2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

Förslag

till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.

1

§•

Allmän taxering av fast egendom skall verkställas under år 1922.

Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2—10 §§ här nedan med

därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4

och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning

hörande särskilda anvisningar tinnes stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 års all­

männa fastighetstaxering är särskilt stadgat.

2 §•

Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän

lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den

enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.

3

§•

Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevill-

ningsförordningen, äger icke rum.

4

§•

Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den an­

vändes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då

den användes för annat ändamål.

Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och

delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller

7

Till jordbruk hänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives

för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock hus-

djursskötsel, varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogs­

mark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växt­

odling under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives till­

sammans med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med

jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall

däremot icke hänföras 'till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk

anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegen­

domar eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamå.,

egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för

åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter,

och dylikt.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning-

av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det egna

jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom, vara

jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter

eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbe-

hovsändamål eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,

driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed skola

såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid

vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt till­

verkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. A andra sidan

anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning-

av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädling av in­

köpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering, tillverkning-

av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning

samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i

regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt

eller särskilda byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets

binäringar. Å egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar

i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undan­

tagsvis ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses

föreligga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större om­

fattning.

Vid 5 §.

I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet)

uppställes till eu början såsom regel, att varje kameral enhet är taxerings­

enhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

9

stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd

med bostadshns till uthyrning och till andra hälften användes för någon

industriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett sam­

manhängande område av fastighet å landet, som användes för skilda

ändamål, komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall

ske eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att

anse såsom eu förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyr­

ning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda

i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem,

betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav

att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone

företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och

för sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.

Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före­

ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse,

av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans

mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för

jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrende­

rade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola

de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering

av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga,

enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten

i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de

skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggna­

derna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara

taxeringsenhet. 1 sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan,

och den mark, som till dem nyttjas, å den andra, var för sig särskilt

taxerade.

Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro

rättsligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock

böra tillsammans bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvalt­

ningsenhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under

särskild förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten

tillhörig jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogs-

statens omedelbara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan

allmän skog, för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningstörordningen

är skyldig erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanalskogar,

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 saml. 181 höft. (Nr 214.)

2

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

11

uppdelning på olika administrativa områden är grundad på jordeboken

eller annat i laga ordning meddelat beslut, t. ex. föroidnande om muni-

cipalsamhälle, skoldistrikt eller dylikt. Där sådan i laga ordning med­

delad bestämmelse om fastighetens samhörighet med olika admini­

strativa områden saknas och blott en geografisk oregelbundenhet före-

ligger, såsom om en i jordeboken såsom enhet upptagen fastighet har

äo-a enklaverad inom annat administrativt område eller sträcker sig över

gräns mellan sådana områden, där är fastigheten att anse såsom. i sin

helhet tillhörande det administrativa område, i vilket den enligt jorde­

bok eller annat behörigt förordnande skall ingå, och någon uppdelning

av värdet ifrågakommer då icke.

Vid 6 §.

Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet) för­

stås det belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för

fastigheten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik

egendom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn

till fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts

för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck

för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan ha\a

påverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde och

dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som inga­

lunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan fölanledas a\

vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighets­

marknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en

viss tidpunkt, av ett obetänksamt ingånget avtal m. m. dylikt. Först

om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar föreligga, om

vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande omständigheter in­

verkat å prisbildningen, kan ur dem dragas en tillförlitlig slutsats an­

gående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att förstå

såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom beloppet av

en i visst fäll för en viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom

uppskattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda föriingad.

Men sådan köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den

må anses avvika från det normala värdet i handel och vandel; och däi

så är fallet, bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxerings­

myndigheten vid taxeringsvärdets asättande taga hänsyn jämväl till

andra förhållanden, som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

13

om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större

eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller

last för fastigheten;

med mera sådant.

Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet

gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till

de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruk­

tion, som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda

uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren

kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;

dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör

läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till före­

komsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller

mineralfyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden

antecknas.

Vid 8 §.

1 jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårds-

byggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogs­

bruk. Tillhöra dylika byggnader annan än jordägaren, skall värdet å

dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader

hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.

ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares

bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för

lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels bygg­

nader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med

binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad.

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och

annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader,

såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dylikt, även­

som byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till

jordbrukets binäringar.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

14

På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande

skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej

tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.

Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen

av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogs­

mark.

Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord­

bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till­

växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet

till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra

sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den

mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför

lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg­

ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark,

som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver

jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Under­

stundom kan ock vattenfall eller brytningsvärd ig fyndighet grundlägga

ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och indu­

strivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaffenhet att böra

taxeras såsom annan fastighet.

Tomt- och industrivärde utgör skillnaden mellan markens jord­

bruksvärde och vad den skulle kunna i allmänna marknaden betinga, om

den såldes för byggnadsändamål eller för industriellt utnyttjande. Upp­

skattningen av detta värde får grundas å de i varje särskilt fall före­

liggande faktiska förhållanden, som kunna tjäna till ledning för värde­

sättningen.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller

vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till sär­

skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes så­

dant i längden angivas.

A id uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings­

myndigheten att taga hänsyn utom till de ovan i anvisningarna vid 6 §

angivna förhållanden jämväl till det värde, som kan hava åsatts marken

vid den uppskattning av mark i och för framdeles skeende taxering till

jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på grund av för­

ordningen den 28 maj 1920.

År å annan fastighet mark och byggnad i samme ägares hand,

skall byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

1*>

fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte even­

tuellt parkvärde.

Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. I allmänhet lärer

å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före­

komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till bygg­

nad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden

därigenom i någon väsentligare grad påverkas. Men om å fastigheten

finnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis

en] mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i

avsevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, böi särskilt

värde — parkvärde — därå sättas. Emellertid bör alltid tillses, att

summan av de särskilda värden, som vid taxeringen åsättas, kommer

att motsvara allmänna saluvärdet för fastigheten i dess helhet.

17

hållningsplaner. efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår

övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska

kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklara­

tioner och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Ben normala årliga v irkesav kast ning e n uppskattas i kubikmeter

fast mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet).

Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet,

som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitets-

klasser. Förefinnes för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande

skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav

markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen

av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp­

skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara

känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten

i övrigt.

5.

Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkes-

avkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en­

ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste åtta åren i

genomsnitt varit å orten gällande. . Finnes för skogen i fråga ordnad

bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen

under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit

av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava

för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före­

kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för

beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam­

mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader

för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas

till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast.

6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade

avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård,

förvaltning, bevakning, väg- och %ggnadsunderhåll, skogskultur, skydds-

dikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges

till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet

per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen. Till un­

derlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver

markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan bonitetsklass

och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4

och 5 angivna uppskattningar.

För skyddsskog eller annan därmed jämförlig skog, som på grund

av gällande lagstiftning eller rådande svåra naturförhållanden måste

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 samt. 181 höft.

(AV 214.)

4

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 214.

18

skötas i skyddssyfte med anlitande för skogens vård och underhåll av

en osedvanligt stor del av den alstrade avkastningen, må avdraget för

kostnader efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av

skälen höjas, dock ej till mer än hälften av den beräknade normala av­

kastningen. I sådant fall kan icke tabellen användas, utan särskild

värdeberäkning måste göras.

B. Växande skog.

7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den­

samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari

den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkes-

förråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt

uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den

växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade års­

avkastningen. I fråga om denna värdeberäkning hänvisas till tabell I,

som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal

skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark­

värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången

kan anses vara normal. Antingen kan den virkesavkastning, som ra­

tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga

den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar

med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget

virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna

skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v.' av det normala (re­

lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än

vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke

tidvis medgiva större avverkning eller uttagandet av dyrbarare dimen­

sioner än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jäm­

kas skogsvärdet uppåt till l.i, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ

skogstillgång). För skogar med i god hushållningsplan fastställd av­

verkning må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i

planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållningsplan

saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd

av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och

i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom

normal skogstillgång.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal

skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

19

från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,

dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer

den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstill-

gången skall vara att räkna som normal.

C) Förberedande åtgärder.

8. Domänstyrelsen låter för samtliga kronans och andra allmänna

skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan läm­

nade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal

produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav­

kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde å

skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen

i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande

skogen i fråga kunna finnas hos domän styrelsen tillgängliga, och de

ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst fall kan finna

nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hus-

hållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen höra vid be­

räkningen frångås, exempelvis om hushållningsplanen anses mindre till­

fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och

beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott

uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde

å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola

vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep­

tember 1921.

9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom

skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana

enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner

finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.

10. Vid det sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller

landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom läns­

styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de

genomsnittliga rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den

relativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen

och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar

inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande

de delar av de för hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses

böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de

mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna

Knngl. Maj.ts proposition Nr 214.

20

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxerings-

grunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika ut-

drivningsförhållanden, olika flottnings- eller andra transportkostnader,

olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser samman­

trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella an-

visningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda

förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speci­

ella anvisningar om taxeringens verkställande.

D) Beskattningsnämnderna.

11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda

längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som

blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhanda­

hållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. » På

sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän

fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därefter vederbörande nämnd

att granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de all­

männa och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan omförmälda

längder, därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de

i längden upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett

avvikelsen. Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd,

har nämnden att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och

sålunda för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den

normala årsavkastningens värde per kubikmeter å rot, medelbonitet,

relativ skogstillgång samt därå grundade värden å skogsmark och

växande skog. Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas

under jämförelse med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda

skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan hämtas, och dels

grundas å inhämtade upplysningar eller vad eljest är känt angående

ovan angivna förhållanden jämte skogens läge i förhållande till flottled

och avsättningsort, förekomsten av virke i olika åldrar, skogens sluten­

het m. m. dylikt. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av

skogssakkunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

otvär<

kbm.

anor.

i

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

21

i markens samt den växande skogens värde per liektar vid

olika avkastniugsförmåga och virkespris.

stil) angiver

markvärde,

nedre raden (med kursiv stil) angiver

virkesvärde.

Kungl. Maj-.ts proposition Nr 214.

normala avkastningsförmåga per hektar i kubikmeter fast mått (bonitet) j

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.o

4.5

5.o

5.5

6.0

6.5

7.0

kvärde samt

virkesvärde vid normal skogslillgang

, kronor per hektar

3

4

6

7

8

9

10

11

12

13|

15

16!

15

21

!

26

31

36

41

46

51

56

62

67

72

7

9

11

13

16

18

20

22

25

27!

29

31

31

41

51

62

72

82

92

103

113

123

133 144

10

13

17

20

24

27

30

34

37

40'

44

47;

46

62

77

92

108

123

138

154

169

185

200 215

13 i

18

22

27

31

36

40

45

49

54

58

63

62

82

103

123

144

164

185

205

226

246

267 287,

17

22

28

34

39

45

51

56

62

67

Ti

79

77

103; 128

154

179

205

231

256

282

308

333 359

20

27

34

40

47

54

61

67

74

81

88

94

92

723

154

185

215

246

277

308

338

369

400 431

24

31

39

47

55

63

71

79

87

94

102

110

!

108

144

179

215

251

287

323

359

395

431

466 502,

27

36

45

54

63

72

81

90

99

108

117

126;

123

164

205

246

287

329

369

410

451

492

533 574

30

40

51

.

61

71

81

91

101

in

121

132 142:

138

185

231

277

323

369

415

461

508

554

600 646

34

45

56

67

79

90

101

112

124

135

146

157

154

205

256

308

359

410

461

513

564

615

666

718

37

49

62

74

87

99

in

124

136

148

161! 173

169

226

282

338

395

451

507

564

620

677

733 789.

40

54

67

81

94

108

121

135

148 162

175 189

185

246

308

369

431

492

554

615

677

738

850 86

1

44

58

73

88

102

117

132

146

161

175

190 205I

200

267

333

400

466

533

600

666

733

800

866

933

47

63

79

94

no

126

142

157

173

189

205 2201

215

287

359

431

502

574

646

718

790

861

933 1 005

51

67

84

101

118

135

152

169

186

202

219 236

231

308

384

461

538

615

692

769

846

923 1 000 1 077

54

72

90

108

126

144

162

180

198

216

234; 252

246

328

410

492

574

656

738

820

902

984 1 0661148

57

76

96

115

134

153

172

191

210

229

249, 268

261

349

436

523

610

697

784

871

959 1 046 1133 1220

61

81

101

121

142

162 | 182

202

! 223

243

263; 283

277

369

461

554

646

738

830

923 1 015 1107 1200 1 292

64

1 85

107

128

150

,

171

192

214 235| 2o6

2781 299

292

390

487

584

682

779

877

974 10711169 12661 364

67

90

112

135

157

180

202

225' 247| 270

292!

315

308

410

513

615

718

820

923 1025 1128 1 230 1 333 1 435

71

94

118

142

165

189

213

236! 260; 283

307

331

323

431

538

646

754

861

969 10771184 1 292 1 399 1 507

74

99

124

148

173

198

223

247i 272! 297

322, 346

338

451

564

677

789

9021015 112812411 353 1 4661 579

78

103

129

155

181

207 1 233

259 285 310

336 362

354

472

590

707

825

943 1061 1179 1 297 1 415 1 5331 651

81

108

135

162

189

21

<

243

270! 297! 324

351 378

369

492

615

738

861

984 1 lOi 1230 1 353 1 476 1 599 1 722

84

112

141

169

197

225| 253

2811 309, 337 366 394

384

513

641

763

897 1 025 115cU 282 1 410 1 538 1 666 1 794

17

18

77'

82

34;

36 j

154 164

51

54

231 246

67

72

308 328

84

90j

384 410

101

108!

461 492

118| 126j

538 574

135

144

615 656

1521 162|

692

7

38

169

180

769

;

820.

186: 198:

846 902

202

; 216;

923 984

219! 234!

1000 1 066

236 j 252!

! 077

1148

253 270!

!

153 1 230

270 288!

!

230 1 312

287 306!

13071394

304*

1 3241

l 384 1 476

321 342!

1 4611 558

337' 3601

1 538 1 640

354

1

378i

1 615 1 722

371

396'

16921804

388 414'

i

769 1 886

405 432{

1 845 1 968

422! 450!

19222050

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214,

Tabell II, för bedömande av normala skogstillgångens storlek å olika

boniteter.

Om-

Massa­

till-

V i r k e s a v k a s t n i n g per hektar i kubikmeter

tid

växt

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.o

5.6

6.0

6.5

7.0

7.5

8.0

År

X

Härför behövligt virkesförråd per hektar i kubikmeter

60

5.0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

no

120

130

140

150

160

80

3.7

14

27

41

54

68

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0

17

33

50

67

83

100

117

133

150

167

183

200

217

233

250

267

120

2.4

21

42

63

83

104

125

146

167

188

208

229

250

271

292

_

_

140

2.0

25

50

75

100

125

150

175

200

225

250

275

300

—

—

—

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

23

Hjälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt

år 1922.

Extrakt ur tabell I och II.

Virkes-

avkast-

ningens

Markens normala avkastningsförmåga per hektar

i kubikmeter fast mått (bonitet)

genom­

snittliga

rotvärde

per kbm.

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.o

Anvisningar

Markvärde samt

virkesvärde vid normal sko g stilig dna

Kronor

Kronor per hektar

7

13

20

27

34

40

47

54

61

67

Markvärde

6

31

62

92 123 154 185 215 246 277 308 Virkesvärde Dyra drivnings- och flott-'

7

8

36

16

72

24

108

31

144

39

179

47

215

55

251

63

287

71

323

79

359

Markvärde

Virkesvärde

ningsförhållanden; hu-\

vudsakligen klena di­

mensioner kunna pro-

8

9

18

27

36

45

54

63

72

81

90

Markvärde

duceras.

41

82 123 164 205 246 287 328 369 410 Virkesvärde

10

20

30

40

51

61

71

81

91

101

Markvärde

46

92 138 185 231 277 323 369 415 461 Virkesvärde

,10

11

51

22

103

34

154

45

205

56

256

67

308

79

359

90

410

101

461

112

513

Markvärde

Virkesvärde

Medelgrovt virke och me­

delgoda avsättning sför­

hållanden.

11

12

25

37

49

62

74

87

99

in

124

Markvärde

56

113 169 226 282 338 395 451 507 564 Virkesvärde

12

13

27

40

54

67

81

94

108

121

135

Markvärde

62

123 185 246 308 369 431 492 554 615

Virkesvärde

Göda eller utmärkta av-

13

15

29

44

58

73

88

102

117

132

146

Markvärde

sättning sförhållanden;

67

133 200 267 333 400 466 533 600 666 Virkesvärde

grovt

,

dyrbart virke kan

14

16

31

47

63

79

94

no

126

142

157

Markvärde

72

144 215 287 359 431 502 574 646 718 Virkesvärde

Kubikmeter per hektar

•

Vid 100-årig omloppstid (3 % tillväxt)

17

33

50

67

83 100 117 133 150 167

fordras vidstående ungefärliga virkes-

förråd per hektar för att få full av-

kastning (normal skogstillg&ng).

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Exempel:

Exempel: Ett hemman innehåller enligt taxeringslängden 40 hektar,

därav 10 hektar åker och tomtmark samt 30 hektar skogsmark. Åker

och tomtmark hava ansetts böra uppskattas efter ett enhetsvärde av

1,000 kronor per hektar, alltså till 10,000 kronor. Med hänsyn till skogens

läge och normala avkastningsförmåga hava rotvärdessiffran 12 och bonitets-

siffran 3 ansetts kunna användas, vadan markvärdet per hektar enligt

hjälptabellen blivit beräknat till 81 kronor och således markvärdet å hela

arealen till 2,430 kronor. Detta belopp skall ingå i jordbruksvärdet, som

alltså blir 12,430 kronor, utjämnat till 12,400 kronor. .Den relativa

skogstillgången har ansetts motsvara 0.8 av normal skogstillgång. Då

enligt hjälptabellen virkesvärdet per hektar vid normal skogstillgång

skolat utgöra 369 kronor, blir alltså den faktiska skogstillgångens

värde per hektar 369 x 0.8 = 295 kronor eller således sammanlagt för

hela arealen 8,850 kronor, som utjämnas till 8,800 kronor. Hemmanets

hela taxeringsvärde har alltså uppskattats till 21,200 kronor, att upptagas

såsom jordbruksvärde med 12,400 kronor och såsom skogsvärde med

8,800 kronor. I taxeringslängdens anmärkningskolumn antecknas siffrorna:

12; 3; 0.8.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författ­

ningssamling.

Kungl. Majds proposition Nr 214.

25

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 18 mars 1921.

N ärvarande:

Statsministern VON S ^ydow , ministern för utrikes ärendena greve W ^rangel ,

statsråden E ^ricsson , D ^ahlberg , M ^urray , E ^lmquist , M ^alm , B ^ergqvist ,

H ^ammarskjöld , E ^keberg , H ^ansson , B ^eskow .

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Beskow, anförde:

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition till 1920 års riksdag

med förslag till kommunalskattelag m. m. jämte inom riksdagen väckta

motioner har riksdagen i skrivelse den 23 juli 1920 (nr 444) anhållit,

bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes, med beaktande av de synpunkter,

som i riksdagens andra särskilda utskotts i skrivelsen återgivna utlåtande

i särskilda avseenden framhållits, dels föranstalta om särskild och skynd­

sam, förnyad utredning av frågan om den kommunala beskattningen av

skog med aktgivande å ena sidan på kommunernas behov av säkra och

stadigvarande skattekällor, å andra sidan av angelägenheten att främja

ett uthålligt skogsbruk, därvid borde tagas i övervägande, huruvida och

i vad mån den kommunala skogsbeskattningen skulle ske i form av en

fastighetsskatt grundad på skogsmarkens värde jämte inkomstskatt eller

skogsaccis i sammanhang med skogens avverkning, samt för riksdagen

snarast möjligt framlägga det förslag, vartill utredningen kunde för­

anleda, dels ock föranstalta om skyndsam utredning angående ändrade

grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxerings-

förfarandet, dels uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att lända

till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt riks­

dagens mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års riks­

dag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Frågan om igångsättande av dessa utredningar anmäldes inför

Kungl. Maj:t den 25 september 1920. Därvid yttrade dåvarande chefen

för finansdepartementet, att, vad utredningen om den kommunala be-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 käft. (Nr 214.)

4

1920 års riks­

dagsskrivelse.

1920 års

skogsbeskatt-

ning skom­

mitté.

27

tion och taxeringsförfarandet, avsedda att lända till efterrättelse vid all­

män fastighetstaxering år 1922.

Till ordförande i nämnda kommitté förordnades presidenten i

kammarrätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter i kommittén

kammarrättsrådet John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrath

Eiserman, professorn vid skogshögskolan Tor William Jonson, då­

varande ledamoten av riksdagens första kammare direktören Nils Johns­

son Sigfrid samt ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbruka­

ren Jonas Ludvig Brännström och filosofie kandidaten Per Edvin Sköld.

Kommittén, vilken till en början upptagit till behandling den del

av sitt uppdrag, som avser utredning och förslag angående ändrade

grunder för uppskattning av fast egendoms värde att tillämpas vid all­

män fastighetstaxering år 1922, har under nästlidna februari månad

inkommit med i korrektur uppsatt förslag till förordning om allmän

fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar och instruk­

tion för värdesättning å skogsmark och växande skog, vilket förslag,

som åtföljes av motivering, torde få biläggas statsrådsprotokollet.

över kommittéförslaget hava i anledning av remiss den 14 februari

1921 yttranden avgivits av överståthållarämbetet och samtliga läns­

styrelser, domänstyrelsen, Sveriges skogsägareförbund, styrelsen för

Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. Sedan

dessa yttranden överlämnats till kammarrätten, har kammarrätten in­

kommit med sitt utlåtande i ärendet.

Kommittén har till en början för vinnande av jämnhet och lik­

formighet i fastighetstaxeringen upptagit bestämmelser om vad som bör

förstås med fast egendom i beskattningsavseende, om fast egendoms

taxering såsom jordbruksfastighet eller såsom annan fastighet samt om

taxeringsenheternas omfattning, vilka bestämmelser i huvudsak överens­

stämma med vad redan nu får anses gälla. Vidare föreslår kommittén,

att det allmänna saluvärdet och således ej avkastningsvärdet, där ej

dessa värden sammanfalla, skall läggas till grund för fast egendoms

taxering. Taxeringsvärde skall sålunda åsättas till det belopp, som

prövas utgöra fastighetens värde efter ortens pris, varmed förstås det

belopp, som en förståndig köpare kan antagas vilja betala för fastig­

heten, om den tänkes såld inom den kundkrets, som för en dylik egen­

dom kan antagas vara att påräkna, och köpt för ett med hänsyn till

fastighetens beskaffenhet lämpligt utnyttjande. I förekommande fall

skola vissa specialvärden, som tillsammans utgöra fastighetens taxerings­

värde, bestämmas.

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

Kommitténs

förslag.

29

heten i förslaget, upptages i den vid författningsförslaget fogade instruk­

tionen och torde i sina huvuddrag kunna angivas sålunda:

Sedan arealen av till skogsbörd duglig mark utrönts, beräknas

dess normala avkastningsförmåga efter den årliga avkastning, som anses

kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och

under antagande att marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt

å behöriga åldrar fördelat virkesförråd. Den normala årliga virkesav-

kastningen uppskattas i kubikmeter fast mått per hektar etter markens

bonitet, varefter samma avkastning värdesättes efter virkets nettovärde

per kubikmeter å rot enligt de pris, som för liknande sortiment under

de senaste fem åren i genomsnitt varit gällande å orten, b rån det så­

lunda funna värdet avdrages en fjärdedel, som anses motsvara kostna-

nader för skogens vård och förvaltning m. m. \ ad som därelter åter­

står lägges till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att

markvärdet per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkast­

ningen. Förefinnes normal skogstillgång, sättes värdet å den växande

skogen till 13.6 7 gånger nyssnämnda reducerade årsavkastning. Under­

stiger eller överstiger den virkesavkastning, som rationellt bör uttagas

ur det förhandenvarande virkesförrådet, den normala, jämkas det för

normal skogstillgång angivna skogsvärdet i förra fallet nedåt till tionde­

delar av det normala skogsvärdet och i senare fallet uppåt till l.l, 1.2,

1.3 o. s. v. av detsamma. — För samtliga kronans och andra allmänna

skogar uppgör domänstyrelsen i enlighet med nyssnämnda föreskrifter

förslag till värdesättning, och liknande förslag låter länsstyrelsen i den

omfattning, som anses nödig, genom skogssakkunnig person uppgöra

för sådana enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hus-

hållningsplaner finnas att tillgå. Nödiga speciella anvisningar om taxe­

ringens verkställande lämnas vid sammanträde inför länsstyrelsen eller

landskamreraren. Beskattningsnämnderna, till vilka nyssnämnda förslag

överlämnas, hava därefter att granska och å sin sida föreslå, respektive

fastställa taxeringsvärdena å berörda allmänna och enskilda skogar

samt företaga uppskattning av övriga enskilda skogar, vilken uppskatt­

ning bör företagas under jämförelse med sådana i trakten belägna all­

männa eller enskilda skogar, av vilka ledning vid uppskattningen kan

hämtas. Vid taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssak­

kunnig person, som länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.

För underlättande av taxeringsarbetet hava uppgjorts särskilda tabeller.

Kommittén yttrar vidare:

»Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs

förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog

Kungl. Maj:ts proposition År 214.

31

Länsstyrelsen i Uppsala län finner förslagets bestämmelser i all­

mänhet lämpliga och ändamålsenliga, men anser det kunna ifrågasättas,

huruvida de i praktiken skola visa sig motsvara det med dem avsedda

syftet.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har icke någon erinran mot de

föreslagna allmänna grunderna. Åsättande av särskilt skogsvärde är

enligt länsstyrelsens mening av stor betydelse även för fastighetskre-

diten. Det måste dock förefalla tvivelaktigt, om det nödvändiga för­

arbetet skall kunna medhinnas i rätt tid, och även vara ovisst, om

verkligt sakkunniga biträden kunna erhållas i tillräckligt antal.

Länsstyrelsen i Östergötlands län kan icke biträda förslaget i vad

detsamma avser att från principen om allmänna saluvärdet såsom upp-

skattningsgrund göra avvikelse beträffande skogsmark och växande skog,

varigenom ojämnhet i taxeringen fortfarande skulle bliva rådande. Läns­

styrelsen framhåller vissa svårigheter vid uppskattning enligt kommit­

téns förslag av skogsmark och växande skog samt anser för sin del,

att vid taxeringsvärdets bestämmande hänsyn ej alls skall tagas till

värdet av den växande skogen och att skogsmarken bör värdesättas

efter enhetsvärden för olika godhetsklasser.

Efter det länsstyrelsen avgivit sitt yttrande har emellertid tjänst-

förrättande landskamreraren i länet under hand meddelat, att han efter

närmare företagen undersökning om hur skattedebiteringen, därest

växande skogs värde uteslötes vid taxeringen, ställde sig, funnit sig ej

längre kunna vidhålla förslaget om den växande skogens undantagande

från uppskattning, varför han nu ej hade något att erinra mot kom­

mittéförslaget, ehuru han fortfarande befarade svårigheter vid taxerings-

arbetet.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner kommitténs förslag väl upp­

fylla fordringarna på en mera verksam taxering, men befarar, att till­

räcklig sakkunskap vid värdesättning å skogsmark och växande skog

icke alltid kommer att förefinnas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län kan på grund av förslagets prinei-

piella förtjänster icke annat än förorda detsamma, men anser dess värde

i tillämpningen icke böra överskattas, då erforderlig sakkunskap icke

lätt torde kunna anskaffas samt underlag för taxeringen ofta nog torde

utebliva eller åtminstone bliva av mindre tillfredsställande beskaffenhet.

Länsstyrelsen i Kalmar län biträder förslaget. Skogstaxeringen

torde komma att bereda taxeringsmyndigheterna avsevärda svårigheter,

men rättvis och jämlik taxering synes dock kunna förväntas.

Länsstyrelsen i Gottlands lön finna förslagets bestämmelser rörande

Kungl. Majds proposition Nr 214.

32

uppskattning av skogsmark och växande skog i allmänhet väl lämpade

att lända till enhetlighet i förfarandet vid skogstaxering.

Länsstyrelsen i Blekinge lån ansluter sig i stort sett till förslaget.

Ehuru största svårigheter befaras uppstå för taxeringsnämnderna vid

bonitetens utrönande, anser sig dock länsstyrelsen böra tillstyrka instruk­

tionen för skogstaxering med viss modifikation,, vartill jag i det

följande skall återkomma.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har icke funnit något mot förslaget

att erinra i princip.

Länsstyrelsen i Värmlands län finner förslaget, såvitt det rör upp­

skattning av enskilda skogar, innefatta en omstörtande avvikelse från

nuvarande grunder. Förslagets lämplighet i denna del synes med fog

kunna ifrågasättas. I betraktande av det inom länet hävdvunna mera

summariska förfarandet föranlåtes länsstyrelsen, om också teoretiskt sett

intet vore att erinra, dock uttala tvivelsmål om det praktiskt möjliga att

anlägga en på vetenskapliga grunder byggd taxering enligt förslaget.

I detta hänseende erinras, hurusom inom länet funnes skogskommuner

med ända till 800 å 900 taxeringsenheter av jordbruksfastighets natur,

vilka knappast kunde göras till föremål för den ingående undersökning,

som i förslaget förutsattes.

Länsstyrelsen i Örebro län yttrar, att länsstyrelsen icke har något

att i sak erinra mot förslaget, ehuru tveksamhet kan råda, om det är

tekniskt genomförbart att med de krafter, som stå till buds, tillfreds­

ställande verkställa uppskattning av skogsmark och växande skog enligt

förslagets bestämmelser. Länsstyrelsen anser sig dock kunna instämma

i kommitténs förväntan, att skogsmarken efter ett par förnyade upp­

skattningar bör kunna bliva mycket tillfredsställande uppskattad och att

den växande skogen skall bliva bättre värderad än hittills varit fallet.

Länsstyrelsen i Västmanlands län finner förslaget väl motiverat.

Svårigheter vid uppskattning av skogsmark och växande skog enligt

förslagets metod kunna förutses, men dessa svårigheter torde icke böra

tillmätas någon mera avsevärd betydelse gent emot de möjligheter, som

förslaget erbjuder till vinnande av enhetliga och rättvisa grunder för

taxeringen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län, som icke har något att erinra mot

förslaget, finner väl avpassade direktiv hava lämnats för värdering av

skogsmark och växande skog.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har icke någon anmärkning

emot förslaget. Visserligen torde instruktionens föreskrifter i många

Kungl. Maj.ts proposition Nr 214.

33

fall bliva nästan omöjliga att följa, men god grund för en så jämlik

taxering som möjligt kan dock vinnas.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ej något att erinra mot grund­

dragen i förslaget, men befarar att dess tillämpning inom länet, där

hushållningsplaner saknas för så gott som alla enskilda skogar, kommer

att stöta på stora svårigheter. Fullt nöjaktiga resultat av skogstaxe-

ringarna enligt förslagets bestämmelser lära icke kunna förväntas, men

en avgjord förbättring i jämförelse med de nu rådande förhållandena

bör dock kunna emotses, i synnerhet som taxeringsmyndigheten skall

äga rätt att åtnjuta biträde av skogssakkunnig person.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som ej uttalar någon betänklighet

i avseende å förslagets praktiska utförbarhet, vill livligt förorda, att

förslaget kommer till tillämpning vid förestående fastighetstaxering.

Länsstyrelsen i Norrbottens län finner den föreslagna värdesätt­

ningen av skogsmark och växande skog ändamålsenlig och användbar.

Rätt avsevärda svårigheter torde dock komma att möta beroende på

omöjligheten att erhålla tillförlitliga uppgifter rörande skogens areal och

beskaffenhet, särskilt beträffande enskilda skogar inom länets kustsocknar.

Värdesättningen torde därför även med de nya bestämmelserna komma att

ske mera på känn. Det kan dragas i tvivelsmål, huruvida det förbere­

dande arbete, som skall åligga domänstyrelsen och länsstyrelserna,

hinner utföras inom föreskriven tid; det torde ock möta svårigheter att

anskaffa skogssakkunniga personer, som skola biträda länsstyrelsen

och vederbörande beskattningsnämnder.

Domänstyrelsen yttrar, att styrelsen är beredd att för kronans och

andra allmänna skogar låta uppgöra för taxeringens genomförande er­

forderliga längder, avfattade i enlighet med de i kommittéförslaget läm­

nade föreskrifter, samt att det är styrelsens förhoppning, att nämnda

längder, ehuru arbetet med deras upprättande, särskilt beträffande södra

Sverige, kommer att bliva synnerligen betungande, skola kunna över­

lämnas till länsstyrelserna före den 1 september 1921.

Sveriges skogsägareförbund yttrar:

«Det nya förslaget har vid skogsfastigheternas taxering dragit upp en skarp

åtskillnad mellan markens värde och virkesförrådets värde. Förbundet anser det

vara en synnerligen stor förtjänst hos förslaget, att en dylik uppdelning verkställts,

då därigenom möjlighet skapats för att i en framtid inskränka fastighetsbeskatt­

ningen av skogsegendomar till markvärdet, medan den växande skogen kan beskattas

efter andra grunder.

Vad beträffar själva beräkningen av markens och virkesförrådets värde går

det nya förslaget fram på en väg, som måste anses vara lyckligt funnen, i det att

detsamma i största möjliga grad baserar kalkylen på uppgifter och siffror, som

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 samt. 181

höft.

(Nr 214.)

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

34

kunna objektivt beräknas och kontrolleras. Härigenom inskränkes det subjektiva

omdömet hos taxeringsförrättama samt approximering undvikes i största möjliga

mån. Detta får anses vara en stor styrka hos förslaget.

Uppskattningen såväl av markens som av virkesförrådets värde sker genom

att först beräkna årsavkastningens storlek per hektar under förutsättning av normal

skogstillgång. För detta ändamål uppskattas markens genomsnittliga bonitet, var­

efter ur en förslaget åtföljande tabell virkesavkastningen i kubikmeter per bär er-

hålles. Därefter beräknas denna virkesskörds genomsnittliga värde per kubikmeter,

varvid jordägaren har tillfälle att i den blankett, som skall i och för taxeringen

avgivas till beredningsnämnden (§ 2 i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid allmän fastighetstaxering 1922), meddela sådana uppgifter om fastig­

hetens belägenhet i förhållande till avsättningsorterna för virke, som kunna vara

erforderliga för ett rätt bestämmande av rotvärdet. Sedan sålunda virkesavkast­

ningen per har och virkesskördens nettovärde per kubikmeter erhållits, uträknas

årsavkastningen i penningar i genomsnitt per har för hela fastigheten (fortfarande

under förutsättning av normal virkestillgång på skogen). Från detta värde avdrages

emellertid en fjärdedel, som anses utgöra kostnaderna för skogens vård och för­

valtning, varefter sålunda nettoavkastningen i kronor per hektar framkommer.

Genom en skogsmatematiskt oemotsägbar och fullt korrekt kalkyl har därefter er­

hållits, att skogsmarkens värde utgör tre gånger den sålunda funna medelnettoårs-

avkastningen per har.

I hela denna kalkyl finnas inga ovissa eller svävande moment. Bestämmandet

av bonitet och avkastningsförmåga kan i medeltal för hela fastigheten ske tämligen

exakt. Beräknandet av det genomsnittliga virkespriset torde ej heller erbjuda

några större svårigheter för dem, som äro inne i virkesmarknadens läge i respektive

orter. Något mer subjektivt är avdraget av en fjärdedel av avkastningen för för-

valtningsutgifterna. Det synes förbundet, att detta avdrag är väl lågt och snarare

borde utgöra en tredjedel, enär åtminstone vid uthålligt skogsbruk omkostnaderna

gärna springa upp till 30 procent eller mer av den uthålliga virkesskördens rot­

värde.

Även om delade meningar kunna råda på denna punkt, sä torde man dock

få säga, att ovan nämnda metod för markvärdets beräknande är så objektivt som

överhuvudtaget är möjligt. Det bör jämväl bemärkas, att taxeringsmyndigheterna

(§ 10 mom. 2 i förordningen om taxeringsmyndigheter) skola vara skyldiga att i

taxeringshandlingarna anteckna, vilka boniteter, avkastningstal och virkespriser de

räknat med för varje särskild fastighet, samt att det sålunda i varje särskilt fall

ges möjlighet för jordägaren att kontrollera kalkylen över markvärdet och eventuellt

få densamma ändrad.

Blir sålunda beräknandet av skogsmarkens värde så objektivt, som det över­

huvudtaget går för sig att utan lokal uppmätning och värdering verkställa en dylik

kalkyl, så inkommer däremot vid beräknandet av virkesförrådets värde enligt för­

slaget ett visst subjektivt osäkerhetsmoment. Jämväl vid ståndskogens värdering

har man utgått från årsavkastningens värde, beräknat på sätt, som "ovan angivits.

Virkesförrådet har — enligt matematiskt fullt korrekta grunder — ansetts äga ett

värde, som uppgår till 13.67 gånger årsavkastningens värde. Detta dock under

förutsättning av att marken är normalt bevuxen, d. v. s. att å fastigheten finnes

en jämn fördelning av alla åldersklasser och att beståndens slutenhet i de olika

Kungl Maj.ts proposition Nr 214.

35

åldrama är normal. Avviker i realiteten virkesförrådet å den särskilda fastigheten

från normalskogstillståndet, så skall det efter avkastningen på ovan anförda sätt

beräknade skogsvärdet jämkas uppåt eller nedåt. Denna jämkning verkställes på

sådant sätt, att den ifrågavarande skogens »relativa skogstillgång» uppskattas samt

uttryckes i tiondelar av normal skogstillgång (exempelvis 0.5, 0.8, 1.2, 1.5 av nor­

mal skogstillgång). Det för normal skogstillgång funna värdet sänkes eller höjes

sedan genom multiplikation med siffran för den relativa skogstillgången. Det är

detta fastställande av talet för »relativ skogstillgång», som inför ett ganska svår-

kontrollerbart subjektivt moment i kalkylen.

Det är emellertid givet, att, så snart en uppskattning av ett skogsvärde

skall ske utan lokal detalj taxering, så inkomma alltid subjektiva moment i beräk­

ningarna. Vid de fastighetstaxeringar, som tidigare verkställts, ha enbart subjek­

tiva för att ej säga rent godtyckliga grunder följts. I det nu föreliggande för­

slaget har däremot subjektiviteten inskränkts att gälla endast fastställandet av

differensen mellan normal beväxning och verklig skogstillgång å de särskilda fastig­

heterna. Närmare torde man ej kunna komma i objektiv värdering av skog utan

att övergå till direkt uppmätning. Den av kommitterade föreslagna metoden är

sålunda synnerligen överlägsen det taxeringsförfarande, som tidigare använts.

Eu stor förtjänst hos den nya metoden är — även beträffande uppskatt­

ningen av virkesförrådet — att vid värderingen alla siffror och faktorer, på vilka

kalkylen baseras, antecknas i taxeringsmyndigheternas protokoll,_ vilket sålunda var

för sig redovisar såväl de objektiva faktorer, som ingå i beräkningen, som ock det

subjektiva momentet med »relativ skogstillgång». Jordägaren sättes härigenom i

tillfälle att granska, huru taxeringsvärdet för hans skog tillkommit, och kan, därest

fel befunnits ha blivit gjorda, prestera motbevisning just på den eller de punkter,

där misstag föreligga.

Även om förbundet av dessa orsaker vill tillstyrka, att de nu föreslagna

metoderna för upptaxering av skogsfastigheter användas vid den allmänna fastig­

hetstaxering år 1922, som enligt riksdagens redan meddelade beslut skall omfatta

även virkesförrådets värde, så kan förbundet dock ej underlåta att redan här fram­

hålla, att detta inryckande av den växande skogens värde i fastigheternas taxe­

ringsvärden är ägnat att i viss mån förrycka dessa. Såsom ovan framhållits måste

den å varje särskild fastighet befintliga skogens avvikelser frän normalskogen subjek­

tivt uppskattas, och denna approximativa höjning eller sänkning från normalskogs-

värdet införas vid beräkningen av taxeringsvärdet, varigenom givetvis en viss grad

av godtycklighet alltfort kommer att förefinnas hos detta. Därtill kommer emeller­

tid — frånsett det oegentliga i att i fastighetens taxeringsvärde intaga värdet av

den å marken växande grödan, d. v. s. ståndskogen — att de taxeringsvärden på

virkesförrådet, som på ovan anfört sätt erhållas, ej alls äro jämförbara med de

värden, som åsättas fastigheterna i övrigt. Dessa skola enligt förordningens be­

stämmelser i allmänhet upptagas till sitt allmänna handelsvärde efter ortens pris.

För det växande virkesförrådet har man emellertid nödgats frångå detta handels-

(eller realisations-) värde och har i stället infört skogens uthållighetsvärde vid

rationell drift. Det är givetvis insikten om, dels att en upptaxering till och be­

skattning efter fulla saluvärdet skulle hos skogsägarna skapa en benägenhet för

exploatering av skogen, och dels att en dylik upptaxering för att kunna bliva

korrekt och rättvis skulle kräva ett oerhört arbete, som kommit kommittén och i

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

36

övrigt även riksdagen att beträffande skog släppa saluvärdet och i stället taga

fasta på det uthålliga avkastningsvärdet. Här råder sålunda det egendomliga för­

hållandet, att medan man vid fastighetstaxeringen i allmänhet (ävensom i övrigt

vid all förmögenhetsbeskattning) strävar efter att få fastigheterna eller förmögen-

heterna uppskattade till sitt fulla handelsvärde, så har man beträffande ett enda

objekt, nämligen ståndskogen, använt helt andra grunder för uppskattningen. Här­

igenom skapas sålunda för fastigheter, vilka bära skog, heterogena taxeringsvärden,

vilka äro uppbyggda på inbördes ej jämförbara belopp. Dessa värden läggas sedan

till grund såväl för fastighetsbevillning och kommunalskatt som för förmögenhets­

beskattningen till staten. Detta är givetvis en oformlighet, som i viss mån för­

rycker både fastighetstaxeringen och förmögenhetsbeskattningen. Förbundet har

velat fi tillhålla detta, ej för att kritisera kommitténs förslag till grunder för fastig-

hetstaxering av skog, vilka grunder väl torde vara de bästa, som överhuvudtaget

kunna tänkas åstadkommas, utan för att påvisa, att läggande av fastighetsskatt

pa det växande skogskapitalet tvingar till rubbningar i de principer, som beträf­

fande all beskattning i övrigt befunnits lämpliga. Detta beror ej på att sagda

principei ej skulle vara riktiga, utan på att växande skog ej bör beskattas genom

fastighetsskatt.»

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund finner kommittén

hava på ett ganska tillfredsställande sätt löst sin uppgift. Förslaget

om beräkning av skogsvärdet förefaller principiellt riktigt. Fn mera

lättfattad taxeringsform fem uppskattning av skog hade varit önskvärd.

Då styrelsen emellertid icke kan giva anvisning på någon bättre form,

vill styrelsen icke avstyrka, att de av kommittén föreslagna grunderna

för värdesättning av skogsmark och växande skog må komma till an­

vändning.

Svenska stadsförbundet uttalar, att kommitténs förslag i stort sett

är ägnat att läggas till grund för taxeringsväsendets reformering.

Kammarrätten

yttrar:

»Kammarrätten liar i sitt utlåtande den 29 maj 1919 över 1917 års kom-

munalskatteförslag betonat, att på en beskattningslag av den art, vartill för-

ro v,

föreligger, måste ställas höga anspråk i avseende å klarhet, reda och

följdriktighet.^ Det vore således av vikt, att enkla och klara linjer uppställas,

efter vilka frågor om exempelvis fastighets beskattningsnatur och taxerings­

enhet skola bedömas, samt att de grunder, efter vilka en fastighets totala taxe­

ringsvärde skall heräknas, givas i görligaste mån allmängiltiga former.

Kommitterade hava enligt vad de i motiven framhållit i det remitterade

forslaget sökt giva bestämmelserna om uppskattning av fast egendoms värde

och vad därmed sammanhänger sådan allmängiltighet, att de böra kunna in­

passas i det skattesystem, som vid den kommunala skattefrågans definitiva

losmng må komma att antagas.

Kammarrätten håller före, att ur nu antydda synpunkt förslaget i stort

sett innebär ett steg i rätt riktning. Sålunda hava såvitt möjligt generella

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

37

regler utarbetats såväl beträffande fastighets beskattningsnatur (4 ij) och taxe­

ringsenhet (5 §), varvid till grund härför lagts fastighetens användning, som

ock ifråga om uppskattningsgrunder för bestämmande av fastighetens värde

och de specialvärden, som tillsammans skola motsvara fastighetens hela

taxeringsvärde (6 och 8 §§). Dessa regler hava så bestämts, att från desamma

icke behövt göras undantag annat än i enstaka fall.

Förslaget vinner i styrka genom de utförliga, till omförmälda para­

grafer i förslaget hänförliga anvisningarna, som skola tjäna till ledning vid

taxeringen, och varigenom önskemålet för vederbörande att kunna rätt tyda

lagtextens innebörd blivit än mer tillgodosett.

Beträffande förslaget, såvitt det innefattar bestämmelser om taxering av

skog och skogsmark, har därvid principen om allmänna saluvärdet såsom grund

för fastighets taxeringsvärde frångåtts. Denna princip synes kammarrätten

icke heller kunna vid dylik taxering uppehållas, enär den skulle leda till

orimliga taxeringar och lätt kunna hava för skogsbruket ödesdigra följder.

Kammarrätten anser sig emellertid sakna tillräckliga förutsättningar att

kunna sakligt bedöma förslagets bestämmelser om grunderna för beräkning

av skogs och skogsmarks värde. Förslaget härutinnan har dock uppgivits

vila på vetenskapliga, forstmässiga grunder; och har Sveriges skogsägare­

förbund utalat sitt gillande av de föreslagna grunderna för uppskattning av

skog och skogsmark och av principen om åsättande av särskilda värden å dessa

beskattningsföremål. Åtskilliga länsstyrelser hava jämväl förordat förslaget

i denna del såsom en framkomlig väg för ernående av ett tillfredsställande upp-

skattningsresultat; och får kammarrätten särskilt hänvisa till det yttrande,

som avgivits av länsstyrelsen i Västerbottens län, som genom den inom en av

sagda läns större socknar verkställda provtaxering kunnat bilda sig erfaren­

het om huruvida förslaget låter sig praktiskt tillämpas och hur bestämmelserna

komma att i praktiken verka.

På grund av vad sålunda anförts och då det är allmänt kant, att gäl­

lande bestämmelser om beskattning av skog äro högst otillfredsställande, får

kammarrätten — som nu icke finner anledning ingå på det av kommitterade

dryftade spörsmålet, huruvida, såsom från vissa håll gjorts gällande, skog bör

redan vid den ifrågavarande fastighetstaxeringen år 1922 och i följd därav

även från den provisoriska kommunalbeskattningen undantagas — för sin del

tillstyrka, att förslaget, även om det måste anses innehålla väl invecklade be­

stämmelser angående uppskattning av skog och skogsmark, lägges till grund

för lagstiftning i ämnet.

I övrigt har kammarrätten i avseende å förslaget velat erinra om det

oegentliga i att däri inrymts bestämmelser, avseende taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering av skog och skogsmark (punkterna 8, 9 och 10 i

instruktionen för värdesättning å skogsmark och skog), bestämmelser, vilka

rätteligen bort intagas i det jämväl till kammarrätten remitterade förslaget till

förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fasighetstaxe-

ring år 1922. Då praktiska skäl synas tala för ett sammanförande av nyssbe-

rörda bestämmelser med reglerna för uppskattning av skog och skogsmark, har

kammarrätten emellertid icke ansett sig böra göra någon hemställan om ute­

slutande av dithörande bestämmelser ur förslaget.»

Kung!. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

39

1 §•

Under denna paragraf faster kammarrätten uppmärksamheten därå

att, såsom ock kommittén anmärkt, särskild föreskrift erfordras, att och

i vad mån de föreslagna bestämmelserna skola gälla vid de om- och

nytaxeringar, som kunna äga rum åren 1923 och 1924, under vilka år

den provisoriska kommunalskattelagstiftningen är gällande, då eljest jäm­

likt 4 § 3 mom. bevillningsförordningen bestämmelserna däri skola till-

lämpas för fastighetstaxering sagda år och enligt desamma en allmän

sådan taxering skall ånyo äga rum år 1923.

Förslag om sådan särskild föreskrift, vilken givetvis erfordras, anser

jag kunna framläggas för 1922 års riksdag.

5 §•

Enligt 6 § i det av Kungl. Maj:t till 1920 års riksdag avgivna

förslag till kommunalskattelag skulle gemensamt taxeras, bland annat,

samme ägare tillhöriga fastigheter, vilkas ägor läge oskiftade tillsam­

mans eller vilkas inbördes värden eljest icke kunde bedömas, ävensom

samme ägare tillhöriga jordområden, som tjänade till byggnadsgrund för

en byggnad eller för flera sammanhörande byggnader.

Kommittén har nu ansett, att exemplifieringen av de fall, då

fastigheters inbördes värden icke kunna bedömas, bör utfyllas med det

fall att fastigheter, tillhöriga samme ägare, ligga i sambruk med gemen­

samma åbyggnader, vilket tillägg skulle täcka jämväl det fall, att jord­

områden tjäna till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sam­

manhörande byggnader. I 5 § f) av kommittéförslaget stadgas alltså,

att såsom en taxeringsenhet skall anses fastigheter, vilka tillhöra samme

ägare och ligga i oskift samfällighet eller i sambruk med gemensamma

åbyggnader eller av annan anledning icke kunna till sina inbördes värden

tillförlitligen bedömas.

Länsstyrelsen i Gottlands län håller före, att ett sammanförande

till en taxeringsenhet av flera fastigheter icke bör ske i strid mot äga­

rens uttalade mening; ägaren har i sin hand att lämna nödiga komplet­

terande upplysningar för bedömande av de särskilda parcellerna.

bi. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser, att sammanslagning av flera

fastigheter' under ett gemensamt taxeringsvärde bör ske med stor var­

samhet, då eljest olägenheter i andra avseenden, till exempel vid exekutiv

försäljning, kunna befaras. Varje fastighet, som är till gränser och

areal tillförlitligen bestämd, bör därför enligt länsstyrelsens mening

betraktas såsom taxeringsenhet, även om densamma ligger i sambruk

med annan fastighet.

Kammarrätten yttrar, att kammarrätten vid granskning av före-

liggande punkt i förslaget fäst sig vid att begreppet taxeringsenhet

utsträckts därhän att i alla de fall, då fastigheter, som tillhöra samma

ägare, ligga i sambruk med gemensamma åbyggnader, skola de bilda

taxeringsenhet och således åsättas gemensamt taxeringsvärde såsom en

fastighet. Detta synes kammarrätten ägnat att väcka betänkligheter,

särskilt med hänsyn till de med den allmänna fastighetskrediten och

fastighetshandeln sammanhängande förhållanden, såsom belåning av

inteckningar och dylikt. I sådant avseende komme givetvis svårigheter

att uppstå vid värdeberäkning av den i egendomskomplexet ingående

fastighet, vari den inteckning, som önskas belånad, meddelats, ifall endast

ett taxeringsvärde åsatts fastigheterna, som var för sig utgöra kamerala

enheter. På grund härav och då, att döma av anvisningarna till 5 §,

knappast avsetts att giva begreppet taxeringsenhet en sådan utsträck­

ning, hemställer kammarrätten, att stycket f) under 5 § ändras till

överensstämmelse med vad som föreslagits i 2 mom. av 6 § i Kungl.

Maj:ts förslag till kommunalskattelag.

En ledamot av kammarrätten har lämnat kommitténs förslag i

förevarande punkt utan erinran.

För egen del biträder jag kommitténs förslag, som allenast synes

innebära ett förtydligande av vad förslaget till kommunalskattelag här­

utinnan innehöll. Består en egendom av flera kamerala fastigheter med

gemensamma åbyggnader, torde det med avseende å det gemensamma

byggnadsbeståndet ligga i sakens natur, att- värdet å varje särskild

kameral fastighet, även om fastighetens gränser och areal äro kända,

icke kan med tillförlitlighet uppskattas. Där en sådan säruppskattning

fortfarande tillämpas, lärer ock i regel så tillgå, att egendomens värde

uppdelas i särskilda värden efter varje fastighets skattetal, så att exem­

pelvis ett halvt mantal får dubbla värdet mot ett fjärdedels mantal.

Det låter sig visserligen icke förnekas, att i vissa fall en, låt vara

summarisk, uppdelning av taxeringsvärdet å de särskilda fastigheterna

kan vara önskvärd, exempelvis för stämpelbeläggning vid lagfarter och

belåning av inteckningar, som icke gravera hela egendomen. Då emel­

lertid en dylik uppdelning lika väl kan i det särskilda fallet verkställas

av stämpelbeläggaren eller annan — så lärer ock för närvarande praktiseras

då allenast ett gemensamt taxeringsvärde förekommer — som av be-

skattningsnämnderna, samt för övrigt icke någon olägenhet försports

å de håll, där det av kommittén föreslagna förfarandet redan tillämpas,

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

har jag ansett betänkligheterna mot förslaget i denna del icke böra

tillmätas betydelse.

6

§.

Länsstyrelsen i Gottlands län hemställer, att i anvisningarna vid 6 §

måtte såsom jämförelsegrund beträffande jordbruksfastighet tilläggas

fastighetens storlek.

Visserligen kunna vid bestämmande av s. k. enhetsvärden för olika

ägoslag egendomarna uppdelas på olika storleksgrupper, men då en dylik

uppdelning eller överhuvudtaget användande av enhetsvärden icke lärer

lämpa sig i alla delar av landet, har jag funnit länsstyrelsens hemställan

befogad.

8

§•

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter de sakliga fördelarna av

särskilda specialvärden och antager, att åsättande av dylika värden blir i

hög grad betungande för taxeringsnämnderna. Länsstyrelsen i Gottlands lån

ifrågasätter lämpligheten att under den s. k. provisorietiden anordna

specialvärden, särskilt vad angår jordbruksfastighet, då olika repartitionstal

för de särskilda värdena icke äro avsedda under denna tid. Länsstyrelsen

i Blekinge län anser, att värdet å skogsmark icke bör inbegripas i jord­

bruksvärdet utan bilda särskilt specialvärde. Länsstyrelsen i Söderman­

lands län yttrar, att det måste betraktas såsom en oegentlighet, att.

tomt- och industrivärde påföres bevillning efter samma gnmder som

jordbruksfastighet och icke såsom annan fastighet.

Svenska stadsförbundet anser, att åsättande av parkvärde stöter på

stora praktiska svårigheter och att, då från samhällelig synpunkt strä­

vandena böra inriktas på bibehållande och utvecklande av trädgårds- och

dylika anläggningar, det icke är lämpligt att göra dem till föremål

för särskild beskattning.

Kammarrätten har lämnat förslagets 8 § utan erinran, men eu

ledamot finner det icke lämpligt att, då frågan efter vilka grunder mark­

värdet skall bestämmas vid eventuellt blivande jord värde- eller jordräntesteg-

ringsbeskattning ännu icke avgjorts, så anordna fastighetstaxeringen som

om det vore en avgjord sak, att marken vid nämnda beskattning skulle

komma att uppskattas till samma värde som vid allmän fastighetstaxering

eller till sitt allmänna saluvärde. Enligt denne ledamots mening borde

sista stycket av anvisningarna vid 6 § utgå och, om specialvärden ur

kontroll synpunkt ansåges erforderliga, en omredigering av 8 § och

anvisningarna vid samma paragraf verkställas.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 181 höft. (Nr 214.)

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

41

43

mande, vilken metod återfinnes i 7 § av förslaget till kommunalskatte­

lag och redan lärer hava kommit till användning i praktiken, finner

jag för min del riktig. Att byggnadsvärdet blir ett s. k. rivnings­

värd e lärer inträffa endast i det fäll att tomten är särskilt illa ut­

nyttjad.

Vad härefter beträffar kommitténs förslag till instruktion för värde-

sättning å skogsmark och växande skog hemställer styrelsen för Svenska

landskommunernas förbund, att i instruktionen eller anvisningarna måtte

intagas vad kommittén i sin motivering anfört i fråga om beteshagars

uppskattning såsom skogsmark eller såsom annan mark. Denna hem­

ställan har jag ansett mig böra tillmötesgå och därför i instruktionen

under punkt 2 upptagit ett tillägg rörande uppskattning av sådan mark,

som i styrelsens yttrande avses.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser de i länets västra delar tal­

rikt förekommande rymarkernas säregna beskaffenhet kräva särskilt be­

aktande och hänvisar till ett av länsjägmästaren Einar Rudbäck avgivet

yttrande, däri han framhåller, att värde å dylika marker (kala ljung­

hedar) icke bör åsättas enligt instruktionens föreskrifter, då värdet i

sådant fall bleve för högt beräknat.

I anledning av vad sålunda framhållits vill jag erinra, att i huvud­

sakligen de sydvästra delarna av landet finnas rätt avsevärda arealer

ofta ljungbevuxen utmark, som, i regel på grund av skogsförödelse i

samverkan med vissa klimatoriska faktorer, av ålder ligger skoglös.

Ehuru dylik mark merendels väl lämpar sig för skogsproduktion, torde

den dock endast i de fall böra uppskattas såsom skogsmark, då marken

redan blivit föremål för skogsodling eller den är för skogsprodukt vt

ändamål avsedd. Under andra förhållanden synes sådan mark, varom

nu är fråga, böra uppskattas till sitt allmänna saluvärde på samma sätt

som t. ex. skoglös betesmark. Anvisning härom har jag inrymt under

punkt 2 i instruktionen.

Enligt punkt 5 i kommitténs instruktions förslag skall den årliga

virkesavkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å

rot enligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem

åren i genomsnitt varit å orten gällande; och har kommittén enligt

motiveringen såsom lämplig tidsperiod antagit fem år dels därför att i

regel denna tid förflyter mellan de olika taxeringarna, dels ock därför

att priset ej bör allt för mycket påverkas av eventuellt abnormt höga

eller låga virkespris under enstaka år. Länsstyrelsen i Gottlands län

Kungl. Maj-ts proposition Nr 214.

44

framhåller, att vid taxering år 1922 får en dylik beräkning anses leda

till för hög uppskattning, i det att på grund av kända förhållanden

virkesprisen särskilt under åren 1918 och 1919 samt vintern 1920 varit

mycket uppdrivna, men nu äro och kunna förväntas förbliva fallande

emot en mera normal prisnivå.

Ehuru jag anser medelprispt under de senaste fem åren under

normala förhållanden kunna läggas till grund för värdeberäkningen,

finner jag dock i anseende till de under de senaste åren abnormt upp­

drivna virkesprisen lämpligheten tala för att vid 1922 års allmänna

fastighetstaxering tidsperioden något utsträckes utöver fem år. Jag har

därför i förslaget upptagit tidsperioden till åtta år.

Kommittén föreslår i punkt 6 av instruktionen, att från värdet av

den enligt angivna grunder beräknade avkastningen skall avdragas eu

fjärdedel för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg-

och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsin delning,

skatter m. m. Sveriges skogsägareförbund anser detta avdrag väl lågt

och snarare böra utgöra en tredjedel, enär åtminstone vid uthålligt

skogsbruk omkostnaderna gärna springa upp till 30 procent eller mer

av den uthålliga virkesskördens rotvärde. Länsstyrelsen i Kronobergs

län föreslår, att avdraget bestämmes till åtminstone 33 procent av av­

kastningens värde. Länsstyrelsen i Blekinge län anser åter, att det av

kommittén föreslagna avdraget bör sänkas, enär de kostnader, varom

nu är fråga, i allmänhet för de enskilda skogsägarna icke uppgått till

en fjärdedel av avkastningens värde utan varit högst obetydliga.

Med avseende å vad kommittén i förevarande fråga anfört anser

jag, att avdraget i regel skäligen bör bestämmas till 25 procent av

årsavkastningen. Emellertid kan å vissa, i allmänhet rätt obetydliga

områden på grund av säregna naturförhållanden ett i vanlig mening

ekonomiskt skogsbruk icke bedrivas, utan skötes skogen, vare sig fri­

villigt eller på grund av lagstiftningstvång, med huvudsakligt syfte att

bereda skydd mot flygsandsfält, fjällgränsens nedgående och dylikt.

Å sådana skogar kunna antingen mycket dyrbara kultu råtgärd er behöva

vidtagas för skogens föryngring och bibehållande, vilket särskilt är

fallet med så kallade flygsandsplanteringar, eller ock kan ett ned­

bringande av skogsavkasiningen föranledas genom nödvändigheten att

kvarlämna vissa skyddsbälten och övermogna bestånd. Dylik skog bär

därför för sin ägare ett lägre värde än annan, eljest jämförbar skog.

Den modifikation vid uppskattningen, som härav rimligen bör föranledas,

synes bäst kunna åstadkommas därigenom att ett större avdrag för

Kungl. Maj:ts proposition Nr 2M.

45

omkostnader än det eljest stipulerade medgives. Det synes dock lämp­

ligt att begränsa detta ökade avdrag till hälften av den beräknade

bruttoavkastningen samt att, då ökat avdrag medgives, skälen därtill

skola angivas. Jag bär i punkt (3 upptagit ett tilläggsstadgande i nu

berörda avseende.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det nödvändigt att för vinnande,

såvitt möjligt, av en åtminstone i rent tekniskt avseende riktig till-

lämpning av de till kommittéförslaget hörande tabellerna deras an­

vändande åskådliggöres genom ett eller flera exempel. Dylik anvisning

synes mig lämplig, och har jag därför å hjälptabellen upptagit ett

exempel å dess användning.

I de avgivna yttrandena hava ytterligare några ändringar i eller

tillägg till kommittéförslaget påyrkats eller ifrågasatts. Dessa ändrings-

eller tilläggsförslag har jag dock ansett mig icke kunna biträda och ej

heller funnit vara av sådan vikt, att redogörelse för desamma påkallats.

Några redaktionsändringar av oväsentlig art hava av mig vidtagits.

1 anledning av föreskrifterna om debitering av byggnadsskatt torde,

såvitt debiteringen avser den byggnadsskatt, som skall utgå imder år

1922, en specialföreskrift vara erforderlig. Enligt det av innevarande

års riksdag (skrivelse nr 84) antagna förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 2, 3 och C §§ i förordningen den 19 november 1920 om byggnads­

skatt skall nämligen bygguadsskatten utgå efter det vid 1918 års taxering

åsätta taxeringsvärdet, minskat med visst belopp, dock med iakttagande att,

om taxeringsvärdet på grund av nedrivning av b}fggnader eller annan

sådan anledning, som omförmäles i 1 § av de vid bevillningsförord-

ningeu fogade särskilda anvisningar, efter 1918 års allmänna fastighets­

taxering blivit nedsatt, byggnadsskatten skall därefter jämkas. Har nu

sådan omständighet, som enligt bevillningsförordningen bort föranleda

taxeringsvärdets nedsättande, inträffat, är det dock ingalunda givet, att

det värde, som efter de nya uppskattningsgrunderna fastställes vid 1922

års allmänna fastighetstaxering, sammanfaller med det värde, som —

därest allmän fastighetstaxering det året icke skolat äga rum — kommit att

efter de äldre bestämmelserna åsättas. Jämväl sistnämnda värde torde

därför i fall, varom nu är fråga, böra år 1922 beräknas och angivas.

Denna' värdesättning, varom stadgande upptagits i 12 § av förslaget,

torde böra anförtros åt de beskattningsnämnder, som skola handhava

den allmänna fastighetstaxeringen.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 höft. (Nr 214)

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

46

Hos Kungl. Maj:t har Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund

hemställt om sådana ändrade bestämmelser, att drivhus icke bleve

taxerade såsom fast egendom utan i beskattningsavseende räknades till

lös egendom. Denna framställning, som remitterats till kammarrätten,

har kammarrätten funnit icke böra föranleda till någon åtgärd. För

egen del anser jag mig med avseende å de konsekvenser, vartill den

ifrågasatta avvikelsen från vad som i beskattningsavseende skall räknas

såsom fast egendom skulle leda, icke kunna biträda framställningen.

Föredragande departementschefen uppläste härefter ett förslag till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1922 samt hemställde, att

Kungl. Maj:t ville genom proposition föreslå riksdagen att antaga det­

samma.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan behagade Hans Kungl. Höghet

Krouprinsen-Regenten lämna bifall och förordnade, att

proposition i ämnet skulle avlåtas till riksdagen av

den lydelse, bil. vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Martin Philip sou.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG-, 1921.

i.f ■

(. c i

• alu? i

i

• i

Bilaga A

till Kungl. Maj:ts propo­

sition till riksdagen år

1921, nr 214.

Förslag

till

förordning om allmän fastighetstaxering år 1922.

1 §•

Allmän taxering av last egendom skall verkställas under år 1922.

Vid denna taxering skola bestämmelserna i 2 —10 §§ här nedan med

därtill hörande anvisningar lända till efterrättelse i stället för vad i 4

och 6 §§ av förordningen den 28 oktober 1910 angående bevillning av

fast egendom samt av inkomst och i 1 § av de till samma förordning

hörande särskilda anvisningar finnes stadgat.

Angående taxeringsmyndigheter och förfarandet vid 1922 ars all­

männa fastighetstaxering är särskilt stadgat.

2 §•

Med fast egendom förstås i denna förordning vad enligt allmän

lag är att hänföra till sådan egendom, så ock byggnad, ändå att den

enligt allmän lag ej är hänförlig till fast egendom.

3

§.

Taxering av sådan fast egendom, som omförmäles i 5 § j) bevill-

ningsförordningen, äger icke rum.

4 §•

i

K Ml'. • i i.\ fs 'ii ‘

‘ -SM * ? i

j

L*

k

; • -.«u • M V »• • r •.

Fast egendom skall taxeras såsom jordbruksfastighet, då den an­

vändes för jordbruk eller skogsbruk, samt såsom annan fastighet, då

den användes för annat ändamål.

Användes viss fastighet delvis för jordbruk eller skogsbruk och

delvis för annat ändamål, skall den del, som användes för jordbruk eller

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 1S1 höft. (Nr 214. Bilaga.) 1

2

skogsbruk, med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras så­

som jordbruksfastighet och den del, som användes för annat ändamål,

med därtill hörande byggnader och inrättningar taxeras såsom annau

fastighet.

Ligger fastighet oanvänd, skall fastigheten taxeras såsom jord­

bruksfastighet, så framt ej påtagligt är, att densamma är avsedd att

användas för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk.

Under jordbruk inbegripes jämväl binäring till jordbruk.

Frälseränta och i jord- eller fastighetsregistret särskilt upptaget

fiskeri taxeras såsom annan fastighet.

(Se vidare anvisningarna).

5 §•

Varje taxeringsenhet skall åsättas särskilt taxeringsvärde.

Taxeringsenhet är:

a) å landet varje hemman eller lägenhet eller i jordregistret sär­

skild redovisad del därav samt i stad och annat samhälle, där fastig­

hetsregister såsom för stad skall föras, varje tomt eller stadsäga;

b) del av fastighet, som under a) omförmäles, där fastighetsdelen

antingen tillhör särskild ägare eller upplåtits till annan för självständigt,

mera stadigvarande utnyttjande eller eljest stadigvarande brukas särskilt

eller användes för annat ändamål än fastigheten i övrigt;

c) frälseränta ävensom i jord- eller fastighetsregistret särskilt upp­

taget fiskeri;

d) byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å

annans mark;

e) skogsområde, vilket är att anse såsom förvaltningsenhet, eller

vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild förvaltning, även

om området eller samfälligheten består av flera fastigheter eller delar

av fastigheter eller utgör allenast del av fastighet;

f) fastigheter, vilka tillhöra samme ägare och ligga i oskift sam­

fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader eller av annan

anledning icke kunna till sina inbördes värden tillförlitligen bedömas.

Tillhöra delar av taxeringsenhet olika administrativa områden, inom

vilka menighet äger utöva beskattningsrätt, eller är del av taxerings­

enhet belägen inom och annan del utom särskilt sådant område, skall

angivas, huru stor del av taxeringsvärdet, som anses skäligen böra upp­

tagas till beskattning inom varje sådant område.

(Se vidare anvisningarna).

3

6

§•

Taxeringsvärde skall, där ej annat löljer av vad nedan stadgas,

åsättas till det belopp, som prövas utgöra fastighetens värde efter ortens

pris (allmänna saluvärdet, värdet i handel och vandel).

Skogsmark och växande skog skola upptagas till det värde, som

de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk.

Finnes å skogsmark därutöver betesvärde, som ägaren kan tillgodogöra

sig, eller tomt- och industrivärde, varom i 8 § förmäles, varde sådant

vid uppskattningen jämväl iakttaget.

Frälseränta uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan

beräknas utgå.

(Se vidare anvisningarna).

⁷ §•

Taxeringsvärde skall åsättas med hänsyn till förhållandena vid

1921 års utgång. Har efter nämnda tid fastighet undergått väsentlig

ändring i värde såsom genom nybyggnad, eldsvåda, vattenflöde eller

dylikt eller har fastighet delats och anses de nya taxeringsenheterna

redan under år 1922 böra åsättas särskilda taxeringsvärden, må taxeringen

därefter lämpas.

8 §•

Vid taxering av fast egendom skola, i den mån förhållandena

därtill föranleda, följande särskilda värden, vilka tillsammans utgöra

fastighetens taxeringsvärde, bestämmas, nämligen:

för jordbruksfastighet:

a) jordbruksvärde, varmed förstås fastighetens värde för jord­

bruk med binäringar ävensom värdet av skogsmark och övrig till fastig­

heten hörande mark;

b) skogsvärde, varmed förstås värdet av växande skog; samt

c) tomt- och industrivärde, varmed förstås det värde, som mark

kan äga utöver jordbruksvärde på grund därav att den lämpligen kan

tillgodogöras för annat ändamål än jordbruk med binäringar eller skogs­

bruk, såsom för bostadsbyggnader, industriella anläggningar och dylikt;

för annan fastighet:

a) markvärde eller värdet av marken med bortseende från därå

befintliga träd och anläggningar;

b) byggnadsvärde eller värdet av byggnader å fastigheten; och

c) parkvärde eller det värde, som fastigheten kan utöver mark-

4

värdet och byggnadsvärdet äga på grund av därå befintliga träd, träd­

gårdsanläggningar och dylikt.

(Se vidare anvisningarna).

Taxeringsvärde åsättes i fulla hundratal kronor. Likaledes skola

uppskattade värden enligt 8 § utföras i fulla hundratal kronor.

Uppgår taxeringsenhets värde icke till 100 kronor, skall detsamma in­

föras endast i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn. Likaså

skall endast i nämnda kolumn införas värdet å sådan lägenhet eller

byggnad? för vilken, jämlikt 5 § fjärde och femte styckena bevillnings-

förordningen, fastighetsbevillning icke erlägges.

, .. ^... 10 §'

Med ägare likställes i denna förordning den, vilken innehar fast

egendom med fideikommissrätt eller stadgad åborätt, samt innehavare

av så kallad ofri tomt i stad.

11

§•

Om skattskyldighet till bevillning för fast egendom på grund av

1922 års allmänna fastighetstaxering samt om beskattningsort skall gälla

vad som i 2, 3, 5 och 7 §§ bevillningsförordningen ävensom 2 § av de

vid samma förordning fogade anvisningarna finnes stadgat.

Anvisningar.

Vid 4 §.

Fast egendoms kamerala beskaffenhet är icke avgörande för frågan,

huruvida egendomen skall i beskattningshänseende anses såsom jord­

bruksfastighet eller såsom annan fastighet utan beror detta av använd­

ningen. Användes sålunda i mantal satt jord såsom underlag för in­

dustriell verksamhet, taxeras den såsom annan fastighet, varemot tomt­

område, därå jordbruk bedrives, taxeras såsom jordbruksfastighet. Om

å ägorna till en jordbruksegendom anlägges en fabrik eller uppföres eu

till uthyrning avsedd byggnad, skola de områden, som för sådant ända­

mål. tagas i anspråk, tillika med anläggningarna anses såsom annan

fastighet, medan egendomen i övrigt hänföres till jordbruksfastighet.

5

Användes sådan byggnad delvis till uthyrning eller dylikt och delvis

för ändamål, som bör föranleda byggnadens hänförande till jordbruks­

fastighet, får den huvudsakliga användningen vara avgörande. Likaledes

skall, om visst område av en jordbruksegeudom utnyttjas för annat

ändamål än jordbruk eller skogsbruk, detta område anses såsom annan

fastighet. En torvmosse, som tillgodogöres i ett torvindnstriellt företag,

skall således taxeras såsom annan fastighet, likaledes ett på arrende

upplåtet sten- eller kalkbrott o. s. v.

För att fäst egendom skall anses vara använd för skogsbruk fordras,

att arealen av skogbärande mark icke är alltför ringa. Den omstän­

digheten att någon ringa virkestillgång finnes å fast egendom, där bo­

staden är det väsentliga, fråntager icke egendomen egenskapen att i

sin helhet böra anses såsom annan fastighet. Detsamma gäller om

exempelvis villabyggnad med park; mark, som användes till s. k. sommar­

nöje, och dylikt.

,;-

Drives å en skogsegendom förädlingsindustri, medför icke detta

förhållande, att egendomen i sin helhet skall anses såsom annan

fastighet. Åro å egendomen uppförda byggnader eller andra inrätt­

ningar för förädlingsindustrin såsom förvaltare- och arbetarbostäder, såg­

verk, träsliperi och dylikt, skola visserligen dessa byggnader med anlägg­

ningsområde taxeras såsom annan fastighet, men icke egendomen i övrigt.

Sådan förändring i fastighets användning, som är allenast tillfällig,

bör icke medföra förändring av fastighetens taxering såsom jordbruks­

fastighet eller annan fastighet.

Till jordbruk liänföres åker- och ängsbruk, även då sådant drives

för industriellt behov utan förening med annat jordbruk, så ock hus-

djursskötsel, varunder jämväl inbegripes betesfodring å såväl skogs­

mark som annan mark. Trädgårdsskötsel, därunder inbegripen växt­

odling under glas, räknas ock till jordbruk, så framt den drives till­

sammans med annat jordbruk. Trädgårdsskötsel, som utan samband med

jordbruk drives såsom självständig näring (handelsträdgårdsrörelse), skall

däremot icke hänföras till jordbruk. Icke heller skall såsom jordbruk

anses trädgårdsskötsel å tomter eller å s. k. sommarnöjen, villaegen­

domar eller andra lägenheter, som huvudsakligen avse bostadsändamål,

egnahemslägenheter, vilka enligt gällande bestämmelser om villkoren för

åtnjutande av egnahemslån skola betraktas såsom bostadslägenheter,

och dylikt.

Till jordbrukets binäringar skola räknas mejerihantering, tillverkning

6

av potatismjöl och kvarndrift, som huvudsakligen avse förädling av det egna

jordbrukets produkter, samt sådan av jordbrukaren å den egendom, varå

jordbruket bedrives, eljest utövad verksamhet för förädling av produkter

eller beståndsdelar från egendomen, som sker huvudsakligen för husbe-

hovsändamål eller med huvudsaklig användning av jordbrukets inventarier,

driftsbyggnader och ordinarie arbetsbesättning. I enlighet härmed skola

såsom binäringar till jordbruket räknas exempelvis mejerihantering vid

vanliga s. k. herrgårdsmejerier, utvinning av torv och kalk samt till­

verkning av tegel huvudsakligen till husbehov o. s. v. Å andra sidan

anses icke såsom binäringar förmalning av spannmål eller tillverkning

av potatismjöl, där verksamheten huvudsakligen avser förädlig av in­

köpta eller annan tillhöriga produkter. Brännerihantering, tillverkning

av tegel eller utvinning av torv eller kalk huvudsakligen för försäljning

samt annan förädlingsverksamhet, som bedrives såsom särskild näring, i

regel med särskild personal, särskilda inventarier, maskiner och dylikt

eller särskilda^ byggnader eller inrättningar, hänföras ej till jordbrukets

binäringar. A egendomen bedriven försäljning av jordens beståndsdelar

i oförädlat skick är i regel att betrakta såsom binäring, men kan undan­

tagsvis ske under sådana förhållanden, att särskild näring bör anses

förebgga. Så är exempelvis fallet vid försäljning av grus i större om­

fattning.

Vid 5 §.

I fråga om vad som skall särskilt för sig taxeras (taxeringsenhet)

uppställes till en början såsom regel, att varje kameral enbet är taxerings­

enhet, således å landet hemman och i jordeboken särskilt upptagen

lägenhet samt i stad eller samhälle, där fastighetsregister såsom för

stad skall föras, tomt eller stadsäga. År den kamerala enheten genom

laga förrättning delad och i följd därav delarna äro särskilt redovisade

i jordregister eller fastighetsregister, skall ock i allmänhet varje sådan

del vara taxeringsenhet.

Emellertid måste i vissa fall en uppdelning i andra och flera

taxeringsenheter, än som följer av den i jordregistret eller fastighets­

registret redovisade uppdelningen, äga rum.

I sådant hänseende är att märka, att, om fastighet, som eljest

skulle vara taxeringsenhet, är delad mellan olika ägare, så att varje

ägare har sin till området å marken bestämda del av fastigheten, varje

sådant område utgör taxeringsenhet.

Detsamma gäller om del av fastighet upplåtits till annan för själv-

7

ständigt, mera stadigvarande utnyttjande. I enlighet härmed bör exempel­

vis torp, därå jordbruket av torpinnehavaren självständigt bedrives, anses

såsom särskild taxeringsenhet, även om torplegan uteslutande eller huvud­

sakligen utgår i dagsverken. Om däremot självständigt jordbruk icke

bedrives av torpinnehavaren, såsom fallet i allmänhet är i fråga om

s. k. stattorp och därmed jämförliga jordupplåtelser, där torpet väsent­

ligen är att anse såsom bostadslägenhet, bör torpet icke behandlas såsom

särskild taxeringsenhet. Är upplåtelsen av tillfällig art, så att det upp­

låtna området kan förväntas inom kortare tid komma att i bruknings-

avseende återförenas med den fastighet, varifrån upplåtelsen skett, före­

ligger ej anledning att åsätta området särskilt taxeringsvärde. Ej heller

medför upplåtelse av sådant mindre område som t. ex. lott i en s. k.

koloniträdgård, att det upplåtna området skall anses såsom särskild

taxeringsenhet.

Vidare skall såsom taxeringsenhet anses från en fastighet icke rätts­

ligen avskilt område, vilket — utan att vara till annan upplåtet — stadig­

varande brukas särskilt eller stadigvarande användes för annat ändamål

än fastigheten i övrigt. Under denna bestämmelse faller exempelvis

utgärd med särskilda åbyggnader och särskild drift. I övrigt torde

stadgandet hava sin största betydelse för det fall, att lastigheten visser­

ligen huvudsakligen användes för jordbruk med binäringar, men till eu

del av sitt område utgör underlag för eller eljest nyttjas i samband med

byggnader eller inrättningar, som ej höra till jordbruket med binäringar,

såsom bostadshus, avsedda för uthyrning, s. k. sommarnöjen med träd­

gårds- eller planteringsland, park och dylikt samt anläggningar för sådan

drift, som icke kan anses såsom binäring till jordbruk.

Under stadgandet i fråga inbegripes även det fall, att en tomt i

stad användes för skilda ändamål, t. ex. till ena hälften är bebyggd med

bostadshus till uthyrning och till andra hälften användes för någon in­

dustriell anläggning. Under liknande förhållanden kan även ett samman­

hängande område av fastighet å landet, som användes för skilda ändamål,

komma att uppdelas i olika taxeringsenheter. Huruvida så skall ske

eller icke beror väsentligen därav, om området i ägarens hand är att

anse såsom en förvaltningsenhet eller ej. Om sålunda flera för uthyr­

ning avsedda boningshus, exempelvis s. k. sommarvillor, äro uppförda

i omedelbar närhet av varandra, kan den mark, som nyttjas till dem,

betraktas såsom ett särskilt för sig nyttjat område utan hinder därav

att, praktiskt taget, olika delar av området kunna anses åtminstone

företrädesvis anvisade för begagnande av de olika hyresgästerna och för

sådant ändamål tilläventyrs inhägnats eller eljest särskilt utmärkts.

8

Likaså må allenast ett, särskilt för sig nyttjat område kunna anses före­

ligga i det fall, att flera skilda företag, exempelvis såg- och kvarnrörelse,

av samme företagare drivas å ett sammanhängande område.

Byggnad eller med varandra sammanhörande byggnader å annans

mark skola ock särskilt för sig taxeras. Användas byggnaderna för

jordbruksändamål, exempelvis om arrendator äger de till den arrende­

rade fastighetens drift använda byggnaderna eller vissa av dem, skola

de jämlikt 4 § upptagas såsom jordbruksfastighet. Särskild taxering

av den mark, därå byggnaderna äro uppförda, kommer då ej i fråga,

enär marken ingår i och taxeras tillsammans med jordbruksfastigheten

i övrigt. Användas däremot byggnaderna för annat ändamål, så att de

skola taxeras såsom annan fastighet, kommer den mark, därå byggna­

derna äro uppförda eller som eljest för dem tagits i anspråk, att vara

taxeringsenhet. I sådant fall bliva alltså byggnaderna, å ena sidan, och

den mark, som till dem utnyttjas, å den andra, var för sig särskilt

taxerade.

Understundom äro förhållandena sådana, att fastigheter, som äro

rätteligen skilda, eller områden, som tillhöra sådana fastigheter, dock

böra tillsammans bilda taxeringsenhet.

Detta är fallet med skogsområde, som är att anse såsom förvaltnings­

enhet, ävensom vid skifte avsatt samfällighet, som står under särskild

förvaltning. Hit höra kronopark, vid utarrendering av staten tillhörig

jordbruksdomän undantagen skog, boställsskog under skogsstatens omedel­

bara vård och förvaltning, häradsallmänning och annan allmän skog,

för vilken innehavaren enligt 3 § bevillningsförordningen är skyldig

erlägga bevillning (gruvskogar, gruvallmänningar, kanal skogar, städernas

skogar), ävensom under särskild f örvaltning ställd samfälld skog, såsom de

s. k. besparingsskogarna och vissa s. k. skogsundantag i Kopparbergs län.

Såsom förvaltningsenhet må ock kunna behandlas enskild skog i den

mån den bildar en naturlig enhet (skogsblock).

Därest vid skifte undantagen samfällighet ej står under särskild

förvaltning, skall värdet av den andel i samfälligheten, som hör till varje

särskild andelsberättigad egendom, komma i betraktande vid samma

egendoms taxering såsom en densamma tillhörande särskild förmån.

Vidare böra såsom en enbet taxeras fastigheter, som tillhöra

samme ägare och vilkas inbördes värden icke kunna vart för sig till­

förlitligen bedömas. Detta inträffar då fastigheterna ligga i oskift sam­

fällighet eller i sambruk med gemensamma åbyggnader. I dessa fall

lära fastigheterna vara så intimt med varandra förenade i drift och ut-

9

nyttjande, att det knappast låter sig göra att med tillförlitlighet angiva,

vad den ena eller den andra av dem kan vara särskilt vard. T

j

nder-

stundom kunna liknande svårigheter att vid taxeringen följa de kamerala

enheterna uppkomna även av annan anledning, och bör även då det

gemensamma komplexet behandlas som en taxeringsenhet

Styckena under b) och f) böra tillämpas vid sidan av varandra

på sådant sätt, att ett komplex av kamerala enheter, vilka enligt be­

stämmelserna under f) må taxeras gemensamt, betraktas såsom en fastighet,

varå sedermera bestämmelserna under b) komma i tillämpning.

Det kan inträffa, att en taxeringsenhet är fördelad på olika admi­

nistrativa områden, inom vilka menighet äger beskattningsrätt, eller att

en del av taxeringsenheten faller inom och annan del utom särskilt

sådant område, såsom i fråga om municipalsamhällen ofta är fallet.

Administrativa områden, som här avses, äro stad, köping, municipalsamhälle,

landskommun, kyrkoförsamling, skoldistrikt, tingslag och väghållnings-

distrikt. Där taxeringsenhet på sådant sätt tillhör olika administrativa

områden, måste taxeringsvärdet i enlighet härmed uppdelas. Vid en dylik

uppdelning bör naturligtvis å varje del av taxeringsenheten läggas det

värde, som med hänsyn till dess storlek och beskaffenhet i övrigt å

den kan anses skäligen belöpa av värdet å det hela. Vad nu är sagt

äger tillämpning ej blott då fastighet sträcker sig över gränsen till

administrativt område utan jämväl då till en fastighet hörer utjord,

urfjäll eller annan för sig liggande äga, som tillhör annat dylikt område

än fastigheten i övrigt. Förutsättning för att en uppdelning av taxerings­

värdet skall vidtagas är emellertid, att fastighetens uppdelning på olika

administrativa områden är grundad på jordeboken eller annat i laga ord­

ning meddelat beslut, t. ex. förordnande om municipalsamhälle, skoldistrikt

eller dylikt. Där sådan i laga ordning meddelad bestämmelse om fastig­

hetens samhörighet med olika administrativa områden saknas och blott

en geografisk oregelbundenhet föreligger, såsom om en i jordeboken

såsom enhet upptagen fastighet har äga enklaverad inom annat admini­

strativt område eller sträcker sig över gräns mellan sådana områden,

där är fastigheten att anse såsom i sin helhet tillhörande det admini­

strativa område, i vilket den enligt jordebok eller annat behörigt för­

ordnande skall ingå, och någon uppdelning av värdet ifrågakommer då

icke.

Bihang till riksdagens 'protokoll 1921. 1 saml. 181 käft. (Nr 214. Bilaga.) 2

10

Vid 6 §.

Med fastighets värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet, värdet

i handel och vandel) förstås det belopp, som en förståndig köpare kan

antagas kunna och vilja betala för fastigheten, om den tankes såld

inom den kundkrets, som för en dylik egendom kan antagas vara att

påräkna, och köpt för ett med hänsyn till fastighetens beskaffenhet

lämpligt utnyttjande.

Härav följer, att köpeskilling, som under senare tid faktiskt betalts

för en viss fastighet, icke får utan vidare anses som ett exakt uttryck

för det allmänna saluvärdet. Frånsett det att köpeskillingen kan hava

paverkats av särskilda förhållanden såsom släktskap, affektionsvärde

och dylikt, kan densamma vara ett topp-pris eller ett bottenpris, som

ingalunda motsvarar det allmänna saluvärdet. Sådant kan föranledas av

vid tiden för försäljningen rådande abnorma konjunkturer å fastighets­

marknaden, av särskilt tvingande skäl till försäljning eller köp vid en

viss tidpunkt, av ett i bråd vändning obetänksamt ingånget avtal in. m.

dylikt. Först om ett något så när tillräckligt antal olika försäljningar

föreligga, om vilka anledning ej finnes antaga, att ovidkommande om­

ständigheter inverkat å prisbildningen, kan ur dem dragas eu tillförlitlig

slutsats angående det allmänna saluvärdet. Detta värde är sålunda att

förstå såsom ett normalt värde i handel och vandel, icke såsom en i

visst fall för eu viss fastighet faktiskt betald köpeskilling.

Härmed är emellertid faktiskt betald köpeskillings betydelse såsom upp-

skattningsgrund för det allmänna saluvärdet ingalunda förringad. Men sådan

köpeskilling kan och bör underkastas undersökning, om den må anses av­

vika från. det normala värdet i handel och vandel; och där så är fallet,

bör taxeringsvärdet därefter lämpas. Därför måste taxeringsmyndigheten

vid taxeringsvärdets åsättande taga hänsyn jämväl till andra förhållanden,

som kunna tjäna till ledning vid värdesättningen. I detta hänseende

hänvisas taxeringsmyndigheten till de enhetsvärden, som kunna hava före­

slagits i den ordning, som i 4 § förordningen om taxeringsmvndigheter och

förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922 närmare omförmäles, samt

till fastighetens avkastning och andra kända förhållanden, som kunna

tjäna till ledning for bedömande av dess allmänna saluvärde. Taxe­

ringsvärdet bör därefter framgå såsom resultat av ett övervägande av

samtliga dessa förhållanden.

Vid värdesättningen skall taxeringsmyndigheten noga beakta, om

och i vilken omfattning ökning- eller minskning i värdet för viss fastighet

11

i förhållande till andra fastigheter i orten bör äga rum till följd av för­

hållanden, som äro för den fastigheten säregna, såsom

beträdande jordbruksfastighet:

fastighetens läge samt mer eller mindre goda eller dåliga av­

sättnings- och användniugsförhållanden;

ägornas inbördes läge och därav föranledda mer än vanligt goda

eller svåra brukningsförliållanden samt om fastigheten är i synnerligt

god hävd eller är vanhävdad och förfallen;

åbyggnadernas beskaffenhet, om de skilja sig från i orten vanligt

medelbestånd, d. v. s. om å fastigheten finnes förnämligare bostads-

byggnad eller eljest ovanligt goda åbyggnader eller om åbyggnaderna

äro olämpliga, förfallna eller otillräckliga;

särskilda naturtillgångar eller förmåner, som kunna finnas å fastig­

heten, såsom vattenfall, torvmosse, ej inmutningsbara fyndigheter, jakt­

marker, fiskevatten och dylikt, försåvitt samma naturtillgång eller för­

mån ej är av beskaffenhet att efter ty under 5 § sägs böra särskilt taxeras;

'servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller

last för fastigheten;

med mera sådant;

beträdande annan fastighet:

fastighetens läge med därav följande större eller mindre möjlig­

heter i fråga om dess utnyttjande, exempelvis för tomt i stad: om in­

skränkningar gälla i rätten till dess bebyggande, om den ligger i stadens

affärscentrum eller i yttre område, om den ligger vid huvudgata eller

bigata, om den är hörntomt eller mellantomt o. s. v.; för industri­

fastighet, upplagsplats, stenbrott, grustäkt och dylikt: om den äger

bättre eller sämre tillgång till erforderliga kommunikationer o. s. v.;

markens naturliga beskaffenhet och därav följande större eller

mindre lämplighet för ett förmånligt tillgodogörande, exempelvis om

tomtmark företer synnerligen goda eller dåliga grundiäggningsförhållanden,

om stenbrott, grustäkt och dylikt för sitt utnyttjande erbjuder större

eller mindre av naturförhållandena förorsakade svårigheter o. s. v.;

servitut eller annan rättighet av sakrättslig art till förmån eller

last för fastigheten;

med mera sådant.

Vad nu sagts om fastighets uppskattning efter allmänna saluvärdet

gäller icke skogsmark och därå växande skog. Dessa skola upptagas till

de värden, de kunna anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet

skogsbruk, och skall denna uppskattning ske efter den särskilda instruk-

12

tion, som finnes dessa anvisningar bilagd. Till skogsmarkens sålunda

uppskattade värde lägges i förekommande fall värdet av bete, som ägaren

kan jämsides med rationellt skogsbruk tillgodogöra sig å skogsmarken.

Vid uppskattning av frälseränta bör densamma beräknas utgå med

det belopp, vartill räntan uppgått enligt nästföregående års markegång;

dock att, där räntan i enlighet med 14 § i Kungl. Maj:ts kungörelse

den 11 maj 1855 utgår efter medelmarkegångspris, detta senare bör

läggas till grund för beräknande av räntans belopp.

Har vid uppskattning av fast egendom hänsyn tagits till före­

komsten av andra naturtillgångar än träd och inmutningsbara kol- eller

mineral fyndigheter, skall dessas beräknade värde i taxeringslängden

antecknas.

Vid 8 §.

I jordbruksvärde skola inräknas jordägaren tillhöriga mangårds-

byggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogs­

bruk. . Tillhöra dylika Ityggnader annan än jordägaren, skall värdet å

dem likaledes utföras såsom jordbruksvärde. Till mangårdsbyggnader

hänföras bostadsbyggnad för ägare eller brukare med tillhörande s. k.

ekonomibyggnader ävensom byggnader, uppförda för ägares eller brukares

bekvämlighet och trevnad, såsom lusthus, bad- och båthus, stall för

lyxhästar, jaktstuga och dylikt. Till driftsbyggnader räknas dels bygg­

nader för personal, som är eller varit anställd i och för jordbruket med

binäringar eller skogsbruket, såsom förvaltar- eller inspektorsbyggnad,

drängstuga, statare- eller stattorpsbyggnader, bostad för skogvaktare och

annan skogspersonal, dels ock för själva driften avsedda byggnader,

såsom stall, ladugård, ladu- och logbyggnader, smedja och dyiikt, även­

som byggnader, avsedda för sådan verksamhet, som är att hänföra till

jordbrukets binäringar.

På sätt instruktionen för uppskattning av skogsmark och växande

skog utvisar, skall vid bestämmande av skogsmarkens värde hänsyn ej

tagas till värdet å impediment eller annan till skogsbörd ej duglig mark.

Eventuellt värde å dylik mark skall alltså beräknas vid värdesättningen

av den till fastigheten hörande mark, som ej värdesättes såsom skogs­

mark.

Tomt- och industrivärde förefinnes i allmänhet blott å sådana jord­

bruksfastigheter, som äro belägna i närheten av större städer eller i till­

växt varande industri- och järnvägssamhällen. Men även närbelägenhet

till gruv- och vattenkraftsanläggningar, badortsanläggningar och andra

13

sådana företag kan medföra ett mervärde av ifrågavarande art. I den

mån utvecklingen å en dylik ort fortskrider, behöver närbelägen, därför

lämpad mark tagas i anspråk för nya bostäder, industriella anlägg­

ningar med mera. Där en sådan utveckling framträtt, har den mark,

som kan antagas komma att därvid bliva föremål för användning, utöver

jordbruksvärdet ett värde, som bör särskilt för sig angivas. Under­

stundom kan ock vattenfall eller brytningsvärdig fyndighet grund­

lägga ett liknande mervärde, som jämväl bör upptagas såsom tomt- och

industrivärde, där ej naturtillgången i fråga är av beskaftenhet att böra

taxeras såsom annan fastighet.

Tomt- och industrivärde utgör skillnaden mellan markens jord­

bruksvärde och vad den skulle kunna i allmänna marknaden betinga, om

den såldes för byggnadsändamål eller för industriellt utnyttjande. Upp­

skattningen av detta värde får grundas å de i varje särskilt fall före­

liggande faktiska förhållanden, som kunna tjäna till ledning för värde­

sättningen.

.

Därest tomt- och industrivärde belöper allenast å viss del eller

vissa delar av en fastighet, bör sådan del eller sådana delar till läge

och storlek angivas i vederbörande längd. Befinnes fastighet till sär­

skilda områden hava olika tomt- och industrivärden, skall likaledes så­

dant i längden angivas.

Vid uppskattning av markvärde å annan fastighet har taxerings­

myndigheten att taga hänsyn utom till de ovan i anvisningarna vid

6 § angivna förhållanden jämväl till det värde, som kan hava åsatts

marken vid den uppskattning av mark i och för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt, som ägt rum på

grund av förordningen den 28 maj 1920.

År å annan fastighet mark och'byggnad i samme ägares hand, skall

byggnadsvärdet utföras med det belopp, som utgör skillnaden mellan

fastighetens allmänna saluvärde i dess helhet och markvärdet jämte

eventuellt parkvärde.

Parkvärde torde endast undantagsvis förekomma. 1 allmänhet lärer

å fastighet, som skall såsom annan fastighet taxeras, mera sällan före­

komma växande träd eller anläggning, som ej är att hänföra till bygg­

nad, av den betydenhet, att fastighetens värde i allmänna marknaden

därigenom i någon väsentligare grad påverkas. Då det ansetts önsk­

värt, att fastighetens markvärde uppskattas efter samma grunder, som

blivit fastslagna i förordningen den 28 maj 1920 om uppskattning

av mark i och för framdeles skeende taxering till jordvärde- eller jord-

14

rättteetegrinässkatt, har det blivit nödigt tillse, att endast det rena mark­

värdet ingår i uppskattningen av marken. Om därför å fastigheten

linnes trädbestånd eller till byggnad ej hänförlig anläggning, exempelvis

en mera avsevärd trädgård eller park, och denna förmån kan anses i

avsevärd mån inverka på fastighetens allmänna saluvärde, bör särskilt

värde — parkvärde — därå sättas. Emellertid bör alltid tillses, att

summan av de särskilda värden, som vid taxeringen åsättas, kommer

att motsvara allmänna saluvärdet för fastigheten i dess helhet.

'loOf i *'> i u *: ■ Jc • • i • ; »* •• >■ , . x'i

r •*

’• , r ' .

t.

1 ''''' • '

1

^ •! • *.

n #

m

*..

y. :

i

Instruktion

för värdesättning å skogsmark och växande skog.

1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.

A) Skogsmark.

2. Skogsmark skall värdesättas efter arealen av till skogsbörd

duglig mark och dennas normala avkastningsförmåga.

I arealen inräknas icke mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och

annan till skogsbörd ej duglig mark, utan skall sådan marks eventuella

värde medräknas vid värdesättning av fastigheten i övrigt.

Skogsmarkens normala avkastningsförmåga skall beräknas efter

den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella

grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att marken vore beväxt

med ett tillfredställande samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd

(normal skogstillgång). Vid uppskattningen av markens normala av­

kastningsförmåga tages alltså ej hänsyn till om normal skogstillgång

därå faktiskt föreligger eller ej.

Till avkastningen skall räknas jämväl virke, som användes till

husbehov. Finnes å den till skogsbörd dugliga marken bete, som jäm­

sides med rationellt skogsbruk kan av ägaren tillgodogöras, bör värdet

därå, särskilt angivet, tilläggas markens värde såsom skogsproducerande.

3. Arealen av till skogsbörd duglig mark beräknas: vad angår

statens och andra allmänna skogar efter därom av domänstyrelsen med­

delade eller eljest tillgängliga officiella uppgifter; vad angår enskilda

skogar under ordnad hushållning med tillgängliga och tillförlitliga hus-

hållningsplaner efter uppgifter i hushållningsplanerna; samt vad angår

övriga skogar med ledning av uppgifter från jordregistret, ekonomiska

kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklara­

tioner och andra upplysningar, som kunna införskaffas.

4. Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter

fäst mått per hektar efter markens virkesproducerande förmåga (bonitet)

Boniteten angives såsom en hela skogen i fråga omfattande medelbonitet,

som kan infogas i någon av de å bifogade tabell I upptagna bonitets-

klasser. Förefinnes 'för skogen tillförlitlig hushållningsplan, angivande

16

skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav

markens normala produktionsförmåga kan bedömas, sker uppskattningen

av medelboniteten med ledning därav. Saknas dylika uppgifter, upp­

skattas produktionsförmågan med ledning av vad som kan anses vara

känt om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å trakten

i övrigt.

5.

Värdet i penningar av den sålunda uppskattade årliga virkes-

avkastningen beräknas efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot en­

ligt de pris, som för liknande sortiment under de senaste fem åren i

genomsnitt varit å orten gällande. Finnes för skogen i fråga ordnad

bokföring tillgänglig, må densamma läggas till grund för prissättningen

under förutsättning, att det uttagna virket och de bokförda prisen varit

av ordinär beskaffenhet. Saknas ordnad bokföring för skogen eller hava

för det genomsnittliga prisläget representativa virkesförsäljningar ej före­

kommit eller anses de bokförda prisen icke kunna läggas till grund för

beräkningen, uppskattas rotvärdet med hänsyn till avverkningens sam­

mansättning av olika sortiment, allmänt rådande virkespris, omkostnader

för avverkning och transport m. m. Det sålunda funna värdet jämkas

till den av prisklasserna å tabell I, som ligger närmast.

6. Från värdet av den enligt ovan angivna grunder beräknade

avkastningen skall avdragas en fjärdedel för kostnader för skogens vård,

förvaltning, bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skydds-

dikning, skogsindelning, skatter m. m. Vad därefter återstår lägges

till grund för värdesättningen å skogsmarken sålunda, att markvärdet

per hektar sättes till tre gånger den reducerade årsavkastningen. Till

underlättande av värdeberäkningen hänvisas till tabell I, som angiver

markvärdet per hektar vid de olika kombinationer mellan b mitetsklass

och virkespris, som kunna antagas förekomma vid de i punkterna 4

och 5 angivna uppskattningar.

B) Växande skog.

7.

Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till den­

samma upplåtits eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari

den faktiskt befinner sig, och den avkastning, som för framtiden därur

kan uttagas under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.

Därest skogen innehåller ett sådant på behöriga åldrar fördelat virkes-

förråd, att den beräknade normala avkastningen genast kan uthålligt

uttagas och sålunda normal skogstillgång förefinnes, sättes värdet å den

växande skogen till 13.6 7 gånger den enligt punkt 6 reducerade års­

avkastningen. I fråga om deDna värdeberäkning hänvisas till tabell I,

17

som jämväl angiver den växande skogens värde per hektar vid normal

skogstillgång för samma kombinationer, som upptagits i fråga om mark­

värdet. Emellertid lärer endast sällan förekomma, att skogstillgången

kan anses vara normal. Antingen kan den virltesavkastning, som ra­

tionellt bör uttagas ur det förhandenvarande virkesförrådet, understiga

den normala, såsom förhållandet är vid utglesnade eller vanskötta skogar

med allmän virkesbrist eller vid välskötta skogar med brist å moget

virke. Där så är fallet, skall det för normal skogstillgång angivna

skogsvärdet jämkas nedåt till 0.9, 0.8, 0.7 o. s. v. av det normala re­

lativ skogstillgång). Eller ock kan skogsbeståndet till följd av mer än

vanligt god slutenhet eller av jämförelsevis stor tillgång på moget virke

tidvis medgiva större avverkning eller uttagande av dyrbarare dimen­

sioner än som för normal avkastning bör beräknas. I sådant fall jäm­

kas skogsvärdet iippåt till 1.1, 1.2, 1.3 o. s. v. av det normala (relativ

skogstillgång). För skogar med i god hushallningsplan lastställd av­

verkning må dylik jämkning av skogsvärdet ske med stöd av den i

planen beräknade avkastningen. För skogar, där hushållmngsplan

saknas eller anses mindre tillfredsställande, sker jämkningen med stöd

av vad om skogen är känt i fråga om virkesförrådets beskaffenhet och

i vad mån det kan under- eller överstiga vad som ovan angivits såsom

normal skogstillgång.

För att underlätta bedömandet av när å en skog förefinnes normal

skogstillgång har upprättats bilagda tabell II, som med utgångspunkt

från dels den omloppstid, som kan anses vara den för orten vanliga,

dels ock markens åsätta bonitet angiver för erforderliga kombinationer

den virkesmassa per hektar, som bör å skogen finnas för att skogstill­

gången är att räkna som normal.

C) Förberedande åtgärder.

8.

Domänstyrelsen

låter för samtliga kronans och andra allmänna

skogar, särskilt för varje kommun, uppgöra i enlighet med ovan lam-

nade föreskrifter avfattade längder, som för varje skog upptaga areal

produktiv skogsmark, rotvärdet per kubikmeter å den normala årsav­

kastningen, medelbonitet, relativ skogstillgång samt uträknat värde ä

skogsmarken och å den växande skogen såväl per hektar som å skogen

i dess helhet. Dessa längder grundas å de handlingar, som beträffande

skogen i fråga kunna finnas hos domänstyrelsen tillgängliga, och de

ytterligare upplysningar, som domänstyrelsen för visst fall kan finna

nödigt införskaffa. Där särskilda förhållanden anses föranleda, att hus-

hållningsplaner eller räkenskaper över skogsavkastningen böra vid be-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (l^r 214. Bilaga.) ■>

18

räkningen frångås, exempelvis om liushållningsplanen anses mindre till­

fredsställande eller det försålda virkets sortimentssammansättning och

beskaffenhet i övrigt eller det erhållna priset ej kan anses giva ett gott

uttryck för den vid medellång omloppstid erhållna avkastningens värde

å rot m. m. dylikt, bör sådant i längden angivas. Längderna skola

vara till länsstyrelsen i vederbörande län insända senast den 1 sep­

tember 1921.

9. Länsstyrelsen låter i den omfattning, som anses nödig, genom

skogssakkunnig person kommunvis uppgöra dylika längder för sådana

enskilda skogar inom länet, för vilka tillfredsställande hushållningsplaner

finnas tillgängliga eller av ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

Dessa längder böra vara färdiga senast den 1 september 1921.

10. Vid det . sammanträde, som hålles inför länsstyrelsen eller

landskamreraren enligt 4 § i förordningen om taxeringsmyndigheter och

förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, skall genom läns­

styrelsens försorg dels lämnas en sammanfattande redogörelse för de

genomsnittliga, rotvärden per kubikmeter, de medelboniteter samt den

lelativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen

och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar

inom länet, dels framläggas förslag till så kallad hjälptabell, upptagande

de delar av de föi hela riket utarbetade tabellerna I och II, som anses

böra komma till användning vid taxeringen inom länet, ävensom till de

mera speciella anvisningar om taxeringens verkställande, som kunna

finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de föreskrivna taxerings-

grunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn till olika ut-

drivningsförhållanden, olika flottning^- eller andra transportkostnader,

olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, m. m. dylikt. Avser samman­

trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skall redogörelsen samt förslagen till hjälptabell och till speciella an­

visningar därefter lämpas. Efter överläggning om de sålunda framlagda

förslagen skall å mötet fastställas hjälptabell och lämnas nödiga speci­

ella anvisningar om taxeringens verkställande.

D) Beskattningsnämuderna.

11. Länsstyrelsen ombesörjer att de i punkterna 8 och 9 avsedda

längderna ävensom den hjälptabell och de speciella anvisningar, som

blivit fastställda vid det i punkt 10 omförmälda sammanträde, tillhanda­

hållas de beskattningsnämnder, som därav kunna vara i behov. På

sätt i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän

19

fastighetstaxering år 1922 är stadgat, har därelter vederbörande nämnd att

granska och föreslå, respektive fastställa taxeringsvärdena å de allmänna

och enskilda skogar, som finnas upptagna i ovan om förmälda längder,

därvid nämnden, om den finner anledning att avvika från de i längden

upptagna värdena, skall särskilt angiva de skäl, som föranlett avvikelsen.

Vid taxering av de skogar, som ej finnas upptagna i längd, har nämn­

den att tillämpa de i denna instruktion angivna grunder och sålunda

för varje sådan skog beräkna areal produktiv skogsmark, den normala

årsavkastningens värde per kubikmeter a rot, medelbonitet, relativ skogs-

tillgång samt därå grundade värden å skogsmark och växande skog.

Uppskattningen bör dels, där så ske kan, företagas under jämförelse

med sådana i trakten belägna allmänna eller enskilda skogar, av vilka

ledning vid uppskattningen kan hämtas, och dels grundas å inhämtade

upplysningar eller vad eljest är känt angående ovan angivna förhållanden

jämte skogens läge i förhållande till flottled och avsättningsort, före­

komsten av virke i olika åldrar, skogens slutenhet m. m. dylikt. Vid

taxeringen äger nämnden åtnjuta biträde av skogssakkunnig person,

soni länsstyrelsen ställer till nämndens förfogande.

20

Tabell I, utvisande markens samt den växande skogens värde per hektar vid

olika avkastningsförmåga och virkespris.

Orre raden (med vanlig stil) angiver

markvärde

, nedre raden (med kursiv stil) angiver

virkesvärde.

Virkesav-

kastningens

genomsnitt­

liga rotvärde

per kbm.

Kronor.

Markens normala avkastningsförmåga per liektar i kubikmeter fast mått (bonitet)

1 0.5

1.0 1

1.0

!

2.0

2.5

3.o

3.5

4.0

4.5

1 5.0

5.5 :

6.0

6.5

7.0

7.5 !

8

.o

Markvärde samt

virkesvärde vid normal skoqstillqånq

, kronor per liektar

i

i

2

3

4

6

7

8

c

10

11

12

13

16

16!

17

18

i

5

10

15

21

26

31

36

41

46,

51

56

62

67

72

77

82

2

2

4

7

11

13

16

18

20

22

25 i 27

29

31

34!

36

10

21

31

41

Öl

62

72

81

92 703

773

123

733

144

154 164

3

3

7

10

13

17

20

24

27

30!

34

37

40

44 4r

51!

54

15

31

46

62

77 i 92

708

121

138 154

769 |

185

200 27/

237 246

4

4

9

13

18

22

27

31

36

40,

45

49

54

58

6

£

67

72!

21

41

62

82

103

123

144

164

185 205

226

246

267 281

308 328

5

6

11

17

22

28

34

39

45

51 j 561

62

67

73

79

84: 90

26

Öl

77

103

128

154

779

205 I 237:

256\

282i 308

333 359 384 410

6

7

13

20

i 27

34

40

47

54

61

67!

74

81

88

94! 101

108

31

62

92

123

154

185

215

246 2771

308

338

369

400

431

i 467 492

7

8

16

24

31

³⁹

i ⁴⁷

55

63

71

79

87

94

102 i

110

118

126

36

72 108

144

179

215

251

287 i 323 359:

395: 437

466 502 538 574

8

9

18

27

36

45

54

63

72|

81|

90

99

108

117j 126

135 144

41

82

123

164

205

246

287

328 I 369

410

457

492

533

574

675 656

9

10

20

30

40

51

61

71

81

91

101

in

121

132 142

152] 162!

46

92

138

185

231

277

323

369

I

415 461

508

554

600 646

692 738

10

ii

22

34

45

56

67

79

90 j

101

112

124

135

146j 157

169| 180

61

103

154

205

256

308

359

410

1

461

j

513

564

6151

6661

718

769 820

11

12

25

Öl

49

62

74

87

99

in

( 124!

136

148

161

173

186! 198

56

113

169

226

282

338

395

451

507

564

620

677

733 789

846 902

12

13

27

40

54

67

81

94

108

121

135

148

162,

175 189

202

216

62

123

185

246

308

369

431

492

554

615

677

738!

850

86

/

923 984

13

15

29

44

58

73

88

102

117

132

146

161

175

190 205

2191 234

67

133

200

267

333

400

466

533

600

666

733

800

866

933 7 000 7

066

14

16

31

47

63

79

94

no

126

142

157

173

189

205! 220

236 252

72

144

215

287

359

431

502

574

646

7/8

790

86

/i

933 7 005

10771148

15

17

34

aL

67

84

101

118

135

152

169

186

202

,

219! 236

253 270

77

164

231

308

384

461

538

615

692

769

846

923 7 000 7 077 7 753 7 230

16

18 i

36

ti

72

90

108

126

144

162

180

198

216

2341 252

270! 288

82

164

246

328

410

492

574

656

738

820

902

984 7 066 7 748 7 230 7 372

17

19

38

57

76

96

115

134|

153

172

191

210

229'

249! 268

2871 306;

87; 174

261

349

436

523

610

697

784

877

959 7 046 7 733 7 220

1 3071394

18

j

20

i

40

61

81

101

121

142

162

182

202

223

243

263, 283

304! 3241

92 185

277

369

461

554

646

738

830

923 1 015 1 107 1 200 1 292

7 384 7 476

19

21

43

64

85

107

128

150 |

171

192

214'

235

256

278 299

321| 342!

97

195

292

390

487

584

682

779

877

974 7 077 7 769 7 266 7 364 7 467 7 558

20

22

'

45

67 I

90

112

135

157

180

202

225

247

270

292 315

337! 360

103

205

308

410

513

615

718

820

923 7 025

11281230 13331435

7 538 7 640

21

24

47

71 J

94

118

142

165

i

189

213

236

260

283!

307! 331

354 378

108

215

323

431

638

646

754

861

969 7 077 7 784 7 292 7 399 7 507 7 6/5 7 722

25 |

49

74 i

99

124

148

173

198

223

247

272

297!

322i 346

371 396

113

226

338

451

564

677

789

902 7 075 7 728 7 247 7 353 7 466 7 579 7 692 7 804

23

26

52

78

103

129

155

181

207

233

259

2851

310

336! 362

388! 414'

I 118 236

354

472

590

707

825

:

943

1 061

7 779

1 297 1 415 1 633 1 651

7 769 7

886

24

27

54

81

108

135

162

189

216

243

270

297

324;

351' 378

405 43^!

123

246

369

492

615

| 738

861

1

984

1

707 7 230 7 353 7 476 / 599 7 722 7 845 7 968

28

56

1

84

112

141

169

197

225)

253

281

309

337

366, 394

422 450

128

2ö

6

384

513

641

769

897

025

7 753

12821410153816661794 1922 2 050

21

Tabell II, för bedömande ay normala skogstillg&ngens storlek å olika

boniteter.

Om-

Massa-

—

Tirkesavkastning per hektar i kubi tmeter

|

lopps­

tid

till­

växt

0.5

1.0

1.5

2.0

2.5

3.0

3.5

4.0

4.5

5.o

5.6

6.0

6.5

7.0

7'5 1

8.0 i

År

X

Härför behövligt virkesförråd per hektar i kubikmeter

i 60

5.o

10

20

30

40

50

60

70

80

90

100

no

120

130

140

150

160

80

3.7

14

27

41

54

68

81

95

108

122

135

149

162

176

189

203

216

100

3.0

17

33

50

67

83

100

117

133

150

167

183

200

217

233

250

267

120

2.4

21

42

63

83

104

125

146

167

188

208

229

250

271

292

—

—

140

2.0

25

50

75

100

125

150

175

200

225

250

275

300

—

-

—

_

22

njälptabell vid fastighetstaxering av skogar i N. N. taxeringsdistrikt

år 1922.

Extrakt ar tabell 1 och II.

i Virkes-

Markens normala avkastningsförmåga per hektar

■

magiens

1 kubikmeter fast mått (bonitet)

genom­

snittliga j 0.5

j

1.0

1.5 i 2.o

2.5

3.0

3.5

4.0

i

4.5

i 5.0

Anvisningar

i- ..-.

l-i

-------

per kbm. Markvärde samt virkesvärde vid normal sko q stilla dna

Kronor

Kronor per hektar

—

-C , J:

7

13

20

27

34

40

1

-47

54

61

67

Markvfirde

6 '

34

62

92 123 154 185

245 246 277

308

Virkesvärde

Hyra drivnings- och flott-

8

16

24

31

39

47

55

63

71

79

Markvärde

ningsförhållanden; hu-

36

72 108 144 179 215 251

287 323 359

Virkesvärde

vudsakligen klena di­

mensioner kunna pro-

8

9

18

27

36

45

54

63

72

81

90

Markvärde

duceras.

41

82 123 164

205 246 287

328 369

440

Virkesvärde

9

10

20

30

40

51

61

71

81

91

101

Markvärde !

46

92 138 185 231 277

323

369 415

464

Virkesvärde

10

11

22

34

45

56

67

79

90

101

112

Markvärde |

Medelgrovt virke och me-

61

103 154 205 256

303

369

440

461 513 Virkesvärde

delgoda avsättning sför­

hållanden.

11

12

25

37

49

62

74

87

99

in

124

Markvärde

56

113 169 226 282 338

395

451

507

564

Virkesvärde

12

13

27

40

54

67

81

94

108

121

135

Markvärde

62

123 185 246 308 369 431 492

554

645

Virkesvärde

Göda eller utmärkta av-

13

15

29

44

58

73

88

102

117

132

146

Markvärde

sättningsförh ållanden; |

67

133 200 267

333 400

466

533 600

666

Virkesvärde

grovt, dyrbart virke kan

14

16

31

47

63

79

94

no

126

142

157

Markvärde

produceras.

72

144 215 287 359 431

5 02 574

646

748

Virkesvärde

Kubikmeter per hektar

Vid 100-årig

omloppstid (3 % tillväxt)

17

33

50

67

83 100 ■

447 433 450 467

fordras vidstående ungefärliga virkes-

förrdd per hektar för att få full av­

kastning (normal skogstillgång).

1

!

Motiv.

Inledning.

Sedan de s. k. kommunalskattesakkunniga under år 1917 till Kungl.

Maj:t avlämnat tvenne betänkanden med förslag rörande kommun^l-

skättefrågans lösning, det ena avgivet av landskamreraren Gert Vollrath

Eiserman och före detta kammarrättsrådet E. von AVolcker samt det

andra av landskamreraren O. V. Landén, framlade Kungl. Maj:t för

1920 års riksdag ett i väsentliga delar på nämnda betänkanden grundat

förslag till kommunalskattelag.

Andra särskilda utskottet nr 1, som haft att behandla det kungl.

förslaget, kunde icke förorda dess antagande utan föreslog i stället vissa

provisoriska ändringar i och tillägg till nu gällande skatteförfattningar,

som fortfarande skulle tillämpas intilldess kommunalskattefrågan, efter

ytterligare utredning, kunde definitivt lösas, vilket enligt utskottets anta­

gande icke kunde ske tidigare än vid 1924 års riksdag.

Riksdagen antog utskottets förslag, varjämte riksdagen i skrivelse

den 18 juni 1920, likaledes i enlighet med utskottets hemställan, anhöll,

bland annat, att Kungl. Maj:t täcktes med beaktande av de synpunkter,

som i utskottets utlåtande i särskilda avseenden framhållits, föranstalta

om särskild och skyndsam, förnyad utredning av frågan om den kommu­

nala beskattningen av skog ävensom om skyndsam utredning angående

ändrade grunder för dels beskattningsnämndernas organisation och taxe-

ringsförfarandet, dels uppskattning av fast egendoms värde, avsedda att

lända till efterrättelse vid den allmänna fastighetstaxering, som enligt

utskottets mening borde verkställas under år 1922, samt för 1921 års

riksdag framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Kungl. Maj:t har därefter den 25 september 1920 utsett en kom­

mitté med uppdrag att i anslutning till vad riksdagen därom anfört

verkställa dels utredning av frågan om den kommunala beskattningen

av skog och dels utredning angående ändrade grunder för uppskattning

24

av fast egendoms värde, avsedda att lända till efterrättelse vid allmän

fastighetstaxering år 1922, ävensom att till Kungl. Magt avgiva det

förslag, vartill utredningen kunde föranleda, och har Kungl. Maj:t samma

dag förordnat till ordförande i denna kommitté presidenten i kammar­

rätten Gustaf Albert Petersson samt till ledamöter kammarrättsrådet

John August Lybeck, landskamreraren Gert Vollrath Eiserman, professorn

vid skogshögskolan Tor William Jonson, dåvarande ledamoten av riks­

dagens första kammare direktören Nils Johnsson Sigfrid samt leda­

möterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren Jonas Ludvig

Brännström och filosofie kandidaten Per Edvin Sköld.

Kommittén har till en början till behandling upptagit den del av

sitt uppdrag, som avser utredning och förslag angående ändrade grunder

för uppskattning av fast egendoms värde att tillämpas vid allmän fastig­

hetstaxering år 1922, och har härutinnan uppgjort förslag till förordning

om allmän fastighetstaxering år 1922 med därtill hörande anvisningar

och instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog.

Annat direktiv för sitt utredningsarbete i nu föreliggande de] har

kommittén icke haft än det, som kan anses ligga i riksdagens hän­

visning till de synpunkter, som framhållits i utskottets betänkande, och

den kritik, som däri av utskottet ägnats Kungl. Maj:ts förslag. Enligt

Kungl. Majds förslag, som upptog en fristående objektskatt å fast

egendom — fastighetsskatt —, skulle till grund för taxering av fast

egendom läggas egendomens värde efter ortens pris (allmänna saluvär­

det). Värdet av växande skog skulle ingå i taxeringsvärdet med sitt

fulla belopp, men det vore skogens värde i handel och vandel under

förutsättning av normal skötsel och fortsatt skogsbruk och icke dess

värde vid fullständig realisation, som skulle uppskattas. Fast egendom

skulle ej vidare för beskattningsändamål indelas i jordbruksfastighet

och annan fastighet, utan egendomens taxeringsvärde omedelbart upp­

delas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde, därvid med skogs-

värde skulle förstås värde av växande skog utöver husbehov. Hus­

behovskogs värde skulle däremot hänföras till jordbruksvärde. Jordbruks­

värdet skulle påföras skattekronor efter sex procent, men skogsvärdet

efter allenast tre procent av det uppskattade värdet. Till fast egendom

skulle ej vidare räknas s. k. fasta maskiner och inventarier.

Utskottet yttrade, att vad fastighetsskatten anginge utskottet funnit

de i propositionen föreslagna nya grunderna för taxering av fastighet

— med särskiljande av jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde —

i flera avseenden icke tillfredsställande. Det finge enligt utskottets mening

starkt ifrågasättas, huruvida det kunde anses riktigt att, på sätt som

skett i propositionen, till grund för taxering av fast egendom lägga

enbart egendomens värde efter ortens pris (allmänna saluvärdet); särskilt

i fråga om fastighet med huvudsakligen jordbruks- och skogsvärde

syntes denna regel icke kunna göras så absolut. Likaledes väckte det

uppmärksamhet, att enligt det kungliga förslaget maskiner och övriga

fasta inventarier skulle utskiljas från fastighets värde för att överföras

till taxeringen av näringsskattepliktig förmögenhet; denna omläggning

av det hittillsvarande fastighetsbegreppet vore uppenbarligen föranledd

av den föreslagna näringsskatten, men det kunde väl dragas i tvivelsmål,

huruvida dess konsekvenser vore tillräckligt genomtänkta. 1 all synnerhet

hade utskottet funnit anledning till starka betänkligheter gent emot det

sätt, varpå skogsbeskattningen ordnats i det kungliga förslaget. Att

den växande skogen borde såsom beskattningsföremål på ett eller annat

sätt avsöndras från den nuvarande förbindelsen med jordbruks­

fastigheterna syntes utskottet uppenbart, Men när Kungl. Maj:t före­

sloge, att skogens värde skulle ingå i taxeringsvärdet med sitt fulla

belopp och att det taxerade skogsvärdet skulle påföras skattekronor efter

tre procent av taxeringen, kunde utskottet ej undgå att befara, att sådan

beskattning av den växande skogen skulle leda till förtidig avverkning

och därmed få till följd en misshushållning med detta utomordentligt

viktiga naturkapital. Denna farhåga kunde icke undanröjas av det

tillägg, som funnes i anvisningarna rörande skogstaxeringen, nämligen

att det vore skogens värde i handel och vandel under förutsättning av

normal skötsel och fortsatt skogsbruk och icke dess värde vid fullständig

realisation, som skulle uppskattas. I själva verket syntes eu dylik regel

för taxeringen knappast möjlig att tillämpa på ett tillfredsställande sätt.

Emot en beskattning av skogsvärde i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

kunde även erinras, att själva taxeringen av detta värde, om den skulle

utföras med vederbörlig noggrannhet, svårligen kunde verkställas utan

betydande kostnad och tidsutdrägt. De myndigheter och Övriga sak­

kunniga, som i samband med tidigare förslag haft tillfälle att yttra sig

om denna fråga, hade också allmänt avstyrkt en skogsbeskattning efter

sådana grunder, som upptagits i det kungl. förslaget, och förordat

andra utvägar.

Utskottet framlade icke något förslag rörande grunderna för taxe­

ring av fast egendom. Däremot gjordes sådana förslag i några vid

utskottets betänkande fogade reservationer.

Enligt en av herr Gustaf Nilsson med flere avgiven reservation

skulle till grund för taxeringen i regel läggas allmänna saluvärdet.

Yad beträffade växande skog utöver husbehovet skulle sådan taxeras

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 181 höft. (Nr 214. Bilaga.) 4

26

till det saluvärde, den kunde antagas äga under förutsättning av

uthålligt skogsbruk, dock icke högre än till verkliga saluvärdet med

avdrag för den kostnad, som, i händelse marken vore bar, skulle er­

fordras för dess försättande i produktivt skick. Från värdet av nyplan-

terad skog skulle i överensstämmelse härmed avdragas nedlagd kultur-

kostnad. Själva skogsmarken skulle däremot alltid upptagas till sitt

fulla saluvärde såsom kalmark. Där så lämpligen kunde ske, borde

uppskattningen av skogsmarken byggas på enhetsvärden, satta med

hänsyn till förhållandena å varje särskild ort i avseende å växtlighet,

läge och därav betingade avsättningsmöjligheter, betalade pris för kal

skogsmark, tillgång på bete m. m.

Enligt en annan reservation, avgiven av herrar Johansson i Kälkebo

och Svedberg, skulle till grund för taxering av fast egendom läggas

den fasta egendomens avkastning och värde efter ortens pris. Den

växande skogens värde skulle uppskattas att utgöra kapitalvärdet av

rotvärdena för de virkesbelopp, som skogen med rationell skötsel och

uthålligt skogsbruk beräknades kunna årligen avkasta. Rotvärdet skulle

därvid bestämmas med hänsyn tagen till skogsavkastningens under den

ingående taxeringsperioden påräkneliga beskaffenhet och fördelning på

skilda slag av virkessortiment, såsom värdefullare gagnvirke, ved, kolved

etc., samt till ortens priser för sådana skilda slag av virke. Till skogs-

värde skulle taxeras växande skog utöver husbehov; husbehovskogens

och den skogbärande markens värden skulle däremot hänföras till jord­

bruksvärde.

Slutligen skulle, enligt en av herr Swartz avgiven reservation, till

grund för taxeringen i regel läggas den fasta egendomens verkliga

värde. Växande skog skulle taxeras med hänsyn till den avkastning,

skogen kunde lämna vid efter rationella grunder fortsatt skogsbruk.

Därest den vid uthålligt skogsbruk beräkneliga årliga nettoavkastningen

kunde utrönas, skulle såsom skogens värde upptagas ett belopp utgö­

rande 162/s gånger denna årsavkastning. Beträffande skogar, som icke

omedelbart kunde lämna avkastning, skulle hänsyn tagas till den tid,

som förflöte innan skogen en gång bleve avverkningsbar, samt till den

blivande inkomstens storlek, varvid denna inkomst skulle omföras till

ett nutidsvärde enligt sex procents räntefot. Skogar, vilkas avkastning

vid taxeringen icke kunde utrönas, skulle taxeras med ledning av de

värden per arealenhet, som för andra skogar av liknande beskaffenhet

och med känd avkastning framkommit.

Förordningen om allmän fastighetstaxering år 1922 och därtill

hörande anvisningar.

27

Kommitténs uppdrag till den del det ej angår frågan om den

kommunala beskattningen av skog synes närmast syfta å de grunder

för bestämmande av fast egendoms taxeringsvärde, som böra följas vid

allmän fastighetstaxering år 1922. För vinnande av en tillfredsställande

uppskattning av fast egendoms värde är det emellertid av vikt, att vissa

andra frågor — såsom om fast egendoms beskattningsnatur och taxe­

ringsenheternas omfattning —, beträffande vilka bestämmelserna i bevill-

ningsförordningen äro dels ofullständiga och dels i viss mån för­

åldrade, utredas och regleras. Kommittén har därför i sitt förslag upp­

tagit samtliga för allmän fastighetstaxering erforderliga bestämmelser,

dock med undantag för sådana, som avse skattskyldighet, däri inbegripet

bevillningsfri fast egendom, samt beskattningsort, Dessa frågor, som

icke ligga inom kommitténs utredningsuppdrag, påkalla ej heller för

närvarande någon utredning, och har kommittén av sådan anledning i

11 § av sitt förslag allenast lämnat hänvisning till vad bevillningsför-

ordningen härom innehåller.

Ej heller faller inom ramen för kommitténs uppdrag att föreslå

bestämmelser rörande de om- eller nytaxeringar av fast egendom, som

kunna äga rum under åren 1923 och 1924, d. v. s. under den s. k.

provisorietiden. Givetvis böra vid dessa taxeringar följas samma grunder,

som skola gälla vid 1922 års allmänna fastighetstaxering; och lärer sär­

skild föreskrift därom i sinom tid böra meddelas.

I sitt förslag har kommittén i allmänhet sökt giva bestämmelserna

om uppskattning av fast egendoms värde och vad därmed sammanhänger

sådan allmängiltighet, att de i stort sett böra kunna inpassas i det

skattesystem, som vid den kommunala skattefrågans definitiva lösning

må komma att antagas.

Kommittén har slutligen beaktat bestämmelserna i nådiga förord­

ningen den 28 maj 1920 om uppskattning av mark i och för framdeles

skeende taxering till jord värde- eller jordräntestegringsskatt ävensom i

nådiga kungörelsen den 25 september 1920 med närmare föreskrifter

till ledning vid 1920 års särskilda markuppskattning. Det har nämligen

såsom önskvärt framhållits, att taxeringen till jordvärde- eller jordränte­

stegringsskatt skall grunda sig å jämförelse mellan de ingångsvärden,

som fastställts vid ifrågavarande markuppskattning,. och de värden, som

sedermera bestämmas vid allmänna fastighetstaxeringar, \issa detalj­

föreskrifter hava av sådan anledning ansetts böra meddelas.

28

-Det av' kommittén föreslagna värdesättandet av skogsmark och

växande skog påkallar särskild motivering, vartill kommittén i det föl­

jande återkommer. I den mån förslagets övriga bestämmelser icke kunna

anses tillräckligt förklarade genom de utförliga, vid förslaget fogade

anvisningarna, lämnas paragrafvis här nedan motivering.

^" „ ^{' -} 2

§■

1 fråga om vad som i beskattningsavseende skall förstås med fast

egendom åsyftar förslaget icke någon ändring i nuvarande bestäm­

melser och lagtillämpning.

Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag upptog i 3 § den

bestämmelsen, att till fabrik eller annan för industriell verksamhet in­

rättad byggnad skulle, ändock annat kunde föranledas av bestämmelserna

i allmän lag, icke räknas motor, maskin, kärl eller därmed jämförligt

redskap med tillhörande kraftledningar. S. k. fasta maskiner skulle

alltså i beskattningshänseende räknas till lös egendom. Motsvarande be­

stämmelse återfinnes jämväl i Landéns förslag.

De båda ifrågavarande förslagen vilade emellertid på den förut­

sättningen, att s. k. fasta maskiner underkastades annan beskattning

än fastighetsskatt, nämligen näringsskatt enligt Kungl. Maj:ts förslag

och egendomsskatt å lös egendom enligt Landéns. Då sådan skatt nu

icke är ifrågasatt, bär kommittén för sin del icke funnit anledning att

under provisorietiden föreslå någon ändring i vad som nu gäller om

s. k. fasta maskiners beskattning.

: ^■ 3

§•

Stadgandet i denna paragraf återfinnes i 4 § 4 mom. bevillnings-

förordningen.

4

§‘

I förevarande paragraf lämnas bestämmelser om fast egendoms

beskattningsnatur: jordbruksfastighet eller annan fastighet. Förslaget

till kommunalskattelag saknade motsvarande bestämmelser; enligt detta

förslag skulle, såsom ovan nämnts, fast egendom icke särskiljas i jordbruks­

fastighet och annan fastighet, utan egendomens taxeringsvärde omedel­

bart uppdelas i jordbruksvärde, skogsvärde och annat värde. Kommittén

saknar anledning att ingå i bedömande av lämpligheten att ur skatte­

lagstiftningen borttaga begreppen jordbruksfastighet och annan fastighet,

enär, så länge bevillningsförordningen gäller, ifrågavarande indelning

av fastigheter i beskattningsavseende måste bibehållas.

29

Enligt 6 § bevillningsförordningen är det huvudsakligen fast egen­

doms kamerala beskaffenhet, som är avgörande för frågan om egendomens

beskattningsnatur. Sålunda skall exempelvis såsom jordbruksfastighet

taxeras all i mantal satt jord, som ej utgör tomt i stad, köping och

därmed jämförlig ort. I praxis har emellertid egendomens användning

i allmänhet blivit den avgörande indelningsgrunden. Användes i mantal

satt jord för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk, taxeras den

sålunda i regel såsom annan fastighet.

Kommittén har ock funnit användningssättet vara den naturliga och

lämpliga indelningsgrunden samt därför avfattat föreliggande 4 § med

därtill hörande anvisningar i huvudsaklig överensstämmelse med Eiserman

—von Wolckers förslag, som låter fast egendoms användning bestämma

dess beskattningsnatur.

Jämväl enligt Landens förslag skulle frågan, huruvida fast egen­

dom borde taxeras såsom jordbruksfastighet eller annan fastighet, bero

av sättet för dess användning, dock med det undantag att tomt alltid

skulle taxeras såsom annan fastighet.

I sitt över kommunalskattesakkunnigas båda förslag avgivna ytt­

rande anslöt sig kammarrätten till Landéns förslag. Anledningen härtill

var, bland annat, den begränsning kammarrätten velat giva värdesteg-

ringsbeskattningens omfattning. Denna borde nämligen drabba annan

fastighet till hela dess stegrade värde, såvitt det representerade oförtjänt

värdestegring, men träffa jordbruksfastighet allenast till den del av det

stegrade värdet, som hänförde sig till fastighetens tomt- eller industri­

värde. Att inom sådana i stad eller därmed jämförlig ort belägna om­

råden, som redan vore bebyggda eller vilkas bebyggande inom närmaste

tiden förestode, låta värdestegringsskatten i lägre grad träffa tomt. därå

exempelvis trädgårdsodling bedreves, än bredvidliggande tomt, som redan

bebyggts eller i avvaktan på bebyggande läge oanvänd, skulle emellertid

framstå såsom helt obefogat. Kammarrätten ville alltså förorda, att

fastighet, belägen inom område, där tomtiudelning enligt 1 kap. lagen

om fastighetsbildning i stad gällde, skulle oavsett fastighetens användning

taxeras såsom annan fastighet.

Kommittén håller före, att, huru värdestegringsbeskattniugen än må

komma att gestalta sig, hinder icke lärer möta att låta denna beskattning,

såvitt angår tomter, bliva oberoende av tomternas beskattoingsnatur.

Redan deklarationsformulärets uppställning samt de olika reglerna för

taxering av jordbruksfastighet och av annan fastighet kräva, att jord,

varå jordbruk eller skogsbruk bedrives, blir — oberoende av såväl jordens

läge som dess kamerala beskaffenhet — taxerad såsom jordbruksfastighet.

30

För övrigt må framhållas att, om enligt kommitténs förslag allenast

sådan trädgårdsskötsel kommer att räknas till jordbruk, som å egendomen

drives i förening med annat jordbruk, föreliggande spörsmål till stor del

förlorar betydelse, då på tomter mera sällan förekommer trädgårdsskötsel

i förening med annat jordbruk.

De av kammarrätten i övrigt framställda anmärkningarna hava

av kommittén beaktats.

Kommittén anser sig böra särskilt påpeka den avvikelse från nu

gällande och tillämpade bestämmelser, som förslaget innehåller i fråga

om mark, som tages i anspråk för sådana å jordbruksegendom befintliga

byggnader och inrättningar, vilka icke begagnas för jordbruk eller dess

binäringar eller skogsbruk. Dylik mark skall enligt föslaget taxeras

såsom annan fastighet, medan hittills allenast byggnaderna och inrätt­

ningarna men icke marken hänförts till annan fastighet. Genom denna

ändrade anordning, som för övrigt upptages i såväl Eiserman—vonWolckers

som Landéns förslag, måste markens värde, vilket hittills såsom ingående

i jordbruksfastighetens värde vid taxeringen föga beaktats, antagas komma

att behörigen uppskattas.

Anvisningsbestämmelserna om vad som är att hänföra till jordbruk

och dess binäringar ansluta sig i huvudsak till motsvarande, av 1920

års riksdag antagna stadganden i 3 § av de till bevillningsförordningen

hörande anvisningarna. Då kommitténs anvisningar emellertid skolat

lämpas efter förslagets bestämmelser om fastighets beskattningsnatur,

har en del av berörda, i anvisningarna till bevillningsförordningen givna

stadganden ansetts ej böra här ingå. I övriga delar hava nyssnämnda

stadganden upptagits med vissa ändringar av huvudsakligen formell art.

Några anvisningsbestämmelser om vad som är att hänföra till

skogsbruk hava för bedömande av fast egendoms beskattningsnatur icke

ansetts erforderliga.

5

§’

Innehållet i denna paragraf med därtill hörande anvisningar ansluter

sig i huvudsak till motsvarande bestämmelser i 6 § med tillhörande

anvisningar i Kungl. Maj:ts förslag till kommunalskattelag; och tillåter

sig kommittén hänvisa till den av vederbörande departementschef läm­

nade motiveringen till sistnämnda paragraf.

Enligt såväl Eiserman—von Wolckers som Landéns förslag skulle

ej längre fastigheternas kamerala indelning läggas till grund för taxerings­

enheternas bildande, utan i stället varje brukningsdel, även om densamma

bestode av flera fastigheter eller delar av fastigheter, utgöra taxerings­

31

enhet. I sitt över förslagen avgivna yttrande framhöll kammarrätten

vissa betänkligheter mot den sålunda ifrågasatta omläggningen av taxe­

ringsenheternas omfattning samt förordade, att den kamerala indelning-en

fortfarande lades till grund för fastighetstaxeringen, där ej särskilda för­

hållanden funnes böra föranleda en annan begränsning av taxerings­

enheterna. Departementschefen anslöt sig till vad kammarrätten i före­

varande avseende uttalat. Enligt förslaget till kommunalskattelag skulle

alltså den kamerala indelningen fortfarande följas vid taxeringsenheternas

bestämmande, dock att, där ägorna till samme ägare tillhöriga fastig­

heter läge oskiftade tillsammans eller fastigheternas inbördes värden eljest

icke kunde bedömas, fastigheterna skulle tillsammans utgöra en taxerings­

enhet. Likaledes skulle samme ägare tillhöriga jordområden, som tjänade

till byggnadsgrund för en byggnad eller för flera sammanhörande bygg­

nader, gemensamt taxeras.

Kommittén, som icke funnit någon anmärkning i sak emot Kungl.

Maj:ts förslag i förevarande avseende, har emellertid ansett exempli­

fieringen av de fall, då fastigheters inbördes värden icke kunna bedömas,

böra utfyllas med det fall att fastigheter, tillhöriga samme ägare, ligga i

sambruk med gemensamma åbyggnader. Sådana fastigheter torde få anses

vara i drift och utnyttjande så intimt med varandra förenade, att värdet

å varje särskild fastighet icke kan med tillförlitlighet uppskattas. På

många håll har det därför ock blivit praxis att, då en egendom består

av flera kamerala enheter, som brukas såsom ett sammanhängande

helt, endast angiva det för hela komplexet gemensamma taxeringsvärdet

utan någon uppdelning därav på de olika kamerala enheterna. Förslaget

avser att lagfästa denna praxis. Då det sålunda gjorda tillägget, som

hänför sig till både jordbruksfastighet och annan fastighet, torde täcka

jämväl det fall, att jordområden tjäna till byggnadsgrund för en byggnad

eller för flera sammanhängande byggnader, har hithörande punkt i Kungl.

Maj:ts förslag ansetts kunna uteslutas.

Uppenbarligen kommer enligt såväl Kungl. Maj:ts som kommitténs

förslag flen kamerala indelningen att vid taxeringsenheternas fastställande

frångås icke blott, såsom redan för närvarande gäller, då brukningsdelen

utgör allenast del av kameral enhet, utan jämväl i flertalet fall, då en

possession består av flera kamerala enheter. De av kammarrätten ut­

talade betänkligheterna mot frångående av den kamerala indelnings­

grunden berodde huvudsakligen på farhågan att därigenom värdesteg-

ringsbeskattningens rationella ordnande kunde äventyras. Innan grun­

derna för värdestegringsbeskattningen blivit fastställda, syntes därtör

enligt kammarrättens mening taxeringsenheterna böra huvudsakligen

32

följa den kamerala indelningen. Sedan numera genom ovan omförmälda

båda författningar angående markuppskattning för framdeles skeende

taxering till jordvärde- eller jordräntestegringsskatt konturerna för denna

beskattning uppdragits, torde jämväl med hänsyn till det sätt, varå frågan

om taxeringsenheterna enligt dessa författningar ordnats, nyssnämnda be­

tänkligheter kunna förfalla.

Slutligen må framhållas, att såsom förvaltningsenhet ansetts böra

i anvisningarna angivas jämväl enskild skog, i den mån den bildar en

naturlig enhet (skogsblock).

Att den tidpunkt, till vilken hänsyn i regel skall tagas vid taxe­

ringsenheternas fastställande, är 1921 års utgång, framgår av innehållet

i 7 § av förslaget.

6

§•

Vid övervägande av frågan, huruvida till grund för uppskattning

av värdet å fast egendom — bortsett nu från skogsmark och växande

skog — bör läggas allmänna saluvärdet eller avkastningsvärdet, tiar

kommittén kommit till den uppfattningen, att åt allmänna saluvärdet

bör givas företräde såsom uppskattningsgrund. Med avkastningsvärde

har kommittén därvid icke förstått fastighetens värde efter dess faktiska

avkastning — uppskattning efter sådant värde bör givetvis icke kunna

ifrågasättas — utan fastighetens värde efter dess förh andenvar ande och

för framtiden beräkneliga avkastningsförmåga.

Redan enligt nuvarande lagtillämpning lägges det allmänna salu­

värdet, sådant detta framgår av erlagda köpeskillingar, till grund för

taxeringen, och jämväl samtliga föregående förslag bygga fastighets-

uppskattningen på allmänna saluvärdet.

Ur teknisk synpunkt är uppskattning efter allmänna saluvärdet

givetvis att föredraga. För taxeringsmyndigheterna skulle uppskattning

efter den beräkneliga avkastningen ofta nog erbjuda stora svårigheter

och kräva tidsödande undersökningar. Helt säkert skulle icke på denna

väg uppnås den eftersträvade enhetligheten i fastighetsuppskattningen

utan den överklagade ojämnheten kvarstå, om icke förvärras. Därtill

kommer, att den senare uppskattningsmetoden icke är tillämplig i de

fall, då värdet å fast egendom betingas mindre av dess avkastnings­

förmåga än av andra omständigheter, såsom naturskön belägenhet, lyx-

byggnader o. s. v. Ej heller är värdet å s. k. spekulationsegendomar

alltid beroende av deras beräkneliga avkastningsförmåga.

I allmänhet och särskilt beträffande jord å landet torde emellertid

avkastningsvärdet och allmänna saluvärdet sammanfalla. Vid köp av

33

fast egendom lärer köparen göra sina beräkningar angående den avkast­

ning, som egendomen kan lämna, och på grund av dessa beräkningar blir,

där°ej särskilda omständigheter inverka, köpeskillingen bestämd. Före­

ligger ingen anledning till antagande, att denna köpeskilling avviker

från normalt värde, utan köpeskillingen kan läggas till grund för

taxeringen, har därmed den beräkning av avkastningsförmågan, som

eljest skolat göras av taxeringsmäunen, redan fullgjorts av köparen, som

mera ingående än taxeringsmännen kunnat bedöma densamma.

Auledningen till betänkligheterna mot uppskattning av fast egen­

dom efter allmänna saluvärdet torde sökas i de under krigsåren av olika

anledningar ofta högt uppdrivna prisen å fastigheter. Skulle dessa

köpeskillingar följas vid taxeringsvärdenas åsättande, bleve fastigheterna,

anser man, taxerade över sina verkliga värden.

Faktiskt betald köpeskilling får emellertid icke tillmätas alltför

dominerande betydelse. Fndast för såvitt den kan anses såsom ett exakt

uttryck för det allmänna saluvärdet, får den vid taxeringen följas. Kom­

mittén har sökt att i anvisningarna till 6 § giva dels en förklaring över

vad som bör förstås med allmänna saluvärdet och dels angiva de för­

hållanden, som föranleda till att erlagd köpeskilling icke kan auses mot­

svara sådant värde; och föreställer sig kommittén, att med den betydelse,

som kommittén sålunda velat tillerkänna betald köpeskilling såsom värde­

mätare, ovan angivna betänkligheter skola falla.

Kommittén har för övrigt velat betona, att taxeringen skall verk­

ställas med ledning även av andra kända förhållanden, som kunna tjäna

till grund för värdesättningen, särskilt de enhetsvärden, som — enligt

vad redan nu praktiseras — böra föreslås vid förberedande samman­

träden inför länsstyrelsen eller landskamreraren.

Samma orsaker, som föranleda, att saluvärde och avkastningsvärde

å jordbruksegendom under normala förhållanden kunna beräknas sam­

manfälla, kunna även för skogsegendomar sägas vara giltiga så till-

vida, att saluvärdet av en skog, som köpes, måste anses helt bero

på den avkastning, som från densamma kan erhållas. Bredvid detta

uthålliga avkastningsvärde, som mera sällan framträder i betalda köpe­

skillingar, existerar emellertid för skogar, där hushållningen är fri, ett

s. k. realisationsvärde, vilket förutsätter totalavverkning av samtliga skogs­

tillgångar och därmed ett långvarigt avbrott i produktionen å marken

ifråga. Enligt vad erfarenheten visat, kan speciellt under högkonjunk­

turer ett betydande värdeuttag på detta sätt ske; och uppdrivas därför

genom spekulation prisen på skogsegendomar till en sådan höjd, att

det rationellt bedrivna skogsbruket icke kan förränta dessa höga realisations-

Bihang till riksdagens protokoll 1921.

1 sand. 181 käft. (Nr 214■ Bilaga.) 5

34

värden. Då dessa senare värden sålunda skapats under förutsättningar,

som från skogsvårdssynpunkt måste betraktas som beklagliga och vilka

man medelst upprepade lagstiftningsåtgärder sökt motarbeta, har kom­

mittén ansett det uteslutet att lägga de ofta av osund spekulation alltför

starkt påverkade köpeskillingarna för skog till grund för fastighetstaxe­

ringen och i stället förordat en beräkning av skogens avkastningsvärde vid

ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk. Som stöd för detta avsteg

från den i övrigt hävdade principen, att allmänna saluvärdet bör läggas

till grund för fastighetstaxeringen, kan åberopas dels en mängd samstäm­

miga yrkanden från skogsvårdsmyndigheter samt tidigare förslag i sådan

riktning av beskattningssakkunnige, dels ock den omständigheten, att kom­

mittén nu utarbetat en metod, som torde kunna lösa de rent tekniska

svårigheterna vid taxeringen efter avkastningsvärde, åtminstone så långt

detta är möjligt utan mera ingående undersökningar av skogstiliståndet

ute på marken. De skäl av taxeringsteknisk art, som ofta anföras såsom

omöjliggörande en uppskattning efter avkastningsvärde även i de fall,

då ett sådant värde vore det mest eftersträvansvärda, anser sålunda

kommittén icke längre stå hindrande i vägen för skogstaxering efter

avkastningsvärde.

Med de grunder för värdesättning, som angivas i kommitténs

förslag till instruktion för värdesättning å skogsmark och växande skog

och som innebära, att markvärdet skall beräknas efter den avkastning,

som under antagande av normal skogstillgång kan erhållas vid ett

efter rationella grunder bedrivet skogsbruk, och skogsvärdet efter den

avkastning, som är att påräkna ur den växande skogen i det skick,

vari den faktiskt befinner sig, under förutsättning av ett rationellt rik­

tigt tillgodogörande, lärer värdet å den virkesproducerande marken

komma att uppgå till ett belopp, som icke understiger det allmänna

saluvärdet därå. Däremot torde det värde, som kommer att åsättas den

växande skogen, i regel —- där skogshushållningen är fri — understiga

det allmänna saluvärdet, för såvitt därmed förstås det s. k. realisa­

tionsvärdet. Skulle önskemålet att växande skog, så länge den kvarstår

å rot, helt fritages från kommunal fastighetsbeskattning kunna förverk­

ligas, bleve det visserligen av mindre vikt, till vilket värde den växande

skogen uppskattades. Men ett sådant fritaginde torde tillsvidare, innan

skogsbeskattningen i hela dess vidd blivit ordnad, icke kunna ifråga­

sättas; och i varje fall spelar uppskattningsvärdet roll vid förmögenhets­

beskattningen.

Förslaget skiljer ej mellan skog till husbehov och annan skog.

35

Vid sådant förhållande har anledning ej förekommit att ifrågasätta sär­

skild värdering av husbehovsskog.

Beträffande uppskattning av byggnad å annans mark finnes för

närvarande särskild auvisningsbestämmelse ej meddelad. Sådan byggnad

lärer alltså böra värdesättas liksom annan fast egendom etter dess all­

männa saluvärde. Anledning att häri föreslå någon ändring synes kom­

mittén ej föreligga, så länge bevillningsförordningen fortfarande utgör

grund för den kommunala beskattningen. Huruvida vid eventuellt an­

ordnande av en ren objektsbeskattning å fast egendom värdesättningen

av byggnad å annans mark bör ske efter de nya grunder, som angivas

i 7 § av Kungl. Maj ts förslag till kommunalskattelag, lärer böra i sam­

manhang med en dylik beskattningsreform bliva föremål för övervägande.

I fråga om uppskattning av frälseränta har kommittén bibehållit

bevillningsförordningens bestämmelser; och skall frälseränta sålunda

uppskattas till tjugu gånger det belopp, varmed räntan beräknas utgå.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åter frälseräutan uppskattas till alle­

nast femton gånger nyssnämnda belopp. Anledningen till den sålunda

föreslagna nedsättningen, som hade sin grund i den uti Kungl. Maj:ts

förslag upptagna näringsskatten, har emellertid numera förfallit.

Med den avfattning, som kommittén givit anvisningarna till före­

liggande paragraf, hava i föregående förslag upptagna detaljföreskrifter

om taxering av lyx fastigheter, industrifastigheter m. m. ävensom en del

i och för sig självklara anvisningar i fråga om köpeskillings använd­

barhet vid värdesättningen ansetts kunna uteslutas.

Föreskriften i sista stycket av anvisningarna till 6 § motsvaras av

bestämmelse i förutnämnda kungörelse av den 25 september 1920.

7

§-

Det i andra punkten av denna paragraf gjorda undantaget från

regeln om taxeringens bestämmande efter förhållandena vid nästföre­

gående års utgång innebär visserligen en nyhet i skattelagstiftningen

men torde redan hava i praktiken tillämpats. Såsom både obilligt och

oegentligt måste anses, att om exempelvis en byggnad, som skolat sär­

skilt taxeras, nedbrunnit och vid taxeringstillfället ej längre existerar,

densamma dock skall för löpande året taxeras till dess en gång havda

värde. Om vidare en egendom under taxeringsåret uppdelats i flera

lotter, har det understundom visat sig vara av vikt för respektive ägare

att redan samma år få en var av lotterna särskilt taxerad. Givetvis bör

rätten att lämpa taxeringen efter de inträffade förändringarna tillkomma

såväl taxeringsnämnd som prövningsnämnd.

36

8

§•

De föreskrivna special värdena betingas dels av ifrågasätt lindring'

i eller befrielse från skattskyldighet för skogsvärde och dels av den

tillämnade värdestegringsbeskattningen. Uppskattning av specialvärden

bidrager ock till att fast egendoms värde blir till alla delar beaktat vid

taxeringen. Om innebörden av specialvärdena lämnas i anvisningarna

erforderliga upplysningar.

Instruktionen för värdesättning å skogsmark och växande skog.

1. Vid en rationell värdesättning av skog för beskattningsändamål

anser kommittén det vara nödigt att skilja mellan den virkesproducerande

skogsmarken och den därå växande skogen och å vardera sätta särskilt

värde. Själva marken har i regel ett mera bestående värde utan andra

fluktuationer än som betingas av prisläget å jord i allmänhet. Den växande

skogen kan däremot på olika sätt såsom genom avverkning, skogseld m. m.

hastigt och betydligt minskas i värde, liksom den stiger i värde i mån av

tillväxt. Dylika ändringar i skogsbeståndets värde kunna lättare och

säkrare följas vid taxeringarna, om detta värde åsättes särskilt, än om

värdet å skogsmarken skall därvid medtagas. Ur beskattningssynpunkt

är ett särskiljande av värdena nödvändigt, om det skall kunna ifråga­

sättas att, såsom på senare tid påyrkats, undantaga den växande skogen

från den årliga beskattningen för att i stället uttaga dess skattebidrag-

vid avverkningen. För ett sakligt bedömande av detta spörsmål är

det av särskild vikt, att en verkställd skild värdesättning av de olika

beskattningsföremålen föreligger, och kommittén har därför även av

denna grund i sitt framlagda förslag utgått från att dylik värdesättning

bör nu äga rum, även om den ej skulle komma till omedelbar använd­

ning vid kommunalbeskattningen under gällande provisorium.

2. Den uppskattning av skogsmark, som enligt kommitténs för­

slag skall äga rum, avser allenast den till skogsbörd dugliga marken.

Mossar, myrar, kärr, berg, fjällmark och annan till skogsbörd ej duglig

mark, som kan finnas insprängd i den skogbärande arealen, bör därför

först frånskiljas och frånräknas den totala arealen. Dylik ej skogbärande

mark bör i stället redovisas tillsammans med övrig fastigheten tillhörig

mark och värdesättas i sammanhang med denna.

Vad angår den avkastning, som skall ligga till grund för beräk­

ningen av skogsmarkens värde, har kommittén ansett densamma böra

bestämmas såsom den årliga avkastning, som anses kunna erhållas vid

37

ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och under antagande att

marken vore beväxt med ett tillfredsställande samt å behöriga åldrar

fördelat virkesförråd. Beräkningen får alltså icke grundas å den större

eller mindre avkastning, som lör tillfället kan uttagas ur det befintliga

skogsförrådet. År skogsbeståndet mer än vanligt väl slutet eller inne­

håller det relativt stor tillgång på moget virke, kommer den avkastning,

som under närmaste tiden taktiskt kan uttagas, att överstiga det genom­

snittliga och i längden uttagbara beloppet. År åter skogen utglesnad

eller vanskött, kommer den avkastning, som under lång tid framåt

kan uttagas, att understiga den normala, som bör kunna påräknas i

framtiden, då skogen kommit i ett ur forstmässig synpunkt tillfreds­

ställande skick. Vid beräkningen av den normala avkastningen är vidare

att märka, att den skall vara genomsnittlig och således icke lår grundas

allenast å vissa mindre arealer av skogsmarken, därå tilläventyrs särskilt

god växtlighet förefinnes, utan skall gälla skogskomplexet i dess helhet.

I enlighet med vad nu sagts är såsom normal avkastning alt anse

exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk, där

det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes

ett väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.

Enligt kommitténs mening bör s. k. husbehovsvirke, d. v. s. virke,

som åtgår till hus- och vägbyggnad, vedbrand, stängsel med mera dylikt,

medtagas vid avkastningens beräkning lika väl som det till avsalu av­

sedda virket. Skulle däremot någon del av den normala virkesavkast-

ningen ej kunna komma till användning på grund av bristande avsätt­

ningsmöjligheter t. ex. för klent gallringsvirke, toppar, avfall eller dylikt,

bör givetvis hänsyn härtdl tagas vid avkastningsberäkningen.

Under vissa förhållanden kan den produktiva skogsmarken, utan

intrång å ett där rationellt bedrivet skogsbruk, lämna tillgång till bete.

I sådant fall bör värdet å betet tilläggas skogsmarksvärdet. Ej sällan

torde det förekomma, att mark, som skulle kunna auvändas till skogs-

börd, i stället utnyttjas såsom beteshagar, och att därvid betestillgången

är det väsentliga och skogsproduktionen av underordnad betydelse.

Finnes å dylik mark ej växande träd, som anses böra värdesättas, torde

marken lämpligen icke böra upptagas såsom skogsmark utan räknas

såsom betesmark. Om åter å hagmarken finnes skog, som kan inverka

å värdesättningen av den växande skogen, kräver den av kommittén

använda metoden, att marken upptages såsom skogsmark och ingår i

värdesättningen av denna, varefter betesvärdet tillägges.

3. Den arealberäkning, som måste göras vid en skogstaxering

enligt kommitténs förslag, bör i första hand grundas å officiella upp­

38

gifter. I fråga om statens och andra allmänna skogar lära sådana

i regel finnas tdlgängliga, särskilt hos domänstyrelsen och i uppgjorda

hushållningsplaner. För enskilda skogar är att räkna med tilläventyrs

förefintliga hushållningsplaner och även lantmäterihandlingar, ehuruväl

de senare oftast sakna uppgifter, på grund av vilka den till sko°-s-

börd ej dugliga marken kan utskiljas från den skogsproducerande.& I

dylikt fall ävensom i övrigt då uppgifter saknas eller befinnas ofull­

ständiga, måste upplysningar inhämtas genom deklaration eller infordrade

uppgifter från vederbörande skogsägare.

4. Med den av kommittén förordade uppskattningsmetoden kommer

skogstaxeringen att i väsentlig grad grunda sig å de uppgifter, som

kunna hämtas från statens skogsboklöring. Fet har därlör ansetts

lämpligt att därvid använda samma måttenheter och mätningsmetoder

som för statsskogarna. Virkesavkastningen bör alltså angivas i kubik­

meter med virkets mätning i ratt tillstånd på bark samt i verkligt och

s. k. fast mått, d. v. s. den virkeskvantitet som framkommer, då virket

mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller. I ett avseende anses

dock . en viss avvikelse i tydlighetens intresse böra göras från vad som

praktiseras ifråga om statsskogarna. För dessa angives boniteten i

klasser I—Vill efter den relativa avkastningsförmågan. Kommittén

anser, att boniteten istället bör angivas i absoluta klasser, som direkt

upptaga produktiviteten per hektar i hela och halva kubikmeter. Där

hushållningsplanerna endast angiva relaiiva bonitetsklasser I—VIII eller

upptaga boniteten efter i äldre hushållningsplauer förekommande beteck­

ning med växtlighetsgrader 1, 0.9—0.3, bör sålunda en omräkning

ske för erhållande av ett uttryck lör vad i dessa klasser eller växlighets-

grader kan produceras i kubikmeter vid god skogsskötsel. Ur de så­

lunda erhållna talen beräknas därefter den genomsnittliga produktions-

siffran för skogen ifråga.

Understundom innehålla hushållningsplanerna uppgift om skogens

undersökta årliga tillväxt. Där så är fallet, kan dylik uppgift tjäna

till ledning för produktionsförmågan, då virkestillgången är normal.

Aven förekommer att tillväxten finnes uträknad för varje åldersklass.

Medejtillväxten för samtliga åldrar (= den genomsnittliga produktions­

förmågan) kan då därur erhållas, så snart åldersklasserna var för sig'

hava tillfredsställande slutenhet.

Kommittén håller före, att genom en behandling på nu angivet

sätt av de skogar, för vilka erforderliga faktiska upplysningar föreligga,

så goda uppgifter om produktionsförmågan i allmänhet å trakten skola

kunna erhållas, att samma uppgifter kunna läggas till grund för produk-

39

tionsberäkningen å övriga skogar i orten. Dessas uppskattning skall

alltså verkställas efter jämförelse med de mera direkt uträknade bonite-

terna å närliggande eller eljest jämförliga skogar.

5. Prissättningen av normalavkastningens värde å rot bör enligt

kommitténs förslag i första hand utgå från de nettovärden, som under

en lämpligen utmätt tidsperiod i medeltal erhållits enligt ordnad bok­

föring för skogen. Såsom lämplig tidsperiod har kommittén antagit

fem år, dels därför att i regel denna tid förflyter mellan de olika taxe­

ringarna, dels ock därför att priset ej bör allt för mycket påverkas av

eventuellt abnormt höga eller låga virkespris under enstaka år.

I allmänhet bör för större och ordnade skogsbruk kunna på denua

väg erhållas tillförlitliga medeltal, som direkt kunna läggas till grund

för prissättningen. Dock bör detta icke ske utan en viss kontrollerande

undersökning för varje särskilt fall. Då virket gått till egen förbrukning

eller till förädling vid egna verk eller inrättningar, kan detsamma i

bokföringen vara upptaget till godtyckliga priser, som icke instämma

med prisläget å den allmänna marknaden. Likaså kan exempelvis vid

en lantegendom försäljning hava skett allenast av det grövsta och dyr­

baraste virket, medan det mindervärdiga gått till husbehov. Under­

stundom kan försäljning av virke hava skett från vissa för utdrivning

särskilt gynnsamt eller ogynnsamt belägna delar av skogen eller andel

exeptionellt gynnsamma eller ogynnsamma konjunkturer o. s. v. I dessa

och dylika fall kunna bokförda pris ej utan vidare vara grundläggande

för avkastningens prissättning, utan böra de justeras till verkliga medel­

värden för i avkastningen ingående olika sortiment och för medel-

konjunktur.

De medelpris, efter vilka normalavkastningen sålunda bör värde­

sättas, böra förslagsvis angivas för de allmänna skogarna av domänsty­

relsen och för enskilda skogar, om vilka erforderliga upplysningar ingått

till länsstyrelsen, av dennas sakkunniga biträde. För övriga enskilda

skogar sker prissättningen direkt av beskattningsmyndigheterna utan

föregående förslag men med ledning av de priser, som kunna varda

fastställda för skogar med ordnad hushållning. Vid prissättningen bör

givetvis tillbörlig hänsyn tagas till att sämre mark producerar ej blott

kvantitativt mindre virke utan även kvalitativt sämre och mindre värde­

fulla sortiment ävensom till utdrivningens större eller mindre svårigheter

ifråga om körvägar, flottningsförhållanden m. m. dylikt, som inverkar å

virkets rotvärde. Vid en uppskattning efter nu angivna grunder gives

alltså möjlighet att taga hänsyn till varje särskild skogs läge i förhål­

lande till avsättningsort och annat, som inverkar å virkesvärdet.

40

6. Från det enligt föregående punkter beräknade värdet å den årliga

normala avkastningen bör, innan samma värde lägges till grund för

värdesättningen å skogsmarken, göras avdrag för kostnader för skogens

vård och underhåll, såsom för förvaltning, bevakning, väg- och byggnads­

underhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter m. m. Då

en speciell undersökning av hithörande kostnader för varje särskilt

skogsområde helt visst skulle vålla i praktiken hart när oöverkomliga

svårigheter, har kommittén stannat vid att föreslå avdragets bestämmande

till viss fix procent, 25 % av årsavkastningen. Ifrågavarande kostnader

torde visserligen för olika skogar ställa sig ganska olika beroende på

den olika intensitet, varmed skogsbruket bedrives. De föreslagna 25 %

kunna emellertid anses ganska normala för ordnade skogsbruk med fast

avlönad personal för förvaltning och bevakning m. m. Möjligen kan i vissa

fall avdraget för dylika skogsbruk befinnas väl lågt. För smärre skogs­

bruk, som skötes av ägaren själv eventuellt med biträde från skogsvårds-

styrelse eller särskilt tillkallad fackman, kan åter avdraget förefalla

val högt. Kostnaderna ställa sig nämligen då i allmänhet avsevärt lägre.

A andra sidan torde emellertid den bruttoinkomst, som kan uttagas vid

dylikt mindre skogsbruk, i regel understiga vad som kan påräknas vid

det fackmässigt ordnade skogsbruket, vadan ett relativt högt avdrag

vid de mindre skogsbruken kommer att verka utjämnande på nettoav­

kastningen, då olika skogsbruk jämföras med var-andra.

Kommittén föreslår nu, att den enligt föregående regler funna

nettoavkastuingen skall läggas till grund för beräkningen av skogsmar­

kens värde sålunda, att markvärdet per hektar sättes till tre gånger den

reducerade årsavkastningen, och i eu senare punkt föreslår kommittén

att värdet å den växande skogen skall vid full och normal skogstillgång

beräknas till 13.6 7 gånger samma årsavkastning, vadan således värdet

å skogsmark och växande skog kommer att tillsammans utgöra 16.6

7

gånger årsavkastningens värde. Detta innebär, att avkastningen skall

kapitaliseras efter en räntefot av sex procent.

Att kommittén stannat vid att föreslå denna kapitaliseringsprocent

har föranletts av flera olika grunder. Visserligen torde kunna sägas,

att skogarna hittilldags i regel betingat högre pris i handel och vandel,

än som kunnat grundas å en beräknad ränteinkomst av 6 Ofta

lärer man vid dylika transaktioner hava räknat med successivt stigande

virkespris och med väsentligt lägre räntefot vid kapitalplaceringar i

allmänhet än 6 %. Dessa förhållanden äro i närvarande stund helt

annorlunda. Priserna synas med all sannolikhet vara i nedgående.

Räntan å statslån, förut 3Vä å 4 %, kan nu ej sättas lägre än 5 å 6 %1

41

och räntesatsen i allmänna marknaden är väsentligt högre. Detta måste

frampressa en nedgång i fastighetsvärdena. — Ytterligare bör bemärkas,

att den till grund för värdesättningen liggande årsavkastningen skall

beräknas efter medelprisen under de senast gångna fem åren. Men

dessa ha utmärkts av en högkonjunktur, med vilken man ingalunda lärer

kunna räkna i fortsättningen. Årsavkastningens penningevärde kommer

alltså nu att ställa sig relativt högt. — Slutligen får ej förbises, att

skogsmarken skall värdesättas icke efter den verkliga avkastningen

utan efter en beräknad normal avkastning, som ganska ofta torde vara

större än den som faktiskt kan under den närmaste framtiden uttagas.

Detta kommer att medföra ett relativt högt värde å själva skogsmarken,

något som förövrigt är av kommittén åsyftat såsom ur beskattningssyn-

punkt lämpligt, om ett särskiljande av beskattningen å själva marken

och å den växande skogen en gång skall ske. — Under dessa för­

hållanden har kommittén ansett, att vid 1922 års taxering en värde­

sättning efter en kapitaliseringsprocent av 6 antagligen kommer att

leda till värden, som kunna väntas ganska nära instämma med vad en för­

ståndig köpare kan antagas kunna och vilja betala med tanke på ett

fortsatt skogsbruk.

Den föreslagna kapitaliseringsprocenten är såsom ovan nämnts

betingad av förhållandena sådana de nu föreligga. Detta innebär givet­

vis, att vid förändrade förhållanden kräves omprövning, huruvida denna

procent bör undergå ändring. Förslaget är alltså i ingen mån prejudi-

cerande för vad vid en framtida ny taxering kan anses böra föreskrivas.

Kommitténs förslag att markvärdet skall utföras med tre gånger

skogsavkastningens värde, d. v. s. 18 % av markens och skogens gemen­

samma värde vid normal skogstillgång, grundas därå, att enligt en ut­

redning angående statens samtliga skogsinköp markens värde i värderings-

handlingarna upptagits till ungefärligen nämnda procent av det totala

skogsvärdet och att en liknande norm föreslagits vid vattenfallsstyrelsens

uppskattning av skada vid uppröjning av gator för kraftledningars

framdragande.

7. Åven värdet av den växande skogen kan och bör enligt

kommitténs uppfattning beräknas efter avkastningen, d. v. s. den av­

kastning, som den faktiskt förefintliga skogstillgången kan lämna. Denna

avkastning kan emellertid uttagas på flerehanda olika sätt, växlande

mellan total besparing, då hela tillväxten lämnas att tillsvidare hopa sig

i skogen, och total avverkning, då det förefintliga virkesförrådet på en

gång tillgodogöres. Det är därför nödigt att bestämma, huru den av­

kastning skall vara beskaffad, vars värde skall grundlägga värdesätt-

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 sand. 181 käft. (Nr 214 .Bilaga.) 6

42

ningen av den växande skogen; och har kommittén härutinnan ansett

böra hänvisas till den avkastning, som kan för framtiden uttagas ur

skogen under förutsättning av ett rationellt riktigt tillgodogörande.

För skogar, som med avseende å åldrar, slutenhet m. m. äro så beskaf­

fade, att en för god skötsel typisk avkastning kan jämnt och uthålligt

därur uttagas, sammanfaller den avkastning, efter vilken skogsvärdet

skall beräknas, med normalavkastningen, efter vilken markvärdet skall

beräknas. Skogsvärdet skal! i sådant fall upptagas till 13.6

7

gånger

avkastningens värde, så reducerat som förut under punkt 6 är sagt.

1 tabell I har kommittén för ifrågavarande normalfall infört jämväl

värdena å växande skog, angivna per hektar vid olika förekommande

boniteter och virkespris.

Emellertid är det helt visst allenast ett fåtal skogar, för vilka dessa

normalförhållanden kunna anses föreligga. Vanligen lärer en eller annan

av de faktorer, som måste beaktas vid normalavkastningens beräkning

(behöriga åldersklasser, slutenhet m. m.), förete sådan avvikelse från vad

som är att anse som normalt, att en uppskattning direkt efter tabellsiffrorna

skulle bliva missvisande. För dessa fall blir det nödvändigt att bedöma,

huruvida det faktiskt förekommande skogsbeståndet för någon tid framåt

medgiver ett rationellt uttagande av en avkastning, som under- eller

överstiger den normala, samt därefter värdesätta ståndskogen efter denna

relation. Allt eftersom därvid avkastningen finnes vara lägre eller högre

än normalavkastninyen, blir skogsvärdet 0.!), 0.8 o. s. v. eller 1.

1

,

1.2

o. s. v. av de i tabellen angivna värdena. Den faktiska avkastningens

beräkning bör verkställas på grund av förefintliga hushållningsplaner

eller under jämförelse med sådana eller eljest efter bästa tillgängliga

upplysningar, dock med behörigt beaktande av sådana förhållanden, som

i särskilda fall böra föranleda till jämkningar, såsom exempelvis om

endast ett fåtal år återstår av den tid, för vilken eu hushållningsplan

är uppgjord, eller om förhållanden föreligga, till vilka hänsyn icke tagits

eller kunnat tagas vid hushållningsplanens uppgörande, med mera dylikt.

Det kan inträffa, att från skogsmark, som skall såsom taxeringsenhet

anses, någon avkastning icke kan omedelbart uttagas, men att där finnes

växande ungskog, som bör åsättas skogsvärde. Värdesättning skulle då

kunna ske med hänsyn till den framtida avkastningens beräknade storlek

samt den tid, som förflyter innan inkomsterna uppstå och under vilken

diskontering av inkomsten bör ske. Någon viss metod för beräkning

av värdet å dylik skog har kommittén emellertid ej ansett sig böra upp­

göra, då det i alltför få fall torde finnas tillgång till de uppgifter, som

43

för värdeberäkningen behövas. Man torde därför få förutsätta, att upp-

skattningen i dylika fall i stor utsträckning måste ske efter skön.

Kommittén har dock ansett det vara till stöd för omdömet vid

uppskattningar av nu ifrågavarande art att känna den virkesmassa, som

under normala förhållanden i genomsnitt behöver finnas per hektar för

att en viss skogsavkastning skall kunna uthålligt därur uttagas. Kom­

mittén har häröver uppgjort tabell II, som visar det behövliga virkes­

förrådets normala storlek vid olika boniteter och olika medelålder (om­

loppstid). Tabellen vilar på följande grunder. Det behövliga virkes­

förrådets storlek beror på tillväxtenergien, vilken i sin tur nära samman­

hänger med skogens ålder. Om i en viss landsända skogen mera all­

mänt anses avverkningsmogen vid t. ex. 100 år, bör en skog, där ut­

hålligt skogsbruk skall bedrivas, innehålla virke av alla åldrar från 1

till 100 år i någorlunda jämn blandning. En dylik skog visar en tillväxt

i massa av omkring 3 procent av virkesförrådets massa. För att

kunna ur skogen uttaga en årlig avkastning av t. ex. 2.5 kubikmeter

per hektar, fordras sålunda ett stående virkesförråd på 83 kubikmeter

per hektar, emedan 3 procent på 83 kubikmeter ger 2.5 kubikmeter

i skörd. Om nu en skog å dylik mark på grund av allmän gleshet

innehåller allenast 50 kubikmeter i genomsnitt per hektar, är dess relativa

skogstillgång 5%a eller 0.6 av det normala. Därvid förutsättes dock,

att de olika åldrarna förefinnas i riktig proportion. Om denna är rubbad,

så att t. ex. de 50 kubikmeterna per hektar utgöras av gammal mogen

skog, kan denna tillgång för rätt lång tid framåt medgiva en så stor

avverkning, att värdet kan jämställas med full skogstillgång, trots det

att virkesmassan ej är den rätta. Utgöras åter de nämnda oO kubik­

meterna uteslutande av ungskog, måste det relativa värdet av skogs­

beståndet sättas lägre än 0.6 av det normala. Till dylika särskilda

omständigheter bör givetvis hänsyn tagas vid skeende uppskattningar.

8. Den av kommittén föreslagna taxeringsmetoden kräver för en

riktig tillämpning en viss sakkunskap på skogsbruksområdet och eu viss

kännedom om skogarnas tillstånd och avkastningsförmåga. Det har

därför ansetts nödigt att i så stor utsträckning som möjligt vid taxe­

ringen tillgodogöra sig den statistik och de övriga uppgifter, över vilka

det mera ordnade skogsbruket förfogar. Genom jämförelse med detta

mera kända material böra sedermera övriga skogar kunna taxeras på

ett relativt tillfredsställande sätt.

Den på samma gång största och bäst kända gruppen av skogar

under ordnad hushållning utgöres av de allmänna skogarna, vilka omfatta

omkring en femtedel av landets hela skogsmarksareal. För dessa skogar,

44

som stå under domänstyrelsens förvaltning eller kontroll, finnas dels

tillfredsställande arealuppgifter, dels ock för större delen hushållnings-

planer med uppgifter om virkestillgång, beräknad avkastning och i nyare

planer jämväl bonitetsuppgifter, varjämte ordnad bokföring finnes över

försäljningspris m. m. I sådana fall, då närmare uppgifter om marken

och skogstillståndet saknas, besitter i regel den förvaltande personalen

en så god personlig kännedom om skogarna, att för taxeringen be­

hövliga uppgifter om bonitet, virkespris och skogstillgång ändock böra

kunna lämnas.

För att få dessa för hela landets skogstaxering grundläggande

siffror så enhetliga och tillförlitliga som möjligt har det ansetts önsk­

värt, att domänstyrelsen införskaffar, ordnar och bearbetar alla för de

allmänna skogarnas taxering behövliga uppgifter samt med stöd av dessa

och med tillämpning av tabellerna 1 och II upprättar förslag till taxe­

ringen av de allmänna skogarna. Man torde därvid kunna räkna med,

att domänstyrelsen, i den mån så finnes erforderligt, utfärdar sådana

kompletterande föreskrifter angående utnyttjandet av förefintliga hus-

hållningsplaner m. m., att ett för hela landet enhetligt och för jämförelse

vid övrig taxering användbart förslag till värdesättning av de allmänna

skogarna kommer att föreligga.

För att i någon mån klargöra, vilken ledning som på detta sätt

kan erhållas för övriga skogars taxering, intages här en tablå, utvisande

antalet och arealen av allmänna skogar inom olika delar av landet,

grundad på domänstyrelsens berättelse för år 1915. I arealuppgifterna

ingå kronoparker, kronoöverloppsmarker, domänskogar, civila och eckle­

siastika boställsskogar, flygsandsplanteringar, renbetesfjäll, bergverks-

skogar, socken- och häradsallmänningar samt städernas och allmänna

inrättningars skogar.

45

Tablå över antalet och arealen av vissa allmänna skogar, upprättad på

grundval av domänstyrelsens berättelse för år 1915.

Område

Antal

skogar

Areal i

hektar

Procent av

hela områdets

produktiva

skogsmarks-

areal

Produktiv

skogsmark

Total areal

Norrbottens läns lappmark .........................

134

1,351,989

2,782,214

65

»

» kustland.............................

177

738,967

1,045,077

55

Västerbottens » lappmark .........................

151

682,901

953,070

36

»

» kustland.............................

370

197,013

270,057

18.1

Västernorrlands län............................................

162

159,878

196,799

8.0

Jämtlands

» ...............

.

...........................

242

308,890

1,184,161

10,6

Gävleborgs

» ............................................

106

131,813

168,835

8.9

Samma för Norrland

1,342

3,571,451

6,600,213

28.0

Kopparbergs

län............................................

152

464,175

715,599

22.4

Värmlands

» ............................................

176

58,679

70,928

4.3

Örebro

» ............................................

177

59,402

76,079

ll.l

Västmanlands » ............................................

289

47,957

61,105

13.3

Uppsala

» ............................................

374

34,851

44,624

12.5

Stockholms

» ............................................

255

24,343

31,517

5.5

Södermanlands » ............................................

292

41,671

56,739

10.4

Samma för Svealand

1,715

731,078

1,056,591

13

4

Östergötlands

län.................................

459

64,094

85,490

10.8

Gottlands

»

.................................

74

15,536

18,117

10.2

Kalmar

»

.................................

261

62,030

81,073

9.3

Kronobergs

»

................................

231

39,740

56,877

10.7

Jönköpings

»

.................................

384

43,976

62,114

7.2

Skaraborgs

» .................................

471

51,489

63,694

16.8

Alvsborgs

» ..........................................

347

42,967

58,620

5.8

Göteborgs och Bohus

» ......................................

262

14,547

28,453

10.0

Hallands

» ..........................................

212

14,938

20,923

11.6

Blekinge

» ..........................................

55

4,599

5,801

3.4

Kristianstads

» ..........................................

286

20,990

28,496

8.1

Malmöhus

» ..........................................

70

5,610

6,745

10.6

Samma för Götaland

3,112

380,516

516,403

9 2

Samma för hela landel

6,169

4,683,045

8,173,207

20. o