands Nordre härad........................
3,52
10,153
i
Inlands Fräkne härad........................
2,20
5,179
i
Inlands Torpe härad ........................
2,04
5,198
1
Orusts och Tjörns.........
5,60
29,512
i
'
Orusts östra härad ............................
1,85
6,813
i
Orusts västra härad............................
2.15
12,888
i
Tjörns härad.......................................
1,60
9,811
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
243
Bohus Hin.
landsfiskalsdistrikt.)
Föreslagfeii in d e 1 n i n g.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd den sl/i2
1912.
> 0
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 81/n
1912.
i
Fässbergs och Kållereds distrikt ......
0,79
9,137
i
Västra Frölunda, Åskhus, Nya Varfvets
och Styrsö socknars distrikt ..........
0,89
9,530
i Örgryte sockens distrikt..................... 0,2 2 20,021
i
Göteborgs distrikt, om-
i
Landvetters, Partilleds, Härryda och
fattande motstående 4
Båda socknars distrikt ..................
2,81
8,160
länsmansdistrikt..........
4,71
46,848
i
Västra och Östra Iiisings härads distrikt
1,92
10,216
i
Inlands södre härads samt Kälta
sockens distrikt................................
2,87
8,734
i
Inlands nordre härads utom Hålta
sockens distrikt................................
3,23
9,296
i Inlands Fräkne härads distrikt (oför-
ändrat) ............................................
2,20
5,179
i
Inlands distrikt, omfattan-
i Inlands Torpe härads distrikt (oför-
de motstående 5 läns-
ändrat) ............................................
2,04
5.198
mansdistrikt............... 12,26
38,623
i
Orusts östra härads samt Böra sockens
distrikt ...........................................
2,31
8,474
i
Orusts västra härads utom Böra socken
distrikt ............................................
1,69
11,227
i Orusts, Tjörns och Lane
i Tjörns härads distrikt (oförändrat) ...
1,60
9,811
härads distrikt, omfattande motstående 4
i Lane härads distrikt ........................
4,00
8,460
länsmansdistrikt..........
9,60
37,972
244
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Huv a r a 23 d e
indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri
k
t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i tv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
>
O
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
1
Sunnervikens .................
12,94
44,616
i
Lanehärads östra distrikt .................
2,33
4,528
i
Lanehärads västra distrikt.................
1,67
3,932
i
Sotenäs härad ...................................
1,57
13,958
i
Stångenäs härad ................................
1,79
10,667
i
Tunge härad .....................................
2,76
7,471
i
Sörbygdens härad................................
2.83
4.060
1
Norrvikens .....................
13,99
33,246
' i
Yette härad .......................................
4,67
13,077
i
Kville härad .......................................
2,07
7,578
i
Tanums härad ...................................
3,52
8,977
i
Bullarens härad...................................
3,78
3.614
5
21
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
245
Föreslå gen
in d e i n i n g.
Länsmansdistrik t..
t
Pögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning. *
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd don 81/ia
1912.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 8 V12
1912.
i
Tossene och Berfendals socknars distrikt
0,88
5,703
i
Kungshamns, Malmöns och Askums
kommuners distrikt........................
0,70
8,255
i
Stångenäs härads distrikt (oförändrat)
1,79
10,667
i Tunge härads distrikt (oförändrat) ...
2,75
7,471 i
Sunnervikens distrikt, om
fattande motstående 5
3g, 156
i
Sörbygdens härads distrikt (oförändrat)
2,83
4.060
länsmansdistrikt........ 8,96
i Vette härads distrikt (oförändrat)......
4,67 13,077
i
K ville härads distrikt (oförändrat) ...
2,07
7,578
i Tanums härads distrikt (oförändrat)...
3,52
8,977 i
Norrvikens distrikt, om-
i
fattande motstående 4 länsmansdistrikt.......... 13,99
33,246
Bullarens härads distrikt (oförändrat)
3,73
3,614
1 22
5
1
246
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Älvsborgs
(Hela länet ett
IT u v a r a ride
indelning.
Fögderier.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kr.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 3 Via
1912.
1
Vedbo ............................
23,89
30,408
1
Tössbo härad.......................................
5,07
7,557
1
Vedbo härads östra distrikt .............
5,88
8,560
1
Vedbo härads norra distrikt .............
6,83
7,859
1
Vedbo härads västra distrikt.............
6,69
6,432
1
Sundals ........................
17,82
33,736
1
Valbo härads norra distrikt
3,78
5,886
1
Valbo härads södra distrikt .............
3,69
5,900
1
Nordals härad ...................................
4,ii
9,192
1
Sundals härads södra distrikt ..........
3,78
7,576
1
Sundals härads norra distrikt ..........
2,n
5,182
1
Vane...............................
16,7 6
59,236
1
Tunhems gäll ...................................
2,74
17,627
1
Vassända gäll ....................................
1,36
7,117
1
Bjärke härad .......................................
2,28
5,081
1
Flundra härad ...................................
1,53
7,151
1
Ale härad ..................
5,19
13,100
1
Vätte härad .......................................
3,71
9,160
1
Kullings ........................
18,02
35,797
1
Kullings härads västra distrikt..........
4,35
8,274
1
Kullings härads östra distrikt ..........
3,20
7,938
1
Gäsene härad............................................
5,86
9,583
1
Ås härad ..................................................
4,62
10,002
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
247
liln. landsfiskalsdistrikt.)
Föreslå gon
i n delning.
Länsmans distrikt.
F ö g d e r i e r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folk
mängd den ®'/i
2
1912.
> e
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 81/is
1912.
5,0 7
7,557
i
Vedbo härads östra distrikt .............
5,88 8,560
i
Vedbo härads norra distrikt.............
6,35
7,859
i
Motstående fyra läns-
i
Vedbo härads västra distrikt.............
6,59
6,432
mansdistrikt .............
23,89 30,408
3,78 5,886
3,59 5,900
i
Nordals härads distrikt .....................
4,11 9,192
Därav i
Melleruda
köping 695 inv.
i
3,73 7,576
i
Motstående fem läns-
33,736
i
2,11
5,182
mansdistrikt .............
17,82
i
Tunhems distrikt (V. Tunhems, N.
Björke, Väne-Åsaka, Gärdhems och Trollhättans socknar) .....................
2,74
17,627
i
Vassända distrikt (Vassända Naglums
7,117
och Väne-Ryrs socknar) .................
1,36
i
Bjärke härads distrikt........................
2,23 5,081
i
Motstående fyra läns-
36,976
i
Flundre härads distrikt .....................
1,53 7.151
mansdistrikt ............
7,86
i
Gäsene härads distrikt ......................
5,85
9,583
i
Ås härads distrikt ............................
4,68 10,002
i
Bollebygds härads distrikt.................
3,76
6,775
i
Motstående fyra läns
35,759
Vedens härads distrikt ......................
4,29 9,399
mansdistrikt ............
18,51
248
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
IT n t a r a a d e indelning.
"
Fögderier.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i
ky.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
1
Redvägs och Kinds
28,41
38,888
1
Redvägs härads norra distrikt
2,81
4,438
1
Redvägs härads södra distrikt
3,42
5,331
1
Kinds härads norra distrikt
7,56
11,053
1
Kinds härads södra distrikt .............
7,57
8,136
1
Kinds härads västra distrikt.............
7,05
9,930
1 j
1
Marks ............................ 22,18
49,902
1
.
Marks härads östra distrikt
6,81
18,136
1
Marks härads södra distrikt .............
3,08
6,223
1
Marks härads västra distrikt.............
4,25
9,369
1
Bollehygds härad................................
3,7 5
6,775
1
Vedens härad ............
4,29
9.399
6
29
•
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
249
föreslagen in d e 1 n i n g.
Länsmansdistrikt.
Kögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folk
mängd den 81/i2
1912.
> a
Benämning och omfattning.
Areal i ky. nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
i
Vätte härads distrikt ........................
3,71
9,160
i
Ale härads distrikt ............................
5,19
13,100
i
Kullings härads västra distrikt..........
4,75
8,746
i
Motstående fyra läns-
i Kullings härads östra distikt ...........
2,80
7,466
mansdistrikt ............. 16,45
38,472
i
Redvägs härads distrikt (nuvarande
Redvägs härads norra och södra distrikt) ...........................................
6,23 9,769
i
Kinds härads norra distrikt ............. 7,56
11,053
i
Kinds härads södra distrikt ............. 7,57
8,136
i
Motstående fyra läns-
i
Kinds härads västra distrikt.............
7,05
9,930
mansdistrikt .............
28,41
38,888
i
Marks härads östra distrikt (Seglora,
Kritslå, Kinnarumma, Skepphults, Örby och Rinna socknar) .............
4,76 14,830
i
Marks härads södra distrikt (Kung-
säters, Gunnarsjö, Grimmareds, Karl Gustafs (Skedeskamma), Istorps, Öxnevalla, Horreds, Torestorps, Öxa-
i
Motstående tre läns-
5,13 9,529
mansdistrikt .............
14,14
33,728
i
Marks härads västra distrikt.............
4,25 9,369
7
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1
sand.
176
häft.
(Nr 211.)
32
250
Kung!,. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Skaraborgs
(Hela länet ett lands-
2T n vara n de indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri
k
t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
ö
Hi
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
1
Norra Yadsbo.................
13,15
25,389
i
Hova tingslag
12 586
i
Hasselrörs tingslag............................
5,17
12,803
1
Södra Yadsbo..........
14,17
28,385
i
Valla tingslags västra distrikt ......
3,08
6,387
i
Valla tingslags östra distrikt
2,14
6,561
i
Valla tingslags norra distrikt ..........
5,S4
6,057
i
Binnebergs tingslag........................
3,61
9,380
1
Yartofta
15,08
35,217
i
4,30
9,346
Tidaholms stad.....................
0,03
4,605
i
Dimbo tingslags västra distrikt...
1,60
4,501
i
Frökinds härad och Ollebergs fjärdings
tingslag av Vartofta härad.............
1,95
5,017
i
Slättängs tingslags östra distrikt
2,66
3,986
i
Slättängs tingslags västra distrikt ...
4,54
7,762
1
Skövde..................
10, S 7
28,345
i
Kåkinds härads övre distrikt......
2,58
8,469
i
Kåkinds härads nedre distrikt
3,8 8
9,382
i
Gudhems härads östra distrikt......
2,53
5,703
i
Gudhems härads västra distrikt ......
1,38
4,791
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
251
län.
fiskalsdistrikt).
Pötesl a
z o
n i n 1 e la i n g.
Länsmansdistrikt.
Fögderie
r.
Ö
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
Folk
mängd
P
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
Folk
mängd
den sl/i
2
ny mil.
1912.
nymil.
1912.
1
Hova tingslags distrikt (oförändrat)...
7,98
12,586
1
Hasslerörs tingslags distrikt (oför-
5,17
12,803
ändrat) ...........................................
Därav
i
Töreboda köping
812
inv.
1
Valla tingslags norra distrikt, jämte
1
Motstående 3 länsmans-
19,49
33,901
Fägreds och Trästena socknar ......
6,34
8,512
distrikt .......................
1
Valla tingslags östra distrikt jämte
Bellefors, Ekeskogs och Beatebergs
socknar.............................................
3,69
8,865
1
Binnebergs tingslags distrikt jämte
Hjälstad, Mo, Vad oeh Svenneby
socknar ...........................................
4,14
11,008
1
Kåkinds härads övre distrikt (oför-
8,469
ändrat) ...........................................
2,58
1
Kåkinds härads nedre distrikt (oför-
1
Motstående 4 länsmans-
14,29
37,724
ändrat) ...........................................
3,88
9,382
distrikt.......................
1
Dimbo tingslags östra distrikt (oför-
ändrat), därav i Tidaholms stad0.os
kvkm., 4,605 inv..............................
4,33
13,951
1
Dimbo tingslags västra distrikt jämte
socknarna Hvalstad, Kymbo, Vättak,
Suntak, Härja och Utvängstorp av
nuvarande Slättängs tingslags västra
7,036
distrikt ...........................................
3,19
1
Slättängs tingslags östra distrikt jämte
socknarna Sandhem, Nykyrka, Bj ur
bäck och länsdel av Kylingared av
nuvarande Slättängs tingslags västra
distrikt ...........................................
4,61
7,227
1
Leaby tingslags distrikt jämte sock-
name „ Yllestad, Näs, Vistorp, Var-
tofta-Åsaka och Kelvene av Slättängs
1
Motstående 4 länsmans-
15,08
35,217
tingslags västra distrikt.................
2,95
7,003
distrikt ......................
252
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
2T n vara n d e indelning'.
F ö g d e r i e r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
ny mil.
Folk
mängd
den sl/i2
1912.
1
Skara ............................
10,18
26,009
i
Vil8ke härad.......
fi^54g
i
Valle härad .......................
2,32
5,387
i
Skånings härads norra distrikt.....
2,11
6,483
i
Skånings härads södra distrikt .......
3,00
7,593
1
Lidköpings .................
10,27
31,190
i
11 889
i
Kinnefjärdings härad ..........
2,16
7,272
i
Kållands härads norra distrikt..........
2,16
5,781
i
Kållands härads södra distrikt
2,24
6,248
1
Bame ............................
10,92
34,542
i
Ase härad.....................................
2,38
6,495
i
Viste härad ......................
3,08
10,008
i
Barne härad .......................................
3,24
11,897
i
Laske härad .......
2,22
6,142
7
27
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
253
Föresl a sj e n in cl e .ning.
Länsmansdistrikt.
Pögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folkmängd den 31/i
2
1912.
t>
P
c+-
&
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den sl/ia
1912.
i
Gudhems härads östra distrikt (oför-
ändrat) ........................................... 2,53
5,703
i
Gudhems härads västra distrikt (oför-
ändrat)............................................. 1,38 2,75
4,791 6,546
i
Vilske härads distrikt (oförändrat)..... i
Valle härads distrikt, utgörande Valle
härad jämte socknarna Vinköl, Marum, Skånings-^saka, Händene, Härlunda och Skara landa- av Skå-
3,94 9.295
Motstående 5 länsmans-1
3,44
10.168
distrikt.......................
14,04
36,503
i
Åse härads distrikt (oförändrat) ...... 2,38 6,495
i Viste härads distrikt (oförändrat)...... 3,08
10,008
Därav i Grästorps köping 574 inv.
i
Barne härads distrikt (oförändrat).....
3,24
11,897
Därav i Vara köping........ 974 inv.
1
Motstående 4 länsmans-
2,22 6,142
distrikt....................... 10,92 34,542
i
Kinneijärdings härads distrikt (oför-
2,16 3,71
7,272
11,889
i
Kinne härads distrikt (oförändrat)..... i
Kållands härads norra distrikt (oför-
ändrat)............................................. 2,24
5,781
i Kållands härads södra distrikt (oför-
1
Motstående 4 länsmans-
ändrat) ............................................
2,16 6,248
distrikt.......................
10,27 31,190
1 24
6
254
Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Värm-
(Hela länet ett
N u v a r a n & e indelning-.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
i
Öster-Sysslets.................
37,48
44,792
1
Nyeds härads och Alsters sockens di
strikt ..............................................
5,27
7,064
1
Färnebo härad ...................................
19,59
19,017
1
Ölme och Vase härads distrikt..........
7,41
10,571
1
Yisnums härad...................................
5,16
8,140
i
Mellan-Sysslets .............
16,06
39,414
1
Kils härad...........................................
8,34
18,141
1
Karlstads härad ........................
2,75
10,353
1
Grums härad.......................................
4,97
10,920
i
Söder-Sysslets................ 20,18
26,981
1
Gillbergs härad...................................
12,68
14,399
1
Näs härad...........................................
7,50
12,582
Kungl. Ma,j:ts Nåd. Proposition Nr 211.
255
lands liin.
landsfiskalsdistrikt).
Pöresl
a
e n i n d e 1 u i u g.
Länsmansdistrikt.
Fögderie r.
>
0 to
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 81/i2
1912.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk
mängd den 81/i*
1912.
Färnebo övre distrikt, omfattande Kä-
mens, Gåsboms, Nordmarks och Färnebo socknar ............................
12,92 11,772
Färnebo nedre distrikt, omfattande
Brattfors, Kroppa och Lungsunds socknar ...........................................
6,67 7,246
Vase distrikt, omfattande Vase härad
och Ölme socken ............................
6,53
9,956
i
Öster-Sysslets fögderi med
Visnums distrikt, omfattande Visnums motstående 4 länsmans-
härad och Vamums socken ..........
7,36
10,249 distrikt .......................
33,48
39,223
Kils övre distrikt, omfattande av Kils
härad Kansäters och övre Ulleruds socknar ........... ...............................
3,84
7,711
Kils nedre distrikt, omfattande av Kils
härad Nedre Ulleruds, Stora Kils och Frykeruds socknar .................
4,50
10,430
Karlstads distrikt, omfattande Karl-
stads härad ...................................
2,7 5
10,353
i
Mellan-Sysslets fögderi
Grums distrikt, omfattande Grums
med motstående 4 läns-
härad ..............................................
4,97
10,920
mansdistrikt ............. 16,06
39,414
Näs distrikt, omfattande Näs härad...
7,50
12,582
Gillbergs distrikt, omfattande Gillbergs
härad ..............................................
12,68
14,399
Nordmarks nedre distrikt, omfattande
av Nordmarks härad SUleruds, Hol-
i
Söder-Sysslets fögderi,
medals, Västra Fågelviks, Blomskogs,
med motstående 3 läns-
Trankils och Silbodals socknar......
11,78
10,090
mansdistrikt ............. 31,96 37,071
256
Kungl. Maj:ts
Nåd. Proposition Nr 211.
KT
ti
v a r a n d e indelning1.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
>
ö
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
>
B
p"
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 31/ia
1912.
i
Nordmarks..................... 20,33
19,450
1
Nordmarks härads nedre distrikt......
9,38
8,130
1
Nordmarks härads övre distrikt.........
11,05
11,320
i
Jösse ..............................
19,84
33,023
1
Jösse härads östra distrikt, därav i
Arvika stad 5,044 inv....................
8,54
17,843
1
Jösse härads västra distrikt .............
11,30
15,180
f
9
i
Fryksdals.......................
27,75
34,103
1
Fryksdals härads nedre tingslags östra
distrikt ...................................
1
Fryksdals härads nedre tingslags västra
Äl,U4:U
distrikt .......................................
i
1
Fryksdals härads övre tingslag..........
13,81
13,063
Eungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
257
T ö r e 3 1 a g e n i n & e Inlag.
Länsmansdistrikt.
F ö g d e r i e r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den sl/i
2
1912.
>
ö
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den sl/u
1912.
i
Nordmarks övre distrikt, omfattande
av Nordmarks kärad Töcksmarks, Östervallskogs, Karlanda, Skillingmarks och Järnskogs socknar........
8,55
9,360
i
Jösse västra distrikt, omfattande av
Jösse härad, Kola, Eda, Ny, Gunnarskogs och Bogens socknar.............
11,30
15,180
i
Jösse östra distrikt, omfattande av Jösse
härad Arvika stad, samt Arvika, Älgå, Brunskogs, Mangskogs och Boda socknar...................................
8,54
17,843
i
Väster-Sysslets fögderi,
med motstående 3 läns mansdistrikt ...............
28,39
42,383
Därav i Arvika under landsrätt ly
dande stad men med särskilt an ställd stadsfiskal ........ 5,044 inv.
i
Fryksdals övre distrikt, omfattande
Fryksdals härads övre tingslag......
13,31
13,063
i
Fryksdals nedre östra distrikt, omfat
tande av Fryksdals härads nedre tingslag Östra Emterviks socken, Sunne socken, i vad denna är belä gen öster om Fryken jämte hela Sunne municipalsamhälle, jämväl i vad detta är beläget väster om Fry ken, samt Lysviks socken, till de delar, som äro belägna öster om Fryken .............................................
5,62
11,101
i
Fryksdals nedre västra distrikt, om
fattande av Fryksdals härads nedre tingslag Västra Emterviks och Gräs marks socken samt Lysviks socken, i vad denna är belägen väster om Fryken, och Sunne socken, till de delar dessa ligga väster om Fryken, med undantag emellertid för Sunne municipalsamhälle............................
8.82
9,939
i
Fryksdals fögderi, med
motstående 3 länsmans distrikt .......................
27,75
34,103
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
33
258
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
K u vara n d e indelning-
Fögderier.
LänsmansdiBtrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
1
Älvdals ..........................
50,92
31,150
1
20,48
15,29
15,20
20,598
6,482
4,070
1
Norra Ny och Dalhy socknar ..........
1
Norra och Södra Finnskoga samt Ny-
skoga kapells socknar ....
7
19
A n ta l.
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
259
Föreslagen indelning.
Länsmansdistrikt.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den al/i
2
1912.
Fögderier.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den a*/u
1912.
Älvdals övre distrikt, omfattande av
Älvdals härads övre tingslag Nyskoga, Norra och Södra Finnskoga samt Dalby socknar.........................
Älvdals, mellersta distrikt, omfattande
av Älvdals härads övre tingslag Norra Ny socken och av Älvdals härads nedre tingslag Ekshärads socken...... .......................................
22,90
Älvdals nedre distrikt, omfattande av
Älvdals härads nedre tingslag Norra Kåda och Gustaf Adolfs socknar....
Nyeds distrikt, omfattande Nyeds härad
samt av Älvdals härads nedre tings lag Sunnemo socken.......................
17,09
8,44
6,48
7,676
9,998
11,782
7,263
Älvdals fögderi, med mot
stående 4 länsmans distrikt ....................
54,91
36,719
*
260
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Örebro
(Hela länet ett
EP vi v a r a
n d e indelning.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kr.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
i
Väster-Närkes .................
23,92
52,401
1
Hardemo kärad och Kumla socken ...
2,18
10,654
1
Lerbäcks och Hallsbergs socknar. .
4,27
10,325
1
Grimstens härad......................
3,11
7,090
1
Edsbergs härads östra distrikt
3,18
6,239
1
Edsbergs härads västra distrikt ........
5,49
7,204
1
Sundbo härad......
5,74
10,889
i
Öster-Närkes ......................
19,24
44,118
1
Askers härad
10 fSftfi
1
Sköllersta härad ...........................
5,70
10,195
1
Glanshammars härad ......................
3,57
7,348
1
Örebro härads östra distrikt........
2,90
10,058
1
Örebro härads västra distrikt.......
3,37
5,931
i
Lindes.................
21,49
35,758
1
10 616
1
Lindes och Eamsbergs bergslag
9,87
13,514
1
Nya Kopparbergs bergslag ............
m
*
6,66
11,628
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
201
län.
landsfiskalsdistrikt).
Föiesl
a
s
e
n i n
d e
.ning'.
Länsmansdistrikt.
Pögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den sl/i
2
1912.
> B
cV-
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folk mängd den sl/i
2
1912.
i
Kumla distrikt (oförändrat).................. 2,13
10,654
i
Hallsbergs distrikt (oförändrat)...........
4,27
10,325
Därav i Hallsbergs köping 1,581 inv.
i
Grimstens distrikt (oförändrat)........... 3,11
7,090
1
Askersunds distrikt om
fattande motstående 4
i
Sundbo distrikt (oförändrat) ............... 5,74
10,889
länsmansdistrikt.........
15,25
38,958
i
Askers distrikt (oförändrat) ...............
3,70
10,586
1 Sköllersta distrikt (oförändrat) ........... 5,70
10,195
i
Örebro östra distrikt, omfattande Alm-
by, Ekers, lusta, Längbro, Axbergs och Hofsta socknar...........................
2,32
8,023
i Örebro västra distrikt, omfattande
1
Örebro distrikt omfat-
Vintrosa, Tysslinge, Kils, Grave,
tande motstående 4
15,67
36,770
Mosjö och Täby socknar...................
3.95
7.966
länsmansdistrikt...........
i
Glanshammars distrikt (oförändrat)...
3,57
7,348
i Fellingsbro distrikt (oförändrat)...........
4,96
10,616
1
Lindesbergs distrikt om-
fattande 3 länsmans-
i
Lindes distrikt (oförändrat)...................
9,87
13,514
distrikt ..........................
18,40
31,478
i
Nya Kopparbergs distrikt (oförändrat)
6,66
11,628
Därav i Kopparbergsköpingl,603 inv.
9,03
8,241
1
Nora distrikt, omfattande
i
Grythytte distrikt (oförändrat) ...........
motstående 3 länsmans-
i Nora distrikt ('oförändrat) ...................
9,34
11.567
distrikt .........................
25,03
31,436
|
262
Kungl. Maj:ts
Nåd. Proposition Nr 211.
Nnvara n d e indelning:.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
>
B
p
]
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/ia
1912.
i
Nora................
25,82
38,088
1
Grythytte och Hällefors bergslag........
9,03
8,241
1
Nora och Hjulsjö bergslag........
9,34
11,567
1
Karlskoga härad ...........................
7,45
18,280
4
17
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
263
Föresl a
g
e n
i
n delning-
Länsmansdistrikt. F ö g d e r i e r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
■Folk mängd den 31/u
1912.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i ky.
nymil.
Folk mängd den sl/i»
1912.
Karlskoga distrikt, omfattande Karl-
skoga härad (oförändrat)................... 7,45
18,280
Edsbergs östra distrikt (oförändrat)...
3,18
6,239
1
Karlskoga distrikt, om-
fattande motstående 3
Edsbergs västra distrikt (oförändrat)
5,49
7,204
länsmansdistrikt...........
16,12 31,723
5
264
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Västmanlands
(Hela länet ett
IT u
vara
n d e indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri
k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
e
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
1
Västerås ...........................
13, si
31,051
i
Västerås fögderis första distrikt .......
5,0 8
9,811
i
Västerås fögderis andra distrikt .......
2,46
8,074
i
Västerås fögderis tredje distrikt ..
2,95
7,757
i
Västerås fögderis fjärde distrikt .......
2,7 5
5,409
1
Kungsörs...........................
16,04
27,581
i
Skinnskattebergs distrikt
7,17
7,436
i
Köpings distrikt ....................................
4,62
8.924
i
Arboga distrikt..................
2,23
4,587
i
Kungsörs distrikt....................................
2,02
6,634
1
Bergslags..........................
14,91
28,024
i
Bergslags fögderis första distrikt.......
6,14
14,778
i
Bergslags fögderis andra distrikt.......
4,50
5,856
i
Bergslags fögderis tredje distrikt (Norr-
bo härad) ............................................
4,27
7,390
1
i
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
265
län.
landsfiskalsdistrikt).
Firesl a ge xi i n d e [sins.
Länsmansdistril t.
Fögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
ny mil.
Folk mängd den
S1/12
1912.
>
a
t?-
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk. mängd den S1/i
2
1912.
i
Bamnäs distrikt, motsvarande Västerås
fögderis första distrikt samt Lill- härads socken av Tuhundra härad... 5,60
10,299
i
Kolbäcks distrikt, motsvarande Väster
ås fögderis andra distrikt jämte V ästerås-Barkarö ochiDingtuna sock nar av Tuhundra härad................... 3,58
10,633
i
Västerås distrikt, motsvarandeVästerås
fögderis tredje och ijärde distrikt utom Lillhärads, Västerås-Barkarö och Dingtuna socknar.......................
4,06
10,119
i
Västerås distrikt, omfat
tande motstående
3
länsmansdistrikt...........
13.24 31,051
i
Skinnskattebergs distrikt (oförändrat)
7,17
7,436
i
Köpings distrikt samt Himmeta socken
5,11
9,832
i
Arboga distrikt, motsvarande Kungsörs
distrikt samt Säterbo, Arboga och Medåkers socknar...............................
3,7 6
10,313
i
Kungsörs distrikt, om
fattande motstående
3
länsmansdistrikt ........
16,04
27,581
Därav i Kungsörs köping 1,593 inv.
i
Norbergs distrikt, motsvarande Nor
bergs och Västanfors socknar ....... 4,77
13,153
i
Väster Fämebo distrikt, motsvarande
Karbännings, Väster-VålaochVäster- Fämebo socknar ............................... 5,87
7,481
i
Norrbo distrikt, motsvarande Norrbo
härad eller Bergslags fögderis nu varande tredje distrikt..................... 4,27
7,390
i
Bergslags distrikt, omfat
tande motstående
3
länsmansdistrikt..........
14,91
28,024
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 saml. 176 käft. (Nr 211.)
34
266
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
IT u rara n d e indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/ia
1912.
>
a
c+-
p
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
1
Salbergs-Väsby .................
22,20
33,271
1
Våla distrikt..................................................
6,71
8,411
1
Heby distrikt..................................................
3,85
6,341
1
Sala distrikt..................................................
4,79
5,697
1
Simtuna distrikt .........................................
3,29
6,359
1
Torstuna distrikt.........................................
3,56
6,463
4
___
16
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
267
F ö r e s 1 a g e n i n d e
1 n. i n g.
Länsmans diatrib t.
Fögderie r.
An ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den sl/is
1912.
An ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 81/ia
1912.
Våla distrikt (oförändrat) .................
6,71
8,411
Heby distrikt, motsvarande nuvarande
Heby distrikt jämte Norrby och Tärna socknar ................................
5,36
8,946
Sala distrikt, motsvarande nuvarande
Sala distrikt jämte Rumla socken...
5,42
7,356
Torstuna distrikt, motsvarande nuva
rande Torstuna distrikt jämte Sim- tuna socken ...................................
4,71
8,558
i
Salbergs-Väsby distrikt,
omfattande motstående
4
länsmansdistrikt.....
22,20 33,271
!
4
368
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Koppar-
(Hela länet ett
IT n v a r a n d e indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistri i t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
>
a
Hi
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 81/i2
1912.
i
Falu..............................
31,12
48,167
i
Svärdsjö distrikt ................................ 13,23
8,196
i
Kopparbergs distrikt ..........................
3,7 7
7,285
i
Sundborns och Vika distrikt.............
4,20
6,148
i
Stora Tima distrikt Utombrodelen
1
i
Stora Tuna distrikt Ofvanbrodelen ... >9.92
} 21,223 :
i
Silfbergs, Gustafs och Torsångs distrikt
1
5.315 1
i
Hedemora ......................
18,80
38,914
i
Folkärna distrikt ..
3,28
14,233
i
Stora Skedvi och Säters distrikt ......
3,32
5,131
i
Husby distrikt................................
4,13
5,819
i
Hedemora distrikt ............................
0,84
5,643
i
Garpenbergs distrikt ................
1,46
1,980
i
By distrikt.....................
3,27
6,108
i
Väster-Bergslags ...........
19,92
32,716
i
Norrbärke distrikt .....
4,94
8,423
i
Söderbärke distrikt ............................
5,67
4,966
i
Grangärde distrikt ............................
7,14
11,808
i
Ludvika distrikt ...........
2,17
7,519
i
Väster-Dals.....................
69,49
27,822
i
Malungs distrikt ..........
18,31
6,233
i
Transtrands distrikt...........
10,4 9
1,840
i
Lima distrikt ...............
14,13
2,574
i
Äppelbo distrikt .............
3,7 6
2,427
i
Jäma distrikt ...........
7,55
6,443
i
Nås och Säfsnäs distrikt ..........
11,35
5,830
1
i
Flöda distrikt ..........
3,90
1
2,475
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
269
bergs län.
landsfiskalsdistrikt.)
Pöresl a g e n in d e1 n i n g.
Länsmansdistrikt. Fögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd
den S1/i2
4912.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd
den sl/ia
1912.
i
Svärdsjö distrikt ................................ 13,23 8,196 i
Sundborns och Vika distrikt......
4,20
6.148
i
Stora Tulla, Utombrodelen................. j 6,92
21,223
1
Falu fögderi, med mot
stående 4 länsmansdi-
i
D:o , Ofvanbrodelen.................
strikt ........................ 24,35 35,567
i
Folkärua distrikt ................................
3,28 14,233
Därav i Krylbo municipalsam-
hälle ........................ 1,460 inv.
i
Stora Skedvi och Husby distrikt......
6,25 9,126
i
Hedemora, Garpenbergs och Säters
distrikt ...........................................
6,00
9,447
1
Hedemora fögderi, med
motstående 4 länsmans-
i
By distrikt...........................................
3,27
6,108
distrikt ...................... 18,80 38,914
i
Norrbärke distrikt ............................
4,94 8,423
i
Söderbärke distrikt ............................
5,67 4,966
i
Grangärde distrikt ............................
7,14 11,808
i
Ludvika distrikt ................................
2,17 7,519
Därav i Ludvika köping 2,452 inv.
1
Väster-Bergslags fögderi,
med motsående 5 läns-
i Silfbergs, Gustafs och Torsångs distrikt 3,00 5,315 mansdistrikt .............
22,92
38,031
i Malungs distrikt med Tyngsjö kapell-
7,081
församling....................................... 18,31
i Lima distrikt....................................... 14,13 2,574 i
Järna och Äppelbo socknars distrikt.
11,31
8,022
i
Nås och Säfsnäs distrikt ..................
11,35
3,90
5,830
2,475
i
Flöda distrikt ....................................
1
Väster-Dals fögderi, med
motstående 6 länsmans-
i
Åls och Gagnefs distrikt .................
5,68 10,439
distrikt .....................
64,58 36,421
270
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
N U T arande indelning.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
>
u
sr
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
F olk-
mängd
den 81/ia
1912.
1
Nedan-Siljans.................
41,24
41,762
1
Leksands distrikt................................
13,05
14,007
1
Åls distrikt .......................................
1,47
2,322
1
Bj ursås distrikt...................................
0,92
2,995
1
Rättviks distrikt ................................
12,02
11,126
1
Gagnefs distrikt ................................
4,11
8,117
1
Ore distrikt .......................................
9,67
3,195
1
Ofvan-Siljans.................
117,61
32,014
1
Älfdalens distrikt................................
25,18
5,163
1
Orsa distrikt............................ ..........
17,83
8,005
1
Mora distrikt.......................................
19,17
12,327
1
Solleröns distrikt................................
4,96
1,958
1
Vänj ans distrikt ................................
6,89
1,991
1
Sårna distrikt ...................................
43,58
2,570
6
35
Kungl. Maj. ts Nåd. Proposition Nr 211.
271
Töresl
a
sr e n in delning.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i ky.
nymil.
Folk mängd den 81/i*
1912.
CJ p”
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
ny mil.
Folk mängd den 81/u
1912.
i
Leksanda distrikt................................
13,05
14,007
i Bj ursås distrikt...................................
0,92 2,995
i
Rättviks distrikt ................................
12,02 11,126
1
Nedan-Siljans fögderi,
med motstående 4 läns-
i
Kopparbergs distrikt ........................
3,7 7
7,285
mansdistrikt .............
29,7 6
35,413
i
Älfdalens distrikt................................
25,13
5,163
i
Orsa distrikt.......................................
17,83 8,005
4,96
1,958
i
Sollerö och Vänj ans distrikt ........ <
6,89
1,991
i
Sårna distrikt ....................................
43,53
2,570
i
Traastrands distrikt............................
10,49 1,840
i
Ore distrikt ......................................
9,67
3,195
i
Mora södra distrikt, omfattande Mora
socken med undantag av Bonäs by.
9,2 9
9,840
i
Mora norra distrikt, omfattande Wåm-
hus socken, Bönås by i Mora socken
1
Ofvan-Siljans fögderi, med
och Lillbärdals länsdel av Mora
motstående 8 länsmans-
kommun...........................................
9,88
2,487
distrikt ...................... 137,67
37,049
6
272
Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Gräyle-
(Hela länet ett
Nuvarand e indelning:.
Fögderie r.
Länsmansdistri
i
t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
1
Gästriklands ...................
43,99
67,562
i
Hedesunda ocli Årsunda distrikt
7,28
7,382
i
Valbo och Högbo distrikt ...................
6,27
19,603
i
Ovansjö och Järbo distrikt .
5,87
11,353
i
Torsåkers distrikt.. ..
7,87
11,005
i
Ockelbo distrikt
10,36
9,060
i
Hamrånge och Hille distrikt...............
6,34
9,159
1
Södra Hälsinglands .......
47,11
56,273
i
Skogs distrikt .....................................
4,51
3,891
i
Hanebo distrikt...
4,22
5,854
i
Söderala distrikt ....................................
2,79
11,204
i
Bollnäs distrikt........................................
8,94
14,050
i
Alfta distrikt............................................
10,10
6,152
i
Ovanåkera distrikt
10,90
6,322
i
Mo distrikt................................................
2,26
3,561
i
Norrala distrikt........................................
3.39
5,239
1
Norra Hälsinglands .......
40,02
42,605
i
Enångers distrikt....................................
4,10
6,169
i
Norrbo distrikt................................
9,42
5,143
i
Delsbo distrikt.......
4,55
5,556
i
Hälsing-Tuna distrikt... .
1,57
3,795
i
Forsa distrikt .....
3,4 7
4,819
i
Högsta distrikt........................................
2,90
2,758
i
Harmångers distrikt...............................
2,36
4,282
i
Gnarps distrikt..............
3,83
3,684
i
Bergsjö distrikt.......................................
8,32
6,399
A n ta l.
Kun yl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.
273
borgs län.
bmdsfiskalsdi strikt.)
Föreslagen indelning.
L ä n s m a n s d i s t r i k t.
Benämning och omfattning.
! , , , Folk-
I . J
mängd
1. T.' den 8t/n
| nfmlL | 1912.
P
ö
s d e r i e r.
I
, , l'olk-Areal .. ,
„ . . , ..... -i mangd Benämning cell omiattning. j i
kv. ] ^
j nyrail-
i
1912."
Högbo och Årsunda socknars distrikt
3,41
11,184
Valbo sockens distrikt ......................
5,17
10,633
Hamrånge och Kille socknars distrikt
6,34
9.159
Öster-Pärnebo och Hedesunda socknars
distrikt ..........................................
8,47
8,305
Torsåkers sockens distrikt .................
4,37
7,868
Ovansjö och Järbo socknars distrikt.
5,8 7
11,353
Ockelbo sockens distrikt.....................
10,36
9,060
1 1
Bollnäs sockens distrikt.....................
8,94
14,050
Därav i Bollnäs köping... 977 inv.
Alfta sockens distrikt........................
10,10
6,152
Ovanåkers och Voxna socknars di
strikt ...............................................
10,90
6,322
Hanebo och Segersta socknars di
strikt ..............................................
4,22
5,854
! 1
Skogs sockens distrikt........................
4,51
3,891
Söderala sockens distrikt.....................
2,79
11,204
Mo och Rengsjö socknars distrikt ....
2,26
3,561
Norrala och Trönö socknar^ distrikt
3,39
5,239
Enångers, Njutångers och Nianfors
socknars distrikt ............................
5,02
6,169
Gnarps och Jättendals socknars di-
5,017
strikt ..............................................
4,32
G ästriklands östra distrikt,
omfattande motstående 3 länsmansdistrikt......I 14,92
30,976
1 Gästriklands västra di strikt, omfattande mot stående 4 länsmansdi strikt ........................ 29,07 j 36,586
Bollnäs distrikt, omfat
tande motstående 4 läns mansdistrikt .............
1 | Sydöstra Hälsinglands
' distrikt, omfattande
motstående 5 länsmans distrikt .......................
34,ie ! 32,378
17,9 7 | 30,064 |
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 samt. 176 käft. (Nr 211.)
35
274
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Nuvarande indelning1.
Fögderie r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk.
mängd
den 31/i
2
1912.
>
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i
2
1912.
1
Västra Hälsinglands......
59,40
35,068
1
Arbrå och Undersviks distrikt ..........
5,41
7,049
1
Järvsö distrikt ...................................
7,40
7,566
1
Ljusdals distrikt ................................
11,77
10,326
1
Ramsjö distrikt...................................
7,65
1,901
1
Färiia distrikt ...................................
12,84
5,265
1
Los distrikt .......................................
14,33
2,961
4
29
1
Kungl. Maj.is Nåd. Proposition Nr 211.
275
Föresl a g e n in d e 1 n i n g.
Länsmansdistrik t.
F ö g d e
r
i e r.
A n ta l.
1__
__ __
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil.
Folk mängd den 31/ia
1912.
E>
B
se
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folk mängd den 3l/i
2
1912.
i
Harmångers och Högsta socknars di-
strikt ..............................................
3,60
5,166
i
Hsbo, Hälsingtuna och Idenors sock-
nars distrikt....................................
2,24
4,336
i
Forssa och Högs socknars distrikt ...
3,47
4,819
i
Delsbo sockens distrikt .....................
4,55
5,556
i
Norrbo och Bjuråkers socknars di-
1
Norra Hälsinglands di-
strikt ..............................................
9,42
5,143 strikt, omfattande mot stående 7 länsmansdi-
i
Bergsjö och Hassela socknars distrikt
8.32
6,399 strikt........................... 35,98
36,436
i
Ljusdals och Ramsjö socknars distrikt
19,42
12,227
i
Färila sockens distrikt .....................
12,84
5,265
i
Los sockens distrikt............................
14,33 2,961
Arbrå och Undersviks socknars di-
1
Västra Hälsinglands di-
j
i
strikt ..............................................
5,41
7,049
strikt, omfattande mot stående 5 länsmans di-
i
i
Järfsö sockens distrikt........................
7,40
7,566
strikt.......................... 59,40
35,068
i
6
Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
27(i
Västernorr-
(Två lands-
K u v a r a n d i indelning.
Fögderie r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
nymil.
Folk
mängd
don S1/i2
1912.
i
Medelpads östra.............
25,55
49,888
i
Njurunda distrikt........................ .......
3,27
9,310
i
Indals distrikt ....................................
13,18
6,870
i
Timrå distrikt ...................................
1,71
14,092
i
Sköns distrikt ...................................
0,47
11,606
i
Ljustorps distrikt...............................
6,92
8,010
i
Medelpads västra .......... 49,u
35,710
i
Torps distrikt ...................................
11,69
8,834
i
Borgsjö distrikt ...............................
20,89
9,575
i
Stöde distrikt ...................................
6,85
5,479
i
Selångers distrikt..... .................
3,64
4,924
'
• •
i
Tima distrikt.......................................
‘
■
6,04
•
6,898
Kungl. Majds Nåd. Proposition Nr 211.
277
lands 1 iin.
fiskalsdistrikt.)
a g e n i n d e
1 n i n g.
t.
Pögderie r.
Areal | i kv.
|
nymil.
Folk
mängd den
31/12
1912.
1 A
n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folk mängd den S1/ia
1912.
|
9,67
11,822
6,SÖ
5,479
11,69
'
8,834
20,89 9,575
1
Första distriktet, omfat-
tanke motstående 5lans-
13,18
6,870
mansdistrikt ............... 62,28
42,580
3,27
9,310
1
0,47
11,606
0,69
7,068 !
1,02
7,024
1
Andra distriktet, omfat-
tände motstående 5läns
■
0,92
8,010
mansdistrikt ............. 1
12,37
___
j 43,018
Föres
J
j
a n s m a
Benämning och omfattning.
Tima. distrikt, omfattande Selångers,
Sättna, Tima ock Attniars socknar
Stöde distrikt, Stöde socken (oför
ändrat) ...........................................
Torps distrikt, Torps socken (oför
ändrat) ...................................
Borgsjö distrikt, omfattande Borgsjö
och’ Haverö socknar (oförändrat)
Indals distrikt, omfattande Indals,
Indals-Lidens ock Holms socknar (oförändrat) ...........................
socken (oförändrat)....
köns distrikt, Sköns
ändrat) ..................
(oförändrat) ..
278
KungI. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
N u v a r a n d e indelning’.
—
Fögderie
r.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
1
Areal
|
i kv.
|
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912
>
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
! i
Södra Ångermanlands övra
79,19 I 37,892
1
Sollefteå distrikt ...............................
10,83
i
j
12,603
%
1
! Eesele distrikt ...................................
10,68
4,890
1
Junsele distrikt...................................
13,23
3,755
1
Helgums distrikt ................................
9,04
4,904
1
Ramsele distrikt ................................
10,37
4,035
1
Bodums distrikt ................................
15,07
3,970
1
Tåsjö distrikt ...................................
9,97
3,735
i
Södra Ångermanlands
nedra .......................
27,19
49,524
1
Säbrå distrikt ...................................
7,92
10,000
1
Gudmundrå distrikt............................
5,13
15,521
1
Torsåkers distrikt...................... .........
4,49
8,811
1
Boteå distrikt ...................................
5,60
5,223
i
1
I
1
Kora distrikt.......................................
’
|
4,05
9,969
i
i
1
Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
279
r ö r e s 1 a g e n in d e 1 n i n g.
Länsmansdistrik t.
P ö g d e r i e r.
>
£
Benämning och omfattning.
Areal i kv.
nymil. 1
Folk
mängd
den 8 Via
1912.
A n ta l.
Benämning och omfattning, j
Areal i kv.
nymil. j
Folk mängd
den 81/ia
1912.
,
i
Säbrå distrikt, omfattande Säbrå,
Stigsjö, Viksjö och Haggdångers socknar (oförändrat):.......................
7,93
10,000
1
Gudmundrå distrikt, omfattande Gud-
mundrå socken................................
2,34
10,878
Högsjö distrikt, omfattande Högsjö
och Hemsö socknar ........................
2,78
4,643
Torsåkers distrikt, omfattande Tors-
åkers, Ytterlännäs och Dals socknar (oförändrat).......................................
4,49
8,811
i
Tredje distriktet, omfat
tande motstående 4 länsmansdistrikt..........
17,54
34,332
Nora distrikt, omfattande Nora, Bjär
trå och Skogs socknar (oförändrat)
4,05
9,969
Boteå distrikt, omfattande Boteå,
Styrnäs, Överlännäs och Sånga sock nar (oförändrat) ............................
5,60 5,223
Nätra distrikt, omfattande Nätra, Si
densjö och Skorpeds socknar..........
12,70
10,464
Nordingrå distrikt, omfattande Nor-
dingrå, Ullångers och Vibyggerå socknar (oförändrat)........................
5,97
7,678
i
Fjärde distriktet, omfat
tande motstående
4
länsmansdistrikt.......... 28,32 33,334
i 1
Sollefteå distrikt, omfattande Sollefteå
stad, Sollefteå, Multrå, Eds, Lång- sele och Graninge socknar (oför ändrat), därav i Sollefteå stad 2,419 inv................................................... . 10,83
12,603
Ke§ele distrikt, omfattande Besele och
Adals-Lidens socknar (oförändrat)...
10,68
4,890
1 _
280
Knuff!.. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211
N u v a r a n d s indelning1.
Fogde rie r.
Liinsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
A n
ta
l.
1
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
! Folk
mängd
i
den 31/ia
i
1912. 1
| 1
Norra Ångermanlands
nedre ........................
45,45
25,944
i
Nordingrå distrikt ............................
5,97
7,678
i
Nätra distrikt ...................................
3,6 2
5,741
i
Sidensjö distrikt ................................
9,08
4,723 ,
i
Anundsjö distrikt................................
26,59
7,802
1
Norra Ångermanlands orre 28,37
2G.250
i
Själavåda distrikt...............................
4,96
9,132
i
Arnäs distrikt ...................................
8,27
9,063 |
i
Björna distrikt...................................
12,01
4,613
i
Grundsunda distrikt............................
3,09
3,442 I
6
i
30
•
Kungl. Maj:ts
Nåd. Proposition Nr 211.
281
Töresl ags n in delning.
Länsmansdistrikt.
Fögderie
r.
A n ta l.
Benämning och omfattning.
Areal i ky.
nymil.
Folk
mängd den 81/ia
1912.
> a
trh
Benämning och omfattning.
Areal i kv. nymil.
Folk mängd den S1/ia
1912.
i
Junsele distrikt, omfattande Junsele
socken (oförändrat) .........................
13,23 3,755
i
Helgums distrikt, omfattande Helgums
och Edsele socknar (oförändrat)...... 9,04 4,904
i
Kamsele distrikt, omfattande Kamsele
socken (oförändrat) .........................
10,37 4,035
i
Bodums distrikt, omfattande Bodums
och Fjällsjö socknar, (oförändrat)... 15,07
3,970
1
Femte distriktet, omfat-
i
Tåsjö distrikt, omfattande Tåsjö socken
tande motstående 7
(oförändrat) ................................... 9,97 3,735
länsmansdistrikt.......... 79,19
37,892
i
Anundäjö distrikt, omfattande Anund-
sjö socken (oförändrat) .................
26,59 7,802
i
Själevads distrikt, omfattande Själe-
vads och Mo socknar (oförändrat)...
4,96
9,132
i
Arnäs distrikt, omfattande Arnäs och
Grundsunda socknar .....................
6,45
9,404
1
Sjätte distriktet, omfat-
i
Björna distrikt, omfattande Björna,
tande motstående 4
Gideå och Trehörningsjö socknar ...
16,92 7,714
länsmansdistrikt.......... 54,92 34,052
6
Bihang till riksdagens protokoll 1917.
1 sand.
176 höft. (Nr 211).
36
282
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Jämtlands
(Hela länet ett
IT n v a r a n d e indelning.
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l,
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i2
1912.
1
Jämtlands norra ........... 144,27
32,683
i
Lits distrikt .......................................
14,17
5,914
i
Föllinge distrikt ................................
35, is
4,323
i
Hammerdals distrikt .............
15,56
5,752
i
Ströms distrikt...................................
24,90
7,544
i
Rödöns distrikt...................................
6,52
6,680
i
Frostyikens distrikt ...........................
47,99
2,470
1
Jämtlands östra.............
80,46
33,432
i
Ragunda distrikt................................
20,62
8,025
i
Fors distrikt.......................................
17,54
6,656
i
Revsunds distrikt................................
14,04
3,857
i
Bräcke distrikt............................
17,30
5,379
i
Brunflo distrikt...............................
5,60
6,878
i
Hackas distrikt ..................
5,36
2,637
1
Jämtlands södra............ 165,21
19,720
i
Svegs distrikt .....................
31,44
4,596
i
Lillhärdals distrikt ............................
24,07
1,561
i
Ytterhogdals distrikt .................
14,14
2,305
i
Hede distrikt......................
29,68
2,541
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
283
län.
landsfiskalsdistrikt.)
Forell a g- e n in d e
1
a i n g.
Länsmansdistrik t.
Fögderie r.
ö
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
>■
e
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
Folk
mängd
den
S1/ia
nymil.
nymil.
1912.
1
Lits distrikt (oförändrat) ..................
14,17
5,914
1
Föllinge distrikt (oförändrat).............
35,13
4,323
1
Hammerdals distrikt (oförändrat)......
15,56
5,752
1
Ströms distrikt (oförändrat) .............
24,90
7,544
1
Frostvikens distrikt (oförändrat) ......
47,99
2,470
1
Jämtlands norra distrikt
omfattande motstående
1
Eödöns distrikt (oförändrat) .............
6,52
6,680
6 länsmansdistrikt .... 144,27
32,683
1
Ragunda distrikt (oförändrat) ..........
20,62
8,025
1
17.54
6.656
1
Revsunds distrikt (oförändrat) ........
14,04
3,857
1
Bräcke distrikt (oförändrat) .............
17,so
5,379
1
Brunflo distrikt (oförändrat) .............
5,60
6,878
1
Jämtlands östra distrikt,
omfattande motstående
1
Hackas distrikt (oförändrat) .............
5,36
2,637
6 länsmansdistrikt.....
80,46
33,432
1
Svegs distrikt (oförändrat).................
31,44
4,596
1
Lillhärdals distrikt (oförändrat)..........
24,07
1,561
1
Ytterhogdals distrikt (oförändrat)......
14,14
2,305
1
Hede distrikt (oförändrat) .................
29,68
2,541
284
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Hnvara n d e indelning'.
Fögderie r.
Länsmansdistri k t.
An
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i*
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
i
Tännäs distrikt...................................
41,18
2,576
i
Bergs distrikt ................
11,98
3,533
i
Bätans distrikt............
12,72
2,608
1
Jämtlands västra ........ 122,67
25,738
i
Sunne distrikt ...................................
2,61
4,134
i
0vikens distrikt ....
9,71
3,350
i
Hallens distrikt .................................
11,19
2,242
i
Undersåkers distrikt ..........................
43,38
5,153
i
Mörsils distrikt...................................
29,05
3,121
i
Offerdals distrikt................................
20,66
4,015
i
Alsens distrikt...................................
6,07
3,723
4
26
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
285
Föresl a sr e n i
xl
d e
1n i n gr.
Länsmansdistrikt.
Fögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
ny mil.
Folk
mängd
den 8I/ia
1912.
>
d
Benämning och omfattning.
Areal
i
ky.
nymil.
Folk
mängd
den 31/ia
1912.
i
Tännäs distrikt (oförändrat) .............
41,18
2,576
i
Bergs distrikt (oförändrat).................
11,93
3,533
i
Jämtlands södra distrikt,
omfattande motstående
i
Rätans distrikt (oförändrat) .............
12,72
2,608
7
länsmansdistrikt......
165,21
19,720
i
Sunne distrikt (oförändrat).................
2,61
4,134
i
Ovikens och Hallens distrikt.............
20,90
5,592
i
Undersåkers distrikt (oförändrat)......
43,38
5,153
i
Mörsils distrikt (oförändrat) ..............
29,05
3,121
i
Offerdals distrikt (oförändrat) ...........
20,66
4,015
i
Jämtlands västra distrikt,
omfattande motstående
i
Alsens distrikt (oförändrat) ...............
6,07
3,723
6 länsmansdistrikt......
122,67
25,738
25
4
286
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Täster-
(Två lands-
3f Hvarå n d e indelning'.
Fögderier.
Länsmansdistri k t.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/i2
1912.
A n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/ia
1912.
i
Umeå ............................
93,35
57,531
1
Nordmalings distrikt ........................
13,70
10,142
1
Bjurholms distrikt ............................
13,35
4,322
1
Umeå södra distrikt................
1>14.08
17,967
1
Umeå norra distrikt ........................
)
1
Vännäs distrikt...................................
5,55
5,906
1
Sävars distrikt...................................
8,15
3,790
1
Degerfors distrikt................................
29,40
8,009
1
Bygdeå distrikt .................................
9,12
7,395
i
Skellefteå....................... 111,56
62,232
1
Nysätra distrikt ................................
3,94
3,544
1
Lövångers distrikt ......................
5,53
4,230
1
Burträsks distrikt...............................
20,15
9,099
1
Skellefteå södra distrikt ..
1
17,00
23,097
1
Skellefteå norra distrikt.............
1
1
Jörns distrikt......................................
17,86
4,487
1
Norsjö distrikt.............................
18,60
5,017
1
Byske distrikt .............................
11,1»
9,786
1
Mala distrikt.....................................
17.29
2,972
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211
287
bottens län.
fiskalsdistrikt.)
Eötesl a sr e n in delning.
Länsmansdistrikt.
Fögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/ia
1912.
-
rf
£
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 8l/ia
1912.
i
Nordmalings distrikt (med Hörnefors-
delen), cirka ...................................
13,70
11,642
i
Bjurholms distrikt ............................
13,35
4,322
i
Umeå södra distrikt med undantag av
del, som ingått i Hörnefors, cirka..
>14,08
16,467
i
Umeå norra distrikt med undantag av
del, som ingått i Hörnefors, cirka...
1
Umeå fögderi, omfattande
motstående 6 länsmans-
i
Yännäs distrikt...................................
5,55
5,906
1
i
Sävars distrikt...................................
8.15
3,790
distrikt ......................
54,83
42,127
i
Skellefteå södra distrikt..................... |l7,00
23,097
i
Skellefteå norra distrikt.....................
i
Byske distrikt .......... .........................
11,19
9,786
4,487
i
Jörns distrikt .....................................
17,86
i
Norsjö distrikt...................................
18,60
5,017
1
Skellefteå fögderi, omfat
tande motstående 6 läns-
i
Mala distrikt.......................................
17,29
2.972
mansdistrikt............... 81,94
45,359
i
Lycksele norra distrikt ..................... |ö5,19
7,947
i
Lycksele södra distrikt.......................
i
Predrika distrikt ................................
15,19
2,606
i
Stensele distrikt ................................
|83,58
J 3,705
\ 1,537
i
Tärna distrikt ...................................
i
Sorsele distrikt...................................
78,35
3,561
i
Asele distrikt.......................................
33,78
4,958
i 1 Dorotea distrikt ................................
30,51
3,998
288
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
N n v a r a a d e indelning*
Fögderier.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i ky.
ny mil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
1
Lappmarks..................... 384,u
35,909
i
Lycksele norra distrikt
>55,19
7,947
i
Lycksele södra distrikt .....................
I
i
Fredrika distrikt .........................
15,19
2,606
i
Stensele distrikt .................
1
1 3,705
>83,58
i
Tärna distrikt.....................................
I
1 1,537
i
Sorsele distrikt............................
78,35
3,561
i
Åsele distrikt.........
33,78
4,958
i
Vilhelmina distrikt .......................
87,51
7,597
i
Dorotea distrikt ............................
30,51
3,998
3
26
Kungl. May.ts Nåd. Proposition Nr 211.
289
Föresl a z o n in d e
1n i n g.
Länsman sdistrikt.
Fögdorie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
folk
mängd
den **/u
1912.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
don 81/i
2
1912.
i
Vilhelmina norra distrikt, omfattande
3,283
Dikanäs kapellag, det område, som
ligger norr om Huvudsjöbäcken,
båda Nästansjöarna med gränslinje
utefter södra stränderna, det om
råde, som ligger norr om landsvä
gen Vilhelmina—Staburnäs samt
det område som ligger norr om
den gamla landsvägen Vilhelmina—
87,51
Lycksele.
i
Vilhelmina södra distrikt, omfattande
4,314
det övriga av socknens område med
Vilhelmina kyrkoplats och prästbord,
i
Lappmarks fögderi, om-
Baksjönäs, Dalasjö, Siksjö, Gransjö
och Strömåkers byar.
lättande motstående 10
länsmans distrikt ....... 384,u
35,909
i
Degerfors distrikt................................
29,io
8,009
i
9,ia
7,395
i
Nysätra och Lövångers distrikt .......
9,47
7,774
i
Degerfors fögderi, omfat-
{ande motstående 4 läns-
i
Burträsks distrikt .............................
20,15
9,099
mansdistrikt...............
68,14
32,277
26
4
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 1 sand. 176 Käft. (Nr 211.)
37
290
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Norr-
(Två lands-
IT u
v
a r a a d e indelning.
Fögderie r.
Länsmans distrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
1
Piteå ...................................... 256,88
35,462
1
|
1
Piteå norra distrikt............................
>32,26
> 26,060
1
Älvsby distrikt...................................
16,88
1
Arvidsjaurs distrikt............................
60,90
6,476
1
Aijepluogs distrikt ............................
146,84
2,926
1
Luleå .............................
235,25
35,050
1
Neder-Luleå distrikt .........
11,82
12,256
1
Öfver-Luleå distrikt................
29,29
16,671
1
Jockmocks distrikt ............................
194,1
4
6,123
Kungl. Maj\ts Nåd. Proposition Nr 211.
291
bottens län.
fiskalsdistrikt.)
F ö r e a 1 a g e n in d e 1 n i n g.
Länsmansdistrikt.
Fögderie r.
An
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i2
1912,
A n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den
8l/ia
1912.
i
Piteå södra distrikt, omfattande den
del av Piteå socken, som är belä
gen söder om Pite älv.................
24,20
10,628
i
i
Piteå norra distrikt, omfattande den
del av Piteå socken, som är belä
gen norr om Pite älv, jämte Öjebyn
och Pitholm....................................
Nederluleå distrikt (oförändrat)..........
8,06
11,82
9,395
12,256
i
Piteå distrikt, omfattande
motstående
3
länsmans
distrikt ......................
44,08
32,279
Därav i Svartöstadens munieipal-
samhälle........................... 927 inv.
i
Överluleå västra distrikt omfattande
Edefors socken samt följande byar
av Överluleå socken, nämligen: Alter-
bäcken, Alträsk, Bredåker, Bränn
berg, Carlberg, östra och västra,
Degerbäcken, Heden, Hedensfors såg,
Hvitträsk,Johannesfors,Junkölsträsk,
Kusträsk, Kusån, Kölen, Lombäcken,
Liden, Långsjön, Lövudden, Mock-
trä sk, Basmyran, Börudden,Båbäcken,
Slyträsk, Svenskudden, Statträsk,
Södra Svartbäcken eller Lillan, Un-
byn, Vittj arv, Vittj ärvs såg och kvarn,
Västanträsk, Yändträsk och Åker-
holmen ...........................................
,29,2 9
16,671
i
Överluleå östra distrikt, omfattande
.Övriga byar i Överluleå socken jämte
Bodens munieipalsamhälle .............
i
Älvsby distrikt, omfattande Älvsby
socken...............................................
16,88
6,037
i
Arvidsjaurs distrikt (oförändrat) ......
60,90
6,476
i
Därav i Arvidsjaurs kyrkostads
munieipalsamhälle........ 459 inv.
Arjeplougs distrikt (oförändrat)..........
146,84
2,926
i
Luleå distrikt, omfattande
motstående
5
länsmans
distrikt ......................
253,91
32,110
i
Jockmocks distrikt (oförändrat)..........
194,14
6,123
292
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
5T u v a r a n d e indelning'.
Fögderie
r.
Länsmansdistrikt.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i
kv.
nymil.
Folk
mängd
den sl/i
2
1912.
A
n
ta
l.
Benämning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den S1/i8
1912.
1
Kalk ............................. 238,86
47,160
i
Råneå distrikt ..........
21,76
8,207
i
Neder-Kalk distrikt ........................
18,09
15,371
i
Över-Kalix distrikt ............................
28,84
6,065
i
Gällivare distrikt................................ 169,67
17,517
1
Torneå...........................
312,76
35,690
i
Neder-Tomeå och Karl Gustafs socknar,
därav i Haparanda stad 1,465 inv.
9,80
7,208
i
Över-Tomeå distrikt...........................
24,81
6,017
i
Korpilombolo distrikt........................
31,97
3,560
i
Pajala distrikt ...................................
48,18
4,993
i
Juckasjärvi distrikt............................ 141,77
12,723
i
Karesuando distrikt (oförändrat) ......
56,7 3
1,189
4
18
Kungl■ Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
293
Pöresl a er e n in d e 1 n i n g.
Länsmans diatrib t.
Fögderie r.
A
n
ta
l.
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 31/l
2
1912.
>
=
j
Benämning och omfattning.
Areal
i kv.
nymil.
Folk
mängd
den 81/i
2
1912.
i
HaHtas distrikt, omfattande byarna
och lägenheterna Ansavaara, Björk
berget, Båtträsk, Bönträsk, Flaka-
berg, Getberget, Hakkasbyn, Hjärp-
udden, Hornberg, Witträsk kapell,
Häskmyran, Kattån, Kavaj ärvi.Kittis-
vaara, Kilvo, Koskivaara, Lillberget,
Lillsaivits, Lomondivaara, Muorka,
Mårdsel, Mäntyvaara, Nattavaara by
och stationssamhälle, Neitisskaite,
Norsivaara, Ortijaure, Pahtapale,
Palohuornas, Palovaaro, Polcirkelns
station, Pumu, Radnilombolo, Ra-
tukkavaara, Risträsk, Rovanen,
Rudna, Ruuti, Sadjemvaara, Salmi-
järvi, Sammakko, Sarvisvaara, Sätter,
Siekkavaara, Skeldvive, Skroven,
Slättberg, Solberget, Solmyran, Stor
berget, Storsaivits, Suobbat, Talvi-
rova, Tiurivaara, Torasjärvi, Torri-
vaara, Ullatti, Västanälv, Vuoddas,
Yuomavaara, Yäkävaara, Yrtivaara
och Aijävaara, allt i Gällivare soc-
37,84
3,517
i
Gällivare distrikt, om-
i
Gällivare distrikt, omfattande Gälli
vare socken i övrigt med Malm
berget, Koskullskulle och Nautanen
132,33
14,000
fattande motstående 4
länsmansdistrikt .......
i
Råneå distrikt (oförändrat).................
21,76
8.207
385,57
31,847
i
i
Nederkalix sockens distrikt ............. 1
Tore sockens distrikt .....................J
18,09
15,371
i
Överkalix distrikt (oförändrat)...........
28,84
6,065
i
Nedertorneå och Karl Gustafs socknars
distrikt (oförändrat)........................
9,30
7,208
i
Kalix distrikt, omfattande
motstående 4 länsmans
distrikt ......................
Haparanda stad
......... 1,465 iny.
56,23
28,644
i
Övertomeå distrikt (oförändrat).........
24,81
6,017
i
Korpilombolo distrikt (oförändrat)......
31,97
3,560
i
Pajala distrikt (oförändrat).................
48,18
4,993
i
Yittangi distrikt, omfattande Vittangil
nybildade kapellförsamling ..........1
141,7'
12,723
i
i
Kiruna distrikt, omfattande Jukkas-j
järvi socken i övrigt ....................J
Karesuando distrikt (oförändrat) . ...
56,7 i
1,189
i
Torneå distrikt, omfattan
de motstående 6 lans
mansdistrikt.............
303,4
28,482
22
5
294
Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Sammandrag.
Län.
Antal
lands-
fiskals-
distrikt.
Antal fögderier.
Antal länsmans-
distrikt.
Enligt nu
varande
indelning.
Enligt de
partements
chefens
förslag.
Enligt nu
varande
indelning.
Enligt de
partements
chefens
förslag.
Stockholms..................................................
1
6
6
23
21
Uppsala ..................................................
1
4
oO
19
12
Södermanlands............................................
1
4
4
12
13
Östergötlands.............................................
1
8
6
29
22
Jönköpings............................
1
6
5
23
20
Kronobergs..................................................
1
5
4
17
16
Kalmar...............................
1
6
6
25
22
Gottlands ..................................................
1
2
2
6
6
Blekinge......................................................
1
2
3
9
12
Kristianstads...............................................
1
4
6
23
23
Malmöhus........................................
1
6
7
26
25
Hallands......................................................
1
4
3
11
11
Göteborgs och Bohus ................................
1
5
5
21
22
Alvsborgs......................
1
6
7
29
28
Skaraborgs..........................
1
7
6
27
24
Värmlands.......................................
1
7
6
19
21
Örebro.........................................
1
4
5
17
17
Västmanlands...............................
1
4
4
16
13
Kopparbergs .......................................
1
6
6
35
31
Gävleborgs...................................
1
4
6
29
28
Västemorrlands............................
2
6
6
30
29
Jämtlands...................................................
1
4
4
26
25
Västerbottens.............................................
2
3*)
4
26
26
Norrbottens...........................
2
4
5
18
22
Summa
27
117
j
119
|
516
489
1
*) Häradsskrivargöromålen i Lappmarksfögderiet hava utförts av kronofogden därstädes.
Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
295
INNEHÅLLSFÖRTECKNING.
Sid.
Propositionen ................................................................................................................................ 1
I. Historik.................................................................................................................................... 13
1. Tidigare förslag till omorganisation av fögderiförvaltningen och lönereglering för
fögderitjänstemännen................................................................................................ 13
2. Fögderiförvaltningskommittén av år 1909 ..................................................................... 20
3. De sakkunniga av år 1912............................................................................................... 21
II. Departementschefens förslag............................................................................................... 23
1. Inledning och förutsättning........................................................................................ 23
2. Plan för den nya organisationen................................................................................. 28
3. Tjänstemännen inom fögderiförvaltningen samt deras tjänsteställning................. 34
a) landsfiskalerna (länspolismästarna).......................................................................... 34
b) häradsskrivarna........................................................................................................... 38
c) länsmännen (landsfiskalerna)..................................................................................... 39
d) vissa av fögderiförvaltningskommittén berörda specialfrågor.......................... 43
provision för exekutiv fastighetsförsäljning....................................................... 43
ändring av 15: 2 rättegångsbalken...................................................................... 43
ordningen för länsmanstjänsters tillsättande.................................................... 44
nuvarande landsfiskalsinstitutets upphävande.................................................... 44
ersättning till polismän för liden skada i visst fall............................................... 45
fråga om länsmans skiljande från tjänsten genom Kungl. Maj:ts befallnings-
bavandes beslut............................................................................................ 46
4. Kontrollen inom den nya organisationen................................................................... 48
a) medelskontrollen....................................................................................................... 48
b) kontrollen över polis- och åklagarväsendet........................................................... 53
c) kontrollen över länsmännens (landsfiskalernas) allmänna verksamhet ....
53
5. Rikets indelning i tjänstedistrikt................................................................................. 54
6. Förslag till avlöningsförmåner för fögderitjänstemännen......................................... 83
a) landsfiskalerna (länspolismästarna).......................................................................... 83
b) häradsskrivarna........................................................................................................... 33
c) länsmännen (landsfiskalerna)..................................................................................... 98
7. Övergångsförhållanden.......................................................................................................197
8. Ändringar i länsstyrelsernas organisation och avlöningsförmåner för vissa tjänste
män därstädes.............................................................................................................. 128
a) organisationen..............................................................................................................198
b) avlöningsförmånerna:
för vissa landssekreterare och landskamrerare................................................... 142
> länsassessorer.......................................................................................................145
296
Ktingl. Maj:ts Nåd. Proposition Nr 211.
Sid.
för länsnotarier och länsbokhållare.........................................................................
146
» landskanslister och landskontorister...............................................................148
» extra länsnotarier, extra länsbokhållare och övriga extra biträden m. m. 15B
9. Avlöningsvillkor..............................................................................................................157
10. Polis- och åklagarväsendet på landsbygden.............................................................. 158
11. Av omorganisationen påkallat lagstiftningsarbete....................................................... 166
12. Fråga om nya benämningar å vissa tjänstemän....................................................... 166
13. Kostnadsberäkning m. m................................................................................................... 168
14. Departementschefens förslag till proposition..............................................................
171
Särskilt yttrande av statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet ... 181
Bilagor:
A. Skattepostanvisning.
B. Referat av länsstyrelsernas yttranden.................................................................................183
O. Uträkning angående icke flyttningsskyldiga kronofogdar................................................ 194
D.
»
» flyttningsskyldiga kronofogdar....................................................... 197
E. Rikets indelning................................ I99
Stockholm, K. 1. Beckmana Boktr., 1917.