Prop. 1921:214
('med förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922',)
Kungl. Majds proposition Nr 214.
1
Nr 214.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om allmän fastighetstaxering år 1922; given Stockholms slott den 18 mars 1921.
:
,
ly
-juli - U .> •
- .. : -
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj:t föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
K. J. Beskow.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (Nr 214.)
1
2
Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.
Förslag
till
förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.
1
§•
Allmän taxering av fast egendom skall verkställas under år 1922.
Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2—10 §§ här nedan med
därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4
och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning
hörande särskilda anvisningar tinnes stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 års all
männa fastighetstaxering är särskilt stadgat.
2 §•
Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän
lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den
enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.
3
§•
Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevill-
ningsförordningen, äger icke rum.
4
§•
Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den an
vändes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då
den användes för annat ändamål.
Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och
delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller
3
skogsbruk med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras så som jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annan fastighet.
Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jord
bruksfastighet, så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.
Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk. Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget
fiskeri taxeras såsom annan fastighet.
(Se vidare anvisningarna).
5 §.
Varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde. Taxeringsenhet är:
a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret sär
skild redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastighets register såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga;
b) del av fastighet, som under aj omförmäles, där fastighetsdelen
antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt, mera stadigvarande nyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;
c) frälseränta samt i jord- eller fastighetsregistret särskilt upp
taget fiskeri;
d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å
annans mark;
e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, samt
vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet;
f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift sam
fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas.
Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom
vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxerings enhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upp tagas till beskattning inom värjo sådant område.
(Se vidare anvisningarna).
Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 214.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
6 §■
Taxeringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas,
åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet).
Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som
de kunna an3es äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, värde sådant vid uppskattningen jämväl iakttaget.
Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.
(Se vidare anvisningarna).
7 §.
Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid
1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen därefter lämpas. <
8
§•
Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena
därtill föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighetens taxeringsvärde, bestämmas, nämligen:
för jordbruksfastighet:
a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jordbruk
med binäringar ävensom värdet av skogsmark, betesvärde däri inräk nat, och övrig till fastigheten hörande mark;
b) skogs värde, varmed förstås värdet av växande skog; samt
c) tomt- och industrivärde, varmed förstås det värde, som mark
kan äga utöver jordbruksvärde på grund därav att den lämpligen kan tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs bruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt;
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå
befintliga träd och anläggningar;
b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och
c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver mark
värdet och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, träd gårdsanläggningar och dylikt.
(Se vidare anvisningarna).
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
o
9
§•
, 1 • i U./i' '. '/•;
- t- ‘ .'.•*£» ••i.*» - ••• : -■
Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola
uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor.
Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma
införas endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller byggnad, för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bevillningsförordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.
♦ ;
1
‘
10
§.
Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast
egendom med fideikommissrätt eller stadgad åboräit, samt innehavare av så kallad ofri tomt i stad.
11 §•
Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av
1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.
12
§.
I samhälle, där byggnadsskatt jämlikt förordningen den 19 no
vember 1920 utgår, skall, därest av sådan anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförordningen fogade särskilda anvisningar, taxeringsvärdet å annan fastighet än jordbruksfastighet skolat nedsättas, därest ej allmän fastighetstaxeriug ägt rum, sålunda nedsatt värde, be räknat enligt de i bevillningsförordningen stadgade grunder, särskilt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2H.
Anvisningar.
Vid 4 §.
Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan,
huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jord bruksfastighet eller såsom annan fastighet utan beror detta av använd ningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för in dustriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomt område, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres en till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ända mål tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet. Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruks fastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes skall, om visst område av eu jordbruksegendom utnyttjas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindustriellt företag, skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.
För att fast egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras,
att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omstän digheten att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bo staden är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommar nöje, och dylikt.
Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, medför icke detta
förhållande, att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan fastig het. Aro å egendomen uppförda byggnader eller andra inrättningar för förädlingsindustrin såsom fövaltare- ech arbetarbostäder, sågverk, träsliperi och dylikt, skola visserligen dessa byggnader med anlägg ningsområde taxeras såsom annan fastighet, men icke egendomen i övrigt.
Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig,
bör icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruks fastighet eller annan fastighet.
7
Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock hus-
djursskötsel, varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogs
mark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växt
odling under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives till
sammans med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med
jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall
däremot icke hänföras 'till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk
anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegen
domar eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamå.,
egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för
åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter,
och dylikt.
Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning-
av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det egna
jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom, vara
jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter
eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbe-
hovsändamål eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed skola
såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid
vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt till
verkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. A andra sidan
anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning-
av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädling av in
köpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering, tillverkning-
av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning
samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i
regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt
eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets
binäringar. Å egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar
i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undan
tagsvis ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses
föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större om
fattning.
Vid 5 §.
I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet)
uppställes till eu början såsom regel, att varje kameral enhet är taxerings
enhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom laga förrättning delad och äro i följd därav delarna särskilt redovisade i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan del vara taxeringsenhet.
Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera
taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighets registret redovisade uppdelningen, äga rum.
1 sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest
skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje sådant område utgör taxeringsenhet.
Detsamma gäller om del av fastighet upplåtits till annan för själv
ständigt, mera stadigvarande nyttjande. I enlighet härmed bör exempel vis torp, därå jordbruket av torpinnehavaren självständigt bedrives, anses såsom särskild taxeringsenhet, även om torplegan uteslutande eller huvud sakligen utgår i dagsverken. Om däremot självständigt jordbruk icke bedrives av torpirinehavaren, såsom fallet i allmänhet är i fråga om s. k. stattorp och därmed jämförliga jordupplåtelser, där torpet väsent ligen är att anse såsom bostadslägenhet, bör torpet icke behandlas såsom särskild taxeringsenhet. År upplåtelsen av tillfällig art, så att det upp låtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i bruknings- avseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, före ligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller medför upplåtelse av sådant mindre område som t. ex. lott i en s. k. koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild taxeringsenhet.
Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke
rättsligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet — stadigvarande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempel vis utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. 1 övrigt torde stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att fastigheten visser ligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till en del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar, såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med trädgårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar för sådan drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.
Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i
Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.
9
stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd
med bostadshns till uthyrning och till andra hälften användes för någon
industriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sam
manhängande område av fastighet å landet, som användes för skilda
ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall
ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att
anse såsom eu förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyr
ning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda
i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem,
betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav
att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone
företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och
för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.
Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före
ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse,
av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.
Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans
mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för
jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrende
rade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola
de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering
av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga,
enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten
i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de
skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggna
derna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara
taxeringsenhet. 1 sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan,
och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt
taxerade.
Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro
rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock
böra tillsammans bilda taxeringsenhet.
Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvalt
ningsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under
särskild förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten
tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogs-
statens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan
allmän skog, för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningstörordningen
är skyldig erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar,
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
1 saml. 181 höft. (Nr 214.)
2
Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.
städernas skogar), ävensom under särskild förvaltning ställd samfälld skog, såsom de s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län. Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas enskild skog i den mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock).
Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild
förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.
Vidare böra såsom en enhet taxeras fastigheter, som tillhöra
samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna var för sig till förlitligen bedömas. Detta inträffar då fastigheterna ligga i oskift sam fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fäll lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut nyttjande, att det knappast låter sig göra att med tillförlitlighet angiva, vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt värd. Under stundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala enheterna uppkomma även av annan anledning, och bör även då det gemensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet.
Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra
på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt be stämmelserna under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet, varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.
Det kan inträffa, att en taxeringsenhet är fördelad på olika admi
nistrativa områden, inom vilka menighet äger beskattningsrätt, eller att en del av taxeringsenheten faller inom och en annan de! utom särskilt sådant område, såsom i fråga om municipalsamhällen ofta är fallet. Administrativa områden, som här avses, äro stad, köping, municipal- samhälle, landskommun, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag och väg- hållningsdistrikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika admi nistrativa områden, måste taxeringsvärdet i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik uppdelning bör naturligtvis å varje del av taxerings enheten läggas det värde, som med hänsyn till dess storlek och be skaffenhet i övrigt å den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela. Vad nu är sagt äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord, urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område än fastigheten i övrigt. Förutsättning för att en upp delning av taxeringsvärdet skall vidtagas är emellertid, att fastighetens
Kungl. Maj ds proposition Nr 214.
11
uppdelning på olika administrativa områden är grundad på jordeboken
eller annat i laga ordning meddelat beslut, t. ex. föroidnande om muni-
cipalsamhälle, skoldistrikt eller dylikt. Där sådan i laga ordning med
delad bestämmelse om fastighetens samhörighet med olika admini
strativa områden saknas och blott en geografisk oregelbundenhet före-
ligger, såsom om en i jordeboken såsom enhet upptagen fastighet har
äo-a enklaverad inom annat administrativt område eller sträcker sig över
gräns mellan sådana områden, där är fastigheten att anse såsom. i sin
helhet tillhörande det administrativa område, i vilket den enligt jorde
bok eller annat behörigt förordnande skall ingå, och någon uppdelning
av värdet ifrågakommer då icke.
Vid 6 §.
Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) för
stås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för
fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik
egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn
till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande.
Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts
för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck
för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan ha\a
påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och
dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som inga
lunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan fölanledas a\
vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighets
marknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en
viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först
om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om
vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter in
verkat å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats an
gående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå
såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av
en i visst fäll för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.
Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom
uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda föriingad.
Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den
må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och däi
så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxerings
myndigheten vid taxeringsvärdets asättande taga hänsyn jämväl till
andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
I detta hänseende hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden, som kunna hava föreslagits i den ordning, som i 4 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 närmare omförmäles, samt till fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna tjäna till ledning för bedömande av dess allmänna saluvärde. Taxeringsvärdet bör därefter framgå såsom resultat av ett övervägande av samtliga dessa förhållanden.
_ 'V id värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om
och i vilken omfattning ökning eller minskning i värdet för viss fastighet i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av för hållanden, som äro för den fastigheten säregna, såsom
beträffande jordbruksfastighet: fastighetens storlek och läge samt mer eller mindre goda eller
dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;
ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda
eller svåra brukningsförhallanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller är vanhävdad och förfallen;
^byggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt
medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostads- byggnad eller eljest ovanligt göda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;
särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastig
heten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jakt marker, fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;
servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller
last för fastigheten;
med mera sådant; beträffande annan fastighet: fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjlig
heter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om in skränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastig het, upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.
markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller
mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållanden,
Kungl. Majt:s proposition Nr 214.
13
om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större
eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;
servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller
last för fastigheten;
med mera sådant.
Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet
gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till
de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruk
tion, som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda
uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren
kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.
Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör
läggas till grund för beräknande av räntans belopp.
Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till före
komsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller
mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden
antecknas.
Vid 8 §.
1 jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårds-
byggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogs
bruk. Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å
dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader
hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.
ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares
bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för
lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels bygg
nader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med
binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad.
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och
annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader,
såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, även
som byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till
jordbrukets binäringar.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
14
På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande
skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej
tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.
Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen
av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogs
mark.
Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord
bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till
växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet
till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra
sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den
mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför
lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg
ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark,
som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver
jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Under
stundom kan ock vattenfall eller brytningsvärd ig fyndighet grundlägga
ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och indu
strivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaffenhet att böra
taxeras såsom annan fastighet.
Tomt- och industrivärde utgör skillnaden mellan markens jord
bruksvärde och vad den skulle kunna i allmänna marknaden betinga, om
den såldes för byggnadsändamål eller för industriellt utnyttjande. Upp
skattningen av detta värde får grundas å de i varje särskilt fall före
liggande faktiska förhållanden, som kunna tjäna till ledning för värde
sättningen.
Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller
vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till sär
skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes så
dant i längden angivas.
A id uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings
myndigheten att taga hänsyn utom till de ovan i anvisningarna vid 6 §
angivna förhållanden jämväl till det värde, som kan hava åsatts marken
vid den uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till
jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på grund av för
ordningen den 28 maj 1920.
År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand,
skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
1*>
fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte even
tuellt parkvärde.
Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. I allmänhet lärer
å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före
komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till bygg
nad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden
därigenom i någon väsentligare grad påverkas. Men om å fastigheten
finnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis
en] mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i
avsevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, böi särskilt
värde — parkvärde — därå sättas. Emellertid bör alltid tillses, att
summan av de särskilda värden, som vid taxeringen åsättas, kommer
att motsvara allmänna saluvärdet för fastigheten i dess helhet.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
Instruktion
för värdesättning å skogsmark och växande skog.
1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog*.
A. Skogsmark.
2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga. I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt. Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala av kastningsförmåga tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång därå faktiskt föreligger eller ej. Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jäm sides med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande. Finnes å hagmark eller betesmark skog, som kan inverka å värde sättningen av egendomens växande skog, bör marken uppskattas såsom skogsmark, varefter betesvärdet tillägges. Om åter å hag- eller betes marken betestillgången är det väsentliga och skogsproduktionen av un derordnad betydelse, bör marken icke upptagas såsom skogsmark. Ljungmark och annan utmark, som av ålder ligger skoglös, må, även om den kan anses lämpa sig för skogsproduktion, dock icke upp tagas såsom skogsmark, så framt den ej redan blivit föremål för skogs odling eller är för skogsprodukt^ ändamål avsedd.
3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår statens och andra allmänna skogar efter därom av domän styrel sen med delade eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus-
17
hållningsplaner. efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår
övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska
kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklara
tioner och andra upplysningar, som kunna införskaffas.
4. Ben normala årliga v irkesav kast ning e n uppskattas i kubikmeter
fast mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet).
Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet,
som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitets-
klasser. Förefinnes för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande
skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav
markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen
av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp
skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara
känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten
i övrigt.
5.
Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkes-
avkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en
ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste åtta åren i
genomsnitt varit å orten gällande. . Finnes för skogen i fråga ordnad
bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen
under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit
av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava
för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före
kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för
beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam
mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader
för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas
till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast.
6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade
avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård,
förvaltning, bevakning, väg- och %ggnadsunderhåll, skogskultur, skydds-
dikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges
till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet
per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen. Till un
derlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver
markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass
och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4
och 5 angivna uppskattningar.
För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund
av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
1 samt. 181 höft.
(AV 214.)
4
Kungl. Maj:ts -proposition Nr 214.
18
skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av
en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för
kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av
skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade normala av
kastningen. I sådant fall kan icke tabellen användas, utan särskild
värdeberäkning måste göras.
B. Växande skog.
7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den
samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari
den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur
kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.
Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkes-
förråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt
uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den
växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade års
avkastningen. I fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I,
som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal
skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark
värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången
kan anses vara normal. Antingen kan den virkesavkastning, som ra
tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga
den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar
med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget
virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna
skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v.' av det normala (re
lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än
vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke
tidvis medgiva större avverkning eller uttagandet av dyrbarare dimen
sioner än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jäm
kas skogsvärdet uppåt till l.i, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ
skogstillgång). För skogar med i god hushållningsplan fastställd av
verkning må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i
planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållningsplan
saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd
av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och
i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom
normal skogstillgång.
För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal
skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
19
från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,
dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer
den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstill-
gången skall vara att räkna som normal.
C) Förberedande åtgärder.
8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna
skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan läm
nade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal
produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav
kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde å
skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen
i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande
skogen i fråga kunna finnas hos domän styrelsen tillgängliga, och de
ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst fall kan finna
nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hus-
hållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen höra vid be
räkningen frångås, exempelvis om hushållningsplanen anses mindre till
fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och
beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott
uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde
å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola
vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep
tember 1921.
9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom
skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana
enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner
finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.
Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.
10. Vid det sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller
landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom läns
styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de
genomsnittliga rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den
relativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen
och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar
inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande
de delar av de för hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses
böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de
mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna
Knngl. Maj.ts proposition Nr 214.
20
finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxerings-
grunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika ut-
drivningsförhållanden, olika flottnings- eller andra transportkostnader,
olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan
regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser samman
trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,
skola redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella an-
visningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda
förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speci
ella anvisningar om taxeringens verkställande.
D) Beskattningsnämnderna.
11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda
längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som
blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhanda
hållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. » På
sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän
fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därefter vederbörande nämnd
att granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de all
männa och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan omförmälda
längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de
i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett
avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd,
har nämnden att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och
sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den
normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, medelbonitet,
relativ skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och
växande skog. Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas
under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda
skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan hämtas, och dels
grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest är känt angående
ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande till flottled
och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar, skogens sluten
het m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av
skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
otvär<
kbm.
anor.
i
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
21
i markens samt den växande skogens värde per liektar vid
olika avkastniugsförmåga och virkespris.
stil) angiver
markvärde,
nedre raden (med kursiv stil) angiver
virkesvärde.
Kungl. Maj-.ts proposition Nr 214.
normala avkastningsförmåga per hektar i kubikmeter fast mått (bonitet) j
1.5
2.0
2.5
3.0
3.5
4.o
4.5
5.o
5.5
6.0
6.5
7.0
kvärde samt
virkesvärde vid normal skogslillgang
, kronor per hektar
3
4
6
7
8
9
10
11
12
13|
15
16!
15
21
!
26
31
36
41
46
51
56
62
67
72
7
9
11
13
16
18
20
22
25
27!
29
31
31
41
51
62
72
82
92
103
113
123
133 144
10
13
17
20
24
27
30
34
37
40'
44
47;
46
62
77
92
108
123
138
154
169
185
200 215
13 i
18
22
27
31
36
40
45
49
54
58
63
62
82
103
123
144
164
185
205
226
246
267 287,
17
22
28
34
39
45
51
56
62
67
Ti
79
77
103; 128
154
179
205
231
256
282
308
333 359
20
27
34
40
47
54
61
67
74
81
88
94
92
723
154
185
215
246
277
308
338
369
400 431
24
31
39
47
55
63
71
79
87
94
102
110
!
108
144
179
215
251
287
323
359
395
431
466 502,
27
36
45
54
63
72
81
90
99
108
117
126;
123
164
205
246
287
329
369
410
451
492
533 574
30
40
51
.
61
71
81
91
101
in
121
132 142:
138
185
231
277
323
369
415
461
508
554
600 646
34
45
56
67
79
90
101
112
124
135
146
157
154
205
256
308
359
410
461
513
564
615
666
718
37
49
62
74
87
99
in
124
136
148
161! 173
169
226
282
338
395
451
507
564
620
677
733 789.
40
54
67
81
94
108
121
135
148 162
175 189
185
246
308
369
431
492
554
615
677
738
850 86
1
44
58
73
88
102
117
132
146
161
175
190 205I
200
267
333
400
466
533
600
666
733
800
866
933
47
63
79
94
no
126
142
157
173
189
205 2201
215
287
359
431
502
574
646
718
790
861
933 1 005
51
67
84
101
118
135
152
169
186
202
219 236
231
308
384
461
538
615
692
769
846
923 1 000 1 077
54
72
90
108
126
144
162
180
198
216
234; 252
246
328
410
492
574
656
738
820
902
984 1 0661148
57
76
96
115
134
153
172
191
210
229
249, 268
261
349
436
523
610
697
784
871
959 1 046 1133 1220
61
81
101
121
142
162 | 182
202
! 223
243
263; 283
277
369
461
554
646
738
830
923 1 015 1107 1200 1 292
64
1 85
107
128
150
,
171
192
214 235| 2o6
2781 299
292
390
487
584
682
779
877
974 10711169 12661 364
67
90
112
135
157
180
202
225' 247| 270
292!
315
308
410
513
615
718
820
923 1025 1128 1 230 1 333 1 435
71
94
118
142
165
189
213
236! 260; 283
307
331
323
431
538
646
754
861
969 10771184 1 292 1 399 1 507
74
99
124
148
173
198
223
247i 272! 297
322, 346
338
451
564
677
789
9021015 112812411 353 1 4661 579
78
103
129
155
181
207 1 233
259 285 310
336 362
354
472
590
707
825
943 1061 1179 1 297 1 415 1 5331 651
81
108
135
162
189
21
<
243
270! 297! 324
351 378
369
492
615
738
861
984 1 lOi 1230 1 353 1 476 1 599 1 722
84
112
141
169
197
225| 253
2811 309, 337 366 394
384
513
641
763
897 1 025 115cU 282 1 410 1 538 1 666 1 794
17
18
77'
82
34;
36 j
154 164
51
54
231 246
67
72
308 328
84
90j
384 410
101
108!
461 492
118| 126j
538 574
135
144
615 656
1521 162|
692
7
38
169
180
769
;
820.
186: 198:
846 902
202
; 216;
923 984
219! 234!
1000 1 066
236 j 252!
! 077
1148
253 270!
!
153 1 230
270 288!
!
230 1 312
287 306!
13071394
304*
1 3241
l 384 1 476
321 342!
1 4611 558
337' 3601
1 538 1 640
354
1
378i
1 615 1 722
371
396'
16921804
388 414'
i
769 1 886
405 432{
1 845 1 968
422! 450!
19222050
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214,
Tabell II, för bedömande av normala skogstillgångens storlek å olika
boniteter.
Om-
Massa
till-
V i r k e s a v k a s t n i n g per hektar i kubikmeter
tid
växt
0.5
1.0
1.5
2.0
2.5
3.0
3.5
4.0
4.5
5.o
5.6
6.0
6.5
7.0
7.5
8.0
År
X
Härför behövligt virkesförråd per hektar i kubikmeter
60
5.0
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
no
120
130
140
150
160
80
3.7
14
27
41
54
68
81
95
108
122
135
149
162
176
189
203
216
100
3.0
17
33
50
67
83
100
117
133
150
167
183
200
217
233
250
267
120
2.4
21
42
63
83
104
125
146
167
188
208
229
250
271
292
_
_
140
2.0
25
50
75
100
125
150
175
200
225
250
275
300
—
—
—
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
23
Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt
år 1922.
Extrakt ur tabell I och II.
Virkes-
avkast-
ningens
Markens normala avkastningsförmåga per hektar
i kubikmeter fast mått (bonitet)
genom
snittliga
rotvärde
per kbm.
0.5
1.0
1.5
2.0
2.5
3.0
3.5
4.0
4.5
5.o
Anvisningar
Markvärde samt
virkesvärde vid normal sko g stilig dna
Kronor
Kronor per hektar
7
13
20
27
34
40
47
54
61
67
Markvärde
6
31
62
92 123 154 185 215 246 277 308 Virkesvärde Dyra drivnings- och flott-'
7
8
36
16
72
24
108
31
144
39
179
47
215
55
251
63
287
71
323
79
359
Markvärde
Virkesvärde
ningsförhållanden; hu-\
vudsakligen klena di
mensioner kunna pro-
8
9
18
27
36
45
54
63
72
81
90
Markvärde
duceras.
41
82 123 164 205 246 287 328 369 410 Virkesvärde
10
20
30
40
51
61
71
81
91
101
Markvärde
46
92 138 185 231 277 323 369 415 461 Virkesvärde
,10
11
51
22
103
34
154
45
205
56
256
67
308
79
359
90
410
101
461
112
513
Markvärde
Virkesvärde
Medelgrovt virke och me
delgoda avsättning sför
hållanden.
11
12
25
37
49
62
74
87
99
in
124
Markvärde
56
113 169 226 282 338 395 451 507 564 Virkesvärde
12
13
27
40
54
67
81
94
108
121
135
Markvärde
62
123 185 246 308 369 431 492 554 615
Virkesvärde
Göda eller utmärkta av-
13
15
29
44
58
73
88
102
117
132
146
Markvärde
sättning sförhållanden;
67
133 200 267 333 400 466 533 600 666 Virkesvärde
grovt
,
dyrbart virke kan
14
16
31
47
63
79
94
no
126
142
157
Markvärde
72
144 215 287 359 431 502 574 646 718 Virkesvärde
Kubikmeter per hektar
•
Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)
17
33
50
67
83 100 117 133 150 167
fordras vidstående ungefärliga virkes-
förråd per hektar för att få full av-
kastning (normal skogstillg&ng).
24
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
Exempel:
Exempel: Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden 40 hektar,
därav 10 hektar åker och tomtmark samt 30 hektar skogsmark. Åker
och tomtmark hava ansetts böra uppskattas efter ett enhetsvärde av
1,000 kronor per hektar, alltså till 10,000 kronor. Med hänsyn till skogens
läge och normala avkastningsförmåga hava rotvärdessiffran 12 och bonitets-
siffran 3 ansetts kunna användas, vadan markvärdet per hektar enligt
hjälptabellen blivit beräknat till 81 kronor och således markvärdet å hela
arealen till 2,430 kronor. Detta belopp skall ingå i jordbruksvärdet, som
alltså blir 12,430 kronor, utjämnat till 12,400 kronor. .Den relativa
skogstillgången har ansetts motsvara 0.8 av normal skogstillgång. Då
enligt hjälptabellen virkesvärdet per hektar vid normal skogstillgång
skolat utgöra 369 kronor, blir alltså den faktiska skogstillgångens
värde per hektar 369 x 0.8 = 295 kronor eller således sammanlagt för
hela arealen 8,850 kronor, som utjämnas till 8,800 kronor. Hemmanets
hela taxeringsvärde har alltså uppskattats till 21,200 kronor, att upptagas
såsom jordbruksvärde med 12,400 kronor och såsom skogsvärde med
8,800 kronor. I taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna:
12; 3; 0.8.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,
enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författ
ningssamling.
Kungl. Majds proposition Nr 214.
25
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.
N ärvarande:
Statsministern VON S ydow , ministern för utrikes ärendena greve W rangel ,
statsråden E ricsson , D ahlberg , M urray , E lmquist , M alm , B ergqvist ,
H ammarskjöld , E keberg , H ansson , B eskow .
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anförde:
Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag
med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte inom riksdagen väckta
motioner har riksdagen i skrivelse den 23 juli 1920 (nr 444) anhållit,
bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande av de synpunkter,
som i riksdagens andra särskilda utskotts i skrivelsen återgivna utlåtande
i särskilda avseenden framhållits, dels föranstalta om särskild och skynd
sam, förnyad utredning av frågan om den kommunala beskattningen av
skog med aktgivande å ena sidan på kommunernas behov av säkra och
stadigvarande skattekällor, å andra sidan av angelägenheten att främja
ett uthålligt skogsbruk, därvid borde tagas i övervägande, huruvida och
i vad mån den kommunala skogsbeskattningen skulle ske i form av en
fastighetsskatt grundad på skogsmarkens värde jämte inkomstskatt eller
skogsaccis i sammanhang med skogens avverkning, samt för riksdagen
snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen kunde för
anleda, dels ock föranstalta om skyndsam utredning angående ändrade
grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxerings-
förfarandet, dels uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att lända
till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt riks
dagens mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års riks
dag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Frågan om igångsättande av dessa utredningar anmäldes inför
Kungl. Maj:t den 25 september 1920. Därvid yttrade dåvarande chefen
för finansdepartementet, att, vad utredningen om den kommunala be-
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 käft. (Nr 214.)
4
1920 års riks
dagsskrivelse.
1920 års
skogsbeskatt-
ning skom
mitté.
skattningen av skog beträffade, syntes densamma vara av så omfattande beskaffenhet, att den icke kunde väntas färdig i tillräckligt god tid för att föreläggas 1921 års riksdag. För denna utredning borde en kom mitté förordnas. Vad beträffade den andra äskade utredningen, vars resultat enligt riksdagens hemställan skulle föreläggas 1921 års riksdag, avsåge den två väsentligen skilda frågor, nämligen dels frågan om be- skattningsnämndernas organisation och taxeringsförfarandet, dels frågan om uppskattning av fast egendoms värde. Av riksdagens skrivelse syntes framgå, att, vad det sistberörda spörsmålet anginge, de största svårigheterna enligt riksdagens mening förelåge i avseende å uppskatt ning av värde å skog. Uppenbarligen ägde denna fråga det intimaste samband med frågan om det definitiva ordnandet av den kommunala skogsbeskattningen i dess helhet. Det syntes därför lämpligt, att ut redningen härvidlag anförtroddes åt den kommitté, åt vilken torde böra uppdragas att utreda frågan om den kommunala skogsbeskattningen i allmänhet. Då det å andra sidan läge i sakens natur, att, såsom riks dagen syntes hava förutsatt, frågan om uppskattningsgrunder för såväl skog som annan fast egendom upptoges i ett sammanhang, borde sagda kommitté erhålla en sådan sammansättning, att inom densamma funnes representerad sakkunskap på hela detta område. En särskild utredning borde däremot föranstaltas angående ändrade grunder för beskattnings- nämndernas organisation och taxeringsförfarandet, avsedda att lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt riksdagens mening borde verkställas under år 1922. Att verkställa denna utred ning borde uppdragas åt särskilda inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga. I den mån sådant av arbetets beskaffenhet påkallades, borde samråd äga rum mellan förut berörda kommitté och nämnda sak kunniga.
I enlighet med departementschefens hemställan beslöt Ivungl. Maj:t
samma dag utse en kommitté med uppdrag att, i anslutning till vad riksdagen därom anfört, verkställa dels utredning av frågan om den kommunala beskattningen av skog och dels utredning angående ändrade grunder för uppskattning av fäst egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid allmän fastighetstaxering år 1922, ävensom att till Kungl. Maj:t- avgiva det förslag, vartill utredningarna kunde föranleda, varjämte Kungl. Maj:t bemyndigade chefen för finansdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga att, i anslutning till vad riksdagen i äm net anfört, inom finansdepartementet verkställa utredning och avgiva förslag angående ändrade grunder för beskattningsnämndernas organisa
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
27
tion och taxeringsförfarandet, avsedda att lända till efterrättelse vid all
män fastighetstaxering år 1922.
Till ordförande i nämnda kommitté förordnades presidenten i
kammarrätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter i kommittén
kammarrättsrådet John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrath
Eiserman, professorn vid skogshögskolan Tor William Jonson, då
varande ledamoten av riksdagens första kammare direktören Nils Johns
son Sigfrid samt ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbruka
ren Jonas Ludvig Brännström och filosofie kandidaten Per Edvin Sköld.
Kommittén, vilken till en början upptagit till behandling den del
av sitt uppdrag, som avser utredning och förslag angående ändrade
grunder för uppskattning av fast egendoms värde att tillämpas vid all
män fastighetstaxering år 1922, har under nästlidna februari månad
inkommit med i korrektur uppsatt förslag till förordning om allmän
fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruk
tion för värdesättning å skogsmark och växande skog, vilket förslag,
som åtföljes av motivering, torde få biläggas statsrådsprotokollet.
över kommittéförslaget hava i anledning av remiss den 14 februari
1921 yttranden avgivits av överståthållarämbetet och samtliga läns
styrelser, domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, styrelsen för
Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. Sedan
dessa yttranden överlämnats till kammarrätten, har kammarrätten in
kommit med sitt utlåtande i ärendet.
Kommittén har till en början för vinnande av jämnhet och lik
formighet i fastighetstaxeringen upptagit bestämmelser om vad som bör
förstås med fast egendom i beskattningsavseende, om fast egendoms
taxering såsom jordbruksfastighet eller såsom annan fastighet samt om
taxeringsenheternas omfattning, vilka bestämmelser i huvudsak överens
stämma med vad redan nu får anses gälla. Vidare föreslår kommittén,
att det allmänna saluvärdet och således ej avkastningsvärdet, där ej
dessa värden sammanfalla, skall läggas till grund för fast egendoms
taxering. Taxeringsvärde skall sålunda åsättas till det belopp, som
prövas utgöra fastighetens värde efter ortens pris, varmed förstås det
belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastig
heten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egen
dom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till
fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. I förekommande fall
skola vissa specialvärden, som tillsammans utgöra fastighetens taxerings
värde, bestämmas.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.
Kommitténs
förslag.
Från regeln om taxeringsvärdets bestämmande efter allmänna
saluvärdet göres emellertid det undantag, att skogsmark och växande skog skola upptagas till det väi'de, som de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.
bill stöd lör denna avvikelse från nyssnämnda regel anför
kommittén:
»Samma orsaker, som föranleda, att saluvärde och avkastningsvärde
å jordbruksegendom under normala förhållanden kunna beräknas sam manfalla, kunna även för skogsegendomar sägas vara giltiga så till vida, att saluvärdet av en skog, som köpes, måste anses helt bero på den avkastning, som från densamma kan erhållas. Bredvid detta uthålliga avkastningsvärde, som mera sällan framträder i betalda köpe skillingar, existerar emellertid för skogar, där hushållningen är fri, ett s. k. realisationsvärde, vilket förutsätter totalavverkning av samtliga skogs tillgångar^ och därmed ett långvarigt avbrott i produktionen å marken ifråga. Enligt vad erfarenheten visat, kan speciellt under högkonjunk turer ett betydande värdeuttag på detta sätt ske; och uppdrivas därför genom spekulation prisen på skogsegendomar till en sådan höjd, att det rationellt bedrivna skogsbruket icke kan förränta dessa höga realisations värden. Då dessa senare värden sålunda skapats under förutsättningar, som från skogsvårdssynpunkt måste betraktas som beklagliga och vilka man medelst upprepade lagstiftningsåtgärder sökt motarbeta, har kom mittén ansett det uteslutet att lägga de ofta av osund spekulation alltför starkt påverkade köpeskillingarna för skog till grund för fastighetstaxe ringen och i stället förordat en beräkning av skogens avkastningsvärde vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Som stöd för detta avsteg från den i övrigt hävdade principen, att allmänna saluvärdet bör läggas till grund för fastighetstaxeringen, kan åberopas dels en mängd samstäm miga. yrkanden från skogs vårdsmyndigheter samt tidigare förslag i sådan riktning av beskattningssakkunniga, dels ock den omständigheten, att kom mittén nu utarbetat en metod, som torde kunna lösa de rent tekniska svårigheterna vid taxeringen efter avkastningsvärde, åtminstone så långt detta är möjligt utan mera ingående undersökningar av skogstillståndet ute på marken. De skäl av taxeringsteknisk art, som ofta anföras såsom omöjliggörande en uppskattning efter avkastningsvärde även i de fall, då ett sådant värde vore det mest eftersträvansvärda, anser sålunda kommittén icke längre stå hindrande i vägen för skogstaxering efter avkastningsvärde.
>
Den av kommittén omnämnda metoden för uppskattning av skogs
mark och växande skog, vilken metod innefattar den väsentligaste ny
Kunrjl. Maj:ts proposition Nr 214.
29
heten i förslaget, upptages i den vid författningsförslaget fogade instruk
tionen och torde i sina huvuddrag kunna angivas sålunda:
Sedan arealen av till skogsbörd duglig mark utrönts, beräknas
dess normala avkastningsförmåga efter den årliga avkastning, som anses
kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och
under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt
å behöriga åldrar fördelat virkesförråd. Den normala årliga virkesav-
kastningen uppskattas i kubikmeter fast mått per hektar etter markens
bonitet, varefter samma avkastning värdesättes efter virkets nettovärde
per kubikmeter å rot enligt de pris, som för liknande sortiment under
de senaste fem åren i genomsnitt varit gällande å orten, b rån det så
lunda funna värdet avdrages en fjärdedel, som anses motsvara kostna-
nader för skogens vård och förvaltning m. m. \ ad som därelter åter
står lägges till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att
markvärdet per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkast
ningen. Förefinnes normal skogstillgång, sättes värdet å den växande
skogen till 13.6 7 gånger nyssnämnda reducerade årsavkastning. Under
stiger eller överstiger den virkesavkastning, som rationellt bör uttagas
ur det förhandenvarande virkesförrådet, den normala, jämkas det för
normal skogstillgång angivna skogsvärdet i förra fallet nedåt till tionde
delar av det normala skogsvärdet och i senare fallet uppåt till l.l, 1.2,
1.3 o. s. v. av detsamma. — För samtliga kronans och andra allmänna
skogar uppgör domänstyrelsen i enlighet med nyssnämnda föreskrifter
förslag till värdesättning, och liknande förslag låter länsstyrelsen i den
omfattning, som anses nödig, genom skogssakkunnig person uppgöra
för sådana enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hus-
hållningsplaner finnas att tillgå. Nödiga speciella anvisningar om taxe
ringens verkställande lämnas vid sammanträde inför länsstyrelsen eller
landskamreraren. Beskattningsnämnderna, till vilka nyssnämnda förslag
överlämnas, hava därefter att granska och å sin sida föreslå, respektive
fastställa taxeringsvärdena å berörda allmänna och enskilda skogar
samt företaga uppskattning av övriga enskilda skogar, vilken uppskatt
ning bör företagas under jämförelse med sådana i trakten belägna all
männa eller enskilda skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan
hämtas. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssak
kunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.
För underlättande av taxeringsarbetet hava uppgjorts särskilda tabeller.
Kommittén yttrar vidare:
»Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs
förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog
Kungl. Maj:ts proposition År 214.
Avgivna yttranden.
och som innebära, att markvärdet skall beräknas efter den avkastning, som under antagande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den avkastning, som är att påräkna ur den växande skogen i det skick, vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt rik tigt tillgodogörande, lärer värdet å den virkesproducerande marken komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den växande skogen, i regel — där skogshushållningen är fri — understiga det allmänna saluvärdet, för såvitt därmed förstås det s. k. realisa tionsvärdet. Skulle önskemålet att växande skog, så länge den kvarstår å rot, helt fritages från kommunal fastighetsbeskattning kunna förverk ligas, bleve det visserligen av mindre vikt, till vilket värde den växande skogen uppskattades. Men ett sådant fritagande torde tillsvidare, innan skogsbeskattningen i hela dess vidd blivit ordnad, icke kunna ifråga sättas; och i varje fall spelar uppskattningsvärdet roll vid förmögen hetsbeskattningen.»
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
Rörande kommittéförslagets närmare innebörd tillåter jag mig
hänvisa till detsamma och den av kommittén lämnade motiverinsren I
I samtliga över förslaget avgivna yttranden, med undantag av
länsstyrelsernas i Östergötlands och \ ärmlands län, lämnas förslaget i dess huvuddrag utan anmärkning. Tveksamhet uttalas emellertid i åt skilliga yttranden rörande förslagets praktiska utförbarhet, såvitt det avser värdesättning å skogsmark och växande skog.
Länsstyrelserna i Kristianstads, Hallands, Göteborgs och Bohus,
Alvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs lån hava icke något att erinra mot förslaget. De uttala ej heller några betänkligheter i avseende å den praktiska utförbarheten av förslagets bestämmelser.
Överståthållarämbetet, som granskat förslaget endast i vad detsamma
berör taxering av »annan fastighet», har mot förslagets innehåll härut innan icke något att i sak erinra.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser de principer, som lagts till grund
för förslaget, riktiga samt förmenar, att de föreslagna bestämmelserna möj liggöra en noggrannare taxering av den fasta egendomens olika delar och jämväl] få till följd, att alla de värden, som ingå i beteckningen fast egendom, bliva föremål för uppskattning. Länsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke taxering av skogsmark och växande skog alltid bör ske med biträde av sakkunnig person.
31
Länsstyrelsen i Uppsala län finner förslagets bestämmelser i all
mänhet lämpliga och ändamålsenliga, men anser det kunna ifrågasättas,
huruvida de i praktiken skola visa sig motsvara det med dem avsedda
syftet.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har icke någon erinran mot de
föreslagna allmänna grunderna. Åsättande av särskilt skogsvärde är
enligt länsstyrelsens mening av stor betydelse även för fastighetskre-
diten. Det måste dock förefalla tvivelaktigt, om det nödvändiga för
arbetet skall kunna medhinnas i rätt tid, och även vara ovisst, om
verkligt sakkunniga biträden kunna erhållas i tillräckligt antal.
Länsstyrelsen i Östergötlands län kan icke biträda förslaget i vad
detsamma avser att från principen om allmänna saluvärdet såsom upp-
skattningsgrund göra avvikelse beträffande skogsmark och växande skog,
varigenom ojämnhet i taxeringen fortfarande skulle bliva rådande. Läns
styrelsen framhåller vissa svårigheter vid uppskattning enligt kommit
téns förslag av skogsmark och växande skog samt anser för sin del,
att vid taxeringsvärdets bestämmande hänsyn ej alls skall tagas till
värdet av den växande skogen och att skogsmarken bör värdesättas
efter enhetsvärden för olika godhetsklasser.
Efter det länsstyrelsen avgivit sitt yttrande har emellertid tjänst-
förrättande landskamreraren i länet under hand meddelat, att han efter
närmare företagen undersökning om hur skattedebiteringen, därest
växande skogs värde uteslötes vid taxeringen, ställde sig, funnit sig ej
längre kunna vidhålla förslaget om den växande skogens undantagande
från uppskattning, varför han nu ej hade något att erinra mot kom
mittéförslaget, ehuru han fortfarande befarade svårigheter vid taxerings-
arbetet.
Länsstyrelsen i Jönköpings län finner kommitténs förslag väl upp
fylla fordringarna på en mera verksam taxering, men befarar, att till
räcklig sakkunskap vid värdesättning å skogsmark och växande skog
icke alltid kommer att förefinnas.
Länsstyrelsen i Kronobergs län kan på grund av förslagets prinei-
piella förtjänster icke annat än förorda detsamma, men anser dess värde
i tillämpningen icke böra överskattas, då erforderlig sakkunskap icke
lätt torde kunna anskaffas samt underlag för taxeringen ofta nog torde
utebliva eller åtminstone bliva av mindre tillfredsställande beskaffenhet.
Länsstyrelsen i Kalmar län biträder förslaget. Skogstaxeringen
torde komma att bereda taxeringsmyndigheterna avsevärda svårigheter,
men rättvis och jämlik taxering synes dock kunna förväntas.
Länsstyrelsen i Gottlands lön finna förslagets bestämmelser rörande
Kungl. Majds proposition Nr 214.
32
uppskattning av skogsmark och växande skog i allmänhet väl lämpade
att lända till enhetlighet i förfarandet vid skogstaxering.
Länsstyrelsen i Blekinge lån ansluter sig i stort sett till förslaget.
Ehuru största svårigheter befaras uppstå för taxeringsnämnderna vid
bonitetens utrönande, anser sig dock länsstyrelsen böra tillstyrka instruk
tionen för skogstaxering med viss modifikation,, vartill jag i det
följande skall återkomma.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har icke funnit något mot förslaget
att erinra i princip.
Länsstyrelsen i Värmlands län finner förslaget, såvitt det rör upp
skattning av enskilda skogar, innefatta en omstörtande avvikelse från
nuvarande grunder. Förslagets lämplighet i denna del synes med fog
kunna ifrågasättas. I betraktande av det inom länet hävdvunna mera
summariska förfarandet föranlåtes länsstyrelsen, om också teoretiskt sett
intet vore att erinra, dock uttala tvivelsmål om det praktiskt möjliga att
anlägga en på vetenskapliga grunder byggd taxering enligt förslaget.
I detta hänseende erinras, hurusom inom länet funnes skogskommuner
med ända till 800 å 900 taxeringsenheter av jordbruksfastighets natur,
vilka knappast kunde göras till föremål för den ingående undersökning,
som i förslaget förutsattes.
Länsstyrelsen i Örebro län yttrar, att länsstyrelsen icke har något
att i sak erinra mot förslaget, ehuru tveksamhet kan råda, om det är
tekniskt genomförbart att med de krafter, som stå till buds, tillfreds
ställande verkställa uppskattning av skogsmark och växande skog enligt
förslagets bestämmelser. Länsstyrelsen anser sig dock kunna instämma
i kommitténs förväntan, att skogsmarken efter ett par förnyade upp
skattningar bör kunna bliva mycket tillfredsställande uppskattad och att
den växande skogen skall bliva bättre värderad än hittills varit fallet.
Länsstyrelsen i Västmanlands län finner förslaget väl motiverat.
Svårigheter vid uppskattning av skogsmark och växande skog enligt
förslagets metod kunna förutses, men dessa svårigheter torde icke böra
tillmätas någon mera avsevärd betydelse gent emot de möjligheter, som
förslaget erbjuder till vinnande av enhetliga och rättvisa grunder för
taxeringen.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som icke har något att erinra mot
förslaget, finner väl avpassade direktiv hava lämnats för värdering av
skogsmark och växande skog.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län har icke någon anmärkning
emot förslaget. Visserligen torde instruktionens föreskrifter i många
Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.
33
fall bliva nästan omöjliga att följa, men god grund för en så jämlik
taxering som möjligt kan dock vinnas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län har ej något att erinra mot grund
dragen i förslaget, men befarar att dess tillämpning inom länet, där
hushållningsplaner saknas för så gott som alla enskilda skogar, kommer
att stöta på stora svårigheter. Fullt nöjaktiga resultat av skogstaxe-
ringarna enligt förslagets bestämmelser lära icke kunna förväntas, men
en avgjord förbättring i jämförelse med de nu rådande förhållandena
bör dock kunna emotses, i synnerhet som taxeringsmyndigheten skall
äga rätt att åtnjuta biträde av skogssakkunnig person.
Länsstyrelsen i Västerbottens län, som ej uttalar någon betänklighet
i avseende å förslagets praktiska utförbarhet, vill livligt förorda, att
förslaget kommer till tillämpning vid förestående fastighetstaxering.
Länsstyrelsen i Norrbottens län finner den föreslagna värdesätt
ningen av skogsmark och växande skog ändamålsenlig och användbar.
Rätt avsevärda svårigheter torde dock komma att möta beroende på
omöjligheten att erhålla tillförlitliga uppgifter rörande skogens areal och
beskaffenhet, särskilt beträffande enskilda skogar inom länets kustsocknar.
Värdesättningen torde därför även med de nya bestämmelserna komma att
ske mera på känn. Det kan dragas i tvivelsmål, huruvida det förbere
dande arbete, som skall åligga domänstyrelsen och länsstyrelserna,
hinner utföras inom föreskriven tid; det torde ock möta svårigheter att
anskaffa skogssakkunniga personer, som skola biträda länsstyrelsen
och vederbörande beskattningsnämnder.
Domänstyrelsen yttrar, att styrelsen är beredd att för kronans och
andra allmänna skogar låta uppgöra för taxeringens genomförande er
forderliga längder, avfattade i enlighet med de i kommittéförslaget läm
nade föreskrifter, samt att det är styrelsens förhoppning, att nämnda
längder, ehuru arbetet med deras upprättande, särskilt beträffande södra
Sverige, kommer att bliva synnerligen betungande, skola kunna över
lämnas till länsstyrelserna före den 1 september 1921.
Sveriges skogsägareförbund yttrar:
«Det nya förslaget har vid skogsfastigheternas taxering dragit upp en skarp
åtskillnad mellan markens värde och virkesförrådets värde. Förbundet anser det
vara en synnerligen stor förtjänst hos förslaget, att en dylik uppdelning verkställts,
då därigenom möjlighet skapats för att i en framtid inskränka fastighetsbeskatt
ningen av skogsegendomar till markvärdet, medan den växande skogen kan beskattas
efter andra grunder.
Vad beträffar själva beräkningen av markens och virkesförrådets värde går
det nya förslaget fram på en väg, som måste anses vara lyckligt funnen, i det att
detsamma i största möjliga grad baserar kalkylen på uppgifter och siffror, som
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
1 samt. 181
höft.
(Nr 214.)
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
34
kunna objektivt beräknas och kontrolleras. Härigenom inskränkes det subjektiva
omdömet hos taxeringsförrättama samt approximering undvikes i största möjliga
mån. Detta får anses vara en stor styrka hos förslaget.
Uppskattningen såväl av markens som av virkesförrådets värde sker genom
att först beräkna årsavkastningens storlek per hektar under förutsättning av normal
skogstillgång. För detta ändamål uppskattas markens genomsnittliga bonitet, var
efter ur en förslaget åtföljande tabell virkesavkastningen i kubikmeter per bär er-
hålles. Därefter beräknas denna virkesskörds genomsnittliga värde per kubikmeter,
varvid jordägaren har tillfälle att i den blankett, som skall i och för taxeringen
avgivas till beredningsnämnden (§ 2 i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid allmän fastighetstaxering 1922), meddela sådana uppgifter om fastig
hetens belägenhet i förhållande till avsättningsorterna för virke, som kunna vara
erforderliga för ett rätt bestämmande av rotvärdet. Sedan sålunda virkesavkast
ningen per har och virkesskördens nettovärde per kubikmeter erhållits, uträknas
årsavkastningen i penningar i genomsnitt per har för hela fastigheten (fortfarande
under förutsättning av normal virkestillgång på skogen). Från detta värde avdrages
emellertid en fjärdedel, som anses utgöra kostnaderna för skogens vård och för
valtning, varefter sålunda nettoavkastningen i kronor per hektar framkommer.
Genom en skogsmatematiskt oemotsägbar och fullt korrekt kalkyl har därefter er
hållits, att skogsmarkens värde utgör tre gånger den sålunda funna medelnettoårs-
avkastningen per har.
I hela denna kalkyl finnas inga ovissa eller svävande moment. Bestämmandet
av bonitet och avkastningsförmåga kan i medeltal för hela fastigheten ske tämligen
exakt. Beräknandet av det genomsnittliga virkespriset torde ej heller erbjuda
några större svårigheter för dem, som äro inne i virkesmarknadens läge i respektive
orter. Något mer subjektivt är avdraget av en fjärdedel av avkastningen för för-
valtningsutgifterna. Det synes förbundet, att detta avdrag är väl lågt och snarare
borde utgöra en tredjedel, enär åtminstone vid uthålligt skogsbruk omkostnaderna
gärna springa upp till 30 procent eller mer av den uthålliga virkesskördens rot
värde.
Även om delade meningar kunna råda på denna punkt, sä torde man dock
få säga, att ovan nämnda metod för markvärdets beräknande är så objektivt som
överhuvudtaget är möjligt. Det bör jämväl bemärkas, att taxeringsmyndigheterna
(§ 10 mom. 2 i förordningen om taxeringsmyndigheter) skola vara skyldiga att i
taxeringshandlingarna anteckna, vilka boniteter, avkastningstal och virkespriser de
räknat med för varje särskild fastighet, samt att det sålunda i varje särskilt fall
ges möjlighet för jordägaren att kontrollera kalkylen över markvärdet och eventuellt
få densamma ändrad.
Blir sålunda beräknandet av skogsmarkens värde så objektivt, som det över
huvudtaget går för sig att utan lokal uppmätning och värdering verkställa en dylik
kalkyl, så inkommer däremot vid beräknandet av virkesförrådets värde enligt för
slaget ett visst subjektivt osäkerhetsmoment. Jämväl vid ståndskogens värdering
har man utgått från årsavkastningens värde, beräknat på sätt, som "ovan angivits.
Virkesförrådet har — enligt matematiskt fullt korrekta grunder — ansetts äga ett
värde, som uppgår till 13.67 gånger årsavkastningens värde. Detta dock under
förutsättning av att marken är normalt bevuxen, d. v. s. att å fastigheten finnes
en jämn fördelning av alla åldersklasser och att beståndens slutenhet i de olika
Kungl Maj.ts proposition Nr 214.
35
åldrama är normal. Avviker i realiteten virkesförrådet å den särskilda fastigheten
från normalskogstillståndet, så skall det efter avkastningen på ovan anförda sätt
beräknade skogsvärdet jämkas uppåt eller nedåt. Denna jämkning verkställes på
sådant sätt, att den ifrågavarande skogens »relativa skogstillgång» uppskattas samt
uttryckes i tiondelar av normal skogstillgång (exempelvis 0.5, 0.8, 1.2, 1.5 av nor
mal skogstillgång). Det för normal skogstillgång funna värdet sänkes eller höjes
sedan genom multiplikation med siffran för den relativa skogstillgången. Det är
detta fastställande av talet för »relativ skogstillgång», som inför ett ganska svår-
kontrollerbart subjektivt moment i kalkylen.
Det är emellertid givet, att, så snart en uppskattning av ett skogsvärde
skall ske utan lokal detalj taxering, så inkomma alltid subjektiva moment i beräk
ningarna. Vid de fastighetstaxeringar, som tidigare verkställts, ha enbart subjek
tiva för att ej säga rent godtyckliga grunder följts. I det nu föreliggande för
slaget har däremot subjektiviteten inskränkts att gälla endast fastställandet av
differensen mellan normal beväxning och verklig skogstillgång å de särskilda fastig
heterna. Närmare torde man ej kunna komma i objektiv värdering av skog utan
att övergå till direkt uppmätning. Den av kommitterade föreslagna metoden är
sålunda synnerligen överlägsen det taxeringsförfarande, som tidigare använts.
Eu stor förtjänst hos den nya metoden är — även beträffande uppskatt
ningen av virkesförrådet — att vid värderingen alla siffror och faktorer, på vilka
kalkylen baseras, antecknas i taxeringsmyndigheternas protokoll,_ vilket sålunda var
för sig redovisar såväl de objektiva faktorer, som ingå i beräkningen, som ock det
subjektiva momentet med »relativ skogstillgång». Jordägaren sättes härigenom i
tillfälle att granska, huru taxeringsvärdet för hans skog tillkommit, och kan, därest
fel befunnits ha blivit gjorda, prestera motbevisning just på den eller de punkter,
där misstag föreligga.
Även om förbundet av dessa orsaker vill tillstyrka, att de nu föreslagna
metoderna för upptaxering av skogsfastigheter användas vid den allmänna fastig
hetstaxering år 1922, som enligt riksdagens redan meddelade beslut skall omfatta
även virkesförrådets värde, så kan förbundet dock ej underlåta att redan här fram
hålla, att detta inryckande av den växande skogens värde i fastigheternas taxe
ringsvärden är ägnat att i viss mån förrycka dessa. Såsom ovan framhållits måste
den å varje särskild fastighet befintliga skogens avvikelser frän normalskogen subjek
tivt uppskattas, och denna approximativa höjning eller sänkning från normalskogs-
värdet införas vid beräkningen av taxeringsvärdet, varigenom givetvis en viss grad
av godtycklighet alltfort kommer att förefinnas hos detta. Därtill kommer emeller
tid — frånsett det oegentliga i att i fastighetens taxeringsvärde intaga värdet av
den å marken växande grödan, d. v. s. ståndskogen — att de taxeringsvärden på
virkesförrådet, som på ovan anfört sätt erhållas, ej alls äro jämförbara med de
värden, som åsättas fastigheterna i övrigt. Dessa skola enligt förordningens be
stämmelser i allmänhet upptagas till sitt allmänna handelsvärde efter ortens pris.
För det växande virkesförrådet har man emellertid nödgats frångå detta handels-
(eller realisations-) värde och har i stället infört skogens uthållighetsvärde vid
rationell drift. Det är givetvis insikten om, dels att en upptaxering till och be
skattning efter fulla saluvärdet skulle hos skogsägarna skapa en benägenhet för
exploatering av skogen, och dels att en dylik upptaxering för att kunna bliva
korrekt och rättvis skulle kräva ett oerhört arbete, som kommit kommittén och i
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
36
övrigt även riksdagen att beträffande skog släppa saluvärdet och i stället taga
fasta på det uthålliga avkastningsvärdet. Här råder sålunda det egendomliga för
hållandet, att medan man vid fastighetstaxeringen i allmänhet (ävensom i övrigt
vid all förmögenhetsbeskattning) strävar efter att få fastigheterna eller förmögen-
heterna uppskattade till sitt fulla handelsvärde, så har man beträffande ett enda
objekt, nämligen ståndskogen, använt helt andra grunder för uppskattningen. Här
igenom skapas sålunda för fastigheter, vilka bära skog, heterogena taxeringsvärden,
vilka äro uppbyggda på inbördes ej jämförbara belopp. Dessa värden läggas sedan
till grund såväl för fastighetsbevillning och kommunalskatt som för förmögenhets
beskattningen till staten. Detta är givetvis en oformlighet, som i viss mån för
rycker både fastighetstaxeringen och förmögenhetsbeskattningen. Förbundet har
velat fi tillhålla detta, ej för att kritisera kommitténs förslag till grunder för fastig-
hetstaxering av skog, vilka grunder väl torde vara de bästa, som överhuvudtaget
kunna tänkas åstadkommas, utan för att påvisa, att läggande av fastighetsskatt
pa det växande skogskapitalet tvingar till rubbningar i de principer, som beträf
fande all beskattning i övrigt befunnits lämpliga. Detta beror ej på att sagda
principei ej skulle vara riktiga, utan på att växande skog ej bör beskattas genom
fastighetsskatt.»
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund finner kommittén
hava på ett ganska tillfredsställande sätt löst sin uppgift. Förslaget
om beräkning av skogsvärdet förefaller principiellt riktigt. Fn mera
lättfattad taxeringsform fem uppskattning av skog hade varit önskvärd.
Då styrelsen emellertid icke kan giva anvisning på någon bättre form,
vill styrelsen icke avstyrka, att de av kommittén föreslagna grunderna
för värdesättning av skogsmark och växande skog må komma till an
vändning.
Svenska stadsförbundet uttalar, att kommitténs förslag i stort sett
är ägnat att läggas till grund för taxeringsväsendets reformering.
Kammarrätten
yttrar:
»Kammarrätten liar i sitt utlåtande den 29 maj 1919 över 1917 års kom-
munalskatteförslag betonat, att på en beskattningslag av den art, vartill för-
ro v,
föreligger, måste ställas höga anspråk i avseende å klarhet, reda och
följdriktighet.^ Det vore således av vikt, att enkla och klara linjer uppställas,
efter vilka frågor om exempelvis fastighets beskattningsnatur och taxerings
enhet skola bedömas, samt att de grunder, efter vilka en fastighets totala taxe
ringsvärde skall heräknas, givas i görligaste mån allmängiltiga former.
Kommitterade hava enligt vad de i motiven framhållit i det remitterade
forslaget sökt giva bestämmelserna om uppskattning av fast egendoms värde
och vad därmed sammanhänger sådan allmängiltighet, att de böra kunna in
passas i det skattesystem, som vid den kommunala skattefrågans definitiva
losmng må komma att antagas.
Kammarrätten håller före, att ur nu antydda synpunkt förslaget i stort
sett innebär ett steg i rätt riktning. Sålunda hava såvitt möjligt generella
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
37
regler utarbetats såväl beträffande fastighets beskattningsnatur (4 ij) och taxe
ringsenhet (5 §), varvid till grund härför lagts fastighetens användning, som
ock ifråga om uppskattningsgrunder för bestämmande av fastighetens värde
och de specialvärden, som tillsammans skola motsvara fastighetens hela
taxeringsvärde (6 och 8 §§). Dessa regler hava så bestämts, att från desamma
icke behövt göras undantag annat än i enstaka fall.
Förslaget vinner i styrka genom de utförliga, till omförmälda para
grafer i förslaget hänförliga anvisningarna, som skola tjäna till ledning vid
taxeringen, och varigenom önskemålet för vederbörande att kunna rätt tyda
lagtextens innebörd blivit än mer tillgodosett.
Beträffande förslaget, såvitt det innefattar bestämmelser om taxering av
skog och skogsmark, har därvid principen om allmänna saluvärdet såsom grund
för fastighets taxeringsvärde frångåtts. Denna princip synes kammarrätten
icke heller kunna vid dylik taxering uppehållas, enär den skulle leda till
orimliga taxeringar och lätt kunna hava för skogsbruket ödesdigra följder.
Kammarrätten anser sig emellertid sakna tillräckliga förutsättningar att
kunna sakligt bedöma förslagets bestämmelser om grunderna för beräkning
av skogs och skogsmarks värde. Förslaget härutinnan har dock uppgivits
vila på vetenskapliga, forstmässiga grunder; och har Sveriges skogsägare
förbund utalat sitt gillande av de föreslagna grunderna för uppskattning av
skog och skogsmark och av principen om åsättande av särskilda värden å dessa
beskattningsföremål. Åtskilliga länsstyrelser hava jämväl förordat förslaget
i denna del såsom en framkomlig väg för ernående av ett tillfredsställande upp-
skattningsresultat; och får kammarrätten särskilt hänvisa till det yttrande,
som avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län, som genom den inom en av
sagda läns större socknar verkställda provtaxering kunnat bilda sig erfaren
het om huruvida förslaget låter sig praktiskt tillämpas och hur bestämmelserna
komma att i praktiken verka.
På grund av vad sålunda anförts och då det är allmänt kant, att gäl
lande bestämmelser om beskattning av skog äro högst otillfredsställande, får
kammarrätten — som nu icke finner anledning ingå på det av kommitterade
dryftade spörsmålet, huruvida, såsom från vissa håll gjorts gällande, skog bör
redan vid den ifrågavarande fastighetstaxeringen år 1922 och i följd därav
även från den provisoriska kommunalbeskattningen undantagas — för sin del
tillstyrka, att förslaget, även om det måste anses innehålla väl invecklade be
stämmelser angående uppskattning av skog och skogsmark, lägges till grund
för lagstiftning i ämnet.
I övrigt har kammarrätten i avseende å förslaget velat erinra om det
oegentliga i att däri inrymts bestämmelser, avseende taxeringsmyndigheter
och förfarandet vid taxering av skog och skogsmark (punkterna 8, 9 och 10 i
instruktionen för värdesättning å skogsmark och skog), bestämmelser, vilka
rätteligen bort intagas i det jämväl till kammarrätten remitterade förslaget till
förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fasighetstaxe-
ring år 1922. Då praktiska skäl synas tala för ett sammanförande av nyssbe-
rörda bestämmelser med reglerna för uppskattning av skog och skogsmark, har
kammarrätten emellertid icke ansett sig böra göra någon hemställan om ute
slutande av dithörande bestämmelser ur förslaget.»
Kung!. Maj:ts proposition Nr 214.
\hefen.
^ör egen del finner jag kommitténs förslag väl ägnat att läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Jag anser mig sålunda, på de av kommittén anförda skälen, böra förorda, att allmänna saluvärdet i regel tages till uppskattningsnorm vid fastighetstaxering. Vad angår frågan om värdesättning å skogsmark synes visserligen anledning icke föreligga att frångå regeln om allmänna saluvärdet såsom grund för uppskatt ningen. Men köpeskillingar för fast egendom erbjuda i allmänhet icke någon ledning för utrönande av skogsmarks saluvärde, då kalmark mera sällan ingår i fastighetsköp. Den av kommittén föreslagna metoden för värdesättning å skogsmark, vilken metod måste antagas leda till att skogsmarken icke kommer att uppskattas till ett värde, som understiger dess allmänna saluvärde, synes mig erbjuda garanti för en riktig upp skattning av skogsmark. Att en sådan uppskattning verkligen kommer till stånd, framstår med hänsyn till kommunalskattefrågans nuvarande allmänna läge såsom en fråga av synnerlig vikt, då härigenom vin- nes erforderligt material för bedömande, huruvida eller i vad mån vär det av växande skog kan fritagas från kommunal skattebelastning. Ej hellei mot kommitténs förslag rörande värdesättning å växande skog synes mig någon principiell anmärkning kunna göras.
Det må icke förbises, att vissa svårigheter, som icke böra under
skattas, skola uppstå vid omsättning i praktiken av kommitténs förslag i vad det avser värdesättning å skogsmark och växande skog, men dessa svårigheter, som givetvis mest framträda första gången uppskatt ningen sker efter den nya metoden, torde visa sig övervinneliga. Stöd för sådant antagande hämtar jag dels därav, att vid de av kommittén föianstaltade provtaxeringarna inom fyra i olika delar av landet belägna kommuner någon särskild svårighet att verkställa uppskattningen i en lighet med de av kommittén angivna föreskrifterna uppgives icke hava framträtt, dels ock därav att, enligt vad jag från kompetent håll erfarit, tillräckligt antal skogssakkunniga kan beräknas stå länsstyrelserna och beskattningsnämnderna till förfogande för att biträda vid skogstaxe- lingarna. Härtill kommer, att 1922 års allmänna fastighetstaxering är avsedd att verkställas av särskilda, uteslutande för detta ändamål till satta beskattningsnämnder i enlighet med ett av sakkunniga uppgjort förslag, vilket jag likaledes i dag har att inför Eders Kungl. Maj:t
anmäla.
Detaljfrågor.
_ Jag övergår nu att redogöra för vissa detaljanmärkningar eller erinringar, som i de över kommittéförslaget avgivna yttrandena blivit framställda, därvid jag till en början paragrafvis följer förslaget.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
39
1 §•
Under denna paragraf faster kammarrätten uppmärksamheten därå
att, såsom ock kommittén anmärkt, särskild föreskrift erfordras, att och
i vad mån de föreslagna bestämmelserna skola gälla vid de om- och
nytaxeringar, som kunna äga rum åren 1923 och 1924, under vilka år
den provisoriska kommunalskattelagstiftningen är gällande, då eljest jäm
likt 4 § 3 mom. bevillningsförordningen bestämmelserna däri skola till-
lämpas för fastighetstaxering sagda år och enligt desamma en allmän
sådan taxering skall ånyo äga rum år 1923.
Förslag om sådan särskild föreskrift, vilken givetvis erfordras, anser
jag kunna framläggas för 1922 års riksdag.
5 §•
Enligt 6 § i det av Kungl. Maj:t till 1920 års riksdag avgivna
förslag till kommunalskattelag skulle gemensamt taxeras, bland annat,
samme ägare tillhöriga fastigheter, vilkas ägor läge oskiftade tillsam
mans eller vilkas inbördes värden eljest icke kunde bedömas, ävensom
samme ägare tillhöriga jordområden, som tjänade till byggnadsgrund för
en byggnad eller för flera sammanhörande byggnader.
Kommittén har nu ansett, att exemplifieringen av de fall, då
fastigheters inbördes värden icke kunna bedömas, bör utfyllas med det
fall att fastigheter, tillhöriga samme ägare, ligga i sambruk med gemen
samma åbyggnader, vilket tillägg skulle täcka jämväl det fall, att jord
områden tjäna till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sam
manhörande byggnader. I 5 § f) av kommittéförslaget stadgas alltså,
att såsom en taxeringsenhet skall anses fastigheter, vilka tillhöra samme
ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma
åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden
tillförlitligen bedömas.
Länsstyrelsen i Gottlands län håller före, att ett sammanförande
till en taxeringsenhet av flera fastigheter icke bör ske i strid mot äga
rens uttalade mening; ägaren har i sin hand att lämna nödiga komplet
terande upplysningar för bedömande av de särskilda parcellerna.
bi. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att sammanslagning av flera
fastigheter' under ett gemensamt taxeringsvärde bör ske med stor var
samhet, då eljest olägenheter i andra avseenden, till exempel vid exekutiv
försäljning, kunna befaras. Varje fastighet, som är till gränser och
areal tillförlitligen bestämd, bör därför enligt länsstyrelsens mening
betraktas såsom taxeringsenhet, även om densamma ligger i sambruk
med annan fastighet.
Kammarrätten yttrar, att kammarrätten vid granskning av före-
liggande punkt i förslaget fäst sig vid att begreppet taxeringsenhet
utsträckts därhän att i alla de fall, då fastigheter, som tillhöra samma
ägare, ligga i sambruk med gemensamma åbyggnader, skola de bilda
taxeringsenhet och således åsättas gemensamt taxeringsvärde såsom en
fastighet. Detta synes kammarrätten ägnat att väcka betänkligheter,
särskilt med hänsyn till de med den allmänna fastighetskrediten och
fastighetshandeln sammanhängande förhållanden, såsom belåning av
inteckningar och dylikt. I sådant avseende komme givetvis svårigheter
att uppstå vid värdeberäkning av den i egendomskomplexet ingående
fastighet, vari den inteckning, som önskas belånad, meddelats, ifall endast
ett taxeringsvärde åsatts fastigheterna, som var för sig utgöra kamerala
enheter. På grund härav och då, att döma av anvisningarna till 5 §,
knappast avsetts att giva begreppet taxeringsenhet en sådan utsträck
ning, hemställer kammarrätten, att stycket f) under 5 § ändras till
överensstämmelse med vad som föreslagits i 2 mom. av 6 § i Kungl.
Maj:ts förslag till kommunalskattelag.
En ledamot av kammarrätten har lämnat kommitténs förslag i
förevarande punkt utan erinran.
För egen del biträder jag kommitténs förslag, som allenast synes
innebära ett förtydligande av vad förslaget till kommunalskattelag här
utinnan innehöll. Består en egendom av flera kamerala fastigheter med
gemensamma åbyggnader, torde det med avseende å det gemensamma
byggnadsbeståndet ligga i sakens natur, att- värdet å varje särskild
kameral fastighet, även om fastighetens gränser och areal äro kända,
icke kan med tillförlitlighet uppskattas. Där en sådan säruppskattning
fortfarande tillämpas, lärer ock i regel så tillgå, att egendomens värde
uppdelas i särskilda värden efter varje fastighets skattetal, så att exem
pelvis ett halvt mantal får dubbla värdet mot ett fjärdedels mantal.
Det låter sig visserligen icke förnekas, att i vissa fall en, låt vara
summarisk, uppdelning av taxeringsvärdet å de särskilda fastigheterna
kan vara önskvärd, exempelvis för stämpelbeläggning vid lagfarter och
belåning av inteckningar, som icke gravera hela egendomen. Då emel
lertid en dylik uppdelning lika väl kan i det särskilda fallet verkställas
av stämpelbeläggaren eller annan — så lärer ock för närvarande praktiseras
då allenast ett gemensamt taxeringsvärde förekommer — som av be-
skattningsnämnderna, samt för övrigt icke någon olägenhet försports
å de håll, där det av kommittén föreslagna förfarandet redan tillämpas,
40
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
har jag ansett betänkligheterna mot förslaget i denna del icke böra
tillmätas betydelse.
6
§.
Länsstyrelsen i Gottlands län hemställer, att i anvisningarna vid 6 §
måtte såsom jämförelsegrund beträffande jordbruksfastighet tilläggas
fastighetens storlek.
Visserligen kunna vid bestämmande av s. k. enhetsvärden för olika
ägoslag egendomarna uppdelas på olika storleksgrupper, men då en dylik
uppdelning eller överhuvudtaget användande av enhetsvärden icke lärer
lämpa sig i alla delar av landet, har jag funnit länsstyrelsens hemställan
befogad.
8
§•
Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter de sakliga fördelarna av
särskilda specialvärden och antager, att åsättande av dylika värden blir i
hög grad betungande för taxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i Gottlands lån
ifrågasätter lämpligheten att under den s. k. provisorietiden anordna
specialvärden, särskilt vad angår jordbruksfastighet, då olika repartitionstal
för de särskilda värdena icke äro avsedda under denna tid. Länsstyrelsen
i Blekinge län anser, att värdet å skogsmark icke bör inbegripas i jord
bruksvärdet utan bilda särskilt specialvärde. Länsstyrelsen i Söderman
lands län yttrar, att det måste betraktas såsom en oegentlighet, att.
tomt- och industrivärde påföres bevillning efter samma gnmder som
jordbruksfastighet och icke såsom annan fastighet.
Svenska stadsförbundet anser, att åsättande av parkvärde stöter på
stora praktiska svårigheter och att, då från samhällelig synpunkt strä
vandena böra inriktas på bibehållande och utvecklande av trädgårds- och
dylika anläggningar, det icke är lämpligt att göra dem till föremål
för särskild beskattning.
Kammarrätten har lämnat förslagets 8 § utan erinran, men eu
ledamot finner det icke lämpligt att, då frågan efter vilka grunder mark
värdet skall bestämmas vid eventuellt blivande jord värde- eller jordräntesteg-
ringsbeskattning ännu icke avgjorts, så anordna fastighetstaxeringen som
om det vore en avgjord sak, att marken vid nämnda beskattning skulle
komma att uppskattas till samma värde som vid allmän fastighetstaxering
eller till sitt allmänna saluvärde. Enligt denne ledamots mening borde
sista stycket av anvisningarna vid 6 § utgå och, om specialvärden ur
kontroll synpunkt ansåges erforderliga, en omredigering av 8 § och
anvisningarna vid samma paragraf verkställas.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 181 höft. (Nr 214.)
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
41
Ehuru specialvärden icke för närvarande äro ämnade att erhålla
betydelse ur repartitionssynpunkt, äro de dock av vikt såsom bidragande till att fast egendoms värde blir, såsom ock kommittén framhållit, till alla delar beaktat vid taxeringen. Dessutom torde de erfordras för den till- ämnade värdestegringsbeskattningen, därest densamma skall grunda sig å de allmänna fastighetstaxeringarna. Visserligen torde icke de värden, som komma att fastställas vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, utan först de vid följande allmänna fastighetstaxeringar uppskattade värden kunna erhålla betydelse för värdestegringsbeskattningen, men det synes mig lämpligt att redan nu så anordna fastighetsuppskattningen, att kontinuiteten för framtiden bibehålies. Hur värdestegringsbeskatt ningen kommer att gestalta sig, är väl ännu en öppen fråga, men vid 1920 års särskilda markuppskattning i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt har marken enligt föreskrift i kungörelsen den 25 september 1920 uppskattats efter all männa saluvärdet i obebyggt skick. Man torde därför böra räkna med, att denna värderingsgrund kommer att få sin betydelse även för fram tiden.
Vad särskilt parkvärde beträffar, bör åsättande av sådant värde
givetvis ske med varsamhet och, såsom även i förslagets anvisningar betonats, blott förekomma, då fastighetens saluvärde i väsentligare grad påverkas av trädgårds- och dylika anläggningar.
Skogsmarkens uppskattade värde skall visserligen enligt förslaget
icke särskilt angivas, men detsamma kan dock med ledning av de an teckningar, som skola i taxeringslängden göras rörande rotvärde, bonitet och relativ skogstillgång, lätt inhämtas.
Beträffande slutligen frågan om repartitionstalet för tomt- och in
dustrivärde torde därmed liksom ock med spörsmålen om repartitionstalen för andra specialvärden böra anstå till dess kommunalskattefrågan hinner närmare sin slutliga lösning.
Enligt anvisningarna vid 8 § skall, då å annan fastighet mark
och byggnad äro i samme ägares hand, byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte eventuellt parkvärde. En ledamot i kammarrätten uttalar, att, då detta belopp icke utgör ett verkligt byggnadsvärde utan ett s. k. rivningsvärde, beteckningen byggnadsvärde är oegentlig och vilseledande; och vore det tillräckligt att bestämma dels värdet å hela fastigheten, dels markvärdet och dels i förekommande fall parkvärde.
Den av kommittén anvisade metoden för byggnadsvärdets bestäm-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
43
mande, vilken metod återfinnes i 7 § av förslaget till kommunalskatte
lag och redan lärer hava kommit till användning i praktiken, finner
jag för min del riktig. Att byggnadsvärdet blir ett s. k. rivnings
värd e lärer inträffa endast i det fäll att tomten är särskilt illa ut
nyttjad.
Vad härefter beträffar kommitténs förslag till instruktion för värde-
sättning å skogsmark och växande skog hemställer styrelsen för Svenska
landskommunernas förbund, att i instruktionen eller anvisningarna måtte
intagas vad kommittén i sin motivering anfört i fråga om beteshagars
uppskattning såsom skogsmark eller såsom annan mark. Denna hem
ställan har jag ansett mig böra tillmötesgå och därför i instruktionen
under punkt 2 upptagit ett tillägg rörande uppskattning av sådan mark,
som i styrelsens yttrande avses.
Länsstyrelsen i Kronobergs län anser de i länets västra delar tal
rikt förekommande rymarkernas säregna beskaffenhet kräva särskilt be
aktande och hänvisar till ett av länsjägmästaren Einar Rudbäck avgivet
yttrande, däri han framhåller, att värde å dylika marker (kala ljung
hedar) icke bör åsättas enligt instruktionens föreskrifter, då värdet i
sådant fall bleve för högt beräknat.
I anledning av vad sålunda framhållits vill jag erinra, att i huvud
sakligen de sydvästra delarna av landet finnas rätt avsevärda arealer
ofta ljungbevuxen utmark, som, i regel på grund av skogsförödelse i
samverkan med vissa klimatoriska faktorer, av ålder ligger skoglös.
Ehuru dylik mark merendels väl lämpar sig för skogsproduktion, torde
den dock endast i de fall böra uppskattas såsom skogsmark, då marken
redan blivit föremål för skogsodling eller den är för skogsprodukt vt
ändamål avsedd. Under andra förhållanden synes sådan mark, varom
nu är fråga, böra uppskattas till sitt allmänna saluvärde på samma sätt
som t. ex. skoglös betesmark. Anvisning härom har jag inrymt under
punkt 2 i instruktionen.
Enligt punkt 5 i kommitténs instruktions förslag skall den årliga
virkesavkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å
rot enligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem
åren i genomsnitt varit å orten gällande; och har kommittén enligt
motiveringen såsom lämplig tidsperiod antagit fem år dels därför att i
regel denna tid förflyter mellan de olika taxeringarna, dels ock därför
att priset ej bör allt för mycket påverkas av eventuellt abnormt höga
eller låga virkespris under enstaka år. Länsstyrelsen i Gottlands län
Kungl. Maj-ts proposition Nr 214.
44
framhåller, att vid taxering år 1922 får en dylik beräkning anses leda
till för hög uppskattning, i det att på grund av kända förhållanden
virkesprisen särskilt under åren 1918 och 1919 samt vintern 1920 varit
mycket uppdrivna, men nu äro och kunna förväntas förbliva fallande
emot en mera normal prisnivå.
Ehuru jag anser medelprispt under de senaste fem åren under
normala förhållanden kunna läggas till grund för värdeberäkningen,
finner jag dock i anseende till de under de senaste åren abnormt upp
drivna virkesprisen lämpligheten tala för att vid 1922 års allmänna
fastighetstaxering tidsperioden något utsträckes utöver fem år. Jag har
därför i förslaget upptagit tidsperioden till åtta år.
Kommittén föreslår i punkt 6 av instruktionen, att från värdet av
den enligt angivna grunder beräknade avkastningen skall avdragas eu
fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg-
och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsin delning,
skatter m. m. Sveriges skogsägareförbund anser detta avdrag väl lågt
och snarare böra utgöra en tredjedel, enär åtminstone vid uthålligt
skogsbruk omkostnaderna gärna springa upp till 30 procent eller mer
av den uthålliga virkesskördens rotvärde. Länsstyrelsen i Kronobergs
län föreslår, att avdraget bestämmes till åtminstone 33 procent av av
kastningens värde. Länsstyrelsen i Blekinge län anser åter, att det av
kommittén föreslagna avdraget bör sänkas, enär de kostnader, varom
nu är fråga, i allmänhet för de enskilda skogsägarna icke uppgått till
en fjärdedel av avkastningens värde utan varit högst obetydliga.
Med avseende å vad kommittén i förevarande fråga anfört anser
jag, att avdraget i regel skäligen bör bestämmas till 25 procent av
årsavkastningen. Emellertid kan å vissa, i allmänhet rätt obetydliga
områden på grund av säregna naturförhållanden ett i vanlig mening
ekonomiskt skogsbruk icke bedrivas, utan skötes skogen, vare sig fri
villigt eller på grund av lagstiftningstvång, med huvudsakligt syfte att
bereda skydd mot flygsandsfält, fjällgränsens nedgående och dylikt.
Å sådana skogar kunna antingen mycket dyrbara kultu råtgärd er behöva
vidtagas för skogens föryngring och bibehållande, vilket särskilt är
fallet med så kallade flygsandsplanteringar, eller ock kan ett ned
bringande av skogsavkasiningen föranledas genom nödvändigheten att
kvarlämna vissa skyddsbälten och övermogna bestånd. Dylik skog bär
därför för sin ägare ett lägre värde än annan, eljest jämförbar skog.
Den modifikation vid uppskattningen, som härav rimligen bör föranledas,
synes bäst kunna åstadkommas därigenom att ett större avdrag för
Kungl. Maj:ts proposition Nr 2M.
45
omkostnader än det eljest stipulerade medgives. Det synes dock lämp
ligt att begränsa detta ökade avdrag till hälften av den beräknade
bruttoavkastningen samt att, då ökat avdrag medgives, skälen därtill
skola angivas. Jag bär i punkt (3 upptagit ett tilläggsstadgande i nu
berörda avseende.
Länsstyrelsen i Uppsala län anser det nödvändigt att för vinnande,
såvitt möjligt, av en åtminstone i rent tekniskt avseende riktig till-
lämpning av de till kommittéförslaget hörande tabellerna deras an
vändande åskådliggöres genom ett eller flera exempel. Dylik anvisning
synes mig lämplig, och har jag därför å hjälptabellen upptagit ett
exempel å dess användning.
I de avgivna yttrandena hava ytterligare några ändringar i eller
tillägg till kommittéförslaget påyrkats eller ifrågasatts. Dessa ändrings-
eller tilläggsförslag har jag dock ansett mig icke kunna biträda och ej
heller funnit vara av sådan vikt, att redogörelse för desamma påkallats.
Några redaktionsändringar av oväsentlig art hava av mig vidtagits.
1 anledning av föreskrifterna om debitering av byggnadsskatt torde,
såvitt debiteringen avser den byggnadsskatt, som skall utgå imder år
1922, en specialföreskrift vara erforderlig. Enligt det av innevarande
års riksdag (skrivelse nr 84) antagna förslaget till förordning om ändrad
lydelse av 2, 3 och C §§ i förordningen den 19 november 1920 om byggnads
skatt skall nämligen bygguadsskatten utgå efter det vid 1918 års taxering
åsätta taxeringsvärdet, minskat med visst belopp, dock med iakttagande att,
om taxeringsvärdet på grund av nedrivning av b}fggnader eller annan
sådan anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförord-
ningeu fogade särskilda anvisningar, efter 1918 års allmänna fastighets
taxering blivit nedsatt, byggnadsskatten skall därefter jämkas. Har nu
sådan omständighet, som enligt bevillningsförordningen bort föranleda
taxeringsvärdets nedsättande, inträffat, är det dock ingalunda givet, att
det värde, som efter de nya uppskattningsgrunderna fastställes vid 1922
års allmänna fastighetstaxering, sammanfaller med det värde, som —
därest allmän fastighetstaxering det året icke skolat äga rum — kommit att
efter de äldre bestämmelserna åsättas. Jämväl sistnämnda värde torde
därför i fall, varom nu är fråga, böra år 1922 beräknas och angivas.
Denna' värdesättning, varom stadgande upptagits i 12 § av förslaget,
torde böra anförtros åt de beskattningsnämnder, som skola handhava
den allmänna fastighetstaxeringen.
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 höft. (Nr 214)
7
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
46
Hos Kungl. Maj:t har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund
hemställt om sådana ändrade bestämmelser, att drivhus icke bleve
taxerade såsom fast egendom utan i beskattningsavseende räknades till
lös egendom. Denna framställning, som remitterats till kammarrätten,
har kammarrätten funnit icke böra föranleda till någon åtgärd. För
egen del anser jag mig med avseende å de konsekvenser, vartill den
ifrågasatta avvikelsen från vad som i beskattningsavseende skall räknas
såsom fast egendom skulle leda, icke kunna biträda framställningen.
Föredragande departementschefen uppläste härefter ett förslag till
förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 samt hemställde, att
Kungl. Maj:t ville genom proposition föreslå riksdagen att antaga det
samma.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Krouprinsen-Regenten lämna bifall och förordnade, att
proposition i ämnet skulle avlåtas till riksdagen av
den lydelse, bil. vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Martin Philip sou.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.
i.f ■
(. c i
• alu? i
i
• i
Bilaga A
till Kungl. Maj:ts propo
sition till riksdagen år
1921, nr 214.
Förslag
till
förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.
1 §•
Allmän taxering av last egendom skall verkställas under år 1922.
Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2 —10 §§ här nedan med
därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4
och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av
fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning
hörande särskilda anvisningar finnes stadgat.
Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 ars all
männa fastighetstaxering är särskilt stadgat.
2 §•
Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän
lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den
enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.
3
§.
Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevill-
ningsförordningen, äger icke rum.
4 §•
i
K Ml'. • i i.\ fs 'ii ‘
‘ -SM * ? i
j
L*
k
; • -.«u • M V »• • r •.
Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den an
vändes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då
den användes för annat ändamål.
Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och
delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 1S1 höft. (Nr 214. Bilaga.) 1
2
skogsbruk, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras så
som jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål,
med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annau
fastighet.
Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jord
bruksfastighet, så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att
användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.
Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk.
Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget
fiskeri taxeras såsom annan fastighet.
(Se vidare anvisningarna).
5 §•
Varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde.
Taxeringsenhet är:
a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret sär
skild redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastig
hetsregister såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga;
b) del av fastighet, som under a) omförmäles, där fastighetsdelen
antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt,
mera stadigvarande utnyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt
eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;
c) frälseränta ävensom i jord- eller fastighetsregistret särskilt upp
taget fiskeri;
d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å
annans mark;
e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, eller
vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även
om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar
av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet;
f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift sam
fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan
anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas.
Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom
vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxerings
enhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall
angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upp
tagas till beskattning inom varje sådant område.
(Se vidare anvisningarna).
3
6
§•
Taxeringsvärde skall, där ej annat löljer av vad nedan stadgas,
åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens värde efter ortens
pris (allmänna saluvärdet, värdet i handel och vandel).
Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som
de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.
Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra
sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, varde sådant
vid uppskattningen jämväl iakttaget.
Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan
beräknas utgå.
(Se vidare anvisningarna).
7 §•
Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid
1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig
ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller
dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna
redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen
därefter lämpas.
8 §•
Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena
därtill föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra
fastighetens taxeringsvärde, bestämmas, nämligen:
för jordbruksfastighet:
a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jord
bruk med binäringar ävensom värdet av skogsmark och övrig till fastig
heten hörande mark;
b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt
c) tomt- och industrivärde, varmed förstås det värde, som mark
kan äga utöver jordbruksvärde på grund därav att den lämpligen kan
tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs
bruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt;
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå
befintliga träd och anläggningar;
b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och
c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver mark-
4
värdet och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, träd
gårdsanläggningar och dylikt.
(Se vidare anvisningarna).
Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola
uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor.
Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma in
föras endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså
skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller
byggnad? för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bevillnings-
förordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.
, .. ... 10 §'
Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast
egendom med fideikommissrätt eller stadgad åborätt, samt innehavare
av så kallad ofri tomt i stad.
11
§•
Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av
1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla
vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de
vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.
Anvisningar.
Vid 4 §.
Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan,
huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jord
bruksfastighet eller såsom annan fastighet utan beror detta av använd
ningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för in
dustriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomt
område, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om
å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres eu
till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ända
mål. tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan
fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet.
5
Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis
för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruks
fastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes
skall, om visst område av en jordbruksegeudom utnyttjas för annat
ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan
fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindnstriellt företag,
skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende
upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.
För att fäst egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras,
att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omstän
digheten att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bo
staden är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i
sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om
exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommar
nöje, och dylikt.
,;-
Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, medför icke detta
förhållande, att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan
fastighet. Åro å egendomen uppförda byggnader eller andra inrätt
ningar för förädlingsindustrin såsom förvaltare- och arbetarbostäder, såg
verk, träsliperi och dylikt, skola visserligen dessa byggnader med anlägg
ningsområde taxeras såsom annan fastighet, men icke egendomen i övrigt.
Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig,
bör icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruks
fastighet eller annan fastighet.
Till jordbruk liänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives
för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock hus-
djursskötsel, varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogs
mark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växt
odling under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives till
sammans med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med
jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall
däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk
anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegen
domar eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål,
egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för
åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter,
och dylikt.
Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning
6
av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det egna
jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom, varå
jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter
eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbe-
hovsändamål eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,
driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed skola
såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid
vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt till
verkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan
anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning
av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädlig av in
köpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering, tillverkning
av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning
samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i
regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt
eller särskilda^ byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets
binäringar. A egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar
i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undan
tagsvis ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses
förebgga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större om
fattning.
Vid 5 §.
I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet)
uppställes till en början såsom regel, att varje kameral enbet är taxerings
enhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen
lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för
stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom
laga förrättning delad och i följd därav delarna äro särskilt redovisade
i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan
del vara taxeringsenhet.
Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera
taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighets
registret redovisade uppdelningen, äga rum.
I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest
skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje
ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje
sådant område utgör taxeringsenhet.
Detsamma gäller om del av fastighet upplåtits till annan för själv-
7
ständigt, mera stadigvarande utnyttjande. I enlighet härmed bör exempel
vis torp, därå jordbruket av torpinnehavaren självständigt bedrives, anses
såsom särskild taxeringsenhet, även om torplegan uteslutande eller huvud
sakligen utgår i dagsverken. Om däremot självständigt jordbruk icke
bedrives av torpinnehavaren, såsom fallet i allmänhet är i fråga om
s. k. stattorp och därmed jämförliga jordupplåtelser, där torpet väsent
ligen är att anse såsom bostadslägenhet, bör torpet icke behandlas såsom
särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen av tillfällig art, så att det upp
låtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i bruknings-
avseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, före
ligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller
medför upplåtelse av sådant mindre område som t. ex. lott i en s. k.
koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild
taxeringsenhet.
Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rätts
ligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet — stadig
varande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål
än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis
utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde
stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att lastigheten visser
ligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till eu
del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med
byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar,
såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med träd
gårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar för sådan
drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.
Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i
stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd med
bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon in
dustriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett samman
hängande område av fastighet å landet, som användes för skilda ändamål,
komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske
eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att
anse såsom en förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyr
ning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda
i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem,
betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav
att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone
företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och för
sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.
8
Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före
ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse,
av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.
Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans
mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för
jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrende
rade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola
de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering
av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga,
enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten
i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de
skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggna
derna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara
taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan, och
den mark, som till dem utnyttjas, å den andra, var för sig särskilt
taxerade.
Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro
rätteligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock
böra tillsammans bilda taxeringsenhet.
Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvaltnings
enhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild
förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig
jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedel
bara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog,
för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningsförordningen är skyldig
erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanal skogar, städernas
skogar), ävensom under särskild f örvaltning ställd samfälld skog, såsom de
s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län.
Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas enskild skog i den
mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock).
Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild
förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje
särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma
egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.
Vidare böra såsom en enbet taxeras fastigheter, som tillhöra
samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna vart för sig till
förlitligen bedömas. Detta inträffar då fastigheterna ligga i oskift sam
fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fall
lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut-
9
nyttjande, att det knappast låter sig göra att med tillförlitlighet angiva,
vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt vard. T
j
nder-
stundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala
enheterna uppkomna även av annan anledning, och bör även då det
gemensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet
Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra
på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt be
stämmelserna under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet,
varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.
Det kan inträffa, att en taxeringsenhet är fördelad på olika admi
nistrativa områden, inom vilka menighet äger beskattningsrätt, eller att
en del av taxeringsenheten faller inom och annan del utom särskilt
sådant område, såsom i fråga om municipalsamhällen ofta är fallet.
Administrativa områden, som här avses, äro stad, köping, municipalsamhälle,
landskommun, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag och väghållnings-
distrikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika administrativa
områden, måste taxeringsvärdet i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik
uppdelning bör naturligtvis å varje del av taxeringsenheten läggas det
värde, som med hänsyn till dess storlek och beskaffenhet i övrigt å
den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela. Vad nu är sagt
äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till
administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord,
urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område
än fastigheten i övrigt. Förutsättning för att en uppdelning av taxerings
värdet skall vidtagas är emellertid, att fastighetens uppdelning på olika
administrativa områden är grundad på jordeboken eller annat i laga ord
ning meddelat beslut, t. ex. förordnande om municipalsamhälle, skoldistrikt
eller dylikt. Där sådan i laga ordning meddelad bestämmelse om fastig
hetens samhörighet med olika administrativa områden saknas och blott
en geografisk oregelbundenhet föreligger, såsom om en i jordeboken
såsom enhet upptagen fastighet har äga enklaverad inom annat admini
strativt område eller sträcker sig över gräns mellan sådana områden,
där är fastigheten att anse såsom i sin helhet tillhörande det admini
strativa område, i vilket den enligt jordebok eller annat behörigt för
ordnande skall ingå, och någon uppdelning av värdet ifrågakommer då
icke.
Bihang till riksdagens 'protokoll 1921. 1 saml. 181 käft. (Nr 214. Bilaga.) 2
10
Vid 6 §.
Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet, värdet
i handel och vandel) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan
antagas kunna och vilja betala för fastigheten, om den tankes såld
inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att
påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet
lämpligt utnyttjande.
Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts
för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck
för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava
paverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde
och dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som
ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av
vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighets
marknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en
viss tidpunkt, av ett i bråd vändning obetänksamt ingånget avtal in. m.
dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar
föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande om
ständigheter inverkat å prisbildningen, kan ur dem dragas eu tillförlitlig
slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att
förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom en i
visst fall för eu viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.
Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom upp-
skattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad. Men sådan
köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den må anses av
vika från. det normala värdet i handel och vandel; och där så är fallet,
bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten
vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till andra förhållanden,
som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen. I detta hänseende
hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden, som kunna hava före
slagits i den ordning, som i 4 § förordningen om taxeringsmvndigheter och
förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 närmare omförmäles, samt
till fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna
tjäna till ledning for bedömande av dess allmänna saluvärde. Taxe
ringsvärdet bör därefter framgå såsom resultat av ett övervägande av
samtliga dessa förhållanden.
Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om
och i vilken omfattning ökning- eller minskning i värdet för viss fastighet
11
i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av för
hållanden, som äro för den fastigheten säregna, såsom
beträdande jordbruksfastighet:
fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga av
sättnings- och användniugsförhållanden;
ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda
eller svåra brukningsförliållanden samt om fastigheten är i synnerligt
god hävd eller är vanhävdad och förfallen;
åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt
medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostads-
byggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna
äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;
särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastig
heten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jakt
marker, fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller för
mån ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;
'servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller
last för fastigheten;
med mera sådant;
beträdande annan fastighet:
fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjlig
heter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om in
skränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens
affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller
bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industri
fastighet, upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger
bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.;
markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller
mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om
tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundiäggningsförhållanden,
om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större
eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;
servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller
last för fastigheten;
med mera sådant.
Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet
gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till
de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruk-
12
tion, som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda
uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren
kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.
Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med
det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;
dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse
den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör
läggas till grund för beräknande av räntans belopp.
Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till före
komsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller
mineral fyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden
antecknas.
Vid 8 §.
I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårds-
byggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogs
bruk. . Tillhöra dylika Ityggnader annan än jordägaren, skall värdet å
dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader
hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.
ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares
bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för
lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels bygg
nader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med
binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad,
drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och
annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader,
såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dyiikt, även
som byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till
jordbrukets binäringar.
På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande
skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej
tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.
Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen
av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogs
mark.
Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord
bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till
växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet
till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra
13
sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den
mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför
lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg
ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark,
som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver
jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Under
stundom kan ock vattenfall eller brytningsvärdig fyndighet grund
lägga ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och
industrivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaftenhet att böra
taxeras såsom annan fastighet.
Tomt- och industrivärde utgör skillnaden mellan markens jord
bruksvärde och vad den skulle kunna i allmänna marknaden betinga, om
den såldes för byggnadsändamål eller för industriellt utnyttjande. Upp
skattningen av detta värde får grundas å de i varje särskilt fall före
liggande faktiska förhållanden, som kunna tjäna till ledning för värde
sättningen.
.
Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller
vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge
och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till sär
skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes så
dant i längden angivas.
Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings
myndigheten att taga hänsyn utom till de ovan i anvisningarna vid
6 § angivna förhållanden jämväl till det värde, som kan hava åsatts
marken vid den uppskattning av mark i och för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på
grund av förordningen den 28 maj 1920.
År å annan fastighet mark och'byggnad i samme ägares hand, skall
byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan
fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte
eventuellt parkvärde.
Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. 1 allmänhet lärer
å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före
komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till bygg
nad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden
därigenom i någon väsentligare grad påverkas. Då det ansetts önsk
värt, att fastighetens markvärde uppskattas efter samma grunder, som
blivit fastslagna i förordningen den 28 maj 1920 om uppskattning
av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jord-
14
rättteetegrinässkatt, har det blivit nödigt tillse, att endast det rena mark
värdet ingår i uppskattningen av marken. Om därför å fastigheten
linnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis
en mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i
avsevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, bör särskilt
värde — parkvärde — därå sättas. Emellertid bör alltid tillses, att
summan av de särskilda värden, som vid taxeringen åsättas, kommer
att motsvara allmänna saluvärdet för fastigheten i dess helhet.
'loOf i *'> i u *: ■ Jc • • i • ; »* •• >■ , . x'i
r •*
’• , r ' .
t.
1 ''''' • '
1
^ •! • *.
n #
m
*..
y. :
i
Instruktion
för värdesättning å skogsmark och växande skog.
1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.
A) Skogsmark.
2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd
duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga.
I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och
annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella
värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt.
Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter
den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella
grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt
med ett tillfredställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd
(normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala av
kastningsförmåga tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång
därå faktiskt föreligger eller ej.
Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till
husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jäm
sides med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet
därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande.
3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår
statens och andra allmänna skogar efter därom av domänstyrelsen med
delade eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda
skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus-
hållningsplaner efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår
övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska
kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklara
tioner och andra upplysningar, som kunna införskaffas.
4. Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter
fäst mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet)
Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet,
som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitets-
klasser. Förefinnes 'för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande
16
skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav
markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen
av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp
skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara
känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten
i övrigt.
5.
Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkes-
avkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en
ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem åren i
genomsnitt varit å orten gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad
bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen
under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit
av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava
för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före
kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för
beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam
mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader
för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas
till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast.
6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade
avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård,
förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skydds-
dikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges
till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet
per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen. Till
underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver
markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan b mitetsklass
och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4
och 5 angivna uppskattningar.
B) Växande skog.
7.
Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den
samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari
den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur
kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.
Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkes-
förråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt
uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den
växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade års
avkastningen. I fråga om deDna värdeberäkning hänvisas till tabell I,
17
som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal
skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark
värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången
kan anses vara normal. Antingen kan den virltesavkastning, som ra
tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga
den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar
med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget
virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna
skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala re
lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än
vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke
tidvis medgiva större avverkning eller uttagande av dyrbarare dimen
sioner än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jäm
kas skogsvärdet iippåt till 1.1, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ
skogstillgång). För skogar med i god hushallningsplan lastställd av
verkning må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i
planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållmngsplan
saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd
av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och
i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom
normal skogstillgång.
För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal
skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt
från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,
dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer
den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstill
gången är att räkna som normal.
C) Förberedande åtgärder.
8.
Domänstyrelsen
låter för samtliga kronans och andra allmänna
skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan lam-
nade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal
produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav
kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde ä
skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen
i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande
skogen i fråga kunna finnas hos domänstyrelsen tillgängliga, och de
ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst fall kan finna
nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hus-
hållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen böra vid be-
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (l^r 214. Bilaga.) ■>
18
räkningen frångås, exempelvis om liushållningsplanen anses mindre till
fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och
beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott
uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde
å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola
vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep
tember 1921.
9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom
skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana
enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner
finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.
Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.
10. Vid det . sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller
landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och
förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom läns
styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de
genomsnittliga, rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den
lelativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen
och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar
inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande
de delar av de föi hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses
böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de
mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna
finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxerings-
grunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika ut-
drivningsförhållanden, olika flottning^- eller andra transportkostnader,
olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan
regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser samman
trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,
skall redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella an
visningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda
förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speci
ella anvisningar om taxeringens verkställande.
D) Beskattningsnämuderna.
11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda
längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som
blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhanda
hållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. På
sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän
19
fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därelter vederbörande nämnd att
granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de allmänna
och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan om förmälda längder,
därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de i längden
upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett avvikelsen.
Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd, har nämn
den att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och sålunda
för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den normala
årsavkastningens värde per kubikmeter a rot, medelbonitet, relativ skogs-
tillgång samt därå grundade värden å skogsmark och växande skog.
Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas under jämförelse
med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda skogar, av vilka
ledning vid uppskattningen kan hämtas, och dels grundas å inhämtade
upplysningar eller vad eljest är känt angående ovan angivna förhållanden
jämte skogens läge i förhållande till flottled och avsättningsort, före
komsten av virke i olika åldrar, skogens slutenhet m. m. dylikt. Vid
taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssakkunnig person,
soni länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.
20
Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid
olika avkastningsförmåga och virkespris.
Orre raden (med vanlig stil) angiver
markvärde
, nedre raden (med kursiv stil) angiver
virkesvärde.
Virkesav-
kastningens
genomsnitt
liga rotvärde
per kbm.
Kronor.
Markens normala avkastningsförmåga per liektar i kubikmeter fast mått (bonitet)
1 0.5
1.0 1
1.0
!
2.0
2.5
3.o
3.5
4.0
4.5
1 5.0
5.5 :
6.0
6.5
7.0
7.5 !
8
.o
Markvärde samt
virkesvärde vid normal skoqstillqånq
, kronor per liektar
i
i
2
3
4
6
7
8
c
10
11
12
13
16
16!
17
18
i
5
10
15
21
26
31
36
41
46,
51
56
62
67
72
77
82
2
2
4
7
11
13
16
18
20
22
25 i 27
29
31
34!
36
10
21
31
41
Öl
62
72
81
92 703
773
123
733
144
154 164
3
3
7
10
13
17
20
24
27
30!
34
37
40
44 4r
51!
54
15
31
46
62
77 i 92
708
121
138 154
769 |
185
200 27/
237 246
4
4
9
13
18
22
27
31
36
40,
45
49
54
58
6
£
67
72!
21
41
62
82
103
123
144
164
185 205
226
246
267 281
308 328
5
6
11
17
22
28
34
39
45
51 j 561
62
67
73
79
84: 90
26
Öl
77
103
128
154
779
205 I 237:
256\
282i 308
333 359 384 410
6
7
13
20
i 27
34
40
47
54
61
67!
74
81
88
94! 101
108
31
62
92
123
154
185
215
246 2771
308
338
369
400
431
i 467 492
7
8
16
24
31
39
i 47
55
63
71
79
87
94
102 i
110
118
126
36
72 108
144
179
215
251
287 i 323 359:
395: 437
466 502 538 574
8
9
18
27
36
45
54
63
72|
81|
90
99
108
117j 126
135 144
41
82
123
164
205
246
287
328 I 369
410
457
492
533
574
675 656
9
10
20
30
40
51
61
71
81
91
101
in
121
132 142
152] 162!
46
92
138
185
231
277
323
369
I
415 461
508
554
600 646
692 738
10
ii
22
34
45
56
67
79
90 j
101
112
124
135
146j 157
169| 180
61
103
154
205
256
308
359
410
1
461
j
513
564
6151
6661
718
769 820
11
12
25
Öl
49
62
74
87
99
in
( 124!
136
148
161
173
186! 198
56
113
169
226
282
338
395
451
507
564
620
677
733 789
846 902
12
13
27
40
54
67
81
94
108
121
135
148
162,
175 189
202
216
62
123
185
246
308
369
431
492
554
615
677
738!
850
86
/
923 984
13
15
29
44
58
73
88
102
117
132
146
161
175
190 205
2191 234
67
133
200
267
333
400
466
533
600
666
733
800
866
933 7 000 7
066
14
16
31
47
63
79
94
no
126
142
157
173
189
205! 220
236 252
72
144
215
287
359
431
502
574
646
7/8
790
86
/i
933 7 005
10771148
15
17
34
aL
67
84
101
118
135
152
169
186
202
,
219! 236
253 270
77
164
231
308
384
461
538
615
692
769
846
923 7 000 7 077 7 753 7 230
16
18 i
36
ti
72
90
108
126
144
162
180
198
216
2341 252
270! 288
82
164
246
328
410
492
574
656
738
820
902
984 7 066 7 748 7 230 7 372
17
19
38
57
76
96
115
134|
153
172
191
210
229'
249! 268
2871 306;
87; 174
261
349
436
523
610
697
784
877
959 7 046 7 733 7 220
1 3071394
18
j
20
i
40
61
81
101
121
142
162
182
202
223
243
263, 283
304! 3241
92 185
277
369
461
554
646
738
830
923 1 015 1 107 1 200 1 292
7 384 7 476
19
21
43
64
85
107
128
150 |
171
192
214'
235
256
278 299
321| 342!
97
195
292
390
487
584
682
779
877
974 7 077 7 769 7 266 7 364 7 467 7 558
20
22
'
45
67 I
90
112
135
157
180
202
225
247
270
292 315
337! 360
103
205
308
410
513
615
718
820
923 7 025
11281230 13331435
7 538 7 640
21
24
47
71 J
94
118
142
165
i
189
213
236
260
283!
307! 331
354 378
108
215
323
431
638
646
754
861
969 7 077 7 784 7 292 7 399 7 507 7 6/5 7 722
25 |
49
74 i
99
124
148
173
198
223
247
272
297!
322i 346
371 396
113
226
338
451
564
677
789
902 7 075 7 728 7 247 7 353 7 466 7 579 7 692 7 804
23
26
52
78
103
129
155
181
207
233
259
2851
310
336! 362
388! 414'
I 118 236
354
472
590
707
825
:
943
1 061
7 779
1 297 1 415 1 633 1 651
7 769 7
886
24
27
54
81
108
135
162
189
216
243
270
297
324;
351' 378
405 43^!
123
246
369
492
615
| 738
861
1
984
1
707 7 230 7 353 7 476 / 599 7 722 7 845 7 968
28
56
1
84
112
141
169
197
225)
253
281
309
337
366, 394
422 450
128
2ö
6
384
513
641
769
897
025
7 753
12821410153816661794 1922 2 050
21
Tabell II, för bedömande ay normala skogstillg&ngens storlek å olika
boniteter.
Om-
Massa-
—
Tirkesavkastning per hektar i kubi tmeter
|
lopps
tid
till
växt
0.5
1.0
1.5
2.0
2.5
3.0
3.5
4.0
4.5
5.o
5.6
6.0
6.5
7.0
7'5 1
8.0 i
År
X
Härför behövligt virkesförråd per hektar i kubikmeter
i 60
5.o
10
20
30
40
50
60
70
80
90
100
no
120
130
140
150
160
80
3.7
14
27
41
54
68
81
95
108
122
135
149
162
176
189
203
216
100
3.0
17
33
50
67
83
100
117
133
150
167
183
200
217
233
250
267
120
2.4
21
42
63
83
104
125
146
167
188
208
229
250
271
292
—
—
140
2.0
25
50
75
100
125
150
175
200
225
250
275
300
—
-
—
_
22
njälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt
år 1922.
Extrakt ar tabell 1 och II.
i Virkes-
Markens normala avkastningsförmåga per hektar
■
magiens
1 kubikmeter fast mått (bonitet)
genom
snittliga j 0.5
j
1.0
1.5 i 2.o
2.5
3.0
3.5
4.0
i
4.5
i 5.0
Anvisningar
i- ..-.
l-i
-------
per kbm. Markvärde samt virkesvärde vid normal sko q stilla dna
Kronor
Kronor per hektar
—
-C , J:
7
13
20
27
34
40
1
-47
54
61
67
Markvfirde
6 '
34
62
92 123 154 185
245 246 277
308
Virkesvärde
Hyra drivnings- och flott-
8
16
24
31
39
47
55
63
71
79
Markvärde
ningsförhållanden; hu-
36
72 108 144 179 215 251
287 323 359
Virkesvärde
vudsakligen klena di
mensioner kunna pro-
8
9
18
27
36
45
54
63
72
81
90
Markvärde
duceras.
41
82 123 164
205 246 287
328 369
440
Virkesvärde
9
10
20
30
40
51
61
71
81
91
101
Markvärde !
46
92 138 185 231 277
323
369 415
464
Virkesvärde
10
11
22
34
45
56
67
79
90
101
112
Markvärde |
Medelgrovt virke och me-
61
103 154 205 256
303
369
440
461 513 Virkesvärde
delgoda avsättning sför
hållanden.
11
12
25
37
49
62
74
87
99
in
124
Markvärde
56
113 169 226 282 338
395
451
507
564
Virkesvärde
12
13
27
40
54
67
81
94
108
121
135
Markvärde
62
123 185 246 308 369 431 492
554
645
Virkesvärde
Göda eller utmärkta av-
13
15
29
44
58
73
88
102
117
132
146
Markvärde
sättningsförh ållanden; |
67
133 200 267
333 400
466
533 600
666
Virkesvärde
grovt, dyrbart virke kan
14
16
31
47
63
79
94
no
126
142
157
Markvärde
produceras.
72
144 215 287 359 431
5 02 574
646
748
Virkesvärde
Kubikmeter per hektar
Vid 100-årig
omloppstid (3 % tillväxt)
17
33
50
67
83 100 ■
447 433 450 467
fordras vidstående ungefärliga virkes-
förrdd per hektar för att få full av
kastning (normal skogstillgång).
1
!
Motiv.
Inledning.
Sedan de s. k. kommunalskattesakkunniga under år 1917 till Kungl.
Maj:t avlämnat tvenne betänkanden med förslag rörande kommun^l-
skättefrågans lösning, det ena avgivet av landskamreraren Gert Vollrath
Eiserman och före detta kammarrättsrådet E. von AVolcker samt det
andra av landskamreraren O. V. Landén, framlade Kungl. Maj:t för
1920 års riksdag ett i väsentliga delar på nämnda betänkanden grundat
förslag till kommunalskattelag.
Andra särskilda utskottet nr 1, som haft att behandla det kungl.
förslaget, kunde icke förorda dess antagande utan föreslog i stället vissa
provisoriska ändringar i och tillägg till nu gällande skatteförfattningar,
som fortfarande skulle tillämpas intilldess kommunalskattefrågan, efter
ytterligare utredning, kunde definitivt lösas, vilket enligt utskottets anta
gande icke kunde ske tidigare än vid 1924 års riksdag.
Riksdagen antog utskottets förslag, varjämte riksdagen i skrivelse
den 18 juni 1920, likaledes i enlighet med utskottets hemställan, anhöll,
bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes med beaktande av de synpunkter,
som i utskottets utlåtande i särskilda avseenden framhållits, föranstalta
om särskild och skyndsam, förnyad utredning av frågan om den kommu
nala beskattningen av skog ävensom om skyndsam utredning angående
ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxe-
ringsförfarandet, dels uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att
lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt
utskottets mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års
riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Kungl. Maj:t har därefter den 25 september 1920 utsett en kom
mitté med uppdrag att i anslutning till vad riksdagen därom anfört
verkställa dels utredning av frågan om den kommunala beskattningen
av skog och dels utredning angående ändrade grunder för uppskattning
24
av fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid allmän
fastighetstaxering år 1922, ävensom att till Kungl. Magt avgiva det
förslag, vartill utredningen kunde föranleda, och har Kungl. Maj:t samma
dag förordnat till ordförande i denna kommitté presidenten i kammar
rätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter kammarrättsrådet
John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrath Eiserman, professorn
vid skogshögskolan Tor William Jonson, dåvarande ledamoten av riks
dagens första kammare direktören Nils Johnsson Sigfrid samt leda
möterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren Jonas Ludvig
Brännström och filosofie kandidaten Per Edvin Sköld.
Kommittén har till en början till behandling upptagit den del av
sitt uppdrag, som avser utredning och förslag angående ändrade grunder
för uppskattning av fast egendoms värde att tillämpas vid allmän fastig
hetstaxering år 1922, och har härutinnan uppgjort förslag till förordning
om allmän fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar
och instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog.
Annat direktiv för sitt utredningsarbete i nu föreliggande de] har
kommittén icke haft än det, som kan anses ligga i riksdagens hän
visning till de synpunkter, som framhållits i utskottets betänkande, och
den kritik, som däri av utskottet ägnats Kungl. Maj:ts förslag. Enligt
Kungl. Majds förslag, som upptog en fristående objektskatt å fast
egendom — fastighetsskatt —, skulle till grund för taxering av fast
egendom läggas egendomens värde efter ortens pris (allmänna saluvär
det). Värdet av växande skog skulle ingå i taxeringsvärdet med sitt
fulla belopp, men det vore skogens värde i handel och vandel under
förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk och icke dess
värde vid fullständig realisation, som skulle uppskattas. Fast egendom
skulle ej vidare för beskattningsändamål indelas i jordbruksfastighet
och annan fastighet, utan egendomens taxeringsvärde omedelbart upp
delas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde, därvid med skogs-
värde skulle förstås värde av växande skog utöver husbehov. Hus
behovskogs värde skulle däremot hänföras till jordbruksvärde. Jordbruks
värdet skulle påföras skattekronor efter sex procent, men skogsvärdet
efter allenast tre procent av det uppskattade värdet. Till fast egendom
skulle ej vidare räknas s. k. fasta maskiner och inventarier.
Utskottet yttrade, att vad fastighetsskatten anginge utskottet funnit
de i propositionen föreslagna nya grunderna för taxering av fastighet
— med särskiljande av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde —
i flera avseenden icke tillfredsställande. Det finge enligt utskottets mening
starkt ifrågasättas, huruvida det kunde anses riktigt att, på sätt som
skett i propositionen, till grund för taxering av fast egendom lägga
enbart egendomens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet); särskilt
i fråga om fastighet med huvudsakligen jordbruks- och skogsvärde
syntes denna regel icke kunna göras så absolut. Likaledes väckte det
uppmärksamhet, att enligt det kungliga förslaget maskiner och övriga
fasta inventarier skulle utskiljas från fastighets värde för att överföras
till taxeringen av näringsskattepliktig förmögenhet; denna omläggning
av det hittillsvarande fastighetsbegreppet vore uppenbarligen föranledd
av den föreslagna näringsskatten, men det kunde väl dragas i tvivelsmål,
huruvida dess konsekvenser vore tillräckligt genomtänkta. 1 all synnerhet
hade utskottet funnit anledning till starka betänkligheter gent emot det
sätt, varpå skogsbeskattningen ordnats i det kungliga förslaget. Att
den växande skogen borde såsom beskattningsföremål på ett eller annat
sätt avsöndras från den nuvarande förbindelsen med jordbruks
fastigheterna syntes utskottet uppenbart, Men när Kungl. Maj:t före
sloge, att skogens värde skulle ingå i taxeringsvärdet med sitt fulla
belopp och att det taxerade skogsvärdet skulle påföras skattekronor efter
tre procent av taxeringen, kunde utskottet ej undgå att befara, att sådan
beskattning av den växande skogen skulle leda till förtidig avverkning
och därmed få till följd en misshushållning med detta utomordentligt
viktiga naturkapital. Denna farhåga kunde icke undanröjas av det
tillägg, som funnes i anvisningarna rörande skogstaxeringen, nämligen
att det vore skogens värde i handel och vandel under förutsättning av
normal skötsel och fortsatt skogsbruk och icke dess värde vid fullständig
realisation, som skulle uppskattas. I själva verket syntes eu dylik regel
för taxeringen knappast möjlig att tillämpa på ett tillfredsställande sätt.
Emot en beskattning av skogsvärde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
kunde även erinras, att själva taxeringen av detta värde, om den skulle
utföras med vederbörlig noggrannhet, svårligen kunde verkställas utan
betydande kostnad och tidsutdrägt. De myndigheter och Övriga sak
kunniga, som i samband med tidigare förslag haft tillfälle att yttra sig
om denna fråga, hade också allmänt avstyrkt en skogsbeskattning efter
sådana grunder, som upptagits i det kungl. förslaget, och förordat
andra utvägar.
Utskottet framlade icke något förslag rörande grunderna för taxe
ring av fast egendom. Däremot gjordes sådana förslag i några vid
utskottets betänkande fogade reservationer.
Enligt en av herr Gustaf Nilsson med flere avgiven reservation
skulle till grund för taxeringen i regel läggas allmänna saluvärdet.
Yad beträffade växande skog utöver husbehovet skulle sådan taxeras
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (Nr 214. Bilaga.) 4
26
till det saluvärde, den kunde antagas äga under förutsättning av
uthålligt skogsbruk, dock icke högre än till verkliga saluvärdet med
avdrag för den kostnad, som, i händelse marken vore bar, skulle er
fordras för dess försättande i produktivt skick. Från värdet av nyplan-
terad skog skulle i överensstämmelse härmed avdragas nedlagd kultur-
kostnad. Själva skogsmarken skulle däremot alltid upptagas till sitt
fulla saluvärde såsom kalmark. Där så lämpligen kunde ske, borde
uppskattningen av skogsmarken byggas på enhetsvärden, satta med
hänsyn till förhållandena å varje särskild ort i avseende å växtlighet,
läge och därav betingade avsättningsmöjligheter, betalade pris för kal
skogsmark, tillgång på bete m. m.
Enligt en annan reservation, avgiven av herrar Johansson i Kälkebo
och Svedberg, skulle till grund för taxering av fast egendom läggas
den fasta egendomens avkastning och värde efter ortens pris. Den
växande skogens värde skulle uppskattas att utgöra kapitalvärdet av
rotvärdena för de virkesbelopp, som skogen med rationell skötsel och
uthålligt skogsbruk beräknades kunna årligen avkasta. Rotvärdet skulle
därvid bestämmas med hänsyn tagen till skogsavkastningens under den
ingående taxeringsperioden påräkneliga beskaffenhet och fördelning på
skilda slag av virkessortiment, såsom värdefullare gagnvirke, ved, kolved
etc., samt till ortens priser för sådana skilda slag av virke. Till skogs-
värde skulle taxeras växande skog utöver husbehov; husbehovskogens
och den skogbärande markens värden skulle däremot hänföras till jord
bruksvärde.
Slutligen skulle, enligt en av herr Swartz avgiven reservation, till
grund för taxeringen i regel läggas den fasta egendomens verkliga
värde. Växande skog skulle taxeras med hänsyn till den avkastning,
skogen kunde lämna vid efter rationella grunder fortsatt skogsbruk.
Därest den vid uthålligt skogsbruk beräkneliga årliga nettoavkastningen
kunde utrönas, skulle såsom skogens värde upptagas ett belopp utgö
rande 162/s gånger denna årsavkastning. Beträffande skogar, som icke
omedelbart kunde lämna avkastning, skulle hänsyn tagas till den tid,
som förflöte innan skogen en gång bleve avverkningsbar, samt till den
blivande inkomstens storlek, varvid denna inkomst skulle omföras till
ett nutidsvärde enligt sex procents räntefot. Skogar, vilkas avkastning
vid taxeringen icke kunde utrönas, skulle taxeras med ledning av de
värden per arealenhet, som för andra skogar av liknande beskaffenhet
och med känd avkastning framkommit.
Förordningen om allmän fastighetstaxering år 1922 och därtill
hörande anvisningar.
27
Kommitténs uppdrag till den del det ej angår frågan om den
kommunala beskattningen av skog synes närmast syfta å de grunder
för bestämmande av fast egendoms taxeringsvärde, som böra följas vid
allmän fastighetstaxering år 1922. För vinnande av en tillfredsställande
uppskattning av fast egendoms värde är det emellertid av vikt, att vissa
andra frågor — såsom om fast egendoms beskattningsnatur och taxe
ringsenheternas omfattning —, beträffande vilka bestämmelserna i bevill-
ningsförordningen äro dels ofullständiga och dels i viss mån för
åldrade, utredas och regleras. Kommittén har därför i sitt förslag upp
tagit samtliga för allmän fastighetstaxering erforderliga bestämmelser,
dock med undantag för sådana, som avse skattskyldighet, däri inbegripet
bevillningsfri fast egendom, samt beskattningsort, Dessa frågor, som
icke ligga inom kommitténs utredningsuppdrag, påkalla ej heller för
närvarande någon utredning, och har kommittén av sådan anledning i
11 § av sitt förslag allenast lämnat hänvisning till vad bevillningsför-
ordningen härom innehåller.
Ej heller faller inom ramen för kommitténs uppdrag att föreslå
bestämmelser rörande de om- eller nytaxeringar av fast egendom, som
kunna äga rum under åren 1923 och 1924, d. v. s. under den s. k.
provisorietiden. Givetvis böra vid dessa taxeringar följas samma grunder,
som skola gälla vid 1922 års allmänna fastighetstaxering; och lärer sär
skild föreskrift därom i sinom tid böra meddelas.
I sitt förslag har kommittén i allmänhet sökt giva bestämmelserna
om uppskattning av fast egendoms värde och vad därmed sammanhänger
sådan allmängiltighet, att de i stort sett böra kunna inpassas i det
skattesystem, som vid den kommunala skattefrågans definitiva lösning
må komma att antagas.
Kommittén har slutligen beaktat bestämmelserna i nådiga förord
ningen den 28 maj 1920 om uppskattning av mark i och för framdeles
skeende taxering till jord värde- eller jordräntestegringsskatt ävensom i
nådiga kungörelsen den 25 september 1920 med närmare föreskrifter
till ledning vid 1920 års särskilda markuppskattning. Det har nämligen
såsom önskvärt framhållits, att taxeringen till jordvärde- eller jordränte
stegringsskatt skall grunda sig å jämförelse mellan de ingångsvärden,
som fastställts vid ifrågavarande markuppskattning,. och de värden, som
sedermera bestämmas vid allmänna fastighetstaxeringar, \issa detalj
föreskrifter hava av sådan anledning ansetts böra meddelas.
28
-Det av' kommittén föreslagna värdesättandet av skogsmark och
växande skog påkallar särskild motivering, vartill kommittén i det föl
jande återkommer. I den mån förslagets övriga bestämmelser icke kunna
anses tillräckligt förklarade genom de utförliga, vid förslaget fogade
anvisningarna, lämnas paragrafvis här nedan motivering.
" „ ' - 2
§■
1 fråga om vad som i beskattningsavseende skall förstås med fast
egendom åsyftar förslaget icke någon ändring i nuvarande bestäm
melser och lagtillämpning.
Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag upptog i 3 § den
bestämmelsen, att till fabrik eller annan för industriell verksamhet in
rättad byggnad skulle, ändock annat kunde föranledas av bestämmelserna
i allmän lag, icke räknas motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt
redskap med tillhörande kraftledningar. S. k. fasta maskiner skulle
alltså i beskattningshänseende räknas till lös egendom. Motsvarande be
stämmelse återfinnes jämväl i Landéns förslag.
De båda ifrågavarande förslagen vilade emellertid på den förut
sättningen, att s. k. fasta maskiner underkastades annan beskattning
än fastighetsskatt, nämligen näringsskatt enligt Kungl. Maj:ts förslag
och egendomsskatt å lös egendom enligt Landéns. Då sådan skatt nu
icke är ifrågasatt, bär kommittén för sin del icke funnit anledning att
under provisorietiden föreslå någon ändring i vad som nu gäller om
s. k. fasta maskiners beskattning.
: ■ 3
§•
Stadgandet i denna paragraf återfinnes i 4 § 4 mom. bevillnings-
förordningen.
4
§‘
I förevarande paragraf lämnas bestämmelser om fast egendoms
beskattningsnatur: jordbruksfastighet eller annan fastighet. Förslaget
till kommunalskattelag saknade motsvarande bestämmelser; enligt detta
förslag skulle, såsom ovan nämnts, fast egendom icke särskiljas i jordbruks
fastighet och annan fastighet, utan egendomens taxeringsvärde omedel
bart uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde. Kommittén
saknar anledning att ingå i bedömande av lämpligheten att ur skatte
lagstiftningen borttaga begreppen jordbruksfastighet och annan fastighet,
enär, så länge bevillningsförordningen gäller, ifrågavarande indelning
av fastigheter i beskattningsavseende måste bibehållas.
29
Enligt 6 § bevillningsförordningen är det huvudsakligen fast egen
doms kamerala beskaffenhet, som är avgörande för frågan om egendomens
beskattningsnatur. Sålunda skall exempelvis såsom jordbruksfastighet
taxeras all i mantal satt jord, som ej utgör tomt i stad, köping och
därmed jämförlig ort. I praxis har emellertid egendomens användning
i allmänhet blivit den avgörande indelningsgrunden. Användes i mantal
satt jord för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, taxeras den
sålunda i regel såsom annan fastighet.
Kommittén har ock funnit användningssättet vara den naturliga och
lämpliga indelningsgrunden samt därför avfattat föreliggande 4 § med
därtill hörande anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse med Eiserman
—von Wolckers förslag, som låter fast egendoms användning bestämma
dess beskattningsnatur.
Jämväl enligt Landens förslag skulle frågan, huruvida fast egen
dom borde taxeras såsom jordbruksfastighet eller annan fastighet, bero
av sättet för dess användning, dock med det undantag att tomt alltid
skulle taxeras såsom annan fastighet.
I sitt över kommunalskattesakkunnigas båda förslag avgivna ytt
rande anslöt sig kammarrätten till Landéns förslag. Anledningen härtill
var, bland annat, den begränsning kammarrätten velat giva värdesteg-
ringsbeskattningens omfattning. Denna borde nämligen drabba annan
fastighet till hela dess stegrade värde, såvitt det representerade oförtjänt
värdestegring, men träffa jordbruksfastighet allenast till den del av det
stegrade värdet, som hänförde sig till fastighetens tomt- eller industri
värde. Att inom sådana i stad eller därmed jämförlig ort belägna om
råden, som redan vore bebyggda eller vilkas bebyggande inom närmaste
tiden förestode, låta värdestegringsskatten i lägre grad träffa tomt. därå
exempelvis trädgårdsodling bedreves, än bredvidliggande tomt, som redan
bebyggts eller i avvaktan på bebyggande läge oanvänd, skulle emellertid
framstå såsom helt obefogat. Kammarrätten ville alltså förorda, att
fastighet, belägen inom område, där tomtiudelning enligt 1 kap. lagen
om fastighetsbildning i stad gällde, skulle oavsett fastighetens användning
taxeras såsom annan fastighet.
Kommittén håller före, att, huru värdestegringsbeskattniugen än må
komma att gestalta sig, hinder icke lärer möta att låta denna beskattning,
såvitt angår tomter, bliva oberoende av tomternas beskattoingsnatur.
Redan deklarationsformulärets uppställning samt de olika reglerna för
taxering av jordbruksfastighet och av annan fastighet kräva, att jord,
varå jordbruk eller skogsbruk bedrives, blir — oberoende av såväl jordens
läge som dess kamerala beskaffenhet — taxerad såsom jordbruksfastighet.
30
För övrigt må framhållas att, om enligt kommitténs förslag allenast
sådan trädgårdsskötsel kommer att räknas till jordbruk, som å egendomen
drives i förening med annat jordbruk, föreliggande spörsmål till stor del
förlorar betydelse, då på tomter mera sällan förekommer trädgårdsskötsel
i förening med annat jordbruk.
De av kammarrätten i övrigt framställda anmärkningarna hava
av kommittén beaktats.
Kommittén anser sig böra särskilt påpeka den avvikelse från nu
gällande och tillämpade bestämmelser, som förslaget innehåller i fråga
om mark, som tages i anspråk för sådana å jordbruksegendom befintliga
byggnader och inrättningar, vilka icke begagnas för jordbruk eller dess
binäringar eller skogsbruk. Dylik mark skall enligt föslaget taxeras
såsom annan fastighet, medan hittills allenast byggnaderna och inrätt
ningarna men icke marken hänförts till annan fastighet. Genom denna
ändrade anordning, som för övrigt upptages i såväl Eiserman—vonWolckers
som Landéns förslag, måste markens värde, vilket hittills såsom ingående
i jordbruksfastighetens värde vid taxeringen föga beaktats, antagas komma
att behörigen uppskattas.
Anvisningsbestämmelserna om vad som är att hänföra till jordbruk
och dess binäringar ansluta sig i huvudsak till motsvarande, av 1920
års riksdag antagna stadganden i 3 § av de till bevillningsförordningen
hörande anvisningarna. Då kommitténs anvisningar emellertid skolat
lämpas efter förslagets bestämmelser om fastighets beskattningsnatur,
har en del av berörda, i anvisningarna till bevillningsförordningen givna
stadganden ansetts ej böra här ingå. I övriga delar hava nyssnämnda
stadganden upptagits med vissa ändringar av huvudsakligen formell art.
Några anvisningsbestämmelser om vad som är att hänföra till
skogsbruk hava för bedömande av fast egendoms beskattningsnatur icke
ansetts erforderliga.
5
§’
Innehållet i denna paragraf med därtill hörande anvisningar ansluter
sig i huvudsak till motsvarande bestämmelser i 6 § med tillhörande
anvisningar i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag; och tillåter
sig kommittén hänvisa till den av vederbörande departementschef läm
nade motiveringen till sistnämnda paragraf.
Enligt såväl Eiserman—von Wolckers som Landéns förslag skulle
ej längre fastigheternas kamerala indelning läggas till grund för taxerings
enheternas bildande, utan i stället varje brukningsdel, även om densamma
bestode av flera fastigheter eller delar av fastigheter, utgöra taxerings
31
enhet. I sitt över förslagen avgivna yttrande framhöll kammarrätten
vissa betänkligheter mot den sålunda ifrågasatta omläggningen av taxe
ringsenheternas omfattning samt förordade, att den kamerala indelning-en
fortfarande lades till grund för fastighetstaxeringen, där ej särskilda för
hållanden funnes böra föranleda en annan begränsning av taxerings
enheterna. Departementschefen anslöt sig till vad kammarrätten i före
varande avseende uttalat. Enligt förslaget till kommunalskattelag skulle
alltså den kamerala indelningen fortfarande följas vid taxeringsenheternas
bestämmande, dock att, där ägorna till samme ägare tillhöriga fastig
heter läge oskiftade tillsammans eller fastigheternas inbördes värden eljest
icke kunde bedömas, fastigheterna skulle tillsammans utgöra en taxerings
enhet. Likaledes skulle samme ägare tillhöriga jordområden, som tjänade
till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sammanhörande bygg
nader, gemensamt taxeras.
Kommittén, som icke funnit någon anmärkning i sak emot Kungl.
Maj:ts förslag i förevarande avseende, har emellertid ansett exempli
fieringen av de fall, då fastigheters inbördes värden icke kunna bedömas,
böra utfyllas med det fall att fastigheter, tillhöriga samme ägare, ligga i
sambruk med gemensamma åbyggnader. Sådana fastigheter torde få anses
vara i drift och utnyttjande så intimt med varandra förenade, att värdet
å varje särskild fastighet icke kan med tillförlitlighet uppskattas. På
många håll har det därför ock blivit praxis att, då en egendom består
av flera kamerala enheter, som brukas såsom ett sammanhängande
helt, endast angiva det för hela komplexet gemensamma taxeringsvärdet
utan någon uppdelning därav på de olika kamerala enheterna. Förslaget
avser att lagfästa denna praxis. Då det sålunda gjorda tillägget, som
hänför sig till både jordbruksfastighet och annan fastighet, torde täcka
jämväl det fall, att jordområden tjäna till byggnadsgrund för en byggnad
eller för flera sammanhängande byggnader, har hithörande punkt i Kungl.
Maj:ts förslag ansetts kunna uteslutas.
Uppenbarligen kommer enligt såväl Kungl. Maj:ts som kommitténs
förslag flen kamerala indelningen att vid taxeringsenheternas fastställande
frångås icke blott, såsom redan för närvarande gäller, då brukningsdelen
utgör allenast del av kameral enhet, utan jämväl i flertalet fall, då en
possession består av flera kamerala enheter. De av kammarrätten ut
talade betänkligheterna mot frångående av den kamerala indelnings
grunden berodde huvudsakligen på farhågan att därigenom värdesteg-
ringsbeskattningens rationella ordnande kunde äventyras. Innan grun
derna för värdestegringsbeskattningen blivit fastställda, syntes därtör
enligt kammarrättens mening taxeringsenheterna böra huvudsakligen
32
följa den kamerala indelningen. Sedan numera genom ovan omförmälda
båda författningar angående markuppskattning för framdeles skeende
taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt konturerna för denna
beskattning uppdragits, torde jämväl med hänsyn till det sätt, varå frågan
om taxeringsenheterna enligt dessa författningar ordnats, nyssnämnda be
tänkligheter kunna förfalla.
Slutligen må framhållas, att såsom förvaltningsenhet ansetts böra
i anvisningarna angivas jämväl enskild skog, i den mån den bildar en
naturlig enhet (skogsblock).
Att den tidpunkt, till vilken hänsyn i regel skall tagas vid taxe
ringsenheternas fastställande, är 1921 års utgång, framgår av innehållet
i 7 § av förslaget.
6
§•
Vid övervägande av frågan, huruvida till grund för uppskattning
av värdet å fast egendom — bortsett nu från skogsmark och växande
skog — bör läggas allmänna saluvärdet eller avkastningsvärdet, tiar
kommittén kommit till den uppfattningen, att åt allmänna saluvärdet
bör givas företräde såsom uppskattningsgrund. Med avkastningsvärde
har kommittén därvid icke förstått fastighetens värde efter dess faktiska
avkastning — uppskattning efter sådant värde bör givetvis icke kunna
ifrågasättas — utan fastighetens värde efter dess förh andenvar ande och
för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga.
Redan enligt nuvarande lagtillämpning lägges det allmänna salu
värdet, sådant detta framgår av erlagda köpeskillingar, till grund för
taxeringen, och jämväl samtliga föregående förslag bygga fastighets-
uppskattningen på allmänna saluvärdet.
Ur teknisk synpunkt är uppskattning efter allmänna saluvärdet
givetvis att föredraga. För taxeringsmyndigheterna skulle uppskattning
efter den beräkneliga avkastningen ofta nog erbjuda stora svårigheter
och kräva tidsödande undersökningar. Helt säkert skulle icke på denna
väg uppnås den eftersträvade enhetligheten i fastighetsuppskattningen
utan den överklagade ojämnheten kvarstå, om icke förvärras. Därtill
kommer, att den senare uppskattningsmetoden icke är tillämplig i de
fall, då värdet å fast egendom betingas mindre av dess avkastnings
förmåga än av andra omständigheter, såsom naturskön belägenhet, lyx-
byggnader o. s. v. Ej heller är värdet å s. k. spekulationsegendomar
alltid beroende av deras beräkneliga avkastningsförmåga.
I allmänhet och särskilt beträffande jord å landet torde emellertid
avkastningsvärdet och allmänna saluvärdet sammanfalla. Vid köp av
33
fast egendom lärer köparen göra sina beräkningar angående den avkast
ning, som egendomen kan lämna, och på grund av dessa beräkningar blir,
där°ej särskilda omständigheter inverka, köpeskillingen bestämd. Före
ligger ingen anledning till antagande, att denna köpeskilling avviker
från normalt värde, utan köpeskillingen kan läggas till grund för
taxeringen, har därmed den beräkning av avkastningsförmågan, som
eljest skolat göras av taxeringsmäunen, redan fullgjorts av köparen, som
mera ingående än taxeringsmännen kunnat bedöma densamma.
Auledningen till betänkligheterna mot uppskattning av fast egen
dom efter allmänna saluvärdet torde sökas i de under krigsåren av olika
anledningar ofta högt uppdrivna prisen å fastigheter. Skulle dessa
köpeskillingar följas vid taxeringsvärdenas åsättande, bleve fastigheterna,
anser man, taxerade över sina verkliga värden.
Faktiskt betald köpeskilling får emellertid icke tillmätas alltför
dominerande betydelse. Fndast för såvitt den kan anses såsom ett exakt
uttryck för det allmänna saluvärdet, får den vid taxeringen följas. Kom
mittén har sökt att i anvisningarna till 6 § giva dels en förklaring över
vad som bör förstås med allmänna saluvärdet och dels angiva de för
hållanden, som föranleda till att erlagd köpeskilling icke kan auses mot
svara sådant värde; och föreställer sig kommittén, att med den betydelse,
som kommittén sålunda velat tillerkänna betald köpeskilling såsom värde
mätare, ovan angivna betänkligheter skola falla.
Kommittén har för övrigt velat betona, att taxeringen skall verk
ställas med ledning även av andra kända förhållanden, som kunna tjäna
till grund för värdesättningen, särskilt de enhetsvärden, som — enligt
vad redan nu praktiseras — böra föreslås vid förberedande samman
träden inför länsstyrelsen eller landskamreraren.
Samma orsaker, som föranleda, att saluvärde och avkastningsvärde
å jordbruksegendom under normala förhållanden kunna beräknas sam
manfälla, kunna även för skogsegendomar sägas vara giltiga så till-
vida, att saluvärdet av en skog, som köpes, måste anses helt bero
på den avkastning, som från densamma kan erhållas. Bredvid detta
uthålliga avkastningsvärde, som mera sällan framträder i betalda köpe
skillingar, existerar emellertid för skogar, där hushållningen är fri, ett
s. k. realisationsvärde, vilket förutsätter totalavverkning av samtliga skogs
tillgångar och därmed ett långvarigt avbrott i produktionen å marken
ifråga. Enligt vad erfarenheten visat, kan speciellt under högkonjunk
turer ett betydande värdeuttag på detta sätt ske; och uppdrivas därför
genom spekulation prisen på skogsegendomar till en sådan höjd, att
det rationellt bedrivna skogsbruket icke kan förränta dessa höga realisations-
Bihang till riksdagens protokoll 1921.
1 sand. 181 käft. (Nr 214■ Bilaga.) 5
34
värden. Då dessa senare värden sålunda skapats under förutsättningar,
som från skogsvårdssynpunkt måste betraktas som beklagliga och vilka
man medelst upprepade lagstiftningsåtgärder sökt motarbeta, har kom
mittén ansett det uteslutet att lägga de ofta av osund spekulation alltför
starkt påverkade köpeskillingarna för skog till grund för fastighetstaxe
ringen och i stället förordat en beräkning av skogens avkastningsvärde vid
ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Som stöd för detta avsteg
från den i övrigt hävdade principen, att allmänna saluvärdet bör läggas
till grund för fastighetstaxeringen, kan åberopas dels en mängd samstäm
miga yrkanden från skogsvårdsmyndigheter samt tidigare förslag i sådan
riktning av beskattningssakkunnige, dels ock den omständigheten, att kom
mittén nu utarbetat en metod, som torde kunna lösa de rent tekniska
svårigheterna vid taxeringen efter avkastningsvärde, åtminstone så långt
detta är möjligt utan mera ingående undersökningar av skogstiliståndet
ute på marken. De skäl av taxeringsteknisk art, som ofta anföras såsom
omöjliggörande en uppskattning efter avkastningsvärde även i de fall,
då ett sådant värde vore det mest eftersträvansvärda, anser sålunda
kommittén icke längre stå hindrande i vägen för skogstaxering efter
avkastningsvärde.
Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs
förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog
och som innebära, att markvärdet skall beräknas efter den avkastning,
som under antagande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett
efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den
avkastning, som är att påräkna ur den växande skogen i det skick,
vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt rik
tigt tillgodogörande, lärer värdet å den virkesproducerande marken
komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna
saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den
växande skogen, i regel —- där skogshushållningen är fri — understiga
det allmänna saluvärdet, för såvitt därmed förstås det s. k. realisa
tionsvärdet. Skulle önskemålet att växande skog, så länge den kvarstår
å rot, helt fritages från kommunal fastighetsbeskattning kunna förverk
ligas, bleve det visserligen av mindre vikt, till vilket värde den växande
skogen uppskattades. Men ett sådant fritaginde torde tillsvidare, innan
skogsbeskattningen i hela dess vidd blivit ordnad, icke kunna ifråga
sättas; och i varje fall spelar uppskattningsvärdet roll vid förmögenhets
beskattningen.
Förslaget skiljer ej mellan skog till husbehov och annan skog.
35
Vid sådant förhållande har anledning ej förekommit att ifrågasätta sär
skild värdering av husbehovsskog.
Beträffande uppskattning av byggnad å annans mark finnes för
närvarande särskild auvisningsbestämmelse ej meddelad. Sådan byggnad
lärer alltså böra värdesättas liksom annan fast egendom etter dess all
männa saluvärde. Anledning att häri föreslå någon ändring synes kom
mittén ej föreligga, så länge bevillningsförordningen fortfarande utgör
grund för den kommunala beskattningen. Huruvida vid eventuellt an
ordnande av en ren objektsbeskattning å fast egendom värdesättningen
av byggnad å annans mark bör ske efter de nya grunder, som angivas
i 7 § av Kungl. Maj ts förslag till kommunalskattelag, lärer böra i sam
manhang med en dylik beskattningsreform bliva föremål för övervägande.
I fråga om uppskattning av frälseränta har kommittén bibehållit
bevillningsförordningens bestämmelser; och skall frälseränta sålunda
uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas utgå.
Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åter frälseräutan uppskattas till alle
nast femton gånger nyssnämnda belopp. Anledningen till den sålunda
föreslagna nedsättningen, som hade sin grund i den uti Kungl. Maj:ts
förslag upptagna näringsskatten, har emellertid numera förfallit.
Med den avfattning, som kommittén givit anvisningarna till före
liggande paragraf, hava i föregående förslag upptagna detaljföreskrifter
om taxering av lyx fastigheter, industrifastigheter m. m. ävensom en del
i och för sig självklara anvisningar i fråga om köpeskillings använd
barhet vid värdesättningen ansetts kunna uteslutas.
Föreskriften i sista stycket av anvisningarna till 6 § motsvaras av
bestämmelse i förutnämnda kungörelse av den 25 september 1920.
7
§-
Det i andra punkten av denna paragraf gjorda undantaget från
regeln om taxeringens bestämmande efter förhållandena vid nästföre
gående års utgång innebär visserligen en nyhet i skattelagstiftningen
men torde redan hava i praktiken tillämpats. Såsom både obilligt och
oegentligt måste anses, att om exempelvis en byggnad, som skolat sär
skilt taxeras, nedbrunnit och vid taxeringstillfället ej längre existerar,
densamma dock skall för löpande året taxeras till dess en gång havda
värde. Om vidare en egendom under taxeringsåret uppdelats i flera
lotter, har det understundom visat sig vara av vikt för respektive ägare
att redan samma år få en var av lotterna särskilt taxerad. Givetvis bör
rätten att lämpa taxeringen efter de inträffade förändringarna tillkomma
såväl taxeringsnämnd som prövningsnämnd.
36
8
§•
De föreskrivna special värdena betingas dels av ifrågasätt lindring'
i eller befrielse från skattskyldighet för skogsvärde och dels av den
tillämnade värdestegringsbeskattningen. Uppskattning av specialvärden
bidrager ock till att fast egendoms värde blir till alla delar beaktat vid
taxeringen. Om innebörden av specialvärdena lämnas i anvisningarna
erforderliga upplysningar.
Instruktionen för värdesättning å skogsmark och växande skog.
1. Vid en rationell värdesättning av skog för beskattningsändamål
anser kommittén det vara nödigt att skilja mellan den virkesproducerande
skogsmarken och den därå växande skogen och å vardera sätta särskilt
värde. Själva marken har i regel ett mera bestående värde utan andra
fluktuationer än som betingas av prisläget å jord i allmänhet. Den växande
skogen kan däremot på olika sätt såsom genom avverkning, skogseld m. m.
hastigt och betydligt minskas i värde, liksom den stiger i värde i mån av
tillväxt. Dylika ändringar i skogsbeståndets värde kunna lättare och
säkrare följas vid taxeringarna, om detta värde åsättes särskilt, än om
värdet å skogsmarken skall därvid medtagas. Ur beskattningssynpunkt
är ett särskiljande av värdena nödvändigt, om det skall kunna ifråga
sättas att, såsom på senare tid påyrkats, undantaga den växande skogen
från den årliga beskattningen för att i stället uttaga dess skattebidrag-
vid avverkningen. För ett sakligt bedömande av detta spörsmål är
det av särskild vikt, att en verkställd skild värdesättning av de olika
beskattningsföremålen föreligger, och kommittén har därför även av
denna grund i sitt framlagda förslag utgått från att dylik värdesättning
bör nu äga rum, även om den ej skulle komma till omedelbar använd
ning vid kommunalbeskattningen under gällande provisorium.
2. Den uppskattning av skogsmark, som enligt kommitténs för
slag skall äga rum, avser allenast den till skogsbörd dugliga marken.
Mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan till skogsbörd ej duglig
mark, som kan finnas insprängd i den skogbärande arealen, bör därför
först frånskiljas och frånräknas den totala arealen. Dylik ej skogbärande
mark bör i stället redovisas tillsammans med övrig fastigheten tillhörig
mark och värdesättas i sammanhang med denna.
Vad angår den avkastning, som skall ligga till grund för beräk
ningen av skogsmarkens värde, har kommittén ansett densamma böra
bestämmas såsom den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid
37
ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att
marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar
fördelat virkesförråd. Beräkningen får alltså icke grundas å den större
eller mindre avkastning, som lör tillfället kan uttagas ur det befintliga
skogsförrådet. År skogsbeståndet mer än vanligt väl slutet eller inne
håller det relativt stor tillgång på moget virke, kommer den avkastning,
som under närmaste tiden taktiskt kan uttagas, att överstiga det genom
snittliga och i längden uttagbara beloppet. År åter skogen utglesnad
eller vanskött, kommer den avkastning, som under lång tid framåt
kan uttagas, att understiga den normala, som bör kunna påräknas i
framtiden, då skogen kommit i ett ur forstmässig synpunkt tillfreds
ställande skick. Vid beräkningen av den normala avkastningen är vidare
att märka, att den skall vara genomsnittlig och således icke lår grundas
allenast å vissa mindre arealer av skogsmarken, därå tilläventyrs särskilt
god växtlighet förefinnes, utan skall gälla skogskomplexet i dess helhet.
I enlighet med vad nu sagts är såsom normal avkastning alt anse
exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där
det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes
ett väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.
Enligt kommitténs mening bör s. k. husbehovsvirke, d. v. s. virke,
som åtgår till hus- och vägbyggnad, vedbrand, stängsel med mera dylikt,
medtagas vid avkastningens beräkning lika väl som det till avsalu av
sedda virket. Skulle däremot någon del av den normala virkesavkast-
ningen ej kunna komma till användning på grund av bristande avsätt
ningsmöjligheter t. ex. för klent gallringsvirke, toppar, avfall eller dylikt,
bör givetvis hänsyn härtdl tagas vid avkastningsberäkningen.
Under vissa förhållanden kan den produktiva skogsmarken, utan
intrång å ett där rationellt bedrivet skogsbruk, lämna tillgång till bete.
I sådant fall bör värdet å betet tilläggas skogsmarksvärdet. Ej sällan
torde det förekomma, att mark, som skulle kunna auvändas till skogs-
börd, i stället utnyttjas såsom beteshagar, och att därvid betestillgången
är det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse.
Finnes å dylik mark ej växande träd, som anses böra värdesättas, torde
marken lämpligen icke böra upptagas såsom skogsmark utan räknas
såsom betesmark. Om åter å hagmarken finnes skog, som kan inverka
å värdesättningen av den växande skogen, kräver den av kommittén
använda metoden, att marken upptages såsom skogsmark och ingår i
värdesättningen av denna, varefter betesvärdet tillägges.
3. Den arealberäkning, som måste göras vid en skogstaxering
enligt kommitténs förslag, bör i första hand grundas å officiella upp
38
gifter. I fråga om statens och andra allmänna skogar lära sådana
i regel finnas tdlgängliga, särskilt hos domänstyrelsen och i uppgjorda
hushållningsplaner. För enskilda skogar är att räkna med tilläventyrs
förefintliga hushållningsplaner och även lantmäterihandlingar, ehuruväl
de senare oftast sakna uppgifter, på grund av vilka den till sko°-s-
börd ej dugliga marken kan utskiljas från den skogsproducerande.& I
dylikt fall ävensom i övrigt då uppgifter saknas eller befinnas ofull
ständiga, måste upplysningar inhämtas genom deklaration eller infordrade
uppgifter från vederbörande skogsägare.
4. Med den av kommittén förordade uppskattningsmetoden kommer
skogstaxeringen att i väsentlig grad grunda sig å de uppgifter, som
kunna hämtas från statens skogsboklöring. Fet har därlör ansetts
lämpligt att därvid använda samma måttenheter och mätningsmetoder
som för statsskogarna. Virkesavkastningen bör alltså angivas i kubik
meter med virkets mätning i ratt tillstånd på bark samt i verkligt och
s. k. fast mått, d. v. s. den virkeskvantitet som framkommer, då virket
mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. I ett avseende anses
dock . en viss avvikelse i tydlighetens intresse böra göras från vad som
praktiseras ifråga om statsskogarna. För dessa angives boniteten i
klasser I—Vill efter den relativa avkastningsförmågan. Kommittén
anser, att boniteten istället bör angivas i absoluta klasser, som direkt
upptaga produktiviteten per hektar i hela och halva kubikmeter. Där
hushållningsplanerna endast angiva relaiiva bonitetsklasser I—VIII eller
upptaga boniteten efter i äldre hushållningsplauer förekommande beteck
ning med växtlighetsgrader 1, 0.9—0.3, bör sålunda en omräkning
ske för erhållande av ett uttryck lör vad i dessa klasser eller växlighets-
grader kan produceras i kubikmeter vid god skogsskötsel. Ur de så
lunda erhållna talen beräknas därefter den genomsnittliga produktions-
siffran för skogen ifråga.
Understundom innehålla hushållningsplanerna uppgift om skogens
undersökta årliga tillväxt. Där så är fallet, kan dylik uppgift tjäna
till ledning för produktionsförmågan, då virkestillgången är normal.
Aven förekommer att tillväxten finnes uträknad för varje åldersklass.
Medejtillväxten för samtliga åldrar (= den genomsnittliga produktions
förmågan) kan då därur erhållas, så snart åldersklasserna var för sig'
hava tillfredsställande slutenhet.
Kommittén håller före, att genom en behandling på nu angivet
sätt av de skogar, för vilka erforderliga faktiska upplysningar föreligga,
så goda uppgifter om produktionsförmågan i allmänhet å trakten skola
kunna erhållas, att samma uppgifter kunna läggas till grund för produk-
39
tionsberäkningen å övriga skogar i orten. Dessas uppskattning skall
alltså verkställas efter jämförelse med de mera direkt uträknade bonite-
terna å närliggande eller eljest jämförliga skogar.
5. Prissättningen av normalavkastningens värde å rot bör enligt
kommitténs förslag i första hand utgå från de nettovärden, som under
en lämpligen utmätt tidsperiod i medeltal erhållits enligt ordnad bok
föring för skogen. Såsom lämplig tidsperiod har kommittén antagit
fem år, dels därför att i regel denna tid förflyter mellan de olika taxe
ringarna, dels ock därför att priset ej bör allt för mycket påverkas av
eventuellt abnormt höga eller låga virkespris under enstaka år.
I allmänhet bör för större och ordnade skogsbruk kunna på denua
väg erhållas tillförlitliga medeltal, som direkt kunna läggas till grund
för prissättningen. Dock bör detta icke ske utan en viss kontrollerande
undersökning för varje särskilt fall. Då virket gått till egen förbrukning
eller till förädling vid egna verk eller inrättningar, kan detsamma i
bokföringen vara upptaget till godtyckliga priser, som icke instämma
med prisläget å den allmänna marknaden. Likaså kan exempelvis vid
en lantegendom försäljning hava skett allenast av det grövsta och dyr
baraste virket, medan det mindervärdiga gått till husbehov. Under
stundom kan försäljning av virke hava skett från vissa för utdrivning
särskilt gynnsamt eller ogynnsamt belägna delar av skogen eller andel
exeptionellt gynnsamma eller ogynnsamma konjunkturer o. s. v. I dessa
och dylika fall kunna bokförda pris ej utan vidare vara grundläggande
för avkastningens prissättning, utan böra de justeras till verkliga medel
värden för i avkastningen ingående olika sortiment och för medel-
konjunktur.
De medelpris, efter vilka normalavkastningen sålunda bör värde
sättas, böra förslagsvis angivas för de allmänna skogarna av domänsty
relsen och för enskilda skogar, om vilka erforderliga upplysningar ingått
till länsstyrelsen, av dennas sakkunniga biträde. För övriga enskilda
skogar sker prissättningen direkt av beskattningsmyndigheterna utan
föregående förslag men med ledning av de priser, som kunna varda
fastställda för skogar med ordnad hushållning. Vid prissättningen bör
givetvis tillbörlig hänsyn tagas till att sämre mark producerar ej blott
kvantitativt mindre virke utan även kvalitativt sämre och mindre värde
fulla sortiment ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter
ifråga om körvägar, flottningsförhållanden m. m. dylikt, som inverkar å
virkets rotvärde. Vid en uppskattning efter nu angivna grunder gives
alltså möjlighet att taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhål
lande till avsättningsort och annat, som inverkar å virkesvärdet.
40
6. Från det enligt föregående punkter beräknade värdet å den årliga
normala avkastningen bör, innan samma värde lägges till grund för
värdesättningen å skogsmarken, göras avdrag för kostnader för skogens
vård och underhåll, såsom för förvaltning, bevakning, väg- och byggnads
underhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. Då
en speciell undersökning av hithörande kostnader för varje särskilt
skogsområde helt visst skulle vålla i praktiken hart när oöverkomliga
svårigheter, har kommittén stannat vid att föreslå avdragets bestämmande
till viss fix procent, 25 % av årsavkastningen. Ifrågavarande kostnader
torde visserligen för olika skogar ställa sig ganska olika beroende på
den olika intensitet, varmed skogsbruket bedrives. De föreslagna 25 %
kunna emellertid anses ganska normala för ordnade skogsbruk med fast
avlönad personal för förvaltning och bevakning m. m. Möjligen kan i vissa
fall avdraget för dylika skogsbruk befinnas väl lågt. För smärre skogs
bruk, som skötes av ägaren själv eventuellt med biträde från skogsvårds-
styrelse eller särskilt tillkallad fackman, kan åter avdraget förefalla
val högt. Kostnaderna ställa sig nämligen då i allmänhet avsevärt lägre.
A andra sidan torde emellertid den bruttoinkomst, som kan uttagas vid
dylikt mindre skogsbruk, i regel understiga vad som kan påräknas vid
det fackmässigt ordnade skogsbruket, vadan ett relativt högt avdrag
vid de mindre skogsbruken kommer att verka utjämnande på nettoav
kastningen, då olika skogsbruk jämföras med var-andra.
Kommittén föreslår nu, att den enligt föregående regler funna
nettoavkastuingen skall läggas till grund för beräkningen av skogsmar
kens värde sålunda, att markvärdet per hektar sättes till tre gånger den
reducerade årsavkastningen, och i eu senare punkt föreslår kommittén
att värdet å den växande skogen skall vid full och normal skogstillgång
beräknas till 13.6 7 gånger samma årsavkastning, vadan således värdet
å skogsmark och växande skog kommer att tillsammans utgöra 16.6
7
gånger årsavkastningens värde. Detta innebär, att avkastningen skall
kapitaliseras efter en räntefot av sex procent.
Att kommittén stannat vid att föreslå denna kapitaliseringsprocent
har föranletts av flera olika grunder. Visserligen torde kunna sägas,
att skogarna hittilldags i regel betingat högre pris i handel och vandel,
än som kunnat grundas å en beräknad ränteinkomst av 6 Ofta
lärer man vid dylika transaktioner hava räknat med successivt stigande
virkespris och med väsentligt lägre räntefot vid kapitalplaceringar i
allmänhet än 6 %. Dessa förhållanden äro i närvarande stund helt
annorlunda. Priserna synas med all sannolikhet vara i nedgående.
Räntan å statslån, förut 3Vä å 4 %, kan nu ej sättas lägre än 5 å 6 %1
41
och räntesatsen i allmänna marknaden är väsentligt högre. Detta måste
frampressa en nedgång i fastighetsvärdena. — Ytterligare bör bemärkas,
att den till grund för värdesättningen liggande årsavkastningen skall
beräknas efter medelprisen under de senast gångna fem åren. Men
dessa ha utmärkts av en högkonjunktur, med vilken man ingalunda lärer
kunna räkna i fortsättningen. Årsavkastningens penningevärde kommer
alltså nu att ställa sig relativt högt. — Slutligen får ej förbises, att
skogsmarken skall värdesättas icke efter den verkliga avkastningen
utan efter en beräknad normal avkastning, som ganska ofta torde vara
större än den som faktiskt kan under den närmaste framtiden uttagas.
Detta kommer att medföra ett relativt högt värde å själva skogsmarken,
något som förövrigt är av kommittén åsyftat såsom ur beskattningssyn-
punkt lämpligt, om ett särskiljande av beskattningen å själva marken
och å den växande skogen en gång skall ske. — Under dessa för
hållanden har kommittén ansett, att vid 1922 års taxering en värde
sättning efter en kapitaliseringsprocent av 6 antagligen kommer att
leda till värden, som kunna väntas ganska nära instämma med vad en för
ståndig köpare kan antagas kunna och vilja betala med tanke på ett
fortsatt skogsbruk.
Den föreslagna kapitaliseringsprocenten är såsom ovan nämnts
betingad av förhållandena sådana de nu föreligga. Detta innebär givet
vis, att vid förändrade förhållanden kräves omprövning, huruvida denna
procent bör undergå ändring. Förslaget är alltså i ingen mån prejudi-
cerande för vad vid en framtida ny taxering kan anses böra föreskrivas.
Kommitténs förslag att markvärdet skall utföras med tre gånger
skogsavkastningens värde, d. v. s. 18 % av markens och skogens gemen
samma värde vid normal skogstillgång, grundas därå, att enligt en ut
redning angående statens samtliga skogsinköp markens värde i värderings-
handlingarna upptagits till ungefärligen nämnda procent av det totala
skogsvärdet och att en liknande norm föreslagits vid vattenfallsstyrelsens
uppskattning av skada vid uppröjning av gator för kraftledningars
framdragande.
7. Åven värdet av den växande skogen kan och bör enligt
kommitténs uppfattning beräknas efter avkastningen, d. v. s. den av
kastning, som den faktiskt förefintliga skogstillgången kan lämna. Denna
avkastning kan emellertid uttagas på flerehanda olika sätt, växlande
mellan total besparing, då hela tillväxten lämnas att tillsvidare hopa sig
i skogen, och total avverkning, då det förefintliga virkesförrådet på en
gång tillgodogöres. Det är därför nödigt att bestämma, huru den av
kastning skall vara beskaffad, vars värde skall grundlägga värdesätt-
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 käft. (Nr 214 .Bilaga.) 6
42
ningen av den växande skogen; och har kommittén härutinnan ansett
böra hänvisas till den avkastning, som kan för framtiden uttagas ur
skogen under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.
För skogar, som med avseende å åldrar, slutenhet m. m. äro så beskaf
fade, att en för god skötsel typisk avkastning kan jämnt och uthålligt
därur uttagas, sammanfaller den avkastning, efter vilken skogsvärdet
skall beräknas, med normalavkastningen, efter vilken markvärdet skall
beräknas. Skogsvärdet skal! i sådant fall upptagas till 13.6
7
gånger
avkastningens värde, så reducerat som förut under punkt 6 är sagt.
1 tabell I har kommittén för ifrågavarande normalfall infört jämväl
värdena å växande skog, angivna per hektar vid olika förekommande
boniteter och virkespris.
Emellertid är det helt visst allenast ett fåtal skogar, för vilka dessa
normalförhållanden kunna anses föreligga. Vanligen lärer en eller annan
av de faktorer, som måste beaktas vid normalavkastningens beräkning
(behöriga åldersklasser, slutenhet m. m.), förete sådan avvikelse från vad
som är att anse som normalt, att en uppskattning direkt efter tabellsiffrorna
skulle bliva missvisande. För dessa fall blir det nödvändigt att bedöma,
huruvida det faktiskt förekommande skogsbeståndet för någon tid framåt
medgiver ett rationellt uttagande av en avkastning, som under- eller
överstiger den normala, samt därefter värdesätta ståndskogen efter denna
relation. Allt eftersom därvid avkastningen finnes vara lägre eller högre
än normalavkastninyen, blir skogsvärdet 0.!), 0.8 o. s. v. eller 1.
1
,
1.2
o. s. v. av de i tabellen angivna värdena. Den faktiska avkastningens
beräkning bör verkställas på grund av förefintliga hushållningsplaner
eller under jämförelse med sådana eller eljest efter bästa tillgängliga
upplysningar, dock med behörigt beaktande av sådana förhållanden, som
i särskilda fall böra föranleda till jämkningar, såsom exempelvis om
endast ett fåtal år återstår av den tid, för vilken eu hushållningsplan
är uppgjord, eller om förhållanden föreligga, till vilka hänsyn icke tagits
eller kunnat tagas vid hushållningsplanens uppgörande, med mera dylikt.
Det kan inträffa, att från skogsmark, som skall såsom taxeringsenhet
anses, någon avkastning icke kan omedelbart uttagas, men att där finnes
växande ungskog, som bör åsättas skogsvärde. Värdesättning skulle då
kunna ske med hänsyn till den framtida avkastningens beräknade storlek
samt den tid, som förflyter innan inkomsterna uppstå och under vilken
diskontering av inkomsten bör ske. Någon viss metod för beräkning
av värdet å dylik skog har kommittén emellertid ej ansett sig böra upp
göra, då det i alltför få fall torde finnas tillgång till de uppgifter, som
43
för värdeberäkningen behövas. Man torde därför få förutsätta, att upp-
skattningen i dylika fall i stor utsträckning måste ske efter skön.
Kommittén har dock ansett det vara till stöd för omdömet vid
uppskattningar av nu ifrågavarande art att känna den virkesmassa, som
under normala förhållanden i genomsnitt behöver finnas per hektar för
att en viss skogsavkastning skall kunna uthålligt därur uttagas. Kom
mittén har häröver uppgjort tabell II, som visar det behövliga virkes
förrådets normala storlek vid olika boniteter och olika medelålder (om
loppstid). Tabellen vilar på följande grunder. Det behövliga virkes
förrådets storlek beror på tillväxtenergien, vilken i sin tur nära samman
hänger med skogens ålder. Om i en viss landsända skogen mera all
mänt anses avverkningsmogen vid t. ex. 100 år, bör en skog, där ut
hålligt skogsbruk skall bedrivas, innehålla virke av alla åldrar från 1
till 100 år i någorlunda jämn blandning. En dylik skog visar en tillväxt
i massa av omkring 3 procent av virkesförrådets massa. För att
kunna ur skogen uttaga en årlig avkastning av t. ex. 2.5 kubikmeter
per hektar, fordras sålunda ett stående virkesförråd på 83 kubikmeter
per hektar, emedan 3 procent på 83 kubikmeter ger 2.5 kubikmeter
i skörd. Om nu en skog å dylik mark på grund av allmän gleshet
innehåller allenast 50 kubikmeter i genomsnitt per hektar, är dess relativa
skogstillgång 5%a eller 0.6 av det normala. Därvid förutsättes dock,
att de olika åldrarna förefinnas i riktig proportion. Om denna är rubbad,
så att t. ex. de 50 kubikmeterna per hektar utgöras av gammal mogen
skog, kan denna tillgång för rätt lång tid framåt medgiva en så stor
avverkning, att värdet kan jämställas med full skogstillgång, trots det
att virkesmassan ej är den rätta. Utgöras åter de nämnda oO kubik
meterna uteslutande av ungskog, måste det relativa värdet av skogs
beståndet sättas lägre än 0.6 av det normala. Till dylika särskilda
omständigheter bör givetvis hänsyn tagas vid skeende uppskattningar.
8. Den av kommittén föreslagna taxeringsmetoden kräver för en
riktig tillämpning en viss sakkunskap på skogsbruksområdet och eu viss
kännedom om skogarnas tillstånd och avkastningsförmåga. Det har
därför ansetts nödigt att i så stor utsträckning som möjligt vid taxe
ringen tillgodogöra sig den statistik och de övriga uppgifter, över vilka
det mera ordnade skogsbruket förfogar. Genom jämförelse med detta
mera kända material böra sedermera övriga skogar kunna taxeras på
ett relativt tillfredsställande sätt.
Den på samma gång största och bäst kända gruppen av skogar
under ordnad hushållning utgöres av de allmänna skogarna, vilka omfatta
omkring en femtedel av landets hela skogsmarksareal. För dessa skogar,
44
som stå under domänstyrelsens förvaltning eller kontroll, finnas dels
tillfredsställande arealuppgifter, dels ock för större delen hushållnings-
planer med uppgifter om virkestillgång, beräknad avkastning och i nyare
planer jämväl bonitetsuppgifter, varjämte ordnad bokföring finnes över
försäljningspris m. m. I sådana fall, då närmare uppgifter om marken
och skogstillståndet saknas, besitter i regel den förvaltande personalen
en så god personlig kännedom om skogarna, att för taxeringen be
hövliga uppgifter om bonitet, virkespris och skogstillgång ändock böra
kunna lämnas.
För att få dessa för hela landets skogstaxering grundläggande
siffror så enhetliga och tillförlitliga som möjligt har det ansetts önsk
värt, att domänstyrelsen införskaffar, ordnar och bearbetar alla för de
allmänna skogarnas taxering behövliga uppgifter samt med stöd av dessa
och med tillämpning av tabellerna 1 och II upprättar förslag till taxe
ringen av de allmänna skogarna. Man torde därvid kunna räkna med,
att domänstyrelsen, i den mån så finnes erforderligt, utfärdar sådana
kompletterande föreskrifter angående utnyttjandet av förefintliga hus-
hållningsplaner m. m., att ett för hela landet enhetligt och för jämförelse
vid övrig taxering användbart förslag till värdesättning av de allmänna
skogarna kommer att föreligga.
För att i någon mån klargöra, vilken ledning som på detta sätt
kan erhållas för övriga skogars taxering, intages här en tablå, utvisande
antalet och arealen av allmänna skogar inom olika delar av landet,
grundad på domänstyrelsens berättelse för år 1915. I arealuppgifterna
ingå kronoparker, kronoöverloppsmarker, domänskogar, civila och eckle
siastika boställsskogar, flygsandsplanteringar, renbetesfjäll, bergverks-
skogar, socken- och häradsallmänningar samt städernas och allmänna
inrättningars skogar.
45
Tablå över antalet och arealen av vissa allmänna skogar, upprättad på
grundval av domänstyrelsens berättelse för år 1915.
Område
Antal
skogar
Areal i
hektar
Procent av
hela områdets
produktiva
skogsmarks-
areal
Produktiv
skogsmark
Total areal
Norrbottens läns lappmark .........................
134
1,351,989
2,782,214
65
»
» kustland.............................
177
738,967
1,045,077
55
Västerbottens » lappmark .........................
151
682,901
953,070
36
»
» kustland.............................
370
197,013
270,057
18.1
Västernorrlands län............................................
162
159,878
196,799
8.0
Jämtlands
» ...............
.
...........................
242
308,890
1,184,161
10,6
Gävleborgs
» ............................................
106
131,813
168,835
8.9
Samma för Norrland
1,342
3,571,451
6,600,213
28.0
Kopparbergs
län............................................
152
464,175
715,599
22.4
Värmlands
» ............................................
176
58,679
70,928
4.3
Örebro
» ............................................
177
59,402
76,079
ll.l
Västmanlands » ............................................
289
47,957
61,105
13.3
Uppsala
» ............................................
374
34,851
44,624
12.5
Stockholms
» ............................................
255
24,343
31,517
5.5
Södermanlands » ............................................
292
41,671
56,739
10.4
Samma för Svealand
1,715
731,078
1,056,591
13
4
Östergötlands
län.................................
459
64,094
85,490
10.8
Gottlands
»
.................................
74
15,536
18,117
10.2
Kalmar
»
.................................
261
62,030
81,073
9.3
Kronobergs
»
................................
231
39,740
56,877
10.7
Jönköpings
»
.................................
384
43,976
62,114
7.2
Skaraborgs
» .................................
471
51,489
63,694
16.8
Alvsborgs
» ..........................................
347
42,967
58,620
5.8
Göteborgs och Bohus
» ......................................
262
14,547
28,453
10.0
Hallands
» ..........................................
212
14,938
20,923
11.6
Blekinge
» ..........................................
55
4,599
5,801
3.4
Kristianstads
» ..........................................
286
20,990
28,496
8.1
Malmöhus
» ..........................................
70
5,610
6,745
10.6
Samma för Götaland
3,112
380,516
516,403
9 2
Samma för hela landel
6,169
4,683,045
8,173,207
20. o
46
9. Frånsett de allmänna skogarna finnas flerstädes inom landet
avsevärda arealer enskilda skogar, som gjorts till föremål för skogs-
indelning i en eller annan form.
För skogar under s. k. inskränkt dispositionsrätt i lappmarken
samt Sårna och Idre uppgöras numera enklare hushållningsplaner, som
förvaras å revirexpeditionerna; och bör länsstyrelsen äga att i den
omfattning, som anses nödig, från vederbörande jägmästare införda
uppgifter rörande dylika skogar, som hava nyare hushållningsplaner.
Hans personliga kännedom om skogarna bör därvid kunna på ett lyckligt
sätt komplettera uppgifterna i planen.
Vad angår övriga på rent personligt initiativ indelade skogar finnas
hushållnings planerna tillgängliga endast hos vederbörande skogsägare.
Kommittén bär icke velat ifrågasätta några åtgärder för dessa planers
infordrande för gemensam bearbetning dels därför, att det arbete, som
en dylik bearbetning skulle kräva, knappast skulle lämna ett kost
naderna motsvarande resultat, dels därför att åtskilliga skogsägare
antagligen skulle anse det ur affärssynpunkt olämpligt och därför
befinnas ovilliga att låta ovidkommande personer få del av dessa hand
lingar, som understundom kunde ganska intimt beröra deras affärs
ställning. Däremot håller kommittén för sannolikt, att många skogs
ägare skola finna det ligga i deras eget välförstådda intresse att till
handahålla vissa primäruppgifter, som äro av betydelse för en riktig
taxering av deras skogar. Sålunda kan antagas, att i denna ordning
skall kunna erhållas uppgifter — utom ifråga om skogens areal, som
tillhör deklarationen — beträffande drivningsvägens längd, flottnings-
kostnader, markens fördelning på olika boniteter, virkets fördelning på
mogenhets- eller åldersklasser, årliga tillväxtens storlek per hektar,
beräknad eller erhållen avverkning per hektar, erhållna pris per kubik
meter å rot samt eventuellt virkestiilgång i genomsnitt per hektar.
Det är naturligtvis icke avsett, att samtliga enskilda skogar under
ordnad hushållning inom länet skola göras till föremål för förberedande
undersökning genom länsstyrelsens försorg. Kommittén har tänkt sig
att så skulle ske väsentligen med enskilda skogar av lämplig typ inom
sådan del av länet, där allmänna skogar, tjänliga till jämförelse vid
skogstaxeringen i övrigt, saknas eller förefinnas i otillräcklig omfattning.
Detta är i instruktionen angivet genom bestämmelsen, att förslag till
värdesättning av enskilda skogar skall uppgöras i den omfattning, som
finnes nödig.
Materialet till det förslag till värdesättning av de enskilda skogar,
i fråga om vilka sådan åtgärd anses böra vidtagas, bör insamlas och
47
bearbetas av därtill särskilt förordnad skogssakkunnig person. Denne
bör på samma sätt, som för domänstyrelsen är föreslaget, uppgöra
förslag till taxering av de enskilda skogar, för vilka erforderliga primär
uppgifter finnas tillgängliga. I vissa fall torde någon form av samarbete
med länets skogsvårdsstyrelse vara att förorda, då denna styrelse under
lydande personal torde besitta en ganska ingående personlig kännedom
om de enskilda skogarna inom länet.
10. Av det förslag till taxering av de allmänna skogarna inom
länet, som inkommit från domänstyrelsen, och av de resultat, som bear
betningen av uppgifterna angående de enskilda skogarna inom länet
lämnat, bör en god överblick kunna erhållas över de inom länet i
allmänhet rådande bonitetsförhållandena och virkesprisen. Denna kunskap
bör otvivelaktigt tillvaratagas och meddelas beskattningsnämnderna i
och för erhållande av en så god och jämn taxering som möjligt. För
detta ändamål synes det lämpligt, att vissa speciella anvisningar lör
länet lämnas såsom t. ex. om förekommande boniteter och eventuellt
områdets ungefärliga medelbonitet, virkesavkastningens medelvärde under
olika förhållanden, speciellt drivnings- och flottningskostnadernas inverkan
på priset, den omloppstid, som kan anses vara den i orten vanligen
använda, samt de kubikmassor, som på grund härav enligt tabell II
kunna anses utmärka normal skogstillgång, o. s. v. 1 sammanhang härmed
och för att förekomma missuppfattning vid användning av tabellerna I
och II synes det lämpligt, att ur dessa tabeller göres ett extrakt, av
kommittén kallat hjälptabell, som upptager allenast de värden, som på
orten i fråga böra komma till användning, och att detta extrakt sedermera
tillhandahålles beskattningsnämnderna.
Den lämpligaste utvägen för åstadkommande av nu omförmälta
speciella anvisningar och hjälptabell har kommittén ansett vara, att läns
styrelsen låter uppgöra förslag därtill genom det sakkunniga bittäde,
som förberett taxeringen av enskilda skogar inom länet, samt att
ämnet sedan upptages till behandling vid det sammanträde, som skall
hållas inför länsstyrelsen eller landskamreraren enligt 4 § i förordningen
om taxeringsmyndigheter och förfärandet vid allmän fastighetstaxering
år 1922. Sedan förslaget därvid varit föremål för granskning och
eventuell ändring, böra de vid sammanträdet godkända anvisningar och
den därstädes fastställda hjälptabellen genom länsstyrelsens försorg skynd
samt meddelas beskattningsnämnderna.
Givetvis kunna förhållandena vara sådana, att olika anvisningar
och hjälptabeller böra upprättas för olika delar av länet.
11. Att slutligen föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å
48
såväl skogsmark som växande skog tillkommer de berednings-, taxerings-
och prövningsnämnder, som omförmäla^ i förordningen om taxerings
myndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922. Med
det material, som ställes till dessa nämnders förfogande, bör enligt
kommitténs förmenande en jämn och likformig taxering kanna åstad
kommas. Kommittén utgår från att nämndens arbete lämpligen bör
begynnas med taxeringen av sådana skogar inom distriktet, för vilka
av domänstyrelsen eller länsstyrelsens sakkunniga biträde uppgjorda
taxeringsförslag föreligga. Då dessa förslag uppgjorts av sakkunniga
personer och under tjänstemannaansvar, synes det med fog kunna krävas,
att nämnden, om den finner anledning frångå förslaget, jämväl angiver
skälet därtill. Å dessa skogar beslutade taxeringar böra därefter bliva
normgivande vid övriga taxeringar. Förefinnas ej inom distriktet skogar,
som sålunda kunna tjäna till ledning vid taxeringen, må sådan ledning
hämtas från andra närliggande skogar, som lämpligen kunna tjäna till
jämförelse; och lärer nämnden, där behov av sådant jämförelsematerial
föreligger, böra därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som då anvisar
sådant från annat taxeringsdistrikt. . För att sätta sakägare och över
ordnade beskattningsmyndigheter i tillfälle att kunna bedöma taxeringen
har i förslaget till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid allmän fastighetstaxering år 1922 föreskrivits, att i taxeringslängden
skola införas uppgifter om den normala årsavkastningens värde per
kubikmeter å rot, den medelbonitet samt den relativa skogstillgång, varå
värdesättningen grundats.
Provtaxeringarna.
För att få en möjlighet att bedöma, huru den för skogens värde
sättning uppställda, hittills nya och oförsökta metoden skulle verka i
sin praktiska tillämpning, har kommittén genom fyra av sina medlem
mar, biträdda av praktiskt förfarna män, låtit verkställa provtaxering
av skog inom 4 socknar i olika delar av landet. På grund av den knappt
tillmätta tid, som stått till förfogande för detta arbete, hava dessa taxe
ringar ej kunnat givas en såd-in omfattning, som eljest varit önskvärd
för att få uttömmande svar på vissa spörsmål, som kunde vara av intresse,
t. ex. angående förhållandet mellan de värden, som tidigare åsätta, och
de värden, som medelst den nya metoden framkomma, m. m. Ej heller
hava samtliga taxeringar blivit fullt jämförbara, bland annat därför att
det i olika socknar tillgängliga underlaget, som hämtats från 1918 års
fastighetstaxering, ej tillåtit en fullt likartad bearbetning. Ehuru sålunda
49
några mera allmänna slutsatser knappast kunna dragas ur resultaten,
utöver vad kommittén själv funnit angående metodens framkomlighet,
må dock följande korta meddelande här göras beträffande arbetets om
fattning och därur vunna siffror.
Arbetet försiggick i följande socknar:
Antal
Areal produktiv
taxerings
skogsmark
enheter.
hektar
488
59,591
135
11,007
98
—
8
454.
Burträsk (Västerbottens län...................................
Kila (Södermanlands län)................................
Förlösa (Kalmar län) ..........................................
Billinge (Malmöhus län) ....................................
Sedan vederbörliga korrektioner gjorts i slutsummorna på den
»•rund, att vid provtaxeringarna avdraget för skogsbrukets omkostnader
skedde med Va mot i det slutgiltiga förslaget stipulerade 1U av brutto
inkomsten, vilket höjde alla skogs- och markvärden med 12.5 tf, te sig
resultaten i sammandrag sålunda:
Burträsks socken:
Kronor
Procent
Skogsmarkens värde................ ................................... 1,066,148
19
75.7
Växande skogens värde..........
........................... 4,255,2 lo
Annan utmarks
»
........ ................................... 300,979
0.3
Summa kronor 5,622,342
100.
För att få jämförelse med 1918 års taxering fråndrogs värdet på
åker och äng från då åsatt totalsumma, varvid befanns, att dåvarande
värde å skogarna satts till 4,400,663 kronor; och skulle sålunda 1920 års
försökstaxering givit ett med 27.8 tf förhöjt värde å skogarna. Det
har uppgivits, att vid 1918 års taxering all klenare skog medtagits till
falla värdet men för grövre dimensioner än 15 centimeter endast 40
procent av värdet. Fn ytterligare orsak till höjningen ligger däri, att
vissa skogar under utsyningstvång fått avverkningen avsevärt höjd,
vilket förorsakat höjda skogsvärden.
Kila socken:
Skogsmarkens värde......
Växande skogens värde.
Kronor
Procent
.............. 826,061
25.3
........................ 2,442,371
74.7
Summa kronor 3,268,432
100.
Ytterligare har här upptagits ett betesvärde å skogsmarken med
200,400 kronor, vadan totala värdet kan sättas till 3,468,832 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1921■ 1 samt. 181 käft. (Nr 214. Bilaga-) i
50
Vid 1918 års taxering, då endast den klenare skogen skulle ingå i värdet
hade samma värde upptagits till 2,082,363 kronor, vadan eu förhöjning
vid provtaxeringen uppstått med 66 procent å skogarnas värde inom
denna socken.
Förlösa socken:
Skogsmarkens värde......
Växande skogens värde ..
Kronor
Procent
......................... 240,941
31.6
......................... 521,618
68.4
Summa kronor 762,559
100.
Någon jämförelse med 1918 års värde å skogarna kan här ej
erhallas, emedan skillnad på skogsvärde och andra värden ei överallt
gjorts, ruter nytaxering jämväl av inägojorden gav emellertid prov-
,en total höjning av värdet å all jordbruksfastighet från
w,047,400 kronor till 2,489,459 kronor, motsvarande cirka 22 procent.
Billinge socken:
Skogsmarkens värde....
Växande skogens värde
Kronor
Procent
......................... 54,214
26.4
........................ 151,088
73.6
Summa kronor 205,302
100.
1 denna socken, varav endast eu del vid provtaxeringen medtagits
har taxeringen skett genom okulärt bedömande under förrättnings-
männens besök ute å marken. År 1918 sattes markvärdet till 46,925
virkesvärdet till 119,400 kronor, sammanlagt 166,325 kronor.
•
års Provtaxering höjdes sålunda värdet å skogarne med i genom
snitt 23.4 procent.
o£Ör ftt y.isa de enhetsvärden, vartill provtaxeringarna i medeltal
uPP£?aiB ma följande siffror angivas:
Värde per hektar
Skogsmark
Växande j
Burträsks
Kila
Förlösa
socken:..........................
» ..........................
» .....
kronor
......................... 18
......................... 75
kronor
71
222
Billinge
» .......................... ......................... 119
333
Av de gjorda försöken har kommittén kommit till den uppfatt
ningen, att metoden dels kan anses tekniskt användbar dels bör möjlig-
51
göra en taxering, som på ett riktigare och jämnare sätt än hittills varit
fallet giver uttryck åt skogarnas värden. Detta omdöme måste i första
hand anses gälla skogsmarken, som efter förloppet av ett par förnyade upp
skattningar bör kunna bli mycket tillfredsställande värderad. Vad den
växande skogen beträffar, ligger det däremot i sakens natur, att man
på grund av bristande kännedom om densamma icke med någon metod,
som ej bygger på direkta undersökningar, kan komma till annat än
jämförelsevis grova närmevärden.
Om man sålunda beträffande ståndskogen icke vågar uttala den
förhoppningen, att verkligt pålitliga värden skola kunna åsättas varje
skog, så är dock kommittén förvissad om, att en avsevärd förbättring
i taxeringsför farand et på den förordade vägen skall kunna uppnås jämväl
för växande skog.
Skogstaxeringens förhållande till beskattningen.
Enligt 8 § i kommitténs författningsförslag skall taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet utgöra sammanlagda beloppet av det jordbruksvärde,
skogsvärde samt tomt- och industrivärde, som kan hava blivit en fastighet
åsatt; och enligt 2 §. bevillningsförordningen skall bevillning för jord
bruksfastighet utgöras med 0.6 öre för varje fullt hundratal av taxe
ringsvärdet. Som förut nämnts har det ifrågasatts, att den växande
skogen borde undantagas från årlig beskattning för att i stället skatte-
belastas vid avverkningen, och lärer kommittén i fortsättningen av sitt
arbete komma att upptaga denna fråga till undersökning såvitt det
gäller kommunalbeskattningens definitiva ordnande. Under det nu
gällande provisoriet i kommunalbeskattningen kan fråga endast vara,
om den av kommittén föreslagna nya taxeringsmetoden för skog skulle
kunna hava sådan inverkan å taxeringsvärdena för jordbruksfastighet,
att skogsvärdet borde helt eller till någon del undantagas från det
värde, vara bevillningen skall beräknas. Det har ju klagats över,
att i vissa delar av landet skogarna upptagits till mycket låga värden,
och kommitténs förslag vill råda bot härpå samt framtvinga vederhäftiga
eller i varje fall jämnare värden å såväl skogsmark som växande skog.
Därest detta skulle hava till följd, att fastighetsvärdena i skogstrakterna
mera avsevärt komme att bliva högre än för närvarande, läge det nära
till hands att under provisorietiden utjämna detta genom att låta någon
del av skogsvärdet avdragas från taxeringsvärdet, innan detta lägges till
grund för beräkning av bevillningen, vilket ju skulle innebära ett steg
i riktning mot det uppställda önskemålet om skogskapitalets befriande
från årlig beskattning.
52
Kommittén har emellertid icke ansett sig böra framlägga något
förslag i denna riktning. De verkställda provtaxeringarna hava varit
av alltför ringa omfattning för att därå skulle kunna grundas något
omdöme av större allmängiltighet och innefatta i allt fall icke något
bestämt utslag för, att en mera avsevärd höjning i taxeringsvärdena skulle
vara att påräkna. Det sannolika torde vara, att i trakter, där skogarna
hittills blivit lågt uppskattade, en höjning i taxeringsvärdena kan emotses,
men i andra trakter, där realisationsvärdena å skogen lagts till grund
för taxeringen, lära taxeringsvärdena komma att visa större eller mindre
nedgång. Vid sådant förhållande kan för närvarande ej bedömas, om
en minskning i taxeringsvärdena å skog vid bevillningens beräknande
må vara skälig eller av något verkligt behov påkallad.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921