Prop. 1930:7
('med förslag till lag angå\xad ende ändring i lagen den 22 juni 1911 om vissa aktie\xad bolag, som driva lånerörelse',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
1
Nr 7.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå
ende ändring i lagen den 22 juni 1911 om vissa aktie bolag, som driva lånerörelse; given Stockholms slott den 9 januari 1930.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.
GUSTAF.
Georg Bissmark.
Bihang till riksdagens protokoll 1930
,
1 sami.
G haft. (Nr 7
—
8.)
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Förslag'
till
Lag
angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktie
bolag, som driva lånerörelse.
Härigenom förordnas, dels att 1 § lagen den 22 juni 1911 om vissa aktie
bolag, som driva lånerörelse, skall erhålla nedan angivna ändrade lydelse, dels
ock att 4 § samma lag skall utgå.
1
§•
I fråga örn aktiebolag, som hava till ändamål att idka belåning av fast egen
dom eller tomträtt eller att driva pantlånerörelse, men i vilkas verksamhet
bankrörelse icke ingår, skola de angående aktiebolag enligt lag i allmänhet
gällande stadgan den lända till efterrättelse, såvitt de ej strida mot vad här
nedan förordnas.
Kungl. Majlis proposition nr 7.
3
Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet in
för Hrns Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 december 1929.
Närvarande:
Statsministern
L
indman
,
ministern för utrikes ärendena
T
rygger
,
statsråden
L
ubeck
, B
eskow
, L
undvik
, B
orell
,
von
S
teyern
, M
almberg
, L
indskog
,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdeparte menten anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, fråga örn ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, samt anför:
»Genom lagen den 28 juni 1895 (nr 65 s. 1) örn aktiebolag upphävdes den tidigare för aktiebolag gällande skyldigheten att söka Kungl. Maj:ts stadfäs telse å bolagsordning och å ändring däri. För bankaktiebolag, som voro un dantagna från lagens tillämpningsområde, gällde emellertid alltjämt sådan skyldighet enligt lagen den 19 november 1886 (nr 84 s. 1) angående bankak tiebolag. Banklagen avsåg dock enligt uttryckligt stadgande icke aktiebolag, som uteslutande hade till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlåne rörelse. Dessa folio under den allmänna aktiebolagslagstiftningen och kunde alltså enligt 1895 års lag bildas utan att stadfästelse å deras bolagsordningar erfordrades. Detta förhållande blev emellertid rådande endast kort tid. Enligt lag den 27 maj 1898 (nr 49 s. 1) innefattande särskilda bestämmelser örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, skulle det nämligen åligga aktiebolag, som hade till ändamål att driva lånerörelse men å vilket banklagen icke ägde tillämpning, att hos Konungen söka stadfästelse å sin bolagsordning och å ändring i densamma. I den proposition, som föregick antagandet av 1898 års lag, uttalade chefen för finansdepartementet, att han funnit förhållandet att aktiebolag, som idkade fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, icke skulle vara skyldiga att söka stadfästelse å sina bolagsordningar eller företagna ändringar däri betänkligt, i synnerhet vad beträffade det förra slaget bolag. Departe mentschefen anförde härutinnan:
Även dessa fastighetskreditbolag dreve penninghandel örn än icke under van liga bankmässiga former. Till utlämnande av lån beredde de sig medel ge nom att till allmänheten avyttra sina obligationer, för vilka skulle under vissa i bolagsordningen angivna former såsom pant förvaras inteckningar av viss, noga bestämd beskaffenhet. Det syntes icke gärna kunna förnekas, att allvarsam
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 7.
ma vådor kunde uppstå för den allmänhet, som trädde i förbindelse med dessa
inrättningar, örn de på egen hand finge fastställa regler för denna ganska in
vecklade lånerörelse eller ändra de bestämmelser, som i de av Kungl. Majit
fastställda bolagsordningar redan vore härutinnan meddelade. Dessa inrätt
ningar borde därför lika väl som de egentliga bankerna fortfarande underställa
sina bolagsordningar Kungl. Maj :ts prövning. Ävenledes syntes det ur
det allmännas synpunkt lämpligt, att pantlåneaktiebolags ordning underställ
des Kungl. Maj :ts prövning, helst det visat sig, att dylika inrättningar pläga
de förskaffa sig rörelsekapital genom att inlåna medel från allmänheten på
depositionsräkning och sålunda dreve en rörelse, som stöde de egentliga ban
kernas ganska nära. Skulle på grund av särskilda förhållanden vissa andra
aktiebolag för drivande av lånerörelse vara undantagna från tillämpning av
1886 års banklag, vore Kungl. Maj:ts prövning av bolagsordning och av änd
ring däri än mera nödvändig i fråga örn sådana bolag. Det vore därför av beho
vet påkallat, att det genom särskild lag förklarades, att Kungl. Maj :ts stad
fästelse erfordrades å bolagsordning för aktiebolag, som hade till ändamål att
driva lånerörelse, men varå lagen örn bankaktiebolag icke vore tillämplig.
Lagen den 19 november 1886 angående bankaktiebolag ersattes sedermera
av lagen den 18 september 1903 (nr 101 s. 30). Denna lag stadgade lika
ledes skyldighet för bankaktiebolag att söka Konungens stadfästelse å bo
lagsordningen och å ändring däri, varjämte i dess 88 § fanns bestämmelse, att
angående aktiebolag, som uteslutande hade till ändamål att idka fastighets-
belåning eller pantlånerörelse, vore särskilt stadgat. I sammanhang med till
komsten av 1903 års banklag vidtogs erforderlig jämkning i 1 § i 1898 års
lag.
Sedan i stället för 1895 års aktiebolagslag trätt den nu gällande lagen örn
aktiebolag av den 12 augusti 1910 (nr 88 s. 1), i vilken sistnämnda lags 139 §
uttryckligen utsäges, att örn bankaktiebolag och andra aktiebolag, som hade till
ändamål att driva lånerörelse, vore särskilt stadgat, upphävdes slutligen 1903
års banklag genom den likaledes ännu gällande lagen den 22 juni 1911 (nr 74)
örn bankrörelse. Denna lag innehåller, såvitt nu är i fråga, enahanda be
stämmelser som 1903 års lag; bestämmelsen att angående aktiebolag, som ute
slutande hade till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,
vore särskilt stadgat, har här fått sin plats i 1 § tredje stycket.
Samtidigt med den nya banklagstiftningens genomförande ersattes även 1898
års lag av den ännu gällande lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa
aktiebolag, som driva lånerörelse. I denna lags 1 § stadgas, att i fråga örn
aktiebolag, som uteslutande hava till ändamål att idka fastighetsbelåning eller
pantlånerörelse, skola de angående aktiebolag enligt lag i allmänhet gällande
stadganden lända till efterrättelse, såvitt de ej strida mot vad i ifrågavarande
lag förordnas. Dessutom innehåller lagen (2 och 3 §§), att å bolagsordning
för aktiebolag, som i lagen avses, skall sökas Konungens stadfästelse, att Ko
nungen prövar bolagsordningens överensstämmelse med lagen samt lag och för
fattning i övrigt, så ock huruvida därutöver med avseende å vidden och be
skaffenheten av bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras, att å
ändring i bolagsordning för sådant bolag skall ock sökas Konungens stadfäs
telse, att, därest Konungen finner skäl att meddela den sökta stadfästelsen,
Kungl. Majlis proposition nr7.
5
registrering skall ske efter ty i lagen om aktiebolag är stadgat, att ansökning om bolagets registrering ej må av registreringsmyndigheten upptagas, där ej Konungens beslut örn meddelad stadfästelse å bolagsordningen ingives, samt att ej heller ändring i bolagsordningen må registreras nied mindre den styrkes vara av Konungen stadfäst. Slutligen stadgas i 4 § av lagen, att i lagen av sedda aktiebolag ej må driva inlåning från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen begagnas.
Såsom framgår av ordalagen föreligger skyldighet för aktiebolag, som id kar fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, att söka Konungens stadfästelse å bolagsordning och ändringar däri allenast under förutsättning att bolaget uteslutande idkar nyssnämnda slags verksamhet. För aktiebolag, som vid sidan av sådan verksamhet bedriver annan rörelse, gälla alltså i förevarande hänseende inga andra bestämmelser än de, som avse aktiebolag i allmänhet. Detta till synes i och för sig mindre tillfredsställande förhållande har påpe kats i ett av patent- och registreringsverket den 29 september 1925 i visst ären de, efter remiss, avgivet utlåtande. Efter att hava omförmält, att Kungl. Majit genom skrivelse den 19 maj 1917 förklarat, att en ansökning om stad fästelse å ny bolagsordning för ett aktiebolag, som hade till ändamål att idka handel samt att belåna varor, värdepapper och andra effekter ävensom driva annan därmed förenlig verksamhet, icke föranledde någon Kungl. Majits åt gärd och att följaktligen ifrågavarande lag givits en tolkning, överensstämman de med den av mig uttalade uppfattningen, anförde ämbetsverket vidare:
Otvivelaktigt syntes med hänsyn till lagens bokstav en dylik tolkning vara riktig. Samma tolkning måste givetvis gälla i fråga örn ett aktiebolag, som hade till ändamål att jämte fastighetsbelåning idka annan verksamhet. Vid lagens tillkomst hade dock intet förekommit, som antydde, att _ lagstiftaren avsett, att undantag skulle göras för dessa fall. Uttrycket 'aktiebolag, som uteslutande hava till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse’, vore hämtat från lagen örn bankrörelse. I det sammanhang, vari sagda uttryck där förekomme, hade detsamma uppenbarligen avseende på sådant aktiebolag, vars låneverksamhet uteslutande bestode i fastighetsbelåning eller pantlåne rörelse, och som således icke idkade bankrörelse i lagens mening. Lösryckt _ur detta sammanhang finge uttrycket en helt annan innebörd, nämligen av aktie bolag, i vars ändamål icke någon som helst annan verksamhet än fastighets belåning eller pantlånerörelse inginge. Något bärande skäl, varför aktiebolag, som jämte fastighetsbelåning eller pantlånerörelse idkade annan verksamhet, skulle vara underkastade mindre kontroll i fråga örn sina bolagsordningar än aktiebolag, som uteslutande dreve sådan låneverksamhet, syntes näppeligen kunna påvisas. Den tolkning av ifrågavarande stadgande, varom förut nämnts, syntes dessutom rent av vara ägnad att inbjuda till att kringgå lagen. Ett aktiebolag, som bildats för att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, skulle ju genom en så enkel åtgärd som att i bolagsordningen intaga bestäm melse, att bolaget jämväl ämnade idka annan verksamhet, vilken bestämmelse dessutom icke behövde följas, kunna undandraga sig skyldigheten att söka Kungl. Majits stadfästelse å bolagsordningen. På grund av vad sålunda an förts, hemställde patent- och registreringsverket örn ändring av ifrågavarande lag i nu angiven syftning, varvid ämbetsverket ansåge sig böra fästa Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på frågan, huruvida en redaktionell ändring a,v 1 §, tredje stycket, i lagen örn bankrörelse den 22 juni 1911 jämväl borde vidtagas.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
Departe
ments
chefen.
Vad patent- och registreringsverket sålunda anfört synes mig väl grundat.
Det lärer knappast kunna anses tillfredsställande att i förevarande avseende
olika regler skola gälla för aktiebolag, som uteslutande driva uti ifrågavaran
de lag avsedd verksamhet, och för aktiebolag, som därjämte idka annan rörelse.
Att behov över huvud föreligger av en särskild kontroll över sådana aktie
bolag, varom nu är fråga, torde vad angår fastighetskreditbolagen framgå av
det av mig förut återgivna yttrandet av chefen för finansdepartementet vid
1898 års lags tillkomst. I fråga åter örn aktiebolag, som idka pantlånerörelse,
äger väl vad i detta yttrande anförts icke längre i allo tillämpning, sedan en
ligt 1911 års lagstiftning sådana aktiebolag icke längre äga driva inlåning
från allmänheten på räkning, som av bank allmänneligen begagnas. Med hän
syn till arten av deras verksamhet synes det emellertid ur det allmännas syn
punkt lämpligt, att även dessa bolags ordningar fortfarande underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
På grund av det anförda finner jag mig böra tillstyrka sådan ändring i 1 §
att ordet uteslutande utgår. Sker sa, erfordras emellertid en avgränsning
av lagens tillämpningsområde i förhållande till banklagen. Detta torde lämpli
gen kunna ske på det sätt, att lagen angives skola avse omhandlade bolag,
såvitt i deras verksamhet icke tillika ingår bankrörelse. Med denna begräns
ning i lagens tillämpningsområde lärer 4 § böra utgå.
I detta sammanhang anhåller jag att få till behandling upptaga ytterligare
ett spörsmål, som uppkommit angående ifrågavarande lags tillämpnings
område.
Genom resolution den 25 september 1908 fastställde Kungl. Maj:t ett av
stiftarna av aktiebolaget Stockholms tomträttskassa framlagt förslag till bo
lagsordning för tomrättskassan. Enligt nämnda ordning skall bolagets ända
mål vara att mot säkerhet av inteckning i tomträtter utlåna penningar för att
befrämja uppförandet av bostäder på Stockholms stad tillhörig mark, varjämte
bolaget skall äga rätt att intill högst tjugu gånger inbetalda aktiekapitalets
belopp upplåna penningar mot tryckta räntebärande obligationer.
Den 22 juli 1916 fastställde Kungl. Majit viss ändring i bolagsordningen
för tomträttskassan.
I en den 21 april 1925 till Kungl. Majit ingiven skrift anhöll bolaget, att
Kungl. Majit måtte fastställa vissa av bolaget beslutade ytterligare ändringar
i bolagsordningen. Härvid framhöll bolaget till en början, att ärendet först
ingivits till patent- och registreringsverket för registrering, men att ämbets
verket ansett, att eftersom Kungl. Majit fastställt bolagsordningen, Kungl.
Maj :ts fastställelse å ifrågavarande ändringar erfordrades, innan vederbör
liga registreringsåtgärder kunde vidtagas. I fortsättningen anförde bolaget
följande:
Till stöd för nödvändigheten att vinna Eders Kungl. Majits fastställelse
å ändringar i förevarande bolagsordning, innan sådana ändringar kunna av
registreringsmyndigheten registreras, hava även åberopats bestämmelserna i
lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse. Enligt
dessa bestämmelser skall å bolagsordning för aktiebolag, som uteslutande hava
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
7
till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, ävensom å änd ring av sådan bolagsordning, Eders Kungl. Maj :ts fastställelse meddelas, in nan registrering i förekommande fall får ske. Tomträttskassan får härtill anföra, att enligt gällande lag tomträtt icke är fast egendom utan lös egen dom, vadan nyssberörda lagbestämmelser icke synas vara tillämpliga å tomt rättskassan, som har till ändamål att bedriva beläning av tomträtter. Da tomträtten emellertid i gällande lagstiftning i flera viktiga avseenden ordnats såvitt möjligt likformigt med äganderätt till fast egendom, såsom i fråga^ om intecknings-, lagsöknings- m. fl. åtgärders vidtagande, synes det kunna ifråga sättas, örn icke lämpligen genom ändring av nämnda lag borde meddelas före skrift, att Eders Kungl. Maj:ts fastställelse å bolagsordningar och ändringar däri skall meddelas, innan registrering får ske, jämväl i fråga om aktiebolag, sorn bedriva belåning av tomträtter. Därest sadan lagändring icke synes böra ifrågakomma, får tomträttskassan i underdånighet anhålla, att Eders Kungl. Maj :t måtte förklara hinder icke möta för patent- och registreringsverket att vid kommande ändringar i kassans bolagsordning bevilja registrering av dessa utan att Eders Kungl. Maj:ts fastställelse meddelats.’
Sedan Överståthållarämbetet i infordrat utlåtande tillstyrkt framställningen, avgav patent- och registreringsverket den 29 september 1925, efter remiss, ut låtande i ärendet. I detta utlåtande, vars innehåll jag förut berört, utta lade sig ämbetsverket på närmare angivna skäl mot de i framställningen avsedda ändringarna i bolagsordningen, varjämte ämbetsverket — under hän visning till det av mig förut återgivna yttrandet av chefen för finansdeparte mentet vid tillkomsten av 1898 års lag samt med erinran att, då detta uttalan de gjordes, inteckning i tomträtt icke var i lag medgiven — ytterligare an förde :
Då, såsom tomträttskassan framhållit, tomträtt enligt gällande lagstiftning icke vöre fast egendom och lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, allenast hade avseende pa aktiebolag, som idkade fastighets belåning eller pantlånerörelse, syntes denna lag, bokstavligen tolkad, icke vara tillämplig på aktiebolag av nu ifrågavarande slag, d. v. s. sådana, som hade till ändamål att bedriva belåning av tomträtter.
Då emellertid vad departementschefen i sitt förutberörda auforande yttrat i fråga örn aktiebolag med ändamål att idka fastighetsbelåning i alla delar syntes vara tillämpligt jämväl å aktiebolag med ändamål att bedriva beläning av tomträtter, och av samma anförande otvetydigt syntes framgå, att lagstif taren avsett, att alla aktiebolag, som hade till ändamål att driva lånerörelse, men å vilka banklagstiftningen icke ägde tillämpning, _ skulle hos Kungl. Maj :t söka stadfästelse å bolagsordningen och å ändring däri, tillstyrkte patent- och registreringsverket, med hänvisning jämväl till vad tomträttskas- san i denna fråga anfört, bifall till ändring av lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, sorn driva lånerörelse, i enlighet med vad tomträttskassan liraga- satt.
Aktiebolaget Stockholms tomträttskassa återkallade sedermera den 2 okto ber 1925 sin berörda framställning till Kungl. Maj :t, i följd varav densamma icke föranledde någon vidare åtgärd.
I en den 30 oktober 1928 till Kungl. Maj :t ingiven skrift anhöll emellertid bolaget örn medgivande till vissa av bolaget beslutade nya ändringar i bolags ordningen. Ändringarna avsågo dels införande av bestämmelse örn att en le damot och en suppleant i bolagets styrelse skulle utses av Stockholms stads
8
Kungl. Maj:ts proposition nr7.
fastighetsnämnd (härför erfordras jämlikt 57 § tredje stycket i lagen om aktie
bolag Kungl. Maj:ts medgivande), dels ock rätt för bolaget att upplåna pen
ningar icke blott såsom hittills mot tryckta räntebärande obligationer utan
även mot andra skuldförbindelser.
Överståthållarämbetet förklarade sig i avgivet utlåtande icke hava något att
erinra mot bifall till framställningen.
Patent- och registreringsverket erinrade i infordrat utlåtande den 20 novem
ber 1928 om sitt tidigare utlåtande den 29 september 1925 och tilläde, att äm
betsverket, aå ändring i lagen den 22 juni 1911 om vissa aktiebolag, som driva
lånerörelse, icke skett och Kungl. Majit ej heller förklarat, att ämbetsverkets
tolkning av lagen vore oriktig, under senare år beviljat registrering för av
aktiebolaget Stockholms tomträttskassa beslutade ändringar i bolagsordningen,
utan att ändringarna varit av Kungl. Majit stadfästa. Vidare underströk pa
tent- och registreringsverket, att den första av de nu ifrågavarande ändringarna
i bolagsordningen enligt föreskrift i aktiebolagslagen icke kunde genomföras
utan Kungl. Majits medgivande, varjämte ämbetsverket ifrågasatte, örn icke
den andra beslutade ändringen borde kompletteras med vissa ytterligare änd
ringar i bolagsordningen.
I ärendet avgav därefter justitiekanslersämbetet den 31 januari 1929 föl
jande utlåtande!
Justitiekanslersämbetet torde hava att yttra sig i ärendet med anledning av
att patent- och registreringsverket ifrågasatt, att förevarande ändringar i bo
lagsordningen for aktiebolaget Stockholms tomträttskassa icke enligt lagen den
rf JU1i1 11 0m Yissa aktle'bolag, som driva lånerörelse, är föremål för Eders
Kungl. Majits prövning och stadfästelse. Härutinnan får justitiekanslersäm
betet anföra följande. Nämnda lag har avseende å aktiebolag, »som uteslutande
„ Ya-, ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse». Tomt-
rattskassan idkar visserligen lånerörelse mot säkerhet av inteckning i viss rätt
taff. fastighet men torde knappast av sådan anledning anses idka fastighetsbe-
aning. JLj heller lärer utlämnande av lån.mot sådan pantsäkerhet, som tomt-
rattskassan mottager, vara pantlånerörelse i den mening, som i allmänhet gives
at detta uttryck (jfr före 1918 års lag äng. idkande av pantlånerörelse gällande
nådiga kungörelsen den 7 november 1884 (nr 66)), Tomträttskassan torde så
ledes icke vara att hänföra till något av de i 1911 års lag, § 1, angivna låne-
mstitut Ilen foll däremot under lagen den 27 maj 1898 innefattande sär
skilda bestämmelser örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse (se nådig pro-
positmn 1898 nr 94 sid. 4). Väl kan ifrågasättas örn man vid 1911 års lags
tillkomst verkligen haft för avsikt att till vanliga bolag överföra något slag av
de låneinstitut, å vilka lagen den 27 maj 1898 ägde tillämpning (se nådiga pro
positionen 1911 nr 48 sid. 212—13 samt nr 204 sid. 6 och följande). Man torde
emellertid hava att taga hänsyn till den inskränkning, som, enligt vad ovan
sagts, faktiskt ägt rum. Härav synes emellertid ej med nödvändighet följa,
att beslut örn ändring i tomträttskassans bolagsordning — frånsett underställ-
ningsanledning i aktiebolagslagen — må registreras utan föregången nådig fast
ställelse. Det synes nämligen justitiekanslersämbetet kunna göras gällande,
att, da kassan på grund av bestämmelserna i den äldre lagen fått sin bolagsord
ning fa,stställd av Eders Kungl. Maj :t, ändring i densamma allt fortfarande är
beroende av Eders Kungl. Maj :ts godkännande.
För sin del anser sig justitiekanslersämbetet böra förorda, att Eders Kungl.
Maj :t ingår i prövning av de genom bolagets ansökan underställda besluten.’
Kungl. Majlis proposition nr7.
9
Aktiebolaget Stockholms tomträttskassas sistberörda framställning, i den del densamma avsåg dispens enligt 57 § aktiebolagslagen, har därefter den 22 februari 1929 av Kungl. Maj :t bifallits. I övrigt är ärendet fortfarande bero ende på Kungl. Maj :ts prövning.
Av den redogörelse jag nu lämnat torde framgå, att lagen den 22 juni 1911 örn vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, icke äger tillämpning å aktiebolag, som idka belåning av tomträtt. Detta förhållande synes mig mindre till fredsställande. De skäl, som åberopats för att ett aktiebolag med ändamål att idka fastighetsbelåning skall vara underkastat särskild kontroll beträf fande sin bolagsordning, göra sig gällande även då fråga är om ett aktiebolag, som driver lånerörelse av nyssnämnd art. Förarbetena till 1911 års lag giva heller ej anledning till antagande, att någon avsikt förelegat att — i för hållande till vad förut gällde — inskränka kretsen av de aktiebolag, som skulle falla under lagen. Jag finner mig därför böra tillstyrka, att lagens tillämp ningsområde utsträckes att omfatta även aktiebolag, som idka belåning av tomträtt.
De av mig nu ifrågasatta ändringarna lära föranleda jämkning i 1 § lagen den 22 juni 1911 (nr 74) örn bankrörelse, varom chefen för finansdepartemen tet kommer att framställa förslag.
I anslutning till vad jag nu anfört har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta förslag till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse.
Patent- och registreringsverket samt bank- och fondinspektionen hava i av givna utlåtanden — frånsett en av förstnämnda ämbetsverk gjord formell er inran, vilken iakttagits — lämnat förslaget utan anmärkning.»
Föredraganden uppläser härefter berörda inom justitiedepartementet upp rättade förslag av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hem ställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i § 87 regerings formen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Majit Konungen.
Ur protokollet:
H. Stefenson.
1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär bär uteslutits.
Departe
ments
chefen.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr7.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 7 januari
1930.
N ärvarande:
justitieråden Stenberg,
A
ppelberg
,
Tiselius,
regerirgsrådet Söderwall.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedeparte-
mentsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 20 december
1929, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911 (nr 53 s. 2) om vissa aktie
bolag, som driva lånerörelse.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av tillförordnade ledamoten å justitiedepartementets lagavdelning, hovrätts
assessorn Gustaf Eklund.
Justitierådet Stenberg anförde:
När genom lagen den 27 maj 1898 meddelades föreskrift örn skyldighet för
vissa aktiebolag, som driva lånerörelse, att söka Kungl. Maj:ts stadfästelse å
bolagsordningen, fick denna bestämmelse avseende å alla aktiebolag, som hade
till ändamål att driva sådan rörelse men å vilka den för bankaktiebolag gäl
lande lagstiftningen icke ägde tillämpning. Enär bankaktiebolagen redan voro
underkastade skyldighet i nämnda hänseende, kommo alltså samtliga aktiebolag
med ändamål att driva lånerörelse under sanktionstvång. Då sedermera 1898
års lag ersattes med lagen den 22 juni 1911, förelåg säkerligen, såsom före
dragande departementschefen till remissprotokollet anfört, icke någon avsikt
att inskränka kretsen av de aktiebolag, som skulle falla under ifrågavarande
lagstiftning. Den nya lagen erhöll emellertid sådan avfattning, att den ansetts
icke vara tillämplig å andra aktiebolag än sådana, som uteslutande hava till
ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse. Utom dessa aktie
bolag skulle enligt det föreliggande förslaget under lagen uttryckligen hän
föras vissa aktiebolag, vilkas utelämnande i förekomna fall befunnits
mindre tillfredsställande. Det kan emellertid ifrågasättas, örn ej skäl vore att
nu helt fylla den lucka, som uppkommit till följd av det sätt, varå 1911 års
lag formulerats, och sålunda giva lagen klar tillämplighet å samma bolag, för
vilka lagen av 1898 gällde. Härigenom skulle undvikas ny lagändring, därest
Kungl. Maj:ts proposition nr 7.
11
det framdeles skulle anses särskilt påkallat att få ytterligare någon speciell art av aktiebolag med uppgift att driva lånerörelse underkastad skyldighet att söka sanktion. Att det beträffande något slag av sådana bolag skulle före finnas anledning att icke stadga sanktionstvång, har ej blivit påvisat.
I övrigt finner jag förslaget ej föranleda någon erinran.
Justitieråden Appelberg och Tiselius samt regeringsrådet Söderwall läm nade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
12
Kungl. Majlis proposition nr7.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen å Stockholms slott den 9 januari
1930.
Närvarande:
Statsministern
Lindman,
ministern för utrikes ärendena
Trygger,
statsråden
Lubeck, Beskow, Lundvik, Borell, von Steyern, Malmberg, Lindskog,
Bissmark, Johansson, Dahl.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartemen
ten anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bissmark, lagrådets
den 7 januari 1930 avgivna yttrande över det den 20 december 1929 till lag
rådet remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1911
(nr 53 s. 2) om vissa aktiebolag, som driva lånerörelse; därvid föredraganden
efter redogörelse för yttrandet hemställer, att förslaget, som av lagrådets
flesta ledamöter lämnats utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsfor
men, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.