Prop. 1928:21

('angående befri\xad else för förre furiren A. F. Fredriksson och förre korpralen A. E. Andersson från viss ersättnings\xad skyldighet',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

1

Nr 21.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående befri­

else för förre furiren A. F. Fredriksson och förre korpralen A. E. Andersson från viss ersättnings­ skyldighet; given Stockholms slott den 20 januari 1928.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe­ mentschefen hemställt.

GUSTAF.

Gustav Rosén.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden

,

hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1928.

N ärvarande:

Statsministern

E^kman,

ministern för utrikes ärendena

L^öfgren,

statsråden

T^hyrén, R^ibbing, M^eurling, G^ärde, P^ettersson, R^osén, H^amrin, A^lm­^kvist, L^yberg, ^von S^tockenström.

Departementschefen, statsrådet Rosén anför:

l:o.

Genom utslag den 25 september 1926 förpliktade Älvsborgs regementes krigsrätt dåvarande furiren vid regementet A. F. Fredriksson samt värn­ pliktige furiren P. A. Björstedt, en för båda och båda för en, att till kronan utgiva ett belopp av 184 kronor 10 öre såsom ersättning för en kulsprutepipa, som söndersprängts vid skarpskjutning den 30 juni samma

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 saml. 16 häft. (Nr 21.)

91 28

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

år. Utredningen i målet ådagalade, att kulsprutan vid tillfället varit för­ sedd med pipa för skjutning med lös ammunition i stället för sådan av­ sedd för skarpskjutning. Enligt utslaget fann krigsrätten utrett, att be- mälda furirer gjort sig skyldiga till vårdslöshet i fråga om vad dem i kontrollavseende ålegat för konstaterande av att, innan skjutövningen börjat, kulsprutan varit apterad för skarpskjutning.

Krigsrättens utslag vann laga kraft. Yid ett den 22 januari 1927 före­ taget försök till verkställighet av utslaget i avseende å Björstedt kunde denne ej anträffas, varjämte befanns, att han å vederbörlig kyrkobokfö­ ringsort saknade utmätningsbar tillgång.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 19 februari 1927, har Fredriksson anhållit att bliva befriad från den honom åliggande ersättningsskyldigheten. Såsom skäl härför har Fredriksson framhållit, dels att Björstedt, som av åklagaren i målet ansetts vara i första hand vål­ lande till skadan, vistades å okänd ort i utlandet, dels ock att, då Fred­ riksson på lönen såsom furir av andra klassen måste försörja hustru och två barn samt därjämte vore skuldsatt, ett utgivande av det ådömda ersättningsbeloppet skulle förstöra hans ekonomi samt vålla honom och familjen allvarliga försakelser och umbäranden.

Chefen för tredje arméfördelningen samt chefen för Älvsborgs regemente hava med hänsyn till de för sökanden föreliggande ömmande omständig­ heterna tillstyrkt ansökningen.

Arméförvaltningens artilleridepartement, som den 31 mars 1927 avgivit utlå­ tande i ärendet, har anfört, att ehuru ett efterskänkande av Fredrikssons ersättningsskyldighet kunde komma att av Björstedt göras gällande såsom förminskande den honom jämte Fredriksson åliggande ersättningsskyldig­ heten, departementet likväl ansåge de av Fredriksson anförda skälen så ömmande, att departementet tillstyrkte, att åtgärd vidtoges för efterskän­ kande av kronans fordran hos honom.

I infordrat utlåtande den 8 april 1927 har statskontoret anfört, att i trots av att ett efterskänkande av ersättningsskyldigheten för Fredriksson kunde av Björstedt åberopas gent emot kronan, ämbetsverket dock ansåge sig på grund av de ömmande förhållanden, som i detta fall förelåge, böra tillstyrka den gjorda ansökningen.

Enligt vad jag inhämtat, har Fredriksson den 1 november 1927 lämnat sin anställning vid regementet. Med hänsyn till omständigheterna i ären­ det finner jag det skäligt, att kronan avstår från sin fordran hos Fred­ riksson på grund av omförmälda domstolsutslag. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

3

att förre furiren vid Älvsborgs regemente A. F. Fred­ riksson må befrias från honom jämlikt regementskrigs- rättens utslag den 25 september 1926 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 184 kronor 10 öre.

2:o.

Vid skarpskjutning den 6 september 1926 med en pluton av Första livgrenadjärregementets kulsprutekompani söndersprängdes en vid pluto­ nens andra grupp använd kulspruta. Vid verkställd undersökning befanns anledningen därtill vara, att kulsprutan varit försedd med pipa för skjut­ ning med lös ammunition i stället för sådan avsedd för skarpskjutning. Vid tillfället i fråga tjänstgjorde dåvarande vice korpralen A. E. Anders­ son såsom chef för ifrågavarande grupp av plutonen.

Bedan händelsen gjorts till föremål för behandling vid regementets krigs­ rätt, förklarade krigsrätten genom utslag den 6 november 1926, att ej någon kunde anses ersättningsskyldig för skadorna å kulsprutan, utan att kronan skulle vidkännas kostnaden för kulsprutans reparation.

Sedan besvär häröver anförts, meddelade krigsb o vrätten utslag i målet den 28 mars 1927. Krigsh o vrätten fann utrett, att Andersson, som er­ hållit order att för skarpskjutningsövningen förse kulsprutan med härför avsedd skarpskjutningspipa men underlåtit att fullgöra denna skyldighet, härigenom måste anses hava gjort sig skyldig till vårdslöshet i tjänsten, samt förpliktade honom på grund härav att till kronan utgiva ersättning för skadorna å kulsprutan med ett belopp av 322 kronor 43 öre. Jämlikt 30 kap. 6 § 2 mom. rättegångsbalken ägde Andersson icke fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift, dagtecknad den 12 april 1927, har Andersson — som dåmera befordrats till korpral — anhållit att bliva befriad från den honom sålunda åliggande ersättningsskyldigheten. Såsom skäl härför har Andersson framhållit, att han, som vid olyckstillfället varit elev vid kulsprutekompaniet och saknat större praktisk erfarenhet, genom en felaktig uppgift från eu annan elev vid kompaniet förletts att åsidosätta honom åliggande kontroll, ävensom att han, som den 24 mars 1927 ingått äktenskap, saknade medel till gäldande av ifrågavarande ersättnings- belopp.

Chefen för andra arméfördelningen samt chefen för Första livgrenadjärregementet hava tillstyrkt bifall till ansökningen.

I utlåtande den 29 april 1927 har armé förvaltningens artilleri departe­ ment förklarat sig icke hava något att erinra mot att ansökningen vunne bifall.

Statskontoret, som den 18 juni 1927 avgivit utlåtande i ärendet, har jämväl förklarat sig icke hava något att erinra mot att Andersson befria­ des från den honom åvilande ersättningsskyldigheten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Andersson liar med utgången av oktober månad 1927 lämnat sin an­ ställning vid regementet. På grund av vad i ärendet förekommit anser jag mig böra tillstyrka, att Andersson befrias från skyldigheten att utgiva omförmälda ersättningsbelopp. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att förre korpralen vid Första livgrenadjärregementet A. E. Andersson må befrias från honom jämlikt krigshov- rättens utslag den 28 mars 1927 åliggande skyldighet att till kronan utgiva ersättning med 322 kronor 43 öre, samt

att ifrågavarande belopp må ur vederbörliga räkenskaper avskrivas.

Vad departementschefen under punkterna l:o och 2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter in­ stämma, behagar Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. G. O. Montgomery.

Stockholm, K. L Beckmans Boktryckeri, 1928.