F. L. 1:

1—6.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Förslag

till

Lag om kommuiialstyrelse på landet.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ I-

Yarje socken utgör en kommun. Aro två eller flera socknar redan förenade

till en kommun, skall därvid förbliva, till dess Konungen efter gjord fram­

ställning annorlunda förordnar. Örn kommunalförbund och örn kommuners

förening till fattigvårdssamhälle är särskilt stadgat.

Råder osäkerhet beträffande gränsen för kommuns område, förordnar

Konungen angående gränsens rätta sträckning. Örn ändring i kommunal

indelning är särskilt stadgat.

§ 2.

Medlem av kommun är envar, som är där mantalsskriven, ävensom var

och en, vilken, utan att vara mantalsskriven i kommunen, därstädes äger

eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt.

§3.

Kommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes, vårda

sina medlemmars gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter,

såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

Angående vården örn kyrkliga angelägenheter samt folk- och fortsätt-

ningsskoleväsendet är särskilt stadgat.

§4.

Vad kommun samfällt tillhör i fastighet, rörligt kapital eller inkomst-

givande rättighet skall, där ej annorlunda är stadgat, användas för kommunens

gemensamma behov och förvaltas på sätt i denna lag sägs. Det som här­

flyter av sådan egendom ävensom medel, vilka tillkomma kommunen från

staten eller landsting eller eljest, skall anses såsom inkomst till täckande

av kommunens gemensamma utgifter.

§5-

För anskaffande av medel, som utöver de i § 4 omförmälda inkomsterna

erfordras för bestridande av kommunens utgifter, äger kommunen beskatt­

ningsrätt enligt vad i denna lag stadgas.

§

6

.

Kommun äger att för överträdelse av de kommunalstadgar, som kom­

munen kan finna skäl att uppgöra till främjande av sedlighet samt ordning

F. L. 1: 10;

2: 1—3.

4

Kungl. Majus proposition nr 1)9.

kommun, där kommunalfullmäktige finnas, i stället gälla fullmäktiges ord­

förande, där ej beslutanderätten i sådant ärende tillkommer kommunal­

stämman.

Kap. 2. Om kommunalstämma.

§ I-

Rättighet att deltaga i kommunalstämmas överläggningar och beslut till­

kommer, utom i fall, varom sägs i § 3, envar inom kommunen mantals­

skriven man eller kvinna, som är svensk undersåte samt senast under näst­

föregående kalenderår uppnått tjugutre års ålder. Yarje röstberättigad äger

en röst.

Sådan rättighet tillkommer dock ej den, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) i avseende å honom påförda utskylder till kommunen, vilka förfallit

till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren, häftar för utskylder

för flera än två av dessa år; eller

e) är på grund av ådömd straffpåföljd utesluten från ovannämnda

rättighet.

Den omständigheten, att endera av äkta makar saknar rösträtt, inverkar

ej på den rösträtt, som tillkommer den andra maken.

Att den som är redovisningsskyldig till kommunen ej må deltaga i vissa

ärenden, stadgas i kap. 5 § 3 andra stycket.

§

2

.

Örn upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan stad­

gas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§3.

Angår ärende endast i mantal satt jord, må ej andra deltaga däri än de

som innehava sådan jord.

I ärende, varom nu är sagt, tillkommer rösträtt jordinnehavare]!, ändå att

han ej är mantalsskriven i kommunen eller är omyndig eller i konkurstill­

stånd eller ej uppnått sådan ålder, som sägs i § 1; och må sådan rätt

utövas jämväl för oskiftat dödsbo, bolag eller annan samfällighet. För

omyndig röstar förmyndare, som har jorden under sin förvaltning, eller, där

dessa äro flera, den, som de bland sig utse; för oskiftat dödsbo, bolag eller

annan samfällighet må ej mera än en person föra talan.

Yid behandling av ärende, som sägs i första stycket, skall genom kom­

munalnämndens föranstaltande finnas tillgänglig längd över de i sådant

ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna såsom röstberättigade i

den allmänna röstlängden.

F. L. 2:

7-9.

§ 7.

Mom. 1. I kommun, där kommunalfullmäktige icke finnas, skola årligen

tre ordinarie kommunalstämmor hållas:

en under senare hälften av mars månad eller under april månad för be­

sluts fattande i anledning av berättelsen örn föregående årets räkenskaper

och förvaltning;

en i oktober månad för fastställande av kommunens utgifts- och inkomst­

stat; samt

en i december månad för anställande av val till de befattningar inom

kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revisors­

suppleanter.

I kommun inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norr­

bottens län må de två först nämnda stämmorna, därest skäl därtill före-

ligger, hållas högst fjorton dagar före eller högst fjorton dagar efter den

ovan stadgade tiden.

Ordinarie kommunalstämma i december må beträffande ordinarie kom­

munalstämma eller kommunalstämmor under nästföljande år besluta, å vilken

dag sådan stämma skall hållas eller huruvida stämma skall hållas å sön-

eller helgdag.

Mom. 2. Extra kommunalstämma hålles, när länsstyrelsen därom förordnar

eller kommunalnämnden sådant äskar eller ordföranden finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å kommunalstämma, äger för uppgivet

ärende begära sådan stämmas hållande. Lämnas dylik framställning av ord­

föranden utan avseende, skall han, örn det begäres, meddela sitt beslut skrift­

ligen med skälen därtill; och äger sökanden att däröver anföra besvär hos

länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut må talan ej föras.

§ 8.

I kommun, där kommunalfullmäktige finnas, skall kommunalstämma hållas,

när det finnes erforderligt för behandling av ärende, i vilket beslutanderätten

är förbehållen stämman. Beträffande sådan stämma skola föreskrifterna i

§ 7 mom. 2 äga motsvarande tillämpning.

§ 9.

Kungörelse örn kommunalstämma utfärdas av ordföranden eller, vid hinder

för honom, av vice ordföranden och skall innehålla bestämd uppgift örn tid,

ställe och överläggningsämne för stämman.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i församlingens kyrka minst

fjorton dagar före stämman. Innefattar kommun jämte moderförsamling även

annex- eller kapellförsamling, och hålles i dennas kyrka gudstjänst inom

nämnda tid, skall kungörelsen uppläsas jämväl därstädes. Är kommunal­

stämma utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörelsen den

dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning,

att kungörande i nu föreskriven ordning icke medhinnes, må kommunal­

stämma hållas efter kortare kungörelsetid och även samma dag den blivit

pålyst; dock må ej å sådan stämma beslut fattas om utgift eller anskaffande

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

F. L. 3:

9-11.

av medel därtill eller avhändande av kommunen tillhörig egendom eller

efterskänkande av någon kommunens rättighet.

Kungörelsen skall på ordförandens föranstaltande jämväl ansins a plats

eller platser inom kommunen, som kommunalstämman för ändamålet be­

stämt.

Tillkännagivande örn tid och ställe för kommunalstämma bör ock, där

kommunalstämman icke med minst två tredjedelar av de i omröstningen

deltagandes röster annorlunda besluta, införas i en eller flera ortstidningar,

såvida ej beträffande stämma för ärende, som fordrar skyndsam handlägg­

ning, hinder däremot möter. Kommunalstämman besluter, i vilken eller

vilka tidningar sådant tillkännagivande skall införas, därvid sådana tidningar

böra väljas, som genom spridning inom olika grupper av kommunens med­

lemmar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid fattandet

av sistnämnda beslut förslag örn tillkännagivandets införande i annan orts­

tidning än de sålunda beslutade varit under omröstning och därvid erhållit

minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkänna­

givandet införas jämväl i denna tidning. Tillkännagivandet skall, såvida ej

kommunalstämman annorledes beslutit, innehålla underrättelse allenast örn

de viktigare ärenden, vilka icke enligt lag skola förekomma å kommunal­

stämman. Ordföranden skall i god tid avsända tillkännagivandet för inta­

gande i tidning, örn möjligt minst en vecka före stämman.

På kommunalstämma ankommande beslut, som här omförmälas, skola

fattas å ordinarie kommunalstämma i december och avse nästföljande ka­

lenderår.

Den omständigheten, att kungörelse örn stämma ej blivit anslagen eller

att tillkännagivande ej blivit infört i tidning eller att kungörelse örn stämma,

som blivit utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles i annex- eller kapell­

församlings kyrka, icke blivit berörda dag därstädes uppläst, utgör ej hinder

för stämmans hållande.

§ 10.

De ärenden, som företagas till avgörande å kommunalstämma, skola förut

vara vederbörligen beredda av kommunalnämnden eller annan kommunal

styrelse, nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller

av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende,

som beretts annorledes än av kommunalnämnden, företages till avgörande

å kommunalstämma, skall tillfälle lämnas nämnden att avgiva yttrande där­

över.

Val må dock av kommunalstämma förrättas utan föregående beredning.

Detsamma gäller örn avgörande av ärende, som fordrar skyndsam hand­

läggning och icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller av­

händande av kommunen tillhörig egendom eller efterskänkande av någon

kommunens rättighet.

§ Il-

Kan ärende, som handlägges å kommunalstämma, icke å den utsatta

dagen bringas till slut, skall stämman fortsättas å annan dag, varom, därest

Kungl. Majus proposition nr 99.

<

F. L. 2:

11—13.

stämman så besluter, kungörelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke

sådan kungörelse, har ordföranden att, innan stämman upplöses, bestämma

och för de närvarande tillkännagiva tid för den fortsatta stämman.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportio­

nellt, gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å kommunalstämma bordläggning av

ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall

ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och

i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning ma ej, savida icke beslut därom fattas med vanlig röstöver­

vikt, ske i fråga örn val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 12.

Ordföranden åligger att å kommunalstämma framställa ärendena till över­

läggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande än de

som finnas angivna i kungörelsen örn stämman.

Nj fråga kan vid kommunalstämma väckas av envar röstberättigad men

må icke avgöras förrän vid annan stämma samt efter vederbörlig beredning

och kungörelse.

§ 13.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, fram­

ställer ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja

eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning be­

slutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med klubb­

slag.

Begäres omröstning, skall den vid val, så ock i annat ärende, där sådant

begäres, ske med slutna sedlar. Annan omröstning sker öppet. Vid örn

röstning skola de röstande avgiva sina röster efter upprop eller, där ord­

föranden så bestämmer, i den tur de anmäla sig hos honom. Där ej för

särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången genom enkel pluralitet

av de avgivna rösterna. Balla rösterna lika för olika meningar, skiljer vid

val lotten mellan lika rösttal, men blir i övriga fall den mening beslut, som

ordföranden biträder.

Val av kommunalnämnd samt av revisorer och revisorssuppleanter, som

avses i kap. 5 § 3, så ock av två eller flera personer för särskild beredning

av ärenden, som skola företagas till avgörande å kommunalstämma, skall

vara proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som

motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal delas med

siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Örn förfarandet vid

sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

Mom. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del­

tagandes röster, då beslutet avser:

ö

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

9

a) avhändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet, där ej avhändandet eller inköpet avser genomförande av fast­

ställd stadsplan eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått,

i kommun, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger nio

kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, ut­

gående anslag, då höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i kommun, där

högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för

skattekrona;

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i kommun, där

högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tolv kronor för

skattekrona;

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i kommun, där högsta

uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger femton kronor för

skattekrona;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av

borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; eller

g) efterskänkande av oguldna kommunalutskylder.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den

beslutits av kommunalstämma, kommunalfullmäktige, kyrkostämma eller kyrko­

fullmäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall ut­

taxeras eller upplånas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

§ 14-

Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av kommunalstämma

beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande

omständigheter befunnits föreligga.

Arvode eller ersättning för kommunalt uppdrag må ej av kommunal­

stämma beslutas i andra fall än i § 15 och kap. 3 § 13 sägs.

§ 15.

Mom. 1. Kommunalstämmas ordförande är icke i denna sin egenskap

berättigad att uppbära arvode eller ersättning för andra med uppdraget

förenade kostnader än för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter,

som för kommunens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Kommu­

nalstämman må för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning skall utgå

med visst belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till

beräkneliga utgifter av nämnda art.

Mom. 2. Där det finnes av behovet påkallat, äger kommunalstämman

besluta, att ledamot av kommunalnämnden och vald ledamot av annan

kommunal styrelse, nämnd eller beredning ävensom revisor skola för del­

tagande i sammanträde eller förrättning inom kommunen i kommunens

angelägenhet åtnjuta gottgörelse av kommunens medel i form av dagtrakta­

mente med högst fem kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag.

Kommunalstämman må ock besluta, där kommunikationsförhållandena anses

sådant kräva och våglängden mellan ledamotens eller revisorns hemvist och

sammanträdes- eller förrättningsstället är större än fem kilometer, att rese­

ersättning skall utgå till ledamoten eller revisorn. Denna ersättning må

icke överstiga hälften av belopp, beräknat efter lägsta avgift för automobil

eller hästskjuts, där icke järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas,

ej heller överstiga avgiften för tredje klass plats på järnväg, där sådan finnes,

och för salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i kommunens angelägenhet före­

tages utom kommunen av person, som sägs i första stycket, må, örn kom­

munalstämman så besluter, utgå efter annan grund än nu är sagt.

Mom. 3. Jämte gottgörelse, som beslutes enligt mom. 2, samt ersättning

för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för

kommunens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande, må efter kommu­

nalstämmans bestämmande för med uppdraget förenat besvär utgå arvode

till sådan ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning, som

utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, före­

dragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan mot­

svarande befattning inom styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock till

.revisor. Arvodet skall till beloppet bestämmas för högst ett år i sänder

och må icke överstiga vad på grund av göromålens omfattning och art kan

anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till den inkomst av tjänst,

yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom dess fullgörande går

förlustig. Ersättningen för kostnader för skrivmaterialier, postporton och

dylika utgifter må, med iakttagande av vad i mom. 1 är stadgat för där

avsett fall, bestämmas att utgå med visst belopp.

Mom. 4. Sammanlagda beloppet av beslutade ersättningar, som omför-

mälas i denna paragraf och som ej avse kostnader för skrivmaterialier, post­

porton och dylika utgifter, må icke överstiga vad kommunens ekonomiska

bärkraft utan större olägenhet medgiver.

Mom. 5. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas örn arvode

eller annan ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad så­

lunda finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

§ 16.

Ordföranden skall vid kommunalstämma föra eller på sitt ansvar låta föra

protokoll.

F. L. 2:

15-16.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet oell beslutet,

med angivande huruvida oell i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter stämman

å tid, som ordföranden bestämmer och vid stämman tillkännagiver, av ord­

föranden jämte minst två därtill för varje gång av stämman utsedda när­

varande röstberättigade. Justering må ock verkställas av stämman antingen

genast eller vid stämma senast fjorton dagar därefter, varom vid tillfället

underrättelse meddelas. Protokollet underskrives, med anteckning örn juste­

ringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller, där juste­

ringen verkställts av stämman, minst två vid stämman närvarande röstbe­

rättigade.

Sedan protokollet justerats, skall tillkännagivande därom ske från pre­

dikstolen i församlingens kyrka nästa sön- eller helgdag, då gudstjänst

där hålles, och bevis därom åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas*

Innefattar kommun jämte moderförsamling även annex- eller kapellförsamling,

erfordras sådant tillkännagivande allenast i moderförsamlingens kyrka.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras av

ordföranden på sätt och å ställe, som kommunalstämman bestämt.

§ 17-

Den som å kommunalstämma deltagit i avgörandet av ärende kan genast

eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot det fattade

beslutet.

§ 18-

Ordföranden skall tillse, att utdrag av kommunalstämmans justerade proto­

koll tillställes kommunalnämnden eller de andra styrelser, nämnder eller per­

soner, åt vilka verkställighet av stämmans beslut uppdragits. För övrigt

äger envar att taga avskrift av protokollet och att utan avgift få avskriftens

riktighet bestyrkt.

§

19

-

Kommunalstämmas förhandlingar skola vara offentliga.

Ordföranden vakar över ordningen å kommunalstämman samt kan varna

och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig oskickligt.

Uppstår oordning, som ordföranden icke kail avstyra, äger han upplösa

stämman.

F. L. 2:

16—19; 3: 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr [.‘9.

11

Kaj). 3. Om kommunalfullmäktige.

§ 1*

Kommunalfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden

sålunda, att

kommun med 2,000 invånare eller därunder utser 15—20,

kommun med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 15—25,

kommun med över 5,000 till och med 10,(MX) invånare utser 20—30, samt

kommun med över 10,000 invånare utser 25—40.

F. L. 3:

2—5.

12

Kungl. Majus proposition nr 99.

Kommunalstämman besluter, med iakttagande av vad nu är sagt, huru

många kommunalfullmäktige skola utses för kommunen. Örn beslutet skall

länsstyrelsen ofördröjligen underrättas.

§ 2.

Rösträtt vid val av kommunalfullmäktige tillkommer envar, som äger röst­

rätt å kommunalstämma. Yarje röstberättigad äger en röst.

§ 3.

I avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, obehörighet och rätt till

avsägelse skall vad i kap. 2 § 5 är stadgat örn ordförande i kommunal­

stämma äga motsvarande tillämpning.

§ 4'

Kommunalfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1

januari året näst efter det, då valet skedde. I kommun, där val sker första

gången och icke äger rum under år, då allmänna val av kommunalfullmäktige

förrättas, skall valet dock ej avse längre tid än till utgången av det år, då

sådana allmänna val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall kommunen än­

dock intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola

förrättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt,

och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval företagas.

Yad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal påkallas av

folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av kommunalfullmäktige i anledning av ändring i kommunal in­

delning är särskilt stadgat.

§ 5.

För val av kommunalfullmäktige skall kommun med mera än 10,000 in­

vånare indelas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst tjugu kommunalfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i all­

mänhet inom varje krets en kommunalfullmäktig utses för varje befolknings­

tal motsvarande det som erhålles, då kommunens folkmängd delas med an­

talet fullmäktige för hela kommunen; att delar av samma by eller hemman

ej utan synnerliga skäl förläggas till olika valkretsar; att varje valkrets skall

kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; samt att antalet full­

mäktige för hela kommunen, i den mån det utan olägenhet kan ske, för­

delas lika på de särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av kommunalnämnden uppgjort förslag, kommunalfullmäk­

tige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställning må

länsstyrelsen förordna örn sådan indelning, sedan tillfälle beretts kommunal­

fullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut örn indelning i valkretsar

skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår, under

vilket beslutet skall träda i tillämpning.

F. L. 3:

9—13.

sammanträde, som blivit utsatt till dag, då gudstjänst tidigare hålles i kapell-

eller annexförsamlings kyrka, icke blivit berörda dag därstädes uppläst, utgör

ej hinder för sammanträdets hållande.

Skriftlig kallelse till sammanträdet, innehållande sådan uppgift, som ovan

sägs, bör, såvitt möjligt är, genom ordförandens försorg senast fyra dagar

förut delgivas envar fullmäktig eller med posten översändas till honom.

§

10

.

Kommunalfullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. År tillstädesvarande fullmäktig enligt

stadgandet i kap. 5 § 3 andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende, utgör

ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke över­

stiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets företagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av kommunalfullmäktige god­

känt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till kommunens kassa

fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till

de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

^§ 11

.

Varje kommunalfullmäktig äger en röst.

Vid kommunalfullmäktiges sammanträden äga ordföranden och vice ord­

föranden i kommunalstämman samt ordföranden och vice ordföranden i

kommunalnämnden, ändå att de icke äro kommunalfullmäktige, att vara till­

städes och deltaga i överläggningarna, men ej i besluten. Sådan rätt till­

kommer jämväl ordförande och vice ordförande i annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning vid behandling av ärende, som beretts av styrelsen,

nämnden eller beredningen, så ock revisor vid granskning av den av honom

avgivna revisionsberättelsen.

§ 12.

Med avseende å kommunalfullmäktige och deras ordförande skall vad i

kap. 2 §§ 6 och 10—19 är stadgat för kommunalstämma och dess ordförande

äga motsvarande tillämpning; dock skall, där omröstning begäres, den

utom vid val alltid ske öppet. Kommunalfullmäktige må för visst ärende

besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda dörrar. Av protokollet

vid kommunalfullmäktiges sammanträde skall framgå, vilka fullmäktige varit

närvarande.

§

13

.

Kommunen ma besluta, att, där väglängden mellan kommunalfullmäktigs

hemvist och fullmäktiges sammanträdeslokal överstiger tio kilometer, rese­

ersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde skall utgå till honom,

dock allenast enligt de grunder, som i kap. 2 § 15 mom. 2 första stycket

äro stadgade för där avsedda fall, och med motsvarande tillämpning av före­

skriften i samma paragraf mom. 4.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

0

0

•

V T. 4;

möterna skola utses lika många suppleanter. Sker ej valet proportionellt,

skall tillika bestämmas den ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas

till tjänstgöring.

§5-

I avseende å valbarhet till ledamot eller suppleant i kommunalnämnden,

obehörighet och rätt till avsägelse skall vad i kap. 2 § 5 är stadgat örn ord­

förande i kommunalstämma äga motsvarande tillämpning.

Följande personer må icke vara ledamöter eller suppleanter i kommunal­

nämnden: landshövding, landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, dom­

havande eller allmän åklagare i orten, ej heller tjänsteman eller betjänt,

som är anställd vid kommunens drätsel eller annat dess förvaltande verk

och är för sin befattning redovisningsskyldig inför nämnden.

§

6

.

Ledamöter och suppleanter i kommunalnämnden väljas för fyra år, räknade

från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall

förrättas i december månad året näst efter det, då allmänna val av kom­

munalfullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda in­

kallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänst­

göringstiden. Sådant val bör, där ej särskilda omständigheter annat föranleda,

äga rum å ordinarie kommunalstämma eller kommunalfullmäktigsammanträde

i december månad.

§?•

Kyrkoherden eller den hans ämbete förvaltar är berättigad att i ärenden,

som angå åtgärder till främjande av sedlighet, deltaga i kommunalnämn­

dens överläggningar och beslut.

16

Kungl. Majlis proposition nr 99.

§

8

.

Av kommunalstämman eller kommunalfullmäktige utses bland nämndens

ledamöter en ordförande och en vice ordförande att tjänstgöra den tid, för

vilken de blivit invalda såsom ledamöter. Till dessa befattningar kunna

ordförande och vice ordförande i kommunalstämman eller kommunalfullmäk­

tige väljas, såvida de äro ledamöter i nämnden.

Underrättelse örn dessa val, med angivande av de valdas namn och post­

adress, skall ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i läns-

kungörelserna.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig

vid nämndens sammanträde, äger nämnden utse annan ledamot att för till­

fället föra ordet.

§9.

Kommunalnämnden sammanträder å det ställe och å de tider nämnden

bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner det nödigt, ävensom

då länsstyrelsen därom förordnar eller minst halva antalet av nämndens

ledamöter gör framställning därom.

§ io.

Suppleanterna böra i den vid valet bestämda' ordningen kallas till tjänst­

göring, i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot eller vid

uppkommen ledighet, som ej ännu kunnat fyllas, efter ledamot, som icke

utsetts vid proportionellt val.

§ 11-

Kommunalnämnden må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften

av ledamöterna äro tillstädes.

Ledamot eller till tjänstgöring kallad suppleant, som utan anmält, av

nämnden godkänt hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till

kommunens kassa fem kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet

måste i anseende till de närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 12.

Med avseende å kommunalnämnden skall vad i kap. 2 § 13 mom. 1 är

stadgat för kommunalstämma äga motsvarande tillämpning; dock skall, där

omröstning begäres, den utom vid val alltid ske öppet.

§ 13.

Yid kommunalnämndens sammanträde skall ordföranden föra eller på sitt

ansvar låta föra protokoll.

Justering av protokollet verkställes av ordföranden jämte minst två där­

till för varje gång av nämnden utsedda närvarande ledamöter. Justering

må ock verkställas av nämnden antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Tillkännagivande örn verkställd justering skall ske i den i kap. 2 § 16

föreskrivna ordningen.

Envar äger att taga avskrift av kommunalnämndens protokoll och att utan

avgift få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 14.

Ordföranden åligger att ombesörja kommunalnämndens skriftväxling, mot­

taga alla till nämnden ställda framställningar, ansvara för att räkenskaper

föras i enlighet med givna föreskrifter, vårda nämndens handlingar och hålla

register över dem.

De biträden, som jämte av kommunen anställda tjänstemän befinnas

nödiga vid utförande av dessa göromål samt i § 13 avsedd protokollföring,

må ordföranden antaga och entlediga.

§ 15.

Kommunalnämnden utser för varje kalenderår inom eller utom sig en

kassaförvaltare.

^{Bihang till riksdagens protokoll} 19.30. 1

sami.

77 ^{käft. (Nr} 99.)

F. L. 4:

9-15.

Kungl. Majus proposition nr 99.

17

686 29 2

F. L. 4:

15—16;

5: 1—2.

Nämnden äger att, där den finner nödigt, för olika delar av kommunens

område sig till biträde antaga särskilda personer, vilka handla på nämndens

ansvar och efter de föreskrifter nämnden meddelar.

§ 16-

Örn kommunalnämndens befattning med kommunens drätsel samt örn revi­

sion och meddelande av ansvarsfrihet sägs i kap. 5; örn debitering och

uppbörd av kommunalskatt stadgas i kap. 6.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Kap. 5. Om kommunens drätsel.

§ I-

Kommun skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det näst­

följande kalenderåret.

Ä statens utgiftssida skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed kommunens skulder under det

nästföljande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutas i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag

för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Kommun må i stället för det löpande årets beräknade brist eller behåll­

ning upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning

enligt avslutade räkenskaper uppgått.

§

2.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före september månads utgång

uppgöras av kommunalnämnden. För detta ändamål skola de styrelser,

nämnder eller personer, vilka kommunen för särskilda förvaltningsbestyr till­

satt, före den 1 september till kommunalnämnden ingiva sina specialförslag

över utgifter och inkomster för det nästföljande året.

Kommunalnämndens statförslag skall från och med dagen för kungöran­

det av den ordinarie kommunalstämma eller av det kommunalfullmäktig­

sammanträde, som skall hållas i oktober månad, vara offentligen tillgängligt

på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.

På nämnda stämma eller sammanträde upptages statförslaget till gransk­

ning och fastställelse. Därvid skola de anslag, som först då föreslås till be­

viljande, samt därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för över­

läggning och avgörande.

F. L. 6:

1-6.

20

Ktingl. Maj:ts proposition nr 99.

accismedel enligt bestämmelserna i förordningen örn kommunal progressiv-

skatt och lagen örn skogsaccis. Yad därutöver erfordras skall fyllas genom

uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor och

skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen i senast fast­

ställda taxeringslängd påförts de till kommunen skattskyldiga.

§

2

.

Är i lag eller författning stadgat, att skatt till kommun skall utgå efter

andra grunder än i § 1 angivas eller att vissa från skattskyldighet till kom­

munen eljest befriade medlemmar skola bidraga till fyllande av särskilda

behov, gäller till efterrättelse vad sålunda är förordnat.

Kommun äger ej besluta avvikelse från de i lag eller författning före­

skrivna grunderna för kommunalskatts utgörande.

§ B.

De utskylder, som enligt kommunens beslut i anledning av förslaget till

utgifts- och inkomststat skola under det nästföljande kalenderåret utgöras

av dem, vilka under det löpande året äro skattskyldiga till kommunen, anses

för det löpande årets utskylder.

§4.

Kommunalnämnden åligger att på grund av den fastställda utgifts- och

inkomststaten ävensom de beslut örn uttaxering till församling eller skol­

distrikt, som genom kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse delgivas

nämnden, oförtövat upprätta debiterings- och uppbördslängd.

Debiterings- och uppbördslängden upprättas enligt formulär, som fast­

ställes av Konungen. Upplägges längden i särskilda delar, skall samman­

drag upprättas över de särskilda delarnas slutsummor.

§5-

Sedan debiterings- och uppbördslängden upprättats, skall kommunalnämn­

den under fjorton dagar i december månad på lämpligt ställe hava längden

offentligen utlagd för granskning. Kungörelse örn den tid, då längden kom­

mer att sålunda vara utlagd, samt örn plats för utläggandet skall uppläsas

från predikstolen i församlingens kyrka och införas i den eller de tidningar,

där tillkännagivande örn kommunalstämma skall ske.

Till någon göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, äger

han, därest han är medlem av kommunen eller hans rätt eljest är beroende

av debiteringen, att före årets utgång ingiva skriftlig anmälan därom till

kommunalnämnden.

Kommunalnämnden skall skyndsamt meddela beslut över de framställda

anmärkningarna och i längden införa de ändringar, som härav föranledas.

Längden anses härefter fastställd.

§ 6.

Det åligger nämnden att härefter utfärda debetsedlar och inom utgången

av januari månad låta tillställa de skattskyldiga desamma.

21

F. L. 6

7-9.

Kungl. Majus proposition nr 99.

§ 7.

Uppbördsstämma för erläggande av sålunda debiterade kommunalutskylder

skall före februari månads utgång på lämpligt ställe inom kommunen förrättas

av kommunalnämnden eller, på dess ansvar, av vissa dess medlemmar eller

kommunens tjänstemän, såvida icke kommunalstämman eller, där kommunal­

fullmäktige finnas, dessa annorledes bestämt om tiden eller sättet för upp­

börden.

Kungörelse om uppbördsstämma uppläses minst fjorton dagar före stäm­

man från predikstolen i församlingens kyrka, varjämte, där det lämpligen

kan ske, tid och ställe för stämman skola angivas å debetsedlarna. Till­

kännagivande örn stämman må ock, när skäl därtill äro, införas i den eller

de tidningar, där tillkännagivande örn kommunalstämma skall ske.

§ 8.

Har någon inom den i § 5 andra stycket bestämda tiden framställt an­

märkning mot debiterings- och uppbördslängden men anmärkningen ej god­

känts, må besvär däröver anföras i den ordning, som stadgas i kap. 7. Ej

må utom i nedan angivna fall klagan över debiteringen föras annorledes än

nu sagts.

Förmenar någon, att utskyld, som i debiterings- och uppbördslängden

finnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med

oriktigt belopp honom påförd, äger han att däri söka rättelse genom besvär

hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola

ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det utskylden blivit

klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr med posten till

länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom sagda tid dit inkomma.

Kommunalnämnden äger att hos länsstyrelsen göra framställning örn

rättelse av debiterings- och uppbördslängden på den grund, att debitering

underlåtits eller skett till för lågt belopp. Dylik framställning skall ingivas

till länsstyrelsen under kalenderåret näst efter det, då debiteringen ägt rum.

Den som hos länsstyrelsen klagat över sin debitering är icke dess mindre

pliktig att vid uppbördsstämman gälda det honom påförda utskyldsbeloppet,

med honom förbehållen rätt att, därest hans besvär godkännas, få det för

mycket erlagda åter med ränta enligt vad särskilt är stadgat.

§ 9.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens slutliga granskning sådan

taxering, som enligt lag bör ligga till grund för skattskyldighet till kom­

munen, blivit verkställd, ändrad eller undanröjd, skall kommunalnämnden

göra därav föranledd ändring i debiteringen, utan hinder av att denna enligt

vad ovan sägs vunnit laga kraft, och njuter skattskyldig ränta, enligt vad

särskilt är stadgat, å vad han äger återbekomma såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att vid åtgärd av kommunalnämnd, som nu sagts, fel­

aktighet förelupit, och varder ej rättelse efter anmälan därom vidtagen av

nämnden, äger han att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen i den ord­

ning, som sägs i § 8 andra stycket, skolande tiden för besvärs anförande

F. L. 6:

9

—

10

;

7

:

1

.

räknas från det han erhållit vetskap om kommunalnämndens beslut i anled­

ning av anmälan.

§ io.

Efter uppbördsstämman upprättar kommunalnämnden dels avkortnings-

ocli avskrivningslängd, upptagande ej mindre dem, för vilka kommunen

eller församlingen beslutat efterskänka påförda utskylder eller för vilka eljest

avkortning ägt rum, än även dem, för vilka kommunalnämnden verkställt

avskrivning, med angivande tillika av avkortnings- eller avskrivningsorsaken,

dels ock restlängd å övriga skattskyldiga, som ej vid uppbördsstämman

behörigen guldit sin skatt. Restlängden skall, åtföljd av en uppgift rörande

det belopp, som influtit vid stämman, samt örn verkställd avkortning och

avskrivning, inom två månader efter uppbördsstämmans slut i två summe­

rade exemplar insändas till länsstyrelsen, som örn mottagandet utan avgift

meddelar kommunalnämnden bevis och efter verkställande av vederbörliga an­

teckningar översänder båda exemplaren till utmätningsmannen i orten; och

åligger det denne att i vederbörlig ordning indriva och till nämnden redo­

visa de resterande utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen, i kom­

mun där två eller flera exekutionsbiträden med skilda tjänstgöringsområden

finnas anställda, särskilt för varje dylikt område.

Vid indrivandet av resterande utskylder uttages därutöver en avgift, be­

räknad efter tre öre å varje full krona av slutsumman å de utskylder, som

skolat erläggas vid uppbördsstämman, då nämnda slutsumma ej överstiger

tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å be­

rörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor. Örn användningen

av dessa medel stadgas särskilt.

Kap. 7. Om underställning och besvär.

§ I-

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmas och kommunal­

fullmäktiges beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då

de angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan kommunen tillhörig fastig­

het, som för något dess gemensamma nytta avseende ändamål tillfallit kom­

munen genom gåva eller testamente, ävensom överenskommelse, som medför

ändring i någon kommunens rättighet till sådan fastighet; eller

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen; dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda be­

loppet av kommunens utan underställning skedda upplåning överstiger

skillnaden mellan, å ena sidan, ett belopp motsvarande tio gånger antalet

av de skattekronor och skatteören, varefter kommunalutskylder skolat ut­

göras för sistförflutDa året, och, å andra sidan, den summa, som för nämnda

år beslutits skola i kommunen anskaffas genom uttaxering.

22

Kungl. Maj:ts.proposition nr 99.

F.

L. 7: 1-4.

Konungens prövning och fastställelse skola ock underställas av kommunal­

stämman eller kommunalfullmäktige antagna förslag till nya eller förhöjda

avgifter å den allmänna rörelsen.

Beslut eller förslag, som skall underställas Konungens prövning, skall in­

sändas till länsstyrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte

eget yttrande, till Konungen.

§

2

.

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut,

vilka:

a) äro ämnade att tillämpas såsom kommunalstadgar till främjande av

sedlighet samt ordning och säkerhet inom kommunen;

b) avse arvode enligt kap. 2 § 15 mom. 3; eller

c) avse utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år.

Samtliga av kommunen för ett och samma kalenderår fattade, under b)

omförmiilda beslut skola samtidigt och senast under det år besluten avse

underställas länsstyrelsens prövning, vid äventyr att beslut, såvida ej sär­

skilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner god­

kännande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång be­

redas länsstyrelsen till tablå över kommunens ekonomiska ställning det år

besluten avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må kommunen föra klagan hos Konungen.

§3.

Medlem av kommun, som ej nöjes åt kommunalstämmans eller kommunal­

fullmäktiges beslut, äger, där ej annat är särskilt föreskrivet, att söka rättelse

däri genom besvär, örn beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen

inom trettio dagar efter den dag, då tillkännagivande örn verkställd justering

av det över beslutet förda protokollet enligt kap. 2 § 16 ägde rum, dagen

då det skedde likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att

vid besvären foga bevis örn dagen, då sådant tillkännagivande ägde rum,

som ock att inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande

utgått till kommunalstämmans eller, där beslutet fattats av kommunalfull­

mäktige, till dessas ordförande ingiva diariibevis över att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå

i verkställighet.

§ 4.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning, eller

att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes över-

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

23

F. L. 7:4—7;

8

:

1

.

24

Kungl. Majda proposition nr 99.

skrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger länsstyrelsen, där be­

svären finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom be­

slutet kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för

den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes

strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund,

då länsstyrelsen må förordna örn upphävande av beslutet i dess helhet.

§ 5.

I länsstyrelsens utslag må, där icke för vissa frågor annorlunda är sär­

skilt stadgat, ändring sökas hos Konungen senast före klockan tolv å tret­

tionde dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet, dagen då det skedde

likväl oräknad; dock äger menighet, som klagar, tillgodonjuta femton dagar

längre besvärstid än nu sagts.

§ 6.

För besvärs anförande mot kommunalnämnds beslut i sådana mål och

ärenden, vilka nämnden på grund av föreskrifter i särskilda författningar har

att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes stadgat.

I övrigt skall, där medlem av kommun ej nojés åt kommunalnämndens

beslut, som icke är av rent förberedande eller verkställande art, vad i §§

3—5 är stadgat äga motsvarande tillämpning. Där beslutet rör uteslutande

enskild persons förhållande, skall dock tiden för talans fullföljande räknas

från den dag, då beslutet genom utdrag av protokollet delgavs klaganden.

Utan hinder av förd klagan må beslutet gå i verkställighet, där icke den

prövande myndigheten annorledes förordnar.

§ 7.

Finner länsstyrelsen vid prövning av besvär eller framställning av kom­

munalnämnd rörande debitering av kommunalskatt, att debitering obehö­

rigen verkställts eller underlåtits eller ej skett till riktigt belopp, äger läns­

styrelsen, efter vederbörandes hörande, föreskriva erforderlig rättelse i debi­

teringen. Jämväl må, örn någon av länsstyrelsen befrias från honom i debi­

terings- och uppbördslängden påförd kommunalskatt p>ä den grund, att annan

person bort uppföras till utgörande av densamma, länsstyrelsen, efter veder­

börandes hörande, överflytta debiteringen på denne.

Kap. 8. Om köpingar och municipalsamliällen.

§ I-

Köping skall utgöra särskild kommun; dock att, där köping, då denna lag

träder i kraft, utgör kommun gemensamt med den socken, inom vars område

köpingen är belägen, därvid skall förbliva, intill dess annorlunda förordnas i

enlighet med vad örn ändring i kommunal indelning är särskilt föreskrivet.

I fråga örn köping, som utgör särskild kommun, gäller, med iakttagande

av för köpingen meddelade föreskrifter, vad i denna lag är stadgat. Annan

köping utgör municipalsamhälle, efter ty i § 2 sägs.

F. L

2-

Kungl. Maj:ts proposition

nr 99.

25

§ 2-

Har Konungen förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen

kommun, skall lända till efterrättelse:

a) ordningsstadgan för rikets städer,

b) byggnadsstadgan för rikets städer eller de i lag meddelade föreskrifterna

örn stadsplan oell tomtindelning i stad,

c) vad i brandstadgan är föreskrivet örn stad eller

d) vad i hälsovårdsstadgan är föreskrivet örn stad,

skall området utgöra ett municipalsamhälle, som äger att oberoende

av kommunen i övrigt själv vårda alla gemensamma ordnings- och liushåll-

ningsangelägenlieter, som föranledas av de i sådant förordnande avsedda

föreskrifternas tillämpning inom samhället. Yad nu är sagt skall, oberoende

av sådant förordnande, gälla örn köping, som ej utgör egen kommun, i av­

seende å tillämpningen av därstädes gällande särskilda föreskrifter.

Ej må den omständigheten, att del av municipalsamhälle är undantagen

från tillämpningen av vissa bland de föreskrifter, som gälla den övriga delen,

föranleda därtill, att sistnämnda del anses såsom särskilt municipalsamhälle.

§ 3.

För municipalsamhälle skall i avseende å dess särskilda ordnings- och hus-

hållningsangelägenheter vad i denna lag är stadgat äga motsvarande tillämp­

ning, med iakttagande därav att i stället för kommunalstämma, kommunal­

fullmäktige och kommunalnämnd träda inom municipalsamhälle municipal-

stämma, municipalfullmäktige och municipalnämnd. Indelning i valkretsar

för val av municipalfullmäktige skall dock icke i något fall företagas.

§4.

Genom stadgandena i §§ 2 och 3 sker ej inskränkning vare sig i den

medlem av municipalsamhälle tillkommande rätt att såsom medlem av kom­

mun, vilken samhället tillhör, deltaga i överläggningar och beslut rörande

angelägenheter av enahanda art som dem, vilka avses i sagda paragrafer,

eller i hans skyldighet att lämna bidrag till utgifter, som föranledas av så­

dana beslut.

§ B.

Finnas i visst fall särskilda omständigheter påkalla undantag från de i

§§ 2—4 givna stadgandena eller nödvändiggöra annan ordning för munici-

palsamhälles beslutande- och beskattningsrätt, äger Konungen, efter fram­

ställning av länsstyrelsen eller kommunen eller av samhället eller medlem

därav, att i ärendet förordna efter ty skäligt prövas.

C

*

•

F. S. 1:

1—5.

26

Kungl. Majus proposition nr 99.

Förslag

tili

Lag om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ L

Varje stad utgör en kommun. Om kommunalförbund är särskilt stadgat.

Råder osäkerhet beträffande gränsen för stadskommuns område, förordnar

Konungen angående gränsens rätta sträckning. Om ändring i kommunal

indelning är särskilt stadgat.

Örn Stockholms stad stadgas särskilt.

§².

Medlem av stadskommun är envar, som är där mantalsskriven, ävensom

var och en, vilken, utan att vara mantalsskriven i kommunen, därstädes äger

eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt.

§3.

Stadskommun äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes,

varda sina medlemmars gemensamma ordnings- och husliållningsangelägen-

heter, såvitt icke liandhavandet därav enligt gällande författningar tillkom­

mer annan.

Angående vården örn kyrkliga angelägenheter samt folk- och fortsättnings-

skoleväsendet är särskilt stadgat.

§4.

Vad stad samfällt tillhör i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgivande

rättighet skall, där ej annorlunda är stadgat, användas för stadens gemen­

samma behov och förvaltas på sätt i denna lag sägs. Det som härflyter av

sådan egendom ävensom medel, vilka tillkomma staden från staten eller

landsting eller eljest, skall anses såsom inkomst till täckande av stadens

gemensamma utgifter.

§5.

För anskaffande av medel, som utöver de i § 4 omförmälda inkomsterna

erfordras för bestridande av stadens utgifter, äger stadskommunen beskattnings­

rätt enligt vad i denna lag stadgas.

§

6-

Om utfärdande för stad av ordningsstadganden, byggnadsordning, hälso.

vårdsstadganden oell brandordning samt örn deras upprätthållande är sär­

skilt stadgat.

§T-

Stadskommuns beslutanderätt utövas av stadsfullmäktige eller å allmän

rådstuga.

Förvaltning och verkställighet tillkomma, under inseende av magistrat

eller stadsstyrelse, drätselkammare eller de styrelser, nämnder eller personer,

som äro utsedda för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr.

§ 8.

I stad med mera än 1,500 invånare skall den stadskommunen tillkom­

mande beslutanderätten, med de undantag varom förmäles i § 9, uppdragas

åt stadsfullmäktige.

Har stadens invånarantal nedgått till 1,500 eller därunder, skall beslu­

tanderätten fortfarande utövas av stadsfullmäktige, därest icke allmänna råd­

stugan annorlunda besluter.

Stad med 1,500 invånare eller därunder äger åt stadsfullmäktige uppdraga

beslutanderätt, som avses i första stycket. Förslag örn upphävande av så­

dant beslut må icke väckas förrän fyra kalenderår förflutit sedan stadsfull­

mäktige trädde i verksamhet och skall, örn det godkännes, tillämpas från

utgången av det kalenderår, varunder godkännandet vunnit laga kraft.

Beslut örn införande eller avskaffande av stadsfullmäktige skall ofördröj­

ligen anmälas hos länsstyrelsen.

F. S. 1

6—9; 2:

Kungl. Majus proposition nr 99.

27

§

9-

Finnas stadsfullmäktige, inskränkes allmänna rådstugans befattning till

följande ärenden, nämligen:

a) överläggningar och beslut i sådana angelägenheter, som enligt sär­

skilda författningar äro förbehållna vissa klasser av stadens medlemmar;

b) frågor örn införande och avskaffande av stadsfullmäktige samt örn stads­

fullmäktiges antal; samt

c) val av nämndemän.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, äger allmänna rådstugan utöva

stadskommunens beslutanderätt i alla dess angelägenheter.

Kap. 2. Örn stadsfullmäktige.

§ I-

Stadsfullmäktiges antal bestämmes i förhållande till folkmängden så­

lunda, att

stad med 2,000 invånare eller därunder utser 15—20,

stad med över 2,000 till och med 5,000 invånare utser 15—25,

F. S. 2:

1-4.

stad med över 5,000 till oell med 10,000 invånare utser 20—30,

stad med över 10,000 till och med 20,000 invånare utser 25—40,

stad med över 20,000 till och med 40,000 invånare ntser 35—50, samt

stad med över 40,000 invånare utser 45—60.

Allmänna rådstugan besluter, med iakttagande av vad nu är sagt, huru

många stadsfullmäktige skola utses för staden. Örn beslutet skall länssty­

relsen ofördröjligen underrättas.

2°

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

§ 2.

Rösträtt vid val av stadsfullmäktige tillkommer envar inom staden man­

talsskriven man eller kvinna, som är svensk undersåte samt senast under

nästföregående kalenderår uppnått tjugutre års ålder. Yarje röstberättigad

äger en röst.

Sådan rösträtt tillkommer dock ej den, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) i avseende å honom påförda utskylder till staden, vilka förfallit till

betalning under de tre sistförfluten kalenderåren, häftar för utskylder för

flera än två av dessa år; eller

e) är på grund av ådömd straffpåföljd utesluten från ovannämnda rättighet.

Den omständigheten, att endera av äkta makar saknar rösträtt, inverkar

ej på den rösträtt, som tillkommer den andra maken.

§ 3‘

Om upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stad­

gas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§ 4.

Stadsfullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom sta­

den och uppnått tjugufem års ålder.

Stadsfullmäktig kan ej den vara, som:

a) är omyndig;

b) är i konkurstillstånd;

c) är av allmänna fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning;

d) på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befatt­

ning eller genom utslag, som ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till på­

följd, som nu är sagd, eller är ställd under framtiden för brott, vilket kan

medföra sådan påföljd; eller

e) är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan.

Följande personer må icke vara stadsfullmäktige: landshövding, lands­

sekreterare, landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten eller stads­

styrelsen, tjänsteman eller betjänt vid magistraten eller stadsstyrelsen eller all­

män åklagare i orten, ej heller tjänsteman eller betjänt, som är anställd

vid stadens drätsel eller annat dess förvaltande verk och är för sin befatt­

ning redovisningsskyldig.

F. S. 2:

4-7.

Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara stadsfullmäktig än:

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder;

d) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av flertalet bland

övriga fullmäktige; eller

e) vid valet den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom

stadsfullmäktig är i ordning att avgå därifrån.

§ 5.

Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari

året näst efter det, då valet skedde. I stad, där val sker första gången och

icke äger rum under år, då allmänna val av stadsfullmäktige förrättas, skall

valet dock ej avse längre tid än till utgången av det år, då sådana allmänna

val nästa gång skola äga rum.

Har beslut fattats örn ändring av fullmäktiges antal, skall staden ändock

intill utgången av det år, då allmänna fullmäktigval nästa gång skola för­

rättas, företrädas av fullmäktige till det antal, som tidigare blivit bestämt,

och må förty icke i anledning av ändringen särskilt fullmäktigval företagas.

Yad nu är sagt gäller, ändå att ändring av fullmäktiges antal påkallas av

folkmängdens ökning eller minskning.

Örn val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning

är särskilt stadgat.

§ 6.

För val av stadsfullmäktige skall stad med mera än 10,000 invånare in­

delas i valkretsar. Valbarhet är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst trettio stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en stadsfullmäktig utses för varje befolkningstal motsva­

rande det som erhålles, då stadens folkmängd delas med antalet fullmäktige

för hela staden; att varje valkrets skall kunna omslutas med en samman­

hängande gränslinje; samt att antalet fullmäktige för hela staden, i den mån

det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Örn indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av magistraten eller stadsstyrelsen uppgjort förslag, stads­

fullmäktige göra framställning hos länsstyrelsen. Utan föregående framställ­

ning må länsstyrelsen förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts

stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut örn indelning i val­

kretsar skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår,

linder vilket beslutet skall träda i tillämpning.

§ 7.

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och av­

slutande, så ock örn förfarandet, när stadsfullmäktig avgår före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång, stadgas i lagen om kommunala och kyrkliga val.

Kungl.

Maj:ts

proposition

nr

99.

29

F. S. 2:

8—11.

30

Kungl. Majus proposition nr 99.

§

8

.

Stadsfullmäktige välja varje år för nästkommande kalenderår bland sig en

ordförande och en vice ordförande samt, då stadsfullmäktige så besluta,

jämväl en andre vice ordförande. Underrättelse örn dessa val, med angi­

vande av de valdas namn och postadress, skall genom magistraten eller

stadsstyrelsen ofördröjligen insändas till länsstyrelsen för intagande i läns-

kungörelserna.

För året näst efter det, då val av stadsfullmäktige ägt rum, skall ordförande­

valet hållas i januari månad och ordförandeskapet intill dess utövas av den

som fullmäktige därtill särskilt utsett.

§9.

Stadsfullmäktigsammanträde skall hållas å ställe, som för sådant ändamål

blivit av stadsfullmäktige bestämt.

§ io.

Ordinarie sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas enligt ordning, som

bestämmes av fullmäktige. Varje år skola minst två sådana sammanträden

hållas, ett före utgången av juni månad för besluts fattande i anledning av

berättelsen örn föregående årets räkenskaper och förvaltning samt ett före

utgången av december månad för fastställande av stadens utgifts- och in­

komststat och för anställande av val till de befattningar inom kommunen,

vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revisorssupple­

anter.

I övrigt sammanträda stadsfullmäktige, när länsstyrelsen därom förordnar

eller magistraten eller stadsstyrelsen eller de flesta av fullmäktige sådant

äska eller ordföranden finner det nödigt.

§ Il-

Kallelse till stadsfullmäktigsammanträde utfärdas första gången, sedan be­

slutanderätten uppdragits åt fullmäktige, av magistraten eller stadsstyrelsen

och därefter av ordföranden eller, vid hinder för honom, av vice ordföran­

den. Kallelsen, vilken skall utfärdas skriftligen och innehålla bestämd uppgift

örn tid och ställe samt, såvitt möjligt är, även örn överläggningsämne för

sammanträdet, skall senast dagen före sammanträdet delgivas envar stads­

fullmäktig.

En vecka före sammanträdet eller, örn saken ej tål sådant uppskov,

senast dagen förut bör tillkännagivande örn sammanträdet, med uppgift å

de ärenden, som därvid skola förekomma, införas i en eller flera ortstid­

ningar, därvid sådana tidningar böra väljas, som genom spridning inom

olika grupper av stadens invånare bringa tillkännagivandet till de flestas

kännedom.

I december månad avgöres för nästföljande kalenderår av stadsfullmäktige

eller, där fullmäktige ej finnas, av allmänna rådstugan, i vilken eller vilka

tidningar sådant tillkännagivande skall införas. Har vid fattandet av beslutet

^{Kungl. Majlis proposition nr} 99.

31

förslag om tillkännagivandets införande i annan ortstidning än de sålunda

beslutade varit under omröstning och därvid erhållit minst en tredjedel av

de i omröstningen deltagandes röster, skall tillkännagivandet införas jämväl

i denna tidning.

Den omständigheten, att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör

ej hinder för sammanträdets hållande.

Magistraten eller stadsstyrelsen skall särskilt skriftligen underrättas örn

sammanträde.

§ 12.

Stadsfullmäktige må ej företaga ärende eller besluta däri, såvida icke

flera än hälften av dem äro tillstädes. Ar tillstädesvarande fullmäktig enligt

stadgandet i kap. 5 § 3 andra stycket hindrad att deltaga i visst ärende,

utgör ej den omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande

icke överstiger hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets före­

tagande.

Ordförande eller ledamot, som utan anmält, av stadsfullmäktige godkänt

hinder avhåller sig från sammanträde, skall böta till stadens kassa fem

kronor och dubbelt så mycket, örn sammanträdet måste i anseende till de

närvarandes fåtalighet inställas eller upplösas.

§ 13.

Yarje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger borgmästaren eller stadsstyrelsens

ordförande eller, vid hinder för honom, den, vilken magistraten eller stads­

styrelsen bland sina ledamöter utser, att vara tillstädes och deltaga i över­

läggningarna, men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl ordförande

och vice ordförande i kommunal styrelse, nämnd eller beredning vid be­

handling av ärende, som beretts av styrelsen, nämnden eller beredningen,

så ock revisor vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

§ 14.

Stadsfullmäktige äro skyldiga att, efter sakens beskaffenhet, antingen

meddela yttrande eller fatta beslut över alla de frågor, vilka blivit av högre

myndighet eller av magistraten eller stadsstyrelsen hänskjuta till dem.

§ 15-

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola förut

vara vederbörligen beredda av drätselkammaren eller annan kommunal sty­

relse, nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, eller

av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda personer. Innan ärende,

som beretts annorledes än av drätselkammaren eller allmänt beredningsut­

skott, företages till avgörande av stadsfullmäktige, skall tillfälle lämnas

kammaren eller utskottet att avgiva yttrande däröver.

Val må dock av stadsfullmäktige förrättas utan föregående beredning

Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam hand-

F. S. 2:

11-15.

O

i

•

läggning oell icke avser utgift eller anskaffande av medel därtill eller avhän-

dande av staden tillhörig egendom eller efterskänkande av någon stadens

rättighet.

§ 16.

Kan ärende, som ; handlägges å stadsfullmäktigsammanträde, icke å den

utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag,

varom, därest fullmäktige så besluta, kallelse i vanlig ordning utfärdas. Be-

slutes icke sådan kallelse, har ordföranden att, innan sammanträdet upplö­

ses, bestämma och för de närvarande tillkännagiva tid för det fortsatta sam­

manträdet.

Örn fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å stadsfullmäktigsammanträde bordläggning

av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande därom, skall

ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att bestämma och

i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstöver­

vikt, ske i fråga örn val eller mera än en gång i samma ärende.

§ 17-

Ordföranden åligger att å stadsfullmäktigsammanträde framställa ären­

dena till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till av­

görande än de som finnas angivna i kallelsen till sammanträdet. Fråga,

som fordrar skyndsam handläggning, må dock, ändå att den ej angivits i

kallelsen, företagas till avgörande å sammanträdet, där samtliga närvarande

fullmäktige besluta, att den skall upptagas.

Ny fråga kan vid stadsfullmäktiges sammanträde väckas av envar bland

dem men må icke avgöras förrän vid annat sammanträde samt efter veder­

börlig beredning och kallelse.

§ 18.

Mom. 1. Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, fram­

ställer ordföranden proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja

eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning be­

slutet utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med

klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val

ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes ut­

gången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika

för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men blir i

övriga fall den mening beslut, som ordföranden biträder.

Val av drätselkammare samt av revisorer och revisorssuppleanter, som

avses i kap. 5 § 3, så ock av två eller flera personer för särskild beredning

av ärenden, som skola företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skall vara

proportionellt, därest det begäres av minst så många väljande, som mot-

32

Kungl. Majus proposition nr 99.

33

svara det tal, vilket erkålles, om samtliga väljandes antal delas med siffran

för det antal personer valet avser, ökad med 1. Örn förfarandet vid sådant

proportionellt val är särskilt stadgat.

Mom. 2. För beslut erfordras två tredjedelar av de i omröstningen del­

tagandes röster, då beslutet avser:

a) avliändande av fastighet eller därifrån härflytande rättighet eller inköp

av fastighet, där ej avhändandet eller inköpet avser genomförande av fast­

ställd stadsplan eller tomtindelning;

b) beviljande av anslag till nytt ändamål eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i

stad, där högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor

för skattekrona;

d) höjande av visst linder året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag, då höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i stad, där

högsta uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för

skattekrona;

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i stad, där högsta

uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger tretton kronor för skatte­

krona;

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i stad, där högsta

uttaxeringen av allmän kommunalskatt överstiger sexton kronor för skatte­

krona;

e) beviljande av anslag, vartill medel skola anskaffas genom upplåning;

f) upptagande eller förnyande av lån, därunder inbegripet ingående av

borgen, eller förlängning av tiden för erhållet låns återbetalande; eller

g) efterskänkande av oguldna konmmunalutskylder.

Med allmän kommunalskatt förstås i c) och d) sådan skatt, evad den be-

slutits av stadsfullmäktige, allmän rådstuga, kyrkostämma eller kyrkofull­

mäktige.

Mom. 3. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall ut­

taxeras eller upplånas.

§ ¹⁹ -

Efterskänkande av oguldna kommunalutskylder må av stadsfullmäktige

beslutas allenast där, efter prövning av varje särskilt fall, verkligt ömmande

omständigheter befunnits föreligga.

Arvode eller ersättning för kommunalt uppdrag må ej av stadsfullmäktige

beslutas i andra fall än i § 20 sägs.

§

20

.

Mom.

1.

Stadsfullmäktiges ordförande är icke i denna sin egenskap be­

rättigad att uppbära arvode eller ersättning för andra med uppdraget för­

enade kostnader än för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som

för stadens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Stadsfullmäktige

^{Bihang till riksdagens protokoll} 1930.

1 sami.

77 ^{haft. (Nr} 99.)

esc 29 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

F. S. 2:

20—21.

må för ett år i sänder besluta, att sådan ersättning skall utgå med visst

belopp, vilket icke må överstiga vad skäligt är med hänsyn till beräkneliga

utgifter av nämnda art.

Mom. 2. Där det finnes av behovet påkallat, äga stadsfullmäktige be­

sluta, att vald ledamot av drätselkammaren och av annan kommunal styrelse,

nämnd eller beredning ävensom revisor skola för deltagande i sammanträde

eller förrättning inom staden i stadens angelägenhet åtnjuta gottgörelse av

stadens medel i form av dagtraktamente med högst fem kronor för samman­

trädes- eller förrättningsdag. Stadsfullmäktige må ock besluta, där kommu­

nikationsförhållandena anses sådant kräva och väglängden mellan ledamotens

eller revisorns hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället är större

än fem kilometer, att reseersättning skall utgå till ledamoten eller revisorn.

Denna ersättning må icke överstiga hälften av Itel opp, beräknat efter lägsta

avgift för automobil eller hästskjuts, där icke järnväg är att tillgå eller

fartygslägenhet begagnas, ej heller överstiga avgiften för tredje klass plats

på järnväg, där sådan finnes, och för salongsplats på fartyg, där resan så­

medelst sker.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i stadens angelägenhet företages

utom staden av person, som sägs i första stycket, må, örn stadsfullmäktige

så besluta, utgå efter annan grund än nu är sagt.

Mom. 3. Jämte gottgörelse, som beslutes enligt mom. 2, samt ersättning

för kostnader för skrivmaterialier, postporton och dylika utgifter, som för­

stadens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande, må efter stadsfull­

mäktiges bestämmande för med uppdraget förenat besvär utgå arvode till

sådan ledamot av drätselkammaren eller annan kommunal styrelse, nämnd

eller beredning, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare,

kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare

av annan motsvarande befattning inom kammaren, styrelsen, nämnden eller

beredningen, så ock till revisor. Arvodet skall till beloppet bestämmas för

högst ett år i sänder och må icke överstiga vad på grund av göromålens

omfattning och art kan anses skäligt, ej heller bestämmas med hänsyn till

den inkomst av tjänst, yrke eller näring, som uppdragets innehavare genom

dess fullgörande går förlustig. Ersättningen för kostnader för skrivmateria­

lier, postporton och dylika utgifter må med iakttagande av vad i mom. 1

är stadgat för där avsett fall, bestämmas att utgå med visst belopp.

Mom. 4. Sammanlagda beloppet av beslutade ersättningar, som omför-

mälas i denna paragraf och som ej avse kostnader för skrivmaterialier, post­

porton och dylika utgifter, må icke överstiga vad stadens ekonomiska bärkraft

utan större olägenhet medgiver.

Mom. 5. Där eljest i lag eller författning föreskrift meddelas om arvode

eller annan ersättning åt innehavare av kommunalt uppdrag, skall vad så­

lunda finnes särskilt stadgat lända till efterrättelse.

§

21.

Ordföranden skall vid stadsfullmäktigsammanträde föra eller på sitt ansvar

låta föra protokoll.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

35

Protokollet, av vilket skall framgå, vilka fullmäktige varit närvarande, skall

upptaga för varje ärende överläggningsämnet oell beslutet, med angivande

huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Justering av protokollet verkställes senast fjorton dagar efter samman­

trädet å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,

av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda

närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige antingen

genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives, med anteck­

ning örn justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen eller,

där justeringen verkställts av fullmäktige, minst två vid sammanträdet när­

varande ledamöter.

Det justerade protokollet skall därefter å förut kungjord dag offentligen

uppläsas.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras på

sätt och å ställe, som fullmäktige bestämt.

§

22

.

Den som vid stadsfullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende

kan genast eller sist vid justeringen av protokollet avgiva reservation mot

det fattade beslutet.

§ 23.

Stadsfullmäktiges beslut skola, så snart de blivit justerade, skriftligen

delgivas magistraten eller stadsstyrelsen. För övrigt äger envar att taga

avskrift av protokollet och att få avskriftens riktighet bestyrkt.

§ 24.

Stadsfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäk­

tige för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid stadsfullmäktigsammanträde samt

kan varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller

sig oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han

upplösa sammanträdet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Kap. 3. Örn allmän rådstuga.

§ I-

Rättighet att deltaga i allmän rådstugas överläggningar och beslut till­

kommer, utom i fall, varom sägs i § 2, envar, som äger rösträtt vid stads­

fullmäktigval. Yarje röstberättigad äger en röst.

Att den som är redovisningsskyldig till staden ej må deltaga i vissa

ärenden, stadgas i kap. 5 § 3 andra stycket.

§ 2.

Beträffande rättighet att deltaga i överläggningar och beslut i sådana

angelägenheter, som enligt särskilda författningar liro förbehållna vissa

klasser av stadens medlemmar, gäller vad sålunda är stadgat.

Kungl. Majlis proposition nr 99.

3<>

Vid behandling av ärende, som sägs i första stycket, skall genom magi­

stratens eller stadsstjrrelsens föranstaltande finnas tillgänglig längd över de

i sådant ärende röstberättigade, vilka icke finnas upptagna såsom röstbe­

rättigade i den allmänna röstlängden.

§3.

Röstberättigad må genom fullmakt till annan röstberättigad överlåta sin

talan och rösträtt å allmän rådstuga.

Fullmakt skall vara ställd till viss person samt av utställaren underskriven

med angivande av den dag underskrivandet skett. Å fullmakten skall till­

lika vara av två vittnen tecknat bevis, att densamma egenhändigt under­

skrivits av utställaren å den dag fullmakten utvisar, samt att namnet på den

person, till vilken fullmakten är ställd, då fanns utsatt å fullmakten. Är

fullmakt ej så underskriven och bevittnad, som nu är sagt, är den ogin.

Fullmakt äger icke giltighet under längre tid än trettio dagar efter dagen

för utfärdandet.

Ej må någon på grund av fullmakt föra talan eller utöva rösträtt för

mera än en röstberättigad.

§4.

Allmän rådstuga hålles inför magistraten eller stadsstyrelsen.

§ 5.

Allmän rådstuga skall hållas å rådhuset eller å ställe, som för sådant

ändamål blivit av rådstugan eller, i brist på dess föreskrift, av magistraten

eller stadsstyrelsen bestämt.

§ 6.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, skola årligen två ordinarie all­

männa rådstugor hållas: en före utgången av juni månad för besluts

fattande i anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och

förvaltning samt en före utgången av december månad för fastställande

av kommunens utgifts- och inkomststat och för anställande av val till de

befattningar inom kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av

revisorer och revisorssuppleanter.

Den andra ordinarie allmänna rådstugan under året må beträffande

ordinarie rådstuga eller rådstugor under nästföljande år besluta, å vilken

dag sådan allmän rådstuga skall hållas eller huruvida allmän rådstuga skall

hållas å sön- eller helgdag.

§ 7.

Extra allmän rådstuga hålles, när länsstyrelsen därom förordnar eller

magistraten eller stadsstyrelsen finner det nödigt.

Envar, som är röstberättigad å allmän rådstuga, äger för uppgivet ärende

begära rådstugas hållande. Lämnas dylik framställning av magistraten eller

stadsstyrelsen utan avseende, skall magistraten eller stadsstyrelsen, örn det

begäres, meddela sitt beslut skriftligen, med skälen därtill; och äger sökanden

F. S. 3:

7-10

att däröver anföra besvär hos länsstyrelsen. Mot länsstyrelsens beslut må

talan ej föras.

§ ⁸.

Kungörelse om allmän rådstuga utfärdas av magistraten eller stadssty­

relsen och skall innehålla bestämd uppgift örn tid, ställe och överläggnings-

ämne för sammanträdet.

Kungörelsen uppläses från predikstolen i stadens kyrka eller kyrkor

minst fjorton dagar före sammanträdet. Ar allmän rådstuga utsatt till dag,

då gudstjänst tidigare hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas.

För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kungörande i nu

föreskriven ordning icke medhinnes, må allmän rådstuga hållas efter kortare

kungörelsetid och även samma dag den blivit pålyst; dock må ej å sådan

rådstuga beslut fattas örn utgift eller anskaffande av medel därtill eller

avhändande av någon stadens egendom eller efterskänkande av någon stadens

rättighet.

Jämväl skall kungörelsen anslås å plats eller platser inom staden och

tillkännagivande örn tid och ställe för allmänna rådstugan, om möjligt minst

en vecka förut, införas i en eller flera ortstidningar, örn sådant bestämts

av allmänna rådstugan eller, där stadsfullmäktige finnas, av dessa i den

ordning, som för tillkännagivande örn stadsfullmäktigsammanträde är före­

skriven i kap. 2 § 11.

Den omständigheten, att kungörelse örn allmän rådstuga ej blivit an­

slagen eller att tillkännagivande ej blivit infört i tidning, utgör ej hinder

för allmänna rådstugans hållande.

§ 9-

Magistraten eller stadsstyrelsen skall vid allmän rådstuga låta föra protokoll.

Protokollet skall för varje ärende upptaga överläggningsämnet och be­

slutet, med angivande huruvida och i vilken ordning omröstning företagits.

Protokollet justeras genast, där så ske kan, men i annat fall offentligen

inför magistraten eller stadsstyrelsen å tid, som tillkännagives innan all­

männa rådstugan upplöses.

Envar äger att taga avskrift av protokollet och att få avskriftens riktighet

bestyrkt.

Protokollen med tillhörande handlingar och bilagor skola förvaras av

magistraten eller stadsstyrelsen på sätt och å ställe, som allmänna rådstugan

eller, där stadsfullmäktige finnas, dessa bestämt.

§ io.

Yad i kap. 2 §§ 14—20, 22 och 24 är stadgat om stadsfullmäktige skall

äga motsvarande tillämpning i fråga örn allmän rådstuga; dock att råd­

stugans förhandlingar alltid skola vara offentliga samt att även i annat

ärende än val omröstning skall ske med slutna sedlar, därest det begäres.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

37

38

Kungl. Majlis proposition nr 99.

Kap. 4. Om magistrat och stadsstyrelse samt örn drätselkammare.

§ 1.

Mom. 1. Om tillsättande av magistrat är särskilt stadgat. Beträffande

magistraten, för såvitt den sammanfaller med rådstuvurätten, ävensom i

fråga örn magistratens handliavande av vad till exekutionsverket, säkerhets-,

ordnings-, sundliets- och sedlighetspolisen inom staden hör, gäller vad därom

i lag och författningar är stadgat.

Mom. 2. I stad utan magistrat skall för fullgörande av de eljest å ma­

gistraten ankommande bestyr och åligganden, om vilkas besörjande därstädes

ej i lag eller författning meddelats särskild föreskrift, finnas en stadsstyrelse,

bestående av en kommunalborgmästare såsom ordförande och minst två kom­

munalrådmän; dock att utan hinder härav i stad, som kommit i åtnjutande

av stadsrättigheter före den 1 januari 1921, örn stadsstyrelses sammansätt­

ning skall gälla vad i reglementet för stadsstyrelsen är eller blir stadgat.

Kommunalborgmästare tillsättes av Konungen bland de tre behöriga per­

soner, som jämlikt av Konungen meddelade bestämmelser därtill föreslagits

av stadens vid stadsfullmäktigval röstberättigade invånare. Kommunalråd­

män utses av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan.

Reglemente för stadsstyrelsen utfärdas av Konungen efter därom av stads­

fullmäktige eller allmänna rådstugan upprättat förslag.

§ 2.

Magistraten eller stadsstyrelsen äger att vaka över att av stadsfullmäk­

tige eller allmänna rådstugan lagenligt fattade beslut bringas till verk­

ställighet av drätselkammaren eller för särskilda förvaltnings- eller verk-

ställighetsbestyr tillsatta styrelser, nämnder eller personer, som böra taga

befattning därmed, ävensom att åt staden donerad fast egendom och staden

förunnade inkomstgivande rättigheter bliva behörigen använda till sina be­

stämda ändamål.

Finner magistraten eller stadsstyrelsen, att av stadsfullmäktige eller all­

männa rådstugan fattat beslut icke tillkommit i laga ordning, står i strid

mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider deras befogen­

het, som fattat beslutet, eller att underställning, där den bort äga rum, urakt­

låtits, är magistraten eller stadsstyrelsen pliktig att vägra handräckning till

verkställighet av samma beslut. Vägras sådan handräckning, må stads­

fullmäktige eller, örn beslutet fattats av allmän rådstuga, denna fullfölja

saken genom besvär i den ordning, som i allmänhet är föreskriven för

sökande av ändring i magistrats eller stadsstyrelses beslut.

§3.

Magistraten eller stadsstyrelsen tillsätter vid stadens förvaltning anställda

tjänstemän och betjänte, såvitt ej särskilda författningar eller reglementen

annorlunda stadga.

F. S. 4:

1-3.

F. S. 4:

4-11; 5: 1.

Kungl. Majus proposition nr 99.

39

§

•

Alla av staden utsedda styrelser stå i sin förvaltning under magistratens

eller stadsstyrelsens överinseende.

§5.

Framställningar oell utlåtanden, som från stadsfullmäktige, allmänna råd­

stugan eller av staden utsedda styrelser avgivas till högre myndighet, skola

insändas genom magistraten eller stadsstyrelsen.

§ 6.

Magistraten eller stadsstyrelsen äger att hos stadsfullmäktige eller all­

männa rådstugan framställa förslag i alla ämnen, som röra stadens gemen­

samma angelägenheter.

§ 7.

Stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan äga rätt att från magistraten

eller stadsstyrelsen erhålla sådana handlingar och upplysningar, som i före­

kommande fall finnas erforderliga.

§ 8.

I varje stad skall finnas en drätselkammare.

§9.

Drätselkammare har att förvalta stadens egendom, uppbära dess inkom­

ster och i övrigt handhava dess drätsel samt därjämte ombesörja de all­

männa uppdrag för stadens räkning, vilka enligt för drätselkammaren gäl­

lande reglemente tillhöra dess befattning.

Reglemente för drätselkammare fastställes av länsstyrelsen. Förslag där­

till, upprättat av magistraten eller stadsstyrelsen, skall överlämnas till stads­

fullmäktiges eller allmänna rådstugans granskning samt därefter insändas

till länsstyrelsen.

§ io.

Ledamöterna i drätselkammaren utses bland kommunens röstberättigade

medlemmar av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan.

I stad utan magistrat må stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan be­

stämma, att drätselkammaren skall utgöras, utom av de valda ledamöterna,

jämväl av stadsstyrelsens ordförande.

§ li­

om drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt örn revi­

sion och meddelande av ansvarsfrihet sägs i kap. 5; om debitering och

uppbörd av kommunalskatt stadgas i kap. 6.

Kap. 5. Om stadens drätsel.

§

1

-

Stadskommun skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det

nästföljande kalenderåret.

F. S. 5:

1—3.

Å statens utgiftssida skola upptagas:

a) det löpande årets beräknade brist;

b) de belopp i kapital eller ränta, varmed stadens skulder under det näst­

följande året förfalla till betalning;

c) de anslag, som tidigare beslutats för nästföljande år, så ock de anslag,

som beslutas i samband med statens fastställande, däribland även ett anslag

för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det löpande årets beräknade behållning;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare skall anskaffas, ävensom sättet för dess anskaffande.

Stadskommun må i stället för det löpande årets beräknade brist eller be­

hållning upptaga det belopp, vartill nästföregående års brist eller behållning

enligt avslutade räkenskaper uppgått.

§ 2.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före november månads utgång

uppgöras av magistraten eller stadsstyrelsen efter hörande av drätselkam­

maren eller särskild av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt

beredning. För detta ändamål skola de styrelser, nämnder eller personer,

vilka staden för särskilda förvaltningsbestyr tillsatt, å tid, som utsättes av

magistraten eller stadsstyrelsen, till drätselkammaren ingiva sina special­

förslag över utgifter och inkomster för det nästföljande året.

Magistratens eller stadsstyrelsen statförslag skall från och med dagen

för tillkännagivandet örn det ordinarie stadsfullmäktigsammanträde eller kun­

görandet av den allmänna rådstuga, som skall hållas före utgången av december

månad, vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som utsättes i till­

kännagivandet eller kungörelsen.

På nämnda sammanträde eller rådstuga upptages statförslaget till gransk­

ning och fastställelse. Därvid skola de anslag, som först då föreslås till

beviljande, samt därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för

överläggning och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till magistraten

eller stadsstyrelsen.

§ 3.

Av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan skola årligen utses två eller

flera revisorer samt lika många suppleanter för granskning av det nästföl­

jande årets förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot av drätselkammaren eller eljest är redovis­

ningsskyldig till staden, må icke väljas till revisor eller revisorssuppleant

för granskning av förvaltning, för vilken han har att redovisa, ej heller

deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan för­

valtning eller i beslut med anledning av granskningen.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

F. S. 5:

4—6;

6

:

1

-

2

.

Kungl. Majus proposition nr dd.

41

§ 4.

Det åligger drätselkammaren att i enlighet med givna föreskrifter föra

stadens räkenskaper och avsluta dem för kalenderår. Räkenskaperna skola

årligen före den 1 april tillhandahållas magistraten eller stadsstyrelsen,

vilken oförtövat, med föreläggande av viss tid för revisionsberättelsens av­

givande, inför protokollet tillhandahåller dem åt revisorerna.

Av staden för särskilda förvaltningsbestyr tillsatta styrelser, nämnder eller

personer skola före den 1 mars varje år till drätselkammaren avlämna redo­

visning för de medel de under nästföregående kalenderår omhänderhaft för

att upptagas i stadens allmänna räkenskaper och granskas tillika med dem.

§ 5.

Revisionsberättelsen avlämnas till magistraten eller stadsstyrelsen, som

över framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt,

att de jämte revisionsberättelsen kunna framläggas till granskning hos

stadsfullmäktige eller å allmän rådstuga vid det ordinarie sammanträde,

som hålles i maj månad.

§

ö-

På beslut av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan ankommer, huru­

vida framställd anmärkning skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen

meddelas eller laga åtgärd för bevarande av stadens rätt skall vidtagas.

Anställes ej talan å den förvaltning revisionsberättelsen avser inom ett år

från det berättelsen framlades å stadsfullmäktigsammanträde eller allmän

rådstuga, skall så anses, som örn ansvarsfrihet blivit beviljad. Utan hinder

av att ansvarsfrihet beviljats må talan förås på grund av brottslig hand­

ling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handlingen.

Kap. O. Örn uttaxering och upphörd.

§ 1-

För täckande av stads medelsbehov, i den mån det ej fylles genom

andra inkomster, skola i första hand anlitas progressivskattemedel och skogs-

accismedel enligt bestämmelserna i förordningen örn kommunal progressiv­

skatt och lagen örn skogsaccis. Vad därutöver erfordras skall fyllas genom

uttaxering av allmän kommunalskatt i förhållande till de skattekronor och

skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen i senast fast­

ställda taxeringslängd påförts de till kommunen skattskyldiga.

^§2

.

Moni. 1. Personliga tjänstbarheter, vilka inom stad utgjorts efter förut

antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda förordnas, utgöras

efter samma grunder.

Mom. 2. Är i lag eller författning stadgat, att skatt till stad skall

utgå efter andra grunder än i § 1 angivas eller att vissa från skattskyldig­

het till staden eljest befriade medlemmar skola bidraga till fyllande av sär

skilda behov, gäller till efterrättelse vad sålunda är förordnat.

F. S. 6:

2-8.

Stadskommun äger ej besluta avvikelse från de i lag eller författning

föreskrivna grunderna för kommunalskatts utgörande.

§3.

De utskylder, som enligt stadens beslut i anledning av förslaget till ut­

gifts- och inkomststat skola under det nästföljande kalenderåret utgöras av

dem, vilka under det löpande året äro skattskyldiga till staden, anses för

det löpande årets utskylder.

§4-

Magistraten eller stadsstyrelsen åligger att på grund av den fastställda

utgifts- och inkomststaten ävensom de beslut örn uttaxering till församling

eller skoldistrikt, som genom kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse

delgivas drätselkammaren, oförtövat låta upprätta debiterings- och uppbörds-

längd.

Debiterings- och uppbördslängden upprättas i enlighet med de föreskrifter,

som meddelas av magistraten eller stadsstyrelsen.

§

5-

Sedan debiterings- och uppbördslängden upprättats, skall denna under

fjorton dagar på rådhuset eller annat lämpligt ställe vara offentligen utlagd

för granskning. Kungörelse om den tid, då längden kommer att sålunda

vara utlagd, samt örn plats för utläggandet skall offentligen anslås och in­

föras i den eller de tidningar, där tillkännagivande om stadsfullmäktigsam­

manträde eller allmän rådstuga skall ske.

Vill någon göra anmärkning mot debiterings- och uppbördslängden, äger

han, därest han är medlem av stadskommunen eller hans rätt eljest är be­

roende av debiteringen, att före utgången av nyss sagda tid ingiva skriftlig

anmälan därom till magistraten eller stadsstyrelsen.

Magistraten eller stadsstyrelsen skall skyndsamt meddela beslut över de

framställda anmärkningarna, och skola ändringar, som härav föranledas, in­

föras i längden. Denna anses härefter fastställd.

§ 6.

Sedan debiterings- och uppbördslängden fastställts, överlämnas den till

drätselkammaren.

Det åligger härefter drätselkammaren att utfärda debetsedlar och låta till­

ställa de skattskyldiga desamma.

§

7-

Uppbörd verkställes, med iakttagande av därom i drätselkammarens regle­

mente givna föreskrifter, av drätselkammaren å tid och i ordning, som be­

stämmas av stadsfullmäktige eller allmänna rådstugan.

§ 8.

Har någon inom den i § 5 bestämda tiden framställt anmärkning mot de­

biterings- och uppbördslängden men anmärkningen ej godkänts, må besvär

däröver anföras i den ordning, som stadgas i kap. 7 § 3, och skall tiden

för talans fullföljande räknas från den dag, då klaganden erhöll del av be-

42

Kungl.

Majus

>

proposition nr

99.

43

F. S. 6

8-10.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

slutet. Ej må utom i nedan angivna fall klagan över debiteringen föras

annorledes än nu sagts.

Förmenar någon, att utskyld, som i debiterings- och uppbördslängden

tinnes upptagen, blivit genom fel vid debiteringen obehörigen eller med

oriktigt belopp honom påförd, äger han att däri söka rättelse genom besvär

hos länsstyrelsen i det län, inom vilket debiteringen skett. Besvären skola

ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det utskylden blivit

klaganden avfordrad; dock må klaganden på eget äventyr med posten till

länsstyrelsen insända besvären så tidigt, att de inom sagda tid dit inkomma.

Drätselkammaren samt magistraten eller stadsstyrelsen äga att hos läns­

styrelsen göra framställning örn rättelse av debiterings- och uppbördslängden

på den grund, att debitering underlåtits eller skett till för lågt belopp.

Dylik framställning skall ingivas till länsstyrelsen under kalenderåret näst

efter det, vars utskylder debiteringen avser.

Den som hos länsstyrelsen klagat över sin debitering är icke dess

mindre pliktig att vid uppbördsstämman gälda det honom påförda utskylds-

beloppet, med honom förbehållen rätt att, därest hans besvär godkännas,

få det för mycket erlagda åter med ränta enligt vad särskilt är stadgat.

§9.

Har efter debiterings- och uppbördslängdens slutliga granskning sådan

taxering, som enligt lag bör ligga till grund för skattskyldighet till staden,

blivit verkställd, ändrad eller undanröjd, skall magistraten eller stadsstyrel­

sen göra därav föranledd ändring i debiteringen, utan hinder av att denna

enligt vad ovan sägs vunnit laga kraft, och njuter skattskyldig ränta, enligt

vad särskilt är stadgat, å vad han äger återbekomma såsom för mycket erlagt.

Förmenar någon, att vid åtgärd av magistraten eller stadsstyrelsen, som

nu sagts, felaktighet förelupit, och varder ej rättelse efter anmälan därom

vidtagen av magistraten eller stadsstyrelsen, äger han att däröver anföra

besvär hos länsstyrelsen i den ordning, som sägs i § 8 andra stycket, sko­

lande tiden för besvärs anförande räknas från det han erhållit vetskap örn

magistratens eller stadsstyrelsen beslut i anledning av anmälan.

§ K»-

Efter uppbördsstämman upprättar drätselkammaren dels avkortnings- och

avskrivningslängd, upptagande ej mindre dem, för vilka staden eller försam­

lingen beslutat efterskänka påförda utskylder eller för vilka eljest avkortning

ägt rum, än även dem, för vilka drätselkammaren verkställt avskrivning, med

angivande tillika av avkortnings- eller avskrivningsorsaken, dels ock restlängd

å övriga skattskyldiga, som ej; vid uppbördsstämman behörigen guldit sin

skatt. Restlängden skall summerad jämte berättelse, huru uppbörden utfallit,

efter uppbördsstämmans slut överlämnas till magistraten eller stadsstyrelsen.

T stad, där magistraten eller ledamot av magistraten är överexekutor, låter

magistraten i vederbörlig ordning indriva och till drätselkammaren redovisa

de resterande utskylderna. ■

F. S. 6: 10;

7: 1—2.

I annan stad skall restlängden, åtföljd av en uppgift rörande det belopp,

sorn influtit vid stämman, samt örn verkställd avkortning oell avskrivning,

inom två månader efter uppbördsstämma^ slut av stadsstyrelsen eller magi­

straten insändas till länsstyrelsen, som örn mottagandet utan avgift med­

delar drätselkammaren bevis och efter verkställande av vederbörliga anteck­

ningar översänder restlängden till utmätningsmannen i orten; och åligger

det denne att i vederbörlig ordning indriva och till drätselkammaren redovisa

de resterande utskylderna.

Restlängd upprättas enligt formulär, som fastställes av Konungen, och i

övrigt i enlighet med de närmare föreskrifter, som meddelas av magistraten

eller stadsstyrelsen.

Al id indrivandet av resterande utskylder uttages därutöver en avgift, be­

räknad efter tre öre å varje full krona av slutsumman å de utskylder, som

skolat erläggas vid uppbördsstämman, då nämnda slutsumma ej överstiger

tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre, och efter sex öre å be­

rörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem kronor. Örn användningen

av dessa medel stadgas särskilt.

Kap. 7. Om underställning och besvär.

§ I-

För att vinna bindande kraft skola stadsfullmäktiges och allmän råd­

stugas beslut underställas Konungens prövning och fastställelse, då de

angå:

a) avhändande eller pantförskrivning av sådan staden tillhörig fastighet,

som för något dess gemensamma nytta avseende ändamål tillfallit staden

genom gåva eller testamente, ävensom överenskommelse, som medför änd­

ring i någon stadens rättighet till sådan fastighet; eller

b) upptagande av lån, därunder inbegripet ingående av borgen; dock att

underställning icke erfordras, där ej i följd av beslutet sammanlagda beloppet

av stadens utan underställning skedda upplåning överstiger skillnaden mellan,

å ena sidan, ett belopp motsvarande tio gånger antalet av de skattekronor

och skatteören, varefter kommunalutskylder skolat utgöras för sistförflutna

året och, a andra sidan, den summa, som för nämnda år beslutits skola i

staden anskaffas genom uttaxering; skolande i sistnämnda summa icke in­

räknas de belopp, som avse folkskoleväsendet.

Konungens prövning och fastställelse skola ock underställas av stadsfull­

mäktige eller allmänna rådstugan antagna förslag till nya eller förhöjda av­

gifter å den allmänna rörelsen.

Beslut eller förslag, som skall underställas Konungens prövning, skall av

magistraten eller stadsstyrelsen, åtföljt av dess utlåtande, insändas till läns­

styrelsen, vilken det åligger att överlämna handlingarna, jämte eget yttrande,

till Konungen.

§ 2.

Länsstyrelsens godkännande erfordras för att giva gällande kraft åt beslut,

vilka:

44

Kungl. Majus proposition nr 99.

F. S. 7: 2-4.

a) innefatta av staden upprättade allmänna planer för liushållningen med

stadens donationsjord;

b) avse arvode enligt kap. 2 § 20 mom. 3; eller

c) avse utgifter, som erfordra uttaxering under längre tid än fem år.

Beslut, som skall underställas länsstyrelsens prövning, bör genom magi­

straten eller stadsstyrelsen och åtföljt av dess utlåtande insändas.

Samtliga av staden för ett och samma kalenderår fattade, under b) om-

förmälda beslut skola samtidigt och senast under det år besluten avse

underställas länsstyrelsens prövning, vid äventyr att beslut, såvida ej sär­

skilda omständigheter anses böra föranleda undantag, icke vinner godkän­

nande. Till ledning vid prövningen av dessa beslut skall tillgång beredas

länsstyrelsen till tablå över stadens ekonomiska ställning det år besluten

avse.

Underställt beslut skall antingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

Över vägrad fastställelse må stadskommunen föra klagan hos Konungen.

§ 3.

Medlem av stadskommun, som ej nöjes åt stadsfullmäktiges eller allmänna

rådstugans beslut, äger, där ej annat är särskilt föreskrivet, att söka rättelse

däri genom besvär, örn beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola, jämte det överklagade beslutet, ingivas till länsstyrelsen

inom tjugu dagar efter den dag, då stadsfullmäktiges protokoll offentligen

upplästes eller allmän rådstugas protokoll justerades, dagen då det skedde

likväl oräknad. Det åligger klaganden därjämte såväl att vid besvären foga

bevis örn dagen, då sådan uppläsning eller justering ägde rum, som ock att

inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått till magi­

straten eller stadsstyrelsen ingiva diariiutdrag över att han besvärat sig.

Försummar klaganden något av vad sålunda föreskrivits, må beslutet gå

i verkställighet.

§ 4.

Gå besvären ut därpå, att beslutet icke tillkommit i laga ordning eller

att det står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes över­

skrider deras befogenhet, som fattat beslutet, äger länsstyrelsen, där besvä­

ren finnas böra godkännas, att förbjuda beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit genom be­

slutet kränkt, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån fol­

den som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes

strida mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då

länsstyrelsen må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

Kungl. Ma,j:ts proposition nr 99.

45

46

Kungl. Majlis proposition nr 99.

§ 5.

I länsstyrelsens utslag må, där icke för vissa frågor annorlunda är särskilt

stadgat, ändring sökas hos Konungen senast före klockan tolv å trettionde

dagen efter det klaganden erhöll del av beslutet, dagen då det skedde lik­

väl oräknad; dock äger menighet, som klagar, tillgodonjuta femton dagar

längre besvärstid än nu sagts.

§ 6.

För besvärs anförande mot drätselkammares beslut i sådana mål och

ärenden, vilka drätselkammaren på grund av föreskrifter i särskilda författ­

ningar har att handlägga, gäller vad i dessa författningar för varje fall finnes

stadgat. I övrigt gäller vad i drätselkammarens reglemente är bestämt.

Örn magistratens eller stadsstyrelsens överinseende över drätselkammaren

sägs i kap. 4 § 4.

§ 7.

Finner länsstyrelsen vid prövning av besvär eller framställning av drätsel­

kammaren eller magistraten eller stadsstyrelsen rörande debitering av kom­

munalskatt, att debitering obehörigen verkställts eller underlåtits eller ej

skett till riktigt belopp, äger länsstyrelsen, efter vederbörandes hörande,

föreskriva erforderlig rättelse i debiteringen. Jämväl må, örn någon av läns­

styrelsen befrias från honom i debiterings- och uppbördslängden påförd

kommunalskatt på den grund, att annan person bort uppföras till utgörande

av densamma, länsstyrelsen, efter vederbörandes hörande, överflytta debi­

teringen på denne.

1. V. 1-3.

Kungl. Majus proposition nr 99.

47

Förslag

till

Lag om kommunala och kyrkliga val.

Härigenom förordnas som följer:

Kap. 1. Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Kommunala val, som avses i denna lag, äro val av landstingsman, kommu­

nalfullmäktige, municipalfullmäktige och stadsfullmäktige.

Med kyrkliga val avses i denna lag val av kyrkofullmäktige.

^§ 2

.

Örn valkretsar vid val av landstingsman, kommunalfullmäktige, stadsfull­

mäktige och kyrkofullmäktige är särskilt stadgat.

Kap. 2. Om valdistrikt oell valförrättare.

§ 3.

Moni. 1. Vid val av landsting smån eller av kommunalfullmäktige eller

stadsfullmäktige skall varje kommun eller del av kommun, som enligt lagen

örn val till riksdagen utgör valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare,

bilda ett valdistrikt.

Moni. 2. Vid val av municipalfullmäktige skall varje municipalsamhälle

bilda ett valdistrikt. Dock skall, där municipalsamhälle helt sammanfaller med

två eller flera valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, varje sådant

distrikt utgöra ett valdistrikt jämväl vid val av municipalfullmäktige.

Moni. 3. Vid val av kyrkofullmäktige skall varje församling eller, där för­

samling är för dylikt val delad i valkretsar, varje sådan valkrets bilda ett val­

distrikt. Där på grund av bestämmelserna i lagen örn val till riksdagen delar

av församlingen eller av valkretsen ingå i olika valdistrikt vid val till riks­

dagens andra kammare, skall dock varje sådan del bilda eget valdistrikt

vid val av kyrkofullmäktige. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen förordna,

att delar av församling eller valkrets, vilka enligt dessa bestämmelser skulle

var för sig bilda eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige, dock skola vid

sådant val tillsammans utgöra ett valdistrikt.

Moni. 4. Beslut örn distriktsindelning enligt lagen örn val till riksdagen

skall, där det icke på anförda besvär undanröjts, träda i tillämpning på landet

beträffande kommunala och kyrkliga val, som förrättas enligt den under näst­

följande år upprättade röstlängden, och i stad å lid, som angives i beslutet.

F. V. 4-5.

§ 4.

Röstberättigad äger utöva rösträtt allenast vid valförrättning för det val­

distrikt, där lian är mantalsskriven.

§ 5.

Mom. 1. Kommunala val förrättas för varje valdistrikt på landet inför den

valnämnd, som enligt lagen örn val till riksdagen har att förrätta val till riks­

dagens andra kammare för distriktet, samt i stad inför magistraten eller sådana

dess deputerade, som avses i nämnda lag.

I municipalsamhälle, som ej helt sammanfaller med ett eller flera valdistrikt

vid val till riksdagens andra kammare, skola dock vid val av municipalfullmäk-

tige municipalstämmans ordförande och två av stämman utsedda personer vara

valförrättare. Ordet föres av municipalstämmans ordförande.

Morn. 2. Kyrkliga val förrättas för varje valdistrikt på landet inför den val­

nämnd, som i mom. 1 första stycket sägs. Där valdistrikt ej helt samman­

faller med valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, skall kyrkligt val

förrättas inför valnämnden i det distrikt vid val till andra kammaren, varav

det kyrkliga valdistriktet utgör del. Meddelar länsstyrelse beträffande val­

distrikt på landet förordnande, som avses i § 3 mom. 3, skall länsstyrelsen

tillika förordna, inför vilken valnämnd val av kyrkofullmäktige i det sålunda

bildade distriktet skall förrättas. I stad förrättas kyrkligt val inför magistraten

eller sådana dess deputerade, som avses i lagen örn val till riksdagen.

Där församling finner lämpligt, äger den för varje valdistrikt vid val av

kyrkofullmäktige utse en inom församlingen röstberättigad person att så­

som ledamot i valnämnden eller i magistraten eller såsom särskild deputerad

jämte magistratens deputerade tjänstgöra vid kyrkliga val. Sådan ledamot

eller deputerad jämte en suppleant utses varje år å ordinarie kyrkostämma eller

i församling, där kyrkofullmäktige finnas, å ordinarie fullmäktigsammanträde

före utgången av maj månad. Det åligger i förra fallet kyrkostämmans och

i senare fallet kyrkofullmäktiges ordförande att ofördröjligen utan avgift låta

tillställa envar av de valda utdrag av protokollet, i vad det rör honom.

Ej må annan avsäga sig uppdrag, som här avses, än

a) kvinna;

b) ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra

uppdraget;

c) den som uppnått sextio års ålder; eller

d) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av stämman eller full­

mäktige.

Menar någon, att val av sådan ledamot eller deputerad, som ovan sägs, eller

av suppleant icke skett i laga ordning, eller vill någon klaga däröver, att av

honom gjord avsägelse av sådant uppdrag icke godkänts, äger han att hos

domkapitlet anföra besvär före klockan tolv å femtonde dagen, i förra fallet

från den dag valet hölls och i senare fallet från den dag. då det beslut medde­

lades, däri rättelse sökes. Över domkapitlets utslag i sådant mål må klagan

ej förås.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

F. V. 9—11.

Envar äger att rinder behörig tillsjön taga del av röstlängden ävensom göra

avskrift därav.

Yad i lagen om val till riksdagen stadgas om röstlängds framläggande till

granskning och örn kungörelse därom, örn underrättelse till person, som i

längden upptagits såsom icke röstberättigad, örn framställande av anmärkning

mot längden och örn underrättelse till den, mot vilkens rösträtt anmärkning

framställts, örn prövning av sådan anmärkning samt örn längdens justering

ävensom örn klagan över valnämndens eller magistratens beslut skall äga mot­

svarande tillämpning beträffande röstlängd, som avses i detta kapitel.

§ 10.

Morn. 1. Har mot röstlängd, som blivit i föreskriven ordning framlagd, an­

märkning ej förekommit, eller har med anledning av framställd anmärkning­

beslut givits och rättelse, där sådan ifrågakommer, gjorts i röstlängden, länder

längden, i den mån ej enligt mom. 2 rättelse skall verkställas, till ovillkorlig

efterrättelse, intill dess ny röstlängd på föreskrivet sätt kommit till stånd.

Mom. 2. Har på klagan, som förts i samband med besvär över valförrätt­

ning eller annan omröstning, röstlängden i någon del förklarats felaktig, skall,

sedan beslutet vunnit laga kraft, länsstyrelsen, ändå att felaktigheten ej för­

anlett omröstningens upphävande, låta i längden införa av förklaringen föran­

ledd rättelse.

Kap. 4. Om valdag.

^§ 11

.

Mom. 1. Val av landstingsman skall förrättas tredje söndagen i september

månad eller i stad, där magistraten så besluter, närmast därförut infallande

lördag.

Valet må dock utsättas till annan dag under tiden från och med den 13 till

och med den 30 september, därest samma år, då valet skall äga rum, på landet

av kommunalstämman eller, där kommunalfullmäktige finnas, av dem å ordi­

narie sammankomst i mars månad och i stad av stadsfullmäktige eller, där så­

dana ej finnas, av allmänna rådstugan å ordinarie sammankomst i maj månad så

beslutes med minst två tredjedelar av de i omröstningen deltagandes röster.

Bestämmes annan valdag än tredje söndagen i september, skall underrättelse

därom meddelas länsstyrelsen före juli månads utgång det år, då valet skall

äga rum.

Moni. 2. Yal av kommunalfullmäktige skall förrättas under tiden från och

med den 13 september till och med den 20 oktober. Valdag bestämmes, med

iakttagande av vad i § 12 sägs, det år, då valet skall äga rum, av kommunal­

fullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kommunalstämman. Beslut, varigenom

valet bestämmes till dagen för landstingsmannaval i valdistriktet, skall fattas

före den 15 juli.

I fråga örn val av municipalfullmäktige skall vad nu är sagt äga motsva­

rande tillämpning, dock må val av municipalf ullmäktige icke förrättas å samma

dag som landstingsmannaval för samhället. Där kommunalfullmäktigval i kom­

mun, varav samhället utgör del, icke förrättas å samma dag som landstings-

50

Kungl.

Maj:ts

proposition

nr 99.

F. V. 11—12.

mannaval, må municipalstämman eller, där municipalfullmäktige finnas, dessa

besluta, att municipalfullmäktigvalet skall äga rum å samma dag som kom­

munalfullmäktigvalet.

Mom. 3. Val av stadsfullmäktige skall förrättas under tiden från oell med

den 13 september till november månads utgång. Magistraten utsätter för

staden eller, där staden är indelad i valkretsar, för varje valkrets dag, då

valet skall förrättas. Val må dock ej förrättas å samma dag som landstings-

mannaval för staden, därest icke stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas,

allmänna rådstugan före den 15 juli det år, då valet skall äga rum, sådant be­

sluter, i vilket fall magistraten har att utsätta valet till den sålunda bestämda

dagen.

Morn. 4. Val av kyrkofullmäktige för församling, som består av enbart

landsbygd eller av landsbygd och stad, skall förrättas under tiden från och med

den 13 september till och med den 20 oktober och för annan församling under

tiden från och med den 13 september till november månads utgång.

Dag för val av kyrkofullmäktige för församling bestämmes, med iakt­

tagande av vad i § 12 sägs, det år, då valet skall äga rum, av kyrko­

fullmäktige eller, där sådana ej finnas, av kyrkostämman. Skola kyrko­

fullmäktige väljas både för kyrklig samfällighet, som avses i kap. 1

§ 1 i lagen örn församlingsstyrelse, och för församling, vilken helt eller delvis in­

går i samfälligheten, skall i församlingen eller församlingsdelen val av fullmäk­

tige för samfälligheten äga rum å samma dag som val av fullmäktige för för­

samlingen. I annat fall bestämmes dag för val av fullmäktige för samfällig­

heten av samfällighetens fullmäktige eller, där sådana ej finnas, av samfällig-

hetens kyrkostämma. Skola kyrkofullmäktige väljas både för församling och

för skoldistrikt, som utgör del av församlingen, skall för skoldistriktet val av

fullmäktige äga rum å samma dag som val av fullmäktige för församlingen.

Där val av kyrkofullmäktige för församlingen skall förrättas å samma dag som

val av fullmäktige för kyrklig samfällighet, i vilken församlingen helt eller

delvis ingår, skall dock val av kyrkofullmäktige för skoldistriktet äga rum

å annan dag. Skall val av kyrkofullmäktige för skoldistriktet ej äga rum å

samma dag som val av fullmäktige för församlingen, bestämmes dag för val av

fullmäktige för skoldistriktet av skoldistriktets fullmäktige eller, där sådana

ej finnas, av skoldistriktets kyrkostämma.

Kyrkligt val må icke förrättas å dag, då kommunalt val inom valdistriktet

äger rum.

Mom. 5. Beträffande Stockholms stad gäller vad särskilt är stadgat om

tid för förrättande av val av stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige.

§

12

.

Mom. 1. I landskommun, vars invånarantal överstiger 3,000, skall val av

kommunalf ullmäktige bestämmas att äga rum å två på varandra följande dagar,

av vilka den ena skall vara en söndag.

I sådan kommun skall ock val av landstingsmän äga rum, förutom å den i

§11 mom. 1 åsyftade dagen, jämväl å dagen närmast efter eller enligt val­

nämndens beprövande närmast före sagda dag.

Kungl. Majlis proposition nr 99.

.

51

F. V. 13—17.

Är kommun delad i valdistrikt, skola stadgandena i detta moment i stället

äga tillämpning å varje valdistrikt, vars invånarantal överstiger 3,000.

Mom. 2. I församling på landet, vars invånarantal överstiger 3,000, skall

val av kyrkofullmäktige bestämmas att äga rum å två på varandra följande

dagar, av vilka den ena skall vara en söndag.

Är församling, som består av enbart landsbygd eller av landsbygd och stad,

delad i valdistrikt, skola stadgandena i detta moment äga tillämpning å varje

valdistrikt på landet, vars invånarantal överstiger 3,000.

Mom. 3. I denna paragraf omförmäld utsträckning av tiden för val skall

icke, i annat fall än i § 17 sägs, äga rum vid val i köping, som bildar särskild

kommun eller särskild församling.

§ 13.

I fall, som avses i § 12, må valet endera förrättningsdagen äga rum å annan

lokal än den sedvanliga, därest valnämnden med hänsyn till samfärdsförhållan-

dena eller andra förhållanden inom kommun, församling eller valdistrikt prövar

det erforderligt.

Utsättes val att endera förrättningsdagen äga rum å annan lokal än

den sedvanliga, äger valnämnden jämväl, där förhållandena det påkalla,

bestämma, att valförrättningen den senare dagen icke skall företagas förrän å

andra dagen efter föregående förrättningsdag, dock att endera förrättningsdagen

alltid skall vara en söndag.

§ 14.

Där synnerliga skäl därtill äro, må beträffande kommun, församling eller

valdistrikt, som avses i § 12, val enligt valnämndens bestämmande utsättas

att äga rum jämväl en påföljande tredje förrättningsdag å annan tillgänglig

lokal än den, där förrättning under första eller andra dagen skall hållas. TJt-

sättes valet sålunda jämväl till en tredje förrättningsdag, äga föreskrifterna i

§ 13 andra stycket motsvarande tillämpning.

§ 15.

Har val bestämts till samma dag som annat val inom valdistriktet, och ut­

sättes endera valet till särskilda dagar, skall, där valen skola förrättas inför

samma valförrättare, den sålunda utsträckta tiden tillämpas jämväl i fråga örn

det andra valet.

§ 16.

Väljare är oförhindrad att avgiva sin röst vilken av de för valet utsatta

förrättningsdagarna han önskar å den för denna dag bestämda lokalen.

§ 17.

Mom. 1. På valnämnden ankommer, huruvida sådan utsträckning av tiden

för val, som omförmäles i § 12 mom. 1, skall äga rum vid val av kommunalfull­

mäktige eller landstingsman i köping, som bildar särskild kommun, samt i

annan kommun på landet eller valdistrikt därinom, som icke uppnått ett invånar­

antal överstigande 3,000.

Finnes sådan utsträckning böra äga rum, skall gälla vad i §§ 15 och 16 före-

skrives samt för annan kommun på landet än köping och för valdistrikt inom

sådan kommun jämväl vad i §§ 13 och 14 stadgas.

52

Kungl. Majus proposition

nr 99.

F. V. 17-30.

Vid val av municipal fullmäktige äger, där municipalsamhället helt samman­

faller med ett eller flera valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, val­

nämnden i varje valdistrikt och i annat fall municipalstämmans ordförande be­

stämma, att den i § 12 mom. 1 omförmälda utsträckningen av tiden för val skall

äga rum, och gäller i sådant fall vad i §§ 15 och 16 föreskrives.

Mom. 2. På valnämnden ankommer, huruvida sådan utsträckning av tiden

för val, som omförmäles i § 12 mom. 1, skall äga rum vid val av kyrkofullmäk­

tige i köping, som bildar särskild församling, samt i annan församling eller

valdistrikt på landet, som icke uppnått ett invånarantal överstigande 3,000.

Finnes sådan utsträckning böra äga rum, skall gälla vad i §§ 13—16 är

stadgat, dock skola i fråga om köping, som bildar särskild församling, och val­

distrikt därinom §§ 13 och 14 icke äga tillämpning.

§ 18.

Val av stadsfullmäktige eller av landstingsmän för stad eller av kyrkofull­

mäktige för församling eller valdistrikt i stad må efter magistratens bestäm­

mande utsträckas att hållas två på varandra följande dagar. Förordnas örn så­

dan utsträckning, skall gälla vad i §§ 15 och 16 stadgas.

§ 19.

Utsättes val av landstingsmän till särskilda dagar, skall underrättelse angå­

ende vilka dagar valet skall hållas samt å vilken lokal förrättningen skall för

varje särskild förrättningsdag äga rum av valnämnden eller magistraten med­

delas länsstyrelsen före juli månads utgång det år, då valet skall ske.

Kap. 5. Om vals kungörande oell förrättande.

§ 20.

Moni. 1. När val av landstingsmän skall äga rum, låter länsstyrelsen därom

i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses i kyrkorna och införes i ortstid­

ningar. I kungörelsen skall antalet av dem som skola väljas inom varje val­

krets angivas samt, särskilt för varje valdistrikt, dagen och tiderna för valet

ävensom valstället noggrant utsättas.

Mom. 2. Örn val av kommunalfullmäktige, municipalf ullmäktige eller stads­

fullmäktige skall i den beträffande kommunalstämma eller allmän rådstuga

föreskrivna ordningen kungörelse utfärdas: i stad av magistraten, beträffande

val av municipalfullmäktige i municipalsamhälle, som ej helt sammanfaller

med ett eller flera valdistrikt vid val till riksdagens andra kammare, av muni­

cipalstämmans ordförande samt i övriga fall av valnämndens ordförande. I

kungörelsen skall antalet av dem som skola väljas angivas samt, särskilt för

varje valdistrikt, dagen och tiderna för valet ävensom valstället noggrant ut­

sättas.

Mom. 3. Örn val av kyrkofullmäktige skall i den för kyrkostämma före­

skrivna ordningen kungörelse utfärdas: i stad av magistraten samt på landet av

valnämndens ordförande. I kungörelsen skall antalet av dem som skola väljas

angivas samt, särskilt för varje valdistrikt, dagen och tiderna för valet även­

som valstället noggrant utsättas.

Kungl. Maj:ts proposition nr

99.

53

I. V. 20—23.

Morn. 4. Har val utsatts till särskilda dagar, skall i kungörelsen angående

valet tydligt angivas, vilka dagar valet skall kållås samt å vilken lokal för­

rättningen skall för varje särskild förrättningsdag äga rum. I kungörelsen skall

ock meddelas vad i § 16 är sagt.

Morn. 5. I fråga om Stockholms stad gäller vad särskilt är stadgat örn

kallelse till val av stadsfullmäktige och kyrkofullmäktige.

§ 21.

Val äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas eller tryckta

eller skrivna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen.

Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som

valförrättare!! för ordningens upprätthållande och valförrättningens behöriga

fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som valförrättaren ej kan av­

styra, äger han att avbryta förrättningen.

I vallokal skall exemplar av denna lag finnas anslaget.

^§ 22

.

Moni. 1. Val skall fortgå minst två timmar före klockan tre eftermiddagen

samt å landet minst två timmar efter klockan fem eftermiddagen och i stad

minst två timmar efter klockan sju eftermiddagen. Där högmässogudstjänst å

valdagen hålles i den församling, till vilken valdistriktet hör, skall uppehåll

göras för den tid gudstjänsten pågår. Yad nu är stadgat gäller, där val hålles

å särskilda dagar, med avseende å varje förrättningsdag.

Vallokal och valtider för varje valdistrikt bestämmas i stad av magistraten

och på landet av valnämnden eller i fall, som avses i § 5 mom. 1 andra stycket,

av municipalstämmans ordförande. Örn beslut beträffande vallokal och valtider

vid landstingsmannaval skall underrättelse meddelas länsstyrelsen före juli

månads utgång det år, då valet skall äga rum.

Mom. 2. Där kommunalt val förrättas å samma dag och inför samma valför­

rättare som annat sådant val eller val av elektorer för utseende av ledamöter av

riksdagens första kammare så ock då två kyrkliga val samma dag förrättas,

skola valen förrättas i samband, så att tillfälle beredes väljare, som äger utöva

rösträtt vid båda valen, att samtidigt avgiva sina röster. Örn sammanräkning

av de vid de särskilda valen avgivna rösterna skall verkställas av olika myn­

digheter, skall särskilt exemplar av röstlängden användas vid vartdera valet.

§ 23.

Val är omedelbart och sker med slutna sedlar. Därvid skola begagnas val­

sedlar av vitt papper utan kännetecken. Nederst å valsedels framsida må

vara såsom valbeteckning anbragt en av beteckningarna »landstingsmanna­

val», »kommunalfullmäktigval», »municipalfullmäktigval», »stadsfullmäktig­

val», »kyrkofullmäktigval för församlingen», »kyrkofullmäktigval för samfällig-

heten» eller »kyrkofullmäktigval för skoldistriktet» eller annan beteckning i ord

för ifrågavarande val. Ovanför namnen skall å valsedel utsättas partibeteck­

ning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av väljare eller för

viss meningsriktning). Ovanför partibeteckningen må förekomma en kartell­

beteckning (beteckning i ord för två eller flera vid valet samverkande partier)

54

Kungl. Majus proposition

nr 99.

F. V. 25-28.

Finnas i ett valkuvert, som avlämnats vid val förrättat i samband med

annat val, två valsedlar, av vilka den ena är försedd med valbeteckning för det

förra valet och den andra för det senare valet, skall endast sedeln med valbe­

teckning för det val, varvid valkuvertet avgivits, räknas.

Finnas i ett valkuvert två likalydande valsedlar, skall allenast en sedel

räknas.

Finnas i annat fall än nu sagts i ett valkuvert två valsedlar, eller finnas i

ett valkuvert flera än två valsedlar, äro de alla ogilla. Där i valkuvert finnes

jämte valsedel annat än sådan sedel, är valsedeln ogin.

§ 26.

Vid valförrättning skola kuvert av ogenomskinligt papper, lika till storlek

och beskaffenhet, tillhandahållas väljarna för det ändamål, varom förmäles i

§ 27. Till varje väljare utlämnas ett valkuvert. Å valkuvert skall vara tydligt

anbragt valbeteckning för valet. Innan valkuvert utlämnas, skall, där för­

farande, som avses i § 34 mom. 2, ej kommer att äga rum, å kuvertet intryckas

en stämpel utvisande valdistriktet. Blanketter till valsedlar skola jämväl till­

handahållas i vallokalen.

Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande,

att valurnan är tom.

§ 27.

Väljarna äga avgiva sina röster i den tur de anmäla sig hos valförrättare!!.

I vallokalen skola till lämpligt antal finnas avskilda platser, avsedda att

möjliggöra för envar att med valhemlighetens bevarande inlägga sin valsedel

i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar

eller dylikt, dock så anordnat, att för såväl valförrättare!! som allmänheten är

synligt, när en plats är upptagen; och åligger det valf örr ättar en att vaka över

att väljares förehavande därstädes ej kan av någon iakttagas. Efter det väljaren

vid någon av omförmälda särskilda platser inlagt sin valsedel i kuvertet och

tillslutit detsamma, har han att utan dröjsmål personligen överlämna det till

ordföranden. Sedan denne förvissat sig, att den, som avlämnar valkuvertet, är

i röstlängden upptagen såsom röstberättigad, ävensom tillsett, att kuvertet är

försett med vederbörlig valbeteckning samt, där så är föreskrivet, behörigen

stämplat men eljest på utsidan omärkt, nedlägger ordföranden kuvertet i val­

urnan, i sammanhang varmed i röstlängden vid väljarens namn göres anteck­

ning, att rösträtten utövats. Valkuvert, som saknar vederbörlig valbeteckning

eller stämpel, eller som är å utsidan märkt med annat kännetecken, skall ej

mottagas.

Väljare, som på grund av kroppsligt fel är oförmögen att i föreskriven ord­

ning avgiva sin röst, äger att till biträde vid röstningen anlita den han själv

därtill utser.

§ 28.

Aro äkta makar båda röstberättigade, må den ena av dem ingiva valsedel

genom andra maken. Vill väljare begagna dylik rätt, skall valsedelsförsändelse

anordnas tidigast fjorton dagar före dagen för valets början. Valsedelsförsän­

delse skall anses vara anordnad den dag. då det i § 29 omförmälda vittnesintyget

underskrives.

56

Kungl.

Majus proposition nr 99.

F. V. 33—34.

§ 33.

Mom. 1. Isär alla, som vid det för valförrättnings slut fastställda klockslaget

äga tillträde till valet, avlämnat sina valsedlar, förklarar ordföranden röstningen

avslutad.

Mom. 2. Omedelbart därefter upptagas valkuverten ur valurnan och räknas

oöppnade. I det protokoll, som i överensstämmelse med särskilda av Konungen

fastställda formulär och i formulären givna anvisningar skall föras vid förrätt­

ningen, antecknas antalet valkuvert. Jämväl räknas och upptages i protokollet

antalet av de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i valet.

Därefter tillkännagivas såväl antalet valkuvert som antalet av nyssnämnda per­

soner. Där särskilda val förrättas å samma dag inför samma valförrättare, skall

dessutom anteckning örn detta förhållande göras i protokollet för vartdera valet.

Mom. 3. Sedan dessa åtgärder vidtagits, inläggas valkuverten, där förfa­

rande enligt § 34 icke kommer att äga rum, i ett eller flera hållfasta omslag,

som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill och förses med

påskrift angivande valet. De sålunda åsätta sigillen skola därefter avtryckas å

protokollet. Därjämte skall i protokollet antecknas antalet omslag, vari val­

kuverten inlagts. Omslagen jämte protokollet skola därefter läggas i säkert

förvar. Efter det valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats av ord­

föranden och två av de närvarande, avslutas förrättningen.

Mom. 4. Då val förrättas å särskilda dagar, skall vad i mom. 1—3 är före­

skrivet äga motsvarande tillämpning beträffande varje förrättningsdag. Å

annan förrättningsdag än den sista skola, även om förfarande enligt § 34 kom­

mer att äga rum, vidtagas de i mom. 3 omförmälda åtgärder, därvid omslagen

jämväl skola förses med påskrift angivande förrättningsdagen.

§ 34.

Morn, 1. Där magistrat jämlikt § 42 har att verkställa sammanräkning av

de avgivna rösterna samt fråga ej är örn val av landstingsman för valkrets om­

fattande två eller flera städer, må sammanräkningen verkställas omedelbart

efter vidtagande av de i § 33 mom. 2 omförmälda åtgärderna. Härvid skall i

tillämpliga delar gälla vad i kap. 7 stadgas.

Mom. 2. Vid val av landstingsman, för vilket sammanräkning ej omedel­

bart verkställes jämlikt mom. 1, så ock vid val av kommunalfullmäktige och

municipal!'ullmäktige ävensom av kyrkofullmäktige för församling, som består

av enbart landsbygd eller av landsbygd och stad, skola följande åtgärder vid­

tagas.

a) Sedan i § 33 mom. 2 föreskrivna åtgärder vidtagits, öppnas valkuverten

och uttages innehållet. Innan så sker, skall, där valet förrättats å särskilda

dagar, ordföranden hava inför öppna dörrar förvissat sig, att de sigill, som

»satts de i § 33 mom. 3 omförmälda omslagen, överensstämma med de å proto­

kollet avtryckta och äro obrutna, ävensom uttagit valkuverten ur omslagen, i

samband varmed kuverten skola hava räknats.

58

Kungl.

Majus proposition nr 99.

F. V. 34-36.

val förrättats å särskilda dagar, samtliga protokoll för valet, dels ock röst­

längden. feker insändandet med posten, skall försändelsen assureras. Då sådant

insändande ej skall äga ram, skola omslagen jämte protokollet läggas i säkert

förvar.

Mom. 3. Vid val av stadsfullmäktige samt av kyrkofullmäktige för stads­

församling äger magistraten besluta, att de i mom. 2 omförmälda åtgärderna

skola vidtagas.

66

Kungl. Majus proposition nr 99.

Kap. 6. Om rätt tor väljare att 1 vissa fall ingiva valsedel till den

myndighet, som har att verkställa röstsammanräkning.

§ 35.

^ äljare, som tillhör någon av nedanstående yrkes- eller tjänstegrupper, må

i den ordning i detta kapitel föreskrives avgiva valsedel genom försändelse

omedelbart till den myndighet, som har att verkställa sammanräkning av de

vid valet avgivna rösterna. Denna rätt må dock ej utövas i annat fall än då,

enligt vad vid tiden för försändelsens anordnande kan tagas för visst, hinder

för väljarens personliga inställelse vid valförrättningen möter på grund därav,

att yrkets eller tjänstens utövning betingar hans vistande utom valdistriktet

vid den tidpunkt, då röstningen äger rum.

Hindret skall styrkas på sätt i § 39 stadgas.

Den rätt nu är sagd tillkommer:

a) den som utövar militärtjänst;

b) den som utövar sjömansyrket eller såsom deltagare för egen eller annans

räkning i fiske i öppen sjö eller i annan egenskap tillhör besättning eller annan

personal å fartyg;

c) den som tillhör personalen vid svensk beskickning eller svenskt konsulat;

d) den som tillhör personalen vid statens järnvägar eller vid enskilt järn­

vägsföretag eller vid postverket, tullverket eller lots- eller fyrväsendet.

Batt att avgiva valsedel genom försändelse, som nu nämnts, tillkommer

jämväl äkta make till den som tillhör personalen vid svensk beskickning eller

svenskt konsulat, där vid tiden för försändelsens anordnande kan tagas för visst,

att hinder för väljarens, personliga inställelse vid valförrättningen möter på

grund därav, att väljaren är bosatt å makens tjänsteort.

§ 36.

Valsedelsförsändelse må ej anordnas tidigare än trettio dagar före den dag,

då valet skall börja, och ej heller senare än dagen för röstningens avslutande.

Valsedelsförsändelse skall anses vara anordnad den dag, då det i § 39 om­

förmälda vittnesintyget underskrives.

Valsedelsförsändelse skall hava inkommit till myndighet, som har att verk­

ställa röstsammanräkningen, före sammanräkningens början och ej senare än

dagen efter den, då röstningen avslutades.

F. V. 37—39.

§ 37.

Mom. 1. Vid anordnande av valsedelsförsändelse skall väljaren anlita ojävigt

vittne.

Vistas väljaren inom riket, skall såsom vittne anlitas på landet ordförande

eller ledamot i valnämnd eller i kommunalnämnd samt i stad tjänsteman, som

förordnas av magistraten.

Vistas väljaren utom riket, skall såsom vittne anlitas svensk konsul eller

ock, där väljaren tillhör besättning eller annan personal å svenskt fartyg, dettas

befälhavare eller, i händelse av förfall för denne, hans närmaste man.

De personer, som nämnts i detta moment, äro pliktiga att, när de därom

anmodas, tillhandagå väljaren såsom nu är sagt.

I fråga örn viss grupp av väljare äger Konungen förordna, vilka personer

ytterligare må anlitas såsom vittne.

Mom. 2. Är väljaren ej personligen känd för vittnet, åligger det honom att

styrka sin identitet antingen genom intygande av trovärdig person eller ock

medelst prästbevis, debetsedel, arbets- eller sjöfartsbok eller annan tillfyllest-

görande handling.

§ 38.

För valsedelsförsändelse skall användas ett innerkuvert med vidhängande

blankett och ett ytterkuvert, vilka tillhandahållas utom riket genom statsverkets

och inom riket genom kommunens eller församlingens försorg. Ej må för ända­

målet annat kuvert brukas. Örn beskaffenheten av kuvert och örn väljarens

rätt att kostnadsfritt erhålla kuvert sägs i § 60.

§ 39.

Väljaren skall i enrum inlägga sin valsedel i innerkuvertet och tillsluta detta.

Därefter skall i vittnets närvaro å den innerkuvertet vidhängande blanketten

tecknas noggrann upplysning angående de av väljarens yrke eller tjänst för­

orsakade omständigheter, som hindra hans personliga närvaro vid valförrätt­

ningen, ävensom förklaring, att han frivilligt och i enrum inlagt sin valsedel i

kuvertet och själv tillslutit detta. Vad sålunda tecknats å blanketten skall

egenhändigt underskrivas av väljaren. Tillika skola å blanketten angivas jnke

eller tjänsteställning, valdistrikt, som väljaren vid tiden för valet tillhör, och

hans hemvist inom valdistriktet, så ock de omständigheter i övrigt, angående

vilka Konungen föreskriver, att uppgift härvid skall meddelas.

Vittnet skall å blanketten vitsorda de omständigheter, vilka av väljaren an­

givits såsom förfallogrund, och intyga, att väljaren egenhändigt skrivit sitt

namn å blanketten, såsom ovan sagts, samt att han omedelbart dessförinnan

befunnit sig i enrum, ävensom angiva dag och ort för intygets meddelande.

Innerkuvertet med vidhängande blankett skall av väljaren i vittnets närvaro

inläggas i ytterkuvertet. Detta tillslutes och adresseras till den myndighet,

som har att verkställa sammanräkning av de vid valet avgivna rösterna. En

å ytterkuvertet anbragt uppgift, att det innehåller väljarens valsedel, skall dess­

förinnan egenhändigt underskrivas av väljaren. Tillika angives det valdistrikt

Kungl.

Majus proposition

nr

99.

61

F. V. 39-43.

väljaren tillhör och hans hemvist inom distriktet. Därefter skall försändelsen

av väljaren personligen överlämnas till nyssnämnda myndighet eller genom

posten eller annorledes tillställas samma myndighet. Överlämnas försändelsen

åt posten, skall den rekommenderas. Vittne, som enligt § 37 har skyldighet att

på sätt där sägs tillhandagå väljare, åligger ock att, då särskild anhållan därom

framställes, ombesörja försändelsens postbefordran mot gottgörelse för post­

avgifter.

§ 40.

Då valsedelsförsändelse ankommit till myndighet, som har att verkställa

röstsammanräkningen, skall anteckning därom, med uppgift å dagen för an­

komsten, ske i bok, som upplagts för ändamålet. Försändelserna förvaras

under lås.

§ 41.

Närmare föreskrifter för tillämpning av stadgandena i §§ 37 och 39 med­

delas av Konungen.

62

Kungl.

Majus proposition nr 99.

Kap. 7. Om rösternas sammanräknande och valets avslutande.

§ 42.

Sammanräkning av de vid kommunala och kyrkliga val avgivna rösterna

verkställes

vid val av landstingsman

för valkrets, som består av enbart landsbygd eller av landsbygd och stad,

av länsstyrelsen;

för stad, som bildar egen valkrets, av magistraten; och

för annan stadsvalkrets av magistraten i den folkrikaste staden;

vid val av kommunalfullmäktige och municipalullmäktige av länsstyrelsen;

vid val av stadsfullmäktige av magistraten; samt

vid val av kyrkofullmäktige

för församling, som består av enbart landsbygd eller av landsbygd och

stad, av länsstyrelsen; och

för stadsförsamling av magistraten.

§ 43.

Sammanräkning verkställes vid offentlig förrättning, som skall påbörjas vid

val av stadsfullmäktige ävensom av kyrkofullmäktige för stadsförsamling inom

sju dagar, vid val av landstingsman i stadsvalkrets inom fyra dagar från val­

förrättningarnas avslutande och i annat fall så snart omständigheterna medgiva

det.

Där sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen, skall örn förrättningen

utfärdas särskild kungörelse med uppgift i förekommande fall å den ordnings­

följd, vari sammanräkningen, därest hinder icke möter, kommer att företagas

F. V. 43-44.

för olika val; sådan särskild kungörelse skall senast sex dagar före förrätt­

ningens början införas i en eller flera av ortens mest spridda tidningar.

Där sammanräkningen verkställes av magistrat och ej äger rum omedelbart

efter röstningens avslutande, skall tid och ställe för sammanräkningen sist dagen

därförut kungöras i en eller flera av ortens mest spridda tidningar.

Det åligger den myndighet, som har att verkställa sammanräkningen, att i

god tid före förrättningen tillse, att valprotokoll, röstlängd och omslag, som

avses i § 33 mom. 3 eller § 34 mom. 2, inkommit från samtliga de valdistrikt,

vilkas röster skola sammanräknas, samt att, där så ej skett, från försumlig val­

förrättare infordra vad som felas. Myndigheten verkställer även förberedande

granskning av nämnda handlingar och inskaffar, där dessa härvid befinnas icke

vara i behörigt skick, på lämpligt sätt de upplysningar rörande anledningen här­

till, vilka prövas erforderliga.

§ 44.

Mom. 1. Å utsatt tid och ställe verkställes sammanräkningen inför öppna

dörrar. Valprotokollen uppläsas och granskas, och sigillen å omslagen jäm­

föras med de sigill, som äro avtryckta å protokollen. Förekommer därvid ej

skälig anledning, att omslag blivit efter tillslutningen öppnat, brytes förseg­

lingen. I annat fall lämnas omslaget orubbat, och de däri inneslutna valsed­

larna inverka ej på valet.

Mom. 2. Hava valsedelsförsändelser ankommit, räknas desamma och antalet

jämföres med den över sådana försändelser förda boken. Därefter brytas för­

sändelsernas ytterkuvert. Har försändelse ankommit senare än i § 36 är sagt

eller är ytterkuvertet ej sådant eller ej försett med sådan påskrift, som före-

skrives i §§ 38 och 39, eller förekommer skälig anledning, att ytterkuvert efter

tillslutandet blivit öppnat, lämnas kuvertet obrutet och är däri innesluten val­

sedel utan verkan på valet. Sedan övriga ytterkuvert brutits, granskas inner-

kuverten med vidfästade blanketter. Finnas därvid flera kuvert härröra från

samma väljare, äro de alla ogilla och läggas orubbade åsido.

I övrigt skall tillses:

att den som avgivit valsedelsförsändelsen är i röstlängden upptagen såsom

röstberättigad och icke har inför valförrättare utövat sin rösträtt,

att han jämlikt § 35 är behörig att avgiva valsedelsförsändelse,

att valsedelsförsändelsen anordnats inom tid, som stadgas i § 36, och i en­

lighet med föreskrifterna i §§ 37—39, samt

att innerkuvertet är utan annat märke än ändamålsbeteckningen.

Brister något i nu nämnda hänseenden, lägges innerkuvertet orubbat åsido

såsom ogillt. I annat fall avskiljes blanketten, i sammanhang varmed i röst­

längden vid väljarens namn antecknas, att rösträtten utövats. Därefter blandas

de godkända innerkuverten med varandra.

Morn.. 3. Sedan de i mom. 1 och 2 föreskrivna åtgärderna vidtagits, uttagas

valsedlarna ur de godkända innerkuverten och ur de inför valförrättama av­

givna valkuverten. De sålunda uttagna valsedlarna jämte, där förfarande som

avses i § 34 mom. 2 ägt rum, de från valförrättama insända valsedlarna gran-

Kungl. Maj:U proposition nr 09.

63

F. V. 44-46.

skås, varefter myndigheten prövar valsedlarnas giltighet och meddelar de be­

slut, som föranledas av valsedlarna och protokollen, med hänsyn jämväl till

enligt vad ovan är sagt inhämtade upplysningar.

§ 45.

För rösternas sammanräknande ordnas valsedlarna efter väljarbeteckning

(kartell-, parti- och fraktionsbeteckning) sålunda, att valsedlar med samma

första beteckning sammanföras i särskilda grupper, här nedan benämnda A-

grupper.

Förekomma inom A-grupp valsedlar med en andra beteckning, ordnas

A-gruppens sedlar efter sådan beteckning i särskilda grupper, här nedan be­

nämnda B-grupper. Till A-gruppen hörande sedlar med endast en beteckning

bilda en särskild B-grupp.

Förekomma inom B-grupp valsedlar med en tredje beteckning, ordnas

B-gruppens sedlar efter sådan beteckning i särskilda grupper, här nedan be­

nämnda C-grupper. Till B-gruppen hörande sedlar med endast två beteckningar

bilda en särskild C-grupp.

§ 46.

Morn. 1. a) För varje C-grupp bestämmes i erforderlig utsträckning genom

särskilda sammanräkningar ordning mellan de namn å C-gruppens valsedlar,

vilka ej avse allenast val av suppleant eller efterträdare. Vid varje samman­

räkning gäller valsedel allenast för ett namn.

b) Vid första sammanräkningen gäller valsedel för det namn, som står först

å sedeln. C-gruppens valsedlar ordnas i namngrupper så, att sedlar med samma

första namn bilda en namngrupp.

Valsedlarna inom varje namngrupp räknas, och deras antal utgör namn­

gruppens rösttal. Samma tal är också jämförelsetal för det namn, som står först

på namngruppens valsedlar.

Det namn, vars jämförelsetal är störst, erhåller första platsen i ordningen.

c) Vid varje följande sammanräkning gäller valsedel för det namn, vilket,

bortsett från namn, som redan erhållit plats i ordningen, står främst å sedeln.

Den eller de namngrupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående sam­

manräkning gällde för det namn, som erhöll plats i ordningen, upplösas, och

nämnda valsedlar ordnas i nya namngrupper så, att sedlar, som vid den på­

gående sammanräkningen gälla för ett och samma namn, bilda en namngrupp;

däremot bibehållas övriga befintliga namngrupper oförändrade. Valsedlarna

inom varje nybildad namngrupp räknas, och deras antal utgör namngruppens

rösttal.

För de namn, för vilka finnas gällande valsedlar, beräknas rösttal och jäm­

förelsetal.

Bösttalet för ett namn är lika med rösttalet eller sammanlagda rösttalet för

den eller de namngrupper, vilkas valsedlar gälla för namnet. Jämförelsetalet

för ett namn är lika med dess rösttal, där icke namngrupp av valsedlar, som

gälla för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats. Har så skett.

64

Kungl.

Maj:ts proposition nr 99.

F.

7

.

47-49.

§ 47.

Sedan val av landstingsmån avslutats, skola suppleanter utses sålunda, att

för varje landstingsman inom den A-grupp, för vilken han blivit vald, före­

tagas så många, dock minst två, nya sammanräkningar, som A-gruppen erhållit

platser. Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera A-grupper, an­

ses han vald för den A-grupp, från vilken plats först tilldelades honom.

Vid varje sammanräkning tages hänsyn blott till de valsedlar, vilka upptaga

landstingsmannens namn och på grund därav gällde för detta namn vid den

sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom A-gruppen. Yarje

valsedel gäller såsom hel röst. Med iakttagande av att namn å någon, som blivit

genom valet utsedd till landstingsman eller till suppleant för den landstings­

man sammanräkningen avser, anses såsom obefintligt, skall röstvärdet tillgodo­

räknas det namn, som står främst av de för den ifrågavarande landstingsman­

nen särskilt upptagna suppleantnamnen eller, örn sådant namn ej finnes, det

namn för själva landstingsmannavalet, som står främst å sedeln, eller, örn ej

heller sådant namn finnes, det namn som står främst bland samtliga suppleant­

namnen å valsedeln. Den som erhållit högsta rösttalet är vald till suppleant

för den landstingsman sammanräkningen avser. Mellan lika rösttal skall

skiljas genom lottning.

De för varje särskild landstingsman valda suppleanterna intaga plats i den

ordning, i vilken de blivit utsedda.

§ 48.

Hava vid valet landstingsman eller fullmäktige icke blivit till föreskrivet

antal utsedda, anställes ofördröjligen nytt val för utseende av det felande antalet

och, vid val av landstingsman, jämväl av suppleanter. Äro landstingsman men

ej suppleanter valda till erforderligt antal, skall vid valet bero.

§ 49.

Moni. 1. Vid rösternas sammanräknande användas blanketter och föres pro­

tokoll i överensstämmelse med formulär, som fastställts av Konungen, och i

formulären givna anvisningar.

Mom. 2. Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut eller finnes

eljest nödigt att uppskjuta eller avbryta densamma, skola alla valsedlar in­

läggas i omslag, vilka förseglas under minst två närvarandes sigill. Dessa

omslag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert

förvar; och förrättningen må ej ånyo företagas, innan den myndighet, som har

att verkställa sammanräkningen, inför öppna dörrar förvissat sig, att de åsätta

sigillen äro obrutna.

Moni. 3. Samtliga valsedlar vid varje val inläggas, de godkända och de

underkända särskilt, i omslag, vilka, innan förrättningen avslutas, förses med

minst två närvarandes sigill. De sålunda inlagda valsedlarna skola förvaras,

vid val av landstingsman till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse av

besvär, dessa blivit avgjorda, samt vid annat val intill utgången av den tid,

för vilken valet gäller.

66

Kungl. Majlis proposition nr 99.

F. V. 50-52.

§ 50.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av det vid förrätt­

ningen förda protokollet. Med protokollets uppläsning är valet avslutat, var­

efter inkomna röstlängder återställas till vederbörande.

§ 51.

Efter röstsammanräkning för val av landsting smån åligger det länsstyrel­

sen eller magistrat, som verkställt sammanräkning, att översända avskrift av

protokollet över förrättningen till landstingets expedition samt att utan avgift

skyndsamt låta tillställa var och en landstingsman och suppleant ett utdrag

av detsamma i vad det rör honom, gällande detta protokollsutdrag såsom full­

makt för den valde. Magistraten skall ock inom tre dagar efter röstsamman­

räkningen till länsstyrelsen insända utdrag av protokollet över förrättningen,

upptagande de personers namn och boningsort, som blivit utsedda till lands­

tingsman och suppleanter, med angivande tillika av den ordning, i vilken de

för varje särskild landstingsman valda suppleanterna blivit utsedda.

Länsstyrelsen låter i länskungörelserna meddela underrättelse örn samtliga

valens utgång.

§ 52.

Moni. 1. Avgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgö­

ringstiden, inkallas enligt vad särskilt är stadgat till ordinarie landstingsman

den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör

i stället inträda.

Mom. 2. Avgår fullmäktig före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,

skall ny sammanräkning företagas. Sammanräkningen verkställes vid offentlig

förrättning, som skall påbörjas så snart omständigheterna medgiva det.

Den nya sammanräkningen äger rum inom den A-grupp, för vilken den av­

gångne blivit vald. Blev den avgångne Amid för flera A-grupper, skall sam­

manräkningen ske inom den A-grupp, från vilken plats först tilldelades

honom. Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar,

vilka upptaga den avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn

vid den sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom A-grup-

pen. Varje valsedel gäller såsom hel röst.

Röstvärdet skall, med iakttagande att namn å någon, som blivit genom

valet utsedd till fullmäktig, anses såsom obefintligt, tillgodoräknas det namn,

som står främst bland de för den a\Tgångne fullmäktigen särskilt upptagna

efterträdarnamnen eller, örn sådant namn ej finnes, det namn för själva full-

mäktigvalet, som står främst å sedeln, eller, örn ej heller sådant namn finnes,

det namn, som står främst bland samtliga efterträdarenamnen å sedeln. Den

som erhållit högsta rösttalet inträder såsom fullmäktig i den avgångnes ställe.

Mellan lika rösttal skiljer lotten.

Efter sammanräkningens avslutande skola valsedlarna åter inläggas under

försegling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

67

F. V. 53-56.

§ 53.

Avgår jämväl enligt § 52 utsedd landstingsman eller fullmäktig före ut­

gången av den tid, för vilken lian blivit utsedd, förfares på enahanda sätt,

som i nämnda paragraf är sagt; och skall vid ny sammanräkning för utseende

av fullmäktig hänsyn såsom förut tagas blott till de valsedlar, vilka upptaga

den först avgångnes namn och på grund därav gällde för detta namn vid den

sammanräkning, då namnet tilldelades plats i ordningen inom A-gruppen.

§ 54.

Vid sammanräkning, som avses i § 52 mom. 2 eller § 53, föres protokoll i

överensstämmelse med formulär, som fastställts av Konungen, och i formu­

lären givna anvisningar. Protokollet skall upptaga de föreliggande omstän­

digheterna samt vem på grund därav skall inträda i den avgångnes ställe.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av nämnda protokoll.

Med protokollets uppläsning är förrättningen avslutad.

§ 55.

Pinnes icke någon, som enligt de i § 52 eller 53 givna bestämmelserna kan

inträda i stället för avgången landstingsman eller fullmäktig, skall platsen

stå obesatt intill utgången av den tid, för vilken den avgångne varit vald.

§ 56.

Ar någon missnöjd med val, må han däröver anföra besvär hos Konungen;

och skall han, vid förlust av talan, sist inom trettio dagar efter den dag, då

valet avslutats, ingiva sina till Konungen ställda besvär till länsstyrelsen, som

genom kungörelse, vilken införes i en eller flera av ortens mest spridda tid­

ningar, utsätter viss kort tid, inom vilken förklaring över besvären må av­

lämnas till länsstyrelsen, varjämte länsstyrelsen, om sammanräkningen verk­

ställts av magistrat, från denna infordrar de avgivna valsedlarna samt övriga

handlingar rörande valet. Sedan den för förklarings avgivande bestämda tiden

tilländagått, har länsstyrelsen att ofördröjligen insända besvären jämte de för­

klaringar, som inkommit, ävensom protokoll över valet, valsedlarna och övriga

handlingar rörande valet till vederbörande statsdepartement för att i regerings­

rätten skyndsamt föredragas och avgöras.

Skiljes den valde från uppdraget, skall länsstyrelsen ofördröjligen under­

rättas därom. Länsstyrelsen, som där fråga är om val av landstingsman låter

sådan underrättelse införas i länskungörelserna, vidtager, örn icke i följd av

besvären över valet annan person förklarats vara vald, för inkallande till ordi­

narie landstingsman av närmast i ordningen varande suppleant eller för förnyad

sammanräkning den åtgärd, som av beslutet över besvären må föranledas. Har

hela valet upphävts, förordnar länsstyrelsen örn ofördröjligt företagande av

nytt val för den tid, som avsetts med det upphävda valet, eller för den åter­

stående delen därav, samt örn tid och ställe för valet.

Vid nytt val gäller i övrigt vad örn allmänt val är föreskrivet.

68

Kungl.

Maj:ts proposition nr 99.

F. V. 56—60.

Vad i denna paragraf är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga

örn förrättning för ny röstsammanräkning.

Kap. 8. Särskilda bestämmelser.

§ 57.

I ärenden rörande val är det envar tillåtet att, under iakttagande av behörig

tid och ordning, på eget äventyr till myndighet insända handlingar i betalt

brev med posten.

Örn valsedelsförsändelse gäller vad i § 39 är stadgat.

§ 58.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då åtgärd för talans full­

följande eller bevarande sist bör företagas, må åtgärden vidtagas å nästa söc­

kendag.

§ 59.

Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja, att de anordningar, som

avses i § 27, ordentligen verkställas.

Kostnaden för kungörande, som åligger valnämndens ordförande eller magi­

strat, samt utgifter för stämplar, valkuvert och de i §§ 33 och 34 omförmälda

omslagen skola gäldas vid val av kyrkofullmäktige av församlingen och i

övriga fall av kommunen, vilken jämväl har att tillhandahålla lämpliga val­

lokaler och bestrida kostnaden för de anordningar, som avses i § 27.

§ 60.

Mom. 1. Innerkuvert och ytterkuvert till valsedelsförsändelse skola vara

av ogenomskinligt papper och försedda med ändamålsbeteckning samt, vad

vart och ett val angår, lika till storlek och beskaffenhet.

Formulär till innerkuvert och ytterkuvert samt till blankett, som skall vid­

hänga innerkuvert, ävensom till ändamålsbeteckning, förklaring, uppgift och

vittnesintyg fastställas av Konungen.

Mom. 2. Väljare äger att av person, vilken jämlikt § 37 må anlitas såsom

vittne vid anordnande av valsedelsförsändelse, på begäran utan avgift erhålla

kuvert till sådan försändelse.

Mom. 3. För valdistrikt på landet har ordföranden i valnämnden och för

stad magistraten ej mindre att i god tid före varje val på lämpligt sätt lämna

väljarna underrättelse om de personers namn och adresser, vilka inom val­

distriktet eller staden må enligt § 37 anlitas såsom vittnen vid anordnande av

valförsändelser och av vilka väljarna äga erhålla kuvert till sådan försändelse,

än även att tillse, att erforderliga kuvert i god tid före valet finnas tillgäng­

liga hos nämnda personer. Kommun eller församling äger att från länsstyrelsen

på rekvisition mot ersättning bekomma dylika kuvert.

Kuvert till valsedelsförsändelse, som avses i kap. 6, skola i god tid före

valet vara tillgängliga jämväl hos de personer, vilka vid sådan försändelses an-

Kungl. Majus proposition nr 99.

69

F. V. 60-63.

ordnande må anlitas såsom vittne av väljare utom riket. Dessa kuvert tillhanda­

hållas på statsverkets bekostnad.

§ 61.

I fråga örn val av municipalfullmäktige skall vad i §§ 59 och 60 är stadgat

örn kommun äga motsvarande tillämpning å municipalsamhället, och skola de i

dessa paragrafer givna bestämmelserna örn ordförande i valnämnd, såvitt angår

municipalsamhälle, som ej helt sammanfaller med ett eller flera valdistrikt vid

val till riksdagens andra kammare, äga motsvarande tillämpning å municipal-

stämmans ordförande.

§ 62.

De i denna lag givna bestämmelserna örn församling skola, i den män ej

annat är föreskrivet, i tillämpliga delar gälla jämväl beträffande kyrklig sam­

fällighet eller skoldistrikt, som avses i kap. 1 § 1 i lagen örn församlings-

styrelse.

Erfordras särskilda föreskrifter örn tillämpning av denna lag med avseende

å kyrklig samfällighet eller skoldistrikt, som i första stycket sägs, meddelas

sådana föreskrifter av Konungen.

§ 63.

Vad i denna lag stadgas i avseende å magistrat skall i stad, där magistrat

ej finnes, gälla örn den för staden tillsatta styrelsen.

70

Kungl.

Majus proposition nr 99.

Kungl. Majus -proposition nr 99.

71

Formulär 1.

Formulär till valsedel, som avses i § 24 sista stycket i lagen örn

kommunala och kyrkliga val.

Plats för kartellbeteckning.

Plats för partibeteckning.

Plats för fraktionsbeteckning.

Plats för valbeteckning.

Valsedelns storlek och antal rum å sedeln må lämpas efter behovet.

Vänstra sidan är avsedd för landstingsmanna- eller fullmäktignamn och supp­

leant- eller efterträdarnamn; högra sidan är avsedd för

särskilda

suppleant- eller

efterträdarnamn.

Såsom valbeteckning må nederst å valsedelns framsida vara anbragt en av beteck­

ningarna »Landstingsmannaval», »Kommunalfullmäktigval», »Municipalfullmäktig-

val», »Stadsfullmäktigval», »Kyrkofullmäktigval för församlingen», »Kyrkofull-

mäktigval för samfälligheten» eller »Kyrkofullmäktigval för skoldistriktet» eller

annan beteckning i ord för ifrågavarande val.

72

Kungl. Majlis proposition nr 99.

Förslag

till

Lag om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunal­

stämma m. m.

Skall enligt gällande föreskrifter annat val inom landsting än riksdags­

mannaval eller ock val å kommunalstämma, munieipalstämma, allmän råd­

stuga eller kyrkostämma eller inom kommunalfullmäktige, municipalfullmäk-

tige, stadsfullmäktige eller kyrkofullmäktige vara proportionellt, skola därvid

de i denna lag givna bestämmelserna lända till efterrättelse.

^§ 2

.

Vid valet utses av och bland de i valet deltagande erforderligt antal per­

soner att vid valförrättningen biträda ordföranden.

Där ordföranden med avseende å befarad tidsutdräkt eller av annan anled­

ning finner det nödigt, äger han att, sedan valsedlarna avlämnats och innan

sammankomsten upplöses, utsätta annan dag för valförrättningens fortsät­

tande och avslutande. Da så sker, skola av och bland de i valet deltagande

utses minst två personer att såsom vittnen närvara vid den fortsatta valförrätt­

ningen, och skall valurnan, i vilken de avlämnade valsedlarna förvaras, om­

sorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill samt därefter sättas

i säkert förvar. Innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages,

skall ordföranden i vittnenas närvaro förvissa sig, att sigillen äro obrutna.

Särskild kungörelse örn dag för valförrättningens fortsättande erfordras ej.

§ 3.

Val skall förrättas med valsedlar, å vilka före namnen utsatts partibeteck­

ning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp av de väljande

eller för viss menings riktning), men vilka i övrigt äro omärkta.

Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra.

Valsedlarna skola för att bliva gällande vara enkla, slutna och fria från

överstrykningar. Sedel må ej upptaga flera, men väl färre namn än det antal

personer valet avser. Där något namn å sedeln är tvetydigt, gäller den dock

för övriga namn.

§ 4.

De avgivna valsedlarna skola ordnas i grupper, så att sedlar med samma

partibeteckning bilda en grupp.

Inom varje grupp skall, till den utsträckning, som erfordras för utseende

av det antal personer valet avser, bestämmas ordning mellan namnen å grup­

pens valsedlar. Härvid iakttages:

73

a) Upptaga valsedlar till antal av mera än hälften av hela antalet valsedlar

inom gruppen (gruppens rösttal) samma första namn, blir detta namn det första

i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första namn och utgöra mera

än två tredjedelar av gruppens rösttal, jämväl samma andra namn, blir detta

namn det andra i ordningen; upptaga valsedlar, som hava samma första och

samma andra namn samt utgöra mera än tre fjärdedelar av gruppens rösttal,

jämväl samma tredje namn, blir detta namn det tredje i ordningen; och så vidare

efter samma grunder.

b) I den mån ordningen inom gruppen icke kan enligt nyss angivna grun­

der bestämmas, skola särskilda sammanräkningar av namnens rösttal verk­

ställas. Vid varje sådan sammanräkning gäller valsedel såsom hel röst, där

icke något av sedelns namn erhållit rum i ordningen. Annan valsedel gäller

såsom halv röst, där ett av sedelns namn erhållit rum i ordningen; såsom

tredjedels röst, där två av namnen uppförts i ordningen; såsom fjärdedels

röst, där tre av namnen uppförts i ordningen; och så vidare efter samma

grund. För varje gång kommer det namn närmast i ordningen, som erhållit

högsta rösttalet.

Till protokollet antecknas för varje grupp dess rösttal samt, där de under

a) angivna grunderna tillämpats, antalet av de valsedlar, som upptaga samma

första namn eller samma första och andra namn, och så vidare, men eljest,

för varje särskild sammanräkning, röstvärdet för de olika valsedlarna och det

rösttal, som uträknats för varje namn.

Kungl. Majus proposition nr 99.

§ 5.

Mom. 1. Skola två eller flera platser besättas, fördelas de mellan de olika

valsedelsgrupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp,

vilken för varje gång uppvisar det största av nedan angivna jämförelsetal.

Plats, som blivit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första

plats tillerkännes den, vars namn är det första i ordningen inom gruppen, grup­

pens andra plats den, som bär andra namnet i ordningen, gruppens tredje plats

den, som bär tredje namnet i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå

att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en

eller flera andra grupper.

Jämförelsetalet är lika med gruppens rösttal, så länge gruppen ännu icke

fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jämförelsetalet för varje gång

så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet av gruppen

tilldelade platser, ökat med 1. Har samma person erhållit platser från två grup­

per, skall dock vid beräkning av det antal platser, som utdelats, vardera platsen

anses blott såsom en halv plats; har någon erhållit platser från tre grupper,

anses varje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma

grund.

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar

antalet namn å gruppens valsedlar, är den utesluten från vidare jämförelse.

74

Kungl. Majus proposition nr 99.

Morn. 2. Skall blott en plats besättas, tillfaller platsen den, vars namn står

främst i ordningen inom den. grupp, som har största rösttalet.

§

6

.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom

lottning.

§ 7.

Vid val av suppleanter skall vad här ovan är stadgat i fråga örn val av

ledamöter äga motsvarande tillämpning.

§

8

.

Den ordning, vari suppleanter böra inkallas till tjänstgöring i stället för

ledamot, skall bestämmas enligt följande regler:

a) Suppleant, utsedd från grupp med samma partibeteckning som den

grupp, från vilken ledamoten blivit vald, har företräde framför övriga supp­

leanter, och av dessa har den företräde, som utsetts från grupp med högre

rösttal.

b) Av suppleanter från samma grupp har den företräde, vars namn bli­

vit tidigare uppfört i den jämlikt § 4 bestämda ordningen inom gruppen.

Den ledamot eller suppleant, som fått sig tillerkänd plats från två eller flera

grupper, anses vald för den grupp, från vilken plats först tilldelats honom.

Kungl. Maj.-ts proposition nr !J!J.

75

Förslag

till

Lag om ändring i vissa delar av förordningen deli 23 maj 1862 (nr 33)

om koniinunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att § 5 mom. 3—5, § 6 mom. 2 andra oell fjärde

styckena, § 8 mom. 3 samt §§ 10—14 i förordningen den 23 maj 1862 örn

kommunalstyrelse i Stockholm skola upphöra att gälla ävensom att § 5

mom. 2, § 8 mom. 2 och § 45 i samma förordning skola, § 45 i nedan an­

givna del, erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Mom. 2. Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande

verkan stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§ 8.

Mom. 2. Örn valdistrikt samt örn vals förrättande och avslutande så ock

örn förfarandet, när stadsfullmäktig avgår före den bestämda tjänstgörings­

tidens utgång, stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

§ ⁴⁵.

Sedan i------------kronan verkställa.

Yid indrivandet av utskylder, vilka icke blivit inom föreskriven tid erlagda,

uttages därutöver en avgift, beräknad efter tre öre å varje full krona av slutsum­

man å de utskylder, som skolat erläggas vid uppbördsstämman, då nämnda

slutsumma ej överstiger tjugufem kronor, dock ej mindre än tjugufem öre,

och efter sex öre å berörda slutsumma, när denna överstiger tjugufem

kronor. Yerkställes indrivningen gemensamt beträffande utskylder, som här

avses, och utskylder till församling, skall vad nu stadgats äga tillämpning

å de sammanlagda utskylderna. Denna ersättning skall, då indrivningen

sker i Stockholm, ingå till stadskassan men eljest tillfalla den, som verk­

ställer indrivningen.

76

Kungl. Majus proposition nr 99.

Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 5, 7—15, 32 samt 58 §§ i lagen den 20 juni

1924 (nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 5, 7—15, 32 samt 58 §§ i lagen den 20 juni

1924 om landsting skola, 5 och 58 §§ i nedan angivna delar, erhålla följande

ändrade lydelse:

5 §■

Rätt att — — — års ålder.

Örn upprättande av röstlängd och örn röstlängdens bindande verkan stad

gas i lagen om kommunala och kyrkliga val.

7 §‘

Landstingsmän jämte suppleanter väljas med de undantag, som i 13 §

andra stycket och 14 § tredje stycket omförmälas, för fyra år, räknat från

och med den 1 januari året efter det, då valet skett.

Landstingsman och suppleant, som utsetts vid val jämlikt nyss åberopade

bestämmelser i 13 och 14 §§, skola tjänstgöra från och med den 1 januari

året efter det, då valet skett, och till utgången av tjänstgöringstiden för

övriga landstingsmän och suppleanter.

Rörande upphörande i vissa fall tidigare än ovan sägs av uppdrag att

vara landstingsman eller suppleant stadgas i 13 § tredje stycket och 14 §

fjärde stycket.

8

§.

1 mom. För val av landstingsmän indelas landstingsområdet i valkretsar.

För varje valkrets utses, oavsett dess folkmängd, en landstingsman och där­

utöver efter folkmängden en landstingsman för varje fullt tal av 5,000.

2 mom. Vid landstingsområdes indelning i valkretsar skall med undan­

tag, varom nedan i denna paragraf och i 9 § förmäles, iakttagas, att för

varje valkrets komma att utses minst 5, högst 9 landstingsmän.

Stad, vars folkmängd utgör minst 15,000, bildar en valkrets.

Stad med mindre folkmängd än 15,000 förenas med annan stad eller andra

städer eller med angränsande landsbygd till en valkrets. I valkrets, som

utgöres endast av städer, skall folkmängden uppgå till minst 15,000. Delar

av samma stad må icke ingå i olika valkretsar.

Valkrets bestående av stad och landsbygd bör icke utan synnerliga skäl

bildas.

Vid valkretsindelningen iakttages i övrigt, att området för annan valkrets

än den, i vilken två eller flera städer ingå, skall kunna omslutas med en

sammanhängande gränslinje, samt att delningen i vad angår landsbygden

verkställes, där så lämpligen kan ske, efter domsaga, tingslag eller härad,

77

mea eljest efter kommuner. Med tingslag förstås sådan del av domsaga,

som utgör egen domkrets.

9

§•

Där med iakttagande av de i 8 § 2 mom. givna bestämmelser bildande

av valkrets på sätt i nämnda moment stadgas medför synnerlig olägenhet,

må område med mindre invånarantal, än i samma moment sägs, utgöra val­

krets. Sådan valkrets skall dock, örn landsbygd däri ingår, hava en folk­

mängd av minst 10,000 samt i vad angår landsbygden utgöras av domsaga

eller av ett eller flera tingslag eller härad.

10

§.

Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning av de i 8 och 9 §§

meddelade föreskrifter bör utses inom ett landstingsområde, icke uppgår

till tjugu, skall såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja

landstingsmän bestämmas lägre tal än det uti 8 § 1 mom. angivna, på det

att landstingsmännens antal för hela landstingsområdet må uppgå till minst

tjugu; och skall, med tillämpning av häremot svarande reduktion av folk-

mängdssiffrorna, i övrigt gälla vad i 8 § 2 mom. och 9 § är stadgat.

¹¹ §•

Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall för

varje valkrets utses, fastställes efter de i 8—10 §§ angivna grunder av

landstinget. Förslag till omförmälda indelning skall till landstinget avgivas

av länsstyrelsen, sedan landstingsområdets kommuner berette tillfälle att

yttra sig.

För landsting, som enligt 2 § första stycket nybildats, skall efter förslag

av länsstyrelsen indelning, varom i denna paragraf förmäles, fastställas av

det äldre landstinget vid dess sista lagtima möte.

12

§.

Varda de förhållanden, vilka legat till grund för den fastställda indel­

ningen, så ändrade, att jämkning däri till följd av stadgandena i 8—10 §§

påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig, äger landstinget, på läns­

styrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verkställa jämk­

ningen ; och skall, där ej sådant fall är för handen, som i 13 § första stycket

och 14 § andra stycket avses, jämkningen ske året innan val av landstings­

män nästa gång äger rum.

13 §.

Örn genom stads inträde i landsting eller genom ändring i den territori­

ella indelningen landstingsområde utvidgas, äger nästa lagtima landsting,

på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess yttrande, verkställa

den jämkning i valkretsindelningen, som därav må föranledas.

Örn folkmängden i det område, varmed landstingsområdet utvidgats, upp­

går minst till tal, som enligt 8 eller 10 § berättigar till att utse en lands­

tingsman, eller örn det antal landstingsmän, som efter sådan jämkning, som

i nästföregående stycke sägs, skall utses för den eller de av jämkningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 00.

78

berörda valkretsar, är högre än det antal landstingsmän, som före jämk­

ningen utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skall

å den för landstingsmannaval stadgade tid året efter det jämkningen verk­

ställts val företagas inom den eller de valkretsar, som må hava vid jämk­

ningen nybildats av det överförda området eller del därav eller ock eljest

berörts av jämkningen, ändå att val av landstingsmän därstädes eljest icke

det året skulle äga rum.

Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke företages,

äga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen utsetts förden

eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, icke med sina befattningar

fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden för de vid berörda val

utsedda landstingsmän och suppleanter.

I fall, som i första stycket avses, skall det förslag till jämkning i val­

kretsindelning, som av länsstyrelsen avgives, tillika innehålla uppgift å de

val, som med anledning av jämkningen skola enligt andra stycket företagas,

ävensom å de landstingsmän och suppleanter, för vilka enligt tredje stycket

tjänstgöringstiden inskränkes.

14 §.

Utträder stad ur landsting eller upphör på grund av ändring i den terri­

toriella indelningen område, som bildar egen valkrets, att deltaga i visst

landsting, äga de för staden eller valkretsen utsedda landstingsmän och

suppleanter icke fortfara med sina befattningar.

Örn genom ändring i den territoriella indelningen område, som utgör del

av en eller flera valkretsar, upphör att deltaga i visst landsting, äger nästa

lagtima landsting, på länsstyrelsens förslag eller efter inhämtande av dess

yttrande, verkställa den jämkning i valkretsindelningen, som därav må för­

anledas.

Örn folkmängden i område, som upphört att deltaga i visst landsting,

uPPgår minst till tal, som enligt 8 eller 10 § berättigar till att utse en

landstingsman, eller örn det antal landstingsmän, som efter sådan jämkning,

som i nästföregående stycke sägs, skall utses för den eller de av jämkningen

berörda valkretsar, är lägre än det antal landstingsmän, som före jämkningen

utsetts för den eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, skall å den

för landstingsmannaval stadgade tid året efter det jämkningen verkställts

val företagas inom den eller de valkretsar, som berörts av jämkningen, ändå

att val av landstingsmän därstädes eljest icke det året skulle äga rum.

Därest val på grund av bestämmelserna i nästföregående stycke företages,

äga de landstingsmän och suppleanter, som före jämkningen utsetts för den

eller de äldre valkretsar, jämkningen omfattat, icke med sina befattningar

fortfara längre än till början av tjänstgöringstiden för de vid berörda val

utsedda landstingsmän och suppleanter.

I fall, som i andra stycket avses, skall det förslag till jämkning i val­

kretsindelning, som av länsstyrelsen avgives, tillika innehålla uppgift å de

val, som med anledning av jämkningen skola enligt tredje stycket företagas,

Kungl. Majus proposition nr 99.

79

ävensom å de landstingsman och suppleanter, för vilka enligt fjärde stycket

tjänstgöringstiden inskränkes.

15 §.

Örn valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslu­

tande stadgas i lagen örn kommunala och kyrkliga val.

32 §.

Val av ledamöter och suppleanter i landstingets förvaltningsutskott samt

av personer för beredning, varom förmäles i 31 och 42 §§, så ock av revi­

sorer och revisorssuppleanter, som avses i 53 §, skall, där två eller flera

personer skola utses, vara proportionellt, därest det begäres av minst så

många väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, örn samtliga väljandes

antal delas med siffran för det antal personer valet avser, ökad med 1. Örn

förfarandet vid sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

58 §.

Medlem av------------hållas tillgängliga.

Över landstingets beslut, som i 11—14 §§ avses, må ej klagas.

Kungl. Majus proposition nr 99.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Förslag

till

Lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919

(nr 293) om ordning och villkor för ändring i kommunal

och ecklesiastik indelning.

Härigenom förordnas, att 18, 19, 22, 38, 40, 42, 43 och 45 §§ i lagen den

13 juni 1919 örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik

indelning skola, 18 § i nedan angivna del, erhålla följande ändrade lydelse:

18 §.

Är nybildad------------ ävensom kommunalnämnd.

Är nybildad kommun stad, som i kap. 4 § 1 mom. 2 lagen örn kommunal­

styrelse i stad avses, skall Konungens befallningshavande inom samma tid för­

ordna kommunalborgmästare, vilken har att ofördröjligen hålla allmän råd­

stuga för val av kommunalrådmän.

Skall i------------av indelningsändringen.

19 §.

I landskommun eller köping, som ändras eller nybildas, må med uppgörande

av utgifts- och inkomstförslag för första året efter indelningsändringens ikraft­

trädande ansta utöver den i kap. 5 § 2 lagen örn kommunalstyrelse på landet

stadgade tid, dock att utgifts- och inkomststatens bestämmande skall ske inom

november månads utgång.

22

§.

Konungen må efter därom gjord framställning bestämma beloppet av den

upplåning, som av nybildad kommun må beslutas utan underställning, intill

dess de i kap. 7 § 1 lagen örn kommunalstyrelse på landet och kap. 7 § 1 lagen

örn kommunalstyrelse i stad i sadant hänseende meddelade bestämmelser kunna

tillämpas.

38 §.

Vid ändring i församlingsindelning äge stadgandena i 13 och 14 §§ mot­

svarande tillämpning i fråga örn utövandet av församlings beslutanderätt.

40 §.

Skall ny församling bildas, aligge det domkapitlet att så fort ske kan under

året innan indelningsändringen träder i kraft och sist före den 1 oktober för­

ordna präst att föra ordet i församlingens kyrkostämma och hos dess kyrkofull­

mäktige samt i dess kyrko- och skolråd.

I nybildad församling må under året innan indelningsändringen träder i

81

kraft fullmäktige och befattningshavare i församlingen utses oberoende av

eljest gällande bestämmelser örn tid för dylikt val; och skall i fråga om beräk­

nandet av deras tjänstgöringstid så anses, som örn denna börjat först med in­

gången av nästföljande året.

Fullmäktige skola omedelbart efter valet övertaga handhavandet av dem

tillkommande uppgifter; och skola jämväl befattningshavare, som utses före

den nya församlingsindelningens ikraftträdande, genast träda i utövning av

sina befattningar med befogenhet att vidtaga sådana åtgärder, som erfordras i

anledning av indelningsändringen.

42 §.

Stadgandet i 22 § skall hava motsvarande tillämpning i fråga örn försam­

ling, intill dess den i kap. 6 § 1 lagen örn församlingsstyrelse meddelade be­

stämmelsen om lån, som må beslutas utan underställning, kan tillämpas.

43 §.

Stadgandet i 23 § åge motsvarande tillämpning angående beslut i försam­

ling.

45 §.

Vad i denna lag är stadgat angående församling gälle i tillämpliga delar

skoldistrikt, vars angelägenheter handläggas å kyrkostämma eller av kyrko­

fullmäktige, ändå att dess område icke sammanfaller med församlingens

område.

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

1 sami.

77 käft. (Nr 99.)

88G 29 6

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Förslag

till

Lag om införande av lagen om kommunalstyrelse på landet m. m.

Härigenom förordnas som följer:

§ I-

Från oell med den 1 januari 1931 skola, med iakttagande av vad i denna

lag stadgas, följande nu antagna lagar lända till efterrättelse:

lagen örn kommunalstyrelse på landet;

lagen om kommunalstyrelse i stad;

lagen örn kommunala och kyrkliga val i vad den avser andra val än val

av kyrkofullmäktige;

lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunal­

stämma m. m. i vad den avser andra val än val å kyrkostämma och inom

kyrkofullmäktige;

lagen örn ändring i vissa delar av förordningen den 23 maj 1862 (nr 33)

örn kommunalstyrelse i Stockholm;

lagen örn ändrad lydelse av 5, 7—15, 32 samt 58 §§ i lagen den 20 juni

1924 (nr 349) örn landsting;

lagen örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr

293) örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indel­

ning, i vad den avser ändring i 18, 19 och 22 §§ i sistnämnda lag.

§

2

.

Genom de nya lagarna upphävas följande förordningar, stadga och lagar:

förordningen den 21 mars 1862 (nr 13) örn kommunalstyrelse på landet;

förordningen den 21 mars 1862 (nr 14) örn kommunalstyrelse i stad;

stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) örn proportionellt valsätt vid vissa val

inom landsting och stadsfullmäktige m. m. i vad den avser andra val än

val å kyrkostämma;

lagen den 30 juni 1920 (nr 392) örn rätt för vissa väljare att utan instäl­

lelse inför valförrättare avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt örn

behandling av valsedelsförsändelse;

lagen den 20 maj 1921 (nr 252) med vissa föreskrifter i fråga örn val av

kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt av landstingsmän;

tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta ändring av vad

sålunda upphävda författningar innehålla eller tillägg därtill;

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot

de nya lagarnas bestämmelser.

83

§3.

Beträffande de allmänna val av landstingsmän, kommunalfullmäktige,

municipalfullmäktige och stadsfullmäktige, som skola förrättas under år 1930,

skola de nya bestämmelserna äga tillämpning.

Revisorer för granskning av kommuns förvaltning under år 1931 samt

suppleanter för dem skola med tillämpning av de nya bestämmelserna utses

under år 1930.

§4.

I fråga örn offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,

som fattats före den 1 januari 1931, samt angående sökande av ändring i

sådant beslut så ock i fråga örn debitering, uppbörd och indrivning av kom­

munalskatt för tidigare år än 1931 samt besvär i anledning därav skola, där

ej annat följer av vad i § 3 stadgas, förut gällande föreskrifter tillämpas.

De nya bestämmelserna äga tillämpning i avseende å val å kommunal­

stämma, municipalstämma eller allmän rådstuga eller inom kommunalfull­

mäktige, municipalfullmäktige eller stadsfullmäktige för tid, som helt och

hållet infaller efter den 31 december 1930, men föranleda ej rubbning i be­

ståndet av sådana val, som företagits före samma dag.

§5.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift,

som ersatts genom bestämmelse i de nya lagarna, skall denna i stället till-

lämpas.

Kungl. Majus proposition nr 99.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Utdrag av 'protokollet över social ärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i stats­

rådet å Stockholms slott den 31 januari 1930.

Närvarande:

Statsministern Linnar

an

,

ministern för utrikes ärendena

T

rygger

,

statsråden

L

ubeck

, B

eskow

, L

undvik

, B

orell

,

von

S

teyern

, M

almberg

, L

indskog

,

BissaiARK,

J

ohansson

, D

ahl

.

Historik.

Chefen för

civildeparte­

mentet 1919.

Kommunal-

författnings-

sakkunniga

1921.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och ecklesia­

stikdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck,

frågan om revision av gällande förordningar örn kommunalstyrelse på landet

och i stad.

Härvid anför föredraganden:

Spörsmålet örn en allmän, i huvudsak formell revision av förordningarna den

21 mars 1862 örn kommunalstyrelse på landet och i stad har vid flera tillfällen

varit föremål för övervägande. Med denna fråga hava understundom samman­

förts vissa förslag om verkställande i nämnda förordningar av materiella

ändringar.

Vid anmälan i statsråd den 30 maj 1919 av frågan örn tillkallande av sak­

kunniga för biträde med utredning och förslag rörande vissa spörsmål å kom­

munalförvaltningens område anmärkte chefen för civildepartementet, statsrådet

Schotte, bland annat, att den form, vari kommunallagarna framträdde, efter de

många förändringar, som desamma tid efter annan och särskilt under de sista

åren undergått, icke kunde anses fullt tillfredsställande. En och annan av

de nya bestämmelserna stöde ej heller i full överensstämmelse med mot­

svarande bestämmelser i de andra lagarna. Det vore därför angeläget, att

en formell revision av kommunallagarna snarast möjligt komme till stånd. De­

partementschefen hade emellertid icke ansett sig böra för det dåvarande göra

framställning örn åtgärder för en dylik revision, dels emedan vissa spörsmål

örn ändringar i kommunallagarna därförinnan syntes böra vara utredda och

riksdagen underställda, dels ock enär det syntes vara skäl att avvakta resultatet

av den utredning angående frågan örn representativt system jämväl i den kyrk­

liga kommunen, som uppdragits åt särskilda inom ecklesiastikdepartementet

tillkallade sakkunniga — de så kallade kyrkofullmäktigsakkunniga — helst

som de sakkunnigas utredning syntes resultera i förslag rörande omfattande

ändringar i vissa kommunalförfattningar.

De för först angivna ändamål tillkallade sakkunniga — de så kallade kom-

munalförfattningssakkunniga -—- underströko i sitt den 12 februari 1921 av­

givna betänkande II rörande vissa till de sakkunniga hänskjutna frågor be­

hovet av en fullständig omarbetning av kommunalförfattningarna, vilket behov

85

under de sakkunnigas arbete framträtt i en mångfald av författningarnas

detaljer. De sakkunniga framhöllo vidare, att ett fortsatt partiellt avhjälpande

av bristerna i nämnda författningar och en därefter följande allmän revision

måste medföra ett avsevärt dubbelarbete, som knappast vore påkallat, sedan

de mest trängande kraven genom lagändringar blivit tillgodosedda. Dessutom

riskerades ytterligare genom ett dylikt arbetssätt samstämmigheten mellan så­

väl de olika författningarna som vardera författningens olika delar. Ett ytter­

ligare vägande skäl för den allmänna revisionens omedelbara företagande vore,

att i annat fall såväl förordningen örn kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd

som förordningen örn landsting komme att erhålla ny form och delvis nytt inne­

håll, innan åtgärder i liknande syfte blivit vidtagna beträffande förordningarna

örn kommunalstyrelse på landet och i stad. Kyrkofullmäktigsakkunnigas ut­

redning, vilken syntes komma att leda till en fullständig revision av kyrko-

stämmoförordningen, väntades nämligen vara avslutad under år 1921. Och åt

kommunalförfattningssakkunniga hade uppdragits att verkställa utredning

och avgiva förslag angående revision av landstingsförordningen, vilken utred­

ning förutsattes bliva färdig så tidigt, att proposition i ämnet kunde föreläggas

1922 års riksdag. Det syntes knappast vara med nödig planmässighet i lagstift­

ningsarbetet förenligt, att de för den borgerliga primärkommunen gällande för­

ordningarna, till vilka förordningarna för den kyrkliga kommunen och läns-

kommunen dittills anslutit sig, under någon längre tid bibehölles oförändrade

i en del hänseenden, som genom revisionen av de senare underkastats mer eller

mindre genomgripande förändringar.

Då kommunalförfattningssakkunnigas omförmälda betänkande den 18 mars

1921 anmäldes i statsråd, anförde chefen för socialdepartementet, statsrådet

Elmquist, bland annat, att även han vore av den uppfattningen, att en allmän

revision av kommunalförordningarna borde inom den närmaste tiden företagas.

Med anledning därav ansåg han sig böra för det dåvarande upptaga endast så­

dana i betänkandet föreslagna lagändringar, som vore nödvändiga för undan­

röjande av vissa påtalade svårigheter.

Vid 1921 års riksdag hemställdes i en av herr Lyberg inom första kamma­

ren väckt motion, nr 27, att riksdagen vålle i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

det Kungl. Majit täcktes snarast möjligt föranstalta örn en allmän revision av

gällande förordningar angående kommunalstyrelse på landet och i stad samt

för riksdagen framlägga de lagförslag, vartill revisionsarbetet gåve anledning.

I sitt med anledning av motionen avgivna utlåtande, nr 41, framhöll konsti­

tutionsutskottet till en början, att behovet av en formell revision av de nuva­

rande kommunalförfattningarna under de senaste åren vunnit erkännande från

olika håll. Efter att hava omnämnt vissa av mig redan berörda uttalanden i

denna riktning och det då pågående arbetet på en fullständig omarbetning av

författningarna om landsting och örn den kyrkliga kommunen anförde utskottet

i huvudsak följande:

Det vore givetvis av största vikt, att författningar, sådana som förord­

ningarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad, vilka framför allt skulle

Kungl. Majus proposition nr 99.

Chefen för

socialdeparte­

mentet 1921.

Motion 1921.

Konstitutions­

utskottet 1921.

86

tillämpas av personer, som ej finge förutsättas äga större vana vid tolkning av

lagtext, vöre överskådligt uppställda. Det vore en allmän erfarenhet, att berörda

förordningar ej tillfredsställde nämnda krav. I vissa hänseenden berodde den

bristande överskådligheten därpå, att de utgångspunkter för lagstiftandet, som

förelegat vid tiden för förordningarnas tillkomst, sedermera undanryckts eller

förskjutits till följd av därefter inträffade genomgripande förändringar inom

det kommunala livet. I andra hänseenden hade överskådligheten blivit lidande

därigenom, att tid efter annan påkallade nya bestämmelser blivit, särskilt för

undvikande av omparagrafering, tillagda här och var utan att äga direkt sam­

manhang med de äldre lagbud, med vilka de formellt förbundits. Givet vore

även, att den omfattning, som vissa på detta sätt till små lagkomplex för sig

förvandlade paragrafer erhållit, i betänklig grad minskade möjligheten att lätt

överblicka de ifrågavarande förordningarna.

Likformighet mellan förordningarna för stads- och landskommuner, så långt

överensstämmelse i sakligt hänseende dem emellan förefunnes, vore enligt ut­

skottets mening en naturlig norm för dessa förordningars redigering. Vid deras

tillkomst hade denna synpunkt i allmänhet vunnit beaktande. Särskilt genom

den ökade användningen av det representativa systemet i landskommunerna

hade emellertid för dessas vidkommande numera i flera hänseenden större reell

överensstämmelse uppnåtts med förhållandena i städerna än som från början

varit fallet. Dock hade icke någon formell motsvarighet till denna ökade reella

överensstämmelse skapats i de båda kommunalförordningarna. På grund därav

lämnade dessa även i berörda avseende åtskilligt övrigt att önska, oavsett de

brister av samma slag, vilka kunde hava förefunnits allt sedan deras tillkomst.

Även beträffande detaljerna hade emot de ifrågavarande författningarna

riktats den enligt utskottets mening befogade anmärkningen, att en hel del

otydligheter och oegentligheter förefunnes. Såsom belysande för förhållandena

i nämnda hänseende kunde utskottet hänvisa till vissa erinringar, som kommu-

nalförfattningssakkunniga i sitt betänkande II gjort i fråga örn tillämpligheten av

de i förordningen örn kommunalstyrelse på landet givna bestämmelserna angå­

ende kungörande och hållande av stämma, stämmans arbetsformer, verkställig­

het av stämmans beslut och stämmoordförandens befogenhet. Slutligen ville ut­

skottet påminna därom, att förordningarna i sitt nuvarande skick betungades

av en eller annan bestämmelse, som numera blivit överflödig därigenom, att för­

utsättningarna för dess tillämpning ej längre förelåge, såsom fallet exempelvis

vore med § 11 mom. 2 i förordningen örn kommunalstyrelse på landet.

Betydelsen av att sådana missförhållanden som de påpekade undanröjdes

borde enligt utskottets mening val motivera ett bifall till motionens hemställan

örn skrivelse till Kungl. Majit i vad den avsåge en formell revision snarast möj­

ligt av de ifrågavarande förordningarna. Därtill koinme emellertid också, att

såsom framhållits omarbetningar av förordningarna för den kyrkliga kommu­

nen och för länskommunen redan vore påbörjade. Utskottet delade motionärens

uppfattning, att detta förhållande måste anses såsom ett särskilt, mycket bety­

dande skäl för ett omedelbart igångsättande av den i motionen föreslagna revi­

sionen. Det kunde därvidlag ifrågasättas, örn över huvud taget ett lyckligt

resultat i formellt hänseende kunde vinnas av revisionsarbetet beträffande för­

ordningarna för den kyrkliga kommunen och länskommunen, därest icke detta

arbete företoges i kontakt med en formell revidering av de för de borgerliga

primärkommunerna gällande förordningarna. Beträffande spörsmålet örn den

ifrågasatta revisionens återverkan på lösningen av tidigare till utredning hän-

skjutna partiella reformfrågor på det kommunala området — örn åtgärder för

underlättande av valdeltagandet, örn utsträckt tillämpning av proportionell val­

metod och örn ändrade regler för röstsammanräkning — vilka då ännu befunne

sig under förberedande behandling, ville utskottet framhålla, att nämnda frågor

Kungl. Majus proposition nr 99.

Den sak­

kunnige 1928.

De mångfaldiga partiella ändringar, som förordningarna örn kommunalsty­

relse på landet oell i stad under tidernas lopp undergått, hade framkallat en

brist på överskådlighet och likformighet i författningarnas uppställning och

avfattning, som åstadkommit åtskillig tvekan och osäkerhet angående en del

bestämmelsers innebörd samt utgjort en betydande olägenhet vid ifrågavarande

författningars tillämpning. Denna olägenhet, som på senare tid blivit allt mera

kännbar, vöre särskilt allvarlig när det gällde författningar sådana som de om-

förmälda, vilka i stor utsträckning skulle tillämpas av personer, som icke finge

förutsättas äga större vana vid tolkning av lagtext. Med hänsyn därtill syntes

den av riksdagen begärda revisionen av författningarna i fråga icke längre böra

uppskjutas. Departementschefen funne sig därför böra föreslå, att Kungl. Maj :t

måtte uppdraga åt en sakkunnig person att inom socialdepartementet biträda

med ifrågavarande revisionsarbete.

Det sålunda ifrågasatta uppdraget borde avse verkställande av en allmän,

i huvudsak formell revision av gällande förordningar örn kommunalstyrelse på

landet och i stad samt utarbetande av de förslag till ändringar i sagda förord­

ningar, vartill revisionsarbetet kunde giva anledning. Därjämte borde den sak­

kunnige äga befogenhet att, där så under arbetets fortgång visade sig erforder­

ligt, utarbeta förslag till ändringar jämväl i andra författningar, som samman­

hängde med de nämnda.

I enlighet med hemställan av departementschefen uppdrog Kungl. Majit

därefter åt landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld att verkställa det ifrågasatta

revisionsarbetet.

Till fullgörande av sitt uppdrag avgav den sakkunnige den 10 februari 1928

yttrande och förslag till:

lag örn kommunalstyrelse (kommunallag);

lag innefattande vissa bestämmelser örn allmänna val (vallag);

lag örn proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting, å kommunal­

stämma m. m.;

lag örn valsedelsförsändelser;

lag örn ändrad lydelse av 6 § i förordningen örn kyrkostämma, samt kyrko­

råd och skolråd den 21 mars 1862;

lag örn ändring i förordningen angående kommunalstyrelse i Stockholm den

23 maj 1862;

lag örn ändrad lydelse av 2 kap. i lagen örn landsting den 20 juni 1924 och

av 58 § i samma lag;

lag örn införande av kommunallagen och vallagen m. m.; samt

lag örn kommunalfullmäktiges, municipalfullmäktiges och stadsfullmäktiges

befogenhet m. m.

Beträffande den huvudsakliga innebörden av den verkställda revisionen har

den sakkunnige anfört, att med en allmän, i huvudsak formell revision av för­

ordningarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad måste i främsta rummet

avses att, under avlägsnande av omotiverade skiljaktigheter mellan de båda för­

ordningarna, åt kommunallagstiftningen giva en förbättrad och mera överskåd­

lig uppställning. Ett viktigt led i revisionsarbetet bestode uppenbarligen däri,

att de vidlyftiga och tyngande bestämmelserna örn val med största möjliga

fullständighet utbrötes och upptoges i en för stad och land gemensam lagstift­

88

Kungl. Majus proposition nr 99.

90

avgivits däröver av myndigheter och sammanslutningar. Vid arbetet åsyftades

dels en formell revision av förordningarna den 21 mars 1862 örn kyrkostämma,

samt kyrkoråd och skolråd och den 20 november 1863 örn kyrkostämma, samt

kyrkoråd och skolråd i Stockholm, varigenom dessa författningar till uppställ­

ning och form bringades i nära överensstämmelse med det av den sakkunnige

framlagda förslaget till kommunallag, dels införande av bestämmelser örn ett

representativt system i församlingarna, dels och meddelande av vissa föreskrifter

rörande kyrkliga samfälligheter. De stadganden örn val av fullmäktige inom

församlingarna, som med anledning därav blevo erforderliga, sammanfördes

med bestämmelserna örn kommunala val i det av den sakkunnige avgivna för­

slaget till vallag. Av skäl, till vilka jag i det följande torde få återkomma,

ansågs det emellertid olämpligt att i vallagen upptaga föreskrifter örn riks­

dagsmannaval. I förslaget intogos därför endast regler örn kommunala och

kyrkliga val. Emellertid inarbetades däri bestämmelserna örn valsedelsförsän-

delser, såvitt angår dylika val. Det av den sakkunnige framlagda förslaget till

lag örn proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting, å kommunalstämma

m. m. utsträcktes att gälla även val inom kyrkofullmäktige. I lagen den 13

juni 1919 örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik in­

delning föreslogos vissa ändringar, betingade av de ifrågasatta ändringarna i kom-

munalförfattningama. En omarbetning verkställdes jämväl av lagen den 25

juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer, varigenom lagens bestäm­

melser gjordes tillämpliga även å landskommuner. Tillika vidtogos i lagen

vissa, huvudsakligen formella jämkningar i syfte att bringa densamma i över­

ensstämmelse med de ändrade bestämmelserna örn församlingarnas styrelse.

Det sålunda verkställda arbetet ledde till uppgörande av utkast till:

lag örn församlingsstyrelse;

lag örn församlingsstyrelse i Stockholm;

lag örn kommunala val;

lag om proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting, å kommunal­

stämma m. m.;

lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m.; samt

lag örn skolstyrelse i vissa kommuner.

Över utkasten jämte en därvid fogad promemoria avgåvos yttranden av kam­

markollegium, skolöverstyrelsen, Överståthållarämbetet och länsstyrelserna i

samtliga län, domkapitlen samt Stockholms stads konsistorium och hovkonsisto­

rium, magistraten i Stockholm, statens folkskolinspektörer, flertalet försam­

lingar i Stockholm och Göteborg ävensom styrelserna för svenska stadsför­

bundet och svenska landskommunernas förbund samt centralstyrelsen för all­

männa svenska prästföreningen. Utkasten hava även varit föremål för yttrande

av 1929 års kyrkomöte. Med anledning av väckt motion anhöll nämligen kyrko­

mötet, som icke på ärendets dåvarande stadium kunde taga ställning till lag­

utkastens detaljer men ansåge angeläget att framhålla de principiella kyrkliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

91

synpunkterna, i skrivelse den 2 november 1929, nr 22, att Kungl. Majit vid det

slutliga utarbetandet av förslag till lag om församlingsstyrelse m. m. ville till­

se, att inga åtgärder måtte vidtagas, som kunde vara ägnade att försvaga den

kyrkliga församlingens hittillsvarande självständighet eller försvåra strävan­

dena att göra henne allt mera skickad att lösa de henne påvilande uppgifterna,

särskilt i fråga örn det inre församlingsarbetet.

Enligt vad jag inhämtat kommer chefen för ecklesiastikdepartementet att

senare i dag föreslå avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till lag

örn församlingsstyrelse, lag örn församlingsstyrelse i Stockholm, lag örn in­

förande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. samt lag örn skolstyrelse i vissa

kommuner, vilka förslag i huvudsak ansluta sig till de inom nämnda departe­

ment uppgjorda utkasten med samma rubriker. Övriga utkast, vilka för fort­

satt behandling överlämnats till socialdepartementet, komma att av mig be­

handlas i det följande. Dessa utkast äro såsom bilagor fogade vid detta pro­

tokoll (se bilagor A—C).

De nu gällande förordningarna örn kommunalstyrelse på landet och i stad

Allmänna

lida i formellt hänseende av betydande brister. Författningarnas i vissa delar synPunl£ter-

ålderdomliga form motsvarar icke nutida anspråk på klarhet och fullständighet,

En del bestämmelser hava visat sig svåra att tolka och hava givit anledning till

lagarna.

olika tillämpning. Vid de talrika ändringar, som å skilda tider verkställts i

Departements-

författningarna, hava nya bestämmelser infogats i paragrafer, med vilkas rlicfc"'

övriga innehåll de hava föga sammanhang. Till följd härav hava författ­

ningarna i hög grad förlorat i reda och överskådlighet. Härtill bidraga även

de omständliga föreskrifterna rörande fullmäktigval. På grund av utvecklingen

å det kommunala området har åt vissa stadganden givits en tillämpning, som

står i mindre god överensstämmelse med författningarnas lydelse. I en del fall

kvarstå stadganden, vilka numera sakna betydelse. Mellan förordningarna för

land och stad föreligga icke sakligt betingade olikheter, vilka blivit än mera

framträdande, sedan genom ökad användning av representativt system på lands­

bygden större reell överensstämmelse vunnits. Nu omförmälda brister måste

anses särskilt betänkliga, då det här är fråga om författningar, vilka i stor ut­

sträckning skola tillämpas av personer, som sakna juridisk utbildning och ofta

även vana att tolka författningstext. Vid flera tillfällen hava också statsmak­

terna framhållit, att en allmän revision av ifrågavarande författningar bör verk­

ställas. Samma mening har kommit till uttryck i det övervägande flertalet av

de nu avgivna yttrandena.

Ehuru sålunda starka skäl kunna anföras för verkställande av en formell

revision av kommunalförfattningarna, får å andra sidan icke förbises, att mot

en dylik revision kunna resas vissa invändningar. Det är naturligen förenat

med olägenhet att vidtaga formella ändringar i viktiga författningar, vid vilkas

avfattning och uppställning allmänheten på grund av långvarig tillämpning

hunnit vänja sig. Varje omläggning medför ökat arbete och risk för misstag.

Härtill kommer, att på förevarande område flera betydelsefulla frågor av sak­

lig natur ännu äro olösta. Det är därför att vänta, att, sedan en formell revision

företagits, viktiga ändringar bliva erforderliga av sakliga skäl. Mot denna

Kungl. Majus proposition nr 99.

92

erinran kan emellertid framhållas, att det för det fortsatta reformarbetet är av

värde, att ifrågavarande författningar erhålla en systematisk och överskådlig

uppställning. Härigenom underlättas införandet av de materiella ändringar,

som efter hand kunna ifrågakomma. De omarbetade författningarna kunna så­

lunda utgöra en ram, i vilken blivande nya bestämmelser med fördel kunna in­

fogas.

Vid prövning av nu anförda omständigheter har jag — utan att överskatta

värdet av en formell revision — dock ansett en dylik böra komma till stånd.

I huvudsak synas de av den sakkunnige avgivna förslagen väl ägnade att läggas

till grund för revisionsarbetet.

Vad angår omfattningen av den ifrågasatta revisionen må till en början er­

inras, att det naturligen i vissa fall icke är möjligt att vidtaga formella

ändringar utan att samtidigt taga ställning till därmed sammanhängande sak­

liga frågor. Även av andra skäl torde ändringar av reell innebörd vara erfor­

derliga. Sålunda bär riksdagen utgått från, att dylika jämkningar kunna fin­

nas påkallade för vinnande av likformighet mellan de båda författningarna för

land och stad. Tillika har riksdagen förutsatt, att i samband med den formella

revisionen skulle upptagas sakliga frågor, till vilka riksdagen tagit ställning

eller rörande vilka framställning örn utredning och förslag gjorts av riksdagen.

Samtidigt har riksdagen emellertid avvisat tanken, att vid revisionen andra

reella spörsmål än de sålunda avsedda skulle upptagas till bedömande. Denna

begränsning synes böra iakttagas. Jag har därför ansett mig böra utan när­

mare prövning avvisa ett flertal förslag till sakliga ändringar, vilka icke be­

rörts i eller icke stå i samband med av riksdagen gjorda framställningar. Vad

angår vissa av de frågor, som enligt riksdagens uttalade mening böra upptagas

till prövning i samband med en allmän revision, vill jag yttra mig vid behand­

lingen av de särskilda bestämmelser, där dessa frågor beröras. Beträffande en

del av de spörsmål, som vid olika tillfällen sammanförts med frågan örn en dylik

revision, må dock redan här följande anföras.

På sätt tidigare berörts har riksdagen uttalat, att i samband med revisionen av

kommunallagarna frågorna örn införande av kyrkofullmäktiginstitutionen och

om skolårendenas överflyttande till den borgerliga kommunen borde upptagas

till prövning. Såsom jag redan framhållit ämnar chefen för ecklesiastikdepar­

tementet senare i dag föreslå avlåtande till riksdagen av förslag till lagar be­

handlande dessa ämnen. Det av riksdagen uttalade önskemålet, att omförmälda

frågor skola upptagas i sammanhang med revisionen av bestämmelserna rörande

den borgerliga kommunen, kommer sålunda att bliva tillgodosett.

Den sakkunnige har i sitt yttrande anmält, att han den 8 december 1925

fått från Stockholms stadskollegium mottaga en utförlig promemoria med stads-

kollegiets önskemål vid en revision av förordningen örn kommunalstyrelse i

Stockholm. Rörande dessa önskemål har den sakkunnige framhållit, att deras

bedömande och bearbetande förutsatte särskild sakkunskap och erfarenhet. Med

hänsyn härtill har den sakkunnige i nämnda författning föreslagit endast så­

dana ändringar, som påkallades av valbestämmelsernas sammanförande till en

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

94

revisionen synes icke lämpligt. Märkas bör även, att såsom redan berörts

det av 1928 års kommunalförvaltningssakkunniga avgivna förslaget till lag

om stadsstyrelse uppställts på sådant sätt, att det kan infogas i en reviderad

lag örn kommunalstyrelse i stad.

Den sakkunnige har i sitt förslag även berört frågan örn lagstiftning rörande

kommunal fondbildning. Härom har den sakkunnige anfört, att nämnda lag­

stiftningsfrågas lösning, som syntes icke längre kunna undanskjutas, läge utan­

för gränserna för den sakkunniges uppdrag och i alla händelser, att döma efter

föreliggande förslag i ämnet, krävde så invecklade och speciella föreskrifter,

att en särskild lag vore påkallad. I sitt förslag till lagtext har den sakkunnige

alltså begränsat sig till att intaga hänvisning till blivande lagstiftning i ämnet.

I en del av de inkomna yttrandena har gjorts gällande, att nyssnämnda

spörsmål borde upptagas till lösning i samband med den allmänna revisionen

av kommunalförfattningarna. Härvid har på en del håll uttalats, att bestäm­

melser örn fondbildning borde infogas i kommunallagen och icke givas i en sär­

skild författning.

Yad angår frågan örn lagstiftning rörande kommunal fondbildning vill jag

erinra, att riksdagen i skrivelse den 28 april 1911, nr 74, anhållit örn utredning

angående lämpligheten av att, utöver vad nu kunde anses medgivet, stadga rätt

för kommun att för vissa ändamål upplägga fonder samt, därest utredningen

därtill gåve anledning, örn framläggande av de förslag till ändring av bestäm­

melserna i gällande kommunalförordningar, som kunde påkallas. Med anled­

ning av skrivelsen tillkallade chefen för finansdepartementet efter därtill er­

hållet bemyndigande den 9 december 1917 borgmästaren Gunnar Fant att verk­

ställa den begärda utredningen. Till fullgörande av sitt uppdrag avlämnade

denne med skrivelse den 29 september 1919 förslag till lag om kommunal fond­

bildning och vissa i samband därmed stående författningar. Över förslagen in­

hämtades yttranden från ett stort antal statliga och kommunala myndigheter

samt enskilda sammanslutningar.

Naturligen vore det ur flera synpunkter önskvärt, att frågan örn lagstiftning

rörande kommunal fondbildning nu kunde upptagas till lösning. Emellertid

torde detta icke vara möjligt. Mot det föreliggande förslaget hava framställts

betydelsefulla anmärkningar, och ett avgörande synes icke kunna träffas utan

en förnyad grundlig utredning. Härtill kommer, att frågan örn fondbildning

nära sammanhänger med spörsmålen rörande omläggning av det kommunala

budgetväsendet och angående skatteutjämning mellan olika kommuner. För ut­

redning rörande sistnämnda viktiga spörsmål hava som bekant tillkallats sär­

skilda sakkunniga.

Då jag sålunda anser mig nu böra lämna åsido såväl sist omförmälda frågor

som åtskilliga i de inkomna yttrandena berörda spörsmål av reell natur, vill

jag ånyo framhålla, att jag naturligen icke på något sätt tagit ställning till där

avsedda sakliga problem. Slutligt avgörande rörande desamma torde böra träffas

i annat sammanhang och synes i en del fall icke kunna ske utan ytterligare

utredning.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 99.

96

Lagens formella uppställning under en huvudrubrik, »Kommunallag», och

tre olika avdelningar, innehållande bestämmelser om kommunalstyrelse på landet,

i stad samt om köpingar och municipalsamhällen, kunde vid första överblicken

synas nog så tilltalande, men vid närmare granskning framträdde vissa olägen­

heter med en dylik uppställning. Motsvarighet till kommunallagens uppställ­

ning erbjöde visserligen t. ex. hälsovårdsstadgan och brandstadgan; men mellan

dessa författningar och den nu framlagda kommunallagen förekomme dock

väsentliga artskillnader. Saväl hälsovårdsstadgan som brandstadgan innehölle

nämligen, utom de kapitel, som innefattade bestämmelser uteslutande för stad

och uteslutande för landet, stadganden, som vöre för stad och landet gemen­

samma, Någon sådan gemensam del för landet oell stad förekomme icke i för­

slaget till kommunallag, då utredningsmannen, för att undgå besvärande hän­

visningar, med avsikt undvikit gemensamma bestämmelser. Därmed bortfölle

också behovet av en gemensam lag. I sak skulle anordningen med en gemen­

sam lag icke spela någon egentlig roll, då ju avdelningarna var för sig ändock

vore självständiga, men vid lagens publicering kunde berörda omständighet

spela en viss roll. _ Sammanfattades icke avdelningarna i en gemensam lag,

kunde de var för sig tillhandahållas allmänheten, vilket ju bleve billigare än örn

de nödvändigtvis måste publiceras tillsammans. Vidare borde uppmärksammas

de svårigheter, som med en gemensam lag följde vid åberopande av lagen med

därav föranledda hänvisningar och citat.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har framhållit i huvudsak:

Det väsentliga skälet för en enda lag syntes vara, att de gemensamma reg­

lerna för land och stad med ett sådant förfaringssätt kunde sammanföras i en

allmän del, dit hänvisningar på andra punkter kunnat lämnas. Den sakkunnige

hade emellertid ansett, att användningen av författningarna försvårades genom

en dylik metod. Denna uppfattning delade styrelsen. Det vore otvivelaktigt

en väsentlig fördel, att kommunalmännen icke tvingades använda författningar,

som genom hänvisningar och specialbestämmelser måste med nödvändighet bliva

svårhanterliga, i synnerhet för lekmannen. Men då syntes också det verkligt

bärande skälet för sammanslagningen bortfalla. Att denna »betonar samhörig­

heten och framhåller så väl överensstämmelserna som skiljaktigheterna» kunde

ju vara ägnat att väcka tillfredsställelse hos lagstiftaren men torde knappast

vara av någon större betydelse för kommunalmannen, som oftast hade att till-

lämpa och orientera sig endast i en av författningarna, den för landsbygden

eller den för stad gällande.

Liknande synpunkt er hava anförts av styrelsen för svenska landstingsför­

bundet, som yttrat bland annat:

Det föreslagna systemet skulle medföra, att i den nya lagen örn kommunal­

styrelse vart och ett av de olika paragrafnumren skulle förekomma ända upp

till 15 gånger. För angivande av ett lagrum skulle genomgående krävas tre

bestämningar: avdelning, kapitel och paragraf. För gemene man, som vänjt

sig vid det nuvarande systemet, skulle den nya ordningen givetvis bliva en

källa till misstag och felhänvisningar. Ihågkommas borde också, att gemene

man vanligen hade att tillämpa allenast bestämmelserna för landsbs^gd eller

för stad och att det följaktligen för honom icke kunde anses såsom en vinst,

att samtliga bestämmelser återfunnes i en enda lag, samt att det nya systemet

under alla förhållanden måste betecknas såsom en halvmesyr, eftersom bestäm­

melserna om den kyrkliga primärkommunen och landstinget alltjämt skulle in­

rymmas i särskilda lagar. Styrelsen kunde icke finna annat än att förordning­

arna rörande den borgerliga primärkommunen alltjämt borde utgöra tvenne

skilda lagar, den ena avseende de egentliga landskommunerna samt köpingar

och municipalsamhällen, den andra städerna,

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

Komraunal-

författnings-

sakkunniga

1923.

Chefen för

socialdeparte­

mentet 1924.

Den

sakkunnige.

för civildepartementet, statsrådet Svensson, att lian anslöte sig till de sakkun­

nigas yttrande om önskvärdheten att framdeles samtliga bestämmelser angående

de kommunala representantvalen utbrötes ur kommunallagarna och samman­

fördes till en gemensam kommunal vallag, i vilken skulle ingå jämväl den då

föreslagna lagen örn rätt för vissa väljare att utan inställelse inför valförrättare

avgiva valsedel vid vissa kommunala val samt örn behandling av valsedelsför-

sändelse.

I kommunalförfattningssakkunnigas den 31 januari 1923 avgivna betänkande

IV med förslag till lag om landsting m. m. framhölls bland annat, att vid lag­

förslagets uppställning och vid avfattningen av bestämmelserna om val av lands­

tingsman beaktats, att en kommunal vallag gång efter annan bebådats, och att

i en sådan vallag, som alltså syntes vara att motse, skulle sammanföras samt­

liga kommunallagars med varandra likartade stadganden örn sättet för de kom­

munala representantvalens förrättande och därmed sammanhängande frågor.

Vid anmälan i statsråd den 19 mars 1924 av de sakkunnigas förslag fram­

höll chefen för socialdepartementet, statsrådet Malm, att han godkände de sak­

kunnigas förslag, såvitt anginge ärendets formella behandling, bland annat

därför, att genom den förändrade uppställningen ett överförande framdeles av

valbestämmelserna till en tilltänkt för kommunala val gemensam vallag i hög

grad underlättades.

Den sakkunnige har, såsom jag redan berört, framhållit, att ett viktigt led

i revisionsarbetet uppenbarligen vore, att de vidlyftiga och tyngande bestäm­

melserna örn val utbrötes och upptoges i en för land och stad gemensam lag­

stiftning. Härom har den sakkunnige anfört bland annat följande:

Vad detta moment anginge, vore det antagligt, att man i de framställda

yrkandena närmast tänkt på införandet av en kommunal vallag, ersättande

valbestämmelserna i nuvarande landstingslag samt förordningar örn kommu­

nalstyrelse på landet och i stad ävensom i en blivande på principen örn kyrko­

fullmäktige byggd lag om församlingsstyrelse. En sådan kommunal vallag

skulle emellertid nödvändigtvis komma att huvudsakligen innehålla bestäm­

melser parallella, eller t. o. m. liklydande, med de i lagen örn val till riksdagen

upptagna föreskrifterna örn val till andra kammaren och örn elektorsval. För­

delarna av en särskild vallag skulle sålunda långt ifrån fullständigt vinnas.

Åtminstone borde man till den nya vallagen överflytta bestämmelserna örn val

till andra kammaren, med bibehållande av lagen örn val till riksdagen såsom

en lag örn val till riksdagens första kammare. Det hade emellertid synts den

sakkunnige mera praktiskt att till vallagen överflytta samtliga bestämmelser

om representantval, så att endast en »vallag» behövde anföras och bestämmel­

serna örn elektorsval fullständigt återfinnas i samma lag.

Bestämmelser örn rätt för väljare att i vissa fall avgiva valsedel utan per­

sonlig inställelse inför valförrättaren återfunnes nu dels, på två skilda ställen,

i lagen örn val till riksdagen, dels, beträffande kommunala val, i en särskild

lag, som, på grund av hänvisning i lagen örn val till riksdagen, även ägde till-

lämpning å elektorsval. Med anledning av dessa bestämmelsers speciella be­

skaffenhet och jämförelsevis stora omfång hade den sakkunnige ansett lämp­

ligt att upptaga dem i en till vallagen sig anslutande lag örn valsedelsför-

sändelser.

Däremot hade innehållet i 1921 års lag med vissa föreskrifter i fråga örn

98

Kungl. Maj.ts proposition nr 99.

Chefen för

ecklesiastik­

departe­

mentet.

Kyrko-

fullmäktig-

sakkunniga.

Utkasten.

Härefter anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Lindskog,

följande.

Såsom chefen för socialdepartementet redan framhållit, har jag för avsikt

att senare i dag föreslå avlåtande till riksdagen av proposition med förslag till,

jämte annat, lag örn församlingsstyrelse, lag örn församlingsstyrelse i Stock­

holm och lag örn införande av lagen örn församlingsstyrelse m. m. Enligt för­

slagen skall i församling med mera än 3,000 invånare församlingens beslutande­

rätt med undantag för vissa grupper av ärenden utövas av kyrkofullmäktige.

Hörsamling med 3,000 invånare eller därunder äger att åt kyrkofullmäktige

uppdraga beslutanderätt, som nu nämnts. Samma regler skola gälla beträf­

fande så kallad kyrklig samfällighet. I Stockholms stads territoriella försam­

lingar skola kyrkofullmäktige alltid finnas. Kyrkofullmäktige skola väljas av

dem som äga rösträtt å kyrkostämma. Yarje röstberättigad äger en röst. Man­

dattiden för fullmäktige är fyra år, räknade från och med den 1 januari året

näst efter det, då valet skedde.

Det synes lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan örn sättet för val

av kyrkofullmäktige. Härvid vill jag till en början erinra, att enligt de av

kyrkofullmäktigsakkunniga framlagda förslagen, vilka inneburo ett fakultativt

införande av kyrkofullmäktige, reglerna örn val av dylika fullmäktige utformats

i huvudsaklig överensstämmelse med vad som stadgats rörande val av fullmäktige

inom den borgerliga kommunen. Val av fullmäktige skulle sålunda förrättas på

landet inför den valnämnd, som enligt lagen örn val till riksdagen utses för val

till andra kammaren, samt i stad inför magistraten. Val skulle verkställas

under tiden mellan den 16 september och den 30 november men skulle icke få

utsättas å dag, då landstingsmannaval för distriktet förrättades. Däremot an-

sågo de sakkunniga särdeles lämpligt, att k y rk o f u 11 m ä k ti g v al en, där det läte

sig göra, ägde rum samtidigt med val av kommunal- eller stadsfullmäktige,

med vilka val de enligt de sakkunnigas mening vore av mera likartad karaktär.

Med avseende å valen, deras kungörande och förrättande, röstning utan personlig

inställelse, utseende av efterträdare åt fullmäktig, som avgår före den be­

stämda tjänstgöringstidens utgång, samt besvär över val skulle lända till efter­

rättelse på landet vad för val av kommunalfullmäktige och i stad vad för val

av stadsfullmäktige vore eller bleve stadgat.

I de inom ecklesiastikdepartementet uppgjorda utkasten hade föreskrif­

terna örn val av kyrkofullmäktige sammanförts med bestämmelserna om

val av landstingsman samt kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige

till en särskild lag med rubriken: lag örn kommunala val. Föreskrif­

terna örn val av kyrkofullmäktige voro i huvudsak lika med de gällande reg­

lerna örn kommunalfullmäktig- och stadsfullmäktigval. Val skulle således för­

rättas på landet inför valnämnden och i stad inför magistraten eller dess depu­

terade. I vissa fall kunde val utsättas att äga rum å särskilda dagar. Val-

sedelsförsändelse finge användas av såväl äkta make som person tillhörande

viss yrkes- eller tjänstegrupp. Valen skulle vara proportionella och preliminär

röstsammanräkning äga rum. I fråga om tid för kyrkofullmäktigval innehöll

100

Kungl. Moj:ts proposition nr 99.

102

Domkapitlet ville på det bestämdaste motsätta sig vad som i berörda av­

seende föreslagits, ty ehuru det kunde synas gälla en obetydlig formsak, rörde

det sig här i själva verket örn en livsfråga för den svenska kyrkan. Likställan­

det av kyrkofullmäktigeval med rent kommunala val och kyrkostämmans bort-

eliminerande såsom valkorporation betydde det principiella utplånandet av det

kyrkliga församlingsbegreppet, vars uttryck kyrkostämman vore, det innebure

faktiskt ett hot mot den svenska folkkyrkans självständiga tillvaro, ett utplå­

nande av dess egenart såsom en andlig institution. Det vore en contradictio in

adjecto att tala örn »utkast till lag örn församlingsstyrelse», när den kyrkliga

kommunen uppslukats av den borgerliga, när den kyrkliga representationen

bleve en rent borgerlig angelägenhet och utgifterna för kyrkliga ändamål bleve

intet annat än blott kommunalt-ekonomiska frågor. Kyrkofullmäktigevalen

skulle dessutom nästan tvingas in under politiska synpunkter därigenom, att

valkretsarna så vitt möjligt skulle sammanfalla med valkretsarna vid kommu­

nal- eller stadsfullmäktigeval, och det proportionella valsättet skulle draga in

kyrkan i de politiska partistriderna och direkt motverka det idealet, att kyrkan

måtte stå över de politiska partierna. Det karolinska enväldets identifierande

av det andliga och världsliga samfundet hade i modern tid återuppstått i en

socialistiskt färgad statsabsolutism, som kvävde kyrkans självständiga liv och

hävdade den absoluta statskyrkotanken. Men det ginge ej i nutiden att vid­

hålla Kristofer Jakob Boströms princip örn kyrkan såsom den för religiösa

ändamål organiserade staten; sekulariseringen hade på hart när alla områden

av kultur- och samhällslivet fortskridit därhän, att förutsättningarna för en

sådan statskyrkoteori helt saknades. När sekulariseringen i så ytterlig grad

gjort sig gällande, vore det då rimligt att genom lagstiftning söka lägga kyrkan

helt under kommunen eller staten, då dessutom den samtida kyrkohistorien

visade en helt motsatt tendens, såsom framgått till exempel av den evangeliska

kyrkans ställning i det nutida Finland och Tyskland. En lagstiftning, sorn be­

rörde det kyrkliga området, måste klart fatta i sikte, att statens (respektive

kommunens) och kyrkans subjekt numera icke sammanfölle samt draga slut­

satserna därav. En statens och kommunens absolutism över den svenska kyrkan

kunde ej principiellt hävdas rent kyrkorättsligt sett och borde därför ej få sätta

sin prägel på en lagstiftning, som principiellt kunde få de mest vittgående

följder för denna kyrka. Vid all kyrklig lagstiftning borde det målet stå klart

såsom den förutsättning, från vilken man utginge, och såsom det ideal, mot

vilket man strävade: en andligt fri folkkyrka i förtroendefull samverkan med

den svenska staten. Val av kyrkofullmäktige vore icke ett rent kommunalt utan

ett kyrkligt val och borde därför enligt domkapitlets bestämda mening för­

rättas med kj-rkostämman såsom valkorporation och kyrkorådet såsom val­

nämnd.

Domkapitlet i Västerås har motiverat sin ståndpunkt sålunda:

Det förefölle väl ändamålsenligast liksom med sakens natur närmast över­

ensstämmande, att val av kyrkofullmäktige skedde genom kyrkostämman såsom

den primära korporationen för kyrkans angelägenheter. Men nu hade bestäm­

melserna därom blivit vid sidan av sådana för åtskilliga valförrättningar inom

den världsliga kommunen inryckta i en gemensam s. k. lag för kommunala

val. Det kunde icke undgå domkapitlet att specifikt kyrkliga intressen där­

igenom blivit mindre val tillgodosedda. Det hade av de föreliggande förslagens

upphovsmän ansetts, att valen till ett kyrkligt institut skulle i allo likställas

med valen till t. ex. stads- eller kommunalfullmäktige. Även den myndighet,

som skulle handhava valen, borde enligt förslaget vara densamma, den s. k.

valnämnden, och örn valtiderna lämnades ungefär liknande bestämmelser i fråga

om de olika valen. Att det emellertid icke borde anses lämpligt, att valmännen

Kungl. Maj:ts proposition nr 90.

104

Chefen för

ecklesiastik­

departementet.

Romme att gå i riktning mot deras allt bestämdare åtskiljande. En konsekvens

av att valen till kyrkofullmäktige helt inordnades bland de kommunala valen,

bleve med ali säkerhet att även på dessa val enbart eller alldeles övervägande

politiska synpunkter komme att läggas, utan hänsyn till det kyrkliga livets

särskilda villkor och behov. Detta framhävdes ytterligare genom den propor­

tionella valmetoden.

Gemensam valdag med övriga val, de detaljerade och för politiska förhållan­

den skrivna bestämmelserna örn proportionellt valsätt, de yttre formerna för

valet, allt talade sålunda för att valet av kyrkofullmäktige icke komme att

skiljas från övriga val. Det syntes därför domkapitlet lämpligast, att bestäm­

melserna örn utseende av kyrkofullmäktige borde utgå ur den föreslagna lagen

örn kommunala val. I stället borde intagas erforderliga bestämmelser i kap. 3

av lagen örn församlingsstyrelse.

Valet av kyrkofullmäktige borde sålunda ske inför vederbörande kyrko- och

skolråd, men inför kyrkorådet allenast, då skolärendena utgöra en kommunal

angelägenhet. På dessa råd finge sedan ankomma att ordna själva valförrätt­

ningen med röstuppsamlandet och röstsammanräkningen. Råden eller rådet

skulle vidare förklara, vilka som genom omröstningen blivit valda.

Vad först angår frågan örn valsättet vid val av kyrkofullmäktige anser jag

uppenbart, att möjlighet bör finnas att förrätta dessa val med tillämpning av

den proportionella valmetoden. Denna metod torde i en del fall vara nödvändig

för att bereda olika meningsriktningar en rättvis representation bland full­

mäktige. Att göra tillämpningen av det proportionella valsystemet beroende på

beslut av församlingen i varje särskilt fall synes emellertid mindre lämpligt.

Betydande svårigheter av praktisk art möta, då det gäller att bestämma, i vilken

ordning ett dylikt beslut skulle kunna fattas. Tillräckliga skäl torde för övrigt

icke föreligga att i detta hänseende i fråga örn val av kyrkofullmäktige upp­

ställa andra regler än de som gälla för fullmäktigval i övrigt. Vid kyrkofull-

mäktigval synes således böra i huvudsak tillämpas samma valsätt som vid val

av kommunal- eller stadsfullmäktige.

Vidkommande härefter frågan örn valförrättare vid val av kyrkofullmäk­

tige kunna naturligen vissa skäl anföras för den uppfattningen, att dessa val

böra äga rum inför annan myndighet än de kommunala valen. För vinnande av

detta önskemål skulle kunna föreskrivas, att de kyrkliga valen skola förrättas

antingen på kyrkostämma inför dess ordförande eller ock vid en fristående för­

rättning inför en särskild valförrättare, utsedd allenast för dessa val. Båda

nu anförda utvägar synas emellertid vara förenade med betydande praktiska

olägenheter.

Tydligt torde sålunda vara, att vid val av kyrkofullmäktige måste finnas möj­

lighet att i folkrika eller vidsträckta församlingar fördela valet på olika vallokaler.

Vid 1928 års riksdagsmannaval voro 14 församlingar i Stockholm delade i 6

eller flera valdistrikt och av rikets landskommuner, vilka i regel sammanfalla

med församling, voro 466 delade i valdistrikt, därav 34 i 6 eller flera distrikt.

Då förrättningen sålunda i många fall måste äga rum i skilda lokaler, synes

det mindre lämpligt att låta densamma äga karaktär av kyrkostämma. Här­

till kommer, att de vanliga reglerna beträffande dylik stämma icke kunna

oförändrade tillämpas å valförrättning. För dylik förrättning synes nämligen

Kungl. Majlis proposition nr 99.

105

böra gälla, att överläggning icke må förekomma och att fullmaktsröstning ej

må äga rum. I gällande förordning om kommunalstyrelse i stad föreskrives

visserligen, att stadsfullmäktige, där val sker samfällt, skola väljas vid allmän

rådstuga, men denna fiktion har borttagits i det av den sakkunnige framlagda

förslaget till vallag.

Nu anförda skäl kunna icke åberopas mot förslaget, att val av kyrkofullmäk­

tige skall ske inför en särskild valförrättare. Detta förslag är emellertid ägnat

att väcka betänkligheter av annan art. Ofta torde det bliva svårt att finna till­

räckligt många personer, som äro skickade och villiga att tjänstgöra såsom val­

förrättare vid kyrkofullmäktigval. Antalet personer, vilka skola fungera som

valförrättare, måste, då antalet valdistrikt är stort, bliva ganska avse­

värt. Vidare kan det starkt ifrågasättas, huruvida de kyrkliga myndig­

heterna äro i stånd att på ett tillfredsställande sätt verkställa samman­

räkning av de avgivna rösterna. Sådan sammanräkning, vilken skall ske

med tillämpning av proportionell metod, erbjuder ofta betydande vansk­

ligheter. Därjämte bör den sammanräknande myndigheten förvara de av­

givna röstsedlarna och verkställa ny sammanräkning, då fullmäktig under

mandattiden avgår. Tydligt torde vara, att den slutliga sammanräkningen

icke kan utföras av valförrättaren. Denna uppgift torde därför — örn man

önskar att förrättningen skall omhänderhavas av kyrklig myndighet — böra

överlämnas åt domkapitlen. För dem skulle emellertid detta arbete, även om

sakkunniga biträden i viss utsträckning kunna anlitas, vara förenat med stora

svårigheter.

De olägenheter, som nu berörts, torde kunna i huvudsak undvikas, därest

handhavandet av kyrkofullmäktigvalen uppdrages åt de organ, som hava att

eljest verkställa allmänna val, nämligen på landet valnämnden och i stad magi­

straten. Dessa organ, av vilka valnämnden utsetts endast för denna uppgift,

hava vunnit förtrogenhet med valarbetet, och hos såväl magistrater som läns­

styrelser finnes numera en rik erfarenhet rörande röstsammanräkning. Med

hänsyn härtill synes det föga lämpligt att skapa särskilda organ för de relativt

fåtaliga kyrkofullmäktigvalen. De invändningar, som framställts mot försla­

get att förlägga de kyrkliga valen till nämnda valförrättare, äro icke heller över­

tygande. Även örn man ej helt får bortse från att den föreslagna ordningen kan

i någon mån öka faran för att berörda val komma att ske efter partipolitiska

synpunkter, torde denna omständighet icke böra tillerkännas avgörande vikt.

För frågan örn församlingsmedlemmarnas uppdelning efter partilinjer lärer

det nämligen vara av ringa betydelse, om valet äger rum inför borger­

ligt eller kyrkligt organ. Ej heller torde fog finnas för det gjorda på­

ståendet, att valens förrättande inför borgerligt organ skulle leda till ett ut­

plånande av det kyrkliga församlingsbegreppet och innebära ett hot mot kyr­

kans självständiga tillvaro. Vissa kyrkliga uppgifter handhavas redan nu av

borgerliga myndigheter, utan att därav försports några ödesdigra verkningar,

och sådana torde ej heller inträda genom att det tekniska valarbetet uppdrages

Kunyl. Majus proposition nr i),9.

Paragraf­

följden.

Den sak­

kunnige.

åt borgerliga organ. Vad slutligen angår de svårigheter, som kunna uppstå

därigenom att gränserna för valkretsar och valdistrikt vid borgerliga val icke

följa församlingsgränserna, torde dessa svårigheter kunna undanröjas genom

vissa ändringar i de i utkastet till vallag föreslagna bestämmelserna.

Ehuru det sålunda torde vara lämpligt, att val av kyrkofullmäktige äger

rum inför borgerliga organ, synes det riktigt, att församling erhåller rätt att

i någon mån vara representerad vid valförrättningen. Detta torde kunna ske

på det sätt, att möjlighet beredes församling att utse en särskild representant att

såsom ledamot i valnämnden eller magistraten eller såsom särskild deputerad

jämte magistratens deputerade tjänstgöra vid kyrkliga val.

Beträffande slutligen frågan om tiden för val av kyrkofullmäktige torde det

vara nödvändigt, att valen utsättas till annat år än det, då val av kommunal-

och stadsfullmäktige äga rum. Utsättande av flera val till ett och samma år

torde nämligen böra ske allenast då valen kunna sammanföras till en förrätt­

ning. Att sammanföra kyrkliga val med nyss nämnda borgerliga val torde

emellertid icke vara tillrådligt. De sistnämnda hava nämligen i stor utsträck­

ning — vid 1926 års val i omkring hälften av alla valkretsar — sammanförts

med landstingsmannaval, och att samtidigt förrätta tre olika val torde knappast

vara möjligt. Ett sammanförande av kyrkofullmäktigval med val till riks­

dagens andra kammare är med hänsyn till valens olika karaktär mindre

lämpligt. Med hänsyn till det anförda torde allmänna val av kyrkofullmäktige

böra förrättas året efter det, då allmänna kommunala val äga rum. Kyrko­

fullmäktigval böra således hållas första gången under år 1931.

Då sålunda i allt väsentligt samma regler böra gälla för val av kyrkofull­

mäktige och val av kommunal- och stadsfullmäktige, synes det lämpligt, att

erforderliga föreskrifter rörande samtliga dessa val sammanföras i en lag.

Emellertid torde i lagens rubrik böra utmärkas, att lagen avser även kyrkliga

val. Härigenom framhäves ock tydligare den olikhet, som består mellan kyrk­

liga och borgerliga val.

Härefter fortsätter chefen för socialdepartementet, statsrådet Lubeck:

Jag ansluter mig till den uppfattning, som sålunda uttalats av chefen för

ecklesiastikdepartementet. I vallagen, som alltså bör innehålla regler rörande

kommunala och kyrkliga val, torde för vinnande av överensstämmelse med lagen

örn val till riksdagen böra inarbetas föreskrifter örn valsedelsförsändelser vid

förstnämnda båda grupper av val.

Med frågan örn uppställningen av lagarna örn kommunalstyrelse på landet

och i stad samt örn kommunala och kyrkliga val sammanhänger spörsmålet örn

paragrafföljden inom desamma.

Den sakkunnige har för att eventuella ändringar skulle kunna lättare före­

tagas utan genomgående rubbning av paragrafernas nummer och i syfte att så

mycket som möjligt genom paragrafnumreringen framhålla motsvarigheten mel­

lan bestämmelserna för landsbygd och stad indelat de olika avdelningarna i

kapitel med särskild paragraf följd,

106

Kungl.

Majus proposition nr 99.

Övriga

lagförslag.

till slutlig behandling och komma förmodligen att föranleda ändringar i de nu

föreslagna lagarna. Nämnda lagar böra därför såsom redan nämnts bilda en ram,

i vilken nya eller ändrade bestämmelser lätt kunna infogas. Detta underlättas

i hög grad, om varje kapitel erhåller särskild paragraf följd. Därest paragrafe-

ringen göres genomgående för varje lag, kunna ändringar i regel icke vidtagas

utan att antingen omnumrering verkställes av ett stort antal paragrafer, med

därav följande ändringar i fråga örn hänvisningar, eller ock — såsom skett be­

träffande de nu gällande kommunalförordningarna — nya bestämmelser in­

fogas i paragrafer, med vilka de icke äga något egentligt sakligt sammanhang.

Väljes sistnämnda utväg, torde lagarna snart komma att förlora den systema­

tiska uppställning man nu velat vinna och syftet med den verkställda revisio­

nen förfelas. Naturligen är det även en viss fördel, att likartade bestämmelser

för lands- och stadskommuner återfinnas under samma paragrafnummer. Ej

heller torde den särskilda paragrafföljden medföra några egentliga svårigheter

vid citering. Då jag, som redan berörts, föreslår särskilda lagar för land och

stad, blir citeringen avsevärt enklare än beträffande sakkunnigförslaget, och att

beteckna ett lagrum i de föreslagna kommunallagarna genom angivande av

kapitel och paragrafnummer torde ej erbjuda större svårigheter än att såsom nu

sker på samma sätt angiva en bestämmelse i t. ex. de civilrättsliga balkarna eller

strafflagen. Antagligen komma även, därest de föreliggande förslagen antagas,

lagarna att utgivas med sådan typografisk uppställning, att deras begagnande

därigenom underlättas. I fråga örn vallagen föreligger icke samma behov av-

ändringar, som nu berörts, och i denna lag synes därför en fortlöpande para-

grafering vara att föredraga.

De av den sakkunnige framlagda förslagen till lagar örn ändring i förord­

ningen örn kommunalstyrelse i Stockholm, örn ändrad lydelse i viss del

av lagen örn landsting ävensom om införande av de nsm bestämmelserna anser

jag mig böra i huvudsak biträda. Den sakkunniges förslag till lag örn propor­

tionellt valsätt vid vissa val inom landsting, å kommunalstämma m. m. har inom

ecklesiastikdepartementet omarbetats och därvid utsträckts att gälla även val

inom kyrkofullmäktige. Tillika har såsom redan berörts inom nämnda departe­

ment uppgjorts utkast till lag örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i 1919

års lag örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indel­

ning. Jämväl omförmälda båda förslag synas ägnade att läggas till grund för

lagstiftning. Förslaget till lag örn ändring i viss paragraf i kyrkostämmoför-

ordningen har blivit onödigt till följd av utkastet till lag örn församlingsstyrelse.

I de förslag till lagar, som sålunda föreligga, har jag — huvudsakligen med

anledning av de inkomna yttrandena — vidtagit vissa ändringar. För dessa vill

jag redogöra i det följande. Därjämte hava vidtagits en del jämkningar av

väsentligen formell art, för vilka någon motivering icke torde erfordras. I det

följande betecknas förordningen örn kommunalstyrelse på landet med L och

förordningen örn kommunalstyrelse i stad med S.

108

Kungl. Majlis proposition nr 99.

F. L. 1:

3—5.

Deri sak­

kunnige.

Yttrande.

Departements­

chefen.

Den sak­

kunnige.

Yttrande.

Departements­

chefen.

Den sak­

kunnige.

Den sakkunnige ^Ilar med hänsyn till numera rådande förhållanden utbytt

uttrycket »offentlig ämbetsmyndighet» mot »staten eller landsting».

Styrelsen för svenska stadsförbundet har ansett det tidigare använda uttryc­

ket »offentlig ämbetsmyndighet» lämpligare och har härom anfört bland annat:

o Kommun kunde t. ex. icke befatta sig med ärende vars prövning ankomme

på domstol (t. ex. fråga örn tolkning av viss löneutfästelse). I andra fall kunde

t. ex. stadsfullmäktige icke besluta i ärenden, som ankomme på taxeringsnämnd

eller byggnadsnämnd. Uttrycket staten som beteckning för nämnda myndig­

heter syntes inadekvat. I vissa fall kunde det ankomma på både stat och kom­

mun att »handhava» en och samma angelägenhet. Men kommunen finge då icke

befatta sig med de delar av denna angelägenhet, som respektive statsmyndighet

handlade enligt lag. Det syntes vara gränsen mellan kommunen och offentlig

myndighets kompetensområde, icke mellan stat och kommun det här gällde.

I likhet med stadsförbundets styrelse finner jag det kunna ifrågasättas, huru­

vida beteckningen staten i detta fall är lämplig. Naturligen äger kommunen

icke upptaga sådana ärenden, vilka enligt gällande författningar skola hand­

läggas till exempel av magistraten eller hälsovårdsnämnden, men att beteckna

dessa myndigheter såsom staten synes ej överensstämma med allmänt språk­

bruk. Därest undantag göres för de uppgifter, som åvila landsting, borde lik­

nande förbehåll upptagas för de frågor, som skola handhavas av väghållnings-

distrikt. Det synes mig lämpligare att i denna paragraf endast föreskriva, att

kommunen äger vårda sina medlemmars gemensamma ordnings- och hushåll-

ningsangelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande bestäm­

melser tillkommer annan.

Uti andra punkten av § 2 i den sakkunniges förslag har intagits en erinran,

att örn avsättande av medel till fond och örn förvaltande och användande av

sålunda bildad fond gäller vad särskilt må stadgas.

Härom har styrelsen för svenska stadsförbundet anfört, att, då berörda fråga

sedan 1919 icke varit föremål för något livligare intresse från statsmakternas

sida, det vore omotiverat att i lagen liksom giva ett förhandslöfte örn en lag­

stiftning på området. En eventuell hänvisning hade naturligare sin plats i

stadgandena örn statförslagets uppgörande, då det ju vore ur nämnda bestäm­

melser förbudet mot fondering finge utläsas.

Såsom jag redan framhållit torde frågan om bestämmelser rörande kom­

munal fondbildning icke för närvarande kunna lösas. Att vid sådant förhål­

lande i det nu föreliggande förslaget intaga hänvisning till föreskrifter i nämnda

ämne synes icke påkallat. Märkas bör även, att det icke nu kan bedömas, huru­

vida dylika föreskrifter skola infogas i kommunallagarna eller meddelas i sär­

skild författning. Det är antagligt, att även örn sistnämnda form väljes för ut­

färdande av erforderliga stadganden, därav föranledas vissa ändringar i kom­

munallagarna, till exempel i fråga örn kvalificerad majoritet.

§§ 4 och 5.

Dessa paragrafer motsvara L. § 5 och sakkunnigförslaget §§ 3 och 4.

Den sakkunnige har dels ansett lämpligt att i § 3 uttryckligen nämna de

110

Kungl. Majlis proposition nr 99.

F. L. 1:

6-7.

Den sak­

kunnige.

Yttranden.

Departements­

chefen.

hava givits bestämmelser örn rätt att föreskriva böter för överträdelse av hälso-

vårdsstadganden och brandordning. Enligt lagen den 14 oktober 1914 örn före­

kommande och släckning av skogseld kan stadgas vite för överträdelse av ord­

ningsföreskrift, som antages med stöd av nämnda lag. Med hänsyn härtill synes

det icke erforderligt att i förevarande paragraf beröra stadgar till främjande av

hälsovård eller vård om brandväsendet.

Då enligt hälsovårdsstadgan och brandstadgan hälsovårdsordning och brand­

ordning under vissa förhållanden kunna antagas för område på landet utan

iakttagande av de för stad gällande föreskrifterna, har andra stycket erhållit

en något ändrad lydelse.

§ 7.

Denna paragraf motsvarar L. § 6.

Ben sakkunnige har tillagt en erinran örn underställningsplikten, varemot

sista stycket såsom bredvid § 2 överflödigt uteslutits. Med anledning av kom­

munalnämndens överinseende över särskilda verkställighetsorgan har i sakkun­

nigförslaget »eller» utbytts mot »jämte». För berörda organs uppgift har an­

vänts ett något fylligare uttryck, som syntes bättre svara mot de nutida för­

hållandena.

Kommunalfullmäktige i en kommun hava anfört, att erfarenheterna från den

tid kommunalfullmäktiginstitutionen nu varit införd i flertalet av landets

större kommuner syntes giva stöd för den meningen, att någon olägenhet av denna

institutions obligatoriska införande i landets alla kommuner av den art, att den

uppvägde fördelen, näppeligen kunde befaras. Undersökning i nämnda avse­

ende borde därför verkställas innan ny kommunallag utfärdades, och, i den

händelse sådan undersökning bekräftade nyssberörda antagande, lagförslaget

omarbetas med hänsyn därtill.

Styrelsen för svenska stadsförbundet har ansett hänvisningen till stadgandena

örn underställning onödig i samband med bestämmelserna örn beslutanderätt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har icke kunnat förorda utbytet av ordet »eller»

mot »jämte». Enligt länsstyrelsens mening bleve bestämmelsen otydlig, i det

att med visst stöd av ordalagen skulle kunna göras gällande, att kommunal­

nämnden kunde i en fråga, däri beslut fattats av särskilt utsedd styrelse, be­

sluta annorlunda och därigenom upphäva styrelsens beslut.

Någon anledning att nu verkställa utredning rörande obligatoriskt införande

av fullmäktiginstitution även i landets mindre kommuner torde icke föreligga.

De nuvarande bestämmelserna i detta hänseende böra bibehållas i sak oför­

ändrade.

I likhet med stadsförbundets styrelse finner jag tillräcklig anledning ej före­

ligga att här upptaga en hänvisning till bestämmelserna örn underställning. Det

kan även göras gällande, att en erinran örn underställning, vilken berör endast

frågan örn ett fattat beslut skall vinna bindande kraft, knappast har sin plats

i denna paragraf, som såvitt nu är i fråga blott angiver, av vem beslutande­

rätten i kommunens angelägenheter skall utövas.

Det föreslagna utbytet av ordet »eller» mot »jämte» torde såsom länssty-

112

Kungl. Majlis proposition nr 99.

F. L. 1: 9.

Yttranden.

Departements­

chefen.

testamente föreskrivits, att avkastningen av en donation skulle disponeras enligt

beslut av socknemännen.

Nämnda av den sakkunnige framlagda förslag till lag örn kommunalfullmäk­

tiges, municipal fullmäktiges och stadsfullmäktiges befogenhet m. m. innefattar

föreskrift, att utan hinder av vad eljest må vara i lag eller författning stadgat

kommunal-, municipal- och stadsfullmäktige samt deras ordförande skola äga

den befogenhet, som för varje fall i kommunallagen sägs. Lagen skulle enligt

den sakkunniges mening erhålla civillags natur. Anledningen härtill vört1, att

efter föregående försök att bestämma omfattningen av fullmäktiges befogenhet

uppstått tvivelsmål, huruvida en i civillag meddelad bestämmelse kunde anses

på giltigt sätt modifierad genom kommunallagstiftning.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har anfört, att en över­

flyttning till kommunalfullmäktige av justeringen av debiterings- och uppbörds-

längden skulle bidraga att göra gränsen mellan kommunalstämmans och kom­

munalfullmäktiges beslutanderätt klarare, då däremot nuvarande bestämmelser

ofta utgjorde utgångspunkten för ren missuppfattning om såväl justeringen

av längden som ock örn kommunalfullmäktigeinstitutionens ställning som kom­

munens beslutande organ. Jämväl kommunalfullmäktige i 2 kommuner

hava ansett, att justeringen av nämnda längd borde överflyttas till full­

mäktige. Kommunalfullmäktige i en av dessa kommuner hava hemställt,

att kommunalstämman måtte helt avskaffas i de kommuner, där fullmäk­

tige finnas. I detta sammanhang må nämnas att kommunalfullmäktige i

några kommuner uttalat, att förfarandet vid justering av längden borde om­

läggas och denna justering uppdragas åt kommunalnämnden.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har ansett, att bland de ärenden, som i

kommuner med kommunalfullmäktige skola handläggas av kommunalstämman,

borde upptagas även bestämmande av plats för kommunalstämmans samman­

träden och för förvarande av stämmans protokoll.

Den viktigaste av de frågor, som i kommun, där kommunalfullmäktige fin­

nas, nu handläggas av kommunalstämman, är — vid sidan av frågor örn avskaf­

fande av fullmäktige och örn fullmäktiges antal — justering av debiterings-

och uppbördslängden. I det följande kommer jag att föreslå sådan ändring

härutinnan, att granskning av debiterings- och uppbördslängden ålägges kom­

munalnämnden. Jag anser emellertid icke detta utgöra tillräcklig motivering

att i kommuner, där kommunalfullmäktige finnas, helt avskaffa kommunal­

stämman, även örn dennas uppgift blir mera inskränkt och den obligatoriska

decemberstämman ej blir behövlig. Till sistberörda fråga återkommer jag vid

behandlingen av kap. 2 § 8.

Den av länsstyrelsen i Östergötlands län framställda anmärkningen har be­

aktats vid förslagets överarbetande.

Den sakkunniges förslag till lag örn kommunalfullmäktiges, municipalfull-

mäktiges och stadsfullmäktiges befogenhet m. m. är huvudsakligen föranlett

av de i några äldre författningar givna mindre fullständiga bestämmelserna an­

gående vem kommunens beslutanderätt i vissa fall tillkommer. Vid revision

114

Kungl.

Majus

proposition nr 99.

F. L. 2: 1.

Den sak­

kunnige.

Yttranden.

Den sakkunnige Ilar sökt att för det så kallade utskyldsstreeket filina ett

mindre konstlat uttryck än det nuvarande.

Beträffande innehållet i denna paragraf hava kommunalfullmäktige i en kom­

mun hemställt, att stadgandet, att person, som är i konkurstillstånd, ej må utöva

rösträtt, måtte uteslutas, att utskyldsstreeket måtte återinföras i förut gällande

omfattning samt att bestämmelsen örn det så kallade fattigvårdsstrecket måtte

ändras sålunda, att alla, vilka åtnjöte åtminstone stadigvarande större eller

mindre bidrag av det allmänna för sig, hustru eller barn, uteslötes från rösträtt,

oavsett örn omhändertagande ägt rum. Även vissa andra kommunalfullmäktige

hava föreslagit sakliga ändringar beträffande utskyldsstreeket.

Börande paragrafens formulering har styrelsen för svenska landskommuner­

nas förbund anfört bland annat:

Av ordalydelsen att döma skulle en var inom kommunen mantalsskriven

svensk undersåte, som uppnått 23 års ålder, bliva upptagen i den kommunala

röstlängden såsom röstberättigad i kommunen, ehuru sådan rättighet dock ej

finge utövas av den, som vore omyndig förklarad, vore i konkurstillstånd o. s. v.

Därav skulle följa, att utövning av rösträtten vid kommunalstämma skulle

kunna prövas i varje särskilt fall vid stämma. Nu kunde ju en sådan eventuali­

tet icke gärna förekomma, då vallagen innehölle tydliga bestämmelser örn dels

vilka, som skulle upptagas i den kommunala röstlängden och antecknas såsom

röstberättigade, och dels att röstlängd, som blivit i vederbörlig ordning justerad,

skulle lända till ovillkorlig efterrättelse, intill dess ny röstlängd på föreskrivet

sätt kommit till stånd. Men för den, som läste kommunallagen utan att hava

tillgång till vallagens kompletterande stadgande, kunde saken te sig oviss.

Nämnda oklarhet i fundamentalstadgandet för den kommunala rösträtten

kunde lätt giva anledning till andra misstag, varpå exempel icke saknats. Enligt

L. § 13 kunde icke den vara kommunalstämmans ordförande eller vice ordfö­

rande, som icke rådde över sig och sitt gods, som vöre förklarad ovärdig att i

rikets tjänst vidare nyttjas etc. Berörda stadgande verkade omedelbart, d. v. s.

den. som komme i sådant tillstånd, som lagen förutsatte för att icke kunna vara

ordförande, bleve underkastad verkningarna av stadgandet, oavsett om tillstån­

det inträdde under den tid, för vilken röstlängden gällde, eller under period,

för vilken han vore vald. I motsats därtill förlorade icke den sin rösträtt, som

under röstlängdsperioden inträdde i sådant tillstånd, som eljest skulle diskvali­

ficera honom. Uttrycket i L. § 8 — kap. 2 § 1 i sakkunnigförslaget — att

»sådan rätt må dock ej utövas av den, som etc.», kunde lätt ge anledning till

missförstånd å ena sidan så, att i röstlängden upptagen person, som under läng­

dens giltighetsperiod t. ex. inträdde i konkurstillstånd, nekades att utöva sin

rösträtt i trots av vallagens stadgande, att längden skulle lända till ovillkorlig

efterrättelse, intill dess ny längd kommit till stånd, och å andra sidan så, att

även stadgandet i L. § 13 -— kap. 2 § 5 i sakkunnigförslaget —- ansåges falla

under vallagens kvalifikationsperiod. Samstämmighet mellan kommunallagen

och vallagen borde åstadkommas.

I en del yttranden har gjorts gällande, att det av den sakkunnige föreslagna

uttrjmket för utskyldsstreeket icke vore lämpligt och att bestämmelsens nuva­

rande lydelse vore att föredraga. Anmärkningar av i huvudsak detta innehåll

hava framställts av bland andra länsstyrelserna i Östergötlands, Göteborgs och

Bohus, Älvsborgs, Västmanlands och Jämtlands län, magistraten i Göteborg

ävensom styrelsen för svenska landskommunernas förbund. Sistnämnda sty-

116

Kungl. Maj.-ts proposition nr 99.

F L. 2:4-5.

Den sak­

kunnige.

Yttranden.

Departements­

chefen.

Den sak­

kunnige.

§ 4.

Förevarande paragraf ansluter sig nära till L, § 12, nied uteslutande un­

dennäs sista stycke om kommunalfullmäktigval.

För att försvåra överklagade missbruk genom uppsamlande av fullmakter, i

vilka fullmäktigens namn icke finnes utsatt, har den sakkunnige föreslagit

den skärpningen beträffande vittnesmeningen, att denna skall vara egenhändigt

skriven av ettdera vittnet med angivande av dagen för utfärdandet och av full­

mäktigens namn. Samma ändring har föreslagits beträffande fullmakt för ut­

övande av rösträtt å allmän rådstuga.

Mot den föreslagna skärpningen i fråga örn vittnesmeningen hava anmärk­

ningar framställts av ett mycket stort antal myndigheter. Densamma har så­

lunda avstyrkts av länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Ös­

tergötlands, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus.

Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Väster­

bottens och Norrbottens län; kommunal- och stadsfullmäktige i omkring 70

kommuner ävensom styrelserna för svenska stadsförbundet och svenska lands­

kommunernas förbund. De skäl, som anförts mot den ifrågasatta skärpningen,

hava varit främst, att densamma skulle i hög grad försvåra ett legitimt använ­

dande av fullmakter. Då den stora allmänheten i regel icke hade kunskap örn

lämplig formulering å vittnesmeningen och i många fall vore mindre skriv-

kunnig, skulle en dylik skärpning antagligen leda till ett i hög grad minskat

bruk av fullmakter. Svårigheten att följa den ifrågasatta bestämmelsen skulle

även medföra, att ett stort antal fullmakter måste förklaras ogiltiga. Det skulle

jämväl bereda ordförandena å stämmorna stora svårigheter att övertyga sig

om. huruvida omförmälda formföreskrift iakttagits. Därtill komme, att be­

stämmelsen i endast ringa grad skulle förhindra missbruk. Uppsamling av full­

makter skulle lätt kunna ske genom anlitande av formuleringskunniga biträden.

De från olika håll framställda anmärkningarna torde ej sakna berättigande.

Den föreslagna skärpningen skulle antagligen icke förhindra missbruk men

däremot medföra svårigheter vid tillämpningen. Jag föreslår därför, att be­

stämmelsen uteslutes.

§ 5.

Paragrafen motsvarar L. § 13.

Den sakkunnige har till motivering av sitt förslag anfört bland annat föl­

jande:

Den sakkunnige hade med stöd även av S. § 30, jämförd med S. § 23 mom. 1,

anslutit sig till den tolkningen, att faktiskt boende inom kommunen förutsattes

för valbarhet. Utflyttning med mantalsskrivning eller faktisk bosättning utom

kommunen hade efter förebild av S. § 30 upptagits såsom särskild avsägelse-

grund; avsägelse med sådant skäl torde faktiskt utan vidare godkännas. I över­

ensstämmelse med kommunal lagstiftningens allmänna grunder föresloges inta­

gandet av en uttrycklig bestämmelse, att suppleringsval avsåge allenast åter­

stående delen av den avgångnes uppdragstid. Av uppdragstidens utsättande i

kalenderår framginge, att val borde ske före uppdragstidens början, vilket ytter­

ligare bekräftades av kap. 2 § 7. Tillagts hade en föreskrift om valens anma-

118

Kungl. Majus

proposition nr 99.

F. L. 2: 5—7.

Departements­

chefen.

komme att bliva vald. Men även om man avsett, att avsägelsen skulle ske då

sammanräkningsresultatet tillkännagåves, måste stadgandet anses olämpligt, då

det förutsatte, att vederbörande skulle vara närvarande vid berörda tillfälle.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har ansett den föreslagna formuleringen »vid

val tillfället» tvivelaktig, i synnerhet då samma bestämmelse skulle gälla även

i avseende å valbarhet till kommunalfullmäktig. I dylikt fall kunde enligt

länsstyrelsens förmenande tveksamhet uppstå, örn vad som skulle menas med

orden »vid valtillfället». Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvs­

borgs län hava erinrat, att då valet skulle ske före uppdragstidens början, upp-

dragstiden för närmast föregående val icke fullt logiskt kunde vid valtillfället

betecknas såsom de fyra sistför/Zwtea åren.

Såsom i vissa av de inkomna yttrandena framhållits, torde numera få anses

fastslaget, att det föreskrivna villkoret för valbarhet: att vara röstberättigad

inom kommunen, måste föreligga under hela upp dragstiden, det vill säga att

förlust av rösträtt medför obehörighet att kvarstå såsom ordförande. Detsamma

synes böra gälla beträffande det andra i första stycket upptagna villkoret: att

vara boende inom kommunen. Då sålunda i detta avseende någon olikhet icke

består mellan de behörighetsvillkor, som angivas i första stycket, och de som

upptagits i andra stycket — tredje stycket i sakkunnigförslaget — torde någon

omflyttning av dessa bestämmelser icke vara erforderlig.

Med hänsyn till denna uppfattning örn tolkningen av första stycket har be­

stämmelsen örn rätt till avsägelse för den som icke vidare är i kommunen man­

talsskriven och boende uteslutits.

Det synes ligga i sakens natur, att regeln örn suppleringsval vid ordförandens

avgång under uppdragstiden skall gälla även då ordföranden under angivna tid

förlorar valbarheten och på den grund ej längre kan kvarstå i sin befattning.

Redan nu lärer på en del håll, sedan val av ordförande och vice ordförande

i kommunalstämmorna ägt rum, uppgift å de valdas namn och adress intagas

i länskungörelserna. Då ett dylikt kungörande synes äga ett visst värde, torde

det vara lämpligt att upptaga föreskrift härom.

Enligt utslag av regeringsrätten kan avsägelse på grund av föregående tjänst­

göring icke ske under valperioden. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att

föreskriva, att avsägelse på angivna grund skall ske vid valet. Den av läns­

styrelserna i Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län gjorda anmärkningen

rörande formuleringen av sistberörda avsägelsegrund har beaktats.

§

6

.

Stadgandet överensstämmer med L. § 15.

§ 7.

Denna paragraf motsvarar L. § 17 mom. 1 första stycket och mom. 2 även­

som sakkunnigförslaget §§ 7 och 8 med undantag av § 7 första stycket sista

punkten.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

F. L. 2: 7.

Departements­

chefen.

ofta frågor av olika slag, vilka tarvade framställning till kommunalstämma

för dess beslut. Även örn det kunde antagas, att stämmans ordförande i de allra

flesta fall funne nödigt att höra stämman över dylik framställning, måste det

dock vara obehagligt för landsfiskalen att i ett rent tjänsteärende sakna formell

rätt till framställningen. Han måste ovillkorligen känna sig på visst sätt be­

roende av stämmoordföranden och överlämnad åt dennes goda vilja. Lika mot­

bjudande^ kunde det kännas att begära länsstyrelsens förordnande örn stämma

för ett låta vara nödvändigt men likväl synnerligen enkelt ärende, där stäm­

mans hörande vore självklart ehuru icke i lag fordrat. Länsstyrelsen torde

hava tillräckligt att göra förut utan att den skulle bliva en onödig mellan­

hand i dylika fall. Av motiveringen syntes orsaken till bestämmelsens ute­

slutning endast vara det olämpliga i kronobetjänts rätt till överklagande av

stämmoordförandes avslag å framställd begäran örn stämma. Men därvid syntes

hava förbisetts, att dylikt besvär, som väl hittills förekommit i ytterst få undan­

tagsfall, praktiskt sett hädanefter skulle bliva regel, då ju landsfiskalen i varje

fall, där stämma fordrades, nödgades besvära länsstyrelsen. Vöre det icke

enklare att bibehålla den nuvarande bestämmelsen, att landsfiskal (mot vilket

ord »kronobetjänt» borde utbytas) ägde för uppgivet ärende begära stämmas

hållande, med tillägg att, om sådan begäran avsloges av ordföranden, lands­

fiskalen ägde anmäla förhållandet till länsstyrelsen för dess vidare åtgärd.

Därigenom bortfölle den farliga besvärsrätten och länsstyrelsen behövde icke

så ofta besväras.

Såsom i yttrandena framhållits torde den tid, som enligt gällande författning

liksom enligt sakkunnigförslaget står till förfogande för verkställande av revi­

sion och infordrande av förklaringar över revisionsberättelsen, vara väl kort.

En förlängning av tiden synes därför önskvärd. Jag anser mig böra föreslå,

att tiden förlänges med en månad och att sålunda tidpunkten för hållande

av sammanträde, då beslut skall fattas i anledning av revisionsberättelsen, be­

stämmes till senare hälften av mars eller under april månad.

Det torde vara ändamålsenligt att införa en särskild beteckning å sådan

stämma, som avses i andra momentet av förevarande paragraf. Den i vissa

yttranden föreslagna benämningen »extra stämma» synes lämplig.

I likhet med den sakkunnige finner jag onödigt att upptaga bestämmelser

om meddelande av besvärshänvisning rörande avslag å begäran örn utsättande

av stämma och om fatalietid för klagan över sådant avslag.

Jämväl i fråga örn borttagande av bestämmelsen örn särskild rätt för krono-

betjänt att påkalla stämmas hållande och att överklaga beslut örn avslag å

sådan framställning kan jag ansluta mig till sakkunnigförslaget. I de flesta

fall torde, därest landsfiskal under åberopande av giltigt skäl hos stämmans

ordförande begär utsättande av stämma, denne finna nödigt att föranstalta

därom. Skulle han emellertid lämna en dylik begäran utan avseende, synes det

lämpligt, att landsfiskalen utan iakttagande av formerna för överklagande hos

länsstyrelsen påkallar förordnande örn stämma. En dylik anordning torde i

mindre grad medföra, att landsfiskalen framstår såsom beroende av ordföranden

än den nu gällande ordningen, enligt vilken hans framställning kail föranleda

ett formligt avslag från ordförandens sida.

122

Kungl. Majus proposition nr 99.

F. L. 2: 9.

Riksdagen

1923.

departements­

chefen.

vilja genom besvär kunde tilltvinga sig annonser, förefölle det, som hade be­

stämmelsen kommit att få en vidsträcktare innebörd än lagstiftarna avsett. Den

garanti, som kunde behövas, syntes vara tillgodosedd genom stadgandet, att örn

en tredjedel röstade för annonsering i viss tidning, skulle tillkännagivandet även

införas i den tidningen. En tidning, som icke kunde samla en tredjedel av de

beslutande för att kommunens kungörelser skulle införas i densamma, syntes

icke böra genom administrativ hjälp kunna tilltvinga sig denna fördel. Stad­

gandet borde därför utgå.

Vidkommande slutligen bestämmelsen, att å kommunalstämma, som hålles

efter kortare kungörelsetid än fjorton dagar, beslut ej må fattas örn utgift

eller erläggande av bidrag därtill, har styrelsen för svenska landskommunernas

förbund anfört, att uttrycket »eller erläggande av bidrag därtill» borde för­

tydligas till exempelvis »eller anskaffande av medel för utgift». Styrelsen har

vidare anfört:

Det kunde för övrigt ifrågasättas, örn stadgandet numera vore behövligt, då

enligt kap. 2 § 13 morn. 3 i sakkunnigförslaget beslut örn beviljande av anslag

skulle för att vara giltigt tillika innefatta, huruvida erforderligt belopp skulle

anskaffas genom uttaxering av allmän kommunalskatt eller utgå av tillgäng­

liga medel eller upplånas. Under sådana förhållanden kunde separat fråga »om

erläggande av bidrag» icke komma ifråga.

I detta sammanhang må erinras, att riksdagen år 1923 i viss mån tagit stånd­

punkt till stadgandet, att när kommunalstämma utsatts till dag, då gudstjänst

hålles, kungörelsen den dagen skall ånyo uppläsas. I en vid nämnda års riks­

dag inom andra kammaren väckt motion, nr 28, hemställde herrar Olsson i

Broberg och Gustafson i Kasenberg, att riksdagen måtte vidtaga sådan ändring

i L., att nämnda stadgande uteslötes. I utlåtande över motionen, nr 8, anförde

konstitutionsutskottet bland annat:

Vad anginge frågan örn sättet för kommunalstämmas kungörande funnes en­

ligt utskottets mening skäl, som talade för att i berörda hänseende bibehålla

den gällande ordningen. I varje fall kunde utskottet icke för det dåvarande

tillstyrka en ändring derutinnan. De stadganden, som i olika kommunalförfatt­

ningar förekomme angående sammanträdens och valförrättningars kungörande,

kunde visserligen förtjäna att underkastas en jämförande granskning, i syfte

att utröna huruvida och i vad mån jämkningar kunde vara av behovet påkallade.

Men utskottet holle före, att berörda spörsmål borde komma under övervägande

vid den allmänna revisionen av kommunalförfattningarna, vadan utskottet icke

kunde tillstyrka riksdagen att särskilt upptaga frågan örn sättet för kommunal­

stämmas kungörande.

Denna utskottets uppfattning biträddes av riksdagen.

Vad angår förslaget att borttaga föreskrifterna örn kungörelsers uppläsande

i kyrkan må erinras, att riksdagen i skrivelse den 31 mars 1905. nr 50, anhållit

örn åtgärders vidtagande för ytterligare inskränkning i det föreskrivna kun-

görelseuppläsandet från predikstolen. I skrivelse den 24 november 1909, nr 16,

har vidare kyrkomötet anhållit, att Kungl. Majit täcktes så snart ske kunde

vidtaga åtgärder för fullständigt upphävande av eller väsentlig inskränkning

uti gällande föreskrifter om världsliga kungörelsers uppläsande i ks^rka. Seder­

mera hava inom socialdepartementet vissa utredningar verkställts och förslag

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 99.

F. L. 2:

11—13.

Departements­

chefen.

Den sak­

kunnige.

Yttranden.

ligell kallades bordläggning och således ej innefattade återremiss för vidare ut­

redning. Om yrkande framkomme, att ärendet måtte förklaras vilande (»bord­

läggas»), skulle således en minoritet kunna genomdriva sådant beslut. Men av-

såge yrkandet återremiss, fordrades vanlig majoritet. Det uppkomme ofta nog

delade meningar på nämnda punkt och det vore därför önskligt, örn genom nå­

gon tydligare formulering tveksamhet i berörda avseende kunde undvikas.

Växjö domkapitel har ansett, att bestämmelsen örn möjligt; borde formuleras så,

att det otvetydigt framginge, att ett beslut örn uppskov på exempelvis fem år

med en frågas lösning icke kunde framtvingas av en tredjedel av de närvarande.

Beträffande sista stycket har styrelsen för svenska stadsförbundet anmärkt,

att den missuppfattningen förekomme, att bisatsen: såvida icke uppskovet be-

slutes i vanlig ordning, ansåges hänförlig endast till sista ledet av huvudsatsen,

och man därför ansåge, att val över huvud ej kunde bordläggas, således ej heller

med vanlig majoritet. Liknande anmärkning har framställts av domkapitlet

i Växjö och kommunalfullmäktige i en kommun.

Till förtydligande av andra momentet första stycket i sakkunnigförslaget har

för uppskov, varom där är fråga, införts beteckningen bordläggning. Härigenom

torde även det av domkapitlet i Växjö beträffande samma punkt framställda

önskemålet bliva tillgodosett, då i uttrycket bordläggning lärer ligga, att upp­

skovet endast kan avse en kortare tid.

För undvikande av det missförstånd, vartill andra punkten visat sig kunna

giva anledning, har densamma erhållit en något ändrad lydelse.

§

12

.

Paragrafen motsvarar L. § 21 mom. 1, första och andra styckena.

§ 13.

Mom. 1 i denna paragraf motsvarar L. § 21 mom. 1, tredje och fjärde styc­

kena, ävensom § 22.

Den sakkunnige har i förenklande och förtydligande syfte föreslagit uttryck­

liga bestämmelser, att där vid val omröstning begäres, den skall ske med slutna

sedlar, och att till val icke hänföres tjänstemans tillsättande.

Enahanda bestämmelser hava upptagits för städerna.

Mot stadgandet, att omröstning skall verkställas efter upprop, hava erin­

ringar framställts av domkapitlen i Västerås och Växjö, som föreslagit sådana

bestämmelser, att icke samtliga röstberättigade måste uppropas.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att föreskriften, att till val icke

skall hänföras tjänstemans tillsättande, strede mot hittills vanlig praxis, vari

ändring icke syntes önskvärd. Jämväl styrelsen för svenska stadsförbundet

har ansett det omotiverat att skilja mellan val av tjänsteman och annat val.

Samma uppfattning har uttalats av stadsfullmäktige i 5 städer och kommunal­

fullmäktige i 3 kommuner. Länsstyrelsen i Jämtlands län har gjort gällande,

att även vid tjänstetillsättning lotten bör fälla utslag mellan dem som erhållit

lika rösttal.

126

Kungl. Majus proposition nr 91).