Prop. 1937:301

('med förslag till lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunal sk att elog en den 28 sep\xad tember 1928 (nr 370), m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

1

Nr 301.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunal sk att elog en den 28 sep­ tember 1928 (nr 370), m. m.; given Stockholms slott den 23 april 1937.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

dels lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370);

dels förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den 28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

dels lag örn beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av pu­ pillpension från staten;

dels ock förordning om ändrad lydelse av 56 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1937. 1 sami. Nr 301.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 53 § 1 mom.rsamt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)1.

Härigenom förordnas, att 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 skola hava ändrad ly­ delse på sätt nedan angives:

53 §.

1 mom. Skyldighet att------------och av rörelse;

d) kyrkor, akademier----------- understödsföreningar, jämlikt lagen om ak­ tiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslös­ hetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga----------för sådan inkomst;

e) svenska aktiebolag--------— eller rörelse.

Anvisningar

till 29 §.

1. Har annan fastighet helt eller delvis använts i ägarens egen rörelse, får hyresvärdet av vad så använts icke avdragas såsom omkostnad i rörel­ sen. Detta hyresvärde har nämligen icke upptagits såsom inkomst av annan fastighet (jfr punkt 1 av anvisningarna till 24 §). Avkastningen av fastig­ heten kommer i stället till synes som en del av rörelseinkomsten. Har den skattskyldige i rörelse, som av honom utövats, för förädling eller förbrukning tillgodogjort sig produkter från eget jordbruk eller någon dess binäring eller från eget skogsbruk eller råämnen från egen eller av honom brukad, i rörelsen ej använd fastighet, skall, såsom av 21 och 24 §§ framgår, värdet av sådana produkter eller råämnen upptagas såsom intäkt av fastig­ heten. Samma värde får därför avföras såsom omkostnad i rörelsen. Det­ samma gäller, om han i rörelsen tillgodogjort sig produkter av annan rö­ relse, som han utövat och som, efter ty i 18 § sägs, är att anse som sär­ skild förvärvskälla.

2. Har aktiebolag jämlikt lagen om aktiebolags pensions- och andra per­ sonalstiftelser överfört medel till pensionsstiftelse, är bolaget berättigat till avdrag för överföringen. För överföring av medel till annan personalstif­

1 Senaste lydelse av 53 § 1 morn., se SFS 1929:257.

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

3

telse jämlikt sagda lag är aktiebolag berättigat till avdrag, om stiftelsens ändamål är sådant, att aktiebolaget vid direkt omkostnad för dylikt ändamål är berättigat till avdrag.

3. Avdrag medgives------------ byggnaden användes.

4. Såsom driftkostnad-------------utrangerade tillgången.

5. Avdrag får------------ viss tid.

6. För substansminskning------------- löpande driften.

7. Såsom speciella------------ (se 20 §).

8. I anslutning------------ såsom kapitalförlust.

9. Angående hemmavarande----------- punkt 6). 10. En ekonomisk —-----------föreningarnas medlemsantal.

till 53 §.

1. Såsom bosatt------------ samma år.

2. Verksamhet på------------ något tjänsteförhållande.

3. Inkomst av------------ här bedrivits. 4. Oskift dödsbo------------ juridisk person.

5. Bestämmelsen i------------ m. m. sådant.

6. Till pensionsanstalter, som icke äro bolag, räknas inrättning, själv­ ständig fond eller annan stiftelse, vilkens kapital och avkastning må använ­ das endast till pensioner på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, därest genom föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats för att anstalten så länge den består skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning återstående medel antingen jämväl skola användas för dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Pensionsstiftelser bildade enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser äro att hänföra till pensionsanstalter.

7. Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag och rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts, och obe­ roende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskatt­ ningsåret eller tidigare förvärvade vinst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938. Har i aktiebolags balansräkning uppförd fond, som bildats av vinstmedel, eller skuldpost, för vilken bolaget ej tidigare erhållit avdrag vid inkomstbe­ räkningen, jämlikt övergångsbestämmelserna till lagen örn aktiebolags pen­ sions- och andra personalstiftelser registrerats såsom pensions- eller annan personalstiftelse, som avses i punkt 2 av anvisningarna till 29 §, är bolaget berättigat att för vart och ett av de fem första beskattningsåren från och med det beskattningsår, då registreringen ägt rum, vid beräkning av in­ komst av rörelse njuta avdrag med en femtedel av fondens eller skuldpostens belopp.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Fö r sl a g

till

förordning angående ändrad lydelse av 7 § förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatth

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 28 september 1928 om stat­ lig inkomst- och förmögenhetsskatt skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7

§•

Från skattskyldighet------------hushållningssällskap: för all inkomst;

e) kyrkor, akademier — — — understödsföreningar, jämlikt lagen om ak­ tiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbets­ löshetsunderstöd, sjukhjälp eller hjälp vid olycksfall, sådana ömsesidiga

i arbete:

för all inkomst;

f) här ovan----------- samma paragraf.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938; och skall den vid la­ gen om ändrad lydelse av 53 § 1 mom. samt anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) fogade övergångsbe­ stämmelsen äga motsvarande tillämpning vid taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.

1 Senaste lydelse, se SFS 1929: 258.

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

5

Förslag

till

lag om beräkning i vissa fall av skattepliktig intäkt på grund av

pupillpension från staten.

Härigenom förordnas, att pupillpension från staten, utgående enligt all­ männa familjepensionsreglementet eller familjepensionsreglementet för ar­ betare eller eljest i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva sådan liv­ ränta överflyttats å statsverket, skall vid beräkning av skattepliktig intäkt enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig inkomst- och för­ mögenhetsskatt likställas med sådan i 32 § 2 mom. första stycket a) kom­ munalskattelagen avsedd livränta, som utgår på grund av pupillförsäkring, för vilken avgifter erlagts på grund av tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1938.

■N

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 56 § taxeringsförordningen den

28 september 1928 (nr 379) h

Härigenom förordnas, att 56 § taxeringsförordningen den 28 september 1928 skall hava ändrad lydelse på sätt nedan angives:

56 §.

1 mom. Granskning av------------ annorlunda föreskriver.

Vad ovan är sagt örn självdeklaration gäller i tillämpliga delar även be­ träffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering för in­ komst eller förmögenhet; dock må uppgifter enligt 42 § 1 eller 3 mom. vara tillgängliga även för dem, från vilka vinst, utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade medhjälpare.

2 mom. I fråga om fastighets- och virkesdeklarationer samt andra för fastighets- och virkestaxering avlämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning; dock må samtliga medlemmar av vederbörande beskattningsnämnder samt beträffande virkestaxering jämväl skogs vårdsombud deltaga i granskningen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1938.

1 Senaste lydelse av 56 § 1 morn., se SFS 1935: 255.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

I bolagets konkurs får stiftelsen i vanlig ordning bevaka sin fordran hos bo­ laget, därvid stiftelsen, om den är bildad i pensioneringssyfte, åtnjuter för­ månsrätt enligt 17 kapitlet 4 och 11 §§ handelsbanken. De medel, som stif­ telsen befinnes äga, sedan den erhållit sin utdelning i konkursen, skola dispo­ neras på i huvudsak samma sätt som vid bolagets likvidation.

I lagberedningens betänkande framställas (å sid. 150—153) vissa önskemål beträffande beskattningen. Lagberedningens huvudsynpunkt i sådant avse­ ende framgår av följande uttalande:

»Under den behandling, som tidigare ägnats frågan om tryggande av pen­ sionsfonder har, såsom i inledningen till motiven till detta lagförslag om­ nämnts, från åtskilliga håll betonats, hurusom den omständigheten att pen­ sionsfonder icke bildades under mera betryggande former än som vanligen skedde syntes bero bl. a. därpå, att för medel som avsättas till sådana tryg­ gade pensionsfonder enligt gällande beskattningslagstiftning skulle utgå så­ väl gåvoskatt som inkomst- och förmögenhetsskatt (andra lagutskottets ut­ låtande nr 19 vid 1935 års riksdag).

Med hänsyn till önskvärdheten av att aktiebolags pensionsfonder i största möjliga utsträckning ombildas till stiftelser enligt övergångsbestämmelserna till detta lagförslag samt att även aktiebolag, som icke tidigare redovisat pen­ sionsfonder, skola — där de ej på annat sätt, exempelvis genom pensionsför­ säkring, sörja för de anställdas pensionering —- bilda pensionsstiftelser en­ ligt 2 § lagförslaget, är det av vikt att dylika stiftelser i beskattningsavseende ej bliva missgynnade. I stort sett torde grunderna för gällande skattelag­ stiftning leda till att sådana pensionsstiftelser böra komma i åtnjutande av lämpliga förmåner i beskattningsavseende.»

I berörda inom finansdepartementet utarbetade promemoria behandlas i första hand sådana skattespörsmål, som omedelbart anknyta till de stiftelser, som avsågos i lagberedningens förslag, men beröras tillika vissa skattefrå­ gor, som, utan att vara omedelbart föranledda av lagförslaget, ansetts böra prövas i nu föreliggande sammanhang.

Till undersökning upptages i promemorian i första hand frågan, huruvida det överensstämmer med grunderna för gällande skattelagstiftning att avsätt­ ning eller överföring av medel till stiftelser av ifrågavarande slag i beskatt­ ningsavseende betraktas som en avdragsgill utgift eller omkostnad för det företag som gör avsättningen. Tillika upptages till behandling spörsmålet, i vad mån stiftelsen såsom sådan bör vara skattskyldig för inkomst.

Med pensionsstiftelse menas enligt berörda lagförslag stiftelse till tryggande av pension åt pensionstagare hos aktiebolag och anställda bos bolaget efter avgång från tjänst eller annan arbetsanställning, efter uppnående av viss ål­ der eller vid bestående förlust eller nedsättning av arbetsförmågan (invalidi­ tet), samt efter pensionstagares och anställds död åt efterlevande make och barn ävensom frånskild make.

Rörande beskattning av pensionsförmåner, som utgå på grund av anställ­ ning hos ett företag, gäller i huvudsak följande. Företaget erhåller avdrag för sin utgift för pensioneringen. Pensionen blir sedan, i den må den ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

9

faller, skattepliktig inkomst för pensionstagare^ Därest pensioneringen sker genom försäkring hos försäkringsbolag eller annan pensionsanstalt, blir anstalten skattefri för avgifterna för försäkringen samt för den ränta, anstal­ ten erhåller å de uppsamlade medlen. Om pensionstagaren själv betalar el­ ler bidrager till avgifterna, är han berättigad till avdrag för vad han sålunda utgiver. Den inkomst, som är avsedd att — direkt eller indirekt -—- användas till pension på grund av tjänst eller anställning, heskattas alltså endast hos pensionstagaren. Hos denne åter sker beskattningen i den formen, att hela pensionen upptages såsom inkomst av tjänst. Den allmänna principen är följaktligen, att företag bör erhålla avdrag för avsättningar för pensionering, medan den pensionsanstalt, som utbetalar pensionerna, bör vara helt fri från skattskyldighet. Fråga är nu närmast, i vad mån dessa principer äro eller böra vara tillämpliga å aktiebolags pensionsstiftelser, som avses i föreliggan­ de lagförslag.

Rörande frågan om raff till avdrag från inkomsten för överföring av medel till dylika pensionsstiftelser anföres i promemorian, bland annat, följande:

»Enligt 29 § 1 mom. kommunalskattelagen, vars föreskrifter jämlikt 2 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt gälla även vid taxe­ ring till dylik skatt, räknas till avdragsgilla utgifter vid beräkning av inkomst av rörelse, bland annat, 'avlöningar, pensioner, periodiska understöd eller därmed jämförliga periodiska utbetalningar och andra kostnader för perso­ nal, som är eller varit anställd i rörelsen’. Ifrågavarande lagrum anger så­ lunda utgifter av nu angivna slag såsom exempel på avdragsgilla omkostna­ der. Huvudregeln för dylika avdrag angives i 20 § kommunalskattelagen, enligt vilket lagrum vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skola avräknas 'alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas för­ värvande och bibehållande’. Av sistnämnda stadgande följer, att det bör vara utan betydelse för avdragsrätten, om för ändamålet avsedda utbetalnin­ gar ske successivt i den mån pensionstagare förvärva pensionsrätt eller med engångsbelopp. Denna tolkning av ifrågavarande bestämmelser är också er­ känd av praxis.»

Efter en redogörelse för lagstiftningens allmänna ståndpunkt beträffande beskattning av pensioner uttalas vidare i promemorian följande:

»Det torde kunna antagas, att rätt att vid beskattningen erhålla avdrag för avsättning till aktiebolags pensionsstiftelse är en viktig förutsättning för att den av lagberedningen föreslagna nya lagstiftningen skall leda till praktiska resultat. Dylik avdragsrätt är sålunda ur lagförslagets synpunkter uppenbar­ ligen i hög grad önskvärd; lagberedningen har uttalat, att det vore av vikt att dylika stiftelser i beskattningsavseende ej bleve missgynnade. Det lärer även vara klart, att sådan avdragsrätt helt allmänt sett överensstämmer med skattelagstiftningens principer. Har ett företag gjort en definitiv utgift för anställdas pensionering, bör det få avdraga kostnaden härför såsom omkost­ nad, vare sig pensioneringen skall verkställas av en försäkringsinrättning el­

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 301-

Lagberedningen har ansett, att med hänsyn till pensionsstiftelses ändamål och därtill att uppkommande överskott skall komma en allmän fond till godo, skattefrihet som nn sagts synes böra medgivas pensionsstiftelse, och har i anslutning till sitt uttalande härom framhållit följande:

»I detta sammanhang vill lagberedningen erinra, att försök till missbruk av de ifrågasatta lättnaderna i beskattningsavseende väl knappast torde behö­ va befaras leda till allvarligare olägenheter. Skulle det inträffa, att ett aktie­ bolag bildar en pensionsstiftelse under sådana förhållanden och med sådant syfte, att med stiftelsen i själva verket avses icke pensionering i normal ord­ ning av bolagets personal, utan ett förtäckt tillgodoseende av aktieägares in­ tresse av delaktighet i bolagets vinst, d. v. s. reellt ett aktieägare-intresse, tor­ de beskattningsmyndigheterna hava möjlighet att vid tillämpningen av skat­ telagstiftningen beakta det sålunda föreliggande syftet att kringgå samma lag­ stiftning och trots stiftelsebildningen uttaga skatt. Lagberedningen hänvisar också till vad i motiven till förslaget till lag örn ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 11 §§ handelsbaden erinras därom, att med pension, till vars betryggan­ de aktiebolags pensionsstiftelse skall tjäna, avses pension på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, och att frågan huruvida en fordran verkligen med hänsyn till sin grund är en pensionsfordran bör beaktas exempelvis vid sådan tilldelning av medel ur aktiebolags pensionsstiftelse, varom stadgas i 9 och 10 §§ förevarande lagförslag. Den risk som från nämnda synpunkt kan vara förbunden med ett missbruk av denna stiftelseform, som kommer att stå under tillsyn av offentlig myndighet, synes ock vara ägnad att förekom­ ma ett dylikt missbruk.»

I promemorian göres rörande frågan örn skattskyldighet för pensionsan- stalt följande uttalande:

»Innebörden av begreppet pensionsanstalt är i lagstiftningen ej närmare definierad. Frihet från allmän skattskyldighet för sådan anstalt är sedan gammalt medgiven. Ursprungligen lärer med pensionsanstalter hava åsyf­ tats inrättningar med en mera vidsträckt verksamhetskrets, vilka bedrivit pensionsförsäkringsverksamhet, såsom änke- och pupillkassor för statsan­ ställda m. fl. Småningom hava emellertid tillkommit stiftelser för mera spe­ ciella ändamål, anknutna till visst affärsföretag eller dyl. I vad mån man i praxis låtit skattefriheten avse även dessa är ej utrett. Antagligen hava de i betydande utsträckning inbegripits under skattefriheten. 1 gåvoskattemål hava pensionsfonder, vilka varit egna juridiska personer men för vilka ej varit fastställda försäkringstekniska grunder, räknats såsom pensionsanstal­ ter (N. J. A. 1931 avd. I, sid. 329).

Det torde vara på sin plats att i förevarande sammanhang bringa klarhet rörande omfattningen av pensionsanstalters skattefrihet.

Grunden till pensionsanstalternas skattefrihet är i stort sett den att pen­ sionsförmåner böra i beskattningsavseende i möjligaste mån likställas med löneförmåner, d. v. s. beskattas när de utfalla. Denna beskattningseffekt anses tillräcklig och lämplig. Med detta betraktelsesätt bör, såsom redan framhållits, avdrag få ske för avgifter som den pensionsberättigade erlägger för sin pensionering; pensionsinrättningen bör ej beskattas för inkomst, men hela det utfallande beloppet bör beskattas hos den pensionsberättigade så­

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

13

som inkomst. Härifrån stadgas för den kommunala beskattningens vidkom­ mande det undantaget, att anstalt i fråga är kommunalt skattskyldig för in­ komst av fastighet, ett undantag som motiveras av kommunernas behov av garanterade beskattningsföremål.

Skattefrihet i angiven omfattning för pensionsstiftelse är sålunda motive­ rad, därest en praktiskt sett tillräcklig säkerhet föreligger, att pensionsstiftel­ sens såväl avkastning som kapital komma att användas till verkliga pensio­ ner. Att detta förhållande kan väntas inträda först vid en mer eller mindre avlägsen tidpunkt, bör ej hindra skattefriheten. För att stiftelsen skall hän­ föras till pensionsanstalt i skatteförfattningarnas mening bör följaktligen krävas att dess ändamål är inskränkt till pensionering av arbetsanställda och anhöriga till sådana. Det är önskvärt, att detta blir fallet, även om stiftelsen en gång upplöses. Det torde dock stundom vara svårt för ett företag, som bildar en dylik stiftelse, att finna ett lämpligt pensionsändamål, som skall tillgodoses, örn några medel återstå sedan vid företagets upphörande dess egna anställda och anhöriga till dem blivit tillgodosedda. Den omständig­ heten att enligt reglementet vid stiftelsens upplösning uppkommande över­ skott skall kunna tillfalla visst allmännyttigt ändamål eller dyl., synes där­ för ej höra hindra att stiftelsen räknas som pensionsanstalt. Däremot måste bestämd garanti finnas, att avsatta medel ej skola återgå till det företag som gjort avsättningen. Reglementet måste vara så avfattat, att detta ej kan ske. Men tillika måste för reglementsändring vara fastställda sådana former, som medföra trygghet för att avsättningen kommer att förbliva slutgiltig, t. ex. föreskrift att ändring för att bliva giltig kräver godkännande av sakkunnig statlig myndighet eller dyl. Någon anledning att i förevarande avseende upp­ ställa krav på försäkringstekniska grunder synes ej föreligga. En försäk- ringsteknisk beräkning kan, såsom redan framhållits, tänkas vara av intresse för att bedöma om avsättning till pensionsanstalt är avdragsgill eller ej och kan naturligtvis också bliva av betydelse vid bedömande av fragan, i vad mån stiftelsens medel kunna bliva behövliga för förutsatta pensionsförplik- telser eller ej. Men så länge det är uppenbart, att medlen ej överstiga vad som kan anses vara behövligt för pensioneringen, bör för en pensionsanstalt försäkringsteknisk beräkning ej vara nödvändig.

Det bör tillses, att ej de bestämmelser, som gälla beträffande pensions- anstalter, användas för att kringgå eljest gällande beskattningsregler. En ledare för ett familjebolag med ett fåtal anställda skulle exempelvis kunna tänkas låta bolaget bilda en stiftelse och göra betydande avsättningar, vilka syntes avse de anställda men i verkligheten vore gjorda för hans egen räk­ ning och vore av större omfattning, än som svarade mot normal pensione­ ring. Eventuellt kunde detta resultat åstadkommas genom att tjänstemän­ nen avskedades. När medlen i fråga utfölle, bleve de visserligen beskattade, men den dubbelbeskattning, som bort träffa dem, undginges. Därest ett sådant tillvägagångssätt ligger inom den praktiska möjlighetens gränser, torde rättstillämpningen böra ställa sig restriktiv i fråga örn erkännande av stiftelsen såsom en pensionsanstalt. Därest pensionsanstalterna skola om­

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 301-

fatta blott sådana stiftelser, som avse att lämna pensioner på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, synes tillräckligt stöd vara givet för en dylik rättstillämpning.

Emellertid synes det föreliggande lagförslaget vad angår i detsamma av­ sedda pensionsstiftelser innefatta tillräckliga garantier i samtliga de avseen­ den varom här är fråga, tack vare bestämmelserna örn stiftelsens ändamål, örn huru förfaras skall med pensionsstiftelses medel vid dess upplösning, om viss begränsning av förmånsrätten vid konkurs och örn tillsynsmyndighet. Vill aktiebolag tillämpa den här föreskrivna formen för pensionering, bör alltså skattefrihet föreligga.»

1 promemorian föreslås, att i anvisningen till 53 § kommunalskattelagen meddelas bestämmelser av i huvudsak följande innehåll:

»Med pensionsanstalt, som icke är bolag, förstås inrättning, fond eller an­ nan stiftelse, vilkens kapital och avkastning må användas endast till pen­ sioner på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, därest genom före­ skrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats att anstalten så länge den består skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning återstående medel antingen jämväl skola användas för dylik pensionering eller ock skola anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Pensionsstiftelse bildad enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser är att hänföra till pensionsanstalter.»

Enligt den föreslagna lagen om aktiebolags personalstiftelser äger bolag avsätta vinstmedel att användas för anställdas eller deras anhörigas välfärd även annorledes än genom beredande av pension och härför bilda stiftelse på sätt förut angivits. De stadganden, som enligt lagförslaget gälla om andra personalstiftelser än pensionsstiftelser, överensstämma enligt förslaget väsentligen med dem som avse pensionsstiftelser. Bland de särskilda bestäm­ melser, som avse andra personalstiftelser än pensionsstiftelser, må här sär­ skilt uppmärksammas, att, där ändrade förhållanden påkalla det eller det eljest prövas lämpligt, överföring må äga rum av tillgångar från dylik stiftelse till annan sådan stiftelse eller pensionsstiftelse, som hör till bolaget eller i samband med överföringen bildas för bolaget, eller ändring ske i sådan per­ sonalstiftelses ändamål. För dylik ändring fordras tillsynsmyndighetens tillstånd. Såsom framgår av det förut anförda gäller ej heller den beträffan­ de pensionsstiftelser föreslagna förmånsrätten i bolagets tillgångar för andra personalstiftelser.

Rörande rätt till avdrag vid beskattningen för överföring av medel till annan personalstiftelse enligt lagförslaget än pensionsstiftelse, har lagbered­ ningen yttrat följande:

»Vid ett direkt bestridande med bolagets medel av utgifter för sådana väl- färdsändamål, som enligt 16 § detta lagförslag avses med ifrågavarande per­ sonalstiftelser, torde dessa utgifter i allmänhet med stöd av bestämmelserna i 29 § 1 mom. kommunalskattelagen betraktas såsom rörelseomkostnader. Med hänsyn till personalstiftelsernas ändamål och då enligt lagförslaget till

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

15

stiftelse överförda medel ej kunna återgå till bolaget, torde det böra övervä­ gas, i vilken omfattning avdragsrätt bör tillkomma aktiebolaget jämväl i fråga om överföringar till andra personalstiftelser än pensionsstiftelser. Frågan om avdrag får även beträffande sådana personalstiftelser betydelse vid stif­ telses bildande enligt övergångsbestämmelserna till detta lagförslag (37 § femte stycket).»

I promemorian göres rörande detta spörsmål följande uttalande: »Ofta kan dylik stiftelses ändamål tänkas vara sådant att, om bolaget gjort direkt utgift för liknande ändamål, utgiften blivit avdragsgill, och i dylikt fall synes bolaget också böra få avdrag för avsättning av medel till stif­ telsen. Huruvida stiftelsen skall bliva fri från skattskyldighet torde böra få bliva beroende av om dess ändamål är sådant, att den enligt redan gällande bestämmelser vinner sådan befrielse. Anledning att i andra fall befria stif­ telse av nu ifrågavarande slag från skyldighet att erlägga skatt torde i all­ mänhet icke föreligga. Från denna regel synes emellertid böra göras undantag för stiftelser, som kunna tänkas komma till stånd för beredande eller tryg­ gande av understöd åt bolagsanställda vid arbetslöshet eller sjukdom.»

Rörande skattskyldighet för annan personalstiftelse än pensionsstiftelse har lagberedningen uttalat, att om en av ett aktiebolag bildad personalstiftelses ändamål verkligen faller inom de gränser, som angivits i lagförslaget, skäl även synas tala för att samma bestämmelser beträffande skattskyldighet för inkomst och förmögenhet må gälla för sådan personalstiftelse som för pen­ sionsstiftelse. Rörande faran för missbruk av de ifrågasatta skattelättnader­ na hänvisas till vad därom anförts beträffande pensionsstiftelser.

I promemorian beröres i första hand den skatterättsliga behandlingen av personalstiftelser enligt lagförslaget med syfte att meddela arbetslöshetsunder­ stöd. Härom anföres följande:

»Man har i Sverige överlåtit åt de anställda själva att genom frivilliga sammanslutningar ombesörja sin försäkring mot arbetslöshet. Kostnaderna för försäkringen bestridas i första hand genom de försäkrades egna avgifter, men örn sammanslutningen (föreningen) når en viss omfattning och fyller vissa andra villkor, kan statsbidrag erhållas (se förordningen den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor). Det är icke avsett, att arbetsgivare skola bidraga till kostnaderna för försäkringen eller själva ombesörja den­ samma.

I beskattningsavseende gäller, att avdrag för avgifter för arbetslöshetsför­ säkring icke får göras av den försäkrade (från det av sociala skäl tillkomna avdraget för försäkringspremier å högst 200 kronor bortses här). Försäk- ringsanstalten (arbetslöshetskassan) är såsom hänförlig till understödsför­ eningar fri från skattskyldighet. För understöden, i den mån de komma de försäkrade till godo, föreligger cj heller skattskyldighet.

Om man fasthåller vid att varje intäkt, som direkt eller indirekt kommer skattskyldig till godo, bör vara underkastad beskattning åtminstone en gång, föreligger här en lucka i det gällande beskattningssystemet. I den mån ut­

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

fallna understöd motsvara tidigare inbetalda avgifter är det visserligen i sin ordning, att de icke tagas till beskattning när de utfalla, därför att avdrag för avgifterna icke fått göras och dessa sålunda utgöras av redan beskattad inkomst, men en del av understödet består av ränta å de hos kassan upp­ samlade medlen och denna ränta har ej varit föremål för beskattning. Att jämväl statsbidragen till kassan undgå beskattning är i detta sammanhang av mindre vikt, men det kan påpekas, att från skattesystemets allmänna ut­ gångspunkter anledning kunde synas föreligga att behandla dem på samma sätt som direkt av stat eller kommun utbetalda arbetslöshetsunderstöd, vilka i praxis anses utgöra skattepliktig inkomst för understödstagaren.

I allmänhet förekommer, som ovan antytts, ej bidrag till arbetslöshetsför­ säkringen från arbetsgivarsidan. Ingenting hindrar emellertid en arbets­ givare från att exempelvis åtaga sig att för sina arbetares räkning bestrida av­ gifterna till en arbetslöshetskassa, som arbetarna tillhöra. I sådant fall torde ut­ giften för arbetsgivaren bliva en avdragsgill personalkostnad, men torde vad arbetsgivaren utgiver få betraktas som skattepliktig inkomst för arbetarna. Varje arbetare torde sålunda i det angivna exemplet bliva skyldig att, utöver övriga löneförmåner, upptaga den av arbetsgivaren erlagda avgiften till ar­ betslöshetskassan som skattepliktig intäkt, och resultatet blir för övrigt det­ samma som om arbetaren själv betalat för sin arbetslöshetsförsäkring.

Förutsättning för att arbetsgivares bidrag till arbetslöshetsförsäkring skola kunna på ovan angivet sätt tagas till beskattning hos de anställda är emel­ lertid, att bidragen äro individualiserade, d. v. s. att de utgå med visst belopp för varje anställd. Sådan förutsättning torde i allmänhet icke komma att föreligga vid avsättning av medel till personalstiftelser av det slag, varom nu är fråga. Om sålunda ett bolag skulle bilda en stiftelse med uppgift att fun­ gera som anstalt för verklig försäkring mot arbetslöshet av bolagets arbetare samt avsätta visst belopp till denna stiftelse, blir sannolikt konsekvensen den, att hela den inkomst, som slutligen utfaller i form av arbetslöshetsunderstöd, undgår beskattning. Bolaget synes nämligen icke kunna förvägras avdrag för avsättningen av medel till stiftelsen, men dessa medel kunna icke upptagas till beskattning hos de anställda. Man har sålunda här kommit längre i fråga örn skattefrihet än eljest.

Nu är det emellertid ovisst, i vad mån stiftelser komma att bildas under sådana former att det överhuvudtaget kan bliva tal örn arbetslöshetsförsäk­ ring. Om t. ex. ett bolag avsätter medel för att vid kommande behov använ­ das som arbetslöshetsunderstöd, kan väl detta — även om en särskild stif­ telse bildas — icke i och för sig anses som försäkring mot arbetslöshet. Men om en stiftelse icke har karaktär av försäkringsanstalt och bolaget vid in­ träffad arbetslöshet utbetalar understöd, som få avräknas å bolagets skuld till stiftelsen, torde dylika understöd i likhet med statliga och kommunala arbets­ löshetsunderstöd komma att anses som skattepliktig inkomst hos understöds­ tagaren. Tillika lärer enligt gällande bestämmelser stiftelsen bliva skattskyl­ dig för sin inkomst.

Av det anförda framgår, att beskattningsspörsmålet rörande beskattning

Kungl. Maj:ts proposition nr 301■

21

komst- och förmögenhetsskatt angivna begreppet 'pensionsanstalter, som icke äro bolag’. Emellertid föreslås med den motivering, att en viss oklarhet skulle råda rörande innebörden av begreppet i fråga, och således av skäl, som icke har direkt samband med införandet av den föreslagna lagstiftningen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, att under en särskild punkt i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen skulle införas en generell de­ finition av begreppet 'pensionsanstalt, som icke är bolag’.

Kammarrätten har visserligen icke någon erinran att framställa mot den sålunda gjorda definitionen, men kan icke av egen erfarenhet vitsorda beho­ vet av densamma. Då därtill kommer att tillräckligt stöd av praxis i form av utslag från regeringsrätten eller kammarrätten rörande begreppets närmare innebörd saknas, anser sig kammarrätten för sin del böra avråda från att genom en lagbestämmelse uppdraga gränserna för vilka anstalter, som äro att hänföra under begreppet 'pensionsanstalt, som icke är bolag’. Därest det mot förmodan skulle anses oavvisligen av behovet påkallat att i kommunal­ skattelagen klart angiva, alt pensionsstiftelse bildad enligt lagen örn aktiebo­ lags pensions- och andra personalstiftelser är att hänföra till pensionsanstalt, som icke är bolag, synes den föreslagna anvisningsbestämmelsen böra erhålla en sådan snäv omfattning, således endast motsvarande sista meningen i den föreslagna punkt 6 av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen. Örn där­ emot å andra sidan den i promemorian ifrågasatta generella definitionen an­ ses böra intagas i anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen, vill kammar­ rätten erinra därom, att i så fall den nyss berörda sista meningen i den före­ slagna anvisningsbestämmelsen måste — såsom allenast innebärande en upp­ repning för visst fall av ett redan givet principiellt stadgande —- anses obe­ hövlig, om icke rent av vilseledande.

Enligt förslaget till lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftel­ ser äger bolag, genom avsättning av vinstmedel, bilda stiftelse för anställdas eller deras anhörigas välfärd annorledes än genom beredande av pension. Dy­ lik stiftelse kan givetvis — på sätt jämväl i promemorian framhålles — redan enligt gällande bestämmelser under vissa förhållanden bliva skattefri, t. ex. om den är from stiftelse eller understödsförening. I promemorian ifrågasät- tes nu att utsträcka skattefriheten så till vida, att såväl enligt kommunalskat­ telagen som enligt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt med understödsföreningar skulle likställas jämlikt lagen om aktiebolags pen­ sions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för arbetslöshetsunderstöd eller sjukhjälp.

I promemorian uttalas visserligen viss tvekan beträffande förslaget i sist­ nämnda del med hänsyn till innehållet i 16 § andra stycket av förslaget till lag örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser. Ehuru kammar­ rätten delar den sålunda uttalade tveksamheten, anser sig kammarrätten lik­ väl sakna tillräckliga skäl för att avstyrka förslaget i nu förevarande del. Kammarrätten anser sig dock böra framhålla, att frågan om en eventuell framtida skattskyldighet — enligt gåvoskattelagstiftningen eller eljest — lä­ rer stå fullt öppen för det fall, att jämlikt nämnda 16 § ändring sker av än­ damålet för annan personalstiftelse eller överföring av dess medel sker till annan personalstiftelse. Vidare vill kammarrätten ifrågasätta, huruvida icke jämlikt lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser bildade stiftelser för hjälp vid olycksfall böra likställas med sådana stiftelser för ar­ betslöshetsunderstöd eller sjukhjälp.

Beträffande övergångsbestämmelserna till de vid promemorian fogade för- fattningsförslagen Ilar kammarrätten icke någon erinran att göra.»

22

Såsom i lagberedningens betänkande och den inom finansdepartementet utarbetade promemorian framhållits lärer den lösning som gives åt de i fö­ revarande sammanhang framträdande beskattningsspörsmålen vara av stör­ sta betydelse för framgången av den lagstiftning rörande aktiebolags pen­ sions- och andra personalstiftelser, som Kungl. Majit tidigare i dag beslutat förelägga riksdagen. I sak har endast socialstyrelsen haft erinringar att framställa mot de beskattningsbestämmelser, som föreslagits i promemo­ rian. Det är pensionssiftelserna, som särskilt beröras av socialstyrelsen i dess yttrande. Emellertid visar kammarrättens yttrande med tydlighet, att be­ träffande dessa, de mest betydelsefulla av de ifrågakomna personalstiftelser­ na, pensionsstiftelserna, något väsentligt nytt i själva verket ej föreslagits. Jag är för egen del av den uppfattningen, att lagstiftningen bör tillgodose de synpunkter i avseende å beskattningen som kommit till uttryck i departe­ mentspromemorian.

I likhet med kammarrätten har jag däremot varit tveksam, i vad mån det är nödvändigt att i skattelagarna meddela uttryckliga stadganden i frågan. Emellertid kan jag ej undgå att beakta den osäkerhet i uppfattningen angå­ ende den gällande lagstiftningens innebörd i vissa detaljer, som kommit till uttryck både i promemorian och i kammarrättens yttrande. Då det lärer kunna befaras att liknande ovisshet i betydande grad kan göra sig gällande hos de företag, som förutsättas skola bilda pensionsstiftelser enligt lagen, och att denna ovisshet kan verka starkt återhållande i sådant avseende, före­ faller det mig önskvärt att söka undanröja tvivelsmålen. Detta synes enklast kunna ske genom uttryckliga stadganden, huru överföringar av medel till pensionsstiftelser enligt lagen skola behandlas i beskattningsavseende samt huru sådana stiftelser skola beskattas. Enligt sedan gammalt vedertagen teknik på skattelagstiftningens område synes det ej möta något hinder att meddela dylika föreskrifter i anvisningarna till 29 och 53 §§ kommunal­ skattelagen. Kammarrätten har visserligen vänt sig emot en dylik metod för lagstiftningens utformning. Liknande anmärkningar hava stundom ti­ digare kommit till synes i olika sammanhang, utan att dock vederbörande kunnat anvisa en annan för beskattningsväsendet bättre lämpad metod. Oav­ sett vilken uppfattning man må hysa rörande detta principiella lagstiftnings- spörsmål torde det emellertid vara uppenbart, att ändringar i det redan gäl­ lande lagstiftningskomplexet kunna och böra göras enligt samma principer som legat till grund för dess ursprungliga utformning.

Rörande fragan i vad man rätt till avdrag för avsättningar eller överförin­ gar av medel till pensionsstiftelser överhuvud enligt allmänna principer före­ finnes lärer full klarhet ej föreligga. Denna rätt kan sammanhänga dels med stiftelsens karaktär dels med andra omständigheter. Det torde fördenskull vara klokast att avstå från en allmän reglering av denna fråga och såsom regel överlämna åt rättstillämpningen att avgöra, hur långt avdragsrätten i varje särskilt fall sträcker sig. Vad angår pensionsstiftelser enligt det före­ liggande lagförslaget torde det däremot vara av vikt att särskilt stadgande rörande avdragsrätten meddelas. Oavsett örn rätt till avdrag för avsättning

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Kungl. Maj.ts proposition nr 301.

23

eller överföring till sådana stiftelser följer av allmänna principer eller ej sy­ nes det med hänsyn till de garantier varmed dessa stiftelser äro kringgärda­ de ej böra möta betänkligheter att uttryckligen stadga avdragsrätt, då fråga är örn avsättning eller överföring enligt den föreslagna lagstiftningen.

Vidare finner jag det lämpligt, att i anvisningarna till 53 § kommunalskat­ telagen införes en uttrycklig bestämmelse, att pensionsstiftelser bildade en­ ligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser äro att hän­ föra till pensionsanstalter, varav följer att den skattefrihet som gäller för dylika anstalter också blir tillämplig å ifrågavarande stiftelser. Emellertid uppställer sig frågan, huruvida man ej, på sätt kammarrätten ifråga­ satt, bör nöja sig med ett dylikt stadgande och, i analogi med vad som före­ slås beträffande avdragsrätten, undvika särskild föreskrift om vad som i all­ mänhet skall förstås med pensionsanstalt. Här föreligger dock den olik­ heten mot vad som gäller beträffande avdragsrätten, att fråga ej är örn till- lämpning i ett specialfall av allmänna principer, om vilkas innebörd kan råda tvekan, utan om villkor i ett speciellt fall för skattefrihet, vilka lagstifta­ ren kan utan särskilda farhågor rörande konsekvenserna inom vissa grän­ ser fritt reglera. Kammarrättens uttalande giver vid handen att omfattnin­ gen av gällande skattefrihet anses tveksam. Då enligt mitt förmenande risk föreligger att efter tillkomsten av den nya lagen örn aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser viss benägenhet skall kunna yppa sig att bilda pen­ sionsstiftelser vid sidan av nämnda lag under mindre tillförlitliga former, och det vore föga tillfredsställande om en eller annan beskattningsmyndighet i brist på föreskrifter skulle erkänna sådana som skattefria, finner jag det önskvärt med ett uttryckligt stadgande, varav tydligt framgår att skattefri­ het kräver bestämda garantier rörande stiftelsens karaktär, ändamål m. m. Av yttrandena synes framgå, att den föreslagna definitionen på pensions­ anstalt ej uppfattas såsom innebärande någon ändring av vad som hittills merendels tillämpats. För egen del har jag i huvudsak ingen erinran mot densamma. Med hänsyn till innehållet i 3 § andra stycket förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt torde anvisningen ifråga bliva automatiskt tillämplig även vid den statliga beskattningen. Den av social­ styrelsen ifrågasatta anordningen beträffande föreskrifterna rörande ifråga­ varande skattefrihet skulle åt dessa ge ett annat realinnehåll än det avsedda, varför den ej kan av mig förordas.

Vad angår andra personalstiftelser än pensionsstiftelser föreslår jag i an­ slutning till promemorian, att i anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen införes föreskrift örn rätt till avdrag för överföring av medel till dylik stif­ telse, om stiftelsens ändamål är sådant att aktiebolaget är berättigat till avdrag för direkt omkostnad för dylikt ändamål. En sådan föreskrift lärer vara på sin plats redan med hänsyn till önskvärdheten av att förhållandet mellan pensionsstiftelser och andra personalstiftelser hör komma till visst uttryck.

I promemorian föreslås tillika alt personalstiftelser enligt ifrågavarande lag för arbetslöshetsunderstöd eller sjukhjälp skola i avseende å skattefrihet likställas med pensionsanstalter. Rörande de skäl som i sådant avseende an-

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

förts kail jag, eftersom förslaget i yttrandena lämnats utan erinran, nöja mig med att åberopa promemorian. I likhet med kammarrätten finner jag emellertid, att stiftelser för hjälp vid olycksfall böra komma i åtnjutande av motsvarande förmån.

Rörande lämpligheten av de beskattningsförmåner som föreslås beträffan­ de överföringar av medel till nu senast berörda personalstiftelser har i pro­ memorian uttalats viss tvekan med hänsyn till möjligheten att ändra stiftel­ sernas ändamål eller överföra deras medel till annan personalstiftelse. I denna tvekan har kammarrätten instämt. Emellertid hava av chefen för justitiedepartementet förut i dag gjorts vissa uttalanden rörande vad till­ synsmyndigheten har att iakttaga när dylik fråga uppkommer, av vilka ut­ talanden framgår att riskerna för missbruk ej kunna väntas bliva betydande.

Vad i promemorian föreslås beträffande övergångsbestämmelserna giver ej anledning till något särskilt uttalande från min sida.

Av lagberedningen och taxeringsintendenten i Stockholm hava berörts de svårigheter som kunna uppstå på grund av att ifrågavarande överföringar skola beslutas av bolagsstämma och att sådan ofta hålles först efter det de­ klarationstiden gått till ända. Det spörsmål, som sålunda berörts, är emel­ lertid av allmännare räckvidd; det framträder t. ex. när bolagsstämma be­ slutar frångå styrelsens förslag till balansräkning eller den i enlighet med sty­ relsens förslag »av vinstmedel» verkställer nedskrivningar å tillgångar m. m. Det torde ligga i sakens natur att, om bolagsstämma beslutar fastställa balans­ räkningen på annat sätt än det från vilket bolaget utgått i deklarationen, bo­ laget utan särskilt stadgande bör tillställa beskattningsnämnden meddelande om sådant beslut, vilket givetvis måste beaktas vid taxeringen.

Jag delar den i promemorian uttalade uppfattningen att ej tillräcklig anled­ ning föreligger att nu föreslå ändringar i avseende å gåvoskatten.

Orri vad i visst fall skall förstås med pupillpension.

I förberörda inom finansdepartementet utarbetade promemoria framläg- ges också förslag till lag om tillämpning av 32 § 2 mom. a) kommunalskatte­ lagen å pupillpension från staten av följande innehåll:

»Härigenom förordnas, att såsom livränta, utgående på grund av pupill­ försäkring för vilken avgifter erlagts på grund av tjänst, skall vid tillämp­ ning av 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen anses pupillpension från sta­ ten utgående enligt allmänna familjepensionsreglementet eller pensionsregle- mentet för arbetare eller eljest i fall då pensionsanstalts skyldighet att utgiva sådan livränta överflyttats å statsverket.»

I motiveringen till detta förslag anföres i promemorian följande: »I 32 § 2 mom. a) kommunalskattelagen stadgas att såsom skattepliktig intäkt skall, örn livränta utgått på grund av pupillförsäkring, för vilken av­ gifter erlagts på grund av tjänst eller vilken tagits annorledes än mot en- gångspremie, för såvitt livräntetagaren under beskattningsåret fyllt högst 21 år, räknas livräntans hela belopp med avdrag av 600 kronor. Den för-

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 301.

Ändringar av sekretessbestämmelserna i taxeringsförordningen

m. m.

I femtonde punkten av de i gällande tryckfrihetsförordning § 2 mom. 4 intagna undantagsbestämmelserna stadgas, bland annat, att uppgifter, som skattskyldiga till ledning för egen taxering avlämna till beskattningsmyndig- heter eller som från bankbolag, sparbank eller annan penningförvaltande inrättning till samma myndigheter avlämnas angående skattskyldigs ränte­ inkomst från inrättningen eller örn beloppet av skattskyldigs innestående medel, ej må utlämnas till andra än dem, som enligt skatteförfattningarna äga taga del av samma uppgifter eller deklarationer. De i anledning härav utfärdade bestämmelserna återfinnas i 56 § taxeringsförordningen.

I det av 1936 års riksdag såsom vilande för vidare grundlagsenlig behand­ ling antagna förslaget (proposition nr 140) till ändrad lydelse av, bland an­ nat, § 2 tryckfrihetsförordningen hava de i sistnämnda lagrum förekom­ mande detaljerade sekretessbestämmelserna ersatts med generella regler om i vilka fall allmänna handlingar skola hemlighållas (§ 2 mom. 2). Samtidigt stadgas emellertid, att i särskild, av Konungen och riksdagen samfällt stif­ tad lag skola noga angivas de fall då allmänna handlingar enligt de sålunda angivna generella reglerna skola hemlighållas. Det åsyftas sålunda icke att avskaffa detaljföreskrifterna utan endast att överflytta dem till författning, som ej har grundlags natur.

Kungl. Maj:t har nu i proposition nr 107 till innevarande års riksdag av­ givit förslag till sådan särskild författning, benämnd lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. De bestämmelser, som mot­ svara de i den ännu gällande tryckfrihetsförordningen intagna föreskrifter­ na om sekretess för uppgifter till ledning för beräkning av skatt, återfinnas i detta förslags 17 §, som lyder:

»Till myndighet avlämnade uppgifter till ledning för taxering, som avses i taxeringsförordningen, eller eljest för beräknande av skatt må ej i andra fall än i vederbörande skatteförfattning stadgas utan den skattskyldiges samtycke utlämnas till annan tidigare än tjugo år efter uppgiftens datum.»

I en inom finansdepartementet utarbetad, den 10 mars 1937 dagtecknad promemoria har förslag framlagts till sådana ändringar av sekretessbe­ stämmelserna i taxeringsförordningen, som ansåges böra föranledas av nämnda lagförslag. I promemorian yttrades följande:

»Beträffande uppgifter till ledning vid taxering, som avses i taxerings­ förordningen, torde de nya bestämmelserna i sak i stort sett innebära, att det nuvarande sekretesskyddet utsträckes till fastighetsdeklarationer och andra handlingar, avlämnade till ledning vid fastighetstaxering, samt till uppgif­ ter, avlämnade till ledning för annans taxering för inkomst eller förmögen­ het.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 301-

träffande andra uppgifter, vilka avlämnats till ledning vid taxering för in­ komst eller förmögenhet; dock må uppgifter enligt 42 § 1 eller 3 mom. vara tillgängliga även för dem, från vilka vinst, utdelning eller ränta erhållits, samt av dem anlitade medhjälpare.

2 mom. I fråga örn fastighets- och virkesdeklarationer samt andra för fastighets- och virkes taxering avlämnade handlingar skola stadgandena i 1 mom. hava motsvarande tillämpning; dock må samtliga medlemmar av ve­ derbörande beskattningsnämnder samt beträffande virkestaxering jämväl skogsvårdsombud deltaga i granskningen.’

I förevarande sammanhang har uppmärksammats jämväl 41 § förordnin­ gen örn arvsskatt och skatt för gåva. Det har emellertid ansetts, att denna paragraf borde kunna behålla sin nuvarande lydelse. Bouppteckning synes ej inbegripas bland de handlingar, för vilka sekretesskydd stadgas i 17 § av berörda lagförslag.»

över promemorian hava yttranden inhämtats från Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Stockholms län samt kammarrätten. I dessa yttranden har det i promemorian framlagda förslaget lämnats utan erinran. Länsstyrelsen i Stockholms län har dock ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl kunna an­ ses föreligga för utsträckande av sekretesskyddet till fastighetsdeklarationer och andra handlingar, som avlämnas till ledning vid fastighetstaxering.

Departements-

Jag förordar, att 56 § taxeringsförordningen i anledning av den föreslagna

chefen.

iagen 0m inskränkningar i rätten att utbekomma offentliga handlingar er­ håller den lydelse som föreslagits i förenämnda promemoria.

Sekretesslagen är avsedd att träda i kraft samtidigt med de vilande änd­ ringarna i tryckfrihetsförordningen vid en tidpunkt som infaller innan inne­ varande riksdag avslutats. Enskild mans rätt att få del av hemligskyddade handlingar kommer att från nämnda tidpunkt regleras av den nya lagen, vilken såvitt angår taxeringshandlingar bereder ett längre gående skydd än nuvarande tryckfrihetsförordning. I den mån 56 § taxeringsförordningen reglerar enskild mans rätt, innebär emellertid det nu föreliggande ändrings­ förslaget ingen nyhet. Ur denna synpunkt är det sålunda likgiltigt när änd­ ringen av denna träder i kraft. Vad åter angår olika personers inom beskatt- ningsnämnderna och myndigheters rätt att få del av taxeringshandlingar — ett spörsmål som sammanhänger med sekretesslagens innehåll endast såtillvi­ da att hemlighållandet för myndigheter kan ifrågakomma blott beträffande handlingar som äro hemligskyddade i förhållande till enskilda personer — synes det vara lämpligt att bestämma tiden för ikraftträdandet till den 1 janu­ ari 1938, så att ändring ej inträder under nu pågående taxeringsarbete. Den omständigheten att allmän fastighetstaxering enligt gällande beskattnings- lagstiftning är avsedd att påbörjas innevarande år och fortsättas under nästa år lärer ej böra lägga hinder i vägen för en dylik bestämmelse örn ikraftträ­ dandet, då enligt förslaget samtliga medlemmar i beskattningsnämnderna skola även framdeles äga taga del av deklarationer och andra handlingar för fastighetstaxering.