Prop. 1932:105

('med förslag till ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen, §§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförord\xad ningen',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

1

Nr 105.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen , §§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförord­ ningen; given Stockholms slott den 19 februari 1932.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet hållna protokoll vill Kungl. Majit härmed till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga härvid fogade förslag till ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regerings­ formen, §§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdags­ ordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Gärde.

Bihang till riksdagens protokoll 1988 1 sami. 82 haft. (Nr 106.)

1

2

Kungl. Majda proposition nr 105.

Förslag

till

ändrad lydelse av §§ 53, 81, 82 och 105—107 regeringsformen , §§ 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt

2 § 4:o tryckfrihetsförordningen .

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ärendenas beredning tillsätta dessa utskott: ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevillningsut­ skott, ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sam­ mansättning och de uppgifter, som i riksdagsordningen bestämmas.

Å urtima — -— -— ------ förekommande ärenden.

§

81

.

Denna regeringsform — ----------------riksdagars beslut. Då riksdagen hos Konungen anmält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Ko­ nungen, därest beslutet innefattar bifall till ett av Honom framlagt förslag, förrän riksdagen åtskilts låta sålun da beslutad grundlagsändring genom all­ män kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom meddelas riksda­ gen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat. Antager riksdagen ett inom densamma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen hela stats­ rådets tankar i ämnet och läte, där Han till förslaget samtycker, det tillkänna­ giva genom kungörelse och öppet brev inom tid och på sätt nyss sagts. Lämnar Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, densamma genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej godkänner.

^§ 82

.

Vad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen be­ sluta och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit, åge, sedan öppet brev, varom i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riks­ dagens kamrar uppläst, kraft av grundlag.

§ 105.

l:o. Lagtima riksdags konstitutionsutskott åligger att äska de protokoll, som uti statsrådet blivit förda, med undantag av protokoll i utrikes ären­ den.

Protokoll i------------------- uppgivna händelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

3

2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott åligger att äska de i statsrådet förda protokoll i utrikes ärenden. Sådant särskilt protokoll, som i 9 § sägs, må dock äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Ko­ nungen, huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för protokollets överlämnande till utskottet. Ej må protokollet vägras, utan att utrikesnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet av dessa protokoll, att någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande av någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 § av denna regeringsform förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens be­ slut vägra, då skall utskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombuds­ mannen inför riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal emot regeringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet anmärka, att statsrådets ledamöter samfällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag om allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon före­ dragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete ut­ övat, äge då utskottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka anmärkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas och av riksdagens utskott, även i annan ordning än ovan sägs, hos kamrarna andragas, men icke av riksdagen avgöras förr, än konstitutionsutskottet eller, örn saken rörer ut­ rikes ärenden, utrikesutskottet däröver blivit hört. Under riksdagens över­ läggningar därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda per­ soners eller korporationers rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad — —----------- ämbetsbefattning tillkommer.

Biksdagsordningen.

§ 33.

1. Så snart-----------— — vice talman. Närmare bestämmelser — —------- — beslutad stadga.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

2. Innan val--------------- — levnadsåren äldst.

3. Där talman---------- -—- — vice talman.

4. "Vid samtidigt-------—-------- förfallet upphört.

5. Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjä­ ning, som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nödig, tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter, efter samråd med sekreteraren.

§ 35.

1. Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela riket till håda kamrarna eller den ena av dem, meddelar Konungen, sedan Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes sitt beslut härom. Beslutet må ock, där Konungen så prövar lämpligt, givas riksdagen tillkänna genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en stats­ rådets ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter upp­ läsandet omedelbart upplöst.

2. Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom tal­ männen sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Ko­ nungen förklarar riksdagen vara avslutad. Vill Konungen ej själv avsluta riksdag, skall Konungens beslut örn avslu­ tandet meddelas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren sam­ tidigt uppläses av en statsrådets ledamot, den Konungen därtill förordnat; och vare riksdagen efter uppläsandet omedelbart avslutad.

§ 36.

1. Å varje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande, till­ sättas: ett konstitutionsutskott, ett utrikesutskott, ett statsutskott, ett bevill­ ningsutskott, ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott. Des­ sa riksdagens ständiga utskott skola bestå: konstitutionsutskottet av tjugu, utrikesutskottet av sexton, statsutskottet av trettio, bevillningsutskottet av tjugu, bankoutskottet av sexton, vartdera lagutskottet av sexton samt jord­ bruksutskottet av tjugu ledamöter, vilka vardera kammaren till halva antalet inom sig väljer; ankommande på kamrarnas sammanstämmande beslut att för upptagande av frågor, som prövas böra av särskilt utskott beredas, till­ sätta dylikt utskott, så ock att, därest utskott anmäler behov av förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Vardera kammaren äger ock inom sig utse suppleanter att, när utskotts- ledamöter avgå eller få förfall, i deras ställe inträda.

3. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som rörer kammaren en­ skilt och är av beskaffenhet att utskotts yttrande däröver erfordras, skall för avgivande av utlåtande och förslag i frågan ett tillfälligt utskott, bestående av så många ledamöter, som kammaren nödigt aktar, inom kammaren tillsättas. Tillfälligt utskott må ock tillsättas för ändamål, varom i 44 § 2 mom. för- mäles.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

5

4. Å urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas, än som erfordras för beredning av de därvid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

5. Valen till utskott äro proportionella, där två eller flere personer skola utses. Närmare bestämmelser om valsättet meddelas i särskild av Konungen och riksdagen samfällt beslutad stadga.

6. Ej må statsrådsledamot, justitieråd eller regeringsråd i utskott eller val till utskott deltaga. Ej heller må någon, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, inväl­ jas i utskott, där redovisning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. Vad nu stadgats skall likväl ej utgöra hinder att i annat utskott än konstitu­ tions- och utrikesutskotten invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, som av­ ser redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.

§ 37.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, val­ lagen, stadgan örn val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan örn val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå de ändrin­ gar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verk­ ställa, så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till utskottet hän­ visade grundlags- och vallagsfrågor samt frågor rörande omförmälda stadgar och föreskrifter.

2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anled­ ning av dit hänvisade frågor, som antingen angå stiftande, ändring, förkla­ ring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar örn statsrådets ansvarighet, örn statsdepartementen, om kommandomål, om för­ värvande och förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga, örn allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat ut­ skotts behandling.

3. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll med un­ dantag av protokoll i utrikes ärenden. Om utskottets rätt och plikt att, efter granskning av protokollen, hos riksdagen anmäla de anmärkningar, vartill denna granskning funnits föranleda, eller eljest vidtaga den med anledning av gjord anmärkning erforderliga åtgärd, så ock att, när av riksdagsman eller av annat utskott fråga blivit väckt, att statsrådet eller någon dess ledamot el­ ler föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat och saken ej rörer utri­ kes ärenden, däröver, före frågans avgörande av riksdagen, avgiva yttrande, därom är i regeringsformen stadgat.

4. Utskottet tillkommer jämväl att, då olika meningar mellan kamrarna uppstå, till vilket utskott uppkomna frågor och ämnen böra hänvisas, därom be­ sluta, så ock att skilja mellan kammare och dess talman, då den senare vägrar proposition.

€

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

§ 38.

1. Utrikesutskottet skall meddela utlåtanden och avgiva förslag i anled­ ning av dit hänvisade frågor, som röra överenskommelser med främmande makter och icke skola av annat utskott behandlas.

2. Utskottet åligger ock att äska de i statsrådet förda protokoll i utrikes ärenden; dock gälle vad i 105 § regeringsformen finnes örn vissa protokoll särskilt föreskrivet.

H

uiti

förfaras skall i anledning av anmärkning, vartill granskning av pro­

tokollen föranleder, så ock örn avgivande av yttrande, när med avseende å ut­ rikes ärenden av annat utskott eller av riksdagsman fråga väckes, att stats­ rådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, därom stadgas i regeringsformen.

3. I den mån utskottet, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av för­ hållandet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, finner i visst ämne meddelade upplysningar böra hemliga hållas, vare utskottets leda­ möter till tystnadsplikt förbundna.

§ 39.

1. Statsutskottet, som skall undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov till riksdagen avlåtna proposition och äga tillgång till alla statsverkets räkenskaper och handlingar, åligger att, i den män det icke gäl­ ler jordbruksärenden, pensionsstaten eller riksdags- och revisionskostnader eller kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk, granska, utreda och uppgiva statsverkets tillstånd och förvaltning samt föreslå vad till fyllandet av dess behov erfordras, varvid nödiga indragningar och besparingar böra iakttagas, så ock att föreslå beloppet av de summor, vilka, jämlikt 63 § rege­ ringsformen, skola för särskilda händelser avsättas. Utskottet åligger där­ jämte att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka hand­ lägga statsregleringsfrågor, förslagsvis beräkna statsverkets ordinarie inkom­ ster, uppgiva huru mycket bör genom bevillningar utgöras samt uppgöra för­ slag till riksstat.

2. Utskottet tillkommer — — -—- ------ ansvar yrka.

§ 40.

1. Bevillningsutskottet åligger att bereda alla dit från kamrarna hänvisade frågor, som angå föreskrifter om bevillnings utgörande. Utskottet har även att, gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga stats­ regleringsfrågor, förslagsvis beräkna inkomsterna av de särskilda bevillningar- na samt, sedan statsverkets behov blivit utredda och bestämda, föreslå sättet att genom bevillning åvägabringa jämvikt i statsregleringen. Utskottet må därjämte uti bevillningsfrågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor örn stiftande, ändring, för­ klaring eller upphävande av lagar och författningar rörande kommunala skat-

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

7

ler samt, jämväl i andra fall än i 1 mom. avses, rörande tillverkning och för­ säljning av rusdrycker och maltdrycker.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att undersöka och utreda riksbankens och riks- gäldskontorets styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för vilka ut­ skottet fått sig sådan makt av riksdagen uppdragen, giva föreskrifter örn ban­ kens och riksgäldskontorets förvaltning ävensom att föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som avse användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning stående utlå- ningsfonder.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna hänvisade frågor örn stiftande, ändring, för­ klaring eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt ävensom angående pensions- väsendet.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov avlåtna proposition, vad angår pensionsväsendet samt riks­ dags- och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riks­ dagens verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

§ 44.

1. Finnes fråga äga nära samband med ämne, som tillhör visst ständigt ut­ skotts behandling, må frågan kunna till nämnda utskott hänvisas, ändå att den enligt föreskrifterna i 37—43 §§ skolat handläggas av annat ständigt utskott.

2. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke enligt vad i 37— 43 §§ stadgas tillhör visst ständigt utskotts behandling, må frågan hänvisas till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas närmast höra. eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.

§ 45.

1. Alla utskott-----------utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja, ----------- nödig finnes.

3. Utskotten böra, — — — dem ankomma.

4. Utskott äger för visst ärende inom sig utse en ledamot av vardera kam­ maren att vid överläggning i kammaren å utskottets vägnar såsom referent yttra sig i ärendet.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till proto­ kollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och örn lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.

8

Kungl. Maj.-ts proposition nr 105.

En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver, dock att, där utskott jämlikt 45 § utsett referent i visst ärende, denne i det ärendet äger yttra sig oberoende av ordningen mellan kammarens övriga leda­ möter.

Utan hinder av vad nu sagts må ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, för till viss tid begränsat, kort genmäle till efterföljan­ de talare kunna, efter talmannens beprövande, erhålla ordet omedelbart efter sådan talare.

Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet. Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträda pa ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet. Har sådant ägt rum, må den felande för det sammanträdet icke vidare yttra sig. Väckes förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, därjämte må av talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behandling överlämnas, skall beslut däröver av kammaren utan föregående överläggning genast fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser ----------- dess yttrande. Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom två månader från dess öppnande, och må proposition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prö­ var uppskov med framställningen lända riket till men.

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio da­ gar från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposi­ tion, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sam­ manträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, med­ giva utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som in­ faller näst efter tjugu dagar fran propositionens avlämnande. Fråga örn så­ dan utsträckning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det,, då propositionen avläts.

I frågor, som röra någondera kammaren enskilt, samt i frågor, som av re­ dan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträf­ fad händelse omedelbarligen föranledas, må motion framställas, så länge riks­ dagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, sa ock motioner i ämnen, som ej röra kammare en­ skilt, kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver av­ givit yttrande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

9

§ 57.

Därest av riksdagsman eller, i andra fall än i 107 § första stycket regerings­ formen avses, av utskott fråga kos kamrarna väckes, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredraganden, varom remiss be- gäres till konstitutionsutskottet (eller utrikesutskottet), inför vilket anlednin­ gen skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid kammares överläggning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens be­ slut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och angelägenheter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa sammanträde. Vid detta sammanträde bör hänvis­ ning till utskott ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kamma­ ren enskilt, eljest bliver avgjord; dock att, där fråga är av beskaffenhet att kunna hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst till det sammanträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.

Vid remiss till utskott äger varje ledamot i målet avgiva yttrande, vilket jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen uppehållas.

År inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i 55 § första stycket sägs, eller uppstår, i annat fall än i första stycket av denna paragraf avses, fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende---------- överläggningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition framställas i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör talmans första proposition lyda på bifall. Örn denna besvaras med nej, och anmärkningar i saken blivit under överläggningen gjor­ da, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är föreskriven. — Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfattning av det svar, som lämnats, var­ vid skall bero, såvida ej votering begäres, vilken då ej må vägras; envar i öv­ rigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte tydlig kontraproposition genast författas, justeras

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

och uppläsas, samt omröstningen strax därefter verkställas; men ej må pro­ position göras, örn votering skall äga rum, ej heller någon omröstning därom tillåtas. Omröstningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika de­ lade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd röstuma en ja-sedel och en nej­ sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då omröstningens utgång genom den se­ del, som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur röstuman.

3. Fråga, varom i 'första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 § 2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposition jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock bör justerad proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröst­ ning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hoprullade sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas upp­ räkning en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid samman­ räknandet av de övriga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den för­ seglade sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är pluralitet redan vunnen, bör den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sedlar, och iakttages därvid, att namnsed­ larna, så framt de skola bliva gällande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tvetydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga örn val till utskott gälla, vad uti den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mel­ lan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grundlagar­ na och den i 36 § 5 mom. omförmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri in­ föras, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, ävensom svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen avlämnas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

11

Tryckfrihetsförordningen.

^§ 2

.

4:o. I grund---------- som helst. Vid föregående---------- ovägerligen iakttagas: Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommando­ mål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikes- nämndens, eller konstitutionsutskottets eller utrikesutskottets, rörande statsrå­ det eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och statsutskottens, eller re­ visorers över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ären­ den, icke kunna före femtio år efter protokollets eller handlingens datum till tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, utbekommas. Utgivas sådana---------- icke uppenbara.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utdrag av protokollet över justitiedepartenientsärenden, hållet in­

för Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats­ rådet å Stockholms slott den 19 februari 1932.

Närvarande:

Statsministern

E^{kman ,} statsråden

G^ärde, ^von S^tockenström, S^tädener,

G

yllenswärd

, L

arsson

, H

olmbäck

, J

eppsson

, H

ansén

, R

undqvist

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Gärde, fråga örn ändrade bestämmelser rö­ rande riksdagens arbetsformer och anför:

»Redan kort tid efter tillkomsten av 1866 års riksdagsordning framkommo anmärkningar mot riksdagens arbetsformer, och tid efter annan hava sedan förslag väckts örn ändringar i olika hänseenden. Till en början var det i främ­ sta rummet fråga om avskaffande eller förändring av de tillfälliga utskotten. Framemot sekelskiftet aktualiserades emellertid även andra spörsmål, väsent­ ligen framkallade av den ökning i riksdagens arbetsbörda, som alltmer började göra sig gällande. Åtskilliga grundlagsändringar hava ock vidtagits, bland vilka må nämnas de åren 1900, 1909 och 1918 genomförda, åsyftande ett snab­ bare igångsättande av riksdagens arbete samt omregleringar beträffande de ständiga utskotten.

Emellertid hava även efter 1918 års grundlagsändringar inom riksdagen framförts förslag örn reformer i olika hänseenden beträffande riksdagens ar­ betssätt, och i utlåtande (nr 38) vid 1928 års riksdag hemställde konstitutions­ utskottet, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn verkstäl­ lande av utredning rörande erforderliga ändringar i gällande bestämmelser örn utskottens sammansättning och arbetsuppgifter ävensom, i samband därmed, rörande de åtgärder i övrigt, som kunde vara ägnade att främja en sund ut­ veckling av riksdagens arbetsformer. Bland de problem, som borde tagas un­ der omprövning, nämnde utskottet frågorna om de tillfälliga utskottens ställ­ ning, örn de ständiga utskottens organisation och fördelningen av ärendena mel­ lan desamma samt örn budgetens och vissa lagstiftningsfrågors behandling. Frågan förföll emellertid vid den riksdagen. Icke heller vid 1929 års riks­ dag i ämnet väckta motioner föranledde någon riksdagens åtgärd.

Vid 1930 års riksdag upptogs emellertid frågan ånyo, och i överensstäm­ melse med konstitutionsutskottets i memorial (nr 21) gjorda hemställan avlät riksdagen den 2 maj 1930 skrivelse (nr 185) i ämnet. Efter en erinran om att det förefunnes ett utbrett missnöje med nuvarande anordning av riksdags-

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

13

arbetet och de för detta arbete gällande formerna, betonades i skrivelsen ange­ lägenheten av att vid en utredning av frågan om riksdagsarbetets lämpliga anordnande samtliga utskotts erfarenheter redan från början tillgodogjordes. Då någon lämplig form härför ej gåves under pågående riksdag, borde frå­ gan överlämnas till en av erfarna representanter för de olika utskotten och i övrigt allsidigt sammansatt kommitté. Denna utväg syntes vara desto lämp­ ligare, som det kunde tänkas visa sig möjligt att utan större rubbningar åstad­ komma en mera tillfredsställande arbetsorganisation, därest målsmän för de olika utskotten samtidigt ställdes inför uppgiften att anvisa det sätt, va,rpa jämkningar, som kunde av arbetet inom utskotten eller eljest påkallas, efter de­ ras mening bäst borde åstadkommas. Riksdagen anhöll på den grund, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående de ändringar i grundlag och andra författningar, som kunde finnas nödiga för ett mera ändamålsenligt an­ ordnande av lagtima riksdags arbeten. I skrivelsen framhölls, att riksdagen i främsta rummet fäste avseende vid utskottsarbetets planmässiga ordnande, men att utredningen dock icke borde begränsas härtill utan även omfatta andra uppslag, som ägde samband med riksdagsarbetet och kunde finnas vara av beskaffenhet att kunna leda till större planmässighet och effektivitet.

Med föranledande av riksdagens skrivelse beslöt Kungl. Majit den 28 augusti 1930 tillsätta en kommitté med uppdrag att verkställa utredning av frågan rö­ rande riksdagens arbetsformer. Till ledamöter förordnades ledamöterna av riks­ dagens första kammare borgmästaren G. F. Bissmark, tillika ordförande, lands­ hövdingen S. H. Kvarnzelius, professorn C. L. A. A. Reuterskiöld, förre ge­ neralkrigskommissarien K. V. Rydén och överdirektören C. E. Svensson samt ledamöterna av riksdagens andra kammare, redaktören, filosofie doktorn A. I. Anderson, redaktören, filosofie kandidaten J. A. Engberg, sekreteraren hos Jämtlands läns hushållningssällskap, hemmansägaren P. S. Hedlund och rek­ torn, filosofie kandidaten G. A. Mosesson. Sedan Rydén avlidit, förordnades den 3 oktober 1930 ledamoten av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäk- tigen A. Anderson i Råstock att i hans ställe vara ledamot av kommittén. Så­ som sekreterare i kommittén har tjänstgjort t. f. förste kanslisekreteraren E. A. Westling.

Till fullgörande av sitt uppdrag har kommittén den 31 oktober 1931 av­ givit betänkande1 med förslag till ändringar i §§ 53, 81, 82 och 105—107 re­ geringsformen, §§ 12, 33, 35—41, 44, 45, 52, 54, 55, 57, 58, 60, 75, 78 och 79 riksdagsordningen samt 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen. I anslutning till dessa förslag har kommittén i betänkandet framlagt av kommittén upprättade utkast till ändringar i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt i ordningsstadgan för första kammaren och arbetsordningen för andra kamma­ ren med anhållan att utkasten måtto genom Kungl. Majits försorg bringas till riksdagens kännedom.

Kommittén har såsom ett allmänt omdöme uttalat, att det system för ären­ denas beredning genom vissa för kamrarna gemensamma, till sammansättning,

1 Statens off. utredningar 1931: 26.

14

Kungl. Majlis proposition nr 105.

arbetsuppgifter och arbetssätt i sina grunddrag fast bestämda organ, som i vårt land utvecklats på grundval av en lång parlamentarisk erfarenhet, liksom ock­ så formerna för frågornas behandling inom kamrarna och för åvägabringande av beslut däri besutte många stora förtjänster. För en allsidig och grundlig, i detalj gående utredning och prövning av föreliggande frågor lämnades goda garantier i den svenska utskottsorganisationens i stort sett för bestämt avgrän­ sade grupper av närbesläktade ämnen avsedda beredningsorgan, vilka utsåges på sådant sätt, att de väl återspeglade förefintliga meningsgrupper inom riks­ dagens båda likaberättigade kamrar. Och även örn det fast organiserade sven­ ska riksdagsmaskineriet i dess helhet torde kunna göras gällande, att det i stort sett fungerade tillfredsställande. Brister förefunnes dock i åt­ skilliga avseenden. Bland mera påfallande olägenheter vore att nämna anhopningen av ärenden i kamrarna under riksdagens sista skede och splittringen i budgetbehandlingen; även utgjorde de tillfälliga utskotten be­ träffande flertalet av dem handlagda ärenden en föga rationell och med be­ tänkliga olägenheter behäftad organisationsform. Olägenheterna syntes dock kommittén vara av den art, att de kunde i avsevärd mån förminskas eller bort­ tagas utan en från grunden gående omläggning vare sig av utskottsväsendet eller av riksdagens arbetsformer i övrigt. Utgångspunkten för kommitténs ar­ bete hade sålunda varit, att största hänsyn borde tagas till den tradition och praxis, som efter hand utvecklat sig.

Huvudparten av de grundlagsändringar, som kommittén från nu angivna utgångspunkter föreslagit, avse ärendenas beredning genom utskott, men även andra frågor hava behandlats såsom örn begränsning av tiden för propositioners och motioners avgivande, örn ärendenas behandling i kamrarna m. m.

Jag ämnar nu i huvuddrag redogöra för de olika av kommittén behandlade grundlagsfrågorna och torde därvid få börja med dem, som avse

Utskottsväsendet.

Historik. Den nuvarande organisationen av utskottsväsendet tillkom i allt väsentligt

^Be ständiga genom 1810 års riksdagsordning, vars bestämmelser med vissa jämkningar

utskotten, överflyttades till 1866 års riksdagsordning. Sättet för ärendenas beredning ^nden^n- har sålunda hos oss, i motsats till vad fallet är i flertalet andra länder, i sina

huvuddrag blivit reglerat genom grundlagsstadganden. Karakteristisk är ock regeln att ärendena beredas genom ständiga utskott, gemensamma för samtliga stånden, sedermera kamrarna. Arbetet blev ursprungligen i princip fördelat mellan utskotten efter den formella synpunkten av ärendenas konstitutionella natur och icke hänsynen till frågornas materiella beskaffenhet och därpå grun­ dade samhörighet. Sålunda hade konstitutionsutskottet att bereda frågor rö­ rande grundlagsstiftningen och att handhava den konstitutionella kontrollen över Konungens rådgivare; handläggningen av ärenden, som härrörde ur riks­ dagens finansmakt, fördelades mellan stats- och bevillningsutskotten; banko­ utskottet skulle utgöra riksbankens överstyrelse; och lagutskottet hade att

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

15

bereda ärenden beträffande den allmänna lagstiftningen. Denna formella in­ delningsgrund var dock sådan, att därigenom samtidigt i avsevärd mån till­ godosågs behovet av en jämväl materiell avgränsning av utskottens arbets­ områden.

Vissa omregleringar, närmast påkallade av utskottens växande arbetsbörda, hava emellertid senare verkställts. Sålunda inrättades genom grundlagsänd­ ringar år 1909 ett nytt utskott, jordbruksutskottet, till vilket överflyttades från statsutskottet alla jordbruksdepartementsärenden och från lagutskottet frågor ^örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar eller för­ fattningar rörande hushållningen med allmänna och enskilda skogar, om jakt och fiske, ^örn vattenrättsförhållanden, ^örn skatteköp, avvittringar, skiften och jordstyckningar och därmed sammanhängande ämnen, så ock angående vägar och skjutsväsende. Till konstitutionsutskottet överfördes från lagutskottet frågor rörande lagstiftning ^örn statsrådets ansvarighet, ^örn förvärvande och förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga och örn allmänt kyrko­ möte ävensom rörande kommunallagstiftningen. Bankoutskottet övertog från statsutskottet handläggningen dels av frågor örn riksgäldskontorets tillstånd och förvaltning samt därmed sammanhängande ämnen, dels ock av ärenden rörande pensionsväsendet. Från lagutskottet övertog bankoutskottet frågor angående lagstiftning örn såväl riksbanken som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt.

Genom grundlagsändring år 1918 uppdelades lagutskottet i två utskott, vilka tillsammans skulle hava att fördela de på lagutskott ankommande ären­ dena. I samband därmed återfördes lagstiftningfrågorna rörande vattenrätt och skifte m. m. från jordbuksutskottet till lagutskottet.

Med jordbruksutskottets tillkomst infördes en i viss mån ny grundsats be­ träffande ärendenas fördelning, i det frågornas materiella natur blev avgörande för kompetensen hos detta utskott, vilket inom sitt ämnesområde erhöll såväl statsreglerings- som lagstiftningsbefogenheter. Även vissa andra genom grund­ lagsändringar eller utveckling av praxis verkställda omflyttningar och jämk­ ningar i ärendenas fördelning hava inneburit mer eller mindre omfattande för­ skjutningar mellan den formella och reella indelningsgrunden. Budgetbehand­ lingen är nu uppdelad mellan, förutom stats- och bevillningsutskotten, jämväl jordbruks- och bankoutskotten. Uttryckliga stadganden örn samarbete mellan utskotten i budgetbehandlingen finnas ej.

Vid olika tillfällen hava framkommit förslag till omreglering av de ständiga utskotten, i vissa fall syftande till en fullständig omorganisation. Så väl­ fället vid 1900 års riksdag, då motionsvis föreslogs en uppdelning av frågorna efter deras materiella samhörighet a ett större antal utskott. Utskotten skulle enligt förslaget vara följande: ett konstitutions-, ett stats-, ett riksgälds-, ett tull-, ett bevillnings-, ett banko-, ett lag-, ett kommunal-, ett socialpolitiskt och ett ekonomiutskott.

Även vid 1914 års senare riksdag samt åren 1915 och 1916 framfördes i motion frågan om en genomgripande omläggning av utskottsorganisationen, innebärande ärendenas fördelning pa ett stort antal ständiga utskott. Åren

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utrikes ärendena.

1915 och 1916 väcktes förslag att samtliga riksdagsledamöter skulle för del­ tagande i det beredande arbetet fördelas såsom ledamöter i 15 ständiga utskott; suppleantinstitutionen skulle därmed avskaffas.

Förslag örn en stark ökning av de ständiga utskotten hava ock framkommit på senaste tid. En motionär vid 1928 och 1929 års riksdagar ansåg dem böra utökas till ett antal av 10 eller 11. En annan motionär vid 1929 års riks­ dag föreslog en omgruppering av ärendena efter materiella grunder på de nu­ varande utskotten jämte tre nya, benämnda närings-, kultur- och administra­ tiva utskottet.

Aven mindre vittsyftande ändringar hava vid olika tillfällen ifrågasatts, så­ som exempelvis inrättande av särskilt kommunalutskott eller särskilt gransk- ningsutskott.

I åtskilliga förslag har uppmärksamheten särskilt riktats på budgetbehand­ lingen. Härutinnan må nämnas en vid 1915 års riksdag väckt motion med be­ gäran örn utredning på vad sätt större planmässighet och enhetlighet skulle kunna förlänas åt statsregleringsarbetet och därmed sammanhängande ärendens behandling. Såsom tänkbara utvägar ifrågasattes, bland annat, att mera be­ tydande utgiftsfrågor efter den förberedande utredningen endast skulle bliva föremål för provisoriska beslut och slutligt avgöras först i samband med riks- statens fastställande samt att en ordnad samverkan mellan de fyra budgetbe- handlande utskotten skulle anordnas genom ett av delegerade från dem bestå­ ende budgetutskott. Liknande synpunkter hava motionsvis framförts åren 1922, 1928 och 1929. Även har föreslagits att ersätta statsutskottet med ett flertal självständiga utskott, vilkas förslag skulle underställas en finansdele­ gation. Denna tanke uttalades av den s. k. budgetårskommittén och förslag i samma riktning förekommo i motioner vid 1928 och 1929 års riksdagar.

Konstitutionsutskottet har vid olika tillfällen påpekat behovet av en ordnad samverkan mellan de budgetbehandlande utskotten och jämväl framlagt förslag örn mindre omflyttningar av ärenden mellan sådana utskott. Ytterligare må nämnas, att i motioner vid 1922 års riksdag ifrågasatts inskränkning i de en­ skilda riksdagsmännens initiativrätt i budgetfrågor i syfte att vinna ökad fast­ het i budgetbehandlingen.

Slutligen kan erinras, att vid olika tillfällen framkommit fristående förslag till lättande av ett eller flera mera arbetstyngda utskotts börda utan genom­ gripande omläggning av utskottsorganisationen. Bland sådana förslag från senare år är särskilt att nämna en motion vid 1930 års riksdag örn utökning av statsutskottet från 24 till 30 ledamöter för att möjliggöra inrättande av ytterligare en avdelning inom utskottet.

Till ändringsförslag, vilka ej åsyfta större omläggning av utskottsorganisa­ tionen, äro att hänföra de som avse behandlingen av utrikes ärendena.

Med avseende å riksdagens befattning med utrikesärenden genomfördes be­ tydelsefulla grundlagsändringar år 1921. De inneburo i första hand en utveck­ ling av det s. k. hemliga utskottet till en fast institution genom dess ombild­ ning till en utrikesnämnd för rådplägning, även mellan riksdagarna, med Ko­ nungen örn ärenden, som angå rikets förhållande till främmande makter. Med

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

17

omläggningen avsågs att skapa möjlighet för de olika meningsriktningarna inom representationen till ett, låt vara indirekt, inflytande på utrikesärendenas behandling. Örn nämnden stadgas, att rådplägning med densamma hör i alla utrikesärenden av större vikt äga rum före avgörandet. Ministern för utrikes ärendena skall i början av varje riksdag och sedermera så ofta omständighe­ terna det föranleda lämna nämnden en framställning av de allmänna utrikes­ politiska förhållanden, som kunna erhålla betydelse för riket. — Nämndens 16 ledamöter väljas på sätt örn val till utskott är stadgat och utöva sina befatt­ ningar till dess nya val förrättas vid nästa riksdag. Suppleanter utses till samma antal och i samma ordning, men suppleant må ej inträda såsom ledamot i annat fall än då ledighet i nämnden inträffat. Nämndens ledamöter äro för­ bundna till tystnadsplikt.

De år 1921 genomförda ändringarna inneburo vidare en utvidgning av riks­ dagens befogenhet i fråga örn traktater med främmande makter, i det att dels ett uttryckligt stadgande infördes därom att överenskommelse med främmande makt i fråga, som riksdagen enligt regeringsformen äger allena eller med Konungen avgöra, skall framläggas för riksdagen till godkännande, dels ock föreskrevs att överenskommelse, som, utan att angå fråga av nyssnämnd art, är av större vikt, jämväl skall med visst undantag underställas riksdagens godkännande. I samband härmed bestämdes, att frågor örn överenskommelser med främmande makter i ämnen, vilka ej tillhörde annat utskotts behandling, skulle beredas av konstitutionsutskottet.

Även ändrades år 1921 konstitutionsutskottets rätt att infordra i utrikes- ärende fört särskilt protokoll i vad rör allmänt kända och av utskottet upp­ givna händelser därhän, att utskottets begäran skall avse visst uppgivet mål. Samtidigt stadgades emellertid rätt för Konungen att under vissa förutsätt­ ningar vägra utlämna protokollet, dock endast om utrikesnämnden dessförin­ nan erhållit tillfälle att yttra sig.

Slutligen infördes genom 1921 års grundlagsändringar en form för lämnande av muntliga redogörelser för riksdagen. Stadgandet härom (riksdagsordningen § 56) syftar närmast på upplysningar i utrikespolitiska frågor, men är ej begränsat enbart till dem.

Beträffande utrikesnämndens ställning framställdes vid 1924 års riksdag motionsvis åtskilliga förslag. Flertalet av dessa avstyrktes av konstitutions­ utskottet, men i anledning av vissa uppslag — bland annat om rätt för suppleant att deltaga i nämndens sammanträden även vid tillfälligt förfall för ledamot — hemställde utskottet örn utredning angående möjliga förbättringar i formerna för nämndens verksamhet. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen och vid 1928 års riksdag avgavs proposition med förslag till ändrade regler för suppleants inkallande i nämnden. Förslaget föll vid nämnda riksdag, men ändring i samma syfte av riksdagsordningen § 50 blev av 1930 års riksdag, i anledning av väckt motion, antagen såsom vilande.

Redan före igångsättandet av den utredning, som resulterade i utrikes­ nämndens inrättande, hade emellertid en annan form för utrikesärendenas be­ handling varit under övervägande. I motioner vid 1915, 1916 och 1917 års

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami

.*

88 käft. {Nr 105.)

2

Kungl. Majlis proposition nr 105.

19

Sedan lång tid hava emellertid de tillfälliga utskotten i praxis blivit ungefär lika permanenta som de ständiga utskotten. Tillfälliga utskott tillsättas ej särskilt för viss eller vissa därförinnan väckta frågor utan utses till visst an­ tal redan vid riksdagens början, i regel två i första kammaren och fem i andra kammaren. Sedan de tillfälliga utskotten genom grundlagsändring år 1912 med­ givits rätt att anställa sekreterare, bar sådan i regel anlitats; dessförinnan ut­ sågs för varje mål bland utskottsledamöterna särskild föredragande, som ock hade att uppsätta utskottets yttrande i ämnet. Mellan dessa utskott fördelas frågorna inom vardera kammaren vanligen i grupper efter ärendenas sakliga natur. Fördelningen är dock icke bestämt fixerad och emellanåt har till sam­ ma utskott hänskjutits frågor av mycket olikartad natur.

Till skillnad mot de ständiga utskotten kunna de tillfälliga ej ingå i samman­ sättningar med andra utskott. Någon officiell samverkan mellan tillfälliga ut­ skott i den ena kammaren och motsvarande utskott i den andra för behandling av frågor, som väckts i båda kamrarna, kan sålunda ej komma till stånd. I praktiken torde dock samarbete under hand stundom hava ägt rum.

Den i riksdagsordningen § 55 lämnade möjligheten att utan remiss avslå motion, som kan beredas av tillfälligt utskott, kommer numera i praktiken ej till användning.

Om gränsen för de tillfälliga utskottens kompetensområde — beredning av frågor, vilka icke tillhöra ständigt utskotts eller i dess ställe tillsatt särskilt utskotts behandling — rådde från början skiljaktiga meningar. I främsta rum­ met stod därvid spörsmålet, huruvida till ständigt eller tillfälligt utskott borde hänvisas motion i frågor, vilka folie delvis inom ständigt och delvis inom till­ fälligt utskotts kompetensområde, eller motion, avseende skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga som, därest förslag till antagande av lag eller till beviljande av anslag förelegat, skolat hänvisas till ständigt utskott. Numera torde i dylika fall remiss i regel ske till ständigt utskott. Det har dock även på de senaste åren förekommit åtskilliga undantag från denna regel, liksom överhuvud taget en vacklande praxis med avseende å gränsdragningen mellan ständiga och till­ fälliga utskott gjort sig märkbar. Utvecklingen har emellertid i stort sett gått i riktning mot en inskränkning av de tillfälliga utskottens verksamhetsområde genom remiss i möjligaste mån till det ständiga utskott, under vars behandling den föreliggande frågan närmast prövats höra.

Av vad i det föregående anförts torde framgå, att de tillfälliga utskotten fått en annan karaktär än den av lagstiftaren åsyftade. Redan kort efter de tillfälliga utskottens införande framkommo ock anmärkningar mot den nya anordningen. Tid efter annan hava även förslag väckts örn avskaffande av de tillfälliga utskotten eller om ändringar i deras ställning och uppgifter, dock utan att hittills hava lett till något resultat.

I vissa ändringsförslag har man utgått från att formen av tillfälligt utskott skulle bibehållas, såsom i ett vid 1869 års riksdag motionsvis framställt yrkan­ de att de tillfälliga utskotten skulle göras gemensamma för de båda kamrarna. I samma riktning gick en motion vid 1900 års riksdag, däri föreslogs att för beredning av frågor, som ej tillhörde de ordinarie utskottens behandling, skulle

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående av 18 ledamöter från vardera kam­ maren. Konstitutionsutskottet föreslog då en mindre ändring, nämligen att sär­ skilt utskott skulle kunna tillsättas även för frågor, som eljest skulle hava hän­ visats till tillfälligt utskott. Slutligen må nämnas ett vid 1929 års riksdag framställt förslag, att sammansatt tillfälligt utskott skulle kunna anordnas för beredning av fråga, som genom likalydande motioner väckts i båda kamrarna och hänvisats till tillfälliga utskott.

I andra fall åter har man avsett att ersätta de tillfälliga utskotten med visst ständigt utskott, ett eller flera. Sålunda föreslogs vid 1880 års riksdag, att de tillfälliga utskottens uppgift skulle övertagas av ett ständigt ekonomiutskott. Konstitutionsutskottet förordade en sådan anordning, dock med rätt för kam­ rarna att var för sig tillsätta tillfälliga utskott i kamrarnas enskilda ange­ lägenheter. Ett i stort sett därmed överensstämmande förslag framkom vid 1890 års riksdag och understöddes av konstitutionsutskottet. Och vid behand­ lingen av propositionen örn grundlagsändringar vid 1908 års riksdag yrkades motionsvis inrättande av ett 'allmänt’ utskott för behandling av frågor, som ej kunde hänföras till annat ständigt utskott. Vid andra tillfällen har man tänkt sig de tillfälliga utskotten böra ersättas av två eller flera för ändamålet inrättade utskott.

Frågan om de tillfälliga utskotten har ock behandlats i flertalet av de förut berörda förslag, med vilka åsyftats en mera genomgående omorganisation av ut- skottsväsendet i allmänhet. I dessa förslag har man utgått ifrån att i samband med en omgestaltning av de ständiga utskotten och ärendenas fördelning dem emellan efter materiella grunder de tillfälliga utskotten skulle avskaffas eller åtminstone endast i extraordinära fall kunna ifrågakomma och i stället deras uppgifter övertagas av det eller de ständiga utskott, inom vilkas ämnesområde frågorna komme att höra. Uttalanden i denna riktning gjordes senast i motio­ ner vid 1928 och 1929 års riksdagar. Sistnämnda år förekom emellertid även en motion i motsatt riktning; den gick ut på att motioner, som uteslutande ut­ mynnade i ett yrkande om utredning, skulle hänvisas till tillfälligt utskott.

Även de åren 1907 och 1916 för utredning om erforderliga åtgärder till bere­ dande av lättnad i riksdagens arbete tillsatta kommittéerna hade frågan örn de tillfälliga utskottens ställning under övervägande, men de stannade vid att ej föreslå några ändringar. Samma ställning intog konstitutionsutskottet år 1921 vid behandlingen av en motion med förslag om de tillfälliga utskottens avskaf­ fande och örn återgång till systemet i 1810 års riksdagsordning. Rörande fram­ komna ändringsförslag framhöllos vid dessa tillfällen bland annat olämplighe­ ten av att ersätta de tillfälliga utskotten med ett för ändamålet inrättat stän­ digt utskott samt svårigheten att, i händelse de tillfälliga utskottens arbetsupp­ gifter sloges ut på flera ständiga utskott, finna en lämplig grund för fördelnin­ gen av de till beskaffenheten synnerligen skiftande ärenden, varom här vore fråga. Konstitutionsutskottet erinrade därjämte örn de tillfälliga utskottens betydelse för ett talrikt deltagande av riksdagsledamöterna i utskottsarbetet.

I en inom den år 1919 tillsatta s. k. budgetårskommittén upprättad prome­ moria ifrågasattes åter en överföring av ärenden från de tillfälliga utskotten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

21

Till de i promemorian tänkta nya budgetutskotten skulle kunna hänskjuta® även annat än rena anslagsfrågor, och kommittén pekade därvid i första hand på åtskilliga av de frågor, som behandlades av tillfälliga utskott. Det kunde, yttrade kommittén, med skäl sättas i fråga, örn det vore lämpligt att samma ärende på olika stadier handlades av olika utskott, av tillfälligt utskott då det gällde initiativ till en utredning och av ständigt utskott då det gällde genom­ förande av det förslag, vartill utredningen föranlett.

Såsom inledningsvis omnämnts har kommittén icke åsyftat en till grunden Kommittén, gående omläggning av utskottsorganisationen. Kommittén har sålunda ej fun­ nit en systematisk omläggning för fördelning av ärendena efter rent materiella grunder vara påkallad utan inskränkt sig till att förorda vissa jämkningar i or­ ganisationen och fördelningen av ärendena, där sådana jämkningar ansetts er­ forderliga för ett snabbare eller mera effektivt bedrivande av riksdagens ar­ bete eller eljest synts motiverade av starka sakliga skäl.

Nuvarande

utskott.

Beträffande de ständiga utskotten har kommittén till en början undersökt,

De

ständiga

huruvida den påtalade anhopningen av ärenden mot riksdagens slut är till nå- utskotten-gon del beroende på att ett eller flera, utskott äro för hårt arbetstyngda.

Kommittén, som beträffande 1928—1930 års riksdagar utarbetat vissa sta­ tistiska sammanställningar till belysande av de olika utskottens arbetsbörda,1 har kommit till den slutsatsen att statsutskottet, även om hänsyn tages till att utskottet arbetar på fyra avdelningar, är långt mera arbetstyngt än öv­ riga utskott samt att dess arbetsbörda är av den omfattning, att den i betänk­ lig grad medverkar till den starka anhopningen av ärenden mot slutet av riksdagen. Vid sådant förhållande har kommittén funnit anstalter för lättande av statsutskottets arbetsbörda vara den åtgärd, som i fråga örn utskottsväsen- det i första hand bör ifrågasättas till vinnande av en jämnare fördelning av arbetet. En dylik lättnad vore enligt kommittén så mycket mer påkallad, som ett snabbare slutförande av utgiftsfrågornas beredning utgjorde en väsentlig förutsättning för åstadkommande av en mera tillfredsställande ordning för statsregleringsarbetets avslutande.

I fråga örn sättet för beredande av den såsom önskvärd befunna lättnaden i statsutskottets arbete har kommittén omnämnt tre utvägar, nämligen uppdel­ ning av utgiftsfrågorna på ett flertal fristående utskott, utbrytning från stats­ utskottet av en eller flera ämnesgrupper och dessas överlämnande till ett eller flera andra utskott samt slutligen tillförande till statsutskottet av nya arbets­ krafter för att utan mera betydande ändring i utskottets arbetsuppgifter möj­ liggöra arbetets fördelning på flera avdelningar. Kommittén har stannat vid att förorda sistnämnda väg och föreslår härutinnan en ökning av utskottets medlemsantal från 24 till 30, varigenom en del uppgifter för de mera arbets­ tyngda avdelningarna inom utskottet, främst den tredje, skulle kunna överfö­ ras till en ny femte avdelning. En sådan ökning anser kommittén behövlig redan för beredande av lättnad i utskottets nuvarande arbete. Inom kommit-

1 Se tablåer å sid. 79 och 80 i betänkandet.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

tén ^Ilar även ifrågasatts en ökning av medlemsantalet i annat syfte, nämligen för återförande till utskottet av de anslagsfrågor, som sedan år 1909 handläg­ gas av jordbruksutskottet. Emellertid finner kommittén dessa anslagsfrågor numera vara av sådan omfattning, att de vid en återflyttning till statsutskot­ tet torde komma att helt utfylla en avdelnings verksamhet. För att möjliggöra arbetets påskyndande skulle då krävas två nya avdelningar inom statsutskot­ tet. Under åberopande av bland annat den tungroddhet i plenarbehandlingen inom utskottet, som därav bleve följden, har kommittén, ehuru visst fog kunde föreligga för kravet å större centralisering av utgiftsberedningen, ansett sig ej böra förorda en återgång i detta hänseende till förhållandena före år 1909.

Utöver ökningen i statsutskottets medlemsantal hava föreslagits vissa jämk­ ningar i avseende å utskottets kompetensområde. Härutinnan har kommittén erinrat om att bankoutskottet sedan år 1909 handlägger, jämte riksgäldsären- den i egentlig mening, även ärenden angående de riksdagens verk, för vilka anslag finnas uppförda i riksstaten, samt örn riksdagens personal och om dess hus eller alltså angående dispositionen av de anslag, vilka vid sidan av huvud­ titlarna äro uppförda under den gemensamma rubriken 'riksdags- och revi- sionskostnader m. m.’, medan däremot statsutskottet behandlar själva anslags- äskandena eller anslagsberäkningen. Då detta förhållande stundom medfört mindre lämpliga konsekvenser, föreslår kommittén, att till bankoutskottet hänföras de delar av statsverkspropositionen, vilka omfatta riksdags- och revi- sionskostnader samt kostnader för riksdagens hus och riksdagens verk.

Av liknande skäl föreslår kommittén att till bankoutskottet överföras ären­ den angående användningen av de under riksgäldskontorets förvaltning ståen­ de utlåningsfonderna. Dessa äro allmänna järnvägslånefonden, bibanelåne- fonden och allmänna byggnadslånefonden. Prövningen av riksgäldskontorets förvaltning av dessa fonder åvilar bankoutskottet, under det frågor örn änd­ ringar i dispositionen av fonderna — såsom beträffande omreglering av ett järnvägsföretags statslån eller dylikt — i regel handläggas av statsutskottet. Ur såväl principiell som praktisk synpunkt har kommittén funnit lämpligt att även de senare frågorna övertagas av bankoutskottet.

A andra sidan föreslår kommittén även en omflyttning i motsatt riktning. Då för beredning av frågor örn användning av medel från allmänna indrag- ningsstaten — företrädesvis ärenden örn personliga professurer och dylika frå­ gor, vilka formellt helt fallit under bankoutskottets kompetens men avsett än­ damål, sakligt sett närmast fallande under statsutskottets behörighet — måst tillsättas sammansatta stats- och bankoutskott, förordar kommittén till und­

vikande av sammansatt utskott, att statsverkspropositionen remitteras till bankoutskottet icke såsom nu beträffande såväl pensions- som indragningssta- ten utan blott i fråga örn pensionsstaten. Enär de ärenden, som skulle över­ flyttas till statsutskottet, hittills såsom regel krävt nämnda utskotts medver­ kan i sammansatt utskott, är denna överflyttning, framhåller kommittén, ur arbetsbelastningssynpunkt utan betydelse för statsutskottets vidkommande.

Även beträffande övriga utskott har undersökts, huruvida lättnad i arbets­ bördan är för något av dem erforderlig för arbetets slutförande inom rimlig

Kungl. Majlis proposition nr 105.

23

tid och utan alltför stark forcering. I fråga om konstitutions-, bevillnings-, ban­ ko-, första lag- och jordbruksutskottet har kommittén funnit så ej vara fallet.

Beträffande andra lagutskottet framhåller kommittén, att dess arbetsbörda visserligen under senare år synts hava varit ganska betungande, men att det förefölle tveksamt, örn här gjort sig gällande en stadigvarande belastning av den omfattning att särskilda åtgärder för lättnad i arbetsbördan vore erfor­ derliga. Behovet härav syntes i varje fall ej så trängande, att därmed ej kunde anstå i avvaktan på närmare erfarenhet huruvida de senare årens star­ ka belastning varit av mera tillfällig art eller ej. Kommittén omnämner två inom densamma framkomna förslag rörande lagutskotten, det ena avseende att bereda lättnad i deras arbete genom sammanslagning av desamma till ett utskott, fördelat på två ä tre avdelningar, det andra gående ut på att utskot­ tens rätt att sig emellan fördela ärendena skulle upphöra och utskotten om­ bildas till ett lagutskott och ett sociallagutskott med en i grundlagen fast­ slagen arbetsfördelning. Kommittén har emellertid icke biträtt nagotdera förslaget och framhåller emot den förra anordningen, att densamma icke skulle medföra någon tidsvinst, emedan lagfrågornas natur säkerligen komma att även vid plenarbehandlingen framtvinga en ingående lagteknisk granskning, och emot den senare att örn det ena lagutskottet något år är i avsevärd grad mera arbetstyngt än det andra, det nu tillämpade systemet medgiver en viss utjämning av arbetsbördan mellan utskotten.

Kommittén har sålunda ansett tillräcklig anledning saknas att för lättande av utskottens arbetsbörda förorda särskilda åtgärder utöver de nu angivna.

I detta sammanhang må nämnas, att kommittén utöver förut angivna änd­ ringar beträffande stats- och bankoutskotten jämväl i sitt förslag upptagit ett tillägg i stadgandena örn bevillningsutskottets kompetensområde. Därmed åsyf­ tas dock ej någon ändring i den faktiska fördelningen av ärendena. Bevill­ ningsutskottet handlägger, förutom bevillningsärenden i egentlig mening, även vissa andra grupper av frågor, i främsta rummet kommunalskattefragor och nykterhetslagstiftningsärenden. I vissa fall innefattar sistnämnda grupp di­ rekta bevillningsmoment, men i övrigt stöder sig utskottets kompetens i fråga om berörda ämnen väsentligen på praxis, som har sin grund i frågornas histo­ riska anknytning till och i vissa delar likhet med bevillningsärenden. Da det emellertid synts mindre tillfredsställande att ifrågavarande viktiga områden av bevillningsutskottets verksamhet icke kommit till synes i grundlagsstad- gande, har kommittén föreslagit intagande av en uttrycklig föreskrift i ämnet såsom ett tillägg i riksdagsordningen § 40.

Ur andra synpunkter än de tidigare anförda har kommittén funnit skäl tala för en sådan omläggning av utskottsorganisationen, varigenom för utnkes- ärendenas beredning skapas ett särskilt organ inom riksdagen.

Härutinnan har kommittén framhållit att de utrikespolitiska ärendenas vikt efter världskriget ökats även för Sveriges vidkommande och att i samma man insikten örn det internationella samarbetets betydelse jämväl för de egna för­ hållandenas utveckling vidgats och fördjupats. Dessa förhållanden syntes också tala för att riksdagen genom inrättande av ett särskilt organ, vilket

Nytt utskott

för utrikes-

ärendena.

24

Kungl. Maj:is proposition nr 105.

kunde ägna speciellt intresse åt de utrikespolitiska ärendena, beredde större betingelser för en tillräckligt insiktsfull behandling av de viktiga och grann­ laga spörsmål, om vilka här vore fråga. Konstitutionsutskottet, som nu ut­ övade den konstitutionella kontrollen i utrikesärenden och behandlade frågor om överenskommelser med främmande makter i flertalet ämnen, hade inom sitt övriga ämnesområde så omfattande och tidskrävande arbetsuppgifter, att man icke kunde förutsätta att dess ledamöter skulle i allmänhet kunna vare sig utses med särskild tanke på utrikesärendenas speciella krav eller äga tillfälle att i dessa frågor förvärva tillräcklig erfarenhet och insikt. Om däremot ett fristående utskott anordnades för utrikesärendena, skulle ledamöterna i detta ut­ skott — vilket finge en i jämförelse med övriga ständiga utskott tämligen ringa arbetsbörda kunna utses med särskild hänsyn till sina förutsättningar för handläggning av dessa ärenden och de handelspolitiska frågor, som borde be­ redas av samma utskott, men däremot utan hänsyn till huruvida de kunde förutsättas vara i tillfälle att deltaga i det löpande arbetet inom ett vanligt ständigt utskott. Ett dylikt utrikesutskott skulle därjämte, örn det gjordes mindre än konstitutionsutskottet, utgöra ett lämpligare organ för behandling av frågor, som vore av natur att kräva särskild diskretion, och tillkomsten av ett dylikt utskott kunde därför antagas leda till att riksdagen i ökad omfatt­ ning finge inblick även i utrikesärenden av dylik natur.

Kommittén föreslår därför inrättandet av ett särskilt utskott, benämnt ut­ rikesutskottet, till vilket överföras konstitutionsutskottets uppgifter i avseende å utrikesärendena.

Utrikesutskottet skall enligt förslaget bestå av 16 ledamöter eller samma antal som i de minsta nuvarande utskotten. I avseende å suppleanter har kom­ mittén, som understrukit angelägenheten av att deras antal med hänsyn till utskottets särskilda karaktär icke göres större än vad för utskottets arbete och rekryteringen till detsamma prövas oundgängligt, ifrågasatt en fixering eller åtminstone maximering av antalet suppleanter men emellertid stannat vid att förorda samma ordning för deras utseende, som gäller för övriga utskott, eller att frågan örn deras antal får bero av kamrarnas avgörande.

Någon ändring i de regler, vilka för närvarande gälla konstitutionsutskot­ tets rätt att utbekomma protokoll och ministeriella handlingar, föreslås ej för utrikesutskottets vidkommande. Däremot förordas införande av viss tystnads­ plikt för dess medlemmar. Det skulle, påpekar kommittén, vara önskvärt att pa sadant sätt undanröja det hinder, som eljest måhända i ömtåliga frågor kunde föreligga för utskottet att erhålla den orientering, vilken för ett ansvars­ fullt bedömande av landets utrikespolitik kunde vara behövlig. Att härutin­ nan stadga befogenhet för Konungen att bestämma, när tystnadsplikt måste iakttagas, syntes dock ej lämpligt med hänsyn särskilt till att protokollen i regeringsärenden kunde giva utskottet anledning framställa dechargeanmärk- nirig. Däremot syntes kommittén avgörande invändningar ej kunna resas mot alt låta utskottet självt bedöma om och i vilken utsträckning tystnadsplikt vore påkallad. Kommittén föreslår därför ett stadgande av innebörd att, i den man utrikesutskottet finner upplysningar, som meddelats i visst ämne, böra

Kunni. Majds proposition nr 105.

25

med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makter betingade synnerligen viktiga skäl hållas hemliga, utskottets medlem­ mar skola vara till tystnadsplikt förbundna.

Inom kommittén har ifrågasatts, huruvida inrättandet av ett utrikesutskott borde medföra utrikesnämndens avskaffande. Kommittén har dock ej funnit sig böra förorda någon åtgärd i sådan riktning samt anför härom:

’En dylik åtgärd skulle förutsätta, att på utrikesutskottet överfördes den rådgivande uppgift, som nu tillkommer utrikesnämnden, och att anstalter vid- toges för att möjliggöra utskottets inkallande till rådplägning även mellan riksdagarna. Ett organ för dylik rådplägning mellan regeringen och repre­ sentanter för riksdagen torde nämligen alltjämt böra bibehållas. Det har emel­ lertid synts kommittén vara riktigare, att den rådgivande uppgiften fortfa­ rande förbehålles ett organ av den art, som utrikesnämnden utgör. Det syfte, som man med nämndens inrättande velat vinna —- att med bibehållande i rege­ ringens hand av utrikespolitikens ledning skapa möjlighet för skilda menings- riktningar inom riksdagen att före viktiga utrikespolitiska frågors avgörande göra sina uppfattningar hörda — torde bättre motsvaras av en institution, vil­ ken icke liksom ett utskott framträder såsom en enhet under ledning av en utav utskottet vald ordförande utan vars enskilda medlemmar var för sig avgiva personliga rådslag. Kommittén har därför ansett sig böra för­ orda, att utrikesnämnden bibehålies, i varje fall tills vidare i avvaktan på när­ mare erfarenhet av den anordning med avseende på de utrikespolitiska ären­ denas handläggning, som av kommittén ifrågasatts.’

Beträffande frågan, huruvida i utrikesutskottet borde kunna inväljas per­ soner, vilka tillika vore ledamöter av utrikesnämnden, har inom kommittén rått någon tvekan, men kommittén har kommit till den uppfattningen, att något hinder för en sådan anordning ej bör uppställas.

Beträffande de tillfälliga utskotten erinrar kommittén till en början huru- ^De till­ som huvudsyftet med detta system, som innebär ett avsteg från den hos oss hävdvunna formen med gemensamma, för vissa ämnesområden avsedda ut­ skott, redan från dess tillkomst blev i huvudsak förfelat. Utvecklingen hade också visat, att denna utskottsform icke slagit fast rot i det svenska riksdags­ skicket. De tillfälliga utskottens betydelse hade även under senare år allt­ mera sjunkit.

Rörande de med nu ifrågavarande utskottsorganisation förenade olägenhe­ terna anför kommittén, som verkställt undersökningar rörande de tillfälliga ut skottens arbetsbörda under ett antal år,1 följande:

’En av de viktigaste grunderna till dessa olägenheter är att söka i den oklara gränsen i kompetenshänseende mellan ständiga och tillfälliga utskott, vilket i förening med den längre motionstiden för ärenden till tillfälliga utskott omöjliggjort enhetlighet beträffande remisserna och medfört, att en och samma fråga eller likartade frågor kommit att behandlas ena året av tillfälliga och andra året av ett ständigt utskott, stundom samma år både av ständigt och av tillfälliga utskott. En annan påtaglig olägenhet med de tillfälliga utskotten är den successiva behandlingen av ärendena inom kamrarna. Bortsett från de egendomligheter beträffande den formella handläggningen, vartill detta system stundom visat sig kunna leda, föranleder berörda behandlingssätt onödigt dubbelarbete och tidsutdräkt. Dessa omständigheter hava jämte de tillfälliga

1 Se tablå å sid. 48 i betänkandet.

26

Kungl. Maj:is proposition nr 105.

utskottens vana att vid ärendenas behandling tillgripa en utredningsapparat, vars vidlyftighet ofta ej motsvaras av ärendenas vikt och betydelse, medfört att åtskilliga av tillfälliga utskott beredda frågor kunna avgöras först mot slutet av riksdagen, då anhopningen av ärenden från de ständiga utskotten är särskilt stor. Dubbelarbetets och dubbelbehandlingens olägenheter torde en­ dast i ringa mån hava upphävts genom det samarbete under hand, som äger lum mellan tillfälliga utskott beträffande frågor, vilka väckts i båda kam­ rarna.

Utan att underskatta värdet av det utredningsarbete, som av tillfälliga ut­ skott i åtskilliga särskilda frågor utförts, torde man vidare näppeligen kunna undgå att finna, att den beredningsorganisation, som dessa utskott samman­ tagna utgöra, icke står i rimligt förhållande till antalet och beskaffenheten av de frågor, vilka utskotten hava att behandla. Den i det föregående lämnade utredningen visar, att under den av kommittén särskilt undersökta femårsperio­ den 1926—1930 behandlats i genomsnitt ett 50-tal frågor årligen, av vilka Vs å Vio lett till positivt resultat i form av en skrivelse till Konungen, i regel endast med begäran örn vidare utredning av frågan. För detta arbete hava årligen tillsatts tillhopa 7 utskott med sammanlagt 66 ledamöter och 58 suppleanter, vilka utskott som regel haft var sin avlönad sekreterare och vilka i ungefär halva antalet frågor infordrat utredningar från myndigheter på i genomsnitt sammanlagt inemot 200 trycksidor årligen.’

Bland de skäl, som anförts mot de tillfälliga utskottens avskaffande, omnäm­ ner kommittén särskilt den betydelse dessa utskott ansetts äga såsom en god skola för utbildning av yngre riksdagsmän. Sedan sekreterare kommit att i regel anlitas, synes dock, påpekar kommittén, denna betydelse hava varit synnerligen ringa. Även ett övervägande passivt deltagande som suppleant i ett ständigt utskott torde i regel erbjirda större möjligheter till inträngande i riksdagsarbetet än ledamotskap i ett tillfälligt utskott.

Kommittén uttalar som sin uppfattning, att beredning av de ärenden, som nu handläggas av tillfälliga utskott, genom ständiga, för båda kamrarna ge­ mensamma utskott skulle i flertalet fall vara ur alla synpunkter att före­ draga. I fråga örn sättet för utförande av en omläggning i denna riktning har kommittén ansett sig icke kunna biträda tidigare framkomna förslag örn inrättande särskilt för ändamålet av ett eller ett par ständiga utskott. I stället har upptagits tanken att fördela de tillfälliga utskottens ärenden på olika utskott med jämväl andra uppgifter. Detta syfte har ansetts kunna nås utan omläggning eller utbyggnad av de ständiga utskottens organisation. Härutinnan framhålles att, därest samma motionstid vöre gällande för ärenden till de ständiga och de tillfälliga utskotten, remiss till ständigt utskott av ärenden, som pläga behandlas av tillfälliga utskott, i många fall vore möjlig redan med stöd av nuvarande bestämmelser och att beträffande det tämligen ringa antal ärenden, vilka med nuvarande grundlagsbestämmelser svårligen läte sig hänvisas till ständigt utskott, som regel torde gälla att de ur saklig synpunkt naturligt folie in under ett ständigt utskotts kompetensområde. Vid en av kommittén försöksvis verkställd uppdelning för åren 1926—1930 av de tillfälliga utskottens samtliga frågor på de ständiga utskotten hade knappast någon enda fråga visat sig vara av den beskaffenhet, att den icke lämpligen kunnat hänföras till något ständigt utskott.

Kungl. May.ts proposition nr 105.

27

Vidkommande de ständiga utskottens förmåga att ur arbetsbelastnings- synpunkt mottaga de tillfälliga utskottens arbetsmaterial har kommittén, som verkställt en beräkning på grundval av siffermaterial från åren 1928—1930,1 kommit till den uppfattningen, att avgörande svårigheter härför ej möta för något utskott. Statsutskottet komme visserligen enligt nyssnämnda beräkning

att mottaga större andel av de tillfälliga utskottens arbetsuppgifter än övriga ständiga utskott, men denna ökning syntes ej vara större än att den väl upp­ vägdes av den rationalisering i beredningen av de ifrågavarande ärendena, som överförandet skulle medföra, varjämte för frågan vore att beakta de samtidigt föreslagna lättnaderna i statsutskottets arbetsbörda. Överhuvud taget, fort­ sätter kommittén, torde de ständiga utskottens större erfarenhet rutin och arbetsresurser i allmänhet medföra, att beredning av de överförda ärendena komme att kräva mindre tid i dessa utskott än i tillfälliga utskott.

Kommittén förordar därför en omläggning i den riktningen att de tillfälliga utskottens ärenden överföras till de ständiga utskotten. Emellertid har kom­ mittén funnit försiktigheten bjuda, att möjligheten att tillgripa tillfälliga ut­ skott ej helt borttages. Sålunda borde dylika utskott kunna tillsättas för be­ handling av kammares enskilda ärenden. Dessutom syntes önskvärt att icke avskära möjligheten att tillsätta tillfälligt utskott för behandling av en eller annan genom motion väckt fråga eller grupp av sammanhängande frågor, be­ träffande vilken det kunde befinnas lämpligt verkställa beredning genom ett inom kammaren valt utskott, vilket tillsatts särskilt för den avsedda frågans utredning och i vilket alltså kunde insättas den sakkunskap, som ansåges önsk­ värd för vederbörande ärendes belysning. Denna väg borde dock icke utan alldeles speciella skäl anlitas, där samma eller likartad fråga väckts även i med- kammaren eller alltså där från början vore klart, att båda kamrarna måste taga befattning med frågan.

I överensstämmelse härmed föreslår kommittén, att fråga, som icke enligt riksdagsordningens regler ankommer på beredning av visst ständigt utskott, må hänvisas till det ständiga utskott, under vars behandling densamma prövas närmast höra, eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott. Till ett härmed sammanhängande förslag att begränsa tiden för väckande av motioner i frågor, vilka kunna hänvisas till tillfälligt utskott, till den eljest i allmänhet gällande återkommer jag senare.

Genomförandet av kommitténs förslag beträffande de tillfälliga utskottens begränsning har krävt viss ändring i kamrarnas bordläggnings- och remissför­ farande. För närvarande gäller, att när proposition eller motion första gången förekommer i kammare, den skall, såframt ej kammaren enhälligt genast för­ visar densamma till utskott, ligga på bordet till nästa sammanträde, då sådan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, om den rörer kammaren enskilt, eljest bliver avgjord (riksdagsordningen § 58). Härutinnan föreslår kommittén den ändringen att, där fråga är av beskaffenhet att kunna hänvisas till tillfälligt utskott, med beslut örn hänvisning må anstå längst till det sam­ manträde, som inträffar näst efter motionstidens utgång.

Kamrarnas

remiss- och

hordläggningsför­ farande.

Se sammanställning å sid. 94 i betänkandet.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Kammar­

ledamöter­ nas delta­ gande i utskottsarbete.

Därest — såsom kommittén förutsatt — remiss till tillfälligt utskott skall ske endast i särskilda fall beträffande motioner, som icke tillhöra visst ständigt utskott, och under förutsättning tillika såsom regel, att samma eller liknande ärende ej föreligger i medkammaren, har nämligen kommittén ansett påkallat, att fråga örn tillsättande av tillfälligt utskott uppskjutes intill dess motions- materialet kan på en gång överblickas, d. v. s. intill motionstidens utgång. Uppskov med remiss har givetvis dock ej avsetts böra ifrågakomma, där for­ mella förutsättningar för remiss till tillfälligt utskott ej föreligga eller där det eljest från början är klart, att motion bör remitteras till ständigt utskott.

Även i ett annat hänseende föreslår kommittén ändring i reglerna för ären­ dens hänvisning till utskott. Förslaget går ut på att fråga, som enligt riks­ dagsordningens föreskrifter ankommer på beredning av visst ständigt utskott, må utan hinder härav kunna hänvisas till annat sådant utskott, därest frågan finnes äga nära samband med ämne, som tillhör sistberörda utskotts handlägg­ ning. Härom anför kommittén:

’Det sätt, varpå de ständiga utskottens kompetensområden i riksdagsordnin­ gen avgränsats, har medfört, att remissfrågorna kommit att bedömas ur rent formell synpunkt i en omfattning, som icke alltid medgiver önskvärd hänsyn till frågornas reala natur och sammanhang. Följden har stundom blivit en av sakliga skäl icke påkallad splittring av ett större problemkomplex på olika utskott, något som bland annat emellanåt föranlett sammansatta utskott, och därigenom verkat hindrande för vederbörande ständiga utskotts arbete. Givet är, att en större sakfråga ibland kan vara av sådan natur, att dess uppdelning på skilda utskott även sakligt sett är påkallad för en allsidig prövning. Men å andra sidan kunna fall förekomma — t. ex. i fråga om ett ärende, som är en ren följdfråga till ett annat — då en sådan splittring är obehövlig eller då förhållandena göra en enhetlig behandling i ett och samma utskott av sakliga skäl önskvärd. Kommittén har ur nu antydda synpunkter funnit den i grund­ lagen angivna fördelningen av ärendena mellan de ständiga utskotten icke böra vara alldeles ovillkorlig utan ansett sig böra i detta avseende tillst⁵^rka sådan uppmjukning, som möjliggör en mera smidig anpassning av remisserna efter föreliggande förhållanden.’

Kommittén erinrar, att för vinnande av det med förslaget avsedda syftet erfordras, att första kammaren övergår till andra kammarens praxis att alltid bordlägga ej blott propositioner utan även motioner före remissen till utskott. Förslaget förutsatte nämligen från kammarpresidiernas sida i högre grad än hittills en prövning av frågorna ur sakliga lämplighetssynpunkter, vilket nöd­ vändiggjorde samråd i ökad omfattning mellan talmännen inbördes samt mellan dem och vederbörande utskottsordförande.

I vissa tidigare förslag till ändrad utskottsorganisation har uppmärksamhet ägnats frågan på vad sätt riksdagsledamöterna kunde i större utsträckning beredas tillfälle deltaga i utskottsarbetet. Spörsmålet, som närmast avser ledamöterna i den talrikare andra kammaren, aktualiseras vid en inskränkning av de tillfälliga utskotten i enlighet med kommitténs förslag.

Kommittén, som behandlat frågan, har icke ansett sig kunna tillstyrka en inom densamma ifrågasatt ökning över lag av antalet ledamöter i de mindre

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

29

utskotten. Bortsett från att första kammarens mindre ledamotsantal omöj­ liggör en sådan åtgärd utan uppgivande av grundsatsen örn kamrarnas likstäl­ lighet, åberopas att en utvidgning av ledamotsantalet för flertalet utskott inga­ lunda innebär någon lättnad utan tvärtom ett förtyngande av arbetet med därav följande tidsutdräkt. Endast beträffande jordbruksutskottet har kommittén, med hänsyn till ärendenas art och utskottets fördelning på avdelningar, funnit en ökning av ledamotsantalet vara örn icke erforderlig så dock försvarlig och förordar, att detsamma bestämmes till samma siffra, som gäller för konstitu­ tions- och bevillningsutskottet, eller 10 ledamöter från vardera kammaren. I övrigt hänvisar kommittén till kamrarnas möjlighet att, utan grundlagsänd­ ring, öka antalet suppleanter i utskotten samt framhåller, att en sådan ökning kunde vara av värde för utskottens rekrytering och för de yngre riksdagsmän­ nens utbildning ägde avgjort företräde framför ledamot- och suppleantskap i tillfälligt utskott.

Rörande sättet för budgetfrågornas handläggning inom riksdagen erinrar

Budgetbe-

kommittén örn att kritiken väsentligen riktats mot dels att utgiftsärendena äro

handlingen.

splittrade på flera olika utskott, dels att planmässiga metoder ej tillämpas för statsregleringens slutliga behandling och fastställande och särskilt att formella garantier saknas för ordnat samarbete härvidlag mellan de budgetbehandlande utskotten, enkannerligen stats- och bevillningsutskotten, dels ock att riksdagens ledamöter vid frågornas successiva behandling inom kamrarna sakna vägled­ ning för överblickande av statsregleringsarbetets fortgång. Å andra sidan fram­ hållas även omständigheter, ägnade att minska olägenheterna av systemet för budgetbehandlingen, främst att riksdagen genom statsverkspropositionen redan från början får en med avseende å såväl inkomster som utgifter fullständig finansplan, som är avsedd att bilda och jämväl i stort sett utgör den fasta grunden för riksdagens finansarbete, samt, vad särskilt angår splittringen av utgiftssidans behandling, att summan av de från statsutskottet utbrutna hu­ vudtitlarna utgör ej fullt tio procent av riksstatens totalsumma.

Emellertid har kommittén funnit de framställda erinringarna icke helt sakna fog och framhåller, att det i synnerhet i svårare budgetlägen kunde vara be­ hövligt med en form, som skapar större garantier för en tillfredsställande prövning av budgetärendena och särskilt för budgetens slutliga fastställande. Vid övervägande av tänkbara åtgärder i denna riktning har kommittén, såsom tidigare omnämnts, ansett sig ej kunna förorda tillskapande -— med eller utan uppdelning av utgiftsfrågornas preliminära beredning på ett flertal utskott — av en överinstans över de budgetbehandlande utskotten. Även har övervägts ett annat tidigare framkommet uppslag att göra anslagsbesluten till en början provisoriska och att alltså skapa möjlighet till en förnyad prövning av och jämkning i budgetens utgiftssida, men med hänsyn till betänkligheter såväl i konstitutionellt avseende som beträffande de praktiska konsekvenserna har kommittén avstått från att fullfölja denna linje.

Däremot har kommittén funnit sig böra inom ramen för nuvarande utskotts- organisation ifrågasätta vissa åtgärder i syfte att undanröja eller förminska

30

Kungl. Majlis proposition nr 105.

Avvikande meningar.

de allmännast påtalade olägenheterna av nuvarande system. Såsom angeläg­ nast har därvid enligt kommittén framstått att möjliggöra en officiell sam­ verkan mellan de budgetbehandlande utskotten vid budgetens slutliga faststäl­ lande. En dylik samverkan har synts kommittén lämpligast kunna åväga­ bringas på det sätt att avgivandet av förslag till den slutliga budgetregle­ ringen anförtros åt deputerade, utsedda av de fyra budgetutskotten på sätt gäller om sammansatta utskott. Emellertid framhålles önskvärdheten av att beträffande formerna för detta samarbete icke i grundlag lämnas närmare regler, vilka skulle kunna lägga hinder i vägen för en utveckling av praxis med ledning av de erfarenheter, som kunde komma att göras.

På denna grund föreslår kommittén ej annan grundlagsföreskrift örn ifråga­ varande samarbete än att stats- och bevillningsutskottens uppgifter, i vad de hänföra sig till budgetens slutliga sammanställande, skola fullgöras av veder­ börande utskott gemensamt eller efter samråd med de övriga utskott, vilka handlägga statsregleringsfrågor. Det skulle med en sådan avfattning, fram­ håller kommittén, stå stats- och bevillningsutskotten fritt att för statsreglerin- gens handläggande välja mellan å ena sidan en gemensam behandling av samt­ liga budgetutskotten i form av ett sammansatt utskott och å andra sidan ett samråd med de övriga budgetutskotten i den form de finna lämpligast, vilket samråd skulle föregå de av stats- och bevillningsutskotten vart för sig av­ givna betänkandena. Därest den förstnämnda utvägen valdes, skulle vinnas den fördelen att i ett betänkande kunde framläggas förslag beträffande samtliga de frågor, som ägde samband med den slutliga budgetregleringen. Ge­ nom statsutskottets utökning med en femte avdelning skapades förutsättnin­ gar för statsregleringens verkställande i nu föreslagen ordning å en tidpunkt, då riksdagsarbetet i övrigt ännu påginge.

För att bereda riksdagens ledamöter information rörande budgetarbetets fortgång och befrämja ökad sammanhållning av och bättre överblick över bud­ getarbetet i allmänhet under dess successiva gång har tillika föreslagits viss anordning. Bestämmelse härom har emellertid avsetts skola inarbetas i de reg- lementariska föreskrifterna för riksdagen.

Rörande olika punkter i kommitténs uttalanden örn utskottsväsendet hava av särskilda dess ledamöter uttalats avvikande meningar, vilka här må i kort­ het angivas såvitt de avse grundlagsändringar.

Emot en ökning av statsutskottets ledamotsantal riktar sig herr Reuter­ skiöld, som anser detta utskotts arbetsbörda med bibehållande i huvudsak av dess nuvarande uppgifter icke vara av den avsevärda omfattning i förhål­ lande till andra utskotts, som kommittén förmenat. Reservanten framhåller, att ett 30-mannautskott skulle på ett olämpligt sätt centralisera viktiga arbets­ uppgifter samt försvåra och fördröja avdelningsärendenas behandling i ut­ skottets plenum. Hade det gällt att till statsutskottet återföra de anslagsfrå­ gor, som sedan år 1909 handläggas av jordbruksutskottet och vilkas avskiljan­ de från statsutskottet utgjort ett missgrepp, så kunde en utvidgning av stats­ utskottet bliva ofrånkomlig för att sålunda återställa enhetligheten i anslags-

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Tid f ör väc

kande av motioner.

mangen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men.

Frågan örn ytterligare inskränkning i propositionstiden väcktes vid 1927 års riksdag i en motion, däri påyrkades en begränsning till 50 dagar från riks­ dagens början under hänvisning till att regeringen år 1926 frivilligt iaktta­ git denna tid. Konstitutionsutskottet uttalade, med avstyrkande av sådan ändring, en förväntan att den år 1926 inledda praxis komme att oberoende av uttryckligt stadgande tillämpas även i framtiden och framhöll att i vissa fall, särskilt då ny regering bildades på hösten, en så stark begränsning av tiden som till 50 dagar kunde medföra olägenheter.

Betydelsen av en snävt begränsad propositionstid för riksdagsarbetets snab­ ba och jämna fortgång borde, framhåller nu kommittén, visserligen icke över­ skattas med beaktande, bland annat, av att flertalet utskott oberoende härav redan vid riksdagens början erhölle ett betydande material för sin verksamhet. Men det skulle dock bliva lättare att åstadkomma bättre planläggning och led­ ning av riksdagsarbetet, örn utskotten kunde tidigare än vid den nu stadgade propositionstidens utgång överblicka hela sitt arbetsmaterial. Den nu be­ stämda tidsgränsen kunde ock stundom medföra olägenheter till följd av kol­ lision mellan motionstider i anledning av propositionerna och riksdagens påsk­ ferier. önskvärd vore därför en ytterligare beskärning av propositionstiden, men den kunde ej göras alltför kraftig med hänsyn till därav uppkommande svårigheter för organisationen av propositionsarbetet i Kungl. Majits kansli samt de särskilda förhållanden, vilka kunde inträda vid regeringsskiften på hösten.

Kommittén föreslår därför en. propositionstid av två månader från riksda­ gens öppnande —- eller ungefärligen samma tid som 1916 års kommitté ifråga­ satt — med rätt för Kungl. Majit att avlämna proposition även därefter un­ der de förutsättningar, som redan nu gälla.

Även i de för väckande av motioner stadgade tiderna föreslår kommittén viss inskränkning, nämligen i fråga örn motioner i grundlagsfrågor och i ämnen, som kunna hänvisas till tillfälligt utskotts behandling.

Genom grundlagsändringar åren 1909 och 1918 hava redan vidtagits icke obetydliga begränsningar i motionstiderna. Ursprungligen angavs viss tid för väckande av motion blott då denna avsåge ämne, som tillhörde ständigt utskotts behandling. Sådan motion skulle väckas inom 10 dagar från riksda­ gens öppnande, såvitt ej motionen avsåge grundlagsfråga eller omedelbarligen föranleddes av inom någondera kammaren fattat beslut eller upptaget ärende eller annan under riksdagen inträffad händelse. I dessa fall liksom ock i fråga, som ej tillhörde ständigt utskott, kunde motion väckas så länge riks­ dagen vore samlad. De därefter gjorda inskränkningarna avse dels motioner i grundlagsfrågor, för vilka tidsfristen blivit bestämd till 40 dagar från riks­ dagens öppnande, dels motioner i anledning av någon efter riksdagens öppnan­ de avlåten proposition, vilka må väckas sist å det sammanträde, som infaller näst efter 10 dagar från propositionens avlämnande, med rätt för kammaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

37

het dock kräva, att garantier beredas för arbetets behöriga bedrivande därige­ nom att åt talmännen gives en möjlighet att utan sammanträdes ajoumering värja kamrarna mot grova missbruk av yttrandefriheten.

I nu nämnt syfte föreslår kommittén ett stadgande av innehåll att om ta­ lare använder personligen förolämpande uttryck eller eljest uppträder på ett mot god ordning stridande sätt och icke låter sig rätta av talmannens före­ ställning, talmannen äger fråntaga honom ordet med påföljd att han icke vidare må yttra sig under det pågående sammanträdet. Från rätt att del­ taga i omröstningar skulle den felande däremot ej avstängas. Nuvarande på- följdsbestämmelser bibehållas i huvudsak enligt förslaget och äro avsedda att kunna tillämpas efter det talmannen gjort bruk av sin självständiga be­ fogenhet.

Under åberopande av att riksdagens långa påskferier äro till icke oväsent­ ligt hinder för ett lugnt och jämnt bedrivande av riksdagsarbetet samt bidraga till den starka anhopningen av ärenden under riksdagens sista veckor ifråga­ sätter kommittén en förkortning av denna ledighet till en tid av 8 dagar. En dylik förkortning anser kommittén kunna genomföras, därest samtidigt en ut­ vidgning sker av riksdagsmännens rätt till fria resor mellan Stockholm och hemorten under riksdagens lopp. Härutinnan föreslås, att ersättning må utgå för högst 5 i stället för, såsom nu är stadgat, högst 2 resor fram och åter. För genomförande av kommitténs förslag skulle grundlagsändring erfordras endast i sistnämnda hänseende.

I grunderna för valbarhet till utskott föreslår kommittén i ett speciellt av­ seende en jämkning. Riksdagsordningen § 44 stadgar bland annat att den, av vilken riksdagen kan fordra redo och ansvar, ej må inväljas i utskott, där redo­ visning för hans egna ämbetsåtgärder kan förekomma. Härav följer, påpekar kommittén, att förutvarande statsråd ej kan placeras i konstitutions- eller stats­ utskott vid riksdag, då. granskning av hans ämbetsåtgärder kan förekomma, samt att under motsvarande förhållanden fullmäktig eller förutvarande fullmäk­ tig i riksbanken eller riksgäldskontoret ej kan inväljas i bankoutskottet. Detta valbarhetshinder finner kommittén sakligt fullt motiverat för konstitutions- och bankoutskottens vidkommande. Beträffande åter hindret för inval i stats­ utskottet framhåller kommittén, att detta utskotts granskningsuppgift med avseende å statsregleringens realiserande icke vore i jämförelse med utskottets övriga arbete av sådan betydelse, att det kunde anses påkallat att av hänsyn till denna uppgift avskära möjligheten att för utskottets verksamhet till­ godogöra en erfaren arbetskraft endast därför att han under året förut varit ledamot av statsrådet.

Kommittén föreslår på denna grund sådan modifiering av det angivna all­ männa förbudet, att regeln i fråga ej skall utgöra hinder att i statsutskottet invälja förutvarande ledamot av statsrådet, dock utan rätt för denne att inom utskottet deltaga i behandling av ärende, som avser redovisning för någon hans ämbetsåtgärd.

Inskränk­

ning av

påskferi­ erna m. m.

Valbarhet

till utskott.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Formerna

för riks­ dags avslu­

tande m. m

I särskilt yttrande har herr Reuterskiöld förklarat sig med hänsyn bland annat till konsekvenserna av den föreslagna ändringen böra avstyrka dess ge­ nomförande.

Kommittén har jämväl haft under övervägande frågan örn ändring i nuva­ rande regler örn ceremoni på rikssalen i samband med riksdagens verksamhet. Sådan förekommer vid riksdags öppnande (riksdagsordningen § 34), vid dess avslutande eller dess upplösande i samband med nya val i hela riket till båda kamrarna eller endera (riksdagsordningen § 36), då riksdagen bifallit propo­ sition örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag (riks­ dagsordningen § 79) och då Konungen till ett av riksdagen antaget, inom den­ samma väckt grundlagsförslag meddelar sitt samtycke eller de orsaker, för vilka beslutet ej godkänts (regeringsformen § 81 andra stycket).

I fråga örn formerna för riksdagens avslutande erinrar kommittén, att då avslutandet ägde rum först åtskilliga dagar efter det egentliga riksdagsarbetets slut och vid den tidpunkten flertalet av riksdagens ledamöter redan lämnat hu­ vudstaden, ceremonien på rikssalen, som föreginges av procession från riks­ dagshuset, plägade bevistas endast av ett fåtal riksdagsmän. Att Konungen själv förklarat riksdagen avslutad hade icke på länge förekommit. Då förut­ sättningar för en riksdagens värdighet motsvarande procession och ceremoni pa rikssalen under dessa omständigheter knappast torde föreligga, syntes cere­ moniens obligatoriska karaktär böra borttagas. Detsamma kunde lämpligen ske även i avseende å formen för riksdags upplösande i samband med nyval. Icke heller vid dylika tillfällen plägade Konungen numera själv komma till­ städes på rikssalen.

För dessa fall föreslår kommittén, att Konungens beslut må kunna tillkänna­ givas riksdagen genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt upp­ läses av en därtill av Konungen förordnad statsrådsledamot, varefter riksda­ gen anses omedelbart avslutad eller upplöst. I båda fallen har i förslaget den nu gällande formen bibehållits såsom alternativt förfaringssätt att användas då Konungen vill personligen möta riksdagen.

Med avseende å behandlingen av grundlagsärenden anser kommittén cere­ monien på rikssalen, som i dessa fall inkräktar på riksdagens arbetstid, böra helt avskaffas. I stället föreslår kommittén, att riksdagens beslut i dylika frågor — i likhet med övriga riksdagsbeslut vilka tillkännagivas Konungen — meddelas genom skrivelse. Därefter skulle i fall, då grundlagsändring genom Konungens och riksdagens sammanstämmande beslut kommer till stånd — vare sig det gäller ett av Konungen framlagt eller ett inom riksdagen väckt för­ slag — den beslutade ändringen genom kungörelse utfärdas innan riksdagen åt­ skilts och meddelande härom lämnas riksdagen genom öppet brev på sätt nyss nämnts örn beslut rörande riksdagens avslutande och upplösning. Uppläsan­ det av det öppna brevet är avsett att, i stället för ceremonien på rikssalen, utgöra den akt, varigenom grundlagsändringen erhåller gällande kraft. Läm­ nar åter Konungen ej sitt samtycke till ett inom riksdagen väckt och av den­ samma antaget grundlagsförslag, skola enligt förslaget de orsaker, för vilka

riksdagens beslut ej godkänts, genom skrivelse meddelas riksdagen innan den­ samma åtskilts.

Under övervägande inom kommittén hava ock varit vissa andra grundlags- spörsmål, vilka vid olika tillfällen tidigare bringats under diskussion. Så­ lunda har kommittén behandlat frågan örn underlättande av riksdagens arbete genom begränsande av dess arbetsmaterial antingen genom att till Konungens avgörande överlämna vissa ärenden, i vilka riksdagens medverkan för närva­ rande påkallas, eller ock genom att inskränka de enskilda riksdagsledamöternas rätt till initiativ. Vidare hava övervägts tidigare i samma syfte väckta för­ slag örn uppdelande av riksdagens arbete på två sessioner, en vår- och en höst­ session, samt örn beredande av möjlighet att från en riksdag till en följande uppskjuta behandlingen av vissa ärenden. Slutligen har kommittén även före- haft frågan örn rätt för ledamot av statsrådet att deltaga i utskottens över­ läggningar och örn rätt för statssekreterare att såsom ställföreträdare för stats- rådsledamot deltaga såväl i utskottens som kamrarnas förhandlingar.

Av olika skäl har kommittén emellertid ansett sig ej böra i nu angivna hänseenden förorda ändringar i de för närvarande gällande bestämmelserna. Rörande kommitténs närmare uttalanden härom torde jag få hänvisa till be­ tänkandet.»

Efter att hava närmare redogjort för det av kommittén upprättade förslaget till ändringar i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordnin­ gen, vilket förslag härvid fogats såsom bilaga (A), anför föredraganden vi­ dare:

»Då riksdagen i sin skrivelse med begäran örn utredning i förevarande ämne framhöll lämpligheten av att för denna utredning anlita erfarna repre­ sentanter för de olika utskotten, förknippades därmed en förhoppning att så­ medelst skulle kunna anvisas ett sätt att utan större rubbningar i bestående förhållanden åstadkomma en mera tillfredsställande organisation av riksdagens arbete. Att inom en sålunda begränsad ram söka åvägabringa en lösning av frågan har ock varit kommitténs ögonmärke. De förslag, vari utredningen ut­ mynnat, bygga helt på huvudgrunderna i gällande system. Huruvida de ifråga­ satta ändringarna kunna giva ett tillfredsställande resultat är helt naturligt vanskligt att nu bedöma. Möjligen komma mera ingripande åtgärder att visa sig nödvändiga. Med det inbördes beroende, i vilket de olika leden stå till var­ andra i ett så omfattande system som riksdagens arbetsformer utgöra, är dock en djupare gående omläggning en ömtålig fråga, och det gäller att icke giva till spillo de förtjänster, som den gamla under lång tid prövade organisationen visat sig i många hänseenden besitta. Riktig synes mig därför den väg vara, som kommittén följt, eller att i första hand pröva vad som kan vinnas med mindre medel. Erfarenheten må sedan visa örn man kan stanna därvid.

Bland föreslagna åtgärder för ett jämnare bedrivande av riksdagens ar­ bete tilldrar sig statsutskottets utökande det största intresset. Även örn hän­ syn tages till att statsutskottets arbete fördelas på olika avdelningar torde det,

Kungl. Maj:ts •proposition nr 105.

39

Diverse

spörsmål.

Departe­

ments­ chefen.

Allmänna synpunkter.

Stats­ utskottet.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

med beaktande av dess vittomfattande uppgifter och tillika bland annat den avsevärda tid plenarbehandlingen kräver, vara ställt utom tvivel och jämväl vara av erfarenheten bekräftat, att detta utskott är mer arbetstyngt än de övriga. För att råda bot härpå kan tänkas antingen att utskottet uppdelas el­ ler mera betydande grupper av ärenden utbrytas från dess ämnesområde eller ock att utskottets arbetskapacitet utökas. Av hänsyn till statsregleringens en­ hetliga behandling vore dock en uppdelning i skilda utskott säkerligen ej möj- lig, med mindre för enhetens bevarande utformades en särskild överbyggnad. Men man komme då i själva verket tillbaka till det system som fått sitt ut­ tryck i statsutskottets redan bestående organisation, ehuru i en form som helt visst skulle medföra större omgång och vara förknippad med även andra olä­ genheter. Ur samma synpunkt torde betänkligheter möta mot en mera väsent­ lig utbrytning av ärenden från statsutskottet. I detta hänseende har inom kommittén dryftats ett förslag, avseende att ärenden rörande de affärsdrivande verken skulle överföras till bankoutskottet. Anslagen till dessa verk bestridas till väsentlig del av lånemedel, varför vid prövningen av anslagskraven i viss mån andra synpunkter komma i beaktande än i fråga örn skattebudgeten. Nå­ gon nämnvärd svårighet ur arbetsbelastningssynpunkt lärer ej för bankout­ skottets del följa av överflyttningen. Mot en dylik anordning har kommittén bland annat framhållit, att löneärendena för dessa verks ekonomi spelade en så stor roll, att ett avskiljande av nämnda ärenden från övriga frågor beträf­ fande verken knappast sjmtes lämpligt, ävensom att det samband, som i viss utsträckning förefunnes mellan frågorna örn de affärsdrivande verken och an­ slagsfrågorna under riksstatens sjätte huvudtitel, i sin mån talade för att dessa båda grupper av ärenden behandlades inom samma utskott. Då kom­ mittén sålunda haft frågan under övervägande och funnit sig ej kunna tillråda nämnda åtgärd, Ilar jag ansett mig ej böra framkomma med förslag härom.

För lättande av statsutskottets arbetsbörda torde man under sådana för­ hållanden vara hänvisad till att, såsom kommittén föreslagit, med bibehållande i allt väsentligt av utskottets kompetensområde, öka utskottets arbetskapacitet genom att tillföra utskottet det antal ledamöter, som erfordras för bildande av en ny femte avdelning. Visserligen kan invändas att vinsten av en sådan an­ ordning motverkas av ökad tyngd i plenarbehandlingen, och såsom olämplig har även framhållits en sammanföring av viktiga arbetsuppgifter under ett och samma, redan på grund av medlemsantalet dominerande utskott. Då emellertid det egentliga utredningsarbetet sker inom avdelningarna och förslagets genom­ förande otvivelaktigt skulle medföra ett påskyndande av ärendenas beredning, torde den angivna olägenheten i fråga örn plenarbehandlingen icke behöva till­ mätas allt för stor betydelse. Vad den senare invändningen angår, synes den­ samma knappast träffa nu förevarande förslag, då detta ej åsyftar någon ut­ vidgning av utskottets kompetens.

Med vida större styrka skulle båda nu omnämnda synpunkter kunna göras gällande, därest ytterligare utvidgning av statsutskottet framtvingades av nya arbetsuppgifters överförande till detsamma. I likhet med kommitténs majori­ tet anser jag emellertid ej tillrådligt att till statsutskottet nu återflytta de av

Kungl. Majlis proposition nr 105.

41

jordbruksutskottet behandlade anslagsfrågorna, ehuru eljest vissa principiella skäl kunde tala för en sådan åtgärd. Den större enhetlighet i budgetbehand­ lingen, som därigenom skulle vinnas, har avsetts i erforderlig utsträckning kun­ na åstadkommas på annat sätt.

Därmed är jag inne på den av kommittén övervägda frågan örn budgetbehand­ lingen. Kommitténs förslag härutinnan innebär, i vad det avser grundlags­ ändring, införandet av uttrycklig bestämmelse örn samverkan mellan de budget- behandlande utskotten i och för budgetens slutliga fastställande. Under över­ vägande inom kommittén har varit att i större eller mindre utsträckning möj­ liggöra fattande av provisoriska beslut i anslagsfrågor. Vid en förnyad pröv­ ning skulle därefter vid behov jämkning kunna verkställas i budgetens utgifts­ sida. Emellertid har kommittén på grund av uttalade betänkligheter såväl i kontstitutionellt avseende som beträffande de praktiska konsekvenserna ej an­ sett sig böra ifrågasätta en dylik anordning. Onekligen äro en del anslags­ frågor av den beskaffenhet, att beslut däri böra bliva omedelbart bindande. I andra fall åter skulle det otvivelaktigt vara till stor fördel, örn en efterpröv- ning av de successivt fattade anslagsbesluten och, i mån anledning därtill yp­ pades, nedsättning i eller uteslutning av preliminärt beslutade anslag finge ske i samband med statsregleringens slutliga handläggning, då budgeten kan i dess helhet överblickas och hänsyn även kan tagas till under riksdagens lopp inträffade omständigheter. Kommittén har emellertid avsett, att syftet med nu omnämnda anordning skulle till viss grad kunna nås medelst ett kontinuer­ ligt samarbete mellan de budgetbehandlande utskotten, vilket föreslås skola ske genom deputerade, utsedda av utskotten. Stadgande härom har upptagits i kommitténs utkast till ändringar i de för riksdagen gällande reglementariska föreskrifterna. Med hänsyn till den av kommittén sålunda intagna ståndpunk­ ten torde i frågans nuvarande läge tillräcklig anledning ej föreligga för ett framställande av förslag från min sida örn annan ordning vid beslut i anslags­ frågor. Vad beträffar kommitténs förslag till grundlagsbestämmelse om sam­ verkan mellan de budgetbehandlande utskotten i och för budgetens slutliga fastställande, kan det möjligen komma att visa sig mest rationellt att ordna detta samarbete i form av sammansatt utskott. Det synes dock lämpligt att, såsom kommittén ock förordat, ej nu fastslå en viss bestämd form utan i stället låta praxis utveckla sig med ledning av de erfarenheter, som kunna komma att göras. Till förslaget i denna del kan jag sålunda giva min anslutning.

Mot de föreslagna mindre jämkningarna i arbetsfördelningen mellan stats- och bankoutskotten, vilka synas ur saklig synpunkt väl motiverade, har jag intet att erinra. Även biträder jag den uppfattning, varåt kommitténs majori­ tet givit uttryck, att ändring i övriga ständiga utskotts organisation eller i arbetsfördelningen dem emellan ej för närvarande pakallas i syfte att lätta något av dessa utskotts arbetsbörda. Med beaktande av den förefintliga möj­ ligheten till utjämning i arbetsbördan mellan de båda lagutskotten torde det sålunda bland annat vara överflödigt att nu vidtaga särskilda åtgärder i anled­ ning av den under senare år stundom inträffade ökningen av sådana ärenden, vilka pläga ankomma å andra lagutskottets handläggning. Frågan härom bör

Budgetbehandlingen.

Jämkningar i

arbetsfördel­

ningen mellan

de ständiga

utskotten.

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Utrikes­ utskott.

lämpligen anstå i avvaktan på närmare erfarenhet huruvida nämnda ökning är av tillfällig art eller ej. I detta sammanhang må nämnas, att viss lättnad i en del utskotts arbetsbörda kan, om ock ej i mera betydande grad, förväntas av den ändring i reglerna för remiss till ständigt utskott, varom kommittén av­ givit förslag. Med en sådan ändring kan säkerligen en förenkling och under­ stundom även större enhetlighet i handläggningen av med varandra samman­ hängande frågor ernås i åtskilliga fall, där enligt nu gällande regler frågorna måste i viss mån underkastas dubbelbehandling i skilda utskott eller ock för­ anleda bildandet av sammansatt utskott.

Emot förslaget att inrätta ett nytt utskott enbart för utrikesärendenas bered­ ning kunna utan tvivel göras gällande vissa erinringar. Det nya utskottet skulle enligt förslaget utöva den konstitutionella kontrollen i utrikesärendena och bereda sådana frågor örn överenskommelser med främmande makter, vilka ej på grund av deras sakliga natur tillkomma annat ständigt utskott. I stort sett skulle sålunda utskottet endast hava att övertaga de arbetsuppgifter be­ träffande utrikesförhållandena, som nu åvila konstitutionsutskottet. Gransk­ ningen av statsrådsprotokollen i utrikesärendena torde i allmänhet ej kräva något väsentligare arbete. Ej heller lär utskottet i traktatfrågorna som regel få något mera omfattande arbetsmaterial i betraktande av att viktiga dylika ärenden ofta ankomma på beredning av andra utskott, såsom lag- och bevill­ ningsutskotten. Visserligen beräknas utrikesutskottet genom den föreslagna ändringen rörande de tillfälliga utskotten komma att få handlägga vissa utri- kesfrågor, vilka hittills behandlats av tillfälliga utskott. Möjligen kan, därest nyss omnämnda uppmjukning i remissreglema kommer till stånd, även ifråga­ komma, att någon sådan traktatfråga, som nu prövas av bevillningsutskottet, tillföres utrikesutskottet. Det torde dock vara uppenbart att utrikesutskottet komme att erhålla en arbetsuppgift, i omfattning väsentligt mindre än övriga ständiga utskotts. För konstitutionsutskottets vidkommande lärer en över­ flyttning av ärenden ej heller åtminstone för närvarande vara påkallad ur ar- betsbelastningssynpunkt. Ytterligare må påpekas, att åtgärden är ägnad att i viss mån minska den enhetlighet i den konstitutionella kontrollen, som nu råder.

En särskild fråga är förhållandet mellan utskottet och utrikesnämnden. Kommittén har ansett, att inrättande av ett utrikesutskott icke bör föranleda någon ändring i nämndens konstitutionella ställning. Emellertid kan en viss tvekan göra sig gällande, huruvida det kan anses lämpligt, särskilt med hänsyn till kontinuiteten i ärendenas behandling, att å två särskilda organ uppdela den medverkan i fråga örn utrikespolitiken, som bör tillkomma riks­ dagen. Mot en sådan invändning må erinras, att kommittén ansett sig ej böra i sitt förslag uppställa något hinder mot samtidigt ledamotskap i nämn­ den och utskottet. Uppenbarligen skulle ock det egentliga syftet med utrikes­ utskottets inrättande väsentligt förfelas, därest icke för utskottets arbete kun­ de påräknas den i nämnden förvärvade erfarenheten. Visserligen kunna vissa konsekvenser av ett dylikt gemensamt ledamotskap anses som mindre tillfreds-

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

43

ställande. Om utskottet och nämnden komma att bestå övervägande av för dem gemensamma ledamöter, kan sålunda inträffa, att samma ledamöter hava att granska behandlingen av ärende, i vilket deras råd tidigare inhämtats, eller att, då utskottet framställt begäran örn tillhandahållande av särskilt protokoll i utrikesärenden, samma ledamöter kunna i utrikesnämnden få att yttra sig över en dylik framställning.

Örn sålunda ur olika synpunkter skäl kunna anföras mot inrättande av ett särskilt utrikesutskott, kunna dock å andra sidan omständigheter åberopas, vilka framhäva önskvärdheten av förslagets genomförande. Kommitténs stånd­ punkt har främst dikterats av det rent sakliga intresset att bereda utrikes- ärendena en möjligast insiktsfull behandling. Med utrikesnämndens införan­ de åsyftades att åvägabringa ett närmare samarbete mellan regering och riks­ dag i utrikespolitiska angelägenheter. Då emellertid utrikesnämnden ej så­ som sådan sysslar med beredningen inom riksdagen av de utrikesfrågor, i vilka riksdagen har att fatta beslut, kommer för närvarande den insikt och kännedom, som nämndens ledamöter förvärvat i hithörande ämnen, ej utan vidare berörda beredningsarbete till godo. Såsom kommittén framhållit, kan det ej förutsättas att ledamöterna i konstitutionsutskottet med dess omfattande uppgifter av annan art skola i allmänhet kunna utses med särskild tanke på utrikesärendenas krav. Nu förevarande förslag synes därför tillmötesgå ett i och för sig berättigat önskemål att stärka kontinuiteten i dessa ärendens beredning och därvid så långt möjligt tillgodogöra den erfarenhet och kunnighet, som inom detta spe­ ciella område äro företrädda inom riksdagen. Till ett utskott utan annat äm­ nesområde än utrikesärendena kunna nämligen ledamöter utses övervägande med hänsyn till deras förutsättningar för handläggning av dylika spörsmål, och man kan även utgå ifrån att frågorna vid en dylik begränsning av utskot­ tets uppgift komma att ägnas en mera ingående prövning än hittills varit möj­ ligt. Vid övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter har jag därför ansett mig böra giva förslaget min anslutning jämväl i den­ na del.

Det torde numera råda en tämligen stadgad mening därom att den år 1866 in­ förda organisationen med tillfälliga utskott, sådan den i praxis utvecklat sig, ej varit tillfredsställande, men örn sättet att härutinnan åstadkomma ändring

hava olika uppfattningar uttalats. Kommitténs linje går ut på att sådana ärenden, som nu tillhöra tillfälligt utskotts handläggning, i allmänhet skola allt efter sin art fördelas mellan de ständiga utskotten. Möjligheten att till­ sätta tillfälligt utskott skall dock enligt förslaget bibehållas, men avses icke böra användas annat än för särskilda undantagsfall. Det kan i viss mån råda tvekan, huruvida de ständiga utskotten kunna utan olägenhet mottaga den ök­ ning i arbetsuppgifter, som med denna anordning skulle tillfalla dem; i en del fall vållar beredningen av hithörande frågor, kanske just på grund av dessas allmänna läggning, ett icke obetydligt arbete. Det synes dessutom sannolikt, att just statsutskottet, som nu är mest arbetstyngt, komme att erhålla ett bety­ dande tillskott av nya arbetsuppgifter. Tages hänsyn övervägande till önske-

Tillfålliga

utskott.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Övriga frågor.

målet om en jämn fördelning av arbetet, synas vissa fördelar vara förenade med en annan, tidigare anvisad väg för frågans lösning, nämligen den att samla alla hithörande ärenden under ett för ändamålet särskilt inrättat utskott. Ur sak­ lig synpunkt torde dock mot inrättandet av ett dylikt utskott vissa skäl kunna anföras. Erfarenheten från tiden före den nya riksdagsordningen, då ifråga­ varande ärenden i stort sett behandlades av ett enda utskott, torde ock tala mot denna anordning. Merendels höra de till tillfälliga utskott hänvisade ären­ dena nära samman med de ämnen, som tillhöra ständigt utskott, och i de sär­ skilda fall, då enligt förslaget hänvisning till tillfälligt utskott bör ske, blir det ursprungliga syftet med sådana utskott helt förverkligat därigenom att ut­ skott tillsättes enkom för det speciella ärendet. Man lärer ock kunna påräkna, att de ärenden, vilka enligt förslaget komme att överföras till de ständiga ut­ skotten, genom deras fördelning på flera utskott ej skola i allmänhet bereda dessa besvärande ökning i arbetet samt att, vad statsutskottet beträffar, ök­ ningen åtminstone i viss utsträckning komme att uppvägas av den lättnad, som erbjudes genom den föreslagna jämkningen i arbetsfördelningen mellan nämnda utskott och bankoutskottet. Hänsyn bör härvid tagas bland annat till den förenkling i utredningen och handläggningen i övrigt, som ofta kan vinnas på grund av frågornas sammanhang med andra av vederbörande utskott be­ handlade ärenden. Jag anser mig på dessa grunder kunna biträda förslaget i denna del liksom ock det därmed sammanhängande förslaget till ändring i kam­ rarnas bordläggningsförfarande.

Emot den mindre förkortning av propositionstiden, som kommittén föresla­ git, har jag intet att erinra. Även tillstyrker jag den såsom en följd av kom­ mitténs ståndpunkt rörande de tillfälliga utskotten föreslagna begränsningen av tiden för väckande av motioner i ämnen, vilka kunna hänvisas till sådant utskott. Vad beträffar motioner i grundlagsfrågor synes det uppenbart att den tid, inom vilken de må väckas, utan olägenhet kan väsentligt inskränkas. Det kunde måhända ifrågasättas att härutinnan likväl ej gå längre än att tidsfristen alltjämt bleve något vidare än den vanliga motionstiden, exempel­ vis tjugu dagar från riksdagens öppnande, varigenom de första tio dagarna kunde, liksom hittills, ägnas väsentligen åt arbetet å andra motioner. För konstitutionsutskottet torde härav ej vållas någon nämnvärd olägenhet, enär utskottet alltid kan påräknas i granskningen av statsrådsprotokollen hava till­ räckligt arbete under första tiden efter riksdagens öppnande. Då emellertid den omständigheten att fråga är av grundlags natur ej i och för sig gör en längre tidsfrist för dess framläggande av behovet påkallad, utan snarast örn dylika frågor i högre grad än beträffande flertalet övriga kan sägas att för­ slag böra kunna iordningställas före riksdagens början, har jag ej ansett mig böra frångå kommitténs enhälliga förslag att begränsa motionstiden i grund­ lagsfrågor till den för övriga frågor i allmänhet gällande eller tio dagar från riksdagens öppnande.

Införande av replikrätt och rätt för utskottsreferent att med brytande av

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

45

den vanliga ordningsföljden få ordet vid kammardebattema synes mig ägnat att giva större koncentration åt överläggningarna. Tillräcklig anledning att i vidare mån medgiva förtursrätt torde ej föreligga. En ytterligare utsträckt rätt att bryta ordningsföljden skulle ock i tillämpningen erbjuda vissa prak­ tiska svårigheter. Yad särskilt angår representanter för utskottsminoriteter samt motionärer må erinras, att sådana enligt sakens natur ofta hava anled­ ning att i god tid anmäla sig för att få ordet och därefter kunna, i mån anled­ ning uppkommer, använda sig av den medgivna replikrätten.

I fråga örn förutvarande statsrådsledamots valbarhet till utskott och rätt att deltaga i därinom förekommande ärenden torde visserligen statsutskottet såtillvida konstitutionellt intaga en särställning i förhållande till utskotten i allmänhet, att för dess del uttryckligen stadgats skyldighet att hos kamrarna göra anmälan örn anmärkning, till vilken den verkställda kontrollen över bud­ getens tillämpning och granskningen av budgetredovisningen givit anledning, men även andra utskotts verksamhet kunna föranleda, att fråga örn an­ märkning på grund av statsråds ämbetsåtgärd andrages hos kamrarna. Den ifrågasatta avvikelsen från den i nuvarande § 44 riksdagsordningen uttalade regeln torde därför lämpligen böra angivas negativt såsom avseende valbarhet till andra utskott än konstitutions- och utrikesutskotten. I överensstämmelse härmed har det i förslaget såsom punkt 6 i riksdagsordningen § 36 upptagna stadgandet jämkats.

Den av kommittén föreslagna ändringen i riksdagsordningen § 12 rörande ökat antal fria resor för riksdagsledamöterna torde böra behandlas gemensamt med den samma paragraf berörande frågan örn sänkning av riksdagsledamöter­ nas arvoden, vilken fråga torde komma att senare anmälas för propositions avlåtande. Jag saknar därför anledning att nu närmare yttra mig örn kom­ mittéförslaget på denna punkt.

Emot de föreslagna grundlagsändringar, som ja^ ej nu närmare berört, har jag intet att erinra.

De av kommittén upprättade, i dess betänkande upptagna utkasten till änd­ ringar i gällande reglementariska föreskrifter för riksdagen samt i ordnings- stadgan för första kammaren och arbetsordningen för andra kammaren, vilka det ankommer på riksdagen ensam att pröva, påkalla intet yttrande från min sida. Till efterkommande av kommitténs hemställan, att utkasten måtte ge­ nom Kungl. Maj:ts försorg bringas till riksdagens kännedom, torde desamma vid avlåtande av proposition rörande grundlagsfrågorna få såsom bilaga (B) fogas till statsrådsprotokollet.»

Efter att hava redogjort för vidtagna smärre redaktionella jämkningar i kom­ mitténs förslag till grundlagsändringar, hemställer departementschefen, att detsamma, med uteslutande av vad det innehåller rörande § 12 riksdagsord­ ningen samt med iakttagande av vidtagna jämkningar, må föreläggas riksda­ gen till prövning i grundlagsenlig ordning.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträd­ da hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Axél Wennerholm.

Stockholm 1932. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

320529

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

47

Bilaga A.

Förslag till grundlagsändringar.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Regeringsformen.

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ären­ denas beredning tillsätta dessa ut­ skott: ett konstitutionsutskott, ett statsutskott, ett bevillningsutskott, ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den samman­ sättning och de uppgifter, som i riks­ dagsordningen bestämmas.

Å urtima------ — förekommande ärenden.

§ 81.

Denna regeringsform----------riks­ dagars beslut.

Riksdagens beslut i grundlagsfråga, väckt av Konungen, skall hos Honom anmälas, på sätt riksdagsordningen före­ skriver. Antager riksdagen ett inom densamma väckt grundlagsförslag, skall beslutet därom Konungen underställas. Konungen inhämte då, förrän riksdagen åtskilts, bela statsrådets tankar i ämnet och meddele riksdagen, på rikssalen, Sitt samtycke eller de orsaker, för vilka Han beslutet ej godkänner.

Bihang till riksdagens protokoll 1032. 1

§ 53.

Lagtima riksdag skall för ären­ denas beredning tillsätta dessa ut­ skott: ett konstitutionsutskott, ett ut­ rikesutskott, ett statsutskott, ett be­ villningsutskott, ett bankoutskott, två lagutskott samt ett jordbruksutskott med den sammansättning och de upp­ gifter, som i riksdagsordningen be­ stämmas.

A urtima------ — förekommande ärenden.

§ 81.

Denna regeringsform--------- riks­ dagars beslut.

Då riksdagen hos Konungen an­ mält sitt beslut i grundlagsfråga, skall Konungen, därest beslutet innefattar bi­ fall till ett av Honom framlagt förslag, förrän riksdagen åtskilts låta sålunda

beslutad grundlagsändring genom allmän kungörelse utfärda; och skall Konungens beslut härom för riksdagen tillkänna­ givas genom öppet brev, som i vardera kammaren samtidigt uppläses av en stats­ rådets ledamot, den Konungen därtill för­ ordnat. Antager riksdagen ett inom den­ samma väckt grundlagsförslag, inhämte Konungen liela statsrådets tankar i ämnet och läte, där Han till förslaget samtycker, utfärda kungörelse och öppet brev inom tid, som nyss sagts. Läm­ nar Konungen ej Sitt samtycke, meddele Han, förrän riksdagen åtskilts, den­ samma genom skrivelse de orsaker, för vilka Han riksdagens beslut ej god­ känner.

sami. S2 käft. (Nr 105.)

441 32

4

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

§ 82.

Yad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit oell Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit, åge kraft av grundlag.

Nuvarande lydelse:

§ 105.

Lagtima riksdags konstitutionsut­ skott åligger att äska de protokoll, som uti statsrådet blivit förda. Så­ dant särskilt protokoll som i 9 § sägs må dock äskas allenast i vad angår visst av utskottet uppgivet mål. Sker det, pröve Konungen, huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhållandet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för protokollets överlämnande till utskottet. Ej må protokollet vägras, utan att utrikes­ nämnden erhållit tillfälle att yttra sig i ämnet.

Protokoll i------ --------uppgivna händelser.

§ 82.

Yad till ändring av grundlagarna, uti föreskriven ordning, riksdagen beslutit och Konungen gillat, eller Konungen föreslagit och riksdagen antagit, äge, sedan öppet brev, varom i nästföregående paragraf förmäles, blivit i riksdagens kamrar uppläst, kraft av grundlag.

§ 105.

l:o. Lagtima riksdags konstitutions­ utskott åligger att äska de protokoll, som uti statsrådet blivit förda, med undantag av protokoll i utrikes ärenden.

Föreslagen lydelse:

Protokoll i---------------uppgivna händelser.

2:o. Lagtima riksdags utrikesutskott åligger att äska statsrådsprotokollen i utrikes ärenden. Sådant särskilt pro­ tokoll, som i 9 § sägs, må dock äskas allenast i vad angår visst av utskot­ tet uppgivet mål. Sker det, pröve

Konungen, huruvida, med hänsyn till rikets säkerhet eller andra av förhål­ landet till främmande makt betingade, synnerligen viktiga skäl, hinder möter för protokollets överlämnande till ut­ skottet. Ej må protokollet vägras, utan att utrikesnämnden erhållit till­ fälle att yttra sig i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

49

§

106

.

Finner utskottet av dessa protokoll, att någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredra­ gande, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller tillstyrkt någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt fördöljande av någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 § av denna regerings­ form förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, då skall konstitutionsutskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombuds­ mannen inför riksrätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn till­ tal emot regeringsrätten föreskrives. Då statsrådets ledamöter finnas hava, på sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning, som till bestämmande av sådant ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet an­ märka, att statsrådets ledamöter sam­ fällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag örn allmänna mått och steg, icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtroendeämbete utövat, lige då ut­ skottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skrift­ ligen anmäla sin önskan, att Han ville ur statsrådet och ifrån ämbetet

Nu varan de lydelse:

§ 106.

Finner konstitutionsutskottet eller ut­ rikesutskottet av dessa protokoll, att någon statsrådets ledamot, eller någon för tillfället förordnad föredragande, uppenbarligen handlat emot rikets grundlag eller allmän lag, eller till­ styrkt någon överträdelse därav, eller underlåtit att göra föreställningar emot sådan överträdelse, eller den vållat och befrämjat genom uppsåtligt för­ döljande av någon upplysning, eller att den föredragande underlåtit att, i de fall, som 38 § av denna regerings­ form förutsätter, sin kontrasignation å ett Konungens beslut vägra, då skall utskottet ställa en sådan under tilltal av justitieombudsmannen inför riks­ rätten, och gånge härmed som i 101 och 102 §§ örn tilltal emot regerings­ rätten föreskrives. Då statsrådets leda­ möter finnas hava, på sätt ovanberört är, gjort sig till ansvar skyldige, döme dem riksrätten efter allmän lag och den särskilda författning, som till be­ stämmande av sådant ansvar utav Konungen och riksdagen fastställd varder.

§ 107.

Skulle konstitutionsutskottet eller utrikesutskottet anmärka, att statsrå­ dets ledamöter samfällt eller en eller flere av dem, uti deras rådslag örn allmänna mått och steg, icke iakt­ tagit rikets sannskyldiga nytta, eller att någon föredragande icke med oväld, nit, skicklighet och drift sitt förtro­ endeämbete utövat, äge då utskottet att sådant tillkännagiva för riksdagen, vilken, örn den finner rikets väl det kräva, kan hos Konungen skriftligen anmäla sin önskan, att Han ville ur

Föreslagen lydelse:

50

Kungl. Maj:ts jmojiosition nr 105.

skilja den eller dem, emot vilka an­ märkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas oell av andra riksdagens utskott än konstitutionsutslcottet lios kamrarna andragas, men icke av riksdagen avgöras förr, än sistnämnda utskott däröver blivit bort. Under riksdagens överläggningar där­ om skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättigheter och ange­ lägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad---------- ämbetsbefattning tillkommer.

Nuvarande lydelse:

statsrådet och ifrån ämbetet skilja den eller dem, emot vilka anmärkning blivit gjord.

Frågor uti detta ämne kunna i riksdagens kamrar väckas och av riks­ dagens utskott, även i arnian ordning än ovan sägs, hos kamrarna andragas, men icke av riksdagen avgöras förr, än konstitutionsutskottet eller, om saken rörer utrikes ärenden, utrikesutskottet däröver blivit hört. Under riksda­ gens överläggningar därom skola icke Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporatio­ ners rättigheter och angelägenheter, kunna ens nämnas, ännu mindre någon riksdagens prövning underställas.

Allt vad------ — ämbetsbefattning tillkommer.

Föreslagen lydelse:

Riksdagsordningen.

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort där riksdag hål­ les, åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i dagtraktamente under riksda­ gen trettiotvå riksdaler, vilket dag­ traktamente dock ej må överstiga sam­ manlagt fyratusen femhundra riksda­ ler. Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, åge att av statsmedel undfå ersättning för därav föranledd rese­ kostnad, dock högst för två resor fram och åter.

Ledamot av------------ fyrahundra riksdaler.

Den ledamot----------tillkommande dagtraktamente.

Vill ledamot —------- Konungens befallningskavande.

§ 12.

Ledamot av första kammaren, som icke är bosatt å ort, där riksdag hål* les, åtnjuter av statsmedel ersättning för resekostnad till och från riksdagen samt i dagtraktamente under riksda­ gen trettiotvå riksdaler, vilket dag­ traktamente dock ej må överstiga sam­ manlagt fyratusen femhundra riksda­ ler. Ledamot, som under lagtima riksdag efter beviljad ledighet besöker hemorten, åge att av statsmedel undfå ersättning för därav föranledd rese­ kostnad, dock högst för feni resor fram och åter.

Ledamot av------ — fyrahundra riksdaler.

Den ledamot —----- tillkommande dagtraktamente.

Till ledamot------------ Konungens befallningskavande.

Kungl. Majus proposition nr 105.

51

§ 33.

1. Så snart---------- vice talman. Närmare bestämmelser — — — beslutad stadga.

2. Innan val —------ levnadsåren äldst.

3. Där talman---------- vice tal­ man.

4. Vid samtidigt — — — förfallet upphört.

§ 35.

Vardera kammaren äger utse och förordna sin sekreterare. Den betjä­ ning, som vardera kammaren i övrigt för sig under riksdagen anser nödig, tillsättes av talmannen och några utav kammaren därtill utsedda ledamöter, efter samråd med sekreteraren.

§

36

.

Vill Konungen, med upplösande av riksdag, förordna örn nya val i hela riket till båda kamrarna eller den ena av dem, skall Konungens beslut därom, sedan Han låtit till rikssalen kalla riksdagen, densamma därstädes med­ delas.

Nuvarande lydelse:

Då riksdag skall avslutas, infinna sig, på Konungens kallelse och efter förrättad gudstjänst, riksdagsmännen på rikssalen och framföra genom tal­ mannen sina välönskningar. Därefter uppläses riksdagsbeslutet, varuppå Konungen, själv (dier genom statsminis­ tern eller annan statsrådslcdamot, för­ klarar riksdagen vara avslutad.

§ 33.

1. Så snart — — — vice talman. Närmare bestämmelser — — — beslutad stadga.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov avlåtna proposi­ tion vad angår pensions- och indrag­

föreslå sättet att genom bevillning åväga­ bringa jämvikt i statsreglering en. Ut­ skottet må därjämte uti bevillnings- frågor föreslå vad det anser billigt och nyttigt.

2. Utskottet tillkommer ock att med­ dela utlåtanden och avgiva förslag i an­ ledning av från kamrarna dit hänvisade frågor örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författ­ ningar rörande kommunala skatter samt, jämväl i andra fall än i 1 mom. avses, rörande tillverkning och försäljning av rusdrycker och maltdrycker.

§ 41.

1. Bankoutskottet tillhör att under­ söka och utreda riksbankens och riks­ gäldskontorets styrelse och tillstånd samt att föreslå och i mål, för vilka utskottet fått sig sådan makt av riks­ dagen uppdragen, giva föreskrifter örn bankens och riksgäldskontorets för­ valtning ävensom att föreslå vad till fyllandet av riksgäldsverkets behov erfordras. Utskottet skall ock avgiva utlåtanden och förslag i anledning av de från kamrarna dit hänvisade frågor, som avse användningen av de under riks­ gäldskontorets förvaltning stående ut­ låning sf onder.

2. Utskottet tillkommer ock att meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av de från kamrarna hän­ visade frågor örn stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av lagar och författningar rörande såväl riks­ banken som andra bankinrättningar samt örn rikets mynt ävensom angående pensionsväsendet.

3. Utskottet skall jämväl undfå del av Konungens angående statsverkets tillstånd och behov avlåtna proposi­ tion, vad angår pensionsväsendet samt

Föreslagen lydelse:

• Sida 57
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

57

ningsstaterna och med anledning därav liksom ock med avseende å de från kamrarna dit hänvisade frågor rörande vensionsväsendet avgiva utlåtanden och förslag.

Nuvarande lydelse:

§ 45.

1. Alla utskott------ — utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja,----------nödig finnes.

3. Utskotten böra,--------- dem ankomma.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till proto­ kollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och om lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager. En var yttrar

riksdags- och revisionskostnader ävensom kostnader för riksdagens hus och riks­ dagens verk, och med anledning därav liksom ock med avseende å övriga från kamrarna dit hänvisade frågor i dessa ämnen avgiva utlåtanden och förslag.

§44.

1. Utan hinder av föreskrifterna i 37—43 §§ må fråga, som enligt vad där sägs ankommer på beredning av visst ständigt utskott, kunna till annat sådant utskott hänvisas, därest frågan finnes äga nära samband med ämne, som tillhör sistberörda utskotts handlägg­ ning.

2. Därest i någondera kammaren fråga väckes, som icke enligt vad i 37 —43 §§ stadgas tillhö)' visst ständigt utskotts be>'edning, må frågan hänvisas till det ständiga utskott, under vars be­ handling densamma prövas närmast hö)'a, eller, där särskilda skäl därtill äro, till ett tillfälligt utskott.

§ 45.

1. Alla utskott —------ utsedda, sammanträda.

2. Utskotten välja,-----------nödig finnes.

3. Utskotten böra,------------ dem ankomma.

4. Utskott äger för visst ärende inom sig utse en ledamot av vardera kamma­ ren att vid överläggning i kammaren å utskottets vägnar såsom referent yttra sig i frågan.

§ 52.

Vid kammares sammanträde äger varje dess ledamot rätt att till proto­ kollet fritt tala och utlåta sig i alla frågor, som under överläggning komma, och örn lagligheten av allt, som inom kammaren sig tilldrager.

Föreslagen lydelse:

• Sida 58
•  Original

58

Kungl. Majus proposition nr 105.

sig i elen ordning, han därtill sig an­ mält och uppropad bliver, och må ej någon vara berättigad att tala utom protokollet. Ingen må tillåta sig per­ sonligen förolämpande uttryck; sker det, äger hammaren pröva, huruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må av talmannen erhålla tjänlig före­ ställning och varning, eller örn saken bör till laga domstols behandling över­ lämnas eller och alldeles förfalla.

Nuvarande lydelse:

§ 54.

Konungens skrivelser--------- dess yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom sjuttio dagar från dess öppnande, och må propo­ sition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men.

En var yttrar sig i den ordning, han därtill sig anmält och uppropad bliver, doch att, där utshott jämliht 45 § utsett referent i visst ärende, denne i det ärendet äger yttra sig obe­ roende av ordningen mellan hammarens övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må likväl ledamot, som under överläggningen i en fråga redan yttrat sig, för till tiden begränsat, hort genmäle till en efter­

följande talare hunna, efter talmannens

beprövande, erhålla ordet omedelbart efter sådan talare.

Ej må någon vara berättigad att tala utom protokollet.

Ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck eller eljest upp­ träda på ett mot god ordning stridande sätt. Sker det, och låter den felande sig icke av talmannens föreställning rätta, äger talmannen fråntaga honom ordet.

Har sådant ägt rum, må den felande

för det sammanträdet icke vidare yttra

sig. Yäches förslag, att den ledamot, som sålunda sig förgått, må därjämte av talmannen erhålla varning eller att saken bör till laga domstols behand­ ling överlämnas, skall beslut däröver av hammaren utan föregående överlägg­ ning genast fattas.

§ 54.

Konungens skrivelser----------dess yttrande.

Propositionerna böra vid lagtima riksdag avlämnas inom två månader från dess öppnande, och må propo­ sition ej senare avlåtas, utan så är, att Konungen finner någon under riksdagen inträffad händelse därtill föranleda eller prövar uppskov med framställningen lända riket till men.

Föreslagen lydelse:

• Sida 59
•  Original

59

Kungl. Mårts proposition nr 105.

§ 55.

Motion i ämne, som tillhör ständigt utskotts behandling, må av riksdagsman i den kammare, lian tillhör, göras inom tio dagar från riksdags öppnande, dock att motion i grundlagsfråga må väckas inom fyrtio dagar från öppnan­ det och motion, som föranledes av kungl, proposition, vilken efter öpp­ nandet till riksdagen avlåtits, sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens av­ lämnande, och må fråga härom ej väckas senare än vid sammanträdet näst efter det, då propositionen avläts.

Motion i ämne, som tillhör tillfälligt utskotts behandling, må väckas inom tjugu dagar efter riksdags öppnande, kammare obetaget att för särskilt fall medgiva, att sådan motion även senare må väckas.

I frågor, som röra någondera kam­ maren enskilt, samt i frågor, som av redan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen för­ anledas, må motion framställas, så länge riksdagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera mål av olika beskaffenhet sammanföras.

Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, som tillhöra stän­ digt utskotts behandling, kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit yttrande. An-

Nuvarande lydelse:

§ 55.

Motion må av riksdagsman i den kammare, han tillhör, göras inom tio dagar från riksdags öppnande. Dock må motion, som föranledes av kungl, proposition, vilken efter öppnandet till riksdagen avlåtits, väckas sist vid det sammanträde, som infaller näst efter tio dagar från propositionens avlämnande i kammare. I sistnämnda fall äge likväl kammare, därest den med hänsyn till infallande helg eller ärendets synnerliga omfattning finner sådant nödigt, medgiva utsträckning av motionstiden, dock längst till det sammanträde, som infaller näst efter tjugu dagar från propositionens av­ lämnande. Fråga örn sådan utsträck­ ning må ej väckas senare än vid andra sammanträdet efter det, då proposi­ tionen avläts.

Föreslagen lydelse:

I frågor, som röra någondera kam­ maren enskilt, samt i frågor, som av redan inom någondera kammaren fattat beslut eller annan under riksdagen inträffad händelse omedelbarligen för­ anledas, må motion framställas, så länge riksdagen är samlad.

Motion bör alltid skriftligen till protokollet avlämnas. Ej må i en skrift flera mål av olika beskaffenhet sam­ manföras.

Konungens propositioner, så ock motioner i ämnen, sorn ej röra kam­ mare enskilt, kunna icke till avgörande i kammare företagas, innan utskott däröver avgivit yttrande.

• Sida 60
•  Original

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

går motion annat ämne, oell rör er det ej kammaren enskilt, Iean motionen ej utan remiss till utskott bifallas. Frågor, som röra någondera kammaren enskilt, må genast avgöras.

§ 57.

Därest av riksdagsman eller av annat utskott, än konstitutionsutskottet, fråga hos kamrarna väckes, att stats­ rådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den ledamoten eller föredragan­ den, varom remiss begäres till kon­ stitutionsutskottet, inför vilket anled­ ningen skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid kammares överläggning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korporationers rättig­ heter och angelägenheter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.

Nuvarande lydelse:

§ 58.

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa samman­ träde, då sådan hänvisning bör ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kammaren enskilt, eljest bliver avgjord. Varje ledamot äger i målet avgiva yttrande, vilket jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen till utskottet uppehållas.

Föreslagen lydelse:

§ 57.

Därest av riksdagsman eller, i andra fall än i 107 § regeringsformen första stycket avses, av utskott fråga hos kam­ rarna väckes, att statsrådet eller någon dess ledamot eller föredragande sitt ämbete på obehörigt sätt utövat, böra därvid endast följande ordalag nyttjas: »det är anledning till anmärkning mot statsrådet, eller den eller den leda­ moten eller föredraganden, varom re­ miss begäres till konstitutionsutskottet (eller utrikesutskottet), inför vilket an­ ledningen skall uppgivas». Sådan remiss skall då genast ovägerligen verkställas. Vid kammares överlägg­ ning örn sådan fråga gälle i avseende på Konungens beslut uti mål, som röra enskilda personers eller korpo­ rationers rättigheter och angelägen­ heter, vad uti 107 § regeringsformen stadgat är.

§ 58.

När proposition eller motion första gången i kammare förekommer, skall den, så framt ej kammaren enhälligt densamma genast till utskott förvisar, ligga på bordet till nästa samman­ träde. Vid detta sammanträde bör hän­ visning till utskott ske, därest frågan ej nedlägges eller, örn den rörer kam­ maren enskilt, eljest bliver avgjord; dock att, där fråga är av beskaffenhet att kunna hänvisas till tillfälligt utskott, nied beslut örn hänvisning må anstå längst till det sammanträde, som in­ träffar näst efter motionstidens utgång„

• Sida 61
•  Original

Kungl. Majus proposition nr 105.

61

Nuvarande lydelse:

Är inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i 55 § första stycket sägs, eller upp­ står fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga blott för det sammanträde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen av­ göras.

§ 60.

1. När ärende------ — överlägg­ ningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition fram­ ställas i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör tal­ mans första proposition lyda på bifall. Örn denna besvaras med nej, och an­ märkningar i saken blivit under över­ läggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är före­ skriven. — Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfatt­ ning av det svar, som lämnats, var­ vid skall bero, såvida ej votering be- gäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte

Vid remiss till utskott äger varge ledamot i målet avgiva yttrande, vilket jämväl till utskottet överlämnas; men ej må därav remissen uppehållas.

Är inom kammare väckt fråga örn sådan utsträckning av motionstid, som i 55 § första stycket sägs, eller upp­ står, i annat fall än i första stycket av denna paragraf avses, fråga till vilket utskott ett mål bör hänvisas, skall sådan fråga blott för det samman­ träde, då den väckt blivit, kunna läggas på bordet, men vid det nästföljande ovillkorligen avgöras.

§ 60.

1. När ärende------------ överlägg­ ningen slutad.

2. Därefter bör, utom i de fall, mom. 3 upptager, proposition fram­ ställas i den ordning, här nedan i detta mom. stadgas. Kan fråga bliva föremål för bifall eller avslag, bör tal­ mans första proposition lyda på bifall. Örn denna besvaras med nej, och an­ märkningar i saken blivit under över­ läggningen gjorda, bör den följande propositionen i enlighet med dem uppställas. Innefattar ett förslag flera delar, som ej lämpligen kunna i ett sammanhang avgöras, bör särskild proposition å vardera delen framställas i enahanda ordning, som nu är före­ skriven. —- Proposition skall alltid endast med ja eller nej besvaras, och talmannen tillkännagive sin uppfatt­ ning av det svar, som lämnats, var­ vid skall bero, såvida ej votering be- gäres, vilken då ej må vägras; envar i övrigt obetaget att låta sin särskilda mening i protokollet antecknas. Ingen må försöka att beslutet genom ny överläggning uppriva. — Då voteras skall, bör voteringsproposition jämte

Föreslagen lydelse:

• Sida 62
•  Original

62

Kungl. Majlis proposition nr 101).

tydlig kontraproposition genast för­ fattas, justeras och anslås, samt om­ röstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, örn vote­ ring skall äga rum, ej heller någon omröstning därom tillåtas. Omröst­ ningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd röst­ urna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då om­ röstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur ros tilman.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 § 2 mom. eller i tredje punkten av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall alltid avgöras genom votering. I ty fall galle angående voteringsproposi­ tion jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; och hör, sedan nämnda propositioner anslagits, omröstning genast äga rum. Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hop­ rullade sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet av de öv­ riga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och avgöra beslutet. Ar plura­ litet redan vunnen, bör den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sed­ lar, och iakttages därvid, att namn­

Nuvarande lydelse:

tydlig kontraproposition genast för­ fattas, justeras och uppläsas, samt om­ röstningen strax därefter verkställas; men ej må proposition göras, örn vote­ ring skall äga rum, ej heller någon omröstning därom tillåtas. Omröst­ ningen skall ske öppet. Befinnas de avgivna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill avsedd röst­ urna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika till storlek och utseende, tryckta och omärkta samt var för sig slutna och hoprullade, och avgöres då om­ röstningens utgång genom den sedel, som en av kammarens ledamöter på anmodan av talmannen upptager ur rösturnan.

3. Fråga, varom i första punkten av 110 § regeringsformen eller i 32 § 2 mom. eller i sista stycket av 52 § i denna riksdagsordning förmäles, skall alltid avgöras genom votering. I ty fall gälle angående voteringsproposi­ tion jämte kontraproposition vad i nästföregående mom. sägs; dock hör justerad proposition anslås och därefter omröstning genast äga rum. Sådan omröstning skall alltid ske med tryckta och omärkta, enkla, slutna och hop­ rullade sedlar, och bör, till undvikande av lika röstetal för ja och nej, i mål, där blott enkel pluralitet erfordras, talmannen vid varje omröstning före sedlarnas uppräkning en bland dem uttaga och genast förseglad avlägga. Örn vid sammanräknandet av de öv­ riga sedlarna rösterna befinnas lika delade, skall den förseglade sedeln öppnas och avgöra beslutet. Är plura­ litet redan vunnen, bör den avlagda sedeln ouppbruten genast förstöras.

§ 75.

Alla val skola ske med slutna sed­ lar, och iakttages därvid, att namn­

Föreslagen lydelse:

• Sida 63
•  Original

Kungl. Maj.-ts proposition nr 105.

63

sedlarna, så framt de skola bliva gäl­ lande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tve­ tydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga örn val till utskott gälla, vad uti den i

37

§ 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grund­ lagarna och den i

37

§ 5 mom. om­

förmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, även­ som svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen avlämnas. A Konungens propositioner i frågor om stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag skola riksdagens svar, därest heslutet innefattar bifall till Konungens förslag, på rikssalen å dag, som

Konungen utsätter, överlämnas.

Nuvarande lydelse:

sedlarna, så framt de skola bliva gäl­ lande, böra vara enkla, hoprullade, omärkta och fria såväl från all tve­ tydighet i anseende till personernas namn som från oriktighet i anseende till deras antal; dock skall i fråga örn val till utskott gälla, vad uti den i

36

§ 5 mom. omförmälda stadga finnes föreskrivet. Mellan personer, som vid val undfått lika antal röster, skiljes genom lottning, när så erfordras.

§ 78.

De reglementariska föreskrifter, som för riksdagsgöromålen och ordningen hos kamrarna och utskotten anses nödiga till iakttagande jämte grund­ lagarna och den i

36

§ 5 mom. om­

förmälda stadga, äger riksdagen eller i ämne, som angår kammare enskilt, denna kammare att fastställa. Ej må något däri införas, som mot grundlag eller annan gällande lag strider.

§ 79.

De framställningar till Konungen, vilka riksdagen beslutar, skola, även­ som svaren på Hans till riksdagen avlåtna förslag, genom skrivelser till Konungen avlämnas.

Föreslagen lydelse:

Tryckfrihetsförordningen .

§

2

. §

2

.

4:o. I grund — — — som helst. 4:o. I grund —- — — som helst. Vid föregående--------- ovägerligen Vid föregående----------ovägerligen iakttagas: iakttagas:

Bihang till riksdagens protokoll 1332. 1 samt. 82

haft. (Nr

105.)

• Sida 64
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

64

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommando­ mål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens, eller konstitutions­ utskottets, rörande statsrådet, eller banko- och riksgäldsverkens, eller banko- och statsutskottens, eller revi­ sorers över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ärenden, icke kunna före femtio år efter pro­ tokollets eller handlingens datum till tryckning fordras, eller, utan veder- börandes tillstånd, utbekommas. Ut­ givas sådana — — — icke uppen­ bara.

Nuvarande lydelse:

Att protokoll, hållna hos Konungen i ministeriella ärenden och kommando­ mål, eller statsrådets protokoll och handlingar, eller riksståndens, eller utrikesnämndens, eller konstitutions­ utskottets eller utrikesutskottets, rörande statsrådet, eller banko- och riksgälds­ verkens, eller banko- och statsutskot­ tens, eller revisorers över banko- och riksgäldsverken, rörande samma verks hemliga ärenden, icke kunna före fem­ tio år efter protokollets eller hand­ lingens datum till tryckning fordras, eller, utan vederbörandes tillstånd, ut­ bekommas. Utgivas sådana---------icke uppenbara.

Föreslagen lydelse:

• Sida 65
•  Original

^Kungl. Maj:ts

proposition nr 105.

65

Utlaga B.

Utkast till ändringar i reglementariska föreskrifter för riks­

dagen samt i ordningsstadgan för riksdagens första

kammare och arbetsordningen för riksdagens

andra kammare

.1

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Reglementariska föreskrifter för riksdagen.

§ 3. § 3.

l:o. Talmannen ock vice talmän­ nen, jämte tre av vardera kammaren för kela riksdagen eller för viss tid utsedda ledamöter, böra, så ofta någon av talmännen det anser nödigt, på kallelse av talmännen sammanträda, för att rådpläga om vad de i avseende å ärendenas föredragning och gör omålens gång Jeunna finna lämpligt att hos kam­ rarna föreslå. Vid dessa sammanträ­ den böra kamrarnas sekreterare vara tillstädes. Anses nödigt att inhämta upplysningar av utsJcottens ordförande eller av de ledamöter, vilka kava in- sende över riksdagens kansli, böra även de, efter kallelse, tillstädeskomma.

2:o. Vid talmanssammanträde — — — till kamrarna.

3:o. De av----------över riksdags­ biblioteket.

l:o. Talmännen skola tillse, att nö­ dig skyndsamhet och största möjliga planmässighet iakttages vid riksdagsar-

hetets hedrivande. Talmännen ock vice talmännen, jämte fyra av vardera kammaren för kela riksdagen utsedda ledamöter, böra, så ofta någon av tal­ männen det anser nödigt, på kallelse av talmännen sammanträda för att rådpläga örn vad i avseende å ären­ denas behandling i utskott och kamrar må vara att ialcttaga för vinnande av nämnda syfte. Yid dessa sammanträ­ den böra kamrarnas sekreterare vara tillstädes. Utskottens ordförande slcola ock, så ofta det finnes påkallat, deltaga i nämnda sammanträden. Anses nödigt att inhämta upplysningar av de leda­ möter, vilka hava inseende över riks­ dagens kansli, böra även de, efter kallelse, tillstädeskomma.

2:o. Yid talmanssammanträde — — — till kamrarna.

3:o. De av----------över riksdags­ biblioteket.

§4.

l:o. Utskott, som---------- av tal­ mannen.

2:o. Kallelser till — — — av tal­ männen.

§4.

l:o. Utskott, som — — — av tal­ männen.

2:o. Kallelser till---------- av tal männen.

1 I utkastet hava icke medtagits sådana ändringar, som erfordras allenast för rättelse av nummer å, paragraf eller moment i hänvisning till grundlagar eller andra stadganden (Regi. F. § 2; O. St. §§ 6 och 7; A. O. §§ 6, 7 och 15).

• Sida 66
•  Original

66

Kungl. Majus proposition nr 103.

§ 10.

Talmannen äga tillträde i utskotten, dock utan rätt att deltaga i överlägg­ ningarna och besluten.

§7-

Anser ständigt utskott ett dit hän­ visat ärende ej tillhöra dess befattning, åligge utskottet att därom senast inom åtta dagar, efter det målet till ut­ skottet inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, vilka böra skyndsamt be­ sluta, örn frågan skall av samma ut­ skott behandlas eller till annat utskott överlämnas.

§ 9.

Nuvarande lydelse:

3:o. Talmännen äga tillträde i ut­ skotten, dock utan rätt att deltaga i överläggningarna och besluten.

§ 7.

Anser ständigt utskott ett dit hän­ visat ärende ej höra av utskottet hand­ läggas, åligge utskottet att därom se­ nast inom åtta dagar, efter det målet till utskottet inkom, avgiva utlåtande till kamrarna, vilka böra skyndsamt besluta, örn frågan skall av samma utskott behandlas eller till annat ut­ skott överlämnas.

§9.

l:o. Inom tjugu dagar från lagtima riksdags öppnande höra statsutskottet, hevillningsutskottet, bankoutskottet och

jordbruksutskottet utse deputerade för

att under riksdagens lopp, i den ut­ sträckning sådant finnes påkallat, råd­ pläga i frågor, som angå budgetarbetet inom riksdagen. Dessa deputerade böra verka för att största möjliga enhetlig­ het vid budgetbehandlingen iakttages. De deputerade hava att föranstalta där­ om, att lämpliga sammanställningar an­ gående statsverkets inkomster' och utgifter samt angående budgetarbetets fortgång inom riksdagen tid efter annan delgivas kamrarnas ledamöter.

2:o. Då inom ständigt utskott fråga uppstår örn inbjudan till annat sådant utskott att utse deputer'ade för gemen­ sam behandling av visst ärende, skall, innan beslut örn dylik inbjudan fattas,

från sistnämnda utskott skriftligen in­

hämtas upplysning, huruvida detta ut­ skott anser skäl föreligga för sådan behandling av ärendet eller, därest så ej är fallet, huruvida utskottet finner

Föreslagen lydelse:

• Sida 67
•  Original

Kungl. Majus proposition nr 105.

67

Nuvarande lydelse:

Kunna utskott, som skola genom deputerade med varandra sammanträ­ da, icke överenskomma örn de depu­ terades antal, skall detsamma utgöras av fyra ledamöter från varje utskott.

§ ¹³ -

Utom de — — — ledamöter ut­ delas.

anledning att ur de synpunkter, det­ samma har att företräda, göra något uttalande i ärendet.

3:o. Kunna utskott, som skola ge­ nom deputerade med varandra sam­ manträda, icke överenskomma örn de deputerades antal, skall detsamma ut­ göras av sex ledamöter från varje ut­ skott.

§ 10.

Har utskott jämlikt 45 § riksdags­ ordningen i visst ärende utsett referen­ ter, hör anteckning därom ske å betän­ kandet.

§ 13.

Utom de — — — ledamöter ut­ delas.

De ledamöter, vilka hava inseende över riksdagens kansli, höra vaka där­ över, att de i kamrarna förda proto­ kollen samt övriga riksdagshandlingar Miva med största möjliga skyndsamhet tryckta och till kamrarnas ledamöter ut­ delade.

Föreslagen lydelse:

Ordningsstadga för riksdagens första kammare.

§

12

.

l:o. Ledamot, som vill inför kam­ maren sig yttra, begäre ordet av tal­ mannen och uppropas i den ordning, han sig därtill anmält. Hava två eller flera samtidigt hegart ordet, hestämme

talmannen ordningen dem emellan att sig yttra.

2:o. Vill någon----------ledamöter emellan.

§

12

-

l:o. Ledamot, som vill inför kam­ maren sig yttra, begäre ordet av tal­ mannen och uppropas i den ordning, han sig därtill anmält, dock med iakt­ tagande av vad i 2 mom. är för vissa fall föreskrivet.

2:o. Vill någon--------- ledamöter emellan.

Referent, som i 45 § riksdagsord­ ningen sägs, åge rätt att under över-

• Sida 68
•  Original

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

t’> K

Nuvarande lydelse:

§ 13.

l:o. Ledamot, som erhållit ordet, skall tala stående från den plats, lian i samlingssalen innehar, eller från den plats, som av talmannen bestämmes.

2:o. Statsråds] edamot, som i denna sin egenskap erhåller ordet, skall tala stående från någon av de särskilda platser, som för statsrådets ledamöter äro i kammaren anordnade, eller ock från plats, som av talmannen anvisas.

läggningen i det ärende, för vilket lian utsetts, yttra sig oberoende av ordningen mellan kammarens övriga ledamöter.

Utan hinder av vad nu sagts må ledamot för genmäle, varom stadgas i 52 § riksdagsordningen (replik), kunna efter talmannens beprövande erhålla or­ det omedelbart efter talare, som han vill bemöta.

3:o. Hava två eller flera samtidigt begärt ordet och skall ej på grund av vad i 2 moni. stadgas någon av dem äga företräde, bestämme talmannen ordningen

dem emellan att sig yttra.

§ 13.

l:o. Ledamot, som erhållit ordet, skall tala stående från plats, som är

för talare bestämd, dock att den, som

avgiver replik, må yttra sig från den plats, han i samlingssalen innehar.

2:o. Statsrådsledamot, som i denna sin egenskap erhåller ordet, skall tala stående från någon av de särskilda platser, som för statsrådets ledamöter äro i kammaren anordnade, eller ock från plats, som är för talare bestämd.

§ U.

Talmannen bär verka för, att över­ läggningarna icke oskäligt förlängas, samt vaka däröver, att under över­ läggningarna stillhet och ordning råda i samlingssalen, ävensom i dessa hän­ seenden inför kammaren göra de före­ ställningar, till vilka han finner an­ ledning.

Föreslagen lydelse:

§§ 15-24.

(= nuvarande §§ 14.—23.)

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 105.

Nuvarande lydelse:

samt valia däröver, att under överlägg­ ningarna stillhet och ordning råda i sam­ lingssalen, ävensom i dessa hänseenden inför hammaren göra de föreställningar, till vilha han finner anledning.

§§ 16-28.

(— nuvarande §§ 15—27.)

Föreslagen lydelse:

Stockholm 1932. K. L. Beckmans Boktr.