Prop. 1935:32

('med förslag till lag angå\xad ende tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister',)

Kungl. Maj ris proposition

nr SS.

1

Sr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angå­

ende tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister; given Stockholms slott den 16 januari 1935.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister.

GUSTAR

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 19S5. 1 sami. Nr SS.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Förslag

till

Lag

angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i

arbetstvister.

Härigenom förordnas, att i lagen den 28 maj 1920 örn medling i arbets'

tvister skall införas en ny paragraf, betecknad 3 a §, av följande lydelse:

3 a §.

Innan arbetsinställelse vidtages skall, därest giltigt hinder icke möter, un*

derrättelse örn åtgärden lämnas motsidan ävensom förlikningsmannen eller, örn

tvisten berör flera förlikningsmäns verksamhetsområden, en av förlikningsmän-

nen sist å sjunde dagen före den dag, då åtgärden skall taga sin början. Finnas

å motsidan oorganiserade arbetare, må underrättelsen, i vad den avser nämnda

arbetare, ske genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen. Underrättelsen

skall innehålla redogörelse för anledningen till åtgärden.

Förseelse mot bestämmelserna i första stycket straffes med böter, högst 300

kronor. Åtal för förseelsen anhängiggöres vid allmän domstol och utföres av

allmän åklagare. Ådömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till deras

gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 novem­

ber 1934.

N ärvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

S

andler, statsråden

U

ndén

, S

chlyter

, W

igforss

, M

öller

, L

evinson

, V

ennerström

, L

eo

,

E

ngberg

, E

kman

, S

köld

.

Departementschefen, statsrådet Möller anmäler efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet uppkommen fråga örn visst tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister och anför:

Vid olika tillfällen och i olika sammanhang har ifrågasatts införande i lag­ stiftningen av bestämmelser örn viss underrättelseplikt, som borde åligga par­ terna i en arbetshäst vid tillämnad arbetsinställelse.

Kungl. Maj :ts proposition nr 43 till 1911 års riksdag med förslag till lag örn vissa arbetstvister innehöll, jämte bestämmelser örn uppskov med arbetsinstäl­ lelse vid medlingsförfarande, föreskrift örn en varseltid av minst sju dagar i förhållande till motparten. Denna föreskrift hänförde sig endast till arbets­ inställelse och därmed jämförlig åtgärd, varav arbetets fortgång beröres. I propositionen anfördes såsom skäl härför att en beredelsetid, när det gällde andra stridsåtgärder, icke syntes äga samma betydelse för motparten, som då det gällde arbetsinställelse. Å andra sidan ansågs tillsägelseplikt icke böra inskränkas till de fall, da verklig arbetsinställelse vore förestående. Nedläg­ gande av arbete kunde nämligen förekomma, utan att arbetsinställelse i detta ords vanliga bemärkelse vore för handen. Sa vore förhållandet särskilt örn arbetare vägrade taga befattning med gods, härledande sig fran arbetsplats, där strid påginge mellan arbetsgivare och arbetare. Bestämmelsen ingick i ett större lagkomplex som förföll genom kamrarnas olika beslut i ämnet. Ett mot­ svarande stadgande förekom även i det av socialstyrelsen i utlåtande den 13 juli 1916 framlagda förslaget till lag om vissa åtgärder till främjande av ar­ betsfred. Bestämmelsen var av följande innehåll (26 §):

Arbetsinställelse eller därmed jämförlig åtgärd ma ej vidtagas,^ utan att av­ sikten därtill, med angivande av dagen för den tillämnade åtgärden, gi­ vits motsidan tillkänna sist å sjunde dagen före nämnda dag. Möter för den, som, efter vad nu är sagt, givit tillkänna avsikt att vidtaga dylik åtgärd, 'jämlikt 25 § hinder därför å den angivna dagen, jäkall, örn avsikten därefter fullföljes, göras nytt sådant tillkännagivande sist å andra dagen före den för åtgärden då utsatta dag.

4

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Om sådant tillkännagivande skall skriftligt meddelande samma dag avlå­

tas till socialstyrelsen eller vederbörande förlikningsman.

Därjämte innehöll förslaget (31 §), att tillkännagivande, varom nyss sagts,

finge meddelas arbetarna genom allmänt synliga anslag å arbetsplatsen samt

att för arbetare, som tillhörde fackförening, fackförbund eller annan dylik för­

ening, tillkännagivande kunde göras av föreningen, överträdelse av bestäm­

melsen i 26 § första stycket skulle medföra skadestånd.

I proposition nr 155 till 1920 års riksdag med förslag till lag örn medling i

arbetstvister m. m., till grund för vilket ligga vissa i socialstyrelsens före-

nämnda förslag ingående bestämmelser om medlingsmyndigheter och deras

verksamhet, upptogos icke några bestämmelser angående varseltid.

Såsom skäl härför framhöll föredragande departementschefen vid remissen

till lagrådet huvudsakligen den ståndpunkt vederbörande organisationer inta­

git till de av socialstyrelsen föreslagna bestämmelserna i ämnet.

_ Den här berörda frågan har senast upptagits av den trettonmannakommis-

sion, som innevarande år haft att bereda spörsmålet örn lagstiftning angående

vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. I dess betänkande (statens offentliga

utredningar 1934:16) uttalas härom följande (s. 34):

Utan tvivel har hittills bristen pa regler angående formerna för massåtgär-

ders igångsättande varit synnerligen kännbar och i icke oväsentlig mån bidra-

git till den irritation, som striderna utlöst. Särskilt torde stridsåtgärder

manga gånger vidtagas utan att angriparen gjort det faktiska och rättsliga

läget fullt klart för sig. örn angriparen tvingas att på förhand till motpar-

ten lämna en sanningsenlig redogörelse för sina motiv, kan man förvänta att i

mångå fall missförstånd kunna undanröjas och därigenom stridsåtgärdens

fullbordande undvikas. _ Det är också av vikt, att angriparen icke vänder sig

till allmänheten med missvisande framställningar rörande orsakerna till kon­

flikten och därigenom söker skapa en på felaktigt underlag vilande opinion

mot motparten. I detta avseende brister det för närvarande i mycket

hög grad. De ytterligt kortfattade och mångtydiga meddelandena i bloc­

kadnotiser giva mangen gang en fullständigt skev bild av den förelig­

gande tvistens verkliga innebörd. Med anledning härav hava särskilda regler

upptagits örn plikt för förening dels att en vecka i förväg underrätta motpar­

ten örn tilltänkt massatgärd och dels att upptaga redogörelse för anledningen

till åtgärden saväl i dylik underrättelse som även i meddelande, vilket är av­

sett att sprida kännedom därom.

Kommissionen föreslår ett stadgande av följande lydelse (6 §):

Vill förening vidtaga massåtgärd, skall skriftlig underrättelse därom läm­

nas till den, som åtgärden avser. Tillhör han förening, varom sägs i 2 §, må

underrättelsen lämnas till denna. Redogörelse för anledningen till åtgärden

skall samtidigt lämnas och jämväl intagas i meddelande, som är avsett att

sprida kännedom därom.

Underrättelsen skall utom i det fall, varom i 18 § är särskilt stadgat, läm-

nas minst en vecka i förväg. Vad nu är sagt skall, ändå att meddelandet ej

rätteligen framkommer, anses fullgjort, därest underrättelsen under mottaga­

rens senast kända adress inlämnats för befordran med post eller telegraf så

tidigt, att den inom angivna tid bort framkomma till mottagaren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

5

I specialmotiveringen framhålles bland annat att underrättelseplikten ofta kunde anses fullgjord genom vad som förekommit under förhandlingar. Hade exempelvis vid förhandlingar om upprättande av kollektivavtal den ena parten framlagt ett ultimatum av innehåll att stridsåtgärd komme att vidtagas en vecka därefter, örn uppgörelse dessförinnan icke kommit till stand, mäste natur­ ligen underrättelseplikten anses fullgjord. Särskild redogörelse för anledningen till stridsåtgärden behövde tydligen icke lämnas i ett sådant fall som det nyss exemplifierade. Det läge då i sakens natur, av vilken anledning stridsåtgär­ den vöre avsedd att vidtagas. När redogörelse ifrågakomme, måste den vara någorlunda fullständig och klargörande. Att såsom nu ofta skedde proklamera blockad exempelvis »på grund av oordnade förhållanden» fyllde icke kravet på en redogörelse enligt den föreslagna paragrafen.

I yttrandena över kommissionens betänkande1 har kommissionens förslag i denna del föranlett uttalanden från riksförbundet landsbygdens folk, landsorga­ nisationen i Sverige, socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges bageriidkareförening och Sveriges redareförening.

Riksförbundet landsbygdens folk har uttryckt farhågor för att stadgandet såvitt det avsåge ekonomiska tvister speciellt inom jordbrukets område, skulle komma att i onödan tillspetsa situationen och försvåra en fredlig uppgörelse enär då troligen många förhandlingar finge lov att föras under uttalat hot örn massåtgärd.

Landsorganisationen har erinrat örn att endast förening alagts att lämna un­ derrättelse örn massåtgärd. Detta hade av kommissionen motiverats med att, då enskilda personer medgivits behörighet att vidtaga arbetsinställelse, detta skett med tanke på vissa spontana åtgärder, vid vilket förhållande det skulle vara oegentligt att ålägga dessa personer en underrättelseplikt, som i de flesta fall antagligen skulle förbises. Om spontan arbetsinställelse torde det emel­ lertid som regel endast kunna bliva fråga för arbetarnas vidkommande (t. ex. vid utebliven lönelikvid, förment orättvist avskedande eller andra trakasserier).

Endast i sällsynta undantagsfall hade en arbetsgivares inställande av arbetet karaktären av spontant handlande. Landsorganisationen förmenade att ur den­ na, och för övrigt ur varje annan reell synpunkt, skäl saknats att befria en­ skild arbetsgivare från skyldighet att underrätta arbetarna örn arbetsinstäl- lelse.

Därjämte har landsorganisationen anmärkt, att i det fall då förhandlingar föregått, ett uttryckligt fixerande av tidsfristen måste anses onödigt, i varje fall örn förhandlingstiden sammanfölle med eller överskridit den stadgade varseltiden.

Landsorganisationen har vidare yrkat, att fran regeln örn underrättelseplikt borde undantagas blockad, som riktas mot arbetsgivare i tvist örn utfaende av intjänt arbetslön. En varseltid på en vecka skulle i detta fall kunna medföra att blockaden, när den omsider trädde i kraft, förlorat all betydelse. Redo­

1 Yttrandena tryckta, se statens offentliga utredningar 1934: 30.

6

Kungl. Majlis proposition nr 32.

Departe­

ments­

chefen.

görelseplikten vöre i Hithörande fall överflödig, åtminstone i fråga örn under­

rättelsen till motparten.

Slutligen har landsorganisationen framhållit, att särskilda svårigheter mötte

för underrättelsepliktens fullgörande inom transportväsendet. Vid tvister med

stationära arbetsgivare saknades ju anledning till någon särreglering, men be­

hovet av en dylik bleve ofrånkomligt, då fråga vore örn arbetsgivare inom sjö­

farten, särskilt örn arbetsgivaren vore oorganiserad och underrättelsen alltså

icke kunde lämnas till förening, eller fråga vore örn fartyg av främmande na­

tionalitet. Även för arbetsgivaren själv erbjöde det i fall som dessa ofta oöver­

komliga svårigheter att iakttaga underrättelseplikten och varseltiden. Man

torde icke kunna komma till rätta med detta och liknande fall på annat sätt

än genom en allmän reservation, enligt vilken parts skyldigheter enligt 6 §

gjordes beroende av att giltigt hinder icke mött för deras fullgörande.

Socialstyrelsen har papekat, att fall kunde förekomma, då delgivning ge­

nom skriftlig underrättelse medförde svårigheter eller ej vore möjlig t. ex.

vid blockad, som utfärdades mot ett ännu ej igångsatt arbete, beträffande

vilket entreprenadanbud infordrats. I sådana och liknande fall torde i rätts­

tillämpningen väl den i förevarande paragraf stipulerade underrättelseplikten

få anses fullgjord, örn angriparen gjort ansträngning för att få den beslutade

massåtgärden bekantgjord exempelvis genom annons i ortspressen. I detta

sammanhang ville styrelsen erinra örn att det kunde bliva ett allmänt in­

tresse att beslutade massåtgärder bragtes till en större offentlighets känne­

dom med hänsyn till de risker, för vilka personer, som i saknad av känne­

dom örn konflikthotet, toge anställning vid företaget i fråga, kunde utsättas

enligt kommissionsförslagets bestämmelser i 16 § örn neutralitetsbrott.

Beträffande varseltidens längd har styrelsen erinrat örn att sådana fall kun­

de inträffa, då arbetet vore av så kort varaktighet, att tid ej funnes för så

långt varsel som en vecka. Föreskriften örn varseltid borde därför erhålla

en avfattning, som tilläte förkortad varseltid, därest angriparen kunde visa,

att omständigheterna ej medgivit iakttagande av den vanliga tiden av en

vecka.

Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges bageriidkare förening och Sveri­

ges redareförening ha hemställt, att stadgandet örn iakttagande av en veckas

varsel måtte gälla även vid de sympatiåtgärder — vägran att taga befatt­

ning med varor, som vore avsedda för eller härrörde från rörelse, som drives

av part i den ursprungliga tvisten — för vilka kommissionen enligt 18 § sista

punkten i sitt förslag gjort undantag. I

I likhet med kommissionen och flertalet av de myndigheter och korporatio­

ner, som yttrat sig i frågan, anser jag skäl föreligga för införande av under­

rättelseplikt vid företagandet av vissa stridsåtgärder. Enligt kommissionens

förslag skulle den föreskrivna legala varningsfristen iakttagas ej blott vid

arbetsinställelser (strejk och lockout) utan även vid andra kollektiva strids­

åtgärder. Sålunda skulle alla slags bojkotter och blockader vare sig på arbets-

Kungl. Majlis proposition nr SS.

7

marknaden eller inom andra områden, kräva tillkännagivande till motparten minst en vecka i förväg, med den begränsningen dock att underrättelseplikten blott skulle åligga föreningar. Ett annat undantag fran huvudregeln stadgas som förut nämnts i 18 § av kommissionsförslaget. Vid sadan sympatiåtgärd som består i vägran att taga befattning med varor, som äro avsedda för eller härröra från rörelse, som drives av part i primärkonflikten, skulle enligt kom­ missionens förslag viss tid ej gälla för den i 6 § föreskrivna underrättelsen.

Kommissionens förslag synes vara i vissa avseenden mera vittgående än som betingas av förhållandena. Salunda kan det ifragasättas huruvida sär­ skild underrättelsefrist lämpligen bör föreskrivas exempelvis i sådana fall då stridsåtgärden riktas mot tredje man, som på grund av bestämmelserna i 16 § av kommissionsförslaget förverkat sin neutralitet och därför ej kan göra anspråk på tredjemansskydd enligt lagförslaget. Att en arbetare, som tagit anställning på en arbetsplats, där konflikt råder, skulle kunna begära sju dagars frist, innan bojkottåtgärd mot honom får vidtagas, synes knap­ past motiverat. I ett annat avseende torde kommissionens förslag ej vara tillräckligt vittgående. Det kan icke finnas anledning att från underrättelse­ plikt befria en enskild arbetsgivare, som ämnar verkställa lockout. Även oor­ ganiserade arbetare, som ämna igångsätta en strejk, torde böra förpliktas att meddela sin avsikt i förväg.

Vid den tidigare behandlingen av detta spörsmål ha såsom framgar av den föregående redogörelsen de föreslagna bestämmelserna hänfört sig endast till arbetsinställelser (eller därmed likställda stridsåtgärder). Tillika har emel­ lertid upptagits föreskrift örn skyldighet för part i sådan tvist att underrätta socialstyrelsen eller vederbörande förlikningsman om den tillämnade arbets­ inställelsen. Enligt min mening kan ett förslag i ämnet lämpligen anknyta till dessa tidigare bestämmelser. Med hänsyn till de anmärkningar, som i yttran­ dena gjorts mot kommissionens förslag, torde bestämmelserna böra inskrän­ kas till att avse allenast vidtagande av arbetsinställelse (lockout eller strejk). Detta uttryck bör emellertid anses innefatta även utvidgning till nya arbets­ platser eller nya fack av en tidigare vidtagen, mera begränsad arbetsinstäl­ lelse. Däremot avser jag med arbetsinställelse ej sådana sympatiaktioner, som enligt 1911 och 1916 års förslag närmast åsyftades genom uttrycket »därmed likställda åtgärder» men vilka enligt kommissionens förslag uttryckligen skulle undantagas från regeln örn underrättelseplikt. Pa sätt tidigare föreslagits synes underrättelse jämväl böra ske till förlikningsmannen. I fall tvisten berör flera förlikningsmäns distrikt synes det vara tillräckligt örn underrättelse sker till en av förlikningsmännen. Enligt 11 § i medlingslagen är förlikningsman­ nen i ett sådant fall skyldig insända underrättelse till socialstyrelsen som vi­ dare förfar i enlighet med bestämmelserna i nämnda paragraf.

Med hänsyn till vad i yttrandena anförts om svårigheten att i vissa fall fullgöra underrättelseplikten eller iakttaga varseltiden bör stadgas undantag för det fall att giltigt hinder däremot möter.

Bestämmelser örn underrättelseplikt av det innehåll, jag nu förordat, synas

8

Kungl. Maj:is proposition nr SS.

lämpligen böra införas i medlingslagen och kompletteras med straffbestäm­

melser och processuella föreskrifter.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom socialdepartementet upprättats

förslag till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling

i arbetstvister.

Föredraganden hemställer härefter att lagrådets utlåtande över ifrågavaran­

de lagförslag, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamalet inhämtas genom utdrag av pro­

tokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

Kungl. Majlis proposition nr SS.

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Marits lagråd den 5 januari

1935.

Närvarande:

justitierådet

A

ppelberg

,

regeringsrådet

K

ellberg

,

justitieråden

G

eijer

,

B

agge

.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 2 november 1934, hade

Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regerings­

formen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag an­

gående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) om medling i arbetstvister.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i socialdepartementet, hovrätts­

rådet Konrad Persson.

Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att, i händelse av bifall

till lagrådets hemställan örn intagande i förslaget till lag örn vissa ekono­

miska stridsåtgärder av behörighetsregler i huvudsaklig överensstämmelse

med kommissionens förslag, de stadganden som skola motsvara 6 § i sistnämnda

förslag syntes böra erhålla ett sådant innehåll att de dels icke komma att om­

fatta vad som enligt nu förevarande lagförslag regleras och dels i övrigt så

vitt lämpligen kan ske bringas i överensstämmelse med den där givna regle­

ringen.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Bihang till riksdagens protokoll

19S5.

1 sami.

Nr

SS-

2

10

Kungl. Maj:t$ proposition nr SS.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 janu­

ari 1935.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson, ministern för utrikes ärendena

S

andler, statsråden

U

ndén

, S

chlyter

, W

igforss

, M

öller

, L

evinson

, V

ennerström

, L

eo

,

E

ngberg

, E

kman

, S

köld

.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 5 januari 1935

avgivna utlåtande över det den 2 november 1934 till lagrådet remitterade för­

slaget till lag angående tillägg till lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling

i arbetstvister samt anför:

Lagrådet har lämnat själva lagförslaget utan erinran samt allenast hemställt

att, därest av lagrådet föreslagna behörighetsregler intoges i förslaget till lag

örn vissa ekonomiska stridsåtgärder, de stadganden som motsvara 6 § i sist­

nämnda lagförslag måtte erhålla viss ändrad avfattning. Då jag såsom fram­

går av min anmälan förut denna dag av lagrådets utlåtande över förslaget till

lag örn vissa ekonomiska stridsåtgärder icke ansett mig kunna förorda uppta­

gande i detta av behörighetsregler, föranleder lagrådets nu ifrågavarande utlå­

tande ej något särskilt uttalande från min sida.

Föredraganden hemställer härefter att förslaget till lag angående tillägg till

lagen den 28 maj 1920 (nr 245) örn medling i arbetstvister måtte, jämlikt § 87

regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta proto­

koll utvisar.

*

Ur protokollet:

Bertil Wirseen.

Stockholm 1935. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330232