SOU 1973:4
Fastighetstaxering
Till Statsrådet och chefen för finansdepartementet
Genom beslut den 4 december 1970 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för finansdepar- tementet att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att företa en fortsatt översyn av fastighetstaxeringsreglerna. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 31 december 1970 såsom sakkunniga f. d. ge- neraldirektören Rolf Dahlgren, tillika ordfö- rande, samt dåvarande byråchefen hos lant- mäteristyrelsen numera fastighetsrådet Bertil Hall, dåvarande landskamreraren hos länssty- relsen i Södermanlands län numera länsrådet Seth Manhem, professorn vid skogshögsko- lan Nils-Erik Nilsson och kanslirådet i jord- bruksdepartementet Ulf Thorselius.
De sakkunniga antog benämningen 1971 års fastighetstaxeringsutredning.
Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 4 februari 1971 skattedirek- tören hos riksskatteverket Karl-Johan Nils- son, byråchefen hos lantbruksstyrelsen Ha- rald Ståhlberg och dåvarande regeringsrätts- sekreteraren numera kammarrättsrådet Ulla Wadell samt den 18 oktober 1971 avdel— ningsdirektören hos riksskatteverket Lars Malmberg. Den 15 februari 1972 förordna- des professorn vid Tekniska högskolan i Stockholm Erik Carlegrim såsom expert åt utredningen med uppgift att leda en under- sökning av spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän fastighetstaxering. Därjämte för- ordnades den 2 maj 1972 skog. lic. Ulf Wahlström, institutionen för skogsekonomi vid skogshögskolan, att såsom expert biträda utredningen. Sedan Ståhlberg beviljats entle- digande från sitt uppdrag hos utredningen, förordnades den 10 augusti 1972 lantbruks-
Bertil Hall Seth Manhem
Rolf Dahlgren
direktören hos lantbruksnämnden i Söder- manlands län Allan Holdar att vara expert åt utredningen.
Den 4 februari 1971 förordnades Thorse- lius att tillika vara sekreterare åt utred- ningen. Då Thorselius på grund av sjukdom blev förhindrad delta i utredningens arbete, förordnades Wadell den 12 juli 1971 att tillika vara sekreterare åt utredningen under tiden den 20 augusti—den 30 september 1971. Sedan Thorselius beviljats entledigan- de från sina uppdrag hos utredningen, förordnades Wadell den 24 september 1971 — med entledigande från uppdraget att vara expert — att fr.o.m. den 1 oktober 1971 vara ledamot i och tillika sekreterare åt utredningen. På grund av särskilda förord- nanden har vidare taxeringsintendenten vid länsstyrelsen i Stockholms län Lars Wenning- er biträtt utredningen.
Utredningen har den 30 september 1971 avgett betänkandet ”Ny- och omtaxering av fastighet" (Ds Fi 1971: 13).
Utredningen har avgett remissyttrande den 31 januari 1972 över jordbruksbeskatt- ningskommitténs betänkande "Jordbruks- beskattningen” (SOU 1971: 78) och den 25 februari 1972 över utredningens om det skatterättsliga fastighetsbegreppet betänkan- de "Det skatterättsliga fastighetsbegreppet” (Ds Fi 1971: 15).
Sedan utredningen nu slutfört sitt arbete, får utredningen härmed överlämna sitt be- tänkande ”Fastighetstaxering”. Betänkandet är enhälligt.
Stockholm den 29 december 1972
Nils-E rik Nilsson Ulla Wadell
WWEEE'W "m,! ' ' is ”FTV lui-”_ __ , . _ Iijr 1 W"; -. "__—”T': _ :"II'l ___-__ . _ __|___,;|'itl , Ja-lll_'_l_ n'|'||i"-||r""""' _I.1"_ ., 'L""-'|| &' "" Ml' ' . "' " ' N|.—" 'a' | " _" ' -"i' "I' JFA'II't-kaf'
"| .|T".T|||.' '. ...ll'. .. || " ' _r,.."||||f_ll 'li' .nu! "HPBH' |. in | 'uffln' _.e; Mrwll' |||. . __ »; mu '_. |'--||.. ,_f' - .. .; 'n" r ;..... (.:...- :=. . _. — åt?..." :r'f". _." " 'N'-i'm "_ki ”»"??? "' ." ||l|3_.|_ _ul l. .' . ' ' '. " "_|-. _ .lhi. ' ' -_ wild-gl nL..|.|.'
. - .. .. :P..”? _. ['._—.. ;»$__ ' r & fiir—');?! IP'F'W'F'J” '_'w' . . _,-'___ _. . . ' ”i 3 ' _ ”51?! :M'-'_'_11" ,_,_ ".. |
. - .,,lr . -'"|"' '_' 'i'-IL :,:”, '. __|. _ __ '.' M_E-1353” il. Hull |l|.... .'l'| '
| |" '|E' H ||.
.. .fi. ;. = "" ' " ' " |. fL| _'n .._. -_, -. _ | [:dl' dh wumnmnuu: . . | '=.'|_|n ”'lähn'il'wl'i'f '|"| _ wau'h'lil' n' ”"Hit ii Ilf— (" Wo " '— . MWe-ramverk ..m'g. .. ' . .. . '-, I" ['. ihn? ihn-fw"!- men " , "" -,, . . -_ . "| _ =. - ._ '.'-! , "i: Adem ==, === "= . - - ' ' _ _ - mut-r-maunln -:| "' _ "l'l'f" |.
ååmliiåhn. milfl'. '
' wmku "['l .'|'|
""".___""' nu -_ J,». * "|,
i ' .' .ll - _ ___ åäuhlhhiv'ig' |||. i:”;ä' .__. __ '???
' -" "pl...,”i _1 ' _.-. 'Sl'_v.'-.::-' ": |__' l'jl'l'FII | ""' . _
Förkortningar
CFD = Centralnämnden för fastighetsdata Fastighetstaxeringskommittéerna = 1966 års fastighetstaxeringskommittéer Handledningen = Handledning för allmän fas- tighetstaxering 1970, innefattande jämväl vissa av riksskattenämnden meddelade anvisningar; samman- ställd av riksskattenämnden och fas- tighetstaxeringskommittéerna KL = Kommunalskattelagen (1928: 370) NSka = Föreslagen ny skogsvärderingsin- struktion
RN = Riksskattenämnden
RSV = Riksskatteverket SCB = Statistiska centralbyrån Sf = Förordningen om statlig förmögen- hetsskatt (1947: 577) Si = Förordningen om statlig inkomst- skatt (_1947: 576) Ska = Skogsvärderingsinstruktionen den ljuni 1951 (1951:440)
TF = Taxeringsförordningen (1956: 623) TK = Taxeringskungörelsen (1957: 513)
,.r. '. ll... l ' |; faim. l. ' 'e"|El..|'| L mau! .....1l ' | L .._..,
nl- . ._ ,-|1$"'.A'551|..li'1.,.,.'|:
inl-a_i. q. £.: .-
*lå'å'ållål »llml'i'd'
' ,nräuln.
Ildlmtgulltt'. Allé-hun — , " —."5.|. Jt-zim-a-lr- '.'-ul _ .. (call
'|' '.ll'. luu'l. ' | ' . . "; _1."I"'.' | . _.J. '
1 ' '_llEl .' Mkh-gångar . ._l. Illa" [| ;I 5. | |" | . . _ .'. ..är—invid. .m- —-.4. ' . " I ' * r -' ==. ' " _.— ' ' . ]. II:). |:
t'
_" '|'-" ' il.
Sammanfattning
Betänkandet är uppdelat på sju delar. Del 1 innehåller vissa allmänna synpunkter på fas- tighetstaxeringen och dess betydelse. Där anges vidare hur enligt utredningens mening författningskomplexet i fråga om denna taxering i stora drag bör vara utformat. Del 11 innehåller utredningens förslag i åtskilliga grundläggande värderingsfrågor. Dessa gäller främst valet av generell värderingsgrund samt av taxeringsvärdenivå. Vidare behandlas frå- gan om byggnadsvärde och andra delvärden på jordbruksfastighet. Denna del innehåller även förslag om ändrade regler för skogstaxe- ringen i en ny skogsvärderingsinstruktion. Vidare behandlas och understryks den cen- trala ställning i normfrågor som RSV enligt utredningens mening bör ha vid fastighets- taxeringen. 1 del III framläggs förslag med syfte bl. a. att underlätta taxeringen av vissa skattefria fastigheter.
Del IV avser organisatoriska frågor och innehåller bl. a. förslag om ändrad organisa- tion av fastighetstaxeringen i både första och andra instans. Sålunda föreslås inrättande av, förutom lokala fastighetstaxeringsdistrikt, även gemensamma fastighetstaxerings- distrikt. Vidare föreslås inrättande av fastig- hetstaxeringsrätter för handläggning i andra instans av mål om fastighetstaxering. Del V innehåller utredningens förslag om ändringar av taxeringsförfarandet. Förslagen avser bl. a. ett tidigarelagt och delvis ändrat förbe- redelsearbete vid allmän fastighetstaxering. I fråga om taxeringsarbetet i övrigt vid allmän fastighetstaxering avser förslagen i denna del främst ett ändrat underrättelseförfarande samt en viss förskjutning och förlängning av tiden för taxeringsarbetet. I del VI behandlas
besvärsförfarandet. Denna del innehåller bl. a. förslag om viss utvidgad extraordinär besvärsrätt.
I delarna IV—VI behandlas även de övriga ändringar av formella regler för fastighets- taxeringen som utredningen ansett böra gö- ras för att anpassa dessa regler till nyligen genomförd lagstiftning om förvaltningsdom- stolar och taxeringsprocessen i övrigt.
Del VII slutligen avser vissa kostnadsfrå— gor i samband med förslagen i betänkandet.
Utredningen framhåller i den inledande delen av betänkandet fastighetstaxeringens grundläggande betydelse för den kommunala garantibeskattningen av fastigheter. Denna beskattning ger enligt utredningens beräk- ningar f.n. kommunerna skatteintäkter till betydande årliga belopp. Uppgifter från fas- tighetstaxeringen om värden, arealer m.m. har vidare avsevärd betydelse både inom och utom beskattningens område. Kvaliteten på fastighetstaxeringen har höjts avsevärt fr. o. m 1970 års allmänna fastighetstaxering beroen- de på förbättrade värderingsnormer m.m. Taxeringsresultatet kan väntas ytterligare förbättras vid ett genomförande av utred- ningens förslag. Dessa har emellertid lämnats inom ramen för det nuvarande författnings- komplexet. Med hänsyn till den stora om- fattning fastighetstaxeringsreglerna har — de omfattar ca 1/3 av bestämmelserna i publika- tionen ”Skatte- och taxeringsförfattningar— na” — samt fastighetstaxeringsreglemas upp- spaltning på ett stort antal olika författ- ningar m.m. med därav följande svåröver- skådlighet förordar utredningen att i KL och TF endast upptas vissa huvudregler för fas- tighetstaxeringen medan de regler i övrigt,
som behövs utöver centrala och regionala anvisningar, sammanfattas i en fastighets- taxeringsinstruktion och en fastighetstaxe- ringskungörelse. En dylik formell omarbet- ning av författningskomplexet har utred- ningen emellertid av tidsmässiga skäl fått avstå från att göra. Utredningen föreslår dock att de materiella värderingsreglerna i KL och Skvl förkortas avsevärt och att detaljregleringen i motsvarande mån över- lämnas till RSV.
Marknadsvärde och taxe ringsvärdenivå
Fastighet skall enligt gällande regler taxeras efter det allmänna saluvärdet. Undantag från denna generella värderingsgrund är stadgat för skogsmark och växande skog som taxeras efter avkastningsvärdet. Utredningen har funnit att skäl inte längre föreligger att behålla den särskilda värderingsgrunden för skogsfastigheterna. Samtidigt förordar utred- ningen att man vid värderingen övergår från att nyttja begreppet ”allmänna saluvärdet" till en användning av det modernare begrep- pet ”marknadsvärde”. De båda begreppen synes i allt väsentligt vara identiska. Begrep- pet marknadsvärde används redan inom mo- dern lagstiftning om fastighetsvärdering, så- som i den nya fastighetsbildningslagen och inom expropriationslagstiftningen. Taxeringsvärdenivån, som är avgörande både för storleken av den enskilda fastighe- tens taxeringsvärde och för det totala taxe- ringsutfallet, har hitintills fastlagts av stats- makterna endast i fråga om skogstaxeringen. Riksdagen har sålunda vid de senaste tre allmänna fastighetstaxeringarna beslutat om viss reduktion av de värden som enligt Ska skolat åsättas skogsfastigheterna. För fastig- hetstaxeringen i övrigt har nivån bestämts utifrån rekommendationer som lämnats vid det s.k. Stockholmsmötet under året före allmän fastighetstaxering. Rekommendatio- nerna i fråga gavs ändrad karaktär inför 1970 års taxering. Före denna taxering utgick man vid rekommendationerna från de procenttal, med vilka köpeskillingarna genomsnittligt översteg de vid närmast föregående allmänna
fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena. Dessa procenttal, överprisprocenterna, be- räknades för olika fastighetstyper på grund- val av SCB:s köpeskillingsstatistik. Rekom- mendationerna innebar i huvudsak att nämn— da procenttal, sedan de av försiktighetsskäl reducerats med ett visst antal procentenhe- ter, skulle vara vägledande i fråga om den procentuella ökning av taxeringsvärdena som borde eftersträvas vid taxeringen. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering infördes en ny metod för bestämning av taxeringsvärde- nivå. Som generell utgångspunkt för denna nivå fastställde man en statistiskt dokumen— terad marknadsvärdenivå, i allmänhet 1968 års nivå. 1970 års rekommendation innebar att taxeringsvärdenivån skulle beräknas till 75 % av nyssnämnda marknadsvärdenivå utom i fråga om hyresfastigheter, kombine- rade bostads- och affärsfastigheter samt ”re- na” affärsfastigheter. För de sistnämnda tre fastighetstyperna skulle taxeringsvärdenivån beräknas till 80 %.
Utredningen anser att den vid 1970 års taxering införda metoden för angivande av taxeringsvärdenivå med utgångspunkt i kon- staterad marknadsvärdenivå fungerat väl och att den bör behållas även i fortsättningen. Utredningen anser vidare att frågan om taxeringsvärdenivån är en central beskatt- ningsfråga av sådan karaktär att den i sin helhet bör avgöras med riksdagens medver— kan. Utredningen har låtit företa omfattande undersökningar rörande bestämningen av taxeringsvärdenivån. Bl. a. mot bakgrund därav anser utredningen att man nu bör ta principiell ställning till frågan om vilken taxeringsvärdenivå som bör väljas. Övervä- gande skäl anses därvid tala för att en gemensam taxeringsvärdenivå bestäms för alla fastighetstyper.
Senare marknadsvärdenivå än den som kan konstateras vid ingången av året före taxeringsåret torde — liksom var fallet vid 1970 års taxering — av tekniska skäl inte kunna läggas till grund för bestämmandet av taxeringsvärdena. Den uppnådda taxerings— värdenivån vid 1970 års taxering utgjorde i förhållande till 1968 års marknadsvärdenivå
ca 80 % för samtliga fastighetstyper utom för jordbruksfastigheter, för vilka den upp- nådda nivån låg på 75 %. Man bör enligt utredningens mening under normala förhål- landen acceptera en taxeringsvärdehöjning, som motsvarar prisstegringar på fastighe- terna under den löpande taxeringsperioden. Utredningen förordar bl. a. därför att den 80-procentiga nivå, vid vilken taxeringsvärde- na för det helt övervägande flertalet fastighe- ter låg redan vid 1970 års taxering, lagfästs som generell taxeringsvärdenivå för alla fas- tighetskategorier vid kommande allmänna fastighetstaxeringar. Genom tillämpning av denna procentsats beaktas den försiktighet, som traditionellt anses böra iakttas vid fas- tighetstaxeringen; procentsatsen ger samti- digt förhållandevis realistiska taxeringsvär- den. Endast för jordbruksfastigheterna skulle vid en sådan nivå krävas en höjning som kan väntas överstiga den höjning av taxerings— värdena som är erforderlig för att kompense- ra prisstegringama under tiden till nästa allmänna fastighetstaxering. För jordbruks- fastigheterna skulle en 80-procentig taxe- ringsvärdenivå medföra en höjning därutöver av ej fullt 10 procentenheter.
Enligt utredningens mening bör sålunda taxeringsvärdena fr. o. m. 1975 års allmänna fastighetstaxering bestämmas till 80% av taxeringsenheternas marknadsvärden. Mark- nadsvärdet bör bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret. Däremot bör taxeringen alltjämt ske på grundval av taxeringsenhetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.
I anslutning till sitt förslag om den gene- rella taxeringsvärdenivån förordar utred- ningen en ”säkerhetsregel”. Denna gäller taxeringsenheter för vilka säkerheten vid uppskattningen av marknadsvärdet är lägre än normalt. För dessa bör taxeringsvärdet få i skälig mån nedsättas under det belopp som följer av den generella nivåbestämningen. Som typfall för den åsyftade situationen kan nämnas fastigheter med exploateringsvärde. Vidare framhåller utredningen att det bör ankomma på RSV att bevaka om det inför en allmän fastighetstaxering på grund av
onormala marknadssituationer skulle behö— vas en extra ”säkerhetsmarginal” i förhållan- de till den lagfästa taxeringsvärdenivån. Skulle så vara fallet bör RSV påkalla lagstiftning därom.
Om det med hänsyn till den omläggning av taxeringen av byggnader och skog på jordbruksfastigheter, som utredningen före- slår till 1975 års taxering, skulle anses att tidpunkten för höjning av taxeringsvärdeni- vån förjordbruksfastigheter från 75 till 80 % inte är väl vald, föreslår utredningen i andra hand att som övergångsbestämmelse före- skrivs, att vid 1975 års allmänna fastighets- taxering taxeringsvärde på jordbruksfastighet skall åsättas till belopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhetens marknadsvärde.
Centrala värderingsanvisningar
De centrala anvisningarna i fastighetstaxe— ringsfrågor fick en väsentligt större omfatt- ning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering än som tidigare varit fallet. Genom dessa anvisningar, som meddelades av RN isamar- bete med fastighetstaxeringskommittéerna, moderniserades och förbättrades fastighets- taxeringen avsevärt. Vidare åstadkoms en betydligt större likformighet i taxeringen mellan olika regioner inom riket än tidigare. Utredningen anser att den centrala anvis- ningsverksamheten vid kommande allmänna fastighetstaxeringar bör utvidgas och ankom— ma på RSV, som har hand om det kontinuer- liga arbetet med fastighetstaxeringen under de löpande taxeringsperiodema.
En stor del av de värderingsregler, som f.n. finns i KL, är föråldrad och har i praktiken ersatts av RN:s anvisningar. Ut- redningen anser att endast de grundläggande värderingsprinciperna, såsom den generella värderingsgrunden och huvuddragen av vär- deringsmetoderna, bör underkastas riksda- gens prövning och vara intagna i KL eller Skvl. Övriga värderingsnormer bör utmönst- ras ur författningstexten och det bör i stället ankomma på RSV att meddela anvis- ningar i dessa frågor. Till stor del innebär detta att redan rådande praxis lagfästs. RSV
bör sålunda meddela anvisningar av värde- ringsteknisk natur, såsom i fråga om värde- ringsmetoder, definitioner och tillvägagångs- sätt vid värderingen. Vidare bör RSV medde- la anvisningar dels i form av riktvärden (t. ex. byggnadsvärdetabeller och skogsvärde- tabeller), dels i avseende å andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter. Likaså bör RSV meddela anvisningar i administrativa frågor. Till detta senare spörs- mål återkommer utredningen nedan.
De värderingsanvisningar, som RSV med- delat, bör regelmässigt läggas till grund för taxeringen. Hänsyn skall dock givetvis allt- jämt tas till sådana för en taxeringsenhet säregna förhållanden som är av beskaffenhet att inverka på värdet. Utredningen föreslår att bestämmelse av nu nämnt innehåll tas ini KL. Vidare framhålls att bundenheten vid de riktvärden, som lämnats av RSV, måste vara olika stark beroende på omfattningen och beskaffenheten av den köpeskillingsstatistik, som riktvärdena är grundade på. Bundenhe- ten bör vara stor då statistikmaterialet är litet — och då det sålunda inte är möjligt att ange en specifik ortsprisnivå — såsom är fallet i fråga om skogsfastigheter och hyres- hus. Bundenheten bör också vara stor då det är möjligt att ange marknadsvärdena i för- hållande till endast ett fåtal faktorer, såsom i fråga om villafastigheteri tätort, bebyggda under senare år. Bundenheten får anses vara betydligt lägre då antalet köp visserligen är relativt stort men prisbildningen inte är lika klart beroende av ett fåtal värdefaktorer, såsom i fråga om äldre villafastigheter utan- för tätorterna och fritidsfastigheter.
Byggnadsvårde och övriga delvärden på jord- bruksfastighet
Frågan om värdering av byggnader på jord- bruksfastighet har aktualiserats i samband med flera tidigare utredningar om fastighets- taxering. Man har då även diskuterat en särskild redovisning av byggnadsvärdet för dessa fastigheter. Avsikten därmed har varit att åstadkomma dels en bättre värdering av jordbruksfastigheterna, dels ett för ändamå-
let lämpat, schablonmässigt framtaget under- lag för avskrivning av byggnader på jord— bruksfastighet. Den senare aspekten har yt- terligare aktualiserats genom nyligen fram- lagda förslag om ändrade regler för jord- bruksbeskattningen.
Det totala taxeringsvärdet på jordbruks- fastighet fördelar sig f. n. på delvärdena jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och exploateringsvärde. Värdet av jordbrukets byggnader ingår i jordbruksvärdet och beak- tas f. n. i de enhetsvärden som skall ligga till grund för taxeringen av jordbruk. Enhetsvär- dena bestäms enligt gällande föreskrifter för åkermarken tillsammans med jordbrukets byggnader. Byggnadernas beskaffenhet m. ni. skulle i fråga om fastigheter, belägnai södra och mellersta Sverige och med mer än 10 ha åker, enligt RN:s anvisningar beaktas genom uppdelning av enhetsvärdena på skil- da byggnadsklasser. Detta tillvägagångssätt vid värderingen benämns samvärderingsmeto- den eller den konventionella metoden. För mindre fastigheter och sådana som är beläg- na inorra Sverige beräknas emellertid värden särskilt för marken och för byggnaderna. Denna värderingsmetod benämns särvärde- ringsmetoden eller norrlandsmetoden.
Skogsbrukets byggnader åsätts enligt gäl- lande rätt inte särskilt värde utan ingår i skogsbruksvärdet.
Byggnader på jordbruksfastighet som inte behövs för jordbruks- eller skogsbruksdriften kan i vissa fall åsättas värde såsom överbygg- nad enligt av RN meddelade anvisningar. Värde av överbyggnad skall ingå i delvärdet värde av särskilda tillgångar och skall därvid antecknas särskilt i fastighetslängden.
Som ett svårbemästrat hinder för framta- gande av byggnadsvärde på jordbruksfastig- het har i olika sammanhang framhållits att en jordbruksfastighets totala marknadsvärde inte på objektiva grunder kunde delas upp på de olika beståndsdelar varav fastigheten be- står. Vidare har man hållit före att om byggnadsvärdet skulle anses vara det högre värde, som tillkommer en jordbruksfastighet därför att den är bebyggd, skulle ett sådant
byggnadsvärde inte vara tillräckligt stort för att — i de fall då anskaffningskostnaden inte kan visas = tjäna som avskrivningsunderlag för byggnaderna. Utredningen har låtit verk- ställa omfattande undersökningar för att söka klarlägga den genomsnittliga storleken av ett byggnadsvärde på jordbruksfastighet vid olika definition av byggnadsvärdet. Dessa utredningar har gett vid handen att ett byggnadsvärde, beräknat som skillnaden mel- lan fastighetens värde i bebyggt och obe- byggt skick, kan beräknas uppgå till i medel- tal ca 4 000 kr/ha åker, medan ett tekniskt nuvärde för byggnaderna, dvs. en beräknad återanskaffningskostnad reducerad för ålder och bruk, skulle uppgå till ungefär det dubbla beloppet. Det mervärde som kan bestämmas för jordbruksfastigheterna med utgångspunkt i skillnaden i deras värde i bebyggt och obebyggt skick synes vara till- räckligt stort för att på ett meningsfullt sätt kunna användas i de avsedda avskrivningssi- tuationerna. Utredningen har därför intagit den principiella ståndpunkten att byggnads- värdet på jordbruksfastighet — liksom nu gäller för annan fastighet — skall utgöra skillnaden mellan fastighetens värde i be- byggt och obebyggt skick samt att i bygg- nadsvärdet skall ingå värdet av samtliga byggnader på en jordbruksfastighet. Den metod utredningen föreslår för beräkning av byggnadsvärdet innebär i korthet följande.
Värdet för bostadshus bestäms normalt med ledning av de tabeller (P-tabeller) som gäller för orten i fråga vid värdering av villor och andra småhus för permanent boende med beskattningsnatur annan fastighet. Ta- bellema bör kunna användas oreducerade för fastigheter med upp till omkring två ha åker men bör reduceras med 15 å 20 % vid en åkerareal däröver. Ev. kan gränsen för reduk- tionen sättas vid något större åkerareal än nämnda två ha. Bostadshus av exceptionell storlek och beskaffenhet får värderas från fall till fall. För värdering av ekonomibygg- nader anvisas tre tillvägagångssätt. För fastig- heter med en åkerareal av högst 15 :i 20 ha och med äldre omoderna ekonomibyggnader förutsätts en schablonmetod komma till
användning, där i första hand åkerarealen och byggnadens skick blir avgörande för värdet; värderingen sker med hjälp av tabel- ler. För större fastigheter samt för fastighe- ter med halvmoderna eller moderna ekono- mibyggnader rekommenderas ett förfarande som i princip innebär att taxeringsvärdet bestäms på grundval av byggnadernas teknis- ka nuvärde reducerat med hänsyn till nuvär- dets genomslagskraft vid varierande fastig- hetsstorlek och vid olika byggnadsutförande; även denna beräkning bör om möjligt ske enligt tabell. För fastigheter med stora ny- byggda ekonomibyggnader eller med värde— fulla specialbyggnader förutsätts en värde- ring av sakkunnig.
Byggnadsvårdet beräknas sålunda med hjälp av skilda värdetabeller för bostadsbygg- nader och ekonomibyggnader. De särskilda värden för dessa båda byggnadstyper, som därvid framtas, anser utredningen böra redo- visas vart för sig. Därigenom möjliggörs att avskrivning kan beräknas separat och efter olika procentsatser för byggnader av de båda olika typerna. Vidare kan en särskild redovis- ning av värdet av bostadsbyggnadema under- lätta ett införande av någon form av scha- blonmässig inkomstbeskattning av dessa byggnader. Utredningen föreslår sålunda att byggnadsvärdet skall avse värdet av det totala byggnadsbeståndet på fastigheten, där- vid särskilt skall anges vad av värdet som belöper på ekonomibyggnader. I den mån värde av överbyggnad förekommer skall det- ta ingå i byggnadsvärdet men med hänsyn bl. a. till avskrivningsreglerna antecknas sär- skilt i fastighetslängdens anteckningskolumn. Någon skillnad vid beräkning av byggnads- värdet skall inte göras ifråga om byggnader avsedda för jordbruket och för skogsbruket.
Värde av byggnader kan, som förut an- getts, f.n. finnas i jordbruksvärde, skogs- bruksvärde och värde av särskilda tillgångar. Vid utbrytning av byggnadernas värde ur dessa delvärden framstår en omdisponering av delvärdena för jordbruksfastighet som lämplig. Utredningen föreslår sålunda att utöver byggnadsvärdet skall finnas följande delvärden, nämligen
åkervärde, skogsbruksvärde, skogsmark,
värde av annan mark, värde av särskilda tillgångar, och mervärde på grund av möjlighet att exploate— ra mark för bebyggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belägenhet. Mervärdet avses motsvara det tidigare ex— ploateringsvärdet, men däri skall även ingå det värde, som enheten kan ha utöver vad
däri inräknat värde av
som inräknats i de övriga delvärdena på grund av att enheten är ur värdesynpunkt gynnsamt belägen.
Skogstaxeringen
Taxeringsvärdet för en skogsfastighet skall enligt nuvarande bestämmelser motsvara fas- tighetens avkastningsvärde. Detta värde be- räknas enligt regler som huvudsakligen anges i Skvl. Reglerna i Skvl är omfattande och innebär en detaljerad reglering av skogstaxe- ringen. Därmed har åsyftats bl. a. att utarbe- tandet av och innehållet i de lokala skogs- taxeringsanvisningama helt skulle styras av reglerna i Skvl. Anvisningarna, som författ- ningsenligt skulle upprättas inom varje län, skulle utarbetas av fackmän i länen, som kunde tillgodogöra sig den komplicerade regleringen. I praktiken har emellertid det arbete, som enligt Skvl: s regler skulle utfö- ras länsvis, sedan Skvlzs tillkomst av prak- tiska skäl i allt väsentligt skett centralt på skogshögskolan. Utredningen anser att RSV skall utfärda centrala anvisningar för skogs- taxeringen liksom för den övriga fastighets- taxeringen. Genom anvisningarna skall RSV styra taxeringen i fråga om skogen så att taxeringsvärdena i möjligaste mån kommer att motsvara den lagfästa procentuella ande- len av marknadsvärdet. En sådan detaljregle- ring av skogstaxeringen, som Skvl innefattar, motverkar RSV:s möjlighet att på ett effek- tivt och lämpligt sätt ordna och reglera skogstaxeringen med denna målsättning.
Viss kritik har i utredningsdirektiven rik- tats mot metoderna vid och resultaten av
skogstaxeringen. Även utredningen finner att metodiken i Skvl i vissa delar bör omarbetas. Detta gäller främst i fråga om avverknings- och kostnadsberäkningar. Med utgångspunkt i utredningens ställningstagande att även skogstaxeringen skall resultera i taxeringsvär— den, som motsvarar 80 % av marknadsvärde- na, kan vidare de nivåpåverkande faktorerna pris, kostnader och räntefot inte vara fastlås- ta på ett sådant sätt som nu föreskrivsi Skvl. Även om grunderna i Skvl i fråga om dels ingångsdata vid värderingen, dels värderings- metoden bör behållas även framdeles föreslår utredningen av bl. a. förenämnda skäl, att nya regler för skogstaxeringen skall ges i en ny skogsvärderingsinstruktion.
I den nya skogsvärderingsinstruktion, som utredningen föreslår, fastslås att samma vär- deringsgrund skall gälla för skogstaxeringen som för övrig fastighetstaxering nämligen marknadsvärdet. Detta värde skall för skogen bestämmas med ledning av värdetabeller som upprättas av RSV. Marknadsvärdet i tabeller- na skall beräknas på grundval av skogens avkastning av virke. Till grund för denna beräkning skall ligga en schabloniserad vär- deringsmodell som — liksom gäller för Skvl — bygger på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs. Tabellema skall upprättasi två serier för de ca 10 värderingsområden, i vilka riket skall indelas. Tabellserierna skall avse de båda värderingsmetoder — en noggrannare och en förenklad metod — som utredningen föreslår. Den noggrannare metoden motsva- rar i stort sett den nuvarande fullständiga metoden. Som ingångsdata vid taxering en- ligt denna metod skall liksom tidigare funge- ra värdefaktorer, vilka i den nya skogsvärde- ringsinstruktionen benämns godhetsklass, kostnadsklass, trädslagsklass (trädslag) och dimensionsklass. I förhållande till motsvaran- de faktorer i Skvl skiljer sig de föreslagna främst i avseende å kostnadsklassen. Genom kostnadsklassen avses de totala kostnaderna för virkets tillgodogörande skola beaktas dvs. både de, som i Skvl beaktades genom klassi— ficering i omkostnadsklasser, och de som benämndes allmänna kostnader. Särskilt hän-
synstagande görs vid skogstaxeringen ej till skogsbrukets byggnader. Dessa taxeras inom det föreslagna byggnadsvärdet. — I den förenklade metoden skall värdefaktorn di- mensionsklass som ingång i värdetabell ersät- tas med vissa klassificeringar i fråga om virkesförrådets storlek och grovlek.
Avverkningsberäkningen enligt Skvl grun- das på den s. k. normaliserade genomsnitts- skogen. I den schabloniserade värderings- modell, som utredningen föreslår, ersätts denna beräkning av en avverkningsberäkning per värderingsområde på grundval av uppgif- ter i regionala avverkningsberäknirrgar. Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering föreslås de s.k. AVB 69 (Awerkningsberäkningar 1969) komma till användning. Utredningen anser att den till grund för avkastningsmo- dellen liggande avverkningsberäkningen där- igenom blir mera realistisk, bl. a. genom att hänsyn då kan tas till betydligt nyare data om skogen och till den skevhet som förelig- ger i fråga om skogarnas åldersklassfördel- ning. Avverkningsberäkningarna skall enligt förslaget göras mera utförliga för de närmas- te 10—årsperioderna och därefter mera scha- blonmässiga. Värderingen av virkesuttagen och nivåsättningen föreslås i stort sett ske enligt de riktlinjer som följts i ett hos Stiftelsen Skogsarbeten utarbetat program ”Volym- och värdeberäkningar för långsikts- planering”. Programmet har bedömts vara användbart för beräkningsarbetet efter vissa modifieringar. Fördelningen av värdena på de skilda skogsfastigheterna inom värderings— området skall ske med utgångspunkt i de uppgifter om samtliga för skogstaxeringen relevanta data som i samband med riksskogs- taxeringen lagrats för ca 50000 provytor. De nivåpåverkande faktorerna skall liksom tidigare vara pris, kostnad och räntefot. Till skillnad mot reglerna i Skvl bör emellertid hanteringen av dessa nivåfaktorer, som sålun- da framledes skall användas för åsyftad anpassning av skogens värden till marknads- värdenivå efter jämförelser med prisstatistik för skogsfastigheter, inte fastlåsas i den nya skogsvärderingsinstruktionen.
Istället skall det överlämnas till RSV att
med hjälp av nivåfaktorerna söka nå det resultat för skogstaxeringen, som eftersträ- vas.
Taxeringen av helt eller delvis skattefrla fastigheter
Den förenkling av taxeringen av helt eller delvis skattefri fastighet, som utredningen föreslår inom ramen för sina direktiv, avser frågan om dessa fastigheter överhuvud taget behöver åsättas taxeringsvärden eller om antalet sådana fastigheter, som åsätts taxe- ringsvärden, i vart fall kan minskas. Taxe— ringsvärde åsätts f.n. samtliga fastigheter utom tre grupper av skattefria fastigheter nämligen s. k. försvarsfastigheter, kommuni- kationsfastigheter och byggnader på ofri grund, värda under 5000 kr. Emellertid föreligger från fastighets- och inkomsttaxe- ringssynpunkt inte något behov av taxerings- värden för övriga helt skattefria fastigheter dvs. fastigheter vars taxeringsvärde inte kan delas upp på en skattepliktig och en icke skattepliktig del. De fastigheter, som nu avses, är de som anges i KL under $& 1 mom. första stycket vid a) nämligen natio- nalparker m. m. och vid b) dvs. staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser samt begravningsplatser. I arbetsbesparande syfte föreslår utredningen därför att dessa fastigheter inte skall åsättas taxeringsvärden. Till följd härav bör enligt utredningens mening i förmögenhetsskatte- förordningen göras den ändringen att egen- dom av nu nämnt slag, som alltså ej skall åsättas taxeringsvärde, inte heller skall tas upp som förmögenhetstillgång. Det resone— mang, som nu förts om fastigheter som enligt gällande bestämmelser alltid är helt skattefria, bör även gälla övrigai 5 5 1 mom. första stycket angivna fastigheter i de fall då anledning ej förekommer att enligt 1 mom. andra stycket dela upp taxeringsvärdet på en skattefri och en skattepliktig del. Det bör emellertid uppmärksammas att, även om taxeringsvärde i enlighet med utredningens förslag framdeles inte skall åsättas de helt skattefria fastigheterna, dessa dock även fortsättningsvis skall taxeras. Fastighetens
skattepliktsförhållande, beskattningsnatur, areal m.m. skall sålunda bestämmas. För detta ändamål fordras att deklaration avges även för de fastigheter som enligt utred- ningens förslag inte skall åsättas taxeringsvär— de.
Utredningen har övervägt om man kan underlåta att åsätta taxeringsvärde på den skattefria delen av fastigheter, som enligt 5 & lmom. första stycket d)—i) KL är delvis skattepliktiga. Utredningen finner emellertid att såväl det totala taxeringsvärdet som delvärdena för den skattefria delen av dessa fastigheter kan behövas såsom underlag vid inkomsttaxeringen för fördelning av intäkter och kostnader rn. m. på de olika fastighets- delama. Taxeringsvärde bör därför även i fortsättningen åsättas den skattefria delen av ifrågavarande fastigheter. Däremot bör vad utredningen föreslagit i förmögenhetsskatte- hänseende i fråga om de helt skattefria fastigheterna gälla även skattefri del av fas- tighet.
Som en anpassning till nu gällande regleri 1964 års naturvårdslag, som bl.a. reglerar naturreservat och naturminnen, föreslås att föreskriften i 5 % 1 mom. första stycket vid a) om undantag från skatteplikt för såsom naturminnesmärken fridlysta områden skall upphöra att gälla. Idetta sammanhang fram- håller utredningen att fridlysnings- och skyddsföreskrifter enligt naturvårdslagen, la- gen om fornminnen och lagen om byggnads- minnen bör beaktas vid värderingen genom skälig nedsättning av det taxeringsvärde som eljest skulle ha åsatts.
Lokala och gemensam ma fastighetstaxerings- distrikt
För allmän fastighetstaxering finns f. n. i första instans fastighetstaxeringsnämnder med fastighetstaxeringsdistrikt som verksam- hetsområde. Fastighetstaxeringsnämnder i stad och på landet har olika sammansättning. Fastighetstaxeringsdistriktet utgörs av kom- mun eller del av kommun. När särskilda skäl föreligger kan dock flera kommuner sam- manföras till ett distrikt.
Fråga har tidigare väckts om inte de svårbedömbara fastighetstaxeringsärendena bör behandlas av en mera kvalificerat sam— mansatt fastighetstaxeringsnämnd än den nu- varande. Utredningen har övervägt denna fråga och föreslår att sådana ärenden sam- manförs till fastighetstaxeringsnämnder i ge- mensamma fastighetstaxelingsdistrikt. De ekonomiska värden, som dessa fastigheter i allmänhet representerar, motiverar en mera sakkunnig och allsidig behandling. Vidare torde besvärsfrekvensen minska om en dylik omläggning sker. [ varje län bör finnas ett eller flera gemensamma distrikt, som bör omfatta länet eller del därav. Nämnderna i dessa distrikt bör i princip väljas av lands- tingets förvaltningsutskott. Två ledamöter, däribland ordföranden, skall dock liksom i övriga fastighetstaxeringsnämnder utses av länsstyrelsen. På ledamöterna i dessa nämn- der bör kvalifikationskravet ställas högre än i fråga om ledamot i annan fastighetstaxe- ringsnämnd. De bör sålunda äga särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor som ankommer på nämnden. Antalet valda ledamöter i dessa nämnder bör vara lägst tre och högst sex. Som exempel på fastigheter som kan vara svårbedömbara hari betänkan- det angetts större industrifastigheter, kraft- verk samt outbyggda vattenfall och regle- ringsdammar, större varuhusanläggningar samt sådana jordbruksfastigheter som har specialinredda ekonomibyggnader med bety- dande värde eller där eljest nyinvesteringari ekonomibyggnader skett till betydande be- lopp. Till dessa nämnder föreslår utred- ningen att konsulenter för fastighetstaxering knyts.
Genom förslaget om gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikt avlastas nämnderna i övriga distrikt — lokala fastighetstaxerings- distrikt — en ansenlig arbetsmängd. De bör därigenom kunna driva sitt arbete på ett rationellare sätt. I fråga om dessa nämnder föreslås att skillnaden 'i sammansättning m.m. mellan nämnderna i "stad” och på landsbygd slopas. Ordförande och ytterligare en ledamot i nämnden bör utses av länssty- relsen. Antalet valda ledamöter bör vara lägst
tre och högst sex. Dessa ledamöter bör väljas av kommunfullmäktige. Lokalt fastighets- taxeringsdistrikt bör vara geografiskt avgrän- sat och omfatta församling eller del därav eller flera, inom samma kommun belägna församlingar. Liksom f. n. bör förordnas fastighetstaxeringsombud med uppgift att — varje ombud inom sitt verksamhetsområde — samordna arbetet inom de lokala distrikten.
F astighe ts taxeri ngsrä tter
Andra instans i mål om allmän fastighets- taxering har varit fastighetsprövningsnämnd. Denna nämnd skulle bestå av ledamöterna i prövningsnämnden samt dessutom nio leda- möter, som skulle utses av länsstyrelsen. Av dessa skulle sex tidigare ha varit ledamöteri fastighetstaxeringsnämnd. De tre övriga skul- le utses bland personer som genom sin verksamhet kunde antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. För mål om särskild fastighetstaxering liksom för extra- ordinära besvär i fråga om allmän fastighets- taxering har prövningsnämndema fungerat som andra instans. Sedan länsskatterättema inrättats den 1 juli 1971 har mål om särskild fastighetstaxering samt nämnda extraordinä- ra besvär behandlats av dessa domstolar. Länsskatterätt består av ordförande och nämndemän. Rätten är domför med ordfö- rande och tre nämndemän. Nämndemännen väljs av landstinget. Mandatperioden är sex år.
Utredningen anser att det är nödvändigt att sakkunskap i fråga om fastigheter och fastighetsvärdering tillförs det organ som skall avgöra fastighetstaxeringsmålen i andra instans. Länsskatterätten med dess nuvaran- de sammansättning fyller inte detta kompe- tenskrav. Avsevärda värderingstekniska pro- blem finns vid taxeringen av industrifastighe- ter, skogsfastigheter, vattenfallsfastigheter rn. fl. Behovet av sakkunskap vid behandling av mål om sådana speciella slag av fastigheter liksom behovet av allmänna värderingstek— niska kunskaper bör täckas genom att värde- ringstekniska ledamöter förordnasi den rätt, som skall behandla fastighetstaxeringen i
andra instans. Sådana ledamöter finns och har funnits i flertalet domstolar som haft att avgöra mål om fastighetsfrågor, t. ex. i de tidigare expropriationsdomstolarna, ägodel- ningsdomstolarna och vattendomstolama samt nu i fastighetsdomstol och kammarrätt.
Med hänsyn till det stora antal mål om allmän fastighetstaxering som skall behand- las under relativt kort tidsperiod, krävs ett större antal nämndemän än det som nu finns i länsskatterätten och länsrätten. Utred— ningen anser emellertid att det inte är tillfyllest med enbart en utökning av antalet nämndemän. Dessa bör också i överensstäm- melse med vad som gällde för fastighetspröv- ningsnämndema ha kännedom om fastighets- förhållanden. Vidare anser utredningen det angeläget att de nämndemän, som tjänstgör i rätten då målen om allmän fastighetstaxering avgörs och som då blir förtrogna med de förhållandevis komplicerade grunder och reg- ler, enligt vilka denna taxering sker, skall tjänstgöra även vid handläggning av mål som rör särskild fastighetstaxering under den löpande taxeringsperioden. Samma värde- ringsgrunder skall nämligen gälla under hela denna period. Den löpande taxeringsperio- den utgör emellertid fem år under det att mandattiden för nämndemän i länsskatterätt och länsrätt är sex år.
Utredningen har funnit den lämpligaste lösningen i nu förevarande hänseende vara att för mål om både allmän och särskild fastighetstaxering i andra instans inrättas stående fastighetstaxeringsrätter, anknutna till rättsenheten vid länsstyrelserna och med en med länsskatterättema och länsrätterna integrerad organisation. Fastighetstaxerings- rätts domkrets föreslås vara län. Rätten skall bestå av ordförande samt värderingstekniska ledamöter och nämndemän. De värderings- tekniska ledamöterna skall förordnas av läns- styrelsen och nämndemännen utses av lands- tinget.
Mandatperioden för både de värderings- tekniska ledamöterna och nämndemännen föreslås vara fem år. Mandatperioden skall sammanfalla med den tidsperiod, under vil— ken fastighetstaxeringsrätten handlägger mål
rörande en allmän fastighetstaxering samt mål rörande särskild fastighetstaxering som sker under de nästföljande fyra åren. Detta betyder att mandatperioden bör löpa fr. o. rn. den 1 juli det år, då allmän fastig- hetstaxering äger rum, t.o.m. den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång. Fastighetstaxeringsrätten föreslås skola vara domför med ordförande och fyra andra ledamöter samt, om inkallad ledamot får förfall, med ordförande och tre andra leda- möter. I princip bör alltid värderingsteknisk ledamot närvara.
Förberedelsearbetet vid allmän fastighets- taxering
Till förberedelsearbetet vid allmän fastighets- taxering hör främst utarbetandet av anvis- ningar samt informationsmöten m.m. med taxeringsfunktionärer m. fl. Utredningen an- ser att väsentliga förbättringar av taxeringen kan vinnas genom en såväl tidsmässig som innehållsmässig omdisposition av förberedel- searbetet. I detta syfte bör en tidigarelägg- ning av detta arbete göras i förhållande till vad som skedde vid 1970 års taxering. Utredningens förslag till tidsschema m. m. i fråga om förberedelsearbetet hari huvudsak följande innehåll.
RSV bör under ett tidigt skede utarbeta anvisningar av organisatorisk och värderings- teknisk natur. Dessa anvisningar bör faststäl- las senast den 1 mars året före taxeringsåret. Därefter vidtar kursverksamhet för taxerings- funktionärer och andra på olika plan i syfte att vidareutbilda kursdeltagarna i fråga om fastighetsvärdering och fastighetstaxering. Det s. k. Stockholmsmötet bör hållas någon eller några dagar under tiden den 1 till den 15 april. RSV bör därefter senast den 1 maj sända preliminära värderinganvisningar till länen. Dessa utgörs av preliminärt beslutade riktvärden i form av värdetabeller för skog, villor rn. m. och andra anvisningar för värde- sättningen av olika slag av fastigheter.
Snarast efter den 1 maj bör det lokala förberedelsearbetet påbörjas. Därvid bör bl. a. de preliminära anvisningarna testas av
arbetsgrupper. En sådan grupp bör utses för varje lokalt fastighetstaxeringsdistrikt. Grup- pen bör bestå av fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande, den av länsstyrelsen utsed- de ledamoten samt en av kommunen vald ledamot. Gruppens arbete bör ske under fastighetstaxeringsombudets inseende och vara avslutat i mitten av juni. Arbetsgruppen bör även överväga vilka byggnadsvärdetabel- ler, som bör användas inom distriktet, samt upprätta förslag till markvärdekartor. Ar- betsgrupperna redogör för sitt arbete vid sammanträde inför skattechefen senast den 25 juni. Skattechefen förutsätts parallellt och i visst samarbete med arbetsgruppema före sagda tidpunkt ha företagit undersök- ningar i fråga om fastigheterna inom länet. För dessa undersökningar redogör skatte- chefen vid sammanträdet. De i sammanträ- det deltagande har att överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de av RSV preliminärt angivna värderings-
anvisningarna. Skattechefen skall därefter senast den 1 augusti — bl.a. med ledning av vad som
framkommit vid nyssnämnda sammanträde — insända yttrande till RSV över verkets preliminära värderingsanvisningar. Yttrandet skall inte avse val av byggnadsvärdetabeller och markvärdekartor inom länet. Anvis- ningar därom bör fastställas av skattechefen. RSV fastställer senast den 10 september anvisningarna med riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom länen. Anser skattechefen att därutöver erfordras kompletterande an- visningar för länet bör dessa fastställas sna— rast och i vart fall före den 5 oktober, då taxeringsarbetet tar sin början.
Taxeringsarbetet och besvärsförfaran det
De huvudsakliga problemen i fråga om det egentliga taxeringsarbetet vid allmän fastig- hetstaxering har enligt utredningens mening fått en i stort sett tillfredsställande lösning genom nya regler till 1970 års taxering. Taxeringsarbetet pågår från den 5 oktober året före taxeringsåret till dess besluten om
slutlig taxering delgivits fastighetsägarna i maj månad under taxeringsåret. Arbetet in- nefattar bl. a. beslutsfattande, beslutsregl— strering, databehandling och underrättelse- förfarandet. Vissa rutiner, främst underrät- telseförfarandet, har emellertid påkallat översyn.
Tidpunkten för taxeringsarbetets början avses fortfarande skola vara den 5 oktober året före taxeringsåret. Genom det förbere- delsearbete som föreslagits, med testning av riktvärden och andra anvisningar inom de lokala fastighetstaxeringsdistrikten, kan nämnderna ägna sig åt det egentliga taxe- ringsarbetet redan från arbetets början. Tidi— gare har man fått ägna detta tidsskede åt förhållandevis omfattande provtaxeringar. De preliminära taxeringsbesluten avses allt— jämt vara fattade den 25 januari under taxeringsåret. I fråga om delgivning av dessa beslut föreslås skola gälla, liksom tidigare, att de lokala skattemyndighetema senast den 15 februari skall i lösbrev sända ut underrät- telser om de preliminära besluten. Stomme till fastighetslängd skall finnas offentligt utlagd under tio dagar före den 10 mars. Denna utläggning skall även fortsättningsvis innebära den egentliga delgivningen av de preliminära besluten.
Viss utvidgning av besvärsrätteni samband med utebliven preliminär underrättelse före- slås emellertid såsom framgår nedan. Fastig- hetsägaren skall i förekommande fall inkom- ma med erinringar mot de preliminära beslu- ten senast den 10 mars.
Tidsmässiga förskjutningar av själva taxe- ringsarbetet föreslås endast med avseende å den senare delen av detta arbete. Första tidpunkt som föreslås bli framflyttad är dagen, då fastighetstaxeringsnämndema skall avsluta sitt arbete.
För att bereda nämnderna något längre arbetstid för behandling av erinringar m. m. föreslås sista dagen för avslutandet av arbetet bli framflyttad från den 25 till den 31 mars.
Lokal skattemyndighets undertecknande av fastighetslängden föreslås bli framskjutet från den 31 mars till den 10 maj. Även i övrigt föreslås vissa rationaliseringsåtgärder i
fråga om hanteringen av fastighetslängdema, dessas indelning m. m.
Enligt nu gällande regler skall lokal skatte- myndighet senast den 5 maj i lösbrev sända underrättelser om de slutliga taxeringsbeslu- ten till de fastighetsägare, som avgett erin- ringar över de preliminära besluten eller vars preliminära fastighetstaxeringar nämnden ändrat på eget initiativ. Med hänsyn till att slutdagen för underskrivandet av fastighets- längden föreslås bli den 10 maj bör sista dagen för utsändande av de slutliga underrät- telsema framflyttas till den 15 maj. Sådan underrättelse skall enligt utredningens för- slag tillställas ägaren i rekommenderat brev. Om denna försändelse återkommer bör den delges ägaren. — Såväl de preliminära som de slutliga underrättelsema vid allmän fastig- hetstaxering föreslås innehålla bl. a. samtliga uppgifter om fastighetens taxering och grun- derna för denna.
Det föreslagna underrättelseförfarandet bedömer utredningen vara kostnadsmässigt acceptabelt. Vid bedömningen av om det kan anses tillfredsställande ur rättssäkerhets- synpunkt bör förslaget inte ses isolerat utan samtidigt med de utökade och förbättrade besvärsmöjligheter som utredningen föreslår.
I fråga om den ordinära besvärsprocessen föreslår utredningen främst en förlängning av tiden för ägares besvär över fastighetstaxe— ringsnämndens beslut. Detta hänger samman med att tidpunkten för utsändande av under- rättelsema om slutliga beslut framflyttats. Fastighetsägares besvärstid föreslås sålunda skola utgå den 15 juni i stället för som f. n. den 31 maj. För fastighetsprövningsnämnd gällde att arbetet med mål om allmän fastig— hetstaxering skulle vara avslutat den 15 december under taxeringsåret. Senaste dag för fastighetstaxeringsrätts arbete med dessa mål föreslås ej bli föreskriven. Utredningen framhåller emellertid, att det ligger i sakens natur att målen bör avgöras snarast och till den alldeles övervägande delen före utgången av det år, då den allmänna fastighetstaxe- ringen skett.
Utredningen har föreslagit att det hittills- varande delgivningsförfarandet vid allmän
fastighetstaxering skall byggas ut genom införande av personlig delgivning av under- rättelserna om slutlig taxering. Därvid har även förutsatts att denna utbyggnad av systemet för delgivning skulle kompletteras genom ytterligare uppmjukning av besvärs- reglerna. I sådant hänseende föreslås —— i likhet med vad som nu gäller i motsvarande fall vid den årliga taxeringen — att fastighets- ägarens besvärstid förlängs till den 31 okto- ber under taxeringsåret om taxeringsinten- denten helt eller delvis biträder besväreni sak. Vidare föreslås att fastighetsägare, som skolat erhålla slutlig underrättelse men inte erhållit sådan senast den 25 maj under taxeringsåret, skall ha rätt att anföra extra- ordinära besvär till utgången av året efter taxeringsåret. Slutligen föreslås extraordinär besvärsrätt intill sistnämnda tidpunkt för fastighetsägare som gör sannolikt att han på grund av bortavaro eller sjukdom eller av annan anledning inte fått preliminär underrät- telse före utgången av februari månad under taxeringsåret.
K ostnadsberäkni ngar
De föreslagna ändringarna i taxerings- och värderingsförfarandet torde endast i begrän- sad omfattning påverka kostnaderna för fas- tighetstaxeringen. Vissa av de kostnader, som uppkommer till följd av förslagen, torde täckas av motsvarande minskningar av de kostnader som är förenade med nuvarande ordning. Utredningen beräknar de årliga mer- kostnader, som förslagen torde medföra, till ca 725 000 kr, varav bortåt hälften hänför sig till kostnader för de gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikten och hälften till del- givningen av de slutliga taxeringsbesluten genom rekommenderat brev.
Författningsförslag
1. Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)
Härigenom förordnas i fråga om kommunalskattelagen (1928: 370) dels att nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 9 & ävensom punkt 5 av anvisningarna till 9 &, punkterna 4.a—6 av anvisningarna till los samt punkt 1 av anvisningarna till 13 % skall upphöra att gälla1 ,
dels att nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 95 skall betecknas punkt 42 ,
dels att i punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 21 å och i punkt 3.b av anvisningarna till 29 & orden ”allmänna saluvärde” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”marknadsvärde" i motsvarande form samt att i 47 53 ordet ”skogsvärde” på samma sätt skall bytas ut mot ”skogsbruksvärde”,
dels att 5 5 1 mom., 6 5, 9—11 55 samt punkterna 1 och 2 av anvisningarna till 9 5 och punkterna 1—4 av anvisningarna till 10 & skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 5
1 m 0 m.4 Från skatteplikt undantagas:
a) nationalparker och såsom a) nationalparker; naturminnesmärken fridlysta områden;
1 Senaste lydelse av nuvarande punkt 4 av anvisningarna till 9 5 samt av punkt 5 av anvisningarna till 9 5 och punkterna 4.a och 4.b av anvisnin arna till 10 & 1968: 729, av punkt 5 av anvisningarna till 10 5 1963: 682, av punkt av anvisningarna tilllO & 1950: 122 och av punkt 1 av anvisningarna till 13 5 1972: 169. Senaste lydelse av nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 9 5 1932: 291. Senaste lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 21 5 1965: 571, av punkt 3 av anvisningarna till samma paragraf 1970: 915, av punkt 3 b av anvisningarna till 29 5 19457: 72 och av 47 5 1965: 120. Senaste lvdelse 1970: 72.
b) staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravningsplatser;
c) staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående industriell anläggning;
d) statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, religionsvård eller undervisning, så ock byggnader, som avsesi 18 5 lagen om socialhjälp;
e) byggnader som tillhöra följande institutioner, nämligen akademier, Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Hammarskjölds Minnesfond, så ock allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar äro skyldiga att vara medlemmar samt samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadgar ankomma på sammanslutningarna, sjömanshus, kyrkor och tros— samfund som avses i 53 5 1 mom. e), sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrives i vinstsyfte, barmhärtighetsinrättningar samt sådana stiftelser och föreningar som avses i nyssnämnda lagrum, därest byggna- derna äro avsedda för nämnda institutioners verksamhet såsom sådana, ävensom dylika institutioner tillhöriga allmänna platser;
f) regementens, officerskårers och underofficerskårers vid mötesplatser uppförda byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring därstädes;
g) nykterhetsföreningars byggnader, därest byggnaderna äro avsedda för nämnda föreningars verksamhet såsom sådana;
h) sådana sammanslutningar eller enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas, i den mån desamma icke kunna anses hänförliga under e) här ovan, samt museer och så kallade soldathem;
i) post- och telegrafverkens för driftens omedelbara behov avsedda byggnader.
Därest under d)—i) angiven fastighet jämväl användes för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av fastighetens värde.
Från skatteplikt undantages vidare prästgård, som avses i ecklesiastik boställsordning.
6 55 l m 0 m. Fastighet skall taxeras i enlighet med vad här nedan stadgas.
Vid taxeringens verkställande Taxeringen skall, med iakttagan- skall, med iakttagande av vadi 12 5 de av vad i 9 och 12 55 samt 13 5 2 och 13 ä 2 mom. första stycket mom. första stycket sägs, ske på sägs, hänsyn tagas till förhållandena grundval av fastighetens beskaffen— vid taxeringsårets ingång. het vid taxeringsårets ingång.
5 Senaste lydelse 1972: 169.
2 m 0 m. Taxeringsvärde skall ej åsättas fastighet, som avses i5 5 1 mom. 0), 2 och 4 mom.
2 rn o m. Taxeringsvärde skall ej åsättas fastighet som enligt 5 5 är undantagen från skatteplikt. I fråga om fastighet eller komplex av fas- tigheter eller delar av fastigheter, som avses i 8 _? tredje stycket, skall dock taxeringsvärde åsättas även den icke skattepliktiga delen av fastigheten eller fastighetskom- plexet.
956
Ta xe ringsvärde skall, där ej annat följer av vad nedan stadgas, åsättas till det belopp, som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet).
Område, som utgöres av skogs- mark och växande skog, skall upp- tagas till det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del därav anses be- tinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ånda- mål än vid användning för skogs- bruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.
(Se vidare anvisningarna.)
10
Vid taxering av fastighet skola, i den mån förhållandena därtill för- anleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra fastighe- tens taxeringsvärde, redovisas, näm- ligen:
5; Senaste lydelse 19681729. Senaste lydelse 1968: 729.
Taxeringsvärde skall å- sättas till det belopp som motsvarar åttio procent av taxeringsenhetens marknadsvärde. Nämnda värde skall bestämmas med hänsyn till det all- männa prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter riksskattever- ket meddelar.
(Se vidare anvisningarna.)
57
Vid taxeringen skola, iden mån förhållandena föranleda därtill, re- dovisas följande delvärden, vilka tillsammans utgöra taxeringsvärde för taxeringsenheten i fråga, näm- ligen
förjordbruksfastig- het:
a)]"ordbruksvärde;
b) skogsbruksvärde;
c) värde av övrig mark;
d) värde av särskilda tillgångar;
e) exploateringsvärde;
för annan fastighet:
a) markvärde eller värdet av marken, däri inbegripet värdet av träd, trädgårdsanläggningar och dy- likt;
b) b y g gnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten, skolande särskilt angivas vad av byggnadsvärdet som belöper å ma- skiner och liknande tillgångar, vilka äro avsedda att huvudsakligen tjäna industriellt eller därmed jämförligt ändamål (särskilt maskinvärde).
(Se vidare anvisningarna.)
fö r jo r (1 bruksfastig- h e t:
a) åkervärde;
b) 5 k 0 g sbruksvärde, däri inräknat värde av skogsmark; c) värde av annan m a r k,"
(1) b y ggnadsvärde, där- vid särskilt skall anges vad av bygg- nadsvärdet som belöper på ekono- mibyggnader;
e) v ärde av särskilda tillgångar;
f) mervärde på grund av möjlighet att exploatera mark för bebyggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belägenhet;
för annan fastighet:
a)markvärde;
b)byggnadsvärde.
(Se vidare anvisningarna.)
1158
Taxeringsvärde utföres i fulla tu- sental kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likale- des skola de enligt 10 & redovisade särskilda värden utföras i fulla tu- sental kronor, och skall härför er- forderlig jämkning ske, med iakt- tagande av att nämnda värden skola sammanlagt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.
8 Senaste lydelse 1972: 169.
Taxeringsvärde utföres i fulla tu- sental kronor, så att överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt tusental kronor, bortfaller. Likale- des skola de enligt 10 & redovisade delvärdena utföras i fulla tusental kronor, och skall härför erforderlig jämkning ske, med iakttagande av att delvärdena skola sammanlagt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.
Anvisningar
till 9 s
1.9 Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som en förstån- dig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffen- het lämpligt utnyttjande, utan av- räkning för gäld eller för kapital- värdet av skyldighet att utgiva un- dantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande.
Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt be- talts för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava påverkats av särskilda för- hållanden, såsom släktskap, affek- tionsvärde 0. dyl., kan densamma vara ett topp-pris eller ett botten- pris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av vid tiden för försälj- ningen rådande abnorma konjunk- turer å fastighetsmarknaden, av sär- skilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m.m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter inverkat å prisbild- ningen, kan ur dem dragas en till- förlitlig slutsats angående det all- männa saluvärdet. Detta värde är
9 Senaste lydelse 1937: 518.
1. Med m a r k n adsvär- det för en taxeringsenhet avses det pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. Härvid avses priset utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utgiva undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande. Vidare avses, i fråga om byggnad som ej är förenad med äganderätt till marken, priset utan hänsynstagande till att byggna- dens ägare ej jämväl äger marken.
Marknadsvärdet uppskattas i första hand med ledning av verk- ställda fastighetsförsäljningar i orten, om vilka anledning ej finnes att antaga att ovidkommande om- ständigheter inverkat på prisbild- ningen. Då ortspriset ej ger er- forderlig ledning kan marknads- värdet uppskattas på grundval av taxeringsenhetens avkastning, b ygg- nads återstående varaktighetstid, den förräntning å insatt kapital, varmed man allmänt räknar vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag, m.m. Beträffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt att beräkna en normal avkastning, kan mark- nadsvärdet uppskattas med utgångs- punkt från återanskaffningskostna- den, omräknad till nuvärde under beaktande av byggnads ålder, för- slitning och sannolika varaktighets- tid m. m. (tekniskt nuvärde).
Oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskattas skall värdet bestämmas under hänsyns-
sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.
Vid sidan av faktiskt betalda köpeskillingar — vilkas betydelse såsom uppskattningsgrund dock ingalunda må underskattas — måste vid taxeringen beaktas andra för- hållanden, som kunna tjäna till led- ning för bedömande av allmänna saluvärdet å en fastighet, såsom fastighetens avkastning rn. rn.
Särskilt vad angår jordbruksfas- tighet böra till ledning vid taxe- ringen gälla de e n h e ts v är- den, som föreslagits i den ord- ning, taxeringsförordningen närma- re omförmäler.
Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostadsfastighet, kan ofta förfaras så, att man utgår från förhållandena beträffande ett till- räckligt antal för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under normala förhållan- den iallmänna marknaden eller för vilka eljest det allmänna saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jäm- förelse kan avkastningens och fram- för allt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattnings- grund, utan måste värderingsmeto- den lämpas efter omständigheterna i det särskilda fallet. Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan byggnad, för vilken det är svårt att direkt beräkna en nor- mal hyresavkastning, kan det exem- pelvis visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den upp- skattade anskaffningskostnaden,
tagande till sådana för den ifråga- varande taxeringsenheten säregna förhållanden som äro av beskaffen- het att inverka på värdet.
som förvandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penning- värdet, byggnadens ålder, förslit- ning och sannolika varaktighetstid m. m.
När allmänna saluvärdet skall ut- rönas väsentligen med ledning av avkastningen, bör märkas, att fråga är om den normalt påräkneliga framtida avkastningen, samt att vär- det vanligen erhålles genom kapita- lisering av denna enligt den procent- sats, varmed för fastigheter av ifrå- gavarande slag kalkyleras vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas jämväl till variationer i avkastningen och den- nas sannolika varaktighet, vilka för- hållanden kunna böra föranleda modifikationer i det värde, som framkommer vid enkel kapitalise- ring. Härvid bör beaktas, att nu- värdet av ett avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tid- punkt är vid vilken avkastningsbe- loppet förväntas utfalla. Kan av- kastningen även vid normal använd- ning av fastigheten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida nettoårs- avkastning diskonteras till ett nu- värde, varefter de sålunda erhållna nuvärdena sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod lämpligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen. Sär- skilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses en jämförelsevis kort åter- stående varaktighetstid.
Allmänna saluvärdet bör sålunda
Nuvarande lydelse
framgå såsom resultat av ett över- vägande av olika beträffande fastig- hetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavarande fastig- heten kända förhållanden.
Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, om ock stundom obetydligt saluvärde. Ej ens s. k. impediment, vartill mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.
2.' 0 Vid värdesättning av j 0 r d- bruksfastighet till den del den ej utgöres av skogsmark och växande s k 0 g skall noga beaktas, om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det värde, som erhål- les vid tillämpning av de för fastig- heter av motsvarande storlek i orten antagna enhetspriser eller andra all- männa taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna, såsom:
fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållanden;
ägarnas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller vanhävd och förfallen;
åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastig- heter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d.v.s. om å fastig- heten finnes fömämligare bostads- byggnad eller eljest ovanligt goda
”' Senaste lydelse 1932: 291.
Föreslagen lydelse
2. Om säkerheten vid upp- skattningen av taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det upp- skattade värdet är betingat av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse, får taxeringsvärdet i skälig mån nedsät— tas under det belopp som enligt 9 39 eljest skolat åsättas.
åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämpliga, förfallna eller otill- räckliga;
mera betydande trädgårdsanlägg- ning eller bestånd av växande träd å åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;
särskilda naturtillgångar eller lik- nande förmåner, som kunna finnas å fastigheten, såsom vattenfall, torv- mosse, ej inmutningsbara fyndighe- ter, möjlighet till jakt, fiskevatten o.dyl., försåvitt samma naturtill- gång eller förmån ej är av beskaffen- het att, efter ty under 8 5 sägs, böra särskilt taxeras;
servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som av- ses i punkt 5 här nedan;
med mera sådant.
Jämväl vid värdesättning av annan fastighet skall hän- syn tagas till för varje fastighet säregna förhållanden såsom:
fastighetens läge med därav föl- jande större eller mindre möjlighe- ter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifas- tighet, upplagsplats, stenbrott, grus- täkt o.dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer, o. s. v.;
markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller mindre lämplighet för ett förmån— ligt tiIIgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhållan—
den, om stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter, o. s. v.; förekomsten av plantering, träd- gårdsanläggning eller dyl., som kan göra fastigheten särskilt begärlig;
servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
med mera sådant.
Vid värdesättningen måste alltid fasthållas, att det, alldeles oavsett vilken m e t o d, som användes för denna, alltid är allmänna saluvärdet, som skall vara avgörande för taxe- ringen. En riktig tillämpning av de här stadgade reglerna bör således ej kunna medföra ett sådant resultat, som att en tomt med tillhörande åbyggnad, taxerad som annan fas- tighet, erhåller högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande åbyggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfastighet, allenast på den grund att beträffande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval av de i punkt ] här ovan angivna enhetsvärden.
till 10 5
1.11 Det i enlighet med bestäm- melserna i 9 5 åsatta taxeringsvär- det skall jämlikt 105 redovisas i särskilda värden. På sätt framgår av 11 5 skola dessa särskilda redovis- ningsvärden utföras i jämna tusental kronor, och får därför vid redovis- ningsvärdenas bestämmande ske den jämkning, som erfordras för att de skola jämnt motsvara det åsatta taxeringsvärdet.
” Senaste lydelse 1972: 169.
1. I 10 5 angivna delvärden sko- la, där ej stadgandet i punkt2 av anvisningarna till 9 5 föranleder till annat, vart för sig bestämmas med tillämpning av den i 9 5 för åsättan- de av taxeringsvärde angivna grun- den.
2.12 Med jordbruksvär— d e förstås fastighetens värde av an- nan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra an- läggningar, som äro behövliga för jordbruksdrift. Vid angivande av jordbruksvärde har man att utgå ifrån att fastigheten i fråga använ- des till jordbruk med binäringar. I jordbruksvärdet skall ingå värdet av fastighetens hela ägoområde i åker, tomt— och trädgårdsmark och ängs- och betesmark samt byggnad som tillhör jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften, såsom man- gårds- och driftbyggnad samt bygg- nader, avsedda för jordbrukets binä- ringar. Om dylika byggnader tillhöra annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jord- bruksvärde.
” Senaste lydelse 1968: 729.
2. Vid fastställande av jo r d— b r u ksfastighets delvärden skall följande iakttagas:
a) Med åkervärde förstås värdet av taxeringsenhetens åker- mark med därå växande gröda och med de inom taxeringsenheten be- fintliga markanläggningar, som an- vändas eller äro behövliga för växt- odlingen.
Vid bestämmandet av åkervärdet har man att utgå ifrån att marken användes för jordbruk.
b) Med skogsbruksvär- d e förstås värdet av taxeringsenhe- tens skogsmark med dårå växande skog och med de inom taxeringsen- heten befintliga markanläggningar, som användas eller äro behövliga för skogsbruk.
Vid bestämmandet av skogs- bruksvärdet har man att utgå ifrån att marken användes för skogsbruk. Till ledning vid bestämmandet av skogsbruksvärdet skola gälla de grunder varom stadgas i skogsvärde- ringsinstruktionen (19 73: 00).
c) Med värde av annan m a r k förstås värdet av annan till taxeringsenheten hörande mark än åker— och skogsmark samt värdet av vattentäckt område som ingår i taxeringsenheten. Såsom annan mark räknas sålunda tomt- och trädgårdsmark samt ängs- och betes- mark ävensom icke produktiv mark. I värdet skall inräknas värde av å marken växande träd, buskar och gröda samt trädgårdsanläggning och annan inom taxeringsenheten be- fintlig markanläggning som använ- des eller är behövlig för jordbruks- drift och som inte skolat beaktas vid bestämning av åkervärdet.
Vid bestämmandet av värdet har man att utgå ifrån att marken, där den ej utgöres av s. k. impediment, användes som tomtplats eller för jordbruk med binäringar eller för skogsbruk.
d) Med byggnadsvärde förstås värdet av bostads- och eko- nomibyggnader, som höra till taxe- ringsenheten.
Såsom byggnadsvärde skall redo- visas det mervärde som taxeringsen- heten har på grund av att den är bebyggd.
e) Med värde av sär- s k i [ d a tillgångar förstås taxeringsenhetens värde av sådana särskilda förmåner eller naturtill- gångar o. d., som skulle verka hö- jande på köpeskillingen vid en över- låtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av grusfyndigheter, fiske, ser- vitutsrätt, rätt till ersättningskraft och andel i samfälld mark samt sådana anläggningar som ej använ- das eller äro behövliga för jord- eller skogsbruksdriften. Såsom särskild tillgång räknas även värde av jakti de fall då särskilt goda möjligheter till jakt eller till ekonomiskt utny tt- jande av jakt föreligga, dock att som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som gene— rellt är förenat med markinnehav. Det jaktvärde som generellt är före- nat med markinnehav anses inbegri- pet i åkervärdet, skogsbruksvärdet resp. värdet av annan mark.
ijed mer v ä rd e för en taxe- ringsenhet förstås det värde, som enheten äger utöver åkervärde, skogsbruksvärde, värde av annan mark, byggnadsvärde och värde av särskilda tillgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli
3.13 Medskogsbruks- v ård e förståsfastighetens värde av växande skog med de byggnader och anläggningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upptages värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och värdet av skogsmarken (skogsmarksvär- det). I skogsvärdet ingår värdet av de byggnader och andra anläggning- ar, som åro behövliga för skogs- bruksdrift. Skogsvärde och skogs- marksvärde skola uppskattas enligt de grunder, som angivas i punkt 4 av anvisningarna till 9 5. Vid be- stämmandet av skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.
4.14 Med värde av öv- rig m a r k förstås fastighetens värde av icke produktiv mark samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke pro-
13 Senaste lydelse 1968: 729. 4 Senaste lydelse 1968: 729.
exploaterad för bebyggelse eller el- jest på grund av att taxeringsenhe- ten år ur värdesynpunkt gynnsamt belägen, vilket kan vara fallet då den ligger i närheten av tätort eller vid sjö eller i särskilt naturskön trakt.
3. Vid fastställande av a n n a n fa s t ig h e t s delvärden skall följande iakttagas:
a) Med markvärde förstås värdet av taxeringsenhetens mark med dårå växande träd, buskar och andra växter samt markanläggningar av skilda slag.
Vid bestämmandet av markvär- det skola beaktas bl. a. servitut, rätt till ersättningskraft, andel igemen- samhetsanläggning, i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va-anläggning samt om skyldighet att erlägga gatu- kostnadsbidrag år fullgjord eller icke.
b) Med byggn a dsvår- de förstås värdet av på taxerings- enheten befintliga byggnader.
Såsom byggnadsvärde skall redo- visas det mervärde som taxeringsen- heten har på grund av att den är bebyggd.
Vid bestämmandet av byggnads- värdet skall beaktas bl. a. andel i gemensamhetsanlåggning, i vad den avser byggnad. Värdet av skyldighet att leverera ersättningskraft avräk- nas på byggnadernas värde.
4. Värdet av mark, skog och byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden fast- ställts på sätt anges i taxeringsför- ordningen (1956: 623), bör med
duktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.
beaktande av vad som sägs i punkt I sista stycket av anvisningarna till 9 5 bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande skall gälla i den mån grunder för värdesättningen eljest fastställts på sätt nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid allmän fastighetstaxering år 1975 och vid årlig taxering år 1976.
2. Förslag till Skogsvärderingsinstruktion
Härigenom förordnas beträffande fastighetstaxering, att vid bestämman- det av Skogsbruksvärde skall, jämte de föreskrifter som meddelas i kommunalskattelagen (1928: 370), tillämpas nedan angivna grunder.
A. Grundläggande bestämmelser
Enligt huvudregeln i 9 & kommunalskattelagen skall taxeringsvärde åsättas till det belopp som motsvarar åttio procent av taxeringsenhetens mark- nadsvärde. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 10 & nämnda lag skall samma grund tillämpas vid bestämmandet av delvärdet skogsbruksvärde,
I fråga om skogsmark med därå växande skog och med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som användes eller är behöv- liga för skogsbruket, kan marknadsvärdet för de särskilda taxeringsenheter- na i allmänhet inte bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten. Marknadsvärdet skall därför bestämmas med ledning av värdetabeller. I tabellerna skall marknadsvärdet vara beräknat på grundval av skogens avkastning av virke.
Tabellema upprättas enligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk bedrives.
B. Innebörden av begreppet skogsmark
Skogsbruksvärde skall åsättas de delar av en jordbruksfastighet som utgör skogsmark.
Med skogsmark förstås vid fastighetstaxering mark som är lämplig för virkesproduktion och ej väsentligen utnyttjas för annat ändamål. Till skogsmark hänföres även sådan mark, på vilken jämsides med skogsbruk bedrives visst betesbruk (hagmark), likaså förut såsom åker eller äng brukad
mark som på grund av nuvarande eller förestående brukningsförhållanden ej längre bör redovisas som sådan. Ljungmark och annan av ålder kal mark hänföres även till skogsmark om den är lämplig för skogsproduktion.
C. Bestämmelser om värderingen och förfarandet C. 1. Allmänt
Skogsbruksvärde beräknas för varje v ä r d e r i n g 5 e n h e t. En värde- ringsenhet skall i regel utgöras av all skogsmark inom en taxeringsenhet. Om uppdelning av en taxeringsenhets skogsmark i flera värderingsenheter kan leda till en riktigare taxering, får sådan uppdelning ske. Skäl för uppdelning av en taxeringsenhet i flera värderingsenheter kan bl. a. vara stora skillnader i markens godhetsgrad och i kostnader för virkesproduk— tion.
Om två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar av fastigheter skulle, därest de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemensam taxeringsenhet, skall skogsmarken å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastighetsdelarna bestående enheten utgöra värderingsen- het. Även skogsmarken å sådan värderingsenhet får, under ovan angiven förutsättning, uppdelas i flera värderingsenheter.
Värderingen av en värderingsenhet sker med utgångspunkt i de v ä r d e f a kt o r e r för skogsmark och virkesförråd varom sägs under punkt C.2. Värderingen sker antingen enligt en n 0 g g r a n n a r e m e - to d eller enligt en f ö r e n kl a d m e t o d. Då tillfredsställande skogs- uppskattningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen skall värderingen ske enligt den noggrannare metoden. ] övriga fall skall den förenklade metoden tillämpas.
Riket skall för skogstaxeringen indelas i v ä r d e ri n g 5 o m r å - de n. Ett värderingsområde skall omfatta ett eller flera län eller delar därav och såvitt möjligt vara enhetligt ifråga om produktions- och avsättningsförhållanden för skog. Riksskatteverket fastställer vid varje allmän fastighetstaxering den indelning i värderingsområden, som skall gälla under den löpande taxeringsperioden.
C.2. Värdefaktorer vid taxeringen
Taxering av skog skall grundas på de värdefaktorer för skogsmark och virkesförråd, som anges i det följande.
a. Skogsmark
Skogsmarken graderas med hänsyn till godhetsklass och kostnadsklass.
Godhetsklass
Godhetsklassen utgör ett uttryck för Skogsmarkens produktionsförmåga. Varje värderingsområde indelas i fem eller, om förhållandena därtill föranleder, flera godhetsklasser. För varje värderingsområde skall indel-
ningen i godhetsklasser anknytas till den genomsnittliga produktionsför- måga för området (bonitet) som bestämts vid riksskogstaxeringen.
Kostnadsklass
Skogarna indelas i kostnadsklasser med hänsyn till de totala kostnaderna för virkesproduktionen. Kostnadsklassen för en skog bestämmes på grundval av terrängens och skogens beskaffenhet samt med hänsyn till skogens belägenhet i förhållande till dels aktuellt prissättningsställe och dels ort där för skogsdriften påräknelig arbetspersonal är bosatt. Inom varje värderingsområde fastställes fem eller, om förhållandena därtill föranleder, flera kostnadsklasser.
b. Virkesförråd
Det på skogsmarken befintliga förrådet av växande skog, virkesförrådet, uppskattas i skogskubikmeter (fast volym stamvirke ovan stubbe, inklusive topp och bark). Virkesförrådet uppdelas på trädslagsklasser och, i vissa fall, trädslag eller grupper därav samt på dimensionsklasser.
Trädslagsklass och trädslag eller grupp därav
Trädslagsklassema är b a r r s k 0 g och ] ö v s k 0 g. Om förhållandena därtill föranleder skall inom trädslagsklassen barrskog trädsla- gen t a l 1 och g r a n redovisas särskilt. Inom trädslagsklassen lövskog skall under motsvarande förhållanden o r d i n ä r 1 ö v s k 0 g (före- trädesvis björk, asp och al) och å d e l l ö v s k 0 g (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn) redovisas särskilt.
Dimensionsklass
För varje trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp därav uppdelas virkesförrådet på tre dimensionsklasser, nämligen 1) träd med en diameter av mindre än 15 centimeter (klen skog), 2) träd med en diameter av 15 men mindre än 25 centimeter (medelgrov skog) och 3) träd med en diameter av 25 centimeter och däröver (grov skog). Måttangivelserna avser trädens brösthöjdsdiameter i centimeter på bark.
C.3. Anvisningar
Före varje allmän fastighetstaxering skall riksskatteverket, på sätt sägs i 1435 lmom. och 1445 Zmom. taxeringsförordningen (19561623), fastställa anvisningar om riktvärden och andra grunder för värdesätt- ningen av skilda slag av fastigheter.
För skogstaxeringen skall riktvärdena utgöras av värdetabeller. Dessa skall upprättas för varje värderingsområde i enlighet med vad som föreskrives under punkt C.4.
Riksskatteverket skall utfärda de ytterligare anvisningar för värdesätt- ningen av skogsmark, växande skog och andra tillgångar på skogsmark som kan behövas, bl. a. angående indelning i godhets— och kostnadsklasser samt angående bestämning av värdefaktorer.
C.4. Värdetabeller a. Tabellernas uppbyggnad m. m.
Värdetabellerna upprättas på grundval av en schabloniserad värderings- modell. Denna innebär att för varje värderingsområde upprättas en grundläggande avkastningskalkyl. Till grund för kalkylen skall ligga en avverkningsberäkning för värderingsområdet i dess helhet. Värderings— modellen skall vara uppbyggd så att enligt denna kan beräknas värden för olika v ä r d e k l a s s e r inom värderingsområdet. Värdeklasserna utgör kombinationer av de värdefaktorer som är tillämpliga för området.
Värdetabellerna för ett värderingsområde skall utarbetas och fastställas i huvudsak enligt följande.
För varje värderingsområde beräknas de totala avverkningsuttagen, fördelade på de värdeklasser till vilka skogen i området är hänförlig med hänsyn till markens beskaffenhet och läge samt virkesförrådets samman- sättning. Avverkningsberäkningen skall för de närmast följande lO-årspe- riodema göras mera utförlig och för tiden därefter mera schablonmässig. Beräkningarna sker med hänsyn till aktuellt skogstillstånd, framtida produktionsförutsättningar för skogen samt skogsindustrins rådande och förväntade efterfrågan på virke. Aktuellt skogstillstånd och framtida produktionsförutsättningar för skogen skall bedömas utifrån uppgifter från riksskogstaxeringen.
Värderingen av de sålunda beräknade totala och på värdeklassema fördelade virkesuttagen sker med hänsyn till rådande och förväntade prisförutsättningar för virkesråvara och arbetskraft samt enligt den kalkylräntefot, som finnes skälig på grund av prisrelationen mellan gammal och ung skog.
De värden, som beräknas för olika värdeklasser, skall vara anpassade till marknadsvärdenivå. Anpassningen skall grundas på jämförelser med erlagda köpeskillingar för fastigheter som helt eller till betydande del består av skog. Anpassningen till marknadsvärdenivå sker i huvudsak genom en omräkning av antagen kalkylräntefot eller av antagna prisförutsättningar för virke och arbetskraft.
Sedan värdena för de olika Värdeklasserna anpassats till marknadsvärde- nivå skall de nedräknas till föreskriven taxeringsvärdenivå och därefter införas i värdetabellerna.
b. Ingångsdata och tabellvärden
Tabellema skall upprättas i två serier för varje värderingsområde. Den ena serien skall användas vid värdering enligt den noggrannare metoden och den andra serien vid värdering enligt den förenklade metoden.
I den förra serien skall för de värdeklasser, som förekommer inom
värderingsområdet, tabellvärden anges dels för virkesförråd, dels för skogsmark. Ingångsdata i tabellerna skall vara värdefaktorema godhets- klass, kostnadsklass, trädslagsklass och dimensionsklass samt, i före- kommande fall, trädslag eller grupp av trädslag. Tabellvärdena skall för virkesförrådet redovisas per skogskubikmeter i dimensionsklassema klen skog, medelgrov skog och grov skog. För skogsmarken skall tabellvärdena ange markvärdet per hektar.
I den serie tabeller, som avser värdering enligt den förenklade metoden, skall ingångsdata vara värdefaktorerna godhetsklass och kostnadsklass samt, i stället för dimensionsklass, virkesförrådets storlek per hektar skogsmark och den procentuella andel av virkesförrådet som utgöres av grov skog (grovskogsprocenten). Tabellvärdena skall avse skogsbruksvärdet per hektar skogsmark. Skogsmarksvärde redovisas ej särskilt. Skogsmarksvärdet skall dock anses vara detsamma som det Skogsbruksvärde för kal skogsmark, som i tabellen anges vid den godhetsklass och kostnadsklass som gäller för marken i fråga.
C.S. Tillvägagångssätt vid taxeringen
Skogstaxeringen skall grunda sig på de uppgifter som lämnats i fastighets— deklaration. Föreligger behov av ytterligare uppgifter, skall sådana lämnas av fastighetsägaren. Finnes skogsuppskattningshandlingar är fastighetsäga- ren skyldig förete dem. Anmaning och vitesföreläggande kan ifrågakomma såväl vid infordrande av uppgifter som för att säkerställa att skogsuppskatt- ningshandlingar företes. Om sådana handlingar finnes hos skogsvårdsstyrel- se kan handlingarna, om så finnes lämpligt, i stället rekvireras därifrån.
a. Värdering enligt den noggrannare metoden
Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kostnads- klass för skogsmarken. För virkesförrådet bestämmes trädslagsklass och, i förekommande fall, trädslag eller grupp av trädslag samt fördelningen på dimensionsklasserna klen skog, medelgrov skog och grov skog.
Ur tillämplig värdetabell framtages på grund av de sålunda bestämda ingångsdata dels — för virkesförrådet — värde per skogskubikmeter i de dimensionsklasser, som förekommer på enheten och dels — för skogsmar- ken — markvärde per hektar. Värdet per kubikmeteri varje dimensions- klass multipliceras med det virkesförråd, uttryckt i skogskubikmeter, som finns på värderingsenheten i dimensionsklassen i fråga. Markvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten erhålles genom att det framräknade totala värdet i förekommande dimensionsklasser och det totala markvärdet sammanlägges, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c. anges.
b. Värdering enligt den förenklade metoden
Vid värdering enligt denna metod bestämmes godhetsklass och kostnads- klass för skogsmarken. Virkesförrådet klassificeras i enlighet med vad som
anges i tillämplig värdetabell. Klassificeringen avser virkesförrådets storlek per hektar skogsmark och bestämmande av grovskogsprocent. Ur värdetabellen framtages på grund av sålunda bestämda ingångsdata skogsbruksvärdet per hektar. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsen- heten erhålles genom att det framtagna skogsbruksvärdet per hektar multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i hektar, varefter det sålunda beräknade värdet i förekommande fall justeras enligt vad nedan under c. anges.
c. Justering i vissa fall av det enligt tabell beräknade skogsbruksvärdet
Vid värderingen skall, enligt anvisningar som riksskatteverket meddelar, hänsyn tagas till onormalt stor förekomst av tekniska fel i virket, särskilda föryngringssvårigheter för skogen, meddelade skydds- eller fridlysnings— bestämmelser, skogens belägenhet nära gräns mot annat värderingsområde och andra jämförliga, på värdet inverkande omständigheter. I fråga om värderingsenheter, för vilka förutsättningar föreligger för tillämpning av nämnda anvisningar, skall därför det enligt reglerna under a. eller b. beräknade skogsbruksvärdet justeras i enlighet med vad som anges i anvisningarna.
d. Redovisning av fastställda värden
Omfattar taxeringsenheten endast en värderingsenhet, skall det enligt reglerna under a. eller b. beräknade värdet, sedan det i förekommande fall justerats efter vad under c. sägs, utföras som taxerat Skogsbruksvärde för taxeringsenheten. Om taxeringsenheten omfattar flera värderingsenheter, skall de på motsvarande sätt framtagna värdena för de olika värderingsen- heterna sammanläggas och det sammanlagda värdet utföras som taxerat Skogsbruksvärde för taxeringsenheten.
Om värderingsenheten består av skogsmarken å två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar därav (jfr punkt C.l. andra stycket) skall vad ovan sägs om taxeringsenhet ha avseende å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastighetsdelarna bestående enheten. Om fördelning av skogsbruksvärdet på resp. kommuner stadgas i punkt 4 av anvisningarna till 9 5 kommunalskattelagen.
Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Genom instruktionen upphäves förordningen den 1 juni 1951 (19512440) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).
3. Förslag till Förordning om ändring i förordningen om statlig förmögenhetsskatt (1947: 577)
Härigenom förordnas, att 35 2 mom. förordningen om statlig för- mögenhetsskatt (1947: 577) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5 2 mom.1 Såsom tillgångar vid förmögenhetsberäkningen upptagas
i c k e:
a) kapitalvärdet av kapitalförsäkring;
b) rätt till undantagsförmåner, till pension eller annan livränta, som utgår på grund av försäkring, till pension och annan förmån, som annorledes än i följd av försäkring åtnjutes på grund av förutvarande tjänsteförhållande, samt till livränta som, enligt vad i lag eller särskild författning är stadgat, annorledes än på grund av försäkring utgår vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring;
c) rätt till annan ränta, avkomst eller förmån än i b) avses, därest densamma är bestämd att tillgodonjutas för den berättigades livstid samt värdet av vad han årligen må i sådant avseende åtnjuta understiger ] 000 kronor;
d) rätt till förmögenhet, varav annan för närvarande åtnjuter avkast- ningen;
e) möbler, husgeråd och andra inte lösören, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga bruk;
f) konstverk, bok-, konst- och därmed jämförliga samlingar, såframt ej ägaren med dem driver handel eller yrkesmässigt håller dem för allmänhe- ten tillgängliga;
1 Senaste lydelse 1950: 312.
g) sådana tillgångar, som avses i 1 mom. e) här ovan, därest samman- lagda värdet av dessa tillgångar icke överstiger 1 000 kronor;
h) patent- och förlagsrätter, som icke äro tillgångar i rörelse, ävensom rätt till firmanamn, varumärke, mönsterskydd, tidnings titel och dylikt;
i) förråd av livsmedel eller andra förnödenheter, som äro avsedda för den skattskyldiges och hans familjs personliga behov, samt kontant hushållskassa eller därmed jämförlig, för den skattskyldiges löpande utgifter avsedd kassa.
j) fastighet, för vilken taxerings- värde enligt 6 5 2 mom. första punkten kommunalskattelagen (I928:370) icke skall åsättas, och ej heller sådan del av fastighet eller fastighetskomplex som, trots att skatteplikt icke föreligger, åsåttes taxeringsvärde på grund av stadgan- det i andra punkten i nyssnämnda lagrum.
Denna förordning träder ikraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser tillämpas dock vid 1975 års taxering och vid eftertaxering för år 1975 eller tidigare år.
4. Förslag till Förordning om ändring i förordningen om skogsvårdsavgift (1946: 324)
Härigenom förordnas, att 15 förordningen om skogsvårdsavgift (1946: 324) skall ha nedan angivna lydelse.
Nu varande lydelse
Föreslagen lydelse
151
Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, är skyldig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av summan utav de värden å skogs- mark och växande skog, som legat till grund för beräkning av garanti- beloppet.
Den, för vilken vid taxering till kommunal inkomstskatt såsom skattepliktig inkomst upptagits ga- rantibelopp för jordbruksfastighet, som vid fastighetstaxering åsatts delvärdet skogsbruksvärde, är skyl- dig erlägga skogsvårdsavgift. Sådan avgift utgår med högst en och en halv promille av skogsbruksvärdet.
Har garantibeloppet jämkats i enlighet med vad därom i 475 sista stycket kommunalskattelagen föreskrives, skall jämkning ske jämväl av underlaget för beräkning av skogsvårdsavgift.
För varje år bestämmes med vilket promilletal skogsvårdsavgiften skall för det året utgå. 1 Senaste lydelse 1953: 403.
Skogsvårdsavgift skall utgå i helt antal kronor, därvid iakttages att avgiftsbeloppet vid öretal över femtio avrundas uppåt och vid annat öretal avrundas nedåt till närmaste hela krontal.
Denna förordning träder ikraft den 1 januari 1975. Äldre bestämmelser tillämpas dock i fråga om skogsvårdsavgift för år 1975 eller tidigare år.
5. Förslag till Lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)
Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)1 dels att 1345, 1445 3mom., 146 5, 1545 3mom., 1585 2 och 3 mom., 164 5 4 mom. och 191 5 3 mom. skall upphöra att gälla,
dels att 102,131, 133, 135 och 135 a 55, 136 5 2 mom.,l39, 142—145 och 14755, 1485 1 och 3 mom., 149 5, 150 5 2 mom., 151—156,158, 159, 164, 167—169, 172 och 17355, 1745 4mom., 184, 185, 186 a, 189—191 och 193 55, 1955 3 och 5 mom., 197 och 20055 samt rubrikerna närmast före 164 och 193 55 skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 143 a 5, av den lydelse som nedan angives.
Nu varande lydelse
102
Har fastighets taxeringsvärde le- gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller skatterätt sådan ändring beträffande fastighetstaxe- ringen att inkomsttaxeringen eller förmögenhetstaxeringen bör be- stämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxering- en för inkomst eller förmögenhet
1 Förordningen omtryckt 1971 :399.
Föreslagen lydelse
Har fastighets taxeringsvärde le- gat till grund för inkomsttaxering eller förmögenhetstaxering och sker genom beslut av regeringsrätten, kammarrätt eller fastighetstaxe- ringsrätt sådan ändring beträffande fastighetstaxeringen att inkomst- taxeringen eller förmögenhetstaxe- ringen bör bestämmas till annat belopp än som skett, må besvär med yrkande om härav föranledd ändring i taxeringen för inkomst
anföras av den skattskyldige, taxe- ringsintendent och, såvitt angår taxering till kommunal inkomst- skatt, vederbörande kommun.
eller förmögenhet anföras av den skattskyldige, taxeringsintendent och, såvitt angår taxering till kom- munal inkomstskatt, vederbörande kommun.
Besvären skola anföras av skattskyldig eller kommun inom sex månader och av taxeringsintendent inom åtta månader från den dag, då beslutet rörande fastighetstaxeringen meddelades.
Besvär enligt denna paragraf må ej företagas till avgörande, förrän laga kraftägande beslut rörande fastighetstaxeringen föreligger.
131 5
1 m om. För allmän fastighetstaxering skola i första instans finnas
fastighetstaxeringsnämnder.
Fastighetstaxeringsnämnds verk— samhetsområde är f a stig h e t 5 - taxeringsdistrikt.
Fastighetstaxeringsdistrikt skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl äro därtill, ma' dock två eller flera kommuner sammanföras till ett fas- tighetstaxeringsdistrikt.
Indelning i distrikt verkställes av länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före taxeringsåret.
2 m 0 m. Varje län utgör ett fastighetspröv ningsdi- strikt meden fastighets- prövningsnämnd.
Fastighetsprövningsnämnd beslu- tar över anförda besvär i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt fullgör i övrigt de åligganden som enligt denna förord- ning ankomma på nämnden.
Fastighetstaxeringsnämnds verk— samhetsområde är f a st ig h et s - ta xeringsdistrikt. Fastig- hetstaxeringsdistrikt skall, om ei annat följer av 2 mom., utgöras av församling eller del därav eller av flera, inom samma kommun beläg- na församlingar (l 0 k a lt fa s — tighetsdistrikt).
2 m 0 m. I varje län skall finnas ett eller flera ge m e n sa m - m a fastighetstaxe- ringsdistrikt. Sådantdistrikt skall omfatta länet eller del därav. Inom gemensamt fastighetstaxe- ringsdistrikt sker taxering av större industrifastigheter och därmed jäm- förliga fastigheter, kraftverk, out- byggda vattenfall och reglerings— dammar samt andra slag av fastighe- ter för vilka ur värderingssynpunkt speciella förhållanden äro rådande.
Länsstyrelsen meddelar efter hö- rande av de lokala skattemyndighe- terna beslut om antalet gemensam-
ma fastighetstaxeringsdistrikt samt om distriktens omfattning och de slag av fastigheter, som skola taxe- ras i varje sådant distrikt.
Lokal skattemyndighet utväljer efter anvisningar av skattechefen de fastigheter, som skola taxeras i gemensamt fastighetstaxerings- distrikt.
3 m 0 m. Indelning i lokala fas- tighetstaxeringsdistrikt verkställes av länsstyrelsen senast den I mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Senast samma dag meddelar länsstyrelsen beslut angående gemensamma fas- tighetstaxeringsdistrikt.
133 5
1 m 0 m. Fastighetstaxerings- nämnd består av ordförande samt ytterligare, enligt vad nedan i denna paragraf angives, lägst fyra och högst sju ledamöter.
Ordföranden och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med indelningen i fastig- hetstaxerin gsdistrikt .
I övrigt inträda i nämnden: å l a n d e t:
a) en av landstingskommunens förvaltningsutskott vald leda- mot,
b) tre av kommunalfullmäktige valda ledamöter; samt
i s t a d: tre av stadsfullmäktige valda le- damöter. Därest med hänsyn till fastighets- taxeringsdistriktets utsträckning el- ler eljest så finnes påkallat, må länsstyrelsen förordna, att på landet antalet av landstingskommuns för- valtningsutskott och av kommunal- fullmäktige valda ledamöter skall
1 m 0 m. Ordförande och ytter- ligare en ledamot i fastighetstaxe- ringsnämnd förordnas av länsstyrel- sen i samband med indelningen i lokala fastighetstaxeringsdistrikt och beslut om gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikt, Övriga leda— möter väljas av kommunfullmäktige eller, såvitt angår fastighetstaxe- ringsnämnd i gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt, av landstingskom- munens förvaltningsutskott. Omfat- tar gemensamt fastighetstaxerings- distrikt ej mer än en kommun, förrättas dock valet av ko mmun full- mäktige.
Antalet valda ledamöter i fastig- hetstaxeringsnämnd skall utgöra lägst tre och högst sex. Antalet ledamöter bestämmes av länsstyrel- sen.
vara två respektive fyra samt att i stad antalet av stadsfullmäktige val- da Iedamöter skall vara fem.
Består fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, skall läns- styrelsen bestämma hur många leda- möter som skola väljas inom de olika kommunerna.
Val av ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. [ samband med valet må fullmäktige utse en av ledamö- terna att på kommunens bekostnad deltaga uti de i 144 5 1 mom. och 145 5 omförmälda sammanträdena.
Val av ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 mars året näst före det år då allmän fastighetstaxering äger rum. I fråga om fastighetstaxe- ringsnämnd i lokalt fastighetstaxe- ringsdistrikt skola kommun fullmäk- tige i samband med valet utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga dels i arbetet inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 5 2 mom., och dels i de sam- manträden som skola hållas enligt 1445 1 mom. och 145 5. Vad angår fastighetstaxeringsnämnd ige- mensamt fastighetstaxeringsdistrikt skola de, på vilka valet ankommer, i samband med valet utse en av ledamöterna att på landstingskom- munens eller, i fråga om distrikt som ej omfattar mer än en kam- mun, på denna kommuns bekost- nad deltaga i förstnämnda samman- träde.
Om utgången av här omförmälda val har den som därvid fört ordet att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden och de valda.
2 m 0 m. Besvär över val av leda- möter och suppleanter i fastighets- taxeringsnämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gälla vad i kommunallagen är stadgat angående besvär över beslut
2 m 0 m. Bestämmelserna i 13 5 angående ledamöter och supplean- ter i taxeringsnämnd skola äga motsvarande tillämpning beträffan- de ledamöter och suppleanter i fastighetstaxeringsnämnd. Vad i 13 5 sägs angående kännedom om olika grupper av skattskyldiga skall
av kommunens fullmäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet icke i enlighet med vad därom är stadgat i 172 5, jämförd med 135 lmom., olika grupper av skattskyldiga blivit ve- derbörligen företrädda, har länssty- relsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter för varje grupp som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet och befin— nes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden.
Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
därvid gälla med avseende å känne- dom om olika slag av fastigheter. Vidare skall vad i 13 5 sägs angåen- de särskild taxeringsnämnd tillämpas beträffande fastighetstaxerings- nämnd i gemensamt fastighetstaxe- ringsdistrikt.
3 m 0 m. Besvär över kommun- fullmäktiges val av ledamöter och suppleanter i fastighetstaxerings- nämnd må anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrät- tande; och skall i övrigt om vals överklagande i tillämpliga delar gäl- la vad i kommunallagen(1953: 753) är stadgat angående be- svär över beslut av kommunfull- mäktige. Finner länsstyrelsen efter besvär anledning förordna om nytt val på grund därav att vid valet kännedom om olika slag av fastighe- ter icke blivit vederbörligen före- trädd, har länsstyrelsen att meddela föreskrift, hur många ledamöter med kännedom om respektive slag av fastigheter som skola väljas. Överklagas det därefter företagna valet och befinnes detsamma icke böra fastställas, äger länsstyrelsen utse ledamöter i nämnden.
Över länsstyrelsens beslut må klagan icke föras.
Nuvarande lydelse 1 3 5
1 m 0 m. Länsstyrelsen förordnar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer inom länet, som genom sin verk- samhet kunna antagas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärde- ring,(fastighetstaxerings— o m b u d) att inom områden, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i fastighetstaxeringsnämnder- na. Fastighetstaxeringsombuds verk- samhetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera fastig- hetstaxeringsdistrikt. Fastighetstaxe- ringsombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.
1 m 0 m. Länsstyrelsen förordnar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer inom länet, som genom sin verk- samhet kunna antagas besitta sak- kunskap i fråga om fastighetsvärde- ring (fastighetstaxe- ringsombud), att inom områ- den, som länsstyrelsen bestämmer, samordna arbetet i fastighetstaxe- ringsnämndema i de lokala fastig- hetstaxeringsdistrikten. Fastighets- taxeringsombuds verksamhetsområ- de skall vara så stort, som omstän- digheterna lämpligen medgiva, och omfatta flera lokala fastighetstaxe- ringsdistrikt. Fastighetstaxerings- ombud må icke vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet.
Det åligger fastighetstaxeringsombud att
a) för överläggningar angående den förestående allmänna fastig- hetstaxeringen kalla till samman- träde enligt 145 5,
b) genom deltagande i samman- träden i fastighetstaxeringsnämn- derna inom sitt verksamhetsområde följa taxeringsarbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,
c) fortlöpande hålla förste taxe- ringsintendenten underrättad om arbetets fortskridande.
]) föranstalta om sådan under- sökning som i 1435 2 mom. sägs,
2) för överläggningar angående den förestående allmänna fastig— hetstaxeringen kalla till samman- träde enligt 145 5,
3) genom deltagande i samman- träden i fastighetstaxeringsnämn— dema i de lokala fastighetstaxe- ringsdistrikten inom ombudets verksamhetsområde följa taxerings- arbetet, i erforderlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande och även i övrigt verka för en jämn och likformig taxering,
4) fortlöpande hålla skatteche- fen underrättad om arbetets fort- skridande.
Fastighetstaxeringsombud äger deltaga i fastighetstaxeringsnämnds överläggningar men icke i dess be- slut.
Nu varande ly delse
2 m 0 m. I län, där länsstyrelsen så finner erforderligt, förordnar länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före år, då allmän fastighets- taxering äger rum, två perso- ner(konsulenter förtaxe- ring av vattenfallsfas- tigh e !) att vid nämnda taxering biträda nämnderna, såvitt angår taxering av outbyggda vattenfall, kraftverk och regleringsdammar. Av konsulenterna skall den ena företrä- da taxeringsteknisk och den andra vattenkraftteknisk sakkunskap.
Konsulenterna skola biträda nämnderna vid taxeringen, huvud- sakligen genom upprättande av lig- gare över vattenfallsfastigheter, som böra bliva föremål för taxering, komplettering av deklarationsmate- rialet samt avgivande av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxering- en.
Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastighet, när- vara vid nämnds sammanträde med rätt att deltaga i överläggning men ej i beslut.
2 mom. Länsstyrelsen förord- nar senast den 1 mars året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, erforderligt antal perso- ner med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (k 0 n s u l e n - te r för fastighetstaxe- rin g) att vid den allmänna fastig- hetstaxeringen biträda fastighets- taxeringsnämnd i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt. Konsulent må icke vara ledamot av fastighetstaxe- ringsnämnd i länet.
Det åligger konsulent att granska de deklarationer och andra hand- lingar, som nämnden för sådant ändamål överlämnar till honom, att efter erforderlig utredning avge skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen samt att, i den omfatt- ning nämndens ordförande finner påkallat, i nämnden föredraga ären- den i vilka konsulenten avgivit utlåtande. Konsulent äger att be- träffande av honom granskade de- klarationer deltaga i nämndens överläggningar men icke i dess be- slut.
3 m 0 m. Fastighetstaxerings- nämnd äger, i den mån behov av särskild sakkunskap föreligger vid behandling av taxeringsfråga, efter samråd med skattechefen anlita bi- träde av sakkunnig med insikt och erfarenhet på det område frågan rör. Sådant samråd skall ske även vid behov av tolk.
l35a5
Det åligger lokal skattemyndighet att ]) ombesörja sortering av inkomna deklarationer och andra uppgifter, 2) svara för längdföring av fastig- hetstaxeringsnämnds beslut och i fastighetslängden anteckna skiljak- tig mening av ordföranden,
2) svara för längdföring av fastig- hetstaxeringsnämnds beslut,
3) ombesörja att anmäld eller äganderätt till fastighet, som skall denna längd,
4) senast den 15 maj under taxeringsåret, om ej länsstyrelsen föreskriver annat, översända dekla- rationer och övriga handlingar som inkommit från fastighetstaxerings- nämnd tz'll länsstyrelsen samt fastig— hetslängderna på den tid och i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver,
5) i den omfattning Kungl. Maj: t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsarbe- tet.
på annat sätt känd förändring i upptagas i fastighetslängd, införes i
4) i den omfattning, Kungl Maj: t eller länsstyrelsen föreskriver, i övrigt medverka vid taxeringsar- betet.
136 5
2 m 0 m. Efter anmaning är ägare av fastighet skyldig att till ledning vid
fastighetens taxering avgiva uppgift jämväl angående andra förhållanden än dem, som finnas angivna i deklarationsformuläret.
Ägare av fastighet är vidare skyl- dig att, om skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling av- seende skog å fastigheten finnes upprättad, efter anmaning förete handlingen.
139 5
1 m 0 m. Till ledning vid allmän fastighetstaxering skall lokal skatte- myndighet avlämna de till myndig- heten, enligt vad därom är särskilt stadgat, överlämnade avskrifterna av lagfartsbevis för tiden från och med den I juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast äg- de rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.
Hypoteksinrättning skall utan an- maning lämna uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad vid värdering, som blivit för dylikt låns erhållande anställd och godkänd under tiden från och med den 1 juli året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast äg- de rum, till och med den 30 juni det år, då uppgiften skall avlämnas.
Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som föreskrives av riks- skatteverket, lämna den lokala skat- temyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnads- verksamhet som avses med beviljade byggnadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvar- tal och omfatta de byggnadslov som beviljats under kvartalet.
2 mom. Uppgifterenligtl mom. första och andra styckena skola avlämnas senast den 20 juli året näst före det, då allmän fastighets- taxering skall äga rum, samt ingivas till länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.
Uppgifterna skola vid avlämnan- det vara ordnade kommun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kom- mun eller församling varje grupp av uppgifter avser.
142
Anmaning må utfärdas av fastig- hetsprövningsnämnd, prövnings- nämnd, taxeringsintendent, ordfö- randen i fastighetstaxeringsnämnd samt konsulent för taxering av vat— tenfallsfastighet, den sistnämnde
1 m 0 m. Hypoteksinrättning skall utan anmaning lämna uppgift å det värde, vartill i hypoteksinrättningen till belåning anmäld fastighet blivit uppskattad vid värdering, som god- känts under tiden från och med den 1 april året näst före det, då allmän fastighetstaxering senast ägde rum, till och med den 31 mars det år, då uppgiften skall lämnas.
Uppgifterna skola avlämnas se- nast den 20 april året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, samt ingivas till länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.
Uppgifterna skola vid avlämnan- det vara ordnade kommun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes vara tydligt utmärkt, vilken kom- mun eller församling varje grupp av uppgifter avser.
2 m 0 m. Byggnadsnämnd skall, med den begränsning som föreskri- ves av riksskatteverket, lämna loka- la skattemyndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet som avses med beviljade byggnadslov. Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter utgången av varje kvartal och omfatta de bygg- nadslov som beviljats under kvarta- let.
Anmaning må utfärdas av taxe- ringsintendent, fastighetstaxerings- nämnd samt konsulent för fastig- hetstaxering, den sistnämnde dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.
dock icke i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklaration.
Vad i 345 4mom., 52, 54 och 55 55 är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jämväl be- träffande anmaning som här avses. Bestämmelserna i 535 skola äga motsvarande tillämpning i fråga om ordförande i fastighetstaxerings- nämnd samt beträffande taxerings- intendent, fastighetsprövnings- nämnd, prövningsnämnd och läns- styrelse.
143
1 mo m. Angående skyldighet dels för skogshögskolan att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter m.m. dels ock för skogsstyrelsen att före sådan taxe- ring till länsstyrelserna lämna upp- gifter rörande virkespriser m. rn. stadgas i skogsvärderingsinstruktio-_ nen.
Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på grundval av anvisningar och upp- gifter som nu sagts samt i mån av behov inhämtade upplysningar upp- rätta förslag till lokala skogstaxe— ringsanvisningar varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktio- nen.
Vad i 345 4 mom., 52,54 och 55 55 är stadgat om anmaning skall i tillämpliga delar gälla jämväl be- träffande anmaning som här avses.
I anmaning, som utfärdas av taxeringsintendent eller fastighets- taxeringsnämnd, må vite föreläggas.
1 m 0 m. Senast den I mars året näst före det år, då allmän fastig- hetstaxering äger rum, skall riks- skatteverket fastställa för nämnda taxering erforderliga anvisningar av organisatorisk och värderingstek- nisk natur. Verket skall ofördröjli- gen tillställa länsstyrelserna nämnda anvisningar.
Vidare skall riksskatteverket se- nast den I maj tillställa länsstyrel- serna uppgifter om de riktvärden och andra grunder för värdesätt- ningen av skilda slag av fastigheter inom län eller delar av lån, som verket överväger att fastställa för tillämpning vid den förestående all- männa fastighetstaxeringen. I fråga om mark skola riktvärdena ange genomsnittliga värden per ytenhet mark av visst eller vissa ägoslag därvid värdena, i den mån det är påkallat ur värderingssynpunkt, an- ges särskilt för olika godhetsklasser och brukningsförhållanden. I fråga om byggnader skola riktvärdena ange genomsnittliga värden för byggnader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfarenhetsmässigt inverka på
Nuvarande lydelse
2 rn o m. Före sammanträde var- om i 1445 1 mom. förmäles, har landskamreraren att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 139 5 avlämnats, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning rörande fastigheter- nas allmänna saluvärde. Länsstyrel- sen äger kalla lämpligt antal perso- ner med ingående kännedom om fastighetsvärdena att därvid tillhan- dagå landskamreraren med upplys- ningar.
Föreslagen lydelse
värdet. Riktvärden skola framtagas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. För villabygg- nader och andra småhus skola vär- dena anges i form av byggnads- värdetabeller, som för olika prislä- gen utvisa prisrelationen mellan lik- artade hus av olika storlek, ålder och standard. Riktvärden skola även fastställas i fråga om skogs- mark och växande skog m.m., därvid värdena skola anges iform av tabeller på sätt stadgas i skogsvärde— ringsinstruktionen (1973: 00).
[ detta moment nämnda anvis- ningar och uppgifter skola genom skattechefens försorg tillställas ord- förandena i fastighetstaxerings- nämndema, fastighetstaxeringsom- buden och konsulenterna för fastig- hetstaxering.
2 m 0 rn. Varje fastighetstaxe- ringsombud skall, sedan de i 1 mom. nämnda uppgifterna om de tilltänk- ta grunderna för värdesättningen kommit ombuden tillhanda, i enlig- het med föreskrifter som skatte- chefen meddelar föranstalta om undersökning i syfte att utröna om en tillämpning av nämnda grunder skulle medföra taxeringsvärden, som med hänsyn till förhållandena i orten framstå som riktiga. Vid nämnda undersökning skall även övervägas vilka byggnadsvärdetabel— ler, som med hänsyn till rådande prisläge böra komma till använd- ning inom olika delar av fastighets— taxeringsombudets verksamhetsom- råde. Undersökningen skall vidare omfatta upprättandet av förslag till markvärdekartor, vilka för tätbe- byggda delar av verksamhetsområ- det utvisa genomsnittligt värde å tomter av den storlek som för de
Föreslagen lydelse
olika delområdena är normal.
Sådan undersökning som sägs i första stycket skall inom varje lo- kalt fastighetstaxeringsdistrikt, un- der fastighetstaxeringsombudets in- seende, verkställas av en arbets- grupp inom fastighetstaxerings- nämnden bestående av ordföranden och den av länsstyrelsen utsedde ledamoten av nämnden samt den ledamot som därtill utsetts enligt 1335 1 mom. tredje stycket. Un- dersökningen skall omfatta ett lämpligt antal fastigheter inom om- budets verksamhetsområde, därvid i första hand utväljas fastigheter som försålts efter närmast föregående allmänna fastigh etstaxering.
Det åligger fastighetsbildnings- myndighet att enligt de närmare föreskrifter, som riksskatteverket meddelar, vid ovannämnda under- sökning lämna biträde genom att på karta utmärka de av undersökning- en omfattade fastigheterna samt att ställa befattningshavare hos myn- digheten till förfogande såsom före- dragande vid arbetsgruppens sam- manträden. Fastighetstaxeringsom- bud, som är befattningshavare hos fastighetsbildningsmyndigheten, må förordnas att jämväl vara föredra- gande hos arbetsgruppen.
143a 5
Före sammanträde, varom i 144 5 1 mom. sägs, har skatteche- fen att på grundval av tillgängliga uppgifter rörande sådana försälj- ningar av fastigheter inom länet, som skett efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering, samt de uppgifter, som avlämnats enligt 139 5, och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa un-
dersökning om marknadsvärdet å fastigheter av skilda slag inom länet. Länsstyrelsen äger kalla lämpligt antal personer med ingående känne- dom om fastighetsvärdena att där— vid tillhandagå skattechefen med upplysningar.
144 s
1 m 0 m. Senast den 20 septem- ber året näst före det, då allmän fas- tighetstaxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordfö- randena i fastighetstaxeringnämn- derna, de ledamöter i fastighets- taxeringsnämnd, som utsetts enligt 1335 1 mom. sjätte stycket, de ledamöter i sådan nämnd, som ut- setts av landstingskommunens förvaltningsutskott, samt fastighets- taxeringsombuden sammanträda in- för landskamreraren på lämplig ort för förberedande Överläggningar om tillämpningen av de allmänna grun- derna vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen kan till dessa sammanträden kalla även andra personer, som på grund av sin verksamhet eller av annan anledning kunna antagas äga sak- kunskap om fastighetsvärdena inom länet eller om värdering av fastig- heter.
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering och för de slut- satser om fastigheternas allmänna saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaf- fenhet att inverka på nämnda värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga det förslag till lokala
1 m 0 m. Senast den 25 juni året näst före det, då allmän fastighets- taxering äger rum, skola efter kallel- se av länsstyrelsen ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd, som därtill utsetts enligt 133 5 1 mom. tredje stycket, samt fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering sammanträda inför skattechefen på lämplig ort för förberedande över- läggningar om tillämpningen av de allmänna grunderna vid den före— stående allmänna fastighetstaxe- ringen. Länsstyrelsen kan till dessa sammanträden kalla även andra per- soner, som på grund av sin verksam- het eller av annan anledning kunna antagas äga sakkunskap orn fastig- hetsvärdena inom länet eller om värdering av fastigheter.
Vid sådant sammanträde redogör skattechefen för priserna vid försälj- ning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastig- hetstaxering och för de slutsatser om fastigheternas marknadsvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, samt för övriga förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda värde. Vida- re Iämnas redogörelse för de grun- der för värdesättningen av fastighe-
skogstaxeringsanvisningar som upp- rättats enligt 1435 1 mom. andra stycket samt i behövlig utsträckning förslag till särskilda anvisningar i andra hänseenden, såsom angående förfarandet vid bestämmande av olika delvärden samt enhetliga grun- der för taxeringen av jordbruksfas- tighet och annan fastighet med mera. Avser sammanträdet överlägg- ning angående taxeringen inom en- dast viss del av länet, skola redogö- relserna och förslagen därefter läm- pas.
För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade, böra de vid dessa sam- manträden närvarande på grundval av den redogörelse, landskamrera- ren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, beträffande fastigheter i skil- da storleksgrupper föreslå vissa vär- den för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och bruk- ningsförhållanden under förutsätt— ning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna till ledning vid taxeringen av jordbruks- fastigheter. Jämväl i fråga om annan fastighet samt beträffande värde- sättning av skogsmark och växande skog skola övervägas enhetliga grun- der för taxeringen.
ter inom länet, som riksskatteverket enligt 143 5 1 mom. preliminärt angivit, samt för de i anslutning därtill verkställda undersökningarna enligt 143 5 2 mom.
På grundval av de redogörelser, som lämnats enligt näst föregående stycke, ha de i sammanträdet delta- gande att överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de riktvärden och andra grunder för värdesättning av fastig- heter inom länet, som riksskatte- verket preliminärt angivit. Vidare överväges i vad mån anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet er- fordras utöver dem, som riksskatte- verket fastställt eller preliminärt angivit, samt hur dessa ytterligare anvisningar böra vara utformade. I samband därmed överväger om de byggnadsvärdetabeller och markvär- dekartor, som de i 1435 2mom. nämnda arbetsgrupperna ansett bö- ra användas för olika områden inom länet, äro ägnade att medföra en för länet i dess helhet likformig och rättvis taxering eller om för vissa områden andra byggnadsvärdetabel- ler böra väljas eller markvärdekar— torna böra ändras.
2 m 0 m. Pågrundval av vad som förekommit vid det i 1 mom. angiv- na sammanträdet och de upplys- ningar, som i övrigt kunna vinnas, har skattechefen att upprätta och senast den 1 augusti året näst före
145. Sedan de av fastighetsprövnings— nämnden fastställda lokala skogs- taxeringsanvisningarna och övriga
det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, till riksskatteverket avgiva yttrande över de av verket prelimi- närt angivna riktvärdena och andra grunder för värdesättningen av fas- tigheter inom länet. Skattechefen skall därvid ange vilka ändringar i och tillägg till nämnda grunder som anses påkallade för att taxeringsvär- dena skala bliva rätt åsatta.
Senast den 10 september året näst före taxeringsåret skall riksv skatteverket fastställa och till läns- styrelserna överlämna anvisningar upptagande de riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skil- da slag av fastigheter inom olika län eller delar av lån, som verket finner böra centralt fastställas att gälla för den förestående allmänna fastig- hetstaxeringen.
Sedan anvisningarna kommit skattechefen tillhanda skall denne, så snart det kan ske, fastställa de ytterligare anvisningar för fastig- hetstaxeringen inom länet, som äro påkallade utöver de av riksskatte- verket fastställda, däribland anvis- ningar rörande vilka byggnadsvärde- tabeller och markvärdekartor som böra användas för olika områden.
De för länet gällande anvisningar- na skola genom skattechefens för- sorg utan dröjsmål tillställas ordfö- randena i fastighetstaxeringsnämn- derna, fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighets- taxering. Av skattechefen fastställ- da anvisningar skola även översän- das till riksskatteverket.
Sedan de i144 5 2 mom. nämn- da anvisningarna kommit fastighets— taxeringsombudet och ordförande-
anvisningar för fastighetstaxeringen kommit fastighetstaxeringsombudet och ordförandena i fastighetstaxe- ringsnämnderna tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga ar- betet, skall fastighetstaxeringsom- budet, efter samråd med förste taxeringsintendenten angående tid och plats, sammankalla ordförande- na och de av länsstyrelsen och landstingskommunens förvaltnings- utskott utsedda ledamöterna i fas- tighetstaxeringsnämnderna inom sitt verksamhetsområde ävensom de ledamöter i dessa fastighetstaxe- ringsnämnder, som enligt 1335 lmom. sjätte stycket utsetts att deltaga i sådant sammanträde, till överläggningar rörande det förestå- ende taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få kallas om särskilda skäl föreligga. Vid över- läggningarna skola förenämnda an- visningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, genomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgär- der för befordrande av likformighet och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna förväntas vål- la fastighetstaxeringsnämnderna svårigheter.
na i fastighetstaxeringsnämnderna i de lokala fastighetstaxeringsdistrik- ten tillhanda och innan nämnderna börja det egentliga arbetet, skall fastighetstaxeringsombudet, efter samråd med skattechefen angående tid och plats, sammankalla ordfö- randena och de av länsstyrelsen förordnade ledamöterna i fastig- hetstaxeringsnämnderna i de lokala fastighetstaxeringsdistrikten inom sitt verksamhetsområde ävensom de ledamöter i dessa nämnder, som enligt 133 5 1 mom. tredje stycket utsetts att deltaga i sådant samman- träde, till överläggningar rörande det förestående taxeringsarbetet. Även andra ledamöter i nämnderna få efter länsstyrelsens medgivande kallas om särskilda skäl föreligga..
Vid överläggningarna skola före- nämnda anvisningar, särskilt de däri angivna värderingsgrunderna, ge- nomgås. Uppmärksamhet bör ägnas åt åtgärder för befordrande av lik- formighet och rättvisa i taxeringen samt åt spörsmål, som kunna för- väntas vålla fastighetstaxerings- nämnderna svårigheter.
147 5
Länsstyrelsen har att vaka över att fastighetstaxeringsarbetet inom länet ordnas och bedrives ändamålsenligt.
Det åligger förste taxeringsinten- denten att övervaka fastighetstaxe- ringsnämndernas och fastighetstaxe- ringsombudens arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.
Bestämmelserna i 17 5 äga mot- svarande tillämpning vid allmän fas- tighetstaxering. Förste taxeringsin— tendenten får kalla även fastighets-
Bestämmelserna i 17 5 äga mot- svarande tillämpning vid allmän fas- tighetstaxering. Skattechefen får kalla även fastighetstaxeringsombud
taxeringsombud med verksamhets— område inom länet och andra i fastighetsvärdering kunniga och er- farna personer för att erhålla upp- lysningar av dem.
Fastighetstaxeringsnämndens ord- förande åligger huvudsakligen:
med verksamhetsområde inom lä- net, konsulent för fastighetstaxe- ring i länet och andra i fastighets— värdering kunniga och erfarna per- soner för att erhålla upplysningar av dem.
Fastighetstaxeringsnåmndens ord- förande åligger, utöver vad förut sagts, huvudsakligen:
1) att tillhandahålla deklarationsblanketter samt meddela den som därom framställer begäran erforderliga upplysningar om honom åliggande deklarationsskyldighet och sättet för dess fullgörande,
2) mottaga och granska deklarationer, uppgifter och andra handlingar, 3) vidtaga åtgärder för felande deklarationers och andra uppgifters införskaffande,
4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbe- te samt vid sammanträdena föra ordet och vara föredragande,
4) kalla nämndens ledamöter till sammanträde, leda nämndens arbe- te och vid sammanträdena föra ordet samt vara föredragande i nämnden, i den mån föredragningen icke uppdragits åt vederbörande konsulent för fastighetstaxering,
5) ombesörja förandet av nämndens protokoll samt övriga göromål av expeditionell art, 6) avgiva yttranden i besvärsmål.
Vid fullgörande av honom ålig- gande uppgifter må ordförande åt- njuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas. För avgivande av yttrande i besvärsmål, som är anhängigt i fastighetspröv- ningsnämnd, må ordföranden råd- göra med ledamot av fastighetstaxe- ringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslu- tat.
Vid fullgörande av honom ålig- gande uppgifter må ordförande åt- njuta biträde av personal, som för sådant ändamål kan anvisas. För avgivande av yttrande 1 besvärsmål, som är anhängigt i fastighetstaxe- ringsrätt, må ordföranden rådgöra med ledamot av fastighetstaxerings— nämnden. Ordföranden må för än- damålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslu- tat.
148 5
l m 0 m. Fastighetstaxerings-
o
nämndens sammanträden hållas 3
1 mom. Fastighetstaxerings- nämndens sammanträden hållas å
tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom atti god tid underrätta länsstyrelsen och vederbörande fastighetstaxerings- ombud om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordfö- randen i nämnden.
tid och plats, som ordföranden bestämmer. Det åligger honom att i god tid underrätta skattechefen och vederbörande fastighetstaxerings- ombud eller, såvitt angår nämnd i gem ensam t fastigh etstax eri ngs- distrikt, vederbörande konsulent för fastighetstaxering om utsatt tid och plats för sammanträde. Möter för ledamot hinder att tillstädes- komma, skall han i sitt ställe kalla sin suppleant och tillika härom underrätta ordföranden i nämnden.
Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet justeras av två av nämnden utsedda ledamöter.
3 m om. Förste taxeringsinten- denten eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sam- manträde med fastighetstaxerings- nämnd till fullgörande av vad ho- nom åligger enligt 1475 andra stycket.
Fastighetstaxeringsombud äger närvara vid sådant sammanträde och därunder deltaga i överläggning- en men ej i besluten.
3 mom. Skattechefen eller av honom beordrad tjänsteman äger närvara vid sammanträde med fas- tighetstaxeringsnämnd.
149 5
Vid fastighetstaxeringsnämndens första sammanträde skall ordföran- den, innan taxeringsarbetet tager sin början och i närvaro av fastig- hetstaxeringsombudet, avgiva nog- grann redogörelse för värderings- grunder och andra anvisningar, som fastighetsprövningsnämnden fast- ställt och som berör distriktet samt de slutsatser om fastigheternas all- männa saluvärde i orten, som enligt ordförandens mening kunna drogas av priser som tillämpats vid fastig- hetsköp under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering. Finnas inom distriktet fastigheter med
Fastighetstaxeringsnäm ndens förs- ta sammanträde skall äga rum senast den 5 oktober året näst före taxeringsåret. Vid detta samman— träde skall ordföranden, i närvaro av fastighetstaxeringsombudet eller, såvitt angår nämnd i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt, i närvaro av vederbörande konsulenter för fastighetstaxering, avgiva noggrann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som fast- ställts av riksskatteverket eller skat- techefen och som berör distriktet.
skog, skall i redogörelsen även ingå upplysning om det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes inom det område av länet, vari distriktet är beläget, samt virkesför- rådets fördelning på trädslagsklas- ser, förrådsgrupper och om det har betydelse trädslag inom samma om- råde.
150 5
2 m 0 m. Fastighetstaxerings- nämndens preliminära beslut till taxering skola upptagas i taxerings- längd (fastighetslängd). Närmare föreskrifter angående längdens förande meddelas av Kungl. Maj:t.
2 m 0 m. Fastighetstaxerings— nämndens preliminära beslut om taxering skola upptagas i stomme till fastighetslängd.
Nämndens beslut i fråga om fastigheter, som avses i 5 5 4 mom. kommunalskattelagen (1928:370), skola dock icke upptagas i fastig- hetslängd eller i stomme till sådan längd.
Närmare föreskrifter angående fastighetslängd meddelas av Kungl. Maj:t.
151 5
Vad i 62 och 64 55 är stadgat om jäv och omröstning i taxeringsnämnd skall äga motsvarande tillämpning beträffande fastighetstaxeringsnämnd.
Beslut må icke fattas av fastig- hetstaxeringsnämnd å landet, såvida icke ordföranden samt en av lands- tingskommunens förvaltningsut- skott vald och en kommunvald ledamot äro tillstädes, samt av fastighetstaxeringsnämnd i stad, så- vida icke ordföranden och minst två ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid be- handling av viss taxering, icke utgö- ra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.
Anser ordföranden att värde bort åsättas annorlunda än fastighets—
Beslut om taxering må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två andra ledamöter äro tillstädes. Dock skall den omständigheten, att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, icke utgöra hinder mot att beslut fattas rörande ifrågavarande taxering.
Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.
Anser ordföranden att beslut om taxering bort meddelas av annat
taxeringsnämnden beslutat, skall han på deklaration eller därvid fogad handling angiva det värde, han ansett böra åsättas, samt i protokollet anteckna de fall, ivilka detta skett. Ordförande skall under— rätta lokal skattemyndighet härom i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj: t eller myndighet som Kungl. Maj: t bestämmer.
innehåll än som skett enligt taxe- ringsnämndens beslut, skall han på deklaration eller därvid fogad hand- ling anteckna sin mening samt i protokollet ange de fall, i vilka detta skett. I fråga om fastighets- taxeringsnämnd i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt föreligger mot- svarande skyldighet för vederböran- de konsulent för fastighetstaxering.
Annan ledamot, som deltagit i nämndens beslut, äger anföra reservation mot beslutet. Reservation skall anmälas innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.
Av nämnden anlitad sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars handläggning han biträtt, anteckna särskild mening till protokollet.
Ordföranden skall, i den ordning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, underrätta lokal skatte- myndighet om sådan reservation eller särskild mening som anteck- nats i protokoll eller annan hand- ling.
1525
Fastighetstaxeringsnämndens ar- bete bör taga sin början senast den 5 oktober året näst före taxerings— året. Arbetet skall vara avslutat senast den 25 mars under taxerings- året.
Fastighetstaxeringsnämndens pre- liminära beslut om taxeringsvär- den skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämn- dens ordförande ha tillställt lokal skattemyndighet samtliga fastig- hetsdeklarationer. Sedan lokal skat- temyndighet infört fastighetstaxe- ringsnämndens preliminära beslut till taxering i fastighetslängden skall
Fastighetstaxeringsnämndens pre- liminära beslut om taxering ska— Ia föreligga färdiga senast den 25 januari under taxeringsåret. Senast påföljande dag skall nämndens ord- förande ha tillställt lokal skatte- myndighet samtliga fastighetsdekla- rationer. Sedan de preliminära be- sluten om taxering upptagits i stom- me till fastighetslängd, skall den lokala skattemyndigheten så snart
myndigheten så snart det kan ske återsända deklarationerna till ordfö- randen.
Lokal skattemyndighet skall se- nast den 15 februari under taxe- ringsåret underrätta ägare av fastig— het, som skall taxeras,
1) om den taxering och de enligt 10 5 kommunalskattelagen redovi- sade särskilda värden för fastigheten som preliminärt bestämts,
det kan ske återsända deklarationer- na till ordföranden.
Lokal skattemyndighet skall om- besörja att ägare av fastighet senast den 15 februari under taxeringsåret underrättas
1) om innehållet ifastighetstaxe- ringsnämndens preliminära beslut,
2) om att ägaren äger senast den 10 mars till fastighetstaxeringsnämn- dens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget,
3) om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren avgivit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller om fastighetstaxe- ringsnämnden, utan att erinringar avgivits, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preli- minärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet,
4) om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighets- taxeringsnämndens beslut om taxe- ringen.
Sedan de preliminärt åsatta taxe- ringsvärdena blivit upptagna i fastig- hetslängden skall längden under tio dagar viss angiven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition, med rätt för ägare av fastighet inom distriktet att på sätt och inom tid som angives i föregående stycke avgiva erin- ringar. Lokal skattemyndighet skall efter samråd med ordförande ifas- tighetstaxeringsnämnd senast den 15 februari under taxeringsåret ut- färda kungörelse härom.
Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars
3) om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om ägaren avgivit erinringar mot det preliminära be- slutet eller om fastighetstaxerings- nämnden, utan att erinringar avgi- vits, beslutat åsätta fastighet annan taxering än som preliminärt be— stämts eller eljest frångått det preli- minära beslutet,
4) om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighets- taxeringsnämndens beslut om taxe- ringen samt om reservation eller särskild mening, som antecknats i protokoll eller annan handling.
Sedan de preliminära besluten om taxering blivit upptagna istom- men till fastighetslängden skall stommen under tio dagar viss angi- ven tid på dagen hållas tillgänglig inom kommunen på lämplig expedi- tion, med rätt för vederbörande fastighetsägare att avgiva erinringar på sätt och inom tid som angives i föregående stycke. Lokal skatte- myndighet skall efter samråd med ordförandena i berörda fastighets- taxeringsnämnder senast den 15 februari under taxeringsåret utfärda kungörelse härom.
Lokal skattemyndighet skall så snart det kan ske efter den 10 mars
översända fastighetslängden till fas- tighetstaxeringsnämndens ordföran- de.
översända stommen till fastighets- längden till fastighetstaxerings- nämnden i vederbörande lokala fas- tighetstaxeringsdistrikt.
153 5
Sedan tiden för avgivande av erinringar tilländagått, skall fastig- hetstaxeringsnämnden samman— träda för att slutligt besluta om taxeringarna. Därest erinran avgivits eller känt blivit, att beträffande i fastighetslängden uppförd fastighet inträffat sådan omständighet, som bör föranleda, att fastigheten skall uppdelas i jlera taxeringsenheter eller eljest anledning förekommit att åsätta annat taxeringsvärde än längden utvisar, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämn- den särskilt besluta härom.
Nämndens beslut skall, om det skiljer sig från det preliminära be- slutet, antecknas och meddelas till lokal skattemyndighet i den ord- ning som föreskrives av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj: t bestämmer.
När taxeringarna slutligt fast- ställts, skall fastighetstaxerings- nämndens ordförande ofördröjligen meddela detta till den lokala skatte- myndigheten samt återsända fastig- hetslängden och fastighetsdeklara- tionerna. Lokal skattemyndighet antecknar i längden slutligt beslut som skiljer sig från preliminärt beslut och underskriver därefter längden.
1 m om. Sedan tiden för avgi- vande av erinringar tilländ agått, skall fastighetstaxeringsnämnden sam- manträda för att slutligt besluta om taxeringarna. Om erinran avgivits eller det blivit känt att beträffande viss fastighet anledning förekommit att bestämma taxeringen annorlun- da än som preliminärt bestämts, skall ordföranden närmare redogöra härför och nämnden särskilt besluta härom.
Fastighetstaxeringsnämndens ar- bete skall vara avslutat senast den 31 mars under taxeringsåret. Senast samma dag skall nämndens ordfö- rande till lokal skattemyndighet återsända fastighetsdeklarationerna och, såvitt angår nämnd i lokalt fastighetstaxeringsdistrikt, den en- ligt 152 & sista stycket till nämnden överlämnade stommen till fastig- hetslängd.
2 m 0 m. När taxeringarna slut- ligt fastställts enligt vad i 1 mom. sägs skola fastighetstaxeringsnämndens samtliga beslut, dock med de un- dantag som följer av stadgandet i 150 5 2 mom. andra stycket, uppta- gas i ny stomme till fastighetslängd. Sedan lokal skattemyndighet full- ständigat den nya stommen med behöriga anteckningar, skall den lokala skattemyndigheten senast den 10 maj underskriva den nya stommen som därefter utgör fastig- hetslängd för taxeringsåret.
154 g
1 m 0 m. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighets- taxeringsnämnden, utan att erin- ringar avgivits, beslutat åsätta fastig- het annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxerings- året tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de enligt 10 5 kommunalskattelagen redovisade särskilda värden, som av fastighets- taxeringsnämnden slutligt bestämts. Underrättelsen skall innehålla upp- lysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastig- hetstaxeringsnämndens beslut.
2 m 0 m. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordförande till länsstyrelsen insända fastighetstaxeringsnämndens proto- koll och övriga handlingar.
155
Kungl. Maj : t meddelar de närma- re föreskrifter om fastighetstaxe- ringsnämnds och fastighetstaxe- ringsombuds arbete som behövas utöver bestämmelserna i denna för- ordning.
l rn o m. Har ägare av fastighet avgivit erinringar mot preliminärt beslut om taxering eller har fastig- hetstaxeringsnämnden, utan att er- inringar avgivits, frångått sitt preli- minära beslut, skall den lokala skattemyndigheten senast den 15 maj under taxeringsåret tillsända ägaren underrättelse om innehållet i nämndens beslut. Underrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över fastighets- taxeringsnämndens beslut samt om reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.
Underrättelsen skall tillställas ägaren i rekommenderat brev. Äter- kommer försändelsen såsom obe- ställbar och finns anledning antaga att ägaren kan anträffas, bör under- 'rättelsen delgivas honom där så
lämpligen kan ske.
2 m 0 m. Fastighetstaxeringsläng- den skall i bestyrkt avskrift under en tid av minst tre veckor före den 15 juni under taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommu- nen i den ordning Kungl. Maj:t föreskriver.
Kungl. Maj:t meddelar de när- mare föreskrifter om fastighetstaxe- ringsnämnds, fastighetstaxeringsom- buds och konsulents för fastighets- taxering arbete som behövas utöver bestämmelserna i denna förordning.
156 5
Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering ej införts i fastighets- längd inom föreskriven tid eller har taxering införts i fastighetslängd för annan fastighet än den taxeringen avsett eller eljest uppenbarligen felaktigt eller har anteckning om ägare i fastighetslängd blivit oriktig, må den lokala skattemyndigheten besluta om rättelse av fastighetslängden i denna del.
Har fastighetstaxeringsnämnds beslut om taxering blivit oriktigt till följd
av 1) uppenbar felräkning, eller
2) uppenbart felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från den allmänna fastighetsdeklarationen,
må den lokala skattemyndighe— ten, om ej särskilda skäl föranleda att fastighetsprövningsnämnden bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.
må den lokala skattemyndighe- ten, om ej särskilda skäl föranleda att fastighetstaxeringsrätten bör av- göra frågan, besluta om rättelse i denna del.
Efter den 1 oktober under taxeringsåret må rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.
Innan rättelse beslutas skall, om detta ej är överflödigt, yttrande inhämtas från fastighetstaxeringsnämndens ordförande och, om hinder ej
möter, fastighetens ägare.
Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillstäl- la fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning som i 69 5 4mom. andra stycket föreskrives för underrättelse beträffande taxeringsnämnds beslut samt underrätta förste taxerings- intendenten och vederbörande kommun om beslutet i fråga om rättelse.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 158 och 167 åå.
Den lokala skattemyndigheten skall, om detta ej är uppenbart överflödigt, inom två veckor tillstäl- la fastighetens ägare underrättelse om beslut i fråga om rättelse i den ordning, som i 154 5 1 mom. andra stycket sägs, samt underrätta skat- techefen och vederbörande kom- mun om beslutet.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt denna paragraf må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrives i 158, 159 och 167 åå.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj: t.
158 5
1 mom. Talan mot fastighets- taxeringsnämnds beslut må genom besvär hos fastighetsprövnings- nämnden föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av veder- börande kommun och taxeringsin- tendent.
Har fastighetsprövningsnämnd avgjort besvär över viss taxering, må taxeringsintendenten ej anföra be- svär hos nämnden rörande samma taxering.
159
Beslut av fastighetsprövnings- nämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbi- seende innehåller uppenbar oriktig- het, får rättas av länsskatterätten. Om det ej är obehövligt, skall tillfälle lämnas part att yttra sig innan rättelse sker.
Talan mot fastighetstaxerings- nämnds beslut föres genom besvär hos fastighetstaxeringsrätten.
Besvär må anföras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxe- ringsintendent.
Bestämmelserna i 75 5 skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt denna paragraf.
Besvär av ägare av fastighet skola ha inkommit senast den 15 juni under taxeringsåret.
Kommuns besvär skola anföras före utgången av juni månad under taxeringsåret.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av oktober månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkan- den och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga skäl fastighetstaxeringsrätten med- giver anstånd.
Inkomma besvär från ägare av fastighet efter den i första stycket angivna tiden men före utgången av oktober månad under taxeringsåret, får fastighetstaxeringsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.
Har fastighetstaxeringsrätten av- gjort besvär över viss taxering, får besvär ej anföras hos fastighetstaxe- ringsrätten rörande samma taxering.
VII. Om besvär över fastighetspröv- ningsnämnds och kammarrätts be- slut
VII. Om besvär över fastighetstaxe- ringsrätts och kammarrätts beslut
164 g
1 m 0 m. Besvär över fastighets- prövningsnämnds beslut må anföras hos kammarrätt av ägare av den fastighet som beslutet avser samt av vederbörande kommun,
1) om klaganden besvärat sig hos fastigh etsprö vn ingsnämnden över fastighetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,
2) om fastighetsprövningsnämn- den ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av honom.
2 m 0 rn. Taxeringsintendent må hos kammarrätt anföra besvär, om fastighetsprövningsnämnden icke bifallit av honom anförda besvär eller fastighetsprövningsnämnden efter besvär av annan ändrat fastig- hetstaxeringsnämnds beslut.
3 m 0 m. Besvär till kammarrätt må endast innefatta fullföljande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos fastighets- prövningsnämnden. Har denna änd— rat fastighetstaxeringsnämnds be- slut utan att yrkande därom fram- ställts av klaganden, må besvären till kammarrätten icke innefatta längre gående yrkande än taxering- ens bestämmande i enlighet med fastighetstaxeringsnämndens beslut.
1 m 0 m. Besvär över fastighets- taxeringsrätts beslut må anföras av ägare av den fastighet, som beslutet avser, samt av vederbörande kom- mun,
1) om klaganden besvärat sig hos fastighetstaxeringsrätten över fastig- hetstaxeringsnämndens beslut men hans talan icke bifallits,
2) om fastighetstaxeringsrätten ändrat fastighetens taxering utan att sådan ändring påyrkats av kla- ganden.
2 rn o m. Taxeringsintendent må anföra besvär över fastighetstaxe- ringsrätts beslut, om fastighetstaxe- ringsrätten icke bifallit av taxerings- intendenten anförda besvär eller efter besvär av annan ändrat fastig- hetstaxeringsnämnds beslut.
3 m 0 m. Vad i 96 5 är stadgat skall äga motsvarande tillämpning beträffande besvär över allmän fas- tighetstaxering.
167 5
] rn o m. Den som enligt 158 5 1 mom. äger föra talan mot fastig- hetstaxeringsnämnds beslut må i särskild ordning anföra besvär,
1) om fastighet genom förbiseen-
1 m 0 m. Har ägare av fastighet, som skolat erhålla underrättelse enligt 1545 1 mom., icke erhållit sådan underrättelse senast den 25 maj under taxeringsåret, må ägaren
de icke blivit taxerad,
2) om taxering ägt rum av annan egendom än som enligt 4 E tredje stycket kommunalskattelagen är att hänföra till fastighet,
3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig fastän den är undanta- gen från skatteplikt, eller undanta- gits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,
4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
5) om taxeringsbeslut beträffan- de fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
6 ) om eljest sådana omständighe- ter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,
7) om underrättelse som avses i 152 5 tredje stycket eller 154 5 1 mom. haft felaktigt innehåll.
Besvär enligt denna paragraf prö- vas av länsskatterätten. Har taxe- ringen prövats av länsskatterätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regerings- rätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.
2 m 0 m. Besvär enligt 1 mom. skola vara inkomna före utgången av femte året efter taxeringsåret.
anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.
Samma besvärsrätt tillkommer ägare av fastighet, som icke skolat erhålla underrättelse som i första stycket sägs, om ägaren gör sanno- likt att underrättelse enligt 152 5 andra stycket på grund av ägarens bortavaro eller sjukdom eller av annan anledning icke kommit äga- ren tillhanda före utgången av feb- ruari månad under taxeringsåret.
2 m 0 m. Den som enligt 158 5 äger föra talan mot fastighetstaxe- ringsnämnds beslut må före utgång- en av femte året efter taxeringsåret anföra besvär,
1) om fastighet genom förbiseen- de icke blivit taxerad,
2) om taxering ägt rum av annan
3 m 0 m. Anföras besvär i sär- skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 5 motsvarande tillämpning.
egendom än som enligt 4 5 tredje stycket kommunalskattelagenfl 928: 370) är att hänföra till fastighet,
3) om fastighet upptagits såsom skattepliktig, fastän den är undanta- gen från skatteplikt, eller undanta- g'its från skatteplikt, trots att så icke bort ske,
4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
5) om taxeringsbeslut beträffan- de fastigheten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
6) om eljest sådana omständig- heter föreligga, som bort föranleda väsentligt annorlunda taxering, och särskilda skäl föreligga för prövning av besvären,
7) om underrättelse som avses i 152 5 andra stycket eller 154 5 1 mom. haft felaktigt innehåll.
3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetstaxe- ringsrätten. Har taxeringen prövats av fastighetstaxeringsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxe- ringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regerings- rätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.
4 m 0 m. Anföras besvär i sär- skild ordning hos fastighetstaxerings- rätt, äger 75 ; motsvarande tillämp- ning.
168 &
Besvärsrätt tillkommer den som vid ingången av taxeringsåret är ägare av fastighet liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, blivit ägare av fastigheten ävensom arrendator, vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gent- emot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
Vad i 107, 108, 110, 111 och 113 55 är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
Beslut av kammarrätt eller rege— ringsrätten beträffande allmän fas— tighetstaxering skall, därest beslutet innefattar ändring av fastighetspröv- ningsnämnds eller länsskatterätts beslut, för kännedom tillställas, för- utom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fas- tigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin hemortskommun i annat län, skattechefen i det länet.
Vad i 106, 107, 108, 110,11] och 113 55 är stadgat rörande be- svär över taxering för inkomst eller förmögenhet skall i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande besvär över allmän fastighetstaxering.
Beslut av kammarrätt eller rege- ringsrätten beträffande allmän fas- tighetstaxering skall, därest beslutet innefattar ändring av fastighetstaxe- ringsrätts beslut, för kännedom till- ställas, förutom klaganden, den som äger fastigheten, den kommun, där fastigheten är belägen, skattechefen i det län, där fastigheten är belägen, så ock, där fastighetens ägare har sin hemortskommun i annat län, skattechefen i det länet.
Vid sådant beslut beträffande allmän fastighetstaxering, som i 1025 första stycket sägs, skall fogas underrättelse till den skattskyldige om rätt för honom att anföra besvär enligt nämnda paragraf och om vad han därvid har att iakttaga.
169 &
Finner kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande allmän fastighetstaxering, att taxeringen verkställts på orätt ort eller underlåtits på rätt ort, må rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga erforderlig rättelse. Taxeringen må dock icke höjas utöver vad tidigare bestämts, om icke sådan höjning yrkats i besvären.
Beträffande skatterätts befogen- het att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skall lOSå 2 mom.
Beträffande fastighetstaxerings- rätts befogenhet att vidtaga åtgärd som avses i första stycket skall
gällaitillämpliga delar. 1055 2mom. gälla i tillämpliga
delar.
172 &
Utöver vad som ovan angivits skola följande bestämmelser rörande taxering för inkomst och förmögenhet äga motsvarande tillämpning eller hava avseende jämväl å allmän fastighetstaxering:
l)13—15 55, 16 5 2 och 3 mom. liksom 18 och 19 åå med bestäm- melser om taxeringsnämnder, riks- skatteverket m. m.,
l)145, 16% 2 och 3mom. liksom 18 och 19 åå med vissa bestämmelser om taxeringsnämn- der, riksskatteverket m. m.,
2) 46 5 angående uppgifter från statlig och kommunal myndighet m. m., 3)47—50 55 angående gemen- samma bestämmelser rörande dekla- rationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av fastighets- taxeringsnämnd, så ock konsulent för taxering av vattenfallsfastighet äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats till ledning vid allmän fastighetstaxering,
3) 47—50 åå angående gemen-
_samma bestämmelser rörande dekla—
rationer och andra uppgifter, dock att samtliga ledamöter av fastighets- taxeringsnämnd ävensom konsulent för fastighetstaxering äga deltaga i granskningen av deklarationer och uppgifter, som avlämnats till led- ning vid allmän fastighetstaxering,
4) 123—125 55 angående viten, samt 5) 126—128 åå med särskilda föreskrifter.
Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 & kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives beträffande ägare i stället sådan innehavare.
173 5
1 mom. Bestämmelsernai1295 skola äga motsvarande tillämpning beträffande kostnader för allmän fastighetstaxering, varvid följande skall iakttagas.
]) Vad i 1295 lmom. vid 1) stadgas skall hava avseende å ersätt- ning till ordförandena i fastighets- taxeringsnämnderna och de av läns- styrelsen förordnade ledamöterna i dessa nämnder ävensom fastighets- taxeringsombuden och konsulenter- na för taxering av vattenfallsfastig- het.
2) Vad i 1295 5mom. stadgas
1 m 0 m. Av statsmedel bestridas:
] ) ersättning åt ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna och de av länsstyrelsen förordnade leda- möterna i dessa nämnder ävensom fastighetstaxeringsombuden och konsulen tema för fastighetstaxering samt
2) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter för taxeringsarbetet ge- nom tillhandahållande av tjänste- män enligt 172 5 första stycket vid I), jämfört med 16 5 2 mom., eller annorledes, om dessa anstalter fin-
skall hava avseende å
de personer, som jämlikt 1435 2mom. inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,
de personer, som till sammanträ- de enligt 144 5 1 mom. särskilt inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 145 5 inkallats efter länsstyrelsens medgivande,
de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sam- manträde, som angives i 144 5 1 mom. eller 145 5,
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 14 75 tredje stycket.
2 m 0 rn. I 165 52mom. omför- mäld ledamot av kammarrätten åt- njuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj: t.
3 mom. Vad i 130 5 första stycket stadgas skall äga motsvaran- de tillämpning å kommunvald leda- mot i fastighetstaxeringsnämnd.
För inställelse vid fastighetstaxe- ringsnämnds sammanträden även- som för inställelse vid sammanträ- den, som omförmälas i 1445 1 mom. och 145 5, äger av lands- tingskommuns förvaltningsutskott utsedd ledamot av sådan nämnd åtnjuta dagtraktamente och rese- kostnadsersättning av landstings- kommunens medel efter de för landstingsmän stadgade grunder.
nas äga särskilt värde för det all- männa.
Länsstyrelsen meddelar beslut enligt närmare bestämmelser av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av riksskat- teverket om ersättningar och bidrag som ovan sägs.
2 mom. Sakkunnig eller tolk erhåller gottgörelse av statsmedel med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.
I fråga om gottgörelse till sak- kunnig eller tolk, som anlitats av domstol, finnas särskilda bestäm- melser.
3 rn o m. De personer, som jäm- likt 143 a 5 inkallats av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar,
de personer, som enligt 144 5 1 mom. första stycket sista mening- en kallats till sammanträde, som i nämnda mom. sägs, eller som enligt 145 5 första stycket sista meningen kallats till sammanträde, som avses i nämnda stycke,
de ordförande i fastighetstaxe- ringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sam- manträde, som angives i 144 5 1 mom. eller 145 5, samt de av länsstyrelsen utsedda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd som efter kallelse inställt sig till sammanträde som anges i 145 5,
de personer, som inställt sig på vederbörlig kallelse enligt 1475 andra stycket samt
de personer som på vederbörlig kallelse deltagit i kurs för utbild- ning i fastighetstaxering, som an- ordnats av riksskatteverket eller länsstyrelse,
äga att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsmedel enligt be- stämmelser som meddelas av Kungl. Maj:t.
4 m 0 rn. I 165 5 2 mom. omför- mäld ledamot av kammarrätt åtnju- ter för tid, varunder han van't inkallad till tjänstgöring, ersättning av statsmedel enligt grunder som fastställas av Kungl. Maj: t.
5 m 0 m. Av kommun valda le- damöter i fastighetstaxeringsnämnd äga, om sådant beslutas av kommu- nen, att av dess medel åtnjuta arvode, traktamente och resekost— som i kommunallagen (1953: 753) stadgas angående sådan gottgörelse till ledamöter i kommunala nämn- der.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffan- de av landstingskommuns förvalt- ningsutskott valda ledamöter, dock att ersättningen utgår efter de för ledamöter i landstingskommunens nämnder stadgade grunder.
Om kostnad för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 143 5 2 mom., samt för inställelse vid sammanträde enligt 144 5 1 mom. och 145 5 stadgas i 133 5 1 mom. tredje stycket.
174 5
4 m 0 m. Särskild fastighetstaxeringsnämnd består av ordförande samt ytterligare lägst fyra och högst åtta ledamöter.
Ordförande och ytterligare en ledamot förordnas av länsstyrelsen i samband med förordnande om särskilda fastighetstaxeringsdistrikt.
Övriga ledamöter väljas av kommunfullmäktige. Länsstyrelsen bestäm- mer antalet ledamöter med hänsyn till det särskilda fastighetstaxeringsdis-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse triktets omfattning. Består särskilt fastighetstaxeringsdistrikt av mer än en kommun, bestämmer länsstyrelsen hur många ledamöter som skola väljas inom de olika kommunerna.
Val av ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall förrättas senast den 31 december året näst före taxeringsåret. Den som därvid fört ordet har att underrätta länsstyrelsen, ordföranden i den särskilda fastighetstaxeringsnämnden och de valda om utgången av valet.
I fråga om val av ledamöter och suppleanter i särskild fastighetstaxe- ringsnämnd gäller 13 5 i tillämpliga delar.
Bestämmelserna i 133 5 2 mom. äga motsvarande tillämpning på sär— skild fastighetstaxeringsnämnd.
De bestämmelser, som enligt 13 5 gälla i fråga om ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, skola gälla även beträffande leda- möter och suppleanter i särskild fastighetstaxeringsnämnd.
Bestämmelserna i 133 5 3 mom. äga motsvarande tillämpning på sär- skild fastighetstaxeringsnämnd.
Bestämmelserna i det följande om taxeringsnämnd eller ordförande i taxeringnämnd gälla även särskild fastighetstaxeringsnämnd eller ordfö- rande i sådan fastighetstaxeringsnämnd, om ej annat föreskrives.
184 5
Bestämmelserna i 7 5, 16 5 3 mom. samt 17 och 59 55 äga motsvarande tillämpning vid särskild fastighetstaxering.
Samtliga ledamöter i taxeringsnämnden må deltaga i granskningen av särskilda fastighetsdeklarationer samt uppgifter och andra handlingar som ingivits till ledning för den särskilda fastighetstaxeringen.
För avgivande av yttrande i be- svärsmål, som är anhängigt iskatte- rätt, må ordföranden rådgöra med ledamot i taxeringsnämnden. Ord- föranden må fö; ändamålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslutat.
För avgivande av yttrande i be- svärsmål, som är anhängigt i fastig- hetstaxeringsrätten, må ordföran- den rådgöra med ledamot i taxe- ringsnämnden. Ordföranden må för ändamålet även kalla ledamöterna till sammanträde utan hinder av att nämndens arbete i övrigt är avslu- tat.
185 52
Bestämmelserna i 61 5 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 55 samt 1515 tredje—femte styckena gälla i tillämpliga delar särskild fastighets- taxering. Härutöver skall iakttagas
Bestämmelserna i 61 5 1, 4 och 5 mom., 62 och 64 55 samt 1515 fjärde—sjunde styckena gälla i tillämpliga delar särskild fastighets- taxering.
att lokal skattemyndighet skall i den ordning, som föreskrives av Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, un- derrättas om reservation, som an- förts av annan ledamot än ordföran- den.
Beslut om taxering må icke fattas av taxeringsnämnd såvida icke ordföranden och minst två eller, i taxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en kommun, minst tre andra ledamöter äro tillstädes. Den omständigheten att ledamot av nämnden har att avträda vid behandling av viss taxering, utgör dock ej hinder mot att beslut fattas om denna taxering.
Annat nämndens beslut än som avses i andra stycket må fattas av ordföranden ensam.
186a 53
Uppkommer fråga om ny taxe- ring av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens tota- la areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående särskilda värden enligt 105 kom- munalskattelagen (1928: 370) samt om anledningen till den nya taxe- ringen.
Uppkommer fråga om ny taxe— ring av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration icke avgivits, skall taxeringsnämnden, innan nämnden beslutar om taxeringen, bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig i ärendet, såvida det ej rör enbart ändring av fastighetens tota- la areal. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om det tilltänkta taxeringsvärdet och däri ingående delvärden enligt 105 kommunal- skattelagen (1928z370) samt om anledningen till den nya taxeringen.
Fastighetsägaren skall, på sätt som avses i första stycket, beredas tillfälle att yttra sig även då särskild fastighetsdeklaration avgivits och fråga uppkommit att åsätta taxeringsvärde med awikelse i väsentligt hänseende
2 Senaste lydelse 1972: 171 Senaste lydelse 1972: 171
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse från uppgift, som lämnats i deklarationen eller på annat sätt av ägaren. Ordföranden skall därvid underrätta ägaren om innebörden av den ifrågasat- ta avvikelsen och om de tilltänkta värdena.
189 54
Den lokala skattemyndigheten skall så snart det kan ske sända underrättelse på blankett enligt fastställt formulär till den som var ägare av fastighet vid ingången av taxeringsåret samt den som därefter blivit ägare och som hos myndigheten anmält att han önskar erhålla sådan underrättelse, om
ny taxering skett, ny taxering icke skett i det fall särskild fastighetsdeklaration avgivits eller framställning om ny taxering gjorts,
taxeringsnämnden med awikelse från vad som varit gällande under nästföregående taxeringsår, enligt 8 5 sista stycket kommunalskattelagen fördelat taxeringsvärdet på olika fastigheter eller delar av fastigheter som ingå i taxeringsenhet eller avslagit framställningom vidtagande av sådan
taxeringsåtgärd.
I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe— ringsnämndens beslut samt, i före- kommande fall, de enligt 10 5 kom- munalskattelagen redovisade delvär- den som bestämts. Underrättelsen telsen skall vidare innehålla upplys- ning om vad som skall iakttagas vid anförande av besvär över taxerings- nämndens beslut samt om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.
I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxe- ringsnämndens beslut samt, i före- kommande fall, de enligt 10 5 kom- munalskattelagen (1928: 370) redo- visade delvärden som bestämts. Un- derrättelsen skall vidare innehålla upplysning om vad som skall iakt- tagas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut samt om reservation eller särskild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.
I övrigt äga bestämmelserna i 69 5 4 mom. andra stycket motsvarande tillämpning beträffande underrättelse som nu sagts.
190 55
Bestämmelserna i 156 5 om rät- telse av fastighetslängd och fastig— hetstaxeringsnämnds beslut, om in-
4 Senaste lydelse 1972: 171 5 Senaste lydelse 1972: 171
Bestämmelserna i 156 5 om rät- telse av fastighetslängd och fastig- hetstaxeringsnämnds beslut, om in-
hämtande av yttrande från nämn- dens ordförande och om underrät- telse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på sär- skild fastighetstaxering. Därvid skall vad som sägs angående fastighets- prövningsnämnd avse skatterätt. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad under taxeringsåret, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dess— förinnan hos den lokala skattemyn- digheten.
hämtande av yttrande från nämn- dens ordförande och om underrät— telse om beslut som avser rättelse äga motsvarande tillämpning på sär— skild fastighetstaxering. Rättelse må dock ej beslutas efter utgången av november månad under taxerings- året, om ej anmärkning i fråga om felaktigheten gjorts dessförinnan hos den lokala skattemyndigheten.
Talan mot beslut i fråga om rättelse enligt första stycket må ej föras särskilt. Talan mot taxeringen må även i den del beslutet avser föras i den ordning som föreskrivesi 191 och 195 55.
Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt denna paragraf meddelas av Kungl. Maj: t.
191 5
1 mom. Talan mot taxerings- nämnds beslut må genom besvär hos länsskatterätten föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxe- ringsintendent.
Har skatterätten avgjort besvär över viss taxering, mä besvär ej anföras hos skatterätten rörande samma taxering.
2 m 0 m. Besvären skola ha in- kommit senast, från ägare den 15 augusti under taxeringsåret, från kommun den 30 september under taxeringsåret och från taxeringsin- tendent den 30 april året efter taxeringsåret.
1 mom. Talan mot taxerings— nämnds beslut må genom besvär hos fastighetstaxeringsrätten föras av ägare av den fastighet beslutet rör samt 'av vederbörande kommun och taxeringsintendent.
Har fastighetstaxeringsrätten av- gjort besvär över viss taxering, må besvär ej anföras hos fastighetstaxe- ringsrätten rörande samma taxering.
Bestämmelserna i 75 5 skola äga motsvarande tillämpning på besvär enligt detta moment.
2 m om. Besvären skola ha in- kommit senast, från ägare av fastig- het den 15 augusti under taxe- ringsåret och från kommun den 30 september samma år.
Taxeringsintendent äger anföra besvär intill utgången av april må- nad året efter taxeringsåret. Han skall inom samma tid angiva yrkan- den och grunder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet eller andra synnerliga
VII. Om besvär över skatterätts och kammarrätts beslut
193
Bestämmelserna i 1645 om be- svär över fastighetsprövnings— nämnds beslut äga motsvarande tillämpning på särskild fastighets- taxering. Därvid skall vad som sägs om fastighetsprövningsnämnd avse skatterätt.
skäl fastighetstaxeringsrätten med- giver anstånd.
Inkomma besvär från ägare av fastighet efter den enligt första stycket för ägaren gällande besvärs- tiden men före utgången av april månad efter taxeringsåret, får fas- tighetstaxeringsrätten pröva besvä- ren om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären isak.
VII. Om besvär över fastighetstaxe- ringsrätts och kammarrätts beslut
Bestämmelserna i 1645 om be- svär över fastighetstaxeringsrätts be- slut rörande allmän fastighetstaxe- ring äga motsvarande tillämpning på särskild fastighetstaxering.
Bestämmelserna i 165 5 äga motsvarande tillämpning på kammarrätts handläggning av mål angående särskild fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor. 195
3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av länsskatterätten Har taxeringen prövats av länsskat- terätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av kammarrätten eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av länsskatterätt.
5 mom. Anföras besvär i sär- skild ordning hos länsskatterätt, äger 75 5 motsvarande tillämpning.
&
3 mom. Besvär enligt denna paragraf prövas av fastighetstaxe- ringsrätten. Har taxeringen prövats av fastighetstaxeringsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxe- ringen prövats av kammarrätt eller regeringsrätten, skall regerings- rätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrät- ten må, om besvär enligt denna paragraf finnas böra upptagas till prövning, förordna att målet skall upptagas och vidare handläggas av fastighetstaxeringsrätt.
5 mom. Anföras besvär i sär— skild ordning hos fastighe tstaxerings- rätt, äger 75 5 motsvarande tillämp- ning.
Nuvarande lydelse 1 97
Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anled- ning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsåttes fastighet, som ej blivit taxerad, har skatterät- ten att efter anmälan av taxerings- intendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej beträffan— de fastigheten sådant förhållande inträffat som enligt 13 5 1 mom. kommunalskattelagen bör föranleda ny taxering av fastigheten.
Sådan anmälan hos skatterätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om besvären anförts av annan än ägaren, av denne.
Föreslagen lydelse & 6
Om efter taxeringsårets utgång fastighets taxeringsvärde med anled- ning av anförda besvär ändras eller taxeringsvärde åsåttes fastighet, som ej blivit taxerad, har fastighets— taxeringsrätten att efter anmälan av taxeringsintendent vidtaga däremot svarande åtgärder för efterföljande år under taxeringsperioden, om ej beträffande fastigheten sådant för- hållande inträffat som enligt 135 1 mom. kommunalskattelagen (1928: 370) bör föranleda ny taxe- ring av fastigheten.
Sådan anmälan hos fastighets- taxeringsrätten må jämväl göras av fastighetens ägare eller, om besvä- ren anförts av annan än ägaren, av denne.
200 5
Om fastighet innehaves av någon, som enligt 47 5 kommunalskattelagen är att anse såsom ägare eller är i ägarens ställe skyldig att erlägga skatt för garantibelopp för fastigheten, gäller vad som föreskrives beträffande ägare i stället sådan innehavare.
Bestämmelserna i denna förord- ning om taxeringsnämndernas verk— samhet beträffande taxeringen för inkomst och förmögenhet samt för sådan taxering meddelade gemen- samma beståmmelser om deklara- tioner och andra uppgifter liksom föreskrifterna om riksskatteverket, de särskilda föreskrifterna om viten i 123—125 55 och om kostnader för taxeringsarbetet i 129 5, 1305 och 1 73 5 2 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga om handhavan- det av särskild fastighetstaxeringi den mån ej annat föreskrivits.
6 Senaste lydelse 1972: 171
Bestämmelserna i denna förord— ning om taxeringsnämndernas verk- samhet beträffande taxeringen för inkomst och förmögenhet samt för sådan taxering meddelade gemen- samma bestämmelser om deklara— tioner och andra uppgifter liksom föreskrifterna om riksskatteverket, de särskilda föreskrifterna om viten i 123—125 55 och om kostnader för taxeringsarbetet i 129 och 13055 äga motsvarande tillämp- ning i fråga om handhavandet av särskild fastighetstaxering i den mån ej annat föreskrivits.
Ledamot av kammarrätten åtnjuter för tid, varunder han varit inkallad till tjänstgöring enligt 193 5 andra stycket, ersättning av statsmedel enligt grunder, som fastställas av Kungl. Maj: t.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974 och tillämpas första gången, i fråga om bestämmelser som avser allmän fastighetstaxering, vid 1975 års allmänna fastighetstaxering och i övrigt vid 1976 års särskilda fastighets- taxering; dock att vad i äldre bestämmelser är stadgat angående länsskatte- rätts befattning med mål om fastighetstaxering skall fr.o.m. den 1 juli 1975 avse fastighetstaxeringsrätt.
6. Förslag till Lag om ändring i förvaltningsprocesslagen ( 1971 : 291)
Härigenom förordnas, att 1, 9, 27 och 33 55 förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 5
Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte-
Denna lag gäller rättskipning i regeringsrätten, kammarrätt, skatte—
rätt och länsrätt. rätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt. 9 %
Förfarandet är skriftligt. l handläggningen får ingå muntlig förhandling beträffande viss fråga, när det kan antagas vara till fördel för utredningen.
I kammarrätt, skatterätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller sär- skilda skäl talar mot det.
I kammarrätt, skatterätt, fastig- hetstaxeringsrätt och länsrätt skall muntlig förhandling hållas, om en- skild som för talan i målet begär det samt förhandlingen ej är obehövlig och ej heller särskilda skäl talar mot det.
Nuvarande lydelse 27
Finner skatterätt eller länsrätt att förhör med vittne eller sakkunnig lämpligen bör hållas av annan skat- terätt eller länsrätt, får rätten efter samråd med denna besluta härom.
Finner skatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt eller länsrätt att förhör med vittne eller sakkunnig lämpli- gen bör hållas av annan skatterätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt, får rätten efter samråd med denna besluta härom.
I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 55 rättegångsbalken i tillämpliga delar.
33
Mot skatterätts och länsrätts be- slut föres talan hos kammarrätt. Mot kammarrätts beslut föres talan hos regeringsrätten. Talan föres genom besvär.
5
Mot skatterätts, fastighetstaxe- ringsrätts och länsrätts beslut föres talan hos kammarrätt. Mot kam- marrätts beslut föres talan hos rege- ringsrätten. Talan föres genom be- svär.
Talan får föras av den som beslutet angår, om det gått honom emot.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975.
7. Förslag till Lag om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt (1971 : 52)
Härigenom förordnas i fråga om lagen om skatterätt och länsrätt (l97lz52)
dels att rubriken till lagen samt 1—3 och 5—14 55 skall ha nedan angiven lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 a 5, av den lydelse som nedan angives. '
Lag om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt;
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 5
I varje län finns en länsskatterätt och en länsrätt. För hela landet finns en mellankommunal skatte- rätt.
I varje län finns en länsskatterätt, en fastighetstaxeringsrätt och en länsrätt. För hela landet finns en mellankommunal skatterätt.
25
Länsskatterätt och länsrätt har sitt kansli ilänsstyrelsen. Den mel- lankommunala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.
Länsskatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt och länsrätt har sitt kansli i länsstyrelsen. Den mellankom- munala skatterätten har sitt kansli i riksskatteverket.
Skatterätt och länsrätt samman- träder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.
Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt sammanträder på den ort där den har sitt kansli. När det föreligger särskilda skäl, får rätten sammanträda på annan ort.
38
Vid skatterätt handlägges mål en- ligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningama i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar.
Vid skatterätt och fastighetstaxe- ringsrätt handlägges mål enligt skat- te-, taxerings-, uppbörds- och folk- bokföringsförfattningarna i den ut- sträckning som är föreskrivet i dessa författningar.
58
Skatterätt och länsrätt består av ordförande och nämndemän, om ej annat följer av 6 5. Rätten är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får ej tjänstgöra i rätten.
Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellan- kommunala skatterätten.
Fastighetstaxeringsrätt består av ordförande samt värderingstekniska ledamöter och nämndemän, om ej annat följer av 6 5. Rätten är dom- för med ordförande och fyra andra ledamöter, varav minst en värde— ringsteknisk ledamot och minst två nämndemän. Får inkallad ledamot förfall, är rätten domför med ord- förande och tre andra ledamöter. Fler än fyra ledamöter, utöver ord- föranden, får ej tjänstgöra i rätten. Sammanträde med samtliga ledamö- ter får dock hållas för överläggning rörande de värderingsgrunder som avses skola tillämpas.
Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i länsskatterätt och länsrätt samt vid den mellan- kommunala skatterätten. Konungen bestämmer också hur många värde— ringstekniska ledamöter och nämn-
demän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i fastighetstaxe- ringsrätt.
68
Skatterätt och länsrätt är domför utan nämndemän
Skatterätt, fastighetstaxeringsrätt JCh länsrätt är domför med ord-
föranden ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig annan skatterätt eller länsrätt,
som begärts av
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan skatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt eller länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut att tills vidare återkalla körkort eller turistkörkort eller att tills vidare vägra godkännande av utländskt körkort, när det är uppenbart att sådant beslut bör meddelas,
5. vid annat beslut som ej innefattar slutligt avgörande av mål, 6. vid avgörande av mål i vilket saken är uppenbar.
Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är skatterätt och läns- rätt domför utan nämndemän vid beslut som ej innefattar prövning av målet i sak.
Om det ej är påkallat av särskild anledning att målet prövas av full- sutten rätt, är skatterätt,fastighets- taxeringsrätt och länsrätt domför med ordföranden ensam vid beslut som ej innefattar prövning av målet isak.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål om handräckning vid taxeringsrevision, handlings undantagande från taxeringsrevision och befrielse från skyldighet att lämna kontrollupp- gift enligt taxeringsförordningen (1956: 623),
3. mål om omhändertagande för utredning enligt 30 5 barnavårdslagen
(1960: 97),
4. mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undan- tag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.
78
I länsskatterätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka inne- har tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst tillsättes av Konungen. I den mellankommunala skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förordnas av Konungen för viss tid.
Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ord- förande i skatterätt och länsrätt meddelas bestämmelser av Konung- en.
Ordförande i skatterätt och läns- rätt skall vara lagfaren. Ordförande och föredragande i skatterätt och länsrätt skall vara svensk medborga- re. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.
I länsskatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt och länsrätt finns en eller flera ordförande vilka innehar tjänst vid länsstyrelsen. Sådan tjänst till- sättes av Konungen. I den mellan- kommunala skatterätten finns en eller flera ordförande vilka förord- nas av Konungen för viss tid.
Om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för ord- förande i skatterätt, fastighetstaxe- ringsrätt och länsrätt meddelas be- stämmelser av Konungen.
Ordförande i skatterätt, fastig- hetstaxeringsrätt och länsrätt skall vara lagfaren. Ordförande och före- dragande i sådan rätt skall vara svensk medborgare. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd får ej tjänstgöra som ordförande eller föredragande.
85
Nämndeman i länsskatterätt och länsrätt utses genom val. Valet för- rättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som läns- styrelsen bestämmer efter befolk- ningstalen. l Gotlands län förrättas valet av kommunfullmäktige i Got- lands kommun.
Nämndeman i länsskatterätt, fas- tighetstaxeringsrätt och länsrätt ut- ses genom val. Val förrättas av landstinget eller, om i länet finns kommun som ej ingår i landstings- kommun, av landstinget och kom- munfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen be- stämmer efter befolkningstalen. I Gotlands län förrättas val av kom- munfullmäktige i Gotlands kom- mun.
Nämndeman i den mellankommunala skatterätten förordnas av Konung-
en.
Värderingsteknisk ledamot i fas- tighetstaxeringsrätt förordnas av länsstyrelsen.
95
Valbar till nämndeman i läns— skatterätt och länsrätt är myndig svensk medborgare, som är mantals- skriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämnde- man i den mellankommunala skat- terätten får utses endast myndig svensk medborgare, som ej har fyllt sjuttio år.
Valbar till nämndeman i läns- skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt är myndig svensk med- borgare, som är mantalsskriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år. Till nämndeman i den mellankommunala skatterätten får utses endast myndig svensk med- borgare, som ej har fyllt sjuttio år.
Tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrel- se lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsu- lent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta får ej vara nämndeman.
Den som har fyllt sextio år eller uppger annat giltigt hinder är ej skyldig att mottaga uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som nämnde- man är ej skyldig att mottaga nytt uppdrag förrän efter sex år.
Rätten prövar självmant den valdes behörighet.
10
Nämndeman utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämnde- man visar giltigt hinder, får skatte- rätt eller länsrätt entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.
Qaf
De värderingstekniska ledamöter- na i fastighetstaxeringsrätt skall ha sakkunskap i fråga om fastighets- värdering. BIand nämnda ledamöter skall finnas företrädd sådan sakkun- skap beträffande olika slag av fastig- heter.
Bestämmelsen i 9 5 andra stycket skall äga motsvarande tillämpning beträffande värderingsteknisk leda- mot.
Nämndeman i skatterätt och länsrätt utses för sex år men får avgå efter två år. Om nämndemani sådan rätt visar giltigt hinder, får rätten entlediga honom tidigare. Den som har fyllt sextio år har rätt att frånträda uppdraget. Upphör nämndeman att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget.
När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för återstående tid.
11
Ledamot och föredragande i skatterätt och länsrätt skall ha av- lagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 & rättegångsbalken.
12
De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 & rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i skatte- rätt eller länsrätt.
13
I fråga om omröstning i skatte- rätt och länsrätt gäller bestämmel- serna i 16 och 29 kap. rättegångs- balken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger först sin mening.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffan- de nämndeman i fastighetstaxe- ringsrätt, dock att sådan nämnde- man utses för tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastig- hetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.
Värderingsteknisk ledamot i fas- tighetstaxeringsrätt förordnas för tid som sägs i nästföregående stycke.
När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman eller förordnas ny värderingsteknisk ledamot för den tid som i vartdera fallet återstår.
Ledamot och föredragande i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt skall ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 5 rättegångsbalken.
De som står i sådant förhållande till varandra som sägs i 4 kap. 12 & rättegångsbalken får ej samtidigt tjänstgöra som ledamöter i skatte- rätt, fastighetstaxeringsrätt eller länsrätt.
I fråga om omröstning i skatte- rätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt gäller bestämmelserna i 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden sä- ger först sin mening.
Nu varande lydelse Föreslagen lydelse 14 &
Konungen meddelar ytterligare Konungen meddelar ytterligare föreskrifter om skatterätts och läns- föreskrifter om skatterätts, fastig— rätts organisation och verksamhet. hetstaxeringsrätts och länsrätts or-
ganisation och verksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1975, dock att lagen skall gälla redan dessförinnan i fråga om åtgärder som erfordras för lagens tillämpning efter ikraftträdandet.
Utredningsuppdraget
Direktiven för fastighetstaxeringsutred- ningen återfinns i statsrådsprotokollet den 4 december 1970. Statsrådet och chefen för finansdepartementet anförde bl. a. följande:
"Det regelsystem som numera byggts upp på fastighetstaxeringens område — i övervägande grad på grundval av det arbete som fastighetstaxerings- kommittéerna utfört — får antas i stort gälla under överskådlig framtid. Emellertid är vissa frågor fortfarande inte helt tillfredsställande lösta. De äri huvudsak följande.
För värdering av jordbruksfastighet finns f. n. två metoder, den s. k. konventionella metoden och den s.k. norrlandsmetoden. Den konventionella meto— den innebär att värdet av de byggnader som hör till jordbruket räknas in i hektarvärdena för åkermar- ken. Med norrlandsmetoden sker värderingen av åkerjord och byggnader separat med ledning av särskilda enhetsvärden för åker och byggnader. Oberoende av vilken av dessa metoder som kom- mer till användning är det angeläget att få fram ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet. En av fastighetstaxeringens grundprinciper är emellertid att värdet av en taxeringsenhet skall motsvara taxeringsenhetens allmänna saluvärde. Undantag från denna princip har av särskilda skäl hittills gjorts endast för område som utgörs av skogsmark och växande skog. En taxeringsmetod som innefattar särskilt angivande av byggnadsvärde bör således inte få leda till ett åsidosättande av den angivna grundprinci— pen.
De regler som f.n. gäller för taxering av skogs— mark och växande skog återfinns i kommunalskat- telagen (1928: 370) och skogsvärderingsinstruktio- nen (1951: 440). Bestämmelserna är i vissa avseen- den föråldrade, bl. a. beroende på att de tillkommit under en tidsperiod då produktionsförhållandena i skogsbruket var andra än vad de är i dag. I synnerhet gäller detta frågan om avdrag för allmän- na kostnader i skogsbruket. En lösning av denna fråga har aktualiserats vid flera tillfällen och framstår nu som angelägen.
Skogsvärdet innefattar enligt gällande regler i princip värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbrukets drift. Särskilt förmåns- värde kan dock åsättas när byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har
större kapacitet än vad som behövs för nämnda drift. Frågan om taxeringen av byggnader på skogen är komplicerad och det bör framhållas att de nuvarande reglerna inte är helt tillfredsställande. Bl. a. kan påpekas att det inte finns klara regler för avgränsning i fall då byggnader används både för skogsbruksdrift och för annat ändamål, t. ex. inom jordbruket. Utformningen av dessa regler har vidare ett visst samband med utformningen av reglerna för avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket."
Sedan departementschefen framhållit, att skogsvärderingsinstruktionen även i vissa andra avseenden var föråldrad och i behov av översyn, bl. a. i terminologiskt avseende, och att detsamma var förhållandet i några av de avsnitt i anvisningarna till kommunalskatte- lagen som rör fastighetstaxering, anförde han bl. a.:
”I fråga om taxeringsförfarandet finns anledning att undersöka om taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter kan förenklas.
Vidare har kritik uttalats när det gäller delgiv- ningsförfarandet vid allmän fastighetstaxering. F. n. sker delgivningen genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Dessutom får fastighetsägaren som en serviceåtgärd personlig underrättelse ivissa fall genom vanlig postförsändelse. Med det ökade antalet fritidshusägare har frågan uppkommit huru- vida utläggningen av fastighetslängden, som sker endast i den kommun där fastigheten är belägen, kan anses till fyllest som delgivning. Krav har framställts på personlig delgivning. Frågan om en övergång till ett system med personlig delgivning bör givetvis belysas mot bakgrunden av kostnads- aspekten. Ökade kostnader för det allmänna bör vägas mot vinsten för den enskilde.
] samband med en översyn av förfarandet vid fastighetstaxeringen bör också undersökas möjlig- heterna till ytterligare rationalisering av kontorsru- tinerna, bl.a. genom ökat utnyttjande av ADB, i syfte att minska kostnaderna för fastighetstaxe- ringen.
Statsmakterna har nyligen fattat beslut i princip om inrättande av länsskatterätter från den 1 juli 1971 (prop. 1970: 103, KU 34, rskr 248, SU 132,
rskr 308). Länsskatterätterna avses skola ersätta prövningsnämnderna som instans i taxeringsproces- sen. Prövningsnämnderna har f. n. att ta befattning även med besvärsmål när det gäller den särskilda fastighetstaxeringen. För den allmänna fastighets— taxeringen finns en särskild mellaninstans, den s.k. fastighetsprövningsnämnden. Fastighetsprövnings- nämnden är emellertid inte bara dömande instans, den har också vissa funktioner att fylla på ett förberedande stadium när allmän fastighetstaxering skall äga rum. Med hänsyn till den omorganisation av länsstyrelserna och prövningsnämnderna som är avsedd att genomföras till den 1 juli 1971 såvitt avser den årliga taxeringen — inkomst- och förmö- genhetstaxeringen samt den särskilda fastighets- taxeringen — synes det lämpligt att i motsvarande mån omorganisera fastighetsprövningsnämnderna och länsstyrelsernas befattning med den allmänna fastighetstaxeringen.
De spörsmål som jag nu har berört faller i stor utsträckning utanför de direktiv som givits åt fastighetstaxeringskommittéema. Enligt min me- ning är det lämpligt att deras arbete nu avslutas och att återstående frågor som ankommer på dessa utredningar jämte övervägandet av de här avsedda spörsmålen överlämnas åt en ny utredning. Denna utredning bör vara oförhindrad att föreslå även andra åtgärder på fastighetstaxeringens område. Vidare bör utredningen överväga om det är lämp- ligt att sammanföra de bestämmelser om fastighets- taxering som nu finns i skilda författningar till ett författningskomplex.”
Under sitt arbete har fastighetstaxe- ringsutredningen haft samråd med utred- ningen (Fi 1967: 33) om det skatterättsliga fastighetsbegreppet och med jordbruksbe- skattningskommittéen (Fi 1969: 63). Vidare har vissa överläggningar förekommit med realisationsvinstkommittén (Fi 1970: 79) samt med andra organisationer och myndig- heter, t. ex. RSV, SCB och CFD, som berörs av utredningens arbete.
I Inledning
1. Fastighetstaxeringen och dess regler
1.1 Fastighetstaxeringens betydelse m.m.
Fastighetstaxeringens syfte har ursprungligen varit och är alltjämt i första hand att åstadkomma ett underlag för den kommu- nala fastighetsbeskattningen främst i form av taxeringsvärden på fastigheterna. Till skill- nad från den statliga inkomstbeskattningen av fastighet är den kommunala beskatt- ningen av fastighet utformad som en garanti- skatt. Detta innebär att den kommun, där en fastighet är belägen, skall garanteras att få viss skatt från fastigheten. Enligt nuvarande bestämmelse i 47 & KL sker detta genom att till fastighetsägarens inkomster av olika slag läggs ett belopp motsvarande viss procent av fastighetens taxeringsvärde. Detta belopp, garantibeloppet, motsvarar f.n. två procent av fastighetens taxeringsvärde. Procenttalet, det s.k. repartitionstalet, bestämdes 1953 till fyra procent, 1957 till två och en halv procent samt 1965 till alltjämt gällande två procent. För att undvika dubbelbeskattning avräknas emellertid vid den kommunala be- skattningen från nettointäkten av fastigheten ett s.k. procentavdrag, vilket är lika stort som garantibeloppet för fastigheten (455 KL). För kommunerna innebär fastighetsbe- skattningen en merinkomst endast om den är effektiv, vilket den är om procentavdraget inte kan eller endast delvis kan utnyttjas samt garantibeloppet helt eller delvis kvar- står trots grundavdrag och skattereduktion.
Om man bortser från den inverkan på skatteunderlaget, som härrör från grundav- drag och skattereduktion, innebär garantibe- skattningen dock alltid att den kommun, där fastighet är belägen, har en garanti för att minst två procent av taxeringsvärdet av varje inom kommunen belägen skattepliktig fastig- het skall inkomstbeskattas där.
Frågan om fastighetsbeskattningens effek- tivitet har undersökts av bl.a. 1950 års skattelagssakkunniga (SOU 1953: 8) och 1957 års fastighetsskattesakkunniga (SOU 1960: 4). De båda sakkunnigegrupperna vari fråga om effektivitetsgraden hos fastighets- beskattningen på det hela taget samstämmi- ga.
Fastighetstaxeringsutredningen redogör för fastighetsskattesakkunnigas undersök- ningar i avsnitt 7.3, där utredningen vid sina överväganden i w'ss mån utgått från det resultat som fastighetsskattesakkunniga re- dovisat. Med utgångspunkt från den effekti- vitetsgrad, som utredningen beräknat enligt vad som framgår av nyssnämnda avsnitt, samt från de skattepliktiga taxeringsvärden, som uppges i SCB:s sammanställning över slutresultatet av 1972 års fastighetstaxering, kan följande uppställning göras som — utan att göra anspråk på exakthet — utvisar storleksgraden av den nuvarande effektiva garantibeskattningen.
Vid en genomsnittlig kommunal utdebite- ring av 25 kr motsvarar det beräknade
Taxeringsvärde Garantibelopp Effektivitets- Effektiva 1972 milj. kr grad garantibelopp miljarder kr % milj. kr Jordbruk 33,2 664 20 132,8 Villor och fritidshus 86,5 1 730 75 1 297,5 Hyres- och affärs- fastigheter 102,3 2 046 75 1 534,5 Industrifastigheter 57,7 1 154 20 230,8 Exploateringsfastig- heter 2,8 5 6 100 56,0 Summa 282,5 5 650 3 251,6
effektiva garantibeloppet en årlig inkomst för kommunerna av 813 milj. kr. Med hänsyn bl. a. till den stegring av fastighets- priserna, med vilken man har att räkna för flertalet fastighetstyper, torde motsvarande belopp år 1975 kunna anges till omkring 900 milj. kr.
Uppgifter från fastighetstaxeringen kom- mer till användning för åtskilliga andra ända- mål än garantibeskattningen, både inom och utom beskattningens område. Redogörelse härför har lämnats i flera betänkanden, varav de senaste avgetts av fastighetstaxeringskom- mittéerna (SOU 1968: 32 och Stencil Fi 1971: 2) och av utredningen om det skat- terättsliga fastighetsbegreppet (Ds Fi 1971: 15). För beskattningens del kan näm- nas den schablonmässiga inkomstbeskatt- ningen av en- och tvåfamiljsfastigheter samt fastigheter, som tillhör bostadsföreningar m.fl., där bruttointäkten beräknas till viss procent av taxeringsvärdet. Uppgifter från fastighetstaxeringen används vidare för att framta underlag för byggnadsavskrivningar och för beskattning av intäkt av skogsbruk. De har vidare inom beskattningens område betydelse för realisationsvinstbeskattningen, för fördelning av inkomst av fastighet mellan olika kommuner, för beräkning av förmögen- hetsskatt, arvs- och gåvoskatt samt stämpel— skatt rn. m.
Även utanför beskattningens område 'har rättsverkningar knutits till värden och andra uppgifter som fastställs vid fastighetstaxe- ringen. Detta har närmare beskrivits i nyss- nämnda betänkanden. I korthet kan här nämnas en del av dessa fall.
Taxeringsvärdets storlek har betydelse för
vissa placerings- och fonderingsregler i bl. a. förordningen (1924: 474) med särskilda be- stämmelser om anbringande av omyndigs medel, lagen (1972:262) om understöds- föreningar, lagen (1944: 705) om aktiebolag, lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse, kommunallagen (1953: 753, omtryckt 19692765), förordningen (1956:629, om- tryckt 1964: 495) om erkända arbetslöshets— kassor, reglementet (1961: 265) angående förvaltningen av riksförsäkringsverkets fon- der och reglementet (1962z401) angående förvaltningen av de allmänna försäkringskas- sornas fonder för den obligatoriska och den frivilliga sjukförsäkringen. I detta samman- hang kan vidare framhållas att även om tidigare föreskrifter, som avsåg fastighetsbe- låning och hade anknytning till taxerings- värdet, numera upphävts det dock inte är ovanligt, att en sådan anknytning alltjämt sker i praktiken. Vidare kan nämnas att föreskrifter om fastighets taxeringsvärde som grund för beräkning av belopp, intill vilket inteckning i fastighet får godkännas som säkerhet vid utlåning eller som täckning för fonder, kan förekomma även vid obligations- upplåning och som villkor för placering av stiftelses medel. Taxeringsvärdets storlek kan även ha betydelse som fördelningsgrund t.ex. i fråga om bidrag till vägförenings utgifter enligt lagen (1939: 608) om enskilda vägar och av ansvarighetsbeloppet i fråga om gemensamt intecknade fastigheter enligt jor- dabalken (l970:994). Enligt förköpslagen (1967: 868) får kommuns förköpsrätt inte utövas i fråga om fastighet med mindre ägovidd än 3 000 m2 och med lägre taxe- ringsvärde än 200 000 kr.
Fastighets beskattningsnatur, dvs. dess ka- raktär av antingen jordbruksfastighet eller annan fastighet, sådan den fastställs vid fastighetstaxeringen, har avgörande betydel- se vid tillämpningen av jordförvärvslagen (1965: 290) och jordhävdslagen (1969: 698). Inkomst av jordbruksfastighet men ej av annan fastighet är vidare pensionsgrundande i fråga om tilläggspension enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Slutligen kan nämnas att vid fastighetstaxeringen fast- ställda arealuppgifter har betydelse för möj- ligheten att erhålla särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag enligt kungörelsen (1967: 422) om särskilt övergångsbidrag och avgångsvederlag åt jordbrukare.
Även för andra ändamål efterfrågas värden och andra uppgifter, som bestäms vid fastig- hetstaxeringen. Såväl statliga och kommuna- la organ som det privata näringslivet, enskil- da personer och institutioner har användning därav, både då det gäller bedömningar av själva fastighetsmarknaden och klarläggan— den av fastighetsbeståndets struktur för olika planeringsändamål och samhällspolitiska överväganden. Användbara för nyssnämnda ändamål torde även vissa nya uppgifter vara som fr.o.m. 1970 års taxering redovisats utöver de traditionella; de sistnämnda har avsett värden, beskattningsnatur, skatte- pliktskod, arealstorlek m. m. Antalet i fastig- hetslängderna angivna koder är i fråga om beskattningsnatur två och skatteplikt nio. De nya uppgifterna avser ägarekategorier, för vilka anges nio koder, fastighetstyper, för vilka anges tjugo koder, bebyggelseförhållan- den, för vilka fem koder markeras, m. fl.
Betydelsen för bl. a. samhällsplaneringen av uppgifterna från fastighetstaxeringen ac- centueras ytterligare genom den integrering som avses efter hand skola komma till stånd mellan fastighetslängdemas uppgifter från fastighetstaxeringen, intagna på RSV:s fas- tighetsband, och register av olika slag, som skall upprättas av CFD och finnas i nämn- dens fastighetsdatabank eller övriga registre- ring.
För att kunna tjäna bl. a. de olika ända- mål, som nu angetts, måste uppgifterna från
fastighetstaxeringen fylla vissa kvalitetsmäs- siga krav. Arbetet med fastighetstaxeringen skall ske inom en tidsmässigt ganska knapp ram. Detta medför att värderingen till en viss del måste utföras med schabloniserade meto— der. I fråga om andra uppgifter än värdena, såsom fastighets beskattningsnatur, bebyg- gelseförhållanden, areal m. m., torde kvalite- ten kunna bedömas som tillfredsställande. Då det gäller taxeringsvärde kan man givetvis inte hävda att ett åsatt värde exakt återger en fastighets värde vid försäljning av densam- ma, eftersom man överhuvud inte kan kom- ma längre i värderingshänseende än att man fastställer det mest sannolika priset för en fastighet. Det bör emellertid framhållas att taxeringens kvalitet även i fråga om värdena fr.o.m. 1970 års taxering förbättrats avse- värt. Detta har berott på dels de modernise- rade metoder för värderingen m. m. som då tillkom genom omfattande RN-anvisningar dels den bättre kvalificerade personal, som utnyttjades vid 1970 års taxering.
Utredningen framlägger nu ytterligare för- slag med syfte att förbättra taxeringen. Det resultat, som fastighetstaxeringen med ut- nyttjande av bättre tekniska och administra- tiva hjälpmedel numera bör kunna nå, gör enligt utredningens mening uppgifterna från fastighetstaxeringen väl användbara både för nu föreskrivna ändamål och för de ytterliga- re ändamål som kan befinnas lämpliga.
Utredningens översyn har avsett merpar- ten av fastighetstaxeringens regler. Utanför översynen har dock lämnats reglerna om taxering av vattenfallsfastighet. Vidare har utredningen avstått från att lämna förslagi fråga om en del fastighetstaxeringsregler, som f. n. är föremål för översyn inom andra utredningar eller inom finansdepartementet. Detta gäller frågor om det skatterättsliga fastighetsbegreppet, materiella skatteplikts- frågor, frågor om begreppet taxeringsenhet och om gemensamhetsanlåggningar.
1.2 Allmänt om författningsbestämmelserna
Enligt direktiven för fastighetstaxeringsut- redningen har utredningen bl. a. att överväga
om det är lämpligt att sammanföra de bestämmelser om fastighetstaxering som nu finns i skilda författningar till ett författ- ningskomplex. För att möjliggöra ett ställ— ningstagande i denna fråga lämnas först en allmän översikt över dessa bestämmelser. Komplexet av nu gällande fastighetstaxe- ringsregler har till största delen kommit till och efter hand byggts på under de senaste ca femtio åren. Under större delen av 1920-ta- let ingick de materiella bestämmelserna för fastighetstaxeringen i allt väsentligt i då gällande förordningar om fastighetstaxering och skogsvärderingsinstruktioner. Dessa be- stämmelser var knapphändigare än de nu gällande reglerna. Vad angick värderingsfrå— gorna upptog reglerna för värdering av jord- bruksfastigheter det dominerande utrymmet, vilket var förklarligt med hänsyn till fastig- hetsbeståndets dåvarande struktur, med övervikt i antal och värde för jordbruksfas- tigheterna i förhållande till annan fastighet. Fastighetstaxeringsreglema i KL har, sedan denna lag trätt i kraft den 1 januari 1929, kompletterats endast på ett fåtal punkter fram till den översyn som företogs av fastig- hetstaxeringskommittéema inför 1970 års allmänna fastighetstaxering (SOU 1968: 32; prop. 1968:154; SFS 1968: 729—732). Av tidigare ändringar kan nämnas den utbygg- nad av reglerna om taxering av vattenfalls- fastigheter som skedde 1932 och 1950. Vidare ändrades reglerna för tomt- och industrivärde 1932, varjämte bestämmelser om särskilt maskinvärde infördes 1937. Reg- lerna för värdering av t. ex. de numera utan jämförelse vanligast förekommande fastighe- terna, villafastigheterna, har däremot i stort sett lämnats oförändrade. Däremot har hela tiden förekommit en noggrann reglering av taxeringen av skog och skogsmark i för olika tider gällande skogsvärderingsinstruktioner.
För allmän fastighetstaxering har under här avsedd tidsrymd gällt förfarandebestäm- melser, som varit skilda från motsvarande regler vid den årliga taxeringen. För årlig fastighetstaxering och övrig årlig taxering har förfarandereglema tidigare till stor del varit gemensamma. Den årliga fastighetstaxe—
ringen har numera efter förslag av fastighets- taxeringskommittéerna _ vilka även föresla- git omfattande ändringar av reglerna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering —— fått en organisation som till väsentliga celar skiljer sig från den övriga årliga taxeringen (prop. 1970: 160). På grund härav och då datarutiner och kontorsrutiner av särikilt slag numera utvecklats för den årliga fastig- hetstaxeringen liksom för den allmänna fas- tighetstaxeringen, har förfarandereglema för fastighetstaxeringen så gott som helt srilts från förfarandereglema för övrig taxering. De ändringar av TF och TK som getts under senare år i samband med bl. a. fastighetstaxe- ringskommittéernas förslag finns intag—ta i SFS 1968:733 och 734, 1969:210, 1969: 709 och 710, 1970: 231 och 673. Vidare har de formella reglerna om fastig- hetstaxering i TF och TK kompletterats med omfattande anvisningar av RN (RSV).
1.3 Gällande regler
De regler som f. n. gäller för fastighetstaxe- ringen och med fastighetstaxeringen sam- manhängande frågor ingår i ett flertal lagar och förordningar samt andra regelsamlingar. Dessa redovisas i det följande, därvid de författningar m. m. först anges som i'rnefat- tar materiella regler för fastighetstaxeringen.
De materiella frågorna vid fastighetstaxe- ringen regleras i första handi KL. I 4—13 && denna lag samt i anvisningar till dessa para- grafer finns grundläggande bestämmelser om vad som i skatterättslig mening är fastighet samt om skatteplikt för fastighet, beskatt- ningsnatur, taxeringsenhet, värdering, m. in.
För skogstaxeringen finns vidare en utför- lig reglering i Ska. Bestämmelser för taxe- ring av skog och skogsmark finns även i kungörelsen angående fastställelse av vissai Skvl angivna tabeller (SFS 1956: 361) och förordningen om beräkning av skogsvärde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering (SFS 1969:209). Dessa författningar avser fastställande av skogs- och markvärdcfakto- rer respektive s.k. säkerhetsmarginzl; den sistnämnda innebär viss reduktion av skogs-
värdena. På grund av bestämmelser i Skvl skall skogshögskolan meddela centrala anvis- ningar inför allmän fastighetstaxering angå- ende apteringsområden m. m.
För taxeringen av vattenfallsfastigheter utfärdar Kungl. Maj: t på grund av föreskrift i KL anvisningar inför varje allmän fastig- hetstaxering. Sådana finns i kungörelsen om anvisningar för taxeringen av vattenfallsfas- tighet vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring (SFS 1969: 310). Anvisningarna är med- delade till ledning vid uppskattning av out- byggt vattenfall (fallvärde). För värderingen av vattenfallsfastigheterna i övrigt har särskil- da sakkunniga på uppdrag av chefen för finansdepartementet utarbetat rekommenda- tioner. Dessa har benämnts ”Tabeller för index och avskrivning m. m. till ledning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering vid uppskattning av värdet av kraftverk och regleringsdammar".
Centrala anvisningar för värdering av i stort sett samtliga typer av fastigheter och för andra materiella värderings- och taxe- ringsfrågor har utfärdats av RN inför 1970 års allmänna fastighetstaxering. Särskilda centrala anvisningar har vidare utfärdats in- för 1971 och 1972 års särskilda fastighets- taxeringar av RN respektive RSV.
Centrala rekommendationer främst av- seende taxeringsvärdenivå vid allmän fastig- hetstaxering lämnas vidare vid det s.k. Stockholmsmötet, vilket hållits i maj året före allmän fastighetstaxering i samband med överläggningar som RN på sätt föreskri- vits i TK haft med landskamrerare, taxerings- intendenter och andra i fastighetsvärdering kunniga personer. I samband därmed har skogssakkunniga sammanträtt och lämnat i särskild ordning publicerade rekommenda- tioner i vissa skogstaxeringsfrågor.
Anvisningar utfärdas dessutom för fastig- hetstaxeringen i varje län. Detta sker inför allmänna fastighetstaxeringar; i anvisningar- na för de allmänna fastighetstaxeringarna inbegrips lokala skogstaxeringsanvisningar. Varje år mellan de allmänna fastighetstaxe- ringarna kan vidare lämnas länsanvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen. De
lokala anvisningarna för allmän och särskild fastighetstaxering skulle tidigare fastställas av fastighetsprövningsnämnden respektive prövningsnämnden. Enligt nu gällande be- stämmelser skall RSV fastställa länsanvis- ningarna för särskild fastighetstaxering; be- träffande anvisningsförfarandet vid den all- männa fastighetstaxeringen kommer utred- ningen att framlägga förslag i det följande.
Regler om materiella fastighetstaxerings— frågor finns i ytterligare författningar m. m. exempelvis i lag om särskilt uppskattnings- värde på fastighet (SFS 1971: 171).
De processuella och administrativa frågor- na vid fastighetstaxeringen regleras — för- utom av bestämmelserna i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen — främst i TF och TK. Grundläggande i detta sammanhang är vidare förordningen angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum (SFS 1962: 656).
Bestämmelser i förfarandefrågor vid fastig- hetstaxeringen finns vidare i ett antal kun- görelser, kungliga brev o. (1. Här kan nämnas Kungl. Maj:ts brev den 21 februari 1969 angående skyldighet för överlantmätare, lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse att till länsstyrelse överlämna vissa handlingar m.m. för fastighetstaxeringen och Kungl. Maj: ts brev den 1 juni 1951 till länsstyrelser- na angående föreskrifter för upprättandet och förandet av liggare över vattenfallsfastig- heter. Vidare kan erinras om kungörelser om bevarande av deklarationer för 1928, 1938, 1952 och 1957 års allmänna fastighets- taxeringar (SFS 1937: 977, 1948: 385, 1962: 591 respektive 1967: 704) och Kungl. Maj:ts cirkulär den 2 december 1955 till samtliga länsstyrelser angående utgallring av handlingar i prövningsnämndernas arkiv (SFS 1955: 693).
Omfattande centrala anvisningar och läns- anvisningar utfärdas även i processuella och administrativa frågor. Sådana har utfärdats av RN, senare RSV, både inför 1970 års allmänna fastighetstaxering och inför de därefter följande särskilda fastighetstaxe- ringarna. Vidare utfärdas centralt vissa admi- nistrativa anvisningar för länsstyrelsernas da-
taenheter och de lokala skattemyndighetema m. m. i fastighetstaxeringsfrågor.
1.4. Synpunkter och förslag
Regel- och anvisningskomplexet för fastig— hetstaxeringen, som sålunda är fördelat på ett flertal författningar m.m., har en avse- värd omfattning. Med hänsyn till de mång- skiftande problem, materiella och formella, som behandlas vid fastighetstaxeringen, tor- de detta emellertid vara svårt att undvika.
Av de värderingsregler o. d. som bunditsi lag eller författning är skogstaxeringsreglema i Skvl och reglerna om taxering av vatten- fallsfastigheter i anvisningarna till 9 & KL förhållandevis mest omfattande. Motsvaran— de reglering finns beträffande övriga fastig- hetstyper till huvudsaklig del i RN: s centrala anvisningar inför 1970 års allmänna fastig- hetstaxering.
I detta sammanhang kan framhållas att de avsnitt i de centrala skatteförfattningarna KL, TF och TK, som avser fastighetstaxe- ringsregler, är omfattande både i sig och i förhållande till de övriga reglerna i nämnda författningar. Av TF:s 200 paragrafer avser f.n. 70 enbart fastighetstaxering; därutöver finns bestämmelser som delvis avser fastig- hetstaxering. Motsvarande siffror för TK är totalt 100 paragrafer av vilka 40 avser enbart fastighetstaxering.
Till 1970 års allmänna fastighetstaxering såg man sig föranlåten att genom finansde- partementets försorg ge ut publikationen ”Skatte- och taxeringsförfattningarna” i ett särtryck, i vilket medtagits de författningar som berörde fastighetstaxeringen. Särtrycket omfattade, inklusive anvisningar för taxering av vattenfallsfastighet, 175 sidor. ”Skatte- och taxeringsförfattningarna 1970” innehöll 522 sidor. Bestämmelserna i "Skatte- och taxeringsförfattningarna” avser med andra ord till ca en tredjedel fastighetstaxeringsreg- ler, insprängda bland de andra skatte- och taxeringsreglerna. Detta gör ”Skatte- och taxeringsförfattningarna” onödigt omfattan- de och svårgripbara för den som skall syssla enbart med inkomst- och förmögenhetstaxe-
ring. De är vidare svåröverskådliga för den som har att tillämpa fastighetstaxeringsreg- lerna.
Vid den översyn som under senare tid företagits av de processuella reglerna synes man inte helt genomgående ha kunnat hän- föra bestämmelserna om fastighetstaxering till de delar av regelkomplexet dit de med hänsyn till sin art och sin valör lämpligen borde höra. Alltjämt finns exempelvis i TF bestämmelser om hur och när lokal skatte- myndighet i vissa fall skall kommunicera med länsstyrelsen. Denna typ av regler för kommunikation mellan olika statliga myn— digheter bör inte ingå i TF utan i TK eller andra föreskrifter eller anvisningar. Vidare finns t. ex. förfaranderegler i Skvl, vilka i och för sig inte bör innefattas i en värde- ringsinstruktion.
Den bristande konsekvens som nu fram- hållits gör sig än mer gällande beträffande de materiella reglerna vid fastighetstaxeringen. En konsekvent skiktning på de olika författ- ningarna och anvisningssamlingarna efter be- stämmelsernas valör eller art kan där inte sägas vara genomförd.
Vid den översyn av fastighetstaxeringsreg- lerna som företogs av fastighetstaxerings— kommittéerna före 1970 års allmänna fastig- hetstaxering gjordes vissa ändringar i de regler i KL som avser värdering. Dessa ändringar hänförde sig till regler för taxe- ringen av jordbruksfastigheter. De avsåg främst uppdelningen av sådana fastigheters totalvärden på delvärden och innebörden av de olika delvärdena. Några motsvarande änd— ringar av reglerna om taxering av annan fastighet företogs inte. Reglerna i KL om taxering av jordbruksfastighet kom därige- nom att ytterligare betonas framför reglerna för taxering av annan fastighet.
Den ojämnhet som sålunda föreligger i omfattningen av föreskrifterna om värdering beträffande å ena sidan jordbruksfastighet och å andra sidan annan fastighet har till stor del uppvägts genom det komplex av anvis- ningar som RN utfärdade inför 1970 års allmänna fastighetstaxering. Fastighetstaxe- ringskommittéema hade i sitt betänkande
”Fastighetstaxeringens regler och organisa- tion. Förslag till vissa ändringar" (SOU 1968: 32) framhållit bl. a. den bristande likformigheten mellan anvisningarna i sakliga frågor för fastighetstaxeringen i olika län (5. 107 f. och s. 128 f.). Av bl. a. detta skäl föreslog fastighetstaxeringskommittéerna att arbetet med anvisningarna för fastighetstaxe- ringen till större del än tidigare borde utföras centralt. Föredragande departementschefen uttalade att han ansåg förslaget innebära en avsevärd förbättring (prop. 1968: 154 s. 66).
RN utfärdade därefter, som nämnts, inför 1970 års allmänna fastighetstaxering anvis- ningar för taxeringen av flertalet typer av fastigheter. Anvisningarna intogs i en av RN och fastighetstaxeringskommittéerna sam- manställd handledning för allmän fastighets- taxering 1970 (kallas i fortsättningen Hand- ledningen). Genom dessa centrala anvis- ningar kompletterades värderingsreglema i KL i de hänseenden, där sådana regler redan fanns i viss omfattning, såsom beträffande jordbruksfastigheter. För fastigheter med be- skattningsnaturen annan fastighet, för vilka värderingsreglema — utom i vad avser vatten- fallsfastigheter — är knapphändiga i KL, t. ex. för villafastigheter, meddelade RN utförliga anvisningar. Dessa kom därvid att motsvara bestämmelserna om värdering av jordbruksfastigheter i främst KL: s anvis- ningar i kombination med RN: s anvisningar. För skogsvärdering utg'ordes motsvarande regler av anvisningar i KL tillsammans med främst reglerna i Skvl och för vattenfallsfas- tigheter likaså av anvisningar i KL tillsam- mans med av Kungl. Maj:t utfärdade anvis- ningar och av särskilda sakkunniga lämnade rekommendationer. RN:s anvisningar avser vidare taxeringen av sådana fastighetstyper för vilka särskilda bestämmelser inte lämnats i KL, t. ex. gruvor, gemensamhetsanlågg- ningar, fiske, jakt, täkter, exploateringsfas- tigheter rn. m.
Genom det anvisningskomplex som utar- betats av RN i samarbete med fastighetstaxe- ringskommittéerna har fastighetstaxerings- reglerna inom vissa områden anpassats efter nuvarande samhällsförhållanden. Före 1970
års RN-anvisningar fanns åtskilliga luckor i regelsystemet. Genom nämnda anvisningar samt RN: s anvisningar inför 1971 års särskil- da fastighetstaxering, 1972 års nya lagstift- ning om den särskilda fastighetstaxeringen (prop. 1972149; SFS 19722169—171 och 443) — som tillkommit efter förslag av utredningen och som främst avser nytaxe- ringsgrunder, värderingsmetodik och slopan- de av viss deklarationsskyldighet -— samt RSV:s anvisningar inför 1973 års särskilda fastighetstaxering har dessa luckor i stort sett fyllts ut. Emellertid får delar av regel- komplexet i KL, Skvl och TF anses vara föråldrade. Utredningen kommer i dessa avseenden i enlighet med sina direktiv att föreslå vissa ändringar.
Av vad nu sagts framgår att komplexet av regler om fastighetstaxering är omfattande och att det är fördelat på ett stort antal författningar m. rn. Vidare har systematiken i regelkomplexet delvis gått förlorad bl. a. genom att regler av samma valör ingår i författningar m. ni. av olika dignitet. Regel- komplexets struktur har gjort att fastighets- taxeringsreglerna som helhet blivit ohanterli- ga och i viss mån svåröverskådliga. Enligt utredningens mening föreligger därför vägan- de skäl för en teknisk omarbetning av regelkomplexet för fastighetstaxering så att det i största möjliga utsträckning görs fri- stående från övriga skatte- och taxeringsreg— ler. Denna omarbetning — som utredningen sålunda förordar — bör emellertid inte en- dast avse att till ett författningskomplex sammanföra de bestämmelser om fastighets- taxering som nu finns i skilda författningar. Ett urval bör därvid även göras i avseende å vilka av de gällande reglerna som bör ingå i författningskomplexet för fastighetstaxe- ringen — bestående av en eller flera författ- ningar — och vilka som bör hänföras till RSV:s anvisningsområde. Det är nämligen utredningens uppfattning, som närmare kommer att belysas senare i framställningen, att regleringen av fastighetstaxeringen ivissa avseenden, t. ex. i vad gäller skogstaxeringen och vattenfallstaxeringen, i högre grad än tidigare bör ske genom anvisningar från RSV.
På grund av tidsbrist finner sig utredning— en inte hinna utarbeta ett sådant fullständigt förslag till ett nytt författnings- och anvis- ningskomplex för fastighetstaxeringen, som utredningen sålunda förordar. Utredningens arbete måste nämligen avslutas kring årsskif- tet 1972/1973 om det skall bli möjligt att tillämpa på utredningens förslag grundade lagändringar vid 1975 års allmänna fastig- hetstaxering. Utredningen har fått iuppdrag att med sikte på nämnda fastighetstaxering framlägga förslag inom åtskilliga för fastig- hetstaxeringen väsentliga områden. Utred- ningen har på grund av vad nu anförts funnit det lämpligast att avge sina förslag inom den författningsram som nu gäller för fastighets- taxeringen. För en kommande teknisk om- arbetning av regel- och anvisningskomplexet vill utredningen emellertid ange några skiss- artade riktlinjer.
Enligt utredningens mening borde i KL och TF endast kvarstå ett mindre antal bestämmelser om fastighetstaxering. I dessa bestämmelser skulle anges vissa huvudregler för denna taxering, medan hänvisning i övrigt skedde till bestämmelserna i en fastig— hetstaxeringsinstruktion.
I en sådan instruktion, antagen av Kungl. Maj: t och riksdagen, borde i princip innehål- let i återstoden av de av utredningen före— slagna paragraferna i andra kapitlet i KL tas in liksom huvudparten av tredje och fjärde avdelningarna i TF. Vidare borde i fastighets- taxeringsinstruktionen tas in den del av anvisningarna till 5—13 åå KL, Skvl, RN:s och RSV: s anvisningar liksom andra tidigare nämnda författningar och anvisningar som avser generella värderingsgrunder och andra allmänna taxeringsgrunder.
Återstoden av regel— och anvisningskom- plexet bör fördelas på en av Kungl. Maj:t utfärdad fastighetstaxeringskungörelse och på centrala och lokala anvisningar. Kungörel- sen bör innehålla bl. a. föreskrifter om myn- digheters åligganden m.m. av det slag, som nu ingår i TK, samt återstående del av Skvl och anvisningarna till 5—13 55 KL i den mån dessa stadganden på grund av sitt innehåll inte anses kunna regleras genom anvisningar
Den förhållandevis omfattande del av cen- tral reglering som därutöver erfordras för fastighetstaxeringen bör enligt utredningens mening —— såsom närmare framgår av den fortsatta framställningen — överlåtas på RSV att ombesörja genom anvisningar.
II
Frågor som rör grunderna för taxering av fastighet
2. Allmänt
Utredningen har enligt sina direktiv ålagts att se över väsentliga delar av de materiella reglerna för fastighetstaxeringen, främst reg- lerna om skogstaxering och om taxering av byggnader på jordbruksfastighet. Enligt di- rektiven är utredningen vidare oförhindrad att föreslå även andra åtgärder på fastighets- taxeringens område. Som anförts i ett tidiga- re avsnitt har utredningen funnit att en del av de materiella reglerna för fastighetstaxe- ringen — utöver dem som särskilt framhållits i direktiven — är otidsenliga. Med anledning därav kommer utredningen — som enligt vad tidigare anförts avger sina förslag inom ra- men t'ör nuvarande regelkomplex — att föreslå inte bara en genomgripande omarbet- ning av Skvl utan även avsevärda ändringari KL: s materiella regler om fastighetstaxering. Frågor som sammanhänger med taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter redovisasi en särskild avdelning i betänkandet.
I nu förevarande avdelning kommer utred- ningen att behandla frågor som rör grunder- na för taxering av fastighet, dvs. nyssnämnda materiella fastighetstaxeringsfrågor utom, så- som nyss anförts, dem som berör de skatte- fria fastigheterna. Först redovisas utred- ningens allmänna riktlinjer för en omarbet- ning av KL och Skvl samt huvuddragen av och de allmänna motiven för de principiella och redaktionella ändringar som föreslås i dessa författningar. Huvudparten av ifrågava- rande ändringsförslag motiveras i detta sam-
manhang. I senare kapitel återkommer emel- lertid utredningen med en mera ingående undersökning och motivering i fråga om förslag till ändringar ivissa materiella frågor. Detta gäller främst frågor om taxeringsvärde- nivå, taxering av byggnader på jordbruks- fastighet samt skogstaxeringen.
3. Gällande bestämmelser i KL och Ska
3.1 4—8 55 KL
4—8 åå KL innefattar reglerna om de grund- läggande begreppsbestämningarna för fastig- hetstaxeringen. I 4 å föreskrivs vad som inom skatterätten är att hänföra till fastig- het. I 5 å lämnas regler för undantag från skatteplikt för viss sådan egendom. Enligt 6 å 1 mom. skall all fastighet taxeras. Enligt 2mom. i denna paragraf skall emellertid taxeringsvärde inte åsättas fastighet som avses i 5 å 1 mom. 0), 2 och 4 mom., dvs. så kallade försvarsfastigheter, kommunikations- fastigheter respektive småbyggnader på ofri grund, värda mindre än 5 000 kr. 7 å innehåller bestämmelser om den fasta egen- domens klassificering på de båda beskatt- ningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet. 1 8 å slutligen stadgas vad som är taxeringsenhet, dvs. vad som skall taxeras för
sig.
3.2 9och 10 ,H'KL
I 9 5 och anvisningarna till denna paragraf lämnas regler om de värderingsgrunder och principer som skall gälla för beräkningen av taxeringsvärdet. Vidare lämnas mer speciella värderingsregler för taxeringsenheter med beskattningsnaturen jordbruksfastighet res- pektive med beskattningsnaturen annan fas- tighet. Vad beträffar jordbruksfastighet ges särskilda regler dels för värdesättning av
sådant område av taxeringsenheten, som inte utgörs av skogsmark och växande skog, och dels för värdesättning av område som utgörs av skogsmark och därå växande skog. För värderingen av sådan mark som kan exploa- teras för bebyggelseändamål finns särskilda regler. Utförliga regler lämnas även för värde- ringen av vattenfallsfastigheter.
Enligt 9å första stycket skall taxerings- värde åsättas till det belopp som prövas utgöra taxeringsenhetens värde efter ortens pris, det s. k. allmänna saluvärdet. Allmänna saluvärdet gäller dock normalt inte som uppskattningsgrund för område som utgörs av skogsmark och växande skog. Sådant område skall tas upp till det värde det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Om områ- det i fråga eller del därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk, skall dock området eller delen tas upp till allmänna saluvärdet (9 å andra stycket).
1 punkt 1 av anvisningarna till 9 å lämnas bestämmelser om de generella grunderna och metoderna för beräkning av det allmänna saluvärdet. Däri stadgas att med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan antas vilja betala för fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens
beskaffenhet lämpligt utnyttjande, utan av- räkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänför- lig till servitut eller annat liknande förhållan- de.
Av andra stycket i anvisningspunkten föl- jer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts för en viss fastighet, inte utan vidare får anses som ett exakt uttryck för det allmänna saluvärdet. Frånsett att köpeskillingen kan ha påverkats av särskilda förhållanden, såsom släktskap, affektionsvär- de o.d., kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranle- das av vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer på fastighetsmarkna— den, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en viss tidpunkt, av ett obe- tänksamt ingånget avtal m.m. dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligger, om vilka anledning ej finns anta att ovidkommande omständighe- ter inverkat på prisbildningen, kan ur dem dras en tillförlitlig slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, inte såsom beloppet av en i visst fall för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.
I tredje stycket av anvisningspunkten sägs att man vid sidan av faktiskt betalda köpe- skillingar — vilkas betydelse såsom uppskatt- ningsgrund dock ingalunda må underskattas — vid taxeringen måste beakta andra förhål- landen, som kan tjäna till ledning för bedö- mande av allmänna saluvärdet, såsom fastig- hetens avkastning m. m.
Fjärde—åttonde styckena i anvisnings- punkten innehåller — till komplettering av den i första hand angivna regeln om värde- ring efter erlagda köpeskillingar — bl. a. vissa regler för värdering av jordbruk efter enhets- värden samt värdering av vissa typer av annan fastighet enligt avkastnings- eller an- skaffningskostnadsmetoderna. Vidare lämnas föreskrift bl. a. om hänsynstagande till sär- skilda förhållanden på en fastighet och om
värdering av impediment. Ifrågavarande styc- ken i anvisningspunkten lyder:
”Särskilt vad angår jordbruksfastighet böra till ledning vid taxeringen gälla de enhetsvärden, som föreslagits i den ordning, taxeringsförordningen närmare omförmäler.
Vid taxering av annan fastighet, särskilt bostads- fastighet, kan ofta förfaras så, att man utgår från förhållandena beträffande ett tillräckligt antal för ändamålet utvalda fastigheter, vilka varit föremål för försäljning under normala förhållanden i all- männa marknaden eller för vilka eljest det allmän- na saluvärdet är känt, och verkställer taxeringen under jämförelse med värdena å dessa fastigheter. Vid en dylik jämförelse kan avkastningens och framför allt hyresavkastningens storlek tjäna till ledning. Stundom torde det emellertid ej vara möjligt att använda en dylik uppskattningsgrund, utan måste värderingsmetoden lämpas efter om- ständigheterna i det särskilda fallet. Beträffande byggnad för industriellt ändamål eller annan bygg— nad, för vilken det är svårt att direkt beräkna en normal hyresavkastning, kan det exempelvis visa sig lämpligt att utgå från antingen den faktiska eller den uppskattade anskaffningskostnaden, som för- vandlas till nuvärde under beaktande av ändringar i penningvärdet, byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m.
När allmänna saluvärdet skall utrönas väsentligen med ledning av avkastningen, bör märkas, att fråga är om den normalt påräkneliga framtida avkast- ningen, samt att värdet vanligen erhålles genom kapitalisering av denna enligt den procentsats, varmed för fastigheter av ifrågavarande slag kalky- leras vid affärer å fastighetsmarknaden. Hänsyn måste emellertid tagas jämväl till variationer i avkastningen och dennas sannolika varaktighet, vilka förhållanden kunna böra föranleda modifika- tioner i det värde, som framkommer vid enkel kapitalisering. Härvid bör beaktas, att nuvärdet av ett avkastningsbelopp är mindre, ju längre avlägsen den tidpunkt är vid vilken avkastningsbeloppet förväntas utfalla. Kan avkastningen även vid nor- mal användning av fastigheten antagas komma att förete mera avsevärda växlingar eller bliva av kort varaktighet, kan en mera noggrann beräkning bliva erforderlig. Därvid kan tillgå så, att varje beräknelig framtida nettoårsavkastning diskonteras till ett nuvärde, varefter de sålunda erhållna nuvärdena sammanläggas. Det torde ej sällan förekomma att, där värdet i första hand utrönes efter annan metod än avkastningsmetoden, denna senare metod lämp- ligen bör användas för kontroll och eventuell justering av värdesättningen. Särskilt kan ett sådant förfaringssätt anbefallas, där för en äldre byggnad förutses en jämförelsevis kort återstående varaktig- hetstid.
Allmänna saluvärdet bör sålunda framgå såsom resultat av ett övervägande av olika beträffande fastighetsvärdena i allmänhet och särskilt värdet å den ifrågavarande fastigheten kända förhållanden.
Det må anmärkas, att all mark regelmässigt har något, om ock stundom obetydligt saluvärde. Ej
ens s.k. impediment, vartill mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan dylik mark med ingen eller ringa avkastningsförmåga ur skoglig synpunkt äro hänförliga, kan i regel anses vara helt värdelöst, då det kan tänkas äga användbarhet ur andra synpunkter.”
I punkt 2 av anvisningarna till 9 å specifi- ceras närmare de för en fastighet säregna förhållanden som medför att justering bör ske av det värde som framräknats enligt allmänna taxeringsgrunder. Som exempel på sådana säregna förhållanden i vad avser jordbruksfastighet till den del den inte ut- görs av skogsmark och växande skog anges i första stycket av anvisningspunkten följande förhållanden:
”fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga avsättnings- och användningsförhållan- den;
ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda eller svåra brukningsförhållanden samt om fastigheten är i synnerligt god hävd eller vanhävd och förfallen;
åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastigheter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna äro olämp- liga, förfallna eller otillräckliga;
mera betydande trädgårdsanläggning eller be- stånd av växande träd å åker eller äng, som kan påverka fastighetens saluvärde;-
särskilda naturtillgångar eller liknande förmåner, som kunna finnas å fastigheten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, möjlig- het till jakt, fiskevatten o.dyl., försåvitt samma naturtillgång eller förmån ej är av beskaffenhet att, efter ty under 8 å sägs, böra särskilt taxeras;
servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
förekomsten av sådana ovan ej omförmälda förhållanden, som avses i punkt 5 här nedan;
med mera sådant."
Motsvarande förhållanden i vad gäller an- nan fastighet exemplifieras i andra stycket i anvisningspunkten enligt följande:
"fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjligheter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om inskränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller bigata, om den är hömtomt eller mellantomt o. s. v.; för industrifastig- het, upplagsplats, stenbrott, grustäkt o. dyl.: om den äger bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer, o. s. v.,
markens naturliga beskaffenhet och därav följan- de större eller mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundläggningsförhål- landen, om stenbrott, grustäkt o. dyl. för sitt utnyttjande erbjuder större eller mindre av natur- förhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;
förekomsten av plantering, trädgårdsanläggning eller dyl., som kan göra fastigheten särskilt begär- lig;
servitut eller annan liknande rättighet till förmån eller last för fastigheten;
med mera sådant.”
I sista stycket i anvisningspunkten före- skrivs bl.a. att, oavsett vilken metod som används för värderingen, det allmänna salu- värdet alltid skall vara avgörande för taxe- ringsvärdet. En tomt med byggnad, taxerad som annan fastighet, får sålunda inte åsättas högre taxeringsvärde än ett annat i närheten liggande lika värdefullt område med liknande byggnad, vilket taxerats såsom jordbruksfas- tighet, endast därför att beträffande den senare fastigheten värdesättningen skett på grundval av enhetsvärden för jordbruksfastig- het.
I punkt 3 av anvisningarna till 9 å lämnas utförliga regler för taxeringen av vattenfalls- fastighet, nämligen outbyggt vattenfall (fall- värde), kraftverk och regleringsdamm. Vida- re lämnas vissa föreskrifter om värdering av ersättningskraft.
Punkt 4 av anvisningarna avser värde- ringen av den del av jordbruksfastighet som utgörs av skogsmark och därå växande skog. För dessa områden stadgas att de uppskatt- ningsgrunder skall gälla som sägs i Skvl. Därutöver skall följande i andra—femte styc- kena av anvisningspunkten upptagna värde- ringsregler m. m. gälla för skogsfastigheterna:
"Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav förekomsten av mervär- de, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder, upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån å skogsmarken.
Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsihstruktionen, upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till skogsmark räknas icke s.k. impediment; sådan marks värde skall medräknas vid uppskattning av värde av övrig mark.
Särskild förmån på skogsmarken, såsom möjlig- het till jakt, byggnad på skogen, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas för sig med särskilt belopp och ingå i värde av särskilda tillgångar. Värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas i det skogsmarksvärde, som enligt punkt 3 av anvis- ningarna till 105 skall särskilt angivas. Vid dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde förmånen har för den taxerings- enhet, varom fråga är. Sådan byggnad som är behövlig för skogsbruksdrift åsåttes intet särskilt värde. Dennas värde anses ingå i skogsvärdet. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.
Har på grund av förhållande, som angives i punkt 5 här nedan, område, som utgöres av skogsmark och växande skog, helt eller delvis ett sådant mervärde, som i sagda punkt omförmäles, skall området till den del det äger ett dylikt mervärde uppskattas till allmänna saluvärdet. Att därjämte för åsättande av särskilda redovisningsvärden enligt 10 & skogsmarkens avkastningsvärde och den växande skogens värde å dylikt område skola enligt här ovan angivna grunder uppskattas tillsammans med motsvarande värden å övrig skogsmark och växande skog å taxeringsenheten, framgår av anvis- ningarna till 10 å.”
För bestämmelserna i Skvl lämnas en kort redovisning i avsnitt 3.4. Till en mera ingåen- de redogörelse för skogstaxeringsreglema samt till utredningens överväganden och förslag i denna fråga återkommer framställ— ningen i kapitel 9.
1 punkt 5 av anvisningarna till 9 & lämnas tämligen ingående regler om värderingen av mark som har ett övervärde på grund av möjligheterna att exploatera den för bebyg- gelseändamål. I anvisningspunkten före- skrivs:
”Jordbruksfastighet eller del därav kan stundom äga ett högre allmänt saluvärde än om den skulle användas endast för jordbruk med binäringar eller skogsbruk på den grund, att den inom överskådlig framtid lämpligen kan användas såsom tomtmark eller för industriellt eller likartat ändamål.
Ett dylikt högre värde förefinnes i allmänhet blott på sådan jordbruksfastighet, som är belägeni närheten av större stad eller i tillväxt varande industri-, järnvägs- eller annat tätare bebyggt sam- hälle. Men även närbelägenhet till gruv— eller vattenkraftsanläggning, badortsanläggning eller an- nat sådant företag kan medföra, att i fastighetens allmänna saluvärde ingår ett mervärde av ifrågava- rande art; i den mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen därför lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anläggningar m. m.
Vid uppskattning av värdet å fastighet, varom nu
är fråga, bör iakttagas, att detta merendels är beroende av utvecklingens hastighet och att hänsyn härtill måste tagas. Därest exempelvis ett område kan exploateras såsom tomtmark, är det möjligt, att någon eller några tomter kunna omedelbart avyttras efter visst å-pris, medan däremot övriga tomter kunna först successivt försäljas och exploa- teringen kan väntas bliva slutförd först efter så lång tid, att något mervärde för tomtändamål knappast kan anses ännu tillkomma alla delar av området, utan att det dock är möjligt att avgöra, i vilken ordning de särskilda delarna kunna komma att tagas i anspråk såsom tomtmark. Vid bestämmande av det pris, som en förståndig köpare skulle vilja erlägga för ett dylikt område, måste denne göra sin kalkyl så, att de vid olika tidpunkter påräkneliga försäljningsvärdena diskonteras till nutidsvärden, därvid hänsyn tages jämväl till exploateringens osäkerhet och andra dylika omständigheter. Till- börlig hänsyn måste därjämte tagas till å ena sidan den avkastning, som kan erhållas från fastigheten, innan försäljningen för tomtändamål kan väntas äga rum, å andra sidan kostnader för exploatering m.m.
Beträffande i jordbruksfastighet ingående om- råde, som utgöres av skogsmark och växande skog, tages hänsyn till mervärde, varom här ovan sagts, allenast om och i den mån området eller del därav verkligen kan anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark eller indu- strieut eller likartat ändamål än vid användning för skogsbruk samt om förstnämnda värde tillika över— stiger det enligt punkt 4 här ovan uppskattade värdet på området eller delen därav. I den mån detta ej är fallet verkställes uppskattningen allenast efter de särskilda grunder, som gälla enligt punkt 4 här ovan."
I den sista punkten — punkt 6 — av anvisningarna till 95 lämnas föreskrift om taxering såsom ”gemensam taxeringsenhet” av fastigheter, som är belägna i skilda kommuner.
I 10 5 och anvisningarna till denna para- graf lämnas främst föreskrifter om de särskil- da värden, s.k. delvärden, som tillsammans utgör en fastighets taxeringsvärde, samt vad de olika delvärdena avser. Vidare lämnas vissa föreskrifter om beräkningen av delvär- dens storlek, om längdföring rn. rn.
Enligt 10 5 skall följande delvärden redo- Visas, nämligen
för jordbruksfastighet:
a) jordbruksvärde;
b) Skogsbruksvärde;
c) värde av övrig mark;
d) värde av särskilda tillgångar; och e) exploateringsvärde;
för annan fastighet: a) markvärde;och b) byggnadsvärde.
Betraifande byggnadsvärdet skall särskilt maskinvärde redovisas för sig. I fråga om skogsbruksvärdet skall skogsmarksvärdet ur- skiljas ur totalvärdet och anges särskilt (punkt 3 av anvisningarna till 10 å).
Punkt 1 av anvisningarna till 10 & innehål- ler en med 11 5 korresponderande bestäm- melse om att delvärdena skall anges ijämna tusental kronor och att därför erforderlig jämkning får ske.
Punkterna 2—5 av anvisningarna innehål- ler främst definitioner av vad som förstås med de olika delvärdena och närmare angi- vande av vad värdet av dessa skall innefatta och i vissa fall hur detta skall uppskattas.
Anvisningspunkten 6 behandlar i första hand frågor om värde av ersättningskraft.
Anvisningarna till 105 innehåller Vidare vissa föreskrifter om längdföring nämligen i anvisningspunkt 3 angående skogsmarksvär- de, punkt 4.b rörande exploateringsvärde och i punkt 6 angående fallvärde, värde av skyldighet att leverera ersättningskraft och visst byggnadsvärde på fastighet med kraft- verksanläggning eller regleringsdamm. I punkt 2 finns vidare en särskild regel om jordbruksbyggnad som ägs av annan än jordägaren. Punkterna 2—6 av anvisningarna har följande lydelse:
”2. Med jordbruksvärde förstås fastighetens vär- de av annan produktiv mark än skogsmark med de byggnader och andra anläggningar, som äro behöv- liga för jordbruksdrift. Vid angivande av jordbruks- värde har man att utgå ifrån att fastigheten ifråga användes till jordbruk med binäringar. I jordbruks- värdet skall ingå värdet av fastighetens hela ägoom- råde i åker, tomt— och trädgårdsmark och ängs- och betesmark samt byggnad som tillhör jordägaren och är behövlig för jordbruksdriften, såsom man- gårds- och driftbyggnad samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar.
Om dylika byggnader tillhöra annan än jordäga- ren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde.
3. Med skogsbruksvärde förstås fastighetens vär- de av växande skog med de byggnader och anlägg- ningar, som äro behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom Skogsbruksvärde upp- tages värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och
värdet av skogsmarken (skogsmarksvärdet). ] skogs- värdet ingår värdet av de byggnader och andra anläggningar, som äro behövliga för skogsbruks- drift. Skogsvärde och skogsmarksvärde skola upp- skattas enligt de grunder, som angivas i punkt 4 av anvisningarna till 9 5. Vid bestämmandet av skogs- bruksvärdet skall skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.
4. Med värde av övrig mark förstås fastighetens värde av icke produktiv mark samt värde av vattentäckt område som hör till fastigheten. Med icke produktiv mark avses sådan mark som på grund av sin beskaffenhet ej kan ekonomiskt utnyttjas för jordbruk eller skogsbruk.
4. a. Med värde av särskilda tillgångar förstås fastighetens värde av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas exempelvis värdet av sådana byggnader och anlägg- ningar, som ej kunna anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift, värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt.
4.b. Med exploateringsvärde förstås det värde, som fastigheten eller del därav äger utöver jord- bruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark samt värde av särskilda tillgångar på grund av att mark som hör till fastigheten kan tillgodogöras för bebyggelse.
Om exploateringsvärde belöper på viss del eller vissa delar av en fastighet, skall sådan del eller sådana delar till läge och storlek angivas i fastig- hetslängden. Ha särskilda områden på en fastighet olika exploateringsvärden, skola dessa likaledes angivas i längden.
5. Vid uppskattning av markvärde å annan fastig- het skall tagas hänsyn till de ovan i anvisningarna till 9 & angivna förhållanden. Är å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand, skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet.
(Punkt 5 innehåller därjämte utförliga bestämmelser angående särskilt maskinvär- de.)
6. Värdet av skyldighet att leverera ersättnings- kraft avräknas å byggnadernas värde och därvid i första hand å den del därav, som _ej motsvarar värdet å fasta maskiner och andra till byggnad hörande inventarier, för vilka enligt nästföregående punkt särskilt maskinvärde redovisats. Värdet av rätt till ersättningskraft inräknas i jordbruksvärdet vid taxering av jordbruksfastighet och imarkvärdet vid taxering av annan fastighet. Ingår i taxeringsvärdet särskilt värde å vattenfall, skall detta värde i taxeringslängden antecknas. I fråga om taxeringsenhet, som taxerats såsom annan fastighet och som utgöres av en kraftverksanlägg- ning eller däri en dylik anläggning ingår, skall i taxeringslängden jämväl antecknas det belopp, var- med värdet av skyldighet att leverera ersättnings-
kraft avräknats vid byggnadsvärdets fastställande. Ytterligare skall i fråga om såväl taxeringsenhet, varom nyss nämnts, som regleringsdamm anteck— ning i taxeringslängden göras om beloppet av den del av byggnadsvärdet, som vid omräkning av anskaffningskostnaden jämlikt punkt 3 av anvis- ningarna till 9 & beräknats motsvara kostnad, därå avskrivning för värdeminskning ej beräknats.”
3.3 11—13 55 KL
I 11 5 finns en bestämmelse om att taxe— ringsvärde och de enligt 10% redovisade särskilda värden, dvs. delvärdena, skall utfö- ras i fulla tusental kronor. Enligt 12 5 skall allmän fastighetstaxering ske vart femte år. ”Löpande taxeringsperiod” definieras som tiden från ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker, till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxe- ring sker nästa gång. I 13å stadgas att särskild fastighetstaxering skall äga rum de år då allmän fastighetstaxering inte äger rum. Vidare lämnas i 13 5 och anvisningarna till denna paragraf bl. a. materiella regler för ny taxering av fastighet vid särskild fastighets- taxering.
3.4 Skvl
Som angetts i avsnitt 3.2 stadgas i KL, punkt 4 av anvisningarna till 9 5, att de uppskatt- ningsgrunder skall gälla för skogstaxeringen som stadgas i Skvl. För bestämmelserna i Skvl kommer ingående att redogöras i det kapitel i betänkandet som behandlar skogs- taxeringen. En kort sammanfattning lämnas här för instruktionens uppbyggnad och hu- vudprincip.
Skvl är uppdelad på sju avdelningar, A—G. Av dessa avser två avdelningar värdering, nämligen avdelning A. Allmänna värderingsgrunder och avdelning B. Bestämmelser rörande upp- skattningen.
De övriga avdelningarna hänför sig till förfarandet, nämligen avdelning C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj: t
avdelning D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av skogshögskolan Uppgifter och förslag som fö— re allmän fastighetstaxering avgivas av Skogsstyrelsen avdelning E. avdelning F. Lokala skogstaxeringsanvis- ningar och avdelning G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.
I avdelning A lämnas regler för uppbygg- naden av den vid fastighetstaxeringen gällan- de skogstaxeringsmetoden liksom en förkla- ring av en del av de begrepp, som används i Skvl. Ett principuttalande återfinns därvid i avdelningens första stycke vilket lyder:
"Skogsmark med därå växande skog skall värde- ras med hänsyn till markens produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i penningar som med beaktan- de av dessa omständigheter kan antagas för fram- tiden bliva uttagen under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där bedrivas.”
4. Historik, allmänna synpunkter m.m.
4.1 4—8 55 KL
Bestämmelserna i 4 & om det skatterättsliga fastighetsbegreppet har nyligen varit föremål för översyn inom utredningen om det skatte- rättsliga fastighetsbegreppet. Denna utred- ning har framlagt sina förslag i betänkandet ”Det skatterättsliga fastighetsbegreppet” (Ds Fi 1971: 15).
Frågan om en omreglering av bestämmel- serna i 8 5 om taxeringsenhet aktualiserades av föredragande departementschefen i prop. 1972: 49 i samband med att ändringar — på grundval av fastighetstaxeringsutredningens förslag i betänkandet Ds Fi 1971: 13 — .ordes av de materiella bestämmelserna för den särskilda fastighetstaxeringen i dåvaran- de 12 &. På 5. 90 i sagda proposition uttalade departementschefen bl. a. att 8 & innehåller bestämmelser som blivit föråldrade i och med den nya fastighetsbildningslagstift- ningen. Bestämmelserna i 8 & hängde enligt departementschefen nära samman med ut- formningen av reglerna för det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Ett förslag till nya regler i detta hänseende övervägdes enligt departe— mentschefen i finansdepartementet. Departe- mentschefen framhöll att därför inga andra ändringar då borde göras i 8 G än som föranleddes av ett av fastighetstaxeringsut- redningen framlagt förslag.
Fastighetstaxeringsutredningen har med hänsyn till den översyn av 4 & KL om det
skatterättsliga fastighetsbegreppet och av 8 5 om taxeringsenhet, som sålunda ägt rum, inte tagit upp frågor om dessa begrepp till principiella överväganden. Utredningen kom- mer emellertid i den fortsatta framställ- ningen att beröra bestämmelserna i 8 & om taxeringsenhet med utgångspunkt i jord- bruksbeskattningskommitténs förslag om schablonbeskattning av vissa små jordbruks- fastigheter.
Vissa frågor angående undantag från skat- teplikt för fastighet enligt 5 & behandlas av utredningen under avdelning III. Frågan om vad som avses med uttrycket taxeringi 6 5 1 mom. har nyligen översetts (fastighetstaxe- ringsutredningens betänkande ”Ny- och om- taxering av fastighet", Ds Fi 1971: 13; prop. 1972: 49; SFS 1972: 169). Utredningen har inte funnit anledning att ta upp dessa princi- piella frågor till nya överväganden. Under avdelning 111 om skattefria fastigheter kom— mer utredningen emellertid att ta upp frågan om ytterligare undantag från bestämmelsen om åsättande av taxeringsvärdei 6 5 2 mom.
Uppdelningen enligt 75 på de båda be- skattningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet har behandlats i samband med 1970 års allmänna fastighetstaxering (fastighetstaxeringskommittéernas betänkan- de "Fastighetstaxeringens regler och organi- sation. Förslag till vissa ändringar", SOU 1968: 32 s. 47—49; prop. 1968: 154 s. 33—35 och 67—70). I prop. 1968: 154
uttalade föredragande departementschefen beträffande bestämmelserna i 7 5 om fastig- hets beskattningsnatur att han inte i det sammanhanget var beredd att föreslå ändra- de regler i KL. Det fick ankomma på RN att utforma rekommendationer i ämnet.
Inför 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdade RN omfattande anvisningar till ledning vid bestämmande av beskattningsna- turen, vilka anvisningar finns intagna i Hand- ledningen. I fråga om gränsdragningen mel- lan å ena sidan jordbruksfastigheter och å andra sidan villafastigheter och övriga små- husfastigheter har i dessa anvisningar gjorts följande uttalande (Handledningen
5. 11.1: 2—4):
”Fastighets användningssätt kan ofta bedömas med ledning av fastighetens storlek och bebyggelse. Nedan under punkterna 1—7 angivna normer för gränsdragning mellan jordbruksfastighet och villa- fastighet har därför anknutits till dessa förhållan- den.
Vid små arealer får ett utnyttjande av fastigheter för jord- eller skogsbruksändamål allt mindre bety- delse. Om fastigheten understiger en viss areal, kan man över huvud taget knappast räkna med att jordbruk eller skogsbruk i egentlig mening kan bedrivas. Å andra sidan gäller för fastigheter, som är bebyggda eller avses bebyggas med bostadshus, att användningen som jord- eller skogsbruksfastig- het blir allt mer trolig vid stigande areal. Fastighe- ter som överstiger en viss areal bör därför normalt inte hänföras till kategorin villafastigheter.
Vid bedömningen av om en fastighet skall hän- föras till Villafastighet eller jordbruksfastighet bör betydelse även tillmätas omfattningen av och stan- darden på den befintliga bebyggelsen. Man får sålunda utgå från att en Villafastighet normalt är bebyggd med småhus. Den omständigheten att fastighet är obebyggd torde ofta innebära att den används för jord- eller skogsbruksändamål eller att den är att betrakta som oanvänd, såvida det inte är påtagligt, att den är avsedd för framtida bebyggan- de med villabyggnad.
I de fall fastighet är bebyggd torde man med avseende på bostadsbyggnadens beskaffenhet böra skilja på två fall, nämligen då byggnaden är av godtagbar beskaffenhet och då den inte är det. I sistnämnda fall torde det föreligga en viss presum- tion för att fastigheten används för jord- eller skogsbruk eller att fastigheten är oanvänd, efter- som en alltför låg standard inte medger ett utnytt- jande för bostadsändamål.
Byggnad får anses vara av godtagbar beskaffenhet om den är bebodd hela året eller åtminstone viss del av året. Givetvis kan även förekomma fall då bostadshuset är av godtagbar beskaffenhet men trots detta inte används.
Till följd härav bör följande regler tillämpas då svårigheter föreligger att på annat sätt avgöra om
en fastighet bör taxeras såsom jordbruksfastighet eller Villafastighet.
A. Bostadshus av godtagbar beskaffenhet
1. Fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som innehåller pro- duktiv mark (inägojord eller skogsmark) med en areal understigande 5 ha, varav mindre än 1 ha utgör inägojord (åker, tomt och trädgård, kulti- verad betesmark, naturlig äng), bör taxeras som villafastighet.
2. Vid taxering av fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som omfattar mindre än 5 ha produktiv mark men som innehåller minst 1 ha inägojord, bör det faktiska användningssättet i första hand vara vägledande vid bestämmande av beskattnings- naturen.
3. Fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som omfattar en areal av minst 5 ha produktiv mark, bör taxeras som iordbruks fastighet.
4. Fastighet, som är bebyggd med bostadshus av godtagbar beskaffenhet och som omfattar en- dast improduktiv mark, bör normalt taxeras som villafastighet. Är arealen betydande bör fastigheten dock taxeras som jordbruksfastig- het.
. Övriga fall . Fastighet, som innehåller produktiv mark med en areal understigande 5 ha, varav mindre än 1 ha inägojord, som är bebyggd med bostadshus av inte godtagbar beskaffenhet, bör taxeras som jordbruksfastighet, såvida det inte är påtagligt att den nyttjas huvudsakligen för bostadsända- mål.
6. Fastighet, som innehåller produktiv mark och som är obebyggd eller bebyggd med bostadshus av inte godtagbar beskaffenhet och som inte avses under punkt 5, bör taxeras som jordbruks- fastighet såvida den inte bildats för annat ändamål än för jord- och skogsbruk. För bo- stadsändamål avstyckade men fortfarande obe- byggda tomtplatser bör sålunda taxeras som annan fastighet och inte som jordbruksfastighet var för sig eller tillsammans med stamfastighe— ten.
7. Fastighet, som uteslutande består av linproduk- tiv mark och som är obebyggd eller bebyggd med bostadshus av inte godtagbar beskaffenhet, bör normalt taxeras som jordbruksfastighet. ”
U'UJ
RN lämnade även anvisningar i fråga om gränsdragningen mellan dels jordbruksfastig- het och annan fastighet vid växthus-, frukt-, plantskole- och fältmässig grönsaksodling o.d., dels jordbruksfastighet och exploate- ringsfastighet och dels jordbruksfastighet och vissa speciella fastigheter (allmänna plat- ser och specialområden).
Frågan om fastighets beskattningsnatur
har därefter tagits upp av jordbruksbeskatt- ningskommittén i betänkandet ”Jordbruks- beskattningen” (SOU l97lz78). Jordbruks- beskattningskommitte'n uttalade i sitt betän- kande (5.181) att det framgick av RN:s anvisningar i fråga om gränsdragningen mel- lan å ena sidan jordbruksfastigheter och å andra sidan in'llafastigheter och övriga små- husfastigheter att mindre fastigheter, på vil- ka egentligjordbruksdrift inte förekommer, i många fall ändock ansetts böra taxeras som jordbruksfastighet. Så torde också enligt jordbruksbeskattningskommittén ha skett i betydande omfattning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. En bidragande orsak till obenägenheten att taxera fastigheter med viss ringa areal av åker eller skogska som annan fastighet torde enligt kommittén vara att fastigheterna då inte kan förvärvas av lantbruksnämnderna och användas för jord- brukets yttre rationalisering.
Jordbruksbeskattningskommittén har i sitt betänkande (s. 183—185) uttryckt den uppfattningen att betydande fördelar från såväl förenklings— som rättvisesynpunkt skul- le uppkomma, om en schablonbeskattning av samma slag som nu tillämpas i fråga om villor infördes för mindre jordbruksfastighe- ter, där egentligjordbruksdrift inte förekom- mer. En sådan schablonbeskattning skulle enligt kommittén också underlätta deklara- tionsförfarandet för ägarna av dessa fastighe- ter. Kommittén hade därför övervägt att föreslå sådan ändring av reglerna för in- komstbeskattning av jordbruksfastighet att också vissa jordbruksfastigheter kunde bli föremål för schablonbeskattning. Sådan be— skattning borde emellertid ske endast av fastigheter som i fråga om storlek och användningssätt kunde jämställas med villa- fastighet. Vid denna jämförelse borde dock bortses från förekomsten av skogsmark och improduktiv mark. Om en lägre bruttointäkt än 2 000 kr per år erhölls från en jordbruks- fastighet borde den enligt kommittén scha- blonbeskattas.
Emellertid borde enligt kommitténs me- ning en ändring av inkomstbeskattningens regler inte genomföras utan mer ingående
utredningar och överväganden än kommittén haft möjlighet att utföra. Med hänsyn därtill ansåg sig kommittén i sitt betänkande inte höra lägga fram något förslag om schablon— beskattning av fastighet som taxerats som jordbruksfastighet.
Kommittén ifrågasatte i stället om inte motsvarande effekt kunde uppnås på ett enklare sätt än genom att ändra reglerna för inkomstbeskattningen. Kommittén hade tidi- gare påpekat att den vid fastighetstaxeringen angivna beskattningsnaturen i regel var av- görande för efter vilken metod en fastighet skall beskattas. Om nyssnämnda kategorier jordbruksfastigheter vid nästa allmänna fas- tighetstaxering taxerades som annan fastig- het eller om mangårdsbyggnaden på sådana fastigheter bröts ut till särskild taxeringsen- het och taxerades som annan fastighet, skulle den för villor föreskrivna schablonbe— skattningen automatiskt tillämpas på dem. Därmed skulle man vid inkomsttaxeringen uppnå i stort sett samma resultat utan ändring av gällande regler.
Enligt kommitténs uppfattning borde där- för först undersökas, om det var möjligt att ändra bestämmelserna för fastighetstaxering av jordbruksfastighet så att mindre jord- bruksfastigheter, som inte används för jord- bruksändamål utan huvudsakligen utnyttjas såsom bostad, eller eventuellt enbart man- gårdsbyggnaden på sådana fastigheter blir taxerade som annan fastighet. Kommittén ansåg därför att frågan om beskattningsnatu- ren för ifrågavarande fastigheter eller bygg- nader i första hand borde prövas i samband med aktuell ändring av reglerna för fastig- hetstaxeringen. Om det därvid skulle visa sig, att det inte är möjligt eller lämpligt att ändra beskattningsnaturen för dessa fastigheter el- ler byggnader, ansåg kommittén att införan- de av schablonbeskattning borde aktualise— ras.
I remissyttrande över jordbruksbeskatt- ningskommitténs betänkande uttalade fastig- hetstaxeringsutredningen, att utredningen — som i viss mån delade den uppfattning som framförts av kommittén — ansåg att man genom ändringar av bestämmelserna om be-
skattningsnatur i 7 & KL till en del kunde tillgodose det rättvisekrav, som låg bakom kommitténs ifrågavarande uttalanden. Utred- ningen ville emellertid understryka, att änd- ringar i fråga om gränsdragningen mellan jordbruksfastighet och annan fastighet borde ske med försiktighet och att man endast i begränsad omfattning kunde på denna väg tillgodose kommitténs önskemål. Utred— ningen ville tillägga att, om man gick över till att inkomstbeskatta jordbruksfastigheterna på basis av bl. a. byggnadsvärde för man- gårdsbyggnad, man därigenom skulle nå fram till en bättre rättvisa i det aktuella hänseen- det.
Fastighetstaxeringsutredningen återkom- mer vid avsnitt 5.2 till frågan om bestämmel- serna i 7 5 om fastighets beskattningsnatur.
4.2 9 och 10 55 KL
I 95 KL anges som generell grund för värderingen av fastighet — med undantag för skogsmark och växande skog — att taxerings— värdet skall beräknas till fastighetens ”all- männa saluvärde”. Denna regel, som infördes vid 1922 års allmänna fastighetstaxering, föregicks i 1910 års bevillningsförordning liksom i tidigare under 1800-talet utfärdade bevillningsförordningar av mera allmänt håll- na föreskrifter om grunderna för värdering av fastighet. Enligt 1861 års bevillningsför- ordning skulle fast egendom upptas till sitt ”verkliga värde”. Detta uttryck kvarstod till dess det uteslöts ur själva lagtexten till 1910 års bevillningsförordning. Principen för vär- desättningen angavs där vara att fast egen- dom skulle ”uppskattas till det värde, egen- domen haft nästföregående år”. Värdet skulle bestämmas ”med ledning af de om hvarje särskild egendoms storlek, beskaffen- het och afkastning inhämtade upplysningar samt erhållna uppgifter om areal och olika ägoslag samt arrende- eller hyresafgifter, köpeafhandlingar och värderingar för egen— domens belåning eller försäkrande mot brandskada". I de vid förordningen fogade ”Särskilda anvisningar till ledning vid taxe- ringen” kvarstod dock uttrycket "verkligt värde”; där framhölls bl. a., såsom ett direk-
tiv i sista hand, taxeringsmännens skyldighet att av de i anvisningarna upptagna taxerings- grunderna tillämpa den eller de grunder ”som anses bäst leda till egendomens upp- skattning till dess verkliga värde”. 1910 års kommunalskattesakkunniga avgav 1917, ef- ter meningsskiljaktigheter inom kommittén, två förslag till ny kommunalskattelag (dels Eisermann — von Wolckers förslag, dels Landéns förslag). I båda förslagen upptogs för första gången till mera ingående behand— ling bl. a. frågor om värdering vid fastighets- taxeringen. Enligt båda förslagen skulle värderingen ske efter fastighetens allmänna saluvärde, beräknat i stort sett efter samma regler som nu gäller. 1917 års förslag lades ej till grund för lagstiftning men togs till utgångspunkt för en år 1920 framlagd proposition (1920: 191) med förslag till kommunalskattelag. I propositionen, som emellertid inte antogs, hade föreslagits att den generella värderingsgrunden skulle vara det allmänna saluvärdet.
Sedan 1920 års skogsbeskattningskom- mitté framlagt förslag till bestämmelser inför 1922 års allmänna fastighetstaxering utfärda- des år 1921 en förordning om allmän fastig- hetstaxering år 1922 med därtill hörande instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog. 1 förordningen lämnades bl.a. regler angående värderingen, därvid huvudregeln var att fastigheter skulle åsättas taxeringsvärde efter allmänna saluvärdet, definierat på'i huvudsak alltjämt gällande sätt. Såsom ytterligare en ledning för värde- ringen angavs de s.k. enhetsvärdena för arealenhet mark av olika ägoslag och god— hetsklasser. Från huvudregeln om värdering efter det allmänna saluvärdet gjordes undan- tag för värderingen av skogsmark och växan- de skog. Denna värdering skulle ske efter ett avkastningsvärde, nämligen till det värde ”som de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk". — I 1928 års KL intogs 1922 års bestämmelseri stort sett oförändrade. Då bestämdes emel- lertid att även byggnadsbeståndets beskaf— fenhet skulle påverka enhetsvärdena. 'I 1921 års skogsvärderingsinstruktion gjordes en del
mindre ändringar vid de därefter kommande allmänna fastighetstaxeringarna. 1921 års skogsvärderingsmetod gällde länge i stort sett oförändrad. Först år 1944 föreslogs en ny metod, i stort sett överensstämmande med nu gällande Skvl av år 1951. Enligt denna skall värderingen av skog och skogsmark ske med hänsyn till markens produktionsför- måga m.m. och under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogs- bruk kommer att där bedrivas.
Delvärden, av den typ som enligt 10 & KL skall redovisas, föreslogs i 1917 års båda förslag. Jordbruksfastigheternas taxeringsvär- den skulle i båda förslagen delas upp på jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde. För samtliga dessa delvärden skulle det allmänna saluvärdet ligga till grund för värderingen, således även för skogsvärdet. Vid beräkningen av jordbruksvärdet skulle hänsyn tas främst till senast erlagd köpeskil- ling. Även taxering av jordbruksfastigheter efter s.k. enhetsvärden per ytenhet om- nämndes. Skogsvärdet skulle enligt Eiser- mann — von Wolckers förslag utgöras av värdet av skog utöver husbehovet, medan däremot enligt Landéns förslag skogsvärdet skulle motsvaras av värdet av skogsmark och befintlig skogstillgång. Även värderingen av annan fastighet skulle ske efter allmänna saluvärdet. Vid värderingen av annan fastig— het upptogs ej delvärden i förslagen. Enligt prop. 19201191, som således inte antogs, skulle indelningen av fastigheterna på be- skattningsnaturerna jordbruksfastighet och annan fastighet ej ske. I stället skulle varje fastighets taxeringsvärde allt efter omstän- digheterna delas upp på delvärdena jord- bruksvärde, skogsvärde och annat värde.
I överensstämmelse med 1920 års skogsbe- skattningskommittés förslag föreskrevs i 1921 års förordning om allmän fastighets- taxering år 1922 att följande delvärden skulle redovisas, nämligen för jordbruksfastigheter:
jordbruksvärde med däri ingående skogs- marksvärde, skogsvärde och
tomt- och industrivärde samt
markvärde, byggnadsvärde och parkvärde. Den i 1921 års förordning gjorda uppdel- ningen på delvärden bibehölls i 1928 års KL.
Särskilt maskinvärde infördes 1937' sam en post som ingick i byggnadsvärdet men redovisades särskilt. Parkvärdet borttogs ur redovisningen till 1965 års taxering.
Förslag till omarbetning av bestämmelser- na om delvärdena i 105 lades fram av fastighetstaxeringskommittéerna i betänkan- det SOU 1968:32. På grundval därav och efter förslagi prop. 1968: 154 antogs de nu gällande bestämmelserna om delvärdena i 10 & (SFS 1968: 729). Härefter har föresla- gits i det tidigare nämnda betänkandet Ds Fi 1971: 15, vilket för närvarande övervägs i finansdepartementet, att redovisningsposten ”särskilt maskinvärde" skall utgå. Delvärde— na med däri ingående särskilda redovisnings— poster är nu, under förutsättning att sist- nämnda förslag antas, förjordbruksfastighet: jordbruksvärde, skogsbruksvärde med däri ingående skogsmarksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och ex- ploateringsvärde samt för annan fastighet: markvärde och byggnadsvärde.
Innehållet i och värderingsmetoderna för olika delvärden har setts över några gånger efter lagstiftningen 1928. 1932 infördes så- lunda kompletterande regler beträffande tomt- och industrivärdet, jordbruksvärdet,i vad avsåg enhetsvärdena, samt skogsvärdet i avseende å särskilda förmåner å skogsmar- ken. Vidare infördes samtidigt åtskilliga vär- deringsregler för vattenfallsfastigheter, vilka kompletterades genom lagstiftning 1950. 1937 infördes kompletterande regler angåen- de värderingen av vissa typer av annan fastighet, främst industrifastigheter och hy- reshus.
4.3 11—13 55 KL
11-13 55 KL har undergått en genomgri- pande omarbetning efter förslag av fastig- hetstaxeringsutredningen (Ds Fi 1971: 13;
prop. 1972z49; SFS 1972:l69). Utred- ningen har därför inte några förslag om ändringi sak av dessa stadganden.
4.4 Skvl
Till skogstaxeringsreglema återkommer ut- redningen med en ingående framställningi kapitel 9.
5. Överväganden och förslag
5.1. Allmänna riktlinjer
Utredningen har ansett det angeläget att undersöka om en gemensam generell värde- ringsgrund vid taxeringen av samtliga fastig- hetstyper framdeles bör föreskrivas och till- lämpas. Som angetts i avsnitt 3.2 gäller för närvarande det allmänna saluvärdet som vär- deringsgrund vid taxeringen av alla fastig- hetstyper utom skogsfastigheter. För dessa sker taxeringen i stället med ett avkastnings- värde som värderingsgrund.
Utredningen har övervägt olika fram- komstvägar då det gällt att finna en generell värderingsgrund av nyss nämnt slag. ] direkti- ven för utredningen fastslås emellertid att en av fastighetstaxeringens grundprinciper är att värdet av en taxeringsenhet — frånsett skogs- fastigheterna — skall motsvara taxeringsenhe- tens allmänna saluvärde och att utredningens förslag inte bör få leda till ett åsidosättande av den angivna grundprincipen. En övergång till ett avkastningsvärde som generell värde- rinygrund har därför inte varit aktuell. Liksom vid de tidigare tillfällen frågan i motsvarande sammanhang varit föremål för diskussion har en sådan ändring heller inte ansetts lämplig. Däremot har som närmare kommer att motiveras i den följande fram- ställningen en övergång till saluvärdering av skogsfastigheter befunnits lämplig och moti- verad. Med hänsyn till det förslag om ett nytt fastighetsbegrepp, som framlagts i be-
tänkandet Ds Fi 1971: 15, samt utred- ningens uppgift enligt direktiven att tillskapa ett system, där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet, har även diskuterats en värdering av byggnader efter någon form av kostnadsvärde.
Vidare har utredningen ansett sig böra undersöka hur innebörden i den generella värderingsgrunden ”allmänna saluvärdet” bör uppfattas mot bakgrund av de värdebe- grepp som numera används vid fastighetsvär- dering. Utredningen har i detta sammanhang ifrågasatt en övergång till en modernare terminologi nämligen från begreppet ”all- männa saluvärdet” till begreppet ”marknads- värde”.
Författningsmässigt har utredningen vida- re funnit det lämpligt att samla de regler som avser den generella värderingsgrunden och de värderingsprinciper och värderingsmetoder, som kan komma i fråga för en värdering enligt denna grund, i 9 & KL och anvisningar- na till denna paragraf. Egentliga värderings- regler bör sålunda enligt utredningens me- ning i möjlig mån finnas endast i nu nämnda stadganden.
Utredningen har vidare ansett det angelä- get att den för taxeringen väsentliga frågan om hur taxeringsvärdenivån skall bestämmas diskuteras och löses. Några bestämmelseri detta avseende har hittills inte funnits. Re- kommendationer i ämnet har utfärdats vid det s. k. Stockholmsmötet inför de allmänna
fastighetstaxeringarna. Vidare har Kungl. Maj:t och riksdagen inför flera allmänna fastighetstaxeringar beslutat om viss generell nedräkning (s.k. säkerhetsmarginal) beträf- fande de värden, som skolat åsättas skogsfas— tigheterna. Det måste enligt utredningens mening vara betydelsefullt och överensstäm- mande med god ordning, att frågan om hur taxeringsvärdenivån skall fastställas erhåller en författningsmässig reglering. Frågan be- rörs i korthet i detta avsnitt men kommer i ett senare avsnitt att tas upp till mer ingående behandling. Detsamma gäller frågor om särskilt byggnadsvärde på jordbruksfas- tighet och om skogstaxering som utred- ningen enligt sina direktiv förelagts att un- dersöka.
Den centrala skattemyndighetens befatt- ning med fastighetstaxeringen har utred— ningen vidare ansett vara en väsentlig fråga, som krävt översyn och en ny reglering. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lades efter förslag av fastighetstaxeringskommit- téerna en större del av förberedelsearbetet, främst med centrala anvisningar, på RN än som varit fallet vid tidigare taxeringar (SOU 1968: 32 5.109; prop. 1968:154 5. 62 f.). Utredningen anser det angeläget att RSV:s centrala och ledande ställning vid fastighets- taxeringen ytterligare understryks och fram- läggeri ett senare avsnitt förslag härom.
Reglerna om fastighetstaxering i KL har som tidigare anförts mycket olika valör. Det är enligt utredningens mening lämpligt att de regler i KL, som vid 1970 års och senare fastighetstaxeringar i praktiken ersatts av modernare anvisningar, utfärdade av RN (RSV), utgår ur KL. Därvid förutsätts emel- lertid att centrala anvisningar för fastighets- taxeringen även framdeles utfärdas av RSV. Sådana anvisningar bör ges inte bara i samma utan i en större omfattning än tidigare ochi en fastare reglerad form. Därvid kommer nu ifrågavarande paragrafer och anvisningar i KL att krympas avsevärt. Detta blir även en följd av det förslag om en omarbetning av skogstaxeringsreglema som utredningen av- ser att framlägga. Den utmönstring av lag- text, som skulle komma till stånd vid en
sådan uppläggning, berör särskilt punkterna 2, 4 och 5 i anvisningarna till 9 &.
5.2 Beskattningsnatur och taxeringsenhet," 7 och 8 5,8 KL
De överväganden som utredningen gör i de här aktuella frågorna bör ses mot bakgrund av vad som anförts därom i jordbruksbe- skattningskommitténs betänkande SOU 1971:78 och utredningens remissyttrande däröver och som redovisats i avsnitt 4.1. Jordbruksbeskattningskommittén ifrågasatte om inte beträffande inkomstbeskattning av vissa nu som jordbruksfastighet klassificera- de taxeringsenheter en med schablonbeskatt- ning av villor —- vilken beskattningsmetod ansågs eftersträvansvärd i vissa fall — likartad effekt kunde nås genom ändrade regler vid fastighetstaxeringen. Detta kunde ske genom att vissa småfastigheter, som hittills taxerats som jordbruksfastighet i enlighet med regler- na i 7 5 KL om beskattningsnatur och de av RN utfärdade anvisningamai frågan, i stället taxerades som annan fastighet. Ett annat tillvägagångssätt vore enligt jordbruksbe- skattningskommitténs mening att beträffan- de vissa jordbruksfastigheter bryta ut bo- stadsbyggnaden till särskild taxeringsenhet.
I detta sammanhang synes RN: s anvisning inför 1970 års taxering i fråga om bildande av taxeringsenheter böra återges. Denna ly- der (Handledningen s. 11.1: 9— 10):
”Främst den pågående strukturomvandlingen in- om jord- och skogsbruket har föranlett svårigheter vid tillämpningen av reglerna angående bestämman- de av taxeringsenhet. Dessa regler är oförändrade sedan 1920-talet och en anpassning av tolkningen till modernare förhållanden erbjuder svårigheter. Bland annat har frågan om i vissa fall byggnader skall anses behövliga som administrationsbyggnader för skogsbruket och taxeras tillsammans med jord- bruksfastigheten i övrigt ansetts svårbedömd.
1. Med hänsyn till utformningen av hithörande regler i KL och till gällande praxis på området bör — då fråga är om en som jordbruksfastighet taxerad egendom — en ägaren tillhörig bostads- och administrationsbyggnad på fastigheten anses vara nyttjad för samma ändamål som fastigheten i övrigt om byggnaden är den enda för perma- nent bostadsändamål användbara byggnaden på fastigheten, och detta gäller även om byggnaden
bebos av annan än i jordbruket eller skogsbruket sysselsatt person. Sådan byggnad med tomtplats bör därför ej taxeras särskilt som annan fastig- het.
2. Har ägaren byggnader utöver mangårdsbyggna- den taxeras dessa i likhet med mangårdsbyggna- den som jordbruksfastighet om de används eller normalt erfordras för att tillgodose jordbrukets eller skogsbrukets behov. Hit räknas bostäder som behövs för anställd arbetskraft och för anställda som efter uppnådd pensionsålder fort- farande kvarbor på fastigheten.
u) . Beträffande andra bostadshus kan ifrågakomma att de taxeras särskilt som annan fastighet. Denna beskattningsnatur bör ges bostadsbygg- nad på jordbruksfastighet a) om den uppförts direkt i syfte att utnyttjas för annat än jordbrukets eller skogsbrukets behov och ej heller används för jordbruk eller skogsbruk, b)om den blivit friställd på grund av ett minskat behov av bostäder för jordbruket eller skogs- bruket genom att fastigheten med äganderätt sammanlagts med annan jordbruksfastighet med tillräckliga byggnader,
c) om den friställs till följd av stadigvarande ändringi driftsinriktningen och stadigvarande uthyrs till bostad åt annan än personal i— jordbruket eller skogsbruket eller eljest uthyrs stadigvarande för särskilt ändamål. Ligger sådan byggnad i omedelbar anslutning till mangårdsbyggnaden (flygel c. d.) bör den dock inte taxeras särskilt såsom annan fastig- het."
Enligt 7 & KL skall taxeringsenhet hänfö- ras till beskattningsnaturen jordbruksfastig- het i första hand då den används för jord- bruk eller skogsbruk. Då en taxeringsenhet ligger oanvänd utan att det är påtagligt att den är avsedd att användas för annat ända- mål än jordbruk eller skogsbruk skall den likaledes taxeras som jordbruksfastighet. Av- görande för klassificeringen som jordbruks- fastighet eller annan fastighet är således om den verksamhet, som bedrivs på taxeringsen- heten, bedöms vara hänförlig till jordbruk eller skogsbruk eller om taxeringsenheten används eller avses användas för annat ända- mål. RN: s anvisningar inför 1970 års fastig- hetstaxering angående gränsdragning mellan jordbruksfastigheter å ena sidan och villafas- tigheter och övriga småhusfastigheter å andra sidan — vilka anvisningar återgetts i avsnitt 4.1 — återspeglar då rådande uppfattning om vad som borde hänföras till jordbruksfastig-
Utredningen anser att det principiella in— nehållet i 7 & KL alltjämt bör kunna godtas. Utredningen anser emellertid att den fortgå- ende utveckling avjordbruksstrukturen, sam äger rum, bör beaktas då de centrala anvis- ningarna utarbetas inför nästkommande all- männa fastighetstaxering. Denna utvecklzng har tagit sig uttryck i bl. a. en förskjutnLng till huvudsakligen boendeanvändning även i fråga om en del taxeringsenheter med större areal och annan ägoslagsfördelning än de enheter, som enligt RN:s anvisningar för bestämmande av beskattningsnaturen ansetts böra hänföras till villafastigheter. Vidare synes utvecklingen ha medfört att den areal, som minst bör krävas för att en taxeringsen- het skall kunna självständigt användas för jordbruk eller skogsbruk, numera är — utom i fråga om vissa specialfastigheter ; större än som tidigare ansågs vara erforderligt.
En viss justering uppåt av de arealgrinser, som i fråga om bebyggda fastigheter rekom- menderades i anvisningarna till 1970 års taxering, synes därför böra övervägas och enligt utredningens mening kommr till stånd. Även i övrigt synes en något annarlun- da utformning av anvisningarna böra ges i avseende å kriterierna för urskiljanle av enhetens användning. Vid klassificeringen synes även en huvudsaklighetsregel teträf— fande användningen böra övervägas. Är en bebyggd fastighets struktur och storlek så- dan att jordbruk eller skogsbruk inte kan drivas där, bör dess huvudsakliga användning anses vara en annan än för jordbruk eller skogsbruk — i första hand torde bostrdsän- damål komma i fråga — och enheten taxeras som annan fastighet. Däremot anser rtred- ningen inte att det är en lämplig väg för att åstadkomma en med schablonbeskattringen av villor likartad effekt på vissa nindre jordbruksfastigheter att bryta ut bcstads- byggnaderna på dessa till särskilda taxerings- enheter. Det förekommer att fastigieter, som ägs och brukas av ”fritidsjordbru'rare”, ”deltidsjordbrukare” och liknande, är lika stora som och i övrigt likartade med jord- bruk som ägs och drivs av heltidsjordlruka-
re. [ sammanhanget bör även beaktas att ägare av jordbruksfastighet numera iökande omfattning brukar sina fastigheter på deltid. Urvalet av taxeringsenheter, på vilka bostads- byggnaden skulle brytas ut till särskild taxeringsenhet, skulle sålunda få baseras även på sådana faktorer som ägarens syssel- sättning vid sidan av jordbruket. Utred- ningen anser att förhållanden av detta slag inte bör vara avgörande vid fastighetstaxe- ringen.
Utredningen är sålunda av den uppfatt- ningen att, om jordbruksbeskattningskom- mitténs önskemål om ändrad inkomstbe- skattning av vissa jordbruksfastigheter skall tillgodoses, detta bör ske enligt den linje som utredningen angav i sitt remissyttrande över jordbruksbeskattningskommitténs betänkan- de, nämligen genom att beskatta förmånen av bostad på jordbruksfastighet på basis av sådant byggnadsvärde på jordbruksfastighet som utredningen i enlighet med sina direktiv kommer att föreslå.
5.3. Fastighetsvärdering och taxeringsvärde- nivå, m. m.; 9 5 KL
5.3.1 Allmänt saluvärde _ marknadsvärde
I avsnitt 4.2 har angetts hur den generella värderingsgrunden vid fastighetstaxeringen bestämts under senare tider. Man har efter- strävat att åsätta taxeringsvärden efter fastig- heternas ”verkliga värde” och sedan 1922 års allmänna fastighetstaxering efter deras ”all- männa saluvärde”; för skogsfastighet har dock avkastningsvärdet sedan sistnämnda taxering gällt som värderingsgrund. Begreppet ”allmänt saluvärde” definierasi punkt 1 av anvisningarna till 95 KL, som återgetts i avsnitt 3.2. Under förarbetena till lagstiftningen om det allmänna saluvärdet som allmän uppskattningsgrund och därefter vid lagändringar, som berört denna fråga, har begreppets innebörd kommenterats och ut- vecklats ett antal gånger. (Se Eiserman — von Wolckers förslag 5. 73—77, Landéns förslag 5. 138—156 samt 163 och 164, prop. 1920: 191 s. 371—396, prop. 1921: 214 s. 27—38 samt prop. 1932: 220 s.128—130
och till sistnämnda proposition fogade PM den 15 februari 1932 av C. W. U. Kuylen- stierna s. 89—91 .)
Det förhållandet att det ”allmänna salu- värdet” inte anges som värderingsgrund vid fastighetsvärdering, vare sig i rättsliga sam— manhang eller eljest, har aktualiserat frågan om det finns skäl att behålla detta speciella värdebegrepp vid fastighetstaxeringen. Frå- gan är närmast om det allmänna saluvärdet begreppsmässigt innefattar något moment som är specifikt för fastighetstaxeringen eller om detta begrepp i själva verket kan anses vara identiskt med det i andra fastighetsvär- deringssammanhang använda marknadsvärde- begreppet och därför bör ersättas med sist- nämnda begrepp. För att ge en bakgrund till resonemang i denna fråga lämnas först en kortfattad översikt över en del av de moder- nare fastighetsvärderingsbegreppen och deras innebörd.
Modern värderingsteori utnyttjar i första hand tre värdebegrepp, marknadsvärde, av- kastningsvärde och kostnadsvärde. Värdebe- greppen definieras med utgångspunkt i vissa värderingssituationer. Marknadsvärdet är så- lunda relevant i en överlåtelsesituation, av- kastningsvärdet i en innehavaresituation och kostnadsvärdet i en produktionssituation. För varje värdebegrepp kan olika värderings- metoder komma i fråga. Det är därvid att märka att vilken värderingsmetod som helst principiellt sett kan användas för att värde- ringen skall resultera i åsyftat värde. För att ytterligare belysa hithörande frågor lämnas definitioner på de tre värdebegreppen (de generella värderingsgrunderna) och några kommentarer därtill med angivande av värde- ringsmetoder, som vanligast används vid framtagande av det önskade värdet:
1. Marknadsvärde
En fastighets marknadsvärde definieras som det mest sannolika priset vid en försäljning av fastigheten. Definitionen av marknadsvär- det anknyter till den allmänna marknaden på fastigheter av ifrågavarande typ. Prisbild- ningen på denna karakteriseras av att köpare
och säljare varken har några speciella rela- tioner till varandra, som t. ex. släktskap, eller befinner sig i en tvångssituation.
De värderingsmetoder, som kommer till användning vid uppskattning av marknads- värdet, är ortsprismetoden, avkastningsmeto- den och produktionskostnadsmetoden.
a. Ortsprismetoden är den värderingsme- tod som främst kommer till användning vid uppskattning av marknadsvärdet. Denna me- tod grundas på undersökningar av priser på jämförbara fastigheter. Som bas för under- sökningen läggs de jämförelseparametrar som befinns lämpliga, t. ex. areal, våningsyta, exploateringsgrad, hyresintäkter o. d. De un- dersökta köpen företer oftast stora prisvaria- tioner, vilka till en del är systematiska och beror på att de försålda objekten är olika beskaffade. Det förekommer även en stor spridning som inte kan förklaras av skillna— deri objektens beskaffenhet. Vid bedömning av det pris, som en fastighet kan komma att betinga, kan man därför inte utgå från ett enda pris utan får räkna med att detta i och för sig kan komma att ligga på olika nivåer. Definitionen av marknadsvärdet innebär att av flera tänkbara priser har det valts som framstår som det mest sannolika.
Det kan i vissa fall vara olämpligt eller omöjligt att använda ortsprismetoden vid beräkning av ett marknadsvärde, t. ex. då några jämförbara försäljningar inte förekom- mit. Man får i det läget använda avkastnings- metoden eller produktionskostnadsmetoden.
b. Avkastningsmetoden innebär att man söker bestämma värdet genom en omräkning till nutid av framtida intäkter och kostnader. Metoden kräver en bestämning i tiden av kommande intäkter och kostnader vid fastig- hetens användning.
c. Produktionskostnadsmetoden innebär att man söker beräkna marknadsvärdet av en byggnad med utgångspunkt i vad det skulle kosta att producera en likartad byggnad. Vid beräkningen av värdet beaktas även den värdeminskning som byggnaden undergått genom ålder och bruk.
Avkastningsvärde definieras som det sam- manlagda nuvärdet av vid värdetidpunkten mest sannolika framtida nettoavkastningar. Om man utgår från ett driftprogram och en räntefot, som är normal för fastighetsägarei allmänhet, kan värdet betecknas som ett objektivt avkastningsvärde. Väljs nämnda förutsättningar med hänsyn till en bestämd person, vanligen fastighetsägaren, kan värdet kallas ett subjektivt avkastningsvärde. Den värderingsmetod som i praktiken förekom- mer vid beräkning av ett sådant värde är en avkastningskalkyl.
3. Kostnadsvärde
Kostnadsvärde definieras som det värde som svarar mot investeringskostnaderna för vår- deringsobjektet. Vid kostnadsvärdering upp- skattar man vad det skulle kosta att bygga upp en liknande byggnad c. d. Kostnadsvär— deringen används främst vid värdering av byggnader eller anläggningar på fastigheter, vars värde inte kan bestämmas med ledning av köpeskillingar för jämförbara objekt och för vilka en avkastning inte kan bestämmas. Till kategorin kostnadsvärden räknas histo- risk kostnad, återanskaffningskostnad och tekniskt nuvärde. Kostnadsvärdet utgör inte ett värde i samma mening som marknads- och avkastningsvärdena. Man kan ifrågasätta om inte begreppet ”kostnadsvärde” bör er- sättas av ”kostnad”. De tre som kostnadsvär- den betecknade värdena är:
a. Historisk kostnad (produktionskost- nad) definieras som den kostnad som utgick då värderingobjektet anskaffades. Denna den verkliga produktionskostnaden beräknas efter den prisnivå och det penningvärde som rådde vid anskaffningstillfället.
b. Återanskaffningskostnad (nyvärde) motsvarar den kostnad som man vid tid- punkten för värderingen (värdetidpunkten) skulle ha att räkna med om man då skulle ersätta tillgången med en ny av likartad beskaffenhet.
Återanskaffningskostnaden är alltså obe-
roende av värderingsobjektets ålder och för- slitning. Det säger därför ingenting om ob- jektets aktuella värde. Den historiska pro- duktionskostnaden uppräknad med bygg- nadskostnadsindex är ett sätt att uppskatta återanskaffningskostnaden för byggnader och anläggningar.
c. Tekniskt nuvärde definieras som åter- anskaffningskostnaden reducerad med hän- syn till värderingsobjektets ålder och bruk. Det tekniska nuvärdet beaktar inte frågan om i vilken mån verkställda investeringar kan ekonomiskt nyttiggöras.
Härefter må ånyo framhållas att beträffan- de samtliga tre värdebegrepp värdet i princip kan uppskattas med hjälp av vilken värde- ringsmetod som helst, även om t. ex. mark- nadsvärdet och avkastningsvärdet logiskt sammankopplas med ortsprismetoden resp. avkastningsmetoden. Beträffande skogsbruk är en marknadsvärdering grundad på ortspris- undersökning så komplicerad främst på grund av de variationer som föreligger i fråga om de jämförelseparametrar som används vid skogsvärderingen, t. ex. virkesförrådens ålder och sammansättning, att man sällan utför marknadsvärdering i vanlig mening av skogs- fastighet utan rent tekniskt gör värderingeni form av en avkastningsvärdering. Anknyt- ning till marknadsvärdet kan emellertid er- hållas genom att man t. ex. väljer en kapitali- seringsränta, som leder till att de beräknade värdena kommer i nivå med marknadsvärde- na. Utredningen kommer som framgår av kapitel 9 att föreslå en övergång till mark- nadsvärdering för skogsfastigheterna. En så- dan övergång stöter som framgår av vad nu anförts inte på några principiella hinder, då marknadsvärden för skogen systematiskt sett kan beräknas i form av värden som framta- gits med en avkastningsmetod och därefter marknadsvärdeanpassats.
De tillgångsvärden som ur beskattnings- synpunkt — främst i vad gäller förmögen- hetsbeskattningen — i första hand bör efter- strävas är saluvärden, dvs. värdet av objektet vid en överlåtelsesituation. Avkastningsvär-
den får bedömas vara av mindre intresse i de fall då taxeringsvärdet har betydelse. Utred- ningen anser därför att man generellt bör övergå till en saluvärdering vid fastighets- taxeringen. Med en generell tillämpning av systemet med saluvärdering — dvs. en till- lämpning av detta system ej blott på taxe- ringsenhetens jordbruksdel utan även på dess skogsdel — vinner man bl. a. påtagliga förde- lar i fråga om utnyttjandet av köpeskillings- statistiken.
Fråga är då om den värdering, som utred- ningen i första hand föreslår böra äga rum, skall åsyfta ett fastställande av ”allmänna saluvärdet” eller av det ”marknadsvärde" som tillämpas vid modern fastighetsvär— dering. Vad som därvid främst intresserar är om det föreligger någon skillnad av betydelse mellan dessa båda begrepp. Det torde stå klart att _någon skillnad inte föreligger mellan begreppen saluvärde och marknadsvärde. Det har emellertid gjorts gällande att det allmän- na saluvärdet bör karakteriseras något annor- lunda än saluvärdet. Man har ansett att det förstnämnda begreppet inneburit en något högre grad av försiktighet. Vid uppskattning av allmänt saluvärde borde man bortse från mera tillfälliga fluktuationer i marknadslä- get. Det allmänna saluvärdet skulle med andra ord vara något mer trögflytande än ett saluvärde.
Enligt utredningens mening finns det i förarbetena till ifrågavarande lagstiftning, vilka redovisats tidigare i detta avsnitt, inte något belägg för sådana ställningstagan- den som nyss nämnts. Enligt utredningens uppfattning tyder föreskrifterna om det all- männa saluvärdet på att de båda begreppen allmänt saluvärde och marknadsvärde skulle vara identiska. De skillnader som kan förelig- ga i beskrivningarna av de båda värdena torde snarare vara betingade av att de till— kommit under så avsevärt skilda tidsperio- der. I båda fallen synes man ha eftersträvat ett värde som motsvarat det mest sannolika priset. Tekniskt förelåg vid lagtextens till- komst inte möjlighet att vid taxering grunda uppskattningen på sådan omfattande och differentierad statistik som numera ligger till
grund för den ortsprismetod, på vilken man oftast grundar marknadsvärdet. Under den utveckling, som fortgått inom fastighetsvär— deringen sedan tillkomsten av ifrågavarande regel, har man, delvis som en följd av de möjligheter tekniken numera erbjuder, kom- mit att särskilt betona ortsprisundersök- ningar som underlag för ett marknadsvärde. Utredningens uppfattning är således att nå- gon betydelseskillnad inte föreligger mellan det allmänna saluvärdet och marknadsvärdet. Det modernare uttrycket torde ha utbildats genom systematisk utveckling på begrepp- sidan inom värderingsteorin.
Skulle någon mindre faktisk skillnad verk- ligen ha förelegat mellan de båda begreppen har emellertid i realiteten en värdering med ledning av marknadsvärden skett i fråga om det övervägande antalet fastighetstyper och fastigheter fr. o. m. 1970 års allmänna fastig- hetstaxering. De beräkningar och rekommen- dationer beträffande taxeringsvärdenivån, som därvid gjordes centralt, grundade sig på SCB:s köpeskillingsstatistik för riket. Med denna köpeskillingsstatistik som arbetsmate- rial framtogs och utnyttjades redan vid denna taxering genom tillämpning av orts- prismetoden en marknadsvärdenivå som bas för fastställande av taxeringsvärdenivån.
Utredningen vill vidare framhålla att marknadsvärdet numera införts som värde- ringsgrund vid all modern lagstiftning av betydelse om fastighetsvärdering, såsom i den nya fastighetsbildnings- och expropria- tionslagstiftningen.
Med anledning av vad som nu framhållits anser utredningen att begreppet allmänt salu- värde på de ställen där detta förekommeri KL och avser värde av fastighet skall bytas ut mot uttrycket marknadsvärde. Då de båda begreppen enligt utredningens mening är överensstämmande kan de tidigare beskriv— ningarna av metoder m. m. för uppskattning efter den allmänna värderingsgrunden, intag- na i anvisningarna till 9 &, iprincip behållas.
Med anledning av vad som nu anförts föreslås att i 9 & KL stadgas att en taxerings- enhets marknadsvärde skall ligga till grund för beräkning av enhetens taxeringsvärde. I
punkt 1 av anvisningarna till denna paragraf bör föreskrivas att med marknadsvärdet för en taxeringsenhet avses det pris, som den sannolikt skulle betinga vid en försäljning. — Till de principer, metoder och frågori övrigt vid värderingen, som utredningen anser bör regleras i 9å och anvisningarna till denna paragraf, återkommer framställningen i av- snitt 5.3.3.
Uttrycket allmänt saluvärde bör i KL utbytas mot marknadsvärde även i övriga förekommande sammanhang.
5.3.2. Taxeringsvärdenivå
Rekommendationer om den taxeringsvärde- nivå som bör eftersträvas har inför de all- männa fastighetstaxeringarna brukat lämnas vid det s.k. Stockholmsmötet, som hållits under året före allmän fastighetstaxering. Vid de tre senaste allmänna fastighetstaxe- ringarna har RN: s ordförande varit av Kungl. Maj: t förordnad att leda Stockholms- mötet. Vid mötet har fastighetstaxerings- nämndemas ordförande m. fl. varit närvaran- de liksom landskamrerama och förste taxe- ringsintendenterna.
Rekommendationema om taxeringsvärde- nivå ändrade karaktär inför 1970 års fastig- hetstaxering. Den metod som vid de föregå- ende taxeringama använts kan illustreras genom att ange tillvägagångssättet vid 1965 års allmänna fastighetstaxering.
Vid Stockholmsmötet inför 1965 års taxe- ring utgick man från beräknad överprispro- cent på grundval av SCB: s köpeskillingsstati— stik över 5. k. representativa köp under den löpande taxeringsperioden. Sådan statistik kunde inför taxeringen tas fram beträffande åren 1957—1963. Överprisprocenten, som redovisades med uppdelning på skilda fastig- hetstyper, angav det procenttal, varmed kö- peskillingarna under nämnda år genomsnitt- ligt översteg de försålda fastigheternas taxe- ringsvärden 1957. Detta genomsnitt minska- des '— i syfte att tillgodose kravet på nödig försiktighet vid värderingen — med ett visst antal procentenheter, olika för olika fastig- hetstyper. Det procenttal, som därigenom erhölls, ut|orde den procentuella ökning av
tidigare taxeringsvärde, som borde eftersträ- vas vid 1965 års fastighetstaxering. Rekom- mendationen skulle tillämpas inom de olika länen med anpassning till de för resp. läni statistiken redovisade överpriserna. Hänsyn skulle även tas till skillnader i genomsnittlig prisnivå för olika delar av länen och för fastigheter av olika storleksklass och beskaf- fenhet.
Frågan om tillvägagångssättet vid bestäm- mande av taxeringsvärdenivån togs upp till ingående behandling av fastighetstaxerings- kommittéerna (SOU 1968: 32 s. 71—76). Kommittéerna kritiserade det tidigare förfa- randet bl. a. med utgångspunkt från stadgan- det i 65 lmom. KL om att hänsyn vid taxeringens verkställande skall tas till förhål- landena vid taxeringsårets ingång. Genom det tidigare förfarandet erhölls endast en för taxeringsperioden genomsnittlig procentuell höjning som inte var särskilt anknuten till värdet vid ingången av taxeringsåret. Vidare anförde kommittéerna bl. a.:
”Inom områden och för fastighetstyper där prisnivån under perioden 1957—1963 varit i huvud- sak konstant blir skillnaden mellan prisnivå och taxeringsvärdenivå ringa, medan sagda skillnad kan bli högst betydande i de fall prisnivån ökat starkt under perioden. De åsatta taxeringsvärdena kom- mer sålunda såsom resultat av det använda syste- met redan vid taxeringstillfa'llet att uppvisa stark ojämnhet, vilket inte minst ur rättvisesynpunkt måste uppfattas som stötande. Den praktiska kon- sekvensen är att taxeringsvärdenivån blir betydligt lägre i förhållande till den faktiska prisnivån framför allt inom storstadsregioner, där prissteg- ringen normalt är kraftigast, än inom orter med lugnare prisutveckling.”
Med "anledning av de bristfälligheter som fastighetstaxeringskommittéerna påpekat an- såg dessa att man borde övergå till ett nytt tillvägagångssätt vid användandet av köpe- skillingsstatistiken som grund för en rekom- mendation av eftersträvad taxeringsvärde- nivå. Kommittéema ansåg att en prognos med ledning av den kända utvecklingen borde göras rörande sannolik genomsnittlig prisnivå för resp. fastighetstyper och områ- den för den period under vilken de vid den förestående fastighetstaxeringen åsatta vär- dena skulle gälla. Den eftersträvade taxe- ringsvärdenivån borde därefter bestämmas såsom en viss procentuell andel av den
Det var enligt kommittéerna uppenbart att stora svårigheter förelåg att förutsäga den framtida prisnivån. I praktiken måste därför största vikt knytas till den prisnivå som var känd och statistiskt dokumenterad vid tiden för rekommendationemas utfärdande även om viss hänsyn kunde och borde tas till förmodade framtida prisförändringar. Kom- mittéerna anförde slutligen bl. a. att de inte haft anledning att närmare behandla de tekniska och statistiska metoder som kunde komma till användning för bestämmande av skäligt nivålyft enligt de grunder som förut antytts. Det var heller inte möjligt att inför 1970 års allmänna fastighetstaxering erhålla en definitiv lösning på detta problem. Syn- punkterna borde dock beaktas vid utfärdan- de av anvisningar inför 1970 års taxering. Problemkomplexet borde därefter tas upp till mer ingående analys i syfte att på längre sikt ge fastare underlag för ett förbättrat förfarande vid fastighetstaxering.
I remissbehandlingen fick fastighetstaxe- ringskommittéernas bedömande av frågan hur taxeringsvärdenivån borde beräknas ett blandat mottagande. Bl. a. hade farhågor uttryckts för att en prognosticering skulle ge osäkra resultat. Föredragande departements- chefen uttalade i frågan (prop. 1968:154 5. 40 och 41 ):
”Beträffande användandet av köpeskillingsstati- stiken i övrigt vill jag framhålla att vissa av ojämnheterna i taxeringsutfallet kan bero på det relativt långa tidsavstånd som förflöt mellan de båda sista allmänna fastighetstaxeringarna. Man bör således försöka undvika att skjuta upp fastighets- taxeringarna. Det finns dessutom anledning att räkna med betydande förbättringar i den statistiska redovisningen. Den förbättrade fastighetsklassifice— ring som kommittéförslaget innebär och som jag skall beröra i det följande torde också vara ägnad att leda till ett jämnare taxeringsresultat.”
Vid Stockholmsmötet i maj 1969 enades man om att gå över till en ny metod för bestämning av taxeringsvärdenivå. Den nya metoden överensstämde i huvuddrag med fastighetstaxeringskommittéernas förslag i ämnet. På en väsentlig punkt frångick man emellertid de riktlinjer som fastighetstaxe- ringskommittéerna dragit upp. Man fastställ- de nämligen som generell utgångspunkt för
beräkning av taxeringsvärdenivån en statis- tiskt dokumenterad marknadsvärdenivå och ej en prognosticerad sådan.
Som motivering för att en ny metod infördes åberopades främst tre skäl. För det första tog den äldre metoden inte tillräcklig hänsyn till sista årets överpriser. Vidare framhölls att rekommendationen om genom- snittlig höjning av resp. fastighetstypers tidi- gare taxeringsvärden med viss angiven pro- centsats kunde motverka den individuella taxering av fastigheterna som författnings- mässigt skulle göras. Slutligen var metoden ägnad att medföra orättvisor mellan län eller andra områden för vilka särskilda överpris- procenter beräknats. Den nedräkning av den genomsnittliga överprisprocenten med ett bestämt antal enheter, som den gamla meto- den innebar, hade nämligen helt olika ver- kan, då reduktionen gjordes i ett område med ett högt överprisprocenttal och då nedräkningen gjordes från ett procenttal, som var avsevärt lägre. Metoden ansågs sålun- da i och för sig vara ägnad att medföra vissa orättvisor de olika länen emellan. Beslutet om övergång till en ny metod föregicks bl. a. av ingående diskussioner och analyser av köpeskillingsstatistiken och dess betydelse för beräkning av taxeringsvärdenivån, den nya och den gamla metodens beräknade effekt på taxeringsvärdenivån vid 1970 års fastighetstaxering samt anledningen till att man i 1970 års rekommendation valde pro- centsatser på sätt skedde. Dessa frågor kom- mer att behandlas i kapitel 7.
1970 års centrala rekommendation inne- bar att taxeringsvärdenivån skulle beräknas till 75% av det allmänna saluvärdet för fastigheterna utom för hyresfastigheter, kombinerade bostads- och affärsfastigheter och rena affärsfastigheter; för de sistnämnda tre fastighetstyperna skulle taxeringsvärdeni- vån beräknas till 80 %. Skogsfastigheterna liksom skogsdelen av jordbruksfastigheterna omfattades i överensstämmelse med fastig- hetstaxeringskommittéernas intentioner inte av rekommendationen. Till grund för be- dömning av fastigheternas allmänna saluvär- de skulle ligga den senaste, statistiskt belagda
köpeskillingsnivån, i allmänhet 1968 års ni— vå.
Utfallet av 1970 års taxering har visat att den eftersträvade nivån i stort sett uppnåtts (jfr bilagorna ] och 2). Även i övrigt har den nya metoden visat sig fungera väl som utgångspunkt för värderingen.
Uppenbarligen har den bestämning av taxeringsvärdenivån, som görs före de all- männa fastighetstaxeringarna, en avgörande inverkan såväl på storleken av de taxerings- värden, som åsätts de enskilda fastigheterna, som på det samlade taxeringsresultatet. Ut- redningen finner det vara en brist att nivå- bestämningen görs utan att fråga därom finns uttryckligen reglerad i lag eller annan författning. Den centralt utfärdade rekom- mendationen torde nämligen inte ha annan författningsmässig täckning än det allmänna försiktighetskrav vid åsättande av taxerings- värden, som KL: s regler i ämnet förutsätter. Det ligger nära till hands att jämföra det sätt, på vilket den allmänna nivåfrågan i praktiken reglerats, med det sätt på vilket den s.k. säkerhetsmarginalen vid skogstaxeringen be- stämts. Beslut om dylik säkerhetsmarginal har meddelats inför 1957, 1965 och 1970 års allmänna fastighetstaxeringar. Säkerhets- marginalen har bestämts av regering och riksdag (prop. 1956:7l, 1964: 103 respek- tive 1969: 97). ”Säkerhetsmarginalernas” ut- formning har varit följande: Vid 1957 års taxering (SFS 1956: 179) räknades bort hög- konjunkturåret 1951 vid medelprisberäk- ningen, då detta års priser ansågs vara ej representativa. Bruttopriserna reducerades dessutom med 20 %. Vid 1965 års taxering (SFS 1964: 117) reducerades skogsvärdet
per kbm skog med 3 kr, dock högst med 30 %. Vid 1970 års taxering (SFS 1969: 209) reducerades skogsvärdet med ett fast avdrag om 100 kr per hektar skogsmark, dock högst 30 % av summan av skogsvärdet, beräknat utan reduktion, och skogsmarks- värdet.
Som tidigare berörts bör enligt utred— ningens mening även skogsfastigheterna och skogsdelen av jordbruksfastigheterna mark- nadsvärderas. Om detta förslag antas, skulle
— om nuvarande system för bestämmande av taxeringsvärdenivån tillämpades även i fort- sättningen - följden bli att även dessa fastigheters taxeringsvärdenivå bestämdes utan riksdagens medverkan. Detta vore enligt utredningens mening inte lämpligt.
Det synes i stället riktigast att riksdagen tar ställning till hela frågan om taxeringsvär— denivån, eftersom denna är av avgörande betydelse för taxeringen av de enskilda fastigheterna och också är väsentlig för det samlade taxeringsutfallet. Utredningen före- slår att detta sker i fortsättningen.
Med det nu angivna ståndpunktstagandet uppkommer frågan om särskilda beslut om nivån bör fattas inför varje allmän fastighets— taxering eller om man nu kan ta principiell ställning till frågan om procentsatsen på grundval av de undersökningar som utred- ningen i detta sammanhang låtit företa.
Utredningen anser det sistnämnda alterna- tivet vara lämpligast. Därigenom uppkommer bl. a. den fördelen att en fastighetsägare kan med ett visst mått av säkerhet bedöma hur ett kommande taxeringsvärde på hans fastig- het bör vara beskaffat. Utredningen anser sålunda att föreskrift nu bör lämnas om den taxeringsvärdenivå som skall eftersträvas. Antas förslaget, får det ankomma på RSV att bevaka om behov av en extra ”säkerhets- marginal” i förhållande till den lagfästa taxeringsvärdenivån skulle föreligga inför en allmän fastighetstaxering. Skulle behov av en dylik särskild säkerhetsmarginal befinnas fö- religga, bör RSV påkalla lagstiftning därom.
I enlighet med det anförda föreslår utred- ningen att i 9 & KL föreskrives, att taxerings- värde skall åsättas till det belopp som mot- svarar visst procenttal av taxeringsenhetens marknadsvärde. Motsvarande princip bör gäl— la för beräkningen av de enligt 10 & angivna särskilda värdena. Detta föreslås bli föreskri- vet i punkt 1 av anvisningarna till 10 å. — Utredningens undersökning beträffande val av procenttal och förslag därom redovisasi kapitel 7.
I detta sammanhang bör beröras frågan vilket års marknadsvärdenivå som bör läggas
till grund för beräkningen av taxeringsvärde— nivån. Först bör påpekas att den procentuel- la nedräkning av marknadsvärdenivån, som utredningen kommer att föreslå, avses med- föra att taxeringsvärdena inte kommer att motsvara de fulla priserna på fastigheterna. Det skulle strida mot den försiktighetsprin- cip, som traditionellt tillämpats i fråga om fastighetstaxeringen och som utredningen anser skall behållas, att eftersträva taxerings- värden som fullt ut motsvarar nyssnämnda priser. Detta skulle vidare medföra så stora stegringar av taxeringsvärdena, att de knap- past kunde accepteras. Som riktmärke för taxeringsvärdenivån bör i stället uppställas ett visst procenttal av priserna, ett procenttal som får bestämmas under skäligt beaktande av den traditionella försiktighetsprincipen.
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering lade man den då statistiskt belagda köpeskil- lingsnivån — i huvudsak 1968 års nivå — till grund för beräkningen av taxeringsvärdeni- vån. Principiellt borde köpeskillingsstatisti- ken fram till ingången av 1970 ha ingått i underlaget. Detta kunde emellertid inte ske på grund av tekniska skäl. Senare statistik än den som avsåg 1968 års nivå gick ej att ta fram till våren 1969, då rekommendationen om nivå skulle göras och värderingstabeller m. m. med utgångspunkt däri skulle upprät- tas. I den mån senare statistik var tillgänglig torde den emellertid i vissa fall ha utnyttjats för inställning av tabeller m. m.
Vid 1975 års allmänna fastighetstaxering kommer, såvitt utredningen kan bedöma, samma läge att föreligga i nu förevarande hänseende som år 1970. Det torde med andra ord inte finnas tekniska möjligheter för att vid nivåbestämningen utnyttja senare köpeskillingsstatistik än den som gäller det andra året före taxeringsåret, dvs. 1973.
Vid angivna förhållande torde följande alternativ stå till buds i fråga om utform- ningen av bestämmelserna om marknadsvär— denivåns tidsanknytning. Till en början må emellertid anmärkas att, oavsett bestämmel- sernas utformning i övrigt, taxeringen alltid bör ske på grundval av taxeringsenhetens beskaffenhet vid taxeringsårets ingång. Vid
1975 års taxering bör värderingen alltså ske på grundval av taxeringsobjektets beskaffen- het den 1 januari 1975. Vad därefter angår marknadsvärdenivån synes nivåbestämningen kunna anknyta antingen till den statistiskt belagda köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret — dvs. i fråga om 1975 års taxering till nivån under år 1973 — eller till den prognosticerade prisnivån vid taxerings- årets ingång — dvs. i fråga om 1975 års taxering till den prognosticerade nivån den 1 januari 1975 — eller till köpeskillingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret. Innan utredningen redogör för sin ståndpunkt i frågan må nämnas att prisnivån, med hänsyn till vad utredningen i det följande föreslår beträffande förberedelsearbetet före allmän fastighetstaxering, måste bestämmas redan under de första månaderna av året före taxeringsåret. Vidare må framhållas att piis- nivån givetvis bör ha samma tidsanknytning för hela riket och för alla slag av fastigheter. Med hänsyn till kravet på likformighet i taxeringen kan skiljaktigheter mellan olika län inte godtas.
Vad härefter angår de ovannämnda tre alternativen vill utredningen inte förorda det först nämnda alternativet dvs. att nivåbe- stämningen skulle generellt och utan jämk- ningsmöjlighet anknyta till den statistiskt belagda köpeskillingsnivån andra året före taxeringsåret. Skälen härtill är främst att nivån bör anknytas till en så sen tidpunkt som möjligt och att en taxering på basis av köpeskillingsnivån andra året före taxerings- året knappast skulle kunna godtas i det fall att starka förskjutningar i fastighetspriserna börjat inträda vid slutet av andra året före taxeringsåret. Om fastighetsprisema vid nämnda tidpunkt notoriskt börjat att kraf- tigt falla, skulle en taxering på basis av den tidigare högre prisnivån knappast godtas av fastighetsägarna.
Utredningen har ovan såsom ett andra alternativ angett, att nivåbestämningen skul- le kunna anknyta till den prognosticerade prisnivån vid taxeringsårets ingång. Även om vissa skäl kan tala för en dylik utformning av de hithörande bestämmelserna, vill utred-
ningen emellertid inte förorda detta alterna- tiv. Enligt utredningens bedömning kan man knappast förvänta sig att fastighetsägarna skulle ha förtroende för en taxering, som sker på basis av en obligatoriskt föreskriven prognos beträffande prisutvecklingen. Det bör i sammanhanget beaktas att det får anses uteslutet att, om prognosen visar sig ha varit felaktig, man via besvårsförfarandet åstad- kommer en rättelse av den prognosticerade nivån.
Såsom ett tredje alternativ i fråga om nivåbestämningen har utredningen ovan an- gett att man anknyter till köpeskillingsnivån vid ingången av året före taxeringsåret, dvs. i fråga om 1975 års taxering till nivån den 1 januari 1974. Detta skulle betyda att man utgår från den senaste statistik, som finns tillgänglig, eller köpeskillingsstatistiken för år 1973 och, om anledning därtill finns, justerar siffrorna med hänsyn till prisrörel- serna under året. Bedömningen härvidlag bör ankomma på RSV med hjälp av den expertis, som enligt vad utredningen i det följande föreslår (se avsnitt 6.2) bör tillfälligt knytas till verket under tiden för förarbetena till allmän fastighetstaxering. Om fastighets- marknaden under 1973 varit i huvudsak oförändrad, bör alltså 1973 års köpeskillings- statistik kunna godtas såsom uttryck för prisnivån den 1 januari 1974. Om åter RSVi början av år 1974 skulle finna, att under år 1973 skett sådana påtagliga prisrörelser på fastighetsmarknaden att köpeskillingsstatisti- ken för 1973 inte ger en i stort sett rättvisande bild av prisnivån den 1 januari 1974, bör RSV föranstalta om den korrige- ring av den statistiskt belagda köpeskillings- nivån, som nämnda prisrörelser skäligen bör föranleda.
Utredningen föreslår, att nivåbestäm- ningen sker enligt det ovan sist angivna alternativet. Detta innebär att utredningen förordar ett system, som i sakligt hänseende i stort sett överensstämmer med vad som tillämpades vid 1970 års allmänna fastighets- taxering. —— Enligt nu gällande bestämmelsei 6 5 1 mom. KL skall vid taxeringens verk- ställande ”hänsyn tagas till förhållandena vid
taxeringsårets ingång.” Godtas utredningens förslag, bör författningsbestämmelserna er- hålla en mera konkret och mot verkligheten bättre svarande utformning. I enlighet här- med föreslår utredningen dels att nyssnämn- da bestämmelse i 65 lmom. KL utbytes mot en bestämmelse enligt vilken taxeringen skall ske på grundval av fastighetens beskaf- fenhet vid taxeringsårets ingång och dels att i 95 KL intas ett stadgande om att mark- nadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxeringsåret i enlighet med de närmare föreskrifter RSV meddelar.
5.3.3. Övrigt om värderingsprinciper och vår— deringsmetoder m. m.
Som tidigare angetts är det utredningens uppfattning att i KL endast skall redovisas fastighetstaxeringens huvudsakliga värde- ringsprinciper och värderingsmetoder. Detta bör i princip ske i 9 5 och dess anvisningar. Övrig reglering av värderingsmetodik och värderingsförfarande bör ske genom RSV:s anvisningar och genom regleri Skvl.
I 9ä bör endast tas in den generella principen för fastighetstaxeringen, som inne- bär att taxeringsvärde skall åsättas till ett belopp som motsvarar viss procent av taxe- ringsenhetens marknadsvärde. Vad som för närvarande föreskrivs i denna paragraf om en särskild värderingsgrund — avkastningsvärde — för skogsmark och växande skog bör utgå, då utredningen som förut berörts och närma- re kommer att motiveras i det följande föreslår att även skogsfastigheter skall mark- nadsvärderas. Även vad som särskilt angesi paragrafen om värdering av skogsmark med mervärde vid användning för exploaterings- ändamål bör vid sådant ställningstagande utgå.
Enligt vad utredningen tidigare föreslagit, bör definitionen av vad som avses med marknadsvärde tas in i punkt 1 av anvis- ningarna till 95 på samma sätt som där tidigare lämnades en definition av innebör- den i begreppet ”allmänt saluvärde”. Princi- piella undantag, modifikationer och klarläg-
ganden beträffande den allmänna värderings- grunden, marknadsvärdet, bör även — till den del de anses vara av sådan vikt att de bör komma till uttryck i KL — tas in i anvis- ningarna till 9 5.
Som tidigare anförts har utredningen för sin del funnit att några väsentliga skillnader inte föreligger mellan de båda begreppen ”allmänt saluvärde” och ”marknadsvärde”. Därför bör det inte finnas skäl att göra några principiella ändringar av beskrivningarna av värderingsmetodema i andra—sjunde stycke- na av punkt 1 av anvisningarna till 9 5.
En modernisering synes emellertid böra göras av beskrivningarna av värderingsmeto- dema — ortsprismetoden, avkastningsmeto- den och en kostnadsmetod. Samtidigt bör de detaljrika beskrivningarna ersättas med en kortare och mera koncentrerad text. Därför föreslås att andra—sjätte styckena i anvis- ningspunkt l ersätts med ett nytt andra stycke, vilket endast kortfattat anger huvud- dragen av de nyssnämnda metodernas kon- struktion. Som tidigare nämnts kan det även komma i fråga att andra värderingsmetoder kommer till användning. Det bör, som utred- ningen tidigare anfört, ankomma på RSV att utfärda närmare anvisningar om de olika metodernas tillämplighet och närmare ut- formning vid värdering av olika fastighetsty— per. En beskrivning i i andra stycket av anvisningspunkt 1 till 95 av de vanligast använda värderingsmetodema bör enligt ut- redningens mening främst ge besked om att ortsprismetoden generellt sett i första hand bör komma till användning. Endast då orts- priset inte ger erforderlig ledning bör annan värderingsmetod tillgripas. I sådant fall böri första hand en avkastningsmetod ochi andra hand en kostnadsmetod tillämpas, vilket bör framgå av anvisningstexten.
I andra stycket av anvisningarna till 95 bör med utgångspunkt från vad nu anförts anges att marknadsvärdet i första hand skall uppskattas med ledning av verkställda fastig- hetsförsäljningar i orten, om vilka det inte finns anledning att anta att ovidkommande omständigheter inverkat på prisbildningen. Som kompletterande regel för de fall, då
ortspriset inte ger erforderlig ledning, bör anges att marknadsvärdet i andra hand kan uppskattas på grundval av taxeringsenhetens avkastning, byggnads återstående varaktig- hetstid, den förräntning på insatt kapital, som man allmänt räknar med vid köp av fastigheter av ifrågavarande slag, m.m. Som en ytterligare kompletterande regel bör be— träffande taxeringsenhet, för vilken det är svårt även att beräkna en normal avkastning, anges att marknadsvärdet kan uppskattas med utgångspunkt från återanskaffningskost- naden, omräknad till nuvärde under beaktan- de av byggnadens ålder, förslitning och sannolika varaktighetstid m. m. (tekniskt nu— värde).
Den fråga, som regleras i åttonde stycket av punkt 1 av anvisningarna till 9 5 — angående värdering av impediment m.m. — är av sådan natur att den lämpligen bör regleras genom anvisning av RSV.
I nuvarande punkterna 2—5 av anvis- ningarna till 9 & utvecklas hur värderingen skall ske särskilt beträffande vissa olika fastighetstyper och med beaktande av om— ständigheterna i det enskilda värderingsfallet.
Beträffande de speciella reglerna i punkt 3 av ifrågavarande anvisningar om värdering av vattenfallsfastigheter har utredningen inled- ningsvis anfört att dessa regler enligt utred- ningens mening borde ses över men att utredningen ansett sig inte böra verkställa denna översyn. Utredningen föreslår därför inte någon ändring av anvisningspunkten i fråga. Emellertid må anmärkas att reglerna omvärdering av vattenfallsfastighet till stora delar är av sådan karaktär, att de enligt utredningens mening bör meddelas i form av anvisningar av RSV.
I punkterna 2, 4 och 5 av anvisningarna till 9 & lämnas speciella värderingsregler bl. a. för vissa olika fastighetstyper. Reglerna avser i punkt 2 jordbruksfastighet — utom skogs- mark och växande skog — och annan fastig- het, i punkt 4 jordbruksfastighet till den del den utgörs av skogsmark och dårå växande skog samt i punkt 5 jordbruksfastighet med mervärde på grund av möjlig användning för exploateringsändamål. Dessa värderingsregler
härrör till största delen från 1920-talet. De är i vissa delar föråldrade och de har i stort sett fr.o.m. 1970 års allmänna fastighets- taxering i praktiken ersatts av moderna anvisningar, utfärdade av RN. Utredningen anser att dessa särskilda värderingsregler, som beskriver olika moment i en värderings- metod eller föreskriver beaktande av vissa särskilda omständigheter i det enskilda vär- deringsfallet, inte bör lämnas i KL utan i stället i erforderlig utsträckning meddelas av RSV. RN: s anvisningar inför 1970 års taxe- ring i de aktuella frågorna täcker mer än väl de regler som lämnas i de nu aktuella punkterna. Utredningen förutsätter, som ti- digare anförts och kommer att utvecklas ytterligare i det följande, att RSV kommer att fortsättningsvis utfärda anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen i mirst sam- ma omfattning som skett centralt fr.o.m. 1970 års taxering. De kommande anvis- ningarna bör enligt utredningens mening i princip ha samma eller likartat innehåll som RN: s anvisningar i de ämnen som awes i de nu ifrågavarande anvisningspunkterna
Utredningen föreslår sålunda att anvis- ningspunkterna 2, 4 och 5 skall utgå Emel- lertid synes det klarläggande betriffande bestämmandet av ett marknadsvärie (all- mänt saluvärde), som innefattas dessa anvisningspunkter och som innebär itt den enskilda taxeringsenhetens omfattnng och utformning i övrigt liksom de särskida om- ständigheterna i det enskilda fallet iprincip alltid skall beaktas, även fortsättringsvis böra komma till uttryck i anvisningstexten. Därför föreslås att i ett tredje sycke i anvisningspunkt l föreskrivs att — oavsett enligt vilken metod marknadsvärdet uppskat— tas — värdet skall bestämmas under hinsyns- tagande till sådana för den ifråga'arande taxeringsenheten säregna förhållanden som är av beskaffenhet att inverka på värdet. Närmare reglering i denna fråga bör limnasi RSV: s anvisningar.
Redan i nuvarande anvisningstext är ett undantag stadgat från den i övrigt gillande värderingsprincipen att det allmänna :aluvär- det skall vara generell värderingsgund. I
första stycket av punkt 1 av anvisningarna till 95 föreskrivs nämligen bl.a. att det allmänna saluvärdet skall bestämmas ”utan avräkning — — — för kapitalvärdet av skyl- dighet att utgiva undantag eller av annan privaträttslig förpliktelse, vilken ej är hänför- lig till servitut eller annat liknande förhållan- de”. Det är helt klart att de privaträttsliga förpliktelser som nu angetts är ägnade att inverka på en taxeringsenhets marknadsvärde (allmänna saluvärde). De skulle därför nor- malt beaktas vid en marknadsvärdering. Stadgandet som sådant innebär alltså avsteg från huvudprincipen om marknadsvärdering; det kan också sägas vara en specialregel för bestämmande av marknadsvärde (allmänt sa- luvärde) vid taxeringen.
Bakgrunden till det nu återgivna stadgan- det, vilket infördes i anvisningstexten 1932 är följande. I en förut (s. 121 omnämnd PM av C. W. U. Kuylenstierna den 15 februari 1932 anfördes följande (se bilaga till prop. 19321220 s. 89 och 90):
”Med allmänna saluvärdet förstås det värde en förståndig köpare kan antagas vilja betala. Att påräkneliga skatter äga betydelse för bestämmande av detta pris, torde ej vara föremål för tvekan — fastighetsprisen äro jämförelsevis högre i kommu- ner med låg kommunalskatt än i kommuner med hög kommunalskatt. Någon särskild kalkyl beträf- fande skatteavdrag och dylikt torde följaktligen i allmänhet ej erfordras. Vad skogen angår ingår avdrag för "skatter” i det allmänna omkostnadsav- draget utan att det preciserats eller behövt precise- ras om vilka skatter det är fråga. Däremot synes det vara av viss vikt att i princip fastslå, att avdrag för gäld och dylikt ej får äga rum, och att motsvarande gäller i fråga om kapitalvärdet å sådana förpliktel- ser som skyldighet att utgiva undantag och dylikt. Vissa härmed sammanhängande förhållanden hava vid tillämpningen givit anledning till tvekan. Fråga är härvid om omständigheter, som utöva inflytande på den faktiska prissättningen å fastighet, men beträffande vilka osäkert kan vara, huruvida de böra beaktas vid bestämmande av allmänna saluvär- det. Om en fastighet utgör tjänande fastighet i fråga om ett servitut, bör enligt redan nu gällande uttryckliga bestämmelser avdrag få ske för värdet därå. Detta sammanhänger med att servitutet är en vid den tjänande fastigheten häftande rättighet, som medräknas vid den härskande fastighetens taxering. Denna ömsesidighet synes vara skäl att beakta. Den finnes tillstädes även i fråga om ett sådant institut som frälseränta, vilken taxeras såsom fastighet men föranleder minskning av taxe- ringsvärdet hos den fastighet, varifrån förmånen utgår. Vad servitut angår, likställas därmed ”annan
liknande rättighet till förmån eller last för fastighe- ten”. Även här lärer fråga vara om fastigheter såsom sådana vidhäftande rättigheter eller skyldig- heter, vartill hänsyn tages genom tillägg vid den ena fastighetens taxering och, eventuellt, genom avdrag vid den andra fastighetens taxering; värdet av andra rättigheter får ej avdragas. En restriktiv tillämpning synes här böra äga rum, och det torde vara uppenbart, att — bortsett från frälseränta och dylikt — vad som framstår såsom skyldighet för en fastighetsägare men såsom en rättighet för en enskild person, vilken som helst, ej bör tagas i betraktande. Att förekomsten av skatter, vilka ingen enskild ägare kan komma ifrån, minska fastighetens värde i varje enskild ägares hand, torde däremot vara ofrånkomligt.”
Sedan kammarrätten i avgivet remissytt- rande |ort vissa invändningar mot vad som anförts i promemorian uttalade föredragande departementschefen bl. a. (prop. 1932z220 s. 129 och 130):
”Missuppfattningar av den art, man velat genom det nu ifrågavarande förtydligande tillägget före- komma, lära ej vara alltför ovanliga. Det lärer ej sällan hava förrnenats, att förekomsten av avdik- ningslån, skyldighet att utgiva undantag, ett oför- månligt kontrakt rörande utarrendering, ett likvide— rat skogsawerkningskontrakt e. dyl. borde minska fastighetens taxeringsvärde. Ej ens kammarrättens praxis lärer vara i alla nu angivna punkter fullt klar. Behov av förtydligande måste därför enligt min uppfattning anses föreligga. Frågan är emellertid, huruvida det remitterade utkastet givit ett riktigt och lämpligt uttryck åt denna grundsats. Kammar- rätten anmärker, att viss frestelse kan föreligga för slut e contrario, att avräkning skall få göras för alla offentligrättsliga förpliktelser. Anledning till en dylik farhåga synes knappast föreligga. Det är nämligen tydligt, att, när det ianvisningspunkten talas om ”det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastigheten”, sådana skatter, som inverka på sagda belopp, redan genom detta uttryck blivit beaktade. Att därutöver avdrag skulle få göras för t.ex. kapitalvärdet på allmän kommunalskatt lärer väl knappast kunna på allvar ifrågasättas på grund av uttrycket ”privaträttslig förpliktelse". Huruvida kammarrättens allmänt hållna uttalande, att avräkning skulle få ske för skyldighet att utgiva tomtören, är under alla omständigheter hållbart, må lämnas därhän; frågan härom är så obetydlig, att den lärer kunna överläm- nas åt rättspraxis. Att e contrario draga någon slutsats i denna punkt synes i ingen mån påkallat. Uttalandet bör följaktligen endast avse privaträtts- lig förpliktelse. Emellertid kan jag ej frånkänna kammarrättens anmärkning rörande svårigheten för beskattningsnämnderna att avgöra vad som skall förstås med ”privaträttslig förpliktelse” ett visst fog. Att helt avvara detta uttryck synes svårt, men genom att anföra undantagsförmån såsom ett exempel på dylik förpliktelse torde dock stadgan-
det få praktiskt värde för taxeringen, utan att några olägenheter av detsamma skola behöva riskeras.”
Det synes inte föreligga anledning att nu föreslå någon ändring av ifrågavarande, främst på taxeringstekniska och fiskala skäl grundade undantag från principerna om salu— värdering. Det angivna förtydligandet att värdet skall beräknas utan avräkning för gäld synes även böra kvarstå. På grund av det anförda föreslås, att även det värde som fortsättningsvis avses skola ligga till grund för taxeringen dvs. marknadsvärdet skall avse priset för taxeringsenheten utan avräkning för gäld eller för kapitalvärdet av skyldighet att utge undantag eller av annan privaträtts- lig förpliktelse, som inte är hänförlig till servitut eller annat liknande förhållande.
Utredningen vill i detta sammanhang peka på ytterligare några undantag från den gäl- lande saluvärdesprincipen som sker i praxis och som utredningen anser böra ske även framdeles. Här åsyftas det förhållandet att värderingen inte skall påverkas av att marken till en taxeringsenhet disponeras endast med tomträtt. Taxeringsvärde åsätts mark och byggnad på en sådan enhet som om den i sin helhet innehades av samme person med äganderätt. Motsvarande gäller byggnad på ofri grund, som utgör särskild taxeringsen- het. Sådan byggnad torde värderas som om byggnadens ägare även ägde marken.
I en hithörande fråga yttrade RN sig i sina anvisningar inför 1970 års fastighetstaxering. Uttalandet (se Handledningen s.]V.2:l9) gällde tomträttsmark, vilken enligt praxis och grunderna för reglerna i 8 & KL om vad som är taxeringsenhet taxeras tillsammans med åbyggnaden och med tomträttsinneha— varen antecknad som med ägare likställd innehavare av taxeringsenheten (jfr nedan citerade uttalande i Eiserman-von Wolckers förslag). Enligt RN:s anvisning bör mark som är upplåten med tomträtt taxeras med sam- ma utgångspunkter som mark innehavd med äganderätt. I anvisningen anges vidare att värdet på tomträttsmark sålunda inte bör bestämmas genom kapitalisering av tomt- råttsavgälden.
Beträffande byggnader på annans mark och byggnad på tomträttsmark föreligger ett uttalande redan i Eiserman-von Wolckers tidigare omnämnda förslag till kommunal- skattelag. I förslaget sägs (s. 77 och 78):
”I fråga om det värde, som för byggnad å annans mark bör komma i betraktande, gäller slutligen, att vid taxeringen skall bortses från den omständighe— ten att sådan byggnad — oavsett gällande förbehåll därom att byggnaden skall vid besittningstidens utgång hemfalla till jordägaren utan lösen eller borttagas — alltid har ett lägre värde i allmänna marknaden än byggnaden skulle äga i jordägarens hand, samt att taxeringen således skall ske såsom om byggnaden vore belägen å egen mark. Denna regel, vilken i sin ordning är en konsekvens av den allmänna regeln om värdesättning av fast egendom såsom sådan, är avsedd att vinna tillämpning såväl då byggnad å annans mark utgör självständig taxeringsenhet — såsom fallet blir där byggnaden är belägen å annan tillhörig skattefri mark eller å mark, för vilken skatteplikt icke åligger byggnadens ägare — som då byggnaden utgör taxeringsenhet tillsammans med marken, vilket förhållande inträf- far exempelvis med jordbruksarrendator tillhöriga byggnader till jordbruksfastighet, likasom med tomträttshavare tillhörig byggnad å ett under tomt— rätt upplåtet område eller, där tomträtten inskri- vits, jämväl med annan än tomträttshavaren eller jordägaren tillhörig byggnad. Vidare skall beträf- fande de fall där, enligt vad sålunda är nämnt, byggnad å annans mark utgör självständig taxe- ringsenhet, iakttagas, att för uppskattning av bygg- nadens värde beräkning skall, även där marken är skattefri, göras av samfällda värdet av byggnad och den mark, som till densamma nyttjas, sålunda att byggnaden — här såsom eljest enligt den i 9 & givna regeln — får sig åsatt det värde, som av det beräknade samfällda värdet återstår efter avdrag av markens värde.”
Utredningen instämmer så till vidai Eiser- man-von Wolckers ovan citerade uttalande, att marknadsvärdet av en byggnad på ofri grund kan påverkas av beskaffenheten av den rätt med vilken byggnadens ägare disponerar den mark varå byggnaden är belägen. Värdet av sådan byggnad kan, såsom Eiserman-von Wolcker anger, vara lägre än om byggnaden legat på fri och egen grund. Emellertid kan även det motsatta förhållandet vara för handen. Så kan nämligen inträffa om bygg- naden ligger på mark, som innehas med nyttjanderätt för avsevärd tid framåt mot lågt årligt arrende. En köpare kan i dylikt fall vara villig betala ett visst överpris för själva byggnaden mot bakgrund av att han
slipper kapitalutlägg för marken och i stället betalar det låga arrendet.
Med hänsyn till det anförda kan frågan givetvis ställas huruvida exakt lika byggnader skall åsättas olika byggnadsvärde om villko- ren i resp. nyttjanderättsavtal i fråga om marken inte är likvärdiga. Utredningen anser emellertid för sin del att så inte bör ske. Förutsättningen för att byggnaden med det för nyttjanderättshavaren gynnsamma kon- traktet skulle åsättas ett högre taxerat bygg- nadsvärde skulle nämligen vara, att den till byggnaden hörande marken åsattes ett i motsvarande grad reducerat markvärde. Å andra sidan skulle marken till byggnaden med det för nyttjanderättshavaren ogynn- samma kontraktet åsättas ett förhöjt mark- värde. Utredningen har emellertid, såsom förut angetts, uttalat sig för ett bibehållande av den nu gällande regeln att med saluvärde (marknadsvärde) för en fastighet avses priset utan avräkning för kapitalvärdet av sådan privaträttslig förpliktelse som inte är hänför- lig till servitut eller annat liknande förhållan- de. Därav följer enligt utredningens mening, att i fråga om byggnad på ofri grund det taxerade byggnadsvärdet inte bör influeras av de för nyttjanderättshavaren mer eller mindre gynnsamma villkoren i avtalet med jordägaren. Byggnaden bör med andra ord taxeras enbart på grundval av sitt värde såsom byggnad. Det må tilläggas att den nu diskuterade frågeställningen i dag torde vara av mindre betydelse än vid tiden för Eiser- man-von Wolckers uttalande i ämnet, detta med hänsyn till att arrendatorn numera har en annan och starkare ställning gentemot jordägaren än då nämnda uttalande gjordes.
Kvar står emellertid att det sätt, på vilket taxering av byggnad på ofri grund i praxis sker — och enligt utredningens mening även fortsättningsvis bör ske — kan i vissa fall innebära ett undantag från marknadsvärde- principen. Detta undantag är av sådan art, att det enligt utredningens mening bör ut- tryckligen anges i anvisninatexten. I enlig- het härmed föreslår utredningen att i första stycket i punkt 1 av anvisningarna till 9 5 KL _ där begreppet marknadsvärde definie—
ras — intas ett stadgande att i fråga om byggnad, som inte är förenad med ägande- rätt till marken, med marknadsvärde avses priset utan hänsynstagande till att byggna- dens ägare inte äger jämväl marken.
En särbestämmelse angående värderingen är föreskriven i punkt 6 av anvisningarna till 9 %. Däri stadgas att om två eller flera fastigheter, som är belägna i skilda kommu- ner, skulle, om de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemensam taxeringsen- het, taxeringen bör verkställas som om detta varit förhållandet och det i enlighet med föreskriften i tredje punkten sista stycket av anvisningarna till 8 & skolat anges, hur stor del av taxeringsvärdet som belöpt på vad som faller inom varje särskild kommun. Undantaget sammanhänger med gällande reg- ler för bestämmande av vad som är taxerings- enhet. Regeln bör gälla även i fortsättningen men föreslås bli intagen i anvisningspunkt 4.
Utredningen har tidigare föreslagit, att som grundregel i 9 & KL bör gälla att taxeringsvärde skall åsättas till belopp som motsvarar visst bestämt, i nyssnämnda para- graf föreskrivet procenttal av en taxeringsen- hets marknadsvärde. Emellertid synes ett undantag från regeln om den generella nivå- bestämningen nödvändig i vissa fall. Detta gäller då säkerheten vid värderingen är lägre än normalt. I dessa fall, som i första hand avser fastigheter med mervärde på grund av möjlighet till exploatering e. d., bör fortsätt- ningsvis en nivåjustering kunna göras. Sådan justering rekommenderades även i RN: s anvisningar inför 1970 års fastighetstaxering (Handledningen 5. [11.71 6 och IV.5: 2). Ned- sättning av nivån ansågs enligt dessa anvis- ningar böra ske beträffande jordbruksfastig- heter med exploateringsvärde, därvid ned- sättningens storlek borde anpassas efter dels den föreliggande planeringssituationen, dels den grad av säkerhet som förelåg vid upp- skattningen av ortsprisnivån. I fråga om exploateringsfastigheter med beskattningsna- turen annan fastighet giordes motsvarande rekommendation, därvid nedsättningen av markvärdet borde anpassas dels med hänsyn till om exploateringen var påbörjad eller
inte, dels efter den grad av säkerhet med vilken ortsprisnivån kunde bestämmas. Ut- redningen förutsätter att anvisningari denna fråga kommer att utfärdas av RSV inför 1975 års taxering. Därvid synes böra övervä- gas viss omarbetning av den 1970 meddelade anvisningen. Säkerheten vid bestämmandet av ortsprisnivån synes sålunda böra betonas mer än som var fallet i 1970 års anvisning. Detta synes särskilt motiverat i anledning av den prisbildning som kan förutsättas ske med hänsyn till ändringarna (SFS 1971 : 915) i expropriationslagens ersätt- ningsregler, främst i 111 a 5, som gäller fr. o. rn. den 1 januari 1972.
Det bör framhållas att möjligheten till nivåjustering enligt utredningens mening inte bör avse endast jordbruksfastigheter med mervärde för möjlig exploateringsanvändning och andra exploateringsfastigheter. Även om den föreslagna regeln om möjlighet att bryta den generella taxeringsvärdenivån huvudsak- ligen är avsedd för sådana taxeringsenheter, bör möjligheten även kunna utnyttjas i andra fall då särskild osäkerhet föreligger vid värde- ringen.
Utredningen vill i detta sammanhang peka på en annan värderingssituation, där säker- heten vid uppskattningen kan vara lägre än normalt. Utredningen syftar härvid på de mycket stora jordbruksegendomarna t.ex. åtskilliga av de stora fastighetsfideikommis- sen. Antalet försäljningar av dylika egen— domar är utomordentligt litet, varför man inte kan räkna med att ha tillgänglig någon köpeskillingsstatistik speciellt avseende dyli- ka egendomar. Marknadsvärdet är sålunda svårt att uppskatta. Det finns emellertid anledning att anta, att marknadsvärdet för de mycket stora jordbruksegendomarna ofta är förhållandevis lägre än för egendomar av mera vanlig storlek. Detta sammanhänger bl.a. med att kretsen av möjliga köpare är mycket liten. Om taxeringsvärdena för här ifrågavarande egendomar åsätts med ledning av riktvärden, som är bestämda med hänsyn till prisläget i fråga om egendomar av mera normal storlek, kan taxeringsvärdena alltså antas bli för höga. På grund av den bristande
säkerheten vid uppskattningen av marknads- värdet för en mycket stor jordbruksegendom kan skäl föreligga att åsätta ett lägre taxe- ringsvärde än som motsvarari KL föreskrivet procenttal av ett efter eljest tillämpade grunder bestämt marknadsvärde. Frågan bör, i den omfattning som kan anses påkallad, regleras genom anvisningar i samband med förarbetena till nästa allmänna fastighets- taxering. Regeln om möjlighet till undantag från den generella nivån bör tas in i punkt 2 av anvisningarna till 9 5. I denna bör föreskrivas att om säkerheten vid uppskattningen av en taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, såsom kan vara fallet då det upp- skattade värdet är betingat av att taxerings- enheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för be- byggelse, taxeringsvärdet får i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 & eljest skolat åsättas. Innehållet i den föreslagna 9 5 och anvis- ningarna till denna paragraf kan i korthet sammanfattas enligt följande: 9 5 innehåller den grundläggande generella värde- ringsregeln om taxering till viss procentsats av marknadsvärdet. Anvisningarna till 9 5 innehåller punkt] a) definition av marknadsvärde (första stycket), b) undantag från marknadsvärdeprincipen avseende kapitalvärdet av vissa privaträtts- liga förpliktelser m. m. (första stycket), c) allmänna regler för bestämmande av marknadsvärdet: l. metoder (andra stycket), 2. beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet (tredje stycket), punkt 2 undantag från den generella taxeringsvär- denivån punkt 3 speciella värderingsregler för vattenfallsfas- tigheter och punkt4 särbestämmelse avseende ”gemensam taxeringsenhet” som sträcker sig över kommungräns.
5.4 Uelvärden m. m.; 10 5 K]
5.4.1. Jordbruksfastighet
Efter förslag av fastighetstaxeringskommit- téerna infördes, som nämnts, en ny uppdel- ning på delvärden till 1970 års fastighets- taxering (SOU 1968132 5.52—69, prop.
19681154 5.94—97). Före denna reform redovisades för jordbruksfastighet delvärde- na jordbruksvärde, skogsvärde samt tomt- och industrivärde. I jordbruksvärdet skulle ingå, men särskilt urskiljas, värde av skogs- mark. ] jordbruksvärdet skulle vidare ingå värde av särskilda förmåner och tillgångar. Detta värde skulle antecknas särskilti fastig- hetslängden. Kommittéerna ansåg att den gällande uppdelningen på delvärden inte var tillfredsställande vare sig ur värderingstek- nisk eller redovisningsmässig synpunkt. De föreslog därför att man skulle gå över till följande uppdelning på delvärden:
Skogsbruksvärde J ordbruksvärde
Övrig marks värde Värde på särskilda tillgångar Övervärde från bebyggelsesynpunkt.
Skogsmarksvärdet skulle ingå i skogs- bruksvärdet. Det skulle emellertid redovisas särskilt.
Den föreslagna uppdelningen på delvärden möttes på det hela taget med gillande av remissinstanserna. Även föredragande depar- tementschefen biträdde förslaget i princip och innehållsmässigt men ansåg att de nya delvärdena skulle betecknas:
J ordbruksvärde Skogsbruksvärde Värde av övrig mark Värde av särskilda tillgångar Exploateringsvärde
Även enligt propositionen, vilken antogs av riksdagen, skulle skogsmarksvärdet ingå i skogsbruksvärdet men redovisas särskilt.
Såväl de regler om delvärden i 105 och anvisningarna till denna paragraf, vilka gällde före 1970 års taxering, som de som infördes vid denna taxering karaktäriseras av att de huvudsakligen avsåg definitioner och regler för avgränsningar av vad de olika delvärdena skulle avse. Principen för uppbyggnaden av stadgandena var med andra ord att några egentliga värderingsregler inte skulle finnas däri; några undantag från denna princip gjordes dock.
Enligt direktiven för fastighetstaxeringsut- redningen skall utredningen lämna förslag till ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet. Byggnadsvår— de torde således i fortsättningen skola be- stämmas inte bara såsom för närvarande för annan fastighet utan även för jordbruksfas- tighet. Därav följer att systemet för delvär- den på jordbruksfastighet måste ses över. Enligt gällande regler kan värde av byggnader ingå i tre delvärden, nämligen jordbruksvär- de, skogsbruksvärde och värde av särskilda tillgångar. De överväganden, som ianledning av direktiven gjorts i fråga om dessa delvär- den, har fått till följd att systematiken även i övrigt för uppdelning på jordbruksfastighets delvärden ansetts böra ses över. Vid denna översyn bör man i möjlig mån hålla fast vid den allmänna princip som tidigare gällt och gäller för vad som bör ingå i 10 å och dess anvisningar. Däri bör således i huvudsak endast anges gällande delvärden och deras definitioner. Dessa bestämningar behöver och bör inte ses som värderingsregler.
Utredningen föreslår inte någon saklig ändring av den inledande bestämmelsen i 10 (5, vilken avser både jordbruksfastighet och annan fastighet. Enligt denna utgör de redovisade delvärdena tillsammans fastighe- tens taxeringsvärde. Teoretiskt innebär kon- struktionen med delvärden att man delar upp det framräknade totalvärdet på vissa delvärden. Vid den praktiska värderingen vid taxeringen byggs emellertid det totala taxe- ringsvärdet merendels upp genom en sam— manläggning av värdet av de delposter, som delvärdena kan sägas utgöra. Detta är en nödvändighet för den mera schablonartade värdering som av tidsskäl måste utföras vid den allmänna fastighetstaxeringen. Man ar- betar där till stor del med schablonmetoder för uppskattningen av de olika delvärdena.
Fråga uppkommer om det föreligger till- räckliga skäl att särskilt redovisa de i vart fall arbetsmässigt betingade delvärdena. Först kan därvid nämnas den betydelse för be- skattningen som vissa delvärden har. Så är skogsbruksvärdet, bestående av skogsvärde och skogsmarksvärde, alltjämt av betydelse
vid skogsbeskattningen. Som underlag för beräkning av värdeminskningsavdrag har på jordbruksfastighet vissa angivna delvärden och på annan fastighet byggnadsvärde kom— mit i fråga. Detsamma torde vara avsikten med det byggnadsvärde på jordbruksfastig- het som utredningen har att föreslå. Även i andra fall kan delvärdena ha betydelse vid beskattningen.
Betydelsen för fastighetstaxeringen av att delvärdena, som alltså innefattar det slutliga resultatet av den princip och metod som används vid värderingen, redovisas torde främst ligga i att de — tillsammans med övriga beslutsfaktorer som nu skall redovisas i beslut och längd — ger fastighetsägarna möjlighet att kunna bedöma uppbyggnaden och skäligheten av den taxering som åsatts deras taxeringsenheter. Utredningen anser att detta är ett förhållande som bör tillmätas väsentlig betydelse. Enligt nyligen genom- förd lagstiftning om underrättelse- och be- svärsförfarandet vid fastighetstaxeringen skall en fastighetsägare underrättas om bl. a. såväl det totala taxeringsvärdet som delvär- dena och andra beslutsfaktorer, vilket stöder utredningens uppfattning att särskild redo- visning av delvärden alltjämt bör ske — oavsett delvärdenas betydelse vid inkomstbe- skattningen. Detta medför som nämnts inte någon arbetsmässig belastning vid värde- ringen, då beräkningen av delvärdenas stor- lek i allmänhet ingår som ett led i metodi- ken.
I det följande kommer utredningen att med utgångspunkt från de nu gällande del- värdena enligt 10 å och deras definitioneri anvisningarna till 10 5, för vilka redogorts i avsnitt 3.2, att föreslå en omläggning i delvärdessystematiken och i delvärdenas in- nehåll. Delvärdena är, som tidigare anförts, slutprodukten av den värderingsmetodik som skall komma till användning vid taxeringen och således i viss mån bestämmande för utformningen av värderingsmetodema och värderingsförfarandet. Eftersom bestämmel- ser härom —- om utredningens förslag antas — fortsättningsvis skall ingå i KL endast i mindre omfattning och den närmare utform-
ningen av metoderna m. ni. kommer att ske genom RSV:s anvisningar har utredningen strävat efter att ge definitionerna av delvär- dena ett tydligt och i viss män i enlighet med utredningens intentioner styrande innehåll. För att åstadkomma detta är det nödvändigt att liksom tidigare definiera inte endast vad som konkret skall ingå i delvärdet utan även vilken användning, som därvid skall förutsät- tas för tillgången e. d.
Vid den genomgång av nu gällande delvär- den, som i det följande görs, behandlas först de byggnader och anläggningar samt därefter den mark, fördelad på olika ägoslag m.m., som hänförts till delvärdet ifråga. Efter genomgången lämnas utredningens ändrings- förslag.
1. Jordbruksvå'rde (punkt 2 av gällande an- visningar)
Värdet av de byggnader och andra anlägg- ningar, som är behövliga för jordbruksdrif— ten, ingår i jordbruksvärdet. Detta har exemp- lifierats genom angivande av mangårds- och driftbyggnader samt byggnader avsedda för jordbrukets binäringar. Framdeles bör samt- liga byggnader på jordbruksfastighet — som närmare kommer att motiveras i det följande — redovisas under delvärdet byggnadsvärde. Värde av byggnader bör därför utgå ur ifrågavarande delvärde.
Den mark som ingår i jordbruksvärdet är åker, tomt— och trädgårdsmark samt ängs- och betesmark. Vid ändringarna i delvärdes- indelningen till 1970 års taxering urskildes ur jordbruksvärdet värdet av icke produktiv mark och vattentäckt område som fördes till delvärdet värde av övrig mark. Utredningen har funnit att anledning inte föreligger att av redovisningsmässiga och statistiska skäl särre- dovisa icke produktiv mark och vattentäckt område. Vidare har utredningen på grundval av bl. a. de erfarenheter, som vunnits vid de senaste taxeringama, funnit det vara ur värderingsteknisk synpunkt lämpligt att an- nan mark, som för jordbrukets värde är av underordnad betydelse, förs bort från jord- bruksvärdet. Detta gäller de i anvisnings-
punkt 2 angivna ägoslagen tomt- och träd- gårdsmark samt ängs- och betesmark. Värdet av dessa bör lämpligen redovisas tillsammans med den mark m.m. som ingår i värde av övrig mark. För att missförstånd skall undvi- kas med hänsyn till den därigenom uppkom- mande innehållsmässiga förändringen i del- värdet värde av övrig mark bör beteckningen på detta delvärde ändras till värde av annan mark.
Redan vid 1970 års taxering särredovisa- des i fastighetstaxeringsavier och fastighets- längd det i jordbruksvärdet ingående värdet av åker, betecknat åkervärde. Detta samman- hängde med ett önskemål om särredovisning av värdet på de verkligt värdebärande delarna på en jordbruksfastighet. Även utredningen finner att detta bör eftersträvas. Därför synes det lämpligt att värdet av vad som återstår av jordbruksvärdet, sedan byggnader samt tomt- och trädgårdsmark och ängs— och betesmark avskiljts, nämligen åker och mark- anläggningar, som är behövliga för växtod- lingen, får utgöra ett särskilt delvärde. Detta föreslås bli betecknat åkervärde, eftersom värdet av åker kommer att bli helt domine- rande vid uppskattningen av delvärdet i fråga.
2. Skogsbruksvärde (anvisningspunkt 3)
Värdet av de byggnader och andra anlägg- ningar som är behövliga för skogsbruksdrift ingår i skogsbruksvärdet. Som tidigare nämnts kommer att föreslås att samtliga byggnader på en jordbruksfastighet skall hänföras till det särskilda delvärdet bygg- nadsvärde. Värde av byggnader skall därvid utgå ur skogsbruksvärdet. Med utgångspunkt i att förslagen i skogsskattekommitténs be- tänkande ”Skogsbeskattningen” (SOU 1969: 30) i de väsentliga dragen genomförs, synes tillräckliga skäl ej föreligga att i fort- sättningen i besluten särskilt ange värdet av skogsmarken. De ändringsförslag beträffande innehållet i anvisningspunkt 3 om skogs- bruksvärdet, som nu berörts, liksom andra justeringar av anvisningspunkten kommer att motiveras utförligt i de kapitel som be-
handlar byggnadsvärde på jordbruksfastighet resp. skogstaxeringen (kapitlen 8 och 9).
3. Värde av övrig mark (anvisningspunkt 4)
Detta värde har redan behandlats vid punkt 1; värdet föreslås ingå i värde av annan mark.
4. Värde av särskilda tillgångar (anvisnings- punkt 4.a)
Häri ingår värde av sådana byggnader och anläggningar, som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift. I enlig- het med vad som tidigare anförts bör bygg- nadernas värde i stället ingå i byggnadsvär- det. Vidare föreskrivs att i förevarande del- värde skall ingå värde av andra sådana särskilda förmåner och tillgångar o.d., som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Detta exemplifieras med — förut- om förenämnda byggnader och anläggningar — värdet av grusfyndigheter, jakt och fiske samt servitutsrätt. Innehållet i sistnämnda värden har belysts av fastighetstaxeringskom- mittéerna (SOU 1968: 32 s. 57, 58 och 66). RN har vidare lämnat utförliga anvisningar i dessa frågor. Utredningen delari princip den uppfattning som kommit till uttryck i dessa anvisningar. En ändring har emellertid an- setts lämplig beträffande jaktvärdet, vilket enligt utredningens uppfattning bör taxeras som särskild tillgång endast då värdet översti- ger det jaktvärde som generellt är förenat med markinnehav; normalt jaktvärde bör ingå i åkervärde, skogsbruksvärde respektive värde av annan mark. En sådan normal förekomst av en förmån synes nämligen inte möjlig att urskilja från ett genomsnittligt ortspris på marken i fråga.
5. Exploateringsvärde (anvisningspunkt 4.b)
Detta delvärde ersatte som nämnts vid 1970 års taxering det tidigare tomt- och industri- värdet. Det har definierats som det värde fastigheten ägt utöver de övriga delvärdena på grund av att mark, som hör till fastighe- ten, kan tillgodogöras för bebyggelse. Som
tidigare nämnts har RN utfärdat anvisningar iämnet.
Utredningen har funnit att man vid en sammanläggning av beloppen för de olika delvärdena beträffande vissa som jordbruks- fastighet klassificerade taxeringsenheter inte kommer upp till ett värde, som motsvarar det eftersträvade marknadsvärdet (allmänna saluvärdet). De fasta gränsdragningar, som skett i fråga om de olika delvärdena, har enligt utredningens mening i vissa fall med- fört, att en del av taxeringsenheternas värde kommit att lämnas utanför värderingen. Ut- redningens föreslagna huvudprincip för vär- deringen är att den skall ske efter marknads- värdet och därefter nivåjusteras. För att få möjlighet att infånga de värden, som tidigare inte taxerats och som utredningen anser hänförliga till taxeringsenheten, föreslår ut- redningen att delvärdet exploateringsvärde byts ut mot ett mervärde, i vilket ingår förutom det nu gällande exploateringsvärdet även sådant värde som eljest föreligger på grund av taxeringsenhetens gynnsamma belä- genhet ur värdesynpunkt. Därigenom bör enligt utredningens mening samtliga övervär- den vara täckta genom innehållet i anvis- ningstexten.
Mot bakgrund av vad nu anförts föreslås att de delvärden, som enligt 10% skall redovisas för jordbruksfastighet, fortsätt- ningsvis skall vara
a) åkervärde,
b) skogsbruksvärde, däri inräknat värde av skogsmark,
c) värde av annan mark,
d) byggnadsvärde, därvid särskilt skall anges vad av byggnadsvärdet som belöper på ekonomibyggnader,
e) värde av särskilda tillgångar och
f) mervärde på grund av möjlighet att ex- ploatera mark för bebyggelse eller eljest på grund av taxeringsenhetens belägen- het.
De definitioner o. d. beträffande delvärde- na på jordbruksfastighet, som bör tas ini anvisningarna till KL, bör anges i anvisnings- punkt 2 till 10 &. Innehållet däri bör ersätta
Åkervärdet föreslås bli definierat vid a)i punkt 2. Där bör föreskrivas att med sådant värde förstås värdet av åkermarken med därå växande gröda och med de inom taxeringsen- heten befintliga markanläggningar, som an- vänds eller är behövliga för växtodlingen. Det användningsändamål man i definitionen av åkervärdet bör utgå ifrån är att marken används för jordbruk.
Skogsbruksvärdet bör definieras vid b), där det bör föreskrivas att därmed förstås värdet av skogsmarken med dårå växande skog och med de inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för skogsbruk. Vidare bör användningsändamålet anges vara skogsbruk, varmed avses markens utnyttjande för virkes- produktion. Slutligen bör den värderings— regeln lämnas att till ledning vid bestämman- det av skogsbruksvärdet skall gälla de grun- der varom stadgasi Skvl.
Anvisningarna om värde av annan mark bör tas in vid c) ipunkt 2. Där bör anges att med nämnda värde förstås värdet av annan till taxeringsenheten hörande mark än åker- och skogsmark samt värdet av vattentäckt område som ingår i taxeringsenheten. ] förtydligande syfte synes det lämpligt att ange att såsom annan mark räknas tomt- och trädgårdsmark samt ängs- och betesmark ävensom icke produktiv mark. I nämnda syfte bör även anges, att i värdet skall inräknas värde av på marken växande träd, buskar och gröda samt trädgårdsanläggning och annan inom taxeringsenheten befintlig markanläggning som används eller är behöv- lig för jordbruksdrift och som inte skolat beaktas vid bestämning av åkervärdet. An- vändningsändamålet för detta delvärde anges så att marken, där den ej utgörs av impedi- ment, används som tomtplats eller för jord- bruk med binäringar eller för skogsbruk.
Vid d) föreslås definitionen av det nya delvärdet byggnadsvärde bli införd. Där bör föreskrivas att med sådant värde förstås värdet av bostads- och ekonomibyggnader, som hör till taxeringsenheten. — Något annat användningsändamål bör inte föreskrivas än
att byggnaderna hör till taxeringsenheten. Därigenom avskiljs byggnader med annat användningsändamål än det som gäller för jordbruksfastighet och som därför till följd av 8 % KL skall utgöra särskild taxeringsen- het. I överensstämmelse med vad som i princip gäller för byggnadsvärde på annan fastighet bör föreskrivas att som byggnads- värde skall redovisas det mervärde som taxe- ringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Skälen för den lagtext som utred- ningen föreslagit beträffande byggnadsvärdet kommer att behandlas närmare i kapitel 8.
Under e) i punkt 2 bör definitionen av vad som förstås med värde av särskilda tillgångar lämnas Definitionen bör till stor del över- ensstämma med den tidigare ordalydelsen. Det bör sålunda föreskrivas att med värde av särskilda tillgångar förstås värdet av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Däri skall liksom tidigare inräknas exempelvis värdet av grusfyndighe- ter, fiske och servitutsrätt. Som ytterligare exempel på sådana förmåner bör anges rätt till ersättningskraft och andel i samfälld mark. Därvid bör emellertid föreskriften i punkt 6 av anvisningarna till 10 & om taxe- ring av värdet av rätt till ersättningskraft på jordbruksfastighet utgå. Liksom tidigare bör sådana anläggningar, som ej används eller är behövliga för jord- eller skogsbruksdriften, hänföras till särskild tillgång. Däremot bör hit inte hänföras sådana byggnader som tidigare fördes till detta delvärde. Dessa bör ingå i byggnadsvärdet. Även de s.k. över- byggnaderna bör alltså ingå i byggnadsvär- det. Vidkommande anvisningens utformning. i vad avser värde av jakt har utredningen, med anledning bl.a. av vad som tidigare anförts därom, funnit lämpligt med en fylli- gare anvisningstext än den nu gällande. Vid e) bör enligt utredningens mening anges, att såsom särskild tillgång även räknas värde av jakt i de fall då särskilt goda möjligheter till jakt eller till ekonomiskt utnyttjande avjakt föreligger, dock att som särskild tillgång skall räknas endast den del av jaktvärdet som överstiger det jaktvärde som generellt är
förenat med markinnehav. Det jaktvärde som generelltiär förenat med markinnehav anses inbegripet i åkervärdet, skogsbruksvär- det resp. värdet av annan mark.
Vid f) slutligen bör det delvärde, som föreslås bli betecknat mervärde, definieras. Där bör till en början beskrivas vad som enligt gällande lydelse hänförs till exploate- ringsvärde. Med mervärde bör sålunda förstås det värde som taxeringsenheten äger utöver åkervärde, skogsbruksvärde, värde av annan mark, byggnadsvärde och värde av särskilda tillgångar på grund av att taxeringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig framtid bli exploaterad för bebyggelse. I anslutning till vad som tidigare anförts före- slås vidare, att till mervärde även räknas det värde en taxeringsenhet har utöver de andra delvärdena på grund av att enheten är ur värdesynpunkt gynnsamt belägen. Sådan be- lägenhet kan föreligga exempelvis då enheten ligger i närheten av tätort eller vid sjö elleri särskilt naturskön trakt.
Ett och samma område bör endast åsättas mervärde av den ena typen, antingen mervär- de på grund av förväntad exploatering eller mervärde på grund av annan ur värderings- synpunkt gynnsam belägenhet. Mervärden av de båda typerna kan emellertid tänkas före- komma på olika områden av en taxeringsen- het. Normalt torde emellertid mervärde på grund av gynnsam belägenhet få anses falla på taxeringsenheten i dem helhet.
Tidigare har framhållits att bestämmelser om längdföring bör utmönstras ur KL och att Kungl. Maj: t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer bör meddela de föreskrif- ter som behövs i detta hänseende. Bestäm- melserna om längdföring av exploateringsvär- de i andra stycket av nuvarande anvisnings- punkt 4.b till 1055 bör därför utgå. Enligt utredningens mening bör, för det fall mervär- de på grund av förväntad exploatering åsätts en taxeringsenhet, genom kodsättning mar— keras i fastighetslängden att sådant mervärde förekommer. Mervärde på grund av gynnsam belägenhet i övrigt kan generellt förutsättas täcka hela taxeringsenheten. Anteckning om lokalisering av sådant värde behöver därföri
allmänhet inte göras. Föreligger mervärde på grund av förväntad exploatering, redovisas detta i fastighetstaxeringsavin, varefter anges i längden på vilket område av enheten detta värde belöper. Avser undantagsvis mervärde på grund av gynnsam belägenhet endast visst område av en taxeringsenhet får samma tillvägagångssätt användas som nyss angetts för mervärde på grund av förväntad exploa- tering. Underrättelser till ägarna bör innehål- la uppgift om arten av påfört mervärde ochi förekommande fall uppgift om det område på vilket mervärdet belöper.
5.4.2 Annan fastighet
De allmänna synpunkter som utredningeni föregående avsnitt anfört angående delvärde- na på jordbruksfastighet gäller även beträf- fande delvärdena på annan fastighet och definitionerna av dessa värden. Då värde- ringsmetodikens närmare utformning således kommer att ligga utanför bestämmelserna i KL, har utredningen ansett det lämpligt att genom tydliga definitioner ge uttryck för sin uppfattning om hur slutresultatet — dvs. delvärdet — av en använd värderingsmetod bör vara beskaffat.
Utredningen har som tidigare nämnts för- utsatt att det särredovisade särskilda maskin- värdet kommer att utgå, något som bör föranleda ändring av bestämmelsernai 136 5 1 mom. TF angående vad allmän fastighets- deklaration skall innehålla; sådan ändring har emellertid föreslagits redan i betänkandet om det skatterättsliga fastighetsbegreppet. Någon ändring av den uppdelning på delvär- den som i övrigt förekommer på annan fastighet föreslås ej. Däremot synes som tidigare nämnts lämpligt att modernisera punkt 5 av anvisningarna till 10 & angående vad som bör förstås med byggnadsvärde och markvärde. De förslag till ändrade anvis- ningar, som utredningen lämnar, avses i allt väsentligt anknyta till den värderingsmetodik som anvisades av RN till 1970 års taxering angående taxeringen av annan fastighet. Prin- ciperna och metoderna i dessa anvisningar bör sålunda enligt utredningens mening be-
hållas i stort sett oförändrade i de anvis— ningar för taxeringen av annan fastighet, som RSV förutsätts utfärda till 1975 års allmän— na fastighetstaxering. Definitionerna av de båda delvärdena markvärde och byggnadsvär- de bör anges i en anvisningspunkt 3 till 10 &. Vad som däri stadgas bör sålunda ersätta vad som sägs om byggnadsvärde och markvärdei nuvarande punkt 5 av anvisningarna. Defini— tionerna anknyter i uppläggningen i möjlig mån till dem som föreslagits förjordbrukets delvärden. Användningsändamål behöver dock inte anges i definitionerna av de båda nu aktuella delvärdena. Däremot torde det vara lämpligt med ett klarläggande av till vilket delvärde värdet av vissa anläggningar m. m. skall hänföras.
1 punkt 3 a) föreslås en definition av markvärde, vilket i och för sig inte funnits tidigare. Med markvärde bör därvid förstås värdet av taxeringsenhetens mark med därå växande träd, buskar och andra växter samt markanläggningar av skilda slag. Vidare bör anges att vid bestämmandet av markvärdet skall beaktas bl. a. servitut, rätt till ersätt— ningskraft, andel i gemensamhetsanlåggning, i vad den avser mark och markanläggning, rättighet att ansluta till allmän va-anläggning samt om skyldighet att erlägga gatukostnads- bidrag är fullgord eller inte. — Vad som nu föreslagits om värde av rätt till ersättnings- kraft finns f. n. föreskrivet i anvisningspunkt 6 till 10 5, där föreskriften alltså bör utgå. Vad i övrigt föreslagits om avgränsningen av vad som bör höra till markvärdet, t. ex. om andel i gemensamhetsanlåggning, överens- stämmer med tidigare praxis och RN: s anvisningar, i den mån frågan behandlats däri.
En anvisning om byggnadsvärdet föreslås bli intagen under punkt 3 b). Detta delvärde definieras f. n. i andra stycket av anvisnings- punkt 5 till 10 5. Däri sägs bl. a. att bygg- nadsvärdet skall utföras med det belopp som utgör skillnaden mellan fastighetens allmän- na saluvärde i dess helhet och markvärdet. Någon förändring av den princip, som däri— genom kommit till uttryck, åsyftas inte med det ändringsförslag som framläggs. Däremot
föreslås ett annat sätt att definiera denna princip, i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande byggnadsvärde på jordbruksfastighet.
1 punkt 3 b) bör föreskrivas att med byggnadsvärde förstås värdet av på taxerings— enheten befintliga byggnader. Vidare bör stadgas att — såsom ett uttryck för samma princip som tidigare var föreskriven i andra stycket av anvisningspunkt 5 — såsom bygg— nadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Vidare bör anges att vid bestäm- mandet av byggnadsvärdet skall beaktas bl. &. andel i gemensamhetsanlåggning, i vad den avser byggnad, samt att värdet av skyl- dighet att leverera ersättningskraft avräknas på byggnadernas värde. — Vad som föresla— gits beträffande avräkning av värdet av skyl- dighet att leverera ersättningskraft finns f. n. föreskrivet i punkt 6 av anvisningarna till 10 5, där stadgandet därför bör utgå.
5.4.3 Övrigt
Som ”särskilda värden" betecknasi 10 & KL de värden som enligt numera vedertaget språkbruk benämns ”delvärden”. Detta ut- tryck har utredningen för övrigt tidigare använt i denna framställning och det brukas även i viss författningstext (se 144 & 1 mom. andra stycket TF). Utredningen föreslår att uttrycket ”särskilt värde” i den mening, som avses i 10 &, byts ut i den lag— och författ- ningtext, där det förekommer, mot deni praxis vedertagna beteckningen ”delvärde". — I redaktionellt hänseende må här anmär- kas att utredningen i förslag till ändrad lagtext i KL genomgående använder termen "taxeringsenhet” i stället för ”fastighet”. Utredningen har tidigare föreslagit att i punkt 1 i anvisningarna till 10 & KL skall tas in en regel som beträffande delvärdena ger uttryck för samma princip om nivåanpass- ning som sägs i 9 5. I anvisningspunkt ] bör även föreskrivas att det undantag från den generella värderingsregeln vid osäkerhet i värderingen, som anges i punkt 2 av anvis-
ningarna till 9 &, skall gälla även för delvär- dena.
Bestämmelserna i den nuvarande punkten ] av anvisningarna till 10 & synes böra utgå. Föreskrifterna däri är dubblerade på så sätt att- innehållet i första meningen om delvär- dena motsvaras av texten i 10 å och innehål- let i andra meningen om jämkning av delvär- denas storlek rn. m. motsvaras av bestämmel- sernai 11 5.
Föreskrifterna i andra stycket av gällande punkt 2 av anvisningarna till 10 & att värdet av byggnader, som är behövliga för jord- bruksdriften men tillhör annan än ägaren, skall utföras som jordbruksvärde, synes även böra utgå. I sista stycket av punkt 2 av anvisningarna till 8 & föreskrivs nämligen att byggnad på annans mark skall utgöra särskild taxeringsenhet. Används sådan byggnad för jordbruksändamål skall den tas upp som jordbruksfastighet. Till följd härav och i enlighet med förslaget om införande av delvärdet byggnadsvärde även på jordbruks- fastighet kommer en sådan byggnad, som det här är fråga om, att utan särskild bestämmel- se taxeras såsom jordbruksfastighet, vars totala taxeringsvärde motsvaras av delvärdet byggnadsvärde.
I andra stycket av punkt 4.b av anvis- ningarna till 10 & lämnas föreskrifter beträf- fande längdföring av exploateringsvärde. Föreskrifter om längdföring av vissa uppgif- ter vid taxering av vattenfallsfastighet lämnas i andra stycket av anvisningspunkt 6. Som utredningen tidigare berört bör längdförings— frågor inte reglerasi KL. Dessa bestämmelser bör därför utgå. Föreskrifter om längdföring vid fastighetstaxeringen bör i stället medde- las av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj: t förordnar.
Sammanfattningsvis må här i korthet an— ges innebörden av de föreslagna ändringarna av anvisningarna till 10 &. De nya anvisnings- punkterna bör innehålla:
punkt 1 regler om nivåanpassning punkt 2 definitioner av delvärden på jordbruksfas- tighet: a) åkervärde b) skogsbruksvärde. För detta delvärde
lämnas genom hänvisning till Skvl även en värderingsregel c) värde av annan mark d) byggnadsvärde e) värde av särskilda tillgångar f) mervärde
punkt 3 definitioner av delvärden på annan fastig- het: a) markvärde b) byggnadsvärde punkt 4 regler som anknyter till RSV:s funktion som anvisningsmyndighet. Dessa regler be- handlas i nästa kapitel.
6.1 Allmänt
De centrala anvisningarna i fastighetstaxe- ringsfrågor fick en väsentligt större omfatt- ning vid 1970 års allmänna fastighetstaxering än vad som tidigare varit fallet. Detta liksom bakgrunden och skälen härtill har berörts tidigare i framställningen (avsnitt 1.4). Vida- re har utredningen framhållit som en grund- förutsättning för sina förslag till ändringar äv de materiella reglerna i KL att arbetet med och ansvaret för den närmare utformningen av värderingsmetodiken och värderingsförfa- randet läggs på RSV. Detta kommer även att gälla utredningens förslag till ändringar i skogstaxeringsreglema. I realiteten har ett liknande system fungerat sedan 1970 genom de anvisningar som då togs fram på grundval av RN :s och fastighetstaxeringskommit- téernas arbete. RN hade visserligen enligt 3 5 i sin instruktion (SFS 1965: 714) att till ledning för taxeringsmyndigheterna meddela anvisningar i taxeringsfrågor. Denna anvis- ningsskyldighet var emellertid allmänt hål- len. Någon författningsbunden närmare reg- lering av hur anvisningsskyldigheten vid fas- tighetstaxeringen skulle fullgöras förelåg inte för RN. Den omfattande anvisningsverksam- heten inför 1970 års taxering berodde på ett vid denna taxering särskilt uttalat behov av anvisningar och andra särskilda omständig- heter.
De förslag om ändringar av materiella
Centrala värderingsanvisningar
regler för fastighetstaxeringen som utred— ningen framlägger kräver som redan framhål- lits en fortsatt omfattande anvisningsverk- samhet av RSV på fastighetstaxeringsområ- det. Förslagen förutsätter vidare en viss närmare reglering av denna anvisningsverk- samhet. Hithörande frågor kommer att be- handlas i detta avsnitt. Till spörsmålet om centrala anvisningar i processuella och admi- nistrativa frågor liksom till förfarandet vid utarbetandet och fastställandet av de centra- la anvisningarna återkommer framställningen under avdelning V.
Inledningsvis skall i korthet anges några utvecklingsskeden i fråga om tillkomsten av ett centralt taxeringsorgan och dettas anvis- ningsskyldighet. Frågan om ett centralt or- gan för taxeringsarbetet, bl. a. fastighetstaxe- ringen, togs upp första gången redan islutet av 1800-talet. Ytterligare förslag framlades men resulterade inte i beslut av statsmakter- na förrän 1951, då RN inrättades. I de olika förslagen framhölls betydelsen av det till- tänkta centrala taxeringsorganets medverkan på fastighetstaxeringsområdet. Som redan tidigare berörts behandlades denna medver- kan inte närmare i RN: s instruktion.
Fastighetstaxeringskommittéernas förslag inför 1970 års taxering om utvidgad central anvisningsverksamhet på fastighetstaxerings- området, statsmakternas positiva inställning till detta förslag och RN: s omfattande anvis- ningsverksamhet till 1970 års taxering har
redan behandlats. Efter tillkomsten av dessa anvisningar har RSV den 1 januari 1971 inrättats för den centrala ledningen av bl. a. beskattnings-, uppbörd-r och folkbokförings- väsendet (prop. 19691127 och l970:55). Frågor om fastighetstaxering behandlades inte särskilt i förarbetena till lagstiftningen om RSV. Då verket inrättades tilldelades enheten för taxering och uppbörd arbetet med fastighetstaxeringsfrågor; numera hand— has de av enheten för direkt skatt. Regle- ringen av RSV: s befattning med de materiel- la fastighetstaxeringsfrågorna finns i 3 5 in- struktionen för RSV (SFS l970:752), vari bl. a. behandlas RSV:s anvisningsskyldighet. Bestämmelsen i fråga gäller såväl de materiel- la fastighetstaxeringsfrågorna som andra taxeringsfrågor och har liksom motsvarande bestämmelse i instruktionen för RN en allmän utformning. I bestämmelsen före- skrivs, såvitt nu är i fråga, att det åligger verket särskilt att genom råd och anvisningar främja en riktig och enhetlig tillämpning av gällande föreskrifter inom verksamhetsområ- det.
6.2 Synpunkter och förslag
Utredningen har i kapitel 5 föreslagit att endast sådana regler om fastighetsvärdering skall finnas i 2 kap. KL som kortfattat återger de grundläggande värdebegreppen o. d.
Sålunda har föreslagits att endast korta beskrivningar av den generella värderings- grunden, tillämpliga värderingsmetoder och delvärden samt ett fåtal andra speciella värderingsregler skall anges i KL. Flertalet speciella värderingsregler i nuvarande punk- terna 2, 4 och 5 av anvisningarna till 9ä liksom metodexempel i punkt 1 av samma anvisningar m. ni. har föreslagits bli utmönst- rade huvudsakligen emedan de ansetts vara föråldrade och i praktiken redan ersatta av centrala anvisningar.
Utredningen har uttalat att den centrala anvisningsverksamheten framdeles bör an- komma på RSV. Ett alternativ härtill vore att en fristående expertgrupp skulle ta fram
anvisningar och utföra övrigt arbete inför fastighetstaxeringarna. En sådan lösning kan dock enligt utredningens mening inte anses tillfredsställande. RSV gör redan nu en kontinuerlig arbetsinsats i fråga om fastig- hetstaxeringen. Under den löpande taxe— ringsperioden arbetar RSV sålunda med fas- tighetsprisstatistik, fastighetslängder samt med materiella frågor vid särskild fastighets- taxering och med förfarande— och blankett- frågor m.m. Utredningen anser därför och då en dylik ordning får anses ligga i linje med målsättningen vid inrättandet av RSV, att verket skall ha ansvaret för det centrala arbetet med fastighetstaxeringarna. RSV re- presenterar i nu aktuellt avseende kontinui— teten och får vidare anses ha störst kapacitet och resurser för arbetsuppgiften. I den mån RSV inomsig skulle sakna tillräcklig expertis synes arbetsuppgiften böra fullgöras med hjälp av till verket tillfälligt knutna experter; detta är enligt utredningens mening att föredra framför att arbetsuppgiften som sådan anförtros åt en helt fristående expert- grupp-
De värderingsregler, som föreslagits bli utmönstrade ur KL och ersatta med anvis- ningar av RSV, har på sin tid tillkommit med riksdagens medverkan. Utredningen har tidi- gare framhållit att lagstiftaren även med den föreslagna tekniken bör bibehålla ett infly- tande över innehållet i blivande anvisningar. Utredningen har därför, som tidigare anförts, strävat efter att ge sina förslag till lagfästa begreppsdefinitioner m.m. en styrande ver- kan för den värderingsmetodik och det värderingsförfarande som bör anvisas. Av skäl, likartade dem som nu angetts, har utredningen vidare uttalat som sin mening att huvudparten av de anvisningar, som meddelades av RN till 1970 års taxering, i princip bör behållas. En del förslag till ändringar av dessa anvisningar har emellertid lämnats.
Genom vad som nu anförts har utred- ningen önskat klarlägga att med utred- ningens utgångspunkter det för fastighets- taxeringen är nödvändigt med en omfattande anvisningsverksamhet samt att det bör vara
RSV som fullgör det kontinuerliga arbetet med fastighetstaxeringen och till följd därav meddelar erforderliga anvisningar. Genom sina förslag har utredningen vidare dragit upp riktlinjer för hur anvisningarna bör utformas. Enligt föreslagna 143 och 144 åå TF, som närmare kommer att be- handlas i avdelning V, fastläggs RSV:s skyl- dighet att meddela erforderliga anvisningar samt förfarandet i samband därmed.
Enligt förslagen i 1435 TF skall RSV senast den 1 mars under året före den allmänna fastighetstaxeringen lämna anvis- ningar av bl. a. värderingsteknisk natur. Där- med avses främst anvisningar om värderings- metoder, definitioner, tillvägagångssätt vid värderingen o.d. Vidare skall RSV senast den 1 maj tillställa länsstyrelserna uppgifter om preliminära riktvärden och andra prelimi- nära grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter. Riktvärden skall i fråga om mark ange genomsnittliga värden per ytenhet av visst eller vissa ägoslag. I den mån det är påkallat ur värderingssynpunkt skall värdena anges särskilt för olika godhetsklas- ser och brukningsförhållanden. I fråga om byggnader skall riktvärdena ange genomsnitt- liga värden för byggnader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfa- renhetsmässigt inverka på värdet. I paragra- fen slås vidare fast att riktvärden skall framtas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. Detta skall i fråga om villabyggna- der och andra småhus ske i form av bygg- nadsvärdetabeller, som för olika prislägen utvisar prisrelationen mellan likartade hus av olika storlek, ålder och standard. Slutligen anges att riktvärden skall fastställas även i fråga om skogsmark och växande skog m. m., därvid värdena skall anges iform av tabeller på sätt stadgas i skogsvärderings- instruktionen (se vidare avsnitt 9.14).
Sedan de preliminära förslagen till riktvär- den och andra grunder för värdesättningen setts över och testats inom länen skall de enligt vad som föreslås i 144 & TF — utom såvitt avser val av byggnadsvärdetabeller och
inom länen upprättade markvärdekartor, vil- ka RSV inte kan anses ha möjlighet att överblicka och bedöma — senast den 10 september året före taxeringsåret fastställas av RSV.
Den anvisningsskyldighet i värderingsfrå- gor som utredningen genom sina förslag i TF vill lägga på RSV avser sålunda utformningen av värderingsmetoder o.d. Detta överens- stämmer med synsättet att endast huvud- principerna för värdering skall finnas kvar i KL. Riktvärden, markvärdekartor o.d. får anses vara hjälpmedel att uppnå de mål som uppställs i KL. Det synes då principiellt motiverat att föra över ifrågavarande tillämp- ningsföreskrifter till TF.
Utredningen vill i detta sammanhang nå- got beröra frågan om fastighetstaxerings- nämnders och skattedomstolars bundenhet av de anvisningar, som RSV enligt utred- ningens förslag har att meddela. Enligt utred- ningens mening bör gälla, att anvisningarna regelmässigt skall läggas till grund för taxe- ringen. Å andra sidan bör, såsom tidigare angetts, värdet av viss taxeringsenhet bestäm- mas under hänsynstagande till sådana särskil- da förhållanden, som kan föreligga beträffan- de taxeringsenheten i fråga och som är av beskaffenhet att inverka på dess värde. Det är sålunda, i fall då anvisningar finns utfärda- de, fråga om dubbla styrningsregler: dels gäller att värdet bör fastställas med ledning av anvisningarna, dels gäller att hänsyn skall tas till sådana för taxeringsenheten i fråga säregna förhållanden av beskaffenhet att inverka på värdet, som eventuellt kan förelig- ga. Utredningen anser det angeläget att nu angivna principer fastläggs i KL:s regelsy- stem. Utredningen föreslår i enlighet härmed att bestämmelser i ämnet intas i punkt 4 av anvisningarna till 10 &. Där bör stadgas att värdet av mark eller byggnader av de slag och inom de områden, för vilka riktvärden fast- ställts på sätt anges i TF, bör med beaktande av sådana för taxeringsenheten säregna för- hållanden, som är av beskaffenhet att inver- ka på dess värde, bestämmas med ledning av nämnda riktvärden. Motsvarande föreslås gäl- la i den mån grunder för värdesättningen —
andra än riktvärden — fastställts på sätt anges i TF.
Vad ovan sagts om anvisningar, utfärdade av RSV, bör äga motsvarande tillämpningi fråga om sådana kompletterande anvisningar som meddelats av skattechefen i länet i enlighet med de föreskrifter i TF som utredningen i det följande föreslår.
I anslutning till det nyss sagda vill utred- ningen framhålla, att frågan om taxeringens bundenhet vid fastställda riktvärden enligt sakens natur påverkas av omfattningen och beskaffenheten av den köpeskillingsstatistik, på vilken de ifrågavarande riktvärdena grun— dats. I de fall där antalet köp, som kan läggas till grund för bedömningen av värdet och dess beroende av olika värdefaktorer, är litet, t. ex. i fråga om hyresfastigheter och skogs- fastigheter, bör de fastställda riktvärdena frångås endast i rena undantagsfall. Anvis- ningarna kommer här att till viss del ersätta eller komplettera den ofta bristfälliga köpe- skillingsstatistiken i fråga om dessa fastig- hetstyper; att så sker måste anses angeläget med hänsyn till kravet på likformighet i taxeringen. Bundenheten vid fastställda rikt- värden bör också vara stor i de fall där det är möjligt att ange marknadsvärdena i förhål- lande till endast ett fåtal värdefaktorer, såsom i fråga om villafastigheter i tätort, bebyggda under senare år. I de nu angivna fallen får sålunda utrymmet för beaktande av för taxeringsenheten säregna förhållanden anses vara begränsat. I de fall åter där antalet köp visserligen är relativt stort men där prisbildningen inte är lika klart beroende av ett fåtal värdefaktorer, t. ex. i fråga om äldre villafastigheter och fritidsfastigheter, får däremot bundenheten vid fastställda riktvär- den anses vara betydligt lägre och utrymmet för beaktande av för taxeringsenheten sär- egna förhållanden vara i motsvarande grad större. Riktvärdena bör i sådana fall ses såsom de värden, som i genomsnitt skall åsättas fastigheter inom tillämplighetsområ- det.
7 Val av taxeringsvärdenivå
7.1 Frågans behandling vid de senaste all- männa fastighetstaxeringarna
Enligt KL i dess nu gällande lydelse skall taxeringsvärde, med undantag för värde å skogsmark och växande skog, åsättas till det belopp som prövas utgöra taxeringsenhetens allmänna saluvärde dvs. dess normala värde i handel och vandel. Såsom angetts i avsnitt 5.3.2 har man tidigare — före 1970 — vid angivande av den åsyftade taxeringsvärde- nivån förfarit så att man med hjälp av köpeskillingsstatistiken tog fram den genom- snittliga överprisprocenten — dvs. det pro- centtal varmed köpeskillingarna genomsnitt- ligt överstigit de försålda fastigheternas taxe- ringsvärden — för de år som förflutit efter den senaste allmänna fastighetstaxeringen. Överprisprocenten framtogs särskilt för varje kategori av fastigheter. De framräknade överprisprocenterna reducerades av försiktig- hetsskäl med ett visst antal enheter; reduk— tionstalet kunde vara olika för olika katego- rier av fastigheter. De sålunda reducerade procenttalen anbefalldes som riktpunkt för den genomsnittliga lyftningen av taxerings— värdenivån. Detta innebar att taxeringsvär- denivån bestämdes ”nedifrån” nämligen ge- nom en rekommendation om uppräkning med viss procent av de äldre taxeringsvär— dena. Rekommendationerna gällde de ge- nomsnittliga nivåerna. Därutöver gällde, att varje taxeringsenhet i princip skulle taxeras
under beaktande av de särskilda omständig- heter som förelåg beträffande taxeringsen- heten i fråga. Rekommendationema kom dock i många fall att tillämpas så att de äldre taxeringsvärdena uppräknades schablonmäs- sigt utan närmare beaktande av föreliggande särskilda omständigheter.
Vid de allmänna fastighetstaxeringar, som verkställts före år 1970, uppnåddes nedan angivna taxeringsvärdenivåer, därvid med taxeringsvärdenivå förstås det procenttal som anger relationen mellan taxeringsvärden och saluvärden under taxeringsåret. För jordbruksfastigheter uppnåddes följande ni- våer (vägda medelvärden) nämligen år 1933 drygt 90 %, år 1938 88 %, år 1945 71 %, år 1952 66 %, år 1957 79 % och år 1965 67 %. För annan fastighet kan separata siffror för villor och för hyres— och affärsfastigheter redovisas först fr.o.m. 1952 års taxering. För villor uppnåddes följande nivåer nämli- gen år 1952 67 %, år 1957 71 % samt är 1965 68 % för permanentbostäder och 59 % för fritidshus. För hyres— och affärsfastig- heter blev nivåerna: år 1952 75 %, år 1957 83 %och år 1965 76 %.
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering övergick man till ett nytt system för angivandet av den åsyftade taxeringsvärde- nivån. Anledningen härtill var de brister, som ansågs förenade med det äldre systemet; redogörelse härför har lämnats i avsnitt 5.3.2. Det nya systemet diskuterades vid det
s.k. Stockholmsmötet i maj 1969. Det nya systemet innebar att taxeringsvärdenivån i stället bestämdes ”uppifrån” dvs. genom en anknytning till sista årets salupriser, skäligen nedräknade för att tillgodose det traditionel— la försiktighetskravet. Förslaget framlades inför mötet av RN:s ordförande, som i sitt inledningsanförande framhöll bl. a. att valet av procentsats för nedräkningen naturligtvis var svårt och att man, eftersom det var fråga om en ny metod, borde vara försiktig i starten; man borde alltså inte vara främman- de för tanken att för 1970 års taxering välja en viss procentsats av det aktuella saluvärdet och samtidigt räkna med att denna procent— sats kunde komma att höjas 1975. Ordföran- den föreslog en taxeringsvärdenivå av 75 % för villor och jordbruksfastigheter samt 80 % för hyresfastigheter, kombinerade bostads- och affärsfastigheter samt ”rena” affärsfas- tigheter. De skilda procenttalen motiverades, kort angivet, på följande sätt. Villorna var i åtskilliga län så lågt taxerade att en högre nivå än 75 % skulle medföra så kraftiga höjningar att de inte skulle bli accepterade; härvid borde beaktas att taxeringsvärdena i fråga om villor var en känslig fråga på grund av att taxeringshöjningarna slog igenom även på inkomstsidan till följd av den schablon- mässiga inkomsttaxeringen av villor. Vad åter angick jordbruksfastigheter borde taxe- ringsvärdenivån vara densamma som för villor eller 75 %. Beträffande bostadshus (hyreshus) var läget ett annat. De äldre taxeringsvärdena låg här högt och överpriser- na var måttliga. Det borde även observeras att ägarna av hyreshus i allmänhet själva ville ha relativt höga taxeringsvärden med tanke på belåningsfrågan. En taxeringsvärdenivå på 75 % skulle i åtskilliga län medföra en sänkning av taxeringsvärdena och detta trots att statistiken visade överpriser även för hyreshusen. Ordföranden föreslog därför i sitt inledningsanförande en taxerings— värdenivå för hyreshusen av 80 %. Godtogs detta förslag, borde samma procenttal gälla även för kombinerade bostads- och affärsfas- tigheter liksom för de ”rena” affärsfastighe- terna. — Ordföranden framhöll emellertid
vidare, att det givetvis varit bäst om man kunnat ha samma taxeringsvärdenivå för alla fastighetskategorier och att frågan stod öp- pen om man år 1975 skulle gå upp till 80 % även för villor och jordbruksfastigheter.
Vid Stockholmsmötet godtog man ganska allmänt den föreslagna nya metoden för angivande av den åsyftade taxerings— värdenivån. En landskamrerare var emellertid tveksam om det fanns något bärande skäl att använda olika procentsatser för olika typer av fastigheter och om inte detta innebar en orättvisa mellan fastighetsägarna inbördes. En annan landskamrerare föreslog — med utgångspunkt i att den senast tillgängliga köpeskillingsstatistiken i huvudsak avsåg år 1968 och att pristrenden var uppåtgående — att man skulle välja en nivå av 85 % att gälla för samtliga fastigheter.
Vid det i samband med det allmänna mötet hållna interna mötet med landskamre- rama och förste taxeringsintendenterna m. fl. beslöts enhälligt en taxeringsvärdenivå av 75 % för villor och jordbruksfastigheter samt 80 % för hyresfastigheter, kombinerade bostads— och affärsfastigheter samt ”rena” affärsfastigheter, därvid nivåerna i princip skulle grundas på 1968 års statistiskt belagda köpeskillingsnivå. Vidare uttalades att, i den mån saluvärdet lades till grund för taxerings- värdet, taxeringsvärdenivån borde vara 80 % även för industrifastigheter.
7.2. Synpunkter och förslag
Till en början kan konstateras att, om det hade varit möjligt att exakt förutse fastighe- ternas pris vid försäljning under normala förhållanden, det inte hade funnits anledning att åsätta fastigheterna lägre taxeringsvärden än som fullt ut motsvarade nämnda försälj- ningspris. Problemet med angivande av taxe— ringsvärdenivå hade då överhuvud taget inte existerat. Fastigheterna hade bort taxeras till fulla värdet på samma sätt som man t. ex. vid förmögenhetstaxeringen upptar börsno- terade aktier till fulla värdet enligt den noterade köpkursen å aktierna i fråga. Nu kan man emellertid i fråga om fastigheter överhuvud inte tala om deras verkliga eller
”sanna” värde. Som utredningen angett i sitt betänkande "Ny- och omtaxering av fastig- het” (Ds Fi 1971: 13, s. 66) torde det vara en vanlig uppfattning att man får räkna med en osäkerhetsmarginal vid taxering av minst 10— l 5 % av åsatt värde. Köpeskillingarna för likartade fastigheter kommer även vid för- säljning under ”normala” förhållanden att variera inom vissa gränser beroende på olika, mer eller mindre tillfälliga omständigheter hänförliga till den aktuella överlåtelsesitua- tionen. Därtill kommer den omständigheten att man vid de allmänna fastighetstaxeringar- na aldrig kan räkna med att ha vare sig tid eller sakkunnig personal till förfogande i sådan omfattning, att man kan göra en så noggrann värdering som i och för sig vore önskvärd. Vid angivna förhållanden kräver rättssäkerheten att taxeringsvärdet för en fastighet fastställs till viss procent av det marknadsvärde, som man vid taxeringen bedömer att den ifrågavarande fastigheten äger. Det sagda betyder med andra ord, att även kommande fastighetstaxeringar enligt utredningens mening bör ske på basis av viss angiven taxeringsvärdenivå. Denna nivå anger alltså det procenttal av marknadsvärdet, varmed taxeringsvärdet skall utföras.
Frågan om taxeringsvärdenivån låter sig naturligt uppdelas i två delfrågor nämligen dels frågan om man alltjämt bör arbeta med två (eller flera) skilda taxeringsvärdenivåer och dels frågan om vilken nivå (vilka nivåer) som skäligen bör väljas. Frågan om man bör arbeta med mer än en nivå kan diskuteras med utgångspunkt dels i den genomsnittliga säkerhetsgrad, med vilken åsyftad taxerings- värdenivå kan uppnås i fråga om olika fastighetstyper, och dels i spridningen kring detta genomsnitt i fråga om de olika taxeringsobjekten. Om väsentliga skillnaderi angivna hänseenden föreligger emellan de olika fastighetskategorierna, skulle detta nämligen kunna tas till intäkt för att olika taxeringsvärdenivåer borde väljas för de olika fastighetskategorierna.
Utredningen har ansett det önskvärt med en närmare undersökning av frågan i vilken omfattning saluvärdena mera avsevärt över-
eller understigit de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering åsatta taxeringsvärdena. Sedan chefen för finansdepartementet läm- nat medgivande därtill, har en dylik under- sökning genomförts inom institutionen för fastighetsekonomi vid Kungl. tekniska hög- skolan i Stockholm under ledning av profes- sorn Erik Carlegrim. Undersökningen har resulterat i en forskningsrapport med titeln ”Spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän fastighetstaxering”, vilken som Bihang A fogats vid detta betänkande. Rapporten anger taxeringsvärdena i ovägda medeltal i förhållande till 1970 års priser. Som grund- material till rapporten har framtagits ett stort antal diagram- och tabellblad i dataut- skrift; det har emellertid inte ansetts erfor- derligt att återge detta material i betänkan- det. I fråga om det närmare innehållet i rapporten får utredningen hänvisa till bi— hanget.
Enligt Carlegrims undersökning (se tabell 3) har de genomsnittliga taxeringsvärdeni- våer, som åsyftades vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, uppnåtts på ett i huvud- sak tillfredsställande sätt. Dock måste en reservation göras i fråga om obebyggda småhustomter, där det åsyftade resultatet såvitt av undersökningen framgår inte upp- nåtts. Anledningarna härtill kommer att beröras i det följande. Vidare bör nämnas att inom grupperna hyreshus och industrifastig- heter resultatet blivit mindre gott beträffan- de de större fastigheterna. Detsamma gäller inom gruppen jordbruksfastigheter i fråga om fastigheter med stor åkerareal och ringa skogstillgång. Det bör emellertid framhållas att antalet köp är litet inom de sist angivna grupperna, varför bedömningen är något osäker.
I detta sammanhang bör nämnas att — såsom Carlegrirn själv framhåller i sin forsk- ningsrapport — en redovisning av taxerings- värdenivån, baserad på 1970 års köp, inte ger en helt rättvisande bild i det fall att prisstegringar på fastighetsmarknaden inträtt efter år 1968. Anledningen härtill är att det var 1968 års köpeskillingsnivå som i princip lades till grund för taxeringsvärdenivån. Då
rapporten skrevs, fanns uppgifter om prisut- vecklingen efter år 1969 inte tillgängliga. Enligt av SCB numera lämnade uppgifter uppgår skillnaderna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer, i vägda tal, för en- och tvåfamiljsfastigheter (permanentbostäder) till drygt 9 %, för fritidshus till drygt 10 % och för jordbruksfastigheter till nära 7%. För bostads- och affärsfastigheter (exklusive ”rena” affärsfastigheter) har någon prisför- ändring däremot inte inträtt. De angivna prisstegringarna tyder på att de av Carlegrim i tabell 3 redovisade taxeringsvärdenivåerna — ställda i relation till 1968 års köpe- skillingsnivå — varit för en- och tvåfamiljsfas- tigheter (inklusive fritidshus) ca 6 ä 7 %—enheter högre än i tabellen anges och för jordbruksfastigheter ca 5 %-enheter högre. Emellertid bör observeras den osäkerhet i fråga om nämnda siffror, som sammanhänger med att de av SCB angivna prisstegringarna avser vägda tal. Utredningen återkommer till frågan om taxeringsvärdenivån senare i detta avsnitt.
Vad härefter angår spridningen kring genomsnittet må till en början erinras om att en spridning är naturlig, eftersom de faktiska köpeskillingarna av mer eller mindre subjek- tiva grunder ofta avviker från de värden, som en kunnig och erfaren värderingsman skulle åsätta objekten i fråga. Därutöver förekom- mer emellertid en spridning av värdena vid fastighetstaxeringarna, som beror på ofull- komliga metoder eller på att vederbörande taxeringsnämnd i vissa fall inte har sådan kännedom om taxeringsobjekten som skulle erfordras för en riktig värdering. Beträffande spridningen kring den genomsnittliga taxe- ringsvärdenivån vid 1970 års taxering fram- går av Carlegrims undersökning, att sprid- ningen inte är likartad inom de olika fastighetskategorierna. I fråga om gruppen villor samt rad- och kedjehus är spridningen förhållandevis ringa. De mindre objekten med taxeringsvärden mellan 5 000 och 50 000 kr visar dock en större spridning än vad som redovisas för gruppen som sådan. Även i fråga om hyreshus (bostadshus) är spridningen förhållandevis ringa, dock att
även här spridningen är större i fråga om de små objekten dvs. de med taxeringsvärden mellan 5 000 och 200000 kr. Vad angår kombinerade hyres-, kontors- och/eller af- färshus samt ”rena” kontors- och/eller af- färshus gäller likaledes, att spridningen är förhållandevis ringa utom i fråga om de mindre objekten. För övriga fastighetskate- gorier är spridningen större.
De skillnader, som vid 1970 års allmänna fastighetstaxering förekommit mellan de oli- ka fastighetskategorierna såväl i fråga om den säkerhet, med vilken åsyftad genom- snittlig taxeringsvärdenivå u'ppnåtts, som i fråga om spridningen kring genomsnittet, kan anses tala för att taxeringsvärdenivån borde bestämmas olika för olika fastighets- kategorier. Detta belyses av uppgifterna i tabell 15 iCarlegrims forskningsrapport. Vid likartat krav på säkerhet för olika fastighets- kategorier och med utgångspunkt i en nivå av 80% för villorna borde man således — teoretiskt sett — välja en nivå av 75 % för hyreshus samt jordbruks- och industrifastig- heter. Dessa olikheter mellan fastighetstyper- na kan förväntas bestå eftersom de i allt väsentligt är hänförliga till förhållanden som är utmärkande för prisbildningen för de olika fastighetskategorierna. Emellertid bör ytterligare synpunkter vägas in i bilden. Härom må anföras följande.
De allmänna fastighetstaxeringarna avser att fastställa taxeringsvärdena i relation till marknadsvärdena vid en viss tidpunkt. Prin- cipiellt skall taxeringsvärdena sålunda inte påverkas av den prisutveckling, som med större eller mindre grad av säkerhet kan förväntas under den femårsperiod för vilken taxeringsvärdena skall gälla. Emellertid är det begripligt och naturligt både ur fastig- hetsägamas synpunkt och ur allmän syn- punkt om man vid bedömningen av skälig- heten av åsatta taxeringsvärden beaktar även den allmänna trenden i fråga om prisutveck- lingen på fastighetsmarknaden. Det är givet- vis lättare att acceptera ett något högt taxeringsvärde på en fastighet om man med en viss säkerhet kan räkna med att fastig- heten redan om något år ”vuxit i” sitt
taxeringsvärde till följd av den rådande pristrenden. Detta betyder också, att man lättare kan acceptera en viss, icke obetydlig spridning av taxeringsvärdena i fråga om fastigheter inom de kategorier, där sannolik- heten talar för fortsatt stegring av fastighets- prisema. Som nyss nämnts uppgår, enligt av SCB lämnade uppgifter, skillnaderna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer ivägda tal, för en- och tvåfamiljsfastigheter (permanentbo- städer) till drygt 9 %, för fritidshus till drygt 10 % och för jordbruksfastigheter till nära 7 %. För bostads- och affärsfastigheter (exklusive ”rena” affärsfastigheter) har nå- gon prisförändring däremot inte inträtt. Enligt utredningens mening har man även under den nästkommande taxeringsperioden sannolikt att räkna med prisstegringar på villor för permanent boende samt, om och i mindre grad, på fritidshus och jordbruksfas- tigheter. Beträffande hyreshus och industri- fastigheter får däremot prisutvecklingen an- ses mera osäker, och försiktigheten torde bjuda att i detta sammanhang inte kalkylera med prisstegringar i fråga om dessa fastig- hetskategorier. Det är sålunda —— mot bak- grund av det nu förda resonemanget — hyreshusen och industrifastigheterna som är de ”känsligaste” fastighetskategorierna då det gäller att bestämma taxeringsvärdenivå.
Utredningen avser att i det följande ta upp separata resonemang beträffande de olika fastighetskategorierna. Dessförinnan må emellertid följande anföras beträffande ut- redningens allmänna syn på hithörande spörsmål. Enligt utredningens mening har man att välja mellan tre alternativ. Det ena alternativet är att man väljer olika taxerings- värdenivåer för olika fastighetskategorier. Utredningen anser emellertid, att detta inte är en god lösning av frågan. Olika taxerings- värdenivåer innebär att man behandlar fastig- hetsägarna inom resp. fastighetsgrupper olika trots att den stora mängden av fastigheter är ”rätt” taxerade. Detta måste, såsom anmärk- tes redan vid diskussionen i samband med frågans behandling vid Stockholmsmötet 1969, innebära en orättvisa mellan fastig- hetsägarna inbördes. Olika nivåer motverkar
också den förenkling av lagstiftningen, som man i och för sig bör eftersträva. Det kan också sägas att, om man skulle ha olika nivåer, frågan borde överlämnas till RSV för avgörande i form av anvisningar för taxe- ringen. En sådan linje vill utredningen dock inte förorda. Utredningen anser att nivåfrå- gan bör regleras lagstiftningsvägen. Utred- ningens ståndpunkt är därvid att olika taxeringsvärdenivåer helst inte bör förekom- ma.
De båda andra alternativen innebär att man har en enda taxeringsvärdenivå. De nivåer, man därvid har att välja mellan, år enligt utredningens mening 75 % eller 80 % dvs. endera av de vid 1970 års allmänna fastighetstaxering rekommenderade nivåer- na. En lägre nivå än 75 % bör enligt utredningens mening inte accepteras. Osäker- heten vid taxeringen kan inte för någon fastighetskategori anses motivera ett lägre procenttal. Stor vikt bör även fästas vid det förhållandet att 75 % var den lägsta nivå, som rekommenderades vid 1970 års taxe- ring, och att det måste krävas mycket starka skäl för att gå under denna nivå. Sådana skäl föreligger inte. Å andra sidan anser utred- ningen, att man inte bör välja en högre nivå än 80 %. En högre nivå får anses utesluten med hänsyn till resultaten av Carlegrims utredning. Den påvisade spridningen av taxe- ringsvärdena kring genomsnittet är för vissa fastighetskategorier sådan att hänsynen till rättssäkerheten måste anses utesluta en hög- re taxeringsvärdenivå än 80 %.
Innan utredningen går över till att separat behandla de olika fastighetskategorierna vill utredningen anföra ett par mera allmänna synpunkter i fråga om valet mellan en nivå av 75 % eller en 80—procentig nivå. En nivå av 75 % måste principiellt anses låg med tanke på att taxeringsvärdena till huvud- saklig del måste anses ”rätt” åsatta. Man kan här inte underlåta att göra jämförelse med ägare av förmögenhetstillgångar av andra slag, t. ex. börsnoterade aktier, som förmö- genhetstaxeras till fulla värdet av tillgångar- na. Rättviseskäl får därför anses tala för att man inte väljer en lägre nivå än som är
påkallad med hänsyn till ofullkomligheteri fråga om taxeringsförfarandet. Carlegrim har belyst dessa ofullkomligheter bl. a. genom en redovisning av övertaxeringsfrekvensen. Ter- men övertaxering har därvid använts i bety- delse av att köpeskillingen vid senare skedd försäljning varit lägre än taxeringsvärdet. övertaxeringsfrekvensen har varit påfallande hög i fråga om obebyggda villatomter och industrifastigheter. Den har varit hög även beträffande kombinerade hyres-, kontors- och/eller affärshus samt ”rena” kontors- och/eller affärshus. I den mån man vill åberopa övertaxeringsfrekvensen som skäl mot en taxeringsvärdenivå av 80% bör emellertid följande beaktas. Till en början får erinras om att den omständigheten, att en fastighet blivit i ovan angiven mening övertaxerad, inte i och för sig innebär att fastigheten blivit taxerad felaktigt. Taxe- ringsvärdet skall enligt utredningens förslag (se avsnitt 5.3.1) bestämmas i relation till marknadsvärdet dvs. det mest sannolika priset på den allmänna marknaden. Emeller- tid varierar köpeskillingarna inom ganska vida gränser bl.a. på grund av omständig- heter som sammanhänger med köparens eller säljarens individuella förhållanden. Även om taxeringsvärdena är satta helt korrekt, kom- mer kvoten mellan taxeringsvärde och köpe- skilling därför att visa en icke oväsentlig spridning kring medelvärdet. Av det nyss sagda följer vidare att man inte kan påstå, att en fastighets marknadsvärde understiger taxeringsvärdet, enbart av den anledningen att vid skedd försäljning köpeskillingen för fastigheten understiger taxeringsvärdet och fastigheten därför klassats som övertaxerad, I sammanhanget bör även beaktas att om man helt skulle undvika fall av övertaxering , i den mening termen här används — man skulle tvingas välja en så låg taxeringsvärde- nivå att den av andra skäl får anses helt utesluten.
Utredningen övergår härefter till att disku- tera nivåfrågan för de olika fastighetskatego- rierna var för sig. I den mån resonemanget därvid anknyter till den år 1970 uppnådda taxeringsvärdenivån bygger framställningen
på de av Carlegrim redovisade siffrorna. Utredningen kommer emellertid att senare i detta avsnitt anföra vissa sammanfattande synpunkter och kommer därvid att beröra även frågan om en justering av de av Carlegrim angivna siffrorna med hänsyn till skillnaderna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer.
Utredningen börjar med den grupp av fastigheter, som antalsmässigt är störst, näm- ligen gruppen villafastigheter m.fl. Denna grupp omfattar — enligt 1972 års taxering — ca 74 % av det sammanlagda antalet skatte- pliktiga taxeringsenheter i riket och utgör värdemässigt 30 å 31 % av fastighetsbestån- det. Säkerheten i taxeringen är här så pass god, att en nivå av 80 % ter sig motiverad. Detta gäller i än högre grad om man, på sätt utredningen gör, räknar med fortsatt pris- stegring på villor av normal storlek under nästkommande taxeringsperiod. Den aktuel- la debatten om villaägarnas påstådda skatte- favörer gör det även angeläget, att man i fråga om villorna söker uppnå taxeringsvär— den, som ter sig förhållandevis realistiska. — Som förut nämnts tyder prisstatistiken på att vid 1970 års allmänna fastighetstaxering utfallet av taxeringen inte blev tillfredsstäl- lande i fråga om obebyggda villatomter. Den synbarligen höga taxeringen skulle dock kunna förklaras dels av missförstånd i fråga om den roll, som anslutningsavgifterna spelar vid åsättandet av taxeringsvärden, dels av den dubbla prisnivå som mångenstädes före- ligger på grund av kommunala subventioner till köparna. Man torde därför och till följd av det utökade och förbättrade förberedel- searbete, som utredningen föreslår med avseende å de framtida allmänna fastighets- taxeringarna, ha bättre utgångspunkter vid taxeringen år 1975. Hänsynen till de obe-' byggda tomterna utgör sålunda enligt utred- ningens mening inte något hinder mot ett val av 80% såsom taxeringsvärdenivå. Även i fråga om de mindre värdefulla småhusen, med taxeringsvärden mellan 5 000 och 50 000 kr, var taxeringsutfallet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering mindre gott. Dessa småhus torde ofta utgöras av hus
belägna i glesbygd eller i avfolkningsbygd. Man bör dock kunna räkna med en viss förbättring av resultatet år 1975, även om man måste ha klart för sig att detta är en mer svårtaxerad grupp än villor i allmänhet. Inte heller hänsynen till de nu ifrågavarande småhusen bör sålunda utgöra hinder mot en taxeringsvärdenivå av 80 %.
Utredningen övergår härefter till hyres- och affärsfastigheterna. Dessa fastigheter utgör värdemässigt den största gruppen och motsvarar i värde ca 36 % av det skatteplik- tiga fastighetsbeståndet i riket. Antalsmässigt utgör dessa fastigheter drygt 5 % av fastig- hetsbeståndet. Som förut nämnts får hyres- husen anses vara den ”känsligaste” fastig- hetskategorien, detta sagt under förutsätt- ning att man vid bedömning av taxeringsvär- dena beaktar även den sannolika prisutveck- lingen under den nästkommande taxerings- perioden. Den rekommenderade taxerings- värdenivån vid 1970 års allmänna fastighets- taxering var här 80 % men blev enligt Carlegrims undersökning i fråga om de större objekten inte oväsentligt högre; särskilt gäller detta bostadshus med taxeringsvärde över 500000 kr. Redan en taxeringsvärde- nivå av 80 % innebär sålunda — vid en bättre genomförd taxering — i åtskilliga fall en sänkning av taxeringsvärdena. En taxerings- värdenivå av 75 % skulle — om inga prissteg- ringar å hyreshusen skulle uppkomma under nu löpande taxeringsperiod — innebära en allmän sänkning av taxeringsvärdena för denna fastighetskategori, en sänkning som med hänsyn till fastigheternas kreditför- hållanden kan antas i åtskilliga fall inte motsvara ägarnas önskemål. I fråga om de äldre bostadshusen torde den nuvarande köpeskillingsnivån till en del vara betingad av förhoppningar om ytterligare hyreshöj- ningar. Därom vet man dock intet. Emeller— tid bör beaktas att taxeringsvärden å bo- stadshus i allmänhet åsätts enligt en brutto- eller nettokapitaliseringsmetod med utgångs- punkt i hyran. Ett mervärde å fastigheten på grund av förväntade hyreshöjningar har hittills ofta inte tillåtits inverka på denna beräkning. Man har på så sätt tillskapat en
extra säkerhetsmarginal i fråga om åsättan- det av taxeringsvärden på bostadshus. Utred- ningen räknar med att denna säkerhetsmar- ginal bibehålls vid 1975 års taxering. Med beaktande av vad sålunda anförts har utred— ningen för sin del kommit till den uppfatt- ningen att man för hyres— och affärsfastig- hetema skulle kunna bibehålla den år 1970 rekommenderade nivån dvs. 80 %. Utred- ningen vill tillägga att, om man för den ”känsligaste” fastighetskategorien, hyres- husen, godtar en nivå av 80 %, det kan te sig naturligt att låta detta avgörande verka styrande även i fråga om övriga kategorier av fastigheter.
Vad härefter angår gruppen industrifastig- heter är denna grupp antalsmässigt förhållan- devis liten; den utgör endast drygt 2 % av det totala antalet skattepliktiga taxerings- enheter. Värdemässigt motsvarar gruppen emellertid 21 % av fastighetsbeståndet. Den rekommenderade nivån för denna fastighets- grupp var 80 % vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Enligt Carlegrims under- sökning blev nivån i själva verket något högre. Industrifastighetema erbjuder pro- blem antingen nivån bestäms till 75 eller till 80 %. Detta sammanhänger till stor del med att någon egentlig marknad inte finns i fråga om industrifastigheter. Utredningen räknar emellertid med att de ändringar av taxerings- organisationen och taxeringsförfarandet som utredningen föreslår, däribland förslaget i kapitel 15 om inrättandet av gemensamma taxeringsdistrikt för taxering bl. a. av större industrifastigheter, skall göra det möjligt att åstadkomma en förbättrad och mera likfor- mig taxering av industrifastigheterna. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utred- ningen skäl föreligga att för dessa fastigheter bibehålla den vid 1970 års allmänna fastig- hetstaxering rekommenderade nivån 80 %.
Vad slutligen angår jordbruksfastigheterna utgör dessa antalsmässigt 16 % av de skatte- pliktiga fastigheterna i riket men värdemäs- sigt endast 11 år 12 %. Den rekommenderade nivån vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring var 75 %. Att denna nivå valdes, får i huvudsak ses som en konsekvens av ställ-
ningstagandet i fråga om villor; dessa grupper ansågs böra behandlas likartat. Enligt Carle- grims undersökning uppnåddes den rekom- menderade nivån i fråga om fastigheter med taxeringsvärde över 100000 kr. Däremot blev den genomsnittliga nivån enligt nämnda undersökning något lägre än den rekommen- derade för mindre jordbruksfastigheter. Spridningen kring genomsnittet var, såsom framgår av Carlegrims utredning, inte ovä- sentlig. Jordbruksfastigheterna utgör enligt utredningens mening en alltför liten grupp av fastigheterna i riket för att de skall få styra valet av en för de olika fastighetsgrupperna gemensam taxeringsvärdenivå. Valet står där- för mellan att fastlägga en nivå av 80 % även för jordbruksfastigheterna eller att för dessa fastigheter ha en särskild, lägre nivå dvs. 75 %. Utredningen har tidigare angett sin ståndpunkt att olika taxeringsvärdenivåer helst inte bör förekomma. Mot denna bak- grund och då utredningen anser att man bör kunna räkna med en viss förbättring av taxeringsresultatet år 1975 bl. a. som följd av de föreslagna ändringarna i fråga om taxeringsförfarandet — därvid främst åsyftas den i kapitel 20 föreslagna testningen av riktvärden m.m. innan dessa slutligt fast- ställs — har utredningen stannat för uppfatt- ningen att jordbruksfastigheterna bör ifråga om val av taxeringsvärdenivå behandlas lika med fastighetsbeståndet i övrigt. Även för jordbruksfastigheterna föreslås sålunda en nivå av 80 %. I sammanhanget vill utred- ningen framhålla — även om detta inte utgör något bärande skäl för den ena eller den andra av de diskuterade nivåerna — att, i de fall avskrivning på jordbrukets byggnader sker på grundval av taxeringsvärde, den föreslagna taxeringsvärdenivån av 80% ger bättre utrymme för avskrivning än en lägre nivå. _ Avslutningsvis vill utredningen erinra om att enligt utredningens i tidigare avsnitt framlagda förslag marknadsvärdet skall be- stämmas med hänsyn till det allmänna prisläget vid ingången av året före taxerings- året. Om utredningens antagande om en viss fortsatt prisstegring å jordbruksfastigheter är riktigt, betyder detta att taxeringsvärdenivån
i förhållande till priserna vid taxeringsårets ingång i själva verket är något lägre än 80 %. Utredningen vill även fästa uppmärksamhe- ten på att taxeringsvärdenivån förjordbruks— fastigheter vid den sista allmänna fastighets- taxeringen före andra världskriget var så hög som 88 %.
Slutligen vill utredningen gemensamt för de olika fastighetskategorierna framhålla följan- de. För ett ställningstagande till frågan om taxeringsvärdenivån är det även av intresse att se vilka genomsnittliga taxeringsvärde- höjningar som en nivå av 75 % resp. en nivå av 80 % skulle medföra vid 1975 års allmän- na fastighetstaxering. Utredningen vill först fastslå, att man för att kunna hålla en viss önskad taxeringsvärdenivå måste vara beredd att vid varje allmän fastighetstaxering ge- nomföra sådana genomsnittliga taxerings- värdehöjningar som motsvarar prisstegring för resp. fastighetskategori under den gångna femårsperioden. De genomsnittliga taxerings- värdehöjningar, som erfordras år 1975, sam- manhänger emellertid förutom med inträf- fade prisstegringar även med valet av taxe- ringsvärdenivå för 1975 års taxering och med den taxeringsvärdenivå, som uppnåddes vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.
Carlegrim redovisar i sin forskningsrapport (se tabell 3) för villafastigheter en genom- snittlig taxeringsvärdenivå vid 1970 års all- männa fastighetstaxering av 74 % i förhållan- de till 1970 års prisnivå. Samtidigt redovisar SCB:s prisstatistik, som förut nämnts, en skillnad — i vägda tal _ av ca 10% mellan 1968 och 1970 års prisnivåer beträffande denna fastighetskategori. Detta pekar på att taxeringsvärdenivån i förhållande till 1968 års prisnivå, som enligt givna rekommen- dationer skulle vara 75 %, låg på ca 80 %. Motsvarande överväganden tyder på att jordbruksfastigheternas taxeringsvärdenivå i förhållande till 1968 års prisnivå utgjorde ca 75 %. Den uppnådda taxeringsvärdenivån vid 1970 års fastighetstaxering i förhållande till 1968 års prisnivå kan alltså genomsnittligt för fastigheter tillhörande kategorierna små- hus—, hyres- och industrifastigheter antas
utgöra 80 % eller däröver och förjordbruks- fastigheter ca 75 %.
Det anförda tyder på att man vid en taxeringsvärdenivå år 1975 av 80% endast beträffande jordbruksfastigheter behöver ge- nomföra en taxeringsvärdehöjning som är nämnvärt större än som motsvarar skillnaden mellan 1968 och 1973 års prisnivåer för resp. fastighetskategorier. Nedanstående ta- bell utvisar de genomsnittliga procentuella taxeringsvärdehöjningar, som med utgångs- punkt i en taxeringsvärdenivå år 1970 av resp. 80 och 75 % samt viss antagen prissteg- ring skulle erfordras för att uppnå en taxeringsvärdenivå år 1975 av 75 resp. 80 %.
Den taxeringsvärdehöjning som vid en taxeringsvärdenivå av 80 % genomsnittligt skulle krävas för jordbruksfastigheter ligger — enligt tabellen — ej fullt 10 %—enheter över den höjning som är erforderlig för att kom- pensera de antagna prisstegringarna. På mot- svarande sätt blir de taxeringsvärdehöjningar, som genomsnittligt skulle krävas vid en 75-procentig taxeringsvärdenivå, ej fullt 10 % lägre än de antagna prisstegringarna utom beträffande jordbruksfastigheter, för vilka taxeringsvärdehöjningarna skulle bli av sam- ma storleksordning som prisstegringarna.
Sammanfattningsvis får utredningen uttala, att utredningen på grund av det anförda anser övervägande skäl tala för en gemensam taxeringsvärdenivå av 80 % för samtliga grup- per av fastigheter. I 9 % KL bör sålunda
inskrivas att taxeringsvärde skall åsättas till belopp, som motsvarar 80% av taxerings- enhetens marknadsvärde. Samtidigt som ut- redningen framlägger detta förslag vill utred- ningen emellertid erinra om den säkerhets- regel, som utredningen tidigare föreslagit under punkt 2 i anvisningarna till 9 &, nämligen att, om säkerheten vid uppskatt- ningen av taxeringsenhets marknadsvärde är lägre än normalt, får taxeringsvärdet i skälig mån nedsättas under det belopp som enligt 9 & KL eljest skolat åsättas; som typfall för här åsyftad situation har angetts att det uppskattade värdet är betingat av att taxe- ringsenheten eller del därav kan väntas inom överskådlig tid bli exploaterad för bebyg- gelse.
Utredningen har ovan framlagt sitt förslag beträffande val av taxeringsvärdenivå. Emel- lertid är utredningen medveten om att en från 75 till 80 % förhöjd nivå för jordbruks- fastigheter kan från jordbrukarhåll mötas med en invändning om att tidpunkten för en dylik förhöjning — den 1 januari 1975 — inte är väl vald med tanke på de väsentliga omläggningar, som till 1975 års taxering föreslås i fråga om jordbruksfastigheter, och den osäkerhet som kan föreligga om verk- ningarna av dessa omläggningar. Utredningen syftar därvid främst på införandet av ett särskilt byggnadsvärde för jordbruksfastig- heter och på förslaget att även skogsmark och växande skog skall taxeras på grundval
Uppnådd taxeringsvärdenivå år 1970 (i förhållande till 1968 års prisnivå)
Skillnad mellan 1968 och 1973 års prisnivåer
Taxeringsvärdehöjningar i pro- cent vid önskad taxeringsvärde- nivå år 1975 av
Total prissteg- Motsvarande 75 % 80 % ring i procent årlig prissteg- rin i procent (03% 80 % 10 2 3 10 20 3,5 13 20 30 5 22 30 40 6 31 40 75 % 10 2 10 17 20 3,5 20 28 30 5 30 39 40 6 40 49
av marknadsvärdet. Utredningen har, som framgår av det förut sagda, inte ansett de anförda omständigheterna utgöra hinder för ett omedelbart genomförande av förslaget om en taxeringsvärdenivå av 80 % även för jordbruksfastigheter. Skulle emellertid utred- ningens uppfattning härom inte godtas, före- slår utredningen i andra hand att KL ändras på sätt förut angetts men att som övergångs- bestämmelse föreskrivs, att vid 1975 års allmänna fastighetstaxering taxeringsvärde å jordbruksfastighet skall åsättas till det be- lopp som motsvarar 75 % av taxeringsenhe- tens marknadsvärde. Samma värderingsgrund kommer då automatiskt att gälla även vid de särskilda fastighetstaxeringarna fr.o.m. år 1976 t.o.m. året före det år, då allmän fastighetstaxering sker nästa gång.
7.3 Äterverkningar på inkomstbeskatt- ningen av förändringar i taxeringsvärdenivån
Taxeringsvärdenivån har direkt betydelse för den kommunala inkomstbeskattning, som sker på grundval av fastigheternas garantibe- lopp, samt för den statliga inkomstbeskatt- ningen i fråga om fastigheter som schablon- beskattas dvs. en- och tvåfamiljsfastigheter samt fastigheter tillhöriga bostadsföreningar, bostadsaktiebolag och allmännyttiga bo- stadsföretag. I vissa fall får taxeringsvärde- nivån betydelse även för den kommunala beskattningen av inkomst.
För att utröna i vad mån bestämmelserna om garantibelopp i 47 & KL medfört högre kommunal taxering för fastighetsägare än vad som skulle ha varit fallet om enbart fastigheternas nettointäkt beskattats vid den kommunala taxeringen (effektiv garantibe- skattning) företog 1957 års fastighetsskatte- sakkunniga en undersökning av taxerings- resultatet i aderton särskilt utvalda kommu- ner vid 1957 och 1958 års taxering (se SOU 196014).
I fråga om jordbruksfastighet framkom därvid att garantibeloppen i urvalskommu— nerna var effektiva till 17 % vid 1958 års taxering. Repartitionstalet år 1958 var
2,5 %. Den genomsnittliga taxeringsvärde- nivån för jordbruksfastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering var, såsom förut angetts, 79 %. Repartitionstalet sänktes fr.o.m. 1966 års taxering till 2%. Sänk— ningen var enligt prop. 1965: 30 avsedd att kompensera fastighetsägarna för de höjda taxeringsvärdena vid 1965 års allmänna fas- tighetstaxering.
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering var den genomsnittliga taxeringsvärdenivån för jordbruksfastigheter enligt Carlegrims förenämnda undersökning 70 %.
Att av dessa siffror dra några mera be- stämda slutsatser beträffande garanti- beskattningens nuvarande effektivitet torde vara svårt. Om man utgår från att den ovannämnda sänkningen av repartitionstalet och höjningen av taxeringsvärdena i hu- vudsak motverkade varandra, synes det emel- lertid befogat att anta, att effektiviteten hos garantibeloppen för närvarande ligger vid ungefär 20 % i fråga om jordbruksfastighe- ter.
I fråga om annan fastighet redovisade de sakkunniga följande procenttal i fråga om garantibeloppens effektivitet i urvalskom- munerna vid 1958 års taxering nämligen för hyresfastigheter rn. rn. 52,7 %, för en- och tvåfamiljsfastigheter 59,5 %, för rörelsefas- tigheter 19,8 % och för fastigheter tillhöriga bostadsföreningar rn. m. 92,6 %. För summa annan fastighet angavs procenttalet till 50,5.
För de olika fastighetstyperna med be- skattningsnaturen annan fastighet har ut- vecklingen efter 1958 inte varit likartad.
För samtliga fastighetstyper gäller att re— partitionstalet fr.o.m. 1966 års taxering — som nämnts — sänkts till 2 %. För den del av hyresfastigheterna, som beskattas på grund- val av verklig nettointäkt, har dessutom införts ändrade regler för avdrag för värde— minskning (SFS 1969:363) innebärande i stort sett en fördubbling av tidigare medgiv- na avdrag.
Av stor betydelse för lönsamheten är också de förändringar i det allmänna ränte- läget som förekommit sedan mitten av 1950-talet. Räntefoten för primärlån i hyres—
fastigheter (långa räntan) utgjorde hos spar- bankerna under tiden
jan.—juni 1957 4,85 % juli—dec. 1957 5,35 % och jan.—aug. 1971 7,45 % sept.—dec. 1971 7,20 %.
Då de under tiden 1957—1970 medgivna hyreshöjningarna i stort sett torde ha be- gränsats till kompensation för ökade om- kostnader torde lönsamheten för denna typ av fastigheter snarare ha försämrats än för- bättrats. Garantibeloppens effektivitet torde, såvitt angår nu ifrågavarande hyreshus, för närvarande kunna antas uppgå till ca 60 %.
I fråga om fastigheter tillhöriga bostads- föreningar och bostadsaktiebolag har någon förändring av schablonmetoden för intäkts- beräkning inte förekommit, och den scha- blonmässigt beräknade bruttointäkten (3 %) har, i motsats till vad som varit fallet med villorna, fr.o.m. 1958 års taxering varit högre än garantibeloppet. Samma regler har fr. 0. m. 1960 års taxering gällt även för de allmännyttiga bostadsföretagen. I bostads- beskattningsutredningens betänkande (Ds Fi 1971214, 5. 121) anges att av 7930 bostadsrättsföreningar redovisade 7 042 i 1970 års deklaration underskott å fastighets- bilagan med tillhopa 455 milj. kr medan blott 888 föreningar redovisade nettointäkt med sammanlagt 3 milj. kr. För schablon- beskattade fastigheter av detta slag kan därför antas att garantibeskattningen prak- tiskt taget är helt effektiv.
Gruppen schablonbeskattade hyreshus torde f.n. värdemässigt utgöra ca 45 % av hela beståndet av hyreshus. Med hänsyn härtill torde garantibeloppens effektivitet genomsnittligt för kategorien hyreshus kun- na uppskattas till ca 75 %.
I fråga om en- och tvåfamiljsfastigheter ändrades den schablonmässiga intäktsberäk— ningen fr. o. m. 1968 års taxering på så sätt att intäkten i fråga om den del av taxerings- värdena, som översteg 100 000 kr resp. 200 000 kr skulle beräknas till 4 % resp. 8 %. Dessa beloppsgränser ändrades fr. o. m. 1971 års taxering till 150 000 kr resp. 225 000 kr.
Av de totalt 1,3 milj. bebyggda småhusfastig- heterna (permanenta bostäder och fritids- hus) vid 1970 års fastighetstaxering erhöll endast drygt 40 000 fastigheter taxerings- värden överstigande 150 000 kr. I de flesta fall var här fråga om nyproducerade fastig- heter med räntekostnader som kraftigt över- steg även den höjda villaschablonen. På grund av det höjda ränteläget torde nyprodu- cerade fastigheter under hela perioden ha utvisat underskott, varigenom garantibelop- pen varit helt effektiva. För en- och tvåfa- miljsfastigheterna synes därför _ inte minst med tanke på det stora antalet nyproducera- de villor — kunna antas att effektiviteten hos garantibeskattningen ökat till ca 75 %.
I fråga om rörelsefastigheter torde några säkra slutsatser beträffande förändringar i underlaget för beräkningen inte kunna dras. Det får därför antas att garantibeloppen för denna fastighetskategori alltjämt är effektiva till ca 20 %.
Enligt Carlegrims undersökning (se tabell 3) har vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring uppnåtts följande genomsnittliga taxe- ringsvärdenivåer nämligen för
% jordbruksfastigheter 7 0 villor 74 fritidshus 7 7 hyresfastigheter 80 industrifastigheter 84
Det sammanlagda taxeringsvärdet för skat- tepliktiga fastigheter enligt senast tillgängliga siffror (SCB:s sammanställning över slutre- sultatet av 1972 års särskilda fastighetstaxe— ring. Stat. Medd. N 1972: 68) utgjorde för
Miljarder
kr jordbruksfastigheter 33,2 villafastigheter m. fl. 86,5 hyres- och affärsfastigheter 102,3 industrifastigheter m. fl. 57,7
Om nu anförda siffror läggs till grund för beräkningarna kan — med bortseende från effekten av prisförändringar på fastighets-
marknaden under löpande taxeringsperiod - de ekonomiska verkningarna av en helt genomförd anpassning till en enhetlig taxe- ringsvärdenivå av 80 % uppskattas på följan- de sätt:
Ändring Motsva— Effek- Effek- av tax. rande tivi- tivt värden gar. be- tets- gar. be- milj ”_ lopp grad lopp der milj. % milj. Jordbruks- fastigheter 4,7 94 20 19 Villafastig- heter (inkl. fritidshus) 5,8 116 75 87 Hyresfastig- heter — — 75 — Industrifastig- heter -2,7 54 20 —11 Summa 95
Den skattemässiga förändringen kan sålun- da uppskattas till en taxerad inkomst vid kommunal taxering om ungefär 100 milj. kr vilket vid en utdebitering av 25 kr per skattekrona motsvarar 25 milj. kr i skatt. Det bör emellertid observeras att föränd- ringen i taxeringsvärdena för schablonbe- skattade villafastigheter i många fall har direkta återverkningar på både den statliga och den kommunala inkomstskatten som i runt tal kan uppskattas till 35 milj. kr.
En helt genomförd anpassning till en enhetlig taxeringsvärdenivå av 75 % synes å andra sidan — under enahanda förutsättning- ar — innebära följande:
Ändring Motsva- Effek-Effek-
av tax. rande tivi- tivt värden gar. be— tets— gar. be- milj ”_ lopp grad lopp der milj. % milj. Jordbruks- fastigheter 2,4 48 20 10 Villafastig- heter (inkl. fritidshus) — — 75 — Hyresfastig- heter —6,4 128 75 -96 Industrifastig- heter —6,2 124 20 —25 Summa — 1 1 1 1 58
Den skattemässiga förändringen innebär här ett bortfall av taxerad inkomst vid kommunal taxering som kan uppskattas till ungefär 1 10 milj. kr motsvarande ett skatte- belopp på 28 milj. kr vid förut angiven utdebitering. Några återverkningar i fråga om inkomstskatten för villaägare uppkommer inte i detta fall.
Skillnaden emellan de båda taxeringsvär- denivåema 75 % resp. 80 % torde sålunda — om de av Carlegrim angivna taxeringsvärde- nivåerna läggs till grund för beräkningarna — motsvaras av en skillnad i skatt av ungefär 90 milj. kr vid oförändrad marknadsvärdenivå.
Utredningen har tidigare i detta kapitel angett att, om SCB:s uppgifter om skillna- derna mellan 1968 och 1970 års prisnivåer läggs till grund för beräkningarna, taxerings- värdenivån vid 1970 års taxering kan upp- skattas till 75 % för jordbruksfastigheter och 80 % eller däröver för övriga kategorier. Om beräkningarna rörande återverkningarna på inkomstbeskattningen görs på grundval av sålunda justerade nivåsiffror — och med bortseende från effekten av prisförändringar under löpande taxeringsperiod — blir resulta- tet vid en taxeringsvärdenivå år 1975 av 80 % en ökning av det effektiva garantibe- loppet för jordbruksfastigheter med ca 10 milj. kr och en minskning i fråga om industrifastigheter med ungefär samma be- lopp. För övriga fastighetskategorier skulle de effektiva garantibeloppen förbli i huvud- sak oförändrade i förhållande till nuläget. Om åter taxeringsvärdenivån vid 1975 års taxering bestäms till 75 % skulle — vid en beräkning på grundval av de justerade nivå- siffroma och med bortseende från effekten av prisförändringar under löpande taxerings- period — de effektiva garantibeloppen min- ska för samtliga fastighetskategorier utom jordbruksfastigheter. Minskningen kan upp- skattas till i runt tal 200 milj. kr. Det effektiva garantibeloppet för jordbruksfastig- heter skulle bli oförändrat i förhållande till nuläget.
8. Byggnader på jordbruksfastighet
8.1 Allmänt
Skilda regler för taxering av jordbruksfastig- het och annan fastighet har funnits sedan lång tid tillbaka. Fastigheter av dessa båda beskattningsnaturer har även redovisats var för sig i de längder, som förts vid fastighets- taxeringen. Ett av skälen till denna särskilda värdering och särredovisning har varit att olika regler gällt vid inkomstbeskattningen i fråga om fastighet som hänförts till jord- bruksfastighet resp. annan fastighet. Sedan 1922 års allmänna fastighetstaxering har vidare fastigheternas totala taxeringsvärden delats upp på delvärden. Redogörelse härför har lämnats under avsnitt 5.4. I fråga om annan fastighet har byggnadsvärde redovisats för sig under det att byggnadsvärdet på jordbruksfastighet inte särredovisats. Värdet av byggnader på jordbruksfastighet har kom- binerats med värden av andra tillgångar, främst med värde av åker, och har därigenom påverkat storleken av de andra delvärdena, i första hand jordbruksvärdet.
Det särskilda byggnadsvärde, som redovi- sats för annan fastighet, har bl.a. haft betydelse i vissa fall vid inkomsttaxeringen för bestämmande av avskrivningsunderlaget för byggnader. Då byggnadsvärdet inte redo— visats särskilt för jordbruksfastigheterna har motsvarande möjlighet inte stått till buds vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet. Man har ifråga om dessa fastigheter i stället
fått utgå från ett schablonmässigt framräk- nat underlag för byggnadernas avskrivning, vilket enligt nu gällande regel i punkt 2.3. av anvisningarna till 225 KL utgör 2/3 av summan av taxerat jordbruksvärde, skogs- marksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar. För beräkningen av värdet av skogsmarken och de särskilda tillgångarna, som sålunda skolat ingå i av- skrivningsunderlaget, lämnas vissa reduk- tionsregler i anvisningspunkten.
Reglerna för beskattning av inkomst av jordbruksfastighet är f. n. föremål för ge— nomgripande omarbetning. Riksdagen har nu förelagts en proposition, 1972: 120, om änd- rade regler för denna beskattning, därvid dock reglerna för skogsbeskattningen av- skiljts för behandling i en senare proposition. Den nu föreliggande propositionen är grun- dad på förslag ibetänkandet ”Jordbruksbe- skattningen” (SOU l971:78) vilket betän- kande, såsom tidigare anförts, avgetts av jordbruksbeskattningskommittén. Förslag om ändrade regler för avskrivning av byggna- der på jordbruksfastighet har därvid fram- lagts. För förslagen i bl.a. denna del har företagsekonomiska hänsyn, liknande dem som präglat de år 1969 införda avskrivnings- reglerna för rörelse- och hyresfastigheter, varit vägledande. Betydelsen av särskilt åsat- ta byggnadsvärden på jordbruksfastigheter såsom underlag för byggnadsavskrivningarna har understrukits i förslagen. Man har även
utgått från att sådana värden kommer att åsättas vid 1975 års allmänna fastighetstaxe- ring efter förslag av fastighetstaxeringsutred- ningen.
Enligt regler, som finns i KL och TF om taxering av jordbruksfastighet, skall värde- ringen av åker och jordbrukets byggnaderi princip ske med ledning av enhetsvärden, som avser värde av både åker och byggnad samt är angivna per ytenhet åker. Enhetsvär- denas storlek skall bestämmas med hänsyn till — förutom markens godhetsgrad — även byggnadernas beskaffenhet. Värdet av skogs- brukets byggnader ingår i skogsbruksvärdet och av s. k. överbyggnader i värde av särskil- da tillgångar.
Den metod för värdering av åker och jordbrukets byggnader, som ovan nämnts, kallas den konventionella metoden eller sam- värderingsmetoden. Denna metod har, gene- rellt sett, vid de senaste taxeringama använts särskilt i södra och mellersta delen av riket,i vart fall i fråga om jordbruksfastigheter med mer än 5—10 ha åker. En annan metod har använts i framförallt Norrland. Enligt denna har åkerjord och jordbrukets byggnader vär- derats separat med ledning av särskilda ”en- hetsvärden” för åker resp. byggnader. Denna metod har benämnts Norrlandsmetoden eller särvärderingsmetoden.
Frågan om särskilda byggnadsvärden på jordbruksfastighet aktualiserades redan av 1961 års fastighetstaxeringsutredning, som föreslog att sådana värden skulle åsättas vid fastighetstaxeringen i syfte bl.a. att utgöra underlag för byggnadsavskrivningar vid in— komsttaxeringen. Enligt direktiven för 1966 års fastighetstaxeringskommittéer skulle des- sa i sitt arbete beakta aktuella strävanden att skapa underlag för ett system med särskilt byggnadsvärde för varje taxeringsenhet. l direktiven för 1971 års fastighetstaxeringsut- redning har i denna fråga uttalats följande.
"För värdering av jordbruksfastighet finns f.n. två metoder, den s. k. konventionella metoden och den s.k. norrlandsmetoden. Den konventionella metoden innebär att värdet av de byggnader som hör till jordbruket räknas in i hektarvärdena för åkermarken. Med norrlandsmetoden sker värdering-
en av åkerjord och byggnader separat med ledning av särskilda enhetsvärden för åker och byggnader. Oberoende av vilken av dessa metoder som kom- mer till användning är det angeläget att få fram ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för varje taxeringsenhet. En av fastighetstaxeringens grundprinciper är emellertid att värdet av en taxeringsenhet skall motsvara taxeringsenhetens allmänna saluvärde. Undantag från denna princip har av särskilda skäl hittills .orts endast för område som utgörs av skogsmark och växande skog. En taxeringsmetod som innefattar särskilt angivande av byggnadsvärde bör således inte få leda till ett åsidosättande av den angivna grundprinci- pen."
8.2 Historik
Regler för värdering av jordbruksfastighet lämnades i 1 5 av de särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen, som fogats till 1910 års bevillningsförordning. Däri föreskrevs att värdet av jordbruksegendom skulle bestäm- mas — föfutom med ledning av värdering, som verkställts vid låneansökningar, samt erlagd köpeskilling för fastigheten och årliga arrenden o.d. — med ledning av jordbruks- egendomen ”tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark jämte särskilda förmå- ner, såsom vattenfall, torfmosse, lastageplats, fiske, som ej är ijordebok särskildt upptaget, m.m. äfvensom utsäde och kreatursbesätt- ning vid egendomen; börande härvid jämväl behörigt afseende fästas vid egendomens läge, de särskilila ägoslagens och skogens beskaffenhet samt beloppet af de grundskat- ter och öfriga allmänna utskylder, med undantag af bevillningen, hvarmed egen- domen är belastad”. Jordbruksbyggnaderna beaktades däremot inte särskilt vid värde- ringen vilket överensstämde med reglerna i föregående bevillningsförordning. För bygg- nader, som inte var begagnade i jordbruket, fanns däremot vissa värderingsregler. Ut- gångspunkt för värderingen av dessa byggna- der skulle vara brandförsäkringsvärdet.
I de tidigare omnämnda båda betänkan— den, som år 1917 lämnades av 1910 års kommunalskattesakkunniga, föreslogs bl. a., som anförts i avsnitt 4.2, att en uppdelning på delvärden skulle göras av taxeringsvärde för jordbruksfastighet men ej av annan fastig- hets taxeringsvärde. Beräkningen av föresla—
get jordbruksvärde behandlades förhållande- vis ingående. Till grund för värderingen av jordbruksfastigheter borde ligga värden be- räknade bl. a. med hänsyn till olika storleks- grupper och till byggnadsbeståndets beskaf- fenhet.
I Eiserman-von Wolckers förslag anfördes i fråga om jordbrukets byggnader bl. a. (s. 273):
"I ett system, som för fastighetsbeskattningens del bygger på allmänna saluvärdet efter ortens pris, framstår frågan om det inflytande, som vid fast egendoms uppskattning skäligen bör inrymmas åt värdet av byggnader — mangårdsbyggnader såväl som egentliga driftsbyggnader — icke såsom någon fråga, vilken påkallar eller ens bör påkalla särskild reglering i lag. Köpeskillingarna för bebyggda jord- bruksegendomar giva uttryck för deras värde i allmänna marknaden med det byggnadsbestånd, som föreligger, och det underlag för värdejämförel- ser, som därigenom bildas, måste i allmänhet antagas bliva tillfyllestgörande. Är en egendom av nu avsett slag försedd med driftsbygg'nader, flera eller bättre än efter vanligheten i orten, måste hos taxeringsmännen förutsättas förmåga att med led- ning av ortens pris å egendomar med vanligt byggnadsbestånd och de upplysningar, som stå till buds beträffande egendomen i fråga, i en för beskattningsändamål nöjaktig grad bedöma den ökning i egendomens allmänna saluvärde, som därav skäligen må föranledas för den egendomen i jämförelse med egendomar, som äro förhållandevis sämre bebyggda. I syfte att åvägabringa en härut- innan likformig uppskattning praktiseras redan nu, enligt vad värdeenquéten utvisar, allmänt nog förfarandet att börja uppskattningen med egen- domar, som jämväl iavseende å byggnadsbeståndet kunna anses såsom typiska för trakten och därför också synnerligen väl lämpa sig såsom jämförelse- objekt. Kompletteras detta förfarande, på sätt vid det nu föreliggande förslagets utarbetande förut- satts, därmed att bland sådana egendomar början göres med dem, för vilka föreligga köpeskillingar som anses kunna godtagas såsom värdemätare för resp. egendomar, och sker tillika en efter jorddel— ningsförhållandena i orten avpassad gruppering av egendomarna i olika storleksklasser, torde avse- värda lättnader kunna beredas taxeringsmännen i deras strävan att komma till rätta med uppskatt- ningen för driftsbyggnadernas vidkommande. Vanskligare ställer sig givetvis i vissa fall uppskatt- ningen av egendomar, vilkas mangårdsbyggnader utgöras av slottsliknande byggnader av äldre eller modämare typ eller eljest av beskaffenhet att icke stå i skäligt förhållande till egendomens storlek. — — — Någon annan norm för uppskattningen av ett dylikt mer- eller lyxvärde låter sig icke uppstäl- las än att, i samma mån förhandenVaron av ett sådant värde verkligen kan anses tillföra egen- domen ett ökat saluvärde och således kan antagas representera ett mervärde även itaxeringsavseende,
detta förhållande också bör komma till uttryck vid taxeringen medelst en däremot svarande skälig höjning av egendomens värde i taxeringsavseende.”
Redan vid 1918 års allmänna fastighets- taxering tillämpade man i vissa län värden per ytenhet jord av olika slag. Kommunal- skattesakkunnigas betänkanden låg till grund för förslag i prop. 1920: 191 i fråga om uppdelning av en jordbruksfastighets värde på jordbruksvärde, skogsbruksvärde och, i förekommande fall, annat värde samt i fråga om värdering av jordbruksbyggnader. Propo- sitionen antogs emellertid ej av riksdagen.
1 förordningen om allmän fastighetstaxe- ring år 1922 (1921z38l) vilken grundades på förslag av 1921 års skogsbeskattnings- kommitté, föreskrevs att värderingen av jord- bruksfastighet skulle ske bl. a. enligt princi- pen om enhetsvärden. I 8 5 i förordningen stadgades vidare att delvärdena jordbruks- värde, skogsvärde och tomt- och industri- värde skulle redovisas för jordbruksfastighet samt delvärdena markvärde, byggnadsvärde och parkvärde för annan fastighet. I fråga om värdesättningen hänvisades taxerings- myndigheten, enligt anvisningarna till 65 i förordningen, till de enhetsvärden varom stadgades i 45 förordningen om taxerings- myndigheter och förfarandet vid allmän fas- tighetstaxering år 1922 (1921:382). 1 45 sistnämnda förordning föreskrevs bl. a. att de personer som deltog i ett av länsstyrelsen anordnat sammanträde inför den allmänna fastighetstaxeringen skulle för likartade trak- ter inom länet föreslå vissa värden för ytenhet mark av olika ägoslag och godhets— klasser med normalt byggnadsbestånd att tjäna till ledning vid fastighetstaxeringen. I fråga om byggnaderna på jordbruksfastighet föreskrevs vidare i anvisningarna till 85 förordningen om allmän fastighet staxering år 1922 följande:
”[ jordbruksvärde skola inräknas jordägaren till- höriga mangårdsbyggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk. Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s.k. ekonomi- byggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares _
eller brukares bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels byggnader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbygg- nad, drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader, såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, ävensom byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till jordbru- kets binäringar.”
I fråga om byggnadsvärde på annan fastig- het föreskrevs i sistnämnda anvisningspunkt att detta skulle utföras med det belopp, som utjorde skillnaden mellan fastighetens all- männa saluvärde i dess helhet och markvär- det jämte ev. parkvärde.
Reglerna i nu berörda hänseenden i 1922 års förordning intogs i stort sett oförändrade i 1928 års kommunalskattelag. Efter förslagi prop. 1932: 220 kompletterades reglerna bl.a. med en bestämmelse att byggnad på skogsmark, i den mån den ej borde anses inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten som inräknades i de för inägorna tillämpade enhetsvärdena, skulle åsättas värde såsom särskild förmån å skogs- marken.
Därefter har frågan om den taxeringsmäs— siga behandlingen av byggnader på jord- bruksfastighet tagits upp främst av 1961 års fastiglretstaxeringsutredning och 1966 års fastighetstaxeringskommittéer.
1961 års fastighetstaxeringsutredning verkställde olika undersökningar att ligga till grund för förslag om ändrad metodik vid taxering av byggnaderna på jordbruksfastig- het. Utredningen redovisade sina undersök- ningar och förslag i en den 12 mars 1963 avgiven promemoria med förslag till ändring— ar av bestämmelserna om förfarandet vid allmän fastighetstaxering rn. rn. (stencilerad). Utredningen framhöll bl. a. att värderingen av de minsta jordbruksfastigheterna ofta var komplicerad. Dessa fastigheter hade sitt hu- vudsakliga värde såsom bostad för ägaren. Här var det inte så mycket de rena jord- brukssynpunktema, såsom driftbyggnader- nas och jordens beskaffenhet, brukningsför-
hållanden och avsättningsmöjligheter m. m., som enligt utredningens mening var bestäm- mande för marknadsvärdet utan i stället bostadshusets standard och fastighetens läge. På grund därav hade enhetsvärdena visat sig vara till ingen eller ringa nytta vid taxeringen av mindre jordbruksfastigheter. Man hade därför i vissa områden använt en annan metod ifråga om dessa fastigheter, därvid värden åsatts särskilt för jorden och för byggnaderna. I vissa norrlandslän, där jord- bruken till övervägande del utgjordes av små brukningsenheter, hade man tillämpat denna metod beträffande samtliga jordbruksfastig- heter. Utredningen hade övervägt att fram- lägga förslag om tillämpning av metoden i fråga om jordbruksfastigheter med en åker- areal understigande tio ha. Utredningen kon- staterade bl. a. att antalet jordbruksfastighe- ter med en åkerareal understigande tio ha utgjorde inemot 2/3 av det totala antalet jordbruksfastigheter i landet. Utredningen fann emellertid att en tillämpning av skilda värderingsmetoder för å ena sidan jordbruks- fastigheter med en åkerareal understigande tio ha och å andra sidan övriga jordbruksfas- tigheter skulle medföra väsentliga nackdelar. Utredningen hade därför inriktat sig på att undersöka möjligheterna av en total över- gång till metoden att värdera jorden för sig och byggnaderna för sig. Som skäl därför anförde utredningen bl.a. att en fullt till- fredsställande lösning av åkerjordens värde- sättning vid taxering av jordbruksfastigheter av olika storlek inte kunde ernås med mindre värdet av jord och byggnader på något sätt renodlades. Vidare ansåg utredningen, att den tillämpade schablonmässiga avskrivning- en på driftsbyggnader med viss procent av det taxerade jordbruksvärdet samt förutsätt- ningen i KL att anskaffningsvärdet för bygg- naderna endast uppgick till två tredjedelar av jordbruksvärdet var otillfredsställande. Ut— redningen konstaterade, att en särskild redo- visning av byggnadsvärdet var den enda tillfredsställande utgångspunkten för ett vär- deminskningsavdrag å byggnaderna. Utred- ningen fann sålunda att övervägande skäl talade för en total övergång till metoden att
värdera jorden för sig och byggnaderna för sig och föreslog, att byggnadsvärdet skulle redovisas såsom ett i jordbruksvärdet ingåen- de delvärde.
De förslag, som lämnats av 1961 års fastighetstaxeringsutredning, behandlades i prop. 1963: 197. Departementschefen utta- lade i fråga om metodiken för taxering av jordbruksfastighet bl. a. att man saknade större erfarenhet av särvärderingsmetodens tillämpning ifråga om medelstora och större fastigheter samt att det därför var önskvärt att metodens för- och nackdelar blev belysta genom provtaxeringar, innan frågan om en allmän övergång till den nya metoden slutligt avgjordes. Vidare anförde departementsche- fen:
"Enighet synes råda om att metoden med särvär- dering av byggnader är att föredra vid taxering av de minsta jordbruksfastigheterna. Då dessa fastig- heter har sitt huvudsakliga värde såsom bostad för ägaren, bör värderingen helt naturligt ske efter i stort sett samma principer som gäller för andra bostadsfastigheter. Annorlunda förhåller det sig emellertid när det gäller värderingen av de större jordbruksfastigheterna. Ifråga om dessa fastigheter är det i huvudsak de rena jordbrukssynpunkterna, såsom driftbyggnademas och jordens beskaffenhet, brukningsförhållanden och avsättningsmöjligheter m.m., som är bestämmande för fastighetens salu- värde. Jord och byggnader hör_ här så intimt samman, att det inte med bestämdhet kan avgöras, hur stor del av fastighetens totala värde, som belöper på det ena och på det andra. Såsom även påpekats under remissbehandlingen torde vid en separat värdering av byggnaderna på grundval av anskaffningskostnaden och av jorden på grundval av avkastningsförmågan det sammanlagda värdet ofta komma att överstiga fastighetens verkliga värde.
I detta sammanhang vill jag erinra om att skattelagssakkunniga den 11 mars 1963 avgivit promemoria med förslag till ändrade bestämmelser om avdrag för värdeminskning å jordbrukets drifts— byggnader. Promemorian är efter sedvanlig remiss- behandling f.n. föremål för övervägande inom finansdepartementet, men proposition iämnet kan inte föreläggas 1963 års riksdag. Med hänsyn till det inbördes sammanhang som finns mellan frågan om särskilt byggnadsvärde å jordbruksfastighet och underlaget för beräkning av värdeminskning å dessa byggnader är jag inte nu beredd att ta definitiv ställning till förslaget om åsättande av särskilda byggnadsvärden vid taxering av jordbruksfastig- heter.”
Som anförts i avsnitt 8.1 skulle 1966 års fastighetstaxeringskommittéer enligt sina di-
rektiv beakta strävandena att skapa underlag för ett system med särskilt byggnadsvärde i fråga om jordbruksfastigheter. I sitt be- tänkande ”Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar” (SOU 1968: 32) uttalade fastighetstaxerings- kommittéerna att ett totalt jordbruksvärde för små jordbruksfastigheter borde beräknas enligt den s. k. norrlandsmetoden. För övriga jordbruksfastigheter rekommenderade kom- mittéerna att taxeringen skulle ske efter anvisningar baserade på den s.k. konventio- nella metoden.
Kommittéerna uttalade vidare att sådana enhetsvärden borde anges inte bara för skilda storleksklasser och jordartsförhållanden utan även för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning, förslagsvis genom angivande av tre eller fem byggnadsklasser. Förslag till metod för fastställande av särskilt byggnads- värde för jordbruksfastigheter lämnades emellertid inte av kommittéerna. Dessa ut- talade att de hade för avsikt att senare redovisa specialanalyser som ytterligare skul- le kunna belysa frågan om tillämpligheten av skilda värderingsmetoder. Efter förslag av kommittéerna ändrades emellertid, som an- getts i avsnitt 5.4.1, uppdelningen på delvär- den av det totala taxeringsvärdet för jord- bruksfastighet. Dessa har sålunda fr.o.m. 1970 års allmänna fastighetstaxering varit jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och exploateringsvärde. Värdet av för jordbruket behövliga byggnader ingick därvid i jord- bruksvärdet och för skogsbruket i skogs- bruksvärdet. Värdet av övriga byggnader, s. k. överbyggnader, togs i den mån de ökade fastighetens värde upp i värde av särskilda tillgångar.
I prop. 1968:154 uttalade föredragande departementschefen i nu förevarande avseen- de bl.a. att det framgick av fastighetstaxe- ringskommittéernas förslag att ytterligare specialanalyser behövdes för att kunna be— lysa frågan om de olika värderingsmetoder- nas tillämplighet. En fortsatt undersökning hade också rekommenderats av en del re- missinstanser. Departementschefen ansåg det
olyckligt att föregripa en sådan undersök- ning genom att vid dåvarande tidpunkt ta slutlig ställning till förmån för en viss värde- ringsmetod. — Några specialanalyser avseen- de metoder för värdering av jordbruksbygg- nader har därefter inte redovisats av fastig- hetstaxeringskommittéerna, som avslutat sitt arbete i och med tillkallandet av 1971 års fastighetstaxeringsutredning.
I direktiven för 1971 års fastighetstaxe- ringsutredning uttalades som tidigare anförts att, såvitt nu är i fråga, det är angeläget att få fram ett system där särskilt byggnadsvärde kan anges för jordbruksfastighet. Samtidigt har i direktiven framhållits, att en av fastig- hetstaxeringens grundprinciper är att värdet av en taxeringsenhet skall motsvara taxe- ringsenhetens allmänna saluvärde samt att en taxeringsmetod, som innefattar särskilt an- givande av byggnadsvärde, inte bör få leda till ett åsidosättande av denna grundprincip.
8.3 Gällande bestämmelser om fastighets- taxering
I avsnitt 5.4.1 har en redogörelse lämnats för de delvärden, på vilka det totala taxerings- värdet för jordbruksfastighet är uppdelat. Dessa är jordbruksvärde, skogsbruksvärde, värde av övrig mark, värde av särskilda tillgångar och exploateringsvärde. Värde av byggnader kan, som tidigare beskrivits, ingåi jordbruksvärde, skogsbruksvärde och värde av särskilda tillgångar. Byggnadernas värde fördelas på dessa delvärden enligt de regler som lämnas i punkterna 2. och 3. samt 4.3. av anvisningarna till 10 5 KL.
I punkt 2. av anvisningarna till 10 5 KL föreskrivs sålunda att med jordbruksvärde förstås en fastighets värde av bl. a. de bygg- nader och andra anläggningar, som är behöv- liga för jordbruksdrift. I jordbruksvärdet skall, stadgas det vidare, ingå värdet av byggnad som tillhör jordägaren och är be- hövlig för jordbruksdriften, såsom mangårds- och driftbyggnad samt byggnader, avsedda för jordbrukets binäringar. I punkt 3. av samma anvisningar stadgas att med skogs- bruksvärde förstås fastighetens värde av bl. a.
de byggnader och andra anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift. Vidare före- skrivs att värdet av sistnämnda byggnader och anläggningar skall ingå i skogsvärdet. Enligt punkt 4.a. förstås med värde av särskil- da tillgångar fastighetens värde av bl.a. sådana särskilda förmåner, som skulle verka höjande på köpeskillingen vid en överlåtelse. Häri inräknas, föreskrivs det, exempelvis värdet av sådana byggnader och anlägg— ningar, som inte kan anses behövliga för jordbruks- eller skogsbruksdrift.
I KL har särskilda regler lämnats för värdering av de byggnader, som enligt nyss återgivna föreskrifter skall ingå ijordbruks- fastighets delvärden, främst i vad avser de för jordbruket behövliga byggnaderna. Dessa skall således hänföras till jordbruksvärdet. Såsom angetts i avsnitt 3.2 stadgas i punkt 1, fjärde stycket, av anvisningarna till 9 5 KL att särskilt vad angår jordbruksfastighet bör till ledning vid taxeringen gälla de enhets- värden, som föreslagits i den ordning TF närmare omförmäler. Om enhetsvärdena stadgas i 144 5 1 mom. TF. Däri sägs att vid sammanträde inför ”landskamreraren” för överläggning angående allmän fastighetstaxe- ring — till vilket länsstyrelsen skall kalla ordförandena i fastighetstaxeringsnämn- derna, fastighetstaxeringsombuden och andra fastighetsvärderingssakkunniga — skall de vid sammanträdet närvarande föreslå bl. a. enhetsvärden för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsför- hållanden under förutsättning av normalt byggnadsbestånd. Efter ev. justeringar av förslagen på grund av erinringar av RSV (RN) fastställs värdena i ”fastighetspröv- ningsnämndernas” anvisningar. Vid värde- sättning av jordbruksfastighet skall enligt punkt 2. av anvisningarna till 9 5 KL ”noga beaktas, om och i vilken omfattning ökning eller minskning av det värde, som erhålles vid tillämpning av de för fastigheter av motsva- rande storlek i orten antagna enhetspriser eller andra allmänna taxeringsgrunder, bör äga rum till följd av förhållanden, vilka äro för den fastigheten säregna”. Ett flertal exempel på sådana förhållanden, som bör
beaktas vid värderingen, anges i anvisnings- punkten. Såvitt gäller byggnaderna, i fråga om vilka man i stadgandet sålunda utgår från förutsättningen av normalt byggnadsbestånd, anges som sådana säregna förhållanden:
”
— — åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten för fastigheter av motsvarande storlek vanligt medelbestånd, d.v.s. om å fastig- heten fmnes förnämligare bostadsbyggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggna— derna äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga”.
I fråga om byggnader på skogsmark stad- gas i punkt 4. av anvisningarna till 9 5 att sådan byggnad, som är behövlig för skogs- bruksdrift, inte skall åsättas särskilt värde. Dennas värde anses ingå i skogsvärdet. Vida- re föreskrivs att skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader inte skall åsättas särskilt värde utan att deras värde skall anses ingå i skogsmarkens värde.
Till jämförelse kan anges vad som före- skrivs om byggnadsvärde på annan fastighet. ] punkt 5. av anvisningarna till 10 & stadgas att hänsyn vid uppskattning av markvärde på annan fastighet skall tas till vissa värderings- regler, som lämnas i fråga om annan fastighet i anvisningarna till 9 5. Vidare föreskrivs att byggnadsvärdet skall utföras med det be- lopp, som utgör skillnaden mellan fastig— hetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Några särskilda värderingsregler i övrigt ifråga om byggnadsvärdet på annan fastighet lämnas inte i KL.
RN meddelade inför 1970 års taxering anvisningar om utnyttjande av enhetsvärden för värdering av åker och byggnader (se Handledningen s.III.3:4—15). I fråga om valet mellan samvärdering och särvärdering gjorde RN följande rekommendation:
”Särvärdering synes vara att föredra vid värde- sättning av mindre fastigheter. Däremot synes samvärderingsmetoden medföra praktiska fördelar vid värdering av större fastigheter, där byggnader- nas värde utgör en förhållandevis mindre del av det totala åkervärdet. Då samvärderingsmetoden tilläm- pas som huvudmetod bör likväl särvärdering av åker och byggnader regelmässigt ske beträffande fastigheter ej överstigande 10 ha åker."
RN uttalade vidare i fråga om olika värdepåverkande faktorer att en jordbruks- fastighets värde i väsentlig grad var beroende av byggnadsbeståndets tillräcklighet och standard, vilket gällde inte endast bostads- byggnadema utan även ekonomibyggnader- na. I fråga om inverkan på värdet av fastig- hetens storlek konstaterade RN att enhets- värdet per ha av åker inklusive byggnader vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar i regel hade varit högre på små fastigheter än på större till följd av byggnadsvärdets olika andel av det totala värdet. RN uttalade vidare i denna fråga att värdet per ha av åker inklusive byggnader numera torde klart avta med stigande areal endast inom de lägsta storleksgrupperna. Inom storleksgrupper från 30 ha och uppåt ansåg RN däremot att någon klar tendens inte förelåg.
Beträffande upprättandet av värdetabeller rekommenderade RN, i överensstämmelse med uttalandena i förarbetena till de nya reglerna för 1970 års fastighetstaxering, att enhetsvärden skulle anges för varierande byggnadsteknisk kvalitet och utrustning genom angivande av ett antal byggnadsklas- ser. RN uttalade bl. a. att byggnadsbestån- dets beskaffenhet hade stor betydelse för en fastighets värde. Därför borde anvisningarna ha en sådan utformning att nämnderna kunde anpassa jordbruksvärdet till byggnads- faktorn i varje särskilt fall. Oavsett värde— ringsmetod borde värden sålunda finnas an- givna för skilda byggnadsklasser, varvid borde eftersträvas, att skillnaderna mellan klassvärdena verkligen motsvarade före- kommande olikheter. Det var vidare väsent- ligt att innebörden av de olika byggnadsklas- sema beskrevs noggrant i anvisningarna. I det formulär för värderingstabell avsedd att an- vändas vid samvärdering dvs. samtidig värde- ring av åker och byggnader, som RN fogade till sina anvisningar, var byggnadsbeståndet differentierat på fem byggnadsklasser nämli- gen 1.fastigheten mycket dåligt bebyggd eller
obebyggd,
2. byggnadsbeståndet sämre än normalt, 3. byggnadsbeståndet normalt,
4. byggnadsbeståndet bättre än normalt och 5. byggnadsbeståndet nytt.
RN uttalade i detta sammanhang att det var angeläget att fastigheten hänfördes till rätt byggnadsklass i tabellen. I de fall bo- ningshus och ekonomibyggnader var hänför- liga till olika byggnadsklasser måste en sam- manvägning ske. Härvid borde beaktas att ju mindre fastigheten var desto större vikt borde läggas vid boningshusets beskaffenhet.
I fråga om värdetabeller vid särvärdering rekommenderade RN skilda tabeller för vär- dering av åker och av byggnader. Den tabell som avsåg värderingen av byggnader skulle därvid i princip avse det mervärde, som tillkom en fastighet på grund av att den var bebyggd med bostadshus. Vid tabellens upp- rättande borde beaktas att ortens pris på mindre jordbruksfastigheter ofta påverkades av att fastigheten kunde användas både för jordbruksändamål och för rent bostadsända- mål. Tabellvärden, som avsåg sådana mindre fastigheter, borde därför bestämmas mot bakgrund av såväl prisstatistik rörande jord- bruksfastigheter med areal mellan 2—5 och 5—10 ha som prisstatistik för villafastigheter bebyggda med hus av motsvarande storlek, standard och ålder. För små jordbruksfastig- heter torde byggnadsvärdet väsentligen be- stämmas av bostadsbyggnadema. Den för bostadshus på jordbruksfastighet avsedda ta— bellen förutsattes därför för dylika fastighe- ter i normala fall ge huvudparten av värdet av fastighetens hela byggnadsbestånd. Om ekonomibyggnaderna skulle vara av sådan beskaffenhet eller omfattning att de kunde anses väsentligt påverka fastighetens värde borde detta emellertid beaktas genom en korrektion av byggnadsvärdet (t. ex. vid stora svinhus osv.). Vid särvärdering av fas- tigheter med mer än 10 ha åker kunde särskild värdetabell upprättas med värden differentierade i förhållande till byggnader- nas storlek och standard.
I fråga om den klassificering, som skulle äga rum vid åsättandet av enhetsvärdena, uttalade RN bl. a. att denna borde ske med ledning av i länsanvisningarna gjord beskriv- ning av egenskaperna hos de byggnader, som
ansågs hänförliga till de olika byggnadsklas— serna. Vid bedömningen av byggnadskvalite- ten måste hänsyn tas till uppgifterna i deklarationen om tidpunkt och kostnad för ny-, till- eller ombyggnad samt om väsentliga reparationer. Vidare uttalade RN att enhets- värdena var bestämda med hänsyn till ett byggnadsbestånd av normal omfattning. Fö- rekom byggnader därutöver borde dessa — i de fall de skulle ingå ijordbruksvärdet och inte användes endast för skogsbruksdriften på fastigheten — värdesättas för sig. Detta kunde exempelvis vara fallet med byggnader som uppförts och utformats för animalie— produktion i större skala. Värdet av sådana byggnader borde ingå ijordbruksvärdet och ej påföras fastigheten såsom värde av särskild tillgång. Erhållet värde skulle adderas till det åkervärde som bestämts med ledning av enhetsvärdena. Om byggnadsbeståndet inte uppgick till normal omfattning borde en motsvarande sänkning av värdet ske. Vidare borde vid särvärdering av små jordbruksfas- tigheter jämförelse ske med villafastigheter i grannskapet.
Skogsbrukets byggnader skulle enligt nya regler som infördes till 1970 års taxering i sin helhet ingå i det enligt Skvl beräknade skogsbruksvärdet. I fråga om dessa byggna- der lämnade RN (Handledningen s. 111.415) följande anvisning:
”Exempel på byggnader och andra anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift är bostads— byggnader för skogsarbetare, skogsförvaltare och pensionerad personal i skogsbruket ävensom ser- vicebyggnader, garage, förråd etc. för skogsbruks- driften på fastigheten. Dessa byggnader inräknas i skogsvärdet under förutsättning att de är belägna på den skogsfastighet, som taxeras. Byggnader, som är belägna på en skogsfastighet och används för arbetskraft i fastighetens skogsbruk, har brukat betecknas som byggnader på skogen.
Byggnader och anläggningar på en skogsfastighet kan till viss del utgöra överbyggnad. — — —
Om byggnader, avsedda för arbetskraft i skogs- bruk, är belägna utanför den skogsfastighet, som taxeras, skall byggnaderna taxeras för sig såsom annan fastighet.”
Även i överbyggnader, som ingår i värde av särskilda tillgångar, lämnade RN anvisningar inför 1970 års taxering. Till dessa anvisningar
fråga om värderingen av s.k.
Till jämförelse må nämnas något om de anvisningar för värdering av annan fastighet som RN meddelat inför 1970 års taxering. Dessa är uppdelade i sex grupper avseende olika fastighetstyper. De olika grupperna avser normer för värdering av villafastigheter och övriga småhusfastigheter, av hyres- och affärsfastigheter, av industrifastigheter, av exploateringsfastigheter, av gemensamhets- anläggningar och av fiskerier. I detta sam- manhang synes en kort redogörelse för inne- hållet i anvisningarna för byggnadsvärdering i fråga om villafastigheter och övriga småhus vara av intresse. Såsom hjälpmedel för denna taxering skulle finnas byggnadsvärdetabeller. För värdering av villor, som var inrättade som permanentbostäder för en eller två familjer, skulle byggnadsvärdetabell P (P— tabell) användas. Tabellen var så upprättad att den angav byggnadsvärdet för enfamiljs- villor av olika hustyper, storleks-, ålders- och standardklasser enligt angivna klassificerings- regler. Sedan byggnadsbeståndet klassifice- rats kunde byggnadsvärdet normalt avläsas direkt itabellen. Vid tabellemas uppbyggnad hade man försökt kartlägga saluvärdets be- roende av byggnadens storlek, ålder och standard samt av hustypen i fråga. Det var emellertid inte möjligt att med hjälp av då tillgänglig köpeskillingsstatistik fastställa sa- luvärdets beroende av dessa faktorer. På grund härav hade tabellerna upprättats hu- vudsakligen med utgångspunkt i skillnaderi byggnadskostnad vid olika byggnadsutform- ning.
Tabellens innehåll såvitt gällde viss ort eller visst område kunde i sin helhet faststäl- las efter bestämning av två för orten (områ- det) karakteristiska värdeuppgifter, nämli- gen:
a) önskat byggnadsvärde för en fastighet med ett under åren 1965—1969 uppfört enplans friliggande småhus med källare i standardklass 5 med en total lägenhetsyta mellan 86 och 100 kvm.
b) önskad relation mellan byggnadsvärde- na för likartade fastigheter som bebyggts åren 1965—1969 och åren 1945—1949.
8.4. Avskrivning av byggnader på jordbruks— fastighet
Det främsta motivet till att byggnadsvärde skall redovisas särskilt inte endast för annan
. fastighet utan även för jordbruksfastighet är,
som torde framgått av avsnitt 8.1, att ett sådant värde bedöms erforderligt i vissa fall såsom underlag för byggnadsavskrivningar. Enligt huvudregeln i 21 & KL skall inkomst av jordbruksfastighet redovisas enligt kon- tantmässiga grunder. 1951 infördes emeller- tid möjlighet att redovisa jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga grunder. Avdrag för värdeminskning av byggnad medges efter samma regler vid kontantmässig och vid bokföringsmässig redovisning av inkomst av jordbruksfastighet. Avdraget skall bestäm- mas till viss procent av byggnadernas värde. Den grundläggande bestämmelsen för beräk- ning av avdraget lämnas i punkt 2.a. av anvisningarna till 22å KL. Däri stadgas bl. a.:
”Avdrag medgives för sådan värdeminskning få till jordbruket eller till dess binäringar eller till skogs- bruket hörande driftbyggnader, därunder inbegrip- na för driften nödiga bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och aktsam vård äro underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent av byggnadens värde. Detta skall anses vara lika med anskaffningskostnaden. Kan denna icke visas, skall såsom byggnads värde anses två tredje— delar av summan av under beskattningsåret gällan- de taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde av mera betydande naturtillgångar och särskilda förmåner. Skogs- marksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kronor. Naturtillgångar och särskilda förmåner anses såsom mera betydande, om värdet därav överstiger en tiondedel av ovannämnda summa. Procenttalet bör bestämmas olika allt efter den tid en byggnad av ifrågavarande art anses kunna för sitt ändamål utnyttjas. — — — Såsom för driften nödiga bostadsbyggnader anses dels byggnader, som äro upplåtna till anställd personal, dels ock jordägarens egen bostadsbyggnad, iden mån denna ej representerar ett större värde än som för jordbruk eller skogsbruk av motsvarande storlek må anses behövligt. Föreflnnes ett dylikt mervärde, må avdraget avse endast så stor del av värdeminsk- ningen, som kan anses belöpa på nödig bostads- byggnad.”
För fastställande av avskrivningsunder- laget har RN i anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna angett följande me-
roder (Meddelanden från RN, avdeln. I, 1970 nr 9: 3).
1. I första hand tas byggnadsbeståndets värde upp till anskaffningskostnaden om denna kan visas. Vid denna metod skall värdeminskningsplan användas.
2. Om anskaffningskostnaden ej kan vi- sas, får avskrivningsunderlaget beräknas schablonmässigt till belopp motsvarande 2/3 av summan av under beskattningsåret gällan- de taxerat jordbruksvärde, skogsmarksvärde, värde av övrig mark och värde av särskilda tillgångar, minskat med skäligt värde på mera betydande naturtillgångar och särskilda för— måner. Skogsmarksvärdet inräknas dock med högst 25 000 kr. Naturtillgångar och särskil- da förmåner anses som mera betydande om värdet därav överstiger l/lO av ovannämnda summa.
3. Avskrivningsunderlaget får även be- stämmas enligt en kombinerad metod till det schablonmässigt beräknade värdet enligt 2 ökat med faktiska kostnader för ny-, till- eller ombyggnad som utförts efter den tid- punkt, till vilken det schablonmässiga värdet hänför sig. Värdeminskningsplan skall använ— das.
4. När jordbrukaren kan visa anskaff- ningskostnaderna för en eller flera byggna- der, som uppförts före den tidpunkt till vilken gällande taxeringsvärde hänför sig, kan dessa kostnader användas som avskriv- ningsunderlag för hela byggnadsbeståndet om de till beloppet överstiger schablonmäs- sigt beräknat värde därav. Värdeminsknings- plan skall användas. En viss reduktion av avskrivningsunder- laget kan ifrågakomma, om jordägarens egen bostadsbyggnad representerar ett större vär- de än som anses behövligt för jordbruk av motsvarande storlek, 5. k. överloppsbyggnad.
Den största delen av landets jordbrukare anger avskrivningsunderlaget för byggnader- na i enlighet med den schablonmetod som föreskrivs i anvisningspunkt 2.a. till 22 & KL, dvs. enligt punkt 2 i RN:s anvisning. Vid denna metod förändras avskrivningsunder- laget vid ändring av taxeringsvärdet. De
övriga metoderna förutsätter däremot att ett en gång bestämt avskrivningsunderlag skall gälla för framtiden. Det ökas därvid med gjorda investeringari byggnader.
Avdrag för värdeminskning av byggnad beräknas enligt praxis i regel till 1,5 % av avskrivningsunderlaget. När schablonmeto- den används motsvarar avdraget l % av det taxerade jordbruksvärdet m. m. Beräknas av- draget på grundval av verklig anskaffnings- kostnad, kan annan procentsats komma i fråga beroende på byggnadernas beskaffen- het och användning.
För s.k. fasta maskiner och andra fasta inventarier i driftbyggnader på jordbruksfas- tighet kan värdeminskningsavdrag medges separat enligt de för byggnad gällande regler- na men efter högre procentsats. Avskriv- ningsunderlaget skall därvid i första hand tas upp till anskaffningskostnaden. När värde- minskningsavdrag beräknas särskilt för fasta maskiner, skall avskrivningsunderlaget för byggnader minskas med vad som därav be- löper på fasta maskiner. Har avskrivningsun- derlaget för byggnader beräknats schablon- mässigt, bör enligt RN: s anvisningar reduk- tion ske med endast viss del, högst 50 %, av avskrivningsunderlaget för fasta maskiner.
Riksdagen har nu förelagts förslag till nya bestämmelser om beskattningen av inkomst av jordbruksfastighet (prop. 1972: 120). De nya bestämmelserna, som innefattar en all- män men successiv övergång till bokförings- mässig redovisning av inkomst av jordbruks- fastighet, berör även reglerna om byggnads- avskrivning. Propositionen är grundad på förslag i jordbruksbeskattningskommitténs betänkande ”Jordbruksbeskattningen” (SOU 1971 : 78). I betänkandet behandlas ingående frågan om byggnadsavskrivning och ingångs- värde för byggnad vid övergång till bokfö- ringsmässig redovisning. Förslagen anknyter liksom avskrivningsreglerna i förvärvskällan rörelse i möjlig mån till det företagsekono- miska kostnadsbegreppet. I avskrivningshän- seende avskiljs sålunda alla jordbruksberoen- de byggnadstillbehör från byggnaden och avskrivs som inventarier.
Kommittén diskuterar olika möjligheter
att nå fram till ett avskrivningsunderlag som i princip grundar sig på byggnademas an- skaffningsvärde. — Svårigheter att bestämma anskaffningskostnaden för en byggnad upp- kommer, sägs det, inte så mycket när någon själv uppför en byggnad som när en bebyggd fastighet förvärvas. Det föreligger då stora svårigheter att någorlunda exakt beräkna byggnadernas andel av den totala anskaff- ningskostnaden för fastigheten liksom att med utgångspunkt från det totala taxerings- värdet fördela detta på däri ingående värde av byggnader, jord rn. rn. Det måste därför finnas generella regler som föreskriver dels hur stor del av anskaffningskostnaden för en förvärvad jordbruksfastighet som kan anses belöpa på där befintliga byggnader, dels hur stor del av det totala värdet av en jordbruks- fastighet som vid övergång till planenlig avskrivning skall anses hänförlig till byggna- derna.
Beträffande den gällande schablonmeto- den, där man generellt utgår från att byggna- dernas värde motsvarar 2/3 av taxerade jordbruksvärdet m. m., säger kommittén att den har fördelen av att vara enkel och inte torde ha förorsakat några problem i den praktiska tillämpningen i de få fall som en övergång till planenlig avskrivningsmetod förekommit. Denna metod har emellertid enligt kommittén den väsentliga nackdelen att den ofta medför betydande orättvisor mellan jordbrukarna. Eftersom värderingen alltid utgår från jordvärdet gynnar metoden fastigheter med god åkerjord och lämplig arrondering, särskilt större sådana. Dessa får nämligen ett högt avskrivningsunderlag, me- dan i storleks— och byggnadsmässigt hänseen- de jämförbara fastigheter med sämre åker- jord och dålig arrondering får ett lägre avskrivningsunderlag för byggnaderna. Kom- mittén pekar på att. skillnaderna ofta är betydande mellan enhetsvärde per ha mark för fastigheter med bästa jord och läge i södra Sveriges jordbruksbygder och mot- svarande värde för fastigheter i Mellansverige och Norrland. Även inom de egentliga jord- brukslänen — särskilt skånelänen — är varia- tionerna beträffande enhetsvärdena mycket
stora. Kommittén anser att gällande schab- lonmetod är alltför grov för att lämpligen läggas till grund för bestämmande av avskriv- ningsunderlag vid en allmän övergång till planenlig avskrivning av anskaffningsvärdet. Därvid syftar kommittén på såväl fördelning av erlagd köpeskilling för förvärvad fastighet som bestämmande av ingångsvärde för be- fintliga byggnader. Kommittén anser att det på grund av taxeringstekniska svårigheter inte kan komma i fråga med en regional och storleksmässig differentiering av den nu- varande schablonmetoden. Inte heller ett individuellt värderingsförfarande vid in- komsttaxeringen anser kommittén lämpligen kunna komma i fråga för bestämmande av anskaffningsvärde på jordbruksbyggnader. Vad som nu anförts har föranlett kommittén att falla tillbaka på möjligheten att fastställa avskrivningsunderlaget för byggnader på jordbruksfastighet med ledning av särskilda byggnadsvärden, som åsätts i samband med fastighetstaxering. Kommittén har ansett sig kunna utgå från att särskilda byggnadsvärden kommer att finnas angivna fr. o. rn. år 1975.
Kommittén föreslår därför avskrivnings- regler för byggnader i jordbruk som i allt väsentligt innebär att avdrag för värdeminsk- ning av byggnader i framtiden alltid i första hand skall beräknas på grundval av anskaff- ningsvärdet, dvs. den faktiska byggnadskost- naden, med s. k. planenlig avskrivning. Den nu gällande metoden att, när anskaffnings- kostnaden inte kan utredas, schablonmässigt bestämma avskrivningsunderlaget till viss del av fastighetens taxeringsvärde, anser kom- mittén inte böra få tillämpas i framtiden annat än under en övergångstid. När byggna- der förvärvas tillsammans med marken genom köp eller därmed jämförligt fång föreslår kommittén att avskrivningsunder- laget för byggnaderna bestäms med hjälp av en proportioneringsregel motsvarande den som nu gäller i fråga om rörelsefastigheter. Som anskaffningsvärde för byggnadema skall då anses så stor del av köpesumman som det taxerade byggnadsvärdet utgör av fastig- hetens totala taxeringsvärde. Jämkning av det på så sätt beräknade anskaffningsvärdet
skall kunna ske, om det uppenbarligen mera avsevärt över- eller understiger vad som kan anses rimligt. När jordbruksfastighet förvär- vas genom benefikt fång, t. ex. arv eller gåva, skall anskaffningsvärdet för byggnaderna be- räknas till det belopp som för överlåtaren kvarstår oavskrivet i beskattningshänseende.
Kommittén diskuterar även frågan om lämplig avskrivningsprocent i de vanliga fall då ingångsvärde för byggnader beräknats schablonmässigt för hela byggnadsbeståndet. När det gäller planenlig avskrivning av bygg- nader före beskattningsåret 1975 påpekar kommittén att det i dessa fall endast kan bli frågan om kollektiv avskrivning av samtliga byggnader. För tiden därefter tänker sig kommittén möjligheten att ett taxerat bygg— nadsvärde kan komma att delas upp på bostadsbyggnader och ekonomibyggnader. Beträffande den kollektiva avskrivningen för- ordar kommittén att en föreskrift om all- mänt tillämplig avskrivningsprocent tas in i RSV:s anvisningar om avdrag för värde- minskning av jordbruksbyggnader. Kom- mittén anser — med utgångspunkt i sitt förslag om en minskning av underlaget vid kollektiv avskrivning till hälften i stället för två tredjedelar av taxerat jordbruksvärde m.m. — att procentsatsen vid kollektiv avskrivning bör bestämmas till 2,5. Bygg- nadsavskrivning föreslås ske enligt lineär metod. Vid individuell avskrivning föreslås att RSV fastställer normalprocentsatser för olika typer av jordbruksbyggnader.
I fråga om ingångsvärde vid övergång till bokföringsmässig redovisning föreslår kom- mittén att den skattskyldige skall få välja mellan flera alternativa metoder för be- stämmande av ingångsvärde för byggnader. Dessa förslag innebär i huvudsak följande. Den jordbrukare som går över till planenlig avskrivning av byggnad före den 1 januari 1975 skall ta upp som ingångsvärde sina verkliga anskaffningskostnader för hela eller en del av byggnadsbeståndet. Alternativt får han också beräkna ingångsvärdet schablon- mässigt till hälften av 1970 års taxerade jordbruksvärde m.m. ökat med kostnader för ny-, till- eller ombyggnad som utförts
efter år 1969. I båda fallen skall avräknas de avdrag för värdeminskning av byggnad som efter år 1969 medgetts den skattskyldige vid inkomsttaxeringen. Vidare anknöts vissa för- slag om övergång till bokföringsmässig redo- visning efter år 1974 till taxerade byggnads- värden förjordbruksfastighet.
Förslagen i prop. 1972: 120 utgår i vad de avser jordbrukets byggnader i huvudsak från jordbruksbeskattningskommitténs förslag. I fråga om bestämmande av byggnadernas anskaffningsvärde vid förvärv av fastighet med befintligt byggnadsbestånd har före- dragande departementschefen emellertid an—
fört följande (5. 202):
”Det är nödvändigt att få fram en enkel metod för att i sådana fall bestämma anskaffningsvärdet med hänsyn till det stora antal förvärv av denna typ som förekommer.
1971 års fastighetstaxeringsutredning har enligt sina direktiv i uppdrag att finna en metod för redovisning av ett särskilt delvärde för byggnader på jordbruksfastighet vid fastighetstaxeringen. En— ligt uppgift avses förslag härom läggas fram i så god tid att redovisning av byggnadsvärde skall kunna ske vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Något sådant delvärde för jordbruksfastigheter finns dock inte f. n. Man kan inte heller förutse de linjer efter vilka frågan om särskilt byggnadsvärde på jord- bruksfastighet kommer att lösas. I någon mån kompliceras bilden nämligen genom det här ak- tuella förslaget om gränsdragning mellan byggna- der, inventarier och markanläggningar. Ett delvärde på byggnader som åsätts vid fastighetstaxeringen bör få en så vid användning som möjligt vid inkomsttaxeringen.
För att inte de nu aktuella frågorna om övergång inom jordbruket till bokföringsmässig inkomst- redovisning skall försenas ytterligare, föreslår jag således avskrivning enligt en särskild metod för de nu avsedda fallen. I den mån det framdeles kommer i fråga att vid fastighetstaxeringen redo- visa särskilt byggnadsvärde bör givetvis hithörande spörsmål på inkomsttaxeringens område omprö- vas."
Departementschefen föreslår därför att, om utredning om de faktiska anskaffnings- kostnaderna för byggnader saknas, avskriv- ningen skall beräknas på ett underlag beräk- nat på följande sätt. Om i taxeringsvärdet inte ingår exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtillgångar eller särskilda för- måner eller skogsbruksvärde överstigande 25 000 kr, skall 25 % av fastighetens anskaff— ningskostnad anses belöpa på byggnaderna. I
annat fall skall på byggnadema anses belöpa vad som svarar mot 25 % av taxeringsvärdet minskat med exploateringsvärde, värde av mera betydande naturtillgångar eller särskil- da förmåner eller skogsbruksvärde till den del skogsbruksvärdet överstiger 25 000 kr. Vidare anför departementschefen att ett schablonmässigt framräknat avskrivningsun- derlag bör kunna jämkas om det i avsevärd mån över- eller understiger vad som kan anses rimligt i det särskilda fallet. Viss ledning bör därvid kunna hämtas från de nyligen införda reglerna för nytaxering av fastighet. Jämkning bör således kunna ske om underlaget bör ökas eller minskas med minst en femtedel, dock minst 10000 kr. Avskrivningsunderlaget skall minskas i den mån tillbehör till byggnad tillförs avskriv— ningsunderlaget för inventarier.
I frågan om avskrivningsprocent anför departementschefen att så länge ett särskilt byggnadsvärde inte redovisas vid fastighets- taxering avskrivning i normalfallet bör ske kollektivt enligt en enhetlig procentsats för hela landet. Det bör ankomma på RSV att efter samråd med lantbruksstyrelsen och jordbrukets organisationer lämna anvisningar om tillämplig avskrivningsprocent vid kollek— tiv resp. individuell avskrivning. I fråga om den kollektiva avskrivningen kan det enligt departementschefen i normalfallet synas lämpligt med en procentsats om 3.
Vid övergång till redovisning enligt bok- föringsmässiga grunder skall enligt proposi- tionen som ingångsvärde för byggnad i första hand tas upp den faktiska anskaffningskost- naden. Då anskaffningskostnaden inte kan utredas föreslås avskrivning få ske med hjälp av den schablonregel som finns i nu gällande anvisningspunkt 2.a. till 22 & KL, dvs. två tredjedelar av taxerade jordbruksvärdet m.m., i förekommande fall med tillägg för senare nedlagda kostnader för ny-, till- eller ombyggnad. Har fastighet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång efter utgången av år 1969 och kan anskaffnings- kostnaden för byggnaderna inte visas får avskrivningsunderlaget beräknas enligt den nya, i punkt 3 sjunde stycket av anvisningar-
na till 22 & intagna proportioneringsregeln,i förekommande fall med tillägg för kostnader som efter förvärvet nedlagts på ny-, till— eller ombyggnad. Har den skattskyldige förvärvat fastigheten på annat sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång före den 1 januari 1973, får han som ingångsvärde för byggnadsbeståndet uppta samma värde som överlåtaren vid övergång fått uppta enligt förenämnda bestämmelser.
8.5 Principiella överväganden om byggnads- värde på jordbruksfastighet
Som framgått av avsnitten 8.2 och 8.4 har olika utredningar, som under senare år arbetat med frågor om fastighetstaxering, berört de svårigheter som är förenade med bestämmandet av byggnadsvärde för jord- bruksfastigheter. Bland de svårigheter som påpekats må nämnas följande. Det är inte möjligt att på objektiva grunder urskilja byggnadsvärdets andel ur det totala saluvär- det för en bebyggd jordbruksfastighet. Vad som skall anses utgöra fastighetens byggnads- värde måste således grundas på en definition. Saluvärdesanpassning av tekniska nuvärden på fastigheterna har vidare ansetts vara förenad med avsevärda svårigheter. Vidare har man ansett det vara osäkert om de framtagna värdena får en sådan storlek att de på ett meningsfullt sätt kan tjäna som underlag för byggnadsavskrivning vid in- komsttaxeringen. Att tjäna som dylikt un- derlag är, som framgått av tidigare avsnitt, det huvudsakliga ändamålet med ett taxerat byggnadsvärde för jordbruksfastighet.
Då utredningen nu förelagts att ta fram ett byggnadsvärde, är en av utredningens målsättningar härvidlag att det framtagna byggnadsvärdet skall kunna användas vid beräkning av avskrivning på jordbrukets och skogsbrukets byggnader. Detta är det första av de principiella krav, som bör ställas på ett taxerat byggnadsvärde. Med denna utgångs- punkt är utredningens ställningstagande i fråga om vilka byggnader, som bör ingå i byggnadsvärdet, tämligen givet. Värde av byggnader på jordbruksfastighet ingår f.n.
såsom tidigare redovisats i jordbruksvärde, skogsbruksvärde och värde av särskilda till- gångar. Med utredningens förenämnda mål- sättning bör, som angetts i avsnitt 5.4.1, värdet av en jordbruksfastighets hela bygg- nadsbestånd ingå i det särskilda byggnads— värdet. Detta bör gälla även i fråga om byggnad som helt eller till viss del inte används för jordbruk eller skogsbruk, i den mån sådan byggnad inte avskilts till särskild taxeringsenhet. För den omdisponering av delvärdena, som följer av en utbrytning ai värde av byggnader ur nuvarande jordbruks- värde, skogsbruksvärde och värde av särskil— da tillgångar, har redogorts under avsnitt 5.4.1. I korthet innebär detta att skogsbruks- värde liksom värde av särskilda tillgångar kvarstår som delvärden, ehuru värde av byggnad bryts ut därifrån. Ur jordbruksvär- det utbryts byggnadsvärdet och värdet av viss annan mark t. ex. ängsmark. Återstående del av jordbruksvärdet benämns åkervärde. Enligt den av utredningen föreslagna lydel- sen av punkt 2.d) av anvisningarna till 10 & KL skall det särskilda byggnadsvärdet inne- fatta värdet av bostads— och ekonomibyggna- der som hör till taxeringsenheten. I samman- hanget bör observeras att, om till viss taxeringsenhet hör andel i samfälld mark och nämnda mark är försedd med byggnader, värdet av dessa byggnader inte till någon del ingår i byggnadsvärdet för taxeringsenheten i fråga. De nämnda byggnaderna hör nämligen till den samfällda marken och inte till den ifrågavarande taxeringsenheten. Värdet av andelen i den samfällda marken bör i fortsättningen liksom nu redovisas såsom värde av särskild tillgång. Detta värde kom- mer att avse även de byggnader som ev. hör till den samfällda marken.
Förutom det nämnda kravet att det taxerade byggnadsvärdet skall utgöra ett skäligt avskrivningsunderlag måste enligt ut- redningens mening ytterligare två principiella krav ställas på detta värde. Sålunda måste som ett andra krav gälla att byggnadsvärdet definieras och bestäms så att det totala taxeringsvärdet kommer att återspegla hela taxeringsenhetens marknadsvärde. Härvid
bör framhållas att i utredningsdirektiven understrukits att en metod för särskilt angivande av byggnadsvärde inte får leda till ett åsidosättande av den grundprincip som innebär värdering av en taxeringsenhet efter dess allmänna saluvärde. Ett grundläggande krav i fråga om byggnadsvärdet är därför enligt utredningens mening att det kan åsättas inom ramen för en marknadsvärde- ring av taxeringsenheten i dess helhet.
Det tredje principiella kravet på den metod, som skall användas för framtagande av ett byggnadsvärde, sammanhänger med värderingen av den till taxeringsenheten hörande marken. I fråga om annan fastighet är det, som tidigare anförts, föreskrivet i KL att byggnadsvärdet skall utgöra skillnaden mellan taxeringsenhetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet. Eftersom byggnadsvärdet sålunda är ett restvärde, kan likvärdig tomtmark värderas likartat oavsett skiljaktigheter i fråga om byggnaderna på de olika tomterna. Enligt utredningens mening skulle det framstå som svårförståeligt och inkonsekvent om pågrund av olikheter i bebyggelseförhållandena skilda hektarvärden åsattes t. ex. åkern på två lika stora taxe- ringsenheter med samma godhetsgrad i fråga om marken och i övrigt helt likartade förhållanden. Kravet om en enhetlig värde- ring av mark av samma slag, kvalitet m. m. — som enligt vad nyss sagts är uppfyllt i fråga om annan fastighet — bör även gälla vid taxering av jordbruksfastighet. Värdet av marken på en jordbruksfastighet, dvs. åker, skogsmark och annan mark, bör sålunda enligt utredningens mening bestämmas obe- roende av om taxeringsenheten är bebyggd eller ej.
Mot bakgrund av de tre principiella krav som utredningen enligt det nyss sagda vill ställa på byggnadsvärdet — vilka krav sålunda hänför sig till detta värdes effekt dels i avskrivningshänseende, dels vid marknadsvär- dering av taxeringsenheten i dess helhet och dels med avseende å önskemålet om enhetlig behandling av likartad mark — synes ett antal alternativa definitioner av byggnadsvär- det på jordbruksfastighet böra diskuteras.
Utredningen behandlar först det alternativ som innebär att byggnadsvärdet fastställs enligt den s.k. mervärdepn'ncipen. Det är denna princip som används vid taxeringen av byggnadsvärde på annan fastighet, därvid med byggnadsbeståndets värde avses skillna- den mellan taxeringenhetens hela marknads- värde och dess markvärde. För jordbruksfas- tigheternas del skulle en tillämpning av denna princip innebära att byggnadsvärdet bestämdes utifrån skillnaden mellan taxe- ringsenhetens marknadsvärde i bebyggt och obebyggt skick. Marken dvs. åkern, skogs- marken och annan mark skall därvid värderas med utgångspunkt i marknadsvärdet för mark i obebyggt skick. Mervärdeprincipen har med fördel utnyttjats vid taxeringen av annan fastighet. Det torde också vara den princip som, vid en marknadsvärdering av jordbruksfastigheterna i deras helhet på sätt utredningen föreslagit, ter sig mest naturlig från värderingssynpunkt. Mervärdeprincipen medför att kraven ifråga om byggnadsvärdets effekt vid en marknadsvärdering av hela taxeringsenheten och med avseende å önske- målet om enhetlig behandling av likartad mark uppfylls. Den tveksamhet, som kan råda i fråga om alternativet att bestämma byggnadsvärdet enligt mervärdeprincipen, hänför sig till kravet att byggnadsvärdet skall kunna ge ett skäligt avskrivningsunderlag. Erfarenhetsmässigt vet man nämligen att ett byggnadsvärde, som bestämts enligt denna princip, kommer att understiga ett byggnads- bestånds tekniska nuvärde.
Det andra alternativ, som enligt utred- ningens mening bör diskuteras, är ett bygg- nadsvärde som bestäms med utgångspunkt i ett modifierat tekniskt nuvärde för bygg- nadsbeståndet. Det principiella kravet att värdet av marken på taxeringsenheten skall åsättas med utgångspunkt i markens mark- nadsvärde i obebyggt skick är här uppfyllt. Vidare kan kravet på att byggnadsvärdet skall innebära ett skäligt avskrivningsunder- lag lättare uppfyllas enligt detta alternativ än om man utgår från värdering enligt mervär- deprincipen. Detta följer av att man vid beräkning av tekniska nuvärden inte är
bunden av prisbildningen på fastighetsmark- naden såsom är fallet vid värdering enligt mervärdeprincipen. Däremot torde alterna- tivet att bestämma byggnadsvärdet på grund- val av tekniskt nuvärde — enligt vad erfaren- heterna visar i fråga om storleken av sådana värden — innebära att kravet på ett fasthål- lande vid marknadsvärdeprincipen ifråga om värderingen av den totala taxeringsenheten inte uppfylls. Ytterligare en del förhållan- den minskar det tekniska nuvärdets använd— barhet som grund för bestämmandet av byggnadsvärdet. Sålunda kan värderingsmäs— siga svårigheter uppkomma vid bestämning av tekniska nuvärden. Vidare kan man uppenbart ifrågasätta skäligheten av att använda sådana värden i vissa fall, t. ex. i fråga om överbyggnader. Detta torde leda till att man — vid val av alternativet om uppskattning av byggnadsvärdet på grundval av tekniskt nuvärde — i praktiken fick utgå från en form av modifierat sådant nuvärde. De båda nu nämnda alternativen för beräkning av byggnadsvärden dvs. dels mer- värdeprincipen och dels en metod utgående från modifierade tekniska nuvärden torde vara de huvudalternativ, som angetts i diskussionen om byggnadsvärde på jord- bruksfastighet. Utredningen anser emellertid att ytterligare några alternativ bör behandlas. Enligt ett tredje alternativ skulle man kunna fasthålla vid marknadsvärdeprincipen ifråga om värderingen av en taxeringsenhet i dess helhet trots att byggnadsvärdet bestäm- des med utgångspunkt i ett tekniskt nuvärde eller modifierat tekniskt nuvärde. Därvid fick emellertid marken dvs. åker, skogsmark och annan mark liksom ev. särskilda tillgång- ar m. m. värderas med utgångspunkt i skill- naden mellan en taxeringsenhets hela mark- nadsvärde och dess byggnadsvärde. Kravet att byggnadsvärdet skall innebära ett skäligt avskrivningsunderlag torde visserligen bli uppfyllt enligt detta alternativ. Det medför däremot att man måste frångå kravet om värdering av marken enligt dess marknads- värde i obebyggt skick. Som utredningen tidigare antytt finner utredningen en lösning enligt denna linje ge ett ej godtagbart resul-
För fullständighetens skull bör nämnas ett fjärde alternativ, vilket bygger på en propor- tionering av framtagna värden. Enligt detta alternativ skulle i första hand bestämmas dels ett modifierat tekniskt nuvärde för byggnaderna och dels marknadsvärdet av obebyggd åker, skogsmark och annan mark. Med utgångspunkt i dessa värden skulle man proportionera sig fram till delvärden för byggnader och för olika slag av mark, så att summan av delvärdena anknöt till taxerings— enhetens totala marknadsvärde. Av de tre grundläggande principiella krav, som utred- ningen har ställt, synes därvid kravet om värdering av marken vara det som främst blir eftersatt. Vidare skulle den antydda meto- diken bli omständlig och svårförståelig i den praktiska tillämpningen. En lösning enligt denna linje förordas av angivna skäl inte av utredningen.
Slutligen vill utredningen ta upp ett femte alternativ i fråga om bestämmande av bygg- nadsvärde. Enligt detta alternativ skulle delvärdena bestämmas enligt nuvarande sy- stem, därvid värdet av jordbrukets byggnader skulle ingå i jordbruksvärdet, skogsbrukets byggnader i skogsbruksvärdet och överbygg- nader i värde av särskilda tillgångar. Vid sidan härav och skilt från jordbruksfastighe- ternas delvärden skulle värde för byggnads- beståndet uppskattas som ett tekniskt nuvär- de eller ett modifierat sådant värde och antecknas särskilt i fastighetslängden. Fram— tagandet av detta värde skulle sålunda ske uteslutande i syfte att värdet skulle tjäna som underlag för beräkning av byggnads- avskrivning. Genom denna dubbla byggnads- värdering skulle ett merarbete uppkomma. Detta får dock bedömas såsom relativt begränsat. Tillvägagångssättet låter sig emel- lertid knappast förenas med direktiven för utredningen.
Mot bakgrund av vad som nu anförts har utredningen funnit att det alternativ i fråga om bestämmande av byggnadsvärde, som i första hand bör närmare undersökas, är ett byggnadsvärde, beräknat enligt mervärde- principen. Ett sådant värde fyller de princi- piella krav utredningen vill ställa i fråga om
byggnadsvärdets effekt vid marknadsvärde- ring av taxeringsenheten i dess helhet och med avseende å önskemålet om enhetlig behandling av likartad mark. Vad som främst måste utredas ifråga om ett sådant byggnads- värde är om det kan anses tillfredsställande med hänsyn till de krav som får ställas ur avskrivningssynpunkt. Om så ej är fallet får såsom andra hands alternativ övervägas an- tingen ett byggnadsvärde, bestämt som ett tekniskt nuvärde eller modifierat sådant värde, eller en metod som innebär att man bestämmer och i fastighetslängden redovisar, förutom taxeringsvärdet och dess delvärden, ett särskilt värde på byggnadsbeståndet som underlag för avskrivning av byggnaderna.
Utredningen har som framgår av de följande avsnitten föranstaltat om undersök- ningar av utfallet av taxering av byggnader på jordbruksfastighet enligt mervärdeprinci- pen resp. lämpliga metoder för värdering av byggnadsbeståndet på jordbruksfastighet med utgångspunkt i tekniska nuvärden. Utredningen redogör för dessa undersök- ningar i det följande.
8.6. Byggnadsvårdets genomsnittliga storlek enligt mervärdeprincipen
Då det totala taxeringsvärdet skall anknyta till fastighetens marknadsvärde skulle det, som framhållitsi föregående avsnitt, från ren värderingssynpunkt te sig naturligt att defi- niera byggnadsvärdet enligt mervärde- principen. Eftersom det huvudsakliga skälet för införandet av ett byggnadsvärde är att det skall ligga till grund för beräkning av avskrivning vid inkomsttaxering, måste emel- lertid åsatta byggnadsvärden framstå som skäliga ur avskrivningssynpunkt. Utredning- en har därför sett det som angeläget att försöka belysa vilka genomsnittliga bygg- nadsvärden som ett accepterande av mervär- deprincipen skulle medföra.
Utredningen hemställde den 10 april 1972 hos statsrådet och chefen för finansdeparte- mentet om medel för att kunna genomföra en begränsad undersökning av byggnadsvär- dets storlek vid olika definitioner av begrep-
3—10
pet byggnadsvärde och vissa därmed sam- manhängande frågor. För ändamålet har Kungl. Maj:t sedermera anvisat begärda medel. Undersökningen, som genomförts under sommaren och hösten 1972 med hjälp av personal från lantmäteristyrelsens värde- ringsbyrå, redovisas i avsnitt 8.6.1. Bygg- nadsvärdets storlek enligt mervärdeprincipen belyses också av de normer som gällde för värdering av åker och byggnader vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. En närmare re- dovisning härför lämnas i avsnitt 8.6.2.
Område inom vilket beräkning av mervärde och tekniskt nuvärde för byggnader skett.
Område inom vilket beräkning av mervärde för byggnader skett.
Siffrorna anger åkergraderingsklass.
8.6.1. Redovisning av företagen undersök- ning
Undersökningen av byggnadsvärdenas ge- nomsnittliga storlek har inriktats främst på frågan om deras storlek vid tillämpning av mervärdeprincipen. Bl.a. med hänsyn till tidsramen för utredningens arbete har under- sökningen måst begränsas till vissa regioner. Lantbruksstyrelsen har i samband med riks— planearbetet gjort en indelning av landets åkerjord i godhetsklasser enligt en lO—gradig
skala, s. k. åkergraderingsklasser. Indelningen grundar sig på en översiktlig avkastningsvär- debedömning. Mot bakgrund härav avgränsa- des undersökningsområdena så att flertalet åkergraderingsklasser blev företrädda samti- digt som varje område endast representerade en klass.
Med hänsyn till att lantmäteristyrelsens värderingsbyrå i annat sammanhang inom M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län utgallrat representativa köp framstod det såsom ändamålsenligt att välja områden inom dessa län. Sammanlagt utvaldes 19 områden, som inom M län representerade åkergraderingsklassema 5—10, inom L län klasserna 3, 4, 5, 7 och 9, inom Elän klasserna 3, 4, 6 och 7, inom T län klasserna 4 och 5 och inom AC län klasserna 2 och 3. Områdenas närmare belägenhet framgår av kartbilderna figur 8: 1—4. Undersökningsom-
rådena företräder såväl den bästa jordbruks- bygden i södra och mellersta Sverige som mellan- och skogsbygd isödra, mellersta och norra Sverige.
Undersökningen omfattar sådana köp, lagfarna under 1970 och 1971 och ingångna under perioden 1968—1971, som bedömts vara representativa. Då flertalet förvärv skett under senare delen av denna period, kan de i undersökningen angivna värdena anses hän- förliga till prisläget omkring den 1 juli 1970.
Vissa uppgifter om de försålda fastigheter- na framgår av de fastighetsavier som upprät- tas av lokal skattemyndighet isamband med varje överlåtelse. Aviemas uppgifter kontrol- lerades och kompletterades vid en genom- gång av de aktuella köpehandlingama m. m. i lantbruksnämndemas arkiv och vid inter- vjuer med personal på nämndernas struktur- avdelningar. Inom vissa områden gjordes
lr
dessutom en fullständig klassificering av byggnadsbeståndet vid besök på fastigheter- na. Valet av vilka områden, som skulle inventeras genom besök, styrdes bl.a. av målsättningen att fastigheter inom alla åker- graderingsklasser skulle kontrolleras på detta sätt. Därvid valdes de områden som hade många och från besökssynpunkt lättåtkomli- ga förvärv. Byggnadsinventeringen, som främst var motiverad av att införskaffa underlag för beräkning av tekniska nuvärden (se avsnitt 8.7), genomfördes i 13 av de 19 utvalda områdena. Dessa var inom M län de som representerade åkergraderingsklassema 8, 9 och 10, inom L län klasserna 3 och 7, inom E län klasserna 3, 4, 6 och 7, inom T
län klasserna 4 och 5 samt inom AC län klasserna 2 och 3. Försök gjordes även att inhämta uppgifter om byggnadsbeståndet ur fastighetsdeklarationema. Dessa visade sig dock ofta vara bristfälligt ifyllda, och till- räckliga uppgifter om byggnadernas standard och skick fanns endast i undantagsfall. Fastigheter med förväntad exploatering för bebyggelseändamål och fastigheter vars värde väsentligen påverkas av grusfyndighet, möjligheter till jakt och fiske eller annan användning utanför jord- och skogsbruket uteslöts vid den genomgång som skedde på lantbruksnämnderna. Den fortsatta behand- lingen omfattar därför endast förvärv för lantbruksändamål. Dessa förvärv uppdelades
"— *.
______ _,”
i två grupper, nämligen förvärv av bestående enheter resp. av tillskottsmark. Den senare gruppen delades även upp i förvärv av obebyggda resp. bebyggda fastigheter. Vid denna uppdelning uppkom vissa gränsfall genom att fastigheter, som var bebyggda, saknade antingen ekonomibyggnader eller
bostadshus. Därvid uteslöts köp av fastighe- ter som saknade ekonomibyggnader. Äveni de fall bostadshus saknades uteslöts köpen, såvida inte ekonomibyggnaderna var av mycket låg standard. I dessa fall betraktades fastigheten som obebyggd. I de fall försälj- ning av en bebyggd fastighet omedelbart
följts av ett återköp av fastighetens bruk- ningscentrum har båda köpen tillsammans uppfattats som ett köp. Detta köp be- traktades som ett förvärv av fastigheten med undantag av brukningscentrum och köpe- skillingen förutsattes uppgå till skillnaden mellan de vid köpet och återköpet redovisa- de köpeskillingarna.
Med hänsyn till svårigheterna att dela upp köpeskillingen på en fastighets olika delar är det främst köp av fastigheter, vars huvudsak- liga värde utgörs av åker och byggnader, som är av intresse vid en undersökning av byggnadsvärdets genomsnittliga storlek en- ligt mervärdeprincipen. Undersökningen har därför med några få undantag begränsats till att omfatta fastigheter, vars värde till mer än 75 % hänför sig till åkervärde, dvs. värde av åker och jordbruksbyggnader, enligt termi- nologin vid 1970 års taxering. Även efter en sådan begränsning av undersökningsmate- rialet återstår dock problemet hur köpeskil- lingen skall reduceras för att omfatta endast åker och ev. byggnader.
Av störst betydelsei detta sammanhang är hur reduktionen för skog skall utföras. De två sätt att utföra reduktionen som torde ligga närmast till hands är dels att proportio- nera köpeskillingen med ledning av vid taxeringen åsatta delvärden (proportione- ringsmetoden), dels att multiplicera det taxe- rade skogsbruksvärdet med en köpeskillings- koefficient för skog och sedan avräkna detta värde från köpeskillingen (avdragsmetoden). Proportioneringsmetoden har den fördelen att variationer i överpris mellan olika förvärv inte helt hänförs till åker och ev. byggnader. I de fall då endast del av taxeringsenhet försålts och aktuella delvärden således sak- nas, framstår dock avdragsmetoden som enk- lare, eftersom den endast kräver en rekon- struktion av skogsbruksvärdet. Metoderna ger i princip samma resultat om köpeskil— lingskoefficienten för fastighetsdelarna ”åker” och ”skog" är lika. Om köpeskillings— koefficienten är väsentligt olika för fastig- hetsdelarna ”åker” och ”skog” kan propor- tioneringsmetoden inte användas, eftersom den kan sägas utgå från att överpriset är
detsamma för fastighetens alla delar. Svårig- heten vid användandet av avdragsmetoden ligger i bestämmandet av lämplig köpeskil- lingskoefficient. En koefficient bestämd med ledning av köpeskillingskoefficienterna för rena skogsfastigheter kan inte utan vidare användas för fastigheter med både åker och skog. Vissa erfarenheter tyder nämligen på att överprisprocenten för ”skog” minskar när åkerandelen ökar.
För att få ett underlag för valet av lämplig metod beräknades köpeskillingskoefficien- terna för samtliga förvärv, som avser hel taxeringsenhet och som ingår i undersök- ningen. Tabell 821 visar de genomsnittliga köpeskillingskoefficienter som därvid erhölls för fastigheter med olika skogsandel inom skilda regioner.
För bebyggda fastigheter i M och L saint E och T län synes köpeskillingskoefficienten vara relativt oberoende av fastigheternas skogsandel. Även beträffande obebyggda fas- tigheter i E och T län är skillnaden i köpeskillingskoefficient relativt liten vid va- rierande skogsandel. För obebyggda fastighe— ter i M och L län stiger köpeskillingskoeffi- cienten kraftigt med ökad skogsandel. Fler- talet undersökta fastigheter i dessa län sak- nar eller har endast obetydlig andel skog varför val av metod i stort sett saknar betydelse. Med hänsyn härtill har i den följande bearbetningen proportioneringsme- toden använts för köp i M, L, E och T län. Endast när förvärvet avser fastighet eller fastighetsdel, för vilken taxerat skogsbruks- värde ej varit tillgängligt, har avdragsmeto- den använts efter det att taxerat skogsbruks- värde rekonstruerats.
Som framgår av tabell 8: l varierar köpe- skillingskoefficienten starkt med skogsande- len i AC län. Avdragsmetoden har därför inom detta län ansetts vara att föredra, varvid köpeskillingskoefficienten 2,5 an- vänts. Denna har valts mot bakgrund av att den genomsnittliga köpeskillingskoefficien- ten för obebyggda fastigheter med mer än 75 % skogsbruksvärde utgjorde 3,3 och att överpriset erfarenhetsmässigt är lägre vid en hög åkerandel.
Region Genomsnittlig köp eskillingskoefficient Obebyggda fastigheter skogsandel: Bebyggda fastigheter skogsandel: (25% 25—75% >75% (25% 25—75% >75% M1+L 1,4 2,0 3,0 1,7 1,7 1,9 E+T 1,3 1,7 1,8 1,6 1,6 1,7 AC 1,3 1,8 3,3 1,5 1,7 2,1
' M län saknar i stort sett skogsfastigheter bland de undersökta förvärven
Förutom för skog har köpeskillingen redu- cerats för andra förekommande markslag, främst äng, betesmark och tomt. Reduktio- nen för dessa tillgångar, som i flertalet fall haft ringa värde, har där så varit möjligt skett genom proportionering.
På det sätt som beskrivits i det föregående har för samtliga förvärv inom de 19 under- sökningsområdena beräknats den del av kö- peskillingen som motsvarar åker och ev. jordbruksbyggnader. För att en jämförelse av de olika förvärven skall underlättas har köpeskillingen uttryckts som ett pris per ha åker både för de obebyggda och de bebyggda fastigheterna. Då det inte torde vara me- ningsfullt att beräkna hektarvärden för be- byggda fastigheter med mycket liten åker- areal, har bebyggda fastigheter som ej har mer än 5 ha åker uteslutits vid dessa beräk— ningar. Härefter kom undersökningsmateria- let att bestå av 524 fastigheter, varav 255 obebyggda och 269 bebyggda.
Under inventeringen uppdelades förvärven av bebyggda fastigheter i två kategorier, avseende bestående enheter resp. tillskotts- mark. Några entydiga värdeskillnader mellan dessa kategorier har ej kunnat påvisas varför någon sådan uppdelning inte sker vid redo- visningen.
I tabell 8: 2 redovisas den genomsnittliga köpeskillingen per ha åker för obebyggda resp. bebyggda fastigheter inom de olika områdena. Av tabellen framgår även antalet av de förvärv, på vilka medelvärdet är base- rat, och hur många procent därav som ligger inom intervallet i 25 % av medelvärdet. Den sistnämnda uppgiften ger en uppfattning om den stora spridningen i materialet.
Som framgår av tabellen uppvisar åkervär-
dena för obebyggda fastigheter stora varia— tioner. Olika försök har gjorts att finna objektiva förklaringar till dessa bl. a. genom att beakta föreliggande skillnader i produkti- vitet, dräneringsförhållanden, läge i förhål- lande till tätort m.m. Dessa försök har dock i stort sett misslyckats sannolikt på grund av att de prisvariationer, som sammanhänger med subjektiva omständigheter i samband med köpets tillkomst, är vida större än de variationer som är beroende av faktorerna produktivitet, läge m.m. Det bör vidare beaktas att de obebyggda fastigheterna i regel har liten åkerareal. Obebyggda fastighe- ter med mer än 20 ha åker förekommer över huvud taget ej i materialet.
Att åkervärdena för bebyggda fastigheter uppvisar en påtaglig spridning kring beräkna- de medelvärden kan till viss del förklaras av variationer i byggnadsbeståndet i fråga om storlek och standard. Detta belyses bl. a. av de jämförelser mellan byggnadsbeståndets mervärde och dess tekniska nuvärde som finns redovisade i avsnitt 8.7. En väsentlig del av spridningen torde emellertid även beträffande de bebyggda fastigheterna vara hänförlig till sådana omständigheter vid kö- pets ingående som inte kan objektivt knytas till fastigheten.
Skillnaden mellan de genomsnittliga hek- tarvärdena för bebyggda och obebyggda fas- tigheter blir ett uttryck för det genomsnitt- liga byggnadsvärdet per ha åker enligt mer- värdeprincipen. Detta byggnadsvärde som fortsättningsvis kommer att benämnas bygg- nadernas mervärde eller enbart mervärdet har karaktär av ett restvärde. Det ligger således i sakens natur att bestämningen av mervärdet kommer att bli behäftad med osäkerhet.
Tabell 8:2 Genomsnittlig köpeskilling per ha åker för fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervärde. För bebyggda fastigheter inbegrips jordbruksbyggnaderna i de angivna åkervärdena.
Område Obebyggda fastigheter Bebyggda fastigheter Medelvärde Antal Andel därav Medelvärde Antal Andel därav kr/ha förvärv inom i 25 % av kr/ha förvärv inom 1: 25 % av medelvärdet medelvärdet % % M 10 18300 14 60 21500 14 80 9 13 900 9 90 17500 10 100 8 12 000 3 30 16 800 12 100 7 9 000 18 60 13 000 20 70 6 10100 10 60 11600 31 60 5 6 300 3 70 10 600 11 50 L 9 12600 26 80 15500 11 70 7 10400 10 80 13 700 11 60 5 7 400 22 50 11 400 18 90 4 5 300 31 40 10300 36 50 3 4 500 4 30 9 6001 7 70 E 7 8 400 6 70 9 700 10 90 6 9 300 7 70 13 500 11 50 4 4 900 8 50 7 2001 25 60 3 4 000 6 50 5 500' 12 50 T 5 5 000 10 60 8 600 3 100 4 3 600 39 60 6 500 16 50 AC 3 1 200 21 50 5 700 8 30 2 1 000 8 90 4 400 3 100
* Medelvärde baserat på förvärv där reduktion för skog m.m. med upp till 50% av köpeskillingen accepterats.
Uppdelningen av det genomsnittliga vär- det per ha för bebyggda fastigheter i ett åkervärde och ett mervärde för byggnaderna inom de olika undersökningsområdena illust- reras av figur 8: 5. Som framgår av figuren ligger de genomsnittliga mervärdena för resp. områden relativt väl samlade inom intervallet 3,5 000 kr/ha och synes ej påverkas av det totala fastighetsvärdets storlek eller fastig- hetens belägenhet inom landet. Det genom- snittliga mervärdet för samtliga fastigheter är ca 3 500 kr/ha.
För att få en uppfattning om och i vilken utsträckning mervärdet per ha varierar med fastighetsstorleken har en beräkning gjorts där samtliga bebyggda fastigheter inom de fem länen uppdelats i tre storleksgrupper, fastigheter med 6—10 ha åker, fastigheter med 1 1—20 ha åker och fastigheter med mer än 20 ha åker. Mervärdet inom alla tre storleksgrupperna blev av samma storleks-
ordning som medelvärdet för samtliga fastig- heter, ca 3 500 kr/ha. Det genomsnittliga mervärdet per ha synes alltså ej heller vara beroende av fastighetsstorleken, om man undantar de allra minsta fastigheterna.
I detta sammanhang har det inte varit möjligt att närmare studera hur byggnadsbe- ståndets storlek och standard påverkar mer- värdet. För de fastigheter, som fullständigt byggnadsklassificerats, har dock skett en schematisk uppdelning av byggnadsbeståndet i tre klasser, en bättre, en normal och en sämre. Mervärdet för fastigheterna med det bästa byggnadsbeståndet blev i genomsnitt ca 5 000 kr/ha, för fastigheterna med nor- malt byggnadsbestånd ca 3 000 kr/ha och för fastigheterna med det sämre beståndet ca 2 000 kr/ha.
De mervärden som framtagits hänför sig givetvis till den del av fastighetsbeståndet
Figur 8: 5 Illustration av uppdelning av det genomsnittliga värdet per ha åker för bebyggda
fastigheter i ett åkervärde och ett mervärde för byggnader.
10
.
20
E..
lUCUkr/ha
_ _ O o i: (x Lu
AC3
_: mm]
medelvärde, bebyggd fastighet
mervärde för byggnader
åkervärde=medelvärde, obebyggd fastighet
som gått i försäljning. Fråga uppkommer då om de försålda fastigheterna kan anses repre- sentativa för hela fastighetsbeståndet. Man hör ofta den meningen hävdas att de fastig- heter, som går i försäljning i öppna markna— den, vanligen har ett något sämre byggnads- bestånd än normalt. För att söka belysa denna fråga har medelvärdet av de försålda fastigheternas taxerade åkervärde jämförts med medelvärdet av samtliga fastigheters taxerade äkervärden inom resp. område. Jämförelsen visade emellertid inte att de försålda fastigheternas taxeringsvärden i av- seende på åker och byggnader understeg genomsnittet för samtliga fastigheter. Även om jämförelsen således inte gav något direkt stöd för antagandet att de försålda fastighe- terna genomsnittligt sett skulle ha ett sämre byggnadsbestånd än normalt, har utredning- en likväl den uppfattningen att så ofta är fallet. Detta betyder att det genomsnittliga mervärdet kan antas vara något högre än vad undersökningsresultaten visar. Mot bakgrund härav och med beaktande, att de i undersök- ningen angivna värdena kan anses hänförliga till prisläget omkring den 1 juli 1970, är det enligt utredningens mening befogat att räkna med ett genomsnittligt mervärde av ca 4 000 kr/ha. Om man dessutom beaktar den pris- stegring, som kan beräknas ske under tiden fram till 1975 års allmänna fastighetstaxe- ring, torde mervärdet vid nämnda taxering — vid en taxeringsvärdenivå av 80 % — kunna antas motsvaras av ett taxerat byggnadsvärde av ca 3 500 kr/ha åker.
Sammanfattningsvis får utredningen utta- la, att byggnadernas mervärde för bebyggda fastigheter med en åkerareal överstigande 5 ha i genomsnitt kan beräknas till ca 4 000 kr/ha oavsett belägenhet i landet. För en lS-hektarsgård blir således det genomsnittli- ga mervärdet ca 60 000 kr. För en 50—hek- tarsgård skulle mervärdet i genomsnitt uppgå till 200 000 kr om man förutsätter att det rena åkervärdet är lika per ha vid små och stora åkerarealer. Om man skulle vilja utgå från ett något lägre hektarvärde för åkern vid stora åkerarealer, blir mervärdet för byggna- derna i motsvarande grad högre.
8.6.2 Byggnadernas mervärde enligt 1970 års anvisningar
Vid bestämmande av byggnadsvärde enligt mervärdeprincipen kommer det taxerade byggnadsvärdet att utgöra skillnaden mellan det taxeringsvärde, som bestäms för fastig- heten i bebyggt skick, och det taxeringsvärde som skulle ha fastställts för fastigheten om den varit obebyggd. Man kan således ur de anvisningar, som tillämpades vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, utläsa vilket byggnadsvärde som med tillämpning av prin- ciperna i dessa anvisningar skulle ha bestämts för en fastighet, om delvärdet byggnadsvärde funnits vid 1970 års taxering och detta värde skulle ha bestämts enligt mervärdeprincipen. Utredningen har bedömt det vara av intresse att redovisa storleken av på detta sätt fram- tagna byggnadsvärden för vissa regioner och har då valt samma områden, som vid utred- ningens i föregående avsnitt refererade un- dersökning varit föremål för särskild bygg- nadsinventering. Vid särvärdering av mark och byggnader är en sådan redovisning enkel att göra genom att värdet för åker och byggnader normalt anges var för sig i anvis- ningarna. Vid samvärdering anger däremot anvisningarna ett gemensamt hektarvärde för åker och byggnader. Genom att jämföra de hektarvärden som anvisas för genomsnittligt bebyggda fastigheter resp. för mycket dåligt bebyggda eller obebyggda fastigheter kan man dock indirekt få en uppfattning om mervärdet av ett normalt byggnadsbestånd per ha räknat. Ett annat sätt att uppskatta mervärdet är att jämföra de hektarvärden, som vid samvärdering anvisas för genomsnitt- ligt bebyggda fastigheter, med de hektarvär— den för åker som tillämpas vid särvärdering. Det förra förfaringssättet ger i vissa län sannolikt ett alltför lågt mervärde för bygg- naderna beroende på att den sämsta klassen förutom helt obebyggda fastigheter även omfattar sådana med mycket dåliga byggna- der, vilka likväl ansetts ha ett visst värde. Även det senare förfaringssättet har en viss svaghet då värdet per ha åker enligt särvär- deringsanvisningarna är detsamma oavsett
Tabell 8:3 Genomsnittligt byggnadsvärde enligt mervärdeprincipen, beräknat med ledning av 1970 års taxeringsanvisningar (kr/ha)
Område Vid samvärdering anvisade enhetsvärden (åker och Vid sär- Byggnadsvårde byggnader) för värdering —— anvisat beräknat beräknat Medelgoda byggnader Mycket dåliga eller åkervärde som skill- som skill- värdelösa byggnader naden naden . 1—2 1—3 Åkerareal Åkerareal 11— 21— >30 11— 21— >30 20 ha 30 ha ha 20 ha 30 ha ha 1 a 1 b 1 c 2 a 2 b 2 c 3 4 5 M 10 14 300 14 300 14 300 13 400 13 400 13 400 12 000 900 2 300 9 12000 12 000 12 000 11100 11100 11100 9700 900 2300 8 9 300 9 300 9 300 8 400 8 400 8 400 7 000 900 2 300 L 7 8 400 8 400 8 400 6 800 6 800 6 800 6 400 1 600 2 000 3 4 200 3 900 3 600 2 600 2 300 2 000 2 300 1 600 1 900— 1 300 E 7+6 7 800 7 500 7 400 6 600 6 300 6 200 4 900 1 200 2280— 0 4 4 800 4 500 4 400 3 600 3 300 3 200 2 300 1 200 3538— 3 3 600 3 300 3 200 2 400 2 100 2 000 1 400 1 200 2 ägg— T 5 5 200 4 800 4 700 3 500 3 300 3 300 3 100 1700— 2 100— 1 400 1 600 4 4 300 3 900 3 700 2 600 2 400 2 400 2 400 1 700— 1 900— 1 300 1 300 AC 3 — — — — — — 1 000 — 2 100—1 1 500 2 — - — — — — 700 — 1 900—1 1 300
' Byggnadsvårde uppskattat enligt anvisningar för särtaxering.
fastighetsstorleken. Det är emellertid tvek- samt om detta antagande är riktigt i fråga om fastigheter med stor åkerareal.
I tabell 8:3 redovisas beräkningarna av byggnadernas mervärde enligt de båda förfa- ringssätten. De hektarvärden, som legat till grund för beräkningen, har hämtats från anvisningar som gällt inom resp. undersök- ningsområde.
I vissa län anvisas vid samvärdering skilda hektarvärden för olika åkerareal. I kolumner— na la, lb och lc resp. 2a, 2b och 2ci tabell 8: 3 redovisas därför tre olika storleks- klasser. Beträffande kolumnerna 2 a, 2 b och 2c bör observeras att klassificeringen i de olika länen inte är helt jämförbar. I vissa län motsvarar uppenbarligen värdet närmast en obebyggd fastighet, medan det i andra län
inrymmer ett visst mindre byggnadsvärde. I kolumn 3 redovisas det åkervärde som anvi- sats vid särvärdering. Särvärdering har an- vänts för fastigheter med mindre än 10 ha åker i M, L, E och T län och för alla fastigheteri AC län.
Åkervärdet vid särvärdering avser i en del fall det rena åkervärdet. I vissa län inkluderas däremot värdet av ekonomibyggnader. Vär- det av ekonomibyggnader för dessa små fastigheter med åkerareal mindre än 10 ha har uppskattats till ca 400 kr/ha, vilket belopp i förekommande fall fråndragits det anvisade åkervärdet. I kolumnerna 4 och 5 redovisas byggnadernas mervärde per ha så- som skillnaden mellan hektarvärdena i ko- lumn 1 och 2 resp. 1 och 3.
Tabell 8: 4 syftar till att ge en motsvaran-
Tabell 8:4 Genomsnittligt byggnadsvärde enligt mervärdeprincipen vid varierande åker- areal, beräknat med ledning av 1970 års taxeringsanvisningar (] 000 kr)
Område Åkerareal Värde av åker Värde av åker enligt Byggnadsvärde (ha) och byggnader enl. samvärde- samvärde- särvärde— beräknat beräknat ringsanvis— ringsan- ringsan- som som ningar visningar visningar skillnaden skillnaden — 1—3 1 2 3 4 5 M 10 5 823 — 60 — 22' 15 214 201 180 13 34 25 358 335 300 23 58 50 715 670 600 45 115 M 9 5 70' — 48 — 22' 15 180 166 146 14 34 25 300 278 242 22 58 50 600 555 485 45 115 M 8 5 572 — 35 — 22' 15 140 126 105 14 35 25 232 210 175 22 57 50 465 420 350 45 115 L 7 5 492 — 32 — 17' 15 126 102 96 24 30 25 210 170 160 40 50 50 420 340 320 80 100 L 3 5 292 — 12 — 17' 15 63 39 34 24 29 25 98 58 58 40 40 50 180 100 115 80 65 E 7+6 5 441 — 24 — 20' 15 117 99 74 18 43 25 188 158 122 30 66 50 370 310 245 60 125 E 4 5 32: — 12 —- 20' 15 72 54 34 18 38 25 112 82 58 30 54 50 220 160 115 60 105 E 3 5 272 — 7 — 20' 15 54 36 21 18 33 25 82 52 35 30 47 50 160 100 70 60 90 T 5 5 38” — 16 — 22' 15 78 52 46 26 32 25 120 82 78 38 42 50 235 165 155 70 80 T 4 5 342 — 12 — 22' 15 64 39 36 25 28 25 98 60 60 38 38 50 185 120 120 65 65 AC 3 5 28" — 5 — 23' 15 462 — 15 — 31' 25 64' — 25 — 39' 50 1242 — 50 — 74' AC 2 5 262 — 4 — 22' 15 393 — 10 — 29' 25 542 — 18 — 36' 50 1012 — 35 — 66'
' Byggnadsvårde uppskattat enligt anvisningar för särtaxering. ' Summa av kolumn 3+5. SOU ] 97 3 : 4 1 8 5
de redovisning av byggnadernas mervärde för gårdar med en åkerareal av 5, 15, 25 resp. 50 ha inom de olika undersökningsområdena.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de framräknade mervärdena enligt tabell 8: 3 uppgår till 900—1 700 kr/ha för genomsnitt— ligt bebyggda fastigheter om värdet beräknas med ledning av skillnaden mellan hektarvär— dena för normalt bebyggda och för mycket dåligt bebyggda eller obebyggda fastigheter enligt anvisningarna för samvärdering. Om byggnadsvärdet däremot beräknas med led- ning av skillnaden mellan hektarvärdena för normalt bebyggda fastigheter enligt anvis- ningarna för samvärdering och hektarvärdet för åker enligt anvisningarna för särvärdering uppgår värdet enligt tabell 8: 3 till 1 300—2 900 kr/ha. De skillnader som fram- kommer mellan olika områden visar inte något samband med fastigheternas totalvärde eller läge inom landet.
Enligt de båda nämnda beräkningssätten uppgår det totala mervärdet för genomsnitt- ligt bebyggda fastigheter enligt tabell 8: 4
för 5-hektarsgården nu ca 20 0001 kr, för lS-hektarsgården nu ca 20 0002 kr resp. ca 35 0001 kr,
för 25-hektarsgården till ca 30 0002 kr resp. ca 50 0001 kr samt
för SO-hektarsgården till kr resp. ca 95 0001 kr.
De på grundval av anvisningarna för l970 års allmänna fastighetstaxering beräknade mervärdena är sålunda lägre än de som på grundval av utredningens undersökning an- getts i nästföregående avsnitt. Emellertid bör i sammanhanget beaktas, att 1970 års taxe- ring i huvudsak byggde på prisläget 1968.
ca 60 0002
8.7 Byggnadernas tekniska nuvärde
Om ett byggnadsvärde skall urskiljas i sam- band med taxering av jordbruksfastighet kan, som framgått av det förut anförda, en anknytning till byggnadsbeståndets tekniska nuvärde aktualiseras. I detta avsnitt skall därför den genomsnittliga storleken av det tekniska nuvärdet för jordbruksfastigheter- nas byggnadsbestånd belysas liksom relatio—
nema mellan byggnadsbeståndets mervärde och dess tekniska nuvärde. Inledningsvis vill utredningen dock något stanna inför inne- börden av begreppet tekniskt nuvärde. Med tekniskt nuvärde för en byggnad avses åter- anskaffningskostnaden för byggnaden redu- cerad med hänsyn till ålder och bruk. Åter- anskaffningskostnaden eller nyvärdet utgör den uppskattade kostnaden för att återupp- föra befintlig byggnad med samma storlek och beskaffenhet. Beträffande byggnadsma- terial och byggnadsmetoder skall en anpass- ning ske till modern teknik. Den nya byggna- den skall dock ges samma egenskaper (funk- tioner) som den ursprungliga. Detta medför att viss avvikelse från den ursprungliga storle— ken, utformningen och utrustningen kan behöva ske. [ princip skulle det tekniska nuvärdet kunna beräknas genom att man från återanskaffningskostnaden drar de kost- nader som måste läggas ner för att återställa befintlig byggnad till ”skick som ny”. I fråga om vissa byggnadselement är det ofta inte praktiskt möjligt att med säkerhet fastställa en sådan reparationskostnad, eftersom en reparation inte är tekniskt möjlig eller eko- nomiskt försvarbar. Hänsynstagandet till ål— der och bruk får därför i praktiken en mer avskrivningsmässig karaktär. Man kan härvid använda sig av olika avskrivningskurvor base- rade på statistiska uppgifter om olika bygg— nadstypers normala slitage och tekniska livs- längd. Reduktionen sker således i praktiken med utgångspunkt i återstående livslängd i förhållande till normal livslängd. Om man skall göra en noggrann bestämning av den tekniska beskaffenheten kan man göra olika bedömningar för de skilda byggnadsdelarna och sedan väga ihop dessa med hänsyn till deras andel i den totala kostnaden. Det bör då observeras att beskaffenheten av vissa byggnadsdelar såsom väggar och grund kan vara avgörande för byggnadens totala beskaf- fenhet. Så är fallet om de ifrågavarande byggnadsdelarna är sämre än byggnaden i
1 Beträffande spridningen kring dessa medelvär- den, se kolumn 5 itabell 8: 4. 2 Dito, se kolumn 4 i tabell 8: 4.
övrigt och det inte är ekonomiskt försvarbart att restaurera dem.
Vid bestämmandet av det tekniska nuvär- det tas ej hänsyn till brukningsenhetens behov av byggnaden eller hur användbar och rationell den är vid ett optimalt utnyttjande inom fastigheten. Ej heller beaktas om bygg- naden kan nyttiggöras vid en rationalisering av jordbruket i trakten eller försäljas som fritidshus e. d. Det tekniska nuvärdet skall i princip vara oberoende av det behov, som finns av byggnaden, och värdet framstår därför i praktiska sammanhang ofta som orealistiskt om det inte blir föremål för någon form av behovsanpassning. Svårighe- ten är emellertid att fastlägga hur en sådan anpassning skall ske. I praktiken synes man endast ha prövat olika former av maximering av det tekniska nuvärdet.
För beräkning av tekniska nuvärden för jordbruksbyggnader —— såväl bostadsbyggna- der sorn ekonomibyggnader — fann fastig- hetstaxeringsutredningen det erforderligt, att en ingående analys skedde av det lämpligaste sättet att konstruera en ändamålsenlig och enkel beräkningsmetod. Sedan Kungl. Maj: t den 30 juni 1971 medgivit utredningen att genom lantbrukshögskolans institution för lantbrukets byggnadsteknik låta utföra en analys och undersökning beträffande en me- tod för beräkning av tekniskt nuvärde av byggnader på jordbruksfastighet, har en så- dan undersökning genomförts vid nämnda institution under ledning av professorn vid lantbrukshögskolan Rolf Henriksson. Under- sökningen redovisas i Bihang B.
Undersökningen utmynnade i tre alterna- tiva metoder för bestämning av tekniskt nuvärde på jordbrukets ekonomibyggnader och i tre alternativa metoder för bestämning av tekniskt nuvärde på bostadshus. En av metoderna att bestämma ett sådant för bostadshus motsvaras av den som använts 1970 vid taxering av villafastigheter och övriga småhusfastigheter med beskattnings- natur annan fastighet och avsedda för perma- nent boende. Henriksson förordar att denna metod skall vid fastighetstaxering läggas till grund för bestämning av det tekniska nuvär—
det av bostadshus på jordbruksfastighet. Då utredningen delar denna mening har i den redovisning av undersökningen, som åter- finns i Bihang B, detaljredovisningen av me- toderna avseende bostadshus uteslutits.
För att få en uppfattning om de tekniska nuvärdenas genomsnittliga storlek har fastig- hetstaxeringsutredningen i samband med ut- redningens mervärdeundersökning (se avsnitt 8.6.1) låtit beräkna detta värde för de 136 fastigheter vilkas byggnadsbestånd invente- rats fullständigt genom besök på fastigheter- na. Beräkningen har beträffande ekonomi- byggnaderna skett enligt den metod som i Bihang B betecknats som alternativ 2. Denna metod har bedömts ge tillräcklig noggrann- het vid beräkning av genomsnittliga värden för grupper av fastigheter. De använda tabel- lerna, som återfinns i Bihang B, är anknutna till prisläget år 1968.
Beträffande bostadsbyggnadema har en modifierad och förenklad P-tabell (95/70) använts (jfr Handledningen s. IV. 2: 3). Bl. 3. har värdena justerats med ledning av uppgif- ter om genomsnittliga köpeskillingar för olika — företrädesvis äldre — småhus, beläg- na på tomt med ett taxeringsvärde av högst 5 000 kr. Dessa uppgifter har erhållits från den reviderade köpeskillingsstatistik beträf- fande småhusfastigheter som SCB utger fr. o. m. redovisningen av 1970 års köp. Publicering av statistiken för år 1970 har f.n. (november 1972) ej skett men utred- ningen har fått ta del av SCB:s preliminära redovisningar. Värdena redovisas i tabell 8: 5.
Man kan ifrågasätta om den använda P-tabellen verkligen ger ett rent byggnadstek- niskt värde för bostadshusen. Utredningen är emellertid av den uppfattningen, att önske- målet om en samordning med förfarandet vid villataxering är så stort att de byggnads- värden, som skulle ha åsatts bostadshusen om de hade taxerats som annan fastighet, bör uppfattas som deras tekniska nuvärden. Ett högre byggnadsvärde än detta bör nämli- gen inte under några omständigheter ifråga— komma.
[ tabell 8: 6 har jordbruksbyggnadernas
Tabell 8:5 Tabell för beräkning av tekniskt nuvärde av bostadshus på jordbruksfastighet (1 000 kr) Klass Storlek Hus byggda åren Hus byggda åren Hus byggda före (rn2 l.y) 1960—1969 1950—1959 1950
Standardklass Standardklass Standardklass 87654 6543 654321
1 40—55 Värdering av bygg- — 38 35 32 —- 32 26 21 19 17 2 56—70 nader tillhörande 53 48 43 38 45 41 33 26 24 22 3 71—85 denna åldersklass 64 58 53 48 55 50 41 32 29 27 har ej aktualiserats 4 86—100 76 70 64 59 65 59 48 38 34 32 5 101—120 90 82 75 69 76 70 58 45 40 37 6 121—140 104 96 88 80 88 82 67 53 48 45
>6 >140 106 98 8062 57 54
genomsnittliga tekniska nuvärden per ha åker för de byggnadsinventerade fastigheter- na redovisats för varje undersökningsområde.
Tabell 8:6 Jordbruksbyggnadernas genom- snittliga tekniska nuvärde per ha åker för byggnadsinventerade fastigheter med > 5 ha åker
Område Genomsnittlig Tekniskt åkerareal nuvärde ha kr/ha
M 10 27 5 500
9 17 6 100 8 20 6 800 L 7 14 9 400 3 10 12 600 E 7 16 4 900 6 23 6 000 4 24 4 400 3 18 6 700 T 5 22 6 300 4 16 6 300 AC 3 12 10 000 2 8 11 800 Samtliga 19 6 300
Som framgår av tabellen varierar storleken av det tekniska nuvärdet per ha åker mellan ca 12 000 kr för små fastigheter i skogsbyg- der och ca 5 000 kr för större fastigheteri slättbygderna. Den stora variationen mellan olika undersökningsområden förklaras, för- utom av det ringa antalet gårdar i varje
område, främst av att medelstorleken på fastigheterna i de olika områdena är mycket olika. En uppdelning av undersökningsmate- rialet i storleksklasser är mera meningsfull, eftersom det finns en klar tendens att byggnadernas tekniska nuvärde per ha åker minskar med tilltagande areal. Det till grund för undersökningen liggande materialet upp— visar för gruppen 6—10 ha ett medelvärde per ha av 10 000 kr. I storleksklassen 1 1—20 ha är medelvärdet 6 700 kr och för fastighe- ter större än 20 ha utgör motsvarande värde 5 300 kr. Medelvärdet för samtliga byggnads- inventerade fastigheter med mer än 5 ha åker uppgår till ca 6 300 kr/ha. Detta innebär att för en lS-hektarsgård det genomsnittliga tekniska nuvärdet utgör ca 100 000 kr och för en 50-hektarsgård ca 250 000 kr. På sätt som närmare berörts i avsnitt 8.6.1 anser utredningen emellertid att det finns anled— ning anta, att de försålda fastigheternas byggnader ofta är något sämre än vad som är normalt för hela fastighetsbeståndet. De ovan angivna värdena synes därför böra höjas med 10—15 % om de skall belysa de för hela fastighetsbeståndet genomsnittliga tekniska nuvärdena.
Hur stor del av det totala tekniska nuvär- det som belöper på bostadshus resp. ekono- mibyggnader belyses av tabell 8: 7.
Då byggnadernas mervärde per ha, enligt vad som angetts i avsnitt 8.6.1, i medeltal uppskattats till ca 4 000 kr, blir förhållandet
Tabell 8: 7 Genomsnittligt tekniskt nuvärde för bostadshus resp. ekonomibyggnader (1 000 kr) Storleksklass Tekniska nuvärden ha åker Bostäder Ekonomi— Summa byggnader
2— 5 30 15 45 6—10 42 37 79 11—20 47 51 98
>20 74 103 177
mellan byggnadernas mervärde och deras tekniska nuvärde (M/T) i medeltal ca 0,5. Det kan också uttryckas så att genomslags- kraften av det tekniska nuvärdet på mark— nadsvärdet är ca 50 %. För olika storleksklas— ser varierar genomslagskraften på sätt som framgår av tabell 828. Härav framgår att genomslagskraften för fastigheter större än 20 ha i medeltal är ca 65 %, medan den för fastigheter mellan 6 och 20 ha stannar vid ca 40 %. För fastigheter mindre än 6 ha tyder materialet på en genomslagskraft som över- ensstämmer med den genomsnittliga på 50 %. Den ovan beräknade genomslagskraf- ten avser det totala byggnadsbeståndet.
Tabell 8:8 Genomsnittlig genomslagskraft av tekniska nuvärden vid varierande fastig- hetsstorlek
Fastighetsstor- Antal Genom slags- lek, ha åker fastigheter kraft (M/T) % 2— 5 16 50 6 — 10 34 3 7 1 1 — 20 48 4 l >20 3 8 65 Samtliga 1 36 48
Det är svårt att uttala sig om säkerheteni en på detta sätt angiven genomslagskraft. Visserligen kan man studera hur genomslags- kraften vid de enskilda förvärven varierar genom att jämföra byggnadernas mervärde, beräknat med hjälp av köpeskillingen, och deras tekniska nuvärde. Byggnadernas mer- värde för de försålda fastigheterna måste då beräknas genom att man från den del av köpeskillingen som svarar mot byggnader
och åker drar ett åkervärde, beräknat med hjälp av medelvärdet av åker på obebyggda fastigheter inom resp. område. Detta leder emellertid till att hela den spridning, som köpeskillingarna för bebyggda jordbruksfas- tigheter uppvisar och som inte kan återföras till skillnader i fastigheternas storlek och beskaffenhet, kommer att överföras till byggnadernas mervärde. På detta sätt beräk- nade mervärden kommer således att uppvisa en variation som är oproportionerligt stor och medför att spridningen i de vid enskilda köp beräknade genomslagskrafterna inte kan sägas vara ett rättvisande uttryck för säker- heten vid beräkningen av genomslagskraft. Det relaterade förhållandet gör också att antalet byggnadsinventerade köp inte är till- räckligt för att dra några slutsatser om genomslagskraftens storlek för fastigheter i olika delar av landet. De resultat som fram— kommit tyder dock inte på att några mera påtagliga skillnader skulle föreligga mellan de undersökta regionerna. Detta utesluter na- turligtvis inte att genomslagskraften inom vissa delar av landet skulle kunna skilja sig markant från normalförhållanden.
Med tanke på de metoder som använts vid beräkningen av de tekniska nuvärdena torde man kunna förvänta att genomslagskraften är större för bostadshus än för ekonomibygg- nader. Däremot är det vanskligt att med ledning av statistiska överväganden avgöra vilken genomslagskraft som sannolikt till- kommer bostadshusen resp. ekonomibyggna- derna. Mellan genomslagskraften för bostads- hus och ekonomibyggnader råder dock det sambandet att, om bostadshusen antas ha en högre genomslagskraft än den som gäller för hela byggnadsbeståndet, ekonomibyggnader- na givetvis måste förutsättas ha en motsva- rande lägre genomslagskraft och vice versa. Såsom anges i tabell 829 tyder undersök- ningens resultat på att, om genomslagskraf- ten förutsätts vara 70—80% för bostäder oavsett fastighetsstorlek, detta medför att genomslagskraften för ekonomibyggnaderna blir ca 15 % för fastigheter med en åkerareal
mellan 6 och 20 ha och ca 50% för fastigheter med större åkerareal.
Tabell 8:9 Korresponderande antaganden om genomslagskraft av tekniska nuvärden för bostadshus och ekonomibyggnader (%)
Antagen genom- Korresponderande genomslags- slagskraft för kraft för ekonomibyggnader bostadshus
Åkerareal
6—20 ha > 20 ha 70_80 20—10 60—40 50 40 70
8.8 Principförslag i fråga om val av värde- ringsmetod
Utredningen får inledningsvis som sin princi— piella ståndpunkt uttala, att såväl rena värde- ringssynpunkter som de till fastighetstaxe- ringen knutna intressena får anses tala för att — om jordbruksfastigheter skall åsättas sär- skilda byggnadsvärden — dessa bestäms en- ligt mervärdeprincipen.
Den redovisning, som lämnats i avsnitt 8.6.1 av undersökningsresultaten i fråga om storleken av byggnadsvärden, beräknade en- ligt mervärdeprincipen, innebär sammanfatt- ningsvis att det genomsnittliga mervärde, som tillkommer jordbruksfastigheterna för att de är bebyggda, kan beräknas ligga mellan 3 000— och 5 000 kr/ha. Vidare har framgått att medelvärdet för samtliga fastig- heter kan skattas till ca 4 000 kr/ha. Mervär- det per ha för bebyggelsen på jordbruksfas- tighet har visat sig vara i stort sett oberoende av fastighetsstorleken, då denna överstiger 5 ha åker, och av belägenhet i landet. Vissa om än begränsade slutsatser har vidare ansetts kunna dras i fråga om genomslagskraften av byggnadernas tekniska nuvärde på jordbruks- fastigheternas marknadsvärde. Genomslags- kraften är större ju större och modernare byggnaderna är.
Utredningen har tidigare framhållit de problem som uppkommer vid en beräkning av byggnadsvärden med utgångspunkt i tek- niska nuvärden och som sammanhänger med kravet på marknadsvärdering av dels den
totala taxeringsenheten dels marken i obe- byggt skick. Vidare har utredningen uttalat att den alternativa lösning, som skulle inne- bära en separatredovisning av byggnadsbe- ståndets värde vid sidan av taxeringsvärdet och delvärdena, enligt utredningens mening inte kan accepteras bl.a. med hänsyn till utredningsdirektivens utformning och till lämplighetssynpunkter i övrigt. Däremot an- ser utredningen att de erfarenheter, som vunnits i fråga om mervärdets förhållandevis lagbundna storlek vid olika förutsättningar, visar att mervärdeprincipen kan läggas till grund för bestämmandet av byggnadsvärde på jordbruksfastighet. Denna lagbundenhet och erfarenheterna om de tekniska nuvärde- nas genomslagskraft kan vidare ligga till grund för överväganden om vilken eller vilka avskrivningsprocenter som bör föreskrivas i fråga om jordbrukets byggnader.
Mervärdets genomsnittliga storlek torde, enligt den beräkning som utredningen gjorti det föregående, komma att överstiga det schablonmässigt beräknade byggnadsvärde som föreslagits i prop. 1972: 120. Vid sådant förhållande får byggnadsvärden på jord- bruksfastighet, beräknade enligt mervärde— principen, anses vara av tillräcklig storlek för att kunna användas vid fastställande av avskrivningsunderlag för byggnaderna. ] sam- manhanget vill utredningen framhålla att, om utredningens förslag om en taxeringsvär- denivå av 80 % godtas, det taxerade bygg- nadsvärdet skall uppräkas med 25 % för att motsvara marknadsvärdet. I de fall byggnads— värdet direkt skall tjäna som avskrivningsun- derlag bör detta underlag alltså utgöra det taxerade byggnadsvärdet ökat med 25 %. Däremot skall självfallet ingen uppräkning av det taxerade byggnadsvärdet ske i de fall då byggnadernas anskaffningskostnad bestäms med utgångspunkt i köpeskillingen för fastig- heten och efter förhållandet mellan det taxerade byggnadsvärdet och det totala taxe- ringsvärdet. Vid nu angivna förhållande och på grund av vad utredningen inledningsvis anfört i detta avsnitt om mervärdeprincipens företräde såväl ur rena värderingssynpunkter som med hänsyn till de intressen, som direkt
är knutna till fastighetstaxeringen, bör mer- värdeprincipen enligt utredningens mening väljas för beräkningen av byggnadsvärde på jordbruksfastighet.
Utredningen vill tillägga att vid fastställan- det av anvisningar för värdering av byggnader och åker särskild uppmärksamhet bör ägnas gränsdragningen mellan byggnadsvärde och åkervärde. Vid osäkerhet i fråga om gräns- dragningen bör åkervärdet hållas något tillba- ka till förmån för byggnadsvärdet, speciellt beträffande fastigheter med stor åkerareal.
Utredningen får i detta sammanhang yt- terligare framhålla följande. Såsom framgått av det förut anförda anser utredningen, att enligt mervärdeprincipen bestämda bygg— nadsvärden genomsnittligt är av sådan stor- lek att de kan läggas till grund för beräkning av avskrivning på jordbrukets byggnader. Detta gäller såväl då byggnadsvärdet direkt ligger till grund för beräkning av avskriv- ningen som då avskrivningsunderlaget be- stämmes med utgångspunkt i förvärvskostna- der för fastigheten och efter förhållandet mellan det taxerade byggnadsvärdet och hela taxeringsvärdet. Skulle emellertid utred- ningens ståndpunkt härvidlag inte godkän- nas, bör detta enligt utredningens mening likväl inte medföra att man går över till en metod enligt vilken de tekniska nuvärdena blir bestämmande för de taxerade byggnads- värdena. Utredningen anser sålunda att man även i ett dylikt läge bör fasthålla vid mervärdeprincipen som grund för bestäm- mandet av de taxerade byggnadsvärdena. Behovet av ett större avskrivningsunderlag kan, om ett sådant behov verkligen anses föreligga, tillgodoses genom lämplig utform- ning av reglerna för inkomstbeskattningen. Man kan sålunda föreskriva, att man vid beräkning av underlaget för avskrivning av byggnader på jordbruksfastighet, i de fall då anskaffningsvärdet inte kan visas, skall an- vända sig av det taxerade byggnadsvärdet ökat med viss kvotdel därav.
8.9 Nya bestämmelser i KL om byggnads- värde m. m.
Mot bakgrund av de överväganden som gjorts i föregående avsnitt i fråga om byggnadsvär- det föreslår utredningen att i 10 & KL före- skrivs att vid taxeringen av jordbruksfastig- het skall, i den mån förhållandena föranleder därtill, redovisas delvärdet byggnadsvärde. Vidare bör i punkt 2. (1) av anvisningarna till 10 & föreskrivas att med byggnadsvärde för- stås värdet av bostads- och ekonomibyggna- der, som hör till taxeringsenheten. I fråga om principvalet för beräkning av byggnads- värdet bör i samma anvisningspunkt föreskri- vas att såsom byggnadsvärde skall redovisas det mervärde som taxeringsenheten har på grund av att den är bebyggd. Den närmare reglering, som är erforderlig för bestämman- de och åsättande av byggnadsvärden på jordbruksfastighet —— bl.a. fastställande av värdetabeller — bör ske i form av anvisningar från RSV och ev. i form av kompletterande anvisningar från skattechefen i länet. RSV förutsättes därvid anlita biträde av bl. a. den expertis på området, som finns hos lant- bruksstyrelsen.
] anslutning till det nyss sagda vill utred- ningen ta upp ett par särskilda frågor till behandling.
Utredningen har i avsnitt 4.1 redogjort för jordbruksbeskattningskommitténs förslag om schablonbeskattning av vissa jordbruks- fastigheter. I samma avsnitt har utredningen återgett sitt i remissyttrande över betänkan- det giorda ställningstagande till detta förslag. Utredningen har därvid uttalat bl. a., att man genom ändringar av bestämmelserna om be- skattningsnatur kunde till en del tillgodose det rättvisekrav som låg bakom kommitténs förslag samt att, om man gick över till att inkomstbeskatta jordbruksfastigheterna på basis av bl. a. byggnadsvärde för mangårds- byggnad, man därigenom skulle nå fram till en bättre rättvisa i det aktuella hänseendet. Utredningen har vidare i avsnitt 5.2 sagt sig vara av den uppfattningen att, om jordbruks- beskattningskommitténs önskemål om änd- rad inkomstbeskattning av vissa jordbruks-
fastigheter skall tillgodoses, detta borde ske genom att man beskattade förmånen av bostad på jordbruksfastighet på basis av sådant byggnadsvärde på jordbruksfastighet som utredningen i enlighet med sina direktiv kom att föreslå. Utredningen vill nu tillägga att de byggnadsvärden, som utredningen föreslår skall åsättas bostadsbyggnadema på jordbruksfastighet, i princip överensstämmer med de värden som åsätts villafastigheter. De torde därför vara ägnade att tjäna som underlag för en schablonbeskattning av bo- städerna på jordbruksfastighet. Emellertid har frågan om beskattning av bostäder på jordbruksfastighet numera överlämnats till bostadsbeskattningsutredningen.
Såsom förut nämnts bör delvärdet bygg- nadsvärde i fråga om jordbruksfastighet avse värdet av alla bostads- och ekonomibyggna- der som hör till taxeringsenheten. Endast byggnader, som jämte tillhörande tomtområ- de utbrutits till särskilda taxeringsenheter, är sålunda undantagna. Av olika skäl är det enligt utredningens mening lämpligt att man särskilt anger vad av byggnadsvärdet som belöper på de till taxeringsenheten hörande ekonomibyggnaderna. En särredovisning av ekonomibyggnadernas värde är sålunda på— kallad med hänsyn till frågan om värde- minskningsavdrag vid inkomsttaxeringen. Något egentligt merarbete föranledes inte av en dylik särredovisning, eftersom man vid det praktiska taxeringsarbetet regelmässigt måste behandla bostadsbyggnaden (bostads- byggnadema) för sig och ekonomibyggnader- na för sig. Utredningen föreslår sålunda att i 10 & KL — där de olika delvärdena anges — stadgandet om jordbruksfastighets byggnads— värde kompletteras med en föreskrift att vid redovisning av nämnda värde särskilt skall anges vad av värdet som belöper på ekonomi- byggnader.
] fråga om mindre jordbruksfastigheter, särskilt sådana där jordbruket kan antas bli nedlagt inom en relativt näraliggande fram- tid, kan den situationen föreligga att ekono- mibyggnaderna befinns sakna påtagligt vär- de. Detta torde kunna inträffa även om byggnaderna vid taxeringstillfället alltjämt
brukas som driftbyggnader i jordbruket. I sammanhanget måste emellertid beaktas, att i en ekonomibyggnads värde skall vid fastig- hetstaxeringen inräknas inte blott värdet av byggnadsstommen utan även värdet av de delar och tillbehör (fasta maskiner m.m.) som enligt det skatterättsliga fastighetsbe- greppet är att hänföra till byggnaden. Det ligger i sakens natur att, om ekonomibyggna- derna — inklusive delar och tillbehör — ivisst fall befinns sakna påtagligt värde, något värde inte åsätts dessa byggnader. Utred- ningen vill tillägga att, i den mån närmare föreskrifter erfordras angående när ekonomi- byggnaderna på en jordbruksfastighet skall anses sakna påtagligt värde, det i vanlig ordning får ankomma på RSV att utfärda anvisningar därom.
I anslutning till det nyss sagda vill utred— ningen erinrå om att det torde vara en vanlig företeelse att — trots att beståndet av ekono- mibyggnader på en taxeringsenhet har ett inte obetydligt värde — någon eller några av byggnaderna på grund av ringa storlek, hög ålder, dåligt skick eller av annan anledning måste anses vara utan påtagligt värde. Det ligger i sakens natur att man vid värderingen bortser från dessa ”skräpbyggnader” som inte är av beskaffenhet att tillföra taxerings- enheten något ökat värde.
Enligt punkt 4.a. av anvisningarna till 10 & KL i dess nu gällande lydelse skall bl. a. värdet av sådana byggnader, som ej kan anses behövliga för jordbruks— eller skogsbruks- drift, vid fastighetstaxering redovisas som värde av särskilda tillgångar. Dylika byggna- der brukar betecknas som överbyggnader. I en i Handledningen (s. III.6: l) intagen anvisning av RN angavs, att överbyggnad på en jordbruksfastighet kunde föreligga endast om byggnad helt eller till viss del stadigva- rande var obehövlig för den jordbruks- eller skogsbruksdrift, som vid taxeringstillfället förekom på taxeringsenheten och de fastig- heter, med vilka den sambrukades, eller som förekom på liknande taxeringsenheter i or- ten. I anvisningen angavs vidare bl. a. vissa riktlinjer för uppskattningen av det värde såsom särskild tillgång, som överbyggnader
kunde föranleda. Därvid framhölls, jämte annat, att värderingen borde ske med försik- tighet, detta med hänsyn till svårigheten att uppskatta den värdehöjande effekten av en överbyggnad. — Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering torde bestämmelserna om redovisning av överbyggnad såsom värde av särskild tillgång ha tillämpats ganska restrik- tivt. Antalet fall, då överbyggnad redovisats, torde sålunda vara förhållandevis litet. I de fall, då överbyggnad överhuvud redovisats, torde det i allmänhet ha varit fråga om bostadsbyggnader.
Såsom framgått av det förut anförda bör enligt utredningens mening värdet av samtli- ga byggnader, som hör till en taxeringsenhet, redovisas under delvärdet byggnadsvärde. Därvid skall särskilt anges vad av byggnads- värdet som belöper på ekonomibyggnader. Fråga uppkommer nu om man vid fastighets— taxeringen skall särskilt ange jämväl vad av byggnadsvärdet som belöper på överbyggna- der. Det kan hävdas att så bör ske, eftersom frågan har viss betydelse för värdeminsk- ningsavdragen vid inkomsttaxeringen. Det kan även göras gällande att, om man i fortsättningen inte särredovisar värdet av en eventuell överbyggnad, man försämrar redo- visningen i förhållande till vad som gällde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Slutli- gen bör observeras att, med hänsyn till värdeminskningsavdragen vid inkomsttaxe- ringen, ett urskiljande av en eventuell över- byggnadsdel under alla förhållanden måste ske och att frågan alltså egentligen gäller om detta urskiljande bör ske vid fastighetstaxe- ringen eller vid inkomsttaxeringen. Denna fråga bör i sin tur besvaras med hänsyn till om det är mera rationellt att arbetsuppgiften fullgörs vid fastighetstaxeringen eller vid inkomsttaxeringen. Härvid är att märka att fastighetstaxeringsnämnden skall bedöma he- la frågan om vilket mervärde taxeringsenhe- ten har på grund av att den är bebyggd och sålunda även frågan om i vad mån en ev. överbyggnad skall anses öka det eljest före- liggande mervärdet; det är ju detta slutliga mervärde som skall redovisas som byggnads- värde för taxeringsenheten i fråga.
Å andra sidan måste man ha klart för sig att, om vederbörande fastighetstaxerings- nämnd skall ta ställning till om en byggnad eller del därav är att anse som överbyggnad, nämndens arbete därigenom försvåras. En fastighetstaxeringsnämnd kan vanligen med godtagbar grad av säkerhet bedöma att det samlade byggnadsvärdet för en jordbruksfas- tighet uppgår till visst angivet belopp. Det kan däremot ställa sig betydligt svårare att avgöra om någon del av byggnadsbeståndet skall anses som överbyggnad och, i så fall, vad av byggnadsvärdet som utifrån värde- ringstekniska synpunkter skall anses belöpa pä överbyggnaden. Förutsättningen för att fastighetstaxeringsnämnderna skall kunna pröva om överbyggnad föreligger och vad av byggnadsvärdet, som belöper därpå, måste därför vara att man även fortsättningsvis behandlar frågan om överbyggnader restrik- tivt. Enligt utredningens mening är det rim- ligt att så sker. Det måste nämligen anses vara en praktiskt taget omöjlig uppgift att vid fastighetstaxering exakt ange var man i varje särskilt fall skall dra gränsen mellan normal bebyggelse och överbyggnad. Över- byggnad bör sålunda redovisas endast i såda- na fall då det är uppenbart att en byggnad av inte obetydligt värde eller en väsentlig del därav är stadigvarande obehövlig. I den mån frågan behöver närmare regleras får det i vanlig ordning ankomma på RSV att medde— la anvisningar i ämnet. — Det må i samman- hanget tilläggas att, om utredningens ovan redovisade ståndpunkt godtas, det kan bli erforderligt att ändra de i anvisningarna till 22 & KL intagna reglerna om avdrag för värdeminskning av byggnader på jordbruks- fastighet. Därvid synes kunna ifrågakomma att anknyta avdragsrätten till frågan om en byggnad vid fastighetstaxeringen klassats som överbyggnad eller inte. Detta ämne faller emellertid utanför utredningens upp- drag.
På grund av det anförda bör enligt utred- ningens mening fastighetstaxeringsnämndens beslut i de relativt fåtaliga fall, då överbygg- nad förekommer, innefatta jämväl ett ställ- ningstagande till frågan vad som är att anse
som överbyggnad och hur mycket av bygg- nadsvärdet som belöper på överbyggnaden. Härvid bör beaktas att en överbyggnad i form av en slottsliknande bostadsbyggnad ofta inte tillför fastigheten något nämnvärt mervärde, eftersom överbyggnaden kan vara en belastning från driftsekonomisk syn- punkt.
Såsom förut angetts bör i KL inte intas annan regel i fråga om byggnader på jord— bruksfastighet än att såsom byggnadsvärde skall redovisas det mervärde, som taxerings- enheten har på grund av att den är bebyggd. I övrigt avses värderingsförfarandet skola styras genom anvisningar av RSV. Eftersom en överbyggnad ofta påverkar marknadsvär- det endast i ringa mån, följer emellertid redan av den i KL intagna huvudregeln för värderingen, att en överbyggnad måste vid taxeringen åsättas värde med betydligt större försiktighet än vad som gäller i fråga om de för driften behövliga bostads— och ekonomi- byggnaderna. Någon särskild värderingsregel beträffande överbyggnader behöver sålunda inte intas i KL. Då KL inte bör inrymma längdföringsregler, bör i KL inte heller intas föreskrifter om hur värde å överbyggnad bör redovisas. Frågan om sättet för redovisning av överbyggnads värde bör i stället regleras genom föreskrifter i TK eller genom anvis- ningar av RSV. Innebörden av dessa före- skrifter eller anvisningar synes böra vara att, om fastighetstaxeringsnämnden funnit viss byggnad eller del därav utgöra överbyggnad, anteckning därom skall göras i fastighets- längdens anteckningskolumn med angivande tillika av hur mycket av byggnadsvärdet som belöper på överbyggnaden. Utredningen vill emellertid avslutningsvis erinra om sitt ovan gjorda uttalande att vid 1970 års taxering antalet fall, då överbyggnad ansetts föreligga, var ganska litet varför frågan om överbygg- nadernas behandling vid fastighetstaxeringen inte kan anses vara någon särskilt stor fråga.
Utredningen vill i detta sammanhang nå— got beröra en annan fråga som — även om den inte direkt inryms under utredningsupp- draget — likväl har nära samband med frågan om åsättande av byggnadsvärde på jord-
bruksfastighet. Utredningen syftar härvid på frågan om byggnadsvärdenas roll såsom av- skrivningsunderlag. Enligt utredningens upp— fattning kan byggnadsvärdena i en del fall te sig förhållandevis låga. Anledningen härtill är, såsom tidigare angetts, att ekonomibygg— naderna merendels påverkar en jordbruksfas- tighets marknadsvärde — och därmed dess taxeringsvärde — i en omfattning som endast till en del motsvarar det i byggnaderna investerade beloppet. Vidare kommer bygg- nadsvärdet att i avskrivningshänseende redu- ceras till följd av att sådana delar och tillbehör, som direkt tjänar byggnadens an- vändning i driften, är avsedda att avskrivas enligt de för inventarier gällande reglerna. Om värdet av dessa delar och tillbehör avräknas från byggnadsvärdet, kan följden bli att knappast någon del av byggnadsvärdet återstår såsom avskrivningsunderlag för själva ekonomibyggnaderna.
I anslutning till det ovan anförda vill utredningen erinra om hur man vid tillämp- ning av hittills gällande lagstiftning reglerat motsvarande fråga. Enligt punkt 2.a. av anvisningarna till 22 & KL kan, såsom förut nämnts, som underlag för avskrivning av jordbrukets driftbyggnader användas två tredjedelar av under beskattningsåret gällan- de taxerat jordbruksvärde m.m. På detta underlag har avskrivning medgetts med 1,5 %. Emellertid har i praxis medgetts att värdeminskningsavdrag beräknas särskilt — och efter högre procentsats — för sådana till en ekonomibyggnad hörande fasta maskiner och andra fasta inventarier som haft relativt högt värde och kortare varaktighetstid än den egentliga byggnaden. Med avseende å dylika fall har alltsedan beskattningsåret 1953 gällt vissa av RN meddelade anvis- ningar. Dessa meddelades ursprungligen den 3 mars 1954 (Meddelanden från RN 1954 nr 4: 1) men ersattes den 27 november 1970 av nya anvisningar i ämnet (Meddelanden från RN, avdeln. I, 1970 nr 9: 3). De nya anvisningarna är emellertid i den del, som här är av intresse, helt överensstämmande med de ursprungliga anvisningarna. I anvis- ningarna, vilka omnämnts i avsnitt 8.4,
reglerades vissa frågor rörande avdrag för värdeminskning av byggnader å jordbruksfas- tighet. Därvid angavs bl.a. att då värde- minskningsavdrag beräknades särskilt för fas- ta maskiner och andra fasta inventarier borde avskrivningsunderlaget för byggnader- na minskas med vad som därav belöpte på ifrågavarande fasta maskiner och inventarier. Därjämte angavs, att för dylikt fall borde avskrivningsunderlaget för byggnaderna i re- gel reduceras allenast med viss kvotdel av avskrivningsunderlaget för de fasta maskiner- na och inventarierna. Enligt anvisningarna gällde vidare att, eftersom värdet av maski- nerna och inventarierna i allmänhet endast i mindre grad påverkat det taxerade jord- bruksvärdet, borde det schablonmässigt be- räknade avskrivningsunderlaget för byggna- derna i intet fall reduceras med mer än 50 % av avskrivningsunderlaget för maskinerna och inventarierna.
Om man i enlighet med vad utredningen föreslår inför ett system med särskilda bygg- nadsvärden för jordbruksfastigheter och det- ta byggnadsvärde skall tjäna som underlag för avskrivning av byggnaderna, kan enligt utredningens mening avskrivningsfrågan med fördel regleras med förebild i den praxis, som på grundval av RN :s förenämnda anvis- ningar gällt under snart tjugo år. Utred- ningen menar således att man kan lagfästa nämnda praxis. Man kan alltså föreskriva att, då det taxerade byggnadsvärdet tjänar som avskrivningsunderlag, byggnadsvärdet skall reduceras med endast 50 % av värdet av de delar av och tillbehör till byggnaden, som avskrivs enligt de för inventarier gällande reglerna. Utredningen framlägger dock intet förslag i ämnet utan har endast velat peka på att, om särskilda byggnadsvärden införs för jordbruksfastigheter, man har vissa möjlighe- ter att på nu angivet sätt avpassa avskriv- ningsunderlaget för själva byggnaderna efter vad som bedöms skäligt.
8.10 Värderingsanvisningar angående bygg- nadsvärde, åkervärde m. 771.
Som utredningen tidigare anfört bör det ankomma på RSV att vid 1975 års allmänna fastighetstaxering meddela erforderliga anvis- ningar för bestämmande av de olika delvär- dena. Beträffande administrativa och organi- satoriska frågor i samband härmed hänvisas främst till avsnitt 20.2. I fråga om den sakliga uppbyggnaden av anvisningarna för värdering av jordbruksfastighet har utred- ningen ansett sig böra ta upp dels behovet av ändringar av köpeskillingsstatistiken i fråga om dessa fastigheter, dels vissa frågor an- gående utformningen av lämplig värderings- metodik för byggnader och åker. Värdering av skogsmark och växande skog behandlas i kapitel 9.
8.101 Fastighetsmarknad och köpeskillings- statistik i fråga om jordbruksfastigheter
Eftersom taxeringsvärdena skall återspegla fastigheternas marknadsvärde är det enligt utredningens mening av grundläggande bety- delse att prisbildningen på jordbruksfastig- heter klarläggs i största möjliga omfattning. Det krav man ur taxeringssynpunkt bör kunna ställa på en köpeskillingsstatistik är att den skall dels visa genomsnittliga prisni- vån för bebyggda och obebyggda fastigheter inom ett antal områden, dels mera generellt belysa hur marknaden reagerar för skilda avvikelser från genomsnittsförhållanden. Enligt utredningens uppfattning är det tre fastighetskategorier som i första hand är av intresse vid upprättandet av värderingsnor- mer för bestämmande av de nya delvärdena åkervärde, byggnadsvärde och skogsbruks- värde. Det är för det första bebyggda fastig- heter, vars värde huvudsakligen hänför sig till åker och byggnader, för det andra obebygg- da fastigheter, vars värde huvudsakligen hän- för sig till åker, och för det tredje obebyggda fastigheter vars värde huvudsakligen hänför sig till skogsmark och växande skog. [ andra hand kommer de bebyggda och obebyggda fastigheter där varken åker eller skogsmarks-
innehav dominerar. De olika fastighetskate- gorierna skulle tills vidare lämpligen kunna definieras såsom bebyggd fastighet, vars vär- de till mer än 75% utgörs av värde av byggnader och åker, obebyggd fastighet, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervärde, obebyggd fastighet, vars värde till mer än 75 % utgörs av skogsbruksvärde, övriga be- byggda fastigheter samt övriga obebyggda fastigheter.
Innan utredningen behandlar de ändringar och kompletteringar av prisstatistiken, som kan vara erforderliga, och utformningen av värderingsmetodiken synes det lämpligt att söka belysa hur många representativa köp inom ovan nämnda fem fastighetskategorier, som kan förväntas ske per år i riket, och hur de fördelar sig på regioner och skilda fastig- hetsstorlekar. Ett flertal för denna uppskatt— ning grundläggande data kan hämtas från SCB:s lagfarts— och prisstatistik. För att tillgodose bl. a. önskemålet om bättre kun— skap om fastighetsmarknadens omfattning och struktur har lagfartsstatistiken lagts om fr. o. m. år 1970. Redovisningen av under år 1970 sökta lagfarter har f.n. (november 1972) inte hunnit publiceras. Utredningen har dock genom tillmötesgående av SCB haft möjlighet att ta del av vissa preliminära redovisningar. I fråga om prisstatistiken för jordbruksfastigheter har redovisningen varit densamma sedan 1965. Fr. o. m. är 1970 har dock insamlings- och utgallringsrutinerna an- passats till den redovisning av fastighetsbe-
ståndet på magnetband som föreligger efter 1970 års allmänna fastighetstaxering. Även beträffande prisstatistiken gäller, att redovis- ning för år 1970 ej publicerats men att utredningen haft tillfälle att ta del av vissa uppgifter ur den preliminära redovisningen.
Av SCB:s statistik kan bl. a. utläsas att antalet sökta lagfarter (exkl. fullföljda an— sökningar) åren 1968, 1969 och 1970 av- seende köp avjordbruksfastighet uppgått till 12180,10 899 resp. 11 014. Av tabell 8: 10 framgår hur de köp, å vilka lagfart söktes år 1970, fördelar sig på olika fastighetskatego- rier och typer av fång. Fångets art anges genom s.k. fångeskod. Fångeskod 12 avser normala frivilliga köp. Fångeskoderna 01—07 och 13—14 avser köp vars representa— tivitet i värderingssammanhang ansetts vara mera tveksam. Som exempel kan nämnas kommuns köp, lantbruksnämnds försäljning, förköp och exekutiv auktion. Fångeskod 02 avser förköp enligt förköpslagen, då lagfart ej sökts å det ursprungliga fånget. Fånges— koderna 08—10 avser släktköp.
Vid framtagandet av prisstatistiken består utgångsmaterialet av köp med fångeskodema 02 och 12. Tabell 8: 11 visar det antal köp som uteslutits på olika grunder och det antal köp som kvarstår efter prövningen.
Den första uteslutningsgrunden är att kö- peskillingskoefficienten är mindre än 0,5. De 393 köp som uteslutits av detta skäl torde i flertalet fall avse antingen fastighet, som är feltaxerad, eller släktköp som felaktigt åsatts
Tabell 8:10 Antal sökta lagfarter år 1970 avseende köp (exkl. fullföljd) uppdelade efter fastighetskategori och fångeskod (källa SCB)
Fastighetskategori Antal sökta lagfarter år 1970 avseende köp, uppdelade efter fångeskod 12 01—07, 13,14 08—10 Summa Fastighet med: > 75 %jbr-värde 2 328 177 1 163 3 668 26—75 %jbr-värde 1 525 137 1 174 2 836 ( 26 %jbr-värde 921 106 387 1414 okänt tax.värde 1 967 387 742 3 096 Summa 6 741 807 3 466 11 014'
' Totala antalet sökta lagfarter (exkl. fullföljd) avseende jordbruksfastighet var 25109. Antalet benefika fång utgjorde således ca 14 000._
Fastighetskategori Antal köp Antal uteslutna köp Antal köp lagfarna i pris— år 1970 enl. Uteslutningsgrund statistik kod20. 12 _. förår
Köpekoeff Tax.v Ej hel Köp äld- Ovrigt 1970 _ (5 100 tax.enhet re än (0,5 >3,0 6 mån Fastighet med: > 75 % jbr- värde 2 333 168 140 67 276 190 363 1 129 26—75 % jbr- värde 1528 140 91 18 205 125 218 731 ( 26 %jbr- värde 922 85 260 100 107 79 197 94 okänt tax.- värde 1 969 1 969 Summa 6 752 393 491 2 154 588 394 778 1954
fångeskod 12. Den andra uteslutningsgrun- den är att köpeskillingskoefficienten är stör- re än 3,0. Flertalet av de 491 köp som uteslutits av detta skäl avser arealmässigt små fastigheter. De höga köpeskillingskoefficien- terna torde i många fall förklaras av att fastigheterna köpts för fritids-, bostads— eller exploateringsändamål. Den tredje uteslut- ningsgrunden är att taxeringsvärde saknas eller ej uppgår till 5 100 kr. Gruppen består sannolikt i huvudsak av obebyggda fastig- hetsdelar. Den fjärde uteslutningsgrunden är att köpet inte avser hel taxeringsenhet. Gruppen består främst av fastigheter som sålts med undantag av visst område. Den femte uteslutningsgrunden är att lagfart sökts senare än sex månader efter köpet. Under ”Övrigt” finns sammanförda vissa ytterligare uteslutningsgrunder. Som exem— pel härpå kan nämnas att fastigheten är obebyggd, att den åsatts ett mera påtagligt exploateringsvärde eller värde av särskilda tillgångar. Under ”Övrigt” utesluts även köp som skett under år 1969. Dessa skall nämli- gen hänföras till 1969 års prisstatistik. På motsvarande sätt kommer 1970 års prisstati- stik att tillföras köp (250 st) som skett under 1970 men lagfarits under första halv- året 1971.
Det totala antalet köp i prisstatistiken för år 1970 uppgår således till 1 954+ 250 = 2 204 köp. Åren 1965, 1966, 1967, 1968
och 1969 omfattade prisstatistiken 2 025, 1 870, 1 896, 1 686 resp. 1 357 köp. Den kraftiga uppgången mellan 1969 och 1970 synes i allt väsentligt bero på den ändring av uteslutningsgrunderna som tidigare nämnts. Före år 1970 kontrollerades även att köpet ej avsåg fastighet som sannolikt skulle använ- das för fritids- eller bostadsändamål. Bortta- gande av denna uteslutningsgrund kan vara en väsentlig orsak till den stora skillnaden.
Enligt utredningens mening kan man med utgångspunkt från tabell 8:11 göra följan- de sammanfattning beträffande köp varå lagfart sökts under år 1970.
Antal köp ingående i prisstatistik 2 200 (Samtliga avsåg bebyggda fastigheter)
Antal köp uteslutna endast på grund av att berörda fastigheter var obebyggda 250 Antal köp uteslutna därför att berörda fastigheter saknade taxe- 1 500— ringsvärde 2 000 Antal köp som saknar intresse vid värdering av rena jordbruksfastig- 2 300— heter 2 800 Summa förvärv 6 750
Som närmare redovisats under avsnitt 8.6 har utredningen genomfört en undersökning av byggnadsbeståndets genomsnittliga inver— kan på marknadsvärdet för olika fastighets-
kategorier och inom vissa områden m.m. I samband därmed gjordes en genomgång av samtliga köp av jordbruksfastigheter i M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län som lagfarits under åren 1970 och 1971. Syftet med genomgången var att få en ytterligare belysning av omfattningen av och strukturen på de köp som maximalt skulle kunna nyttiggöras vid upprättandet av värderings- normer för bestämmande av de nya delvärde- na byggnadsvärde, åkervärde och skogsbruks- värde.
Undersökningen genomfördes så att de uppgifter som legat till grund för lagfarts- och prisstatistiken kontrollerades med hjälp av handlingar, som finns tillgängliga hos lantbruksnämnd, länsstyrelsens skatteavdel- ning, lokal skattemyndighet och fastighets- registermyndighet. Av undersökningen fram- går det antal köp under 1970 och 1971 inom M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län som bedömts kunna ingå i en prisstatistik. Detta antal kan jämföras med antalet köp ingående i SCB:s prisstatistik för åren 1968, 1969 och 1970. De representativa köpen har vid under- sökningen uppdelats i fyra grupper beträf- fande både bebyggda och obebyggda fastig- heter. De två första grupperna innefattar köp av fastigheter vars åkervärde resp. skogs- bruksvärde är större än 75 %. Den tredje gruppen innefattar köp av fastigheter med åker- och skogsbruksvärde mindre än 76 % och den fjärde avser fastigheter, där annan användning än jord- och skogsbruk mera påtagligt kan ha påverkat prisbildningen (specialfastigheter). Det bör observeras att SCB:s indelning i olika fastighetskategorier inte är helt överensstämmande med den som tillämpats av fastighetstaxeringsutredningen.
Vid undersökningens genomförande har konstaterats att fångeskod 12 åsatts ett för stort antal förvärv. Det är främst släktköp som felaktigt åsatts fångeskod 12. Man torde dock kunna utgå från att denna felkodning kommer att minska då arbetsrutinerna för- bättrats. Beträffande 1970 års lagfartsstati- stik tyder dock undersökningen på att anta- let lagfarter med fångeskod 12 är ca 10 % för stort.
Undersökningsresultaten tyder på att en närmare granskning av de enskilda köpen skulle visa att ca 15 % av förvärven med fångeskod 12 inte avsett rena jord- och skogsbruksfastigheter. Det är främst fråga om arealmässigt små, bebyggda fastigheter eller fastighetsdelar som är klart bättre läm- pade för fritids- eller bostadsanvändning än flertalet bebyggda jordbruksfastigheter i samma storleksklass inom regionen. Dessa förvärv bör i princip inte ingå i en statistik som avser normala jordbruksfastigheter. I praktiken synes det dock vara svårt att särskilja denna kategori, eftersom det är svårt att ställa upp objektiva kriterier för de fall då en från jordbruket fristående bostads- eller fritidsanvändning kan förutsättas vara avgörande för prisbildningen.
Vid undersökningen visade det sig att vissa av de speciella köpen (fångeskodema 01 —07, 13—14) borde kunna nyttiggöras. Som exempel härpå kan nämnas flertalet av lant- bruksnämndernas försäljningar och försälj- ningar som skett på exekutiv auktion. Anta- let köp som på detta sätt skulle kunna tillföras statistiken torde kunna uppskattas till ca 5 % av det totala antalet köp med fångeskod 12.
De erfarenheter som vunnits vid undersök- ningen tyder vidare på att en fastighetskate- gori, begränsad så att värdet till mer än 75 % skall utgöras av jordbruksvärde, är ca 10 % större än en kategori begränsad så att värdet till mer än 75 % utgörs av åkervärde, och att en kategori, begränsad så att värdet till mindre än 26 % består av jordbruksvärde, är ca 10 % större än en kategori, begränsad så att värdet till mer än 75 % består av skogs- bruksvärde.
Om antalet av de förvärv av bebyggd fastighet med mer än 75 % åkervärde, som ansetts vara representativa i de fem under- sökta länen, omräknas att avse hela riket med hjälp av de relationer mellan förvärv från olika län som 1968, 1969 och 1970 års prisstatistik visar, erhålls ] 000—1 050 köp/ år. Motsvarande uppskattning av det totala antalet köp av bebyggd fastighet ger 2 000—2 200 köp/år.
En uppskattning av antalet köp i hela riket avseende obebyggd fastighet med mer än 75 % åkervärde blir osäkrare, eftersom några relationssiffror mellan olika delar av landet inte finns att tillgå. Mot bakgrund av förhållandet mellan antalet förvärv av be- byggd och obebyggd fastighet med mer än 75 % åkervärde synes antalet dock kunna uppskattas till ca 500 köp/år. Antalet för- värv av obebyggd fastighet med mer än 75 % skogsbruksvärde synes vara av samma stor- leksordning.
Till ledning för en bedömning av hur försålda, i prisstatistiken ingående fastigheter kan antas fördela sig på olika storleksklasser har en dylik fördelning gjorts i fråga om de representativa köpen under åren 1970 och 1971 inom M, L, E, T och kustlandsdelen av AC län.
Sammanfattningsvis torde enligt utred- ningens mening det antal köp som kan läggas till grund för en prisstatistik kunna uppskat- tas sålunda.
Bebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av värde av byggnader och åker: 900—1 200 köp/år. Vid en noggrann utgallring av de mindre jordbruksfastigheter, som säljs för fritids- eller bostadsändamål, torde antalet stanna vid ca 900 köp/år. Antal förvärv med åkerareal mellan 10 och 20 ha kan uppskattas till 200—250 per år och sådana med åkerareal av 20 ha eller däröver till 100—150 per år.
Obebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervärde: 400—700 köp/ år. Härav torde ca 50% ha en åkerareal mindre än 10 ha och ca 50 % en åkerareal av 10 ha eller däröver.
Obebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av skogsbruksvärde: ca 500 köp/år. Härav synes ca 40 % ha en areal under 10 ha och ca 60 % en areal av 10 ha eller däröver.
Övriga bebyggda fastigheter: ] 000—1 200 köp/år.
Övriga obebyggda fastigheter: ca 500 köp/ år.
Som inledningsvis berördes anser utred- ningen att en omläggning av prisstatistiken är
nödvändig för att den skall kunna läggas till grund för bestämmande av den genomsnittli- ga prisnivån för bebyggda och obebyggda fastigheter inom olika regioner och för ut- formningen av riktlinjer för hur avvikelser från genomsnittsförhållanden i regionen skall beaktas, t.ex. i avseende på byggnadsbe- stånd. En revidering av prisstatistiken bör enligt utredningens mening resultera i att den utökas att avse även obebyggda fastig- heter och att den utbyggs med en redovis- ning av genomsnittspris per ha åker och per ha skogsmark för bebyggda jordbruksfastig— heter, vilkas värde till mer än 75 % utgörs av värde av byggnader och åker, obebyggda jordbruksfastigheter med mer än 75 % åker- värde resp. obebyggda jordbruksfastigheter med mer än 75 % skogsbruksvärde.
Den föreslagna omläggningen av statisti- ken synes motiverad oavsett om ett särskilt delvärde avseende byggnadsbeståndet införs på sätt utredningen föreslagit. En sådan reform medför dock, liksom ett införande av marknadsvärdering beträffande skog och skogsmark, att kravet på en utökning av statistiken till att avse även obebyggda fastig- heter blir mera accentuerat.
En omläggning underlättas av att en klassi- ficering av byggnadsbeståndet sannolikt kommer att genomföras i samband med 1975 års allmänna fastighetstaxering. Stora svårigheter uppstår emellertid, eftersom en utökad statistik i betydande omfattning kommer att innefatta fastigheter och fastig- hetsdelar som inte är identiska med taxe- ringsenheter och för vilka det därför saknas uppgifter om areal och byggnadsbestånd. Detta medför enligt utredningens mening att en uppgiftsinsamling från lantbruksnämnder— na aktualiseras beträffande de fastighetskate- gorier, som är av särskilt intresse, även om vissa andra möjligheter skulle vara tänkbara. Det förhållandet att lantbruksnämnderna i samband med sin jordförvärvsprövning måste informera sig om den överlåtna egendomens omfattning och beskaffenhet, gör emellertid nämnderna till den i särklass lämpligaste informationskällan rörande ingångna köpeav- tal.
Ett anlitande av lantbruksnämnd skulle även underlätta den primära utgallringen avi detta sammanhang ointressanta överlåtelser, t. ex. släktköp, exploateringsförvärv och den form av köp och återköp som ofta förekom- mer då jordbruksfastighet med undantag av brukningscentrum överlåtes.
En revidering av den officiella prisstatisti- ken för fastigheter synes böra anstå till efter 1975 års allmänna fastighetstaxering, dvs. införas fr.o.m. 1975 års statistik. Däremot torde en provisorisk komplettering av nuva- rande statistik för att ligga till grund för 1975 års allmänna fastighetstaxering böra aktualiseras. Då det inte synes ankomma på utredningen att närmare gå in på hur en omläggning skall ske bör enligt utredningens mening RSV och SCB gemensamt ta upp frågan om utformningen av prisstatistiken för jordbruksfastighet i syfte att få till stånd en omläggning enligt här angivna riktlinjer.
8.10.2 Värderingsmetodiken
De undersökningar och överväganden, som skett beträffande byggnadsbeståndets mer- värde och tekniska nuvärde, har i första hand tillkommit för att belysa den genomsnittliga storleken av ett byggnadsvärde vid olika definition av detsamma. Utredningen har, av skäl som angetts i det föregående, kommit till den uppfattningen att byggnadsvärdet i princip bör bestämmas enligt mervärdeprin- cipen. Det återstår att redovisa hur normerna för värdering av byggnader och åker lämpli— gen kan — vid tillämpning av mervärdeprinci- pen — uppbyggas i anvisningarna till 1975 års allmänna fastighetstaxering mot bak- grund av de resultat som framkommit under utredningsarbetet rörande mervärde och tek- niskt nuvärde.
Vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar har — som en följd av att förhållandena skiftar inom olika delar av ett län — särskilda taxeringsanvisningar brukat meddelas för oli- ka delar av resp. län. De områden av lån, för vilka särskilda anvisningar sålunda meddelas, betecknas i det följande som anvisningsom- råden. Vid 1970 års taxering fanns med
undantag av 0 län ett 80-tal sådana områ- den. I O län har indelningen i stället skett efter fastighetstaxeringsdistrikt, Det av ut- redningen föreslagna mera samordnande till- vägagångssättet vid utfärdandet av anvis— ningar (se avsnitt 20.2) aktualiserar en över- syn av denna indelning. Enligt utredningens mening bör indelningen i anvisningsområden fastläggas på ett så tidigt stadium i förbere- delsearbetet för 1975 års allmänna fastzghets- taxering att det blir möjligt att till anvis- ningsområdena anpassa den statistikproduk— tion som skall ligga till grund för fastliggan— det av det genomsnittliga åkervärdet och byggnadsvärdet inom resp. områden. Med hänsyn till den uppbyggnad, sorn nor.-nerna kommer att få, bör syftet med indelningeni första hand vara att särskilja områden, där det genomsnittliga åkervärdet kan förutsät- tas vara ungefär detsamma. Om det genom- snittliga mervärdet för byggnader är relativt konstant — något som de företagna under— sökningarna tyder på — kommer indelningen även att ge uttryck för variationeri det sammanlagda värdet av åker och byggiader.
Vid översyn av indelningen i anvisnings- områden bör ledning kunna hämta: från lantbruksstyrelsens klassificering av jorden i åkergraderingsklasser, indelningen av landet i naturliga produktionsområden och kanske främst en förteckning över de vid 1970 års taxering genomsnittligt åsatta åkervärdena inom församlingar eller grupper av försam- lingar. En indelning bör liksom hittills alltid anknyta till administrativa gränser orh om möjligt till indelningen i skördeskadwmrå— den. Det bör enligt utredningens uppfaztning ankomma på RSV att i nära kontak' med lantbruksstyrelsen närmare utreda och .lthI— ma denna områdesindelning.
Beträffande de olika tillgångsslagm får utredningen härefter anföra följande.
Värdering av åker
Metodiken vid åsättande av åkervärde bör i princip anknytas till den i taxeringssanman— hang redan förekommande ”särvärdcrings- metoden”. Tabeller utvisande åkervärdet vid
varierande ekonomiskt läge, brukningsför- hållande (arrondering och hävd), produk- tionsförmåga och torrläggningsgrad bör upp- rättas för varje anvisningsområde. Tabellema konstrueras lämpligen med utgångspunkt från ett medelvärde för området. Detta medelvärde bör om möjligt fastläggas med ledning av statistiska uppgifter om köpeskil- lingar erlagda för obebyggda fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av värde av åker enligt nu gällande taxering. Som visats i föregående avsnitt är sådana köp fåtaliga, varför man torde få räkna med att utnyttja köp ingångna under åren 1970—1973. Be- stämmandet av medelvärdet för åker inom de olika anvisningsområdena bör samordnas och kan sägas innebära att en markvärdekar- ta för åker upprättas.
Som utredningen tidigare uttalat bör man vid stor variation i ortspriserna för åker hellre välja ett värde som ligger i underkant än motsatsen. Denna försiktighet bör också leda till att åkervärdet per ha för arealmässigt stora fastigheter bör — såvida det inte kan bestämmas med hjälp av ortspriser, vilket normalt inte är fallet _ förutsättas ligga ca 10 % under det hektarvärde som eljest kun- nat dokumenteras.
Värdering av bostadshus
Taxering av bostadshus på jorbruksfastighet bör så långt som möjligt anknytas till förfa- randet vid villataxering. Ett önskemål bör vara att gränsen mellan annan fastighet och jordbruksfastighet ej skall vara avgörande för frågan efter vilken modell ett bostadshus skall taxeras. Följaktligen bör samma bygg- nadsvärdetabell användas för lantbrukets bo- stadshus (brukarens bostad och övriga för driften behövliga bostäder) som för villor inom samma område. Härigenom erhålls indirekt ett hänsynstagande till den värde- höjning som närheten till större tätortscentra eller belägenhet inom attraktivt fritidsom— råde kan medföra. I sammanhanget må erinras om att vid 1970 års allmänna fastig- hetstaxering upprättades särskilda byggnads- värdetabeller för fritidshus med beskatt-
ningsnatur annan fastighet, s.k. F-tabeller. En av utgångspunkterna för upprättandet av F—tabellerna var marknadspriset för äldre jordbruksbyggnader vid försäljning för fri- tidsändamål (se Handledningen s.IV.2:4). Det får förutsättas att F-tabeller upprättas även fortsättningsvis. Också dessa tabeller kan komma till användning vid åsättande av byggnadsvärde på små jordbruksfastigheter inom områden för .vilka tabellerna gäller.
Emellertid utvisar de av utredningen gjor— da undersökningarna att det mervärde, som vid köp av jordbruksfastighet kan anses belöpa på bostadsbyggnadema, inte fullt ut motsvarar de marknadsvärden som kan ob- serveras för villor av motsvarande beskaffen- het och i jämförbara lägen. Som berörtsi avsnitt 8.7 har det dock inte varit möjligt att närmare utreda hur genomslagskraften av byggnadernas tekniska nuvärden varierar med fastigheternas storlek.
Enligt utredningens uppfattning skulle en skälig schablon erhållas om P-tabellema an- vänds oreducerade för fastigheter med en åkerareal upp till omkring två ha och reduce- ras med 15 år 20 % vid en åkerareal därut- över. Ev. skulle gränsen för reduktionen kunna sättas vid något större åkerareal än nämnda två ha. Å andra sidan kan reduktion böra ifrågakomma även vid mindre åkerareal än nyss sagts nämligen i det fall att fastighe- ten omfattar skogsmark av mera betydande omfattning. En ytterligare reduktion kan vara erforderlig vid värdering av arbetarbo- städer och andra sekundära bostadshus, för vilka det är tveksamt om något behov föreligger ur lantbrukssynpunkt och vilka svårligen kan avskiljas till särskild taxerings- enhet avsedd för bostadsändamål.
Bostadshus av exceptionell storlek och beskaffenhet, t. ex. slott och större herrgår- dar, kan givetvis ej värderas med hjälp av P-tabeller utan får värderas från fall till fall. Möjlighet bör finnas att anlita särskild sak- kunnig för värderingen. För dylika fastig- heter bör även kunna ifrågakomma att låta dem taxeras i sådant gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt, varom utredningen fram- lägger förslag i avsnitt 15.3.
Vid utfärdandet av anvisningar för värdering av ekonomibyggnader synes man höra skilja på tre fall, nämligen l) fastigheter med åkerareal av högst 15 a 20 ha och med äldre, omoderna ekonomibyggnader, 2) fastigheter med större åkerareal än nyss sagts eller med halvmoderna eller moderna ekonomibyggna- der samt 3) fastigheter med stora, nybyggda ekonomibyggnader eller med värdefulla spe- cialbyggnader av skilda slag. Den ovan angiv- na arealgränsen hänför sig till södra och mellersta Sverige. I norra Sverige bör arealen sättas lägre.
1) Fastigheter med åkerareal av högst 15 år 20 ha och med äldre, omoderna ekonomi- byggnader
Utredningens undersökningar tyder på att mervärdet för äldre omoderna ekonomibygg- nader på gårdar med 15 år 20 ha åker normalt uppgår till högst omkring 20 000 kr, medan det tekniska nuvärdet är betydligt större. Genomslagskraften hos det tekniska nuvär- det är m. a. o. påfallande låg för denna kategori av fastigheter. Det synes därför skäligen meningslöst att först beräkna ett tekniskt nuvärde och därefter reducera detta med en hög procentsats. För dessa fastighe— ter anser utredningen att en schablontaxe- ring av den typ som visas i tabell 8: 12 skulle vara tillfyllest.
Tabell 8:12 Värde av ekonomibyggnader en- ligt schablonmetod.
Åkerareal Värde av äldre omoderna ekonomi- ha byggnader (kr) skick: sämre än normalt bättre än normalt normalt — 5 1 000 5 000 10 000 6—10 5 000 10 000 15 000 11—20 10 000 15 000 20 000
Ledning för bestämmande av de mervär- den som bör väljas för ekonomibyggnader i normalt skick kan erhållas genom den pris-
statistik som grundas på köp av fastigheter, vars värde till mer än 75 % utgörs av åkervär- de.
2) Fastigheter med mer än 15 å 20 ha äker eller med halvmoderna eller moderna ekono- mibyggnader
För dessa fastigheter, som torde utgöra ca 20 % av det såsom jordbruksfastighet taxera- de fastighetsbeståndet, bör man i princip utgå från en beräkning av det tekniska nuvärdet, som reduceras med hänsyn till nuvärdets genomslagskraft. Beräkningen av det tekniska nuvärdet kan ske med hjälp av metodalternativ 1 eller 2 i Bihang B. Där har rekommenderats ett utnyttjande av alterna- tiv 1 dvs. den mera noggranna metoden. Med hänsyn till att såväl beräkningen av det tekniska nuvärdet som beräkningen av detta värdes genomslagskraft ofrånkomligen är för- enad med osäkerhet, vill utredningen emel- lertid ifrågasätta om inte alternativ 2 skulle ge tillräcklig noggrannhet. Utredningens nyssnämnda undersökning tyder på att ge- nomslagskraften för ekonomibyggnader snabbt ökar till ca 50% när åkerarealen överstiger 15 å 20 ha. Vissa kompletterande undersökningar synes emellertid erforderliga för att närmare fastlägga genomslagskraftens storlek vid varierande fastighetsstorlek och vid olika byggnadsutformningar.
Man synes även böra undersöka möjlighe- ten av att för olika slags ekonomibyggnader (djurstall, lada och loge resp. magasin) upp- ställa tabeller, indelade i olika storleks—, ålders— och standardklasser på motsvarande sätt som skett för bostadshusen i form av P-tabeller. I dessa skulle då också lämpligen kunna inbyggas ett hänsynstagande till ge- nomslagskraften för de tekniska nuvärdena.
3) Fastigheter med stora, nybyggda ekono- mibyggnader eller med värdefulla special- byggnader
Värderingen synes böra grundas på en sådan beräkning av det tekniska nuvärdet som redovisas som metodalternativ ] i Bihang B.
Genomslagskraften bör bedömas från fall till fall. Den torde erfarenhetsmässigt kunna uppskattas till 50—70 %.
För värdering av specialbyggnader och större nybyggda ekonomibyggnader bör fin- nas möjlighet att utnyttja särskild sakkunnig. I regel torde jordbruksfastigheter med dylika byggnader böra taxeras i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt (jfr avsnitt 15.3).
9. Skogstaxerin gen
9.1 Allmänt
Skogstaxeringen har sedan länge haft en väsentlig betydelse för beskattningen av intäkt av skogsbruk och för uttagande av skogsvårdsavgift. Reglerna för skogstaxe- ringen har därför ådragit sig ett särskilt intresse. De grundläggande reglerna för den- na taxering finns i KL. Den närmare utform- ningen av skogstaxeringen och särskilt den värderingsmetod, som därvid skall tillämpas, regleras i Skvl. Vidare finns materiella och processuella regler för skogstaxeringen i utfärdade centrala och lokala anvisningar samt liknande föreskrifter.
Den huvudsakliga regleringen av skogs- taxeringen, nämligen den som sker genom bestämmelsernai Skvl (SFS 1951 : 440), har nu gällt under tre taxeringsperioder, dvs. för de allmänna fastighetstaxeringarna 1957, 1965 och 1970. Då Skvl infördes innebar den en avsevärd förändringi förhållande till reglerna i tidigare gällande instruktion, vilka beskrivs i det följande. Skvl medförde en väsentlig höjning av skogsfastigheternas taxe- ringsvärden, vilka med de tidigare gällande reglerna alltmer awikit från nivån för det allmänna saluvärde efter vilket övriga fastig- heter skulle taxeras. Den ändring av taxe- ringsvärdena, som inträffade då Skvl inför- des och som även sammanhängde med ändrade konjunkturbetingelser, innebari det närmaste en fördubbling av skogens taxe-
ringsvärden. Dessa uppgick sålunda vid 1952 års allmänna fastighetstaxering till ca 5,5 miljarder kr och vid 1957 års taxering till ca 10,5 miljarder kr.
Skvl har i stort sett fungerat på det sätt som eftersträvats. Nivån för skogstaxeringen har numera i avsevärd utsträckning anknutits till taxeringsvärdenivån i övrigt. Sålunda har utfallet vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring — såsom framgår av tabell 3 i professor Carlegrims härvid såsom Bihang A fogade undersökning — blivit att taxeringsvärdeni- vån i fråga om jordbruksfastigheter med betydande skogsbruksvärde inte nämnvärt avviker från taxeringsvärdenivån för sådana jordbruksfastigheter, där huvudparten av vår- det utgörs av jordbruksvärde. Några allvarliga anmärkningar har således inte med fog kun- nat riktas mot det generella utfallet av skogstaxeringen enligt Skvl. Däremot har instruktionen medfört en ojämn taxering inom olika regioner främst beroende på konstruktionen av avdraget för allmänna kostnader.
Enligt utredningens mening får en översyn av värderingsmodellen för skogstaxeringen anses önskvärd — förutom i anledning av vad nyss anförts — även med hänsyn till att denna modell grundas på data från den andra riksskogstaxeringen (1938—1952), vilka nu kan anses föråldrade. Det må vidare fram- hållas att beräkningsmodelleni Skvl förut- sätter, att det föreligger en jämn åldersför—
delning i skogarna. Det aktuella skogstillstån- det i landet karaktäriseras emellertid av en uttalat skev åldersfördelning främst genom överskott av gammal avverkningsmogen skog. Utredningen har bl. a. därför ansett det önskvärt att finna en mera realistisk grund för avverkningsberäkningen.
Skogstaxeringens resultat i fråga om de enskilda taxeringsenhetema är till väsentlig del beroende av tillgången till uppgifter om resp. fastigheter vid taxeringen. Utredningen vill därför lägga ökad vikt vid införskaffan- sådana uppgifter till grund för taxeringen.
l direktiven för utredningen anförs följan- de: det av
”De regler som f. n. gäller för taxering av skogsmark och växande skog återfinns i kommunal- skattelagen (1928: 370) och skogsvärderingsin- struktionen (1951:440). Bestämmelserna är ivissa avseenden föråldrade, bl. a. beroende på att de tillkommit under en tidsperiod då produktionsför- hållandena i skogsbruket var andra än vad de är i dag. I synnerhet gäller detta frågan om avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket. En lösning av denna fråga har aktualiserats vid flera tillfällen och framstår nu som angelägen.
Skogsvärdet innefattar enligt gällande regler i princip värdet av allt byggnadsbestånd som är behövligt för skogsbrukets drift. Särskilt förmåns- värde kan dock åsättas när byggnadsbeståndet på skogen är av större omfattning eller i övrigt har större kapacitet än vad som behövs för nämnda drift. Frågan om taxeringen av byggnader på skogen är komplicerad och det bör framhållas att de nuvarande reglerna inte är helt tillfredsställande. Bl. a. kan påpekas att det inte finns klara regler för avgränsning i fall då byggnader används både för skogsbruksdrift och för annat ändamål, t. ex. inom jordbruket. Utformningen av dessa regler har vidare ett visst samband med utformningen av reglerna för avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket.
Skogsvärderingsinstruktionen är även i vissa andra avseenden föråldrad och i behov av översyn, bl. a. i terminologiskt avseende.”
Frågor av grundläggande betydelse för skogstaxeringen har sålunda aktualiserats. De förslag rörande de aktualiserade frågorna, som utredningen framlägger, medför avsevär- da ändringar i Skvl. Med hänsyn till den centrala ställning, som RSV föreslagits kom- ma att ha vid fastighetstaxeringen med bl. a. en omfattande anvisningsskyldighet, kan ifrågasättas om instruktionen bör innehålla en så detaljerad reglering av skogstaxeringen
som nu är fallet. På grund av vad som nu anförts och då utredningen, som tidigare redovisats (avsnitt 5.3.3), beträffande den huvudsakliga värderingsgrunden för skogs— taxeringen föreslår en övergång från värde- ringsgrunden avkastningsvärde till marknads- värde, kan vidare ifrågasättas om det ej är att föredra att skogstaxeringen regleras genom en ny skogsvärderingsinstruktion framför att mycket omfattande ändringar görs i nu gällande Skvl. Grunddragen i värderings- förfarandet samt karaktären av de olika uppgifter rörande de enskilda fastigheterna, som skall ligga till grund för värderingen, torde däremot inte behöva ändras.
I det följande redovisas utöver historik de gällande reglerna för skogstaxeringen i KL och Skvl samt i andra författningar ochi anvisningar samt utredningens överväganden och förslag inom hithörande områden.
9.2 Historik Före 1921
Under senare delen av 1800-talet beskattades skogen genom att bevillning uttogs med viss procent av fastigheternas taxeringsvärden. Skogens och skogsmarkens värde skulle vid fastighetstaxeringen beräknas efter samma grund, som gällde för fastighet i övrigt, nämligen det allmänna saluvärdet. Denna värderingsgrund behölls även i de förslag till KL, som framlades av 1910 års kommu- nalskattesakkunniga. Man diskuterade ingå- ende om saluvärdet eller avkastningsvärdet skulle ligga till grund för värdering av skog och skogsmark. En av de sakkunniga, C. W. Landén, framhöll bl. a. att ett riktigt saluvär— de och ett riktigt avkastningsvärde för sko- gen borde vara detsamma.
I prop. 1920: 191, som delvis utarbetades på grundval av de förslag, som kommunal- skattesakkunniga avlämnat, behölls saluvär- det som värderingsgrund vid skogstaxering- en. Saluvärdesprincipen var emellertid för skogens del modifierad. Värdet skulle beräk- nas efter skogens värde i handel och vandel under förutsättning av normal skötsel och
fortsatt skogsbruk och inte på grund av dess värde vid fullständig realisation. Vid riks- dagsbehandlingen godtogs inte förslagen i sagda proposition. Kommunalskatteutskot- tet uttalade — samtidigt som man i princip avvisade propositionen — att utskottet ansåg det nödvändigt att förnyad utredning av frågan rörande den kommunala beskattning- en av skog blev ofördröjligen igångsatt. Med avseende å grunderna för uppskattning av fast egendoms värde framhöll utskottet i sammanhang därmed såsom i främsta rum- met av vikt, att nya rationella grunder för skogstaxeringen blev utarbetade och förelag- da riksdagen så tidigt, att de kunde komma till användning redan "vid den allmänna fastighetstaxering, som borde verkställas år 1922. Skulle utredningen om skogsbeskatt— ningen inte hinna föras så långt, att förslag därutinnan kunde föreläggas 1921 års riks— dag borde dock i varje fall föranstaltas om en revision av gällande bestämmelser i ämnet, som möjliggjorde en enhetligare och riktigare skogstaxering.
Riksdagen biföll utskottets hemställan. För att utreda frågor om fastighetstaxering- en och den kommunala skogsbeskattningen tillsattes 1920 års skogsbeskattningskom- mitté.
Skogsbeskattningskommitténs förslag
Skogsbeskattningskommittén avgav år 1921 sitt förslag till förordning om allmän fastig- hetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog.
Förslagets grundläggande princip var att fastighets värde skulle uppskattas efter all- männa saluvärdet. Från denna princip före- slogs emellertid undantag för skog och skogsmark, som skulle upptas till det värde som de kunde anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. I anvisningarna till den föreslagna 65 KL anfördes bl. a.:
"Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till de värden
de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruktion, som finnes dessa anvisningar bilag .”
Skogsbeskattningskommitténs förslag fram— lades i prop. 1921: 214, som antogs av riksdagen att gälla vid 1922 års allmänna fastighetstaxering.
Tiden 1922—1940
Under denna period bibehölls de regler för taxering av skog och skogsmark, som antogs till 1922 års allmänna fastighetstaxering, i stort sett oförändrade. Enligt dei 1921 års skogsvärderingsinstruktion intagna grund- principerna tillgick värderingen av skogs- marken och skogen så, att man uppskattade värdet av den årliga virkesavkastningen från marken vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliserades efter viss procent- sats.
Det antal årsavkastningar, varmed man skulle räkna vid kapitaliseringen, fördelades därvid på skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet unge- fär 18% kom att belöpa på marken och återstoden på skogen (vid 1922 års fastig- hetstaxering ansågs 3 normala årsavkastning- ar belöpa på marken och 13,67 på skogen; vid 1928 och 1933 års taxeringar var motsvarande siffror 3,5 och 16,5 samt vid 1938 års 4,5 och 20,5, svarande mot en kapitaliseringsprocent av resp. 6, 5 och 4). Det i enlighet därmed fastställda värdet för marken ansågs utgöra markens taxerings- värde. Det erhållna värdet för skogen där- emot ansågs användbart som omedelbart uttryck för skogsvärdet endast om skogstill- gången var normal, vilket uttrycktes med att den s. k. relativa skogstillgången var 1,0.
Avvek skogen beträffande virkesförrådet eller dettas sammansättning med avseende på åldrar och mogenhetsklass samt grövre och klenare dimensioner från det tillstånd, som ansågs motsvara normal skogstillgång, jämka- des skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som gav uttryck för relativa skogstillgången i det särskilda
fallet, alltså med t.ex. 0,9, 0,8 etc., om skogstillgången var mindre än normal, och med 1,1, 1,2 etc., om skogstillgången var större än normal.
Årsavkastningens värde för en viss fastig- het bestämdes av fyra faktorer: skogsmarks- areal, bonitet, rotvärde och allmänna om- kostnader för skogsbruket. Boniteten ut- tryckte markens virkesavkastningsförmåga och angavs i tal, avsett att motsvara markens årliga avkastning, angiven i kubikmeter per hektar, under förutsättning att skogsbruket bedrevs efter rationella grunder och att skogstillgången var normal. Rotvärdet avsåg värdet av normala virkesavkastningen, ut- tryckt i nettopris per kubikmeter på rot och fastställt för varje fastighet på grundval av genomsnittsprisen för olika sortiment under i regel den närmast förflutna femårsperio- den. De allmänna omkostnaderna avsåg kostnader för skogsvård, förvaltning m.m. och skulle generellt beräknas till viss del (enligt bestämmelserna för allmänna fastig- hetstaxeringarna åren 1922 och 1928 1/4, därefter 1/3) av det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet av årliga virkesav- kastningen.
De mest väsentliga förändringar av taxe- ringen av skogsfastigheter som företogs un- der perioden l922—1940, var de som ge- nomfördes 1932 och som avsåg taxeringen av byggnader på skogen (SFS l932:291). Dessa bestämmelser grundade sig på förslagi prop. 19321220, enligt vilken byggnad å skogsmark skulle uppskattas för sig med skäligt belopp såsom särskild förmån å skogsmark. Förutsättning härför var dock att byggnaden i fråga ej ansågs inbegripen i sådant normalt byggnadsbestånd på taxe- ringsenheten, som inräknades i de för inägor- na tillämpade enhetsvärdena.
Frågan om skogstaxeringen aktualiserades under ifrågavarande period ytterligare några gånger. Sålunda uttalades under förarbetena till 1938 års allmänna fastighetstaxering, att vissa brister vidlådde de gällande grunderna för värdering av skogsmark och dårå växande skog, särskilt vad beträffar reglerna om relativa skogstillgångens bestämmande (prop.
19371281 5. 38 och 85). — Vidare ändrades kapitaliseringsprocenten för värdet av den årliga virkesavkastningen vid tre tillfällen. Procentsatsen var vid 1922 års taxering 6, vid 1928 och 1933 års taxeringar 5 och vid 1938 års taxering 4.
Tiden 1941—1950
I skrivelse till Kungl. Maj: t den 6 mars 1940 hemställde kommunalskatteberedningen om undersökning för att utröna, om inte en förbättring av taxeringsresultatet var möjlig genom jämkning i eller bättre utformning av grunderna för skogstaxeringen. I anledning härav fick domänstyrelsen i uppdrag att verkställa sådan undersökning.
År 1941 avlämnade 'domänstyrelsen för- slag till vissa ändringar i KL samt till ny skogsvärderingsinstruktion (SOU 1941:23). Förslaget innefattade en ny metod för taxering av skogsfastigheter. De svagheter, som vidlådde den gällande metoden, hade enligt domänstyrelsens uppfattning varit av så allvarlig karaktär, att domänstyrelsen sett sig nödsakad att avstå från att söka åstad- komma en förbättring av densamma.
Domänstyrelsen diskuterade först förhål- landet mellan allmänna saluvärdet och av- kastningsvärdet på skogen. Därvid anfördes (s. 6 och 7):
"Den nu angivna metoden för värdering av skogsmark och därå växande skog avser att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. Det har tidigare i olika sammanhang .orts gällan- de, att ett så bestämt värde icke skulle överens- stämma med det allmänna saluvärdet, vilket skulle mera rätta sig efter skogens värde vid ett omedel- bart tillgodogörande, det i skogslitteraturen så kallade realisations— eller slaktvärdet. Detta torde dock vara en sanning med modifikation. Uthålligt skogsbruk lärer, bl. a. med hänsyn till kapitalplace- ringens säkerhet, i allmänhet giva det bästa ekonomiska utbytet. En ”förståndig köpare” av skogbeväxt mark bör därför beräkna det pris han vill betala för marken efter den avkastning han kan få vid dylikt skogsbruk. Den åsikten, att allmänna saluvärdet på en skog i allmänhet ej skulle överensstämma med avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk, torde vara föranledd därav att det vid växlande virkespris kan visa sig giva bättre ekono- miskt utbyte med mycket stora awerkningar, motsvarande flera eller många årsuttag särskilt goda år, än med jämnt fördelade på längre sikt awägda
årliga avverkningar. Att man för utnyttjande av en gynnsam konjunktur på en gång awerkar vad som egentligen borde uttagas under en följd av år behöver emellertid i och för sig icke innebära, att man går utom ramen för vad, som kan betecknas såsom uthålligt skogsbruk. Om det med hänsyn till virkesprisen är fördelaktigt att visst är göra ett mycket stort virkesuttag, kan givetvis en köpare frestas att betala mera för fastigheten än som motsvarar ett med hänsyn till strängt uthålligt skogsbruk med jämna årsavverkningar uträknat avkastningsvärde, därvid man får förutsätta att virkesprisen åter skola sjunka till de för längre tid beräknade medelprisen eller därunder. Att dylika fall inträffa är lika naturligt som att priset på en jordbruksegendom påverkas av konjunkturerna på marknaden för jordbruksprodukter. Lika litet som man, när det gäller jordbruk, bör lägga saluvärdet under ett år med goda konjunkturer till grund för egendomens taxeringsvärde, som skall gälla under en femårsperiod, lika litet bör man låta förhål- landet på virkesmarknaden under ett år med särskilt goda pris ensamt vara avgörande för skogens taxeringsvärde. Men lika litet som man anser sig awika från regeln om att jordbruksegen- domen skall taxeras efter saluvärdet, därför att man icke helt följer konjunkturerna i fråga om dylik egendom, lika litet har man anledning anse sig awika från denna regel, därför att man låter virkesprisen under en viss längre period vara utslagsgivande för taxeringen av skogen. Det torde sålunda kunna göras gällande, att vid taxering av skog taxeringsvärdet bör i stort sett överensstämma med allmänna saluvärdet, därvid detta begrepp tages som uttryck för ett stabiliserat, av tillfälliga konjunkturer oberoende värde.”
Domänstyrelsen anförde vidare (5. 10— 12):
"Enligt nu gällande regler för skogstaxering beräknas värdet genom kapitalisering av den beräk- nade årliga avkastningen av skogen. Denna metod är emellertid i sitt oförmedlade skick användbar endast om avkastningen beräknas utfalla med lika stora belopp årligen i all framtid. Därest avkast- ningen växlar eller utfaller oregelbundet, är kapita- liseringsmetoden däremot ej användbar. Detta bety- der icke, att avkastningen, för att kapitaliserings- metoden skall kunna användas, behöver utfalla med exakt samma belopp varje år. Om avkast- ningen varierar i avseende å storleken och tidpunk- ten när den utfaller, men dessa variationer icke äro alltför stora, kan man vid kapitaliseringen nöja sig med en genomsnittsberäknjng av avkastningen. "[en om variationerna äro alltför stora, om t. ex. avkastningen under den närmaste tiden avviker från den på längre sikt beräknade medelavkastningen i sådan utsträckning, att detta väsentligt inverkar på värdet, är kapitaliseringsmetoden icke längre an- vändbar. Då måste man tillgripa en annan metod för värderingen. Om man fortfarande vidhåller kravet på ett avkastningsvärde, finns det intet annat sätt att gå tillväga än att beräkna de i framtiden utfallande avkastningsbeloppen var för
sig samt med hänsyn till tiden, när de väntas utfalla, diskontera de sålunda beräknade beloppen till nutidsvärden, därvid taxeringsvärdet kommer fram som summan av de till nutidsvärden diskonte- rade beloppen. Det är denna metod (diskonterings- metoden), som angivits i det förut återgivna styc- ket av skogsvärderingsinstruktionen.
Kapitaliseringsmetoden passar på grund av det förut sagda egentligen endast för skogar, som skötas enligt på längre sikt fastställda hushållnings- planer så att det som normalt ansedda förrådet får stå kvar som producerande virkeskapital, under det att tillväxt däröver uttages som avkastning. Då sådana skogar emellertid förekomma endast i ringa utsträckning, har i taxeringsmetoden måst in- rymmas möjlighet till korrigering av de värden, som kapitalisering av normal avkastning i de särskilda fallen skulle giva, och detta har skett genom införande av faktorn relativ skogstillgång. Denna är sålunda en korrektionsfaktor, varmed det felaktiga värde kapitaliseringsmetoden giver i varje särskilt fall skall multipliceras för att det riktiga värdet skall kunna erhållas. Det är av detta skäl som man icke kunnat finna något annat allmängiltigt sätt att definiera faktorn relativ skogstillgång än att angiva, att denna kan erhållas genom att dividera det genom användning av diskonteringsmetoden uträk- nade värdet å den växande skogen med det genom kapitalisering av normala årsavkastningen erhållna värdet. — — —
På grund av de erinringar, som sålunda kunna riktas mot den gällande värderingsmetoden, och då denna, som förut framhållits, icke kan sägas i praktiken hava på ett tillfredsställande sätt fyllt sitt ändamål — låt vara att den, jämfört med tidigare tillämpade metoder, innebar ett mycket stort framsteg — synes det ur alla synpunkter vara fördelaktigt att övergå till en tillämpning av den för svenska förhållanden i flertalet fall lämpligare direkta diskonteringsmetoden. Med den kän- nedom man nu har om skogarna i vårt land, inhämtad i första rummet genom den under åren 1923—1929 verkställda riksskogstaxeringen, torde en sådan övergång — till skillnad från vad som var fallet vid de nuvarande taxeringsbestämmelsernas tillkomst — numera ej möta allt för stora hinder. Därigenom skulle man också vinna, att man vid taxeringen kunde mera direkt än vad nu är fallet utgå från det vid taxeringstillfället befintliga faktiska virkesförrådet och dess sammansättning i fråga om grövre och klenare dimensioner. Beträf- fande de planmässigt skötta skogarna skulle man alltså kunna grunda uppskattningen direkt på de förefintliga hushållningsplanerna, och beträffande övriga skogar torde det ej heller, om man tillämpar så enkla principer som möjligt, möta alltför stora svårigheter att få fram någorlunda riktiga grundvär- den. Det torde sålunda, och detta gäller såväl skogligt utbildade taxeringsmän som andra, vara betydligt lättare och kännas mera betryggande att vid enbar bedömning fastställa, hur mycket en skog ungefärligen innehåller av barrskog och lövskog samt hur den förstnämnda är fördelad på grövre och klenare skog (timmerskog, massaved- skog och vedskog), än att fastställa hur det för
tillfället å skogen befintliga virkesförrådet förhåller sig till det virkesförråd, som skulle finnas å skogen, om denna befunne sig i ett tänkt normaltillstånd. På grund av vad nu anförts har domänstyrelsen utarbetat ett förslag till helt nya värderingsgrun- der, som i det följande närmare utvecklas.”
Domänstyrelsens förslag innebar bl. a. att skogsmarksvärde ej skulle åsättas.
Genom domänstyrelsens försorg verkställ- des vissa provtaxeringar av skogsfastigheter enligt de grunder, som styrelsen föreslagit. Sedan förslaget jämte redogörelse för prov— taxeringama remitterats till åtskilliga myn- digheter och sammanslutningar och yttran- den avgetts i anledning därav, lät chefen för finansdepartementet ytterligare utreda frå- gan inom departementets skatteberedning. Den verkställda utredningen resulterade i förslag till ändringar i KL och till ny skogsvärderingsinstruktion, avsedda för tillämpning av de av domänstyrelsen före- slagna grunderna. Förslaget framladesi prop. 1944: 240. I bevillningsutskottets betänkan- de (nr 35) i anledning av propositionen hemställdes att med genomförandet av den föreslagna metoden skulle anstå till den efter 1945 års fastighetstaxering följande all- männa fastighetstaxeringen. Som skäl för att tillämpningen av den nya metoden skulle uppskjutas anförde bevillningsutskottet bl. a. att den senaste riksskogstaxeringen, vars siffror hade stor betydelse för metoden, endast ägt rum i ett fåtal län medan för övriga län endast siffror från 1923—1929 års riksskogstaxeringar fanns att tillgå. Vidare skulle den tid som återstod till 1945 års taxering inte räcka till för det Skogstekniska förberedelsearbete, som krävdes för den nya metoden.
1944 års riksdag beslöt i enlighet med vad bevillningsutskottet hemställt.
Till statsrådsprotokollet den 12 december 1947 uttalade chefen för finansdepartemen- tet att för 1949 års riksdag borde framläggas förslag till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog i huvudsaklig överensstämmelse med det i prop. 1944: 240 framlagda förslaget till ny metod för taxe- ring av skogsfastigheter. Dessförinnan borde
emellertid verkställas en överarbetning av den nya taxeringsmetoden i syfte att i görligaste mån förbättra densamma. Kungl. Maj:t bemyndigade för sådant ändamål samma dag departementschefen att tillkalla fyra sakkunniga. De sakkunniga, vilka antog benämningen 1947 års skogstaxeringssak- kunniga, avgav år 1949 sitt betänkande med förslag till grunder för taxering av skogsmark och växande skog (SOU 1949: 60).
] betänkandet lämnades en utförlig motivering till de framförda förslagen (s. 59 f.). Dessa hari allt väsentligt legat till grund för nu gällande Skvl, som beskrivs under avsnitt 9.4.1.
Tiden 1951—1960
Den allmänna fastighetstaxering, som för- fattningsenligt skulle ha verkställts 1948, uppsköts till 1952 (SFS 1949: 131 och 1950: 27). Vid denna fastighetstaxering var det avsett att den nya metoden skulle tillämpas vilket föreslogs i prop. 1951239; BeU 1951131. Vid riksdagsbehandlingen av propositionen kom man emellertid i de båda kamrarna till olika resultat i vad avsåg frågan om den nya metoden överhuvudtaget skulle införas. Efter hemställan av bevillnings- utskottet (1951 : 55) beslöt riksdagen som en kompromiss att anta den nya metoden men att låta den gamla metoden gälla vid 1952 års taxering och den nya först vid 1957 års taxering.
Särskilda sakkunniga verkställde därefter en utredning, innefattande bl. a. en jämförel- se av de båda metoderna inom vissa områden vid 1952 års allmänna fastighetstaxering. De sakkunniga redovisade resultatet av sin ut- redning den 18 oktober 1955. Utredningen innefattade samtidigt en viss överarbetning av den nya metoden.
Efter tillstyrkande av bevillningsutskottet (1956: 37) godtog riksdagen i prop. 1956: 71 framlagt förslag att den nya över- arbetade skogsvärderingsinstruktionen skulle gälla vid 1957 års allmänna fastighetstaxe- ring. Den nya förordningen benämndes för-
ordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion) (SFS 1951 : 440 och 1956: 179).
Tiden 1961—1970
1964 överfördes de uppgifter som enligt Skvl ålegat statens skogsforskningsinstitut på skogshögskolan, i vilken skogsforsknings- institutet dåmera efter omorganisation in- gick (SFS 1964: 116; prop. 1964: 103, BeU 1964: 46).
1966 års fastighetstaxeringskommittéer tog i sitt betänkande ”Fastighetstaxeringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar” (SOU 1968: 32) upp bl. a. en del frågor avseende skogstaxeringen. Därvid fö- reslogs att skogsmarksvärde — vilket tidigare ingått i jordbruksvärdet men där särredovi- sats — och skogsvärde skulle slås samman till ett skogsbruksvärde, varvid skogsmarksvär— det dock alltjämt skulle särskilt angivas. I betänkandet anfördes härom bl. a. (s. 62):
”Vid sina överväganden av frågan om en uppdel- ning av skogens värden alltjämt bör göras på skogsmarksvärde och skogsvärde har kommittén kommit till den uppfattningen att en sådan uppdelning ej längre behövs ur annan synpunkt än skogsbeskattningens. En uppdelning av skogens värden på skogsmarksvärde och skogsvärde bör därför slopas, därest gällande regler för skogsbe- skattningen — som nu är föremål för särskild utredning, vars resultat ej hinner inverka på 1970 års fastighetstaxering — ändras så att dylik upp- delning ej därefter är påkallad av sist antydda skäl. Detta medför en omfattande överarbetning av reglerna i skogsvärderingsinstruktionen.”
I betänkandet föreslogs även att ytterliga- re ett rummariskt förfarande skulle införasi Skvl för uppskattningen av skogsvärdet på fastigheter med en skogsmarksareal, under- stigande 25 hektar, och där skogsuppskatt- ningshandling e. d. ej fanns. Vidare föreslogs att bestämmelserna i Skvl om reduktion av skogsmarksvärdet på grund av onormal före- komst av kalmark skulle upphöra att gälla och att dei KL och Ska intagna bestämmel- serna om skogsbete skulle utgå.
Beträffande byggnader på skogen, vilka på grund av bestämmelserna i 9 & KL och
anvisningarna till denna paragraf regelmässigt åsatts värde såsom särskild förmån (över- byggnad), föreslogs att särskilt förmånsvärde ej längre skulle åsättas, då värdet av dessa byggnader fick anses ingå i skogsvärdet.
Fastighetstaxeringskommittéerna tog även upp frågan om det avdrag för allmänna kostnader, som får göras enligt avdelning B punkt 7 i Skvl. I betänkandet anfördes därom (s. 65):
”Avdraget för allmänna kostnader avser enligt nu gällande skogsvärderingsinstruktion kostnaderna för skogsbrukets förvaltning och bevakning, for skogens vård, för föryngrings- och skyddsåtgärder, för väg— och dikesunderhåll samt för skogsindelning ävensom sådana kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft, som ej inryms i direkta awerknings- och transportkostnader, samt vissa skatter. Avdraget uppgår till 33 % av skogskubik- meterpriset. Avdragets storlek har före införandet av den nya skogsvärderingsinstruktionen varierat.
Kommittén anser att utformningen av avdraget för allmänna kostnader bör tas under omprövning till 1975 års allmänna fastighetstaxering, därvid synes böra utredas om ej en kombination av ett procentuellt avdrag på skogskubikmeterpriset och ett fast avdrag per hektar skulle medverka till en bättre balans mellan skogsvärdena i södra och norra Sverige. Detta senare avdrag kan möjligen utformas som ett i absolut tal angivet avdrag per skogskubik- meter."
I prop. 1968: 154, vilken antogs av riksda- gen (BeU 1968172; SFS 19681729 och 731), föreslogs beträffande skogstaxeringen bestämmelser som överensstämde med vad fastighetstaxeringskommittéerna föreslagit i sitt betänkande. I propositionen uttalade sig föredragande departementschefen särskilt i några frågor angående skogstaxeringen. Be- träffande byggnader på skogen anförde han (s. 98 f.):
"Frågan om taxeringen av byggnader på skogen har föranlett meningsbrytningar vid remiss- behandlingen. Av de remissinstanser som tagit upp frågan har de flesta haft synpunkter som stämmer överens med vad som anförts i kommittéförslaget. Dock har riksskattenämnden framhållit att frågan är komplicerad och att den bör anstå till den fortsatta översyn som förutsätts skola ske före 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelser- na i Stockholms och Hallands län avstyrker förslaget. Andra uppfattningar som kommit till synes är att man bör utarbeta normer för be- dömning av olika skogsägarkategoriers behov av byggnader på skogen i skilda delar av landet samt att det närmare bör preciseras vilka byggnader som
avses ingå i skogsvärdet. — Numera torde finnas byggnader på endast ett mindre antal av landets skogar. Materiellt sett är, som kammarrätten påpekat, frågan om taxering av byggnaderna beroende av om det är berättigat eller inte att vid fastighetstaxeringen göra skillnad mellan skogsfas- tigheter med byggnader och sådana fastigheter utan byggnader. Frågan har vidare samband med ut- formningen av reglerna beträffande avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket. Dessa regler har jag berört något i avsnittet Allmänna synpunkter m.m. Jag kan ansluta mig till den lösning som tagits upp i kommittéförslaget. Jag vill med anledning av vissa remissyttranden dock framhålla att om byggnader som är behövliga för skogsbruks- drift exempelvis hyrs ut på den allmänna markna- den, dessa bör taxeras särskilt. Detta torde kunna ske enligt gällande regler i 8 & KL.”
Bevillningsutskottet vid 1968 års riksdag anförde följande beträffande byggnader på skogen (BeU 1968: 72 s. 29):
"De nuvarande metoderna för värdering av byggnader på skogen låter sig svårligen förena med de principer som gäller vid inkomstbeskattningen för beräkning av värdeminskningsavdrag för bygg- nader. Utskottet är medvetet om att en samordning av bestämmelserna är komplicerad och kräver ingående överväganden. Det är emellertid enligt utskottets mening angeläget att bestämmelserna om taxering av byggnader på skogen och reglerna om värdeminskningsavdrag för byggnader på jord- bruksfastighet blir föremål för fortsatta övervägan- den inom fastighetstaxeringskommittéerna.”
Om avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket uttalade departementschefen i prop. 1968: 154 (s. 45 f.):
”Enligt kommittéförslaget bör utformningen av avdraget för allmänna kostnader omprövas till 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Vid remissförfarandet har allmänt vitsordats att nuvarande regler om avdrag för allmänna kostnader bör ses över. På vissa håll har man beklagat att kommittéförslaget inte innehåller en konkret lös- ning redan nu. lxt har t.o.m. begärts att den kommitté som behandlat frågan skulle få i uppdrag att lämna förslag på en interimistisk lösning.
Det är även enligt min mening angeläget att frågan om avdrag för allmänna kostnader i skogs- bmket löses på ett tillfredsställande sätt. Nuvaran- de regler har lett till ojämnheter, speciellt mellan de norra och södra delarna av landet. De skyddsåt- gärder som vidtogs inför 1965 års allmänna fastighetstaxering (se SFS 1964: 117) har visat sig inte vara tillfyllest. En omläggning av de regler som finns i avdelning B punkt 7 Skvl om avdrag för allmänna kostnader fordrar emellertid omfattande förarbete. Detta förarbete torde inte hinnas med före 1970 års fastighetstaxering utan först till 1975 års taxering. Jag avvaktar f. n. prisutvecklingen på
virke i olika delar av landet innevarande höst och den sammanställning av dessa priser som jag avser låta göra. Nästa års riksdag avser jag att föreslå sådana jämkningar i den prisnivå som ligger till grund för beräkningen av skogsbruksvärdet att de tidigare nämnda ojämnheterna mellan norra och södra Sverige i möjlig mån försvinner."
9.3 Regleri KL om skogstaxering
I KL lämnas regler för taxering av skogsfas- tigheter främst i 7—10 55. Dessa paragrafer behandlar frågorna om beskattningsnatur, taxeringsenhet, värdering och delvärden. I det följande redovisas föreskrifterna om skogstaxering i nämnda paragrafer samt de anvisningar berörande skogstaxeringen, som RN meddelat inför 1970 års taxering.
9.3.1 Gällande regler a) Beskattningsnatur; 7 5
I 75 lämnas regler om fastighets beskatt- ningsnatur. Däri föreskrivs att fastighet eller del av fastighet skall taxeras som jordbruks- fastighet bl.a. om den används för skogs- bruk.
Enligt punkt 2 av anvisningarna till 75 fordras det för att fastighet skall anses vara använd för skogsbruk, att arealen skogsmark inte är alltför ringa. Den omständigheten, att någon ringa virkestillgång finns på fastighet, där bostaden är det väsentliga, utgör inte hinder för att fastigheten i sin helhet taxeras som annan fastighet.
1 punkt 3 av anvisningarna sägs att om förädlingsindustri, vilken inte är att anse som skogsbruk, drivs på en skogsegendom, detta inte medför att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan fastighet. Om byggnader och andra inrättningar för förädlingsindu— strin såsom förvaltar- och arbetarbostäder, sågverk, träsliperi o. d. är uppförda på egendomen, skall visserligen dessa byggnader med anläggningsområden taxeras som annan fastighet men inte egendomen i övrigt.
I punkt 5 av anvisningarna hänvisas i fråga om vad som är att hänföra till skogsbruk till anvisningarna till 21 5. 1 punkt 2 av anvis—
ningarna till denna paragraf sägs beträffande skogsbruk främst:
"Skogsbruk, varmed avses egen eller arrenderad fastighets utnyttjande för skogshantering, anses såsom ett särskilt sätt att utnyttja fastigheten och räknas förty icke såsom binäring till jordbruk.”
I samma anvisningspunkt anges även i vilka fall skogsavverkning på grund av av- verkningsrätt är att hänföra till skogsbruk. Detta är fallet om skattskyldig förbehållit sig sådan rätt vid avyttring eller annan överlåtel- se av sin fastighet. Under skogsbruk inbe- gripes även avyttring av sålunda förbehållen skogsawerkningsrätt.
I punkt 2 av anvisningarna till 21 & sägs vidare:
”Har den, som idkat skogsbruk, tillika drivit virkesförädling eller utvinning av biprodukter av skogsbruket såsom tjära o.dyl., anses denna verk- samhet som skogsbruk, där den varit av mindre omfattning eller väsentligen avsett husbehov. Har dylik verksamhet däremot varit av större omfatt- ning och bedrivits med särskilda anordningar av stadigvarande art, t. ex. fasta kolugnar, fasta tjär- ugnar eller dyl., anses särskild rörelse föreligga.”
Inför 1970 års fastighetstaxering utfärda- de RN anvisningar till ledning vid bestäm- mandet av fastighets beskattningsnatur. För de regler, som därvid angetts av RN för gränsdragningen mellan å ena sidan jord- bruksfastigheter och å andra sidan villafastig- heter och övriga småhusfastigheter, har redo- görelse tidigare lämnats (se avsnitt 4.1 ).
Därvid har även berörts de anvisningar som RN lämnat för gränsdragning mellan dels jordbruksfastighet och exploateringsfas— tighet och dels jordbruksfastighet och vissa speciella fastigheter.
Beträffande gränsdragningen i fråga om exploateringsfastighet sägs i Handledningen att fastighet, som används för skogsbruk, skall taxeras som jordbruksfastighet även om den inom en nära framtid kan förväntas bli exploaterad för bebyggelseändamål. Såsom speciella fastigheter anges dels allmänna platser (väg— och parkmark) såsom s. k. grönområden, dels vissa specialområden så- som t. ex. område för kommunikationsända-
mål, rekreationsändamål, naturreservat, skjutfältsområde. De åsyftade speciella fas- tigheterna borde enligt Handledningen taxe- ras som annan fastighet om det inte var påtagligt att de åtminstone delvis användes för jordbruk eller skogsbruk. Användning för skogsbruk ansågs därvid i regel inte föreligga om området var mindre än 20 hektar.
b) Taxeringsenhet; 8 &
l 8 & lämnas föreskrifter om vad som avses med taxeringsenhet. Huvudregeln är att kameral enhet skall utgöra taxeringsenhet. Från huvudregeln görs undantag —- beroende främst på ägareförhållanden samt på fastig- hetens användning — för vissa fall då en fastighet bör uppdelas på flera taxerings- enheter och då flera fastigheter eller delar därav bör slås samman till en taxeringsenhet. Beträffande skogen uttalas därvidi 8 & vid d) samt i punkt 3 av anvisningarna till denna paragraf att till särskild taxeringsenhet bör avskiljas skogsområde, vilket är att anse såsom brukningsenhet, samt vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvalt- ning. l nämnda anvisningspunkt anges när- mare vilka skogsområden och samfälligheter som avses. l anvisningspunkten sägs:
”Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, bo- ställsskog under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog, för vilken garantibelopp skall enligt 475 upptagas såsom skattepliktig inkomst för innehava- ren (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar, städernas skogar), ävensom under särskild förvalt- ning ställd samfälld skog, såsom de 5. k. besparings— skogarna och vissa s.k. skogsundantag i Koppar- bergs län. Såsom brukningsenhet må ock behandlas enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet (skogsblock)."
1 punkt 2 av anvisningarna till 8 & lämnas föreskrifter som innebär att byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader på annans mark skall utgöra särskild taxerings- enhet. Bland de undantag från denna regel, som nämns, är byggnad på mark, som byggnadens ägare innehar med besittnings- rätt på obegränsad tid, t.ex. byggnad på
skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd.
RN lämnade inför 1970 års allmänna fastighetstaxering vissa anvisningar om be- stämningen av en taxeringsenhets omfatt- ning. Skogsbrukets byggnader behandladesi stort sett på samma sätt som jordbrukets byggnader i övrigt och några särskilda utta- landen om skogsbruksbyggnaderna gjordes inte. Det huvudsakliga innehållet i anvisning- arna var att en fastighetsägares bostads- och administrationsbyggnad på en jordbruksfas- tighet inte skulle — om den var den enda för permanent bostadsändamål användbara byggnaden på fastigheten — aVSkiljas från taxeringsenheten i övrigt utan tillsammans med denna bilda en taxeringsenhet. Inte heller personal— och pensionärsbostäder skul- le avskiljas till särskild taxeringsenhet. Det uttalades emellertid att frågan om i vissa fall byggnader skulle anses behövliga som admi— nistrationsbyggnader för skogsbruket och taxeras tillsammans med jordbruksfastighe- ten i övrigt tidigare ansetts svårbedömd. Om byggnader, aVSedda för arbetskraft i skogs- bruk, var belägna utanför den skogsfastighet, sorn taxerades, skulle enligt anvisningarna byggnaderna taxeras för sig såsom annan fastighet (Handledningen s. 11.119 och III.4: 5).
c) Värdering; 9 &
l 9 & görs för ”område, som utgöres av skogsmark och växande skog” det undanta- get från huvudprincipen om värdering efter allmänna saluvärdet, att sådant område skall tas upp ”till det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk”. — I paragrafen liksomi punkt 4 sista stycket av anvisningarna till denna sägs att om skogsfastigheten i fråga har högre värde vid användning för exploate- ring, den skall taxeras efter allmänna saluvär- det. Principerna för skogstaxeringen utveck- las i punkt 4 av anvisningarna till 9 &, däri stadgas att värdet av det uthålliga skogsbru— ket skall beräknas enligt grundemai Skvl, dvs. efter avkastningsvärdet. Vidare stadgas att åtskillnad skall göras vid uppskattningen
mellan skogsmark, växande skog och särskild förmån på skogsmarken.
Beträffande skogsmark lämnas en de- finrtion, enligt vilken som sådan mark , på sätt närmare utvecklas i Skvl — skall upptas ”all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion”. Till skogsmark skall ej räknas impediment.
Särskild förmån på skogsmarken skall uppskattas för sig till det värde den har för taxeringsenheten i fråga. Värdet skall ingå i delvärdet värde av särskilda tillgångar. Som exempel på sådan förmån nämns jakt, byggnad på skogen och servitutsrätt. Bygg- nad behövlig för skogsbruksdriften anses emellertid ingå i skogsvärdet samt skogskojor och andra liknande mera tillfälliga byggnader i skogsmarksvärdet.
RN har i Handledningen lämnat följande anvisningar om vad som bör hänföras till skogsmark (s. 11.1: 11 resp. IIl.4: 9):
”Mark, som antingen är skogbärande eller skulle kunna göras skogbärande utan mera omfattande grundförbättringar och inte är att hänföra till åker, tomt och trädgård, kultiverad betesmark eller annan gräsbärande mar ” (i sammanhanget görs hänvisning till Skvl) och
”Till skogsmark hänförs all mark med skog, som under ideala förutsättningar i fråga om trädslag och skogstillstånd kan beräknas uppnå en medelpro- duktion om minst en skogskubikmeter per ha och år under en 100-årig omloppstid (växttid jämte kalmarkstid). Hit räknas sålunda inte 5. k. skogliga impediment, vilka i stället hänförs till övrig mark. — — Till övrig mark räknas även kraftlednings— gator."
Även beträffande förmåner på skogsmar— ken har RN meddelat en del anvisningar. Tämligen utförliga rekommendationer har sålunda lämnats avseende värderingen av jakt både på skogsmark och annan mark på jordbruksfastighet. Huvudprincipen har där- vid angetts vara att värderingen skall ske genom kapitalisering efter 6 % av den netto- avkastning, som fastighetsägaren genom ut— arrendering får eller kunnat få av jakten på sin fastighet. Vidare sägs bl. a. att, för att jaktvärde skall åsättas, områdets areal bör vara så stor som fordras för licens att fälla en älg, samt att värde av jaktstugor inte skall
inräknas i jaktvärde (jfr Handledningen s. III.6: 6 och 7).
RN har i sina i Handledningen intagna anvisningar beträffande byggnad på skogen uttalat (s. III.4: 5):
”Exempel på byggnader och andra anläggningar som är behövliga för skogsbruksdrift är bostads- byggnader för skogsarbetare, skogsförvaltare och pensionerad personal i skogsbruket ävensom servi- cebyggnader, garage, förråd etc. för skogsbruksdrif- ten på fastigheten. Dessa byggnader inräknas i skogsvärdet under förutsättning att de är belägna på den skogsfastighet, som taxeras. Byggnader som är belägna på en skogsbruksfastighet och används för arbetskraft i fastighetens skogsbruk, har brukat betecknas som byggnader på skogen.
Byggnader och anläggningar på en skogsfastighet kan till viss del utgöra överbyggnad.
Om byggnader, avsedda för arbetskraft i skogs- bruk, är belägna utanför den skogsfastighet, som taxeras, skall byggnaderna taxeras för sig såsom annan fastighet.”
I fråga om servitut har RN uttalat att kraftledningsservitut vid den tjänande fastig- hetens taxering skall minska skogsmarksvär— det och att rätt till skogsfång skall minska skogsvärdet. Vidare har angetts att då servi- tutsvärde sålunda dras av från en fastighets skogsmarksvärde eller skogsvärde servituts- värdet skall beaktas vid värderingen av den härskande fastigheten (jfr Handledningen s. IIl.4: 3).
d) Delvärden," 10 %
De särskilda värden (delvärden) i vilka värde av skog, skogsmark och särskilda förmåner på skogsmark kan ingå är f. n. 1) skogsbruksvärde 2) värde av särskilda tillgångar och 3) exploateringsvärde.
Med skogsbruksvärde förstås enligt punkt 3 av anvisningarna till 10 & fastighetens värde av växande skog med de byggnader och anläggningar, som är behövliga för skogsbruksdrift, samt värde av skogsmark. Såsom skogsbruksvärde upptas värdet av den växande skogen på all i fastigheten ingående skogsmark (skogsvärdet) och värdet av skogs- marken (skogsmarksvärdet). I skogsvärdet ingår även värdet av de byggnader och andra
anläggningar, som är behövliga för skogs- bruksdrift. Skogsvärde och skogsmarksvärde skall uppskattas enligt de grunder, som anges i punkt 4 av anvisningarna till 9 5. Vid bestämmandet av skogsbruksvärdet skall så- som förut nämnts skogsmarksvärdet urskiljas ur totalvärdet och särskilt angivas.
Enligt anvisningspunkt 4.3 till 10 & förstås med värde av särskilda tillgångar fastighetens värde av sådana särskilda förmåner eller naturtillgångar o. d., som skulle verka höjan- de på köpeskillingen vid en överlåtelse. Hit räknas t.ex. värde av överbyggnader på skogen, jaktvärde och servitutsvärde.
I exploateringsvärde kan ingå värdet av skogsområde. Så är fallet om området har högre värde om det värderas för exploa— teringsändamål än efter skogsvärderings- normer (95 samt punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 95 och punkt 4.b av anvisningarna till 10 5).
Vidare kan i värde av övrig mark ingå skogliga impediment. Dessutom kan i jord- bruksvärde ingå delvis skogbevuxen s. k. hagmark samt sådana inägobackar, som inte kan redovisas såsom skogsskiften och inte heller hänförs till övrig mark (jfr avdelning B punkt 1 Skvl Handledningen s. 111.4110 och 511).
samt
9.3.2 Överväganden och förslag 7 och 8 åå KL
[ anvisningarna till 7 5 — vilken paragraf ger regler för bestämmande av fastigheternas beskattningsnatur — anges vad som fordras för att en fastighet skall anses vara använd för skogsbruk och av sådan anledning hän- föras till jordbruksfastighet. Bestämmelserna är likartade med bestämmelsernai 21 å och anvisningarna till denna paragraf angående vad som förstås med intäkt av skogsbruk. Den beskrivning, som gjorts i nämnda stad- ganden angående vad som skall hänföras till skogsbruk, är allmänt hållen; någon föränd- ring i detta avseende sker inte genom de förslag till ändringar i KL som framlagts av skogsskattekommittén (SOU 1969130). Ut-
redningen har inte något att erinra mot att en sådan allmän beskrivning behålls i fråga om vad som skall avses med skogsbruk vid bestämningen av beskattningsnatur.
Vad angår ifrågavarande bestämmelseri 21 å KL och anvisningarna därtill vill utred- ningen framhålla att definitionen av begrep- pet skogsbruk i punkt 2 av anvisningarna till 21 %, inledd med konstaterandet att med skogsbruk avses egen eller arrenderad fastig- hets utnyttjande för skogshantering, i huvud- sak innebär att med skogsbruk avses utnytt- jandet av fastigheten för virkesproduktion. Detta stämmer väl överens med utredningens uppfattning att i delvärdet skogsbruksvärdei princip endast skall ingå den del av taxerings- enhetens värde som hänför sig till virkespro- duktionen. Till dessa frågor återkommer utredningen senare i detta kapitel.
Bestämmelserna i punkt 2 av anvisningar- na till 7å angående den areal, som bör fordras för att en fastighet skall anses använd för skogsbruk, bör jämföras med de anvis- ningar, som RN vid 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdat till ledning vid bestämmandet av fastighets beskattnings- natur, och de gränsdragningar som gjorts i nämnda anvisningar. Anvisningarna har om- nämnts och delvis återgetts i avsnitt 4.1. Enligt anvisningarna bör, såvitt angår gräns- dragningen mellan jordbruksfastighet samt Villafastighet och övriga småhusfastigheter, fastighet med minst fem hektar produktiv mark (inägojord eller skogsmark) hänföras till jordbruksfastighet om fastigheten är bebyggd med bostadshus av godtagbar be- skaffenhet eller — där så ej är förhållandet — om fastigheten inte bildats för annat ända- mål än jord- och skogsbruk. Som utredning- en anfört i avsnitt 5.2 kan de arealangivelser, som gjorts i anvisningen angående gränsdrag— ningen mellan å ena sidan jordbruksfastighet och å andra sidan Villafastighet och övriga småhusfastigheter, behöva ses över. I regel torde sålunda en större areal skogsmark än fem hektar böra krävas för att skogsbruk skall anses bedrivet. Emellertid kan i vissa fall skogsbruk bedömas förekomma även på mindre arealer, t.ex. då fastigheten liggeri
sambruk med andra fastigheter. I detta sammanhang bör också de inkomstskatte- mässiga konsekvenserna av att en fastighet hänförs till den ena eller andra beskattnings- naturen framhållas. Enligt 24 å KL och anvisningarna till denna paragraf gäller i fråga om fastighet, som tillagts beskattnings- naturen annan fastighet samt anses inrättad som en- eller tvåfamiljsfastighet och till följd därav schablonbeskattas, att intäkt genom försäljning av träd inte beskattas. Intäkt av sådant slag från annan fastighet, som inte schablonbeskattas, skall dock tas upp till beskattning. Därvid är att märka att en- eller tvåfamiljsfastighet enligt nämnda bestämmel- ser inte schablonbeskattas, om den i ”icke allenast ringa omfattning brukar i förvärvs- syfte utnyttjas på annat sätt än för uthyr- ning till stadigvarande bostad eller såsom bostad för ägaren”. Den anses utnyttjad i ringa omfattning, då bruttointäkten på grund av t. ex. tillgodogörande av alster eller naturtillgångar från fastigheten uppgår till högst 1 200 kr eller överstiger nämnda belopp men inte 2 % av fastighetens taxe- ringsvärde.
Den nu berörda skattemässiga behandling— en av intäkt av försäljning av träd kan också vara av intresse för en ev. bestämning av en övre gräns utöver vilken s. k. specialfastighet skall taxeras som jordbruksfastighet. Oavsett om sådan fastighet taxeras som jordbruksfas- tighet eller annan fastighet, skall sålunda intäkten därifrån av virkesproduktionen tas upp som skattepliktig intäkt. Någon övre gräns för de fall, då förenämnda speciella fastigheter bör föras till jordbruksfastighet, är därför inte påkallad av det nu berörda skälet. Emellertid synes det, då det gäller
specialområden med en areal av 20 hektar skogsmark eller däröver (jfr Handledningen s. 11.127), erforderligt att användningsända- målet, t.ex. för rekreation för allmänheten o.d., är klart dokumenterat framför skogs- bruksanvändningen, för att sådana fastighe- ter skall hänföras till annan fastighet. Utred- ningen anser emellertid inte att några lag- stiftningsåtgärder är påkallade beträffande de ovan behandlade gränsdragningsproble-
men. Såsom angetts i avsnitt 5.2 anser utredningen, att frågan lämpligen kan regle- ras genom att RSV till 1975 års allmänna fastighetstaxering omprövar de förut om- nämnda, av RN meddelade anvisningarna.
I fråga om bestämmelserna i 8 5 och anvisningarna till denna paragraf har i avsnitt 4.1 framhållits att utredningen inte gör några principiella överväganden om begreppet taxeringsenhet, då detta f. n. övervägs inom finansdepartementet. Utredningen vill emel- lertid här i korthet beröra bestämmelserna om vad som med anledning av vissa skogliga förhållanden bör anses vara taxeringsenhet.
Utgångspunkt härvidlag är bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna till 8 5 om att till särskild taxeringsenhet bör avskiljas ”skogs- område, som är att anse såsom brukningsen- het”. Häremot är enligt utredningens mening ej något att erinra. Inte heller är något att erinra mot det kompletterande stadgandet att "vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning” skall utgöra taxe- ringsenhet. Den följande exemplifieringen av vad som avses med brukningsenhet och samfällighet, som nyss sagts, synes emellertid i åtskilliga delar vara inaktuell. Detta torde gälla bl. a. i fråga om gruvskogar och gruvallmänningar, då bestämmelserna om rekognitionsskogar numera upphävts. Mot- svarande gäller beträffande bestämmelseni anvisningspunkt 2 till Så om byggnad på skogsområde, som blivit av staten upplåtet till bergshanteringens understöd. Uttrycks- sättet i anvisningspunkt 3, där som exempel på brukningsenhet anges ”städernas skogar”, borde i vart fall ändras till ”kommunernas skogar”. Vidare borde vid en exemplifiering s. k. gemensamhetsskogar enligt bysamfällig- hetslagen vara av väl så stort intresse som de angivna s.k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantagi Kopparbergs län.
Det stadgas vidare i anvisningspunkt 3 att enskild skog, i den mån den i innehavarens hand bildar en i brukningshänseende naturlig enhet, bör taxeras för sig. Sådan enskild skog betecknas i stadgandet "skogsblock”. Denna beteckning torde endast förekomma i detta sammanhang. Den torde knappast användas
vare sig i facklitteratur eller i det praktiska skogsbruket och bör därför avföras ur författningstexten.
Vidare må i detta sammanhang erinras om bestämmelserna i punkt 5 av anvisningarna till 8 5 enligt vilka taxeringsvärdet och delvärdena skall delas upp på olika admi- nistrativa områden inom kommunen. Denna punkt bör överses i vart fall beträffande den numera föråldrade uppräkningen av de admi- nistrativa områden som här kan komma i fråga.
I fråga om vad som sakligt sett bör ingå i "den skogliga taxeringsenheten” synes det riktigt att som nu sker utgå från bruknings- enheten och — i viss mån — från vid skifte avsatt skog, som står under särskild förvalt- ning. Däremot synes sådan exemplifiering, som anvisningspunkt 3 f. n. innehåller, inte lämpligen böra ingå i lagtexten. På grund av förändringar i annan lagstiftning och i brukningsformer kan angivna exempel snart bli inaktuella. Om exemplifiering fordras, bör den i stället gesi anvisningar av RSV.
Vid bedömning av vad som i fråga om allmänna och enskilda skogar skall anses som brukningsenhet synes avgörande vikt böra fästas vid vad som i administrativt hänseende och redovisningsmässigt utgör en enhet. För skog i enskild ägo torde det i allmänhet inte föreligga svårigheter att avgöra vad som skall . anses utgöra brukningsenhet. Då det gäller stora bolagsskogar o.d. samt domänverkets skogar synes det emellertid finnas skäl att göra vissa överväganden. I princip har utred- ningen därvid den uppfattningen att de förvaltningsenheter för skogen, av vilka dessa skogar består, bör anses som brukningsenhe- ter. Skäl att bryta ned dessa enheter i mindre delar än dem, för vilka redovisningen sker och redovisningshandlingar o.d. i fråga om skogen upprättats — dvs. för domänverketi allmänhet dess revir och för skogsbolagen dess förvaltningar — synes inte föreligga. Detta skulle nämligen förorsaka deklaranter- na stort besvär. Att en skoglig brukningsen- het av skäl, som nu angetts, kan komma att omfatta flera kommuner synes inte vara något hinder härvidlag. Visserligen skall
enligt 8 & KL den inom varje kommun belägna delen av brukningsenheten utgöra en särskild taxeringsenhet. I enlighet med före- skrifterna i punkt 6 av anvisningarna till 9 5 skall emellertid taxeringen av två eller flera fastigheter, belägna i skilda kommuner, som skulle ha utgjort gemensam taxeringsenhet om de legat i samma kommun, verkställas som om fastigheterna var en taxeringsenhet, varefter enligt punkt 3 av anvisningarna till 8 & skall anges hur stor del av taxeringsvär- det som faller inom varje kommun. Bruk- ningsenhet bör dock enligt utredningens mening ej få sträcka sig över länsgräns. En stor skoglig brukningsenhet som här avses bör lämpligen kunna taxeras i sådant gemen- samt fastighetstaxeringsdistrikt, som utred- ningen i det följande föreslår i avsnitt 15.3.
Emellertid framlägger utredningen — av skäl som nyss angetts — inte några förslag till ändringar i ovan berörda hänseenden av 8 5 eller av anvisningarna till nämnda paragraf. Detta betyder att utredningen i sitt förslag till ny Skvl som huvudregel för värderingen anger, att värderingen skall avse all skogs- mark inom taxeringsenheten i fråga, därvid taxeringsenhetens omfattning t.v. bestäms av gällande regler i 8 % KL med anvisningar. Föreligger inom viss del av taxeringsenheten specifika skogliga förhållanden, bör enligt utredningens mening gälla motsvarande be- stämmelser som dem vilka upptas i avdelning B punkt 13 i nu gällande Skvl; föreskrifter härom bör alltså upptas i den nya instruktio— nen. Där bör också regleras det fall att den skogliga brukningsenheten omfattar mark i flera kommuner.
9 och 10 åå KL
Tidigare har framhållits det principiellt för- delaktiga i att den grundläggande värderings- principen är densamma vid taxeringen av samtliga fastighetstyper. Med hänsyn härtill och till praktiska taxeringssynpunkter bl. a. i fråga om utnyttjandet av köpeskillingssta— tistiken m.m. har föreslagits att fastighets- taxeringen skall grundas på marknadsvärde- ring i fråga om alla fastighetstyper. Detta
innebär ett avsteg från nu gällande princip endast i vad avser värderingen av skogsfastig- heter. För dessa fastigheter är i KL före- skrivet ett annat mål för värderingen, nämli- gen ett i Skvl närmare definierat avkastnings- eller förväntningsvärde. Det har — såsom angetts tidigare i detta kapitel — hävdats att en sådan värdering skulle leda till praktiskt taget samma resultat som en marknadsvärde- ring. Utredningen har emellertid av bl. a. förut anförda skäl funnit det vara en fördel med en direkt uttalad anknytning av skogs- taxeringen till marknadsvärdering och mark- nadsvärdenivå. För detta har även rättvise- skäl talat.
Till följd av detta ställningstagande har utredningen, såsom tidigare redovisats, för— ordat att även för skogstaxeringens del bör gälla den föreslagna generella regeln i 9 5 om att taxeringsvärde skall åsättas till belopp som motsvarar 80% av i lagrummet och i föreslagen anvisningstext angivet marknads- värde. Den motsvarande principen om beräk- ning av delvärden, som föreslagits bli intagen i punkt 1 av anvisningarna till 10 & KL, bör givetvis även gälla skogsbruksvärdet. Fram— ställningen återkommer i ett senare avsnitt med ytterligare utredning och synpunkter på frågor om anpassning till marknadsvärdenivå vid skogstaxeringen.
Tidigare har även framhållits att speciella värderingsregler för olika fastighetstyper bör utmönstras ur KL. I enlighet därmed har de särskilda regler som finns om taxering av jordbruksfastighet till den del den utgörs av skogsmark och dårå växande skogi punkt 4 av anvisningarna till 9 & KL föreslagits skola utgå. Dessa avser —i den del de inte utgör en hänvisning i värderingsfrågor till Skvl — huvudsakligen en beskrivning av vad som skall hänföras till skogsmark samt regler för värdering av förmåner på skogsmark, bl. a. "byggnad på skogen”. Som tidigare angetts föreslår utredningen att samtliga byggnader, vars värde anses böra påverka taxeringsvär- det, skall beaktas vid åsättande av byggnads- värde på jordbruksfastighet. Övriga frågor som behandlats i anvisningspunkt 4, dvs. skogsmarksdefinitionen och värderingen av
vissa särskilda förmåner på skogsmark, bör regleras huvudsakligen genom bestämmelseri Skvl resp. genom anvisningar av RSV eller skattechef. Utredningen har inte ansett sig böra föreslå ett slopande av en särskild Ska och en fullständig övergång till fastighets- taxering i enlighet med materiella regler som lämnas - förutom i KL — endast genom anvisningar av RSV och skattechef. Utred- ningen anser sålunda — med hänsyn till de särskilda förhållanden som får anses föreligga i fråga om skogen - att i vart fall tills vidare en närmare reglering av skogstaxeringen bör ske genom en av riksdagen beslutad Skvl. I enlighet härmed bör i KL göras en hänvis- ning till en sådan instruktion. Denna hänvis- ning föreslås bli intagen vid b)i punkt 2 av anvisningarna till 10 % KL.
För den av utredningen föreslagna, i 10 & upptagna definitionen av delvärdet för nu ifrågavarande tillgångar — skogsbruksvärdet — har tidigare red0|orts liksom i korthet för skälen därtill (se avsnitt 5.4.1). Med skogs- bruksvärde skall sålunda enligt förslaget förstås värdet av taxeringsenhetens skogs- mark med därå växande skog och med de inom taxeringsenheten befintliga markan- läggningar som används eller är behövliga för skogsbruk.
Beträffande skogsmarksvärdet föreslås att den nuvarande bestämmelsen i punkt 3 av anvisningarna till 10 5 om särredovisning av detta värde skall utgå. Detta förenklar i viss mån taxeringen och längdföringen. Det inne- bär också ett tillgodoseende av tidigare framställda önskemål i denna fråga (se avsnitt 9.2). Förslaget är framlagt under förutsättning att ändring inom den närmaste framtiden kommer till stånd i fråga om reglerna för beskattning av intäkt av skogs— bruk och att obligatorisk redovisning av skogsmarken inte påfordras för denna be- skattning. Däremot bör enligt utredningens mening möjlighet finnas att i de fall, då intresse därav kan föreligga, urskilja skogs- marksvärdet för en taxeringsenhet med tillämpning av det tabellverk som skall utarbetas i och för taxeringen. Utredningen återkommer senare till denna fråga. — Skulle
inte nya skogsbeskattningsregler införas eller skulle sådana regler förutsätta generell särre- dovisning av skogsmarksvärdet, får sådan redovisning givetvis ske även i fortsättningen.
Som tidigare angetts förordar utredningen att i skogsbruksvärdet skall ingå värdet av de inom taxeringsenheten befintliga markan— läggningar, som används eller är behövliga för skogsbruk. Motsvarande regel har föresla- gits för delvärdena åkervärde och värde av annan mark. Med sådana anläggningar avses för skogsbrukets del t. ex. skogsvägar, skogs- dikningar, upplagsplatser och landningsstråk för flygplan. Dylika anläggningars värde synes regelmässigt böra beaktas vid faststäl- landet av riktvärden för skogstaxeringen liksom t. ex. behövliga dikningar och invall- ningar för jordbrukets del bör beaktas genom riktvärdena för åkervärdet respektive värdet av annan mark.
I övrigt har den föreslagna definitionen av skogsbruksvärdet liksom övriga föreslagna delvärdesdefinitioner anknutits till ifrågava- rande tillgångs användningsändamål. För skogsbruksvärdets del har i lagtexten föresla- gits att användningsändamålet för marken skall vara skogsbruk. Tidigare har angetts att därmed avses markens utnyttjande för vir- kesproduktion. Det må i sammanhanget erinras om att begreppet skogsbruk i skogligt avseende även används i en vidare bemärkel- se nämligen såsom omfattande utnyttjande av skog över huvud taget och sålunda omfattande skogarnas både direkta och indirekta nyttoverkan. Vad särskilt angår möjlighet till jakt må vidare erinras om att utredningen tidigare (aVsnitt 5.4.1) föreslagit att värdet därav i vissa fall skall taxeras som särskild tillgång. Närmare anvisningar i äm- net bör — på sätt RN gjorde inför 1970 års allmänna fastighetstaxering — meddelas av RSV till 1975 års taxering.
9.4. Övriga regler omskogstaxering
I Skvl lämnas dels materiella föreskrifter om den metod som skall användas vid skogstaxe- ringen, dels formella regler avseende förfa- randet m. rn. vid denna taxering. Ska är
uppdelad på sju avdelningar, A—G. Av dessa avser två värdering, nämligen avdelning A. ”Allmänna värderingsgrunder” och avdelning B. ”Bestämmelser rörande uppskattningen”. De övriga avdelningarna hänför sig till förfarandet. I detta avsnitt lämnas först en kortfattad
redogörelse för reglerna i Skvl. Vidare redogörs för uttalanden avseende skogstaxe- ringen i Kungl. brev till Skogsstyrelsen och vid Stockholmsmötet 1969; därutöver redo- visas de tidigare omnämnda s.k. säkerhets- marginalerna.
9.4.l Materiella regler i Skvl, anvisningar m. m.
De materiella reglerna i Skvl är intagna i avdelningarna A och B. För innehållet i dessa redogörs först.
Avdelning A. Allmänna värderingsgrunder
I denna avdelning ges en närmare bestämning av det avkastningsvärde, som enligt 9 5 KL skall vara en skogsfastighets taxeringsvärde.
En "programförklaring" återfinns i avdel- ningens första stycke. Detta lyder:
"Skogsmark med därå växande skog skall vär- deras med hänsyn till markens produktionsförmå- ga, det tillstånd vari den växande skogen befinner sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där bedrivas."
Utgångspunkten för den föreskrivna vär- deringsmetoden är den s.k. normaliserade genomsnittsskogen. Sådan skog anges inom skogligt sett likartade s.k. tillväxtområden. Prissättningen på rotstående skog sker för olika avsättningslägen, betingade av varia- tioner i avverknings- och transportkostnader (jfr Avd. B punkt 6.c). Till' grund för prissättningen läggs bruttopriser samt avverk- nings- och transportkostnader enligt en s. k. femårsregel. Denna hänför sig till medeltalen av gällande medelhöstpriser under den pe- riod om fem kalenderår, som utgår med
tredje kalenderåret före taxeringsåret. Priser- na förutsätts förbli konstanta även vid fram- tida avverkningar.
För varje års avkastning, uppskattad i penningar, görs avdrag för beräknade allmän- na kostnader. Nettoavkastningarna diskonte- ras därefter till nuvärden och sammanläggs. Därigenom erhålls skogens hela nuvärde (s. k. förväntningsvärde), vilket är det resul- tat som eftersträvas vid taxering enligt Skvl.
En sammanfattande beskrivning lämnas härefter av uppskattningsförfarandet. Detta sker för varje taxeringsenhet med utgångs- punkt i dels markens godhetsgrad dels det mätbara virkesförrådet. Detta är uppdelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper.
Förväntningsvärdet bestäms vidare med ledning av skogskubikmeterpriset för ett grövre och ett klenare typträd inom varje trädslagsklass i varje avsättningsläge samt markvärde- och skogsvärdefaktorer, uträkna- de på grundval av prisrelationen mellan det grövre och det klenare typträdet. Avdrag görs därvid för det beräknade nuvärdet av framtida allmänna kostnader.
Skogsmark och växande skog åsätts sär- skilda värden med ledning av upprättade tabeller. Skogsmarksvärdet motsvarar det värde som skulle tillkomma marken om där inte fanns något virkesförråd.
Slutligen föreskrivs att enligt KL särskilda förmåner på skogsmark skall beaktas i annan ordning än som anges i Skvl.
Avdelning B. Bestämmelser rörande upp— skattningen
Den detaljerade utformningen av värderings- metoden lämnas i avdelning B. De förhållan— den som i avdelning A angetts vara avgöran- de för metodens användning såsom tillväxt- områden, godhetsgrad osv. liksom en del andra faktorer m. m., som är betydelsefulla för skogstaxeringen, redovisas under tretton skilda punkter i avdelning B.
1. Vad som förstås med skogsmark Enligt denna punkt skall såsom skogsmark tas upp all icke odlad mark som, vare sig den
vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till skogsmark, sägs det, skall således hänfö- ras även ljungmark och annan dylik mark, som av ålder ligger skoglös, om marken kan anses lämpa sig för skogsproduktion. Därut- över anges bl. a. att skoglös eller obetydligt trädbevuxen ängsmark samt skogbevuxen s.k. hagmark, som används som kultiverad betesäng, ävensom impediment ej räknas till skogsmark. För kultiverad betesäng och impediment lämnas definitioner. För mark, som inte skall upptas som skogsmark, görs hänvisning till KL: s regler.
2. Areal skogsmark
För statens och andra allmänna skogar föreskrivs att beräkningen bör ske med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen eller eljest är tillgängliga. Enskild skogsmark, för vilken skogsuppskatt- ningshandlingar finns, bör beräknas efter vad som uppges i dessa handlingar. För annan enskild skogsmark sker beräkning av arealen med ledning av uppgifter från jordregister, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar samt efter ingivna deklarationer och andra upplysningar.
3. Rikets indelning i tillväxtområden
Med hänsyn till olikheter i skogsmarkens produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrivs skall riket indelas i sex tillväxtområden vilka anges under denna punkt.
4. Markens godhetsgrad
Markens godhetsgrad bestäms efter markens beskaffenhet med hänsyn till den virkesav- kastning, som framdeles kan förväntas. God— hetsgraden anges i godhetsklasser, som skall vara fyra eller flera och bestämmas per tillväxtområde. — Vid bedömandet av god- hetsklass för den individuella fastigheten kan man utgå från skogsuppskattningshandlingar för ifrågavarande mark, från en jämförelse
med övrig skogsmark i trakten eller från vad som bestämts vid tidigare taxeringar.
5. Virkesförrådets uppskattning
Enligt denna punkt kan uppskattningen göras enligt tre metoder. Dessa är dels en fullständig uppskattningsmetod, dels två summariska metoder. Dessa metoder har fr.o.m. 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring även benämnts resp. T2-, T1- och TO-metoderna. Virkesförrådet skall anges i skogskubikmeter, dvs. i kubikmeter fast mått på bark.
T2-metoden är den fullständiga uppskatt- ningsmetoden. Den skall användas, då till- fredsställande uppgifter för en uppskattning av virkesförrådet finns. Virkesförrådet för- delas, då T2-metoden används, på följande trädslagsklasser och förrådsgrupper:
fönådsgrupper:
grov barrskog (25 cm och meri diame- ter)
( 15 — 24 cm i diameter) (intill 15 cm i diame- ter)
trädslagsklasser: 1. barrskog
medelgrov ”
klen "
2. ordinär lövskog grov ordinär lövskog (25 cm
(företrädesvis och mer björk, asp, al) i diame- ter) klen ” " (intill 25 cm i diame- ter)
3. ädel lövskog grov ädel lövskog (25 cm (företrädesvis bok, och mer ek, alm, ask, aven- i diame- bok, lind och lönn) ter)
en " ” (intill 25 cm i dia- meter)
TI-metoden kan användas om en barrskog är normal till sin sammansättning, därvid grovskogen anges i tiotal procent. Om tall och gran behandlats som skilda prisgrupper skall förekomsten av gran upptas med en noggrannhet av minst 25 %. I vissa fall kan även lövskog uppskattas enligt denna metod.
TO-metoden, som införts och använts först vid 1970 års taxering, kan tillämpas på
taxeringsenheter om mindre än 50 hektari de fem nordligaste länen och mindre än 25 hektar i övriga län. Därvid hänförs virkesför- rådet till en av tre eller fyra virkesförråds- klasser och den grova barrskogen till en av tre eller fyra grovleksklasser.
6. Skogskubikmeterpris
Skogskubikmeterpris fastställs för ett grövre (30 cm) typträd och ett klenare (20 cm) typträd för varje trädslagsklass inom olika avsättningslägen i varje enhetligt prisområde inom ett län.
Skogskubikmeterpriset är avhängigt av den aptering av typträd som för olika apteringsområden fastställs av skogshögsko- lan efter samråd med Skogsstyrelsen.
Skogskubikmeterpriset är ett nettopris, som erhålls sedan från femårsmedeltalen för bruttopriserna dragits motsvarande medeltal för de direkta avverknings— och transport- kostnaderna. Hänsyn till variationer i de direkta kostnaderna och avsättningsläget kan tas genom fördelning av skogarna på olika omkostnadsklasser. — Skogskubikmeterpri- set kan reduceras vid förekomst av tekniska fel i virket.
7. Avdrag för allmänna kostnader
De allmänna kostnaderna avser kostnader för förvaltning och bevakning, för skogens vård samt för föryngrings— och skyddsåtgärder. Vidare avses kostnader för väg- och dikesun- derhåll, för skogsindelning samt sådana övri- ga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft, som ej inryms i direkta awerk- nings- och transportkostnader, ävensom så- dana till omkostnader hänförliga skatter som inte beaktats i annan ordning. Nuvärdet av dessa kostnader beräknas till 33 % av det värde, som skulle tillkomma skogsmarken och den växande skogen om sådant avdrag ej medgavs. Avdraget verkställs genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 % av det- ta. Förhöjt avdrag för allmänna kostnader upp till 50 % av skogskubikmeterpriset kan efter prövning i det enskilda fallet medges
om avsättningsläget är dåligt eller särskilda föryngringssvårigheter på grund av naturför- hållandena föreligger eller om — i vissa angivna fall — ett trängande behov finns att inom en nära framtid i en omfattning, uppenbarligen överstigande den normala, uppföra byggnader som är avsedda enkom för skogsbrukets behov och som måste antas inte kunna i uthyrning c. d.
huvudsak förräntas genom
8. Skogsvärdefaktorer och markvärdefakto- rer
Förhållandet mellan skogskubikmeterpriser- na för ett grövre (30 cm) och ett klenare (20 cm) typträd (prisrelationen) inom en tråd- slagsklass bestämmer enligt denna punkt priserna för samtliga dimensioner inom klas- sen. Detta sker genom tillämpning av skogs— värde- och markvärdefaktorema, som fast- ställs av Kungl. Maj:t enligt föreskrift i avdelning C i instruktionen.
9. Skogsvärde
Skogsvärdet per förrådsgrupp erhålls genom att virkesförrådet multipliceras dels med skogskubikmeterpriset för det grövre typträ- det, efter avdrag för allmänna kostnader, dels med tillämplig skogsvärdefaktor. Skogs- värdet för fastigheten erhålls genom att värdena av de olika förrådsgrupperna däref- ter sammanläggs. I vissa områden, som grän- sar mot nordligare tillväxtområden, kan skogsvärdet reduceras.
10. Skogsmarksvärde
Till utgångspunkt för värderingen skall enligt denna punkt i princip tas priserna på två typträd, ett klenare och ett grövre, av barrskog. Sedan från skogskubikmeterpriset för det grövre typträdet avdragits nuvärdet av de allmänna kostnaderna, multipliceras det erhållna talet med markvärdefaktorn för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrela— tion, som betecknar förhållandet mellan
skogskubikmeterprisema å de båda typträ- den.
Skogsmarksvärdet kan reduceras om en fastighet är till mer än 25 % bevuxen med ädel lövskog eller om marken ligger i sådana trakter av ett tillväxtområde, som gränsar till ett nordligare tillväxtområde.
ll. Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass
Om priserna på olika trädslag inom en trädslagsklass varierar starkt kan det vara olämpligt att tillämpa samma kubikmeterpris för de olika trädslagen. Ett trädslag eller en grupp av trädslag skall då i förevarande avseende behandlas som en trädslagsklass.
12. Om nedsättning ivisst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde
Om ett skogsområde belastas med servitut eller annan liknande rättighet, kan på grund därav skogsvärdet eller skogsmarksvärdet nedsättas (jfr anvisning därom i Handled- ningen s. 111.413).
13. Uppskattningsenhet
I princip skall en taxeringsenhet uppskattas efter de skogliga förhållanden, som i genom- snitt råder på hela taxeringsenheten. Om i skogligt avseende väsentligt skilda förhållan- den råder på olika delar av taxeringsenheten, får dock — om taxeringen därigenom avse- värt underlättas - särskild uppskattning ske av de olika delarna.
I Kungl. brev den 21 februari 1969 anbefalldes skogsvårdsstyrelserna att över- lämna de handlingar till resp. länsstyrelse, som denna rekvirerade för fastighetstaxering— en. Därmed avsågs främst skogsbruksplaner, ur vilka kan inhämtas bl. a. uppgifter angåen- de areal av skilda ägoslag samt olika skogliga data av intresse för skogstaxeringen, såsom uppgifter om virkesförråd, godhetsklass, m. m. I Handledningen anges (s. 1.2: 14 och 4: 15) att uppgifter även kan inhämtas från
Vid de tidigare omnämnda s.k. Stock- holmsmötena har särskilda överläggningar hållits med skogssakkunniga. De rekommen- dationer m. m., som de skogssakkunniga därvid enat sig om, har publicerats i en särskild promemoria rörande resultatet av de skogssakkunnigas överläggningar. Den pro- memoria, som publicerades före 1970 års taxering, innehöll rekommendationer och uttalanden om bl. a. beräkning av skogsku- bikmeterpriser enligt punkt B 6 i Skvl i vad avser apteringsanvisningar och utbytesberäk- ningar samt vissa direkta kostnader som huggningskostnader och gemensamma av- verkningskostnader. I fråga om omkostnads- klasser ansågs särskilda sådana ej nödvändiga vid värdering av lövskog. Vid beräknande av omkostnadsklass skulle hänsyn tas till dagens transportsituation och flottningsavdrag ej såsom tidigare beräknas eftersom flottningen är i huvudsak nedlagd. Särskilda rekommen- dationer lämnades i fråga om skogar i yttersta kustbandet. För värdering av träd- slagsklassen barrskog rekommenderades sär- värdering av tall och gran i Norrlands och Kopparbergs län. Uttalanden gjordes vidare om värderingen av ädel lövskog, om reduk- tion av vården och priser i övergångszoner och på grund av tekniska fel samt om utnyttjande av flygbilder vid taxeringen, m.m. Till ledning för taxeringen lämnades vidare i förenämnda promemoria uppgifter om areal, markens godhetsklass, virkesförrå- det och dess sammansättning för i allmänhet fyra eller fem områden inom varje län.
Av stor vikt för resultatet av skogstaxe- ringen är vidare de bestämmelser, vilka som tidigare nämnts, meddelats av statsmakterna om s. k. säkerhetsmarginal. Sådana bestäm- melser har meddelats inför de allmänna fastighetstaxeringar, som ägt rum sedan Skvl trätt i kraft, dvs. taxeringama 1957, 1965 och 1970. Statsmakterna har sålunda — vid 1965 och 1970 års taxeringar efter det att skogshögskolan och Skogsstyrelsen till fi- nansdepartementet ingivit promemorior i ämnet — beslutat om de bestämmelser där- om som finns i SFS 1956: 179, 19641117
och 1969: 209, för vilka redogjorts tidigare (avsnitt 5.3.2). Genom säkerhetsmarginalen har det väntade utfallet av skogstaxeringen korrigerats för att önskat resultat skolat uppnås i fråga om nivå m. m.
9.4.2 Regler om förfarandet
Processuella och andra formella regler om skogstaxeringen finns i Skvl och TF. Vidare finns sådana regler i centrala och lokala anvisningar. En del av dessa anvisningar grundar sig på bestämmelser i nyssnämnda författningar.
Centrala anvisningar o. d. regleras i Skvl i avdelningarna C, D och E samt lokala skogstaxeringsanvisningar i avdelning F. En- ligt avdelning C skall Kungl. Maj:t före allmän fastighetstaxering fastställa tabeller med skogs- och markvärdefaktorerna. Dessa skall anges i tabeller för varje tillväxtområde. I avdelning C anges även den förväntnings- procent (diskonteringsprocent) efter vilken förväntningsvärdet (avkastningsvärdet) på skog och mark skall beräknas. Den är 5 %. Enligt avdelning D i Skvl skall skogshögsko- lan senast den 15 april året före taxeringsåret efter samråd med Skogsstyrelsen fastställa de centrala skogstaxeringsanvirningar, som skall gälla för den kommande taxeringsperioden. Dessa skall innehålla vissa apte- ringsanvisningar och omräkningstal. Skogs- högskolan skall vidare senast den 1 augusti året före taxeringsåret lämna på riksskogs- taxeringarna grundade uppgifter till varje länsstyrelse om skogliga förhållanden i länet såsom areal skogsmark, genomsnittlig god- hetsgrad m.m. ] avdelning E föreskrivs att Skogsstyrelsen senast den 15 april året före taxeringsåret skall efter samråd med domän- styrelsen och skogshögskolan till varje läns- styrelse lämna uppgifter om bruttohöstpriser och direkta avverknings- och transport- kostnader (5. k. femårsmedeltal) samt förslag om vilka trädslag, som skall behandlas som en särskild grupp inom en trädslagsklass, och vilka priser som skall tillämpas för olika typträd.
De centrala anvisningarna och uppgifterna
skall ligga till grund för anvisningarna om skogstaxeringen i varje län. Vad de lokala skogstaxeringsanvisningarna skall innehålla regleras i avdelning Fi Skvl. Enligt denna avdelning skall anvisningar upprättas för län eller del av lån och innehålla alla de skogliga uppgifter som är nödvändiga för taxeringen av skogsfastigheter, främst uppgifter om virkesförråd, trädslagsklasser, förrådsgrupper och trädslag, godhetsklasser och omlopps- tider, skogskubikmeterpriser och skogsvärde per kubikmeter, kubikmeterpris per hektar för bestämmande av markvärde och områden för vilka skall gälla särskilda uppskatt- ningsgrunder på grund av tekniska fel i virket eller förhöjda allmänna kostnader eller på grund av att områdena gränsar mot ett nordligare tillväxtområde.
I de lokala skogstaxeringsanvisningarna skall vidare tas in de delar av de centrala skogstaxeringsanvisningarna, som berör lä- net. I övrigt skall de upplysningar meddelas som kan finnas erforderliga för en riktig skogstaxering. Till stor del skall — ienlighet med vad som föreskrivs i avdelning F — anvisningarna ges form av hjälptabeller.
Upprättandet och fastställandet av de lokala skogstaxeringsanvisningarna reglerasi övrigt i 1435 lmom. samt 1445 1 och 3 mom. TF. Däri sägs bl. a. att det åligger ”landskamreraren” att på grundval av de uppgifter, som enligt avdelningarna D och E i Skvl lämnats av skogshögskolan och skogs- styrelsen, med biträde av skogssakkunnig upprätta förslag till lokala skogstaxerings- anvisningar (1435 lmom. TF). Förslaget diskuteras därefter vid det möte inför ”landskamreraren”, som enligt 144 5 1 mom. TF skall hållas senast den 20 september året före den allmänna fastighets- taxeringen. Senast den 20 augusti skall ”landskamreraren” ha sänt in sitt förslag till RSV, som senast den 15 september skall återställa förslaget tillsammans med ev. erin- ringar. Fastighetsprövningsnämnden skall därefter fastställa de lokala skogstaxeringsan- visningarna i sådan tid att de senast den 30 september kan tillställas bl. a. ordförandenai fastighetstaxeringsnämnderna.
I den sista avdelningen i Skvl, avdelning G, behandlas vissa uppgifter som ankommer på beskattningsnämnd. Däri anges kortfattat gången vid taxeringen med utnyttjande av de hjälptabeller som skall vara tillgängliga vid skogstaxeringen.
I Skvl finns även vissa regler om längdfö- ring o. d. ] avdelning B punkt 6.d) föreskrivs sålunda beträffande avdrag för tekniska feli virket att skälen för avdraget och grunden för beräkningen därav skall antecknas i fastighetslängden. 1 punkt 12 stadgas att nedsättning av skogsvärde eller skogsmarks- värde på grund av servitut eller liknande rättighet skall antecknas i längden och i punkt 13 att de grundläggande uppgifterna för taxeringen skall redovisas för varje särskilt uppskattad del av taxeringsenheten.
RN har inför 1970 års allmänna fastighets- taxering även utfärdat anvisningar om note— ringar på fastighetstaxeringsavi och i fastig- hetslängd om vissa skogliga data (Handled- ningen s. 111.416—8).
9.5. Allmänna synpunkter på skogstaxering- en
Tidigare i detta kapitel har i korthet angetts några av de skäl som föranlett utredningen att ifrågasätta att nu gällande Skvl ersättes med en ny instruktion för skogstaxeringen. Där nämndes den föreslagna nya värderings- grunden, marknadsvärdet, och nya grunder för beräkning av avverkningsuttagen. Vidare nämndes kritiken mot reglerna om bl.a. allmänna kostnader och byggnader på sko- gen. I direktiven till utredningen har vidare påpekats att Skvl får anses föråldrad i vissa delar. Det ifrågasattes vidare om en så detaljerad reglering som nu görs i Skvl är lämplig med tanke på RSV:s tilltänkta centrala roll vid fastighetstaxeringen. Utred- ningen vill nu redovisa sin principiella stånd- punkt i dessa frågor.
En övergång till marknadsvärdering av skogsfastigheterna eller en anpassning av skogsbruksvärdet till en sådan värdering innebär en ändring av grundförutsättningen för skogstaxeringen. Utredningen anser att
en sådan ändring i och för sig bör föranleda att de nya reglerna sammanfattas i en ny instruktion. Härför talar även omfattningen av de ändringar som med hänsyn bl. a. till den ändrade grundprincipen eljest skulle få göras i nuvarande Skvl. Ifråga om uppbygg— naden av värderingsmodellen i Skvl liksom regleringen där av en del Skogstekniska och andra skogliga frågor är det utredningens mening att instruktionen — såsom anförts i direktiven för utredningen — är föråldrad i flera hänseenden. I korthet kan följande anges.
Värderingsmetoden i Skvl bygger på data från andra riksskogstaxeringen (1938—52). Dessa data är numera inaktuella. De kan därför inte på ett rättvisande sätt bely- sa värdeskillnader mellan fastigheter med olika belägenhet och beskaffenhet. Kostnadsstrukturen har vidare förändrats efter tillkomsten av Skvl, vilket bl. a. med- fört ett behov av sakliga omarbetningar inte bara i vad avser reglerna om avdrag för allmänna kostnader utan av regleringen av hela kostnadsfrågan. Antas utredningens för- slag om marknadsvärdering även av skogsfas- tigheterna, skall en nivåanpassning göras av skogens värde till en marknadsvärdenivå. Under sådana förhållanden behöver pris- sättningsystemet inte vara så rigoröst regle— rat som i nuvarande Skvl. Automatisk databehandling, som numera kan utnyttjas, ger vidare större möjligheter än som fanns vid tillkomsten av Skvl att välja lämpligast möjlig värderingsmodell och bearbetnings- metod.
De övriga regler i Ska som utredningen — bl. a. på grund av de undersökningar vilka redovisas nedan — främst anser vara i behov av översyn gäller avverkningsberäkningarna, som är en avgörande grund för den värdebe- stämmande avkastningskalkylen. Utred- ningen kommer att behandla denna fråga mer ingående under avsnitt 9.15. I korthet kan emellertid anges att den nuvarande principen, som innebär en beräkning av den ”normaliserade genomsnittsskogens” avkast- ning, synes vara alltför litet verklighetsan- knuten. Utredningens allmänna ställningsta-
gande i denna fråga är att man i stället bör anpassa avverkningsberäkningarna till dels aktuellt skogstillstånd med eventuellt förelig- gande skevhet i åldersklassfördelning m. m., dels den för överskådlig framtid förväntade avverkningspolitiken, sådan denna kommer till uttryck ningar.
I fråga om RSV:s ställning vid skogstaxe- ringen anser utredningen att denna skall vara densamma som föreslagits i fråga om övrig fastighetstaxering. RSV skall sålunda genom centrala anvisningar m.m. styra taxeringen så att utfallet därav i princip kommer att utgöra viss, i 9 & KL fastslagen procentuell del av marknadsvärdet. Utredningen har bl. a. därför den uppfattningen att en detalj- reglering av skogstaxeringen av den omfatt- ning, som angesi nuvarande Skvl, motverkar RSV:s möjlighet att med denna målsättning ordna och reglera nämnda taxering på ett effektivt och lämpligt sätt.
Av ovan angivna skäl anser utredningen att nuvarande Skvl bör ersättas med en ny sådan instruktion. I överensstämmelse med vad utredningen anfört i avsnitt 1.4 anser utredningen emellertid att Skvl såsom fri- stående komplex bör utgå i samband med att en sådan teknisk omarbetning av hela det för fastighetstaxeringen gällande regel- och an- visningskomplexet kommer till stånd som utredningen förordat i nämnda avsnitt.
i regionala avverkningsberäk-
9.6 Riktlinjer för en ny skogsvärderingsin- struktion
En grund för den kritik, som riktats mot värderingsmetoden i Skvl, är att den sägs ha föranlett olikartade taxeringsresultat inom olika delar av landet och även i fråga om särskilda taxeringsenheter inom samma om- råde utan att detta varit befogat ur sakliga synpunkter. Kritiken mot metoden har i detta sammanhang främst gällt konstruktio- nen av avdraget för de 5. k. allmänna kostna- derna. Detta kom starkt till synes i remiss— yttrandena från skogliga myndigheter över fastighetstaxeringskommittéernas betänkan- de SOU 1968z32. Emellertid är den taxe-
ringsmässigt stela effekt, som följer av regler- na i Ska och som också delvis torde ha eftersträvats, inte endast att hänföra till konstruktionen av det allmänna kostnadsav- draget. De angivna verkningarna beror även på den detaljerade reglering och fastlåsning av metoden och förfarandet som över huvud taget gjorts i instruktionen. För att det skall vara möjligt att nå det mål, som utredningen uppställt, nämligen att skogsfastigheternas taxeringsvärdenivå skall motsvara viss pro- cent av marknadsvärdenivån för dessa fastig- heter, måste RSV, som genom anvisningar och tabellverk skall förverkliga denna mål- sättning, vid varje allmän fastighetstaxering kunna på ett friare sätt anpassa de olika värdepåverkande faktorernas tyngd i värde- ringsmodellen än som är möjligt med nuva- rande regler.
Med utgångspunkt i det senast anförda anser utredningen att RSV i fråga om nivåpå- verkande faktorer i värdeberäkningen såsom priser, kostnader och ränta inte bör fastlåsas genom en detaljerad reglering i en ny skogs- värderingsinstruktion, i fortsättningen be- nämnd nya skogsvärderingsinstruktionen (NSka). I stället bör RSV vid ingången av varje löpande taxeringsperiod, dvs. vid varje allmän fastighetstaxering, kunna — liksom gäller RSV:s nuvarande och föreslagna styr- ning av taxeringen av andra fastighetstyper — anpassa ifrågavarande faktorers värdepåver- kande effekt så att det eftersträvade resulta- tet i möjlig mån uppnås.
Förutom regler om grundläggande princi- per vid skogstaxeringen kan Skvl sägas till övervägande delen innehålla regler som skall medföra att inom länen framställs och med- delas s.k. lokala skogstaxeringsanvisningar med tabellverk av sådant innehåll, som avses i Ska. Till grund för detta arbete inom länen skall i enlighet med utförlig reglering i Skvl skilda organ — skogshögskolan och Skogssty- relsen m. fl. — insamla och bearbeta en mängd uppgifter om priser och kostnader för virke, skogsmarksarealer samt andra skogliga data, t. ex. virkesförråd. Skogshögskolan skall vidare lämna bl. a. apteringsanvisningar. Kungl, Maj:t skall fastställa skogs- och mark-
värdefaktorer. För nämnda förberedelsearbe- te liksom för en del grundläggande bestäm- ningar för skogstaxeringen och för upprät- tandet av de lokala skogstaxeringsanvisning- arna finns i Skvl mycket komplicerade och detaljerade bestämmelser som knappast kan tillgodogöras utanför fackmannakretsar. Det- ta torde dock i och för sig vara följdriktigt. Syftet med reglerna i Skvl torde nämligen ha varit att framställningen av anvisningarna i länen skulle helt styras av dessa regler och ombesörjas av fackmän, dvs. av landskamre- raren med hjälp av skogssakkunnig, vartilli första hand länsjägmästaren torde ha utsetts (jfr l43 & 1 mom. TF).
I praktiken har emellertid det arbete, som enligt Skvl:s regler skulle utföras länsvis, alltsedan Skvl:s tillkomst huvudsakligen ut- förts centralt. Skogshögskolan har nämligen utan att särskild föreskrift förelegat därom upprättat tabellverken för skogstaxeringen i de olika länen samt framtagit ”förebilder" för anvisningarna i övrigt. Enligt utred- ingens mening bör det centrala arbetet med skogstaxeringsanvisningarna övertas av RSV med biträde av till verket för ändamålet knutna experter. RSV avses som tidigare anförts skola centralt ombesörja anvisningar och tabellverk för samtliga fastighetstyper vid fastighetstaxeringen (utom tillsvidare vat- tenfallsfastigheter). Utredningen har föresla- git att RSV:s skyldighet att utfärda centrala anvisningar skall lagfästas. För RSV:s arbete med dessa anvisningar föreslås för övriga fastighetstyper —— villor, industrier, hyreshus, affärshus, lantbruksdelar av jordbruksfastig- heter m.fl. — inte några andra för RSV styrande regler än de grundprinciper som föreslagits bli stadgade i KL.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör man se omfattningen av de direktiv som enligt utredningens mening bör meddelas RSV i NSka för dess arbete med skogstaxe- ringen. RSV bör, som framhållits, ha möjlig- het att genom avvägningar under förberedel- searbetet få till stånd sådana tabellvärden, som i möjlig mån ger den eftersträvade taxeringsvärdenivån för skogsfastigheter. Verket — som lämnar värderingsanvisningar
på andra områden utan styrande instruktion — bör enligt utredningens mening inte ge- nom bestämmelser i NSkvl bindas ifråga om metoden för framställningen av anvisningar- na och tabellerna annat än i avseende å de grundläggande principerna och huvuddragen av värderingsmetodiken. I övrigt bör RSV:s arbete med skogstaxeringen regleras i NSka endast i fråga om de värdetabeller, som skall fastställas på grundval av den föreslagna värderingsmetoden och vilka, såsom framgår av det följande, bör liksom nu i praktiken är fallet bli bindande och avgörande för skogs- taxeringen.
Utöver grundprinciperna för skogstaxe- ringen och regler för de lokala skogstaxe- ringsanvisningarna innehåller Ska kortfatta— de föreskrifter till ledning för den, som skall utföra taxeringen, om hur tabellerna skall användas och hur taxeringen i övrigt skall tillgå. Sådana regler bör även finnasi NSka.
Den enskilde bör med utgångspunkt från regler med beskrivningar av vissa för skogs- taxeringen grundläggande begrepp, t. ex. de- finitioner av skogsmark och andra faktorer på vilka värderingen är uppbyggd, kunna bilda sig en uppfattning om uppnått taxe- ringsresultat är skäligt. Sådana regler finns i Skvl och bör även ingå i NSka.
Utredningen anser sålunda att innehålleti NSka bör inskränkas till att i huvudsak avse regler om grundprinciper och allmänna be- stämmelser med bl. a. begreppsdefinitioner i fråga om den metod, som skall användas vid värderingen, samt korfattade instruktioner i nyss berörda avseende för RSV och taxe- ringsmyndigheterna. Med de allmänna riktlin- jer, som nu redovisats, bör NSka kunna göras avsevärt mera kortfattad och överskåd- lig än den nuvarande vilket i och för sig får anses önskvärt.
9.7 Vissa statistiska uppgifter om skogsfas- tigheter
Skogsmarksarealens storlek ingår som en komponent i beräkningen av skogsbruksvär- det. Värdet och omfattningen av denna mark vid de fem senaste allmänna fastighetstaxe-
ringarna framgår av nedanstående tabell. Siffrorna nedan avser endast skattepliktig fastighet och är angivna i avrundade tal.
skogsbruksvärdets procentuella andel av dels jordbruksfastigheternas taxeringsvärde, dels det totala fastighetsbeståndets taxeringsvär- de kan vara belysande (se tabell nedan).
Taxeringsår Skogsmarks- Skogsmarks— u .. . . . areal (100043! värde (Milj. kr.) Sasom namnts har 1 vrssa remrssuttalanden hektar) m.m. anförts att taxering enligt reglerna i 1945 22 100 700 nuvarande Skvl haft en tendens att medföra 1952 21 800 1 000 systematiska olikheter i taxeringsvärdena in- gå; %% ggg % ägg om geografiskt skilda områden och för olika 1970 23 000 1 500 typer och storlekar av skogsfastigheter. Som
Det kan även vara av intresse att ange hur stort skogsvärdet resp. det totala skogsbruks- värdet (skogsvärde plus skogsmarksvärde) varit vid de fem nämnda taxeringarna. Även
en bakgrund för resonemang i bl. a. dessa frågor lämnas nederst på denna sida och överst på följande sida en de] uppgifter om arealstrukturen i fråga om skogsmarken hos fastighetsbeståndet i riket.
Taxeringsår Skogsvärde Skogsbruksvärde Skogsbruksvärdet i % Skogsbruksvärdet i % (Milj. kr) (Milj. kr) av summa taxerings- av summa taxerings-
värde för jordbruks- värde för hela fastig- fastigheter hetsbeståndet
1945 2 400 3 100 36,2 10,0 1952 4 200 5 100 37,4 9,2 1957 9 300 10 400 47,0 12,0 1965 9 600 11 300 42,8 6,8 1970 11600 13100 39,4 5,1
Antal taxeringsenheter för skattepliktig jordbruksfastighet år 1970 med fördelning efter åker- resp. skogsarealens storlek (SCB:s fastighetstaxeringsstatistik)
åker ha 0 —2 3—5 6—10 11—20 21—30 31—50 51—100 101— Summa skog ha Norrland 2 910 3 708 2 398 444 93 37 18 12 4 9 624 1—5 3 563 3 259 2 246 376 37 2 1 0 0 9 484 6-25 8 527 4 993 7 673 4 057 652 34 5 0 0 25 941 26—50 4 871 1860 4 675 5 147 1529 107 12 2 0 18 203 51—100 4 042 1432 3 459 4 685 2107 291 68 10 0 16 094 101—200 2 696 898 2 258 2 422 1407 285 86 13 0 10 065 201—400 1 190 318 831 692 398 88 50 10 l 3 578 401— 904 71 208 158 96 35 28 13 7 1520 Summa 28 703 16 539 23 748 17 981 6 319 879 268 60 12 94 509 Svealand 0 1 126 1 165 1207 841 834 510 481 306 108 6578 1—5 7 561 3 401 2 298 1295 742 269 133 41 4 15 664 6—25 11242 8 978 5 399 5 115 4 626 1559 832 249 36 38 036 26—50 3 195 3 058 2 565 2 186 2 845 1 389 1026 401 39 16 704 51—100 1569 1413 1319 1146 1289 809 806 562 102 9 015 101—200 693 395 525 415 347 234 305 417 161 3 492 201—400 337 58 108 92 92 34 86 134 170 1 111 401— 383 32 47 75 67 51 66 90 181 992 Summa 26106 18 500 13 468 11085 10 842 4 855 3 735 2 200 801 91592 SOU 1973: 4 227
åker ha 0 —2 3-5 6—10 11—20 21—30 31—50 51—100 101— Summa skog ha Götaland 0 2719 6 366 7 729 7 247 8825 3864 2818 1041 343 40 952 1—5 4 086 3 309 5 339 4 295 3 471 997 566 193 38 22 294 6—25 10361 4986 12 589 12306 8678 2731 1471 495 122 53 739 26—50 3 634 1 245 6 338 7 609 4 493 1449 1 033 355 90 26 246 51—100 1797 455 2274 3799 2728 972 731 318 127 13201 101—200 744 125 500 906 895 414 356 276 127 4 343 201—400 333 42 91 141 209 127 146 145 93 1327 401— 234 20 56 66 81 49 66 92 118 782 Summa 23 908 16 548 34 916 36 369 29 380 10 603 7 187 2 915 1058 162 884 Hela riket Summa 78 717 51587 72132 65 435 46 541 16 337 11 190 5175 1871 348 985
Med utgångspunkt i förenämnda uppgifter samt senaste uppgifter från riksskogstaxe- ringen kan antecknas, att för taxeringsenhe- ter med skogsmark medelarealen för sådan mark vid 1970 års taxering var i Norrland 160 ha, i Svealand 65 ha och i Götaland 40 ha.
Vissa skogar avviker emellertid avse- värt från dessa medeltal, vilket kan illustreras med nedanstående tabell.
Ägarkategori Areal skogsmark i ha per taxeringsenhet Norra Sverige Södra Sverige Bolag 4200 550 Domänverket 1800 250
9.8 Huvuddragen av ett nytt värderingssy- stem
En grundläggande förutsättning för en änd- rad metod bör vara att värderingen — liksom enligt gällande skogstaxeringsmetod — skall ske under förutsättning av ett uthålligt skogsbruk. Ett sådant ställningstagande kan grundas på skogsvårdslagstiftningens krav att skogen skall kunna ge en såvitt möjligt i huvudsak jämn avkastning. Som tidigare anförts har man redan i samband med förarbetena till förslag om nya skogsvärde- ringsregler av år 1941 framhållit att ett skogsbruks avkastningsvärde och marknads- värde i själva verket bör överensstämma. En övergång till marknadsvärden borde därför
principiellt sett inte behöva inge betänklighe- ter.
Målsättningen att skogstaxeringen till re- sultat skall ge en taxeringsvärdenivå, motsva- rande 80% av marknadsvärdenivån, torde inte medföra någon nämnvärd höjning av taxeringsvärdena för skogsfastigheter utöver den, som man har att räkna med för jord- bruksfastigheter i övrigt (jfr avsnitt 7.2). Redan vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring ligger nämligen skogsfastigheternas taxe- ringsvärdenivå liksom övriga jordbruksfastig- heters i stort sett vid 75 % i förhållande till 1968 års prisnivå. Om utredningens förslag om en taxeringsvärdenivå av 80 % antas, kan skogsfastigheternas taxeringsvärden liksom taxeringsvärdena för jordbruksfastigheterna i övrigt vid 1975 års taxering antas stiga med ej fullt 10%-enheter utöver den höjning, som är erforderlig för att kompensera den prisstegring på fastigheterna som kan antas inträffa under taxeringsperioden. Att bety- dande nivåändring däremot inträffade ifråga om skogsfastigheternas taxeringsvärden, då nuvarande Skvl infördes, berodde på dels en tidigare eftersläpning av skogsfastigheternas taxeringsvärdenivå, dels en inträffad kon- junkturförändring och dels den nyinförda metodens konstruktion.
Vid övervägande av möjligheterna att för skogsfastigheter övergå till en värdering, grundad på marknadsvärdet, är frågan i första hand om det går att få fram en sådan statistik över försäljning av skogsfastigheter, att den kan ligga till grund för en marknads-
värdering av dylika fastigheter. En principiell svårighet i detta sammanhang är att avgöra hur stor del av köpeskillingen som i realite- ten är hänförlig till skogsbruksdelen. Med hänsyn dessutom till att endast ett förhållan- devis ringa antal skogsfastigheter går i försälj- ning torde köpeskillingsstatistiken inte ge tillräcklig grund för en differentiering av skogsbruksvärdena efter de enskilda fastighe- ternas skogliga förhållanden men den torde dock kunna ge vägledning för fastställande av en värdenivå som är relaterad till mark- nadsvärdet. Den bästa metoden synes därför vara att genom en schabloniserad avkast- ningsvärdering uppskatta skogsbruksvärdet för förekommande typer av skogsfastigheter varefter en anpassning till marknadsvärde— nivå utförs med ledning av köpeskillingssta- tistiken. Något principiellt hinder att upp- skatta marknadsvärdet med ledning av en avkastningsmetod föreligger inte (se härom i avsnitt 5.3.1). Detta värderingsförfarande finns f.n. föreskrivet i tredje stycket av anvisningspunkt 1 till 9å KL och har av utredningen föreslagits bli föreskrivet i andra stycket av samma anvisningspunkt. Utredningen har ansett det erforderligt att närmare undersöka frågan om hur marknads- värdeanknutna normer för bl. a. skogsbruks- värde bör utformas ävensom lämplig meto- dik för dessa normers framtagande. I skrivel- se till chefen för finansdepartementet den 10 april 1972 har utredningen anfört bl. a. att den övervägde att föreslå en övergång till att taxera även skogsdelen av en jordbruksfastig- het efter marknadsvärdet. Även efter en dylik omläggning skulle dock behov föreligga av en skogsvärderingsmetod som möjliggor- de en differentiering av skogsvärdena med hänsyn till det varierande skogstillståndet på olika fastigheter. Utredningen anförde i sin skrivelse vidare, att en modernisering och helst även en förenkling borde göras av metodiken vid skogstaxeringen. Detta skulle medföra avsevärda förändringar av Skvl. För att åstadkomma en sådan modernisering och förenkling fordrades enligt utredningens me- ning att vissa provtaxeringar, undersökningar och analyser utfördes. Sedan chefen för
finansdepartementet lämnat medgivande där- till har de avsedda undersökningarna angåen- de skogstaxeringen genomförts i vad avser marknadsvärdeanknytningen av värderings- normerna av lantmäteristyrelsens värderings— byrå och av lantbruksstyrelsen under med- verkan av vissa lantbruksnämnder samt i övrigt inom institutionen för skogstaxering vid skogshögskolan. 1 sistberörda delar redo- visas undersökningarna i hårvid fogade Bi— hang C. Vid nyssnämnda institution har dessutom påbörjats ett utvecklingsarbete för modernisering av den vid skogsvärderingen tillämpade värderingsmodellen. Detta arbete redovisas i Bihang D. Det fortsatta utveck- lingsarbete, som torde vara erforderligt för RSV:s kommande anvisningar inför 1975 års taxering, innefattar färdigställande av värde- ringsmodeller för hela riketjämte marknads- värdeanpassning att användas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
Den generella modell för värdering av skogsbruk, sorn utredningen vill föreslå, före- ter inte några stora skillnader från modellen i nuvarande Skvl vad beträffar erforderliga grunddata för de enskilda fastigheterna. Liksom i denna erfordras uppgifter om skogsmarkens storlek, belägenhet och god- hetsklass samt data om virkesförrådet, förde- lat på trädslag och dimensionsklasser. De grunddata, som används i den nuvarande metoden, har i huvudsak visat sig vara väl avpassade med hänsyn till det samtidiga kravet att grunddata skall kunna åsättas varje enskild fastighet och därvid så väl som möjligt bestämma de enskilda fastigheternas värde. Som framgår av skogshögskolans undersökning rörande ingångsdata föreligger dock stora brister i fråga om ingångsdata i deklarationerna (se Bihang C). De ingångs- data, som vid taxeringen åsatts de av skogshögskolans undersökning berörda fas- tigheterna, stämmer dock genomsnittligt rätt väl med de vid undersökningen uppskattade data, låt vara att stora skillnader kan föreligga i fråga om vissa fastigheter.
Förutom en beskrivning av utgångsläget för värderingen i form av data om skogsmark och virkesförråd bör en modell för mark-
nadsvärdering av skogsbruk med användning av en avkastningsmetod innefatta en awerk- ningsberäkning samt en uppskattning av av- verkningsuttagens nettovärde jämte en dis- kontering av dessa värden till nutid.
I fråga om avverkningsberäkningen vill utredningen föreslå en modell, som starkare anknyter till nuvarande skogstillstånd och skogsbrukssätt än den hittills tillämpade. Avverkningsberäkningen bör därför lämpli- gen anknyta till föreliggande regionala av- verkningsberäkningar. Därvid bör ett sådant beräkningsalternativ väljas, som bedöms rea- listiskt med hänsyn till skogsindustrins nuva- rande och förväntade behov.
Det kan sägas, att avverkningsberäkning- en, dvs. prognosen för avverkningarnas stor- lek och utfall i tiden, i en generell modell och denna modells anpassning till de enskil- da fastigheternas speciella förutsättningar utgör ett större problem än bestämningar i fråga om övriga delar av prognosen, nämligen bruttopriserna och kostnaderna inklusive ränta. Detta hänger samman med att awerk- ningsberäkningen innehåller relativt sett flera led som kan beräknas objektivt — om ock med avsevärda svårigheter — medan brutto- priser och kostnader med nödvändighet mås- te baseras på subjektiva bedömningar. Med målsättningen att RSV inför varje allmän fastighetstaxering skall lämna riktvärden och andra anvisningar, som leder till föreslagen lagfäst taxeringsvärdenivå, är det ej lämpligt att i instruktionen binda RSV:s handlande i fråga om beräkningen av bruttopriser och kostnader annat än i huvuddragen.
Olika aspekter på värderingsmodellen vid skogsvärderingen bl.a. avseende förväntad genomsnittlig avverkningsintensitet och lämplig områdesindelning med hänsyn till såväl biologiska, tekniskt-ekonomiska som administrativa synpunkter har belysts i redo- görelsen för det inom skogshögskolan före- tagna utvecklingsarbetet för modernisering av den vid skogstaxeringen tillämpade värde- ringsmodellen (Bihang D).
Med hjälp av de skogsbruksdata, som ovan i korthet angetts, bör alltså konstrueras en värderingsmodell varigenom skogens värde
uppskattas under vissa förutsättningar be- träffande virkesförrådets tillväxt och avverk- ning samt priser på virke, kostnader och diskonteringsprocent. Genom jämförelser mellan sålunda beräknade värden och köpe— skillingsstatistiken i fråga om skogsfastighe- ter erhålles riktlinjer för justering av de framtagna värdena till en nivå, som är relaterad till marknadsvärdet.
9.9 Grundläggande bestämmelser iNSka
Utredningen har i det föregående motiverat sin ståndpunkt att för skogsfastigheterna bör gälla samma värderingsgrund, marknadsvär— det, som för övriga fastigheter. Liksom för dessa bör vidare gälla den taxeringsvärdenivå som föreslagits bli föreskriven i KL. Vad som föreslagits för övriga delvärden i fråga om anpassningen till föreslagen nivå bör även gälla skogsbruksvärdet. Med anledning av det anförda föreslås att under en huvudrubrik A i instruktionen, betecknad ”Grundläggande bestämmelser”, inledningsvis anges att taxe- ringsvärde enligt huvudregeln i 9 5 KL skall åsättas till det belopp, som motsvarar 80 % av taxeringsenhetens marknadsvärde, samt att enligt punkt 1 av anvisningarna till 105 KL samma grund — dvs. den 80-procentiga nivån — skall tillämpas vid bestämmandet av delvärdet skogsbruksvärde.
Vidare bör de generella reglerna i fråga om hur marknadsvärdet skall framtas vid taxe- ringen redovisas under avdelning A. Som tidigare anförts förhåller det sig så att skogsfastigheter går i försäljning relativt säl- lan. 1 avsnitt 6.2 har utredningen anfört vissa synpunkter på den grad av bundenhet vid RSV:s riktvärden som utredningen anser skall föreligga. Därvid har framhållits bl.a. att graden av bundenhet enligt sakens natur påverkas av omfattningen och beskaffenhe- ten av den köpeskillingsstatistik, på vilken de ifrågavarande riktvärdena grundats. Vidare har framhållits att i de fall där antalet köp, som kan läggas till grund för bedömningen av värdet och dess beroende av olika värde— faktorer, är litet, vilket gäller t. ex. i fråga om skogsfastigheter, bör fastställda riktvär-
den frångås endast i rena undantagsfall. Anvisningarna kommer här — enligt vad i förenämnda avsnitt ytterligare har angetts — att till viss del ersätta eller komplettera den ofta bristfälliga köpeskillingsstatistiken ifrå- ga om de åsyftade fastighetstyperna.
Då skogsfastigheternas marknadsvärde på grund av den ringa omsättningen av sådana fastigheter enligt utredningens mening inte med rimlig grad av säkerhet kan beräknas med utgångspunkt i erlagda köpeskillingar, dvs. enligt ortsprismetoden, synes det nöd- vändigt att grunda skogstaxeringen på en stark bundenhet till riktvärden och andra anvisningar för skogstaxeringen. En sådan bundenhet vid föreliggande skogsvärderings- tabeller har också alltsedan nu gällande instruktion infördes i praktiken förelegat. Åsättande av taxeringsvärden för skogen med frångående av dessa tabeller torde ha inträffat endast ytterligt sällan.
Utredningen anser att nu redovisade ståndpunkt är grundläggande för skogstaxe- ringen och att den sålunda bör komma till uttryck i avdelningen om de grundläggande bestämmelserna. I andra stycket av denna avdelning bör därför anges att marknadsvär- det i fråga om skogsmark med därå växande skog och — i överensstämmelse med den föreslagna definitionen av begreppet skogs- bruksvärde i punkt 2 av anvisningarna till 105 KL — med inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för skogsbruket, i allmän- het inte kan för de särskilda taxeringsenhe- terna bestämmas med omedelbar ledning av verkställda fastighetsförsäljningar i orten. Det bör vidare fastslås att marknadsvärdet därför skall bestämmas med ledning av vår- detabeller.
I föregående avsnitt har framhållits att det enligt utredningens bedömning är nödvän- digt att i botten av beräkningen av skogs- bruksvärdet ha en beräkning enligt en avkast- ningsmetod. I andra stycket av avdelning A bör därför vidare anges att marknadsvärdet, som det kommer till uttryck i tabellerna, skall vara beräknat på grundval av skogens avkastning av virke.
Med hänsyn till den förhållandevis korta tidsperiod under vilken den allmänna fastig- hetstaxeringen av bl. a. alla skogsfastigheter- na skall utföras kan en fullständig uppskatt- ning av skogens värden inte ske. Uppskatt- ningen måste nödvändigtvis grunda sig på mer eller mindre summariska förfaranden. Detta bör klarläggas i de grundläggande bestämmelserna liksom att metoden med hänsyn till bl.a. kraven i skogsvårdslagen (19481237) skall grunda sig på förutsättning- en av ett uthålligt skogsbruk. Med hänsyn härtill bör i ett tredje stycke i avdelning A föreskrivas att tabellerna skall upprättas en- ligt en schabloniserad värderingsmodell, byggd på förutsättningen att ett efter förhål- landena avpassat uthålligt skogsbruk bedrivs.
9.1 0 Skogsmarksbegreppet
Under den tid som delvärde vid fastighets- taxeringen åsatts skogen har värdet naturli- gen knutits till ägoslaget skogsmark. Därige- nom har även den egendom avgränsats som skulle bli föremål för taxering enligt bestäm- melserna i gällande skogsvärderingsinstruk- tion. Nuvarande definition i Skvl är väsentli- gen densamma som användes redan 1927. Den har därefter omformulerats något, bl. a. med hänsyn till de begreppsbestämningar som tillämpats vid lantmäteriförrättningar. Hela rikets skogsmarksareal utgör enligt se- naste tillgängliga uppgift från riksskogstaxe- ringen 23,6 milj. ha. Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering redovisades för hela riket, som tidigare nämnts, en skogsmarksareal av 23 milj. ha. En tämligen god överensstäm- melse förelåg sålunda.
Som anförts i det föregående föreslår utredningen att skogsmarksvärdet inte längre skall redovisas särskilt vid fastighetstaxering- en eller i fastighetslängderna; värdet skall ingå i skogsbruksvärdet. Skogsmarksvärdet för en taxeringsenhet skall emellertid alltid kunna framtas ur värdetabellerna. Kvar står likväl skogsmarkens betydelse såsom kom— ponent vid framräkningen av skogsbruksvär- det, därvid utgångspunkten skall vara att marken användes för skogsbruk. Redan i
fastighetstaxeringskommittéernas betänkan- de SOU 1968:32 uttalades, att behov ej förelåg att av hänsyn till fastighetstaxering- ens och skogstaxeringens intressen göra en uppdelning av skogsbruksvärdet på skogsvär- de och skogsmarksvärde. — Domänstyrelsens år 1941 avlämnade förslag (SOU l94lt23) innebar att intet särskilt markvärde skulle åsättas. Enligt prop. 1944: 240 skulle emel- lertid särskilt markvärde alltid beräknas. Enligt nuvarande Skvl skall markvärdet upp- tas till belopp motsvarande nuvärdet av beräkneliga framtida skogsavkastningar, om på marken vid taxeringstillfället inte finns någon skog. Är marken skogbevuxen skall det sammanlagda avkastningsvärdet av mar- ken och skogen minskas med förstnämnda värde och resten upptas som skogsvärde. Markvärdet skall för varje tillväxtområde och godhetsklass anges i ett tal, markvärdefak- torn, som uttrycker förhållandet mellan markvärdet per ha samt det med beräknade allmänna kostnader reducerade skogskubik- meterpriset.
Enligt utredningens förslag skall skogs- marksvärdet inte redovisas särskilt vid fastig- hetstaxeringen. Emellertid kommer utred- ningen att föreslå att skogsbruksvärdet vid tillämpning av den i det följande omnämnda, förenklade värderingsmetoden uträknas i en värdeenhet per ha skogsmark, vilken sedan får multipliceras med taxeringsenhetens skogsmarksareal för att skogsbruksvärdet för taxeringsenheten skall erhållas. Bl.a. av an- förda skäl är det av grundläggande betydelse för skogstaxeringen att innebörden i begrep- pet skogsmark definieras. Därför föreslås att bestämmelser i ämnet införs i en avdelning B i NSka med rubriken ”Innebörden av be- greppet skogsmark". Där bör inledningsvis föreskrivas att skogsbruksvärde skall åsättas de delar av en jordbruksfastighet som utgör skogsmark.
Som bakgrund för en lämplig utformning av en definition av begreppet skogsmark kan först erinras om de definitioner som f. n. är aktuella för fastighetstaxeringen. Förutom den definition, som lämnas i punkt 4 av anvisningarna till 9 & KL och i avdelning B
punkt 1 Skvl, har RN i sina anvisningar inför 1970 års taxering lämnat två anvisningar om vad som bör hänföras till skogsmark. Dessa har redovisats i avsnitt 9.3.1 under c); den första av de därvid redovisade definitionerna är identisk med den som används av SCB för redovisningen av skogsmark i andra statistis- ka sammanhang än för fastighetstaxeringen. För denna taxering får den definition som angetts i Skvl anses ha den största tyngden.
Ytterligare några definitioner bör redovi- sas i detta sammanhang. I 2 & skogsvårdsla— gen stadgas sålunda:
"Med skogsmark förstås för skogsproduktion lämplig mark, som ej i väsentlig utsträckning nyttjas för annat ändamål. Mark, som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad, skall dock ej anses såsom skogsmark, om marken är mera ägnad att användas annorledes än till skogsbörd eller på grund av särskilda förhållanden ej bör tagas i anspråk för skogsproduktion.
Ändå att det ej följer av bestämmelserna iförsta stycket, skall mark anses såsom skogsmark, såframt skog dårå bör finnas till skydd mot sand- eller jordflykt eller fjällgränsens nedgående eller med hänsyn till annan därmed jämförlig omständighet.”
Vid riksskogstaxeringen definieras skogs- mark sålunda:
”mark, som är lämplig för skogsproduktion och ej väsentligen utnyttjas för annat ändamål. Till skogsmark hänförs sådan betad mark och hagmark, som bör utnyttjas för skogsproduktion, likaså förut som åker och äng brukad mark, som på grund av nuvarande eller förestående brukningsförhållanden ej längre bör redovisas som sådan. Till skogsmark förs även ljungmark och annan mark (fäladsmark), som av ålder ligger skogslös, såvida den kan anses lämpa sig för skogsproduktion.”
Utredningen anser att det vore en klar fördel om en enhetlig bestämning av skogs- marksbegreppet gjordes i skogsvårdslagens, riksskogstaxeringens och SCB:s bestämmel- ser och vid fastighetstaxeringen. Denna fråga berördes redan i samband med förslagen till Skvl. Därvid framhölls emellertid att det var nödvändigt att bestämningen av skogsmarks- begreppet vid fastighetstaxeringen och för beskattningsändamål utformades med hän- syn till vad som var lämpligast ur värderings- synpunkt. Man avstod därför från att låta skogsvårdslagens definition influera på den definition som skulle ingå i Skvl.
Utredningen anser att det ställningstagan- de i fråga om innehållet i skogsmarksdefini- tionen för fastighetstaxeringen, som nu redo- visats, alltjämt har fog för sig. Det är den ur värderingssynpunkt lämpligaste definitionen som bör sökas. Därvid bör framhållas den starka anknytning, som nu finns i avseende å en mängd regler i Skvl, till de uppgifter som framtas vid riksskogstaxeringen. Detta gäller t. ex. bonitetsklassificeringar samt kontroller av virkesförråd och skogsmarksarealer. Den- na anknytning av skogstaxeringsbeståmmel- serna till riksskogstaxeringen anser utred- ningen alltjämt vara väsentlig för resultatet av taxeringen, bl. a. med hänsyn till den tillgång till siffermaterial och möjlighet till kontroll som därigenom erbjuds. Därför sy— nes det ur värderingssynpunkt mest ända- målsenligt att definitionen av skogsmarksbe- greppet i NSka överensstämmer med den som tillämpas vid riksskogstaxeringen. Där- igenom erhålls vid fastighetstaxeringen en definition av skogsmarksbegreppet som över- ensstämmer mer med skogsvårdslagens defi- nition av begreppet skogsmark än den nuva- rande definitionen i Skvl gör.
Med hänsyn till det anförda föreslår utred- ningen att som ett andra stycke av avdelning B tas in en definition av skogsmarksbegrep- pet som med några mindre redaktionella ändringar överensstämmer med den som tillämpas vid riksskogstaxeringen.
De förtydliganden i fråga om den närmare innebörden av begreppet, som kan behövas utöver den föreslagna författningstexten, bör lämnas i anvisningar av RSV. Genom sådana anvisningar bör vidare, enligt utredningens mening, ledning för beräkningen av skogs- markens areal lämnas. Bestämmelser därom, som f. n. finns i avdelning B punkt 2, torde sålunda ej böra intas i NSka.
9.11 Allmänna bestämmelser om värdering— en och förfarandet
Utredningen har i avdelning A av NSkvl angett vissa grundläggande bestämmelser för det föreslagna värderingssystemet. I avdel— ning B har föreslagits en definition av be-
greppet skogsmark för att de markområden skall kunna avgränsas, för vilka de särskilda reglerna om skogstaxering avses gälla. I avsnitt 9.6 har utredningen angett allmänna riktlinjer för vad NSka enligt utredningens mening bör innehålla. Den bör innehålla, förutom de allmänna grunderna för meto- den, en beskrivning av värderingsmetodiken och förfarandet i avseende å uppskattnings- grunderna och de nivåbestämmande fakto- rerna av den omfattning som kan anses erforderlig för att i tillräcklig grad styra innehållet i RSV:s anvisningar. Beskrivningen bör vidare ge den enskilde en god uppfatt- ning om metoden samt ge honom möjlighet att bedöma om ett åsatt skogsbruksvärde kan anses vara riktigt eller ej. Detta gör bl. a. att i instruktionen bör finnas en redogörelse för vad värdetabellerna skall innehålla och hur de skall hanteras.
Frågan om upprättandet av värdetabeller- na och den värderingsmodell som skall ligga till grund därför anser utredningen av skäl, som angetts i avsnitt 9.6, inte böra regleras så noggrant som f.n. sker i Skvl. Systema- tiken härvidlag bör i sina grunddrag vara densamma som den, på vilken Skvl bygger. 1 NSkvl bör anges, vilka nivåbestämmande faktorer som skall beaktas och hur de bör påverka värderingsmodellen. Vidare bör, för att den enskilde skall kunna förstå metoden, uppskattningsgrunderna i vad de avser de värdepåverkande faktorerna för skogsmar- kens godhetsgrad och produktionsförmåga samt virkesförrådet definieras i NSka. I övrigt bör RSV ges möjlighet att inom vissa angivna ramar hantera de regulatorer som finns i fråga om de nivåpåverkande faktorer- na, så att den eftersträvade taxeringsvärde- nivån uppnås.
De regler som enligt utredningens mening bör ingå i NSka utöver dem som föreslagits bli intagna i avdelningarna A och B bör kunna sammanfattas i en avdelning C med rubriken ”Bestämmelser om värderingen och förfarandet”. Avdelning C bör uppdelas på fem punkter, i vilka anges i punkt I vissa allmänna bestämmelser om värderingen och förfarandet och i punkt 2 de för varje enhet
värdepåverkande faktorerna i metoden. 1 punkt 3 bör regler lämnas om anvisningsför- farandet och i punkt 4 om de för skogstaxe- ringen avgörande värdetabellerna. Därvid bör redovisas dels grunddragen i tabellernas upp- byggnad, dels de ingångsdata och tabellvär- den som skall finnas i tabellerna. 1 punkt 5 bör de ytterligare bestämmelser om tillväga- gångssättet vid skogstaxeringen lämnas, som kan anses erforderliga.
I punkt C.1, som föreslås få rubriken ”Allmänt”, bör i ett första stycke anges den enhet för vilken skogsbruksvärdet bör beräk- nas. Utredningen har i avsnitt 9.3.2 redogjort för sin uppfattning om vad som i skogligt hänseende skall anses vara brukningsenhet och därför vara taxeringsenhet. Inom taxe- ringsenhet, för vilken skogsbruksvärde skall beräknas, kan emellertid, som angetts i förenämnda avsnitt, finnas område för vilket på grund av dess skogliga särart särskild beräkning enligt Skvl får göras av de skogliga faktorerna och värdena (jfr avdelning B punkt 13 Skvl). I fråga om taxeringsenhet, som inte uppdelas i flera uppskattningsen- heter, skall enligt sagda punkt uppskattning- en verkställas för hela skogen på taxeringsen- heten med hänsyn till där genomsnittligt rådande skogliga förhållanden. Råder väsent- ligt skilda skogliga förhållanden på olika områden av en taxeringsenhet, får däremot värdet beräknas för sig för de olika uppskatt- ningsenheterna. Om sådan särskild uppskatt- ning skett, skall de grundläggande uppgifter- na redovisas för varje sålunda uppskattad del av taxeringsenheten. Skogsvärde och skogs- marksvärde skall dock utföras gemensamt för taxeringsenheten i dess helhet.
Utredningen anser att det inte bara är lämpligt att behålla det tidigare tillvägagångs- sättet med uppdelning på uppskattningsen- heter utan vill understryka det ur taxerings- synpunkt angelägna i att bestämmelserna därom verkligen kommer till användning i de fall då en riktigare taxering därigenom kan erhållas. Detta bör särskilt uppmärksam- mas, då en mycket stor skoglig brukningsen- het taxeras som en taxeringsenhet. Det får ankomma på taxeringsmyndigheten att avgö-
ra när värderingen skall ske på grundval av uppdelning i uppskattningsenheter. Hur det skall förfaras vid redovisning i fastighetstaxe- ringsavi och i fastighetslängd av faktorer och värden för de olika uppskattningseuheterna bör överlämnas till RSV att avgöra. — I samband med att även skogsfastigheternas taxeringsvärden anknyts till marknadsvärdet synes det lämpligt att det i gällande Skvl använda begreppet ”uppskattningsenhet” er- sätts med begreppet värderingsenhet.
Med anledning av vad sålunda anförts bör i ett första stycke under punkt C. 1 föreskri- vas att skogsbruksvärde beräknas för varje värderingsenhet och att en sådan enhet i regel skall utgöras av all skogsmark inom en taxeringsenhet. Vidare bör i samma stycke stadgas att, om uppdelning av en taxerings- enhets skogsmark i flera värderingsenheter kan leda till en riktigare taxering, får en sådan uppdelning ske. Som skäl för sådan uppdelning bör anges bl. a. stora skillnaderi markens godhetsgrad och i kostnader för virkesproduktionen.
En skoglig brukningsenhet kan omfatta områden belägna inom olika kommuner. En taxeringsenhet kan däremot enligt 85 KL aldrig sträcka sig över kommungräns. Med avseende å det fall att olika delar av en brukningsenhet är belägna inom olika kom- muner stadgas i anvisningarna till 9 5 under punkt 6 (enligt utredningens författningsför- slag betecknad punkt 4) att taxeringen bör verkställas som om fastigheterna varit beläg- na i samma kommun, varefter skall anges hur stor del av taxeringsvärdet och dess delvär- den som belöper på vad som faller inom varje särskild kommun.
Då en skoglig brukningsenhet omfattar områden inom olika kommuner, bör hela brukningsenheten vara värderingsenhet vid fastighetstaxeringen, givetvis med möjlighet att, om stora skillnader i skogligt hänseende föreligger mellan olika delar av brukningsen- heten, uppdela densamma i flera värderings- enheter. De ovan föreslagna bestämmelserna angående värderingsenhet bör därför kom- pletteras med avseende å dylika fall. I enlighet härmed bör under C.] i NSkvl iett
andra stycke anges att, om två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar av fastigheter skulle, därest de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemen- sam taxeringsenhet, skall skogsmarken å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastig- hetsdelarna bestående enheten utgöra värde- ringsenhet. Vidare bör anges, att även skogs— marken å sådan värderingsenhet får, under ovan angiven förutsättning — dvs. att uppdel- ningen kan leda till en riktigare taxering — uppdelas i flera värderingsenheter.
Sedan sålunda en bestämning gjorts av vilken enhet som skall värderas, bör i ett tredje stycke anges att den individuella värderingen av dessa enheter skall - liksom är fallet enligt reglerna i Skvl — ske med utgångspunkt i de särskilda värdepåverkande faktorerna. Dessa bör närmare anges i punkt C.2. De har sålunda sin betydelse för den individuella taxeringen, men de utgör även ett moment i den värderingsmodell, som nu tillämpas, och även i den modell, som kommer att föreslås för den framtida skogs- taxeringen. Dessa faktorer föreslås bli be- tecknande ” värdefaktorer”.
Värdefaktorerna, som avser dels skogsmar- ken och dels virkesförrådet, utgör i stort sett de uppskattningsgrunder enligt vilka en vär- deringsenhet skall taxeras. I samband med den allmänna föreskriften härom synes det lämpligt att — på samma sätt som f. n. skeri punkt B.5 i Skvl ifråga om de 5. k. T2-, Tl- och TO-metoderna — ikorthet ange de olika förfaranden som skall kunna tillämpas vid denna värdering. Utredningen anser det, mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits vid senaste allmänna fastighetstaxering, lämpligt att man återgår till ett system med endast två individuella värderingsförfaranden. Av dessa bör en utgöra en noggrannare metod, motsvarande den s. k. T2-metoden eller den fullständiga metoden. Till den närmare inne- börden av metoden återkommer utredningen i det följande. Vid tillämpning av denna metod kommer de olika värdefaktorerna att användas som direkta ingångsdata i värdeta- bellerna. En så noggrann bestämning av dessa faktorer, som fordras för denna metod,
kräver tillgång till tillfredsställande skogs- uppskattningshandlingar. Metoden skall där- för tillämpas i de fall sådana handlingar är tillgängliga vid taxeringen. Detta överens- stämmer med vad som gäller enligt Skvl. I övriga fall skall en förenklad metod tilläm- pas. Denna metod utgör en schablonisering av den noggrannare metoden. Med den för- enklade metoden avses att på grundval av de rådande värderingsförhållandena få till stånd ett tillfredsställande summariskt värderings- förfarande. Ingångsdata i värdetabellerna kommer därvid att till viss del utgöras av värdefaktorer och till viss del av klassifice- ringar av dessa faktorer. Denna fråga behand- las ytterligarei det följande.
Med anledning av vad som nu anförts böri tredje stycket av avdelning C. ] såsom en allmän föreskrift om värderingen av enheter- na anges, att denna skall ske antingen enligt en noggrannare metod eller enligt en förenk- lad metod. Vidare bör föreskrivas att värde- ringen skall ske enligt den noggrannare meto— den, då tillfredsställande skogsuppskattnings- handlingar är tillgängliga vid taxeringen, och att den förenklade metoden skall tillämpasi övriga fall.
Utredningen har tidigare i detta kapitel anfört att den nuvarande avverkningsberäk- ningen i Skvl, som avser ett tänkt virkesuttag från den s.k. normaliserade genomsnitts- skogen, bör ersättas med en avverkningsbe- räkning som grundar sig på tillgängliga, regionsvis utarbetade avverkningsberäkning- ar. Frågan om vilka områden, som skall bestämmas för avverkningsberäkningarna i värderingsmodellen i NSka, får behandlasi samband med en beskrivning av utform- ningen av denna modell. Under de allmänna bestämmelserna i punkt C.l bör emellertid slås fast att en indelning skall göras i ett antal sådana områden. Områdena föreslås bli betecknade värderingsområden, Bestäm- ningen av omfattningen av de olika värde- ringsområdena bör vara avhängig av värde- ringstekniska och praktiska bedömanden. Ett värderingsområde bör omfatta ett eller flera län eller delar därav och bör såvitt möjligt vara enhetligt i fråga om produk-
tions- och avsättningsförhållanden för skog. Såvitt nu kan bedömas torde antalet värde- ringsområden bli omkring tio.
Mot bakgrund av det anförda synes det lämpligt att man redan under de allmänna bestämmelserna i punkt C.l föreskriver att för skogstaxeringen skall ske en indelning av riket i ett antal värderingsområden. Vidare bör föreskrivas att ett värderingsområde skall omfatta ett eller flera län eller delar därav och så vitt möjligt vara enhetligt i fråga om produktions— och avsättningsförhållanden för skog. Än vidare bör i punkt 01 föreskrivas att RSV vid varje allmän fastighetstaxering skall fastställa den indelning i värderingsom- råden, som skall gälla under den löpande taxeringsperioden. De nu angivna bestäm- melserna bör tas in i ett fjärde stycke av punkt C.l.
9.12. Värde faktorerna
De data beträffande enskilda fastigheter, på vilka beräkningen av skogsbruksvärdet grun- das, hänför sig enligt Ska till skogsmarkens areal, godhetsgrad och avsättningsläge samt Virkesförrådets storlek och fördelning på trädslag och dimension. Dessa data, på vilka även utredningen avser att grunda systemet i nu ifrågavarande del, bör enligt utredningens mening — frånsett skogsmarksarealen — be- tecknas värdefaktorer. Detta uttryck har tidigare ibland använts för de faktorer, som bestämt värdenivån, vilka enligt Skvl är räntefoten, prisnivån och avdraget för all- männa kostnader. Med allmänna kostnader avses sådana kostnader, som i huvudsak är oberoende av avverkningarna eller endast indirekt hänför sig till dessa. De nivåbestäm- mande faktorerna anser utredningen fortsätt- ningsvis böra benämnas nivåfaktorer.
I Skvl är de faktorer, som bestämmer den enskilda fastighetens värde, godhetsklass och omkostnadsklass för skogsmarken samt träd- slagsklass och förrådsgrupp för virkesförrå- det. Det system, som i denna del gäller i Skvl, föreslås i huvudsak bli gällande även i NSka. Vid sådant förhållande har de resone- mang, som redovisats i förarbetena till "Skvl i
fråga om dessa faktorer, giltighet även för utredningens förslag. Närmare motiveringar i fråga om de föreslagna värdefaktorerna lämnas därför endast i den mån dessa avviker från motsvarande faktorer i Skvl.
9.12.l Skogsmarkens produktionsförmåga
Markens godhetsgrad bestämdes, innan Skvl infördes, med hjälp av begreppet fastighets— taxeringsbonitet. Därmed avsågs skogsmar- kens normala avkastningsförmåga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk under förutsättning av normal skogstillgång. Avkastningen skulle uppskattas i kubikmeter per ha. 1 Skvl sker bestämningen av markens godhetsgrad genom att marken i vartdera av sex tillväxtområden hänförs till fyra eller, om förhållandena därtill föranleder, flera godhetsklasser. Godhetsklassernas antal in- om de olika tillväxtområdena vid 1970 års allmänna fastighetstaxering uppgick till 5—7 i norra Sverige och 7—9 i södra Sverige. Till grund för bedömningen av godhetsgraden i godhetsklasser låg bonitering enligt en av professorn Tor Jonson konstruerad metod, vilken allmänt tillämpades vid tiden för införandet av Skvl. Enligt denna metod bedöms markens godhetsgrad genom upp- skattning av trädbeståndens medelhöjd och ålder. Alltjämt sker boniteringen till övervä- gande del enligt Jonsons metod. Genom den beslutade omfattningen av tillväxtområdena och de godhetsklasser, som skulle finnas inom varje sådant område, avsåg man att i allmänhet nå därhän att normalt minst tre godhetsklasser skulle komma ifråga för varje taxeringsdistrikt. Därigenom skulle alltid en godhetsklass, motsvarande den ”medelgoda" godhetsgraden inom distriktet, finnas att tillgå. Motsvarande princip i fråga om cen— trering gällde för godhetsklasserna inom var— je tillväxtområde.
Ett tungt vägande skäl för övergången till ett system, grundat på Jonson—boniteter, var att riksskogstaxeringen byggde på detta bo- niteringssystem. Med hänsyn till den stora betydelse, som uppgifter från riksskogs- taxeringen har enligt Skvl, var det naturligt
att boniteringen vid fastighetstaxeringen och riksskogstaxeringen skulle ske efter en enhet- lig grund. En "nyckel”, som angav förhållan- det mellan godhetsklasserna i Skvl och Jonson-boniteterna, har funnits alltsedan förslaget om Skvl framlagts. För att undvika sammanblandning med eljest förekommande bonitetsbestämningar betecknades de i Skvl avsedda godhetsklasserna med olika bokstä- ver (A, B osv.).
Enligt utredningens mening skall skogs- marken även i fortsättningen graderas i godhetsklasser. En viktig fråga i detta sam— manhang är vilket boniteringssystem, som bör läggas till grund för fastighetstaxeringen. Bonitering efter 5. k. "övre höjd” har börjat tillämpas i allt större utsträckning i prakti- ken. Övre-höjden definieras vid riksskogs- taxeringen som medelhöjden för de tre grövsta träden på en cirkelyta med 10 meters radie. Även andra definitioner förekommer dock. De höjdutvecklingskurvor för övre- höjds-bonitering, som nu finns, har visat sig vara behäftade med vissa brister, som främst medför att ung skog blir överskattad i relation till gammal skog. Såvitt kan bedö- mas, kommer det att dröja åtskilliga år innan nya höjdutvecklingskurvor kan förväntas va- ra så utprövade att man kan använda syste- met vid fastighetstaxering. Det torde sålunda vara nödvändigt att tills vidare hålla fast vid Jonsons boniteringssystem. Det är därför önskvärt att skogsägarna vid sina skogsinven- teringar fortfarande klassificerar bestånden enligt detta system även om de för vissa andra ändamål använder övre-höjd-bonite- ring.
Vid riksskogstaxeringen har sedan många år parallellt med Jonson-boniteringen insam— lats boniteringsdata för bonitering efter övre-höjd och brösthöjdsålder. Det är därför möjligt att genomföra en viss modifiering av Jonson-systemet på så sätt att kurvor för övre-höjd och brösthöjdsåldern konstrueras för de olika Jonson-klasserna. Arbetet med en sådan modifiering pågår, och det blir därigenom möjligt att skapa en översätt- ningsnyckel mellan Jonson-systemet och övre-höjds-bonitering.
Systemet med en centrerad klassificering kring medelboniteten i varje enskilt tillväxt- område bör i princip behållas men appliceras på värderingsområdena. Alternativet härtill torde vara att gå över till ett gemensamt system för hela riket med betydligt flera klasser. Genom den centrerade klassificering- en erhåller man sannolikt bättre differentie- ring. Däremot kan man av datatekniska skäl ifrågasätta om man fortsättningsvis bör ha numeriska i stället för alfameriska klassbe- teckningar. De skäl som ledde till valet av bokstavsbeteckningar (A—E), dvs. att und- vika sammanblandning med beteckningar en- ligt andra boniteringssystem, finns dock fort- farande kvar. Frågan får lösas i samband med RSV:s arbete med övriga hithörande fastighetstaxeringsfrågor.
Med anledning av vad som nu anförts föreslår utredningen att under en punkt C.2, betecknad ”Värdefaktorer vid taxeringen” skall föreskrivas att taxering av skog skall grundas på de värdefaktorer för skogsmark och virkesförråd, som anges i instruktionen.
I fråga om skogsmarken bör föreskrivas att den skall graderas med hänsyn till bl. a. godhetsklass. Godhetsklassen skall utgöra ett uttryck för skogsmarkens produktionsförmå- ga. Varje värderingsområde bör indelas i fem eller, om förhållandena därtill föranleder, flera godhetsklasser. För att understryka godhetsklassernas samband med bonitering- en vid riksskogstaxeringen och för att ge uttryck åt fasthållandet vid principen av en centrerad klassificering bör vidare i punkt C.2 föreskrivas att för varje värderingsområ- de skall indelningen i godhetsklasser ankny- tas till den genomsnittliga produktionsför- måga för området (bonitet) som bestämts vid riksskogstaxeringen. För att tillgodose det alltjämt föreliggande behovet av att kunna översätta klassificeringsuppgifter en- ligt andra boniteringssystem till godhetsklas- ser bör en ”översättningsnyckel” för detta ändamål även i fortsättningen tillhandahål- las.
Skillnaderna i värde mellan skogsfastigheter med olika avsättningsläge har i Skvl beaktats genom bestämmelserna om omkostnadsklas- ser i avdelning B punkt 6.c). Dessa skillnader hänför sig främst till olikheter — samman- hängande med fastigheternas belägenhet — i fråga om de kostnader som direkt avser avverkningar och virkestransporter. Sedan dessa kostnader dragits av från de bruttopri- ser, som enligt Skvl är utgångspunkt för beräkningen, har man fått fram virkesavkast- ningens rotvärde eller, som det betecknas i Skvl, skogskubikmeterpriset. I avdelning B punkt 6.c) anges ifrågavarande avverknings— och transportkostnader enligt följande:
”avdragas — — — direkta avverknings- och trans- portkostnader, såsom kostnader för huggning, kör- ning, flottning eller annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsled- ning, avmätning och intumning, tillfälliga kojbygg- nader, vintervägar och lastplatser, olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänför- liga till drivningsarbetet, så ock skogsvårdsavgifter. Vid kostnadernas beräkning skall beaktas i vad mån större eller mindre arbete erfordras för utdrivning- arna på grund av körvägarnas längd och beskaffen- het, flottningsförhållanden m. m. Olika nettopriser framkomma härigenom för olika avsättningslägen. Avdraget skall avse kostnader som äro representati-
va för skogens genomsnittliga avsättningsförhållan- den.”
Uppläggningen var i princip densamma i de bestämmelser, som föregick Skvl. Sedan kostnader av nu ifrågavarande slag avdragits från bruttopriserna erhöll man, stadgades det, ”virkets nettovärde”, vilket motsvarade värdet per kubikmeter å rot = rotvärdet. Rotvärdet anges i Skvl per skogskubikmeter.
Vid en beräkning av ett skogsbruks värde skall emellertid hänsyn tas inte endast till sådana kostnader, som nu berörts. Även kostnader, som hänför sig till skogens för- valtning och skötsel och som i huvudsak är oberoende av avverkningarna eller endast indirekt hänför sig till dessa, skall beaktas vid värderingen. Dessa kostnader har i Skvl benämnts ”allmänna kostnader” och före— skrifter därom lämnas i avdelning B punkt 7. För dessa föreskrifter har redogjorts i avsnitt 9.4.1. Avdraget är ett schablonavdrag, som —
utom i undantagsfall — beräknas till 33 % av skogskubikmeterpriset och avräknas från detta pris. Enligt Skvl avser avdraget för allmänna kostnader följande:
”kostnader för förvaltning och bevakning, för skogens vård, för föryngrings— och skyddsåtgärder, för väg- och dikesunderhåll samt för skogsindel- ning, sådana övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som ej inrymmas i direkta avverknings- och transportkostnader, så ock sådana till omkostnader hänförliga skatter som ej annorle— des beaktats.”
Förhöjt avdrag för allmänna kostnader upp till 50 % av skogskubikmeterpriset har kunnat medges vid särskilt ogynnsamt avsätt- ningsläge eller särskilda föryngringssvårighe- ter för skogen eller där ”trängande behov föreligger att inom en nära framtid i en omfattning uppenbarligen överstigande den normala uppföra enkom för skogsbrukets behov avsedda byggnader, vilka måste anta- gas icke kunna i huvudsak förräntas genom uthyrning eller dylikt”.
Schablonavdraget för sådana kostnader, som i Skvl betecknats som allmänna kostna- der, var i den första skogsvärderingsinstruk— tionen år 1921 25 %. Det ökades sedermera till 33 1/3 %. Vid 1952 års taxering hade avdraget sänkts till 30 % av rotvärdet. Som nyss nämnts uppgår det f. n. till 33 %.
Avdraget för allmänna kostnader är inte direkt anknutet till avsättningsläget annat än där detta är särskilt ogynnsamt. Konstruk- tionen av schablonavdraget för allmänna kostnader har, såsom framgår av redogörel- sen i avsnitt 9.2, föranlett missnöje på en del håll. Missnöjet bottnade främst ide ojämn- heter i taxeringen som avdraget medförde, speciellt mellan de norra och södra delarna av landet. I välbelägna skogar av god kvalitet blev avdraget mycket högt i förhållande till sämre skogar, vilket inte motsvarade det verkliga förhållandet i fråga om de avsedda kostnaderna för förvaltning m.m. I direkti- ven för utredningen har uttalats, att en lösning av frågan om avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket nu framstod som angelägen.
En annan fråga, som utredningen i direkti- ven förelagts att överväga, är taxeringen av
skogsbrukets byggnader. Denna fråga hari direktiven angetts ha ett visst samband med utformningen av reglerna för avdrag för allmänna kostnader i skogsbruket. Efter för- slag av fastighetstaxeringskommittéerna i be- tänkandet SOU l968:32 upptas — enligt punkt 3 av anvisningarna till 105 KL — i skogsbruksvärdet bl. a. fastighetens värde av de byggnader och anläggningar, som är be- hövliga för skogsbruksdrift. Detta motivera- des med att värdet av dessa byggnader och anläggningar på grund av Skvl:s konstruktion ansågs påverka och ingå i skogsvärdet. (Be- träffande motiveringen, se SOU 196832 5. 66—68.) Som framgått av den nyss nämnda redogörelsen för bestämmelsen om avdraget för allmänna kostnader har detta i olika avseenden påverkats av hänsynstaganden till byggnadskostnaderna.
Enligt det förslag om ett särskilt bygg- nadsvärde, innefattande samtliga byggnader på jordbruksfastighet inklusive skogsbrukets byggnader, som utredningen berört i avsnitt 5.4.1 och närmare utvecklat i kapitel 8, skall vid bestämmande av skogsbruksvärdet hän- syn inte tas till den ev. värdeminskande eller värdehöjande effekt som skogsbrukets bygg- nader kan ha. Skogsbruksvärdet skall enligt utredningens förslag utgöra värdet av taxe- ringsenhetens skogsmark med därå växande skog och med de inom taxeringsenheten befintliga markanläggningar, som används eller är behövliga för skogsbruk. Vid bestäm- mandet av skogsbruksvärdet har man att utgå från att marken används för skogsbruk dvs. för virkesproduktion. Därför behöver vid bestämningen av de avdragsposter, som ifrågakommer vid beräkningen av skogs- bruksvärdet, hänsyn inte tas till kostnaderna för skogsbrukets byggnader.
Betydelsen av tillgång till byggnader på taxeringsenheten för skogsbrukets arbets— kraft har på grund av samhällsutvecklingen avtagit kraftigt under senare tid. Vid tiden för förarbetena till Skvl var det alltjämt förhållandevis vanligt att bostad bereddes skogsarbetskraften på taxeringsenheten. För omkr. 10—15 år sedan inträffade den för-
ändringen att skogsarbetarna samlades till s. k. skogsstationer eller skogsarbetarbyar. Numera är det emellertid i allt väsentligt så att skogsarbetarna flyttat från skogen till samhällena. Byggnadsförhållandena på taxe- ringsenheten bör bl.a. därför inte påverka skogsbruksvärdet. De ändrade förhållandena i fråga om arbetskraften får i stället beaktas genom att vid bestämmandet av kostnads- klassen för en taxeringsenhet hänsyn tas till att kostnaderna varierar bl. a. med hänsyn till taxeringsenhetens belägenhet i förhållan- de till den ort (den bygd) där den för skogsdriften påräkneliga arbetskraften är bosatt.
De allmänna kostnaderna beräknas, som nämnts, f. n. som ett procentuellt avdrag på skogskubikmeterpriset. Detta leder i vissa fall till underskattning, i andra till överskatt- ning av kostnaderna. Detta är en av orsaker- na till att man vid de senaste fastighetstaxe- ringarna laborerat med olika typer av säker- hetsmarginaler. I SOU 1968132 liksom i vissa andra sammanhang har uttalats, att de all- männa kostnaderna till en del bör vara proportionella mot skogsbrukets värde; stör— re värde betyder i allmänhet större driftsin- tensitet och därmed större allmänna kostna- der. Till en del är dock de allmänna kostna- derna relaterade till arealen och vissa allmän- na omkostnader tenderar att vara större på sämre belägen, lågproduktiv mark. För ett ställningstagande till frågan om lämplig kon- struktion av avdraget för allmänna kostnader har en närmare analys ansetts erforderlig. Denna har utförts i samband med de tidigare nämnda undersökningarna, som på utred- ningens uppdrag företagits inom skogshög- skolan i syfte att åstadkomma en modernise— ring av värderingsmodellen vid skogstaxering- en. Undersökningen har avsett bl. a. en anpassning av modellen till moderna skogs- bruksmetoder, speciellt med hänsyn till ut- vecklingen på kostnadssidan. Resultatet av undersökningen i denna del redovisas i Bi- hang D.
De resultat, som framkommit, ger utred- ningen anledning att föreslå att de allmänna kostnaderna kombineras med de kostnader,
som hittills påverkat skogsbruksvärden ge- nom klassificeringen i omkostnadsklass. Samtliga kostnader, som skall påverka skogs- bruksvärdet för en taxeringsenhet, bör sålun- da beaktas genom en gemensam klassifice— ring, därvid den ifrågavarande värdefaktorn lämpligen bör betecknas kostnadsklass.
Vad beträffar de allmänna kostnaderna bör dessa enligt utredningens mening vara relaterade till både markens produktionsför- måga och avverkad virkesvolym. En av lant- bruksnämnderna tillämpad beräkningsmodell (se Bihang D) synes vara i princip riktig och lämplig.
Kostnadsklassernas utformning bör liksom utformningen av övriga värdefaktorer be- stämmas för varje värderingsområde. Kost- nadsklassen bör liksom hittills gällt i fråga om omkostnadsklassen bestämmas på grund- val av fastighetens läge i förhållande till aktuellt prissättningsställe. Vidare bör klassi- ficeringen ta hänsyn till inverkan av terräng- ens och skogens beskaffenhet samt skogens belägenhet i förhållande till bygden. Det får ankomma på RSV att lämna de ytterligare anvisningar angående indelning i kostnads- klasser, som kan behövas.
Antalet kostnadsklasser per värderingsom- råde bör hållas så lågt som lämpligen kan ske med hänsyn till möjligheterna att i praktiken utföra en relevant klassificering. Minsta anta- let kostnadsklasser för varje värderingsområ— de bör dock vara fem.
Med anledning av vad som nu anförts föreslår utredningen att under punkten C.2 intas bestämmelse om att skogarna skall indelas i kostnadsklasser med hänsyn till de totala kostnaderna för virkesproduktionen och att klassen för en viss skog skall bestäm- mas på grundval av terrängens och skogens beskaffenhet samt med hänsyn till skogens belägenhet i förhållande till dels aktuellt prissättningsställe och dels ort där för skogs- driften påräknelig arbetspersonal är bosatt. Vidare bör föreskrivas att fem, eller om förhållandena föranleder därtill, flera kost- nadsklasser skall fastställas för varje värde- ringsområde.
9.12.3 Virkesförrådets uppdelning på träd- slagsklasser m. rn.
Virkesförrådets storlek och beskaffenhet är av dominerande betydelse för skogens av- kastningsvärde liksom för dess marknadsvär- de. Några större ändringar i grunderna för Virkesförrådets uppskattning sätter utred- ningen inte i fråga. Liksom enligt Skvl (jfr avdelning B punkt 5 vid a) bör virkesförrå- det redovisas fördelat på trädslagsklasser. Såsom trädslagsklasser bör anges barrskog och lövskog. Utredningen anser emellertid att en uppdelning på trädslagsklasserna barr- skog och lövskog kan visa sig otillräcklig. Beträffande barrskogen bör sålunda — lik- som i Skvl — trädslagsklassen barrskog, då förhållandena föranleder därtill, delas på trädslagen gran och tall. Den i Skvl generellt föreskrivna fördelningen av lövskog på träd- slagsklasserna ordinär lövskog och ädel löv- skog synes däremot inte nödvändig. I stället bör gälla att trädslagsklassen lövskog endast om detta är särskilt fördelaktigt ur värde- ringssynpunkt delas på ordinär lövskog och ädel lövskog. Vardera gruppen bör därvid bestå av samma trädslag som motsvarande trädslagsgrupper omfattar enligt Skvl.
Utredningen anser sålunda att även i NSka bestämmelser bör meddelas angående den värdefaktor som avser Virkesförrådets trädslagssammansättning. Värdefaktorn bör betecknas trädslagsklass eller, i förekomman- de fall, trädslag resp. grupp därav. Trädslags— klasserna bör vara barrskog och lövskog. Inom trädslagsklassen barrskog bör, om för- hållandena föranleder därtill, trädslagen tall och gran särskilt anges. Inom trädslagsklas- sen lövskog bör under motsvarande förhål- landen särskilt redovisas grupperna ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) samt ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn).
9.12.4. Virkesförrådets storlek
Enligt Skvl avdelning B punkt 5.3) skall med utgångspunkt i trädens diameter i brösthöjd ske en fördelning av trädslagsklassen barr-
skog på tre förrådsgrupper. Dessa förråds- grupper är
grov barrskog: 25 cm och däröver, medelgrov barrskog: 15—24 cm och klen barrskog: intill 15 cm.
Ordinär och ädel lövskog fördelas på förrådsgrupperna
grov ordinär lövskog __ __ grov ädel lövskog 25 cm och darover och klen ordinär lövskog
klen ädel lövskog intill 25 cm.
En fördelning på grovleksgrupper torde även i fortsättningen vara nödvändig. Ur värderingsteknisk synpunkt skulle en fördel- ning av virkesförrådet på åldersklasser bjuda betydande fördelar. Det är emellertid inte realistiskt att vid taxeringen efterfråga såda- na grunddata hos fastighetsägarna. Sådana data skulle kunna göras tillgängliga endast för jämförelsevis få fastigheter.
När det gäller fördelningen på grovleks- grupper bör den indelning, som föreskrivsi Skvl, i stort sett bibehållas då den har visat sig ändamålsenlig (se Bihang C). Dessutom är man numera vid skogsinventeringar oftast inställd på att kunna redovisa en fördelning enligt dessa grunder. Emellertid bör till skillnad mot vad som gäller enligt Skvl även lövskogen redovisas i tre grovleksgrupper. Grovleksgrupperna bör benämnas dimen- sionsklasser.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör i NSka föreskrivas att virkesförrådet, varmed avses det på skogsmarken befintliga förrådet av växande skog, skall uppskattas i skogs- kubikmeter. En i förhållande till Skvl något förtydligad definition av vad som avses med skogskubikmeter bör tas in i författnings- texten. Där bör anges att med skogskubik- meter förstås fast volym stamvirke ovan stubbe, inklusive topp och bark.
Vidare bör föreskrivas att tre dimensions- klasser skall bestämmas inom varje trädslags- klass eller trädslag resp. grupp därav. Dessa skall vara klen skog, medelgrov skog och grov skog. De tre klasserna skall avse träd
med en diameter i brösthöjd i centimeter på bark av resp. mindre än 15 cm, 15 men mindre än 25 om samt 25 cm och däröver.
9.13 Olika metoder vid värderingen
Under punkt C.l har föreslagits att en noggrannare metod skall användas vid värde- ringen, då tillfredsställande skogsuppskatt- ningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen. [ övriga fall skall enligt förslaget en förenk— lad metod tillämpas. De föreslagna bestäm- melserna har i Skvl sin motsvarighet i avdel- ning B punkt 5. Däri anges, som redovisatsi avsnitt 9.4.1, att uppskattningen av virkes- förrådet kan ske enligt tre metoder, en fullständig och två summariska. Metoderna benämns även resp. T2—, T1- och TO-meto- den.
Då tillfredsställande skogsuppskattnings- handlingar finns, skall den fullständiga meto- den (T2-metoden) användas. Enligt denna förfar beskattningsnämnden så att den i hjälptabell utfinner skogens värde i kronor och öre per skogskubikmeter i varje förråds— grupp med hänsyn till den godhetsklass och omkostnadsklass till vilken fastigheten hän- förts. Värdet per skogskubikmeter inom varje förrådsgrupp multipliceras därefter med det totala virkesförrådet inom förråds- gruppen. Det totala värdet för varje för- rådsgrupp sammanläggs därefter, varigenom det totala skogsvärdet erhålls (avdelning G i Skvl).
De summariska metoderna skall användas, då tillfredsställande skogsuppskattningshand- lingar inte är tillgängliga vid taxeringen. Den ena, Tl-metoden, har funnits i Skvl alltsedan instruktionens tillkomst. Den kan tillämpas på fastigheter i hela riket. Förutsättningarna för att denna metod skall tillämpas angesi avdelning B punkt 5.c) enligt följande:
"Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga att sammansättningen av den medelgrova och den klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, må en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet ske, därvid angives allenast, med en noggrannhet av minst tiotal procent, det i virkesförrådet ingående förrådet av grov barrskog
samt, då tall och gran vid prissättningen behandlas såsom skilda grupper enligt bestämmelserna i punkt 11, med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent, förekomsten av gran. En efter omständig- heterna lämpad summarisk uppdelning av virkesför- rådet må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventyras.”
Tl-metoden resulterar i att skogens värde anges i kronor eller öre per skogskubikmeter vid olika grovskogsprocenter och, i vissa fall, vid olika förekomst av gran samt med hänsyn till den godhetsklass och omkost- nadsklass till vilken skogen hänförs. Värdet per skogskubikmeter multipliceras därefter med det totala virkesförrådet.
Den andra summariska metoden, TO- metoden, som tillämpats först vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, får användas vid taxeringen av vissa mindre taxeringsenheter. Bestämmelserna härom finns i avdelning B punkt 5.d). Nämnda punkt lyder:
"För taxeringsenhet i Gävleborgs, Västernorr- lands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med mindre än 50 hektar skogsmark samt för taxeringsenhet i övriga delar av landet med mindre än 25 hektar skogsmark får i stället för den summariska uppskattning som anvisas under c) virkesförrådet uppskattas såsom hänförligt till en av tre eller fyra virkesförrådsklasser och det förråd av grov barrskog som ingår i virkesförrådet bedö- mas som i procent uttryckt hänförligt till en av tre eller fyra grovleksklasser. Lövskogens andel anses därvid ingå i skogsvärdet med genomsnittlig pro- centandel.”
TO-metoden infördes efter förslag av fas- tighetstaxeringskommittéema. Motiveringen härför finns i kommittéernas betänkande SOU 196832 5. 63—64. Värderingen enligt denna metod resulterar i skogsvärde per hektar i fastställd grovleksklass inom den virkesförrådsklass, som bestämts för taxe- ringsenheten, och med hänsyn till den god- hetsklass och omkostnadsklass, till vilken enheten hänförts. Tabellvärdet multipliceras med enhetens skogsmarksareal för att det totala skogsvärdet skall erhållas.
Erfarenheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering ger vid handen, att infö- randet av ytterligare en värderingsmetod (TO) inte underlättat taxeringens utförande i den utsträckning som man hoppats på. Som
framgår av redovisningen i Bihang C har Tl-metoden ofta föredragits av nämnderna även i sådana fall, där deklarationerna upp- rättats för värdering enligt TO-metoden. Utredningen anser att tankegången bakom TO-metoden principiellt är riktig. Utredning- en anser emellertid vidare, att det bör vara möjligt och lämpligt att sammanföra de summariska metoderna till en metod. Denna metod skulle bygga på TO-metodens idé med en klassindelning i fråga om virkesförrådet, ehuru mera utbyggd än f.n., samt en klassificering med hänsyn till grovskogspro- cent i enlighet med nuvarande Tl-metod.
Alltjämt bör dock de fastighetsägare, som kan framlägga tillfredsställande skogsupp- skattningshandlingar, ha rätt att få sin skog taxerad i enlighet med dessa dvs. enligt den noggrannare metoden. Någon försämring av fastighetsägarnas ställning härvidlag bör inte ske. Utredningen har vidare den uppfattning- en att om tillfredsställande skogsuppskatt- ningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen så skall taxeringen ske enligt den noggranna- re metoden. Föreskrift därom har utredning- en föreslagit i tredje stycket av punkt C.l. 1 fall som nyss sagts bör valrätt i fråga om metoden sålunda inte föreligga.
Utredningen föreslår vidare att endast en summarisk metod skall finnas för värdering- en. Denna metod bör inte betraktas som en ”självständig” metod eftersom den endast utgör en schablonisering av den fullständiga metoden. För att underlätta förfarandet bör emellertid enligt den summariska metoden virkesförrådet, liksom i nuvarande TO- metod, hänföras till lämpligt antal klasser, därvid förrådet uttrycks i skogskubikmeter per hektar. Av samma skäl bör de virkesför- rådsklasser, som nu nämnts, fördelas på grupper med olika grovskogsprocent. Detta sista tillvägagångssätt överensstämmer med det som föreskrivs för "fl-metoden.
[ de fall, då tillfredsställande skogsupp- skattningshandlingar är tillgängliga vid taxe- ringen, bör en fullständig värdering göras med den noggrannhet, som överhuvud är möjlig med hänsyn till tidsramen för taxe- ringen och tillgången på sakkunnig arbets—
kraft. Speciellt är detta viktigt vid taxering av mycket stora objekt. Vid taxeringen bör man vidare eftersträva att i så stor utsträck- ning som möjligt få tillgång till skogsupp- skattningshandlingar så att den noggrannare metoden kan användas. För övriga fall är det emellertid nödvändigt att ett summariskt värderingsförfarande finns att tillgå vid taxe- ringen. Den summariska metod, som utred- ningen förordat, torde erbjuda tillräcklig säkerhet och kunna genomföras med tillräck- lig snabbhet för att vara lämplig för sitt ändamål. Denna metod bör kunna tillämpas på skogsfastigheter i hela riket utan geogra- fiska begränsningar eller begränsningar i frå- ga om taxeringsenheternas storlek. Den bör dock, som förut angetts, inte få tillämpas om tillfredsställande skogsuppskattningshand- lingar är tillgängliga. Utredningen anser att den utformning av de två föreslagna meto— derna, som utredningen föreslagit, skall fast- slås i NSkvl i den omfattning som nu redovisats. Den slutliga avvägningen av bred- den på virkesförrådsklasserna och grupperna för grovskogsprocent i den summariska me- toden bör göras av RSV inför de allmänna fastighetstaxeringarna. Riktlinjerna för me- todernas utformning föreslås bli intagna i NSka i samband med att redogörelse lämnas för värdetabellerna vid punkt C.4 och för tillvägagångssättet vid taxeringen vid punkt C.5.
9.14. Anvisningar
Det synes lämpligt att inledningsvis erinra om de regler som finns i Skvl och TF om arbetet med anvisningar o. d. för skogstaxe- ringen (jfr avsnitt 9.4.2). Kungl. Maj:t skall fastställa tabeller utvisande de för skogstaxe- ringen betydelsefulla skogsvärde- och mark- värdefaktorerna (Avdelning C i Skvl). I samma avdelning ges föreskrift om den förräntningsprocent (diskonteringsprocent) efter vilken förväntningsvärdet-(avkastnings- värdet) på skog och skogsmark skall beräk- nas. Förräntningsprocenten har alltsedan nu gällande Skvl första gången tillämpades, dvs. vid 1957 års allmänna fastighetstaxering,
varit fem. Här kan antecknas beträffande skogsvärde- och markvärdefaktorerna, att de framkommit genom att med s. k. relativa priser värdera virkesavkastningarna i en för ändamålet konstruerad avkastningsmodell, den s.k. normaliserade genomsnittsskogen. Skogsvärde- och markvärdefaktorerna har inte ändrats sedan Skvl trätt i kraft. De kan numera ej anses aktuella, då de grundar sig på det i vissa delar föråldrade material från riksskogstaxeringen, som var tillgängligt då Skvl infördes. Någon omräkning av faktorer- na, grundad på färskare uppgifter om sko— garnas beskaffenhet och tillväxt, har därefter inte skett. Ett bibehållande av nuvarande system skulle nödvändiggöra en omarbetning av skogs- och markvärdefaktorerna. Detta vore i och för sig en omfattande arbetsupp- gift.
Enligt avdelning D i Skvl skall skogshög- skolan efter samråd med Skogsstyrelsen fast- ställa centrala skogstaxeringsanvisningar an- gående apteringsområden, aptering av typ- träd inom apteringsområde samt omräk- ningstal för kubikmassa i fast mått till brukliga handelsmått och övriga uppgifter till ledning för bestämmande av sortimentut- byte från typträd.
Skogshögskolan skall vidare enligt sist- nämnda stadgande lämna på riksskogstaxe- ringarna grundade uppgifter till varje läns- styrelse om skogliga förhållanden i länet avseende areal skogsmark och övrig mark, skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad, Virkesförrådets genomsnittliga storlek och fördelning på trädslagsklasser, förrådsgrup- per och i förekommande fall trädslag. Dessa uppgifter syftar till att möjliggöra jämnhet i taxeringsvärdenivån mellan olika län och länsdelar. Vid 1957 och 1965 års fastighets- taxeringar utfördes relativt detaljerade efter- handsjämförelser mellan faktisk taxering och riksskogstaxeringens uppgifter vad beträffar virkesförråd, bonitet, grovskogsandelar m. m. Motsvarande analys av taxeringsutfal- let har inte utförts i fråga om 1970 års fastighetstaxering men kan i viss utsträck- ning komma att behövas för RSV:s anvis- ningar inför 1975 års taxering.
Skogsstyrelsen skall vidare efter samråd med domänstyrelsen och skogshögskolan lämna uppgifter om bruttohöstpriser och direkta avverknings— och transportkostnader — båda avsedda att läggas till grund för en medelpris- och kostnadsberäkning för den period om fem år som utgår med tredje året före taxeringsåret (avdelning E Skvl). Vidare skall Skogsstyrelsen lämna förslag om vilka trädslag, som skall behandlas som särskild grupp inom en trädslagsklass, och vilka skogskubikmeterpriser, som skall tillämpas för olika typträd. Det förberedelsearbete, som nu beskrivits, skall enligt Skvl ligga till grund för sådana lokala skogstaxeringsanvis- ningar inom varje län, varom sägs i avdelning F av Skvl.
I TF finns bestämmelser som korrespon- derar mot nu nämnda regler i Ska. I 143 5 1 mom. första stycket hänvisas sålunda till Skvl vad angår skogshögskolans och skogs— styrelsens ovan berörda skyldigheter. I andra stycket av 143 5 1 mom. stadgas vidare att det åligger ”landskamreraren” att, med biträ- de av skogssakkunnig, på grundval av anvis- ningar och uppgifter som ovan sagts samt i mån av behov inhämtade upplysningar upp- rätta förslag till lokala skogstaxeringsanvis- ningar.
Enligt 1445 1 mom. skall vid möte som inför de allmänna fastighetstaxeringarna sko- lat hållas inför ”landskamreraren” med ord- förandena i fastighetstaxeringsnämnderna, fastighetstaxeringsombud m. fl. övervägas enhetliga grunder beträffande bl.a. värde- sättningen av skogsmark och växande skog. Enligt tredje momentet i denna paragraf skall landskamreraren sända in förslag bl. a. till lokala skogstaxeringsanvisningar till RSV, som återställer förslaget med ev. erinringar, varefter anvisningarna fastställs av fastighets— prövningsnämnden.
Som framgått av det nu anförda har avsikten varit att genom centrala myndighe- ters arbetsinsatser och dessutom med hjälp av de detaljerade bestämmelserna i Skvl lämna underlag för utarbetande inom läns— styrelserna av skogstaxeringsanvisningarna inom länen. I realiteten har emellertid i allt
väsentligt underlaget för de olika skogstaxe- ringsanvisningarna utarbetats vid skogshög- skolan, ehuru i nära samarbete med de skogssakkunniga i resp. län. Vid 1970 års fastighetstaxering framställdes genom skogs- högskolans försorg samtliga värderingstabel- ler med hjälp av automatisk databehandling. [ den mån länsmyndigheterna så önskade framställdes även färdiga underlag för offset- tryckning av tabellerna. Det bör i detta sammanhang framhållas att det erforderliga beräkningsarbetet är så komplicerat och om- fattande, att en central handläggning nästan är oundgänglig. Reglerna om meddelandet av anvisningar bör därför nu bringas i överens- stämmelse med de förhållanden som i realite— ten föreligger och synbarligen också måste föreligga, nämligen att detta arbete omhän- derhas av en central myndighet.
Utredningen har i kapitel 6 redogjort för sin allmänna inställning i fråga om centrala värderingsanvisningar. Enligt utredningens mening skall sålunda detta arbete omhänder- has av RSV. Utredningen har i nämnda kapitel (avsnitt 6.2) även angett sin stånd— punkt i fråga om den bundenhet till anvis- ningar, som bör gälla vid fastighetstaxering- en. Som där anförts — och som även framhållits tidigare i detta kapitel — anser utredningen att centralt upprättade värde- tabeller för skogstaxeringen skall vara bin- dande i det närmaste undantagslöst. Utred- ningens förslag beträffande skogstaxeringen grundar sig till stor del härpå. Som anförtsi kapitel 6 har utredningen i föreslagna 143 och 144 åå TF, vilka kommer att närmare behandlas i avsnitt 20.2, fastlagt RSV:s skyldighet att meddela anvisningar samt för- farandet i samband därmed. Dessa innebär kort sagt, att RSV bl. a. skall senast den 1 mars året före taxeringsåret lämna anvisning- ar av värderingsteknisk natur. Vidare skall RSV senast den 1 maj lämna uppgifter om preliminära riktvärden (värdetabeller) och andra preliminära grunder för värdesätt- ningen. Sedan de preliminära anvisningarna testats i länen skall de återställas till RSV, som fastställer anvisningar senast den 10 september. Skattechefen kan meddela kom—
Det förfarande, som föreslagits beträffan- de andra fastighetstyper, anser utredningen bör gälla även för skogstaxeringen. RSV bör i god tid knyta den expertis till sig som fordras för upprättande av anvisningar för skogstaxeringen. Dessa anvisningar innefattar främst värdetabeller med riktvärden för hela riket. Detta omfattande arbete, som tidigare utan särskild föreskrift därom utförts på skogshögskolan, blir därigenom reglerat, vil- ket synes önskvärt.
Med anledning av vad som nu anförts bör bestämmelserna i föreslagna l43 & TF angå- ende skyldighet för RSV att fastställa riktvär- den för taxeringen av olika fastighetstyper innefatta en uttrycklig föreskrift om sådan skyldighet med avseende på skogstaxeringen. Det bör därför i 1 mom. i nämnda paragraf föreskrivas att i fråga om skogsmark och växande skog skall värdena anges i form av tabeller på sätt stadgas i Skvl. De nuvarande bestämmelserna i 143 5 1 mom. samt 144 5 1 och 3 mom. TF om skogstaxeringen bör därvid utgå.
Under punkt C.3 i NSkvl med rubriken ”Anvisningar” synes en anknytning böra göras till de föreslagna bestämmelserna i TF om skyldighet för RSV att meddela anvis- ningar. I första stycket vid denna punkt bör inledningsvis anges att RSV skall före varje allmän fastighetstaxering på sätt sägsi l43 & 1 mom. och 1445 2 mom. TF fastställa anvisningar om riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastig- heter.
Som tidigare framhållits skall riktvärdena för skogstaxeringen utgöras av värdetabeller. Detta bör föreskrivas i det andra stycket vid punkt C.3. Det bör vara en målsättning att antalet tabeller inskränks i möjlig mån. F. n. upprättas sålunda tabeller inom varje län. Med utredningens uppläggning skall tabell- verken upprättas för varje värderingsområde, vilka angivits bli ca tio till antalet. Även detta bör föreskrivas i andra stycket av punkt C.3. Härigenom nedbringas alltså anta- let tabellverk. Det bör vidare eftersträvas att antalet tabeller inom varje värderingsområde
hålls nere i den mån det är möjligt utan nämnvärt eftersättande av taxeringens kvali- tet. De principer m.m., som utredningen anser böra gälla för RSV:s upprättande av värdetabellerna, avser utredningen att föreslå under punkt C.4. I andra stycket av punkt C.3 synes lämpligt med en hänvisning till punkt C.4 i detta avseende.
Utöver värdetabellerna skall RSV utfärda de ytterligare anvisningar om grunder för värdesättningen av skogsmark, växande skog och andra tillgångar på skogsmark som kan behövas. Detta bör föreskrivas i sista stycket av punkt C.3. Därmed avses bl. a. anvisningar motsvarande de rekommendationer o.d., som brukat meddelas av de skogssakkunniga i samband med Stockholmsmötet, avseende tekniska fel i virket, särskilda föryng— ringssvårigheter för skogen, skogens belägen- het nära gräns mot annat värderingsområde m. m. Därmed avses även anvisningar av den typ RN meddelade i fråga om skog före 1970 års allmänna fastighetstaxering. Under punkt C.3 bör uttryckligen anges att RSV:s anvisningsskyldighet avser bl. a. indelningen i godhets— och kostnadsklasser samt bestäm- ning av värdefaktorerna.
Skattecheferna skall enligt utredningens uppfattning ivissa fall kunna komplettera de av RSV fastställda anvisningarna med egna anvisningar i den mån så är påkallat med hänsyn till förhållandena i resp. län. Skogs- taxeringsanvisningarna utgör ett samman- hängande regelkomplex av komplicerad na- tur och förutsätts utarbetade med biträde av framstående skoglig expertis. Vid sådant förhållande får det i allmänhet anses olämp- ligt med kompletterande länsanvisningar för skogstaxeringen fastställda av skattechefen.
Metoden i Skvl utmärks av att den awerk- ningsberäkning, som erfordras för att göra en avkastningsvärdering av skog, liksom model- len för värderingeni övrigt vilar på förutsätt- ningen av ett tänkt normal- ellerjämviktstill- stånd hos skogen, vilken därvid antas ge en jämn årlig avkastning. Värdet av avkast- ningen kan med hänsyn därtill beräknas genom en enkel kapitalisering av avkast- ningen. Till grund för beräkningarna i Skvl har lagts tillståndet i en s.k. normaliserad genomsnittsskog. Enligt sin konstruktion har denna en sammansättning, som överensstäm- mer med den skog som enligt erfarenheter från riksskogstaxeringen finns i landet i medeltal för vissa större områden. Även den metod, som tillämpades vid skogstaxeringen före tillkomsten av Skvl, vilade i fråga om avverkningsberäkningarna på ett likartat re- sonemang, utgående från en särskilt kon- struerad s.k. normalskog. För uppskatt- ningen av skogar, som avviker från jämvikts- tillståndet, finns regler i Skvl. Sådana regler fanns inte i den äldre metoden.
Modellen för den normaliserade genom- snittsskogen kan exemplifieras enligt följan- de. För en skog med 100-årig omloppstid indelas markarealen i 100 lika stora rutor, numrerade från l—lOO. Härav är nr 1 be- vuxen med O-årig skog (= kalhuggen mark, där plantor just börjat växa), nr 2 med l-årig skog, nr 3 med 2-årig skog och-slutligen nr 100 med 99-årig. En ruta slutawerkas varje år (dessutom sker gallringar på de övriga) och på en börjar ny skog växa varje år. Modellen har alltså getts en åldersklassfördel- ning, som svarar mot vad som bedömts vara normala slutavverkningsåldrar för given boni- tet. Virkesförrådet per ha i olika åldersklas- ser svarar mot riksskogstaxeringens genom- snitt. Avverkningsuttagen beräknas utifrån förutsättningen att ständig balans råder mel- lan tillväxt och avverkning.
För värderingen av skogsfastigheterna in- delas riket med hänsyn till bl. a. den skogliga produktionsförmågan i tillväxtområden och inom dessa i godhetsklasser. Sedan en skogs-
fastighet hänförts till en godhetsklass, beräk- nas skogsbruksvärdet genom att man värde- rar det avverkningsuttag, som med hänsyn till den normaliserade genomsnittsskogens sammansättning anses kunna göras från sko- gen. Värderingen sker genom kapitalisering av ett nettovärde per skogskubikmeter. Det- ta nettovärde beräknas med utgångspunkt från priser och kostnader enligt de tidigare nämnda femårsmedeltalen samt allmänna kostnader. Värdeberäkningen för de skilda förrådsgrupperna sker genom att awerk- ningen i princip antas vara lika med tillväx- ten och upptas till sitt nuvärde efter diskon- tering av de avkastningsbelopp som beräknas utfalla i framtiden. Vid diskonteringen tas hänsyn till skillnader i priser på grund av olika avsättningslägen genom gruppering i omkostnadsklasser.
Den för skogstaxeringen konstruerade av— kastningsmodellen är grundad på skogarnas medeltillstånd enligt den andra riksskogs— taxeringen (1938—1952) och är sålunda nu ganska föråldrad. Det måste anses önskvärt att konstruera en avkastningsmodell, grun- dad på det aktuella skogstillståndet.
En grundläggande fråga är, om det bör vara en normaliserad genomsnittsskog som skall ligga till grund för avkastningsvärde- ringen. Begreppet normaliserad innebär att man förutsätter att skogen har en jämn åldersfördelning. Nu karakteriseras emeller- tid det aktuella skogstillståndet i landet av en uttalat skev åldersfördelning med över- skott av gammal awerkningsmogen skog. Det kan därför vara naturligt att grunda beräkningarna på en värderingsmodell som speglar det aktuella genomsnittliga skogstill- ståndet. I en sådan modell vore det sannolikt tillräckligt att värdera virkesavkastningama under de närmaste lO-årsperioderna mera utförligt medan avkastningar som ligger läng- re fram i tiden kunde uppskattas mera schablonmässigt.
En annan lösning vore att grunda värde- ringsmodellen på avkastningsvärdering av ett större antal ”typfastigheter" med olika be- skaffenhet och belägenhet. På grundval av dessa värderingar kunde sambandet mellan
olika värdegrundande faktorer och totalvär- det härledas, varigenom schabloniserade vär- detabeller kunde upprättas. Emellertid skulle en väsentlig nackdel med en sådan metod vara det starkt subjektiva inslag, som avverk- ningsberäkningarna skulle få. Om man följer principen att all avverkningsmogen skog omedelbart skall avverkas, skulle en genom- snittlig övervärdering ske, eftersom det inte skulle finnas avsättning ens till onormalt låga priser för en så stor kvantitet virke, som enligt denna modellkonstruktion skulle av- verkas.
Utredningen finner det därför lämpligt att värderingsmodellen anknyts till en avverk- ningsberäkning som är anpassad till aktuellt skogstillstånd med dess skevheti åldersklass- fördelningen och till den avverkningspolitik som man med hänsyn till utförda regionala awerkningsberäkningar kan förvänta för överskådlig framtid. Fördelarna med model- len skulle vara bl. a. att mera korrekta värderelationer skulle erhållas mellan ung och gammal skog. Modellen förutsätter näm- ligen ett beaktande av det förhållandet, att den aktuella åldersklassfördelningen fram- tvingar en viss överhållning av äldre skog. Detta skulle — vid jämförelse med de skillna- der som erhålls vid en normalskogsvärdering utan beaktande av överhållning — minska värdeskillnaden mellan äldre och yngre skog. Man skulle också få ett bättre grepp om fördelningen på gallring och slutavverkning av skog, vilket är betydelsefullt för beräk- ning av avverkningskostnaden. Övervägande skäl talar alltså enligt utredningens mening för att man väljer en värderingsmodell, som är härledd ur en beräkning av den totala avverkningens storlek och beskaffenhet inom bestämda områden, de 3. k. värderingsområ- dena. Värderingsmodellen bör grundas på de bästa regionala avverkningsberäkningar som är tillgängliga vid förberedelsearbetet för taxeringen. Detta innebär att det alternativ för beräkning av virkesuttagen väljs som bedöms vara realistiskt med hänsyn till skogsindustrins rådande och förväntade vir- kesbehov.
Utredningen har, såsom tidigare angetts,
erhållit chefens för finansdepartementet medgivande att låta utföra visst utvecklings- arbete i syfte att modernisera och förenkla metodiken vid skogstaxeringen (jfr avsnitt 9.8). Undersökningarna har i denna del utförts vid institutionen för skogstaxering å skogshögskolan av ledamoten av utredningen professorn Nils-Erik Nilsson och skoglic. Ulf Wahlström, expert åt utredningen. Det ut- vecklingsarbete för modernisering av den vid skogsvärderingen använda värderingsmodel- len, som därvid utförts, har bl.a. avsett lämplig metod för beräkning av awerk- ningarna. Arbetet har bl.a. grundat sig på vissa provtaxeringar och analyser. Undersök- ningsresultaten redovisas i Bihang D.
Det fortsatta arbetet med utvecklingen av värderingsmodellen — som avses skola ske inom ramen för RSV:s förberedelsearbete för 1975 års allmänna fastighetstaxering — skall innefatta ett färdigställande av värde- ringsmodeller för hela riket jämte marknads- värdeanpassning av värdetabeller.
] det följande lämnas en kort sammanfatt- ning av de hittills föreliggande undersök- ningsresultaten. För en närmare beskrivning av dessa hänvisas till Bihang D.
I samband med allmänna överväganden av riktlinjer för modernisering av värderings- modellen diskuteras i bihanget i första hand om någon mera genomgripande ändring i fråga om ingångsdata, dvs. värdefaktorerna för gradering av skogsmark och virkesförråd, är önskvärd. Erfarenheterna från den nuva- rande värderingsmetodens tillämpning vid fastighetstaxering har dock, sägs det, visat att de grundläggande värdefaktorerna är mycket väl avpassade för sitt ändamål. Arbe- tet med en moderniserad värderingsmodell sägs därför böra utgå från i huvudsak samma ingångsdata som i gällande metod. Vidare uttalas att värderingsmodellen bör leda fram till värdetabeller av i princip samma utform- ning som de vilka f.n. används. Upplägg— ningen av arbetet med en modernisering av värderingsmodellen beskrivs ningsvis på följande sätt.
En modell för avkastningsvärdering av
sammanfatt-
skogsbruk är till väsentlig del karakteriserad av den avverkningsberäkning på vilken den grundas. Den moderniserade värderingsmo- dellen föreslås bli baserad på senast utförda regionala avverkningsberäkningar, AVB 69 (Avverkningsberäkning 1969, institutionen för skogstaxering, skogshögskolan, rapport nr 15, 1970). Dessa avverkningsberäkningar grundas på skogstillståndet under perioden 1964—1968 och skulle i värderingsmodellen definiera skogstillståndet i utgångsläget, skogsskötselmodellen och avverkningsnivån under den första lO-årsperioden.
En avkastningsvärdering, som utgår från samma diskonteringsprocent som nu tilläm- pas eller fem procent, anses böra grundas på en awerkningsberäkning som är någorlunda detaljerad åtminstone för de närmaste 10- årsperioderna.
Efter en mera allmän bedömning av de långsiktiga förutsättningarna för skogspro- duktion — bl. a. med hänsynstagande till vissa tendenser till minskad tillväxt eller i vart fall retarderad tillväxtökning — föreslås följande ramar för de områdesvisa avverk- ningsberäkningarna.
Period 1975—1984. Samma uttagsnivå och fördelning på gallring och slutavverk- ning som alternativ C i AVB 69. För landet i dess helhet innebär detta ett årligt uttag av 81,5 milj. skogskubikmeter med fördelning 40 % gallring och 60 % slutav- verkning.
Period 1985—1994. Uttagsnivån 5 % lägre än under 1975—1984. Samma fördel- ning på gallring och slutavverkning.
Period 1995—2004. Uttagsnivån ytterli- gare 5 % lägre än 1985—1994. Fortfaran- de samma fördelning på gallring och slut- avverkning.
Period 2005 och därefter. Framtida uttag antas till storlek och dimensionsför- delning svara mot tillväxten under första S-årsperioden (2005—2009). I fråga om beräkningarnai AVB 69 anförs bl. a. att de är primärt utförda för grupper av län eller länsdelar, vilka bildats huvudsakli- gen efter bedömning av förutsättningarna för skogsproduktion. Beräkningarna är grundade
på data från ca 50000 provytor, som är beskrivna med avseende på de värdefaktorer som är av betydelse för skogsvärderingen. Varje provyta representerar därigenom en viss andel av den totala avverkningen. Den avkastningsvärdering som skall utföras sägs därför innebära att man primärt beräknar värdetillskotten från varje enskild provyta. Detta möjliggör att det totala avkastningsvär- det inom ett sådant område, för vilket avverkning och övriga skogliga förhållanden bör bedömas, ett s. k. värderingsområde, kan fördelas på de olika kombinationer av värde- faktorer, som bör redovisas i värdetabellerna för området. Dessa kombinationer betecknas värdeklasser.
Preliminära överväganden anges peka mot en indelning av landet i ca 10 värderingsom- råden, i huvudsak bestående av grupper av län. I norra Sverige torde värderingsom- rådena få skära vissa länsgränser.
Man har vidare funnit att ett hos Stiftel- sen Skogsarbeten befintligt program "Vo- lym- och värdeberäkningar för långsiktspla- nering” bör — efter jämförelsevis små modi— fieringar — kunna användas för det fortsatta beräkningsarbetet avseende värdering av vir- kesuttagen och nivåsättning. Visst arbete i syfte att anpassa detta program till riksskogs- taxeringens provytedata har redan utförts.
Informationen i programmet är uppdelad i tre grupper benämnda programdata, före- tagsdata och fältdata. I gruppen företagsdata ingår bl. a. drivningsdata samt pris- och kostnadsdata. Dessa föreslås bl. a. i vad de avser bruttopriser samt avverknings- och transportkostnader bli använda som instru- ment vid marknadsrelateringen av avkast- ningsvärdena. Dessa faktorer skall, sägs det, vara representativa för värderingsområdet i första hand beträffande dimensionsinflytan- det.
Genom att hela beräkningsgången blir lagd på dator med stor beräkningskapacitet sägs behovet av det nuvarande s.k. relativprissy- stemet bortfalla. Träd av olika dimensioner kan med nu tillgänglig teknik prissättas utan att rätlinjiga samband förutsätts.
De allmänna omkostnaderna föreslås bli
beräknade enligt den modell som f. n. tilläm- pas vid lantbruksnämndernas värderingar. Detta innebär en beräkning med hänsyn till såväl produktionsförmåga som avverkad ku- bikmassa. Fördelningen av dessa kostnader med hänsyn till dimension sägs inte ännu vara helt löst. Fördelningen av dessa kostna- der kan ev. användas som ett av instrumen- ten för uppnående av marknadsmässiga vär- derelationer mellan yngre och äldre skog. Reproduktionskostnaderna, som i den nuva- rande värderingsmodellen ingåri de allmänna kostnaderna, föreslås i den moderniserade modellen bli behandlade separat som en funktion av godhetsklassen.
Även kalkylräntefoten kan, sägs det, an- vändas som ett instrument för erhållande av marknadsmässiga relationer mellan yngre och äldre skog och bör därför kunna varie— ras. Samma kalkylräntefot som nu tillämpas, nämligen fem procent, antas vara en lämplig utgångspunkt för värde- och nivåberäkningar i detta sammanhang. För utarbetande av en metod för marknadsrelatering av avkast- ningsvärdena anses en fortsatt insamling av fastighetsdata m. ni. vara erforderlig.
Utredningen får härefter för egen del anföra följande. Utredningen ansluter sigi allt väsentligt till de synpunkter och förslagi fråga om arbetet med modernisering av värderingsmodellen som framläggs i Bihang D. De riktlinjer för en ny värderingsmodell och för det fortsatta arbetet med denna modell, som angetts i bihanget, anser utred- ningen böra leda till en förbättrad skogstaxe- ring. De principiella förslag, som framförsi bihanget, bör sålunda enligt utredningens mening läggas till grund för ändrade regler om skogstaxering samt för det fortsatta arbetet med moderniseringen av värderings- modellen och förberedelsearbetet inför 1975 års taxering.
Utredningen finner den företagna under- sökningen underbygga utredningens tidigare förslag i fråga om värderingen av de enskilda skogsfastigheterna och värdedifferentie- ringen dem emellan. Denna bör sålunda ske på grundval av värdefaktorerna godhetsklass,
kostnadsklass, trädslagsklass (trädslag resp. grupp därav) och dimensionsklass.
Värderingsmodellen skall enligt Nilssons och Wahlströms förslag utgå från de avverk- ningsberäkningar som finns i AVB 69. Önsk- värt hade varit om modellen kunnat grundas på ett till år 1975 framskrivet skogstillstånd. Arbetet för en dylik framskrivning skulle kunna samordnas med utförande av nya avverkningsberäkningar grundade på det be- räknade skogstillståndet år 1975. Statsmak- terna och skogsbruket torde inom en förhål- landevis nära framtid komma att efterfråga beräkningar av detta slag varför det skulle innebära en rationaliseringsvinst om de ifrå- gavarande arbetsuppgifterna kunnat samord- nas. F.n. föreligger emellertid inte möjlighet att grunda antagandena om virkesuttagen på senare generella avverkningsberäkningar än AVB 69. Utredningen finner sålunda att värderingsmodellen bör relateras till de däri redovisade regionala avverkningsberäkningar— na. Huruvida den i Bihang D föreslagna anknytningen till AVB 69 är lämpligt avvägd i fråga om de senare avverkningsperioderna torde böra ankomma på RSV att ta ställning till efterhand som arbetet med värderings- modellen kommit så långt att sådana bedöm- ningar är möjliga.
Det alternativ för avverkningsberäkning, som sålunda valts, anser utredningen vara det f. 11. mest realistiska. Härigenom uppfylls även den grundläggande förutsättningen om ett uthålligt skogsbruk som utredningen en- ligt vad som framgår av avsnitt 9.9 angett för en ny metod.
Utredningen finner det vidare lämpligt att avkastningsberäkningen — i enlighet med Nilssons och Wahlströms förslag — grundas på provytedata från riksskogstaxeringen och det program — i lämpligt modifierad form — för värdeberäkningar som angetts ovan och närmare presenteras i bihanget.
Som nämnts i tidigare avsnitt är det av grundläggande betydelse för den nya värde— ringsmodellen att riket indelas i lämpliga värderingsområden, enhetliga såvitt möjligt i fråga om produktions- och avsättnings- förhållanden för skog. Värderingsområdet
utgör ram för indelningen i godhetsklasser. Vidare avses värdetabeller och centrala anvis- ningar i övrigt i huvudsak gälla för värde- ringsområde. ] princip skall enligt utred— ningens mening dessa områden utom längst i norr utgöras av ett eller flera län. Den marknadsvärdeanpassning, som skall ske, kommer i huvudsak till uttryck i riktvärde- na, som sålunda avser värderingsområdena i deras helhet. För varje värderingsområde kommer vidare, som tidigare angetts, en självständig bestämning att ske av förutom godhetsklassen även de övriga värdefaktorer- na.
Bedömningen i fråga om de skogliga pro- duktionsförutsättningarna bör ske med ut- gångspunkt i uppgifter från riksskogstaxe- ringen. I fråga om hänsynstagande till avsätt— ningsmöjlighetema för virket får den befint- liga industrikapaciteten beaktas liksom andra skogsekonomiska faktorer. Utredningens ti- digare angivna uppfattning i fråga om värde- ringsområdena finner täckningi vad som sägs om sådana områden i Bihang D.
De modifieringari fråga om det föreslagna värdeberäkningsprogrammet som enligt Nils- sons och Wahlströms mening bör genomföras avser bl. a. hänsynstagandet till de allmänna kostnaderna. Förslaget innebär att dessa kostnader skall beräknas enligt den modell som f. n. tillämpas vid lantbruksnämndernas värderingar. Utredningen finner förslaget lämpligt. Ifråga om kostnadsdata i övrigt liksom prisdata ingår dessa, som nämnts, i gruppen företagsdata i beräkningsprogram- met.
Prisdata liksom den kalkylräntefot, som skall användas vid värderingen, utgör sådana faktorer som — förutom att de har inflytan- de på taxeringen av den enskilda fastigheten — även reglerar nivån i fråga om skogens taxeringsvärden. Före Skvl saknades bestäm— melser för fastställande av både tillämplig prisnivå och räntefot.
Vid prissättningen av virkesuttagen utgår man i Skvl från skogskubikmeterpriset (rot- värdet per skogskubikmeter) av ett på visst sätt bestämt typträd med 30 cm diameter vid brösthöjd. Träd som har en annan
grovlek åsätts ett Skogskubikmeterpris i för- hållande till priset för 30-cm trädet. Priserna uttrycks i relativa tal, relativpriser. Därvid erhålls serier av relativpriser, som anknyter till olika grovlek hos träden. Seriernas antal har begränsats och utgår från förhållandet mellan skogskubikmeterpriset för 30-cm trä- det och motsvarande 20-cm träd (prisrelatio- nen). Prisrelationen i en trädslagsklass be— stämmer priserna för träd av samtliga dimen- sioner inom klassen genom tillämpning av skogsvärde- och markvärdefaktorer (jfr av- delning B punkt 6 och 10 Skvl).
Det pris man f.n. utgår från, då man bestämmer relativpriserna, är såtillvida ett nettopris som vid beräkningen beaktas både bruttopriserna för virket och huvuddelen av avverknings- och transportkostnaderna. Ut- gångspunkten för beräkningen, dvs. brutto- priserna, anges i Skvl avdelning A utgöra priser enligt femårsregeln. Motsvarande gäller för nämnda kostnader. Om man, som utred- ningen föreslagit, går in för principen att värdena för skogen skall justeras till en marknadsvärderelaterad nivå med hjälp av prisstatistik för skogsfastigheter, behöver prissättningen av virkesavkastningama inte vara så detaljreglerad som i nuvarande Skvl. Vederbörande myndighet — dvs. RSV # bör i fråga om såväl bruttopriserna som nyss- nämnda kostnader ha friare möjlighet till bedömningar och justeringar än vad som följer av de nu gällande reglerna. Vad som uttalats i denna del i Bihang D överensstäm- mer med utredningens uppfattning. Det får ankomma på RSV att i samband med det fortsatta arbetet med modernisering av vår- deringsmodellen och med förberedelserna för 1975 års taxering närmare bestämma lämplig metodik för prissättningen och för utformningen av kostnadsklasser.
Räntefoten, som vid tidigare allmänna fastighetstaxeringar varierat, är i Skvl be- stämd till fem procent. Vid 1922 års taxe- ring var räntefoten sex, vid 1928 och 1933 års taxeringar fem och vid 1938 års taxering fyra. Till skillnad från vad som gäller enligt Skvl skall enligt utredningens förslag ränte— foten inte fastlåsas till ett i NSka bestämt
tal. Möjligheten för RSV att variera räntefo- ten är väsentlig för verkets möjlighet att kunna relatera avkastningsvärdena till mark- nadsvärdenivå. Denna uppfattning kommer också till uttryck i Bihang D. Den ränta bör primärt väljas som befinns skälig med hänsyn till prisrelationen mellan gammal och ung skog. I Bihang D anges räntefoten fem% vara lämplig som utgångspunkt i detta sam- manhang.
Enligt utredningens förslag i avsnitt 9.9 skall taxeringen av skogsfastigheterna ske med ledning av värdetabeller. l Bihang D sägs att man vid 1975 års taxering bör bibehålla den typ av värdetabeller som tidigare an- vänts. Enligt Bihang D finns data i fråga om samtliga för skogsvärderingen relevanta vär- defaktorer lagrade för ca 50 000 provytor vid riksskogstaxeringen. Utredningen delar den i bihanget framförda uppfattningen om att värdeberäkning bör ske med utgångs- punkt i data från dessa provytor. Primärt skall sålunda beräknas värdetillskotten från grupper av provytor med given kombination av värdefaktorer. Därigenom kan totala av- kastningsvärdet för resp. värderingsområden erhållas. Vidare möjliggörs att avkastnings- värdet inom ett värderingsområde kan förde- las på olika kombinationer av värdefaktorer, s.k. värdeklasser, som skall redovisas i ”ru- tor” i värdetabellerna.
För att möjliggöra marknadsvärdeanpass- ning av skogsfastigheternas värden bör som anförts möjlighet stå öppen för RSV att omräkna antagen kalkylräntefot och/eller antagna prisförutsättningar för virke och arbetskraft. Vad i övrigt angår marknadsvär- deanpassningen av skogens värden kan föl- jande anföras. Som framgår av tabell 3 i professor Erik Carlegrims undersökning av spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän fastighetstaxering (Bihang A) har antalet köp år 1970, som avsåg taxeringsenheter i vars taxeringsvärde ingick skogsbruksvärde, med SCB:s representativitetskrav uppgått till 2 058, fördelade enligt följande.
Skogsbruksvärde Antal köp 0—25 % av taxeringsvärdet 1 283 25—50 % ” ” 463 50—75 % ” ” 244 över 75 % ” ” 68
Det bör därvid antecknas att Carlegrims undersökning endast avsett försäljningar av hela taxeringsenheter och bebyggda taxe- ringsenheter. Därutöver torde i det närmaste lika många försäljningar ske av obebyggda skogsfastigheter och av bebyggda sådana, som ej utgör hel taxeringsenhet (jfr avsnitt 8.101). Vid en bedömning av marknadsvär- denivån torde det även vara möjligt att utnyttja köp under flera år. Vid en be- dömning av marknadsvärdenivån inför 1975 års allmänna fastighetstaxering bör man så- ledes kunna använda köp ingångna under åren 1970—1973.
Utredningen har förut i detta kapitel uttalat att på grund av den ringa omsätt- ningen av skogsfastigheter marknadsvärdena för enskilda fastigheter inte med rimlig grad av säkerhet kunde beräknas med utgångs- punkt i erlagda köpeskillingar, dvs. enligt ortsprismetoden. Man kan dock, enligt vad utredningen vidare anfört, utgå från att statistikunderlaget har en sådan omfattning att det kan ligga till grund för bedömningar av marknadsvärdenivån. På grund härav har utredningen som framgått av avsnitt 9.9 föreslagit att som grundläggande bestämmel- se för skogstaxeringen skall i avdelning A i NSkvl slås fast att — eftersom marknadsvär- det i fråga om de särskilda skogsfastigheterna iallmänhet inte kan bestämmas med omedel- bar ledning av verkställda fastighetsförsälj- ningar i orten — detta värde skall bestämmas med ledning av värdetabeller, i vilka mark- nadsvärdet skall vara beräknat på grundval av skogens virkesavkastning. Vidare har föresla- gits att de i tabellerna upptagna värdena skall vara anpassade till marknadsvärdenivå.
Frågan om marknadsvärdeanpassning av skogsfastigheternas värden har, som angettsi avsnitt 9.8, undersökts dels av lantmäteristy- relsens värderingsbyrå och av lantbrukssty- relsen under medverkan av vissa lantbruks-
nämnder, dels inom skogshögskolan. Resul- taten av undersökningarna angående taxe- ringsvärdenas marknadsvärdeanpassning har berörts i avsnitt 8.6.1 och 8.10.l samti Bihang D. Sammanfattningsvis må här näm- nas att påtagliga avvikelser förekommer från den genomsnittliga taxeringsvärdenivå för bebyggda jord- och skogsbruksegendomar, som kommit till uttryck genom 1970 års köp. Ett exempel på sådan avvikelse framgår av den i kapitel 8 intagna tabellen 811. Denna tabell visar nämligen att köpeskillings- koefficienten för obebyggda fastigheter i AC län, vars skogsandel är större än 75 % av totalvärdet, är 3,3. Denna siffra är grundad på ett tjugotal fastigheter med en skogsareal av i genomsnitt 40 ha. Vidare kan man peka på en viss tendens till lägre köpeskillings- koefficient vid mindre skogsandel för såväl bebyggda som obebyggda fastigheter. Då det gäller rena skogsfastigheter uppvisar de mycket små fastigheterna i många fall ett högre värde per ha än större fastigheter. Till den del detta värde överstiger värdet för medelstora och stora fastigheter torde det emellertid ofta vara av karaktären mervärde och bör därför inte påverka skogsbruksvär- det. Under arbetet inför 1975 års allmänna fastighetstaxering bör fortsatta undersök- ningar äga rum bl.a. om inverkan av förenämnda förhållanden vid försäljningar av skogsfastigheter liksom om köpeskillings— nivåer och pristendenser i övrigt i fråga om skogsfastigheter.
En stegvis återgiven beskrivning av upp- byggnaden av värderingsmodellen för skogs- taxeringen medför att anpassningen till marknadsvärdenivån kommer att behandlas som ett sista moment. Anpassningen får där- vid ses som en justering av de värden, som framtagits på grundval av avkastningsmeto- den. De medel, som står till buds för en sådan justering, är de tidigare angivna nivå- faktorerna.
Anpassningen kan därvid uttryckas såsom en omräkning av vid avkastningskalkylen antagen ränta eller antagna prisförutsätt- ningar för virke och arbetskraft. I realiteten torde marknadsvärdeanpassningen i möjlig
män ske redan vid uträkningama enligt den primära avkastningskalkylen. Redan i dessa uträkningar, som sker genom automatisk databehandling, bör givetvis beaktas den aktuella prisstatistik som vid uträkningstill- fället finns tillgänglig. Endast om en sådan preliminär anpassning ej kunnat ske eller om det vid därefter företagna kontroller genom jämförelser med köpeskillingar för skogsfas- tigheter av olika typ i fråga om storlek, godhetsklass, virkesförråd m.m. framkom- mer att ytterligare anpassning av de framtag- na värdena bör ske, kommer en omräkning av tidigare angivet slag till användning.
9.16 Upprättande av värdetabeller
I avsnitt 9.9 har föreslagits bl. a. att mark- nadsvärdet skall bestämmas med ledning av värdetabeller samt att tabellerna skall upp- rättas enligt en schabloniserad värderingsmo- dell. I nästföregående avsnitt har utred- ningen framlagt sina synpunkter på hur denna värderingsmodell bör vara beskaffad. Genom reglerna för uppbyggnaden av värde- ringsmodellen fastläggs de grunder, efter vilka RSV skall upprätta värdetabellerna. Enligt utredningens mening bör NSkvl inne- hålla dels en reglering av den principiella uppbyggnaden av värderingsmodellen och dels de huvudsakliga reglerna för upprättan- det av värdetabellerna.
Utredningen föreslår därför att under en punkt C.4 med rubriken "Värdetabeller” vid en punkt a. tas in bestämmelser i de aktuella avseendena. Rubriken till punkt C.4.a före- slås bli ”Tabellernas uppbyggnad m.m.”. Under denna punkt bör i ett första stycke anges att värdetabellerna såsom förut anförts skall upprättas på grundval av en schabloni- serad värderingsmodell. Vidare bör kortfat- tat erinras om den för värderingen grundläg- gande avkastningsberäkningen. I fråga om avkastningsberäkningen må påpekas att den- na skiljer sig från motsvarande beräkning i Ska huvudsakligen endast vad gäller awerk- ningsberäkningen. I enlighet med vad nyss anförts bör anges att den schabloniserade värderingsmodellen innebär att för varje vär-
deringsområde skall upprättas en grundläg- gande avkastningskalkyl. Vidare bör föreskri- vas att till grund för avkastningskalkylen skall ligga en avverkningsberäkning för värde- ringsområdet i dess helhet. Även dessa före- skrifter bör intas i första stycket av punkt C.4.a.
Utredningen har tidigare framhållit att värderingen av den enskilda skogsfastigheten i princip sker genom att fastigheten hänförs till viss bestämd godhetsklass, kostnadsklass, trädslagsklass (ev. trädslag eller grupp av trädslag) och dimensionsklass, varefter den avverkningskvantitet, som med hänsyn till förenämnda bestämningar anses utfalla på fastigheten, bestäms och prissätts. Slutligen kapitaliseras nettovärdet av avkastningen ef- ter lämplig räntefot. Tillvägagångssättet äri stort sett detsamma som enligt Skvl. Bedöm- ningen sker alltså med utgångspunkt i en bestämning av värdefaktorerna. Värdeangi- velserna i värdetabellerna skall för den grundläggande värderingsmetoden, dvs. den noggrannare metoden, ske utifrån dessa vär- defaktorer som även skall utgöra ingångsdata i värdetabellerna. Detta är samma tillväga- gångssätt som det som föreskrivits för taxe- ring enligt den fullständiga metoden (T 2-metoden) enligt Skvl. Den värdeangivel- se, som följer av värdering enligt sistnämnda metod, görs i värdetabellen i form av ett tal i en ”tabellruta”. Liksom gällde för värde— ringsmodellen enligt Skvl anser utredningen det vara nödvändigt att den nya värderings- modellen vid taxeringen skall resultera i värden, som på samma sätt som enligt Skvl är hänförliga till viss ”ruta” ivärdetabell. En sådan kombination av värdefaktorer, som alltså ger till resultat viss värdeangivelse i en ”ruta i värdetabell, synes lämpligen böra benämnas värdeklass. Med hänsyn till det anförda bör i första stycket av punkt C.4.a vidare föreskrivas, att värderingsmodellen skall vara uppbyggd så att enligt denna kan beräknas värden för de olika värdeklassema. På grund av vad som tidigare anförts om att värdetabeller skall upprättas för varje värde- ringsområde bör anges att värdena skall kunna beräknas för de olika Värdeklasserna
”
inom ett värderingsområde. Vidare bör en definition lämnas av vad som avses med värdeklass. Det bör därvid anges att värde- klasserna utgör kombinationer av de värde- faktorer som är tillämpliga för ett värderings- område.
I fråga om upprättandet av värdetabeller- na erinras om vad som sagts i föregående avsnitt om att en stegvis beskrivning av värderingsmodellen ansetts vara att föredra med hänsyn till önskemålet att ge en tydlig bild av modellens uppbyggnad, tabellerna i själva verket upprättas i ett sammanhang genom automatisk databehand- ling. Även i författningstexten synes det lämpligt att en stegvis beskrivning görs av huvuddragen i fråga om upprättandet av värdetabellerna. Mot bakgrund härav och av vad som anförts om avverkningsberäkningen och fördelningen av de beräknade virkesutta- gen bör _ i ett andra stycke av punkt C.4.a — anges att värdetabellerna för ett värde- ringsområde skall utarbetas och fastställas i huvudsak enligt den följande beskrivningen. Denna bör inledas med en föreskrift om att för varje värderingsområde skall beräknas de totala avverkningsuttagen, fördelade på de värdeklasser, till vilka skogen i området är hänförlig med hänsyn till markens beskaffen- het och läge samt Virkesförrådets samman- sättning.
l föregående avsnitt har angetts att avverk- ningsberäkningen bör vara mera utförlig i fråga om virkesuttagen under de närmast följande lO-årsperioderna. Föreskrift härom bör intas i beskrivningen av tillvägagångs- sättet för utarbetande av värdetabellerna. Där bör även anges att avverkningsberäk- ningen för tiden därefter skall göras mera schablonmässig. I anslutning härtill bör före- skrivas att avverkningsberäkningarna skall ske med hänsyn till aktuellt skogstillstånd, framtida produktionsförutsättningar för sko- gen samt skogsindustrins rådande och för- väntade efterfrågan på virke. I samband därmed bör anges att aktuellt skogstillstånd och framtida produktionsförutsättningar för skogen skall bedömas utifrån uppgifter från riksskogstaxeringen. De nu angivna bestäm-
även om
melserna bör intas såsom ett tredje stycke under punkt C.4.a.
I en stegvis gjord beskrivning av huvudlin- jerna vid skogstaxeringen följer härefter be- stämmelserna om värderingen av virkesutta- gen. Dessa bestämmelser bör tas in ifjärde stycket under punkt C.4.a och innehålla grunderna för värderingen mot bakgrund av vad som i föregående avsnitt anförts om nivåfaktorerna. Värderingen skall avse både det beräknade totala virkesuttaget inom vär— deringsområdet och det virkesuttag, som beräknas falla på varje värdeklass inom områ- det. I enlighet härmed bör i nyssnämnda stycke föreskrivas, att värderingen av de beräknade totala och på Värdeklasserna för- delade virkesuttagen skall ske med hänsyn till rådande och förväntade prisförutsätt- ningar för virkesråvara och arbetskraft samt enligt den kalkylräntefot som finns skälig på grund av prisrelationen mellan gammal och ung skog.
[ fråga om marknadsvärdeanpassningen, som utgör det följande momentet i den stegvis gjorda beskrivningen av de föreslagna principerna för skogstaxeringen, hänvisas till de synpunkter som framförts därpå i före- gående avsnitt. I femte stycket i punkt C.4.a bör föreskrifter lämnas i detta hänseende. Där bör fastslås att de värden, som beräknas för de olika Värdeklasserna, skall vara anpas- sade till marknadsvärdenivå och att anpass- ningen skall grundas på jämförelser med erlagda köpeskillingar för fastigheter som helt eller till betydande del består av skog. Nyssnämnda jämförelser kan givetvis ge till resultat att de primärt beräknade tabellvär- dena inte stämmer med marknadsvärdenivån, sådan denna avspeglas i de erlagda köpeskil- lingarna. I sådant fall får en anpassning till marknadsvärdenivån av värdena i de primära tabellerna ske. Mot bakgrund av vad som anförts därom i föregående avsnitt bör i femte stycket i punkt C.4.a vidare föreskri- vas, att denna anpassning skall ske i huvud- sak genom en omräkning av antagen kalkyl- räntefot eller av antagna prisförutsättningar för virke och arbetskraft.
Det sista momentet i arbetet med upprät-
tande och fastställande av värdetabellerna utgör en nedräkning av de värden, som enligt den föregående beskrivningen framtagits, till föreskriven taxeringsvärdenivå, dvs. enligt utredningens förslag i avsnitt 7.2 80% av marknadsvärdenivån. I det sista stycket i punkt C.4.a bör därför anges att värdena för de olika Värdeklasserna skall, sedan de anpas- sats till marknadsvärdenivå, nedräknas till i 95 KL föreskriven taxeringsvärdenivå och därefter införas i värdetabellerna.
9.17 Värdetabellernas innehåll och tillväga- gångssättet vid taxeringen
Taxeringen skall till huvudsaklig del utföras på grundval av innehållet i värdetabellerna. Marknadsvärdet för skogsfastigheterna har föreslagits skola bestämmas med ledning av dessa tabeller. Det föreslagna innehållet i värdetabellerna och tillvägagångssättet vid taxeringen bör ses mot bakgrund av vad som sagts i de två föregående avsnitten om värderingsmodellen m. m. samt i avsnitt 9.13 om olika metoder vid värderingen, nämligen den noggrannare och den förenklade meto- den. Tabellerna skall enligt föreslagen be- stämmelse i punkt C.3 upprättas för varje värderingsområde. Inledningsvis synes böra föreskrivas i den del av NSkvl, som avser värdetabellernas innehåll, att tabellerna skall upprättas i två serier för varje värderingsom- råde. Av dessa skall den ena användas vid värdering enligt den noggrannare metoden och den andra vid värdering enligt den förenklade metoden. Detta överensstämmer i princip med tillvägagångssättet enligt Skvl. Innehållet i värdetabellerna föreslås bli regle- rat under punkt C.4.b med rubriken ”In- gångsdata och tabellvärden”.
I de båda följande styckena i punkt C.4.b bör en beskrivning lämnas av de båda tabell— serierna. Först bör därvid tabellerna för den noggrannare metoden beskrivas. Detta ter sig naturligt med anledning av vad som anförts i avsnitt 9.13 om att den noggrannare meto- den är den egentliga värderingsmetoden och att den förenklade metoden endast utgör en
schablonisering av den noggrannare meto- den.
I den tabellserie, som avser den noggran- nare metoden, bör för de värdeklasser, som förekommer inom värderingsområdet, anges tabellvärden dels för virkesförråd, dels för skogsmark. Ingångsdata i tabellerna för de olika Värdeklasserna skall givetvis värdefakto- rerna vara. Värdeklasserna definieras enligt punkt C.4.a som kombinationer av värde- faktorer.
I fråga om värdefaktorerna — godhets- klass, kostnadsklass, trädslagsklass och di- mensionsklass — synes särskilda föreskrifter behövliga i fråga om trädslagsklass och di- mensionsklass. Beträffande trädslagsklasser- na kan tabellvärdena i överensstämmelse med den föreskrift därom, som föreslagits bli intagen under punkt C.2.b i NSkvl, uppdelas på trädslag (tall och gran) resp. grupper av trädslag (ordinär lövskog och ädel lövskog). Det ankommer på RSV att bestämma i vilka fall sådan uppdelning av tabellerna skall ske. I fråga om virkesförrådet bör tabellvärdena vidare — i enlighet med vad som sägs i nyssnämnda punkt C.2.b — redovisas per skogskubikmeter i dimensionsklasserna klen skog, medelgrov skog och grov skog. För skogsmarken skall tabellvärdena ange mark- värdet per ha.
Under den rubrik som föreslås för påföl- jande punkt i NSkvl — C.5 ”Tillvägagångs- sätt vid taxeringen” — synes i överensstäm- melse med vad som nu iviss utsträckning gäller beträffande Skvl böra lämnas en redo- görelse för hur tabellserierna skall hanteras vid taxering enligt de olika värderingsmeto- derna. Under delrubriken a. ”Värdering enligt den noggrannare metoden” bör tillvägagångs- sättet enligt denna metod beskrivas. Där bör anges att värdefaktorerna — med fördelning på de tre dimensionsklasserna och ev. på trädslag resp. grupp av trädslag — först skall bestämmas, varefter med dessa som ingångs- data ur tillämplig värdetabell framtas värdet per skogskubikmeter i de dimensionsklasser som förekommer på värderingsenheten, samt, i vad gäller skogsmarken, markvärdet per ha. I fråga om det fortsatta tillvägagångs-
sättet vid taxering enligt denna metod bör föreskrivas att värdet per skogskubikmeter i varje dimensionsklass skall multipliceras med det virkesförråd, uttryckt i skogskubikmeter, som finns på värderingsenheten i dimensions- klassen i fråga. Markvärdet per ha skall multipliceras med enhetens skogsmarksareal, uttryckt i ha. Det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten erhålls därefter genom att det framräknade totala värdet i förekom- mande dimensionsklasser och det totala markvärdet sammanläggs, varefter det sålun- da beräknade värdet i förekommande fall justeras på sätt i det följande sägs.
Skälet till att markvärdet anges separat vid denna värderingsmetod är att möjlighet inte förelegat att beakta markvärdet vid den vär- deangivelse per skogskubikmeter som i övrigt sker i tabellserien för denna värderingsme- tod. Som tidigare nämnts anser utredningen att skogsmarksvärdet visserligen inte skall separat redovisas på fastighetstaxeringsavi och i fastighetslängd men att det skall kunna framtas för varje fastighet i mån av behov. Enligt tabellkonstruktionen inu förevarande tabellserie med separatredovisat markvärde föreligger givetvis ej några komplikationer i detta aVSeende.
Den förenklade metoden utgör som nämnts inte en självständig metod utan är en schablonisering av den noggrannare meto- den. Detta innebär, att ingångsdata i tabell- serien för den förenklade metoden skall vara, förutom värdefaktorerna godhetsklass och kostnadsklass, vissa klassificeringar i fråga om Virkesförrådets storlek och den andel därav som utgörs av grov skog.
I tredje stycket av punkt C.4.b bör i enlighet härmed föreskrivas att i den serie tabeller, som avser värdering enligt den förenklade metoden, skall ingångsdata vara värdefaktorerna godhetsklass och kostnads- klass samt, i stället för dimensionsklass, Virkesförrådets storlek per ha skogsmark och den procentuella andel av virkesförrådet som utgörs av grov skog (grovskogsprocenten). Vidare bör föreskrivas att tabellvärdena skall avse skogsbruksvärdet per ha skogsmark. Skogsmarksvärdet skall anses vara detsamma
som det skogsbruksvärde för kal skogsmark, som anges i värdetabell vid den godhetsklass och kostnadsklass som gäller för marken i frå- ga. På så sätt kan i mån av behov skogsmarks- värdet framtas även för en skogsfastighet som taxerats enligt den förenklade metoden. Under punkt C.5 bör under delrubriken b. ”Värdering enligt den förenklade metoden” motsvarande beskrivning göras i fråga om tillvägagångssättet vid taxering enligt den förenklade metoden som under den föregå- ende delrubriken gjorts beträffande den nog- grannare metoden. Beträffande den förenkla- de metoden bör föreskrivas att godhetsklas- sen och kostnadsklassen skall bestämmas för skogsmarken och att virkesförrådet skall klassificeras i enlighet med vad som angetts i den värdetabell, som skall användas vid taxering av värderingsenheten. Klassifice- ringen skall avse virkesförrådets storlek per ha skogsmark och bestämmande av grov- skogsprocent. Vidare bör anges att vid värde— ring enligt den förenklade metoden skall ur värdetabellen på grund av de bestämda in- gångsdata framtas skogsbruksvärdet per ha. Det bör även föreskrivas att det totala skogsbruksvärdet för värderingsenheten där- efter erhålls genom att det framtagna skogs- bruksvärdet per ha multipliceras med enhe— tens skogsmarksareal, uttryckt i ha, varefter det sålunda beräknade värdet i förekomman- de falljusteras på sätt i det följande sägs. Både den serie tabeller, som avser värde- ring enligt den noggrannare metoden, och den serie, som avser värdering enligt den förenklade metoden, skall enligt utred- ningens mening upprättas så att de utvisar det marknadsanpassade värdet för skogen under förutsättning att denna är av en beskaffenhet som kan anses mera normal för värderingsområdet i fråga. I tabellerna avses hänsyn däremot inte skola tas till mera extraordinära förhållanden som kan föreligga beträffande vissa skogar. Härvid åsyftas onormalt stor förekomst av tekniska fel i virket, särskilda föryngringssvårigheter för skogen, meddelade skydds— eller fridlysnings- bestämmelser, skogens belägenhet nära gräns mot annat värderingsområde — med därav
ev. följande inverkan på prisbildningen —— och andra jämförliga, på värdet inverkande omständigheter. Vid värderingen måste alltså hänsyn till värdepåverkande omständigheter av nu angiven art tas efter det tabellvärdet för skogen framtagits. Den justering av tabellvärdet, som i vissa fall kan erfordras av anledning som ovan sagts, bör enligt utred- ningens mening inte detaljregleras i NSkvl utan bör detta ske genom anvisningar av RSV. I NSkvl bör i enlighet härmed i punkt C.5 —— under delrubriken c. ”Justering i vissa fall av det enligt tabell beräknade skogs- bruksvärdet” —— endast anges att vid värde- ringen skall, enligt anvisningar som RSV meddelar, hänsyn tas till sådana på värdet inverkande omständigheter som ovan sagts. Vidare bör anges att i fråga om värderingsen- heter, för vilka förutsättningar föreligger för tillämpning av nämnda anvisningar, det en- ligt reglerna under delrubrikema a. eller b. beräknade skogsbruksvärdet därför skall jus- teras i enlighet med vad som anges i RSV:s anvisningar. ,____,_,... .
Avslutningsvis bör i punkt C.5 under delrubriken (1. ”Redovisning av fastställda värden” föreskrivas att, om taxeringsenheten omfattar endast en värderingsenhet, skall det enligt reglerna under delrubrikema a. eller b. beräknade värdet — sedan deti förekomman— de fall justerats efter vad under delrubriken c. sägs — utföras som taxerat skogsbruksvär- de för taxeringsenheten. Om taxeringsenhe— ten däremot omfattar flera värderingsenhe- ter, skall de på motsvarande sätt framtagna värdena för de olika värderingsenheterna sammanläggas och det sammanlagda värdet utföras som taxerat skogsbruksvärde för taxeringsenheten.
Såsom framhållits i avsnitt 9.11 kan en skoglig brukningsenhet omfatta områden be- lägna inom olika kommuner, medan en taxeringsenhet däremot aldrig kan sträcka sig över kommungräns. Utredningen har i nämn- da avsnitt föreslagit att, om två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar av fastigheter skulle, därest de varit belägna i samma kommun, ha utgjort gemen- sam taxeringsenhet, skall skogsmarken å den
av de ifrågakommande fastigheterna eller fastighetsdelarna bestående enheten utgöra värderingsenhet. I anslutning härtill bör sist i NSkvl anges att, om värderingsenheten be- står av skogsmarken å två eller flera, i skilda kommuner belägna fastigheter eller delar därav, skall vad som sägs i nästföregående stycke ha avseende å den av de ifrågavarande fastigheterna eller fastighetsdelarna beståen- de enheten. 1 förtydligande syfte bör tilläg- gas att i punkt 4 av anvisningarna till 9 & KL stadgas om fördelning av skogsbruksvärdet på resp. kommuner.
9.18 Uppgifter om skogen vid taxeringen
Den allmänna fastighetstaxeringen liksom den årliga taxeringen grundas i första hand på uppgifter, som lämnats av fastighetsägare resp. skattskyldig i deklaration. Vid den allmänna fastighetstaxeringen lämnas dessa uppgifter i allmän fastighetsdeklaration. I 136 5 1 mom. TF, vari lämnas bestämmelser främst om innehållet i sådan deklaration, stadgas att deklarationen skall avfattas på blankett enligt fastställt formulär och att den skall innehålla uppgifter om bl. a. fastig— hetens areal av olika ägoslag och om skogen. I deklarationsblanketten för taxering av jord- bruksfastighet vid 1970 års allmänna fastig- hetstaxering efterfrågades uppgifter om sko- gen främst i fråga om fastighetens läge och dess virkesförråd. Sålunda var utrymme i blanketten lämnat för uppgift om närmaste leveransplats för virke resp. för ved. Vidare efterfrågades om avsättningsläget ansågs sär- skilt ogynnsamt, om för skogsbrukets behov avsedda byggnader var otillräckliga och om avverkningskvantitet efter år 1964. Uppgif- ter om ädel lövskog efterfrågades liksom skogsmarkens godhetsgrad i förhållande till vad som i orten vanligast förekom (god, medelmåttig, dålig).
I fråga om virkesförrådet skulle uppgifter lämnas i deklarationen på sätt framgår av nästföljande sida.
Vid frågorna i deklarationsformuläret om huruvida hushållningsplan fanns eller ej hän- visades till not med följande anvisning:
”Finns inte hushållningsplan c. d. får för fastighe- ter med en skogsmarksareal mindre än 25 ha (i länen X,» Y, Z, AC och BD mindre än 50 ha) virkesförrådet och grovskogsprocenten redovisas i avd. T 0; i övriga fall används avd. T 1.”
Blankettens uppställning och anvisningen i fråga om tillämplig uppskattningsmetod grundade sig i första hand på bestämmelse i avdelning B punkt 5.c) i Skvl, däri stadgas att summarisk uppskattning inte får ske, om tillfredsställande uppgifter för en fullständig uppskattning är för handen. RN lämnade inför 1970 års taxering en anvisning, som berörde denna fråga. Anvisningen löd:
Ny summarisk uppskattningsmetod ( T O-metoden) För taxeringsenhet i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län med mindre än 50 ha skogsmark samt för taxeringsen- het i övriga delar av landet med mindre än 25 ha skogsmark, behöver den deklarationsskyldige en- dast lämna uppgifter i deklarationsblanketten J (avdelning TO), om hur virkesförrådet på hans taxeringsenhet förhåller sig till det för trakten genomsnittliga Virkesförrådets storlek och grov- skogsprocent.
Vill den, som är deklarationsskyldig för sådan mindre skogsfastighet, som nu sagts, i deklaratio- nen lämna sifferuppgifter om taxeringsenhetens virkesförråd, redovisas dessa på deklarationsblan- ketten i avdelning T 2, om fullständiga skogsupp- skattningshandlingar finns för taxeringsenheten, och eljest i avdelning T 1. Har nu sagda sifferupp- gifter lämnats i deklarationen, uppskattas virkesför- rådet — även på de mindre skogsfastigheter, varom här är fråga — i de fall då tillfredsställande uppgifter för en fullständig uppskattning av virkes- förrådet finns enligt det förfarande som anges i avd. B punkt 5 a) Skvl (T 2-metoden) samt i övriga fall genom det summariska förfarandet, som anges i avd. B punkt 5 c) Skvl (T l-metoden). (Handled- ningen s. III.4: 5 och 6.)
Utredningen har i sitt förslag till NSka, beträffande frågan om när en summarisk värderingsmetod skall få användas vid taxe- ringen, intagit i stort sett samma ståndpunkt som innefattas i Skvl. Sålunda har, som tidigare anförts, föreslagits att vid punkt C.l i NSkvl skall föreskrivas att den noggrannare värderingsmetoden skall användas, då till- fredsställande skogsuppskattningshandlingar är tillgängliga vid taxeringen, och att den förenklade metoden skall tillämpas i övriga fall.
Erfarenheterna från tidigare taxeringar har
Uppgifter om virkesförråd m. m. enligt allmän fastighetsdekla- ration vid 1970 års taxering
Finns hushållningsplan ed? [] Ja |:] Nej Om svaret är »Ja» ifylls T2 nedan
Om svaret är '»Nej» och virkesförrådet per ha är högre än 10 rn3 sk ifylls T 0 eller T1 nedan
T 0 I jämförelse med trakten är:
Virkesförrådet per ha: Grovskogsprocenten för barrskog
mycket högre än genomsnittet D mycket högre än genomsnittet
högre än genomsnittet l:] högre än genomsnittet genomsnittligt l:] genomsnittlig lägre än genomsnittet D lägre än genomsnittet
l_|LJl_lL_|l_|
mycket lägre än genomsnittet lj mycket lägre än genomsnittet
Granskogsandel ............ % Ädellövskogsandel ........ %
T 1 Antal mJ sk Därav grovsk per ha (i 10—tal %)
Barrskog (Granskogsandel ................ %) _____
Ordinär lövskog . ..........................
Ädel lövskog . . . ...................
(I genomsnitt på __ Summa ma sk/ha fastighetens skogsmark)
T 2 Planen upprättad år ........................ Ama' ma Sk ”' ha
Medelbonitet ...... Ta” Gran Barrskog: klen (intill 15 cm) ________________________________ medelgrov (15—25 cm) ________________________________ grov (minst 25 cm) Summa Granskogsandel ___.) Ordinär Ädel
'Lövskog klen (intill 25 cm)
grov (minst 25 cm)
Summa
(-l genomsnitt på Summa m3 Sk/ha fastighetens skogsmark)
visat att deklarationsblanketten ofta inte ifylls på ett tillfredsställande sätt, då det gäller uppgifter om Virkesförrådets storlek och sammansättning (jfr Bihang C). Det är t. ex. ej ovanligt att deklaranten — trots de anvisningar som lämnas på deklarations- blanketten — uppgett att hushållningsplan finns men att han ändå fyllt i uppgifter för summarisk uppskattning i stället för uppgif- ter för fullständig uppskattning.
Skogstaxeringen har med hänsyn till det delvis dåliga uppgiftslämnandet i fråga om skogen till stor del kommit att vila på den kännedom om de olika skogsfastigheterna, som den av länsstyrelsen förordnade skogs- sakkunnige för fastighetstaxeringsnämnden har (jfr Handledningen s. 1.2: 7). Den skogs— sakkunnige, som oftast var tjänsteman vid skogsvårdsstyrelse, har därvid kunnat utnytt- ja sin personliga kunskap om skogsfastighe- terna. Vidare har han kunnat utgå från uppgifter från riksskogstaxeringen angående området i fråga och uppgifter från tidigare fastighetstaxeringar om de olika fastigheter- na. Däremot gick det ej att få tillgång till de skogsuppskattningshandlingar, som fastig- hetsägaren förfogade över, om denne inte frivilligt lämnade dem ifrån sig. Den skogs- sakkunnige kunde emellertid vid 1970 års taxering få ta del av vissa skogsbruksplaner, som fanns hos skogsvårdsstyrelsen. Länssty— relsen hade nämligen då fått möjlighet att för taxeringsnämndernas och deras sakkunni— gas räkning skaffa in visst statistiskt och fotogrammetriskt material och vissa sam- manställningskartor. På grund av Kungl. brev den 21 februari 1969 ålåg det nämligen skogsvårdsstyrelse att efter rekvisition av länsstyrelsen till denna inge sådant material. Brevet löd:
”Kungl. Maj:t anbefaller överlantmätare, lant- bruksnämnd och skogsvårdsstyrelse att till länssty- relsen överlämna av densamma rekvirerade hand— lingar och uppgifter, som bedöms betydelsefulla för att åstadkomma en rättvis och likformig fastighets— taxering. Kungl. Maj:t medger vidare att uppkom- mande kostnader för material m.m. får bestridas av medel som är avsedda för förberedelse inför 1970 års allmänna fastighetstaxering."
I Handledningen (5.1.2: 13 och 14) kom— menterades brevet bl. a. på följande sätt:
”Såsom exempel på sådana handlingar och upp- gifter, som Ln kan rekvirera och vars omfattning och innehåll kan variera län och länsdelar emellan, må nämnas. — — —
Från skogsvårdsstyrelse:
Uppgifter från av skogsvårdsstyrelsen områdesvis utarbetade skogsbruksplaner, samt fotogrammetriskt material."
Beträffande materialets användbarhet och praktiska utnyttjande angavs i Handled- ningen (5. 1.4: 14—15).
"Beträffande områdesvis utarbetade skogsbrukspla- ner
Planerna avser arealer om i allmänhet mellan 1 OOO—5 000 ha och är uppdelade på 3 avsnitt. Det ena avsnittet innehåller uppgifter för området i dess helhet och det andra för olika avdelningar (bestånd) inom området. Det tredje avsnittet ut- görs av en skogskarta över området.
Ur planerna bör bl.a. följande uppgifter kunna användas l. areal inom olika ägoslag,
2. virkesförråd totalt och per ha med trädslagsför- delning,
3. årlig tillväxt totalt och per ha samt bonitet (godhetsklass),
4. skogsmarksarealens fördelning på ålders- eller huggningsklasser,
5. Virkesförrådets motsvarande fördelning uppdelat på trädslag,
6. förrådet per ha inom respektive klass, varur även en ungefärlig uppdelning på grovleksklasser kan ske.
Uppgifterna avser området totalt och ej de i området ingående enskilda fastigheterna.
Beträffande fotogrammetriskt material
Ss har i skrivelse 9 mars 1964 till länsstyrelserna uttalat vissa synpunkter på en försöksvis använd- ning av flygbilder i fastighetstaxeringsarbetet. Skri— velsen innehåller vidare en kort beskrivning av användningen av flygbilderna vid skogstaxeringen, till vilken beskrivning här hänvisas.
l informationsskrifter från Nämnden för skoglig flygbildteknik (NSF-information) lämnas ingående uppgifter om det skogliga fotogrammetriska mate- rialets utseende och användning. (Se särskilt i NSF-information nr 4 för år 1967)
Mera undantagsvis torde fotogrammetriskt mate- rial från länslantmäterikontor kunna befinnas an- vändbart i taxeringsarbetet.”
De uppgifter om skogen som skall efter- frågas på deklarationsblanketten får givetvis av RSV anpassas efter de föreslagna nya reglerna för godhetsklass, kostnadsklass,
virkesförråd, värderingsmetoder m.m. Upp- gifterna om skogen behöver inte avse bygg- nader för skogsbruket. Dessa kan därför utgå såvitt angår redovisningen av skogen. Det är av stor vikt att uppgifterna efterfrågas på ett så lättfattligt sätt att de verkligen kan besvaras av fastighetsägarna.
Enligt gällande regler är, som nyss fram- hölls, skogstaxeringen till väsentlig del be- roende av skogssakkunnigas bedömning av skogsfastigheterna. Vid 1970 års taxering kunde de skogssakkunniga i vissa fall, på grund av möjligheterna att skaffa in visst material enligt nyssnämnda Kungl. brev, inför nämnderna lämna dokumentation som bakgrund till sina ståndpunktstaganden. Det bästa utgångsmaterialet för beslutsfattandet vid skogstaxeringen, nämligen skogsupp— skattningshandlingar för de särskilda fastig— heterna, fanns däremot ej tillgängligt vid taxeringen i önskvärd utsträckning. Fastig- hetsägarna var inte alltid villiga att lämna detta material vid taxeringen och någon möjlighet att framtvinga materialet fanns inte.
Utredningen anser det naturligt att fastig- hetstaxeringen skall grundas på ett så gott material, som med hänsyn till omständighe- terna är möjligt. Något godtagbart skäl för att skogsuppskattningshandlingar, över vilka fastighetsägaren förfogar, inte skulle göras tillgängliga vid taxeringen, föreligger inte enligt utredningens mening. Sådana hand- lingar torde lika ofta leda till ett lägre som till ett högre taxeringsvärde än det, som åsätts utan handlingarna, och handlingarna skulle framför allt leda till ett riktigare taxeringsresultat. Skogsbruksplaner och and- ra uppskattningshandlingar utgör enligt ut- redningens mening — antingen handlingarna är nya eller ej — det bästa underlaget för skogstaxeringen. Är handlingarna inte mer än omkring fem år gamla kan de — om avverkningskvantitet sedan föregående all- männa fastighetstaxering uppges i deklaratio- nen — i allmänhet direkt tjäna som underlag för taxeringen. Är de äldre får de först korrigeras med hänsyn till avverkning och tillväxt.
Då sålunda en riktigare och även snabbare skogstaxering kan genomföras, om skogsupp— skattningshandlingar därvid blir tillgängliga, anser utredningen att sådana medel bör ställas till taxeringsmyndigheternas förfogan- de, som ger dem möjlighet att få tillgång till dessa handlingar då de finns hos fastighets- ägaren eller skogsvårdsstyrelse. I det före- gående har angetts att nuvarande regler inte innefattar sådan möjlighet. Enligt 136 5 2 mom. TF är visserligen fastighetsägare vid allmän fastighetstaxering skyldig att efter anmaning lämna uppgift jämväl angående andra förhållanden än dem som finns angiv- na i deklarationsformuläret. Motsvarande gäller enligt 180 5 vid särskild fastighetstaxe- ring. Såsom framgår av ordalagen omfattar den sålunda föreskrivna skyldigheten endast lämnandet av uppgifter, däremot inte före- teende av Skogsbruksplaner eller andra upp- skattningshandlingar avseende skogen.
I fråga om taxeringen för inkomst och förmögenhet gäller andra regler. I fråga om sådan taxering stadgas nämligen i 31 ä 2 mom. andra stycket TF att deklarations- skyldig skall efter anmaning förete kontrakt, kontoutdrag, räkning, kvitto eller annan därmed jämförlig handling, som finns erfor- derlig för kontroll av deklarationen. Anma- ning att förete handling som nu sagts får emellertid inte förenas med vitesföreläggan- de (53 & TF).
Enligt utredningens mening är det angelä- get att reglerna för fastighetstaxeringen i förevarande hänseende ändras efter mönster av vad som nu i mera än tio år gällt i fråga om taxeringen för inkomst och förmögen- het. Det torde nämligen inte råda något tvivel om att tillgång till skogsbruksplan eller liknande handling, där sådan finns upprät- tad, väsentligt ökar möjligheterna att åsätta rättvisa taxeringar för de berörda fastigheter- na. Utredningen föreslår därför att i 136 & 2mom. TF införs ett nytt andra stycke, enligt vilket ägare av fastighet skall vara skyldig att, om skogsbruksplan eller annan handling avseende skog å fastigheten finns upprättad, efter anmaning förete handlingen. — Något egentligt behov av en motsvarande
reglering vid särskild fastighetstaxering torde knappast föreligga.
Som förut nämnts får anmaning enligt 31 5 2 mom. andra stycket att förete kon- trakt eller annan handling vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen inte förenas med vitesföreläggande. Den i nämnda författ- ningsrum stadgade anmaningsrätten i fråga om kontrakt o.d. infördes efter förslag i prop. 1961: 100. Anledningen till att denna anmaningsrätt inte förenades med rätt att förelägga vite var att man ville undvika att den då möjligen kunde användas för att företa ”förtäckta” taxeringsrevisioner. I pro- positionen anfördes därom (s. 256).
”För att ytterligare förebygga, att den ifrågava- rande befogenheten användes till en med taxerings- revision jämförlig granskning synes böra gälla att tvångsmedel icke skall få användas för att ge eftertryck åt anmaningen. Efterkommes inte den- na, får det ankomma på myndigheterna att övervä— ga om taxeringsrevision bör verkställas eller icke."
Enligt utredningens mening kan uppvisan- det för taxeringsmyndigheterna av skogsupp- skattningshandlingar vid allmän fastighets— taxering inte betraktas som en form av taxeringsrevision. Det föreligger därför intet behov av att förena stadgandet om skyldig- het att förete skogsuppskattningshandlingar med sådana särskilda rättsskyddsgarantier som reglerna om taxeringsrevision innebär. Inte heller föreligger enligt utredningens mening något hinder mot att vite föreläggsi anmaning att förete skogsuppskattnings— handlingar. Utredningen föreslår därför att den i 142 & TF i fråga om vitesföreläggande gjorda hänvisningen till 535 borttas och ersätts med ett generellt stadgande att vite får föreläggas i anmaning som vid allmän fastighetstaxering utfärdas av taxeringsinten- dent eller fastighetstaxeringsnämnd.
I anslutning till de ändringar, som nu föreslagits i TF, synes en reglering i fråga om underlaget för skogstaxeringen böra ske i NSka. Vid punkt C.5 med rubriken ”Till- vägagångssätt vid taxeringen” bör inlednings— vis föreskrivas att skogstaxeringen skall grun- da sig på de uppgifter, som lämnats i fastighetsdeklaration, samt att, om behov av
ytterligare uppgifter föreligger, sådana skall lämnas av fastighetsägaren. Det bör även föreskrivas att, om skogsuppskattningshand- lingar finns, fastighetsägaren är skyldig före- te dem. I anslutning därtill bör anges, att anmaning och vitesföreläggande kan ifråga- komma såväl vid infordrande av uppgifter som för att säkerställa att skogsuppskatt- ningshandlingar företes.
Skäl synes vidare föreligga att överväga om man inte för att ytterligare underlätta skogstaxeringen bör generellt bereda taxe- ringsmyndigheten tillgång till skogsuppskatt- ningshandlingar, som finns hos skogsvårds- styrelse. Detta torde i stort sett ha varit innebörden av nämnda Kungl. brev den 21 februari 1969, även om man i Handled— ningen främst behandlade de områdesvis utarbetade skogsbruksplanerna. I detta sam- manhang må först erinras om de bestämmel- ser i sekretesshänseende som kan beröra skogsuppskattningshandlingarna. Enligt 27 5 lagen om inskränkningar i rätten att utbe- komma allmänna handlingar (l937:249) äger Konungen med avseende å bl. a. hand- lingar, som upprättats hos myndighet för utredningar eller undersökningar som myn- digheten utför för enskilds räkning, förordna att de inte får utlämnas i andra fall eller annan ordning än Konungen bestämmer. Enligt 4å punkt 9 kungörelsen (193927) med förordnanden på civilförvaltningens om- råde jämlikt lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (om- tryckt 19712295) gäller i fråga om hand- lingar rörande utredningar eller undersök- ningar, som av skogsvårdsstyrelse utförs för enskild uppdragsgivares räkning, att dessa inte får utan uppdragsgivarens samtycke utlämnas till annan förrän 20 år förflutit från handlingens datum, såframt inte skogs- vårdsstyrelsen finner det allmännas intresse kräva att utlämnande ändå sker. — Av vad som nu anförts framgår att de skogsupp- skattningshandlingar, som upprättats på upp- drag av enskild och finns hos skogsvårdssty- relse, inte är offentliga handlingar. De får till följd av förenämnda föreskrifter inte utan uppdragsgivarens samtycke utlämnas till all-
mänheten förrän efter 20 år. Detta utesluter dock inte att taxeringsmyndighet får tillgång till dessa handlingar. Då ett utlämnande av skogsuppskattningshandlingar till vederbö- rande taxeringsmyndighet inte kan anses strida mot det intresse, som avses skola skyddas genom sekretessbeläggningen av handlingarna i fråga, och då tillgång till dessa handlingar är av stor betydelse för en riktig taxering, anser utredningen att i första styc— ket av punkt C.5 i NSkvl bör stadgas att, om sådana handlingar finns hos skogsvårdsstyrel— se, handlingarna kan rekvireras därifrån om vederbörande taxeringsmyndighet så finner lämpligt.
9.19 Vissa fölidändringar i anledning av förslaget att skogsvärde och skogsmarksvärde ej skall redovisas särskilt
Utredningen har som anförts i avsnitt 5.4.1 — med utgångspunkt i att skogsskattekom- mitténs förslag blir genomförda i de väsentli- ga dragen — ansett att skogsmarksvärdena inte skall behöva anges särskilt i taxeringsbe- sluten. Till följd därav bör en redaktionell ändring göras i förordningen (1946: 324) om skogsvårdsavgift, vilken skogsskattekommit- tén inte föreslagit skola upphävas. Ändringen innebär att i l & sagda förordning delvärdet skogsbruksvärde anges som underlag för be- räkning av skogsvårdsavgiften i stället för nu angivna "särskilda värden för skogsmark och växande skog".
I 47 & KL stadgas att innehavare av fastighet i vissa fall är i ägarens ställe skattskyldig för garantibelopp för fastighet. Detta gäller bl. a. den som innehar fastighet med ständig eller ärftlig besittningsrätt (andra stycket under a) samt innehavare av publikt boställe eller på lön anslagen jord (andra stycket under c). I 47 & stadgas vidare i fjärde stycket att, om avkastning utöver husbehovet av skog å fastighet, som under a) eller c) omförmäles, författningsenligt skall helt eller delvis tillkomma allmän fond eller inrättning, denna är att anse såsom fastighe- tens innehavare såvitt angår fastighetens skogsvärde. Beträffande fastighet, som inne-
has med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig besittningsrätt, stadgas därjämte i femte stycket av 47 5 att, om innehavaren på grund av sin innehavsrätt inte äger utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog å fastigheten, garantibeloppet för ho- nom inte skall beräknas å det itaxeringsvär- det ingående skogsvärdet. Såsom förut an— getts föreslår utredningen, att skogsvärdet skall ingå i skogsbruksvärdet utan särredovis- ning. Detta medför att ändring bör ske av de ovan angivna bestämmelserna i 475 KL. Utredningen föreslår att bestämmelserna om skattskyldighet för garantibelopp i fjärde och femte styckena av 47 5, vilka f.n. anknyter till skogsvärdet, ändras till att i stället anknyta till skogsbruksvärdet. Detta innebär en saklig ändring i fråga om skatt- skyldigheten för den del av de ifrågavarande fastigheternas garantibelopp, som avser vär- det av skogsmarken. Ändringen får emeller- tid anses vara av ringa ekonomisk betydelse, detta särskilt med hänsyn till karaktären av de rättssubjekt på vilka skattskyldigheten enligt förslaget överflyttas.
III
Taxering av icke skattepliktiga fastigheter, m.m.
10 Allmänt
Varje år taxeras all egendom i riket som enligt 45 KL är att hänföra till fastighet i skatterättslig mening. Detta sker vid de allmänna fastighetstaxeringarna, vilka i prin- cip skall äga rum vart femte år, och vid de särskilda fastighetstaxeringarna som äger rum under åren mellan två allmänna fastig- hetstaxeringar. Den taxering, som därvid åsätts, innefattar — utöver ett beslut om taxeringsvärdet — bl. a. ett avgörande av om skatteplikt föreligger eller ej (jfr prop. l972z49 s. 18 och s. 68). All inom riket belägen fastighet är — med de undantag som stadgasi 5 & KL — skattepliktig (4 & KL).
För skattepliktig fastighet skall garantibe- lopp fastställas vid taxeringen till kommunal inkomstskatt (45 KL). Garantibeloppet be- räknas i visst förhållande till taxeringsvärdets storlek (475 KL). För inkomst av skatte- pliktig fastighet skall vidare, med vissa un- dantag, erläggas såväl statlig som kommunal inkomstskatt. För sådan fastighet föreliggeri regel även skatteplikt till statlig förmögen- hetsskatt.
1 Så 1—5 mom. KL lämnas föreskrifter om undantag från den generella skatteplik- ten för fastighet. Däri stadgas sammanfatt- ningsvis att vissa angivna fastigheter eller fastighetsdelar, såsom nationalparker, all— männa platser och s. k. kommunikationsfas— tigheter, i sin helhet skall vara undantagna från skatteplikt. Vidare skall område eller byggnad med därtill hörande tomtområde,
som används för i sagda lagrum angivet ändamål och/eller tillhör angiven ägarkatego- ri, vara undantagen från skatteplikt antingen i sin helhet eller också — om den även används för industriellt eller därmed jämför- ligt ändamål eller upplåts mot vederlag — för den del av åsatt taxeringsvärde som inte svarar mot sistnämnda användningssätt. Slut- ligen är byggnad belägen på annans mark och vård under 5 000 kr undantagen från skatte— plikt liksom i visst fall främmande stat tillhörig, för dess beskickning eller konsulat härstädes avsedd fastighet. Samtliga fastighe- ter utom s.k. försvarsfastigheter och kom- munikationsfastigheter samt nyssnämnda byggnader, värda under 5 000 kr, skall enligt 6å 2 mom. KL åsättas taxeringsvärde. Till det närmare innehållet i delar av 5 och 6 55 KL liksom till vissa bestämmelser om skatt- skyldighet till inkomst- och förmögenhets- skatt och om taxeringsenheters omfattning o.d. återkommer framställningen i det föl- jande.
Frågan om taxering av helt eller delvis skattefria fastigheter har senast tagits upp av fastighetstaxeringskommittéerna (SOU 1968: 32 s. 45 f.). Kommittéerna förklarade sig emellertid då inte vara beredda att framlägga vidare förslag i ämnet.
I direktiven för 1971 års fastighetstaxe- ringsutredning har departementschefen utta- lat att det finns anledning att undersöka om taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter kan förenklas.
11. Helt eller delvis skattefria fastigheter
1 l .] Fastighetstaxeringsregler
Med hänsyn till direktiven för utredningen beträffande taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter avser utredningen att diskutera och framlägga förslagi frågan om man över huvud taget bör sätta taxeringsvärden på byggnader, markområden, m. ni., som enligt 5 5 1—5 mom. KL är undantagna från den generella skatteplikten för fastigheter. [ sam— band härmed har utredningen ansett det erforderligt att göra viss översyn av sagda bestämmelser.
Enligt Så i dess nu gällande lydelse är följande fastigheter undantagna från skatte— plikt:
1) under 1 mom.: Undantagna från skatteplikt är
a) Nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.
b) Staten samt kommun eller annan menighet tillhöriga allmänna platser, så ock begravnings- platser.
c) Staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fas— tighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, försåvitt fastigheten ej är att anse som en fristående industriell anläggning.
Statens samt kommuns eller annan menighets byggnader för allmän styrelse eller förvaltning ävensom för kultur- eller rättsvård, ordning eller säkerhet, barnavård, sundhetsvård, reli- gionsvård eller undervisning, så ock byggnader som avses i 18 _8, lagen om socialhjälp. e) Byggnader och allmänna platser tillhöriga föl- jande institutioner:
]. Akademier.
2. Nobelstiftelsen samt stiftelsen Dag Ham- marskjölds Minnesfond.
d V
3. Allmänna undervisningsverk.
4. Studentkårer och nationsföreningar samt samarbetsorgan för sådana sammanslut- ningar.
. Sjömanshus. . Kyrkor och andra trossamfund än svenska kyrkan därest de utövar kyrklig verksam— het.
.Sjukvårdsinrättningar vilkas verksamhet ej bedrivs i vinstsyfte.
. Barmhärtighetsinrättningar.
.Stiftelser som har till huvudsakligt ända- mål: att under samverkan med militär eller annan myndighet stärka rikets försvar (s. k. försvarsstiftelser), att främja vård och uppfostran av barn eller lämna understöd för beredande av undervis- ning eller utbildning, att utöva hjälpverksamhet bland behövan- de, att främja vetenskaplig forskning. S. k. familjestiftelser är dock inte inbegrip— na under skattefriheten. 10. Föreningar som, utan att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska in- tressen, huvudsakligen verkar för ändamål av den i fråga om stiftelser nyss angivna art.
Såsom förutsättning för skattefrihet för byggnader tillhöriga under e) angivna institutioner gäller, att byggnaderna är avsedda för institutionernas verk— samhet såsom sådana. !) Regementens, officerskårers och underofficers- kårers vid mötesplatser uppförda byggnader, avsedda till begagnande under tjänstgöring där- städes.
g) Nykterhetsföreningars byggnader, därest bygg- naderna är avsedda för nämnda föreningars verksamhet såsom sådana.
h) Sådana sammanslutningar eller enskilda tillhöri- ga kyrkobyggnader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas, i den mån desamma inte kan anses hänförliga under e) här ovan, samt museer och s. k. soldathem.
Nl Ost/1
nooo
i) Post- och telegrafverkens för driftens omedel- bara behov avsedda byggnader.
j) Prästgård som avses i ecklesiastik boställsord- ning. Beträffande samtliga under d)—i) angivna fastighe- ter gäller att, om fastigheten även används för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåts åt annan till begagnande, skatteplikt föreligger för däremot svarande del av fastighetens värde.
2)under 2 mom.:
För kanal, järnväg, spårväg eller annan farväg, som är avsedd eller upplåten för allmän trafik, så ock för allmän farled eller allmän flottled jämte till sagda kommunikationsanstalter hö- rande, för driftens omedelbara behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden fö- religger ej skatteplikt.
3)under 3 mom.:
Är byggnad helt eller delvis undantagen från skatteplikt enligt bestämmelserna i 5 & 1 eller 2 mom., gäller detsamma beträffande tomtområ- de som hör tillbyggnaden.
4)under 4 mom.:
Undantagen från skatteplikt är på annans mark uppförd byggnad eller med varandra samman- hängande byggnader med värde under 5 000 kr.
5) under 5 mom.:
Främmande stat tillhörig fastighet, avsedd för dess beskickning eller konsulat här i riket, är undantagen från skatteplikt, om Kungl. Maj:t under förutsättning av ömsesidighet medgivit dylik befrielse.
11.2 Inkomst- och förmögenhetsskatteregler
En del regler om skattskyldighet till in- komst- och förmögenhetsskatt anknyter till reglerna om. skatteplikt för fastighet. Som nämnts avgör klassificeringen av en fastighet i fråga omskatteplikt, om fastighetens ägare är skyldig att vid taxeringen till kommunal inkomstskatt påföljande år uppta garantibe- lopp för fastigheten (4 och 47 55 KL). Att en fastighet undantas från skatteplikt med- för förutom att fastigheten inte påförs garan- tiskatt bl.a. — såvitt angår i Så lmom. angivna fastigheter — att fastighetsägaren fritas från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dess begagnande för ända- mål som föranlett fastighetens befrielse från skatteplikt. Detta gäller vid taxeringen till såväl kommunal som statlig inkomstskatt
(545 första stycket d) KL respektive 75 första stycket g) Si). Med inkomst av fastig- het avses vid taxeringen till statlig inkomst- skatt fastighetens nettointäkt och vid taxe- ringen till kommunal inkomstskatt vad som återstår av nettointäkten sedan avdrag verk- ställts med belopp motsvarande garantibe- lopp, det 3. k. procentavdraget (23 ä 2 mom., 26 5 2 mom. och 45 & KL). Vissa juridiska personer — akademier, allmänna undervisningsverk, vissa stiftelser, sjukvårdsinrättningar m. fl. — är enligt 7 & Si även undantagna från skattskyldighet för inkomst av skattepliktig fastighet. Motsva- rande undantag från skattskyldighet före- kommer däremot inte vid taxeringen till kommunal inkomstskatt. Vid denna taxering föreligger alltid skattskyldighet för inkomst av skattepliktig fastighet (53 och 54 %& KL).
Vid taxeringen till statlig förmögenhets- skatt föreligger skattskyldighet endast för vissa i öå 1 mom. Sf angivna rättssubjekt. Genom förmögenhetsskattereglernas kon- struktion är dessutom fastighetsägare, som inte är skattskyldig till inkomstskatt för viss fastighet, i allmänhet också fri från skyldig- het att erlägga förmögenhetsskatt för fastig- heten. Detta gäller t.ex. de i föregående stycke nämnda juridiska personerna, nämli- gen akademier, allmänna undervisningsverk, vissa stiftelser m. fl. (6 5 1 mom. första stycket b) Sf). I de fall skattskyldighet till statlig förmögenhetsskatt föreligger för fas— tighetsägare skall fastigheten vid förmögen- hetsberäkningen tas upp som tillgång till det gällande taxeringsvärdet (35 lmom. och 4 & Sf).
11.3 Allmänt
Bestämmelserna i 5 & KL om undantag från skatteplikt för vissa fastigheter eller fastig- hetsdelar har i huvudsak tillkommit vid lagstiftning år 1920 (prop. 1920: 191 s. 336—356, andra särskilda utskottets utlå- tande 192021). Som bakgrund för denna lagstiftning fanns främst förslag, som avgivits av 1910 års kommunalskattesakkunniga. Dessa sakkunniga avgav två skilda förslag i
bl.a. det nu aktuella ämnet, nämligen dels Eiserman-von Wolckers förslag, dels Landéns förslag. Genom 1920 års lagstiftning gjordes bl. a. avsevärda inskränkningar i skattefrihe- ten för statens fastigheter, vilken tidigare varit total. Föredragande departements- chefen motiverade lagförslaget med att un- dantag från en i övrigt generell skatteplikt för fastighet — vilken i princip avsåg endast den kommunala fastighetsskatten — borde föreligga endast i ”fall, där en fastighets intresse av kommunens verksamhet uppen- barligen är utan all betydelse antingen i och för sig eller i jämförelse med de förmåner, som genom egendomen beredas den bygd, där densamma är belägen". (Prop. 1920: 191 s. 353.)
1920 års regler om frihet från skatteplikt för fastighet intogs tämligen oförändrade i 1928 års KL. [ dessa regler har därefter endast ett fåtal ändringar gjorts, vilka främst inneburit att naturminnesmärken, prästgår- dar och vissa stiftelser tillhörig egendom undantagits från skatteplikt. Vidare har skattepliktsgränsen för byggnader på annans mark höjts år 1957 från 500 till 3 000 kr och 1965 till 5 000 kr.
Den skattemässiga effekten vid inkomst- taxeringen av att en fastighet enligt 5 & KL undantas från skatteplikt kan i korthet sägas vara att — generellt sett — en viss skattelätt- nad inträder. Detta framgår av de inkomst- skatteregler för vilka redogörelse lämnats i föregående avsnitt. Det kan emellertid inte sällan inträffa att kostnaderna för en skatte- fri fastighet överstiger intäkterna av fastighe- ten med ett belopp som är högre än det garantibelopp, som skulle ha beräknats för fastigheten om den varit skattepliktig. Som en följd av att intäkterna av en icke skatte- pliktig fastighet ej tas upp till beskattning medger man enligt gällande praxis inte heller avdrag för underskott på skattefri fastighet eller för kostnader, hänförliga till en sådan fastighet. I t. ex. det nyssnämnda fallet innebär sålunda ett undantag från skatteplikt för fastighet enligt 5 & KL inte en lättnad för den skattskyldige. Motsvarande effekt kan i vissa fall inträda även om underskottet är
mindre än vad ovan förutsatts. Vid förmö- genhetstaxeringen gäller på grund av lagstift- ningens konstruktion, såsom tidigare anförts, att befrielse från skatteplikt för fastighet enligt 55 KL med vissa undantag medför skattefrihet vid förmögenhetsbeskattningen för fastigheten.
Fastighetstaxeringsutredningen har ansett det ligga utanför sitt uppdrag att framlägga förslag om mera genomgripande ändringari nuvarande skattepliktsregler i 5 5. Den över- syn av bestämmelserna i 5 5, som utred- ningen ansett sig böra göra, innebär i huvud- sak endast en anpassning av reglernai denna paragraf till nu gällande lagstiftning på vissa andra områden. Utredningen vill emellertid anmärka, att det inte är uteslutet att man vid en mera fullständig översyn kan uppnå vissa praktiska förenklingar av bestämmelsernai 5 & KL. Utredningen får härvid endast peka på möjligheten att beträffande de delvis skattefria fastigheterna låta skattepliktsfrå- gan i vidgad omfattning avgöras enligt hu- vudsaklighetsprincipen. Utredningen ifråga- sätter därför om icke en fullständig översyn av hela skattepliktsfrågan borde i lämpligt sammanhang ske.
12. Skattefria nationalparker och naturminnesmärken
12.1 Gällande bestämmelser i KL m. m.
Enligt bestämmelserna i 5 % lmom. första stycket 3) KL undantas från skatteplikt nationalparker och såsom naturminnesmär- ken fridlysta områden. Nationalparker lik- som all övrig staten tillhörig fast egendom var före 1920 års lagstiftning i skatteplikts- frågan undantagna från skatteplikt. Vederbö— rande departementschef anförde till stöd för sin åsikt att nationalparker till skillnad från andra statens jordbruksfastigheter skulle vara undantagna från skatteplikt:
"Vad beträffar nationalparker, så lärer man i fråga om dem kunna påstå, att de varken på samma sätt som fastigheter i allmänhet draga ekonomisk nytta av kommunens verksamhet eller förorsaka kommunen några särskilda utgifter. Det torde fördenskull och med hänsyn till det ändamål, nationalparkerna äro avsedda att tjäna, få anses vara i sin ordning, att för dem ej utgöres fastighets- skatt.” (Prop. 1920: 191 s. 354.)
Stadgandet om frihet från skatteplikt för naturminnesmärken tillkom år 1937 efter förslag av domänstyrelsen. I skrivelse till chefen för finansdepartementet anförde do— mänstyrelsen bl. a. att såsom naturminnes- märken fredade områden borde undantas från skatteplikt till fastighetsskatt. Styrelsen anförde att med förslaget avsågs sådana områden, som med avseende å deras ekono- miskalutnyttjande var jämförbara med natio- nalparker och därför borde undantas från skatteplikt. Styrelsen förklarade att den med
sitt förslag avsåg dels sådana områden, som av länsstyrelse jämlikt lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredan- de blivit förklarade för fridlysta naturmin- nesmärken, dels ock sådana områden på kronan tillhörig mark, vilka genom beslut av den myndighet, som därmed ägde befatt— ning, tillsvidare lämnats orubbade såsom naturminnesmärken.
Sedan kammarrätten vid remissbehand- lingen av skrivelsen anmärkt att befrielse från skatteplikt inte borde gälla andra områ- den än sådana, som blivit av vederbörande länsstyrelse förklarade såsom fridlysta natur- minnesmärken, erhöll lagrummet den lydelse som alltjämt gäller (prop. 1937: 28 l ).
Av bestämmelsen i 5 5 1 mom. KL näst sista stycket framgår indirekt att värdet av område varom nu är fråga inte kan uppdelas i en skattepliktig och en skattefri del.
12.2 Övriga bestämmelser om nationalparker och naturminnesmärken m. m.
Regler om vård och skydd av naturområden eller andra objekt såsom naturminnen, bygg- nadsminnen och fornminnen finns f.n. i bl. a. 1964 års naturvårdslag (SFS 1964: 822), lagen om fornminnen (SFS 1942: 350) och lagen om byggnadsminnen (SFS 1960: 690). I detta avsnitt lämnas en kort redogörelse för denna lagstiftning till
den del den kan ha betydelse för reglerna i 5 & KL.
Vid tillkomsten av stadgandet i 5 & lmom. första stycket a) KL avsågs med uttrycket ”såsom naturminnesmärken frid- lysta områden" sådana områden som blivit fridlysta i den ordning som föreskrevsi 1909 års lag angående naturminnesmärkens fre- dande. [ 1 % sistnämnda lag stadgades:
”Område eller till fastighet hörande naturföre- mål, som är av särskilt intresse för kännedomen om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaf— fenhet eljest synes böra för framtiden skyddas, må i den ordning nedan sägs såsom naturminnesmärke fridlysas.”
1909 års lag angående naturminnesmär- kens fredande ersattes 1952 av naturskydds- lagen (SFS 1952: 688). Begreppet naturmin- nesmärke hade i denna lag ersatts med dels naturpark och dels naturminne. Såsom na- turminne kunde fridlysas antingen visst markområde eller visst till fastighet hörande naturföremål. Någon ändring av KL företogs ej med anledning av denna ändring av lag- stiftningen om naturskydd.
De nu gällande lagbestämmelsema om naturskydd återfinns i 1964 års naturvårds- lag, som ersatt 1952 års naturskyddslag. Naturvårdslagen grundades på ett av 1960 års naturvårdsutredning avgivet betänkande ”Naturen och samhället” (SOU 1962: 36; prop. 1964: 148).
Naturvårdslagen upptar flera olika slag av fridlysta naturskyddsobjekt däribland natur- reservat och naturminne. Enligt övergångsbe- stämmelserna till 1964 års lag skall i fråga om fridlysning, som skett med stöd av äldre lag, så anses som om beslutet meddelats enligt motsvarande bestämmelse i nya lagen. När i äldre författning talas om ”naturmin- nesmärke” eller (efter 1952) om "naturmin- ne" skall därför numera förstås naturreser— vat, om skyddsobjektet är ett markområde, och naturminne, om objektet är ett naturfö- remål. Med ”naturpark” skall på motsvaran- de sätt förstås naturreservat.
Beträffande de olika skyddsformema en- ligt 1964 års naturvårdslag må anföras följan- de.
a. Nationalpark. Om nationalparker före- skrivs bl. a. i4 &:
”I syfte att bevara större sammanhängande områ- de av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick kan kronan tillhörig mark avsättas till nationalpark.”
I 5 & stadgas bl.a. att Konungen förord- nar om nationalparkernas vård och förvalt- ning. För de särskilda nationalparkerna kan vidare meddelas föreskrifter om rätten att färdas över nationalparken, att vistas där och om ordningen i övrigt.
I naturvårdskungörelsen (SFS 1964: 825), som utfärdats i anslutning till naturvårdsla- gen, föreskrivs att nationalparkerna skall vårdas och förvaltas av domänverket.
b. Naturreservat. Om naturreservat stad- gas i naturvårdslagen bl. a.:
"7 5. Område, som times böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedo- men om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet eller emedan området är av väsentlig betydelse för allmänhetens friluftsliv, må av länsstyrelsen förklaras som naturreservat.
8 5. I beslut om bildande av naturreservat skall angivas grunden för beslutet samt föreskrivas de inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som finnas nödiga för att trygga ändamålet med reserva- tet, såsom förbud mot bebyggelse, uppförande av stängsel, täktverksamhet, uppodling, dikning, plan- tering, avverkning, jakt, fiske och användning av bekämpningsmedel.
Firmes sedermera att ny grund bör gälla för reservatet eller att ytterligare inskränkningar er- fordras, äger länsstyrelsen meddela härav påkallat beslut.”
I 9 & föreskrivs vidare att länsstyrelsen kan förplikta fastighetsägaren att tåla intrång som fordras för tillgodoseende av ändamålet med naturreservat. Såsom exempel på sådant intrång anges bl. a. att vägar, parkeringsplat- ser, tältplatser eller sanitära inrättningar an- läggs, att gallring, röjning, plantering eller avspärrning företas eller att allmänheten bereds tillträde till mark inom området där den eljest inte skulle fått färdas fritt.
Om vården av naturreservat stadgas följan- de i 7 5 naturvårdskungörelsen:
"Naturreservat på kronan tillhörig mark vårdas
och förvaltas av domänverket eller den som verket efter samråd med naturvårdsverket förordnar där—
till. I fråga om naturreservat på annan mark utser länsstyrelsen den som skall utöva vården och förvaltningen. Beträffande kommun tillhörig mark skall kommunen utses, om ej särskilda skäl äro däremot. I övrigt skall skogsvårdsstyrelsen utses, om ej uppdraget med större fördel kan anförtros annan.
Länsstyrelsen meddelar bestämmelser om vården och förvaltningen av naturreservat. — — —”
I propositionen i ämnet återgavs bl.a. följande uttalande av naturvårdsutredningen angående bildande av naturreservat (prop. 1964: 148 s. 41):
”Institutet naturreservat är av utredningen avsett att ge ett definitivt skydd för det ifrågavarande objektet. Utredningen har eftersträvat att göra institutet smidigt och enkelt i tillämpningen. Syftet med avsättande av naturreservat kan enligt utred- ningen mycket ofta tillgodoses genom relativt obetydliga inskränkningar i ägarens förfogande över marken. Till de praktiskt taget alltid återkom- mande inskränkningarna torde höra att området inte får exploateras för bebyggelse och att vägbygg- nad och andra anläggningsarbeten sker under viss kontroll. Däremot är det i regel önskvärt att jordbruk och skogsbruk bedrivs även fortsättnings- vis, även om det i olika hänseenden bör ske med ökat hänsynstagande till naturvårdssynpunkter.”
Omfattningen av hittills såsom national- parker eller naturreservat avsatta områden framgår av nedanstående sammanställning ur statens naturvårdsverks årsbok 1971. Naturreservat och nationalparker 1920— 1971
År Omfattningen av skyddad areal den 30.6. Hektar
Natur- National- reservat parker 1920 120 359 864 1930 500 361 322 1940 1 100 361 322 1953 7100 410 522 1963 14 480 617 754 1964 17 000 617 754 1965 19 400 617 754 1966 22 000 617 754 1967 25 000 617 754 1968 34 300 617 754 1969 42 300 617 754 1970 61265 617 754 1971 107 345 617 754
c. Naturminne. Föreskrifter om natur- minnen återfinnsi 13 & naturvårdslagen, vars första stycke lyder:
”Till fastighet hörande naturföremål, som finnes böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märkliga beskaffenhet, må jämte erforderligt område på marken av länsstyrel- sen fridlysas såsom naturminne. Markområdet skall avpassas efter vad som kräves för att bevara naturföremålet och bereda med hänsyn till dess art och betydelse nödigt utrymme däromkring."
I naturvårdsutredningens betänkande an- fördes om de regler som föreslagits beträf- fande naturminnena bl.a. att de givits en konstruktion som nära överensstämde med skyddet av fast fornlämning enligt 3 5 lagen om fornminnen. Utredningen betonade att naturminne skulle omfatta även det för naturföremålet erforderliga Skyddsområdet och alltså formellt få karaktären av ett områdesskydd. Trots detta var det enligt utredningen i regel en väsentligt annan ut- gångspunkt för skyddsåtgärden vid bildande av naturminne än vid bildande av naturreser- vat. Gränsen mellan naturreservat och natur— minne ansåg utredningen dock aldrig kunna göras helt skarp.
Naturvårdsutredningen beskriver i sitt be- tänkande den skiftande karaktär och omfatt- ning som naturminnena fått enligt bestäm— melserna i 1952 års naturskyddslag (s. 92). Utredningen anförde bl.a. att man inom ramen för detta fridlysningsinstitut återfann den största och tillika mest heterogena grup- pen av fridlysningsobjekt. Som naturminnen hade fridlysts allt från sjöar, häcknings— och rastplatser för fåglar, växtlokaler, urskogs- partier, högmossar, myrar, rullstensåsar, öar, utsiktspunkter, lövängar och andra rester av ett äldre odlingslandskap till jätteträd, ”sup- tallar”, märkliga klippformationer, raukar och grottor. En del objekt hade klart veten- skapligt värde, andra fyllde en uppgift för landskapsbilden eller friluftsfolket och vissa hade endast ett begränsat lokalt, musealt hembygdsintresse. Naturvårdsutredningen angav att det vid årsskiftet 1960/61 fanns 341 fridlysta områden om sammanlagt drygt 3 000 ha. Av områdena var 135 eller mer än en tredjedel mindre än 1 ha. Dessutom fanns 1 079 fridlysningsresolutioner, avseende oli- ka föremål eller grupper av föremål, omfat-
tande ca 5 500 träd, mest ekar, vidare ett 70—tal flyttblock samt raukar, grottor, klipp— formationer, jättegrytor, åsgropar m.m., i allt drygt 6 000 föremål. Beträffande de fridlysta områdena anfördes att graden av skydd ofta varierade. Ibland innebar fridlys- ningen endast en inskränkning i allemansrät- ten, i andra fall innebar den ett omfattande skydd för området, dess topografi, fauna och flora m. rn.
d. Skydd för vissa växt- och djurarter. I 14 & naturvårdslagen finns intagna särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurar- ter. Sålunda kan meddelas förbud att bortta eller skada växt av viss växtart eller att döda, skada eller fånga djur av viss art. I anslutning till dessa bestämmelser kan länsstyrelsen med stöd av kungörelsen om lokala bestäm- melser till skydd för djurlivet (SFS 1965: 57, l967:770) meddela vissa inskränkande be- stämmelser rörande visst område. I nämnda kungörelse stadgas bl. a. att länsstyrelsen äger att utöver de fridlysnings— och skydds- bestämmelser som finns i jaktstadgan resp. naturvårdslagen förbjuda annan än markin- nehavaren och hans folk att färdas eller uppehålla sig inom området eller att landa där med båt e. d., att jaga, bortföra ägg eller ofreda djur genom fotografering m.m. (1 och 3 55).
e. Strandskyddsområde. I 15—17 åå na- turvårdslagen finns särskilda bestämmelser med syfte att säkerställa allmänhetens möj- ligheter att ha tillgång till stränder för bad och annat friluftsliv. I dessa bestämmelser stadgas att länsstyrelsen i sagda syfte äger förordna att visst strandområde skall vara strandskyddsområde. Sådant område skall omfatta land- och vattenområde inom erfor- derligt avstånd från strandlinjen, dock högst 300 meter från nämnda linje vid normalt medelvattenstånd (15 5). I 165 föreskrivs bl. a. att man inte inom strandskyddsområde utan länsstyrelsens tillstånd får uppföra helt ny byggnad eller ändra befintlig byggnad för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit an- vänd. Inte heller får man utföra grävnings—
och andra förberedelsearbeten för sådan bebyggelse.
Enligt övergångsbestämmelserna till natur- vårdslagen skall i fråga om förordnande, som meddelats med stöd av den genom lagen upphävda strandlagen av år 1952, så anses som om förordnandet meddelats enligt mot— svarande bestämmelse i naturvårdslagen.
f. Särskilda bestämmelser till skydd för landskapsbilden. 1 18—22 %& naturvårdslagen meddelas vissa bestämmelser till skydd för landskapsbilden. Sålunda stadgas i 18 & att täkt av sten, grus, sand eller lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte får ske utan länsstyrelsens tillstånd. 1 sam— band med tillstånd får länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter att företagets menliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. Vidare stadgas i 195 att, om det finns anledning anta att annat arbetsföretag av visst slag, för vilket tillstånd enligt 18 & inte fordras, skulle inom visst område komma att i väsentlig mån skada landskapsbilden, länsstyrelsen äger förordna att företag av det slaget inte får utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. Även i samband med dylikt till— stånd får länsstyrelsen meddela sådana före- skrifter att företagets menliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas. I 205 föreskrivs i fråga om arbetsföretag, som ej omfattas av tillstånds- tvång enligt 18 eller 195 men som kan komma att väsentligt ändra landskapsbilden, att länsstyrelsen äger förelägga företagaren att vidta de åtgärder som, utan att vara oskäligt betungande, befinns erforderliga för att begränsa eller motverka skada på land— skapsbilden. Slutligen lämnas i21 och 22 && vissa föreskrifter angående byggnader, som lämnats att förfalla och som skadar land- skapsbilden, samt angående anbringandet av reklamskyltar o. d. utomhus.
Fridlysningsföreskrifter av i princip sam- ma innebörd som i naturvårdslagen återfinns i lagen om fornminnen (SFS 1942z350). I l & sagda lag stadgas bl. a. att det är förbju- det att utan tillstånd utgräva, rubba, överhöl— ja eller på annat sätt förändra, skada eller
bortta fasta fornlämningar. Dessa står under tillsyn av riksantikvarien. I 2 & uppräknas de föremål m.m. som hänförs till fasta forn- lämningar. Dessa är:
”högar av jord och sten som uppförts av män- niskor under forna tider (gravhögar, gravrösen, tingshögar och dylikt);
gravbyggnader av sten jämte hölje, andra gravar och gravfält från forna tider;
domarringar, skeppssättningar och andra fordom lagda eller resta stenar;
stenar och bergytor med inskrifter, bilder, andra ristningar eller målningar, sliprännor (svärdslip- ningsstenar), offergropar (älvkvarnar), offerkällor och andra kultplatser ävensom tingsplatser från forna tider;
stenkors och andra vårdar som under forna tider upprests för andaktsövningar eller till minne av någon person eller tilldragelse och likartade min- nesmärken;
lämningar av fordom övergivna bostäder, boplat- ser eller arbetsplatser samt bildningar som uppkom- mit vid bruket av dylika bostäder eller platser;
övergivna borgar, slott, kyrkor, kapell, kloster, kyrkogårdar, skansar, vallar, vallgravar och andra märkliga byggnader som uppförts eller anlagts under forna tider eller lämningar därav;
lämningar av vårdkasar ävensom märkliga färdvä- gar, vägmärken, broar och likartade anläggningar från forna tider; samt
fasta naturföremål till vilka åldriga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen äro knutna.”
Enligt 3 5 lagen om fornminnen skall till fast fornlämning höra så stort område på marken som behövs för att bevara fornläm- ningen och bereda nödigt utrymme omkring densamma. Områdets gränser kan ha be- stämts vid lantmäteriförrättning eller expro- priation. Eljest äger länsstyrelsen att på framställning av riksantikvarien eller mark- ägaren bestämma områdets gränser. Läns— styrelsen äger också enligt 4å meddela föreskrift för att bevara fast fornlämnings helgd. Sådan föreskrift kan jämväl aVSe område som inte hör till fornlämningen, om inte markägaren eller annan därigenom åsam- kas intrång av någon betydelse.
Även i lagen om byggnadsminnen (SFS 1960: 690) återfinns föreskrifter om fridlys- ning och inskränkning i rätten att nyttja fastighet. I lagen stadgas bl. a. att riksanti- kvarien kan förklara för byggnadsminne så- dan byggnad som bevarar egenarten hos gången tids byggnadsskick eller minnet av historiskt betydelsefull händelse och som
med hänsyn därtill är att anse som synnerli— gen märklig. Detta gäller inte byggnad, som tillhör kronan eller utgör fast fornlämning. Det gäller inte heller för kyrkliga byggnader (l 5). I 2 & stadgas om skyddsföreskrifter för byggnadsminnen. Däri sägs att sådana före- skrifter skall meddelas i samband med att byggnad förklaras för byggnadsminne. I före- skrifterna skall anges i vilka delar byggnaden inte får ändras samt i vilka hänseenden och på vad sätt byggnadens ägare skall sörja för vården av byggnaden. Vidare kan föreskrivas att område omkring byggnaden skall hållasi sådant skick, att byggnadens utseende och karaktär inte förvanskas. Skyddsföreskrifter skall i görligaste mån utformas i samförstånd med byggnadens ägare och ägare till kringlig- gande område.
12.3. Synpunkter och förslag
Några rättsfall av principiell innebörd, som berör taxering av nationalparker och natur- minnesmärken, är inte för utredningen be- kanta.
Såsom framgår av vad förut anförts är begreppet ”naturminnesmärke" utmönstrat ur gällande naturvårdslag. Det i 1952 års naturskyddslag behandlade institutet ”natur- park” har likaledes utmönstrats. Vidare har begreppet ”naturminne” i nu gällande natur- vårdslag fått en annan innebörd än den som begreppet hade i den äldre naturskyddslagen. Som naturminnesmärken eller naturminnen tidigare fridlysta områden eller till fastighet hörande naturföremål är numera att anse som naturreservat, om skyddsobjektet är ett markområde, och som naturminne, om ob- jektet är ett naturföremål. På samma sätt är ett tidigare som naturpark fridlyst område numera att anse som naturreservat. Stadgan- det i 5 5 1 mom. första stycket a) KL om undantagande från skatteplikt av ”national— parker och såsom naturminnesmärken frid- lysta områden" bör således ändras.
Enligt utredningens mening saknas anled- ning att ändra på nu gällande bestämmelse om nationalparks undantagande från skatte-
plikt. I fråga om nationalpark finns inte heller utrymme för geografisk uppdelning av parken i olika taxeringsenheter, utom med hänsyn till kommungräns, eller för uppdel- ning av värdet i en skattefri och en skatte- pliktig del.
Vad därefter angår övriga fridlysningsfor- mer m.m., som gällande naturvårdslag be- handlar, är desamma av sinsemellan olika karaktär. Ett beslut om bildande av naturre- servat eller ett förordnande om strand- skyddsområde kan avse ett relativt stort markområde. Å andra sidan kan skyddsföre- skrifterna innehållsmässigt variera beroende på områdets beskaffenhet och det eller de intressen som föreskrifterna avses skola till- godose. Ett naturreservat kan sålunda areal- mässigt vara stort, medan skyddsföreskrifter- na kan vara förhållandevis litet ingripande och sålunda påverka områdets marknadsvär- de endast i mindre mån. Det sagda utesluter givetvis inte att skyddsföreskrifterna i vissa fall kan — även när det gäller ett större naturreservat — vara mycket ingripande och därför verka starkt reducerande på mark- nadsvärdet. Vad åter angår fridlysning av visst naturföremål såsom naturminne torde det för naturföremålet erforderliga skydds- området — som jämväl omfattas av fridlys- ningen — oftast vara av ringa storlek. Även om skyddsföreskrifterna för ett sådant skyddsområde skulle vara av ingripande na- tur, blir fridlysningens påverkan på fastighe- tens marknadsvärde ofta ringa eller ingen, beroende på att det är en så liten del av fastigheten som överhuvud berörs av fridlys- ningen. Beslut om fridlysning av viss växt- eller djurart inom ett område torde regelmäs— sigt föga eller icke alls påverka områdets marknadsvärde. Beträffande slutligen före- skrifterna i 18—22 55 naturvårdslagen om skydd för landskapsbilden, torde deras bety- delse med avseende på fastighetens mark- nadsvärde växla allt efter föreskrifternas innebörd.
Vad ovan sagts angående den betydelse för en fastighets marknadsvärde, som ett beslut om fridlysning av ett på fastigheten befintligt naturminne kan ha, torde i huvud-
sak vara tillämpligt även beträffande beslut enligt fornminneslagen eller lagen om bygg- nadsminnen.
På grund av det ovan anförda bör enligt utredningens mening det nuvarande stadgan- det i 55 lmom. första stycket KL om undantagande från skatteplikt av såsom na- turminnesmärken fridlysta områden ut- mönstras utan att ersättas av något motsva- rande stadgande beträffande naturreservat och/eller naturminne. Det torde med hänsyn till de från fall till fall växlande förhållande- na inte böra ifrågakomma med en kategorisk föreskrift om undantag från skatteplikt. Fas- tighetstaxeringsutredningen vill i detta sam- manhang särskilt erinra om naturvårdsutred- ningens förut citerade uttalande beträffande bildandet av naturreservat —— som torde vara det hårdaste av de ingrepp mot enskild fastighetsägare, som naturvårdslagen medger — att det i regel är önskvärt att jordbruk eller skogsbruk bedrivs också fortsättnings— vis, även om det i olika hänseenden bör ske med ökat hänsynstagande till naturvårdssyn- punkter. Enligt utredningens mening är det sålunda — med hänsyn bl.a. till det sist anförda — inte en lämplig lösning att bryta ut naturreservatet till en särskild, geografiskt bestämd taxeringsenhet, befriad från skatte- plikt. Ej heller torde finnas anledning att utsträcka den i 5 & 1 mom. andra stycket KL intagna regeln om uppdelning av fastighets värde på en skattefri och en skattepliktig del till att gälla även beträffande fastighet som blivit föremål för beslut enligt naturvårdsla— gen. I detta sammanhang kan påpekas, som tidigare anförts (se avsnitt 11.3), att undan- tag från skatteplikt inte alltid innebär skatte- lindring i inkomsthänseende. Om ett natur— reservat klassificeras som icke skattepliktig fastighet får som nämnts avdrag vid inkomst- beräkningen inte göras för underskott eller kostnader hänförliga till naturreservatet.
Å andra sidan står det klart för utred- ningen att den värdeminskning, som kan drabba en fastighet till följd av att den blivit föremål för beslut enligt naturvårdslagen, fornminneslagen, lagen om byggnadsminnen eller jämförlig lagstiftning, bör beaktas vid
fastighetstaxeringen. Detta bör emellertid enligt utredningens mening ske, icke genom komplettering av katalogen över de från skatteplikt befriade fastigheterna utan vid tillämpning av värderingsreglema. Det mark- nadsvärde, som fastigheten bedöms ha vid tillämpning av vanliga uppskattningsgrunder, bör med andra ord reduceras i skälig män på grund av den värdeminskning som följer av meddelat beslut enligt naturvårdslagen eller annan av de berörda lagarna. Skyddsföre- skrifterna bör sålunda anses som ett sådant för den ifrågavarande fastigheten säreget förhållande, varom sägs i nu gällande punkt 2 av anvisningarna till 9 & KL samt i föreslag— na punkt 1 av anvisningarna till 9 5 och som bör föranleda minskning av det värde å fastigheten som erhålls vid tillämpning av eljest gällande uppskattningsgrunder.
Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda, att begreppet nationalparker bibe- hålls i katalogen över skattefria objekt i 5 ä 1 mom. första stycket, att begreppet natur- minnesmärke utmönstras ur katalogen samt att hithörande fridlysnings- och skyddsföre- skrifter i övrigt beaktas vid värdeuppskatt- ningen genom skälig nedsättning av det taxeringsvärde som eljest skulle ha åsatts. ] den mån särskilda anvisningar erfordras här- utinnan torde det ivanlig ordning få ankom- ma på RSV eller vederbörande skattechef att meddela dylika anvisningar.
13 Taxeringsvärden på icke skattepliktiga
fastigheter, m.m.
13.1 Gällande bestämmelser
Enligt 8 5 första stycket KL skall varje taxeringsenhet, där ej annat följer av 65 2 mom., åsättas särskilt taxeringsvärde. I 6 5 2 mom. stadgas att taxeringsvärde ej skall åsättas fastighet som avses i 5 5 1 mom. c), 2 och 4 mom. Därmed avses som framgår av det i avsnitt 11.1 återgivna innehållet i 5 & s.k. försvarsfastighet, respektive s.k. kom- munikationsfastighet och byggnad på annans mark, värd under 5 000 kr. Med taxeringsen- het avses vad som skall särskilt för sig taxeras (punkt 1 av anvisningarna till 8 €). Om fastighet eller komplex av fastigheter eller delar av fastigheter, som eljest skulle vara taxeringsenhet, till viss del är skattepliktig men till annan del icke skattepliktig, skall dessa delar enligt 8 & tredje stycket var för sig utgöra taxeringsenhet.
Vid allmän fastighetstaxering skall fastig- hetsägare enligt 136 5 1 mom. TF utan anmaning avge allmän fastighetsdeklaration för varje fastighet utom för försvarsfastighe- ter, kommunikationsfastigheter och byggna- der på ofri grund, värda under 5 000 kr.
13.2 Historik
Före 1920 års lagstiftning om undantag i vissa fall från skatteplikt för fastighet gällde att all fast egendom skulle åsättas taxerings— värde om den inte ut|orde kommunika-
tionsfastighet. Denna ordning bibehölls i 1920 års bestämmelser. I bestämmelserna i KL stadgades därutöver år 1928 att byggnad på annans grund, värd under 500 kr, inte skulle taxeras.
Frågan om icke skattepliktiga fastigheter över huvud taget borde åsättas taxeringsvär- den togs som tidigare nämnts upp av fastig- hetstaxeringskommittéerna (SOU 1968: 32 s. 45 f.). Kommittéerna anförde bl.a. att i förarbetena till bestämmelserna av år 1920 om skatteplikt för fastigheter i princip hade förordats att endast skattepliktiga fastigheter skulle åsättas taxeringsvärden. Därvid hade anförtsi Eiserman—von Wolckers förslag bl. a. att taxeringen av skattefri egendom hade en naturlig tendens att stelna i ett slags sken- taxering, merendels bestående i ett överfö- rande från längd till längd av sedan länge satta värden med ofta nog föga motsvarighet i verkligheten. Taxeringsvärden borde endast åsättas då en skattefri fastighet i undantags- fall var underkastad avgiftsskyldighet efter taxeringsvärdet enligt särskild föreskrift. Föredragande departementschefen avstyrkte emellertid förslaget och uttalade bl.a. att det torde vara av vikt för kommunerna ur olika synpunkter, att taxeringsvärden fanns åsatta dem tillhöriga fastigheter "även i de fall, då fastighetsskatt eller annan avgäld efter taxeringsvärde ej skall utgöras" (prop. 1920: 191 s. 358).
Fastighetstaxeringskommittéerna anförde
vidare att de taxeringsvärden, som åsatts icke skattepliktiga fastigheter såsom exempelvis naturminnesmärken, begravningsplatser, kyr- kor och försvarsfastigheter, på grund av värderingssvårigheter och av andra skäl i de allra flesta fall alltjämt måste bli orealistiska. En avsevärd förenkling och arbetsbesparing vid taxeringsarbetet ansåg kommittéerna borde vinnas om man upphörde med att åsätta de icke skattepliktiga fastigheterna taxeringsvärden. Väsentliga behov av statis- tiska bearbetningar och sammanställningar ansåg kommittéerna inte föreligga beträffan- de dylika taxeringsuppgifter. Vid inkomst- och förrnögenhetsbeskattningen liksom vid arvs- och gåvobeskattningen kunde behov i regel icke uppkomma av ett taxeringsvärde för en icke skattepliktig fastighet. Undan- tagsvis skulle ett sådant behov kunna upp- komma, exempelvis i samband med övergång av äganderätten till en dylik fastighet genom köp, gåva eller arv. I sådana fall borde, ansåg kommittéerna, fastigheten kunna åsättas taxeringsvärde med beaktande av bestämmel- serna i 22 ä 2 mom. förordningen om arvs- skatt och gåvoskatt.
Mot ett slopande av taxeringen av samtliga icke skattepliktiga fastigheter kunde emeller- tid enligt kommittéerna det förhållandet tala att, då en fastighet enligt gällande bestäm- melser kan vara uppdelad på en skattepliktig och en icke skattepliktig del, svårigheter möjligen kunde uppkomma vid värdering av den skattepliktiga delen av fastigheten i samband med fastighetstaxering. Vidare kun— de taxeringsvärde vara till ledning för en fördelning vid inkomstberäkning av intäkter och kostnader på å ena sidan en skattepliktig del och å andra sidan en icke skattepliktig del av en fastighet. Problemen i samband med uppdelning av fastigheter på en skatte- pliktig och en icke skattepliktig del skulle enligt kommittéerna möjligen kunna lösas om en huvudsaklighetsprincip infördes vid bedömningen av fastigheters skatteplikt. Kommittéerna förklarade emellertid att de inte var beredda att framlägga vidare förslagi ämnet men att de velat rikta uppmärksamhe— ten på detsamma. — Med hänsyn till försvars-
synpunkter föreslogs emellertid att de s.k. försvarsfastigheterna inte skulle åsättas taxe- ringsvärden.
Vid remissbehandlingen av fastighetstaxe- ringskommittéemas betänkande ansåg åtskil- liga remissinstanser att taxeringsvärden inte borde åsättas icke skattepliktiga fastigheter. RN, statens vattenfallsverk, riksrevisionsver- kct, några länsstyrelser, Svenska bankföre- ningen och Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund ansåg i princip att man borde upphöra med taxering av de fastigheter som i sin helhet är skattefria. RN framhöll att de värden, som åsätts de helt skattefria fastig- heterna, på grund av värderingssvårigheter och andra skäl i de allra flesta fall blir orealistiska. Så torde t. ex. de värden som åsätts nationalparker och kyrkor ofta sakna verklighetsunderlag. RN fann för sin del att anledning ej förelåg att åsätta dessa helt skattefria fastigheter taxeringsvärden. Med hänsyn därtill och till det inte obetydliga merarbete, som fick läggas ned på taxeringen av dessa fastigheter, förordade RN, att be- stämmelser skulle tas in i KL om att de i 5 5 1 mom. KL angivna fastigheterna, i den mån de var helt skattefria, inte skulle taxeras. — Riksrevisionsverket ifrågasatte om det inte borde övervägas att redan till 1970 års fastighetstaxering undanta samtliga icke skattepliktiga fastigheter från taxering och deklarationsplikt. — Taxeringsnämndsordfö- randenas riksförbund förordade att frågan om ett slopande av taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter skulle bli'föremål för närmare övervägande. Förbundet ansåg att ett slopande av taxeringen av icke skatte- pliktiga fastigheter skulle innebära en påtag- lig förenkling av taxeringsarbetet. Förbundet ansåg inte att svårigheter skulle uppkomma vid värdering av skattepliktig del av fastighet i de fall, då fastighet enligt gällande bestäm- melser kunde vara uppdelad på en skatteplik- tig och en icke skattepliktig del. Visserligen kunde i vissa fall en värdering av den icke skattepliktiga delen vara påkallad, men för- bundet ansåg det inte vara nödvändigt att föra ut sådant värde i fastighetslängden. Fördelning vid inkomstberäkningen av intäk-
ter och omkostnader på skattepliktig och icke skattepliktig del av fastighet torde, enligt förbundets mening, inte förekomma i sådan omfattning, att särskilt taxeringsvärde behövdes på den icke skattepliktiga delen. Därtill kom att, om fastighet övergick från att vara av icke skattepliktig till att vara av skattepliktig karaktär, ett mindre tillfreds- ställande värde för det mesta torde erhållas, om man skulle åsätta nytt taxeringsvärde på grundval av värderingen av fastigheten såsom icke skattepliktig.
Kammarrätten ansåg emellertid att det endast för vissa av de i Så KL angivna fastigheterna kunde komma i fråga att inte åsätta taxeringsvärden. Detta skulle förutsät- ta en katalogisering av sådana fastigheter, något som enligt kammarrättens mening knappast var genomförbart. Kammarrätten förklarade sig väl inse att det skulle medföra betydande praktiska fördelar om man un- dantog icke skattepliktiga fastigheter från åsättande av taxeringsvärde. Ett stort antal fastigheter som vid tidigare fastighetstaxe- ring förklarats skattefria var till sin natur enligt kammarrättens mening sådana att de inte på grund av sin användning kunde väntas undergå någon förändring i skatte- pliktsfrågan. Sådana fastigheter torde utan olägenhet kunna undantas från åsättande av taxeringsvärden. Kammarrätten framhöll vi- dare att ”icke skattepliktig fastighet” inte var ett entydigt begrepp. Praxis visade att det var förenat med mycket stora svårigheter att avgöra huruvida en fastighet var skattefri eller ej, och detta gällde alla kategorier av de fastighetstyper som anges i 5 & KL. Härtill kom, anförde kammarrätten, att en fastighet ofta kan vara uppdelad i en skattepliktig och en icke skattepliktig del, i vilket fall en taxering av fastigheten enligt kammarrättens mening under alla förhållanden måste ske. — SCB framhöll att det ur statistisk synpunkt var en fördel om alla fastigheter taxerades med angivande av taxeringsvärde och besluts- faktorer (prop. 1968: 154 s. 113 f.).
Mot bakgrund av vad som anförts i fastig- hetstaxeringskommittéernas betänkande och i remissyttrandena uttalade föredragande de-
partementschefen (prop. 1968: 154 s. 116) att han fann det sannolikt att taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter skulle kunna förenklas, men att han inte var beredd att utan ytterligare utredning lägga fram förslag om ändrade regler för taxeringen av dessa fastigheter. Departementschefen föreslog emellertid (s. 115) i enlighet med vad fastig- hetstaxeringskommittéerna förordat att för— svarsfastigheterna inte skulle åsättas taxe- ringsvärden. Detta förslag antogs av riksda- gen (SFS 1968:729).
I fastighetstaxeringskommittéernas betän- kande SOU 1968: 32 (s. 46) hade även tagits upp frågorna om deklarationsskyldighet och längdföring av vissa av de icke skattepliktiga fastigheterna. Kommittéerna föreslog att de- klarationer inte längre skulle avges för för- svarsfastigheter. Då detta möjligen kunde leda till vissa svårigheter i taxeringsarbetet föreslog kommittéerna vidare, att vederbö- rande försvarsmyndighet i administrativ ord— ning skulle åläggas att vid de allmänna fastighetstaxeringarna till lokal skattemyn— dighet inge förteckning över icke skatteplik- tiga försvarsfastigheter eller delar därav.
Beträffande längdföringen förordade kom- mittéerna — i enlighet med praxis och på grund av önskemål som centrala folkbokfö- rings- och uppbördsnämnden uttalat bl.a. med hänsyn till folkbokföringen — att samt— liga fastigheter skulle upptas i fastighetslängd som därigenom kom att innehålla en full- ständig förteckning över landets fastighetsbe- stånd. Undantag föreslogs dock för småbygg- nader på ofri grund, värda under 5 000 kr, på grund av de praktiska svårigheter som föreligger att i fastighetslängderna registrera dessa byggnader. Om inte den föreslagna inskränkningen i deklarationsskyldigheten för försvarsfastigheterna skulle vara tillfyllest ur försvarssynpunkt föreslogs att dessa fas- tigheter fördes i en särskild sekretessbelagd längd.
Föredragande departementschefen utta- lade i prop. 19681154 (s. 115) beträffande försvarsfastigheterna bl. a.:
"Även jag har uppfattningen att uppgifter, som rör landets försvar och som det är av vikt att hemlighålla, inte bör bli offentliga vid fastighets- taxering, i synnerhet som taxeringen av det slags fastigheter som nu är aktuella praktiskt sett saknar betydelse i beskattningssammanhang. Taxeringen sker huvudsakligen i syfte att avgöra huruvida skatteplikt föreligger eller ej. Det är en grundprin- cip att samtliga frågor om taxeringen skall i första instans avgöras av taxeringsnärnnderna. Denna prin- cip är dock genombruten i vad gäller skattefria kommunikationsfastigheter (5 & 2 mom. KL) och skattefria småbyggnader på ofri grund (5 & 4 mom.). I dessa fall behöver ägaren inte deklarera fastigheten eller självmant inkomma med andra uppgifter till ledning för taxering (136 & 1 mom. första stycket TF). Fastighet behöver inte taxeras (65 2mom. KL). Det blir således i realiteten ägaren själv som avgör huruvida skatteplikt förelig- ger eller ej. Enligt min uppfattning kan samma syn tillämpas beträffande de skattefria försvarsfastighe- terna.
Kommittéerna har vidare föreslagit att de för— svarsfastigheter som är aktuella i förevarande sam- manhang inte skall behöva deklareras.
De försvarsfastigheter som jag här berört är skattefria i sin helhet. De problem som finns vid taxering av skattepliktig del av en i övrigt skattefri fastighet föreligger därför inte. Betydelsen för fastighetsstatistiken av taxeringsvärden på försvars- fastigheter torde inte vara särskilt stor. Värdena är i de flesta fall inte representativa.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag att man inte längre skall behöva taxera eller deklarera de skattefria försvarsfastigheterna.”
Departementschefen fann vidare (5. 130 f.) att man kunde underlåta att längdföra små- byggnader på annans mark, värda under 5 000 kr, men att försvarsfastigheterna även framdeles borde redovisas i längden. Riks- dagen biföll förslagen (SFS 1968: 729).
Härefter har, som tidigare anförts, i direk- tiven för fastighetstaxeringsutredningen ut- talats att det finns anledning att undersöka om taxeringen av icke skattepliktiga fastighe- ter kan förenklas.
13.3. Allmänna synpunkter
Utredningen avser, som tidigare nämnts, att undersöka om man kan upphöra med att sätta taxeringsvärden på egendom som enligt 55 KL icke är skattepliktig. I samband härmed tar utredningen upp frågor om redo- visningen i fastighetslängden av sådan egen- dom och skyldigheten att deklarera för densamma.
Vid tidigare behandling av frågan om åsättande av taxeringsvärden på icke skatte- pliktiga fastigheter har, som tidigare anförts, flertalet av de remissinstanser, som yttrat sig i frågan, uttalat sig för en avveckling av taxeringsvärdena på åtminstone ytterligare en del av den ifrågavarande egendomen. Effekten av en sådan avveckling har emeller- tid ansetts diskutabel i vissa avseenden. Svårigheterna att utan sedvanligt deklara- tions- och längdmaterial avgöra om skatte- plikt föreligger eller ej har framhållits. Man har vidare med hänsyn till regler både för fastighetstaxeringen och inkomsttaxeringen ställt sig tveksam till möjligheterna att upp- höra med att åsätta taxeringsvärden på den icke skattepliktiga delen av en sådan fastig- het som sägs i 5 5 1 mom. c)—i). Vidare har bl.a. framhållits önskemål för statistiskt behov av en så fullständig redovisning som möjligt av samtliga fastigheter. Frågan om möjlighet till samkörning mellan fastighets- längderna och fastighetsregister i främst CFDzs fastighetsdatabank har även berörts tidigare. Frågan är av intresse särskilt vad beträffar den taxeringsmässiga behandlingen av de delvis skattepliktiga fastigheterna.
Enligt utredningens mening föreligger till viss del skilda problem beträffande å ena sidan helt skattefri och å andra sidan delvis skattefri fastighet. Därför behandlas i detta avsnitt först några av fastighetstaxeringsbe- stämmelserna rörande dels de helt skattefria fastigheterna och dels de delvis skattefria fastigheterna. Med delvis skattefri fastighet avses här sådan i 5 5 1 mom. c)—i) angiven egendom för vars taxeringsvärde skatteplikt föreligger endast till viss del. Därefter redo- visas, i samma avsnitt, vissa av RN meddela- de anvisningar inför 1970 års allmänna fas- tighetstaxering i fråga om värderingen och redovisningen av icke skattepliktiga fastighe- ter. Vidare redogörs för några rekommenda- tioner m.m. angående deklarations- och uppgiftsskyldigheten för dessa fastigheter. I ett följande avsnitt lämnas redogörelse för en undersökning som utredningen .ort beträf- fande helt eller delvis skattefria fastighe- ter i Södermanlands län. Därutöver berörs
frågor om bl. a. viss redovisningsteknisk sam- ordning med registren hos SCB och CFD.
Som framgår av de i avsnitt 11.1 återgivna bestämmelserna i 5 5 KL om undantag från skatteplikt för fastighet gäller såsom villkor för skattefriheten antingen att egendomen i fråga tillhör viss ägare eller att densamma används för visst ändamål. I flertalet fall har såväl ägaren som ändamålet angivits.
Skattefriheten kan omfatta antingen hela det område, den byggnad e. d., som avsesi de olika momenten eller punkterna i 5 &, eller blott en del därav.
Vad angår i 5 5 1 mom. första stycket a) och b) samt i 2 mom. KL angivna områden, byggnader m. ni. har taxeringsvärdet inte ansetts kunna uppdelas i en skattefri och en skattepliktig del. Om kommunikationsfastig- het, varmed avses i 5 5 2 mom. angivna kommunikationsanstalter med därtill höran- de, för driftens omedelbara behov avsedda byggnader, anläggningar och markområden, till väsentlig del används för driftens omedel- bara behov, blir hela kommunikationsfastig- heten skattefri, oavsett att återstoden an- vänds för annat ändamål (jfr punkt 6 av anvisningarna till 5 5). Skatteplikt har däre- mot ansetts föreligga för vissa utarrenderade byggnader på en s.k. kommunikationsan- stalt, därvid skilda taxeringsenheter bildats (Regeringsrättens årsbok 1940 referat 31).
I de fall som avses i 5 5 1 mom. första stycket d)—i) kan skattefriheten omfatta endast en del av egendomens taxeringsvärde. Skatteplikt föreligger nämligen för den del av taxeringsvärdet som motsvarar egendo— mens användning för industriellt eller liknan- de ändamål eller upplåtelse av egendomen
till annan mot vederlag (5 5 1 mom. andra stycket). Möjligheten att uppdela taxerings- värdet i en skattepliktig och en skattefri del har förelegat sedan långt tillbaka. Redan i 1897 års bevillningsförordning föreskrevs så- lunda att fastighetsbevillning inte skulle er- läggas av ägare av skattefria fastigheter ”allt dock endast så framt nu omförmälda allmän- na platser, tomter, byggnader, kyrkor och bönehus icke lemna egaren någon inkomst;
börande i motsatt fall fastighetsbevillning utgöras för så stor del af fastighetens taxe- ringsvärde, som — , — motsvarar inkomstbe- loppet”. Skattefriheten i fråga om delvis skattefri fastighet kan ha sin grund i an- tingen att endast en del av egendomen används för skattefritt ändamål eller att egendomen i sin helhet tidvis används för skattefritt och under annan tid för skatte- pliktigt ändamål (se t. ex. punkt 5 av anvis- ningarna till 5 vå). — Även beträffande de i 5 5 1 mom. c) angivna s.k. försvarsfastighe- terna kan taxeringsvärdet enligt punkt 2 av anvisningarna till 5 5 delas upp på en skatte- pliktig och en icke skattepliktig del (jfr Regeringsrättens årsbok 1928 not. 174). Med försvarsfastighet förstås staten tillhörig för försvarsändamål avsedd fastighet, i den mån den för sådant ändamål nyttjas, förså- vitt fastigheten ej är att anse som en friståen- de industriell anläggning.
RN meddelade inför 1970 års allmänna fastighetstaxering vissa anvisningar för taxe- ringen av de icke skattepliktiga fastigheterna. Beträffande förenklad värdering och redovis- ning i längder och deklarationer av sådana fastigheter, lämnade RN följande anvisning (Handledningen 5. [I.]: 17—18):
”Taxeringsvärdena på icke skattepliktiga fastighe- ter behövs inte för beskattningen. Ikssa värden blir på grund av värderingssvårigheter ofta orealistiska. En önskvärd förenkling i samband med taxering av dessa fastigheter torde för närvarande kunna ske främst vid redovisningen av desamma. Sålunda bör liksom vid 1965 års allmänna fastighetstaxering för de icke skattepliktiga fastigheter som skall taxeras endast redovisas det totala taxeringsvärdet och ej de däri ingående delvärdena. En mera översiktlig redovisning i deklarationerna liksom ett mera summariskt värderingsförfarande bör kunna accep- teras. Vid bedömande av frågan om en byggnad på ofri grund, som på grund av sitt ringa värde tidigare varit icke skattepliktig, skall anses alltjämt vara icke skattepliktig, bör vägledning i vissa fall kunna erhållas av de underrättelser om beviljade bygg- nadslov, som numera skall stå till FTN: s förfogan- de."
I samband därmed uttalade RN i fråga om längdföringen av fastigheterna vidare att samtliga fastigheter — såväl skattepliktiga som icke skattepliktiga — borde införas i fastighetslängd. Byggnad på ofri grund, vars
taxeringsvärde understeg 5 000 kr, skulle dock tas upp endast om så ansågs behövligt för att säkerställa att påbörjad byggnad, som kunde antas bli skattepliktig vid påföljande särskilda fastighetstaxering, då blev taxerad i vederbörlig ordning.
Sedan försvarsfastigheterna vid 1970 års allmänna fastighetstaxering undantagits från deklarationsskyldighet gjorde fastighetstaxe- ringskommittéerna hos Kungl. Maj:t fram- ställning om att länsstyrelserna skulle tillstäl- las uppgifter om försvarsfastigheter för att länsstyrelsernas fastighetsband skulle kunna tillföras uppgifter om sådana fastigheter. Kungl. Maj:t uppdrog den 18 april 1969 åt fortifikationsförvaltningen att, såvitt avsåg fortifikationsförvaltningens verksamhetsom- råde, låta ombesörja att länsstyrelserna före den 1 juli 1969 tillställdes uppgifter om vilka fastigheter inom länen, som är staten tillhöri- ga fastigheter för försvarsändamål. Uppgif- terna skulle vara sammanställda kommunvis och redovisas på särskilda blanketter, som fastställdes av centrala folkbokförings— och uppbördsnämnden efter samråd med överbe- fälhavaren. Åt byggnadsstyrelsen gavs samti- digt samma uppdrag, i vad avsåg av försvarets forskningsanstalt utnyttjade försvarsfastig- heter.
13.4. Vissa statistiska uppgifter. Samordning av fastighetsredovisningen med redovis- ningen hos SCB och CFD
Resultatet av den tidigare omnämnda stati- stikundersökningen beträffande icke skatte- pliktiga fastigheter i Södermanlands län re- dovisas i bilagorna 3—5. Statistiken har sammanställts efter genomgång av 1971 års fastighetslängder i länet.
Av statistiken framgår att i Söderman- lands län förekommer helt eller delvis skatte- fri jordbruksfastighet iendast ringa utsträck- ning, totalt 17 stycken, medan skattefriheti fråga om annan fastighet är relativt vanlig. Antalet skattepliktiga taxeringsenheter med
beskattningsnaturen annan fastighet i Söder- manlands län utgjorde 1971 enligt SCB:s statistiska meddelanden N 1971: 89 54 001. De icke skattepliktiga fastigheterna av annan fastighets natur uppgick samma år till 4 129. Detta innebär att 7 % av det totala antalet taxeringsenheter med beskattningsnaturen annan fastighet var icke skattepliktiga. Vär- demässigt representerar emellertid de skatte- fria taxeringsenheterna något över 10 % av det totala taxeringsvärdet på värdebärande annan fastighet i länet. Härtill kommer den förhållandevis stora gruppen av helt skatte- fria försvars- och kommunikationsfastighe- ter, vilka ej åsätts taxeringsvärde.
Inom gruppen helt skattefria fastigheter utgörs ca två tredjedelar av försvars- och kommunikationsfastigheter. Sådana fastighe- ter ägs till övervägande del av stat och kommun. Att aktiebolag för ett förhållande- vis så stort antal av dessa fastigheter som 370 (se bil. 3) angivits som ägare torde ha sin förklaring i att länet korsas av järnväg, som tillhör Grängesbergs—Oxelösunds Järnvägs AB.
Av bilaga 3 framgår att övriga skattefria fastigheter till största delen tillhör kommun eller svenska kyrkan (767 respektive 250). Ett betydande antal av sådana fastigheter, 206, tillhör emellertid ideella sammanslut- ningar (frikyrkosamfund). Det kan vidare antecknas att 140 av de helt skattefria fastigheterna tillhör fysisk person eller döds- bo.
Även användningen av den egendom, vars taxeringsvärde är delvis skattepliktigt, har undersökts (bil. 5). Av undersökningen fram- går att det på den del av egendomen, till vilken skattepliktigt taxeringsvärde hänförts, i de flesta fall förekommer bebyggelse med villa eller fritidshus. Även bebyggelse med flerfamiljshus förekommer emellertid i ett betydande antal fall. Det synes här röra sig om dels förvaltningsbyggnader, i vilka ingår uthyrda lokaler, dels bostadshus i anslutning till skattefria anläggningar.
Frågan om betydelsen för statistiken av ett ev. bortfall av taxeringsvärden m.m. för
de icke skattepliktiga fastigheterna togs vid remissbehandlingen av fastighetstaxerings- kommittéernas betänkande SOU 1968z32 upp av SCB. Närmast berördes därvid bety- delsen för nationalräkenskaperna av ett så- dant bortfall. SCB uttalade som tidigare nämnts bl.a. att det utifrån statistisk syn- punkt var en fördel om samtliga fastigheter taxerades. För t. ex. nationalräkenskapernas behov av kännedom om det totala fastighets- beståndet vore det olyckligt om försvarets icke skattepliktiga fastigheter inte redovisa— des i fastighetslängden. Däremot fann SCB inte anledning att motsätta sig förslaget om att småbyggnader på ofri grund, understigan- de 5 000 kr i värde, ej skulle upptas i längden då dessa byggnader har en ringa betydelse i förhållande till hela fastighetsbe- ståndet.
l prop. 1968:154 (5. 115) uttalade före- dragande departementschefen som sin me- ning att betydelsen för fastighetsstatistiken av taxeringsvärden på försvarsfastigheter inte torde vara särskilt stor och att värdena i de flesta fall inte var representativa.
Fastighetstaxeringsutredningen har under hand inhämtat från SCB att verkets betänk- ligheter inte så mycket riktar sig mot att de icke skattepliktiga fastigheterna inte skulle åsättas taxeringsvärden som att andra uppgif- ter från taxeringen, främst arealuppgifter, skulle beträffande ifrågavarande fastigheter bortfalla ur längden.
Ytterligare en fråga om samordning mel- lan systematiken och registreringen i fastig- hetslängden och annan registrering av fastig- hetsdata har tagits upp av CFD. I en skrivelse den 10 februari 1971 till fastighetstaxerings- utredningen framhöll CFD betydelsen av ett samordningsarbete i fastighets- och redovis— ningsfrågor mellan CFD och utredningen. CFD anförde bl. a. att registerfastigheter och samfälligheter är registerenheter i databan- ken. Databankens uppbyggnad och utveck- ling berör, sades det, många väsentliga stat- liga och kommunala aktiviteter. Bl. a. syntes databanksarbetet ha flera beröringspunkter med fastighetstaxeringsutredningen. För ett
rationellt utnyttjande av databanken även vid fastighetstaxering syntes det t. ex. vara av vikt att skapa såvitt möjligt enhetliga regler för den skatterättsliga indelningen i taxeringsenheter och den uppdelning i redo- visningsenheter som övervägs ske i fastighets- databanken. För databankens del pågick visst författningsarbete. Med en sådan enhet- lighet skulle arbetet med att vid allmän fastighetstaxering överföra information från databanken underlättas. Vidare skulle avise- ringen av inträffade förändringar i fastighets- indelning eller byggnadsbestånd och av plan- ändringar underlättas.
Fastighetstaxeringsutredningen föreslog i sitt betänkande ”Ny- och omtaxering av fastighet” (Ds Fi 1971: 13) beträffande fas- tighet eller komplex av fastigheter eller delar av fastigheter, som eljest skulle vara en taxeringsenhet men som till viss del är skattepliktig och till annan del är icke skattepliktig, att dessa delar var för sig skall utgöra taxeringsenhet. Den föreslagna lag- texten har numera godtagits av riksdagen och förts in i 8 5 tredje stycket KL (prop. 1972: 49; SFS 1972: 169). Utredningen an- förde i sitt betänkande i anslutning till förslaget i fråga, att detta var föranlett av taxeringstekniska skäl och syftade till att ernå en för taxeringsarbetet ändamålsenlig reglering. Utredningen förklarade sig emeller- tid vara medveten om att hänsynen till den samkömingsmöjlighet, som borde finnas mellan den blivande fastighetsdatabanken och fastighetslängdema, framdeles kunde föranleda en omprövning av reglerna för redovisning av de partiellt skattefria fastighe- tema.
1 remissyttrande över nyssnämnda betän- kande anförde CFD bl. a. att nämnden ansåg att väsentliga rationaliseringsvinster torde kunna vinnas med en samordning av redovis- ningarna i fastighetsdatabanken och fastig- hetslängderna. Förslag, som enbart syftade till vissa delreformer för att snabbt kunna effektivisera den särskilda fastighetstaxe- ringen, syntes dock inte kunna leda till sådan ökad samordning. — RSV ansåg för sin del att det inte förelåg något tekniskt hinder för
den föreslagna uppdelningen i olika taxe- ringsenheter av fastighet, som till viss del är skattepliktig och till annan del icke skatte- pliktig, allra helst som en dylik uppdelning av praktiska och redovisningstekniska skäl skedde redan i dåvarande system. Verket förklarade att det med tillfredsställelse såg att denna praktiska tillämpning fick en fastare reglering. Beträffande de farhågor som uttalats i betänkandet om möjligheterna till en eventuell samkörning med den fram- tida fastighetsdatabanken uttalade verket att, såvitt det nu kunde bedöma, uppdelningen på olika taxeringsenheter inte borde försäm- ra möjligheterna till en sådan integration.
13.5. Synpunkter och förslag
Beträffande frågan om man kan förenkla taxeringen av icke skattepliktiga fastigheter föreligger till viss del skilda problem vad angår å ena sidan ”helt skattefria” och å andra sidan ”delvis skattefria fastigheter”. Detta framgår bl.a. av vad som tidigare återgivits ur fastighetstaxeringskommittéer- nas betänkande SOU 1968: 32 och remiss- yttrandena däröver; De båda fastighetsgrup- perna kommer därför i det följande att behandlas var för sig — de ”helt skattefria” först och de "delvis skattefria” därefter — utifrån olika skattemässiga, statistiska och andra aspekter som kan ha betydelse för frågan om åsättande av taxeringsvärden.
Som tidigare anförts är fastigheter och byggnader, som avses i 5 % 1 mom. första stycket a) och b) samt 5 5 2 och 4 mom. KL, alltid att anse som ”helt skattefria fastigheter”. Fastigheter och byggnader, som avses i 5 5 1 mom. första stycket c)-i), kan däremot vara antingen ”helt skattefria fastig- heter” eller ”delvis skattefria fastigheter”;i fråga om fastigheter och byggnader, som avses under punkterna d)—i), beror klassifi- ceringen på om någon av de i 5 & 1 mom. andra stycket angivna förutsättningarna före- ligger eller inte. Vid bedömningen av om man för att förenkla taxeringen bör underlå- ta att åsätta icke skattepliktig fastighet taxeringsvärde bör givetvis de helt skattefria
fastigheterna behandlas på samma sätt oav- sett om de är hänförliga till den ena eller den andra gruppen av helt skattefria fastigheter.
I detta sammanhang synes böra beröras frågan om vad som åsyftas med ”fastighet” i begreppen helt eller delvis skattefri fastighet i 5 % KL. Därmed avses vad som enligt 4 & samma lag är att hänföra till skatterättslig fastighet. Däremot avses inte vad som civil— rättsligt är fastighet, dvs. registerfastighet. En helt skattefri fastighet kan med hänsyn till föreskrifterna i 55 l, 2 och 3mom. omfatta en eller flera hela registerfastigheter. Lika vanligt torde emellertid vara att den skattefria fastigheten utgörs av visst geogra- fiskt område av en registerfastighet eller består av delar av flera registerfastigheter. Den skattefria fastigheten kan även utgöras av en byggnad på en registerfastighet. Att området eller byggnaden därvid avskiljs från en registerfastighet och på grund av sin särskilda användning bildar en lokalt be- stämd taxeringsenhet, medan eventuellt åter- stoden av fastigheten bildar en annan taxe- ringsenhet, är inte ett för skattefri fastighet säreget förhållande utan överensstämmer med vad som enligt bestämmelserna om taxeringsenhet i 8 & gäller för all skatterätts- lig fastighet. Däremot är den nyligen införda bestämmelsen i 8 & tredje stycket, som innebär att skattefri resp. skattepliktig del av fastighets taxeringsvärde var för sig skall vara taxeringsenhet, ett avsteg från tidigare prin- cip för vad som kan vara taxeringsenhet. Såsom sådan accepterades tidigare endast på marken bestämda områden och/eller byggna- der.
För sådan egendom, som angivits i 5 & KL och vars taxeringsvärde inte på grund av bestämmelserna i 5 5 1 mom. första stycket c) eller 1 mom. andra stycket till viss del är skattepliktigt, dvs. egendom som isin helhet är skattefri, föreligger enligt utredningens mening från fastighetstaxeringssynpunkt inte behov av att taxeringsvärden överhuvudtaget åsätts. Utredningen delar sålunda den åsikt som, enligt vad tidigare nämnts, framförts från flera håll att det snarast är en olägenhet att ifrågavarande fastigheter åsätts taxerings-
värden, då dessa värden på grund av värde- ringssvårigheter oftast måste bli schablonar- tade och orealistiska. På grund härav och med hänsyn till bl. a. den arbetsinsats, som ändock åtgår för att ta fram taxeringsvärden på dessa fastigheter, vore en omläggning av förfarandet så att taxeringsvärden inte Vidare åsätts helt skattefri fastighet till avsevärd fördel vid fastighetstaxeringen. Utredningen anser att en sådan omläggning bör komma till stånd.
I detta sammanhang får utredningen be- träffande den nyssnämnda bestämmelsen i 8 & tredje stycket KL _ enligt vilken skatte- fri resp. skattepliktig del av fastighets taxe- ringsvärde var för sig skall vara taxeringsen- het — anmärka att enligt utredningens me- ning en dylik uppdelning av taxeringsvärdet inte bör ske i fall då åtgärden skulle sakna praktisk betydelse. Utredningen åsyftar här- vid sådana fall där fastighetens användning för skattepliktigt ändamål är av så obetydlig omfattning att effekten av en eventuell uppdelning skulle vara praktiskt taget bety- delselös. Det kan antas att man i prakti- ken, utan att särskilt lagstadgande därom erfordras, underlåter uppdelning i dylika fall. Detta ter sig naturligt särskilt mot bakgrund av den osäkerhetsmarginal med vilken man har att räkna vid fastighetstaxeringen.
Vid inkomsttaxeringen kan vissa konse- kvenser uppkomma om man upphör med att åsätta de helt skattefria fastigheterna taxe- ringsvärden. Detta kan nämligen inverka på den i anvisningarna till 365 KL intagna hjälpregeln för realisationsvinstbeskattningen, som utgår från fastighetens taxeringsvärde tjugu år före avyttringen. En lagändring, innebärande att taxeringsvärde inte vidare skulle åsättas helt skattefri egendom, skulle i en framtid omöjliggöra en tillämpning av denna hjälpregel vid avyttring av en fastig- het, som varit skattefri i mer än tjugu år och av denna anledning inte haft taxeringsvärde sig åsatt. Den hjälpregel för ingångsvärdets beräkning, som utgår från taxeringsvärdet för år 1914, berörs däremot inte av en
lagändring av nu nämnt slag. Vidare torde en sådan lagändring endast i undantagsfall få någon inverkan på den hjälpregel, som gäller för det fall att den avyttrade fastigheten förvärvats genom arv eller testamente eller genom bodelning i anledning av makes död och som utgår från taxeringsvärdet året före dödsåret eller motsvarande i arvsskattehänse- ende gällande värde. Realisationsvinstbe- skattningen är emellertid f.n. föremål för utredning inom realisationsvinstkommittén. Fastighetstaxeringsutredningen har i skrivel- se den 23 september 1971 underrättat denna kommitté om att utredningen överväger att föreslå ett borttagande av taxeringsvärdena på helt skattefria fastigheter. Från realisa- tionsvinstkommittén har under hand medde— lats att — om ett förslag att avskaffa taxe- ringsvärdena på helt skattefria fastigheter genomförs — man utan större svårighet kan bemästra de enstaka fall, som framdeles kan tänkas uppkomma då taxeringsvärden, som skulle användas som ingångsvärden vid reali- sationsvinstbeskattningen, saknas. För såda- na fall kan anordnas ett förfarande, innebä- rande t.ex. att skattechefen ges möjlighet att då fastställa ett beräknat taxeringsvärde som ingångsvärde för fastigheten i fråga. — För inkomsttaxeringen i övrigt torde det sakna betydelse om taxeringsvärde åsätts de helt skattefria fastigheterna.
Vad angår förmögenhetstaxeringen bör uppmärksammas att fysisk person är skatt— skyldig till förmögenhetsskatt även för egen- dom, som enligt 5 % KL är skattefri. I det sällan förekommande fallet att förmögen- hetstaxering skall åsättas fysisk person, som äger sådan fastighet, skulle sålunda erfordras taxeringsvärde även på de helt skattefria fastigheterna. Dylik förmögenhetstaxering torde dock i stort sett ha kommit i fråga endast i avseende å naturminnesmärke (na- turreservat) och sådana kyrkobyggnader och bönehus, vari offentlig gudstjänst förrättas. Materiellt sett torde emellertid invändningar knappast kunna resas mot att helt skattefria kyrkobyggnader och bönehus undantas från skatteplikt vid förmögenhetstaxeringen även om de tillhör fysisk person och icke blott —
såsom f. n. är fallet — om agaren är förening, samfund eller stiftelse. Utredningen föreslår, att dylik skattebefrielse införs. Utredningen vill härvid understryka att 4 om befrielse från förmögenhetsskatt för ifrågavarande byggnader inte skulle medges — utredningens förslag om att taxeringsvärde inte skall åsät- tas byggnader av förevarande slag inte kan genomföras, detta med hänsyn till regeln att fastigheter, för vilka skattskyldighet till för- mögenhetsskatt föreligger, skall vid förmö— genhetsberäkningen upptas till taxeringsvär- det. — Vad åter angår naturminnesmärken (naturreservat) får utredningen erinra om sitt i avsnitt 12.3 framlagda förslag att begreppet naturminnesmärke skall, utan att ersättas av annat hithörande begrepp, utmönstras ur katalogen över skattefria objekt i 5 5 1 mom. första stycket KL och att de ifråga- varande fridlysnings- och skyddsföreskrifter- na i stället skall beaktas vid värdeuppskatt- ningen genom skälig nedsättning av det taxeringsvärde som eljest skulle ha åsatts. Om detta förslag bifalles, erfordras inte någon ändring i förmögenhetsskatteförord- ningen såvitt angår naturminnesmärken (na- turreservat).
Frågan om förhållandet mellan reglerna för förmögenhetsbeskattningen, å ena, och bestämmelserna om skatteplikt för fastighet och om åsättande av taxeringsvärden, å andra sidan, är emellertid mera komplicerad än som framgår av det hittills sagda. Utred- ningen får härom anföra följande. Enligt 3 5 förmögenhetsskatteförordningen skall fastighet — varmed även förstås byggnad på annans mark — alltid upptas som tillgång vid förmögenhetsberäkningen. Enligt 6 5 1 mom. första stycket b) är emellertid före- ningar, samfund och stiftelser m. fl. skyldiga att erlägga förmögenhetsskatt endast om och i den mån de är skyldiga erlägga (statlig) skatt för inkomst; detta betyder att de ifrågavarande juridiska personerna, på grund av stadgandet i 7 5 första stycket g) förord- ningen om statlig inkomstskatt, är befriade från förmögenhetsskatt för fastighet, som omförmäles i 5 5 1 mom. KL, såvitt angår den del av värdet som motsvaras av fastighe-
tens begagnande för de i samma moment avsedda ändamålen. Av 65 lmom. första stycket b) förmögenhetsskatteförordningen jämfört med 75 första stycket f) förord- ningen om statlig inkomstskatt följer vidare, att vissa samfund, stiftelser och föreningar är frikallade från skattskyldighet till förmögen- hetsskatt för fastigheter över huvud taget. Enligt förmögenhetsskatteförordningen före- ligger däremot i övrigt skattskyldighet för fysiska personer för förmögenhet som är nedlagd i fastigheter (inklusive byggnader på annans mark). Detsamma gäller — med vissa smärre undantag — juridiska personer i den mån de överhuvud är skattskyldiga till för- mögenhetsskatt.
Enligt 45 andra stycket förmögenhets- skatteförordningen skall fastighet vid förmö- genhetstaxeringen upptas till taxeringsvärdet vid beskattningsårets utgång eller, i vissa fall, till det taxeringsvärde som åsätts för taxe- ringsåret. Någon kompletterande värderings- regel finns inte. Detta betyder, i fråga om kommunikationsfastigheter (5 5 2 mom. KL) och smärre byggnader på annans mark (55 4mom. KL), att skattskyldighet till förmögenhetsskatt som regel föreligger men att denna skyldighet inte kan effektueras eftersom fastigheter av angivna slag inte skall åsättas taxeringsvärde. 1 praxis sker inte heller någon förmögenhetsbeskattning i nu ifrågavarande fall. Den nuvarande författ- ningstekniska konstruktionen är sålunda inte ändamålsenlig och en omreglering bör ske. Denna bör syfta till att från skattskyldighet till förmögenhetsskatt undanta fastigheter som inte skall åsättas taxeringsvärden dvs. de helt skattefria fastigheterna. Det bör sålunda inte ifrågakomma att för dessa fastigheter tillskapa ett särskilt värderingsförfarande av- sett att tillämpas vid förmögenhetsbeskatt- ningen; ett dylikt förfarande skulle ju inne— bära att man väl i rationaliseringssyfte upp- hörde med åsättande av taxeringsvärden men i stället under annan benämning införde ett motsvarande värderingsförfarande.
SCB har, som.tidigare nämnts, uppgett att behov av taxeringsvärden på rikets fastighe-
ter — även de icke skattepliktiga — föreligger för verkets del främst med tanke på redovis- ningen i nationalräkenskaperna. Emellertid gäller redan nu att taxeringsvärden på grund av bestämmelse i 6 5 2 mom. KL inte åsätts de helt skattefria fastigheter, som anges i 5 5 1 mom. första stycket c), 2 och 4 mom., dvs. försvarsfastigheterna, kommunikationsfastig- hetema och byggnaderna på ofri grund, värda under 5 000 kr. Dessa torde utgöra det övervägande antalet av de helt skattefria fastigheterna. SCB har numera förklarat att dess intresse i förevarande fråga främst avser att från fastighetsbanden kunna få uppgifter om vissa beslutsdata vid fastighetstaxeringen, såsom arealuppgifter och klassificeringar, t. ex. avseende bebyggelseförhållanden. Då SCB:s intresse i förevarande avseende sålun- da är inriktat på att erhålla andra uppgifter om fastighetsbeståndet än taxeringsvärdet och då merparten av de helt skattefria fastigheterna redan nu inte åsätts taxerings- värden, anser utredningen inte att skäl före- ligger att av hänsyn till nationalräkenskaper- na även i fortsättningen åsätta de icke skattepliktiga fastigheterna taxeringsvärden.
Även om taxeringsvärden ej åsätts de helt skattefria fastigheterna är dessa likväl under- kastade taxering. Därmed avses enligt depar- tementschefsuttalande i prop. 1972: 49 (5.68 ff.) bl. a. prövning av skattepliktsfrå- gan. Taxeringen omfattar emellertid vidare — utöver åsättande av taxeringsvärde — varje taxeringsnämndens beslut som skall längdfö- ras. Sålunda innefattas även bestämning av areal och beskattningsnaturi begreppet taxe- ring.
En särskild fråga är om de helt skattefria fastigheterna — som sålunda alltjämt skall taxeras — även fortsättningsvis bör redovisas i fastighetslängden. Denna fråga är av intres- se — förutom vad angår byggnader på ofri grund med värde under 5 000 kr 4 särskilt beträffande de helt skattefria försvarsfastig- heterna och kommunikationsfastigheterna.
Såsom nämnts i avsnitt 13.2 föreslog fastighetstaxeringskommittéerna i sitt betän- kande SOU 1968: 32 att samtliga fastigheter utom byggnader på ofri grund, värda under
5 000 kr, skulle tas upp i fastighetslängd. I prop. 1968: 154 (s. 130) anförde föredragan- de departementschefen att frågan vilka fas- tigheter längden skulle innehålla borde avgö- ras med utgångspunkt i att längdens syfte var att uppta fastighetstaxeringsbesluten. Det kunde emellertid, fortsatte departements- chefen, vara praktiskt att i längden redovisa även fastigheter som av olika orsak inte skulle taxeras. Ett skäl var att redovisningen gav ett underlag för fastighetstaxeringsnämn- den vid fattandet av beslut huruvida taxering skulle ske eller inte. Ett annat skäl var att redovisningen i längden underlättade redovis- ningen inom. folkbokföringen. Å andra sidan medförde längdföringen arbetsmoment som inte borde göras vidlyftigare än omständig- heterna krävde. På grund av det anförda stannade departementschefen vid den me- ningen att man borde kunna underlåta att i längden redovisa byggnader på ofri grund, som var värda under 5 000 kr, men att övriga skattefria fastigheter borde tas upp i läng- den.
Efter det de förenämnda uttalandena .ordes har läget i viss mån förändrats. Till en början har genom de förut återgivna uttalandena i prop. 1972149 klargjorts, att begreppet taxering omfattar ej blott åsättan- det av taxeringsvärde utan även prövningen av skattepliktsfrågan samt bestämningen av beskattningsnaturen, fastighetens areal m. m. Vidare må framhållas att frågan om längdfö- ring av de helt skattefria fastigheterna får en större räckvidd till följd av fastighetstaxe- ringsutredningens förslag att taxeringsvärde inte vidare skall åsättas egendom, som enligt 55 KL är i sin helhet skattefri. I detta sammanhang bör även erinras om att dei bihang C till fastighetsregistret förut upptag- na kommunikationsområdena — vilka hittills inte redovisats i fastighetslängderna _ nu omregistreras till stadsägor och därigenom kommer att ingå i fastighetslängderna och således öka deras omfattning.
Utredningen vill för sin del lägga följande synpunkter på frågan i vilken omfattning de helt skattefria fastigheterna bör upptas i fastighetslängd. Flertalet av de helt skattefria
fastigheterna utgörs av försvarsfastigheter- na, kommunikationsfastigheterna och bygg- naderna på ofri grund med värde under 5 000 kr. Beträffande dessa tre grupper av fastigheter är ägaren (innehavaren) befriad från skyldighet att utan anmaning avge allmän fastighetsdeklaration. Vidare är bygg- naderna på ofri grund, värda under S 000 kr, redan nu i princip undantagna från redovis- ning i fastighetslängd. Uppgifter om försvars- fastigheterna lämnades vid 1970 års allmän- na fastighetstaxering av fortifikationsförvalt- ningen resp. byggnadsstyrelsen till vederbö- rande länsstyrelse. Någon kontroll av de lämnade uppgifterna torde inte ha förekom— mit. lnte heller torde någon egentlig kontroll ha förekommit beträffande de icke deklare- rade kommunikationsfastigheterna.
Vad angår byggnaderna på ofri grund med värde under 5 000 kr bör enligt utredningens mening dessa byggnader alltjämt vara i prin- cip undantagna från redovisning i fastighets— längden. Såsom angavs i prop. 1968: 154 (s. 130) är den därigenom vunna arbetsbe- sparingen påtaglig. Vad därefter angår de helt skattefria försvars- och kommunika- tionsfastigheterna skulle — mot bakgrund av vad ovan anförts angående dessa fastigheters behandling vid 1970 års allmänna fastighets- taxering —- kunna ifrågasättas om tillräckliga skäl föreligger att redovisa dem i fastighets- längden. Emellertid bör beaktas att även dessa fastigheter skall taxeras, därvid dock taxeringsbeslutens huvudsakliga innehåll en- dast är att fastigheterna är helt undantagna från skatteplikt. För att möjliggöra denna prövning måste fastigheterna i fråga alltjämt upptas i vederbörande länsstyrelse fastig- hetsband och i de av länsstyrelserna upprät- tade fastighetsförteckningarna, varjämte fas— tighetstaxeringsavier måste upprättas även beträffande dessa fastigheter. Vid angivna förhållande och då fastighetslängderna fram- ställs maskinellt skulle den arbetsbesparing, som skulle uppnås genom att de helt skatte- fria försvars- och kommunikationsfastighe- terna uteslöts ur fastighetslängden, bli myc- ket obetydlig. En uteslutning ur längden av de ifrågavarande fastigheterna skulle å andra
sidan medföra vissa nackdelar med hänsyn till redovisningen inom folkbokföringen. En uteslutning ur längden skulle även medföra vissa komplikationer i fråga om utsändandet till fastighetsägarna av underrättelser om taxeringsbesluten. Vidare bör beaktas att det är ett allmänt intresse, bl. a. ur statistiksyn- punkt, att markarealen i riket så fullständigt som möjligt redovisas i fastighetslängderna. Ur ordningssynpunkt är det vidare av intres- se, att taxeringsbesluten rörande de helt skattefria försvars- och kommunikationsfas- tigheterna redovisas i fastighetslängd och inte blott dokumenteras genom fastighets- taxeringsavierna.
På grund av det anförda har utredningen stannat vid den uppfattningen att de helt skattefria försvars- och kommunikationsfas- tigheterna alltjämt bör redovisas i fastighets- längderna. De bör sålunda jämställas med byggnader på ofri grund, värda under 5 000 kr, endast i så måtto att de liksom de nämnda småbyggnaderna undantas från de- klarationsskyldighet.
Om övervägande skäl sålunda talar för fortsatt längdföring av de helt skattefria försvars- och kommunikationsfastigheterna gäller detta i så mycket högre grad beträffan- de övriga helt skattefria fastigheter. Det må härvid endast erinras om att frågan huruvida fastigheter av sistnämnda slag är skattefria eller skattepliktiga ofta är mera svårbedömd än vad fallet vanligen är med försvars- och kommunikationsfastigheterna. Vidare ägs de övriga skattefria fastigheterna av rättssub- jekt av mycket skiftande slag. Prövningen av skattepliktsfrågan kräver därför ofta mer omsorg och noggrannhet än vad som regel- mässigt erfordras i fråga om försvars- och kommunikationsfastigheterna. På grund här- av anser utredningen —— såsom i det följande närmare utvecklas — att deklarationsskyldig- heten bör kvarstå beträffande övriga helt skattefria fastigheter. Vid angivna förhållan- den bör fastigheterna givetvis även längdfö- ras.
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering undantogs byggnader på ofri grund, värda
under 5 000 kr, från längdföring utan att uttryckligt stadgande därom meddelats vare sig i TF elleri TK. Dock gällde enligt en av RN utfärdad anvisning att byggnad, varom nu är fråga, borde upptas i fastighetslängd om så ansågs behövligt för att säkerställa att påbörjad byggnad, som kunde antas bli skattepliktig vid 1971 års särskilda fastig- hetstaxering, då blev taxerad i vederbörlig ordning. Med hänsyn till den innebörd, som numera inläggs i begreppet taxering, torde i TF böra uttryckligen anges att längdföring inte skall ske i fråga om byggnader på ofri grund med värde under 5 000 kr. Undanta— get torde lämpligen böra vara generellt. Om det i något fall anses behövligt med särskild åtgärd för att säkerställa att skattefri bygg- nad på ofri grund, som kan antas bli skatte- pliktig vid nästföljande års särskilda fastig— hetstaxering, då blir taxerad, kan detta ordnas genom att minnesanteckning härom görs hos vederbörande lokala skattemyndig— het.
Även om både försvars- och kommunika— tionsfastigheterna och övriga helt skattefria fastigheter, med undantag för småbyggnader på ofri grund, alltjämt bör längdföras, synes taxeringsbesluten och längdföringen beträf- fande dessa fastigheter i förenklingssyfte kunna begränsas till att avse endast vissa beslutsdata såsom uppgifter om fastigheter- nas beskattningsnatur, areal och bebyggelse- förhållanden. Anvisningar i denna fråga bör kunna utfärdas av RSV efter samråd med SCB.
Utredningen får i detta sammanhang även beröra frågan om samordning av uppgifterna i fastighetslängderna och fastighetsbanden med CFD: s fastighetsregister och fastighets- databank. Frågan tas upp främst med tanke på de särskilda samordningsproblem, som uppkommer, då fastighet, vars taxeringsvär- de enligt 55 lmom. andra stycket skall fördelas på en skattepliktig och en icke skatte pliktig del, enligt 8 & tredje stycket uppdelas på två taxeringsenheter. Enligt vad från CFDzs sida under hand upplysts kommer hinder ej att föreligga att i CFD: s register och databank identifiera de taxeringsenhe-
ter, som består av på marken angivbara delar av fastigheter, antingen dessa delar är skatte- fria eller ej. Svårigheterna vid en samordning med RSV:s fastighetsband torde främst hän- föra sig till de fall då taxeringsenhet inte bestämts till ett visst område på marken utan då ett område uppdelats på flera taxeringsen- heter utan att marken uppdelats på de olika taxeringsenheterna. Utredningen anser det vara väsentligt att man vid utformningen av CFD:s fastighetsdatabank åstadkommer en så långtgående samkörningsmöjlighet med RSV: s fastighetsband som kan anses ekono- miskt motiverad och att riktlinjerna för denna samordning bestäms så snart som möjligt. — Frågan om samordning mellan å ena sidan fastighetslängderna och RSV:s fastighetsband och å andra sidan CFD: s fastighetsregister och fastighetsdatabank i övrigt, exempelvis i vad angår redovisning av bebyggelseförhållanden, bör enligt utred- ningens mening behandlas i annan ordning.
Vad härefter angår fastigheter, vars taxe- ringsvärde på grund av bestämmelserna i 5 & 1 mom. första stycket c) eller 1 mom. andra stycket KL fördelats på en skattepliktig och en icke skattepliktig del och till följd därav enligt 8 & tredje stycket delats upp på två taxeringsenheter, måste vid fastighetstaxe- ringen generellt sett hela egendomens värde uppskattas för att taxeringsvärdet på den skattepliktiga delen skall kunna beräknas och bli realistiskt. Det föreligger givetvis av sagda skäl inte något behov av att för fastighetstaxeringens del ange den icke skat- tepliktiga taxeringsenhetens värde. Någon vinst för fastighetstaxeringen — utom viss förenkling av avisering och längdföring — uppkommer å andra sidan inte genom att taxeringsvärdet ej utförs för den taxeringsen- het, som bildats av icke skattepliktig del av fastighets taxeringsvärde.
Vid inkomsttaxeringen har fastighetstaxe- ringsuppgifter, såsom taxeringsvärde och del- värden, för både den skattepliktiga och den icke skattepliktiga fastighetsdelen betydelse vid fördelning av intäkter och kostnader mellan sagda fastighetsdelar. Motsvarande
gäller vid förmögenhetstaxeringen vid fördel- ning av intecknad gäld. [ detta sammanhang kan framhållas att, vid en fördelning av taxeringsvärdet på en skattepliktig och en icke skattepliktig del på grund av artskild användning, den skattepliktiga och den skat— tefria delen av egendomen endast i undan- tagsfall torde vara genom sin användning eller annorledes så lokalt avgränsade från varandra att åtskillnad kan göras mellan intäkter och kostnader i vad de belöper på dessa delar av fastigheten. I synnerhet i fråga om kostnaderna får vid en sådan uppdelning på en skattepliktig och en icke skattepliktig del, som nu är i fråga, en proportionering tillgripas, därvid proportioneringen meren- dels får ske efter förhållandet mellan den skattepliktiga delens taxeringsvärde och hela taxeringsvärdet respektive motsvarande del- värden. Tillämpningen av avskrivningsregler- na kräver vidare tillgång till delvärden i fråga om jordbruksfastighet och uppgift om bygg- nadsvärde i fråga om annan fastighet. Härav följer att i dessa fall behov föreligger inte endast av taxeringsvärde utan även av däri ingående delvärden på de olika fastighetsde- larna. Utredningen anser på grund av det anförda, att taxeringsvärden och delvärden bör åsättas både de skattepliktiga och de icke skattepliktiga delarna av de delvis skat- tefria fastigheterna. Utredningen vill emeller- tid tillägga att — även om taxeringsvärden och delvärden sålunda bör åsättas både de skattepliktiga och de skattefria delarna — därav inte följer att fullständig längdföring måste ske i fråga om de skattefria delarna. Taxeringsvärden och delvärden bör givetvis alltid längdföras. I övrigt synes däremot taxeringsbesluten och längdföringen beträf- fande de skattefria delarna i förenklingssyfte böra begränsas till att avse endast vissa beslutsdata, bl. a. sådana som är av intresse för SCB. Anvisningar i denna fråga bör kunna utfärdas av RSV efter samråd med SCB.
Vad därefter angår förmögenhetstaxe— ringen i fråga om de delvis skattefria och delvis skattepliktiga fastigheterna och fastig- hetskomplexen bör enligt utredningens me-
ning vad som i det föregående sagts om de helt skattefria fastigheternas undantagande från förmögenhetsskatt äga motsvarande till- lämpning beträffande de icke skattepliktiga delarna av de delvis skattefria fastigheterna och fastighetskomplexen. Detta bör gälla oavsett att taxeringsvärde — av skäl som nyss angetts — åsätts även de skattefria delarna.
Vad som förut anförts beträffande helt skattefria fastigheter i fråga om realisations- vinstbeskattningen och SCB:s behov av taxe- ringsvärden m.m. för främst nationalräken- skaperna gäller även de fastigheter som nu är i fråga.
Sammanfattningsvis anser sålunda fastig- hetstaxeringsutredningen, att taxeringsvärde inte vidare bör åsättas egendom som enligt 5 & KL är i sin helhet skattefri. Har däremot en fastighets eller ett fastighetskomplef taxeringsvärde delats upp på en skattepliktig och en icke skattepliktig del med hänsyn till bestämmelserna i 5 5 1 mom. första stycket 0) eller andra stycket och två taxeringsenhe- ter till följd därav enligt 8 & tredje stycket bildats, bör båda dessa taxeringsenheter åsät- tas taxeringsvärden. Vidare anser utred- ningen, att de helt skattefria fastigheterna liksom de skattefria delarna av de delvis skattefria fastigheterna och fastighetskom- plexen inte bör förmögenhetsbeskattas.
Författningstekniskt innebär utredningens förslag beträffande åsättandet av taxerings- värden, att det nuvarande undantagsstadgan— det i 65 2 mom. KL bör ersättas med ett mera generellt stadgande. Lämpligen kan 6 & 2 mom. ges följande lydelse: "Taxerings- värde skall ej åsättas fastighet som enligt 5 5 är undantagen från skatteplikt. I fråga om fastighet eller komplex av fastigheter eller delar av fastigheter, som avses i Så tredje stycket, skall dock taxeringsvärde åsättas även den icke skattepliktiga delen av fastig- heten eller fastighetskomplexet.” Punkt ] av anvisningarna till 135 KL synes till följd härav böra utgå.
Vad åter angår utredningens förslag om undantagande från förmögenhetsskatteplikt av dels fastigheter, som inte skall åsättas taxeringsvärde, dels ock inte skattepliktiga
delar av delvis skattefria fastigheter och fastighetskomplex synes detta förslag för- fattningstekniskt kunna genomföras genom utbyggnad av den i 35 2 mom. förmögen- hetsskatteförordningen intagna katalogen över de objekt, som är undantagna från skatteplikt till förmögenhetsskatt. Såsom en ny punkt j) torde lämpligen kunna intas en bestämmelse att såsom tillgång vid förmö- genhetsberäkningen inte skall upptas fas- tighet, för vilken taxeringsvärde enligt 65 2 mom. första punkten KL inte skall åsättas, och ej heller sådan del av fastighet eller fastighetskomplex som, trots att skatteplikt inte föreligger, åsåttes taxeringsvärde på grund av stadgandet i andra punkten i nyssnämnda lagrum.
Beträffande utredningens förslag om un- dantagande från längdföring av byggnader på ofri grund med värde under 5 000 kr torde ifrågavarande undantagsbestämmelse lämpli- gen kunna infogasi 150 5 2 mom. TF.
Utredningen torde i detta sammanhang få något beröra frågan om den inverkan som de föreslagna ändringarna kan få på skatteun- derlaget. Därvid kan konstateras att förslaget om att taxeringsvärde ej skall åsättas fastig- het, som är undantagen från skatteplikt, överhuvud inte påverkar de garantibelopp för fastighet som enligt gällande regler skall beräknas. Vidare kan beträffande de före- slagna ändringarna i förmögenhetsskatteför- ordningen konstateras — bl. a. med hänsyn till att ändringarna i viss utsträckning avser att bringa författningstexten till överens- stämmelse med praxis — att inverkningarna på den till förmögenhetsskatt beskattnings- bara förmögenhete'n blir så obetydliga att de knappast är mätbara.
I samband med de ställningstaganden, som ovan gjorts, uppkommer fråga om det i 1365 1 mom. TF angivna undantaget från skyldighet att utan anmaning avge deklara- tion till ledning vid allmän fastighetstaxering — vilket undantag f.n. avser endast i 55 lmom. c), 2 och 4mom. KL omnämnd fastighet — bör utvidgas till att avse all fastighet som i sin helhet är undantagen från skatteplikt. Först bör därvid framhållas —
såsom vederbörande departementschef gjort i prop. 1968: 154 (se avsnitt 13.2) — att till taxeringen hänför sig avgörandet av om skatteplikt föreligger för viss fastighet eller ej och att samtliga frågor om taxeringen i princip skall avgöras av taxeringsnämnderna. Som kammarrätten understrukit har det i praxis visat sig vara förenat med mycket stora svårigheter att i vissa fall avgöra om en fastighet är skattefri eller ej, och detta gäller alla kategorier av fastighetstyper som sägsi 55 KL (se avsnitt 13.2). Deklarationsskyl- digheten vid allmän fastighetstaxering har visserligen genombrutits beträffande för- svarsfastigheterna, kommunikationsfastighe- terna och småbyggnaderna på ofri grund, därvid dock som tidigare angetts viss upp- giftsskyldighet kvarstår beträffande försvars- fastigheterna. Det synes däremot inte lämp- ligt att beträffande övrig helt skattefri egen- dom undandra taxeringsnämnderna möjlig- het att verkställa den taxering, som pröv- ningen av skattepliktsfrågan utgör, genom att i deklarations- och uppgiftshänseende jämställa fastigheterna i fråga med kommuni- kationsfastigheter och småbyggnader på ofri grund. Tillräckligt material för prövning av taxeringen bör ställas till nämndernas förfo- gande och detta bör i första hand ske — utom genom de uppgifter om fastigheten som tidigare längdförts — genom att uppgif- ter i erforderlig utsträckning lämnas av fas- tighetsägaren. Utredningen anser sålunda att deklarationsskyldigheten bör bibehållas i nu- varande omfattning. Detta utesluter givetvis inte, att man även fortsättningsvis bör kunna — i överensstämmelse med vad RN uttalade inför 1970 års allmänna fastighetstaxering — acceptera ”en mera översiktlig redovisningi deklarationerna” såvitt angår icke skatteplik- tiga fastigheter.
IV
Organisationen vid fastighetstaxering
14. Allmänt om organisationen
l4.l Nuvarande ordning
För allmän fastighetstaxering skall i första instans finnas fastighetstaxeringsnämnder med fastighetstaxeringsdistrikt såsom verk- samhetsområden (131 5 1 mom. TF). — Sär- skild fastighetstaxering utförs inom varje lokalt taxeringsdistrikt av distriktets lokala taxeringsnämnd (174 5 2 mom.). Är det väntade antalet nytaxeringar stort eller före- ligger på grund av andra omständigheter skäl därtill kan vid särskild fastighetstaxering länsstyrelsen förordna att särskilt fastighets- taxeringsdistrikt skall inrättas. Inom sådant distrikt skall i första instans finnas särskild fastighetstaxeringsnämnd (1745 3mom.).
Överinstanserna i taxeringsmål har 1971 undergått en genomgripande omorganisering. Reformarbetet har avsett en omorgani- sation dels av förvaltningsrättskipningen i länen, m.m. (prop. 1970:103, 1971214 och 1971160) och dels av kammarrätt och rege- ringsrätt (prop. 1971130). Före nämnda om- organisation var överinstanserna i frågor om allmän fastighetstaxering fastighetspröv- ningsnämnd, kammarrätten (i Stockholm) och Kungl. Maj:t. Detsamma gällde för mål angående särskild fastighetstaxering utom såtillvida att prövningsnämnd därvid var and- ra instans. Enligt 2 5 lagen ('1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt skulle besvär som fullföljts till Kungl. Maj:t avgöras av rege- ringsrätten. Varje län ut.orde ett fastighets-
prövningsdistrikt resp. prövningsdistrikt. För kammarrätten och regeringsrätten utgjorde hela riket domkrets.
Enligt nya bestämmelser i lagen om skat- terätt och länsrätt (prop. 1971114; SFS 1971 :52) jämförda med bestämmelserna i TF är länsskatterättema andra instans i mål om särskild fastighetstaxering och i mål avseende extraordinära besvär över allmän fastighetstaxering. Någon ändring av reglerna angående besvär i vanlig ordning över allmän fastighetstaxering, vilka regler inte blir aktu- ella förräni samband med 1975 års allmänna fastighetstaxering, har ännu inte genomförts.
Länsskatterätts beslut kan överklagas hos kammarrätt (335 förvaltningsprocesslagen). Över kammarrätts beslut kan besvär efter prövningstillstånd anföras hos regeringsrät- ten (33 och 35 55 förvaltningsprocesslagen). Domkrets för länsskatterätt är län (1 5 lagen om skatterätt och länsrätt). Enligt lagen om allmänna förvaltningsdomstolar skall det fin- nas två kammarrätter, en i Stockholm och en i Göteborg. För kammarrätten i Stockholm är domkretsen Svealand, med undantag av Värmland, samt Gotland, Östergötland och Norrland och för kammarrätten i Göteborg är återstoden av landet domkrets (kungörelse om kammarrättemas domkretsar m. m., SFS 197121200). Regeringsrättens jurisdik- tionsområde utgörs av hela landet (1 5 lagen om allmänna förvaltningsdomstolar).
De organisatoriska reglerna för fastighets- taxeringen har undergått endast förhållande- vis begränsade förändringar sedan förra delen av 1920-talet.
Efter förslag av beskattningsorganisations— sakkunniga (SOU 1942z49) inträdde 1943 landskamreraren som ordförande i fastighets- prövningsnämnden i stället för landshöv- dingen samtidigt som organisationen av fas— tighetsprövningsnämnden ändrades. 1954 av- gav 1950 års skattelagssakkunniga en PM med förslag till föreskrifter rörande fastig- hetstaxering. De sakkunniga ansåg att några ändringar av större betydelse av reglerna för fastighetstaxeringen inte var påkallade. Vid PM:n hade de sakkunniga fogat ett författ- ningsförslag, som i huvudsak utgjorde en omredigering av reglerna om fastighetstaxe— ring i då gällande taxeringsförordning. — I ett betänkande med förslag till ändrad taxe- ringsorganisation, som låg till grund för 1956 års TF, anförde 1955 års taxeringssakkunni— ga bl. a. att taxeringsprocessen i viss mån kunde sägas inta en mellanställning mellan processen vid de allmänna domstolarna och den egentliga förvaltningsprocessen. Det tor- de emellertid vara ett allmänt omfattat önskemål att införa ett ökat mått av dom- stolsmässighet i förfarandet. En reform i denna riktning sades påkallad främst från rättssäkerhetssynpunkt. De sakkunniga an- förde emellertid att de beträffande allmän fastighetstaxering i huvudsak byggt sina för- slag på då gällande regler samt att en mera radikal ändring av organisationen för taxe- ringsarbetet i denna del syntes böra anståi awaktan på erfarenheter av den förordade organisationsreformen rörande det övriga taxeringsarbetet.
På grundval av en PM, sorn avgivits av 1961 års fastighetstaxeringsutredning, och efter förslag i prop. l963:l97 ersattes det dåvarande systemet med två nämnder i första instans på landet (beredningsnämnder och fastighetstaxeringsnämnder) med i hu- vudsak samma regler som då gällde för städerna och som nu gäller generellt, dvs.
med endast fastighetstaxeringsnämnder. Vi- dare tillkom bestämmelserna om fastighets- taxeringsombud. De nya bestämmelserna till- lämpades första gången vid 1965 års allmän- na fastighetstaxering.
Fastighetstaxeringskommittéerna framla- de i SOU 1968132 vissa förslag till ändringar av TF. De frågor av organisatorisk natur, som behandlades i betänkandet, gällde i stort sett endast den särskilda fastighetstaxe- ringen. Vidare föreslogs bl.a. att tjänster som fastighetstaxeringsspecialister skulle in- rättas i länen. I prop. 1968zl54 framlades förslagen i fastighetstaxeringskommittéernas betänkande utom såvitt gällde ändrad organi- sation vid särskild fastighetstaxering samt de permanenta tjänsterna för fastighetstaxe- ringsspecialisterna. Sådana specialister har emellertid alltsedan 1970 års allmänna fastig- hetstaxering i viss utsträckning fungerat hos länsstyrelserna.
De ändringar av de formella bestämmelser- na inför 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring, som föreslogs i nyssnämnda proposi- tion, kompletterades i några avseenden ge- nom förslag i en inom finansdepartementeti februari 1969 upprättad PM med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför 1970 års allmänna fastighetstaxering (Fi Stencil 196923; prop. 1969296). Nämnda förslag avsåg bl. a. omfattningen av fastighetstaxe- ringsombuds verksamhetsområde samt inne- hållet i underrättelser till de skattskyldiga om preliminär och slutlig taxering.
I betänkande med förslag till vissa änd- ringar i bestämmelserna om särskild fastig— hetstaxering (Stencil Fi 1970211), som av- gavs den 17 augusti 1970 av fastighetstaxe- ringskommittéerna, framlades förslag till vis— sa större organisatoriska förändringar. Lik- som i SOU 1968132 föreslogs att särskilda fastighetstaxeringsnämnder och fastighets- taxeringsdistrikt skulle införas för den sär- skilda fastighetstaxeringen i första instans. Genom prop. 1970:160 framlades förslag om att när skäl därtill förelåg särskilda fastig- hetstaxeringsnämnder skulle inrättas, i vilka nämnder sakkunskap i fråga om fastighets- värdering skulle finnas representerad.
Bestämmelserna om organisationen vid den särskilda fastighetstaxeringen i första instans har omarbetats till 1971 års taxering efter förslag i prop. 19701160 (SFS 1970:673). Genom de nya reglerna skapades möjlighet att inrätta särskilda fastighetstaxeringsnämn— der, i vilka sakkunskap i fråga om fastighets- värdering fanns företrädd. I propositionen uttalades bl. a. att även i sådana lokala taxeringsnämnder, som förutsågs skola hand- lägga ärenden om ny- eller omtaxering av fastighet, borde ingå person med kunskaper om fastighetstaxering.
Utredningen finner med hänsyn till att de organisatoriska bestämmelserna om den förs- ta instansen vid särskild fastighetstaxering nyligen översetts inte skäl att ånyo ta upp denna fråga till behandling. Ytterligare ett skäl till detta utredningens ställningstagande är att förslag ännu ej framlagts med anled- ning av statskontorets i juni 1970 avgivna ”Utredningsrapport om taxeringen i första instans” och att eventuella ytterligare änd- ringar av organisationen i första instans vid särskild fastighetstaxering bör göras mot bakgrund av de överväganden som kan följa av statskontorets rapport.
De huvudsakliga bestämmelserna om orga- nisationen i första instans vid allmän fastig- hetstaxering har senast ändrats på grund av förslag som lades fram i prop. l963:l97 (SFS 19631683). Dessa bestämmelser tilläm- pades första gången vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. Utredningen anser det på- kallat att bestämmelserna i fråga — oavsett det resultat som kan följa av statskontorets förenämnda rapport — överses och moder- niseras i vad avser val och sammansättning av fastighetstaxeringsnämnder rn. m. samt kom- mer att i kapitel 15 avge förslag i detta syfte.
Efter utredningsarbete under en stor del av 1960-talet har som nämnts en omfattande omorganisation av den centrala och regionala förvaltningsrättskipningen numera ägt rum. Till följd härav är en anpassning nödvändig av motsvarande bestämmelser om organisa— tionen av i vart fall den andra instansen vid
I direktiven för utredningen har chefen för finansdepartementet pekat på en del formella frågor vid fastighetstaxeringen, som utredningen bör se över. Bland de frågor som därvid särskilt framhållits är en omorganisa- tion av fastighetsprövningsnämnderna. De- partementschefen anför därom:
”Statsmakterna har nyligen fattat beslut i princip om inrättande av länsskatterätter från den I juli 1971 (prop. 1970:103, KU 43, rskr.248, SU 132, rskr 308). Länsskatterätterna avses skola ersätta prövningsnämnderna som instans i taxeringsproces- sen. Prövningsnämnderna har f. 11. att ta befattning även med besvärsmål när det gäller den särskilda fastighetstaxeringen. För den allmänna fastighets- taxeringen finns en särskild mellaninstans, den s. k. fastighetsprövningsnämnden. Fastighetsprövnings- nämnden är emellertid inte bara dömande instans, den har också vissa funktioner att fylla på ett förberedande stadium när allmän fastighetstaxering skall äga rum. Med hänsyn till den omorganisation av länsstyrelserna och prövningsnämnderna som är avsedd att genomföras till den 1 juli 1971 såvitt avser den årliga taxeringen — inkomst- och för- mögenhetstaxeringen samt den särskilda fastighets— taxeringen — synes det lämpligt att i motsvarande mån omorganisera fastighetsprövningsnämnderna och länsstyrelsernas befattning med den allmänna fastighetstaxeringen."
Utredningen framlägger i det följande under kapitel 17 förslag om organisation av andra instans i fastighetstaxeringsmål. För- slag till ändrade bestämmelser om länsstyrel- sernas befattning med den allmänna fastig- hetstaxeringen — i vad avser förberedelser för taxeringen, anvisningar m. m. — lämnasi avdelning V.
15. Fastighetstaxeringsnämnder och distrikt
15.1. Nuvarande ordning
För allmän fastighetstaxering skall i första instans finnas fastighetstaxeringsnämnder. En sådan nämnds verksamhetsområde (fas- tighetstaxeringsdistrikt) är geografiskt be- stämt och skall utgöras av kommun eller del av kommun. När särskilda skäl föreligger, får två eller flera kommuner sammanföras till ett fastighetstaxeringsdistrikt. Indelning i distrikt görs av länsstyrelsen senast den 1 mars året före taxeringsåret (131 5 1 mom. TF).
I 1335 lmom. lämnas föreskrifter om bl. a. antalet ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd och om val av dessa ledamöter. Därvid föreskrivs att fastighetstaxerings- nämnd skall bestå av ordförande samt ytter- ligare lägst fyra och högst sju ledamöter. Av ledamöterna förordnas ordföranden och yt- terligare en ledamot av länsstyrelsen i sam- band med indelningen i distrikt. I övrigt skall nämnden enligt nyss angivna författningsrum bestå av
på landet:
a) en ledamot som valts av landstingskom- munens förvaltningsutskott,
b) tre ledamöter, som valts av kommunalfull— mäktige, samt istad: tre ledamöter som valts av stadsfullmäkti-
ge.
Om länsstyrelsen med hänsyn till fastig-
hetstaxeringsdistriktets utsträckning eller av annat skäl finner det påkallat, får länsstyrel- sen förordna att på landet antalet ledamöter som väljs av landstingskommunens förvalt- ningsutskott och av kommunalfullmäktige skall vara två resp._ fyra samt att i stad antalet av stadsfullmäktige valda ledamöter skall vara fem.
Om fastighetstaxeringsdistrikt består av mer än en kommun, skall länsstyrelsen be- stämma hur många ledamöter som skall väljas inom de olika kommunerna. Val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter, en för varje ledamot, skall ske senast den 30 juni året före taxeringsåret. — Besvär över val av ledamöter och suppleanter får anföras hos länsstyrelsen inom tre veckor efter valets förrättande (133 5 2 mom.).
För ledamöter och suppleanter i fastig- hetstaxeringsnämnd gäller enligt 172 5 TF samma behörighetsvillkor och kompetens— krav som i 13 5 är föreskrivna för ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd. I sist- nämnda paragraf 1 mom. tredje stycket sägs beträffande ledamöter och suppleanter i lokal taxeringsnämnd, att vid val av dessa skall tillses att kännedom om olika grupper av skattskyldiga inom distriktet och om distriktets olika delar om möjligt kommer att finnas inom nämnden. I fjärde stycket av samma moment stadgas beträffande ledamö- ter och suppleanter i särskild taxerings- nämnd att därtill skall utses personer, som
besitter särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor som ankommer på nämnden. Därjämte bör tillses, att kännedom såvitt möjligt kommer att finnas om olika delar av distriktet.
15.2 Lokala fastighetstaxeringsdistn'kt, m. m.
Under tiden mellan 1929 och 1965 var organisationen för allmän fastighetstaxeringi första instans på landsbygden uppbyggd ef- ter ett system med två nämnder — bered- ningsnämnden, som upprättade förslag till taxering, och fastighetstaxeringsnämnden som fastställde taxeringarna. I städerna verk- ställdes taxeringarna av fastighetstaxerings- nämnd.
Som förut nämnts har organisationen i första instans av fastighetstaxeringen fr.o.m. 1965 års allmänna fastighetstaxe- ring varit enhetlig i stad och på landsbygd och har bestått av fastighetstaxeringsnämn- der.
Enligt vad tidigare angivits skall ett fastig- hetstaxeringsdistrikt enligt gällande bestäm- melser om allmän fastighetstaxering utgöras av en kommun, del av kommun eller två eller flera kommuner. — Vid sådan särskild fastig- hetstaxering som verkställs av särskild fastig- hetstaxeringsnämnd betecknas verksamhets- området särskilt fastighetstaxeringsdistrikt (1745 3mom.). Beträffande omfattningen av sådant distrikt stadgas i samma författ— ningsrum att länsstyrelsen efter hörande av den lokala skattemyndigheten får förordna att område inom länet skall utgöra särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. I det förut om- nämnda, av fastighetstaxeringskommittéerna avgivna betänkandet med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fas- tighetstaxering (Stencil Fi 1970311) anfördes att länsstyrelsen vid den årliga fastighetstaxe— ringen normalt borde låta kommun utgöra särskilt fastighetstaxeringsdistrikt (s. 60).
] Handledningen angavs i en kommentar till föreskrifterna om fastighetstaxerings- distrikt vid allmän fastighetstaxering, att ett sådant distrikt normalt borde omfatta 1 000 ä 1 500 taxeringsenheter (s. I.2:l).
Beträffande omfattningen av fastighets- taxeringsdistrikten vid allmän fastighets- taxering uppkommer i första hand frågan om det finns anledning att, sedan den nya kommunindelningen genomförts, behålla länsstyrelsens möjlighet att tillskapa större geografiskt bestämda fastighetstaxerings- distrikt än en kommun. Läget är därvid ett annat än vid särskild fastighetstaxering i särskilt fastighetstaxeringsdistrikt. Nya taxe— ringar åsätts vid sådan taxering i ett mycket mindre antal fall inom ett bestämt område än vid allmän fastighetstaxering. Distrikten för taxering i särskilt fastighetstaxerings- distrikt bör därför kunna vara avsevärt större än distrikten för allmän fastighetstaxering och det är därför lämpligt att länsstyrelsen vid årlig taxering, såsom föreskrivs i 1745 3 mom., kan förordna att område inom länet — med den utsträckning länsstyrelsen finner ändamålsenlig — skall utgöra särskilt fastig- hetstaxeringsdistrikt. Däremot torde motsva- rande behov att förordna om större fastig- hetstaxeringsdistrikt än kommun numera inte finnas vid den allmänna fastighetstaxe- ringen. Med hänsyn till å ena sidan de nya kommunernas relativt betydande storlek från 1974 års ingång och å andra sidan det begränsade antal fastigheter, som ett fastig- hetstaxeringsdistrikt vid allmän fastighets- taxering bör omfatta, synes det inte heller svara mot något praktiskt behov att ange kommun som område för sådant distrikt. Det synes mest ändamålsenligt att som områ- de för fastighetstaxeringsdistrikt vid allmän fastighetstaxering i första hand ange försam- ling eller flera, inom samma kommun beläg- na församlingar; församlingar inom olika kommuner bör däremot inte få sammanföras till ett distrikt. Emellertid finns inom åtskil- liga kommuner — framför allt i Stockholm och övriga större städer _ även sådana församlingar som uppenbarligen är alltför stora för att odelade utgöra fastighetstaxe- ringsdistrikt vid allmän fastighetstaxering. I detta sammanhang må nämnas att, enligt vad som under hand upplysts från RSV, 258 församlingar var uppdelade på olika distrikt vid 1970 års allmänna fastighetstaxering.
Antalet distrikt, som sålunda bestod av endast del av församling, utgjorde 690 och omfattade i runt tal 800 000 taxeringsenhe- ter eller omkring 40 procent av hela bestån- det. Vad sålunda anförts visar klart, att man även fortsättningsvis måste vid allmän fastig- hetstaxering ha möjlighet att bilda distrikt, som omfattar endast en del av en församling; däremot synes det inte lämpligt att delar av olika församlingar sammanförs till ett di— strikt.
I anslutning till det ovan anförda vill utredningen framhålla, att frågan om fastig- hetstaxeringsdistriktens omfattning har sam- band bl. a. med frågan om fastighetslängdens lämpliga indelning. Utredningen återkommer i ett senare sammanhang till sistnämnda fråga.
Vid utformandet av sitt ovan angivna förslag rörande fastighetstaxeringsdistriktens omfattning har utredningen utgått från att ett distrikt skall bestå av ett sammanhängan- de geografiskt område. Emellertid har frågan om ett fastighetstaxeringsdistrikt bör kunna bestämmas på annat sätt än såsom ett geografiskt avgränsat område berörts i re- missyttranden över förslag till ändrade fastig- hetstaxeringsregler som framlagts under se- nare år. Man har uttryckt önskemål om att vissa specialfastigheter skall kunna taxeras i ett för ett län gemensamt fastighetstaxerings- distrikt. Utredningen, som ihuvudsak delar denna uppfattning, tar i avsnitt 15.3 upp frågan om sådana gemensamma fastighets- taxeringsdistrikt. För att kunna åtskilja de olika typer av fastighetstaxeringsdistrikt, som framdeles synes böra kunna förekomma vid den allmänna fastighetstaxeringen, före- slås att de geografiskt bestämda distrikten, där även framdeles den helt övervägande delen av taxeringen bör verkställas, benämns lokala fastighetstaxeringsdistrikt.
På grund av vad som anförts föreslås atti 131 5 1 mom. föreskrivs att fastighetstaxe- ringsnämnds verksamhetsområde skall — om ej annat följer av bestämmelserna om gemen- samma distrikt — utgöras av församling eller del därav eller av flera, inom samma kom- mun belägna församlingar (lokalt fastighets-
Då ett lokalt fastighetstaxeringsdistrikt enligt utredningens förslag — i motsats till vad som f.n. gäller — alltid skall vara begränsat till att avse område inom en kommun, bör den föreskrift utgå sorn finnsi 133 5 1 mom. femte stycket och som säger att länsstyrelsen — om fastighetstaxerings- distrikt består av mer än en kommun — skall bestämma hur många ledamöter som skall väljas inom de olika kommunerna.
Om förslaget om inrättande av såväl lokala som gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt genomförs, kommer detta givetvis att med- föra följdändringar i en del paragraferi TF. I de åsyftade bestämmelserna måste nämligen anges om bestämmelserna i fråga avser samt- liga fastighetstaxeringsnämnder eller endast fastighetstaxeringsnämnder i lokala resp. i gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt.
Som ovan angivits är antalet ledamöteri fastighetstaxeringsnämnderna på landet och i stad ej detsamma. Inte heller är bestämmel- serna om val av dessa ledamöter helt lika. Detsamma gäller beslutförheten i fastighets- taxeringsnämnder på landet och i stad. En— ligt 151 5 andra stycket TF får sålunda beslut inte fattas av fastighetstaxerings- nämnd på landet om inte ordföranden samt en av landstingskommunens förvaltningsut- skott vald och en kommunvald ledamot är tillstädes. Fastighetstaxeringsnämnd i stad är enligt samma författningsrum inte beslutför om inte ordföranden och minst två leda- möter är närvarande.
De ovan angivna bestämmelserna kan självfallet inte behållas oförändrade sedan det nya systemet med enhetskommuner nu- mera genomförts.
Frågan om sammansättning, val m. ni. av fastighetstaxeringsnämnd i de föreslagna ge- mensamma fastighetstaxeringsdistrikten be- handlas under avsnitt 15.3. I nu förevarande avsnitt tas upp frågan om sammansättning och val av fastighetstaxeringsnämnderi loka- la distrikt samt vissa andra frågor rörande dessa nämnder såsom ledamöternas kompe- tens m. m.
Till jämförelse anges först vad som gälleri
motsvarande avseenden vid den årliga taxe- ringen. I särskild fastighetstaxeringsnämnd skall ledamöterna enligt 1745 4 mom. TF vara - utöver ordföranden — lägst fyra och högst åtta. Länsstyrelsen förordnar därvid ordföranden och ytterligare en ledamot. Övriga ledamöter väljs av kommunfullmäkti- ge till det antal som länsstyrelsen bestämmer med hänsyn till distriktets omfattning. Läns- styrelsen bestämmer också hur många leda- möter, som — då flera kommuner ingår i distriktet — skall väljas inom de olika kom— munerna. För årlig taxering i övrigt finns särskilda taxeringsnämnder som verkställer inkomst- och förmögenhetstaxering dels av fysiska personer, dödsbon och familjestiftel- ser med inkomstförhållanden av mera in- vecklad beskaffenhet dels ock av andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser. Vidare finns lokala taxeringsnämnder som ombesörjer övrig taxering (4 5). Länsstyrelsen förordnar för dessa nämnder ordförande och ytterligare en ledamot (kronoombud), dock att, om sär- skilda skäl föreligger, länsstyrelsen utser högst tre personer att i egenskap av krono- ombud vara ledamöter i nämnden (6 5 1 mom.). Kommunfullmäktige väljer därut- över minst tre och högst åtta ledamöter eller, i fråga om särskild taxeringsnämnd för taxe— ring av fysiska personer m.fl., högst tolv ledamöter. Minst en ledamot skall i särskild taxeringsnämnd väljas för varje kommun. Antalet ledamöter skall, ihuvudsak, bestäm- mas av dem, på vilka valet ankommer. — I en sådan särskild taxeringsnämnd, som endast taxerar andra juridiska personer än dödsbon och familjestiftelser, ”bolagsnämnd”, skall landstingskommunens förvaltningsutskott välja nämndledamöter, om mer än en kom- mun ingår i det särskilda taxeringsdistriktet (65 3 mom.). Föreskrifter om den kompe- tens som krävs av ledamöterna i taxerings- nämnd finns i 13 5 1 mom. tredje och fjärde styckena och har återgivits i avsnitt 15.1. Samma kompetenskrav som för ledamöterna i lokal taxeringsnämnd torde nu gälla för de valda ledamöterna i fastighetstaxerings- nämnd och särskild fastighetstaxerings-
nämnd på grund av de hänvisningar till 13 5 som tagits in i 172 5 första stycket 1) resp. 1745 4 mom. femte stycket. 1 prop. 1970: 160 diskuterades om föreskrifter om särskild sakkunskap för de av länsstyrelsen utsedda ordförandena och ledamöterna i nämnder för särskild fastighetstaxering skul- le tas in i TF. Föredragande departements- chefen avvisade därom framställt förslag men anförde (s. 78 och 79):
”De flesta remissinstansema har ställt sig positiva till kommittéernas förslag, som innebär att nämn- den tillförs sakkunskap när det gäller fastighetsvär- dering. Andra remissinstanser, bl. a. några länssty- relser, har uttryckt skepsis ifråga om möjligheterna att upprätthålla ett kompetenskrav av det slag som kommittéerna tänkt sig. — Med min utgångspunkt i fråga om organisationen för den särskilda fastig- hetstaxeringen kommer frågan om den särskilda fastighetstaxeringsnämndens sammansättning och kompetenskrav på ordföranden och den av läns- styrelsen utsedde ledamoten i ett något annorlunda läge. För det första vill jag framhålla att även lokal taxeringsnämnd sålunda också i fortsättningen kan komma att få ägna sig åt om- eller nytaxering, låt vara i mindre utsträckning än hittills. Länsstyrelser— na torde kunna skapa sig en så god överblick över exploaterings- och byggnadsverksamheten inom lä- net att det relativt lätt går att förutse vilka lokala taxeringsnämnder som kommer att få ägna sig åt om- eller nytaxering. Enligt min mening bör i sådana fall till ordförande eller kronoombud utses person som har kunskaper om fastighetstaxering. Någon författningsföreskrift om det förefaller dock inte behövlig. — Därefter vill jag, i fråga om de särskilda fastighetstaxeringsnämnderna, påpeka att en av vinsterna med den av kommittéerna föreslag- na omorganisationen synes ligga i kravet på värde- ringskompetens inom nämnden. Därigenom garan- teras på bättre sätt än vad som hittills har kunnat ske att värderingen skeri enlighet med de normer — delvis av komplicerad natur — som numera upprättats och tillämpats vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Länsstyrelserna bör således vid inrättandet av särskilda fastighetstaxeringsnämnder se till att antingen ordföranden eller den andre av länsstyrelsen utsedde ledamoten besitter sakkun— skap i fråga om fastighetsvärdering. Det synes mig emellertid inte behövligt med någon uttrycklig föreskrift om det i TF."
Som tidigare angivits torde för de valda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd f. n. gälla samma kompetensregler som för de valda ledamöterna i lokal taxeringsnämnd. Såvitt angår ledamöterna i fastighetstaxe— ringsnämnd i lokalt fastighetstaxeringsdi- strikt föreslås inte någon annan ändring i
detta avseende än att bestämmelsen om kompetenskravet utmönstras ur 172 5 och i stället tas in i 133 5 2 mom., alltså i anslut- ning till bestämmelserna i 133 5 1 mom. om sammansättning och val av fastighetstaxe- ringsnämnder. Därvid bör dock föreskrivas att vad i 13 5 sägs angående kännedom om olika grupper av skattskyldiga skall vid fas— tighetstaxeringen gälla med avseende å kän- nedom om olika slag av fastigheter. — Vad departementschefen i fråga om kompetens anfört i prop. l970:160 angående länsstyrel- sens utseende av ordförande och ledamot i taxeringsnämnd i lokalt taxeringsdistrikt, som skall verkställa särskild fastighetstaxe- ring, synes böra ha motsvarande giltighet, då länsstyrelsen utser ordförande och ledamoti fastighetstaxeringsnämnd i lokalt fastighets- taxeringsdistrikt.
Vidkommande den 1745 4 mom. femte stycket gjorda hänvisningen till 13 5 föreslås att den ändras i förtydligande syfte. Hänvis- ningen bör sålunda avse de bestämmelser, som enligt 13 5 gäller med avseende å ledamöter och suppleanter i lokal taxerings- nämnd.
Föreskriften i 1335 1 mom. om olika stort antal ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd på landet resp. i stad har sin grund i tidigare rådande förhållanden, som numera inte är aktuella. Något behov av särreglering för de områden, som motsvarar de förutva- rande stadskommunerna, föreligger inte. I fastighetstaxeringsnämnder i lokala fastig- hetstaxeringsdistrikt såväl på landet som i de förutvarande stadskommunema synes liksom nu ordföranden och ytterligare en ledamot böra utses av länsstyrelsen. Antalet valda ledamöter i nämnderna bör, i överensstäm- melse med vad som för närvarande gäller, bestämmas till lägst tre och högst sex. Antalet bör bestämmas under beaktande av distriktets omfattning och intresset av att inom nämnden finns företrädd kännedom om olika delar av distriktet och om de typer av fastigheter som där är vanliga. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att antalet bestäms av länsstyrelsen dvs. i samma ord- ning som f. n. gäller med avseende å särskild
fastighetstaxeringsnämnd vid den årliga taxe- ringen. Det föreslås att föreskrift av nu nämnt innehåll tas ini 133 5 1 mom.
Frågan om vem som skall välja ledamöter i fastighetstaxeringsnämnderna behandlades i prop. l963:l97. Propositionen grundade sig till största delen på förslag i den promemoria som avgivits av 1961 års fastighetstaxerings- utredning, I promemorian hade föreslagits att ledamöterna skulle väljas endast av kom- munerna. Landstingsvalda ledamöter borde inte såsom tidigare medverka vid taxeringen. — RN gav emellertid i remissyttrande ut- tryck för en annan uppfattning, i vilken departementschefen instämde (s. 64). RN anförde (s. 38 och 39):
"Med vad riksskattenämnden nu anfört vill nämnden starkt understryka, att endast om fastig- hetstaxeringsnämnderna erhålla sådan sammansätt- ning, att garanti vinnes för i stort sett objektivt riktiga beslut, kan en tillfredsställande allmän fastighetstaxering genomföras utan berednings- nämnder. Riksskattenämnden får idetta samman- hang anföra, att enligt nämndens mening fog icke finnes för utredningens i promemorian gjorda utta- lande, att det kan ifrågasättas om insatserna från de landstingsvalda ledamöterna varit av större bety- delse för att motverka de lokala intressena. Fastmera fäster riksskattenämnden stor vikt vid att de snäva fastighetsägareintressena motvägas av ledamöter med en vidare syn på taxeringsproblemen. Utred- ningen föreslår att fastighetstaxeringsnämnd å lan- det skall bestå av ordförande och ytterligare sex ledamöter, varav länsstyrelsen skulle ha att utse ordförande och en ledamot samt fullmäktige i kommunen övriga fem ledamöter. Det skulle följd- aktligen bliva en påtaglig dominans för de kom- munvalda ledamöterna, vilket i vissa fall kan innebära detsamma som dominans för fastighets- ägarnas intresse av låga taxeringsvärden. Riksskatte- nämnden bedömer det som en viktig förutsättning för genomförandet av allmän fastighetstaxering å landet, att de kommunvalda ledamöterna icke kunna dominera i fastighetstaxeringsnämnderna, och föreslår därför, att nämnderna givas exempelvis följande sammansättning: Ordförande och ytterli- gare en ledamot utses av länsstyrelsen, en ledamot utses av landstinget och två ledamöter av kommu- nen. Intet hindrar att — för att erforderlig ortskän- nedom skall tillförsäkras nämnderna i stora kom- muner — kommunen utser olika ledamöter för olika geografiskt bestämda delar av kommunen."
De skäl som RN anfört till stöd för att landstingsvalda ledamöter borde finnas i fastighetstaxeringsnämnder i lokala fastig- hetstaxeringsdistrikt torde efter kommunre-
formens genomförande icke längre äga sam- ma styrka som tidigare. Det bör även beaktas att vid tillskapandet (prop. l970:160) av särskilda fastighetstaxeringsnämnder för sär- skild fastighetstaxering man stannade för att låta samtliga ledamöter, utöver de av länssty- relsen utsedda, väljas av kommunfullmäk- tige. Det synes därför lämpligt att kommun- fullmäktige väljer ledamöterna och supplean- terna i de fastighetstaxeringsnämnder, som skall fungera i de lokala fastighetstaxerings- distrikten, liksom i princip är fallet beträf- fande nämnderna för årlig taxering. Före— skrift härom bör tas ini 133 5 1 mom.
15.3. Gemensamma fastighetstaxerings- distrikt, m. m.
I remissyttranden över förslag till ändrade fastighetstaxeringsregler, som framlagts un- der senare år, har frågan om vad som bör ingå i ett fastighetstaxeringsdistrikt berörts. I anledning av förslag om särskilda fastighets— taxeringsdistrikt uttalade vattenfallsstyrelsen bl. a. att det inom vissa län där ett stort antal svårbedömbara fastigheter — t. ex. outbygg- da vattenfall, vatten-, värme- och atomkraft- verk samt större och svårbedömda industri- och hyresfastigheter — var belägna skulle vara lämpligt om ett gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt för dessa fastigheter kunde inrättas. Därigenom ansåg verket att ett jämnare taxeringsutfall kunde näs och att alltför stora olikheter i taxeringens värdenivå kommunerna emellan skulle kunna undvikas. Verket framhöll att ifrågavarande taxeringar representerade mycket stora värden och såle- des hade stor betydelse för den kommun inom vilken en sådan fastighet var belägen. Utöver garantibeskattningen inom resp. kommuner sker fördelning av kraftverkens inkomster mellan olika produktionskom— muner efter förhållandet mellan taxerings- värdena på produktionsanläggningama i de olika kommunerna (prop. 1968:154 s. 107). — Även i det betänkande "Fastighetstaxe- ringens regler och organisation. Förslag till vissa ändringar" (SOU l968z32), som avgi- vits av fastighetstaxeringskommittéerna och
som legat till grund för förslagen i prop. 1968:154, framhölls svårigheterna vid taxe- ringen av specialfastigheter. Man anförde bl. a. att det för en stor del av specialfastig- heterna ej fanns värderingsregler i KL och inte heller hade RN lämnat några rekommen- dationer eller anvisningar för taxeringen av dessa fastigheter. För att en så rättvis och enhetlig taxering som möjligt skulle kunna ske av olika typer av specialfastigheter bor- de, sades det, särskilda experter medverka vid utformningen av anvisningar för värde- ring av fastigheterna i fråga (5. 84). Ett antal remissinstanser instämde i de synpunkter som kommittéerna anlagt. Svensk industri— förening föreslog för sin del att en central expertgrupp med representanter för skatte- myndigheterna och näringslivets organisatio- ner snarast skulle tillsättas för att utforma mer detaljerade föreskrifter för taxering av industrifastigheter med tillbehör.
Inför 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdade RN centrala anvisningar för värde- ring av vissa specialfastigheter, såsom in- dustrifastigheter, fastigheter för yrkesmässig trädgårdsodling och gemensamhetsanlågg- ningar enligt lagen om vissa gemensamhets- anläggningar. — Särskilda sakkunniga utarbe- tade förslag till anvisningar för taxering av vattenfallsfastighet. Dessa anvisningar fast- ställdes av Kungl. Maj:t med stöd av bestäm- melserna i punkt 3 av anvisningarna till 9 5 KL.
För taxeringen av s.k. specialfastigheter och andra fastigheter, vars värden varit svåra att uppskatta, har fastighetstaxeringsnämn- derna sedan länge fått biträde av sakkunniga som förordnats av länsstyrelsen. För biträde åt nämnderna vid taxering av vattenfallsfas- tigheter har länsstyrelsen, där så funnits erforderligt, kunnat förordna två konsulen- ter för taxering av vattenfallsfastigheter (13552 mom. TF).
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering utfärdade RN vissa anvisningar om hur taxe- ringen av svårbedömbara fastigheter borde .hanteras. Senast i början av oktober 1969 borde sålunda taxeringsintendenten till ord- förandena i fastighetstaxeringsnämnderna
översända anvisningar, som han tillsammans med länsstyrelsens sakkunniga upprättat, rörande vilka slag av deklarationer som fastighetstaxeringsnämnderna skulle över- lämna till granskning av sakkunnig. Därefter borde senast den 15 oktober 1969 ordföran- dena till taxeringsintendenten översända de- klarationer med därtill hörande handlingar och fastighetstaxeringsavier, såvitt rörde fas- tigheter beträffande vilka deklarationsmate- rialet enligt taxeringsintendentens anvisning skulle översändas till honom för vidarebe- fordran till en länsstyrelsens sakkunnig, eller i övrigt rörde fastigheter, vid vars värdering nämnden ansåg dylik sakkunnig böra biträ- da. Där taxeringsintendenten så angivit kun- de handlingarna sändas direkt från ordföran- den till vederbörande sakkunnige.
Deklarationer som regelmässigt överläm- nades till särskilda sakkunniga torde ha varit, förutom de som avsåg vattenfallsfastigheter, sådana som avsåg större industrifastigheter och fastigheter med yrkesmässig trädgårds- odling. RN hade rekommenderat att länssty- relserna slöt avtal med sakkunniga som skulle stå till förfogande att biträda fastig- hetstaxeringsnämnderna vid taxeringen av dessa typer av fastigheter.
Betydande olägenheter har ibland upp- kommit vid den praktiska hanteringen av deklarationsmaterialet, som sålunda sänts från olika nämnderi länet till taxeringsinten- denten för vidarebefordran till sakkunniga och vice versa. Fastighetstaxeringsnämnder- na har på grund av de svårigheter som föreligger vid värderingen av fastigheter av ifrågavarande slag endast undantagsvis möj- lighet att utföra taxeringen utan bistånd av sakkunnig. Nämnderna har emellertid haft att följa visst tidsschema för sitt arbete bl. a. i vad avser leveranser av deklarationer m. rn. till de lokala skattemyndighetema. Då nämn- derna under långa tidsperioder inte förfogat över det deklarationsmaterial, som de över- lämnat till de sakkunniga, har svårigheter förelegat vid nämndernas planering av sitt arbete och förseningar i nämndernas tids- schema har även uppkommit.
En än större olägenhet torde ha varit att
nämnderna, sedan de sakkunniga återställt deklarationerna med förslag till taxering m.m., enligt vad erfarenheten utvisar i all- mänhet inte ansett sig kunna frångå eller jämka de taxeringsförslag som de sakkunniga lämnat. Detta torde vara förståeligt då fastig- hetstaxeringsnämnderna — i överensstämmel- se med de kompetenskrav som ställs på nämndledamöterna i 172 5 första stycket 1) jämfört med 13 5 — inte annat än i undan- tagsfall haft ledamöter med sådan kännedom om fastighetsvärdering att de ansett sig kunna ifrågasätta ändringar i en sakkunnigs värdering av en industrifastighet eller annan specialfastighet. I många fall har taxeringen av dessa fastigheter därför inte kunnat få den allsidiga belysning, som eftersträvas genom ett nämndförfarande, utan i realiteten i hög grad utförts av en sakkunnig ensam.
En del av de olägenheter som enligt gällande regler föreligger vid taxeringen av specialfastigheter har nu berörts. På grund av dessa olägenheter och då kravet på en i möjlig mån riktig taxering bör ställas högt särskilt i vad avser de ekonomiskt betydelse- fulla objekt, som det här gäller, anser sig utredningen böra förorda att taxeringen av fastigheter av vissa slag skall utföras av fastighetstaxeringsnämnder med annan sam- mansättning och kompetens samt i viss mån annan arbetsmetod än nämnderna i de lokala fastighetstaxeringsdistrikten. Taxeringen av de ifrågavarande fastigheterna bör därför enligt utredningens mening sammanföras till fastighetstaxeringsnämnder i gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt. I varje län bör finnas ett eller flera sådana distrikt. Sådant distrikt bör omfatta länet eller del därav. Bestämmelser av nu angivet innehåll bör tas ini 131 5 2 mom. första stycket.
I första hand uppkommer frågan om vilka fastighetstyper, som bör taxeras i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt. Därvid har över- vägts om det inte vore till fördel för bedöm- ningen av värderingsfrågoma, vilka är de dominerande vid taxeringen, om man ivarje län i så stor utsträckning som möjligt gick över från att göra en geografisk uppdelning av länet i fastighetstaxeringsdistrikt till att
dela upp taxeringen av länets fastighetsbe- stånd på fastighetstaxeringsdistrikt efter fas- tigheternas kategoritillhörighet. Nämnder borde därvid i önskad utsträckning inrättas för taxeringen av olika fastighetstyper, så- som villor, fastigheter med jordbruk, skogs- fastigheter, hyreshus, industrifastigheter, kontorshus m.m. Till nämnder i dessa di- strikt kunde knytas sakkunniga med erfaren- het beträffande värdering av fastigheter av den typ som nämnden i fråga skulle taxera. Sådana sakkunniga kunde eventuellt ingå som ledamöter i dessa nämnder. I detta sammanhang kan nämnas att man i bl. a. prop. 1969196 (5. 23) och Handledningen (s. I.2:l) i viss mån varit inne på liknande tankegångar. [ en kommentar i Handled- ningen avseende omfattningen av fastighets- taxeringsombudens verksamhetsområden har anförts bl. a. att ett ombuds verksamhetsom- råde normalt bör omfatta sex å åtta fastig- hetstaxeringsdistrikt och att därvid borde tillses, att fastighetstaxeringsdistrikt av lik- artad beskaffenhet så långt det var praktiskt möjligt fördes samman till ett verksamhets- område. Därvid kunde, sades det, befinnas lämpligt att utse mer än ett ombud för samma geografiska område och att till varje ombud inom sådant område hänfördes viss eller vissa typer av fastigheter.
Mycket kan tala för att indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt till så stor del som möjligt sker med utgångspunkt i de olika fastighetstyperna. Särskilt skulle därvid vissa värderingsfrågor kunna beaktas på annat sätt än vad som hittills varit fallet. Avsevärda praktiska svårigheter torde dock möta om man vill gå över till ett system, enligt vilket indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt ihu- vudsak skulle ske efter fastighets kategoritill- hörighet. Det ställer sig förmodligen svårt att, trots den typkodning som finns i fastig- hetslängderna, före indelningen i distrikt göra en sådan inventering av fastighetsbe- ståndet som möjliggör en lämplig indelning av detsamma eller huvudparten därav på gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt. En övergång till sådan indelningi fastighetstaxe- ringsdistrikt, som nu skisserats, skulle vidare
innebära att en revidering fick göras av nuvarande längdföringssystem och fastighets- längder. Vidare skulle man få ändra de nuvarande kontorsrutinerna liksom under- rättelseförfarandet vid fastighetstaxeringen. De negativa effekter som nu redovisats av en övergång till mera generellt kategoriinde- lade fastighetstaxeringsdistrikt liksom förhål- landet att ifrågavarande taxering därmed skulle komma att verkställas av en nämnd, mer eller mindre bestående av specialister på taxering av fastigheter av den typ som äri fråga och utan möjlighet till den allsidiga belysning av taxeringsfrågorna som kan ernås i en lekmannanämnd, gör att utredningen inte anser sig kunna förorda en så omfattan- de övergång till kategoriindelade fastighets- taxeringsdistrikt som nu angivits.
Med hänsyn till de brister, som vidlåder den nuvarande handläggningen av taxeringen av särskilt svårbedömbara fastigheter, och till de svårigheter som överhuvudtaget föreligger vid värderingen av dessa objekt och till de stora ekonomiska värden de oftast represen- terar anser sig utredningen emellertid böra föreslå att följande slag av fastigheter hänvi- sas till gemensamma fastighetstaxeringsdi- strikt nämligen större industrifastigheter och därmed jämförliga fastigheter, kraftverk samt outbyggda vattenfall och reglerings- dammar. Vidare bör föreskrivas att dit skall hänföras även andra slag av fastigheter för vilka ur värderingssynpunkt speciella förhål- landen är rådande, t. ex. större varuhusan- läggningar samt sådana jordbruksfastigheter som har specialinredda ekonomibyggnader med betydande värde eller där eljest nyin- vesteringar i ekonomibyggnader skett till betydande belopp. Föreskrift härom bör införasi 131 5 2 mom. första stycket.
Länsstyrelserna böri god tid innan indel- ning i fastighetstaxeringsdistrikt skall ske bl.a. genom informationer från de lokala skattemyndighetema i resp. län kartlägga beståndet av sådana fastigheter i länet, be- träffande vilka taxeringen enligt länsstyrel- sens uppfattning och enligt deni föregående stycke föreslagna föreskriften i 131 5 2mom. får anses vara svårbedömbar och
vilka därför bör taxeras av fastighetstaxe- ringsnämnd i gemensamt fastighetstaxerings- distrikt.
Det är givetvis önskvärt att man undviker sådana skillnader i fråga om principerna för urvalet av fastigheter, som inte är motiverade av skillnader i fråga om länens fastighetsbe- stånd och tillgång på värderingsexpertis. RSV bör därför föranstalta om ett möte med Skattecheferna för överläggningar om grun- derna för urvalet i syfte att, så långt detta är möjligt, få till stånd gemensamma linjer för urvalet av de fastigheter som skall taxerasi de gemensamma distrikten.
Sedan en bestämning gjorts inför 1975 års taxering, innebärande att en fastighet bör taxeras i gemensamt fastighetstaxeringsdi- strikt, bör denna fastighet även vid komman- de allmänna fastighetstaxeringar taxeras i sådant distrikt. Det arbete som länsstyrelser- na och de lokala skattemyndighetema får lägga ned inför 1975 års taxering för att möjliggöra för länsstyrelserna att inrätta lämpliga gemensamma fastighetstaxerings- distrikt blir därför till största delen en engångsföreteelse. Beslut om indelningi ge- mensamma fastighetstaxeringsdistrikt bör meddelas av länsstyrelsen senast den 1 mars året näst före det år allmän fastighetstaxe- ring äger rum, dvs. senast samma dag som gäller för indelningen i lokala fastighetstaxe— ringsdistrikt. Bestämmelse härom bör tas ini 131 5 3 mom. — Länsstyrelsens beslut om gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt bör avse antalet sådana distrikt, distriktens om- fattning och de slag av fastigheter, som skall taxeras i varje sådant distrikt, samt bör meddelas efter hörande av de lokala skatte- myndighetema. Detta bör föreskrivasi 131 5 2 mom. andra stycket.
Intet synes hindra att flera gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt inrättas för en viss fastighetstyp, t. ex. större industrifastighe- ter. Det torde sålunda vara naturligt att flera gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt in- rättas för en viss fastighetstyp om i ett län finns en stor mängd svårbedömbara fastighe- ter av en viss fastighetstyp såsom fallet är t. ex. i Stockholms län, där det finns mer än
5 000 industrifastigheter. Å andra sidan tor- de det i ett litet län räcka med ett eller två gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt av- seende samtliga fastighetskategorier som en- ligt den föreslagna föreskriften i 131 5 2 mom. bör hänföras till sådant distrikt. —— I vissa fall kan det vara lämpligt att göra en geografisk uppdelning, därvid fördelningen mellan de gemensamma distrikten av fastig— heter av det slag, varom fråga är, sker efter geografisk grund.
Avgörandet av vilka enskilda fastigheter av angivna slag, som skall utväljas för taxeringi gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt, bör ankomma på de lokala skattemyndighetema. Dessa förfogar över fastighetslängder, fastig- hetsdeklarationer o.d. från föregående fas- tighetstaxering, som torde komma att utgöra grundmaterial för urvalet av fastigheter till de gemensamma fastighetstaxeringsdistrik- ten. Det torde vara erforderligt att de lokala skattemyndighetema inför 1975 års allmän- na fastighetstaxering gör en inventering av de fastigheter som bör ingå i de beslutade gemensamma fastighetstaxeringsdistrikten. Denna inventering får anses som en engångs- företeelse liksom den tidigare nämnda kart- läggningen som bör ligga till grund för indelning i gemensamma fastighetstaxerings- distrikt. Liknande förhållanden gällde även den genomgång som fått ske före inrättandet av sådana särskilda inkomsttaxeringsdistrikt, som sägs i 4 5 fjärde stycket TF, för fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, vil- kas inkomstförhållanden med hänsyn till förvärvskällans art eller eljest är av mera invecklad beskaffenhet. De lokala skatte- myndigheternas urval av fastigheter till de gemensamma fastighetstaxeringsdistrikten sker med utgångspunkt från länsstyrelsernas beslut om gemensamma fastighetstaxerings- distrikt. Urvalet bör därför ske efter skatte- chefens anvisningar. Lokal skattemyndighets urval av fastigheter för gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt bör resultera i fastighetsför- teckningar för varje gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt, vilka efter hand under taxeringsarbetet får kompletteras med såda- na fastigheter som ordförande i fastighets-
taxeringsnämnd i lokalt fastighetstaxerings- distrikt efter instruktioner från skattechefen och samråd med lokal skattemyndighet via denna myndighet överlämnar till fastighets- taxeringsnämnden i vederbörande gemen- samma fastighetstaxeringsdistrikt. Den sålun- da kompletterade fastighetsförteckningen bör sedan kunna ligga till grund för urvalet av fastigheter till gemensamt fastighetstaxe- ringsdistrikt vid kommande allmänna fastig- hetstaxeringar.
Lokal skattemyndighets urval av fastighe- ter till gemensamma fastighetstaxeringsdi- strikt får givetvis ske enligt olika metoder beroende på vilken sammansättning distrik— tet skall ha enligt länsstyrelsens beslut och med hänsyn till de av skattechefen medde- lade anvisningarna för urvalet. Urvalet torde i de flesta fall kunna göras maskinellt. Detta gäller i de fall då till grund för urvalet av fastigheterna skall ligga sådana uppgifter som finns införda i fastighetslängderna och/elleri fastighetsbanden, såsom fastighetstyp, taxe- ringsvärdens storlek, fastigheter med fallvär- de m. m. I vissa andra fall får lokal skatte— myndighet använda en manuell teknik vid framtagandet av de eftersökta fastigheterna. Så kan vara fallet om länsstyrelsen beslutat att industrifastigheter skall föras till olika gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt med hänsyn till industrins branschtillhörighet. I ett sådant fall torde lokal skattemyndighet få gå genom de fastighetsdeklarationer som avlämnats vid föregående taxering. I dessa finns angivet fastighetens huvudproduktion efter tillhörighet till de industrigrupper som används i SCB:s fortlöpande redovisning, nämligen gruvindustri, metall- och verkstads- industri, jord- och stenindustri, träindustri m. m. Det torde få ankomma på RSV att meddela närmare anvisningar om de system för lokal skattemyndighets fastighetsurval som lämpligen bör komma till användning.
På grund av det anförda föreslås att i 131 & 2 mom. tredje stycket föreskrivs att lokal skattemyndighet efter anvisningar av skattechefen utväljer de fastigheter, som skall taxeras i gemensamt fastighetstaxerings- distrikt.
För att en såvitt möjligt riktig taxering skall kunna bestämmas för de svårbedömba- ra fastigheterna, vilket är syftet med att inrätta gemensamma fastighetstaxeringsdi- strikt, synes det nödvändigt att nämndemai dessa distrikt får en något annorlunda sam- mansättning än nämnderna i de lokala fastig- hetstaxeringsdistrikten. Som förut nämnts bör enligt utredningens mening till ett ge- mensamt fastighetstaxeringsdistrikt samman- föras alla de svårbedömbara fastigheter i ett län som hör till viss fastighetstyp eller grupp inom en fastighetstyp. Eftersom länet i dess helhet sålunda i princip bör vara verksam- hetsområde för nämnd i gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt synes de valda ledamö- terna i nämnden böra utses av landstingets förvaltningsutskott. Ordförande och ytterli- gare en ledamot bör dock i dessa nämnder liksom i nämnderna i de lokala distrikten förordnas av länsstyrelsen; härigenom vinnes en viss garanti för att i envar nämnd blir representerad sakkunskap med avseende på fastigheter av det eller de slag, som nämnden i fråga har att taxera. — Skulle emellertid gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt inte omfatta mer än en kommun, bör dock val förrättas av kommunfullmäktige och inte av förvaltningsutskottet. Föreskrifter härom bör tas ini 133 & 1 mom. första stycket.
Vidare föreslås att antalet valda ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i gemensamt fas- tighetstaxeringsdistrikt liksom i lokalt di- strikt skall vara lägst tre och högst sex. Antalet ledamöter bör även i nämndemai de gemensamma distrikten bestämmas av läns- styrelsen. Detta bör föreskrivas i 133 5 1 mom. andra stycket.
Valet bör, liksom i fråga om fastighets- taxeringsnämnderna i de lokala distrikten, förrättas senast den 31 mars året näst före det är då allmän fastighetstaxering äger rum.
För att nämnden i ett gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt skall kunna åstadkom- ma det bättre taxeringsresultat i avseende å de svårbedömbara fastigheterna, som är skä— let till att dessa distrikt föreslås bli inrättade, torde man böra ställa högre krav på ledamö- ternas kännedom om fastighetsförhållandena
än man gör på ledamöterna i nämnderna i de lokala distrikten. Vidare synes det angeläget att man säkerställer att kvalificerad sakkun- nig finns tillgänglig för nämnderna i de gemensamma distrikten. Därför föreslås att till dessa nämnder knyts konsulenter för fastighetstaxering, vilka är experter på olika typer av de svårbedömbara fastigheter- na. Konsulentema bör biträda nämnderna med granskning av deklarationer, föredrag- ning m. m. För förslaget om konsulenter för fastighetstaxering redogörs närmare i avsnitt 16.2.
1 det föregående har redovisats de nuva- rande kompetenskraven på ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna (s. 292). Vidare har angetts vilka krav i fråga om kännedom om fastighetsförhållanden som framdeles bör kunna ställas på ledamöterna i nämnderna i de lokala fastighetstaxeringsdistrikten (s. 295 0. f.). Då det gäller ledamöterna i fastighets- taxeringsnämnd i gemensamt fastighetstaxe— ringsdistrikt synes man emellertid böra ställa kompetenskraven högre, då dessa nämnder enbart skall ägna sig åt kvalificerade värde- rings- och taxeringsfrågor. Nämnden bör visserligen ha karaktär av lekmannanämnd men detta bör inte hindra att till ledamöteri nämnden — med hänsyn till de arbetsupp- gifter denna kommer att ha — utses personer som är så kunniga som möjligt i frågor som rör bedömning av fastigheter och deras värden. Därför föreslås att för ledamöternai sådan nämnd, varom nu är fråga, skall gälla motsvarande särskilda kvalifikationsgrund som nu gäller vid årlig taxering för ledamoti särskild taxeringsnämnd. Till ledamöter och suppleanter i sådan nämnd skall enligt 13 5 1 mom. fjärde stycket utses personer, som besitter särskild insikt och erfarenhet i de taxeringsfrågor, som ankommer på dylik nämnds handläggning. Därjämte bör enligt nämnda stadgande tillses, att inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att förefin— nas om olika delar av nämndens verksam- hetsområde. Motsvarande kompetenskrav föreslås böra gälla för ledamöterna i fastig- hetstaxeringsnämnd i gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt. Bestämmelse härom bör gesi 133 & 2 mom. 302 SOU 1973:4
16. Fastighetstaxeringsombud, konsulenter för och sakkunniga vid fastighetstaxering
16.1. Fastighetstaxeringsombud
Fastighetstaxeringsombuden förordnas av länsstyrelsen senast den 1 mars året före det då allmän fastighetstaxering skall äga rum. Till sådana ombud skall förordnas personer inom länet, som genom sin verksamhet kan antas besitta sakkunskap i fråga om fastig- hetsvärdering. Ombuds verksamhetsområde skall vara så stort, som omständigheterna lämpligen medger, och omfatta flera fastig- hetstaxeringsdistrikt. Ett ombud får inte vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd i länet. Ombudens uppgift är i huvudsak att samordna arbetet i de fastighetstaxerings- nämnder som ingår i de områden som tilldelats dem (135 & 1 mom. första stycket TF).
I 135 & 1 mom. andra stycket stadgas att ombud skall kalla till sammanträde, som sägs i 145 5, för överläggningar med bl. a. en del av ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnder— na inom ombudets verksamhetsområde. Ge- nom deltagande i sammanträden i nämnderna inom sitt område skall ombudet följa taxe- ringsarbetet därstädes. Ombudet skalli erfor— derlig utsträckning lämna råd för arbetets bedrivande samt i övrigt verka för en jämn och likformig taxering. Vidare skall ombudet fortlöpande hålla ”förste taxeringsintenden- ten” underrättad om arbetets fortskridande.
I vissa sammanträden, som enligt före- skrifterna i TF skall hållas under förberedel-
serna för taxeringen och under taxerings- arbetet, skall fastighetstaxeringsombuden delta. Detta gäller det möte, som ”lands- kamreraren” enligt 144 5 1 mom. skall hålla med bl.a. vissa ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnderna för överläggningar om för- slag till anvisningar för fastighetstaxeringen. Sedan anvisningarna fastställts skall de senast den 30 september året före taxeringsåret tillställas bl.a. fastighetstaxeringsombuden (1445 3 mom.). Vidare föreskrivs i 1495 att fastighetstaxeringsombudet skall delta i det första sammanträde som fastighetstaxe- ringsnämnd håller.
Enligt 148 & 3 mom. äger fastighetstaxe- ringsombud att närvara vid fastighetstaxe- ringsnämnds sammanträde och delta i överläggningen men ej i besluten. Fastighets- taxeringsombudens arbete skall övervakas av ”förste taxeringsintendenten” som även kan kalla dem till sig för att få upplysningar (147 5).
Systemet med fastighetstaxeringsombud kom till vid 1965 års allmänna fastighets- taxering efter förslag i prop. l963:l97 bl. a. för att förstärka taxeringsorganisationen i samband med övergången detta år till taxe- ring med en nämnd i första instans i stället för som tidigare två nämnder. Länsstyrelser- nas erfarenhet från 1965 års fastighetstaxe- ring av ombudens arbete var enligt uppgift i betänkande av fastighetstaxeringskommit- téerna, SOU 1968: 32, inte ensartad även om
de positiva omdömena övervägde. För att organisationen skulle bli effektivare var det enligt kommittéernas mening i första hand av vikt att det författningsmässiga kravet att ombuden genom sin verksamhet skulle vara sakkunniga i fråga om fastighetsvärdering upprätthölls. Vid förbättrad rekrytering kun- de ombudens verksamhetsområden utvidgas. För att ytterligare effektivisera fastighets- taxeringsombudens verksamhet framförde kommittéerna en del förslag som bl. a. inne- bar en mer ingående reglering av ombudens verksamhet under förberedelse- och initial- skedena till taxeringsarbetet. — Föredragan— de departementschefen (prop. 1968:154 s. 141) fann kommittéernas förslag som syfta- de till att effektivisera ombudsarbetet välbe- tänkta och tillstyrkte dem. Han anförde bl. 3.1
”Vid 1965 års allmänna fastighetstaxering rekry— terades endast en mindre del av fastighetstaxerings- ombuden bland personer med särskilda värderings- tekniska kunskaper. Erfarenheterna från ombuds- organisationens verksamhet vid denna taxering har ej varit enbart goda. Bl. a. detta gör att jag för min del ser positivt på kommittéernas förslag. I likhet med kommittéerna förordar jag därför att fastig- hetstaxeringsombuden i möjligaste mån rekryteras bland värderingsteknisk expertis."
I prop. 1969z96 föreslogs ytterligare för- ändringar i taxeringsförfarandet, vilka antogs av riksdagen. Bl. a. öppnades därigenom möj- lighet att förordna mer än ett fastighetstaxe- ringsombud inom samma fastighetstaxerings- distrikt, vilket enligt tidigare bestämmelser inte kunde göras. I den inom finansdeparte- mentet upprättade promemoria, stencil Fi l969z3, som låg till grund för förslageni prop. 196996, anfördes beträffande fastig- hetstaxeringsombuden (s. 11 0. f.) bl. a. att erfarenheterna från 1965 års allmänna fastig- hetstaxering ledde till slutsatsen, att fastig- hetstaxeringsombudens verksamhetsområde borde omfatta flera fastighetstaxeringsdi- strikt än vad som i allmänhet var fallet 1964/65. Fastighetstaxeringsdistrikt av likar- tad beskaffenhet borde så långt möjligt sammanföras till ett verksamhetsområde. Det kunde i åtskilliga fall befinnas ändamåls— enligt att uppdela ombudsuppgifterna inom
samma geografiska område på två personer, av vilka den ene svarade för värderingsfrågor rörande jordbruksfastighet och den andre för frågor, som rörde värdering av annan fastig- het. Inom ett område med enbart tätbebyg- gelse kunde det exempelvis vara lämpligt att ett ombud anförtroddes uppgifter beträffan- de villafastigheter och ett annat ombud uppgifter med övriga typer av annan fastig- het. Ombuden behövde vid sådana uppdel- ningar rekryteras med hänsyn till sina speci- ella kunskaper och erfarenheter såsom värde- ringstekniker. Med hänsyn till fastighetstaxe- ringsdistriktens karaktär kunde det ibland vara fördelaktigt att ett ombud för jord- bruksfastigheter gavs ett geografiskt område för sin verksamhet, vilket innefattade två geografiska områden med var sitt ombud för annan fastighet. Dock borde aldrig ett om- buds geografiska område få utgöra del av ett fastighetstaxeringsdistrikt. Någon mera bety- dande ökning av antalet fastighetstaxerings- ombud borde inte ske inför 1970 års allmän- na fastighetstaxering jämfört med det antal ombud — i runt tal 230 — som hade fungerat vid 1965 års allmänna fastighetstaxering. — Föredragande departementschefen tillstyrkte förslaget och anförde bl. a. (prop. 1969196 5. 23) att en uppdelning av ombudens uppgif- ter på det föreslagna sättet föreföll att kunna vara ändamålsenlig, eftersom den ökade möjligheterna att effektivt utnyttja ombu- dens sakkunskap. Departementschefen un— derströk att några länsstyrelser hade funnit behov av att kunna fördela ombudsuppgif- terna inom vissa storstadsdistrikt efter fastig- hetstyperna Villafastighet resp. hyres- och affärsfastighet. Sammanlagda antalet fastig- hetstaxeringsdistrikt där länsstyrelser för det dåvarande önskade ha mer än ett ombud uppgick enligt erhållna uppgifter till drygt ett hundratal.
I Handledningen (5. 1.22) gjordes en del rekommendationer beträffande ombuden och deras verksamhet, bl.a. med utgångs- punkt från vad vederbörande departements— chef anfört om lämpligheten av att ombuden skulle besitta värderingsteknisk expertis. I en anvisning av RN som riktade sig till länssty-
relserna och avsåg deras förordnande av fastighetstaxeringsombud (FTomb) anförde RN:
"Till FTomb bör förordnas personer inom länet som kan antas besitta särskild sakkunskap ifråga om fastighetsvärdering. Med hänsyn till uppdragets natur måste det förutsättas, att ombudet åtminsto— ne tidvis kan ägna sig helt åt detsamma.
Personer med åsyftad sakkunskap beträffande fastighetsvärdering finns att tillgå bl. a. inom lantmäteri-, lantbruks-, skogsvårdsstyrelse— och länsbostadsorganisationerna. Lantmäteristyrelsen, lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen har förklarat sig beredda att ställa lämpliga tjänstemän till förfogande för ombudsuppdrag. Dessa myndigheter är också välvilligt inställda till frågan om tjänstle- dighet för de personer, som förordnats såsom ombud, liksom till att ombuden får utnyttja befintligt material vid berörda organisationers läns- resp. distriktskontor.
Personer med erfarenhet av fastighetsvärdering finns bl.a. även inom den kommunala förvalt- ningen.”
I en kommentar i Handledningen rörande indelningen i verksamhetsområden för fas- tighetstaxeringsombuden — vilken kommen- tar berörts redan i det föregående (5. 299) — angavs följande:
”Erfarenhetema från 1965 års allmänna fastig- hetstaxering ger anledning att rekommendera, att FTombzns verksamhetsområden skall omfatta flera fastighetstaxeringsdistrikt än vad som i allmänhet var fallet vid den nämnda taxeringen. Normalt bör ett ombuds verksamhetsområde omfatta 6 a 8 fastighetstaxeringsdistrikt. Vidare bör tillses, att fastighetstaxeringsdistrikt av likartad beskaffenhet så långt det är praktiskt möjligt förs samman till ett verksamhetsområde. Därvid kan det befinnas lämp- ligt att med stöd av 135 & 1 mom. TF utse mer än ett ombud för samma geografiska område och att till varje ombud inom sådant område hänförs olika typer av fastigheter."
För fastighetstaxeringsombudens arbete m.m. utfärdade RN utförliga anvisningar. Däri sades (Handledningen 5. 1.5: 1—3):
”1. FTomb:s allmänna uppgift är att vid allmän fastighetstaxering samordna arbetet i FTN:a inom ombudets verksamhetsområde.
2. FTomb bör delta i de centralt ledda kurser, som kommer att anordnas före taxeringsarbetets början i FTN :a. FTomb bör väl inhämta innehållet i de centrala anvisningar och rekommendationer, som utfärdats för den förestående fastighetstaxe- ringen och som berör hans verksamhet.
3. Så snart FPN senast 30 september 1969 överlämnat sina anvisningar till ledning för fastig- hetstaxeringen i länet bör FTomb noggrant inhäm- ta även dessa anvisningars innehåll till den del de berör hans verksamhet.
4. För att en likformig och rättvis fastighetstaxe- ring skall kunna uppnås, bör FTomb redan före taxeringsarbetets början skaffa sig ingående känne- dom om sitt verksamhetsområde och de speciella problem, som kan tänkas uppkomma där under taxeringen.
5. I början av oktober 1969 skall FTomb efter samråd med Ti angående tid och plats till överlägg— ningar rörande det förestående taxeringsarbetet sammankalla FTO:a och de av Ln och landstings- kommunens förvaltningsutskott utsedda ledamö- terna i FTN:a inom sitt verksamhetsområde även- som de ledamöter i dessa FTNzr, som utsetts av kommunal- eller stadsfullmäktige att på kommu— nens bekostnad delta i sådant sammanträde. Även andra ledamöter i FTN:a får kallas om särskilda skäl föreligger.
6. Vid de överläggningar, som anges under punkt 5, skall såväl de centrala anvisningarna som FPst anvisningar för fastighetstaxeringen i länet genom- gås. Därvid bör särskilt behandlas de i anvisningar- na angivna värderingsgrunderna. Vidare bör upp- märksamhet ägnas åt åtgärder för främjande av likformighet och rättvisa i taxeringen samt åt frågor som kan väntas vålla FTN:a svårigheter.
7. Vidare bör FTomb vid förenämnda överlägg- ningar tillsammans med företrädarna för de olika FTN:a dra upp riktlinjer för det fortsatta samarbe- tet under fastighetstaxeringen.
8. Vid de överläggningar, som åsyftas under punkt 5, skall FTomb föra protokoll och skynd- samt tillställa FTO:a bestyrkta avskrifter av proto- kollet.
9. FTomb skall närvara vid FTN:s första sam- manträde, där FTO ger noggrann redogörelse för värderingsgrunder och andra anvisningar, som FPN fastställt och som berör distriktet, samt för bl. a. de slutsatser om fastigheternas allmänna saluvärde, vilka kan dras av priser som tillämpats vid fastig- hetsköp efter 1965 års allmänna fastighetstaxering. Vid ett FTN :s sammanträde kort tid därefter bör FTomb bistå FTN med råd om vilka värderingsta- beller och andra värderingstekniska normer, som FTN bör tillämpa för olika typer av fastigheter och för olika områden inom fastighetstaxeringsdistrik- tet. Han bör också lämna råd vid val av typfastighe- ter, som skall utgöra utgångspunkter för tabellernas användning, samt lämna andra erforderliga upplys- ningar om FTN:as värderingstekniska förfarande. I den utsträckning FTomb finner behövligt bör han efter samråd med Ti och FTO föranstalta om upprättande av markvärdekartor till ledning för bestämmande av markvärden o. d. i stad eller stadsliknande samhällen, mera utpräglade fritids— områden samt där så eljest är befogat. Arbetet med markvärdekartor bör utföras i god tid före FTN:s första sammanträde. 10. Det åligger FTomb att också delta i FTN:s övriga sammanträden i den utsträckning som be- hövs för att han skall kunna följa taxeringsarbetet inom sitt verksamhetsområde. FTomb äger delta i FTN:s överläggningar men inte i dess beslut. 11. För att uppnå önskat taxeringsresultat ford- ras att FTomb har klar överblick över hur taxe- ringsarbetet inom hans verksamhetsområde utveck-
las. FTomb bör för att erhålla sådan överblick fortlöpande ta del av de kontrollängder som förs inom FTN :a för såväl jordbruksfastighet som annan fastighet.
FTomb bör noggrant studera de i kontrollängd redovisade uppgifterna och de sammanställningar i övrigt, som föreligger beträffande taxeringsutfallet, och analysera dessa, så att kontroll kan erhållas av att taxeringen genomförts på likformigt sätt och att önskad taxeringsvärdenivå uppnåtts. Analysen och FTomb:s slutsatser i anledning därav bör på sätt Ti närmare föreskriver skyndsamt tillställas denne och FTO:a.
12. FTomb bör även på annat sätt än som sagts under punkt 11 fortlöpande hålla Ti underrättad om taxeringsarbetets gång. Från Ti kan FTomb vid behov inhämta råd, upplysningar och annat bistånd i verksamheten. I den mån FTomb inte själv anser sig kunna besvara från FTN inkomna förfrågningar bör han vidarebefordra dessa till Ti. 13. FTomb har att genom samråd med F'I'Oza inom sitt verksamhetsområde tillse att jämnhet i taxeringama de olika fastighetstaxeringsdistrikten emellan uppnås. Han bör även samverka med FTomb i angränsande verksamhetsområden inom eller utom länet för att vinna jämnhet i taxeringar- na. 14. När arbetet i FTN:a avslutats, bör FTomb senast 15 april 1970 lämna redogörelse till Ti för taxeringsarbetet inom sitt verksamhetsområde. Av redogörelsen bör framgå hur givna anvisningar och rekommendationer följts samt förklaring till even- tuella avvikelser från dessa.”
Som framgår av vad som nu anförts lade man inför 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring ned mycken omsorg på att förbättra resultatet av fastighetstaxeringsombudens ar- bete. Detta skedde främst genom att såsom ombud till den helt övervägande delen anlita- des värderingssakkunniga. Som framgår av bilaga 6 kunde minst 225 av totalt 267 fastighetstaxeringsombud hänföras till denna grupp. Som vidare framgår av bilagan utnytt— jades i någon utsträckning möjligheten att dela verksamhetsområde.
En klart dominerande uppfattning hos dem, som deltagit i taxeringsarbetet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering, har varit att fastighetstaxeringsombudens arbete varit till stor nytta vid taxeringen och att det utförts på ett förtjänstfullt sätt.
Fastighetstaxeringsombudens arbete har bestått i, förutom att följa taxeringsarbetet, att medverka i förberedelsearbetet för taxe- ringen. Deras uppgifter torde därvid främst ha varit att utarbeta förslag till markvärde-
kartor och till s.k. P—tabeller. Detta arbete har utförts under tiden innan det egentliga taxeringsarbetet börjat den 5 oktober året före taxeringsåret. Utredningen kommer i det följande att föreslå ytterligare utvidgning och precisering av förberedelsearbetet samt att detta till stora delar skall tidigareläggas, till största delen till våren och försommaren året före taxeringsåret. De goda erfarenheter som framkommit beträffande fastighetstaxe- ringsombudens medverkan vid den föregåen- de allmänna fastighetstaxeringen föranleder utredningen att föreslå, att ombuden vid den kommande allmänna fastighetstaxeringen tilldelas en än mer betydelsefull funktion än tidigare. Under det förberedelsearbete, som föregår den allmänna fastighetstaxeringen och som utredningen enligt vad som framgår av avsnittet 20.2 vill omorganisera och ut- öka, bör ombuden inta en betydelsefull plats. De föreslås bl. a. skola under maj—juni året före taxeringsåret leda vissa undersök- ningar i syfte att utröna verkningarna av tilltänkta grunder för värdesättningen, innan dessa grunder slutgiltigt fastställes. För den närmare innebörden av dessa förslag hänvisas till nyssnämnda avsnitt.l 135 5 1 mom., vari bl. a. anges fastighetstaxeringsombudens ålig- ganden, hör vad nu anförts komma till uttryck. Därför föreslås att i andra stycket av sagda författningsrum föreskrivs att det åligger fastighetstaxeringsombud att föran- stalta om sådan undersökning som sägs i l43å 2mom. — 1 135å lmom. föreslås vidare några mindre omredigeringar. Bl.a. föreslås att det nu i 148 5 3 mom. intagna stadgandet, att fastighetstaxeringsombud ä- ger delta i fastighetstaxeringsnämnds över- läggningar men ej i dess beslut, flyttas till 135 5 1 mom.
16.2. Konsulenter för fastighetstaxering
Förutom i fråga om fastighetstaxeringsom- buden lämnas mer utförliga föreskrifter för sakkunniga o.d. endast i vad avser de s.k. konsulenterna för taxering av vattenfallsfas- tighet. Beträffande dessa stadgas i 135 5 2 mom. att länsstyrelsen, om det finnes
erforderligt, senast den 1 mars året före det, då allmän fastighetstaxering skall äga rum, förordnar två konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet att biträda nämnderna vid taxering av outbyggda vattenfall, kraft- verk och regleringsdammar. Av konsulenter— na skall den ene företräda taxeringsteknisk och den andre vattenkraftsteknisk sakkun- skap. Konsulenternas arbete skall enligt sag— da författningsrum huvudsakligen bestå i upprättande av liggare över vattenfallsfastig- heter, komplettering av deklarationsmateria- let samt avgivande av skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen. Konsulent äger, då fråga är om taxering av vattenfallsfastig- het, närvara vid nämnds sammanträde med rätt att delta i överläggning men inte i beslut.
Bestämmelserna om konsulenter för taxe- ring av vattenfallsfastigheter (SFS l950:123) infördes i samband med att vid 1950 års riksdag beslutades vissa ändringar i fråga om taxering av vattenfallsfastigheter m. m. I län där sådana fastigheter fanns skulle — före- skrevs det i 7 a 5 i 1928 års taxeringsförord- ning — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som nu stadgasi 135 5 2 mom. TF utses särskilda konsulenter, en med vattenkraft- teknisk och en med taxeringsteknisk sakkun— skap, att biträda nämnderna vid taxering av dessa fastigheter. I samband med den nu nämnda lagstiftningen meddelades genom ett Kungl. Maj:ts brev den 1 juni 1951 till länsstyrelserna utförliga föreskrifter för upp- rättandet och förandet av liggare över vatten- fallsfastigheter. Denna liggare skulle enligt 4 & i nämnda föreskrifter föras av den taxeringstekniske konsulenten, som därvid hade att i erforderlig omfattning samråda med den vattenkrafttekniske konsulenten.
1 det föregående (avsnitt 15.3) har nämnts en del av de olägenheter som hittills förele— gat då taxering av svårbedömbara fastigheter skall ske vid den allmänna fastighetstaxe- ringen. Utredningen har därför nu framlagt förslag om att dessa fastigheter skall taxeras enligt ett särskilt förfarande och av nämnder i gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt. I det sammanhanget har också berörts frågan om att till dessa nämnder knyta särskilda
sakkunniga för värdering av de svårbedömba- ra fastigheterna, vilka sakkunniga kunde betecknas konsulenter för fastighetstaxering. Enligt utredningens uppfattning är det förbe- redande arbetet för taxeringen av även andra specialfastigheter än vattenfallsfastigheter, innebärande deklarationsgranskning, upprät- tande av taxeringsförslag och föredragning m.m., så betungande och kvalificerat att arbetet i allmänhet inte bör läggas på ordfö- randena i nämnderna i de gemensamma distrikten utan i stort sett — som hittills delvis varit fallet beträffande vattenfallsfas- tigheter — på specialister i avseende å ifråga- varande fastighetstyp. Med hänsyn till be- ståndet av svårbedömbara fastigheter i länet och besluten om indelning i gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt får inom länssty- relsen bedömas vilka konsulenter som bör knytas till nämnderna i de gemensamma distrikten. Därför föreslås att erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering, konsulenter för fastig- hetstaxering, utses att vid den allmänna fastighetstaxeringen biträda fastighetstaxe- ringsnämnd i gemensamt fastighetstaxerings- distrikt. I likhet med vad som gälleri fråga om fastighetstaxeringsombud, som endast har att verka inom nämnderna i lokala fastighetstaxeringsdistrikt, bör konsulenter- na förordnas av länsstyrelsen senast den 1 mars året före taxeringsåret. De bör inte få vara ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i länet. Föreskrifter av nu angivet innehåll bör tas ini 135 5 2 mom. första stycket.
Om utredningens ovannämnda förslag an- gående konsulenter för fastighetstaxering ge- nomförs, bör de särskilda bestämmelserna om konsulenter för taxering av vattenfalls— fastighet utmönstras ur TF. Något behov av dessa särbestämmelser kommer inte att före- ligga. Däremot bör givetvis de nya bestäm- melserna om konsulenter för fastighetstaxe- ring utnyttjas bl. a. till att i de län, där behov därav föreligger, förordna konsulenter med erforderlig sakkunskap att biträda fastighets- taxeringsnämnd i sådant gemensamt fastig- hetstaxeringsdistrikt, i vilket outbyggda vat- tenfall, kraftverk och regleringsdammar taxe- ras.
I detta sammanhang får utredningen ta upp frågan om det alltjämt föreligger något behov av att föra särskild liggare över vatten- fallsfastigheter. Avgörande för om dylik lig- gare nu skall föras är om länsstyrelsen förordnat konsulenter för taxering av vatten- fallsfastighet. Om länsstyrelsen inte ansett erforderligt att förordna dylika konsulenter, skall liggare inte föras. Detta gäller även om i länet finns något vattenfall eller kraftverk eller någon regleringsdamm som i vederbörlig ordning taxerats. Såvitt utredningen kunnat finna, föreligger intet egentligt behov av de ifrågavarande liggarna. I vart fall kan liggama inte anses medföra sådan nytta att den motiverar det arbete som förandet av liggar- na innebär. Utredningen anser därför att bestämmelserna i TF om liggare över vatten- fallsfastigheter bör utgå. Samtidigt bör 1951 års brev med föreskrifter för upprättandet och förandet av liggama upphävas.
De deklarationer, som skall behandlas av nämnd i gemensamt distrikt, skall enligt den föreskrift som föreslagits bli intagen i 131 5 2 mom. tredje stycket TF utväljas av lokal skattemyndighet. Huvudparten av de dekla- rationer, som nämnden sålunda mottagit, bör nämnden i enlighet med vad som nyss anförts överlämna till konsulent, som är knuten till nämnden. Förberedelsearbetet beträffande vissa taxeringar bör givetvis kun- na utföras av nämndledamot i en del fall, såsom då det gäller följdtaxeringar o.d. Eljest synes det lämpliga och normala förfa- randet vid taxering av ifrågavarande svårbe- dömbara fastigheter böra vara att konsulen- terna granskar deklarationerna, efter utred- ning avger skriftliga utlåtanden samt föredrar ärendena inför nämnden. Grunderna för nämndens beslut bör framgå antingen av konsulentens utlåtande eller av själva beslu- tet.
Med anledning av vad som anförts bör i 135 & 2 mom. andra stycket stadgas att det åligger konsulent att granska de deklaratio- ner och andra handlingar, som nämnden överlämnat till honom, och att efter utred- ning avge skriftliga utlåtanden till ledning vid taxeringen. I den omfattning nämndens ord-
förande finner påkallat bör skyldighet även föreligga för konsulent att i nämnden före- dra ärenden, i vilka han avgivit utlåtande. — Till följd av vad som föreslagits angående föredragningsskyldighet för konsulent, bör beträffande den föredragningsskyldighet, som enligt 1475 föreligger för fastighets— taxeringsnämnds ordförande, göras den in- skränkningen att ordföranden skall föredra ärendena inför nämndeni den mån föredrag- ningen inte uppdragits åt vederbörande kon- sulent för fastighetstaxering. — Konsulent bör få delta i överläggningar inom nämnden beträffande de deklarationer, som han gran- skat. Däremot bör konsulent inte få delta i nämndens beslut. Föreskrift härom bör tas ini 135 & 2 mom. andra stycket.
Konsulent bör liksom ordförande i fastig— hetstaxeringsnämnd ha skyldighet att på deklaration eller därvid fogad handling an- teckna sin mening, om den avviker från nämndens beslut om taxering. I nämndens protokoll bör även antecknas, i vilka fall detta skett. Föreskrift härom bör meddelasi 151 € fjärde stycket TF. Vidare böri 155 & anges att Kungl. Maj:t meddelar de närmare föreskrifter om konsulents för fastighets- taxering arbete, som behövs utöver bestäm- melserna i TF. Slutligen bör i 172 5 första stycket 3) orden ”konsulent för taxering av vattenfallsfastighet” utbytas mot orden ”konsulent för fastighetstaxering”.
16.3. Sakkunniga vid fastighetstaxering
Under förberedelser för en allmän fastighets- taxering har ett avsevärt behov förelegat av medverkan av sakkunniga. I TF har i detta avseende lämnats föreskrifter om sakkunnigs medverkan vid utarbetande av lokala skogs- taxeringsanvisningar och övriga anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen i länet. Sålunda föreskrivs i l43 & 1 mom. att det åligger ”landskamreraren” att, med biträde av skogssakkunnig, upprätta förslag till loka- la skogstaxeringsanvisningar. I 2 mom. av samma paragraf stadgas att länsstyrelsen äger kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena att tillhan-
dagå ”landskamreraren” med upplysningar för sådan undersökning av det allmänna saluvärdet på fastigheterna i länet, som ”landskamreraren” skall ha gjort före sam- manträde enligt 144 & 1 mom. med ledamö- ter i fastighetstaxeringsnämnderna m. fl. för överläggningar angående anvisningarna för fastighetstaxeringen. Till sistnämnda sam— manträde kan länsstyrelsen kalla även andra personer, som på grund av sin verksamhet eller av annan anledning kan antas äga sakkunskap om fastighetsvärdena inom länet eller om värdering av fastigheter (1445 1 mom.).
Föreskrift om sakkunnig som skall biträda fastighetstaxeringsnämnderna lämnas främst i 172 5 första stycket vid 1). Där görs hänvis— ning bl.a. till 15 å, i vilken stadgas att taxeringsnämnd vid behandling av taxerings- fråga, som kräver särskild sakkunskap, får efter samråd med skattechefen anlita biträde av sakkunnig. Sådant samråd skall enligt samma stadgande ske även vid behov av tolk. — Sakkunnig, som anlitas av fastighetstaxe- ringsnämnd, äger att anteckna särskild me- ning till protokollet beträffande taxering vid vars handläggning den sakkunnige biträtt (151 & sista stycket).
”Förste taxeringsintendenten”, som enligt 147 5 andra stycket bl. a. har att övervaka fastighetstaxeringsnämndernas arbete äger enligt tredje stycket i samma paragraf kalla i fastighetsvärdering kunniga och erfarna per- soner för att erhålla upplysningar av dem. Vidare äger ”förste taxeringsintendenten” enligt samma författningsrum — på grund av däri gjord hänvisning till 17 å — anlita sakkunniga för utredning av taxeringsfråga som kräver särskild sakkunskap.
I förvaltningsprocesslagen (SFS 1971 2291) lämnas i 24—27 %% vissa föreskrifter angåen- de sakkunniga. I 245 stadgas att rätten — varmed avses bl.a. länsskatterätten — får inhämta yttrande över fråga, som kräver särskild sakkunskap, från myndighet, tjänste- man eller den, som eljest har att gå till handa med yttrande i ämnet, eller anlita annan sakkunnig i frågan. I fråga om sakkunnig gäller 40 kap. 2—7 och 12 åå rättegångsbal-
ken om jäv m. m. Annan sakkunnig än den som har att gå till handa med yttrande är berättigad till ersättning av allmänna medel för sitt uppdrag och rätten får bevilja för— skott på sådan ersättning. Enligt 25% får rätten förordna om förhör med sakkunnig, vilket skall äga rum vid muntlig förhandling. För förhören lämnas vissa ytterligare före- skrifter. — Sakkunnig har rätt till ersättning av allmänna medel för sin inställelse (26 å).
Bestämmelser om att länsstyrelsen vid både årlig taxering och allmän fastighetstaxe- ring skulle utse vissa sakkunniga var intagna i 1928 års taxeringsförordning. Under rubri- ken "För beskattningsnämnderna gemensam- ma bestämmelser” stadgades i 14 5 2 mom. att länsstyrelsen skulle, under iakttagande av de föreskrifter Kungl. Maj:t kunde meddela, träffa avtal med erforderligt antal i skogshan- tering sakkunniga personer att, då de kalla- des, biträda beskattningsnämnd och ordfö- rande i taxeringsnämnd. Där så prövades erforderligt, fick länsstyrelsen också träffa dylikt avtal med i bokföring sakkunniga personer. Den sakkunnige skulle vid behov kallas av vederbörande ordförande efter sam- råd med förste taxeringsintendenten. Avtal kunde även slutas med sakkunniga för bi- träde åt fastighetsprövningsnämnd eller pröv- ningsnämnd därvid den sakkunnige kallades av nämnden. — Numera finns motsvarande bestämmelse delvis intagen i 7 åTK. Däri föreskrivs i lmom. bl.a. att länsstyrelsen kan träffa avtal med lämpliga personer att, då de därtill kallas, lämnas sakkunnigt biträ- de vid taxeringsarbetet. Därvid skall i varje särskilt fall utfärdas skriftligt förordnande, vilket inte får meddelas för längre tid än ett år i sänder och när som helst skall kunna återkallas. I andra momentet av samma paragraf föreskrivs att för att kunna av länsstyrelsen godkännas som skogssakkunnig vid taxeringsarbete fordras god kännedom om de delar av skatte- och taxeringsförfatt- ningarna som avser skogsfrågor. Vidare skall skogssakkunnig ha genomgått skogshögsko- lan eller genom annan utbildning eller tidiga- re verksamhet ha förvärvat goda insikteri skogshantering. — 7 & TK gäller emellertid
endast inkomst- och förmögenhetstaxe- ringen. Bestämmelser om att länsstyrelsen kan träffa avtal med sakkunniga för arbete vid allmän fastighetstaxering har inte funnits i TK. Motsvarande bestämmelse för sakkun- nig vid särskild fastighetstaxering togs bort till 1971 års taxering.
Vid den allmänna fastighetstaxeringen har länsstyrelsen emellertid slutit avtal med sak- kunniga av skilda slag för biträde i olika skeden av taxeringen. De sakkunniga har sålunda biträtt dels fastighetstaxeringsnämn- derna vid taxeringen, dels länsstyrelserna. Sakkunniga, som biträtt länsstyrelsen, har förekommit i flera olika sammanhang. Under förberedelsearbetet för den allmänna fastig- hetstaxeringen har länsstyrelsen i allmänhet haft hjälp av sakkunniga på värdering m. ni. av olika typer av fastigheter med att insamla underlag för länets fastighetstaxeringsanvis- ningar och med att utarbeta förslag till dessa anvisningar. Vidare har länsstyrelsen utsett länssakkunniga att avge yttranden i olika skeden av taxeringsprocessen. Motsvarande förfarande har tillämpats vid den särskilda fastighetstaxeringen. Slutligen har fastighets- prövningsnämnd resp. prövningsnämnd — på samma sätt som föreskrevs i 14 5 i 1928 års taxeringsförordning — vid behandling av taxeringsfråga, som krävt särskild sakkun- skap, kunnat anlita biträde av sakkunnig (1725 jfr med 155 samt 2005 i deras lydelse före den 1 juli 1971).
I avsaknad av föreskrifter om länsstyrel- sens möjlighet att vid allmän fastighetstaxe- ring träffa avtal med sakkunniga har RN inför 1970 års-taxering lämnat vissa anvis- ningar i detta hänseende, vilka intagits i Handledningen. Anw'sningar lämnades därvid beträffande sakkunniga som skulle biträda dels länsstyrelsen (s. I.2:2—3) dels fastighets- taxeringsnämnderna (s. I.2:7).
[ den anvisning som avsåg sakkunniga åt länsstyrelsen (Ln) anfördes följande:
"Ln bör senast 3 mars 1969 ha träffat avtal med lämpliga personer om att de skall lämna sakkunnigt biträde åt Ln före, under och eventuellt efter fastighetstaxeringsarbetet i FTN'a, exempelvis så- som sakkunniga i fråga om värdering av skog och skogsmark (länsskogssakkunmga).
För att kunna godkännas såsom länsskogssak— kunnig fordras god kännedom i hithörande delar av skatte- och taxeringsförfattningarna. Den sakkunni- ge skall ha genomgått SHS eller genom annan utbildning eller tidigare verksamhet ha förvärvat goda insikter i skogsbruksdrift.
1 fall då behov föreligger inom Ln av ytterligare biträde under arbetet med förslag till anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet bör avtal träffas med andra lämpliga personer att lämna sådant biträde, exempelvis i fråga om anvisningar rörande värdering av fastigheter med jordbruk eller villafas- tigheter eller hyres- och affärsfastigheter.
Sakkunnig åt Ln bör förordnas skriftligen med erinran om vikten av att föreskriven tystnadsplikt iakttas. Förordnande bör ej meddelas för längre tid än ett är i sänder och skall kunna när som helst återkallas."
Den anvisning, som RN meddelade beträf- fande de sakkunniga åt fastighetstaxerings- nämnderna, löd:
”Senast ] juli 1969 bör Ln förordna sakkunniga för taxering av industrifastigheter och i förekom- mande fall sakkunnig i fråga om värdering av yrkesmässig trädgårdsodling att biträda F TN : (1.
Vidare bör Ln senast samma dag utse skogssak- kunniga att biträda FTN:a. Därvid bör antalet dylika sakkunniga anpassas så att arbetet inom nämnderna kan bedrivas med erforderlig skyndsam— het och noggrannhet.
Vid förordnande av de skogssakkunniga som skall biträda FTN: a bör Ln föreskriva att sakkun— nig skall
l. närvara vid FTN:s första sammanträde, vid vilket ordföranden bl. a. skall redogöra för det virkesförråd, som i medeltal per hektar finns inom det område av länet, vari distriktet är beläget, samt Virkesförrådets fördelning på trädslagsklasser, för- rådsgrupper och, om det har betydelse, trädslag inom samma område.
2. vid sagda sammanträde tillsammans med FTO upprätta tidsplan för behandling av de deklaratio- ner som skall överlämnas till den skogssakkunniga,
3. vid behandlingen av till honom överlämnade deklarationer
dels på därför avsedd plats på deklaration samt med ledning av de i deklarationen lämnade upplys— ningarna och i övrigt av honom kända förhållanden föreslå grundfaktorer för beräkning av skogsmarks- värde och skogsvärde,
dels med ledning av dessa faktorer uträkna skogsmarksvärdet och skogsbruksvärdet,
dels ange de fall då byggnad på skogen bör anses såsom överbyggnad samt föreslå värde av denna.”
1 Handledningen anfördes vidare i en kommentar (5. 1.217) att det vid taxering av industrifastigheter var behövligt att bedöma sådana fastigheter ur såväl byggnadsteknisk
som företagsekonomisk synvinkel. Därför borde länsstyrelsen, i fall då detta låter sig göra, såsom industrisakkunniga åt fastighets- taxeringsnämnderna förordna dels byggnads— teknisk expert, dels företagsekonomisk ex- pert. hämtas från länets företagareförening.
RN har i anvisningar för den särskilda fastighetstaxeringen lämnat motsvarande re- kommendationer om sakkunniga vid särskild fastighetstaxering.
Om utredningens förslag om konsulenter för fastighetstaxering (avsnitt 16.2) bifal- les, kommer behovet i övrigt av sakkunniga under taxeringsarbetet att minska. Som framgått har vid tidigare allmänna fastighets- taxeringar utsetts t. ex. industrisakkunniga att biträda fastighetstaxeringsnämnderna. Dessa sakkunniga kommer, om det före- nämnda förslaget antas, att till övervägande delen ersättas av konsulenter för fastighets- taxering. Industrifastigheter och andra fastig- heter av speciell typ får förutsättas till största delen bli taxerade av nämnd i gemen- samt distrikt. En del sådana fastigheter torde dock bli taxerade hos nämnderna i de lokala distrikten. Antalsmässigt torde därvid skogs- fastigheter komma att utgöra huvudparten. Dessa har genomgående taxerats efter bered- ning av skogssakkunniga. Detta torde också framdeles böra bli fallet.
Sakkunniga kommer således alltjämt i viss utsträckning att behövas för att biträda fastighetstaxeringsnämnderna, i vart fall i de lokala fastighetstaxeringsdistrikten. Även i nämnd i gemensamt fastighetstaxerings- distrikt kan det tänkas komma upp svåra taxerings- och värderingsfrågor som ligger utanför konsulenternas sakkunskap och för vilka därför särskilda sakkunniga behöver tillkallas. Liksom i huvudsak nu gäller enligt 172 5 första stycket vid l)jämfört med 15 & bör därför fastighetstaxeringsnämnd, i den mån behov av särskild sakkunskap föreligger vid behandling av viss taxeringsfråga, efter samråd med skattechefen äga anlita sakkun- nig med insikt och erfarenhet på det område frågan rör. Bestämmelse härom bör intas i 135 % 3 mom. TF. Den i 172 & gjorda
Expertis av sistnämnda slag kunde
hänvisningen till 15 & bör då borttas. Även bestämmelsen om samråd med skattechefen vid behov av tolk bör flyttas till 135 5 3 mom. och inte regleras genom hänvisning till 15 5.
Nu gällande bestämmelse i 151 & om att sakkunnig äger att beträffande taxering, vid vars handläggning han biträtt, anteckna sär- skild mening till protokollet bör kvarstå. Bestämmelsen — liksom motsvarande stad- gande beträffande konsulent för fastighets— taxering — motiveras av att i den sakkun- niges och konsulentens uppdrag ingår att avge taxeringsförslag. Han bör därför ha rätt att anteckna särskild mening beträffande taxeringen av en fastighet, för vilken han avgett taxeringsförslag.
Det synes vidare lämpligt att bestämmel- ser — i sak överensstämmande med innehål- let i nuvarande 7 5 TK och de anvisningar av RN som återgivits i detta avsnitt — meddelas av Kungl. Maj:t angående tillvägagångssättet m. ni. då länsstyrelsen utser och avtalar med personer att lämna sakkunnighjälp vid fastig- hetstaxeringen under förberedelse- och taxe- ringsarbetet samt under olika skeden av taxeringsprocessen.
17. Andra instans i fastighetstaxeringsmål
17.1 Allmänt
Efter utredningsarbete under en stor del av 1960-talet har en omfattande omorganisa- tion av den centrala och regionala skatteför— valtningen och förvaltningsrättskipningen numera ägt rum. Motsvarande omorganisa- tion har endast till ringa del genomförts på fastighetstaxeringens område. I direktiven för fastighetstaxeringsutredningen har che- fen för finansdepartementet mot bakgrund av inrättandet av länsskatterättema, som tidigare anförts (avsnitt 14.3), uttalat att det med hänsyn till omorganisationen av läns- styrelserna och prövningsnämnderna, såvitt avsåg den årliga taxeringen, syntes lämpligt att i motsvarande mån omorganisera fastig- hetsprövningsnämndema och länsstyrelser- nas befattning med den allmänna fastighets- taxeringen. — I detta avsnitt kommer frågan om en omorganisation av andra instansen vid fastighetstaxeringen såvitt angår dess döman- de funktion att behandlas.
17.2. Fastighetsprövningsnämnderna 17.2.1 Historik och gällande organisation
1922 skildes, i enlighet med ett av särskilda sakkunniga utarbetat förslag till förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering, fastighets- taxeringen från inkomst- och förmögenhets-
taxeringen under de år allmän fastighets- taxering ägde rum.
Den allmänna fastighetstaxeringen på lan- det och i städerna skulle fr.o.m. 1922 granskas och anförda besvär prövas av en särskilt för fastighetstaxeringen i varje län inrättad fastighetsprövningsnämnd, vilken hade tolv—tjugofyra ledamöter med lands- hövdingen som ordförande.
De särskilda fastighetstaxeringarna ombe— sörjdes även efter 1922 av de för inkomst- och förmögenhetstaxering inrättade lokala taxeringsnämnderna samt prövningsnämn- derna.
Principen i fråga om fastighetsprövnings- nämndemas sammansättning var att fastig- hetsprövningsnämnden endast skulle bestå av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller andra sakkunniga på fastighetsvärdering. I 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande (SOU 1925: 27) vilket låg till grund för 1928 års taxeringsförordning föreslogs, att av fastighetsprövningsnämndens ledamöter skulle tre fjärdedelar ha varit ledamöter i första instans för fastighetstaxering och en fjärdedel vara personer som genom sin verksamhet kunde antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering.
Grunddragen för fastighetsprövnings- nämndens senast gällande organisation med ledamöter dels från prövningsnämnden dels från speciellt på fastighetstaxeringen inrikta- de grupper föreslogs i ett betänkande av
beskattningsorganisationssakkunniga, SOU 1962: 49. Enligt detta borde fastighetspröv- ningsnämnden bestå av fjorton ledamöter, varav — utöver prövningsnämndens leda- möter vilkas antal föreslogs till fem — nio ledamöter skulle utses till lika antal ur följande grupper, nämligen dels de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd som förordnats resp. valts av länsstyrelse eller landsting, dels de ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd som valts av kommun och dels sådana personer som inte varit ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnd men som kunde antas besitta sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Samtidigt föreslogs att landskamreraren i stället för såsom tidigare landshövdingen skulle vara nämndens ordförande.
Genom den ändring av fastighetspröv- ningsnämndens organisation, som grundade sig på sistnämnda betänkande, frångick man den dittills gällande principen i fråga om fastighetsprövningsnämndens sammansätt- ning som innebar att endast med fastighets- förhållanden förtrogna personer skulle vara ledamöter i fastighetsprövningsnämnd. Emel- lertid bör anmärkas att antalet ledamöter i länsprövningsnämnd, med awikelse från sak- kunnigförslaget, bestämdes till minst fyra, högst åtta ledamöter förutom landskamrera— ren såsom ordförande.
Alltjämt efter omorganisationen år 1943 övervägde sålunda antalet i fastighetstaxering och fastighetsvärdering förfarna ledamöteri fastighetsprövningsnämnd över de ledamöter i prövningsnämnd, som ingick i fastighets- prövningsnämnd och som hade erfarenhet av i huvudsak inkomst- och förmögenhetstaxe- ring.
För" ärenden om allmän fastighetstaxering t. o. m. 1970 års taxering har fastighetspröv- ningsnämnden fungerat som andra instans. Av bl. a. departementschefsuttalanden ipro- positionema 1971: 14 (s. 56) och 1971: 60 (s. 106) framgår att det är avsett att fastig- hetsprövningsnämndema till 1975 års all- männa fastighetstaxering skall ha ersatts med annat organ även om bestämmelserna om fastighetsprövningsnämndens kompetens och organisation i 131 5 2 mom. resp. 134 5 TF
har fått stå kvar oförändrade. De således alltjämt gällande men inaktuella bestämmel- serna om fastighetsprövningsnämndens orga- nisation i 1345 TF innebär, att fastighets- prövningsnämnd skall bestå av ledamöterna (och suppleanterna) i prövningsnämnd och dessutom av nio ledamöter (och sex supp- leanter) som utses av länsstyrelsen. Av sistnämnda nio ledamöter, som skall utses senast den 15 augusti året före taxeringsåret, skall sex vara ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd och tre vara fastighetsvärderingssak- kunniga men ej ledamöter i fastighetstaxe- ringsnämnd. Suppleanterna utses enligt sam— ma grunder. I Stockholms län sammanträder fastighetsprövningsnämnden på fem avdel- ningar. Efter framställning av länsstyrelsen i annat län kan Kungl. Maj:t medge att fastighetsprövningsnämnden sammanträder på två avdelningar (134 5 jämförd med 11 5 1 mom.). Senast den 30 april det år pröv- ningsnämndsledamöter utses skall annan länsstyrelse än länsstyrelsen i Stockholms län för Kungl. Maj:t ange om fastighetspröv- ningsnämnden enligt länsstyrelsens mening bör arbeta på två avdelningar (62 5 jämfört med 6 5 2 mom. TK).
Ordföranden i prövningsnämnden skall vara fastighetsprövningsnämndens ordföran- de (1345 TF). I Stockholms län förordnas förste länsassessor vid prövningsnämndsav- delningen att vara ordförande på avdelning (125 lmom. första stycket). — För den särskilda fastighetstaxeringen har prövnings- nämnden till den 1 juli 1971 — då länsskatte- rätterna inrättades — fungerat som andra instans (175 5).
17.2.2. Vissa statistiska uppgifter
Av statistik, som upprättats rörande fastig- hetsprövningsnämndemas verksamhet, bilaga 7, framgår att totalt 36 497 besvärsärenden under år 1970 ingavs till fastighetsprövnings- nämnderna. I förhållande till antalet värde- bärande taxeringsenheter innebär detta en genomsnittlig besvärsfrekvens på l;7 %. Sto- ra differenser föreligger dock här de olika länen emellan — i Stockholms län har besvärsfrekvensen sålunda varit i det närmas-
Av bilaga 7 framgår vidare att i det närmaste 3/4 av hela antalet besvär avsett småhusfastigheter. Besvärsfrekvensen inom de olika fastighetskategorierna har procentu- ellt varit högst i fråga om hyres- och affärsfastigheter (2,7 %) och lägst i fråga om jordbruksfastigheter (1,5 %) och bebyggda småhusfastigheter (1,6 %) — ett förhållande som kan synas anmärkningsvärt med hänsyn till att den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena för bebyggda, sedan år 1968 oförändrade villafastigheter var 34 % medan motsvarande siffra för hyres— och affärsfastigheter endast var 11 % (jfr bilaga 2).
Av statistiken (se bilaga 7) framgår vidare att 94 % av besvären inkommit inom ordinarie besvärstid samt att 88 % av besvä- ren anförts av fastighetsägare och 11% av taxeringsintendent. Endast i 179 fall har den kommunala besvärsrätten utnyttjats — här- vid har givetvis ej medräknats fall då kommunen besvärat sig i egenskap av fastig— hetsägare.
Av antalet besvärsmål, bilaga 8, har 60 % lett till ändring av fastighetstaxeringsnämnds beslut medan 40 % föranlett avslag. Även här föreligger stora differenser länen emellan.
Av bilaga 9 framgår att de av fastighets- prövningsnämndema vidtagna ändringarna beloppsmässigt endast innebär obetydliga förändringar i taxeringsutfallet (0,4% för skattepliktig jordbruksfastighet och 0,3% för skattepliktig annan fastighet).
Enligt uppgift från kammarrätten i Stock- holm har ca 4 200 besvär inkommit över fastighetsprövningsnämndernas beslut angå- ende 1970 års allmänna fastighetstaxering, vilket innebär att 11,5 % av besluten över- klagats vidare.
Vid jämförelse med år 1965 har antalet besvärsmål ökat kraftigt. 1965 och 1970 utgjorde antalet till fastighetsprövnings- nämndema inkomna besvär från fastighets- ägare och kommuner 15 769 resp. 33 409 vilket för hela riket innebar mer än en fördubbling av antalet mål. Förändringen var dock ytterst ojämnt fördelad över landet. Av
den totala ökningen 17 640 mål var sålunda 3/4 hänförlig till de tre storstadslänen. I dessa län låg ökningen härigenom långt över genomsnittet (3—5 gånger) medan ökningen i vissa andra län var obetydlig och viss nedgång i antalet mål förekom i Kopparbergs och Västerbottens län.
Även antalet besvärsmål i kammarrätten över allmän fastighetstaxering har mer än fördubblats under ifrågavarande tid. År 1965 uppgick antalet besvärsmål sålunda endast till ca 2 000.
17.3 Ny organisation av den regionala för- valtningsrättskipningen
17.3.1. Allmänt
Under 1960-talet har ett flertal utredningar angående bl.a. den regionala förvaltnings- rättskipningen pågått. Dessa utredningar har nu resulterat i bl. a. att nya förvaltningsdom- stolar, länsskatterätter och länsrätter, in- rättats i länen.
Fr.o.m. den 1 juli 1971 fungerar läns- skatterätter som andra instans i praktiskt taget alla skattemål. Detta gäller även mål om särskild fastighetstaxering samt mål om rättelse av fel i fastighetsprövningsnämnds beslut och mål om extraordinär besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering. Mål avseende 1970 års allmänna fastighetstaxering, som anförts i ordinär ordning, skulle enligt 163 5 TF vara avgjorda senast den 15 december 1970.
Före den företagna omorganisationen in- nefattades hos länsstyrelsen i landskontoret förutom den fiskala parten i skattemål även den dömande instansen, prövnings- nämnden och fastighetsprövningsnämnden. De fiskala göromålen bestreds därvid främst av taxeringssektionen med förste taxeringsintendenten som sektionschef. Sek- tionschefen var underställd landskamreraren, vilken samtidigt var ordförande i till lands- kontoret knutna prövningsnämnden och fas- tighetsprövningsnämnden.
Då fastighetsprövningsnämnden skall ersättas med ett nytt organ, uppkommer problem till stor del likartade med dem, som förelåg vid omorganisationen av den regionala skatte- rättskipningen i övrigt, dvs. vid inrättandet av länsskatterättema. Det torde därför vara lämpligt att som utgångspunkt för ett förslag om organisationen av andra instans i fastig- hetstaxeringsmål återge vissa uttalanden och förslag som framkommit under förarbetena till lagstiftningen om skatterätt och länsrätt. Därvid har nämligen i vissa fall berörts frågor som har direkt avseende å fastighetstaxe— ringen.
Av de utredningsförslag som här avses togs skattefrågorna först upp iLandskontorsut- redningens betänkande ”Skatteförvalt- ningen” (SOU 1967122). Landskontorsut- redningen utgick vid sina förslag från att skatteförvaltningen och förvaltningsrättskip- ningen skulle skiljas från länsstyrelsen och föreslog att från länsstyrelsen fristående skatteverk resp. länsskatterätter skulle upp- rättas. Skatterätten skulle bestå av två domare och skatterättsnämndemän till ett antal som Kungl. Maj:t bestämde. Nämnde- männen skulle i huvudsak väljas av lands- tinget. Skatterätten skulle vara domför med ordförande och sex nämndemän — fler än åtta nämndemän skulle inte få tjänstgöra samtidigt i rätten. Nämndemännen skulle ha individuell rösträtt. På 5. 229 i betänkandet uttalades beträffande fastighetstaxeringen:
"Vid allmän fastighetstaxering kompletteras för närvarande prövningsnämnden med ytterligare nio av länsstyrelsen utsedda ledamöter, som represente- rar fastighetstaxeringsnämnderna och företräder särskild sakkunskap. Det synes lämpligt att även framdeles behålla denna ordning. Förslag till sådana ledamöter bör, i överensstämmelse med det av oss förordade systemet med taxeringsnämnds- ordförande m. fl., avges av skatteverket."
Beträffande sammansättningen av läns- skatterättema i mål om allmän fastighets- taxering förordadesi betänkandet att 1 10 å i en föreslagen taxeringsförordning skulle lyda enligt följande:
”I länsskatterätt skola för mål om allmän fastighetstaxering utses ytterligare femton nämnde— män. Dessa utses av länsstyrelsen senast den 15 augusti året före taxeringsåret efter förslag av skatteverket före den 15 juli samma år. Fem av dessa nämndemän skola utses bland dem, som efter förordnande av länsstyrelsen eller val av landstings— kommuns förvaltningsutskott äro ledamöter i fas- tighetstaxeringsnämnd, samt fem bland dem, som efter val av kommun äro ledamöter i sådan nämnd. De övriga skola äga sakkunskap i fastighetsvärde- ring.”
Beträffande handläggningen m.m. vid länsskatterättema utarbetades inom finans- departementet ett betänkande ”Lag om skatterätt” (SOU 1967:24). Däri föreslogs bl.a. att länsskatterätt skulle vara domför med ordförande och nämnd om lägst sex och högst åtta nämndemän eller, i fråga om allmän fastighetstaxering, med ordförande och högst sjutton nämndemän. Högst sexton nämndemän skulle finnas hos skatterätt. Om flera nämndemän behövdes, skulle Konung- en bestämma deras antal (5 5). Därtill kom de särskilda nämndemännen för mål om allmän fastighetstaxering (7 5).
Förutom allmänna behörighetsregler så- som bosättning i domkretsen m. m. föreslogs i 7 & att vid val av nämndemän skulle tillses att kännedom om olika grupper av skattskyl- diga och om olika delar av domkretsen blev företrädd.
Över förslag i SOU 1967: 22 och 24 avgav bl. a. Lantbrukets skattedelegation och läns- styrelsen i Skaraborgs län remissyttranden. Lantbrukets skattedelegation ansåg inte att rätten behövde särskild sammansättning i mål om allmän fastighetstaxering. I mån av behov kunde speciell sakkunskap tillkallas. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som också avstyrkte förslaget om en annan sammansätt- ning i sådana mål, ansåg det olämpligt att — såsom var fallet med fastighetsprövnings- nämnden — i skatterätten skulle ingå leda— möter, som var representanter för lägre instanser. Det borde därför föreskriVas att ingen av domstolens ledamöter fick vara ordförande i taxeringsnämnd eller fastighets- taxeringsnämnd, kronoombud eller ledamot i taxeringsnämnd (fastighetstaxeringsnämnd) eller fastighetstaxeringsombud (prop.
I prop. 1969: 127 som innehöll ett prin- cipförslag om inrättande av RSV anförde föredragande departementschefen bl. a., att en sådan utbrytning som landskontorsutred- ningen förutsatt fick bedömas i sammanhang med frågan om länsförvaltningens framtida organisation och fick tas upp först i ett senare sammanhang (s. 3, 4, 47 och 48).
I prop. 1970: 103 lämnades ett principför- slag om länsstyrelsernas framtida organisa- tion, som innebar endast en partiell omorga- nisation av länsstyrelserna. Denna gick för skatteförvaltningens och förvaltningsrätt- skipningens del ut på att skatteförvaltningen skulle omhänderhas av en huvudenhet på länsstyrelsen och att i en huvudenhet för allmän förvaltning och förvaltningsrättskip- ning skulle ingå dels länsskatterätt, dels länsrätt, båda med en tjänsteman vid läns- styrelsen som ordförande och en lekmanna- nämnd. I propositionen uttalade departe— mentschefen bl.a. att landskontorsutred- ningen hade bedrivits parallellt med länsför- valtningsutredningen och länsindelningsut- redningen. Förslaget om skatteverk och läns- skatterätt borde därför ses mot bakgrund av de förslag som sistnämnda utredningar hade lagt fram. Frågan var av den arten att den borde hänskjutas till den beredning som hade att överväga den regionala samhällsför- valtningens organisation på längre sikt (s. 145 och 146). — Vidare anförde departe— mentschefen (s. 152):
”Möjligen kan befaras att någon gång den föreställningen skapas att risker för bristande objektivitet skulle föreligga på grund av det organisatoriska sambandet mellan förvaltnings- rättskipningen och t.ex. länsstyrelsens tillsyns- och inspektionsuppgifter. Detta kunde anses tala för att förvaltningsrättskipningen skulle brytas ut ur länsstyrelsen och förläggas till ett helt fristående organ. — Tillräckligt underlag för att i dag pröva en sådan organisation saknas emellertid. Däremot finns förutsättningar för att inom länsstyrelsens ram ge förvaltningsrättskipningen en organisato- riskt mer fristående ställning än f. n.”
Den parlamentariska utredning, som om- talades i prop. 1970: 103, tillkallades den 20 mars 1970 för beredning av vissa frågor
rörande den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation och benämns ”Länsberedningen”. I beredningens direktiv sägs bl. a. att den bör ”lägga fram förslag till organisation på regional nivå, dvs. en över- arbetning av länsförvaltningsutredningens, landskontorsutredningens och länsdemokra— tiutredningens förslag”. Beredningens arbete borde dock inte hindra att partiella reformer under tiden genomfördes på områden där sådana framstod som särskilt angelägna.
I prop. 1971:1, bil. 14 föreslogs bl.a. beträffande länsstyrelseorganisationen att skatteförvaltningen skulle omhänderhas av en skatteavdelning och att en länsskatterätt och en länsrätt med ett gemensamt kansli skulle tillhöra en förvaltningsenhet, som skulle vara uppdelad på en allmän enhet och en rättsenhet.
I en inom civildepartementet ljuni 1970 upprättad PM, "Skatterätt och länsrätt” (stencil C 197013) framlades förslag till länsskatterättens och länsrättens närmare organisation. Däri anfördes bl. a. att allmän fastighetstaxering skulle ske nästa gång tidi- gast om fem år. Frågan om vilket organ som borde handha mål om allmän fastighetstaxe- ring i instansen över fastighetstaxerings- nämnden borde lämpligen inte prövas i det då aktuella sammanhanget (5.13). — Fem remissinstanser yttrade sig över PM:n ivad den avsåg fastighetstaxeringen. Sålunda tog länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämt- lands och Norrbottens län samt RLF och Sveriges lantbruksförbund upp frågan om mål om allmän fastighetstaxering borde hänföras till skatterätts kompetensområde. Samtliga ansåg att så borde ske och att något avgörande hinder mot att i samband med inrättande av skatterätter reglera denna fråga knappast förelåg. Länsstyrelserna i Göte- borgs och Bohus samt Jämtlands län fram- höll att mål om allmän fastighetstaxering borde handläggas av samma organ som mål om särskild fastighetstaxering. Något annat organ än skatterätten kunde därvid enligt RLF och lantbruksförbundet inte kommai fråga. Härtill kom att besvär i extraordinär ordning över 1970 års allmänna fastighets—
taxering kunde anföras intill utgången av år 1975, varför en omedelbar lösning syntes lämplig.
Nyssnämnda PM låg till grund för prop. 1971: 14 med förslag till lag om skatterätt och länsrätt, vilken antagits av riksdagen (SFS 1971: 52 m.fl.) och trätt ikraft den 1 juli 1971. I denna proposition uttalade sig föredragande departementschefen om fastig- hetstaxeringen enligt följande (5. 56):
”Allmän fastighetstaxering har ägt rum är 1970 och skall enligt gällande regler inte äga rum igen förrän år 1975. Fastighetsprövningsnämndernas arbete skall enligt 163 & taxeringsförordningen vara avslutat senast den 15 december under taxerings— året. Besvär som i särskild ordning anförs över fastighetstaxeringsnämnds beslut prövas enligt 16722 lmom. av prövningsnämnden, om fastig- hetsprövningsnämndens arbete är avslutat. I prome- morian anförs att frågan om vilket organ som bör handha mål om allmän fastighetstaxering i instan- sen över fastighetstaxeringsnämnden inte bör prö- vas nu. De fem remissinstanser som går in på frågan anser däremot att mål av detta slag bör hänföras till skatterätts kompetensområde och att något avgö- rande hinder mot att redan nu reglera frågan knappast föreligger. Som framgår av vad jag nyss anfört är det inte nödvändigt att i detta samman- hang ta ställning till frågan om vilket organ som skall ersätta fastighetsprövningsnämnden. Både denna fråga och frågan om vilken sammansättning som bör föreskrivasi mål om allmän fastighetstaxe- ring bör övervägas i annat sammanhang."
17.4 Länsskatterätterna 17.4.1 Allmänt
Enligt lagen om skatterätt och länsrätt (SFS 1971: 52) skall för dessa båda domstolars organisation m. m. gälla bl. a. följande. Läns- skatterätts och länsrätts domkrets skall utgö— ras av ett län (1 5). De har sitt kansli i länsstyrelsen och sammanträder enligt hu- vudregeln på den ort där kansliet finns (2 €). Länsskatterättens sakliga kompetensområde utgörs av mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet idessa författningar (3 $). Enligt 5 & skall både länsskatterätt och länsrätt bestå av ordföran- de och nämndemän utom i vissa enmansmål varom sägs i 6 &. Konungen bestämmer hur många nämndemän som skall finnas i varje
län för tjänstgöring i de båda domstolarna (5 5). Vidare anges i samma lagrum att rätten är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får inte tjänstgöra i rätten.
Ordförande i länsskatterätt och länsrätt skall inneha tjänst vid länsstyrelsen och vara lagfaren samt tillsättes av Konungen (7 5). Nämndeman väljs enligt 8 & av landstinget — utom i vissa undantagsfall — och utses enligt 10 5 för sex år men får avgå efter två år.
För nämndeman gäller som allmänna behörighetsvillkor att han är myndig svensk medborgare, är mantalsskriven och bosatt inom länet och ej har fyllt sjuttio år (9 5). Vidare måste för valbarhet till nämndeman vissa särskilda behörighetsvillkor vara upp- fyllda. Nämndeman får enligt sistnämnda lagrum inte vara tjänsteman vid länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller under länsstyrelse lydande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare, socialvårdskonsulent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller .annan som har till yrke att föra andras talan inför rätta. — Den som fyllt 60 är har rätt att frånträda nämndemannauppdraget. Om nämndeman upphör att vara valbar eller behörig, förfaller uppdraget. När ledighet uppkommer, utses ny nämndeman för åter- stående tid (lOå). De som är gifta med varandra eller i övrigt står i sådant förhållan- de till varandra som sägs i 4 kap. 125 rättegångsbalken får inte samtidigt tjänstgöra som ledamöter (12 5).
Ledamot och föredragande skall ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 & rättegångsbalken (11 5). Vid omröstning skall enligt 13 % ordföranden först säga sin mening; i övrigt gäller beträffande omröst- ning — vid vilken nämndemännen har indi- viduell rösträtt — vad som stadgasi 16 och 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med endast lagfarna ledamöter. Enligt 16 kap. har ordföranden utslagsröst vid paria vota, dock att särskilda regler gäller om fler än två meningar yppas vid omröst- ningen. Enligt 29 kap., som avser rättegångi brottmål, skall vid paria vota gälla den mening som är lindrigast. Yppas vid omröst-
ningen flera än två meningar, gäller även enligt 29 kap. särskilda regler. — Konungen meddelar ytterligare föreskrifter om skatte- rätts och länsrätts organisation och verksam- het (14 ä). Sådana föreskrifter har lämnatsi kungörelse om skatterätt och länsrätt (SFS l971:455).
17.4.2 Länsskatterätts sammansättning, m. m.
Vid de reformer av rättskipningen som företagits under senare år har stor vikt fästs vid lekmannamedverkan i domstolarna. I förslag (prop. 1969z44) till omorganisation av de allmänna domstolarna i första instans — tingsrätterna — behandlades denna fråga utförligt. Därvid föreslogs att rätten skulle vara domför med fyra nämndemän, dock med tre i nämnden om förfall för nämnde- man inträffade sedan huvudförhandling på- börjats. Första lagutskottet anförde i utlå- tandet 1969: 38 att utskottet ville kraftigare än som skett i propositionen betona dels den betydelse nämnddeltagandet i rättskipningen måste antas ha för allmänhetens förtroende för domstolarna, dels värdet av att lekman- nasynpunkter kommer till uttryck vid mä- lens prövning. Utskottet erinrade i detta sammanhang om att utvecklingen inom samhället går mot att lekmannaintlytandet ges utrymme på allt flera områden, något som bedöms som värdefullt för demokratin och för frågornas allsidiga belysning. Utskot- tet föreslog därför att nämnden i regel borde ha fem ledamöter. — Enligt därefter antagna, nu gällande regler skall tingsrätt vid hand- läggning av brottmål bestå av en lagfaren domare och nämnd om fem nämndemän (SFS 1969: 244). Inträffar förfall för nämn- deman sedan huvudförhandling påbörjats, är rätten dock domför med fyra i nämnden. Vid handläggning av vissa mål som avses i giftermålsbalken och föräldrabalken har tingsrätt samma sammansättning som i brott- mål. Dessa målgrupper torde utgöra den övervägande delen av de mål som förekom- mer vid tingsrätterna. I andra tvistemål är tingsrätt domför med tre lagfarna domare.
Flera än fyra lagfarna domare får ej sitta i rätten.
Frågan om antalet ledamöter i skatterätt och länsrätt har diskuterats under förarbe- tena. — Prövningsnämnd skulle enligt 12% lmom. TF, i dess lydelse före den 1 juli 1971, bestå av ordförande och ytterligare minst fyra och högst åtta ledamöter eller, om nämnden skulle sammanträda på avdel- ningar, fyra ledamöter på varje avdelning. — Enligt landskontorsutredningens förslag (SOU l967:22 s.229) borde i skatterätt sitta minst sex, högst åtta nämndemän. [ departementspromemorian ”Skatterätt och länsrätt” (stencil C 197013) föreslogs att skatterätt skulle vara domför med minst tre, högst sex nämndemän. Föredragande depar- tementschefen uttalade härom i prop. 1971: 14 (s. 64 och 65) bl. a.:
"Med hänsyn till att det inte är möjligt att låta ett så stort antal lekmän delta i avgörandena att en allsidig ortskännedom alltid blir företrädd bör, som anförs i promemorian, antalet lekmän bestäm- mas efter vad som är mest ändamålsenligt från arbetssynpunkt och så att det blir möjligt att rekrytera väl lämpade personer för uppgifterna som ledamöter i skatterätt och länsrätt. 1 det följande kommer jag att föreslå att lekmännen skall ha individuell rösträtt. Om förslaget genomförs bör antalet lekmän vara tämligen lågt. — Skatterätt bör med hänsyn till det anförda liksom f.n. är fallet med prövningsnämnd vara domför med tre ledamö- ter utöver ordföranden. Förslaget att det högsta antalet lekmän i skatterätt skall bestämmas till sex har godtagits av så gott som samtliga remissinstan- ser. De synpunkter som jag nyss har anfört talar emellertid för att det högsta antalet bestäms till ett lägre tal än sex. Prövningsnämnd som arbetar på avdelningar består, som jag förut nämnt, av fyra ledamöter utöver ordföranden. För egen del finner jag övervägande skäl tala för att det högsta antalet lekmän i skatterätt bestäms till fyra."
Lagrådet yttrade att det varit lämpligast att länsskatterätten och länsrätten slagits samman till en domstol eftersom bl.a. samma domare och nämndemän skulle tjänstgöra i de båda föreslagna domstolarna. Vidare ansåg man att i fråga om antalet nämndemän och deras rösträtt i skatterätt och länsrätt borde gälla samma regler som för tingrätterna. — Departementschefen vid- höll dock sitt förslag och anförde bl. a. att inrättandet av länsrätterna innebar att ett
tämligen stort antal nämndemän måste re- kryteras. Det kunde befaras att det skulle bli svårt att rekrytera ett tillräckligt antal lek- män om antalet nämndemän sattes högre än som föreslagits i lagrådsremissen. Erfarenhe- terna från de prövningsnämnder som har sammanträtt på avdelning, dvs. med högst fyra ledamöter utöver ordföranden, hade varit goda. Till dessa prövningsnämnder hör- de bl.a. nämnderna i de tre största länen (prop. l971:l4,s. 108).
Några bestämmelser om särskilda kvali- fikationer eller särskild kompetens för nämn- demännen i skatterätt och länsrätt utöver de i 95; samma lag angivna behörighets- och valbarhetsreglerna finns inte i lagen om skatterätt och länsrätt. Under förarbetena till den nya lagstiftningen har frågan om kompetenskrav för nämndemännen ingående diskuterats.
För ledamöter i prövningsnämnd gällde enligt 12 ä 1 mom. TF idess tidigare lydelse jämförd med 135 1 mom. — förutom allmänna behörighetsvillkor — samma kom- petenskrav som för ledamöter i taxerings- nämnd, dvs. att till ledamöter och supplean- ter i nämnderna borde utses redliga och allmänt aktade personer, som kunde antas besitta nödig insikt och erfarenhet. Vid val skulle tillses att om möjligt personer tillhö- rande olika inom distriktet förekommande grupper av skattskyldiga kom att tillhöra nämnden ävensom att såvitt möjligt känne- dom om distriktets olika delar kom att finnas i nämnden. Samma kompetenskrav gäller för fastighetstaxeringsnämnds ledamö- ter genom hänvisning i 1725 till 135 och därigenom — förutom för den del av fastighetsprövningsnämnden som utgjordes av prövningsnämndsledamöterna — även för de två tredjedelar av fastighetsprövnings— nämndens övriga ledamöter, vilka skolat utses bland ledamöterna i fastighetstaxe- ringsnämnderna. Endast för den återstående tredjedelen av fastighetsprövningsnämndens övriga ledamöter var ett särskilt kompetens- krav föreskrivet. Dessa skulle enligt 1345 utses bland personer som genom sin verk- samhet kunde antas besitta sakkunskap i
I samband med behandlingen av de all- männa behörighetsvillkoren för nämnde- männen har föredragande departements- chefen i prop. 1971: 14 (s. 86 f.) uttalat sig beträffande frågan om den, som medverkat vid taxeringen i första instans, kunde vara ledamot i andra instans i skattemål. Departe- mentschefen anförde:
”Som anförs i promemorian (stencil C 1970: 3) bör det undvikas att ordförande i taxeringsnämnd annat än i undantagsfall tjänstgör som nämndeman i skatterätt. Detsamma gäller enligt min mening annan ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd. Det kan emellertid, även om någon uttrycklig föreskrift därom inte ges, förväntas att valmyndig- heterna endast undantagsvis kommer att utse ledamot i taxeringsnämnd till nämndeman i skatte- rätt och länsrätt samt att sådan nämndeman bara undantagsvis kommer att utses till ledamot i taxeringsnämnd. Enligt min mening behöver därför någon föreskrift motsvarande bestämmelsen i 12 5 1 mom. TF inte tas in i lagen om skatterätt och länsrätt.”
Enligt 12 5 1 mom. TF i dess lydelse före den 1 juli 1971 kunde två ledamöter eller suppleanter i prövningsnämnd samtidigt vara ledamöter eller suppleanter i taxerings- nämnd. Före tillkomsten av detta författ- ningsrum diskuterades om det var en lämplig princip att ledamot av prövningsnämnd samtidigt fick vara ledamot i taxerings- nämnd. 1955 års taxeringssakkunniga uttala- de liksom tidigare 1950 års skattelagssak- kunniga i förarbeten till TF, att ledamot eller suppleant i prövningsnämnd inte samti- digt borde få vara ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd, vilken uppfattning delades av föredragande departementschefen i prop. 1956:150(s.251). l BeU 1956: 56 förorda- des emellertid en uppmjukning av det före- slagna förbudet. Man ansåg att av ledamöter- na och suppleanterna i prövningsnämnd högst två samtidigt fick ha motsvarande uppdrag i taxeringsnämnd inom prövnings- distriktet, vilket sedan som nämnts även stadgades i 125 lmom. TF. Anledningen härtill var bl.a. den svårighet som kunde väntas uppstå i vissa län att få lämpliga taxeringsnämndsordförande om de inte även fick medverka i prövningsnämnd.
Beträffande urvalet av ledamöter i fastig- hetsprövningsnämnd har läget som anförts varit ett annat. Förutom de prövnings- nämndsledamöter, som skulle delta ifastig- hetsprövningsnämnden och av vilka alltså två kunde vara taxeringsnämndsledamöter, skul- le av de nio ledamöter som utses enligt 134 & TF sex vara ledamöter i fastighetstaxerings- nämnd. De återstående tre fick däremot inte vara ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd.
Sedan landskontorsutredningen i 1105 i sitt förslag till taxeringsförordning tagit in stadgande om att länsstyrelsen skulle för mål om allmän fastighetstaxering utse 15 särskil- da nämndemän, av vilka 10 skulle ha varit ledamöter i taxeringsnämnd, anförde länssty- relsen i Skaraborgs län i remissyttrande, att det var olämpligt att i skatterätten skulle ingå ledamöter som så att säga var represen- tanter för lägre instanser. Därför borde enligt länsstyrelsens mening föreskrivas att ingen av domstolens ledamöter fick vara ledamot i taxeringsnämnd eller fastighetstaxerings- nämnd, kronoombud eller fastighetstaxe- ringsombud (jfr avsnitt 17.3.2).
Frågan om lekmannainflytandet och om särskilda kvalifikationsgrunder för nämnde— männen i länens förvaltningsdomstolar har ingående diskuterats i förarbetena till lagen om skatterätt och länsrätt. I principförslaget om bl. a. skatterätter i prop. 1970: 103 förordade föredragande departementschefen bestämt lekmannamedverkan i förvaltnings- rättskipningen i länsstyrelserna. Han anförde bl. a. att detta skulle bidra till en mer allsidig belysning av målen. Därtill kom att lekmän- nen tillförde målen allmänna kunskaper och erfarenheter. Lekmannamedverkan medför- de en insyn och kontroll som var ägnad att förstärka den medborgerliga förankringen av förvaltningen (s. 150 och 151). — Departe- mentschefen anförde vidare i fråga om lekmännens medverkan i skatterätterna och länsrätterna (s. 152 och 153):
"På frågan hur lekmännen i länsskatterätten och länsrätten bör utses kan skilda synpunkter anläg- gas. Landskontorsutredningen föreslog att lekmän- nen i länsskatterätten skulle väljas av landstinget. Länsförvaltningsutredningen föreslog att de lekmän
som enligt utredningens förslag skulle delta i förvaltningsrättskipningen i länsstyrelsen skulle utses av den delvis av landstinget valda länsstyrel- sen. Under remissbehandlingen av dessa förslag har olika meningar kommit till uttryck, nämligen att lekmännen bör utses, liksom ledamöterna i pröv— ningsnämnden i dag, av Kungl. Maj:t, att de bör väljas av landstinget eller av företrädare för primärkommunerna eller att de bör utses av länsstyrelsen. Av vad jag har anfört i det föregåen- de om värdet av lekmannainflytandei förvaltnings- rättskipningen följer att jag anser att krav på speciell fackkunskap inte bör ställas på lekmännen. Bedömningen av vederbörandes lämplighet för uppgiften bör ankomma på ett organ där en allsidig personkännedom inom länet är företrädd. Dessa synpunkter leder enligt min uppfattning till att lekmännen bör utses av landstinget. Jag vill i detta sammanhang erinra om att vid förordnande av ledamöter i prövningsnämnden skall tillses att om möjligt personer tillhörande olika inom länet förekommande grupper av skattskyldiga kommer att tillhöra nämnden och att såvitt möjligt känne- dom om länets olika delar kommer att bli representerade. Denna princip bör självfallet tilläm- pas också beträffande länsskatterätten.”
[ prop. 1971: 14 med förslag till lag om skatterätt och länsrätt anförde föredragande departementschefen om nämndemännens kvalifikationer (s. 68):
"l prop. 1970: 103 (s. 153) anförde jag att några krav på speciell fackkunskap inte bör ställas på lekmännen. Uttalandet som inte föranledde någon erinran från riksdagen utesluter inte att det bör eftersträvas att till rätterna knyta lekmän som besitter inte bara allmänna kunskaper och erfaren- heter utan också insikter i t. ex. beskattningsfrågor och sociala frågor. [ åtskilliga av de mål som enligt mitt förslag skall ankomma på skatterätt och länsrätt är det i första hand fråga om lämplighets— och skälighetsavvägningar."
I samma proposition anförde departe— mentschefen vidare (s. 82):
"Det är självfallet angeläget att olika inom länet förekommande grupper av skattskyldiga samt lä- nets olika delar blir representerade bland nämnde- männen. Som anförs ipromemorian bör det kunna förutsättas att valrnyndigheterna beaktar vikten härav, även om någon uttrycklig föreskrift inte tas in i lagen om skatterätt och länsrätt. — — — Det är emellertid väsentligt att valmyndighetema beaktar vikten av att till nämndemän utses personer som har insikter i och erfarenhet av sådana frågor som skall behandlas vid domstolarna. En ordning som inne- bar att skilda nämndemän skall utses för länsskatte- rätt resp. länsrätt skulle från denna synpunkt vara
fördelaktig. En sådan ordning leder å andra sidan till praktiska svårigheter. Det blir t. ex. inte möjligt att låta den som valts till nämndeman ilänsskatte— rätt tjänstgöra i länsrätt eller omvänt. Jag förordar därför att nämndemännen skall utses att vara nämndemän i båda domstolarna. En sådan ordning hindrar naturligtvis inte att nämndemän med erfarenhet av skattefrågor huvudsakligen tjänstgör i länsskatterätt och att nämndemän med erfarenhet av t. ex. sociala frågor huvudsakligen tjänstgör i länsrätt.”
I samma fråga uttalade departements- chefen i anledning av lagrådets yttrande över förslaget till lag om skatterätt och länsrätt (s. 108):
"Visserligen skall, som jag anförde i prop. 1970: 103, några krav på speciell fackkunskap inte ställas på lekmännen i skatterätt och länsrätt. Det bör emellertid framhållas att rätterna i stor utsträckning kommer att fungera som andra in- stans, att antalet mål och ärenden blir avsevärt, att avgörandena i stor utsträckning måste grunda sig på skriftligt material och att de ofta innebär tillämp- ning av ett omfattande och delvis komplicerat författningsrnaterial. Vad särskilt beträffar länsrät- terna är det angeläget att bland nämndemännen är representerade insikter i och erfarenheter av bl. a. sociala frågor. Vad jag nu har sagt innebär inte att jag numera vill hävda att nämndemännen bör ha speciella fackkunskaper. Däremot anser jag mig kunna konstatera att stora krav i andra avseenden måste ställas på nämndemännen, om dessa skall kunna fullgöra sin viktiga uppgift inom förvalt- ningsrättskipningen och få det inflytande på avgörandena som är avsett.”
Länsstyrelsernas organisationsniimnd — hörande till civildepartementet — har på grund av den genomförda omorganisationen av länsstyrelserna och vad som anförts i förarbetena till denna i september 1971 utgett en handledning ”Arbetsrutiner m. m. för länsskatterätt och länsrätt”. Beträffande nämndemännen anförs däri bl. a.:
"Nämndemännen utses i princip att tjänstgöra i båda rätterna. Övergångsvis kan det emellertid bli nödvändigt att de får specialisera sig på en av rätterna. Emellertid bör det eftersträvas att nämn- demännen får sådan information och bibringas sådana kunskaper att de efter en tid kan tjänstgöra i båda rätterna. — 1 görligaste mån bör man — i konsekvens härmed — undvika att nämndemännen inom resp. rätt görs till specialister på vissa mål, exempelvis körkortmål. — Nämndemännens tjänst- göring torde i flertalet län inte böra begränsas till att avse mål från viss geografisk del av länet.”
17.5 Olika typer av fastighetsdomstolar; sammansättning m. m.
Förutom vad som framkommit i olika avseenden vid utarbetandet av lagstiftningen om skatterätter synes det lämpligt att vid övervägandena om en lämplig organisation m.m. av andra instans för fastighetstaxe- ringsmål beakta vad som gäller beträffande sammansättning, ledamöternas kompetens m. m. för andra domstolar, som har eller har haft att handlägga mål angående fastigheter. En kort redogörelse lämnas därför för sammansättning m. 111. av ägodelningsrätt, expropriationsdomstol, vattendomstol, fas- tighetsdomstol och kammarrätts fastighets- taxeringsavdelning.
Före inrättandet av fastighetsdomstolar genom lagen om fastighetsdomstol (prop. l969:44, SFS 1969:246 och 19712534) handlades jorddelningsmål i första instans av ägodelningsrätt, en för varje domsaga. l sådan rätt var på landet enligt 21 kap. lagen den 18 juni 1926 om delning avjord å landet ägodelningsdomare (den lagfarne domare i tingsrätten som var därtill satt) ordförande. Ägodelningsrätten bestod förutom av ordfö- randen av tre ägodelningsnämndemän. Dessa borde vara i lanthushållning kunniga och med ortens förhållanden väl förtrogna män (2 €). De valdes för sex år, indirekt av kommun, och till ett antal av sex i varje domsaga (3 5). Att biträda ägodelningsrätten kunde överlantmätaren och länsarkitekten kallas (13 å). Bestämmelser om ägodelnings- rätt fanns vidare meddelade i 6 kap. löå lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning istad.
Expropriationsdomstol enligt lagen den 12 maj 1917 om expropriation utgjordes av ordföranden, som var ägodelningsdomaren i orten, och fyra ledamöter. Av dessa skulle två vara särskilt utsedda expropriationstekni- ker och två nämndemän i orten (15 5). I mål av mindre betydelse var dock domstolen domför med, förutom ordförande och nämn- demän, endast en expropriationstekniker. Expropriationstekniker förordnades av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl.
Maj:t bestämde för sex år till ett lämpligt antal för varje län. Av expropriationstekni- kerna skulle hälften ha erfarenhet av fastig- hetsvärdering inom tätorter och hälften av sådan värdering på landet (16 å). Ordföran- den skulle kalla den eller de expropriations- tekniker till tjänstgöring som han med hänsyn till erfordeng sakkunskap och övriga förhållanden fann lämpligast. Av nämnde- männen i orten skulle varje gång tjänstgöra de två som kallades, därvid borde iakttas att den ene om möjligt skulle vara ägare av fastighet men den andre icke (17 å).
Vissa andra typer av mål som avsåg fastighetsfrågor såsom hyresmål, mål om arrende, lösningsrätter m.m. har handlagts av de allmänna domstolarna med deras vanliga sammansättning. I andra instans handlades ägodelningsmål, expropriations- mål och andra fastighetsmål av hovrätterna med deras vanliga sammansättning.
Såsom specialdomstol på fastighetsmålens område fungerade tidigare vattendomstolar- na. Enligt 11 kap. vattenlagen den 28 juni 1918 var första domstol i vattenmål vatten- domstol (1 5). Vattendomstolen bestod av en lagfaren vattenrättsdomare såsom ordfö- rande samt såsom övriga ledamöter två vattenrättsingenjörer, som skulle vara i vat- tenfrågors tekniska behandling sakkunniga och erfarna män, och två vattenrättsnämn- demän beträffande vilka bl. a. stadgades att de skulle vara om sin orts förhållanden kunniga män (2 €). Vattenrättsdomare och vattenrättsingenjör utnämndes av Kungl. Maj:t (3 €). Vattenrättsnämndemän utsågs av kommun för sex år (4 5). — Överdomstol i vattenmål (vattenöverdomstol) var Svea hovrätt (l ä). Denna var domför med fyra ledamöter, av vilka minst tre skulle vara lagfarna. Ej flera än fem fick sitta i rätten. De ej lagfarna ledamöterna i vattenöverdom- stol benämndes vattenrättsråd, vilka skulle utses av Kungl. Maj:t och vara i vattenfrå- gors tekniska behandling sakkunniga och erfarna(16 5).
Genom lag den 29 maj 1969 om fastig- hetsdomstol (SFS 1969: 246; ändrad 1971: 534) inrättades fastighetsdomstolar så-
som första instans i fastighetsmål. Fastighets- domstol skall uppta de mål och ärenden, som anges i särskild lag eller författning. I princip skall en fastighetsdomstol finnas i varje län. Såsom fastighetsdomstol fungerar den tingsrätt i länet, som Kungl. Maj:t bestämmer. Emellertid kan flera fastighets- domstolar förekomma inom samma län; så är fallet i Stockholms län (l & jfr med SFS 1971: 549). Enligt lagen om fastighetsdom- stol består domstolen av två lagfarna ledamö- ter, varav en är ordförande, en teknisk ledamot — eller, om särskilda skäl föreligger, två dylika ledamöter — och två nämndemän. I hyresmål och liknande mål byts den tekniska ledamoten ut mot ytterligare en nämndeman om ej särskilda skäl föreligger (3 å).
Teknisk ledamot skall ha teknisk utbild— ning och erfarenhet av fastighetsbildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen skall vara väl förtrogna med sin orts förhål- landen (3 5).
I prop. 1969c44 med förslag om bl.a. inrättande av tingsrätter och fastighetsdom- stolar uttalade sig föredragande departe— mentschefen om betydelsen av att fastighets- domstolen fick en mycket kvalificerad sam- mansättning. I frågan om nämndemän skulle få säte i fastighetsdomstolarna uttalade de- partementschefen att enligt hans mening starka skäl talade för att lekmannarepresen- tanter också i fortsättningen fick medverka vid prövningen av jordmål och andra fastig— hetsmål. Han anförde därvid bl. a.:
"I jordmålen förekommer nämligen i stor ut- sträckning spörsmål vid vilkas avgörande det är av värde att lekmannasynpunkter får göra sig gällande. Jag syftar härvid på bl. a. markvärderingsfrågor i samband med fastighetsreglering. Jag har tidigare i fråga om allmänna tviste- och brottmål nämnt, att nämndens betydelse för att tillföra domstolen kännedom om lokala förhållanden numera är ringa. När det gäller jordmålen är läget dock annorlunda. Jordmålen är ofta av den beskaffenhet att ortskän- nedom är av betydelse för bedömningen. Ett uttryck härför är att bland de särskilda kvalifika- tioner som nu gäller för nämndemänneni dessa mål ingår att de skall vara väl förtrogna med sin orts förhållanden." (s. 212 och 213).
I specialmotivering till förslaget om ifråga-
varande lagrum, 3 5 lagen om fastighetsdom— stol, anförde departementschefen bl. a.:
"I fråga om sammansättningen av fastighetsdom- stolen har jag tidigare redovisat min principiella uppfattning. Jag kan därför i detta sammanhang begränsa mig till att ta upp detaljfrågan om de krav som bör ställas på nämndemännen i domstolen. [ detta hänseende föreskrivs i paragrafens tredje stycke att nämndemännen bör vara allmänt betrod- da och väl förtrogna med sin orts förhållanden. En likartad regel gäller enligt ll kap. 2 & vattenlagen beträffande vattenrättsnämndemän. I 21 kap. Zå jorddelningslagen uppställs samma krav på ägodel- ningsnämndemän men där föreskrivs dessutom att dessa bör vara kunniga i lanthushållning. Ett krav av sist angiven innebörd kan uppenbarligen inte upprätthållas i fråga om nämndemän i fastighets- domstol. Av villkoret att en sådan nämndeman bör vara förtrogen med sin orts förhållanden följer emellertid att nämndeman som kommer från ett typiskt landsbygdsområde bör ha god kännedom om jordbruk och skogsbruk samt andra näringar som bedrivs där." (5. 250).
Ordföranden och de tekniska ledamöterna i fastighetsdomstol utses av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestäm- mer (5 €). Nämndeman väljs för sex är antingen indirekt eller direkt av kommun- fullmäktige till det antal som fastställs av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj: t bestämmer (6 och 7 55).
Andra instans i mål som fullföljs från fastighetsdomstol är hovrätt utom i vatten- mål. Särskild sammansättning av hovrätt för dessa mål är ej föreskriven.
l fastighetstaxeringsmål har kammarrätten sedan länge haft särskild sammansättning. Målen har där aV|orts på en särskild fastighetstaxeringsavdelning vilken enligt 165ä ] och 2 mom. samt 193 åTF skall ha en särskild sammansättning. Detsamma skall gälla för de båda kammarrätterna i Stock- holm och Göteborg (se prop. 1971260, s. 114). Enligt 165 5 1 mom., skall tre ledamöter i kammarrätten delta i handlägg- ningen, varav minst två ordinarie. Dessutom skall delta två särskilda ledamöter. Frånvaro av en av de särskilda ledamöterna hindrar dock inte måls avgörande, om tre av kammar- rättens ledamöter är ense om slutet. Utan hinder av det förut sagda äger Kungl. Maj:t beträffande vissa grupper av mål föreskriva att särskilda ledamöter inte skall delta i
målens handläggning (jfr 19 & kammarrätts- instruktionen; SFS 1971: 1074).
De särskilda ledamöterna — minst nio, högst tjugo — förordnas av Kungl. Maj:t för högst fem år i sänder. De skall vara i praktiska värv förfarna personer med god kännedom om fastighetsförhållandena i all- mänhet. Minst tre av dem skall vara skogs— värderingssakkunniga, minst två sakkunniga beträffande vattenfallsfastigheter, minst två jordbruksvärderingssakkunniga och minst två sakkunniga beträffande värdering av annan fastighet i övrigt (165 & 2 mom. TF).
17.6. Fastighetstaxeringsrätter 17.6.1 Synpunkter
Vid överväganden av frågan om lämpligaste organisationsform m.m. för det organ som skall avgöra mål om fastighetstaxering i andra instans synes först böra prövas om detta bör vara ett till länsstyrelsen knutet organ eller ej. Fråga är alltså i första hand om detta organ — liksom de nya regionala förvaltningsdomstolarna länsskatterätt och länsrätt — bör gå in i förvaltningsavdelningen vid länsstyrelsen, på annat sätt bör vara knutet till länsstyrelsen eller bör fristående från länsstyrelsen.
Av de uttalanden i förarbeten, som åter- getts i avsnitt 17.3.2, torde kunna utläsas att den omorganisation, som numera företagits av länsstyrelserna i avseende å skatteförvalt- ningen och förvaltningsrättskipningen, kom- mer att bestå under i vart fall en avsevärd tid framåt. Från länsstyrelserna fristående skat- teverk och länsskatterätter, som föreslagits av landskontorsutredningen, synes därför tills vidare inte aktuella. Vad vidare angår organisationsformen för det organ som skall handha fastighetstaxeringsmålen i andra in- stans synes tendensen numera i liknande frågor vara att man vill undvika att tillskapa specialdomstolar av olika slag. I den mån sådana domstolar finns synes man föredra att om möjligt organisera om dem och låta dem gå in som en del i en befintlig organisation såsom skett t. ex. beträffande
vara
de i tingsrätterna ingående fastighetsdomsto- larna, i vilka de tidigare speciella vattendom- stolama gått upp. Av bl.a. anförda skäl synes det inte böra ifrågakomma att nu tillskapa ett fristående organ för fastighets- taxeringsmålen i andra instans. Även praktis— ka skäl — såsom tillgången på domare, kansli m. m. — talar för att fastighetstaxeringsmå- len avgörs inom länsstyrelserna. Vid anhop- ning av mål angående allmän fastighetstaxe— ring torde ordförandena i länsrätt och länsskatterätt kunna fungera som ordförande vid behandlingen av fastighetstaxeringsmål, vilket torde underlätta detta arbete.
Utredningen förordar sålunda att fastig- hetstaxeringsmålen i andra instans avgörs inom länsstyrelseorganisationen. Av i stort sett samma praktiska skäl som nyss nämnts anser utredningen att det organ, som skall behandla fastighetstaxeringsmålen, bör vara anknutet till vederbörande länsstyrelses för- valtningsavdelning. Till utgångspunkt för ytterligare ställningstaganden angående vil- ket organ som skall behandla fastighetstaxe- ringsmålen i andra instans anser utredningen kunna läggas tre olika alternativ, vilka innebär att fastighetstaxeringsmålen skulle avgöras av resp. den nuvarande länsskatte- rätten, länsskatterätten med en särskild sammansättning för fastighetstaxeringsmål eller av ett särskilt organ anknutet till förvaltningsavdelningen.
Det första alternativet, enligt vilket läns- skatterätten i dess nuvarande utformning skulle avgöra även fastighetstaxeringsmålen har, såsom tidigare anförts, förordats i några remissyttranden. Dessa har avgivits med anledning av landskontorsutredningens betänkande ”Skatteförvaltningen” (SOU 1967: 22) och den inom finansdeparte- mentet upprättade promemorian "Lag om skatterätt” (SOU l967:24). Både ibetän— kandet och promemorian förordade man att skatterätten vid avgörande av fastighetstaxe- ringsmål skulle ha en ändrad sammansätt- ning. I stort sett motsvarade den därvid föreslagna ändrade sammansättningen av skatterätten för fastighetstaxeringsmål den skillnad som tidigare förelegat mellan pröv-
ningsnämnd och fastighetsprövningsnämnd. Landskontorsutredningen ansåg sålunda att det var lämpligt att även i fortsättningen behålla en ordning, som var snarlik den som tidigare gällt med avseende å fastighetspröv- ningsnämnderna.
Det torde vara klart att i de flesta mål, som avser fastigheter, deras värden och beskaffenhet, förekommer många och ofta komplicerade bl.a. värderingstekniska och andra tekniska frågor. I de domstolar, som haft att avgöra olika typer av fastighetsmål, t. ex. expropriationsdomstolarna, fastighets- domstolarna, kammarrätten m.fl., har man funnit det erforderligt att i allmänhet låta ledamöter med sakkunskap på området ingå. I de nyssnämnda domstolarna — i vilka samtliga således ingår särskilda sakkunniga ledamöter — har man vidare, i den mån nämndemän förekommit, ställt krav på viss kännedom om fastighetsförhållanden även på dessa.
Vad som anförts beträffande fastighets- domstolama, kammarrätten m.fl. torde i stort sett äga giltighet även beträffande det organ som i andra instans skall handlägga fastighetstaxeringsmålen. Dessa synpunkter har också beaktats tidigare i fråga om organisationen av fastighetsprövningsnämn— dema och även i landskontorsutredningens förslag.
Under förarbetena till lagen om skatterätt och länsrätt har föredragande departements- chefen (prop. 1970: 103), såsom tidigare har anförts, uttalat sig positivt i fråga om lekmännens medverkan vid den regionala förvaltningsrättskipningen. Bland de fördelar som därvid särskilt framhölls var den ökade medborgerliga förankringen, den allsidiga belysningen samt de allmänna kunskaper och erfarenheter som skulle tillföras förvaltnings- domstolama genom lekmännens medverkan. Några särskilda krav på speciell sakkunskap borde dock inte ställas på lekmännen. Olika grupper av skattskyldiga borde emellertid, såvitt möjligt, representeras i nämnden lik- som kännedom om länets olika delar. — I prop. 1971: 14 har föredragande departe— mentschefen, såsom tidigare återgivits,
uttalat att det borde eftersträvas att till rätterna knöts lekmän som inte bara besatt allmänna kunskaper och erfarenheter utan också insikter i t. ex. beskattningsfrågor och sociala frågor.
Utredningen instämmer i vad som uttala- des under förarbetena om det positiva i lekmännens medverkan i förvaltnings- rättskipningen i andra instans och anser att sådan medverkan också skall föreskrivas vid behandlingen av fastighetstaxeringsmålen i denna instans. Utredningen anser emellertid vidare att det är nödvändigt att sakkunskap i fråga om fastigheter och fastighetsvärdering tillförs det organ som skall avgöra fastighets- taxeringsmålen. Länsskatterätten med dess nuvarande sammansättning fyller inte detta kompetenskrav. Inte heller genom tillkallan- de av sakkunnig, som sägs i 245 förvalt- ningsprocesslagen, kan den nuvarande läns- skatterätten förse sig med sådan expertis som — främst under den koncentrerade tidsperiod då målen om allmän fastighets- taxering skall behandlas — enligt utred- ningens mening är nödvändig för en tillfreds- ställande behandling av dessa mål. Kunska- per i fastighetsvärdering och fastighets- taxering krävs i den övervägande delen av fastighetstaxeringsmålen, vilket har beaktats i fråga om den hittillsvarande fastighetspröv- ningsnämnden. Utöver sådana mera allmänna kunskaper som nu nämnts krävs speciella kunskaper för att rätt kunna bedöma vissa fastighetstaxeringsmål t. ex. mål om vatten- fallsfastigheter, industrifastigheter, hotell- och skogsfastigheter. Kammarrätts samman- sättning motsvarar dessa krav. — Ledamö- terna i de nuvarande länsskatterättema sy- nes inte ha möjlighet att själva eller med hjälp av för vissa mål tillkallade sakkunniga tillfredsställande behärska den rad av värde— ringsproblem rn. m., som måste uppkomma vid behandlingen i andra instans av fastig- hetstaxeringsmålen. Om utredningens förslag beträffande organisationen i första instans, främst inrättandet av gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikt med konsulenter för fastighetstaxering, antas, kan t.o.m. göras gällande att denna instans blir bättre rustad
för svåra fastighetstaxeringsmål än den nuva- rande länsskatterätten.
Utredningen anser sig sålunda inte kunna förorda att de nuvarande länsskatterätternas kompetensområde utvidgas att avse även målen om allmän fastighetstaxering.
Alternativet med en länsskatterätt med särskild sammansättning skulle medföra vissa fördelar. Först kan övervägas en ordning där den nuvarande länsskatterätten förstärks med särskilda ledamöter som är experter på fastighetsvärdering. Ett liknande system an- vänds vid kammarrättens fastighetstaxerings- avdelning och torde där fungera väl. Den skillnaden skulle emellertid föreligga mellan en på nyss angivet sätt förstärkt länsskatte- rätt och det system, som tillämpas i fråga om kammarrätten, att de av kammarrättens ordinarie ledamöter — eller i vart fall de flesta av dem — som deltar i fastighetsavdel- ningens arbete, oftast är konstant eller åtminstone för lång tid placerade där och därför blir väl förtrogna med ifrågavarande typer av mål. Så skulle knappast bli fallet i fråga om de cirkulerande nämndemännen i länsskatterätten.
Den stora anhopningen av fastighetstaxe- ringsmål i samband med den allmänna fastighetstaxeringen synes vidare göra det nödvändigt med en utökning av antalet nämndemän för denna period. Antalet nämndemän vid länsskatterätt och länsrätt är avvägt med tanke på den normala arbets- kvantiteten för dessa rätter, vilka fungerar jämsides men har en integrerad organisation. En lösning som innebar en utökning av antalet nämndemän i länsskatterätt och länsrätt kunde — om beträffande de ytter- ligare nämndemännen valet inriktades på personer med kännedom om fastig- hetsvärdering och under förutsättning tillika att rätten förstärktes med särskilda värde- ringstekniska ledamöter — anses tillfredsstäl— lande från utredningens synpunkt. Emeller— tid uppkommer därvid bl.a. ett problem som försvårar en organisatorisk anpassning av en på angivet sätt förstärkt länsskatterätt till vad som i övrigt gäller för länsskatte- rättema. I 105 lagen om skatterätt och
länsrätt stadgas nämligen att nämndeman skall utses för sex år. Utredningen anser att det organ, som skall handlägga målen om allmän fastighetstaxering, bör med i princip oförändrad sammansättning behandla de fas- tighetstaxeringsmål, som förs till andra in- stansen under en löpande taxeringsperiod om fem år. Dessa mål avser utom ordinära besvär över allmän fastighetstaxering nästan uteslutande antingen extraordinära besvär över sådan fastighetstaxering eller besvär över de särskilda fastighetstaxeringar som äger rum under tiden till nästa allmänna fastighetstaxering. Skälet till utredningens ståndpunkt är främst att samma grunder skall gäHa för fastighetstaxeringen under den allmänna fastighetstaxeringen och därefter under den löpande taxeringsperioden. De särskilt för fastighetstaxeringen utsedda leda- möterna i domstolen — nämndemän och andra — som blivit förtrogna med grunderna för den allmänna fastighetstaxeringen, bör enligt utredningens mening ha en mandattid, som är anpassad till en löpande taxerings- period. Därmed avses enligt 125 KL tiden från ingången av det taxeringsår, då allmän fastighetstaxering sker, till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång. Allmän fastighetstaxering skall enligt nyssnämnda paragraf ske vart femte år. Enligt bestämmelserna i förordningen (19622656) angående de tider då allmän fastighetstaxering skall äga rum skedde sådan taxering senast åren 1965 och 1970. Nästa allmänna fastighetstaxering skall ske 1975. Emellertid må erinras om att förskjutningari taxeringsperiodens längd förekommit flera gånger under KL:s giltighetstid.
Utredningen anser med anledning av det anförda att man vid inrättandet av det organ som skall ersätta fastighetsprövnings- nämnden bör se till att den kännedom och erfarenhet beträffande fastighetstaxeringen och de för den ifrågavarande allmänna fastighetstaxeringen gällande särskilda grun- derna, som förvärvas av de ledamöter i rätten som tjänstgör vid handläggningen av målen angående den allmänna fastighetstaxeringen, tas till vara under den kommande löpande
taxeringsperioden. Därför bör mandattiden för de ledamöter i ifrågavarande organ, som inte är tjänstemän i länsstyrelsen, överens- stämma med längden av en löpande taxe- ringsperiod. Mål rörande allmän fastighets- taxering kan emellertid inte tänkas bli behandlade i andra instans före den 1 juli under taxeringsåret. Å andra sidan kan mål rörande den särskilda fastighetstaxering, som sker under året närmast före en allmän fastighetstaxering, behandlas i andra instans under första halvåret det år då den allmänna fastighetstaxeringen äger rum.
Det ovan anförda leder till att mandatti- den för ledamöterna i det organ, som skall ersätta fastighetsprövningsnämnden, bör be- stämmas till att avse perioden fr. o. m. den 1 juli det år, då aHmän fastighetstaxering äger rum, t.o.m. den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång.
På grund av vad som anförts i det föregående föreslår utredningen, att för fastighetstaxeringen i andra instans inrättas ett till länsstyrelsens förvaltningsavdelning anknutet organ. Liksom i fråga om länsskat- terätten bör anknytningen ske till rättsenhe- ten. Detta organ bör ha en med länsskatte- rätten och länsrätten integrerad organisation, i de flesta avseenden överensstämmande med vad som gäller den gemensamma organisa- tionen för länsskatterätterna och länsrätter— na. I vissa frågor kommer dock att för det organ, som skall handlägga fastighets- taxeringsmålen, föreslås särskilda organisa- toriska bestämmelser.
Frågan om vad benämningen bör vara på det organ, som skall ersätta fastighetspröv- ningsnämnden, har berörts i ett av länsstyrel- sen i Norrbottens län avgivet remissyttrande över den inom civildepartementet upprätta— de promemorian ”Skatterätt och länsrätt” (stencil C 1970:3). Länsstyrelsen använde därvid termen ”'fastighetsskatterätt". Utred- ningen finner detta uttryck lätthanterligt och ur denna synpunkt ändamålsenligt. Emellertid skulle termen ”fastighetsskatte- rätt” kunna misstolkas och föranleda till antagandet att alla mål om fastighetsbeskatt- ning skulle handläggas vid denna rätt, dvs.
utöver fastighetstaxeringsmål även olika mål om beskattning av fastighet. Utredningen anser därför att den föreslagna domstolen bör betecknas i'fastighetstaxeringsrätt”, då detta uttryck — även om det är något tyngre än ”fastighetsskatterätt” — är mer adekvat i vad angår den föreslagna domstolens kompe- tensområde och verksamhet.
17.6.2. Förslag
För mål om allmän och särskild fas- tighetstaxering i andra instans föreslår utred— ningen av de skäl, som anförts i föregående avsnitt, att fastighetstaxeringsrätter skall in- rättas. Bestämmelser om sådana förvaltnings- domstolar, vilka förordas få en till stor del integrerad organisation med länsskatterätter och länsrätter, föreslås bli intagna i lagen om skatterätt och länsrätt. Därför synes denna lag fortsättningsvis böra benämnas lag om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och läns- rätt.
Huvuddelen av reglerna för länsskatterätt och länsrätt bör enligt utredningens mening gälla även för fastighetstaxeringsrätt. För fastighetstaxeringsrätt liksom för länsskatte- rätt och länsrätt bör sålundai l & föreskrivas att län skall utgöra rättens domkrets. Rätter- na bör ha gemensamt kansli och samman- träda på den ort där kansliet finns. Om särskilda skäl föreligger får sammanträde ske på annan ort. Detta bör föreskrivasi 2 %.
Fastighetstaxeringsrätts sakliga kompe- tensområde bör enligt bestämmelse i 3 5 vara mål enligt skatte- och taxeringsförfattningar- na i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar. — I 6 5 finns föreskrifter om enmansmål för skatterätt och länsrätt. Dessa täcker även de ärenden beträffande fastighetstaxering som bör kunna avgöras av ordföranden ensam. 6 & bör därför gälla även för fastighetstaxeringsrätt. — Bestämmelser- na i 7 S om att i länsskatterätt och länsrätt skall finnas en eller flera lagfarna ordföran- de, som innehar tjänst vid länsstyrelsen och tillsätts av Konungen, bör gälla även ordfö- rande i fastighetstaxeringsrätt. — Det bör även föreskrivas att för fastighetstaxerings-
rätt gäller liksom för skatterätt och länsrätt bestämmelserna i 11 & om att ledamot och föredragande skall ha avlagt domared eller försäkran enligt 4 kap. 11 & rättegångsbal- ken, i 125 om att de som är gifta med varandra eller i övrigt står i sådant förhållan- de till varandra som sägs i 4 kap. 12å rättegångsbalken inte samtidigt får tjänstgöra som ledamöter i rätten och i 135 om omröstning. Vidare bör bestämmelseni 14 5 om att Konungen meddelar ytterligare före- skrifter om skatterätts och länsrätts organisa- tion och verksamhet även gälla fastighets- taxeringsrätt.
Med hänsyn till de synpunkter som redovisats i föregående avsnitt bör i nu förevarande lag införas nya bestämmelser om fastighetstaxeringsrätts sammansättning och om värderingstekniska ledamöter i sådan rätt. Särskilda bestämmelser bör också med- delas angående mandattiden m.m. för de värderingstekniska ledamöter och nämnde- män som skall tjänstgöra i fastighets- taxeringsrätt. Vidare synes särskilda domför- hetsregler böra gälla för fastighetstaxerings- rätt.
Vad först beträffar fastighetstaxeringsrätts sammansättning i mål, som ej är enmansmål, så bör denna rätt i enlighet med vad utredningen tidigare anfört bestå av ordfö- rande samt värderingstekniska ledamöter och nämndemän, vilket bör föreskrivas i 55 andra stycket. Därigenom åvägabringas — vilket synes utredningen nödvändigt med hänsyn till fastighetstaxeringsmålens karak- tär — en viss organisatorisk överensstämmel- se med andra domstolar som behandlar fastighetsfrågor, såsom fastighetsdomstol och kammarrätt. Vidare kommer i fråga om organisationsformen en viss kontinuitet att föreligga mellan den tidigare fastighetspröv- ningsnämnden och den nya fastighetstaxe- ringsrätten.
Tekniska ledamöter av olika slag har, som angivits i föregående avsnitt, funnits i expro- priationsdomstol, ägodelningsdomstol och vattendomstol och finns nu i fastighetsdom- stol och kammarrätt. Avsevärda värderings- tekniska problem finns vid värdesättningen
särskilt av sådana fastigheter som industri- fastigheter, skogsfastigheter och vattenfalls- fastigheter. Det är ett naturligt krav att tillräcklig sakkunskap skall finnas bland de värderingstekniska ledamöterna i fastighets- taxeringsrätten i fråga om värdering av fastigheter av bl.a. de speciella typer, som nu nämnts. Vidare bör gälla att dessa ledamöter skall ha en sådan allmän värde- ringsteknisk bakgrund att de även tillför samtliga fastighetstaxeringsmål, i vilkas handläggning de deltar, en allmän sakkun- skap i värderingsfrågor och därigenom bidrar till att en såvitt möjligt riktig taxering skall bli fastställd.
De värderingstekniska ledamöterna bör sålunda utses främst bland personer med värderingsteknisk kunskap i fråga om de fastighetstyper som dominerar i länet. Dock bör även utses värderingstekniska ledamöter som är sakkunniga beträffande sådana spe- cialfastigheter som i någon omfattning före- kommer i länet. För värderingen av special- fastigheter av sådana slag, som inom länet i fråga förekommer endast i enstaka fall, bör i stället utnyttjas den i 245 förvaltningspro- cesslagen lämnade möjligheten att tillkalla sakkunnig.
Antalet värderingstekniska ledamöter bör bestämmas med hänsyn till vad som kan anses lämpligt för varje län. Antalet bör bestämmas av Kungl. Maj:t. Däremot bör det ankomma på länsstyrelsen att utse dessa värderingstekniska ledamöter liksom det tidi- gare ankommit på länsstyrelsen att utse de ledamöter i fastighetsprövningsnämnden som inte varit medlemmar i prövningsnämnden. Genom sin centrala ställning vid fastighets- taxeringsarbetet har länsstyrelsen överblick över bl. a. vilka kategorier av svårbedömbara fastigheter som kan bli aktuella för fastig- hetstaxeringsrätten i länet. Länsstyrelsen har därigenom goda förutsättningar att bedöma frågan om vilken värderingsteknisk sakkun- skap som med hänsyn till dessa fastigheter bör finnas företrädd i fastighetstaxerings- rätten. Vidare torde länsstyrelsen, på grund av sin kännedom om den allmänna struktu- ren av fastighetsbeståndet i länet, även i
övrigt ha störst möjlighet att till sakkunniga välja de lämpligaste personerna.
Det föreslås därför att värderingsteknisk ledamot i fastighetstaxeringsrätt skall förord- nas av länsstyrelsen. Bestämmelse härom bör tas in i ett nytt tredje stycke i 8 5. I sammanhanget må anmärkas, att ärende angående förordnande av värderingsteknisk ledamot inte bör av länsstyrelsen handläggas å dess skatteavdelning. Av principiella skäl finner utredningen detta mindre lämpligt. — Vidare bör föreskrift om att Kungl. Maj:t bestämmer hur många värderingstekniska ledamöter, som skall finnas i varje län för tjänstgöring i fastighetstaxeringsrätt, med- delas i ett nytt tredje stycke i 5 &.
Personer som medverkat i taxeringsarbetet såsom ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd bör enligt de principiella uttalanden i hithö- rande frågor som vederbörande departe mentschef gjort i prop. 1971: 14 (se 5. 319) inte vara ledamot av besvärsinstans. Detsam- ma gäller givetvis även ledamöter i sådan taxeringsnämnd, sorn handhaft särskild fas- tighetstaxering, och ledamöter i särskild fastighetstaxeringsnämnd. Av samma skäl bör inte heller fastighetstaxeringsombud, konsulenter för fastighetstaxering eller sak— kunniga åt nämnderna vara ledamöter i fastighetstaxeringsrätt.
Mot bakgrund av det nyss sagda kan frågan ställas om länsstyrelserna under an— givna förutsättningar har möjlighet att finna lämpliga personer för uppdraget som värde- ringstekniska ledamöter i fastighetstaxerings- rätt, vilka är villiga att åta sig detta uppdrag. Enligt 9 5 andra stycket lagen om skatterätt och länsrätt är vissa tjänstemän ej valbara till nämndemän. Dessa bör inte heller kunna utses till värderingstekniska ledamöter. Detta gäller — i det hänseende som nu kan vara aktuellt — tjänstemän vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet. Där— igenom utesluts från valbarhet överlant- mätare och länsarkitekt samt andra som är anställda vid deras kontor. Tillräckligt antal sakkunniga torde dock finnas i länen hos den del av lantmäteristaten som finns där, dvs. distriktlantmätarkontoren och den s. k.
serviceenheten vid länsstyrelserna, hos lant- bruksnämnder, hos skogsvårdsstyrelser, bland värderingsmän hos banker och försäk- ringsbolag, bland fristående konsulter, m. fl. Man torde emellertid få utgå från att dessa värderingsspecialister, som kan väljas till värderingstekniska ledamöter, ställer sig till förfogande för uppdraget endast om de ej nödgas delta i alltför tätt återkommande sammanträden. Därför synes det nödvändigt att ett tillräckligt stort antal värderingstek- niska ledamöter med sakkunskap om aktuel- la fastighetstyper utses för att deras med- verkan skall behöva påfordras endast iett lämpligt antal sammanträden. I detta sam- manhang bör emellertid framhållas att tätare sammanträden för fastighetstaxeringsrättens del endast ifrågakommer under höstperioden under det år då allmän fastighetstaxering äger rum. Det är alltså för denna period som länsstyrelsen måste göra en planering av behovet av värderingstekniska ledamöter. För återstoden av den löpande taxerings- perioden, dvs. under år då särskilda fastig- hetstaxeringar sker, torde endast ett fåtal sammanträden behövas varje år.
Mot bakgrund av vad som nu anförts bör ges en allmän bestämmelse om det kvalifika- tionskrav som bör ställas på de värderings- tekniska ledamöterna. Därför föreslår utred- ningen att i en ny 9aå föreskrivs att de värderingstekniska ledamöterna i fastighets- taxeringsrätt skall ha sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering. Bland dessa ledamöter skall sådan sakkunskap finnas företrädd beträffande olika slag av fastigheter. Vidare bör i denna paragraf stadgas, att bestämmel- sen i 9 5 andra stycket skall ha motsvarande tillämpning beträffande värderingsteknisk le- damot.
Ett av de skäl som utredningen ansett tyngst vägande vid förslaget om inrättande av en fastighetstaxeringsrätt, som är delvis fristående från de andra förvaltningsdomsto- lama i länen, har som redovisats i föregående avsnitt varit uppfattningen att fastighetstaxe- ringsrätten bör fungera under en hel löpande taxeringsperiod. I enlighet härmed har för- ordats att värderingsteknisk ledamot skall
förordnas under tiden från och med den 1 juli det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa gång. Bestämmelse härom bör tas in i ett nytt tredje stycke i 10 5. Vidare bör — i överensstämmelse med vad som nu gäller för nämndeman i skatterätt och länsrätt — i fjärde stycket av samma paragraf föreskrivas att vid inträffad ledighet ny värderingsteknisk ledamot förordnas för den tid som återstår.
Utredningens förslag om inrättande av en särskild fastighetstaxeringsrätt grundas, som förut angivits, till stor del på önskemålet om att rättens ledamöter skall tjänstgöra under en hel löpande taxeringsperiod. Därför bör för de nämndemän, som skall utses till ledamöter i sådan rätt, gälla samma mandat- tid som nyss föreslagits för värderingsteknisk ledamot. Bestämmelse härom bör införasi 105 andra stycket. I övrigt bör vad som föreskrivits i första stycket i 10 & gälla även beträffande nämndeman i fastighetstaxe- ringsrätt.
Även i övrigt bör bestämmelserna om nämndemän i länsskatterätt och länsrätt gälla för nämndemän i fastighetstaxerings- rätt. Detta gäller i fråga om de allmänna valbarhetsregler som finnsi 9 &. Till nämnde- man får enligt detta stadgande, såsom an- förts i samband med förslaget om värderings- tekniska ledamöter, inte väljas bl. a. tjänste- män vid länsstyrelse eller under länsstyrelse lydande myndighet. Vidare bör' vid val av nämndemän beaktas det uttalande som ve- derbörande departementschef gjort i prop. 1971: 14 (se 5. 319) angående det olämpligai att samma personer medverkar vid taxe- ringen i första instans och samtidigt är ledamöter i besvärsinstans.
Beträffande frågan huruvida kännedom om fastighetsförhållanden o.d. bör finnas hos dem, som skall väljas till nämndemän i fastighetstaxeringsrätterna, erinras först om vad vederbörande departementschef anfört i motsvarande fråga då det gällt nämndemän- nen i skatterätt och länsrätt; uttalandena har redovisats tidigare. Krav på speciella kunskaper hos dessa nämndemän borde inte
ställas, sades det. Å andra sidan var det angeläget att insikter i och erfarenheter av bl. a. sociala frågor var representerade bland nämndemännen. Denna kunnighet borde utnyttjas genom att vederbörande nämnde- män fick tjänstgöra bl.a. i de sammanhang där hans särskilda kunskaper kunde utnytt- jas. Det är emellertid att märka att nämnde- männen i länsskatterätter och länsrätter förutsätts skola cirkulera mellan dessa rätter. Då det gäller fastighetstaxeringsrätt bör bl. a. med hänsyn till den särskilda mandatperio- den nämndemännen endast tjänstgöra i fas- tighetstaxeringsrätten. Nämndemännens uppgift är i första hand att ge målen viss allsidig belysning och tillföra handläggningen de positiva kvaliteter som följer av lekman- namedverkan i den administrativa rättskip— ningen. För att nämndemännen i fastighets- taxeringsrätten skall kunna på bästa sätt fullgöra sin uppgift bör emellertid vid valet av dessa nämndemän tillses att de som väljs besitter kännedom om fastighetsförhållan- den. Detta synsätt torde stå i överensstäm- melse med uttalanden under förarbetena till förslagen om såväl länsskatterätter och läns- rätter som fastighetsdomstolar. Beträffande nämndemännen i fastighetsdomstol stadgasi 3 5 lagen om fastighetsdomstol att dessa bör vara väl förtrogna med sin orts förhållanden. Föredragande departementschefen uttaladei prop. 1969z44 (s. 250) om dessa nämnde- mäns kompetens att av nu nämnda stadgan- de följde t.ex. att nämndeman som kom från ett typiskt landsbygdsområde borde ha god kännedom om jordbruk och skogsbruk, som bedrevs där. Departementschefen anför- de att liknande krav gällde för vattenrätts- nämndemän och ägodelningsnämndemän. Beträffande båda dessa grupper av nämnde- män föreskrevs, såsom redovisats i avsnitt 17.5, att de skulle vara om sin orts förhållan- den kunniga män resp. med ortens förhållan- den väl förtrogna män.
Utredningen anser det betydelsefullt att man vid valet av nämndemän i fastighets— taxeringsrätt såvitt möjligt iakttar ett lik- nande kompetenskrav som det, som gäller resp. gällt för nämndemännen i fastighets-
domstol, vattendomstol och ägodelningsrätt. Ett sådant kompetenskrav synes nödvändigt med hänsyn till fastighetstaxeringsmålens karaktär. Vidare skulle — om nämnda kom- petenskrav inte upprätthålles — nämnde- männen i andra instans för dessa mål kunna antas besitta mindre kännedom om fastig- hetsförhållandena än vissa ledamöter i nämn- derna för den årliga fastighetstaxeringen och — om utredningens förslag därom antas — ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna. Beträffande de sistnämnda har utredningeni avsnitt 15.2 och 15.3 föreslagit, att föreskrif- ter om kompetenskrav skall meddelas i 133 5 2 mom. TF. Innebörden av dessa bestämmelser är, såvitt avser ledamöterna i nämnd i lokalt fastighetstaxeringsdistrikt, att vid valet skall tillses att om möjligt personer med kännedom om olika slag av fastigheter kommer att tillhöra nämnden, och, såvitt avser nämnd i gemensamt distrikt, att till ledamöter i sådan nämnd skall utses perso- ner, som besitter särskild insikt och erfaren- het i de taxeringsfrågor, som ankommer på sådan nämnd. Både beträffande nämnd i lokalt och gemensamt distrikt bör vidare tillses, att inom nämnden kännedom såvitt möjligt kommer att finnas om distriktets olika delar.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utredningen att valmyndigheten — utan att särskild föreskrift därom synes behöva tas in i lagen — bör se till, att till nämndemän i fastighetstaxeringsrätt såvitt möjligt väljs personer som har sådan kännedom om fastighetsförhållanden som erfordras för att vederbörande skall kunna på ett meningsfullt sätt delta i målens handläggning i fastighets- taxeringsrätten.
Det val genom vilket nämndeman ifastig- hetstaxeringsrätt skall utses bör, liksom i fråga om nämndemän i länsskatterätt och länsrätt, i princip förrättas av landstinget. Detta bör föreskrivas i 8 & lagen om skatte- rätt och länsrätt. Även övriga bestämmelseri denna paragraf bör gälla också för nämnde- män i fastighetstaxeringsrätt. — Inom olika län kan skilda förhållanden råda i fråga om fastighetsbeståndets omfattning och struk-
tur. Någon generell regel om hur många nämndemän som bör finnas i fastighetstaxe- ringsrätt bör därför inte — lika litet som skett beträffande länsskatterätt och länsrätt — fastställas i lag. Länsstyrelsen har den bästa överblicken i dessa hänseenden och synes liksom för de andra förvaltningsdomstolarna i länen böra lämna förslag till Kungl. Maj:t om hur många nämndemän som bör utses i länet. Kungl. Maj:t bör därefter bestämma hur många nämndemän som skall finnas i varje län för tjänstgöring i fastighets- taxeringsrätt, vilket bör föreskrivas i 5 & tredje stycket.
I 5 & första stycket är stadgat att skatte- rätt och länsrätt är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämnde- män får inte tjänstgöra i rätten. I fråga om antalet ledamöter i länsskatterätt uttalade sig föredragande departementschefen i prop. 1971: 14 (s. 64 och 65). Uttalandet, som är återgivet på s. 318 i detta betänkande, utmynnade i att departementschefen fann övervägande skäl tala för att det högsta antalet lekmän i skatterätt bestämdes till fyra.
Utredningen anser att de synpunkter, som departementschefen anförde i ovan berörda uttalande, också äger giltighet för fastighets- taxeringsrätternas del. Dock bör beträffande fastighetstaxeringsrätt viss specialreglering äga rum med hänsyn till de särskilda förhållanden som gör sig gällande vid be— handlingen av mål om allmän fastighets- taxering.
Då det gäller fastighetstaxeringsrätt kom- mer arbetstoppen under den mandattid omi princip fem år, som bör gälla för ledamöter- na, att inträffa under en koncentrerad period under något mindre än ett halvår under senare delen av det år då allmän fastighets- taxering äger rum. Även om någon slutdag för fastighetstaxeringsrättens arbete med ordinära besvär om allmän fastighetstaxering enligt utredningens mening inte bör föreskri- vas — något som hittills gällt för fastighets- prövningsnämnd — ligger det i sakens natur att dessa mål bör avgöras snarast och till den alldeles övervägande delen före utgången av
det år då den allmänna fastighetstaxeringen skett. Det är därför angeläget att de samman- träden, som utsätts under nu sagda period, verkligen kan hållas och sålunda inte måste inställas på grund av förfall för ledamot. Bl. a. av sådan anledning bör enligt utred- ningens mening föreskrivas att rätten är domför med ordförande och fyra andra ledamöter, att detta antal ledamöter också är det högsta som får tjänstgöra i rätten samt att, om inkallad ledamot får förfall, rätten är domför med ordförande och tre andra ledamöter.
Utredningen anser att en sammansättning bör eftersträvas i fastighetstaxeringsrätt som i görlig mån överensstämmer med expro— priationsdomstols, vattendomstols och fas- tighetsdomstols sammansättning. För dom- förhet i dessa domstolar har i princip föreskrivits att däri skulle tjänstgöra en eller två lagfarna ledamöter, varav en ordförande, samt två nämndemän ävensom en eller två tekniska ledamöter. Enligt utredningens me- ning är det lämpligt att sammansättningen av ledamöterna i fastighetstaxeringsrätt kan variera något med hänsyn till arten av de mål som skall handläggas under rättegångsdagen i fråga. I princip bör alltid en värderingstek- nisk ledamot vara närvarande. Sammansätt- ningen bör normalt kunna växla så att — utöver ordföranden — tjänstgör antingen två värderingstekniska ledamöter och två nämn- demän eller en värderingsteknisk ledamot och tre nämndemän. Genom viss valmöjlig- het i avseende å rättens sammansättning bör möjlighet kunna finnas för fastighetstaxe- ringsrätten att täcka in sakkunskap i fråga om fastigheter av de olika slag, som avses skola behandlas under en rättegångsdag. I vissa fall kan det vara lämpligt att — med hänsyn till förekommande måltyper — efter viss del av dagen byta värderingsteknisk ledamot. För det fall att endast en värde- ringsteknisk ledamot kallats och förfall in- träffar för denne bör, om ej annan värde- ringsteknisk ledamot omgående kan ersätta honom, lämpligen finnas tillgänglig en reserv av till föredragning beredda mål av sådant slag som inte påfordrar närvaro av värde-
ringsteknisk ledamot. Härmed avses i stort sådana mål som anges i 19% kammarrätts- instruktionen. Däri stadgas bl. a. att särskilda ledamöter inte skall inkallas till handläggning av mål angående rättsfråga som inte kräver teknisk sakkunskap, vissa seriemål och mål som avser uppföljning av tidigare under taxeringsperioden meddelade beslut. Särskil- da ledamöter behöver i regel inte heller kallas till handläggning av mål beträffande fastigheter som är hänförliga till beskatt- ningsnaturen annan fastighet och som avser taxering av obebyggda tomter eller av fastig- heter som till huvudsaklig del används för bostadsändamål.
Med anledning av vad nu anförts föreslås att i 55 lagen om skatterätt och länsrätt såsom ett nytt andra stycke tas in bestäm- melser att fastighetstaxeringsrätten är dom- för med ordförande och fyra andra ledamö- ter, varav minst en värderingsteknisk leda- mot och minst två nämndemän, samt att, om inkallad ledamot får förfall, rätten är domför med ordförande och tre andra ledamöter. Vidare bör i samma lagrum stadgas att fler än fyra ledamöter, utöver ordföranden, inte får tjänstgöra i rätten.
I samband med frågan om det antal ledamöter, som vid handläggningen av mål bör tjänstgöra i fastighetstaxeringsrätt, bör diskuteras lämpligheten av att bereda fastig- hetstaxeringsrätt möjlighet att sammanträda in pleno. Sådan möjlighet har inte beretts skatterätt och länsrätt. Då det gäller fastig- hetstaxeringsarbetet måste emellertid be- aktas att detta i stor utsträckning bygger på vad som förekommit vid de förberedelse- och informationsmöten som hålls på olika nivåer och vid olika tidpunkter. Flera av dessa sammanträden är föreskrivna i författ- ning, t.ex. 1445 lmom. och 1455 TF samt 65 & TK. De grundläggande reglerna för fastighetstaxeringen finns visserligen intagna i KL och TF men det till omfattning och i fråga om praktisk användning mest bety- dande regelmaterialet för den allmänna fas- tighetstaxeringen lämnas i centrala och regio- nala anvisningar, rekommendationer m. m. inför varje allmän fastighetstaxering. Anvis-
ningarna och rekommendationerna m.m. innefattar ett omfångsrikt material inför varje allmän fastighetstaxering. Därtill kom- mer att fastighetstaxeringsreglerna på grund av samhällsutvecklingen ofta ändras från den ena fastighetstaxeringen till den nästkom- mande. De principer, som skall gälla för en allmän fastighetstaxering, skall däremot gälla under hela den löpande taxeringsperioden till nästa allmänna fastighetstaxering. — Utredningen anser det vara betydelsefullt att fastighetstaxeringsrätten ges tillfälle till en gemensam genomgång av och överläggning om de generella principerna för den allmän- na fastighetstaxeringen och även de mer speciella reglerna för densamma. I samband därmed kan det även vara värdefullt om fastighetstaxeringsrätten i dess helhet har möjlighet att göra vissa besiktningar och exkursioner för t.ex. bedömning av s.k. typskogar. — För att förbättra möjligheterna för fastighetstaxeringsrätten till en enhetlig och riktig behandling av fastighetstaxerings- målen föreslås därför att -— oavsett vad som i övrigt är föreskrivet om högsta antalet tjänstgörande ledamöter i sådan domstol — i 5 & andra stycket stadgas att sammanträde med samtliga ledamöter i fastighetstaxerings- rätt får hållas för överläggning rörande de värderingsgrunder som avses skola tillämpas.
I övrigt föreslår utredningen att vissa smärre ändringar av redaktionell art företasi 6—8 55 och 10 & av nu förevarande lag.
17.6.3. Följdändringar i TF m. m.
Åtskilliga bestämmelser finns i främst TF och TK om vad som ankommer på fastig- hetsprövningsnämnd. Fastighetsprövnings- nämndens dömande uppgifter kommer, om utredningens förslag antas, att övertas av fastighetstaxeringsrätt. Detsamma gäller de fall, då föreskrift lämnats om att skatterätt eller länsskatterätt skall fungera som andra instans eller ha en därmed jämställd funktion i mål om fastighetstaxering. För de fall fastighetstaxeringsrätt därvid skall träda i stället för fastighetsprövningsnämnd, skatte— rätt eller länsskatterätt utan att sakliga
ändringar i övrigt bör ske föreslås redaktio- nella ändringar i författningstexten. För TF:s del innebär detta — i den utformning TF har före de ändringar som kan bli följden av utredningens förslag — dels att i 147 och 156 513", 1585 lmom.,159å,164å 1, 2 och 3 mom. samt 168 och 193 %% ordet ”fastighetsprövningsnämnden” i olika böj- ningsformer skall bytas ut mot ”fastighets- taxeringsrätten" i motsvarande form, dels att i102 och 159 55, 1675 1 och 3 mom., 168, 169 och 184 åå, 191 & 1 mom., 195 5 3 och 5 mom. samt 197 & orden ”skatterätten” och ”länsskatterätten” i olika böjnings- former skall bytas ut mot ”fastighetstaxe- ringsrätten” i motsvarande form.
I TF finns bestämmelser om fastighets- prövningsnämnd som — om förslaget om fastighetstaxeringsrätt antas — inte kommer att ha någon aktualitet. Redan nu har bestämmelserna i 160—163 åå TF om fastig- hetsprövningsnämndernas verksamhet möns- trats ut, främst på grund av att ifrågavarande processuella frågor numera regleras iförvalt- ningsprocesslagen (se prop. 1971:6O s. 112 f.). Inrättas fastighetstaxeringsrätter föreslås att reglerna om fastighetsprövningsnämnd, dess domkrets och sakliga kompetensområde i 131 5 2 mom. skall utgå. Likaså bör 134 5 utgå. I denna paragraf regleras frågor om fastighetsprövningsnämnds organisation, så- som fastighetsprövningsnämnds sammansätt- ning och kansli samt vem som är ordförande. Motsvarigheten till bestämmelserna i 131 & 2mom. och 1345 har för fastighetstaxe- ringsrätts vidkommande föreslagits bli intag- na i lagen om skatterätt, fastighetstaxerings- rätt och länsrätt.
I 142 & finns bestämmelser om fastig- hetsprövningsnämnds rätt att utfärda an- maning. I 1445 3 mom. ges bestämmelser om fastighetsprövningsnämnds fastställelse av anvisningar för fastighetstaxeringen i länet. Vidare omtalas av fastighetsprövnings- nämnden fastställda anvisningar i 145 och 149 55. Då utredningen, som närmare kom- mer att motiveras i senare avsnitt, inte anser att fastighetstaxeringsrätt skall kunna utfär- da anmaning eller fastställa anvisningar,
föreslås att vad som sägs i 142 &, 1445 3 mom., 145 och 149 åå om fastighetspröv- ningsnämnd skall utmönstras.
I 190å sägs att bestämmelserna i 1565 om rättelse av fastighetslängd m.m. äger motsvarande tillämpning på särskild fastig- hetstaxering. Samtidigt anmärkes dock att vad som i 156€ sägs angående fastighets- prövningsnämnd skall avse skatterätt. Om fastighetstaxeringsrätter, på sätt utredningen föreslagit, inrättas som andra instans i mål om fastighetstaxering, blir nyssnämnda an- märkning inaktuell och bör följaktligen utmönstras ur 190 &.
I l % förvaltningsprocesslagen stadgas att lagen gäller rättskipningen iregeringsrätten, kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Denna lag bör gälla även fastighetstaxeringsrätt, vilket bör föreskrivas i l %.
I 9 & förvaltningsprocesslagen stadgas att muntlig förhandling under vissa förutsätt- ningar skall kunna hållas i kammarrätt, skatterätt och länsrätt. Detta bör även kunna ske i fastighetstaxeringsrätt. — Vad som stadgas i 27 5 om visst förhör av skatterätt och länsrätt med vittne eller sakkunnig bör även gälla fastighetstaxeringsrätt. — I 33 % är föreskrivet att talan mot skatterätts och länsrätts beslut skall föras hos kammarrätt. Även besvär över fastighetstaxeringsrätts be- slut bör anföras hos kammarrätt. — Ändring- ar bör med anledning av vad som anförts göras i 9, 27 och 33 && förvaltningsprocessla- gen.
18. Övriga organisatoriska frågor
18.1 Länsstyrelsen, fastighetstaxeringsspe-
cialister m. m.
I det föregående har något redogjorts för den omfattande omorganisation som företagits av den regionala förvaltningsrättskipningen. Motsvarande omorganisation har även skett beträffande skatteförvaltningen i länen efter förslag i prop. 1970: 103 och 1971: 1, bil. 14. Detta torde föranleda en del ändring- ar i reglerna om den allmänna fastighetstaxe— ringen.
Ändringar av ansvarsfördelningen inom länsstyrelsen har sålunda ägt rum, vilka påverkar reglerna om den allmänna fastig- hetstaxeringen. Ansvaret för denna taxering åvilade tidigare förste taxeringsintendenten i resp. län. Numera bör skattechefen såsom chef för skatteavdelningen vid länsstyrelser- na överta denna funktion. Detta föranleder att orden "förste taxeringsintendenten” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”skattechefen” i motsvarande form i de fall första taxeringsintendenten tilläggs befogen- heter eller åläggs skyldigheter enligt bestäm- melserna i tredje avdelningen av TF dvs. den avdelning som rör allmän fastighetstaxering. Detta är fallet i 135 5 1 mom., 145 5, 147 &, l48å 3 mom. och 156 5. — I 1475 andra stycket sägs att det åligger förste taxeringsin- tendenten bl.a. att övervaka fastighetstaxe- ringsnämndernas arbete samt att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd.
Motsvarande bestämmelse vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen var före de genom SFS 1971:399 företagna ändringarna i TF intagna i 59 å andra stycket. Efter förslag i prop. 1971: 60 utmönstrades emellertid den- na bestämmelse. Som skäl härför anförde föredragande departementschefen (s. 77) bl. a. att det låg i sakens natur att iden nya organisationen ansvaret för övervakningen av taxeringsnämndernas arbete i realiteten kom att ligga på skattechefen. övervakningen borde emellertid, som hittills, vara en upp— gift som ankom på länsstyrelsen. Hur där- med sammanhängande arbete skulle utföras och fördelas på olika tjänstemän, borde på vanligt sätt regleras i instruktion och arbets- ordning. Den nuvarande distinktionen mel- lan vad som enligt första stycket i 59 & ålåg länsstyrelsen och enligt andra stycket förste taxeringsintendenten borde därför inte fin- nas kvar. Eftersom föreskriften i första stycket fick anses innefatta skyldighet att vid behov lämna råd, upplysningar och annat bistånd förordades att andra stycket utgick. — Samma skäl föranleder enligt utredningens mening att bestämmelsen i 147 & andra stycket bör utgå.
I nuvarande tredje stycket i 147 & anges att ”förste taxeringsintendenten” äger kalla fastighetstaxeringsombud m. fl. personer för att erhålla upplysningar av dem. Det synes lämpligt att komplettera författningstexten med ett uttryckligt stadgande att skatte-
chefen äger för sådant ändamål kalla även konsulent för fastighetstaxeringi länet.
I 143 och 144 55 har föreskrivits att ”landskamreraren” skall företa vissa under- sökningar, upprätta förslag till anvisningar, rn. m. Enligt utredningens mening, för vilken närmare skall redogöras i kommande avsnitt, bör skattechefen även överta landskamrera- rens nu nämnda arbetsuppgifter.
Fastighetstaxeringskommittéerna föreslog i sitt betänkande SOU 1968: 32 att tjänster vid länsstyrelserna som fastighetstaxerings- specialister skulle inrättas. Dessa tjänster borde inrättas såsom byråsekreteraretjänster. Specialistemas uppgifter skulle bl. a. vara att delta i förberedelsearbetet vid allmän fastig- hetstaxering och att vara kontaktmän hos länsstyrelsen för fastighetstaxeringsnämnder- na m. m. De skulle ha motsvarande uppgifter vid den särskilda fastighetstaxeringen. Vidare skulle de leda kursverksamhet inom länet på fastighetstaxeringens område samt följa fas— tighetsmarknadens utveckling inom länet. Förslaget om fasta tjänster för fastighets- taxeringsspecialisterna avslogs efter avstyr- kande i prop. 1968:154. Under förberedel- serna för och genomförandet av den all- männa fastighetstaxeringen år 1970 har emellertid länsstyrelserna beretts möjlighet att mot särskilt arvode — i allmänhet motsvarande två löneklasser — avdela viss tjänsteman för göromål, som varit föranled- da av fastighetstaxeringen.
Fastighetstaxeringskommittéerna förorda- de i sitt betänkande ”Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fastighetstaxering” (stencil Fi 1970: 11) att en fastighetstaxeringsspecialist skulle finnas hos varje länsstyrelse i vart fall fram till nästa allmänna fastighetstaxering. Föredragande departementschefen uttalade i prop. 1970: 160 (s. 90) att frågan om fastighets- taxeringsspecialister med tanke på länsstyrel- sernas förestående omorganisation då inte borde tas upp. I regleringsbrev för budget- året 1971/72, avseende vissa anslag inom civildepartementets verksamhetso'mråde, har emellertid varje länsstyrelse under rubriken ”Medel för särskilda ändamål” medgivits rätt
att av anslagsposten ”Lönekostnader” an- vända högst 5000 kr för ersättning till tjänsteman, som fullgör uppgifter som s. k. fastighetstaxeringsspecialist. Ersättningen skall utgå i form av dagarvode enligt kom- mittékungörelsen. Enligt av utredningen in- hämtade uppgifter har sådan specialist i samband med 1972 års särskilda fastighets- taxering förordnats vid 16 länsstyrelser.
I sammanhanget må nämnas, att fastig- hetstaxeringsspecialisterna under åren 1969 och 1970 genomgått sammanlagt sex för dem särskilt upplagda, centralt anordnade kortare kurser i fastighetstaxering, fastighets- värdering (vid Tekniska högskolan i Stock- holm) samt administration och automatisk databehandling vid fastighetstaxering.
Enligt utredningens mening bör frågan om fastighetstaxeringsspecialister vid länsstyrel- serna ånyo upptas till prövning. Med de ändringar i fråga om förberedelsearbetet för allmän fastighetstaxering, som utredningen föreslår i senare avsnitt av detta betänkande, och de utökade och betydelsefulla arbets- uppgifter, som i samband därmed föreslås skola åvila skattechefen, är det ett angeläget krav att på varje länsstyrelse skall finnas en befattningshavare, som kontinuerligt följer alla frågor som har samband med fastighets- marknaden i länet. Enligt utredningens me- ning kan man nämligen inte räkna med att förberedelsearbetet för en allmän fastighets- taxering skall bli av den kvalitet, som är önskvärd, om fastighetstaxeringsspecialisten fungerar endast under tiden närmast före den allmänna fastighetstaxeringen. Han bör redan vid förberedelsearbetets början vara väl insatt inte bara i fastighetstaxeringens regler utan i alla frågor, som rör länets fastighetsförhållanden; och detta förutsätter att han fungerar även under åren mellan de allmänna fastighetstaxeringarna. Han bör sålunda under mellanåren följa fastighetsfrå- gorna inom länet såväl ur pris- och värde- ringssynpunkt som i vad gäller planbeslut, beslut enligt naturvårdslagen o.d. Sedan förberedelsearbetet för en allmän fastighets- taxering avslutats bör fastighetstaxerings- specialisten biträda skattechefen vid dennes
arbete med ledning och övervakning av taxeringen. Efter taxeringsarbetets slut i första instans bör specialisten biträda skatte- avdelningen vid handläggning av besvärsären- den. Det bör även understrykas att behov av fastighetstaxeringsspecialistens sakkunskap och arbetsinsatser föreligger — om ock i mindre omfattning — i fråga om de särskilda fastighetstaxeringarna under mellanåren. Förutom vid nu nämnda arbetsuppgifter bör fastighetstaxeringsspecialistema med fördel kunna medverka vid länsstyrelsernas hand- läggning av ansökningar om åsättande av fastighetsvärden till ledning för arvs- och gåvoskattens bestämmande eller om faststäl- lande av särskilt uppskattningsvärde för fastighetsbelåning (preliminärt taxeringsvär- de).
Utredningen föreslår på grund av det nu anförda som en minimiåtgärd, att den nuvarande ordningen med arvoderade fastig- hetstaxeringsspecialister bibehålls. För vissa län måste man emellertid räkna med att arbetsvolymen i förening med knapphet på personal nödvändiggör inrättandet av ny tjänst för att det skall bli möjligt att avdela viss befattningshavare som fastighetstaxe- ringsspecialist. De länsstyrelser, vid vilka sådan åtgärd är påkallad, torde få göra framställning därom i samband med sina petita.
18.2 Vissa valbestämmelser
Under denna punkt tas upp några frågor om val till fastighetstaxeringsnämnd och om besvär över sådant val. I 133 5 1 mom. sjätte stycket TF föreskrivs att val av ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd jämte suppleanter skall förrättas senast den 30 juni året näst före taxeringsåret. I samband därmed får fullmäktige utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad delta idet samman- träde som dels landskamreraren enligt 144 5 1 mom. skall hålla senast den 20 september och dels fastighetstaxeringsombudet enligt 145 5 skall hålla innan fastighetstaxerings- nämnderna börjar det egentliga taxeringsar- betet vilket skall ske senast den 5 oktober
Som berörts i avsnitt 16.1 om fastighets- taxeringsombuden kommer, om utredning- ens förslag följs, tyngdpunkten av förbere- delsearbetet att förläggas avsevärt tidigare än som hittills varit föreskrivet. Denna fråga kommer utredningen att ingående redogöra för under avsnittet 20.2. Där kommer bl. a. att föreslås att en arbetsgrupp inom varje taxeringsnämnd i lokalt fastighetstaxerings- distrikt —— i vilken grupp en kommunvald ledamot bör ingå — under tiden maj—juni under året före taxeringsåret skall arbeta med en testning av centrala anvisningar m.m. på fastigheterna i distriktet. Vidare avses det i l44å 1 mom. föreskrivna, för länet gemensamma mötet skola hållas senast den 25 juni. Med anledning därav föreslås — såsom förut berörts — att tidpunkten förval av ledamöter och suppleanter i fastighets— taxeringsnämnd bestäms till senast den 31 mars. Ett ytterligare skäl för att förlägga valet till denna tidiga tidpunkt är att man därigenom bereder möjlighet för den kom- munvalde ledamot, som skall delta i den nyssnämnda arbetsgruppens arbete, att delta i sådan kurs i fastighetstaxering som kan komma att under april månad ordnas för taxeringsfunktionärerna i länet. Föreskrift om att valet bör ske senast den 31 mars året näst före taxeringsåret bör tas in i 133 5 1 mom. tredje stycket. Där bör även föreskri- vas att, såvitt avser fastighetstaxeringsnämnd i lokalt distrikt, kommunfullmäktige skall i samband med valet utse en av ledamöterna att på kommunens bekostnad delta inte bara i de sammanträden, som skall hållas enligt 144 & 1 mom. och 145 5, utan även i arbetet inom sådan arbetsgrupp varom föreskrifter kommer att föreslåsi 143 5 2 mom.
I samma författningsrum, 133 & lmom. tredje stycket, bör intas motsvarande före- skrifter angående fastighetstaxeringsnämnd i gemensamt fastighetstaxeringsdistrikt. Där- vid gäller dock att vald ledamot i sådan nämnd endast har att delta i det för länet gemensamma sammanträde varom föreskrivs i 1445 1 mom. Därför bör i 133 ä 1 mom. tredje stycket föreskrivas att de, på vilka
valet ankommer, i samband med valet skall utse en av ledamöterna att på landstingskom- munens eller i fråga om gemensamt distrikt, som inte omfattar mer än en kommun, på denna kommuns bekostnad delta i det i 144 ä 1 mom. föreskrivna sammanträdet.
I nuvarande 1335 2 mom. lämnas före- skrifter om besvär över val till fastighetstaxe- ringsnämnd. Motsvarande föreskrifter bör, med vissa jämkningar, intas i ett nytt 3 mom.
18.3. Ersättningsbestämmelser
Enligt 2005 TF skall bestämmelserna om kostnader för taxeringsarbetet i 129 och 130 åå samt 173 5 2 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga om handhavandet av särskild fastighetstaxering i den mån ej annat föreskrivs. I samma paragraf stadgas att ledamot av kammarrätten får ersättning av statsmedel, då han varit inkallad till tjänstgö- ring i kammarrätten vid handläggning av mål om särskild fastighetstaxering. 1 129 och 130 %& regleras ifrågavarande förhållanden vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen. I 173 5 2 mom. stadgas att särskild ledamot av kammarrätten får ersättning av statsmedel då han varit inkallad till tjänstgöring ikammar— rätten vid handläggning av mål om allmän fastighetstaxering.
I 173 & lämnas föreskrifter om bestridan- de av kostnaderna vid allmän fastighetstaxe- ring. I 173 & 1 mom. görs, liksom i 200 å, en generell hänvisning till bestämmelserna i 1295 om bestridande av kostnaderna för taxeringsarbetet vid inkomst- och förmögen— hetstaxeringen. Vissa specialregleringar görs emellertid i 173 & beträffande ersättningen till olika grupper av personer som medverkar vid den allmänna fastighetstaxeringen.
I 173 5 2 mom. lämnas, som ovan nämnts, bestämmelse om ersättning av statsmedel för särskild ledamot i kammarrätten.
I 173 5 3 mom. första stycket föreskrivs att vad som i 130 & sägs om ersättning till kommunvald ledamot skall äga motsvarande tillämpning å kommunvald ledamot i fastig- hetstaxeringsnämnd. — I andra stycket av
samma moment lämnas föreskrifter om ersättning till av landstingskommun utsedd ledamot i fastighetstaxeringsnämnd.
173 5 har ansetts vara svåröverskådlig. Den synes därför böra omredigeras i förtydli- gande syfte, därvid hänvisningarna till 129 & bör utgå och ersättningsfrågorna i stället bör regleras genom direkta bestämmelser i 173 %. Skäl för översyn av paragrafen är vidare att bestämmelser om ersättning till de av utred- ningen föreslagna konsulenterna måste med- delas. Ersättning åt dem bör bestridas av statsmedel. — Utredningen föreslår viss om- läggning av de möten m.m., till vilka ordförande och ledamöter skall kallas. Även detta föranleder ändringar i ersättningsbe- stämmelserna. Med hänsyn till förslaget om fastighetstaxeringsnämnder i gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt med i huvudsak av landstinget valda ledamöter, måste bestäm- melse om ersättning till dessa ledamöter lämnas.
Ytterligare en ersättningsfråga bör i detta sammanhang behandlas. Utredningen syftar härvid på frågan om ersättning till taxerings- funktionärer vid deltagande i kurser för utbildning i fastighetstaxering. Beträffande taxeringen för inkomst och förmögenhet stadgas i 1295 5mom. TF bl.a. att de ordförande och kronoombud i taxerings- nämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde som anord- nats genom länsstyrelsens försorg, äger att för inställelsen åtnjuta ersättning av statsme- del enligt bestämmelser som meddelas av Kungl. Maj: t. Denna bestämmelse äger emel- lertid inte motsvarande tillämpning vid all- män fastighetstaxering. Enligt 173 ä 1 mom. 2) skall nämligen vadi 129 5 5 mom. stadgas ha avseende å vissa i förstnämnda författ- ningsrum angivna personer bland vilka icke nämns deltagare i instruktionssammanträ- den. Såsom iett följande avsnitt kommer att anges, anordnades dock inför 1970 års allmänna fastighetstaxering, efter förslag av fastighetstaxeringskommittéerna och i enlig- het med tillstyrkan i prop. 1968: 154, undervisning i fastighetstaxering genom sta- tens försorg såväl centralt som länsvis.
Utredningen anser det ofrånkomligt att dylik kursverksamhet anordnas före varje allmän fastighetstaxering. Med hänsyn dels till det förhållandevis långa tidsintervallet mellan de allmänna fastighetstaxeringarna och dels till ämnets svårighetsgrad kan man inte räkna med ett gott utfall av taxerings- arbetet utan att detta föregåtts av utbild- ningskurser anordnade genom RSV:s och länsstyrelsernas försorg. Deltagarna i dylika kurser bör för inställelsen vid kurserna erhålla ersättning av statsmedel enligt be- stämmelser som meddelas av Kungl. Maj: t. Principbestämmelse härom bör enligt utred- ningens mening intasi 173 & TF.
Bestämmelser bör lämnas i 1735 i de syften som nu angivits. Förslagsvis bör därvid i första momentet anges att av statsmedel bestrides dels ersättning åt ord- förandena och de av länsstyrelsen förordna- de ledamöterna i fastighetstaxerings- nämnderna samt fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering dels ock bidrag till kostnader som kommun åtagit sig för vissa särskilda anstalter för taxerings- arbetet, om dessa finnes äga särskilt värde för det allmänna. I samma moment bör föreskrivas att länsstyrelsen enligt närmare föreskrifter av Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj: ts bemyndigande, av RSV med- delar beslut om ersättningar och bidrag som nyss sagts. I andra momentet bör tas in bestämmelser om ersättning av statsmedel till sakkunnig och tolk och i tredje momen- tet om dylik ersättning till personer som på kallelse inställt sig till vissa föreskrivna möten m. in. eller som på kallelse deltagit i kurser för utbildning i fastighetstaxering som anordnats av RSV eller länsstyrelse. Ersätt- ningen till de särskilda ledamöterna i kam— marrätten bör regleras i fjärde momentet. I femte momentet bör tas in föreskrifter om ersättning av kommunens resp. landstings- kommunens medel till ledamöter i fastighets- taxeringsnämnd som valts av kommun eller av landstingets förvaltningsutskott. Vidare bör i samma moment erinras om bestämmel- serna i 133 5 1 mom. tredje stycket angåen- de ersättningen för sådana ledamöters delta-
gande i arbetet inom arbetsgrupp, varom sagts i näst föregående avsnitt, samt för inställelse vid vissa föreskrivna sammanträ- den m.m. I anslutning till ändringarna i 173 & bör viss ändring ske även i 200 &, i vilken sistnämnda paragraf regleras bl.a. ersättningsfrågor vid särskild fastighetstaxe- ring. Hänvisningen i 200 5 andra stycket till 173 5 2 mom. bör sålunda utgå. I nämnda moment ges bestämmelse om ersättning åt de särskilda ledamöterna i kammarrätten. Denna fråga är emellertid — såvitt angår särskild fastighetstaxering — redan nu direkt reglerad i sista stycket i 200 5.
Taxeringsförfarandet vid fastighetstaxering
19. Allmänt
19.1 Historik m. m.
Reglerna om förfarandet vid fastighets- taxering undergick under tiden från förra delen av 1920-talet fram till 1965 års allmänna fastighetstaxering ej några mer avsevärda förändringar. Vid 1965 års taxe- ring ersattes som tidigare nämnts — på förslag av 1961 års fastighetstaxeringsutred- ning samt iprop. 1963: 197 — systemet med två nämnder i första instans på landet med ett ennämndssystem i hela riket. Detta medförde vissa ändringar i förfarandet. Fas- tighetstaxeringskommittéerna framlade i SOU 1968: 32 vissa förslag i förfarandefrå- gor. Med dessa avsågs till största delen att handläggningen och förfarandet skulle för- bättras inom ramen för gällande regler. Bestämmelser föreslogs sålunda för att effek- tivisera de olika ”möten” som hålls under förberedelserna för den allmänna fastighets- taxeringen. Vidare föreslogs bl. a. att förfa- randet vid meddelandet av taxeringsanvis- ningar skulle förbättras och att fastighets— taxeringsombuden skulle utnyttjas bättre. De lokala skattemyndighetema skulle överta fastighetslängdföringen från ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna. Dessa skulle i stället få tillgång till särskilda fastighetsför- teckningar. Förandet av kontrollängder för- enklades. Därutöver föreslogs en del sorte- rings- och hanteringsrutiner, blankettänd- ringar o.d. Dessa förslag framlades i prop.
1968:154. Vidare infördes, efter förslag i propositionen, ADB vid fastighetslängdfö- ringen och till följd därav beslutsredovisning m.m. genom fastighetstaxeringsavier. I pro- positionen anfördes bl.a. (s. 32) att fastig- hetstaxeringskommittéernas betänkande in- nehöll förslag i en mängd olika frågor men att de inte innebar några genomgripande förändringar i systemet för fastighetstaxe- ring. Vidare uttalades:
"Av tidsskäl har kommittéerna haft möjlighet att lägga fram förslag till endast mera begränsade åtgärder för att förbättra fastighetstaxeringen. Kommittéerna fortsätter emellertid sitt arbete med sikte på att ha utfört en fullständig översyn av fastighetstaxeringssystemet i god tid före 1975 års allmänna fastighetstaxering.”
De ändringar av bestämmelserna om taxe- ringsförfarandet som sålunda genomförts inför 1970 års allmänna fastighetstaxering kompletterades i några avseenden genom förslag i en inom finansdepartementet i februari 1969 upprättad promemoria med förslag till vissa ändringar i TF och TK inför 1970 års allmänna fastighetstaxering (Fi stencil 1969: 3). Förslagen däri, som framla- des i prop. 1969: 96, avsåg bl. a. innehållet i underrättelser om preliminär och slutlig taxering samt en viss förskjutning av tids- schemat för taxeringsarbetet. De ändringar i TF, som blev följden av förslagen i prop. 1968:154 och l969:96 (SFS l968:733 resp. 1969:210), torde i och för sig inte
kunna anses ha varit särskilt omfattande. Den väsentliga förändringen i formellt hänse— ende vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring synes ha varit övergången till automatisk databehandling. Till följd härav och av de andra ändringar, som företagits i TF, gjordes en i det närmaste fullständig omarbetning av TK i vad den avser regler för allmän fastighetstaxering (SFS 1968: 734). För tillämpningen av reglerna om bl. a. förfaran- det vid den allmänna fastighetstaxeringen utgavs den inledningsvis omtalade Handled- ningen, som bl. a. innefattade vissa av RN meddelade anvisningar ävensom kommenta— rer beträffande förfarandereglernä” vid den allmänna fastighetstaxeringen.
I prop. 1969: 147 föreslogs bl. a. införan- de av möjlighet för lokal skattemyndighet att rätta fel i fastighetslängd. — Efter förslag därom från fastighetstaxeringskommittéerna föreslogs i prop. l970:132 möjlighet för ordförande i fastighetstaxeringsnärrmd att vid avgivande av yttrande i besvärsmål även efter taxeringsarbetets slut rådgöra eller sammanträda med ledamöterna i fastighets- taxeringsnämnd. Förslagen genomfördes (SFS 1969: 709 och 1970: 231).
I fastighetstaxeringskommittéernas betän- kande med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fastighetstaxe- ring (stencil Fi 1970: 11) framlades förslag som i fråga om den särskilda fastighetstaxe- ringen innebar att förfarandet vid taxering- en, besvärsförfarandet, rättelsemöjligheterna m.m. anpassades efter reglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen. —— RN och fastighetstaxeringskommittéerna utgav inför 1971 års särskilda fastighetstaxering en Handledning för särskild fastighetstaxering, vilken innefattade jämväl vissa av RN medde- lade anvisningar. Denna handledning inne- höll bl.a. anvisningar och kommentareri förfarandefrågor. — Slutligen har ytterligare ändringar föreslagits av utredningen i betän- kandet ”Ny- och omtaxering av fastighet” (Ds Fi 1971: 13) avseende vissa förfarande- frågor vid särskild fastighetstaxering, såsom ändrad deklarationsskyldighet och underrät- telseskyldighet. Utredningens förslag har le-
gat till grund för prop. 1972: 49 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen, m. m. Propositionen har bifallits av riksda- gen (se SFS 1972: 171).
19.2. Allmänna synpunkter
Bestämmelserna om taxeringsförfarandet är till största delen intagna i TF och TK. Som nämnts har även RN utfärdat anvisningar därom. Vidare gäller förvaltningslagen (SFS 1971:290) om inte i lag eller i författning, som beslutats av Kungl. Maj:t eller riksda— gen, meddelats bestämmelse som avviker från förvaltningslagen.
De formella reglerna för den särskilda fastighetstaxeringen är nyligen översedda. De förslag som framläggs i avdelning V av betänkandet kommer därför endast att avse den allmänna fastighetstaxeringen utom i vissa fall då ändringar av den särskilda fastighetstaxeringens regler föreslås i syfte att vinna anpassning till bestämmelserna om allmän fastighetstaxering.
Taxeringsförfarandet vid allmän fastig- hetstaxering kan sägas bestå av två skilda arbetsfaser. Den ena avser förberedelsearbe- tet för taxeringen och den andra själva taxeringsarbetet. Till förberedelsearbetet hör främst utarbetandet av anvisningar ävensom informationsmöten m. m. med taxerings- funktionärer och andra på olika plan. Till själva taxeringsarbetet hör bl. a. beslutsfat- tande, beslutsregistrering, databehandling och underrättelseförfarande. Utredningen anser att reglerna för själva taxeringsarbetet i stort sett fått en tillfredsställande lösning. Översyn av vissa rutiner rn. ni. bör dock ske. Inom denna del av taxeringsförfarandet är det emellertid främst underrättelseförfaran- det som påkallar en översyn.
Utredningen har för sin del funnit att väsentliga förbättringar av taxeringen kan vinnas genom en omdisposition av förbere- delsearbetet. Därvid bör — delvis till följd av den företagna omorganisationen av länssty— relserna — ändringar, såväl tidsmässiga som innehållsmässiga, ske i reglerna för både anvisningsförfarandet och de arbets— och
informationsmöten som hålls under denna arbetsfas.
I stort sett pågår förberedelsearbetet un- der året före taxeringsåret till dess fastighets- taxeringsnämndens arbete börjar den 5 okto- ber. Det egentliga taxeringsarbetet pågår därefter till den 25 mars under taxeringsåret, då fastighetstaxeringsnämnderna skall ha fat- tat sina slutliga beslut. Taxeringsarbetet på- går emellertid in i maj månad, då bl.a. underrättelser om slutliga beslut utsändes.
För överskådlighetens skull inleds av- snitten om förberedelsearbetet och taxe- ringsarbetet med en redogörelse för nu gällande tidsschema. I bilaga 10 kommer det tidsschema att redovisas som enligt utred- ningens mening bör följas vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
20. Förberedelsearbetet
20.1 Nuvarande tidsschema m. m.
De författningsbundna förberedelseåtgärder- na inför allmän fastighetstaxering börjar året före taxeringsåret. Inför 1970 års taxering pågick redan dessförinnan arbete med att utarbeta omfattande centrala anvisningar. De tidpunkter för åtgärder m.m. vid allmän fastighetstaxering som anges i det följande avser förhållandena vid 1970 års taxering. Ifrågavarande åtgärder m. ni. har i huvudsak företagits på grund av bestämmelser i KL, Skvl, TF och TK samt RN:s anvisningar, intagna i Handledningen. — Inför 1970 års taxering har vidare —— utöver informations- möten — förekommit kurser för dem som på olika områden skulle medverka vid fastig- hetstaxeringen. Sådan undervisning hade ti- digare inte förekommit annat än i mycket begränsad omfattning. Efter förslag av fastig- hetstaxeringskommittéerna i betänkandet SOU 1968: 32 tillstyrkte föredragande de- partementschefen i prop. 1968: 154 att undervisning i fastighetstaxering skulle an- ordnas centralt och länsvis genom statens försorg.
Vid planeringen av tidsschemat för fastig- hetstaxeringen måste hänsyn tas till nämnda kurser. För att fastighetstaxeringsombud och konsulenter för taxering av vattenfallsfastig- het skulle kunna delta i utbildningen i fastighetstaxering vid 1970 års taxering ändrades sålunda tidpunkten för förordnan-
de av dem i 135 5 1 mom. resp. 2 mom. TF samt för indelning i fastighetstaxeringsdi- strikt i 13l & 1 mom. fjärde stycket från den 30 april till den 1 mars året före det år då allmän fastighetstaxering skall ske (prop. 1968: 154 s. 144 och 145). Nyssnämnda dag är den tidigaste då enligt meddelad föreskrift åtgärd skall vidtas inför den kommande allmänna fastighetstaxeringen. Nämnda dag skall länsstyrelsen sålunda förordna ordfö- rande i fastighetstaxeringsnämnd och ytter- ligare en ledamot i sådan nämnd. Vidare meddelar länsstyrelsen, om så finnes påkal- lat, samma dag förordnande om att antalet kommun- och landstingsvalda ledamöter i nämnd skall utökas utöver det generellt föreskrivna antalet ävensom bestämmer hur många ledamöter som skall väljas inom olika kommuner om fastighetstaxeringsdistrikt be- står av mer än en kommun (133 5 1 mom.). Länsstyrelsen skall den 1 mars även verkstäl- la indelning i verksamhetsområden för fastig- hetstaxeringsombud (l35å lmom.) samt kungöra indelning i fastighetstaxerings- distrikt, förordnanden av ordförande i fastig- hetstaxeringsnämnd, fastighetstaxeringsom— bud m.fl. (61 5 1 mom. TK). — Redan före nu nämnda förordnanden m.m. hade emellertid RN i februari 1969 utfärdat centrala anvisningar inför 1970 års allmänna fastighetstaxering i administrativa och redo- visningstekniska frågor samt frågor rörande definitioner och gränsdragningsproblem.
Dessa anvisningar togs in i Handledningen. I februari höll länsstyrelserna kurser för bli- vande ordförande i fastighetstaxerings- nämnd. Därjämte hölls en instruktionskurs för landskamrerare, förstetaxeringsintenden- ter m. 11.
Under april publicerade SCB köpeskil- lingsstatistik att ligga till grund för övervä- ganden beträffande taxeringsvärdenivån. Den 15 samma månad lämnade Skogsstyrelsen efter samråd med domänstyrelsen och skogs- högskolan till länsstyrelserna uppgifter om virkespriser och avverkningskostnader m. m. samt förslag om skogskubikmeterpriser m.m. (avd. E Skvl). Samma dag fastställde skogshögskolan efter samråd med Skogssty- relsen centrala skogstaxeringsanvisningar (avd. D punkt 1 Skvl). — Den 29 april anordnades centralt en kurs för länsskogs- sakkunniga och den 30 april anmälde läns- styrelserna hos Kungl. Maj:t om fastighets- prövningsnämnden i resp. län borde arbeta på två avdelningar (62 % TK).
I maj hölls det s. k. Stockholmsmötet för fastighetstaxeringsnämndsordförande m.fl., i närvaro jämväl av bl. a. landskamrerarna och förste taxeringsintendenterna. Mötet pågick den 12 och 13 maj 1969 i anslutning till det sammanträde den 14 maj för över- läggning om den allmänna fastighetstaxe- ringen, som RN höll på grund av bestämmel- serna i 65é TK. I maj 1969 fastställde Kungl. Maj: t vidare (SFS 1969: 310) särskil- da anvisningar för taxering av vattenfallsfas- tighet (punkt 3 av anvisningarna till 9 & KL). Särskilda utredningsmän utarbetade tabeller för avskrivning m. rn. vid taxering av vatten- fallsfastighet. Nya tabeller med skogsvärde- och markvärdefaktorer (avd. C Skvl) fast- ställdes däremot icke för 1970 års taxering utan skulle äldre tabeller alltjämt gälla. Däremot förordnade Kungl. Maj: t, med riksdagen, i maj 1969 om viss avvikelse från Skvl, dvs. om den s.k. säkerhetsmarginalen (prop. 1969: 97; SFS 1969: 209). Under maj och juni anordnades centralt kurser för fastighetstaxeringsombud.
RN utfärdade under juni 1969 centrala anvisningar inför den allmänna fastighets-
taxeringen i värderingstekniska frågor m. m. Senast den 30 juni valde kommuner och landsting ledamöter i fastighetstaxerings- bestämde vilka av dessa ledamöter som skulle delta i ”landskamrerar- mötena" och fastighetstaxeringsombudens möten (133 % 1 mom. TF).
Senast den ljuli 1969 förordnade länssty- relsen, enligt anvisning av RN, sakkunniga att biträda fastighetstaxeringsnämnderna. Lokal skattemyndighet lämnade senast den 20 juli avskrifter av lagfartsbevis till länssty- relsen. Samtidigt lämnade hypoteksinrätt- ning uppgifter om belåningsvärden till läns- styrelsen (139 % TF). Vidare lämnade bygg- nadsnämndema uppgifter om beviljade bygg- nadslov till de lokala skattemyndighetema i enlighet med bestämmelserna i 139 5 1 mom. tredje stycket.
Föreskrifter finns även om senaste dagar för förberedelseåtgärder under augusti 1969. Den 1 augusti skulle sålunda skogshögskolan ha lämnat uppgifter till varje länsstyrelse om länets skogsmarksareal m.m. (avd. D punkt 2 Skvl). Den 15 augusti skulle länsstyrelsen ha utsett de ledamöter och suppleanter i fastighetsprövningsnämnden, som inte ingick i prövningsnämnden, samt kungjort valet (1345 TF och 615 2mom. TK). Den 20 augusti skulle landskamrerarna ha sänt in till RN förslag till anvisningar för fastighetstaxe- ringen i länet och till lokala skogstaxerings- anvisningar (144 5 3 mom. TF).
Under tiden den 15 september—den 30 september skulle åtskilliga åtgärder senast vidtas. För de flesta av dem är den 15 föreskriven såsom senaste dag för åtgärden. Då skulle fastighetsägare m.fl. ha avgett allmän fastighetsdeklaration (137 & TF). Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd skul- le ofördröjligen lämna till honom inkomna deklarationer till lokal skattemyndighet (68% TK). — Länsstyrelsen hade att senast den 15 september lämna till ordföranden dels jord- (och fastighets-) registerutdrag samt fastighetsdeklarationer och andra fas- tighetsuppgifter som avgivits till närmast föregående allmänna fastighetstaxering och därefter (146 5 1 mom. TF), dels avskrift av nämnder samt
fastighetslängd från närmast föregående all- männa fastighetstaxering och blanketter till kontrollängder (146 5 1 mom. TF och 67 å TK) och dels — enligt anvisning av RN — vissa handlingar från överlantmätare, lant- bruksnämnd och skogsvårdsstyrelse, som det enligt Kungl. brev den 21 februari 1969 ålegat dem att efter rekvisition av länsstyrel- sen inge till denna. Vidare skulle länsstyrel- sen enligt anvisningar av RN under septem- ber ha upprättat leveransplan för lokal skattemyndighet beträffande fastighetstaxe- ringsavier. — Länsstyrelsen skulle vidare senast den 15 september lämna till lokal skattemyndighet dels fastighetsförteckningar i två exemplar och fastighetstaxeringsavier (685 TK), dels avskrifter av lagfartsbevis och uppgifter från hypoteksinrättningar om belåningsvärden (146å 2 mom. TF). Vidare skulle länsstyrelsen ofördröjligen efter den 15 september till lokal skattemyndighet överlämna inkomna fastighetsdeklarationer. — RN skulle den 15 september till landskarn- rerarna återställa förslagen till anvisningar med eventuella erinringar (144 ä 3 mom. TF). — Lokal skattemyndighet skulle under september dels ordna och sortera fastighets- deklarationer m. m. och framställa de fastig- hetstaxeringsavier, som inte framställts av länsstyrelsen (68 aå TK), dels enligt anvis- ning av RN upprätta plan för varje fastighets- taxeringsnämnds leverans av fastighetstaxe- ringsavier, dels likaledes enligt anvisning av RN notera i fastighetsförteckning att dekla- ration inkommit och, om så ej var fallet, sända ut erinran till fastighetsägaren att avge deklaration. — Senast den 20 september höll landskamreraren möte med ordförandena i fastighetstaxeringsnämnd, fastighetstaxe- ringsombud rn. fl. (144å ] mom. TF) och senast den 30 september skulle fastighets- prövningsnämnden fastställa anvisningar till ledning för fastighetstaxeringen ilänet, vilka anvisningar senast nämnda dag skulle tillstäl- las ordförandena i fastighetstaxeringsnämn- derna, fastighetstaxeringsombuden och RN (1445 3 mom. TF).
Innan fastighetstaxeringsnämndens arbete skulle börja senast den 5 oktober skulle lokal
skattemyndighet senast den 1 oktober ha överlämnat till fastighetstaxeringsnämnden ett exemplar av fastighetsförteckning samt färdigsorterade deklaratiOner (68aå TK). Vidare skulle fastighetstaxeringsombuden i början av oktober ha hållit sitt första möte med fastighetstaxeringsnämndsordförandena m.fl. inom sitt verksamhetsområde (145 & TF). Därvid skulle enligt anvisning från RN upprättas plan för det fortsatta samarbetet mellan fastighetstaxeringsombudet och fas- tighetstaxeringsnämnderna. Fastighetstaxe- ringsombudet borde vidare, enligt anvisning av RN, i den utsträckning han fann behövligt efter samråd med taxeringsintendenten och ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna föranstalta om upprättande av markvärde— kartor till ledning för bestämmande av markvärden o.d. i stad eller stadsliknande samhällen, mera utpräglade fritidsområden samt där så eljest var befogat. Arbetet med markvärdekartor borde vara utfört i god tid före fastighetstaxeringsnämndens första sam- manträde, vilket enligt 149 & TF skulle hållas innan taxeringsarbetet tog sin början. Detta sammanträde skulle ske i närvaro av fastighetstaxeringsombudet; ordföranden skulle vid sammanträdet redogöra för värde- ringsgrunder, anvisningar m.m. Enligt anvis- ning av RN skulle även nämndens skogs- sakkunnige kallas till sammanträdet.
20.2 Utarbetande av anvisningar, informa- tionsmöten m. m.
Som berörts i tidigare avsnitt avser utred- ningen att föreslå att förberedelsearbetet för taxeringen i väsentliga avseenden läggs om. Utredningen anser att de största möjligheter- na att åstadkomma ett förbättrat taxerings- resultat står att finna ien sådan omläggning. Genom i god tid och i tillräcklig omfattning utförda förberedelser för taxeringen bör denna underlättas och dessutom bli riktigare utförd. Utredningen anser sålunda att en tyngdpunkt i taxeringsförfarandet bör ligga vid förberedande åtgärder av bl. a. den typ som regleras i avsnitt III i tredje avdelningen i TF. För nuvarande tidsschema för dessa åtgärder har nyss redogjorts. Utredningen
anser att detta arbete bör avsevärt tidigare- läggas och att det också till stora delar bör få ett ändrat innehåll och göras mer omfattan- de.
Redan vid 1970 års allmänna fastighets- taxering ägde en viss tidigareläggning av förberedelsearbetet rum främst genom att dels RN i början av året före taxeringsåret utfärdade centrala anvisningar, dels fastig- hetstaxeringsspecialisterna arbetade på att i god tid få färdigt materialet för fastighets- taxeringsanvisningarna i länen m. m. samt genom att fastighetstaxeringsombuden före taxeringsarbetets början hade utarbetat 'för- slag åt fastighetstaxeringsnämnderna till markvärdekartor, val av byggnadsvärdetabel- ler för villor m. m.
Sedan SCB under våren året före taxe- ringsåret offentliggjort den statistik som skulle ligga till grund för taxeringsvärdenivån vid den kommande taxeringen, kan en markering inför allmänheten av taxeringsar- betets början sägas ha skett genom publici- teten kring det s.k. Stockholmsmötet. En— ligt 65 5 TK har RN (RSV) att senast den 15 maj anordna möte för landskamrerarna, förste taxeringsintendenterna m. fl. för över- läggningar om den kommande taxeringen. I anslutning därtill har Taxeringsnämndsordfö- randenas riksförbund brukat hålla ett delvis av statsmedel bestritt möte för fastighets- taxeringsnämndsordförande m. fl. för liknan- de överläggningar.
Inför 1975 års taxering kommer den statistik, som behövs för taxeringen, att vara tillgänglig omkring mitten av mars månad året före taxeringsåret. Som framgår av det följande kommer utredningen att föreslå att egentligt förberedelsearbete på lokal nivå skall inledas redan i början av maj. Det synes därför lämpligt att det offentliga inledande av taxeringen, som Stockholmsmötet anses utgöra, flyttas till en tidigare tidpunkt, lämpligen mellan den 1 och den 15 april. Vidare synes det befogat att i författning reglera mötet med fastighetstaxerings- nämndsordförandena m.fl. Utredningen an- ser sålunda att 65 & TK bör ges förslagsvis följande lydelse:
”Under året näst före det år, då allmän fastighetstaxering äger rum, skall riksskatte- verket kalla Skattecheferna samt, i den mån så finnes lämpligt, andra i fastighetstaxering kunniga och erfarna personer till möte i Stockholm för överläggningar rörande nämn- da taxering. Mötet skall hållas viss dag eller vissa dagar under tiden från och med den 1 till och med den 15 april.
I samband med det i föregående stycke nämnda mötet får riksskatteverket enligt bestämmelser, som Kungl. Maj:t för varje gång meddelar särskilt, hålla möte med lämpligt antal ordförande och andra ledamö- ter i fastighetstaxeringsnämnder samt andrai taxeringsarbetet medverkande personer."
Enligt utredningens mening kan det vara lämpligt att till möte, som ovan sägs, även kalla fastighetstaxeringsombud och konsu- lenter för fastighetstaxering.
Förberedelsearbetet bör i allt väsentligt — utöver att ge information genom kursverk- samhet m.m. för dem som skall medverka vid taxeringen — syfta till att anvisningar av så hög kvalitet som möjligt skall kunna utarbetas för de olika länen och för olika områden. Utredningen anser att ansvaret härför mer än tidigare skall vila på den centrala skattemyndigheten. Det bör åligga RSV att under ett tidigt skede av förberedel- searbetet utarbeta dels anvisningar av organi- satorisk och värderingsteknisk natur dels förslag till anvisningar angående värdesätt- ningen av fastigheter av skilda slag. Sist- nämnda förslag (preliminära anvisningar) bör, såsom i det följande närmare anges, testas i de olika länen innan anvisningarna definitivt fastställs. Vid utarbetandet av anvisningarna och de preliminära anvisning- arna bör som underlag tjäna material, som på uppdrag av RSV framtas av centrala myndig- heter och expertgrupper. Sålunda förutsätts att skogshögskolan skall medverka vid utar- betandet av skogsanvisningar, lantbrukssty- relsen vid jordbruksanvisningar rn. m.
Utredningen förutsätter att RSV skall utfärda anvisningar av den typ som RN gorde inför 1970 års taxering och som finns intagna i Handledningen. Det föreslås i detta
avseende att RSV skall senast den 1 mars året före taxeringsåret fastställa för den allmänna fastighetstaxeringen erforderliga anvisningar av organisatorisk och värderings- teknisk natur samt att verket ofördröjligen skall tillställa länsstyrelserna dessa anvisning- ar. Föreskrift härom bör tas in i första momentet första stycket av en ny 143 &. Utöver centrala anvisningar av nu nämnt slag bör RSV även i övrigt utfärda de anvisningar som verket anser behövliga för taxeringsarbetet och som verket inte anser böra utfärdas på länsplanet. Dessa anvisning- ar skall avse riktvärden för jordbruk, skogs— tabeller, byggnadsvärdetabeller rn. rn. Senast den 1 maj bör RSV tillställa länsstyrelserna uppgifter (preliminära anvisningar) om de riktvärden och andra grunder för värdesätt- ningen av skilda slag av fastigheter inom län eller delar av län, som verket överväger att fastställa för tillämpning vid den förestående allmänna fastighetstaxeringen. I fråga om mark bör riktvärdena ange genomsnittliga värden per ytenhet mark av visst eller vissa ägoslag -— främst åkermark — därvid värdena, i den mån det är påkallat ur värderingssyn— punkt, anges särskilt för olika godhetsklasser och brukningsförhållanden. I fråga om bygg- nader bör riktvärdena ange genomsnittliga värden för byggnader av visst eller vissa slag vid olika storlek, ålder, standard och andra förhållanden av beskaffenhet att erfarenhets- mässigt inverka på värdet. Det bör föreskri- vas att riktvärden skall framtas för de ägoslag och de slag av byggnader, beträffande vilka så lämpligen kan ske. Vidare bör föreskrivas att för villabyggnader och andra småhus skall värdena anges i form av byggnadsvärdetabel- ler, som för olika prislägen utvisar prisrela- tionen mellan likartade hus av olika storlek, ålder och standard. Nu angivna föreskrifter bör tas in som ett andra stycke i 1435 1 mom. Slutligen bör i ett tredje stycke av samma moment anges, att ifrågavarande anvisningar och uppgifter genom skatteche- fens försorg skall tillställas ordförandena i fastighetstaxeringsnämnderna, fastighets- taxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering. — I fråga om riktvärden
för skogsmark och växande skog har utred- ningen framlagt sina förslagi kapitel 9.
Anledning till att nu nämnda, fastställda resp. preliminära anvisningar bör utfärdas senast den 1 mars resp. den 1 maj är att arbetet i länen bör börja senast under maj året före taxeringsåret. Det får emellertid förutsättas att — liksom tidigare varit fallet - skattechefen redan dessförinnan påbörjat sitt förberedelsearbete avseende bl. a. en undersökning om marknadsvärdet på fastig- heter inom länet. För sådant förberedelsear- bete har lämnats föreskrifter i nuvarande 143 5 2 mom. TF. Motsvarande föreskrifter föreslås nu, med viss ändring, bli intagna i en ny l43 a 5. Däri bör stadgas att skattechefen — före det sammanträde för överläggningar om fastighetstaxeringen, som avses skola hållas inför honom senast den 25 juni året före taxeringsåret (144 5 1 mom.) _ skall på grundval av tillgängliga uppgifter rörande sådana försäljningar av fastigheter inom lä- net, som skett efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering, samt de uppgif- ter, som avlämnats av hypoteksinrättningar och byggnadsnämnder (139 5), och de upp- lysningar, som eljest kan vinnas, verkställa undersökning om marknadsvärdet på fastig- heter av skilda slag inom länet. Länsstyrelsen skall äga kalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om fastighetsvärdena att därvid tillhandagå skattechefen med upplys- ningar.
Sedan de fastställda och preliminära anvis- ningarna från RSV i början av maj kommit nämndordförandena, fastighetstaxeringsom- buden och konsulenterna till handa bör förberedelsearbetet lokalt ta sin början. Detta arbete avses skola i viss mån ersätta det arbete som fastighetstaxeringsombuden vid 1970 års taxering utförde före taxerings- arbetets början och som avsåg utarbetande av markvärdekartor m.m. Det förberedelse- arbete som nu föreslås bör emellertid utföras av en särskild arbetsgrupp samt vara mera omfattande och ha ett delvis annat innehåll än vid 1970 års taxering. En dylik arbets- grupp bör tillsättas för varje lokalt fastighets- taxeringsdistrikt. Arbetsgruppen bör enligt
utredningens mening utgöras av vissa av fastighetstaxeringsnämndens ledamöter, nämligen ordföranden, den av länsstyrelsen utsedde ledamoten och en av kommunen vald ledamot, som enligt 133 & 1 mom. tredje stycket utsetts att delta i arbets- gruppen. Arbetet bör ske under fastighets- taxeringsombudets inseende. Föreskrift av nu nämnt innehåll bör tas ini 143 5 2 mom. Där bör vidare föreskrivas att varje fastig- hetstaxeringsombud skall, sedan RSV: 5 upp- gifter om de tilltänkta grunderna för värde- sättningen kommit ombudet tillhanda, i enlighet med föreskrifter som skattechefen meddelar föranstalta om undersökning i syfte att utröna om en tillämpning av nämnda grunder skulle medföra taxerings- värden, som med hänsyn till förhållandena i orten framstår som riktiga.
Vid undersökningen bör även övervägas vilka byggnadsvärdetabeller som enligt ar- betsgruppens mening bör komma till använd- ning inom olika delar av distriktet. Arbets- gruppens uppgift i denna del är sålunda att bland de av RSV upprättade tabellerna utvälja dem som med hänsyn till prisläget i orten bör användas för att taxeringsvärdena skall bli riktiga. Därvid kan det givetvis inträffa att arbetsgruppen finner viss tabell böra användas men samtidigt konstaterar att viss del av tabellen — t. ex. den som redovisar värdena å hus tillhörande de äldsta åldersklasserna —- bör justeras ihöjande eller sänkande riktning för att motsvara prisläget i orten. Om arbetsgruppen anser dylik juste- ring böra ske, bör detta protokollföras och tabellen omräknas i den ifrågavarande delen. Det synes lämpligt att, då sådan partiell omräkning av byggnadsvärdetabell sker, anmälan härom görs till RSV i samband med att skattechefen, på sätt föreslås i nästföljan- de avsnitt, efter den 25 juni avger yttrande till RSV över de av verket preliminärt angivna anvisningarna för fastighetstaxe- ringen. Arbetsgruppens överväganden kan vidare utmynna i att ytterligare tabeller — utöver de av RSV överlämnade — behövs för att man skall kunna uppnå det taxeringsre- sultat, som arbetsgruppen bedömer som
riktigt. I så fall bör RSV underrättas härom genom förmedling av skattechefen och de behövliga nya tabellerna skyndsamt utarbe- tas. — Till undvikande av missförstånd vill utredningen i anslutning till det nyss sagda framhålla att den omständigheten, att arbets- gruppen funnit viss tabell böra komma till användning inom visst område, inte innebär att tabellen skall generellt och utan avvikel- ser tillämpas för samtliga villor och andra småhus inom området. Fastighetstaxerings- nämnden äger givetvis, i den utsträckning så är påkallat, i individuella fall avvika från de i tabellen angivna värdena. Detta kan bli aktuellt särskilt beträffande hus som inte ligger inom eller i närheten av en tätort. Dylika avvikelser från den för området antagna byggnadsvärdetabellen bör lämpli- gen komma till uttryck ifastighetstaxerings- nämndens beslut t.ex. på följande sätt: ”Tabellvärde 60 000; korrigerat värde 45 000.”
Vid nu ifrågavarande undersökning bör även upprättas förslag till markvärdekartor, vilka för tätbebyggda delar av verksamhets- området utvisar genomsnittligt värde å tom- ter av den storlek som för olika delområden är normal. Då dessa kartor avses skola ligga till grund för taxeringsarbetet är det nödvän- digt att noggranna överväganden görs innan förslag till priser införs på kartan.
Arbetet med byggnadsvärdetabellerna och markvärdekartorna utgör enligt utredningens mening ett så viktigt inslag i det lokala förberedelsearbetet att uttryckliga föreskrif- ter härom bör intas i 143 5 2 mom. Där bör även anges, att arbetsgruppens undersökning skall omfatta ett lämpligt antal fastigheter inom fastighetstaxeringsombudets verksam- hetsområde, därvid i första hand skall ut- väljas fastigheter som försålts efter närmast föregående allmänna fastighetstaxering.
Det må i detta sammanhang understrykas, att det enligt utredningens mening är ange- läget att en sådan testning, som ovan avses, sker beträffande de av RSV preliminärt angivna riktvärden och andra grunder för värdesättningen inom län eller delar av län, innan anvisningarna definitivt fastställs av
RSV. Det kan t. o. m. göras gällande att en dylik testning är en absolut förutsättning för att RSV skall kunna på ett meningsfullt sätt slutpröva frågan om värderingsanvisningarna.
För att underlätta för arbetsgruppen att utföra sitt arbete, som bör vara färdigt omkring mitten av juni, anser utredningen det ändamålsenligt om karta för distriktet, på vilken angivits de fastigheter som varit föremål för försäljning eller eljest ingår i undersökningen, står till gruppens förfogan- de. Därför förordas att skyldighet föreskrivs för fastighetsbildningsmyndighet att enligt de närmare föreskrifter, som RSV meddelar, vid ovannämnda undersökning lämna biträde genom att på karta utmärka de av undersök- ningen omfattade fastigheterna samt att ställa befattningshavare hos myndigheten till förfogande såsom föredragande vid arbets- gruppens sammanträden. Fastighetstaxe- ringsombud, som är befattningshavare hos fastighetsbildningsmyndigheten, bör kunna förordnas att jämväl vara föredragande hos arbetsgruppen. Detta bör föreskrivas i 143 5 2 mom.
Det får förutsättas att skattechefen och arbetsgrupperna paralleut och i visst sam- arbete bedriver det förberedelsearbete varom här är fråga. Grupperna bör redovisa sitt arbetsresultat till skattechefen före det möte med nämndordförande i länet, vissa leda- möter i nämnderna m.fl. som skattechefen — enligt vad ovan sagts — avses skola hålla enligt 144 & 1 mom. I sagda författningsrum i dess nu gällande lydelse stadgas, att landskamreraren skall avhålla ett dylikt möte senast den 20 september året före taxerings- året. Mötet bör emellertid av skäl som redovisas nedan hållas senast den 25 juni året före taxeringsåret. I övrigt föreslås — för- utom att mötet skall hållas inför skatteche- fen — ingen annan ändring av bestämmelser- na i första stycket i 144å 1 mom. än att även konsulenterna för fastighetstaxering bör delta i mötet.
I andra stycket i samma moment före— skrivs att landskamreraren, numera skatte- chefen, bör lämna redogörelse för försälj- ningsprisema inom länet och de slutsatser
som bör dras därav. Denna föreskrift synes böra bibehållas. Däremot bör vad som i den återstående delen av stycket sägs om redo- görelse för förslag till fastighetstaxeringsan- visningar för länet utgå. I stället bör där föreskrivas att redogörelse skall lärrmas för RSV:s preliminära anvisningar och för de i anslutning därtill av förenämnda arbets- grupper gjorda undersökningarna.
De lämnade redogörelserna bör föranleda en ingående diskussion mellan mötesdel- tagarna om marknadsvärdena på fastigheter i länet resp. dess olika delar. Detta bör regleras genom bestämmelseri 144 5 1 mom. tredje stycket, vars nuvarande text bör utgå. I tredje stycket bör i stället föreskrivas att på grundval av de redogörelser, som lämnats enligt föregående stycke, skall de i samman- trädet deltagande överväga om och i vad mån jämkning enligt deras mening bör ske av de riktvärden och andra grunder för värdesätt- ning av fastigheter inom länet, som RSV preliminärt angivit. Vidare skall övervägas i vad mån anvisningar för fastighetstaxeringen inom länet erfordras utöver dem, som RSV fastställt eller preliminärt angivit, samt hur dessa ytterligare anvisningar bör vara utfor- made enligt mötesdeltagarnas mening. Vid mötet bör vidare övervägas om de av arbetsgrupperna föreslagna byggnadsvärde- tabellerna och de av dem upprättade mark- värdekartorna är ägnade att för länet i dess helhet medföra en likformig och rättvis taxering eller om för vissa områden andra byggnadsvärdetabeller bör väljas än de, som föreslagits av vederbörande arbetsgrupp, eller ändring bör ske av upprättade förslag till markvärdekartor. Även de nu nämnda åt- gärderna utgör ett så betydelsefullt inslag i det förberedande arbetet att uttryckliga föreskrifter av angivet innehåll bör intas i 144 5 1 mom.
20.3 Fastställande av anvisningar
I 144 & 3 mom. i dess gällande lydelse lämnas föreskrifter om bl. 3. hur anvisningar för fastighetstaxeringen i länen och de lokala skogstaxeringsanvisningarna skall fastställas.
Systemet har därvid varit följande. Senast den 20 augusti året före taxeringsåret skulle landskamreraren sända in förslag till anvis- ningar till RN (RSV) som senast den 15 september skulle återställa förslaget med eventuella erinringar. Fastighetsprövnings- nämnden skulle på grundval av nämnda handlingar senast den 30 september fastställa anvisningarna.
Enligt utredningens uppfattning bör det helt ankomma på RSV att besluta vilka centrala och regionala anvisningar verket skall fastställa. Principen bör vara att RSV fastställer anvisningar i de ämnen och i den omfattning detta lämpligen kan ske centralt. Det bör därvid ankomma på RSV att, då olika riktvärden fastställs, självt ange de län eller delar av län för vilka de olika rikt- värdena skall gälla. I de fall anvisningar är erforderliga beträffande viss värderingsfråga men anvisningar i det ifrågavarande ämnet av ett eller annat skäl inte lämpar sig för centralt fastställande, bör anvisningarna där- emot fastställas på länsnivå. De på länsnivå fastställda anvisningarna bör sålunda få komplettera men inte gå emot de av RSV fastställda anvisningarna. — Utredningen an- ser det angeläget att systemet utformas efter de linjer som ovan angivits. Att så sker är enligt utredningens bedömning en förutsätt- ning för att man skall kunna undvika att sakligt icke motiverade skillnader i taxerings- värdenivån uppkommer mellan olika län.
Såsom förut antytts bör skattechefen i ett vart län — efter samråd med sina sakkunniga och på grundval av vad som framkommit vid det i 144 & 1 mom. föreskrivna sammanträ- det yttra sig över RSV:s preliminära värde- ringsanvisningar. Detta bör föreskrivas i första stycket av 1445 2 mom. (Detta moment har enligt SFS 1968:733 upphört att gälla med utgången av 1968.) Utred- ningen finner det vidare lämpligt att även föreskrifterna om fastställandet av anvis- ningarna tas in i 2 mom. och att 3 mom., där dessa föreskrifter nu är intagna, utgår.
Med anledning av vad som anförts i föregående stycke föreslås att i 1445 2 mom. första stycket föreskrivs att skatte-
chefen på grundval av vad som förekommit vid det i 1 mom. angivna sammanträdet och de upplysningar, som i övrigt kan vinnas, skall upprätta och senast den 1 augusti året före taxeringsåret till RSV avge yttrande över de av verket preliminärt angivna rikt- värdena och andra grunder för värdesätt- ningen av fastigheter inom länet. Skatte- chefen skall därvid ange vilka ändringar i och tillägg till nämnda grunder som anses på- kallade för att taxeringsvärdena skall bli rätt åsatta. Däremot torde inte böra meddelas någon föreskrift om skyldighet för skatte— chefen att till RSV insända de vid länsmötet diskuterade markvärdekartorna. Sammanlagt för hela landet kommer dessa kartor att utgöra ett så omfångsrikt material att det ändå inte skulle finnas möjlighet för RSV att under den till förfogande stående tiden utföra något meningsfullt granskningsarbete i fråga om detta material. Inte heller torde böra föreskrivas skyldighet för skattechefen att till RSV anmäla vilka byggnadsvärde- tabeller som avses skola komma till använd- ning för olika områden inom länet. Det bör emellertid i sammanhanget anmärkas, att RSV givetvis kan, om verket skulle finna det önskvärt, från vederbörande skattechefer infordra kartor och uppgifter som nyss sagts.
Tidpunkten den 1 augusti har valts med utgångspunkt i att skattechefen skall ha tillräcklig tid till förfogande efter mötet den 25 juni för att bearbeta därvid framkomna synpunkter och i övrigt utarbeta sitt yttran- de till RSV.
Sedan RSV mottagit yttrandena från skattecheferna i de olika länen skall verket sammanställa och bearbeta vad som fram- kommit genom skattechefernas yttranden. RSV skall därefter avgöra i vilken omfatt- ning verket skall fastställa sina preliminära anvisningar och om dessa eventuellt skall kompletteras eller ändras. Avviker verket därvid från vad som framkommit i yttrande från skattechef bör verket genom kontakt med skattechefen i fråga snarast meddela honom detta för att han skall kunna eventuellt yttra sig däröver och inrikta sitt fortsatta arbete efter det beslut, som RSV
kan antas skola fatta. RSV:s arbete bör vara avslutat den 10 september då verkets anvis- ningar angående värdesättningen senast bör fastställas. Därför föreslås att i andra stycket av l44å 2 mom. föreskrivs att RSV senast den 10 september skall fastställa och till länsstyrelserna överlämna anvisningar upp- tagande de riktvärden och andra grunder för värdesättningen av skilda slag av fastigheter inom olika län eller delar av lån, som verket finner böra centralt fastställas att gälla för den förestående allmänna fastighetstaxe- ringen.
De anvisningar för fastighetstaxeringen sorn skattechef anser erforderliga inom vederbörande län utöver dem, som RSV fastställt, skall skattechefen själv utarbeta och fastställa. Som bakgrund härför har han det omfattande förberedelsearbete som på- gått inom länet under den förflutna delen av året före taxeringsåret samt de anvisningar från RSV som skattechefen fått tillgång till omedelbart efter den 10 september. Skatte— chefens kompletterande anvisningar bör fast- ställas så snart det kan ske och i vart fall före taxeringsarbetets början den 5 oktober. Den tid som sålunda står till hans förfogande synes vara tillräcklig med hänsyn till det förarbete som tidigare gjorts. Det må tilläg- gas, att skattechefen enligt utredningens mening bör äga rätt att i anvisningarna ge bestämmelser även rörande byggnadsvärdeta- beller och markvärdekartor. Han bör sålunda äga att för visst område ange, att viss byggnadsvärdetabell — annan än den av vederbörande arbetsgrupp föreslagna — skall användas eller att för området upprättad markvärdekarta skall ändras på visst angivet sätt. Om skattechefen däremot godtar ar- betsgruppernas förslag rörande val av bygg- nadsvärdetabeller resp. de av dem upprättade markvärdekartorna, bör han kunna såsom anvisning för taxeringsarbetet uttala,» att de av arbetsgrupperna föreslagna tabellerna och de av dem upprättade markvärdekartorna skall användas vid taxeringsarbetet. Det synes lämpligt att av skattechefen fastställda anvisningar översänds till RSV för kännedom på sätt i 144 5 3 mom. TF stadgas beträffan-
de av fastighetsprövningsnämnderna fastställ- da anvisningar. Flera skäl talar härför. Till en början är det naturligt, att för fastighetstaxe- ringen gällande anvisningar finns samlade hos den centrala myndigheten för skatteväsen- det. Vidare kan framhållas att, om det skulle visa sig att flertalet lån på visst område utfärdat likartade anvisningar, detta kan ge RSV anledning att vid nästa fastighetstaxe- ring utfärda centrala anvisningar på området i fråga. Om å andra sidan en principfråga lösts på olika sätt i olika länsanvisningar, kan även detta ge RSV anledning att ilikformig- hetens intresse utfärda anvisningar i ämnet. — Utredningen anser att det bör vara skattechefen och inte länsstyrelsen som handhar arbetet med anvisningarna. Vid den årliga taxeringen föreskrivs i 59 a & att det är länsstyrelsen som skall sända in förslag till anvisningar till RSV. Emellertid är det även vid dessa taxeringar skattechefen som håller i anvisningsarbetet. Vid arbetet med anvis— ningarna för den allmänna fastighetstaxe- ringen är detta särskilt markant. Utredningen anser därför att det är skattechefen och inte länsstyrelsen som skall dels yttra sig över RSV:s preliminära anvisningar och dels fastställa kompletterande anvisningar för länet. Det torde ligga i sakens natur att skattechefen i erforderlig omfattning samrå- der med Skattecheferna i angränsande län innan anvisningarna fastställs.
På grund av vad sålunda anförts föreslås att såsom ett tredje stycke skall i 1445 2 mom. intas föreskrift om att, sedan RSV:s anvisningar kommit skattechefen tillhanda, denne skall, så snart det kan ske, meddela de ytterligare anvisningar för fastighetstaxe- ringen inom länet som kan finnas påkallade utöver de av RSV fastställda, däribland anvisningar rörande vilka byggnadsvärde- tabeller och markvärdekartor som bör an- vändas för olika områden. — Vidare bör i ett fjärde stycke i samma moment föreskrivas att de för länet gällande anvisningarna skall genom skattechefens försorg utan dröjsmål tillställas ordförandena ifastighetstaxerings- nämndema, fastighetstaxeringsombuden och konsulenterna för fastighetstaxering. Vidare
bör där föreskrivas att av skattechefen fastställda anvisningar även skall översändas till RSV.
Bland de fördelar, som följer av förbere- delsearbete av den art och omfattning som utredningen nu föreslagit, må först fram- hållas att man uppnår en bättre styrning av taxeringsarbetet och därmed reducerar ris- kerna för sakligt icke motiverade skiljaktig- heter i fråga om värdenivå och värde- ringsprinciper. Detta gäller såväl förhållandet länen emellan som framför allt förhållandet mellan olika områden inom samma län. Detta i sin tur är ägnat att motverka förekomsten av massbesvär från visst distrikt eller område i syfte att bringa taxerings— värdena i bättre samklang med taxerings- värdena i kringliggande distrikt eller områ- den. En annan lika betydelsefull fördel, som följer av det föreslagna förberedelsearbetet, är att den tid om över en månad, som i början av taxeringsarbetet i nämnderna ägnats åt provtaxeringar, i stället kan använ- das för det egentliga taxeringsarbetet, efter— som anvisningar och tabeller enligt det föreslagna systemet bör vara rätt ”inställda” redan då nämndens arbete börjar. Ett visst kortare inledande skede av arbetet i nämn- derna synes emellertid böra användas för att inöva en riktig tillämpning av anvisningarna.
21. Taxeringsarbetet
21.1 Nuvarande tidsschema m. m.
Taxeringsarbetet kan sägas enligt gällande regler omfatta fyra skeden. Det första avser förberedande arbete med bl. a. vissa prov- taxeringar. Detta torde i allmänhet ha pågått under oktober och del av november. Där- efter följer ett skede som omfattar tiden fram till den 25 januari då samtliga prelimi- nära beslut om taxeringama skall vara fattade. Det tredje skedet av taxeringsarbetet varar fram till den 25 mars då fastighetstaxe- ringsnämnderna skall ha fattat sina slutliga beslut och avslutat sitt arbete. Det sista skedet av taxeringsarbetet pågår in i maj månad. Under detta skall främst underrättel- serna om slutliga beslut utsändas samt fastighetslängderna färdigställas och offentli- gen framläggas. — Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering gällde enligt TF, TK och anvisningar av RN det tidsschema som anges i det följande.
Senast den 5 oktober året före taxerings- året skulle fastighetstaxeringsnämndernas ar- bete påbörjas (152 & TF). Enligt anvisningar av RN skulle ordföranden snarast därefter överenskomma om tidsplan för leveranser av deklarationer till nämndens skogssakkun- nige. Vid sammanträde under första hälften av oktober borde fastighetstaxeringsnämn- derna utvälja och värdera typfastigheter för provtaxeringar. Fastighetstaxeringsombudet borde då bistå nämnden med råd om vilka
värderingstabeller och andra värderingstek- niska normer, som nämnden borde tillämpa för olika typer av fastigheter och för olika områden inom fastighetstaxeringsdistriktet. Han borde också lämna råd vid val av typfastigheter för provtaxering samt andra erforderliga upplysningar om nämndernas värderingstekniska förfarande. Enligt RN:s anvisningar skulle vidare under början av oktober lokal skattemyndighet till fastighets- ägare, som inte deklarerat, utsända erinran om skyldigheten att avge deklaration. Vidare skulle taxeringsintendenten översända anvis- ningar till nämnderna om de deklarationer som skulle överlämnas till sakkunniga för granskning. — Under första hälften av okto- ber skulle nämnderna verkställa provtaxe- ringar. Kontrollängder skulle därvid i viss utsträckning föras, av vilka fastighetstaxe- ringsombuden fortlöpande skulle ta del. Omkring mitten av oktober skulle lokal skattemyndighet fastställa leveransplan för nämnderna beträffande fastighetstaxerings- avier och tillställa nämnderna dessa. Vidare skulle ordförandena i fastighetstaxerings- nämnderna överlämna deklarationer be- träffande vissa specialfastigheter till läns- styrelsernas sakkunniga. Före utgången av oktober skulle dels lokal skattemyndighet utskriva anmaningar och översända dem till fastighetstaxeringsnämndens ordförande, dels ordföranden underteckna och utsända desamma till fastighetsägarna.
Senast vid mitten av november borde enligt anvisningar av RN fastighetstaxerings- nämnderna lämna den första leveransen av fastighetstaxeringsavier och deklarationer.
Den 1 december skulle länsstyrelsen fram- ställa två exemplar av tilläggsförteckning och sända dem till lokal skattemyndighet. Enligt anvisningar av RN skulle sistnämnda myndig- het snarast därefter sända det ena exempla- ret av tilläggsförteckningen till fastighets- taxeringsnämndens ordförande. Vidare skulle nämnden under november och decem- ber ha levererat 60 % av stansningsunderlaget till lokal skattemyndighet, som därefter borde ha sänt detta stansningsunderlag till länsstyrelsen senast den 31 december.
Under tiden från taxeringsarbetets början fram till utgången av december månad skulle länsstyrelsen enligt anvisningar från RN framställa kontrollförteckning över inlevere- rade fastighetstaxeringsavier ävensom jäm- förelselistor med sammanställningar över preliminära taxeringsvärden. Vidare skulle byggnadsnämnd två veckor efter utgången av varje kvartal lämna uppgifter om byggnads- lov (139å 1 mom. TF). Slutligen skulle förutvarande och ny ägare till fastighet, som övergått till ny ägare under tiden den 15 september—31 december, göra anmälan be- träffande äganderättsövergången till ord- föranden i fastighetstaxeringsnämnden eller till länsstyrelsen (138 & TF).
Under januari eller början av februari skulle enligt RN:s anvisning länsstyrelsen framställa och översända till lokal skatte- myndighet förteckning över samtliga fastig- heter för vilka beslut ej redovisats. Senast den 15 januari skulle fastighetstaxerings- nämnd ha levererat 80 % av stansningsunder- laget till lokal skattemyndighet (jfr 725 TK). Länsstyrelsen skulle den 15 januari framställa och översända två exemplar av tilläggsförteckning till lokal skattemyndig- het. Sistnämnda myndighet skulle snarast därefter tillställa ordföranden i fastighets- taxeringsnämnd ett exemplar av tilläggsför- teckningen. — Senast den 25 januari skulle fastighetstaxeringsnämndens preliminära be- slut om taxeringsvärden föreligga färdigt
(152 & TF). — Slutligen skulle fastighetstaxe- ringsnämnden senast vid utgången avjanuari enligt anvisning av RN ha levererat hela stansningsunderlaget till lokal skattemyndig- het.
Senast den 10 februari skulle länsstyrelsen enligt 68 & TK framställa och till lokal skattemyndighet sända underrättelseblanket- ter angivande det preliminära taxerings- värdet. Enligt anvisning av RN skulle blan- ketterna vara maskineut ifyllda av länsstyrel— sen. — Lokal skattemyndighet skulle enligt 152 ?; TF senast den 15 februari underrätta fastighetsägare om preliminära taxerings- värden m.m. samt efter samråd med ord- föranden i fastighetstaxeringsnämnden ut- färda kungörelse om när och var stommarna till fastighetslängder skulle vara utlagda under tio dagar. — Senast den 20 februari skulle länsstyrelsen överlämna stomme till fastighetslängd till den lokala skattemyndig- heten (735 TK). Enligt anvisning av RN skulle lokal skattemyndighet se till att stomme till fastighetslängd var utlagd på ur allmänhetens synvinkel lämplig expedition i kommunen i fråga.
För mars månad skulle följande tid- punkter iakttas. Senast den 10 mars skulle fastighetsägare i förekommande fall avge erinringar mot preliminärt taxeringsvärde (152 & TF). Snarast efter nämnda dag skulle lokal skattemyndighet översända stomme till fastighetslängd till ordföranden i fastighets- taxeringsnämnden. Fastighetstaxeringsnämn- dens arbete skulle vara avslutat senast den 25 mars (1525 TF). Vidare skulle före ut- gången av mars dels ordföranden i fastighets- taxeringsnämnd ha sänt in protokoll och övriga handlingar till länsstyrelsen (1545 2 mom. TF), dels lokal skattemyndighet ha underskrivit fastighetslängden (76 5 1 mom. TK).
Senast den 10 april skulle kommun inge framställning om ersättning för kostnader (77 5 3 mom. TK). Samma dag skulle läns— styrelsen ha framställt och till lokal skatte- myndighet överlämnat stomme i tre exemplar till avskrifter av fastighetslängd. Lokal skattemyndighet skulle därefter får-
digställa avskrifterna och bestyrka deras riktighet (76 5 2 mom. TK). Senast den 25 april skulle lokal skattemyndighet sända huvudskriften och en avskrift av fastighets- längden till länsstyrelsen samt en avskrift till kommun (76 5 2 mom. TK). Före utgången av april skulle vidare dels länsstyrelsen sända uppgifter till SCB för statistiksammanställ- ning (805 TK), dels nytillkommen fastig- hetsägare anmäla om han ville ha underrät- telse om preliminär eller slutlig taxering (76 a 5 TK).
Under maj månad avslutades taxeringsför- farandet. Senast den 1 maj skulle länsstyrel- sen sända in till Kungl. Maj:t framställning rörande medelsbehovet (77 5 3 mom. TK). Underrättelser om slutlig taxering skulle av lokala skattemyndigheten senast den 5 maj sändas till fastighetsägarna (1545 1 mom. TF). — Senast den 15 maj skulle lokal skattemyndighet sända in deklarationer och andra handlingar från fastighetstaxerings- nämnd till länsstyrelsen (13535 TF). — Fastighetslängden skulle läggas ut under tre veckor i maj på tid och plats som skulle kungöras av länsstyrelsen (154 5 3 mom. TF och 76 5 2 mom. TK).
21.2 Underrättelser om preliminär och slut- lig taxering
21.2.l Allmänt
Vid allmän fastighetstaxering skall enligt 152 5 andra stycket TF fastighetstaxerings- nämndens preliminära beslut om taxerings- värden föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret. Ägare av fastighet skall av lokal skattemyndighet senast den 15 februari under taxeringsåret underrättas om den taxering och de delvärden för fastig- heten som preliminärt bestämts. I under- rättelsen skall upplysas om att ägaren senast den 10 mars äger till fastighetstaxerings- nämndens ordförande avge skriftliga erin— ringar mot det preliminära beslutet. Vidare skall upplysas om att särskild underrättelse om det slutliga beslutet kommer att utsändas endast om erinringar avgivits mot preliminärt
åsatt taxering eller om fastighetstaxerings— nämnden, utan att erinringar avgetts, beslu- tat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet. Slutligen stadgas att underrättelsen skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslut om taxering.
Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25 mars (1525 första stycket). Har ägare avgett erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden, utan att erin- ringar avgetts, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet, skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxeringsåret tillsända ägaren underrättelse om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxeringsnämnden slutligt bestämt. Underrättelsen skall inne- hålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över fastighetstaxerings— nämndens beslut (154 5 1 mom.).
Vid särskild fastighetstaxering har hittills gällt enligt 185 5 TF jämförd med 65 5 att, om anledning förekommer att åsätta skatt- skyldig taxering med awikelse från deklara- tion, tillfälle skall beredas den skattskyldige att yttra sig i frågan om hinder därför ej möter. Detta behövs dock inte i fråga om felräkning, misskrivning eller annat uppen- bart förbiseende eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen inte är erforderligt för frågans bedömande. — Underrättelse om slutligt beslut vid särskild fastighetstaxering skall sändas till fastighets- ägaren så snart det ske kan genom den lokala skattemyndighetens försorg (189 5 första stycket). I underrättelsen skall lämnas upp- lysning om innehållet i beslutet och, i förekommande fall, de delvärden som be- stämts. Vidare skall underrättelsen innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över beslutet (1895 andra stycket).
Utredningen har i sitt betänkande ”Ny— och omtaxering av fastighet" (Ds Fi
1971: 13) — jämte det utredningen föreslagit avskaffande av den obligatoriska deklara- tionsskyldigheten vid särskild fastighetstaxe- ring — föreslagit vissa ändringar i fråga om skyldigheten att lämna underrättelse om preliminära taxeringsvärden. Utredningen har sålunda föreslagit att, när fråga upp- kommit om ny taxering av fastighet i fall då särskild fastighetsdeklaration inte avgivits, taxeringsnämnden skall bereda fastighetens ägare tillfälle att yttra sig innan nämnden beslutar om taxeringen. Underrättelse skall därvid lämnas om det tilltänkta taxerings- värdet och däri ingående delvärden samt om anledningen till den nya taxeringen. Vidare har utredningen föreslagit att, då särskild fastighetsdeklaration avgivits och fråga upp- kommit att åsätta taxeringsvärde med av- vikelse i väsentligt hänseende från en i deklarationen lämnad uppgift, fastighetens ägare likaledes skall beredas tillfälle att yttra sig. Underrättelse skall därvid lämnas om innebörden av den ifrågasatta avvikelsen och om de tilltänkta värdena. De nu angivna bestämmelserna har föreslagits bli intagna i en ny paragraf, betecknad 186 3 5. - Utred- ningen har än vidare föreslagit ett tillägg till förenämnda bestämmelser angående under- rättelse om slutligt beslut av innebörd att underrättelsen även skall innehålla upplys— ning om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling. — l prop. 1972: 49 har framlagts förslag i huvudsaklig överensstämmelse med vad utredningen så— lunda föreslagit. Propositionen har bifallits av riksdagen (se SFS 1972: 171).
Bestämmelse om underrättelse om preli- minära beslut vid inkomst- och förmögen- hetstaxeringen finns i 65 5 TF. Däri stadgas # såsom framgår av det förut anförda — att en skattskyldig skall, där hinder ej möter, beredas tillfälle att yttra sig över ifrågasatt avvikelse från hans deklaration, dock att detta inte är nödvändigt i fråga om felräk- ning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då eljest yttrande av den skattskyldige uppenbarligen inte är erforder- ligt för frågans bedömande.
I 695 lmom. lämnas föreskrifter om
underrättelse om slutligt beslut vid inkomst- och förmögenhetstaxering. Den skattskyldi- ge skall, om deklarationen inte följts, till- ställas underrättelse om i vilka avseenden deklarationen frångåtts samt om skälen därtill. — Vidare skall på grund av bestäm- melse i 185 förvaltningslagen, om det är uppenbart att beslutet gått den skattskyldige emot, i underrättelsen ingå upplysning om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.
Underrättelse om slutligt beslut om in- komst- och förmögenhetstaxering och slut- ligt beslut om särskild fastighetstaxering skall enligt 695 4 mom. tillställas den skattskyldige i rekommenderat brev eller, om underrättelsen därvid inte når den skattskyldige, genom delgivning om detta lämpligen kan ske. Övriga underrättelser som nämnts i detta avsnitt utsänds med lösbrev.
21.2.2 Delgivning av beslut om fastighets- taxering
21.2.2.l Nuvarande delgivningssystem, m.m.
Frågan om sättet för underrättelser om beslut vid fastighetstaxering har diskuterats i de förslag till ändrade fastighetstaxerings- bestämmelser som framlagts under senare år. Därvid har framhållits att olika situationer förelegat beträffande den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen. Detta har främst berott på den grundläggande skillna- den i metoden för delgivning av besluten vid dessa båda slag av taxeringar. För den allmänna fastighetstaxeringen har den for- mella delgivningen av såväl preliminära som slutliga beslut skett genom offentlig utlägg- ning av fastighetslängd i vilken fastighets- taxeringsnämnds beslut skall vara upptagna (150 5 2 mom. och 153 5 TF). Delgivning av de preliminära besluten sker således genom den utläggning av stomme till fastighets- längd, som skall ske enligt 1525 fjärde stycket och som innebär att stommen under tio dagar före den 10 mars viss angiven tid på dagen skall hållas tillgänglig på lämplig expedition i kommunen. Kungörelse om
utläggningen skall utfärdas av lokal skatte- myndighet, efter samråd med ordförande i fastighetstaxeringsnämnd, senast den 15 feb- ruari. — Delgivning av de slutliga besluten sker genom utläggning av fastighetslängden i huvudskrift eller bestyrkt avskrift. Längden skall under minst tre veckor i maj månad under taxeringsåret offentligen framläggas inom kommunen på tid och plats som länsstyrelsen kungör (154 5 3 mom. TF och 76 5 2 mom. tredje stycket TK).
Vid särskild fastighetstaxering har hittills underrättelser om preliminära beslut sänts ut till fastighetsägarna endast iden mån så följt av stadgandeti 185 5 TF att bestämmelserna i 65 5 i tillämpliga delar gällde vid särskild fastighetstaxering. I sistnämnda paragraf stadgades som nyss nämnts att, där hinder ej mötte, tillfälle skulle beredas den skattskyl- dige att yttra sig då anledning förekom att åsätta honom taxering med avvikelse från hans självdeklaration. I fråga om slutligt beslut vid särskild fastighetstaxering sker den formella delgivningen genom att underrättel- se enligt 1895 tillställs fastighetsägaren i rekommenderad försändelse.
Skillnaderna i delgivningen av slutliga beslut vid årlig taxering och vid allmän fastighetstaxering har betydelse bl. a. för fastighetsägarens möjligheter att anföra extraordinära besvär över åsatt taxering. Om vederbörande vid årlig taxering inte senast den 15 juli under taxeringsåret fått under- rättelse om awikelse från självdeklarationen eller underrättelse om slutligt beslut vid särskild fastighetstaxering, har han rätt att besvära sig i särskild ordning intill utgången av året efter taxeringsåret (99 5 resp. 195 5 1 mom. TF). Utebliven underrättelse vid allmän fastighetstaxering har däremot ej sådan verkan då delgivningen vid sådan taxering sker genom utläggning av fastighets- längd.
Bestämmelserna om sättet för underrättel- ser om taxeringsbesluten vid särskild fastig- hetstaxering har setts över inför 1971 års taxering (fastighetstaxeringskommittéernas betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fastighetstaxe-
ring, stencil Fi 1970111, prop. 1970: 160). Vidare har frågan — med sikte på 1973 års taxering — berörts i utredningens ovannämn- da betänkande ”Ny- och omtaxering av fastighet" (Ds Fi 1971: 13; prop. 1972: 49). Detta har resulterat i att innehållet i under- rättelsema ändrats och blivit mer omfattan- de liksom att skyldighet att utsända under- rättelse om tilltänkta värden föreskrivits i vissa fall. Anledning att nu åter ompröva bestämmelserna angående underrättelseför- farandet vid särskild fastighetstaxering synes inte föreligga. I det följande behandlas därför i stort sett endast underrättelse- skyldigheten o. (1. vid allmän fastighetstaxe- ring.
I remissyttrande över 1955 års taxerings- sakkunnigas betänkande med förslag till ny TF (SOU 1955:51) framställdes önskemål om att utebliven underrättelse om slutligt beslut om taxering skulle medföra extraordi- när besvärsrätt vid allmän fastighetstaxering. Föredragande departementschefen uttalade emellertid i prop. 1956: 150 (s. 350) bl.a. att besked om beslutat taxeringsvärde inte var avsedda att innebära annat än en serviceåtgärd från myndigheternas sida och att, om den skattskyldige inte mottagit något besked, han borde begagna möjlig- heten att ta del av de utlagda taxerings- längderna. — I en departementspromemoria med förslag till vissa ändringar i taxeringsför- ordningen och taxeringskungörelsen (stencil Fi 1969: 3) anfördes (s. 25 f.) att bestäm— melserna i 154 5 om skyldighet att utsända underrättelser om slutlig taxering i praxis tolkats så att sådan skyldighet endast förelåg om såväl erinringar avgetts som ändring skett av preliminärt beslut. För denna tolkning hade man enligt promemorian stött sig på departementschefens ställningstagande i ovannämnda proposition, enligt vilket delgiv- ning av de slutliga besluten ansågs ske genom utläggning av fastighetslängderna. I prop. 1969: 96, för vilken departementspromemo- rian låg till grund, anförde föredragande departementschefen (s. 27) bl. a. att uttalan- dena i prop. 1956: 150 inte avsetts ha den innebörden att ordföranden skulle sakna
skyldighet att utsända sådana underrättelser. De avsåg underrättelsernas betydelse för fastighetsägarnas besvärsrätt. Utebliven un- derrättelse medförde nämligen inte att äga- ren fick extraordinär besvärsrätt, eftersom delgivning av det slutliga beslutet skedde genom offentlig utläggning av fastighets— längden. Det var av vikt att fastighetsägarna fick underrättelse om de slutliga besluten även i de fall då erinringar avgetts men de preliminära besluten stod fast. — Ordalageni 152 5 TF ändrades efter förslagi propositio- nen så att möjligheter till misstag av den att som dittills uppstått undanröjdes.
I en inom finansdepartementet upprättad promemoria med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighetstaxe- ring, m.m. (stencil Fi l969z7) togs frågan om underrättelser vid allmän fastighetstaxe- ring ånyo upp. Nyssnämnda departements- chefsuttalanden refererades. Vidare återgavs (s. 41) följande ur departementspromemo- rian stencil Fi 1969: 3:
”Numera har utvecklingen gått därhän, att ett stort antal fastighetsägare (-innehavare) är bosatta på andra orter än där deras fastigheter är belägna. De har därigenom begränsade möjligheter att själva ta del av utlagd fastighetslängd, vilket i en del fall kan leda till rättsförluster. Det får med hänsyn härtill anses rättvist att i vart fall de fastighetsägare (-innehavare), som gjort erinringar med anledning av fastighetstaxeringsnämnds preliminära beslut, får underrättelse om nämndens ändrade beslut.”
Därefter anfördes i promemorian (stencil Fi 1969: 7) bl. a.:
”De grundläggande skillnader som sålunda före- ligger mellan bestämmelserna för delgivning av slutliga beslut vid fastighetstaxeringen, å ena sidan, och den årliga taxeringen, å andra sidan, har till stora delar varit betingade av praktiska skäl. Alltjämt kvarstår avsevärda svårigheter att genom personlig delgivning underrätta samtliga fastighets- ägare om de taxeringar som åsatts deras fastigheter. —— Inom andra rättsområden torde en strävan föreligga att inte helt knyta besvärsrätten till sådant offentliggörande av beslut, som utläggning av fastighetslängderna utgör. Många skäl — särskilt hänsynen till ägarnas rättssäkerhet — talar för att bestämmelserna om underrättelser om fastighets- taxeringsnämnds beslut och om besvär till fastig- hetsprövningsnämnden ändras att i möjlig utsträck- ning överensstämma med motsvarande regler för inkomst- och förmögenhetstaxeringen. Lämpligen borde sålunda samtliga berörda fastighetsägare
delges besked om fastighetstaxeringsnämndens be- slut med uppgift om de för taxeringen grundläggan- de faktorer som nu införs i fastighetslängden. Fristen för besvär till fastighetsprövningsnämnden borde därvid med utgångspunkt från tiden för delgivning av fastighetstaxeringsnämndens beslut förlängas så att ägarna kunde få tillfredsställande tid för sitt ställningstagande. — Emellertid torde en sådan omläggning av förfarandet inte kunna realise- ras vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. [ första hand skulle då ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering utsändes genom rekommende— rade försändelser och på samma sätt skulle under- rättelser utgå om besluten om slutlig taxering, uppskattningsvis ca 100 000. Detta skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter. Sannolikt skulle högst betydande förskjutningar av tiderna för besvär till fastighetsprövningsnämnden m.m. bli nödvändiga, om delgivningen skulle vara utgångs- punkt för besvärstiden. Tills vidare får man i stället nöja sig med att mjuka upp besvärsreglerna."
I åtskilliga remissyttranden över sistnämn- da promemoria blev frågan om en utvidgning av underrättelseplikten föremål för upp- märksamhet. Den i promemorian intagna restriktiva inställningen delades av flertalet remissinstanser. Många remissinstanser för- ordade dock en utvidgning av underrättelse- plikten i olika hänseenden. Sveriges industri- förbund, Sveriges hantverks— och industri- organisation samt länsstyrelsen i Västman- lands län ansåg att samtliga fastighetsägare borde kunna få skriftlig underrättelse om fastighetstaxeringsnämndens beslut i rekom- menderad försändelse. Kammarrätten och RN föreslog att underrättelserna om de slutliga taxeringama skulle sändas i rekom- menderat brev. Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksförbund utta- lade att beslut om slutlig taxering borde delges varje berörd fastighetsägare. I kam- marrättens resp. RN:s remissyttranden an- fördes bl. a.
Kammarrätten uppmärksammade att un- derrättelse om slutlig taxering föreslogs skola tillställas skattskyldig genom lösbrev. Om sådan underrättelse ej kom skattskyldig till handa, vilket för övrigt inte kunde kontrolle- ras, medförde detta inte någon rättsverkan. Kammarrätten fann detta högst otillfreds- ställande. I olyckliga fall kunde det hända att den skattskyldige inte erhöll underrättel- se vare sig om preliminär eller slutlig
taxering. Att hänvisa den skattskyldige till fastighetslängden löste inte problemet, efter- som den skattskyldige vid nuvarande för- hållanden kunde ha stora svårigheter att ta del av längderna, vilka tillhandahölls på viss bestämd plats i den kommun där fastigheten var belägen. Det torde vara praktiskt omöj- ligt att sända underrättelser om preliminärt beslut irekommenderat brev. Däremot ansåg kammarrätten svårigheterna att sända under- rättelse om slutlig taxering i de fall, där underrättelse därom skulle sändas, inte var oöverkomliga. En skattskyldig, som inte erhöll underrättelsen om det slutliga beslu- tet, borde enligt kammarrättens mening beredas samma möjlighet att anföra besvär i extraordinär ordning som föreligger enligt 99 5 TF. Kammarrätten medgav att ett sådant förfarande medförde avsevärt mer- arbete för myndigheterna men ansåg att vid vägande av ett sådant merarbete mot rätts- säkerheten borde hänsyn till rättssäkerheten överväga. Kammarrätten underströk i detta sammanhang att, till skillnad mot vad som gällde vid inkomsttaxeringsprocessen, under- rättelser inte behövde vara undertecknade för att anses tillfyllest. Detta med hänsyn till att underrättelserna avsågs skola framställas maskinth ifyllda. Riksskattenämnden för- ordade att de slutliga besluten, som beräkna- des utgå till ca 100 000 fastighetsägare, skulle utsändas till fastighetsägarna i rekom- menderade brev. Återkom försändelsen så- som obeställbar borde, där så lämpligen kunde ske, underrättelsen delges fastighets- ägaren på det sätt som anges i 545 TF (prop. 1969: 147 s. 42).
Föredragande departementschefen (prop. 1969: 147 s. 88) biträdde förslaget i prome- morian, enligt vilket det tidigare systemet för delgivning behölls samtidigt som en uppmjukning av besvärsreglerna förslogs. Han anförde bl. a.:
"Åtskilliga remissinstanser, bl.a. kammarrätten och riksskattenämnden, har framfört önskemål om en övergång till ett system med personlig delgivning genom rekommenderat brev. En del remissinstanser synes nöja sig med delgivning i de fall slutlig underrättelse enligt nuvarande bestämmelser skall sändas ut, under det att andra vill gå längre och
anser att samtliga fastighetsägare bör underrättas om den slutliga taxeringen. En naturlig följd vid utebliven underrättelse skulle vara rätt att anföra besvär i särskild ordning. — Remissinstansernas inställning är lätt att förstå mot bakgrunden av den ökade betydelse för fastighetsägaren som taxerings— värdet fått. Vidare synes, i och med den utökade maskinella kapaciteten genom ADB, numera lättare att bemästra de arbetstekniska problemen. Jag äri princip positivt inställd till ett system med person- liga underrättelser av fastighetstaxeringsbeslut i överensstämmelse med vad som gäller på inkomst— och förmögenhetstaxeringens område. Det nya ADB-systemet är emellertid inte ännu prövat i praktiken såvitt avser fastighetstaxeringen. Dess- utom finns problem med bl. a. bestämmandet av nya besvärstider. Det synes mig inte lämpligt att utan särskild utredning föreslå en så genomgripan- de ändring. Man kan här nämligen inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst— och förmögenhetstaxeringen. Där utgår underrättelser om taxeringsnämnden avviker från självdeklaration. Den skattskyldige kan, om han inte får underrättel- se, själv bilda sig en uppfattning om den taxerade inkomsten. Vid fastighetstaxeringen är situationen annorlunda genom att det inte är fråga om awikelser från fastighetsdeklarationerna i sig som är det väsentliga utan den totala bedömningen, dvs. åsättandet av taxeringsvärdet. Därmed är det logiskt att fordra att samtliga fastighetsägare får personlig underrättelse om taxeringsvärdet under något skede av taxeringsarbetet i mer betryggande form än vad som sker f.n. Det nuvarande underrättelsesystemet uppfyller nämligen inte hundraprocentigt detta krav, i och med att varken preliminära underrättelser eller slutliga underrättel- ser skickas annat än som lösbrev. En definitiv lösning av underrättelseproblemet bör kunna genomföras till 1975 års fastighetstaxering. För 1970 års fastighetstaxering ärjag inte beredd att gå längre än vad som föreslagits i promemorian, dvs. ett i princip oförändrat delgivningssystem samt uppmjukningar av besvärsmöjligheterna.”
I direktiven för 1971 års fastighetstaxe- ringsutredning har finansministern framhållit delgivningsförfarandet som en av de frågor som särskilt bör ägnas uppmärksamhet. I direktiven sägs:
”Vidare har kritik uttalats när det gäller delgiv- ningsförfarandet vid allmän fastighetstaxering. F. n. sker delgivningen genom offentlig utläggning av fastighetslängden. Dessutom får fastighetsägaren som en serviceåtgärd personlig underrättelse ivissa fall genom vanlig postförsändelse. Med det ökade antalet fritidshusägare har frågan uppkommit huru- vida utläggningen av fastighetslängden, som sker endast i den kommun där fastigheten är belägen, kan anses till fyllest som delgivning. Krav har framställts på personlig delgivning. Frågan om en övergång till ett system med personlig delgivning bör givetvis belysas mot bakgrunden av kostnads-
aspekten. Ökade kostnader för det allmänna bör vägas mot vinsten för den enskilde.”
Vid prövning av frågan, hur delgivning av taxeringsbesluten vid allmän fastighetstaxe- ring bör ske, bör först klargöras om det system som hittills använts för att ge fastighetsägarna kännedom om taxeringsbe- sluten är ineffektivt och medför rättsförlus- ter för fastighetsägarna av någon omfattning. Vidare bör uppmärksammas olika praktiska svårigheter som kan föreligga vid övergång till ett annat delgivningssystem. Sådana svårigheter kan tänkas uppkomma främst för taxeringsarbetet som sådant men även för allmänheten och postverket. En betydelse- full faktor är också kostnadsaspekten vilket även understrukits i direktiven. Däri fram- hålls att ökade kostnader för det allmänna bör vägas mot vinsten för den enskilde.
21.2.2.2 Synpunkter och förslag
För många fastighetsägare kan det vara svårt eller i vart fall förenat med besvär och kostnader att genom den utlagda fastighets- längden skaffa sig vetskap om åsatta taxe- ringsvärden. Detta gäller främst den som äger fastighet ien annan del av riket än där han är bosatt. Men även för den som är bosatt på fastigheten i fråga kan det vara svårt att ta del av längden på grund av t. ex. långt avstånd till den expedition, där fastighets- längden är utlagd. Frågan kan då ställas om det — för den händelse personlig delgivning av taxeringsbesluten med fastighetsägarna beslutas — är meningsfullt att fortsätta med offentlig utläggning av fastighetslängderna. Enligt utredningens mening bör emellertid sådan utläggning under alla förhållanden ske även fortsättningsvis. För en fastighetsägares ställningstagande till om han skall besvära sig över åsatt taxering får det nämligen anses vara värdefullt att han kan göra jämförelser mellan de bedömningar som vid taxeringen gjorts av hans fastighet och av andra likarta- de fastigheter i orten. Den offentliga utlägg— ningen är sålunda ägnad att befordra likfor- mighet och rättvisa vid fastighetstaxeringen.
En fastighetsägare, som känner till att delgivning sker genom utläggning av fastig- hetslängden och som vet när och var utläggningen äger rum, kan givetvis under- rätta sig om den taxering, som åsatts hans fastighet. Fråga är då om detta system för delgivning ändå är ineffektivt — i den mening att det förorsakar rättsförlust för fastighets- ägare — om det ses tillsammans med åt- gärden att utsända underrättelser i vanlig postförsändelse till fastighetsägaren och med beaktande jämväl av ägarens nuvarande möj- lighet att i vissa fall anföra extraordinära besvär.
För att det nuvarande delgivningssystemet skall orsaka rättsförlust krävs således att en fastighetsägare varken fått den eller de underrättelser om taxering, som genom lösbrev sänts till honom, eller känner till att delgivning sker genom offentlig utläggning av fastighetslängden på viss plats och under viss tid eller, om han känner till att delgivning sker på detta sätt, av något skäl inte har tillfälle att ta del av längdens innehåll. Slutligen skall fastighetsägaren — för att rättsförlust skall uppkomma för honom — inte ha extraordinär besvärsrätt enligt de uppmjukade besvärsregler som införts till 1970 års allmänna fastighetstaxering.
Någon praktisk möjlighet att nå ut till alla fastighetsägare med upplysning om utlägg- ningen av fastighetslängden torde inte finnas. Känner fastighetsägaren till att längden är utlagd kan han ändå vara förhindrad att ta del av längdens innehåll på grund av sjukdom eller bortavaro. Enligt hittillsvarande system har vidare saknats möjlighet att kontrollera både om underrättelser sänts ut och om fastighetsägaren mottagit sådan underrättel- se.
Den utvidgade besvärsrätt som infördes till 1970 års taxering (1675 1 mom. TF) innebär att en fastighetsägare får anföra besvär i extraordinär ordning, om hans fastighet borde ha åsatts en väsentligt annor- lunda taxering och om särskilda skäl för prövning föreligger. Samma besvärsrätt har vid särskild fastighetstaxering införtsi 195 5 2 mom. Liknande besvärsmöjlighet finns vid
inkomsttaxeringen enligt 1005 första stycket vid 6) och 7). Vid inkomsttaxering liksom vid den särskilda fastighetstaxeringen har den skattskyldige resp. fastighetsägaren vidare rätt att anföra besvär i särskild ordning intill utgången av året efter taxe- ringsåret, om han inte fått underrättelse om taxeringen senast den 15 juli under taxe- ringsåret. Någon motsvarande besvärsrätt finns inte vid allmän fastighetstaxering. Såsom förut nämnts, sammanhänger detta med delgivningssystemets konstruktion.
Vid sammanträffande av ogynnsamma omständigheter kan det naturligtvis inträffa att en fastighetsägare går förlustig den rätt att föra talan som han kunnat utnyttja om taxeringsbeslutet delgivits honom personli- gen. Utredningen delar därför den kritiska inställning till det gällande systemet som kommit till uttryck bl.a. i ovan återgivna remissyttranden. Utredningen vill dock understryka att detta uttalande inte får tolkas så att det nuvarande systemet miss- lyckats. Tvärtom har systemet, såvitt man kan bedöma, i stort sett fungerat bra. I sammanhanget må erinras om den tabell, vilken såsom bilaga 2 var fogad vid den inom finansdepartementet upprättade promemo- rian med förslag till ändringar i besvärsför- farandet vid allmän fastighetstaxering, m. m. (stencil Fi 1969: 7), vilken tabell återges på s. 100 i prop. 19691147. Enligt tabellen hade endast i sju procent av de besvär, som vid 1965 års allmänna fastighetstaxering anförts hos fastighetsprövningsnämnd och som kommit in efter ordinarie besvärstidens utgång, som orsak till att besvären anförts för sent angivits att fastighetsägaren ej erhållit underrättelse om taxeringsbeslut. I tabellen ingick uppgifter från samtliga län utom Kristianstads och Malmöhus län. Tota- la antalet extraordinära besvär i andra instans — bortsett från besvären hos pröv- ningsnämnderna i nämnda båda län — angavs vara 765. Av dessa hänförde sig sålunda 53 till det nu aktuella skälet. Erfarenhetsmässigt synes grund finnas för ett antagande att huvudparten av de 53 besvären avsåg sådana fall i vilka fastighetsägaren inte fått del av
underrättelse om slutligt beslut. — Till undvikande av missförstånd får utredningen i anslutning till det nu sagda framhålla att, även om det hittillsvarande systemet sålunda i stort sett fungerat bra, man givetvis inte bör underlåta att förbättra systemet i den mån detta kan ske med rimlig arbetsinsats och till rimliga kostnader.
Praktiska svårigheter har angetts vara ett skäl för att ej övergå från nuvarande delgiv- ningssystem till personlig delgivning. Be- träffande de svårigheter som kan föreligga dels för de enskilda och dels för postverket vid distribution av rekommenderade under- rättelser kan först nämnas att det för den enskilde visserligen kan uppkomma något merarbete då den rekommenderade försän- delsen skall avhämtas på postanstalt. Emel— lertid synes detta merarbete inte våga så tungt vid jämförelse med det besvär, som kan uppkomma för den enskilde om han skall ta del av utlagd fastighetslängd, och om man samtidigt beaktar den större rättssäker- het som skulle uppkomma för honom vid personlig delgivning. Från postverket har under hand inhämtats att de praktiska svårigheter, som skulle uppkomma vid del- givning av taxeringsbesluten genom rekom- menderade brev, kan bemästras utan alltför stor omgång. Det kan härvid antecknas att enligt postverkets bedömande vanliga post— försändelser och rekommenderade försändel- ser når mottagaren i ungefär samma utsträck- ning. Däremot tar det avsevärt längre tid innan en viss mängd rekommenderade brev når mottagaren än vad som är fallet med motsvarande mängd lösbrev. Den fördröj- ning, som sålunda skulle uppkomma vid personlig delgivning av fastighetstaxeringsbe- sluten, är en aspekt som man måste ta hänsyn till vid planeringen av de skeden av taxeringsarbetet som infaller, då underrättel- serna skall sändas ut.
Huvuddragen av det taxeringsarbete, som utförs vid tiden för utsändande av under- rättelser om dels preliminära och dels slutliga beslut, är följande. Den 25 januari skall fastighetstaxeringsnämndernas preliminära beslut vara fattade. Lokal skattemyndighet
skall senast den 15 februari sända ut underrättelser om de preliminära besluten. Senast den 20 februari skall länsstyrelsen överlämna stomme till fastighetslängd som skall vara offentligt utlagd under tio dagar, varefter lokal skattemyndighet snarast efter den 10 mars skall översända stommen till nämndens ordförande. Senast samma dag skall fastighetsägaren i förekommande fall avge erinringar. Den 25 mars skall nämndens slutliga beslut vara fattade. Den 31 mars skall fastighetslängden vara färdigställd och underskriven. Fastighetslängden och en av- skrift därav översänds senast den 25 april till länsstyrelsen. Senast den 5 maj skall lokal skattemyndighet sända ut underrättelser om de slutliga besluten. Slutligen skall fastighets- längden vara offentligt utlagd under tre veckor i maj.
Om de preliminära besluten skulle rekom- menderas vid utsändandet den 15 februari fick man räkna med en senare sista tidpunkt för erinringar än den 10 mars. Detta måste i sin tur förskjuta även den tidsperiod under vilken fastighetstaxeringsnämnden har att fatta sina slutliga beslut. Dessa kunde inte vara fattade den 25 mars. Den nuvarande tidpunkten för utsändande av underrättelser om slutlig taxering, dvs. den 5 maj, torde däremot inte behöva framflyttas någon mer avsevärd tid av den anledningen att de preliminära besluten rekommenderades vid utsändandet. Viss förskjutning av besvärs- tiderna skulle emellertid få ske. Om utlägg- ning av längden inte tjänade som delgivning kunde utläggningen skjutas något fram i tiden.
Av det anförda framgår att vissa tids- mässiga förskjutningar av taxeringsarbetet vid personlig delgivning av samtliga under- rättelser visserligen skulle få ske, vilka till viss del kunde medföra ökad belastning på fastighetstaxeringsnämnderna, lokal skatte- myndighet och länsstyrelsernas dataenheter, men att dessa förskjutningar med därav följande omläggningar av rutiner, m.m. likväl torde, om än med viss svårighet, kunna bemästras. Sammanfattningsvis torde alltså kunna sägas att praktiska svårigheter före-
ligger vid en övergång till personlig delgiv- ning av samtliga underrättelser men att dessa svårigheter inte utgör något absolut hinder för en övergång till ett sådant delgivningssys- tem.
Vid överväganden av om en övergång till personlig delgivning bör ske återstår att bedöma vilka kostnader för det allmänna som skulle vara förenade därmed och som — enligt direktiven — bör vägas mot vinsten för den enskilde. Till grund för en beräkning av kostnaderna bör läggas bl. a. en uppskattning av hur många underrättelser som kommer att utgå. l departementspromemorian stencil Fi 1969: 7 hade som tidigare nämnts beräknats att ca 2 milj. underrättelser om preliminär taxering och uppskattningsvis 100 000 om slutlig taxering skulle sändas ut vid 1970 års taxering. Med utgångspunkt i nu befintligt antal taxeringsenheter och med hänsyn till den ökning av detta antal som kan förutses inträffa till 1975 års allmänna fastighetstaxe- ring, kan beräknas att ca 2,8 milj. under- rättelser om preliminär taxering och 0,2 milj. underrättelser om slutlig taxering kommer att sändas ut till fastighetsägare vid 1975 års taxering.
Utredningen har vid sitt ställningstagande till om personlig delgivning bör ske ansett att två alternativ bör övervägas. Det ena innebär en fullständig övergång till personlig delgiv- ning genom rekommenderade försändelser för underrättelser beträffande både prelimi— nära och slutliga beslut. Detta alternativ innebär sålunda att 3 milj. rekommenderade underrättelser beräknas bli utsända. Som ett andra alternativ har utredningen övervägt en ordning enligt vilken de preliminära beslu- ten, ca 2,8 milj., sänds i lösbrev men — som en komplettering till det nuvarande delgiv- ningssystemet _ de slutliga underrättelserna, ca 0,2 milj., sänds med rekommenderade försändelser. Därmed bör jämföras kostna- derna om nuvarande system behålls oföränd- rat, därvid ca 3 milj. underrättelser skulle sändas i lösbrev. Utredningen har från Kungl. poststyrelsen inhämtat kostnadsuppgifter för utsändning av underrättelser enligt de tre nämnda alternativen. De porton som angivits
i prisuppgifterna hänför sig till portoläget den 1 oktober 1971, dvs. porto för vanligt brev 65 öre och därutöver för rekommenda- tion 2 kr 50 öre. Som förutsättning för sin offert angav poststyrelsen vidare att utsänd- ningen av de preliminära beskeden skulle ske från länsstyrelsernas dataenhet och av de slutliga beskeden från de lokala skattemyn- dighetema. Vidare angav poststyrelsen att följande prestationer kunde utföras av av- sändaren för erhållande av rabatt på ordina- rie porton:
a. Sortering av försändelserna efter alla fem siffrorna i postnumren och ordnade i buntar efter de två första siffrorna i post- numren.
b. Summarisk inlämning och kvittering av de rekommenderade försändelserna. Detta innebar att avsändaren försåg försändelserna med förtryckt rekbeteckning och inläm- ningsnummer och att posten lämnade enbart summariskt kvitto med ledning av första och sista inlämningsnumret på försändelserna.
c. Utskriften av avi om rekommenderad försändelse samtidigt med utskriften av försändelsens inlaga och adresseringen på kuvertet (datapost). Avin skulle bifogas fastsittande vid försändelsen.
För sortering och buntning skulle utgå rabatt med fem öre per försändelse. För summarisk inlämning och kvittering kunde rabatt erbjudas med 30 öre och för utskrift av rekavi 40 öre. Med dessa rabatter skulle de totala portosummorna för de olika utsändningsalternativen bli följande. Belop- pen vid a) avser portot utan sortering och buntning av försändelserna och beloppen vid b) portot efter rabatt även för sortering och buntning: Alt. 1. 3,0 milj. rekommenderade brev a) 7 350 000 kr b) 7 200 000 kr Alt. 2. 2,8 milj. vanliga brev och 0,2 milj. rekommenderade brev a) 2 310 000 kr b) 2 160 000 kr Alt. 3. 3,0 milj. vanliga brev a) 1 950 000 kr b) 1 800 000 kr.
Enligt vad utredningen inhämtat från RSV kan länsstyrelsernas dataenheter utföra samt- liga de uppgifter — sortering, m.m. — som medför maximal rabatt på poststyrelsens priser. Portot för en rekommenderad försän- delse skulle alltså utgöra 2 kr 40 öre (3: 15 minus rabatt 0:75) och för en vanlig brevförsändelse 60 öre (0:65 minus rabatt 0:05). Detta innebär att de tre alternativen skulle medföra kostnader om för alt. 1. 7 200 000 kr, för alt. 2. 2 160000 kr och för alt. 3. 1 800000 kr. Kostnadsdifferan- serna är sålunda stora vid de olika alternati- ven. Skillnaden i portokostnader mellan det nuvarande systemet och ett system med rekommenderade brev för både de prelimi- nära besluten och de slutliga beslut, om vilka underrättelse enligt 154å 1 mom. TF skall sändas, är 5,4 milj. kr. En sådan kostnadsök- ning för arbetet med fastighetstaxeringen bör ställas mot den totala kostnaden för 1970 års allmänna fastighetstaxering, som uppskattas till ca 32 milj. kr. Ännu större kostnadsökning skulle givetvis uppkomma om såväl besluten om preliminär taxering som samtliga beslut om slutlig taxering skulle sändas till fastighetsägarna med re- Utredningen, som har övervägt såväl detta alternativ som ytterligare andra alternativ, t. ex. med under- rättelser i rekommenderade brev beträffande samtliga utbofastigheter, har den uppfatt- ningen att ett system med dubbla under— kommenderade försändelser.
rättelser i samtliga fall — dvs. slutlig under- rättelse även i de fall då någon ändring inte företagits i det preliminära beslutet och erinringar inte avgetts mot detta beslut — inte kan anses meningsfullt. Har fastighets- ägaren fått besked om att viss taxering preliminärt bestämts och fastighetsägaren inte funnit anledning avge erinringar där- emot, torde en bekräftelse av denna under- rättelse i form av ett nytt meddelande med samma siffermässiga innehåll kunna verka förbryllande för många fastighetsägare. På grund härav och med hänsyn till de förskjut- ningar i tidsschemat för taxeringen, som ett system med dubbla rekommenderade försän- delser skulle medföra, samt till att porto-
kostnaderna för ett sådant delgivningsför- farande skulle uppgå till ca 13,4 milj. kr anser utredningen sig böra avvisa denna lösning av delgivningsfrågan, Av kostnadsskäl och med hänsyn till att det endast är i sällsynta fall som underrättelserna ilösbrev inte når fram till fastighetsägaren, om denne uppgivit rätt adress, vill utredningen inte heller föreslå en övergång till rekommende- rade brev för samtliga underrättelser om preliminära beslut och för de beslut om slutlig taxering som enligt gällande bestäm- melser skall sändas ut. Kostnaderna härför skulle uppgå till 7,2 milj. kr och innebära en ökning av kostnaderna i jämförelse med nuvarande system med 5,4 milj. kr. Utred- ningen finner en sådan kostnadsökning inte stå i rimlig proportion till den vinst man därigenom skulle nå. Utredningen anser att ungefär likvärdiga fördelar kan vinnas genom en utbyggnad av det nuvarande delgivnings- systemet på sätt som anges i det följande tillsammans med ytterligare uppmjukningar av besvärsreglerna.
I enlighet med vad som föreslagits av kammarrätten och RN i remissyttranden, som återgivits på s. 357 f., finner utredningen den lämpligaste lösningen av delgivnings- problemet vara att underrättelser om samt- liga preliminära beslut liksom hittills sänds med lösbrev och att de underrättelser om slutlig taxering, som enligt 1545 lmom. skall sändas ut, sänds i rekommenderade brev. Genom att de preliminära besluten sänds i lösbrev undviker man dels en kost- nadsökning om ca 5 milj. kr, dels för taxeringsarbetet försvårande tidsförskjut- ningar. Enligt utredningens mening når un- derrättelserna i lösbrev fastighetsägarna utom i undantagsfall. Genom uppdatering av fastighetsbandet med adressuppgifter dels från länsstyrelsernas personband i augusti året näst före taxeringsåret och dels från fastighetsdeklarationerna torde man vid 1975 års allmänna fastighetstaxering kunna räkna med att adressuppgifterna i praktiskt taget samtliga fall skall vara riktiga. En risk föreligger emellertid för att en fastighets- ägare inte skall kunna ta del av underrättelse
om preliminärt beslut. Utredningen syftar härvid på de fall då fastighetsägaren är sjuk, bortrest e. d. vid den tid, då dessa under- rättelser sänds ut och då han äger avge erinringar. Utredningen vill därför, som när- mare kommer att utvecklas under avsnittet om besvärsförfarandet, föreslå att en fastig- hetsägare, om han gör sannolikt att under- rättelse om preliminär taxering inte kommit honom tillhanda före utgången av februari därför att han varit sjuk eller bortrest eller av annan anledning, skall få sin besvärstid för- längd till utgången av året efter taxerings— året. Samma förlängning av besvärstiden bör enligt utredningens mening tillkomma en fastighetsägare, till vilken underrättelse om slutlig taxering skall sändas enligt 1545 lmom., om han inte senast den 25 maj under taxeringsåret fått sådan underrättelse. Rekommendering av underrättelserna om dessa slutliga beslut — vilket utredningen således föreslår — skulle vid ett antal försän- delser av 200 000 stycken medföra en kost- nadsökning som enligt portoläget vid den tidpunkt, poststyrelsens kostnadsuppgifter avser, uppgår till endast 360 000 kr. Rekom- mendering och postdelgivning av underrättel— ser om de slutliga beslut, som innebär att fastighetstaxeringsnämnden bestämt en an- nan taxering än fastighetsägaren yrkat i erinringar, synes böra ske i överensstämmelse med de grunder som gäller för personlig delgivning av underrättelser om definitiv avvikelse vid inkomsttaxeringen. I båda fal- len föreligger en fråga som är tvistig mellan nämnden och den enskilde; den enskilde bör då delges det beslut nämnden slutligen fat- tat. För den allmänna fastighetstaxeringen måste detsamma gälla då nämnden på eget initiativ slutligt fattat ett annat beslut än det preliminära, om vilket fastighetsägaren förut erhållit underrättelse.
Utredningen anser att de rättssäkerhets— krav, som inom rimliga gränser kan ställas på underrättelseförfarandet vid fastighetstaxe- ringen, blir till en acceptabel kostnad upp- fyllda genom det nu framlagda förslaget. Förslaget innebär att delgivning av taxerings- besluten vid allmän fastighetstaxering allt-
jämt sker genom offentlig utläggning av fastighetslängd samt därutöver genom per- sonlig delgivning av slutligt beslut, då detta innebär ändring av preliminärt beslut eller då fastighetsägaren inkommit med erinringar mot sistnämnda beslut. Därtill knyts möjlig- het för fastighetsägarna till extraordinär be— svärsrätt vid uteblivna underrättelser. Till förslagen om den utvidgade besvärsrätten återkommer utredningen, som nämnts, un- der avsnittet om besvärsförfarandet. Där kommer även, efter förebild av vad som enligt 76 5 fjärde stycket TF gäller vid inkomsttaxeringen, att föreslås att — om fastighetsägarens besvär inkommer efter den ordinarie besvärstidens utgång men före den tidpunkt, månadsskiftet oktober/november, då taxeringsintendentens besvär sist skall inges — fastighetstaxeringsrätten får pröva besvären under förutsättning att taxerings- intendenten helt eller delvis biträder besvä- ren i sak.
Av nu anförda skäl föreslås att i 1545 1 mom. TF tas in ett nytt andra stycke med föreskrift om att underrättelse, som sagts i första stycket samma moment, skall till- ställas ägaren i rekommenderat brev. Vidare bör föreskrivas att, om försändelsen åter- kommer som obeställbar och det finns anled- ning anta att ägaren kan anträffas, under- rättelsen bör delges honom där så lämpligen kan ske.
Utredningen vill i detta sammanhang un- derstryka vikten av att man, vid bedömning av om utredningens förslag i fråga om underrättelseförfarandet kan anses tillfreds- ställande ur rättssäkerhetssynpunkt, inte ser förslaget isolerat utan samtidigt tar hänsyn till de utökade och förbättrade besvärsmöj- ligheter som utredningen föreslår.
21.2.3 Underrättelsernas innehåll, m. m.
Enligt 152 5 TF skall i underrättelse om preliminärt beslut vid allmän fastighetstaxe- ring anges dels den taxering och de särskilda värden som är tilltänkta för fastigheten, dels att ägaren senast den 10 mars äger avge
skriftliga erinringar mot förslaget till fastig- hetstaxeringsnämndens ordförande och dels att underrättelse om slutligt beslut kommer att utsändas endast om ägaren avgett erin- ringar eller om fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgetts, beslutat frångå det preliminära värdet. Vidare skall under- rättelsen innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförandet av besvär över slutligt beslut om taxeringen. Bestämmelser- na om underrättelse om slutligt beslut finns i 1545 lmom. I sådan underrättelse skall anges den taxering och de delvärden som slutligt bestämts. Vidare skall underrättelsen innehålla besvärshänvisning.
Som anförts under avsnitt 21.2.1 skall enligt nya 186 a 5 TF underrättelse om tilltänkta värden i vissa fall sändas ut vid den särskilda fastighetstaxeringen. I 1895 anges vad underrättelse om slutligt beslut vid särskild fastighetstaxering skall innehålla. I underrättelsen skall lämnas upplysning om innehållet i taxeringsnämndens beslut samt i förekommande fall de delvärden som be- stämts. Vidare skall underrättelsen innehålla upplysning om vad som skall iakttas vid anförande av besvär över taxeringsnämndens beslut. Enligt utredningens förslag, som god- tagits i prop. 1972: 49, skall underrättelsen därjämte innehålla upplysning om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling. * I 69 5 1 mom. stadgas om innehållet i underrättelser om definitiva av- vikelser från självdeklaration vid inkomst- taxeringen. Den skattskyldige skall enligt detta stadgande tillställas underrättelse om i vilka hänseenden deklarationen frångåtts samt om skälen därför. I sådan underrättelse skall vidare, på grund av bestämmelserna i 18 5 förvaltningslagen, lämnas besvärshänvis- ning samt uppgift om skiljaktig mening som antecknats i protokoll eller annan handling.
Bestämmelserna om underrättelser vid fas- tighetstaxering har senast setts över vad gäller den särskilda fastighetstaxeringen. En— ligt förslag i utredningens betänkande Ds Fi 1971: 13 skulle i 189 5 TF — i överensstäm- melse med vad som stadgats i 18 5 förvalt- ningslagen — beträffande särskild fastighets-
taxering införas bestämmelse om att upplys- ning om skiljaktig mening, som antecknats i protokoll eller annan handling, skulle lämnas i underrättelsen om det slutliga beslutet. Av praktiska skäl skulle sådan upplysning -— till skillnad från vad som föreskrivits i 185 förvaltningslagen — lämnas i samtliga under- rättelser om slutlig taxering. — Vidare sågs dessa bestämmelser över i fastighetstaxe- ringskommittéernas betänkande stencil Fi 1970: 11. Kommittéerna föreslog att under- rättelserna om slutlig taxering vid särskild fastighetstaxering liksom dittills borde inne- hålla uppgift om nämndens beslut. I motsats till tidigare borde emellertid samtliga de uppgifter, som fanns införda i fastighets- längden, tas med i underrättelsen. Där- igenom kom såväl nämndens beslut om taxering som grunderna för detta beslut att meddelas ägaren. I prop. 1970: 160 (s. 85) uttalade föredragande departementschefen att det, eftersom underrättelsen till ägare vid den särskilda fastighetstaxeringen är den enda formen för delgivning av taxeringsbe- slutet, var viktigt att underrättelsen innehöll informationer om taxeringsbeslutet som var tillräckliga med hänsyn till besvärsintresset. I varje fall borde alla de uppgifter om fastig— heten som skulle längdföras framgå av under- rättelsen. Underrättelsen borde ske på sär- skilda blanketter som fastställts av RSV. — På de underrättelser som — efter maskinell framställning av länsstyrelserna — utsänts vid de efter år 1970 skedda särskilda fastighets— taxeringarna har utöver samtliga de längd- förda uppgifter, som enligt departements- chefen skulle anges, genom kryssmarkering även angetts det omtaxeringsskäl som föran- lett den nya taxeringen.
[ bestämmelserna om innehållet i under- rättelserna vid allmän fastighetstaxering före- togs viss ändring inför 1970 års taxering. Efter förslag i prop. 1969: 96 (s. 27) ändra- des 1525 och 1545 lmom. TF så att underrättelse — vilket inte tidigare skett — skulle sändas även beträffande icke skatte- pliktig fastighet, som åsattes taxering. Vidare företogs sådana ändringar av nämnda författ- ningsrum att det klarare framgick att under-
rättelseskyldigheten skulle avse inte bara det totala taxeringsvärdet utan före- kommande delvärden och därutöver frågan om skatteplikt förelåg och fastighets karak- tär av jordbruksfastighet eller annan fastig- het.
De skilda delgivningsförfarandena vid all- män och vid särskild fastighetstaxering har tidigare i viss mån kunnat utgöra skäl för att underrättelserna vid de båda taxeringama haft olika innehåll. Vid den allmänna fastig- hetstaxeringen har fastighetsägaren kunnat underrätta sig om hela taxeringsbeslutet och grunderna för detta genom att ta del av fastighetslängden, som varit delgivnings- urkund. Även om fastighetslängden före- slagits också fortsättningsvis ha denna funk- tion, har utredningen under föregående punkt framlagt förslag om att vissa rättsverk- ningar skall knytas till underrättelserna om preliminär och slutlig taxering. Detta synes böra medföra att dessa underrättelser har det innehåll som enligt departementschefens ovannämnda uttalande borde gälla i fråga om underrättelsen om det slutliga beslutet vid särskild fastighetstaxering, dvs. alla de upp- gifter om fastigheten som skall längdföras. Därigenom underrättas fastighetsägaren om taxeringen och grunderna därför.
I detta sammanhang må erinras om utred- ningens förslag i betänkandet Ds Fi 1971: 13 att begreppet ”taxering” skall ha samma innebörd som uttrycket ”fastighetstaxerings- nämnds beslut” resp. vid särskild fastighets- taxering ”särskild fastighetstaxeringsnämnds beslut” eller ”taxeringsnämnds beslut”. På grund härav och med anledning av vad som i nämnda betänkande (s. 48 0. f.) sagts om
även
förhållandet mellan t. ex. orden å ena sidan ”åsättande av taxeringsvärde” och å andra sidan "taxering” bör uttrycken "beslut om taxeringsvärde” och ”åsättande av taxerings- värde” 0. d. bytas ut mot uttrycket ”beslut om taxering” o.d. Detta bör ske i 151—154 55.
Vad angår särskild fastighetstaxering har, som nämnts, i 1895 föreslagits en bestäm- melse enligt vilken skyldighet skall föreligga att underrätta om skiljaktig mening mot
taxeringsnämndens beslut, som antecknats i protokoll eller annan handling. Denna skyl- dighet har beträffande övrig årlig taxering reglerats genom förenämnda föreskrift i 18 5 förvaltningslagen. Enligt sistnämnda stadgan- de föreligger sådan skyldighet om det är uppenbart att beslutet gått sökanden emot. Vid inkomsttaxeringen föreligger regel— mässigt ingen svårighet att konstatera om ett visst beslut gått deklaranten emot. Under- rättelseskyldigheten har därför inte behövt särskilt regleras iTF. Då det gäller beslut om fastighetstaxering kan man emellertid i detta hänseende inte utan vidare dra paralleller med den årliga inkomst- och förmögenhets- taxeringen. Vid fastighetstaxeringen är det i allmänhet inte fråga om att ett beslut i och för sig gått en fastighetsägare emot, dock att detta givetvis är fallet då erinringar vid allmän fastighetstaxering eller ett konkret yrkande om viss taxering inte följts. I en del fall går alltså beslutet fastighetsägaren emot; i övriga fall — vilka utgör huvudparten av taxeringsfallen — kan inte entydigt avgöras om så är fallet. Samtliga underrättelser om slutlig fastighetstaxering utsänds emellertid genom lokal skattemyndighets försorg me- delst maskinellt ifyllda underrättelseblan- ketter. För lokal skattemyndighet finns det i nu förevarande skede av taxeringen ej någon som helst möjlighet att utreda i vilka fall fastighetstaxeringen uppenbarligen gått en fastighetsägare emot. Detta förhållande lik- som skälighetshänsyn bör föranleda att upp- lysning om skiljaktig mening lämnas i alla slutliga beslut om fastighetstaxering. Enligt utredningens mening bör sådan upplysning lämnas inte bara om reservation, som anförts av ordföranden eller annan ledamot av fastig- hetstaxeringsnämnden, utan även om sär- skild mening, som anförts av annan än ledamot dvs. av konsulent för fastighetstaxe— ring eller av sakkunnig. Det är självfallet av betydande intresse för vederbörande fastig- hetsägare att få kännedom om innebörden av sådan särskild mening. Upplysningsskyldig- heten bör vid allmän fastighetstaxering gälla både i fråga om preliminär underrättelse och beträffande slutlig underrättelse. Föreskrift i
ämnet föreslås för den allmänna fastighets- taxeringens del bli intagen i 1525 andra stycket 4) ochi 154 5 1 mom. första stycket TF. Där bör alltså föreskrivas att den lokala skattemyndigheten skall underrätta fastig- hetsägaren om sådan reservation eller sär- skild mening som antecknats i protokoll eller annan handling.
Som förut nämnts har, efter förslag i prop. 1972149, beträffande särskild fastig- hetstaxering i 189 5 TF stadgats skyldighet för lokal skattemyndighet att i underrättelse om sådan taxering lämna upplysning om ”skiljaktig mening som antecknats i proto- koll eller annan handling”. Utredningen här ovan uttalat sig för att underrättelseskyldig- heten skall avse även särskild mening som anförts av sakkunnig. Ordalydelsen i 1895 torde inte täcka sådan ”särskild" mening. Utredningen föreslår därför en omformule— ring av 1895 så att underrättelseskyldig- heten otvetydigt kommer att avse inte bara reservation (av ledamot) utan även sådan särskild mening (av annan än ledamot) som antecknats i protokoll eller annan handling.
Enligt 135 3 5 TF i dess nu gällande lydelse åligger det lokal skattemyndighet bl. a. att i fastighetslängden anteckna skilj- aktig mening av fastighetstaxeringsnämndens ordförande. Dylika anteckningar erfordras inte av hänsyn till vederbörande fastighets- ägare om han, såsom föreslås, får kännedom om skiljaktiga meningar i samband med underrättelsen om det preliminära resp. det slutliga taxeringsbeslutet. Inte heller erford— ras anteckningi fastighetslängden om skiljak- tig mening av hänsyn till vederbörande taxe- ringsintendent eller kommun, eftersom de skiljaktiga meningarna finns förtecknade i taxeringsnämndens protokoll. Vad angivna förhållande och då de ifrågavarande anteck- ningarna i fastighetslängden medför ett inte obetydligt merarbete för den lokala skatte- myndigheten föreslås att anteckningsskyldig- heten borttas.
21.3 Sätt och tid för framställning av fastig- hetslängd, m. m.
I 1505 2 mom. TF stadgas att fastighets- taxeringsnämnds preliminära beslut till taxe- ring skall upptas i taxeringslängd (fastighets— längd). Stomme till fastighetslängd framställs enligt 73 5 TK hos länsstyrelsen. Stommen framställs maskinellt och skall enligt sist- nämnda författningsrum överlämnas till den lokala skattemyndigheten senast den 20 feb- ruari under taxeringsåret. Vidare stadgas i 152 5 TF att fastighetstaxeringsnämndens preliminära beslut om taxeringsvärden skall föreligga färdigt senast den 25 januari under taxeringsåret och att nämndens ordförande senast påföljande dag skall tillställa lokal skattemyndighet samtliga fastighetsdeklara- tioner; sedan den lokala skattemyndigheten infört nämndens preliminära beslut till taxe- ring i fastighetslängden skall myndigheten så snart det kan ske återsända deklarationerna till ordföranden. Efter det längden före den 10 mars varit offentligen utlagd under tio dagar på sätt stadgas i 152 5 TF, skall fastighetstaxeringsnämnden enligt 153 5 TF slutligt besluta om taxeringama; nämndens arbete skall enligt 1525 TF vara avslutat senast den 25 mars under taxeringsåret. Lokal skattemyndighet antecknar i längden slutligt beslut, som skiljer sig från prelimi- närt beslut, och underskriver därefter längden. Enligt 76 5 1 mom. TK skall längden underskrivas senast den 31 mars under taxeringsåret.
Enligt 76 5 2 mom. TK skall länsstyrelsen vidare framställa stomme i tre exemplar till aVSkrifter av fastighetslängd. Senast den 10 april under taxeringsåret skall stommarna lämnas till den lokala skattemyndigheten, som färdigställer avskrifterna och bestyrker deras riktighet. Därefter översänder den 10- kala skattemyndigheten senast den 25 april fastighetslängden jämte en avskrift till läns- styrelsen samt en avskrift till vederbörande kommun för offentlig framläggning under minst tre veckor i maj (1545 3 mom. TF); den återstående avskriften kvarblir hos den lokala skattemyndigheten. Den lokala skatte—
myndigheten skall enligt 1545 1 mom. TF senast den 5 maj under taxeringsåret till- sända vederbörande fastighetsägare under- rättelse om den slutligt bestämda taxeringen i de fall då ägaren avgett erinringar mot preliminärt åsatt taxering eller då nämnden eljest beslutat ändra sitt preliminära beslut.
Det ovan i korthet beskrivna systemet är enligt utredningens mening behäftat med vissa svagheter. Enligt vad erfarenheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering utvisat har sålunda den fastställda slutdagen för fastighetstaxeringsnämndens arbete, den 25 mars, gett nämnderna en alltför kort arbetsperiod för att avsluta arbetet med de slutliga taxeringama efter det erinringar av- getts den 10 mars. Även tidsutrymmet mellan dagen för taxeringsarbetets avslutan- de den 25 mars och dagen för utsändandet av de slutliga underrättelserna den 5 maj har visat sig vara väl snålt tilltaget. Vidare må framhållas den felrisk som ofrånkomligen är förenad med det nu tillämpade systemet. Utredningen syftar härvid på det förhållan- det att stommen till fastighetslängden och de tre stommarna till avskrifter av längden — vilka alla framställs maskinellt hos länsstyrel- sen — framställs vid olika tidpunkter och på grundval av ett fastighetsband som har olika innehåll vid de båda aktuella tidpunkterna. Det kan därför inträffa att fastighetslängden och de officiellt bestyrkta avskrifterna av längden uppvisar vissa skiljaktigheter, något som givetvis inte bör få förekomma. Vidare må erinras om det dubbelarbete, som gällan- de system förutsätter och som innebär att fastighetstaxeringsnämndens beslut, i vad de skiljer sig från vad som preliminärt beslutats, skall dels manuellt antecknasi huvudskriften av fastighetslängden och dels registreras i fastighetsbandet innan stommarna till längd- avskrifterna framställs. I detta sammanhang må även nämnas att, vad angår särskild fastighetstaxering, huvudskriften av fastig- hetslängden och avskrifterna därav fr.o.m. 1971 års taxering utskrivs från ett och samma band och vid en och samma tid- punkt.
Slutligen må framhållas att de hithörande
bestämmelserna på grund av den redak— tionella utformning, som de erhållit, synes ägnade att i viss mån vilseleda läsaren. Som förut nämnts skall stomme till fastighets- längd framställas hos länsstyrelsen. Enligt 1525 TF skall lokal skattemyndighet efter den 25 januari, då fastighetstaxeringsnämn- dens preliminära beslut skall föreligga fär- diga, i ”fastighetslängden” införa nämndens preliminära beslut. I själva verket införs de preliminära besluten på maskinell väg i sam- band med att stommen till längden fram- ställs hos länsstyrelsen. Vidare anges i 152 5 TF att ”fastighetslängden” skall offentligen framläggas under tio dagar; mera egentligt torde vara att ange, att det är stommen till fastighetslängden som utläggs. Då man arbe— tar både med begreppet ”stomme till fastig- hetslängd” och med begreppet ”fastighets- längd” synes det i redaktionellt hänseende lämpligast att reservera uttrycket fastighets— längd för den färdigställda längden, alltså för den slutliga arbetsprodukten.
Mot bakgrund av det ovan anförda får utredningen framlägga följande förslag. Fas- tighetstaxeringsnämndernas preliminära be- slut bör liksom nu föreligga färdiga senast den 25 januari under taxeringsåret. I 1505 2mom. TF bör anges att de preliminära besluten — med undantag dock i fråga om byggnader på ofri grund med värde under 5 000 kr — skall upptas i stomme till fastighetslängd. Vidare böri 152 5 uttrycket ”Sedan lokal skattemyndighet infört fastig- hetstaxeringsnämndens preliminära beslut till taxering i fastighetslängden” utbytas mot det mera rättvisande uttrycket ”Sedan de preliminära besluten om taxering upptagitsi stomme till fastighetslängd”. Som underlag för redovisning av fastighetstaxeringsnämn- dens beslut bör liksom nu användas fastig- hetstaxeringsavier efter vad i TK närmare anges. I 1525 TF bör vidare i de båda stycken, som behandlar den offentliga ut- läggningen av längden och dess översändande till nämndens ordförande, ordet ”fastighets- längd” utbytas mot uttrycket "stomme till fastighetslängd”. Föreskrift om länsstyrel- sens skyldighet att framställa stomme till
fastighetslängd och att senast den 20 feb- ruari överlämna stommen till den lokala skattemyndigheten bör alltjämt kvarstå i TK.
För att bereda fastighetstaxeringsnämn- derna något längre tid för att slutligt fast- ställa taxeringarna efter det erinringar av- getts den 10 mars föreslår utredningen, att arbetsperiodens slutdag ändras från den 25 mars till den 31 mars. Även nämndernas slutliga beslut bör liksom nu redovisas me- delst fastighetstaxeringsavier. Det må i sam- manhanget tilläggas att förlängningen av arbetsperioden givetvis inte utesluter att flertalet av de taxeringar, som avses med de avgivna erinringarna, bör vara slutbehandlade och redovisade till vederbörande lokala skat- temyndighet redan före den nya slutdagen för fastighetstaxeringsnämndernas arbete. Tvärtom är det angeläget, att flertalet av ärendena slutbehandlas och redovisas redan före den 31 mars. — Föreskriften om senaste dag för nämndernas arbete föreslås bli in— tagen i ett första moment i 153 5 TF. Där bör vidare anges bl.a. att stommen till fastighetslängden skall återsändes till den lokala skattemyndigheten senast den 31 mars.
Enligt nu gällande ordning skall, såsom framgår av det förut sagda, den lokala skattemyndigheten underskriva fastighets- längden senast den 31 mars under taxerings- året. Stomme till avskrifter av längden skall senast den 10 april överlämnas till den lokala skattemyndigheten i tre exemplar. Den 10- kala skattemyndigheten skall senast den 25 april ha färdigställt och bestyrkt avskrif- terna. Såsom förut angetts, föreligger risk för att längden och avskrifterna av längden inte i alla delar överensstämmer, eftersom längden och avskrifterna därav framställs maskinellt vid olika tidpunkter och på grundval av ett fastighetsband som har olika innehåll vid de båda tidpunkterna. I syfte att eliminera
denna risk och för att samtidigt lätta på det hårt pressade tidsschemat föreslår utred- ningen att, sedan nämndernas slutliga beslut registrerats i fastighetsbandet och erforder— liga kontroller skett, länsstyrelsen skall maskinellt framställa ny stomme i fyra SOU 1973:4
exemplar, varav ett är avsett som fastighets- längd och tre som avskrifter. För att samtliga exemplar skall bli väl läsbara måste de fyra stommarna framställas genom två olika be- arbetningsomgångar. Något hinder häremot ur tids- och arbetssynpunkt torde inte före- ligga. Arbetsmässigt synes den ursprungliga stommen lämpligen kunna betecknas som ”stomme ]” och den i fyra exemplar fram- ställda nya stommen som ”stomme 2”. Att lagfästa dessa beteckningar torde emellertid inte vara påkallat. De fyra exemplaren av stomme 2 4 som alltså är inbördes helt överensstämmande — bör enligt utredningens förslag överlämnas till den lokala skattemyn- digheten senast den 30 april under taxerings- året. Den lokala skattemyndigheten har där— efter att i stommarnas anteckningskolumn manuellt införa sådana anteckningar som enligt fastighetstaxeringsavierna skall göras utöver dem som finns upptagna i fastighets- bandet. Sedan stommarna sålunda färdig- ställts, bör den lokala skattemyndigheten senast den 10 maj underskriva det ena exemplaret — som därefter utgör fastighets— längd för taxeringsåret i fråga — samt förse de övriga tre exemplaren med bevis att de utgör riktiga avskrifter av längden. Det sagda betyder att huvudskriften av fastighets- längden kommer att föreligga färdig en dryg månad senare än enligt gällande bestämmel- ser. Något påtagligt behov av att huvudskrif- ten av längden skall föreligga färdig redan den 31 mars torde emellertid inte föreligga.
I enlighet med det nu anförda föreslår utredningen att i ett andra moment i 153 5 TF föreskrivs, att när taxeringama slutligt fastställts skall fastighetstaxeringsnämndens samtliga beslut, med undantag dock i fråga om byggnader på ofri grund med värde understigande 5 000 kr., upptas i ny stomme till fastighetslängd. Vidare bör i nämnda moment föreskrivas att, sedan lokal skatte- myndighet fullständigat den nya stommen med behöriga anteckningar, den lokala skat- temyndigheten skall senast den 10 maj un- derskriva den nya stommen som därefter utgör fastighetslängd för taxeringsåret. Er- forderliga bestämmelser om länsstyrelsens
skyldighet att framställa stommar till fastig- hetslängd och till avskrifter av sådan längd bör alltjämt meddelas i TK. Det må tilläggas att den äldre stommen (stomme ]) kan arkiveras efter det de nya stommarna fram- ställts.
Utredningen vill i detta sammmanhang nämna, att utredningen övervägt även en alternativ lösning i fråga om de nya stom- marna. Enligt detta alternativ skulle den nya stommen framställas maskinellt iendast ett exemplar. Sedan detta exemplar genom den lokala skattemyndighetens försorg manuellt kompletterats med behöriga anteckningar, skulle de tre avskrifterna framställas genom kopiering. Fördelen med detta system skulle främst vara, att den lokala skattemyndig— heten hade att införa de manuellt gjorda anteckningarna i endast ett exemplar och att en viss arbetsbesparing sålunda vunnes. Vida- re skulle man med detta alternativ helt undanröja en eventuell risk för att de ma- nuellt gjorda anteckningarna i något hän- seende blev felaktiga i något av avskrifts- exemplaren. Risken för dylika felaktigheter bedömer utredningen dock som mycket liten med hänsyn dels till det ändrade tidsschemat och dels till att huvudparten av de manuella anteckningarna kommer att försvinna. De största grupperna av manuella anteckningar var vid 1970 års allmänna fastighetstaxering införandet i anteckningskolumnen av taxe- ringsenhets värde i fall, då detta inte uppgick till 100 kr., samt anmärkningar om att hus var under byggnad. Anteckningar av först- nämnda slag kommer att ersättas med kod- markeringar i den maskinella utskriften. Be- träffande taxeringsenheter med ringa värde må i detta sammanhang hänvisas till den ändring av 745 TK, som skett genom SFS 1972: 443. Vad åter angår anteckningar om att hus är under byggnad torde dylika anteckningar inte vidare tas in i längden. Om fastighetstaxeringsnämnden finner att viss taxering bör av sådan anledning omprövas nästa är, bör detta säkerställas genom att nämnden på årets fastighetstaxeringsavi för fastigheten beställer avi för nästa år och eventuellt även utskrift av anmaningsblan-
kett. Vidare må erinras om att ytterligare en grupp av manuella anteckningar bortfaller, om skyldigheten att i längden anteckna skiljaktig mening av nämndens ordförande borttas på sätt utredningen föreslagit i av- snitt 21.2.3. Det bör även framhållas att vissa andra slag av manuella anteckningar kan komma att 1.1975 års längder ersättas av maskinellt gjorda anteckningar i klartext.
Den arbetsbesparing hos de lokala skatte- myndighetema, som skulle vinnas om alter- nativet med kopiering valdes, skulle alltså bli relativt obetydlig. Risken för felskrivningari avskriftsexemplaren kan bedömas som mycket liten eller obefintlig. Vid angivna förhållanden och då alternativet med kopie- ring skulle i nuvarande läge vara förenat med vissa tekniska svårigheter och dessutom vara betydligt kostsammare har utredningen för sin del stannat vid förslaget att de nya stommarna skall framställas i fyra exemplar, som sedermera förses med vissa komplet- terande anteckningar genom den lokala skat- temyndighetens försorg. Det bör tilläggas att utredningen vid sin bedömning av ifråga- varande problem utgått frän att kopiorna borde ha samma format som de nuvarande längderna. Ett mindre format för kopiorna kan inte godtas med hänsyn till att utrymme måste finnas för senare anteckningar om sådana ändringar av taxeringarna, som beslu- tas av högre instans.
Enligt nu gällande bestämmelse, intagen i 154 5 1 mom. TF, skall utsändandet av underrättelser om de taxeringar, som slutligt bestämts, ske senast den 5 maj. Med hänsyn till utredningens förslag, att slutdagen för underskrivandet av fastighetslängden skall bestämmas till den 10 maj, bör den i nämnda författningsrum föreskrivna sista dagen för utsändandet av de slutliga underrättelserna framflyttas till den 15 maj under taxerings- året. Detta nödvändiggör i sin tur en fram- flyttning av besvärstiden samt ändring av tiden för den offentliga utläggningen av fastighetslängden; utredningen återkommer till dessa frågori det följande.
I 1505 2 mom. TF anges, såvitt angår allmän fastighetstaxering, att närmare före— skrifter angående fastighetslängdens förande meddelas av Kungl. Maj:t. Bland de frågor, som sålunda överlämnats till avgörande i administrativ ordning, är frågan om fastig- hetslängdens indelning.
Enligt 735 TK skall fastighetslängd vid allmän fastighetstaxering upprättas särskilt för varje kommun eller, om fastighetstaxe— ringsdistrikt omfattar blott del av kommun, för varje sådan del. Vidare stadgas att. om kommun eller fastighetstaxeringsdistrikt om- fattar flera församlingar eller del av försam— ling, fastigheterna skall redovisas försam— lingsvis. Tillhör taxeringsenhet olika försam- lingar skall även delarna av taxeringsenheten redovisas församlingsvis i fastighetslängden för den församling till vilken delen sålunda hör.
Vid särskild fastighetstaxering gäller i förevarande hänseende en annan ordning än vid den allmänna fastighetstaxeringen. Enligt 91 5 TK (se SFS 19721443) skall nämligen fastighetslängden inte upprättas kommun- eller distriktsvis utan församlingsvis. Någon ändring härutinnan torde inte vara aktuell.
Såsom anges under avsnitten 15.2 och 15.3 föreslår utredningen ändrade regler för indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt vid allmän fastighetstaxering. Utredningen före- slår sålunda att förutom lokala distrikt — vart och ett omfattande en församling eller flera, inom samma kommun belägna försam— lingar eller en del av en församling — skall finnas gemensamma distrikt, i vilka skall taxeras fastigheter för vilka ur värderingssyn- punkt speciella förhållanden är rådande. Enligt förslaget avses ett lokalt fastighets— taxeringsdistrikt vid allmän fastighetstaxe- ring aldrig skola omfatta en hel kommun och ej heller områden av flera kommuner. Om utredningens förslag godtas, bör detta själv- fallet inverka på utformningen av reglerna om fastighetslängdens indelning vid allmän fastighetstaxering. Vid utformningen av dessa regler bör eftersträvas att i görlig mån
vinna överensstämmelse med den ordning som gäller för särskild fastighetstaxering.
Vid en diskussion av frågan om fastighets- längdens indelning vid allmän fastighetstaxe- ring synes det ändamålsenligt att först beröra frågan om utformningen av fastighetsför— teckningarna. Såsom anges i 68 5 TK skall länsstyrelsen maskinellt framställa och till den lokala skattemyndigheten överlämna förteckning i två exemplar över samtliga fastigheter inom fögderiet som skall upptas i fastighetslängden. Enligt 68 a 5 TK skall den lokala skattemyndigheten, efter sortering och numrering av fastighetsdeklarationerna enligt den ordning i vilken fastigheterna förekommer i fastighetsförteckningen, till fastighetstaxeringsnämnderna överlämna resp. förteckningar med tillhörande fastig- hetsdeklarationer.
Om ett system med såväl lokala som gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt in- förs, bör i fastighetsförteckningen för ett vart lokalt distrikt upptas samtliga inom distriktets område belägna fastigheter, oav- sett om de skall taxeras i det lokala distriktet eller iett gemensamt distrikt. Genom kodbe- teckning bör för de fastigheter, som skall taxeras i gemensamt distrikt, anges att de skall taxeras i sådant distrikt; av kodbeteck- ningen bör även framgå i vilket gemensamt distrikt taxeringen skall ske. Genom att samtliga inom det lokala distriktets område belägna fastigheter upptas i fastighetsför- teckningen för det lokala distriktet, får fastighetstaxeringsnämnden i det lokala distriktet möjlighet att kontrollera att inga fastigheter ”tappas bort” vid taxeringen. — Vad åter angår de gemensamma distrikten bör särskilda fastighetsförteckningar fram- ställas, därvid i förteckningen för ett vart distrikt upptas de fastigheter som skall taxe- ras i distriktet i fråga.
Vad därefter angår fastighetslängden har utredningen under nästföregående avsnitt föreslagit att, sedan stommen till längden (stomme ]) varit offentligen utlagd och taxeringama därefter slutligen fastställts, ny stomme (stomme 2) skall maskinellt upp- rättas. Sedan den lokala skattemyndigheten
fullständigat den nya stommen med behöriga anteckningar, skall myndigheten underskriva denna stomme som därefter utgör fastighets- längd för taxeringsåret.
Stomme l, dvs. den som skall offentligen utläggas, bör upprättas särskilt för varje lokalt fastighetstaxeringsdistrikt. Fastighets- taxeringsnämnderna torde nämligen under sitt avslutande taxeringsarbete ha nytta av att i den ifrågavarande stommen ha en lättillgänglig och fullständig sammanställning över sina preliminärt beslutade taxeringar. I stomme l bör fastigheterna uppordnas enligt samma princip som i fastighetsförteckningen för det lokala distriktet och alltså uppta såväl de fastigheter, som taxeras i det lokala distriktet, som de inom det lokala distriktets område belägna fastigheter vilka taxeras i gemensamt distrikt. Någon särskild stomme för de i gemensamt distrikt taxerade fastig- heterna bör sålunda inte upprättas utan bör redovisningen i fråga om de i gemensamt distrikt taxerade fastigheterna ske endast i stommen för vederbörande lokala distrikt. Förfarandet kan sägas vara en parallell till den ordning, som vid inkomsttaxeringen tillämpas i fråga om längdföring av skatt- skyldiga som taxerats i särskild taxerings- nämnd. För fastighetsägarna innebär det nu angivna systemet att en fastighetsägare kan, vid övervägande av frågan om preliminärt åsatt taxeringsvärde bör godtas eller om erinringar däremot bör göras, i en och samma stomme ta del av de preliminära taxeringsvärdena för samtliga fastigheter inom det ifrågavarande geografiska området, vilka kan vara av intresse för honom i sådant sammanhang, oavsett om fastigheterna taxe- ras i lokalt eller gemensamt distrikt.
Den nya stomme, som enligt förslaget skall upprättas efter det stomme l varit offentligen utlagd och efter det fastighets- taxeringsnämnden slutligt fastställt taxe- ringarna, har inte den karaktär av arbets- exemplar som stomme 1 har. Den utgör i stället — efter det den underskrivits och därigenom antagit karaktär av fastighets- längd för taxeringsåret i fråga — en slutgiltig handling avsedd att komma till användningi
olika sammanhang under åtskilliga år framåt. Det måste därför vara ett starkt önskemål att den nya stommen (dvs. fastighetslängden) har en sådan indelning att den är lättillgäng— lig ur praktisk arbetssynpunkt. Så blir fallet om den nya stommen (längden) är upprättad församlingsvis och sålunda oberoende av indelningen i fastighetstaxeringsdistrikt. Givetvis är det en förutsättning för ett dylikt system, att man genom kodmarkering i längden för varje särskild fastighet anger vilken fastighetstaxeringsnämnd som taxerat fastigheten i fråga. Ur teknisk synpunkt torde något hinder för en sådan kodmarke- ring inte föreligga. För att övergången från ordningen i stomme 1 till ordningen i stom- me 2 inte skall kompliceras är det emellertid angeläget, att indelningen i lokala fastighets- taxeringsdistrikt sker i enlighet med de strikta och enkla regler som utredningen föreslagit dvs. att varje lokalt fastighetstaxe- ringsdistrikt skall motsvaras av en församling eller av flera, inom samma kommun belägna församlingar eller av en del av en församling.
Utredningen föreslår sålunda att den ur- sprungliga stommen upprättas för varje lo- kalt fastighetstaxeringsdistrikt samt att den nya stommen (fastighetslängden) upprättas församlingsvis. Utredningen vill tillägga att man, genom att den nya stommen upprättas församlingsvis, uppnår det i och för sig önskvärda resultatet att fastighetslängderna vid de allmänna och vid de särskilda fastig- hetstaxeringarna upptar fastigheterna i samma ordning. Det ligger i sakens natur att man därigenom vinner vissa arbetsmässiga fördelar.
De bestämmelser angående förandet av fastighetslängden, som ovan föreslagits, torde vara av sådan art, att det inte är erforderligt att de inskrivs i TF. Det synes mest ändamålsenligt att den författnings- mässiga regleringen av längdföringen sker i TK.
21.5 Tillhandahållande av tidigare fastig- hetslängder
I 1465 1 mom. andra stycket TF stadgas beträffande allmän fastighetstaxering, att fastighetstaxeringsnämndens ordförande skall, i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer, erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering upprättade fas- tighetslängderna, såvitt fastighetstaxerings- distriktet angår. Vidare stadgas i 67 5 TK att länsstyrelsen skall senast den 15 september året näst före taxeringsåret till fastighets— taxeringsnämnd överlämna avskrift av den fastighetslängd för fastighetstaxeringsdistrik- tet, sorn upprättats vid närmast föregående allmänna fastighetstaxering. Det sålunda föreskrivna förfarandet har tidigare fyllt en viktig funktion. Visserligen var de i den äldre längden upptagna taxeringsvärdena, areal- uppgifterna m. m. till en betydande del inte längre gällande till följd av skedda ny- och omtaxeringar. Någon senare upprättad fastig- hetslängd, upptagande taxeringsvärden och andra taxeringsuppgifter för de inom fastig- hetstaxeringsdistriktet belägna fastigheterna, fanns emellertid inte, eftersom fastighets- längderna vid särskild fastighetstaxering upp- rättades med annan indelning och med mera begränsat innehåll än längderna vid allmän fastighetstaxering. Det var därför naturligt att man vid allmän fastighetstaxering till fastighetstaxeringsnämnderna överlämnade avskrift av fastighetslängden från den näst föregående allmänna fastighetstaxeringen.
Fr.o.m. 1970 års allmänna fastighets- taxering har läget emellertid förändrats. Ut- redningen syftar härvid på det förhållandet att de fastighetstaxeringsavier, varom stadgas i 68 5TK, levereras förtryckta med i stort sett de uppgifter som finns i den senaste fastighetslängden. Frågan om fastighetstaxe- ringsnämnden även fortsättningsvis bör er— hålla tillgång till den längd, som upprättats vid näst föregående allmänna fastighetstaxe- ring, torde därför böra omprövas.
Innan utredningen anger sin ståndpunkt i sakfrågan, torde få lämnas några uppgifter om den omfattning i vilken ny taxering sker
vid särskild fastighetstaxering. Såsom angetts i prop. 1972149 med förslag till ändrade bestämmelser för särskild fastighetstaxering (s. 17) var vid 1971 års särskilda fastighets- taxering 7,2% av det totala antalet taxe- ringsenheter föremål för behandling i taxe— ringsnämnderna. Motsvarande siffra vid 1972 års särskilda fastighetstaxering var 8,2 %. Om man tar hänsyn till att framställningarna om åsättande av nytt taxeringsvärde avslogs i ca 1/6 av fallen, betyder det att 6 resp. 7 % av taxeringsenheterna blev föremål för ändring vid taxeringama nämnda år. Då antalet nytaxeringsfall kan beräknas vara störst mot slutet av den löpande taxeringsperioden skulle — om man bortser från verkningarna av de i nyssnämnda proposition föreslagna, av riksdagen godkända bestämmelserna — ca 30 % av taxeringsenheterna få nya eller ändrade värden sig åsatta under tiden mellan 1970 och 1975 års allmänna fastighetstaxe- ringar. Även om antalet nytaxeringsfall kan antas bli något lägre till följd av de ändrade regler, som gäller fr. o. rn. 1973 års särskilda fastighetstaxering, står det dock under alla förhållanden klart att det är ett mycket stort antal taxeringsenheter, som blir föremål för ändringsbeslut under den löpande taxerings- perioden.
Om fastighetstaxeringsnämnderna vid 1975 års allmänna fastighetstaxering skulle erhålla tillgång till 1970 års fastighets- längder, skulle detta alltså betyda att nämn- derna försågs med ett material, som till en betydande del var inaktuellt. Redan av denna grund kan — mot bakgrund av vad som nyss anförts angående fastighetstaxe- ringsavierna — ifrågasättas om det är motive- rat att även fortsättningsvis tillhandahålla den äldre fastighetslängden. Ytterligare ett par omständigheter bör emellertid beaktasi sammanhanget. Först må erinras om att fastighetstaxeringsnämnd, i den mån nämn- den anser erforderligt att gå tillbaka till materialet från den föregående allmänna fastighetstaxeringen, hos sig har tillgängliga såväl de fastighetsdeklarationer, vilka avgetts vid nämnda taxering, som de deklarationer som avgetts därefter. Vidare bör uppmärk—
sammas de komplikationer som i före- varande hänseende följer dels av utred- ningens förslag rörande de lokala fastighets— taxeringsdistriktens omfattning och fastig- hetslängdens indelning och dels av förslaget om inrättande av såväl lokala som gemen- samma fastighetstaxeringsdistrikt. Om utred- ningens förslag bifalles, kommer fastighets- längderna alltid att upprättas församlingsvis, medan en stor del av de lokala fastighets- taxeringsdistrikten kommer att omfatta en- dast en del av en församling. Vidare kommer att i en och samma längd redovisas såväl de fastigheter, vilka taxeras i det lokala distrik- tet, som de inom distriktets område belägna fastigheter som taxeras i gemensamt distrikt. Nämnda omständigheter medför självfallet, att det skulle bli svårt att på ett meningsfullt sätt tillhandahålla fastighetslängden åt samt- liga de berörda fastighetstaxeringsnämnder— na.
På grund av det anförda har utredningen kommit till den uppfattningen att det inte finns tillräckliga motiv för att bibehålla den nuvarande anordningen med överlämnande av fastighetslängderna från närmast före- gående allmänna fastighetstaxering. Då ut- redningen intagit denna ståndpunkt, har utredningen även beaktat att envar fastig- hetstaxeringsnämnd givetvis har möjlighet att, om nämnden skulle finna behov därav föreligga, ta del av de hos länsstyrelsen respektive de lokala skattemyndighetema befintliga äldre längdavskrifterna. Utred- ningen föreslår sålunda, att det nu i 146 5 1 mom. andra stycket upptagna stadgandet angående längdöverlämnandet upphävs utan att ersättas av några andra föreskrifter i ämnet.
21.6. Övriga förslag
I 152 5 första stycket TF stadgas att fastig- hetstaxeringsnämnds arbete skall börja se- nast den 5 oktober året före taxeringsåret. Vidare stadgas i 1495 att fastighetstaxe- ringsnämndens ordförande vid nämndens första sammanträde, innan taxeringsarbetet
tar sin början, skall lämna redogörelse för anvisningar m. m.
Bestämmelserna i 149 5 synes kunna tol- kas så att nämndens första sammanträde skall äga rum före den 5 oktober då taxe- ringsarbetet senast skall börja. I praktiken torde emellertid det första sammanträdet enligt 1495 ha förlagts i direkt anslutning till påbörjandet av taxeringsarbetet. Det sy- nes riktigare att den redogörelse, som ord- föranden skall lämna vid nämndens första sammanträde, ses som ett första led i taxe- ringsarbetet. Det bör klart anges att det i 1495 angivna sammanträdet inte skall be- höva hållas innan ”taxeringsarbetet” tar sin början senast den 5 oktober.
Ändring bör i detta syfte göras i 149 5. Det nuvarande stadgandet i 1525 första stycket om dagen för taxeringsarbetets bör- jan bör därvid flyttas till 149 5. Samtidigt bör, såsom angetts under avsnitt 21.3 stad- gandet i 1525 första stycket om dagen för arbetets avslutande ändras till att avse den 31 mars och flyttas till 153 5. De hithörande bestämmelserna i TF blir mera lättlästa om tidsschemat bättre återspeglas i paragraffölj- den. — I 1495 bör vidare göras ändringar avseende innehållet i den redogörelse som ordföranden skall lämna vid det första sam- manträdet.
I 151 5 andra stycket TF regleras domför- heten i fastighetstaxeringsnämnd. Med anled- ning av att skillnaderna beträffande samman- sättningen av sådan nämnd i stad och på landet föreslås avskaffade sedan systemet med enhetskommuner numera genomförts, bör motsvarande skillnader avseende dom- förheten avskaffas. Den generella regeln för domförhet föreslås fortsättningsvis vara att ordföranden och minst två andra ledamöter skall vara närvarande vid nämndens samman- träde. Detta avses skola gälla i fråga om fattandet av beslut om taxering. Regeln föreslås bli inskriven i andra stycket av 151 5.
Vid den särskilda fastighetstaxeringen lik- som vid övrig årlig taxering (se 185 5 tredje stycket resp. 63 5 andra stycket) kan ord- föranden ensam fatta beslut ivissa frågor.
Detta föreslås även bli fallet vid den all- männa fastighetstaxeringen. Vid avgörande av vissa ärenden t. ex. om sekretessfrågor och anmaning kan ett snabbt beslut vara av betydelse. Det synes därför ändamålsenligt om fastighetstaxeringsnämndens ordförande ensam kan fatta beslut som ej innefattar beslut om taxering. Föreskrift härom före- slås bli intagen i 1515 tredje stycket. — Förutom de ändringar som hittills föreslagits i 1515 bör vissa redaktionella ändringar göras av denna paragraf.
Ändringarna i 151 5 medför att de nu- varande tredje-femte styckena kommer att ersättas av fjärde-sjunde styckena. Detta föranleder motsvarande ändring av 1855 första stycket, i vilket finns intagen en hänvisning till de förstnämnda författnings- rummen. — I 185 5 finns vidare intagen en bestämmelse angående underrättelse till 10- kal skattemyndighet om reservation, som anförts av annan ledamot än ordföranden. Om 151 5 ändras på sätt utredningen före- slagit, blir nyssnämnda bestämmelse överflö- dig och bör alltså utmönstras ur 185 5.
I 142 5 första stycket har föreskrift läm- nats om vem som får utfärda anmaning vid allmän fastighetstaxering. Detta har varit fastighetsprövningsnämnd, prövningsnämnd, taxeringsintendent, ordföranden i fastighets- taxeringsnämnd och konsulent för vatten- fallstaxering, den sistnämnde dock inte i vad avser avgivande av allmän fastighetsdeklara- tion.
Fastighetsprövningsnämnder och pröv- ningsnämnder finns inte längre. Den rätt att utfärda anmaning vid allmän fastighetstaxe- ring som dessa nämnder haft bör — av skäl som föredragande departementschefen an- fört i prop. 1971160 (s. 75) till stöd för sitt förslag att skatterätterna inte skulle tiller- kännas anmaningsrätt — inte tillkomma den föreslagna fastighetstaxeringsrätten. Vad som föreskrivits beträffande konsulent för vattenfallsfastighet bör i stället gälla de föreslagna konsulenterna för fastighetstaxe- ring. I övrigt bör, liksom vid den årliga taxeringen, rätt att utfärda anmaning före- ligga endast för nämnd i första instans och
för taxeringsintendent. 1425 föreslås bli ändrad i enlighet med vad som nu anförts. — Här må erinras om att utredningen i kapitlet om skogstaxeringen (se avsnitt 9.18) föreslagit ändring av 1425 TF i vad angår den genom hänvisning till 535 reglerade rätten att i anmaning förelägga vite.
22
I TF finns intagna ett antal paragrafer som avhandlar vad som åligger olika statliga myndigheter, hur och när dessa myndigheter skall sända handlingar sinsemellan samt andra liknande föreskrifter. Flertalet av dessa anser utredningen vara att hänföra till ordningsföreskrifter. De bör därför utgå ur TF. Med anledning därav föreslås att föl- jande föreskrifter utmönstras ur TF och i stället intas i TK:
]. 135 a5 vid 4) med föreskrift om när lokal skattemyndighet skall lämna över dek- larationer och andra handlingar till läns- styrelsen,
2. 139 5 ] mom. första stycket med före- skrift om skyldighet för lokal skattemyndig- het att avlämna till myndigheten över- lämnade avskrifter av lagfartsbevis,
3. 146 5 1 mom. första stycket, vari läm- nas föreskrifter om länsstyrelsens över- sändande av jordregisterutdrag m.m. till fastighetstaxeringsnämndens ordförande,
4. 1465 2 mom., som behandlar när länsstyrelsen skall översända avskrifter av lagfartsbevis, belåningsuppgifter och uppgif- ter om byggnadslov till den lokala skatte- myndigheten, och
5. 1545 2 mom., vari föreskrivs när fas— tighetstaxeringsnämndens ordförande skall sända in nämndens protokoll och övriga handlingar till länsstyrelsen.
Utöver vad som tidigare anförts föreslås i de författningsrum, som reglerar taxerings-
Redaktionella ändringar
förfarandet, vissa i huvudsak redaktionella ändringar nämligen i 139, 145, 152 och 153 55, 1545 1 mom. samt 156 5.
VI
Besvärsförfarandet
Enligt gällande bestämmelser är överinstan- serna i fråga om allmän fastighetstaxering fastighetsprövningsnämnd (131 5 2 mom. TF), kammarrätt (164 5 1 och 2 mom.) och regeringsrätten (33 och 35 55 förvaltnings- processlagen).
Hos fastighetsprövningsnämnderna kan ägare eller därmed likställd innehavare av den fastighet beslutet rör samt vederbörande kommun och taxeringsintendent anföra be- svär över fastighetstaxeringsnämndens beslut (158 5 1 mom. och 172 5 sista stycket TF). Fastighetsprövningsnämnds beslut får genom besvär bringas under kammarrätts prövning (1645 1 och 2 mom.). Mot kammarrätts beslut kan -— under förutsättning att pröv- ningstillstånd meddelas — besvär anföras hos regeringsrätten (33 och 35 55 förvaltnings- processlagen).
Vid särskild fastighetstaxering gäller samma regler som vid allmän fastighets- taxering beträffande vem som är besvärs- berättigad (191 5 och 2005 första stycket TF). Besvär över taxeringsnämnds eller sär— skild fastighetstaxeringsnämnds beslut om särskild fastighetstaxering skall föras hos länsskatterätten (191 5 1 mom.). Enligt 193 5 jämförd med 1645 skall besvär över skatterätts beslut anföras hos kammarrätt. Över kammarrätts beslut får — om pröv- ningstillstånd meddelas — besvär anföras hos regeringsrätten (33 och 35 55 förvaltnings- processlagen).
Allmänna synpunkter
Vid allmän fastighetstaxering tillkommer besvärsrätt den ägare eller därmed likställd innehavare, som ägt eller innehaft fastig- heten i fråga vid ingången av taxeringsåret, liksom den som därefter, dock senast före ingången av femte året efter taxeringsåret, blivit ägare resp. innehavare av fastigheten ävensom arrendator vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraft- trädande, gentemot ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp (168 5 jfr med 1725 sista stycket TF). För den sär- skilda fastighetstaxeringen är samma regel intagen i 196 5, dock med det tillägget att — om allmän fastighetstaxering äger rum före ingången av femte året efter taxeringsåret — besvärsrätt tillkommer den som blivit ägare eller innehavare senast före ingången av det år då den allmänna fastighetstaxeringen äger rum. — Med ”vederbörande kommun” avses vid såväl den allmänna fastighetstaxeringen som den särskilda fastighetstaxeringen — i överensstämmelse med vad som gäller vid inkomsttaxeringen och förmögenhetstaxe- ringen — en kommun som utan att själv äga eller inneha viss fastighet har ekonomiskt intresse av dess taxering.
Reglerna om besvärsförfarandet vid all- män fastighetstaxering översågs före 1970 års taxering. Detta skedde på grundval av förslag i en inom finansdepartementet upp- rättad promemoria med förslag till ändringar i besvärsförfarandet vid allmän fastighets-
taxering, m.m. (stencil Fi 196917). Änd- ringarna av bestämmelserna avsåg främst en anpassning till besvärsbestämmelserna vid inkomst- och förmögenhetstaxeringen samt en utvidgning av möjligheterna att anföra extraordinära besvär. De nya reglerna trädde i kraft den 30 december 1969 (se härom prop. 1969zl47, BeU l969z70, SFS 19691709). Motsvarande ändringar har vid- tagits i bestämmelserna om besvärsför- farandet vid särskild fastighetstaxering på grundval av förslag i fastighetstaxeringskom- mittéernas betänkande med förslag till vissa ändringar i bestämmelserna om särskild fas- tighetstaxering (stencil Fi 1970111; prop. l970:160; BeU 1970:61; SFS 1970:673).
I prop. 1971260 har föreslagits författ- ningsändringar i syfte bl. a. att anpassa taxe- ringsförfarandet och skatteprocessen till då föreliggande förslag till lagstiftning om för- farandet hos myndigheter och förvaltnings- domstolar (prop. 1971130). Detta lagstift- ningsförslag, som numera antagits, inne- fattade bl.a. förvaltningsprocesslagen med bestämmelser om rättskipningen såväl i de allmänna förvaltningsdomstolarna, dvs. rege- ringsrätten och kammarrätterna, som i skat- terätt och länsrätt. Enligt 25 förvaltnings- processlagen gäller att om det finns en specialregel om förfarandet i lag eller i författning, som beslutats av Kungl. Maj:t, skall den regeln gälla framför det som är föreskrivet i förvaltningsprocesslagen. Denna lag innehåller utförliga förfaranderegler. För skatteprocessen, som redan före tillkomsten av förvaltningsprocesslagen varit ingående reglerad, har det fordrats lagstiftning om awikelser från denna lag på en del punkter. Detta har skett beträffande förfarande- bestämmelserna vid den årliga taxeringen efter förslag i prop. l971:60 (SFS 1971:399). Bl.a. har besvärsreglerna i TF rörande årlig taxering anpassats till förvalt- ningsprocesslagens bestämmelser. Motsvaran- de anpassning kommer i det följande att föreslås av besvärsreglerna vid den allmänna fastighetstaxeringen. Även i övrigt avser för- slagen i detta avsnitt i första hand bestäm- melserna om allmän fastighetstaxering och
främst förlängning av tiderna för besvär till andra instans och utvidgning av den extra- ordinära besvärsrätten.
24
Fastighetstaxeringsnämndens arbete skall vara avslutat senast den 25 mars (1525 första stycket TF). Har ägare avgett erin- ringar mot preliminärt åsatt taxering eller har fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar avgetts, beslutat åsätta fastighet annat taxeringsvärde än som preliminärt bestämts eller eljest frångått det preliminära beslutet skall den lokala skattemyndigheten senast den 5 maj under taxeringsåret till- sända ägaren underrättelse om den taxering och de delvärden, som fastighetstaxerings- nämnden slutligt bestämt (1545 lmom.). Fastighetslängden skall i huvudskrift eller bestyrkt avskrift offentligen framläggas inom kommunen under minst tre veckor i maj under taxeringsåret (154 5 3 mom.).
Besvär över fastighetstaxeringsnämnds be- slut skall under taxeringsåret ha kommit in senast från ägare den 31 maj, från kommun den 30 juni och från taxeringsintendent den 31 oktober(158 5 2 mom.).
Enligt 1635, som upphävts genom SFS 1971 1399, skulle fastighetsprövningsnämnds arbete vara avslutat senast den 15 december under taxeringsåret.
De tidsfrister, som angetts ovan, tillkom efter förslag i prop. 1969zl47. Senaste dag för besvär till fastighetsprövningsnämnd var dessförinnan för ägare och kommun den 15 maj; för taxeringsintendent var någon senas- te dag inte föreskriven för besvär hos fastig- hetsprövningsnämnd. Fastighetsprövnings-
Den ordinära processen; vissa tidsfrister m. m.
nämnds arbete skulle vara avslutat den 31 oktober. Skälet till att besvärstiden för ägare sköts fram till utgången av maj var att — eftersom det föreskrevs att sista dag för utsändandet av underrättelser om slutliga beslut skulle vara den 5 maj — ägarna borde ges tillräcklig tid för sina ställningstaganden genom att deras besvärstid förlängdes. Be- träffande tiden för kommuns besvär kan antecknas att kommun delges besluten an- gående fastighetstaxeringarna inom dess om- råde genom att lokal skattemyndighet till- ställer kommunen en avskrift av fastighets- längden för offentlig utläggning viss tid under maj. Därefter behåller kommunen avskriften. För att inte den tid som stod till kommunens förfogande för egen granskning av längden skulle bli för kort utsträcktes besvärstiden till utgången av juni månad. Samtidigt med att den 15 december före- skrevs vara sista dag för fastighetsprövnings- nämnds arbete, bestämdes att taxeringsinten- denten skulle ha inkommit med sina besvär senast den 31 oktober (158 5 2 mom. TF).I samband med de utsträckta besvärstiderna föreskrevs att fastighetslängden skulle vara utlagd under tre veckor i maj mot tidigare under minst 14 dagar före den 15 maj. Såsom framgått under avsnitt 21.2.2.2 föreslår utredningen att underrättelserna om slutliga beslut skall sändas till resp. fastig- hetsägare i rekommenderade brev. Detta kommer att medföra att genomsnittligt flera
dagar tas i anspråk för överbringande av underrättelserna än vad som tidigare varit fallet. Vidare föreslår utredningen, såsom framgår under avsnitt 21.3 att slutdagen för utsändandet av de slutliga underrättelserna skall framflyttas till den 15 maj. Möjligheten att frångå en fast besvärstid för de fastighets- ägare som skall erhålla slutliga underrättelser har övervägts. Dessa ägares besvärstid skulle i sådana fall löpa från mottagandet av under- rättelsen. Utredningen har likväl funnit det mest ändamålsenligt att behålla ordningen med en fast besvärstid för samtliga ägare. För de ägare, som skolat erhålla slutlig underrättelse men inte fått sådan inom viss föreskriven tid, föreslår utredningen i stället utvidgad extraordinär besvärsrätt. Med an- ledning av dels att längre tid kan väntas gå åt för att underrättelserna om de slutliga beslu- ten skall komma fastighetsägarna tillhanda och dels att slutdagen för utsändandet av de slutliga underrättelserna föreslagits framflyt- tad, anser utredningen emellertid att den fasta besvärstiden för ägarna bör utsträckas till den 15 juni under taxeringsåret. Före- skriften om ägares besvärstid föreslås bli intagen i 159 5 första stycket TF istället för i 158 5 2 mom.
Om besvärstiden för ägare utsträcks på sätt föreslagits, bör även tiden för utläggan- det av fastighetslängden ändras. Enligt gällande bestämmelse skall längden utläggas under minst tre veckor i maj. Som en konsekvens av den ändrade besvärstiden bör i 1545 2 mom. föreskrivas, att fastighets- längden i bestyrkt avskrift skall under en tid av minst tre veckor före den 15 juni finnas offentligen framlagd inom kommunen.
De nu föreslagna ändringarna synes ej behöva medföra att senaste tidpunkt för kommuns besvär rubbas. Tidpunkten för taxeringsintendents besvärstid bestämdes på sätt skett för att inte ett för kort tidsavstånd skulle uppkomma mellan sista dagen för taxeringsintendents besvär och den dag då fastighetsprövningsnämndens arbete senast skulle vara avslutat. Tidpunkten härför be- stämdes samtidigt till den 15 december (prop. 19691147 s. 39 och s. 89). Utred-
ningen anser emellertid att någon senaste dag för den föreslagna fastighetstaxeringsrättens arbete inte skall föreskrivas. Detta samman- hänger med att fastighetstaxeringsrätten till skillnad mot fastighetsprövningsnämnden skall vara en permanent fungerande förvalt- ningsdomstol.
Det nyss sagda är ett motiv för att någon senaste dag ej skall bestämmas för rättens arbete. Eftersom resultatet av rättens av- göranden om den allmänna fastighetstaxe- ringen är av betydelse för de kommande årliga taxeringarna, ligger det emellertid i sakens natur att målen bör avgöras så snart som möjligt och till alldeles övervägande delen före utgången av taxeringsåret. Samma ställningstagande har för skatterätts del in- tagits i prop. 1971:60(s. 93 0. f.). En regel om tidsgräns för skatterätts arbete med visst års taxering fick enligt föredragande departe- mentschefen ses som en ordningsföreskrift och hade därför inte sin plats i TF. Om uttrycklig reglering av frågan var nödvändig, borde den därför ske iadministrativ ordning. — Vad som sagts beträffande skatterätt bör även gälla fastighetstaxeringsrätt. Då någon senaste dag för sådan rätts arbete med visst års taxering enligt utredningens mening så- lunda inte bör föreskrivas, kunde övervägas att förlänga taxeringsintendentens besvärs- tid. Emellertid synes önskemålet att snarast kunna avsluta arbetet i andra instans med den allmänna fastighetstaxeringen väga tungt. Utredningen föreslår därför inte nå- gon ändring av senaste tidpunkt för taxe- ringsintendents besvär till fastighetstaxe- ringsrätt. Av redaktionella skäl bör bestäm— melserna om kommuns och taxeringsinten- dents besvär tas in i 159 5 i stället för 158 5 2 mom.
De ändringar, som efter förslag i prop. 1971:60 företagits i TF av bestämmelserna om årlig taxering, har berört frågor angående den ordinära processen. Enligt utredningens mening bör en del av motsvarande regler vid fastighetstaxeringen anpassas därefter. I första hand gäller detta de ändringar av reglerna om taxeringsintendents och den skattskyldiges besvär, som föreskrivitsi 76 5
tredje resp. fjärde stycket TF. Beträffande taxeringsintendenten föreskrivs sålunda att han skall före utgången av den för honom gällande besvärstiden ange yrkanden och grunder för sin besvärstalan, om skatterätten inte med hänsyn till utredningens vidlyftig- het eller andra synnerliga skäl medger an- stånd. Föredragande departementschefen ut- talade i prop. 1971 : 60 (s. 86) att anstånd av denna typ kunde behövas t. ex. om en skatt- skyldig förhalat utredningen i ett mål men att anstånd borde förbehållas rena undan- tagsfall. Utredningen föreslår nu att mot- svarande bestämmelse skall gälla vid den allmänna fastighetstaxeringen. Föreskrift härom föreslås bli intagen i 1595 tredje stycket. Samma bestämmelse bör även gälla vid särskild fastighetstaxering. Detta bör föreskrivasi 191 5.
Efter förslag i nyssnämnda proposition har viss förlängning skett av skattskyldigs besvärstid vid inkomst- och förmögenhets- taxeringen. I 76 5 fjärde stycket har sålunda intagits en bestämmelse av innebörd att skatterätten får pröva skattskyldigs besvär även om de kommit in efter ordinarie besvärstid under förutsättning att taxerings- intendenten helt eller delvis biträder be- svären i sak. En ytterligare förutsättning är att besvären kommit in senast den dag då taxeringsintendentens besvärstid utgår. Un- der nu nämnda förutsättningar utsträcktes sålunda en skattskyldigs besvärstid med åtta och en halv månad vid den årliga taxeringen. Som skäl härför anförde föredragande depar- tementschefen bl. a. (prop. 1971:60 s. 87) att en mycket stor del av de skattskyldigas besvär inkommer efter den ordinarie besvärs- tiden. Flertalet av dessa upptas till sakpröv- ning. Vidare anförde departementschefen:
"En betydande del av besvären från de skatt- skyldiga är också sakligt grundade. I närmare 2/3 tillstyrks sålunda bifall helt eller delvis av taxerings- intendenten. I dylika fall är det vanligt att taxe- ringsintendenten inte närmare undersöker den for- mella sidan. Taxeringsintendenten är nämligen skyldig att se till att taxeringama är materiellt riktiga och måste alltså själv anföra besvär om en oriktig taxering blir känd för honom. — Som framgått av det anförda skulle den allmänna förvaltningsrättsliga regeln att för sent anförda
besvär inte får prövas medföra en ändring av rådande praxis vid besvärsprövningen i taxerings- mål. Regeln skulle dessutom innebära att det i ett stort antal mål blev nödvändigt att undersöka huruvida besvärsrätt enligt 99 5 TF föreligger eller ej. Det bör här framhållas att de skattskyldiga i många fall inte med tillräcklig tydlighet åberopar omständigheter som grundar besvärsrätt enligt nämnda paragraf. Först efter en sådan undersök- ning skulle besvär som inkommit efter den 15 augusti kunna avvisas eller sakprövas. - Enligt min mening bör tidsödande undersökningar av detta slag såvitt möjligt undvikas. Det synes inte heller böra ge anledning till principiella betänkligheter om skatterätten ges rätt att sakpröva besvär som biträtts av taxeringsintendenten. Erfarenhets- mässigt rör det sig här om ett betydande antal för sena besvär. En tillstyrkan från taxeringsintenden- tens sida skulle med en sådan regel ges samma verkan som om han hade anfört formliga besvär till den skattskyldiges förmån. Även i det fallet att taxeringsintendenten endast delvis biträder be- svären bör skatterätten vara oförhindrad att pröva målet i hela dess vidd.”
Utredningen anser att samma synsätt, som präglar det citerade uttalandet i prop. 1971:60, bör anläggas på fastighetsägares besvär till fastighetstaxeringsrätt. Fastighets- ägares besvärstid skulle om de berörda förut- sättningarna föreligger förlängas från den 15 juni till den 31 oktober, vilket utredningen finner lämpligt med hänsyn bl. a. till delgiv- ningsförfarandet i fråga om beslut vid allmän fastighetstaxering. Utredningen föreslår så- lunda att i 159 5 fjärde stycket tas in föreskrift om att fastighetstaxeringsrätten — i de fall då besvär inkommer från ägare efter den 15 juni men före utgången av oktober under taxeringsåret — får pröva besvären, om taxeringsintendenten helt eller delvis bi- träder besvären i sak.
Vad angår särskild fastighetstaxering regle- ras ifrågavarande besvärsrätt genom hänvis- ning i 191 5 3 mom. till 76 5 fjärde stycket. Ur redaktionell synpunkt synes det lämpligt att besvärsregeln omedelbart intas i 191 5. Hänvisningen i 191 5 3 mom. till 75 5 böri samband därmed överflyttas till 191 5 1 mom.
För att vinna anpassning till de nyligen omarbetade reglerna om årlig taxering före- slår utredningen vidare att vid allmän fastig- hetstaxering besvär över viss taxering inte får anföras i andra instans, om besvär tidigare
avgjorts därstädes över samma taxering. Denna föreskrift föreslås bli intagen i 159 5 sista stycket. Därigenom ändras tidigare gällande föreskrift i detta avseende i 158 5 1 mom. andra stycket, vilken innebar att sådana besvär inte fick anföras av taxerings- intendenten.
Till följd av tillkomsten av förvaltnings- processlagen och de efter förslag i prop. 1971: 60 ändrade bestämmelserna i TF synes ytterligare en ändring böra göras av reglerna om den ordinära processen vid allmän fastig- hetstaxering. Därvid avses dei 164 5 3 mom. angivna gränserna för talerätten vid besvär till kammarrätt över beslut som fastighets- prövningsnämnden meddelat som andra in- stans. Vid den särskilda fastighetstaxeringen gäller, på grund av hänvisning i 1935 till 164 5, samma regler för talesrättens omfatt- ning som vid allmän fastighetstaxering. Mot— svarande bestämmelser har beträffande in— komst- och förmögenhetstaxeringen varit in- tagna i 95 5 men har utgått i samband med nyssnämnda ändringar i TF. Som motivering härför anförde föredragande departements- chefen i prop. 1971: 60 (s. 98) bl. a.:
"Den i prop. 1971: 30 föreslagna förvaltnings- processlagen ger uttryck åt den nämnda instansord— ningsprincipen genom en allmän regel i 29 5, enligt vilken rättens avgörande ej får gå utöver vad som yrkats i målet. Enligt föredragande departements— chefens uttalanden i propositionen innebär regeln att besvärsinstansen är bunden inte bara av de yrkanden som har framställts där utan även av yrkandena i underliggande instanser. — Så långt skiljer sig alltså ramen för yrkandena och för rättens prövning enligt den föreslagna förvaltnings— processlagen inte från vad som nu gäller för taxeringsprocessen enligt TF:s bestämmelser. — Utöver den allmänna regeln föreslås emellertid i den nämnda 29 5 förvaltningsprocesslagen ett tillägg, varigenom rätten skulle ges möjlighet att i vissa fall gå utanför parternas yrkanden. Enligt detta tillägg skulle nämligen rätten, om det före- ligger särskilda skäl, kunna även utan yrkande få besluta till det bättre för enskild, när det kan ske utan men för motstående enskilt intresse. Någon bestämmelse av motsvarande slag finns inte i TF såvitt angår processen i kammarrätten och rege- ringsrätten.”
Departementschefen redogjorde därefter för vad som anförts i denna fråga i prop. 1971: 30. I prop. 1971: 60 (s. 99) samman-
fattade därefter departementschefen sina synpunkter enligt följande:
"För egen del vill jag i detta sammanhang framhålla att mot en på angivna sätt utvidgad ram för skattedomstolarnas prövningsrätt talar i viss mån den rätt att anföra besvär i extraordinär ordning som finns enligt bestämmelserna i 99 och 10055 TF. Dessa bestämmelser ger skattskyldig möjlighet att även efter den ordinarie besvärstidens utgång föra talan angående vissa väsentliga fel som kommit att vidlåda hans taxeringar. däri inbegripet sådant som att taxeringen blivit oriktig på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart för- biseende. Emellertid kan man enligt min mening tänka sig fall då den skattskyldige själv inte upptäckt att hans taxering blivit för hög t. ex. genom felräkning, misskrivning eller annat uppen- bart förbiseende. Vidare kan andra felaktigheter tänkas förekomma som inte direkt kan hänföras till nu nämnda slag av förbiseenden och som inte heller utan vidare kan placeras in bland de övriga grunder för anförande av extraordinära besvär som anges i 1005 TF. Jag delar därför den uppfattning som föredragande departementschefen uttalat i prop. 1971130 om behovet av en viss möjlighet för skattedomstolarna att även utan yrkande kunna ändra till skattskyldigs förmån. Jag vill dock understryka att möjligheten endast får utnyttjas när särskilda skäl föreligger. Vad som skall anses utgöra särskilda skäl kan inte anges generellt. Det får ankomma på skattedomstolarna att avgöra detta med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. _ Den nu berörda möjligheten att verkställa vissa rättelser kommer alltså, om yrkandena i pr0p. 1971230 bifalles, att bestämmas av förvaltnings- processlagen medan de skattskyldigas möjligheter att själva yrka rättelse i extraordinär väg liksom hittills kommer att vara reglerade i TF.”
Vad chefen för finansdepartementet an- fört beträffande inkomst- och förmögenhets- taxeringen synes böra gälla även vid fastig- hetstaxeringen. Därför föreslås att den i 164 5 3 mom. TF intagna bestämmelsen om gränserna för talerätten utmönstras. Nämnda bestämmelse avser allmän fastighetstaxering men gäller — genom att i 193 5 finns intagen en hänvisning till 164 5 — även vid särskild fastighetstaxering.
25
25.1 Allmänt
Ändringar av reglerna om extraordinär be- svärsrätt har nyligen genomförts vid såväl den allmänna som den särskilda fastighets- taxeringen (prop. 1969:147 s. 48—57 och 90—92 samt prop. 1970:160 s. 63—65 och 87—88). I 167 5 1 mom. första stycket TF anges följande grunder för besvär i särskild ordning vid allmän fastighetstaxering, näm- hgen
1) om fastighet genom förbiseende icke blivit taxerad,
2) om taxering ägt rum av annan egen- dom än som enligt 45 tredje stycket kom- munalskattelagen är att hänföra till fastighet,
3) om fastighet upptagits såsom skatte— pliktig fastän den är undantagen från skatte- plikt, eller undantagits från skatteplikt, trots att så icke bort ske,
4) om fastighet taxerats på mer än en ort eller eljest taxerats i fall, där taxering av fastigheten icke bort äga rum,
5) om taxeringsbeslut beträffande fastig- heten blivit oriktigt på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi— seende,
6) om eljest sådana omständigheter före- ligger, som bort föranleda väsentligt annor- lunda taxering, och särskilda skäl föreligger för prövning av besvären,
7) om underrättelse som avses i 1525 tredje stycket eller 1545 1 mom. haft
Den extraordinära processen
felaktigt innehåll.
De nya reglerna, som infördes till 1970 års taxering, innebar en utvidgning av besvärs- rätten, främst genom att den vid 6) angivna besvärsgrunden infördes. Att så skedde hade ett visst samband med att man fann sig inte ha möjlighet att förbättra delgivningsför- farandet till 1970 års taxering. I stället genomfördes bl. a. nu nämnda uppmjuk- ningar av besvärsreglerna (prop. 1969: 147 s. 88).
Reglerna om extraordinär besvärsrätt vid den särskilda fastighetstaxeringen finns in- tagna i 195 5. Fr.o.m. 1971 års taxering gäller enligt andra moment av denna paragraf samma besvärsgrunder vid den särskilda fas- tighetstaxeringen som enligt 167 5 1 mom. första stycket vid l)—7) gäller vid allmän fastighetstaxering. Vid den särskilda fastig- hetstaxeringen får vidare enligt 195 5 lmom. ägare som inte senast den 15 juli under taxeringsåret erhållit underrättelse om slutlig taxering anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret. Motsvarande be- svärsrätt tillkommer enligt 995 en skatt- skyldig vid inkomst- och förmögenhetstaxe- ringen.
25.2. Synpunkter och förslag
Under avsnitt 21.2.2.2 har utredningen fram- lagt förslag om att det hittillsvarande delgivningsförfarandet vid allmän fastighets-
taxering skall byggas ut genom införande av personlig delgivning av underrättelserna om slutlig taxering. Samtidigt har i nämnda avsnitt förutsatts att denna utbyggnad av systemet för delgivningen skulle komplette- ras genom ytterligare uppmjukning av be- svärsrätt som vid den årliga taxeringen tagits genom det i kapitel 24 framlagda förslaget om förlängd besvärstid med fyra och en halv månad för en fastighetsägare om taxeringsintendenten helt eller delvis bi- träder hans yrkande i sak. Härutöver bör enligt utredningens mening en utvidning ske av den extraordinära besvärsrätten i första hand med förebild i den extraordinära be— svärsrätt som vid den årliga taxeringen medges på grund av bestämmelserna i 99 5 och 195 5 1 mom. För den allmänna fastig- hetstaxeringens del innebär detta att rätt att anföra besvär i särskild ordning skulle före- ligga för en fastighetsägare, som enligt före— skrifterna i 1545 skulle genom personlig delgivning erhålla underrättelse om slutlig taxering men inte fått sådan viss tid före den senaste dagen för anförande av ordinära besvär. Vid den årliga taxeringen, där den ordinära besvärstiden går ut den 15 augusti, är stadgat att extraordinär besvärsrätt före- ligger om de slutliga underrättelserna inte delgivits senast den 15 juli, dvs. en månad före den ordinarie besvärstidens utgång. Vid den allmänna fastighetstaxeringen har före- slagits att den ordinära besvärstiden, som tidigare gått ut den 31 maj, skall förlängas till den 15 juni. Skulle liksom vid den årliga taxeringen en månad ligga mellan sista dag för delgivning och den ordinarie besvärsti- dens utgång, borde sista delgivningsdag vara den 15 maj. Med hänsyn till utredningens förslag att de slutliga underrättelserna skall utsändas senast den 15 maj, föreslås emeller- tid, att den 25 maj skall vara sista delgiv— ningsdag för de slutliga underrättelserna. Om delgivning ej skett denna dag, bör fastighets- ägaren ha rätt att anföra besvär i särskild ordning till utgången av året efter taxerings- året. — Med den 25 maj som sista delgiv- ningsdag har fastighetsägaren minst tre vec- kor på sig att anföra besvär före utgången av
den ordinarie besvärstiden den 15 juni, vilket bör vara tillräckligt.
För att ytterligare minska risken för rätts- förlust på grund av bristande kännedom om fastighetstaxeringen bör enligt utredningens mening även utebliven underrättelse om pre- liminär taxering i vissa fall medföra rätt för fastighetsägaren att anföra besvär i särskild ordning. I realiteten är det genom under- rättelserna om preliminär taxering som det helt övervägande antalet fastighetsägare får kännedom om taxeringen av sina fastigheter. Av olika skäl, som redovisats under avsnitt 21.2.2.2, har utredningen stannat för försla— get att dessa underrättelser i fortsättningen liksom hittills skall sändas ut i lösbrev. Av nyss angivet skäl anser utredningen emeller— tid att, om fastighetsägaren gör sannolikt att han inte fått denna underrättelse, han bör få anföra extraordinära besvär under samma tid som den fastighetsägare, som inte mottagit föreskriven underrättelse om slutligt beslut, dvs. till utgången av året efter taxeringsåret. Det kan möjligen göras gällande att en tung bevisbörda läggs på fastighetsägaren om man såsom förutsättning för extraordinär besvärs— rätt stadgar att ägaren skall göra sannolikt, att han inte mottagit underrättelsen om det preliminära beslutet. Enligt utredningens mening bör emellertid kraven på fastighets- ägarens bevisning i dessa fall inte ställas höga. Kan fastighetsägaren visa att han vid den tid då de preliminära besluten sänds ut — och då han själv har att överväga om han skall komma in med erinringar — varit sjuk eller bortrest och påstår han att han därför inte fått del av underrättelsen om det preli- minära beslutet, synes skäl föreligga att medge honom förlängd besvärstid. Det synes lämpligt att sådan besvärsrätt skall föreligga om ägaren inte den sista februari fått den ifrågavarande underrättelsen. — Vad nu sagts om extraordinär besvärsrätt vid utebliven underrättelse om preliminär taxering synes böra gälla endast under förutsättning att vederbörande ägare inte senare erhåller före- skriven underrättelse om slutlig taxering.
På grund av vad sålunda anförts föreslås att i 1675 lmom. intas föreskrift, inne-
bärande att om ägare av fastighet, som skolat erhålla underrättelse om slutligt beslut, inte fått sådan underrättelse senast den 25 maj under taxeringsåret, ägaren må anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret. I samma författningsrum bör föreskrivas att samma besvärsrätt tillkommer ägare av fas- tighet, som inte skolat erhålla underrättelse om slutlig taxering, om han gör sannolikt att underrättelse om preliminär taxering på grund av hans bortavaro eller sjukdom eller annan anledning inte kommit honom till- handa före utgången av februari under taxe- ringsåret.
Till följd av att nu förordade förlängning av besvärstiden föreslås bli intagen i 167 5 1 mom. synes viss omredigering böra företas av denna paragraf. Därför föreslås, utan ändring i sak, att bestämmelserna i nuvaran— de 1 mom. första stycket och 2 mom. sam- manförs i paragrafens andra moment. Vad som stadgas i 1675 1 mom. andra stycket föreslås skola utgöra paragrafens tredje mo- ment. Nuvarande 167 5 3 mom. blir därvid paragrafens fjärde moment.
26
I 1595 är stadgat att beslut av fastighets- prövningsnämnd, som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende inne- håller uppenbar oriktighet, får rättas av länsskatterätten. Denna bestämmelse in- fördes efter förslag i prop. 1971:60 (SFS 1971: 399). Motsvarande regel gällde även tidigare enligt bestämmelse i 1635 andra stycket. Enligt detta stadgande skulle pröv- ningsnämnden, sedan fastighetsprövnings- nämnden avslutat sitt arbete den 15 decem- ber under taxeringsåret, vidta åtgärder enligt 91 5 TF, dvs. i förekommande fall besluta om rättelse på grund av felräkning, misskriv- ning eller annat uppenbart förbiseende. I prop. 1971:60 (s. 90 och s. 97) föreslog föredragande departementschefen att 915 skulle upphöra att gälla, eftersom bestäm- melser om s.k. självrättelse fanns i 325 förvaltningsprocesslagen. Beträffande be- stämmelserna i dåvarande 1635 om pröv— ningsnämnds rättelse av fastighetsprövnings- nämnds beslut anförde föredragande depar- tementschefen i nyssnämnda proposition (s. 113) att dåvarande 91 5, som han sålunda förordat skulle utgå, endast gällde självrättel- se i egentlig mening, dvs. rättelse av fel som domstolen själv gjort. Departementschefen uttalade vidare:
"Bestämmelsen i 163 5 TF ger däremot en annan myndighet än den som har beslutat befogenhet att göra rättelse i här avsett fall. En regel med motsvarande innehåll bör alltjämt finnas. Jag
Övrigt; redaktionella ändringar
förordar därför en bestämmelse av innebörd att länsskatterätten får rätta beslut av fastighetspröv- ningsnämnd som till följd av skrivfel, räknefel eller annat sådant förbiseende innehåller uppenbar orik- tighet."
Då utredningen nu föreslagit att målen om såväl allmän som särskild fastighetstaxering skall handläggas av en domstol, fastighets- taxeringsrätten, vilken till skillnad från fas- tighetsprövningsnämnden skall vara perma- nent, kan fastighetstaxeringsrätten företa rättelse av de fel av nu ifrågavarande typ som domstolen själv har gjort. Då fastighetstaxe— ringsrätten sålunda har möjlighet att göra självrättelse och bestämmelse därom finnsi 32 5 förvaltningsprocesslagen, bör de nu— varande bestämmelserna i 159 5 upphöra att gälla.
Vissa bestämmelser om besvär, som är gemensamma för inkomst- och förmögen- hetstaxeringen samt för den allmänna fastig- hetstaxeringen, lämnas i 168 5 andra stycket. Genom hänvisning i 1965 andra stycket till 168 5 andra stycket gäller ifråga- varande bestämmelser även för den särskilda fastighetstaxeringen. Bland bestämmelser om besvär, som gäller vid inkomst- och för- mögenhetstaxeringen men inte vid fastighets— taxeringen, är den i 106 5 angivna rätten för taxeringsintendent att i samtliga instanser föra talan även till den skattskyldiges för- mån.
I 33 5 förvaltningsprocesslagen stadgas att
taleberättigad är den som beslutet angår, om det gått honom emot. Skälen att behålla taxeringsintendentens även tidigare gällande rätt att föra talan till den skattskyldiges förmån angav föredragande departements- chefen i prop. 1971: 60 (s. 97) enligt följan- de:
"Med hänsyn till den dubbla roll som taxerings- intendenten spelar genom att han kan företräda både det allmännas och den skattskyldiges intres- sen kan det ifrågasättas när beslut av skatterätt eller kammarrätt skall anses ha gått honom emot. Särskilt ställer det sig svårt att utan vidare anse att ett beslut till den skattskyldiges nackdel också gått emot taxeringsintendenten, som på grund av sin tjänst i första hand har att bevaka det allmännas intressen. Därför behövs enligt min mening alltjämt en motsvarighet till bestämmelsen i 95 5 sista stycket TF av innebörd att taxeringsintendenten utan hinder av den föreslagna bestämmelsen i 33 5 förvaltningsprocesslagen äger samma behörighet att anföra besvär till skattskyldigs förmån, som till- kommer denne.”
Skälet till att de tidigare bestämmelserna i dåvarande 74 och 95 55 om taxeringsinten- dentens rätt att föra talan till den skatt- skyldiges förmån inte gällt vid fastighetstaxe- ringen torde vara den särskilda svårighet man ansett ha förelegat i fastighetstaxeringsmål att bestämma vad som är till fastighets- ägarens fördel resp. nackdel, en höjning eller sänkning av taxeringen. Även om fastighets- ägare i vissa fall önskar en höjning av taxeringen torde man i praxis ha utgått från att en sänkning av taxeringen alltid är till ägarens fördel, dock ej om han själv fram- ställt yrkande om höjning. Något vägande skäl för att inte låta den princip som kommit till uttryck i 106 5 gälla även vid fastighets- taxeringen synes dock inte föreligga. Därför bör i andra stycket av 168 5 föreskrivas att även vad som i 1065 är stadgat rörande besvär över taxering för inkomst eller för- mögenhet skall gälla jämväl beträffande be- svär över allmän fastighetstaxering. — Genom bibehållen hänvisning i 1965 andra stycket till 1685 andra stycket kommer ifrågavarande bestämmelse att gälla även vid den särskilda fastighetstaxeringen, vilket förordas böra ske.
1585 2 mom. med bestämmelser om se-
naste tidpunkt för besvär över fastighetstaxe- ringsnämnds beslut har tidigare föreslagits bli överflyttat till 159 5. Till samma paragraf har bestämmelserna i 1585 1 mom. andra stycket om förbud att anföra besvär i andra instans mot där tidigare avgjord taxering föreslagits bli överflyttade. Återstående be— stämmelser i 158 5 bör med viss omredige- ring kvarstå i denna paragraf utan momentin- delning. — Förslag har vidare framlagts om att 1645 3 mom. skall upphöra att gälla. Fjärde momentet i samma paragraf synes därför lämpligen böra bli paragrafens tredje moment.
," puma]. 'N z'| |||."_|||| ..'|.'- _|".,| ._s'J'l . 113-:|. 45% _ .. '— | ||.|||-||S..1|.:_. "||, |. | |_. _| -—.||||' 1' » ' - -
'|': "-
.,|| '|-'|||,|. ||||:|1'r1'|::|1r |||:|| | 'låwy'ifa'lj".| l-F M'ne "||| |||-.: . .. || '|| | ' ul || 11- ..
_'gfrnu ,- |""|F "ihm: J|.|,||-| |||-| Bah-| ||._||.'|,|:1|_u |1.|.. '|' .. ... . "tent r'l " -.-' . || .l'..- '." "-'. .
't '.t' '_',|".'
' |!" '-,".".fY|'|"'i;' . ”i.u" %'"ls |.' . "411- "l'uä'lll '- . _,_||||.|||7 "U|-ä'! "t' "I-"» '"I i' .|||.. _|]|""'=l|_ |år uttal:: ... ..t'n |'|'.| '... . -. ...,.» "| » "r.*||. |.|||||' |. '.:|-'._ ||r- . 'v- .. -
_||' || In.-ä'- '|J. Ju || _||_. E' . ':' I , "| än" är"" """ |I||.| Ek:-'i'” ||'|'||'l|.||3'|.' ", . , wit- n'” ' ||| ||| ||! "|». ' ,,i #11; '|'.|_'_',.... 'd|_
Lu.'|:=1-||_|||J"|f'-'l"'
:-. | || .-..|._. - .. '.'—'|'” ||.u|*.l"|""||"||'|_1|! '| f'|" "||! || . " — . :!'|_.|","J|r.||:'1u"|'u|||; .'l IML ' | ' |... ' rakhi'l". ||-'|| Mini-' |. . vi.;'|||- ||1f,||.g. .|'|'t-t.'. ""På. '|'-':','|- m, ”.l'|". .'||'.||"1 :||' '4."' I'- II |
'- .eu -' "ll-I”"
r'||1||||||.t£|| ante—l JH- r?" |||._.|_'|L' »|. ||. .' | | . | -'|| G"" "Hi!—|:, liir” "rd |'|'1'_'|'| "' :")| "UV”. | |- F?." -| "- || __,||||'|.| |"? ||| 1- ".'Ö'E'I lm. lid -_-.J..|.| |||" ' _ _ r.fh.4|.i|-l|5-,1|||I|Pg||la m |r|' bi . g..—,:f'.
.|' ' 13:13.k.',_'.|_1'llf'||| rita |||||_h'|' -= .| | .1.;.:
- |" " Pang,. "f' ..|l ||.ui_r.'
__|, "|||.— amei- d.. |.- 'xn—m |||'
|| IWF " .l'fJ'J" %%
. t'." ":"" ,,... . %li-V""?WÄ" ricar- _|,
INT.-' _|!15lgtå. |.|.__||u_|
VII
Av utredningens förslag föranledda kostnader
27. Kostnadsberäkningar
27. ] Berå' kn ingsgrunder
De av utredningen föreslagna ändringarna i taxerings- och värderingsförfarandet torde endast i begränsad omfattning påverka kost- naderna för fastighetstaxeringen. | följande avsnitt anges de huvudsakliga kostnadsför- ändringar med vilka man enligt utredningens mening har att räkna. Vid kostnadsberäk- ningarna har för att möjliggöra jämförelse med kostnaderna vid 1970 års fastighetstaxe— ring i tillämpliga delar använts de ersättnings- normer som gällde vid denna taxering.
27.2 Kostnader för gemensamma fastighets- taxeringsdistrikt
Vissa kostnadsökningar föranleds av utred- ningens förslag om inrättandet av gemensam- ma fastighetstaxeringsdistrikt för taxering av större industrifastigheter samt andra slag av svårbedömbara fastigheter (13lå 2mom. TF).
Antalet såsom industrifastighet klassifice- rade taxeringsenheter ut|orde vid 1970 års allmänna fastighetstaxering 67 055 och kan år 1975 beräknas uppgå till ca 75 000. Ungefär hälften av dessa kan antas bli hänförda till gemensamma distrikt, vartill kommer ett antal specialfastigheter såsom större varuhuskomplex, ”svinfabriker” m. m. Utredningen beräknar antalet till gemensam- ma fastighetstaxeringsdistrikt hänförliga
taxeringsenheter vid 1975 års fastighetstaxe- ring till omkring 40 000. Om nämnderna i de gemensamma distrikten skall kunna på till- fredsställande sätt fullgöra de kvalificerade värderingsuppgifter, för vilka de är avsedda, torde antalet taxeringsenheter, som skall taxeras i en nämnd, inte böra överstiga 800; ej heller synes arbetsmaterialet för varje konsulent för fastighetstaxering böra vara större än 400 taxeringsenheter. Under dessa förutsättningar synes böra inrättas ca 60 gemensamma fastighetstaxeringsdistrikt och förordnas omkring 100 konsulenter för fas- tighetstaxering.
Om arvode till ordförande och av länssty- relse förordnad. ledamot i gemensamt fas- tighetstaxeringsdistrikt beräknas till samma belopp, som senast i genomsnitt utgått till motsvarande funktionärer i fastighetstaxe- ringsnämnd dvs. 7 000 kr resp. 1 200 kr, uppgår kostnaden sålunda till ca 500 000 kr [60 x (7 000 + 1 200) = 492 000]. Härifrån bör dock avräknas kostnaden för handlägg- ning i lokala fastighetstaxeringsdistrikt av 40 000 deklarationer avseende industrifastig- heter och andra svårbedömbara fastigheter eller ca 210000 kr (40000 x 5:20 en- ligt finansdepartementets cirkulärskrivelse den 10 december 1969). Merkostnaden blir alltså ca 290 000 kr.
Arvode till konsulent för fastighetstaxe- ring bör — om personer med den sakkunskap som erfordras för detta uppdrag skall stå till
förfogande — beräknas till förhållandevis högt belopp. Om arvodet antas vara 10 000 a 15 000 kr skulle den sammanlagda kostna- den uppgå till 1 milj. år 1,5 milj. kr. Praktiskt taget hela det fastighetsbestånd, som avses bli behandlat av konsulent, torde emellertid vid tidigare taxeringar varit föremål för granskning av sakkunnig — i stor utsträck- ning troligen av samma personer som kom- mer att förordnas som konsulenter — varför någon kostnadsökning av betydelse knappast borde uppkomma i detta hänseende. Läns- styrelsernas kostnader för industrisakkunni- ga och vissa andra sakkunniga, som stått till fastighetstaxeringsnämndernas förfogande vid 1970 års fastighetstaxering, har dock inte bokförts på sådant sätt att de kunnat av utredningen framtas. Utredningen får därför i fråga om kostnaderna för konsulenterna inskränka sig till nyssnämnda uttalande, att någon kostnadsökning av betydelse knappast uppkommer.
De hittillsvarande konsulenterna för taxe- ring av vattenfallsfastighet kommer enligt förslag i 1355 2 mom. TF att ersättas av konsulenter för fastighetstaxering. Antalet taxeringsenheter med fallvärde utgjorde 1970 1384 st. Kostnaden för konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet uppgick enligt länsstyrelsernas anslagsframställningar till 262000 kr. Någon kostnadsförändring kommer inte att skei detta avseende.
Inrättandet av gemensamma fastighets- taxeringsdistrikt kommer att medföra visst merarbete för planering, urval och hantering av deklarationsmaterialet, Dessa kostnader _ som till stor del torde vara av engångskarak- tär — har enligt en inom RSV gjord beräkning upptagits till 75 000 kr.
Taxeringsnämnd i gemensamt fastighets- taxeringsdistrikt skall enligt förslag i 133 5 1 mom. TF bestå — förutom av ordförande och av länsstyrelsen förordnad ledamot — av lägst tre och högst sex ledamöter som i de flesta fall skall väljas av landstingskommu- nens förvaltningsutskott. Härigenom skulle — om antalet ledamöter per nämnd antas vara fyra och antalet sammanträden i nämnd i gemensamt distrikt i genomsnitt vara tio
samt sammanträdesarvodet 60 kr _ för landstingskommunerna uppkomma en kost— nad av omkring 150 000 kr (4 x 10 x 60 x 60: — = 144 000 kr) jämte resekostnader för ledamöterna. Emellertid har utredningen en- ligt samma författningsrum föreslagit, att landstingskommunens förvaltningsutskott i fortsättningen inte skall utse någon nämnd- ledamot i lokalt fastighetstaxeringsdistrikt 15.2). Den kostnadsminskning som härigenom uppkommer för landstings-
(se avsnitt
kommunerna torde uppväga kostnaden för ledamöter i nämnderna inom de gemen— samma distrikten.
27.3. Kostnader för förberedelsearbete
Enligt föreslagen lydelse av 1435 1 mom. TF skall RSV i ett tidigt skede av förberedel- searbetet utfärda anvisningar av organisato- risk och värderingsteknisk natur samt lämna preliminära uppgifter om riktvärden och andra grunder för värdesättningen. För dessa uppgifter torde verket få anlita dels egen arbetskraft dels utomstående expertis (se avsnitt 6.2). Kostnaden för genomförandet av dessa arbetsuppgifter torde vara svår att beräkna. Vid föregående allmänna fastighets- taxering utfördes motsvarande uppgifter
dels av RN och fastighetstaxeringskom- mittéerna bl. a. genom sammanställning av Handledningen,
dels ifråga om skogstaxeringen, enligt be- stämmelser i Ska och 143 5 1 mom. TF, av skogshögskolan genom utarbetande av cen- trala skogstaxeringsanvisningar m.m. och av skogsstyrelsen genom avlämnande av uppgif- ter om virkespriser och
dels enligt 143 & TF av landskamrerarna och av länsstyrelserna anlitade särskilda sakkunniga genom sammanställning av un- derlag för landskamrerarens förslag till fastig- hetsprövningsnämndens anvisningar till led- ning för fastighetstaxeringen; de lokala skogstaxeringsanvisningarna utarbetades i det närmaste helt av skogshögskolan.
Någon kostnadsökning torde i och för sig inte uppkomma genom att förberedelsearbe-
tet i denna del helt utförs genom RSV:s försorg.
I fråga om det s.k. Stockholmsmötet, vartill RN med stöd av bestämmelserna i 65 & TK kallat landskamrerarna och förste taxeringsintendenterna, har utredningen fö- reslagit att RSV — enligt bestämmelser som Kungl. Maj: t för varje gång särskilt meddelar — skall kunna kalla förutom Skattecheferna m.fl. ett lämpligt antal ordförande och andra ledamöter i fastighetstaxeringsnämn- der samt andra i taxeringsarbetet medverkan- de personer. Detta förslag innebär emellertid endast en författningsmässig reglering av ett förfarande som tidigare tillämpats genom att medel ställts till förfogande för Taxerings- nämndsordförandenas riksförbund för att bereda ett antal taxeringsfunktionärer möj- lighet att delta i det ifrågavarande mötet (se avsnitt 20.2). Någon kostnadsökning torde ej uppkomma genom utredningens förslag.
RSV skall enligt föreslagna 144 5 2 mom. TF fastställa anvisningar för fastighetstaxe- ringen. Till grund för anvisningarna skall ligga
dels de förut omnämnda, av verket preli- minärt lämnade uppgifterna om riktvärden och andra grunder för värdesättningen,
dels skattechefernas enligt 144 5 2 mom. TF avgivna yttranden över dessa uppgifter.
RSV:s sålunda utfärdade anvisningar för fastighetstaxeringen motsvarades tidigare av de anvisningar, som fastställdes av fastighets- prövningsnämnderna. Landskamrerarnas för- slag till dylika anvisningar hade dessförinnan varit föremål för granskning av RN. Någon kostnadsökning torde inte uppkomma ge- nom att dessa anvisningar fastställs centralt.
Till grund för skattechefens ovannämnda yttrande till RSV skall enligt vad som föreslås i l43 % 2 mom. TF ligga undersök- ning inom varje lokalt fastighetstaxerings- distrikt angående verkningarna av de prelimi- närt angivna riktvärdena m.m. Undersök- ningen skall under fastighetstaxeringsombu- dets inseende verkställas av ordföranden i fastighetstaxeringsnämnden, den av länssty- relsen utsedde ledamoten samt en av de ledamöter i nämnden, som valts av kommun-
fullmäktige. Detta förberedelsearbete mot- svarar i stort sett de provtaxeringar, som tidigare bildade upptakten till fastighetstaxe— ringsnämndens egentliga arbete, samt fastig- hetstaxeringsombudets dessförinnan utförda arbete i fråga om markvärdekartor m.m., och torde inte medföra några större merkost- nader.
Viss kursverksamhet för information om de ändrade bestämmelserna och värderings- metodiken m.m. synes ofrånkomlig inför nästa allmänna fastighetstaxering. Kursmate- rialet torde härvid lämpligen böra framställas centralt genom RSV:s försorg. Denna kurs- verksamhet torde dock inte komma att skilja sig från den motsvarande informationsverk- samhet som vid föregående allmänna fastig- hetstaxering anordnades dels av fastighets- taxeringskommittéerna för landskamrerare, taxeringsintendenter, fastighetstaxerings- specialister, länsstyrelsernas sakkunniga, fas- tighetstaxeringsombud och ledamöter i fas- tighetsprövningsnämnd och dels av länssty- relserna för taxeringsfunktionärerna inom länen. Någon kostnadsökning i detta hän- seende torde inte uppkomma.
27.4 Kostnader för delgivning av fastighets- taxeringsnämndernas beslut
Enligt föreslagen lydelse av 154ä lmom. TF skall underrättelse om fastighetstaxe— ringsnämnds slutliga beslut ivissa fall tillstäl— las fastighetsägare i rekommenderat brev. Merkostnaden har i avsnitt 21.2.2.2 angetts till 360 000 kr.
27.5. Kostnader för fastighetstaxeringsrätter
Besvär över fastighetstaxeringsnämnds beslut skall enligt förslag i 158 & TF handläggas av fastighetstaxeringsrätten bestående av ordfö- rande, värderingstekniska ledamöter och nämndemän. Såsom andra instans fungerade tidigare fastighetsprövningsnämnden, bestå- ende av ordföranden och ledamöterna i prövningsnämnden samt ytterligare nio leda- möter. Antalet ledamöter i prövningsnämnd var minst fyra och högst åtta eller, om
nämnden skulle sammanträda å avdelningar, fyra ledamöter för varje avdelning. Endast i ett fåtal län, som gjort framställning därom, sammanträdde fastighetsprövningsnämnden på avdelningar. I fastighetstaxeringsrätten föreslås däremot inte fler än fyra ledamöter, utöver ordföranden, få samtidigt delta i handläggningen (5 5 lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och länsrätt).
Genom att fastighetstaxeringsrätterna så- lunda sammanträder med betydligt mindre antal ledamöter än fastighetsprövningsnämn- derna torde väsentliga kostnadsminskningar uppkomma; detta gäller inte minst i fråga om rese- och traktamentskostnader. Något underlag för en siffermässig beräkning av kostnadsminskningarna har emellertid inte varit för utredningen tillgängligt.
Fastighetstaxeringsrätten skall enligt före- slagna 191 5 1 mom. TF, till skillnad mot fastighetsprövningsnämnden, handlägga även besvär rörande särskild fastighetstaxering vil- ka f. n. handläggs av länsskatterätten. Någon kostnadsökning torde dock inte uppkomma härigenom, då motsvarande lättnad i arbets- belastningen bereds för länsskatterätten och någon ändring av fastighetstaxeringsmålens handläggning inom länsstyrelsen inte förut- sätts.
l sammanträde med fastighetstaxeringsrät- ten skall enligt föreslagna 5 ä lagen om skatterätt, fastighetstaxeringsrätt och läns— rätt i de flesta fall delta minst en värderings- teknisk ledamot (se avsnitt 17.6.2). Någon direkt motsvarighet till de värderingstekniska ledamöterna fanns inte hos fastighetspröv- ningsnämndema och prövningsnämnderna och vissa merkostnader torde uppkomma därigenom. Dessa merkostnader är svåra att beräkna. Såsom utgångspunkt för beräkning- en bör tas antalet besvärsmål hos fastighets- prövningsnämndema vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Detta antal var 36497. Antalet mål per värderingsteknisk ledamot och sammanträdesdag kan inte beräknas annat än uppskattningsvis. Utredningen an— ser sig kunna räkna med 25 mål per ledamot och dag. Utredningen får i sammanhanget erinra om (jfr avsnitt 1762) att de värde-
ringstekniska ledamöterna avses skola kunna inkallas för tjänstgöring under endast viss del av en rättegångsdag och att ledamöterna sålunda skola alternera i den omfattning, som är påkallad med hänsyn till de måltyper som förekommer vid sammanträdet i fråga. Antalet 25 mål per ledamot och dag kan i förevarande sammanhang synas högt. Emel- lertid bör, såvitt angår fastighetstaxeringsmål i andra instans, beaktas att ett betydande antal av de där handlagda målen är av förhållandevis enkel beskaffenhet. Vidare bör beaktas att åtskilliga mål är av likartad beskaffenhet och avser fastigheter inom sam- ma område. Om man utgår från att antalet besvärsmål utgör 36 000 för hela riket och antalet mål per värderingsteknisk ledamot beräknas till 25 för varje dag då ledamoteni fråga är inkallad till tjänstgöring, skulle antalet sammanträdesdagar bli i runt tal 1 400. Om man vidare räknar med samma ersättningsbelopp per sammanträdesdag som f. n. gäller för särskild ledamot i kammarrätt eller 260 kr (173 5 2 mom. TF och Kungl. brev den 26 april 1972) skulle kostnaderna för de värderingstekniska ledamöterna i fas- tighetstaxeringsrätterna bli (1 400 x 260 =) 364 000 kr vartill kommer rese— och trakta— mentskostnader.
Från kostnaderna för de värderingsteknis— ka ledamöterna bör avräknas ett belopp motsvarande kostnaderna för de av fastig— hetsprövningsnämndema anlitade sakkunni- ga. Någon sammanställning av dessa kostna— der finns inte tillgänglig. Sammanlagt för riket torde kostnaderna emellertid uppgå till betydande belopp.
Mot merkostnaderna för de värderingstek— niska ledamöterna i fastighetstaxeringsrätter- na bör sålunda ställas dels de kostnadsminsk- ningar, som uppkommer genom att behov av sakkunniga, som nyss nämnts, i fortsättning- en uppkommer endast undantagsvis, och dels de kostnadsminskningar som uppkommer till följd av att antalet ledamöter i fastighets— taxeringsrätterna inte uppgår till mera än knappt 1/3 av antalet ledamöter i fastighets- prövningsnämnderna. Utredningen anser sig kunna räkna med att de angivna kostnads-
minskningarna i huvudsak balanserar mer— kostnaderna för de värderingstekniska leda- möterna i fastighetstaxeringsrätterna. Utred- ningen tar därför inte upp någon merkostnad i anledning av förslaget om dylika ledamöter.
27 . 6 Sammanfattning
I de föregående avsnitten har berörts de huvudsakliga kostnadsförändringar, som ut- redningens förslag kan antas komma att medföra. Vissa kostnadsändringar kan därut- över uppkomma på grund av ändrad värde- ringsteknik, ändrad hantering av längder, ändrade administrativa rutiner och kontors- rutiner m. m. Dessa ändringar får dock anses vara av marginell natur och kan för övrigt till viss del beräknas vara kostnadsminskande.
Sammanfattningsvis kan merkostnaderna beräknas sålunda:
l. Merkostnad för arvoden till taxeringsfunktionärer inom gemensamma fastig- hetstaxeringsdistrikt för taxering av större industri- fastigheter m. m. 290 000 kr
2. Kostnader för RSV, läns- styrelser och lokala skatte- myndigheter i samband med inrättandet av gemen- samma fastighetstaxerings- distrikt 75 000 kr 3. Kostnader för delgivning av fastighetstaxerings— nämndernas beslut genom rekommenderade brev 360 000 kr
Summa 725 000_kr.
. |||—'n' ". q.. . .
FI: w'an-lflif'dull |||.|.' . " _ ' lur”, AJ!. Ohälsa—'#. "| . '.'_|'. . _ F'I'J'HlI'I. - f..”mp'mihu' .._Ihl. "'? . ||..' _ -_ " ." '. f.nuwssujdl" .. ' lli". ' ..u'. .. . 'I: '. steril-Ja..... '. -. — ..- ..-.-.. .
'R' 'I? mlnl " __ ||| r. ig" '|l" '_,. YA ' _. '1lsl'ill1l-'T....'" ..""
II.. '.Lt| ". '. _ '....u .... _xl
» ..Ij ååh , | |..." . . T ' .- '....lruul. |...'I' banden.. . *j
_'|I-l-wli-imlmluyj'n... , . .. ' !Wllll .A'lullludl". f..—|" . , . .|1 |"l|.l'g, | .-.'.| .
få. I .'ll. . " . "' "Ehhm 1 | | | ' 'F'l' "||-| ';" ”&"?ng . .
vett-. * '. ..... '# .s . . lillan—"|| 'wlf " . . | 1
|. ..l;||l.._. ... åbrlu' ".l'ii-rm L'afr'. '
elämään-11. "uma _ " '- "nuit". »»
.|'| .-| - mp... "E' nämns” '.||.' . ' lutar.-tll, :||: .fi... . etwa". .»; ' "v liga.-#Mrammmfr
Ev..
_ l'a' ' l:a-|||:i'lfgw__ , ..
VIII
Bilagor och bihang
Bilagor
Överprisprocent för under år 1968 försålda fastigheter (vägda tal) och erforderlig förändring av då gällande taxeringsvärden för att uppnå vid 1970 års allmänna fastighetstaxering avsedd taxeringsvärdenivå (Köpeskillingar och taxeringsvärden i lOOO-tal kr)
Fastighetstyp Antal Köpe- Taxe- Överpris Avsedd Härför er- köp skilling ringsvär- % ny tax. v. forderlig de år nivå höjning 1968 % av äldre tax. v. nivå % ]) Jordbruksfastigheter 1 686 206 919 108 510 90,7 75 43 2) Bebyggda villafastigheter a) tax.v. högst 100 000 17 596 1 351 857 755 368 79,0 75 34 b) tax.v. mer än 100 000 928 234 486 128 242 82,8 75 37 c) samtliga 18 524 1586 343 883 610 79,5 75 35 3) Bebyggda fritidsfastigheter 5 368 233 941 111 581 109,7 75 57 4) Bebyggda hyres— och affärs- fastigheter a) tax.v. högst 200 000 1 799 222 499 150 540 47,8 80 18 b) tax.v. mer än 200 000 536 381 135 291 525 30,7 80 5 c) samtliga 2 335 603 632 442 065 36,5 80 9 SOU 1973: 4 395
Slutresultat av 1970 års allmänna fastighetstaxering för vissa fastighetstyper (vägda tal) (Taxeringsvärden i lOOO-tal kr)
Fastighetstyp Samtliga fastigheter Oförändrade1 fastigheter Antal S: a tax.v. Antal S: a tax.v. Nivå— förändr.
1) Jordbruksfastigheter 351 157 33 238 348 276 791 22 490 440 30 % 2) Obebyggda villafastigheter 82 433 1 000 750 40 187 480 653 50 % 3) Bebyggda villafastigheter
&) tax. v. högst 150 000 858 116 54 776 129 623 841 36 946 220 34 %
b) tax. v. mer än 150 000 42 948 8 585 696 24 436 4 955 015 39 %
c) samtliga 901 604 63 361 825 648 277 41 901 235 34 % 4) Obebyggda fritidsfastigheter 63 467 772 831 34 697 423 598 56 % 5) Bebyggda fritidsfastigheter 420 700 11 479 524 246 315 7 013 720 59 % 6) Obebyggda hyres- och affars-
fastigheter 7 862 1 073 198 3 733 326 056 29 % 7) Bebyggda hyres- och affars-
fastigheter
a) tax. v. högst 200 000 50 073 4 915 703 40 299 4 032 470 13 %
b) tax. v. mer än 200 000 52 952 84 744 798 41 193 50 396 690 11%
c) samtliga 103 025 89 660 501 81 492 54 429 160 11 %
1 Fastigheter, vilka under år 1969 ej undergått sådan förändring, som utgjort skäl att åsätta nytt värde vid särskild fastighetstaxering.
Helt skattefria fastigheter; ägare- och bebyggelseförhållanden
Södermanlands län
Fastighetskategori
tal kr
Värde
Antal taxeringsenheter
Därav tillhöriga
Beb yggelseförhållande
Sta- ten
Kom- Svenska mun kyrkan
Fysisk person
Döds- Aktie-
bo
bolag
Bost.- rättsför. Ideell fören.
m. fl.
Bebygg.- Obe- Be-
f örh. ei kända
byggd byggd. Fri och
egen gr.
Be- byggd- Tom t- rätt
Byggnad å ofri grund
Jordbruksfastigh et Försvars- och kommu- nikationsfastigheter Ovriga jordbruks- fastigheter
Annan fastighet Försvars- och kommu- nikationsfastigheter
Övriga fastigheter
678 375 1 336
540 92
1396 4 767 250 115 10
15
370 11
12 45 206
1137 29
854 42 385 766
Partiellt skattefria fastigheter; ägare- och bebyggelseförhållanden Södermanlands län Fastighetskategori Värde Antal taxeringsenheter 1 000- tal kr Totalt Därav tillhöriga Bebyggelseförhållande
Sta- Kom- Svenska Fysisk Döds— Aktie- Bost.- Ideell Bebygg.- Obe- Be- Be- Byggnad ten mun kyrkan person bo bolag rättsför. fören. förh. byggd byggd. byggd. åofri m. fl ej Fri och Tomt- grund kända egen gr. rätt
Jordbruks fastighet
Försvars- och kommunika- tionsfastigheter: Skattefri del ** ) 2 2 _ _ _ _ _ _ _ _ 1 _ _ _ Skattepliktig del 89
Övriga jord-
bruksfastigheter:
Skattefri del 475 ] 2 2 Skattepliktlg del 15 1
Annan fastighet Försvars- och kommu- nikationsfastigheter: Skattefri del , ) 31 Skattepliktig del 48 576
Övriga fastigheter:
Skattefri del 141 613 Skattepliktigdel 644841'265 17 100 66 3 _ 7 1 71 3 32 238 _ 2
Användning av partiellt skattefri fastighet (skattepliktig del)
Södermanlands län
Fastighetskategori
Jordbruksfastighet Försvars- och kommu- nikationsfastigheter Ovriga fastigheter
Annan fastighet Försvars- och kommu— nikationsfastigheter Ovriga fastigheter
Antal
Totalt
36 358
Därav
Småhus. Närm. anv. ej känd
Obebyggd tomt för småhus
Villa eller radhus
MN
Fritids- hus
Annan småhus- fast.
Obebyggd tomt för hyreshus
Bebyggd hyres— el. aff. fast.
lndustri- Expl.- J ordbruks- fast. fast. fast.
34 6 66
Fastighetstaxeringsombudens fördelning på yrkeskategorier vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
Län Totalt antal Därav anställda inom
Lantmäteri- Stad sing :s—el. Lantbruks- Länsst yrelse Lokal skat te- Skogsvårds- kontor fast .ko ntor nämnd myndighet styrelse Övriga
Antal delade verk- samhetsområden
m (") m
29 8
_.m 1 ! '.: (DDD-ln. OI...
lN '_' l NNNQM ("1va— | V ViV) 63va |—
22 21
I I | | I N I I—INV m——|m m—N— __NjN _ ND _ MA EZOAM mHD3X >N4m
vooov (NWNNDM (*")th _. UD
l m
I
| N I
.— [Hu-m '_']va v—lv—lNI—4 | -—4 -—4
—-1 lv—Ho 1—1
Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet Antal besvär vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
Län Antal besvär
i ordi- i sär- Totalt i % av an- därav avseende anförda av narie skild tal värdeb. tid ordning tax.enh. jordbruks— obeb. små- beb. små- hyres— och industri- övriga fastig- kommun tax.int. fast. husfast. husfast. aff. fast. och expl. fast: er hetsägare fast.
370 1962 8 247 791 520 _ 11 126 14 750 117 60 459 55 48 60 730 — 87 194 401 835 76 '32 3 1 480 — 61 274 42 902 163 62 49 1 489 38 92 192 45 356 66 66 — 641 1 116
193 24 178 43 34 10 433 3 91 197 69 474 63 75 — 821 — 83 147 15 10 — 143 — 105 30 27 139 40 50 45 255 — 76 301 192 614 72 68 — 1044 5 282 876 232 1 216 271 106 — 2 421 — 285 168 96 569 29 56 — 790 3 145 150 404 2 903 503 426 — 4 314 44 336 306 173 733 90 73 25 1311 — 113 317 21 394 65 82 — 768 —— 119 161 48 387 63 24 — 526 2 185 110 39 354 87 63 — 575 — 108 108 61 660 63 37 41 666 — 282 88 564 50 56 -— 952 1 169 28 276 205 53 — 622 3 177 179 64 315 64 115 — 643 14 80 184 46 208 50 71 — 433 28 98 134 35 200 40 27 20 358 — 179 54 245 99 183 - 689 23 *110
5 249 4 220 21375 3 063 2 337 253 33 230 179 4165
oo w er N o =:- !— I— en
11 890 737 62 799 1 463 78 1 541 1 492 674 51 725
449 33 482 781 97 878 226 13 239 316 15 331 1 178 69 1 247
G 2 40me O:—
sr—cN—Ö a_n—o...
en oo in hoomooox ax—w—erm cyx—CNN
2 555 146 2 701
832 86 918 4 069 317 4 386 1 303 97 1 400 879 629 54 683 601 52 653 943 27 970 929 111 1 040 674 57 731 691 46 737 539 20 559 AC 393 63 456 BD 739 21 760 Totalt 34 428 2 069 36 497
I—ll—lm—ll—l
nn N =P '() oo MA EZOQM mHDBX >N
FOXOOONQ com-nm h oo—oo oooo —
l % av hela ant. besvär 94 6 14 12 59 8 6 1 88 11
[% av antalet skattepl. tax.enheter inom resp. fast .kategorier 1,5 2,4 1 ,6 2,7 2,3
Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet
Antal besvär som föranlett ändring av fastighetstaxeringsnämndernas beslut resp. ej föranlett ändring
Län Antal av- orda därav antal ärenden
som föranlett som ej föranlett enmansmål till PN över-
ändring ändring lämnade
_— _— ärenden
totalt % totalt % AB 11692 6 898 59 4 794 41 2 980 198 C 796 443 56 35 3 44 393 3 D 1539 1 140 74 399 26 316 2 E 1 492 954 64 538 36 699 3 F 725 456 63 269 37 — — G 482 290 60 192 40 — — H 876 445 51 431 49 21 2 I 239 161 67 78 33 — — K 329 213 65 1 16 35 — 2 L 1 243 859 69 384 31 — 2 M 2 701 1279 47 1422 53 _ 14 N 918 659 72 259 28 — 2 0 4664 2751 59 1913 41 — 17 P 1 363 916 67 447 33 7 2 R 879 482 55 397 45 — — S 683 476 70 207 30 157 7 T 653 403 62 250 38 15 0 — U 970 624 64 346 36 77 4 W 1 040 664 64 376 36 29 1 X 731 428 59 303 41 — — Y 737 397 54 340 46 63 , 2 532 364 68 168 32 185 — AC 456 296 65 160 35 — l BD 755 465 62 290 38 224 5 Totalt 36 495 22 063 60 14 432 40 5 301 265
% mv x na dt .m a 61311 1.2.1,3.1, 1.1.4.3.0, 0,0.1.41. 7.1.O.3. , &” 00000 00000 00000 00000 0200 0 Fa______________ __+_+__ 8 59299 5J995 J9999 99972 9J99 9 .m 67720 97521 85728 49790 4915 4 f. 18856 16863 09573 66863 3347 8 .m 07557 67742 56528 52980 2680 4 ä 25365 31 95 34331 1850 2328 6 F ___:_____:___+___+_+___ [ r & 55296 OJDJÅ ÅJJDB 59999 9995 9 m .m 00609 75114 69387 14698 6136 8 e n 42671 90685 74885 69344 8789 9 h k 28932 88425 79934 26512 6480 1 m n 26854 41123 19908 12391 6567 6 t .a 01221 11 3 23 12121 4 S S 4 1 9 .m a a 8 % H & k & 3 99999 59999 92999 99999 9999 J H f 8 43989 78683 83568 55908 2121 4 p & m 23715 73712 65211 22487 5142 1 ton». n n 20384 2 683 22416 004522 4100 7 t nmm 01588 1 28 85676 11431 4949 9 3 A H 91 1 4 12 2 7 7 k 3 S f. ö f m % d gV r nx .a .13 V It S d % "ma JADÅJ JlJJå JAÅJZ 9999J 5729 A n än 00000 00000 00000 00000 0001 0 m Fa______+_______ ___+_____ a t V a r.. & g 59999 A9A99 ,,,,A ,,-.- ,,,. A n .m 65294 53721 1 4 .H _| 04570 93356 79162 82965 9801 7 d m 14269 37236 7 8 5 n _a 83 65 12. 5 3 5 4 .a I 3 1 2 . "nu 1 .w F __+,___+___________+_____ a t U 4.) r m % 9,,.9 99999 97999 ,.... ---, 9 & m 8 5 39375 90888 66321 6648 8 n 73943 22182 19201 39165 8639 6 m k 0 68432 19489 88364 4435 1 e r m 33 12 1 16533 6 8 d.K t S 4 l 6 n 1 e 1 m a % "a JL .l. nO & am .. 8 .m 1 b... m. 6,0be. 6,0,4,0,0, 0.4.0.0,9 - ,9 , . 0.7.1,5, 2, n.1 r n 15341 76054 24086 4 9405 4 V b m 78463 29536 49149 57190 8838 9 .m m m _m. 93181 2 6 5 77411 7 2187 5 D. 0 . 4 5 5 1 3 5 m I. H 4 t "3 ev h 5 .g av m.». U n k S.n 6 ..m B x n M V 2 ..a B CD C A.. L ACDEF GHIKL MNOPR STUWX YZAB H
Tidsschema för allmän fastighetstaxering
Senaste tidpunkt Myndighet Åtgärd Författningsrum Året före taxe- ringsåret Mars 1 Länsstyrelsen (Ln) verkställer indelning i lokala fastighetstaxe— 131 & 3 mom. TF ringsdistrikt samt förordnar fastighetstaxerings- 133 5 1 mom. TF nämndsordf. (FTO) och ytterligare en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd (FTN) i sådant distrikt Ln beslutar om gemensamma fastighetstaxeringsdi- 131 & 3 mom. TF strikt samt förordnar FTO och ytterligare en 133 & 1 mom. TF ledamot i FTN i sådant distrikt Ln förordnar fastighetstaxeringsombud (FTomb) och 135 & 1 mom. TF beslutar om verksamhetsområden för ombuden Ln förordnar konsulenter för fastighetstaxering 135 5 2 mom. TF Ln utfärdar kungörelse om allmän fastighetstaxering 61 & 1 mom. TK RSV fastställer anv: r av organisatorisk och värde- 143 5 1 mom. TF ringsteknisk natur omkr. 15 SCB utger preliminär fastighetsprisstatistik 31 Landstings förrättar val av ledamöter och suppleanter i 133 5 1 mom. TF förv. utskott FTN i lokala och gemensamma distrikt Kommunfull- mäktige April 15 RSV håller överläggningar med bl. a. skattecheferna 65 & TK ang. fastighetstaxeringen (Stockholmsmötet) 20 Hypoteksinrättning lämnar Ln uppgift om belå- 139 5 1 mom. TF ningsvärden 21 Besvär över kommunfullm: s val av ledamöter i 133 & 3 mom. TF FTN inges till Ln Maj 1 RSV tillställer Ln förslag till riktvärden och l43 & 1 mom. TF andra grunder för fastighetstaxeringen K M: t fastställer anv: r för taxering av vattenfalls- p. 3 av anv: na fastighet; fastställandet bör ske under maj till 9 & KL FTomb föranstaltar om provtaxering inom varje lokalt 143 & 2 mom. TF fastighetstaxeringsdistrikt med bistånd av FTO och vissa ledamöter i FTN; provtaxeringen bör ske i maj—juni och vara avslutad i god tid före det sammanträde som sägs i nästa punkt Juni 25 Ln kallar FTO, vissa ledamöter i FTN, FTomb och kon- 144 5 1 mom. TF sulenter för fastighetstaxering m. fl. att samman- träda inför skattechefen för överläggning ang. fastighetstaxeringen Aug 1 Skattechefen avger yttrande till RSV ang. verkets förslag till rikt- 144 & 2 mom. TF värden och övriga anv: r för fastighetstaxeringen Sept 10 RSV fastställer och överlämnar till Ln anv: r för fastig- 144 5 2 mom. TF hetstaxeringen 15 Fastighetsägare avger allm. fastighetsdekl. till Ln, 137 & TF lokal skattemyndighet (LSM) eller FTO Ln tillställer FTN jordregisterutdrag och fastighets- TK dekl: r från föreg. allm. fastighetstaxering 404 SOU 1973: 4
Senaste tidpunkt Myndighet Åtgärd Författningsmm Sept 15 Ln tillställer LSM uppgift om belåningsvärden TK Ln tillställer LSM fastighetsförteckningar och fastig- 68 & TK hetstaxeringsavier omkr. 30 FTomb sammankallar FTO och vissa andra ledamöter i FTN 145 & TF inom sitt verksamhetsomr. för överläggning Okt 1 LSM överlämnar till FTN fastighetsförteckning, fastig- 68 a & TK hetsdekl: r och fastighetstaxeringsavier 5 FTN FTN: 5 första sammanträde 149 & TF Taxeringsåret Jan 15 FTO skall ha överlämnat övervägande antalet dekl: r i 72 & TK behandlat skick till LSM 25 FTN skall ha fattat prel. beslut om taxering av samtli- 152 & TF ga fastigheter inom distriktet 26 FTO tillställer LSM återstående fastighetsdekl: r 152 & TF Febr 10 Ln överlämnar till LSM blanketter för underrättelser 68 & TK om prel. beslut 15 LSM underrättar fastighetsägare om innehållet i FTN: s 152 & TF prel. beslut samt om reservation däremot eller särsk. mening LSM utfärdar efter samråd med FTO kungörelse om utlägg- 152 & TF ning av stomme till fastighetslängd Mars 10 fastighetsägare avger till FTO erinringar mot 152 & TF FTN: s prel. beslut till taxering LSM överlämnar stomme till fastighetslängd till FTN i 152 & TF lokalt distrikt snarast efter 10 mars (stomme 1) 31 FTN avslutar sitt arbete 153 5 1 mom. TF FTO översänder stomme till fastighetslängd samt fastig- 153 & 1 mom. TF hetsdekl: r till LSM FTO överlämnar FTN: s protokoll och övr. handl: r till Ln TK April 30 Ln överlämnar till LSM stomme till fastighetslängd i TK fyra exemplar (stomme 2) Skattskyldig, som förvärvat fastighet efter taxe- 76 a & TK ringsårets ingång, skall till LSM ha anmält om han önskar erhålla underrättelse om FTN: 5 beslut Maj 1 Ln insänder till K M: t framställning om medelsbehovet 77 ä 3 mom. TK för fastighetstaxeringen 10 LSM färdigställer och underskriver fastighetslängden 153 & 2 mom. samt översänder huvudskriften och en avskrift av TF samt TK densamma till Ln och en avskrift till kommunens styrelse. En avskrift behålls av LSM Ln utfärdar kungörelse om offentlig utläggning av fas- 154 5 2 mom. TF tighetslängd inom kommunerna under minst tre 76 ä 2 mom. TK veckor före den 15 juni 15 Ln insänder till SCB de uppgifter ur fastighetslängden TK som behövs för sammanställning av taxeringsutfallet SOU 1973: 4 405
Senaste tidpunkt Myndighet Åtgärd Författningsmm Maj 15 LSM tillställer i vissa fall fastighetsägare under- 154 5 1 mom. T rättelse om FTN: s slutliga beslut samt om reservation däremot eller särsk. mening Juni 15 Fastighetsägare skall ha ingivit besvär till fastig- 159 & TF hetstaxeringsrätten (FTR) över FTN: 5 beslut 30 Kommun skall ha ingivit besvär till FTR över FTN: s 159 & TF beslut Sept 30 SCB överlämnar prel. sammanställning över taxeringsut- 80 & TK fallet till chefen för finansdep: t och riksrevi- sionsverket Okt 1 LSM verkställer rättelse av fastighetslängd senast denna 156 & TF dag om ej begäran därom ingetts dessförinnan 31 Taxeringsintendent skall ha ingivit besvär till 159 & TF FTR över FTN : 5 beslut 406 SOU 1973: 4
Bihang A
Spridning i taxeringsvärdenivåer vid allmän
fastighetstaxering
av professor Erik Carlegrim
Institutionen för fastighetsekonomi Tekniska högskolan i Stockholm
Undersökningen är genomförd på uppdrag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning.
l Indelning ifastighetstyper Annan fastighet . . . . . . . . . 414
2 Indelning ifastighetstyper Jordbruksfastighet . . . . . . . 415
3 Taxeringsvärdenivåer enligt 1970 års köp Ovägda medelvärden och median- värden Helariket............ 418
4 Antal redovisade köp 1970 Områdesvis 420
5 Taxeringsvärdenivåer enligt 1970 års köp Områdesvis 422
6 Taxeringsvärdenivåer enligt 1970 års köp Länsgenomsnitt fördelade på nivå— grupper . . . . . ..... . . 424
7 Precisionstal Den procentuella andelen köp inom intervallen i” 10% (Pm) och i" 20% (on) av den genomsnittliga taxeringsvärdenivån Helariket............ 425
8 Precisionstal Den procentuella andelen köp inom intervallet i" 20% (P20) av den genomsnittliga taxeringsvärdenivån Områdesvis. . . . . ..... . . 429
9 Övertaxeringsfrekvens _ taxerings- värdenivå — precisionstal Hela riket ........... 433 10 Övertaxeringsfrekvens vid olika
prisnivåer
Länsvis ......... . . . . 434
l 1 Beräknad övertaxeringsfrekvens Förutsättning: Given taxeringsvär-
12
13
14
15
denivå och 1970 års taxeringspreci- sion Hela riket . . . . . ......
Beräknad övertaxeringsfrekvens Förutsättning: Given taxeringsvär- denivå och 1970 års taxeringspreci- sion
Länsvis
Intervall för förväntade övertaxe- ringsfrekvenser
Vissa taxeringsvärdenivåer och va- rierande precisionstal
Precisionstal, on, vid kommande fastighetstaxering
Bedömning mot bakgrund av erfa- renheter vid 1970 års taxering
Övertaxeringsfrekvenser Sannolika intervall för olika fastig- hetstyper vid kommande fastighets- taxering
439
440
442
443
1 Inledning
Genom skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet den 9 februari 1972 hemställde 1971 års fastighetstaxeringsutred- ning om bemyndigande att låta genomföra en undersökning rörande spridningen i taxe- ringsvärdenivåer vid 1970 års allmänna fas- tighetstaxering. Syftet med en dylik under- sökning skulle huvudsakligen vara att ge underlag för utredningens överväganden be- träffande skälig taxeringsvärdenivå vid 1975 års allmänna fastighetstaxering.
[ sin skrivelse anförde fastighetstaxerings— utredningen bl. a. följande:
"1971 års fastighetstaxeringsutredning har under sitt utredningsarbete funnit att utredningen på visst område är i behov av en mera i detalj gående undersökning av taxeringsutfallet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Bakgrunden härtill är följande. Vid det 5. k. Stockholmsmötet i maj 1969 enades man om en taxeringsnivå för 1970 års taxering, som för villor och jordbruksfastigheter borde motsvara 75 procent av saluvärdet och för bostadshus (hyreshus) och affärshus borde mot- svara 80 procent. Ordföranden vid mötet uttalade i anslutning därtill som sin mening, att man fr. o. m. den allmänna fastighetstaxeringen år 1975 borde tänka sig en gemensam procentsats för alla slag av fastigheter.
Fastighetstaxeringsutredningen överväger att fö- reslå, att frågan om taxeringsnivån uttryckligen regleras i kommunalskattelagen. Frågan om vilket procenttal, som därvid bör väljas, år avhängig bl.a. av vilken grad av säkerhet som får anses förenad med de allmänna fastighetstaxeringarna. Ju större säkerheten visas vara, desto högre bör procenttalet sättas. Det är härvid icke fråga om den genomsnitt— liga säkerhetsgraden för fastigheter av viss typ — 1970 års allmänna fastighetstaxering visar härvidlag goda resultat — utan frågan gäller hur säkerhetskra—
vet är uppfyllt beträffande de olika taxeringsenhe— ter som ingår i respektive fastighetsgrupper. Det fastighetstaxeringsutredningen behöver veta i och för sitt ställningstagande är med andra ord vilken spridningsbild som döljer sig bakom genomsnitts- siffrorna, vilka som nyss nämnts är goda. Denna fråga kan belysas genom att man beträffande 1969 eller 1970 års fastighetsförsäljningar individuellt undersöker relationen mellan köpeskillingen och 1970 års taxeringsvärde. Undersökningen bör givet- vis endast avse fastigheter, där anledning icke föreligger till antagande att ovidkommande om- ständigheter inverkat på köpeskillingen. Under— sökningen bör göras länsvis för olika fastighetsty- per särskilt för sig. Genom en dylik undersökning får man en bild av den omfattning, i vilken saluvärdena mera avsevärt över- eller understiger den genomsnittliga taxeringsnivån. Man bör alltså få svar på frågan om en taxeringsnivå av 80 procent i tillräcklig grad balanserar den osäkerhet, som ofrånkomligen är förenad med all fastighetsvär- dering, eller om taxeringsnivån eventuellt maste bestämmas lägre.”
Den ifrågavarande undersökningen skulle genomföras i huvudsak enligt riktlinjer som tidigare redovisats i en promemoria, upprät- tad av professor Erik Carlegrim.
Departementschefen medgav den 15 feb- ruari 1972 fastighetstaxeringsutredningen att låta genomföra "en undersökning av sprid— ning i taxeringsvärdenivå för 1970 års fastig- hetsköp”. På grundval av detta medgivande träffades i slutet av april månad 1972 ett avtal rörande undersökningens genomföran— de mellan utredningen och Carlegrim såsom uppdragsansvarig forskare. Avtalet upprätta- des i enlighet med universitetskanslersämbe- tets riktlinjer rörande uppdragsverksamhet.
Undersökningen har genomförts inom in- stitutionen för fastighetsekonomi vid teknis- ka högskolan i Stockholm under Carlegrims ledning. I arbetet har därutöver främst civil- ingenjörerna Bo-Göran Ryberg, Lars Jansson och Lennart Torstensson medverkat på olika sätt.
Undersökningen bygger på ett omfattande siffermaterial rörande fastighetsförsäljningar under år 1970. Detta primärmaterial härrör från statistiska centralbyråns s.k. lagfarts- och fastighetsprisband.
Bearbetningen av primärmaterialet har krävt ett avsevärt programmeringsarbete, vil- ket handhafts av centralbyråns utrednings- avdelning i nära samarbete med institutio- nen.
Under undersökningens gång har viss preli- minärredovisning av undersökningsresultatet skett inför fastighetstaxeringsutredningen. Den slutliga redovisningen av hela undersök- ningen har skett till utredningen i september 1972 genom överlämnande av denna forsk- ningsrapport. Därutöver har ett omfattande siffer- och diagrammaterial — ca 125 sidor datautskrifter — ingivits till utredningen.
2 Problemet — materialet — omfattningen
2.1 Problemet
Taxeringsvärdet för en fastighet skall på visst sätt återspegla fastighetens marknadsvärde eller — enligt kommunalskattelagens lydelse — dess allmänna saluvärde. Inför 1970 års allmänna fastighetstaxering uttalades som en rekommendation att taxeringsvärdet skulle utgöra en viss procentandel av fastighetens marknadsvärde, dvs. av det sannolika priset på den allmänna fastighetsmarknaden. För huvuddelen av fastigheterna — villafastighe- ter och övriga småhusfastigheter samt jord- bruksfastigheternas jordbruksdel — skulle procenttalet sättas till 75. För grupperna hyres- och affärsfastigheter samt industri- fastigheter m.fl. skulle däremot en 80—procentig taxeringsvärdenivå eftersträvas. För exploateringsfastigheter samt för jord- bruksfastigheternas skogsbruksdel gällde spe- ciella regler, som inte låter sig uttryckas i ett visst procenttal.
De angivna procenttalen får ses som rikt- märken för taxeringen. Svårigheterna att uppskatta fastigheters värden är emellertid stora. Därtill kommer en betydande slump- mässighet beträffande priserna på den all- männa marknaden. En viss osäkerhet i taxe- ringen är därför ofrånkomlig. Denna yttrar sig dels i att den uppnådda genomsnittliga taxeringsvärdenivån för olika fastighetstyper och områden kan avvika från den rekom- menderade, dels i spridning beträffande indi-
viduella fastigheters taxeringsvärdenivå kring den genomsnittliga nivån. Båda dessa aspek- ter förtjänar här uppmärksamhet.
Den genomsnittliga taxeringsvärdenivån vid 1970 års fastighetstaxering har till vissa delar kunnat bedömas med ledning av den s.k. jämförelsestatistiken, som framtogs i anslutning till taxeringen. Denna statistik redovisade den genomsnittliga höjningen av taxeringsvärdena i relation till tidigare gällan- de värden. Genom de analyser av prismate- rial som genomförts inför 1970 års taxering hade vidare klarlagts vilka höjningar av 1965 års värden som genomsnittligt erfordrades för att en 75- respektive 80-procentig taxe- ringsvärdenivå skulle uppnås vid 1970 års taxering. En jämförelse mellan dessa erfor- derliga höjningar och de faktiska höjningarna enligt jämförelsestatistiken kunde sålunda indirekt ge en bild av i vilken mån de rekommenderade taxeringsvärdenivåerna uppnåtts. Möjligheterna var dock begränsade till vissa fastighetstyper — nämligen de som omfattades av den tidigare fastighetsprissta— tistiken. Sålunda var t. ex. utfallet beträffan- de obebyggda tomter med olika använd— ningssätt, industrifastigheter och exploate— ringsfastigheter okänt. Det har därför varit angeläget att i denna undersökning kartlägga de faktiska taxeringsvärdenivåer som erhål— lits vid 1970 års taxering genom en direkt jämförelse mellan åsatta taxeringsvärden och priser vid försäljning på den allmänna mark-
naden. Därvid fås även den erforderliga utgångspunkten för de spridningsundersök— ningar som skall beröras nedan.
Även om rekommendationerna om viss genomsnittlig taxeringsvärdenivå kunnat föl- jas, föreligger en spridning för de enskilda fastigheterna beträffande relationen mellan åsatt taxeringsvärde och det vid försäljning på den öppna marknaden erhållna priset. Det är uppenbart att storleken i denna spridning i hög grad måste påverka bedömningen av vilken taxeringsvärdenivå som bör sättas som mål för taxeringen.
Vid de överväganden som skall göras beträffande taxeringsvärdenivåer vid 1975 års fastighetstaxering aktualiseras därför frå- gan om vilken spridning kring de uppnådda genomsnittliga taxeringsvärdenivåerna som förelåg vid 1970 års taxering. Ett av de primära syftena med denna undersökning har därför varit att kartlägga denna sprid— ning. Med tanke på de varierande taxerings- förutsättningarna i olika avseenden måste kartläggningen ske separat för en rad olika fastighetstyper. Då vidare lokala variationer i spridningen förmodats föreligga har det an- setts nödvändigt att kartlägga spridningsbil- den inte bara för riket i dess helhet utan även för länen och vissa andra områden.
Av särskilt intresse vad gäller spridnings- bilden är en analys av hur ofta det inträffar att fastigheter på den allmänna marknaden säljes till priser som understiger det åsatta taxeringsvärdet. Med viss rätt kan sägas att sådana fastigheter har blivit övertaxerade och det känns stötande ur allmän rättssäker— hetssynpunkt om frekvensen av sådana över— taxerade fastigheter är stor. l undersökning- en har därför speciell vikt lagts på analys och redovisning av frekvensen övertaxerade — i den meningen att taxeringsvärdet överstiger priset vid försäljning på den allmänna mark- naden — fastigheter. I första hand har därvid taxeringsvärdet relaterats till 1970 års priser.
Frekvensen övertaxerade fastigheter sam— manhänger emellertid inte bara med sprid- ningen kring den genomsnittliga taxerings- värdenivån utan i mycket hög grad med denna nivå som sådan. Med tanke på övervä-
gandena inför 1975 års fastighetstaxering är det därför nödvändigt att frigöra sig från de nivåer som erhölls vid 1970 års taxering. Studierna måste vidgas till att avse även sådana övertaxeringsfrekvenser som är att förvänta vid de olika taxeringsvärdenivåer som kan aktualiseras som målsättningsalter— nativ vid 1975 års taxering. En teori för hur en prognos av denna typ ska genomföras har utvecklats och resultat av studierna har redovisats för de viktigare fastighetstyperna.
2.2 Det statistiska källmaterialet
Undersökningen avser som förut nämnts primärt relationen mellan taxeringsvärden och de priser som förekommit vid försälj- ningar av fastigheter på den allmänna mark- naden under år 1970. Det är därvid naturligt att utnyttja det primärmaterial rörande fas- tighetsförsäljningar som ligger till grund för statistiska centralbyråns fastighetsprisstati- stik. En kort redogörelse för detta material och dess användning vid denna undersökning lämnas här.
Inom statistiska centralbyrån upprättas varje är officiell fastighetsprisstatistik, som i huvudsak omfattar bebyggda småhusfastig- heter, hyres- och affärsfastigheter samt jord— bruksfastigheter. Huvuddelen av statistiken behandlar de 5. k. representativa köpen. Des- sa utgörs av fastighetsköp, vars köpeskilling kan anses motsvara det av kommunalskatte- lagen använda begreppet fastighetens allmän- na saluvärde. Ofrivilliga köp eller släktköp är alltså undantagna. Från fastighetsprisstatisti- ken skall vidare vissa fastighetsköp uteslutas av mera formella skäl. Så t. ex. skall lagfart ha sökts inom sex månader efter köpet, och taxeringsvärdet för fastigheten överstiga 5 000 kr för att köpet skall medtagas i statistiken.
Från och med år 1970 framtages uppgifter för fastighetsprisstatistiken genom samkör— ning av länsstyrelsernas fastighetsband, inne- hållande en rad uppgifter från fastighetstaxe- ringen, med ett speciellt databand med uppgifter bl.a. rörande lagfarter och köpe- skillingar. Genom samkörningen, som sker
inom statistiska centralbyrån, erhålles det 5. k. lagfarts- och fastighetsprisbandet.
Lagfarts- och fastighetsprisbandet innehål- ler samtliga de uppgifter som erfordras för den föreliggande undersökningen, såsom taxeringsvärden och köpeskillingar samt data för de enskilda fastigheternas klassificering och identifiering.
Granskning av köpens representativitet har genomförts för samtliga fastighetstyper enligt de principer som användes av central- byrån för utsortering av icke-representativa köp vid den vanliga fastighetsprisstatistiken. För samtliga i undersökningen ingående köp gäller därför att de är —— enligt nämnda principer — representativa och att de ovan- nämnda formella villkoren är uppfyllda.
Principerna för bearbetningen av primär— materialet och redovisningen på datalistor av resultatet fastställdes inom institutionen. På grundval härav har ett omfattande program- meringsarbete genomförts inom centralby- rån. Programmet har — vid sidan av interna systemtest inom centralbyrån — testats ge- nom körning av ett inom institutionen iord- ningställt testmaterial, omfattande ca 400 fingerade köp av fastigheter. För detta mate- rial genomfördes även en manuell beräkning. Full överensstämmelse mellan den manuella och den maskinella beräkningen erhölls. Där- efter har centralbyrån genomfört databe- handlingen omfattande alla i undersökningen ingående fastighetsköp.
2.3 Undersökta fastighetstyper och regioner
Undersökningen omfattar ett stort antal fastighetstyper och regioner. Indelningen i fastighetstyper, som bygger på typkodssyste- met vid 1970 års allmänna fastighetstaxe- ring, framgår av tabell ] (annan fastighet) och tabell 2 (jordbruksfastighet). [ vissa fall har sammanslagning skett av fastigheter med skilda typkodsbeteckningar. Så t.ex. har inte skilts på hyres- och affärsfastigheter med eller utan reglerad hyressättning. Detta innebär att typkod 22 och 23 sammanförts till en grupp, här benämnd ”hyreshus, bo- stad”, omfattande sådana fastigheter där hy-
Tabell ] Indelning i fastighetstyper. Annan fastighet.
Typkod Fastighetens användning Taxerings- värde, tkr 11 Tomt för permanent- bostad 12 Tomt för fritidsbostad 13 Enfamiljsvilla 13,14,15 Villor, rad— och kedjehus samtliga 13,14,15 " 5— 50 13,14,15 ” 50—100 13,14,15 " 100—150 13,14,15 " 150f225 13,14,15 ” över 225 16 Fritidshus samtliga 16 ” 5 _ 30 16 " över 30 21 Tomt för hyres- och affärsfastighet 22,23 Hyreshus, bostad samtliga 22,23 ” 5— 200 22,23 " 200—500 22,23 ” över 500 24,25,26,27 Hyreshus, ej bostad samtliga 24,25,26,27 ” 5—200 24,25,26,27 " 200—500 24,25,26,27 " över 500 30 Industrifastigheter m. fl. samtliga 30 ” 5 » 200 30 ” över 200 40 Exploateringsfastigheter samtliga 40 ” 5 —200 40 ” över 200
ran för bostadslägenheter uppgår till minst 85 procent av den totala hyresintäkten. Övriga fastigheter där sagda hyra understiger 85 procent, har sammanförts till en grupp (typkod 24, 25, 26 och 27) och här givits beteckningen "hyreshus, ej bostad”.
Den regionala redovisningen, som utgår från förhållandena den 1 januari 1971, avser främst — förutom riket i dess helhet — vart och ett av de 24 länen. För gruppen annan fastighet har vidare framtagits dataredovis- ning för landets tolv största kommuner samt för vissa förortsområden kring Stockholm, Göteborg och Malmö. Förjordbruksfastighe— terna finns i stället en redovisning för de åtta produktionsområden, vari landet indelas i jordbruksstatistiska sammanhang, nämligen
GSS — Götalands södra slättbygder GMB — Götalands mellanbygder GSK — Götalands skogsbygder
GNS — Götalands norra slättbygder
SS — Svealands slättbygder
SSK * Svealands skogsbygder
NN — Norrland, nedre NÖ — Norrland, övre. Tabell 2 Indelning i fastighetstyper. Jord- bruksfastighet.
A Jordbruksfastighet exklusive B och C. Samtliga 5 — 100 tkr 1 tax.värde över 100 tkr i tax.värde
0— 25 % av tax.värdet 25— 50 % av tax.värdet ' 50— 75 % av tax.värdet " 75— 100 % av tax.värdet
Skogsbruksvärde
Jordbruksvärde över 75 % av tax.värdet
Samtliga
Åkerareal 0— 5 ha " 6— 10 ha " 11— 30 ha " 31—100 ha ” över 100 ha
B Jordbruksfastighet med åsatt värde av sär- skild tillgång.
C Jordbruksfastighet med åsatt exploaterings- värde.
De i tabell 1 och 2 angivna fastighetsty— perna har vid dataredovisningen genomgåen- de kombinerats med samtliga nyss nämnda regioner. För varje sådan kombination — ca 1 700 stycken — sker redovisning på en sida i tabellutskriften, innehållande bl. a. en gra- fisk bild av spridningen i taxeringsvärdeni- våerna. Därutöver har vissa sammanställ- ningar av viktigare uppgifter i materialet samlats till ett mera överskådligt tabellverk.
Totalt sett har det framtagna materialet sålunda blivit mycket omfattande. Den redo- visning som här lämnas utgöres av samman- ställningar och bearbetningar av de viktigaste uppgifterna i detta material.
Det totala antalet studerade fastighetsköp under 1970 uppgår till något över 48 000. Huvuddelen av dessa tillhör gruppen villor, rad- och kedjehus (ca 27 000). Övriga mera omfattande grupper är tomter för perma- nentbostäder (6 200), tomter för fritidsbo-
städer (2 900), fritidshus (6 600) samt jord- bruksfastigheter (2100). Närmare redovis- ning av antalet köp i de olika undergrupper- na ges i tabellerna 3 och 4 som är intagna under nästa kapitel.
3 Taxeringsvärdenivåer enligt
1970 års allmänna
fastighetstaxering —- genomsnitt och spridning
3.1 Allmänt
De rekommendationer rörande taxeringsvär- denivåer som gavs inför 1970 års allmänna fastighetstaxering utgick närmast från den prisnivå som var känd vid tiden för taxe- ringen. De för nivåbestämningen viktigaste delarna av taxeringsarbetet — fastställande av markvärdekartor och val av byggnadsvärde- tabeller — genomfördes tidigt på hösten 1969. Till grund för detta arbete låg pris- material, som i huvudsak avsåg 1968 års fastighetsmarknad. I viss utsträckning kunde man även beakta den allmänna utvecklingen på fastighetsmarknaden fram till hösten 1969. Det är därför något oklart hur de givna rekommendationerna — 75 respektive 80 procent — uppfattats vid det egentliga taxeringsarbetet. Genomsnittligt torde dock taxeringsvärdena ha relaterats till den pris- nivå som gällde i slutet av år 1968 eller början av år 1969.
Den föreliggande studien bygger beträf- fande priserna på köp som avtalats under år 1970. De framräknade taxeringsvärdenivåer- na avser sålunda taxeringsvärdets relation till de genomsnittliga marknadsvärdena detta år, dvs. till marknadsvärdena i mitten av 1970.
Det finns anledning förmoda att prisnivån på den allmänna marknaden inte oväsentligt förändrats från årsskiftet 1968/69 till mitten av 1970. Redovisningen av utfallet av taxe- ringsvärdenivån baserad på 1970 års köp ger
därför inte en helt rättvisande bild av hur målsättningen vid 1970 års allmänna fastig- hetstaxering har kunnat uppfyllas.
Prisförändringarna från taxeringstillfället till år 1970 är f.n. ej kända, eftersom den officiella fastighetsprisstatistiken för det se- nare året ännu inte föreligger. Det är därför inte möjligt att ange vilka taxeringsvärdeni- våer 1970, som skulle svara mot de rekom- menderade nivåerna (75 respektive 80 %) vid taxeringstillfället, Viss exemplifiering av ef- fekterna av en antagen prisförändring på de genomsnittliga nivåerna och på frekvensen övertaxerade fastigheter kommer dock att ges i den fortsatta framställningen.
3 . 2 Taxerings värdeniväer 3.2.1 Hela riket
Taxeringsvärdenivåer för hela riket har be- stämts för var och en av de fastighetstyper, som redovisats i avsnitt 2.3, dvs. för totalt 42 grupper, varav 27 avser annan fastighet och 15 avserjordbruksfastighet. Taxeringsvärdenivån har bestämts med ut- gångspunkt från det åsatta taxeringsvärdet (T) och den föreliggande köpeskillingen (K) för var och en av de fastigheter som under 1970 försålts genom ett s.k. representativt köp. För varje köp har kvoten T/K (i fortsättningen betecknad Q) noterats, varef- ter det aritmetiska medelvärdet, Ö, för samt-
liga kvoter inom fastighetsgruppen beräk- nats. Medelvärdet är ett uttryck för den genomsnittliga taxeringsvärdenivån. Det ut- göres av ett s.k. ovägt medelvärde, innebä- rande att varje köp vid medelvärdesberäk- ningen tillmätts lika betydelse oberoende av fastighetens storlek eller värde.
Fördelningen av kvoterna kring det beräk- nade medelvärdet är i de flesta fall tämligen sned. För huvuddelen av de redovisade fas- tighetstyperna är sålunda antalet köp med extremt höga Q-värden större än antalet köp med extremt låga Q-värden. Detta verkar höjande på det aritmetiska medelvärdet (taxeringsvärdenivån). I sin tur medför detta bl.a. att mer än hälften av köpen har Q-värden som understiger det beräknade medelvärdet. Det har därför ansetts befogat att redovisa även det Q-värde som antalsmäs- sigt delar köpen mitt itu, dvs. Q—värdenas medianvärde.
l tabell 3, har således taxeringsvärdenivån redovisats enligt två skilda beräkningsmeto- der — dels beräknad som ett ovägt medelvär- de av samtliga Q-värden, dels beräknad som samma Q-värdens medianvärde. Nivån ut- trycker i båda fallen de åsatta taxeringsvär- dena i procent av 1970 års köpeskillingar (marknadsvärden). — I tabellen har även intagits uppgifter om antalet köp för varje typ av fastighet.
För de flesta av de redovisade fastighets- typerna är antalet köp så stort att de beräknade taxeringsvärdenivåerna kan anses ge ett riktigt uttryck för utfallet av 1970 års fastighetstaxering. ] de fall antalet köp är lågt — 100 eller mindre — kan man däremot befara att mer eller mindre slumpmässiga förhållanden påverkat beräkningsresultaten.
Av tabellen framgår bl. a. att medianvär- dena nästan genomgående är lägre än de ovägda medelvärdena. Orsaken härtill har redan berörts. Skillnaderna uppgår normalt till mellan tre och åtta enheter. Skillnaderna är dock markant lägre för typkoderna 22—27 (hyreshus), där de normalt är en till tre enheter.
För bedömning av den genomsnittliga taxeringsvärdenivån mot bakgrund av förelig-
gande målsättning torde det vara mest rele- vant att uttrycka nivån som ett ovägt medel- värde. Denna redovisningsform överensstäm- mer bäst med grunderna för de givna rekom- mendationerna. Den fortsatta framställ- ningen kommer därför genomgående att avse taxeringsvärdenivån som ett ovägt medelvär- de.
Taxeringsvärdenivån för olika huvudtyper av fastigheter skiljer sig ganska markant, vilket klart framgår av följande sam manställ- ning, där fastighetstyperna ordnats efter den föreliggande taxeringsvärdenivån.
Fastighetstyp Procent Tomt för fritidsbostad 66 Jordbruksfastigheter 70 Villor, rad- och kedjehus 74 Fritidshus 77 Hyreshus, bostad 80 Hyreshus, ej bostad 81 Industrifastigheter m. fl. 84 Tomt för permanentbostad 94
Om man beaktar att en viss prisökning sannolikt ägt rum mellan taxeringstillfället och 1970 kan man konstatera att den redovisade taxeringsvärdenivån är relativt hög för flertalet fastighetstyper. Om priserna vid taxeringstillfället antages ha varit genom- snittligt 5 procent lägre än 1970 års priser, skulle man nämligen ha förväntat sig att taxeringsvärdenivåerna för 1970 varit ca 71 respektive 76 procent, vilka procenttal bör jämföras med det redovisade utfallet.
För tomter för fritidsbostäder är den uppnådda taxeringsvärdenivån väsentligt läg- re än den avsedda. För övriga fastigheter av kategorin annan fastighet är däremot taxe- ringsvärdenivån normalt högre än vad som svarar mot målsättningen, särskilt om man beaktar den sannolika prishöjningen mellan taxeringstillfället och 1970. Detta gäller främst tomter för permanentbostäder, där den redovisade nivån är 94 procent i stället för förväntade 70 å 75 procent. Orsaken härtill är svår att utröna utan en detaljge- nomgång av de i materialet ingående köpen. Möjligt är dock att de ihandledningen givna reglerna om val av taxeringsvärdenivå i områ-
Tabell .? Taxeringsvärdenivåer enligt 1970 års köp. Ovägda medelvärden och medianvärden. Hela riket.
Typkod Fastighetstyp Antal köp Taxeringsvärdenivå, % Ovägt medel- Median- värde värde
Annan fastighet
11 Tomt för permanentbostad 6 239 94 88 12 Tomt för fritidsbostad 2 921 66 61
13 Enfamiljsvilla 21 127 73 69 13, 14, 15 Villor, rad- och kedjehus
Samtliga 26 991 74 70 5— 50 tkr i tax.värde 9 121 75 69 50—100 tkr i tax.värde 11 148 73 70 100—150 tkr i tax.värde 5 108 75 71 150—225 tkr 1 tax.värde 1 321 70 67 över 225 tkr 1 tax.värde 293 71 69 16 Fritidshus Samtliga 6 636 77 71 5- 30 tkr i tax.värde 4 042 76 69 över 30 tkr i tax.värde 2 598 78 73 21 . Tomt för hyres— och affärsfastighet 156 80 73 22, 23 Hyreshus, bostad Samtliga 1 284 80 79 5—200 tkr i tax.värde 919 77 74 200—500 tkr i tax.värde 240 87 85 över 500 tkr i tax.värde 125 90 87 24, 25 Hyreshus, ej bostad 26, 27 Samtliga 750 81 79 5—200 tkr i tax.värde 417 81 77 200—500 tkr 1 tax.värde 167 78 79 över 500 tkr i tax.värde 166 84 83 30 Industrifastigheter m. fl. Samtliga 943 84 76 5—200 tkr i tax.värde 682 82 74 över 200 tkr 1 tax.värde 261 90 83 40 Exploateringsfastigheter Samtliga . 113 71 65 " 5—200 tkr 1 tax.värde 103 70 62 över 200 tkr i tax.värde 10 _ , Jordbruksfastighet A. Jordbruksfastighet exklusive B och C. Samtliga 2 058 70 64 5—100 tkr i tax.värde 1 609 69 63 över 100 tkr i tax.värde 449 75 67 Skogsbruksvärde 0— 25 % av tax.värdet 1 283 70 64 " 25— 50 % av tax.värdet 463 70 65 " 50— 75 % av tax.värdet 244 72 65 " 75— 100 % av tax.värdet 68 68 64 Jordbruksvärde över 75 % av tax.värdet Samtliga 1 267 70 64 Åkerareal 0— 5 ha 565 67 61 ” 6— 10 ha 294 69 64 " 11— 30 ha 329 72 65 ” 31—100 ha 72 82 71 " över 100 ha 7 _ _ B. Jordbruksfastighet med åsatt värde av särskild 51 69 63 tillgång. C. Jordbruksfastighet med åsatt exploateringsvärde. 4 — —
den där 5. k. dubbla prisnivåer föreligger, har spelat en stor roll. Spridningen kring den beräknade medelnivån är vidare, som nedan kommer att visas, särskilt stor för denna grupp av fastigheter. Detta gäller såväl sprid- ningen mellan länen som inom länen.
Jordbruksfastigheternas taxeringsvärde- nivå för år 1970 överensstämmer väl med den nivå som kunnat förväntas under förut- sättning att antagandena om femprocentig prisökning mellan taxeringstillfället och år 1970 visar sig riktiga.
För vissa fastighetstyper har separatredo- visning skett för storleksgrupper med utgåen- de från de åsatta taxeringsvärdena. Beträf- fande gruppen villor, rad- och kedjehus kan man iaktta en något lägre taxeringsvärdenivå för de större fastigheterna (taxeringsvärde över 150000 kr) än för de mindre. För bostadshyreshus och industrifastigheter före- ligger en motsatt tendens. Redovisningen för jordbruksfastigheter ger vid handen att de större fastigheterna (såväl värde- som areal- mässigt) genomsnittligt erhållit högre taxe- ringsvärdenivåer än de mindre. Skogsbruks- värdets andel av totalvärdet synes däremot inte väsentligt ha påverkat taxeringsvärde- nivån.
3.2.2 Regionala variationer
För samtliga i tabell ] angivna fastighetsty- per har 1970 års taxeringsvärdenivåer beräk- nats även för rikets 24 län. För kategorin annan fastighet finns vidare beräkningar för tolv av rikets största kommuner samt för vissa kommungrupper i Stockholms, Göte- borgs och Malmös förortsområden. När det gäller jordbruksfastigheterna har beräkning- arna avsett — förutom länen — de åtta produktionsområden, vari landet indelas i jordbruksstatistiska sammanhang.
För många av kombinationerna mellan fastighetstyp och region är antalet köp litet. För att ge en bakgrund för tolkningen av taxeringsvärdenivåer och — i senare avsnitt spridningen och övertaxeringsfrekvenser — har därför en detaljredovisning av underla- gets storlek för de i fortsättningen behandla-
de kombinationerna givits i tabell 4. Uppgif- ter om taxeringsvärdenivåerna år 1970 för rikets samtliga län, för vissa större kommu- ner samt — förjordbruksfastigheter — för de åtta produktionsområdena redovisas i tabell 5. Vid bedömningen av de angivna taxerings- värdenivåerna för länen etc. bör man beakta vad som sagts i föregående avsnitt om de förväntade nivåerna år 1970 i förhållande till målsättningen vid taxeringstillfället.
Man kan lätt konstatera att spridningsbil- den för länssiffrorna etc. är ganska olika för de skilda typkoderna. Den största spridning- en återfinnes för typkoderna 11 och 12 (tomt för permanent- respektive fritidsbo- stad). Taxeringen har med andra ord givit ett ganska ojämnt utfall ur nivåsynpunkt för obebyggda tomter. För vissa andra fastig- hetstyper har däremot en mycket jämn taxering erhållits. Detta gäller främst de olika grupperna av villafastigheter (typ- kod 13, 14, 15). För taxeringsvärdeklassen 50 OOO—100 000 kr är t. ex. den lägsta och högsta lånssiffran 71 respektive 77 procent. För vissa kommuner ligger dock medelvärdet betydligt lägre. Även fritidshusen (typkod 16) och jordbruksfastigheterna har erhållit en ganska jämn taxering. För de sistnämnda kan konstateras att medelsiffrorna för de åtta produktionsområdena samtliga ligger inom intervallet 69—72 procent.
En anledning till detta resultat kan bl. a. vara att ett tämligen rikt prisstatistiskt mate- rial förelåg vid 1970 års taxering för villor, fritidshus och jordbruk. Detta torde ha givit ett bättre utgångsläge vid taxeringen för dessa fastighetsgrupper än för övriga.
I syfte att ge en överblick över variationer- na i taxeringsvärdenivå mellan länen, har tabell 6 sammanställts. För de olika fastig- hetstyperna har därvid länens nivåer gruppe- rats i nivåklasser med tio procents bredd. I denna tabell har län med mindre än tio köp uteslutits.
Tabell 4 Antal redovisade köp 1970. Områdesvis.
Län/ Kommun Antal köp
Fastighetstyp
11 12 13,14,15 16 22,23 24—27 30 J'ordbruk
Samtliga Tax.v Tax.v Tax.v 5—50 50—100 100—150 tkr tkr tkr
Hela riket 6 239 2 921 26 991 9 121 11 148 5 108 6 636 1284 750 943 2 058
= X=! &]
Stockholms 589 998 3 710 183 1 132 1652 1 177 148 113 53 34 Uppsala 169 284 706 180 352 121 264 7 Södermanlands 270 304 749 239 371 117 242 45 14 31 49 Östergötlands 470 146 1 282 393 564 270 329 96 42 47 88 Jönköpings 378 7 1 190 325 581 258 96 65 23 74 106 Kronobergs 187 3 588 247 245 88 129 23 10 40 87 Kalmar 295 80 874 452 357 55 208 47 23 42 55 Gotlands 8 24 187 119 59 8 81 5 6 6 36 Blekinge 259 20 742 367 322 47 123 34 14 23 36 Kristianstads 448 112 1 306 689 547 67 307 38 29 50 158 Malmöhus 1 021 127 3 024 955 1 220 635 394 146 74 88 226 Hallands 277 177 898 273 446 149 389 44 16 47 71 Göteborgs och Bohus 335 272 1 647 255 567 548 645 111 57 67 52 Älvsborgs 275 48 1 534 474 774 246 371 83 43 46 173 Skaraborgs 161 8 969 484 393 82 174 55 19 57 213 Värmlands 191 25 1 101 500 466 108 204 48 21 28 113 Örebro 110 78 1071 501 419 125 216 66 41 37 91 Västmanlands 79 35 867 241 441 164 182 39 21 24 48 Kopparbergs 79 62 809 354 395 56 236 18 22 28 40 Gävleborgs 41 15 1 033 614 385 27 211 47 45 31 72 Västernorrlands 141 18 1 034 517 433 73 228 32 40 19 105 Jämtlands 54 50 313 148 117 45 148 17 19 26 39 Västerbottens 258 26 643 277 245 109 146 40 16 31 71 Norrbottens 144 2 714 334 317 58 136 30 27 74 48
CQ (UQM mom— 2422 OQMw hoax >N4m
UD
Tabell 4 (forts.)
Län/Kommun
Antal köp
Fastighetstyp
11 12
13,14,15
Samtliga Tax.v
5—50 tkr Tax.v
50—100
tkr
Tax.v 100—150 tkr
16
22.23
Jordbruk
Kommuner
Stockholm Göteborg Malmö Upp sala Västerås
Norrköping Orebro Jönköping Linköping Helsingborg
OWOOQ -—1 m
43 21 210 24
459 633 511 346 307 249 321 407 354 411 118 199 218 157 160 100 130 217 157 230 176 267 121 111 64 117
109 74
Prod. omr.
GSS GMB GSK GNS SS SSK
NO
196 208 573 295 267 187 209 123
Tabell 5 Taxeringsvärdenivåer enligt 1970 års köp. Områdesvis.
Län/ Kommun
Taxeringsvärdenivå, procent Fastighetstyp
11 12
13,14,15 Samtliga
Tax.v 5 —5 O tkr Tax.v 50— 100 tkr Tax.v 100— 150 tkr
16
22,23
24—27
30
Jordbruk
Hela riket
= han &)
Stockholms Uppsala Södermanlands O stergötlands
Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands
(UCI-1.1 [.:-Ol'."—
Blekinge Kristianstad 5 Malmöhus Hallands
Göteborgs och Bohus Alvsborgs
Skaraborgs Värmlands
Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs
Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens
MAEZ Omdm HDBX >N4m
DG
94 66 74 75 73 75 77 80 81 84 70
Tabell 5 (forts.)
Län/Kommun
Kommuner
Stockholm Göteborg Malmö Uppsala Västerås
Norrköping Orebro Jönköping Linköping Helsingborg
Taxeringsvärdenivå, procent
Fastighetstyp
11 12
x x 59 x 91 79 X
82 89 91 60
x 88 50 86 x
13,14,15
16
Samtliga Tax.v 5—50 tkr
Tax.v 50—100 tkr Tax.v 100—150 tkr
89 70 72 72 73 75 71 87 73 77 69 68
22,23
Jordbruk
Prod. omr. GSS 70
Anm. x-markering anger att underlaget är svagt, mindre än 10 köp.
Tabell 6 Taxeringsvärdenivåer enligt 1970 års köp. Länsgenomsnitt fördelade på nivå— grupper. Fastighets— Antal län i angivna nivågrupper typ 50—59 % 60—69 % 70—79 % 80—89 % 90—99 % 100— % 11 — — 2 7 6 8 12 5 12 2 1 — — 13 — 1 21 2 — — 13,14,15 Samtliga — — 22 2 — — 5— 50 tkr — 2 19 2 l — 50—100 tkr — — 24 — _ , 100— 150 tkr — 3 18 2 — — 16 — — 17 7 — — 22,23 — 9 11 l — 24,25,26,27 — — 7 12 4 » 30 — — 2 17 4 — Jordbruk — 9 15 — — —
Anm. Län med mindre än 10 köp har ej medtagits.
3.3 Spridningen kring de redovisade taxe- ringsvärdenivåerna De i föregående avsnitt redovisade taxerings- värdenivåerna utgöres av det aritmetiska medelvärdet — avseende riket, län eller annat område — för den för varje köp beräknade kvoten (Q) mellan taxeringsvärdet och köpe- skillingen. Kring detta medelvärde förekom- mer en viss spridning i Q-värdena. Spridningen härrör principiellt från två skilda källor. Å ena sidan beror den på en ojämnhet i taxeringen mellan de individuella fastigheterna, sammanhängande med svårig- heterna att uppskatta fastighetens värde i det enskilda fallet. Å andra sidan förekommer en betydande slumpmässighet inorn fastighets- marknaden som sådan. Överenskomna köpe- skillingar kan variera inom relativt vida gränser, utan att man för den skull kan säga att köpeskillingen är onormal eller att köpet är icke-representativt. Även om taxeringsvär- dena i visst fall på ett helt riktigt sätt speglar fastigheternas marknadsvärden (= de sanno- likaste priserna på den allmänna marknaden) skulle en icke oväsentlig spridning kring medelvärdet föreligga. I denna undersökning har Q-värdenas för- delning kring sitt medelvärde kartlagts. Den spridningsbild som därvid erhållits ger ut-
tryck för den samlade effekten av osäkerhe- ten i taxeringen och slumpmässigheten inom själva marknaden, Däremot är det inte möj- ligt att särskilja dessa effekter.
I ett empiriskt material som det här är fråga om förekommer ytterligare en faktor som är väsentlig för tolkning av redovisade spridningsbilder. Materialet härrör från olika taxeringsnämnder, kommuner och län. Om därvid varje sådan enhet har samma sprid- ning i Q-värdena kring medelvärdet, men detta medelvärde ligger på olika nivåer, kan det aggregerade materialet erhålla en större spridning än var och en av de ursprungliga enheterna. Effekten av sådana aggregeringar skulle i viss utsträckning kunna studeras utifrån det föreliggande materialet — t. ex. effekten av aggregeringen från de 24 länen till riket.
Syftet med den föreliggande undersök- ningen är emellertid att konkret studera utfallet av 1970 års taxering. Det finns därför ingen anledning att i detta samman- hang försöka att närmare analysera det mycket komplicerade samspel mellan olika faktorer som leder fram till den slutliga spridningsbilden. Det må vara tillfyllest med den korta redogörelse för problemets natur som ovan givits.
I detta avsnitt redovisas de faktiska sprid- ningar kring medelvärdena (taxeringsvärde- nivåerna) som förelegat för 1970 års köp. I diagrammen ä 3. 426 och 427 redovisas grafiskt spridningsbilden för intervallet Q = 0,25 till Q= 2,00 för vissa fastighets— typer. Diagrammen ger omedelbart vid han- den att det finns mycket stora skillnader i spridning mellan dessa typer.
För att siffermässigt kunna beskriva sprid- ningsbilden, har speciella precisionsmått an- vänts. Som mått har därvid valts det antal köp — i procent av samtliga köp inom gruppen — som ligger inom ett bestämt intervall centrerat kring det beräknade me- delvärdet. För samtliga undersökta kombina- tioner av fastighetstyper och regioner finnsi primärmaterialet framräknad den procentu- ella andelen köp inom vart och ett av sex intervall av varierande bredd. Intervallen avser i5%,i10%,i15%,120%,i25% respektive 1 30 % kring det beräknade arit— metiska medelvärdet. Procentandelarna an- vändes som precisionstal och betecknas P- värden, varvid beteckningarna P5, Pro etc. användes för att särskilja de olika intervallen.
En sammanställning av huvudresultaten ges i tabell 7, där precisionstalen PlO och Pn förtecknats. De redovisade uppgifterna anger sålunda den procentuella andelen köp inom intervallen i 10 % respektive 1 20 % kring medelvärdena.
Av tabellen framgår att den största sprid- ningen i kvoterna mellan taxeringsvärden och 1970 års köpeskillingar föreligger för hyreshustomter (typkod 21) och för exploa- teringsfastigheter (typkod 40). Endast vid vart tredje köp ligger kvoten inom i 20 % av det aritmetiska medelvärdet. Mycket låga precisionstal återfinnes också för tomter för permanentbostäder (typkod 11) och fritids- bostäder (typkod 12). —— I andra änden av skalan återfinns fastighetsgrupper med liten spridning (högt precisionstal). Dit hör främst vissa grupper av villafastigheter men även de värdefullare hyreshusen.
I några fall ligger mer än 80 procent av samtliga köp samlade inom intervallet
Tabell 7 Precisionstal. Den procentuella an- delen köp inom intervallen i 10 % (Pl 0) och i 20 % (Pm) av den genomsnittliga taxe- ringsvärdenivån. Hela riket.
Fastighetstyp P 1 0 P2 0 Typkod 11 22 40 Typkod 12 26 45 Typkod 13 40 69 Typkod 13,14,15 Samtliga 40 69 5— 50 tkr i tax.v. 27 52 50— 100 tkr 1 tax.v. 47 77 100—150 tkr i tax.v. 49 79 150—225 tkr 1 tax.v. 52 81 Typkod 16 27 49 Typkod 21 17 33 Typkod 22,23 Samtliga 34 59 5—200 tkr i tax.v. 32 56 200—500 tkr i tax.v. 43 73 över 500 tkr i tax.v. 47 82 Typkod 24,25,26,27 Samtliga 33 56 5—200 tkr 1 tax.v. 29 51 200—500 tkr i tax.v. 39 57 över 500 tkr i tax.v. 38 68 Typkod 30 18 44 Typkod 40 16 33 Jordbruksfastigheter Samtliga 28 52 5—100 tkr i tax.v. 28 51 över 100 tkr i tax.v. 29 54
i 20% kring den genomsnittliga taxerings- värdenivån och ca 50 procent inom interval- let i 10 %. Det senare innebär att — om taxeringsvärdenivån i något fall är 75 pro- cent — hälften av 1970 års köp skulle uppvisa kvoter inom intervallet 67,5—82,5 procent.
Sifferuppgifterna i tabell 7 ger en intres- sant bild av med vilken precision värderingar av fastigheter har kunnat göras vid fastighets- taxeringen. Inte minst ur den aspekten är uppgifterna för skilda fastighetstyper av in- tresse. De lägsta precisionstalen har erhållits för grupper av fastigheter där prisstatistik saknats, där erfarenheten av värdering är liten och/eller där fastighetsbeståndet rent allmänt är heterogent. — Mot denna bak- grund är de låga precisionstalen för jord- bruksfastigheter ägnade att förvåna.
'I. 20
Typkod 13,14,15 och kedjehus, tax,v, 100—150 (kr tomt lör trind;- villor. rad- Yypkod 12
Typkod 13,14,15 och kedjehus. samtliga villor, rad- Tvpkod " (omr lör perma- nombostnd
1.50
0 * L & .. m. m.. mm um Yu TI A 2 m 7/////////A 1 n, o m. .0 tll rl» % m 5
(kvoten Q) för skilda fastighetstyper. 1970 års köp. Hela riket.
aer
Diagram över spridning i taxeringsvärdeniv
Genomsnittlig taxeringsvärdenivå har markerats med pil.
Typkod 22,23 hyreshus, bound
& " Y Nb..- r "män MONh Mm... hu Twain . ..l..Tl|||r|||T| o 0 5 u/ 2 .!
Typkod 30 mdustrltastlg hem m. fl.
(150 0.04 1.00
'I. 20 15
Typkod 24.25.2817 hyreshus e] bostad
'/o 20 ?
Jordbru krimilh-In
köp. Hela riket. års
Diagram över spridning i taxeringsvärdenivåer (kvoten Q) för skilda fastighetstyper. 1970
Genomsnittlig taxeringsvärdenivå har markerats med pil.
En inte obetydlig skillnad i spridning — taxeringsprecision — föreligger mellan de olika länen. Detta framgår av den redovis- ning av precisionstalet PM som ges i tabell 8. Beträffande antalet köp i de olika grupperna hänvisas till tabell 4. Det kan vara av intresse att konstatera att vissa län erhållit en hög precision även för fastighetstyper där preci- sionen vanligen är mycket låg. Detta gäller t. ex. typkod ll, tomt för permanentbostad. Någon systematisk analys av den varierande precisionen mellan länen har ej gjorts, då den faller utanför ramen för denna undersök- ning. En sådan analys skulle möjligen kunna ge en utgångspunkt för bedömning av olika värderingsmetoders och arbetsrutiners tillför- litlighet vid fastighetstaxering.
Tabell 8 Precisionstal. Den procentuella andelen köp inom intervallet i 20 % (Pm) av den genomsnittliga taxeringsvärdenivån. Områdesvis.
Län/ Komm un
Precisionstalet Pm
F astighetstyp
11 12
13,14,15 Samtliga
Tax.v 5 -50 tkr Tax.v 50— 100 tkr Tax.v 100— 150 tkr
16
22,23
24—27
30
Jordbruk
Hela riket
:äm q
Stockholms Uppsala Södermanlands Ostergötlands
Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands
(DORA mom..
Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands
Göteborgs o Bohus Alvsborgs Skaraborgs Värmlands
Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs
Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens
2422 Omxm HDBX >N4m
DG
40 45 69 52 77 79 49 59 56 44 52
Tabell 8 (forts.)
Län/kommun
Precisionstalet P., o
Fastighetstyp
11 12
13,14,15 Samtliga
Tax.v 5—50 tkr Tax.v 50—100 tkr Tax.v 100—150 tkr
16
22,23
J ordbruk
Kommuner
Stockholm Göteborg Malmö Uppsala Västerås
Norrköping Orebro Jönköping Linköping Helsingborg
36 33 9 71 x 74 71 56 x
Prod. omr.
GSS 61
Anm. x-markering anger att underlaget är svagt, mindre än 10 köp.
fastighetstaxering
4.1 Allmänt
Den detaljerade kartläggningen av de enskil— da köpens fördelning omkring den genom- snittliga taxeringsvärdenivån kan användas för bestämning av andelen köp under 1970, där köpeskillingen understigit det åsatta taxeringsvärdet. Med tidigare använda be- teckningar är detta liktydigt med att T/K > 1 eller Q > 1.
I drygt 6 000 av samtliga undersökta köp (ca 48 000), eller över 12 % av köpen, har köpeskillingarna understigit taxeringsvärde- na. Det kan sägas att dessa fastigheter blivit övertaxerade. Termen övertaxerade får emel- lertid därvid ges en speciell innebörd, nämli- gen just att köpeskillingen vid köpet varit lägre än taxeringsvärdet. Däremot kan man inte i det enskilda fallet säga att fastighetens marknadsvärde understiger taxeringsvärdet. Som förut berörts kan ju det avtalade priset avvika från detta marknadsvärde.
I kommande avsnitt skall andelen över- taxerade fastigheter redovisas för olika fas— tighetstyper och regioner. Denna andel be— nämnes övertaxeringsfrekvens och betecknas med R. R-värdena hänför sig primärt till den del av fastighetsbeståndet som gått i köp under år 1970. I stort sett kan de köpta fastigheterna dock anses utgöra ett represen- tativt urval av hela fastighetsbeståndet. R- värdena antyder därför hur stor del av landets hela fastighetsbestånd som enligt
Övertaxeringsfrekvens enligt 1970 års allmänna
ovan angiven terminologi blivit övertaxerad.
Övertaxeringsfrekvensen R bestämmes formellt av två faktorer, nämligen dels av spridningsbilden eller taxeringens precision enligt den betydelse detta ord givits i före- gående avsnitt, dels av den uppnådda taxe— ringsvärdenivån. Förhållandet illustreras ge- nom principskisserna på nästa sida.
[ föregående avsnitt har visats att såväl taxeringsvärdenivån som spridningen/preci— sionen har varierat starkt mellan olika fastig- hetstyper och/eller regioner. De faktiskt erhållna övertaxeringsfrekvensema vid 1970 års taxering är sålunda resultatet av varieran- de kombinationer av den uppnådda taxe- ringsvärdenivån och spridningen. Det är des- sa faktiska R-värden som ska behandlas i detta avsnitt.
4.2 Det faktiska utfallet 4.2.1 Hela riket
För riket i dess helhet föreligger mycket betydande skillnader i övertaxeringsfrekven- ser för de olika fastighetstyperna. Som ovan sagts är detta ett resultat av en samverkan mellan uppnådd taxeringsvärdenivå och spridningen/precisionen. I tabell 9, där viss sammanställning av övertaxeringsfrekvenser gjorts för ett antal fastighetstyper, redovisas därför även motsvarande taxeringsvärdenivå och ett precisionstal, on. Detta precisions-
Vid given taxeringsvärdenivå, Q, varierar övertaxeringsfrekvensen, R, med den föreliggan- de spridningen/precisionen:
Frekvens
A
to 0 Frekvens
o————— 3 DV
Vid given spridning/precision varierar övertaxeringsfrekvensen, R, med taxeringsvärdeni- vån, Q:
Frekvens I | l l : R '_ > 0 1,0 Q Frekvens [ | | | | R | 1 Ö Lo O
tal anger — enligt ovan — den procentuella andelen köp som faller inom intervallet i20 % kring den genomsnittliga taxerings- värdenivån. Vid ett närmare studium av tabellen framstår de antydda sambanden mellan de tre faktorerna mycket klart. Lag- bundenheten är t. o. ur. så stor att man kan bestämma övertaxeringsfrekvensen med ganska stor noggrannhet så snart taxerings- värdenivån Q och spridningsmåttet Pm är kända. Till detta förhållande återkommer framställningen i kapitel 6.
Tabell 9 Övertaxeringsfrekvens — taxerings- värdenivå — precisionstal. Hela riket.
Fastighetstyp Över— Taxe- Preci- taxe- rings- sions- ring- värde- tal frekvens nivå R Q P20
11 35 94 40 12 8 66 45 13 7 7 3 69
13 , 1 4,1 5
Samtliga 7 74 69 5— 50 tkritax.v. 12 75 52 50—100 tkr i tax.v. 5 73 77 100—150 tkr i tax.v. 6 75 79 150—225 tkritax.v. 3 70 81
16 13 77 49 21 23 80 33 22,23 13 80 59 24,25,26,27 16 81 56 30 23 84 44
J ordbruksfastigheter
Samtliga 10 70 52 5—100tkritax.v. 9 69 51 över 100 tkr i tax.v. 13 75 54
Den ojämförligt största andelen övertaxe- rade fastigheter finns inom typkod 11, tomt för permanentbostad. Mer än vart tredje köp under år 1970 har skett till köpeskilling som understiger det åsatta taxeringsvärdet. Detta utfall är ett resultat av den mycket höga taxeringsvärdenivån och den låga precisio- nen. Även typkod 21, tomt för hyres- och affärsfastighet, och typkod 30, industrifas- tigheter m.fl., har extremt höga R—värden. Även i dessa fall föreligger en kombination av höga taxeringsvärdenivåer och låg preci— sron.
För vissa andra fastighetstyper är över- taxeringsfrekvensen låg. Framförallt gäller detta de större villorna (typkoderna 13,14,15). Här är taxeringsvärdenivån itäm- ligen god överensstämmelse med målsätt- ningen inför 1970 års taxering samtidigt som taxeringsarbetet har kunnat ske med mycket hög precision.
4.2.2 Regionala variationer
Skillnaderna mellan länen är betydande. Detta gäller främst de fastighetstyper där — enligt tidigare redovisningar — det är svårt att styra taxeringen till önskad genomsnitts- nivå och/eller där precisionen i taxeringen är låg. En sammanställning av länsuppgifter för ett antal fastighetstyper återfinnes i den första avdelningen av tabell 10 under rubri- ken "Faktiskt utfall, 1970 års priser”.
För typkod ll, tomt för permanentbo- stad, varierar övertaxeringsfrekvensen från 12 51 14 till mellan 50 och 60 procent och utgör i något fall till och med över 70 procent. Denna variation kan ganska klart föras tillbaka på skillnader i uppnådda ge- nomsnittsnivåer och precisioner. Särskilt sto— ra skillnader finns också för typkod 16, fritidshus, där tre län har mer än 20 procents övertaxeringar medan procenttalet för två län understiger 10. Även för typkod 22,23, bostadshyreshus, och för jordbruken har någ— ra län så höga övertaxeringsfrekvenser som över 20 procent. Två av fastighetsgrupperna — typkod 12, tomt för fritidsbostad och typkod 13,14,15, villor, rad- och kedjehus — uppvisar nästan genomgående relativt låga övertaxeringsfrekvenser. För den förstnämn— da typkoden förklaras detta främst av den ovanligt låga genomsnittliga taxeringsvärde- nivån och för den senare av den höga precisionen vid värdesättningen.
4.3 Det beräknade utfallet vid lägre prisnivå
Tidigare har framhållits att målsättningen beträffande taxeringsvärdenivå vid 1970 års taxering måste anses ha varit relaterad till en annan prisnivå än den som förelegat 1970
Tabell 10 Övertaxeringsfrekvens vid olika prisnivåer. Länsvis.
Län Faktiskt utfall, 1970 års priser Beräknat utfall, 5 % lägre prisnivå Beräknat utfall, 10 % lägre prisnivå
Fastighetstyp Fastighetstyp Fastighetstyp 11 12 13—15 16 22,23 Jbr 11 12 13—1516 22,23 Jbr 11 12 13—15 16 22,23 Jbr
Hela riket 35 8 7 13 13 10 41 12 11 19 21 13 47 13 14 23 28 15 Stockholms 16 11 15 x 22 12 8 16 22 x 24 14 10 21 32 x Uppsala 37 14 x 15 41 10 9 19 x 15 65 11 11 23 x 17 Södermanlands 54 19 24 8 61 6 10 23 29 18 70 8 14 27 33 20 Ostergötlands 16 13 14 10 28 15 8 20 20 12 45 16 10 25 29 12
oomst- m
N _!
Jönköpings 5 7 Kronobergs 18 Kalmar 5 3 Gotlands x
11 12 12 63 X 8 18 23 17 66 x 13 22 26 17 X 11 24 X 10 20 X 18 31 X 13 24 X 20 11 13 58 19 11 19 19 18 62 21 14 23 28 20 10 x x x x 13 17 x x x x 13 21 X X
8 x 12 x 10 14 12 14 2
x 7 8 3
7 6 4 27 6 O 3
(Dnm mum—
XXNOX !—
Blekinge 7 3 Kristian stads 5 8 Malrnöhu s 3 3 Hallands 41
N '— PDF!/3 IOXDKNOX GROV”?
Göteborgs och Bohus 24 Alvsborgs 25 Skaraborgs 56 Värmlands 38
'— —(
m _ O N rx _! l—l _! O !— O N m '— N I-( m _ oo _lxDXX OXIO>4 '— in N N _ oo 0 _| "0855 Ommo
18 14 13 11 1 13 21
v—c thfl' QOXX -—
Örebro 2 3 Västmanlands 19 Kopparbergs 37 Gävleborgs 22
_a WXWX
Västernorrlands 48 Jämtlands 24 Västerbottens 14 Norrbottens 12
9 23 14 27 11 22 14 12
D quz Damm HDBX >N4
N ln X XXII) =? m ON '— XKDXX v—Hn gr.—c xo 0—1 >(th XCXX
N 05 m 0 N xxxx © .. II] —1 D m
Anm. x-markering anger att underlaget är svagt, mindre än 40 köp.
och som alltså tagit sig uttryck i priserna vid 1970 års köp. Det ligger närmast till hands att den åsyftade prisnivån "vid taxeringstill- fället” var 1968/69 års. Mot denna bakgrund är de övertaxeringsfrekvenser som redovisats i föregående avsnitt inte direkt relevanta vid bedömning av andelen övertaxerade fastighe- ter ”vid taxeringstillfället” ingången av år 1970.
Bedömning av andelen övertaxerade fas- tigheter vid taxeringstillfället, dvs. av hur många fastigheter som vid hypotetiska för- säljningar vid detta tillfälle skulle ha försålts till priser understigande de åsatta taxerings- värdena, år av särskilt intresse ur teknisk synpunkt. Sifferuppgifter härom skulle ge besked om vad man rent värderingstekniskt skulle kunna uppnå vid given målsättning och känd prisnivå. Samma slags synpunkter har tidigare lagts på de tekniska möjligheter- na att uppnå en viss genomsnittlig taxerings- värdenivå.
eller ens vid
Ur rättssäkerhetssynpunkt torde intresset däremot mera knytas till frågan hur många fastigheter som kunde anses övertaxerade vid ingången av år 1970. De nya värdena gäller ju formellt från den 1 januari 1970 och påverkar fastighetsägarens beskattningssitua- tion från denna tidpunkt.
Vid diskussion rörande de föreliggande —— liksom rörande de för framtiden förväntade och/eller acceptabla — övertaxeringsfrekven- serna kan alltså tre tidpunkter aktualiseras. Det faktiska utfallet grundat på den genom- snittliga prisnivån 1970 har redovisats i föregående avsnitt. Någon direkt beräkning av övertaxeringsfrekvenserna vid de andra båda tidpunkterna har inte varit möjlig. En indirekt beräkning försvåras av att de allmän- na prisrörelserna från taxeringstillfället till 1970 f. 11. inte är kända. Liksom vid diskus- sionen om de uppnådda taxeringsvärdeni- våerna kan emellertid vissa antaganden läggas till grund för en hypotetisk beräkning.
En förutsättning för att man skall kunna omräkna de direkt ur materialet framtagna övertaxeringsfrekvenserna till att avse ett annat prisläge än det genomsnittliga år 1970, är att alla prisrörelser varit homogena. Där-
med avses att priset vid varje enskilt köp skulle ha påverkats på — procentuellt — samma sätt, dvs. att en antagen p-procentig förändring i den allmänna nivån skulle inne- bära att varje nu föreliggande prisuppgift också förändrats med p procent. Antagandet är i och för sig orealistiskt beträffande den enskilda fastigheten. Eftersom det i detta fall rör sig om ett relativt stort statistiskt mate- rial och variationer beträffande enskilda köp därigenom kompenserar varandra, kommer antagandet dock icke att påverka det sanno- lika antalet övertaxerade fastigheter.
Om de erlagda köpeskillingarna genom— gående utgjort p procent av de verkliga (K), skulle övertaxering föreligga vid de köp där
T
För dessa köp är
% > , eller Q > p.
Fördelningen för T/K är känd genom tidigare redovisningar. Uppgifter om andelen övertaxerade fastigheter (övertaxeringsfre- kvensen R) vid prislägen 5 respektive 10 procent under 1970 års prisläge, dvs. för p-värden 0,95 respektive 0,90, har samman- ställts i de båda sista avdelningarna av tabell 10.
Om man antager att fastigheterna åtmins- tone behållit sitt realvärde, dvs. nominellt följt den allmänna prisstegringen på konsum- tionsvaror, skulle antagandet om 5 procent i huvudsak svara mot prisläget i senare delen av 1969 och 10 procent mot prisläget i mitten av 1968. Det framgår av tabellen att övertaxeringsfrekvensen vid dessa tidpunkter sålunda var betydligt högre än den som erhållits ur 1970 års prismaterial. För den mest omfattande fastighetsgruppen, nämli- gen villor, rad- och kedjehus (typkod 13,14,15) beräknas mer än var tionde (11 %) fastighet ha varit övertaxerad vid 5 procents lägre prisnivå och ungefär var sjunde (14 %) vid 10 procents lägre nivå. För tomter för fritidsändamål samt för jordbruksfastigheter
är storleksordningen likartad, medan för fritidshus och bostadshyreshus ungefär 20 procent antages ha varit övertaxerade vid en prisnivå som understiger 1970 års med 5 procent.
Övertaxeringsfrekvenser vid givna taxeringsvärde-
nivåer och 1970 års taxeringsprecision
5.1 Allmänt
Det faktiska utfallet beträffande andelen övertaxerade fastigheter (R-värdena) är, en- ligt vad tidigare sagts, resultatet av ett samspel mellan två faktorer -— den uppnådda genomsnittliga taxeringsvärdenivån och spridningsbilden/precisionen.
Vid 1970 års allmänna fastighetstaxering kom taxeringsvärdenivån för vissa fastighets— typer att awika betydligt från målsättning- en. Det är uppenbart att detta också starkt påverkat övertaxeringsfrekvensen så som den redovisats i tidigare avsnitt. Sannolikt kan man vid kommande fastighetstaxeringar ge- nom lämpliga styrmedel nå en bättre över- ensstämmelse mellan målsättning och utfall för taxeringsvärdenivån. Under alla förhål- landen måste konsekvenserna av en viss målsättning bedömas utifrån antagandet att målsättningen åtminstone i huvudsak uppfyl- les.
I detta kapitel behandlas frågan om över- taxeringsfrekvenser vid vissa på förhand be- stämda taxeringsvärdenivåer. Därvid har ni— våerna 70, 75, 80 och 85 procent ansetts mest aktuella. Vidare antages att taxeringen sker med den precision som erhållits vid 1970 års taxering, dvs. att de tidigare redovi- sade spridningsbilderna kring medeltalet är tillämpliga även vid framtida taxeringar. I kapitel 6 skall frågan om inverkan av en förbättrad precision tagas upp.
5 .2 Beräkningsmetod
Det faktiska utfallet beträffande övertaxe- ringsfrekvenserna (R-värdena) är känt genom tidigare beräkningar. Detta utfall anger där- vid R-värdet vid den genomsnittliga taxe- ringsvärdenivå, ÖF, som faktiskt uppnåddes vid 1970 års fastighetstaxering. För beräk- ning av R vid annan nivå, QM (nivå enligt målsättning), kan följande resonemang föras.
Under förutsättning av proportionella för- ändringar i taxeringsvärdena skulle nivån QM erhållas om varje enskild fastighet som vid 1970 års taxering åsatts taxeringsvärdet Ti stället åsatts värdet
Vid sådan taxering skulle föreligga för varje fastighet där
övertaxering
Liksom tidigare betecknas kvoten T/K med Q, varvid ovanstående olikhet kan tecknas Ör Q > _— QM
Varje fastighet som vid köp 1970 erhåller ett Q-värde som överstiger QF/ÖM skulle alltså ha ansetts vara övertaxerad om taxe- ringen skett så att den genomsnittliga taxe- ringsvärdenivån blivit ÖM istället för ÖF. Q-värden lika med QF/QM betecknas därför lämpligen som kritiska Q-värden, riit-
Eftersom såväl QF som QM är kända, kan ka beräknas. Med utgångspunkt från de framtagna fördelningarna i Q-värdet kan vidare avgöras hur stor andel av totala antalet köp, som uppvisar Q större än riit' Denna andel avser andelen övertaxerade fas- tigheter vid gjorda antaganden angående genomsnittlig taxeringsvärdenivå, eller — med tidigare använd terminologi — övertaxe- ringsfrekvensen R. Fördelningen för Q är emellertid redovisad endast för intervall om 0,05 enheter. För Q-värden däremellan mås- te alltså viss interpolation ske.
Ett exempel på hur övertaxeringsfrekven- sen bestämmes för viss taxeringsvärdenivå ges nedan.
Antaganden:
]. För viss fastighetstyp gäller följande sam- band mellan Q— och R-värden (enligt datalista):
Q: 0,80 0,85 0,90 0,95 1,00 1,05 1,10 R: 30 22 17 12 8 6 5 %
2. Uppnådd taxeringsvärdenivå, ÖF = 70 % (enligt datalista)
Sökt: Antal övertaxerade fastigheter vid hypote- tisk taxeringsvärdenivå, ÖM = 75 respektive 80 %.
Beräkning: 1. Bestäm de kritiska Q-värdena i respektive fall. Därvid erhålles:
. — 70
Vid QM = 75 %: rilt = ? = 0,93 . — 70 Vld QM = 80 %. rilt : W = 0,88
2. Bestäm det R-värde som svarar mot ka. Genom interpolation i tabellen under antaganden 1. fås om ka = 0,93 R = 14 % om rilt : 0,88 R : 19 %
Interpolationen har gjorts grafiskt efter uppritande i diagram av sambandet mellan riit och R för varje aktuell kombination av fastighetstyp och region. Därigenom har säkrare värden kunnat erhållas i de fall sambandskurvan varit ojämn, t. ex. på grund av litet underlag. Vidare har man på detta sätt i huvudsak kunnat eliminera de fel som annars skulle uppstå på grund av en anhop- ning av antalet köp med O = 1, dvs. köp till taxeringsvärdet. De fel som kan uppstå i R-värdena genom den använda beräknings- tekniken uppgår till högst någon procenten- het och är sålunda helt oväsentliga.
5.3 Övertaxeringsfrekvens 5.3.1 Hela riket
Beräkning av övertaxeringsfrekvenser (R-vär- den) har skett på sätt som ovan angivits. Beräkningen bygger på att en viss given genomsnittlig taxeringsvärdenivå (= målsätt- ningen) uppnås samt att taxeringen sker med den precision (spridning kring denna nivå), som förelegat vid 1970 års fastighetstaxe- ring.
För riket i dess helhet erhålles de i tabell ]] angivna övertaxeringsfrekvenserna för vis- sa fastighetstyper.
De angivna tabellvärdena ger besked om vilka övertaxeringsfrekvenser som — vid 1970 års taxeringsprecision — vore att för- vänta, om en genomsnittlig taxeringsvärde- nivå om 70, 75, 80 respektive 85 procent uppnåddes. Man kan uttrycka det så att de faktiskt erhållna övertaxeringsfrekvenserna, så som de redovisats i tabell 9, korrigerats för nivåfel.
Tabellen visar — för var och en av de olika målsättningsnivåema — betydligt jämnare sifferserier än för det faktiska utfallet 1970. Man kan direkt ur tabellen utläsa de över- taxeringsfrekvenser som kunnat förväntas, om de vid 1970 års taxering rekommende- rade taxeringsvärdenivåerna (75 respektive 80 %) verkligen uppnåtts. För de viktigaste fastighetstyperna anges dessa övertaxerings- frekvenser enligt följande:
Fastighetstyp Procent Tomt för permanentbostad 18 Tomt för fritidsbostad 15 Villor, rad— och kedjehus 8 Fritidshus 14 Tomt för hyres- och affärsfastighet 24 Hyreshus, bostad 14 Hyreshus, ej bostad 16 Industrifastigheter m. fl. 21 Jordbruksfastigheter 14
Endast för en av fastighetstyperna — men samtidigt den största — skulle alltså över- taxeringsfrekvensen vid uppnådd målsättning ha understigit 10 procent. Övriga fastighets- typer skulle ha erhållit betydligt högre över- taxeringsfrekvens, för vissa t.o.m. översti- gande 20 procent.
5.3.2 Regionala variationer
På grund av att precisionen/spridningsbilden kring medelvärdet varierar från län till län, kommer givetvis också den hypotetiska över- taxeringsfrekvensen vid given genomsnittlig taxeringsvärdenivå att variera länsvis. För att visa vilka variationer det därvid kan vara fråga om har i tabell 12 sammanställts
uppgifter för de olika länen och vissa fastig- hetstyper. För övriga fastighetstyper är läns- vis redovisning av hypotetiska övertaxerings- frekvenser tämligen meningslös på grund av det ringa antal köp som kan läggas till grund för bedömningen. Vidare har redovisningen inskränkts till att avse taxeringsvärdenivåer- na 70, 75 och 80 procent. — Några speciella kommentarer till redovisningen har inte an- setts erforderliga.
Tabell 11 Beräknad övertaxeringsfrekvens. Förutsättning: Given taxeringsvärdenivå och 1970 års taxeringsprecision. Hela riket.
Fastighetstyp Taxeringsvärdenivå Faktiskt utfall 1970 70 75 80 85 11 15 18 23 27 35 12 11 15 18 22 8 13 6 8 12 16 7 13,14,15 Samtliga 6 8 12 16 7 5— 50 tkritax.värde 10 13 17 22 12 50—100 tkr i tax.värde 3 6 9 14 5 100—150 tkr i tax.värde 5 6 8 12 6 150—225 tkr i tax.värde 3 5 8 12 3 16 10 14 18 22 13 21 16 20 24 29 23 22,23 6 10 14 22 13 24,25,26,27 8 11 16 22 16 30 14 18 21 26 23 Jordbruksfastigheter Samtliga 10 14 17 21 10 5—100 tkr i tax.värde 10 13 17 21 9 över 100 tkr i tax.värde 10 13 16 19 13
Tabell 12 Beräknad övertaxeringsfrekvens. Förutsättning: Given taxeringsvärdenivå och 1970 års taxeringsprecision. Länsvis.
Län
Taxeringsvärdenivå 70 % Taxeringsvärdenivå 75 % Taxeringsvärdenivå 80 %
Fastighetstyp Fastighetstyp Fastighetstyp
11 12
13—1516
22,23 Jbr
11 12
13—1516
22,23 Jbr
11 12 13—15 16
22,23 Jbr
Hela riket
AB
0 omm mom— MAEZ Omäw HDBX >N4
& m
Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands
Blekinge Kristianstads Malmöhus Hallands
Göteborgs och Bohus Alvsborgs
Skaraborgs Värmlands
Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs
Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens
11 10 10
7 16
XX OXONK .—
XBXX
0
'—
0'0100 "1000 h0=f0 0000wa somnat; (*mb
10
12
6 QXWO »!)me
_!
XXVO 00005 wxxoo XXNX
10
x 15 10 11
18 17 12 15 8 17 10 19 15 13 16 10 19 x x 19 x x 16 15 18 16 13 x x
8 rxrxoooo unosoosr OMXC—4 -—1 '—
ooooo I—lv—lv—t
10 10 11 10
14 10
XKQX
14 x 16 16 12 16 15 14 23 18 12 18 20 17 9 14 14 21 10 14 20 14 11 20 10 22 10 18
22 x 13 x
25 22 12 19 x
14 10 x 13 17 12 x 12 17 x 18 22 12 19 20 19
Anm. x-markering anger att underlaget är svagt, mindre än 40 köp.
6 Bedömning av övertaxeringsfrekvens vid kommande
fastighetstaxering
6.1 Allmänt
Diskussionen och redovisningarna i föregåen- de avsnitt har byggt på två väsentliga anta- ganden: (1) att målsättningen beträffande taxeringsvärdenivåerna skulle kunna uppnås (70, 75, 80 respektive 85 procent) och (2) att den taxeringsprecision (spridning kring genomsnittlig taxeringsvärdenivå) som för varje fastighetstyp och/eller län kan utläsas ur 1970 års taxering är tillämplig även vid kommande taxeringar.
För en mera realistisk bedömning av situationen inför kommande fastighetstaxe- ringar bör en viss modifiering av dessa antaganden ske. Erfarenheterna från 1970 års allmänna fastighetstaxering visar att det inte är möjligt att helt uppnå önskad genom- snittlig taxeringsvärdenivå. Å andra sidan torde man kunna räkna med att taxerings- precisionen vid kommande fastighetstaxering något kan förbättras ijämförelse med den som uppnåddes 1970. — I avsnitten 6.3 och 6.4 nedan kommer frågorna om osäkerhet i den genomsnittliga taxeringsvärdenivån res- pektive om taxeringsprecisionen vid nästa fastighetstaxering att något närmare diskute- ras i syfte att ge underlag för en prognos beträffande övertaxeringsfrekvensen vid den— na taxering.
Prognosen bygger på det tidigare konstate- rade förhållandet att övertaxeringsfrekven— sen är resultatet av ett samspel mellan
taxeringsvärdenivån och precisionen vid taxeringen. Ett närmare studium av detta samspel har visat att en mycket stor lagbun- denhet föreligger. Redovisning härav sker i avsnitt 6.2.
6.2 Samband mellan taxeringsvärdenivå, taxeringsprecision och övertaxeringsfrekvens
Analys av sambandet mellan de tre faktorer- na har genomförts och i första hand byggt på de uppgifter som tidigare lämnats i tabell 7 (precisionstalet on) och tabell 1 1 (övertaxe- ringsfrekvenser vid givna taxeringsvärdeni- våer).
Analysen har skett grafiskt genom upprit- ning i diagram av sambandet mellan taxe- ringsvärdenivå, precisionstal och övertaxe- ringsfrekvens. Den grafiska redovisningen har kontrollerats genom en numerisk analys i form av multipel regressionsanalys. Slutligen har en jämförelse gjorts med länsvisa uppgif- ter beträffande de tre faktorerna. Vid dessa kompletterande analyser har den grafiska analysen visat sig hållbar. Endast i undan- tagsfall uppgår avvikelserna mellan det i diagrammet avlästa värdet på övertaxerings- frekvensen (R-värdet) vid given taxeringsvär- denivå och precision och motsvarande värde enligt primärmaterialet till mer än en pro- centenhet.
För redovisningen i detta sammanhang har det primära diagrammet översatts till tabella-
risk form. Därvid har intervall för förväntade övertaxeringsfrekvenser vid olika taxerings- värdenivåer och precisionstal (Pm) angivits. Intervallen har valts så att de täcker dels förekommande avvikelser i det nyssnämnda utgångsmaterialet från det strikta sambandet dels en viss variation i taxeringsvärdenivå (ca 1 2 procentenheter). Intervallen redovisas i tabell 13.
Tabell 13 Intervall för förväntade övertaxe- ringsfrekvenser. Vissa taxeringsvärdenivåer och varierande precisionstal.
Precisions- Taxeringsvärdenivå, QM taleo 70 75 80 85
85 2— 4 3- 6 6— 9 9—13 80 2— 4 4— 7 7—10 10-14 75 3— 5 5— 8 8—12 11—16 70 4— 6 6— 9 9—13 13—17 65 5— 8 7—11 11—14 14—19 60 5— 9 8—12 12—16 16—21 55 6—10 10—14 13—18 18—23 50 8—12 12—16 15—20 19-25 45 9—14 14—18 17—22 21—27 40 10—15 15—20 19—24 23—29
6.3 Osäkerhet i genomsnittlig taxeringsvär- denivå
Det är uppenbart att man inte kan förvänta sig att eftersträvade taxeringsvärdenivåer exakt erhålles vare sig för riket i dess helhet eller för de enskilda länen. Svårigheterna i bedömning av rådande prisnivåer vid taxe- ringstillfället och värderingsteknikens ofrån- komliga svagheter är därtill alltför stora. Erfarenheterna från 1970 års allmänna fas- tighetstaxering visar emellertid att man för vissa av de största fastighetsgrupperna kun— nat erhålla en god överensstämmelse med givna rekommendationer. För andra grupper — främst obebyggda tomter av olika slag samt industrifastigheter — har det uppenbar- ligen varit svårare att styra taxeringsvärde- nivån till den önskade. Närmare redovisning av dessa förhållanden har lämnats i kapitel 3.
Vid bedömning av 1970 års resultat bör några väsentliga förhållanden noteras. För det första prövades vid 1970 års taxering en rad värderingsmetoder och även därtill knut-
na administrativa förfaranden för första gången. De erfarenheter som nu vunnits kan utnyttjas i samband med den utveckling av metoder och förfaranden som torde komma att ske inför 1975 års allmänna fastighets- taxering och leda till förbättrade möjligheter att styra taxeringen mot en önskad nivå. För det andra var det prisstatistiska underlaget inför 1970 års taxering bristfälligt för vissa fastighetstyper. För obebyggda fastigheter och industrifastigheter saknades överhuvud- taget centralt statistiskt prismaterial. I detta avseende torde ett klart förbättrat utgångslä- ge föreligga vid 1975 års taxering. En om- läggning av statistiska centralbyråns fastig- hetsprisstatistik har skett från och med 1970 års köp, varvid bl.a. en nära samordning skett med fastighetstaxeringens klassifice- ringsnormer. Detta rikhaltiga primärmaterial kan genom specialbearbetningar och analyser tillföra taxeringsarbetet säkrare grunder för bedömning av rådande prisnivåer inom skilda delmarknader.
Det är givetvis inte möjligt att förutsäga vilken inverkan nämnda förhållanden kan ha på överensstämmelsen mellan önskad och uppnådd genomsnittlig taxeringsvärdenivå. Det finns dock anledning att tro att överens- stämmelsen i stort sett kan bli bättre än vid 1970 års taxering.
6.4 Bedömning av precisionstal vid kom- mande fastighetstaxering
De allmänna omdömen rörande förutsätt- ningarna vid kommande fastighetstaxering som givits i föregående avsnitt är tillämpliga även vid bedömning av den andra väsentliga faktorn — precisionen vid taxeringen. Såväl de vid 1970 års taxering vunna erfarenheter- na som den förbättrade prisstatistiken torde möjliggöra högre precision vid 1975 års taxering än vid 1970 års. Några speciella aspekter på denna fråga skall dock redovisas.
Värdering av en enskild fastighet är alltid förenad med stor osäkerhet även om den genomföres av tränad expertis och med tillgång till omfattande bakgrundsdata. Den- na osäkerhet, vars storlek i huvudsak är
okänd, är givetvis ofrånkomlig i taxerings- sammanhang. Den kombineras därtill med den likaledes ofrånkomliga spridningen i köpeskillingarna kring ett tänkt sant mark— nadsvärde.
Utöver nämnda båda faktorer har sprid- ningen vid 1970 års fastighetstaxering givet- vis påverkats av ofullständiga och/eller fel- aktiga data rörande de enskilda fastigheterna (brister i deklarationsmaterial), av ofullkom— liga metoder, av ofullkomlig tillämpning av dessa metoder och av bristande kännedom om marknadens prisvariationer. Till den del dessa ofullkomligheter och brister kan över- bryggas vid en kommande taxering skulle alltså motsvarande förbättringar i precisio- nen kunna förväntas. En viss bedömning härav kan göras med utgångspunkt från resultaten vid 1970 års allmänna fastighets- taxering.
Som mått på precision i detta speciella sammanhang har tidigare införts begreppet P2 o-värde, som anger den procentuella andel fastigheter vilkas Q-värden faller inom inter— vallet Qi 20 %. Q är därvid kvoten taxe- ringsvärde/köpeskilling för enskild fastighet och Ö den genomsnittliga kvoten, eller ge- nomsnittliga taxeringsvärdenivån, för samt- liga fastigheter i gruppen. Sådana PM)-värden har redovisats i avsnitt 3.3.
De skillnader som visats föreligga i Pgo' värdena för olika fastighetstyper är uppen- barligen uttryck för olika svårighetsgrader vid taxeringen och för prissplittringen inom respektive delmarknad. Skillnaderna kom- mer därför sannolikt att i huvudsak kvarstå vid kommande taxeringar.
Variationerna mellan olika län för en given fastighetstyp torde delvis kunna förkla- ras av regionala skillnader i fastighetsbe- ståndets homogenitet och i marknadssitua- tionen. Även faktorer som direkt samman— hänger med själva taxeringsarbetet torde dock spela en viktig roll. Exempel på sådana faktorer är tillgången på tränade värderings- män med god kännedom om marknadssitua- tionen, tillgången på och utnyttjandet av tillförlitlig prisstatistik och omsorgen vid taxeringsarbetets förberedande och genom-
förande. Man synes ha skäl att antaga att precisionen genomsnittligt kan förbättras nå- got vid kommande taxeringar, samtidigt som variationsbredden mellan länssiffrorna något krymper. Det är givetvis inte möjligt att förutsäga hur kraftig denna förändring kan bli. Vissa bedömningar har dock gjorts.
Bedömningen av vilka precisionstal, PM, som kan förväntas vid kommande taxering har skett mot bakgrund av erfarenheter och överväganden beträffande
. den vid 1970 års taxering uppnådda pre- cisionen
. möjligheterna att förbättra det prisstatis- tiska underlaget 0 möjligheterna att utveckla värderingsme- todiken.
Resultatet av bedömningar har samman- ställts i tabell 14. Det måste framhållas att där givna uppgifter grundar sig på subjektiva överväganden och därför närmast får betrak- tas som ”kvalificerade gissningar”. Som jäm— förelse har i tabellen även redovisats de vid 1970 års taxering uppnådda precisionstalen.
Tabell [4 Precisionstal, on , vid kommande fastighetstaxering. Bedömning mot bakgrund av erfarenheter vid 1970 års taxering.
Fastighetstyp P20 enligt 1,20 vid kom- 1970 års mande fastig- taxering hetstaxering
1 1 40 50—55 12 45 45 —5 0
13,14,15
Samtliga 69 65—70 5— 50 tkritax.v. 52 50455 50—100 tkr i tax.v. 77 75—80 100—150tkr i tax.v. 79 80—85
16 49 50—55 22,23 59 60— 65 24,25 ,26,27 56 55—60 30 44 45—50
Jordbruksfastigheter 52 50—55
6.5 Sannolik övertaxeringsfrekvens vid kom- mande fastighetstaxering
De i tabell 13 redovisade förväntade över- taxeringsfrekvenserna vid varierande preci-
Tabell 15 Övertaxeringsfrekvenser. Sannolika intervall för olika fastighetstyper vid kom- mande fastighetstaxering.
Fastighetstyp Taxeringsvärdenivå 70 75 80 85 11 6—12 10—16 13—20 18—25 12 8—14 12—18 15—22 19—27 13,14,15 Samtliga 4— s 6—11 944 13—19 5# 50 tkritax.värde 6—12 10—16 13—20 18—25 50—100tkritax.värde 2— 5 4— 8 7—12 10—16 100—150tkritax.värde 2— 4 3— 7 6—10 9—14 16 6—12 10—16 13—20 18-25 22,23 5— 9 7—12 11—16 14—21 24,25,26,27 5—10 8—14 12—18 16—23 30 8—14 12—18 15—22 19—27 Jordbruksfastigheter 6—12 10—16 13—20 18—25
sionstal kan nu kombineras med de preci- sionstal för skilda fastighetstyper som bedö- mes sannolika vid kommande fastighets- taxering och som angivits i tabell 14. Därvid erhålles de sannolika intervallen för över- taxeringsfrekvenserna för de olika fastighets- typerna och vid varierande målsättning be- träffande taxeringsvärdenivån. Intervallen hänför sig i första hand till övertaxerings- frekvensen för riket i dess helhet. 1 andra hand kan man förmoda att övertaxerings- frekvenserna för huvuddelen av rikets län likaledes kommer att hålla sig inom de angivna intervallen. Redovisning sker i tabell 15.
De redovisade intervallen bygger enligt ovan på antaganden främst rörande en viss förbättring av taxeringsprecisionen och rö- rande möjligheterna att uppnå den önskade taxeringsvärdenivån. Det är ofrånkomligt att en osäkerhet föreligger härvidlag. Med ut- gångspunkt från det redovisade sambandet mellan taxeringsvärdenivå, precision och övertaxeringsfrekvens är det dock möjligt att bedöma effekten av andra antaganden sär- skilt beträffande den framtida taxeringspre— cisionen.
I stort sett torde de itabell 15 redovisade övertaxeringsfrekvenserna ge ett gott under- lag för bedömning av skäligheten i framtida målsättningar beträffande taxeringsvärde-
nivån och för eventuell differentiering av densamma för skilda fastighetstyper. Ut- gångspunkten därvidlag torde vara en be- dömning av den övertaxeringsprocent, som kan anses acceptabel ur rättssäkerhetssyn- punkt. Någon sådan bedömning kan inte göras utifrån tekniska aspekter och kan alltså inte ske inom ramen för denna utredning.
Bihang B
Värderingsmetoder för bestämning av tekniskt nuvärde på jordbrukets ekonomibyggnader och bostadshus
av professor Rolf Henriksson
Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik Lantbrukshögskolan, Lund
Undersökningen är genomförd på uppdrag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning
Institutionen för lantbrukets byggnadsteknik har för 1971 års fastighetstaxeringsutredning genomfört en separatutredning, vars avsikt varit att försöka utarbeta olika metoder för värdering av ekonomibyggnader och bostads- hus. Utredningen har utmynnat i tre alterna- tiva värderingsmetoder för varje byggnads- typ. De olika metoderna kommer här nedan att närmare beskrivas.
Värderingsmetoder för bestämning av tek— niskt nuvärde på jordbrukets ekonomibygg- nader
Alt. 1
Vid värdering enligt alt. 1 uppdelas ekonomi- byggnaderna i djurstallar och övriga byggna— der. Inom gruppen övriga byggnader ingår loge och lada, magasin, potatislagerhus, maskinhall, garage och reparationsverkstad samt diverse byggnader, såsom mjölkrum, förråd, vagnbod etc. I denna grupp ingår även torkanläggningar för spannmål, torkan— läggningar för hö, silor samt gödselförvaring.
Vid värdering av djurstallar sker en upp- delning i byggnadsskal, inredning samt ut— rustning. Beräkningen av nyvärdet för bygg- nadsskalet sker med hjälp av beräknade mz-kostnader för olika hustyper av djurstal- lar. De olika hustyperna finns beskrivna i värderingsformuläret.
Värdet av inredningen beräknas med av- seende på vilket djurslag byggnaden är avsedd för. Till inredningen hör allt det som är speciellt för produktionen, såsom för mjölkkor foderbord, uppbindningsanord- ning, båsavskiljare, kalvboxar, ungdjursboxar osv., för svin den totala boxinredningen med foderhoar osv.
Till utrustningen hör foderhantering, mjölkhantering och gödselhantering. Vad som ingår i utrustningen för olika djurslag finns i stort redovisat i anvisningarna för värderingsmetoden enligt alt. ].
Nyvärdet för djurstallar beräknas med hjälp av de erhållna uppgifterna och de i
värderingsmetoden angivna mz-kostnaderna. Genom den noggrannhet med vilken värde— ringsmetoden är utarbetad torde felet i nyvärdet maximalt uppgå till 15 %.
Det tekniska nuvärdet beräknas med hjälp av beskaffenhetsfaktorn, som är beroende av byggnadsår och befintligt skick. Eftersom beskaffenhetsfaktorn är relativt grovt beräk- nad, är det av vikt att byggnadskostnaden för det aktuella objektet, dvs. uppförande— kostnaden, anges om denna är känd. Vidare bör anges kostnaden för till- och ombyggnad och kostnaden för väsentliga reparationer samt vilket år åtgärden vidtogs.
Som tidigare nämnts beräknas beskaffen- hetsfaktorn med utgångspunkt från bygg— nadsår och byggnadens befintliga skick. I en särskild tabell anges delfaktorn för bygg- nadsår samt delfaktorn för angivande av byggnadens befintliga skick. Genom att summera dessa båda faktorer och beräkna medelvärdet erhålls den beskaffenhetsfaktor eller medelfaktor som nyvärdet skall multi- pliceras med för att nuvärdet skall erhållas.
Såväl för loge och lada som för potatis- lagerhus beräknas nyvärdet efter en volyms- metod. Volymsmetoden ger ett säkrare värde än mz-metoden, eftersom man även får med variationen i vägghöjd. Volymen beräknas med hjälp av längd-, bredd- och höjdmått och den erhållna volymen multipliceras med en beräknad volymsbyggnadskostnad som ger nyvärdet. Med hjälp av byggnadsår och befintligt skick beräknas på samma sätt som för djurstallar beskaffenhetsfaktorn, som multipliceras med nyvärdet för att nuvärdet skall erhållas.
Nyvärdet för magasin, maskinhall, garage och reparationsverkstad samt diverse mindre byggnader beräknas enligt mz—metoden. Med hjälp av längd och bredd erhålls ytan som multipliceras med m2-kostnaden, vilken för maskinhall, garage och reparationsverkstad förutom för oisolerad byggnad även beräk- nas för isolerad byggnad. Beskaffenhetsfak- torn och nuvärdet beräknas såsom tidigare beskrivits.
Nyvärdet för torkanläggningar för spann- mål och torkanläggningar för hö beräknas
efter torkarnas storlek i ton respektive ton per timme och för silor och gödselförvarings- anläggningar såsom en volymskostnad eller mz-kostnad. I båda fallen beräknas nyvärde, beskaffenhetsfaktor och nuvärde som beskri- vits för övriga byggnader.
Alt. 2
Värderingsmetoden enligt alt. 2 är närmast att betrakta såsom en schablonmetod. Samt- liga byggnader är beräknade enligt mz-meto- den och därutöver är för djurstallar såväl byggnadsskal som inredning inbakade i sam- ma mz-kostnad. mz-kostnaden är beräknad såväl för isolerad som för oisolerad byggnad.
Sedan nyvärdet är beräknat med hjälp av byggnadsyta och m2-kostnad, multipliceras nyvärdet med beskaffenhetsfaktorn som är sammanvägd av faktorer beroende av bygg- nadsår, standard och befintligt skick. Fakto- rerna för byggnadsår och befintligt skick är uppbyggda på samma sätt som för värde- ringsmetoden enligt alt. 1. Eftersom kostna- den för inredning är inbakad i byggnadsska- let som en mz—kostnad, beror kostnadsstor- leken på vilken standard byggnaden med inredning har. Standarden är därför indelad i fyra grupper, från omodern byggnad till modern byggnad med hög teknisk standard, varvid varje steg är närmare beskrivet i anvisningarna till värderingsmetoden.
Som framgått av beskrivningen har värde- ringsmetoden enligt alt. 2 en sämre nog- grannhet än värderingsmetoden enligt alt. 1. Man torde kunna räkna med att maximala felet i beräkningen av nyvärdet ligger vid 30 %.
Alt. 3
Värderingsmetoden enligt alt. 3 utgör endast en nuvärdesberäkning av byggnadsskalet. Inredning och maskinell utrustning lämnas utan avseende.
Hustyperna är uppdelade i fem grupper, vari ingår såväl djurstallar som övriga ekono- mibyggnader. Hustyperna kan därför inte bli lika differentierade i alt. 3 som i alt. ]. Bl. a.
kan inte variationer, exempelvis i höjd för logar, lador och potatislagerhus, komma med i beräkningen.
Nyvärdet beräknas enligt mz-metoden. mz-kostnaden är angiven för såväl isolerad som oisolerad byggnad.
Beskaffenhetsfaktorn är uppbyggd av fak- torn för byggnadsår och befintligt skick på samma sätt som tidigare beskrivits för värderingsalternativ ]. Beskaffenhetsfaktorn multiplicerad med nyvärdet anger nuvärdet.
Vid en jämförelse mellan de olika värde- ringsmetodema kan först konstateras att värderingsmetoden enligt alt. 3 endast ger värdet för överbyggnaden och kommer där- för inte att närmare kommenteras. Det maximala felet i nyvärdesberäkningen upp- går till 25 %.
Vid jämförelse mellan alt. 1 och alt. 2 kan först konstateras att alt. 1 har en avsevärt mycket större säkerhet i nyvärdesberäk- ningen än alt. 2. Detta torde vara av stor vikt eftersom värderingsmetoden skall användas som avskrivningsunderlag vid beskattning. Vidare kan konstateras att alt. 2 är något enklare att använda, eftersom antalet uppgif- ter som erfordras vid värderingen är mindre än för alt. 1. Det bör dock framhållas att användningen av alt.] för värdering ej är mer komplicerad än nuvärdesmetoden för "särskild fastighetsdeklaration för särskild Villafastighet”. Enligt institutionens bedöm- ning bör därför alt. ] läggas till grund för användning vid bestämning av det tekniska nuvärdet för jordbrukets ekonomibyggnader vid fastighetstaxering.
Värderingsmetod för bestämning av tekniskt nuvärde på bostadshus
Alt. 1
Vid värdering enligt alt. ] uppdelas bostads- huset i permanent bostad eller fritidshus. Vidare har en uppdelning skett i olika hustyper, från l-planshus till 2-planshus eller flera plan med eller utan inredningsbar vind. Dessutom kan källare eller delvis källare ingå.
Nyvärdet på bostadshuset beräknas enligt mz-metoden med användande av husets längd och bredd samt angivna enhetsvärden för byggnadsstommen för den angivna läng- den och bredden.
Utrustningen är uppdelad i vatten och avlopp, el och värme, uppvärmning samt biutrymmen i anslutning till bostaden. Där- utöver upptages viss specificerad utrustning. Nyvärdet av utrustningen är upptaget såsom en styckekostnad utom för biutrymmen i anslutning till bostaden som är upptaget såsom en mz-kostnad.
Det tekniska nuvärdet beräknas med hjälp av en beskaffenhetsfaktor som är beroende av byggnadsår och befintligt skick och bestäms på samma sätt som tidigare angetts för alt. 1 vid ekonomi- byggnader.
I värderingsformuläret finns även möjlig— het för uppgiftslämnaren att ange bygg- nadskostnaden uppdelad i uppförandekost— nad, till- eller ombyggnad, väsentlig repara- tion samt dessutom att ange året för åtgärden. Härigenom blir det möjligt att få en kollationering av det framräknade nyvär- det och nuvärdet.
värdering av
Alt. 2
Värderingsmetoden enligt alt. 2 är närmast att betrakta såsom en schablonmetod, där beräkningen av nyvärdet sker enligt mz- metoden. Värderingsmetoden gäller såväl för permanent bostadshus som fritidshus. Upp- delningen av hustyper har endast skett i l-planshus utan inredningsbar vind och 1,5-plans— eller flerplanshus. Med hjälp av byggnadens storlek erhålls nyvärdet per ml byggnadsyta och därmed även nyvärdet för bostadshuset. Byggnadsår, standard och be- fintligt skick används för bestämning av beskaffenhetsfaktorn på samma sätt som för alt. 2 vid värdering av ekonomibyggnader.
Alt. 3
Alt. 3 utgörs av värderingsmetoden enligt den särskilda fastighetsdeklarationen, blan- kett A 1.
Vid jämförelse mellan de olika alternati- ven kan först noteras att alt. 2 utgörs av en värdering enligt mz-metoden och därför ger denna metod en relativt dålig noggrannhet. Det maximala felet i nyvärdesberäkningen uppgår till ca 30 %. Detta betyder således att beräkningsmetoden är för grov för att kunna läggas till grund för användning som avskriv- ningsunderlag vid beskattning.
Värderingsmetoderna enligt alt. 1 och alt. 2 är i stort sett likvärdiga. Båda metoder- na torde ge ett maximalt fel på ca 15 %. Enda skillnaden mellan dem är att särskilda fastighetsdeklarationen har i sin blankett upptaget ett större antal hustyper än som angetts för alt. 1 samt att för alt. 1 i beskaffenhetsfaktorn ingår faktorer för såväl byggnadsår som befintligt skick, medan för alt. 3 beskaffenhetsfaktorn endast bestäms med utgångspunkt från byggnadsår.
Med anledning av att alt. 3 i dag är den metod som används av taxeringsmyndighe- terna och på grund av att den ger samma noggrannhet som alt. 1, förordar således institutionen att alt. 3 läggs till grund för användning vid bestämning av det tekniska nuvärdet för bostadshus vid fastighetstaxe- ring.
Värdering av ekonomibyggnader
Djurstall [fil & år ()
l. Hustyp l:l D l:2 [] 123 D 114 [| l:5 [] 2_ Yttermått
Längd: .......... m Bredd: ............. m Yta: ............ m2 3. Väggtyp
D Isolerad CI Oisolerad 4. Inredning avsedd för 4.1 Mjölkkor ...... st D Uppbundna D Lösgående 4.2 Slaktnöt ...... st [:| Uppbundna D Lösgående 4.3 Avelsvin Antal suggor ........... st 4.4 Slaktsvin ........... st 4.5 Får och getter Antal moderdjur ....... st 4.6 Fjäderfä ....... st
D Buruppfödning |] Golvuppfödning
5. Utrustning för 5 .1 Foderhantering
D Manuell utfodring |:] Maskinell anläggning för utfodring 5.2 Mjölkhantering
El Spannmjölknings—
anläggning El Rörmjölkningsanläggning |:] Mjölningsstall med mjölningsplatser
5 .3 Gödselhantering
[:| Flytgödselhantering D Fastgödselhantering
[] Maskinell utgödslings— |] Halvmaskinell utgödslingsanordning
anordning
6. Byggnadsår
D Före 1930 C] 1930—1949 [] 1950—1959 |:] 1960—1970 [3 Efter 1970 7. Befintligt skick
[] Dåligt skick [] Mindre gott skick |] Gott skick D Mycket gott skick 8. Byggnadskostnad
Uppförandekostnad (om den är känd)
Till- eller ombyggnad Väsentlig reparation
..................... kr ........... arkr ........... arkr
9. Loge och lada
Bygg- Yttermått, m Volym Byggnads- Väsentlig Bygg- Befint- nad _— m3 kostnad repara- nadsår ligt skicka nr Längd Bredd Vägg- kr (om den tion höjd är känd) _— År Kr 1. 2. 3. 4. 10. Magasin Bygg- Yttermått Samman— Byggnads— Väsentlig Bygg— Befint- nad _— lagd kostnad reparation nadsår ligt skicka nr Längd Bredd ml golvyta kr(om den _ är känd Är Kr 1. 2. 11. Potatislagerhus Bygg- Yttermått Volym Byggnads— Väsentlig Bygg» Befint- nad ___— m3 kostnad reparation nadsår ligt skicka nr Längd Bredd Vägg- kr (om den _ m rn höjd är känd) År Kr m 1. 2.
12. Maskinhall, garage och reparationsverkstad
12.1 Sammanlagd oisolerad yta ........ m1 Sammanlagd isolerad yta
12.2 Byggnadsår för den värdefullaste byggnaden: ...............
12.3 Befintligt skick på den värdefullaste byggnaden:
13. Diverse byggnader (vidstående eller vidbyggt mjölkrum, förråd, vagnbod etc.)
13.1 Sammanlagd oisolerad yta ........ rn2 Sammanlagd isolerad yta
13.2 Byggnadsår för den värdefullaste byggnaden ...............
13.3 Befintligt skick på den värdefullaste byggnaden:
” Befintligt skick 1. Dåligt skick 2. Mindre gott skick 3. Gott skick 4. Mycket gott skick
14. Torkanläggningar för spannmål 14.1 Kalluftstork (även med tillsatsvärme) Golvtork . . .............. ton Torntork ............... ton 14.2 Varmluftstork Satstork ................. ton
Kontinuerlig tork ........... ton per timme
15. Torkanla'ggningar för hö
15.1 Kalluftstork (även med tillsatsvärme)
Golvtork .............. ton
Torntork .............. ton 16. Silor 16.1 Silo (ficka) för spannmål ............... m3 16-2 ” " ” kraftfoder ............... ” 16.3 " " ensilage, tornsilo ............... ” 16.4 plansilo .............. ” 16.5 ” " hösilage ............... ”
17. Gödsel förvaring
17.1 Gödselbehållare ............... rn3 17.2 Gödselplatta ............... m2 17.3 Urinbrunn ............... m3
18. Särskilda upplysningar
Anvisningar till ”Värdering av ekonomibygg- nader"
Allmänt
Dessa blanketter används i fråga om ekono- mibyggnader på lantbruksfastighet. En blan- kett ifylles för varje djurstall. Samtliga övriga ekonomibyggnader redovisas under respekti- ve rubriker.
Djurstall ] . Hustyp
1.1 Byggnad med pulpettak. 1.2 Byggnad med flackt tak utan förvarings- utrymme på skullen. 1.3 Byggnad med upptill 1,5 m hög skull- vägg eller med sådan takresning som möjliggör foderförvaring på skullen. 1.4 Byggnad med över 1,5 m hög skullvägg. 1.5 Byggnad utan mellanbjälklag.
2. Yttermått
I byggnadens yttermått inräknas ej sockelut- språng och andra mindre awikelser från fasadlivet. Vidbyggt mjölkrum redovisas som särskild byggnad under rubriken ”13. Di- verse byggnader". När djurstallet är samman- byggt med loge eller annan ekonomibyggnad redovisas djurstallet som separat byggnad. Logen eller annan ekonomibyggnad redovi- sas som hel byggnad under ”Övriga ekonomi- byggnader”.
3. Väggtyp Avser byggnadens ytterväggar.
4. Inredning
För respektive djurslag antecknas det antal djurplatser som stallets inredning är avsedd för, oavsett om stallet utnyttjas för dessa djurslag eller användes för annat ändamål. 4.1 Antalet båsplatser för uppbundna mjölk- kor och antalet liggbås för lösgående mjölkkor redovisas här.
4.2 Till slaktnöt hänföres även di- och amkor. 4.3 Antalet suggboxar och sinsuggplatser
anges.
4.4 Antalet slaktsvinsplatser anges. 4.5 Endast antalet moderdjur redovisas.
4.6 Antalet redovisas oberoende av produk- tion och fjäderfäslag.
5. Utrustning
5.1 I begreppet manuell utfodring kan ingå enklare maskinella anordningar som t. ex. spårbunden fodervagn. 5.2 Mjölkningsstall hänföres till lösdriftsan- läggningar och mjölkningsstallets storlek redovisas med exempelvis 2 x 4 = 8 mjölkningsplatser. 5.3 Till tlytgödselhantering räknas all hante- ring av gödsel vars slutprodukt lagras i behållare och är pumpbar. Till fastgödselhantering räknas all hante- ring av gödsel vars slutprodukt lagras på gödselplatta och ej är pumpbar. Maskinell utgödslingsanordning avser ut- gödsling med enbart maskinell utrust- ning. Halvmaskinell utgödslingsanordning av- ser manuell ihopsamling av gödsel inom- hus men maskinell transport ut ur stallet. Vid tlytgödselhantering i kombination med skrapor förkryssas tlytgödselhante- ring och maskinell utgödslingsanordning.
6. Byggnadsår
Om byggnadsåret ej är känt anges trolig byggnadstid.
7. Befintligt skick
Dåligt skick = byggnaden är mycket dåligt underhållen. Genomgripande reparationer fordras för att återställa byggnaden i dess ursprungliga skick t. ex. utbyte av takstolar, omläggning av tak, lagning och utbyte av ytterväggar, omläggning av ledningar för elektricitet och vatten.
Mindre gott skick = byggnaden är dåligt underhållen. Vissa delar av byggnaden är i behov av reparation t. ex. utbyte av fönster och dörrar, utbyte av inredning, reparation av ytterväggar och tak, viss omläggning av ledningar för elektricitet och vatten.
Gott skick = byggnaden är väl underhållen. Några byggnadsdelar är i behov av reparation t. ex. utbyte av enstaka inredningsdetaljer, mindre lagningar av väggar och tak.
Mycket gott skick = byggnaden är nybyggd eller i skick som ny. Inga reparationer är nödvändiga de närmaste åren.
8. Byggnadskostnad
Uppförandekostnaden skall anges om den är känd eller kan uppskattas.
Till- eller ombyggnad avser omändring av byggnadens stomme, kraftiga förändringar av inredning och planlösning, förändring av byggnadens volym genom flyttning av väg- gar, höjning eller sänkning av golv eller tak, upptagning av nya fönster och dörröppning- ar o. dyl.
Med väsentlig reparation avses större repa- ration för att återställa byggnaden i dess ursprungliga skick, t. ex. omläggning av tak, utbyte av fönster och inredningsdetaljer.
Övriga ekonomibyggnader 9. Loge och lada
Varje byggnad redovisas separat på samma blankett.
Yttermått
Vägghöjd mätes till takfot. I övrigt se punkt 2. Volym Volym är lika med golvyta gånger Vägghöjd. Byggnadskostnad Se punkt 8.
Väsentlig reparation Se punkt 8.
Byggnadsår Om byggnadsåret ej är känt anges trolig byggnadstid.
Befintligt skick Se punkt 7.
10. Magasin
Varje byggnad redovisas separat på samma blankett.
Yttermått Se punkt 2.
Sammanlagd golvyta Vid flera plan i samma magasinsbyggnad redovisas den sammanlagda golvytan av de olika våningsplanen.
Byggnadskostnad Se punkt 8.
Väsentlig reparation Se punkt 8.
Byggnadsår Om byggnadsåret ej är känt anges trolig byggnadstid.
Befintligt skick Se punkt 7.
l l . Potatislagerhus
Varje byggnad redovisas separat på samma blankett.
Yttermått
Vägghöjd mätes till takfot. I övrigt se punkt 2. Volym
Volym = golvyta x Vägghöjd.
Byggnadskostnad Se pun kt 8.
Väsentlig reparation Se punkt 8.
Byggnadsår Om byggnadsåret ej är känt anges trolig byggnadstid.
Befintligt skick Se punkt 7.
12. Maskinhall, garage och reparationsverk- stad
Dessa byggnader redovisas gemensamt obe- roende av antal och typ av byggnad.
12.1 Redovisning sker av sammanlagd oisole- rad resp. isolerad yta. 12.2 Om byggnadsåret för den värdefullaste byggnaden ej är känd anges trolig byggnadstid. 12.3 Befintligt skick på den värdefullaste byggnaden anges enligt punkt. 7.
13. Diverse byggnader (Fristående eller vidbyggt mjölkrum, förråd, vagnbod etc.) redovisas gemensamt oberoen- de av antal och typ av byggnad.
13.1 Redovisning sker av sammanlagd oisole- rad resp. isolerad yta. 13.2 Om byggnadsåret för den värdefullaste byggnaden ej är känd anges trolig byggnadstid. 13.3 Befintligt skick på den värdefullaste byggnaden anges enligt punkt 7.
14. Torkanläggningar för spannmål
14.1 Den spannmålsmängd torken rymmer anges i ton. 14.2 Torkningskapaciteten anges i ton per timme.
15. Torkanläggning för hö
15.1 Den totala torkningsmängden anges i ton.
16. Silor
16.1—5 Total lagringskapacitet i ma.
17. Gödselförvaring
17.1 Total lagrinskapacitet i m3. 17.2 Lagringsyta i nr2 . 17.3 Lagringsvolym i ms.
Eventuella anmärkningar och förtydligande av lämnade uppgifter antecknas här.
Bestämmande av tekniskt nuvärde
För djurstall multipliceras djurstallets yta med summan av mz-priserna för byggnads- skal, inredning och utrustning = byggnads- kostnaden.
För övriga ekonomibyggnader multiplice- ras de olika byggnadernas ytor med m=- priserna och volymer med m3-priserna = byggnadskostnaden.
Värderingsfaktorer för byggnadsår och befintligt skick sammanläggs och divideras med två = medelfaktorn.
Tekniska nuvärdet erhålles genom att multiplicera byggnadskostnaden med medel- faktorn.
Värderingsfaktorer Faktorer för byggnadsår
0,2 = byggnad uppförd före år 1930 0,4 = byggnad uppförd mell. år 1930—1949 0,6 = byggnad uppförd mell. år 1950—1959 0,8 = byggnad uppförd mell. år l960=l970 0,9 = byggnad uppförd efter år 1970
Faktorer för byggnadens befintliga skick
0,2 = dåligt skick 0,5 = mindre gott skick 0,8 = gott skick 1,0 = mycket gott skick
Djurstall. Kostnader för byggnadsskalet per rn2 byggnadsyta.
Byggnadsyta 5 © . & G 1: 1 l: 2 1: 3 l: 4 1: 5 Iso- Oiso— lso- Oiso- lso— Oiso- lso— Oiso- lerad lerad lerad lerad lerad lerad lerad lerad bygs- bygg- bygg- bygg- bygg— bygg- bygg— bygg- nad nad nad nad na nad nad nad kr/m2 kr/m2 kr/mz kr/mz kr/m2 kr/m' kr/m2 kr/mf Under 50 rn2 510 330 650 460 700 530 600 390 50—100 m1 390 260 520 380 550 420 470 310 101—150 m2 350 240 470 350 500 380 420 280 151—250 m2 320 220 440 320 460 360 390 250 251—400 rn2 300 210 420 310 440 340 370 240 401—600 m? 290 200 410 300 430 330 350 230 601—800 in2 280 200 400 300 420 320 350 230 Över 800 nr2 280 200 400 300 420 320 350 230 Djurstall. Kostnader för inredning per m2 byggnadsyta. Byggnadsyta Mjölkkor Slaktnöt Avel- Slakt- Får Fjäderfä svin svin Getter _— Upp- Lös- Upp- Lös— kr/m2 kr/m2 kr/m2 Bur Golv bundna gående bundna gående ler/mi kr/m2 kr/m1 kr/m2 kr/m2 kr/m” Under 50 ml 51 — 51 67 108 86 30 250 32 50— 100 ni2 50 — 51 65 105 76 30 250 34 101—150m2 49 — 52 64 97 70 30 260 41 151—250 m2 48 — 53 63 98 66 30 270 46 251—400 rnz 49 40 54 63 99 70 30 270 54 401—600 rn2 51 40 54 62 103 76 30 280 57 601=800 rnz 52 41 55 61 105 77 30 280 59 Över 800 rnz 52 41 55 61 106 78 30 290 60 Djurstall. Kostnader för utrustning per m2 byggnadsyta. Byggnadsyta Foderhantering Mjölkhantering Gödselhantering Manu- Maski- Spann- Rör— Mjölk- Fastgödsel Flytgödsel ell ut- nell ut— mjölk— mjölk- nings- fodring fodring ning ning stall Maski- Halv- Utan Med kr/m2 kr/m2 kr/m2 ler/m2 kr/m2 nell maski- maski- maski- utgöds- nell nell nell lin utgöds- utrust- utrust- krfmi lin ning ning kr 1112 ltt/m:l kr/mz Under 50 rn2 — — 76 -— — — — — — 50=100 mz — — 38 — — — — — — 101—150m” — — 25 90 — — 160 — — 151=250 m2 — — 19 64 — 140 115 145 155 251—400 m2 16 46 15 49 — 110 83 115 130 401—600 m2 13 43 — 34 56 92 72 100 105 601—800 m2 10 40 — 29 36 85 68 92 94 Over 800 rn2 9 38 — 30 31 82 66 86 89
Loge, lada. Kostnader per m3 byggnadsve- Magasin. Kostnad per m2 sammanlagd golvyta. lym Bylggnads- Vägghöjd Salmmanlagt kr/m * 2 vo ym go vyta 3m 4m Sm 6m Kr/m3 Kt/ma Kr/m3 Kr/m3 Under 150 mi 195 150—300 m 170 Under 250 m3 130 115 105 — 301—500 m2 150 250—500 m3 102 88 83 80 501—800 m2 140 501=750m3 89 76 69 66 301.1300m2 135 751—1250m3 80 67 59 54 13014 ooom2 131 1251—2000m3 74 61 53 46 2001_3 000 m= 129 1001—3 000 m3 73 58 50 45 Över 3 000 m2 123 3001—4 000 m3 -— 56 48 43 Over 4 000 rn3 — — 47 41
Potatislagerhus. Kostnader per ms byggnads- Maskinhall, garage och reparationsverkstad volym samt diverse byggnader. Kostnader per m2 byggnadsyta. Byggnads— kr/m3 volym Byggnadsyta Oisolerad Isolerad by ad by ad Under 250 m3 170 250—500m; 130 ”Få]; ”Får; 331595ng gg Under 25 m2 400 650 12514 000 m3 90 25—75 m” 270 490 20014 000 m, 80 76—150m2 190 360 Över 4 000 m: 70 301—600 rn2 140 270 601—1 000m2 130 260 Över 1 000 rn2 120 250 Torkanläggningar för spannmål och hö. Kostnad per ton. Storlek Spannmål Hö Kalluftstork (även Varrnlu ftstork Golvtork Torntork med tillsatsvärme) kr/ton kr/ton Golvtork Torntork Satstork Kontinuer- kr/ton kr/ton kr/ton lig tork kr/ton Under 3 ton — — 19 800 21 400 — — 3,1—6 ton — — 12 300 13 600 = — 6,1—10ton —— = 9900 11000 — = 11—20 ton 170 390 — — 150 950 21—50 ton 155 290 — — 140 660 51—100 ton 145 270 — — 130 460 101—200 ton 140 —— — —— 125 410 201—500 ton 140 — — — 125 410 Över 500 ton 140 — = — 125 410 45 6 SOU 1 97 3 : 4
Silo storlek Spannmåls- Kraftfoder- Ensilagesilo Hösilagesilo silo (ficka) silo kr m3 kr/m3 kr/m3 Tornsilo Plansilo
kr/m3 kr/m 3 Under 15 m3 330 660 — — — 15 — 25 m 3 290 370 — — — 26—50m3 260 340 150 110 — 51—100m3 230 = 120 90 —
101—200 m3 210 — 100 75 — 201—400 m3 170 — 75 61 230 401—800 1113 130 — 54 43 225 Over 800 m3 115 — 52 41 220
Gödselförvaring. Kostnader per m3 totalvo- lym resp. rn2 gödselplatta.
Storlek Gödsel— Gödsel- Urin- behål- platta brunn lare kr/m7 kr/m3 kr/ma
Under 25 m3 (m”) — 70 150
25—75 m3 (mz) — 60 120 76—150 m3 (mg) — 50 100 151—300 m3 (ma) 65 45 90 301—500 m3 (m:) 55 45 85 5.01—800m3 (m”) 49 45 — Over 800 m3 (m”) 46 45 —
Värdering av ekonomibyggnader
Byggnad nr 1 2 3 4 5 6 7 8 1. Byggnader väsentligen avsedda till 1.1 Mjölkkor D D El El D Cl D EJ 1.2 Slaktnöt El D D El E! |:! EJ [] 1.3 Slaktsvin eller suggor D D D D D D EI El 1.4 Andra djurslag än nöt och svin D D D D Cl E! E] [1 1.5 Loge, lada, maskinhall D D D D El D D El 1.6 Potatislagerhus, magasin D D D D D D D D 2. Storlek 2.1 Yta av isolerad byggnad m2 2.2 Yta av oisolerad byggnad rn2 3. Byggnadsår 3.1 Före 1930 D D D D D D El [] 3.2 1930—1949 |:] Cl D EJ D D |] [1 3.3 1950—1959 D D D D El D D D 3.4 1960—1970 C! D D D D E] [:| C] 3.5 Efter 1970 D D D D D CI D D 4. Standard 4.1 Omodern byggnad D D EI El El D [II [1 4.2 Halvmodem byggnad D D EI D D E] E] EI 4.3 Modern byggnad D D D D El CJ D [| 4.4 Modern byggnad med hög teknisk stan- dard D D El C] D E] D D 5 . Befintligt skick 5.1 Dåligt skick D D D D [:| D D D 5.2 Mindre gott skick D D D D D EI D D 5.3 Gott skick D D D D D D D |] 5.4 Mycket gott skick D D D D D E] EJ E] 458 SOU 1973: 4
Anvisningar till ”Värdering av ekonomibygg- nader”
Allmänt
Denna blankett används i fråga om ekonomi- byggnader på lantbruksfastigheter. Fastighe- tens olika ekonomibyggnader redovisas var för sig i de olika kolumnerna 1, 2, 3 osv. Är djurstallet sammanbyggt med loge eller an- nan ekonomibyggnad redovisas djurstallet som hel byggnad på någon av punkterna 1 : 1—1: 4 och loge eller annan ekonomibygg- nad på punkt 1: 5 eller 1:6.
1. Byggnaden väsentligen avsedd till
Djurstallets inredning bestämmer på vilket djurslag byggnaden skall redovisas, oavsett om stallet utnyttjas för detta djurslag eller ej. Är djurstallet inrett för flera djurslag redovisas hela byggnaden på det djurslag, som upptar den största ytan av djurstallet. Om loge och lada används för någon form av djurhållning redovisas de ändå som loge och lada, oavsett om de permanent eller tillfälligt används som djurstall.
2. Storlek
Ekonomibyggnadernas storlek redovisas i m2 med uppdelning i isolerad och oisolerad yta. Redovisningen avser utvändigt mått.
3. Byggnadsår
Om byggnadsåret ej är känt anges trolig byggnadstid.
4. Standard
Byggnadens standard indelas i fyra grupper. Det allmänna helhetsintrycket och inte vissa enstaka detaljer avgör ivilken grupp byggna- den skall placeras. Nedan angivna beskriv- ning av standardgrupperna skall därför inte tolkas alltför strikt. Den avser endast att ge vägledning vid inplacering i respektive grupp. 4.1 Omodern byggnad
enkel inredning av trä, ingen ventilation,
manuell utfodring, manuell utgödsling, spannmjölkning
4.2 Halvmodern byggnad inredning av stålrör eller god träinred- ning, självdragsventilation, manuell ut— fodring, manuell utgödsling eller halv- maskinell utgödsling, spannmjölkning eller rörmjölkning, golvtork för hö och spannmål, enkel anordning för ensilage- beredning 4.3 Modern byggnad inredning av stålrör eller god träinred- ning, tläktventilation, manuell utfodring med enkel maskinell utrustning, maski- nell eller flytande gödselhantering, rör- mjölkning, golvtork eller torntork för hö, ensilageberedning med eller utan maskinell utrustning, foderbehållare, ma- skinell anordning för spannmålshante- ring 4.4 Modern byggnad med hög teknisk stan- dard inredning av stålrör, fläktventilation, manuell eller maskinell utfodring, maski— nell eller flytande gödselhantering, rör- mjölkning, mjölkningsstall, golvtork eller torntork för hö, hösilagetorn, ensilage- beredning med maskinell utrustning, fo- derbehållare, maskinell anordning för spannmålshantering och kraftfoderbe- redning
5. Befintligt skick
5.1 Dåligt skick = byggnaden är mycket dåligt underhållen. Genomgripande repa- rationer fordras för att återställa byggna- den i dess ursprungliga skick t. ex. utbyte av takstolar, omläggning av tak, lagning och utbyte av ytterväggar, om- läggning av ledningar för elektricitet och vatten. 5.2 Mindre gott skick = byggnaden är dåligt underhållen. Vissa delar av byggnaden är i behov av reparation, t. ex. utbyte av fönster och dörrar, utbyte av inredning, reparation av ytterväggar och tak, viss omläggning av ledningar för elektricitet och vatten. '
5.3 Gott skick = byggnaden är väl underhål- len. Några byggnadsdelar är i behov av reparation t. ex. utbyte av enstaka inred- ningsdetaljer, mindre lagningar av väggar och tak.
5.4 Mycket gott skick = byggnaden är nybyggd eller i skick som ny. Inga reparationer är nödvändiga de närmaste åren.
Bestämmande av tekniskt nuvärde
Ytan av respektive byggnad multipliceras med mz-priset i prislistan = byggnadskost- naden.
Värderingsfaktorer för byggnadsår, stan- dard och befintligt skick sammanläggs och divideras med tre = medelfaktor.
Tekniska nuvärdet erhålles genom att multiplicera byggnadskostnaden med medel- faktorn.
Värderingsfaktorer Faktorer för byggnadsår
0,2 = byggnad uppförd före år 1930 0,4 = byggnad uppförd mell. år 1930—1949 0,6 = byggnad uppförd mell. år 1950—1959 0,8 = byggnad uppförd mell. år 1960—1970 0,9 = byggnad uppförd efter år 1970
Faktorer för byggnadsstandard
0,2 = omodern byggnad 0,7 = halvmodem byggnad 1,2 = modern byggnad 1,6 = modern byggnad med hög teknisk standard
Faktorer för byggnadens befintliga skick
0,2 = dåligt skick 0,5 = mindre gott skick 0,8 = gott skick 1,0 = mycket gott skick
Byggnadskostnader för ekonomibyggnader
Isolerade och oisolerade byggnader. Kostnader per rn2 byggnadsyta.
Storlek
Stall för mjölkkor
lsol. kr/m2
Oisol. kr*/mz
Stall för slaktnöt
Stall för slakt- svin eller suggor
Isol. kr/m2
Oisol. kr/m2
Isol. Oisol. kr/m2 kr/m2
Stall för andra djurslag än nöt
o. svin
Loge, lada
maskinhall
Isol. kr/m2
Oisol. kr/mz
Isol. kr/m2
Oisol. kr/m2
Potatislager— hus, magasin
lsol. kr/m2
Oisol. kr/m2
Under 50 rn2 50—100 1112 101—150 m: 910 740 670 590 550 530 520 510 510 390 350 320 310 300 290 720 600 560 490 450 430 410 410 430 350 320 290 280 270 270 270
760 — 630 — 580 — 500 —
540 420 390 370 350 350 340 340 360 290 270 250 240 230 230 230 490 390 350 300 280 270 260 250 330 260 240 220 210 200 200 200 680 520 440 360 320 300 280 280 560 470 440 410
Värdering av ekonomibyggnader
Byggnad nr 1 2 3 4 5 6 7 8 1. Hustyp 1.1 til D D E! El El D E] Ei 1.2 få] El El D El E] E] [3 [] 1.3 [] EI El El El 13 D [| 1.4 % E] E] [] El El El |] 13 1.5 G E! El El E] [1 D E] El 2. Storlek 2.1 Yta av isolerad byggnad rna2 2.2 Yta av oisolerad byggnad m . dsd 3 giggi'åre (930 E! D D [| D [] El D 3.2 1930—1949 D [:| El El D E] [| El 3.3 1950—1959 [1 [II E] [I] El [11 C] D 3.4 1960—1970 [! El El EI Cl [1 E] El 3.5 Efter 1970 [| C] El 13 El El El II] 4. Befintligt skick 4.1 Dåligt skick El EI III El E] [| E] |:] 4.2 Mindre gott skick D C] D |:] El El El 13 4.3 Gott skick [I [| [| [] E] |:] |] El 4.4 Mycket gott skick D D |:] Ei E] i:] [i [:|
Anvisningar till "Värdering av ekonomibygg- nader
Allmänt
Denna blankett används i fråga om ekonomi- byggnader på lantbruksfastigheter. Fastig- hetens olika ekonomibyggnader redovisas var för sig i de olika kolumnerna 1, 2, 3 osv. Det är endast byggnadsskalet som skall värderas. Inredning och maskinell utrustning lämnas utan avseende. Är två eller flera byggnader av olika hustyper sammanbyggda redovisas var och en som separat byggnad.
1. Hustyper
1.1 Byggnad med pulpettak. 1.2 Låg byggnad med innertak utan förva- ringsutrymme på skullen samt byggnad utan mellanbjälklag och med isolerat eller oisolerat yttertak. 1.3 Byggnad med mellanbjälklag och med förvaringsutrymme på skullen. 1.4 Byggnad med mer än ett mellanbjälklag. 1.5 Oisolerad byggnad utan mellanbjälklag.
2. Storlek
Ekonomibyggnadernas storlek redovisas i m2 med uppdelning i isolerad och oisolerad yta. Redovisningen avser utvändigt mått.
3. Byggnadsår
Om byggnadsåret ej är känt anges trolig byggnadstid.
4. Befintligt skick
4.1 Dåligt skick = byggnaden är mycket dåligt underhållen. Genomgripande repa- rationer fordras för att återställa byggna- den i dess ursprungliga skick t. ex. utbyte av takstolar, omläggning av tak, lagning och utbyte av ytterväggar, om- läggning av ledningar för elektricitet och vatten. 4.2 Mindre gott skick = byggnaden är dåligt underhållen. Vissa delar av byggnaden är
i behov av reparation t. ex. utbyte av fönster och dörrar, utbyte av inredning, reparation av ytterväggar och tak, viss omläggning av ledningar för elektricitet och vatten.
4.3 Gott skick = byggnaden är väl underhål- len. Några byggnadsdelar är i behov av reparation t. ex. utbyte av enstaka inred— ningsdetaljer, mindre lagningar av väggar och tak.
4.4 Mycket gott skick = byggnaden är nybyggd eller i skick som ny. Inga reparationer är nödvändiga de närmaste åren.
Bestämmande av tekniskt nuvärde
Ytan av respektive byggnad multipliceras med mz-priset i prislistan = byggnadskost- naden.
Värderingsfaktorer för byggnadsår och befintligt skick sammanläggs och divideras med två = medelfaktorn.
Tekniska nuvärdet erhålles genom att multiplicera byggnadskostnaden med medel- faktorn.
Värderingsfaktorer Faktorer för byggnadsår
0,2 = byggnad uppförd före år 1930 0,4 = byggnad uppförd mell. år 1930—1949 0,6 = byggnad uppförd mell. år 1950—1959 0,8 = byggnad uppförd mell. år 1960—1970 0,9 = byggnad uppförd efter år 1970
Faktorer för byggnadens befintliga skick
0,2 = dåligt skick 0,5 = mindre gott skick 0,8 = gott skick 1,0 = mycket gott skick
Kostnader för byggnadsskalet per rn2 byggnadsyta.
Byggnadsyta lil & © & 1:1 1:2 1:3 1:4 1:5 Iso- Oiso- Iso— Oiso- Iso- Oiso- Oiso- lerad lerad lerad lerad lerad lerad lerad bygg— bygg— bygg— bygg— bygg- bygg- bygg- nad nad nad nad nad nad nad kr/m3 kr/m2 kr/m2 kr/m2 kr/m2 kr/mz kr/m2 Under 50 m2 510 330 680 490 920 560 530 50—100 m' 390 260 540 400 730 470 390 101—150 rn” 350 240 490 370 660 440 320 151—250 rn2 320 220 450 340 610 410 280 251—400 rn2 300 210 430 330 580 400 260 401—600 1112 290 200 420 320 570 390 240 601—800 m: 280 200 410 310 560 380 230 Över 800 m' 280 200 410 310 560 380 230 464 SOU 197 3 : 4
Bihang C Analys av underlaget för beräkning av skogsbruksvärden vid 1970 års allmänna fastighetstaxering
av civiljägmästare Staffan Sundlöf och skog. lic.
Ulf Wahlström
Institutionen för skogstaxering Sko gshö gskolan
Undersökningen är genomförd på uppdrag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning
1 Inledning
Genom skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet den 10 april 1972 hemställde 1971 års fastighetstaxeringsutred- ning om bemyndigande att låta genomföra vissa undersökningar beträffande skogstaxe- ringen. Till en del skulle undersökningen omfatta en analys av nuvarande underlag för beräkning av skogsbruksvärden vid fastig- hetstaxering.
Syftet med denna delav undersökningen skulle huvudsakligen vara att ge en uppfatt- ning om säkerheten i de skogliga fastighets- data som via fastighetsdeklarationerna f.n. läggs till grund för värderingen. Inför uppgif— ten att modernisera den tillämpade värde- ringsmetoden ansågs detta vara av primärt intresse bl. a. med hänsyn till önskvärdheten
av att skapa en ut noggrannhetssynpunkt lämplig balans mellan olika led i värderingen.
Departementschefen medgav den 2 maj 1972 fastighetstaxeringsutredningen att göra ”en undersökning av de fastighetsdata som skall ligga till grund för beräkning av skogs- bruksvärdet vid allmän fastighetstaxering.”
Undersökningen har genomförts på insti- tutionen för skogstaxering vid skogshögsko- lan under ledning av skog. lic. Ulf Wahl- ström, expert i fastighetstaxeringsutred- ningen. I arbetet har därutöver civiljägmästa- re Staffan Sundlöf, Skogshögskolan samt civiljägmästare Fredrik Strömfelt och fält- personal vid lantmäteristyrelsens värderings- byrå medverkat.
2 Undersökningens uppläggning
2.1 Allmänt
Den metod som används för uppskattning av skogsbruksvärdet vid fastighetstaxering för- utsätter kännedom om vissa grunddata för varje enskild fastighet. På grund av att skogsbruksvärdet till betydande del bestäms av den växande skogens värde måste betyd- ligt större krav ställas på data från den enskilda fastigheten än när det gäller upp- skattning av exempelvis åkervärde. Inför uppgiften att modernisera värderingsmeto- den bör man givetvis försöka åstadkomma en rimlig balans mellan de ansträngningar som görs för att erhålla relevanta grunddata och de som läggs ned på värderingsförfarandet som sådant.
De fastighetsdata på vilka beräkningen av skogsbruksvärdet grundas är följande:
Skogsmarkens areal Avsättningsläge Godhetsklass
Virkesförrådets storlek och fördelning på trädslag och dimension eller ålder.
.*?»!Qr'
Uppgifterna lämnas av skogsägaren i fas- tighetsdeklarationen. Denna granskas sedan på rummet av fastighetstaxeringsnämndens skogssakkunniga, som förutsätts ha lokalkän- nedom nog att bedöma primäruppgifternas riktighet och att göra erforderliga justering— ar.
Beträffande virkesförrådet tillämpades vid
1970 års allmänna fastighetstaxering tre nog- grannhetsnivåer, de 5. k. T0-, T1- och T2-me- toderna. I den förstnämnda (som endast används för ”småfastigheter”) anges förråds- storlek och grovskogsprocent endast i en verbal relativskala. Den sistnämnda metoden förutsätter däremot en hushållningsplan med uppgifter om Virkesförrådets fördelning på dimensionsklasser. I den mest använda meto- den, nämligen Tl, anges Virkesförrådets för- delning på trädslagsklasser (med angivande av granskogsandel i Norrland och Koppar- bergs län) samt grovskogsprocent inom des— sa.
Sammanfattningsvis kan sägas, att värde- ringen i nuvarande tillämpning till stor del bygger på skogliga grunddata, som levereras av lekmän och som sällan i fält kan kontrol- leras av fackmän.
En analys av ingångsdata förutsätter där- för en fältinsamling av data på ett lämpligt stickprov av fastigheter.
2.2 Urval av fastigheter
Med hänsyn till önskvärdheten att kunna nyttiggöra den ökade kännedomen om ett begränsat antal fastigheter även för analyser rörande jordbruksfastigheternas marknads- värden har undersökningen geografiskt an- knutits till pågående undersökning beträffan- de jordbrukets byggnader dvs. den har för- lagts till tre områden nämligen Västerbottens
Område Areal skogsmark lO—Ha 20—Ha 30—Ha 40—Ha 50—Ha 100—Ha Totalt 2 MÅ” UÄb MÅ” UÅb MÅ" UÅb MÅ" UÅb MÅ" UÅÖ MÅ” UÅb MÅ" UÅb AC-län 8 2 10 2 5 0 1 1 6 4 7 1 3710 47 EoT- län 110 61 2010 80 60 34135 LOM- län 116 9 4 5 0 l l 9 2 12 3615 51 Totalt 30 8 25 7 12 0 3 2 23 6 14 3 107 26 133 " =Med åker
b = Utan åker
kustland, Örebro och Östergötlands län samt Kristianstad och Malmöhus län. Erforderligt antal fastigheter uppskattades till ca 50 ivarje område eller totalt 150 st. Vid urvalet av de enskilda fastigheterna uppställdes följande krav:
1. Fastigheten skulle ha bytt ägare genom köp något av åren 1970 eller 1971.
2. Fastigheten skulle vara entydigt definie- rad beträffande areal och köpeskilling.
3. Fastigheten skulle ha en betydande areal- andel skog.
Någon form av slumpmässigt urval har
icke eftersträvats då möjligheterna till detta starkt begränsas vid uppfyllande av ovanstå- ende krav. Målsättningen femtio undersökta fastigheter i varje område har inte kunnat uppfyllas helt. I AC kustland har sålunda 47 fastigheter inventerats och bearbetats, 1 T och E län 35 och 1 M och L län 51 fastigheter.
De undersökta fastigheternas fördelning med hänsyn till skogsmarksareal och åker- areal redovisas i tabell 1.
Fastigheternas tillstånd beträffande vissa skogsdata jämfört med motsvarande läns- medeltal belyses av tabell 2.
Tabell 2 Skogliga data för de inventerade fastigheterna ijämförelse med länsmedeltal enligt 1964—1968 års riksskogstaxering.
Område Jonson-bonitet Förråd Grovskogs Avverkning mask/Ha 3 m3 sk/Ha procent m3 sk/År () Ha I R 1 R I R I b R
AC-län 3,6 3,0 82 83 22 25 4,7 2,5 E 0. T—län 5,2 5,7 113 134 42 47 10,4 5,4 Lo. M-län 7,8 6,7 109 133 31 48 6.1 6.8
I = Inventerade fastigheter R = Riksskogstaxeringen a = Skogskubikmeter b = Efter överlåtelsen (se ovan).
3 Fältarbetet
3.1 Normal rutin för inventering av en fastighet
För att kontrollera att uppgifterna enligt lokal skattemyndighets fastighetstaxeringsavi (FAVIL) för fastigheten var aktuella med avseende på areal skogsmark, kontrollerades fastighetens gränser vid länsstyrelsens lant- mäteriavdelning. De gränser som inlades på arbetskartorna var de som var aktuella vid köpetillfället. Som arbetskartor användes ekonomiska kartan skala 1: 10 000 eller ko- pior av de ajourförda kartor som lantmäteri- avdelningen disponerar.
3.2. Fältarbetets genomförande
Fältarbetet utfördes under månaderna maj— augusti 1972 av fem taxeringslag bestående av lagledare samt hantlangare. Inventeringen utfördes genom utläggning av arealprovytor och relaskopytor utefter systematiskt utlag- da taxeringslinjer. På varannan yta skedde relaskopmätning för uppskattning av grund- ytan samt andelen grovskog. För volymupp- skattningen mättes medelhöjden såväl för hela virkesförrådet som för den grova skogen (> 25 cm i brösthöjd). Närmare detaljer framgår av ”Fältinstruktion vid FTU: s fas- tighetsinventering”, som kan rekvireras från institutionen för skogstaxering, Skogshög- skolan, 104 05 Stockholm 50. Inventeringsmetodens utformning har
styrts av önskemålet att så långt möjligt utnyttja arbetsrutiner, som redan är inarbe- tade hos fältpersonalen.
4 Sammanställning och bearbetning
av inventeringsdata
4.1. Den fastighetsvisa bearbetningen
Fältprotokollen från varje fastighet har bear- betats enligt särskild instruktion som också kan rekvireras från institutionen för skogs- taxering vid Skogshögskolan. Resultatet av bearbetningen har införtsi blanketter av den typ som finns i bearbetningsinstruktionen. Några av de viktigaste data som direkt kan utläsas efter bearbetningen är inventerad areal, bonitet, trädslagsblandning, medel- diameter, den grova skogens kvalitet, grov- skogsprocenter, förråd vid deklarationstill- fället och förråd vid köpetillfället. Även vissa uppgifter från FAVIL har införts i protokol- len, så att jämförelser kan göras mellan inventerade data och data från 1970 års fastighetstaxering. För att underlätta vidare bearbetning har alla primärdata stansats på hålkort. På grundval av erhållna inventerings- data utfördes sedan en värdering av varje fastighet enligt de regler som tillämpades vid 1970 års taxering.
4.2 Sammanställning och resultatsredovis- ning
4.2.1. Deklarationsunderlaget
Undersökningens primära syfte har varit att belysa kvaliteten på de ingångsdata som funnits att tillgå vid taxeringens utförande.
I första hand är det då av intresse att
belysa fastighetsdeklarationernas innehåll och kvalitet. Det har dock inte varit möjligt att samla in samtliga deklarationer bl. a. på grund av att de utlånats för annat ändamål. Den redovisning som lämnas nedan är må- hända därför ej fullt representativ. Man måste dock ifrågasätta om det nedslående resultatet vad beträffar deklarationernas kva- litet inte borde föranleda en särskild undersökning av deklarationernas fullstän- dighetsgrad inför RSV:s arbete med 1975 års fastighetstaxering.
I tabell 3 redovisas graden av fullständig- het samt i vilken utsträckning deklarationer- nas uppgifter följts vid taxeringen för de 119 av totalt 133 deklarationer som hittills kun- nat genomgås. Det framgår av redovisningen att endast 74 av 119 deklarationer gav tillräckliga uppgifter för en värdering enligt någon av de tre alternativa metoderna. Av de 74 fullständigt ifyllda deklarationerna ut- nyttjades endast 32 för taxering enligt den metod som svarade mot de deklarerade uppgifterna. Tl-metoden har använts i de allra flesta fall och det förefaller som det förelegat en strävan hos nämnderna att i första hand använda denna metod.
4.2.2. Taxerade och beräknade skogsbruks- värden
En jämförelse mellan taxerade och på grund- val av den utförda inventeringen beräknade
Tabell 3 Grad av fullständighet hos undersökta deklarationer samt utnyttjade uppgifter med avseende på skogstaxeringen.
Område Antal dek- Antal ifyllda Ändringar av tax.myndighet Värdering enl. larationer dekl. TO, Tl, T2 dekl. metod Förråd Godhetskl. Grovskogs % AC 33 16 12 2 5 9 E 0 T 35 25 7 3 6 10 L 0 M 51 33 12 9 12 13 Totalt 119 74 31 14 23 32
skogsbruksvärden ger en sammanfattande bild av kvaliteten på ingångsdata. Med in- gångsdata förstås därvid av taxeringsnämn- derna åsatta värdefaktorer (areal, godhets- klass, omkostnadsklass och virkesförråd). En sådan jämförelse måste bygga på arbetshypo- tesen att den utförda inventeringen ger så pass säkra ingångsdata att dessa kan betrak- tas som "riktiga”. Eftersom inventeringen utgör en stickprovsundersökning är den gi- vetvis behäftad med vissa medelfel men ger utan tvekan ett underlag som är avsevärt bättre än man någonsin kan räkna med vid fastighetstaxeringar.
l figur 1—3 representerande de tre regio- nala områdena har taxerade värden avsatts utefter den horisontala axeln och beräknade värden utefter den vertikala axeln. Vid över- ensstämmelse mellan taxerat och beräknat värde skulle alltså alla punktmarkeringar falla på linjen y=x (450 = diagonalen). Denna linje har markerats heldragen. De streckade linjerna anger 20 % awikelse för det taxerade värdet i förhållande till beräk- nat värde.
Det framgår av diagrammen att det i genomsnitt föreligger en förvånansvärt god överensstämmelse mellan taxerade och be- räknade värden. Vid summering av taxerade och beräknade värden regionvis framgår att det i AC-län och M+L-län föreligger en viss tendens till för lågt taxerade värden medani E+T—län de taxerade värdena ligger högre än de beräknade (se detaljredovisning i tabell 4).
Avvikelserna för enskilda fastigheter kan däremot vara betydande.
I AC-län ligger i 17 fall det taxerade
värdet mer än 20 procent under det beräk- nade värdet, i 11 fall ligger det taxerade värdet mer än 20 procent över det beräknade värdet. De största relativa avvikelserna före- ligger givetvis ifråga om mycket små fastig- heter. I ett fall svarar ett beräknat värde av 78 300 kr mot ett taxerat värde av 37 200 kr. I ett annat fall svarar ett beräknat värde av 23 400 kr mot ett taxerat värde av 57 300 kr.
1 E- och T—län ligger i 9 fall det taxerade värdet mer än 20 procent under det beräk- nade och i 12 fall mer än 20 procent över det beräknade värdet. I ett fall svarar ett beräknat värde av 48 400 kr mot ett taxerat värde av 25 900 kr. I ett annat fall svarar ett beräknat värde av 244 200 kr mot ett taxerat värde av 362 000 kr. 1 M- och L-län liggeri 18 fall det taxerade värdet mer än 20 procent under det beräk- nade värdet och i 5 fall mer än 20 procent högre. I ett fall svarar mot ett beräknat värde av 101 500 kr ett taxerat värde av 54 500 kr. I ett annat fall svarar ett beräknat värde av 61 700 kr mot ett taxerat värde av 78 600 kr.
En sammanställning av beräknade och taxerade skogsbruksvärden finns i tabell 4. I de allra flesta fall beror stora avvikelser på skiljaktigheter i förrådsuppskattningen. En närmare analys av de olika värdefaktorerna redovisas i nästa avsnitt.
AC-län E- och T-län L- och M-län
Nr Beräknat Taxerat Nr Beräknat Taxerat Nr Beräknat Taxerat 100 8 500 21 900 200 7 400 13 800 300 6 500 7 200 101 15 300 8 000 201 30 900 42 000 301 28 400 21 800 102 1 600 1 900 202 35 000 43 000 302 26 100 13 100 103 3 100 3 200 203 17 600 11 000 303 28 000 28 900 104 39 100 13 800 204 54 800 77 400 304 182 200 180 400 105 2100 1700 205 26 600 30100 305 86 700 71300 106 21 600 13 200 206 48 400 25 900 306 83 000 93 900 107 4 900 4 100 207 7 500 17 500 307 46 900 30 100 108 11 100 3 700 208 25 100 13 600 308 27 400 30 300 109 9 700 7 000 209 33 800 22 400 309 37 800 28 700 110 43 700 35 800 210 7 800 8 500 310 127100 129 400 111 11700 6800 211 397400 412700 311 19900 32000 112 3400 7 000 212 7 300 16 200 312 59000 39500 113 9 900 3 300 213 38 300 29 900 313 61700 78 600 114 8100 4 700 214 47100 48 800 314 56100 38 400 115 2100 3100 215 32200 20000 315 11400 10900 116 18 700 14 900 216 70 400 79 400 316 6 900 5 300 117 2700 4000 217 40100 40000 317 19900 15100 118 30100 25 000 218 90200 87700 318 10 300 12 000 119 4 500 4 600 219 33 400 25 400 319 7 200 5 000 120 6 900 3 700 220 207 600 239 100 320 19 900 22 000 121 10 300 7 000 221 297 200 257 000 321 30 300 18 200 122 20 000 20 300 222 144 200 124 000 322 12 900 9 500 123 12 700 15 300 223 54 200 58 000 323 25 600 18 800 124 8 000 11800 224 110 500 130 000 324 33 200 30 700 125 8 600 9 000 225 244 200 362 000 325 20 900 16 200 126 15 000 6 400 226 13 000 12 000 326 26 200 16 200 127 51 100 27 800 227 17 400 13 000 327 29 300 29 900 128 — — 228 6 700 15 000 328 263 100 278 400 129 11 000 14 200 229 28 000 42 000 329 10 500 9 200 130 47 900 55 200 230 81 000 105 000 330 20 200 17 000 131 78 300 37 200 231 92 600 100 000 331 14 800 12 800 132 12 000 6 900 232 21400 16 000 332 18 500 6 200 133 2 400 3 200 233 97 600 164 000 333 23 700 13 800 134 34 400 42 200 234 36 900 51 000 334 12 400 12 500 135 18100 6 400 235 — — 335 16 000 11000 136 3 000 2 500 236 336 40 900 50 200 137 10100 8 000 237 — — 337 15100 14 000 138 6 400 6 200 238 — — 338 97 100 95 000 139 51300 19 500 239 — — 339 16 700 15 200 140 23 400 57 300 240 — — 340 101 100 102 400 141 18300 16 900 241 — — 341 92300 98500 142 1 300 1 200 242 — — 342 31 900 29 900 143 — — 243 — - 343 101500 54 500 144 11 300 15 800 244 — — 344 8 400 8 800 145 27 000 16 200 245 — — 345 16 800 13 600 146 5 000 12 000 246 — — 346 6 000 6 400 147 20 700 17 000 247 — — 347 4 900 11 900 148 27 900 33 900 248 —- - 348 9 500 13 000 149 — — 249 — -— 349 7 900 7 500 150 — — 250 — — 350 33 800 20 600 Summa 794 300, 660 800 Summa 2 503 800 2 753 400 Summa 2 093 900 1 935 800
4.2.3. Analys av värdefaktorer Skogsmarksareal
Arealbestämningarna synes genomgående va- ra i stort sett riktiga. Den tillämpade inven- teringsmetoden har sålunda endast i något enstaka fall resulterat i så stora avvikelseri arealuppskattningen att de inte kan förklaras av metodens karaktär av stickprovsundersök- ning.
Några fall av större avvikelser torde sam- manhänga med bedömningssvårigheter när det gäller gränsdragning mellan skogsmark och övrig mark.
Godhetsklass
I samtliga områden föreligger en viss tendens till att godhetsklassen underskattats vid taxe- ringen. I AC län är den genomsnittliga avvikelsen cirka tre tiondelar av en klass- bredd, i E och T län är den genomsnittliga avvikelsen helt obetydlig, medan avvikelsen i M och L län uppgår till cirka sex tiondelar av en klassbredd. Eftersom en klassbredd är lika med bredden av en Jonson-klass motsvarar en avvikelse av sex tiondelar en avvikelse i produktionsförmåga av ca 15 %. Bestäm- ningen av godhetsklassen påverkar emellertid i väsentlig utsträckning endast markvärdet och i mindre grad skogsvärdet.
En genomgående iakttagelse är att man vid taxeringen erhåller för liten spridning vid bestämning av godhetsklassen. Detta sam- manhänger med den kända tendensen att dra sig mot medeltalet vid klassificering. T0 och T1 metoderna inbjuder utan tvivel till en ”rättning mittåt" genom att endast erbjuda tre alternativa klasser.
I tabell 5 redovisas en frekvenstabell över inventerad och taxerad godhetsklass som belyser vad som ovan anförts.
Virkesförråd
Av den tidigare redovisningen har framgått att de taxerade skogsbruksvärdena i AC län och M och L län är lägre än de beräknade medan det motsatta förhållandet gäller för E
Tabell 5 Frekvenstabell över inventerad och taxerad godhetsklass.
A C-län
Inv Tax A B C 2
E 0 T-län
I nv Tax A B C 2
L 0 M-län
Inv Tax
och T län. Avvikelserna kan till stor del härledas ur skiljaktigheter beträffande vir- kesförrådets uppskattning, vilket framgår av nedanstående sammanställning, som avser medeltal för samtliga bearbetade fastigheter.
1 AC-län samt M och L län har underskatt- ningarna av virkesförrådet förstärkts genom en samtidig underskattning av godhetsklas- sen såsom tidigare redovisats. En mot figur 1—3 svarande redovisning av virkesförråden redovisas i figur 4—6. Sprid- ningsbilden är likartad men med en något bättre koncentration av punktmarkeringarna kring linjen Y = x.
Län Skogsbruksvärde kronor Virkesförråd mask
Taxerat Beräknat T/ B Taxerat Beräknat T/ B AC—län 14 100 16 900 0.83 3 700 4 100 0.90 Eoch T-län 78700 71500 1.10 7900 7 200 1.10 M och L-län 38 000 41 100 0.92 4 100 4 200 0.98 Grovskogsandel de undersökta fastigheternai detta avseende
Vid införande av den nu tillämpade taxe- ringsmetoden anfördes det farhågor för att det skulle bli mycket svårt att uppskatta andelen skog grövre än 25 cm. Samtidigt stod det klart att denna parameter är effek- tiv vid uppskattning av skogsvärdet. Vid jämförelse mellan taxerad och beräknad grovskogsandel för barrskog visar det sig förvånansvärt nog föreligga en mycket god överensstämmelse mellan medeltalen, vilket framgår av nedanstående sammanställning som avser enkla aritmetiska medeltal.
Län Grovskogsandel (procent) Taxerad Beräknad
AC län 2 1 22 E och T län 38 42 M och L län 31 31
Den goda genomsnittliga överensstämmel— sen hindrar dock inte att det föreligger mycket stora awikelser. för enskilda fastig- heter. Spridningsbilden framgår av redovis- ningen i figurerna 7—9.
Omkostnadsklass
Omkostnadsklassen avser i huvudsak att ka- rakterisera fastigheternas avsättningsläge och utgör närmast en beskrivning av det geogra- fiska läget i förhållande till leveransplatsen för virke. Man torde kunna förutsätta att fastighetstaxeringsnämnderna haft relativt goda förutsättningar att inbördes gradera fastigheterna vad avser omkostnadsklass. I de bearbetningar som hittills utförts har därför den av nämnderna åsatta omkostnadsklassen betraktats som riktig. Närmare analyser av
kommer att utföras i samband med det utvecklingsarbete på en modifierad värde- ringsmodell som pågår vid Skogshögskolan.
4.2.4. Fortsatta bearbetningar
Närmare analyser av de undersökta fastighe- terna bl.a. vad avser relationerna mellan taxerade värden och erlagda köpeskillingar kommer att utföras i samband med det fortsatta utvecklingsarbetet på en modifierad värderingsmodell.
Beräknat i1000—t kr f -2o"/..
10 20 än r'o sö 60 to taxeruti 1000—1 kr
Figur ] Beräknade och taxerade skogsbruksvärden, AC-län.
Beröknoti lOOO-t kr 4
400— 300-— 200—
100—
. . . , . . . . , . . . . , . 100 200 300 1.00 tuxercrti 1000—t kr
Figur 2 Beräknade och taxerade skogsbruksvärden E- och T-län.
Beräknat i lOOO—t kr / l
300—
200—
100—
, . . , . . . . , 100 200 300 taxerat i lOOO—t kr
Figur 3 Beräknade och taxerade skogsbruksvärden, L- och M-län.
lnv vol 1 lOOO-t m3sk l
14—
12—
10-
1'0 12 fl. tax vol i 1000—t m3sk
”i 54 O') (1)
Figur 4 Inventerade och taxerade virkesförråd, AC-län.
lnv. vol.(m35k) i 1000—t. &
tax. vol.(m3sk) i 1000—t.
Figur 5 Inventerade och taxerade virkesförråd, E- och T-län.
Inv vol i IOOO—t m3sk &
30—
20—
10-
tax vol i 1000—t m35k
Figur 6 Inventerade och taxerade virkesförråd, L- och M-län.
60— . .
regressuonslinjen med additiv konstant 504 regressionslinjen
40. //utan additiv konstant /
30- '
20-
10-
(
r | I
4050. Gb 70 taxerat i o/o
Figur 7 Inventerade och taxerade grovskogsprocenter, AC-län.
Inventerat i % i
80—
70-
60—
50—
40—
30*
20-
10-
regressionstinjen med additiv konstant
regressionslinjen /utan additiv
konstant
' I
50 60 io eb taxerat io/o
Figur 8 Inventerade och taxerade grovskogsprocenter, E- och T-län.
i regressionstinjen med 80— additiv konstant 70- 60- regressionslinjen 50_ _ /utan additiv / . konstant 1.0— 30— 20— 10—
1 y—v
60 in 80 taxerat i ”lo
Figur 9 Inventerade och taxerade grovskogsprocenter, L- och M-län.
Bihang D
Redogörelse för pågående utvecklingsarbete för modernisering av den vid fastighetstaxering tillämpade skogsvärderingsmodellen
av professor Nils-Erik Nilsson och skog. lic. Ulf Wahlström
Institutionen för skogstaxering Skogshögskolan
Redogörelsen är upprättad på uppdrag av 1971 års fastighetstaxeringsutredning
1 Inledning
Genom skrivelse till statsrådet och chefen för finansdepartementet den 10 april 1972 hemställde 1971 års fastighetstaxeringsutred- ning om bemyndigande att låta utföra visst utvecklingsarbete för modernisering av den vid skogstaxeringen tillämpade värderings- modellen. Departementschefen medgav detta i skrivelse den 2 maj 1972.
På uppdrag av fastighetstaxeringsutred- ningen har det hittills utförda utvecklingsar- betet bedrivits vid institutionen för skogs- taxering å Skogshögskolan av undertecknade Nils Erik Nilsson och Ulf Wahlström, leda- mot resp. expert i fastighetstaxeringsutred- ningen.
Utgångspunkt för arbetet har varit att på grundval av de intentioner och målsättningar som diskussionsvis framförts inom fastighets- taxeringsutredningen överväga olika möjlig- heter att på grundval av aktuella data från riksskogstaxeringen modifiera och moderni- sera den vid fastighetstaxeringen tillämpade värderingsmodellen, med beaktande av de möjligheter som kan finnas att samordna detta arbete med annat utvecklingsarbete som bedrivs vid institutionen.
Skälen för en modernisering kan samman- fattas i följande punkter.
]. Den nu tillämpade metoden baseras på ett grundmaterial, som numera är inaktuellt. 2. Den bygger på förutsättningen att varje skogsbestånd kommer att gallras och
slutavverkas, som om det ingick i en normalskog. Den tar alltså inte hänsyn till att skevhet i skogens åldersklassfördelning normalt ger upphov till förtidsavverkning eller ransonering innebärande inoptimal- förluster.
3. Beräkningen av "allmänna kostnader” i den nu tillämpade metoden (procentuellt avdrag på rotvärdet) leder i vissa fall till orealistiska belopp.
Förutom moderniseringen enligt ovan fordras också en komplettering av metoden så att den medger en anpassning av beräkna- de värden till marknadsvärde.
2 Allmänna överväganden
Nuvarande skogsvårderingsinstruktion före- skriver en värderingsmodell som skall möjlig- göra att man för varje enskild fastighet kan uppskatta nuvärdet av i framtiden förvänta- de nettoavkastningar under förutsättning av ett uthålligt skogsbruk (avkastningsvärdet).
Den gällande värderingsmetoden beaktar att skogsbruksvärdet i stor utsträckning bestäms av Virkesförrådets storlek och be- skaffenhet. God tillgång på grov skog som kan avverkas mer eller mindre omedelbart ger sålunda ett högt skogsbruksvärde. Valet av ingångsdata, dvs. de värdefaktorer som skall beskriva den enskilda fastighetens be- skaffenhet, har därför utslagsgivande bety- delse.
Vid ett allmänt övervägande av de riktlin- jer som bör följas vid en modifiering av den gällande metoden är det därför naturligt att i första hand ifrågasätta huruvida någon mera genomgripande ändring ifråga om ingångsda— ta är önskvärd. Med ingångsdata avses härvid följande värdefaktorer nämligen skogsmar- kens godhetsklass och kostnadsklass samt Virkesförrådets storlek, trädslagssammansätt- ning och dimensionsfördelning.
Erfarenheterna från metodens hittillsva- rande tillämpning vid fastighetstaxering har dock givit vid handen att de grundläggande värdefaktorerna är mycket väl avpassade med hänsyn till nödvändigheten att finna en kompromiss mellan de värdefaktorer som skulle kunna åstadkomma bästa värdebe-
stämning och de faktorer som med hänsyn till kostnader och övriga praktiska begräns- ningar kan göras tillgängliga for varje en- skild fastighet. Kännedom om skogens ål— dersfördelning skulle i hög grad underlätta en riktig värdering men denna uppgift kan bedömas vara helt utom praktiskt räckhåll.
Den uppfattning som här redovisats har styrkts av den särskilda utredning rörande ingångsdata som finns redovisad i Bihang C: ”Analys av underlaget för beräkning av skogsbruksvärden vid 1970 års taxering”.
Det förhållandet att nu tillämpade in- gångsdata bedömts lämpliga även i fortsätt- ningen innebär dock inte att beskaffenheten av tillgängliga data är tillfredsställande. Ovan nämnda undersökning visar klart att så inte är fallet. Man kan därför göra gällande att det är mera väsentligt att lägga ned möda på att förbättra beskaffenheten av ingångsdata än på att förbättra värderingsmodellen.
När det gäller taxeringens tekniska utfö- rande synes det ofrånkomligt att bibehålla den typ av värdetabeller som använts hittills. På grundval av erfarenheterna från 1970 års taxering kan man dock bedöma det lämpligt att sammanföra den mera sällan tillämpade TO-metoden samt TI-metoden till en metod som närmast utgör en kompromiss mellan T0 och TI. Metoden skulle liksom TO karakteriseras av en klassificering av virkes— förrådet per ha i förrådsklasser ehuru mera utbyggd (kanske med en klassbredd av
10,20 skogskubikmeter) samt i likhet med nuvarande Tl-metod av en indelning i grov- skogsprocentklasser med klassbredden tio procentenheter.
Sammanfattningsvis skulle alltså arbetet med en modifierad (eller om man så vill ny värderingsmodell) utgå från i huvudsak samma grunder som i gällande metod. Med i stort sett samma ingångsdata som hittills skall värderingsmodellen alltså leda fram till värdetabeller av i princip samma beskaffenhet som nu användes. Vid arbetet på modellen skall emellertid de förhållanden beaktas som anförts i inledningen vartill kommer de modifikationer som föranleds av att de eftersträvade slutvärdena skall vara anpassa- de till marknadsprisnivå.
Av kostnadsskäl torde det dessutom fin- nas anledning att så gott det göra går anpassa arbetet till det utvecklingsarbete som pågår vid institutionen för skogstaxering i syfte att komma fram till bättre metoder för avverk- ningsberäkning. Med hänsyn till tidsförhål- landena inför 1975 års allmänna fastighets- taxering är det också nödvändigt att i någon mån kompromissa med de kvalitetskrav på värderingsmodellens beskaffenhet som an- nars vore önskvärda.
3 Avkastningsvärderingen
3.1. Principiell utformning
Avkastningsvärderingen föreslås i princip få en utformning enligt följande:
1. Beskrivning av skogstillståndet i ett ut- gångsläge inom ett antal värderingsområ- den (ca 10).
2. Detaljerad modell för skogens tillstånd och behandling under 30 år med differen- tiering på godhetsklass, trädslag och di- mension (skogsskötselmodell).
3. Avverkningsberäkning.
4. Avkastningsberäkning (prissättning och kapitalisering).
5. Nuvärden av skog och mark differentiera- de med hänsyn till godhetsklass, kostnadsklass, trädslag och dimensionsklass.
3.2 Utgångsläge, skogsskötselmodell och av- verkningsberäkning
Eftersom fastighetstaxeringen i princip skall avse tillståndet vid ingången av taxeringsåret borde en värderingsmodell vara baserad på ett utgångsläge som beskriver tillståndet vid just denna tidpunkt. Vid Skogshögskolans institution för skogstaxering pågår ett ut- vecklingsarbete vad beträffar regionala av- verkningsberäkningar som bl. a. syftar till att möjliggöra noggranna extrapoleringar av vid
riksskogstaxeringen registrerade skogstill— stånd i syfte att kunna definiera ett utgångs- läge för nya avverkningsberäkningar som ligger några år fram i tiden. Man skulle bl. a. därigenom möjliggöra att modellerna för den framtida skogsskötseln kunde baseras på ett fullt aktuellt skogstillstånd och icke som nu på ett skogstillstånd som ligger några år tillbaka i tiden. I den mån man finner det lämpligt att knyta värderingsmodellen för fastighetstaxering till regionala awerknings- beräkningar bör det således på sikt vara möjligt att basera beräkningarna på det tillstånd som väntas råda vid ingången av taxeringsåret.
I fråga om 1975 års taxering är detta icke möjligt om man vill undvika mycket stora extra kostnader utan i stället måste man knyta värderingsmodellen till redan befintli- ga regionala avverkningsberäkningar. Senast utförda beräkningar är kända under beteck- ningen Avverkningsberäkningar 1969 (AVB 69) och publicerade som rapport nr 15 från institutionen för skogstaxering. De utfördes ursprungligen för att ligga till grund för den senaste långtidsutredningen men har seder- mera utnyttjats för mer eller mindre officiel- la bedömningar av skogsindustriens expan- sionsförutsättningar, bl.a. i utredningen ”Skogsindustri i södra Sverige” (SOU l97lz85).
Avverkningsberäkningarna i AVB 69 byg- ger i väsentlig omfattning på de beräkningar
som utfördes av virkesbalansutredningen och som finns redovisade i "Virkesbalanser 1967" (SOU 1968: 9). Man kan anföra vissa invändningar mot skogsskötselmodellen ef- tersom den förutsätter gallringshuggning än som numera bedöms vara möjlig av kostnadsskäl. I den mån det bedöms önskvärt kan emellertid modifikatio- ner i detta avseende genomföras. Enligt vår bedömning är det emellertid önskvärt att gallringshuggningar utförs i största möjliga utsträckning; vad som hindrar i praktiken är svårigheten att mekanisera denna huggnings- form. Om man accepterar AVB 69 utan modifikationer torde detta resultatmässigt komma att ge en något lägre värdenivå än om man minskar omfattningen av gallrings- huggningarna. Detta torde dock i viss ut- sträckning sammanhänga med att de tillväxt— funktioner som kan göras tillgängliga sanno- likt inte helt kan fånga de positiva tillväxt- reaktionerna efter utförd gallring.
AVB 69 baseras på 1964—1968 års riks— skogstaxeringar, varför utgångsläget närmast svarar mot skogstillståndet år 1966. Vid bedömning av denna olägenhet kan man emellertid konstatera att det genomsnittliga skogstillståndet i landet just nu inte ändras särdeles snabbt. Under närmast föregående decennier har virkesförrådet ökat mycket snabbt liksom andelen grov skog. Genom industriens expansion har emellertid avverk- ningarna nu ökat så snabbt att de nära nog svarar mot nettotillväxten. Vid en framtida avverkning svarande mot AVB 69 alternativ C, som är det alternativ som närmast bedömts realistiskt och erforderligt, skulle emellertid virkesförråden snart börja minska något. Med hänsyn till att vi sålunda för närvarande befinner oss på en maximumnivå torde olägenheterna av att basera modellbe- räkningarna på ett något inaktuellt skogs- tillstånd ej vara särskilt stora. Det bör i sammanhanget framhållas att värderingen av enskilda fastigheter givetvis baseras på de aktuella data om fastigheterna, som gäller vid taxeringstillfället, varför det nu förda resonemanget endast är relevant för själva Det väsentliga syftet
en större andel
värderingsmodellen.
med moderniseringen av skogsvärderings— modellen är alltså närmast att mera anpassa avverkningsberäkningen till verklighetens skogsbruk än vad som tidigare varit fallet.
Beräkningarna i AVB 69 är primärt utför- da för grupper av län eller länsdelar, vilka bildats huvudsakligen efter bedömning av förutsättningarna för skogsproduktion. Be- räkningarna grundas emellertid pä data från storleksordningen 50 000 provytor, som är karakteriserade i avseende på alla de värde- faktorer som är relevanta för skogsvärdering- en. Varje provyta representerar således en viss andel av den totala avverkningen. Den avkastningsvärdering som skall utföras kan därför sägas innebära att man primärt beräk- nar värdetillskottet från varje enskild prov- yta. Det är detta tillvägagångssätt som skall möjliggöra att det totala avkastningsvärdet inom ett värderingsområde kan fördelas på olika värdeklasser på ett sådant sätt att man erhåller de önskade värdetabellerna. Detta förhållande innebär emellertid dessutom att man med hänsyn till värdefaktorerna primärt är relativt obunden vid indelningen i värde- ringsområden, som också kommer att influe- ras av landets indelning i prisområden (om- råden för bruttoprissättning) samt av avtals- områden för avverknings- och transportkost— nader. Det är också möjligt att hänsynen till prisstatistik för marknadsvärdeanpassning bör väga tyngre vid indelningen ivärderings- områden än hänsynen beträffande avkast- ningsvärderingen. Preliminära överväganden pekar dock i riktning mot ca 10 värderings- områden i huvudsak bestående av grupper av län. I norra Sverige torde det vara ofrånkom— ligt att låta värderingsområdena skära vissa länsgränser. Norrbottens och Västerbottens lappmark torde kunna sammanföras till ett område och kustlandet till ett område. AVB 69 redovisar avverkningsberäkningar som avser en lO-årsperiod. En avkastnings- värdering, som grundas på samma diskonte- ringsprocent som hittills tillämpats (5 %), bör grundas på en avverkningsberäkning som är någorlunda detaljerad åtminstone för de tre närmaste lO-årsperioderna.
Efter en mera allmän bedömning av de
långsiktiga förutsättningarna för skogspro- duktion, bl. a. med hänsynstagande till vissa tendenser till minskad tillväxt eller i vart fall retarderad tillväxtökning (se SOU 1971 : 85 s. 208 och 209) vill vi föreslå följande ramar för de områdesvisa avverkningsberäkningar- na.
Period 1975A1984. Samma uttagsnivå och fördelning på gallring och slutavverkning som alternativ C i AVB 1969 (Skogshögsko- lan, Institutionen för skogstaxering, rapport nr 15, 1970). För landet i dess helhet innebär detta ett årligt uttag av 81,5 milj. skogskubikmeter med fördelning 40 % gall- ring och 60 % slutavverkning.
Period ]985—1994. Uttagsnivån 5 % lägre än under 1975—1984. Samma fördelning på gallring och slutavverkning.
Period 1995—2004. Uttagsnivån ytterliga- re 5 % lägre än 1985—1994. Fortfarande samma fördelning på gallring och slutavverk- ning.
Period 2005— . Framtida uttag antas till storlek och dimensionsfördelning svara mot tillväxten under första S-årsperioden (2005—2009).
När det gäller att uppskatta de avkastning- ar som ligger mer än 10 år framåt i tiden börjar tillväxten att få en allt större betydel- se. Det pågående utvecklingsarbetet med tillväxtfunktioner grundade på riksskogs- taxeringens provträd bör kunna föras fram så pass snabbt att dessa kan utnyttjas för nu förestående beräkningar.
Preliminära tillväxtfunktioner föreligger för närvarande för Norrland och Koppar- bergs län. Dessa kommer att testas under våren 1973 samtidigt som funktioner för södra Sverige kommer att utarbetas. Arbetet leds av bitr. professor Bengt Jonsson, Skogs- högskolan.
3.3. Avkastningsberäkningen
Med de riktlinjer som ovan angivits skulle avkastningsberäkningen alltså kunna utgå från en redan existerande avverkningsberäk- ning vad beträffar den första lO-årsperioden, dvs. AVB 69.
Grundmaterial för fortsatta beräkningar existerar i form av magnetband som innehål- ler data (bl.a. avverkad kvantitet) för varje enskild provyta (ca 50 000 provytor).
Efter bedömning av olika alternativ för det fortsatta beräkningsarbetet har vi funnit att ett hos Stiftelsen Skogsarbeten befintligt program ”Volym och värdeberäkningar för långsiktsplanering” bör kunna användas efter jämförelsevis små modifieringar. Programmet finns beskrivet i Skogsarbetens Ekonomi, nr 9 1970, nr 14 1970 och nr 2 1972. Det har utvecklats av skog. dr. Stig Andersson och bygger på dennes doktorsavhandling (Model- ler för långsiktiga driftsplaner i skogsbruket, Skogsarbeten, Meddelande nr 7, 1971). Visst arbete i syfte att anpassa detta program för användning av riksskogstaxeringens provyte- data har redan tidigare utförts med hjälp av anslag från Statens råd för skogs- och jordbruksforskning. Detta arbete har utförts av dr Stig Andersson och bitr. professor Gustaf von Segebaden vid institutionen för skogstaxering. Provbearbetningar som inklu- derar värdering och kapitalisering av avverk- ningsuttagen samt beräkning av resulterande skogstillstånd har utförts inom tre län (W, F och BD) med i vart fall i tekniskt avseende tillfredsställande resultat.
Eftersom det ifrågavarande beräknings— programmet täcker stora delar av de beräk- ningar som i Skvl är noggrant detaljreglerade (exempelvis beräkning av virkesvärden och produktionskostnader, dvs. bruttopriser och drivningskostnader) kan en kort beskrivning av programmet vara motiverad.
Syftet med programmet är väsentligen att ge underlagsdata till långsiktig planering inom ett skogsföretag. Genom flexibel ut- formning kan det även användas i fristående sammanhang. Detta har främst möjliggjorts genom flexibel uppläggning av tillförd infor- mation. Denna är uppdelad i tre grupper av data benämnda programdata, företagsdata och fältdata.
Programdata är sådana data som är gemen- samma för större regioner exempelvis till- växtfunktioner samt avsmalningsv och kube- ringsfunktioner.
Företagsdata är sådana data som normalt är gemensamma för ett företag nämligen: allmänna data såsom geografiskt läge, startår,
periodlängd, antal beräkningsperioder m. m. skogsvårdsdata som reglerar gallringspolicy och förnyelsearbeten, ev. även gödsling, drivningsdata som reglerar avverkningen, ar- betstid per dag, terrängtransporten, apte- ringsregler, transportalternativ för vidare- transport m, rn. pris— och kostnadsdata som reglerar virkes- värden vid leveransplats för virke, tids— kostnader för olika personalkategorier samt för maskiner, samt kostnader för vägar, avlägg och vissa skogsvårdsarbeten, samt prognosdata som gör det möjligt att i tiden variera de utgångsdata som valts både vad avser virkesvärden, effektivitetsutveckling och kostnadsutveckling. Programdata och företagsdata skulle vid en tillämpning för nu avsett ändamål i huvudsak vara specificerade för de olika värderingsområdena (ca tio områden). Vissa av dessa data är av rent teknisk karaktär och torde inte behöva göras föremål för några allmänna överväganden. Pris- och kostnads— data torde däremot böra preciseras med beaktande av önskemålet att avkastningsbe- räkningen primärt skall leda till en värdenivå som ej alltför mycket avviker från marknads- värdenivån. Det kommer sannolikt att visa sig lämpligt att RSV bl. a. för detta ändamål successivt konsulterar en på lämpligt sätt sammansatt referensgrupp.
Genom att hela beräkningsgången blir lagd på dator med stor beräkningskapacitet bort- faller behovet av det 5. k. relativprissystemet. Det är nämligen möjligt att prissätta träd av olika dimensioner utan att förutsätta rätlinji- ga samband. Om man av något skäl vill bibehålla relativprissystemet möter detta i sig självt dock inte något hinder.
Den tredje gruppen av erforderlig informa— tion är de 3. k. fältdata. Vid normal använd- ning av beräkningsprogrammet utgörs fält- data av sådana data som beskriver de olika skogsbestånden eller behandlingsenheterna.
För nu ifrågavarande ändamål skulle fältdata utgöras av provytedata från riksskogstaxe- ringen, vilka beskriver avsättningsläge och skogstillstånd på ett sådant sätt att de för värdetabellerna relevanta Värdeklasserna låter sig urskiljas.
Det fortsatta arbetet med att modifiera detta program innefattar bland annat byte till mera differentierade tillväxtfunktioner än de som nu användes (vilket för övrigt har förutskickats redan i Stig Anderssons dok- torsavhandling). Med hänsyn till att värde- ringsmodellen skall resultera i värden som är differentierade på dimensionsklasser är detta en tvingande nödvändighet eftersom de nu använda funktionerna (som också grundas på riksskogstaxeringens provträdsmaterial från åren 1964—1968) bygger på medeldiame— terns tillväxt.
Vidare skall reproduktionskostnader och allmänna omkostnader införas samt värde- ring av den avkastning, som ligger längre fram i tiden än 30 år. Härtill kommer behovet av kompletterande program för beräkning och utskrift av värdetabeller inkl. justering av värdenivån.
Som riktpunkt för följande framhållas:
detta arbete kan
Bruttopriser, avverknings- och transportkost- nader Dessa faktorer skall vara representativa för värderingsområdet i första hand beträffande dimensionsinflytandet. De kommer beträf- fande nivån att användas som instrument vid marknadsrelateringen av avkastningsvärdena (se avsnitt 4).
Reproduktionskostnader Dessa ingår i den nu tillämpade modellen i posten allmänna kostnader. I den modernise— rade modellen kommer de att behandlas separat som en funktion av godhetsklassen. Dagens kostnadsnivå för reproduktionsåt- gärder leder för svaga marker ofta till mycket låga (t.o.m. negativa) kalkylmark- värden. Reproduktionskostnaden bör emel- lertid icke behandlas som en nivåfaktor på samma sätt som t. ex. bruttopriset. Even-
tuellt kan övervägas om den räknetekniskt bör behandlas som en avverkningskostnad.
Allmänna omkostnader De allmänna omkostnaderna beräknas enligt den modell som för närvarande tillämpas vid lantbruksnämndernas värderingar dvs. enligt formeln:
Totala allmänna omkostnader per år = kl ' A ' B + kg ' V
A = produktiv skogsmarksareal i ha
B = idealbonitet
V = avverkad kubikmassa i skogskubikmeter k,= konstant (f.n. = 0:50 kr vid lantbruks- nämndernas värderingar) k2= konstant (f. n. = 2:00 kr vid lantbruks- nämndernas värderingar)
Den principiella frågan om de allmänna omkostnadernas fördelning med hänsyn till dimension är inte helt löst. Det kan even- tuellt finnas anledning att använda fördel- ningen av dessa kostnader som ett av instrumenten för uppnående av marknads- mässiga värderelationer mellan yngre och äldre skog.
Kalkylriz'ntefoten
Kan användas som ett instrument för erhål- lande av marknadsmässiga relationer mellan yngre och äldre skog och bör därför kunna varieras. Med hänsyn till vissa allmänna överväganden rörande relationen mellan 1970 års taxeringsvärden samt rådande marknadsvärdenivå torde samma kalkylrän- tefot som hittills tillämpats, nämligen fem procent, kunna utgöra en lämplig utgångs- mva.
4 Marknadsvärdeanpassning
4.1 Allmänna synpunkter
1971 års fastighetstaxeringsutredning har uppställt målet, att skogsbrukens taxerings- skall motsvara viss procent av marknadsvärdenivån.
Tidigare har det varit en allmän uppfatt- ning att omsättningen på skogsbruk (skogs- fastigheter) skulle vara alltför ringa för att man skulle kunna tala om en utbildad marknadsvärdenivå.
Utredningens ståndpunkt är att köpeskil- lingstatistiken visserligen inte kan ge till- räcklig grund för en differentiering av de enskilda fastigheternas skogsbruksvärden men att den skulle kunna ge vägledning för fastställande av en värdenivå som är relaterad till marknadsvärdet. värdenivå
4.2. Nuläget beträffande marknadsvärdean- passningen
Som framgår av huvudbetänkandet bedrivs undersökningarna rörande marknadsvärde- anpassningen av värderingsbyrån på lant- mäteristyrelsen i samarbete med vissa lant- bruksnämnder. Detta arbete inriktas i första hand på problem som sammanhänger med värdering av byggnaderna. Visst underlag för närmare analys av marknadsvärdenivån på skogsbruksdelen har erhållits i samband med den under sommaren 1972 utförda under- sökningen av underlaget för beräkning av
skogsbruksvärdet vid 1970 års allmänna fastighetstaxering. Bearbetning av detta ma- terial tyder på att sambandet mellan erlagda köpeskillingar per ha skogsmark räknat och de undersökta fastigheternas beskaffenhet i fråga om areal, virkesförråd, godhetsklass etc. är svagare än vad man skulle ha anledning att vänta. Detta kan bero på att materialet är för litet för att tillåta uppdel- ning i homogena undergrupper. Det är även möjligt att köpeskillingarna i vissa fall till en del bestämts av andra faktorer än virkesav- kastningen. För utarbetande av en metod för marknadsrelatering av avkastningsvärdena krävs därför fortsatt insamling av fastighets— data och analys av dessa data.
4.3 Det fortsatta arbetet
För att marknadsvärdeanpassningen skall kunna genomföras i praktiken är det främst fyra frågeställningar som måste bli föremål för en fortsatt analys, nämligen
l. Omfattningen och framtagandet av de köp, som kan läggas till grund för mark- nadsvärdeanpassningen.
2. Urskiljandet av det värde som skall anses avse fastighetens skogsdel.
3. Förekomsten av olika prisnivåer för skilda fastighetskategorier.
4. Metod vid marknadsvärdeanpassningen av de primärt beräknade avkastningsvärde- tabellerna.
l Omfattningen och framtagandet av de köp, som kan läggas till grund för marknads- värdeanpassningen
Som framgår av avsnitt 8.10.l ihuvudbetän- kandet skulle det totala antalet representa- tiva köp av jordbruksfastighet vara omkring 4 000 per år. Det är emellertid ett betydligt lägre antal köp som avser fastigheter som till en mera väsentlig del består av skogsbruks- värde. Om dessa uppskattas till ] OOO—l 500 och man vid anpassningen använder sig av köp under perioden 1970—1974 skulle det innebära att man i medeltal skulle kunna ha storleksordningen 500 köp per värderings- område att tillgå vid marknadsvärdeanpass— ningen.
En listning av de köp som är aktuella inom olika områden synes inte möta några svårigheter.
2 Urskiljandet av det värde som skall anses avse fastighetens skogsdel
Eftersom de köp som skall läggas till grund för anpassningen endast i ett mindre antal fall avser fastigheter, vars enda delvärde är skogsbruksvärde, måste en uppdelning av köpeskillingen ske, så att skogsbruksvärdet renodlas. På sätt berörts i avsnitt 8.6.1 i huvudbetänkandet kan detta göras på olika sätt. Det synes väsentligt att en enhetlig metod för uppdelning av köpeskilling i olika delvärden tillämpas vid upprättande av nor- mer för värdering av åker och av byggnad samt för marknadsvärdeanpassningen av skogsbruksvärdet.
De mycket små skogsfastigheterna uppvi— sar i många fall ett högre värde per ha än de medelstora och större fastigheterna. Efter- som en sådan förhöjning av värdet per ha inte kan förklaras ur skogsbrukssynpunkt synes man böra utgå från att värdet isådana fall till den del det överstiger värdet för medelstora och större fastigheter har karak- tär av mervärde och därför inte bör påverka sko gsbm ksvärdet .
3 Förekomsten av olika prisnivåer för olika fastighetskategorier
Det hävdas ofta att prisnivån på skogsmark påverkas av om fastigheten även består av åker och byggnader samt att prisnivån därvid skulle tendera att sjunka då andelen jord- bruksvärde ökar. Det måste närmare under- sökas om några sådana skillnader föreligger och om de är av sådan storleksordning att de ej kan negligeras. I detta sammanhang måste man även ta ställning till om det är skäligt att utgå från samma värdenivå för de verkligt stora skogsinnehaven.
4 Metod vid anpassningen av de primärt beräknade avkastningsvärdetabellerna
Den primära avkastningsvärdeberäkningen ger skogsbruksvärdet för ett värderingsområ- de med uppdelning på värdeklasser karakte- riserade genom olika kombinationer av god— hetsklass, kostnadsklass, virkesförrådsklass och grovskogsprocentklass.
Som framgår av följande tabellskiss skulle man inom ett värderingsområde erhålla ca 3 000 värdeklasser. Det helt övervägande antalet taxeringsenheter kommer dock att koncentrera sig till ett betydligt färre antal. Olika metoder för genomförandet av själva anpassningen är tänkbara och bör bli föremål för vidare studier. Som framhållits redan vid ställningstagandet till värderingsmetoden är det endast för de mera ofta förekommande Värdeklasserna (exemplifierade med skugga- de rutor i tabell 1), som man kan förvänta sig att erhålla ledning från prisstatistiken.
Skogsbruksvarde kr/ha. Godhetsklass: Bl
Virkesförråd m 3 sk/ha
Kostnads— Grovskogs- kla” p'ocem 0 —20 —40 —60 —80 #100 —120 —140 —160 —180 —200
42 o 10 20 30 40 50 60 70 80
0 10 20 30 40 50 60 70 80
o 10 20 30 40 50 60 70 80
' Antal godhetsklasser: ca 5 st. 2 Antal kostnadsklasser: 5—7 st.
Kronologisk förteckning
Litteraturen i skolan. U. Högskolan. U. Högskolan. Sammanfattning. U. Fastighetstaxering. Fi.
PPP—"
. __Z'ZZT'_"| 498 ” '" (' ”RL sou 1973:4 JTOC; Åk. '
Systematisk förteckning
Finansdepartementet Fastighetstaxeri n g. (4)
Utbildningsdepartementet
Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till littera, turutredningens huvudbetänkande. (1) 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan. (2) 2. Högskolan. Sammanfattning. (3)
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
* al Allmänna Förlaget ISBN 91—38-01400-9