2

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Drifts-

anmälan.

Föreskrifter

orri använd­

ning och in­

köp av rå­

ämnen.

Kontroll­

apparat;

sprithållare

och sprit-

håUarrum;

uppmätning

av tiUverkat

brännvin.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen} den 11 juni 1926

(nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, att 35 § förordningen den 11 juni 1926 angående

tillverkning och beskattning av brännvin skall upphöra att gälla ävensom

att 2 § 2 morn., 10 och 13 §§, 16 § 1 morn., 21 § 1 och 2 morn., 22 §

3 morn., 23 och 24 §§, 25 § 1 och 3 morn., 26 § 1 morn., 28 § 5 morn.,

32 § 2 mom. samt 37 § samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives:

2

%.

2. Överståthållare, underståthållare, — — — dylik tillverkning. Det­

samma gälle ock örn bolag, i! vars styrelse någon i detta mom. nämnd

person är ledamot, ävensom örn den, vilken blivit dömd till ansvar för brott,

som omförmäles i 30, 31 eller 32 §.

10

§.

Då bränneri — — — uppgift örn

a) hränneriets namn------- — bränneriföreståndarens postadresser;

b) den dag------------ sin början; samt

c) det ombud som i bränneriföreståndares frånvaro skall företräda honom

inför kontrolltjänsteman.

Vid dylik------------ är sagt.

Finnes ej — — — för tillverkaren.

13 §.

Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter rörande an­

vändning och inköp av råämnen, vilka kunna meddelas av Konungen eller

av myndighet som av Konungen därtill bemyndigas, samt underkasta sig

den tillsyn å föreskrifternas efterlevnad, varom Konungen förordnat.

16 §.

1. För uppmätning av tillverkat brännvin skall, örn kontrollstyrelsen

så prövar erforderligt, finnas en kontrollapparat,] vilken anskaffas, äges

och underhålles av staten. Brännvinstillverkning må ej företagas, innan

föreskriven kontrollapparat blivit i bränneriet anbragt.

1 Senaste lydelse av 26 § se 1933: 400.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

3

21 §.

1. Tillverkare åge försälja av honom tillverkat brännvin till parti-

handelsbolag, varom förmäles i förordningen angående försäljning av rus­

drycker, ävensom för export.

Tillverkares

rätt att för­

foga över till­

verkat bränn-

2. önskar tillverkare i egen rörelse använda i bränneriet tillverkat

brännvin, skall han därtill söka kontrollstyrelsens tillstånd.

²²

§.

3. Försändning till partihandelsbolaget av brännvin, som är avsett för

bolagets partihandel jämlikt förordningen angående försäljning av rus­

drycker eller för försäljning jämlikt 3 % 3 mom. samma förordning, får ske

allenast till särskilt för detta ändamål hos bolaget inrättat brännvinsneder-

lag medelst förpassning under statens kontroll. Tillverkare åligger att för

sådant ändamål till vederbörande kontrolltjänsteman avgiva förpassnings-

inlaga, avfattad i tre exemplar enligt av kontrollstyrelsen fastställt formulär.

En av dessa inlagor skall åtfölja godset.

23 §.

1. Partihandelsbolaget åligger att minst tio dagar innan försändning, som Anmälan /rån

i 22 § 3 mom. sägs, skall taga sin början till kontrollstyrelsen skriftligen portlandets-

bolaget m. m.

anmäla

a) bränn vinsnederlagets namn — — — är beläget;

b) den tidrymd — — — där uppmätas; samt

c) det ombud som skall företräda bolaget inför kontrolltjänsteman.

2. Skall försändning av brännvin till brännvinsnederlag avslutas tidi­

gare än enligt 1 mom. b) uppgivits, åligger det partihandelsbolaget att därom

göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen, med angivande av den dag då

uppmätning är avsedd att senast äga rum.

3. Vad i 18 § är stadgat beträffande tillverkare och brån neriföreståndare

skall i tillämpliga delar gälla partihandelsbolaget.

24 §.

Kan i fråga örn brännvin som tillverkare försäljer till partihandels-

Prissättning

bolaget frivillig överenskommelse ej träffas örn pris eller leveransvillkor i a bränmnn

övrigt, skall, då tillverkaren eller bolaget det påfordrar, avgörande träffas

av särskild prisnämnd, bestående av sju ledamöter av vilka två utses av

vardera parten. Återstående tre ledamöter, däribland ordföranden, jämte

suppleanter för dem förordnas årligen av Konungen.

Kostnaderna för —------- vardera parten.

Föreskrifter om — — — av Konungen.

Tillverknings■

skatt.

Särskilt an­

stånd med

skattens

erläggande.

Restitution

av tillverk­

nings skatt.

Ansvar för

andra över­

trädelser av

denna för­

ordning.

25 %.

1. Brännvin, som jämlikt stadgandet i 22 § 3 mom. förpassas från brän­

neri till partihandelsbolaget tillhörigt brännvinsnederlag och som därstädes

efter godkännande mottages av bolaget, skall genom bolagets försorg upp­

mätas i närvaro av kontrolltjänsteman. För den sålunda uppmätta mycken­

heten brännvin skall bolaget till statsverket inbetala tillverkningsskatt med

65 öre för varje liter av normalstyrka. Med brännvin av normalstyrka

förstås brännvin, som vid +15° å Celsii termometer innehåller femtio

volymprocent alkohol.

3. Har partihandelsbolaget inköpt så stor myckenhet inhemskt brännvin,

för vilket skatt enligt 1 mom. skall erläggas, att detsamma kan förväntas

bliva lagrat under avsevärt lång tid, äger kontrollstyrelsen på framställ­

ning av bolaget medgiva bolaget särskilt anstånd under viss tid med in­

betalning av tillverkningsskatt intill ett belopp som svarar mot skatten å

den för dylik lagring avsedda myckenheten brännvin.

Så länge sådant anstånd varar skall brännvin till samma myckenhet som

den för vilken anståndet beviljats hos bolaget förvaras under kronans lås.

26 §.

1. Har tillverkningsskatt erlagts för brännvin, som utföres ur riket

eller försäljes enligt bestämmelserna i förordningen örn handel med skatte­

fri sprit, må partihandelsbolaget, i den ordning Konungen föreskriver, åt­

njuta restitution av tillverkningsskatt med 65 öre för varje liter brännvin

av normalstyrka.

28 §.

5. Partihandelsbolaget har att gälda kostnaden för den särskilda kontroll

som kan bliva erforderlig för det i 25 § 3 mom. omförmälda fall.

32 §.

2. Den som i brännvinsnederlag, som avses i 22 § 3 morn., hos parti­

handelsbolaget undansnillar brännvin, innan detsamma uppmätts för be­

skattning, eller bryter försegling eller öppnar eller borttager lås som kon­

trolltjänsteman åsatt straffes som i 1 mom. är stadgat.

37 §.

Uraktlåter tillverkare, bränneri öreståndare eller partihandelsbolag att

ställa sig till efterrättelse i denna förordning eller i enlighet med der,

^samma meddelad föreskrift, vare straffet, där ej särskilt ansvar är beställd,

böter från och med tjugo till och med femhundra kronor.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

5

Förslag

till

[förordning om vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917

(nr 340) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 13 § 3 mom. förordningen den 14 juni 1917

angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla ävensom att

3 § 2 mom. samt 12 § 1, 2 och 6 mom. samma förordning1 skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

2. Angående handel med skattefri sprit är särskilt stadgat.

12

§.

1. Partihandel inom riket med rusdrycker må, där fråga ej är örn för­

säljning, som i 13 eller 14 § sägs, bedrivas allenast av ett för sådant ända­

mål bildat, i den ordning här nedan sägs antaget aktiebolag (partihandels­

bolag.)

Försäljning för — — — i 13 §.

2. Partihandelsbolag antages av Konungen för viss tid, högst sex år.

Ansökan om rätt att vara partihandelsbolag skall före ingången av året

näst före det, då försäljningen är avsedd att taga sin början, skriftligen

göras hos Konungen. Ansökningen skall vara åtföljd av den för bolaget

antagna bolagsordningen.

Missbrukar bolaget — — — vara partihandelsbolag.

6. Närmare bestämmelser i de i 4 och 5 mom. angivna hänseenden även­

som de ytterligare föreskrifter i avseende å partihandelsbolags verksamhet

och drift, som finnas erforderliga, skola intagas i avtal, som upprättas i

samband med bolagets antagande.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934.

1 Senaste lydelse av 13 § 3 moni. se 1926:208, av* 3 § 2 moni. se 1918:510, av 12 $ 1

och 6 moni. se 1923: 153 sami av 12 § 2 mom. se 1930: 184.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Förslag

till

förordning om vissa ändringar i förordningen den 1 Juli 1918 (nr

508) angående handel med skattefri sprit.

Härigenom förordnas, att 5 och 20 §§ förordningen den 1 juli 1918 angå­

ende handel med skattefri sprit skola upphöra att gälla ävensom att 3 § 1

morn., 4 och 6 §§, 7 § 1 morn., 8—10 §§, 16 och 21 §§ samt 25 § 1 mom.

samma förordning1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

3 §.

1 mom. Angående tillverkares rätt att förfoga över tillverkad sprit gäller

vad därom är särskilt stadgat.

4

§.

Partihandel med skattefri sprit må med undantag, varom förmäles i 3 <§>,

utövas allenast av partihandelsbolag, som avses i förordningen angående

försäljning av rusdrycker; dock må importör av bensin ävensom tillver­

kare av bensin eller ombud för denne driva handel med motorsprit, som

inköpts av bolaget, även till återförsäljare i och för deras rörelse.

Missbrukar partihandelsholaget sin partihandelsrätt enligt denna förord­

ning, skall vad i 12 §> 2 mom. andra stycket förordningen angående för­

säljning av rusdrycker är för där avsett fall stadgat äga tillämpning.

De föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller, kunna

finnas erforderliga i avseende å partihandelsholagets verksamhet enligt

denna förordning, skola intagas i avtal, varom förmäles i 12 § 6 mom. för­

ordningen angående försäljning av rusdrycker.

6

*.

Partihandelsbolaget må, förutom till detaljhandlare samt, i vad rör motor­

sprit, till importör och tillverkare av bensin, inom riket försälja skattefri

sprit allenast till avnämare, vilken av kontrollstyrelsen erhållit tillstånd

att av bolaget inköpa sådan sprit.

Vid försäljning — — — till efterrättelse.

•

1 morn. Partihandelsbolaget må icke, utom i de fall, varom förmäles i

8 §, utlämna sprit, som icke blivit denaturerad enligt bestämmelserna i

2 mom. här nedan.

1 Senaste lydelse av 3 § 1 mom. oell 21 § se 1926: 209, av 10 § se 1924: 123 samt av

25 § 1 mom. se 1919: 380.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

21

§.

överträdes det i 7 § 1 mom. meddelade förbud, vare straffet böter från

och med etthundra till och med tvåtusen kronor eller fängelse i högst sex

månader. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, dömes till straff­

arbete i högst ett år.

25 $.

1 mom. I fall, som i 21, 22 och 23 §§ omförmälas, så ock då någon, varom

i 24 § sägs, på otillåtet sätt begagnat eller avhänt sig sprit, skola----------

dömas förbrutna. Lag samma vare i fråga örn redskap, som begagnats i

det fall, varom sägs i 22 § 1 mom.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1934. Yad i 10 § stadgats

skall icke föranleda rubbning i av kontrollstyrelsen före nämnda dag upp­

låten rätt att driva detaljhandel ,med skattefri sprit.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

4

Finner partihandelsbolaget vid granskning av de i 3 § avsedda uppgifter,

att inköpsskyldighet blivit av importör eller tillverkare eftersatt, skall bo­

laget, där ej rättelse annorledes kan ske, göra anmälan örn förhållandet

till Konungen.

Där så finnes skäligt, äger Konungen efter sådan anmälan förordna, att

den importör eller tillverkare, varom är fråga, under viss bestämd tid icke

vidare må till riket införa eller inom riket tillverka bensin.

5 §.

Bryter någon mot av Konungen jämlikt 4 § meddelat förbud att tillverka

bensin, straffes med dagsböter.

Böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras gäldande, skola de för­

vandlas enligt allmän strafflag.

6

$.

Konungen äger meddela för tillämpning av denna förordning erforderliga

närmare föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft å dag som Konungen bestämmer.

12

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott

den 2 mars 1934.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson^, ministern för utrikes ärendena

S

andler^, statsråden

S

chlyter

, W

igforss

, M

öller

, L

evinson

, V

ennerström

, L

eo

, E

kman

,

S

köld

.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jord­

bruks- och handelsdepartementen anmäler chefen för finansdepartemen­

tet, statsrådet Wigforss, fråga örn ordnandet av av sättnings för hållandena

för inom riket tillverkad sprit, m. m samt anför därvid:

Inledning.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t hemställde 1932 års riksdag i

anledning av väckta motioner dels att Kungl. Maj:t ville föranstalta örn

utredning av frågan örn rätt att tillverka för förtäring avsett brännvin

och därmed sammanhängande spörsmål, närmast frågorna örn vilka rå­

ämnen, som finge användas vid tillverkningen, samt grunderna för pris­

sättning av råbrännvin ävensom rörande de åtgärder, som borde vidtagas

för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brännerierna

skulle bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvarande dels ock

att Kungl. Majit ville låta verkställa en allsidig utredning av spörsmålet,

huruvida och på vad sätt tillverkningen och avsättningen av inhemsk

sprit till motorbränsle kunde främjas, samt för riksdagen framlägga de

förslag, till vilka utredningen kunde föranleda.1

I anledning av dessa riksdagsskrivelser bemyndigade Kungl. Majit ge­

nom beslut den 17 februari 1933 chefen för finansdepartementet att till­

kalla högst fem sakkunniga med uppdrag att i enlighet med av mig i an­

förande till statsrådsprotokollet angivna riktlinjer inom departementet

biträda med utredning av frågan örn tillverkningen och avsättningen av

inhemsk sprit till motorbränsle, örn kontroll över importen av motor­

bränsle samt örn tillverkningen av till förtäring avsett brännvin ävensom

andra därmed sammanhängande frågor.

1 Skrivelser nr 355 och 362; bevillningsutskottets betänkande nr 50 och andra lagutskottets

utlåtande nr 42.

ningssällskap begärda yttranden — och länsstyrelserna i Stockholms, Gö­

teborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Västerbot­

tens och Norrbottens län. Vid länsstyrelsens i Göteborgs och Bohus län

yttrande ha fogats till länsstyrelsen inkomna skrifter från vissa sam­

manslutningar i länet. Dessutom ha yttranden eller skrifter i frågan in­

kommit till finansdepartementet från Kungl, automobilklubben samt sven­

ska motorklubben och motormännens riksförbund — vilka sammanslut

ningar genom remiss beretts tillfälle att avgiva yttranden — samt av Mo

och Domsjö aktiebolag m. fl., Sveriges droskbilägares riksförbund m. fl.,

Rudolf Johansson & Co. i Borås m. fl., Malmö hamndirektion, tjänsteman­

napersonalen vid Krooks Petroleum & Olje Aktiebolag m. fl., tjänstemän

vid Aktiebolaget Naftasyndikat, Stockholms bensinhandlareförening och

Svenska sockerfabriksaktiebolaget.

De sakkunnigas betänkande innehåller en närmare redogörelse, till vil­

ken jag torde få hänvisa, för innehållet i de motioner och utskottsutlåtan­

den, som föranlett berörda riksdagsskrivelser, ävensom för de riktlinjer

för de sakkunnigas uppdrag, som innefattas i förenämnda anförande till

statsrådsprotokollet den 17 februari 1933. Överhuvud torde jag få be­

trakta innehållet i de sakkunnigas betänkande såsom grundläggande för

den följande framställningen. Särskilt gäller detta i vad rör det närmare

förloppet av de sakkunnigas arbete och beträffande de i samband därmed

utförda undersökningarna av olika slag ävensom i fråga örn den historik

i särskilda frågor, som lämnats av de sakkunniga. Jag skall emellertid i

det följande lämna en sammanfattande översikt över nu gällande ordning

samt redogöra för de sakkunnigas förslag i de olika frågorna. Utöver de

frågor som avhandlas i betänkandet torde jag få i en särskild avdelning

upptaga en av kontrollstyrelsen i dess utlåtande väckt fråga örn ändrade

bestämmelser rörande antagande av detaljhandlare med skattefri sprit.

Jag har uppdelat min framställning i tre huvudavdelningar, avseende

följande frågor:

1) tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit;

2) antagande av detaljhandlare med skattefri sprit, m. m.;

3) statlig reglering av brännoljeimporten. 1

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1. Tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit.

Gällande ordning.

Enligt förordningen den 11 juni 1926 (nr 207) angående tillverkning och

beskattning av brännvin anses i förordningen såsom tillverkning av

brännvin varje till tillverkning av vin eller maltdryck icke hänförligt för­

farande, varigenom etylalkohol i en koncentration av mer än 2 V« volym­

procent framställes eller utvinnes.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 232.

vändas vid tillverkningen. Dock är tillverkare, som avser att under viss

tid i bränneriet använda majs, utländsk potatis, maniokarot och andra

väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen, underkastad viss anmäl­

ningsplikt och har att erlägga en särskild avgift av 8 öre för varje liter

brännvin av normalstyrka under den tid, för vilken sådan anmälan gjorts.

Denna bestämmelse har tillkommit för att bereda den inhemska potatis­

odlingen erforderligt skydd i konkurrensen med utländska råämnen.

Såsom bidrag till kostnaden för den av staten anordnade kontrollen vid

bränneriet skall tillverkare betala ett belopp av 5 kronor för varje dygn,

då tillverkningsrätt vid bränneriet varit gällande.

Tillverkare av brännvin äger icke förfoga över tillverkat brännvin på

annat sätt än att han må försälja det till partihandlare med rusdrycker

(f. n. Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen), till partihandlare med skattefri

sprit (f. n. Aktiebolaget Skattefri sprit), såsom motorsprit samt för export;

efter tillstånd av kontrollstyrelsen må han dock även använda brännvinet

1 egen rörelse.

För brännvin, som försäljes till spritcentralen, utgår tillverkningsskatt

med 65 öre per liter av normalstyrka, att betalas av spritcentralen. Denna

erhåller dock restitution för brännvin, som utföres ur riket eller försäljes

till Aktiebolaget Skattefri sprit. Vad som av spritcentralen försäljes till

sistnämnda bolag är, såsom senare skall närmare behandlas, huvudsakli­

gen den s. k. sekunda sprit, som uppkommer i spritcentralens reningsverk.

Under tillverkningsåret 1932/19331 bedrevs brännvinstillverkning vid 109

lantbruksbrännerier, därav 103 potatisbrännerier, 3 melassbrännerier och

3 betbrännerier.

Av potatisbrännerierna äro 68 belägna i Kristianstads län, flertalet i

Kristianstadstrakten, samt 17 i Malmöhus, 8 i Blekinge, 6 i Skaraborgs,

2 i Östergötlands, 1 i Kronobergs och 1 i Kalmar län. Sammanlagda till­

verkningen har från tillverkningsåret 1924/1925 t. o. m. tillverkningsåret

1932/1933 hållit sig omkring 22 miljoner liter av normalstyrka, frånsett

tillverkningsåren 1927/1928 och 1931/1932, då tillverkningen endast var om­

kring 18 miljoner liter. För löpande tillverkningsår har avtalats en till-

verkningskvantitet av 19.4 miljoner liter. Före världskriget uppgick till­

verkningen vid potatisbrännerierna vissa år till omkring 35 miljoner liter.

Tillverkningskapaciteten uppskattas för närvarande till omkring 50 miljo­

ner liter.

Tillverkningsåret 1931/1932 förbrukades i potatisbrännerierna Loa miljon

hektoliter (omkring 68,000 ton) potatis samt 5,170 ton spannmål — huvud­

sakligen blandsäd och korn — eller således

7. ^g

kilogram spannmål per 100

kilogram potatis. Närmast föregående tillverkningsår var motsvarande

1 Enligt brännviustillverkningsförordningen räknas tillverkningsår från kl. 12 på dagen

första helgfria dagen i oktober månad till samma timme första helgfria dag nästföljande

oktober månad.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

liter. — Årsförbrukningen av melass inom jästindustrien har de sista åren

uppgått till omkring 17,000 ton.

Sulfitbränner ier ha anlagts vid 22 sulfitfabriker; av dessa ha dock 3 på

senare tid icke varit i gång och äro delvis demonterade. Tillverkningen,

som under åren närmast elter världskriget utgjorde omkring 12 miljoner

liter av normalstyrka, uppgick åren 1929/1930 och 1930/1931 till 28 miljo­

ner liter, nedgick följande år på grund av arbetskonflikt inom denna in­

dustri till 20 miljoner liter men har under sistlidet tillverkningsår ökats

till 37 miljoner liter.

Samtliga lantbruksbrännerier och jästbränner ier äro sammanslutna i

Sveriges bränneriidkareförening, som bildats för att möjliggöra en regle­

ring av tillverkningens storlek och för att erhålla ett organ för bränneri-

erna vid försäljningsförhandlingar. Avsättningen av dessa bränneriers

produktion regleras i sin helhet genom avtal mellan föreningen och sprit­

centralen. Nuvarande avtal har gällt från och med den 1 oktober 1930 med

ett års uppsägningstid; avtalet har under 1933 uppsagts. Enligt avtalet

skall årligen träffas överenskommelse örn viss leveranskvantitet; därvid

skall givetvis iakttagas den begränsade tillverkningsrätten för jästbrän-

nerierna men i övrigt innehålla författningarna inga bestämmelser som

reglera spritcentralens rätt till inköp av ifrågavarande slag av brännvin.

Den för lantbruksbrännerierna bestämda kvantiteten fördelas av förenin­

gen å de särskilda brännerierna enligt viss kvotberäkning.

De av spritcentralen från berörda brännerier inköpta kvantiteterna un­

der de sista åren framgå av följande från de sakkunnigas betänkande häm­

tade tabell, kompletterad att omfatta även tillverkningsåret 1932/1933

(kvantiteterna äro angivna i 1,000-tal liter av normalstyrka):

Vara

1926/

1927

1927/

1928

1928/

1929

1929/

1930

1930/

1931

1931/

1932

1932/

1933

Potatisråbrännvin .................

21,211

18,021

22,039

22,099

22,103

18,405

22,228

Betråbrännvin .....................

837

701

920

896

897-

745

818

Melassråbrännvin .................

1,012

879

703

1,049

1,056

879

966

Jästråbrännvin ......................

4,467

4,825

4,860

5,113

5,146

4,619

4,868

Sulfitbrännerierna ha sedan 1917 en gemensam försäljningsorganisation,

Aktiebolaget Svensk sprit. Även en del av detta brännvin säljes till sprit­

centralen. Härvidlag gäller dock enligt 13 § i förordningen den 14 juni

1917 (nr 340) angående försäljning av rusdrycker, att sulfitsprit må av

spritcentralen inköpas endast i den utsträckning och under de villkor, Ko­

nungen för varje år bestämmer. Detta sammanhänger med bestämmelsen i

5 § i förordningen den 1 juli 1918 (nr 508) angående handel med skattefri

sprit, att partihandlare med sådan sprit — alltså för närvarande Aktiebo-

20

denatureringen av skattefri sprit sådan sprit icke kan begagnas, t. ex. för

tillverkning av toalettpreparat, konditorivaror, essenser, läskedrycker och

läkemedel.1 Den av spritcentralen för här ifrågavarande ändamål tillhan­

dahållna spriten, vilken merendels är rektificerad (exportsprit), plägar —

för utmärkande av skillnaden gentemot den sprit, som användes för tek­

niska ändamål och dylikt men är skattefri — benämnas skattelagd sprit.

All av spritcentralen inom landet försåld sprit, frånsett vad som säljes till

Aktiebolaget Skattefri sprit, drabbas numera av såväl tillverkningsskatt

som omsättningsskatt, men omsättningsskatten är något högre för den till

systembolagens detaljhandel sålda spriten; vidare finnes möjlighet till

restitution av dessa skatter för sprit, som ingår i exporterade alkoholhalti­

ga preparat.

Det av Aktiebolaget Skattefri sprit inköpta brännvinet försäljes av bo­

laget dels till de av kontrollstyrelsen för ändamålet antagna detaljhand­

larna, dels ock till de avnämare, vilka erhållit kontrollstyrelsens tillstånd

till verkställande av inköp direkt hos partihandlaren. Villkoret för att

spriten skall få tillhandahållas såsom skattefri är, att den bibragts dena-

turering enligt vissa i 1918 års förordning angivna stränga fordringar.

De mera betydande användningsområdena för denaturerad skattefri sprit

äro såsom brännsprit och rengöringsmedel, för färg- och fernissfabrika-

tion, framställning av krut, eter och kollodium samt inom läderindustrien.

Därest genom särskild kontroll eller genom andra åtgärder trygghet mot

missbruk kan vinnas, äger kontrollstyrelsen medgiva, att jämväl odenatu-

rerad eller svagare denaturerad sprit kan få utlämnas såsom skattefri

sprit. I stort sett tillämpas sistnämnda bestämmelse allenast i fråga om

sprit till vissa offentliga anstalter, såsom sjukhus, läroanstalter och ve­

tenskapliga laboratorier. Den skattefria spriten tillhandahålles i allmänhet

såsom råsprit, levererad av sulfitspritfabrikerna. Såsom förut nämnts över­

tages dessutom den vid spritcentralens reningsverk fallande sekunda spriten

av Aktiebolaget Skattefri sprit för återförsäljning såsom denaturerad sprit.

Därest viss avnämare hos sistnämnda partihandlare efterfrågar annat slag

av sprit — i allmänhet rektificerad sprit för sjukhus och dylikt — uppkö­

per partihandlaren även för sådan försäljning erforderlig sprit av sprit-

centralen. För såväl denna sprit som nyssberörda sekunda sprit erhåller

spritcentralen restitution av tillverkningsskatt. T den mån Aktiebolaget

Skattefri sprits inköp från spritcentralen avse annan sprit än sulfitsprit,

förutsätta dessa inköp jämlikt 1918 års förordning av Kungl. Majrt för

varje år lämnade medgivanden.

Spritcentralens avsättning till olika ändamål av inhemsk sprit under de

sista fyra åren belyses av följande, på uppgifter från spritcentralen grun­

dade sammanställning (1,000-tal liter av normalstyrka):

Kungl. Majlis proposition nr 232.

’ Se närmare härom utredningen i prop. nr 60/1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

21

1930

1931

1932

1933

Sulfit

Annat

Sulfit

Annat

Sulfit

Annat

Sulfit

Annat

I. Avsättning pä annat sätt än

genom försäljning till A. B.

Skattefri sprit.

1) Förtäringsändamål

a) försålt förtäringsbrännvin

752 19,675

1,373 19,600

1,697 18,443

1,747 16,307

b) använt för förskäring och

punschtillverkning ............

—

4,040

—

4,237

—

3,421

—

2,781

c) till systembolagen försåld

exportsprit...............................

8

209

9

196

10

168

6

130

2) »Skattelagd sprit», försåld jäm­

likt kung. 987/1918 och ej in­

gående under 1 a), b) eller c)'

a) av spritcentralen försåld

exportsprit till kem.-tekn.

industri o. d. ........................

713

106

722

91

756

104

608

70

b) försåld medicinalsprit........

404

—

411

—

420

—

376

—

c) av spritcentralen försåld

absolut alkohol, finkelolja

o. d...............................................

6

40

4

136

3

107

3

73

II. Försäljning till A. B. Skatte­

fri sprit.

1) S. k. sekunda sprit.....................

298

2,543

390

2,936

620

2,807

506

2,983

2) Exportsprit, huvudsakligen till

oflenll. sjukhus, laboratorier

o. d...............................................

328

19

389

10

427

8

429

7

3) Råsprit (för ättiktillverkning)...

—

178

—

158

—

8 177

—

158

4) Annan sprit (absolut alkohol

m. m.) ............................................

12

_

3

-

3

—

4

—

Summa

2,521 26,810

3,301 27,364

3,936 25,235

3,679 22,509

Tillsammans med de förut lämnade uppgifterna angående sulfitbränne-

riernas försäljning utvisar sistnämnda sammanställning Aktiebolaget

Skattefri sprits sammanlagda inköp av sprit; vid ett tillfälle, nämligen un

der arbetskonflikten i massaindustrien 1932, har bolaget dock även im

porterat någon sprit. Utvecklingen av handeln med skattefri sprit åren

1920—1933 framgår av följande tabell över myckenheten försåld dylik sprit

(1,000-tal liter av normalstyrka): * 8

1 Under 1 al och b) ingå mindre kvantiteter egentliga spritdrycker, sålda såsom skattelagd

sprit jämlikt kung. nr 987/1918, t. ex. tor tillverkning av konditorivaror och essenser. De

under 1 c) angivna kvantiteterna säljas huvudsakligen å motböekerna för privat beredning av

likörer m m. men delvis också jämlikt kung. nr 987/1918 för särskilda tekniska ändamål;

denna senare del skulle rätteligen icke upptagas under 1) men har icke nu kunnat från det

övriga särskiljas.

8 Här har icke medtagits en på grund av extraordinära förhållanden såld kvantitet jäst­

råsprit örn (528,531 liter, som denaturerats.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Å r

Försåld

Å r

Försåld

Å r

Försåld

sprit

sprit

sprit

1920 ..........................

5,210

3,763

5,102

1925 ..........................

8,041

9,081

8,881

9,737

10,452

1930

11,687

12,810

13,617

14,562

1921 ..........................

1926 ..........................

1931

1922 ..........................

1927 ..........................

1932

1923 ... ....................

5,892

7,833

1928

1933 ..........................

1924 ..........................

1929 ..........................

Den i det föregående lämnade redogörelsen för de nuvarande avsätt-

ningsförhållandena för inhemsk sprit torde kunna åskådliggöras av föl­

jande tablå. Till förklaring av densamma bör anmärkas, att de för bränne-

rierna angivna siffrorna — i miljoner liter av normalstyrka — avse för­

säljningen tillverkningsåret 1932/1933, medan vid angivandet av spritcen­

tralens försäljning av inköpt sprit för olika ändamål måst upptagas siff­

rorna för kalenderåret 1933; den angivna siffran för spritcentralens lager­

ökning är således riktig endast örn man utgår från att inköpskvantite-

terna varit desamma under kalenderåret 1933.

Brännerier:

Potatis -

Förtäring

Därav 1.8

Melass-

Spritcentr. (33.7

'Skattelagfil

sprit"

Därav 1.0

V sulfit )

Jäst-

Lagerökning

hos sprit-

centr.

f

41 >

Därav 0.9

\ sulfit )

Annan

skattefri

sprit än

motorsprit

A.B. Skattefri spritfl4«

Sulfit -

Motorsprit

Prissättningen å tillverkat brännvin är i lagstiftningen icke reglerad i

annan mån än att i 24 § brännvinstillverkningsförordningen är stadgat,

att därest i fråga örn brännvin, som tillverkare försäljer till partihand­

24

i nämnda bolags oktroj villkor föreskrivna prissättningsnämnden för skat­

tefri sprit. Denna prisnämnd har att minst en gång årligen, bland annat,

dels fastställa det pris, Aktiebolaget Skattefri sprit skall erlägga för se­

kunda sprit, som inköpes från spritcentralen, varvid grundvalen för pris­

bestämningen skall vara de kostnader, däri inberäknat skälig fabrikations-

vinst, vartill sulfitsprit skäligen må kunna framställas av en sulfitsprit­

fabrik vid full drift med cirka en miljon liter årlig tillverkningskapacitet,

dels ock till Kungl. Maj:t meddela resultaten av inom nämnden företagen

undersökning rörande det pris, vartill sulfitsprit må kunna skäligen fram­

ställas.

Tillverkningspriset å sulfitsprit har av nämnden angivits, åren 1931 och

1932 till 28 öre per liter å 95 procent, d. v. s. 14.7 öre per liter å 50 procent,

och år 1933 till 27 öre per liter å 95 procent, d. v. s. 14.2 öre per liter å 50

procent. Då nämnden ansett, att spritcentralen bör äga tillgodogöra sig

en handelsvinst av 2 öre per liter, har det av nämnden fastställda priset

å sekunda sprit .sålunda utgjort, förstnämnda båda år 30 öre per liter å 95

procent eller 15.7 öre per liter å 50 procent samt år 1933 respektive 29 och

15.2 öre.

De senast gällande priserna vid partihandlarnas inköp av råsprit av

olika slag ha varit (per liter av normalstyrka):

Aktiebolaget Vin- & spritcentralens inköp:

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Potatisråbrännvin ..................................................................................... 1 26.7 öre

Betråbrännvin ........................................................................................... 27.5 »

Melassråbrännvin ..................................................................................... 2 23.2

»

Jästråbrännvin ........................................................................................... 2 23.2

»

Sulf itråbrännvin:

för förtäringsändamål ....................................................................... 18.7 »

för medicinskt, farmaceutisk^ tekniskt m. fl. ändamål

(»skattelagd sprit») ....................................................................... 21.4 »

Aktiebolaget Skattefri sprits inköp:

Sulfitråsprit (i medeltal) ........................................................................ 16.o öre

Sekunda sprit från reningsverken ........................................................ 15.2 »

Vid sin försäljning av motoralkohol till bensinfirmorna tillämpa till­

verkarna för närvarande ett överenskommet pris av 24 öre per liter.

Detta pris innesluter då också kostnaden för sulfitråspritens koncentrering

till 99.5 procents alkoholstyrka och för dess denaturering, enligt uppgift med

ett belopp av 4 å 5 öre; priset för sulfitråsprit per liter av normalstyrka skul­

le således i detta fall bliva endast omkring 10 öre. Detta pris torde enligt vad

de sakkunniga uttala i och för sig vara förlustbringande för tillverkarna,

men dessa göra sig täckta härför genom det merpris, som de erhålla för sprit

vid leverans till spritcentralen och Aktiebolaget Skattefri sprit.

1 För tillverkningsåret 1932/1933 utgjorde priset 29 öre.

2 »

»

»

»

»

25.4 öre.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

25

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla, att nedgången i tillverkningen av potatis­

brännvin, jämförd med åren före världskriget, betytt en minskning i av­

sättningen av bränneripotatis med omkring 1U miljon hektoliter per år

samt att detta uppenbarligen måste lia varit till icke oväsentlig nackdel

för jordbruket i potatisodlingsdistrikten. Orsaken till nedgången vore

att söka i framför allt två omständigheter, nämligen tillkomsten av sul­

fitbrännvinet samt minskningen i spritdryckskonsumtionen. Starka skäl ta­

lade enligt de sakkunnigas mening för att sådana anordningar vidtoges, att

avsättningen av potatisbrännvin i lämplig omfattning i fortsättningen

säkerställdes.

I sistnämnda hänseende föreslå de sakkunniga, att åt potatisspriten ensam

förbehålles användningen såsom råmaterial för framställning av förtä-

ringssprit. De sakkunniga yttra härvidlag, att bland de omständigheter,

som talade till förmån för en sådan anordning, till en början finge an­

föras, att förtäringsspriten bättre än sprit för tekniska ändamål och mo­

torbränsle vore ägnad att bära den högre tillverkningskostnad, som vore

förbunden med potatisspriten. Vidare hade förtäringsspriten sedan gam­

malt väsentligen härrört från potatissprit, vilken synnerligen väl och i

vissa avseenden bättre än de övriga slagfcn av råsprit lämpade sig för

beredning av konsumtionssprit. De sakkunniga hade också funnit, att

den kvantitet potatisbrännvin, som härigenom linge avsättning, bleve på

ett lämpligt sätt avvägd i förhållande till storleken av den tillverkning,

varmed potatisbrännerierna tidigare kunnat räkna. Därest potatisbrän

nerierna ensamma erhölle det föreslagna avsättningsområdet, syntes de­

ras tillverkning med hänsyn till nedgången i spritdryckskonsumtionen

kunna beräknas röra sig örn cirka 25 miljoner liter. Även med en åter­

hämtning i konsumtionen och en därav föranledd ökning av potatis­

brännvinstillverkningen skulle sagda tillverkning näppeligen komma

att överstiga produktionen under tiden före världskriget; under tillverk­

ningsåren 1900/1901—1909/1910 hade denna i genomsnitt uppgått till 29.7

miljoner liter.

De sakkunniga anse dock, att till råvara för framställning av förtä-

ringssprit icke under alla förhållanden bör ifrågakomma potatissprit.

Skulle under något år potatisskörden i landet bliva knapp, så att tillgång

till bränneripotatis till skäligt pris icke förefunnes, eller komme förhål­

landena å potatismarknaden av andra orsaker, exempelvis export, att

medföra onormalt höga priser å dylik potatis, bör enligt de sakkunnigas

mening tillverkningen av potatissprit vid sådana tillfällen kunna begrän­

sas och förtäringssprit i stället i mån av behov framställas av andra slag

av råbrännvin. Användning av utländska råämnen för framställning av

råsprit för leverans till reningsverken bör icke komma i fråga. I anslut­

ning härtill innehåller ett av de sakkunniga avgivet förslag till ändring

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

i rusdrycksförsäljningsförordningen, att Konungen, då särskilda förhål­

landen därtill föranleda, må medgiva undantag från den i förslaget upp­

tagna huvudregeln, att för försäljning till förtäringsändamål endast må

inköpas brännvin, som framställts av potatis och spannmål.

Å andra sidan bör enligt de sakkunnigas mening potatisbrännvins an­

vändande för andra ändamål än förtäring, d. v. s. såsom teknisk sprit

och såsom motorsprit, icke ifrågakomma. Dock borde såsom hittills —

anföra de sakkunniga — potatissprit, skattefri eller skattelagd, kunna

försäljas till den, som med hänsyn till det avsedda tekniska, vetenskap­

liga eller därmed jämförliga ändamålet med spriten vore i behov av

dylik sprit. Detta kunde i verkligheten allenast gälla mindre kvantiteter

och bleve i fortsättningen liksom för närvarande reglerat genom försälj­

ningspriset å varan, i det att exportsprit av sulfitråsprit betingade ett

icke obetydligt lägre försäljningspris än dylik sprit av potatis. I vad

rör den skattefria spriten föreslå de sakkunniga dessa undantagsfall till­

godosedda genom dispensrätt för Kungl. Majit från den angivna huvud­

regeln. De sakkunniga förutsätta jämväl, att den vid reningsverken upp­

kommande s. k. sekunda spriten alltjämt skall få begagnas såsom skatte­

fri sprit; bestämmelse härom föreslås införd i författningen i ämnet.

I fråga om prissättningen å potatisbrännvinet anföra de sakkunniga:

De i spritcentralens förutnämnda avtal med bränneriidkareföreningen

upptagna bestämmelserna åsyftade, att tillverkningskostnaderna skola ut­

göra grundvalen för prissättningen. Mot denna princip syntes någon

erinran icke kunna göras. Däremot bade principen uppenbarligen icke

erhållit sådan tillämpning i verkligheten, att prissättningen blivit rätt­

visande. Från många håll hade också anmärkningar framkommit, att

priset å potatisbrännvinet skulle vara så tillmätt, att åt brännerinäring-

ens utövare därigenom bereddes en utomordentligt gynnad ställning. I

fråga om priset hade i en av spritcentralen avgiven, i betänkandet inta­

gen utredning även kommit till synes den uppfattningen, att vissa bety­

delsefulla faktorer i kalkylen numera borde revideras och att den pris­

sättning, som ägt rum, resulterat i ett för högt pris. Att så vore förhål­

landet, hade också vunnit bekräftelse i en av den danske experten ingen­

jör Obel-Jörgensen för de sakkunnigas räkning verkställd, jämväl i be­

tänkandet intagen utredning. För att erhålla en överblick av bränne-

riernas genomsnittliga tillverkningskostnad för brännvinet hade ingen­

jör Obel-Jörgensen utfört kalkyler för sex brännerier av genomsnittlig

storlek, vilka arbetade med medelstora spritutbyten, avseende deras till­

verkning kampanjen 1932/1933. Med det potatispris, som då tillämpats,

skulle brännvinspriset lia utgjort, i stället för det fastställda av 29 öre

per liter å 50 procent, allenast 24.4 öre. Ingenjör Obel-Jörgensen hade

ansett överenskommelsen mellan spritcentralen och bränneriidkare­

föreningen åsyfta att tillförsäkra potatisodlarna ett skäligt pris

för potatisen, samtidigt med att brännerierna finge tillgodogöra

sig en förräntning av 8 procent å det i bränneriet nedlagda kapitalet.

Däremot vore det knappast meningen, att tillverkarna utöver denna för­

räntning skulle kunna tillgodogöra sig överskott. Detta överskott hade

i fråga om de undersökta brännerierna för nämnda tillverkningsår vane-

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tatisbr tinner ier na (sid. 70 o. f.). Efter redogörelse för den verkställda ut­

redningen anföra de sakkunniga:

Av undersökningarna hade bestyrkts, att de svenska potatisbrännerier-

na i tekniska och vissa andra avseenden i stort sett icke kunde anses upp­

fylla de fordringar, som med nutida utveckling borde ställas på en ratio­

nellt skött bränneridrift. I stor utsträckning vore brännerierna hållna i

ett otillfredsställande skick, och tillverkningen bedreves i många fall un­

der förhållanden, som utvisade efterblivenhet i tekniskt hänseende. Här­

igenom ernåddes icke det elfektiva utnyttjande av de använda råämnena,

som eljest kunde vara fallet, och förhållandet återverkade även på den

framställda spritens beskaffenhet med avseende å alkoholstyrkan. Sjiilva

driften ställde sig därjämte ekonomiskt ofördelaktigare än med använ­

dande av rationella tillverkningsmetoder. Örn behovet av en ändring i

nu anmärkta hänseenden syntes delade meningar icke råda. Önskemål om

en modernisering av brännerihanteringen bade även framhållits av jord­

bruksnäringens målsmän i bränneridistrikten.

Orsakerna till denna otillfredsställande utveckling syntes väsentligen

böra ses mot bakgrunden av vissa förhållanden inom brännerihanteringen

på senare tid. De försämrade avsättningsmöjligheterna hade för utövarna

av brännerihanteringen medfört en viss osäkerhet, som i sin mån varit

ägnad att avhålla elem från att nedlägga kostnader för bränneriernas

iståndsättande samt modernisering av driften. Men därtill bomme, att till­

verkarna genom höga brännvinspriser tillförsäkrats goda vinstmöjligheter

av sina brännerier i det skick de befunnit sig. Tillverkarna i potatisbrän-

nerierna hade alltså ingalunda varit av förhållandena pressade — såsom

inom industri i allmänhet — att tillvarataga alla till buds stående tekniska

möjligheter för att göra sin fabrikation vinstgivande, utan ett visst stilla­

stående i brännerihanteringens tekniska utveckling hade otvivelaktigt

blivit följden.

I samband med frågan örn en rationalisering av potatisbrännvinstill­

verkningen hade ifrågasatts, huruvida icke en koncentration av potatis-

brännerierna till ett färre antal stora brännerier borde komma till stånd,

för att därmed de fördelar i ekonomiskt hänseende, som industriell drift i

stor skala erbjöde, skulle kunna utnyttjas. Av de utredningar, som här­

utinnan verkställts, framginge emellertid, att de kostnader, som vore för­

bundna med en dylik, i ett sammanhang genomförd koncentration, bleve

högst betydande. Utan att ha närmare prövat ifrågavarande kostnadskal­

kyler, än mindre tagit ståndpunkt till spörsmålet örn inlösen av de ned­

lagda brännerierna hade de sakkunniga likväl funnit en på angivet sätt

enhetligt företagen koncentration av potatisbrännerierna medföra så be­

tydande ekonomiska konsekvenser, att de sakkunniga redan av denna an

ledning icke funnit det tillrådligt, att initiativ från statsmakternas sida

toges till vidtagande på det ena eller andra sättet av en dylik åtgärd.

Härtill bomme de vägande betänkligheter, som uttalats av sakkunskapen

inom jordbruksnäringen med hänsyn till det försvårande av avsättningen

av potatis för bränneriändamål och de minskade möjligheter till drankens

utnyttjande, som en centralisering av brännerihanteringen måste med­

föra.

Även örn en enhetlig koncentration av brännerierna sålunda icke klin

nät av de sakkunniga förordas, syntes möjligheter likväl förefinnas att

successivt ernå en viss rationalisering av bränneridriften. Vid genom­

förandet av de sakkunnigas förslag borde intresset hos tillverkaren att

30

behövliga maltet. Undantag härifrån anses dock kunna medgivas för an­

vändande av skadad spannmål, slösäd o. dyl.

Slutligen ingå de sakkunniga, i vad rör potatisbrännerierna, på den i

riksdagens ena skrivelse särskilt upptagna frågan örn de åtgärder, som

böra vidtagas för att avsättningsmöjligheterna för fabrikspotatis till brän-

nerierna skola bliva jämnare fördelade mellan odlarna än för närvaran

de. Härutinnan anföra de sakkunniga:

Vad beträffade möjligheterna att sörja för lika rätt till avsättning av

bränneripotatis för utomstående odlare som för bränneriägarna syntes,

såvitt de sakkunniga kunnat finna, enda utvägen vara, att de enskilda

brännerierna ersattes av koncentrerad stordrift. Tanken på ett enhetligt

införande av en sådan hade de sakkunniga funnit sig böra avvisa. De

sakkunniga hyste emellertid den uppfattningen, att därest potatisbränn­

vinet i fortsättningen bleve föremål för en på riktigt sätt avvägd prissätt­

ning, motsättningarna mellan utomstående potatisodlare och bränneri­

ägarna komme att minskas. Därjämte borde enligt de sakkunnigas me­

ning den eventuella tillkomsten av ett eller ett par stora brännerier, till­

höriga spritcentralen, innebära möjligheter till en icke obetydlig avsätt­

ning av fabrikspotatis från andra odlare än sådana, som vore bränneri-

intressenter. Vad frågan örn potatispriset beträffade, borde som nämnts

inrättandet av nyssberörda stora brännerier medföra ökad möjlighet för

spritcentralen att utöva kontroll å priset för bränneripotatis. De sakkun­

niga ville slutligen erinra, att därest de vid 1933 års riksdag beslutade åt­

gärderna rörande ordnandet av tillverknings- och avsättningsförhållande-

na inom potatismjölsindustrien ledde till avsett resultat, härigenom även

syntes erhållas en viss utgångspunkt för bedömande av det skäliga pota­

tispris, efter vilket brännvinspriset skulle beräknas. Under giltighetsti­

den för sagda reglering, d. v. s. intill den 1 juli 1935, hade statens potatis-

mjölsnämnd enligt den för nämnden av Kungl. Majit den 15 augusti 1933

utfärdade instruktionen (nr 515) bland annat att med uppmärksamhet följa

utvecklingen å marknaden för fabrikspotatis. De erfarenheter, som där­

vid närmast med avseende å potatismjölstillverkningen inhämtades rö­

rande avsättningen av fabrikspotatis, syntes kunna tillgodogöras även

beträffande den för brännvinstillverkningen erforderliga potatisen.

Av det föregående framgår, att spritcentralen enligt de sakkunnigas

förslag icke utan Kungl. Maj:ts av särskilda förhållanden föranledda till­

stånd skulle få inköpa sulfitsprit för förtäringsändamål. Såsom de sak­

kunniga anföra, skulle det däremot stå spritcentralen fritt att inköpa så­

dan sprit för försäljning av skattelagd sprit för vetenskapliga och tek­

niska m. fl. ändamål. För de ändamål, från vilka sulfitspriten sålunda

skulle utestängas, har under det sistförflutna året av spritcentralen sålts

omkring 1.8 miljon liter av normalstyrka och under de närmast föregå­

ende två åren genomsnittligen omkring 1.5 miljon liter. Med hänsyn bland

annat till dessa förhållanden framhålla de sakkunniga såsom en bestämd

förutsättning för förslaget i fråga örn potatisspriten, att åtgärder vidtagas

i syfte att bereda sulfitspriten en tryggad avsättning under förhållanden,

som vore ägnade att icke allenast bibehålla sulfitspritindustrien i sin nu­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 232.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Efter en redogörelse för vad härutinnan anförts ävensom för 1931 års

skogssakkunnigas uttalande i frågan anföra de sakkunniga bland annat:

Landets försörjning i större eller mindre grad med inhemskt motor­

bränsle vore ett spörsmål, som ur liera synpunkter vore av synnerlig vikt.

Bensinimporten år 1932 hade utgjort ej mindre än 454 miljoner liter och

värdet av hela mineraloljeimporten samma år hade uppgått till 67 V» mil­

joner kronor. Det vore uppenbart, att en import av denna storleksordning

måste verka i hög grad tyngande på vår handelsbalans gent emot utlandet.

De nationalekonomiska konsekvenserna av beroendet av den utländska

brännoljeimporten komme att göra sig än kännbarare, därest förhållandena

å oljemarknaden skulle medlöra prisförhöjningar. Vidare förefunnes, så

länge brännoljebehovet helt skulle tillgodoses genom import, risker för

att i händelse av en avspärrning av landet brist på brännoljor skulle upp­

stå, vilket vöre ägnat att medföra allvarliga verkningar. Visserligen

kunde i sådant fall även tillgången på sulfitsprit antagas bliva begränsad

på grund av minskad eller upphörd export av suliitmassa och därav föl­

jande avsaknad av sulfitlut, men därest förhoppningarna örn en motor­

sprittillverkning genom direkt försockring av trä infriades, skulle inhemsk

motorsprit likväl vara möjlig att frambringa. Därjämte innebure ersät­

tande av en kvantitet utländskt motorbränsle med inhemsk vara, att svensk

företagsamhet och arbetskraft toges i anspråk. Såsom av 1931 års skogs-

sakkunniga framhållits, gällde detta i icke ringa grad, därest motorsprit­

tillverkning av träsocker komme till stånd.

Under de senaste åren hade statsmakterna i åtskilliga främmande län­

der genom lagstiftningsåtgärder sökt bereda en allmännare användning

av sprit såsom motorbränsle. Den i vårt land tillämpade anordningen för

främjande av motorspritens användning, nämligen medgivande av tem­

porär befrielse från den särskilda skatten å motorsprit, ansåge de sakkun­

niga icke utgöra en rationell lösning av frågan örn stödåtgärd i sagda

syfte. Såsom förut nämnts hade sulfitspritindustrien för närvarande un­

der skyddet av gällande alkohollagstiftning kunnat bereda sig erforderlig

kompensation genom att uttaga högre pris å sprit, som försåldes såsom

teknisk sprit och för reningsändamål. Denna anordning vore otillfreds­

ställande och kunde icke medföra utveckling av motorspritindustrien. Å

andra sidan måste det framstå såsom föga rationellt, att staten av hän­

syn till produktionen av ett visst slag av motorbränsle icke skulle kunna

i avsedd utsträckning utnyttja den genomförda beskattningen å motor­

bränslen. De sakkunniga ansåge därför, att stödåtgärderna till förmån

för motorspriten borde frigöras från nämnda beskattning och i stället gi­

vas formen av lagstadgad skyldighet för importör eller tillverkare av ben­

sin att enligt särskilda bestämmelser inblanda sprit i bensin. Hela pro­

duktionen av motoralkohol skulle för ändamålet övertagas av bensiniir-

morna i förhållande till storleken av deras import respektive tillverkning,

och tillverkarna av motoralkoholen skulle tillförsäkras ett pris för varan,

som svarade mot framställningskostnaden jämte skälig handelsvinst. Det

organ, som skulle förmedla bensinfirmornas övertagande av all tillverkad

motoralkohol, skulle enligt de sakkunnigas förslag bliva spritcentralen1.

Enligt uppgift av de sakkunniga beräknas tillverkningskapaciteten hos

de nuvarande suliitspritfabrikerna till omkring 40 miljoner liter av nor-

1 Såsom senare nämnes föreslå nämligen de sakkunniga en koncentration av all parti­

handel med sprit till spritcentralen.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

av den tillverkade motoralkoholen och sålunda i viss utsträckning på upp­

drag av spritcentralen även förmedla hensinfirmornas övertagande av

nämnda vara. Den nu antydda formen för avtalsuppgörelsen borde emel­

lertid enligt de sakkunnigas mening icke utgöra hinder för att spritcentra­

len skulle kunna träffa avtal även med enskild sulfitspritfabrikant, som

till äventyrs icke tillhörde den eventuella organisationen inom sulfitsprit-

industrien.

Leveranserna av sulfitsprit till tekniska ändamål (skattefri sprit) anse

de sakkunniga icke höra inbegripas i det för längre tid gällande avtalet.

Det framhålles emellertid, att avtalet bör givas sådan innebörd att till­

gång finnes till sulfitsprit för nämnda ändamål till skäligt pris; detta pris

förutsättes skola fastställas antingen genom överenskommelse mellan kö­

pare och säljare eller av den förut berörda prisnämnden. För leveran­

serna av motoralkohol anses i avtalet böra sättas ett maximum å 40 miljo­

ner liter (99.5 procent).

De sakkunniga erinra, att den föreslagna anordningen under nuvarande

förhållanden måste föra med sig en icke obetydligt ökad kostnad för kon­

sumenterna av motorbränsle. Då produktionskostnaden framdeles skulle

utgöra grunden för prissättningen å all sprit, kunde det nuvarande pri­

set å motorsprit, 24 öre per liter, icke bibehållas. Tillverkningskostnaden

för sulfitsprit hade senast av prissättningsnämnden för skattefri sprit

beräknats till 27.75 öre per liter å 95 procent. Två av de sakkunniga hade

beräknat, att vid en modern och välbelägen fabrik tillverkningskostna­

den under gynnsamma förhållanden kunde stanna vid 25 öre per liter

å 95 procent. Till detta belopp skulle emellertid komma kostnaderna för

koncentrering av spriten till motoralkohol samt för denaturering, vilka

kostnader av sulfitspritindustrien angivits till respektive 3.6 öre och l.i

öre. Den sammanlagda framställningskostnaden för motoralkohol skulle

med denna beräkning utgöra 29.7 öre per liter vid fabrik. Örn man med.

hänsynstagande till den handelsvinst, varav sulfitsprittillverkare antages

komma i åtnjutande, rent överslagsvis skulle angiva priset å motoralko­

holen till 32 öre per liter och motsvarande pris å bensin antages vara 9

öre, skulle alltså föreligga en skillnad av 23 öre. För den beräknade maxi-

miproduktionen av motoralkohol å 40 miljoner liter skulle alltså merkost­

naden för motorsprit i jämförelse med bensin utgöra cirka 9 miljoner kro­

nor. Denna merkostnad skulle bensinfirmorna dock icke kunna uttaga

enbart vid försäljningen av lättbentyl, då denna vara därigenom skulle

bliva för dyr, utan kostnaden finge sannolikt fördelas å försäljningen i

sin helhet. Emellertid borde uppmärksammas, att ett visst högre pris

under alla förhållanden vore motiverat för spritmotorbränslet, enär till­

satsen av motoralkohol till bensinen medförde, att blandningen erhölle

vissa värdefulla egenskaper såsom motorbränsle och därför bleve av högre

kvalitet än enbart bensin.

De sakkunniga anföra vidare, att därest statsmakterna icke skulle för­

länga nu gällande skattefrihet för motorspriten, syntes erläggandet av

36

ning såsom industrialkohol eller motorsprit. De sakkunniga ville för sin

del härtill foga den anmärkningen, att av betydelse i sistnämnda hänseende

skulle bliva borttagande av melasstullen -— för närvarande 5 öre per kilo­

gram — varom yrkande bland annat av lantbruksstyrelsen gjorts vid

några tillfällen under senare år. Frågan örn melasstullens bibehållande

borde enligt de sakkunnigas mening göras till föremål för en ingående

prövning.

Vid nu anförda förhållanden ansåge de sakkunniga, att hittillsvarande

begränsning i jästbrännvinstillverkningen icke borde bibehållas utan syn­

tes det principiellt riktiga vara, att jästfabrikerna gåves full frihet med

avseende å sagda tillverkning. Därest så befunnes med hänsyn till avsätt-

ningsförhållandena ekonomiskt möjligt, borde denna tillverkning sålunda

kunna avse vilka kvantiteter som helst. De områden, som komme att stå

öppna för avsättning av jästspriten, bleve i enlighet med de sakkunnigas

förslag försäljning såsom teknisk sprit samt motorsprit och för export.

De priser, som jästfabrikanterna kunde beräkna erhålla för sprit för nu

angivna ändamål, komme emellertid otvivelaktigt att bliva väsentligt lägre

än det pris, de hittills vid försäljning av spriten till förtäringsändamål

kunnat betinga sig.

Den starka ställning, som jästindustrien kommit att intaga i vårt land,

hade till icke oväsentlig del tillskrivits det förhållandet, att tillstånd att

tillverka brännvin icke medgivits för nyanlagd jästfabrik. En sådan

skulle alltså bliva nödsakad att arbeta under sämre ekonomiska betingel­

ser än de befintliga jästfabrikerna. Härigenom hade dessa utan särskilt

berättigande erhållit en viss monopolställning. Då jästspriten icke längre

skulle komma till användning för tillverkning av förtäringssprit, syntes

vid tillämpning av 3 § i brännvinstillverkningsförordningen giltig anled­

ning i allmänhet icke kunna föreligga att förvägra ny jästfabrikant rätt

att tillverka brännvin.

I det betänkande av bevillningsutskottet, som låg till grund för före-

nämnda riksdagsskrivelse angående avsättningsförhållandena för inhemsk

sprit, ifrågasattes förbud mot tillverkning av melass- och belbrännvin. Så­

dant förbud har även eljest vid skilda tillfällen varit på tal. Såsom

nämnts ha de förut förefintliga tre betbrännerierna under år 1933 inlösts

av bränneriidkareföreningen samt förbundit sig att upphöra med verksam­

heten. I avvaktan på definitiva beslut härom bemyndigade 1933 års riks­

dag Kungl. Majit att, därest så prövades nödigt, meddela förbud mot till­

verkning av brännvin av sockerbetor under tillverkningsåret 1933/1934. De

sakkunniga anföra, att enär det kunde tänkas att annat nuvarande brän­

neri eiler ock för ändamålet nyinrättat bränneri avsåge att upptaga till­

verkning av betbrännvin, spörsmålet örn förbud mot sådant brännvin allt­

jämt ägde sin principiella betydelse.

De sakkunniga anföra vidare angående bet- och melassbrännvinet bland

annat:

Då tanken på ett förbud mot tillverkning av betbrännvin och melass­

brännvin närmast torde ha framkommit för att möjliggöra en ökad till­

verkning av potatisbrännvin, syntes, med den ställning de sakkunniga

förordat för potatisbrännvinet, ett dylikt förbud ur nämnda synpunkt icke

vara av något intresse. Icke heller kunde bet- och melassbrännvinets

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

ungefär hälften. Potatispriset i brännvinskalkylen hade den förra kam­

panjen varit 3 kronor 10 öre per hektoliter och den senare 3 kronor, alltså

praktiskt taget lika. Enligt de sakkunnigas mening horde i allmänhet

till grund för prissättningen läggas tillverkningskostnaden vid ett modernt

bränneri med rationellt bedriven tillverkning, varigenom en skälig regle­

ring av brännvinstillverkarnas vinstförhållanden kan ernås. Någon an­

ledning att för fastställande av priset å jästbrännvin, melassbrännvin och

hetbrännvin taga potatisbrännvinspriset till utgångspunkt borde enligt

de sakkunnigas förslag så mycket mindre vara för handen, som använd­

ningen av dessa slag av brännvin i fortsättningen komme att sammanfalla

med sulfitspritens. I prishänseende borde de alltså närmast jämställas

med sistnämnda spritsort.

De sakkunniga förutsätta, att även priset å sistberörda tre slag av sprit

bestämmes genom överenskommelse eller, där så ej kan ske, av berörda

prisnämnd. I detta sammanhang yttra de sakkunniga, att örn och i vad

mån dessa slag av sprit — vilka komme att vinna avsättning allenast så­

som teknisk sprit och motorsprit — skulle ifrågakomma till leverans till

av nämnden åsatt pris, självfallet finge prövas av spritcentralen och att

frågan härom framför allt bleve beroende på, huruvida inköpsbehovet och

det angivna priset kunde motivera inköp av spriten till berörda ändamål.

Såsom redan antytts föreslå de sakkunniga jämväl, att spritcentralen

skall övertaga de partihandelsrättigheter för annan skattefri sprit än mo­

torsprit, som nu — intill den 1 oktober 1934 — innehaves av Aktiebolaget

Skattefri sprit samt att spritcentralen dessutom skall bliva ensam parti­

handlare med motorsprit, vilket slag av sprit nu må säljas utan förmed­

ling av oktrojerad partihandlare. Härom anföra de sakkunniga:

Redan den omständigheten, att staten numera till sitt förfogande hade

ett under dess kontroll stående och i ekonomiska och tekniska avseen­

den kvalificerat monopolorgan på sprithandelns område, kunde utgöra

ett skäl för övervägande att till detta monopolföretag lägga även handeln

med den skattefria spriten. Ett sådant sammanförande av all partihan­

del med sprit funne de sakkunniga utgöra en fullt rationell anordning,

ägnad att säkerställa det allmännas intressen på detta område och inne­

bärande en förenkling i det nuvarande systemet med två vid varandras

sida ställda partihandelsorgan. Det nuvarande systemet hade otvivelak­

tigt medfört en dubbelorganisation samt i vissa fall en onödig omgång.

Exempelvis kunde nämnas, att partihandlaren med skattefri sprit för

närvarande hade att hos spritcentralen inköpa vissa slag av sprit för sin

försäljning. I varje fall läte det sig svårligen tänkas, att något visst

spritindustriintresse, såsom nu vore fallet, i fortsättningen skulle kunna

anförtros utövandet av rätten till partihandel med skattefri sprit, enär

enligt de sakkunnigas förslag produktionen från flera kategorier av bränn­

vinstillverkare vore avsedd att kunna vinna avsättning såsom skattefri

sprit. Härav följde, att ombyte av partihandlare i detta sammanhang un­

der alla förhållanden sannolikt komme till stånd. Framför allt funne

emellertid de sakkunniga en centralisering av upphandlingen av all till­

verkad sprit bliva erforderlig för att ernå enhetlig behandling av pris­

sättnings- och upphandlingsfrågorna samt för att hos ett gemensamt or­

40

mera erhållit, anses det icke vara behövligt eller lämpligt, att Kungl.

Majit utöver ordföranden även förordnar två ledamöter av nämnden, enär

det allmännas intressen synts få anses tillgodosedda genom bolagets

representanter. Då vardera parten skulle utse två representanter, skulle

härigenom antalet ledamöter i nämnden reduceras till fem, och nämnden

skulle därmed erhålla enahanda sammansättning, som i 13 § i förordnin­

gen den 15 december 1914 angående statsmonopol å tobakstillverkningen

i riket föreskrivits rörande den nämnd, som har att bestämma priset å

inom riket odlad tobak, avsedd att levereras till aktiebolaget Svenska to-

baksmonopolet. Beredande av tillgång för nämnden till erforderlig spe­

ciell sakkunskap å området har synts lämpligen böra ske genom tillkal­

lande av experter.

De vid betänkandet fogade förslagen till förordningar örn ändrad ly­

delse i vissa delar av brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycksför-

säljningsförordningen och 1918 års förordning örn handel med skattefri

sprit innefatta i huvudsak endast sådana ändringar, som i det föregående

äro omnämnda eller som föranledas av förslaget örn ett gemensamt parti­

handelsbolag. Dock må erinras, att den nu gällande begränsningen i till-

verkningsrätten för andra brännerier än jäst- och sulfitbrännerier till

manaderna oktober—maj föreslås borttagen. Såsom motivering härför

anföres, att denna tidsbegränsning på grund av nu gällande inskränk­

ningar i förfoganderätten över tillverkat brännvin numera saknade bety­

delse för sitt ursprungliga syfte; i varje fall funne de sakkunniga, att en

sådan begränsning skulle verka omotiverat hinderlig för melassbränne-

riernas vidkommande.

Sedan de sakkunniga erinrat, att spritcentralens övertagande av parti­

handeln med skattefri sprit även förutsatte mindre ändringar dels i bo­

lagsordningen för bolaget, dels i gällande avtal med staten angående upp­

låtande åt bolaget av rätt att idka partihandel med rusdrycker, dels ock

i den av Kungl. Majit utfärdade instruktionen för bolagets direktörsråd,

anföra de sakkunniga slutligen, att vad beträffade genomförandet av de i

betänkandet föreslagna reglerande åtgärderna angående tillverkningen

och avsättningen av brännvin med därvid angivna villkor och synpunk­

ter, syntes, i den mån icke bestämmelser härom enligt de framlagda änd­

ringsförslagen inflöte i brännvinstillverkningsförordningen, rusdrycks-

försäljningsförordningen och förordningen angående handel med skatte­

fri sprit eller innefattades i förordningen örn användande av motorsprit

för inblandning i bensin, särskilda föreskrifter i ämnet icke behöva utfär­

das. Därest förslaget godkändes av statsmakterna, syntes de synpunkter,

åt vilka de sakkunniga i sitt betänkande givit uttryck, kunna få tjäna

såsom direktiv för spritcentralen, i vad på bolaget ankomme.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

42

undanträngande av övriga spritsorter från förtäringsområdet föreslås

vinnande av nya avsättningsområden för de senare spritsorterna genom

tvångsförsäljning av motorsprit till bensinfirmorna för inblandning i

bensinen. I syfte att garantera ökad avsättning av motorsulfitsprit —

från omkring 20 till 80 miljoner liter av normalstyrka — föreslås vidare

denna tvångsförsäljning småningom utsträckt utöver vad som med hän­

syn till berörda förhållanden erfordras. I fråga örn jäst- och melasspri-

ten föreslås ingen motsvarande kompensation utan tänkes dessa spritsor­

ters utrymme i konkurrensen bliva beroende av, huruvida de kunna för­

säljas till ett sådant pris att deras inköpande och användning jämte sulfit­

spriten kan anses ekonomiskt försvarligt.

Innan jag går att taga ståndpunkt till de särskilda förslagen skall jag

tillåta mig anföra vissa allmänna synpunkter.

Därest man kunde utgå ifrån, att den för landets behov erforderliga spri­

ten alltid borde anskaffas på billigaste sätt, skulle det utan tvivel för när­

varande vara fördelaktigast att i stället för inhemsk sprit inköpa utländsk

sådan. Av förut lämnade uppgifter framgår, att de inhemska brän-

nerierna för den råsprit, som motsvarar ett års förbrukning för alla olika

ändamål eller således omkring 55 miljoner liter av normalstyrka, nu er­

hålla sammanlagt i runt tal 10 miljoner kronor. Å världsmarknaden kan

för närvarande erhållas rektificerad sprit till ett pris fritt svensk hamn,

som — omräknat i råsprit — för hela nämnda kvantitet torde röra sig om­

kring ett belopp av 5 miljoner kronor, frånsett tull. Till belysning av dessa

siffror kan erinras, att även med en utökning av den inhemska potatis­

bränningen i enlighet med de sakkunnigas förslag priset å potatisodlarnas

sammanlagda leveranser av fabrikspotatis till brännerierna icke skulle

uppgå till mera än 3 å 4 miljoner kronor. Det låga priset å utländsk

sprit förklaras emellertid av, att det är fråga örn från skilda länder här­

rörande produktionsöverskott, som utbjudes på marknaden till priser som

säkerligen i allmänhet icke motsvara de verkliga produktionskostnaderna.

Det sålunda skapade prisläget är uppenbarligen mycket oberäkneligt och

underkastat hastiga växlingar. Även under mera lugna ekonomiska för­

hållanden skulle goda skäl kunna anföras mot tanken att låta den inhem­

ska produktionen anpassa sig efter ett dylikt världsmarknadspris, och i

nu rådande läge torde dessa skäl äga sådan styrka att det icke synes nöd­

vändigt att närmare överväga möjligheten att bygga vår spritförsörjning

på importerad vara.

Detta har heller icke från något håll allvarligt ifrågasatts. Däremot

har såväl i vissa yttranden som i den allmänna diskussionen rörande för­

delningen av den inhemska produktionen gjorts gällande, att eftersom

produktionskostnaden för potatisråsprit vore vida högre än för huvud­

delen av annan inhemsk råsprit, det icke vore ekonomiskt försvarligt att

stödja produktionen av potatissprit. För undvikande av missförstånd

vill jag redan nu framhålla, att detta säkerligen med fullt fog kan an­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

43

föras och jämväl hör tillmätas avgörande betydelse i fråga örn användnin­

gen av potatissprit såsom motorsprit eller annan teknisk sprit men att

synpunkten i allt fall icke har samina berättigande i fråga örn använd­

ningen för förtäringsändamål. Enligt vad från spritcentralen lämnade

uppgifter utvisa äro nämligen kostnaderna för råspritens förvandlande

till färdig vara, avsedd för förtäringsändamål, så mycket större för sul­

fitspriten än för potatisspriten att detta till en ej ringa del uppväger skill­

naden mellan produktionskostnaderna för de olika slagen av råsprit. Här­

till kommer att potatisspriten sedan gammalt använts och alltjämt är den

sprit som huvudsakligen efterfrågas för förtäringsändamål samt att möj­

ligheten tili en obetydlig prissänkning för konsumenterna icke å detta

område lärer böra tillmätas någon nämnvärd betydelse, därest ur

andra synpunkter potatisbränningens bibehållande anses önskvärt.

Den plan för tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit, som

jag i det följande skall framlägga, innebär i många avseenden betydande

ingrepp i fri konkurrens och enskild näringsverksamhet. Detta är emel­

lertid i fråga örn dessa näringsgrenar ingenting nytt. Det faktiska mono­

pol för vissa enskilda, som i fråga örn sprittillverkningen i stor utsträck­

ning kan anses föreligga, har redan förut medfört ett reglerande ingri­

pande, och vid den ytterligare utformning av monopolrättigheterna, som

nu föreslås, är det endast naturligt, att en genomgripande kontroll från

det allmännas sida åvägabringas.

Enligt min mening ha avsättningsförhållandena för potatisspriten un­

der de sista åren utvecklat sig på ett sådant sätt att ett ingripande från

statsmakternas sida för näringens stödjande nu synes vara av behovet på­

kallat. Under tioårsperioden före världskriget uppgick potatisbränneri-

ernas genomsnittliga årstillverkning till omkring 30 miljoner liter av nor­

malstyrka, under det att brännerierna under de sista sju tillverkningsåren

i genomsnitt kunnat sälja endast omkring 21 miljoner normalliter. Än

mera betyder emellertid, att spritcentralens inköp under sistlidet tillverk­

ningsår — 22 miljoner liter — samt det avtalade inköpet under löpande

tillverkningsår — 19.4 miljoner liter — i verkligheten avsevärt överstigit

behovet, i följd varav inköpen av potatissprit under de närmast följande

åren kunna väntas bliva väsentligt lägre, därest icke antingen inköpen av

andra spritsorter starkt begränsas eller ock spritcentralens lager skola

ytterligare ökas. En av mig i det föregående omnämnd tablå 1 torde utvisa,

att därest spritcentralen årligen skulle inköpa jäst-, melass- och sulfitsprit

till samma mängd som sistlidet tillverkningsår, således omkring 10.7 mil­

joner liter av normalstyrka, och därest spritcentralens försäljning av in­

hemsk sprit icke komme att uppgå till större kvantiteter än under år 1933,

således omkring 26.2 miljoner normalliter, bolagets årliga inköpsbe­

hov av potatissprit icke skulle komma att röra sig örn mera än cirka 15

miljoner normalliter. Under de närmaste åren skulle på grund av de sista

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

1 Sid. 22.

44

årens lagring inköpen bliva än mindre; i detta sammanhang vill jag om­

nämna att enligt vad spritcentralen meddelat inköpsbehovet för inneva­

rande tillverkningsår icke uppgått till mera än 12 miljoner normalliter.

Vad som under nämnda omständigheter påkallar ett ingripande är en­

ligt min mening den betydelse, som odlingen av fabrikspotatis har för

jordbruksnäringen i bränneridistrikten. Denna betydelse är allmänt er­

känd och såväl de sakkunnigas utredning som de avgivna yttrandena

innehålla många vittnesbörd härom. Med denna utgångspunkt för ett in­

gripande från det allmännas sida till stödjande av potatisbränningen

framstår det emellertid såsom en förutsättning, att fördelarna av stats­

ingripandet verkligen komma potatisodlarna i gemen i ifrågavarande

landsändar till del och icke till huvudsaklig del stanna hos ett mindre an­

tal av bränneriernas delägare. Till de garantier härför, som böra skapas,

skall jag senare återkomma.

Olika former för tryggande av potatisspritens avsättning kunna själv­

fallet tänkas. Närmast till hands synes mig emellertid ligga en lösning

i den riktning, som de sakkunniga föreslagit. Dels innebär nämligen

denna en anknytning till det förhållandet, att förtäringsspriten sedan

gammalt väsentligen härrört från potatisspriten, och dels synes denna

lösning kunna antagas medföra en årlig avsättningskvantitet, som mot­

svarar skäliga anspråk från potatisbränneriernas sida. I sistnämnda hän­

seende vill jag erinra, att enligt förut lämnade uppgifter spritcentralens

försäljning av inhemsk sprit för förtäringsändamål under år 1933 upp­

gått till 21 miljoner normalliter; tages även hänsyn till den vid rening

av potatisråbrännvinet uppkommande s. k. sekunda spriten — vilken

liksom hittills skulle säljas som skattefri sprit — skulle den föreslags

na ordningen innebära ett inköpsbehov av potatisråsprit å omkring

24 miljoner normalliter. På grund av de sista årens lagring måste

visserligen inköpsbehovet under de närmaste åren bliva lägre — under

förutsättning av oförändrad konsumtion — men jag utgår ifrån, att sprit­

centralen med hänsyn till syftet med de ifrågavarande åtgärderna icke på

en gång utan först småningom nedbringar sina lager till normal nivå.

En fördel med den föreslagna ordningen synes även ligga däri, att

potatisbränneriernas avsättningsmöjligheter skulle automatiskt regleras

med hänsyn till utvecklingen på området. Ur denna synpunkt är lösnin­

gen att föredraga framför såväl föreskrifter örn bestämda kvantiteter som

sådana anordningar, vilka innebära att Kungl. Maj :t eller någon för ända­

målet tillsatt nämnd årligen skulle bestämma inköpskvantiteterna. Man

synes kunna ha anledning förvänta, att en lösning i enlighet med vad nu

förordats skulle leda till en utjämning av de meningsskiljaktigheter, som

särskilt de senaste åren framträtt mellan spritcentralen och bränneriidkare-

föreningen, då det gällt att avtala örn inköpskvantiteten.

En viss jämkning i den angivna principens innebörd anser jag emeller­

tid böra göras. Det kan nämligen med visst fog invändas, att tillräcklig

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

normalstyrka. För att även i fortsättningen möjliggöra sådan försäljning

föreslå de sakkunniga, att Kungl. Majit i för varje år bestämd utsträck­

ning skulle få medgiva undantag från huvudregeln, att potatissprit — från­

sett den sekunda spriten — icke skulle få användas för försäljning jämlikt

förordningen örn handel med skattefri sprit. Med den jämkning i de sak­

kunnigas regel rörande potatisspritens användning för förtäringsändamål,

som jag nyss föreslagit, torde emellertid få förutsättas, att spritcentralen

skall bliva skyldig att regelmässigt varje år använda åtminstone mindre

kvantiteter potatissprit, utöver den sekunda spriten, såsom skattefri

sprit, och med hänsyn härtill torde årliga medgivanden av Kungl. Majit av

nämnda innebörd icke erfordras. Någon annan regel i fråga om potatisspri­

tens användning såsom skattefri sprit synes icke behöva uppställas än att

detta icke, med mindre Kungl. Majit på grund av särskilda förhållanden

det medgiver, må ske i större omfattning än som följer av regeln att

annan sprit än potatissprit endast i utbyte mot sådan sprit må komma

till användning för förtäringsändamål.

Gentemot de sakkunnigas i det föregående återgivna uttalanden i fråga

örn prissättningen vid spritcentralens inköp av potatissprit har jag icke

något att erinra. Därest sålunda angivna principer komma till tillämp­

ning, torde härav åtminstone i viss grad komma att framtvingas en ra­

tionalisering av potatisbränneriernas nu på många håll mycket föråld­

rade driftsmetoder. I samma riktning lärer verka den större säkerhet i

fråga örn avsättningen, som förevarande förslag innebär. Såsom de sak­

kunniga framhållit bör man ock lia anledning förmoda, att bränneri-

idkareföreningen härefter mer än hittills bland medlemmarna verkar för

en ändamålsenlig anordning av driften.

De sakkunniga ha även uttalat önskemål örn sammanslagning av brän-

nerier för vinnande av bättre ekonomiskt utbyte av driften men däremot

efter gjorda undersökningar förklarat sig icke kunna förorda någon på

det allmännas initiativ företagen, enhetlig koncentration av brännerier-

na till ett färre antal. Dock ifrågasättes, huruvida icke spritcentralen

skulle äga inrätta ett eller ett par stora brännerier, därvid marginalen

utöver den nuvarande potatissprittillverkningen skulle utnyttjas. De av

de sakkunniga anförda skälen för denna anordning, vilka jag i det före­

gående återgivit, synas mig förtjäna allt beaktande. Närmare stånd­

punkt till denna fråga torde Kungl. Majit få tillfälle taga, därest ansök­

ning örn inrättande av sådana brännerier av spritcentralen göres. Jag

vill i detta sammanhang endast framhålla, att därest sådana nya brän­

nerier skola inrättas, tidpunkten härför samt bränneriernas tillverk-

ningskvantitet måhända i någon mån böra bliva beroende av, huru snabbt

spritcentralens nu befintliga lager av potatissprit kunna komma att mins­

kas.

Jag skall härefter övergå till frågan, huru de fördelar, som beredas

potatisbrännerierna, skola kunna komma potatisodlarna i gemen till

godo. önskemål örn åtgärder i sådan riktning ha i anknytning till en

48

hända kan det komma att visa sig lämpligt att förstärka nämnden med

någon person, som besitter speciell sakkunskap i fråga örn brännerihan-

teringen. Huruvida nämnden skall behöva meddela mera detaljerade eller

endast allmännare föreskrifter torde få bero på skördeförhållandena med

flera faktorer.

Brännvinstillverkningsförordningen förutsätter möjligheten av, att

även utländska råämnen, såsom majs eller utländsk potatis, kunna kom­

ma till användning i potatisbrännerierna, i det att för sådant fall stad­

gas en särskild tillverkningsavgift. Såsom nämnts anse emellertid de

sakkunniga såsom villkor för de förbättrade avsättningsförhållandena

böra gälla, att utländska råämnen ej användas. Vidare förutsättes, att

användning av spannmål i potatisbränneri i regel icke må avse större

myckenhet än som erfordras för framställning av det behövliga maltet;

undantag härifrån anses dock kunna medgivas för användande av ska­

dad spannmål, slösäd o. dyl. vid inmäskningen. För egen del kan jag i

stort sett ansluta mig till dessa uttalanden. Frågan sammanhänger tyd­

ligen med den reglering av potatisleveranserna till brännerierna, som jag

förutsatt att potatismjölsnämnden skulle handhava, och det torde böra

ankomma å nämnden att vid denna reglering även tillse, att berörda prin­

ciper för råvaruanvändningen följas. Härav kan troligen föranledas en

ej ringa ökning i potatisavverkningen, ty av allt att döma användes för

närvarande vid brännerierna i vårt land mera spannmål för maltfram­

ställningen än som är erforderligt. Enligt min mening hör som regel icke

spannmål av något slag i brännerierna användas för annat än maltfram­

ställningen.

Jag övergår nu till behandling av frågan, vilka åtgärder som böra vid­

tagas för reglering av avsättningsförhållandena för andra slag av sprit

än potatissprit.

Såsom nämnts skulle dessa andra slag av sprit enligt de sakkunnigas

förslag vara hänvisade till andra avsättningsområden än till förtärings-

ändamål och således användas för tekniskt bruk och som motorsprit. Vad

först angår sulfitspriten, som för närvarande erhåller avsättning för för-

täringsändamål till en myckenhet av uppemot 2 miljoner normalliter örn

året, tänka sig de sakkunniga att icke blott full kompensation för för­

lusten av nämnda avsättningsområde beredes utan även en avsevärt ökad

produktion säkerställes. Under det att motorsulfitsprit senaste tillverk­

ningsår försålts till en myckenhet av uppemot 10 miljoner liter å 99.5 pro­

cent, motsvarande omkring 20 miljoner liter av normalstyrka, skulle näm­

ligen genom tioårigt kontrakt med partihandelsbolaget säkerställas av­

sättningen för — efter hand som ytterligare sulfitbrännerier kunde komma

att utbyggas — upp till 40 miljoner liter motorsprit, motsvarande omkring

80 miljoner normalliter. Dessutom tänkes försäljningen till vanlig skatte­

fri sprit, som senaste året uppgått till omkring 11 miljoner liter av normal­

styrka, fortgå såsom hittills, dock enligt vad jag strax skall utveckla i

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

49

viss mån i konkurrens med jäst- ock melassprit. Avsättningen för den

ökade kvantiteten motorsprit skulle enligt de sakkunniga beredas genom

tvångsförsäljning för inblandning i bensin.

Mot ett genomförande av så vittgående åtgärder lia i de avgivna yttran­

dena anförts ganska stora betänkligheter. Särskilt bar framhållits den

ökade belastning, som härigenom skulle läggas å motortrafiken, därvid

åberopats de sakkunnigas överslagsvis gjorda beräkning att vid fullt ge­

nomförande av förslaget belastningen skulle uppgå till 9 miljoner kronor

örn året eller således, fördelat å den till omkring 450 miljoner liter upp­

gående årskonsumtionen av motorbränsle, omkring 2 öre per liter. I fråga

örn denna beräkning vill jag först påpeka, att densamma bygger på an­

tagandet att bensin och motorsprit i skattehänseende behandlas lika. Från

denna utgångspunkt har prisskillnaden vid bensinfirmornas inköp beräk­

nats till 23 öre per liter eller således för en myckenhet av 40 miljoner

Uter till omkring 9 miljoner kronor. Därest motorspriten alltjämt får

åtnjuta skattefrihet men bensinskatt utgår med 10 öre per liter, blir pris­

skillnaden 10 öre mindre per liter och således för hela nämnda kvantitet

omkring 5 miljoner kronor.

Även örn staten bidrager till prisskillnadens utjämnande genom efter­

skänkande av skatt å den dyrare varan skulle med andra ord föreligga

en prisskillnad å 13 öre per liter. Utgångspunkten är då den inom de

sakkunniga verkställda beräkningen, att tillverkningskostnaden å sulfit­

sprit vid en modern och välbelägen fabrik utgör, inklusive ränta och

amortering å anläggningskostnad, omkring 25 öre per liter å 95 procent

samt att kostnaden för koncentrering till 99.5 procent samt denaturering

uppgår till närmare 5 öre. Vidare förutsätta de sakkunniga, att vid för­

säljningen skulle utgå handelsvinst, vilken uppskattats till 2 öre, vadan

det pris, som motorsulfitspriten skulle komma att betinga, uppskattats

till 32 öre; motsvarande pris å bensin antages för närvarande vara 9 öre.

Erinras kan i detta sammanhang att prissättningsnämnden för skattefri

sprit senast angivit tillverkningskostnaden för sulfitsprit till 27 öre

per liter å 95 procent. Såsom nämnts säljes för närvarande motorsulfit­

spriten till bensinfirmorna för ett pris av 24 öre per liter å 99.5 procent

och detta pris har kunnat hållas genom att sulfitspritfabrikerna i stället

tillerkänts ett pris för den till spritcentralen och Aktiebolaget Skattefri

sprit försålda spriten, vilket avsevärt överstigit nämnda, beräknade till­

verkningskostnad.

Med allt beaktande av de ur många synpunkter behjärtansvärda strä­

vandena att erhålla ökad tillgång på inhemskt motorbränsle, synas mig

nu lämnade uppgifter och verkställd utredning giva vid handen, att pris­

skillnaden mellan inhemsk motorsprit och bensin för närvarande är så

betydande, att det knappast kan vara försvarligt att nu vidtaga åtgärder,

som skulle innebära att väsentligt ökade kvantiteter motorsprit skulle på

tvingas konsumenterna. Uteslutet är givetvis icke, att förutsättningarna

för en inhemsk produktion kunna förbättras, i vilket fall frågan bör

Bihang till riksdagens protokoll

1 sami. Nr 2.??.

4

50

Kungl. Majlis proposition nr 232.

komma under förnyad prövning. Jag tänker då också på de ännu

pågående undersökningarna rörande framställning av sprit genom direkt

försockring av trä. En sådan produktion skulle vara av större betydelse

för landet än sullitspritproduktionen eftersom den bereder sysselsättning

åt vida flera arbetare samt kan upprätthållas även vid landets avspärr­

ning i händelse av krig eller blockad.

I enlighet med vad jag nu yttrat anser jag också att tillstånd till an­

läggande av nya sulfitbrännerier tillsvidare icke bör av Kungl. Maj:t

meddelas utan att alldeles särskilda skäl föreligga. Däremot anser jag

det rimligt, att de redan anlagda sulfitspritfabrikerna beredas möjlighet

att fortsätta tillverkningen i ungefär nuvarande omfattning. En förut­

sättning för stödåtgärderna i fråga örn potatisspriten anser jag nämligen

vara, att andra berättigade intressen icke därigenom skadas. Tillverk­

ningen av sulfitsprit uppgick sistlidet tillverkningsår till den största kvan­

titeten hittills, eller 37.4 miljoner liter av normalstyrka. Tillverknings­

kapaciteten har av de sakkunniga angivits till omkring 40 miljoner nor­

malliter. Även örn man räknar med att tillverkningen efter nämnda till­

verkningsårs slut torde ha ytterligare ökats, synes man bereda sulfitsprit-

industrien full kompensation genom att tillförsäkra densamma en avsätt­

ning till olika ändamål av sammanlagt 40 miljoner normalliter per år.

Bland annat på grund därav att det sålunda icke skulle bliva fråga

örn

att anlägga nya sullitspritfabriker, synes mig anledning saknas att be­

rörda leveranskvantitet bindes genom kontrakt med sulfitspritindustrien.

Lämpligast synes mig vara att sådana anordningar träffas, att vad stats­

makterna finna böra iakttagas i fråga ^örn sulfitspritfabrikernas avsätt­

ningsmöjligheter kommer att gälla såsom direktiv för det partihandels­

bolag, som jag i likhet med de sakkunniga förutsätter skall handhava

handeln med ifrågavarande sprit. Härvidlag är uppenbarligen även av

största betydelse, vilket pris sulfitspritfabrikerna skola erhålla för spri­

ten. Liksom de sakkunniga anser jag klart, att detta pris skall bestäm­

mas efter enhetliga grunder för all denna sprit, utan att — på sätt nu sker —

hänsyn tages till den avsedda användningen för olika ändamål. Givetvis

bör detta icke hindra att olika pris bestämmes för sprit av olika kvalitet

eller beskaffenhet i övrigt. I likhet med vad som förutsatts beträffande

potatisspriten anser jag priset böra motsvara den verkliga tillverknings­

kostnaden vid ett välskött medelstort bränneri. Särskild handelsvinst bör

här lika litet som beträffande potatisspriten beräknas. Därest efter dessa

grunder överenskommelse ^örn priset icke kan träffas, bör frågan liänskjutas

till samma prisnämnd, som skulle fungera i fråga örn potatisspriten. Till

det pris, som av nämnden bestämmes, skulle partihandelsbolaget vara skyl­

digt inköpa sulfitråbrännvin eller sulfitmotorsprit upp till en myckenhet

per tiilverkningsår av 40 miljoner liter av normalstyrka. Jag förutsätter

dock att Kungl. Majit vid särskilda förhållanden, exempelvis vid svårig­

heter att eljest tillgodose behovet av sprit, skulle kunna för visst tillfälle

medgiva inköp av större kvantitet.

52

sättning härför är, att prissättningen sker efter samma grunder som i

fråga örn potatis- och sulfitsprit, d. v. s. med utgångspunkt från de verk­

liga tillverkningskostnaderna. Jag anser det dessutom rimligt, att priset

å sulfitsprit såtillvida blir normerande, att inköp av jästsprit icke bör

ske till högre pris än det för sulfitsprit av motsvarande kvalitet gällande.

Av den gjorda utredningen samt ytterligare uppgifter, som jag från jäst­

industriens sida erhållit, synes mig framgå, att en sådan restriktion icke

skulle omöjliggöra för jästindustrien att i viss omfattning fortsätta med

sprittillverkningen. Det avsedda syftet synes mig här såsom beträffande

sulfitspriten kunna lämpligast vinnas genom att partihandelsbolaget bin-

des vid sådana direktiv, att inköp av jästsprit kommer att ske i den mån

den kan erhållas till berörda pris. Då huvudsyftet även här är att möj­

liggöra den nuvarande tillverkningens fortsättande och icke att uppmuntra

till en ökad produktion, torde dock även för jästspritens del böra gälla en

kvantitativ begränsning. Bestämmandet av denna sammanhänger emel­

lertid med mitt förslag i fråga örn de brännerier, där sprit tillverkas di­

rekt ur melass.

Av kalkyler, som lämnats de sakkunniga av Svenska sockerfabriksaktie-

bolaget, framgår, att under förutsättning av ett melasspris av högst 4

öre per kilogram och en tillverkningskvantitet av omkring 2 Vi miljoner

liter av normalstyrka vid ett bränneri sprit kan framställas direkt ur

melass till ett pris, som icke torde överstiga tillverkningskostnaden

för sulfitsprit. Under de sista åren har inom landet funnits så stort

överskott å melass, att sådan i viss utsträckning sålts för export

till pris understigande 2 öre per kilogram. Med hänsyn till intresset

av att inom landet erhålla användning för melassen och att icke be­

skära de nuvarande tillverkningsmöjliglieterna, synes det mig önsk­

värt att man i fråga örn melasspriten på samma sätt som rörande

sulfit- och jästspriten vidtager åtgärder till tryggande av en viss avsätt­

ningsmöjlighet. I fråga örn priset bör dock gälla detsamma som föresla­

gits för jästspriten. En kvantitativ begränsning synes mig lämpligen böra

ske på det sättet, att den myckenhet jäst- och melassprit, som brännerier-

na under förutsättning av att priset icke överstiger sulfitspritpriset skall

få leverera, maximeras till sammanlagt viss storlek. Under de tre sist-

förflutna tillverkningsåren har i genomsnitt per år framställts direkt ur

melass omkring 0.97 miljon liter sprit av normalstyrka och vid jästbrän-

nerierna omkring ^4.88 miljoner liter sådan sprit. Maximikvantiteten synes

med hänsyn härtill kunna sättas till 6 miljoner normalliter. Såsom en

förutsättning bör ytterligare gälla att endast inhemsk melass kommit till

användning vid tillverkningen.

Såsom nämnts framställes under innevarande tillverkningsår sprit di­

rekt ur melass endast vid två brännerier, nämligen av Svenska socker-

fabriksaktiebolaget självt vid fabrik i Arlöv samt av enskilda personer

vid fabrik i Klagshamn. Intill löpande tillverkningsår har dessutom så­

dan tillverkning bedrivits av spritcentralen vid en fabrik i Hälsingborg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

54

sätt de sakkunniga ifrågasatt skulle utan vidare giva en lösning av

denna fråga. Då jag emellertid, på skäl som jag strax skall angiva, icke

ämnar förorda att en sådan reglering för närvarande genomföres, kom­

mer jag i stället att föreslå, att Kungl. Majit hos riksdagen begär nytt

bemyndigande att vid behov meddela bestämmelser örn skyldighet för

importörer och tillverkare av bensin att inköpa motorsprit. Därest så­

dant bemyndigande lämnas, har jag emellertid anledning förmoda, att

vederbörande partihandelsbolag skall kunna i godo överenskomma med

bensinimportörer och bensintillverkare örn att i proportion till deras

import och tillverkning inköpa så stora myckenheter motorsprit, som

partihandelsbolaget finner erforderligt för en jämn avsättning av den

inköpta varan. Skulle åsyftat resultat icke utan Kungl. Majits med­

verkan kunna ernås, synas mig i allt fall dessa åtgärder böra erhålla

sådan form, att förfarandet så nära som möjligt ansluter sig till vad som

vid överenskommelse i godo skulle tillämpas. Det synes sålunda icke er­

forderligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, som villkor för import av

varje parti bensin föreskriva, att motorsprit i bestämd proportion till ben­

sinmängden skall visas ha inköpts, utan det torde vara tillfyllest meddela

bestämmelser av den innebörd, att varje bensinimportör vid äventyr av

förlust av möjligheterna till vidare import skall vara skyldig att i för­

hållande till importen under viss tidsperiod inköpa viss mängd motor­

sprit enligt av Kungl. Majit bestämd inköpsprocent. Bestämmelser av

antytt innehåll torde böra upptagas i en särskild förordning, som skulle

träda i kraft den dag Kungl. Majit bestämmer.

Såsom nämnts innefattar de sakkunnigas förslag jämväl, att ett och

samma partihandelsbolag skulle handhava partihandeln med all sprit.

Sålunda förutsättes, att spritcentralen, vars oktroj jämlikt rusarycks-

försäljningsförordningen utgår med 1936 års utgång, skulle övertaga de

partihandelsrättigheter jämlikt förordningen angående handel med skat­

tefri sprit, som upplåtits åt Aktiebolaget Skattefri sprit — ett dotter­

bolag åt sulfitspritfabrikernas försäljningsorganisation Aktiebolaget

Svensk sprit med viss representation för det allmänna i styrelsen — samt

att i spritcentralens händer vidare skulle läggas partihandeln med motor­

sprit, vilken nu skötes av sulfitspritfabrikerna själva genom sistnämnda

bolag. Då Aktiebolaget Skattefri sprits oktroj utgick den 31 december

1933, uttalade de sakkunniga, att förnyad oktroj i avvaktan på förevaran­

de frågors lösning syntes böra medgivas allenast för kortare tid. I enlig­

het härmed har oktrojen förlängts allenast till den 1 oktober 1934. De

sakkunnigas förslag örn ett gemensamt partihandelsbolag bär avstyrkts

av representanterna för sulfitspritindustrien och därjämte av bland andra

kontrollstyrelsen och kommerskollegium. Huvudsynpunkten har härvid

varit, att enligt vunnen erfarenhet intresset av att bibehålla och utvidga

kundkretsen för teknisk sprit och motorsprit bäst tillgodosåges, örn ett

bolag, som direkt representerade sulfitspritproducenterna, handhade

partihandeln; nämnda intresse har ansetts icke vara väl förenligt med

Kungl. Maj.-ts proposition nr 232.

55

spritcentralens uppgifter i övrigt. Med hänsyn till att enligt de sak­

kunnigas förslag jäst- och melasspriten tänktes komma att konkurrera

med sulfitspriten beträffande försäljningen för nämnda ändamål förut­

sattes dock i ifrågavarande yttranden, att representanter för denna till­

verkning insättas i Aktiebolaget Skattefri sprits styrelse. Kontrollstyrel­

sen föreslår att bolaget så ombildas, att av Kungl. Majit utsedda ledamö­

ter erhölle majoritet i bolagets styrelse.

Enligt min mening ha de sakkunniga haft goda skäl för förslaget i den­

na del och det av mig i det föregående framlagda förslaget torde knappast

kunna på ett rationellt sätt genomföras utan att hela partihandeln med

sprit koncentreras till ett organ. Då skilda spritsorter tänkas få avsättning

såsom vanlig skattefri sprit och motorsprit, är det tydligen uteslutet,

att partihandeln härmed överlåtes åt ett bolag, där bestämmanderätten

tillkommer sulfitspritindustrien. Därest en särskild partihandlare för

denna försäljning skulle finnas, bleve det enligt min mening, såsom ock

kontrollstyrelsen föreslagit, nödvändigt att giva staten huvudinflytandet

i bolaget. Några fördelar synas emellertid knappast vara förenade med

att ha ett sådant bolag vid sidan av det av staten kontrollerade parti­

handelsbolaget jämlikt rusdrycksförsäljningsförordningen. Tvärtom sy­

nas stora fördelar vara förenade med att ha ett gemensamt partihandels­

bolag för all sprithandel. Härigenom möjliggöres att enhetliga grun­

der för prissättningen kunna tillämpas vid inköp av all sprit, så att

priset för samma slags vara icke bestämmes olika efter den avsedda an­

vändningen för olika ändamål. Användningssättet skulle därefter uteslu­

tande bero på spritcentralen, som skulle lia möjlighet att under vissa för­

utsättningar använda vilken som helst av de ifrågavarande spritsorterna

till vilket som helst av de förevarande fyra avsättningsområdena: för för-

täringsändamål, såsom skattelagd och skattefri teknisk sprit eller såsom

motorsprit. Att de olika brännerierna sålunda icke få något intresse av,

huruvida spriten går till det ena eller andra ändamålet, synes mig en­

dast önskvärt och ägnat att mildra de nu framträdande motsättning­

arna mellan olika tillverkare. Att varan skulle fördyras eller konsumen­

ternas intressen bliva i något annat avseende sämre tillgodosedda vid

sprithandelns koncentration till spritcentralen än vid dess uppdelning å

två partihandelsbolag, synes mig erfarenheten icke giva någon anledning

förmoda. Snarare torde motsatsen kunna antagas. Och i vad rör intres­

set av att erhålla nya avsättningsområden för den inhemska spriten, vilket

självfallet även bör vinna beaktande, ser jag knappast något skäl, varför

icke detta intresse skulle kunna tillgodoses av spritcentralens ledning

samt personalen vid en för denna försäljning inrättad särskild avdelning

inom bolaget lika väl som av ett fristående, av staten kontrollerat parti­

handelsbolag. Givetvis är det dock av betydelse att hittills gjorda erfa­

renheter härvid tillgodogöras. Såväl av detta skäl som mod hänsyn till

personalens intressen förutsätter jag därför, att nämnda avdelning vid

spritcentralen såvitt möjligt kommer att rekryteras av personal från Ak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

56

tiebolaget Skattefri sprit och Aktiebolaget Svensk sprit. Dessa båda bolag

ha för närvarande gemensam kontorspersonal och man synes böra räkna

med att denna i följd av förstnämnda bolags upphörande i stort sett kom­

mer att uppdelas mellan sistnämnda bolag och spritcentralen. Vid ett

Aktiebolaget Svensk sprits nederlag i Stockholm finnes dessutom för

själva distributionen av spriten anställd särskild personal. Jag förut­

sätter att spritcentralen såvitt det låter sig göra söker tillgodose även

denna personals berättigade intressen. Därest den föreslagna koncentra­

tionen härvidlag skulle nödvändiggöra indragningar, anser jag för min

del rimligt, att spritcentralen genom beviljande av avskedsersättningar

e. dyl. söker såvitt möjligt mildra verkningarna härav.

I detta sammanhang vill jag erinra, att därest — såsom jag sålunda för­

ordar — spritcentralen skall övertaga hela denna partihandel, detta tydli­

gen icke utesluter att spritcentralen kan överenskomma med de bränne-

rier, som komma att tillverka sprit för skattefria ändamål, att i större

eller mindre omfattning medverka vid distributionen av spriten i anslut­

ning till vad nu sker. Överhuvud bör naturligtvis tillses, att varan icke

göres på något sätt mera svårtillgänglig för konsumenterna än enligt

nuvarande ordning. Vissa härmed sammanhängande frågor skall jag be­

handla i en senare avdelning.

I det föregående har redan antytts, att jag i likhet med de sakkunniga

anser spritcentralens inköpspriser å sprit av alla slag böra bestämmas av

en och samma prisnämnd, för den händelse överenskommelse örn priset

icke kan träffas. Såsom nämnts finnes nu en sådan nämnd för prissätt­

ning vid försäljningar till spritcentralen, vilken nämnd består av tre av

Kungl. Majit utsedda ledamöter samt två ledamöter för vardera parten.

I olikhet med de sakkunniga anser jag skäl saknas att minska de av

Kungl. Majit utsedda ledamöternas antal. Jag vill erinra, att särskilt

med hänsyn till mitt förslag örn skyldighet i vissa fall för spritcentralen

att inköpa sprit intill angivna kvantiteter en synnerligen maktpåliggande

och viktig uppgift framdeles skulle komma att vila å denna nämnd. I

likhet med de sakkunniga förutsätter jag, att kravet på tillgång till fack­

kunskap beträffande olika slag av sprittillverkning tillgodoses genom av

nämnden tillkallade experter.

I fråga örn prissättningen vid spritcentralens försäljning av sprit gäl­

ler för närvarande enligt det mellan staten och bolaget träffade avtalet, att

bolaget skall tillämpa sådana prissättningsgrunder, att den konsumerande

allmänheten skyddas mot obehörig fördyring av varorna, på samma gång

som åt bolaget beredes skälig inkomst av rörelsen. I enlighet härmed lä­

rer priset å de olika varorna numera i stort sett bestämmas endast efter in­

köpspriset å råspriten med tillägg av kostnaderna för den färdiga varans

framställning samt lagrings- och förvaltningskostnader ävensom viss

handelsvinst. I viss motsättning häremot anföra de sakkunniga, att bola­

get vid sin utförsäljning bör äga att i skälig utsträckning vidtaga sådana

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

57

jämkningar i priserna, att å sprit som disponerades för förtäringsändamål

uttoges ett högre pris än å sprit för tekniska ändamål och såsom motor­

sprit samt att en motsvarande inbördes gradering även skulle kunna vid­

tagas beträffande sprit för de båda sistnämnda ändamålen. Härigenom

skulle vinnas ett förbilligande av i första band motorspriten men i andra

band även av spriten för tekniskt bruk. Dessutom förklara de sakkunniga,

att enligt deras mening spritcentralen icke borde äga uttaga handelsvinst

av sin rörelse med skattefri sprit och motorsprit utan allenast göra sig

täckt för havda kostnader för denna rörelse. För egen del finner jag den

i nämnda avtal uttalade och nu tillämpade allmänna principen böra vä­

sentligen upprätthållas även i spritcentralens utvidgade verksamhet. Med

allt beaktande av de skäl som under vissa förhållanden tala för den av

de sakkunniga anvisade utvägen, kan jag sålunda icke förorda, att bola­

get i syfte att förbilliga — eller fördyra — varor i viss användning skulle

äga att jämka de efter nämnda grund beräknade priserna allt efter det

ändamål, för vilket försäljningen sker.

Det synes mig emellertid icke möta några betänkligheter samt i viss

mån leda till åsyftat resultat, örn ett avsteg från principen göres såtill­

vida, att bolaget — såsom de sakkunniga föreslagit — vid försäljning av

motorsprit och annan skattefri sprit icke skall äga tillgodoräkna sig någon

handelsvinst utan allenast ersättning för kostnaderna för denna rörelse.

Vidare är det givetvis icke min mening, att binder skall möta för spritcen­

tralen att sätta samma pris för en och samma slags vara, avsedd för samma

användningsområde, oberoende av huruvida den särskilda varan framställts

av en dyrare eller en billigare sprit eller måhända av en blandning av

bådadera; i sådant fall bör den genomsnittliga framställningskostnaden

få vara avgörande. Sålunda synes det klart, att det icke bör inverka å

utförsäljningspriset, huruvida av spritcentralen levererad motorsprit här­

rör från sulfitbränneri eller möjligen i något fall från jäst- eller melass-

bränneri. Likaså torde priset å annan skattefri sprit, såvida det är fråga

örn exempelvis vanlig rödsprit och icke någon specialkvalitet, böra vara

enhetligt, ehuru härtill kan komma att användas icke blott sulfit-, jäst-

och melassprit utan i någon mån också — under förutsättningar som jag

förut angivit — potatissprit. Även å förtäringsområdet bör ett liknande

beräkningssätt icke vara uteslutet. Det vore sålunda enligt min mening

rimligt, därest den jämförelsevis obetydliga skillnaden i framställnings-

kostnad mellan brännvin av samma kvalitet, framställd av potatis- re­

spektive sulfitsprit, icke komme till synes vid bestämmande av priset

utan en utjämning på sätt jag förut angivit därvid ägdo rum; jag vill

påpeka att med den föreslagna nya anordningen vederbörande fabrikanter

icke skulle lia något direkt ekonomiskt intresse av, huru härvidlag för-

fares.

I det föregående bar huvudsakligen varit fråga örn den inhemska spri­

tens avsättning inom landet. Det bör dock erinras, att spritcentralen

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

58

årligen exporterar mindre kvantiteter förtäringssprit, vilka ingå i de

förut angivna uppgifterna å avsättningen för förtäringsändamål. Vidare

erinras, att de särskilda brännerierna givetvis skulle bibehållas vid rätten

att själva exportera av dem tillverkad sprit. I den mån sådan export

skulle kunna komma till stånd, bör den naturligtvis icke inverka på stor­

leken av de kvantiteter, som brännerierna skulle äga sälja till spritcen­

tralen.

Otvivelaktigt innebär det nu framlagda förslaget till reglering av av-

sättningsförhållandena för inhemsk sprit en viss belastning av motortra­

fiken, beroende därpå att motorspriten är dyrare i inköp än bensinen.

Belastningen blir emellertid vida lägre än enligt de sakkunnigas förslag.

För att icke göra denna alltför kännbar ämnar jag i detta sammanhang före­

slå att den till den 1 juli 1934 gällande skattefriheten för motorsprit förlän-

ges. Utgår man från sådan skattefrihet å motorspriten torde man, i an­

slutning till de sakkunnigas uppskattning, kunna räkna med att det pris,

som bensinfirmorna skulle få betala för motorspriten, bomme att röra sig

omkring 30 öre per liter å 99.5 procent. Motsvarande pris för bensin,

inklusive skatt, kan i överensstämmelse med de sakkunnigas beräk­

ningar uppskattas till 19 öre per liter. Genom de föreslagna åtgärder­

na kan användningen av motorsprit, som sista året uppgått till omkring

9.5 miljoner liter, antagas komma att ökas med omkring 7.5 miljoner liter,

till omkring 17 miljoner liter. Denna kvantitet skulle för bensinfirmorna

betinga en merkostnad i jämförelse med inköp av motsvarande mängd

bensin av omkring 1,870,000 kronor. Det är dock att märka, att då bensin­

firmorna redan nu inköpa omkring 9 miljoner liter motorsprit å 24 öre

per liter redan detta innebär en merkostnad jämfört med motsvarande

mängd bensin å 450,000 kronor. I förhållande till det nuvarande läget

skulle således nyordningen överslagsvis kunna beräknas medföra en mer­

kostnad för bensinfirmorna å omkring 1.4 miljon kronor. Denna merkost­

nad kommer givetvis i sista hand att drabba konsumenterna. I viss mån

torde den uppvägas av att den vid inblandning av motorsprit i bensin er­

hållna lättbentylen utgör ett värdefullare motorbränsle än bensin. Denna

fördel torde dock icke vara så framträdande, att hela merkostnaden kan

uttagas genom höjt pris å lättbentylen; säkerligen skulle vid sådan pris­

förhöjning en så stor kvantitet lättbentyl icke vinna avsättning. Kost­

naden lärer därför komma att i någon form utslås å hela motorbränsle­

konsumtionen; fördelad på detta sätt utgör den omkring 0.3 öre per liter.

Jag vill slutligen icke underlåta att påpeka, att en ökning i motor-

spritkonsumtionen med 7.5 miljoner liter givetvis måste medföra en mot­

svarande minskning i konsumtionen av bensin, för vilken utgår skatt med

10 öre per liter, och således innebär en minskning i bensinskatten med

omkring 750,000 kronor. Sammanlagt innebär användningen av beräk­

nade 17 miljoner liter motorsprit 1.7 miljoner kronor mindre bensinskatte-

uppbörd än örn endast bensin använts. Därest den i författningen stad­

Kungl. Maj:ts proposition nr 232

59

gade skatten å motorsprit med 6 öre per liter träder i kraft, medför an­

vändningen av nämnda kvantitet motorsprit däremot endast omkring

680,000 kronor mindre skatt.

Det synes lämpligt att jag härefter lämnar en sammanfattning av de

viktigaste punkterna i det förslag, för vilket jag nu redogjort. Detta kan

ske på följande sätt:

1. Spritcentralen blir partihandlare såväl enligt rusdrycksförsälj-

ningsförordningen som enligt förordningen angående handel med skatte­

fri sprit, och i sistnämnda avseende utvidgas partihandlarens verksam­

het att avse även motorsprit.

2. Vid spritcentralens inköp av inhemsk sprit bestämmes priset, där

ej överenskommelse kan träffas, av en och samma prisnämnd för alla

slag av sprit. Prissättningen grundas på framställningskostnaden i ett

välskött och medelstort bränneri av det slag, som är i fråga, och olika

pris må ej sättas på samma slag av sprit på grund av dess avsedda an­

vändning för olika ändamål.

3. Spritcentralen må icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till förtärings-

ändamål försälja annan inom riket tillverkad sprit än sådan, som fram­

ställts ur potatis och spannmål, med mindre under samma år i stort^ sett

motsvarande mängd sprit av sistnämnda slag, jämte vid rening av sådan

sprit uppkommande s. k. sekunda sprit, av bolaget användes för försälj­

ning jämlikt förordningen angående handel med skattefri sprit.

4. Sprit, som framställts ur potatis och spannmål, må icke utan Kungl.

Maj:ts tillstånd i större omfattning än som framgår av punkt 3 användas

för försäljning jämlikt där nämnda förordning.

5. Föreskrifter meddelas som möjliggöra för statlig nämnd eller myn­

dighet att reglera potatisbränneriernas användning och inköp av råämnen.

6. I den mån sprit, som tillverkats vid sulfitbränneri inom riket, erbju-

des till vederbörligen bestämt pris, skall spritcentralen verkställa inköp

av sådan sprit, dock icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd till större mycken­

het per tillverkningsår än 40 miljoner liter av normalstyrka.

7. Frånsett sprit, som inom riket tillverkats av potatis och spannmål,

må spritcentralen icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd inköpa inom riket

tillverkad sprit till högre pris än det, som vid sulfitbränneri tillverkad

sprit av motsvarande kvalitet vid samma tid betingar.

8. I den mån sprit, som inom riket tillverkats i jästbränneri eller di­

rekt ur melass, erbjudes till vederbörligen bestämt pris, som uppfyller

villkoret i punkt 7, skall spritcentralen verkställa inköp av sådan sprit,

dock med iakttagande av att bolaget icke utan Kungl. Maj:ts tillstånd må

inköpa eller självt tillverka större myckenhet jäst- eller melassprit per

tillverkningsår än sammanlagt 6 miljoner liter av normalstyrka.

9. Vid spritcentralens utförsäljning skall priset i stort sett, på sätt i

det föregående närmare angivits, beräknas efter priset på råspriten med

tillägg av kostnaderna för den färdiga varans framställning samt lag­

rings- och förvaltningskostnader ävensom skälig handelsvinst, dock att

vid bestämmande av priset för skattefri sprit icke må beräknas handels-

vinst.

10. Därest av spritcentralen inköpt sprit icke eljest kan vinna avsätt­

ning, skola bestämmelser örn skyldighet för importörer och tillverkare av

bensin att inköpa motorsprit i viss proportion till importen eller tillverk­

ningen sättas i kraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

60

Den föreslagna nya ordningen torde böra träda i kraft med början av

nästa tillverkningsår, således den 1 oktober 1934. I fråga örn sättet för

nyordningens genomförande får jag erinra, att inrättandet av ett gemen­

samt partihandelsorgan för hela sprithandeln förutsätter vissa ändringar

i bränn vinstill verkningsförordningen, rusdrycksförsäljningsförordningen

samt förordningen angående handel med skattefri sprit. I stort sett torde

härvidlag de sakkunnigas förslag kunna följas. Ur förstnämnda för­

ordning bör dessutom, såsom de sakkunniga föreslagit, borttagas de i 13

§ upptagna bestämmelserna örn begränsning av tillverkningsrätten i

lantbruksbrännerierna till viss del av året samt örn begränsning i fråga

örn brännvinstillverkningen i jästbränneri; i stället torde i 13 § kunna

intagas den förut av mig föreslagna nya bestämmelsen örn möjlighet att

meddela särskilda föreskrifter örn råvaruanvändningen. Vidare torde ur

sistnämnda båda förordningar böra uteslutas de förut omnämnda bestäm­

melserna i respektive 13 § 3 mom. och 5 §, innefattande viss reglering i

fråga örn rätten att inköpa olika slag av sprit. Jag anser nämligen att

den föreslagna nya ordningen i detta avseende såväl som beträffande

spritcentralens prispolitik och andra förut berörda frågor icke lämpligen

bör givas uttryck i författningarna utan komma till verkställighet genom

överenskommelse med spritcentralen. Min hemställan kommer i enlighet

härmed att gå ut på, att Kungl. Majit — samtidigt som efter angivna

grunder utarbetade förslag till författningar föreläggas riksdagen — an­

håller örn riksdagens bemyndigande att träffa avtal med spritcentralen

örn ordnande av avsättningsförhållandena för inom riket tillverkad sprit

i huvudsaklig överensstämmelse med av mig nu angivna riktlinjer. Själv­

fallet har jag förvissat mig örn, att spritcentralens ledning är beredd in­

gå en dylik överenskommelse.

Jag förutsätter som klart, att den i 24 § brännvinstillverkningsförord-

ningen avsedda prisnämnden redan före den 1 oktober 1934 skall kunna

besluta angående priset å olika slag av sprit, som skall försäljas efter

nämnda dag, utan att någon särskild övergångsbestämmelse härom er­

fordras.

Såsom jag redan antytt vill jag i detta sammanhang även föreslå, att

det uppskov med föreskriven skatt å motorsprit, som senast lämnats in­

till den 1 juli 1934, ytterligare förlänges. Lämpligen torde förlängningen

böra ske på tre år. Förslag härom torde böra upptagas i en särskild för­

ordning.

2. Antagande av detaljhandlare nied skattefri sprit, m. m.

Enligt förordningen om handel med skattefri sprit (4 §) må partihan­

del med annan skattefri sprit än motorsprit utövas alle­

nast av aktiebolag, som därtill erhållit tillstånd; sedan år 1924 års ingång

har sådant tillstånd innehafts av Aktiebolaget Skattefri sprit. Med

partihandel förstås (2 §) sådan handel, som bedrives till återförsäljare i

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

De sakkunniga ha i fråga om handeln med skattefri sprit icke före­

slagit andra ändringar än sådana sorn betingas därav, att det enligt rus-

drycksförsäljningsf orörd ningen antagna partihandelsbolaget skulle bliva

partihandlare även med skattefri sprit, inklusive motorsprit. Tillver­

kare av motorsprit skulle således äga försälja motorsprit liksom all an­

nan sprit allenast till partihandelsbolaget eller för export. Den vidare

försäljningen skulle ske genom av partihandelsbolaget — i stället toi­

ni! av Aktiebolaget Svensk sprit — antagna återförsäljare. Detaljhand­

lare med annan skattefri sprit skulle antagas av kontrollstyrelsen i sam­

ma ordning som nu.

I yttrandet över de sakkunnigas betänkande har kontrollstyrelsen i

denna del anfört i huvudsak följande:

Då kontrollstyrelsen hade att pröva ansökning örn rätt att driva de­

taljhandel med skattefri sprit, plägade styrelsen, för erhållande av er­

forderliga upplysningar örn, huruvida sökanden vore lämplig samt den

sökta detaljhandelsrättigheten erforderlig ur lokal synpunkt, remittera

ansökan till vederbörande systembolag och nykterhetsnämnd. Ansåge

styrelsen sig kunna antaga sökanden till detaljhandlare utfärdades där­

om bevis. Underrättelse örn antagande av detaljhandlare lämnades veder­

börande systembolag, länsstyrelse, polismyndighet, nykterhetsnämnd

samt Aktiebolaget Skattefri sprit.

Det hade för kontrollstyrelsen visat sig vara svårt att avgöra, huru­

vida i det särskilda fallet behov av detaljhandel med skattefri sprit före-

låge eller icke. I brist på erforderlig lokalkännedom måste kontrollsty­

relsen i denna fråga väsentligen stödja sig på de hörda myndigheternas

utlåtanden. Men dessa hade visat sig representera de mest skiftande

åsikter cm behovet av inrättande av nya detaljhandelsställen. Det hade

förekommit fall då behov ej ansetts föreligga, enär skattefri sprit till­

handahållits å ort, som legat på betydande avstånd från sökandens hem­

ortskommun. Men det hade också inträffat fall, då behov ansetts före­

ligga, ehuru detaljhandelsställe för skattefri sprit funnits i omedelbar

närhet av sökandens affärslokal, ja, till och med inom samma fastighet.

Ej så få systembolag och flertalet nykterhetsnämnder tillstyrkte detalj-

handelsansökan för såvitt de ansåge sökanden vara lämplig och fäste

föga eller intet avseende vid behovsprineipen. Denna princip hade där­

för av kontrollstyrelsen kunnat upprätthållas endast i sådana relativt

fåtaliga fall, då utredningen i ärendet otvetydigt visat, att behov av

sökt detaljhandelsrätt icke förelegat.

Nu relaterade förhållanden gällde väsentligen sedan från och med den

1 januari 1930 den dubbeldenaturerade skattefria spriten, den s. k. röd­

spriten, införts i allmänna handeln. Före denna tidpunkt hade tilloppet

av sökande ej varit så stort; många hade funnit den föreskrivna bokfö­

ringen vid detaljhandeln besvärlig och avstode från att föra skattefri

sprit. _ Men frigivandet av rödspriten, som finge säljas praktiskt taget

som vilken annan vara som helst, föranledde genast en avsevärd ökning

av antalet detaljhandelsrättigheter. Medan antalet detaljhandlare åren

1920—1924 hållit sig omkring 1,200 och antalet försäljningsställen om­

kring 1,300, hade den 1 januari 1933 antalet detaljhandlare ökats till 4,746

och antalet försäljningsställen till 5,780. Nu vore antalet ännu större.

Efter den 1 januari 1930 hade man allt vanligare börjat framhålla, att

rödspriten borde få tillhandahållas av var och en välkvalificerad per­

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

64

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

Departe-

ments-

chelen.

lare med skattefri sprit borde dock gälla allenast i fråga om den dubbel-

denaturerade spriten. Detaljhandlare med enkeldenaturerad sprit borde

däremot fortfarande antagas av kontrollstyrelsen.

Kontrollstyrelsen Ilar vid yttrandet fogat förslag till ändrad lydelse

av 10 § i förordningen i enlighet med vad sålunda anförts. I förslaget har

även upptagits en bestämmelse, att därest partihandelsbolaget utan

skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt försäljnings­

rätt, må kontrollstyrelsen på framställning förordna örn rättelse; över

kontrollstyrelsens beslut i sådan fråga skulle enligt förslaget klagan ej

få föras.

För egen del kan jag väsentligen ansluta mig till kontrollstyrelsens

förslag, såvitt det avser ändring i gällande bestämmelser örn antagande

av detaljhandlare med annan skattefri sprit än motorsprit. Jag anser

således att endast för den enkeldenaturerade spriten bör gälla den nu­

varande bestämmelsen, att detaljhandlare till erforderligt antal skola an­

tagas av kontrollstyrelsen, och finner ej betänkligheter möta mot att de­

taljhandlare med dubbeldenaturerad skattefri sprit antagas av parti­

handelsbolaget, utan att någon särskild prövning av behovet skulle före­

skrivas. Såsom kontrollstyrelsen ansett, bör dock i båda fallen gälla

samma anspråk å vederbörandes personliga kvalifikationer som för närva­

rande. Jag har heller intet att erinra mot att kontrollstyrelsen skulle

äga meddela partihandelsbolaget närmare föreskrifter örn antagande av

detaljhandlare samt äga förordna örn rättelse, därest partihandelsbo­

laget utan skäl vägrat antaga någon till detaljhandlare eller upphävt

försäljningsrätt. Däremot kan jag icke giva min anslutning till försla­

get, att handlandena skulle uteslutas från möjligheten att i sådana frå­

gor klaga över kontrollstyrelsens beslut.

Enligt kontrollstyrelsens förslag skulle i fråga örn antagande av de­

taljhandlare med motorsprit gälla samma ordning som sålunda före­

slagits för annan dubbeldenaturerad sprit. Jag vill erinra att detta

skulle innebära en skärpning i varje fall i jämförelse med nuvarande

praxis. Bestämmelsen örn att detaljhandel med motorsprit må utövas av

den som av sulfitsprittillverkarna eller deras ombud antagits till återför­

säljare har nämligen helt naturligt icke inneburit några nämnvärda rest­

riktioner och bestämmelsen örn prövning av vissa personliga kvalifikatio­

ner vid antagande av detaljhandlare lärer icke här ha tillämpats. Då

denna ordning icke torde ha föranlett missbruk och då det synes mig

angeläget att icke den förevarande nyordningen försvårar möjligheten

till inköp av motorsprit, anser jag en skärpning i angiven riktning knap­

past påkallad. Under sådana förhållanden synes särskild bestämmelse

örn antagande av återförsäljare med motorsprit överhuvud icke erforder­

lig; i anslutning till det förfarande som redan nu torde ha tillämpats

synes återförsäljningen kunna anordnas helt formlöst. Jag vill erinra

Kungl. Majlis proposition nr 232.

65

att detta lika litet som nu bör väcka några betänkligheter, enär det allt­

jämt skulle tillkomma kontrollstyrelsen att meddela särskilda föreskrif­

ter för tillsyn å handeln med motorsprit; vissa i författningen meddelade

ordningsföreskrifter angående detaljhandel med skattefri sprit skulle

dessutom, liksom nu, utan vidare vara tillämpliga i fråga örn motorspri­

ten.

I enlighet med vad jag nu anfört torde 10 § i förevarande förordning

böra ändras.

Jag vill i detta sammanhang också beröra den nyssnämnda bestämmel­

sen i 20 § ^örn straff — vid synnerligen försvårande omständigheter ända

upp till straffarbete i ett år — för tillverkare av motorsprit och för sådan

återförsäljare, som antagits av tillverkaren eller haus ombud, därest de

obehörigen avhända sig motorsprit. Då tillverkare av motorsprit nu i

fråga örn försäljningsmöjligheterna skulle bliva fullt likställda med till­

verkare av brännvin i allmänhet — försäljning skulle få ske endast till

partihandelsbolaget eller för export — saknas anledning bibehålla särskild

straffbestämmelse för sådan tillverkare. I enlighet härmed har också i

de sakkunnigas författningsförslag bestämmelsen ändrats att gälla endast

av partihandelsbolaget antagen återförsäljare med motorsprit. Överståt­

hållarämbetet har erinrat, att straffskalan syntes ha kommit att kvarstå

från en tid, då paragrafen behandlade lagöverträdelse av annan och all­

varligare natur. Vid prövning av denna fråga har jag funnit anledning

icke längre föreligga till särskild straffbestämmelse för detta slag av

återförsäljning av skattefri sprit och således ansett bestämmelsen böra

helt uteslutas. Då 21 § hänvisar till 20 § i fråga örn straffskalan, för­

anleder detta emellertid ändring i förstnämnda paragraf, varjämte ly­

delsen av 25 § bör jämkas.

3. Statlig reglering av brännoljeimporten.

De sakkunnigas utredning och yttrande.

I de sakkunnigas uppdrag har också ingått utredning av frågan örn kon­

troll över importen av motorbränsle. I yttrandet till statsrådsprotokol

let den 17 februari 1933 anförde jag härutinnan, att därest en undersök­

ning gåve vid handen att ökad avsättning av inhemskt motorbränsle ej

kunde vinnas utan att importen av utländskt motorbränsle underkastades

kontroll eller reglering i lämplig form, även denna utväg borde bliva före

mål för utredning. Särskild uppmärksamhet syntes därvid böra ägnas

åt de möjligheter, som en kontroll över importen av motorbränsle skulle

erbjuda för att bereda skydd mot eventuella tendenser till kartellbild­

ning i prisförhöjande syfte mellan producenter av importerat dylikt

bränsle.

bihang lill riksdagens protokoll 19114.

1

sami. Nr ^?32

-

5

66

Såsom iuledniugsvis nämnts, har Kungl. Majit genom särskilt beslut

uppdragit åt de sakkunniga att i egenskap av undersökningsmyndighet

verkställa undersökning enligt lagen den 18 juni 1925 (nr 223) örn under­

sökning angående monopolistiska företag och sammanslutningar rörande

vissa angivna företags inverkan på pris- och omsättningsförhållandena

här i riket. Samtidigt bemyndigade Kungl. Majit undersökningsmyndig-

heten att förordna lektorn O. Ask att vara myndighetens ombud vid upp­

lysningars inhämtande. Jämlikt särskilt medgivande av Kungl. Majit

har i de sakkunnigas betänkande såsom bilaga (sid. 279 o. f.) intagits en av-

nämnda ombud utarbetad promemoria, innefattande en allmän samman­

fattning av ombudets gjorda iakttagelser samt en ur siffermaterialet för

de särskilda bolagen sammandragen tabellarisk översikt av bolagens sam­

manlagda kapitalinvesteringar och deras genomsnittliga driftsresultat un­

der de år, som undersökningen omfattat m. m.

Vid betänkandet ha vidare i förevarande del fogats såsom bilagor dels

en utredning av docenten E. Norlin rörande benämningar å och huvudsak­

lig användning av bergolja och därav framställda viktigare produkter

dels ock en sammanställning av redaktören Th. Odhe angående den inter­

nationella marknaden för mineraloljor och mineraloljeprodukter, m. m.

De sakkunniga behandla frågan örn en statlig reglering av brännolje­

importen under en särskild avdelning (sid. 106 o. f.); för det huvudsakliga

innehållet av de sakkunnigas yttrande i denna del torde nu få lämnas en

redogörelse.

De sakkunniga erinra, att handeln med bensin och andra brännoljor inom

riket huvudsakligen bedrives av aktiebolag, som direkt eller indirekt äg­

des av vissa världsföretag, nämligen Standard Oil Company of New Jersey

med säte i New York (»Standard»-bensin), Anglo-Persian Oil Company

Ltd med säte i London (»BP»-bensin), The Texas Corporation med säte i

New York (»Texaco»-bensin), den s. k. Shellgruppen med säte i London

och Haag (»Shell»-bensin) samt Sojosneftexport i Moskva (»Nafta»-ben-

sin). Samtliga dessa svenska aktiebolag ha omfattats av berörda under­

sökning. Dessutom bedrives import av Bilägarnas inköpscentral u. p. a.

samt i mindre utsträckning av några enskilda firmor. Tillverkning av

bensin ur importerad råvara (s. k. Grude oil) drives inom riket av firman

A. Johnson & Cio; även detta företag har omfattats av berörda under­

sökning.

I en särskild tabell (sid. 110) lämnas detaljerade uppgifter å införseln av

brännoljor under åren 1911—1913, 1924—1932 och första halvåret 1933. Ta­

bellen, som för olika slag av oljor upptager importens såväl kvantitet som

värde, utvisar i vad rör kvantiteterna så gott som genomgående maxi-

misiffror för år 1932. Efter komplettering av siffrorna att avse även hela

året 1933 torde här få anmärkas, att importen åren 1932 och 1933 uppgått,

av bensin till respektive 454.2 och 448.6 miljoner sprit, av »enide oil» tili

respektive 33.2 och 56.7 miljoner ton, av oraffinerad motorbrännolja

Kungl. Muj:ts proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

07

och pannbrännolja till respektive 223.7 och 252.1 miljoner ton samt av

fotogen till respektive 78.u och 92.8 miljoner ton. Sammanlagda import­

värdet för dessa varuslag har under dessa båda år uppgått till respektive

54.8 och 51.7 miljoner kronor. Lägges härtill importvärdet av vissa smörj­

oljor, helt eller huvudsakligen framställda av mineraloljor, blir import­

värdet respektive 67.e och 62.i miljoner kronor.

Den inom riket tillverkade bensinen uppgick år 1932 till 8.8 miljoner

liter och år 1933 till 14.5 miljoner liter.

I särskilda tabeller (sid. 113 o. f.) angivas i betänkandet cif-priserna å

bensin, brännolja och fotogen under åren 1923—1932 enligt av de olika im­

portbolagen lämnade uppgifter ävensom bruttominuthandelspriset för ben­

sin i Stockholm från och med år 1924.

Rörande förhållandet mellan de olika bensinfirmorna anföra de sakkun­

niga härefter:

Under åren 193U och 1931 samt under första halvåret 1932 hade konkur­

rensen här i landet mellan de olika importbolagen utvecklat sig till ett

hårt priskrig bolagen emellan. En av huvudorsakerna till priskriget torde

ha varit den genom överproduktion å oljemarknaden samt den allmänna

världsdepressionen föranledda skärpta konkurrensen på världsmarknaden

för mineraloljor, vilken konkurrens naturligen framträtt i flertalet län­

der, där de stora oljegrupperna varit representerade. En särskild anled­

ning till priskriget på den svenska marknaden vore emellertid även upp­

trädandet på denna marknad — liksom för övrigt på vissa andra europe­

iska marknader — av det sovjetryska statliga oljemonopolet. De av mo­

derbolaget i Moskva i olika länder bildade dotterföretagen — i Sverige ak­

tiebolaget Naftasyndikat —- hade under detta tidsskede i hastigt växande

kvantiteter kunnat utbjuda den ryska bensinen till lägre priser än de

äldre importbolagen dittills i allmänhet hållit, och särskilt hade den nya

konkurrentens prispolitik tagit sig uttryck i beviljandet av avsevärt större

rabatter än de, med vilka man förut i regel brukat räkna. I den vid

betänkandet fogade bilagan lämnades för vissa europeiska marknaders

vidkommande åtskilliga upplysningar rörande ifrågavarande ämne. Vad

vårt land beträffar, hade de sakkunniga i sin egenskap av undersöknings-

myndighet inhämtat detaljerade uppgifter örn förhållandena under tiden

för det ifrågavarande priskriget, vilka uppgifter emellertid, såsom hän­

förande sig till ett redan förgånget och i viss mån avslutat tidsskede, icke

ansetts behöva återgivas.

Av större intresse vore i förevarande .sammanhang det samarbete, som

inletts mellan de här i landet verksamma oljebolagen. Såsom framginge

av den av lektor Ask utarbetade promemorian hade redan under hösten

1930 upptagits försök till åvägabringande av ett visst sådant samarbete

mellan de ledande oljebolagen på den svenska marknaden med undantag

för aktiebolaget Naftasyndikat samt firman A. Johnson & C:o. Efter åt­

skilliga underhandlingar hade bolagen ifråga i april 1931 enats örn vissa

»levnadsregler», vilka i huvudsak skulle ligga till grund för samarbetet.

Dessa »levnadsregler» hade omfattat dels ett huvudavtal och dels special­

bestämmelser, de sistnämnda innefattade i två akter, en s. k. försäljnings­

akt och en s. k. gemensainhetsakt. Enligt huvudavtalet hade parterna-

överenskommit, bland annat, dels att noga iakttaga de priser och övriga

försäljningsbestämmelser. som tid efter annan hleve av parterna fast­

68

ställda för försäljning av bensin, fotogen oell brännolja (petroleumpro­

dukter) inom Sverige, dels att inbördes skapa en rättvis fördelning av

avsättningen av dessa varuslag och dels att samarbeta i avsikt ej mindre

att söka nedbringa försäljnings-, distributions- och organisationskostna-

derna än även att åt sig själva söka förvärva och bevara kunderna på den

svenska marknaden. Försäljningsakten hade omfattat närmare bestäm­

melser angående försäljnings- och leveransvillkor samt övriga försåt j-

ningsförhållanden. I gemensamhetsakten hade intagits närmare överens­

kommelser örn fördelning, bevarande och utökande av avsättningen samt

rationalisering. De nu omförmälda avtalshandlingarna hade enligt upp

gift icke underskrivits av de svenska bolagens representanter. Emeller­

tid syntes bestämmelserna lia i stort sett upprätthållits, även örn här och

var ändringar i bestämmelserna hade ägt rum genom särskilda beslut samt

i vissa avseenden meningsskiljaktigheter gjort sig gällande.

Den 3 maj 1932 hade av representanter för Standard-gruppen, Shell-,

Texas- och BP-bolagen undertecknats en överenskommelse, enligt vilken

i fortsättningen fullt samarbete skulle råda mellan bolagen i ändamål att

åstadkomma bättre och sundare förhållanden på den svenska oljemark-

naden. Genom denna överenskommelse hade fastställts även vissa gemen­

samma rabattvillkor, varjämte visst samarbete skulle äga rum i fråga örn

anläggning av nya service-stationer. Sedermera hade vid åtskilliga sam­

manträden mellan representanter för de nämnda fyra bolagsgrupperna

överenskommelser träffats i syfte att reglera försäljningsförhållandena.

Medan sålunda ett visst samarbete hade inletts mellan förenämnda före­

tag, hade pågått en stark konkurrens mellan dem samt aktiebolaget Nafta-

syndikat, vilken konkurrens medfört för samtliga bolagen förlustbringan-

de priser. För att söka råda bot på detta förhållande hade under hösten

1932 upptagits vissa underhandlingar med sistberörda bolag. Dessa för­

handlingar syntes lia medfört ett visst samarbete jämväl med aktiebola­

get Naftasvndikat. Detta bolag hade sålunda delgivits de överenskommel­

ser, som de övriga ledande bolagen sinsemellan träffat, och hade, utan att

likväl formligt avtal därom förelegat, i viss mån tillämpat de av de övriga

bolagen överenskomna försäljningsvillkoren. Det anordnade samarbetet

linde medfört, att vissa förhöjningar av bensinpriserna hade kunnat vid­

tagas. Detaljhandelspriserna hade även kunnat i viss mån stabiliseras,

ehuruväl aktiebolaget Naftasyndikat fortfarande i åtminstone vissa fall

torde bevilja något högre rabatter än de mellan de övriga företagsgrupper­

na överenskomna.

Mellan firman A. Johnson & C:o ä ena sidan samt Krooks petroleum &

lilje aktiebolag och Svensk-engelska mineralolje aktiebolaget å andra si­

dan hade den 16 januari 1931 träffats avtal rörande försäljningen av as­

falt, bensin, fotogen och brännolja. Ifrågavarande avtal gällde till och

med den 31 december 1933 men förlängdes utan vidare på ett år i sänder,

såvida icke någon av parterna uppsade detsamma.

De sakkunniga framhålla, att deli av de sakkunniga förordade vägen att

främja tillverkningen och avsättningen av det inhemska motorbränslet

icke syntes kunna utgöra något skäl för en statlig reglering av oljeimpor­

ten. Visserligen skulle inblandningsförfarandet efter en statlig mono-

polisering av importen kunna regleras på ett affärsmässigt och smidigt

sätt, men denna fråga kunde icke tillmätas sådan betydelse och vore ej

heller av sådan natur, att den motiverade ett statsingripande med av

seende å importhandeln, enär spörsmålet kunde lösas även på annat sätt.

Kungl. Majlis proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr :JH2.

(19

Fastmera vore det — anföra de sakkunniga — en annan fråga, nämli­

gen frågan örn bensinbeskattningens framtida ordnande, som i detta sam­

manhang förtjänade att närmare uppmärksammas. Efter en historik rö­

rande beskattningen i vart land av bensin och motorsprit (sid. 124 o. f.) samt

en på grundval av ingenjörsvetenskapsakademiens utredningar byggd sam­

manfattning av motorbränslefrågans tekniska sida (sid. 127 o. f.) anföra

de sakkunniga i denna fråga i huvudsak följande:

Definierbara gränser saknades mellan de olika varubeteckningar, varom

här vore fråga. Allt tyngre oljor hade småningom kommit att inrymmas

under beteckningen bensin. Destillationsbensinen hade i oell med bilismens

stegrade förbrukning av driftmedel av bensinkaraktär blivit otillräcklig,

och en ökad tillgång på lättare oljor hade skapats genom kemisk spar­

ning av tyngre oljor. Lades härtill, att en utveckling för närvarande på­

ginge i riktning mot användande av fotogen och relativt tunga oljor jäm­

väl i förgasaremotorer — vilken tendens bland annat främjades av den be­

tydande prisskillnaden mellan bensinoljor och tyngre oljor — förklarades

lätt att i nutida tulltaxor eller andra författningar inskrivna definitioner

å skattepliktig bensin svårligen kunna någon längre tid upprätthållas.

Efter den tekniska utvecklingen på området mera smidigt anpassade an­

ordningar för bensinbeskattningen vore följaktligen önskvärda, ja de kun­

de bliva snart nog nödvändiga. Detta problem hade, vad den svenska

lagstiftningen angiuge, redan så tillvida gjort sig påmint, att den i ben­

sinskatteförordningen och tulltaxan förut intagna definitionen å bensin

redan genom beslut av 1931 års riksdag måste ändras och genom beslut

av den därefter följande 1932 års riksdag helt borttagas. De sakkunniga

hade sig även bekant, att jämväl i åtskilliga främmande länder för längre

tid framåt bestämda definitioner å skattepliktig bensin numera måst över­

givas och saken regleras antingen på sådant sätt, att vederbörande stats­

departement eller annan behörig myndighet tid efter annan utfärdade

nya föreskrifter på området eller ock så, att uppbördsmyndigheten —

på sätt här i landet numera vöre fallet — erhållit befogenhet att avgöra,

vad som skulle förstås med skattepliktig bensin och vilka tyngre oljor,

som alltså skulle undantagas från beskattningen.

Det syntes emellertid bliva förenat med betydande svårigheter att — i

den mån utvecklingen i nu angiven riktning fortsatte — låta avgörandet

av vad som vore skattepliktig olja handhavas av myndigheter rrtan till­

gång till den ständigt, för att icke säga nästan dagligen erforderliga tek­

niska expertisen på området. Även örn det hitintills låtit sig göra att för­

lägga dylika ärendens avgöranden till en instans inom dea centrala stats­

förvaltningen, kunde förhållandena framdeles utveckla sig därhän, att

en sådan ordning icke längre stöde i överensstämmelse med vad import­

handeln, sjöfarten och konsumentintressena skäligen kumle kräva i fråga*

örn sakkunskap och skyndsamhet vid avgörandena.

Måhända kunde man tänka sig, att den med skattens upptagande be­

trodda uppbördsmyndigheten utrustades med erforderliga tekniska ex­

perter och nödiga laboratorier på de olika platser, över vilka importen

iigdo rum. Sådana anordningar torde även med all sannolikhet bliva

nödvändiga därest mera ingripande åtgärder meni avseende ä importen

icke komma till genomförande. Emellertid holle de sakkunniga före, att

vad hör anförts i viss mån talade till förmån för en statlig reglering ax-

oljeimporten. En affärsmässigt och praktiskt viii sammansatt ledning

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

iör ett importmonopol borde självfallet inom sig rymma jämväl veten­

skaplig-teknisk sakkunskap på området. Uppbörden av de skatter och

andra avgifter, som hänförde sig till oljeprodukterna, borde härigenom

kunna ordnas på det såväl tekniskt som fiskalisk! smidigaste sättet. Mo­

nopolledningen, som uppenbarligen måste vara representerad på de olika

införselorterna, skulle sannolikt med mindre kostnader än ett statligt äm­

betsverk kunna genom tekniska biträden träffa alla avgöranden, vilka på­

kallades för uppbördens rätta handha vande enligt av statsmakterna givna

allmänna direktiv. Då man erinrade sig de mycket betydande belopp

i skattemedel, som det här gällde, och de viktiga statsfinansiella intres­

sen,_ som vid avgöranden av nu berörd natur stöde på spel, stärktes än yt­

terligare intrycket av en sådan anordnings fördelar.

Det nu anförda hade närmast haft avseende å frågan örn skattepliktiga

oljeprodukters särskiljande ur tekniska synpunkter från sådana oljor,

som skulle vara undantagna från beskattning. Med avseende å bestäm-

ningsgrunderna för själva beskattningen kunde tilläggas följande. Ben­

sinskatten hade hittills utgått och utginge för närvarande i form av ett

visst skattebelopp per volymenhet, och skattens storlek vore sålunda obe­

roende av den skattepliktiga bensinens specifika vikt. De sakkunniga an

såge sig icke kunna närmare ingå på spörsmålet, i vad mån förenämnda

förhållande vore eller för framtiden kunde anses vara rationellt, men ville

likväl framhålla, att den tekniska utvecklingen på oljeområdet kunde

komma att giva en ökad aktualitet även åt denna fråga. Emellertid holle

de sakkunniga — oavsett detta speciella spörsmål — före som sannolikt,

att den mera allmänna frågan örn den mest ändamålsenliga konstruktio

nen av det importerade motorbränslets beskattning kunde komma att

upprulla problemet örn volym- eller viktbeskattningens lämplighet över

huvud taget. Därest lämpligheten av volym- eller viktbeskattning skulle

komma att sättas i fråga eller örn rent av bestämda olägenheter skulle an

ses bliva förenade med en sådan beskattningsform, skulle ett statligt mo

nopol å importen kunna skapa möjligheter för beskattningsfrågans lös

ning efter en annan och möjligen i åtskilliga avseenden mera tillfredsstäl

lande linje. Vad statsmakterna ville uttaga i skatt av det importerade

motorbränslet — liksom för övrigt möjligen även av det inhemska motor­

bränslet — skulle kunna uttagas och redovisas antingen i form av vinst­

medel från det statliga importmonopolet eller i form av en till varornas

engrosförsäljning knuten beskattning. Det syntes med avseende härå —

utan att jämförelsen sade alltför mycket — kunna erinras örn den form.

vari skatteintäkterna å importerade spritdrycker och vin samt å tobaks-

varor för närvarande till icke ringa del inflöte. Det torde icke kunna be­

stridas. att en liknande anordning för det importerade motorbränslets vid­

kommande skulle medföra åtskilliga fördelar.

De sakkunniga anföra härefter, att vad sålunda på tal örn beskattnings-

frågan anförts sammanfattningsvis gåve vissa motiv för en statlig regle­

ring av importen till riket av motorbränsle, vilka enligt de sakkunnigas

mening icke saknade betydelse.

Under rubriken »vissa synpunkter rörande gestaltningen ar den inhem­

ska marknaden vid fall av en statlig importreglering» erinra de sakkun­

niga till en början, att i den av lektor Ask utarbetade promemorian bland

annat anförts följande:

72

<lö anses vara med nu rådande ordning pa området på ett tillfredsställan­

de sätt tillvaratagna.

Man syntes kunna göra gällande, att prissättningen pa den svenska

marknaden å bensin — liksom även å brännolja och fotogen — icke kunde

karakteriseras som en. av fri konkurrens bestämd prisbildning. Detta

uttalande ägde sin giltighet, även örn man bestrede förekomsten av varje

samverkan mellan de stora världsbolagen på den internationella mark­

naden oell varje strävan hos dessa eller vissa av dem att utnyttja sin

obestridliga maktställning i prisstegrande syfte. Naturligtvis finge utta

landet icke uppfattas så, som vore deu svenska marknaden för motor­

bränsle avskuren från världsmarknaden och föremål för en från den in­

ternationella prissättningen mera oberoende prissättning. Självfallet kun­

de de svenska förbrukarna draga fördel av den internationella konkur­

rensen oell av tidvis rådande formliga priskrig världsfirmorna emellan

och det kunde icke förnekas, att under ett antal är den svenska oljemark-

naden kommit i åtnjutande av jämförelsevis fördelaktiga villkor på grund

av sagda förhållanden. Emellertid måste det samarbete mellan de i Sve­

rige domicilierade dotterföretagen, som enligt de vunna upplysningarna

blivit allt fastare, verka återhållande på eventuellt uppkommande pris­

ell på den svenska marknaden — något som det ifrågavarande samarbe­

tet ju i själva verket åsyftade — liksom även genom samarbetet i fråga

möjligheterna för att jämväl pa den svenska marknaden tillgodogöra sig

internationella prisstegringar väsentligt ökats. Även örn man för när

varande knappast kunde förutsäga, huruvida utvecklingen komme att ga

i riktning mot ökad världstillgång å bensin och brännoljor i förhållande

till världsbehovet eller mot ökad världsknappliet å dessa produkter och

sålunda redan på grund härav ej kunde uttala sig om de kommande årens

sannolika internationella prisutveckling, syntes man dock — om intet oför­

utsett skulle komma att inträffa — kunna göra gällande, att de svenska

konsumenterna numera vore mera beroende än tidigare av världsbolagens

och deras här verksamma dotterföretags försäljningspolitik och därmed

av de utländska intressen, som här gjorde sig gällande. Man borde i detta

sammanhang även erinra sig det svenska bensinprisets förut påpekade

våldsamma fluktuationer under de gångna åren med därav följande in­

stabilitet på den inhemska bensinmarknaden; en instabilitet, som försvå

rat sunda prisberäkningar inom alla de näringsgrenar, där kostnaderna

för motorbränslet spelade en större roll. Även örn dessa prisfluktuationer

i betydande grad varit att hänföra till motsvarande fluktuationer pa

den internationella marknaden, hade de utan tvivel ytterligare skärpts

genom de här i landet verksamma importbolagens åtgöranden: underpris

och osunda rabattsystem under perioder av inbördes strid samt prissteg­

ringar under tider av samförstånd. Att nu anförda omständigheter in­

verkade på bedömande av frågan örn lämpligheten av en statlig reglering

av oljeimporten till riket syntes icke behöva närmare utvecklas.

Även frånsett den svenska konsumtionens ökade beroende av de ut

ländska bolagens och deras härvarande dotterföretags försäljningspoli­

tik, syntes den verkställda utredningen göra antagligt, att ett statligt

oljemonopol skulle kunna ernå förmånligare inköp av bensin och av

övriga här i frågakommando mineraloljor, varigenom de inhemska för

brukarna skulle kunna beredas fördelar. 1 varje fall talade mycket till

förmån för riktigheten av en sådan uppfattning, så länge den interna

tionella oljemarknaden icke genom en fastare samverkan de stora världs-

företagen emellan monopoliserats. Men icke ens i ett sådant läge skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 21(2.

73

utvägar saknas att tillgodose ett statligt importmonopols behov av olja.

Förhölle det sig nämligen så, att de utländska moderbolagen debiterat

>ina härvarande dotterföretag högre priser än vad som bort kunna ske,

i örefunnes med största sannolikhet möjligheter för ett sådant statligt

importmonopol att köpa oljan billigare. Mycket komme givetvis härvid

an på huru världstillgängen å mineraloljor framdeles komme att ut­

veckla sig i förhållande till behovet — en fråga, varom nyss erinrats —

och sålunda på örn det bleve säljarna eller köparna på världsmarknaden,

sorn komme i den starkare ställningen. Även ett relativt litet import­

lands marknad torde emellertid vara av stort intresse för de stora världs-

bolagen. Komme å andra sidan utvecklingen att gå i riktning mot en

viss knapphet pä den internationella oljemarlmaden, så behövde detta

icke innebära, att statliga inköp — verkställda uteslutande nied hänsyn

till de inhemska intressenas tillgodoseende — komme att förlora sina

företräden framför den fria importhandeln, synnerligast som man i en

sådan situation vid bibehållen fri handelsrörelse finge räkna med ökade

ansträngningar från enskilda importörers sida att utnyttja den inter­

nationella prisstegringen till förmån för egna intressen. De sakkunniga

skulle, i anslutning till sin under utredningen av hithörande förhållan­

den vunna uppfattning, kunna närmare behandla ifrågavarande ämne och

exemplifiera bärkraften av de nu anförda synpunkterna, men ansåge det

likväl böra bero vid vad nu i största allmänhet anförts. Allenast kunde

tilläggas — vilket egentligen syntes vara onödigt — att riktigheten av

den nu utvecklade uppfattningen självfallet förutsatte en med den inter-

nationella oljemarlmaden fullt förtrogen samt jämväl i alla andra av­

seenden skicklig ledning av det eventuella statliga importmopolet. Skulle

det komma att brista härutinnan, kunde den nuvarande fria handels­

rörelsens ersättande med en statlig reglering uppenbarligen medföra bil­

de inhemska intressena mindre lyckliga verkningar. Med beaktande al­

den affärsskicklighet, som torde kunna förutsättas komma att stå även

ett statligt importmonopol till förfogande, syntes farhågor av nu berörd

natur knappast behöva tillmätas större betydelse.

En viss uppmärksamhet syntes även böra ägnas det ovan antydda för­

hållandet, att de nu omhandlade stora importbolagen under de senast

åren redovisat avsevärda förluster och följaktligen icke givit vare sig

statsverket eller de kommuner, där de hade sitt säte, några nämnvärda

skatteintäkter. Ehuru svårigheter mötte att vinna närmare kännedom örn

de utländska moderbolagens verkliga vinstresultat, syntes åtminstone flera

av dem samtidigt lia givit goda vinster. Detta förhållande skulle kunna

giva anledning till mera allmänna anmärkningar rörande beskattningen

av här i landet verksamma dotterföretag till utländska moderbolag, ett

ämne som emellertid läge vid sidan av de sakkunnigas uppdrag. Givet

vore emellertid, att vad som genom de sakkunnigas utredningar på det

förevarande området framgått icke saknade betydelse vid bedömandet

av-

skälen för och emot ett eventuellt statligt oljcmonopol.

De sakkunniga lämna vidare en redogörelse för huvudresultaten av de

sakkunnigas utredningar rörande de svenska oljebolagens ekonomiska för­

hållanden. Därvid anföres till en början:

Av de verkställda utredningarna hade bestyrkts, att somliga av de

inom riket verksamma oljebolagen vore äldre och delvis hade tillkommit

genom sammanslagningar, medan andra åter vore helt nya företag, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

tillkommit under de senaste fem åren. Liksom i andra länder kade en

synnerligen skarp konkurrens allt intill senaste tid gjort sig gällande mel­

lan å ena sidan de äldre företagen, som strävat att utestänga de nyare,

och å den andra sidan dessa senare, vilka sökt att till nästan varje pris

skapa sig en marknad i landet. Denna konkurrens kade ju i det före­

gående i olika sammanhang berörts, och det hade även framhållits, att den­

samma som en starkt verkande faktor låg bakom det prisfall för särskilt

bensin, som under vissa år ägt rum i landet. Konkurrensen i fråga hade

ju slutligen resulterat i ett formligt priskrig med stora prisnedsättningar

och extrarabatter, som varat en tid framåt. Vad de sakkunniga nu ville

framhålla som ägnat att väcka särskilt intresse vore, att företagen i fråga

under denna sin hårda inbördes konkurrens sökt att genom utvidgningar

av sina organisationer och upprättandet av nya anläggningar för distri

butionen öka sin avsättning samt att följden härav blivit en högst bety­

dande överorganisation av företagen. Denna överorganisation och därmed

sammanhängande förhållanden påkallade synnerlig uppmärksamhet. Gi­

vet vore nämligen, att det kapital, som under sådana omständigheter in­

vesterats i oljebolagen, blivit onaturligt högt samt att bolagens därvid

vunna driftsresultat på intet sätt kunde anses lämna en riktig bild av

ifrågavarande handelsnärings ekonomiska framtidsmöjligheter inom lan­

det Uppenbart vore vidare, att en dylik överorganisation av de bolag,

som förmedlade importen till riket av motorbränsle, måste verka steg­

rande på marginalen mellan inköpspriset och minutliandelspriset och

sålunda, på sätt i det föregående redan antytts, måste väcka tvivel på

den nuvarande oreglerade importhandelsrörelsens ändamålsenlighet.

Till närmare belysning av nu berörda förhållanden ha de sakkunniga

— på sätt i betänkandet närmare angives — med ledning av de av före­

tagen lämnade uppgifterna verkställt beräkningar över storleken av det i

varje företag investerade kapitalet samt rörande driftsresultaten för vart

och ett av företagen. 1 en särskild tabell (sid. 138) lämnas en samman­

ställning över det investerade kapitalets sammanlagda belopp för alla

företagen åren 1929, 1931 och 1932 —- fördelat på 1) oceananläggningar, 2)

anläggningar m. m. för varornas distribution i första hand, 3) varulager,

4) anläggningar m. m. för varornas distribution i minut samt 5) varu­

fordringar — ävensom över företagens genomsnittliga driftsresultat sam­

ma år.

Summan av det investerade kapitalet nämnda år efter avdrag för varu­

fordringarna utgjorde enligt tabellen respektive 60.o, 68.9 och 68.2 miljoner

kronor. Härav representerade oceananläggningarna och anläggningar

m. m. för varornas distribution i första hand ett värde av respektive 21.?.

26.o och 25.9 miljoner kronor. Beträffande dessa anläggningar anföra de

sakkunniga, att de icke här ville ingå på frågan, huruvida vad förut an

förts örn överorganisationen inom den ifrågavarande handelsrörelsen ägde

någon tillämpning med avseende å dessa vid utgången av år 1932 till ett

sammanlagt värde av närmare 26 miljoner kronor upptagna tillgångar.

Möjligt vore emellertid, att rikets försörjning med importerat motorbränsle

för närvarande skulle kunna tillfredsställande ordnas med ett redan för

engroshandelns vidkommande mindre fast kapital än under nu rådande

förhållanden.

Beträffande anläggningarna m. m. för varornas distribution i minut

(service-stationer, bensinpumpar, fatkiosker, bensinkärror och liknande)

anföra däremot de sakkunniga:

Intresset knöte sig så mycket mera till värdet av dessa anläggningtu,

vilket för samtliga de undersökta bolagens vidkommande vid slutet av

de tre undersökningsåren uppgått till respektive 11.2, 18.7 och 17.i miljo­

ner kronor. Den av bolagen under konkurrensen utvidgade organisatio­

nen hade i första rummet gällt distributionsnätets utveckling, ett förhål­

lande som för övrigt bestyrktes vid en jämförelse mellan å ena sidan 1929

års siffror och å den andra siffrorna för åren 1931 och 1932. Det vore all­

mänt känt, att service-stationerna i egentlig mening samt de enklare ben­

sinpumparna vuxit upp till ett antal, som vida överstege trafikens verk­

liga behov. Ej endast i större men även i mindre samhällen funné man

mångenstädes, huru konkurrensen mellan de olika bolagen drivit dem till

att tätt intill varandra bygga två, tre, fyra och flere sådana stationer

och pumpar, ja fall förekomme, som ännu starkare illustrerade den mindre

sunda utveckling, som här ägt rum. Detta distributionsnät, vilket vid

utgången av år 1932 upptagits till ett värde av 17 miljoner kronor, skulle

säkerligen utan några olägenheter för bensinförbrukarna kunna väsent­

ligt förenklas. Tusentals utminuteringsställen skulle kunna nedläggas,

det för distributionen i minut erforderliga kapitalet sålunda kunna avse­

värt nedbringas och marginalen mellan utförsäljningspriset engros och

minuthandel spriset som följd härav kunna förminskas. Av lämnade upp

gifter hade framgått, att de undersökta oljebolagens utminuteringsställen

för bensin för närvarande uppginge till ett antal av mellan 13,000 och

14,000, varav endast ett mindre antal vore kompletta service stationer me­

dan den övervägande delen utgjordes av pumpstationer av allbekant slag

utan reparationsverkstäder eller annan utrustning. Skulle man inpricka

dessa utförsäljningsställen på kartor över olika delar av riket, vore det

säkerligen för härmed förtrogna personer ingen olöslig uppgift att av­

göra. i vilken ordning en successiv avveckling av de onödiga stationerna

och försäljningsställena lämpligast borde äga rum.

Härefter anföra de sakkunniga:

I detta sammanhang kunde ytterligare tilläggas, att vid en sådan kon­

centration inom importhandeln som den här antydda betydande bespa­

ringar skulle kunna göras i fråga örn de i en grosrörelsen anställda befatt­

ningshavarnas antal.

Det nuvarande antalet chefer i olika ställningar samt antalet kontors-

anställda och arbetare uppginge sammanlagt lör do undersökta bolagen

till ett stort antal personer och de sammanlagda löneutgifterna lör dessa

skilda slag av funktionärer belöpte sig givetvis till ansenliga totalbelopp.

De sakkunniga läte bero vid vad nu anmärkts och ansåge sig icke kunna

närmare ingå på frågan örn de besparingsmöjligheter, som — även med

hänsyn tagen till genom kontrakt anställda befattningshavares berätti­

gade ersättningsanspråk även på detta område skulle föreligga.

” Det vore uppenbarligen lörenat med svårigheter att närmare angiva

storleken av det företag, som, därest all handel med motorbränsle förena­

des på en hand, skulle kunna ersätta de nuvarande konkurrerande firmor­

Kungl. Majlis proposition nr 232.

75

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

na pa området. Såsom framgår av lektor Asks promemoria, hade emel­

lertid de sakkunnigas i och för utredningen anlitade ombud för sin del

kommit till uppfattningen, att ett företag med, högt räknat, 60 procent av

de nu befintliga företagens organisation och anläggningar skulle vara

tillräckligt för den svenska marknadens förseende med bensin och bränn­

oljor.

De nu återgivna resultaten av de verkställda utredningarna syntes vid

bedömandet av frågan örn lämpligheten av en statlig importreglering icke

kunna lämnas obeaktade.

Val skulle möjligen kunna anföras, att den nuvarande överorganisa­

tionen så tillvida icke nämnvärt skadade vårt lands intressen, som det här

till vida övervägande del rörde sig örn utländskt kapital. Frånsett den in

dustriella verksamhet med förädling av nativ olja, som bedreves av ett

svenskt företag och varom nu icke vore tal, torde svenskt kapital endast

i mindre grad lia bundits i de undersökta bolagens anläggningar och

handelsrörelse i övrigt. 1 anslutning härtill kunde man måhända även

vilja göra gällande, att det ur den svenska nationalhuskållningens syn­

punkt vore likgiltigt, örn bolagen hade ett större elier mindre antal per­

soner anställda i sin tjänst, ja en rationalisering på området skulle t. o. m.

kunna mötas av invändningar med hänsyn till att många personer här­

igenom komme att förlora sina anställningar. De sakkunniga kunde emel­

lertid för sin del icke tillmäta sådana synpunkter nämnvärd betydelse.

De måste fastmera för sin del beteckna den uppenbara överorganisatio­

nen inom den undersökta lmndelsnäringen som ur landets synpunkt över­

vägande oläglig och skadlig. Givet vore nämligen, att förväntningen och

amorteringen av det i rörelsen investerade onödigt stora kapitalet mäste

utgöra en tung belastning å densamma och att detta förhållande — såsom

redan understrukits — måste stärka de utländska intressenas strävanden

att, när tillfälle därtill gåves, uttaga ett i förhållande till de onödigt stora

omkostnaderna kalkylerat högre detaljpris. Skulle den ifrågavarande

handelsverksamlieten i sin helhet övertagas av ett enda företag, vilket

ägde full frihet att avveckla onödiga anläggningar av .skilda slag och att

begränsa den anställda personalen till det verkligt nödvändiga och vilket

därjämte — och denna synpunkt förtjänade icke minst beaktande — skulle

kunna undgå de nuvarande betydande utgifterna för representation och

reklam — d. v. s. ett företag, som i allmänhet kunde rationalisera liela

verksamheten pa ett affärsmässigt fullt tillfredsställande sätt — så borde

minuthandelspriset å det importerade motorbränslet kunna gestaltas av­

sevärt förmånligare för konsumenterna, än vad nu vöre fallet. Varje

sänkning av bensinpriset med ett öre per liter innebure en besparing för

konsumenterna av denna artikel å omkring 4'/? miljoner kronor, varje

prissänkning å brännoljan nied ett öre per kilogram en besparing av om­

kring 2

V*

miljoner kronor samt varje nedsättning i priset på fotogen med

ett öre per kilogram en besparing av närmare 800,000 kronor. Med dessa

siffror för ögonen syntes man icke böra underskatta de fördelar, som en

till botten gående sanering av den här behandlade handelsrörelsen skulle

kunna föra med sig.

Med avseende å de i tabellen lämnade uppgifterna angående drifts­

resultaten yttra de sakkunniga:

Av sammanställningen framginge, att nettoresultatet å rörelsen i sin

helhet, med hänsyn tagen till räntor, åren 1929, 1931 och 1932 varit en

77

sammanlagd förlust av respektive 1.2, 5.; och 13.4 miljoner kronor. Netto­

resultatet å rörelsen i sin helhet, utan hänsyn tagen till räntor, hade för

år 1929 varit en vinst av 0.3 miljon kronor men för åren 1931 och 1932 för­

luster å respektive 3.r, och 11.4 miljoner kronor. Erinras borde härvid

även, vad redan omnämnts, nämligen att moderbolagen i en eller annan

form gottskrivit dotterbolagen betydande belopp för att förebygga att

dessa sistnämnda jämlikt aktiebolagslagen skulle nödgas träda i likvida­

tion samt att totalsumman av dessa belopp — vilka icke avdragits före

framkomsten av driftsresultaten —- för de tre åren 1930 1932, enligt vad

kunnat utrönas, utgjort 35.2 miljoner kronor. De ifrågavarande synner­

ligen ogynnsamma driftsresultaten för de senast förflutna åren kunde i

förstone väcka tvivel på lämpligheten av en sådan rörelses som den ifrå­

gavarande inlösen och övertagande av staten. Så tillvida syntes icke sak­

nas fog för en sådan uppfattning, som varken i vårt land eller i andra

länder statsmonopol ansetts ändamålsenliga annat än när monopolen om­

fattat sådan industriell verksamhet eller handelsrörelse, som på grund

av sin natur kunnat beräknas komma att giva staten avsevärda inkom­

ster, under det att statsmonopol sällan ifrågasatts på områden, där den

fria företagarverksamheten arbetat under svårigheter och med ansen­

liga förluster. Därest de anförda driftsresultaten verkligen avspeglade

den förevarande importhandelns ekonomiska framtidsmöjligheter, borde

också tanken på en statlig reglering av denna import enligt de sakkun

nigas bestämda mening förfalla.

Läget borde emellertid icke bedömas på det sätt som nu angivits. De

ifrågavarande driftsresultaten kunde, såsom i det föregående understru­

kits, på intet sätt anses lämna en rättvisande bild av den ifrågavarande

handelsnäringens framtidsmöjligheter i vårt land. Skälen härtill hade

redan angivits. De förenämnda otillfredsställande driftsresultaten vore

till icke ringa del en följd av den överorganisation, varom nyss talats.

De sakkunniga hade till vägledning för sitt bedömande av frågan inom

sig verkställt vissa överslagsberäkningar rörande framtidsutsikterna för

ett statligt importmonopol på området och hade på grund härav ävensom

av inhämtade upplysningar och synpunkter, som i övrigt kunde anläggas

på ämnet, för sin del kommit till den allmänna uppfattningen, att utsik­

terna för ett tillfredsställande driftsresultat av ett statligt monopol på

området under vissa förutsättningar icke tedde sig ogynnsamma.

Därest vid frågans fortsatta beredning övervägande skäl skulle anses

tala till förmån för en statlig reglering av importen till riket av bränn­

oljor, uppställde sig — yttra de sakkunniga vidare — spörsmålet örn dan

lämpligaste formen för en sådan reglering. Statliga regleringar av nu

åsyftad natur kunde i stort sett genomföras efter två skilda huvudlinjer,

till vilka förebilder även funnes i redan träffade anordningar på andra

områden av vårt lands näringsliv. —- Den ena huvudformen för ett stats­

monopol vore den som valts, då Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

bildats pä grundval av en särskild förordning, som åt staten lämnade

den sedermera till monopolbolaget överlåtna ensamrätten att importera

tobak och tobaksvaror samt att tillverka tobaksvaror. Samma huvud­

linje kumle auses ligga till grund för skapandet av Aktiebolaget Vin &

spritcentralen. Detta hade visserligen tillkommit såsom ett enskilt före

Kungl. Majlis proposition nr 232.

78

Kungl. Majlis proposition nr 232.

tåg, vilket elter frivilliga överenskommelser inköpt alla reningsverken

för brännvin och alla vinhandelsaffärer i riket, men det hade sedermera

fått den förankring i lagstiftningen, som praktiskt taget gjort detsamma

till ett statsmonopol i egentlig mening. Denna första huvudlinje för en

statlig reglering av importen och tillverkningen på ett visst område för­

utsatte — och tobaksinonopolet torde härvid närmast böra komma till

jämförelse — en inlösen från statens sida av på området verksamma en

skilda företags rörelse i dess helhet eller i viss omfattning, och den inne-

bure, att staten — ehuru genom en monopolstyrelse som mellanhand —

övertoge den näringsrörelse, varom vore fråga. Det bleve alltså, jämväl

vad importhandeln beträffade, svenska staten, som genom ett sitt verk­

ställande organ verkställde uppköpen i utlandet, och det bleve — i ett

sådant fall som det nu föreliggande — med svenska staten, som de ut­

ländska världsfirmorna på oljeområdet vid en sådan lösning av frågan

skulle komma att träda i affärsförbindelser. — Den andra huvudlinjen för

en statlig reglering av importen av brännoljor ägde förebilder i det s. k.

spannmålsmonopolet ävensom i det på sockerfabriksbolagen inom riket

överlåtna monopolet å import av socker och innebure i korthet, att staten

genom lag tillförsäkrades ensamrätt till importen av den vara eller de

varor, som det i varje fall gällde, men genom kontrakt överläte denna sin

rätt till en för ändamålet bildad förening av vederbörande enskilda in­

tressenter, i vilken förenings styrelse statsintresset tillförsäkrades ut­

slagsgivande bestämmanderätt och vilken förenings stadgar fastställdes

av Kungl. Majit. I en av inom finansdepartementet tillkallade sakkun­

niga den 15 mars 1938 avlämnad utredning med förslag' angående import­

monopol å kaffe hade framlagts förslag till ett monopol, grundat på den

angivna senare huvudlinjen för ett statsmonopols inrättande.

De sakkunniga förklara sig lia närmare övervägt de skäl, som kunde

anföras såväl för som emot en reglering av brännoljeimporten enligt

sistnämnda alternativ, och i syfte att göra denna prövning så fullstän­

dig som möjligt låtit utarbeta förslag till för en sådan lösning erforderliga

författningar. Då emellertid denna linje för frågans lösning befunnits

avsevärt underlägsen det förstnämnda alternativet, lia de sakkunniga icke

ansett erforderligt att i betänkandet återgiva dessa förslag. Efter en när­

mare diskussion av de synpunkter, som lett till denna de sakkunnigas

uppfattning, lia de sakkunniga sammanfattningsvis uttryckt sin uppfatt­

ning sålunda, att en statlig importreglering beträffande brännoljor med

nyssnämnda importorganisationer som förebild ur de skilda synpunkter,

som här kunde ifrågakomma, innebure så obetydliga fördelar eller så­

dana olägenheter, att, örn valet stöde mellan ett sådant ingripande å ena

sidan och den bestående fria importhandeln å den andra, tillräckligt bä­

rande skal skulle saknas för ett statsingripande.

Enligt vad de sakkunniga härefter uttala, anse de följaktligen ett stat­

ligt ol jern onopol, grundat på inlösen av de nuvarande importbolagens rö-

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

reise, vara det alternativ, som borde komma under omprövning. I en sär­

skild avdelning (sid. 146 o. f.) behandla de sakkunniga åtskilliga spörsmål,

som vid införandet av ett sådant monopol skulle uppställa sig till besva­

rande. I fråga örn den av firman A. Johnson & C:o bedrivna inhem­

ska tillverkningen av bensin förutsätta de sakkunniga, att

detta företag icke skulle bliva föremål för inlösen. I fråga örn ordnandet

av detaljhandeln med brännoljor förorda de sakkunniga, att

statsinlösen skulle äga rum jämväl av oljebolagens detaljhandelsrörelse

men att den övervägande mängden av bensinstationer så snart ske kunde

borde av monopolet försäljas till enskilda eller ock av monopolet ned­

läggas. Vidare utvecklas de grunder för värderingen, som an­

ses böra följas vid en inlösen; i detta avseende ma erinras att de sakkun­

niga varit av den uppfattningen att ersättning för förlorad näringsverk­

samhet ej bör lämnas. Däremot förutsättes, att staten skulle utgiva er­

sättningar till avskedad personal i viss omfattning.

De sakkunniga ha utarbetat och vid betänkandet fogat dels förslag till

förordning angående statsmonopol å partihandeln med hrännoljor, dels

ock förordning örn vad iakttagas skall i avseende å införande av stats­

monopol å partihandeln med brännoljor.

I detta sammanhang anföra de sakkunniga vidare:

Därest en eventuell inlösen från statens sida av nu ifrågavarande före­

tag enligt tidigare angivna riktlinjer skulle komma att omfatta anlägg­

ningar och varulager för samtliga undersökta firmor — med undantag

av vissa firman A. Johnson & C:o tillhöriga sådana anläggningar — samt

sammanställningen av bokföringsvärdena för år 1932 skulle läggas till

grund för beräkningen, komme kostnaderna för inlösningen att omfatta

oeeananläggningar med ett värde av ................................. kronor 9,298,755

depåer med ett värde av ........................................................ »

14,420,530

varulager med ett värde av .................................................... »

24,707,955

servicestationer med ett värde av ......................................... »

17,090,295

alltså sammanlagt representerande ett värde av kronor 65,517,535.

Härtill skulle komma kostnaderna för en inlösen av de mindre parti­

handelsföretag, som i det föregående omnämnts och som icke blivit före­

mål för undersökning, ävensom ytterligare ersättningarna till hos före­

tagen anställda personer, som efter inlösningen icke komme att använ­

das hos monopolet. Grunderna för dessa ersättningar hade förut berörts

och framgå närmare av det bifogade författningsutkastet. Beträffande

ersättningarnas totalbelopp hade några sannolikhetsberäkningar icke

kunnat av de sakkunniga verkställas.

I fråga örn nämnda summa borde uttryckligen understrykas, att den­

samma givetvis icke ens tillnärmelsevis gåve ett uttryck för det belopp,

som staten vid en eventuell inlösen faktiskt skulle behöva komma att ut­

giva.

Då emellertid närmare hållpunkter saknades för bedömandet av de re­

sultat, till vilka värderingarna skulle kunna komma, saknades möjligheter

för de sakkunniga att ytterligare ingå på sådana beräkningar.

80

Kungl. May.ts proposition nr 232.

De sakkunnigas ståndpunkt till frågan örn en statlig reglering av bränn-

oljeimporten sammanfattas slutligen på följande sätt:

»De sakkunniga liava i det föregående behandlat ett antal spörsmål och

berört en del synpunkter, vilka enligt de sakkunnigas mening hava in­

flytande på och böra tagas i betraktande vid bedömandet av frågan om

en statlig reglering av importen till riket av motorbränsle. Vissa av de

anförda omständigheterna tala till förmån för en statlig reglering av

denna rörelse, och avgörande skäl tala för valet av monopolformen gent

emot en enklare form av importreglering.

Emellertid hava de sakkunniga icke ansett sig böra ingå på de ytter­

ligare synpunkter av handelspolitisk och annan allmän natur, som även

ledes måste tillmätas stor betydelse vid frågans bedömande och som före

ärendets slutliga avgörande måste bliva föremål för en djupgående och

allsidig omprövning.

Därest denna prövning av samtliga på frågan inverkande faktorer eller

av ett förändrat tidsläge föranledda förhållanden skulle leda till ett stats­

ingripande på området, anse de sakkunniga, att ett sådant ingripande bör

ske i enlighet med de grundlinjer, åt vilka bifogade författningsförslag

giva uttryck.»

Reservationer.

Över de sakkunnigas betänkande i denna del lia reservationer avgivits

av två av de sakkunniga.

Sålunda har herr Stendahl anfört:

»Då de sakkunniga i det föreliggande betänkandet under alla förhållan

den bestämt tagit avstånd från införande av statsmonopol å detaljhandeln

med brännoljor, böra enligt min mening — i motsats till vad i betänkan­

det föreslagits — service-stationer och andra distributionsanläggningar

vid eventuellt genomförande av ett statsmonopol å partihandeln med

brännoljor icke ifrågakomma till inlösen från statens sida.»

Herr Kempe har anfört:

»Till den ståndpunkt, som de sakkunnigas flertal intagit i----------- frå­

gan örn en statlig reglering av brännoljeimporten till riket, kan jag icke

ansluta mig.

De sakkunniga lia ansett sig icke böra ingå på synpunkter av handels­

politisk och mera allmän natur. Jag skall ålägga mig samma begränsning

men finner mig dock oförhindrad att på följande sätt angiva min princi­

piella inställning.

Den moderna västerländska staten har funnit riktigt och lämpligt att i

betydande omfattning ingripa ledande och reglerande på det enskilda nä­

ringslivets områden. Man hyser numera på de flesta håll ingen större

tvekan att företaga även mycket långt gående inskränkningar i närings­

friheten, och under trycket av den ekonomiska kris, i vilken vi för när­

varande leva, lia de svenska statsmakterna ansett ur allmänt intresse be­

fogat att inom viktiga näringsgrenar skapa monopolförhållanden av tem­

porär varaktighet.

Frågan om ett statligt monopol ä importen av och partihandeln med

brännoljor är icke av sådan tillfällig natur. Den måste enligt de sakkun­

nigas mening, vartill jag ansluter mig, bedömas ur synpunkten att det gäl­

ler en definitiv anordning på lång sikt i likhet med sprit- och tobaksmo-

nopolen.

Den längst gående formen för statligt ingripande i det privata ekono­

miska livet är det monopol, som innebär en expropriation av en hel nä­

ringsgren. För ett sådant ingrepp måste föreligga synnerligen tungt vä­

gande skäl, som kunna antagas ilga giltighet icke blott för närvarande

utan även i framtiden. Det synes mig befogat att understryka detta rna-

hända självklara förhållande och betona, att alla motiv för och emot måste

bedömas från denna allmänna utgångspunkt.

Jag övergår nu till en granskning av de särskilda frågor, som de sak­

kunniga i detta sammanhang berört.

Beträffande först frågan örn tillverknings- och avsättningsmöjligheterna

för inhemskt motorbränsle synes den av de sakkunniga i detta hänseende

föreslagna anordningen på ett fullt tillfredsställande sätt reglera dessa för­

hallanden utan kombination med ett statsmonopol å brännoljehandeln. Den

möjligen något ökade smidighet i tillämpningen, som skulle kunna vinnas

i samband med ett monopol, kan över huvud taget icke komma i betrak­

tande såsom ett så tungt vägande skäl, att därav skulle motiveras ett dy­

likt ingripande. Jag är fullt ense med de sakkunniga i denna punkt.

De sakkunniga anse sig däremot kunna genom ett monopol undgå vissa

vanskligheter, som vidlåda den gällande bensinbeskattningen. Härvidlag

vill jag till en början påpeka, att även efter ett monopols införande den

enskilde förbrukaren har samma möjlighet som nu att blanda dyr, skatte­

lagd bensin med billiga, skattefria oljor. Näppeligen torde detta med nå­

gon framgång kunna iörekommas eller beivras, därest den ekonomiska

fördelen är tillräckligt lockande.

Med risk att gripa utöver det för de sakkunnigas arbete utstakade om­

rådet, vill jag vidare fästa uppmärksamheten vid följande förhållande.

Enligt min mening är den nuvarande bensinskatten en onaturlig pålaga

och kommer än mer framdeles att te sig som en sådan. Bensinen, i och

för sig den dyraste brännoljan, belastas med en skatt, som f. n. uppgår till

mer än 100 procent av engrospriset, medan de redan förut billigare olje-

slagen äro skattefria. Prisskillnaden uppdrives till en höjd, som utgör en

oerhört stark drivfjäder för uppfinningar i syfte att ersätta bensin med

tyngre oljor. Motorteknikens senaste utveckling pekar också i denna rikt­

ning. Det kan därför endast vara en tidsfråga, när antingen även de tyngre

oljorna måste skattläggas eller beskattningen av vägtrafiken helt lösgöras

från sambandet med motorbrännoljorna. "Linder dessa förhållanden kan

jag icke för min del tillerkänna någon nämnvärd bärkraft åt ett motiv

för brännoljemonopol, som väsentligen hänför sig till den nu gällande

bensinbeskattningen och vanskligheterna vid dess utformning och tillämp­

ning.

I avd. 4 och 5 övergå de sakkunniga till det centrala i framställningen

nämligen de kommersiellt ekonomiska synpunkterna på monopolfrågan.

Den hemliga karaktären av det utredningsmaterial, som vid sidan av de

publicerade sammanfattande uppställningarna stått de sakkunniga till

buds, medför självfallet, att de sakkunnigas motivering delvis icke kunnat

Bihang lill riksdagens protokoll 1IKH. I sami. Sr

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

81

82

bestyrkas med siffror och andra belägg utan måst inskränkas till mer

eller mindre nakna påståenden. Oell när jag i flera punkter kommer att

anmäla avvikande mening, gäller detsamma även min argumentering.

De företag, som bär i landet representera de stora världsbolagen i olja,

uppvisa för de senaste åren högst betydande förlustsiffror. Detta förhål­

lande synes närmast ägnat att väcka betänkligheter mot ett förstatligande

av deras rörelse. Hur är det då möjligt att ett svenskt statsmonopol på

detta handelsområde likväl kan te sig lockande ur statsfinansiell syn­

punkt!

Trenne olika vägar kunna här öppna ljusa framtidsutsikter.

För det första kan ett statsmonopol vända de många miljonernas för­

lust till vinst genom avsevärda prishöjningar på den konsumerande all­

mänhetens bekostnad. Detta är förvisso ej de sakkunnigas avsikt. Jag

omnämner likväl möjligheten, ty jag anser det ligga i varje statsmonopols

natur att utvecklingen kan leda in på denna minst av allt önskvärda väg.

För det andra föreligger den möjligheten att siffrorna för de redovisade

förlusterna äro missvisande. Moderbolagen kunna t. ex. ha debiterat sina

svenska dotterföretag alltför höga priser å den levererade oljan. Ett

svenskt monopol återigen kan göra billigare inköp bland annat genom att

skickligt utnyttja konkurrensen på världsmarknaden.

De sakkunniga anse sig kunna räkna med ett sådant antagande. Det

är möjligt att antagandet kan överensstämma med verkligheten under en

depressionstid sådan som den vi nu genomleva; vid all fri handel har

köpare under de sista åren suttit med trumf på hand gentemot säljare.

Det har likväl blivit konstaterat att moderbolagens debiteringar under­

stigit de ledande amerikanska exportnoteringarna för dessa varor. För

egen del vågar jag icke hysa några mera bestämda förhoppningar beträf­

fande framtiden och måste alltså ställa mig tveksam gentemot den opti­

mism, som präglar de sakkunnigas uttalande i denna punkt.

De sakkunniga lia ansett sig finna ett visst stöd för uppfattningen, att

moderbolagens debiteringar varit för höga, i den omständigheten, att flera

bland dessa även för de sista åren redovisat goda vinster. Härvid måste

emellertid beaktas, att dessa moderbolag, även där de själva driva olje­

utvinning, raffinering och försäljning, dock i främsta rummet äro hol­

dingbolag i stora koncerner, uppbyggda på ett mycket komplicerat sätt.

Det kan därför mycket väl tänkas, att de verkliga resultaten för dessa

koncerner under senare år varit förlust, även örn lioldingbolagen i toppen

kunnat visa vinster, kanske tidigare reserverade hos dotterföretag. Hän­

syn till aktiemarknader, där dessa papper spela en betydande roll, och

delägares krav på någon utdelning även under förlustår kunna mycket

väl tänkas lia framkallat ett sådant förfarande.

Örn detta antagande är riktigt, torde den av de sakkunniga gjorda an­

märkningen beträffande uteblivna skatteintäkter för stat och kommun här

i landet förlora sin egentliga bärkraft. Det måste f. ö. förefalla osannolikt,

att moderbolagen för att undgå beskattning i Sverige skulle låtit sina

härvarande filialer redovisa miljonförluster. Ett resultat, som varken

visat vinst eller förlust, skulle ur denna synpunkt vara mera ändamåls­

enligt,

För det tredje är det tänkbart, att ett statsmonopol vid samma inköps-

priservkunde sköta brännoljornas distribution och försäljning inom landet

på ett billigare och rationellare sätt än nu är fallet.

Otvivelaktigt ligger det mycken sanning i den av de sakkunniga häv-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Kungl. Maj:ts projjosition nr 232.

83

dadé uppfattningen att detaljhandeln med brännoljor i Sverige för när­

varande lider under en uppenbar överorganisation. Å andra sidan gäller

denna anmärkning med kanske lika stort fog örn varudistributionen på ett

antal andra områden, utan att statsmakterna för den skull planera ett

ingripande.

De sakkunniga erkänna, att den alltför stora kapitalinvestering, som de

olika oljebolagen företagit under den hårda konkurrensen sinsemellan, i

och för sig icke innebär någon olägenhet ur det svenska nationalhushål-

lets synpunkt, alldenstund dessa anläggningar finansierats med utländskt

kapital. Men de sakkunniga förmena, att oljebolagen i tider av samar­

bete ej skola försumma att låta de svenska konsumenterna i sista band

betala bolagens ifrågavarande »krigskostnader» i form av högre oljepri­

ser. Jag håller för sannolikt, att blotta tillvaron av föreliggande utred­

ning med åtföljande lagtext kommer att betaga oljefirmorna lusten att

försöka bålla för höga priser. De äro nu medvetna örn att statsmakternas

uppmärksamhet är riktad på deras prispolitik, och att varje missbruk av

deras maktställning kan medföra för dem ödesdigra konsekvenser.

Ehuru ännu åtskilligt kunde vara att anföra i denna och övriga punk­

ter, skall jag ytterligare endast med utgångspunkt från min inledningsvis

angivna allmänna inställning till frågan sammanfatta min ståndpunkt

på följande sätt.

De sakkunnigas uttalanden och slutsatser väcka på flera punkter starka

betänkligheter. Även örn de anförda skälen för ett monopol ej kunna

frånkännas betydelse, väga de icke nog tungt. Med hänsyn till de resul­

tat, som framkommit vid undersökningen inom det begränsade område,

som de sakkunnigas utredning omfattat, anser jag, att de sakkunniga bort

avstyrka införandet av ett statsmonopol å import och partihandel med

brännoljor.

Den verkställda utredningen har likväl sitt värde. För oljebolagen bör

den utgöra en varning att ej genom hänsynslös prispolitik betunga de

svenska konsumenterna. Skulle tendenser av sådan art likväl framträda,

kan en nyprövning av frågan i framtiden vara motiverad.

Skulle därvid och sedan även handelspolitiska och allmänna synpunk­

ter blivit noggrant undersökta, ett statsmonopol prövas nödigt, biträder

jag för min del de sakkunnigas förslag beträffande formen för ett sådant

monopol, i vars utarbetande jag tagit del.»

Yttrandena över betänkandet.

Såsom förut nämnts fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet i

detta ärende en inom finansdepartementet utarbetad sammanfattning av

de över betänkandet avgivna yttranden. Jag torde få hänvisa till den

däri under en särskild avdelning (sid. 134 o. f.) lämnade redogörelsen för

de yttranden, som avse frågan om en statlig reglering av brännoljeim­

porten.

84

Departe­

ments­

chefen.

Frågaii örn en statlig reglering av brännoljeimporten inställer sig i

flera olika sammanhang, då det gäller att ordna avsättningen för inom

riket tillverkad sprit. Den har därför också helt naturligt ansetts böra

ingå i de sakkunnigas utredningsuppdrag. Men även oberoende av nu

nämnda sammanhang ha importen av brännolja och metoderna för pris­

sättningen på brännoljemarknaden sådan betydelse för motortrafiken och

därigenom för näringslivet i allmänhet, att en undersökning av de lämp­

liga formerna för denna importhandels organisation har synts påkallad.

De sakkunniga ha tagit upp frågorna till behandling i denna vidare

omfattning och därvid även uppmärksammat den uppgift ett statligt im­

portmonopol kunde fylla vid ett mera rationellt ordnande av beskatt­

ningen på motorbränsle.

Utredningen synes mig ha lämnat en god belysning av de olägenhe­

ter och risker, som äro förbundna med brännoljeimportens nuvarande

organisation, och därmed även ha givit anledning till ett allvarligt över­

vägande av frågan örn införande i en eller annan form av ett statligt

importmonopol. Det förefaller mig sålunda mycket sannolikt, att ett dy­

likt monopol under duglig ledning skulle kunna medföra en icke ovä­

sentlig minskning av de nuvarande distributionskostnaderna och att på

grund därav antingen priserna skulle ställa sig lägre för konsumenterna

eller en ökad inkomst beredas statsverket. Emellertid synas vissa fort­

satta utredningar vara behövliga, innan statsmakterna i detta hänseende

gå att fatta avgörande beslut, och jag är icke beredd att nu för­

orda vidtagande av åtgärder för organisering av brännoljeimporten så­

som ett statligt monopol.

Sådana åtgärder synas icke heller åtminstone tills vidare vara nöd­

vändiga för lösningen av nu närmast föreliggande fråga, alltså avsätt­

ningen för inom riket tillverkad sprit. Bortser jag från det förut nämnda

spörsmålet örn ändrade metoder för beskattningen av motorbränsle, vil­

ket spörsmål ännu icke torde kunna upptagas till avgörande, är det vä­

sentligen frågan örn inblandning av motorsprit i bensinen med därav

följande konsekvenser för prissättningen, som nu kräver en lösning. Så­

som de sakkunniga framhållit, skulle inblandningen på ett mycket smi­

digt sätt kunna ordnas under förutsättning av ett statligt importmono­

pol, men detta kan icke i och för sig utgöra tillräckligt skäl för genom­

förande av monopol, då inblandningen utan tvivel också bör kunna på

ett tillfredsställande sätt ordnas med bevarande av ett antal enskilda im­

portföretag.

Mera tungt väger den fördyring av motorbränslet, som denna inbland­

ning måste medföra. Det skulle icke saknas fog för kravet, att denna för­

dyring i möjligaste mån motverkades genom åtgärder, ägnade att ned­

bringa priset på den importerade varan, och sannolikheten eller i alla

händelser möjligheten av en sådan inverkan från importens monopolise-

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

85

ring synes efter de sakkunnigas utredning knappast kunua bestridas. Un­

der förutsättning av en sådan utökning i den inhemska produktionen av

motorsprit, som de sakkunniga föreslå, skulle detta argument för att

omedelbart upptaga monopolfrågan äga en betydande vikt. Uppenbar^

ligen förlorar det i betydelse i samma mån som de inblandade kvantite­

terna av den dyrare motorspriten förminskas, och med den begränsning

av dessa kvantiteter, som i det föregående förordats, synes frågan örn

kontroll över priserna på importerat motorbränsle och därmed även frå­

gan örn ett importmonopol kunna tåla en ytterligare undersökning.

Vad beträffar riskerna för en oskälig uppskruvning av priserna från

importörernas sida som en följd av att de sakkunnigas förslag i fråga örn

brännoljeimporten icke nu föranlett åtgärder, torde man kunna dela den

mening, som i detta hänseende uttalats av reservanten bland de sakkun­

niga. En dylik prispolitik skulle icke kunna undgå att omedelbart aktua­

lisera frågan örn en statlig reglering av importen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående anfört ha inom finans­

departementet utarbetats fem författningsförslag, vilkas innehåll här­

utöver icke torde tarva ytterligare motivering, nämligen förslag till

1) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 11 juni 1926 (nr

207) angående tillverkning och beskattning av brännvin;

2) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 14 juni 1917 (nr

340) angående försäljning av rusdrycker;

3) förordning örn vissa ändringar i förordningen den 1 juli 1918 (nr

508) angående handel med skattefri sprit;

4) förordning örn skyldighet för importörer och tillverkare av bensin

att inköpa motorsprit; samt

5) förordning örn uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å

motorsprit.

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag samt hemställer att

Kungl. Majit måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nämnda förslag;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att träffa över­

enskommelse med Aktiebolaget Vin- & Spritcentra­

len örn ordnande av avsättningsförhållandena för

inom riket tillverkad sprit i huvudsaklig överens­

stämmelse med av mig i det föregående angivna rikt­

linjer.

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att pro­

position av den lydelse, bilaga vid detta proto­

koll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Allan Broomé.

Kungl. Majlis proposition nr 232.

(Bilaga.)

87

Sammanfattning av yttranden över de sakkunnigas

betänkande.

I. Tillverkningen och avsättningen av inhemsk sprit.

Sveriges bränneriidkaref erenia g tillstyrker att tillverkningen av förtä-

ringssprit förbehålles lantbruksbrännerierna. Föreningen hemställer, att

den föreslagna bestämmelsen i 13 § rusdrycksförsäljningsförordningen an­

gående inköp av konsumtionssprit från andra än jordbruksbrännerierna

såsom obehövlig måtte utgå. Föreningen anser, att därest spritcentralen

inrättade ytterligare lagerutrymmen och därstädes innehade tillräckliga

kvantiteter för mötande av å sid. 43 i betänkandet (prop. sid. 25) angivna

risker, där antydd olägenhet icke behövde uppkomma. Föreningen, som

ansåge de av de sakkunniga Obel-Jörgensen och Wikland utförda under­

sökningarna knappast hållbara, framhåller, att talet örn att utövare av

potatisbrännerinäringen skulle hava berett sig oskälig vinst icke. vore

med verkligheten överensstämmande. I verkligheten hade hanteringen

icke medfört högre utbyte eller särskild förtjänst mer än för de bränne-

rier, vilka moderniserats efter tidsförhållandena. Att dessa haft en viss

vinst vore med hänsyn till det nedlagda kapitalet icke oskäligt. Anmär­

kas borde att inom industrien allmänt räknades med en rörelsevinst av

10 å 15 procent. För de äldre och mera omoderna brännerierna, vilka

erhölle lågt utbyte, torde icke någon förtjänst hava uppkommit.

De riktlinjer, vilka av de sakkunniga uppdragits för prissättningen,

gillades icke av föreningen. Priset borde uträknas i nära överensstäm­

melse med den verkliga kostnaden vid ett bränneri av normal typ. Där­

vid måste även räknas med utgifterna för fabrikens ombyggnad och mo­

dernisering, fabrikernas avgift till föreningen, de olika bränneriernas

kostnader för nödig befunnen kontors- och tjänstepersonal, avgift till bo­

stad och kosthåll åt kontrollörer, utgifter för tomfatshyror m. m. samt där­

jämte innehålla en särskild marginal för oförvållat uppehåll eller stör­

ningar i driften. Gentemot de sakkunniga framhåller föreningen med

skärpa, att pristillägget för modernisering av fabrikerna måste medräk­

nas vid priskalkylens uppgörande; vinsterna hade i stort sett icke varit

sådana att de räckt till avskrivningar å anläggningarna; vidare vore det

obilligt att låta nya ägare fä lida för förutvarande ägares eventuella un­

derlåtenhet härutinnan. — Priset borde bestämmas för en viss standardtyp

av varan samt förhöjas eller reduceras efter angivna grunder för vara

med högre resi», lägre alkoholstyrka än standardtypen.

Föreningen anser det icke vara lämpligt med en prissättningsnämnd be­

stående av blott fem personer. Avgörandet skulle då kunna komma att

vila hos allenast en person. Nämnden bordo utgöras av sju personer; vi­

dare borde en bland de tre av Kungl. Majit utsedda vara förtrogen med

lantbruksangelägenheter.

Obel-Jörgensen hade räknat med ett genomsnittligt utb.vtestal av 122

liter. Då de av honom utförda undersökningarna företagits under en tid,

då brännerikampanjen praktiskt taget avstannat, hade han emellertid

varit hänvisad att bygga utredningen å överkontrollörernas uppgifter till

kontrollstyrelsen och icke på personliga iakttagelser. Härigenom förlora­

de undersökningen allt praktiskt värde. Vid de många med mindre mo­

dern apparatur försedda brännerierna överstege utbytestalet ej det hit­

tills kalkylerade, 116 liter. Mera moderna fabriker hade givetvis kunnat

ernå ett högre utbyte. Wiklunds utredning vore mycket missvisande,

då den ej berört mer än 10 procent av landets brännerier, och av dessa de

bäst skotta.

Föreningen förklarar sig avse att med det snaraste vidtaga alla de åt­

gärder, som skäligen kunde ankomma på densamma för att förverkliga

de sakkunnigas önskemål örn rationalisering av brännerierna.

Föreningen avstyrker förslaget, att spritcentralen skulle inrätta stor-

brännerier för utnyttjande av den ökning i tillverkning av potatisbränn­

vin, som skulle uppkomma vid förslagets genomförande. Ur försöks- och

kontrollsynpunkt vore det tillräckligt med det av sprit-centralen redan in­

nehavda moderna större bränneriet i Rödaled. De redan förefintliga min­

dre brännerierna vore förlagda till alla sådana orter, varest potatisodlin­

gen vore berättigad och motiverad. Dessa bränneriers kapacitet vore ej

på långt när utnyttjad. Det skulle vara att anse som en ren kapitalför­

störing, örn nu ytterligare ett eller flera stora brännerier skulle komma

till stånd. Inrättande av nya brännerier för spritcentralens räkning skulle

vidare i hög grad minska de ekonomiska möjligheterna för de nuvarande

brännerierna att genomföra den av de sakkunniga förordade modernise­

ringen respektive rationaliseringen av bränneridriften. Vid storbränne-

rier skulle ej heller dranken komma att effektivt utnyttjas. Dranken borde

vidare komma jordbruket till godo under en längre bränningstid. Frak­

terna skulle också fördyra denna vara vid storbränneri.

Vad beträffar förhållandena å potatismarknaden framhåller föreningen

de senaste årens abnorma förhållanden beroende dels på stärkelsefabri­

kernas stagnation dels ock på de över hövan rikliga potatisskördarna.

Föreningen vore övertygad örn att dessa förhållanden bomme att med det

snaraste reglera sig själva. Därvid påpekas även statsmakternas ingri­

pande för reglerandet av stärkelseproduktionen. Bästa sättet för tillgodo­

seendet av de sakkunnigas önskemål örn beredande av avsättningsmöjlig­

heter för potatis från jämväl andra odlare än bränneriidkare vore att en

utökning i de nuvarande bränneriernas kontingent bomme till stånd. Före­

ningen förklarar sig villig att lämna sin medverkan till att råvaran till

denna merkontingent i görligaste mån anskaffas från utom föreningen

stående odlare. Föreningen framhåller emellertid, att de årliga avkast­

ningarna vore så ojämna, att det icke läte sig göra att på förhand fast­

ställa någon viss fix fördelningsgrund.

Föreningen tillstyrker att spritcentralens uppgifter utvidgas att omfatta

även partihandel med skattefri sprit. I sammanhang härmed hemställer

föreningen, att stadgande infördes i särskild författning örn skyldighet för

alla tillverkare av till förtäring avsedd sprit att vara anslutna till en or­

ganisation, vilken hade att handla å samtligas vägnar, att verkställa för­

delning av tillverkningskvantiteten och att i allt övrigt företräda de olika

brännerierna. För att kunna förverkliga de sakkunnigas önskemål örn en

modernisering av brännerierna och driftens rationalisering tarvades en­

ligt föreningen nödvändigtvis förefintligheten av en organisation, som

kunde giva ekonomiskt och tekniskt stöd åt de många olika brännerier.

vilka behövde hjälp till en behövlig ombyggnad och modernisering. Före­

ningen hänvisar härvid till, att statsmakterna på .senare tid lämnat sin

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

89

medverkan till sammanslutandet av stärkelseproducenterna i en gemen­

sam organisation.

Vidare framhåller föreningen som ett önskemål av synnerlig vikt, att

det genom särskild förordning bestämdes, att mellan tillverkaren oell kö­

paren skulle finnas ett avtal, som närmare reglerade rättsförhållandet

dem emellan.

Aktiebolaget Vin- & Spritcentralen framhåller att storleken av de kvan­

titeter potatisbrännvin, som det enligt förslaget skulle ankomma på bola­

get att inköpa, icke borde förutsättas bliva huvudsakligen bestämda av

de för varje år tillgängliga mängderna potatis, utan att för produktionen

av bränneripotatis spritcentralens inköpsbehov samt priset måste vara

de i lörsta band reglerande faktorerna.

Såsom ett skäl utöver de av de sakkunniga andragna för inrättande för

spritcentralens räkning av ett eller ett par större brännerier för tillvara­

tagande av den vid förslagets genomförande uppkomna ökningen av po­

tatisbrännvinstillverkningen framhåller bolaget, att därest större fabri­

ker, vilkas bela kapacitet utnyttjades, bölles i gång under längre del av

året än som med hänsyn till den nödiga driftsbegränsningen kunde kom­

ma ifråga för de gamla, till bränneriidkareföreningen anslutna bränne-

rierna, den av jordbrukarna eftersökta dranken skulle under motsvarande

längre tid kunna tillhandahållas. Den med bränningens koncentrering

till större anläggningar obestridligen förbundna olägenheten, att dranken

till en del måste transporteras längre väg än i allmänhet nu vore fallet,

skulle på så sätt åtminstone i viss mån kompenseras, varjämte dylika

större brännerier sannolikt skulle med för ändamålet inrättade motorfor­

don kunna ombesörja transporten till ladugårdar, belägna på relativt stort

avstånd från bränneriet.

Bolaget förklarar sig icke hava någon erinran mot en sådan utsträck­

ning av bolagets råbrännvinstillverkning. Det påpekas emellertid, att det

sannolikt ej skulle låta sig göra för spritcentralen att uppföra och för

drift iordningställa dylika brännerier inom kortare tid än ungefär ett år

efter det att Kungl. Maj:ts tillstånd därtill erhållits oell att därför, örn ej

särskilda anordningar vid to ges, hela merproduktionen av potatisbränn­

vin under mellantiden skulle tillfalla de nuvarande potatisbrännerierna.

Den nya lagstiftningen borde träda i kraft den 1 maj eller den 1 okto­

ber för att ej dela sönder den nu gällande tidsperioden för lantbruksbrän-

neriernas årsverksamhet.

Det förefölle spritcentralen, som örn det näppeligen kunde förutsättas,

att ett eventuellt avtal mellan bolaget och sulfitfabrikerna borde erhålla

längre giltighetstid än den författning, på vilken bolagets inköpsskyldig-

het grundades. Tillvaron av denna författning vore en tillfredsställande

garanti för att all tillverkning av motorsprit skulle vinna avsättning.

Den opartiska prisnämnden garanterade vidare, att fabrikanterna erhölle

skäligt pris för sin tillverkning. Skulle likväl dylika långa avtal påkal­

las, måste bolaget antingen förbehålla sig hävnings- eller uppsa gnings-

rätt, därest under avtalstiden genom statsmakternas beslut grunderna för

den föreslagna organisationen av rikets spritomsättning väsentligen änd­

rades, eller ock genom åtagande från statens sida hållas skadeslöst för de

förluster, som kunde för bolaget uppkomma med anledning av sådan

ändring.

Bolaget hemställer örn sådan jämkning av 2 § förslaget till inbland-

ningsförordning, att därav tydligt framginge att inköpstvång endast

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

90

förelåge beträffande den av sulfitfabrikerna tillverkade motorspriten oell

icke motsvarande vara, som producerades av jäst- och melassfabrikerna.

Bolaget tillstyrker även såsom mest praktiskt, att tillsynen över inbland­

ningen av motorsprit i bensin handhades av bolaget. Straffpåföljderna

för underlåtenhet att iakttaga meddelade kontrollföreskrifter borde emel­

lertid fastställas av Kungl. Majit.

Börande de av de sakkunniga förordade grunderna för bestämmande av

spritcentralens försäljningspriser och den gradering av priset å sprit för

olika ändamål, som av dem förordats, anför spritcentralen följande:

»Det bör erinras, att en sådan gradering av priserna å teknisk sprit, å

ena, och motoralkohol, å andra sidan, skulle, därest spriten i bägge fallen,

såsom förutsatts, för spritcentralen betingat ungefär samma självkostnad,

kunna medföra, att motoralkoholen komme att avyttras under självkost­

nadspriset för den händelse att vinst ej i någotdera fallet finge uttagas.

Då detta naturligtvis ej kan vara avsikten, torde uttalandet, om det skall

vara direktiv för spritcentralens verksamhet, böra modifieras. Detta bör

så mycket hellre ske, som den vid bolagets reningsverksamhet uppstående

s. k. sekunda spriten (ehuru framställd av potatis) liksom hittills skulle

få disponeras för försäljning såsom skattefri sprit och spritcentralen för

närvarande vid sin avyttring till A/B Skattefri sprit av denna vara fått

tillgodogöra sig en mindre vinst. Även synes böra framhållas, att med

det herörda yttrandet ej heller torde avses, att spritcentralen, till förmån

för prissättningen på andra slag av sprit, skulle åsätta förtäringsspriten

högre pris än som förutsättes i nu gällande koncessionsavtal. enligt vilket

bolaget förbundit sig bland annat att tillämpa sådana prissättningsgrun-

der, att den konsumerande allmänheten skyddas mot obehörig fördyring

av varorna.»

Spritcentralen förklarar sig villig att söka fylla den plats som parti-

handelsorgan för skattefri sprit, som avsetts i betänkandet. Samtidigt

framhåller emellertid bolaget, att en nydaning av så omfattande art som

den i betänkandet föreslagna i olika hänseenden under sin praktiska till-

lämpning kunde bereda de berörda parterna vanskligheter och av sådan

anledning föranleda krav på ändring eller omläggning med hänsyn till

omständigheter, som icke nu kunde överblickas eller förutses.

Då det kunde ifrågasättas huruvida spritcentralen vore »bildat» för ut­

övandet av partihandel med skattefri sprit, ansåge bolaget det föreslagna

tillägget till 12 § 1 mom. första stycket rusdrycksförsäljningsförordnin-

gen böra utgå.

Bolaget ifrågasätter vidare huruvida den föreslagna anordningen med

nödvändighet förutsatte upphörandet av A/B Skattefri sprit såsom själv­

ständigt företag eller om icke det föreslagna syftet kunde vinnas genom

att sistnämnda foretag erhölle ställningen som ett dotterföretag till sprit­

centralen.

Aktiebolaget Svensk sprit framför sina betänkligheter mot de ekono­

miska principer, som de sakkunniga anlägga. Förslagets genomförande

skulle medföra en konservering av de med föråldrade metoder arbetande

och oekonomiskt utrustade potatisbrännerierna, vilket för sulfitspritindu-

strien, som på allt sätt arbetat för en rationalisering av sin sprittillverk­

ning, framstode såom ur nationalekonomisk synpunkt betänkligt.

Bolaget framhåller även, att de svenska potatisbrännerierna använde

vida mer spannmål än som ur bränneriteknisk synpunkt vore erforder­

ligt. Användningen av spannmål behövde icke överstiga 1.4 kilogram per

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

91

hektoliter potatis vid rationellt bedriven tillverkning. I genomsnitt upp-

ginge tillverkningen till mellan 7—8 miljoner liter ftO-procentig sprit årli-

gen utöver vad som skulle tillverkas, örn endast den för bränningen av­

sedda potatiskvantiteten jämte härtill erforderlig spannmål bleve använd.

I medeltal skulle således tillverkningen av potatisbrännvin uppgå till om­

kring 12—13 miljoner liter 50-procentig årligen. Det vore enligt bolaget

av vikt att, örn förslaget antoges, bestämmelserna om spannmålstillsätt-

ningen intoges i förordningen, då enligt betänkandet Kungl. Majit, örn

tillräcklig kvantitet potatissprit ej under dessa villkor kunde tillverkas,

skulle medgiva inköp av andra slag av brännvin till förtäringsändamål.

Den stora minskning i tillverkning av potatissprit, som uppstått under

senare år, hade till största delen framkallats av konsumtionsminskning

beroende på depressionstiden, de höjda spritskatterna, ökad folkupplys­

ning och restriktionssystemet. Endast till en mindre del (2 miljoner liter

50-procentig sprit) vore minskningen i tillverkning beroende på sulfitspri­

tens tillkomst.

Sulfitspritindustrien yrkar, att principen örn fri konkurrens mellan de

olika sprittillverkarna skulle bestå och att alla förefintliga avsättnings­

områden skulle vara öppna för samtliga sprittillverkare.

Bolaget hade ej anledning motarbeta den nuvarande tillverkningen av

sprit vid jäst- och melassfabriker, så länge vid tillverkningen endast an­

vändes inhemska råvaror.

Bolaget vore av den uppfattningen, att örn tillverkningen av sprit vid

jäst- och melassfabriker maximerades till sin nuvarande omfattning, den-

na borde kunna beredas avsättning såsom hittills för förtäringsändamål

utan att avsevärt inkräkta på avsättningen av potatis för samma ända­

mål, därest endast användningen av spannmål vid potatisprittillverliming­

en inskränktes till den kvantitet, som ur bränneriteknisk synpunkt vore

oundgänglig.

.

Bolaget hemställer, att tillverkningen av jästsprit maximeras som hit­

tills med 60 liter brännvin 50 procent per 100 kilogram pressjäst och till­

verkningen av melassprit begränsas till under de senaste åren tillverkade

kvantiteter samt att spriten får användas till konsumtionsändamål.

Bolaget hemställer, att melasstullen icke måtte borttagas. Utsikterna

för sulfitspritindustrien att konkurrera med jäst- och melassprit bleve då

ej stora. Priserna bomme att pressas ned och efter 10-årstidens utgång

torde sulfitspritindustrien få vidkännas avsevärda prissänkningar.

Över huvud anser bolaget, att förbud borde införas mot användandet

av utländska råämnen vid sprittillverkningen. Detta förbud borde vara

sa avfattat, att detsamma gällde vare sig tillverkningen baserades direkt

på utländska råvaror eller på inhemska råvaror, som frigjorts därigenom

att utländsk vara importerats för annat ändamål, vartill den inhemska

varan förut disponerats.

Bolaget förordar även fri konkurrens på motorbränsleområdet. Där­

emot yrkar bolaget befrielse från bränsleskatten. Skulle emellertid den

fria konkurrensen beskäras, vore det oundgängligt, att industrien bleve

kompenserad genom garanterad avsättning av sina produkter till tek­

niska ändamål samt som motorbränsle. I sådant syfte hemställer indu­

strien örn garantier för sulfitspritens avsättning till sådana ändamål ge­

nom bindande avtal för en kvantitet av upp till 40 miljoner liter 100-pro-

centig sprit årligen för en period av minst 10 år. Priset skulle därvid ba­

seras på de kalkyler, som fastställdes av statens prissättuingsnämnd för

skattefri sprit i enlighet med de utredningar, som förelåge för 95 procent

Kungl. May.ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

sulfitsprit auder perioden 1919—1932 med tillägg av kostnaderna för spri

tens deshydrering, denaturering, emballagekostnad oell företagarvinst.

varvid hänsyn skulle tagas till det goodwill-värde, som av sulfitsprit-

intressenterna upparbetats för dess nuvarande avsättningsområden. Detta

pris skulle fastställas av regeringen för en tidrymd av 10 år, dock att

priset skulle höjas eller sänkas i förhållande till ökningen eller minsk­

ningen i stenkolspriset fritt Stockholm, varjämte hänsyn skulle tagas

till förändringar i arbetslöner inom sulfitindustrien. Detta kontrakt

skulle förnyas i perioder om 10 år, ifall det ej uppsades senast 2 år före

varje avtalsperiods utgång. Bestämmelser örn tvångsinblandning skulle

utfärdas.

Bolaget ogillar förslaget örn överflyttande av partihandeln med skatte

fri sprit till spritcentralen. Det påpekas vilket omfattande arbete, som

sulfitspritindustriens företag nedlagt för att vinna avsättning för den

skattefria spriten och motorspriten. Aktiebolaget Skattefri sprit hade

utan anmärkning omhänderhaft försäljningen av den skattefria spriten.

Med kännedom örn ett statsmonopols tunga arbetssätt kunde utan över­

drift påstås, att nu ifrågavarande verksamhet icke kunde bedrivas av

spritcentralen på ett lika framgångsrikt sätt som av ett fristående före­

tag, vilket arbetade i industriens, sin uppdragsgivares, namn. Spritcen­

tralen hade vid försäljningen av förtäringssprit snarare att tillse, att

försäljningen hölles nere, än att densamma utökades. Denna inställning

torde företaget få svårt att frigöra sig ifrån å det föreslagna nya verk­

samhetsområdet. På motorbränslemarknaden ställdes stora anspråk på sak­

kunskap, smidighet och anpassning, varjämte ett ständigt övervakande

av försäljningen och användningen vore erforderligt. Propagandaarbete

måste kontinuerligt bedrivas, därest inblandningen skulle kunna på ett

någorlunda tillfredsställande sätt genomföras. Här hänvisar bolaget till

en artikel av professorn B. Hubendick i Teknisk tidskrift, vari denne

bland annat framhåller svårigheterna för spritcentralen att behärska

de bränsle- och motortekniska frågor, som vore förbundna med inbland­

ningen av motorsprit i bensin.

Bolaget hemställer, att Aktiebolaget Skattefri sprit fortfarande finge

handhava försäljningen av teknisk sprit och motorsprit. Därvid hade

sulfitspritindustrien intet emot, att staten bereddes ökat inflytande i sty­

relsen ävensom att utdelningen maximerades till 6 procent. Det förelåge

vidare intet hinder att låta övriga spritproducerande jästsprit- och melass-

spritrepresentanter bliva företrädda i styrelsen.

Aktiebolaget Skattefri sprit: Under framhållande av det affärsmässiga

arbete, som krävdes, då det gällde att handhava partihandeln med skatte­

fri sprit, hemställer bolaget att tillverkarna själva genom bolaget så­

som hittills måtte få handhava denna handel. Någon dubbelorganisation

kunde ej anses föreligga. Ej heller torde vara att förvänta ökade kost­

nader för försäljningen av den skattefria spriten, örn densamma omhän-

derhades av särskilt bolag. Då sulfitspritproducenterna för närvarande

vore ägare av bolaget och övriga sprittillverkare ej vore företrädda i

bolagets styrelse, förordades föreskrift i oktrojen att dessa senare även

skulle vara där företrädda. Dessutom kunde statens inflytande i styrelse

och revision utökas. Utdelningen å bolagets kapital kunde vidare be­

gränsas till exempelvis 6 procent.

Partihandelsbolaget, som förfogade över sakkunnig personal på motor­

området, vore det lämpligaste organet för handhavandet av tvångsin-

blandningen.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

93

Skulle partihandeln ordnas i enlighet med de sakkunnigas förslag, hem­

ställer bolaget, att den hos bolaget anställda personalen i full omfattning

och med bibehållandet av nuvarande löneförmåner och villkor övertoges

av spritcentralen.

Svenska jästfabriksaktiebolaget: Det monopol pa tillverkning av för-

täringssprit, som enligt förslaget skulle reserveras åt potatisbrännerierna,

bröte på ett avgörande sätt mot den hittillsvarande utvecklingen. Så

länge jästsprit överhuvud tillverkats i vårt land, hade denna vara kom­

mit till användning såsom konsumtionssprit. För att bringa upp fabri­

kationen till hög standard hade jästfabrikerna med stora ekonomiska

uppoffringar vidtagit moderniseringar av sina anläggningar; senast 1930

hade en omfattande ombyggnad av jästfabrikernas destillationsverk slut­

förts. Härvid gör bolaget en jämförelse med de svenska potatisbränne­

rierna, vilka befunne sig på en osedvanligt låg teknisk ståndpunkt. Ett

nedläggande av produktionen av för förtäringsändamål avsedd jästsprit

skulle medföra stor kapitalförstöring.

Ytterligare framhåller bolaget, att samma motivering, som anfördes

för kraven på potatisbränningens främjande, nämligen dess betydelse för

svenskt jordbruk, i oförminskad grad gällde även för jästsprittillverk­

ningen. Skulle jästfabrikerna icke konsumera så stora kvantiteter me­

lass, som tack vare spritproduktionen vore fallet, nödgades sockerindu­

strien till utomordentligt oförmånliga priser försälja det motsvarande över­

skottet till utlandet. Detta skulle medföra lägre betpris. Utestängandet

från försäljning till konsumtionsändamål samt sulfitspritens företräde

på den marknad, som anvisats i ersättning, skulle sannolikt medföra, att

bolaget tvingades att inom kort upphöra med sin spritfabrikation med

åtföljande fabriksnedläggelser och ökad arbetslöshet. Bolaget framhål­

ler, att den emotsedda utvecklingen kunde giva anledning till fordrings­

anspråk mot staten.

Bolaget påpekar, att 2 § i förslaget till inblandningsförordning erhållit

en lydelse, som icke överensstämde med de uttalanden, som gjorts i be­

tänkandet. Av nämnda paragraf framginge nämligen, att avsättnings-

garanti förutsatts skola beredas för all inom riket tillverkad motorsprit,

således även den av bolaget framställda varan. En dylik anordning före-

fölle bolaget vara den enda logiska konsekvensen av de sakkunnigas prin­

cipiella ståndpunkt att skapa förutsättningar för en såvitt möjligt vä­

sentligt ökad tillgång på motorsprit i landet. Bolaget framhölle som en

oavvislig nödvändighet, att de olika tillverkarna av motorsprit och av

sprit för industriella ändamål behandlades fullt likformigt. Det särskilda

understöd, som i form av avsättnings- och pristryggande specialavtal före­

slagits för sulfitspritfabrikernas del, borde tillerkännas även jästsprit­

fabrikerna.

Upsala ångqvarnsaktiebolag framhåller, filt det vore ett allmänt in­

tresse, att jästfabrikerna bereddes tillfälle att i så stor utsträckning som

möjligt förbruka melass, vilken vore en biprodukt vid sockerförädlingen,

som för närvarande åtnjöte starkt skydd från statsmakternas sida. Det

syntes vidare bolaget vara ett stort intresse, att jästfabrikerna finge bi­

behålla sin rätt att framställa sprit för förtäringsändamål, då ett bort­

tagande av denna rätt ledde till ett lågt spritpris och i följd därav en

höjning av jästpriset,

Bolaget anser, att de sakkunnigas förslag, att jästfabrikerna skulle äga

Kungl. Majus proposition nr 232.

(Bilaga.)

94

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 232.

(Bilaga.)

rätt att tillverka sprit för tekniskt ändamål eiler motorsprit, icke vore

ekonomiskt genomförbart med nuvarande relation mellan melasspris och

priset på dessa slag av sprit.

Bolaget hemställer, att, örn det av näringspolitiska eller andra skäl

ansåges nödvändigt, att jästfabrikerna avstängdes från rätten att leve­

rera förtäringssprit, jästindustriens spritavsättning möjliggjordes genom

att jästspriten till tekniskt bruk sattes i en särskild prisklass, varvid hän­

syn skulle tågås till melasspriset. Jästspriten finge icke sättas i sämre

ställning än annan sprit avsedd för tekniskt ändamål eller motorbränsle.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget (i yttrande till kontrollstyrelsen;

angående annat yttrande se sid. 121 nedan) framhåller att de synpunkter,

som anlagts på potatisen såsom råvara för spritfabrikation, bure kris-

tidsprägel. Ur melass (vid jäst- och melassbrännerier) framställdes allt­

jämt omkring 20 procent av förtäringsspriten i landet. Frågan örn me­

lassens avsättning vore en jordbruksfråga i ej mindre grad än frågan örn

potatisens avsättning. I de noggrant kontrollerade kalkyler, som upp­

rättats över sockerindustriens förmåga att betala odlarna för sockerbe­

torna hade inkomsten av biprodukter spelat och spelade en betydande

roll. Detta gällde ej minst melassen, sorn senaste bokslutsår för bolaget

ingått på inkomstsidan med över 2 ’U miljoner kronor-. Statsmakterna hade

också i betodlingens intresse beaktat detta, då de i sina avtal med socker­

industrien godkänt en klausul, vilken tagit hänsyn till melassens använd­

ning till bränneriändamål.

Under de sista 4 åren hade statsmakterna — tydligen från huvudsak­

ligen samma utgångspunkter, som lett de sakkunniga — uppmuntrat den

svenska betodlingen, varigenom landet kunnat tillgodose sitt eget behov

av socker, men varav också följt en ökning av den vid sockerfabrikatio­

nen ofrånkomliga biprodukten melass. Intill 1932 utgjorde landets melass­

produktion 38,000—40,000 ton per år, tillverkningsåret 1932/1933 nära

58.000 ton och för året 1933/1934 beräknades produktionen till minst 00,000

ton.

Att landets melassproduktion kunde avsättas till rimliga priser vore

en nödvändig förutsättning för beståndet av de gällande avtalen på soc­

kernäringens område. I Sverige hade hittills av melassproduktionen avsatts

ungefär hälften till foderändamål. Återstoden hade avsatts till jästfabriker

med sprittillverkning och till melassbrännerier. Prisbildningen för me­

lass påverkades av den möjlighet till avsättning till förtäringssprit, som

förelegat. Skulle framställningen av förtäringssprit förbehållas potatis-

brännerierna skulle priset på melass till spritändamål komma att falla.

Följden bleve, att sockerindustrien skulle öka avsättningen av melass till

foderändamål, även örn detta måste ske till lägre priser än de nuvarande.

Melassens avsättning till detta ändamål hade emellertid sin givna be­

gränsning, bland annat av näringsfysiologiska skäl. En ganska väsent­

lig prissänkning kunde icke öka avsättningen på fodermarknaden med mer

än omkring 50 procent av den nuvarande. Efter en prissänkning skulle

sålunda fodermelassmarknaden kunna upptaga omkring 30,000 ton melass.

12.000 ton åtginge direkt till jästfabrikationen, således med bortseende från

jästfabrikernas sprittillverkning. Därefter återstode 18,000 ton för avsätt­

ning till spritfabrikation vid melass- och jästbrännerier eller export.

Bolaget anför vidare:

^

»Örn man med de sakkunniga anser en spritproduktion i stor skala för

tekniskt och motorändamål önskvärd, torde det vara ett intresse, att

95

dylik sprit ur melass blir tillvaratagen, och likväl hava de sakkunniga

icke ansett sig kunna pålägga det tänkta monopoliöretaget att avtaga

ifrågavarande sprit ens till priser satta av en opartisk nämnd. Härmed

kanf såvitt vi nu se, ettdera av tvä syften tillgodoses. Antingen skall

fodermarknaden ovillkorligen på sockernäringens bekostnad erhålla me­

lass till priser, som i förhållande till fodervärdet bli oskäligt låga, utan

att därmed avsättningen ökas, eller också skall sockerindustrien tvingas

att bränna sin melass till lägre priser än de, som kunna nås vid fram­

ställning i sulfitbrännerierna. I sistnämnda fall skulle således avsikten

vara, att sockernäringens produktion skall medge ett förbilligande av

motoralkoholen, dock utan att sulfitspritindustrien, som ju skall äga tryg­

gad avsättning, löper någon avsättningsrisk. Vi protestera på det be­

stämdaste mot en sådan inställning till spritindustriens råvaruproblem.»

Bolaget framhåller, att det vore ett allmänt intresse att redan förefint­

liga anläggningar först tillfredsställande utnyttjades, innan en utbygg­

nad av sulfitspritindustrien genom nya bränne ider ägde rum.

För bolaget framstode de sakkunnigas förslag örn övervägande av me­

lasstullens bibehållande som ofattbart, da den ökade konkurrenskraft,

som genom denna tulls bortfallande skulle uppstå för melasspriten, icke

skulle få utnyttjas, då övriga producenter skulle vara tryggade till av­

sättning och prisbildning. Genom melassprissänkning kunde icke heller,

som bolaget förut påpekat, ytterligare kvantiteter pressas ut på foder-

marknaden. En ändring i melasstullen kunde även drabba sirapstillverk-

ningen på grund av svårigheter att med enkla medel skilja mellan me­

lass och mörk sirap.

Då melassen vore en råvara, som endast kunde framställas i den be­

gränsade omfattning, som bestämdes av landets behov av socker, och dess

ändamålsenligaste användning vore ett livsvillkor för hela vår socker­

näring, ansåge bolaget bestämt, att sockernäringens avsättning av det

nödvändiga melassöverskottet till spritframställning borde tryggas, och

att sådana direktiv borde lämnas ifråga om prissättningen å sprit, fram­

ställd ur melass, att sockernäringens intressen i görligaste mån tillgodo-

såges, vilket spritens användning bland annat för tekniska ändamål syn­

tes medgiva vid en riktig avvägning av föreliggande intressen, samt ätt

i varje fall sprit ur melass icke borde ställas sämre än sprit ur sullitlut,

så mycket mer som med den allmänna skyddsinställning, sakkunnigas

utlåtande hade, skälig hänsyn borde tagas till värdet hos elen använda

råvaran.

Bolaget ifrågasätter allvarligt lämpligheten av den ställning förslaget

tillerkänt spritcentralen som partihandeisorgan för skattefri sprit. In­

dustrispritens handliavande på ett affärsmässigt sätt vore en oundgäng­

lig betingelse för ett realiserande även blott i huvuddragen av det före­

liggande förslaget. Det nuvarande monopolbolaget torde aldrig kunna

frigöra sig från de speciellt sociala synpunkterna.

Klagshamns spritfabriksaktiebolag framhåller, att den beräkning, sorn

läge till grund för de sakkunnigas påstående, att melassbrännvin vore

konkurrenskraftigt med sulfitsprit endast giillde sockerbolagets tillverk­

ning av melassalkohol. Klagshamns spritfabriksaktiebolag vore beroen­

de av en mängd omständigheter, tili vilka sockerbolaget icke beliövdo

taga hänsyn. Det funnes inga garantier, att sockerbolaget, som vore den

enda melassproducenten i landet, för framtiden skulle förse Klagslmmns-

bolaget med de betydligt större kvantiteter melass, som skulle erfordras

Kungl. Muj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

96

Kungl. Maj-.ts proposition nr 222. (Bilaga.)

för tillverkning av motoralkohol. Det kunde tänkas att nuvarande av­

sättningssvårigheter av melass för soekerbolaget försvunne. Tillgången

på melass kunde bli otillräcklig genom att sockerbolaget självt anlade

flera melassbrännerier. Avsevärd inskränkning i betodlingen eller ökad

användning av melassen för ioderändamal kunde lia samma verkan. Det

påpekas vidare, att vid melasstullens upphävande frågan örn råvarutill­

gången skulle komma i annat läge.

Vidare framhåller Klagshamnsbolaget, att kostnaderna för fabrikatio­

nen av sprit för detsamma måste bliva väsentligt högre än för sockerbola­

get, även örn endast liten marginal för handelsvinst lämnades sistnämnda

bolag vid melassens försäljning. Sockerbolaget behövde nämligen icke

räkna med några fraktkostnader eller något läckage för melassen. De

produktionskalkyler, till vilka de sakkunniga hänvisade, vore därför

långt ifrån identiska med Klagsliamnsbolagets tillverkningskostnader.

Medan råmaterialet för tillverkning av sulfitsprit praktiskt taget sak­

nade marknadsvärde och sålunda alltid vore detsamma, växlade världs­

marknadspriset ä melass i hög grad. Melassbrännvinets konkurrensdug­

lighet vore på grund härav i varje fall för en tillverkare, som icke själv

producerade melass, i hög grad beroende av det för tillfället gällande me­

lasspriset.

Bolaget ansäge vidare att garanti för avsättningen vore lika befogad

för en eventuell melassalkoholindustri som för sulfitspritindustrien.

Ytterligare påpekas, att en fabrikation av motoralkohol bland annat

nödvändiggjorde dyrbara anordningar för koncentrering av spriten. Bo­

laget kunde icke reflektera på en dylik fabrikation utan att erhålla ga­

rantier för såväl obehindrad tillgång till tjänlig melass till acceptabelt

pris som avsättning av den kvantitet, som med bränneriets nuvarande

kapacitet kunde produceras.

Därest bolaget berövades rättigheten att bränna melassbrännvin för

förtäringsändamål, ansåge bolaget sig komma i samma ställning, som de

betbrännerier vilkas brännerirättigheter inlösts. Det syntes icke bolaget

obilligt att i så fall framställa krav på inlösen av fabriken genom statens

försorg och gottgörelse till fast anställd personal.

Kontrollstyrelsen framhåller, att allvarliga principiella betänkligheter

kunde anföras mot det system av åtgärder, som föreslagits. De tidigare

ingrepp, som satt den fria konkurrensen ur spel på spritlagstiftningens

område, hade motiverats av vitala sociala intressen, medan man här ville

eliminera den fria konkurrensen av rent näringspolitiska skäl. Stödåtgär­

derna till förmån för en ringa del av landets potatisodlare skulle betalas

av en alldeles ovidkommande part — motorbränsleförbrukarna. Det pris,

dessa finge erlägga eller kunde komma att få utgiva, stöde icke heller i

rimlig proportion till den förmån potatisodlarna erhölle. Enligt betän­

kandet skulle vid en tillverkning av 40 miljoner liter sulfitsprit för år

merkostnaden för motorsprit i jämförelse med bensin med nuvarande pri­

ser uppgå till 9 miljoner kronor för år. För potatisodlarna skulle hjäl­

pens värde icke uppgå till på långt när tiondelen av detta belopp.

Styrelsen ville icke bestrida, att högst avsevärda svårigheter skulle

drabba jordbrukarna inom en del typiska potatisodlingsdistrikt, om

brännvinsbränningen upphörde eller i mera betydande grad inskränk­

tes. Någon åtgärd i dylikt syfte vore emellertid nu alls icke från något

håll ifrågasatt. Icke heller hade användningen för förtäringsändamål av

annat brännvin än potatesbrännvin tagit sådan omfattning, att potatis-

97

odlarna därigenom blivit satta i en särskilt ogynnsam belägenhet. Att po­

tatisskörden år 1932 blivit osedvanligt stor — en av de största vårt land

någonsin erhållit — garanterade förvisso icke, att liknande skördar skulle

inhöstas varje år. Sannolikheten talade tvärtom för att vi återigen kunde

få uppleva år, då rikets skörd av potatis icke försloge för de nödvändiga

konsumtionsbehoven.

Under sådana förhållanden hade man måhända kunnat tänka sig, att

mindre ingripande och ur principiell synpunkt icke så motbjudande åt­

gärder skulle kunnat vara tillräckliga.

Ehuru de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna till förmån för po­

tatisbränningen och sulfitspritframställningen vore ägnade att framkalla

allvarliga principiella erinringar, kunde kontrollstyrelsen -— för den hän­

delse det av näringspolitiska skäl, vilka det icke torde tillkomma styrelsen

att pröva, ansåges ofrånkomligt att tillgripa stödåtgärder för ifråga­

varande näringsgrenar — icke angiva andra åtgärder med liknande ef­

fekt, som vore mindre betänkliga. Vore man övertygad örn att jordbru­

ket i potatisdistrikten oundgängligt behövde stödet av en utökad bränn­

vinsbränning och att framställningen av sulfitsprit till motorbränsle

bordo befrämjas, även örn förbrukarna därigenom pålades stegrade kost­

nader, torde nian kunna godtaga de framlagda förslagen, vilka enligt

kontrollstyrelsens mening från dessa utgångspunkter vore följdriktigt

utformade och väl genomtänkta. Endast i en mera betydelsefull punkt

(se vidare nedan) framställde styrelsen yrkande örn ändring i de sak­

kunnigas förslag.

Kontrollstyrelsen ansåge, att sprittillverkningen i samband med press­

jästberedning ävensom sockerbolagets melassbränning icke syntes behö­

va erhålla det förmånligare brännvinspris, som förtäringsbrännvinet be­

tingat. I båda fallen gällde det en biprodukt vid fabrikation av viktiga

förnödenhetsartiklar. För spriten torde det i dessa fall vara tillräckligt,

örn priset bleve jämförligt med det som erhölles för sådan sulfitsprit,

som användes för tekniska ändamål, eventuellt såsom motorbränsle. Nå­

got annorlunda ställde sig saken tvivelsutan för det bränneri, som an­

vände inköpt melass såsom råvara. Detta vore helt beroende av melass­

priset, vilket för närvarande kunde hållas relativt högt tack vare en

tullsats, som överstege det nuvarande världsmarknadspriset på melass.

Det syntes kontrollstyrelsen, som örn detta bränneri bort behandlas på

samma sätt som do betbrännerier, vilka under innevarande år blivit in­

lösta.

Kontrollstyrelsen kunde ej förorda en sådan kontingentering, att jäst-

och melasspriten finge konkurrera med sulfitspriten för teknisk använd­

ning och sulfitsprit dessutom finge användas till förtäring i ungefär sam­

ma utsträckning som de senare åren skett. Detta A-oro obilligt mot jäst-

och melasspriten, som använts till förtäring långt innan sulfitsprit bör­

jade framställas. Ej heller kunde kontrollstyrelsen förorda ett fastlå­

sande av de nuvarande proportionerna mellan olika slag av sprit. Där­

igenom skulle uppstå en icke eftersträvansvärd monopolistisk stelhet,

utan att ändock potatisodlarna erliöllo tillräcklig hjälp.

Kontrollstyrelsen understryker, vad de sakkunniga framhållit örn nöd­

vändigheten av en rationell prissättning å potatisråbrännvinet. Den mo­

nopolställning, som detta brännvin skulle erhålla vid framställning a\-

förtäringssprit, gjorde det särskilt nödvändigt att skapa garantier mot

uttagande av otillbörliga vinster. Icke minst ur denna synpunkt syntes

det kontrollstyrelsen icke vara tillrådligt att på sätt de sakkunniga före-

liihang till riksdagens protokoll 193t. 1 sami. Nr 232.

7

Kungl. Majus proposition nr 232.

(Bilaga.)

98

Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

slagit minska antalet av Kungl. Majit utsedda ledamöter i prisnämnden

från tre till en (ordföranden). Med hänsyn till de betydande allmänna in­

tressen det här gällde, förordade kontrollstyrelsen, att prisnämnden bibe-

hölles vid samma sammansättning, som den för närvarande enligt 24 §

i brännvinstillverkningsförordningen hade.

Beträffande sulfitspritens utvecklingsmöjligheter anför kontrollsty­

relsen:

»Alldeles särskilda svårigheter möta, så snart man eftersträvar att giva

sulfitspritindustrien ökade utvecklingsmöjligheter, för att därmed erhålla

större mängder inhemskt motorbränsle. De sakkunnigas utredning ger

klart besked örn att sulfitspriten icke kan framställas till sådant pris,

att den kan konkurrera med bensinen, även om skattefrihet för spriten

garanterades. Att lättbentyl (75 procent bensin och 25 procent sprit) kun­

nat säljas till ett pris, som med endast ett öre per liter överstigit bensin­

priset (inberäknat skatten å 10 öre per liter), beror på att sulfitsprit sam­

tidigt kunnat säljas för andra ändamål till ett avsevärt högre pris. Så­

som de sakkunniga uppvisat, kan motorspritens framställningskostnad

beräknas uppgå till 32 öre per liter, under det att den försålts för 24 öre

per liter. På grund av denna disproportion kunna sulfitspritfabrikerna

icke hava intresse av att försälja större mängder motoralkohol än som

stå i visst förhållande till de för andra ändamål försålda spritkvantite­

terna. I detta förhållande ligger det största hindret för en utökad fram­

ställning av motoralkohol.»

Kontrollstyrelsen ansåge övervägande skäl tala för ett särskilt parti-

handelsorgan för handeln med skattefri sprit. Styrelsen funne det vis­

serligen icke orimligt att förutsätta att spritcentralen skulle kunna så

organisera en särskild avdelning för den skattefria spriten, att behöriga

krav på affärsmässighet och smidighet bleve vederbörligen tillgodosedda.

Kontrollstyrelsen motiverade i stället sin ståndpunkt med, att det vore

av synnerlig vikt, att spritproducenterna själva alltfort finge taga ansva­

ret för den tekniska spritens försäljning. Genom ett energiskt och intres­

serat arbete hade det nuvarande partihandelsbolaget lyckats år från år

utveckla sin försäljning och erövra nya områden för spritens använd­

ning. För den verksamhetens framgång torde det icke räcka nied van­

lig affärsmässighet. Det fordrades därjämte ett levande intresse, som

säkrast torde förefinnas hos representanterna för själva spritframställ-

ningen. Även för försäljningen av motorsprit krävdes det liknande för­

utsättningar hos partihandelsbolaget. Väl vore det sant, att lättbenty-

len utan svårighet kunde användas som motorbränsle omväxlande med

bensin utan ändringar av motorn. Erfarenheten från de gångna åren

visade emellertid med all tydlighet, att det icke desto mindre vore ound­

gängligt att försäljningsorganet med oavlåtlig uppmärksamhet följde

teknikens utveckling och städse vore redo att ingripa för att ställa till

rätta eventuella missgrepp och giva råd och anvisningar till motorbrän­

sleförbrukarna. På ett rätt handhavande av sådana uppgifter kunde mo-

torspritfrågans hela framtid bero. Tvångsinblandningen gjorde i detta

avseende ingen skillnad, eftersom tekniska missgrepp skulle kunna med­

föra, att spritblandningen komme i sådant vanrykte, att det icke bleve

möjligt att fortsätta på den inslagna vägen. Bästa garantien för ett in­

tresserat och sakkunnigt handhavande av nu nämnda och övriga för den

tekniska spritens och motorspritens framtid betydelsfulla angelägenhe­

ter, skulle enligt kontrollstyrelsens mening ernås, örn tillverkarna liven i

fortsättningen bereddes inflytande å partihandeln genom att ett särskilt

99

bolag finge handhava denna uppgift. Någon nämnvärd fördyring av den

administrativa apparaten skulle knappast därigenom behöva äga rum,

och några olägenheter i övrigt torde icke vara att befara.

I betraktande av de ur allmänna synpunkter viktiga uppgifter, som

detta bolag skulle komma att handhava, vore erforderligt, att parti­

handeln med skattefri sprit erhölle en med hänsyn härtill lämpad orga­

nisation. Sagda partihandel borde, till skillnad mot vad som förutsattes

i 4 § i förordningen angående handel med skattefri sprit, utövas av ett

enda aktiebolag. Vidare borde såväl sulfitspritindustrien som tillver­

karna av jäst- och melassbrännvin kunna ingå som intressenter i det aktie­

bolag, som av Kungl. Majit erhölle oktroj i fråga örn partihandeln med

skattefri sprit. De olika kategorierna av sprittillverkare borde vara före­

trädda inom bolagets styrelse. Med hänsyn till de ur allmän synpunkt

betydelsefulla uppgifter, som skulle anförtros partihandelsbolaget, vore

det vidare oundgängligt, att staten tillförsäkrade sig avgörande infly­

tande över bolagets förvaltning genom rätt för Kungl. Majit att utse

ordförande i bolagets styrelse samt styrelseledamöter till sådant antal,

att de av Kungl. Majit utsedda representanterna kunde bilda majoritet.

Av förslagsvis tre revisorer bordo Kungl. Majit äga utse två. Utdel­

ningen å bolagets aktier borde begränsas och uppkommet överskott å

rörelsen efter medgivna avskrivningar och fonderingar inlevereras till

statsverket. Den formella anordningen av det statliga inflytandet över

det bolag, som skulle utöva partihandeln med skattefri sprit hade kon­

trollstyrelsen i övrigt tänkt sig kunna genomföras efter de grunder, som

för partihandlaren med rusdrycker funnes angivna i 12 § rusdrycksför-

säljningsförordningen.

I fråga örn de inköpta mängderna sulfitsprit vore det av stor vikt att

priset icke sattes så högt, att obehörig vinst erhölles och motorbränsle­

förbrukarna onödigt betungades. Då partihandelsbolaget skulle vara

skyldigt att inköpa hela den framställda mängden sulfitsprit intill 49

miljoner liter årligen, vore det uppenbarligen av största betydelse, att

prissättningen ägde rum efter riktiga principer och att den mest nog­

granna kontroll utövades å tillverkarnas beräkningsmetoder.

Prissättningen å sprit, som inköptes av det av kontrollstyrelsen för­

ordade partihandelsbolaget med skattefri sprit, borde, i fall då frivillig

överenskommelse ej kunnat träffas, äga rum i den ordning, som angåves

i 24 § brännvinstillverkningsförordningen. Den i de nuvarande oktroj-

villkoren för partihandlaren med skattefri sprit omförmälda särskilda

prissättningsnämnden torde icke vara erforderlig i fortsättningen. Vad

särskilt anginge fastställandet av partihandelstillägget för skattefri

sprit, vilket hittills ankommit å sagda nämnd, syntes med den kontroll,

staten skulle bliva i tillfälle att utöva över bolaget, olägenheter icke be­

höva möta av att anförtro denna angelägenhet åt bolaget självt. Lika­

så borde bolaget hava att till kontrollstyrelsen avgiva förslag rörande det

vid detaljhandeln lämpliga tillägget till partihandelspriset å skattefri

sprit. Bolaget borde såsom hittills hava att till statsverket inleverera

denatureringsavgifter ävensom att efter Kungl. Majits bestämmande be­

strida kostnaderna för särskilda undersökningar rörande denaturerines-

medel.

Vid utlåtandet har fogats av kontrollstyrelsen uppgjorda förslag till

ändringar i betänkandets författningsförslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

100

Sveriges industriförbund hänvisar inledningsvis till det yttrande, som

av kontrollstyrelsen avgavs till vederbörande utskott vid 1932 års riksdag

över vissa vid riksdagen i förevarande ämne väckta motioner och upprepar

den kritik, som däri av kontrollstyrelsen riktades mot det förslag av ena­

handa innebörd, som det nu förevarande, som i motionerna framfördes.

Den omfattning, i vilken sulfitspriten för närvarande komme till använd

ning såsom råvara för förtäringsbrännvin, måste enligt förbundets mening

anses alltför obetydlig, i jämförelse med avsättningen av jordbrukssprit till

samma ändamål, för att kunna motivera en så långt gående åtgärd som

meddelande av förbud mot sulfitspritens användning till angivna ändamål.

För sulfitspritindustrien, som nedlagt betydande arbete och stora kostnader

för att kunna producera en råvara av fullgod kvalitet, skulle en dylik

åtgärd innebära en betydande nackdel, som skulle verka så mycket känn­

barare med hänsyn till de svåra ekonomiska förhållanden, varunder sulfit-

cellulosaindustrien för närvarande arbetade. Då sulfitspritfabrikernas

avsättning av motoralkohol skedde till oförmånliga priser, innebure för­

säljningen av sulfitsprit till spritcentralen genom det relativt gynnsam­

mare pris, som härvid kunde betingas, en för industrien nödig kompen­

sation. Enligt industriförbundets förmenande hade de sakkunniga gått vida

utöver den ståndpunkt, som bevillningsutskottet vid 1932 års riksdag i ett

till riksdagen avgivet, av riksdagen godkänt betänkande intagit i före­

varande ämne. Särskilt ville industriförbundet vända sig emot att en­

ligt förslaget en icke obetydlig ökning av tillverkning av potatisbrännvin

i jämförelse med nuvarande produktion skulle komma till stånd. Den

starkt privilegierade ställning, som potatisbrännvinstillverkningen enligt

de sakkunnigas förslag skulle komma att intaga, funne industriförbundet

icke vara befogad. Industriförbundet ville visserligen ingalunda förneka

potatisbrännvinstillverkningens betydelse för jordbruksnäringen i de trak­

ter av landet, där sådan tillverkning bedreves, men holle industriförbun­

det före, att det jordbruksintresse, varom här vore fråga, redan under nu­

varande förhållanden måste anses vara i skälig omfattning tillgodosett. De

sakkunniga syntes dessutom icke hava vederbörligen beaktat det förhållan­

det att även brännvinstillverkningen i jäst- och melassbrännerierna vore

av betydelse för jordbruksnäringen. För sockerfabrikerna förelåge numera

stora svårigheter att finna avsättning för den inhemska melassen. Med

hänsyn härtill och då betpriserna vore beroende bland annat på socker­

fabrikernas möjligheter att vinna avsättning för melassen syntes det föga

välbetänkt, att genom åtgärder på brännvinstillverkningens område ytter­

ligare försvåra avsättningsmöjligheterna för densamma. En ökning av

potatisbrännvinstillverkningen i den omfattning de sakkunniga föreslagit

komme visserligen att medföra vissa fördelar för jordbruksnäringen i po-

tatisodlingsdistrikten, men komme dessa fördelar å andra sidan kanske att

helt uppvägas av betydande olägenheter för jordbruksnäringen i betodlings-

distrikten.

Industriförbundet framhåller nödvändigheten av sådana åtgärders vid­

tagande, genom vilka även jäst- och melassprittillverkningen erhölle möj­

lighet att till skäligt pris vinna tryggad avsättning för sin produktion.

Vad särskilt jästsprittillverkningen beträffade, ansåge sig industriförbundet

icke kunna underlåta att påpeka, hurusom genom de lagstiftningsåtgärder

och de ingrepp, som under det senaste årtiondet vidtagits med avseende ä

ifrågavarande näringsgren, uppkommit ett tillstånd av osäkerhet och

otrygghet, som det måste anses angeläget att undanröja.

Förbundet understryker nödvändigheten av att statsmakterna, därest

Kungl. May.ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

101

frågan om bränneriernas avsättning löstes på det sätt de sakkunniga före­

slagit, sörjde för, att de producenter av sprit, vilka icke skulle få idka till­

verkning av förtäringssprit, erhölle tryggad avsättning för sin produk­

tion för andra ändamål. De av de sakkunniga föreslagna åtgärderna för

kompensering av nämnda spritproducenter föranledde ej någon erinran

från industriförbundets sida. Industriförbundet ansåge sig emellertid böra

särskilt påpeka vikten av, att sulfitspritindustrien genom kontrakt å

längre tid bereddes tryggad avsättning för sin produktion. Den i vårt

land hittills tillämpade anordningen för främjande av motorsprittillverk­

ningen, nämligen medgivande av temporär befrielse från den särskilda

skatten å motorsprit, hade visat sig icke leda till åsyftat resultat. Fast­

mera hade det skattehot, som under snart tio års tid hängt över sulfitsprit­

industrien, verkat därhän, att benägenheten minskats bos nämnda industri

att offra erforderligt kapital för utökande av produktionsmöjligheterna i

fråga örn motorsprit. Vid sådana förhållanden måste det framstå såsom

en angelägenhet av yttersta vikt att genom effektiva åtgärder i annan

ordning undanröja det tillstånd av osäkerhet, som hittills varit rådande å

förevarande område.

Industriförbundet förklarar sig bestämt förorda, att det nuvarande sy­

stemet för partihandeln med skattefri sprit bibehålies oförändrat. Indu­

striförbundet erinrar till en början örn, hurusom industriförbundet vid den

tidpunkt, då frågan örn reglering av handeln med den skattefria spri­

ten först upptogs till behandling, i ett till kommerskollegium i ämnet av­

givet yttrande avstyrkte införande av statsmonopol å handeln med den

skattefria spriten. Sin då tittalade ståndpunkt hade industriförbundet icke

funnit anledning frångå. Den av de sakkunniga föreslagna anordningen,

att partihandeln nied den skattefria spriten och motorspriten skulle över­

flyttas på spritcentralen, funne industriförbundet ur flera synpunkter

avgjort olämplig. Partihandeln med den skattefria spriten och motorspriten

ställde sålunda på dess utövare ur såväl kommersiella som tekniska syn­

punkter andra krav än partihandeln med rusdrycker. Särskilt vore dessa

krav att beakta med hänsyn till den uppgift, som tillkomme vederbörande

att söka utfinna nya avsättningsområden för teknisk sprit. Den nuva­

rande ordningen å förevarande område hade icke visat sig i något hän­

seende otillfredsställande. — För den händelse de sakkunnigas förslag, att

upphandlingen av motorsprit skulle regleras genom långfristiga kontrakt

med tillverkarna av dylik sprit, skulle anses nödvändiggöra, att partihan­

deln med motorsprit uppdroges åt ett av Kungl. Majit oktrojera! företag,

ansåge industriförbundet detta lämpligen böra så ordnas, att även parti­

handeln med motorsprit uppdroges åt det företag, som omlmnderhade par­

tihandeln med den skattefria tekniska spriten.

Sveriges kemiska industrikontor understryker, att genomförandet av för­

slaget örn potatisspritens ensamrätt till framställning av förtäringssprit

icke vore ur ekonomiska synpunkter försvarligt. Ur angivna synpunkter

borde den i landet erforderliga spriten framställas på den väg, som lämnade

den billigaste varan. Vid fri konkurrens vore det sannolikt, att utveck­

lingen skulle gå i den riktningen, att den billigaste spriten, d. v. s. sulfit­

spriten, successivt skulle komma att vinna ökat insteg å detta område på

potatisspritens bekostnad. Den argumentering, som av de sakkunniga

anförts till förmån för de av dem föreslagna anordningarna för motver­

kande av denna utveckling, voro enligt industrikoutorets mening icke

övertygande. Med hänsyn till de synpunkter, efter vilka de sakkunniga

Kungl. May.ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

102

Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

lagt upp problemet, ansåge sig industrikontoret icke böra söka närmare

ingå å densamma. Beträffande det av sakkunnigutredningen omfattade

uppdraget att undersöka, huruvida avsättningsmöjligheterna för fabriks-

potatis för brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möjligt till

godo oavsett, örn dessa vore delägare i bränneri eller icke, ville industrikon­

toret framhålla följande. Den av de sakkunniga framkastade tanken, att

i nämnda syfte de enskilda brännerierna skulle ersättas med koncentrerad

stordrift, innefattade enligt industrikontorets mening icke en tillrådlig lös­

ning av frågan. Industrikontoret ifrågasatte emellertid, huruvida icke en

annan utväg vore lämpligare för att åtminstone i någon mån vinna det

anförda syftet. Det borde enligt industrikontorets åsikt övervägas, huru­

vida icke en särskild statlig nämnd borde tillsättas för potatisbrännerinä-

ringen av ungefär samma karaktär som statens potatismjölsnämnd, vilken

år 1933 utsetts för att handhava de av statsmakterna beslutade åt­

gärderna rörande potatisstärkelseindustrien. En dylik nämnd skulle kun­

na lå befogenhet att, bland annat, lämna direktiv för fördelningen på

olika odlare av den potatis, som erfordrades för bränneridriften. Tillkom­

sten av en dylik nämnd, i vilken såväl jordbruksteknisk som allmänt in­

dustriell sakkunskap borde vara representerad, skulle enligt industrikon­

torets uppfattning även kunna bidraga till att en välbehövlig rationalise­

ring av brännerierna bomme till stånd. Vid tilldelningen av licens till var­

je bränneri behövde nämnden ej halla fast vid nu gällande kvoter, utan

kunde taga hänsyn till, bland annat, bränneriets tekniska ståndpunkt.

Framför allt gällde detta beträffande den ökning i den totala tillverk­

ningen, som kunde väntas bliva en följd av antagandet av de sakkunnigas

förslag. Industrikontoret motsatte sig emellertid det av de sakkunniga

väckta förslaget, att spritcentralen skullo inrätta ett eller flera stora

brännerier. De skiil, som av de sakkunniga anförts för en dylik åtgärd,

förefölle föga vägande och bortfölle helt, därest den här ifrågasatta nämn­

den tillsattes. Därest byggandet av nya, mera rationella brännerier skulle

visa sig lämpligt, torde erforderligt kapital icke komma att saknas under

förutsättning, att en tillräcklig och för längre tid framåt tryggad avsätt­

ning kunde påräknas. Industrikontoret anslöte sig helt till de sakkunni­

gas uppfattning, att den kvantitet potatisbrännvin, som varje år skulle

vinna avsättning till spritcentralen, borde bestämmas av nämnda bolag.

Härvid borde beaktas, att, enär bränneridriften icke borde upprätthållas i

större omfattning än som motsvarade den kvantitet potatis, som icke kun­

de finna avsättning på annat håll till normala priser, spritceutralen aldrig

borde inköpa potatissprit till högre pris än som svarade mot normala po­

tatispriser. Industrikontoret förklarar sig instämma i de sakkunnigas

förslag, att användningen av spannmål vid tillverkning i potatisbränneri i

regel icke borde avse större myckenhet än som erfordrades för framställ­

ning av det behövliga maltet. Undantag härifrån för skadad spannmål,

slösäd och dylikt bordo icke beviljas med mindre det kunde visas, att den

avsedda varan icke kunde användas till kreatursfoder.

Industrikontoret anför, att enligt de sakkunnigas betänkande jäst- och

melasspriten i fråga om avsättningsförhållandena bomme i missgynnad

ställning såväl i förhållande till potatissprit som till sulfitsprit. Genom

att avsättningen å den gamla marknaden, för förtäringssprit, förbjödes

under normala förhållanden, skulle allt det kapital och arbete, som av

jästindustrien nedlagts för förbättring av spritens kvalitet, vara prak­

tiskt taget bortkastat. Den ersättning härför, som de sakkunniga bjöde

jästindustrien, vore oklar. Industrikontoret ville emellertid påyrka, att

103

jäst- och melasspritindustrien — liksom sulfitspritindustrien erhölle

garanti för praktiskt taget obegränsad avsättning till motorsprit till sam­

ma pris, som fastställdes för sulfitsprit. En dylik garanti syntes indu­

strikontoret vara det minsta, som kunde lämnas industrien såsom ersätt­

ning för do betydande uppoffringar för densamma, förslaget i övrigt

inuebure. Härtill komme att industrien måste hava en garanterad mark­

nad för motorsprit, därest den skulle lägga ned kapital i de erforderliga

anläggningarna för spritens koncentration till motorsprit. Med hänsyn

till de skäl, som talade för att statsmakterna skulle under viss tid framåt

garantera avsättningen för motoralkohol, borde enligt industrikontorets

mening någon skillnad icke göras mellan sulfitsprit och den av melass

framställda spriten. Den statliga garanti, som borde lämnas för att sä­

kerställa melassens avsättning till motorspritfabrikation, borde enligt

industrikontorets mening givetvis endast avse inhemsk melass. Maximi-

kvantiteten motoralkohol av melass, vilken lämpligen torde kunna fast­

ställas tlil 10 miljoner liter, borde enligt industrikontorets åsikt icke un­

der några förhållanden inbegripas i de 40 miljoner liter, för vilka avsätt­

ning skulle garanteras sulfitspritindustrien.

Industrikontoret uttalar att en nödvändig förutsättning för genomförande

av de sakkunnigas förslag örn avstängande av sulfitspriten från avsätt­

ningen till förtäringsändamål givetvis vore, att sulfitspritindustrien be­

reddes erforderlig kompensation för den minskning i avsättningen, som

härigenom skulle komma att uppstå. I fråga örn den prissättning, som

enligt förslaget skulle verkställas med avseende a sulfitspriten, föi utsatte

industrikontoret, att denna baserades på kostnaderna vid anläggning av

nuvarande, normala storlek med en genomsnittlig tillverkning av om­

kring 1 miljon liter sprit per år. Den lägre tillverkningskostnad —

25 öre per liter 25-procentig sprit —- vilken tvenne av de sakkunniga an­

sett sig böra beräkna »vid en modern och välbelägen fabrik», hänförde

sig enligt vad industrikontoret hade sig bekant till en anläggning för en

årlig tillverkning av cirka 3 miljoner liter. Garantier måste dessutom

lämnas under sådana former, att den enskilde sulfitsprittillverkaren

kunde känna sin avsättning säkerställd och ej behövde befara något in­

trång genom exempelvis uppkomsten av en sprittillverkning baserad på

försockring av trä. — Den föreslagna kontraktstiden vore enligt indu­

strikontorets mening icke tillräckligt lång för att de anförda syftemålen

skulle vinnas. Do nuvarande sulfitsprittillverkarna skulle icke erhålla

skälig kompensation för de stora uppoffringar förslaget i övrigt inne-

bure, än mindre torde kontrakt med den föreslagna korta löptiden utgö­

ra tillräckligt motiv för byggandet av nya sulfitfabriker i den omfatt­

ning de sakkunniga tänkt sig. Kontraktstiden borde avesvärt utökas

eller, örn detta icke skulle vara möjligt, allmänna riktlinjer uppdragas

rörande den pris- och avsättningspolitik, som efter kontraktstidens ut­

gång skulle följa.

Industrikontoret avstyrker jämväl med bestämdhet förslaget att parti­

handeln med skattefri sprit skulle omhänderhas av spritcentralen. De skäl,

som av de sakkunniga anfördes till förmån för den av dem föreslagna

ordningen, funno industrikontoret mindre tungt vägande. Industrikon-

torot villo särskilt understryka vikten av att handeln med skattefri sprit

handhades på ett smidigt och affärsmässigt sätt och med tillgång till en

omfattande teknisk sakkunskap rörande såväl motorbränsle som teknisk

sprit. Industrikontoret kunde icke finna, att de sakkunnigas förslag till

ordnandet av avsättningsförhållandena för olika slag av sprit inuebure

Kungl. Marits proposition nr 232.

(Bilaga.)

104

något motiv för att upphandlingen av potatissprit och annan sprit borde

centraliseras hos ett enda organ. I förslaget nppdroges tvärtom en be­

stämd gräns mellan potatissprit och annan sprit, en gräns, som f. n. icke

förelåge. Några särskilda kvalifikationer för handhavande av handeln

med den skattefria spriten ägde spritcentralen icke. Sistnämnda före­

tags kvalifikationer ä området vore helt begränsade till den skattelag-

da spriten. De sakkunnigas uppfattning, att det nuvarande systemet

medfört dubbelorganisation och onödig omgång, kunde industrikontoret

icke dela. Ej heller anslöte sig industrikontoret till de sakkunnigas me­

ning, att en centralisering av upphandlingen av all tillverkad sprit vore

erforderlig för att ernå en enhetlig behandling av prissättningen och

upphandlingsfrågorna. För den erforderliga enhetligheten härutinnan

torde kunna sörjas genom den av industrikontoret föreslagna prissätt-

ningsnämnden.

Svenska cellulosaföreningen lämnar inledningsvis en historik över av

statsmakterna gjorda ingripanden beträffande den svenska sulfitsprit-

industrien under de tjugofem år, som denna nu varit i verksamhet. Me­

dan statsingripandena under en tidigare period knappast vore ägnade att

gynna ifrågavarande industris lugna utveckling, hade under senare år

den faktiskt genomförda lagstiftningen varit bättre lämpad för utveck­

lingens främjande. Med frånseende av vissa socialt motiverade denatu-

reringsbestämmelser hade statsmakterna numera helt överlämnat åt den

enskilda företagsamheten att utveckla sulfitspritindustrien och vidga av­

sättningsmöjligheterna för dess produkter. I nämnda syfte hade av indu­

strien nedlagts stora kostnader å vetenskapliga och praktiska undersöknin­

gar och experiment. Med stöd av deu rörelsefrihet som berette densamma,

hade det ock så småningom lyckats industrien upparbeta en tämligen till­

fredsställande marknad för sina produkter, vilket för industrien genom

dess egna åtgöranden skapat ett betydande goodwillvärde. Därest blott

skattekotet mot motorspriten avlägsnades, skulle industrien kunna ernå en

nöjaktig utveckling inom den nuvarande lagstiftningens ram. Svenska

cellulosaföreningen hyste den uppfattningen, att nu rådande fria och av

statstvång relativt oberörda arbetsförhållanden icke borde utan synner­

ligen vägande skäl rubbas. Att i enlighet med de sakkunnigas förslag

förläna potatisintressenterna monopol på konsumtionsspriten funne cel­

lulosaföreningen ur många synpunkter synnerligen betänkligt. Enligt

sakkunnigutredningen vore de svenska potatisbrännerierna såväl ifråga

örn utrustning och apparater som i fråga om driftsmetoder synnerligen

efterblivna och fyllde icke ens de enklaste krav på modern rationalise­

ring och driftsekonomi. Det torde enligt cellulosaföreningens åsikt icke

vara med nationalekonomiskt riktiga principer förenligt, att en på höj­

den av rationalisering och driftsekonomi stående industri som .sulfitsprit­

industrien berövades sina upparbetade avsättningsområden för bevaran­

det av en annan industri, som kanske främst på grund av otillfredsstäl­

lande organisation och arbetsmetoder saknade konkurrenskraft. Svenska

cellulosaföreningen ville ock påpeka disproportionen mellan mål och me­

del i de åtgärder, som nu föresloges. Sulfitspritindustriens avsättning

för konsumtionsändamål uppginge f. n. till cirka 2 miljoner liter 50 pro­

cent^ sprit årligen. Angivna kvantitet motsvarade vid potatissprit­

tillverkningen en potatiskvantitet av 112,000 hektoliter med ett potatis­

värde av cirka 285,000 kronor och ett råbrännvinsvärde av cirka 500,000

kronor. För att tillförsäkra potatisintressenterna dessa värden före­

sloge de sakkunniga åtgärder, vilka enligt deras egna beräkningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

105

skulle under utnyttjande av sulfitspritfabrikernas fulla kapacitet inne­

bära en merbelastning av motortrafiken i landet med cirka 9 mil­

joner kronor. — Svenska cellulosaföreningon ville framhålla, att de

sakkunniga enligt föreningens förmenande feltolkat orsakerna till pota-

tisbränneriindustriens hjälpbehov. Den starka nedgången i konsumtio­

nen av potatissprit under de senare åren samt potatisbränneriernas där­

av orsakade betryckta läge berodde icke såsom av de sakkunniga gjordes

gällande på sulfitspritens inryckande å förtäringsspritmarknaden. Me­

dan av sulfitspritindustriens tillverkning årligen endast cirka 2 miljo­

ner liter avsattes för förtäringsändamål, hade nedgången i konsumtionen

av potatisbrännvin under de senaste 20 åren uppgått till cirka 12 miljoner

liter. Ifrågavarande nedgång torde få förklaras av restriktionernas

skärpande, höjd beskattning och under senare år icke minst de försämrade

konjunkturerna.

Cellulosaföreningen anmärker i likhet med Sveriges industriförbund

och Sveriges kemiska industrikontor på den föreslagna enligt förenin­

gens mening alltför korta avtalstiden för avtalet med sulfitspritindu-

strien. En så koi-t avtalstid, som den av de sakkunniga föreslagna,

skulle medföra en ständig känsla av otrygghet för nämnda industri, som

med oro hade att emotse den situation, som skulle inträda vid avtalsti­

dens slut. Denna känsla av oro förstärktes av utav dc sakkunniga gjor­

da uttalanden angående fabrikationen av melass- och jästsprit, vilken en­

ligt dessas förslag skulle vara fullt fri och kvalitativt obegränsad. I ett

sådant läge skulle enligt de sakkunnigas otvivelaktigt fullt riktiga be­

räkningar jäst- och melassbrännerierna kunna framställa sprit till pri­

ser, med vilka sulfitspritindustrien under inga omständigheter kunde

konkurrera. Prissättningen å motoralkohol komme sannolikt i framti­

den att starkt påverkas härav. Tänkbart vore vidare, att den fördyring

av motordrivmedlet, som de sakkunnigas förslag skulle medföra, kunde

komma att uppväcka en sådan opinionsstorm bland konsumenterna, att

statsmakterna finge svårt att vidhålla en linje, som medförde fortsatt

prisförhöjning å bensin. — Sulfitspritindustrien anhöll, att det statsav-

tal, varom vore fråga, antingen gjordes 20-årigt eller, örn detta ej bevil­

jades, automatiskt prolongerades på ytterligare 10 år, därest det ej av

någondera parten uppsades minst två år före avtalstidens slut. — I

fråga örn prissättningen syntes det enligt cellulosafGreningens åsikt bil­

ligt och rättvist, om hänsyn därvid toges till det goodwillvärde, som sul­

fitspritindustrien nied stora kostnader åt sig upparbetat. I övrigt vore

ej något att erinra emot de av de sakkunniga framlagda förslagen om

principerna för prissättningen.

Cellulosaföreningen förklarar sig anse, att en genomförd koncentrering

av handeln med den skattefria spriten till spritcentralen skulle vara ur

olika synpunkter mycket olycklig. Nämnda företag vore icke organiserat

för och besutte icke någon erfarenhet rörande handeln med teknisk sprit

och motorsprit. Vidare vore spritcentralens hela inställning i handels-

frågor av restriktiv art, varför företaget knappast kundo påräknas i läng­

den nedlägga intresse och omsorger på att uppdriva och utöka konsum­

tionen av teknisk sprit och motorsprit. För distributionen av motorspri­

ten vore slutligen enligt cellulosaföreningens åsikt spritcentralens kom­

petens mer än tvivelaktig. Det vore enligt cellulosaiöreningens överty­

gelse ur nila synpunkter lämpligast, om partihandeln med skattefri sprit

bibehölles hos den nuvarande partihandlaren, Aktiebolaget Skattefri sprit,

organiserad som ett dotterbolag till producenterna men med stark repre­

Kungl. Maj:ts -proposition nr 232.

(Bilaga.)

sentation för staten i sin styrelse. Därest statsmakterna skulle finna, att

inblandningstvånget och det mångåriga avtalet med sulfitindustrien

skulle motivera ett ytterligare förstärkt statsintlytande i Aktiebolaget

Skattefri sprits styrelse, vore från cellulosaföreningens sida däremot ej

något att erinra. Sedan melass- och jästspritindustrien genom lagstift­

ning tvingats söka avsättning för sina produkter å den skattefria spritens

område, syntes det skäligt, att representanter för nämnda industrier ock

bereddes plats i bolagets styrelse.

Stockholms handelskammare framhåller i sitt yttrande inledningsvis,

hurusom den uppdelning av avsättningen, som i betänkandet föresloges

för olika produktionsgrenar, innebure ett mycket starkt intrång i företa­

gens rörelsefrihet och vore ägnad att från grunden omgestalta betingelser­

na för därav berörda näringar. Med sin principiella uppfattning av ett

fritt näringsliv såsom den i längden oundgängliga förutsättningen för

samhällets förkovran ställde sig handelskammaren givetvis utomordentligt

tveksam inför det av de sakkunniga framlagda programmet. Av hänsyn

till jordbrukets intressen ansåge sig handelskammaren dock icke böra

intaga en helt avvisande ställning till de framlagda förslagen. Detta han­

delskammarens ståndpunktstagande till förslagen innebure dock icke att

desamma, sådana de voro framlagda, kunde av handelskammaren tillstyr­

kas. Då handelskammaren anslöte sig till de sakkunnigas förslag att det

borde vara potatisbränneriernas spritproduktion, som skulle läggas till

grund för tillverkningen av brännvin för konsumtionsändamål, ansåge

sig handelskammaren dock böra bestämt avstyrka från att denna tillverk­

ning helt monopoliserades för dessa brännerier. Jämväl jästfabrikerna

och melassbrännerierna bordo enligt handelskammarens mening beredas

tillfälle till avsättning i skälig myckenhet av sprit för sagda ändamål.

Redan nödvändigheten av ett, efter vad erfarenheten syntes visa, välbe­

hövligt prisregulativ torde göra det påkallat att åt spritcentralen lämna­

des bemyndigande att vid sin upphandling av för förtäring avsedd sprit

vända sig även till andra försäljare än potatisbrännerierna eller deras

försäljningsorgan. För åstadkommande av rimlig prissättning å bränn­

vinet kunde, enligt handelskammarens uppfattning, den i 24 § brännvins-

tillverkningsförordningen omnämnda prisnämnden icke ensam utgöra ett

tillfyllestgörande remedium. Under hänvisning till de i sakkunnigbetän­

kandet lämnade uppgifter örn de omoderna metoder och dåliga anordnin­

gar, som inom potatisbränueriindustrien förekomme, uttalar handelskam­

maren slutligen, att det enligt handelskammarens mening borde vara en

självklar förutsättning för beredande av den privilegierade ställning åt

potatisbrännerierna, som i betänkandet föresloges, att säkerhet skaffades

för att anordningar vidtoges för rimligt avhjälpande av ifrågavarande

missförhållanden.

Handelskammaren erinrar örn att den svenska jästfabrikationen med

anlitande av en högtstående och dyrbar teknisk installation helt inriktat

sig på att vid jästframställningen använda den s. k. spritgivande meto­

den. Detta hade skett i anslutning till reglerande ingripanden från stats­

makternas sida i jästspritproduktionen. Redan av detta skäl syntes det

angeläget, att betryggande avsättningsmöjligheter bereddes för jästsprit-

ten. Härtill komme att nyssnämnda metod, enligt vad det remitterade

betänkandet jämväl gåve vid handen, medförde avsevärda ekonomiska

och tekniska fördelar. Den spritgivande metoden ställde sig först och

främst billigare och möjliggjorde därför ett lågt jästpris till båtnad för

landets brödkonsumtion. Den medgåve vidare ett bättre utnyttjande av

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

107

råmaterialet melass. — Såvitt handelskammaren kunde bedöma, syntes

någon större risk icke föreligga för att sulfitspriten vid dess användning

som motorbränsle skulle kunna överflyglas av jäst- eller melasspriten. Vid

ett inblandningstvång av cirka 25 procent inhemskt motorbränsle torde

utrymme iner än väl förefinnas för alla tre spritslagen. Handelskamma­

ren förutsatte dock härvid, att melasstullen bibehölles oförändrad, enär

eljest ändrade produktionsförhållanden kunde uppstå, vilka icke nu kunde

överblickas. Med hänsyn till vikten av att bereda jämväl jäst- och me-

lasspritproduktionerna tryggad ställning, syntes det önskvärt, att åt parti-

handelsorganet uppdroges att med nu avsedda industrier träffa liknande

avtal örn leverans av motorsprit intill en kvantitet av sammanlagt högst

10 miljoner liter.

Handelskammaren tillstyrker genomförandet av de föreslagna regle­

ringsåtgärderna för åstadkommande av ökad tillverkning av sulfitsprit

för tekniska ändamål.

Handelskammaren avstyrker den föreslagna överflyttningen av parti­

handeln med skattefri sprit å spritcentralen under anförande av ungefär

enahanda skäl härför som Sveriges industriförbund och Sveriges kemiska

industrikontor.

Handelskammaren i Göteborg förklarar sig dela de sakkunnigas upp­

fattning såväl angående potatisbrännvinstillverkningens betydelse för det

svenska jordbruket som ock angående behovet av att åtgärder vidtoges

för att tillförsäkra denna tillverkning en betryggande avsättning. Från

handelskammarens sida vore därför intet att erinra mot de sakkunnigas

förslag örn reglerandet av avsättningen av sprit för förtäringsändamål.

Handelskammaren uttalar sig däremot mot den föreslagna regleringen

för åstadkommande av en ökad tillverkning av sulfitsprit för tekniska

ändamål, vilken enligt handelskammarens mening vore i flera hänseen­

den synnerligen betänklig. Som av betänkandet framginge ställde sig

framställningen av sulfitsprit under rådande prisförhållanden å bensin

synnerligen oekonomisk. Högst betydliga årliga uppoffringar .skulle för­

denskull komma att krävas av landet för att möjliggöra den utveckling

av motorspritindustrien, som de sakkunniga ansage önskvärd. Tillkomsten

av en betydande spritfabrikation inom landet och tillvaratagandet av ma­

terialet i sulfitavfallet vore givetvis i och för sig önskvärd. Handelskam­

maren ifrågasatte dock, huruvida detta vore värt uppoffringar av den

storleksordning, varom vore fråga. Uppgifterna örn den fördelaktiga in­

verkan på rikets handelsbalans, som en sprittillverkning utvidgad i den

omfattning, som av de sakkunniga föreslås, skulle komma att utöva, vore

enligt handelskammarens åsikt i hög grad överdrivna. Mera reell inne­

börd hade den andra av de sakkunniga anförda fördelarna, nämligen sä­

kerställandet åtminstone i viss utsträckning av landets förseende med

bränslemedel för motordrift i händelse av importavspärrning. Nämnda

otvivelaktiga fördel vöre emellertid även den till sin betydelse något osä­

ker, då tillgången på sulfitlut vöre beroende på tillverkningen av sulfit-

pappmassa, vilken i sin tur vore beroende av en obehindrad export av sul­

fitmassa och papper. — Handelskammaren ville vidare fästa uppmärksam

heten å den fara, som läge däri, alt staten genom de föreslagna långva­

riga kontrakten med sulfitspritindustrieu skulle kunna låsa fast tillverk­

ningen vid den nuvarande framställningsmetoden och förhindra att nya

och lämpligare produktionsmetoder skulle komma atl bliva införda.

Handelskammaren har intet att invända mot den föreslagna överflytt­

ningen av partihandeln nied skattefri sprit till spritcentralen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

108

Skånes handelskammare understryker, under erinran örn den starka

tendens till minskning av avsättning ä potatissprit för förtäringsända-

mål, som å senare år framträtt, hurusom en fortsatt utveckling i angivna

riktning måste framkalla menliga verkningar för de därav berörda lands­

ändarna samt i viss mån även för de jordbruk landet runt, som vore in­

ställda på odling av potatis till avsalu. Potatisbränningens upprätthål­

lande vore enligt handelskammarens mening ett näringspolitiskt intresse

av den räckvidd, att det med fog borde kunna påräkna statsmakternas

omvårdnad. Då det av de sakkunniga i denna del framlagda förslaget

syntes väl ägnat att i fortsättningen säkerställa potatisbränneriernas av­

sättning, vore det handelskammaren en tillfredsställelse att därtill lämna

sin anslutning. Därvid förutsatte dock handelskammaren, att den rätt

till ökad bränning, som tilldelades potatisbrännerierna, icke genomfördes

på sådant sätt, att andra brännerier därav bleve lidande. — I fråga örn

det av de sakkunniga uttalade önskemålet, att potatisbrännerierna med

avseende å sin skötsel oell ställning underkastades viss reglering bland

annat i syfte att genom produktionens modernisering oell koncentrering

till ett färre antal företag förbilliga tillverkningen och möjliggöra en

mera rationell prissättning, hade handelskammaren ej något att erinra.

Då emellertid de sakkunniga i nämnda sammanhang uppställt såsom ett

eftertraktat mål, att sprittillverkningen successivt överfördes till ett få­

tal nyinrättade centralbrännerier och i anslutning därtill förordat, att ett

försök i denna riktning omedelbart prövades, hade enligt handelskamma­

rens förmenande rationaliseringssträvandena drivits för långt och kom­

mit i uppenbar strid med själva huvudmotivet för brännerihanteringens

stödjande. För att denna hantering skulle även i fortsättningen vara

jordbruket till avsett gagn torde det enligt handelskammarens åsikt vara

ett oeftergivligt krav, att den liksom hittills finge bestå som en jordbru­

kets binäring, bedriven i relativt små företagsenheter med begränsade

verksamhetsområden och nied möjlighet för jordbrukarna att utan stor

kostnad med egna transportmedel leverera sin potatis och avhämta sin

drank. Uppförandet av nya centralbrännerier vore ock fullständigt obe­

hövligt. Redan med sin nuvarande kapacitet vore bränneriindustrien

betydligt överdimensionerad. Även örn en viss koncentration vore att

räkna med, torde det dock under inga omständigheter behöva befaras, att

icke de återstående brännerierna skulle vara för sitt ändamål mer än

tillräckliga.

Skånes handelskammare påpekar, att nied den lösning av potatisspritens

avsättningsförhållanden, som av de sakkunniga föreslagits, följde, att

vissa andra näringar, nämligen den övriga spritindustrien ävensom jäst-

och sockerindustrierna komme i en försämrad ställning och därför med

fog kunde påfordra att i motsvarande mån hållas skadeslösa. Enligt

handelskammarens mening hade de sakkunniga icke behandlat samtliga

dessa näringar efter samma mått. Som de motsatta polerna på de sak­

kunnigas rangskala stöde å ena sidan sulfitspritindustrien, å den andra

sockerindustrien, i det deli förra tillskiftats endast förmåner, medan den

senare icke blott lämnats lottlös utan därtill fått vidkännas enbart upp­

offringar. I detta förhållande läge enligt handelskammarens förmenan­

de en av det föreliggande förslagets väsentligaste brister. — Vad först

melassprit- och jästindustrierna beträffade, vore det icke alldeles lätt att

avgöra, vad den nya ordningen för deras del kunde komma att innebära.

Visserligen hade båda dessa industrier frigjorts från sina nuvarande in­

skränkningar och tillerkänts full rätt att själva ordna sin tillverkning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

109

varjämte de erhållit dea försäkran, att prissättningen å den av dem

framställda spriten borde ske med hänsyn till tillverkningskostnaderna

jämte tillägg av skälig vinst. Samtidigt hade det emellertid lämnats

fullständigt öppet, huruvida denna sprit överhuvud kunde påräkna av­

sättning.

„ „

Frågan, i vad mån och på vad sätt det ifrågavarande industrier be­

rövade stödet borde ersättas, borde enligt handelskammarens mening göras

till föremål för undersökning.

Medan de sakkunniga för melass- och jästspritindustriernas vidkomman­

de visat öppen blick för kompensationsproblemets existens och i viss män

även för dess berättigande, hade de däremot, när det gällt sockerindu­

strien, ställt sig icke blott oberörda utan direkt fientliga. Enligt han­

delskammarens mening komme enligt betänkandet hela bördan av den

föreslagna omläggningen av spritavsättningen i själva verket att över­

vältras på sockernäringen. Genom den ifrågasatta nyordningen komme

nu rådande förhållanden i fråga örn melassens avsättning att rubbas och

därtill att ändras på sådant sätt, att för sockernäringens vidkommande

verkligt allvarliga konsekvenser kunde uppstå. Sockerindustriens in­

komster av melassen komme sålunda att bliva hårdhänt beskurna och

med den betydelse, dessa inkomster hade för industriens ekonomi, upp-

stode härigenom ögonskenlig fara för icke blott att industriens räntabi­

litet bleve lidande utan även att sockerbetsodlarnas odlingsvillkor för­

sämrades. Sett ur en annan synpunkt kunde innebörden härav angivas

så, att det stöd, sockernäringen hitintills åtnjutit genom nu gällande

ordning för melass- och jästspritens oell därmed för melassens avsätt­

ning, fullständigt ödelädes, respektive så att sockernäringen för fram­

tiden berövades den garanti för melasstullens effektivitet, som läge i nu

tillämpade system. Emellertid torde på goda grunder kunna hävdas, att

melassprisets upprätthållande inginge som en integrerande del i det soc­

kernäringen tillförsäkrade stödet. Detta förhållande hade fått ett full­

giltig! uttryck i nu gällande avtal mellan staten och sockerbolagen. De

sakkunniga hade också erkänt detta faktum, då de förutsatt att melass­

tullens borttagande borde föregås av en ingående prövning. Både med

hänsyn till det nya systemets idella konsekvenser och i betraktande av

därav föranledda rubbningar i en bestående och erkänd ordning torde

därför kunna fordras, att systemets genomförande även för sockernä­

ringens vidkommande föranledde särskilda åtgärder såsom ersättning för

det näringen undanryckta stödet.

Skånes handelskammare ställer sig synnerligen kritisk gentemot de

föreslagna åtgärderna för reglering av avsättningen av motorsprit, vilka

enligt handelskammarens åsikt vore ägnade att väcka de allvarligaste

betänkligheter. Den genom de föreslagna åtgärderna åsyftade självför­

sörjningen i fråga örn motorbränsle skulle enligt handelskammarens åsikt

i verkligheten bliva ganska illusorisk. Med en ärlig bensinimport av

450 miljoner liter skulle sulfitspritindustrieii även vid full utbyggning

icke kunna tillgodose mer än 10 procent av detta behov. Därtill komme

att industrien för att framställa även denna kvantitet stöde i omedelbart

beroende av en mångfald förhållanden, vilka i väsentlig grad vöre un

dand ragna vår kontroll såsom sulfitmassaproduktionens och sulfitmassa-

exportens fortgång och dylikt. Den fara läge av antydda skäl nära till

hands, att sulfitspritindustrieii kitt nog kunde ställas inför akut råvaru­

brist just vid sådana tillfällen, när ur självförsörjningssynpunkt sett ett

utnyttjande av industriens hela tillverkningsförmåga vore av trängande

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga)

Ilo

och vital betydelse. De sakkunnigas förhoppning, att vid en sadan even­

tualitet en ny träförsockringsindustri skulle gripa in och stå beredd att

svara för vår självförsörjning, syntes handelskammaren löst grundad. I

den mån handelskammaren kunnat göra sig underrättad vore framtids­

möjligheterna för sagda industri skäligen ovissa och icke enbart förhopp­

ningsfulla. —- Till nu berörda betänkligheter komme ytterligare andra

av väsentligen ekonomisk natur. Handelskammaren ifrågasatte bland

annat huruvida det stöd, som av statsmakterna enligt förslaget komme

att lämnas sulfitspritindustrien, stöde i rimlig proportion till de mot-

värden, som för det allmännas vidkommande därav kunde ernås. Härtill

komme, att en subventionering av sulfitspritindustrien genom sina eko­

nomiska och skattepolitiska konsekvenser icke torde kunna undgå att

menligt återverka bade på annan näringsutövning och på grupper av

skattedragare. I detta avseende torde förslagets konsekvenser i stort

sett drabba dels vägdistrikten och de vägskattepliktiga, dels motortrafi­

ken, de förra genom den nedgång i automobilskattemedlen, som följd©

med en ökad användning av skattefri sprit, den senare genom högt ben­

sinpris. Då vägdistrikten och de vägskattepliktiga redan nu torde bära

större bördor för vägväsendet än som vederborde, måste en ytterligare

skärpning av denna belastning anses missriktad och varken förenlig med

billighet eller rättvisa. För motortrafiken, även den hårt belastad, ställ­

de sig saken föga annorlunda. Handelskammaren förklarar sig för sin

del åtminstone i frågans nuvarande läge avstyrka, att särskilda åtgärder

vidtoges för att i större omfattning än redan förekomme utnyttja sulfit­

sprit som inhemskt motorbränsle. Frågan örn ordnandet av sprittillverk­

ningens avsättningsförhållanden borde begränsas till att i huvudsak en­

dast gälla den tillverkning, som redan nu förefunnes, oell därvid inriktas

på de spörsmål, som i följd av potatisspritens ändrade ställning med nöd­

vändighet måste regleras. För säkrande av sulfitspritens avsättning före­

sloge handelskammaren, att sulfitspritindustrien till den omfattning, som

motsvarade dess nuvarande tillverkningskapacitet genom legalt inbland-

ningstvång tillförsäkrades avsättning för all av sulfitsprit framställd mo­

toralkohol till ett pris så beräknat, att befintliga sulfitspritfabriker utom

täckning för sina tillverkningskostnader erliölle skälig vinst. Handels­

kammaren förutsatte härvid, att sulfitspritindustrien liksom all annan

sprittillverkning, reglerades på sådant sätt, att fri tillverkning medgåves

alla redan existerande företag, så långt deras råmaterial räckte eller

kunde utnyttjas, men att tillverkningen i övrigt gjordes beroende av sär­

skilt tillstånd.

Skånes handelskammare förklarar sig finna förslaget örn överflyttning

av partihandeln med skattefri sprit till spritcentralen föga lyckligt; han­

delskammaren förordade, att partihandeln med all annan sprit än förtä-

ringssprit anförtroddes åt ett självständigt, för ändamålet oktrojerat och

organiserat företag. För handhavande av de uppgifter rörande prissätt­

ning samt kvantitets- och inblandningsreglering, som förslaget förutsatte,

föreslår handelskammaren i likhet med Sveriges kemiska industrikontor

inrättande av en särskild nämnd, vari utom representanter för staten

samtliga intressen, som därav berördes, vore företrädda.

Övriga handelskammare:

Handelskamrarna i Jönköping, Norrköping, Visby, Borås, Örebro och

Karlstad uttala sig under hänvisning till jordbrukets nödläge till förmån

för förslaget örn potatisspritens reserverande för förtäringsändamål.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

lil

Beträffande det av de sakkunniga i samband med frågan örn rationali­

seringen inom potatisbrännvinstillverkningen framförda lörslaget örn in­

rättandet genom spritcentralen av ett eller ett par nya, stora brännerier

framföres invändningar av liandelskamrarna i Norrköping, Jönköping

och Borås.

Handelskammaren i Luleå anför betänkligheter mot förslaget örn av­

sättningen av sprit för förtäringsändamål men förklarar sig med hänsyn

till åtgärdernas omvittnade ehuru för handelskammaren icke helt bedöm-

bara betydelse för jordbruksnäringen dock icke motsätta sig desammas

genomlörande.

Handelskamrarna i Gävle och Sundsvall avstyrka genomförande av för­

slaget örn avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Den rådande fria

konkurrensen rörande avsättningen av förtäringssprit borde enligt liandels-

kamrarnas åsikt alltjämt bestå. Tillräckliga skäl för de föreslagna stat­

liga ingreppen däri förelåge icke.

Handelskammaren i Norrköping påtalar den missgynnade ställning,

som jäst- och melasspritindustrien tilldelats i sakkunnigförslaget.

Även handelskammaren i Gävle framhåller såsom en brist i betänkan­

det, att detta saknar närmare förslag angående disposition av jästspriten.

Handelskamrarna i Norrköping och Borås anföra starka betänkligheter

mot förslaget örn reglerandet av avsättningen av sulfitsprit för tekniska

ändamål, särskilt till motorbränsle. För förslaget i denna del uttala sig

däremot handelskamrarna i Jönköping, Visby, Karlstad, Örebro, Gävle

och Luleå.

Handelskamrarna i Jönköping, Gävle och Sundsvall anföra betänklig­

heter mot den föreslagna överflyttningen av partihandeln med skattefri

sprit å spritcentralen.

Sveriges färghandlares riksförbund förklarar sig däremot ej liava något

att erinra mot den föreslagna överflyttningen under förutsättning, att

den nya avdelning inom spritcentralen, som givetvis komme att. inrättas

för övertagande av den verksamhet, som hittills bedrivits av Aktiebolaget

Skattefri sprit, organiserades efter affärsmässiga linjer och handläggnin­

gen av ärenden rörande återförsäljares inköp av denaturerad sprit icke

tyngdes av byråkratiska former, som fördyrade åtkomsten av varan.

Krooks Petroleum- & Oljeaktiebolag lii. fl. anför:

De till förmån för motorspritens omsättning föreslagna åtgärderna för­

utsatte en långtgående medverkan från oljefirmornas sida.

Uppenbart vore att anordningen med inblandningstvång vore ägnad att

för oljefirmorna medföra en ej oväsentlig ökning av arbete och kostnader

ävensom i övrigt vissa olägenheter av praktisk art. Med hänsyn till det

ur folkhushållningens synpunkt beaktansvärda syfte, de ifrågasatta åt­

gärderna vore avsedda att fylla, vore oljefirmorna emellertid beredda att

lojalt ställa sig till förfogande för anordningens genomförande.

Oljefirmorna ville erinra örn att de redan under nuvarande förhållan­

den av sulfitfabrikernas försäljningsföretag övertogc ali den motoralko­

hol, som där avyttrades. Inköpen skedde därvid till pris, som icke av­

vägts efter priset på den försålda blandningsprodukten, lättbentylen, utan

hade denna senare tillhandahållits till ett så lågt pris, att förlust upp­

stått för bolagen, ett förhållande, som även observerats av de sakkunniga.

Särskilda anläggningar för försäljning av bentyl hade av oljefirmorna

installerats i högst betydande utsträckning.

Kungl. May.ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

112

Det föreslagna inblandningstvånget måste emellertid, såsom ock i be­

tänkandet påpekades, mediöra en ökning av priset på allt motorbränsle,

vilket komme att för motortrafiken representera en avsevärt ökad belast­

ning.

Helt borde enligt bolagens mening icke bortses från den omständigheten,

att motorteknikens oavlåtliga utveckling inom en måhända nära liggande

framtid kunde förändra förhållandena därhän, att andra bränslen

än bensin med eller utan spritinblandning bleve de dominerande på mark­

naden. Denna synpunkt syntes böra mana till en viss försiktighet vid den

synnerligen betydande utvidgning av sulfitfabrikernas anläggningar för

sprittillverkning, som den i betänkandet angivna planen förutsatte, och

särskilt beaktas vid bedömandet av lämpligheten av att, såsom föresla­

gits, binda denna produktion vid tioåriga avtal.

Enligt betänkandet skulle de grunder, som vore avsedda att gälla för

inblandningen av den av bolagen inköpta motorspriten, bestämmas av det

partihandelsbolag, som hade skyldighet att inköpa spriten från tillver­

karna. Enär det vore av synnerlig vikt, att dessa grunder fastställdes så,

att motoralkoholen vid blandningen komme till största möjliga nytta, och

denna frågas avgörande därför krävde medverkan även av den sakkun­

skap, över vilken bolagen förfogade, tilläte bolagen sig förutsätta, att bo­

lagen sattes i tillfälle att göra sin mening hörd, innan beslut av denna

art fattades.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

Kommerskollegium.

Med avseende å det i betänkandet å sid. 83 omförmälda av kommers­

kollegium år 1915 avgivna utlåtandet i ämnet, erinrade kollegium till en

början, att förhållandena på detta område under de 18 år, som förflutit

sedan uttalandet gjordes, undergått betydande förändringar. Sulfitsprit-

industrien hade under de gångna åren såväl i tekniskt hänseende och kva­

litativt som kvantitativt genomgått en betydande utveckling. Detsamma

kunde sägas vara fallet med framställningen av råsprit ur melass i sam­

band med jästtillverkningen, vilken tillverkning vid tidpunkten för kol­

lega berörda yttrande spelade en mycket underordnad roll.

Potatisbrännvinstillverkningen däremot företedde bilden av ett stilla­

stående i tekniskt och ekonomiskt hänseende, vilket i betraktande av nyss­

nämnda utveckling inom de konkurrerande spritindustrierna måste anses

liktydig med tillbakagång. I synnerhet framträdande vore den brist på

rationalisering av industrien, som bland annat tagit sitt uttryck i bibe­

hållandet av ett stort antal små och tekniskt omoderna anläggningar,

även sådana, som vore belägna på relativt korta avstånd inbördes. Kolle­

giet jämför härvid tillverkningskapaciteten hos potatisbrännerierna en­

ligt tabellen å sid. 28 i betänkandet med samma kapacitet hos de 18 i lan­

det befintliga och i gång varande sulfitspritfabrikerna. De senare till­

verkade i genomsnitt 1 miljon liter för varje — en storleksordning, som

för övrigt enligt ett uttalande av tvenne av de sakkunniga vid en fullt

modern och nyanlagd fabrik torde böra beräknas ökad till 3 miljoner liter.

I jämförelse härmed framstode potatisbränningens karaktär av en i viss

mån efterbliven småindustri eller snarare en bihantering till lantbruket

av utpräglat lokalt begränsad betydelse.

Kommerskollegium anför vidare:

»Med allt beaktande av de fördelar, som tillverkningen av potatisrå-

brännvin, enligt vad som påvisats av lantbruksstyrelsen och hushållnings­

113

sällskapen i de län, där brännerihantering bedrives, anses bereda för jord­

bruket genom bättre avsättningsmöjligheter för fabrikspotatis och till­

gång till drank såsom saltfoder, måste det enligt kollega åsikt möta be­

tänkligheter att vidtaga åtgärder i syfte att, genom monopolisering av

det mest inbringande avsättningsområdet, för potatisspritens räkning

framkalla en ökning av en industri, som i jämförelse med andra konkur­

rerande inhemska industrier på samma område kan betecknas som föga

ekonomisk.

Kollegium tillåter sig även i detta samband erinra örn de starkt skif­

tande förhållanden på lolkhushållningens område och de därav betingade

växlingar i uppfattningen i hithörande frågor, som gjort sig gällande un­

der eiterkrigsåren. I ett den 6 mars 1920 avgivet yttrande över ett då fö­

religgande, av inom finansdepartementet tillkallade sakkunnige verkställd

utredning av vissa med suliitspritens användande till förtäringsändamål

sammanhängande spörsmål m. m. erinrade kollegium, hurusom dåmera,

med en av livsmedelsiörhållandena under kristidsåren ökad skärpa den

åsikten framställts, att jordbruksprodukter, som äro användbara till folk­

näring och såsom kreatursfoder, icke borde iå användas till brännvins­

bränning. Därjämte hade från nykterhetssynpunkt framhållits som en

avsevärd vinst, örn det jordbruksintresse, som dittills varit knutet vid

brännvinsindustrien, kunde därifrån elimineras.

Ehuru läget på jordbrukets område för närvarande är ett annat, synes

ej uteslutet att liknande synpunkter som de nu anförda kunna komma att

åter göra sig gäliande, exempelvis under år med dålig potatisskörd.

Erinras må även örn det betydande arbete av teknisk och kommersiell

art, som av suliitspritindustrien och dess försäljningsorganisation nedlagts

på framställning och inarbetande av fullgoda typer av konsumtionssprit

till lägre priser än dem, som gällt i fråga örn brännvin av jordbrukspro­

dukter.

Med hänsyn till vad sålunda anförts skulle kollegium anse lämpligast,

örn företrädet för potatisråbrännvin för framställning av iörtäringssprit

begränsades till det ungefärliga omfång, tillverkningen därav haft under

senare år eller förslagsvis till högst 22 miljoner liter av normalstyrka. I

fråga örn överskjutande behov skulle i så fall andra slag av sprit — i

första hand sulfit- och jästsprit — beredas möjlighet till konkurrens.

Skulle det emellertid med hänsyn till jordbruksnäringens betryckta läge

anses oundgängligen nödvändigt att bereda odlarne av potatis den ökade

avsättning, som monopolet för potatisbrännvinet att användas till förtä­

ringsändamål skulle innebära — vilket enligt de sakkunnigas uppskatt­

ning skulle motsvara en tillverkning under närmaste år av 25 miljoner li­

ter — torde härvid böra fästas vissa förbehåll, vilka av de sakkunnige i

princip angivits, ehuru de ej i ailo kommit till uttryck i de framlagda

författningsförslagen.

Rätten till tillverkning av potatisbrännvin, avsett till förtäring, även­

som rätt till försäljning av sådant brännvin bör uppenbarligen, därest ej

Kungl. Majit för särskilt fall annat medgiver, vara begränsad till använd­

ning av potatis av inhemsk skörd såsom råmaterial. Såsom villkor bör i

detta samband även gälla, att användningen av spannmål för brännvins­

bränning i potatisbränneri icke bör avse större myckenhet jin som erford­

ras för framställning av det nödiga maltet. Denna kvantitet uppskattas

i den kalkyl rörande tillverkningskostnaderna i ett potatisbränneri, som

uppgjorts av ingenjör Obel-Jörgensen (bil. A, sid. 187) till eirka 2.s kilo-

lii

hany lill

riksdagens

protokoll 1934. 1 sami. Nr 232.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

H

114

Kungl. Majlis proposition nr 232. (Bilaga.)

gram korn eller blandsäd per hektoliter potatis. (I yttrande av Aktiebola­

get Svensk sprit uppges halva denna mängd vara tillräcklig.)

Undantag i fråga örn ökad användning av spannmål synes endast böra

gälla skadad sådan, vilken befunnits olämplig som kreatursfoder.

Vid medgivande av den ökade rätt till bränning av potatis, som kan

betingas av en beräknad ökning i avsättningen, synes böra fästas villko­

ret, att sådan ökning endast bör medgivas bränneri av lämplig storleks­

ordning och med i tekniskt hänseende fullgoda anordningar för driften.

Vidare bör övervägas, huruvida icke, pa sätt som föreslås av kemiska

industrikontoret, en särskild nämnd borde tillsättas, efter mönster av sta­

tens potatismjölsnämnd, med uppdrag bland annat att lämna direktiv för

fördelningen på olika odlare av den potatis, som erfordras för bränneri-

driften, samt att medverka vid fördelningen av tillverkningslicenser mel­

lan de olika brännerierna.

Åt nämnden, i vilken såväl jordbruksteknisk som allmänt industriell och

ekonomisk sakkunskap borde vara representerad, borde i så fall även

lämpligen uppdragas att utreda och inför Kungl. Majit föreslå skäliga

priser för såväl råvaran bränneripotatis som för därav framställt rå-

brännvin.

Kollegium förutsätter, att under år med dålig potatisskörd och därav

orsakade höga priser kvantiteten tillverkat och inköpt potatisbrännvin i

motsvarande grad minskas och ersättes genom råsprit av annat inhemskt

ursprung.»

Beträffande borttagande av den begränsning, som för närvarande till-

lämpas i fråga örn rätten att utvinna sprit ur melass, med eller utan sam

band med tillverkning av pressjäst, ansluter sig kommerskollegium till de

sakkunnigas förslag.

Kommerskollegium anför följande:

»Av den gjorda utredningen framgår, att råsprit, framställd ur melass,

därest denna senare kan anskaffas till under senare år gällande världs­

marknadspris, kan i prishänseende väl konkurrera med sulfitspriten. Örn

däremot melass av inhemskt ursprung betingar ett pris, som innebär ut­

tagande av gällande tullskydd, ställer sig tillverkningskostnaden något

högre, i varje fall beträffande melassprit framställd utan samband med

jästtillverkning.

Det synes kollegium rimligt att, i den män jäst- och melassprit ej kunna

vinna avsättning som förtäringssprit — sålunda till utökning av fast­

ställd kvantitet potatissprit — desamma ina i den omfattning, som mot­

svaras av hittillsvarande genomsnittliga tillverkning, kunna påräkna av

sättning som teknisk sprit. Vid prissättningen borde härvid skälig hän­

syn tagas till det genomsnittliga pris, de nämnda spritsorterna kunnat be

linga under senaste tid.

Då emellertid en ökad tillverkning, även av dessa slag av sprit, i den

mån densamma är helt baserad på inhemsk råvara, måste anses ur olika

synpunkter önskvärd, torde möjligheter till avsättning även för en så­

lunda utökad produktion böra beredas för jäst- och melassprit. Desamma

torde härvid i prishänseende och med hänsyn till övriga leveransbestäm­

melser böra likställas med sprit, härrörande från en utökad sulfitsprit

fabrikation, rörande vilken kollegium i det följande återkommer.»

Därest omständigheterna skulle anses nödvändiggöra ett frångående av

nu tillämpade friare konkurrensmöjligheter för sulfitspriten genom infö­

rande av ovillkorligt företräde för potatisspriten som förtäringssprit, an-

slöte sig kommerskollegium till de sakkunnigas förslag, i den mån det-

115

samma avsåge att bereda tryggad avsättning tor sulfitspritfabrikernas

nuvarande tillverkningskapacitet på villkor, vilka kunde anses innebära

full ersättning för den förlust i omsättning, som skulle förorsakas dem

genom de nya bestämmelserna. De avtal, som kunde komma att träffas

i sådant syfte, syntes i enlighet med de sakkunnigas förslag böra givas en

giltighetstid av minst 10 år, varefter frågan örn och på vilka villkor en

förlängning av desamma skulle komma till stånd borde upptagas till för­

nyad prövning.

I fråga örn garanterande av avsättningen för en utökad fabrikation vid

utvidgade eller nybyggda fabriker ställde sig emellertid enligt kollega

åsikt saken, särskilt med hänsyn till prisberäkningen, något olika. En­

ligt vad som iramginge av ett uttalande (sid. 102) rörande den granskning

av tillverkningskalkylerna, som verkställts genom tvenne av de sakkun­

niga, hade dessa ansett, att tillverkningskostnaden vid en modern och väl­

belägen fabrik borde kunna sättas cirka 3 öre lägre än den, som gällde för

de äldre fabrikerna. Härtill komme, att man borde räkna med möjlighe­

terna, såväl av ytterligare framsteg inom sullitspritiabrikationen som med

uppkomsten av nya spritframställningsmetoder, exempelvis ur träsocker.

Vidare borde viss hänsyn tagas till en eventuellt utökad tillverkning av

jäst- och melassprit.

Under dessa förhållanden syntes det kollegium lämpligast, örn garante­

randet av avsättningen för nytillkomna och utvidgade sullitspritfabriker

föreginges av en särskild prövning (jfr nedan), bland annat med hän­

syn till den prisberäkning, som skulle tillämpas, och att godkännandet

av avtal härom underställdes Kungl. Majrts prövning. Genom en dylik

anordning borde enligt kollegiet de betänkligheter gentemot sakkunni­

gas förslag, som anförts från åtskilliga håll, bland annat av Stockholms

och Göteborgs handelskammare samt av representanter för jäst- och me-

lasspritindustrierna, kunna anses i väsentlig mån beaktade.

Kommerskollegium kunde icke finna, att tillräckliga skäl av de sak­

kunniga anförts för överflyttande på spritcentralen av uppgiften att hand­

hava partihandeln med skattefri sprit av alla slag, sålunda även motor­

sprit.

De sakkunniga hade själva vitsordat det förtjänstfulla arbete, som av

den svenska sulfitspritindustrien genom dess försäljningsorganisationer

— Aktiebolaget Svensk sprit och Aktiebolaget Skattefri sprit — nedlagts

på beredande av en ökad avsättning av skattefri sprit för olika ändamål,

sålunda såväl teknisk och hushållssprit som motorsprit. Kollegium an-

såge sig för sin del kunna tillfullo vitsorda detta uttalande.

Belysande i detta hänseende vore —■ förutom den successiva ökningen

i avsättning, som framginge av de siffror, vilka meddelats i betänkandet

— den fortgående nedsättningen av partihandels- och detaljhandelsprisen

å teknisk och hushållssprit. Till belysande av denna prisnedsättning an­

förde kollegium följande sammanställning av priser, fastställda av pris-

sättningsnämnden för skattefri sprit vid olika tidpunkter under senare år:

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

ii6

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

r"

Partihan

-

Petaljban-

Tid

delspris

delspria

öre

öre

v,

1920.............................

135

170

V*

1921............................. ........................... 87

122

V

4

1922............................. .......................... 77

107

Vt

1923............................. ........................... 65

90

^7* 1924............................. ........................... 54

78

V,

1928.............................

48

64

^7,o 1929............................. .......................... 46

62

V ^j 1932.............................

^{..........................................} 46

62

Den verksamhet, som bedreves av spritcentralen, hade sin tyngdpunkt på

andra områden än deni, som stöde i direkt samband med teknikens ut­

veckling och en därefter avpassad, kommersiell verksamhet. Det syntes

därför kunna starkt ifrågasättas om en åtgärd, som skulle innebära över­

flyttande i större utsträckning av de uppgifter, vilka nu fylldes av aktie­

bolagen Svensk sprit och Skattefri sprit, på förutnämnda bolag, och var­

igenom den nuvarande nära kontakten med industrien skulle i väsentlig

mån avbrytas, skulle kunna medföra fördelar, som uppvägde olägenhe­

terna.

Kollegium ansåge det därför lämpligast örn uppdraget såsom partihan-

delsorgan för skattefri sprit och motorsprit överlämnades åt Aktiebolaget

Skattefri sprit. Detta bolag borde emellertid i så fall utvidgas i så

måtto, att det komme att representera samtliga tillverkningsgrenar för

skattefri sprit — sålunda förutom sulfitspritindustrien jämväl jästsprit-

och melassprittillverkningen.

Ett huvudmotiv för de sakkunnigas förslag att överlåta partihandeln

med skattefri sprit på spritcentralen torde enligt kollegium hava varit

synpunkten, att avslutandet av långfristiga leveransavtal med producen­

terna av sprit borde anförtros åt ett av dessa helt oberoende organ, vilket

kunde anses representera det allmännas intressen.

Denna fråga syntes emellertid kunna lösas på så sätt, att träffandet

av berörda leverans- och prisavtal -— eventuellt efter att desamma under

ställts Kungl. Maj:ts prövning och godkännande — uppdroges åt en nämnd,

vilken skulle, sedan densamma erhållit en mera fast organisation, med ut­

vidgad befogenhet övertaga de uppgifter, vilka för närvarande ålåge pris-

sättningsnämnden för skattefri sprit. Denna nämnd borde då även kunna

handhava utfärdandet av bestämmelser rörande inköps- och inblandnings-

skyldigheten beträffande motorsprit för importörer och tillverkare av

bensin.

Slutligen gör kollegium följande allmänna uttalande:

»Av det anförda torde framgå, vilka betydande svårigheter som i själva

verket möta i fråga örn ett ur skilda synpunkter lämpligt och rättvist av­

vägande gentemot varandra av olika näringars intressen vid genomfö­

rande av en statlig reglering med karaktären av ren planhushållning på

nu ifrågavarande område. Kollegium skulle med hänsyn härtill anse det

lyckligast örn åtgärderna till potatisodlingens stödjande kunde på förut

antytt sätt inskränkas till att avse en viss, kvantitativt begränsad före­

trädesrätt till avsättning för potatisbrännvin till konsumtionsändamål,

med tillfälle till konkurrens för övriga spritslag beträffande överskjutande

konsumtionsbehov.

En önskvärd vidare utveckling av sulfitspritindustrien torde i så fall

117

kunna vinnas på enklare sätt än genom inblandningstvång därigenom att

motorspriten tillförsäkrades fortsatt befrielse från beskattning (till väg­

underhåll) under en tid av minst 10 år.»

Statskontoret erinrar att 1932 års riksdag intagit en annan ställning än

de sakkunniga till frågan örn reglering av brännvinstillverkningen oell

ordnandet av avsättningen av tillverkat brännvin. Statskontoret anför

följande:

»Av bevillningsutskottets utlåtande nr 50 (betänkandet sid. 12 och föl­

jande) angående åtskilliga i ämnet väckta motioner iramgår salunda,

bland annat, att utskottet icke kunnat ansluta sig till yrkandet örn be­

gränsning av tillverkningen av brännvin i samband med pressjästbered­

ningen. Frågan syntes i stället böra lösas genom en ändamålsenligarc

prissättning å jästbrännvin, varvid priset borde avvägas så, att tillverka­

ren icke bade intresse av att bedriva tillverkningen på sådant sätt, att

större spritmängd utvunnes än som för jästproduktionens rationella ut­

övande kunde anses oundgängligen nödvändigt. Beträffande sulfitspri­

tens användning till förtäringsändamål funne utskottet skäl icke föreligga

att, på sätt i motionerna föreslagits, förbjuda tillverkning av sulfitsprit

för nyssnämnda ändamål. Därest framdeles sulfitspriten erhölle mera

avsevärd användning för andra ändamål, försvagades fabrikanternas in­

tresse, att densamma försåldes till förtäring. Utskottet funne det vidare

önskvärt, att det undersöktes, huruvida avsättningsmöjligheterna för

fabrikspotatis till brännerierna kunde komma potatisodlarna såvitt möj­

ligt till godo, oavsett örn dessa vore delägare i brännerierna eller ieke.>

Statskontoret påpekar, att de föreslagna åtgärderna endast skulle gynna

jordbruket inom en mindre del av landet. De sakkunniga hade icke heller

framlagt något förslag till den jämnare fördelning av avsättningsmöj­

ligheterna för fabrikspotatis, som bevillningsutskottet förordat. Att un­

der sådana förhållanden genomföra i andra näringsgrenar så ingripande

åtgärder, som de sakkunniga påkallat, syntes, såvitt statskontoret kunde

bedöma, icke vara lämpligt.

Det syntes statskontoret tvivelaktigt, huruvida den redan nu hårt be­

lastade motortrafiken skulle kunna bära den fördyring av motorbränslet,

sorn bleve en följd av tvångsinblandningen. Statistiken visade en ganska

betydlig nedgång av automobiltrafiken i landet. Såsom av betänkandet

framginge, hade lagutskottet vid 1932 års riksdag i utlåtande nr 42 i an­

ledning av därom väckta motioner, avvisat förslaget örn en dylik tvångs-

inblandning och i stället förordat, att undersökning verkställdes för att

utreda de tekniska och ekonomiska möjligheterna att genom åtgärder på

pris- och skattepolitikens område skapa förutsättningar för ökad produk­

tion av motorsprit. En tänkbar utväg för vinnande av detta mål skulle

måhända vara att, såsom från sulfitspritindustriens sida gjorts gällande,

skatten på motorsprit definitivt upphävdes.

Generaltullstyrelsen bär icke tagit ställning till frågan, huruvida och

i vad mån de föreslagna bestämmelserna vore motiverade ur allmänna

synpunkter, utan begränsat sig till vad som hade avseende å införseln

till riket av i förslaget behandlade varor oell vad därmed kunde äga sani

band. Då de arbetsuppgifter, som skulle åvila tullverket enligt förslaget

lill förordning örn användande av motorsprit för inblandning i bensin,

syntes bliva föga betungande, hade generaltullstyrelsen icke något att er­

inra mot de sakkunnigas förslag i denna del. Avfattningen av ifråga­

varande bestämmelser hade icke heller givit anledning till någon erinran

från styrelsens sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

Lantbruksstyrelsen.

De sakkunnigas förslag om potatisspritens ensamrätt till framställning

av förtäringssprit syntes innebära givna fördelar för potatisbränningen

och därmed för svensk potatisodling.

Lantbruksstyrelsen ställde sig tveksam till förslaget, att spannmål skulle

utestängas från sprittillverkningen. Spannmålsfrågan i vårt land hade

kommit i ett sådant läge, att en sådan bestämmelse kanske vore olämplig.

Skulle brännvinstillverkning med spannmål såsom råmaterial komma till

stånd, borde denna i avsättningsavseende jämställas med potatisbrän­

ningen.

Beträffande brännvinstillverkningen vid jästfabrikerna anför lantbruks­

styrelsen:

»Vid begränsad brännvinstillverkning inkräktar brännvinstillverk­

ningen vid jästfabrikerna givetvis på möjligheten för direkta jordbruks­

produkter att vinna avsättning till brännerierna. Redan av gammalt har

en viss brännvinstillverkning ägt rum vid jästfabrikerna. Denna tillverk­

ning saknade ur jordbrukets synpunkter betydelse, då, såsom fallet var

före krigstiden eller före år 1915, jästfabrikerna såsom råmaterial använde

uteslutande spannmål (se betänkandet, sid. 46). Örn spannmålen förbru­

kades till enbart brännvinstillverkning eller till produktion av jäst och

brännvin, var givetvis ur jordbrukets synpunkt likgiltigt.

Under krigstiden med dess brist på spannmål började emellertid melass

utnyttjas vid jästberedningen; och har utvecklingen efterhand utvecklats

i sådan riktning, att från och med tillverkningsåret 1928/1929 jästtillverk­

ningen i sin helhet sker med användande av melass såsom råmaterial.

Denna utveckling måste ur jordbrukets synpunkt anses beklaglig. Här­

igenom har jordbruket — frånsett den betydelse avsättningen av melass

möjligen kan hava för sockertillverkningen och därmed betodlarna —

berövats icke blott fördelen av att tillhandahålla råmaterial till jästbered­

ning utan jämväl sett sina möjligheter till avsättning vid brännerierna

minskade.

önskvärt hade därför enligt lantbruksstyrelsens förmenande varit, örn

i detta sammanhang undersökts, huruvida icke möjlighet föreligger att

återföra jästberedningen till dess äldre form, att vara en förädlingsform

för spannmål. Melassen synes finna lämplig och ur jordbrukets produk­

tionsförhållande önskvärd användning till foderändamål. Till denna

fråga återkommer emellertid styrelsen i samband med frågan örn bränn­

vinstillverkning av melass. Ett alldeles särskilt skäl att till omprövning

upptaga frågan örn en fortsatt jästtillverkning av melass synes styrelsen

emellertid ligga däruti, att en övergång till användning av spannmål vid

jästtillverkning skulle medföra avsevärd lättnad vid avsättningen av lan­

dets skörd härav, en ur såväl det allmännas som jordbrukets synpunkt

beaktansvärd fråga.

Enligt i betänkandet meddelade uppgifter förbrukade jästfabrikerna år

1913/1914 för tillverkning av 3.450 ton jäst 9,422 ton spannmål. Jästtillverk­

ningen har sedan dess stigit till sådan omfattning, att den för tillverk­

ningsåret 1931/1932 uppgick till 9,070 ton. Skulle en tillverkning av denna

omfattning ske med spannmål som råmaterial, skulle därtill åtgå cirka

25,000 ton spannmål eller en kvantitet av stor betydelse för reglering av

spannmålsavsättningen. Denna betydelse synes så mycket större, som här­

för skulle kunna komma till användning spannmål, som till följd av kvar­

narnas krav på kvalitet ogärna kominer till användning för mjöltillverk

ning.

Om jästtillverkningens ordnande på det sätt, som lantbruksstyrelsen så­

lunda ur jordbrukets synpunkt finner mest rationellt — i vilket fall bränn­

vinstillverkningen i samband därmed är av relativt mindre betydelse —

icke befinnes lämpligen kunna komma till stånd, är det enligt lantbruks-

styrelsens förmenande av stor vikt att fullt och helt draga konsekvensen

av det genom betänkandet klarlagda sakförhållandet, att en jästberedning

enligt spritfri metod kan komma till användning utan att sänka jästens

kvalitet eller oskäligt fördyra jästen. Detta sker också om. såsom de sak­

kunniga föreslagit, avsättningsmöjlighet av till förtäring avsedda sprit-

haltiga drycker förbehålles brännvin, som tillverkats vid potatisbränne-

rierna.»

Beträffande brännvinstillverkning av melass anför lantbruksstyrelsen

följande:

»Melass har icke endast i samband med jästberedningen kommit till an­

vändning för tillverkning av brännvin. Icke obetydliga mängder melass

hava använts för direkt brännvinsbränning.

I samband med behandlingen av denna fråga har i betänkandet läm­

nats en redogörelse för melassens användning över huvud taget.

Av gammalt har melassen huvudsakligen använts såsom foder. Därom

bär bland annat det gängse namnet fodermelass vittne. Så småningom

har melassen emellertid fått användning jämväl *såsom råmaterial vid

jästfahrikationen och för brännvinstillverkningen, varvid den undanträngt

potatis och spannmål, vilka produkter tidigare varit nära nog de enda

råmaterialen för dessa tillverkningar. Användningen av melassen till

foder har alltmer gått tillbaka. Detta beror emellertid icke därpå, att

melassens fodervärde blivit mindre uppskattat, utan, såvitt lantbrukssty­

relsen kan finna, på den prispolitik, som till följd av den höga melasstul­

len kunnat tillämpas i fråga om melass.

Av betänkandet framgår resultatet av prissättningen å melass, som an­

vändes till jäst- och brännvinsfabrikation. Lantbruksstyrelsen är i till­

fälle att för de senaste åren fullständiga dessa uppgifter med siffror i

fråga örn prissättning å fodermelass vid försäljning till jordbrukare, som

icke i egenskap av betodlare eventuellt kommit i åtnjutande av ett ur de­

ras synpunkt gynnsammare pris. Prisen gälla per 100 kilogram exklusive

fat, fritt fabrik i Skåne.

En fullständig sammanställning av prisläget i svenska kronor per ton

för de senaste fem åren giver följande resultat, varvid dock är att märka,

att fodermelasspriset och världsmarknadspriset å rörsockermelass avser

kalenderår och de övriga prisen det tillverkningsår, som avslutas under

respektive kalenderår:

För melass erhållna medelpriser under de senaste fem åren i kronor

per ton

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

119

Å r

!

Utfodrings-

ändamål

I

! Brännvins-

| beredning

1

j Jästfabrika­

tion

| Världsmark-

I nadspris å

rörsocker­

melass

1929

................................ .............................

1

10

:

137

: so

lll:oo

58^: 96

1930

.................................

..................................................... KO:

116

:¹⁴

101^: 11

81

: ¹²

193 ]................................. ............................

70

: —

50

: ^{4 0}

^H5

: ⁴ 8

22

: ⁴ 6

1932

................................. ............................i

82

: ⁵⁰

52^: 4

9

57

:

38

23^: 76

1933

................................. ...........................

1

82

: ⁶⁰

1

26 : —

.

120

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

Till ytterligare belysning av prissättningen å melass bör erinras, att

enligt betänkandet exportmedelvärdet för från landet utförd melass för

åren 1931 och 1932 uppgick till 14 respektive 24 kronor per ton.

Det enligt lantbruksstyrelsen förmenande abnorma, för att icke säga

prohibitiva tullskyddet för melass har sålunda vid prissättningen å melass

för foderändamål under de senare åren helt och fullt utnyttjats. Det är

under sådana förhållanden icke underligt, att från jordbrukets sida upp­

repade gånger framförts krav på åtgärder i syfte att möjliggöra använd­

ningen av den för foderändamål värdefulla och å världsmarknaden billiga

melassen.

Såsom i betänkandet framhålles, har lantbruksstyrelsen upprepade

gånger framfört krav på revidering av melasstullen, vilken med even­

tuellt undantag för det jämförelsevis ringa antal svenska jordbrukare,

som bedriva betodling, länder Sveriges jordbrukare till förfång och onö­

digt fördyrar den animala produktionen. Senast i en med kommerskolle­

gium gemensam, den 4 april 1929 dagtecknad skrivelse har lantbrukssty­

relsen framhållit, att melass såsom fodermedel principiellt sett borde vara

tullfri, samt att de uppgifter, som då förelågo angående jordbrukets för­

brukning av melass, vore missvisande såsom mätare av jordbrukets be­

hov av denna vara, då prisläget genom tullen blivit abnormt högt i för­

hållande till världsmarknadspriset.

Riktigheten av lantbruksstyrelsen uppfattning i ämnet belyses klart

av ovan förebragta siffermaterial.

Att prissättningen å melass kunnat ske på sådant sätt, har, såvitt lant­

bruksstyrelsen kan finna, möjliggjorts därigenom, att melassen med det

allmännas goda minne kunnat få användning på brännvinstillverkningens

och jästfabrikationens område. Örn så icke skett, hade prisläget på in-

landsmarknaden trots den prohibitiva tullen blivit ett helt annat och av­

passats så, att melassen funnit användning som foder. Ur jordbrukets syn­

punkt måste särskilt med skärpa påtalas, att en avsevärt billigare prissätt­

ning tillämpas i fråga örn melass, som användes till jästfabrikation och

brännvinsbränning. För dessa ändamål har tydligen det värde, som vid

tillverkningen kunnat uttagas, varit avgörande. T fråga örn fodermelass

har denna synpunkt lämnats ur sikte. Hellre har exportmarknaden, trots

de låga priser, som där kunnat ernås, tagits i anspråk för att vinna av­

sättning för överskottet av melass.

Såsom i betänkandet framhålles. är emellertid såväl melasstullen som

rätten att tillverka brännvin av melass i viss mån bundna av det med

statsmakternas medverkan tillkomna, nu gällande avtalet angående pris­

sättningen å sockerbetor. I likhet med de sakkunniga finner styrelsen det

vara en fråga av största betydelse, att denna sak ordnas på ett tillfreds­

ställande sätt i samband med ett kommande avtal på förevarande område,

så att statsmakterna få rätt att bestämma angående såväl melasstull som

brännvinstillverkning och jästtillverkning av melass.

Såsom av vad styrelsen redan anfört framgår, synes melassen under

rådande förhållanden och med hänsyn till jordbrukets önskemål böra

komma till användning såsom foder i stället för till brännvinsberedning

och jästberedning. Ett borttagande av melasstullen skulle, såvitt lant­

bruksstyrelsen kan bedöma, utan vidare föranleda en sådan ändring i

fråga örn melassens användning. Med hänsyn till önskvärdheten att

svensk marknad förbehålles svensk produktion, kan det emellertid tänkas,

att en ur jordbrukets synpunkt tillfredsställande lösning av frågan även

med bibehållande av melasstullen kunde vinnas på så sätt, att melassen

för foderändamål åsättes ett av Kungl. Majit skäligt befunnet maximi-

121

pris. En nödvändig förutsättning för att en sådan åtgärd skall medföra

avsett resultat är emellertid, att möjlighet under medverkan från det all­

männas sida icke på annat sätt beredes till ekonomiskt gynnsammare av­

sättning för melassen. Ur denna synpunkt anser lantbruksstyrelsen den

i betänkandet föreslagna, jämförelsevis obegränsade rätten till tillverk­

ning av melassbrännvin för tekniskt ändamål icke vara tillfredsställande.

Sådan tillverkning synes böra vara förbjuden eller endast medgiven efter

av Kungl. Majit i särskilda fall meddelat tillstånd.

Lantbruksstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla den betydelse, nu

ifrågasatta åtgärder skulle få såsom ett led i strävandena att undvika

onödig import. En ökad användning av melass till foder skulle givetvis

minska importen av kolhydratrikare fodermedel, särskilt spannmål av

olika slag.»

I huvudsak gåve de sakkunnigas förslag i fråga örn prissättningen å

potatisbrännvin icke anledning till erinran från lantbruksstyrelsen sida.

Emellertid syntes det styrelsen, som örn det av de sakkunniga utformade

direktivet kunde föranleda en sådan tolkning, att priset å potatisbrännvin

skulle bestämmas med hänsyn till de tillverkningskostnader, som i gynn­

sammaste fall kunde förekomma. Med hänsyn till de sakkunnigas förslag

örn inrättande av nya särskilt moderna brännerier syntes en sträng til­

lämpning av direktivet på sådant sätt kunna göra tillverkningen vid

även ekonomiskt drivna mindre eller äldre brännerier så ogynnsam,

att detta måste lända de potatislevererande odlarna till skada. En viss

försiktighet vid prissättningen funne lantbruksstyrelsen vara tillrådlig.

I princip bade lantbruksstyrelsen intet att erinra mot vad de sakkun­

niga anfört i fråga örn rationalisering av driften vid potatisbrännerierna.

Lämpligheten av att lägga den ökade potatisbrännvinstillverkningcn helt

och hållet i spritcentralens bänder syntes dock kunna ifrågasättas. Det

för ef olle lantbruksstyrelsen, som örn skäl förelåge att, innan en sådan

åtgärd vidtoges, undersöka, huruvida icke genom lantmännen själva ord­

nade, på andelsprincipen grundade brännerier kunde komma till stånd

för fyllande av det ökade behovet ritav potatisbränning. Under alla för­

hållanden syntes sådana anstalter böra träffas, att vid a,vgöranden i

dessa och snarlika frågor jordbrukets speciella synpunkter och önskemål

kunde få tillfälle bliva framförda och göras gällande. Sålunda torde,

därest sådana avgöranden överlätes åt spritcentralen, plats i detta före­

tags ledning böra beredas åt representant för jordbruksintressen.

Huruvida tillräckligt starka skäl förelåge att i princip utestänga pota­

tisbränningen från marknaden för teknisk sprit, syntes lantbruksstyrelsen

tveksamt. Innan sulfitspriten började uppträda på marknaden, behärskade

den av jordbrukets alster producerade spriten ensam här ifrågavarande

avsättningsområden. Många skäl och därvid framför allt svårigheterna

att för närvarande vinna avsättning för jordbrukets direkta produkter

syntes tala för att sprit, framställd av dylika produkter, finge få sig för­

behållen marknaden för förtäringsändamål samt rätt till fri konkurrens

med annan sprit för tekniska behov.

Gentemot lantbruksstyrelsen framhåller Svenska sockerfabriksaktie-

bolaget i en till Kungl. Majit ställd skrift, att melasstullens borttagande

icke skulle utan vidare medföra melassens användning till foder i stäk

let för till brännvins- och jästtillverkning, då fodermarknaden icke kun­

de upptaga landets melassproduktion (jfr sockerbolagets ovan referera­

de till kontrollstyrelsen avgivna yttrande).

Kungl. May.ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

122

Kungl. Martts proposition nr 232. (Bilaga.)

Sockerbolagets avsättning av melass till foderändamål utgjorde:

Foder-

Bet-

handlare

odlare

1930/1931 ...................

3,375

9,468

1931/1932

3,733

10,524

1932/1933

3,000

11,500

Bolaget anför vidare följande:

»Det torde kunna antagas, att betodlarna uttagit så gott som all den

melass, tor vilken de haft användning. Om man emellertid räknar med

någon ökning, skulle man måhända kunna hoppas, att betodlarnas ut-

e kunna stiga till högst 15,000 ton. Då melassproduktionen inom

vårt bolag innevarande år närmar sig 55,000 ton, skulle således, för att

var melass skall vinna avsättning, den fria fodermarknaden kunna upp­

taga omkring 40,000 ton, d. v. s. dess uttag skulle mer än tiodubblas. Hur

litet sannolikt detta är även vid mycket låga priser, torde även den kun­

na, bedöma, sorn ej alls sysslat med hithörande spörsmål.»

Bolaget påpekar, att lantbruksstyrelsen i fråga örn priserna för me-

ass till klänning och jästfabrikation anfört betänkandets siffror men i

fråga örn melass till utfodringsändamål anfört minuthandelns siffror.

Detta vöre uppenbart oriktigt och vilseledande. De priser, bolaget er-

hölle för melassen, vore givetvis engrospriser. Dess priskurantpris ut-

™ 1930/1931 80 kronor för ton och vid uttag före den 1 december

1.930 70 kronor för ton. Å dessa priser lämnades såsom alltid 15 procent

rabatt till grosshandlaren, nettopriserna bleve således 68 kronor, respek-

tave 59 kronor 50 öre för ton. Året 1931/1932 utgjorde priskurantpriser-

na 70 kronor for ton och vid uttag före den 1 december 1933 60 kronor

for ton eller således efter avdrag av rabatten respektive 59 kronor 50

ore och 51 kronor för ton. Åren 1932/1933 och 1933/1934 hade priskurant-

priset varit 82 kronor 50 öre för ton eller således efter avdrag av rabatt

70 kronor för ton.. När styrelsen sökte ställa melasspriserna såsom ett

hinder för avsättningen, borde styrelsen, syntes det bolaget, hava tagit

hänsyn härtill. Ännu mera borde detta hava varit fallet, då styrelsen

framkastade påståendet, att melasstullen av bolaget »helt och fullt ut­

nyttjats». Bolaget framliölle, att världsmarknadspriset gällde vid ut­

ländsk fabrik, vilket medförde att bolagets pris vid export måste bliva

synnerligen lågt. Vid import av melass till landet medförde fraktkostna­

der etc. en avsevärd höjning av priset: ett världsmarknadspris av 2 öre

skulle eif svensk hamn giva ett pris av 4 öre. Av det anförda ansåge bo-

laget framgå, att bolaget icke fullt utnyttjat tullen. Ytterligare påpe-

kades, att man vid bedömande av frågan, huruvida tullskyddet utnytt­

jades, icke hade rätt att taga en så obetydlig avsättning som 3,000—4,000

ton såsom underlag.

Beträffande den av lantbruksstyrelsen gjorda jämförelsen mellan me

lasspriserna för olika ändamål framhåller bolaget vidare, att den brän-

f»ii'^are’ varom vore fråga, nämligen Klagshamns melassbränneri, er­

hållit de angivna priserna av den anledningen, att bränneriet tagit sin

melass från fabriker, där det varit en nödvändighet för bolaget att lätta

på melasslagret, såsom t. ex. Borna pa Gotland. Köparen hade i detta

fall haft att betala dryga frakter, och en jämförelse med hans fobpriser

bleve således missvisande. Beträffande jästfabrikernas priser läge des­

sa som syntes något under fodermedelshandlarnas nettopriser, men vid

en jämförelse måste man här märka två saker, nämligen dels den myc­

128

ket stora kvantitet, för vars avsättning bolaget på detta sätt kunnat

trygga sig på en hand, dels ock den omständigheten, att köparen här av-

toge sin melasskvantitet kontinuerligt under hela året och i cisternvag­

nar, varigenom allt besvär och kostnader för melassens tappning på fat

och utlastning på järnvägsvagn besparades bolaget.

Lantbruksstyrelsen hade icke gått in på frågan, huru priserna på me­

lass ställde sig i förhållande till fodervärdet, vilket värde bolaget i stäl­

let för en fullständigt överbelastad världsmarknads priser använt som ut­

gångspunkt vid fastställandet av priserna på melass till fodermedels-

handlare. Bolagets melasspris hade alltid lagts med en god marginal

under veteklipriset, vilket senare fodermedel hade ett något lägre foder­

värde än melassen.

Bolaget framhåller vidare, att, om. vid jästfabrikation en spannmåls

kvantitet av cirka 25,000 ton (se lantbruksstyrelsens utlåtande ovan)

skulle åtgå i stället för en melasskvantitet av cirka 17,000 ton, så följ­

de av de siffror, styrelsen själv haft tillgängliga och åberopat, att

spannmålen, även örn man räknade med den framställda spritens an­

vändning till förtäringsändamål, såsom fallet hittills varit med melass-

jästspriten, skulle nå ett pris av omkring 4 kronor för deciton. Örn det

kunde vara ett önskemål för vårt jordbruk att till ett dylikt pris vinna

avsättning för den ifrågavarande kvantiteten spannmål, så syntes det

bolaget mycket naturligare, att denna ställdes till fodermarknadens för­

fogande. Härigenom skulle man på ett synnerligen tillfredsställande

sätt tillgodose styrelsens önskan örn en minskning av importen särskilt

av spannmål av olika slag. Och i detta sammanhang borde styrelsen

väl också hava betänkt, att spannmålen som fodermedel hade en långt

mångsidigare användning än melassen och kunde användas av varje

djurägare utan den särskilda erfarenhet i fodertekniska och dietiska

spörsmål, som användningen av melass krävde. Bolaget påpekar vidare,

att i dess yttrande till kontrollstyrelsen angivits att direkt till jästfabri­

kation skulle åtgå omkring 12,000 ton melass. Denna siffra borde emel­

lertid icke sättas till mer än 8,000 å 10,000 ton.

Domänstyrelsen vore tveksam örn lämpligheten av de föreslagna åtgär­

derna, då härigenom en icke oväsentligt ökad belastning komme att

åvälvas motortrafiken, som numera icke kunde anses intaga någon sär­

skild förmånsställning. En fortsatt tillämpning av de nuvarande be­

stämmelserna med fördelning mellan potatisbrännerierna och cellulosa­

industrien av leveranserna av brännvin till förtäringsändamål, varvid

priset bestämdes med hänsyn tagen jämväl till det stöd, som ansåges böra

lämnas potatisodlarna, innebure att stödet komme att helt åvila köpar­

na av förtäringsspriten, vilket syntes böra ligga närmast till hands. En

sådan åtgärd, jämte som hittills skattefrihet för inhemskt motorbränsle

och en skäligt avvägd skatt på importerat motorbränsle, syntes styrelsen

hava utgjort en så pass lämplig grund för beredande av utvecklingsmöj­

ligheter för sulfitspritindustrien att mycket talade för dess tillämpning

även i fortsättningen. Styrelsen ansåge det nuvarande systemet böra

varaktigt bibehållas.

Domänstyrelsen medgåve likväl, att en garanterad avsättning av en

större kvantitet inhemsk motorsprit kunde vara ett effektivare stöd än

de nuvarande bestämmelserna om en mera fri försäljning och skattefri­

het. Skulle den av de sakkunniga föreslagna vägen beträdas, syntes det

dock styrelsen med hänsyn till nuvarande osäkra förhållanden och de stora

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 232. (Bilaga.)

kapital, som sulfitspritindustrien skulle behöva nyinvestera, vara nöd­

vändigt med en viss garanti för förlängning av det av de sakkunniga

föreslagna 10 års avtalet på ytterligare 10 år. En utbyggnad av denna

industri ansa ges vara av största betydelse, icke blott med hänsyn till

sulfitindustriens konkurrensförmåga och därmed hela vårt skogsbruk

utan även med hänsyn till de intressen, som förelåge att inom landet

kunna producera en viss kvantitet motorbränsle.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap ansåge sig böra

giva siri. anslutning till vad de sakkunniga föreslagit örn avsättningen

av potatis till förtäringsändamål icke minst därför att på sådant sätt en

viss reserv av potatis i landet kunde beräknas alltid komma att förefin­

nas, vilken vid behov kunde användas såsom tillskott i landets livsme­

delsförsörjning. Rikskommissionen framhölle emellertid, att i samma

mån nämnda potatisreserv på sådant sätt toges i anspråk, en av möjlig­

heterna för spritproduktionens upprätthållande undanrycktes. Detta

måste ur beredskapssynpunkt anses beklagligt, enär det kunde förvän­

tas, att behovet av sprit för motordrift och för tekniska ändamål kom-

me att stiga i avsevärd omfattning, därest landet skulle invecklas i krig

och det .dessutom vore av betydelse, att under ett sådant läge ej upp­

föda brist på förtäringssprit för militära ändamål. Dessa förhål­

landen gjorde det därför behövligt att tillse, att regleringen av po­

tatisspritens avsättning i fredstid åtföljdes av bestämmelser, varigenom

andra industrier, som utvunne sprit, sattes i stånd att under en avspärr-

ningsperiod och alldeles särskilt under krig upprätthålla och i möjliga­

ste mån utvidga sin spritproduktion. Rikskommissionen framhåller vi­

dare, att, då brännvinspotatisen näppeligen under vanliga förhållanden

kunde anses med fördel användbar för annat ändamål än brännvinsbrän­

ning, det vore önskvärt, att odlingen i någon form förbleve reglerad i

proportion till den för året erforderliga bränningens behov. Frågan hur

detta skulle ske, behandlar icke kommissionen.

Rikskommissionen framhåller, att jästfabrikation under alla förhållan­

den torde komma att fortgå även under krig, medan däremot driftens

uppehållande vid annan industriell verksamhet, där sprit utvunnes, icke

med samma grad av visshet kunde förutses. Därför vore det ur för-

svarsberedskapssynpunkt av vikt. att jästfabrikerna vore i tillfälle

att underhålla den apparatur, som där funnes för framställning

av sprit. Detta åter torde vara möjligt, endast örn ekonomiska

förutsättningar för verksamhetens bedrivande vore för handen. De

sakkunniga hade sökt påvisa, att en ekonomisk drift borde kun­

na upprätthållas, och rikskommmisionen ansåge det därför tillfyllest att

understryka betydelsen av att ett blivande partihandelsorgan nied skatte­

fri sprit gåve jästsprittillverkniugen erforderligt stöd. Melassbrännie-

riernas verksamhet ägde icke ur beredskapssynpunkt samma betydelse

som jästfabrikernas.

Rikskommissionen understryker, att det ur beredskapssynpunkt vöre

synnerligen betydelsefullt, örn i fredstid tryggade avsättningsförhållan-

den skapades för ali sulfitsprit, som kunde tillverkas i landet, då ett upp­

rätthållande och en utvidgning av sulfitspritindustrien endast under så­

dana förhållanden syntes kunna vara att påräkna. Kommissionen fäster

uppmärksamheten på, att, om icke de uttalade förhoppningarna örn en

förbilligad sprittillverkning bleve uppfyllda, ett ökat minuthandelspris

på såväl bensin som lättbentyl erfordrades i samma mån produktionen

125

av motorsprit ökades. Ytterligare påpekar kommissionen, att, innan sprit­

produktionen bleve så stor, att den medgåve uppblandning av all ben­

sin, vissa svårigheter måste möta för distribution och detaljförsäljning

av bensin och lättbentyl jämsides med varandra. Utgående från att svå­

righeterna läte sig övervinna och med hänsyn till de betydande fördelar,

som måste tillmätas en allmännare användning av motorsprit, tillstyrk­

te kommissionen förslaget i denna del.

I fråga örn förslaget örn överflyttning av partihandeln med skattefri

sprit till spritcentralen funne rikskommissionen det svårt att tro, att hos

spritcentralen bomme att förefinnas önskvärd intresserad inställning

med avseende å uppgiftens rent kommersiella sida. Huru än partihan­

deln med skattefri sprit ordnades, vore det enligt kommissionen av vikt

att garantier skapades för att avsättningen av skattefri sprit bomme att

av af färsledningen kraftigt främjas.

1 stort sett har arméförvaltningen intet att erinra mot förslaget i vad

det avser avsättningen av sprit för förtäringsändamål. Emellertid fram­

håller arméförvaltningen liksom rikskommissionen vikten av att under

krigstid, då det kunde bliva nödvändigt att taga i anspråk bränneripota-

tisen för livsmedelsförsörjningen, förtäringssprit kunde framställas på

annat sätt särskilt vid jästfabrikerna. Enär jästen utgjorde en viktig

betingelse för underhållstjänsten i krig, bomme dessa senare alltid att

då hållas i gång i minst lika stor utsträckning som under normala för­

hållanden. I händelse av krig torde enligt arméförvaltningen förbruk­

ningen av förtäringssprit komma att ökas särskilt med hänsyn till kra­

vet på tillgodoseende av den militära sjukvårdstjänstens behov.

Liksom rikskommissionen framhåller arméförvaltningen att det vore

av synnerlig vikt, att alla till buds stående möjligheter att tillverka in­

hemskt motorbränsle bleve utnyttjade. Ämbetsverket tillstyrkte livligt

förslaget, att motorspriten helt oell definitivt frigjordes från beskatt­

ning, samt förslaget örn tvångsinblandning. Den kostnadsökning, som

uppstode på motorbränslet, vore en jämförelsevis ringa riskpremie för

den trygghet, som åtgärderna innebure i försvarsberedskapshänseende.

Arméförvaltningen framhåller emellertid här, att ämbetsverket — örn

så framdeles visade sig behövligt — givetvis måste taga hänsyn till

nämnda ökning i bränslepriset vid beräknandet av erforderliga medel

för drift och underhåll av under dess förvaltning stående motorfordon.

Arméförvaltningen ställde sig tveksam mot förslagets bestämmelser

örn partihandeln med skattefri sprit. Ämbetsverket ifrågasatte, huru­

vida icke det organ, som hittills på ett förtjänstfullt sätt handhaft den­

na partihandel, vore bättre rustat därför jin spritcentralen.

Marinförvaltningen förutsätter, att de åtgärder, som lomme att vid­

tagas skulle vara ägnade att i möjligaste mån säkerställa krigsmaktens

behov under mobilisering av ej mindre potatis än även förtäringssprit.

Liksom rikskommissionen och arméförvaltningen understryker marin-

torvaltningen vikten ur försvarsberedskapssynpunkt av att sulfitsprit­

tillverkningen ökades. Ansträngningar borde göras för att öka denna

tillverkning, så att all bensin kunde uppblandas i den lämpliga propor­

tionen 25 procent motoralkohol och 75 procent bensin. För att kunna

nå detta resultat borde skatt ej läggas på sulfitspriten varken hos till­

verkaren eller tillblandaren, förrän tillvcrkniugspriset genom moderna

tillverkningsmetoder så nedgått, att det blivit konkurrenskraftigt med

Kungl. Maj:ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

126

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

bensinpriset. _ Tvångsinblandningen tillstyrktes samt fortsatt utredning

rörande möjligheterna för en ytterligare utökning av sulfitsprittillverk-

ningen förordades.

Enligt marinförvaltningen borde Aktiebolaget Skattefri sprit fortfa­

rande handhava partihandeln med skattefri sprit.

Flygstyrelsen: Huruvida alkoliolblandat bränsle utan olägenhet kunde

användas till de flygmotorer, som nu tillverkades eller som under de när­

maste åren komme att tillverkas, undandroge sig på grundval av de spo­

radiska försök, som hittills uti örts inom flygvapnet eller eljest kommit

till flygstyrelsens kännedom, slutligt bedömande. Dock avsåges att, sär­

skilt ur krigsberedskapssynpunkt, vidare studera ifrågavarande problem

och undersöka de åtgärder, som erfordrades för undvikande av de olägen­

heter, som användandet av alkoholblandat bränsle eljest kunde komma

att medföra.

Till dess att denna fråga vidare utretts, måste flygstyrelsen emellertid

avstyrka tvångsinblandning av motoralkohol i flygmotorbränslet. Vad

beträffade frågan örn tvångsinblandning av motorsprit i vanlig'bensin

för drift av motorfordon och motorbåtar syntes ur teknisk synpunkt in­

gen berättigad erinran kunna göras.

Överståthållarämbetet ställer sig tveksamt emot förslaget i vad det av­

ser ordnandet av bränneriernas avsättningsförhållanden. Åtgärden tor­

de enligt Överståthållarämbetet medföra antingen minskad inkomst för

cellulosaindustrien eller ökade utgifter för förbrukarna av motorbensin.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida ej subventionen till pota­

tisodlarna borde lämnas på annat sätt. Möjligen kunde ifrågasättas en

fördelning mellan potatisbrännerierna. och cellulosaindustrien av leve­

ranserna av brännvin till förtäringsändamål, varvid priset för viss fast­

ställd kontingent bestämdes med hänsyn tagen jämväl till det stöd, som

ansåges böra lämnas potatisodlarna. Subventionen komme med en så­

dan anordning att helt åvila köparna av lörtäringsspriten, vilket syntes

Överståthållarämbetet böra ligga nära till hands. I varje fall syn­

tes det knappast kunna tillstyrkas att ifrågasatt skydd gåves annat än

temporär karaktär, förslagsvis för ett år i sänder.

Det syntes Överståthållarämbetet tveksamt, huruvida med nuvarande

tillverkningskostnader för sulfitsprit motortrafiken borde åläggas bära

kostnaden för en väsentligen ökad inblandning av sprit i bensin. Över­

ståthållarämbetet ifrågasätter huruvida icke resultatet av tillämnade

eller pågående försök på träsockringsmetodens område först borde avvak­

tas,_ innan avtal träffades örn en avsevärt ökad tillverkning av sulfit­

sprit för motorändamål.

Överståthållarämbetet ifrågasätter, huruvida icke sänkning av straff­

skalan vore motiverad i 20 § förslaget till förordning örn vissa ändringar

i förordningen angående handel med skattefri sprit. Denna straffskala

syntes hava kommit att kvarstå från en tid, då ifrågavarande paragraf

behandlade lagöverträdelse av annan och allvarligare natur.

Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar, att de sakkunniga följt helt

andra linjer än som angivits av riksdagen och departementschefen.

Vad beträffar potatisbränneriernas monopol på tillverkning av förtä-

ringssprit framhåller länsstyrelsen, att riksdagen uttalat sig i motsatt

riktning. Örn en dylik anordning skulle låta sig genomföra utan att

draga med sig allt för vittgående konsekvenser på andra områden av nä­

ringslivet, ville länsstyrelsen ej motsätta sig densamma.

127

Länsstyrelsen påpekar, att spörsmålet om åtgärder för att avsättnings­

möjligheterna tor fabrikspotatis till brännerierna måtte bliva jämnare

fördelade mellan odlarna, knappast syntes vara på ett tillfredsställande

sätt behandlat.

Länsstyrelsen anser, att jästfabrikernas sprittillverkning ingalunda

bleve tillbörligt tillgodosedd genom att hänvisas till kategorien teknisk

sprit och motorsprit. Denna näring måste hava anspråk på skäligt be­

aktande.

För sin del ansåge länsstyrelsen tvångsinblandningen icke hava tillräck­

liga skäl för sig, åtminstone icke i den utsträckning, varom här vore

fråga. Motorbränslet spelade en så stor roll i olika grenar av vår folk-

hushållning, att en prisfördyring utan verkligt nödtvång icke kunde,

allra minst i dessa tider, vara tillrådlig. Skulle stödet för potatisodlar­

na köpas med ett sådant belastande av all konsumtion av motorbränsle

så bomme den förstnämnda stödåtgärden att ske på bekostnad av andra,

vida mer omfattande samhällsintressen; och detta vore en osund stöd­

politik. Länsstyrelsen förbisåge därvid icke, att det vore ett viktigt

intresse att befordra avsättning av inhemsk fabrikssprit såsom driftme­

del för motorer. Men de sakkunniga bade icke ådagalagt, att ej ett så­

dant syfte stöde att vinna med andra och mindre långt gående medel.

Dylika andra medel torde riksdagen liava avsett då den för nämnda

önskemål hänvisat till »åtgärder på pris- oell skattepolitikens område».

Sulfitspritindustrien själv hade endast begärt, att skatten på motorsprit

definitivt måtte upphävas. Detsamma bade förordats av 1931 års skogs-

sakkunniga. Även andra utvägar, som de sakkunniga ej undersökt, bor­

de kunna utfinnas. Under alla förhållanden framstode det som äventyr­

ligt att genom föreskrivande av tvångsinblandning av all inhemsk mo­

torsprit söka på konstlad väg framdriva en flerdubblad tillverkning av

sulfitsprit, förutsättande synnerligen dyrbara nya fabriksanläggningar.

Detta så mycket hellre sorn tekniken, enligt uppgift med framgång, ar­

betade på att framställa motorer för annat bränsle än bensin, med eller

utan tillsats av sprit.

Länsstyrelsen kunde icke förorda de sakkunnigas förslag örn centra­

lisering av partihandeln med all sprit. Tvärtom syntes den nuvarande

anordningen medföra beaktansvärda fördelar för en tekniskt sakkunnig

och affärsmässigt aktiv samverkan mellan tillverkare och försäljnings-

organ, vilken knappast kunde förutsättas i samma grad med ett direkt

statsmonopol.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Blekinge län förorda de sak­

kunnigas förslag att åt potatisspriten ensam förbehölles användningen

såsom råmateriel för framställning av förtäringssprit. Förtäidngsspri-

ten kunde lättare än annan sprit bära den högre kostnad, som vore för­

bunden med potatisspriten, och bade även sedan gammalt härrört från

potatisspriten. Detta spritslag lämpade sig även i vissa avseenden bätt­

re än övriga slag av råsprit för beredning av konsumtionsvara. Läns­

styrelsen framhåller särskilt, att inom länet funnes stora arealer, som

särskilt lämpade sig för potatisodling, varför denna odling för lantbru­

karna i länet vore av stor ekonomisk betydelse. Länsstyrelsen och hus­

hållningssällskapet tillstyrka de sakkunnigas förslag örn prissättningen

å brännvin.

I likhet med de sakkunniga ansåge länsstyrelsen och hushållningssäll­

skapet, att rationaliseringen torde kunna nås genom en småningom ske-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 232.

(Bilaga.)

128

Kungl. May.ts proposition nr 232. (Bilaga.)

ende koncentration av brännerierna och förbättring av dessas tekniska

utrustning. I samma mån som en tryggad avsättning erhölles för po­

tatisspriten borde man kunna påräkna, att brännerierna i eget välförstått

intresse vidtoge alla de anordningar i detta hänseende, som kunde vara

ekonomiskt berättigade.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet anslöte sig i stort sett till de

sakkunnigas tankegång angående frågan huru avsättningsmöjligheterna

för bränneripotatis skulle kunna komma potatisodlarna i samma omfatt­

ning till godo oavsett örn de vore delägare i bränneri eller icke.

Förslaget, att spritcentralen skulle bygga egna bryggerier avstyrkes

under hänvisning till att flera av de nuvarande bryggerierna under de se­

nare åren icke kunnat utnyttja hela sin kapacitet. Hänsyn härtill bor­

de tagas, innan nya brännerier uppfördes.

Länsstyrelsen ansåge en alltför stark koncentration beträffande för­

läggningen av brännvinsbrännerierna icke vara att förorda på grund

av de stora transportkostnaderna för potatis, som skulle följa därav.

Tvärtom borde brännerierna fördelas på ett lämpligare sätt än hittills

på de olika trakterna.

Hushållningssällskapet och länsstyrelsen ansåge jästfabrikernas sprit­

tillverkning sakna berättigande, då det i utredningen fastslagits att jäst

av lika hög kvalitet kunde framställas med den spritfria metoden som

med den spritgivande. Sällskapet kunde icke dela den uppfattning, som

kommit till uttryck i betänkandet å sid. 49 sista stycket, att förbud för

dessa fabriker att tillverka sprit skulle medföra kapitalförstöring och ar­

betslöshet genom att en del maskiner och apparater bleve överflödiga

samt koncentration av jästtillverkning till större fabriker skulle äga

rum. Denna industri borde genom ett högt pris å dess avsevärda leve­

ranser av alkohol under en lång följd av år hava gottgjorts för nedlagt

kapital. Någon ytterligare koncentration av jästtillverkningen vore icke

att förvänta.

Det kunde vidare knappast vara ett lands intresse att upphäva melass­

tullen endast för att bereda jästfabrikerna möjlighet att i obegränsad

omfattning producera industrialkohol eller motorsprit.

Vidare framhålla hushållningssällskapet och länsstyrelsen, att en lös­

ning av frågan örn säkerställandet av potatissprittillverkningen i landet

i skälig omfattning måste förutsätta åtgärder i syfte att trygga sulfit­

spritens avsättning. De möjligheter, som funnes att utöka sulfitspritin-

dustriens produktion, måste även utnyttjas. Tillverkningen av motor­

sprit för inblandning i bensin borde helt övertagas av sulfitspritindustrien.

Förslaget örn överflyttning till spritcentralen av partihandeln med

skattefri sprit tillstyr kes.

Länsstyrelsen och hushållningssällskapet i Kristianstads län tillstyrka

förslaget örn potatisspritens ensamrätt till förtäringsändamål. Den ef­

terblivenhet i tekniskt avseende, som förelåge vid potatisbrännerierna

och som till stor del berott på den årligen minskade tilldelningen till des­

sa och ovissheten angående framtiden, komme säkerligen att avhjälpas

vid förslagets genomförande.

Beträffande prissättningen å potatissprit påpekades endast, att nuva­

rande förhållanden lämnade mycket övrigt att önska.

Beträffande frågan örn koncentration av bränneridriften hänvisades

till hushållningssällskapets i betänkandet delvis intagna yttrande. Ytter­

ligare framhålles, att örn koncentration skulle äga rum, det vore olämp­

ligt att ett partihandelsbolag skulle äga och sköta de storbrännerier, som