Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

%

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunalskatte­

lagen den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunal­

skattelagen den 28 september 1928 skola, 38 § 1 mom. och 66 § i nedan an­

givna delar, hava följande ändrade lydelse:

38 $.

1 mom. Till intäkt----------- av rörelse.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses jämväl vad som

vid föreningens upplösning utskiftats till medlem utöver inbetald insats.

64 §.

1 mom. Vid taxering till kommunal inkomstskatt skall med ägare av

fastighet likställas den, som jämlikt 13 § är att anse såsom ägare eller

är i ägares ställe skattskyldig för fastighet.

2 mom. Har bolag eller annan sammanslutning för ekonomisk verk­

samhet sitt säte i utlandet, men utövas den verkliga ledningen av fö­

retaget här i riket, skall företaget enligt denna lag betraktas som svensk

ekonomisk förening, såvida företaget, direkt eller genom förmedling av

juridisk person, huvudsakligen äges av svenska fysiska personer och

företagets verksamhet väsentligen består i förvaltning av eller handel

med fastigheter i Sverige eller med värdepapper.

66

§.

Med hemortskommun----------- taxeringsåret mantalsskriven.

För den----------- under beskattningsåret.

För oskift----------- avlidnes hemortskommun.

För bolag eller annan sammanslutning, som jämlikt 64 § 2 mom. skall

betraktas såsom svensk ekonomisk förening, gäller såsom hemorts­

kommun den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företa­

get vid taxeringsårets ingång utövats.

För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan sam­

manslutning, som nyss sagts, gäller såsom hemortskommun den kommun,

där vederbörande styrelse eller förvaltning vid taxeringsårets ingång haft

sitt säte eller där syssloman eller ombud vid nämnda tid varit bosatt.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

4

5 §.

Har företag eftertaxerats till statlig inkomst- oell förmögenhetsskatt,

skall, i den mån eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxeras

jämväl till ersättningsskatt.

6

§.

Därest efter anförda besvär eller eljest företags taxering till statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt ändrats eller sådan taxering blivit företag

påförd, skall på därom framställt yrkande, i den mån förhållandena där­

till föranleda, tillika vidtagas ändring i verkställd taxering till ersätt­

ningsskatt eller sådan taxering påföras företaget.

7 §.

Därest företaget före augusti månads utgång året efter det, då er­

sättningsskatt påförts företaget, till delägarna utdelar sålunda beskattat

belopp, må restitution ske av därå belöpande ersättningsskatt. Dylik re­

stitution beslutas av prövningsnämnd, som i 4 § sägs, och verkställes av

länsstyrelsen. Till prövningsnämnden ställd ansökan örn sådan restitu­

tion skall senast den 1 september ingivas till länsstyrelsen.

Vid bedömande av frågan, huruvida utdelningen avsett genom ersätt­

ningsskatt beskattat belopp, skall iakttagas, att senare intjänad vinst, i

den mån den ej använts för lagstadgad avsättning till reservfond eller

för erforderlig avsättning till på vinsten belöpande skatter, skall anses

utdelad före tidigare intjänad vinst.

Å medel, som i enlighet med vad ovan sagts restitueras, utgår ej ränta.

8

§.

Med iakttagande av vad ovan stadgats skola taxeringsförordningens be­

stämmelser örn taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt i till­

lämpliga delar lända till efterrättelse med avseende å taxering till ersätt­

ningsskatt.

Kungl. May.ts proposition nr 171.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1934.

Taxering enligt förordningen må ej avse tidigare verksamhetsår än det,

som gått till ända närmast före den 1 mars 1933.

Anvisningar.

1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas av­

sevärt lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos fy­

siska personer kan föranleda ägare av förmögenhet, som icke hava

behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att

bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

gad avsättning till reservfond samt för erforderlig skatteavsättning, så

ock för vinstutdelning, som av företaget beslutats under året efter

verksamhetsåret. Även i övrigt göras sådana tillägg eller avdrag,

som synas påkallade för att få fram det belopp, som kan anses hava

utan giltig orsak undan tagits från utdelning. Verkställes taxeringen

med utgångspunkt från det till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt

taxerade beloppet, bör sålunda till detta läggas exempelvis ej beskattad

realisationsvinst samt behållna beloppet av aktieutdelningar o. dyl., för

vilka frikallelse från skattskyldighet åtnjutes. Verkställes åter taxerin­

gen med utgångspunkt från den i räkenskaperna redovisade vinsten,

kan det tänkas, att tillägg bör ske med beloppet av företagna oskäliga

avskrivningar. Finner beskattningsmyndigheten, att viss fondering av

de ifrågavarande vinstmedlen kan anses skälig utöver de nyss omför-

mälda avsättningarna, må avdrag ske även för dylik fondavsättning.

8

Kungl. Majus proposition nr 171.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprmsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson^, statsråden

U

ndén

, N

othin

, S

chlyter

, W

igforss

,

!Ml:

V

ennerström

, L

eo

, E

ngberg

, E

kman

, S

köld

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Vissa av de förslag, som av den s. k. bolagsskatteberedningen framlades

i dess den 18 december 1931 dagtecknade betänkande, avsågo vidtagande

av åtgärder för fyllande av förefintliga luckor i den gällande skattelag­

stiftningen. Starka skäl tala enligt mitt förmenande för att, utan avvak­

tan på den lagstiftning, som i övrigt må finnas böra åvägabringas i an­

ledning av berörda betänkande, förslag framläggas för riksdagen i dylika

särskilda punkter. Det är uppenbart, att de höga skattesatser, varmed

de skattskyldiga nu hava att räkna, utgöra en stark lockelse för mången

att genom olika åtgärder, låt vara inom lagens råmärken, söka vinna

sådan lindring i sin skatt, som ej överensstämmer med skattelagstiftnin­

gens allmänna grunder. Vissa härmed sammanhängande frågor får jag

nu för Kungl. Maj:t anmäla.

Beskattning av medel, som utskiftas från svensk ekonomisk förening.

Genom s. k. utskiftningsskatt beskattas för närvarande belopp, som vid

nedsättning av aktiebolags aktiekapital eller vid bolagets upplösning ut­

skiftas till delägarna, försåvitt ej vad som sålunda utskiftas är att anse så­

som återbäring av tillskjutet belopp. Denna beskattning avser att göra

beskattningen å inkomst, som åtnjutes från aktiebolag, fullständig De

belopp, som på sätt nu nämnts utskiftas till delägarna, beskattas ej

såsom utdelning hos dessa men beläggas i stället på nu angivet sätt med

skatt hos aktiebolaget för aktieägarnas räkning. Motsvarande gäller för

solidariska bankbolag men ej för ekonomiska föreningar. Vad som ut­

skiftas till delägarna vid upplösning av svensk ekonomisk förening blir

följaktligen enligt gällande bestämmelser ej beskattat annorledes än ge­

nom den vanliga skatten å föreningens inkomst. Berörda olikhet påpe­

kades av kammarrätten i ett år 1926 avgivet utlåtande i anledning av

framlagt förslag till utskiftningsskatt, men detta påpekande föranledde

då ingen särskild åtgärd.

10

Kungl. May.ts proposition nr 171.

Departements­

chefen

.

skattelagen känföres till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet (realisa­

tionsvinst) eller undantagsvis anses utgöra intäkt av annan förvärvskälla.

Vid beräkning av realisationsvinstens belopp avdrages givetvis från det

utskiftade beloppet den erlagda köpeskillingen för andelen vare sig denna

över- eller understigit den inbetalda insatsen. Beredningens förslag torde

få anses innebära, att inkomst genom utskiftning av ekonomisk förening

alltid skall taxeras såsom inkomst av kapital och beräknas enligt i an­

visningarna till 38 § kommunalskattelagen angivna grunder.

Med hänsyn till att föreningsandelar på sätt beredningen anfört icke

gå i handel i samma omfattning som aktier samt att stadgandet torde

sakna större praktisk betydelse, anser kammarrätten den påtalade avvi­

kelsen från eljest gällande grunder för inkomstberäkningen icke utgöra

hinder för tillstyrkande av förslaget i denna del, helst som den av bered­

ningen förordade lösningen av frågan är enkel och rationell samt det med

förevarande lagändring avsedda syftet icke torde kunna uppnås, därest

icke antingen eljest tillämpade grunder för inkomstberäkningen frångås

eller ock en lagstiftning av så invecklad och vidlyftig natur, att den icke

står i rimlig proportion till frågans vikt, blir nödvändig.»

För egen del finner jag förslaget, att vad som erhålles vid utskiftning

av ekonomisk förenings tillgångar skall, i den mån det ej utgör återbetal­

ning av inbetald insats, betraktas såsom utdelning, välgrundat. Behov av

ett dylikt stadgande lärer föreligga, och det kan antagas, att, därest de

förslag, jag i det följande kommer att framlägga för fyllande av andra

luckor i skattelagstiftningen, bifallas, behovet blir än mera framträdande.

Av det följande kommer jämväl att framgå, att stadgandet får en sär­

skild tillämpning å vissa utländska bolag, rörande vilkas likställighet

med svenska sammanslutningar förslag framlägges. Emellertid föreslår

jag, att stadgandet i fråga införes i 38 § i stället för, såsom bolagsskatte-

beredningen ifrågasatt, i anvisningarna till detta lagrum. Den olika be­

handlingen av medel, som utskiftas från aktiebolag, och medel, som ut­

skiftas från ekonomiska föreningar, synes motivera en dylik ändring.

Beskattning av vissa i utlandet registrerade holdingbolag m. fl.

Skattskyldighet för all inkomst, som här i riket eller å utländsk ort för­

värvats (oinskränkt skattskyldighet) åligger enligt 53 § kommunalskatte­

lagen och 6 § förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

bland andra, svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk

ekonomisk förening. Såsom svenskt företag räknas härvid enligt gällande

uppfattning sådant företag, som registrerats i Sverige. Utländskt bolag

åter är enligt samma lagrum skattskyldigt endast för viss från Sverige

åtnjuten inkomst, såsom inkomst av fastighet och rörelse i riket m. m.

(inskränkt skattskyldighet). Med utländskt bolag likställes, bland andra, ut­

ländsk förening och annan i Sverige ej hemmahörande juridisk person (67 §

kommunalskattelagen och 25 § 2 mom. förordningen örn statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt). I allmänhet behandlas i beskattningsavseende

svenskt aktiebolag, svenskt solidariskt bankbolag och svensk ekonomisk

12

Kungl. Majlis proposition nr 171.

för landet på grund av den tillgång av utländskt kapital, som därigenom

kommer att stå under svenskt inseende.

Med hänsyn till den lockelse till flyttning från Sverige, som utländska

skatteförmåner kunna föranleda, ligger det nära till hands att möta

detta genom att i lagstiftningen införa den föreskrift, att i egentlig me­

ning svenska holdingbolag' skola i beskattningsavseende behandlas så­

som svenska, även örn de ej äro registrerade i Sverige. Att alltid låta

ett bolags registrering vara avgörande för dess skatterättsliga nationa­

litet innebär onekligen fördelen av enkelhet oell klarhet i tillämpningen,

och en dylik regel har även i övrigt varit tillfredsställande, innan nuti­

dens internationella bolagsbildningar börjat få mera avsevärd omfattning

och samtidigt skattesatserna blivit av sådan storleksordning, att man

måste räkna dem såsom en betydelsefull omkostnad. Med den överflytt­

ning av bolag till främmande länder för att undgå skatt, som numera äger

rum, kan det anses naturligt, att man i många länder alltmer målmedvetet

inställt sig på att behandla såsom inländska även sådana utomlands re­

gistrerade bolag, vilkas verkliga ledning befinner sig i det egna landet.

Särskilt England, där en dylik princip ej är ny, bar med mycken kon­

sekvens genomfört densamma, ett förhållande, varom många rättsfall

bära vittnesbörd. Den anmärkning kan givetvis göras, att det ej alltid

är möjligt att utfå skatt av bolag, som hava alla sina tillgångar i ut­

landet. Det oaktat har emellertid principens genomförande sitt värde,

eftersom de företag, varom bär är fråga, vanligen ej vilja undandraga

sig betalning av en skatt, vars rättmätighet de svårligen kunna bestrida.

I. sista hand återstår möjligheten att göra aktieägarna personligen ansva­

riga, envar åtminstone för den på honom belöpande delen av skatten å

bolaget.

Beredningen anser skäl tala för att Sverige i viss utsträckning beträ­

der den antydda vägen. Gäller det bolag, som i verkligheten äro sven­

ska, ehuru de låtit registrera sig utomlands, finns ingen grundad anled­

ning varför de ej skulle i beskattningsavseende behandlas såsom svenska.

Samtidigt torde man dock av praktiska skäl böra vidhålla den nuva­

rande regeln, att i Sverige registrerade bolag alltid skola betraktas så­

som svenska. Örn andra länder hava motsvarande regler, kan härav

följa, att ett bolag anses hemmahörande i två länder, ett resultat, som

bör undanröjas genom dubbelbeskattningsavtal. Utan tvivel står det bäst

i överensstämmelse med hittills diskuterade principer att i dylikt fall

giva det land, där bolaget verkligen hör bemma, företrädet. Det torde

i. förbigående få anmärkas, att följden för Sveriges vidkommande av dy­

lika avtal ej torde bliva uppgivande i nämnvärd utsträckning av bestå­

ende beskattning, enär i realiteten utländska men i Sverige registrerade

bolag, som ej bedriva verksamhet i Sverige, torde bliva sällsynta — så­

väl^ aktiebolags- som skattelagstiftning medverka till detta förhållande.

När det gäller att närmare bestämma, vilka i utlandet registrerade bo­

lag skola anses som svenska, synes det lämpligt att såsom sådana be­

handla endast bolag, vilkas verkliga ledning utövas här i riket, vilkas

intressenter huvudsakligen äro svenska och vilkas verksamhet väsentligen

består i förvaltning av eller bandel med fastigheter i Sverige eller värde­

papper. Det är således ej avsett att under regeln inbegripa industri- eller

handelsaktiebolag i utlandet, som äro svenska dotterbolag. Ej heller fin­

ner beredningen sig böra för närvarande föreslå några särskilda bestäm­

melser i syfte att göra berörda beskattning effektiv, utan håller före, att

det bör bero på framtida erfarenheter, huruvida i dylikt avseende något

bör åtgöras.»

I de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna yttrandena har

nu berörda förslag nästan undantagslöst lämnats utan erinran. Överståt­

hållarämbetet bar bestämt förordat, att ändringen i fråga snarast införes.

Den vore nödvändig för att förhindra domicilierandet i utlandet av bolag,

vilka i realiteten vore svenska, ett förfarande som årligen ökades. Även

länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har uttalat, att det syntes vara

önskligt att med beskattning nå dylika bolag. Länsstyrelsen i Söderman­

lands län bar däremot ställt sig tveksam till förevarande förslag, då till-

lämpningen torde bliva förenad med stora svårigheter. Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare framhåller, att den internationella

dubbelbeskattning, som kan uppkomma genom förslagets genomförande,

bör kunna undanröjas genom särskilda överenskommelser, och under­

stryker, att örn ändring ej göres, det kan befaras att svenskt kapital i

betydande omfattning söker sig till länder med lindrigare bolagsbeskatt-

ning än Sverige.

Det förslag örn behandling av vissa i utlandet domicilierade bolag så-

Departement*-

som svenska, vars framläggande föreslagits av bolagsskatteberedningen, chefen.

innefattar en nyhet i vårt beskattningssystem av ej ringa principiell be­

tydelse.

I olika länder hava sedan länge tillämpats två skilda huvudregler vid

avgörande, huruvida ett bolag skulle betraktas såsom hemmahörande i

landet eller ej. I vissa länder, förmodligen de flesta, bar man tagit hän­

syn till den formella tillhörigheten, d. v. s. bolagets registrering o. dyl., me­

dan i andra länder nationalitetsfrågan bedömts med hänsyn till var det av­

görande inflytandet å bolagets ledning vore att finna. Det förra alternativet

erbjuder den stora fördelen av enkelhet i tillämpningen, medan det senare

alternativet synes möjliggöra en sakligt rättvisare fördelning av beskatt-

ningsföremålen på de olika länderna. I äldre tider var emellertid den

verkliga skillnaden mellan de båda principerna ej så stor; det var mycket

ovanligt, att ett bolag registrerades i ett annat land än det, där det så att

säga reellt hörde hemma. Numera ligger saken annorlunda. Det har

vad angår den grupp av länder, för vilken registreringen bestämt den

skatterättsliga nationaliteten, visat sig en tendens att, i den mån

det av olika hänsyn låtit sig göra, låta registrera bolag i sådana län­

der, där beskattningen skulle ställa sig så billig som möjligt. Det är up­

penbart, att härigenom i viss utsträckning åstadkommits en internationell

fördelning av beskattningsföremålen, som svårligen kan försvaras av sak­

liga grunder. Såsom en reaktion framstår den tanken rätt naturlig att

låta de faktiska förhållandena vid sidan av de formella bliva bestäm­

mande för den skatterättsliga nationaliteten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

13

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Det förslag, som bolagsskatteberedningen nu framlagt, innebär en an­

slutning i viss utsträckning till sistnämnda tankegång. Även vad angår

företag, som uppenbarligen bort vara hemmahörande bär i riket, hava åt­

gärder förekommit i syfte att förlägga deras verksamhet helt eller delvis

hos bolag registrerade utomlands. Förslaget torde kunna betraktas som

ganska försiktigt; det innebär ett steg på den väg, som vi liksom andra

länder förr eller senare torde nödgas slå in på. Det är möjligt, att an­

ordningen kommer att för nu avsedda ändamål visa sig tillräcklig, men

det är också tänkbart, att man sedermera nödgas gå längre än som nu

föreslagits. Örn man för närvarande liksom beredningen nöjer sig med

att såsom svenska företag behandla vissa utländska företag för finan­

siell verksamhet men ej vidtager särskilda åtgärder för att göra denna

beskattning effektiv, måste man tvivelsutan räkna med möjligheten att

ett kommande år sörja för sådan effektivitet, örn den nu skulle utebli. En

allmän känsla för vad samhället rimligen kan kräva av sina medbor­

gare i förening med möjligheten att när som helst stadga personligt an­

svar för skatten kommer måhända att visa sig tillräckligt verksam för

att hindra uppkomsten av nya företag av berörda typ och att återföra

dylika nu förefintliga företag till Sverige.

Formuleringen av det av bolagsskatteberedningen föreslagna stadgan­

det, vars upptagande i huvudsak i den svenska skattelagstiftningen jag

nu förordar, synes mig vara sådan, att vid bedömandet huruvida ett i ut­

landet registrerat företag skall i beskattningsavseende betraktas såsom

svenskt hänsyn skall tagas till föreliggande sakförhållanden och ej till det

sätt, man tilläventyrs må finna sig böra tillämpa i avseende å utseen­

de av personer som formellt svara för företagets ledning, hållande av sam­

manträden, adresserande av korrespondens och dylikt, så ock att förläg­

gandet av fast driftställe i ena eller andra landet ej skall vara avgörande.

Vidtages en åtgärd just för att förebygga en alltför stark bundenhet vid

formella faktorer, är det uppenbart, att man ej skall låta dylika faktorer

av mera underordnad betydelse sätta en sådan verkan ur kraft.

Bolagsskatteberedningens förslag i förevarande punkt utgick såtillvida

från andra förutsättningar än dem, med vilka man för närvarande har

att räkna, att en enhetlig proportionell beskattning av beredningen före­

slogs för alla ifrågavarande slag av juridiska personer. Vid en dylik stånd­

punkt låg det nära till hands att, såsom beredningen gjort, likställa de i

utlandet registrerade ifrågavarande bolagen med svenska aktiebolag. Nu

är det emellertid praktiskt taget ej möjligt att på dessa företag tillämpa

den för de svenska aktiebolagen gällande progressiva beskattningsformen,

vilken för övrigt ej enligt gällande rätt tillämpas å de inskränkt skattskyl­

diga utländska bolagen. De utländska företag, vilkas likställighet med

svenska nu ifrågasättes, kunna vara av mycket skiftande konstruktion.

Frågan löses emellertid, örn man behandlar de i utlandet registrerade

företag, vilka skola betraktas såsom svenska, efter samma princip som

16

gifter har han behov av endast en mindre del av bolagets inkomst, och han

uttager årligen från bolaget genom utdelning eller såsom avlöning för för­

valtningen eller eventuellt såsom försträckning vad han sålunda behöver,

medan återstoden innestår hos bolaget och där göres fruktbärande. Sam­

tidigt tillses, att bolagets inkomstprocent genom erforderliga åtgärder med

bolagets aktiekapital och reservfond hålles å så låg nivå, att skatteprocen-

ten för bolaget blir lägre än hans egen skatteprocent skulle hava varit,

därest förmögenheten ej placerats hos bolaget. Den sammanlagda be­

skattning, som den ifrågavarande personen på dylikt sätt, själv och ge­

nom bolaget, får vidkännas, kan sålunda bliva lägre än örn han behållit

förmögenheten i eget namn. Är förmögenheten placerad i aktier i främ­

mande företag, kan angivna förfaringssätt med förmögenhetens överlå­

tande på ett enkom bildat förvaltningsbolag medföra ännu mera påtaglig

skatteminskning, i det att förvaltningsbolaget till följd av frihet från

kedjebeskattning undgår att skatta för utdelningen å de övertagna ak­

tierna.

Nu berörda förhållande har vid upprepade tillfällen uppmärksammats

och förorsakat uttalanden i statsrådet och i riksdagen.

När kedjebeskattningen av vinster, förvärvade genom aktiebolag och

ekonomiska föreningar, år 1928 avskaffades för statsbeskattningens vid­

kommande, ökades i själva verket lockelsen att tillgripa åtgärder av nu

antydd beskaffenhet därigenom att det bolag, hos vilket fonderingen ägde

rum, gjordes helt fritt från skatt för utdelningar å aktie- och föreningsan-

delar. Redan vid anmälan av 1927 års förslag i ämnet uttalade chefen för

finansdepartementet, att försök att använda aktiebolagsformen i syfte att

kringgå gällande beskattningsregler torde bliva föga lönande, då man vid

den utredning, som syntes böra företagas rörande aktieholagsbeskattningen

i allmänhet, givetvis bomme att hava uppmärksamheten inriktad därpå,

att några luckor i systemet ej skulle förekomma. 1927 års riksdags första

särskilda utskott (utlåtande nr 1) underströk behovet av dylika bestäm­

melser och instämde tillika i departementschefens uttalande, att försök

att använda aktiebolagsformen i syfte att kringgå gällande beskattnings­

regler torde bliva föga lönande. Avsaknaden av förslag till lagstiftning,

varigenom berörda lucka bleve tilltäppt, påtalades särskilt i en reserva­

tion, i vilken yrkades avslag å det lagstiftningskomplex, som genom be­

rörda proposition förelagts riksdagen.

När förslaget örn den statliga kedjeheskattningens avskaffande åter

genom proposition förelädes 1928 års riksdag, berörde chefen för finans­

departementet ånyo den fara för missbruk, som på förevarande område

förelåge. Denna fara, yttrade departementschefen, syntes ej kunna sägas

äga någon större räckvidd, försåvitt ej fråga vore örn möjligheten att in­

rätta sig på visst sätt under en längre tidrymd. Den nya lagstiftning

rörande aktiebolags beskattning, som kunde antagas komma till stånd inom

Kungl. Majlis proposition nr 171.

18

Vad England beträffar infördes lagstiftning i det nu förevarande ämnet

genom 1922 års Finance Act. Lagstiftningen är tillämplig endast på aktie­

bolag, vilka icke utgivit aktier efter offentlig inbjudan till teckning, vilka

icke räkna flera än femtio delägare och vilka kontrolleras (genom inne­

hav av röstövervikt) av högst fem av delägarna. Finnes anledning an­

taga, att ett sådant bolag underlåtit att utdela en skälig del av sin in­

komst till delägarna med påföljd att staten därigenom undandragits sur­

tax, äger taxeringsmyndigheten göra undersökning hos bolaget. Giver

denna vid handen, att antagandet var befogat, uträknas med ledning av

lämnade upplysningar eller beräknas skönsmässigt de surtaxbelopp, som

delägarna var för sig skulle hava varit skyldiga att utöver dem eljest

åliggande surtax erlägga, därest vederbörande utdelning till dem ägt rum

från bolaget. Delägarna få en månad på sig för erläggande av beloppen:

vad som de icke under denna tid åtaga sig att betala åligger det bolaget

att betala med rätt för bolaget att från vederbörande delägare återkräva

det betalda. I den mån den sålunda beskattade vinsten sedermera utdelas,

är mottagaren berättigad att i sin surtaxdeklaration göra avdrag för den­

samma. Det befanns snart nog, att 1922 års lag kringgicks genom att mel­

lan det förmögenhetsförvaltande bolaget och förmögenhetens ägare insköts

ytterligare ett eller flera bolag. Genom 1927 års Finance Act hava åtgär­

der vidtagits mot dylika kringgående!!.

I Brittiska Dominions synes man i huvudsak hava följt den metoden,

att man hos delägarna beskattar vad man anser hava kunnat eller bort ut­

delas, därvid man vid bedömande av den så att säga skäliga kumuleringen

synes följa mer eller mindre långt gående presumtionsregler.

. I Förenta Staterna följde man till en början ungefär samma linje som

i Brittiska Dominions, men i 1928 års skattelag har man gått väsentligt

längre och meddelat så långt gående bestämmelser, att det uppenbarligen

varit lagstiftarnas mening att genom dem grundligen avskräcka från

varje försök att medelst kumulering av vinster hos aktiebolag åstadkom­

ma skattelindring. Enligt dessa bestämmelser skall, ifall bolag bildats

för att genom kumulering förekomma debitering av surtax, bolaget åläg­

gas, jämte den vanliga inkomstskatten, en extra beskattning av 50 procent

av den kumulerade vinstens belopp. Det uttalas i stadgandet, att den om­

ständigheten att ett bolag är uteslutande ett holding- eller investment­

bolag eller att dess vinster kumuleras utöver rörelsens skäliga behov skall

anses såsom ett prima facie bevis för att uppsåt att undandraga det all­

männa surtax föreligger. Befrielse från den särskilda skatten kan emel­

lertid bolaget vinna genom att dess samtliga delägare i sina i behörig tid

avlämnade deklarationer såsom inkomst upptaga en var av dem den på

honom i förhållande till hans aktieinnehav belöpande andelen av bolagets

vinst, oavsett att den helt och hållet eller delvis icke utdelats. I den mån

den genom detta tillvägagående beskattade outdelade vinsten sedermera

ntdelas, åtnjuta de delägare, som redan beskattats för densamma, rätt till

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

20

Kungl. Majlis proposition nr 171.

rätteligen skolat taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt för

sin inkomst under verksamhetsåret.

Har företag eftertaxerats till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

skall, i den mån eftertaxeringen därtill föranleder, företaget eftertaxe-

ras jämväl till ersättningsskatt.

Förutom vissa bestämmelser av formell natur innehåller förslaget vi­

dare anvisningar av följande lydelse:

»1. Den omständigheten att visst inkomstbelopp stundom beskattas av­

sevärt lägre hos aktiebolag och vissa andra juridiska personer än hos

fysiska personer kan föranleda personer, som äga förmögenhet och icke

hava behov av att förbruka mera än någon del av dess avkastning, att

bereda sig lindring i beskattningen genom att placera förmögenheten i

ett dem tillhörigt aktiebolag eller annat dylikt företag, vars vinst helt

eller delvis får kvarbliva hos företaget utan att utdelas. Örn i förmögen­

heten ingått aktier, banklotter eller föreningsandelar, skulle en sådan åt­

gärd dessutom bereda personerna den förmån, som följer av att svenska

aktiebolag, solidariska bankbolag och ekonomiska föreningar i allmän­

het icke äro skattskyldiga för utdelning från andra sådana företag.

Ersättningsskatten avser att göra vidtagandet av anordningar med

det nämnda syftet mindre lockande och att, där de förekomma, bereda det

allmänna ersättning för av dem föranledd skatteminskning. Förordning­

en riktar sig således icke mot fonderingen såsom sådan utan allenast mot

visst, av lagstiftningen icke avsett utnyttjande av skatteförmåner, som

genom fondering kunna vinnas. Detta förhållande måste väl beaktas vid

prövningen av uppkommande frågor och bör föranleda till varsamhet

vid förordningens tillämpning.

2. Vid övervägande, huruvida eller med vilket belopp utdelning skä­

ligen bort äga rum, bör hänsyn tagas icke blott till sådana omständig­

heter som att lagstadgad avsättning till reservfonden skall ske eller att

fondering i viss omfattning för tillgodoseende av exempelvis nyanskaff-

ningsbehov kan vara påkallad utan ock till arten av företagets verksam­

het. Ett holdingbolag för förvaltning av värdepapper eller fastigheter

lärer i allmänhet hava mindre behov av fondering än ett bolag, som idkar

industriell verksamhet med uppenbara risker.

3. Vid bedömande huruvida ett företags återhållsamma utdelningspoli-

tik rimligen kan anses i avsevärd mån vara föranledd av önskan att

bereda dess delägare eller vissa av dem skattelindring bör hänsyn tågås

till delägarnas ställning till företaget samt deras inbördes förhållanden.

Merendels torde en förutsättning för tillämpning av förordningen vara,

att större delen av företagets aktie-, lott- eller andelskapital äges av en

person eller att företagets delägare eller flertalet av dem äro inbördes

förbundna genom nära släktskap eller andra personliga band eller gemen­

samma intressen.

4. För att tvenne företag skola anses stå i förhållande till varandra

av moder- och dotterföretag bör i allmänhet krävas, att det ena företagets

innehav av aktier, lotter eller andelar i det andra förlänar detsamma be­

stämmande inflytande å det andra företaget.»

Efter att hava framhållit, att det svenska skattesystemet ställer oss

inför samma problem, som särskilt i England och Amerika orsakat så

22

fattande det sannolikt kommer att visa sig, att å ena sidan ramen för

säkerhets skull blivit på sina ställen alltiör vid och å andra sidan maskor­

na dock icke kunnat avpassas så väl, att icke en del fall komma att utan

vidare passera, som riktigast bort infångas. Oaktat de invändningar, som

självfallet framträda mot att åt lagstiftningsregler gives karaktär av

allmänt hållna anvisningar, som det överlåtes åt vederbörande myndig­

heters goda omdöme att tillämpa i anslutning till det genom anvisning­

arna uttryckta syftet, anser sig beredningen böra förorda detta tillväga-

gående såsom det från både det allmännas och de skattskyldigas syn­

punkt lämpligaste. Då det, såsom här, gäller att utan rubbning av själva

systemet täcka luckor, som uppdagats, lärer endast på sådan väg nöjaktigt

resultat kunna lörväntas.

Det särskilda ingripandet synes beredningen böra ske på så sätt, att å

företag, hos vilket oskälig kumulering av vinstmedel ägt rum, lägges en

skatt, vilken skall utgå vid sidan av den beskattning, som enligt eljest

gällande regler åvilar företaget och dess delägare. Genom denna särskatt

beredes ersättning för de skatter, som genom det anmärkta förfarandet

undandragits det allmänna; skatten benämnes av beredningen ersättnings­

skatt.

Det objektiva rekvisit, som måste föreligga för att skattskyldighet till

ersättningsskatt skall inträda, är, att oskälig kumulering ägt rum, vilket

vill säga, att antingen ingen vinstutdelning beslutats, ehuru denna under­

låtenhet icke skäligen kan anses påkallad av företagets ställning, eller ock

vinstutdelning beslutats med belopp, som med hänsyn till ställningen må

anses mera än skäligt ringa. Skall emellertid, såsom beredningen håller

före, den särskilda skattskyldighetens inträdande dessutom vara beroende

av att sådana omständigheter äro för handen, att det med fog kan göras

gällande, att underlåtenheten att utdela innebär ett obehörigt utnyttjande

av skattesystemet, måste uppenbarligen dessutom fordras förefintligheten

av ett subjektivt rekvisit, ägnat att avgränsa de beskattningsbara fallen

gentemot dem, där skattskyldighet icke bör inträda, oaktat vinstmedel ku-

inulerats till större belopp än som nödvändiggöres av bolagets ställning.

Detta subjektiva rekvisit är att finna i kumuleringens syftemål; göra

omständigheterna sannolikt, att kumuleringen i väsentlig mån haft till

syfte att bereda de fysiska personer, som ägt del i företaget, skattelind-

ring, skall skattskyldigheten inträda, eljest icke.»

Ur bolagsskatteberedningens detaljmotivering anser jag mig böra åter­

giva vissa uttalanden av mera principiell innebörd, medan jag i övrigt till­

låter mig hänvisa till betänkandet

Då det, yttrar beredningen, i punkt 1 av anvisningarna påpekas, att

förordningen icke riktar sig mot fonderingen såsom sådan, beröres en

synpunkt, som på sina håll utomlands givit anledning till mycket över­

vägande. Man Ilar tyckt sig stå inför ett nära nog olösligt dilemma, då

man å ena sidan ansett bolagens konsolidering genom kumulering av

vinstmedel såsom något önskvärt men å andra sidan funnit sig icke

kunna undgå att i viss mån ingripa mot dylik konsolidering genom ett

slags straff beskattning av densamma. Med den begränsning, som bered­

ningen givit åt beskattningen, föreligger emellertid, såvitt beredningen

kan finna, icke någon dylik konflikt. Praktiskt taget bör med den av

beredningen föreslagna skatten träffas allenast åtgärder av formell mera

än reell innebörd inom en förmögenhetsmassa eller koncern. Härå syftas

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

23

med den i anvisningen givna maningen till varsamhet vid författning­

ens tillämpning. Av punkt 2 i anvisningarna följer, att sådan fondering,

som har till ändamål konsolidering av företaget, vilken objektivt och

reellt sett bör anses behövlig, icke är avsedd att föranleda skattskyldig­

het. Annorledes är däremot förhållandet, därest dylikt behov icke är för

handen; uppsamlandet av medel för möjliggörande av verksamhetens ut­

vidgande lärer i allmänhet icke kunna åberopas såsom skäl för friande

från skatt. Genom punkt 3 av anvisningarna är enligt beredningen be­

gränsningen av författningens intentioner given. Vad man vill åtkomma

är anordningar, som förutsätta enmans- eller familjebolag eller liknande

bolag, vilkas huvudsakliga delägare utgöras av ett någorlunda begränsat

antal i intressegemenskap förenade personer. Däremot lämnas utanför

lagstiftningen sådana fall, där bolaget och dess självständiga intresse äro

det primära, medan delägarnas personliga ekonomiska förhållanden och

beskattningsintresse hava endast sekundär eller ingen betydelse för bo­

laget. Den omständigheten att det är bolagsbildningar av här antydd be­

skaffenhet, som med lagstiftningen åsyftas, lärer å andra sidan stundom

böra leda till en viss skärpning vid bedömandet, huruvida fondering, som

ägt rum, skall anses vara av verkligt behov påkallad. Örn en rörelseid-

kare driver sin rörelse genom ett honom tillhörigt aktiebolag, lärer det

nämligen med fog kunna påstås, att det för rörelsens konsolidering icke

är oundgängligt, att dess i bolaget insamlade vinstmedel utan vidare kvar-

hållas i bolaget; rörelsen konsolideras ju även örn medlen utdelas till

bolagets ägare, som efter avdrag för av honom betalad skatt för inkom­

sten genom dem åter insätter dem i bolaget för rörelsens räkning. Givet­

vis kan i dylika fall skälighetsprövningen bliva särskilt svår.

Beträffande själva utformandet av ersättningsskatten kunna, yttrar be­

redningen, olika alternativ komma under övervägande. Ett alternativ

är, att skatten lägges på delägarna i det kumulerande företaget och ut-

mätes efter storleken av deras andelar i detsamma och således jämväl i

den kumulerade vinsten. Ett annat tillvägagående är, att skatten lägges

på det kumulerande bolaget självt. Oavsett andra skäl, som må tala till

förmån för sistnämnda alternativ, lärer endast detta erbjuda den enkel­

het i effektuerandet, som här måste krävas. Fixerandet av skattens höjd

beror av vad man önskar genom densamma vinna. Vill man icke vinna nå­

got annat än att skaffa det allmänna kompensation för den genom kumule-

ringen åstadkomna skatteminskningen, bör man givetvis göra skatten lind­

rigare än örn man med densamma därjämte åsyftar att förebygga kumu-

lering av vinster i sådana fall, som under beskattningen inrymmas. Då

beredningen funnit sig böra föreslå skattens höjd till 25 procent av företa­

gets inkomst, på visst sätt bestämd, har beredningen velat åstadkomma,

ej endast att skatten skall vara tillräcklig för att så gott som alltid er­

bjuda full ersättning lör vad det allmänna (stat och kommun) mistat men

även att den dessutom skall vara nog kraftig för att merendels verka av­

skräckande, så att, med andra ord, sådana förfaranden, som äro avsedda

att träffas av skatten, i allmänhet utan vidare upphöra. Från sistnämnda

synpunkt försvaras, att förslaget icke upptager någon rätt för vederböran­

de företag att återbekomma ersättningsskatt, då utdelning av kumulerade

vinster senare företages, liksom ock att skatten jämväl i övriga avseenden

utformats elter en mycket enke! och grov linje. Allenast genom att be­

skattningen lägges på sådant sätt, torde det bliva möjligt att utan orim­

liga besvärligheter manövrera densamma. En så pass hård beskattning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

24

som bär föreslås, kan förefalla oskälig med hänsyn till de inflytelselösa

minoriteter, som eventuellt finnas i bolag, som drabbas av beskattningen;

med visst fog torde det emellertid kunna göras gällande, att beskattnin­

gen just genom sin stränghet snarast kommer att bliva till hjälp för dessa

minoriteters anspråk på utdelning, nämligen genom att föranleda beslut

örn utdelning. Denna verkan av beskattningen, varigenom dess tillämp­

ning inskränkes till sällsynta fall, motiverar ock, att det ej ifrågasättes

att giva någon del av skatten kommunal karaktär; en anordning i dylik

riktning skulle för övrigt medföra komplikationer av alltför besvärlig be­

skaffenhet. Gentemot alla invändningar från de skattskyldigas sida, att

beskattningen gjorts alltför sträng oell grov, bör slutligen erinras, att in-

gen behöver underkasta sig densamma. Tillämpas de givna reglerna rätt,

kommer beskattning icke att äga rum i andra fall än sådana, där densam­

ma skulle kunnat undgås utan kränkning av skattskyldigs behöriga in­

tresse.

Att förslag framlagts örn taxeringens förläggande till prövningsnämn-

derna motiveras av de anspråk pa erlarenhet och omdöme, som uppkom­

mande frågor örn taxering till ersättningsskatt komma att ställa på taxe­

ringsmyndigheterna, så ock av önskemålet att befordra enhetlighet vid till-

lämpningen.

Taxeringen till ersättningsskatt kommer, uttalar beredningen, att vara

en tillfällig då och då inträffande händelse. Å ena sidan kan det tänkas,

att stundom rätt lång tid kommer att förflyta, innan prövningsnämndens

uppmäiksamhet blir riktad pa fall, varom här är fråga; å andra sidan

kräver hänsynen till de skattskyldiga, att rimlig preskriptionstid ej för­

menas dem. Härav föranledas de i sådant avseende föreslagna stadgan-

denrn

I de över bolagsskatteberedningens betänkande avgivna utlåtandena

har förslaget till förordning örn ersättningsskatt i regel lämnats utan er­

inran.

Vad länsstyrelserna angår hava länsstyrelserna i Hallands, Skaraborgs

och Örebro län särskilda uttalanden örn förslagets tillstyrkande. Läns­

styrelsen i Älvsborgs län har däremot ej ansett sig kunna tillstyrka det­

samma, medan viss tvekan örn behovet av skatten och örn de praktiska

möjligheterna att genomföra densamma uttalats av Överståthållarämbetet

samt länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Gotlands och Malmö­

hus län.

Överståthållarämbetet anför:

»Ersättningsskatten är en fullständig nyhet inom vår skattelagstiftning

och synes ämbetet tveksamt örn dess införande är påkallat. Enda försva­

ret.för densamma synes vara att den gjorts så avskräckande att dess

tillämpning icke skall behöva ifrågakomma. Anses emellertid dess in­

förande lämpligt, har Överståthållarämbetet den mening att den bör kunna

påföras även av taxeringsnämnd, enär den därtill taxerade då har längre

tid på sig för att hos prövningsnämnden utveckla de skäl, som kunna an­

föras mot taxeringen, än om fråga örn sådan taxering skall upptagas först

av prövningsnämnden. Därjämte är Överståthållarämbetet synnerligen

tveksamt örn eftertaxering till ersättningsskatt bör ifrågakomma, särskilt

om bolaget för året i fråga icke varit påförd sådan skatt.»

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

25

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför:

»Länsstyrelsen finner det föga tilltalande med införandet av ytterligare-

skatteformer utöver de många, som redan nu vila på taxeringsmyndighe­

terna, liksom det måste anses principiellt mindre riktigt att söka råda

bot på taxeringsnämndernas överbelastning genom att överskjuta en del

av taxeringsarbetet i lörsta instans på prövningsnämnderna.

Den ifrågasatta nya skatteformen bär i utlandet tillgripits för att mot­

arbeta fysiska personers försök att med användning av bolagsformen und­

gå en dem oskäligt tryckande direkt beskattning. Det rationella bote­

medlet är således att ge den direkta beskattningen rimligare proportioner.

Nu uppgives, att liknande tendenser även skulle visat sig hos oss —

naturligtvis av samma skäl som i utlandet — till obehörig användning

av bolagsformen. Kunde man vara viss därom, att den föreslagna er­

sättningsskatten skulle strängt begränsas till sådana fall, vore ej mycket

att säga mot förslaget. Men lagtexten ger ej någon trygghet härför. Så

ej ens motiveringen, som dock synes skriven i avsikt att verka lugnande.

Och ingen skattelagstiftning kan vara osundare än en sådan, som kan

motverka företagens konsolidering. Oändligt mycket mer förloras för

vårt näringsliv i sundhet och kraft och därigenom även för våra stats­

finanser genom att för stora utdelningar lämnas, än vad som tillfälligt

kan förloras i skatt genom att för små utdelningar lämnas.

B-skatten, vid vars tillkomst kraftiga varningar hördes, måste snart

övergivas av sina egna tillskyndare. Ersättningsskatten är en skatte-

form, likartad med den misslyckade B-skatten. Den skadegörelse, som

en icke endast vid undantagsfall tillämpad ersättningsskatt kan åstad­

komma, är ofantligt mycket större än åtminstone för närvarande torde

vara fallet med skadan av de missbruk, för vilkas motarbetande skatten

skulle införas. Länsstyrelsen vill därför avstyrka införandet av ersätt­

ningsskatt enligt beredningens förslag.»

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:

»Det av beredningen framlagda förslaget till ersättningsskatt anser sig

länsstyrelsen böra på det livligaste tillstyrka till genomförande snarast

möjligt. Härigenom yppas möjlighet att i beskattningsavseende åtkom­

ma vissa s. k. holding-bolag, som ägas av en eller ett par fysiska perso­

ner. Med nu gällande lagstiftning på detta område kan det förekomma

att en person med en miljonförmögenhet placerad i aktier i andra bolag

överlåter dessa till ett så att säga privat holding-bolag, varefter han kan

från detta sistnämnda bolag uttaga avsevärda belopp, i verkligheten ut­

görande utdelning, i form av lån, som sedermera kanske avskrivas i bola­

gets räkenskaper och sålunda undandragas beskattning. Möjligen böra

bestämmelserna i förordningen skärpas till förhindrande av dylik trafik.»

De hörda centrala ämbetsverken, så ock de hörda kommunala samman­

slutningarna hava i allmänhet lämnat förslaget till ersättningsskatt utan

erinran. Emellertid anför riksräkenskapsverket:

»Vad angår bolagsskatteberedningens förslag till ersättningsskatt vill

riksräkenskapsverket uttala, att jämväl enligt ämbetsverkets uppfattning

såviil gällande som av beredningen föreslagna regler för bolagens beskatt­

ning erfordra särskilda anordningar, varigenom förhindras, att aktie­

ägarnas personliga skatter genom fondering av vinstmedel lins bolagen

otillbörligt nedbringas.

26

Riksräkenskapsverket finner emellertid skatteberedningens hithörande

förslag giva anledning till allvarliga erinringar. Den föreslagna ersätt­

ningsskattens karaktär av ren straffskatt och skattepåläggningens allt

för stora beroende av skattemyndigheternas subjektiva uppfattning inne­

bära risker för bristande likformighet vid tillämpningen. Angivna för­

hållanden måste tillmätas särskild vikt, därest, såsom beredningen förut­

satt, restitution av ersättningsskatt å de icke utdelade och på den grund

straffbeskattade vinstmedlen icke skall ske, även örn dessa vinstmedel

sedermera utdelas till aktieägarna.»

Kammarrätten yttrar:

»Då det torde kunna förväntas, att den föreslagna förordningen örn er­

sättningsskatt blir tillämpad med varsamhet, så att densamma icke kom­

mer att verka avhållande från legitima fonderingar, har kammarrätten

intet att erinra mot beredningens förslag till förordning örn sådan skatt.»

Även i de av näringsorganisationer avgivna yttrandena över det före­

liggande förslaget till ersättningsskatt hava olika ståndpunkter intagits.

Stockholms handelskammare och Sveriges industriförbund, med instäm­

mande av Sveriges allmänna exportförening och Jernkontoret, yttra:

Organisationerna förklara sig i fråga örn förslaget till påförande av

ersättningsskatt väl inse det berättigade i att åtgärder vidtagas för att

förhindra att beskattningen nedbringas genom oskälig fondering av bo­

lags vinstmedel, men vilja dock beteckna det föreliggande förslaget som

en ingalunda önskvärd utväxt på skattesystemet. Organisationerna finna

den ifrågasatta beskattningen innebära ett synnerligen beklagligt avsteg

från rättvisans och billighetens krav härutinnan, att restitution icke

skulle medgivas, då de vinstmedel, som straffbeskattats, sedermera bleve i

vanlig ordning utdelade till aktieägarna. Framför allt bör enligt organi­

sationernas mening mot ersättningsskatten invändas, att det kan befaras,

att den skulle komma att stundom drabba även väl motiverade konsolide-

ringsåtgärder och att den torde komma att giva anledning till många stri­

digheter mellan skattemyndigheterna och de skattskyldiga. Det är av

utomordentlig vikt, att på beskattningens område icke vidtages någon

åtgärd, som kan vara ägnad att motverka näringsföretagens konsolide­

ring eller att minska intresset härför. Vådan av att ersättningsskatten,

mot vad avsett är, skulle i detta hänseende åstadkomma skadliga verk­

ningar bör icke underskattas. I betraktande av de ömtåliga prövningar,

vartill den föreslagna beskattningsrätten skulle giva anledning, känna

organisationerna sig icke övertygade örn att tillräcklig säkerhet mot fel­

aktiga bedömanden skulle ernås genom att överlämna skattens påläggande

till prövningsnämnderna. Särskilda för ändamålet inrättade och lämpade

taxeringsorgan synas organisationerna här påkallade.

Även vissa av de övriga liandelskamrarna hava uttalat viss tvekan

rörande ifrågavarande beskattningsform. Smålands och Blekinge handels­

kammare ifrågasätter, om ej utskiftningsskattens av bolagsskattebered-

ningen föreslagna fördubbling eller eventuellt en ytterligare höjning av

denna kunde göra ersättningsskatten överflödig. Skånes handelskammare

har ej velat motsätta sig förslaget, därvid utgående från att taxeringens

överlåtande till prövningsnämnderna skall visa sig vara en tillräcklig ga-

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

Tanti för att denna beskattning handhaves med varsamhet och urskill

ning.

Handelskummar en i Göteborg

yttrar:

Handelskammaren finner den föreslagna ersättningsskatten i viss man

betänklig. Handelskammaren medgiver väl, att själva tanken är riktig,

men befarar, att densammas tillämpning i praktiken kan komma att för­

hindra en fondbildning, som för företagens konsolidering och vidare ut­

veckling synes högeligen önskvärd. Redan den omständigheten, att syftet

med fonderingen skall bliva avgörande för frågan, huruvida ersättnings­

skatt skall uttagas eller ej, inför i lagstiftningen ett subjektivt moment,

som kan synas betänkligt och som kan giva upphov till svårslitna tvister

mellan beskattningsmyndigheterna och dem, som träffas av skatten. Möj­

ligheten till att bliva utsatt för ett krav på erläggande av ersättningsskatt

torde även kunna avhålla företagare från att göra fonderingar; ett för­

hållande, som icke kan anses fördelaktigt för landets näringsliv. Av

egen erfarenhet har handelskammaren kännedom örn fall, där ett från

början relativt obetydligt företag genom en återhållsamhet vid utdelan­

det av vinster, som kanske skulle kunna rubriceras såsom icke »skäligen

påkallad av löretagets ställning», lyckats upparbeta företaget till stor om­

fattning och givit åt detsamma en mycket god ställning. Då ersättnings­

skatten således, därest den icke handhaves med mycket stor urskilning

och med större kunskaper inom affärslivet än som i regel kan förutsättas

hos våra taxeringsmyndigheter, kan verka skadligt, förordar handelskam­

maren, att, därest förslaget i denna del skall upphöjas till lag, större

garantier mot missgrepp lämnas än dem, som ligga i att taxering till er­

sättningsskatt icke får verkställas av taxeringsnämnd utan först av pröv-

ningsnämnd.

Västergötlands och Norra Hallands handelskammare, handelskamma­

ren i Karlstad, handelska aunar en för Örebro och Västmanlands län samt

Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare hava avstyrkt för­

slaget örn ersättningsskatt. Förstnämnda handelskammare yttrar:

»Handelskammaren betvivlar icke, att beredningen har fullgoda skäl

för sin uppfattning, att missbruk i fonderingshänseende förekommit,

men måste det oaktat protestera mot föreliggande förslag. En ersätt­

ningsskatt, som skall utgå med 25 procent å den vinst, soln prövnings-

nämnden anser bort utdelas, som drabbar den inkomst, vilken redan

är beskattad, och som icke medgiver restitution, då den fonderade redan

straffbeskattade inkomsten sedermera utdelas, kan visserligen betraktas

som en straffåtgärd, men aldrig som ett uttryck av rättvisa och billighet.

Handelskammaren förnekar icke, att åtgärder kunna vara erforderliga

för att hindra en genom oskälig fondering minskad beskattning, men vill

på det bestämdaste hävda, att en förordning icke får avfattas så, att den

kränker den allmänna rättsuppfattningen. Dessutom skulle den föreslag­

na ersättningsskatten med stor sannolikhet komma att motverka närings-

företagens konsolidering, då man på många håll skulle avstå från även

väl motiverade fonderiugar i känslan av att delade meningar rörande

deras behörighet lätt kunde uppstå.»

Tre handelskammare hava lämnat förslaget örn ersättningsskatt utan

erinran.

Sveriges redareförening har befarat, att ersättningsskatten skulle i sin

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

27

Departement*

thef en.

tillämpning medföra praktiska svårigheter och risk för obillig beskatt­

ning samt understrukit nödvändigheten av varsamhet i tillämpningen.

Sveriges köpmannaförbund har ifrågasatt, örn icke såväl hänsynen till

för näringslivet nödig kapitalbildning som önskvärdheten att utnyttja de

lärdomar den pågående ekonomiska krisen kunde giva, borde föranleda

att med införandet av ersättningsskatt tills vidare finge anstå.

övriga näringsorganisationer hava ej rörande ifrågavarande skatteform

gjort något särskilt uttalande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att såväl chefen för finansde­

partementet som olika riksdagsutskott upprepade gånger framhållit be­

hovet av en lagstiftning med det syfte, som förslaget örn ersättningsskatt

avser att tillgodose. Senast 1932 års bevillningsutskott uttalade önskvärd­

heten av att förslag örn dylik lagstiftning så snart som möjligt förelädes

riksdagen. Det har också i yttrandena vitsordats, att behov av lagstift­

ning i ämnet föreligger. Det är måhända ej osannolikt, att detta behov

skulle varit än inera synbart, örn ej de uttalanden blivit gjorda, som jag

nyss omnämnt; en och annan kan antagas hava utgått från att försök

att utnyttja bolagsformen för att vinna skattelindring skulle snart nog

stävjas, och därför avstått från dylika försök.

I de föreliggande yttrandena över holagsskatteberedningens ifrågava­

rande förslag synes man ganska genomgående hava behjärtat dettas syfte.

Aven i de jämförelsevis fåtaliga yttranden, där man ställt sig avvisande

mot förslaget, synes man hava utgått från att skatten ifråga hade en upp­

gift att fylla, ehuruväl de olägenheter, som skatten kunde befaras med­

föra, förmenats överväga fördelarna. I dylikt avseende har särskilt fram­

hållits risken för att beskattningen skulle motverka en önskvärd fondbild­

ning hos och konsolidering av vissa företag. De garantier, som bolags-

skatteberedningen sökt skapa genom den i förslaget till anvisningar in­

tagna uppmaningen till varsamhet i tillämpningen och taxeringens för­

läggande till prövningsnämnden m. m., hava ansetts i sådant avseende

ej vara tillräckliga. I andra yttranden har nyssberörda risk för hämmad

fondbildning jämväl betonats, men man har det oaktat funnit sig ej böra

avstyrka förslaget just med hänsyn till de garantier mot missbruk, som

bolagsskatteberedningen sökt åvägabringa.

För min del anser jag läget kräva en lagstiftning mot uppsamling av

besparingar hos bolag i syfte att erhålla lindring i delägarnas egen be­

skattning. Förslaget till ersättningsskatt avser, såsom det förut anförda

giver vid handen, ej i första hand att göra dubbelbeskattningen av aktie­

bolagsvinster effektiv utan att förhindra att beskattningen blir lindri­

gare än örn delägarna bedrivit verksamheten i fråga i eget namn utan

anlitande av ett aktiebolag såsom mellanhand. Såsom av den förut läm­

nade redogörelsen jämväl framgår, har motsvarande spörsmål i ett an­

tal främmande länder fått karaktär av en stor skattefråga, och olika

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

29

sätt för dess lösning hava försökts. Dessa möjligheter hava redovisats i

bolagsskatteberedningens betänkande, men i intet av de föreliggande ytt­

randena har antytts, att någon annan lösning av frågan skulle vara att

föredraga framför den av beredningen förordade. Jag finner därför

detta förslag böra läggas till grund för lagstiftning.

Vad angår frågan om erforderlig garanti för en varsam och enhetlig

tillämpning av lagstiftningen, så har det förefallit mig, som örn några

risker i detta avseende icke skulle föreligga. Den omständigheten, att

ifrågavarande ärenden skulle kunna fullföljas till kammarrätten och

regeringsrätten, synes mig i själva verket innebära en betryggande ga­

ranti för en enhetlig tillämpning av beskattningen i avsedd riktning.

Ordalagen i den föreslagna förordningen äro för övrigt sådana, att de

knappast inbjuda till ersättningsbeskattning i otid. Det synes mindre

sannolikt, att någon skulle underlåta en i och för sig önskvärd fonde-

ring därför att han oberättigat befarade taxering till ersättningsskatt.

De fonderingar, för vilka ett legitimt behov förefinnes, torde också

kunna behörigen motiveras, det må nu gälla att göra erforderliga

avsättningar för mötande av väntade utgifter eller att kunna under

en väntad mindre god konjunktur hålla någorlunda jämn utdelning. 1

praktiken torde mycket få fall förekomma, då vederbörande bolagssty­

relse redan vid beslutet örn förslag till vinstmedlens disponerande skall

behöva hysa tvekan, huru beskattningsmyndigheterna komma att se på

saken. Skulle emellertid så i något fall vara förhållandet, så vinnes dock

en tillräcklig garanti för vederbörande bolag, örn man stadgar rätt till

restitution av ersättningsskatten, såframt företaget vid nästa tillfälle,

då beslut örn utdelning kan fattas, beslutar utdelning av de fonderade med­

len. Anmärkas må, att syftet med ifrågavarande beskattning nåtts, även

örn ersättningsskatten återbetalas. Jag anser övervägande skäl tala för

att en dylik möjlighet att erhålla återbetalning berndes. Det bör påpekas,

att de olägenheter, som skulle vidlåda en mera allmän restitutionsrått

och vilka bland annat skulle hänföra sig till svårigheten att bedöma,

huruvida det är de ersättningsbeskattade medlen eller andra som utde­

las, kunna i huvudsak elimineras genom ett stadgande, att de sist in­

tjänade medlen skola anses vara först utdelade. Det måste anses na­

turligt, att ett företag använder årets vinst till utdelning, innan forn

derna tillgripas för detta ändamål. Då det kan antagas, att taxe­

ring till ersättningsskatt stundom ej kommer att företagas förrän året

efter det, då beslutet örn fondering fattats, och restitution skulle ifråga­

komma först året efter taxeringen, kan det inträffa, att berörda presum-

tionsbestämmelse medför, att förutom det sista årets jämväl det närmast

föregående årets vinst skall anses hava använts till utdelning, innan de

ersättningsbeskattade medlen disponerats för ändamålet. I undantagsfall,

framför allt vid efterbeskattning, kan ytterligare något mellanliggande år

tillkomma, vars vinst anses i första hand utdelad. Jag kan emellertid ej

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

30

finna någon olägenhet liärav beträffande ifrågavarande skatt. Såsom

genomgående regel bör för övrigt förutsättas, att vad vederbörande före­

tag använder för lagstadgad avsättning till reservfond och för erforderlig

avsättning till skatter ej får antagas använt till utdelning. Prövningen

i vad mån utdelningen avser ersättningsbeskattade medel eller ej synes,

emellertid bliva av sådan beskaffenhet, att det må anses lämpligare att

låta prövningsnämnd fatta beslut därom än att anförtro bela restitutions-

ärendet åt länsstyrelsen.

Med skapandet av möjlighet att erhålla återbetalning av skatten ge­

nom omedelbar efterföljande utdelning synes den anmärkningen, att be­

farad osäkerhet skulle hindra önskvärd fondbildning, förlora varje be­

rättigande. Fråga kan i själva verket uppställas, om ej restitutionsmöjlig-

heten berövar skatten dess avsedda effektivitet. Det måste emellertid an­

ses såsom en olägenhet för företaget att under någon tid ligga ute med de

medel, som erfordras till skatten. Då tillika ränta ej synes böra utgå å

dessa medel, lärer det ej behöva befaras, att restitutionsmöjligheten får

den verkan, att vederbörande handlar, som örn ersättningsskatten ej fun­

nes. Såsom en kvarstående effekt av skatten lärer man kunna anteckna,

att bildande av bolag för att bos dem placera sina förmögenbetsbesparin-

gar i syfte att undgå skatt ej kommer att bliva lönande. Och det är detta

syfte, man främst velat vinna med ersättningsskatten.

Vad härefter angår ersättningsskattens detaljer finner jag den tids­

period av fem år efter det, då företaget skolat taxeras för sin inkomst

under verksamhetsåret, såsom gräns för möjligheten att åsätta taxering

till ersättningsskatt ägnad att bålla företagets beskattningsförbållanden

svävande alltför länge. Jag föreslår därför, att femårsperioden utbytes

mot en tvåårsperiod.

Vissa av de bestämmelser, som enligt bolagsskatteberedningens förslag in­

tagits i själva lagtexten, synas böra överföras till anvisningarna. Det sär­

skilda stycke i bolagsskatteberedningens förslag, som avser försäkrings­

aktiebolag, synes kunna helt utgå. Reglerna örn sättet för bestämmande

av det beskattningsbara beloppet, vilkas utformning i viss mån sam­

manhängde med andra av beredningen avgivna förslag, böra enligt mitt

förmenande erhålla en ändrad avfattning. Det synes överhuvud svårt

att åt ifrågavarande föreskrifter giva en bindande formulering, då stor­

leken av det belopp, som skäligen bort utdelas, kan vara beroende av

olika faktorer. Vad som kunnat utdelas kan man egentligen ej få fram

ur bolagets till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxerade belopp

utan av den bokföringsmässiga vinsten, vilken stundom kan rätt väsentligt

skilja sig från den beskattade. Detta hindrar ej, att man vid taxeringen

till ersättningsskatt vanligen torde kunna utgå från statsskattetaxeringen

och däri göra vissa omräkningar. Jag finner det emellertid lämpligare att

i själva lagtexten införa en mera allmänt hållen regel och till anvisnin-

Kungl. Maurts proposition nr 171.

Kungl. Maj:ts proposition nr 171.

31

garna i modifierad form överföra den regel, som återfinnes i 3 § andra

stycket bolagsskatteberedningens förslag.

övriga av mig föreslagna ändringar i förordningen örn ersättningsskatt

äro av huvudsakligen formell natur. Jag torde dock böra tillägga, att det

synes mig vara tillräckligt, att förordningen tillämpas första gången vid

1934 års taxering å det verksamhetsår, som gått till ända närmast före den

1 mars 1933. En mera utsträckt retroaktiv tillämpning synes ej erforder­

lig, ehuru en sådan med hänsyn till förut berörda tidigare uttalanden

kunnat ifrågasättas.

Jag förordar ock i detta sammanhang de av bolagsskatteberedningen

föreslagna ändringarna i andra och tredje styckena av 31 § taxerings-

förordningen.

Föredragande departementschefen uppläser härefter inom finansdeparte­

mentet utarbetade förslag till

dels lag örn ändrad lydelse av 38 § 1 mom. samt 64 och 66 §§ kommunal­

skattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

dels förordning örn ersättningsskatt;

dels ock förordning örn ändrad lydelse av 31 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379),

samt hemställer, att dessa förslag måtte i proposition föreläggas riks­

dagen till antagande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­

ställan behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-

Kegenten bifalla, och skall till riksdagen avlåtas pro­

position av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.