7

omfattar flera taxeringsdistrikt, en för varje distrikt att fullgöra de åliggan­

den, som enligt 81 § ankomma på sådan ledamot.

.5 mom. Om utgången av de i 3 och 4 mom. omförmälda val skall den

som därvid fört ordet omedelbart underrätta ej mindre de valda än även

ordföranden i taxeringsnämnden.

över valen må besvär anföras i enahanda ordning, som i 5 § 2 mom.

första punkten sägs. Vad i övrigt finnes stadgat i samma mom. skall hava

motsvarande tillämpning å här ifrågavarande val.

6 mom. Vederbörande skogsvårdsstyrelse eller, då fråga är om taxering

av virke, för vilket skogsvårdsavgift enligt vad därom är särskilt stadgat

skall ingå till domänstyrelsen, vederbörande överjägmästare må senast den

15 februari under taxeringsåret utse ett ombud (skogsvårdsombud) med

rättighet att vid virkestaxering deltaga i taxeringsnämndens överläggningar

men icke i dess beslut.

Har skogsvårdsombud utsetts, åligger det skogsvårdsstyrelsen eller över­

jägmästaren att ofördröjligen därom underrätta ej mindre ombudet än även

ordföranden i taxeringsnämnden och länsstyrelsen.

9 §.

1 mom. Länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd

skola bestå av minst åtta, högst femton ledamöter, vilka utses årligen av

länsstyrelsen bland personer, som äro valbara till ledamöter i taxeringsnämnd

inom prövningsdistriktet. Minst halva antalet skall utses bland dem, som

jämlikt 89 § därtill föreslås.

Enligt samma grunder utser länsstyrelsen suppleanter till antal, motsva­

rande minst hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

2 mom. Vid sammankomst med länsprövningsnämnd skall landshövdingen

och vid sammankomst med Stockholms stads prövningsnämnd överståt­

hållaren eller, om han icke är tillstädes, underståthållaren vara ordfö­

rande med rättighet att deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Vid

förfall för landshövdingen eller för över- och underståthållaren skall efter

nämndens val en av dess ledamöter tjänstgöra såsom ordförande. Därest

vid sådant val särskild ordförande erfordras, skall ordet föras av landskam-

reraren.

10

%.

Den mellankommunala prövningsnämnden utgöres av ordförande och sju

ledamöter, vilka årligen utses av Kungl. Maj:t. En av ledamöterna skall

förordnas till vice ordförande att vid förfall för ordföranden tjänstgöra i hans

ställe. För varje ledamot utser Kungl. Maj:t en suppleant.

Varje länsstyrelse skall årligen i skrivelse, som senast den 31 maj insändes

till finansdepartementet, nämna två personer, lämpliga att deltaga i den

mellankommunala prövningsnämndens arbete. Bland de sålunda nämnda

utser Kungl. Maj:t minst fyra av ledamöterna samt deras suppleanter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

15

utländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsulatets

betjäning och som på grund av sin tjänst varit bosatt utomlands, så ock i

fråga om sådan persons hustru samt barn under 16 år, därest de varit

svenska medborgare och bott hos honom, så anses, som om de varit bosatta

här i riket. Person, som under beskattningsåret tillhört främmande makts

härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens eller

konsulatets betjäning och som icke varit svensk medborgare, så ock sådan

persons hustru, barn under 16 år och enskilda tjänare, därest de bott hos

honom och icke varit svenska medborgare, anses däremot vid tillämpningen

av vad i första stycket under 2) b) är stadgat icke hava varit här i riket

bosatta.

Avlider skattskyldig, skall i fråga om deklarationsskyldighet för oskift

dödsbo efter honom, försåvitt angår det beskattningsår, under vilket döds­

fallet inträffade, tillämpas vad som skolat gälla för den avlidne.

2 mom. Efter anmaning är jämväl den, som icke på grund av bestäm­

melserna i 1 mom. har deklarationsskyldighet, skyldig avgiva självdeklara­

tion.

3 mom. Lapp är ej skyldig avgiva deklaration för inkomst av ren­

skötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet, och skall förty vid till-

lämpning av bestämmelsen i 1 mom. första stycket under 2) b) så anses, som

om dylik inkomst eller förmögenhet ej vore underkastad beskattning. Önskar

lapp avgiva uppgift om inkomst eller förmögenhet, som nu sagts, må upp­

gift härom lämnas i självdeklaration, vilken avlämnas i vanlig ordning,

eller ock särskild uppgift angående renskötsel avgivas på sätt i 41 § stadgas.

27 §.

Självdeklaration skall avgivas på heder och samvete samt avfattas å blan­

kett enligt formulär, som av Kungl. Maj:t fastställes i anslutning till här

nedan meddelade bestämmelser. Dock må, där deklaration jämlikt 26 §

2 mom. infordrats av ordförande i taxeringsnämnd, de erforderliga upplys­

ningarna meddelas muntligen inför ordföranden, som inför desamma å de­

klarationsblankett och därå tager den deklarationsskyldiges underskrift.

28 §.

Självdeklaration är dels allmän självdeklaration, dels särskild själv­

deklaration.

Deklarationsskyldig, som är skattskyldig till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt, skall avgiva dels i den kommun, där han är mantalsskriven

eller utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till sådan skatt, allmän

självdeklaration till ledning vid taxering till nämnda skatt och till kom­

munal inkomstskatt i samma kommun, dels i varje annan kommun, där

han är. skattskyldig till kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration

till ledning vid taxering till sådan skatt. Deklarationsskyldig, som icke är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skall avgiva särskild

självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig till kommunal

inkomstskatt.

Finnes inom kommun administrativt område, inom vilket menighet äger

utöva beskattningsrätt, och är deklarationsskyldig skattskyldig för inkomst

eller förmögenhet såväl inom sådant område som inom annan del av kom­

munen, skall, därest de delar av kommunen, varom sålunda är fråga, tillhöra

olika taxeringsdistrikt, med avseende å självdeklarations avgivande så anses,

som om varje sådant distrikt utgjorde särskild kommun.

29 $.

1 mom. Allmän självdeklaration skall upptaga:

1) den skattskyldiges namn, hemortskommun, där sådan finnes, och hemvist

därstädes, beträffande utlänning nationalitet, beträffande utländsk juridisk

person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt beträffande skattskyldig,

som allenast under någon del av beskattningsåret varit i riket bosatt, upp­

gift om den tid, han sålunda haft bostad härstädes;

2) alla förvärvskällor, beträffande vilka skattskyldighet för beskattnings­

året åligger den skattskyldige; och skall därvid i fråga om förvärvskälla,

i vilken fastighet, underkastad fastighetsskatt, ingått, särskilt angivas

dels beskaffenheten av den skattskyldiges innehav av fastigheten, dels fastig­

hetens taxeringsvärde året näst före taxeringsåret eller, om sådant värde

det året icke varit fastigheten åsatt, dess eljest antagliga värde vid taxerings­

årets ingång, dels ock, därest fastigheten icke ingått i förvärvskällan under

hela beskattningsåret eller fastigheten ingått däri endast till viss del, huru

lång tid eller till vilken del fastigheten sålunda ingått i förvärvskällan;

3) de intäkter och de avdrag, som äro att hänföra till varje förvärvskälla;

4) de allmänna avdrag, som den skattskyldige yrkar få tillgodonjuta vid

taxeringen;

5) de särskilda kommuner och de särskilda administrativa områden inom

kommun, där inkomsten bör beskattas, med uppgift om den ort, där huvud­

kontor funnits, och om huru stor del av inkomsten enligt den skattskyldiges

åsikt belöper å varje kommun eller område; ävensom

6) den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattnings­

året, om och i den mån skattskyldighet för förmögenhet åligger honom.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit gift, skall han jämväl upp­

giva sådan boets eller andra makens inkomst och förmögenhet, över vilken

förvaltningen rättsligen tillkommit honom. Åligger skattskyldigheten andra

maken, skall uppgiften lämnas å särskild blankett. Hå skattskyldig skall

taxeras för barns förmögenhet, skall uppgift lämnas jämväl om barnets till­

gångar och skulder.

Inländsk försäkringsanstalt, som är skattskyldig för inkomst av försäkrings­

rörelse, skall i allmän självdeklaration jämväl meddela uppgift i de av­

seenden, som omförmälas i anvisningarna till 30 § kommunalskattelagen.

Därjämte skall av svenskt försäkringsaktiebolag meddelas uppgift om vad

som av bolagets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt beskattnings­

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

19

(ten utsträckning denne prövar nödigt, tillhandahålla sin bokföring och där­

till hörande handlingar för granskning, varom förmäles i 79 och 93 §§.

Vad nu stadgats skall beträffande skattskyldig, som varit delägare i vanligt

handelsbolag, kommanditbolag eller rederi, tillämpas jämväl å bolagets eller

rederiets bokföring och handlingar.

Uppgifter till ledning för annans taxering.

33 §.

Till ledning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet skola varje år

utan anmaning följande uppgifter meddelas, nämligen

a) av statsdepartement och annan statlig eller kommunal myndighet även­

som av allmän inrättning eller stiftelse, beträffande tjänsteman eller annan,

som där ägt utbekomma avlöning eller pension:

uppgift för envar angående hans förmåner i avlöning eller pension under

nästföregående år, med särskild upplysning i förekommande fall att med

tjänstebefattning följt rätt till fri kost, boställe, bostad eller löningsjord eller

inkomst av sportler, expeditionslösen, bötes- eller beslagsandelar eller andra

liknande ej till beloppet bestämda inkomster;

b) av verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts oktroj eller

blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kontroll, så oek

av annat bolag eller rederi beträffande dem, som varit anställda hos verket,

bolaget eller rederiet eller därifrån uppburit pension:

uppgift för envar angående hans förmåner, därvid stadgandet under a)

skall hava motsvarande tillämpning;

c) av annan arbetsgivare beträffande dem, som varit anställda i av honom

bedriven rörelse eller därifrån uppburit pension:

uppgift av enahanda slag, som under b) sägs;

d) av försäkringsanstalt:

uppgift för envar, som under nästföregående år åtnjutit livränta från

anstalten, angående livräntans belopp; i fråga om livränta, som utgått på

grund av pupillförsäkring, vilken tagits annorledes än mot engångspremie,

dock allenast om livräntans belopp överstigit 600 kronor;

e) av den som utbetalt royalty eller periodiskt utgående avgift för ut­

nyttjande av patent, mönster eller dylikt:

uppgift för den, till vilken under nästföregående år royaltyn eller avgiften

utbetalts, angående det utbetalta beloppet;

f} av svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som under

nästföregående år lämnat utdelning till delägarna, ävensom av svensk

ekonomisk förening, som under nämnda år lämnat utdelning å insatser i

föreningen:

1) i fråga om solidariskt bankbolag, ekonomisk förening och sådant aktie­

bolag, därifrån utdelning å aktie på grund av lag eller bolagsordning icke

får uppbäras av annan än den, som i behörig ordning styrkt sin äganderätt

till aktien:

uppgift för envar delägare eller medlem, som uppburit eller ägt uppbära

utdelning, uppgående till sammanlagt minst tio kronor, angående utdel­

ningens belopp;

2) i fråga om annat aktiebolag:

enahanda uppgift, som under 1) sägs, i den mån ägare av aktie eller i

fall, varom förmäles i 38 § 3 mom. kommunalskattelagen, annan, som upp­

burit eller ägt uppbära utdelning, är känd.

Beträffande pension, livränta eller gratifikation, som ej uppgått till 200

kronor, äger uppgiftsskyldighet icke rum, då för den, som åtnjutit dylik

pension, livränta eller gratifikation, icke tillika skall uppgivas annan inkomst.

I övrigt må icke vid avgivande av uppgift uteslutas någon förmån.

I uppgift angående utdelning, varom nu nämnts, skall angivas den tid­

punkt, då utdelningen blivit tillgänglig för lyftning. Beträffande uppgifter

rörande annan inkomst skall, i de fall då inkomsten avser kortare tid än

helt år, upplysning meddelas om den tidrymd, för vilken samma inkomst

åtnjutits.

Vid fullgörande av vad i denna paragraf är stadgat skall uppgiftsskyldig

upprätta särskild uppgiftshandling för varje person, varom fråga är. Där

så kan ske, bör uppgift fullständigt angiva personens namn, hemvist, bo­

stadsadress och födelseår samt för den, som ej är svensk undersåte, hans

nationalitet.

²⁰

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

34 §.

Vanligt handelsbolag, kommanditbolag så ock rederi för registrerings-

pliktigt fartyg skall varje år till ledning för delägares taxering utan

anmaning avlämna följande uppgifter angående bolaget eller rederiet,

nämligen

a) för varje kommun, där delägare är skattskyldig till statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt: uppgift, särskilt för varje sådan delägare, vilken uppgift

skall avfattas enligt reglerna för allmän självdeklaration och tillika inne­

hålla upplysning om den delägaren tillkommande andelen av bolagets eller

rederiets inkomst och värdet av hans andel eller lott i bolaget eller rederiet;

samt

b) för varje kommun eller, i fall som avses i 28 § tredje stycket, för

varje taxeringsdistrikt, dit någon av bolaget eller rederiet innehavd för­

värvskälla är att hänföra: uppgift, avfattad enligt reglerna för särskild själv­

deklaration, med upplysning tillika om den andel av inkomsten, som å

varje delägare belöper.

Äro bolagets eller rederiets samtliga delägare skattskyldiga till statlig

inkomst- och förmögenhetsskatt i samma kommun eller samma distrikt,

skall dock uppgift, som i b) avses, icke lämnas för den kommunen eller det

distriktet.

På ansökan av deklarationsskyldig, som visar, att i följd av hans

förvärvskällors särskilda beskaffenhet eller verksamhetens mera bety­

dande omfattning eller annan omständighet av säregen beskaffenhet hin­

der möter att avlämna självdeklaration inom ovan stadgad tid, må lands-

kamreraren i län, där taxeringen skall äga rum, utsätta särskild tid för

avlämnandet.

Vad i tredje och fjärde styckena är sagt skall hava motsvarande till-

lämpning å delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag eller rederi.

2 mom. I 31 § andra och tredje styckena omförmälda handlingar skola

avlämnas samtidigt med och fogas vid den eller de självdeklarationer, som

den deklarationsskyldige avgiver. Möter hinder därför, skola handlingarna

avlämnas så fort ske kan.

3 mom. Uppgifter enligt 33 och 34 §§ skola vara avlämnade senast den

15 februari under taxeringsåret; dock må vanligt handelsbolag, kommandit­

bolag och rederi för registreringspliktigt fartyg under enahanda villkor, som

i 1 mom. tredje och fjärde styckena sägs, åtnjuta där omförmält anstånd

med avlämnande av uppgift enligt 34 §.

4 mom. Självdeklaration efter anmaning enligt 26 § 2 mom., så ock annan

uppgift eller upplysning till ledning vid taxering för inkomst eller förmögen­

het, som på grund av anmaning skall avgivas, skall avlämnas inom den tid,

som i anmaningen förelägges; dock må den, som jämlikt 1 mom. av denna

paragraf äger njuta anstånd med avlämnande av självdeklaration, tillgodo­

njuta enahanda anstånd med efterkommande av anmaning att avgiva

sådan deklaration eller annan uppgift eller upplysning för egen taxering,

även om i anmaningen förelagts kortare tid för avlämnandet.

Vad nu sagts skall hava motsvarande tillämpning i fråga om tillhanda­

hållande av bokföring och andra handlingar enligt 32 § 3 mom.

²²

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift

enligt 33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den

taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen

eller uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall

äga rum i Stockholm, till överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen

i det län, magistraten eller stadsstyrelsen i den stad eller landsfiskalen i

det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum.

Motsvarande gäller i fråga om avlämnande av handlingar, som omför-

mälas i 31 § andra och tredje styckena.

Uppgifter enligt 33 eller 34 § skola vid avlämnandet vara ordnade kom­

mun- eller församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annor-

ledes vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av

uppgifter avser.

erhållit anmaning att fullständiga självdeklaration, som varit ofullstän­

dig, att efterkomma sådan anmaning, skall den skattskyldige, där ej nedan

annorlunda stadgas, likaledes vara förlustig rätten att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering, för vilken handlingen eller deklara­

tionen skolat ligga till grund.

2 mom. Vad i 1 mom. är sagt om förlust av rätt att hos kammarrätten

och Kungl. Maj:t överklaga taxering har icke avseende å staten, landsting,

kommun eller annan dylik menighet.

Underlåter någon, som är skyldig avgiva självdeklaration för staten, lands­

ting, kommun eller annan dylik menighet, att inom föreskriven tid avgiva

sådan deklaration, och efterkommer han icke heller anmaning om deklara­

tionens insändande, må för deklarationens införskaffande biträde anlitas av

länsstyrelsen, som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offent­

lig tjänsteman, lämpligt vite. Detsamma gäller även för det fall, att an­

maning att fullständiga självdeklaration, som befunnits ofullständig, icke

hörsammats.

3 mom. Kan det antagas, att den som underlåtit avgiva självdeklaration

därtill haft skälig anledning, eller förmår skattskyldig för annan under­

låtenhet visa giltig ursäkt, skall här ovan stadgad påföljd icke äga mm.

4 mom. Om ansvar för underlåtenhet att hörsamma ^anmaning att in­

komma med självdeklaration, som jämlikt 26 § 1 mom. skall avgivas utan

anmaning, eller att hörsamma förnyad anmaning att avgiva självdeklara­

tion, då skyldighet att avgiva deklaration inträder först efter anmaning,

stadgas i 141 § 1 mom.

5 mom. Gör någon sig skyldig till försummelse, som här ovan i denna

paragraf omförmäles, eller underlåter någon, som mottagit anmaning att

avlämna upplysningar enligt 32 § 2 mom. eller att tillhandahålla bokföring

och därtill hörande handlingar enligt 32 § 3 mom., att efterkomma dylik

anmaning, skall anteckning därom verkställas i inkomstlängden.

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

40 §.

1 mom. Om ansvar för underlåtenhet att behörigen fullgöra föreskrifterna

i 33 och 34 §§ stadgas i 142 §.

2 mom. Hörsammas icke anmaning att avlämna uppgift enligt 33, 34

eller 35 §, må för uppgiftens införskaffande anlitas biträde av länsstyrelsen,

som äger förelägga den försumlige, därest han icke är offentlig tjänste­

man; lämpligt vite. Krono- eller stadsbetjänt, som verkställer delgivning

av dylikt föreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse

med fem kronor för varje förrättning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

25

Särskild uppgitt angående renskötsel.

41 §.

1 mom. Särskild uppgift angående renskötsel, som avses i 26 § 3 mom.,

skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t i

anslutning till de i 29 § 1 mom. meddelade föreskrifter. Sådan uppgift

bör senast den 31 januari avlämnas antingen i den ordning, som i 37 §

1 mom. sägs, eller oek till ordningsmannen i den lappby, uppgiftslämnaren

tillhör.

Det åligger ordningsman i lappby att granska till honom avlämnade upp­

gifter samt å desamma anteckna ej mindre det antal egna renar och skötes­

renar, som för den skattskyldige finnes upptaget i senast upprättade renlängd,

än även de övriga upplysningar och erinringar, som han finner av omständig­

heterna påkallade. Uppgifterna skola därefter av ordningsmannen senast

den 10 februari eller, om uppgift senare avlämnas, inom en vecka efter av­

lämnandet översändas antingen direkt till vederbörande lappfogde eller ock

till landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum,

med åliggande för denne att ofördröjligen vidarebefordra dem till lappfogden.

2 mom. Sedan uppgifter angående renskötsel enligt 1 mom. inkommit

till lappfogden, har denne att granska och senast den 10 mars till ordföran­

den i vederbörande taxeringsnämnd överlämna uppgifterna jämte de upp­

lysningar och erinringar, han finner omständigheterna påkalla.

Särskild uppgift angående viss lotterivinst.

42 §.

1 mom. Envar, som vid vinstdragning å här i riket utfärdade premie­

obligationer erhållit vinst, vilken uppgått till minst ettusen kronor och

för vilken icke skall utgöras skatt enligt förordningen om särskild skatt

å vissa lotterivinster, är skyldig att till ledning för egen taxering för inkomst

eller förmögenhet avgiva särskild uppgift om vinsten. Sådan uppgift

skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t,

och vid vinstmedlens lyftande avlämnas till obligationernas utfärdare; och

har denne att tillse, att vinst icke utlämnas, utan att uppgiftsskyldigheten

behörigen fullgöres.

Äga flera del i vinst, må uppgiftsplikten fullgöras på det sätt, att

den av delägarna, som ombesörjer vinstens lyftande, i den av honom till

ledning för egen taxering avlämnade uppgiften lämnar upplysning jämväl

om övriga delägare och deras andel i vinsten.

2 mom. Enligt 1 mom. avgivna uppgifter skola för varje år senast den

15 februari nästföljande år av obligationernas utfärdare avlämnas i ena­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

27

verkningen, samt, vad angår timmer, om stycketal, dimensioner och kubik-

massa i fast mått och beträffande övriga virkesslag, med de undantag, som

i 2 och 3 mom. angivas, om kubikmassa i fast eller löst mått; dock skall,

vad angår flottgods, stycketal tillika alltid uppgivas.

Deklarationsskyldig skall uppgiva det belopp, vartill han anser rotvärdet

för varje särskilt virkesslag böra uppskattas.

1 övrigt är det envar obetaget att meddela de upplysningar, som kunna

tjäna till ledning för hans taxering till skogsaccis.

2 mom. Möter i särskilt fall svårighet att beträffande annat virkes­

slag än timmer uppgiva kubikmassa, må uppgift därom utelämnas; dock

vare sådant ej medgivet för den som yrkesmässigt driver trävarurörelse.

3 mom. Den som kolat under beskattningsåret avverkat virke må, om

han hellre vill, i virkesdeklarationen angiva, i stället för kubikmassan kol­

virke, mängden av de kol, som vid kolningen erhållits.

Vad nu sagts gäller ej beträffande kol virke, som förts från skogen för

att annorstädes kolas.

4 mom. Uträkningen av kubikmassa, där sådan uppgives, bör ske

för timmer: efter toppmått eller mått på mitten i enlighet med den metod,

som använts för timrets intumning;

för sparrar, bjälkar och spiror: efter virkets mått på mitten; samt.

för gruvstolpar, pappersmasseved och annan ved: efter det mått, fast eller

löst, som blivit använt vid mätningen.

Deklarationen skall innehålla uppgift, efter vilka grunder uträkningen i

varje särskilt fall skett.

46 §.

Efter anmaning är envar skyldig att till ledning för egen taxering för

avverkat virke avlämna avverkningsjournaler, tumlistor eller andra hand­

lingar, som prövas vara av betydelse för taxeringen. Dessa handlingar

skola, så snart ske kan, efter användandet återställas till vederbörande.

Efter anmaning är vidare envar skyldig att i den omfattning, som i

anmaningen angives, meddela för egen taxering till skogsaccis erforderliga

upplysningar utöver dem, som föranledas av deklarationsformuläret. Dylika

upplysningar skola avgivas skriftligen, men må, om de infordrats av taxe­

ringsnämndens ordförande, meddelas muntligen inför ordföranden. I sådan

händelse skola upplysningarna skriftligen avfattas av ordföranden samt un­

dertecknas av den, som meddelat dem.

47 $.

Har å fastighet avverkats virke, beträffande vilket annan än fastighetens

ägare eller därmed likställd innehavare skall anses såsom avverkare, är

ägaren eller innehavaren skyldig att efter anmaning avlämna uppgift om

32

betet, jämlikt 56 § erhållit del av nämnda deklarationer och uppgifter,

till obehörig yppa något av deras innehåll.

Under överläggningarna inom nämnd lämnade upplysningar och yttrade

åsikter rörande enskildas ekonomiska ställning må icke på något sätt ut­

spridas.

Om ansvar och ersättningsskyldighet vid överträdelse av vad i denna

paragraf är sagt stadgas i 140 §.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

4 KAP.

Om beskattningsnämndernas verksamhet.

I. Allmän fastighetstaxering.

Förberedande åtgärder för beredningsnämndernas och fastighetstaxerings-

nämndernas verksamhet.

58 §.

1 mom. När allmän fastighetstaxering förestår, har domänstyrelsen att

för samtliga kronans och andra allmänna skogar, särskilt för varje kom­

mun, på grundval av för domänstyrelsen tillgängliga handlingar eller eljest

i mån av behov infordrade upplysningar låta upprätta längder, som för

varje skog skola upptaga areal produktiv skogsmark, rotvärde per kubik­

meter å den normala årsavkastningen, medelbonitet och relativ skogstillgång

ävensom uträknat värde å skogsmarken och den växande skogen såväl per

hektar som å skogen i dess helhet. Längderna skola avlämnas till länssty­

relsen före utgången av augusti månad året näst före taxeringsåret.

Länsstyrelsen har att i den omfattning, sådant anses nödigt, genom sak­

kunnig person kommunvis före utgången av augusti månad året näst före taxe­

ringsåret låta uppgöra dylika längder för sådana enskilda skogar inom länet,

för vilka tillfredsställande hushållningsplaner finnas tillgängliga eller av

ägaren i erforderliga delar tillhandahållas.

2 mom. I god tid före sammanträde enligt 59 § 1 mom. har landskamreraren

att på grundval av de uppgifter, som jämlikt 18 § första stycket avlämnats,

och de upplysningar, som eljest kunna vinnas, verkställa undersökning

rörande fastigheternas allmänna saluvärde å länets landsbygd. Länssty­

relsen äger inkalla lämpligt antal personer med ingående kännedom om

fastighetsvärdena att därvid tillhandagå landskamreraren med upplysningar.

59 $.

1 mom. Senast den 25 oktober året näst före det, då allmän fastighets­

taxering skall äga rum, skola efter kallelse av länsstyrelsen ordförandena i

beredningsnämnderna och fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd

ävensom de beredningsnämndsledamöter, som därtill utsetts enligt 5 § 3

33

mom., samt de fastighetstaxeringsnämndsledamöter, vilka enligt 6 § 1 mom.

utsetts av länets landsting, sammanträda inför länsstyrelsen eller lands-

kamreraren å en eller flera lämpliga orter för förberedande överläggningar

rörande tillämpningen av de allmänna grunderna vid den förestående all­

männa fastighetstaxeringen; och äger länsstyrelsen till dessa sammanträden

kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest

kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom länet eller

delar därav eller ock särskilt rörande värdering av skogsmark och skog.

Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid för­

säljning av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastig­

hetstaxering och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna salu­

värde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för

övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda

värde. Därjämte skall genom länsstyrelsens försorg dels lämnas en samman­

fattande redogörelse för de genomsnittliga rotvärden, de medelboniteter samt

den relativa skogstillgång, som finnas upptagna i de genom domänstyrelsen

och länsstyrelsen uppgjorda längderna över allmänna och enskilda skogar i

länet, dels framläggas förslag till en efter länets förhållanden avpassad tabell

för utfinnande av skogsmarkens och den växande skogens värde per hektar

vid olika avkastningsförmåga och virkespris (hjälptabell) ävensom till de

särskilda anvisningar för verkställande av taxering av skogsmark och växande

skog, som kunna finnas erforderliga för en riktig tillämpning av de före­

skrivna taxeringsgrunderna, såsom om virkesprisens beräkning med hänsyn

till olika utdrivningsförhållanden, olika flottnings- och andra transportkost­

nader, olika grovlek och därav betingat olika värde å det virke, som kan

regelmässigt utvinnas å en viss bonitet, med mera dylikt. Avser samman­

trädet överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,

skola redogörelserna och förslagen till tabell och särskilda anvisningar där­

efter lämpas.

För sådana trakter inom länet, där jordbruksfastigheterna kunna med

avseende å ägoslag och jordens beskaffenhet anses vara väsentligen likartade,

böra de vid dessa sammanträden närvarande på grundval av den redogörelse,

landskamreraren enligt vad nyss är sagt har att avgiva, föreslå vissa värden

för ytenhet mark av olika ägoslag, godhetsklasser och brukningsförhållanden

under förutsättning av normalt byggnadsbestånd, vilka enhetsvärden må tjäna

till ledning vid taxeringen av jordbruksfastigheter. Jämväl i fråga om

annan fastighet bör, i den mån så anses erforderligt, överenskommas om en­

hetliga grunder för taxeringen.

Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på

grundval av den redogörelse och de förslag, som genom länsstyrelsens för­

sorg avgivas, fastställas hjälptabell av nyss angivet slag ävensom de sär­

skilda anvisningar, som kunna finnas erforderliga.

Vid sammanträdet föres protokoll av den person, som länsstyrelsen därtill

utsett; och skall länsstyrelsen skyndsamt tillställa ordförandena i berednings-

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 häft. (Nr 21b.)

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

34

nämnderna och i fastighetstaxeringsnämnderna å länets landsbygd bestyrkta

avskrifter av protokollet.

2 mom. Skulle för åstadkommande av en jämn och likformig taxering

i stad länsstyrelsen finna lämpligt att hålla sammanträde med ordförande

och ledamöter av stadens fastighetstaxeringsnämnder, må sådant samman­

träde äga rum före taxeringsarbetets påbörjande. Därvid skola stadgandena

i 1 mom. hava motsvarande tillämpning.

3 mom. Sedan sammanträde enligt 1 mom. hållits och innan berednings-

nämnderna börja det egentliga arbetet, må å landet ordföranden i fastighets-

taxeringsnämnden, efter samråd med landskamreraren angående tid och plats,

sammankalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna i

fastighetstaxeringsnämnden ävensom samtliga ordförande i de till fastighets-

taxeringsdistriktet hörande beredningsnämnderna till överläggningar rörande

det förestående taxeringsarbetet. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet

ägnas åt åtgärder för befordrande av likformig taxering inom fastighetstaxe-

ringsdistriktets olika delar samt åt spörsmål, som kunna förväntas vålla

beredningsnämnderna svårigheter.

Vid sammanträdet föres protokoll av fastighetstaxeringsnämndens ord­

förande; och skall ordföranden skyndsamt tillställa beredningsnämndernas

ordförande bestyrkta avskrifter av protokollet.

60.§.

1 mom. Sedan länsstyrelsen ombesörjt, dels att de vid närmast föregående

allmänna fastighetstaxering tillgängliga jordregisterutdragen blivit fullständi-

gade med de anteckningar, som efter utdragens upprättande tillkommit i jord­

registret, dels att utdrag verkställts av jordregistret i de delar, som upp­

lagts under samma tidrymd, skall' länsstyrelsen senast den 15 september

året näst före taxeringsåret till ordföranden i vederbörande beredningsnämnd

översända omförmälda utdrag ävensom de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering och därefter avgivna, hos länsstyrelsen förvarade fastig-

hetsdeklarationer och andra uppgifter rörande fastigheter inom berednings-

distriktet.

1 den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer, skall beredningsnämndens ord­

förande därjämte erhålla tillgång till de vid närmast föregående allmänna

fastighetstaxering upprättade fastighetslängderna, såvitt beredningsdistriktet

angår.

2 mom. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har

länsstyrelsen att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet

eller fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör, över­

sända dels de i 18 § första stycket omförmälda uppgifterna, dels de i 58 §>

1 mom. omförmälda längder, som kunna vara uppgjorda för kommuner,

tillhörande beredningsdistriktet eller fastighetstaxeringsdistriktet, dels ock den

för distriktet fastställda hjälptabellen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

36

delas av Kungl. Maj:t. Fastighetslängderna underskrivas av berednings-

nämndens ordförande och ledamöter.

4 mom. De av beredningsnämnden följda grunderna för taxeringen, såvitt

angår jordbruksfastighet, skola för varje fastighet upptagas i en särskild

längd enligt fastställt formulär. Denna längd, som, därest berednings-

distriktet består av mer än en kommun, upplägges särskilt för varje kom­

mun, skall med lämpliga mellanrum under beredningsarbetet framläggas för

nämnden, som i händelse av ojämnhet i taxeringen har att verkställa

erforderlig jämkning. Då nämndens förslag till taxering föreligger färdigt,

skall längden i justerat skick fogas vid protokollet. Senast den 20 december skall

ordföranden översända sammandrag av längden till landskamreraren i länet.

63 $.

Beslut må icke fattas av beredningsnämnd, med mindre närvarande äro

ordföranden och minst två ledamöter, av vilka, i händelse nämndens distrikt

omfattar två eller flera kommuner, minst en skall vara vald från den

kommun, där fastigheten är belägen.

Ordföranden åligger att i alla de fall rörande värdesättning, då hans

mening icke blivit följd, i fastighetslängderna upptaga det värde, han anser

böra föreslås; och är det var och en av de övriga medlemmarna i berednings­

nämnden obetaget att få sin särskilda mening till protokollet antecknad,

om densamma skriftligen avfattad senast vid protokolljusteringen avlämnas

till ordföranden. Enahanda rätt att få sin särskilda mening till protokollet

antecknad tillkommer tillkallad sakkunnig beträffande taxering, för vilken

hans biträde anlitats.

64 $.

Beredningsnämndens förslag skall föreligga färdigt senast den 15 december

året näst före taxeringsåret; och skall förslaget under tio dagar viss angiven

tid på dagen hållas tillgängligt inom kommunen hos beredningsnämndens ord­

förande eller någon dess ledamot, med rätt för ägare eller därmed likställd

innehavare av fastighet inom distriktet att senast den 5 påföljande januari

till beredningsnämndens ordförande avgiva skriftliga erinringar mot förslaget,

åliggande det ordföranden att sådant i vederbörlig ordning kungöra.

Därest erinran mot förslaget avgivits eller känt blivit, att beträffande i

fastighetslängden uppförd fastighet före årsskiftet inträffat sådan omständig­

het, som föranleder, att fastigheten skall uppdelas i flera taxeringsenheter,

skall ordföranden senast den 15 januari hålla sammanträde med berednings­

nämnden, som har att yttra sig över inkommen erinran samt i förekom­

mande fall avgiva nytt förslag till taxering. Dylika yttranden och förslag

upptagas i protokollet.

Senast den 20 januari skall beredningsnämndens ordförande till ordföranden

i fastighetstaxeringsnämnden överlämna de upprättade fastighetslängderna,

behörigen summerade, ävensom nämndens protokoll, de deklarationer och

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

37

andra skriftliga uppgifter och upplysningar, som avlämnats till ledning vid

taxeringen, samt de enligt (JO § beredningsnämndens ordförande tillhanda-

komna handlingarna.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Fastighetstaxeringsnämndernas verksamhet.

65 §.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd å landet åligger huvudsakligen:

a) att före nämndens sammanträde granska de från beredningsnämndernas

ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga handlingar och därvid

särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna tillämpat de enhetsvärden,

som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet, samt de

värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde ansetts böra komma

till användning inom vederbörande beredningsdistrikt;

b) att vidtaga åtgärder för införskaffande av de uppgifter och upplys­

ningar, som ytterligare må finnas erforderliga för taxeringen;

c) att kalla fastighetstaxeringsnämndens ledamöter till sammanträden,

leda nämndens arbete och vid sammanträdena föra ordet; samt

d) att ombesörja förandet av nämndens protokoll och längder.

Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd i stad har enahanda åligganden

som i 61 § stadgas för ordförande i beredningsnämnd.

66

%.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd å landet hållas

å tid och plats, som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie ledamot

hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom utsedd

suppleant och tillika härom underrätta ordföranden. Föredragande i nämnden

är vederbörande beredningsnämnds ordförande beträffande de fastigheter,

''som tillhöra hans beredningsdistrikt.

Vid sammanträdena föres protokoll i erforderlig omfattning. Protokollet

justeras inför nämnden och justeringen hestyrkes genom å protokollet tecknat

intyg av två ledamöter.

2 mom. Innan fastighetstaxeringsnämnd å landet börjar det egentliga

arbetet, skall ordföranden, efter samråd med landskamreraren angående tid

och plats, kalla de av länsstyrelsen och landstinget utsedda ledamöterna

ävensom samtliga ordförande i beredningsnämnderna i de till fastig-

hetstaxeringsdistriktet hörande beredningsdistrikten till ett förberedande

sammanträde. Vid detta har ordföranden, med erforderligt biträde av be­

redningsnämndernas ordförande, att avgiva noggrann redogörelse för de

värderingsgrunder, efter vilka varje beredningsnämnd upprättat sitt förslag,

ävensom för sin egen mening, huruvida och i vad mån dessa värderings­

grunder kunna anses överensstämma med resultatet av överläggningarna

vid det i 59 § 1 mom. omförmälda sammanträdet inför länsstyrelsen eller

landskamreraren eller eljest med de priser, som erhållits vid fastighetsför-

säljningar i orten. På grundval av dessa redogörelser skola de vid samman­

trädet närvarande taga under övervägande och för anteckning till proto­

kollet uttala sin mening, vilka allmänna jämkningar av beredningsnämn-

dernas förslag finnas erforderliga för en jämn och likformig taxering i hela

fastighetstaxeringsdistriktet.

Avskrift av protokollet skall inom tio dagar efter sammanträdet av ord­

föranden översändas till landskamreraren, som har att, efter därav tagen

del, till finansdepartementet insända de inkomna protokollsavskrifterna även­

som de i 62 § 4 mom. angivna sammandragen.

3 mom. Sedan det i 2 mom. omförmälda sammanträdet hållits, tager

taxeringsarbetet sin början med de kommuner, där vid nämnda samman­

träde beredningsnämndernas förslag ansetts tillfredsställande, samt fortgår

kommun efter kommun och fastighet efter fastighet. Föredraganden har att

i varje fall meddela såväl beredningsnämndens förslag som ock sin egen

mening ävensom redogöra för inkomna erinringar och de ändringar, som

beredningsnämnden funnit sig böra föreslå. Nämnden beslutar därefter,

dels med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels,

beträffande varje fastighet, för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som

för året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.

Nämndens sålunda fattade beslut skola antecknas i fastighetslängderna.

Fastighetslängderna underskrivas av nämndens ordförande och ledamöter.

67 §.

1 mom. Sammanträden med fastighetstaxeringsnämnd i stad hållas inom

staden å tid och ställe, som ordföranden bestämmer. Möter för ordinarie

ledamot hinder att tillstädeskomma, skall han i sitt ställe kalla för honom

utsedd suppleant och tillika härom underrätta ordföranden.

Om protokoll vid nämndens sammanträden gäller vad i 66 § 1 mom. är ^

sagt om protokoll vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd å landet.

2 mom. Är stad indelad i två eller flera fastighetstaxeringsdistrikt och

har sådant sammanträde, som i 59 § 2 mom. omförmäles, icke funnits

erforderligt, skall länsstyrelsen uppdraga åt ordföranden i en av fastighets-

taxeringsnämnderna att före taxeringsarbetets påbörjande kalla övriga ord­

förande och ledamöter till sammanträde för förberedande överläggningar

rörande de allmänna grunder, som böra i stadens skilda delar komma i till-

lämpning vid taxeringen; och äger länsstyrelsen på framställning av den

sammankallande ordföranden medgiva, att han må till detta sammanträde

kalla jämväl andra personer, vilka på grund av sin verksamhet eller eljest

kunna antagas äga sakkunskap rörande fastighetsvärdena inom staden.

3 mom. Fastighetstaxeringsnämnd i stad företager fastighetstaxeringen i

den ordning, som finnes bäst lämpad för vinnande av jämnhet och likformig­

het mellan taxeringsvärdena i stadens olika delar. Nämnden beslutar, dels

med vilket belopp taxeringsvärde skall åsättas varje fastighet och dels, be­

³⁸

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

39

träffande varje fastighet för vilken fastighetsskatt skall utgöras, vem som

för året skall upptagas såsom skattskyldig för fastigheten. Nämndens sålunda

fattade beslut skola antecknas i fastighetslängder, och skola i fråga om

dessa längder stadgandena i 62 § 3 mom. hava motsvarande tillämpning.

68

Beslut må icke fattas av fastighetstaxeringsnämnd å landet, med mindre

ordföranden och föredraganden eller, där ordföranden själv såsom bered-

ningsnämndsordförande är föredragande, en av länsstyrelsen utsedd ledamot

äro närvarande samt tillika en landstingsvald och en kommunvald ledamot

äro tillstädes, ej heller av fastighetstaxeringsnämnd i stad, med mindre ord­

föranden samt minst två ledamöter äro tillstädes.

Envar ledamot har rätt samt ordföranden och, i fastighetstaxeringsnämnd

å landet, föredraganden skyldighet att i händelse av avvikande mening

låta densamma antecknas till protokollet. Enahanda rätt att få sin mening

antecknad till protokollet tillkommer tillkallad sakkunnig beträffande taxe­

ring, för vilken hans biträde anlitats.

69 §.

1 mom. Fastighetstaxeringsnämndens arbete bör taga sin början å landet

senast den 1 februari under taxeringsåret och i stad senast den 15 december

året dessförinnan. Arbetet skall vara avslutat i länen senast den 15 mars

och i Stockholm senast den 15 juni under taxeringsåret.

2 mom. Senast den 31 mars skall fastighetstaxeringsnämndens ordfö­

rande till länsstyrelsen insända fastighetsdeklarationerna och övriga hand­

lingar ävensom berednings- och fastighetstaxeringsnämndernas protokoll.

Fastighetslängderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t

föreskriver.

3 mom. Fastighetslängderna, i huvudskrift eller bestyrkt avskrift, skola

vara att tillgå för landskamreraren och fastighetsprövningsnämnden samt

i den ordning, Kungl. -Maj:t föreskriver, dels tillhandahallas dem, som hava

att verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels offentligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton

dagar före den 15 maj under taxeringsåret.

4 mom. Stadgandena i 2 och 3 mom. hava icke tillämpning beträffande

Stockholm.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Förberedande åtgärder för fastighetsprövningsnämndernas verksamhet.

70 §.

1 mom. Sedan fastighetslängderna med tillhörande handlingar blivit till­

gängliga för landskamreraren, skall denne ingående granska längderna även­

som de hos berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna förda protokollen

samt därefter hos fastighetsprövningsnämnden framställa yrkande om de

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

åtgärder, som erfordras för åstadkommande av en jämn och likformig fastig­

hetstaxering. Landskamreraren har jämväl att sörja för införskaffandet av

erforderliga yttranden över de hos nämnden anförda besvären samt att

åvägabringa för besvärens prövning eljest erforderlig utredning.

Vid granskningsarbetet må landskamreraren åtnjuta nödigt biträde av,

förutom vederbörande tjänstemän hos länsstyrelsen, jämväl andra personer,

som av honom tillkallas. Då i visst taxeringsärende utredning genom sär­

skild sakkunnig anses erforderlig, bör landskamreraren föranstalta därom.

2 mom. Länsstyrelsen äger, där så anses erforderligt, kalla ordförande

eller ledamot i fastighetstaxeringsnämnd i länet eller andra i fastighets­

värdering kunniga och erfarna personer att under landskamrerarens gransk-

ningsarbete eller vid sammanträde med fastighetsprövningsnämnden infinna

sig för upplysningars meddelande. För enahanda ändamål må länsstyrelsen

inkalla jämväl ledamot av fastighetsprövningsnämnden före nämndens sam­

manträde.

71 §.

Med ledning av de i 66 § 2 mom. andra stycket omförmälda hand­

lingarna verkställes i den ordning, Kungl. Maj:t förordnar, undersökning

för utrönande, huruvida vid taxeringen av jordbruksfastigheter å landsbygden

jämnhet och likformighet de olika länen emellan blivit uppnådd. Resultatet

av undersökningen meddelas landskamrerarna senast den 30 april under

taxeringsåret.

Ovannämnda handlingar skola tillhandahållas kammarrätten senast den

30 april året näst efter taxeringsåret.

Fastighetsprövningsnämndernas verksamhet.

72 §.

1 mom. Fastighetsprövningsnämnd granskar och prövar fastighetstaxering­

arna inom sitt distrikt samt beslutar över anförda besvär och gjorda

framställningar i anledning av fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

2 mom. I län sammanträder fastighetsprövningsnämnd på länsstyrelsens

kallelse i residensstaden eller, i anseende till inträffade utomordentliga

händelser, å annan samlingsort å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda,

att nämndens arbeten må vara avslutade senast den 20 juni. Möter för

ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras

hos länsstyrelsen, som inkallar suppleant i hans ställe.

Landskamreraren har att övervara nämndens sammanträde med skyldig­

het att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att

deltaga i besluten.

3 mom. Om tid och ställe för sammanträden med Stockholms stads pröv-

ningsnämnd, om villkor för nämndens beslutförhet samt om åliggande för

kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden att

övervara nämndens sammanträden och därvid yttra sig stadgas i 102 §.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

41

73 §.

Alla beslut av fastighetsprövningsnämnden skola upptagas i nämndens

protokoll. Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller

blivit fastställd annorlunda än fastighetstaxeringsnämnden bestämt, skall

antecknas i vederbörande fastiglietslängd och jämväl upptagas i särskild

längd (ändringslängd). Närmare föreskrifter om längdföringen meddelas av

Kungl. Maj:t. »

Fastighetsprövningsnämndens protokoll föres och de av nämndens beslut

föranledda anteckningarna i fastighetslängderna och ändringslängden verk­

ställas av den eller de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant

förordnande får icke meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara

tillstädes hos nämnden.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller senast inom

fjorton dagar inför nämndens ordförande jämte landskamreraren och minst

två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka skola inställa sig på ordfö­

randens kallelse. Justeringen bestyrkes i båda fallen genom ett av nämn­

dens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å såväl fastig­

hetslängderna som ändringslängden vitsorda enligt fastighetsprövnings­

nämndens beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.

74 §.

Fastighetsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller be­

styrkt avskrift, skola, utom vad angår Stockholm, i den ordning Kungl.

Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som verkställa debitering av de

på grund av taxeringen utgående utskylder, dels så snart ske kan offent­

ligen framläggas inom vederbörande kommun.

II. Årlig taxering.

Förberedande åtgärder för taxeringsnämndernas verksamhet.

75 §.

Länsstyrelsen må, innan taxeringsarbetet för året tager sin början, från

varje taxeringsnämnd inom länet eller viss del därav kalla ordföranden och

högst två andra medlemmar att å lämplig ort sammanträda inför länssty­

relsen eller landskamreraren för överläggningar rörande taxeringsarbetet,

och må till dylikt sammanträde jämväl särskilda sakkunniga kallas för

lämnande av upplysningar. Vid överläggningarna bör uppmärksamhet ägnas

åt åtgärder för befordrande av en likformig och rättvis taxering samt åt

spörsmål, som vid tidigare års taxeringar varit föremål för oriktiga avgöran­

den av taxeringsnämnderna eller som kunna förväntas under det förestå­

ende arbetet vålla nämnderna svårigheter.

Vid sådant sammanträde föres protokoll av den person, som länsstyrelsen

42

därtill utsett; och skall länsstyrelsen skyndsamt tillställa ordförandena i

taxeringsnämnderna bestyrkta avskrifter av protokollet.

76 $.

Senast den 15 februari skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver,

till taxeringsnämndens ordförande, utom i Stockholm, överlämnas av­

skrifter av fastighetslängderna, inkomstlängden, skogsaccislängden och

länsprövningsnämndens ändringslängder för nästföregående år, såvitt taxe-

ringsdistriktet angår.

Inom samma tid skall länsstyrelsen, utom vad angår Stockholm, till ord­

föranden i taxeringsnämnden översända de vid nästföregående års taxering

avgivna, hos länsstyrelsen förvarade självdeklarationer och andra till led­

ning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet avlämnade uppgifter för

taxeringsdistriktet.

Efter anmälan hos länsstyrelsen äger ordförande i taxeringsnämnd få till­

gång jämväl till andra för taxering avgivna, hos länsstyrelsen förvarade

deklarationer och handlingar än nu nämnts, i den mån han tinnes därav

hava behov.

Erfordras för taxeringsarbetet tillgång till viss självdeklaration eller

annan för taxering avlämnad skriftlig uppgift eller upplysning, som för­

varas hos den mellankommunala prövningsnämnden, äger ordförande

i taxeringsnämnd efter anmälan hos allmänna ombudet hos omförmälda

prövningsnämnd utbekomma densamma. Efter begagnandet skall deklara­

tionen, uppgiften eller upplysningen skyndsamt återställas till den mellan­

kommunala prövningsnämnden.

Taxeringsnämndernas verksamhet.

77 §.

1 mom. Taxeringsnämnd har att, med de i 85 § och 114 § andra

stycket angivna undantag, verkställa taxering av dem, som äro skatt­

skyldiga inom nämndens taxeringsdistrikt.

2 mom. Den gemensamma taxeringsnämnden har att verkställa dels

taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av skattskyldiga, som

sakna hemortskommun i riket, ävensom av sådana i 26 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt omförmälda skattskyldiga, som jäm­

likt § 3 mom. 2 mantalsskrivningsförordningen skola mantalsskrivas inom

Stockholms stad och S:t Nikolai församling, dels ock taxering till kommunal

inkomstskatt av skattskyldiga, då sådan taxering skall ske för gemensamt

kommunalt ändamål.

Taxering, som verkställes av den gemensamma taxeringsnämnden, anses

äga rum å särskild ort och i särskilt taxeringsdistrikt.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande åligger huvudsakligen:

a) att tillhandahålla deklarationsblanketter och blanketter till uppgifter

Kungl. Maj-.ts -proposition Nr 214.

Kun fl L Maj:ts proposition Nr 214.

45

har han att, i den omfattning stadgandena i 56 § medgiva, tillhanda­

hålla ledamöterna alla för taxeringen erhållna deklarationer, andra upp­

gifter och upplysningar samt att efter sorgfällig beredning göra de an­

märkningar och framställningar, vartill han för en behörig taxering finner

sig äga anledning.

2 mom. I de taxeringsdistrikt, där taxering av lappar för inkomst av

renskötsel ifrågakommer, böra sammanträden för förrättande av dylik taxe­

ring hållas i god tid före den 15 april; och åligger det ordföranden att om

tid och plats för sammanträdena samråda med vederbörande lappfogde.

Lappfogden samt ordningsman i lappby inom taxeringsdistriktet skola sär­

skilt kallas till dylikt sammanträde. För kallelsens delgivning med ord­

ningsman skall, där så erfordras, biträde lämnas av kronobetjäningen.

Vid sådant sammanträde skall ordningsman, som nu nämnts, vara när­

varande, då fråga är om taxering av lappar, som tillhöra ordningsmannens

lappby, med rätt för ordningsmannen att deltaga i nämndens överlägg­

ningar men ej i besluten. Ordningsmannen skall till dylikt sammanträde

medföra det hos honom förvarade exemplaret av senast upprättade renlängd.

Där så ske kan skall jämväl lappfogden vara tillstädes vid sådant samman­

träde med rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

84 %.

1 mom. Under de år, då särskild fastighetstaxering skall äga rum,

har taxeringsnämnden att, så fort ske kan, företaga sådan taxering. Nämn­

den har därvid att för varje fastighet, å vilken jämlikt 12 § 2 mom.

kommunalskattelagen nytt taxeringsvärde skall sättas, besluta till vilket

belopp det nya värdet skall upptagas. För övriga taxering underkastade

fastigheter skola de taxeringsvärden, som under nästföregående år varit

gällande, oförändrade upptagas. Samtidigt skall för varje fastighet, för

vilken fastighetsskatt skall utgöras, beslut fattas om vem som för året skall

upptagas såsom skattskyldig för fastigheten.

Taxeringsnämnden har jämväl att pröva hos nämnden gjorda framställ­

ningar om sådant särskilt angivande av värden å olika i taxeringsenhet

ingående fastigheter eller delar av fastigheter, varom i 8 § sista stycket

kommunalskattelagen förmäles.

2 mom. Varje år beslutar taxeringsnämnden, i den mån icke annat i

85 § stadgas, för envar skattskyldig, huruvida och till vilket belopp taxe­

ring till kommunal inkomstskatt samt till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt skall honom åsättas.

Så snart ske kan skall nämnden företaga taxering till kommunal inkomst­

skatt beträffande sådana inom taxeringsdistriktet skattskyldiga, som skola

taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt av annan taxeringsnämnd.

För envar, som därvid taxerats, skall underrättelse, huru taxeringen ut­

fallit, med uppgift jämväl om nettointäkt och uppskattad inkomst för varje

förvärvskälla, ofördröjligen avlåtas till omförmälda taxeringsnämnd.

46

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

3 mom. Taxeringsnämnden beslutar likaledes varje år för envar, som

är skattskyldig till skogsaccis, till vilket belopp det avverkade virkets taxe­

rade rotvärde skall upptagas.

85 $.

Taxering till kommunal inkomstskatt på grund av 57 § 3 mom. kom­

munalskattelagen må icke verkställas av taxeringsnämnd. Anser sådan

nämnd anledning föreligga att beträffande viss skattskyldig tillämpa berörda

stadgande, skall nämndens ordförande härom göra skriftlig anmälan hos

landskamreraren i länet, som, därest granskningen och prövningen av den

skattskyldiges taxering ankommer på prövningsnämnden i länet, förfar enligt

93 §. Är däremot fråga om skattskyldig, vilkens taxering på grund av den

ifrågasatta åtgärden eller av annan orsak skall bliva föremål för granskning

och prövning av den mellankommunala prövningsnämnden, skall lands­

kamreraren skyndsamt med eget yttrande överlämna ordförandens anmälan

till allmänna ombudet hos denna nämnd för den åtgärd, som enligt 93

ankommer på ombudet, och samtidigt härom underrätta landskamreraren i

annat län, där den skattskyldige, såvitt kunnigt är, blivit taxerad till

kommunal inkomstskatt.

86

§.

För varje taxeringsdistrikt eller, om distrikt består av mer än en kommun,

för varje kommun skola föras särskilda taxeringslängder, nämligen två läng­

der över taxeringen av fastigheter (fastighetslängder), av vilka den ena

skall upptaga fastigheter, som jämlikt 5 § 1, 3 eller 5 mom. kommunal­

skattelagen äro undantagna från skatteplikt, och den andra skall upptaga

övriga fastigheter, med undantag för sådana, som avses i 5 § 2 mom. nämnda

lag, en längd över taxeringen till kommunal inkomstskatt, statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt, kommunal progressivskatt och utjämningsskatt (in­

komstlängd) ävensom en längd över taxeringen till skogsaccis (skogsaccis-

längd). Hos den gemensamma taxeringsnämnden skall föras särskild in­

komstlängd över taxering för inkomst eller förmögenhet av skattskyldiga,

som omförmälas i 77 § 2 mom.

De beslutade taxeringarna skola införas i taxeringslängderna med an­

givande av taxeringens belopp och den skattskyldiges namn.

I inkomstlängden antecknas särskilt

dels i avseende å kommunal inkomstskatt uppskattad inkomst, medgivna

allmänna avdrag, taxerad inkomst, beloppet av medgivna ortsavdrag samt

beskattningsbar inkomst;

dels i avseende å statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

såvitt angår annan skattskyldig än svenskt aktiebolag och svenskt soli­

dariskt bankbolag, taxerat belopp, beloppet av medgivna ortsavdrag och be­

skattningsbart belopp, samt,

såvitt angår svenskt aktiebolag och svenskt solidariskt bankbolag, bolagets

kapital, belopp, för vilket jämlikt 7 § g) förordningen om statlig inkomst-

47

och förmögenhetsskatt skatteplikt ej föreligger, beskattningsbart belopp, skatte-

procent därå och skattens grundbelopp;

dels i avseende å kommunal progressivskatt till sådan skatt beskattnings­

bart belopp, där detta avviker från det till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt beskattningsbara beloppet, ävensom för svenskt aktiebolag och svenskt

solidariskt bankbolag skatteprocent, efter vilken skatten skall utgå, samt

för samtliga skattskyldiga skattens grundbelopp;

dels i avseende å utjämningsskatt denna skatts grundbelopp;

dels ock för envar jämlikt lagen om allmän pensionsförsäkring avgifts-

pliktig enligt förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt be­

räknat taxerat belopp, därest detsamma icke införts på grund av föreskriften

här ovan, ävensom det avgiftsbelopp, som enligt 15 § samma lag skall i

taxeringslängden införas.

Närmare föreskrifter om taxeringslängdernas förande meddelas av Kungl.

Maj:t.

Taxeringslängderna underskrivas av taxeringsnämndens ordförande och

ledamöter.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

87 §.

Beslut må icke fattas av taxeringsnämnd, där taxeringsdistriktet omfattar

blott en kommun eller del därav, därest icke närvarande äro ordföranden,

kronoombudet och minst två kommunvalda ledamöter, ej heller, där taxerings­

distriktet omfattar två eller flera kommuner, med mindre ordföranden,

kronoombudet och en ledamot från varje kommun äro tillstädes.

Ordföranden åligger att i alla de fall, då hans mening icke blivit följd,

i vederbörande taxeringslängds anteckningskolumn särskilt upptaga den

taxering, han ansett böra bestämmas. Var och en av de övriga med­

lemmarna av taxeringsnämnden är det obetaget att få sin särskilda mening

till protokollet antecknad, om densamma skriftligen avfattad senast vid

protokolljusteringen avlämnas till ordföranden. Enahanda rätt att få sin

särskilda mening till protokollet antecknad tillkommer jämväl skogsvårds-

ombud så ock tillkallad sakkunnig beträffande taxering, för vilken hans

biträde anlitats, samt lappfogde beträffande taxering av lapp för inkomst

av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd förmögenhet.

88

§.

Taxeringsnämnderna skola hava avslutat sina arbeten i länen, såvitt

angår ^arman taxering än virkestaxering, senast den ¹⁵ maj och beträffande

virkestaxering senast den ³¹ maj samt i Stockholm senast den ¹⁵ juni.

89 §.

Innan taxeringsnämnden upplöses, skall nämnden bland sina medlemmar

föreslå två personer till ledamöter i länsprövningsnämnden eller, beträffande

Stockholm, till ledamöter i prövningsnämnden för staden. Förslaget skall

intagas i taxeringsnämndens protokoll och hestyrkt avskrift av protokollet

i denna del ofördröjligen insändas till länsstyrelsen.

90 $.

1 mom. Har taxeringsnämnden åsatt fastighet nytt taxeringsvärde eller

jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen, med avvikelse från vad som

under nästföregående taxeringsår varit gällande, fördelat taxeringsvärde å

olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller har

taxeringsnämnden avslagit framställning om vidtagande av nu omförmäld

taxeringsåtgärd, åligger det taxeringsnämndens ordförande att ofördröjligen

i rekommenderat brev med allmänna posten översända underrättelse om

taxeringsnämndens beslut till fastighetens ägare eller därmed likställd inne­

havare ävensom, därest annan än ägaren eller innehavaren är skattskyldig

för fastigheten, till denne.

2 mom. Har självdeklaration eller virkesdeklaration icke blivit följd vid

taxeringen, åligger det taxeringsnämndens ordförande att å deklarationen

verkställa anteckning om avvikelsen och skälen därför samt att ofördröjligen i

rekommenderat brev med allmänna posten tillsända den skattskyldige underrät­

telse om avvikelsen och om skälen därför. Detsamma gäller beträffande annan

av skattskyldig till ledning för egen taxering för inkomst eller förmögen­

het eller för avverkat virke lämnad uppgift eller upplysning.

I enahanda ordning skall underrättelse om påförd taxering för inkomst

eller förmögenhet eller för avverkat virke meddelas sådan juridisk person

och sådan inom distriktet icke mantalsskriven fysisk person, som icke avgivit

-deklaration eller uppgift till ledning för taxeringen och som icke heller

därtill anmanats.

3 mom. Underrättelse, som i 1 eller 2 mom. omförmäles, skall inne­

fatta upplysning om vad den som icke åtnöjes med taxeringsnämndens

beslut har att iakttaga vid anförande av besvär över beslutet.

91

1 mom. Senast den 5 juni skall taxeringsnämndens ordförande till läns­

styrelsen insända de deklarationer och andra skriftliga uppgifter och upplys­

ningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen, ävensom de enligt 76 §>

första, andra och tredje styckena taxeringsnämndens ordförande tillhanda-

komna längdavskrifterna och övriga handlingar. De upprättade taxerings-

längderna skola avlämnas å den tid och i den ordning, Kungl. Maj:t före­

skriver.

2 mom. Taxeringslängderna, i huvudskrift eller avskrift, skola vara

att tillgå för landskamreraren och länsprövningsnämnden samt i den ordning,

Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem, som hava att verkställa

debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, dels offent­

⁴⁸

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

49

ligen framläggas inom vederbörande kommun under minst fjorton dagar

före den 15 juli under taxeringsåret.

3 mom. Stadgandena i 1 och 2 mom. hava icke tillämpning beträffande

Stockholm.

Förberedande åtgärder för prövningsnämndernas verksamhet.

92 §.

1 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunal­

skattelagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda

prövningsdistrikt, skola genom vederbörande landskamrerares försorg, så

snart ske kan efter det inkomstlängderna för året med tillhörande handlingar

inkommit till länsstyrelsen, till den mellankommunala prövningsnämnden

översändas de självdeklarationer och andra handlingar, som till ledning vid

den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet avgivits dels i

kommun, till vilken dylik förvärvskälla är att hänföra, dels ock, därest han

inom annan kommun är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

i denna kommun. Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skola

till den mellankommunala prövningsnämnden jämväl översändas de självdekla­

rationer och andra handlingar, som avgivits till ledning vid den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1

mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering. Samtidigt härmed

skola överlämnas utdrag av inkomstlängderna och taxeringsnämndernas proto­

koll, såvitt angår ifrågavarande taxeringar.

2 mom. Föreligger beträffande annan skattskyldig än i 1 mom. nämnts

fråga, i vilket prövningsdistrikt han skall taxeras till kommunal inkomstskatt

för viss inkomst eller till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, skola hand­

lingarna rörande dylik skattskyldigs taxering för inkomst eller förmögen­

het på enahanda sätt avskiljas, fullständigas och översändas till den mellan­

kommunala prövningsnämnden.

93 §.

Landskamreraren har att i fråga om de taxeringar, som enligt 96 § skola

handläggas av den prövningsnämnd, hos vilken han tjänstgör, noggrant

undersöka, huruvida dessa taxeringar äro med skatteförfattningarna över­

ensstämmande, och för sådant ändamål granska tillgängliga handlingar

rörande samma taxeringar. Härvid skall särskilt uppmärksammas, huruvida

beträffande skattskyldig, som blivit för inkomst taxerad i mera än ett taxe-

ringsdistrikt, ojämnhet förefinnes mellan de olika taxeringarna eller huru­

vida beträffande viss skattskyldig anledning föreligger att tillämpa 57 § 3

mom. kommunalskattelagen.

Finner landskamreraren för en behörig taxering av skattskyldig, som i

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 höft. (Nr 21b.)

4

Kungl. Muj:ts proposition Nr 214.

51

Särskild prövningsnämnd har att, sedan den ordinarie prövningsnämnden

avslutat sitt arbete för året och intill dess nästa ordinarie prövningsnämnd

sammanträder, dels besluta över besvär, som anförts enligt 123 §, dels ock,

såvitt angår redan verkställd taxering, pröva ansökningar om sådan befrielse

från skattskyldighet, varom förmäles i 15 § 2 mom. och 55 § kommunal­

skattelagen samt i 23 § förordningen om statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt. Vad eljest i denna förordning stadgas om prövningsnämnd skall

hava motsvarande tillämpning beträffande särskild prövningsnämnd.

Om rätt för prövningsnämnd att vidtaga vissa andra taxeringsåtgärder

än nu sagts stadgas i 128 § 2 mom. och 129 §.

9K $.

1 mom. Länsprövningsnämnderna och Stockholms stads prövningsnämnd

hava, envar för sitt prövningsdistrikt, att taga befattning med taxeringarna

därstädes, med undantag av dem som jämlikt 2 mom. falla under den mel-

lankommunala prövningsnämndens handläggning.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­

lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till skilda prövnings­

distrikt, skall den mellankommunala prövningsnämnden taga befattning med

den skattskyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i de kommuner, till

vilka dylik förvärvskälla är att hänföra, samt, om han i annan kommun är

skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i denna kommun.

Har den skattskyldige under beskattningsåret varit gift, skall den mellan­

kommunala prövningsnämnden taga befattning jämväl med den andra makens

taxering för inkomst eller förmögenhet i nämnda kommuner, därest 52 § 1

mom. kommunalskattelagen eller 19 § 1 mom. förordningen om statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt är tillämplig å makarnas taxering.

Föreligger i annat fall än nu nämnts tvist, i vilket prövningsdistrikt skatt­

skyldig skall taxeras till kommunal inkomstskatt för viss inkomst eller till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, tillkommer det likaledes den mellankom­

munala prövningsnämnden att taga befattning med de taxeringar, tvisten avser.

97 §.

Länsprövningsnämnd sammanträder på länsstyrelsens kallelse i residens­

staden eller, i anseende till inträffade utomordentliga händelser, å annan

samlingsort å tid, som länsstyrelsen bestämmer sålunda, att nämndens samman­

träden må vara avslutade senast den 10 oktober. Möter för ledamot hinder

att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras hos länsstyrelsen,

som inkallar suppleant i hans ställe.

Nämnden är beslutför, då fem ledamöter äro tillstädes.

Landskamreraren har att övervara nämndens sammanträden med skyldighet

att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning, dock utan rätt att del­

taga i besluten.

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

98 §.

Alla beslut av länsprövningsnämnd skola, med angivande i förekommande

fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklaration, upptagas i nämn­

dens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig underlåtit att avgiva

honom av landskamreraren avfordrad uppgift eller upplysning, anteckning

om sådan försummelse bör ske.

Taxering, som till följd av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i det

exemplar av vederbörande taxeringslängd, som är för nämnden tillgäng­

ligt, och skall jämväl upptagas i särskild längd (ändringslängd), som upp­

lägges i skilda avdelningar dels för särskild fastighetstaxering, dels för taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet och dels för virkestaxering. Närmare

föreskrifter om längdföringen meddelas av Kungl. Maj:t.

Nämndens protokoll föres och de av nämndens beslut föranledda anteck­

ningarna i taxeringslängderna och ändringslängden verkställas av den eller

de personer, som länsstyrelsen därtill förordnat. Sådant förordnande får icke

meddelas åt någon, som i annan egenskap skall vara tillstädes hos nämnden.

Justering av protokollet skall för varje sammanträde verkställas inför

nämnden, innan sammanträdet upplöses, eller inom fjorton dagar efter sam­

manträdets avslutande, dock senast den 18 oktober, inför nämndens ordförande

jämte landskamreraren och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter,

vilka skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom

ett av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift såväl å det för

nämnden tillgängliga exemplaret av taxeringslängden som å ändringsläng­

den vitsorda enligt nämndens beslut införda ändringar eller gjorda tillägg.

Vad i denna paragraf föreskrives om anteckningar i taxeringslängd och

i ändringslängd gäller icke beslut, som i anledning av besvär enligt 123 §

fattats av ordinarie prövningsnämnd efter taxeringsårets utgång eller av

särskild prövningsnämnd.

99 §.

Länsprövningsnämndens ändringslängder, i huvudskrift eller bestyrkt av­

skrift, skola i den ordning, Kungl. Maj:t föreskriver, dels tillhandahållas dem,

som verkställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder,

dels så snart ske kan offentligen framläggas inom vederbörande kommun

under minst fjorton dagar.

100

§.

1 mom. Det åligger protokollföraren hos länsprövningsnämnden att senast

den 10 november i rekommenderat brev med allmänna posten tillsända dels

ägare eller därmed likställd innehavare av varje sådan fastighet, vilkens

taxering varit föremål för nämndens efter särskild prövning meddelade be­

slut, dels ock varje skattskyldig, vilkens taxering för inkomst eller för-

54

Kun yl. Maj:ts proposition Nr 214.

103 $.

Stadgandena i 98 och 100 §§ skola hava motsvarande tillämpning beträf­

fande Stockholms stads prövningsnämnd, dock med iakttagande, att justering

av nämndens protokoll jämlikt 98 § fjärde stycket skall ske senast den

8 november, samt att avsändandet av utdrag av nämndens protokoll jämlikt

100 § 1 och 3 mom. skall ske senast den 20 november.

104 §.

Den mellankommunala prövningsnämnden sammanträder på ordförandens

kallelse i Stockholm å sådan tid, att nämndens arbeten må vara avslutade

senast den 5 oktober; dock må, i anseende till inträffade utomordentliga

händelser, Kungl. Maj:t kunna förordna om annan samlingsort. Möter för

ledamot hinder att tillstädeskomma, bör anmälan därom ofördröjligen göras

hos ordföranden, som inkallar suppleant i hans ställe. Vid förfall för ord­

föranden skall vice ordföranden underrättas samt dennes suppleant inkallas.

Nämnden är beslutför, då fem medlemmar äro tillstädes.

Allmänna ombudet hos nämnden har att övervara nämndens samman­

träden med skyldighet att i varje särskilt fall tillkännagiva sin uppfattning,

dock utan rätt att deltaga i besluten.

105 §.

Alla beslut av den mellankommunala prövningsnämnden skola, med an­

givande i förekommande fall av skäl för avvikelse från skattskyldigs deklara­

tion, upptagas i nämndens protokoll, där jämväl, i händelse skattskyldig under­

låtit att avgiva honom av allmänna ombudet hos nämnden avfordrad upp­

gift eller upplysning, anteckning om sådan försumlighet bör ske.

Taxering, som till följd av nämndens beslut tillkommit eller som blivit

fastställd annorlunda än taxeringsnämnd bestämt, skall upptagas i särskild

längd (ändringslängd). En sådan längd föres för varje län. Vad i detta

stycke stadgas skall icke gälla beträffande beslut, som fattats i anledning

av besvär enligt 123 §.

Justering av protokollet skall verkställas inför nämnden eller inom åtta

dagar, dock senast den 10 oktober, inför nämndens ordförande jämte all­

männa ombudet och minst två av nämnden därtill utsedda ledamöter, vilka

skola inställa sig på ordförandens kallelse. Justeringen bestyrkes genom ett

av nämndens ordförande och två ledamöter å protokollet tecknat intyg.

Vederbörande protokollförare åligger att med sin underskrift å de hos

nämnden förda längderna vitsorda deras riktighet.

106 §.

1 mom. Den mellankommunala prövningsnämndens änd ringslängder

skola inom tid, som Kungl. Maj:t bestämmer, översändas till vederbörande

länsstyrelser. Det åligger längdförarna hos länsprövningsnämnderna och

Stockholms stads px-övningsnämnd att om den mellankommunala prövnings-

nämndens beslut verkställa enahanda anteckningar, som i 98 och 103 §§

äro föreskrivna beträffande beslut av länsprövningsnämnd och Stockholms

stads prövningsnämnd.

2 mom. Utdrag av den mellankommunala prövningsnämndens protokoll

skola av protokollföraren hos nämnden utsändas i överensstämmelse med

stadgandena i 100 §.

3 mom. Innefattar den mellankommunala prövningsnämndens beslut i

anledning av besvär enligt 123 §, att taxering höjts eller överflyttats å

annan, skall protokollföraren översända utdrag av prövningsnämndens pro­

tokoll till vederbörande länsstyrelse, som har att vidtaga i 101 § omförmäld

åtgärd för beslutets bringande till verkställighet.

Kungl. Mnj:ts proposition Nr 214.

55

ITT. Gemensamma bestämmelser rörande beskattningsnämndernas

verksamhet.

107

Länsstyrelsen har att vaka över att taxeringsarbetet ordnas och bedrives

ändamålsenligt. Landskamreraren äger närvara vid sammanträde med be-

skattningsnämnd i första instans inom länet och därunder deltaga i över­

läggningarna men ej i besluten.

108

Tjänsteman, som jämlikt 15 § 1 mom. förordnas att biträda vid taxerings­

arbetet, har att i enlighet med de närmare föreskrifter, länsstyrelsen eller

ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd finner skäl meddela,

a) tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra

uppgifter till ledning vid taxering;

b) granska avlämnade deklarationer och uppgifter samt hos beskattnings-

nämndens ordförande göra de erinringar, vartill granskningen må giva an­

ledning; samt

c) även i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ordföranden biträde vid

fullgörandet av dennes åligganden.

109 §.

Beskattningsnämnderna skola vid fullgörandet av sina uppdrag ställa sig

till ovillkorlig efterrättelse de föreskrifter, skatte- och taxeringsförfattningarna

innehålla, samt, efter samvetsgrann prövning av meddelade uppgifter och

för övrigt kända förhållanden, efter bästa förstånd åsätta taxering, så att

densamma varder i möjligaste måtto likformig och rättvis.

no §.

Sammanträde med beskattningsnämnd skall hållas inom slutna dörrar;

dock är skattskyldig berättigad att företräda inför nämnden för att med­

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

dela upplysningar rörande taxeringen, i vad honom angår. Såvitt utan

hinder för taxeringsförrättningens fortgång sig göra låter, hör taxerings­

nämnd på stället meddela skattskyldig begärd upplysning om honom påförd

taxering.

111

§.

1 mom. Ordförande eller ledamot i heskattningsnämnd skall avträda, såväl

då fråga förekommer om taxering, söm angår honom själv, hans hustru,

föräldrar, barn eller syskon eller oskift dödsbo, däri han äger del, som ock

då fråga är om taxering av bolag eller förening, vars styrelse eller förvaltning

han tillhör, eller fråga är om taxering av någon, för vilken han är för­

myndare, god man enligt 11 kap. lagen om förmynderskap eller ombud.

2 mom. Den som tjänstgjort såsom ordförande eller ledamot i heskatt­

ningsnämnd må icke såsom landskamrerare taga befattning med taxering,

i vars behandling inom nämnden han tidigare deltagit.

112

$.

Uppstå skiljaktiga meningar inom heskattningsnämnd och måste till följd

därav omröstning anställas, skall denna vara öppen och den mening bliva

gällande, vilken flertalet biträtt, eller, om rösterna utfalla lika, den som

länder till den skattskyldiges förmån. Kan denna grund ej tillämpas, gälle

den mening, som biträdes av ordföranden, även där denne eljest ej må del­

taga i besluten.

113

Anser ordförande i heskattningsnämnd i första instans, att nämnden i ett

eller annat hänseende icke iakttager de föreskrifter, som gälla för taxeringen,

eller icke verkställer taxeringen i överensstämmelse med upplysta och bestyrkta

förhållanden, åligger det honom att sådant genast anmärka. Dylik anmärk­

ning ävensom nämndens i anledning därav meddelade yttrande skola i proto­

kollet intagas.

Kan av någon anledning taxeringsförrättning icke företagas eller fortgå,

bör anmälan därom av vederbörande nämnds ordförande göras hos länssty­

relsen för vidtagande av den åtgärd, förhållandet anses påkalla.

114

Taxering till kommunal progressivskatt och till utjämningsskatt verk­

ställes av den taxeringsnämnd och den prövningsnämnd,' som förrätta skatt­

skyldigs taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, i samband

med taxeringen till dylik skatt. Ifrågakommer fördelning av kommunal

progressivskatt enligt bestämmelserna i 5 § 1 mom. andra stycket förordningen

om kommunal progressivskatt, skall taxeringsnämnden uppgöra förslag till så­

dan fördelning. Detta förslag skall införas i taxeringsnämndens protokoll

och underställas prövningsnämnden. Det åligger taxeringsnämndens ord­

förande att inom tre veckor efter taxeringsnämndens sista sammanträde

genom utdrag av protokollet om förslaget underrätta såväl den skattskyldige

som vederbörande kommun, församling och skoldistrikt.

Besvären skola, skriftligen avfattade, ingivas i länen till länsstyrelsen

före klockan tolv på dagen den 15 maj eller, om då är helgdag, före klockan

tolv på dagen nästföljande söckendag och i Stockholm till överståthållaräm-

betet före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag,

före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

118 §.

Över beslut av taxeringsnämnd må besvär anföras

a) i fråga om taxering av fastighet:

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt fastigheten

rörer;

så ock av vederbörande kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse och

landsting;

b) i fråga om taxering för inkomst eller förmögenhet:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun, såvitt angår taxering till kommunal inkomst­

skatt, kommunal progressivskatt och, i samband med besvär rörande taxe­

ring till sistnämnda skatt, statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

av vederbörande municipalsamhälle, vägstyrelse och landsting, såvitt an­

går taxering till kommunal inkomstskatt;

c) i fråga om taxering för avverkat virke:

av skattskyldig, såvitt honom rörer;

av vederbörande kommun;

så ock av vederbörande skogsvårdsstyrelse eller, såvitt angår virke, för

vilket skogsvårdsavgift enligt vad därom är särskilt stadgat skall ingå till

domänstyrelsen, vederbörande överjägmästare.

119 §.

1 mom. Besvär enligt 118 § skola, skriftligen avfattade och ställda till den

prövningsnämnd, som enligt 96 § har att granska och pröva taxeringen i fråga,

ingivas till länsstyrelsen i det län, där den överklagade taxeringsåtgärden

företagits, därest ej sådant fall föreligger, som i 2 mom. här nedan avses.

Besvären skola ingivas i länen före klockan tolv på dagen den 15 juli

eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag

och i Stockholm före klockan tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är

helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande söckendag.

2 mom. Har skattskyldig haft förvärvskälla, som enligt kommunalskatte­

lagens bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till två eller flera

prövningsdistrikt, skola besvär enligt 118 §, försåvitt de avse den skatt­

skyldiges taxering för inkomst eller förmögenhet i den kommun, där han

taxerats eller bort taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, eller

i sådan annan kommun, dit förvärvskällan är att hänföra, skriftligen av­

fattade, ingivas till länsstyrelsen i något av de län, där sagda kommuner

äro belägna.

⁵⁸

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

59

Besvär, varom i första stycket förmäles, skola ingivas, därest Stockholm

är en av de kommuner, där taxering ägt eller bort äga rum, före klockan

tolv på dagen den 31 augusti eller, om då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästföljande söckendag, och eljest före klockan tolv på dagen den

15 juli eller, om då är helgdag, före klockan tolv på dagen nästföljande

söckendag.

3 mom. Angå besvär enligt 118 § skattskyldig, vilkens taxering enligt

96 § 2 mom. skall prövas av den mellankommunala prövningsnämnden,

skall den myndighet, som mottagit besvären, omedelbart efter besvärstidens

utgång översända besvären jämte förteckning å desamma till den mellan­

kommunala prövningsnämnden.

120

§.

Om rätt till besvär ävensom om ordningen för besvärs anförande i fråga

om taxeringsnämnds beslut enligt 14 och 15 §§ i lagen om allmän pensions­

försäkring stadgas i nämnda lag.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Besvär över fastighetsprövningsnämnds och prövningsnämnds beslut.

121

§.

över beslut, som fastighetsprövningsnämnd eller ordinarie prövningsnämnd

meddelat under taxeringsåret, må besvär anföras hos kammarrätten av

landskamreraren. Enahanda rätt att anföra besvär tillkommer vederbörande

kommun, municipalsamhälle, vägstyrelse, landsting, skogsvårdsstyrelse och

överjägmästare, i den mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot

fastighetstaxeringsnämnds eller taxeringsnämnds beslut.

över beslut, som nu nämnts, må ock besvär anföras hos kammarrätten

av ägare eller därmed likställd innehavare av fastighet, såvitt angår taxe­

ring av fastigheten, så ock av skattskyldig, såvitt angår egen taxering för

inkomst eller förmögenhet eller för avverkat virke, där han ej enligt 39

eller 49 § förlorat talan, i följande fall:

a; om han hos fastighetsprövningsnämnden eller prövningsnämnden inom

föreskriven tid överklagat fastighetstaxeringsnämndens eller taxeringsnämn­

dens beslut och hans talan därstädes icke bifallits; samt

b) om fastighetsprövningsnämnden eller prövningsnämnden ändrat den av

fastighetstaxeringsnämnden eller taxeringsnämnden verkställda taxeringen,

utan att sådan ändring påyrkats av klaganden.

I det under a) omnämnda fallet må besvären dock innefatta endast full­

följande helt eller delvis av yrkande, som klaganden framställt hos den

överordnade nämnden.

I det under b) omförmälda fallet må talan icke innefatta längre gående

yrkande än taxeringens bestämmande i enlighet med den underordnade

nämndens beslut.

60

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

¹²²

§.

1 mom. Besvär enligt 121 § skola, skriftligen avfattade, före klockan tolv

å sista helgfria dagen i december månad under taxeringsåret ingivas till den

länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 119 §

1 och 2 mom. vederbör. Försummas något av vad nu föreskrivits, varda besvären

icke upptagna till prövning; dock må icke den omständigheten, att besvären

i stället för till vederbörande länsstyrelse ingivits eller insänts direkt till

kammarrätten, utgöra hinder för besvärens upptagande till prövning, därest

besvären till kammarrätten inkommit före utgången av den stadgade be-

svärstiden. I sådant fall skall kammarrätten omedelbart överlämna besvären

till vederbörande länsstyrelse för vidare behandling enligt 2 mom.

2 mom. Omedelbart efter taxeringsårets utgång har länsstyrelsen att till

kammarrätten insända förteckning å besvär, som anförts enligt 121 §. I

denna förteckning skola besvär över taxering av fastighet upptagas för sig

utan sammanblandning med övriga besvär.

Besvär över beslut av den mellankommunala prövningsnämnden skola

av länsstyrelsen omedelbart översändas till allmänna ombudet hos denna

nämnd; och bar allmänna ombudet att, sedan vid besvären fogats de taxe­

ringen vidkommande handlingarna ävensom utdrag av prövningsnämndens

protokoll samt förklaringar infordrats från vederbörande, skyndsamligen till

kammarrätten överlämna samtliga handlingarna med de upplysningar och

erinringar, besvären anses påkalla.

Vid övriga besvär har länsstyrelsen att foga såväl utdrag av taxe-

ringslängd och beskattningsnämndernas protokoll, såvitt den överklagade

taxeringsfrågan angår, som ock de till nämnderna i frågan ingivna hand­

lingarna. Länsstyrelsen har därefter att infordra förklaringar från veder­

börande samt skyndsamligen överlämna handlingarna till kammarrätten med

erforderliga upplysningar och erinringar. Angå besvären taxering av fastig­

het, böra handlingarna vara till kammarrätten inkomna före utgången av

april månad året näst efter taxeringsåret.

Besvär i vissa fall att anföras i särskild ordning.

123 §.

1 mom. Har fastighet uppförts för utgörande av fastighetsskatt i fall,

där den är undantagen från skatteplikt eller där dess ägare eller innehavare

jämlikt 15 § 1 mom. kommunalskattelagen är befriad från utgörande av

sådan skatt för fastigheten,

eller har såsom skattskyldig för fastighet uppförts annan än den som

vederbort,

eller har fastighet taxerats å mer än en ort eller eljest i fall, där taxe­

ring av fastigheten icke bort äga rum,

eller har under löpande taxeringsperiod nytt taxeringsvärde åsatts fastighet

eller jämlikt 8 § sista stycket kommunalskattelagen taxeringsvärde fördelats

å olika i taxeringsenhet ingående fastigheter eller delar av fastigheter eller

framställning om vidtagande av sådan taxeringsåtgärd avslagits, men

ägare eller därmed likställd innehavare av fastigheten icke erhållit före­

skriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslut fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, men före den 1 augusti, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

eller har fastighet på grund av felräkning, misskrivning eller annat uppen­

bart förbiseende blivit felaktigt taxerad,

må fastighetens ägare eller därmed likställd innehavare uti den i 124 §

angivna ordning häröver anföra besvär hos länsprövningsnämnden eller Stock­

holms stads prövningsnämnd eller, därest taxeringen redan varit föremål för

beslut, som efter särskild prövning meddelats av fastighetsprövningsnämnd,

länsprövningsnämnd eller Stockholms stads prövningsnämnd, hos kammar­

rätten.

2 mom. Den som taxerats till kommunal inkomstskatt eller till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt för intäkt, vilken icke skall räknas till skatte­

pliktig inkomst, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt för förmögenhetstillgång av sådant slag, som icke skall upptagas vid

beräkning av skattepliktig förmögenhet,

den som taxerats till kommunal inkomstskatt, ehuru han ej är skyldig ut­

göra sådan skatt för något slag av inkomst, eller som taxerats till kommu­

nal inkomstskatt för inkomst av sådant slag, för vilket han ej är skatt­

skyldig eller för vilket han ej är skattskyldig å den ort, där taxeringen skett,

den som taxerats till kommunal inkomstskatt för samma inkomst å mer

än en ort,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, ehuru han

ej är skyldig utgöra sådan skatt för något slag av inkomst eller förmögen­

het, eller som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för inkomst

eller förmögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är skattskyldig,

den som taxerats till kommunal progressivskatt eller till utjämningsskatt,

ehuru han enligt 2 § förordningen om kommunal progressivskatt eller 2 §

förordningen om utjämningsskatt ej skall utgöra sådan skatt, eller som

taxerats till kommunal progressivskatt eller till utjämningsskatt för in­

komst eller för förmögenhetstillgång av sådant slag, för vilket han ej är

skattskyldig,

den som taxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, till kom­

munal progressivskatt eller till utjämningsskatt å ort, där han icke är skatt­

skyldig till sådan skatt,

den som taxerats för inkomst eller förmögenhet å ort, där han icke

enligt stadgandena i 26 och 28 §§ varit skyldig att avgiva självdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig självdeklaration och ej

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

61

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

gjort sig skyldig till sådan underlåtenhet, som enligt 39 § 1 mom. andra

punkten föranleder förlust av talan, men som blivit taxerad för inkomst

eller förmögenhet med avvikelse från deklarationen och icke erhållit före­

skriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av taxe­

ringsnämnd i något av länen, men före den 1 augusti, därest beslutet fattats

av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest beslutet

fattats av prövningsnämnd,

den som eftertaxerats för inkomst eller förmögenhet men om efter-

taxeringen icke erhållit föreskriven underrättelse inom tid som nyss nämnts,

så ock den, vilkens taxering för inkomst eller förmögenhet på grund av fel­

räkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos prövnings­

nämnd eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövningsnämnds

efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

3 mom. Den som taxerats för avverkat virke i kommun, där han icke

varit skyldig avgiva virkesdeklaration,

den som uti stadgad ordning avlämnat behörig virkesdeklaration men blivit

taxerad för avverkat virke med avvikelse från deklarationen och icke erhållit

föreskriven underrättelse därom före den 15 juni, därest beslutet fattats av

taxeringsnämnd i något av länen, men före den 1 augusti, därest beslutet

fattats av taxeringsnämnd i Stockholm, och före den 1 december, därest

beslutet fattats av prövningsnämnd,

den som eftertaxerats för avverkat virke men om eftertaxeringen icke

erhållit föreskriven underrättelse inom tid som nyss nämnts,

så ock den, vilkens taxering för avverkat virke på grund av felräkning,

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende blivit felaktig,

må uti den i 124 § angivna ordning häröver anföra besvär hos pröv-

ningsnämnden eller, därest taxeringen redan varit föremål för prövnings­

nämnds efter särskild prövning meddelade beslut, hos kammarrätten.

4 mom. Rätt till besvär enligt 1, 2 och 3 mom. i anledning av förelupen

felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende tillkommer

jämväl landskamreraren så ock vederbörande kommun, municipalsam-

hälle, vägstyrelse, landsting, skogsvårdsstyrelse och överjägmästare, i den

mån de jämlikt 117 eller 118 § äga föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds

eller taxeringsnämnds beslut.

124 §.

1 mom. Besvär enligt 123 § skola, skriftligen avfattade, ingivas till den

länsstyrelse, som med motsvarande tillämpning av bestämmelserna i 119 §>

1 och 2 mom. vederbör, när det gäller besvär av skattskyldig, inom natt och

år efter det utskylder avfordrats honom och, när det gäller besvär av annan,

före utgången av kalenderåret näst efter taxeringsåret. Försummas något

av vad sålunda föreskrivits, varda besvären icke upptagna till prövning; dock

må icke den omständigheten, att besvär, som anföras hos kammarrätten, i

kammarrätten insändas inom fyra månader efter det besvären inkommit

till länsstyrelsen.

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av

mål angående fastighetstaxering eller virkestaxering.

126 §.

1 mom. Vid handläggning i kammarrätten av mål angående fastighets­

taxering eller virkestaxering skola deltaga tre av rättens ordinarie ledamöter,

av vilka en efter Kungl. Maj:ts förordnande skall föra ordet, samt, beträffande

fastighetstaxeringsmål, två av de särskilda ledamöter, om vilka i 2 mom.

förmäles, och beträffande virkestaxeringsmål, två av de i samma mom. om-

förmälda särskilda ledamöter, vilka äga sakkunskap beträffande värdering

av virke samt skogsmark och växande skog; dock må utevaro av en av de

särskilda ledamöterna icke hindra måls avgörande, därest av övriga leda­

möter tre äro om slutet ense.

2 mom. Kungl. Maj:t förordnar för fem år i sänder sju i praktiska värv

förfarna män med god kännedom om fastighetsförhållandena i allmänhet att

efter kallelse inträda såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning

av mål, som i 1 mom. avses. Av dessa personer skola tre äga sakkunskap

beträffande värdering av virke samt skogsmark och växande skog, två be­

träffande värdering av jordbruksfastighet i övrigt och två beträffande värde­

ring av annan fastighet. Avgår sådan person under perioden, förordnar Kungl.

Maj:t annan person i hans ställe för återstående tiden.

Vad i 12 § 3 mom. är stadgat om medlem i beskattningsnämnd skall hava

motsvarande tillämpning beträffande här avsedda ledamöter i kammarrätten.

3 mom. Kungl. Maj:t äger meddela närmare föreskrifter angående inkallande

av de i 2 mom. nämnda ledamöter till tjänstgöring i kammarrätten samt angå­

ende ordnandet av kammarrättens arbete med handläggning av mål angående

fastighetstaxering och virkestaxering och därmed sammanhängande frågor.

Besvär över utslag av kammarrätten.

127 §.

Den som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i taxeringsmål äger att,

utom i fall som i andra stycket här nedan stadgas, däri hos Kungl. Maj:t söka

ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest icke varda upp­

tagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde dagen efter den, då

klaganden av utslaget erhållit del, eller, om då är helgdag, före klockan tolv

på dagen nästfoljande söckendag ingivas till finansdepartementet tillika med

bevis om dagen för utslagets delfående.

Över utslag av kammarrätten i mål om fastighetstaxering, såvitt rörer

tillämpning av 6 § 1 mom., 7, 8, 9, 10, 11 eller 12 § kommunalskattelagen,

så ock i mål om virkestaxering må klagan icke föras.

66

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Allmänna föreskrifter rörande fullföljd av talan.

131 $.

1 mom. Besvärsrätt liksom för ägare eller därmed likställd innehavare

av fastighet tillkommer jämväl annan, som uppförts eller bort uppföras

såsom skattskyldig för fastighet, så ock arrendator, vilken jämlikt avtal,

ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägaren eller

innehavaren har att ansvara för fastighetsskatt, som belöper å den arren­

derade fastigheten.

2 mom. Finnas i stad två eller flera territoriella församlingar, vilka var

för sig äga enligt kyrkostämmas beslut av sina medlemmar uttaga allmän

kommunalskatt, tillkommer sådan församling samma besvärsrätt som kom­

mun. Detsamma gäller församling å landet eller skoldistrikt, där försam­

lingens eller skoldistriktets område icke sammanfaller med kommunens

område.

132 §.

Den som vill anföra besvär över beskattningsnämnds beslut är berättigad

att, då han i sådant avseende anmäler sig hos vederbörande myndighet eller

tjänsteman, kostnadsfritt erhålla för dylikt besluts överklagande erforderligt

utdrag av taxeringslängd samt av nämndens protokoll; och må ej heller

lösen fordras för andra protokollsutdrag och expeditioner, som till följd av

vederbörande nämnders beslut böra utfärdas.

133 §.

Besvär, varom i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande hand­

lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äventyr i betalt brev med allmänna posten insändas till vederbörande

myndighet.

134 §.

Ordförande i beskattningsnämnd i första instans är skyldig att, då sådant

av vederbörande myndighet påfordras, avgiva förklaring över besvär angående

taxering. Vid förfall för ordföranden må förklaringsskyldigheten åläggas

någon av nämndens ledamöter. Beskattningsnämnd må icke åläggas förkla-

ringsskyldighet, och må ej heller av beskattningsnämnd behandlad taxerings-

fråga till nämnden återförvisas till förnyad behandling.

135 $.

Har genom utslag av kammarrätten eller Kungl. Maj:t taxering höjts

eller överflyttats å annan, åligger det vederbörande länsstyrelse, sedan läns­

styrelsen av utslaget erhållit del, att skyndsamt till dem, som hava att verk­

ställa debitering av de på grund av taxeringen utgående utskylder, över­

sända avskrift av utslaget för verkställighet.

71

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl. Maj:t

inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyss­

nämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt

bestämmelserna i 1 mom. 1) och 4) äro därtill berättigade, och skola därvid

angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande beträffande årlig taxering skall av länsstyrelsen av­

givas senast den 20 juli under taxeringsåret.

I yttrande, som överståthållarämbetet avgiver, bör jämväl upptagas för­

slag till ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för

uppbördsärenden.

Yttrande enligt detta mom. skall tillika innehålla uppgift, då det gäller

allmän fastighetstaxering, om taxeringsvärdet å all fastighet i länet enligt

fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt eljest om länets hela inkomst- och

förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. ^Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning

enligt 1 mom. 3), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen,

senast den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår allmän fastighets­

taxering i Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen,

senast den 1 juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med fram­

ställning därom med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets

beräknande.

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj:t vid avgivande av yttrande enligt 2 mom. första

och andra styckena.

4 mom. Efter prövning av de yttranden och framställningar, som in­

kommit jämlikt 2 och 3 mom., bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket skall

ställas till förfogande för varje fastighetsprövningsnämnd och länsprövnings-

nämnd samt för Stockholms stads prövningsnämnd och huru mycket skall

till kommun utanordnas.

Därvid må vad som ställes till fastighetsprövningsnämndernas och, såvitt

angår allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfo­

gande för ersättning åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxerings-

nämnderna samt åt de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastig-

hetstaxeringsnämnderna, för ersättning åt kamreraren vid överståthållaräm­

betets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med allmän

fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänste­

män jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst ett

belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å all fastighet i

riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsprövningsnämndernas och, såvitt angår årlig taxe­

ring, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt ord­

förandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning åt kam­

reraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för

K un f/l. Maj:ts proposition Nr 214.

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde

av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner må sam­

manlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande fyra procent av summan av

inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan denna

summa beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

Till prövningsnämnd sålunda anvisat belopp äger nämnden efter förslag

av länsstyrelsen fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid ersätt­

ningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda uppdragens

utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete, och bör

i förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan hava blivit

vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel gottgjord.

5 mom. Till gäldande av de av fastighetsprövningsnämnds, länspröv-

ningsnämnds eller Stockholms stads prövningsnämnds arbeten föranledda

utgifter, såsom gottgörelse åt tjänsteman, som jämlikt 16 § 2 mom. förord­

nats att för vissa fall fullgöra landskamrerarens åligganden, ersättning för

biträde åt landskamrerare vid förberedande göromål, arvode för protokoll-

och längdföringen, nödiga tryckningskostnader samt gottgörelse för uppass­

ning hos nämnden, må vederbörande nämnd efter förslag av länsstyrelsen

använda erforderligt belopp, såvitt ej nedan annorlunda stadgas.

6 mom. Angående de av fastighetsprövningsnämnd eller av prövnings­

nämnd enligt 4 och 5 mom. beviljade beloppen och dessas fördelning bör

särskilt utdrag av nämndens protokoll avlåtas till länsstyrelsen, varefter

beloppen i vanlig ordning utbetalas.

7 mom. Sakkunnig erhåller för av honom verkställd utredning eller

undersökning gottgörelse, som bestämmes av länsstyrelsen eller, då den sak­

kunnige biträtt den mellankommunala prövningsnämnden eller allmänna

ombudet hos samma nämnd, av Kungl. Maj:t.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av

länsstyrelsen för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande

taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt in­

kallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats

efter sådan myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i

59 § 1 mom.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på

vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles

i 59 § 2 mom.,

de ordförande eller ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxerings­

nämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighets­

prövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av

upplysningar, ävensom

de medlemmar i fastighetsprövningsnämnd eller i prövningsnämnd, som

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

73

efter vederbörlig kallelse inställt sig före vederbörande nämnds sammanträde

för meddelande av upplysningar eller som deltagit i sammanträde med nämnden,

äga att för inställelsen åtnjuta, om de äro bosatta å annan ort än samman­

trädesorten, traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar

med sexton kronor om dagen och övrig resekostnadsersättning enligt

vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman samt,

om de äro bosatta å sammanträdesorten, traktamentsersättning med tolv

kronor om dagen.

Ersättning efter ovannämnda grunder tillkommer jämväl den som efter läns­

styrelses förordnande fört protokoll vid sammanträde enligt 59 § 1 eller

2 mom. eller 75 §, medlem i prövningsnämnd för närvaro vid protokoll­

justering så ock sakkunnig, som biträtt i taxeringsfrågor.

9 mom. Ersättning till lappfogde för inställelse vid sammanträde med

taxeringsnämnd enligt 83 § 2 mom. utgår enligt allmänna resereglementet.

10 mom. Ordföranden i den mellankommunala prövningsnämnden och

allmänna ombudet hos nämnden åtnjuta arvode med belopp, som bestämmas

av Kungl. Maj:t.

Ersättning åt de till allmänna ombudets förfogande ställda biträden, åt

protokoll- och längdförare hos nämnden samt åt övrig hos nämnden anställd

kanslipersonal bestämmes likaledes av Kungl. Maj:t.

Till bestridande av övriga av nämndens verksamhet föranledda utgifter

anvisar Kungl. Maj:t, efter förslag av nämnden, erforderliga medel.

11 mom. I 126 § 2 mom. omförmäld ledamot av kammarrätten, som icke

är befattningshavare i statens tjänst, åtnjuter för tid, varunder han varit

inkallad till tjänstgöring, arvode med tjugufyra kronor om dagen, om han är

bosatt i Stockholm, och med trettiotvå kronor om dagen, om han är bosatt utom

Stockholm. Är sådan ledamot befattningshavare i statens tjänst, skall han för

tjänstgöringen åtnjuta, jämte ersättning för avlöningsförmåner, som han får av­

stå under tjänstledighet för ifrågavarande uppdrag, arvode med belopp, som be­

stämmes av Kungl. Maj:t. Därjämte skall ledamot i förekommande fall för rese­

dagar åtnjuta rese- och traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

12 mom. Angående gottgörelse för verkställande av undersökning, varom

i 71 § förmäles, förordnar Kungl. Maj:t.

146 §.

1 mom. Av kommun valda ledamöter i beredningsnämnd och i fastighets-

taxeringsnämnd ävensom av kommun jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i

taxeringsnämnd äga, därest sådant beslutas av vederbörande kommun, att av

kommunens medel åtnjuta dels traktamentsersättning under såväl samman­

trädes- som resedagar med högst tio kronor om dagen, dels ock, då de icke

äro bosatta å förrättningsorten, övrig resekostnadsersättning med högst

vad som på grund av allmänna resereglementet utgår till nämndeman.

Ersättning efter enahanda grunder må av kommunens medel utgå jämväl

till ordningsman i lappby för inställelse vid sammanträde enligt 83 § 2 mom.

74

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

De av landsting utsedda ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnd äga för

sin inställelse vid nämndens sammanträden och vid sådana sammanträden,

som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom. samt 66 § 2 mom., åtnjuta ersättning

av landstingets medel efter de i föregående stycke angivna grunder, dock

att traktamentsersättningen, om landstinget så beslutar, må utgå med högst

femton kronor om dagen.

2 mom. Jämte gottgörelse, som enligt 1 mom. första stycket beslutas, må

efter kommunens bestämmande utgå arvode till sådan ledamot i taxerings­

nämnd, som omförmäles i 8 § 4 mom. Arvodet må icke överstiga vad på

grund av omfattningen av ledamotens göromål enligt 81 § kan anses skäligt

och ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst, yrke eller

näring, som ledamoten genom uppdragets fullgörande går förlustig, eller

göras beroende av huru taxeringen utfallit.

3 mom. Skogsvårdsombud åtnjuter ersättning, som vederbörande skogs-

vårdsstyrelse eller, då skogsvårdsombud utsetts av överjägmästare, domän­

styrelsen anvisar av till dess förfogande stående skogsvårdsmedel.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1929; dock skola förord­

ningens bestämmelser om åtgärder, vilka för verkställande av taxering skola

enligt denna förordning företagas före taxeringsårets ingång, träda i kraft

dagen efter den, då förordningen, enligt därå meddelad uppgift, från trycket

utkommit i Svensk författningssamling.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 28 oktober 1910 (nr 117)

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, sådan den lyder efter de

ändringar i eller tillägg till densamma, som innehållas i senare därom ut­

färdade författningar.

Efter det den nya förordningen trätt i kraft, skall iakttagas:

1. Stadgandena i 26 § 1 mom. om deklarationsskyldighet för den, som näst­

föregående år varit taxerad till kommunal inkomstskatt, skola år 1929 gälla

den, som år 1928 varit taxerad till bevillning för inkomst.

2. I fråga om mål och ärenden, som avse taxering, verkställd före år

1929, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla; dock skall vad i 126 §

stadgas om särskild sammansättning av kammarrätten vid handläggning av

mål angående fastighetstaxering tillämpas jämväl beträffande mål och ärenden,

som avse taxering av fast egendom år 1928.

3. Har Kungl. Maj:t jämlikt 51 § 2 mom. förordningen den 28 oktober

1910 om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering, sådant detta

mom. lyder enligt förordningen den 27 juni 1927 (nr 312), förordnat personer att

för tiden intill utgången av år 1933 efter kallelse inträda såsom ledamöter

i kammarrätten vid handläggning av mål angående taxering av fast egen­

dom, skola dessa förordnanden i vad de avse åren 1929—1933 anses med­

delade jämlikt 126 § 2 mom. i den nya förordningen.

4. Där i lag eller författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i denna förordning, skall denna i stället tillämpas.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

75

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 16 mars 1928.

Närvarande:

Statsministern

E

kman^, ministern för utrikes ärendena

L

övgren^, statsråden

T^hyrén, R^ibbing, G^ärde, P^ettersson, R^osén, H^amrin, A^lmkvist, L^y-

^berg, ^von S^tockenström.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Lyberg:

När jag förut i dag för Kungl. Maj:t anmält frågan om en reformerad

kommunalskattelagstiftning och andra spörsmål, som därmed äga samband,

har jag erinrat, att med nämnda fråga sammanhänger även frågan om en

förändrad taxeringsorganisation. Jag anhåller nu att för Kungl. Maj:t få

anmäla sistnämnda fråga.

Det för 1927 års riksdag genom proposition nr 210 framlagda och av

riksdagens första särskilda utskott i allt väsentligt tillstyrkta förslaget till

taxeringsförordning vann icke riksdagens bifall. Av överläggningarna i

kamrarna och utskottets memorial nr 7 framgår, att denna av riksdagen

intagna ståndpunkt bestämts därav, att de grundläggande författningarna,

kommunalskattelagen, förordningen om statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt och lagen om skogsaccis, icke blevo av riksdagen godkända. Det

finnes anledning antaga, att vid motsatt utgång beträffande de grund­

läggande författningarna även förslaget till taxeringsförordning skolat i allt

väsentligt vinna riksdagens bifall. Vid sådant förhållande finner jag mig böra

tillstyrka Kungl. Maj:t att i samband med de förslag i kommunalskattefrågan

jämte därmed sammanhängande spörsmål, som enligt Kungl. Maj:ts beslut

föreläggas riksdagen innevarande år, även framlägga förslag till taxerings­

förordning i huvudsaklig överensstämmelse med 1927 års kungl. förslag.

På vissa punkter förordar jag ändrade bestämmelser med anledning av

vad under riksdagsbehandlingen och därefter förekommit.

Det torde icke vara erforderligt att nu redogöra för frågans förhistoria

och för motiven till de bestämmelser, beträffande vilka det förslag, jag nu

framlägger, överensstämmer med 1927 års kungl. förslag. Härutinnan

torde det vara tillräckligt att hänvisa till propositionen nr 210/1927.

Däremot vill jag nu utveckla skälen för de avvikelser, jag finner mig böra

Inledning.

förorda, och skall därvid först uppehålla mig vid några spörsmål av större

räckvidd.

Innan så sker torde höra framhållas, att nu föreliggande förslag över­

ensstämmer med 1927 års kungl. förslag därutinnan, att detsamma upp­

tager bestämmelser rörande all slags taxering utom taxering till utskift-

ningsskatt. Anledningen till att taxeringen till utskiftningsskatt icke sär­

skilt behandlas skall jag angiva vid motiveringen för förslagets 1 §. över­

ensstämmelse med 1927 års kungl. förslag förefinnes även i det avseendet,

att vissa detaljbestämmelser utelämnats för att meddelas senare i admini­

strativ ordning.

⁷⁶

Kungl. Maj:ls proposition Nr 214.

Huvudfrågor.

Kommun­

ombud och

skogsvårdb-

ombud i

taxering s-

nämnd.

1927 års

proposition.

Jag vill nu först uppehålla mig vid frågan om taxeringsnämndens sam­

mansättning. Kungl. Maj:t hade föregående år föreslagit, att taxerings­

nämnden skulle såsom hittills bestå av ordförande och en ledamot, förord­

nade av länsstyrelsen, och andra ledamöter, valda av vederbörande kommun­

representation, men att i nämnden ytterligare skulle inträda dels en ledamot,

benämnd kommunombud, som för en tid av fyra år åt gången skulle väljas

å landet av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren, i Stockholm

drätselnämnden, dels ock, att deltaga endast vid virkestaxering, en av skogs-

vårdsstyrelsen eller för visst fall av vederbörande överjägmästare för varje

år utsedd ledamot, benämnd skogsvårdsombud. Under det att övriga med­

lemmar ägde deltaga i taxeringsarbetet inom hela taxeringsdistriktet, skulle

kommunombudet deltaga endast såvitt anginge den kommun eller, om distrik­

tet omfattade de! av kommun, den kommundel, för vilken ombudet blivit

valt. Föreskrifterna om utseende av kommunombud och skogsvårdsombud

voro dock icke av tvingande natur. På ansökan av kommun skulle näm­

ligen länsstyrelsen, när särskilda skäl därtill förelåge, kunna medgiva, att

kommunombud ej skulle väljas för kommunen, varjämte skogs vårdssty­

relsen, respektive överjägmästaren skulle kunna besluta att icke begagna

sig av rätten att utse skogsvårdsombud. Slutligen må nämnas, att den av

länsstyrelsen utsedde ledamoten, i propositionen benämnd kronoombud,

skulle deltaga i virkestaxeringen endast för det fall, att kommunombud

eller skogsvårdsombud icke utsetts.

Kommunombudet skulle hava till huvudsaklig uppgift att bevaka de

kommunala intressena vid taxeringen, varjämte vissa särskilda åligganden

skulle tillkomma ombudet. Vid virkestaxeringen skulle ombudet biträda

ordföranden under det förberedande arbetet, granska alla för sådan taxering

avlämnade deklarationer och andra handlingar samt under ordförandens

inseende föra skogsaccislängden. Ombudet skulle äga rätt att deltaga i

granskningen även av självdeklarationer och andra till ledning vid taxe­

ring för inkomst eller förmögenhet avgivna uppgifter och upplysningar

ävensom deklarationer för särskild fastighetstaxering samt jämväl i övrigt,

i den mån så vore erforderligt och av ordföranden påkallades, biträda denne

under det förberedande taxeringsarbetet. Där ej kommunen annorlunda

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Departements­

chefen.

[Kommun­

ombud.]

tion II: 471 framställt förslag, att skogsvårdsombud skulle utses av läns­

styrelsen efter förslag av skogsvårdsstyrelsen, respektive överjägmästaren,

avstyrktes av utskottet.

Då det nu gäller att taga ställning till frågorna om kommunombuds och

skogsvårdsombuds medverkan vid taxeringen, vill jag först yttra mig an­

gående kommunombudet.

Förslaget om insättande i taxeringsnämnden av ett kommunombud med

huvuduppgift att bevaka kommunens liskaliska intressen vid den årliga

taxeringen och att bereda virkestaxeringen framställdes ursprungligen av

1923 års taxeringssakkunniga. Deras motivering återfinnes å sid. 130 och

225 i deras den 30 juni 1925 avgivna betänkande (Statens offentliga utred­

ningar 1925: 27). Rörande yttranden över förslaget hänvisar jag till pro­

positionen 210/1927, sid. 93 ff. Förslaget motiverades av de sakkunniga

huvudsakligen därmed, att vid utbytandet av bevillningen, som vore en

statsskatt, mot en fristående kommunal skatt behov uppkomme av ett organ

för bevakande av de fiskaliska intressena under själva taxeringsarbetet, och

att den lämpligaste lösningen av denna fråga vore, att uppdrag härutinnan

lämnades någon av taxeringsnämndens ledamöter. Överlämnades utväljandet

av denne åt kommunens verkställande organ, torde man, anförde de sak­

kunniga, vinna, att vid valet huvudsakligen kommunens ekonomiska in­

tressen bleve tillgodosedda och att den person utsåges, som bäst lämpade

sig för att tillvarataga kommunens rätt. Det syntes därjämte böra så an­

ordnas, att nämnda ledamot komme att innehava sitt uppdrag under en

följd av år och därigenom finge tillfälle förvärva vana vid taxeringsarbetet,

varigenom hans deltagande i arbetet erhölle ökat värde. I syfte att bereda

möjlighet för att låta uppdrag såsom kommunombud sammanfalla med

uppdrag såsom ordförande i kommunalnämnd angavs i förslaget tiden för

kommunombudets funktion i överensstämmelse med vad som vore stadgat

för ordförande i kommunalnämnd. De sakkunniga framhöllo särskilt en

dylik anordnings värde för virkestaxeringen. Vid denna taxering vore

resultatet i högre grad än vid annan taxering beroende på taxeringsmed-

lemmarnas personliga kännedom om förhållandena inom kommunen, sålunda

om vilka avverkningar som skett, om vilka priser som rått å olika avverk-

ningsplatser med mera dylikt. I synnerhet kommunoinbudet borde bliva

i tillfälle att lämna effektiv medverkan. Valdes ombudet för fyra år åt

gången, hade han nämligen anledning att oavbrutet under denna tid upp­

märksamma skeende avverkningar samt priser och övriga faktorer, som

inverkade på virkestaxeringen. Det syntes ock lämpligt att åt ombudet upp­

draga föredragningen i nämnden vid virkestaxeringen. Om, såsom anled­

ning vore att förvänta, kommunalnämndens ordförande i regel utsåges till

kommunombud, vunnes på detta sätt en jämn övergång från det nuvarande

systemet med kommunalnämnden såsom handhavande virkestaxeringen till

80

ringen och att denna skillnad från synpunkten av kommunens fiskaliska in­

tresse vore av övervägande formell natur och därför icke i och för sig på­

kallade, att kommunens fiskaliska intresse bevakades kraftigare än hittills

i taxeringsnämnden. Gent emot detta må erinras, att tillämpningen av den

föreslagna kommunalskattelagen nödvändiggör, att en mängd frågor, som

icke äro av betydelse för statsbeskattningen men för kommunen kunna vara

av stor vikt, måste lösas av taxeringsnämnderna. Därest, såsom de sak­

kunniga föreslagit, virkestaxeringen överflyttas till taxeringsnämnderna,

tillkommer även ytterligare ett område, som är alldeles avskilt från stats­

beskattningen.

I alla dessa beskattningsfrågor föreligger ett kommunens särskilda in­

tresse, som icke kan anses bevakat genom kronans ombud bos taxerings­

nämnden.

Det har vidare invänts, att samtliga av kommunen valda ledamöter i

taxeringsnämnden vore att betrakta som 'kommunalombud’ med både vilja

och förmåga att iakttaga kommunens intressen och att kommunen därför

redan med nuvarande ordning vore fullt tillräckligt representerad vid taxe­

ringen. Det kan måhända påvisas, att kommunvalda ledamöter i enskilda

fall förfäktat kommunens fiskaliska intressen, men sådant är i nuvarande

författning ej avsett, utan dessa ledamöter böra liksom ordföranden intaga

en opartisk ställning, under det att partsställning tillkommer allenast den av

Konungens befallningshavande utsedda ledamoten. Får kommunen däremot

ombud med uttrycklig partsställning, är det att förvänta, att övriga kom­

munvalda ledamöters opartiska ställning klarare inses och iakttages.

För att övergå till de praktiska synpunkterna så synes det böra lända

till gagn för ett riktigt taxeringsresultat, att viss ledamot får till uppgift

att bevaka kommunens intressen och att därvid särskilt tillse, att i kom­

munen skattskyldiga men där icke mantalsskrivna varda behörigen taxe­

rade. Erfarenheten ger vid handen, att just i sistnämnda hänseende för­

summelser ofta inträffa. Det är därvid av vikt, att samma ledamot även

före sammanträdena äger tillgång till deklarationsmaterialet. Emellertid

torde det varken vara behövligt eller ens lämpligt att ålägga honom att

granska hela sagda material. En dylik föreskrift komme helt säkert ofta

nog att stanna på papperet och skulle, om den verkligen iakttoges, kunna

verka hindrande på övriga granskande ledamöters arbete. Däremot kunde

det möjligen vara befogat att ålägga kommunalombudet en allmän skyldig­

het att biträda ordföranden med införskaffandet av upplysningar om för­

hållanden inom kommunen, vilka kunna vara av betydelse för taxerings-

arbetet. Ett dylikt åliggande har ombudet enligt förslaget blott vid den

särskilda fastighetstaxeringen. Vid denna taxering skall han dessutom sär­

skilt ägna uppmärksamhet åt att nya taxeringsvärden varda bestämda i alla

de fall, då anledning därtill föreligger. Emot ombudets föreslagna funktion

såsom föredragande vid virkestaxeringen synes intet vara att erinra.

Då jag på anförda skäl funnit mig böra förorda de sakkunnigas förslag

om kommunalombud med nu angivna uppgifter, har jag dock ej kunnat

biträda förslaget, att ombudet skulle förfoga över kommunens besvärsrätt, utan

ansluter mig i denna del till kammarrättens majoritet. Det vore dock önsk­

värt att den person, som kommunen utser att föra besvärstalan, eller, om

flera utses, en av dem kunde beredas tillgång till deklaration, avgiven av

den skattskyldige, om vars taxering talan skall föras.»

För egen del uppfattade jag de sakkunnigas förslag om kommunombud

i taxeringsnämnden såsom ett försök att tillföra nämnden ökad sakkunskap

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

dylik förstärkning av taxeringsnämnden är en nödvändig förutsättning för

att virkestaxeringen skall kunna uppdragas åt densamma. Om på lan­

det, såsom taxeringssakkunniga åsyftat, ordföranden i kommunalnämnden

utses till uppdraget i fråga, kan taxeringsnämnden vid virkestaxeringen

omedelbart tillgodogöra sig hans redan vunna erfarenhet på detta område.

Emellertid föranleda de anförda invändningarna mot förslaget mig att

förorda vissa icke oväsentliga ändringar i taxeringssakkunnigas förslag. I

8 § 3 mom. lämnas sålunda åt länsstyrelsen att på ansökan av kommun,

när särskilda skäl därtill äro, medgiva, att dylik ledamot i taxeringsnämn­

den ej skall väljas för kommunen. Såsom dylika skäl torde man kunna

godtaga, att till följd av ringa eller ingen virkestaxering inom kommunen

eller av annan orsak, exempelvis att ordföranden eller den av länsstyrelsen

förordnade ledamoten äro hemmahörande i kommunen och väl förtrogna

med dess förhållanden, förstärkning av det taxeringssakkunniga elementet

inom taxeringsnämnden icke erfordras eller att nyttan av en dylik ledamots

medverkan icke står i skäligt förhållande till kommunens kostnad för leda­

moten. Det har vidare ansetts böra stadgas, att ledamoten skall hava skyl­

dighet att deltaga i granskning av självdeklarationerna och andra till led­

ning vid taxeringen för inkomst eller förmögenhet avlämnade uppgifter

endast då ordföranden det påkallar, dock med rätt för ledamoten att, när

han själv så önskar, deltaga i dylik granskning. Slutligen har någon in­

skränkning icke meddelats i vederbörande kommunala menigheters rätt

att själva förordna om begagnande av dem tillkommande talerätt i taxe-

ringsärenden. Ledamoten skall dock hava befogenhet att, om kommunen

icke annorlunda förordnat, företräda kommunen i dylika ärenden även utan

uttryckligt bemyndigande därtill av kommunen. Någon rätt att utan ut­

tryckligt bemyndigande föra talan för annan menighet anser jag icke lämp­

ligen böra inrymmas åt ledamoten.»

Det synes mig, som om vid utskottsbehandlingen år 1927 hehovet av för­

stärkning av arbetskrafterna i taxeringsnämnderna, därest virkestaxeringen

skulle anförtros åt dessa nämnder, icke blivit tillräckligt beaktat. Jag vill

erinra om det uttalande i fråga om taxeringsnämnden såsom beskattnings-

myndighet vid virkestaxeringen, som år 1909 gjordes av dåvarande chefen

för finansdepartementet vid anmälan av förslag till lag om skogsaccis,

nämligen (prop. 25/1909, sid. 67):

»Härefter återkommer jag till frågan om taxeringsförfaranclet. Jag har

redan framhållit, att organiserandet av en särskild taxeringsmyndighet för

accisbeskattningen under förhandenvarande förhållanden icke bör ifråga-

komma. Ej heller kan denna taxering för närvarande läggas på taxerings­

nämnderna, något som eljes uppenbarligen vore det naturligaste. Dessa hava

nämligen redan förut i flera fall en synnerligen stor arbetsbörda, och om

denna ökades med ett så betydande taxeringsarbete som det föreslagna,

skulle det bliva ännu svårare att till dem erhålla lämpliga ordförande än

vad redan är fallet.»

84

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Ehuru jag alltså icke funnit vad utskottet i denna punkt anfört inne­

bära en övertygande argumentering mot propositionens ståndpunkt, har jag

låtit undersöka, huruvida möjlighet finnes att bereda ordföranden och krono-

ombudet i taxeringsnämnden hjälp i det förberedande arbetet på annat sätt.

En förstärkning av arbetskrafterna är, såsom jag redan anfört, en förut­

sättning för virkestaxeringens överlämnande åt taxeringsnämnden. Men

även för övrig årlig taxering torde det på många håll vara till nytta, om ord­

föranden och kronoombudet erhålla biträde vid granskning av deklara­

tioner. Den av utskottet förordade anordningen med självständig gransk-

ningsrätt beträffande deklarationer för en av nämndens kommunvalda leda­

möter synes innebära ett beaktansvärt uppslag till lösning av denna fråga, men

för att denna anordning skall kunna medföra åsyftad verkan, torde vissa för­

ändringar i utskottsförslaget vara önskvärda. Sålunda torde redan vid valet av

ledamöter kommunrepresentationen böra tillse, att för arbetet i fråga lämplig

person insättes i nämnden. För ändamålet lärer vara tillräckligt bestämma,

att representationen skall vid valet uppdraga åt en av ledamöterna att utöva

berörda granskningsrätt. Ur principiell synpunkt synes det ock vara riktigare

att låta beslut liärutinnan fattas av kommunrepresentationen än av taxerings­

nämnden, då ju ledamoten skall vid granskningen i främsta rummet be­

vaka kommun fiskaliska intressen. Det är ock nödvändigt, särskilt för

virkestaxeringen, att sådant uppdrag gives före taxeringsarbetets påbörjande.

Dylikt uppdrag torde vidare böra lämnas för varje i taxeringsdistriktet ingå­

ende kommun eller kommundel och icke såsom enligt utskottets förslag för

taxeringsdistriktet i dess helhet, detta bland annat för att kunna giva upp­

draget åt samma person, som hittills handhaft beredandet av virkestaxe­

ringen, varigenom dennes redan förvärvade erfarenhet i fortsättningen kan

tillgodogöras. Ett ytterligare skäl för att låta kommunrepresentationen be­

sluta i frågan ligger däri, att, för det fall arvode finnes böra utgå till denne

ledamot för hans deltagande i det förberedande arbetet, detta bör utgå av

kommunens medel. Några större betänkligheter torde ej heller möta mot

att överlämna åt kommunrepresentationen att själv bestämma arvodet.

I fråga om utövandet av kommunens talerätt i taxeringsfrågor skulle väl,

enligt min mening, några verkliga olägenheter icke vara förbundna med

att ifrågavarande ledamot skulle äga föra talan för kommunen i de fall, då

kommunen ej annorlunda förordnade — en anordning som äger motsvarig­

het i vad som gäller för ordförande i fattigvårdsstyrelse — men då å andra

sidan det ej kan påstås, att en sådan anordning är påkallad av något

mera framträdande behov, finner jag ej tillräckliga skäl att förorda legal

befogenhet i sådant avseende för ifrågavarande ledamot.

Vid en anordning sådan som den nu angivna finnes ej anledning med­

giva undantag från dess tillämpning å vissa orter, även om ledamotens

medverkan under det förberedande arbetet på vissa håll, där virkestaxe-

ring ej kommer att ske, icke kan anses av trängande behov påkallat. Det

vill nämligen synas, som om meddelandet av ifrågavarande uppdrag åt en

virkesdeklarationer samt att ett av skogsvårdsstyrelsen utsett ombud för med­

verkan vid taxeringen, vilket ombud saknar beslutanderätt, jämväl äger

taga del av virkesdeklarationerna.

De tekniska delarna av arbetet med taxeringen för inkomst eller för­

mögenhet åvila huvudsakligen taxeringsnämndens ordförande, som därvid

kan anlita biträde av den av länsstyrelsen förordnade ledamoten i taxerings­

nämnden. I stad böra taxeringsnämnderna därjämte åtnjuta biträde vid

upprättandet och kompletterandet av nämndens längder av uppbörds- eller

annan tjänsteman, som magistraten och i Stockholm överståthållarämbetet

utser.

I Stockholm, där taxeringsarbetet är särdeles omfattande, har befunnits

nödigt att till nämndernas förfogande vid granskningen av uppgiftsmaterialet

ställa särskilt utbildad personal.1 Sedan stadens uppbördsverk, förlagt till

överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden, från och med den 1

april 1921 provisoriskt omorganiserats med aderton taxeringskontor och nio

uppbördskontor, utföres taxeringsarbetet till väsentlig del å taxeringskon-

toren. Varje taxeringskontor förestås av en taxeringskommissarie och å kon­

toren finnas därjämte anställda taxeringsassistenter, i regel en å varje kontor,

jämte i övrigt erforderlig personal. Taxeringskommissarierna och -assisten­

terna ombesörja ordnandet av deklarationer och andra taxeringsuppgifter,

granska desamma samt vidtaga i samråd med vederbörande ordförande

erforderliga åtgärder för taxeringsmaterialets kompletterande. De draga även

försorg om längdföringen. Denna anordning är genomförd inom ramen

för den allmänna taxeringsorganisationen på det sätt, att taxeringskommis­

sarierna och -assistenterna av överståthållarämbetet förordnas till ledamöter

i stadens taxeringsnämnder. Dessa personer lämna även å prövnings-

nämndsstadiet biträde vid taxeringarna, i det att de då tjänstgöra såsom

medhjälpare åt kronans ombud hos prövningsnämnden.

Enligt vad som uppgives i 1928 års taxeringssakkunnigas förenämnda

betänkande plägar även i Göteborg en icke obetydlig del av taxeringsarbetet

utföras av tjänstemän hos staden. Deklarationerna och övriga taxerings­

uppgifter mottagas å mantalskontoret och ordnas distriktsvis efter mantals-

längden. Flera tjänstemän å detta kontor äro jämväl förordnade till leda­

möter i taxeringsnämnderna och ombesörja i denna egenskap en väsentlig

del av taxeringsarbetet, som för övrigt helt utföres inom mantalskontorets

lokaler, där taxeringshandlingarna förvaras och sammanträdena hållas.

Någon efter Stockholmsförhållandena ordnad organisation är dock icke genom­

förd i Göteborg.

Kostnaderna för taxeringen till bevillning, till inkomst- och förmögen­

hetsskatt samt till kommunal progressivskatt bestridas i allt väsentligt av

statsmedel, varemot kostnaderna för taxeringen till skogsaccis utgöras av

vederbörande kommun och skogsvårdsstyrelse.

1 Se härom vidare 1923 års taxeringssakkunnigas betänkande (Statens offentliga utred­

ningar 1925:27) sid. 132 o. f.

⁸⁶

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Närmast för att möjliggöra bidrag av statsrhedel till Stockholms stad för

dess kostnader för berörda omorganisation av uppbördsverket i Stockholm

infördes genom förordning den 12 maj 1922 i 54 § taxeringsförordningen

stadgande därom, att kommun, som för taxeringsarbetet vidtagit särskilda

anstalter, som befunnits ändamålsenliga, och härför åtagit sig kostnader,

skulle kunna erhålla bidrag härtill av det belopp, högst två procent av rikets

hela inkomst- och förmögenhetsskattesumma för året, som av Kungl. Maj:t

finge användas till bestridande av vissa kostnader för taxeringsarbetet. Rö­

rande motiven till detta stadgande hänvisas till propositionen nr 167/1922

och bevillningsutskottets betänkande nr 30/1922. Stockholms stad hade

ifrågasatt att av statsmedel erhålla ersättning för hela merkostnaden för

omorganisationen av uppbördsverket, men Kungl. Maj:t föreslog och riks­

dagen beslöt, att allenast bidrag till dylika kostnader skulle kunna utgå.

Vid frågans anmälan för Kungl. Maj:t anförde föredragande departe­

mentschefen i huvudsak följande. Anordningar, sådana som de av Stock­

holms stad vidtagna, innebure otvivelaktigt en betydande fördel för staten.

Å andra sidan finge ej förbises, att, om en kommun vidtoge anordningar

för en särskilt effektiv taxering, detta torde ske främst i kommunens eget

intresse — taxeringen hade ju lika stort intresse för kommunal- som för

statsbeskattningen. Då formerna för taxeringsorganisationen en gång vore

givna och därmed måste anses hava av statsmakterna godtagits såsom i

det stora hela från statens synpunkt tillfredsställande, kunde det måhända

synas mindre lämpligt, att statsverket genom undantagsbestämmelser be­

kostade särskilda anordningar till en viss kommuns fördel, även om så

vore att även staten hade nytta av desamma. Emellertid skulle redan en­

ligt dåvarande bestämmelser vid fördelning av ersättningar för taxerings-

bestyret avseende fästas på den för de särskilda uppdragens utförande er­

forderliga skicklighet, tid och arbete, och i praxis torde därvid hänsyn

hava tagits till den skicklighet o. s. v., varmed arbetet faktiskt bedrivits.

Det syntes därför departementschefen knappast vara ägnat att väcka be­

tänkligheter att låta en del av den ersättning, som med tillämpning av

nämnda princip skulle tillerkännas vissa personer, i stället tillfalla en

kommun, vilken i sin tur garanterat vederbörande tillräcklig ersättning.

Efter att hava framhållit, att ifrågavarande spörsmål vore gemensamt för

städerna och landsbygden, uttalade departementschefen vidare, att försiktig­

heten syntes bjuda att icke utfästa ersättning för hela kostnaden för ifråga­

varande anstalter utan allenast bidrag till desamma. Slutligen ville de­

partementschefen understryka, att den av honom förordade ändringen enligt

hans mening icke innebure någon som helst utfästelse för någon längre

framtid. När frågan om en reformerad taxeringsorganisation komme att

upptagas till avgörande, borde detta kunna ske, utan att man funne sig

bunden av den ifrågasatta anordningen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

87

88

1923 års

taxerings-

sakkunniga.

1927 års

kungl. förslag.

Riksdagen

1927.

Länsstyrelsens

i Malmöhus

län skrivelse.

Under sitt utredningsarbete rörande en förändrad taxeringsorganisation

berörde 1923 års taxeringssakkunniga frågan om uppbördstjänstemännens

deltagande i taxeringsarbetet. De sakkunniga anförde i denna fråga föl­

jande (sid. 133 o. f. betänkandet):

»På grund av de gynnsamma erfarenheterna av uppbördstjänstemännens

deltagande i taxeringsarbetet i Stockholm hava de sakkunniga övervägt, huru­

vida särskild för Stockholm och möjligen vissa andra större städer avpassad

organisation, byggd_ på uppbördstjänstemännens deltagande i taxerings­

arbetet, bör föreskrivas. Då emellertid någon mera ingripande åtgärd be­

träffande städernas uppbördsväsende icke torde böra vidtagas, innan resul­

tatet av pågående utredning rörande omorganisation av uppbördsväsendet

föreligger, hava de sakkunniga ansett sig icke böra föreslå någon sådan,

för vissa städer avpassad organisation. I stället torde, såsom hittills, böra

ankomma på vederbörande ortsmyndigheter att inom ramen för den för

hela riket avpassade organisationen vidtaga efter de olika orternas för­

hållanden lämpade åtgärder för att genom medverkan av uppbördstjänste-

män erhalla effektivare taxering. I sådant syfte föreslå de sakkunniga bibe­

hållandet av nuvarande stadgande om rätt för kommun, som för taxerings­

arbetet vidtagit åtgärder, som befunnits ändamålsenliga, att för dessa kost­

nader erhålla bidrag av statsmedel.»

I propositionen nr 210/1927 med förslag till taxeringsförordning bibehöllos,

såsom redan blivit nämnt, grunderna för nuvarande taxeringsorganisation

med vissa ändringar, för vilka redogörelse nu icke torde erfordras. Det

må vara nog att erinra om de nyss berörda bestämmelserna om virkes-

taxeringens överflyttande från de kommunala organen till de vanliga taxe­

ringsnämnderna och om insättande i taxeringsnämnden av tvenne nya leda­

möter, kommunombud och skogsvårdsombud. Propositionen upptog vidare

stadgande om rätt för av ordföranden i taxeringsnämnden anlitat skriv­

biträde att taga del av deklarationsmaterialet i den omfattning, ordföranden

bestämde. Slutligen bibehölls i sak stadgandet om rätt för kommun att

erhålla bidrag av statsmedel till kostnader, som kommun åtagit sig för

särskilda såsom ändamålsenliga befunna anstalter för det årliga taxerings­

arbetet.

För riksdagens ställning till 1927 års kungl. förslag har i det föregående

redogjorts.

Efter att hava redogjort för innebörden i det Kungl. Maj:ts prövning

underställda förslaget till omorganisation av kronouppbörds- och mantals-

kontoret i Malmö och sin ställning till förslaget anför länsstyrelsen i Malmö­

hus län i förberörda skrivelse den 27 maj 1927 följande:

. »I detta sammanhang anser sig länsstyrelsen böra framhålla, att ett rätt

tillvaratagande av det allmännas medel icke uteslutande består i besparing

av utgifter utan jämväl i utövande av noggrann tillsyn däröver, att det

allmänna får vad det allmänna tillkommer.

Ehuru kronouppbördskontoret i Malmö, såvitt länsstyrelsen kunnat finna,

alltid på ett fullt tillfredsställande sätt fungerat i sina nuvarande ålig­

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

90

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Skattebered-

ningens ytt­

rande okt.

1927.

organisation, skulle länsstyrelsen dock vilja giva en antydan, huru läns­

styrelsen tänkt sig denna sak.

I stället för mantalskommissariebefattningen, vilken föreslagits till in­

dragning, hade kunnat inrättas exempelvis en taxeringskommissariebefatt-

ning, att sortera under kronouppbördskamreraren. Taxeringskommissarien

borde haft till åliggande huvudsakligen att året om syssla med taxerings-

undersökningar. Han borde sålunda exempelvis med tillhjälp av kontorets

personkännedom inom staden i säkerligen betydande antal fall göra fem-

årssammanställningar av deklarationer för bedömande av deklarationernas

vederhäftighet. Genom dylika undersökningar kunde ett bearbetat material

framläggas för taxeringsnärundsordförandena, så länge deras arbete påginge,

och därefter för kronoombudet hos prövningsnämnden. Under taxerings­

nämndernas arbete kunde han av samtliga taxeringsnämnder i staden an­

litas för åstadkommande av utredningar i sådana fall, som vederbörande

taxeringsnämnd funnit misstänkta, men som taxeringsnämnden eljest på

grund av bristande tid måst lämna utan anmärkning.

Det borde för envar, som äger erfarenhet i taxeringsarbete, framstå så­

som uppenbart vilken betydelse en sådan tjänstebefattning skulle hava för

taxeringsväsendets uppryckning, och länsstyrelsen är övertygad, att efter

inrättandet av en sådan befattning snart skulle framträda resultat av sådan

beskaffenhet, att staden inom kort skulle vilja anställa ytterligare en. Kost­

naderna härför skulle intjänas flera gånger om, oavsett den inverkan be­

fattningen komme att Utöva på de skattskyldiga med avseende å större be­

tänksamhet vid deklarationernas avfattning.

Även utan ändring av taxeringsförordningen skulle en sådan befattnings­

havare göra nytta. Klart är dock, att befattningshavaren bör komma till

synes i taxeringsförordningen och givas ungefär enahanda befogenhet i för­

hållande till skattskyldiga och till taxeringsnämnderna i staden, som i det

å riksdagens bord liggande förslaget till taxeringsförordning givits åt lands-

kamrerare.

Om någon garanti för gott personval till befattningen kunde lämnas,

skulle en sådan befattning bliva av sådan nytta för statsverket, att staten

gärna borde bidraga med hälften av löneförmånerna.»

I ärendet hördes 1924 års skatteberedning, som den 17 oktober 1927 av­

gav yttrande, varav följande må bär återgivas:

»Skatteberedningen utgår från att dess yttrande inhämtats i anledning

av ett av länsstyrelsen i Malmöhus län väckt förslag, att personalen å kon­

toret i fråga skulle i viss utsträckning sysselsättas med taxeringsgransk-

ning.

I dylikt avseende vill beredningen till en början vitsorda önskvärdheten

av statsmakternas understöd åt de strävanden, som från kommuners sida

må förekomma till främjande av en effektiv och rättvis taxering. Det upp­

slag, som framkommit från länsstyrelsen i Malmöhus län, synes därför värt

det största beaktande.

Det är möjligt, att, såsom länsstyrelsen anmärker, ökad medverkan av

uppbördstjänstemännen vid taxeringen skulle kunna erhållas även utan

ändring i taxeringsförordningen. I detta avseende hänvisas till taxerings-

organisationen i Stockholm, som innebär, att för ändamålet anställda kom­

munala tjänstemän erhålla överståthållarämbetets förordnande såsom leda­

mot i taxeringsnämnderna och såmedelst erhålla tillgång till självdeklara­

Kungl. Maj:ts

beslut 11 nov.

1927.

Skattebered-

ningens ytt­

rande dee.

1927.

Efter det magistraten i Malmö och länsstyrelsen på nytt yttrat sig i

frågan, fann Kungl. Maj:t genom beslut den 11 november 1927 gott fast­

ställa det Kungl. Maj:ts prövning underställda beslutet rörande omförmälda

omorganisation av kronouppbörds- och mantalskontoret i Malmö och före­

skrev tillika, att handlingarna i ärendet skulle återställas till länsstyrelsen

för beredande av tillfälle för stadsfullmäktige och magistraten i Malmö att

taga ställning till vad skatteberedningen i ärendet anfört.

Sedan jag åt 1924 års skatteberedning uppdragit att utforma förslag till

ändringar i förslaget till taxeringsförordning i anslutning till skattebered-

ningens förberörda yttrande, har skatteberedningen den 7 december 1927

avlämnat sådant förslag och därvid — efter redogörelse för vad i frågan

förekommit — för egen del anfört:

»Behov av åtgärder i den riktning, skatteberedningen i sitt tidigare

avgivna yttrande angivit, torde sannolikt föreligga på flera håll, synner­

ligast i kommuner med ett större antal taxeringsdistrikt. Belysande härut-

innan är ett uttalande, som mantalskommissarien i Göteborg Otto Graffman

gjort uti en den 23 januari 1924 dagtecknad skrivelse till 1923 års taxe-

ringssakkunniga, föranledd av förfrågan från de sakkunniga om möjlig­

heterna att för åstadkommande av ett tidigare påbörjande av taxerings-

arbetet genomföra vissa förändringar i fråga om tiden för deklarationernas

avlämnande och för justeringen av mantalslängden. Mantalskommissarien

Graffman yttrade i skrivelsen, bland annat, följande: ’Då jag förmodar, att

i och med ändringen av tiden för deklarationernas avlämnande till den 15

februari, bestämmelser äro avsedda att meddelas om avlämnande av de i

11 § taxeringsförordningen omförmälda uppgifter, begagnar jag tillfället

hemställa, huruvida icke något skulle kunna göras för vinnande av mera

effektivitet i avseende å dessa uppgifters lämnande. Vi hava nämligen här

ganska ledsamma erfarenheter i berörda hänseende. Arbetsgivarna visa

härutinnan stor försumlighet, ofta nog kanske avsiktligt. Det har före­

kommit fall, där sannolika skäl förelegat för, att en överenskommelse mellan

arbetsgivaren och arbetarna existerat, enligt vilken den förre lovat att icke

lämna löneuppgifter. Man har vidare kommit underfund med, att arbets­

givare i flera fall lämnar uppgift endast på den såsom timpenning intjänta

avlöningen men icke på ackordsavlöningen. Även tantiemer till befattnings­

havare döljas ej sällan. Från de s. k. 'familjebolagen’ lämnas ofta inga

uppgifter om aktieutdelning. Det är också en brist att ifrågavarande upp­

gifter icke kunna under taxeringsarbetets gång infordras utan genom veder­

börande taxeringsordförande och då endast beträffande personer inom hans

distrikt. Särskilt i Göteborg, där 37 taxeringsdistrikt finnas, blir för­

hållandet märkbart. Kunde infordrandet få ske i tjänsteväg, exempelvis

bär genom mantalskontoret för hela staden, skulle mycket vara vunnet, men

härför möter antagligen formella hinder. Jag har ansett mig böra påpeka

denna sak därför, att den obestridligen har en stor betydelse för ernående

av ett tillfredsställande taxeringsresultat, men jag förbiser icke, att den

torde vara rätt svår att ordna.’

I detta yttrande framhålles särskilt behovet av ett organ, som kan cen­

tralt, oavsett vilket taxeringsdistrikt den skattskyldige tillhör, infordra

felande deklarationer och uppgifter. Men även för mottagandet av deklara­

tioner och taxeringsuppgifter över huvud torde det i större kommuner vara

92

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

94

kommunalskatteutskottets uppfattning något särskilt kommunombud icke

kommer att inträda såsom ledamot i taxeringsnämnden.

I fråga om bidrag av statsmedel till kommun för kostnader för anord­

ningar av nu angivet slag torde böra tillämpas vad redan nu gäller i fråga

om bidrag för kommuns anstalter till taxeringsarbetets främjande; och bör

det alltså ankomma på Kungl. Maj:t att pröva i vad mån anordningarna

hava sådant värde för det allmänna, att bidrag bör lämnas.

Inom skatteberedningen pågår för närvarande överarbetning av 1927

års förslag till taxeringsförordning under beaktande av vad kommunal­

skatteutskottet föreslagit. I samband därmed hava i författningstexten in­

arbetats bestämmelser i enlighet med det ovan anförda. Omnumrering av

vissa paragrafer har därvid måst vidtagas. Ett utdrag av det nu före­

liggande för fattnings förs lhget i vad förevarande ämne angår fogas såsom

bilaga till denna promemoria. De paragrafer, i vilka allenast redaktionella

ändringar skett, hava dock ansetts icke böra medtagas i utdraget.»

Den såsom bilaga till skatteberedningens promemoria fogade författnings­

texten lyder som följer:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

»15 §.

1 mom. I Stockholm må överståthållarämbetet förordna tjänstemän hos

ämbetet att biti-äda beskattningsnämnderna i första instans på sätt i 108 §

sägs. För samma ändamål må i annan stad magistraten eller stadsstyrelsen

samt i köping eller landskommun kommunalstämman eller, där kommunal­

fullmäktige finnas, dessa till förfogande för beskattningsnämnderna i första

instans ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som därtill godkännas

av länsstyrelsen. Sådant godkännande må lämnas för högst tre år i sänder.

Lämnat godkännande kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita

skrivbiträde, som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kom­

pletterandet av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd

och taxeringsnämnd i stad, där magistrat finnes, skall erforderligt biträde

lämnas av uppbörds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande i

Stockholm av överståthållarämbetet och i annan stad av magistraten.

55 §.

1 mom. Rätt att utfärda anmaning i andra fall än som i 33 § 3 mom.

och 36 § 2 mom. avses tillkommer landskamreraren samt ordföranden i veder­

börande beskattningsnämnd i första instans.

Länsstyrelsen må tillerkänna tjänsteman, som omförmäles i 15 § 1 mom.,

rätt att utfärda anmaning, som i första stycket sägs, såvitt angår taxering

inom kommunen. Sådan rätt må angivas avse anmaningar av alla slag,

varom nu är fråga, eller ock begränsas till anmaningar av vissa slag. Lämnat

bemyndigande kan av länsstyrelsen när som helst återkallas.

2 mom. Anmaning att avgiva deklaration eller annan för taxering avsedd

uppgift eller upplysning tillsändes den uppgiftsskyldige i rekommenderat

brev med allmänna posten; dock må, där så finnes nödigt, för anmaningens

delgivande anlitas i Stockholm överståthållarämbetet, i övriga städer magi­

straten eller stadsstyrelsen och å landet landsfiskalen i orten, vilka myndig­

heter det åligger att ofördröjligen mot bevis tillställa vederbörande an-

maningen.

Kungl. Majits proposition Nr 214.

95

108 §.

Tjänsteman, som jämlikt 15 § 1 mom. förordnas att biträda vid taxerings-

arbetet, har att i enlighet med de närmare föreskrifter, länsstyrelsen eller

ordföranden i vederbörande beskattningsnämnd finner skäl meddela,

a) tillhandagå vid mottagandet och ordnandet av deklarationer och andra

uppgifter till ledning vid taxering;

b) å blankett införa upplysningar, som deklarationsskyldig mod begagnande

av honom därtill medgiven rätt muntligen lämnar till ledning för egen

taxering, samt därå taga uppgiftslämnarens underskrift;

c) granska avlämnade deklarationer och uppgifter samt hos beskattnings-

nämndens ordförande göra de erinringar, vartill granskningen må giva an­

ledning;

d) utfärda anmaningar att avgiva deklaration eller annan uppgift eller

upplysning eller att fullständiga deklaration eller uppgift, som befunnits

ofullständig, om och i den mån rätt härtill jämlikt 55 § 1 mom. andra

stycket tillerkänts tjänstemannen; samt

e) även i övrigt, i den mån så erfordras, lämna ordföranden biträde vid

fullgörandet av dennes åligganden.

Finner tjänstemannen i särskilda fall anledning förefinnas för kommunen

att anföra besvär över beskattningsnämnds beslut, bör han ofördröjligen här­

om underrätta den kommunala myndighet, på vilken det ankommer att i

sådant avseende bevaka kommunens rätt.

145 §.

1 mom. Av statsmedel bestridas:

1) ersättning åt ordförandena i beredningsnämnderna, fastighetstaxerings-

nämnderna och taxeringsnämnderna, åt de av länsstyrelsen förordnade leda­

möterna i fastighetstaxeringsnämnderna samt åt kronoombuden i taxerings­

nämnderna ;

2) ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för upp-

bördsärenden för hans befattning med taxeringen i Stockholm;

3) bidrag till kostnader, som kommun åtagit sig för särskilda anstalter

för taxeringsarbetet vare sig genom tillhandahållande av tjänstemän enligt

15 § 1 mom. eller på annat sätt, därest Kungl. Maj:t finner dessa anstalter

äga särskilt värde för det allmänna;

4) gottgörelse för det i samband med taxeringsförrättningarna jämlikt 15 §

2 mom. lämnade biträde av städernas tjänstemän; samt

5) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 mom. samt 7—12 mom.

här nedan.

2 mom. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl.

Maj:t inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med

nyssnämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka

enligt bestämmelserna i 1 mom. 1) och 4) äro därtill berättigade, och skola

därvid angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas

beräknande.

Motsvarande yttrande beträffande årlig taxering skall av länsstyrelsen av­

givas senast dep 20 juli under taxeringsåret.

I yttrande, som överståthållarämbetet avgiver, bör jämväl upptagas förslag

till ersättning åt kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för upp-

bördsärenden.

96

Yttrande enligt detta mom. skall tillika innehålla uppgift, då det gäller

allmän fastighetstaxering, om taxeringsvärdet å all fastighet å länet enligt

fastighetstaxeringsnämndernas beslut samt eljest om länets hela inkomst-

och förmögenhetsskattesumma enligt taxeringsnämndernas beslut.

3 mom. Kommun, som vill framställa anspråk på särskild ersättning

enligt 1 mom. 3), har att, såvitt angår allmän fastighetstaxering i länen,

senast den 10 april under taxeringsåret och, såvitt angår dylik taxering i

Stockholm eller årlig taxering såväl i Stockholm som i länen, senast den

1 juli under taxeringsåret till länsstyrelsen inkomma med framställning

därom med angivande av grunderna för ersättningsbeloppets beräknande.

Länsstyrelsen har att med eget utlåtande över framställningen överlämna

densamma till Kungl. Maj:t vid avgivande av yttrande enligt 2 mom. första

och andra styckena.

4 mom. Efter prövning av de yttranden och framställningar, som in­

kommit jämlikt 2 och 3 mom., bestämmer Kungl. Maj:t, huru mycket skall

ställas till förfogande för varje fastighetsprövningsnämnd och länsprövnings-

nämnd samt för Stockholms stads prövningsnämnd och huru mycket skall

till kommun utanordnas.

Därvid må vad som ställes till fastighetsprövningsnämndernas och, såvitt

angår allmän fastighetstaxering, Stockholms stads prövningsnämnds för­

fogande för ersättning åt ordförandena i berednings- och fastighetstaxerings-

nämnderna samt åt de av länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastig-

hetstaxeringsnämnderna, för ersättning åt kamreraren vid överståthållar-

ämbetets avdelning för uppbördsärenden samt för det i samband med allmän

fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. lämnade biträde av städernas tjänste­

män jämte vad som utanordnas till kommuner utgöra sammanlagt högst ett

belopp, motsvarande två hundradels procent av taxeringsvärdet å all fastighet

i riket, sådant detta värde beräknats enligt fastighetstaxeringsnämndernas

beslut.

Vad som ställes till länsprövningsnämndernas och, såvitt angår årlig

taxering, Stockholms stads prövningsnämnds förfogande för ersättning åt

ordförandena och kronoombuden i taxeringsnämnderna, för ersättning åt

kamreraren vid överståthållarämbetets avdelning för uppbördsärenden samt

för det i samband med taxeringsarbetet jämlikt 15 § 2 mom. lämnade bi­

träde av städernas tjänstemän jämte vad som utanordnas till kommuner

må sammanlagt utgöra högst ett belopp, motsvarande fyra procent av summan

av inkomst- och förmögenhetsskattens grundbelopp för hela riket, sådan

denna summa beräknats enligt taxeringsnämndernas beslut.

Till prövningsnämnd sålunda anvisat belopp äger nämnden efter förslag

av länsstyrelsen fördela mellan de till ersättning berättigade. Vid ersätt­

ningarnas fördelning bör fästas avseende på den för de särskilda uppdragens

utförande erforderliga och därå nedlagda skicklighet, tid och arbete, och bör

i förekommande fall jämväl tagas i betraktande ersättning, som kan hava

blivit vederbörande av kommun tillerkänd och kommunen av statsmedel

gottgjord.

5 mom. — — —.»

Skatteberedningen lämnade i sin promemoria jämväl specialmotivering

till författningsförslaget. Härom vill jag yttra mig närmare vid special­

motiveringen för förslaget till taxeringsförordning.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

över skatteberedningens förslag hava infordrade yttranden avgivits av

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus samt Gävleborgs län ävensom kammarrätten.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län förklarar sig intet hava att erinra mot

förslaget. Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att behovet av nya

anordningar för det tekniska taxeringsarbetet visat sig mest påtagligt och

trängande och att ifrågavarande förslag, som åsyftade att till taxerings­

nämndernas förfogande personer med viss utbildning i expeditionsgöromål,

vore väl värt att tagas under behörigt (ivervägande. I huvudsak hade läns­

styrelsen intet väsentligt att erinra mot utkastet till författningstext.

Jämväl länsstyrelsen i Malmöhus län förordar i allt väsentligt förslaget

i fråga under anförande:

»När länsstyrelsen i sitt underdåniga utlåtande i fråga om viss omorganisa­

tion av kronouppbördskontoret i Malmö, vilket utlåtande legat till grund

för skatteberedningens förslag, skisserade de göromål, som skulle kunna

tänkas åligga en ifrågasatt taxeringskommissariebefattning vid kronoupp­

bördskontoret i Malmö, gick länsstyrelsen icke in på detaljer i fråga om en

sådan befattningshavares befogenheter utan använde av bekvämlighetsskäl

jämförelsen med landskamrerares befogenheter. I själva verket avsåg läns­

styrelsen just de befogenheter, som enligt det nu föreliggande förslaget skulle

givas honom. Dock hade länsstyrelsen därutöver tänkt sig, att en sådan

befattningshavare skulle äga rätt att närvara vid taxeringsnämndernas

sammanträden och där framställa yrkanden, om han därtill funne anledning.

Därav får icke och behöver icke följa, att han skulle intaga någon slags

kontrollerande ställning i förhållande till taxeringsnämnderna, utan tvärtom

borde hans instruktion uttryckligen utsäga, att hans uppgift skulle vara att

biträda taxeringsnämnderna i deras arbete. Men å andra sidan borde åt

denne befattningshavare givas någon garanti, att av honom utfört arbete

icke komme att undertryckas av en måhända klenmodig taxeringsnämnds-

ordförande, som av en eller annan anledning skulle kunna hava benägenhet

att taga alltför mycket hänsyn exempelvis till en skattskyldigs samhälls­

ställning, då sådan skattskyldigs deklaration utav den ifrågasatte nye be­

fattningshavaren gjorts till föremål för anmärkning.

Det är dock icke nödvändigt, att rätten till framställande av yrkanden

inom taxeringsnämnderna anförtros åt en sådan taxeringskommissarie, för

att han skall kunna göra mycken nytta för taxeringsarbetet. Huvudsaken

är att åt honom gives anmaningsrätt. Får han icke det, utan måste han

i detta avseende hänvända sig till taxeringsnämndsordföranden, blir hans

uppgift förfelad. Först och främst skulle därigenom hans arbete bliva för­

lagt uteslutande till den tid, då taxeringsnämnderna vore i verksamhet.

Vidare finge han icke nödig auktoritet i förhållande till den skattskyldiga

allmänheten. Någon annan invändning mot anmaningsrätten skulle väl

knappast kunna göras än att eventuellt kollisioner skulle kunna inträffa,

om både han och taxeringsnämndsordförande givit anmaningar. Men detta

kan förebyggas på det sätt, att i hans instruktion ålägges honom att avlägga

rapporter till vederbörande taxeringsnämndsordförande om de anmaningar

och förelägganden, som av honom givits inom taxeringsnämndsordförandens

distrikt. Enahanda rapporter böra avgivas till kronoombudet hos prövnings-

nämnden, hos vilken han tillika bör anmäla alla de fall, då taxeringsnämnds-

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 hiift. (Nr 21 i.)

7

Kanyl. Maj:ls proposition Nr 214.

97

Inkomna

yttranden.

ordföranden eventuellt icke låtit hans utredningsarbete föranleda åtgärd.

Detta sistnämnda är nödvändigt, för den händelse icke åt taxeringskom-

missarien anförtrotts rätten att inom taxeringsnämnden framställa yrkanden

till protokollet.

Taxeringsförordningens bestämmelser, sådana de föreslagits, böra således

kompletteras med en instruktion för vederbörande befattningshavare; och,

innan länsstyrelsen utdelar sådan anmaningsrätt, som enligt skattebered-

ningens förslag ifrågasatts, bör länsstyrelsen således hava tillsett, att in­

struktionen kan godkännas. Fråga kan således vara, huruvida icke, åtminstone

i ett blivande skattelag förslags motivering, normalbestämmelser för en sådan

instruktion böra meddelas.»

Länsstyrelsen anför vidare, att densamma med hänsyn till svårigheterna

att pröva kompetensen och lämpligheten hos tjänstemän, som för ändamålet

erbjödes av kommuner utan egentlig tjänstemannaorganisation för förvalt­

ningen, ville förorda, att tillämpningsområdet tillsvidare bleve inskränkt

till städer med kronouppbördskontor.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför vissa betänkligheter mot

förslaget att tillerkänna kommunal tjänsteman anmaningsrätt samt befogen­

het att granska deklarationer och därvid göra anmärkningar mot desamma

samt anför härutinnan:

»Den föreslagna anordningen kan lätt leda till konflikter emellan den

kommunala tjänstemannen och beskattningsnämndsordföranden. Den kom­

munala tjänstemannen kan hava ansett komplettering av deklarationen i

visst avseende behövlig, ordföranden i andra avseenden. Den skattskyldige

kan sålunda komma att besväras med anmaningar från olika personer i

olika avseenden. Den känsla av obehörigt eller i varje fall ett långt drivet

ingrepp i den skattskyldiges privata förhållanden, vilken man redan kan

förmärka hos en eller annan skattskyldig, skulle komma att växa i styrka

och utsträckas till ett större antal skattskyldige. Ett nytt irritationsmoment

har lagts till deklarationsförfarandet och skatteplikten. Det sagda gäller

även om det föreslagna utsträckandet av granskningsrätten till flera per­

soner. Misstanken att den diskretionsplikt, som är förenad med deklara-

tionssystemet, härigenom skulle minskas, kan lätt uppkomma och verka

till missnöje med och misstroende mot taxeringsförfarandet.

Nämnda befogenheter för den föreslagna kommunaltjänstemannen synes

därför knappast tillrådliga, därest icke en sådan anordning skulle visa sig

absolut nödvändig.»

Länsstyrelsen behandlar därefter frågan i vad mån de i promemorian

föreslagna bestämmelserna kunna anses behövliga, vad Göteborgs och Bohus

län beträffar, och yttrar därvid följande:

»Vad landsbygden beträffar kan Kungl. Maj:ts befallningshavande icke

finna de föreslagna bestämmelserna erforderliga. Deklarationerna skola här

avlämnas antingen till taxeringsnämndsordföranden, länsstyrelsen eller lands­

fiskalen i orten. Där desamma icke avlämnas till ordföranden, överlämnas

de omedelbart till denne. Att här anställa någon kommunaltjänsteman

med föreslagen befogenhet torde icke vara till gagn för taxeringsarbetet,

men väl hava till följd de olägenheter, som ovan angivits såsom befarade

följder av ändringsförslagen.

98

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

99

Detsamma torde förhållandet vara med liinets övriga städer utom Göte­

borgs stad. I regel har till ordförande i beskattningsnämnderna förordnats

städernas borgmästare eller annan tjänsteman inom magistraten. Såväl här

som i de fall annan person förordnats till ordförande lärer det vara till-

räekligt med den hjälp vid taxeringslängdernas upprättande och komplette-*

rande från stadens sida, som redan nu är föreskriven enligt 32 § av taxe-

ringsförordningen. Ett undantag skulle härvidlag måhända kunna tänkas

beträffande Mölndals stad, som lyder under landsrätt, oeh där sålunda intet

biträde från kommunens sida lämnas till taxeringsnämnden. Mantalsskriv­

ningar förrättas här av häradsskrivaren och uppbördssättet beträffande stats­

skatten är den för landsbygden gällande. Det kan ifrågasättas, huruvida

icke bestämmelsen i 32 § av nu gällande taxerings förordning bör ändras

därhän, att i dylika städer stadsstyrelsen skulle hava att förordna en person

eller, därest stad uppdelas i flera taxeringsdistrikt, en för varje distrikt att

lämna taxeringsnämnden motsvarande biträde som i magistratsstäder, men

utan befogenheter enligt det föreliggande förslaget i fråga om anmanings-

och deklarationsgranskning.»

Länsstyrelsen yttrar sig därefter angående den medverkan, som i Göte­

borgs stad lämnas av tjänstemän å mantalskontoret därstädes, och uppe­

håller sig därvid särskilt vid förut omnämnda yttrande av mantalskommis-

sarien i staden Otto Graffman. Härom anföres:

»Graffmans mening lärer ingalunda hava avsett, att särskilt biträde skulle

ställas till taxeringsnämndernas hjälp med föreslagna befogenheter. Snarare

lär han väl hava avsett, att då deklarationerna och uppgifter — var de än

avlämnats hos länsstyrelsen eller magistraten, till vederbörande taxerings-

nämndsordförande eller å mantalskontoret — slutligen samlas å sistnämnda

plats, mantalskommissarien i Göteborg, efter anmälan av vederbörande

tjänsteman å de olika kontoren om uraktlåten deklaration eller uppgiftsav-

lämning, skulle under samlingsarbetet äga befogenhet att anmana veder­

börande att avgiva deklaration eller uppgift. Någon rätt eller skyldighet

för mantalskommissarien att granska deklarationerna lärer ej hava varit

avsedd. Sådan granskning skulle näppeligen i någon större utsträckning

kunna företagas, helst mantalskommissarien sedan många år tillbaka varit

ordförande i taxeringsdistrikt. Att ur hans yttrande utläsa någon hans

tanke, att antingen mantalskommissarien skulle förberedande granska in­

kommande deklarationer eller att ett flertal underordnande tjänstemän

skulle utrustas med anmanings- och granskningsrätt lärer näppeligen kunna

göras. Emot Graffmans uttalande, såsom länsstyrelsen tolkat detsamma, fin­

ner Kungl. Maj:ts befallningshavande intet att erinra.

Det arbete, som utförts av mantalskontorets tjänstemän i denna deras egen­

skap, har sålunda uteslutande varit sådant, som enligt 32 § bevillningsförord-

ningen med magistratens medgivande utförts. Övriga till taxeringsarbetet

hörande göromål, som utförts av å mantalskontoret anställda personer, har

skett på grund av vederbörandes ställning såsom ordförande eller ledamot

i taxeringsnämnd.

Det sätt, på vilket taxeringsarbetet sålunda i Göteborgs stad anordnats,

har på det hela fungerat tillfredsställande, och kräver i de avseenden, som

nu äro i fråga ingen annan ändring, än att åt mantalskommissarien må

lämnas den anmaningsrätt, som ovan angivits.»

100

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 214.

Länsstyrelsen förklarar sig därför anse de i promemorian föreslagna för­

ändringarna i taxeringsförordningen varken lämpliga eller behövliga, vad

länet anginge, med undantag av vad förut angivits beträffande Mölndals

.stad samt mantalskommissarien i Göteborg.

Överståthållarämbetet anför, att de av skatteberedningen föreslagna för­

fattningsbestämmelserna i ämnet icke erfordras för Stockholms vidkommande.

Det synes ämbetet varken nödigt eller välbetänkt att utsträcka rätten att

taga del av skattskyldigas deklarationer till andra kommunala tjänstemän

än sådana, som enligt 23 § gällande taxeringsförordning skola biträda vid

längdföringen. Det med förslaget uppgivna ändamålet anser ämbetet kunna

vinnas inom ramen för gällande bestämmelser på det sätt, att lämpliga

kommunala tjänstemän, där sådana finnas, förordnas till ordförande eller

ledamöter i beskattningsnämnderna, och kunde i dylikt syfte möjligen in­

rymmas rätt åt magistrat eller kommunalnämnd att bos länsstyrelsen föreslå

personer lämpliga till dylikt uppdrag inom vederbörandes förvaltnings­

område.

Kammarrätten förklarar sig icke kunna tillstyrka skatteberedningens

ifrågavarande förslag under anförande:

»Såsom av förslaget framgår, har detsamma grundats på förhållandena i

större städer. Åt förslaget har likväl givits sådan omfattning att även

landskommuner och mindre städer skulle kunna under samma villkor, som

eljest föreslagits, anställa särskilda personer att biträda beskattningsnämn­

derna. Då emellertid anordningen i fråga skulle föranleda kostnader för

kommunen, som dock ej hade säker utsikt att därför erhålla bidrag av

staten, torde det kunna förväntas, att anordningen åtminstone inom smärre

kommuner skulle komma till föga användning.

I större städer skulle däremot en tjänsteman i föreslagen ställning otvivel­

aktigt kunna lämna vederbörande beskattningsnämnder stor hjälp vid det

alltmera omfattande taxeringsarbetet.

Emot det föreliggande förslaget anser sig Kungl. kammarrätten böra fram­

ställa följande erinringar. Först torde ur principiell synpunkt kunna starkt

ifrågasättas, huruvida en så långt gående befogenhet som rätt att anmana

skattskyldiga att avlämna och fullständiga deklaration samt rätt att granska

deklarationer och uppgifter bör lämnas åt person, som icke ens skulle förut­

sättas vara ledamot av beskattningsnämnd. Tjänstemannen i fråga skulle

sålunda icke vara direkt ansvarig för taxeringsarbetet. Å andra sidan skulle

han icke åtnjuta det särskilda skydd, som enligt 113 § regeringsformen är

tillförsäkrat taxeringsman. De föreslagna bestämmelserna om och under

vilka villkor tjänstemannen skulle erhålla rätt att anmana skattskyldiga

eller att granska deras deklarationer äro också svävande och inbjuda till

en tillämpning, som kan bliva helt olika i olika landsdelar och för den

skull icke kan vara ur allmän synpunkt tillfredsställande. Såsom förslaget

är avfattat innebär det därjämte icke någon inskränkning i taxeringsnämnds-

ordförandens rätt till anmaning. Under sådana förhållanden och även om

vederbörande länsstyrelse bestämde viss arbetsfördelning mellan ordföranden

och den föreslagna tjänstemannen skulle två personer hos taxeringsnämn-

kunnat begränsa taxeringsdistriktens antal mera och göra deras omfattning

större än troligen eljest varit möjligt. Den i Stockholm tillämpade anord­

ningen med tjänstemän vid överståthållarämbetets avdelning för uppbörds-

ärenden såsom kronoombud i taxeringsnämnderna har kunnat genomföras

inom ramen för de för hela riket gällande bestämmelserna därigenom, att

samma myndighet, överståthållarämbetet, antagit tjänstemännen och förordnat

dem såsom kronoombud. På andra orter äro förhållandena olika dem i

Stockholm. Icke ens i de större städerna, där dock uppbördstjänstemän finnas

att tillgå, hava dylika tjänstemän i någon större utsträckning förordnats

till ledamöter i taxeringsnämnderna, utan länsstyrelserna hava föredragit

att uppdela städerna i ett stort antal mindre distrikt och i allmänhet välja

ledamöter utanför kretsen av städernas uppbördstjänstemän.

Genom den anordning, som nu föreslagits av skatteberedningen, torde

åtskilliga av de fördelar, som äro förenade med det i Stockholm brukliga

tillvägagångssättet, kunna vinnas även annorstädes, utan att dock själva upp-

bördsorganisationen skall behöva omläggas efter mönstret från Stockholm.

Det blir möjligt att låta viss tjänsteman biträda flera beskattningsnämnder,

varigenom antalet taxeringsdistrikt icke, såsom tanken varit i Stockholm,

nödvändigtvis behöver anpassas efter tillgången till dylika tjänstemän;

och man kan på detta sätt inrätta ett taxeringsnämndernas kansli, där de

tekniska delarna av arbetet ombesörjas av personer med vana vid expedi-

tionsgöromål under vederbörande ordförandes ledning och inseende. Skatte-

beredningens förslag synes därför värt allvarligt beaktande såsom ett icke overk­

samt medel att underlätta arbetet hos beskattningsnämnderna i första instans.

Det har i några av de inkomna yttrandena anförts, att den föreslagna

anordningen icke skulle vara erforderlig och att biträde av städernas upp­

bördstjänstemän skulle kunna erhållas på det sätt, att de, i likhet med vad

i Stockholm sker, förordnas till ledamöter i beskattningsnämnderna. Denna

invändning kan i viss mån anses bemött med vad jag redan anfört. Visser­

ligen anser även jag det vara lämpligt, att kvalificerade dylika tjänstemän

jämväl i landsorten förordnas till ledamöter i beskattningsnämnderna. Men

jag anser föga sannolikt, att så kan ske i någon större utsträckning; i

varje fall torde det få anses som visst, att det icke är möjligt att förordna

dylika tjänstemän till ledamöter i alla taxeringsnämnder i de större landsorts­

städerna. Förhållandena i länen äro nämligen väsentligen olika dem i

Stockholm. I länen skola taxeringsnämnderna sluta sina arbeten den 15

maj, under det att i Stockholm taxeringsarbetet pågår en månad längre.

I länen skulle uppbördstjänstemännen, efter det taxeringsnämndernas arbeten

avslutats, icke vidare under året komma att syssla med taxering, under det

att i Stockholm taxeringskommissarierna och -assistenterna efter avslutat

arbete i taxeringsnämnderna övergå till att, vid sidan om debiteringsarbete,

verkställa granskning av taxeringarna, till en början för prövningsnämn-

dens räkning och, efter det dess arbete med utgången av oktober månad

blivit slutfört, för utrönande om anledning finnes för kronans ombud att

102

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

slaget, att rätt att utfärda anmaning icke tillerkännes tjänsteman, varom

nu är fråga.

Likaledes anser jag det ifrågasatta åliggandet för dylik tjänsteman att för

kommunen anmäla, när enligt tjänstemannens mening anledning finnes för

kommunen att anföra besvär, böra utgå. Något större behov av en dylik

föreskrift torde icke finnas, och den kan möjligen medföra olägenheter, därest

tjänstemannen är besjälad av ovist nit.

På den av kammarrätten berörda frågan, huruvida dylik tjänsteman kan

åtnjuta det skydd, som enligt § 113 regeringsformen tillkommer taxerings-

män, vilka riksdagens bevillnings föreskrifter å dess vägnar tillämpa, anser

jag mig icke behöva närmare ingå; det må vara nog med att påpeka, att

tjänstemannen kommer att i detta avseende hava samma ställning som

sakkunnig, vilken biträder beskattningsnämnd, och skogsvårdsombud, be­

träffande vilka några betänkligheter från kammarrätten ej uttalats.

Att begränsa rätten att förordna kommunal tjänsteman såsom biträde

åt beskattningsnämnd att avse allenast större städer eller, såsom länssty­

relsen i Malmöhus län uttrycker saken, städer med kronouppbördskontor

finner jag knappast lämpligt. Visserligen håller jag för sannolikt, att anord­

ningen torde komma i fråga främst i sådana städer, men därav följer icke,

att hinder bör möta för dess användande även annorstädes. Genom att åt

länsstyrelsen uppdrages att pröva vederbörande tjänstemäns lämplighet torde

tillräckliga garantier hava lämnats för att anordningen kommer till stånd

endast där nödiga förutsättningar därför finnas.

Angående några detaljfrågor skall jag yttra mig närmare vid special­

motiveringen.

Lika med länsstyrelsen i Malmöhus län förutsätter jag, att länsstyrelsen

redan vid beslut om godkännande av dylik tjänsteman meddelar erforder­

liga föreskrifter för hans verksamhet. Däremot anser jag icke erforderligt

att i detta sammanhang närmare inlåta mig på frågan om föreskrifternas

innehåll. Förhållandena å de olika orterna torde vara alltför växlande

för att det skall vara lämpligt upprätta en normalinstruktion; omfatt­

ningen av tjänstemannens befogenheter torde vara tillräckligt tydligt an­

given i det förut anförda.

Vad angår den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län väckta frågan

om införande av skyldighet för städer under landsrätt att tillhandahålla

tjänstemän såsom biträde vid längdföring i enlighet med vad gäller för

städer med magistrat finner jag icke lämpligt att nu föreslå dylik skyldig­

het. Denna fråga synes nämligen äga samband med den ännu olösta

frågan om upphörande av städernas skyldighet att genom av dem avlönade

tjänstemän för statens räkning utföra visst arbete (städernas särskilda skyldig­

heter och rättigheter i förhållande till staten), och det synes mig i denna

frågas oavgjorda läge icke böra ifrågakomma att utsträcka en skyldighet,

som av ålder åvilat magistratsstäderna, jämväl till städer under landsrätt.

104

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

106

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

till och med utgången av år 1933 och därefter för fem år i sänder för­

ordna sex i fastighetsvärdering kunniga män, av vilka två skola äga

särskild sakkunskap i avseende å värdering av skogsmark och växande

skog, två i avseende å värdering av jordbruksfastighet i övrigt och två i

avseende å värdering av annan fastighet, att efter kallelse inträda såsom

dylika särskilda ledamöter i kammarrätten. Med dessa bestämmelser åsyf­

tades icke allenast att i någon mån begränsa tillströmningen av mål till

regeringsrätten utan även och i synnerhet att åstadkomma ett snabbare

slutligt avgörande av fastighetstaxeringsmålen än som vore möjligt, om

talan finge fullföljas till regeringsrätten. Genom målens hänskjutande

till en särskild avdelning inom kammarrätten skulle vinnas garanti för

enhetlig rättstillämpning, och insättandet av sakkunniga lekmän såsom

ledamöter i kammarrätten vid avgörandet av dylika mål hade föranletts

av önskan att tillföra kammarrätten på praktisk erfarenhet grundad sak­

kunskap rörande fastighetsvärdering, varigenom det sakliga bedömandet

av processmaterialet skulle underlättas.

Genom den sålunda redan genomförda åtgärden har emellertid icke vun­

nits någon mera betydande begränsning av tillströmningen av mål till

regeringsrätten. Även andra utvägar torde böra tillgripas för att ned­

bringa regeringsrättens arbetsbalans. Chefen för justitiedepartementet har

förut redogjort för resultatet av verkställd utredning rörande denna ange­

lägenhet. Vid denna utredning, såvitt angår begränsning av tillström­

ningen av beskattningsmål till regeringsrätten, har på min anmodan kam­

marrättsrådet Otto Ekenberg biträtt. Utredningen har givit vid handen

att endast med avseende å ytterligare en grupp beskattningsmål, nämligen

virkestaxeringsmålen, avskärande från fullföljd till regeringsrätten anses

kunna ifrågasättas.

Promemoria

av kammar­

rättsrådet

Ekenberg.

Beträffande det resultat, vartill kammarrättsrådet Ekenberg kommit vid

den av honom verkställda undersökningen, må följande framhållas.

Ekenberg har framhållit, att virkestaxeringsmålen utgöra en klart av­

gränsad grupp; tvisten i målet rör oftast det avverkade virkets värde, och

det bevismaterial, som för ändrings vinnande förebringas i kammarrätten

och regeringsrätten, är, enligt vad erfarenheten giver vid handen, ofta ofull­

ständigt, vilket föranleder, att klagomål i dessa mål i flertalet fall ej leda

till ändring i kommunalnämnds eller prövningsnämnds på närmare kännedom

om de lokala förhållandena grundade beslut. Juridiskt sett, äro målen i all­

mänhet av enkel beskaffenhet, och någon uppdelning av dem i olika grupper

med särskilda fullföljdsregler allt eftersom tvisten rörer rätts- eller värde­

ringsfrågor — på sätt ägt rum rörande fastighetstaxeringsmålen — lärer

knappast vara nödvändig.

Vad däremot mål om debitering av de på grund av virkestaxering ut­

gående utskylder, nämligen skogsaccis och skogsvårdsavgift, angår, är att

märka, att frågor om debitering av skogsaccis icke falla under kammar­

rättens prövning i annat fall än då skogsaccis påförts inom Stockholms stad,

utan fullföljes talan i dylika frågor utom Stockholm på sätt gäller för

108

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

som skall handlägga fastighetstaxeringsmålen, och till tjänstgöring därvid

inkallas särskilda ledamöter med skoglig sakkunskap, torde ock tillräcklig

fackkunskap i värderingsfrågorna finnas representerad i kammarrätten, för

att kammarrätten skall kunna anses besitta nödig saklig kompetens att ut­

göra enda domstolsmässigt organiserade instans i dylika mål.

Såsom av Ekenberg uttalas, torde någon åtskillnad mellan egentliga rätts­

frågor och värderingsfrågor icke behöva göras; sådana omständigheter, som

påkallat olika regler härutinnan beträffande fastighetstaxeringsmålen, före­

ligga icke. Det vill därför synas, som om några större betänkligheter icke

höra möta mot att låta kammarrätten bliva sista instans i samtliga virkes-

taxeringsmål.

Tillräcklig anledning att utbryta frågor, huruvida talan må kunna full­

följas mot beslut av kammarrätten att icke till prövning upptaga därstädes

anförda besvär rörande taxering till skogsaecis, och tillåta dylika frågors

fullföljande till regeringsrätten lärer icke finnas. Beträffande fastighets­

taxeringsmålen gäller visserligen, att talan mot kammarrättens beslut i

desertionsfrågor får fullföljas till regeringsrätten utan inskränkning, men

anledningen härtill är, såsom framgår av föredragande departementschefens

uttalande (proposition 210/1927, sid. 187), att det ansetts angeläget undvika,

att kammarrätten, när den gör ett fastighetstaxeringsmål desert, rpåste i

viss mån ingå på en materiell prövning av målet för att kunna avgöra,

om besvärshänvisning till regeringsrätten skall lämnas eller ej. Liknande

skäl kan ej åberopas, därest i virkestaxeringsmål inga materiella frågor få

fullföljas till regeringsrätten.

Vad angår besvär över länsstyrelses beslut att utdöma böter eller viten

enligt taxeringsförordningen — det förutsättes, att vid ny kommunalskatte-

lagstiftning förfarandet vid virkestaxering kommer att regleras i den all­

männa taxeringsförordningen — torde skillnad böra göras mellan å ena

sidan förseelser av vederbörande funktionärer (140 och 141 §§ i 1927 års

förslag till taxeringsförordning) och å andra sidan förseelser av deklarations-

och uppgiftsskyldiga. Att upphäva rätten att fullfölja talan till regerings­

rätten beträffande förstnämnda grupp lärer knappast kunna ifrågakomma.

Huruvida den andra gruppen mål bör stanna i kammarrätten eller icke,

torde böra göras beroende av huru kommer att förfaras med de egentliga

taxeringsmålen. Skulle virkestaxeringsmålen stanna i kammarrätten men

talan få fullföljas till regeringsrätten rörande ansvar för försummelse att

fullgöra deklarations- eller uppgiftsplikt, kan den oegentligheten uppkomma,

att regeringsrätten vid en ansvarsfrågas prövning intager en annan stånd­

punkt beträffande det för uppgiftsskyldigheten grundläggande spörsmålet om

skattskyldigheten eller skatteplikten än kammarrätten intagit i mål rörande

samma taxering, som uppgiften i fråga skolat avse. Ett system, som skulle

medföra eu sådan konsekvens, förefaller icke lämpligt. Anses därför målen

rörande virkestaxering böra stanna i kammarrätten, lära mål rörande an­

svar för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgiftsplikt i

vad angår dylik taxering jämväl böra stanna i kammarrätten.

Emellertid torde det knappast finnas tillräcklig anledning att hänskjuta

ansvarsfrågorna till den särskilda divisionen. Att så icke bör ifrågakomma

beträffande mål om böter eller vite för taxeringsfunktionärer synes uppen­

bart. Beträffande mål om ansvar å deklarations- eller uppgiftsskyldig skulle

väl hänskjutande till den särskilda divisionen kunna anses betingat av önsk­

värdheten av garantier för likformig lagtillämpning såväl i avseende å an­

svarsfrågorna för sig som ock i avseende å dessa frågor å ena sidan och

no

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

anförts över åren 1919—1927 verkställda virkestaxeringar i de skogrikare

länen, dels ock det antal sådana mål, som under åren 1917—1921 inkommit

till kammarrätten.

Vill man däremot på ett verkligt effektivt sätt lätta regeringsrättens ar­

betsbörda, synas åtgärder av betydligt större räckvidd än de här ifrågasatta

böra vidtagas. Det har som stöd för det framlagda förslaget anförts, bland

annat, att i mål om virkestaxering fråga oftast är allenast om värdering,

medan egentliga rättsfrågor sällan förekomma. Emellertid torde förhållan­

det vara enahanda jämväl i det stora flertalet mål rörande taxering till be­

villning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt, och det synes

under sådana omständigheter kunna ifrågasättas, om icke de skäl, som nu

anförts för att göra kammarrätten till sista instans beträffande virkestaxe-

ringsmålen, torde medföra samma resultat i fråga om taxeringsmål i all­

mänhet.

Beträffande kammarrättens sammansättning vid handläggningen av mål

om virkestaxering har ifrågasatts antingen att i deras avgörande skulle del­

taga minst två kammarrättsråd på sätt gäller i fråga om fattigvårdsmål

och vissa andra mål, för vilka kammarrätten är sista instans, eller ock att

de skulle handläggas på samma sätt som numera är stadgat beträffande

fastighetstaxeringsmål. Kammarrätten anser det senare alternativet vara att

föredraga, då därigenom skulle kunna tillgodogöras den erfarenhet, som re­

presenteras av särskilt utsedda ledamöter med sakkunskap beträffande vär­

dering av skogsmark och växande skog.

Vad angår frågan om de kostnader, som skogssakkunnigas deltagande i

handläggningen hos kammarrätten av förevarande mål skulle draga med

sig, kan sägas, att dessa kostnader bliva jämförelsevis ringa de år, då sådana

sakkunniga inkallats för deltagande i prövning av besvär över allmän fastig­

hetstaxering, men kunna bliva proportionsvis avsevärda övriga år. Närmare

bestämmelser saknas emellertid ännu om ordnadet av kammarrättens arbete

med handläggningen av fastighetstaxeringsmålen. Det låter ju tänka sig,

att, om det något år icke skulle föreligga anledning att inkalla skogssak-

kunniga för prövning av fastighetstaxeringsmål, med handläggningen av till

kammarrätten inkomna mål om virkestaxering skulle kunna få anstå till

ett följande år. Åtminstone skulle en sådan anordning vara försvarlig i

sådana fall, då därigenom avgörandet av dylika mål icke fördröjdes utöver

den tid, som brukar åtgå för avgörande av mål rörande taxering i allmänhet.

Enligt det föreliggande förslaget skulle klagorätten begränsas jämväl i

avseende å rättsfrågor och desertionsfrågor. Kammarrätten vill sätta i fråga,

om det är lämpligt att härutinnan uppställa andra regler för virkestaxe-

ringsmålen än för fastighetstaxeringsmålen, i vilka senare mål klagan över

kammarrättens utslag såvitt angår rättsfrågor och desertionsfrågor är med­

given.

Huruvida, för det fall att kammarrätten bliver sista instans i mål an­

gående virkestaxering, någon samling av kammarrättens utslag i dessa mål

bör utgivas lärer lämpligen böra avgöras i samband med frågan om beho­

vet av en sådan publikation beträffande fastighetstaxeringsmålen, i vilket

avseende kammarrätten lärer framdeles få inkomma med yttrande.»

Kammarrätten framställde jämväl några erinringar i formellt avseende

mot de av skatteberedningen föreslagna författningsbestämmelserna. Härom

vill jag yttra mig vid specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

111

Kammarrättens utlåtande var icke enhälligt. Presidenten uttalade, att

enligt hans mening kammarrätten icke bort i anledning av remissen inlåta

sig på frågan, huruvida inskränkning i rätten att föra talan mot kam­

marrättens utslag borde stadgas beträffande andra slag av taxering än så­

dana som rörde virkestaxering; och förklarade presidenten därjämte, att

han i ärendets dåvarande skick ej kunde biträda det yttrande, som kammar­

rättens utlåtande innehölle i denna del.

En ledamot anförde:

»Med hänsyn till virkestaxeringsmålens förhållandevis ringa betydelse för

regeringsrättens arbetsbörda synes det kunna ifrågasättas, om tillräckliga

skäl föreligga för skatteberedningens förslag att från fullföljd hos regerings­

rätten avskära talan i nämnda mål.

Då emellertid beträffande fastighetstaxeringsmålen redan bestämts, att

talan i dessa mål såsom regel icke får fullföljas till regeringsrätten, torde

— med avseende å sistnämnda måls och virkestaxeringsmålens samband

med varandra — samma ordning böra gälla jämväl i fråga om virkestaxe-

ringsmålen. I princip kan förslaget alltså godtagas.

Däremot kan jag icke instämma med skatteberedningen därutinnan, att

i förevarande avseende någon åtskillnad icke skulle göras mellan rättsfrågor,

å ena, samt värderingsfrågor å andra sidan, ävensom att talan ej borde få,

fullföljas mot beslut av kammarrätten att icke till prövning upptaga besvär

i virkestaxeringsmål. Härvid må erinras om de icke så sällan förekom­

mande tvisterna rörande tillämpning av 5, 7, 9, 10 med flera §§ i lagen

om skogsaccis och om virkestaxering. Anmärkas bör ock, att, då tvister

rörande rättsfrågor och desertionsfrågor i fastighetstaxeringsmål få dragas

under regeringsrättens domvärjo, konsekvensen synes bjuda, att jämväl

tvister rörande sådana frågor i virkestaxeringsmål böra få fullföljas till

nämnda domstol.

Beredningens förslag, att avgörandet av virkestaxeringsmål skall anför­

tros åt den särskilda division inom kammarrätten, som skall handlägga

fastighetstaxeringsmålen, finner jag — ehuruväl vissa praktiska olägenheter

i fråga om ordnandet av arbetet i ämbetsverket därav möjligen komma

att uppstå — böra godtagas. Likaledes lämnas förslaget angående förord­

nande av särskilda sakkunniga ledamöter, att inom kammarrätten deltaga

i avgörandet av virkestaxeringsmål, av mig utan erinran.

Enligt min mening har kammarrätten icke bort i detta sammanhang

göra något uttalande i den vittomfattande och i kammarrättens ämbets­

verksamhet djupt ingripande frågan om beskärande av fullföljdsrätten till

regeringsrätten jämväl beträffande andra beskattningsmål än fastighetstaxe­

ringsmål och virkestaxeringsmål.»

En annan ledamot, tillika föredragande, yttrade med instämmande av

en tredje ledamot följande:

»Jag anser mig icke kunna tillstyrka, att mål om virkestaxering skola

handläggas på samma sätt som numera är stadgat beträffande fastighets­

taxeringsmål, i vilka sistnämnda måls avgörande skola — förutom de lag­

farna ledamöterna — deltaga särskilda sakkunniga ledamöter. Om kam­

marrätten göres till sista instans för virkestaxeringsmålen, anser jag det

vara tillräckligt, om kammarrätten vid handläggningen av dessa mål er-

hölle samma sammansättning, som gäller beträffande fattigvårdsmål och

112

vissa andra mål, så att i virkestaxeringsmålens avgörande komma att del­

taga minst två av kammarrättens ordinarie ledamöter. För vinnande av

enhetlighet i kammarrättens rättskipning på detta område böra emellertid

nödiga anordningar vidtagas. Det synes mig i sådant hänseende vara syn­

nerligen lämpligt, om ifrågavarande mål komme att handläggas å allenast

en av kammarrättens divisioner samt att föredragningen av berörda mål

anförtroddes åt en eller två ledamöter. Särskilt genom sistnämnda anord­

ning bör den fördelen kunna vinnas, att grupper av likartade mål till för­

del för arbetsresultatet avgöras i ett sammanhang.

Till stöd för min åsikt får jag anföra följande. Huvudparten av ändrings-

sökande i mål om virkestaxering utgöres, såsom torde framgå av den vid

kammarrättens utlåtande fogade tabellen, av bolag och kommuner, vilken

senare kategori av klagande kan antagas komma att något ökas, om virkes-

taxeringsmålen framdeles bliva handlagda av de allmänna beskattnings-

nämnderna. Beträffande båda ifrågavarande kategorier av rättssökande

gäller det emellertid i allmänhet, att desamma hava till sitt förfogande

skogssakkunniga medhjälpare, de större trävarubolagen sina egna i skogs-

tekniska frågor fackligt utbildade jägmästare och kommunerna de i hit­

hörande frågor sakkunniga skogsvårdsstyrelserna. De svårigheter, som till

äventyrs göra sig gällande för de rättssökande att i uti mål om fastighets­

taxering förekommande värderingsfrågor förebringa erforderlig utredning,

synas därför icke böra föreligga för huvudparten av dem, som föra talan i

virkestaxeringsmålen. Det i promemorian förekommande uttalandet, att,

enligt vad erfarenheten giver vid handen, det bevismaterial, som för änd­

rings vinnande förebringas i mål om virkestaxering, ofta är ofullständigt,

så att klagomålen i dessa mål i flertalet fall ej leda till ändring i kom­

munalnämnds eller prövningsnämnds på närmare kännedom om de lokala

förhållandena grundade beslut, må visserligen äga sin riktighet beträffande

en hel del mål. Emellertid vill jag med stöd av vunnen erfarenhet vid

handläggning av virkestaxeringsmål framhålla, att det visat sig, att de

större trävarubolagen i sina besvärsmål ej sällan inkommit med saklig ut­

redning, som föranlett betydande ändringar. Att ändring mera sällan äger

rum i mål, däri talan föres av kommun, torde få sin förklaring därav, att

vederbörande skattskyldiga — huvudsakligen trävarubolagen — inför pröv-

ningsnämnderna förebragt den utredning, varå prövningsnämndernas i dy­

lika fall överklagade beslut grundats. Vidare må erinras därom, att under

normala förhållanden den faktiska köpeskillingen för det avverkade virket

i allmänhet är den grundläggande faktorn vid uppskattningen av rotvärdet

samt att de avdrag, som böra vid taxeringen medgivas, äro ganska väl re­

glerade av en mångårig praxis, vilken utbildats vid avdömandet av ifråga­

varande mål. Därjämte må framhållas, att enligt det i samband med

kommunalskattelagstiftningen till 1927 års riksdag framlagda förslaget till

lag om skogsacois avdragsrätten begränsats till allenast sådana avverknings-

och transportkostnader, som direkt sammanhänga med avverkningen. Däre­

mot skall enligt samma lagförslag avdrag ej medgivas för av avverkningens

storlek oberoende kostnader för förvaltning, skogsvård, bevakning med flera

allmänna omkostnader. Därest nämnda förslag kommer att läggas till grund

för lagstiftning i ämnet, synes därmed i dessa mål åtskilliga tvistefrågor,

i vilka tillförlitlig utredning svårligen kan av de skattskyldiga förebringas,

för framtiden avföras från dagordningen. I de fall, då det icke gäller köp­

virke utan avverkning å egen skog eller då köpeskilling av annat skäl ej

kan läggas till grund för uppskattningen av rotvärdet, brukar ej heller

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 214.

114

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

och synes ur sålunda anförda synpunkter något väsentligt icke vara emot

det nu föreliggande förslaget att erinra. Visserligen borde följdriktigheten

rätteligen fordra, att —■ i enlighet med vad beträffande fastighetstaxerings-

målen numera blivit stadgat — besvärsrätten i motsvarande omfattning

bibehölles jämväl med avseende å nu ifrågavarande mål. Därutinnan är

emellertid att märka, att de frågor, beträffande vilka talan i fastighets-

taxeringsmålen må fullföljas till regeringsrätten, endast delvis äga mot­

svarighet i avseende å virkestaxeringsmålen och sålunda beträffande de

senare icke spela samma roll som i fråga om de förra. De frågor, där en

dylik motsvarighet kan tänkas uppstå, torde huvudsakligen röra sig om

sådana spörsmål som dels, i vad mån skatteplikt, respektive skattefrihet, för

virke på grund av dess tilltänkta eller faktiska användning föreligger

(5 — 7 §§ skogsaccislagen; den 'objektiva skattskyldigheten’), dels, vem

skyldighet att erlägga skatten åligger eller, med andra ord, vem som är att

anse såsom avverkare etc. (9 § samma lag; den 'subjektiva skattskyldig­

heten’) samt dels, inom vilken kommun den skog, där avverkningen skett,

är belägen (1 § samma lag). Dylika frågor, vilka, såvitt erfarenheten hittills

givit vid handen, endast jämförelsevis sällan utgjort föremål för tvist i

högsta instans — de åtminstone i senare tid oftare förekommande tvisterna

om rätt till avdrag av omkostnader vid bestämmande av skogs- eller rot­

värdet torde icke lämpligen kunna utsöndras från värderingsfrågan —

synas emellertid knappast vara av beskaffenhet att, ifall hithörande mål

i övrigt anses kunna stanna i kammarrätten, särskilda bestämmelser med

nödvändighet behöva meddelas för möjliggörande av berörda frågors dragande

under regeringsrättens prövning, helst virkestaxeringen över huvud taget

är ordnad på helt fristående sätt och därför icke, såsom förhållandet är

med fastighetstaxeringen, äger direkt samband med taxeringen till bevill­

ning samt till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Förslaget i nu omförmäld del synes därför kunna utan större olägenhet

genomföras.

Ävenså synes icke något vara att mot förslaget erinra i vad angår mål

om ansvar för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgifts-

plikt med avseende å virkestaxering.

I enlighet med vad av skatteberedningen tillstyrkts synas däremot nu

gällande bestämmelser om behandlingen av mål om debitering och restitution

av skogsaccis och skogsvårdsavgift böra, oberoende av de nu föreslagna

författningsändringarna i övrigt, lämnas orubbade.’

Regeringsrådet Söderwall, med vilken regeringsrådet Hasselrot instämde,

anförde:

’En överslagsberäkning med ledning av regeringsrättens årsbok av antalet

utav regeringsrätten avgjorda virkestaxeringsmål under 15-årsperioden 1912

—1926 (dessförinnan synas några virkestaxeringsmål icke hava föredragits

inför regeringsrätten) ger vid handen, att under nämnda 15 år avgjorts i

runt tal 340 mål och att i ungefär 11 procent av dem kammarrättens utslag

blivit av regeringsrätten ändrat. Ser man frågan från synpunkten av ändrings-

procentens storlek, torde således anledning icke föreligga att betaga parterna

möjligheten att fullfölja talan till högsta instans. Ej heller synes den be­

sparing av regeringsrättens arbetstid, som genom en dylik åtgärd skulle

vinnas, bliva anmärkningsvärd, då enligt ovannämnda beräkning antalet

avgjorda mål per år i genomsnitt belöper sig till allenast 22 — 23, motsvarande

cirka 1 V2 — 2 föredragningsdagar. Med hänsyn härtill och då det måste

anses vara av vikt att rättsfrågorna i dessa liksom i andra beskattningsmä!

116

Kungl. Maj:ts 'proposition Nr 214.

dylika mål från fullföljd till regeringsrätten icke betydelse, om även vissa

andra grupper mål samtidigt avlyftas från regeringsrätten. Förslag i sådant

avseende torde ock komma att senare framläggas av chefen för justi­

tiedepartementet. Jag finner mig därför icke kunna underlåta att för­

orda åtgärden i fråga, sedan jag av förut återgivna yttranden av kammar­

rätten och regeringsrättens flesta ledamöter vunnit stöd för uppfattningen,

att densamma kan genomföras utan men för rättssäkerheten. Även ur be-

sparingssynpunkt kan åtgärden anses önskvärd.

Tveksamt kan vara, huruvida åtskillnad bör göras mellan värderings­

frågor och rättsfrågor i egentlig mening, så att fullföljd till regeringsrätten

må vara tillåten beträffande de senare, men de förra skola stanna i kam­

marrätten. Ett åtskiljande av dessa frågor är emellertid i vissa fall för­

enat med icke ringa svårighet, och då, såsom regeringsrättens flesta leda­

möter anfört, särskilda bestämmelser om rätt att fullfölja talan i rättsfrågor

knappast med nödvändighet behöva meddelas, anser jag mig kunna biträda

förslaget, att samtliga frågor rörande virkestaxering, även desertionsfrågor,

skola stanna i kammarrätten.

Skatteberedningens förslag med avseende å kammarrättens sammansätt­

ning vid behandling av dylika mål finner jag mig kunna biträda. Det

härifrån avvikande förslag, som två ledamöter i kammarrätten framställt,

anser jag icke fylla de krav, man bör uppställa på organisationen.

Jag ansluter mig även till skatteberedningens förslag, att talan ej må

fullföljas hos regeringsrätten mot kammarrättens utslag i mål om ansvar

för försummelse vid fullgörande av deklarations- eller uppgiftsskyldighet

med avseende å virkestaxering.

Bestämmelser i ämnet hava, i huvudsaklig anslutning till skattebered­

ningens förslag, intagits i 126 och 127 §§, 144 § 3 mom. samt promulga-

tionshestämmelserna i det nu utarbetade förslaget till taxeringsförordning,

varjämte vissa ändringar i 49 § 1 och 2 mom. skett.

Jag skall nu övergå till en närmare redogörelse för innebörden i de för­

slag till ändringar i vissa detaljbestämmelser i förhållande till vad 1927

års förslag till taxeringsförordning innehåller, som jag finner mig böra för­

orda, i den mån dessa ändringar icke äro av allenast redaktionell innebörd

och såsom sådana icke tarva motivering.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

117

Specialmotivering till förslaget till taxeringsförordning.

Rubriken.

Förslaget upptager även denna gång den allmänt gängse beteckningen

»taxeringsförordning» i stället för den hittills använda rubriken »förordning

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering».

1

§.

I denna paragraf angivas de olika skatter, till vilka taxering enligt för­

ordningens bestämmelser skall äga rum. Bland dessa skatter nämnes icke

skogsvårdsavgift. Särskild taxering för denna avgift erfordras nämligen

icke, enär påföringen av skogsvårdsavgift anknytes till taxeringen till skogs-

accis. Ej heller omnämnes utskiftningsskatt, varom förordning utfärdats

den 27 juni 1927 (nr 321). Enligt denna förordning skola nämligen de i

gällande taxeringsförordning rörande taxering till statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt givna bestämmelser, med vissa särskilt angivna undan­

tag, i tillämpliga delar lända till efterrättelse även med avseende å

taxering till utskiftningsskatt. Visserligen skulle bestämmelserna rörande

taxering till utskiftningsskatt kunna inarbetas i taxeringsförordningen, men,

såsom jag yttrat vid anmälan av förslaget till förordning om utskiftnings­

skatt (prop. 134/1927, sid. 17), finner jag med hänsyn till utskiftningsskattens

i viss mån provisoriska karaktär för närvarande det vara lämpligt att bibe­

hålla berörda hänvisning till taxeringsförordningen.

Lagen om allmän pensionsförsäkring innehåller i 14 och 15 §§ bestäm­

melser om beskattningsnämndernas befattning med påföringen av avgifter

enligt samma lag. I 16 § av lagen meddelas därjämte vissa bestämmelser

om besvär över beskattningsnämndernas beslut i dylika frågor. Tillräck­

lig anledning att överflytta dessa bestämmelser till taxeringsförordningen

synes icke föreligga. I stället torde vara lämpligt att i förordningen intaga

hänvisning till pensionsförsäkringslagens bestämmelser härom. Så har ock

skett i 1 och 120 §§ i författningsförslaget.

2

%.

I denna paragraf meddelas bestämmelser om vissa i förordningen nyttjade

beteckningar, vilka icke torde tarva närmare motivering. Vad i 3 mom.

stadgas med avseende å Stockholm åsyftar att möjliggöra användning

av de i länen gängse beteckningarna även då fråga är om Stockholm. I de

fall då olika förhållanden betinga skiljaktighet mellan bestämmelserna för

Stockholm och för riket i övrigt, framgår sådant av stadgandenas avfatt­

ning eller följer det av sakens natur.

Inledande

stadganden.

Seskattnings-

nämnder.

I 1 mom. har vidtagits ändring beträffande det år, då allmän fastighets­

taxering skall ske första gången efter förordningens ikraftträdande, var­

jämte i nämnda mom. och i 2 mom. vissa obetydliga redaktionella jämk­

ningar skett. I 3 mom. har införts stadgande om att överståthållarämbetet

är att anse såsom vederbörande länsstyrelse, försåvitt fråga är om den mellan-

kommunala prövningsnämnden. Denna bestämmelse avser att förebygga tvekan

om vilken länsstyrelse är behörig att vidtaga sådana av den mellankommu-

nala prövningsnämndens verksamhet föranledda åtgärder, som ankomma på

länsstyrelse, t. ex. föreläggande av vite enligt 39 § 2 mom. eller 40 § 2

mom. efter anmälan av allmänna ombudet hos nämnden samt utdömande

av i dylik ordning förelagt vite eller av böter enligt 139 §, i vad avser

utevaro från sammanträde med nämnden.

¹¹⁸

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

3 §.

Denna paragraf, vilken upptager de i förordningen förekommande be­

nämningar å beskattningsnämnder och deras verksamhetsområden, överens­

stämmer med 3 § i 1927 års kungl. förslag. Endast en obetydlig redaktionell

ändring har vidtagits.

På åtskilliga ställen i förordningen användes uttrycket »prövningsnämnd»

såsom gemensam beteckning för de i 2 och 3 mom. av förevarande para­

graf omförmälda nämnderna. I vissa fall, då stadganden om prövnings­

nämnd icke äro tillämpliga å de i 3 mom. omförmälda nämnderna och

detta icke utan vidare framgår av sammanhanget, betecknas prövnings­

nämnden såsom »ordinarie». Att i författningen införa särskild förklaring

av detta uttrycks innebörd har ansetts icke vara erforderligt.

4 $.

Denna paragraf, som upptager föreskrifter om indelning i berednings-

distrikt, fastighetstaxeringsdistrikt och taxeringsdistrikt, överensstämmer i

huvudsak med den av första särskilda utskottet utan erinran lämnade 4 §

i 1927 års förslag. I fråga om fastighetstaxeringsdistrikt har ansetts böra

tydligare än förut framhållas, att flera odelade beredningsdistrikt böra sam­

manföras till ett fastighetstaxeringsdistrikt och att därvid distrikten böra

göras så stora, omständigheterna lämpligen medgiva. Det vill nämligen

synas, som om vid distriktsindelningen för 1928 års allmänna fastighets­

taxering inom vissa län fastighetstaxeringsdistrikten gjorts väl små. Genom

sådant förfaringssätt riskerar man att icke vinna vad man med fastighets-

taxeringsnämndernas inrättande åsyftat, nämligen att dessa nämnder skola

åvägabringa utjämning av värdena inom jämförelsevis stora områden.

I paragrafens tredje stycke har gjorts en mindre ändring av rent redak­

tionell innebörd.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

119

5-7

Dessa paragrafer motsvara 5—7 §§ i 1927 års kungl. förslag, vilka kom­

munalskatteutskottet lämnat utan erinran. Några smärre jämkningar av

redaktionell innebörd hava vidtagits. Därjämte har i 7 § tiden för utseende

av ledamöter i fastighetsprövningsnämnd ändrats från tidigare föreslagna

»före utgången av april månad under taxeringsåret» till »senast den 15

april under taxeringsåret». Sistnämnda tidsbestämmelse gällde nämligen

vid 1922 års allmänna fastighetstaxering och är föreskriven i förordningen

om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år

1928. Den synes vara betingad därav, att kungörelse om nämndens sam­

mansättning och om tid för anförande av besvär till fastighetsprövnings-

nämnden lämpligen bör vara utfärdad minst en månad före besvärstidens

utgång den 15 maj.

8

%.

I fråga om de ändringar, som vidtagits i denna mot 8 § i 1927 års

kungl. förslag svarande paragraf, hänvisar jag till vad som härom anförts

i den allmänna motiveringen.

9-11

I fråga om dessa paragrafer råder full överensstämmelse med 1927 års

förslag.

12

$.

Denna paragraf företer flera olikheter mot 1927 års kungl. förslag.

I 1 mom. återfinnas stadgandena i 1 och 3 mom. av nämnda förslag, i

redaktionellt hänseende något ändrade. 2 mom. har erhållit ny lydelse och

i 3 mom. äro bestämmelserna i forna 4 mom. upptagna med allenast mindre

ändringar av rent redaktionell innebörd.

I 1927 års kungl. förslag föreskrevs såsom villkor för valbarhet till leda­

mot i beskattningsnämnd i första instans, att vederbörande skulle vara man­

talsskriven inom distriktet samt tillika under året näst före taxeringsåret

hava haft att utgöra allmän kommunalskatt inom distriktet eller statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt och jämväl, i den mån utskylderna vid tiden

för valet varit förfallna, erlagt desamma. Denna föreskrift anslöt sig i

huvudsak till 25 § gällande taxeringsförordning. I motionerna II: 469 och

473 yrkades i anslutning till 1923 års taxeringssakkunnigas förslag i ämnet,

att för valbarhet skulle fordras allenast, att vederbörande ägde rösträtt i

kommunens allmänna angelägenheter. Utskottet biträdde motionsyrkandena

under anförande:

Nämnder för

allmän fastig­

hetstaxering.

Nämnder för

ärlig taxering.

För beskatt-

ningsnämn-

derna gemen­

samma be­

stämmelser.

Valbarhets­

villkor.

120

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

[Departe­

mentschefen.]

Skyldighet att

mottaga upp­

drag såsom

medlem i

beskattnings-

nämnd.

»Utskottet har sett denna sak så att man icke har anledning att uti ifråga­

varande hänseende uppställa strängare krav än i fråga om andra kommu­

nala förtroendeuppdrag, vilka liksom taxeringsuppdraget äro beroende på

medborgerlig skyldighet och vid utförandet förenade med tidsuppoffring samt

stundom kostnader.»

Reservation anmäldes av herrar Borell och Anderson i Linköping, vilka

med instämmande av herr Sederholm m. fl. förmälde sig anse, att bestäm­

melserna i fråga bort erhålla den av Kungl. Maj:t föreslagna lydelsen.

Första kammaren beslöt i enlighet med reservanternas yrkande, varemot

spörsmålet icke kom under särskild behandling i andra kammaren.

Då jag nästlidet år förordade bibehållande i huvudsak av nu gällande

bestämmelser om villkor för valbarhet till ledamot i beskattningsnämnd i

första instans, biträdde jag en mening, som kommit till uttryck i en stor

mängd yttranden. Jag åberopade särskilt ett uttalande av statskontoret

(prop. 210/1927, sid. 206), däri ämbetsverket framhållit, att ett utbytande

av nuvarande villkor om fullgjord skattskyldighet mot fordran på kommunal

rösträtt skulle innebära, att den som försummat erlägga skatt till staten och

eventuellt även till kommunen för det senaste eller de två senaste åren

skulle vara valbar till ledamot i taxeringsnämnd. Även om utvecklingen

i allmänhet gått i riktning mot mildring eller avskaffande av s. k. utskylds-

streck, måste det dock enligt ämbetsverkets mening förefalla särskilt stötande,

om personer, som icke själva fullgjort sin skatteplikt till det allmänna,

skulle kunna ingå såsom ledamöter i taxeringsnämnder. Den sålunda ut­

talade uppfattningen måste jag vidhålla och har därför bibehållit de i

fjolårets proposition upptagna bestämmelserna men av redaktionella hänsyn

flyttat desamma till 1 mom. av förevarande paragraf.

Fjolårets förslag till taxeringsförordning upptog i 2 mom. av 12 § stad-

ganden om dem, som vore skyldiga att emottaga uppdrag såsom taxerings-

män. I momentets första stycke föreskrevs sålunda, att magistratsperson,

häradsskrivare och landsfiskal ej utan laga förfall må avsäga sig länssty­

relses förordnande att vara ordförande eller ledamot i beredningsnämnd,

fastighetstaxeringsnämnd eller taxeringsnämnd. I andra stycket av momentet

stadgades, att envar annan är skyldig att, såvida han är inom vederbörande

nämnds distrikt boende och icke under minst fem år deltagit i taxerings-

arbete inom distriktet eller är av laga förfall hindrad, mottaga uppdrag att

vara ordförande eller ledamot i beredningsnämnd, fastighetstaxeringsnämnd

eller taxeringsnämnd. Dessa stadganden överensstämde i huvudsak med

föreskrifterna i 27 § gällande taxeringsförordning. Taxeringssakkunniga

hade icke upptagit några häremot svarande stadganden i sitt förslag. En­

ligt de sakkunnigas uppfattning vore det reella värdet av dylika stadganden

skäligen ringa. Taxeringsarbetet ställde numera så stora krav på ordföran­

den i taxeringsnämnden, att man för arbetets riktiga fullgörande måste

122

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Deklarationer

och andra upp­

gifter till led­

ning vid all­

män fastig­

hetstaxering.

14 §.

I 1 mom. av förevarande paragraf hava allenast några smärre redaktionella

ändringar vidtagits.

Paragrafens 2 mom. ansluter sig i huvudsak till den av första särskilda

utskottet föreslagna lydelsen, men jag har ansett en omformulering erforderlig,

enär det, enligt min mening, bör av stadgandet tydligt framgå, dels att

länsstyrelsen har skyldighet och icke allenast befogenhet att säkerställa till­

gången av sakkunniga medhjälpare vid taxeringsarbetet och dels att Kungl.

Maj:t må kunna meddela erforderliga normerande bestämmelser i ämnet,

såsom i fråga om kompetensvillkor och grunder för arvodenas bestämmande

m. m. dyl.

15 §.

I 1 mom. av denna paragraf meddelas bestämmelser om biträde av kom­

munala tjänstemän. Härom hänvisas till den allmänna motiveringen. Vid

paragrafens avfattande har hållits i sikte, att hinder ej hör möta att för­

ordna kommunala tjänstemän att biträda jämväl vid allmän fastighets­

taxering.

Paragrafens 2 mom. överensstämmer med 3 mom. av 14 § i 1927 års för­

slag. Några smärre ändringar av redaktionell natur hava vidtagits.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § i 1927 års förslag.

17 §.

I denna paragraf, som motsvarar 16 § i 1927 års förslag, har, jämte

smärre redaktionella ändringar, vidtagits viss omformulering av stadgandet

i 1 mom. om i vilka fall allmän fastighetsdeklaration skall avgivas. Stad­

gandet härom i 1927 års förslag, vilket stadgande nära anslöt sig till vad i

ämnet gällde enligt förordningen den 7 juli 1921 om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid allmän fastighetstaxering år 1922, gjorde icke någon

skillnad mellan skattepliktiga och skattefria fastigheter. Icke ens sådana

fastigheter, som icke kunde bliva föremål för taxering, voro uttryckligen

undantagna. Det torde dock vara uppenbart, att fastighetsdeklaration icke

erfordras för sistnämnda slags fastigheter. Det har, enligt vad jag erfarit,

någon gång yppats tvekan, huruvida dylik deklaration bör fordras för sådana

fastigheter, som väl skola taxeras men som äro undantagna från skatteplikt.

Emellertid måste det för värdesättningen av dylik fastighet vara av be­

tydelse att känna dess areal, beskaffenheten av därå uppförda byggnader,

dessas användning och brandförsäkringsvärde m. m. Det synes mig lämp­

ligt, att fastighetsdeklaration avgives även för dylik fastighet. Genom

Deklarationer

och avdra upp­

gifter vid taxe­

ring för in­

komst eller

förmögenhet.

3 mom. i förutvarande 23 § blir obehövligt, därest, såsom i det föregående

nämnts, brandförsäkringsuppgifter skola lämnas först efter anmaning.

25 %.

Denna paragraf motsvarar 24 § i 1927 års förslag.

26 $.

Förevarande paragraf ansluter sig till 25 § i 1927 års förslag enligt den

av utskottet förordade lydelsen. I 1 och 2 mom. hava några rent redaktio­

nella ändringar skett, varjämte i tredje stycket av 1 mom. åldersgränsen

för barn ändrats från 18 år till 16 år i enlighet med vad som föreslås i

69 och 70 §§> kommunalskattelagen.

27 §.

Denna paragraf motsvarar 26 § i 1927 års förslag.

28 %.

Förevarande paragraf överensstämmer i huvudsak med 27 § i 1927 års

kungl. förslag. Den lydelse av andra stycket i paragrafen, som första sär­

skilda utskottet framlagt, synes mig icke fullt lycklig. Av densamma fram­

går nämligen icke tydligt skillnaden mellan allmän självdeklaration och

särskild självdeklaration; ej heller framgår av densamma fullt otvetydigt,

att den, som icke är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

men väl är skattskyldig till kommunal inkomstskatt, skall avgiva allenast

särskild självdeklaration. Jag har därför ansett mig böra giva företrädet

åt den lydelse, som 1927 års proposition upptog, men har i förtydligande

syfte omarbetat densamma i formellt hänseende.

En saklig ändring har skett såtillvida, att stadgandet om i vilken kommun

allmän självdeklaration skall avgivas erhållit den lydelsen, att avgivandet skall

ske i den kommun, där den deklarationsskyldige är mantalsskriven eller

utan att vara mantalsskriven är skattskyldig till statlig inkomst- och förmö­

genhetsskatt. I 1927 års förslag saknades orden »är mantalsskriven eller utan

att vara mantalsskriven». Frånvaron av denna bestämmelse kan befaras leda

till att deklarationsskyldigheten anses icke behörigen fullgjord i sådant fall,

då skattskyldig avgivit allmän självdeklaration i kommun, där han är

mantalsskriven, men senare, exempelvis efter besvär av kommun, annan

kommun befinnes vara den skattskyldiges rätta mantalsskrivningsort. En

sådan eventualitet bör givetvis förebyggas. Detta torde vinnas genom den

nu föreslagna lydelsen, som ansluter sig till gällande stadgande i ämnet

(13 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 oktober 1910).

Därest, såsom stundom inträffar, den skattskyldige skulle hava samtidigt

mantalsskrivits å två eller flera orter, följer av ett dylikt stadgande icke,

att han är skyldig avgiva allmän självdeklaration å samtliga dessa orter;

endast en sådan deklaration skall avgivas, och deklarationsskyldigheten

124

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

126

ICungl. Maj:ts proposition Nr 214.

nästlidna år föreslog; dock hava beträffande företag, som avser att medelst

ledning tillhandahålla vatten, gas eller elektrisk kraft, ändrade bestämmelser

upptagits såsom följd av de nya fördelningsregler i kommunalskattelagen,

som jag förut i dag förordat.

31 $.

Denna paragraf har med en oväsentlig redaktionell ändring lika lydelse

som paragrafen med samma nummer i 1927 års förslag.

32 §.

I denna paragraf har, jämte smärre ändringar av redaktionell innebörd,

vidtagits sådan ändring av 3 mom., att det för delägare i handelsbolag och

rederi givna stadgandet gjorts tillämpligt även å samtliga delägare i kom­

manditbolag. Denna ändring är en följd av vad som föreslås beträffande

kommunalbeskattningen av delägare i kommanditbolag.

33 §.

Denna paragraf, vilken meddelar föreskrifter om de uppgifter, som utan

anmaning skola avgivas till ledning för annans taxering, ansluter sig i

huvudsak till motsvarande paragraf i första särskilda utskottets förslag år

1927.

^{Löneuppgifter.} I avseende å de uppgifter rörande anställdas och pensionstagares förmåner,

som skola avgivas av verk eller bolag, som är försett med Kungl. Maj:ts

oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag eller står under offentlig kon­

troll, innefattade 1927 års förslag den avvikelse från vad nu gäller, att så­

dana uppgifter skulle lämnas endast beträffande dem, som hade anställning

i rörelse eller ägde uppbära pension på grund av tidigare anställning i

rörelse, under det att för närvarande uppgift skall lämnas utan hänsyn till

verksamhetens art. Denna ändring var föranledd av önskan att erhålla

likartade regler för nämnda företag som för enskilda personer.

^[Departe- Vid förnyat övervägande av denna fråga har jag funnit nämnda ändring i

^{mentschefen.]} nu gällande bestämmelser icke odelat lycklig. Vissa av nämnda företag stå

de i punkten a) av förevarande paragraf omförmälda offentliga institutionerna

så nära, att tillräcklig anledning att befria dem från uppgiftsplikt för per­

sonal, som ej användes i rörelse, eller för pensionerad sådan personal knap­

past finnes. Det torde ej heller kunna anses obefogat att såsom hittills på­

fordra uppgift från bolag och liknande företag rörande hos dem anställda,

som sysselsatts exempelvis i jordbruk eller skogsbruk. En påtaglig skillnad

härutinnan föreligger mellan dessa företag å ena sidan och enskilda per­

soner å andra sidan. De senare hava i regel icke samma möjligheter som

de förra att lämna dylika uppgifter, och de skäl, som tala mot utsträckandet

av uppgiftsplikten rörande anställdas förmåner att gälla alla arbetsgivare,

[Departe­

mentschefen

omfattning». För detta ändringsförslag anförde utskottet dock ingen moti­

vering.

Slutligen föreslogs i femte stycket sådan ändring, att där förekommande

stadganden skulle vara tillämpliga även i fråga om kommanditdelägare i

kommanditbolag med högst fyra sådana delägare. Detta ändringsförslag var

föranlett av utskottets förslag om bibehållande av nuvarande beskattnings­

regler för kommanditbolag för det fall, att i kommanditbolaget icke funnes

flera än fyra kommanditdelägare.

Förslaget om borttagande av skyldigheten att göra anmälan om när an­

stånd med deklarations avgivande kommer att begagnas väcktes av taxe-

ringssakkunniga och lämnades utan anmärkning i det stora flertalet inkomna

yttranden. Två länsstyrelser samt föreningen Sveriges städers kronoupp-

bördstjänstemän framställde vissa erinringar mot förslaget. För egen del

anförde jag:

»Utvecklingen har medfört, att den nu föreskrivna anmälningen om hin­

der att avlämna deklaration före den 1 mars i regel saknar varje reell

innebörd. Vari hindret består uppgives oftast icke. Någon prövning av

hindrets förekomst plägar icke heller företagas av taxeringsmyndigheterna.

Anmälningen har alltså blivit en ren formsak. Att bibehålla den i en ny

taxeringsförordning synes så mycket mindre vara påkallat, som enligt för­

slaget bokföringsskyldiga skola äga åtnjuta anstånd till den 31 mars, oav­

sett om något hinder föreligger eller ej. Ett bibehållande av anmälnings­

skyldigheten skulle därför endast innebära en föreskrift därom, att veder­

börande deklarationspliktige skulle tillkännagiva, att han är bokförings-

skyldig, och en sådan anmälan torde vara alldeles överflödig. Visserligen

kan taxeringsnämndsordföranden mellan den 15 februari och den 31 mars

vara i tveksamhet om han skall eller icke skall utfärda föreläggande för

den, som uteblivit med deklaration, att inkomma med densamma. Men

säkerligen kan det förväntas, att sådan tveksamhet sällan skall föreligga,

enär ordföranden i regel rätt väl känner till de bokföringspliktiga inom

distriktet.»

Den uppfattning, varåt jag sålunda givit uttryck, har jag ej funnit an-

•] ledning frångå. Att, såsom utskottet förordat, ålägga alla anståndsberätti-

gade skyldighet att anmäla, att de ämna begagna anstånd, enbart därför,

att taxeringsnämndens ordförande kan sväva i villrådighet om huruvida en

eller annan skattskyldig äger anståndsrätt eller icke, synes onödigt rigoröst.

Om ordföranden anmanar någon anståndsberättigad att avgiva deklaration

före den 31 mars, förlorar denne därför icke sin anståndsrätt, enligt vad

härom stadgas i 4 mom. av förevarande paragraf. Skulle den skattskyldige

känna sig irriterad av en dylik anmaning, lärer nog en dylik misstämning

lätt lägga sig. Däremot kommer säkerligen ett starkt och ihållande missnöje

att göra sig gällande hos en stor mängd av övriga anståndsberättigade, om

det skulle åligga dem att, för att få utöva rätten till anstånd, årligen på

alla platser, där de skola fullgöra sin deklarationsskyldighet, anmäla, att

128

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

129

de äro bokföringspliktiga och att deras räkenskapsår tilländagått efter den

31 oktober, fastän det är uppenbart, att taxeringsnämndens ordförande även

utan sådan anmälan väl känner dessa förhållanden. För de företag, som

driva verksamhet på många orter, exempelvis järnvägsbolag, banker, bruks-

bolag m. fl., skulle fullgörandet av dylik anmälningsskyldighet vålla stort

besvär och förfarandet te sig tämligen meningslöst. Men ej nog härmed.

De skattskyldiga skulle även löpa risk, enär deras klagorätt är beroende av

att en dylik anmälan framkommer i rätt tid. Jag måste vidhålla, att med

de ändrade förutsättningarna i övrigt för rätten till anstånd en dylik anmäl­

ningsskyldighet icke är av verkligt behov påkallad och att den skulle med­

föra slöseri med tid, papper och arbetskraft såväl för de skattskyldiga som

för myndigheterna utan motsvarande nytta. Jag har därför icke kunnat bi­

träda utskottets förslag på denna punkt. Detta innebär dock icke, att jag an­

ser hinder möta för den, som så vill, att av egen drift underrätta ordföranden

om att han ämnar begagna sig av sin anståndsrätt; tvärtom är det ju

lämpligt att så frivilligt sker i de fall, då den skattskyldige tror sig icke

vara känd av ordföranden.

Vad därefter angår frågan om ytterligare uppskov med avgivande av

deklaration efter tillstånd av landskamrerare, torde få antagas, att utskottets

ändringsförslag åsyftat att bereda möjlighet till medgivande av uppskov i

särskilda fall, då synnerligt behov därav visades. Den föreslagna formule­

ringen synes mig dock vara något för allmänt hållen och lämna möjlighet

för skiftande tillämpning. Klart är att utsättande av särskild deklarations­

tid bör förekomma endast undantagsvis, då särskilda omständigheter inne­

bära ett verkligt hinder för deklarationens avlämnande inom vanlig tid.

Vid anmälan av 1927 års förslag anförde jag, efter att hava redogjort för

taxeringssakkunnigas förslag och inkomna yttranden däröver, följande: »Det

är tydligt, att anståndet bör få åtnjutas, när själva näringens art är av

beskaffenhet att försvåra deklarationsskyldighetens fullgörande före april

månads början. I och för sig är det nog också riktigt, att subjektiva skäl

för anstånd icke böra få åberopas. Det måste också beträffande en del

företag medgivas, att även om skäl till anstånd icke föreligger i beskaffen­

heten av den drivna rörelsen eller dess olika grenar, rörelsens omfattning

medför betydande svårighet att jämväl med begagnande av åtskilliga extra

arbetskrafter medhinna deklarationens upprättande inom den för bokförings­

pliktiga föreslagna regelrätta deklarationstiden. Vad nu sagts torde gälla

även för sådana deklaranter, som utan att vara bokföringspliktiga hava en

eller flera förvärvskällor av betydande omfattning. Härvid kunna ifråga-

komma icke endast vissa rörelseidkare, utan även idkare av jordbruk och

skogsbruk. I följd härav har jag funnit det riktigt, att anstånd skall kunna

beviljas såväl på grund av förvärvskällornas särskilda beskaffenhet som ock

på grund av verksamhetens mera betydande omfattning.» Den av utskottet

åsyftade utvidgningen av förutsättningarna för ytterligare uppskov torde,

utan att man äventyrar missbruk av rättigheten i fråga, kunna vinnas

Bihang till riksdagens protokoll 1928. 1 samt. 181 höft. (Nr 21b.)

9

130

Kungl. Maj:ts proposition Nr 214.

Särskild upp­

gift om viss

lotterivinst.

genom att utbyta orden »eller av annan giltig orsak» mot orden »eller

annan omständighet av säregen beskaffenhet», vilka bättre giva uttryck åt

stadgandets karaktär av undantagsstadgande, som ganska sällan bör komma

till användning.

Beträffande slutligen femte stycket av 1 mom. tarvas nu ändrad formu­

lering såsom följd av den i årets förslag till kommunalskattelag intagna

ståndpunkten, att för kommanditbolagens beskattning skola gälla samma

regler som för handelsbolagen.

37 §.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

38-41 §§.

Dessa paragrafer ansluta sig till motsvarande paragrafer i 1927 års kungl.

förslag. I 38 och 39 §§ hava några smärre redaktionella ändringar vidtagits.

42 §.

I 1927 års kungl. förslag till taxeringsförordning föreskrevs i 42 § 1 mom.»

att envar, som i svenskt penninglotteri eller vid vinstdragning av här i

riket utfärdade premieobligationer erhållit vinst, uppgående till mer än ett­

hundra kronor, skulle vara skyldig att till ledning för egen taxering för

inkomst eller förmögenhet avgiva särskild uppgift om vinsten. Sådan upp­

gift skulle avfattas å blankett enligt formulär, som fastställdes av Kungl.

Maj:t, och avlämnas vid vinstmedlens lyftande till lotteriets anordnare eller

obligationernas utfärdare; och hade denne att tillse, att vinst icke utläm­

nades, utan att uppgiftsskyldigheten behörigen fullgjordes. Därjämte med­

delades i förslaget föreskrifter rörande sättet för deklarationernas överläm­

nande från lotterianordnaren eller obligationernas utfärdare till taxerings­

myndigheterna samt om ansvar för underlåtenhet härutinnan.

Första särskilda utskottet avstyrkte förslaget om införande av särskild

uppgiftsskyldighet rörande lotterivinster. Härom samt om riksdagens ställ­

ning till frågan om lotterivinstbeskattningen överhuvudtaget hänvisar jag

till vad jag tidigare i dag anfört vid anmälan av förslag till kommunal­

skattelag (prop. nr 213, sid. 211 ff.). Av skäl, som jag därvid angivit (prop.

nr 213, sid. 238), har jag i nu förevarande paragraf infört föreskrifter om

uppgiftsskyldighet beträffande sådana vid vinstdragning å här i riket ut­

färdade premieobligationer utfallna vinster, som uppgått till minst 1,000 kronor

och för vilka icke skall utgöras skatt enligt förordningen om särskild skatt

å vissa lotterivinster. Stadgandena ansluta sig nära till vad som föregående

år föreskrevs i 42 § förslaget till taxeringsförordning. Uttrycklig föreskrift

har nu blivit införd därom, att, i de fall då flera äga del i vinst, uppgifts-

plikten må fullgöras på det sätt, att den av delägarna, som ombesörjer

vinstens lyftande, avlämnar en av honom underskriven uppgift om namn»

adress och andel i vinsten icke blott i vad rör honom själv utan även

beträffande övriga delägare. I dylikt fall bör det åligga den taxerings-

131

nämndsordförande, till vilken uppgiften blir överlämnad, att underrätta

taxeringsnämndsordförandena i de distrikt, där delägarna skola taxeras, om

vad på dem belöper av vinsten. Stadgande härom har intagits i 2 mom.

av förevarande paragraf.

43 §.

Denna paragraf, som innehåller de huvudsakliga föreskrifterna om skyl­

dighet att avgiva virkesdeklaration, överensstämmer i allt väsentligt med

den av första särskilda utskottet föreslagna lydelsen av samma paragraf i

1927 års förslag. Endast smärre ändringar av redaktionell innebörd hava

vidtagits.

44 §.

I denna paragraf har skett en obetydlig redaktionell ändring.

45 §.

Denna paragraf ansluter sig till 45 § i 1927 års förslag enligt dess av

utskottet förordade lydelse med en mindre redaktionell jämkning. Därjämte

har i 1 mom. intagits stadgande om att uppgifterna i virkesdeklaration

skola i förekommande fall lämnas särskilt för varje administrativt område,

som avses i 6 § lagen om skogsaccis. Detta stadgande åsyftar att under­

lätta den uppdelning av taxeringen mellan dylika områden, varom före­

skrift intagits i förslaget till lag om skogsaccis.

46 och 47 §§.

I dessa paragrafer vidtagna smärre ändringar äro av rent redaktionell

innebörd.

48 $.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

49 §.

Ur 1 och 2 mom. av denna paragraf har, såsom följd av att kammarrätten

föreslås bliva sista instans i mål rörande virkestaxering, det i fjol före­

slogs om förlust av rätt till klagan hos Kungl. Maj:t blivit uteslutet. I

paragrafen hava därjämte några rent redaktionella ändringar skett.

50 $.

Paragrafen har bibehållits oförändrad.

51 $.

Paragrafen företer endast några smärre redaktionella ändringar.

52 och 53 §§.

I dessa paragrafer hava vidtagits smärre ändringar av rent redaktionell

innebörd.

Kuvgl. Maj:ts proposition Nr 214.

Deklarationer

och uppgifter

vid virkestaxe­

ring.

Gemensamma

bestämmelser

rörande dekla­

rationer och

andra

uppgif­

ter.