Prop. 1918:383
('angående tillfällig lönereglering för tjänstemän vid telegrafverket m. m.',)
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383.
1
Nr 383.
Kungl. Maj:ts nådiga proposition till riksdagen angående tillfällig
lönereglering för tjänstemän vid telegrafverket m. m.; given Stockholms slott den 29 april 1918.
Under åberopande av bifogade utdrag av statsrådsprotokollet över
civilärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att
dels, med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlönings-
reglemente för tjänstemän vid telegrafverket, besluta sådan ändring av nämnda reglemente, som framgår av det vid statsrådsprotokollet fogade förslag till kungörelse i ämnet;
dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överens
stämmelse med de av departementschefen omnämnda grunder, utfärda nödiga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den pers mai, som antagits i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.
De till ärendet hörande handlingar skola riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kungl. Maj:t förbliver riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.
GUSTAF.
Axel Schotte.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 höft. (Nr 383.) 1
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Utdrag av protokollet över civilärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 april
1918.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern
E dé N,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena
H ellner ,
Statsråden:
P etersson ,
S chotte ,
P etrén ,
N ilson ,
L öfgren ,
friherre P almstierna ,
R ydén ,
U ndén ,
T horsson .
Chefen för civildepartementet, statsrådet Schotte anförde vidare:
Jag anhåller härefter att för Kungl. Maj:t få framlägga frågan
om reglering av avlöningsförhållandena vid telegrafverket.
Såsom jag redan tidigare denna dag vid behandling av frågan
om lönereglering för personalen vid statens järnvägar haft tillfälle att
beröra, har 1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestäm-
melser vid kommunikationsverken med flera verk i sitt den 20 mars
1918 avgivna betänkande även uppgjort förslag till reglering av löne
förhållandena vid telegrafverket, som avsetts att tillämpas i avvaktan
på avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlönings-
bestämmelser för de av kommissionens arbete berörda verken.
3
Över kommissionens förslag har telegrafstyrelsen den 3 april 1918
avgivit utlåtande, varjämte svenska telegraftjänstemännens förening,
telegrafverkets ingenjörsförening, kvinnliga telegrafpersonalens förening,
telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening, kvimdiga telefon
tjänstemannaföreningen, telegraf- och telefonmannaförbundet samt linje-
mästarna i andra linjedistriktet inkommit med särskilda yttranden.
Telegrafstyrelsens förutnämnda utlåtande jämte en inom departe
mentet upprättad sammanfattning av de i nyssnämnda personalsamman
slutningars yttranden framställda yrkanden torde såsom bilagor få åt
följa protokollet i detta ärende.
Innan jag ingår på kommissionens förslag, anhåller jag att få
Nuvarande
lämna följande redogörelse för de nuvarande avlöningsförhållandena vid
förhållanden.
telegrafverket och deras tillkomst.
Den senaste genomgående regleringen av löneförhållandena vid 19r°Jg^gne'
telegrafverket ägde rum år 1907, och den 11 oktober samma år fast
ställde Kungl. Maj:t det avlöningsreglemente för tjänstemän vid tele
grafverket, som med vissa däri sedermera vidtagna ändringar, vilka
emellertid icke berört reglementets huvudgrunder, ännu är gällande.
Vid nämnda reglering kommo en del nya principer i avlönings-
hänseende till tillämpning. Stationsföreståndarna avskildes sålunda så
som en särskild grupp med ett frän de övriga befattningshavarnas
avvikande avlöningssystem. Därjämte fastställdes för ett flertal tjänste
mannagrupper relativt låga begynnelseavlöningar med flera förhöjningar,
tätare — i tvåårsperioder — och mindre i början samt därefter glesare
— i treårsperioder — och större.
Yad först angick stationsföreståndarna, hade dessa liksom de av
dem ledda stationerna dittills varit indelade i fem klasser med samma
totalavlöning till alla föreståndare inom samma klass.
I enlighet med ett av särskilda kommitterade uppgjoi't förslag
ställdes däremot vid 1907 års reglering stationsföreståndarnas avlöning
i direkt relation till det ekonomiska resultat, som den av vederbörande
föreståndare förvaltade stationen lämnade, på sådant sätt, att stations-
föreståndare utöver ett fast avlöningsbelopp, som gavs karaktär av
lön i egentlig bemärkelse, tillerkändes provision å uppbörden vid
stationen efter vissa i avlöningsreglementet angivna grunder. Denna
uppbördsprovision skulle motsvara de tjänstgöringspenningar, som till-
komnio de icke provisionsberättigade befattningshavarna.
För telegrafverkets stationsföreståndare ansågs ett dylikt system
Kungl. Maj;ts nåd. preposition Nr 383.
1909 års riks
dag.
1912 års riks
dag.
för avlöningens utgående vara det enda rättvisa, enär inom detta —
såsom inom intet annat verk — den uppbörd, som visade stationens
rörelse, vore till väsentlig del direkt beroende på, huru föreståndarens
förmåga och intresse visat sig hava kunnat tillgodose allmänhetens
krav och sålunda även göra rörelsen för staten inkomstbringande.
Till den icke provisionsberättigade personalen skulle enligt 1907
års reglering utgå fast avlöning fördelad i lön och tjänstgöringspen-
ningar med i avlöningsreglementet närmare angivna belopp.
Vissa kvinnliga och flertalet lägre manliga befattningshavare
erhöllo vid sidan av de fasta avlöningarna antingen fri bostad eller
hyresersättning, varjämte ett särskilt dyrortstillägg, till en början be
nämnt »tilläggsarvode», skulle utgå till vissa kategorier av icke pro
visionsberättigade tjänstemän.
Pensionerna till befattningshavare vid telegrafverket skulle utgå
efter fasta, i avlöningsreglementet angivna pensionsunderlag.
I fråga om den provisionsberättigade personalens avlöningsför
måner har efter år 1907 icke någon ändring vidtagits. Däremot hava
beträffande vissa av de övriga befattningshavarna ändringar ägt rum.
Vid 1909 års riksdag undergick sålunda avlöningen till vakt
mästare hos telegrafstyrelsen en reglering. Under det att nämnda be
fattningshavare enligt 1907 års bestämmelser erhöllo eu begynnelse
avlöning av 1,140 kronor med två avlöningsförhöjningar å 120 kronor,
varje gång efter tre år, tilldelades de från och med år 1910 ytterligare
en tredje avlöningsforhöjning å 120 kronor och en fjärde dylik för
höjning å 150 kronor, att utgå efter respektive nio och tolv års tjänst
göring. Därigenom kommo vaktmästarna hos telegrafstyrelsen i av-
löningshänseende att bliva likställda med vaktmästare hos general
poststyrelsen.
Efter beredning av särskilda sakkunniga framlades vid 1912 års
riksdag förslag till en mera ingripande reglering av avlöningsför
hållandena för ett flertal befattningshavare samt om inrättande av vissa
nya tjänstemannakategorier.
Inom telegrafstyrelsen gjordes sålunda en uppdelning av den grupp
befattningshavare, som benämndes byråtjänstemän, och som dittills inne
fattat samtliga biträdande manliga tjänstemän inom styrelsen utan
assistenter.
För dessa tjänstemän, oberoende av kvalifikationer, hade Kungl.
Maj:t vid 1907 års riksdag föreslagit en gemensam löneskala med en
4
Kungl. Maj-M nåd. proposition Nr 383.
5
begynnelseavlöning av 3,400 kronor och en högsta avlöning av 7,000
kronor, vilken slutavlöning skulle kunna uppnås efter tjuguett år.
Sistnämnda års riksdag ansåg emellertid på angivna skäl denna anord
ning mindre lämplig. För de tjänster inom telegrafstyrelsen, som med
avseende a arbetets art kunde anses motsvara första gradens tjänster
inom det vid samma riksdag nyreglerade statskontoret, begränsades
det högsta avlöningsbeloppet till 6,000 kronor, vilken avlöning, med
utgång från en begynnelseavlöning av 3,400 kronor, skulle ernås efter
femton år. Då emellertid fyra befattningar inom styrelsen, vilka enligt
det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget skulle avlönas efter byråtjänste
männens löneskala, nämligen sekreterar-, kamrerar-, byräingenjörs-
och förrådsintendentsbefattningarna, enligt riksdagens mening borde
högre avlönas än övriga byråtjänstemän, ställde riksdagen till telegraf
styrelsens förfogande erforderliga medel för att i form av tilläggsarvoden
med 1,000 kronor för varje tilldelas de byråtjänstemän, som av sty
relsen förordnades att uppehålla ifrågavarande fyra befattningar. Enligt
beslut vid 1910 års riksdag likställdes sedermera byråkontrollör med
ovannämnda fyra befattningar.
Då vissa olägenheter visat sig vara föranledda av förutnämnda
utav riksdagen vidtagna anordning, beslöt 1912 års riksdag, efter fram
ställning av Kungl. Maj:t, att det till nyssnämnda byråtjänstemän ut
gående särskilda arvodet skulle tilläggas dessa tjänstemäns egentliga
avlöning, samt att därjämte en reglering av deras avlöningar skulle
verkställas på sådant sätt, att desamma kunde inrangeras i den för
veikets alla icke provisionsberättigade tjänstemän gällande avlönings-
skalan. Degynnelseavlöuingen bestämdes därvid till 4,600 kronor o^ch
slutavlöningen, efter tolv år, till 7,000 kronor. Samtidigt beslöt riks
dagen, att den aktuariebefattning, som fanns inrättad inom styrelsen,
skulle förändras till befattning såsom sekreterare och aktuarie samt
i förevarande avseende likställas med nyssnämnda fem byråtjänstemän.
Vidare beviljades de kvinnliga kontorsskrivarna hos styrelsen,
vilkas avlöning utgjorde lägst 1,260 kronor och högst, efter tolv år’
1,800 kronor, ännu en avlöningsförhöjning med 150 kronor, varigenom
deras slutavlöning alltså kom att uppgå till 1,950 kronor. Därjämte
vidtogs viss ändring i fråga om perioderna för intjänande av avlönings
förhöjning.
Samtidigt och genom inskjutande av nyssnämnda arvodesbelopp
ä 1,950 kronor, vilket därförut icke förekommit i verkets löneskala,
vidtogs en reglering av perioderna för avlöningsfcrhöjningarnas utgå
ende för den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
6
Slutligen uppfördes en ordinarie befattning såsom föreståndare
för telegrafverkets provningsanstalt på telegrafstyrelsens stat under
benämningen professor.
.
Vad därefter angår linjepersonalen är först att märka, att linje-
direktörs och liujeingenjörs avlöningar undergingo förhöjning. Nämnda
tjänstemäns år 1907 bestämda avlöningar utgjorde: för linjedirektör
lägst 4,600 kronor och högst, efter femton år, 7,000 kronor samt för
linjeingenjör lägst B.000 kronor och högst, efter aderton år, 5,500
kronon Sedan förslag om avlöningsförbättring för ifrågavarande grupper
av tjänstemän redan under år 1908 framkommit utan att vinna bifall,
gjorde telegrafstyrelsen under år 1911 framställning i ämnet. Under
framhållande av det oavvisliga behovet av en avlöningsförbattring
föreslog telegrafstyrelsen därvid följande avlöningsbelopp, nämligen för
linjedirektör lägst 6,000 och högst, efter tolv år, 8,000 kronor samt
för linjeingenjör lägst 4,600 kronor och högst, efter likaledes tolv år,
6,500 kronor. Styrelsen påvisade, att de sålunda föreslagna avlönings-
beloppen för linjedirektör såväl i begynnelse- som slutavlömng väsent
ligt understege de avlöningsförmåner, inberäknat ersättning för bostad
och bränsle, som enligt år 1907 bestämda och då ännu gällande av
löningar tillkomme ban- och maskindirektörer vid statens järnvägar,
ävensom att en motsvarande jämförelse mellan avlöningsförmånerna för
å ena sidan linjeingenjör vid telegrafverket och å andra sidan ban-
ingenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar utvisade
en avsevärd skillnad i begynnelseavlöning till förmån för nämnda be
fattningshavare vid statens järnvägar, under det att slutavlöningarna
i det närmaste sammanfölle. Styrelsen framhöll med anledning därav,
att de föreslagna avlöningarna för telegrafverkets ingenjörspersonal
icke kunde anses för höga samt att det vore oeftergivligt, att berörda
avlöningar bleve fastställda. Styrelsens förslag framlades av Kungl.
Maj:t oförändrat för 1912 års riksdag och blev även av riksdagen godkänt.
Med hänsyn till förhållandena på den allmänna arbetsmarknaden
verkställdes vidare en reglering av avlöningarna för linjemästare av
2:a lönegraden samt linjeförman och reparatör.
Därjämte inrättades två nya ordinarie tjänstemannakategorier,
nämligen förrådsbokhållare och reparatör av l:a lönegraden. Sistnämnda
grupp av befattningshavare tillkom genom utbrytning ur den dittills-
varande reparatörsgruppen av sådana reparatörer, av vilka krävdes
större yrkesskicklighet och specialkunskaper.
Även den biträdande stationspersonalens avlöningar blevo föremål
för reglering.
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
7
För kontrollör av såväl l:a som 2:a lönegraden hade dittills be
gynnelseavlöningen varit bestämd till 3,000 kronor. På grund av en
år 1907 meddelad övergångsföreskrift hade emellertid dessa kontrollörer
tilldelats högre ingångsavlöningar, vadan berörda begynnelseavlöning
icke kommit till användning. År 1912 höjdes begynnelseavlöningen
för de båda graderna av kontrollörer till resp. 3,800 och 3,400 kronor.
I ill grund för den vid 1907 års reglering bestämda avlöningen
för assistent låg ett antagande, att assistent skulle kunna vinna ordi
narie anställning vid tidigare ålder än motsvarande befattningshavare
vid andra verk. Enär den sedermera vunna erfarenheten visat, att be
rörda antagande icke var hållbart, fastställdes år 1912 för assistent
samma begynnelse- och slutavlöningar som för manlig postexpeditör.
Vidare erhöllo telegrafist, vaktföreståndare och interurbantele-
fonist viss avlöningsförbättring efter jämförelse, där sådan kunde ske,
med befattningar vid andra verk. Jämväl för stationsförmän och stations-
biträden blevo avlöningarna reglerade.
Verkstudspersonalens avlöningar blevo vid 1912 års riksdag, i sam
band med en omorganisation av verkstaden, i väsentlig mån förändrade.
Befattningen såsom verkstadsdirektör, vilken dittills haft karaktär av
ordinarie tjänst, förändrades till en arvodesbefattning med ett årligt
arvode av 12,000 kronor. Verkstadsingenjör, vilken i avlöningshänse-
ende varit likställd med linjeingenjör, fick sin avlöning reglerad på
samma sätt som, enligt vad förut nämnts, skedde för sistnämnda kate
gori av ingenjörer. Den dittillsvarande befattningen såsom verkstads
kassör och bokhållare indrogs, och i dess ställe inrättades, jämte en
tjänst såsom kassör av l:a lönegraden med samma avlöning som lika-
nämnda tjänster vid linjedistrikten, en kontorschefsbefattning. Där
jämte reglerades avlöningarna för materialförvaltare och verkmästare
huvudsakligen med ledning av avlöningar till motsvarande befattnings
havare vid enskilda verkstäder.
Slutligen torde böra framhållas, att 1912 års riksdag medgav rätt
till dyrortstillägg för vissa befattningshavare, vilka dittills icke åtnjutit
dylik förmån, nämligen för kontrollör, kvinnlig kassör och bokhållare,
linjemästare av l:a lönegraden, stationsförman och stationsbiträde, lik
som även för den nyinrättade kategorin förrådsbokhållare.
Efter år 1912 har ingen annan förändring ägt rum i fråga om de
nämnda år fastställda avlöningarna för då förekommande slag av tjänster
vid telegrafverket, än att befattningen såsom föreståndare för telegraf
verkets undervisningsanstalt vid 1916 års riksdag uppflyttades från den
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Organisa
tion sföränd-
ringar efter
Sr 19i2,
Allmänna
synpunkter.
lägre till den högre graden av byråtjänstemän inom telegrafstyrelsen.
Vid sistnämnda riksdag fattades emellertid tillika beslut om inrättande
av tre nya ordinarie tjänstemannakategorier nämligen dels radiokom
missarier och radiotelegrafister för de nya radiotelegrafstationerna och
dels en befattning såsom inköpschef vid telegrafverkets verkstad. Radio-
kommissarierna, vilka icke blevo berättigade till uppbördsprovision,
likställdes i avlöningshänseende med kontrollör av l:a lönegraden.
För radiotelegrafisterna, vilkas rekrytering antogs komma att ske från
stationsbiträdes- och stationsförmansgrupperna, ansågs avlöningen böra
bestämmas så mycket högre än för stationsförmän, att man skulle kunna
förvänta, att för radiotelegraftjänst lämpade personer inom verket skulle
finna med sin fördel förenligt att ägna sig åt sådan tjänst.
Slutligen torde böra omnämnas, att telegrafstyrelsen i skrivelse
till 1915 års avlöningskommission den 22 februari 1918 meddelade,
att styrelsen ämnade till Kungl. Maj:t ingiva förslag dels beträffande
uppförande å ordinarie stat av nya befattningar såsom ingenjörsassistent
och ritare, dels ock angående omläggning och höjning av det arvode,
som utgår till tjänsteman, vilken förordnats till telegrafinspektör.
Då jag nu går att framlägga förslag till löneförbättring för tjänste
män vid telegrafverket och vad därmed äger samband, tillåter jag mig
först att beträffande de allmänna synpunkter, som därvid varit för mig
bestämmande, hänvisa till vad jag i sådant hänseende förut denna dag
anfört vid behandlingen av motsvarande fråga rörande statens järnvägar.
Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande, utan att måhända tillräckligt
hava beaktat den provisoriska karaktär, som förslaget av 1915 års
kommission innebär, framställt yrkanden, bland annat, på andra och
väsentligt högre avlöningar i allmänhet än de av kommissionen ifråga
satta. Då det ej varit möjligt att utan frågans undanskjutande till
en kommande riksdag föreslå i någon mån genomgripande förändringar
i de förslag, som av kommissionen framlagts, har jag ej i nu före
varande sammanhang kunnat upptaga frågan om behovet i och för sig
av de av telegrafstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen till en ingående
prövning, utan måste därmed anstå till den mera definitiva prövning
av vissa avlöningsspörsmål vid de affärsdrivande tekniska verken, som
jag har för avsikt att så snart som möjligt upptaga till'vidare utredning.
Vid nu angivna förhållanden har jag vid den följande behand
lingen av telegrafverkets lönefråga endast undantagsvis redogjort för de
av telegrafstyrelsen föreslagna avlöningsbeloppen, utan torde härutinnan
få hänvisas till styrelsens bifogade yttrande. En del ändrings- och tilläggs-
8
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
9
förslag, som från styrelsens sida framkommit och som i några punkter
jämväl synas ägnade att undanröja vissa med kommissionens förslag
förbundna ojämnheter, får jag emellertid tillfälle att i det följande
närmare beröra.
Vid behandlingen av de speciella löneförhållandena vid telegraf
verket följer jag i de av kommissionen upptagna frågorna den ordning,
som kommissionen använt i sitt betänkande. Därefter ämnar jag för
Kungl. Maj:t framlägga några frågor, vilka icke av kommissionen be
rörts, men som dock, utan att utgöra några egentliga avsteg från
huvudgrunderna för nu ifrågavarande lönereglering, torde kunna lösas
i detta sammanhang.
Det förslag till avlöningsförbättring för telegrafpersonalen, som
kommissionen framlagt, omfattar dels en förändring av grunderna för
hyresbidrags utgående, dels utsträckning av rätten till dyrortstillägg
och dels reglering av själva avlöningsbeloppen jämte viss omläggning
av grunderna för uppbördsprovisions utgående. I samband därmed
har kommissionen slutligen föreslagit en höjning i de fasta pensions-
underlagen för den ordinarie telegrafpersonalen.
Enligt nu gällande, i § 16 av avlöningsreglementet införda bestäm
melser äger kommissarie av-5:e, 6:e och 7:e lönegraderna åtnjuta fri
bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägenheter
jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst
300 kronor för år. Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje
'särskilt fall bestämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall
utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag. Till verkmästare, linje
mästare, linjeförman, radiotelegrafist, stationsförman, reparatör och
stationsbiträde utgår hyresbidrag enligt av telegrafstyrelsen fastställda
grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen.
Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.
De av telegrafstyrelsen år 1907 bestämda grunderna för hyresbidra
gens beräknande undergingo år 1912 en förändring, varigenom själva
bidragsbeloppen inom den i avlöningsreglementet angivna ramen höjdes.
Sedermera har under år 1917 en ytterligare höjning ägt rum.
I enlighet med de av telegrafstyrelsen senast fastställda grunderna
för hyresbidrag beräknas dylikt bidrag till därtill berättigad personal
alltid efter trettio procent av avlöningen, dock med vissa maximibe
lopp för olika befattningsgrupper och stationeringsorter. Telegraför
terna hava med hänsyn härtill blivit indelade i sju grupper, av vilka
den första innefattar de dyraste och den sjunde de billigaste orterna.
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 samt. 343 licift. (Nr 383.)
2
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 883.
Inneborden
av kommissio
nens förslag.
Hyresbidrag.
Nuvarande
bestämmel
ser.
10
Kommis
sionen.
Maximibeloppen enligt de år 1917 utfärdade bestämmelserna framgå
av följande tabell:
Kungl. Maj:ts nåd. -proposition Nr 383.
Ortsgrupp
Linjemästar**
av 1 :a löne
graden
Linjeförman
av l:a löne
graden och
stationsför-
man
Reparatör
och stations-
biträde
Grupp I (dyraste ort) ..............
800
540
450
» It .........................................
750
540
400
» in .........................................
700
525
385
» IV .........................................
600
495
330
»
V .........................................
—
470
305
» VI .........................................
—
440
275
|
» Vll (billigaste ort)................
—
415
250
Till reparatör av l:a lönegraden å orter tillhörande grupperna
VI och VII utgår emellertid hyresbidraget med 300 kronor.
Det torde här böra anmärkas,- att för närvarande icke några
linjemästare av l:a lönegraden finnas placerade på orter tillhörande
grupperna V—VII.
Verkmästare åtnjuter ett fast hyresbidrag med 600 kronor.
För alla linjemästare av 2:a lönegraden och linjeförmän av 2:a
lönegraden utgöra hyresbidragens maximibelopp 600 respektive 450
kronor. Dessa befattningshavare hava nämligen för närvarande icke
fast stationeringsort.
Radiotelegrafist åtnjuter hyresbidrag efter samma grunder som
linjeförman av l:a lönegraden.
Kommissionen har i fråga om hyresbidragen anfört följande:
»Enligt kommissionens förmenande böra förutom tjänstemän, vilka
enligt nuvarande bestämmelser äro berättigade till hyresbidrag, jäm
väl vaktmästare hos telegrafstyrelsen av skäl, som kommissionen i det
följande får tillfälle att närmare angiva, komma i åtnjutande av dylik
förmån.
I detta sammanhang torde böra nämnas, att telegrafstyrelsen för
kommissionen anmält sin avsikt att hos Kungl. Magt göra framställning
om sammanslagning dels av de båda linjemästargraderna och dels av
de två linjeförmansgrupperna. Genom en dylik sammanslagning skulle
samtliga befattningshavare inom å ena sidan linjemästar- och å andra
sidan linjeförmansgruppen komma att i fråga om hyresbidrag bliva
underkastade inom respektive grupper enhetliga bestämmelser. Någon
ändring i avlöningsreglementet är emellertid på grund härav icke
erforderlig.
11
Kommissionen har icke ansett sig böra i detta sammanhang föreslå
någon ändring i de normer, efter vilka hyresbidragen böra beräknas, och förutsätter sålunda, att dylikt bidrag skall utgå med trettio procent å de avlöningar, som kommissionen i det följande ämnar föreslå. Enär de nuvarande maximibeloppen enligt kommissionens mening skulle komma att i många fall alltför kraftigt beskära de i enlighet därmed beräknade hyresbidragen, har kommissionen emellertid ansett sig böra föreslå genomgående höjningar av nämnda belopp.
Enligt kommissionens mening bör hyresbidraget för annan be
fattningshavare än verkmästare begränsas till högst nedanstående belopp, därvid kommissionen förutsätter, att de senast tillämpade grunderna för orternas gruppering fortfarande bibehållas:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Ortsgrupp
Linje-
mästare
Linjeförman,
radiotele- grafist och
stations-
förman
Reparatör
Stati ons-
biträde
Grupp I .............. 900
600
550 500
» II ................
850
575
500 450
» 11! ............... 800
550
450
400
» IV ...............
750
525
425 375
700
500 400 350
1 » VI ................
650
475
375 325
» VII ............... 600
450
350 300
För verkmästare bör hyresbidraget bestämmas till ett fixt belopp
av 750 kronor.
Därest någon sammanslagning av å ena sidan de båda linjemästar-
graderna och å andra sidan de två linjeförmansgrupperna skulle anses icke böra ske, bör hyresbidrag för linjemästare av 2:a lönegraden och linjeförman av 2:a lönegraden beräknas efter ett maximibelopp av respektive 750 och 500 kronor.
Samtidigt torde det i avlöningsreglementet angivna maximibeloppet
för hyresbidrag till vissa kvinnliga befattningshavare böra höjas från nuvarande 300 kronor till 400 kronor.
Såsom förut nämnts äger för närvarande telegrafstyrelsen att fast
ställa de grunder, efter vilka hyresbidrag skall utgå. För åstadkom mande av enhetlighet, särskilt beträffande ortsgrupperingen, mellan de verk, varest hyresbidrag förekomma såsom avlöningsform, torde för fram tiden rätten att fastställa berörda grunder böra förbehållas Kungl. Maj:t.
De maximibelopp för hyresbidragen, som här ovan föreslagits,
hava bestämts med beaktande av de särskilda principer, som legat till
12
grund för nu förevarande lönereglering och under jämförande av de
sammanlagda avlöningsbelopp, som skulle komma att utgå för likställda
befattningshavare i telegrafverket och inom andra verk. Kommissionen
förutsätter därför, att i berörda grunder bestämmelser meddelas om
maximibelopp i enlighet med förslaget samt att dessa maximibelopp
bliva beståndande tills en allmän reglering av avlöningarna vid tele
grafverket ånyo äger rum.»
Yttranden.
Vissa personalsammanslutningar hava i sina över kommissionens
förslag avgivna yttranden ifrågasatt helt nya huvudgrunder för hyres
bidragens beräknande. I övrigt hava inga andra erinringar framställts
emot kommissionens förslag än att högsta hyresbidraget till kvinnliga
stationsföreståndare borde bestämmas till ännu högre belopp än kom
missionen föreslagit. Telegrafstyrelsen har sålunda, med hänsyn därtill
att kvinnlig stationsföreståndare numera äger i likhet med linjeförman
åtnjuta fri bostad om två rum och kök jämte fri uppvärmning och be
lysning, påyrkat, att sådan kvinnlig stationsföreståndare, som icke kan
erhålla denna förmån in natura, skall i stället tilldelas hyresbidrag till
samma belopp som linjeförman eller högst 600 kronor, och kvinnliga
telegrafpersonalens förening har föreslagit, att maximibeloppet borde be
stämmas till 800 kronor.
Departe-
För egen del kan jag med hänsyn till de av mig förut omnämnda
mentschefeo. huvudgrundsatserna för genomförande av nu ifrågavarande lönereglering
icke förorda, att några helt nya huvudgrunder för hyresbidragens be
stämmande för närvarande komma till tillämpning.
Vad maximibeloppet för hyresbidrag till vissa kvinnliga befatt
ningshavare angår, synes mig det av telegrafstyrelsen anförda skälet
för en höjning hava visst fog för sig, och jag tillåter mig därför före
slå, att maximibeloppet bestämmes till 600 kronor eller samma belopp,
som av kommissionen föreslagits såsom maximibelopp för hyresbidrag
till linjeförman å i hyresavseende dyraste ort. Då emellertid telegraf
styrelsens av mig upptagna förslag grundar sig på det förhållandet,
att kvinnlig kommissarie äger erhålla fri bostad av samma storlek som
linjeförman, synes det mig dock böra förutsättas, att nämnda kvinnliga
tjänstemän i de fall, då fri bostad ej kan erhållas, icke tilldelas hyres
bidrag till högre belopp än de maximibelopp, som fastställts för linje
förman, placerad å ort, vilken i hyresavseende är av samma dyrhet
som den ort, där vederbörande föreståndare är stationerad.
Kungl. M«j:ts nåd. 'proposition Nr 383.
I övrigt har jag under förhandenvarande förhållanden intet att
erinra mot kommissionens förslag.
Det av mig förordade förslaget föranleder ändring i § 16 i av-
löningsreglementet i tre avseenden, nämligen dels i fråga om maximi beloppet för hyresbidraget till vissa kvinnliga tjänstemän, dels be träffande rätten att fastställa gruuder för hyresbidragen till övrig där till berättigad pers' nal, vilken rätt, ifrån att hava tillkommit telegraf styrelsen, skulle förbehållas Kungl. Maj:t dels ock såtillvida som vakt mästare hos telegrafstyrelsen skulle beredas förmånen att komma i åtnjutande av hyresbidrag. Det av kommissionen i övrigt framställda förslaget till grunder för hyresbidragens utgående torde i enlighet med vad nyss nämnts böra fastställas av Kungl. Maj:t, och torde jag få till fälle att framdeles, sedan frågan om lönereglering för telegrafpersonalen blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen prövad, fä återkomma till detta spörsmål.
Redan i detta sammanhang torde jag få nämna, att det är min
avsikt att förorda den ifrågasatta sammanslagningen av å ena sidan de båda linjeförmansgrupperna och å andra sidan de två linjemästar- graderna.
Beträffande dyrortstillägg är i § 17 av avlöningsreglementet stadgat,
att radiokommissarie, kontrollör, assistent, förrådsbokhällare, telegrafist, vaktföreståndare, kassör, bokhållare, interurbantelefonist, linjemästare av l:a lönegraden, linjeförman av l:a lönegraden, radiotelegrafist, stationsförman, reparatör och stationsbiträde skola äga, enligt av tele grafstyrelsen fastställda grunder, uppbära dylikt tillägg med högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än 3.000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp än 1,500 kronor.
Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som avlöningen; dock skola minst tvä tredjedelar därav anses såsom lön.
Enligt av telegrafstyrelsen för tiden från och med den 1 januari
1917 fastställda grunder utgår dyrortstillägg med tio eller femton procent till därtill berättigad personal å vissa orter enligt särskild gruppering. Å övriga orter utgår icke dylikt tillägg. *
Kommissionen har härutinnan anfört följande: »Rätten till dyrortstillägg är sålunda enligt avlöningsreglementets
Kungl. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 3S3.
13
Dyrorts
tillägg.
Nuvarande
bestäm melser.
Kommis
sionen.
14
nuvarande bestämmelser inskränkt till allenast vissa grupper av tjänste
män. Såsom kommissionen redan i den allmänna delen av detta be
tänkande framhållit, bör emellertid enligt kommissionens uppfattning
rätten till dylika tillägg tillkomma samtliga de befattningshavare vid
nu förevarande verk, vilka äro placerade å dyrorter, med undantag av
stationsföreståndarna. Det skulle kunna ifrågasättas, att rätten till
dyrortstillägg skulle utsträckas även till sistnämnda grupper av be
fattningshavare, inen kommissionen har ansett sig icke kunna avgiva
förslag härutinnan, så länge de nuvarande avlöningsformerna för dessa
befattningshavare med de förmåner, som rätten till uppbördsprovision
innebär, äga bestånd.
Generaldirektör och verkstadschef böra givetvis icke åtnjuta dyr
ortstillägg.
Den nuvarande begränsningen av dyrortstilläggens belopp torde
fortfarande kunna bibehållas.
Fastställandet av de närmare grunderna för dyrortstilläggets ut
gående bör, i likhet med förhållandet vid de övriga kommunikations-
verken och av samma skäl som förut anförts beträffande hyresbidragen,
ankomma på Kungl. Maj:t.»
Yttranden.
I sitt över kommissionens förslag avgivna utlåtande har telegraf
styrelsen ifrågasatt sådan förändring i berörda förslag, att rätten till
dyrortstillägg skulle begränsas allenast på sådant sätt, att för manlig
tjänsteman, vilkens avlöning överstiger 6,000 kronor, dyrortstillägg
icke skulle utgå å högre belopp än 6,000 kronor samt för kvinnlig
befattningshavare, vilkens avlöning överstiger 8,000 kronor, ej å högre
belopp än 3,000 kronor Liknande yrkanden hava framkommit från
telegrafverkets ingenjörsförening, svenska telegraftjänstemännens för
ening samt kvinnliga telegraftjänstemännens förening. De två sist
nämnda sammanslutningarna hava därjämte föreslagit, att rätt till
dyrortstillägg i förekommande fall jämväl skulle tillkomma stationsföre
ståndarna. Slutligen hava telegraf- och telefonmannaförbundet samt
linjemästare i andra linjedistriktet föreslagit en omläggning av huvud
grunderna för dyrortstilläggets utgående.
Deporte-
Sistnämnda förslag kan jag av samma skäl, som jag nyss
mentschefen. omnänmcie beträffande framställt förslag om helt nya huvudgrun
der för hyresbidragens bestämmande, icke biträda. Vidkommande
frågan om utsträckning av rätten till dyrortstillägg jämväl till sta-
Kiwgl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
15
tionsföreståndare sjnes mig det av kovnmissionenmot en dylik ut sträckning anförda skälet vara avgörande. Ej heller har jag vid den nu förevarande provisoriska regleringen kunnat ansluta mig till yrkandena, att dyrortstillägg skulle kunna beräknas å högre belopp än kommissionen föreslagit. En höjning av de utgående dyrorts- tilläggsbeloppen skulle nämligen föranleda, att de sammanlagda avlö- ningsbeloppen för vederbörande befattningshavare vid telegrafverket skulle komma att bliva högre än för motsvarande befattningshavare vid exempelvis statens järnvägar.
Jag anser mig sålunda böra tillstyrka kommissionens förslag i
denna del oförändrat.
Kommissionen övergår härefter till redogörelsen för den reglering
av själva avlöningsbeloppen, som enligt kommissionens mening bör äga rum, och anför härvid inledningsvis:
»Till en bo rjan må därvid framhållas, att, såsom redan tidigare
uttalats, kommissionen ansett sig endast i några- undantagsfall böra ifrågasätta en rubbning i de olika tjänstekategoriernas förhållande sins emellan eller till befattningsgrupper i andra verk, med vilka vid senaste reglering jämförelser förekommit.
Från vad kommissionen i den allmänna delen av detta betänkande
anfört må vidare erinras, att det för vissa befattningsgrupper vid telegraf verket förekommande systemet med avlöningsförhöjningar efter tvåårs perioder enligt kommissionens mening icke bör bibehållas. Samtidigt med eu förändring härutinnan på sådant sätt, att samtliga avlönings förhöjningar för alla befattningshavare skulle inträda efter treårsperioder, och för att icke genom en dylik åtgärd den tid, efter vilken slutavlöning kan uppnås, må ytterligare förlängas, har kommissionen vidtagit en motsvarande minskning av avlöningsförhöjningarnas antal. En dylik minskning har därjämte företagits i vissa fall, nämligen dels då av- löningsskalan för någon tjänstemannagrupp varit lagd på sådant sätt, att slutavlöningen uppnåtts efter alltför läng tid, och dels då en för kortning av skalan varit nödvändig för att uppnå närmare överens stämmelse i avlöningshänseende med någon tjänstemannakategori vid de övriga verken.
I detta sammanhang torde också böra nämnas, att kommissionen
ansett sig böra vidtaga vissa ändringar i gällande avlöningsskala för den icke provisionsberättigade personalen utöver de förändringar, som föranledas av den allmänna avlöningsnivåns höjande. Ett nytt arvodes belopp av 1,320 kronor har kommissionen sålunda ansett böra införas
Kungl. Maj ts nåd. proposition Nr 383.
Regleringen av avlönings-
beloppen.
Kommis
sionen,
Departe
mentschefen.
mellan de nuvarande arvodesbeloppen 1,260 och 1,880 kronor. För
att göra själva avlöningskurvan mjukare har kommissionen vidare ansett,
att ovanför avlöningsbeloppet 2,100 kronor vissa förändringar i av-
löningsskalan böra äga rum. I nuvarande avlöningsskalan följa ovanför
beloppet 2,100 kronor följande belopp: 2,400, 2,700, 8,000, 3,400, 3,800,
4,200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor. Enligt kommissionens mening
bör emellertid skalan i berörda del erhålla följande utseende: 2,100,
2,250
2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900, 4,300, 4,700, 5,100
och 5,500 kronor.»
För egen del anser jag mig ytterligare böra understryka, att den
nu ifrågavarande provisoriska regleringen endast avser att på det be
stående avlöningssystemets grund vidtaga en förhöjning av avlönings-
beloppen. Med de utgångspunkter, som därvid varit bestämmande,
hava därför rubbningar i de olika tjänstekategoriernas inbördes ställ
ning och förhållande till jämförliga befattningsgrupper i andra verk måst
i möjligast största mån undvikas.
Av telegrafstyrelsen har ifrågasatts, att i den av kommissionen
föreslagna avlöningsskalan för den icke provisionsberättigade personalen
avlöningsbeloppen 1,950 och 2,100 kronor skulle utbytas mot allenast
ett belopp av 2,000 kroncr. Denna förändring har jag emellertid under
förhandenvarande förhållanden icke kunnat förorda.
Däremot har jag, av skäl som jag i det följande får tillfälle att
närmare angiva, ansett skalan mellan avlöningsbeloppen 2,500 kronor
och 3,900 kronor böra undergå en förändring, varigenom avlönings-
intervallernas antal skulle minskas med en. Kommissionens förslag till
avlöningsskala innefattar i sistberörda läge beloppen 2,750, 3,000, 3,300
och 3,6<)0 kronor. Enligt min mening böra nämnda belopp utbytas
mot beloppen 2.800, 3,100 och 3,500 kronor.
I den följande framställningen av sitt förslag om reglering av
själva avlöningsbeloppen har kommissionen först redogjort för stations-
och linjepersonalens avlöningar samt därefter övergått till verkstads-
personalen och befattningshavarna vid telegrafstyrelsen. Inom först
nämnda avdelning har kommissionen ansett sig först böra upptaga
till behandling de manliga icke provisionsberättigade tjänstemannakate
gorierna vid stationerna samt manliga befattningshavare vid lioje-
distrikten, därvid början gjorts med de tjänstemän, vilka äro berätti
gade till hyresbidrag, samt därefter de kvinnliga icke provisionsberätti
gade befattningshavarna inom nämnda delar av telegrafverket och
slutligen den provisionsberättigade personalen. Inom varje behandlad
16
Kungl. Maj:t,s nåd. proposition Nr 383.
17
grupp av tjänstemän har kommissionen utgått från de befattnings
havare, som stå lägst i avlöningshänseende.
I det följande använder jag samma ordningsföljd för frågornas
behandling.
Kung!,. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.
Stationerna och linjedistrikten.
Beträffande de hyresbidragsberättigade manliga tjänstemän, vilka
icke äga rätt till uppbördsprovision, anför kommissionen:
»Vad då den lägst avlönade manliga tjänstemannakategorin inom
stations- och lirijepersonalen, stationshitråden, angår, har, såsom redan i
den allmänna delen av detta betänkande angivits, kommissionen vid
regleringen av avlöningsförhållandena för personalen vid telegrafverket
liksom vid, bland annat, statens järnvägar och postverket utgått ifrån,
att de obefordrade manliga tjänstemannagrupperna inom de olika verken
såvitt möjligt böra i avlöningshänseende likställas.
För stationsbiträdena vid telegrafverket utgör för närvarande den
fasta begynnelseavlöningen 900 kronor med avlöningsförhöjningar efter
resp. två, fyra, sex, nio och tolv år till 960, 1,020, 1,140, 1,260 och
1,380 kronor. Dessutom åtnjuta dessa befattningshavare, förutom hyres
bidrag, i förekommande fall dyrortstillägg.
Det torde här böra erinras, att telegraforterna i hyresbidrags- och
dyrortsavseende äro indelade i flera grupper, nämligen med hänsyn till
hyresbidrag i sju och i fråga om dyrortstillägg i tre grupper, vilka
gruppindelningar kunna sinsemellan kombineras på olika sätt. Till
billigaste ort äro sålunda att hänföra sådana orter, varest dyrortstillägg
icke utgår och beträffande vilka lägsta maximum för hyresbidrag är
fastställt, samt till dyraste ort sådana orter, där dyrortstillägg utgår
med femton procent av den fasta avlöningen och i fråga om vilka de
högsta maximibeloppen för hyresbidrag gälla.
För stationsbiträden utgör den sammanlagda avlöningen för när
varande å billigaste ort i begynnelseavlöning 1,150 kronor och i slut
avlöning 1,630 kronor samt å dyraste ort i begynnelseavlöning 1,305
kronor och i slutavlöning 2,001 kronor.
I anslutning till vad kommissionen nyss anfört angående likställig
heten mellan de obefordrade personalgrupperna vid de olika verken
har kommissionen ansett, att stationsbiträdena hädanefter i avlönings
hänseende böra likställas med personal tillhörande stationskarlsgruppen
vid statens järnvägar, och bör för detta ändamål stationsbiträdes be
gynnelseavlöning sättas till 1,260 kronor med förhöjningar till 1,320.
Bikung till
riksdagens
protokoll 1918. 1
samt.
343 käft. i Nr 383.)
3
1. Hyye
s*
bidragsberät-
tiyademanliga
tjänstemän.
Kommis
sionen,
Stations-
biträde.
Reparatör.
18
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Avlöningsförhöjningarnas antal skulle
sålunda från nuvarande fem, av vilka den sista erhälles efter tolv år,
inskränkas till allenast fyra. Därigenom att samtliga perioderna för
erhållande av avlöningsförhöjning bestämmas till tre år, kommer emeller
tid slutavlöningen fortfarande att uppnås efter tolv år. Den samman
lagda avlöningen för stationsbiträden skulle, med tillämpning av de
utav kommissionen föreslagna förändrade grunderna för hyresbidragens
utgående, komma att uppgå till följande belopp:
Begynnelse- Slutavlö-
avlöning
ning
kr.
kr.
billigaste ort ................................... 1,560
1,950
dyraste ort ................................... 1,827
2,392.50
Till jämförelse må nämnas, att den sammanlagda avlöningen för
stationskarlsgruppen vid statens järnvägar enligt kommissionens för
slag skulle bliva:
Begynnelse- Slutavlö-
avlöning
ning
kr.
kr.
billigaste ort .................................. 1,530
1,980
dyraste ort ................................... 1,885
2,410
De anförda beloppen utvisa alltså avvikelser, som med hänsyn till
de skilda avlöningsbestämmelserna vid telegrafverket och statens järn
vägar måste betraktas såsom oväsentliga.
Närmast över stationsbiträden i avlöningshänseende stå av den
manliga linje- och stationspersonalen de båda reparatö>rsgrupperna.
Reparatör av 2:a lönegraden åtnjuter för närvarande en fast begynnelse
avlöning av 960 kronor med förhöjningar till 1,020, 1,140, 1,260. 1,380
och 1,500 kronor och reparatör av l:a lönegraden en fast begynnelse
avlöning av 1,020 kronor med förhöjningar till 1,140, 1,260, 1,380,
1,500 och 1,650 kronor. För båda grupperna inträda avlöningsförhöj-
ningarna efter resp. två, fyra, sex, nio och tolv år.
För dessa tjänstemän har kommissionen ansett uppflyttning böra
ske på sådant sätt, att begynnelseavlöningarna bestämmas för reparatör
av 2:a lönegraden till 1,320 kronor och för reparatör av l:a lönegraden
till 1,380 kronor. Samtidigt med att kommissionen förändrat perioderna
för avlöningsförhöjning på sådant sätt, att dylik förhöjning varje gång
inträder efter tre år, har kommissionen minskat dessa förhöjningars
antal, så att slutavlöningen fortfarande uppnås efter tolv år.
19
De fasta avlöningsbeloppen skulle enligt kommissionens för
slag bliva:
för reparatör av 2:a lönegraden 1,320, 1,380, 1,500, 1,650 och
1,800 kronor samt
för reparatör av l:a lönegraden 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och
1,950 kronor.
Härtill skulle komma hyresbidrag samt, i förekommande fall,
dyrortstillägg.
Stntionsförman åtnjuter för närvarande en fast begynnelseavlöning
av 1,020 kronor med förhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,140,
1,260, 1,380 och 1,500 kronor, vilken slutavlöning sålunda kan uppnås
efter tolv års tjänstgöring.
Med hänsyn till önskemålet att bibehålla nuvarande proportionen
mellan avlöningarna till å ena sidan stationsförman och å andra sidan
stationsbiträde har kommissionen ansett avlöningarna för stationsför
man böra utgå med följande belopp, nämligen: 1,320, 1,380, 1,500, 1,650
och 1,800 kronor, vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg.
Befattningarna linje för man och linjemästnre äro för närvarande
var för sig fördelade i två lönegrader. Till den l:a lönegraden höra
sådana befattningshavare, som hava fast stationeringsort, och till 2:a
lönegraden sådana, som på grund av arbetets beskaffenhet hittills icke
ansetts böra tilldelas fast stationeringsort. För dylika tjänstemän av 2:a
lönegraden utgå de fasta avlöningarna med lägre belopp än för mot
svarande befattningshavare av l:a lönegraden, men de förra erhålla
i stället, vid sidan av den fasta avlöningen, särskilda dagtraktamenten
under varje dag av året.
Såsom redan blivit omnämnt vid behandlingen av frågan om för
ändrade grunder för hyresbidragens beräknande, har emellertid telegraf
styrelsen meddelat sin avsikt att hos Kung!. Maj:t föreslå, att samtliga
linjeförmän och linjemästare skulle erhålla fast placeringsort i likhet
med vad numera bestämts i fråga om arbetare vid linjedistrikten.
Genom en dylik anordning skulle de nuvarande befattningarna linje
förman av 2:a lönegraden och linjemästare av 2:a lönegraden komma
att försvinna, och deras innehavare likställas med motsvarande tjänste
män i l:a lönegraden.
För närvarande utgöra de fasta avlöningsbeloppen:
för linjeförman av l:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500,
1,650 och 1,800 kronor samt
för linjemästare av la lönegraden 1,500, 1,650, 1,800, 1,950,
2,100, 2,400 och 2,700 kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Stations
förman.
linjeförman
och linje
mästare.
20
De tre första avlöningsförhöjningarna inträda efter tvåårsperioder
ocli de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningarna uppnås av
linjeförman efter tolv och av linjemästare efter femton år.
För dessa tjänstemannakategorier har kommissionen tänkt sig en
uppflyttning av begynnelseavlöningen till 1,650 kronor för linjeförman
och till 1.950 kronor för linjemästare samt, i samband med en om
läggning av perioderna för ålderstillägg till enbart treårsperioder, för
ändring av löneskalan, så att slutavlöningen skulle uppnås efter samma
antal år som för närvarande. Avlöningsförbättringen skulle sålunda
komma att bliva proportionsvis något lägre för linjemästare än för
linjeförman. Kommissionen har emellertid icke ansett sig kunna före
slå högre avlöning för linjemästare vid det förhållande, att dessa
tjänstemän dels år 1912 erhöllo rätt till dyrortstillägg och dels från
och med år 1917 erhållit ytterligare avlöningsförbättring genom en
väsentlig höjning av det till dem utgående hyresbidraget.
Avlöningsbeloppen skulle alltså enligt kommissionens mening
böra bestämmas:
för linjeförman till 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250 kronor samt
för linjemästare till 1,950, 2,100, 2,250, 2,500. 2,750 och 3,000 kronor.
För den händelse de nuvarande linjemästarna av 2:a lönegraden
och linjeförmännen av 2:a lönegraden erhålla fast stationeringsort samt
å avlöningsskalan uppflyttas till likhet med motsvarande befattnings
havare av l:a lönegraden, lära självfallet dagtraktamenten till ifråga
varande tjänstemän komma att utgå allenast under verkliga tjänsteresor.
Därest emellertid de av telegrafstyrelsen ifrågasatta sammanslag
ningarna inom linjeförmans- och linjemästargrupperna skulle anses icke
böra komma till stånd, böra de av kommissionen nyss omnämnda av
löningsbeloppen utgå till de linjeförmän och linjemästare, som tillhöra
l:a lönegraden.
De befattningshavare inom linjeförmans- och linjemästargrupperna,
vilka för närvarande hänföras till 2:a lönegraden, åtnjuta enligt nu
gällande bestämmelser fasta avlöningar till följande belopp med för
höjningar efter samma tidsperioder som motsvarande befattningshavare
av l:a lönegraden, nämligen:
linjeförman av 2:a lönegraden 1,020, 1,140, 1,260, 1,380, 1,500
och 1,650 kronor samt
linjemästare av 2:a lönegraden 1,380. 1,500, 1,650, 1,800, 1,950,
2,100 och 2,400 kronor.
Under nyss angivna förutsättning, att sammanslagning icke äger
rum, böra enligt kommissionens mening avlöningsbeloppen bestämmas:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.
21
för linjeförman av 2:a lönegraden till '1,500, 1,650, 1,800, 1,950
och 2,100 kronor samt
för linjemästare av 2:a lönegraden till 1,800, 1,950, 2,100, 2,250,
2,500 och 2,750 kronor.
Samtliga avlöningsförhöjningar böra inträda efter treårsperioder. För samtliga linjeförmän och hnjemästare tillkomma utöver de
fasta avlöningarna hyresbidrag samt, i förekommande fall, dyrortstillägg.
Radiotelegrafist åtnjuter för närvarande fast begynnelseavlöning av
1,260 kronor och fast slutavlöning av 2,100 kronor. Kommissionen före slår, att avlöningsbeloppen för sådan tjänsteman bestämmas till 1,650, 1,800, 1,950, 2,100‘och 2.250 kronor eller till samma belopp, som föreslagits för linjeförman, vartill skulle komma hyresbidrag och dyrortstillägg.»
Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande framställt förslag om att de
nuvarande två reparatörsgraderna skulle utbytas mot en lönegrad repara törer, motsvarande nuvarande reparatörer av 2:a lönegraden, och en tjänstekategori montörer, omfattande dels nuvarande reparatörer av l:a lönegraden och dels å ordinarie stat nyinrättade reua montörstjänster. Ett liknande förslag har framkommit från telegraf- och telefonmanna- förbundets sida.
Vidare har styrelsen framfört det bebådade förslaget, att den
nuvarande uppdelningen av vardera av de båda linjeförmans- och linje- mästargrupperna måtte upphöra. Styrelsen har härvid framhållit, att skälet till den hittillsvarande uppdelningen varit det, att de linjeförmän och linjemästare, som haft befäl över de flyttande arbetslagen, tillgodo njutit särskilt dagtraktamente året om. Då numera samtliga linjearbetare blivit fast placerade å viss ort, bleve härav följden, att jämväl deras ledare, linjeförmän och linjemästare, borde hava fast placeringsort. Därmed skulle anledningen till upprätthållande av två skilda avlönings- grader inom vardera av ifrågavarande tjänstemannagrupper bortfalla.
Vad först angår telegrafstyrelsens förslag, att de nuvarande båda
reparatörsgrupperna skulle utbytas mot eu reparatörsgrupp och en delvis nyinrättad kategori såsom montör, har jag funnit detsamma icke för närvarande böra genomföras. Benämningen montör skulle kunna giva presumtion för att befattningshavare, tillhörande nämnda grupp, skulle i avlöningshänseende vara att jämställa med likabenämmla be fattningshavare vid annat verk, och då av den föreliggande utredningen icke kan utrönas, huru i detta hänseende må kunna vara förhållandet,
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Radio- tolegrafist. -
Telegraf styrelsen,
Departe
ments
chefen.
22
har jag däri sett en särskild anledning att icke nu förorda telegraf
styrelsens förslag i denna del.
Beträffande det av telegrafstyrelsen likaledes framförda förslaget
att sammanföra alla linjeförmän och alla liujemästare till en avlöningsgrad
inom vardera kategorin har jag, såsom redan tidigare omnämnts,
intet att däremot invända, enär de skäl, som anförts för en dylik
åtgärd, synas mig visa lämpligheten av åtgärdens vidtagande.
Såvitt angär ifrågavarande befattningshavare har jag icke i all
mänhet ansett mig kunna föreslå någon förändring. Telegrafstyrelsen
har emellertid för mig framhållit angelägenheten av att avlöningen till
reparatör av l:a lönegraden bestämdes högre i förhållande till reparatör
av 2:a lönegraden än vad enligt kommissionens förslag är fallet. Då
sistnämnda slags befattningshavare hade tillfälle att genom traktamente
av nattlogiersättniug vid tjänsteresor öka sina inkomster, förelåge eljest
fara, att dugliga reparatörer föredroge att stanna i 2:a lönegraden
framför att söka befattning som reparatörer av l:a graden. På grund
av sålunda anförda förhållanden anser jag avlöningsskalan för reparatör
av l:a lönegraden böra bestämmas till 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100
kronor i stället för av kommissionen föreslagna 1,380, 1,500, 1,650,
1,800 och 1,950 kronor.
Med anledning av den utav mig förordade ändringen i kommis
sionens avlöningsskala böra vidare avlöningsbeloppen för linjemästare
efter respektive tolv och femton år, vilka av kommissionen föreslagits
till 2,750 och 3,000 kronor, bestämmas till 2,800 och 3,100 kronor.
Kungl. Maj:ts nöd. proposition Nr 383.
2. Makliga
tjänstemän,
vilka ick äro
ba ättig de
till hyn s-
bidra
t.
Kommis
sionen.
Assistent.
Kommissionen övergår därefter till de manliga icke provisionsbe-
rättigade tjänstemän, vilka icke äro berättigade till hyresbidrag, och
anför beträffande de>sa följande:
»Vad därefter angår sådana manliga tjänstemän vid stationerna,
som icke äro berättigade till hyresbidrag, är först att märka assisten
terna. Dessas begynnelseavlöning är för närvarande bestämd till 1,800
kronor med avlöningsförhöjningar, varje gång efter tre år, till 1,950,
2.100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,4 00 och 3,800 kronor. Såsom redan
framhållits i den allmänna delen av detta betänkande, har kommissio
nen ansett, att assistenterna böra i avlöningshänseende likställas med
stationsskrivare vid statens järnvägar och manliga postexpeditörer vid
postverket. Med hänsyn härtill har kommissionen ansett, att be
gynnelseavlöningen för assistent bör bestämmas till 2,500 kronor med
avlöningsförhöjningar till 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och, såsom
slutavlöning, 4,300 kronor.
23
En jämförelse mellan sammanlagda avlöningarna till stations-
skrivare, manlig postexpeditör och assistent framgår av följande tablå:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
billigaste ort
lägst
högst
kr.
kr.
dyraste ort
lägst
högst
kr.
kr.
stationsskrivare ...........
manlig postexpeditör...
2.520
4,320
2,500
4,300
2,500
4,300
2,940
4,800
2,875
4,750
2,875
4,750
assistent....
Därest avlöningsskalan för assistenter skulle bestämmas på nyss
angivna sätt, skulle slutavlöningen komma att uppnås efter aderton
i stället för, såsom för närvarande, efter tjuguett år. Med hänsyn till
den nuvarande avlöningsskalans längd har kommissionen funnit detta
vara till fördel, helst slutavlöningen då skulle komma att uppnås efter
samma tidrymd, som skulle komma att gälla för manlig postexpeditör.
Genom beslut vid 1912 års riksdag blevo avlöningarna för hon-
Kontrollörer.
trollöror, i enlighet med ett av teleg! afstyrelsen avgivet förslag, be
stämda till följande belopp:
för kontrollör av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200, 4,600 och
5,000 kronor samt
för kontrollör av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600, 5,000 och
5,500 kronor.
Vid lönefrågans behandling vid nämnda riksdag utgick man ifrån,
att dessa tjänstemän vid telegrafverket skulle, med avlöningar bestämda
till nyssberörda belopp, komma att i avlöningshänseende ställas något
lägre än kontrollör resp. förste kontrollör vid postverket. Sist
nämnda befattningshavare åtnjöto då och uppbära alltfort i begynnelse-
och slutavlöning: kontrollör 3,800 — 5,000 kronor och förste kon
trollör 4,600—6,000 kronor. Enligt kommissionens förslag till avlö
ningar för nämnda posttjänstemän skulle dessa erhålla i begynimlse-
och slutavlöning: kontrollör 4,300—5,500 kronor och förste kontrollör
5,100 — 6,500 kronor. För bibehållande av den nuvarande proportionen
mellan avlöningarna till dessa post- och telegraftjänsteman liar kom
missionen ansett de fasta avlöningarna för ifrågavarande telegraftjänste
man böra bestämmas till följande belopp:
för kontrollör av 2:a lönegraden 3,900 kronor med förhöjningar
till 4,300, 4,700, 5,100 och 5,50U kronor samt
iör kontrollör av l:a lönegraden 4,300 kronor med avlönings-
förhöjningar till 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor.
24
Radiokom-
missarie.
Förrådsbok-
h&llare.
Linje-
ingenjör och
linjedirektör.
Radiokommissarie bör, enligt kommissionens förmenande, liksom
för närvarande i avlöningshänseende likställas med kontrollör av l:a
lönegraden.
Av de manliga befattningshavare vid linjedistrikten, som icke
äro berättigade till hyresbidrag, åtnjuter för närvarande förrådxbokhållare
begynnelseavlöning till samma belopp som assistent eller 1,800 kronor,
men en slutavlöning av endast 3,400 kronor. I enlighet med nuvarande
förhållande mellan dessa båda kat gorier av tjänstemän bör enligt
kommissionens mening förrådsbokhållares avlöningsskala bestämmas till
2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600 och 3,000 kronor.
Såsom kommissionen i inledningen till denna avdelning av be
tänkandet påvisat, blevo vid 1912 års riksdag avlöningarna till linje-
ingenjör och linjedirektör ställda i viss relation till avlöningarna för
å ena sidan baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör samt å andra
sidan ban- och maskindirektör vid statens järnvägar. Linjeingenjörs
begynnelseavlöning sattes sålunda lägre än motsvarande avlöning för
baningenjör av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar,
under det att slutavlöningen till dessa tre kategorier av tjänstemän i
det närmaste kommo att sammanfalla. Linjedirektör åter kom att stå
lägre än ban- och maskindirektör vid statens järnvägar i såväl be
gynnelse- som slutavlöning.
Avlöningsbeloppen hava efter 1912 års reglering utgjort:
för linjeingenjör 4,600, 5,000, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor samt
för linjedirektör 6,0o0, 6,500, 7,000, 7,500 och 8,000 kronor.
Samtliga avlöningsförhöjningar inträda efter treårsperioder, så
att slutavlöningarna uppnås efter tolv är.
Under den tid, som förflutit sedan nämnda lönebelopp fastställdes,
har erfarenheten visat, att stora svårigheter förefinnas att särskilt
till linjeingenjörstjänst inom telegrafverket förvärva och där bibehålla
kvalificerad och i övrigt lämplig personal. Det har sålunda inträffat,
att skickliga linjeingenjörer lämnat sin statstjänst för att taga anställ
ning inom den privata industrin, därtill lockade av de avsevärt högre
avlöningar, som där kunna erbjudas.
Frän personalens sida har såsom ett medel att motverka detta
missförhållande ifrågasatts en väsentlig uppflyttning i avlöningshänseende
av tjänstemän med högre teknisk utbildning. Med hänsyn till den av
kommissionen i enlighet med dess uppdrag hävdade uppfattningen, att
rubbningar av det nuvarande inbördes förhållandet mellan olika tjänste-
Kungl. Moj:ts nåd. proposition Nr 383.
25
maunakategorier böra, såvitt möjligt, på detta stadium av kommissionens
arbete undvikas, har kommissionen emellertid, såsom kommissionen
redan i den allmänna delen av detta betänkande omnämnt, ansett sig
icke för närvarande kunna föreslå någon åtgärd i berörda syfte. Vad
särskilt linjeingenjörerna angår har kommissionen dock, till följd av de
rådande rekryteringssvårigheterna, ansett sig böra redan nu söka åstad
komma en utjämning av den skillnad i avlöningshänseende, som hit
tills varit rådande mellan nämnda befattningshavare samt baningenjör
av 2:a klass och telegrafingenjör vid statens järnvägar. Denna utjäm-
ning, i den mån den kan erhållas med de skiljaktiga avlöningssystemen
vid de båda verken, har kommissionen tänkt sig kunna vinnas genom en
förkortning av avlöningsskalan för linjeingenjör, så att slutavlöningen
skulle uppnås efter nio år, liksom förhållandet är beträffande förut
nämnda befattningshavare vid statens järnvägar, samt därigenom att
avluningsbeloppen för linjeingenjör bleve bestämda till 5,500, 6,000,
6,500 och 7,000 kronor.
Då avlöningsskalan för linjedirektör icke lämpligen kan vara
längre än för linjeingenjör, har kommissionen även beträffande de
förstnämnda tänkt sig att slutavlöningen bör uppnås efter nio år.
Avlöningsbeloppen för linjedirektör böra enligt kommissionens upp
fattning bestämmas till 7,000, 7,500, 8,000 och 8,500 kronor.»
Telegrafstyrelsen har föreslagit, att den nuvarande assistentgruppen
skulle uppdelas i eu första och en andra lönegrad. Såsom jag i det
följande får anledning att ytterligare omnämna, har styrelsen även
föreslagit eu motsvarande uppdelning av den nuvarande telegrafist-
gruppen. Till den l:a lönegraden skulle hänföras sådana befattnings
havare, som redan nu hava sig anförtrott visst högre kvalificerat arbete
än det rena expedieringsarbetet och som under vederbörande kontrollörs
överinseende i viss män intaga en förmansställning till de med expe
dieringsarbetet sysselsatta assistenterna och telegrafisterna. Till den
l:a lönegraden skulle även hänföras de assistenter och telegrafister,
vilka tjänstgöra såsom föreståndare för filialstationer och vilka redan
nu blivit i så måtto ställda pä ett högre plan än övriga assistenter
och telegrafister, att de eldigt bestämmelse i § 18 i gällande avlönings-
reglemente uppbära ett tilläggsarvode av högst 200 kronor för år
räknat, vilket arvode därmed skulle bortfalla.
Beträffande den av telegrafstyrelsen i övrigt lämnade utredningen
i detta hänseende ber jag fä hänvisa till styrelsens utlåtande.
Jämväl svenska telegraftjänstemännens förening har framställt
Bihang till riksdagens protokoll 7.9/8. / sand. 343 käft. (Nr 383.)
4
Katigt. Maj:ti nåd. proposition Nr 383.
Yttranden.
Departe
ments
chefen.
yrkande om en sådan uppdelning av assistentgruppen, som av telegraf
styrelsen ifrågasatts.
De skäl, som av telegrafstyrelsen blivit anförda för en uppdelning
av assistentgruppen, synas mig vara värda beaktande. Jag ber att få
erinra om, att vid såväl statens järnvägar som postverket motsvarande
tjänstekategorier, nämligen stationsskrivare ock manliga postexpeditörer,
äro uppdelade i två tjänstegrader. Genom ett genomförande av tele
grafstyrelsens förslag skulle sålunda en likformighet beträffande de nyss
nämnda grupperna av tjänstemän vid telegrafverket och de^ två övriga
verken komma att ernås. Då därjämte, enligt vad jag från kommis
sionen under hand inhämtat, nagra betänkligheter icke heller i övrigt
kunna förefinnas emot ifrågavarande förslag, har jag ansett mig böra
biträda detsamma.
Därest denna uppdelning kommer till stånd, torde den nuvarande
§18 böra utgå ur avlöningsreglementet.
Beträffande själva avlöningsbeloppen ber jag till en början få
framhålla, att den av mig ifrågasatta förändringen i kommissionens
förslag till avlöningsskala huvudsakligen varit föranledd av en strävan
att söka ännu mer än genom kommissionens förslag skulle bliva fallet
åstadkomma jämlikhet i avlöningshänseende mellan assistenter — eller,
efter genomförande av nyssnämnda förslag till uppdelning, assistenter
av 2:a lönegraden — å ena sidan samt stationsskrivare vid statens järn
vägar och manliga postexpeditörer å den andra. Även om kommis
sionens förslag till avlöningsbelopp för assistent, vilka belopp efter nyss
nämnda uppdelning skulle komma att utgå till assistent av 2.a löne
graden, skulle medföra, att begynnelse- och slutavlöningarna för dylik
assistent samt stationsskrivare och postexpeditör i det närmaste samman-
fölle, skulle emellertid den tidrymd, efter vilken slutavlöningen komme
att uppnås, bliva olika, nämligen för assistent av 2:a lönegraden och
manlig postexpeditör aderton år samt för stationsskrivare femton år.
Genom den av mig förut omnämnda förändringen av avlöningsskalan
mellan beloppen 2,500 och 8,900 kronor, varigenom de mellanliggande
avlöningsförhöjningarnas antal skulle minskas från fyra till tre, skulle
emellertid assistent av 2:a lönegraden komma att -uj^pna slutavlöning
efter samma tid som stationsskrivare eller femton år. Eu motsvarande
förändring av avlöningsskalan för postexpeditör har jag tidigare i
dag föreslagit, och skulle sålunda enligt de utav mig förordade för
slagen dessa tre kategorier av befattningshavare även i fråga om tiden
för slutavlönmgens intjänande komma att bliva likställda.
26
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
27
Avlöningsbeloppen för assistent av 2:a lönegraden skulle alltså
bliva 2,500, 2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor.
För den nya kategorin assistent av l:a lönegraden har jag efter
samråd med kommissionen ansett mig böra föreslå avlöningsbeloppen
3,100, 3,500, 3,900, 4,300 och 4,700 kronor.
Nyssnämnda förändring av avlöningsskalan skulle även komma
att inverka på avlöningsbeloppen för förrådsbokhållare, och skulle dessa
belopp sålunda enligt mitt förslag bliva 2,500, 2,800, 3,100, 3,500 och
3,900 kronor.
Beträffande de av kommissionen föreslagna avlöningsbeloppen för
övriga nu avsedda befattningshavare har jag icke ansett mig kunna
ifrågasätta någon förändring. Jag ber emellertid att i detta samman
hang få erinra om det uttalande, som jag tidigare denna dag gjort
angående avlöningarna till de högskoleutbildade tjänstemännen — för
telegrafverkets vidkommande linjeingenjörer och linjedirektörer samt vid
telegrafverkets verkstad anställda verkst ad singenjörer - ävensom angående
de åtgärder, som av mig ansetts erforderliga för att för statstjänst ej
blott förvärva utan även bibehålla särskilt dugande krafter, i synnerhet
inom de högre kvalificerade tjänstemännens krets. I det följande torde
jag få återkomma till det förslag om bestämmelse i sistnämnda avseende
beträffande telegrafverkets personal, som jag har för avsikt att framställa.
Beträffande de kvinnliga icke provisionsberättigade befattnings
havarna vid stationerna och linjedistrikten anför kommissionen:
»Av de kvinnliga befattningshavarna vid linjedistrikten och sta
tionerna åtnjuta:
interurbantelefonist en begynnelseavlöning av 960 kronor med
förhöjningar efter respektive två, fyra, sex och nio år till 1,020, 1,140,
1,260 och 1,380 kronor samt
bokhållare en begynnelseavlöning av 1,020 kronor med förhöj
ningar efter två, fyra, sex, nio och tolv år till 1,140, 1,260, 1,380,
1,500 och 1,650 kronor.
För dessa befattningshavare har kommissionen ansett begynnelse
avlöningen böra bestämmas, beträffande interurbantelefonist till 1,380
kronor och i fråga om bokhållare till 1,500 kronor med avlönings-
förhöjningar i perioder, som alltigenom böra omfatta tre år.
Avlöningsbeloppen böra i enlighet härmed bestämmas på föl
jande sätt:
för interurbantelefonist till 1,380, 1,500, 1,650 och 1,800 kronor samt
för bokhållare till 1,500, 1,650. 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
S. Kvinnliga
befattnings
havare
Kommis
sionen.
Interurban
telefonist och
bokhållare.
28
För närvarande utgöra de fasta avlöningarna
Kassörer,
för kassör av 2:a lönegraden 1,140, 1,260, 1,380, 1,500, 1,650 och
vaktförestån- i 800 kronor samt
no ro OO M
'
telegrafisk
för kassör av l a lönegraden, vaktföreståndare och telegrafist 1,260,
1,380, 1,500, 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.
För kassörer av båda lönegraderna inträda de tre första avlönings-
förhöjningarna efter tvåårsperioder och de övriga efter treårsperioder,
för vaktföreståndare och telegrafist åter inträda samtliga förhöjningar
efter treårsperioder. Slutavlöningarna uppnås alltså av kassör av 2:a
lönegraden efter tolv år, av kassör av l:a lönegraden efter femton år
samt av vaktföreståndare och telegrafist efter aderton år.
Av ifrågavarande kvinnliga befattningshavare har kommissionen
ansett telegrafist böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig
postexpeditör. Enligt kommissionens förslag skulle kvinnlig postexpeditör
erhålla en begynnelseavlöning av 1,900 kronor och en slutavlöning, efter
tolv år, av 2,700 kronor. I anslutning härtill har kommissionen ansett
begynnelseavlöningen för telegrafist böra bestämmas till 1,800 kronor
och slutavlöningen, vilken skulle erhållas efter femton år, till 2,750
kronor. Den avvikelse, som sålunda skulle komma att förefiunas, är
beroende på den olika konstruktionen av avlöningsskalorna vid de
ifrågavarande båda verken.
Med bibehållande av nuvarande proportionen mellan avlöningarna
till nu ifrågavarande befattningshavare vid telegrafverket samt med
omläggning av perioderna för avlöningsförhöjning för kassörer till en
bart treårsperioder skulle avlöningsbeloppen bliva:
för kassör av 2:a lönegraden 1,650, 1,800, 1,950, 2,100 och 2,250
kronor, samt
för kassör av l:a lönegraden, telegrafist och vaktföreståndare
1,800, 1,950, 2,100, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor.
Slutavlöningen skulle alltså uppnås av kassör av 2:a lönegraden
efter tolv år och av de övriga nu ifrågavarande befattningshavarna
efter femton år.»
Kungl. Maj:ts nåd. proposition AV 383-
Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, att benämningen å kategorin
interurbantelefonister måtte förändras till rikstelefonister. Såsom jag
redan i det föregående omnämnt, har telegrafstyrelsen vidare föreslagit
den nuvarande telegrafistgruppens uppdelning i två lönegrader, och ena
handa yrkande har framställts av kvinnliga telegrafpersonalens förening.
Departe
ments
chefen.
Emot den föreslagna benämningen å kategorin interurbantele
fonister har jag, särskilt med hänsyn till avfattningen av vissa bestäm
melser i det nya telefonreglementet, intet att invända.
29
Liksom jag förut tillstyrkt en uppdelning av nuvarande assistent-
gruppen har jag ej heller något att erinra emot att den nuvarande
telegrafistgruppen uppdelas i en första och en andra lönegrad. Mot
svarande uppdelning förefinnes redan beträffande de kvinnliga post-
expeditörerna vid postverket.
Avlöningsbeloppen för den högre telegrafistgruppen torde böra
bestämmas till 2.250, 2,500, 2,800 och 3,100 kronor.
Beträffande de av kommissionen föreslagna avlöningsbeloppen för
övriga nu ifrågavarande kvinnliga befattningshavare har jag intet annat
att erinra, än att slutavlöningen för telegrafist — eller, efter den av mig
förordade uppdelningen av nuvarande telegrafistgruppen, för telegrafist
av 2:a lönegraden — ävensom för kassör av l:a lönegraden och vakt-
föreståndare till följd av förut omnämnda omläggning av avlönings-
skalan bör förändras från av kommissionen föreslaget belopp av 2,750
kronor till 2,800 kronor.
Kommissionen anför vidare i fråga om den provisionsberättigade
personalen:
»Den provisionsberättigade personalen utgöres, såsom förut antytts,
av stationsföreståndarna, nämligen dels kommissarier av 7:e—l:a löne
graden, vilka förestå stationer, som med hänsyn till uppbörden äro in
delade i motsvarande klasser, dels telegraf direktörer, vilka äro före
ståndare för huvudtelegrafstationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Sundsvall, de tre sistnämnda av 2:a och den förstnämnda av l:a
lönegraden, dels ock telefondirektörer, vilka äro chefer för centraltelefon-
stalionerna i Stockholm och Göteborg. Av kommissariebefattningarna
äro de, som tillhöra 7:e—5:e lönegraderna, avsedda att i regel inne
havas av kvinnliga tjänstemän.
Stationsföreståndarna uppbära fast lön enligt särskild löneskala
samt därjämte, i stället för tjänstgöriugspenningar, provision på upp
börden vid vederbörande station.
Den fasta lönen till de provisionsberättigade tjänstemännen utgår
enligt följande i § 4 mom. 2:o i avlöningsreglementet angivna reglering:
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
Kronor
Kronor
Kommissarie av 7:e lönegraden ................. .............. lägst 1,050 högst 1,350
» »
(>:e
» ................. .............. »
1,050
»
1,500
» » 5:e
» ................. .............. »
1,050
»
1,800
» » 4:e
» ...........
»
2,200
»
2,800
» » 3:e
» ................. .............. »
2,400
»
3,000
» » 2: a
» ................. .............. »
2,(100
»
3,400
» »
1 :a
» ................. .............. »
3,000
*
3,800
Telegrafdirektör av 2:a lönegraden ............ .............. »
3,000
»
4,200
■ »
Telefondirektör
»
l:a
»
............. .............. 1 »
.............. 1
3,400
»
4,000
4. Den pro
visionsberät-
tiyade perso-
nalen.
Kommis
sionen.
30
Bestämmelserna om uppbördsprovision återfinnas i § 5 i avlönings-
reglementet. Provisionen beräknas å vid stationen influten uppbörd av
telegramporto-, telefonabonnemangs- och inträdesavgifter samt telefon-
samtalsavgifter och utgår med:
5 procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger
10,000 kronor;
3 procent av den del av uppbörden, som överstiger 10,000 men
ej 30,000 kronor;
1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;
Va procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men
ej 500,000 kronor; samt
Vm procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.
Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stations-
föreståndare understiga 450 kronor, vadan från det i telegrafverkets
avlöningsstat upptagna provisionsanslaget må, utöver ovan angivna
procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordras för att fylla denna
minimiprovision.
Av utredningar, som för kommissionens räkning verkställts rörande
uppbördsprovisionen för därtill berättigade befattningshavare under åren
1908—1916, framgår, att i de flesta fall en avsevärd stegring av provi
sionen ägt rum utöver motsvarande belopp för år 1905, med vilka
sistnämnda belopp man vid 1907 års lönereglering för nu ifrågavarande
personal hade att räkna. Denna stegring har varit föranledd av flera
omständigheter, bland dem även förhållanden, som varit oberoende av
stationsföreståndarnas åtgöranden. I sistnämnda avseende torde man
icke böra förbise den inverkan på provisionsbeloppen, som de under
senaste tiden vidtagna höjningarna av telegraf- och telefontaxorna
kunnat utöva.
Ehuru stationsföreståndartjänsterna efter år 1907 icke varit före
mål för någon lönereglering, hava sålunda flertalet av dessa föreståndare
genom förut nämnda starka stegring av uppbördsprovisionen kommit
i åtnjutande av väsentligt förbättrade avlöningsförmåner.
Denna avlöningsförbättring har emellertid endast kommit att
belöpa på den del av avlöningarna, som är att betrakta såsom tjänst-
göringspenningar. Under sådana tider, då stationsföreståndare åtnjutit
ledighet med bibehållande av allenast den egentliga lönen, hava dessa
tjänstemän sålunda icke kommit i åtnjutande av nämnda förbättring.
Kommissionen har därför ansett skäligt, att någon åtgärd vidtages för
att den avlöningsförbättring, som kommit stationsföreståndare i allmän-
Kunyl. Maj ds nåd. proposition Nr 3S3.
31
het till del, i någon mån må kunna tillgodokomma även sådana stations-
föreståndare, som åtnjuta tjänstledighet under nyss angivna omständig
heter. Enär på grund av nyssnämnda stegring någon anledning att
höja den sammanlagda avlöningen för stationsföreståndare icke före
finnes, har det synts kommissionen lämpligt att för vinnande av berörda
syftemål föreslå en överflyttning av visst belopp av provisionen till
den egentliga lönen. Med hänsyn till den för den provisionsberättigade
personalen gällande avlöningsskalan samt de av kommissionen i det
föregående föreslagna löneförbättringarna för den icke provisionsberät
tigade personalen har kommissionen ansett, att den egentliga lönen bör
för de manliga stationsföreståndarna ökas med ett belopp av 400
kronor. I stället bör provisionen minskas i motsvarande mån däri
genom, att det procenttal, efter vilket provision skall utgå för den-
del av uppbörden, som ej överstiger 30,000 kronor, bestämmes till
2 'A procent. Provisionsbeloppet för eu uppbörd av nyssnämnda belopp
skulle nämligen då komma att uppgå till 700 kronor, under det att
enligt nu gällande bestämmelser provision för samma uppbördsbelopp
stiger till 1,100 kronor. För att rubbning av den nuvarande särskilda
löneskalan för stationsföreståndare måtte i minsta möjliga mån ske,
har kommissionen tänkt sig, att den egentliga lönen för de kvinnliga
kommissarierna skulle ökas med ett något högre belopp än nyss för
de manliga stationsföreståndarna angivits.
Enligt kommissionens förslag skulle den egentliga lönen för stations
föreståndarna böra utgöra:
Kungl. Mnj:ts nåd. proposition Nr 383.
Begynnelse-
Slut-
lön
lön
kronor
kronor
Kommissarie av 7:e lönegraden .................................
................. 1,500
1,800
» »
tf:e
»
...................... ................. 1,500
2,000
» »
5:e
»
...................... ................. 1,500
2,400
» »
4:e
»
...................... ................. 2,600
3,200
» »
Be
»
................................. ......................... 2,800
3,400
» »
2:a
»
................................. .........................
3,000
3,800
» »
l:a
»
.............................
....................... 3,400
4,200
Telegrafilirektör av 2:a lönegraden ..................... ......................... 3,400
4,600
»
Telefondireklör
» l:a
»
.....................
.................)
3,800
....................... t
5,000
Den nyss omförmälda utredningen giver vidare vid handen, att
uppbördsprovisionen icke stigit i samma proportion för samtliga före
ståndare inom en och samma kategori. Sä är särskilt förhållandet
vid sådana stationer, vilkas egen avgående trafik är relativt liten och
vilka huvudsakligen hava till uppgift att i större eller mindre omfatt
ning förmedla telegram- och telefontrafik mellan andra stationer.
32
Kungl. Maj:ts nåd. preposition Nr 383.
På grund härav och då det med fog kan ifrågasättas, huruvida
uppbördsprovisionen alltid står i direkt beroende av stationsförestånda-
rens arbete, har kommissionen funnit det erforderligt, att en utjämning
i någon mån äger rum av den skillnad i avlöningshänseende för före
ståndare tillhörande en och samma kategori, som är föranledd av de
varierande provisionerna. En dylik utjämning har kommissionen tänkt
sig kunna ske på sådant sätt, att för varje föreståndarkategori be
stämmes ett visst belopp såsom garanterad minimiprovision.
Dessa minimiprovisionsbelopp har kommissionen ansett böra ut
göra:
Kronor
för kommissarie av 7:e lönegraden
»
»
» H:e
»
»
»
» 5:e
»
»
»
» 4:e
»
»
»
» 8:e
»
»
»
» 2:a
»
»
»
» 1 :a *
» telegraf- och telefondirektörer
600
700
900
1.400
1,800
2,000
2.400
2,400
Sammanlagda beloppen av egentlig lön och garanterad minimi
provision för stationsföreståndare skulle alltså enligt kommissionens
förslag bliva:
Begynnel se-
Slut-
avlöning
avlöning-
kronor
kronor
för kommissarie
av 7:e lönegn
»
»
»
6:e
»
»
»
»
5:e
»
»
»
4:e
»
»
»
3:e
»
»
»
»
2:a
»
»
»
»
l:a
»
»
telegrafdirektör
»
2 a
»
»
»
»
l:a
»
telefondirektör .
. 2,100
. 2,200
. 2,400
. 4,000
. 4,600
. 5,000
. 5,800
. 5,800
j 6,200
2.400
2,700
3,300
4.600
5,200
5,800
6.600
7,000
7.400
För flertalet stationsföreståndare torde emellertid de sammanlagda
avlöningarna komma att överstiga ovannämnda belopp, enär den verk
liga uppbördsprovisionen torde komma att uppgå till högre belopp än
den garanterade minimiprovisionen.
Kommissarier av 7:e — 5:e lönegraderna skulle utöver förutnämnda
sammanlagda belopp erhålla fri bostad jämte uppvärmning och belys
ning eller ock kontant ersättning härför med högst 400 kronor. >
Departe
ments
chefen.
I de över kommissionens förslag avgivna yttrandena har såväl från
telegrafstyrelsens som vissa personalsammanslutningars sida yrkats, att
33
den fasta lönen för stationsföreståndare måtte utöver det från uppbörds-
provision till den fasta lönen genom kommissionens förslag överförda
beloppet ytterligare höjas.
De av kommissionen omnämnda utredningarna angående upp-
bördsproyisionens belopp för olika befattningshavare, av vilka utred
ningar jag tagit närmare del, utvisa emellertid, att en del av stations-
föreståndarna genom ökningen av uppbördsprovisionens belopp redan
kommit i åtnjutande av en i förhållande till vid 190 7 års löne
reglering beräknade avlöningsförmåner proportionsvis lika stor eller
större avlöningsförbättring än de icke provisionsberättigade tjänste
männen i jämbördig tjänsteställning skulle beredas genom den nu ifråga
satta löneregleringen. De stationsföreståndare åter, för vilka den redan
inträdda avlöningsförbättringen varit mindre än nyss antytts, torde
åtminstone i flera fäll få fördel av den utav kommissionen före
slagna höjningen av beloppen för den garanterade minimiprovisionen.
Eldigt kommissionens förslag har också den fasta lönen för vissa
stationsföreståndare ökats något utöver det från uppbördsprovision till
den fasta lönen överförda beloppet. Därtill kommer, att man icke får
bortse från de sportler, mången gång till betydande belopp, vilka
stationsföreståndare enligt nu gällande bestämmelser äga uppbära.
Under sådana omständigheter anser jag mig icke i nu förevarande
sammanhang kunna föreslå någon ändring i kommissionens förslag till
fasta lönebelopp för stationsföreståndarna.
Emot kommissionens förslag till bestämmelser om uppbördsprovi
sion hava icke några anmärkningar framförts, och förslaget i denna del
föranleder ej heller någon erinran från min sida.
Telegrafverkets verkstad.
.Beträffande verkstadspersonalen anför kommissionen:
»Vad därefter angår personalen vid telegrafverkets verkstad —
frånsett befattningen såsom kassör av l:a lönegraden, för vilken av-
löningsbeloppen böra bestämmas till samma belopp, som nyss angivits
för likabenämnda befattningar vid stationerna och linjedistrikten —
är först att märka kategorin
verkmästare.
Sådan befattningshavare
åtnjuter för närvarande en begynnelseavlöning av 2,100 kronor med
förhöjningar, varje gång efter tre år, till 2,400, 2,700, 3,000, 3,400
och 3,800 kronor. Därtill kommer, såsom redan nämnts, hyresbidrag
med ett fast belopp av 600 kronor.
Kommissionen har ansett begynnelseavlöningen för verkmästare
Bihang till riksdagens protokoll 1318.
7
sand. 343 höft. (Nr 383.)
5
Kung!,. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
Kommit» -
aionen.
Verkmästare.
Vtatorialföi-
valtare.
Inköpschef
ocli
kontorschef.
Verkstol (Is
ingen jör.
höra bestämmas till 2,500 kronor med förhöjningar till 2,750, 3,000,
3,300, 3,600 och 3,900 kronor. Det torde i detta sammanhang böra
beaktas, att hyresbidraget enligt kommissionens förslag skulle utgå med
750 kronor.
Materiaiför »ältare åtnjuter för närvarande avlöning till följande
belopp, nämligen 2,100, 2,400, 2,700, 3,000, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor
med avlöningsförhöjningar efter respektive två, fyra, sex, nio, tolv och
femton år.
Med hänsyn därtill, a+t avlöningsförmånerna för denne befattnings
havare blevo vid- 1912 års riksdag väsentligen förbättrade, har kom
missionen ansett begynnelseavlöningen icke kunna bestämmas till högre
belopp än 2,750 kronor, vartill bör komma fem avlöningsförhöjningar,
varje gång efter tre år, till 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300 kronor.
För den nuvarande innehavaren av tjänsten i fråga, vilken redan in
tjänat slutavlöningen å befattningen, skulle visserligen den egentliga
lönen endast komma att höjas med 100 kronor, men det torde böra
erinras, att därtill enligt kommissionens förslag skulle komma rätt till
ett dyrortstillägg i förevarande fall till belopp av 300 kronor.
För närvarande utgöra avlöningsbeloppen:
för inköpschef 3,800, 4 200, 4,600, 5,000 och 5,500 kronor med
förhöjning varje gång efter tre år, så att slutavlöningen uppnås efter
tolv år, samt
för kontorschef 3,400 kronor i begynnelseavlöning med förhöjningar
efter respektive två, fyra, sex, nio, tolv och femton år till 3,800, 4,200,
4,600, 5,000, 5,500 och 6,000 kronor.
Med iakttagande av att för kontorschef eu omläggning av peri
oderna för avlöningsförhöjnings åtnjutande verkställes till genomgående
treårsperioder, har kommissionen ansett avlöningsbeloppen för ovan
nämnda befattningar böra bestämmas:
för inköpschef till 4.300, 4,700, 5,100, 5,500 och 6,000 kronor samt
för kontorschef till 4,300, 4,700, 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500
kronor.
Verkstadsinrjenjör åtnjuter för närvarande samma avlöning som
linjeingenjör. Då någon förändring i detta förhållande icke torde böra
ske, skulle alltså, i enlighet med vad kommissionen förut anfört be
träffande linjeingenjörerna, verkstadsingenjörs avlöningsbelopp bliva
5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor.»
34
Kung'. Maj.ds nåd. 'proposition Nr 383.
35
Emot kommissionens förslag till avlöningar beträffande nu före
varande befattningshavare har jag icke funnit anledning till annan erinran
än att till följd av omläggningen av löneskalan avlöningsbeloppen för
verkmästare och materialförvaltare böra bestämmas, för den torre till
2,500, 2,800, 3,100, 3,500 och 3 900 kronor samt för den senare till
2,800, 3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor. Av enahanda anledning
bör slutavlöningen för kassör av l:a lönegraden bestämmas till 2.800
kronor eller samma belopp som för dylik befattningshavare vid statio
nerna och linjedistrikten.
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
Telegrafstyrelsen.
I fråga om befattningshavare inom telegrafstyrelsen anför kom
missionen:
»Vaktmästare i telegrafstyrelsen åtnjuter för närvarande' en be
gynnelseavlöning av 1,140 kronor med förhöjningar, varje gång efter
tre år, till 1,260, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Dessa befattnings
havare hava hittills i avlöningshänseende varit likställda med vakt
mästare hos generalpoststyrelsen. Då sistnämnda befattningshavare
vid postverket enligt kommissionens förslag skulle erhålla avlöning
med samma belopp som den lägsta kategorin av befattningshavare
vid postverket, postiljon av klass 2, synes sålunda vaktmästare hos
telegrafstyrelsen i avlöningshänseende böra likställas med stations-
biträden vid telegrafverket. Avlöningsbeloppen böra alltså bestämmas
till 1,260, 1,320, 1,380, 1,500 och 1,650 kronor. Därjämte böra dessa
vaktmästare, i likhet med stationsbiträdena, komma i åtnjutande av
såväl hyresbidrag som dyrortstillägg.
Avlöningsbeloppen för kvinnliga kontorsskrivare utgöra för när
varande 1,260, 1,380, 1,500, 1,650, 1,800 och 1.950 kronor.
Dessa befattningshavare har kommissionen ansett böra i fråga
om avlöningsbeloppen helt jämställas med bokhållare vid linjedistrikten
och stationerna och sålunda erhålla en begynnelseavlöning av 1,500
kronor med förhöjningar till 1,650, 1,800, 1,950 och 2,100 kronor.
Någon berättigad anledning att med nuvarande organisation bi
behålla den obetydliga skillnad i avlöningshänseende, som för närva
rande förefinnes mellan nämnda båda kategorier av befattningshavare,
synes kommissionen icke föreligga. Visserligen är det arbete, som
påvilar kontorsskrivare, för vissa av dem av mera kvalificerad art än
för Övriga, varför fråga skulle kunna uppstå om utbrytande av några
Departe
ments-
chefett
Kommifo-
sionen.
Vaktmästare.
Kontur» -
skri varf.
jtoreståndiue
för katalog-
expeditionen.
Ritare och
ingenjörs-
»ssistent.
av dessa befattningar till en särskild högre avlöningsgrupp. Någon
sådan uppdelning har emellertid icke ansetts för närvarande böra
komma till stånd.
Föreståndaren för katalogexpeditionen, för närvarande en kvinnlig
tjänsteman, åtnjuter enligt nu gällande bestämmelser en begynnelse
avlöning av 1,800 kronor med förhöjningar efter respektive tvä, fyra
och sex år till 1,950, 2,100 och 2,400 kronor. Kommissionen bär
ansett avlöningsbeloppen för denna befattningshavare lämpligen böra
bestämmas till 2,250, 2,500 och 2,750 kronor med avlöningsföi höj ning
varje gång efter tre år.
I förutnämnda till kommissionen avlåtna skrivelse av den 22
februari 1918 har telegrafstyrelsen meddelat sin avsikt att hos Kungl.
Maj:t föreslå inrättande inom styrelsen av två nya ordinarie tjänste
mannakategorier, nämligen ritare och inyenjörsassistenter. Styrelsen har
därom anfört följande;
De vid linjebyråns konstruktionsavdelning anställda ritarna äro avlönade
efter ålder och skicklighet och anses tillfälligt anställda. Denna deras ställning
synes emellertid ej riktig, alldenstund konstruktionsavdelningen numera vuxit ut
till en fullt konstant avdelning, vars arbete under de år den existerat varit i stän
dig och snabb ökning. För att belysa denna omständighet torde en översikt av
personalens ökning vara lämplig. När avdelningen började sin verksamhet är 19o8,
bestod den av en ingenjör och en ritare. Snart därefter befanns nödvändigt att
överflytta ännu en ingenjör till avdelningen, varefter sedermera vid behov ritarnas
antal ökades och utgjorde vid 1914 års slut 8 å 9 stycken. Under mellanliggande
år hade dessutom uppsatts en med konstruktionsavdelningen sammanhörande mo
dellverkstad för utexperimentering av nya modeller för avdelningens konstruktio
ner. Denna verkstad har sedermera sysselsatt en verkmästare och 8 å 4 arbetare.
Sedermera ha såväl ingenjörernas som ritarnas antal vuxit ytterligare, så att per
sonalen för t llfället består av 5 ingenjörer, 18 ritare, 4 arbetare och 1 springpojke
eller tillsammans 28 personer. Därav torde framgå, att konstruktionsavdelningen
vuxit ut till en konstant institution, som av allt att döma ej gärna kan upphöra.
Personalens ställning bör under sådana förhållanden ej heller vara tillfällig, såsom
fallet nu är med ritarnas. Denna deras ställning har hittills föranlett en stor per
son ilomsättning. Sålunda lämnade under 1916 ej mindre än 11 ritare sina anställ
ningar. Svårigheten med en dylik personalomsättning är särskilt stor på den grund,
att det Utarbete, som å avdelningen förekommer, är av så speciell art, att det är
hart när omöjligt erhålla en ny ritare med kännedom i facket. Varje ombyte för
orsakar därför rubbningar i arbetets gång. icke minst därigenom att vederbörande
ingenjör måste i så hög grad sysselsätta sig med varje ny ritare, att hans eget
arbete därav blir betydligt lidande. Av vikt är därför, att de ritare, som genom
årslång erfarenhet å avdelningen vunnit fackkunskap och förmåga att självständigt
arbeta, kvarstanna på sina platser. För att emellertid detta allmänt skall ske, är
36
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
Kanyl. Maj
ts nåd. proposition Nr
383.
37
(Jet ej tillräckligt att böja ritarnas avlöning, så att någon massflykt ej för ögon
blicket behöver befaras, utan det är också nödvändigt att tillse, att ritarpersona-
lens framtidsutsikter förbättras. Detta är så mycket mer nödvändigt, som väl
kvalificerad ritarpersonal måste fordras för det konstruktionsarbete, som förekom
mer å avdelningen. Detta arbete är något helt annat än vanlig renritning, tv
ritaren måste självständigt kunna utarbeta ett nytt ledningsschema eller en ny
konstruktion. Den person, som sysslat med dylikt arbeta i flera år, blir emellertid
så småningom vuxen större uppgifter, ty han lär känna alla tekniska kombinationer
och detaljer och måste gorå klart för sig. varför anordningarna göras på ena eller
andra sättet. För den skull är det även ur verkets egen synpunkt lämpligt, om
ritarna så småningom kunna befordras till ingenjörsassistenter. Därigenom skulle
även åt ritarna givas de ökade framtidsutsikter, som ovan omtalats, och skulle det
sålunda bli lättare att kvarhålla ritare, på vilkas utbildning mycket arbete nedlagts.
Då emellertid ritarpersonalens framtidsutsikter genom dylika platser för
bättras, höra även fordringarna på nya ritares teoretiska utbildning kunna skärpas.
För att vinna anställning som ritare bör sålunda kunna fordras, att vederbörande
skall luy avlagt någon teknisk examen, såsom vid teknisk elementarskola, Chal-
merska institutets lägre avdelning eller maskinyrkesskolan i Stockholm. Då ep
person med någon av nämnda examina anställes å konstruktionsavdelningen. bör
han till en början anställas på prov, ännu ej som extra ordinarie utan som elev.
Han bör därunder ställas under sådan observation, att, om han visar sig olämplig,
han i tid blir uppsagd från sin anställning. I annat fall bör han för vidare utbild
ning kvarstanna å byrån någon tid, till exempel ett halvt år. Sedan han under
denna tid fått inblick i konstruktionsarbetet och lärt känna de olika detaljer, som
användas vid telefon- och telegrafstationerna, bör tillfälle beredas honom att som
elev å verkstaden taga del av de olika detaljernas fabrikation under till exempel
ett halvt års tid. Vid ritarens återkomst från verkstaden till konstruktionsavdel
ningen torde lämpligen antagning till extra ordinarie ritare ske. Ritaren skulle
sedan kvarstanna å konstruktionsavdelningen under sin tid som extra ordinarie och
ordinarie ritare. Dock bör under tiden tillfälle beredas honom att som elev eller
underbefäl deltaga i något stationsmontage. Då ritaren så småningom vinner be-*
fordran till ingenjörsassistent, bör han på, så sätt äga de bästa kvalifikationer att
på egen hand sköta stationsbyggnader. Även borde han lämpligen kunna tagas i
bruk ej endast för nybyggnader utan även för stationernas underhåll. Likaså torde
behov av dylika ingenjörsassistenter förefinnas å konstruktionsavdelningen samt även
å linjebyggnader.
Vad antalet ordinarie platser beträffar, avser telegrafstyrelsen att före
slå, att de sju i tjänsten äldsta av konstruktionsavdelningens tretton ritare
snarast böra vinna dylika platser på det sätt, att i telegrafverkets stat för år 1919
skulle upptagas 2 ingenjörsassistentbefattningar och 5 ritarbefattningar. De sju
äldsta av avdelningens ritare äro antagna i telegrafverkets tjänst vid följande tider;
t i januari 1904, I i juni 1907, I i september 1910, 1 i oktober 1911, 1 i januari
191-, 1 i januari 1914 och 1 i november 1914. Vad de övriga 6 ritarna beträffar,
bör flertalet av dem kunna antagas till extra ordinarie.
Avlöningen till ingenjörsassistent föreslår styrelsen till samma belopp som
för kontrollör av andra lönegraden och för ritare till samma belopp som för
assistent.
Byta-
tiänstenoSis.
För egen del får kommissionen anföra, att kommissionen, därest
det befinnes lämpligt att å ordinarie stat uppföra avlöningar till ifråga
varande kategorier av befattningshavare, ritare och ingenjörsassistent,
icke har något att erinra emot att avlöningarna bestämmas till samma
belopp som för respektive assistent och kontrollör av 2:a lönegraden.
Avlöningarna skulle alltså bliva:
för ritare 2,500, 2,750, 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,300
kronor samt
för ingenjörsassistent 3,900, 4,300, 4,700, 5,100 och 5,500 kronor.
Byråtjänstemarmén hos telegrafstyrelsen äro uppdelade i två grupper,
eu lägre och en högre. Till den lägre gruppen räknas huvudkassör,
notarie, ombudsman, revisor och statistiker samt till den högre sekrete
rare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, byråingenjör, förrådsintendent,
byråkontrollör samt föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt.
För den lägre gruppen utgöra avlöningarna för närvarande 3.400,
3,800, 4,200, 4,600, 5,000, 5,500, och 6,000 kronor samt för den högre
gruppen 4,600, 5,000, 5,500, 6,000, 6,500 och 7,000 kronor. För båda
grupperna inträda de tre första avlöningsförhöjningarna efter tvåars-
perioder och de övriga efter treårsperioder, så att slutavlöningen uppnås
inom den lägre gruppen efter femton och inom den högre gruppen efter
tolv år.
Av dessa båda grupper anser kommissionen den lägre, notarie
gruppen, böra i avlöningshänseende likställas med motsvarande befatt
ningshavare vid de övriga verken, nämligen notariegrupperna i järn
vägsstyrelsen och generalpoststyrelsen. De sammanlagda avlönings-
beloppen för notariegrupperna i sistnämnda två styrelser skulle enligt
kommissionens förslag bliva: i järnvägsstyrelsen lägst 5,460 kronor och
högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 kronor och
högst 6,450 kronor. Inom båda dessa grupper skulle slutavlöningen
såsom för närvarande uppnås efter nio år.
På grund av de skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för
statens järnvägar, postverket och telegrafverket har det visat sig omöjligt
att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstäm
melse med avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemanna1
grupper. Enligt kommissionens mening böra emellertid de samman
lagda slutavlöningarna för dessa grupper uppgå till ungefär samma belopp.
Vidare har kommissionen ansett, att den skillnad beträffande tiden för
slutavlöningens intjänande, som förefinnes inom förevarande tjänste-
38
Kung/.. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
Kunyl. Mnj:ts
nåd.
proposition Nr 388.
39
mannagrupper vid de tre verken, redan nn bör undanröjas, så att nämnda
tid jämväl för notariegruppen vid telegrafverket blir bestämd till nio år.
I enlighet härmed har kommissionen ansett, att den fasta avlö
ningen för notariegruppen -vid telegrafverket bör bestämmas till 4,700,
5,100, 5,500 och 6,000 kronor eller enahanda belopp, som av kommis
sionen föreslagits för notariegruppen i postverket. Med inräknande av
dyrortstillägg skulle sålunda den sammanlagda avlöningen för ifråga
varande telegraftjänsteman komma att utgöra lägst 5,150 kronor och
högst 6,450 kronor.
Av vad kommissionen anfört framgår, att kommissionen med hän
syn till den slutavlöning, som ansetts böra tillkomma notariegruppen
vid statens järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå
någon höjning av slutavlöningen för notariegruppen vid telegrafverket.
Härvid är ock att märka, att slutavlöningen för sistnämnda befatt
ningshavare på sin tid sattes jämförelsevis hög, beroende på — såsom
framgår av den inledande redogörelsen för de senaste regleringarna av
avlöningarna för byråtjänstemännen — den av 1907 års riksdag fast
ställda gemensamma avlöningsskalan för såväl den nuvarande notarie
gruppen som de befattningshavare, vilka sedermera komtno att tillhöra
den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen. Det torde
emellertid böra uppmärksammas, att en byråtjänsteman av lägre graden,
som redan uppnått slutavlöningen, i varje fall skulle genom tillkomsten
av dyrortstillägg komma att erhålla en förbättring i sina avlönings
förmåner med 450 kronor.
Den högre byråtjänstemannagruppen, sekreterargruppen, är närmast
att jämföra med sekreterargruppen inom järnvägsstyrelsen och general
poststyrelsen. För sekreterargruppen i järnvägsstyrelsen skulle den sam
manlagda avlöningen enligt kommissionens förslag komma att uppgå till
lägst 6,720 kronor och högst 7,980 kronor och för motsvarande grupp
i postverket till lägst 6,950 kronor och högst 7,950 kronor. Slutav
löningen skulle av berörda järn vägspersonal komma att uppnås efter nio
år och av tjänstemän inom sekreterargruppen i postverket efter sex år.
Såsom nyss nämnts utgör tiden för slutavlöningens intjänande för
sekreterargruppen vid telegrafverket för närvarande tolv är. Denna
tid har kommissionen ansett böra nedbringas till överensstämmelse med
motsvarande tid för sekreterargruppen vid statens järnvägar eller sålunda
till nio år; och har kommissionen ansett, att avlöningsbeloppen för
den högre byråtjänstemannagruppen vid telegrafverket böra bestämmas
till 6,000, 6,500, 7,000 och 7,500 kronor, vilken slutavlöning alltså
skulle uppnås efter nio år. Med inräknande av dyrortstillägg skulle
den sammanlagda avlöningen komma att uppgå till lägst
6,450
kronor
och högst
7,950
kronor.
Professoroci.
För professor och för byråchef äro avlöningsbeloppen för närvarande
byråchef.
pestämda för den förre till
7,500
och
8,000
kronor samt för den senare
till
8,000, 8,500
och
9,000
kronor. Beträffande båda dessa kategorier
har kommissionen tänkt sig en uppflyttning med en avlöningsklass, varigenom avlöningarna skulle komma att utgöra för professor 8,000, och
8,500
kronor samt för byråchef
8,500, 9.000
och
9.500
kronor.
Vad särskilt angår byråchef, skulle denna befattning liksom samma befattning vid postverket, med inberäknande av dyrortstillägg enligt kommissionens förslag, komma att i avlöningshänseende så nära som möjligt likställas med byråchefsbefattningarna i järnvägsstyrelsen. Samt liga avlöningsförmånerna i begynnelse- och slutavlöning skulle nämligen bliva för byråchef vid statens järnvägar
9,000
och
9,900
kronor samt
för byråchef vid såväl postverket som telegrafverket
8,950
och 9,950
kronor.»
Döpartfc- Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande gjort den anmärkningen emot
chefen" kommissionens förslag beträffande vaktmästarna hos styrelsen, att lik
ställigheten mellan nämnda tjänstemän och den lägre linjepersonalen icke borde vidtagas på sådant sätt, att samtliga vaktmästare under hela sin tjänstetid skulle avlönas såsom stationsbiträden. utan att det vore riktigare att bereda de äldsta vaktmästarna tillfälle att vinna befordran såsom stationsförmän, och har styrelsen i enlighet härmed föreslagit, att de nuvarande vaktmästarbefattningarna ersättas med stationsbiträdes- och stationsförmansbefattningar.
Detta telegrafstyrelsens förslag har jag icke kunnat biträda. För
slaget, som icke torde avse att innebära någon förändring av de arbets- uppgifter, som skulle påvila de nuvarande innehavarna av vaktmästar- befattningarna, skulle nämligen, därest det genomfördes, komma att medföra, att ifrågavarande befattningshavare i telegrafstyrelsen skulle erhålla en i flera hänseenden annan ställning än motsvarande befatt ningshavare vid de övriga närstående verken. Jag anser därför, att den nuvarande vaktmästarkategorin bör vid den provisoriska löneregle ringen bibehållas oförändrad inom styrelsen.
Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening har i sitt ytt
rande framställt yrkande om en uppdelning av den nuvarande kvinn liga kontorsskrivargruppen i två lönegrader, och telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig icke hava något att erinra emot en dylik
Kunyl. M"j:ts nåd. 'proposition Nr 388.
41
■uppdelning. För egen del är jag- jämväl principiellt böjd för en uppdel
ning av ifrågavarande befattningsgrupp, varigenom de kontorsskrivare,
som hava sig pålagt högre kvalificerat arbete än de övriga inom samma
tjänstekategori, komme att i avlöningshänseende intaga en förmånligare
ställning än dessa. Emellertid har jag icke för närvarande ansett mig
kunna avgiva förslag därom. En uppdelning av kontorsskrivargruppen
vid telegrafverket torde nämligen tilläventyrs böra ses i samband med
frågan om ett mera allmänt ordnande av avlönings- och tjänsteför-
hållanden för kvinnliga befattningshavare i motsvarande tjänsteställning
i statsförvaltningen, för vilket ändamål, bland annat, närmare utred
ning synes önskvärd beträffande förhållandet mellan ifrågavarande
befattningshavare vid kommunikationsverken och motsvarande tjänst-
havare vid de centrala verken i fråga om det påvilande arbetets art
och omfattning.
Beträffande den kvinnliga föreståndaren för katalogexpeditionen
har telegrafstyrelsen framhållit, att det med befattningen förenade
arbetet numera vore betydligt utvidgat och krävande samt att den
underställda personalen vore ganska stor, och har styrelsen därför
ifrågasatt, att avlöningen borde bestämmas till högre belopp än kom
missionen föreslagit. Motsvarande framställning har gjorts av kvinnliga
telegrafpersonalens förening. Då föreståndarens för katalogexpeditionen
arbete synes vara av omfattande och ganska kvalificerad art, har jag
ansett mig böra biträda det av styrelsen och nyssnämnda förening fram
förda önskemålet, mot vilket kommissionen under hand förklarat sig
ej hava något att erinra. Avlöningsbeloppen för ifrågavarande befatt
ningshavare, för vilken jag i enlighet med telegrafstyrelsens hemställan
vill föreslå den ändrade benämningen »katalogredaktör», torde böra
bestämmas till 2,500, 2,800 och 3,100 kronor, varigenom slutavlö
ningarna för denna befattningshavare och för telegrafist av l:a löne
graden skulle komma att sammanfalla.
Emot förslaget om inrättande inom styrelsen av befattningar såsom
ritare och ingenjörsassistent har jag intet att erinra. Avlöningsbeloppen
för ritare torde, i enlighet med vad jag tidigare anfört beträffande av
löning till assistent av 2:a lönegraden, böra bestämmas till 2.500, 2,800,
3,100, 3,500, 3,900 och 4,300 kronor.
Telegrafstyrelsen har ifrågasatt, att byråtjänstemännen, för und
vikande av ändringar i avlöningsreglementet vid ökning av antalet
befattningshavare inom den högre graden, borde i reglementet be
nämnas »byråtjänstemän av högre grad» och »byråtjänstemän av lägre
Bihang till riksdagens protokoll iD18. / sand. 313 höft. (Nr 383.)
fi
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 388.
Verkstads
eke fen och
ge.ieraldirt! -
Uren.
Tablå över
- och föreslagna, avlöningar.
Reglering av
arvodet till
teleg'afinspektör.
Telegraf
styrelsen.
grad» i stället för att nu de förras tjänstetitlar uppräknas och de senare benämnas »övriga byråtjänstemän».
Denna tanke har jag ansett mig böra upptaga. Då emellertid
särskilt benämningen »byråtjänsteman av lägre grad» icke synes mig tillräckligt tydligt beteckna tjänstens karaktär, helst som en förväxling möjligen skulle kunna äga rum med tjänstemän av lägre grad, d. v. s. tjänstemän utan högre kvalifikation, vid vissa andra verk, har jag ansett de två byråtjänstemannagrupperna böra benämnas byråtjänsteman av l:a lönegraden och byråtjänsteman av 2:a lönegraden.
Mot kommissionens förslag i övrigt beträffande befattningshavare
i telegrafstyrelsen finner jag under förhandenvarande förhållanden icke anledning till erinran.
Från vad jag tidigare anfört vid anmälan av frågan om reglering
av löneförhållandena vid statens järnvägar ber jag att här få erinra, att jag icke nu ansett mig kunna tillstyrka någon förhöjning i de av löningar, som utgå till verkstadschefen samt till generaldirektören och chefen för telegrafverket.
Av en tablå, vilken torde böra såsom bilaga fogas till protokollet
i detta ärende, framgå beloppen av nuvarande och föreslagna begyn nelse- och slutavlöningar för personalen vid telegrafverket å billigaste och dyraste ort.
Vid telegrafverket äro för närvarande fyra tjänstemän förordnade
såsom telegrafinspektörer. Dessa befattningshavare, vilka under tiden för förordnandet få avstå de med deras ordinarie befattningar förenade tjcänstgöriugspenningar eller, i förekommande fall, uppbördsprovision, åtnjuta, jämte lönen vid den ordinarie befattningen, i stat särskilt upptagna arvoden, vilka betraktas såsom tjänstgöringspenningar.
I förutnämnda skrivelse av den 22 februari 1918 till 1915 års
kommission har telegrafstyrelsen meddelat, att styrelsen hade för avsikt att hos Kungl. Maj:t göra framställning om viss förändring i sättet för avlönande av telegrafinspektörerna. Styrelsen har därom anfört följande:
»På grund av telegrafverkets egenskap av tekniskt trafikverk har det varit
nödvändigt att uppdela den lokala förvaltningen på två olika avdelningar: en Hnje-
avite ning
för de tekniska arbetena samt en
trnfit ardelning
för det direkta arbetet
med stationernas och linjernas utnyttjande för trafik samt därav föranled la mellan- havanden mellan telegrafverket och allmänheten. Såsom distriktsmyndigheter vid dessa båda olika avdelningar äro närmast under telegrafstyrelsen anställda sju
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
43
linjedirektörer vid linjeavdelningen samt fyra telegrafinspektörer vid trafikavdel
ningen. I sitt förhållande till telegrafstyrelsen äro dessa båda slag av distrikts-
myndigheter jämställda; båda hava nämligen att dels i enlighet med givna instruk
tioner självständigt avgöra vissa ärenden och dels verkställa de utredningar samt
taga initiativ till och väcka förslag om de förändringar berörande linje- respektive
trafikavdelningen inom distriktet, vartill förhållandena kunna giva anledning. Skill
naden mellan de båda myndigheterna ligger sålunda uteslutande i de olika fälten
för deras verksamhet.
Såsom distriktsmyndighet vid linjeavdelningen åligger det linjedirektören att
planlägga och efter telegrafstyrelsens beslut verkställa nyanläggningar av stationer,
nät och ledningar, att ansvara för underhållet av stationer och ledningar samt alt
för övrigt hava tillsyn över att alla för trafiken erforderliga tekniska anordningar
befinna sig i fullgott skick. Linjedirektören utövar förmanskap över den speciellt
till linjeavde'ningen hörande personalen ävensom över föreståndarna för telegraf-
och centraltelefonstationerna inom distriktet, i den mån dessa hava sig anförtrott att
ombesörja underhälls- och nyanläggningsarbeten inom sina stationsområden.
Telegrafinspektörerna åter hava sig ålagt arbetet med telegraf- och telefon
trafikens ordnande samt tillsynen av den administrativa förvaltningen vid stationerna.
Telegrafinspektörerna hava sålunda att självständigt bestämma rörande korrespon
densens dirigering å de olika trafikvägarna, att uppgöra förslag till sådan fördel
ning och eventuellt tidsindelning mellan stationerna av de tillgängliga ledningarna,
att ledningarna bliva på det för trafikbehovet lämpligaste och ekonomiskt mest för
delaktiga sätt utnyttjade, samt att väcka förslag rörande de nya ledningar, som
kunna vara för trafiken behövliga. Vidare hava telegrafinspektörerna sig pålagt
ansvaret för att personalbesättningen å stationerna hålles lämpligt avvägd i för
hållande till trafiken och skola således för telegrafstyrelsen föreslå de ändringar i
arbetsstyrkan, vartill trafikens fluktuationer kunna giva anledning. Såsom kontrolle
rande myndighet rörande den administrativa förvaltningen vid stationerna skola
telegrafinspektörerna vidare verkställa kassainventering och inspektion av statio
nernas räkenskaper samt för övrigt hava tillsyn över att stationernas bokföring och
medelredovisning sker med ordentlighet och i enlighet med gällande bestämmelser.
Vidare hava telegrafinspektörerna att bestämma rörande anskaffning och kasserande
av stationsinventarierna å stationerna samt genom inspektion kontrollera, att dessa
inventarier befinna sig i komplett och tillfredsställande skick.
I fråga om förhållandet till personalen har telegrafinspektören chefskap över
all vid stationerna anställd personal, vad angår föreståndarna för telegraf- och
centraltelefonstationerna dock icke i fråga om den del av deras verksamhet, som
faller inom linjeförvaltningens område. Beträffande sättet för personalens anställ
ning gäller, att centraltelefonstationernas personal anställes av telegrafstyrt Isen på
förslag av telegrafinspektören, varemot telegrafinspektör självständigt bestämmer
rörande såväl antagande som avskedande av föreståndare och annan personal vid
de under centralstationerna lydande växelstationerna ävensom inom vissa gränser
bestämmer avlön ngen för föreståndare och personal vill dessa stationer.
Från telegrafinspektörernas chefskap äro undantagna de fyra huvudstationema
Stockholm, Göteborg, Malmö och Sundsvall, vilka förestås av direkt under telegraf
styrelsen lydande telegraf- eller telefondirektörer, som i tillämpliga delar hava
telegrafinspektörs befogenhet inom sina stationsområden.
Kungl. Maj.fs nåd. proposition Nr 383.
1 och med ikraftträdandet år 1916 av gällande telefonreglemente Lava telegraf
inspektörerna utöver ovan nämnda åligganden fått sig ytterligare arbete pålagt därigenom, att åt dem uppdragits vissa av de förändrade abonnemangsvillkoren föranledda bestyr med telefonabonnemangsrörelsen. I stället för att lörut abonne mangsavgifterna utgått med visst för varje ort bestämt belopp, oberoende av huru vida trafiken från apparaten varit stor eller liten, utgår numera abonnemangsavgiften med olika belopp allt eftersom samtalsfrekvensen är större eller mindre. För ut rönande av samtalsfrekvensen måste räkning av abonnenternas samtal under vissa tidsperioder äga rum. Överinseendet över att denna samtal sräkning bliver på ett tillfredsställande och betryggande sätt ordnad har överlämnats åt telegrafinspek törerna.
Oavsett att på så sätt nytt arbete pålagts telegrafinspektörerna, har jämväl
deras ursprungliga arbete med övervakandet av trafiken och kontrollen över deri administrativa förvaltningen avsevärt ökats, sedan nu gällande avlöningsreglemente år 19"7 fastställdes. Under den tid. som sedan dess förflutit, har nämligen såväl trafik som ledningsnät avsevärt tillväxt, vilket givetvis måst draga med sig en betydlig ökning av såväl personalen som räkenskaps- och redovisningsrörelsen Hur stor denna ökning i själva verket varit belyses av nedanstående tablå över upp börden av telegraf- och telefonmedel inom riket, antalet vid trafikavdelningen syssel satt personal, antalet växeltelefonstationer, antalet telefonapparater, antalet riks- samtalsperioder samt längden av telegrafverkets riks- och landsledningar vid ingången av år 1908 och år 1917.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
År
Uppbörd av telegraf- och
telefon avgifter
Antal till trafikavdel- jAntal växel
ningen i telefon
hörande | stationer personal j
Antal telefon apparater
Antal rikssa intal s-
perioder
Samman lagd längd
av riks- och
lands ledningar
1908 ........................ 11,574,405 29,038,937
3,042 1,472 5,204 2,358
102,094 207,281
12,911,168 35,649,739
98,362 180.446
1917 ........................
Givet är, att den utveckling, varom dessa siffror bära vittne, måste medföra
vidgade krav på den person, som har sig ålagt att sörja för att trafikförhållandena bliva på för allmänheten bästa sätt ordnade, liksom det ock är självklart, att ju större omfattning trafik och ledningsnät erhåller, av ju större såväl direkt som indirekt ekonomisk betydelse för telegrafverket bliver det, att personal och ledningsdisposi- tionerna äro i allo väl avvägda och ändamålsenliga. Det torde i själva verket icke kunna bestridas, att med den utveckling, särskilt telefonnätet och telefontrafiken nu nätt, telegrafinspektörernas befattningar såväl med avseende på arbetets omfattning som den ekonomiska betydelsen av arbetets rätta skötsel kunna fullt jämställas med linjedirektörernas. Under sådana förhållanden kan det ej anses annat än be fogat, att dessa tjänstemän jämväl i avlöningshänseende göras likställda.
Arvodet till telegrafinspektör, varom stadgas i avlöningsreglement< t § 3 mom.
4, har under senare åren varit i driftkostnadsstaten bestämt till 3,500 kronor för inspektör med omkring 10 års förordnande såsom sådan samt till 2,500 kronor för övriga inspektörer. Därjämte uppbära inspektörerna lön å sin ordinarie befattning;
45
för närvarande äro tre av inspektörerna kommissarier av lista lönegraden samt den
fjärde byråtjänsteman. För att uppnå full likställighet i avlöning mellan telegraf-
inspektör och linjedirektör, synes lämpligen böra bestämmas, att telegrafinspektör
•skall under tiden för förordnandet uppbära arvode till belopp motsvarande avlöningen
jämte dyrortstillägg för linjedirektör men i stället frånträda honom enligt stat till
kommande avlöning -å den ordinarie tjänst, som han innehar, vilken avlöning efter
omständigheterna uppbäres av den, som bestrider samma tjänst, eller ock besparas
telegrafverket. Ytterligare torde i § 6 mom. 3 av avlöningsreglementet böra efter
verkstadsdirektören’ inskjutas orden 'eller telegrafinspektör’.»
Kommissionen har i denna fråga anfört följande:
»Enär vad telegrafstyrelsen sålunda'anfört svnes giva vid handen,
att telegrafinspektörerna i fråga om vikten och omfattningen av deras
arbete kunna vara att jämföra med linjedirektörerna, har kommis
sionen icke haft något att erinra emot, att telegrafinspektör, på sätt
telegrafstyrelsen hemställt, må, mot avstående av den med hans ordi
narie tjänst förenade avlöning, åtnjuta arvode till belopp, motsvarande
de linjedirektör tillkommande sammanlagda avlöningsförmåner. De till
télegrafinspektör utgående arvodena, i vilka sålunda i förekommande
fall böra inberäknas belopp motsvarande dyrortstillägg, torde såsom
hittills böra särskilt upptagas i telegrafverkets avlöningsstat.
Därest nyssnämnda förändring i fråga om telegrafinspektörernas av
lönande blir genomförd, synes, såsom telegrafstyrelsen jämväl anfört, en
ändring böra vidtagas i § 6 mom. 3 i avlöningsreglementet, varigenom
åt Kungl. Maj:t överlämnas att i de fall, då telegrafinspektör beviljats
ledighet och vikarie förordnats, pröva, huru stor del av telegrafinspek
törens arvode må till vikarien avstås.»
För egen del har jag intet att invända emot att arvodet till tele
grafinspektör må utgå på sätt kommissionen sålunda tillstyrkt.
Personalen vid telegrafverket är icke underkastad den civila pen
sionslagen, utan gälla i pensionshänseende vissa i § 7 i avlöningsregle
mentet införda bestämmelser.
Såsom redan förut blivit omnämnt, utgå pensionerna efter fasta,
för de olika tjänstemannagrupperna bestämda pensionsunderlag. Dessa
pensionsunderlag beräknas för närvarande för de ordinarie befattnings
havarna till följande belopp:
5.600 kronor för byråchef och professor;
6,000
*
» linjedirektör, telelondireklöv och telegrafdirektör av l:a lönegraden;
4.600
sekreterare, kamrerare, sekreterare och aktuarie, hvråingenjör, förradsintendenl,
byråkontrollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdirekt.ör av
3:a lönegraden;
Kungi. Maj ts nåd. proposition Nr 388.
Kommis
sionen.
Deparw-
mentschefen.
Pensionsun-
derlag.
Nuvarande
bestämmel
ser.
Kommis
sionen.
4.200 kronor 4.000 » 3.900 » 3.600 .»
3.300 » 3.000 » 2,700 » . 2.500 » . 2,3()0 » 1.900 » 1,800 » 1.600 » 1.500
1,400 1.300 i 1.200
»
1.000
»
för kommissarie av l:a lönegraden;
li"jeingenjör och ver k ?,(antingen jör; Övriga hyråljäustem&n och knnlorschef vid verkstaden; kommissarie av 2:a lönegraden, radiokonimissarie, kontrollör av l:a lönegraden
och inköpschef vid verkstaden; kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden:
» » 4:e » ;
assistent och måleri dförvaltare vid verkstaden; verkmästare vid verkstaden; förråd.slmk hållare; linjeinäslare; kommissarie av n:e lönegraden;
» » 6:e »
kommissarie av 7:e lönegraden,
graden och radiolelegrafisl; konlorsskrivare och linjeförman; kassör av 2:a lönegraden; bokhållare, reparatör och stationsförman; interurbautelefonist, slationsbiträde och vaktmästare
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
och föreståndare för katalogexpeditionen; telegrafist, vaktföreståndare, kassör av l:a löne-
Kommissionen anför i fråga om pensionsund erlagen följande: »Efter ett genomförande av de avlöningsförbättringar, som kom
missionen i det föregående föreslagit, skulle enligt kommissionens för menande de nuvarande pensionerna i förhållande till de avlöningsför måner, vederbörande tjänstemän skulle komma att erhålla, bliva väl låga. Kommissionen har därför ansett sig böra föreslå en genom gående höjning av förutnämnda pensionsunderlag.
Vid beräknande av beloppen för dessa pensionsunderlag har kom
missionen, såvitt angår de lägsta manliga befattningshavarna, stations- biträden och vaktmästare, utgått ifrån en jämförelse med de pensioner, som skulle tillkomma de obefordrade manliga befattningshavarna av lägre grad vid postverket. I anslutning härtill har kommissionen ansett pensionsunderlaget för stationsbiträden och vaktmästare samt de med dem i pensionshänseende nu likställda interurbantelefonisterna vid telegrafverket böra bestämmas till 1,350 kronor.
Den likställighet i avlöningshänseende, som enligt kommissionens
förslag skulle komma att råda mellan kontorsskrivare och bokhållare, torde böra medföra, att den sistnämnda kategorin även i pensionshän seende jämställes med kontorsskrivare, och har kommissionen ansett pensionsunderlaget böra bestämmas till 1,550 kronor eller samma belopp, som kommissionen föreslagit såsom pensionsunderlag för kvinnligt bi träde vid postverket. Enahanda pensionsunderlag bör även tillkomma kassör av 2:a lönegraden, vilken befattningshavare i pensionshänseende för närvarande intager en mellanställning mellan kontor.-skrivare och bokhållare.
För övriga ordinarie befattningshavare vid telegrafverket har
kommissionen ansett en förhöjning i pensionsunderlagen böra äga rum
med 250 kronor.
Därvid bör emellertid iakttagas, att linjeförman, vilken tjänste-
havare enligt kommissionens avlöningsförslag skulle jämställas med
radiotelegrafist, i pensionshänseende bör beredas samma förmåner som
sistnämnda befattningshavare.
Slutligen böra innehavare av de nyinrättade befattningarna ingen-
jörsassistent och ritare i pensionshänseende likställas med resp. kon
trollör av 2:a lönegraden och assistent.
Pensionsunderlagen skulle sålunda enligt kommissionens mening
för de ordinarie befattningshavarna vid telegrafverket böra bestämmas
till följande belopp:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
47
5.850 kronor för
5,250
»
»
4.850
»
4.450
»
4.250
»
'»
4.150
»
»
3.850
»
»
3.550
»
»
3.250
»
»
2,950
»
»
2.750
»
»
2.550
»
»
2.150
»
»
2,050
»
»
1.850
»
»
1.750
»
»
1.550
»
»
1.450
»
»
1,350
»
»
byråchef och professor;
linjediieklör, telefontlircklör och telegrafdircklör av l:a lönegraden;
sekreterare, kamrerare, sekreteraie oeh aktuarie, byråingenjör lörrådsinfendent,
byrakonirollör, föreståndare för undervisningsanstalten och telegrafdireklör av
2:a lönegraden;
kommissarie av l:a lönegraden;
linjeingenjör och verkstadsingenjör;
öiriga byiåljänstemän och kontorschef vid verkstaden;
kommissarie av g:a lönegraden, radiokommissarie, kontrollör av l:a lönegraden
och mköpsclief vid verkstaden;
ingenjörsassislcnt, kommissarie av 3:e lönegraden och kontrollör av 2:a lönegraden;
kommissarie av J:e lön. graden;
ritare, assistent och mule! iulförvaltare vid verkstaden;
verkmästare vid verkstaden;
firrrådsbok hål Inre;
linjemäslnre;
kommissarie av 5:e lönegraden;
»
» 6:e
»
och föreståndare för katalogexpcditionen;
»
» 7:e
»
, telegrafist, vakt föreståndare, kassör av l:a löne
graden, radiotelegrafist och linjeförman;
kontorsskrivare. kassör av 2 a lönegraden och bokhållare;
reparatör ocli stationsförinan;
inierurbanlelefonist, stalionsbiträde och vaktmästare.»
Kommissionens förslag beträffande pensionsunderlagen har jag an
sett mig böra tillstyrka.
Telegrafstyrelsen har i sitt utlåtande över kommissionens förslag
med anledning av den av styrelsen ifrågasatta uppdelningen av assistent-
och telegmfistgrupperna föreslagit, att å ena sidan assistent av de bada
lönegraderna och å andra sidan telegrafist av l:a och 2:a lönfegraderna
måtte tillsvidare bliva i pensionshänseende likställda. För egen del
ansluter jag mig härtill. Någon förändring i det av kommissionen
framlagda iörslaget till ändring av § 7 i avlöningsreglementet torde icke
behöva föranledas därav.
Departe
mentschefen.
4:8
Övriga änd
-
De av mig sålunda förordade ändringar och tillägg föranleda vissa
Telingsregk- förändringar i det utav kommissionen avgivna förslag till ändringar av
mentet.
själva bestämmelserna i avlöningsreglementet. I samband därmed ber
s o mom. 2:o jag få nämna, att jag, efter framställning av telegrafstyrelsen, ansett
och ^ 18’ mig böra vidtaga några mindre jämkningar i den fördelning av vissa
avlöningsbelopp i lön och tjänstgöringspenningar, som framgår av kom
missionens förslag
till ändrad lydelse av § 3 mom. 2:o i reglementet.
Likaledes ber jag
särskilt få erinra, att efter den av mig förordade
uppdelningen av assistent- och telegrafi stgrupperna i två lönegrader §.
18 i reglementet bör upphävas.
s 4 mom.
Telegrafstyrelsen har emellertid ifrågasatt ännu eu ändring i kom-
1'°- missionens förslag rörande avlöningsreglementet, nämligen beträffande
sättet för de icke provisionsberättigade befattningshavarnas omnäm
nande i § 4 mom. l:o samt i de vid avlöningsreglementet fogade
allmänna grunder till avlöningsförhöjning för ifrågavarande tjänstemän.
För närvarande äro de olika tjänsterna hänförda till underavdelningarna
»inom styrelsen», »vid linjedistrikten», »vid stationerna» och »vid verk
staden». Styrelsen har nu, av skäl som i dess utlåtande närmare an
givas, förklarat sig anse, att tjänstemännen böra i avlöningsreglementet
upptagas i en enda följd, och har styrelsen i ett förslag till ändring-
av reglementet i nu ifrågavarande delar ävensom i sitt förslag till stat
för driftkostnader låtit denna mening komma till tillämpning.
Telegrafstyrelsens förslag härutinnan har jag ansett mig böra till
mötesgå, enär en sådan förändring skulle medföra den praktiska inne
börden, att en och samma befattning därigenom skulle behöva upptaga*
allenast en gång, under det att för närvarande vissa befattningar upp
räknas flera gånger.
Jag ber emellertid få göra det uttalandet, att förändringen ute
slutande måste anses hava karaktär av en lämplighetsåtgärd och att
förändringens genomförande icke får i någon mån åberopas emot ett
eventuellt införande av något nytt system för avlönande av telegraf
personalen, t. ex. genom att bestämma särskilda avlöningsskalor för
styrelsens personal och för övriga tjänstemän inom verket.
I sammanhang med nyssberörda fråga har telegrafstyrelsen erinrat
om, att då styrelsen, med användande av redan förefintlig befogenhet
därutinnan, förflyttar en tjänsteman från en ort till en annan, utan att
tjänstemannen därom gjort framställning, skall dylik befattningshavare
äga uppbära ersättning för flyttningskostnaden med belopp, som av
Kungl. Maj:t bestämmes, och har styrelsen ifrågasatt, huruvida det fort-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition JSIr 383.
49
farande kunde anses nödigt, att fråga om utbetalande av flyttnings- ersättning i dylikt fall skulle underställas Kungl. Maj:t eller om ej dylika frågor kunde slutligen avgöras av styrelsen själv. Då emellertid för närvarande icke förefinnas några närmare bestämmelser om de kost nader, som skola ersättas, samt 1915 års kommission lär hava under prövning frågan om gemensamma bestämmelser i detta ämne för bland annat kommunikationsverken, synes det mig vara lämpligast, att rätten att slutligen avgöra frågan om utbetalande av flyttningsersättning i nyss angivna fall fortfarande förbehålles Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-
Såsom jag redan nämnt, är det min avsikt att föreslå vissa änd
ringar i avlöningsreglementet för tjänstemän vid telegrafverket i ämnen, som icke blivit av 1915 års kommission berörda i dess betänkande.
Till en början ber jag då att få erinra om det av mig i det före- § 4mom.4:o
gående antydda, vid anmälan av frågan om reglering av löneförhållan dena vid statens järnvägar närmare utvecklade förslaget, att möjlighet skulle beredas för Kungl. Maj:t att ej blott, såsom redan för närvarande kan ske, för förvärvande utan även för bibehållande i tjänst av viss särskilt kvalificerad person tilldela denne en för befattningen förekom mande högre avlöning än han enligt de allmänna bestämmelserna skulle äga uppbära. För vinnande av nämnda ändamål beträffande telegraf verket bör § 4 mom. 4:o i avlöningsreglementet givas en i viss mån för ändrad och vidare avfattning.
1 § 6 mom. 8:o är för närvarande stadgat, bland annat, att det g ömom.8:e
skall ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas trakta mente, motsvarande högst en femtedel av det vid resor enligt rese- reglementet tjänstemannen tillkommande dagtraktamente. Motsvarande bestämmelse förefinnes även i avlöningsreglementet för tjänstemän vid postverket.
Enär ifrågavarande begränsning av traktamentet visat sig vara
alltför snäv, har jag tidigare i dag föreslagit, att sistnämnda bestämmelse måtte för postverkets vidkommande ändras på sådant sätt, att det skulle ankomma på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänsteman vid förordnande av nyss angiven beskaffenhet må åtnjuta traktamente enligt av Kung], Maj:t utfärdade bestämmelser. Enahanda skäl torde böra
Bihang
till
riksdagens protokoll
1918. 1
samt.
343 käft.
(Nr
383.)
7
§ 14-
föranleda en liknande omarbetning av förevarande bestämmelse i av-;
löningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän.
i
, ;
50
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383,
Enligt bestämmelse i § 14 i avlöningsreglementet må kassör å
linjedistriktsbyrå och vid verkstaden komma i åtnjutande av felräk-
ningspenningar med 200 kronor för år räknat.
Telegrafstyrelsen har nu i sitt utlåtande* under hänvisning till den
betydliga ökningen i nämnda institutioners kassor, ifrågasatt, att fel-
räkningspenningar måtte tillkomma ifrågavarande kassörer med ett till
400 kronor förhöjt årligt belopp.
Häremot har jag intet att invända.
Telegrafstyrelsen har ävenledes framhållit, att vissa ändringar
påkallades i avlöningsreglementet bland annat för att bringa detsamma
i överensstämmelse med olycksfallsförsäkringslagen. Dessa ändringar
har jag emellertid ansett böra tillsvidare anstå, helst som motsvarande
ändringar torde böra vidtagas jämväl i avlöningsbestämmelserna för
vissa andra närstående verk.
Beträffande grunder för erforderliga övergångsbestämmelser samt
tiden för löneregleringens ikraftträdande tillåter jag mig att hänvisa
till vad jag tidigare i dag vid anmälan av frågan om reglering av löne
förhållandena för statsbanepersonalen därom anfört. Vid meddelande
av övergångsbestämmelser torde även böra beaktas vad telegrafstyrelsen
anfört i fråga om fortsatt beredande av en undantagsställning för de
assistenter, som vunnit inträde i telegrafverket före år 1908.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels, med upphävande av bestämmelsen i § 18 i gällande avlönings-
reglemente för tjänstemän vid telegrafverket, besluta sådan ändring av
nämnda reglemente, som framgår av bifogade förslag till kungörelse i
ämnet;
dels ock medgiva, att Kungl. Maj:t må, i huvudsaklig överens
stämmelse med de av mig omnämnda grunder, utfärda nödiga bestäm
melser i fråga om övergång på ny stat för den personal, som antagits
i ordinarie tjänst före den nya lönestatens trädande i kraft.
51
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi-
trädda hemställan behagade Hans Maj:t Konungen
lämna bifall; och skulle proposition i ämnet avlåtas
till riksdagen av den lydelse, bilaga till detta proto
koll utvisar.
-Y-.v:.; iiiv iy; i
Ur protokollet:
n
Fredric Hawerman.
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
52
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Bilaga.
Förslag
till
nådig kungörelse angående vissa ändringar i avlöningsreglementet för
tjänstemän vid telegrafverket den 11 oktober 1907.
§ 3.
l:o) Till------------------------ ---------------------------------------------------------
-— — — — — — — — — —-------- — — — — — — kronor.
2:o) Till icke provisionsberättiqad tjänsteman utgår avlöning enligt
följande avlöningsskala med däri angivna årliga belopp:
;
Klass
Lön
Tjänst- |
görings-
penningar
Summa
avlöning
Klass
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
avlöning
i....................
5,700
3,800
9,500
15...................
2,100
1,000
3,100
! 2....................
5,400
3,600
9,000
16....................
1,900
900
2,800
5,100
4,800
3,400
3,200
8.500
8,000
7.500
17....................
1,700
1,600
800
2,500
1
I.::::::...:..
18....................
650
2,250
1 5....................
4,500
3,000
19...................
1,500
600
2,100
6...................
4,200
2,800
7,000
20....................
1,440
510
1,950
7....................
3,900
2,600
6,500
21....................
1,350
450
1,800
8...................
3,600
2,400
6,000
22....................
1,240
410
1,650
9....................
3,300
2,2<K)
5,500
23...................
1,130
370
1,500
10....................
3,060
2,040
5.100
24 ..................
1,040
340
1,380
11...................
2,825
1,875
4,700
25....................
1,000
320
1,320
12....................
13 ....................
14 ....................
2,600
2,450
2,250
1,700
1,450
1,250
4,300
3,900
3,500
26....................
950
310
1,260
|
B o) Till provisionsberättiqad tjänsteman utgår, förutom den i § 5
bestämda uppbördsprovision, lön enligt följande löneskala med däri an
givna årliga belopp:
Klass
Lön
Klass
Lön
j
5,000
9 ..............................................................
2,600
2 .. .................
4,600
10 ..............................................................
2,400
3
4,200
11 ..............................................................
2,200
4 ..............................................................
3,800
12 ..............................................................
2,000
5 ..
..........
3,400
13 ..............................................................
1,800
6 ..............................................................
3,200
14 ..............................................................
1,650
7 ............... ■■.............................................
3,000
15 ........................................................... .
1,500
8 ..............................................................
2,800
53
Kuntjl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
4:o) Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, mot
avstående av samtliga honom på den ordinarie tjänsten tillkommande
avlöningsförmåner, uppbära arvode till belopp, som i staten för tele
grafverkets driftkostnader angives.
5:o) Till
§ 4.
l:o) Avlöning åtnjutes av icke provisionsberättigad tjänsteman enligt
följande reglering:
Lägsta avlöning
Högsta avlöning
Klass
Kronor
Klass
Kronor
Byråchef........................................................... .......................
3
8,500 _
1
9,500
_1
Professor ...............................................................................
4
8,000 —
3
8,500 —
Byråljäustemän av l:a lönegraden................................
8
6,000 —
5
7.500 —
»
» 2:a
»
11
4,700 —
8
6,000 —
Linjedirektör...........................................................................
6
7,000 _
3
8,500 _
Linjeingenjör..........................................................................
9
5,500 —
6
7,000 —;
Verkstadsingenjör ..............................................................
9
5.500 —
6
7,000 —
Kontorsclief ..........................................................................
12
4,300 _
7
6,500
Inköpschef.................................................................................
12
4,300 —
8
6,000 -
Kontrollör av l:a lönegraden .........................................
12
4,300 —
8
6,000 -- !
Radiokommissarie..................................................................
12
4,300 —
8
6,000 —
Ingenjörsassistent......................... . .....................................
13
3,900 —
9
5,500 —!
Kontrollör av 2:a lönegraden .........................................
13
3,900 —
9
5,500 —
Assistent » l:a
»
.........................................
15
3,100 —
11
4,700 —
Muterialförvaltare ................................................................
16
2,800 _
12
4,300 _
Assistent av 2:a lönegraden.............................................
17
2,500 —
12
4,300 -- !
Ritare .......................................................................................
17
2,500 —
13
4,300 -- •
Förrådsbokhållare ..............................................................
17
2,500 —
13
3,900 —
Verkmästare ..........................................................................
17
2,500
13
3,900
Linjemästare...........................................................................
20
1,950 —
15
3,100 —
Linjeförman ..........................................................................
22
1,650 —
18
2,250
_
Radiotelegrafist ..................................................................
22
1,650 _
18
2,250 _
Reparatör av l:a lönegraden .........................................
23
1,500
19
2,100 —
»
» 2:a
»
.........................................
25
1,320
_
21
1,800 _
Slalionsförman......................................................................
25
1,320
_
21
1,800 _
Stalionsbiträde......................................................................
26
1,260 —
22
1,650
_
Vaktmästare hos telegrafstyrelsen ................................
26
1,260 —
22
1,650
—1
Katalogredaktör..................................................................
17
2,500
_
15
3,100 _
Telegrafist av l:a lönegraden .....................................
18
2,250
—
15
3.100 --’
Kassör
»
l
a
»
.....................................
21
1,800 _
16
2,800 _
'
Telegrafist » 2:a
»
.....................................
21
1,800
16
2 800 _1
Vakt/öreståndare ..............................................................
21
1,800
16
2,800 _1
Kassör av 2:a lönegraden .............................................
22
1,650 —
18
2,250 _
i
Bokhållare ..........................................................................
23
1,500 —
19
2,100 _
i
Kontorsskrivare..................................................................
23
1,500 —
19
2,100 _
Rikstelefonist ......................................................................
24
1,380
—
21
1,800
—
De -
kronor.
Anm. De befattningar, smil »ro angivna med
kursiv stil, iiro avsedda att i regel innehavas
UV
kvinnliga tjensteman.
54
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383
2ro) Lön åtnjutes av provisionsberättigad tjänsteman enligt följande
reglering:
Lä ^sta lön
Högsta lön
Klass
Kronor
Klass
Kronor
Telefondirektör .
j Telégrafdirektör av l:a lönegraden .............................................
*
3,800
—
1
5,000
—
»
» 2:a
»
.............................................
5
3,400
—
2
4.600
Kommissarie
» l:a
»
.............................................
5
3,400
—
3
4,200
»
» 2:a
»
.............................................
7
3,000
—
4
3,800
»
» 3: e
»
.............................................
8
2,800
—
5
3,400
»
» 4:e
»
.............................................
9
2,600
—
6
3,200
—
i Kommissarie av o:e löneqraden.................................................
15
1 500
—
10
2,400
_
» »
6’.e
»
.............................................
15
1,500
—
12
2,000
_
« »
7:e
»
.............................................
15
1,500 —
13
1,800 -
Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av
kvinnliga tjänstemän.
3:o) Uppflyttning — — — — — — klass.
4:o) Undantagsvis må, när telegrafverkets intressen så oundgäng
ligen fordra, Kungl. Maj:t kunna, för förvärvande eller bibehållande i
tjänst av särskilt kvalificerad person, tilldela befattningshavare avlöning
eller lön efter högre klass än den, vartill han enligt förut angivna
grunder eljest skulle vara berättigad, dock icke i något fall med högre
belopp än som svarar mot den för befattningen bestämda slutavlöning
eller slutlön; börande varje sådant undantag ävensom skälen för det
samma angivas i näst därefter avgivna statförslag.
5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till repara
tör av l:a eller 2:a lönegraden eller till linjeförman, avlöning efter sådan
för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlönings
förmåner för år räknat icke komma att understiga, utan motsvara eller,
därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som möjligt överensstämma
med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat
skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit
på grund av gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegraf
verkets linjedistrikt.
Reparatör — — — — — — i fråga.
§ 5.
Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära
provision å vid stationen influten uppbörd av telegramporto-, telefon
abonnemangs- och inträdesavgifter samt telefonsamtalsavgifter med:
55
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
2 Va procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger
30,000 kronor;
1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men
ej 100,000 kronor;
Va
procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000
men ej 500,000 kronor; samt
Vio
procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.
Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stations-
föreståndare understiga här nedan angivna belopp, vadan av provisions-
anslaget må, utöver ovan angivna procentbelopp, utgå vad som till
äventyrs erfordras för att fylla denna minimiprovision.
Minimiprovisionen utgör:
för telefondirektör ...................................................................
» telegrafdirektör av l:a lönegraden ..........................
o.
:a
2.400 kronor
kommissarie
»
»
>5
kommissarie av
» l:a
» 2:a
» 3:e
» 4:e
5:e lönegraden
6:e
»
7:e
2,000
»
1,800 »
1,400
»
900
»
700
>
600 »
§ 6.
f ör åtnjutande av arvode eller i stat uppförd avlöning och därtill
hörande förhöjning efter viss tids fortsatt innehavande av befattning
gälla, med undantag beträffande telegrafifullmäktige, följande bestäm
melser:
l:o) Tjänsteman------------------ ----------härför.
2:o) Med — — — — — — nödigt.
3:o) Har generaldirektören, verkstadsdirektören eller telegraf
inspektör beviljats ledighet och vikarie förordnats, beror på prövning
av Kungl. Maj:t, huru stor del av arvodet må till vikarien avstås.
4:o) Tjänsteman — — — — — — pensionsinrättning.
5:o) Den — — — — — — uppbördsprovision.
6:o) Tjänsteman — — — — — — skäligt.
7:o) Därest — — — — — månader.
8:o) Tjänsteman------------------- befattning.
Erfordras — — — — — — — — avlöning.
Erfordras-------------------------------------- uppbörd. På telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida tjänsteman
under tjänsteutövning å annan ort än stationeringsorten må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.
9:o) En-------- — — — — grunder.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-
§ 7-
l:o) Rätt — — — — — — bestämmelser. 2:o) Generaldirektör — — — — — — inrättning. 3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till
följande belopp: 5,850 kronor för byråchef och professor; 5.250
4.850
4,450 4.250 4.150 3.850
3.550
3.250 2,950 2.750 2.550 2.150 2,050 1.850 1.750
1,550 1,450 1,350
linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör av
l:a lönegraden; byråtjänsteman av l:a lönegraden och telegrafdirektör
av 2:a lönegraden; kommissarie av l:a lönegraden; linjeingenjör och verkstadsingenjör; byråtjänsteman av 2:a lönegraden och kontorschef; inköpschef, kontrollör av l:a lönegraden, radiokom
missarie och kommissarie av 2:a lönegraden; ingenjörsassistent, kontrollör av 2:a lönegraden och
kommissarie av 3:e lönegraden; kommissarie av 4:e lönegraden; materialförvaltare, assistent och ritare; verkmästare; förrådsbokhållare; linjemästare; kommissarie av o:e lönegraden; katalogredaktör och kommissarie av 6:e lönegraden; linjeförman, radiotelegrafist, kassör av l:a lönegraden,
telegrafist, vaktföreståndare och kommissarie av 7:e lönegraden; kassör av 2:a lönegraden, bokhållare och kontor sskrivare; reparatör och stationsförman; stationsbiträde, vaktmästare och rikstelefmist.
4:o) Pesinon — — — — — — medel. 5:o) Rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder:
57
a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och
trettiofem tjänstår, dock att sådan rätt inträder:
för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettio
fem tjänstår;
för linjemästare, linjeförmän och reparatörer vid sextio levnads-
och trettiofem tjänstår;
för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår;
b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår,
dock att sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnads-
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
och trettio tjänstår.
6:o) Skyldighet —---------------------- - tjänsten.
7:o) Vid — — — — — — inträde.
8:o) Rätt — — — — — — förverkad.
9:o) Tjänstår — — — — — — pensionsinrättning.
§ 8.
Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gäng kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna,
professorn och byråtjänstemän av l:a lönegraden envar under en och
en halv månad, linjemästare, linjeförman, reparatör, stationsförman,
stationsbiträde och vaktmästare envar under en halv månad samt
envar av övriga tjänstemän under en månad.
Tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade
myndighet bestämmes, begagna sig av semester.
§ 14.
Felräkningspenningar tillkomma:
den hos telegrafstyrelsen anställda huvudkassören med 500 kronor
för år räknat;
kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 400 kronor,
likaledes för år räknat;
tjänsteman, som i regelbunden tjänstefördelning tjänstgör i kassan
vid telegraminlämning, med en halv procent av därstädes kontant in
betalda telegram avgifter, efter fördelning mellan samtliga nu nämnda
tjänstemän vid stationen;
å station särskilt anställd kassör eller, om sådan tjänsteman ej
finnes, stationsföreståndare med en tiondels procent av influtna tele-
Bilmng Ull riksdagens protokoll, 1918.
1
samt.
'148 käft.
(Nr
883.)
8
58
Kungl. Majis nåd. proposition Nr 383.
fonabonnemangs-, inträdes- och samtalsavgifter, dock högst 400 kronor
för år räknat; ägande telegrafstyrelsen att till tjänsteman, som enligt
styrelsens uppdrag tjänstgör såsom biträdande kassör å station med
minst 600,000 kronors telefonuppbörd, utbetala felräkningspenningar
med högst 200 kronor för år räknat.
Felräkningspenningar utgå alltid till den, som bestrider tjänsten.
§ 16.
l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet för
hyrda lägenheter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyres
bidrag med högst 600 kronor för år må tillkomma kommissarie av
5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom, enligt telegrafstyrelsens bestäm
mande, föreståndare för större växelstation.
Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall be
stämma, huruvida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom
beloppet av berörda bidrag.
2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist,
reparatör, stationsförman, stationsbiträde och vaktmästare utgår hyres
bidrag, enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, med minst femton,
högst trettio procent av avlöningen.
3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.
§ 17-
Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att,
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med
högst femton procent av avlöningen, dock med iakttagande av att för
manlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor, dyrortstillägg
ej må beräknas å högre belopp än 3,000 kronor samt för kvinnlig
tjänsteman, vars avlöning överstiger 1,500 kronor, ej å högre belopp
än 1,500 kronor.
Generaldirektör och verkstadsdirektör må icke åtnjuta dyrort.s-
tillägg.
Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma
proportion som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav
anses såsom lön.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1919.
Allmänna grunder
tni
avlönings- respektive löneförhöjning
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Allmänna grunder till avlöningsförhöjning
Klass.............................................
Avlöning, kronor ...................
Begyn-
nelse-
avlöning
Uppflyttning i högre klass kan äga rum,
26 25 24
23 22 21 20
19
18
1,260 1,320
1,380 1,500 1,650 1,800 1,050 2,100 2,250
Byråchef.........................................................
8,500
Professor ................................................. 8,000
— __ _ _ _ _ _ _ —
| Byråtjänstemän av l:a lönegraden .......
6,000
— — — — — — — — —
»
» 2:a » .......
4,700
— — —
— — —
—
—
—
i
Linjedirektör ..............................................
7,000
_
___
j Linjeingenjör ...............................................
5,500
— — — _ — _ — _ —
Verkstadsingenjör.........................................
5,500
_ _1' _
___
_ _ _ _ —
Kontorschef .................................................
4,300
_
___
_
___
_ _
___
—
Inköpschef.....................................................
4,300
_ _ _
_
___
_
—
Kontrollör av l:a lönegraden ..............
4,300
— _ _
____
_
___ ___ ____
—
Radiokommissarie........................................
4,300
— _ _
___
_
___ ___ ___
—
| Ingenjörsassislent.........................................
3,900
— — _
___
— _ _ _
Kontrollör av 2:a lönegraden ...............
3,900
— — — _ — _ — _
i Assistent » l:a » ...............
3,100
— _ _
____
_
___ ___
_ —
Materialförvaltare......................................... 2,800
_
___ ___ ___ ___ ___ ___ ___
—
| Assistent av 2:a lönegraden....................
2,500
— — —
— — — — —
Ritare ..............................................................
2,500
_ _ _
_
___
_ —
Förrådsbokhållare ....................................
2,500
— — — — —
—
— —
—
Verkmästare .................................................
2,500
_
Linjemästare ................................................. 1,950
— — — — — _ _
3
Linjeförman .................................................
1,650
— — — — —
3 3
3
Radiotelegrafist.............................................
1,650
_ — — — —
3 3 3
Reparatör av l:a lönegraden....................
1,500
— — — —
3
3
3 3
» » 2:a » ....................
1,320
— _
3 3 3 3
_ _
Stationsförman .............................................
1,320
_
___
3 3
3
3
___ ___
_
Stationsbi träde .............................................
1,260
___
3 3 3 3
___ ___
Vaktmästare hos telegrafstyrelsen ....... 1,260
—
3 3 3 3
—
— —
— !
Katalogredaktör ....................................... 2,500
___ ___ ___ ___ ___
_
___ ____
Telegrafist av T.a lönegraden ........... 2,250
— — — —
—
— —
- ----------- 1
Kassör » l:a » ...........
1.800
— — — — — —
3 3
Telegrafist » 2:a » ........... 1,800
— — — — — —
3 3
Vaktföreståndare .................................... 1,800
— — — — — —
3 3
Kassör av 2:a lönegraden .................... 1,650
— — — — —
3 3 3 3
Bokhållare .................................................
1,500
— —
_
___
3
3 3 3
___ 1
Kontorsskrivare......................................... 1,500
— — — ___
3 3 3 3
----- |
Rikstelefonist .............................................
1,380
— — — 3 3 3 — — —
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
61
för icke provisionsberättigad tjänsteman.
när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
17
16
15
14
13
12
11
10
9
8
1
7
6
5
4
3
2
1
2,600 2,800 3,100 3,500 3,900 4,300 4,700 5,100 5,500 6,000 6,500 7,000 7,500 8,000 8,500 9,000 9,500
3
3 1
3
3
3
—
—
_
-
1
—
—
—
—
—
3
3
3
—
—
—
—
—
—
j
-
3
3
3
3
3
3
—
—
—
-- j
3
3
3
_
_
_
_
--
j
—
—
—
—
—
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
— |
—
—
—
—
—
3
3
3
3
—
-
—
—
—
—
—
— •
—
—
—
—
3
3
3
3
—
—
_
_
—
_
— ;
—
—
—
—
—
—
3
3
3
3
—
—
-
—
—
—
— |
—
—
—
—
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
— |
—
—
—
—
3
3
3
3
—
—
—
_
—
—
—
— ;
' —
—
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
- - ;
—
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
3
3
3
3
3
—
3
3
3
3
—
—
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
-•
—
—
—
—
3
3
3
3
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
-
3
3
3
Z
—
z
_
—
—
—
—
—
• - -
i - -
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
3
3
_
_
—
_
_
3
3
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
—
—
3
3
—
—
—
_
—
—
—
"
—
— i —
—
—
—
—
—
—
_
62
Knngl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Allmänna grunder till löneförhöjning
;
Begyn-
i
|
nelselön
Uppflyttning i högre klass
i
Klass ..........................................................................
15
14
13
1,500
1,650
1,800
Telefondirektör
Telegrafdirektör av l:a lönegraden ..................................................................
j 3,800
-
!
»
»
2:a
» ..................................................................
3,400
—
—
—
Kommissarie
»
l:a
» .................. ......... . ................................
3,400
—
—
—
»
»
2:a
» ..................................................................
3,000
—
—
»
»
3:e
» ..................................................................
2,800
—
—
»
»
4:e
» ..................................................................
2,600
—
_
Kommissarie
»
5.e
» ..................................................................
1,500
—
3
3
»
»
6x
.....................................................
1,500
—
3
3
» 7.e
1,500
—
3
3
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
63
för provisionsberättigad tjänsteman.
kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal år.
12
ii
10
9
9
8 i
7
6
i
5
4
3
2
1
2,000
2,200
2,400
2,600
2,800
3,000
3,200
3,400
3,800
4,200
4,600
5,000
—
—
.
3
3
3
—
—
—
_
—
i
_
—
3
3
3
3
—
_
_
-
3
3
3
I
—
—
_
3
3
3
3
—
—
—
—
3
3
8
3
~ i
-
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
-- '
—
—
—
, .>
Bilaga.
Tablå
över
nuvarande och föreslagna avlöningar.
Bihang till riksdagens 'protokoll 1918. 1 samt. 343 käft.
(Nr 383.)
9
Telegrafverket.
66
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Sammanlagda avlöningsbelopp.
Nuvarande avlöningsbelopp
Av departementschefen
föreslagna avlöningsbelopp
Befattningshavare
Billigaste ort
. .... .
Dyraste ort
Billigaste ort
Dyraste ort
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slutav
löning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slutav
löning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slutav
löning
Begyn
nelse-
avlö
ning
Slutav-
löning
I. Icke provisions-
berättigade tjänstemän.
(Fast avlöning jämte i före
kommande fall, hyresbidrag
och dyrortstillägg.)
j
A. Telegrafstyrelsen samt
linjedistrikten oeh
stationerna:
Byråchef*).........................................
-- |
8,000
9,000
—
8,950
9,950
Professor1).........................................
—
—
7,500
8,000
—
—
8,450
8,950
Byråtjänsteman av l:a lönegra-
6,450
7,950
den x)
—
—
4,600
7,000
—
—
»
» 2:a
»
*)
—
—
3,400
6,000 1
—
—
5,150
6,450
Linjedirektör....................................
6,000
8,000
6,000
8,000
7,000
8,500
7,450
8,950
Linjeinaenjör ................................
4,600
6,500
4,600
6,500
5,500
7,000
5,950
7,450
Kontrollör av l:a lönegraden ...
3,800
5,500
4,250
5,950
4,300
6,000
4,750
6,450
Badiokommissarie ........................
3,800
5,500
4,250
5,950
4,300
6,000
4,750
6,450
Ingeniörsassistent1)........................
—
—
—
—
—
—
4,350
6,950
Kontrollör av 2:a lönegraden ...
3,400
5,000
3,850
5,450
3,900
5,500
4,350
5,950
Assistent av l a lönegraden.......
—
—
—
—
3,100
4,700
3,550
5,150
»
» 2:a
»
.......
1,800
3,800
2,070
4,250
2,500
4,300
2,875
4,750
Bitare1).............................................
—
—
—
—
—
—
2,875
4,750
Förrådsbokhållare ........................
1,800
3,400
2,070
3,850
2,500
3,900
2,875
4,350
Linjemästare2) ................................
1,950
3,300
2,175
3,905
2,535
3.850
2,828
4,450
Linjeförman ....................................
1,482
2,215
1,653
2,610
2,100
2,700
2,393
5,188
j Radiotelegrafist ............................
1,638
2,515
1,827
2,955
2,100
2,700
2,393
3,188
j Reparatör av l:a lönegraden ...
1,320
1,950
1,479
2,348
1,850
2,450
2,175
2,965
»
» 2:a
»
1.210
1,750
1,392
2,175
1,670
2,150
1,914
2,610
Stationsförman................................
1,326
1,915 1 1,479
2,175
1,716
2,250
1,914
2,610
Stationsbiträde................................
1,150
1,630
1,305
2,001
1,560
1,950
1,827
2,393
Vak 1 masta re R ................................
—
—
1,140
1,650
—
—
1,827
2,393
j Katalogredaktör ‘)........................
—
—
1,800
2,400
—
—
2,725
3,325
Teleyrafist av la lönegraden
—
—
—
—
2,250
3,100
2,475
3,325
j Kassör av l:a lönegraden.......
1,260
2,100
1,419
2,325
1,800
2,800
2,025
3,025
j Telegrafist .....................................
1,260
2,100
1,449
2,325
1,800
2,800
2,025
3.025
[ Vaktföreståndare ........................
1,260
2,100
1,449
2,325
1,800
2,800
2,025
3,025
Kassör av 2 a lönegraden.......
1,140
1,800
1,311
2,025
1,650
2,250
1,875
2,475
| Bokhållare ...................................
1,020
1,650
1,173
1,875
1,500
2,100
1,725
2,325
i Kontorsskrivare1)........................
—
—
1,260
1,950
—
—
1,725
2,325
j Rikstelefonist ................................
960
1,380
1,104
1,587
1,380
1,800
1,587
2,025
1) Tillhör telegrafstyrelsen.
2) De för linjernastare å billigaste ort angivna beloppen hänföra sig till de billigaste orter, varest
linjemästave av l:a lönegraden för närvarande äro placerade.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
67
Befattningshavare
Nuvarande
avlönings-
belopp
Av departe
mentschefen
föreslagna
avlönings-
belopp
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slutav
löning
Begyn-
nelse-
avlö-
ning
Slutav
löning
B.
Verkstaden:
Verkstadsingenjör ................................
4,600
6,500
5,800
7,300 | Vcrkstadspersonal finnes lör
Kontorschef .............................................
8,400
6,000
4,600
6,800 i
närvarande placerad alle-
Inköpschef.................................................
3,800
5,500
4,600
6,300
nast vid Nynäs, varest
Materialförvaltare....................................
2,100
4,200
3,080
4,600
dyrortstillägg utgår med
Verkmästare .............................................
2,700
4,400
3,500
4,950
10 procent d den fasta
Kassör av l:a lönegraden...............
1,386
2,250
1,950
2,950
avlöningen.
II. Provisionsberättigade
tjänstemän.1)
(Fast avlöning och miuimi-
provision.)
Telefondirektör.........................................
8,850
5,050
6,200
7,400
Telegrafdirektör av l:a lönegraden...
3,850
5,050
6,200
7,400
»
» 2:a
»
3,450
4,650
5,800
7,000
Kommissarie
» l:a
»
3,450
4,250
5,800
6,600
»
» 2:a
»
3,050
3,850
5,000
5,800
Dessa avlöningar utgå obe-
»
» 3:e
»
2,850
3,450
4,600
5,200
roende av placeringsorten.
»
» 4:e
»
2,650
3,250
4,000
4,600
Kommissarie » öe
» 2)...
1,500
2,250
2,400
3,300
»
»
6:e
»
2)...
1,500
1,950
2,200
2,700
»
» 7:e
»
!)...
1,500
1,800
2,100
2,400
Amu. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel innehavas av
kvinnliga tjänstemän.
x) De i tabellen angivna avlöningsbeloppen torde åtminstone för föreståndare å större stationer
komma att i de flesta fall överskridas, därigenom att uppbördsprovisionen överstiger de belopp, som den
garanterade minimiprovisionen angiver.
2) Kommissarier av 5:e—7:e lönegraden åtnjuta, utöver de angivna avlöningsbeloppen, fri bostad
jämte uppvärmning och belysning eller ock kontant ersättning härför. Den kontanta ersättningen utgår för
närvarande med högst 300 kronor och skulle enligt departementschefens förslag komma att uppgå till
Högst 600 kronor.
68
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Bilaga.
Till Konungen.
Genom nådig remiss den 25 mars 1918 bär Eders Kungl. Maj:t anbefallt
telegrafstyrelsen att före den 7 april 1918 avgiva underdånigt utlåtande över ett av
1915 års kommission för gemensamma avlöningsbestämmelser vid kommunikations-
verken med flera verk den 20 mars 1918 avgivet betänkande angående reglering
av löneförhållandena vid telegrafverket med flera verk att tillämpas i avvaktan på
avgörandet av frågan om införandet av gemensamma avlöningsbestämmelser vid de
ifrågavarande verken. Till åtlydnad härav får telegrafstyrelsen, med återställande
av resolutionen, härmed avgiva följande underdåniga utlåtande, i vilket dock på grund
av den knappa tid, som stått styrelsen till buds för betänkandets granskning och
avfattandet av styrelsens anmärkningar mot detsamma, icke kunnat framläggas alla
de synpunkter, som enligt styrelsens förmenande bort komma till övervägande vid
bedömandet av kommissionens förslag.
f*gö*r-
Innan styrelsen ingår på granskning av kommissionens betänkande, tillåter
sig styrelsen omnämna, att, så snart det åt kommissionen lämnade särskilda uppdrag,
till vars fullgörande det förevarande betänkandet avgivits, blivit för styrelsen bekant,
styrelsen lät sig angeläget vara att till kommissionen, där telegrafverket i motsats
mot postverket och statens järnvägar icke hade någon i verkets alla detaljer och
förhållanden initierad representant, skriftligen framföra såväl några av de allmänna
synpunkter, som styrelsen för sin del ansåge böra beaktas vid fullgörandet av kom
missionens uppdrag, som ock uppgift å de avlöningsbelopp, vilka styrelsen funnit
böra bestämmas vid den avsedda provisoriska löneregleringen för telegrafverkets
tjänstemän. Efter det sedermera telegrafstyrelsen i slutet av förra året fått under
hand taga del av de förslag i avseende å avlöningarna för telegrafverkets tjänstemän,
som kommissionen ärnade framlägga, samt styrelsen därvid funnit, att kommissionen
endast i ringa mån beaktat de av styrelsen förut framhållna synpunkterna och kraven
rörande avlöningarna, lät styrelsen för kommissionen skriftligen framhålla de mest
påtagliga bristerna i dess förslag i syfte att ernå åtminstone några jämkningar däri
i de fall, då telegrafverkets intressen blivit i upprörande grad lämnade åsido eller
eftersatta i jämförelse med de övriga av kommissionen behandlade verk, vilkas
intressen kunnat bevakas av deras egna representanter. Beklagligtvis måste telegraf
styrelsen konstatera, att förslagen i det nu föreliggande betänkandet, i vilket visser
ligen några förbättringar utöver vad kommissionen tidigare haft för avsikt att föreslå
vunnit plats, allt fortfarande dock äro, åtminstone för telegrafverkets vidkommande,
synnerligen otillfredsställande och, trots kommissionen under mera än två års tid
sysselsatt sig med sin huvuduppgift — utarbetandet av gemensamma avlöningsbe
stämmelser för de åsyftade verken — bära allt för tydliga spår av att vara upp
69
gjorda utan närmare kännedom om de förhållanden, under vilka telegrafverket ar
betar, och utan allvarlig strävan att söka göra det bästa möjliga av det åt kom
missionen lämnade uppdraget. Då kommissionen, enligt vad å sid. 18 anföres, själv
funnit, att »omständigheter av olika slag» synts alltmera oavvisligt kräva åstad
kommande snarast möjligt av eu verklig löneförbättring för de stora grupper av
statstjänstemän det här gäller, och då avfattningen av det på grund av ett dylikt
motiv sedermera åt kommissionen lämnade uppdraget, sådant det framgår av be
tänkandet, lämnat kommissionen ganska fria händer härutinnan, vill det synas, som
om kommissionen bort kunna under de sju månader den tagit på sig komma till ett
resultat, vilket ej, såsom det nu föreliggande, icke blott måste betecknas såsom eu
halvmesyr — vilket kommissionen med sin tolkning av uppdraget just synes hava
eftersträvat — utan till och med kan få utseende av en utmaning mot den hittills
lojalt tålmodiga personal av statstjänare, som dock trott sig hava anledning hoppas
att av kommissionens hand få emotse ett förslag till den beramade »verkliga löne
förbättringen» men nu i stället ställts inför utsikten att, medan kommissionen lugnt
fortsätter sina årslånga utredningar om de gemensamma avlöningsbestämmelserna,
avspisas med helt njuggt tilltagna förhöjningar av den ersättning, de erhålla för sitt
plikttrogna och till följd av tidsförhållandena såväl kvalitativt som kvantitativt
oerhört uppdrivna arbete i statens tjänst.
Man hade väntat, att kommissionen, som dock förklarat sig anse åstadkom
mandet av en verklig löneförbättring snarast möjligt vara av oavvisliga krav påkallad,
skulle icke blott framlagt sina förslag i så god tid, att de kunnat vid nu pågående
riksdags början behandlas, utan även gjort sig till tolk för yrkande om löneför
bättringens omedelbara tillämpande redan under innevarande år. Då så icke skett
och telegrafstyrelsen val inser svårigheten av att utan sådant stöd av kommissionen
vinna gehör för ett yrkande i antydda riktning, i följd varav den löneförbättring,
som skulle kunna bliva av innevarande års riksdag beslutad, icke torde kunna bliva
gällande tidigare än från 1919 års ingång, har telegrafstyrelsen funnit sig böra göra
det uttalandet, att det, åtminstone från telegrafverkets synpunkt sett, skulle, framför
ett antagande av kommissionens förslag oförändrat, vara att föredraga, att kommissio
nens förslag nu icke bleve föremål för annan åtgärd från statsmakternas sida än att
beslut fattades dels om uppdrag för särskilda sakkunniga att till framläggande vid
1919 års riksdags början utarbeta nytt förslag till lönereglering för telegrafverket,
statens järnvägar och vattenfallsverket — dessa tre tekniska affärsverk, vilka och
endast de böra jämföras med varandra och icke hopföras med andra icke-tekniska
ämbetsverk — dels ock om att i 1919 års riksstat upptaga driftkostnaderna för dessa
verk till sådant förslagsvis beräknat belopp, att den lönereglering, som av 1919 års
riksdag kan komma att beslutas, må kunna givas tillämpning från 1919 års ingång.
En sådan anordning skulle vara att förorda även av det skäl. att telegrafstyrelsen
i alla händelser måste så tidigt som möjligt under innevarande är utarbeta en genom
gående omläggning av distriktsförvaltningarna, vilken icke kan längre undanskjutas,
så vida ej .statens telefonverksamhet skall ohjälpligt köra fast. Då emellertid även
med ett dylikt tillvägagångssätt åtskilliga olägenheter — framförallt den fortvarande
ovissheten för personalen i avseende å dess avlöningsförhållanden samt den därav
framkallade fortsatta svårigheten med personalens rekrytering .skulle vara för
knippade, har telegrafstyrelsen under förhoppning att h*os statsmakterna vinna den
förståelse, som saknats hos kommissionen, ansett sig böra ingå i detaljgranskning
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
70
av kommissionens förslag och i samband därmed framlägga sina minimikrav rörande
avlöningarna. En del allmänna synpunkter torde dock först få här framföras.
Såsom av kommissionens historik inhämtas, äro de nu gällande avlöningarna
för telegrafverkets tjänstemän — frånsett de smärre jämkningar, som vidtogos år
1912 huvudsakligen för att rätta en del förbiseenden eller misstag, vilka icke
kunde undgås vid den genomgripande omdaning av telegrafverket, som år 1907
försöksvis beslutades — grundade på förhållandena inom telegrafverket vid 1905
års utgång eller således för mer än tolv år sedan. Under denna tidrymd har tele
grafverket varit statt i en oavbruten och synnerligen hastigt försiggående utveckling.
NågFa statistiska siffror till belysande härav torde få anföras:
år 1905
år 1917
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Stolplinjers och kablars längd..................................... km. 23,561
34,530
Telefon- och telegrafledningars längd......................... »
196,111
468,760
Telefonstationers antal ................................................ 1,380
3,332
Telegrafanstalters antal .............................................. 904
1,458
Telefonapparaters antal................................................ 81,994
236,596
Avgiftsbelagda telefonsamtals antal ......................... 6,842,000
32,670,000
Avgiftsfria
»
»
.......................... 224,177,000 322,648,000
Telegrammens antal .................................................... 2,920,000
7,040,000
Personalens antal ........................................................ 5,900
13,100
Från att år 1905 hava varit ett företag med ett disponerat kapital om
41.000. 000 kronor och en inkomst av 9,200,000 kronor utgör nu det av telegraf
verket disponerade kapitalet 137,000,000 kronor, dess inkomster under år 1917_yoro
35.000. 000 kronor och äro för år 1919 beräknade till 44,900,000 kronor. Över
skottet av verkets rörelse har stigit från 3,125.000 kronor år 1905 till 13,925,000
kronor år 1917.
De nu anförda siffrorna torde vara till fyllest för att ådagalägga, att den
gångna tidrymden av tolv år medfört en så genomgripande omvälvning inom tele
grafverket, att det icke kan förvåna, att personalen såsom vederlag för sitt däri
genom oerhört ökade arbete och såväl tekniskt som ekonomiskt ökade ansvar kräver
beaktande för sina anspråk på förbättrade avlöningsvillkor. Det går icke då att,
om ock såsom ett provisorium, vilket därjämte kan befaras bliva ganska långvarigt,
erbjuda en löneförbättring, som för det stora flertalet inskränker sig till några få
procents höjning av avlöningen, en höjning, så liten, att den sannerligen icke kan
verka sporrande på personalens arbetslust och duglighet utan säkerligen skulle av
densamma mottagas utan entusiasm såsom en motvilligt utdelad nådegåva.
Men telegrafstyrelsen måste tänka icke blott på den redan i tjänst varande
personalen utan även på möjligheten av att kunna rekrytera densamma med dugande
arbetskrafter. Redan nu, då man dock trott sig kunna ställa förbättrade framtids
möjligheter i utsikt, har det visat sig hart när omöjligt att förvärva nya arbets
krafter, särskilt inom de områden, som kräva högre förutbildning, och gång efter
annan har telegrafstyrelsen även måst se skickliga män lämna telegrafverket för
övergående till enskild, bättre avlönad tjänst. Skulle kommissionens avlönings-
förslag bliva antaget och därmed utsikten till en verklig löneförbättring undanskjuten
på obestämd tid, bleve givetvis rekryteringen än svårare och avgången än större.
71
Vad ovan sagts gäller verkets personal i dess helhet, men i alldeles särskild
grad ingenjörspersonalen. Såväl inom telegraf- som i synnerhet inom telefon- och
radioteknikens områden göras nya uppfinningar och utfinnas nya tillämpningsmetoder
i snabb följd. Telegraf- och telefonsystemen bliva allt mera komplicerade och kräva
följaktligen allt större teknisk skicklighet och erfarenhet hos dem, som skola utföra
och handhava desamma. Då på telegrafverket, med rätta, ställas stora krav på att
det skall följa med utvecklingen och även självt bidraga till densamma, måste verket
ock beredas möjlighet härtill genom att kunna draga till sig och behålla framstående
kapaciteter på det tekniska området, och man får då icke ställa sig betänksam mot
anvisandet av för ändamålet erforderliga, höjda avlöningar, vilka såsom avlöningar
icke spela någon roll i verkets budget, men för vilka verket kan erhålla tjänstemän,
på vilkas arbete och duglighet verkets egen ekonomi i det stora hela är i hög grad
beroende.
Nu anförda synpunkter synas visserligen icke hava varit helt främmande för
kommissionen, men de hava icke givits annat uttryck i kommissionens betänkande
än ett påpekande (sid. 33) av att nuvarande avlöningsbestämmelser möjliggöra att
för förvärvandet av nya, särskilt kvalificerade arbetskrafter tilldela vederbörande
vid anställandet i ordinarie tjänst en högre avlöning än den lägsta för befattningen
förekommande. Kommissionen förbiser emellertid, såväl att det kan möta svårig
heter att få nämnda undantagsbestämmelse tillämpad som ock att bestämmelsen i
fråga icke lämnar möjlighet att på nämnt sätt binda en i verket redan anställd
ordinarie tjänsteman eller att, enär de ordinarie tjänsternas antal bestämmas av
riksdagen, det kan vara nödigt att redan för extra ordinarie beställningar kunna
erbjuda lockande avlöningar.
Med det anförda har telegrafstyrelsen velat framhålla, att åtminstone för
telegrafverkets vidkommande kravet på en snar och verklig löneförbättring be
tingats icke endast och icke väsentligast av den ökning i levnadskostnader, som kunnat
konstateras under tiden från gällande avlöningsstats fastställande och till krigs
utbrottet. Denna omständighet, jämte strävandet efter åstadkommandet av lik
formighet i avlöningar även där ingen sådan är lämplig eller ens möjlig, synes
dock hava varit kommissionens enda ledstjärna vid fullgörandet av dess viktiga
uppdrag, och denna enda ledstjärna har dock icke kunnat visa kommissionen någon
annan väg än den att konstatera en »väsentlig stegring av levnadskostnaderna»
(sid. 21) men föreslå en oväsentlig höjning av tjänstemännens avlöningar. Fast
mera betingas en effektiv löneförbättring av den betydande och helt omvälvande
utveckling, som de tolv sista åren medfört. Hade denna synpunkt, som telegraf
styrelsen sökt bibringa kommissionen, fått i någon mån göra sig gällande, skulle
för visso kommissionens förevarande förslag erhållit en helt annan innebörd. Det
är också främst från denna synpunkt sett. som telegrafstyrelsen här nedan kom
mer att framlägga förslag, vilka visserligen betydligt avvika från kommissionens
men dock i likhet med dennas hava uteslutande karaktär av ett provisorium, av
sett att råda bot för svårigheterna under den närmaste tiden, och, enär vid deras
framställande ingen hänsyn tagits till den exceptionella levnadsfördyringen under
krigstiden, liksom kommissionens förslag förutsätta, att telegrafverkets tjänstemän
allt fortfarande skola komma i åtnjutande av samma tillägg till avlöningarna som
andra statstjänare.
Ett ytligt betraktande av kommissionens förslag till avlöningar för telegraf-
Kanyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383-
Kungl. Maj:ts nåd proposition Nr 383.
verkets tjänstemän bibringar lätt den uppfattningen, att ganska väsentliga förbätt ringar blivit föreslagna. Det är särskilt två omständigheter, som medverka härtill: borttagandet av en del låga begynnelseavlöningar — ett resultat, som telegrafsty relsen på ett sent stadium av kommissionens arbeten lyckades till viss grad uppnå — samt införandet av dyrortstillägg även för högre befattningshavare. De sak kunniga, som år 1907 framlade förslag till telegrafverkets nuvarande organisation och i stort sett ännu gällande avlöningsnormer, föreslogo därvid mycket låga be gynnelseavlöningar samt många avlöningsförhöjningar, tätare och mindre i början men därefter glesare och större. De utgingo härvid från de förutsättningarna, att telegrafverkets tjänstemän skulle vid mycket unga år ernå ordinarie beställning samt att telegrafstyrelsen skulle kunna tilldela varje tjänsteman efter skicklighet och förtjänst en avlöning från den lägsta till den högsta å den för varje tjänste mannagrupp fastställda löneskalan. Den förra av dessa förutsättningar har icke kunnat upprätthållas och den senare blev icke av riksdagen godkänd. Härigenom bortföll i själva verket varje skäl för bibehållandet av de låga begynnelseavlöning arna inom telegrafverket i motsats mot inom andra statens verk. Ett första steg i syfte att bättra den ofördelaktiga ställning i lönehänseende, som telegrafverkets tjänstemän sålunda kommit att intaga vid jämförelse med tjänstemännen särskilt vid övriga kommunikations verk, togs genom de år 1912 beslutade jämkningarna i avlöningsreglementet. I känslan emellertid av svårigheten att, så kort tid efter det att med år 1908 den nya löneregleringen trätt i kraft, kunna genomdriva mera be tydande ändringar i denna, nödgades man framgå med försiktighet, och full likstäl lighet mellan telegrafverkets och övriga kommunikationsverks tjänstemän blev inga lunda en följd. I förslaget till 1912 års ändringar i avlöningsreglementet påpeka des också beträffande hart när varje tjänstebefattning, att jämkningarna skett med så ytterlig försiktighet, att man städse bemödat sig om att allt fortfarande hålla avlöningarna ganska betydligt under vad närmast motsvarande befattningshavare inom andra kommunikationsverk uppbure i avlöning. Den särskilda delegation av riksdagen, som granskade förslaget, innan det blev föremål för proposition, konsta terade också, att nämnda synpunkt blivit över allt upprätthållen, och kunde därför utan nämnvärd erinran förorda förslaget till antagande. Då nu efter ytterligare sex års förlopp yppat sig tillfälle att taga ut det steg, som man kanske av allt för stor försiktighet underlät år 1912. hade det synts telegrafstyrelsen såsom en själv klar sak, att så skulle genom kommissionens initiativ ske. Såsom nämnt, har tele grafstyrelsen delvis lyckats förmå kommissionen därtill, men kommissionen har i liera fall synbarligen missuppfattat syftet med de ovan nämnda jämförelser, som i
1912 års förslag anställdes mellan vissa grupper av tjänstemän inom telegrafverket
med motsvarande grupper befattningshavare inom andra kommunikationsverk. Det förefaller, som om kommissionen rent av känt sig förpliktad att för de förra allt jämt bibehålla lägre avlöningar än för de senare, ja, kommissionen har till och med i fall, då 1912 års riksdagsdelegation framhållit, att dylik jämförelse synts böra ske med en högre grupp befattningshavare inom annat verk, ändock utgått från den för telegrafverkets vidkommande tjänstemannagrupp ofördelaktigaste jämförelsen. Då det nu omnämnda bortskärandet av vissa låga begynnelseavlöningar alltså i och för sig endast innebär en rättelse av tidigare begången orättvisa mot telegrafverkets tjänstemän, bör den avlöningsförbättring, som därigenom uppkommer, icke betraktas såsom en särskild förmån för telegrafverkets tjänstemän utöver vad andra verks
73
tjänstemän skulle genom kommissionens förslag vinna. Och dock har kommissio
nen (sid. 36) framställt förslag om att för telegrafverkets tjänstemän, och endast
för dessa, den allmänna huvudregeln att de nya bestämmelserna skulle omedelbart
tillämpas, så som om de varit gällande under varje tjänstemans hela ordinarie
tjänstetid, icke skulle bliva gällande. Därigenom har kommissionen också lyckats
betaga verkan för de nuvarande befattningshavarna av de långa avlöningsskalornas
förkortande. Detta givande med ena handen och tagande med den andra förefaller
så orimligt och torde vara så enastående, att det allenast synes behöva påpekas
för att underkännas av Eders Kungl. Maj:t, som enligt kommissionens hemställan
skulle hava att meddela erforderliga bestämmelser i fråga om övergång på ny stat
för personalen. För annat verks vidkommande har kommissionen i samma ande
drag föreslagit den nämnda huvudregelns tillämpande i alldeles samma fall, då den
icke skulle komma telegrafverkets tjänstemän till godo. Det anförda motivet för
detta skoningslösa förfaringssätt gent emot telegrafverkets tjänstemän — att icke
en yngre tjänsteman skulle gynnas mera än en äldre — är ingalunda hållbart, ty
kommissionen lärer i sin avoghet mot telegrafverkets tjänstemän icke kunna hindra,
att en tjänsteman, som dagen efter ikraftträdandet av kommissionens förslag ut-
nämnes till ordinarie tjänst, omedelbart får tillträda den begynnelseavlöning, som
enligt kommissionens förslag skulle vara gällande för nuvarande tjänstemän med
tre, sex, ja i vissa fall ända till nio tjänstår. Det må icke förvåna, att telegraf
styrelsen måste uttala så skarp förkastelsedom över ett förslag till avlöningsför-
bättring, som i så många hänseenden ställer telegrafverkets tjänstemän på ett
annat och lägre plan än de andra verkens, och att det, om ock för sent, måste
beklagas, att telegrafverket saknat en insiktsfull representant inom kommissionen.
Telegrafstyrelsen framhöll här ovan, att även förslaget om införande av dyr
ortstillägg till högre tjänstemän kunde bidraga till en vilseledande uppfattning om
att kommissionens förslag innebure en avsevärd löneförbättring. Det bör då erin
ras, dels att en dylik förmån endast kommer dem till godo, som äro placerade å
dyrort, under det att de andra bliva utan denna förbättring i avlöning, dels ock
att kommissionen, då den ansett dyrortstillägg böra tillkomma även tjänstemän med
högre avlöningar, härav bort draga den konsekvensen, att dyrortstilläggets maximi
belopp böra höjas för att i nämnvärd mån verka utjämnande mellan å orter av olika
dyrhet placerade tjänstemän. Kommissionen har emellertid bibehållit de nuvarande
maximibeloppen, vilka äro beräknade för avlöningar å högst 1,500 kronor till
kvinnlig och 3,000 kronor till manlig tjänsteman och alltså utgå med högsta be
lopp av 150 respektive 300 kronor å ort med 10 procent dyrortstillägg samt 225
respektive 450 kronor å ort med 15 procent dyrortstillägg. Telegrafstyrelsen har
påpekat för kommissionen, att dessa belopp givetvis måste höjas i och med det att
ortstillägg förklarats skola tillkomma tjänstemän med upp till 9,000 kronors av
löning, men utan angivande av skäl har kommissionen motsatt sig detta, ehuru kom
missionen icke dragit i betänkande att för tjänstemän inom annat verk öka den
nuvarande inkvarteringsersättningen med ganska avsevärda belopp även i fall, där
den redan förut stigit så högt som till 2,000 kronor. För sin del anser telegraf
styrelsen, att dyrortstilläggens maximibelopp böra fördubblas och således utgöra:
å ort med 10 procent ortstillägg 300 kronor för kvinnlig och 600 kronor för man
lig tjänsteman samt å ort med 15 procents ortstillägg 450 kronor för kvinnlig och
900 kronor för manlig tjänsteman. 1 detta sammanhang torde styrelsen få med-
Bihang till riksdagens protokoll 1313.
1 sand. 343 haft. (Nr 383.)
10
Kungl. Majits nåd. proposition Nr 383.
74
dela, att den för närvarande icke ansett sig böra intaga någon från kommissionen
avvikande mening i avseende å storleken av föreslagna hyresbidrag för telegraf
verkets tjänstemän (sid. 132); dock måste styrelsen, med hänsyn därtill att kvinn
lig stationsföreståndare numera äger i likhet med linjeförman åtnjuta fri bostad om
två rum och kök jämte fri uppvärmning och belysning, påyrka, att sådan kvinnlig
stationsföreståndare, som icke kan erhålla denna förmån in natura, skall i stället
tilldelas hyresbidrag till samma belopp som linjeförman eller högst 600 kronor i
stället för av kommissionen (sid. 132) föreslagna 400 kronor, vilket sistnämnda be
lopp synes helt godtyckligt valt. Styrelsen vill ej heller motsätta sig kommissio
nens förslag (sid. 132, 134) om att grunderna för dyrortstilläggs och hyresbidrags
utgående hädanefter skola bestämmas av Eders Kungl. Maj:t i stället för såsom hit
tills av styrelsen.
.
Efter det kommissionen (sid. 30) omförmält, att den lagt sig vinn om att
icke göra större och andra ändringar beträlfande avlöningsklasserna än nödvändigt,
väcker det förvåning, att kommissionen likväl beträlfande telegrafverket funnit sig
böra (sid. 134—135) icke blott inlägga en ny avlöningsklass å 1,320 kronor utan
även utbyta de nio avlöningsklasserna 2,400 — 5,500 kronor mot elva, utgörande ett
nytt bevis för huru styvmoderligt telegrafverket blivit av kommissionen behandlat.
Telegrafstyrelsen yrkar, att den nya avlöningsklassen å 1,320 kronor måtte utgå
samt, för att göra minsta möjliga rubbning i kommissionens avlöningsskala i öv
rigt, de två klasserna å 1,950 och 2,100 kronor utbytas mot en klass å 2,000 kro
nor, varigenom klassföljden skulle bliva 1,800 — 2,000—2,250 kronor i stället för
kommissionens 1,800 —1,950—2,100—2,250 kronor.
Då styrelsen nu övergår till behandling av de för särskilda tjänstemanna
grupper föreslagna avlöningsförmåner, följer styrelsen samma ordning som kom
missionen.
Sto tion sbiträden. För att uppnå jämställighet mellan dessa tjänstemän och
stationskarlsgruppen vid statens järnvägar föreslår kommissionen för stationsbiträde
fast avlöning med 1,260 — 1,320 — 1,380—1,500—1,650 kronor, vilken slutavlöning
skulle uppnås efter tolv år. Sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna skulle
för stationsbiträde och stationskarl bliva:
å billigaste ort
& dyraste oit
Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
kronor
kronor
stationsbiträde...................... 1,560—1,950
1,827—2,392:50
stationskarl.......................... 1,530—1,980
1,885—2,410.
Då stationsbiträdena i regel äro placerade å dyrort, skulle de således i allmänhet
komma att redan från början ligga omkring 60 kronor lägre i avlöning än stations
karl och i slutavlöning skulle de förra alltid bliva sämre ställda än de senare.
Den rent yttre omständigheten, att stationsbiträden och stationskarlar tillhöra den
av kommissionen så kallade obefordrade klassen av statstjänare, bör enligt telegraf
styrelsens mening ej öva något inflytande på bestämmandet av dessa tjänstemäns
avlöningar, enär deras åligganden äro så vitt skilda. Ej heller med brevbärarna i
postverket, vilkas åligganden inom telegrafverket motsvaras av telegrambärarnas,
kunna stationsbiträdena jämföras. Telegrafstyrelsen föreslår, att avlöningen för
stationsbiträde bestämmes enligt följande skala: 1,380 — 1,500 1,650—1,800kronor,
varigenom begynnelse- och slutavlöningarna skulle bliva: å billigaste ort 1,680
respektive 2,100 samt å dyraste ort 2,001 respektive 2,570 kronor.
75
Separatorer. Telegrafstyrelsen kan ej inse, av vilka skäl kommissionen kom
mit till de för dessa tjänstemän föreslagna avlöningar. Någon annan utgångspunkt
bör väl icke finnas än avlöningarna för arbetare, från vilkas led befordringen till
reparatör undantagslöst sker.
Enligt ett år 1916 utfärdat tillägg till avlöningsreglementet för telegrafver
kets tjänstemän äger telegrafstyrelsen tilldela den, som konstitueras till reparatör
eller till linjeförman, avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass,
att hans sammanlagda avlöningsförmåner för år räknat icke komma att understiga
utan motsvara eller, därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som möjligt
överensstämma med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat
skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit på grund av
gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.
Den årsinkomst, enligt vilken en nyutnämnd reparatör eller linjeförman skall
enligt ovanstående för närvarande beräkna sin avlöning som ordinarie, framgår av
följande tablå, varvid är att märka, att i de däri angivna beloppen även inräknas
krigstidstillägg men icke krigstidshjälp:
Kungl. Maj;ts nåd, proposition Nr 3S3.
Avlöningsbelopp inom Avlöningsbelopp inom
Anställningstid som
I—V linjedistrikten
VI—VII linjedistrikten
j
linjearbetare
T
f
å billigaste I å dyraste i å billigaste ; å dyraste j
ort ' ort
ort
ort
1 år......................................... 2,145
2,475
2,475
2,805
2—3 år ................................ i 2,310
2,640
2,640
2,970
4—5 » ................................ I
2,475
2,805
j 2,805
3,135
6—7 » ............................... i 2,640
2,970
2,970
3,300
8 år och däröver...........
!
2,805
3,135
3,135
3,465
Då nu avlöningen för reparatör ändock skall undergå ändring, lärer väl intet
rimligt skäl finnas för att fastställa densamma till så lågt belopp, att såsom regel
linjearbetare, som befordras till reparatör, omedelbart måste inpassas i någon av de
högsta avlöningsklasserna. Kommissionens förslag innebär dessutom en klar orätt
visa mot dem, som redan utnämnts till reparatörer, i det att dessa ofta skulle i
avlöningshänseende komma att stå efter dem, som framdeles utnämndes.
Telegrafstyrelsen — som här nedan framställer förslag om att de nuvarande
två reparatörsgraderna skola utbytas mot en lönegrad reparatörer, motsvarande nu
varande reparatörer av andra lönegraden, och en klass montörer, omfattande bland
andra nuvarande reparatörer av första lönegraden, och som i sammanhang därmed
betonar vikten av att en skarp skillnad i avlöning upprätthålles mellan dessa två
grader av tjänstemän — anser, att de fasta avlöningarna för dessa tjänstemän böra
bestämmas sålunda:
för reparatör 1,500—1,650, 1,800 — 2,000 kronor och
för montör 1,800—2,000, 2,250—2,500 kronor,
varvid slutavlöningen för båda skulle uppnås efter 9 år. Sammanlagda begynnelse-
och slutavlöningarna skulle då bliva:
70
Kunyl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
å billigaste ort
för reparatör......................... kronor 1,850—2,350
för montör............................. »
2,150—2,850
å dyraste ort
2,175—2,850
2,610-3,425.
Till närmare motivering av sitt ovannämnda förslag beträffande ändrade be
nämningar å de till reparatörsklassen hörande befattningshavare får styrelsen anföra
följande.
Då från och med år 1908 linjeunderbefäl och reparatörer uppfördes på ordi
narie stat, avsågs med de ordinarie reparatörsbefattningarna endast att säkerställa
behovet av erforderlig personal för de direkta underhållsarbetena, såsom avhjälpande
av fel å stationer, ledningar och apparater m. m. Även sedermera av Eders Kungl. Maj:t
och riksdagen beviljade nya ordinarie reparatörstjänster hava tillkommit endast med
hänsyn till behovet av ökad personal för utförande av nämnda slag av arbeten.
För erhållande av befattning såsom reparatör erfordras kännedom om och
praktik i alla grenar av telegrafverkets arbeten. Av dessa arbeten hava åtminstone
hittills stationsarbetena sysselsatt relativt få arbetare, och följden har blivit, att de
arbetare, som efter föregående utbildning i andra arbetsgrenar sysselsatts med
stationsarbete, snart nog sökt sig till ordinarie befattning som reparatörer. Detta
förhållande har förut icke vållat några vidare olägenheter, enär stationsarbetena
varit av mindre omfattning. Under de senare åren hava emellertid dessa arbeten
ökats i högst väsentlig grad. Anledningen härtill har varit icke blott ett på senare
åren i stegrat tempo fortgående byggande av nya stationer utan även de mer och
mer invecklade stationsanordningar, som framtvingats för att ernå säker samtals-
överföring och besparing i växlingsarbetet.
För utförande av stationsarbeten intagas, såsom förut blivit antytt, från
linjen lämpliga arbetare, vilka måste läras upp och givetvis först efter en rätt lång
tid kunna ernå den yrkesskicklighet, som är nödvändig för dessa arbeten. Hänsynen
till de komplicerade elektriska anordningarna å stationerna kräver dock en med
dessa fullt förtrogen personal, utan vilken stationsarbetena icke kunna utföras med
den snabbhet och precision, som arbetets art kräver. Den nuvarande rekryteringen,
som är helt naturlig och från flera synpunkter lämplig, kan därför i erforderlig
utsträckning icke äga rum, så framt ej tillgång finnes, icke blott till för dessa
arbeten utbildat befäl — linjeingenjörer och underbefäl — utan även till en stam
av dugliga montörer. Med nuvarande förhållanden låter det sig dock icke göra att
från arbetarna erhålla en dylik stam. Så snart en arbetare hunnit utbildas till
montör eller till och med dessförinnan, blir han i tillfälle att erhålla en reparatörs-
plats eller ett förordnande som reparatör. Därigenom försvåras i hög grad utbild
ningen av nya stationsarbetare, vilket i sin ordning gör det svårt att medhinna
stationsarbetena.
För att vinna eu tillfredsställande lösning av denna fråga föreslår telegraf
styrelsen, att montörstjänster på ordinarie stat inrättas. Det blir emellertid nöd
vändigt, att dessa befattningar så avlönas, att montörerna ej genast söka reparatörs
tjänster. Avlöningen bör därför vara lika med den, som åtnjutes av reparatör av
första lönegraden, något som även motiveras därav, att endast de skickligaste
arbetarna böra befordras till montörer. Då sålunda montörer och reparatörer av
första lönegraden skulle tillhöra samma avlöningsklass, synes för dem böra fast
ställas den gemensamma benämningen montörer och de nuvarande andragrads-
reparatörerna benämnas endast reparatörer.
_ Stations förmän. I stället för att söka närma stationsförmannens avlöning
till likhet med de såsom ordinarie tjänstemän vid postverket nyuppförda. över-
postiljonernas, har kommissionen för stationsförmannen till och med föreslagit för
hållandevis än sämre avlöning än för förste postiljonerna. Telegrafstyrelsen — som
emellertid vill betona att den skilda arten av stationsförmännens och de nämnda
befattningshavarnas i postverket åligganden medför, att ingen som helst jämförelse
dem emellan bör anställas, men å andra sidan anser, att något större skillnad än
hittills bör förefinnas mellan stationsförmans och stationsbiträdes avlöning — yrkar,
att de förras fasta avlöning bestämmes till 1,650 — 1,800 2,000—2,250 kronor,’
varigenom de komma att i avlöningshänseende såsom riktigt är intaga en mellan
ställning mellan reparatörer och montörer. Sammanlagda begynnelse- och slut-
avlönmgen för stationsförman skulle alltså bliva: å billigaste ort 2,100 respektive
2,700 kronor och å dyraste ort 2,392 kronor 50 öre respektive 3,187 kronor 50 öre.
Linjeförmän och linjemästare. Såsom kommissionen omnämnt, har telegraf
styrelsen funnit sig böra föreslå, att den nuvarande uppdelningen av vardera av
dessa två tjänstemannagrupper i två grader mätte upphöra. Skälet till den hittills
varande uppdelningen har varit den, att de linjeförmän och linjemästare, som haft
befäl över de flyttande arbetslagen, tillgodonjutit särskilt dagtraktamente året om.
Då numera samtliga linjearbetare blivit fast placerade å viss ort, följer härav, att
jämväl deras ledare, linjeförmän och linjemästare, skola hava fast placeringsort.
Därmed har ock anledningen till upprätthållande av två skilda avlöningsgrader inom
vardera av ifrågavarande tjänstemannagrupper bortfallit.
Telegrafstyrelsen, som finner de av kommissionen ifrågasatta avlöningarna
för linjeförmän och linjemästare alldeles otillfredsställande, yrkar, att deras av
löningar bestämmas, under hänsyn tagen till linjearbetares samt reparatörs och
montörs avlöning, sålunda:
för linjeförmän 2,000—2,250, 2,500—2,750 kronor och
för linjemästare 2,500-2,750, 3,000—3,300 kronor.
Sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna skulle dä bliva:
Kungl. Muj:ts nåd. proposition Nr 383.
77
å billigaste ort
å dyraste ort
linjeförmän.................. kronor 2,450-3,200:—
2,900-3,762:50
hnjemästare .............. »
3,100—3,900:—
3,625—4,695:—.
i från linjemästare inom andra linjedistriktet den
5
april 1918 inkommen,
till Eders Kungl. Maj:t ställd skrift i fråga om såväl avlöningen till linjemästare
som ock ändring av grunderna för hyresbidrags och dyrortstilläggs utgående får tele-
grafstyrelsen härmed i underdånighet överlämna.
Radiotelegrafister. I likhet med kommissionen anser telegrafstyrelsen av
löningen för radiotelegrafist böra vara densamma som för linjeförman.
Assistenter. Beträffande dessa tjänstemän liksom i fråga om telegrafister får
styrelsen framföra ett förslag av organisatorisk art.
A de största telegrafstationerna har sedan länge tillbaka sådan befälsorga-
msation varit rådande, att såsom chef för varje vaktlag tjänstgjort en kontrollör,
lydande närmast under stationens föreståndare. Denna kontrollör har haft att ut
öva förmanskap över vaktlagets personal samt att ombesörja alla erforderliga linje- rangeringar och för övrigt sammanhålla och leda expeditionsarbetet. Så länge tra fiken ännu var jämförelsevis obetydlig, mötte det ingen svårighet för kontrollören att ensam och utan någon mellaninstans mellan sig och personalen ordna alla före kommande expedltionsangelägenheter. Med trafikens allt mer växande omfattning och med införandet av nya och mera komplicerade telegraferingssystem har emeller tid en ändring häruti inträtt. Yissa slag av arbeten, som förut utförts av vakt- föreståndaren, såsom exempelvis utväxling av tjänstetelegram med förfrågningar och rättelser rörande felaktiga eller obetydliga telegram m. fl. dylika mellanhavanden med andra stationer, hava med den stigande trafiken så vuxit i omfång, att de måst överlämnas åt särskilda, likvisst under kontrollörens överinseende stående expe ditioner. Likaledes hava, särskilt i Stockholm och Göteborg, en del i viss män fri stående avdelningar, såsom exempelvis avdelningarna för telegramtelefonermg och telegramutsändning, vilka förut varit så pass obetydliga, att direkt och permanent övervakning av högre befäl ej ansetts behövlig, numera nätt det omfång, att åt särskild tjänsteman måst anförtros att under kontrollörens överinseende hava upp sikt över arbetet. Vidare hava å senare tid på stationerna installerats invecklade telegraferingssystem, vilka kräva mera permanent teknisk tillsyn än kontrollören har tid att lämna och vilka därför måst ställas under uppsikt av särskilda tjänste män. De göromål, som i följd av dylika omständigheter måst utbrytas från kon trollörens direkta arbetsområde, kunna, beroende på för varje station säregna för hållanden, vara olika å olika stationer, men gemensamt för åtminstone de tre största telegrafstationerna — Stockholm, Göteborg och Malmö — är, att dylika mellanbe- fattningar mellan kontrollören och de egentliga expeditörerna måst inrättas. Till innehavare av befattningarna i fråga hava uttagits lämpliga assistenter eller telegrafister.
En liknande mellanställning intager även en av de å styrelsens trafikbyrå
anställda telegrafisterna, nämligen den telegrafist, som har till åliggande att närmast biträda kontrollören för personalärendena med frågor rörande telegrafpersonalen. Denna telegrafist har bland annat till uppdrag att i första hand uppgöra förslag till vikarie under den ordinarie personalens ledigheter och till de av vikariatstjänst- göring betingade förflyttningarna mellan olika stationer. Hon måste härvid ständigt med ett visst mått av självständighet såväl förhandla med vederbörande stations- föreståndare som ock företräda trafikbyråns befäl vid mellanhavandena mellan byrån och den tjänstledighetssökande eller till vikariatstjänstgöring utsedda personalen, särskilt den kvinnliga delen därav.
Det arbete, dessa assistenter och telegrafister hava sig ålagt, är givetvis mera
ansvarsfullt och kvalificerat än det rena expeditionsarbetet. Det måste då anses befogat, att denna ansvarsfullare ställning får sitt uttryck i att tjänstemännen i fråga tilldelas en något högre tjänsteställning och avlöning än övriga assistenter och telegrafister. Då kontrollören fortfarande har och även för sammanhållningens och enhetlighetens skull bör bibehålla förmanskap för jämväl här omhandlade tjänste mäns arbete, synes det icke lämpligt att göra dessa till kontrollörer. Lämpligare torde vara, att, i analogi med vad redan skett inom postverket, inrätta en högre grad av assistent- respektive telegrafisttjänster, avsedd för sådana assistenter och telegrafister, som förrätta särskilt kvalificerat arbete. Till denna grad borde hänföras även de assistenter och telegrafister. vilka tjänstgöra såsom föreståndare för filial- telegrafstationer och vilka redan förut blivit i så måtto ställda på ett högre plan
Kung!- Maj is nåd. proposition Nr 383.
79
än övriga assistenter och telegrafister, att de enligt bestämmelse i § 18 i gällande
avlöningsreglemente uppbära ett tilläggsarvode av högst 200 kronor per år, vilket
arvode därmed skulle bortfalla.
Innehavarna av de nya befattningarna torde lämpligen böra benämnas assis
tenter av lista lönegrad respektive telegrafister av lista lönegrad samt de nuvarande
assistenterna och telegrafisterna alltså benämnas assistenter respektive telegrafister
av 2:dra lönegrad.
Av de nya befattningarna skulle till en början krävas femton utav vartdera
slaget. Fyra assistenter av lista lönegraden skulle placeras å Stockholms, fyra å
Göteborgs samt tre å Malmö telegrafstationer såsom föreståndare för olika underav
delningar eller för tillsyn av mera komplicerade apparatsystem. De återstående
lyra befattningarna av denna grad skulle placeras å var sin av de fyra telegrafin
spektörernas expeditioner eller de så kallade trafikdistriktsbyråerna. Redan nu
finnes å vardera av dessa byråer anställd en assistent, som har till huvudsakligt
göromål att granska den räkning av telefonabonnenternas samtal, som ligger till
grund för bestämmandet av abonnemangsavgifterna, och tillse, att de av samtals-
räkningen betingade förändringarna i abonnemangsavgifterna bliva vidtagna. Arbetet
härmed, som kräver mycken ordning och reda och som har avsevärd ekonomisk
betydelse, är utan tvivel av den art, att den som utför detsamma bör hänföras till
den högre klassen av assistenter. Innehavarna av nu nämnda fyra befattningar å
trafikdistriktsbyråerna uppbära på grund av särskilt kungl. brev visst arvode om
högst 600 kronor utöver avlöningen, vilket arvode givetvis icke vidare skulle ut
betalas till dem.
Av telegrafisterna av lista lönegraden skulle eu placeras å styrelsens trafik
byrå samt tio såsom föreståndare för filialstationerna i Stockholm och Göteborg.
De återstående fyra skulle placeras såsom föreståndare för olika underavdelningar
å vederbörande centraltelegrafstationer.
Vad härefter beträffar avlöningarna till assistent av andra lönegraden, kan
telegrafstyrelsen icke finna kommissionens förslag härutinnan tillfredsställande. Sty
relsen är icke övertygad om att ifrågavarande tjänstemän böra likställas i avlöning
med stationsskrivare vid statens järnvägar, helst assistenterna hittills haft avsevärt
högre avlöning än dessa; i alla händelser måste det väl anses orimligt att, såsom
kommissionen föreslagit, assistenterna nu skulle erhålla något lägre avlöning än
stationsskrivare och därjämte uppnå slutavlöningen tre år senare än dessa. Obero
ende härav anser styrelsen, med hänsyn tagen till assistenternas tjänsteställning
inom verket, att deras fasta avlöning bör bliva 2,750 3,000—3,300 — 8,600—3,900
—4,300—4,700 kronor. Begynnelse- och slutavlöningarna skulle då å dyraste ort
bliva 3,162: so respektive 5,405 kronor.
För assistenter av lista lönegraden yrkar styrelsen fast avlöning enligt föl
jande skala: 3,600 — 3,900 — 4,300—4.700—5,100 kronor, vilket å dyraste ort skulle
medföra en begynnelse- och slutavlöning av 4,140 respektive 5,865 kronor.
Kontrollörer. För att allt jämt hålla telegrafverkets kontrollörer — vilka
torde intaga minst lika viktiga befälsposter som postkontrollörerna och dessutom i
regel måste besitta teknisk kompetens — på en lägre nivå än postkontrollörerna
har kommissionen så refererat yttrandena i sammanhang med 1912 års lönereglering
vid telegrafverket, att den, som ej närmare tager kännedom därom, måste bibringas
den uppfattningen, att postkontrollörerna då ansetts intaga en ansvarsfullare ställ
Kung i. Maj:ts nåd. 'proposition Nr 383.
BO
ning än telegrafverkets kontrollörer. Denna kommissionens missuppfattning har sty
relsen här ovan i inledningen till sitt yttrande berört. Telegrafstyrelsen anser, med
hänsyn just till den tekniska kompetens, som måste förutsättas hos kontrollörer,
samt för upprätthållande av en lämplig skillnad gent emot avlöningen till lista
assistenter, att de fasta avlöningarna böra bliva:
för kontrollör av 2:dra lönegraden 4,700—5,100—5,500 — 6,000 och
för kontrollör av lista lönegraden 5,100—5,500—6,000—6,500 kronor. Å
dyraste ort skulle då sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna utgöra:
för kontrollör av 2:dra lönegraden, 5,405 respektive 6,900 och
för kontrollör av lista lönegraden 5,865 respektive 7,400 kronor.
Radiokommissarier. Liksom hittills och i överensstämmelse med kommissionens
förslag bör avlöningen för radiokommissarie vara lika med avlöningen till kontrollör av
lista lönegraden.
T<örrådsboichållare. Dessa tjänstemän, som hittills haft avlöning lika med
assistent, dock med 400 kronor lägre slutavlöning, böra på grund av att befordran
från sådan tjänst merendels icke kan ifrågakomma, helt likställas med assistenter
av 2 dra lönegraden.
Linjeingenjörer och linjedirelctörer. Av vad i inledningen till detta yttrande
anförts, framgår, att telegrafstyrelsen för ingen del kan biträda kommissionens för
slag i avseende å avlöningarna till dessa tjänstemän. Beträffande dem gäller i
högsta grad, vad därvid sagts om det vidgade arbetsfält och ökade ansvar, som
telegrafverkets utveckling medfört, och om det allt större krav på teknisk duglig
het och erfarenhet, som framåtskridandet uppställt.
I fråga om linjeingenjörerna må här påpekas ett pregnant exempel på redan
i inledningen till styrelsens yttrande omnämnda missuppfattning, vartill kommissio
nen gjort sig skyldig beträffande jämförelser mellan tjänstemän inom telegrafverket
och vid andra verk. Den delegation av riksdagen, som granskade förslaget till
1912 års ändringar i telegrafverkets avlöningsreglemente, yttrade ifråga om linje
ingenjörerna: »Sakkunniga vilja emellertid framhålla, att enligt styrelsens förslag
slutavlöningen till linjeingenjör skulle bliva 200 kronor högre än högsta avlöningen,
inklusive hyresersättning, till en utom Stockholm placerad telegrafingenjör eller
ban- eller maskiningenjör av 2:dra klass vid statens järnvägar. Då begynnelse
avlöningen till linjeingenjör är föreslagen 800 kronor lägre samt slutavlöningen av
denne uppnås tre år senare, bör häremot intet vara att erinra. Härtill kommer,
att såväl den tekniska kompetensen hos linjeingenjören torde vara större som ock
arten av hans ofta till avlägsna obygder förlagda tjänstgöring svårare och kost
sammare än de nämnda ingenjörernas vid statens järnvägar, vilka alltid hålla sig
utefter järnvägarna, där goda bostäder och god kost kan erhållas.» Ehuru 1912
års sakkunniga således givit på hand, att telegrafverkets linjeingenjörer bort redan
då ställas i avlöning framför ban- och maskiningenjörer av 2:dra klass vid statens
järnvägar, har kommissionen icke blott underlåtit att likställa linjeingenjörerna
med ban- och maskiningenjörer av lista klass, utan ej ens höjt de förras avlöning
till samma belopp som ban- och maskiningenjörers av 2:dra klass. På dyraste ort
— och där äro de flesta linjeingenjörerna stationerade — skulle dessa uppbära 770
kronor lägre begynnelseavlöning och 250 kronor lägre slutavlöning än ban- och
maskiningenjörer av 2:dra klass.
Telegrafstyrelsen gör gällande, att linjeingenjörer icke böra åtnjuta lägre av
löning än ban- och maskiningenjörer av lista klass vid statens järnvägar samt att
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
81
Kungl. Majits nåd. proposition Nr 383.
linjedirektörer icke heller höra vara sämre ställda än ban- och maskindirektörer
vid statens järnvägar. I följd härav och för den händelse Eders Kungl. Maj:t
skulle biträda kommissionens förslag rörande de nämnda tjänstemännen vid statens
järnvägar, yrkar styrelsen, att de fasta avlöningarna måtte bliva:
för linjeingenjör 6,500 — 7,000—7,500-8,000 och
. för linjedirektör 7,500—8,000—8,500—9,000 kronor. Begynnelse- och slut-
avlöningarna skulle då, jämförda med de nämnda befattningshavarnas vid statens
järnvägar, bliva följande:
Det bör anmärkas, att linjeingenjörer och linjedirektörer, de senare undantagslöst,
äro placerade å dyrort.
Telegrafstyrelsen anser visserligen icke de sålunda ifrågasatta avlöningarna
för linjeingenjörer och linjedirektörer tillfredsställande, men har på detta stadium
icke funnit sig böra påyrka högre belopp. Därest emellertid Eders Kungl. Maj:t
skulle finna skäligt att tillerkänna ban- och maskiningenjörer av lista klass samt ban-
och maskindirektörer vid statens järnvägar högre ersättning, bör motsvarande för
höjning även komma linjeingenjörer och linjedirektörer till godo.
Int er urbanttelefonist'er. För dessa befattningshavare föreslår styrelsen den rik
tigare benämningen rikstelefonister. Avlöningen' anser styrelsen icke böra sättas
lägre än 1,500 kronor med förhöjning till 1,650, 1,800 och 2,000 kronor. Å dyra
ste ort skulle sammanlagda begynnelse- och slutavlöningarna då bliva 1,725 respek
tive 2,300 kronor.
Bokhållare. Styrelsen föreslår avlöningen till lägst 1,800 kronor med för
höjning till 2,000, 2,250 och 2,500 kronor, varigenom å dyraste ort begynnelse-
och slutavlöningarna skulle bliva 2,070 respektive 2,875 kronor. Till jämförelse må
anföras, att kommissionen för kvinnlig kontorsskrivare vid statens järnvägars distrikt
föreslagit avlöning om 1,800—2,700 kronor å billigaste ort samt 2,100—2,900 kro
nor å dyraste ort.
Kassörer av 2:dra lönegraden. För dessa tjänstemän föreslår styrelsen föl
jande avlöningsskala: 2,000-2,250-2,500—2,750—3,000 kronor, motsvarande å
dyraste ort lägst 2,300 och högst 3,450 kronor. Det betydligt ökade ekonomiska
ansvar, som numera påvilar dessa befattningshavare, motiverar till fullo denna för
höjning i deras avlöning.
Kassörer av lista lönegraden. Av nyss anförda skäl och med än större fog
yrkar styrelsen, att avlöningen till lista gradens kassörer, vilka äro placerade vid
verkstaden, å linjedistriktsbyråerna samt å de tre största stationerna, måtte bestäm
mas enligt följande skala: 2,500—2,750-3,000-3,300 kronor. Å dyraste orter blir
avlöningen då lägst 2,875 och högst 3,750 kronor.
Vaktföreståndare. Styrelsen anser, att deras avlöning bör motsvara den för
höjda avlöningen för kassörer av 2:dra lönegraden.
Telegrafister. Såsom här ovan anförts, skulle en ny lista grad av telegra
fisk*1, införas och de nuvarande telegrafisterna hänföras till en 2:dra lönegrad. För
Bihang till riksdagms protokoll 1918. 1 sand. 313 käft. (Nr 383.)
11
linjeingenjör ............................................
ban- och maskiningenjör av l:a klass ..
linjedirektör ............................................
ban- och maskindirektör.........................
å billigaste ort å dyraste ort
kronor 6,500—8,000
7,400—8,900
»
6,480-7,560
7,560-8,700
»
7,500-9,000
8,400-9,900
»
7,920—9.000
9,000—9,900.
82
telegrafist av 2:dra lönegraden bör avlöningen fortfarande vara lika med avlöningen
till vaktföreståndare. Den högre graden telegrafister anser styrelsen böra i avlö
ning jämställas med kassörer av lista lönegraden.
Telegrafstyrelsen kan icke underlåta att i detta sammanhang än en gång-
påvisa, hurusom kommissionen synes vilja begagna varje tillfälle att trycka ned av
löningen till telegrafverkets tjänstemän under avlöningen till motsvarande befattnings
havare i andra verk. Angående telegrafister yttrar kommissionen (sid. 143), att
den ansett dem böra i avlöningshänseende jämställas med kvinnlig postexpeditör.
Huru genomföres nu denna jämställighet? Avlöningen föreslås till 1,900—2,700
kronor för postexpeditör, som skall uppnå slutavlöningen efter
tolv
år, samt till
1,800 — 2,750 kronor för telegrafist, som skall uppnå slutavlöningen efter
femton
år.
Orsaken till denna olikställighet mellan tjänstemän, som kommissionen anser böra
vara jämställda, uppgives vara beroende på den olika konstruktionen av avlönings-
skalorna vid de ifrågavarande båda verken. Det är dock härvid att märka, dels
att kommissionen själv åstadkommit olikheten mellan avlöningsskalornas slutavlö
ningar genom att ändra avlöningsklasserna 2,700 till 2,750 kronor inom telegraf
verket och dels att det bort ligga närmare till hands att sätta begynnelseavlöningen
till 1,950 i stället för 1,800 kronor för telegrafist d. v. s. 50 kronor högre i stället
för 100 kronor lägre än för postexpeditör. Med kommissionens förslag erhåller
nämligen en postexpeditör under vart av de första 3 åren 100 kronor mera än en
telegrafist, under vart av därpå följande 3 år 150 kronor mera, under vart av
därpå följande 3 år 200 kronor mera, under vart av därpå följande 3 år 250 kronor
mera och under vart av därpå följande 3 år 200 kronor mera än en telegrafist.
Under de första 15 åren uppbär således en postexpeditör sammanlagt 2,700 kronor
mera än en telegrafist, vilken ökning icke kan kompenseras genom att telegrafisten
under sin återstående tjänstetid uppbär 50 kronor mera per år än postexpeditören;
vid uppnående av för pension stadgade 30 tjänstår har telegrafisten fortfarande
uppburit
1,950 kronor mindre
än postexpeditören. Hade kommissionen i stället
låtit telegrafist börja med 1,950 kronors avlöning, skulle hon under vart av de 3
första åren uppburit 50 kronor mera än en postexpeditör, under därpå följande 3
år samma avlöning, under vart av därpå följande 3 år 50 kronor mindre, under
därpå följande 3 år samma avlöning samt under återstående tjänstetiden 50 kronor
högre avlöning än postexpeditören. Under de 15 första åren skulle alltså telegra
fisten hava uppburit sammanlagt 150 kronor mera än postexpeditören och vid de
30 tjänstårens slut
900 kronor mera.
Det vill synas som om man, därest ej tele
grafverkets tjänstemäns avlöning skall till varje pris hållas nere under avlöningen
till andra verks personal, bort hava bestämt sig för det senare alternativet, vilket
skulle gjort de tyå ifrågavarande tjänstemannagrupperna betydligt mera jämställda
i avlöning.
Kommissarier, telegraf direktörer och telefondirektörer.
Mot kommissionens för
slag att, för förbättrande av den provisionsberättigade personalens ställning vid
sjukdom, överflytta 400 kronor av avlöningen från uppbördsprovision till lön, har
telegrafstyrelsen intet att erinra. Häröver har kommissionen icke vidtagit annan
förbättring av denna personals avlöningsförhållanden än att
dels
för de kvinnliga
kommissarierna begynnelselönen höjts med 450 kronor i stället för såsom av nämnda
förslag bort följa, med 400 kronor, vilket alltså innebär en löneförbättring med
hela 50 kronor, samt slutavlöningen höjts med, i stället för 400 kronor, 600 kronor
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr B83.
för 5:te grads, 500 kronor för 6:te grads och 450 kronor för 7:de grads kommissa
rier, vilket för dem medför en löneförbättring av respektive 200, 100 och 50 kronor,
dels ock minimiprovisionen höjts från 450 kronor till vissa angivna belopp lör de
olika graderna av kvinnliga och manliga stationsföreståndare. Sistnämnda åtgärd
medför givetvis ingen löneförbättring för andra än dem, vilkas uppbördsprovision
understiger de av kommissionen föreslagna minimibeloppen. Med tillämpning av
1916 års uppbördssiftror — de sista som äro kända — skulle kommissionens sist-
berörda förslag för 72 kommissarier eller således ungefär hälften av hela antalet
icke medföra någon eller högst 100 kronors avlöningsförbättring; läggas 1917 års
stegrade uppbördssiftror till grund, utvisar kommissionens förslag givetvis än mindre
löneförbättring. Icke förty har kommissionen, som dock från telegrafstyrelsen er
hållit exakta siffror å uppbördsprovisionens storlek för varje station under åren
1908—1916, uppställt sin tablå å sid. 175 på sådant sätt, att det ser ut, som om
samtliga stationsföreståndare skulle genom kommissionens förslag erhålla avlönings
förbättring och en ganska betydande sådan. Den, som ej är fullt hemmastadd i
avlöningsförhållandena, skall av denna sammanställning draga den slutsatsen, att
de fem högsta graderna av stationsföreståndare skulle erhålla 2,000 å 3,000 kronors
förbättring, under det att i verkligheten endast några av dem erhålla någon för
bättring alls och i allt fall till blygsamma belopp, samt att de lägre graderna skulle
erhålla förbättring om 600 å 1,800 kronor, under det att förbättringen i själva
verket drabbar endast två tredjedelar av dem och, på 10 undantag när, icke uppgår
till 500 kronor. Såsom skäl för att kommissionen, vilken för postmästare föreslagit
avlöningsförhöjning i ungefär samma utsträckning som för andra tjänstemän, icke velat
unna telegrafverkets motsvarande tjänstemän någon nämnvärd avlöningsförbättring,
har anförts (sid. 145), att flertalet av telegrafverkets stationsföreståndare genom
den starka stegringen av uppbördsprovisionen kommit i åtnjutande av väsentligt
förbättrade avlöningsförmåner. Denna uppgift är icke med sanning förenlig, såvida
ej ordet »flertalet» utbytes mot »ett fåtal». Ej heller är den å samma ställe läm
nade uppgiften riktig, att de under senaste tiden vidtagna höjningarna av telegraf-
och telefontaxorna utövat ett stort inflytande på uppbördsprovisionens storlek. Från
och med år 1908, det första år, då uppbördsprovision tillämpades, till och med år
1916, det senaste år, för vilket detaljerade siffror finnas att tillgå, har uppbörds
provision ökats från 189,981 kronor till 268,490 kronor eller således med 78,509
kronor, fördelat på omkring 150 stationsföreståndare. Denna ökning har väsentligen
kommit de största stationernas föreståndare till godo, under det att de övrigas er
hållit mera blygsam eller ingen alls förhöjning. Frånsett telefon- och telegraf
direktörer och Haparanda station, där till följd av kriget exceptionella förhållanden
varit rådande, har under nämnda nio är den årliga ökningen i uppbördsprovision, i
medeltal räknat, för stationsföreståndare inom de olika graderna växlat mellan:
Kungl. Majds nåd. proposition AV 383.
83
lägst
högst
för kommissarier av
1 :a grad
.... 52 kronor
143 k
rond
»
»
2:a
»
.... 38
»
95
»
»
»
»
3:e
»
.... 48
»
84
»
»
»
»
4:e
»
.... 15
»
69
»
»
»
5:e
»
.... 14
»
tf 5
»
»
»
»
6:e
»
.... 10
»
75
»
»
»
7:e
»
.... 0
»
17
»
84
Härigenom torde vara ådagalagt, huru vilseledande den uppgiften är, att »flertalet»
stationsföreståndare genom uppbördsprovisionens »starka stegring» kommit i åtnju
tande av »väsentligt förbättrade avlöningsförmåner». Därjämte bör beaktas, att
för stationsföreståndarna, vilkas avlöning från telegrafverket utgöres endast av lön
och uppbördsprovision men ej tjänstgöringspenningar, ålderstilläggen å lönen äro -
med undantag för de fyra högsta löneklasserna — endast 150 å 200 kronor per
gång, under det att övriga tjänstemän erhålla ålderstillägg såväl å lön som tjänst-
göringspenningar med tillhopa 300 å 500 kronor per gång vid avlöningar, som över
stiga 1,950 kronor. Någon höjning av telegraf- och telefontaxor, som kunnat öva
inflytande på uppbördsprovisionens storlek, har ej vidtagits annat än under år 1917,
och var denna höjning så ringa, att för samtliga stationsföreståndare ökningen i
uppbördsprovision, inberäknat den ökning, som med trafikens tillväxt oavlåtligen
bör äga rum, icke belöpte sig till mera än omkring 21,000 kronor mot omkring
16,000 kronors ökning från år 1915 till år 1916, vadan således den av taxehöjnin-
gen uppkomna stegringen i provisionen kan uppskattas till omkring
5,000
kronor
att fördelas på omkring 150 personer.
Telegrafstyrelsen har icke under den korta tid, som stått till buds, kunnat
utarbeta ett förslag till avlöningsförbättring för ifrågavarande personal, vilket kan
anses tillfredsställande, men har, under beaktande av att denna personal icke skall
erhålla fördelaktigare avlöningar än motsvarande postpersonal och med hänsyn
tagen till att stationsföreståndarna för sin med personlig ekonomisk risk lämnade
kreditgivning åt telegramavsändare och för sitt därav föranledda extra arbete åt
njuta ersättning, funnit sig kunna föreslå, att avlöningen bestämmes på följande sätt.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Kommissarie av 7:e graden ............
Lön
........... 1,650—1,800—2,000
Minimi-
p revision
600
»
» 6:e
» ............. ........... 1,800—2,000—2,200
700
»
» 5:e
» ............. ........... 2,000 — 2,200—2,400—2,600
900
»
» 4:e
» ............. ........... 3,000-3,200 -3,400-3,700 1,400
»
» 3:e
» ............. ........... 3,200-3,400-3,700-4,000
1,800
»
» 2:a
» ............. ........... 3,400—3,700—4,000—4.300
2,000
»
» 1 :a
» ............. ........... 3,700-4,000-4,300—4,600 2,400
Telegrafdirektör |
Telefondirektör j
........... 4,000-4,300 -4,600—5,000
2,400
Till förtydligande av innebörden utav detta förslag, som i vad jninimiprovi-
sionen .angår är lika med kommissionens, får styrelsen meddela följande. Enär
stationsföreståndarna avancera från lägre till högre grad, äro begynnelselönerna av
ringa intresse utom för den lägsta kvinnliga graden (7:e) och den lägsta manliga
graden (4:e). I dessa två begynnelselöner skulle inträda en förhöjning — frånsett
den, som följer av 400 kronors överflyttning från uppbördsprovisionen — av 200
respektive 400 kronor. Slutlönerna skulle bliva höjda med — likaledes frånsett
nämnda 400 kronor —:
för kommissarier.............. av 7:e graden kronor 250,
» 6:e
»
»
300,
» 5:e
»'
»
400,
»
Bo
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
för kommissarier........ ..... av 4:e graden kronor 500,
»
y>
600.
» »
500,
» » ......
.... » l:a »
»
400,
» telegrafdirektör ... .... » 2:a
»
»
400,
varemot någon förhöjning för telegrafdirektör av lista graden och telefondirektörer
ej ifrågasatts, utan skulle dessas lön bliva lika med telegrafdirektörers av 2:dra
graden, och således telegrafdirektörerna icke vidare uppdelas i två lönegrader.
Till jämförelse mellan de av telegrafstyrelsen sålunda för telegrafverkets
stationsföreståndare och av kommissionen för postverkets motsvarande befattnings
havare föreslagna begynnelse- och slutavlöningar torde följande tablå få meddelas,
däri för telegrafverkets stationsföreståndare kunnat räknas endast med den garan
terade minimiprovisionen men icke med den på sina ställen faktiskt förekommande
högre provisionen:
J
Befattning.
Begynnelse- och slutav- ; slutav
löning å
löningen
, ....
,
1
,
uppnås
billigaste
dyraste
efter
ort
|
ort
Befattning
Begynnelse- j q, .
och slutav-
l,r
utav'
löning, inkl. Aningen
minimipro- uPJ?n s
vision
Postdirektör .......
Postmästare 1 A
7,500—8,500
6,000—7,500
7,950—8,950
9 år
1 Telefondirektör ..
t Telegrafdirektör... 6,400—7,400
9 år
»
1 B
»
2 A
5,500—7,000
5,100—6,500
5)950—7450
9 » j
5,550—6,950
9 » f
5,150—6,450
9 » j
Kommissarie 1
6,100—7,000
9 »
»
2 B
»
3,
manlig
»
4,
manlig
»
4,700—6,000
» 2
5,400—6,300
9 »
4,300-5,500 4,750—5,950
9 »
»
3
5,000-5,800
9 »
4,000 -5,100 4,450—5,550
9 »
»
4
»
. 5,
kvinnlig
1 » 6,
kvinnlig
*
. .
kvinnlig
4,400-5,100
9 »
kvin ilig
»
4
kvinnlig
3,300-3,800
3,100—3,500
3,525—4,025
(i »
3,325 3,725
6 »
2,900—3,500
9 »
2,500—2,900
6 »
2,250—2,600
6 .1
Anm. 1. Postmästare i Stockholm 1, Göteborg 1 och Malmö 1 uppbära dessutom arvoden A
respektive 500, 400 och 300 kronor årligen.
Anm. 2. Kvinnlig kommissarie åtnjuter dessutom fri bostad jämte fri uppvärmning och be
lysning eller hyiesbidrag med högst 600 kronor årligen. Samtliga kommissarier åtnjuta ersättning
för en del av telegramräkningshållningen och vissa av dem felräkningspenningar.
Verkmästare. Telegrafstyrelsen föreslår, att begynnelseavlöningen höjes till
3,000 kronor eller 500 kronor högre belopp än kommissionen föreslagit samt att
slutavlöningen bibehålies vid det av kommissionen föreslagna beloppet 3,900 kronor,
vilken slutavlöning således skulle uppnås efter nio i stället för av kommissionen
föreslagna femton år. Då samtliga verkmästarna äro placerade å ort med 10
procent dyrortstillägg samt deras hyresbidrag enligt kommissionens förslag skulle
utgöra 750 kronor, bliva begynnelse- och slutavlöningarna 4,050 respektive 5,040
kronor.
86
Materiaiför valtare.
För denna befattning med det betydligt ökade ansvar,
som till följd av verkstadsdriftens väsentliga utvidgning under senare åren inträtt,
anser telegrafstyrelsen avlöningen icke kunna bestämmas lägre än till 3,900 kronor
med förhöjning till 4,300, 4,700 och 5,100 kronor. Med inberäknande av dyrorts-
t ill ägg, som till denne tjänsteman skulle utgå efter 10 procent, bliva begynnelse-
och slutavlöningarna 4,290 respektive 5,610 kronor.
Inköpschef.
Avlöningen till denna tjänsteman bör vara lika med här nedan
föreslagna avlöningen till byråtjänsteman av lägre grad. Inberäknat dyrortstillägg,
som även till inköpschefen skulle utgå med 10 procent, bliva hans begynnelse- och
slutavlöningar 5,610 respektive 7,100 kronor.
Kontorschef.
Telegrafstyrelsen anser det icke böra ifrågasättas, att denna
ansvarsfulla befattning, som hittills avlönats på samma sätt som byråtjänsteman av
lägre grad, avlönas lägre än på sätt nedan föreslås beträffande byråtjänsteman av
högre grad. Då han skulle uppbära dyrortstillägg med 10 procent, skulle begyn
nelseavlöningen bliva 7,600 och slut avlöningen 9,100 kronor.
Verkstadsingenjör.
För dessa tjänstemän, som äro tre till antalet, föreslår
styrelsen allt fortfarande samma avlöning som för linjeingenjör.
Vaktmästare hos telegrafstyrelsen.
I likhet med vad kommissionen föreslagit
anser telegrafstyrelsen, att dessa tjänstemän böra i avlöningshanseende likställas
med personal vid stationerna, men under det kommissionen ansett denna likställig
het böra vidtagas på det sätt, att samtliga vaktmästare under hela sin tjänstetid
skulle avlönas såsom stationsbiträden, finner telegrafstyrelsen det riktigare att be
reda de äldre vaktmästarna tillfälle att vinna befordran till stationsförmän. Tele
grafstyrelsen föreslår alltså, att de nuvarande vaktmästarbefattningarna ersättas
med stationsbiträdes- och stationsförmansbefattningar. Då fyra av styrelsens vakt
mästare uppnått den tjänstålder, att de omedelbart böra utnämnas till stationsför
män, under det att de övriga fyra äro relativt unga, bör således enligt styrelsens
åsikt för närvarande de fyra förstnämnda erhålla stationsförmans och de fyra sist
nämnda stationsbiträdes tjänsteställning. Till den såsom förste vaktmästare tjänst
görande stationsförmannen torde allt fortfarande böra utgå arvode å 200 kronor.
Kontorsskrivare.
Från kommissionen under hand framställt förslag om upp
delning av kontorsskrivarna i två grader har telegrafstyrelsen förklarat sig kunna
biträda. Då kommissionen emellertid funnit sig för det närvarande böra avstå från
en sådan uppdelning, vill telegrafstyrelsen icke nu påyrka densamma, ehuru styrelsen
från principiell synpunkt fortfarande icke skulle hava något att erinra däremot.
Avlöningen till kontorsskrivare bör, såsom kommissionen ock tänkt sig, likställas
med avlöningen till bokhållare vid distrikten och således, med inberäknande av lo
procent dyrortstillägg, bliva lägst 2,070 och högst 2,875 kronor. För kvinnlig kon
torsskrivare vid järnvägsstyrelsen föreslår kommissionen avlöning av 2,100—2,900
kronor.
Föreståndaren för katalogexpeditionen.
För denna tjänsteman föreslår styrelsen
den mera betecknande och kortare titeln katalogredaktör. Avlöningen anser sty
relsen, till följd av det betydligt utvidgade och krävande arbete, som numera åligger
katalogredaktören, samt enär hon har en ganska stor personal sig underställd, icke
böra sättas lägre än till 3,000 kronor med förhöjning till 3,300, 3,600 och 3,900
kronor. Medräknat högsta ortsbidrag, skulle hon således komma att uppbära i be
gynnelseavlöning 3.450 och i slutavlöning 4,350 kronor.
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
87
Bitare och ingenjörsassistenter.
Telegrafstyrelsen har i en uti kommissionens
betänkande införd skrivelse av den 22 februari 1918 motiverat inrättandet av dessa
två nya tjänstemannagrader. Avlöningen bör, på sätt styrelsen därvid uttalat och
kommissionen tillstyrkt, sättas lika med avlöningen till assistent av 2:dra löne
graden respektive kontrollör av 2:dra lönegraden.
B i/r ät jans tern än.
Vad först angår byråtjänstemännen av lägre grad, den av
kommissionen' benämnda notariegruppen, har kommissionen ansett dem böra lik
ställas med notariegrupperna i järnvägsstyrelsen och generalpoststyrelsen, för vilka
enligt kommissionens förslag avlöningarna skulle bliva: i järnvägsstyrelsen lägst
5,460 och högst 6,400 kronor samt i generalpoststyrelsen lägst 5,150 och högst
6,450 kronor; sistnämnda för generalpoststyrelsens notariegrupp föreslagna avlöningar
skulle bliva gällande även för telegrafstyrelsens notariegrupp. På grund av de
skilda konstruktionerna i avlöningsskalorna för statens järnvägar, postverket och
telegrafverket hade det, enligt vad kommissionen anför (sid. 152), visat sig omöjligt
att på detta stadium av kommissionens arbete uppnå full överensstämmelse med
avseende å avlöningarna till nu ifrågavarande tjänstemannagrupper. Härtill må
genmälas, att större överensstämmelse dock skulle kunnat uppnås, därest kommis
sionen, i stället för att sätta begynnelseavlöningen för postverkets och telegrafver
kets notariegrupper 310 kronor lägre än för järnvägsstyrelsens notariegrupp, hade
föreslagit de förras begynnelseavlöning till 90 kronor högre än de senares eller så
ledes till 5,550 kronor. Kommissionen yttrar vidare (sid. 152), att den »med hän
syn till den slutavlöning, som ansetts böra tillkomma notariegruppen vid statens
järnvägar och postverket, funnit sig förhindrad att föreslå någon höjning av slut
avlöningen för notariegruppen vid telegrafverket». Beträffande notariegruppen i
generalpoststyrelsen yttrar kommissionen (sid. 110), att den för denna grupp före
slagna förhöjningen med 500 kronor visserligen vore obetydlig för befattningshavare
inom så höga tjänstegrader, som det här gällde, men att »kommissionen med hänsyn
dels till den provisoriska innebörden av nu förevarande reglering, dels ock till gjorda
jämförelser beträffande avlöningen till likställda befattningshavare inom de andra
samtidigt reglerade verken funnit sig icke för närvarande kunna föreslå större för
höjningar till nu ifrågavarande tjänstemän». Slutligen har i fråga om notariegruppen
vid statens järnvägar — för vilken grupp avlöningen höjts med 600 kronor sam
tidigt med det att maximiersättningen för bostad sänkts från att beräknas efter 5
rum och kök till att beräknas efter 4 rum och kök — såsom skäl för att avlö
ningen icke kunnat sättas högre anförts (sid. 57) »hänsyn till jämförliga tjänste
mannagrupper såväl inom de övriga av kommissionen behandlade verken som ock
inom andra områden av statsförvaltningen». Om man härjämte beaktar, vad kom
missionen anfört å sid. 23—24 — nämligen att avlöningsförhållandena inom övriga
centrala verk enligt kommissionens mening rimligen icke kunna bliva absolut bin
dande för de av kommissionen behandlade verken — blir kontentan av kommissio
nens ovan refererade resonnemang följande: slutavlöningen till notariegruppen i
telegrafstyrelsen kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i general
poststyrelsen och järnvägsstyrelsen, avlöningen till notariegruppen i generalpost
styrelsen kan ej höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i telegrafstyrelsen
och järnvägsstyrelsen, avlöningen till notariegruppen i järnvägsstyrelsen kan ej
höjas av hänsyn till avlöningen för notariegruppen i telegrafstyrelsen och general
poststyrelsen. Resonnemanget är särdeles karakteristiskt.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
88
För att nu återgå till notariegruppen i telegrafstyrelsen, uppgiver kommis
sionen, att slutavlöningen till denna grupp på sin tid sattes jämförelsevis flög, be
roende på den av 1907 års riksdag fastställda gemensamma avlöningsskalan för
såväl den nuvarande notariegruppen som de befattningshavare, vilka sedermera
kommo att tillhöra den högre byråtjänstemannagruppen inom telegrafstyrelsen.
Härtill må erinras, att visserligen avlöningsskalan blev gemensam för dessa två
grupper, men då den högre byråtjänstemannagruppen av 1907 års riksdag tilldelades
ett särskilt arvode å
1,000
kronor för år, måste kommissionens berörda uppgift be
tecknas såsom vilseledande. För sin del måste telegrafstyrelsen påyrka, att avlö
ningen för byråtjänsteman av lägre grad bör bliva lika med avlöningen till kontrollör
av lista lönegraden eller således, med inberäknande av högsta dyrortstillägg, lägst
5,865 och högst 7,400 kronor. Denna avlöning är något lägre än vad kommissionen
föreslagit beträffande den i generalpoststyrelsen förekommande mellangraden, som
omfattar bland andra förste aktuarie, intendent och ombudsman.
För den högre graden byråtjänstemän i telegrafstyrelsen, den av kommissio
nen benämnda sekreterargruppen, har kommissionen ansett avlöningen böra bliva
jämställd med avlöningen åt sekreterargruppema i järnvägsstyrelsen och general
poststyrelsen. Likställigheten har på det sätt genomförts, att telegrafstyrelsens
sekreterargrupp tilldelats 270 kronor lägre begynnelseavlöning än i järnvägsstyrelsen
och 500 kronor lägre än i generalpoststyrelsen, att slutavlöningen blivit en obetyd
lighet, 30 kronor, lägre i telegrafstyrelsen och generalpoststyrelsen än i järnvägs
styrelsen samt att denna slutavlöning skulle av telegrafstyrelsens och järnvägssty
relsens sekreterargrupper uppnås efter nio år men av generalpoststyrelsens efter
sex år. Telegrafstyrelsens sekreterargrupp har således blivit sämst tillgodosedd.
Av alldeles samma skäl, som anförts (sid. 60—61) beträffande behovet av att bereda
högre avlöning för särskilt de tekniska tjänstemännen inom sekreterargruppen i
järnvägsstyrelsen, har telegrafstyrelsen funnit sig böra föreslå, att byråtjänstemännen
av högre grad i telegrafstyrelsen skola erhålla 500 kronor högre avlöning än linje
ingenjörer, eller således, om dessa sistnämndas avlöning bestämmes i enlighet med
ovan framställt förslag, lägst 7,900 och högst 9,400 kronor, dyrortstillägg däri in
beräknat.
I avlöningsreglementet torde byråtjänstemännen, för att undvika ändringar i
reglementet vid ökning av antalet befattningshavare inom den högre graden, böra
benämnas »byråtjänstemän av högre grad» respektive »byråtjänstemän av lägre
grad» i stället för att nu de förras tjänstetitlar uppräknas och de senare benämnas
»övriga byråtjänstemän».
Professor. Då professorat) änsten är och till följd av brist på kompetenta
sökande allt fortfarande någon tid framåt torde komma att bliva vakant, har tele
grafstyrelsen ansett sig vid den provisoriska löneregleringen icke böra framställa
något från kommissionens avvikande förslag angående avlöningen till professorn,
ehuru väl den föreslagna avlöningen icke står i rätt förhållande till övriga av styrelsen
föreslagna avlöningsbelopp.
Byråchefer. Telegrafstyrelsen kan icke finna den av kommissionen föreslagna
avlöningen för byråchef i de tekniska affärsdrivande verken stå i rimlig proportion
till den ansvarsfulla ställning, dessa tjänstemän intaga, samt ej heller den föreslagna
avlöningsförbättringen ens tillnärmelsevis motsvara den oerhörda ökning i arbete,
som åtminstone vad telegrafstyrelsen vidkommer under det sista decenniet inträtt.
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
89
Med beaktande av sina ovan framställda förslag i avseende å avlöningarna till andra
befattningshavare, men utan anspråk på att för nu ifrågavarande tjänstemän uppnå
avlöningar, som ens närma sig vad inom privata företag betalas, föreslår styrelsen,
att avlöningen till byråchef bestämmes enligt följande skala, dyrortstillägg däri in
beräknat: 10,400 —11,400—12,400 kronor.
Telegraf inspektör er.
Under åberopande av vad styrelsen i sin uti kommissio
nens betänkande avtryckta skrivelse den 22 februari 1918 anfört och med stöd av
vad kommissionen tillstyrkt, föreslår telegrafstyrelsen avlöningen för telegrafinspektör
till samma belopp som för linjedirektör.
Verkstad,sdirektör.
Kommissionen har av skäl, som anförts å sid. 34, icke
framlagt något fixerat förslag till höjning av avlöningen för verkstadsdirektören,
men likväl uttalat, att förhöjning i dennes avlöning bör äga rum. Telegrafstyrelsen
anser sig för det närvarande böra föreslå begynnelseavlöningen till samma belopp
som det nu utgående oföränderliga arvodet eller 12,000 kronor, men om det skall
bliva möjligt att på denna för telegrafverket så viktiga post kunna behålla en
skicklig person, måste tillfälle finnas att kunna förhöja avlöningen. Styrelsen före
slår därför, att avlöningen skall med treårsmellanrum kunna förhöjas till 13,500
och 15,000 kronor. I enlighet med kommissionens förslag skulle dyrortstillägg icke
tillkomma verkstadsdirektören.
I avseende å erforderlig förhöjning av arvodet till
generaldirektören,
varom
kommissionen yttrat sig å nyss anförda ställe (sid. 34), samt till
generaldirektörens
ställföreträdare
har telegrafstyrelsen trott sig icke böra framlägga något förslag.
Kommissionens förslag beträffande
pensionsunderlagens
höjning med i allmän
het 250 kronor för varje tjänstemannagrupp är givetvis alltför schablonmässigt för
att vara tillfredsställande, men då tiden ej medgivit att nu korrigera detta schema
tiska förslag och då det är av mindre vikt att omedelbart uppnå förbättring av
pensionerna, har telegrafstyrelsen ansett sig böra lämna kommissionens förslag utan
erinran, ehuru anledningar därtill för visso icke saknats. Beträffande de här ovan
föreslagna två nya tjänstemannakategorierna, telegrafist av lista och assistent av
lista lönegraden, föreslår styrelsen, för att icke åstadkomma någon rubbning av
kommissionens förslag, att de tills vidare i pensionshänseende likställas med tele-
grafister av 2:dra respektive assistenter av 2:dra lönegraden. I fråga om den ökning
av telegrafverkets bidrag till dess pensionsinrättning, som skulle påkallas av kom
missionens förslag, har styrelsen lämnat närmare utredning i sitt denna dag avgivna
underdåniga förslag till driftkostnadsstat under år 1919. Emellertid tillåter sig
styrelsen erinra, att de nu ifrågasatta ändringarna beträffande pensionsunderlagen
påkalla mindre ändringar jämväl i det av Eders Kungl. Majit för pensionsinrätt-
ningen fastställda reglemente samt att, innan ändring däri av Eders Kungl. Majit
vidtages, fullmäktige för delägarna i pensionsinrättningen torde böra lämnas tillfälle
att vid sitt under 1919 infallande lagtima möte avgiva yttrande.
Avlöningens fördelning i lön och tjänstyöringspenningar
är för telegrafverkets
tjänstemän särdeles ofördelaktig, särskilt vid jämförelse med vad vid andra verk
är eller enligt kommissionens förslag skulle bliva stadgat därutinnan. Telegrafsty
relsen har påpekat detta förhållande för kommissionen, men denna har synbarligen
saknat tid eller intresse för denna fråga, då det gällt telegrafverket, under det att
kommissionen vidtagit vissa ändringar av fördelningsgrunderna inom statens järn
vägar och postverket. Det märkliga är, att kommissionen uppgiver sig därvid hava
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 343 höft. (Nr 383.)
12
Kung!. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
90
i viss utsträckning åstadkommit likhet med förhållandena inom telegrafverket (sid.
65 och 111), men i verkligheten icke alls åstadkommit sådan likhet. Någon genom
gripande förändring av fördelningsgrunderna inom telegrafverket har styrelsen emel
lertid icke hunnit utarbeta utan föreslår endast ett par smärre jämkningar samt de
ändringar, som påkallas dels av utbytandet av avlöningsbeloppen å 1,950 och 2,100
kronor mot
2,000
kronor, dels ock av införandet av de två nya avlöningsbeloppen
å 10,500 och 11,500 kronor.
Det har förvånat styrelsen, att kommissionen, trots det erforderliga uppgifter
för lång tid sedan lämnats kommissionen, icke funnit sig böra för telegrafverkets
tjänstemän föreslå den inom postverket redan gällande förmån vid befordran till
högre befattning, som erhållit benämningen »
suddning
», ävensom att kommissionen
allenast för postverkets del ifrågasatt vad å sid. 102—104 berörts angående
»till
förordnade» befattningshavare
inom de lägre graderna. Bestämmelser i dessa båda
ämnen äro lika befogade inom telegrafvet som inom postverket, varom kommissionen
under de år den arbetat på sin huvuduppgift borde hava kunnat förvissa sig. Tele
grafstyrelsen skall icke underlåta att snarast möjligt framkomma med förslag härut
innan, men har nu icke kunnat medhinna detsamma.
Vidkommande slutligen kommissionens hemställan, att det måtte få ankomma
på Eders Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse med de av kommissionen
under avdelningen »allmänna synpunkter» angivna grunder, meddela erforderliga
bestämmelser i fråga om övergång på ny stat för den personal, som skulle beröras
av löneregleringen, får telegrafstyrelsen, under erinran om vad i inledningen till
detta yttrande anförts gent emot kommissionens uttalanden å sid. 36 i betänkandet,
i övrigt yrka, att vid meddelandet av de avsedda övergångsbestämmelserna måtte,
på sätt vid 1907 års lönereglering stadgades, beredas en undantagsställning för de
ordinarie och extra ordinarie assistenter, som vunnit inträde i verket före år
1908. Den närmare innebörden av detta yrkande torde telegrafstyrelsen bliva satt
i tillfälle att utveckla vid avgivandet av förslag till övergångsbestämmelserna i
fråga, innan de av Eders Kungl. Maj:t meddelas, men styrelsen har ansett sig redan
nu böra omnämna förhållandet, på det att det eventuella bemyndigandet för Eders
Kungl. Maj:t att utfärda övergångsbestämmelser må kunna inrymma befogenhet att
jämväl på antytt sätt tillgodose de ifrågavarande assistenterna.
Ytterligare några frågor, som beröra avlöningsreglementet, torde telegrafsty
relsen här få beröra.
1 § 4 samt i de vid avlöningsreglementet fogade »allmänna grunder till av-
löningsförhöjning för icke provisionsberättigad tjänsteman» ävensom i de av Eders
Kungl. Maj:t och riksdagen årligen fastställda driftkostnadsstater äro tjänsterna
hänförda till underavdelningarna »inom styrelsen», »vid linjedistrikten», »vid statio
nerna» och »vid verkstaden». Denna indelning har emellertid icke strikt upprätt
hållits; så till exempel saknas under avdelningen »styrelsen» linjeingenjör, assistent
och telegrafist. Det måste också anses överflödigt att i avlöningsreglementet såsom
hittills skett uppräkna samma befattningar på två, ja ända till tre ställen. Styrelsen
har därför ansett tjänstemännen böra i avlöningsreglementet upptagas i en enda
följd på sätt i här nedan framlagda förslag till ändringar i reglementet skett. Denna
fråga har dock icke uteslutande formell karaktär. Genom att även i driftkostnads-
staten upptaga tjänstemännen i en följd utan användande av de nuvarande under
Kung!,. Majds nåd. proposition Nr 383.
91
avdelningarna, realiseras det vid genomförandet av nuvarande organisation av tele
grafverket uttalade behovet för styrelsen att kunna förflytta afl personal ej blott
inom styrelsen och lokalförvaltningarna utan även mellan styrelsen och dessa senare.
I propositionen nr 84 till 1907 års riksdag yttrade föredragande departementschefen
härom (sid. 13), att han icke hade något att erinra mot att denna rätt tillkomma
telegrafstyrelsen och att en dylik befogenhet tvivelsutan mången gång kunde bliva
till gagn för verket, om den tillämpades med varsamhet och ornsikt, men givetvis
krävde, att chefen förskaffade sig personlig kännedom om sin personal, något som
väl läte sig göra inom telegrafverket med dess jämförelsevis överskådliga omfatt
ning. Departementschefen förutsatte dock att, då förflyttning till annan ort ifråga
komma utan att vederbörande därom gjort ansökan, han skulle tillerkännas ersätt
ning för flyttningskostnad med belopp, som av Eders Kungl. Maj:t bestämdes, såsom
ock dittills i liknande fall ägt rum vid förflyttning inom lokalförvaltningarna. Vad
departementschefen sålunda anförde äger allt fortfarande giltighet och detta i än
större grad än förut. I anledning av berörda yttrande, vilket icke föranledde någon
erinran från riksdagens sida, bär telegrafstyrelsen visserligen ansett sig äga däri
avsedda befogenhet, men för att denna skall erhålla uttryck i driftkostnadsstaten,
har styrelsen i det förslag till sådan stat, som samtidigt härmed avlåtes, vidtagit
den nämnda ändringen i dess uppställning. I detta sammanhang torde få ifråga
sättas, huruvida det fortfarande kan anses nödigt, att fråga om utbetalande av flytt-
ningsersättning i fall, då förflyttning skett utan vederbörandes egen ansökan, skall
underställas Eders Kungl. Maj:ts prövning. Hittills har härutinnan förfarits på det
sätt, att telegrafstyrelsen förskottsvis utbetalat flyttningsersättning i dylika fall och
sedermera vid varje års utgång anhållit om Eders Kungl. Maj:ts godkännande av
sålunda gjorda utbetalningar, vilka städse utan undantag gillats av Eders Kungl.
Maj:t. Då det lärer stå i full överensstämmelse med vidtagna åtgärder för decen
tralisering till ämbetsverken av vissa hittills på Eders Kungl. Maj:ts prövning bero
ende ärenden, att frågor om utbetalning av flyttningsersättning i nu åsyftade fall
slutligt avgöras av telegrafstyrelsen, får styrelsen uttala sig för att så hädanefter
måtte få ske.
Enligt § 13 i avlöningsreglementet utgår vid tjänsteresa inom riket rese
kostnads- och traktamentsersättning för tjänstemän enligt bestämmelserna i gällande
resereglemente, dock att vid långvarigare uppdrag, förenade med resa från bonings
orten, vid ofta återkommande tjänsteresor eller i särskilda fall, då omständigheterna
därtill eljest föranleda, telegrafstyrelsen äger att bestämma lägre resekostnads- och
traktamentsersättning. Därutöver stadgas i § 6 mom. 8:0, att det skall ankomma
på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande för tjänsteman å annan
ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente, motsvarande
högst en femtedel av det vid resor enligt gällande resereglemente tjänstemannen
tillkommande dagtraktamente. Motsvarande stadgande!! återfinnas i avlöningsregle
mentet för tjänstemän vid postverket. Enligt vad telegrafstyrelsen inhämtat, har
generalpoststyrelsen i ett på Eders Kungl. Maj:ts prövning beroende ärende hem
ställt, att det senare bär ovan återgivna stadgandet skulle för postverkets del så
ändras, att det skall ankomma på generalpoststyrelsens prövning, huruvida tjänste
man, ordinarie eller extra, under tjänsteförrättning å annan ort än stationeringsorten
må komma i åtnjutande av traktamente enligt av Eders Kungl. Maj:t utfärdade
bestämmelse!'. Då de skäl, som av generalpoststyrelsen anförts till stöd för ändringen,
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
92
äga full motsvarighet beträffande telegrafverket, tillåter sig styrelsen, under hän
visning till vad av generalpoststyrelsen anförts, föreslå, att den ovan återgivna
delen av § 6 inom. 8:o i telegrafverkets avlöningsreglemente måtte ersättas med
ett stadgande av enahanda innehåll, som generalpoststyrelsen föreslagit.
På grund av § 14 i avlöningsreglementet utbetalas felräkningspenningar till,
bland andra, kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 200 kronor för år.
Den betydliga ökning i omsättningen vid dessa institutioners kassor bör föranleda
någon förhöjning av felräkningspenningarna, och då dessa vid stationerna äro be
gränsade till högst 400 kronor, föreslår styrelsen samma belopp för kassör å linje
distriktsbyrå och vid verkstaden.
I en till telegrafstyrelsen ingiven skrift hava inom Norrbottens och Väster
bottens län tjänstgörande personal vid telegrafverket gjort framställning om erhållande
av särskilt ortstillägg, s. k. kallortstillägg, att utgå med 15 procent av den kontanta
avlöningen, dock med minst 400 kronor årligen. Till stöd härför anföres följande:
»På grund av det stränga klimatet, de säregna ljusförhållandena och de långa
avstånden till de livsmedelsproducerande delarna av Sverige och landets egentliga
kulturbygder lever telegrafpersonalen i övre Norrland under andra villkor och
tjänstgör under andra förhållanden än kamraterna i det övriga Sverige. Denna
undantagsställning gör sig i många avseenden ekonomiskt kännbar och betungar
tjänstemännen häruppe med avsevärda utgifter, som ej behöva förekomma annor
städes. Sålunda bliva kostnaderna för livsmedel, beklädnad, värme och ljus här
större än i landets sydligare delar. Största delen av de livsmedel, som här konsu
meras, transporteras hit söderifrån och fördyras genom fraktkostnader och mellan
händer; i alldeles särskild grad gäller detta om frukt och grönsaker. Förutom
denna kostnadsökning tillkommer emellertid, att, på grund av det stränga klimatet,
kroppen häruppe fordrar en kraftigare och därigenom dyrbarare näring. Av samma
orsak bliva utgifterna för beklädnad större än söderut. Pälsverk, såsom promenad
päls och pälsmössa, samt, i och för de långa landsvägsresorna, respäls och pälsstövlar
kunna söderut betraktas såsom lyx, men äro här nödvändiga för hälsans bevarande.
Särskilda vanna underkläder och skodon, skinntröja m. in. måste även anskaffas
såsom skydd mot den långvariga kölden. Dessa förhållanden hava ju ock delvis
redan beaktats av kungl. styrelsen såtillvida, att linjearbetare inom VI och VII
linjedistrikten tilldelas skinntröjor och pälsar och den lägre ordinarie linjepersonalen
respälsar på telegrafverkets bekostnad. Vedåtgången kan i övre Norrland beräknas
till 3 å 4 famnar per rum och år, d. v. s. 2 å 3 gånger så stor som i mellersta
och södra Sverige. Förr har den stora åtgången i någon mån kompenserats av ett
lägre pris, men för närvarande är vedpriset i Norrland detsamma som söderut, och
osannolikt är, att detta förhållande kommer att ändras. Att härigenom förorsakas
avsevärda extra utgifter för tjänstemännen här är uppenbart. Övre Norrlands av
skilda läge och outvecklade kultur medför, att den där bosatta personalen måste
avsätta, eller rättare, bör kunna avsätta extra belopp för resor. För att hålla sig
i nivå med utvecklingen i allmänhet och, ur tjänstesynpunkt, med utvecklingen
inom telegrafverket äro nämligen resor söderut nödvändiga. Vidare äro många
tjänstemän hänvisade att inköpa en stor del av sina förnödenheter söderut, enär
affärerna i övre Norrland i allmänhet äro illa sorterade. Ofta äro dessa inköp
svåra att ordna per* korrespondens — ibland, t. ex. vid beställning av kläder, är
det omöjligt — och resor måste därför företagas. För tjänstemän i landets övriga
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
93
delar kunna naturligtvis liknande resor vara av behovet påkallade, men för tjänste
männen i övre Norrland äro de det i speciellt hög grad. Under alla förhållanden
ökas resekostnaderna såväl för dylika resor som för semester- och rekreationsresor
avsevärt på grund av den långa resan genom Norrland. Av samma orsak betungas
norrlandstjänstemännen vid förflyttningar med synnerligen höga flyttningskostnader.
Livet och tjänstgöringen i övre Norrland äro av flera skäl tyngre och mera tröttande
än söderut. Naturen är karg och ogästvänlig. Det stränga klimatet förorsakar
lätt en genom reumatisk värk, luftrörskatarr eller kylskador förstörd hälsa. Det
långa vintermörkret verkar deprimerande och förslöande på sinnet och gör, i förening
med den starka kölden, livet häruppe mera trist och enformigt än söderut. Någon
motvikt i form av förströelser av estetisk och intellektuell art erbjudes endast i
ringa mån. Övre Norrland är på det hela taget ett under kolonisation varande
land och dess kultur en ännu jämförelsevis outvecklad. Många av de olägenheter
och obehag, som vistelsen häruppe medför och som äro särskilt kännbara för söder
ifrån inflyttade, kunna ej på ekonomisk väg avlägsnas eller mildras. Dock skulle
de vara lättare att fördraga, om de i det föregående påpekade extra utgifterna
kompenserades och norrlandstjänstemännen icke såsom nu i realiteten vore sämre
ställda i ekonomiskt avseende än Övriga tjänstemän. Nödvändigheten av att, såsom
ersättning för de med norrlandsvistelsen förenade ökade utgifterna, erbjuda här
boende tjänstemän och arbetare särskilt goda ekonomiska villkor har insetts av
flera större industriella företag, som förlagt sin verksamhet hit. Av statens verk
har statens järnvägar delvis slagit in på samma väg genom kallortstillägg till sina
tjänstemän. Lärarlönenämndens förslag till lönereglering för lärare vid rikets högre
läroverk innefattar även ortstillägg vid placering inom bland andra Norrbottens och
Västerbottens län.»
Telegrafstyrelsen finner den gjorda framställningen, till vilken intet synes
vara att tillägga, mycket behjärtansvärd. Av styrelsen verkställd utredning om
den ökade utgift för telegrafverket, som av bifall till framställningen skulle föran
ledas, har givit till resultat, att kostnaden för kallortstillägg i angivna utsträckning
skulle belöpa sig under år 1919 till omkring 54,500 kronor för ordinarie och om
kring 54,600 kronor för extra ordinarie tjänstemän inom de två nämnda länen.
Telegrafstyrelsen anser emellertid, att, enär linjearbetare vid telegrafverket
åtnjuta kallortstillägg inom hela sjätte och sjunde linjedistrikten, förhållandet bör
bliva enahanda med tjänstemännen. Vidare torde, med hänsyn till att vid statens
järnvägar förekommande kallortstillägg äro begränsade till ett maximibelopp av 600
kronor för år, samma begränsning av maximibeloppet för kallortstillägg böra stadgas
jämväl för telegrafverkets tjänstemän. De närmare grunderna för kallort.stilläggen
torde böra av Eders Kungl. Maj:t fastställas, och torde telegrafstyrelsen dessförinnan
få bliva satt i tillfälle att avgiva närmare förslag i avseende å dessa grunder. 1
likhet med vad förhållandet är vid statens järnvägar och på sätt om hyresbidrag
vid telegrafverket gäller, lärer kallortstillägg böra anses tillhöra själva lönen.
Bestämmelse om kallortstillägg torde lämpligen böra införas i § 18 i avlöningsregle-
mentet, vilken paragraf eljest skulle utgå till följd av ovan framställt förslag om
att föreståndare för iilialstation skola hänföras till de nyinrättade l:a assistent -
respektive l:a telegrafistgraderna.
Genom tillkomsten av lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i
arbete samt kungörelsen angående särskilda bestämmelser i fråga om denna lags
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
94
tillämpning å arbetare, som användas till arbete för statens räkning, påkallas vissa- ändringar i avlöningsreglementet för telegrafverkets tjänstemän. Angående avlöning* under sjukdom, som förorsakats av olycksfall, samt om begravningshjälp stadgas i avlöningsreglementet följande:
§ 6 mom. 7:o. »Därest tjänsteman i följd av kroppsskada, ådragen under
tjänstutövning, blivit tills vidare oförmögen till tjänstgöring, må, såsom undantag från vad ovan är stadgat, avlöningen å stat kunna, efter telegrafstyrelsens beprö vande, till honom utgå oavkortad under högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning kan böra till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader»;
§ 12: »Avlider tjänsteman, vare sig ordinarie eller extra, eller vid verket
anställd telegrambärare eller arbetare i följd av olyckshändelse, timad under tjänst- utövning eller arbete vid verket, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo»;
§ 20: »Kostnadsfri läkarvård jämte medikamenter lämnas åt den i föregående
paragraf omnämnda personal (— »linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, stations- förman, vaktmästare, reparatör och stationsbiträde ävensom telegram bärare samt vid linjebyggnaderna anställda extra ordinarie underbefäl och arbetare») ävensom åt underbefäl och arbetare vid telegrafverkets verkstad samt åt annan med den samma jämförlig, i telegrafverkets tjänst befintlig tillfällig personal, enligt de närmare bestämmelser Kungl. Maj:t meddelar.»
Föreskriften i § 6 mom. 7:o torde, för att även i avseende å terminologin
korrespondera mot bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen, böra erhålla följande avfattning: »Därest tjänsteman skadats till följd av olycksfall i arbetet samt olycks fallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust av arbetsförmågan, må avlöningen kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under en tid av högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till huru stor del avlöning må, utöver i lag stadgad ersättning för olycksfall i arbete, till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.»
§ 12 står, så vitt angår personer, på vilka olycksfallsförsäkringslagen äger
tillämpning, i uppenbar strid mot denna, och då lagens bestämmelser äro fördel aktigare, bör § 12 i avlöningsreglementet hädanefter omfatta endast sådana befatt ningshavare, på vilka olycksfallsförsäkringslagen icke är tillämplig. Beträffande arbetare har telegrafstyrelsen funnit sig böla utfärda föreskrift om utbetalande av begravningshjälp med större belopp jämväl än lagen förutsätter, varom styrelsen i underdånig skrivelse den 24 juli 1917 gjort anmälan. Paragrafen synes böra av fattas sålunda: »Har vid telegrafverket anställd befattningshavare, å vilken gällande lagstiftning om försäkring för olycksfall i arbete icke äger tillämpning, avlidit till följd av olycksfall i arbetet, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.»
Yad angår § 20 torde till en början böra anmärkas, att, då telegrafstyrelsen
äger bestämma själva avlöningarna för den i paragrafen avsedda icke-ordinarie personal, det ock torde böra tillkomma styrelsen att utfärda bestämmelser rörande fri läkarvård jämte läkemedel m. in. för samma personal. Då vidare den ordinarie personal, som äger rätt till kostnadsfri läkarvård m. in., och den med sådan personal likställda icke-ordinarie personal, för vilken Eders Kungl. Maj:t fastställer avlönin garna, givetvis böra, såsom hittills, åtnjuta ifrågavarande förmån i samma utsträck
Kungl. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
95
ning som den personal, för vilken telegrafstyrelsen bestämmer avlöningarna, torde
§ 20 böra så ändras, att bestämmelser om kostnadsfri läkarvård m. m. hädanefter må
utfärdas av telegrafstyrelsen, som enligt § 19 jämväl äger rätt utfärda bestämmelser
angående uniformspersedlar och beklädnadsersättning. Såsom av ifrågavarande § 20
framgår, innefattar stadgandet däri rätt till kostnadsfri läkarvård m. m. endast för
viss personal vid telegrafverket. Styrelsen anser det tillägg böra göras till para
grafen, att vård å lungsotssanatorium må av telegrafverket bekostas för all vid
verket anställd personal. Denna ändring synes styrelsen vara motiverad av den ur
såväl individens som det allmännas synpunkt utomordentligt stora betydelsen av att
den, som angripits av lungtuberkulos, utan dröjsmål och under tillräcklig tidrymd
erhåller sanatorievård. Hittills har Eders Kungl. Maj:t på framställning i varje
särskilt fall medgivit bekostande av dylik sanatorievård. Särskilt har på senare tid
rätt ofta förekommit framställning från styrelsen om bekostande av sanatorievård
för telefonister, som angripits av lungtuberkulos. Anledning torde emellertid icke
förefinnas att inskränka rätten till kostnadsfri vård å lungsotssanatorium endast till
att gälla telefonister, utan torde all personal böra tillerkännas denna rätt, liksom
det synes böra få ankomma på telegrafstyrelsen att utfärda närmare bestämmelser
jämväl därom.
I anslutning till vad som sagts torde § 20 böra avfattas sålunda: »Manlig
befattningshavare vid telegrafverket, vars fasta avlöning icke överstiger linjemästares,
må på telegrafverkets bekostnad erhålla erforderlig läkarvård jämte läkemedel m. m!
enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen. Av läkare föreskriven vård å
lungsotssanatorium bekostas av telegrafverket för all vid verket anställd personal
enligt närmare bestämmelser, som meddelas av telegrafstyrelsen.»
Under åberopande av vad här ovan anförts får telegrafstyrelsen i underdånig
het hemställa, att Eders Kungl. Maj:t, utan avseende å vad 1915 års avlönings-
kommission föreslagit, täcktes avlåta proposition till riksdagen om att §§ 3, 4, 5,
6, 7, 8, 12, 14, 16, 17, 18, 19 och 20 i avlöningsreglementet för telegrafverkets
tjänstemän ävensom de vid reglementet fogade allmänna grunder till avlönings- eller
löneförhöjning måtte, räknat från och med ingången av år 1918 eller i alla händelser
från och med den 1 nästkommande juli, erhålla den ändrade lydelse, som här nedan
-och i bilaga härtill föreslås.
§
3
.
l:o. Till generaldirektören och chefen för telegrafverket utgår arvode med
kronor.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
2:o. Till icke promsionsberättigad tjänsteman utgår avlöning enligt följande
■-avlöningsskala med däri angivna årliga belopp:
Klass
Lön
Tjänst-
görings-
penningar
Summa
avlöning
Klass
Lön
Tjänst-
gii rings-
penningar
Summa
avlöning
1
0,900
4,000
11,500
14
2,000
1,700
4,300
2
6,300
4,200
10,500
15
2,450
1,450
3,900
3
5,700
3,800
9,500
10
2,300
1,300
3,600
4
5,400
3,000
9,000
17
2,200
1,100
3,300
5
5,100
3,400
8,500
18
2,000
1,000
3,000
H
4,800
3,200
8,000
19
1,850
900
2,750
7
4,500
3,000
7,500
20
1,700
800
2,500
H
4,200
2,800
7,000
21
1,000
tf 50
2,250
t)
3,900
2,000
0,500
22
1,500
500
2,000
10
3,000
2,400
0,000
23
1,350
450
1,800
11
3,300
2,200
5,500
24
1,240
410
1,050
12
3,100
2,000
5,100
25
1,130
370
1,500
13
2,825
1,875
4,700
20
1,040
340
1,380
|
96
3:o. Till provisibnsberättigad tjänsteman utgår, förutom den i § 5 bestämda
uppbördsprovision, lön enligt följande törnskata med däri angivna årliga belopp:
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383.
Klass
Lön
Klass
Lön
t
5,000
8
3,000
2
4,600
9
2,600
3
4,300
10
2,400
4
4,000
11
2,200
5
3,700
12
2,000
6
3,400
13
1,800
7
3,200
14
1,650
4:o. Såsom telegrafinspektör förordnad tjänsteman äger att, mot avstående
av samtliga honom på den ordinarie tjänsten tillkommande avlöningsförmåner, upp
bära arvode till belopp, som i staten för telegrafverkets driftkostnader angives.
5:o. Till verkstadsdirektör utgår arvode med 12,000 kronor för år, vilket
arvode kan efter 3 år höjas till 13,500 kronor och efter ytterligare 3 år till
15,000 kronor.
§
4
.
l:o. Avlöning åtnjutes av icke provisionsberättigad tjänsteman enligt följande
reglering:
_______________ _____
Byråchef.........................................
Professor.........................................
Byråtjänsteman av högre grad
»
n lägre »
Linjedirektör ................................
Kontorschef....................................
Linjeingenjör ................................
Verkstadsingenjör........................
Inköpschef ...................................
Kontrollör av l:a lönegraden..
Badiokommissarie.......................
Ingenjörsassistent.......................
Kontrollör av 2 a lönegraden..
Materialförvaltare.......................
Assistent av l:a lönegraden ..
»
» 2:a
»
Förrådsbokhållare.......................
Ritare ............................................
Verkmästare ...............................
Linjemästare ...............................
Linjeförman...................................
Radio telegrafist...........................
Montör............................................
Stationsförman ...........................
Reparatör.......................................
Stationsbiträde .....................
Lägsta avlöning
Högsta avlöning
.lass
Kronor
Klass
Kronor
3
9,500
1
11.500
6
8,000
5
8,500
8
7,000
5
8,500
12
5,100
9
6,500
7
7,500
4
9,000
8
7,000
5
8,500
9
6.500
6
8,000
9
6,500 ■
6
8,000
12
5,100
9
6,500
12
5,100
9
6,500
12
5,100
9
6,500
13
4,700
10
6,000
13
4,700
10
6,000
15
3,900
12
5,100
16
3,600
12
5,100
19
2,750
13
4,700
19
2,750
13
4,700
19
2,750
13
4,700
18
3,000
15
3,900
20
2,500
17
3,300
22
2,000
19
2,750
22
2,000
19
2,750
23
1,800
20
2,500
24
1,650
21
2,250
25
1,500
22
2,000
26
1,380
23
1,800
Kungl. Maj.ts nåd. proposition Nr 383.
97
i
Katalogredaktör
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
! Kassör av l:a lönegraden ....................................
• Telegrafist av l.a lönegraden................................
j Kassör av 2:a lönegraden ....................................
j Telegrafist av 2:a lönegraden................................
i Vaktföreståndare.........................................................
! Bokhållare...........................................................
|
Kontorsskrivare
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Rikstelefonist
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
De---------------------------------------- -
Anm. De befattningar, som äro angivna
havas av kvinnliga tjänstemän.
Lägsta avlöning
Högsta avlöning
Klass
Kronor
| Klass j
Kronor
18
3,000
15
3,900
20
2,500
17
3,300
20
2,500
17
3,300
2 2
2,000
18
3,000
22
2,000
18
3,000
22
2,000
18
3,000
23
1,800
20
2,500
23
1,800
20
2,500
25
1,500
22
2,000
med kursiv stil, äro avsedda att i regel inne
2:o. Lön åtnjutes av provisionsberättigad tjänsteman enligt följande reglering:
i
Lägsta lön
Högsta lön
i
Klass |
Kronor
Klass |
Kronor
Telefondirektör .................................
4
4,000
1
5,000
| Telegrafdirektör.............................................................
4
4,000
1
5 000
Kommissarie av
l:a
lönegraden...............
5
3,700
2
4,600
»
» 2:a
»
.................................i
H
3.400
3
4,300
»
» 3:
C
»
...................................
7
3.200
4
4,000
»
» 4:e
»
8
3,000
3,700
j
Kommissarie av 5:e lönegraden ........................
12
2,000
it
2,600 1
»
» Se
»
........................ 1
13
1,800
n
2,200
»
» 7/e
»
........................1
14
1,«50
12
2,000 1
Anm. De befattningar, som äro angivna med kursiv stil, äro avsedda att i regel inne
havas av kvinnliga tjänstemän.
3:o) Uppflyttning — — — klass.
4:o) Undantagsvis-----------statförslag.
5:o) Telegrafstyrelsen äger tilldela den, som konstitueras till reparatör,
montör eller linjeförman, avlöning efter sådan för befattningen gällande avlönings-
klass, att hans sammanlagda avlöningsförmåner för år räknat icke komma att
understiga, utan motsvara eller, därest full motsvarighet ej kan ernås, så nära som
möjligt överensstämma med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordi
narie stat skulle, om lian i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit på
grund av gällande prislista å avlöningar till arbetare vid telegrafverkets linjedistrikt.
Reparatör — — — i fråga.
§
5
-
Föreståndare för telegraf- eller centraltelefonstation äger uppbära provision
å vid stationen influten uppbörd av telegram-, abonnemangs-, inträdes- och samtals-
avgifter med:
2‘A
procent av den del av uppbörden, som ej för år överstiger 30,000 kronor;
1 procent av den del av uppbörden, som överstiger 30,000 men ej 100,000 kronor;
Bihang till riksdagens protokoll 1918. 1 sand. 343 höft. (Nr 383.)
13
98
1 a procent av den del av uppbörden, som överstiger 100,000 men ej 500.000
kronor; samt
i/10 procent av den del av uppbörden, som överstiger 500,000 kronor.
Provisionsbeloppet för år räknat må dock icke för någon stationsföreståndare
understiga här nedan angivna belopp, vadan av provisionsanslaget må, utöver ovan
angivna procentbelopp, utgå vad som tilläventyrs erfordras för att fylla denna
minimiprovision.
Minimiprovisionen utgör:
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Sr 383.
för telefondirektör
.... 2,400 kronor
» telegrafdirektör
.... 2,400
»
» kommissarie av l:a- lönegraden .... ..... 2,400
» » » 2:a
» .... ..... 2,000
» » » 3:e
»
.... 1,800
»
» » » 4:e
» .... ..... 1,400
» kommissarie av 5:e lönegraden .... ....
900
»
» » » 6:e
» .... ....
700
»
» » » 7:e
» .... .... 600
§ 6
.
För åtnjutande av arvode eller i stat uppförd avlöning och därtill hörande
förhöjning efter viss tids fortsatt innehavande av befattning gälla, med undantag-
beträffande telegraffullmäktige, följande bestämmelser:
l:o) Tjänsteman — — — härför.
2:o) Med- nödigt.
3:o) Har generaldirektören, verkstadsdirektören eller telegrafinspektör be
viljats ledighet och vikarie förordnats, beror på prövning av Kungl. Maj:t, huru
stor del av arvodet må till vikarien avstås.
4:o) Tjänsteman-----------pensionsinrättning.
5:o) Den------------ uppbördsprovision.
6:o) Tjänsteman — — -- skäligt.
7:o) Därest tjänsteman skadats till följd av olycksfall i arbetet samt olycks
fallet medfört sjukdom, som förorsakat förlust av arbetsförmågan, må avlöningen
kunna, efter telegrafstyrelsens beprövande, till honom utgå oavkortad under en tid
av högst sex månader; ankommande däremot på prövning av Kungl. Maj:t, till
huru stor del avlöning må, utöver i lag stadgad ersättning för olycksfall i arbete,
till den skadade utgå efter omförmälda tid av sex månader.
8:o) Tjänsteman — — —• befattning.
Erfordras — — — avlöning.
Erfordras — — — uppbörd.
På telegrafstyrelsens prövning ankommer, huruvida tjänsteman, ordinarie
eller extra ordinarie, under tjänsteförrättning å annan ort än stationeringsorten må
komma i åtnjutande av traktamente enligt av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser.
9:o) En — — — grunder.
§ 7.
l:o) Rätt —- — — bestämmelser.
2:o) Generaldirektör — — — inrättning.
99
belopp:
Kung!. Maj ds nåd. proposition Nr 383.
3:o) För övriga tjänstemän skall pensionsunderlag beräknas till följande
5.850 kronor för byråchef och professor;
5.250
»
» linjedirektör, telefondirektör och telegrafdirektör;
4.850
»
» byråtjänsteman av högre grad;
4.450
»
» kommissarie av l:a lönegraden;
4.250
»
» linjeingenjör och verkstadsingenjör;
4.150
»
» byråtjänsteman av lägre grad och kontorschef;
3.850
»
» inköpschef, kontrollör av l:a lönegraden, radiokommissarie
och kommissarie av 2:a lönegraden;
3.550
»
» ingenjörsassistent, kontrollör av 2:a lönegraden och kom
missarie av 3:e lönegraden;
3.250
»
» kommissarie av 4:e lönegraden:
2,950
»
» materialförvaltare, assistent och ritare;
2.750
»
» verkmästare;
2.550
»
» förrådsbokhållare;
2.150
»
» linjemästare;
2,050
»
» kommissarie av 5:e lönegraden;
1.850
»
» katalogredaktör och kommissarie av 6:e lönegraden;
1.750
»
» linjeförman, radiotelegrafist, kassör av l:a lönegraden, tele
grafist, vaktföreståndare och kommissarie av 7:e lönegraden;
1.550
»
» kassör av 2:a lönegraden, bokhållare och kontor sskrivare;
1.450
»
» montör, stationsförman och reparatör;
1,350
»
» stationsbiträde och rikstelefonist.
4:o) Pension — — — medel.
5:o) Rätt att komma i åtnjutande av hd pension inträder:
a) för manliga tjänstemän vid uppnådda sextiofem levnads- och trettiofem
tjänstår, dock att sådan rätt inträder:
för tjänstemän i telegrafstyrelsen vid sextiosju levnads- och trettiofem tjänstår;
för linjemästare, linjeförmän, montörer och reparatörer vid sextio levnads-
och trettiofem tjänstår;
för verkmästare vid sextio levnads- och trettio tjänstår;
b) för kvinnliga tjänstemän vid sextio levnads- och trettio tjänstår, dock att
sådan rätt inträder för rikstelefonister vid femtiofem levnads- och trettio tjänstår.
6:o) Skyldighet — — — tjänsten.
7: o) Vid — — — inträde.
8:o) Rätt — — — förverkad.
9:o) Tjänstår — — — pensionsinrättning.
8
8
-
Tjänsteman äger årligen, när sådant utan hinder för göromålens behöriga
gång kan ske, åtnjuta semester, generaldirektören, byråcheferna, professorn och
byråtjänstemän av högre grad, envar under en och en halv månad, linjemästare,
linjeförmän, montörer, stationsförmän, reparatörer och stationsbiträden, envar
under en halv månad samt envar av övriga tjänstemän under en månad.
Tjänsteman, som bär sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å uppbörd, är
100
pliktig att å tid av året, som av vederbörande överordnade olydighet bestämmes,
begagna sig av semester.
Kungl. ■ Maj ds nåd. proposition Nr 383.
§
12
.
Har vid telegrafverket anställd befattningshavare, å vilken gällande lag
stiftning om försäkring för olycksfall i arbete icke äger tillämpning, avlidit till
följd av olycksfall i arbetet, må ett belopp, motsvarande den avlidnes avlöning för
en månad, såsom begravningshjälp tilldelas hans dödsbo.
§ 14.
Felräkningspenningar tillkomma:
den hos telegrafstyrelsen anställda huvudkassören med 500 kronor för
år räknat;
kassör å linjedistriktsbyrå och vid verkstaden med 400 kronor, likaledes för
år räknat;
tjänsteman — — — stationen;
å station — — — räknat.
Felräkningspenningar — — — tjänsten.
§ 16.
l:o) Fri bostad uti telegrafverkets egna eller för ändamålet förhyrda lägen
heter jämte fri uppvärmning och belysning eller ock hyresbidrag med högst 600
kronor för år må tillkomma kommissarie av 5:e, 6:e och 7:e lönegraderna ävensom,
enligt telegrafstyrelsens bestämmande, föreståndare för större växelstation.
Det ankommer på telegrafstyrelsen att i varje särskilt fall bestämma, huru
vida bostadsförmån eller hyresbidrag skall utgå, ävensom beloppet av berörda bidrag.
2:o) Till verkmästare, linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, montör,
stationsförman, reparatör och stationsbiträde utgår hyresbidrag, enligt av Kungl.
Maj:t fastställda grunder, med minst femton, högst trettio procent av avlöningen.
3:o) Förmånen av fri bostad eller hyresbidrag anses tillhöra lönen.
§ 17.
Tjänsteman, som icke är berättigad till uppbördsprovision, äger att, enligt
av Kungl. Maj:t fastställda grunder, uppbära dyrortstillägg med högst femton pro
cent av avlöningen, dock med iakttagande av att för manlig tjänsteman, vars av
löning överstiger 6,000 kronor, dyrortstillägg ej må beräknas å högre belopp än
6,000 kronor samt för kvinnlig tjänsteman, vars avlöning överstiger 3,000 kronor,
ej å högre belopp än 3,000 kronor.
Generaldirektören och verkstadsdirektören må icke åtnjuta dyrortstillägg.
Dyrortstillägg fördelas i lön och tjänstgöringspenningar i samma proportion
som avlöningen; dock skola minst två tredjedelar därav anses såsom lön.
§ 18.
Till tjänstemän inom sjätte och sjunde linjedistrikten utgår kallortstillägg
enligt av Kungl. Maj:t fastställda grunder, dock med högst 600 kronor för år räknat.
Kallortstillägg anses tillhöra lönen.
Kungl. Maj;ts nåd. proposition Nr 383.
101
§ 19.
Uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning till visst årligt belopp
må tilldelas linjemästare, linjeförman, radiotelegrafist, montör, stationsförman, repa
ratör och stationsbiträde ävensom telegrambärare samt vid linjebyggnaderna an
ställda extra ordinarie underbefäl och arbetare, allt enligt reglemente, som utfärdas
av telegrafstyrelsen.
§
20
.
irianlig befattningshavare vid telegrafverket, vilkens fästa avlöning icke över
stiger linjemästares, må på telegrafverkets bekostnad erhålla erforderlig läkarvård
jämte läkemedel m. m. enligt reglemente, som utfärdas av telegrafstyrelsen.
Av läkare föreskriven vård å lungsotssanatorium bekostas av telegrafverket
för all vid verket anställd personal enligt närmare bestämmelser, som meddelas av
telegrafstyrelsen.
Slutligen får telegrafstyrelsen i underdånighet hemställa, att Eders Kungl.
Maj:t täcktes föreslå riksdagen, att erforderliga bestämmelser i fråga om övergång
på ny stat för telegrafverkets personal må meddelas av Eders Kungl. Maj:t under
beaktande jämväl av vad styrelsen därom här ovan anfört.
Underdånigst
HERMAN RYDIN.
A. HAMILTON.
Föredragande.
W. LINDE.
K. E. LANDSTRÖM.
SETH LJUNGQVIST.
Stockholm den 8 april 1918.
O.
GustAv.
102
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
Allmänna grunder till avlöningsförhöjning
Klass .......................................
Avlöning, kronor ...............
Begyn-
nelse-
avlö-
ning j
Uppflyttning i högre klass kan äga
26
25
24
23
22
21
20
19 j 18
1,380 1,500 1,650 1,800 2,000 2,260 2,500 2,750 3,000
Byråchef .............................................
9,500
Professor .............................................
8,000
Byråtjänsteman av högre grad
7,000
—
—
—
—
—
—
—
— 1 — I
»
» lägre »
5,100
! !
Linjedirektör.........................................
7,500
- . -
Kontorschef .........................................
7,000
Linjeingenjör.........................................
6,500
—
—
-
—
—
—
— 1 — I
Verkstadsingenjör ............................
6,500
—
—
—
—
—
—
—
— —
Inköpschef.............................................
5,100
—
—
—
—
—
—
— i — :
Kontrollör av l:a lönegraden .......
5,100
—
—
—
—
— I —
Radiokommissarie ............................
5,100
—
—
—
—
—
—
—
Ingenjörsassistent ............................
4,700
—
—
-
—
—
-
Kontrollör av 2:a lönegraden .......
4,700
—
-
—
—
—
—
— | —
Materialförvaltare ............................
3,900
—
-
-
—
—
—
—
— —
Assistent av l:a lönegraden...........
3,600
—
—
—
—
—
—
— —
»
» 2:a
»
...........
2,750
—
—
—
—
—
—
—
— 1
3
Förrådsbokhållare
........................
2,750
—
—
—
—
3
; Ritare.....................................................
2,750
'
~
Verkmästare.........................................
3,000
—
—
—
—
-
—
—
1
i Linjemästare.........................................
2,500
—
—
—
—
—
—
—
3 j 3
j Linjeförman .........................................
2,000
—
3
3
3 ; —
j Radiotelegrafist ................................
2,000
—
—
—
—
3
3
3 j —
Montör .................................................
1,800
—
—
—
3
3
3
Stationsförman....................................
1,650
—
—
—
3
3
3
—
Reparatör .............................................
1,500
—
—
3
3
3
—
—
Stationsbiträde....................................
1,380
3
3
3
—
—
_ i
_
1Katalogredaktör................................
3,000
—
—
-
—
—
—
-- 1 ---
j
Kassör av l:a lönegraden ...........
2,500
—
• —
—
—
—
—
3 j 3
! Telegrafist av l:a lönegraden ...
2,500
—
—
—
—
—
—
—
3 1
3
Kassör av 2.a lönegraden ...........
2,000
—
—
—
—
—
3
3
3
3
Telegrafist av 2:a lönegraden ...
2,000
—
—
—
—
—
3
3
3 |
3
Vaktföreståndare ............................
2,000
—
—
_
—
-
3
3
3 |
3
Bokhållare .........................................
1,800
—
—
—
—
3
3
3
— i —
Kontor sskrivare................................
1,800
—
—
—
3
3
3
Ttikstelefonist ....................................
1,500
—
—
3
3
3
—
—
103
Kungi. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
för icke provisionsberättigad tjänsteman.
runa. när avlöning enligt närmast lägre klass innehafts i nedan nämnda antal är.
17
16
15
14
13
12
ii
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
3,300 3,600 3,000 4,300 4,700 5,100 5,500 6,000 6,500 7,000 7,500 8,000 8,600 9,000 9,500 10,500 11,5»
'
3
3
—
3
3
3
_
—
—
—
_
—
-- 1 ---
—
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
3
3
_
_
— 1 —
3
3
3
—
-
—
—
—
—
—
— —
—
—
—
—
3
3
3
—
—
—
—
_
3
3
3
—
—
_
—
—
—
— —
—
3
3
3
‘ —
—
-
—
—
_
_
—
—
—
— | —
—
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
-
—
— —
—
3
3
3
—
—
—
—
—-
—
—
—
— —
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
_
_
—
— ' —
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
3
3
3
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
_
—
—
3
3
3
3
—
_
-
—
—
—
—
—
__
3
3
3
3
3
—
—
_
3
3
3
3
3
-
_
3
3
3
3
3
—
—
—
-
—
—
3
3
3
_ 1 —
—
—
_
--
-
—
—
_
3
—
__
—
—
— i —
—
_
_
—
—
-
_
_
_
—
-
—
-
—
8
3
3
-
3
3
—
- : -
—
—
-
—
-
—
—
— —
—
—
—
—
—
—
—
—
—
—
- ■ -
-
-
—
Allmänna grunder till löneförhöjning- för provisionsberättig-ad tjänsteman.
Klass........................................
Lön, kronor ........................
Begyn
nelse
lön
•
Uppflyttning i högre klass kan äga rum, när lön enligt närmast lägre klass
innehafts i nedan nämnda antal år.
14
13
12 11
i
10
9
8
7
6
5
4
3
2
1
1,650 1,800 2,000' 2,200
i
2400 2,600 3,000 3,200 3,400 3,700 4 000 4,300 4,600 5000
Telefondirektör....................................
4,000
3
3
3
Telegrafdirektör .............................
4,000
—
— { -
—
—
—
—
3
3
3
Kommissarie av l:a lönegraden ...
3,700
~
—
—
—
—
—
— —
3
3
3
—
»
* 2:a
»
3,400
-
—
3
3
3
—
—
»
» 3:e
»
3,200
— —
3
3
3
—
—
»
» 4:e
»
3,000
—
—
— —
—
—
—
3
3
3
—
—
•
—
Kommissarie av 5:e lönegraden
2,000
—
—
‘i 3
3
3
- - - - - i - - - - -
»
»
6:e
»
1,800
—
—
3 |
3
»
»
7:e
»
1,650
—
3
3
—
i
1
04K
u
ng l.
M
a
j: ts
n
å
d .
p
ro
p
o
si
tio n
N r
3
8
3
.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
105
Bilaga.
Sammanställning
av
yrkanden, framställda av vissa personalsammanslutningar vid telegrafverket
över 1915 års kommissions förslag till lönereglering för personalen vid
nämnda verk.
1. Svenska telegraf tjänstemännens förening.
Dyrortstillägg bör enligt föreningens mening utgå även till den provisions-
berättigade personalen samt därvid beräknas å fast lön och minimiprovision. Enligt
av föreningen framställt yrkande skulle rätten till dyrortstillägg för manlig tjänste
man begränsas allenast på sådant sätt, att då den fästa avlöningen överstege 6,000
kronor, dylikt tillägg icke skulle beräknas å högre belopp än 6,000 kronor.
Ny tjänst. Föreningen hemställer, att från den nuvarande assistentgruppen
måtte utbrytas vissa mera självständiga och ansvarsfulla befattningar, vilka borde
benämnas förste assistenter.
Fast avlöning föreslår föreningen till följande belopp för de olika tjänste
männen :
förste kontrollör och radiokommissarie 5,100, 5,500, 6,000 och 6,500 kronor;
kontrollör 4,700, 5,100 5,500 och 6,000 kronor;
förste assistent 3,700, 4,000, 4,300, 4,700 och 5,100 kronor;
assistent 2,800, 3,100, 3,400, 3,700, 4,000, 4,300 och 4.700 kronor.
Fast lön — vartill skulle komma uppbördsprovision — föreslår föreningen
för de manliga stationsföreståndarna till följande belopp:
telegrafdi rektor av l:a lönegraden och telefondirektör 4,600, 5,000, 5,400
och 5,800 kronor;
telegrafdirektör av 2:a lönegraden 4,200. 4.600, 5.000 och 5,400 kronor;
kommissarie av l:a lönegraden 3,800, 4,200, 4,600 och 5,000 kronor;
kommissarie av 2:a lönegraden 3,400, 3,800, 4,200 och 4,600 kronor;
kommissarie av 3 e lönegraden 3.200, 3,400, 3,800 och 4,200 kronor;
kommissarie av 4:e lönegraden 3,000. 3,200, 3,400 och 3 800 kronor.
Arv d t bh t legrafinsrektor anser föreningen böra bestämmas till i begynnelsen
7,500 kronor och såsom slutarvode 9,000 kronor, även om den lästa avlöningen till
linjedirektör skulle komma att bestämmas till lägre belopp.
Avlöningens fördelning i lön och tjänstgörings penningar yrkas förändrad på
sådant sätt, att av den sammanlagda avlöningen ifl skola utgöra lön och '(4 tjänst-
göringspenningar.
Övergångsbestämmelser. Den av kommissionen angivna regeln, att de nya
avlöningsbestämmelserna skulle omedelbart efter deras ikraftträdande varda i sin
helhet gällande för de ordinarie befattningshavarna så som om bestämmelserna varit
tillämpade under vars och ens hela ordinarie tjänstetid, bör enligt föreningens mening
Bihang till riksdagens protokoll 1318. 1 sand. 313 höft. (Nr 383.)
14
106
tillämpas utan undantag och sålunda avse jämväl de befattningar, för vilka före
slagits sådan omläggning av avlöningsskalan, att tiden för slutavlöningens intjänande
avkortats. Yissa assistenter, vilka fått börja med en till 2,100 kronor förhöjd be
gynnelseavlöning, har föreningen ansett böra komma i åtnjutande av högre avlöning
än en tillämpning av nyssnämnda regel skulle medföra.
Slutligen har föreningen hemställt, dels att den ifrågasatta avlöningsförbätt-
ringen måtte beredas personalen för tiden från och med 1918 års början, dels att
bestämmelser måtte utfärdas angående s. k. sneddning vid befordran och dels att
den i § 6 mom. 8 i avlöningsreglementet förekommande bestämmelsen, att det skall
ankomma på telegrafstyrelsens prövning, huruvida vid förordnande för tjänsteman
å annan ort än placeringsorten den vikarierande bör tilldelas traktamente motsvarande
högst en femtedel av det vid resor enligt resereglementet tjänsteman tillkommande
dagtraktamente, måtte förändras på sådant sätt, att telegrafstyrelsen må kunna till
dela vederbörande tjänsteman reducerat traktamente även till högre belopp än nu
varande inskränkande bestämmelse angiver.
2.
Telegrafverkets ingenjör sförening.
Dyrortstil:ägget till manlig tjänsteman bör enligt föreningens mening begränsas,
allenast på sådant sätt, att då avlöningen överstiger 6.000 kronor, dyrortstillägg ej
må utgå å högre belopp än 6.000 kronor.
Fasta avlöningarnas belopp anser föreningen böra bestämmas:
för byråingenjör och förrådsintendent i telegrafstyrelsen till 7,500, 8,000
8,500, 9,000 och 9,500 kronor;
för linjedirektör till 8,500, 9,000, 9,500, 10 000 och 10,500 kronor;
för linjeingenjör och verkstadsingenjör till 7.000, 7,500, 8.000, 8,500 och
9,000 kronor.
Slutligen hemställer föreningen, att löneförbättring måtte tillkomma personalen
för tiden från och med 1918 års början och att den av kommissionen föreslagna
särskilda övergångsbestämmelsen för sådana befattningshavare vid telegrafverket,
för vilka tiden för slutavlöningens intjänande förkortats, icke måtte bringas till till -
lämpning, ävensom att den nu ifrågavarande regleringen måtte snarast möjli ut er
sättas med en definitiv reglering med tillämpning av särskild löneskala för tjänste
män med högre utbildring vid statens affärsdrivande verk.
3. Kvinnliga telegrafpersonalens förening.
Hyresbidrag.
Phreningen yrkar att hyresbidrag till kvinnlig stationsföre-
ständare skall, i förekommande fall, utgå med högst 800 kronor.
Dyrortstillägg bör enligt föreningens mening utgå även till den provisions-
berättigade personalen. Rätten till dyrortstillägg för kvinnlig befattningshavare
skulle enligt föreningens förslag begränsas allenast på sådant sätt, att då avlöningen
överstiger 3,000 kronor dylikt tillägg skulle utgå å ett belopp av högst 3,000 kronor.
.Nya tjänster. Föreningen hemställer, att kategorien telegrafist måtte upp
delas i två grader och att samtidigt benämningen måtte bestämmas för den högre
graden till kvinnlig assistent av 1:a lönegraden och för den lägre till kvinnlig
assistent.
Kungl. Maj:ts nåd. proposition Nr 383.
107
Fad avlöning föreslår föreningen till följande belopp för de olika tjänsterna:
föreståndaren för katalogexpeditionen 3,000, 3,300, 3,600, 3,900 och 4,200
kronor;
kvinnlig assistent av l:a lönegraden 2,500, 2,750, 3,000, 3,300 och 3,600
kronor;
kvinnlig assistent och vaktföreståndare 2,000, 2,250, 2,500, 2,750 och 3,000
kronor.
Fast lön — vartill skulle komma uppbördsprovision — föreslår föreningen
för de kvinnliga stationsföreståndarna till följande belopp:
kommissarie av 5:e lönegraden 2,000 2 200 2,400 och 2,600 kronor;
kommissarie av 6:e lönegraden 1,800, 2.000 och 2,200 kronor;
kommissarie av 7:e lönegraden 1,650, 1.800 och 2,000 kronor.
Pension bör enligt föreningens mening utgå med samma belopp som den del
av avlöningen, vilken anses såsom lön.
Slutligen hemställer föreningen dels att bestämmelser måtte utfärdas om s. k.
sneddning och dels att vid övergångsbestämmelsernas utfärdande de nuvarande
telegrafister, vilka vid sitt ordinarieblivande icke fått tillgodoräkna sig föregående
tjänstgöring såsom extra befattningshavare, måtte hållas skadeslösa för denna ute
blivna förmån.
Kungl. Majds nåd. proposition Nr 383.
4. Telegrafverkets kvinnliga kontorspersonals förening.
Föreningen yrkar, att den nuvarande kvinnliga kontorsskrivargruppen måtte
uppdelas i två kategorier, förste kontorsskrivare och kontorsskrivare, samt att de
fasta avlöningarna till dessa befattningshavare samt bokhållare och kassörer måtte
bestämmas till följande belopp:
kassör av l:a lönegraden 2,500, 2,750, 3,000, 3,300 och 3,600 kronor;
kassör av 2:a lönegraden och förste kontorsskrivare 2,000, 2,250, 2,500,
2,750 och 3,000 kronor;
kontorsskrivare och bokhållare 1,800, 2,000. 2,250, 2,500 och 2,750 kronor.
Därjämte hemställer föreningen, att samtliga kassörer av l:a lönegraden
måtte komma i åtnjutande av felräkningspenningar till belopp av 400 kronor.
5. Kvinnliga telefontjänstemannaföreningen.
Föreningen yrkar att de fasta avlöningsbeloppen för interurbantelefonist måtte'
bestämmas till 1,500, 1,650, 1,800 och 2,100 kronor.
6. Telegraf- och tel ef omnunna förbund et.
Hyresbidrag bör enligt förbundets mening till därtill berättigade tjänstemän
utgå med minst 25 procent och högst 40 procent på den fasta avlöningen, dock
minst 500 kronor och högst 900 kronor.
Dyrortstillägg bör utgå med 25 procent av den fasta avlöningen.
Nya tjänster. De båda reparatörsgrupperna anses av förbundet böra utbytas
mot en högre grupp, benämnd montör, och en lägre kategori med benämningen
reparatör.
108
Fast avlöning bör tillkomma följande personalgrupper med angivna belopp: linjemästare och radiotelegrafist 2,500, 2,750, 3,000 och 3,300 kronor; linjeförman och stationsförman 2,000, 2,250, 2,500 och 2,750 kronor; montör 1,800, 2.000, 2,250 och 2,500 kronor; reparatör och stationsbiträde 1,650, 1,800, 2,000 och 2,250 kronor. Fension har förbundet ansett böra utgå med 60 procent på det högsta av-
löningsbeloppet för respektive befattning.
Vidare yrkar förbundet dels att ett kallortstillägg måtte tilldelas personalen
vid sjätte och sjunde linjedistrikten med 15 procent på avlöningen, dels att en månads semester måtte tillkomma envar tjänsteman tillhörande nyssnämnda personal grupper, och dels att löneförbättring måtte beredas personalen för tiden från och med 1918 års början.
Slutligen har förbundet framhållit vissa olägenheter av den nuvarande i § 4
mom. 5 i avlöningsreglementet förekommande bestämmelsen om rätt för telegraf styrelsen att tilldela den, som konstitueras till reparatör eller linjeförman, avlöning efter sådan för befattningen gällande avlöningsklass, att hans sammanlagda avlönings förmåner för år räknat så nära som möjligt överensstämma med den årsinkomst, han vid tiden för övergången på ordinarie stat skulle, om han i stället kvarstått såsom icke ordinarie, hava åtnjutit enligt gällande prislista. A orter med relativt högt hyresbidrag jämte dyrortstillägg kunde sålunda vederbörande befattningshavare komma att erhålla fast avlöning efter en lägre avlöningsklass, än om han vore placerad på en billig ort. Förbundet har därför hemställt, att nämnda stadgande måtte med hänsyn härtill ändras.
7. Linjemästare i andra linjedistriktet.
Hyresbidrag bör utgå med lägst 20 procent och högst 40 procent å av
löningen.
Dyrortstillägg bör utgå med lägst 5 procent och högst 25 procent å av
löningen.
Fasta avlöningen för linjemästare bör bestämmas till 2,500, 2,800, 3,100 och
3,400 kronor.
Kungl. Mapts nåd. proposition Nr 383.
STOCKHOLM, ISAAC MAECUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1918.