2

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Förslag

till

förordning angående upphörande av vissa till Lunds domkyrka utgående

avgifter.

Med upphävande av häremot stridande bestämmelser förordnas som

följer:

¹ §•

Kronotionde, som erlägges till Lunds domkyrka för fastighet, till vilken

domkyrkan ej har äganderätt, skall upphöra att utgå för tid efter år 1937

mot ersättning till domkyrkan av statsmedel.

Ersättningen skall utgå med tjugufem gånger utskyldens årliga belopp,

därvid värdet av spannmål vari utskylden utgöres skall beräknas efter 1937

ars tioåriga medelmarkegångspris litt. C med tillagd forsellönsersättning av 8

öre kubikfoten för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för havre.

2

§.

Domkyrkans rätt till städjeavgift vid åboombyten å domkyrkan förut till­

höriga fastigheter skall upphöra mot ersättning till domkyrkan av stats­

medel med ett belopp av 3,140 kronor.

3 §.

Innehavare av i stad belägen fastighet, för vilken jordskyld utgår till dom­

kyrkan, äger friköpa sig fran skyldigheten att utgöra sådan avgift mot er­

läggande till domkyrkan av ett belopp motsvarande tjugufem gånger av­

giftens årliga belopp.

4 §.

Ersättningsbelopp, varom i 1, 2 och 3 §§ sägs, skola, där ej Kungl. Majit

annorlunda förordnar, fonderas, och skall avkastningen användas till dom­

kyrkans behov.

5 §.

Ränta, äcke- och dagsverkskorn samt kronotionde, som utgå till dom­

kyrkan för fastighet vilken är för domkyrkans räkning utarrenderad, skola

upphöra att utgå så snart det, med hänsyn till bestämmelse i gällande arren­

dekontrakt om skyldighet för arrendator att utgöra dylika avgifter, kan ske

utan förlust för domkyrkan.

4:

Kungl. Maj:ts proposition nr 234.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stock­

holms slott den 26 februari 1937.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson^, ministern för utrikes ärendena

S

andler^, statsråden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

estman

, W

igforss

, M

öller

, L

evinson

, E

ngberg

,

S

köld

, N

ilsson

, Q

uensel

, F

orslund

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemen­

sam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen frå­

ga om upphörande av vissa till Lunds domkyrka utgående avgifter.

Föredraganden anför:

»I skrivelse den 24 maj 1933, nr 240, har riksdagen gjort framställning

därom, att Kungl. Majit måtte verkställa utredning, huruvida till Lunds dom­

kyrka utgående avgifter av fastigheter, vartill äganderätten icke tillkomme

domkyrkan, måtte kunna bringas att upphöra, samt att därvid ock toges i

övervägande, huruvida och på vad sätt ränta och tiondespannmål av dom­

kyrkans egna fastigheter ävensom domkyrkan tillkommande lösningsrätt vid

försäljning utom börd måtte kunna upphöra, samt att Kungl. Maj :t måtte för

riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning av bland annat riksdagens förevarande framställning tillkal­

lade chefen för finansdepartementet med stöd av Kungl. Maj:ts den 8 de­

cember 1933 lämnade bemyndigande numera kammarrådet H. Skoglund så­

som sakkunnig att inom finansdepartementet biträda med utredning örn

upphörande av vissa å jorden vilande pålagor m. m., och har Skoglund med

skrivelse den 31 mars 1936 överlämnat en promemoria, innefattande utredning

jämte förslag till förordning angående upphörande av vissa fastighetsavgif-

ter till Lunds domkyrka samt till lag angående ändring av 20 § lagen den

8 november 1912 (nr 277) örn avlösning av vissa frålseråntor.

över nämnda författningsförslag med promemoria hava yttranden avgivits

av domkyrkorådet, domkapitlet och stiftsnämnden i Lund samt av länssty­

relserna i Kristianstads och Malmöhus län ävensom av kammarkollegiet.

Innan jag ingår på en redogörelse för förslaget torde först få beröras ett

spörsmål, vilket omfattas av utredningen men som icke nu torde kunna

bringas till lösning. Härvid syftas på frågan huruvida domkyrkan har rätt

att vid överlåtelser enskilda emellan av vissa fastigheter, vilka tidigare till-

6

I domkyrkans stat upptagas bland domkyrkans inkomster av fastigheter

tillika bland annat:

e) städjeavgifter vid åboombyten, och

f) jordsky ldsmedel, sistnämnda avgift utgående — på ett undantag när__

av stadsfastigheter.

Av domkyrkans utarrenderade egendomar utgå enligt jordeboken — för­

utom arrende ordinarie ränta, äcke- och dagsverkskorn samt kronotionde-

spannmål.

Rörande tillkomsten av Lunds domkyrkas jordegendomar må här anmär­

kas, att den första donationen av jordagods till domkyrkan ägde rum redan

på 1000-talet och att domkyrkans fastighetsbestånd efter hand utökats genom

gåvor dels av de danska konungarna och dels av enskilda. De domkyrkan

tillhöriga egendomarna voro enligt åtskilliga under medeltiden utfärdade

kungl, brev frikallade från utskylder till konungen. Vidare efterskänkte

ärkebiskopen i Lund år 1156 den andel av den från domkyrkans hemman

utgående tionde, som tillkom biskopen.

Reduktionen av kyrkligt gods i Danmark, som icke avsåg kyrkornas jor­

dar, berörde icke heller Lunds domkyrkas egendomar. Domkyrkan synes i

nyare tid i stort sett hava bibehållit sin frihet från skatter, och domkyrkans

hemman likställdes i sådant avseende med adelns egendomar. Även av

domkyrkans hemman utgående biskopstionde fick domkyrkan behålla; öv­

rig biskopstionde indrogs däremot till kronan. Vid Skånes med flera land­

skaps införlivning med Sverige bekräftade svenska kronan de friheter och

Privilegier, som tillkommit de andliga och värdsliga ständerna i landskapen.

Efter föreningen med Sverige beviljades i Skåne en skatt, kallad

termin -

skatt, motsvarande de i gamla Sverige i hemmantalsräntan ingående gärder

m. m. Terminskatten utgjorde för frälsehemman allenast hälften av det för

skatte- och kronohemman bestämda beloppet. I överensstämmelse med vad

som gällde för frälsehemman behöll domkyrkan av sina hemman halva

terminskatten.

Domkyrkans lantegendomar upplätos tidigare till brukande av landbor

emot en summa penningar, städsmålet, vilket utgick vid varje ombyte av

landbo, samt mot skyldighet därjämte att till domkyrkan årligen utgöra land­

gille och andra prestationer, såsom äckor (körslor) och dagsverken. Dessutom

ålåg det aborna att till domkyrkan erlägga den halva terminskatt som åt­

njöts av domkyrkan såsom frälseägare ävensom den tionde som enligt vad

nyss anförts anslagits till domkyrkan. Dessa avgifter utgjorde i huvudsak

domkyrkans inkomst av hemmanen.

Genom kungl, brev den 30 april 1766 medgavs att domkyrkans fastigheter

finge försäljas till skatte. Vid skatteköpen skulle gälla bland annat följande

villkor. I stället för städja (städsmål) skulle för hemmanen vid åboombyten

erläggas ett års, respektive för vissa slags hemman två års räntor. För äckor

och dagsverken skulle, när de icke utkrävdes in natura, till domkyrkan utgå

kontant ersättning, som för helt hemman beräknades till 9 daler små.

Ehuru så icke uttryckligen stadgades, förutsattes att av hemmanen utgåen­

Kungl. Maj.-ts. proposition nr 234.

8

Kungl. Maj:ts. proposition nr 234.

'kyrkors underhåll’, till dess med föranledande av förordningen angående

förändring av grundräntor och kronotionde den 23 juli 1869 ändring vid­

logs härutinnan. I nämnda förordning, enligt vilken räntor och krono­

tionde skulle indragas till statsverket mot ersättning medelst statsanslag i

penningar, stadgades att förordningen icke inverkade på beskaffenheten eller

utgörandet av de räntor som ägdes med frälserätt eller av sådan tionde som

innehades under enskild äganderätt. Sedan fråga uppstått om tillämpning av

nämnda förordning på domkyrkans räntor och kronotionde, förklarade kam­

markollegiet genom beslut den 26 oktober 1874, att — enär domkyrkans rätt

till sagda räntor och kronotionde grundade sig på hemmanens och lägenheter­

nas av ålder åtnjutna frihet från utskylder till kronan och således vore att

anse, räntorna lika med frälseräntor eller kyrkolandgillen, vilka senare enligt

vad i allmänhet föreskrivits borde endast inom kolumn i jordeboken upptagas,

samt kronotionden såsom sådan tionde, vilken under enskild äganderätt in­

nehades och varpå stadgandena i samma förordning icke vöre tillämpliga —

ifrågavarande räntor och kronotionde icke skulle indragas till statsverket

utan endast kvarstå inom kolumn i jordeboken.

Enligt år 1925 upprättad jordebok för Lunds domkyrka utgå av de för­

sålda fastigheterna årliga avgifter, vilka, därest spannmålen beräknas efter

1935 års markegångstaxa, uppgå till följande belopp:

Ordinarie ränta ................................................................................... kr. 842:96

Landgille spannmål (löses efter 10-årigt medelmarkegångspris)

Malmöhus län:

16.6473 hl. råg å 11:86 ......................................... kr. 197:44

90.6444 » korna 10:31......................................... » 934:54

31.4059 » havre å 6: 42......................................... » 201:63

Kristianstads län:

10.9914 hl. korn å 10: 01......................................... »

110:02 »

1,443:63

Åcke- och dagsverkskorn (löses efter årlig markegång)

Malmöhus län:

173.0888 hl. korn å 9: 60 .................................... kr. 1,661:65

Kristianstads län:

34.3119 hl. korn å 9: 10 ......................... .. »

312:24 »

1,973:89

Kronotionde spannmål (löses efter 10-årigt medelmarkegångs­

pris)

Malmöhus län:

68.1366 hl. råg å 11:86 .................................... kr. 808:10

137.7563 » korn å 10:31 ................................ » 1,420:27

64.5989 » havre å 6:42 .................................... »

414: 72

Kristianstads län:

14.0143 hl. råg å 11: 58

24.8674 » korna 10:01

7.1448 » havre å 6: 48

»

162:29

* 248:92

8

46:30 » 3,100:60.

Summa kronor 7,361: 08.

10

befordrande av en fullständig avlösning av frälseskatteräntorna i allmänhet

kunde befinnas påkallat.

Mot den sålunda uttalade meningen har erinran ej framställts i något ytt­

rande.

Vad härefter angar kronotiondespannmålen har den sakkun­

nige föreslagit, att densamma skall upphöra att utgå för tid efter år 1937

emot ersättning till domkyrkan av statsmedel, vilken ersättning skall be­

stämmas till 25 gånger utskyldens årliga belopp, därvid värdet av spann­

målen skall beräknas efter senast fastställda eller 1937 års tioåriga medel­

ina! kegangspris litt. C med tillagd forsellönsersättning. Till motivering av

detta förslag har anförts:

I sammanhang med beslutet om grundskatternas avskrivning medgavs

genom förordningen den 11 september 1885 (nr 55) angående inlösen av

skattefrälseräntor m. m. bland annat, att kronotionde, vilken åtföljde patro­

naträtt inom vissa församlingar eller innehades under annan enskild ägan­

derätt och^ utginge av jord till vilken tiondetagaren ej innehade äganderätt,

finge, i man som vederbörande ägare (tiondetagare) därom framställde an­

bud^ för statsverkets räkning inlösas. Anbud om inlösen skulle göras inom

ett år från dagen för förordningens utfärdande. Denna tid förlängdes se­

dermera upprepade gånger, sista gången beträffande kronotionde genom

kungörelsen den 7 juni 1901 (nr 32 s. 4) till utgången av år 1903. Efter

inlösningen skulle utskylden i kronans hand behandlas såsom vanlig grund­

skatt. Bestämmelserna om grundskatternas avskrivning blevo förty å sådan

inlöst kronotionde tillämpliga.

Till domkyrkan utgående kronotionde av de försalda eller eljest icke

av domkyrkan ägda hemmanen torde vara av beskaffenhet att hava

kunnat inlösas enligt 1885 års förordning, därest tiden för anbud därom nu­

mera icke gått till ända. De sakliga förutsättningarna för inlösen av nämn­

da tionde för statsverkets räkning torde emellertid föreligga, och den om-

ständigheten att preklusionstiden utgått torde icke böra hindra en sådan in­

lösen, varigenom avgifterna skulle upphöra att utgå.

Enligt nämnda förordning skulle vid bestämmande av inlösensumman

medeltalet av markegångsprisen för åren 1874—1883 läggas till grund för

beräknande av värdet å utskylderna med tillagd forsellönsersättning av 8

öre kubikfoten för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för havre. För

skattefrälseräntornas del, beträffande vilkas inlösen enahanda bestämmel­

ser gällt som för inlösen av kronotionde, har en för ränteägarna förmånli­

gare beräkningsgrund numera införts. Enligt kungörelsen den 8 april 1927

(nr 96) angående inlösningspriset å till statsverket hembjudna skattefrälse­

räntor och lagen den 12 april 1935 om inlösen av vissa frälseräntor skall

medeltalet av markegångsprisen för de sist förflutna tio åren läggas till

grund. Då emellertid domkyrkans tionde löses efter 10-årigt medelmarke-

gångspris synes detta pris böra läggas till grund för inlösningssummans

beräknande.

Enär full klarhet råder om vilka fastigheter under annans äganderätt än

domkyrkans äro tiondeskyldiga till domkyrkan synes hinder icke möta att

föreskriva att avgiftsskyldigheten skall upphöra vid en viss, för alla fastig­

heter gällande tidpunkt, vilken, under antagande att författningsbestäm­

melser i ämnet bliva utfärdade under år 1937, torde kunna bestämmas till

utgången a\ nämnda år. Ersättningsbeloppets fastställande torde icke hel­

ler valla några svårigheter, da kronans och domkyrkans jordeböcker inne­

Kungl. Maj:ts. proposition nr 234.

12

Kungl. Maj.ts. proposition nr 234.

Departe­

ments­

chefen.

avgift. Den sålunda upplåtna rätten torde motsvara den, som i allmänhet

tillkommer innehavare av så kallad ofri tomt i stad. Innehavare av dylik

tomt har icke ansetts vara underkastad skyldighet att vidkännas förhöj­

ning i den för upplåtelsen bestämda avgiften (N. J. A. 1910 s. 659). Beträf­

fande nu ifrågavarande till domkyrkan utgående jordskyldsbelopp synes

icke heller hava vidtagits någon förhöjning i avgiften, i allt fall icke efter år

1698. På grund av vad sålunda anförts torde någon ökning i nu utgående

jordskylder icke vara att påräkna för domkyrkan, helst tomtinnehavarna

numera torde kunna göra gällande äganderätt till tomterna.

Emot detta förslag, som godkänts av domkyrkorådet, har erinran icke

framställts.

Vidkommande av de utarrenderade egendomarna utgående ordinarie

ränta, äcke- och dagsverkskorn samt kronotionde-

spannmål anser den sakkunnige, att desamma böra utan vidare avskri­

vas, sedan de arrendekontrakt, uti vilka föreskrift om deras utgivande med­

delats, utlöpt. Härutinnan har den sakkunnige anfört följande:

Dessa avgifter utgjorde tidigare den inkomst, som domkyrkan såsom jord­

ägare hade av sina hemman, och torde numera reellt sett icke kunna betrak­

tas annat än såsom en del av de för hemmanen utgående arrendeavgifter­

na. De äro icke av beskaffenhet att böra avlösas eller för statsverkets räk­

ning inlösas på sätt föreslagits i fråga om avgifterna från de försålda hem­

manen. Anledning torde emellertid saknas att i domkyrkans jordebok och

räkenskaper bibehålla dessa avgifter såsom särskilda inkomstposter. Som

föreskrift i gällande arrendekontrakt om skyldighet för arrendatorerna att

erlägga desamma måste antagas hava föranlett motsvarande nedsättning i

de verkliga arrendebeloppen, synas samma avgifter icke kunna utan förlust

för domkyrkan omedelbart avskrivas, ulan torde de böra oavkortade erläg­

gas, så länge de arrendekontrakt, uti vilka deras utgörande föreskrives, gälla.

I de arrendekontrakt, som hädanefter upprättas, torde däremot sådan skyl­

dighet icke böra åläggas arrendatorerna utan avgifterna ur domkyrkans

jordebok och räkenskaper avskrivas, i den mån gällande arrendekontrakt

utlöpa och avskrivning av dem kan ske utan förlust för domkyrkan.

Beträffande två domkyrkan tillhöriga fastigheter, lägenheten Keglinge

mölleplats och utjorden Frierupsmarken nr 1, föreligger det särskilda för­

hållandet, att de icke äro i vanlig ordning utarrenderade utan innehavas av

enskilda med ständig besittningsrätt. De av dessa fastigheter utgående avgif­

ter, bestående för Keglinge mölleplats av jordskyld samt för Frierupsmar­

ken av ränta, landgille, kronotionde och städja, har den sakkunnige ansett

böra oförändrat utgöras, så länge den nuvarande dispositionen av lägen­

heterna består.

I denna del har förslaget mött erinran allenast såtillvida, att kammarkol­

legiet ansett kronobonden av Frierupsmarken böra av statsmedel inlösas på

samma sätt som i fråga örn domkyrkans övriga kronotionde.

Den förebragta utredningen torde giva vid handen, att vissa av de till dom­

kyrkan från de försålda fastigheterna utgående räntor och avgifter äro att

anse såsom frälseskatteräntor, för vilkas avlösning lagen den 8 november

14

såsom kammarkollegiet antagit, vara att anse såsom en i frälseräntan ingå­

ende post. Frihet från kronotionde ingick nämligen icke i de sedvanliga fräl-

sefriheterna, utan domkyrkans rätt till denna avgift torde grunda sig å sär­

skild upplåtelse av kronan. Då, på sätt kammarkollegiet år 1874 uttalade,

denna kronotionde innehaves under enskild äganderätt och således torde va­

ra av samma beskaffenhet som den kronotionde, vilken blivit av statsverket

inlöst enligt 1885 års förordning och därefter avskriven, torde statsverket nu

böra i enlighet med den sakkunniges förslag, som domkyrkorådet godkänt

och vars genomförande kammarkollegiet icke velat motsätta sig, verkställa

inlösen av domkyrkans kronotionde av de försålda fastigheterna.

Förslaget om rätt för vederbörande innehavare av stadsfastighet att få fri­

köpa sig från skyldigheten att till domkyrkan utgiva jordskyldsme-

d e 1 synes välgrundat och biträdes av mig.

Icke heller har jag något att erinra emot förslaget om att från dom­

kyrkans utarrenderade egendomar utgående ordinarie ränta, äcke-

och dagsverkskorn samt kronotiondespannmål skola upp­

höra vid utlöpandet av de arrendekontrakt, i vilka föreskrift om deras ut­

görande meddelats. Vad angår avgälderna från de under ständig besittnings­

rätt upplåtna lägenheterna Keglinge mölleplats och Frierupsmarken nr 1 tor­

de desamma såsom utgörande vederlag för besittningsrätten fortfarande böra

utgå, till dess i samband med förändrad disposition av lägenheterna avgäl­

derna kunna upphöra. Härutinnan torde den från sistnämnda lägenhet ut­

gående kronotionde icke intaga någon särställning, utan lärer denna krono­

tionde böra åligga besittningsrättshavaren, så länge besittningsrätten äger

bestånd.

Beträffande beloppet av den ersättning som, enligt vad tidigare anförts,

av statsmedel skall utgå till domkyrkan för upphörande av rätten till

kronotionde och städja har tiondeersättningen föreslagits till en summa,

motsvarande 25 gånger utskyldens årliga belopp, därvid värdet av den spann­

mål, vari utskylden utgår, skall beräknas efter 1937 års tioåriga medel-

markegångspris litt. C med tillagd forsellönsersättning av 8 öre kubikfoten

för råg och korn samt 6 öre kubikfoten för havre. Efter 1935 års tioåriga

medelmarkegångspris har utskyldens årliga belopp, enligt vad tidigare an­

märkts, beräknats till 3,100 kronor 60 öre. Ersättningen för forsellönen ut­

gör 91 kronor 24 öre. Då en beräkning efter 1937 års markegångspris, som

ännu icke är bestämt, icke torde komma att nämnvärt inverka på storleken

av det efter 1935 års pris uträknade tiondebeloppet, torde tiondeersättningen

kunna beräknas till 79,/96 kronor. Härtill kommer ersättningen för städje-

avgifterna, vilken ersättning enligt förslaget skall utgöra 3,140 kronor. I

runt tal torde alltså bägge ersättningsbeloppen kunna beräknas till 83,000

kronor. Då ifrågavarande ersättningsbelopp torde böra utbetalas till dom­

kyrkan under nästkommande budgetår, lärer anslag för ändamålet nu böra

av riksdagen äskas. Till fragan om beredande av täckning härför torde jag

senare få återkomma.

Kungl. Maj:ts. proposition nr 234.

Kungl. Maj.-ts. proposition nr 234.

15

I anslutning till vad i det föregående anförts har inom finansdepartemen­

tet upprättats förslag till förordning angående upphörande av vissa till

Lunds domkyrka utgående avgifter.»

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riks­

dagen att

dels antaga ifrågavarande förslag,

dels ock till Ersättning åt Lunds domkyrka för upp­

hörd rätt till kronotionde och städja under sjunde huvudti­

teln för budgetåret 1937/1938 anvisa ett förslagsanslag

av............................................................................... kronor 83,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll ut­

visar.

Ur protokollet:

H. Wihlborg.