Prop. 1933:133

('angående godkännande av konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborg ar skap slag ar m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

1

Nr 133.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande

av konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborg ar skap slag ar m. m.; given Stockholms slott den 24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed

dels äska riksdagens godkännande av bifogade den 12 april 1930 avslutade konvention för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar med det vid undertecknandet gjorda förbehåll i fråga örn artikel 11, andra punkten,

dels ock, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga här­ vid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1988. 1 sami. Nr 183.

1

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Konvention för lösande av vissa konflikter mellan niedborgarskaps-

lagar. Haag den 12 april 1930.

Convention concernant certaines questions relatives aux conflits de lois

sur la nationalité.

Le Président du Heidi allemand; le Président fé- déral de la République d’Autriche; Sa Majesté le Roi des Beiges; Sa Ma­ jesté le Roi de Grande- Bretagne, d’Mande et des Territoires britanniques au dela des mers, Empe- reur des Indes; le Prési­ dent de la République du Chili; le Président du Gou- vernement national de la République chinoise; le Président de la Républi­ que de Colombie; le Pré­ sident de la République de Cuba; Sa Majesté le Roi de Danemark et de­ lande; le Président de la République de Pologne, pour la Ville libre de Dantzig; Sa Majesté le Roi d’Egypte; Sa Majesté le Roi d’Espagne; le (Pul­ ver nement de la Républi­ que d’Estonie; le Prési­ dent de la République francaise; le Président de la République hellénique; Son Altesse Sérénissime le Régent du Royaume de

Convention on certain questions relating to the Contlict of Nationality

Laws.

The President of tbe German Reich; the Fed­ eral President of the Austrian Republic; His Majesty the King of the Belgians; His Majesty the King of Great Britain, Ireland and the Britisk Dominions beyond the Seas, Emperor of India; the President of the Re­ public of Chile; the Presi­ dent of the National Government of the Re­ public of China; the Presi­ dent of the Republic of Colombia; the President of the Republic of Cuba; His Majesty the King of Denmark and leeland; the President of the Polish Republic, for the Eree City of Danzig; His Ma­ jesty the King of Egypt; His Majesty the King of Spain; the Government of the Estonian Republic; the President of the French Republic; the Pre­ sident of the Hedemo Re­ public; His Serene High- ness the Regent of the

(Översättning.)

Konvention för lösande av vissa konflikter mel­

lan medborgarskaps-

lagar.

Tyska Rikets President; Republiken Österrikes Eörbundspresident; Hans Majestät Belgiernas Ko­ nung; Hans Majestät Ko­ nungen av Stora Britan- nien och Irland samt de Brittiska besittningarna hinsides haven, Kejsare av Indien; Republiken Chiles President; Kine­ siska Republikens Natio­ nella Regerings President; Republiken Colombias President; Republiken Cubas President; Hans Majestät Konungen av Danmark och Island; Re­ publiken Polens President för den Fria Staden Dan­ zig; Hans Majestät Ko­ nungen av Egypten; Hans Majestät Konungen av Spanien; Republiken Est­ lands Regering; Franska Republikens President; Hellenska Republikens President; Hans Höghet Riksföreståndaren i Ko­ nungariket Ungern; Hans Majestät Konungen av Danmark och Island, för

Kunyl Ålaj:ts proposition nr 188.

3

Hongrie; Sa Maj estö le Ren de Danemark et d’Islande, pour 1’Islande; Sa Majesté le Roi d’Italie; Sa Majesté 1’Empereur dn Japon; le President de la Républi- que de Lettonie; Son Al- tesse Royale la Grande- Duchesse de Luxembourg; le Président des Etats- Unis du Mexique; Sa Ma­ jesté la Reine des Pays- Bas; le Président de la République du Pérou; le Président de la Républi­ que de Pologne; le Prési­ dent de la République portugaise; le Président de la République du Salva­ dor; Sa Majesté le Roi de Suéde; le Conseil fédéral suisse; le Président de la République tchécoslova- que; le Président de la République de 1’Uruguay; Sa Majesté le Roi de Yougoslavie,

Considérant qu’il im- porterait de régler par voie d’accord internatio­ nal les questions relatives aux conflits de lois sur la nationalité;

Convaincus qu’il est de 1’intérét général de la communauté Internatio­ nale de faire admettre par tous ses membres que tout individu devrait avoir une nationalité et n’en possé- der qu’une seule;

Reconnaissant par suite que 1’idéal vers lequel 1’humanité doit s’orienter dans ce domaine consiste å supprimer tout ensemble les cas d’apatridie et ceux de double nationalité;

Estimant que, dans les conditions économiques et

Kingdom of Hungary; His Majesty tile King of Den­ mark and leeland, for leeland; His Majesty tbe King of Daly; His Maje­ sty tile Emperor of Japan; tbe President of tbe Lat- vian Republic; Her Roya Higbness tbe Grand-Du- ebess of Luxemburg; tbe President of tbe United States of Mexico; Her Majesty tbe Queen of tbe Netherlands; tbe Presi­ dent of tbe Republic of Peru; tbe President of tbe Polish Republic; the President of tbe Portu- guese Republic; tbe Pre­ sident of tbe Republic of Salvador; His Majesty tbe King of Sweden; tbe Swiss Federal Council; tbe Pre­ sident of tbe Czechoslo- vak Republic; tbe Presi­ dent of the Republic of Uruguay; His Majesty tbe King of Yugoslavia,

Considering tbat it is of importance to settle by international agree- ment questions relating to tbe conflict of natio- nality laws;

Being convinced tbat it is in the general inte- rest of tbe international community to secure tbat all its members sbould recognise tbat every per­ son sbould bave a natio- nality and sbould bave one nationality only;

Recognising according- ly tbat tbe ideal towards wbicb the efforts of hu- manity should be direeted in this domain is tbe abolition of all cases both of statelessness and of double nationality;

Being of opinion tbat, under tbe economic and

Island; Hans Majestät Ko­ nungen av Italien; Hans Majestät Kejsaren av Ja­ pan; Republiken Lett­ lands President; Hennes Kungliga Höghet Stor­ hertiginnan av Luxem­ burg; Mexikos Eörenta Staters President; Hennes Majestät Drottningen av Nederländerna; Republi­ ken Perus President; Re­ publiken Polens Presi­ dent; Portugisiska Repub­ likens President; Republi­ ken Salvadors President; Hans Majestät Konungen av Sverige; Schweiziska Förbundsrådet; Tjecko­ slovakiska Republikens President; Republiken Uruguays President; Hans Majestät Konungen av Jugoslavien,

vilka inse vikten av att frågan om konflikter mel­ lan medborgarskapslagar löses genom en internatio­ nell överenskommelse;

och äro övertygade, att det är av allmänt intresse med hänsyn till den inter­ nationella gemenskapen staterna emellan, att samtliga dess medlemmar föranledas medgiva, att envar människa bör äga ett medborgarskap och endast ett;

och följaktligen erkän­ na, att idealet, mot vilket mänskligheten i detta hänseende bör sträva, är att alla fall av dubbelt medborgarskap och med- borgarskapslöshet avskaf­ fas;

men hysa den uppfatt­ ningen, att det, med hän-

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

sociales existant actuelle- ment dans les divers pays, il n’est pas possible de procéder dés maintenant å un réglement uniforine de tous les problémes sus- indiqués;

Désireux néanmoins de commencer cette grande ceuvre par un premier es- sai de codification progres­ sive, en réglant celles des questions relatives aux conflits de lois sur la na- tionalité sur lesquelles une entente internationale est présentement possible,

Ont résolu de conclure une Convention et, å cet effet, ont nommé pour leurs Plénipotentiaires, savoir:

social conditions wbicb at present exist in the various countries, it is not possible to reacli imme- diately a uniform solu­ tion of all the above- mentioned problems;

Being desirous, never- theless, as a first step te­ wärd tilis great achieve- ment, of settling in a first attempt at progressive co­ dification, those questions relating to the conflict of nationality laws on which it is possible at the pres­ ent time to reach inter­ national agreement,

Havé decided to con- clude a Convention and havé for thia purpose ap- pointed as their Plenipo- tentiaries:

syn till de sociala och eko­ nomiska förhållanden, som för närvarande råda i åtskilliga länder, är o- möjligt att redan nu åvä­ gabringa en enhetlig lös­ ning av samtliga nu an­ givna spörsmål;

samt icke desto mindre önska påbörja detta be­ tydelsefulla verk med ett första försök till en fort­ gående kodifiering genom reglerandet av de frågor rörande konflikter mellan medborgarskapslagar, be­ träffande vilka internatio­ nell enighet för närva­ rande är möjlig;

hava beslutat ingå en konvention och hava i dy­ likt syfte till sina befull- mäktige utsett:

Lesquels, apres avoir déposé leurs pleins pou- voirs, trouvés en bonne et due forme, sont convenus des dispositions suivantes:

Cliapitre premier. — Prim

eipe» générnux.

Artide premier.

, Il appartient å chaque

Etat de déterminer par sa législation quels sont ses nationaux. Cette législa­ tion doit étre admise par les autres Stats, pourvu quille soit en accord avec les conventions internatio- nales, la coutume interna­ tionale et les principes de droit généralement recon- nus en matiére de natio- nalité.

Who, having deposi- ted their full powers found in good and due form, havé agreed as follows:

Chapter I. — General prim

ciples.

Article 1.

It is for each State to determine under its own law who are its nationals. This law shall be recog- nised by other States in so far as it is consistent with international con­ ventions, international custom, and the princip- les of law generally recog- nised with regard to na­ tionality.

vilka, efter att hava depo­ nerat sina i god och be­ hörig ordning funna full­ makter, överenskommit örn följande bestämmel­ ser:

1 kap. — Allmänna grund­

satser.

Art. 1.

Envar stat är berätti­ gad att genom sin lag­ stiftning bestämma, vilka som äro medborgare i sta­ ten. Denna lagstiftning bör erkännas av övriga stater, såframt den står i överensstämmelse med in­ ternationella konventio­ ner, internationell sedvän­ ja och allmänt erkända rättsgrundsatser på med- borgarskapsrättens om­ råde.

Kungl. Majlis proposition nr 133.

5

Toute question relative au point de savoir si un individu posséde la natio- nalité d’un État doit étre résolue conformément å la législation de cet État.

Article 3.

Sous réserve des dispo­ sitions de la présente Con- vention, un individu pos- sédant deux ou plusieurs nationalités pourra étre considéré, pär chacun des États dont il a la nationa- lité, comme son ressortis- sant.

Article 4.

Un État ne peut exercer sa protection diplomati- que au profit d’un de ses nationaux å 1’encontre d’un État dont celui-ci est aussi le national.

Article 2.

Article 5.

Dans un État tiers, 1’individu possédant plu­ sieurs nationalités devra étre traité comme s’il n’en avait qu’une. Sans préjudice des régles de droit appliquées dans l’État tiers en matiére de statut personne! et sous réserve des conventions en vigueur, cet État pour­ ra, sur son territoire, re- connaitre exclusivement, parmi les nationalités que posséde un tel individu, soit la nationalité du pays dans lequel il a sa résiden- ce habituelle et principale, soit la nationalité de celui auquel, d’aprés les circon- stances, il apparait com­ me se rattachant le plus en fait.

Article 2.

Any question as to whether a person posses- ses the nationality of a particular State shall be determined in accordance with the law of that State.

Article 3.

Subject to the provi­ sions of the present Con- vention, a person having two or more nationalities may be regarded as its national by each of the States whose nationality he possesses.

Article 4.

A State may not afförd diplomatic protection to one of its nationals a- gainst a State whose na­ tionality such person also possesses.

Article 5.

Within a third State, a person having more thån one nationality shall be treated as if he had only one. Without pre- judice to the application of its law in matters of personal status and of any conventions in force, a third State shall, of the nationalities which any such person possesses, re- cognise exclusively in its territory either the na­ tionality of the country in which he is habitually and principal^ resident, or the nationality of the country with which in the circumstances he ap- pears to be in fact möst closely connected.

Fråga huruvida någon är medborgare i viss stat bör bedömas enligt lag­ stiftningen i denna stat.

Art. 2.

Art. 3.

Där ej annat följer av bestämmelserna i denna konvention, må den, som är medborgare i två eller flera stater, av envar av dessa stater anses som medborgare i denna stat.

Art. 4.

En stat äger icke till förmån för någon, som är medborgare i densam­ ma, utöva diplomatiskt skydd gentemot en annan stat, i vilken denne även­ ledes är medborgare.

Art. 5.

Den, som är medbor­ gare i flera stater, skall i en tredje stat anses som örn han icke vore medbor­ gare i mera än en stat. Frånsett de rättsregler, som i den tredje staten tillämpas i fråga örn per- sonalstatutet, och från­ sett vad gällande kon­ ventioner innehålla, kan denna stat inom sitt om­ råde av de medborgar­ skap, som en sådan person äger, uteslutande erkänna medborgarskapet i den stat, i vilken han har sitt vanliga och huvud­ sakliga hemvist eller ock­ så medborgarskapet i den stat, med vilken han efter omständigheterna faktiskt synes närmast hava sam­ hörighet.

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

Sous réserve du droit pour un Stat d’accorder une plus large faculté de répudier sa nationalité, tout individa possédant deux nationalités acqui- ses sans manifestation de volonté de sa part pourra renoncer å 1’une dilles, avec 1’autorisation de 1’État å la nationalité duquel il entend renoncer.

Artide 6.

Cette autorisation ne sera pas refusée å l’indi- vidu qui a sa résidence habituelle et principale å 1’étranger, pourvu que soient remplies les condi- tions requises par la loi de l’État å la nationalité duquel il entend renoncer.

Chapitre II. — Du pennis

(Texpatriation.

Artide 7.

Le permis d’expatria- tion, en tant qu’il est pré- vu par une législation, n’entraine la perte de la nationalité de TÉtat qui l’a délivré que si le titu- laire du permis posséde déjå une seconde nationa­ lité, ou, sinon, qu’å partir du moment ou il en ac- quiert une nouvelle.

Le permis d’expatria- tion devient caduo si le titulaire n’acquiert pas une nationalité nouvelle dans le délai fixé par TÉtat qui l’a délivré. Cet­ te disposition ne s’appli-

Article 6.

Witliout prejudice to tile liberty of a State to accord wider rigbts to renounce its nationality, a person possessing two nationalities acquired without any voluntary act on his part may renounce one of them with the authorisation of the State whose nationality he de­ siréa to surrender.

This authorisation may not be refused in the case of a person who has his habitual and principal re- sidence abroad, if the conditions laid down in the law of the State whose nationality he de­ siréa to surrender are sa- tisfied.

Clmpter II. — Expatriatiou

permits.

Artide 7.

In so far as the law of a State provides for the issue of an expatriation permit, such a permit shall not entail the loss of the nationality of the State which issues it, un- less the person to whom it is issued possesses an- other nationality or unless and until he acquires an- other nationality.

An expatriation per­ mit shall lapse if the hol­ der does not acquire a new nationality with in the period fixed by the State which has issued the permit. This provision

Utan att detta inne­ bär någon inskränkning 1 rätten för en stat att medgiva än större fri­ het för sina medbor­ gare att avsäga sig med­ borgarskap i staten, må envar, vilken äger två medborgarskap, som han förvärvat annorledes än på grund av egen fri vil­ ja, avsäga sig medborgar­ skapet i en av dessa stater med tillstånd av denna stat.

Dylikt tillstånd kan icke förvägras den, som har sitt vanliga och hu­ vudsakliga hemvist i ut­ landet, förutsatt att han uppfyller de villkor, som uppställas enligt lagen i den stat, från vars med­ borgarskap han önskar av­ stå.

2 kap. — Befrielse från

medborgarskap.

Art. 7.

I den mån enligt lagen i en stat befrielse från medborgarskap kan med­ givas, medför beslut örn sådan befrielse icke för­ lust av medborgarskap i denna stat — såvitt den, som erhållit befri­ elsen, icke redan äger medborgarskap i annan stat — förrän i och med att han förvärvar nytt medborgarskap.

Beslut örn befrielse från medborgarskap för­ lorar sin giltighet, örn den, som erhållit befri­ elsen, icke förvärvar nytt medborgarskap inom den frist, som fastställts av

Art. 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

t

que pas dans le cas d’un individa qui, au moment ou il regoit le pernäs d’ex- patriation, posséde déjå une autre nationalité que celle de PÉtat qui le lui délivre.

L’État dont la nationa­ lité est acquise par un in- dividu titulaire d’un per- mis d’expatriation noti- fiera Gette acquisition a

T Hitåt

qui a délivré le per­

näs.

Chapitre III. — lie la na-

tioualité do la fomine

mariée.

Article 8.

Si la loi nationale de la femme lui fait perdre sa nationalité par suite de mariage avec un étranger, cet effet sera subordonné å 1’acquisition par elle de la nationalité de son mari.

Article 9.

Si la loi nationale de la femme lui fait perdre sa nationalité par suite du changement de nationalité , de son mari au cours du

mariage, cet effet sera su­ bordonné a 1’acquisition pär elle de la nationalité nouvelle de son mari.

Article 10.

La naturalisation du mari au cours du mariage n’entraine le changement de nationalité de sa fem­ me que du consentement de celle-ci.

shall not apply in the case of an individual who, at the time when lie re- ceives the expatriation permit, already possesses a nationality other thån that of the State by which the permit is issued to him.

The State whose natio­ nality is acquired by a person to whom an expa­ triation permit has been issued, shall notify such acquisition to the State which has issued the per­ mit.

Chapter lil. — Nationality

of Marned Women.

Article 8.

If the national law of the wife causes her to löse her nationality on mar- riage with a foreigner, this consequence shall be conditional on her acqui- ring the nationality of the husband.

Article 9.

If the national law of the wife causes her to löse her nationality upon a changé in the nationality of her husband occurring during marriage, this con­ sequence shall be condi­ tional on her acquiring her husband’s new na­ tionality.

Article 10.

Naturalisation of the husband during marriage shall not involve a chan­ gé in the nationality of the wife except with her consent.

den stat, av vilken beslu­ tet meddelats. Vad nu sagts äger dock ej tillämp­ ning för det fall, att den, som erhållit befrielse från medborgarskap, redan ä- ger medborgarskap i an­ nan stat än den, vilken meddelat befrielsen.

Den stat, i vilken nå­ gon, som av annan stat erhållit befrielse från med­ borgarskap, upptagits till medborgare, skall härom lämna meddelande till den stat, från vars medbor­ garskap befrielse vunnits.

3 kap. — Gift kvinna» med­

borgarskap.

Art. 8.

Förlorar kvinna enligt lagen i sitt hemland sitt medborgarskap genom giftermål med utlänning, skall inträdet av denna förlust göras beroende av att hon förvärvar med­ borgarskap i mannens hemland.

Art. 9.

Förlorar gift kvinna en­ ligt lagen i sitt hemland sitt medborgarskap till följd av att mannens med­ borgarskap ändras under äktenskapet, skall inträ­ det av denna förlust gö­ ras beroende av att hon förvärvar mannens nya medborgarskap.

Art. 10.

Mannens naturalisation under äktenskapet med­ för icke förändring i hus­ truns medborgarskap, med mindre hon därtill samtyckt.

Kungl. Maj:ts proposition nr lss.

La femme qui, d’aprés la loi de son pays, a perdu sa nationalité par suite de son mariage, ne la re- couvre apres la dissolu- tion de celui-ci que si elle en fait la demande et con- formément å la loi de ce pays. Dans ce cas elle perd la nationalité quille avait acquise par suite de son mariage.

Article 11.

Cliapitre IY. — De la na­

tionalité des enfants.

Article 12.

Les dispositions légales relatives å l’attribution de la nationalité d’un litat en raison de la naissance sur son territoire ne s’ap- pliquent pas de plein droit aux enfants dont les pa- rents jouissent des immu- nités diplomatiques dans le pays de la naissance.

La loi de chaque Hitåt doit permettre que, dans le cas ou des enfants de consuls de carriére, ou de fonctionnaires d’Etats étrangers chargés de mis­ sions officielles par kurs gouvernements possédent deux nationalités pär suite de leur naissance, ils puis- sent étre dégagés, par voie de répudiation ou autre- ment, de la nationalité du pays ou ils sont nés, å condition toutefois qu’ils conservent la nationalité de kurs parents.

Article 11.

The wife who, under the law of her country, löst lier nationality on marriage shall not reco- ver it after the dissek­ tion of the marriage ex- cept on her own applica- tion and in accordance with the law of that country. If she does re- cover it, she shall löse the nationality which she acquired by reason of the marriage.

diopter IV. — Nationality

of Children.

Article 12.

Kules of law which confer nationality by rea­ son of birth on the terri- tory of a State shall not apply automatically to children born to persons enjoying diplomatic im- munities in the country where the birth occurs.

The law of each State shall permit children of consuls de carriére, or of officials of foreign States charged with official mis­ sions by their Govern- ments, to become dives- ted, by répudiation or otherwise, of the nationa­ lity of the State in which they were born, in any case in which on birth they acquired dual na­ tionality, provided that they retak the nationa­ lity of their parents.

Kvinna, som enligt la­ gen i sitt hemland för­ lorat sitt medborgarskap till följd av giftermål, å- terförvärvar icke detsam­ ma efter äktenskapets upplösnkg annat än på därom av henne själv gjord ansökan och i en­ lighet med lagen i detta land. Återförvärvar hon sitt ursprungliga medbor­ garskap, går hon det ge­ nom giftermålet förvär­ vade medborgarskapet förlustig.

4 kap. — Om barns med­

borgarskap.

Art. 12.

De lagbestämmelser, enligt vilka förvärv av medborgarskap i en stat äger rum på grund av födelse kom statens om­ råde, äro icke de jure till­ lämpliga å barn, vars föräldrar åtnjuta diplo­ matisk immunitet i den­ na stat.

Lagen i envar stat bör medgiva, att, då barn till karriärkonsuler eller främmande stats funktio­ närer, som äro beklädda med officiellt uppdrag för sin regering, genom föd­ seln äro medborgare i två stater, de genom avsägelse eller på annat sätt skola kunna erhålla befrielse från medborgar­ skap i det land, i vilket de äro födda, under för- utsättnkg likväl att de bevara medborgarskapet i det land, deras föräld­ rar tillhöra.

Art. 11.

Kungl. Maj:ts proposition nr 1SS.

determinera les conditions auxquelles sera subordon- née dans ees cas Tacquisi- tion de sa nationalité.

Årticle 16.

Si la loi d’un Utåt ad- met qu’un enfant naturel possédant la nationalité de cet Stat, peut la perdre par suite d’un changement d’état civil (légitimation, reconnaissance), cette per- te sera toutefois subor- donnée å 1’acquisition de la nationalité d’un autre Stat, d’aprés la loi de ce dernier relative aux effets du changement d’état ci­ vil sur la nationalité.

Cbapitre Y. — De 1’adop-

tion.

Article 17.

Si la loi d’un Stat ad- met la perte de la nationa­ lité par suite d’adoption, cette perte sera toutefois subordonnée å 1’acquisi- tion par 1’adopté de la na­ tionalité de 1’adoptant, conformément å la loi de l’État dont celui-ci est ressortissant et relative aux effets de 1’adoption sur la nationalité.

Chapitre YI. — Disposi­ tions g-énérales et llnales.

Article 18.

Les Hautes Parties Con- traetantes conviennent d’appliquer, dans leurs re­ lations mutuelles, å partir

State. The law of that State shall determine the conditions governing the acquisition of its natio­ nality in such cases.

Article 16.

If the law of the State, whose nationality an ille­ gitimate ehild possesses, recognises that such na­ tionality may be löst as a consequence of a changé in the civil status of the ehild (legitimation, recog- nition), such loss shall be conditional on the acqui­ sition by the ehild of the nationality of another State under the law of such State relating to the effeet upon nationality of changes in civil status.

diopter Y. — Adoption.

Article 17.

If the law of a State recognises that its natio­ nality may be löst as the result of adoption, this loss shall be conditional upon the acquisition by the person adopted of the nationality of the person by whom he is adopted, under the law of the State of which the latter is a national relating to the effeet of adoption upon nationality.

Cliapter YI. — General and

Final Provisions.

Article 18.

The High Contracting Parties agrée to apply the principles and rules contained in the prece-

stat. Lagen i denna stat fastställer de villkor, som förvärv av dess medbor­ garskap i detta fall är underkastat.

Art. 16.

Kan enligt lagen i en stat barn utom äkten­ skap förlora medborgar­ skap i denna stat på grund av förändring i sitt civilstånd (legitima­ tion, erkännande), skall likväl inträdet av denna förlust göras beroende av att barnet förvärvar med­ borgarskap i en annan stat i enlighet med här gällande lags bestämmel­ ser örn verkan av föränd­ ring i civilstånd i fråga örn medborgarskap.

5 kap. — Om adoption.

Art. 17.

Kan enligt lagen i en stat medborgarskap för­ loras på grund av adop­ tion, skall likväl inträdet av denna förlust göras beroende av att den a- dopterade förvärvar med­ borgarskap i adoptantens hemland i enlighet med bär gällande lags bestäm­ melser örn verkan av adoption i fråga örn med­ borgarskap.

6 kap. — Allmänna be­

stämmelser oell slut­

bestämmelser.

Art. 18.

De Höga fördragsslu- tande parterna förbinda sig att från och med i- kraftträdandet av denna

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 138.

de la mise en vigueur de la présente Convention, les principes et régles insérés aux artides ci-dessus.

L’insertion de ees prin­ cipes et régles ne préjuge en rien la question de sa- voir si lesdits principes et régles font ou non partie actuellement du droit in­ ternational.

Il est en outre entendu qu’en ce qui concerne tout point qui ne fait pas l’ob- jet d’une des dispositions ci-dessus, les principes et régles du droit internatio­ nal demeurent en vigueur.

Artide 19.

Rien dans la présente Convention ne portera at- teinte aux dispositions des traités, conventions ou accords en vigueur entre les Knutes Parties Con- traetantes relatifs a la nationalité ou ä des ques- tions s’y rattachant.

Artide 20.

En signant ou ratifiant la présente Convention ou en y adhérant, chacune des Hautes Parties Con- traetantes pourra exelure de son acceptation telle ou telle des dispositions des artides 1 å 17 et 21 au moyen de réserves ex- presses.

Les dispositions ainsi exelues ne pourront étre opposées a la Partie Con- traetante ayant formulé de telles réserves ni invo-

ding artides in their rela­ tions with each other, as from tile date of the en- try into force of the pres­ ent Convention.

The inclusion of the above-mentioned prin- ciples and rules in the Convention shall in no way be deemed to preju- dice the question whether they do or do not already form part of internatio­ nal law.

It is understood that, in so far as any point is not covered by any of the provisions of the prece- ding artides, the existing principles and rules of international law shall re­ mahl in force.

Artide 19.

Nothin g in the present Convention shall affeet the provisions of any trea- ty, convention or agree- ment in force between any of the High Contracting Parties relating to natio- nality or matters connec- ted therewith.

Artide 20.

' Any High Contracting Party may, when signing or ratifying the present Convention or acceding thereto, append an ex­ press reservation exclu- ding any one or more of the provisions of Artides 1 to 17 and 21.

The provisions thus ex- cluded cannot be applied against the Contracting Party who has made the reservation nor relied on

konvention i förhållande till varandra tillämpa de principer och regler, som ovanstående artiklar in­ nehålla.

Genom att dessa prin­ ciper och regler här inta­ gits är på intet sätt av­ gjort, huruvida desamma utgöra en beståndsdel av nu gällande internatio­ nell rätt.

Därjämte gäller, att den internationella rät­ tens principer och reg­ ler förbliva i kraft be­ träffande varje fråga, å vilken ovanstående be­ stämmelser ej hava av­ seende.

Art. 19.

Genom denna konven­ tion påverkas på intet sätt bestämmelserna i de fördrag, konventioner el­ ler avtal, som äro i gäl­ lande kraft mellan de Höga fördragsslutande parterna i fråga örn med­ borgarskap eller därmed sammanhängande frågor.

Art. 20.

Vid undertecknande el­ ler ratificerande av denna konvention eller vid an­ slutning till densamma kan envar av de Höga fördragsslutande parterna genom ett uttryckligen anfört förbehåll från god­ kännandet av konventio­ nen undantaga vilken som helst av bestämmelserna i art. 1—17 och 21.

De bestämmelser, som sålunda undantagits, kun­ na icke åberopas mot den fördragsslutande part, som gjort dylikt förbe-

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

quées par elle contre urte autre Partie Contractante.

Article 21.

S’il s’éléve entre les Hautes Parties Contrac- tantes un différend quel- conque relatif å 1’interpré- tation ou å 1’application de la présente Convention, et si ce différend n’a pu étre résolu de fa§on satis- faisante par voie diploma- tique, il sera réglé confor- mément aux dispositions, en vigueur entre les par­ ties, concernant le rege­ ment des différends inter- nationaux.

Au cas ou de telles dis­ positions n’existeraient pas entre les parties au différend, elles le soumet- tront å une procédure ar- bitrale ou judiciaire, en se conformant aux lois con- stitutionnelles de chacune dilles. A défaut d’accord sur le choix d’un autre tri­ bunal, elles soumettront le différend å la Cour perma- nente de Justiee interna- tionale, si elles sont toutes Parties au Protocole du 16 décembre 1920, relatif å ladite Cour, et, si elles n’y sont pas toutes Par­ ties, å un tribunal d’arbi- trage constitué conformé- ment å la Convention de La Haye du 18 oetobre 1907, relative au régle- ment pacifique des con- flits internationaux.

by tbat Party against håll, och icke heller av any other Contracting densamma mot annan för- Party. dragsslutande part.

Article 21.

If there should arise between the High Con­ tracting Parties a dispute of any kind relating to the interpretation or app- lication of the present Convention and if such dispute cannot be satis- factorily settled by dip- lomacy, it shall be sett­ led in accordance with any applicable agreements in force between the par­ ties provning for the sett- lement of international disputes.

In case there is no such agreement in force between the parties, the dispute shall be referred to arbitration or judicial settlement, in accordance with the constitutional procedure of each of the parties to the dispute. In the absence of agree­ ment on the choice of another tribunal, the di­ spute shall be referred to the Permanent Court of International Justiee, if all the parties to the dispute are parties to the Protocol of the löth De­ cember, 1920, relating to the Statute of that Court, and if any of the parties to the dispute is not a party to the Protocol of the löth December, 1920, the dispute shall be re­ ferred to an arbitral tri­ bunal constituted in ac­ cordance with the Hague Convention of the 18th Oetober, 1907, for the Pacific Settlement of In­ ternational Conflicts.

Art. 21.

Uppkommer mellan de Höga fördragsslutande parterna tvist av vilken beskaffenhet det vara må beträffande tolknin­ gen eller tillämpningen av denna konvention och har denna tvist icke på diplomatisk väg kunnat biläggas på ett tillfreds­ ställande sätt, skall den avgöras i enlighet med de bestämmelser, som äro gällande mellan parterna beträffande avgörande av internationella tvister.

Skulle dylika bestäm­ melser icke vara gällande mellan parterna i tvisten, skola de under iakttagan­ de envar av sina grund­ lagar, underkasta tvisten ett skiljedoms- eller dom- stolsförfarande. I hän­ delse parterna icke enas örn val av annan domstol, skall tvisten, därest samt­ liga äro fördragsslutande parter i protokollet av den 16 december 1920 rörande den fasta mellanfolkliga domstolen, underställas denna domstol, och i an­ nat fall en skiljedomstol, sammansatt i enlighet med den i Haag den 18 oktober 1907 avslutade konventionen örn avgö­ rande på fredlig väg av internationella tvister.

13

Kungl. May.ts proposition nr 138.

La présente Convention pourra étre signée, jus- qu’au 31 décembre 1930, au noin de to ut Membre de la Société des Nations ou de tout Stat non Mem­ bro, invité å la premiére Conférence de Codifica- tion ou auquel le Conseil de la Société des Nations aura, å cet effet, commu- niqué un exemplaire de ladite Convention.

Artide 22.

Artide 23.

La présente Convention sera ratifiée et les ratifica- tions seront déposées au Secrétariat de la Société des Nations.

Le Secrétaire général donnera connaissance de chaque dépot aux Mem- bres de la Société des Na­ tions et aux Stats non Membres visés å l’article 22, en indiquant la date å laquelle ce dépot a été ef- fectué.

Artide 24.

A partir du ler jan vier 1931, tout Membre de la Société des Nations et tout Stat non Membre visé å 1’article 22, au nom duquel la Convention n’a pas été signée å Gette date, sera admis å y adbérer.

Son adbésion fera l’ob- jet d’un Aete déposé au Secrétariat de la Société des Nations. Le Secré­ taire général notifiera cha­ que adhésion a toug les Membres de la Société des Nations et a tous les Stats

Artide 22.

The present Conven­ tion sliall remain open until the 31st December 1930, for signature on behalf of any Member of the League of Nations or of any non-Member State invited to the First Co- dification Conference or to which the Council of the League of Nations has communicated a copy of the Convention for thia purpose.

Artide 23.

The present Conven­ tion is subject to ratifna­ tion. Ratifications shall be deposited with the Secrétariat of the League of Nations.

The Secretary-General shall give notice of the deposit of each ratifica- tion to the Members of the League of Nations and to the non-Member States mentioned in Ar­ tide 22, indicating the date of its deposit.

Artide 24.

As from January 1st, 1931, any Member of the League of Nations and any non-Member State mentioned in Artide 22 on whose behalf the Con­ vention has not been signed before that date, may accede thereto.

Accession shall be effee- ted by an instrument de­ posited with the Secreta- riat of the League of Na­ tions. The Secretary-Ge­ neral of the League of Nations shall give notice of each accession to the

Denna konvention kan till och med den 31 de­ cember 1930 underteck­ nas av envar medlem av Nationernas förbund och av envar utanför förbun­ det stående stat, som in­ bjudits att deltaga i den första konferensen för ko- difiering av den interna­ tionella rätten eller som av Nationernas förbunds råd för sådant ändamål tillställts ett exemplar av konventionen.

Art. 23.

Denna konvention skall ratificeras och ratifika- tionsurkunderna skola de­ poneras hos Nationernas förbunds sekretariat.

Generalsekreteraren skall örn varje deponering och örn dagen för den­ samma underrätta med­ lemmarna av Nationernas förbund ävensom de i artikel 22 avsedda stater, som icke äro medlemmar därav.

Art. 24.

Från och med den 1 januari 1931 kan envar medlem av Nationernas förbund och envar i ar­ tikel 22 avsedd utanför förbundet stående stat, i vars namn konventio­ nen ej dessförinnan un­ dertecknats, ansluta sig till densamma.

Anslutning skall ske ge­ nom deponerandet av en urkund hos Nationernas förbunds sekretariat. Ge­ neralsekreteraren skall örn varje anslutning och örn dagen för anslutningsur- kundens deponering un-

Art. 22.

Kungl. Mo.y.ts proposition nr 133.

non Membres visés ä l’ar- ticle 22, en indiquant la (late å laquelle l’Acte d’ad- bésion a été déposé.

Artide 25.

Un proc és-verbal sera dressé par le Secrétaire général de la Société des Nations des que des rati- fications ou des adhésions auront été déposées au nom de dix Membres de la Société des. Nations ou Stats non Membres.

Une copie certifiée con- forme de ce procés-verbal sera remise å chacun des Membres de la Société des Nations et å tout Stat non Membre visés å 1’article 22, par les soins du Secré­ taire général de la Société des Nations.

Artide 26.

La présente Convention entrera en vigueur le 90me jour apres la date du pro­ cés-verbal visé å 1’article 25 å 1’égard des Membres de la Société des Nations et des Stats non Membres au nom desquels des ratifi- cations ou adhésions au­ ront été déposées å la surte de ce procés-verbal.

A 1’égard de chacun des Membres ou Stats non Membres au nom desquels des ratifications ou des adhésions seront ultérieu- rement déposées, la Con­ vention entrera en vigueur le 90me jour aprés la date du dépot de sa ratifica- tion ou de son adhésion.

Members of the League of Nations and to the non-Member States men- tioned in Artide 22, in- dicating the date of the deposit of the instrument.

Artide 25.

A procés-verbal shall be drawn up by the Sec- retary-General of the League of Nations as soon as ratifications or acces- sions on behalf of ten Members of the League of Nations or non-Mem­ ber States havé been de- posited.

A certified copy of this procés-verbal shall be sent by the Secretary-General of the League of Nations to each Member of the League of Nations and to each non-Member State mentioned in Artide 22.

Artide 26.

The present Conven­ tion shall enter into force on the 90th day after the date of the procés-verbal mentioned in Artide 25 as regards all Members of the League of Nations or non-Member States on whose behalf ratifications or accessions havé been deposited on the date of the procés-verbal.

As regards any Mem­ ber of the League or non- Member State on whose behalf a ratification or accession is subsequently deposited, the Conven­ tion shall enter into force on the 90th day after the date of the deposit of a ratification or accession on its behalf.

derrätta medlemmarna av Nationernas förbund ä- vensom de i artikel 22 avsedda stater, som icke äro medlemmar därav.

Art, 25.

Så snart sammanlagt tio medlemmar av Natio­ nernas förbund eller utan­ för förbundet stående sta­ ter låtit verkställa depo­ nering av sina ratifika­ tions- eller anslutnings- urkunder, skall förbun­ dets generalsekreterare härom upprätta ett pro­ tokoll.

Bestyrkt avskrift av detta protokoll skall ge­ nom generalsekreterarens försorg överlämnas till en­ var medlem av Nationer­ nas förbund och till envar utanför förbundet ståen­ de stat, som avses i artikel 22

.

Art. 26.

Å nittionde dagen efter upprättandet av det i artikel 25 omnämnda pro­ tokollet träder denna kon­ vention i kraft i avseende å de medlemmar av Natio­ nernas förbund och de utanför förbundet ståen­ de stater, å vilkas vägnar deponering av ratifika­ tions- eller anslutningsur- kunder skett enligt detta protokoll.

I avseende å envar medlem av förbundet el­ ler utanför detsamma stå­ ende stat, å vars väg­ nar ratifikations- eller an- slutningsurkunder senare deponeras, träder kon­ ventionen i kraft å nit­ tionde dagen räknat från dagen för urkundens de­ ponering.

Kungl. Maj:ts proposition nr ISS.

15

A pärth: du ler janvier 1936, tout Membre de la Société des Nations et tout Stat non Membre å 1’égard duquel la présente Convention est å ce mo­ ment en vigueur pourra adresser au Secrétaire gé- néral de la Société des Na­ tions une demande tendant å la revision decertainesou de toutes les dispositions de cette Convention. Si une telle demande, com- muniquée aux autres Membres ou Stats non Membres ä 1’égard des- quels la Convention est å ce moment en vigueur, est appuyée dans un délai d’un an par au moins neuf d’entre eux, le Conseil de la Société des Nations dé- cidera, apres consultation des Membres et des Stats non Membres visés å 1’ar­ tide 22, s’il y a lieu de convoquer une conférence spéciale a cet effet, ou de mettre cette revision å 1’ordre du jour d’une pro- chaine conférence pour la codification du droit in­ ternational.

Artide 27.

Les Hautes Parties Con- tractantes conviennent qu’en cas de revision de la présente Convention, la Convention nouvelle pour­ ra prévoir q ue son entrée en vigueur entrainera l’a- brogation å 1’égard de tou­ tes les Parties å la présente Convention de toutes les dispositions de celle-ci ou- de certaines d’entre elles.

Artide 27.

As from January 1st, 1936, any Member of tbe League of Nations or any non-Member State in re­ gard to winch tile present Convention is then in force, may address to the Secretary-General of the League of Nations a re- quest for the revision of any or all of the provi­ sions of this Convention. If such a request, after being communicated to the other Members of the League and non-Member States in regard to which the Convention is then in force, is supported within one year by at least nine of them, the Council of the League of Nations shall decide, af­ ter consultation with the Members of the League of Nations and the non- Member States mentioned in Artide 22, whether a conference should be specially convoked for that purpose or whether such revision should be considered at the next conference for the codi­ fication of international law.

The High Contracting Parties agrée that, if the present Convention is re- vised, the re vised Con­ vention may provide that upon its entry into force some or all of the provi­ sions of the present Con­ vention shall be abroga- ted in respect of all of the Parties to the present Convention.

Från och med den 1 januari 1936 äger envar medlem av Nationernas förbund och envar utan­ för förbundet stående stat, för vilken denna kon­ vention då är gällande, till generalsekreteraren i Nationernas förbund rik­ ta en framställning om revision av vissa eller samtliga bestämmelser i konventionen. Såframt en dylik framställning, sedan den delgivits övriga med­ lemmar av förbundet och utanför detsamma stå­ ende stater, för vilka kon­ ventionen då är gällande, inom ett år därefter vin­ ner stöd av minst nio av dem, skall Nationernas förbunds råd, efter att hava inhämtat yttrande från medlemmarna i Na­ tionernas förbund och de utanför förbundet stående stater, som avses i artikel 22, besluta, huruvida an­ ledning finnes att sam­ mankalla en särskild kon­ ferens i detta syfte eller att upptaga frågan örn en revision av konven­ tionen på dagordningen för nästkommande konfe­ rens för kodifiering av den internationella rätten.

De Höga fördragsslu- tande parterna äro ense örn att, i händelse av re­ vision av denna konven­ tion, i den nya konven­ tionen kan bestämmas, att dess ikraftträdande skall medföra, att samt­ liga eller vissa av denna konventions bestämmel­ ser sättas ur kraft med hänsyn till samtliga par­ ter i densamma.

Art. 27.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

La présente Convention peut étre dénoncée.

Cette dénonciation sera notifiée par écrit au Secré- taire général de la Société des Nations, qui en don- nera connaissance å tous les Membres de la Société des Nations et aux Stats non Membres visés å Par­ tiel 22.

Cette dénonciation ne produira effet qu’å 1’égard du Membre ou de T Stat non Membre qui 1’aura notifiée et un an apres la date å laquelle cette noti- fication aura été rennie par le Secrétaire général.

Article 28.

Article 29.

1. Chacune des Hautes Parties Contractantes peut déclarer, au moment de la signature, de la rati- fication ou de 1’adhésion que, par son acceptation de la présente Convention, elle n’entend assumer au- cune obligation en ce qui concerne 1’ensemble ou toute partie de ses colo- nies, protectorats, terri- toires d’outre-mer ou ter- ritoires placés sous sa su- zeraineté ou son mandat, ou encore en ce qui con­ cerne certaines de leurs populations; dans ce cas, la présente Convention ne sera pas applicable aux territoires ou populations faisant 1’objet d’une telle déclaration.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

27

skulle ju praktiskt taget kunna tänkas bliva fallet huvudsakligen när fråga är om i Amerikas Förenta Stater födda svenska medborgare under 22 års ålder med hemvist i utlandet — efter uppnåendet av denna ålder förlora de ju i allmänhet svenskt medborgarskap •— svenska kvinnor, som genom giftermål förvärvat utländskt medborgarskap och icke hava hemvist vare sig i Sverige eller i det nya medborgarskapslandet samt slutligen i fråga örn personer, som i det undantagsfall, där så kan ske, upptagits till svenska medborgare, trots att de icke genom naturalisationen eller på grund av särskild frikallelseakt förlorat sitt främmande medborgarskap, och vilka därefter tagit hemvist i ut­ landet. Med hänsyn till den ur praktisk synpunkt ringa betydelse de nu an­ förda betänkligheterna äga, förefaller det mig som örn artikeln skulle kunna godtagas från svensk sida.

Beträffande den i artikel 6 meddelade bestämmelsen må anmärkas, att det knappast synes kunna jämlikt grunderna för svensk lag komma i fråga att avslå en ansökan örn befrielse från svenskt medborgarskap från en person, som är medborgare i främmande stat och har sitt hemvist utom riket. Huruvida denna grundsats före konventionens ratificering kan anses behöva fastställas genom uttrycklig lagbestämmelse är en fråga, på vilken jag vid detta tillfälle saknar anledning att närmare ingå.

De i konventionens 2 kapitel meddelade bestämmelserna angående frikallelse från medborgarskap stå i överensstämmelse med redan gällande svensk lag; antagandet av bestämmelsen i sista stycket därom, att en stat, som medgivit en sin medborgare villkorlig frikallelse från medborgarskap, skall underrättas, därest vederbörande upptages till medborgare i annan stat, bör emellertid för­ anleda föreskrift i administrativ väg.

I fråga örn de i konventionens 3 kapitel meddelade bestämmelserna angående gift kvinnas medborgarskap torde jag få erinra örn vad min företrädare vid föredragning den 7 mars 1930 av frågan örn instruktioner för ombuden vid konferensen yttrade angående betydelsen av att enighet kunde uppnås örn reg­ ler för lösande av lagkonflikter på detta område, som så långt möjligt skulle utesluta uppkomsten såväl av medborgarskapslöshet som dubbelt medborgar­ skap till följd av äktenskap. Enligt vad min företrädare härvid framhöll, syntes det först nämnda av dessa mål kunna uppnås genom antagandet såsom allmän grundsats av den regeln att kvinnas förlust av medborgarskap till följd av äktenskap med medborgare i annan stat än den hon själv tillhörde icke komme att inträffa under annan förutsättning än att hon förvärvade med­ borgarskap i mannens hemland. Under framhållande av att någon utsikt där­ emot icke syntes föreligga att vinna enighet örn bestämmelser, varigenom upp­ komsten av dubbelt medborgarskap helt skulle kunna uteslutas, uttalade vidare min företrädare den uppfattningen, att det dock förefölle honom, som om detta mål i viss utsträckning skulle kunna uppnås genom antagandet av en regel av innebörd att kvinna tillhörande stat, enligt vars lag äktenskap med utlänning icke för henne medförde förlust av medborgarskap i denna stat, ej skulle för­ värva medborgarskap i annan stat till följd av äktenskap, under annan förut­ sättning än att hon stadigvarande bosatte sig i denna stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

Konventionsförslagets bestämmelser i detta ämne utvisa, att min företrä­ dares uttalanden i huvudsak inneburit en riktig bedömning av läget. Det bör sålunda med tillfredsställelse antecknas, att konventionsförslaget förverkligat först omnämnda önskemål d. v. s. kvinna kan enligt detsamma icke bliva med­ borgarskapslös till följd av giftermål och ej heller till följd av mannens natu­ ralisation i en främmande stat. Det senare omnämnda önskemålet, nämligen att giftermål ej heller skulle kunna medföra dubbelt medborgarskap för kvin­ na, har däremot ej kunnat förverkligas. Den i många rättsordningar strängt upprätthållna grundsatsen örn familjens enhet i medborgarskapshänseende har utgjort ett oöverkomligt hinder för förverkligande av angivna önskemål, i allt fall på den väg, som ansågs lämpligen böra ifrågakomma enligt min företrä­ dares nyss åberopade yttrande.

De i konventionsförslaget i artiklarna 8 och 9 upptagna bestämmelserna, som helt överensstämma med svensk lag, torde icke tarva någon närmare ut­ läggning.

Beträffande bestämmelsen i artikel 10 bör däremot anmärkas, att dess god­ tagande för Sveriges del förutsätter en lagändring. Enligt 6 § i lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap före- skrives nämligen, att, då utländsk man på ansökan upptages till svensk med­ borgare, medför detta, örn därvid ej annorlunda bestämts, svenskt medborgar­ skap bland annat även för hans hustru. Hustrun skall emellertid, där ej särskilda skäl föranleda annat, beredas tillfälle att i ärendet avgiva yttrande. Ett godtagande av konventionsförslaget på denna punkt bör emellertid tydli­ gen medföra en lagändring av innebörd att hustrun ej kommer att omfattas av mannens naturalisation, med mindre hon därtill samtyckt. Då jag anser, att en bestämmelse av denna innebörd väl svarar mot den uppfattning röran­ de gift kvinnas ställning i medborgarskapsligt avseende, som allmänt numera kommit till uttryck i vårt land, tvekar jag emellertid icke att förorda, att denna bestämmelse i konventionen från svensk sida godtages utan förbehåll. Det behöver icke framhållas, att, med hänsyn till att konventionens bestäm­ melser enligt artikel 18 endast gälla i förhållande till andra konventionssta- ter, något hinder icke föreligger för att, utan uttryckligt samtycke från hustruns sida, låta denna omfattas av mannens naturalisation, för det fall att hon genom mannens upptagande till svensk medborgare skulle förlora sitt förutvarande medborgarskap — detta kan nämligen tydligen endast inträffa i förhållande till icke-konventionsstater — eller därest hon redan dessförin­ nan skulle vara i saknad av medborgarskap. Framhållas bör måhända även, att nu ifrågavarande konventionsbestämmelse icke behöver föranleda någon lagändring beträffande reglerna för förlust av svenskt medborgarskap; i an­ nan konventionsstat kan tydligen svensk kvinna icke på grund av mannens naturalisation förvärva medborgarskap utan sitt eget samtycke, och förlusten av svenskt medborgarskap kan därför icke heller inträda annat än bl. a. un­ der denna förutsättning; i förhållande till icke-konventionsstater har Sverige givetvis full frihet att tillämpa nu gällande regler för förlust av svenskt med­ borgarskap.

ånyo tager sitt hemvist, som ock förslaget till protokoll angående värnplikt i vissa fall av dubbelt medborgarskap,

dels ock befullmäktiga envoyén i Bern Karl Ivan Westman att underteckna ifrågavarande konvention och protokoll under avgivande av förklaring dels be­ träffande konventionen örn sådant förbehåll, som nu nämnts, dels, beträffande såväl konventionen som protokollet, örn förbehåll angående ratifikation av

Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 188

.

3l

Till vad ministern under punkterna 1—6 hemställt, däruti övriga statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Frits Stackelberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 183.

Bil. Litt. C.

Protokoll angående medborgarskapslöshet i visst fall.

Protoeole relatif ä un

cas d’apatridie.

(Préambule.)

Article premier. Dans un Etat ou la nationalité n’est pas at- tribuée du seid fait de la naissance sur le territoire, 1’individu qui y est né d’une mere ayant la na­ tionalité de cet Etat et d’un pére sans nationalité ou de nationalité incon- nue, a la nationalité du- dit pays.

Protocol Relating to a

Certain Case of State-

lessness.

(Preamble.)

Article 1.

In a State wbose na- tionality is not conferred by tbe mere fact of birth in its territory, a person born in its territory of a mother possessing the na- tionality of that State and of a father without nationality or of un- known nationality shall havé the nationality of the said State.

(Översättning.)

Protokoll angående med-

borgarskapslöshet i

visst fall.

(Ingress.)

Art. 1.

Eörvärvas icke med­ borgarskap i en stat en­ bart på grund av födelse inom dess område, till­ kommer likväl medbor­ garskap i staten den, som är född inom detta om­ råde, såframt modern är medborgare i staten och fadern saknar medborgar­ skap eller dennes med­ borgarskap är okänt.

(Slutbestämmelserna äro med de skiljaktigheter, som betingas av överens­ kommelsens beteckning och antalet artiklar lika lydande med slutbestäm­ melserna i konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgar- skapslagar.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

33

Bil. Litt. 1).

Särskilt protokoll angående medborgarskapslöshet.

Protocole spéeial relatif

å 1’apatridie.

(Préambule.)

Article premier. Si un individa, apres étre entré en pays étran- ger, a perdu sa nationali- té sans en acquérir une autre, l’Etat dont il pos- sédait en dernier lieu la nationalité est tenu de le recevoir, å la demande du pays de séjour,

1) si cet individa est dans un état d’indigence permanent par suite (Pune maladie incurable ou pour toute autre cause; ou

2) si cet individa a subi, dans le pays de séjour, une condamnation å une peine d’au moins un mois d’emprisonnement, qu’il a accomplie ou dont il a obtenu remise totale ou partielle.

Dans le premier cas, l’Etat dont cet individa possédait en dernier lieu la nationalité pourra re- fuser de le recevoir en s’engageant å pourvoir aux frais d’assistance dans le pays de séjour å partir dutrentiéme jour åcomp- ter de la demande. Dans le second cas, les frais de transport seront å la

Special Protocol Concerning Statelessness.

(Preamble.)

Article 1.

If a person, after enter­ ing a foreign country, lo­ ses bis nationality with- out acquiring another na­ tionality, the State whose nationality be last posses- sed is bound to admit birn, at tbe request

of

tbe

State in whose territory be is:

(i) if be is permanently indigent eitber as a re- sult of an incurable di- sease or för any otber reason; or

(ii) if be bas been sen- tenced, in tbe State wbere be is, to not less thån one monthe imprisonment and bas eitber served bis sentence or obtained to­ tal or partial remission tbereof.

In tbe first case the State whose nationality sucb person last posses- sed may refuse to receive birn, if it undertakes to meet the cost of relief in tbe country wbere be is as from tbe tbirtietb day form tbe date on wbicb tbe request was made. In tbe second case the cost of sending birn back skall

1 sami. Nr

(Översättning.)

Särskilt protokoll an­

gående medborgar­

skapslöshet.

(Ingress.)

Art. 1.

Har någon, efter att hava inkommit i ett främ­ mande land, förlorat sitt medborgarskap utan att hava förvärvat medbor­ garskap i annan stat, är den stat, i vilken ban senast varit medborgare, på därom av vistelselan­ det gjord framställning skyldig att mottaga ho­ nom:

1) därest ban är sta­ digvarande medellös på grund av obotlig sjuk­ dom eller av vad orsak det vara må; eller

2) därest han i vistel­ selandet dömts till minst en månads frihetsstraff, som ban antingen under­ gått eller vars avtjänande belt eller delvis eftergi- vits.

I först nämnda fall må den stat, i vilken ban se­ nast varit medborgare, kunna vägra att mottaga honom mot att utfästa sig att ersätta kostnaden för fattigvård, som läm­ nats honom i vistelselan­ det, från och med tretti­ onde dagen efter det fram­ ställningen gjordes. I sist nämnda fall skola kost-133. 3

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 133.

charge du pays qui for- be borne by the country naderna för hans hemmule la demande de ren- making the request. sändande stanna på den voi. stat, som framställt be­ gäran örn hans återta­ gande.

(Slutbestämmelserna äro med de skiljaktigheter, som betingas av överens­ kommelsens beteckning och antalet artiklar lika lydande med slutbestäm­ melserna i konventionen för lösande av vissa konflikter mellan medborgarskapslagar.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 188.

39

Däremot kunde i detta sammanhang ifrågasättas att till behandling upp­ taga jämväl vissa andra frågor om ändringar i medborgarskapslagens bestäm­ melser. Skäl för övervägande av dylika lagändringar kan sålunda synas fö­ religga på grund av de opinionsyttringar som, enligt vad nyss nämnts, såväl i vårt land som i utlandet under senare tid framkommit från sådana organi­ sationer, vilka företräda de specifika kvinnointressena, därvid krävts ett till­ erkännande av större självständighet i allmänhet för den gifta kvinnan i med- borgarrättsligt hänseende. Härvidlag bör ock erinras att konstitutionsutskot­ tet vid granskning av det till 1923 års riksdag överlämnade förslaget till med­ borgarskapslag (prop. nr 29) med betydande majoritet uttalade sig för att så­ som förutsättning för utländsk kvinnas förvärv av svenskt medborgarskap genom giftermål med svensk man borde stadgas, att hon har eller efter äkten­ skapets ingående tager hemvist i Sverige, nämligen för såvitt hon icke genom giftermålet går sitt utländska medborgarskap förlustig (konstitutionsutskot­ tets utlåtande nr 15). Konstitutionsutskottets förslag antogs av riksdagens andra kammare, under det att första kammaren biföll en vid utskottets utlåtan­ de avgiven reservation som, med gillande i princip av den av utskottet före­ slagna lösningen, utmynnade i ett avslag å propositionen för frågans vidare utredande. I samband med sin tillstyrkan av Kungl. Maj:ts till 1924 års riksdag avlåtna proposition (nr 137) med förslag till den sedermera antagna lagen uttalade konstitutionsutskottet, efter anförande av att starka sympatier inom utskottet förefunnits för en reglering av spörsmålet på sätt utskottet vid föregående års riksdag föreslagit, att ändring i lagstiftningen i riktning mot större självständighet för den gifta kvinnan utan svårighet syntes kunna vid­ tagas, därest det förhållandet skulle komma att inträffa, att de europeiska länderna, i anslutning till det exempel, som givits av Amerikas förenta stater, komme att i större utsträckning än hittills skett som förutsättning för förlust av medborgarskap för kvinna genom giftermål med utländsk man stadga, att hon genom giftermålet förvärvade mannens nationalitet (konstitutionsutskottets utlåtande nr 27).

Den av utskottet angivna förutsättningen för frågans förnyade upptagande torde få anses uppfylld, sedan genom Haagkonventionen (art. 8) fastslagits, att kvinnas förlust av medborgarskap genom giftermål med utlänning icke kan inträda under annan förutsättning än att hon förvärvar mannens medbor­ garskap, och denna regel för övrigt mera allmänt lagfästs inom stater, som ännu icke äro anslutna till konventionen. Ehuru jag därjämte för egen del är böjd att erkänna, att starka sakliga skäl kunna anföras för den av utskot­ tet förordade lösningen av berörda fråga, anser jag likväl av följande anled­ ning någon lagändring i den åsyftade riktningen för närvarande ej böra komma till stånd.

Nu gällande lag örn förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap byg­ ger på ett av delegerade för Sverige, Danmark och Norge utarbetat utkast till väsentligen lika lydande inedborgarskapslagar för de tre länderna, och i Danmark och Norge ha även antagits med den svenska lagen i ämnet i huvud­ sak överensstämmande lagar. Med hänsyn härtill och då det för undvikande

Kungl.

Maj:ts proposition nr

133.

av lagkonflikter är av vikt, att lagstiftningen i de tre grannländerna allt fram­ gent kommer att bygga på samma grundsatser, lärer förslag till lagändringar icke kunna framläggas i en fråga av så principiell betydelse som den nu be­ rörda utan att kännedom dessförinnan vunnits örn danska och norska regerin­ garnas ståndpunkt i ämnet. Å de förfrågningar härutinnan som riktats till dessa regeringar har emellertid definitivt svar ännu icke ingått och synes icke heller kunna förväntas inom den närmaste tiden. Med hänsyn härtill torde man för närvarande vara nödsakad begränsa sig till den ändring av 6 § som, enligt vad förut anförts, direkt föranledes av konventionens innehåll.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta ett för­ slag till lag angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 23 maj 1924 (nr 130) om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap.

Beträffande förslagets avfattning må utöver vad förut nämnts här fram­ hållas, att den genom konventionen fastslagna grundsatsen, att mannens naturalisation icke medför ändring i hustrus medborgarskap med mindre hon därtill lämnar sitt samtycke, torde böra förlänas giltighet icke blott i fråga örn medborgare i konventionsstater utan över huvud i fråga örn medborgare i stater, i vilka mannens förvärv av annat medborgarskap icke i och för sig medför förlust av medborgarskap för hustrun. Enligt förslaget skall alltid bestämmas, huruvida hustru och barn skola innefattas i mannens-faderns natura­ lisation. I fråga örn hustrun lär denna ändring utgöra en konsekvens av regeln att mannens förvärv av svenskt medborgarskap under viss förutsättning icke får medföra svenskt medborgarskap för hustrun, med mindre hon därtill läm­ nar sitt medgivande. Men oavsett detta torde ändringen hava goda skäl för sig. Det kan nämligen knappast anses rimligt, att en naturaliserads hustru och barn, örn vars tillvaro kanske kännedom saknas vid prövningen av ansök­ ningen, automatiskt skola omfattas av naturalisationen.»

Föredraganden uppläser härefter ifrågavarande lagförslag av den lydelse, bilaga1 till detta protokoll utvisar, samt hemställer att lagrådets utlåtande över detsamma måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhäm­ tas genom utdrag av protokollet; tillika hemställer föredraganden att ut­ drag av protokollet över utrikesdepartementsärenden för den 19 december 1930 rörande godkännande av omförmälda konvention måtte få tillställas lag­ rådet till kännedom vid granskning av lagförslaget.

Till vad sålunda hemställts, däri statsrådets övriga leda­ möter instämma, lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten bifall.

Ur protokollet:

Gösta Tidelius.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.