Prop. 1938:24
('angående penninglot\xad teriväsendet',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
1
Nr 24.
Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående penninglot
teriväsendet; given Stockholms slott den 4 januari 1938.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi falla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departe mentschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1938.
Närvarande:
Statsministern
H
ansson
,
statsråden
P
ehrsson
-B
ramstorp
, W
estman
, W
igforss
,
r M
öller
, L
evinson
, E
ngberg
, S
köld
, N
ilsson
, Q
uensel
, F
orslund
.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför che fen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld:
I skrivelse den 10 april 1935, nr 155, anhöll riksdagen örn slutförande av en av 1920 års riksdag begärd och under åren närmast därefter igångsatt utredning rörande inrättandet av ett statslotteri samt örn framläggande av det förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.
Den 30 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t med anledning härav chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst tre personer att inom
Bihang till riksdagens protokoll
1938
.
1
sami . Nr
24
.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
departementet biträda med en utredning, som närmast skulle avse slutföran
de av nyssnämnda utredning om statslotteri och därjämte skulle innefatta
undersökning av andra tänkbara medel till förhindrande av svenskt spel på
utländska lotterier.
Samma dag tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet såsom
sakkunniga för berörda ändamål kabinettssekreteraren C. E. Gunther, leda
moten av riksdagens första kammare lektorn J. E. Björnsson och ledamoten
av riksdagens andra kammare O. A. Wallén. Den 22 september 1936 ent
ledigades Björnsson på därom gjord ansökning från ifrågavarande sakkun
niguppdrag och förordnades i hans ställe ledamoten av riksdagens andra
kammare järn vägskonduktören C. O. N. Lovén.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen statslotteriutredningen, hava till
fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma avsåg frågan om inrättande av
statslotteri, den 31 december 1936 avgivit tryckt betänkande med förslag rö
rande svenskt penninglotteri ( stat. off. utr. 1937:4). över betänkandet hava
yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, ge
neralpoststyrelsen, patent- och registreringsverket, Överståthållarämbetet (med
överlämnande jämväl av yttranden från stadsfiskal O. Cederstrand och
tredje polisintendenten A. Zetterquist), länsstyrelserna i Östergötlands och
Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus län (med överlämnande jämväl
av yttranden från poliskammaren i Malmö och kriminalpolisen därstädes),
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Skaraborgs län (med
överlämnande jämväl av yttranden från landsfogden i länet och Föreningen
Skaraborgs läns landsfiskaler), länsstyrelsen i Värmlands län (med över
lämnande jämväl av yttrande från Värmlands länsavdelning av Föreningen
Sveriges landsfiskaler), länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands och Norr
bottens län, fullmäktige i riksgäldskontoret (med överlämnande jämväl av
särskilda yttranden från riksgäldsfullmäktige Hallin och Lindqvist), Aktie
bolaget Tipstjänst och föreståndaren för svenska penninglotteriernas expe
dition. Härjämte hava notarii publici i Stockholm inkommit nied en till
Kungl. Majit ställd skrift i ärendet.
Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit ånyo anmäla detta ärende. Jag
torde därvid först, med ledning huvudsakligen av uppgifter i statslotteriut-
redningens betänkande ävensom inhämtade upplysningar rörande förhål
landena efter betänkandets avgivande, få i korthet redogöra för dels utveck
lingen av och nuvarande system för penninglotterier i Sverige, dels resulta
ten av vissa undersökningar rörande svenskt spel på utländska lotterier och
dels behandlingen av hithörande frågor inom riksdagen samt i offentliga
utredningar intill år 1936.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
3
Utvecklingen av och nuvarande system för penninglotterier
i Sverige.
Omslutning m. lii. Lotteriförhållandena i riket under äldre tider finnas utförligt skildrade i ett av andra kammarens första tillfälliga utskott vid 1906 års riksdag avgivet utlåtande (nr 9). Här torde beträffande förhål landena under tidigare århundraden endast böra erinras om det statliga s. k. nummerlotteri, som år 1772 inrättades av konung Gustaf III och sedermera fortfor intill år 1841, då det jämlikt ständernas beslut avskaffades.
Nya svenska penninglotterier började, med Kungl. Maj:ts tillstånd, an ordnas först mot 1800-talets slut. Från att till en början årligen hava ut gjort endast ett fåtal fristående lotteriföretag, anordnade av och till för mån för speciella institutioner (Kungl, dramatiska teaterns aktiebolag, Sve riges centralförening för idrottens främjande, Kungl, teaterns aktiebolag o. s. v.), hava dessa lotterier småningom övergått till att bilda serier av månatligen återkommande, likartat inrättade, statskontrollerade företag, vilkas behållning, utan att lotterierna knutits till särskilda koncessionsinne- havare, av Kungl. Maj:t såsom »lotterimedel» i förväg utdelats till olika sökande, ofta ett flertal för varje dragning, eller ock reserverats för rent budgetära ändamål.
De svenska penninglotteriernas utveckling från deras första framträ dande i större skala belyses av en i det följande återgiven tablå, betecknad »Årsomslutning i svenska penninglotterier» (sid. 4).
Kungl. Maj:ts medgivande till anordnande av de månatliga penninglot terierna lämnas numera regelbundet vid två olika tillfällen örn året. Sålun da koncessioneras i maj eller juni lotterierna med dragningar i månaderna januari—juni påföljande år och i november eller december lotterierna med dragningar under månaderna juli—december året därpå. För 1938 hava dock hittills koncessioner meddelats allenast för lotterier med dragningar under månaderna januari—augusti.
Samtliga i Sverige under senare tid sålunda anordnade penninglotterier hava varit av den typ, vilken, i motsats till s. k. klasslotterier, kan beteck nas såsom »enkelt» lotteri, d. v. s. varje lotteri eller dragning har utgjort en från övriga dragningar fullt fristående enhet.
Tillstånd till anordnande av ifrågavarande lotterier hava ansetts kunna av Kungl. Maj:t meddelas ulan hinder av de i lotteriförordningen den 6 augusti 1881 (nr 38, sid. 2) meddelade förbudsbestämmelserna med avse ende å inrättandet av penninglotterier m. m., då denna förordning av Kungl. Majit utfärdats utan riksdagens medverkan.
I de i nyssnämnda tablå upptagna penninglotterierna var förhållandet mellan vinsternas och lotternas sammanlagda värde ursprungligen fastställt till 70 °/o. I de senast beviljade lotterierna utgör det 63.89 %. Relationen mellan antalet vinster och antalet lotter var i tidigare lotterier 10.1 % och är nu 9.4 °/o. I äldre lotterier utgjorde värdet av lägsta och högsta vinst 20
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
Årsomslutning i svenska penninglotterier,
Antal
Antal
Lottpris
kr.
Omslutning
Å r
dragningar
lotter per
per år
per år
dragning
kr.
1897
3
100,000
10
3,000,000
1898
1
90,000
10
900,000
1899-1901
2
90,000
10
1,800,000
1902
|
2
1
90,000
100,000
}
10
2,800,000
1903
3
100,000
10
3,000.000
1904-1908
4
100,000
10
4,000,000
1909—1913
5
100,000
10
5,000,000
1914
6
100,000
10
6,000,000
1915
5
100,000
10
5,000,000
1916
6
100,000
10
6,000,000
1917
|
3
3
100,000
100,000
10
11
| 6,300,000
1918
6
150,000
11
9,900,000
1919
8
150,000
11
13,200,000
1920
1
8
1
150.000
200.000
11
11
| 15,400,000
1921
9
150,000
11
14,850,000
1922
10
150,000
11
16,500,000
1923—1925
11
150,000
11
18,150,000
1926
12
150,000
11
19,800,000
|
f
6
150,000
11
1927
i
1
200,000
11
[ 24,100,000
1
5
200,000
12
1928-1930
12
200,000
12
28,800,000
1931
|
9
3
200,000
250,000
12
12
} 30,600,000
1932-1935
12
250,000
12
36,000,000
1936
|
8
4
250.000
280.000
12
12
| 37,440,000
1937
12
280,000
12
40,320,000
1938 (beräknade)
12
300,000
12
43,200,000
kronor respektive 50,000 kronor. I nu pågående lotterier har det bestämts
till 25 respektive 100,000 kronor. Vinstplanen är för närvarande följande:
1 vinst
å 100,000 kronor ................................................... 100,000 kronor
1
»
» 50,000
»
50,000
»
10 vinster
» 10,000
»
100,000
>
32
s
»
5,000
»
160,000
»
280
»
»
1,000 » ...................................................... 280,000
»
600
»
»
500
»
300,000
»
800
»
>
200 > ...................................................... 160,000
»
2,500
»
»
100
>
250,000
12,000
»
»
50
»
600,000
12,000
»
»
25
»
300,000
»
28,224 vinster
2,300,000 kronor
Organisation. Penninglotterierna hava genom successiva ändringar i till-
ståndsresolutionernas lydelse underkastats en alltmera ingående statlig reg
lering och kontroll. Statens bestämmanderätt avser för närvarande be
träffande varje lotteri följande huvudsakliga områden:
1. Fastställande av lottpris, lottantal och vinstplan;
2. Bestämmande av tider för dragning och vinstutlämning;
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
'>
3. Uppdragande av grundlinjer för lotteriförvaltningen och kontrollen över lotteriet;
4. Maximering av omkostnaderna;
5. Fördelning av behållningen;
6. Godkännande av säkerhet för vederbörlig utbetalning av vinster och föreskrivna belopp av lotteriets beräknade behållning;
7. Förordnande av kommitterade för lotteriets förvaltning;
8. Förordnande av kontrollanter;
9. Godkännande av lotteriföreståndare; 10. Bestämmande av föreståndarens bruttoersättning; 11. Förordande örn inflytande medels insättning å spärrad bankräkning; 12. Meddelande av utförliga föreskrifter för dragningens verkställande; 13. Bestämmande av pris å dragningslista. Bestämmanderätten tillkommer beträffande punkterna 1—6 Kungl. Maj:t och i övriga avseenden chefen för handelsdepartementet. Lotterikommitterades huvudsakliga uppgift är att avgiva förslag till lot teriföres tändare samt enligt av Kungl. Maj:t och chefen för handelsdeparte mentet utfärdade direktiv sluta avtal med denne. Vart och ett av dessa avtal har i allmänhet kunnat avse endast ett lotteri (en viss dragning). Under senare år hava dock avtal ungefär samtidigt brukat slutas beträffan de samtliga för ett halvår beviljade sex penninglotterier. Till föreståndare har för alla under åren 1897—1935 avhållna penning lotterier antagits en och samme person, vilken därefter efterträddes av sin son. Av den sålunda utsedde föreståndaren har en särskild lotteriexpedi tion inrättats. Lotteriförståndaren har till uppgift, huvudsakligen, att anskaffa sådan säkerhet för vinsterna och behållningen, som nyss berörts, att ombesörja tryckning av lottsedlarna, direkt och indirekt försäljning av dessa, dragning och utgivande av dragningslista, vinstutbetalning samt utbetalning och re dovisning av stämpelmedel, vinstskatt och behållning m. m., att antaga per sonal å lotteriexpeditionen samt återförsäljare av lotter och dragningslistor, att tillhandahålla lokaler och inventarier för lotteriet, ävensom att ansvara för eventuellt oriktiga utbetalningar av vinstmedel vid expeditionen. Återförsäljarna väljas i allmänhet bland innehavare av bok-, pappers- eller tobaksaffärer. Samtliga återförsäljare redovisa direkt till förestånda ren. Deras försäljningsprovision bestämmes av denne och är för närvaran de fastställd till 10 öre för lottsedel och 3 öre för dragningslista (pris 10 öre). Föreståndaren har att gälda alla i samband med honom åliggande upp gifter stående omkostnader och utgifter. Härför uppbär han en ersättning, som under senare år alltid varit lika med det av Kungl. Maj:t fastställda maximibeloppet för lotteriernas omkostnader, under år 1937 45,000 och för närvarande 48,000 kronor för lotteri. Därjämte äger föreståndaren för egen del uppbära inkomsterna av dragningslistan. Föreståndaren, som icke är skyldig att redovisa honom sålunda tillkommande belopp, äger såsom er sättning för sitt arbete och ansvar uppbära därå uppkommande överskott.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
Penninglotteriernas lottsedlar hava nästan undantagslöst slutsålts. Un
der senare år har den s. k. kontantförsäljningen från lotteriets huvudexpe
dition och hos kommissionärerna av brist på lottsedlar oftast måst upp
höra redan under första försäljningsdagen och medan köbildning ännu på
gått vid försäljningsställena. Därvid hava emellertid i allmänhet icke obe
tydliga poster lottsedlar i förväg varit per post rekvirerade från huvud
kontoret.
Inkomster och utgifter. De sammanlagda intäkterna för lotterier av nu
förekommande typ med ett lottantal av 300,000 kunna per år uppskattas till:
Försålda lotter ........................................................................... kronor 43,200,000
Bruttoinkomst av dragningslistorna (cirka) ................... »
260,000
Räntor (cirka) ........................................................................... »
120,000
Summa (cirka) kronor 43,580,000.
Om man utgår från att de outtagna vinsternas värde per år uppgår till
sammanlagt 350,000 kronor, vilken uppskattning med hänsyn till hittills
varande erfarenhet synes rimlig, kunna lotteriernas angivna årliga intäkter
beräknas fördela sig på följande sätt å olika utgiftsposter:
Kronor
Procent
Vinnare (vinster med avdrag av vinstskatt)
.............. 24,880,000
57.09
Omkostnader (260,000 + 12x48,000)___
................ 836,000
1.92
Kulturella m. fl. ändamål (inklusive outtagna vinster
och räntor) ..........................................
................ 7.294,000
16.74
Staten.
Stämpelavgift......................................
7,200,000
16.52
Budgetens andel av behållningen.................. 1,000,000
2.29
Vinstskatt ................................
2,370,000 10,570,000
5.44
24'25
43,580,000
100.00
Såsom av uppgifterna kan utläsas, tillföres statsverket för närvarande en
avsevärd inkomst i form av stämpelavgift å penninglotteriernas lottsedlar.
Denna avgift, som infördes år 1917, utgjorde ursprungligen 10 öre per hel
krona av lottsedelns pris och utgår nu, enligt förordning den 20 maj 1927,
med 20 öre per krona. Statens inkomst av ifrågavarande stämpelavgift upp
gick 1926 till 1,800,000 kronor, 1928 till 4,800,000 kronor, ettvart av åren
1932—1935 till 6,000,000 kronor och 1936 till 6,720,000 kronor.
En annan betydande inkomstpost från lotterierna har statsbudgeten till
försäkrats genom särskild skatt å lotterivinster. Enligt förordning den 28
september 1928 har nämligen stadgats, att anordnare av penninglotteri skall
till statsverket inleverera ett skattebelopp motsvarande tio procent av be
loppet å samtliga vinster över 25 kronor, som utfallit på avyttrade lotter i
vederbörande lotteridragning; i stället hava vinnarna befriats från såväl in
komstskatt som kommunalskatt för i penninglotterierna erhållna vinster.
Den sammanlagda vinstskatten från penninglotterierna har under vissa
tidigare år utgjort: 1929 1,601,450 kronor, 1934 2,022,680 kronor och 1936
c:a 2,184,000 kronor.
7
Slutligen hava, såsom av nyssnämnda tablå jämväl framgår, vissa poster
av lotteriernas behållning av Kungl. Majit direkt avsatts för budgetära än
damål. Det första beslutet — år 1933 — om direkt inleverering av lotteri
behållning till statsverket föranleddes närmast av vissa av organisations-
nämnden och den s. k. granskningsnämnden åren 1931 och 1932 gjorda ut
talanden, att en avsevärd del av de i riksstaten upptagna anslagen syntes
vara av den art, att de lämpligast borde tillgodoses med lotterimedel. På
ifrågavarande sätt bar till statsverket inbetalts ar 1933 1,000,000 kronoi,
vart och ett av åren 1934 och 1935 2,000,000 kronor, år 1936 1,500,000 kro
nor samt år 1937 återigen 1,000,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
Lotteriinedlens användning. Den del av penninglotteriernas behållning,
som icke tillfaller staten, eller de egentliga s. k. lotterimedlen, brukar, efter
vederbörlig utredning, två gånger årligen av Kungl. Majit fördelas till olika
allmännyttiga ändamål. Fördelning, som nyss nämnts, har i allmänhet ägt
rum redan i samband med beslut örn lotteriernas inrättande och sålunda
innan några medel ännu varit tillgängliga att lyfta av vederbörande bidrags-
tagare. Detta system har haft till följd, att mottagare av lotterimedelsbi-
drag, som varit i omedelbart behov av beviljat bidragsbelopp, i icke obetyd
lig utsträckning skaffat sig erforderliga medel genom att hos bankinrättning
eller annorstädes belåna den resolution, varigenom bidraget beviljats.
Statslotteriutredningen har låtit uppgöra och såsom bilaga vid sitt be
tänkande foga en tablå över åren 1930—1935 beviljade bidrag av lotterime
del, fördelade å de statsdepartements verksamhetsområden, vartill bidragen
huvudsakligen ansetts böra. Denna tablå avslutas med följande
Sammanfattning. * 1 2 3 4 5
1930
1931
1932
1933
1934
1935
Summa
100,000
340,000
490,000
15.000
30.000
735,000
3,000
60,000
55,000
48.000
10.000
53.000
38.000
35.000
15.000
56.000
276,000
1
,
665,000
4
,
363,000
60,000
20.000
5
,
355,500
114.000
10,000
4
,
111,000
15.000
10.000
4
,
102,700
10,000
3
,
725,079
10.000
4
,
696,300
189.000
60,000
26
,
353,579
336,000
1,223,000
871,000
1,680,000
393,500
665,000
362,700
401,000
314.000
535.000
325,800
611,000
2.603.000
5.115.000
2,304,000 2,210,000 2,767,500 2,614,000 2,250,079 3,165,000 15,310,579
175.000
325.000
10,000
316,500
429,500
165.000
330.000
157
.
0 1
O
235.000
50,000
320.000
259.000
725,000
284.500
75,000
526.000
10U,000
92,000
342.000
594.500
110.000
224.500
2.685.000
640,000
1
,
146,500
1
.
374.000
5,129,500 0,412,500 5,594,000 4,O05,2O0l4,227,O79 5,106,800 31,135,079
I. Justitieändamål
II. Utrikesändcimål
V. Kommunikationsända-
mål..................................
VI. Finansändamål..............
VII. Ecklesiaslikändamål ..
Därav till:
1) Vetenskap och högsko
lor ..................................
2) Kulturminnesvård ....
3) Teater, musik, bildande]
konst..............................
4) Folkbildning, yrkesun
dervisning, arbetsstu
gor ..................................
5) Idrott och gymnastik..
VIII. Jordbruksändamål ....
IX. Handelsändamål ..........
Kungl. Majlis proposition nr 24-
8
Härjämte har av behåll
ningen i penninglotterierna
tillförts1:
Humanistiska fonden (10,000
kr. varje månad jämte
preskriberade vinster och
räntor)..................................
1930
1931
1932
1933
1934
1935
Summa
561,449
674,185
565,649
1,000,000
630.584
2,000,000
ca
600000
2,000,000
600*000
1,500,000
3,600*000
6,500,000
Budgeten..................................
Beträffande utdelningen av lotterimedel under de två senaste åren får jag
hänvisa till vederbörande bilagor vid berättelserna om vad sig i riket till
dragit till 1937 och 1938 års riksdagar.
I fråga om principerna för utdelningen av ifrågavarande bidrag har stats-
lotteriutredningen anfört följande:
»De vid föreliggande betänkande fogade sammanställningarna rörande
utdelade lotterimedelsbidrag torde tydligt utvisa, att några bestämda
gränser icke kunna uppdragas för det område, inom vilket dylika bidrag
under senare år kommit i fråga. Av tillgängliga uppgifter lärer dock kun
na utläsas, att lotterimedel med viss förkärlek brukat beviljas till några
återkommande typer av ändamål, sådana som teatrar, museer, vetenskapliga
institutioner, inrättningar för högre folkbildning, utställningar o. s. v. Så
som av berörda sammanställningar jämväl framgår, har det därvid sär
skilt inom grupperna vetenskap, teater -och musik i några fall inträffat,
att delvis högst betydande bidrag av lotterimedel år från år kommit att
utgå till en och samma mottagare. Eljest har, enligt vad sakkunniga er
farit, en mer eller mindre framgångsrik strävan gjort sig gällande att be
gränsa eller åtminstone icke öka antalet regelbundet återkommande bidrag
till ett och samma ändamål. I stället synes man hava lämnat visst företräde
åt engångsbehov sådana som byggnadsföretag för olika institutioners räk
ning, uppläggandet av lönefonder vid länsmuseer o. dyl. Efter tipsmedlens
tillkomst hava understöd av lotterimedel icke längre utgått till idrottsända-
mål. Rent statliga institutioner hava som regel icke ansetts kunna ifråga
komma som mottagare av lotterimedel. Där man med bidrag av dylika
medel velat stödja något ändamål, som närmast representerats av dylik
institution, har man därför ofta i stället lämnat bidraget till någon med
institutionen samarbetande enskild inrättning (exempelvis till 'National-
musei Vänner’ i stället för nationalmuseum, 'Livrustkammarstiftelsen’ i
stället för livrustkammaren, 'Stiftelsen till restaurering av Uppsala slott’ i
stället för byggnadsstyrelsen o. s. v.).
Till vissa med lotterimedel understödda ändamål (Operan, Nordiska mu
seet, Kulturhistoriska museet i Lund, ortsnamns- och landsmålsundersök-
ning, svensk folkminnesforskning, folkliga musikskolan m. fl.) hava bidrag
mer eller mindre regelbundet utgått även från riksstaten. Att märka är,
att i sådana fall ofta en avgränsning göres mellan användningen av medlen
från riksstaten och lotterimedlen. Exempelvis skall, beträffande ortnamns-
och landsmålsundersökningarna, budgetanslaget användas till administra
tionskostnader, medan lotterimedelsbidraget utgår till s. k. fältarbeten.»
1 Beloppen upptagas under det år, då de lotterier frén vilka medlen utgått blivit beviljade.
9
Såsom av senast anförda tablå delvis framgår hava under en följd av år betydande belopp av lotterimedel tillförts Humanistiska fonden.
Denna fond har på grund av olika av Kungl. Maj :t meddelade beslut (första gången den 22 oktober 1927 och sedermera i de olika lotteriresolutionerna) bildats av för ändamålet till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien utanordnade lotterimedel. Ifrågavarande medel hava utgjorts av lotteriernas s. k. överskottsmedel, d. v. s. belopp, motsvarande preskriberade vinstmedel och å innestående medel upplupna räntor, vilka överskottsmedel tidigare tillfallit vederbörande koncessionsinnehavare, ävensom av vissa av Kungl. Maj:t närmare bestämda bidrag (under senare år 10,000 kronor per dragning) av lotteriernas ordinära behållning. På detta sätt har intill senaste års skiftet till fonden överförts sammanlagt något över 51/* miljoner kronor. Enligt föreskrifter i av Kungl. Majit fastställt reglemente (den 10 augusti 1928, förnyat den 15 juni 1935) har fondens förvaltning uppdraga åt sär skilda ekonomidelegerade, varjämte åt en av Kungl. Majit °och vitterhets akademien utsedd nämnd anförtrotts att, i regel en gång om året, fördela av fondens avkastning tillgängliga medel till olika, i reglementet närmare be gränsade ändamål, avseende humanistisk forskning.
I samband med fördelningen av lotterimedel hösten 1937 har en mera be stämd avgränsning genomförts mellan budgetändamål och sådana ändamål, som skola tillgodoses med bidrag av lotterimedel. Därvid hava, bland an nat, åtskilliga bidrag till vetenskapliga institutioner, vilka tidigare utgått av lotterimedel, förutsatts skola upptagas å riksstaten, medan å andra sidan exempelvis Kungl, teaterns bidragsbehov helt tillgodosetts av lotterimedel.
Kungl. Majis proposition nr 24-
Resultaten av vissa undersökningar rörande svenskt spel på
utländska lotterier.
Enligt i Sverige gängse föreställningar hava sedan lång tid tillbaka be tydande penningbelopp dragits ur riket till utländska lotteriföretag. Upp repade försök hava i offentliga utredningar gjorts att närmare uppskatta storleken av dessa belopp.
Särskilda, åren 1908—1910 inom civildepartementet arbetande lotterisak kunniga ansågo sig sålunda med ledning av vissa uppgifter från postverket m. m. kunna beräkna det då från Sverige till utländska lotterier utgående beloppet till omkring 12—15 miljoner kronor per år. De ansågo, att en dast en mindre del av de utgående summorna återkomme till Sverige i form av lotterivinster och uppskattade därför landets nettoförlust pa utländska lotterier till icke mindre än 9 å 10 miljoner kronor. De utländska lotterier, som på den tiden framförallt anlitades av svenska spelare, voro klasslotte rierna i Danmark, Hamburg och Ungern.
Enligt en inom handelsdepartementet år 1923 verkställd utredning i äm net uppskattades den årliga nettoförlusten genom svenskt spel pa utländska lotterier till 5V2 miljoner kronor. Deltagandet i centraleuropeiska lotterier hade då upphört.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
Slutligen har även statslotteriutredningen med bistånd av postverket och
andra myndigheter företagit viss utredning rörande svenskt spel på utländ
ska lotterier. Denna utredning har givit vid handen, att svenska allmänhe
tens intresse för utländskt lotterispel för närvarande till alldeles övervägan
de del är koncentrerat på danska statens klasslotteri och det norska halv
statliga penninglotteriet (med »enkla» dragningar i likhet med de svenska
penninglotterierna). Den genomsnittliga omfattningen av den svenska all
mänhetens årliga deltagande uppskattas av de sakkunniga beträffande det
danska lotteriet till omkring 6 miljoner kronor och för det norska lotteriets
vidkommande till omkring 4V2 miljoner kronor. I förra fallet kan upp
skattningen betraktas nära nog som en gissning, i det senare däremot stö
der den sig till icke oväsentlig del på särskilt, genom postverket införskaffat
primärmaterial. Utredningen har ådagalagt, att spelintresset under senare
år visat en i viss mån nedgående tendens beträffande det danska lotteriet,
under det att intresset snarare tilltagit i vad avser det norska.
De sakkunniga hava påvisat, att ett deltagande i de nyssnämnda två lot
terierna för svenska spelare i allmänhet ställer sig betydligt mindre fördel
aktigt än uppgifterna i lotteriernas officiella planer skulle giva anledning
att antaga. Sålunda är förhållandet mellan sammanlagda vinstvärdet och
sammanlagda löfgärdet enligt de fastställda planerna i danska klasslotteriet
69.95 % och i norska penninglotteriet 64 %. Med hänsyn tagen allenast
till de allra vanligaste anskaffningskostnaderna för lottköpare i Sverige och
de oundvikliga förlusterna för dem vid växling till och från dansk och norsk
valuta bliva, enligt statslotteriutredningen, motsvarande relationer för så
dana köpare i genomsnitt endast 64.49 % respektive 51.53 %.
Statslotteriutredningen säger sig hava konstaterat förefintligheten av visst
svenskt deltagande även i de irländska sweepstakes-lotterierna och i olika
utländska tippningsföretag men har beträffande omfattningen av sådant
deltagande icke ansett sig kunna lämna någon närmare upplysning.
Behandlingen av hithörande frågor inom riksdagen och i offentliga
utredningar intill år 1936.
Efter nedläggandet av det svenska nummerlotteriet dröjde det endast ett
par årtionden innan de första förslagen inom riksdagen började framställas
om inrättande av nya penninglotterier i Sverige. Sedan dess har denna frå
ga med allt tätare mellanrum återkommit i riksdagen. Av vederbörande
motionärer har därvid i allmänhet gjorts gällande, att svenska staten ge
nom att inrätta penninglotterier och själv bedriva eller noga kontrollera
desamma skulle kunna länka den alltid förefintliga spellusten i så sunda
banor som möjligt och i varje fall kunna avleda allmänhetens spelintresse
från att omfatta lotterier i utlandet.
Under intrycket av ingående diskussioner i penninglotterifrågan vid 1906
Kungl. Majis proposition nr 24-
11
och 1907 års riksdagar tillsattes dr 1908 inom civildepartementet förutbe-
rörda lotterisakkunniga.
Dessa sakkunniga föreslogo dels viss ändrad lagstiftning till förhindrande
av utländska lottsedlars spridande i riket m. m. och dels fortsatt inrättande
inom landet av tillfälliga (enkla) penninglotterier till befrämjande av sär
skilda allmännyttiga ändamål. I vad de sakkunnigas förslag avsåg författ
ningsändringar ledde det, utöver ett flertal remisser, icke till någon åtgärd.
Vad åter beträffar tillfälliga svenska lotterier om penningar har, som jag
förut påvisat, utvecklingen rätt snart gått mot inrättandet av allt mera om
fattande och tätare återkommande sådana lotteriföretag.
1915 års riksdag anhöll i skrivelse den 30 april (nr 77) — med avböjande
av motionsledes väckta förslag om statslotteri och under förordande av så
dana åtgärder, som ifrågasatts av 1908 års sakkkunniga — att Kungl. Maj:t
ville utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att stävja spelet
på utländska lotterier. Denna riksdagens framställning hade före statslotte-
riutredningens tillkallande icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
I skrivelse den 16 april (nr 92) anhöll 1920 års riksdag, att Kungl. Maj:t
täcktes låta verkställa utredning rörande inrättandet av ett statsobligations-
lotteri eller någon annan form av ett under statens kontroll ställt penning
lotteri samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde
giva anledning.
Med anledning härav tillkallades sistnämnda år professorn i astronomi vid
Lunds universitet C. V. L. Charlier att såsom sakkunnig inom handelsde
partementet verkställa vissa förberedande utredningar i ämnet. Charliers
arbeten utmynnade år 1922 i följande
Förslag till statslotteri.
1) Lotteriet består av 12 enkla lotteridragningar om året, som äga rum
under var och en av årets 12 man. (ex. den 15:e i varje manad).
2)
Till varje enkelt lotteri säljas högst 400,000 lotter till ett pris av 10
kronor per lott. Kungl. Maj:t kan varje-år bestämma om någon del av dessa
lotter må försäljas såsom halvlotter till ett pris av 5 kronor per halvlott.
3) Vinstsumman i lotteriet uppgår till 65 procent av insatsernas summa.
4)
Vinsternas storlek och fördelning angivas varje år av Kungl. Maj:t efter
förslag av lotteridirektionen.
5)
Av summan av insatserna i varje lotteri gå 9 procent till statsbudge
ten såsom stämpelskatt, 6 procent till lotteriets omkostnader och 20 procent
till sådana kulturella ändamål, som endast med svårighet kunna tillgodoses
på annat sätt. Fördelningen av denna behållning av lotteriet, ävensom av
preskriberade lotterivinster sker varje år genom Kungl. Maj:t efter förut
gjorda ansökningar.
6)
Lotterivinsterna äro skattefria.
Då något resultat av den 1920 igångsatta utredningen under de närmast
därpå följande åren icke kom att framläggas för riksdagen, höjdes snart
åter röster inom riksdagen till förman för ett snabbare realiserande av tan
ken på ett svenskt statslotteri. Slutligen beslöt 1935 års riksdag, på sätt jag
inledningsvis berört, att hos Kungl. Maj:t anhålla om slutförande av den
12
år 1920 begärda utredningen om statslotteri och om framläggande av det
förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.
Vid anmälan för Kungl. Majit den 30 december 1935 av riksdagens skri
velse i ämnet anlade dåvarande chefen för handelsdepartementet följande
synpunkter med avseende å utredningsarbetets bedrivande:
Departementschefen påpekade till en början, att efter år 1920 åtgärder bli
vit vidtagna, vilka varit ägnade att främja de syften, som torde hava legat
till grund för riksdagens skrivelse sistnämnda år. Departementschefen ville
i detta sammanhang särskilt erinra örn den utökning av det existerande pen
ninglotteriet, som genom olika beslut av Kungl. Majit ägt rum. Med hänsyn
till den organisation detta penninglotteri efter hand erhållit och den statliga
kontroll, det vore underkastat, vore detsamma i själva verket numera att anse
som en form av statslotteri Vidare erinrades om den utlottning av vinster,
som ägde rum i samband med statens premieobligationslån.
Departementschefen framhöll härefter, att vid den nu ifrågasatta utred
ningen enligt riksdagens önskan borde undersökas, huruvida och i vad mån
syftet att stävja spelet pa utländska lotterier kunde tillgodoses genom inrät
tande av ett statslotteri. Men därjämte borde utredningen även omfatta de
möjligheter i övrigt, vilka stöde till buds för att förhindra den omnämnda
kapitalflykten. Vid övervägande av fördelar och olägenheter av att ersätta
det nuvarande penninglotteriet nied ett rent statslotteri borde särskild hän
syn även tagas till de konsekvenser, som en sådan anordning skulle medföra
i avseende å sättet för disponerandet av de inflytande lotterimedlen. Departe
mentschefen sade sig slutligen givetvis förutsätta, att vid utredningen de vid
det nuvarande penninglotteriet vunna erfarenheterna i möjligaste mån kom-
me att tillgodogöras.
Jag övergår nu till att under särskilda punkter redogöra för det väsentliga
i statslotteriutredningens förslag ävensom det huvudsakligaste innehållet i
däröver avgivna yttranden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
Statslotteriutredningens förslag och däröver avgivna yttranden.
Allmänna synpunkter. Under hänsyftning å en i betänkandet lämnad re
dogörelse angående den svenska allmänhetens deltagande i spel på olika lotte
rier och därmed besläktade företeelser har statslotteriutrcclningen rörande
önskvärdheten av svenskt penninglotteri anfört:
»Av den föregående redogörelsen framgår, att spel på lotterier och där
med jämförlika anordningar erbjudits den svenska allmänheten i en nästan
ständigt stigande omfattning under de senaste årtiondena, men att efter
frågan alltjämt synes vara större än utbuden. Särskilt anmärkningsvärd är
den ökning av spellusten, som för närvarande gör sig kännbar. Tippningen
går här i spetsen med en kraftigt ökad omsättning, som under de senaste
månaderna stigit till omkring 1 000 000 kronor i veckan. Totalisatorspelet
visar likaledes växande omfattning, varulotterierna — de större oftast med
en högsta vinst i premieobligationer — ingen minskning och trots allt detta
har hösten 1936 en utvidgning av de månatliga penninglotterierna från
250 000 till 280 000 lotter kunnat genomföras utan någon som helst svårighet
för avsättningen av lotterna. Tvärtom har rusningen efter lottsedlarna, med
13
köbildning och ransonering som följd, vid de senaste dragningarna varit väl så stor sorn tidigare.
Samtidigt med denna ökning i spelet på inhemska företag och tillkomsten av nya former för detsamma fortsätter spelandet på utländska lotterier i av sevärd omfattning.------ - — Under nu angivna förhållanden kunna sakkunniga icke undgå att finna det önskvärt, att i vårt land finnes ett av staten kontrolle rat större penninglotteri, varmed dock ingenting i första hand är utsagt angåen de formen för detsamma. Dess uppgift bör vara att dels bjuda effektiv konkur rens med de utländska lotterierna, dels tjänstgöra som regulator på det in hemska lotterispelets område.»
Beträffande konkurrensen med utlandet framhåller stats- lotteriutredningen att ett svenskt lotteri, hållet inom rimliga gränser i avse ende på omfattning och vinster, icke kunde förväntas helt undantränga de utländska. De sakkunniga uttala, att man på lotterispelets område lika litet som på andra kunde räkna med att hänsynen till nationella intressen eller ens rent ekonomiska förnuftsskäl skulle vara helt avgörande för de enskilda individernas handlande. Ä andra sidan anse de sakkunniga det oriktigt att icke tillerkänna ett större svenskt lotteri en betydlig verknings grad såsom avledare av spelet på de utländska. Ehuru de sakkunniga för mena, att det skulle ligga närmast till hands att tänka på ändrad lagstiftning till förhindrande eller försvårande av utländska lottsedlars försäljning i Sverige, hava de sakkunniga icke ansett det möjligt att enbart på lagstiftningsvägen uppnå ett verkligt effektivt resultat. Härför skulle fordras så drastiska åtgärder, innebärande en vittgående kon troll av de enskilda medborgarnas korrespondens med utlandet och noggranna undersökningar av vad som från utlandet infördes, att de av principiella skäl icke syntes böra ifragasättas. Skärpt lagstiftning kunde enligt de sakkunnigas åsikt tänkas jämsides med, men icke gärna som en ersättning för ett svenskt lotteri, när det gällde att välja de lämpligaste medlen att hålla nere spelet på utländska lotterier.
Beträffande den andra huvuduppgiften för ett av staten kontrollerat större penninglotteri, nämligen att vara en regulator för det inhemska spelet, anför statslotteriutredningen, att denna uppgift framträdde sär skilt tydligt under tider, då spellusten vore högt utvecklad. Härom uttalas vidare:
»Det bör under sådana tider vara ett statsintresse, att — försåvitt lotteri spel eller därmed jämförligt spel eller vadhållning överhuvud tillätes — all mänheten erbjudes möjlighet att spela på ett lotteri, där vinstmöjligheterna, organisationen och behållningens användning äro av staten kontrollerade samt avvägda med hänsyn tagen till nationens gemensamma intressen. Nu rådande förhållanden visa behovet härav. De talrikt förekommande varu- lotterierna samt tippningen må hava sitt berättigande av speciella skäl, men både ur spelarnas och ur nationalekonomiska synpunkter uppvisa de så mångå bristfälligheter, att det icke kan anses önskvärt att låta hela den exi sterande spelkraften koncentrera sig på dessa eller liknande företag. Ju större utbredning dessa företag erhålla, desto mer angeläget blir det därför att söka leda åtminstone en väsentlig del av spellusten till ett lotteri, där spe larnas och det allmännas intressen bliva bättre och överhuvud så väl som
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-
14
Kungl Maj:ts proposition nr 24.
möjligt tillgodosedda. Härigenom framkommande sunda normer för lotteri
spel i allmänhet böra också vara ägnade att fördelaktigt återverka på varu-
lotterierna och övriga nyssberörda företag.»
Önskvärdheten av att i Sverige funnes ett större statskontrollerat penning
lotteri har icke bestritts i något av de avgivna yttrandena. Uttryckligen har
detta önskemål understrukits av statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands,
Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och
Kopparbergs län, stadsfiskalen Cederstrand, Föreningen Skaraborgs läns
landsfiskaler och Värmlands länsavdelning av Föreningen Sveriges lands
fiskaler. I nämnda yttranden förklara sig vederbörande i allmänhet även in
stämma i vad utredningsmännen anfört ifråga om huvuduppgifterna för ett
sådant lotteri. Särskilt framhäves uppgiften att bjuda effektiv konkurrens
mot lotterier i utlandet.
Riksgälds fullmäktige ansluta sig, utan att vilja ingå på principfrågan huru
vida ett »statslotteri» bör inrättas, obetingat till statslotteriutredningens ut
talanden rörande målet för ett dylikt lotteri. Fullmäktige anse sig dock hava
funnit anledning att befara, att ett nytt eller utvidgat lotteri närmast kunde
komma att öka spellusten utan att med säkerhet kunna reglera den.
I varje fall skulle, enligt fullmäktiges mening, ett permanent statslotteri
lika litet som nuvarande penninglotterier komma att försvåra emitteringarna
av statens premieobligationslån. Det hade nämligen snarast visat sig, att vid
de emissioner av dylika lån som hittills ägt rum, försäljningen av penning
lotteriernas lottsedlar gått något trögare än eljest.
Riksgäldsfullmåktigen Hallin anför bland annat:
Statens premieobligationer hade vid de senaste emissionstillfällena av all
mänheten alltmer kommit att betraktas som rena lottsedlar Denna tendens
hade utlöst en efterfrågan och prisstegring på dessa obligationer, som icke
stöde i rimligt förhållande till deras realvärde. Tillkomsten av ett större
svenskt penninglotteri skulle i avsevärd mån kunna råda bot mot den icke
önskvärda utveckling, som i hithörande avseenden gjort sig gällande.
Lotterityp. För att fylla sina uppgifter borde ett svenskt penninglotteri,
enligt statslotteriuredningen, vara tillräckligt lockande och omfattande för
att konkurrera med de utländska men icke förleda genom särskilda mer eller
mindre bedrägliga lockbeten, såsom våldsamt tilltagna högsta vinster, kompli
cerade anordningar av spelplanen o. d., och icke eftersträva att ytterligare
uppdriva den redan förekommande spellusten.
De sakkunniga anse den lotterityp, som bäst tillfredsställde dessa fordringar,
vara det s. k. enkla lotteriet med dess enligt de sakkunnigas mening klara och
lätt föreståeliga form. Det andra tänkbara alternativet ifråga örn lotterityp,
nämligen klasslotteri, avvisas bland annat med en hänvisning till följande ut
talande i professor Charliers förutnämnda utredning:
»Klasslotterierna hava onekligen den fördelen, framför av varandra obero
ende lotteridragningar, att förvärvandet av deltagare i lotteriet underlättas.
Detta förklarar ock den stora spridning denna lotteriform har vunnit i olika
länder. Å andra sidan måste man dock påpeka, att denna anordning utgör en
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
15
mindre lämplig form att locka spelare till lotteriet, genom att tvinga dem att
först deltaga i dragningar, som äro för spelarna synnerligen ogynnsamma,
med endast en behållning av 10 till 20 procent av insatsen. Visserligen är
det sant, att i den sista klassen dessa ogynnsamma utsikter repareras, så att
i medeltal för en spelare, som deltar i alla dragningarna, behållningen dock
kommer att uppgå till 60 å 70 procent av totalinsatsen. Men det inkorrekta
består däri att många spelare, speciellt sådana som hava ont om pengar, en
dast komma att deltaga i några av de första klasserna, som ju lämna mycket
liten behållning, och sedan avbryta spelet antingen på grund av brist på pen
gar eller, vilket är det ännu vanligare, på grund av bristande insikt örn lotte
riets verkliga natur, som innebär att var och en, som deltar i några dragnin
gar, men ej i den sista klassen, begår en stor ekonomisk dumhet.»
Med hänsyn till att den svenska allmänheten vid spel å utländska lotterier
syntes börja föredraga det enkla norska lotteriet framför det danska klass
lotteriet, finner statslotteriutredningen för konkurrensen med utlandet icke
heller någon anledning föreligga att övergå till inhemskt klasslotteri.
I de avgivna yttrandena hava inga erinringar framförts mot bibehållandet
av det enkla lotteriet såsom form för fortsatt bedrivande av penninglotteri
rörelse i Sverige. Uttryckliga tillstyrkanden på denna punkt hava lämnats
av länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län.
Penninglotteriets omfattning och spelplan. Statslotteriutredningen anför:
»I fråga örn den omfattning, som ett lotteri av ifrågavarande slag bör äga,
gäller det tydligen att finna ett visst lagom. Det måste vara tillräckligt stort
för att utom sin nuvarande kundkrets draga till sig eller i varje fall bereda
spelmöjlighet åt de allra flesta av dem, som nu spela på utländska lotterier.
Å andra sidan bör det icke tilltagas så vidlyftigt, att den redan nu nästan
oroande stora spellusten måste ytterligare stimuleras för att lotterna skola
bliva utsålda.------- - — Ur synpunkten av konkurrensen med utlandet bör
sålunda, i nuvarande läge, det svenska lotteriet utökas, och sannolikt betyd
ligt utökas, varjämte det är önskvärt att lottförsäljningen så anordnas, att den
pågår under en större del av den månad, som förflyter närmast före drag
ningen. Det bör emellertid icke förglömmas, att för närvarande råda goda
konjunkturer i allmänhet och efter vad det vill synas särskild högkonjunktur
på iotterispelets område. Ett bakslag kan inträffa snart nog, och då fram
träder risken av att hava tilltagit lotteriet i alltför stor omfattning. Denna risk
är dubbel, nämligen dels den ekonomiska för lotteriföretagets del och dels
den förut berörda moraliska, bestående i att staten, mer eller mindre intresse
rad i lotteriet, komme att understödja strävandena att hålla den avtagande
spellusten vid liv. De sakkunniga hava funnit det bästa sättet alt undgå detta
dilemma vara att låta lotteriet erhålla en viss elasticitet i avseende på sin om
fattning. Närmast hava vi tänkt oss att en fast minimiplan skulle fastställas,
förslagsvis motsvarande 30,000,000 kronor årligen. Därefter skulle, i händelse
av fortsatt efterfrågan, lottsedlar få försäljas intill en maximigräns, förslagsvis
fastställd till ett belopp motsvarande 30,000,000 kr. högre än minimiplanens,
för år räknat. 1 dragningen skulle då ingå i första hand ett antal nummer,
motsvarande minimiplanen, och i andra hand, nämligen om därutöver ett
antal lotter försålts, alla sålda lottnummer. Vinsterna skulle utgå enligt den
fastställda minimiplanen och, vad beträffar medelstora och mindre vinster,
utökas efter en på förhand bestämd skala, allteftersom antalet sålda lotter
överstege minimiplanen.»
16
Kungl. Maj-.ts proposition nr 24.
Statslotteriutredningen •— som förutsätter, att även för framtiden dragning
i svenskt penninglotteri äger rum en gång varje månad — har för den när
maste framtiden såsom nedre och övre gränser för det ifrågasatta s. k.
elastiska lotteriet föreslagit ett antal av 250,000 respektive 500,000 hellotter i
månaden, varje heliou uppdelad i halvlotter. Med av de sakkunniga föror
dat loltpris av 10 kronor skulle detta motsvara en årlig omslutning av lägst
30,000,000 och högst 60,000,000 kronor. Medeltalet mellan nämnda gränstal,
d. v. s. ett lotteri med ett månatligt antal hellotter av 375,000 och en årsom
slutning av 45,000,000 kronor, hava sakkunniga betecknat såsom en för den
närmaste tiden sannolik »normalplan». De påpeka, att sistnämnda belopp
motsvarade vad som i Sverige årligen nedlades å inhemska penninglotterier
med nuvarande omslutning, ökat med knappt hälften av de summor, som
kunde antagas för närvarande gå till lotterier i grannländerna.
Ur yttrandena inhämtas följande.
Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län förklara sig icke
hava något att erinra mot statslotteriutredningens förslag ifråga örn lotteriets
omfattning.
Den s. k. elastiska principen för lotteriets omslutning tillstyrkes uttryckligen
av länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksgäldsfullmäktigen Lindqvist. Den
senare finner en tillämpning av denna princip fullt försvarbar tillsvidare in
till dess vetskap vunnits om den utsträckning, i vilken lotter kunde komma
att efterfrågas.
Utredningsmännens förslag till elastisk lotteriplan har å andra sidan be
stämt avstyrkts av länsstyrelsen i Jämtlands län, riksgäldsfullmäktige, stads
fiskal Cederstrand och föreståndaren för penninglotteriernas expedition:
Länsstyrelsen i Jämtlands lån befarar, att lotteriets omfattning mycket snart
skulle nå upp till maximigränsen utan att det allmänna erhölle möjlighet
att, därest så ansåges erforderligt, begränsa lottförsäljningen. Att, på sätt
utredningsmännen föreslagit, vinstplanen vid ökad lottförsäljning skulle ut
ökas med allenast lägre vinster, finner länsstyrelsen även utgöra en betänklig
»vattendrygning» av vinsterna.
Länsstyrelsen föreslår, att Kungl. Maj:t skulle meddela bestämmelser rö
rande lottantalet i varje dragning och från början fastställa vinstplaner för
olika alternativ med avseende å lotteriets omfattning, exempelvis med inter
valler örn 50,000 lotter från minimiomfattningen 250,000 lotter till maximi-
omfattningen 500,000 lotter per dragning. I dessa vinstplaner borde skälig
differentiering ske även av de högre vinsterna.
Varje dragning borde omfatta samtliga till dragningen hörande lotter och
eventuella vinster å icke försålda lotter skulle återfalla till lotteriet.
Riksgäldsfullmäktige påpeka, att det praktiska genomförandet av den före
slagna elasticiteten i lotteriets omslutning skulle vara förenat med betydande
svårigheter. Att vinstantalet vid ökad försäljning skulle ökas endast beträf
fande de lägre vinsterna, finna fullmäktige även vara ägnat att försvaga lot
teriets konkurrenskraft.
Fullmäktige, som alltså förorda bibehållandet av fast lotteriplan, finna
lämpligt, att det nya lotteriets månatliga omslutning tillsvidare bestämdes till
minst 300,000 lotter.
Stadsfiskalen Cederstrand framhåller, att en viss restriktiv begränsning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
17
lottanlalet vöre en värdefull reklam för lotteriet. Lottantalet borde förslags vis bestämmas till 300,000 per dragning. Eventuellt osålda lottsedlar borde i dragningen deltaga i paritet med de sålda. Att enligt den av utredningsman nen föreslagna principen ordna en dragning inom rimlig tid och till rimliga kostnader kunde ock rent tekniskt sett betraktas som ogörligt.
Föreståndaren för penninglotteriernas expedition: Det kunde starkt ifrå gasättas, huruvida vår lotterispelande allmänhet i någon större utsträckning vore intresserad av att satsa penningar i ett lotteri, vars minsta och största oinslutningssiffra visserligen vöre känd, men däremot ej den verkliga och ej heller den exakta vinstplanen.
Den av statslotteriutredningen förutsatta »normalplanen» av 375,000 hel lotter i månaden kunde redan med hänsyn härtill anses vara alldeles för högt tilltagen. Då dessutom alla lotter skulle vara uppdelade i halvlotter, skulle normalplanen i själva verket omfatta 750,000 enheter i stället för nuvarande 280,000; och att genomföra en sådan ökning vöre, enligt lotteriföreståndarens uppfattning, även under nuvarande gynnsamma konjunkturförhållanden en absolut omöjlighet. Föreståndaren förutsätter nämligen, att personer, som i lotterier av nuvarande slag skulle hava köpt hel lott, i det blivande penning lotteriet i stor utsträckning skulle nöja sig med halvlott. Den maximala ior- säljningsmöjligheten torde enligt föreståndarens mening för närvarande upp gård ungefär 320,000 lotter i månaden. ..
Föreståndaren framhåller, att den elastiska principen aven komme att i hög grad komplicera dragningsförfarandet.
Anpassningsbehovet efter växlande efterfrågan anser föreståndaren lämp ligen böra tillgodoses på sådant sätt, att Kungl. Majit efter rådande kon junkturförhållanden för varje kalenderkvartal bestämde en fast omslut- ningssiffra för lotteriet. Fasta vinstplaner borde härjämte fastställas i lik het med de nu tillämpade.
Lottpris. Statslotteriutredningen anser ett lottpris av 10 kronor för heliou vara väl avvägt men förutsätter därvid, att lottsedlarna för framtiden befrias från stämpelskatt.
Utredningsmännen hava tänkt sig. att varje lott — genom perforering eller dylikt av de å hel lott lydande lottsedlarna — skulle kunna uppdelas i två halvlotter, avsedda att kunna köpas var för sig. I frågan örn lottsed larnas uppdelning anföra de sakkunniga vidare:
»Härigenom skulle man tillmötesgå spelare inom den förmögenhetsklass, där spel på lotteri för 5 kronor åt gången kan anses försvarligt, medan en utgift på 10 kronor för detta ändamål är för stor. Dessutom kunde lott sedlarna genom det fördubblade antalet enheter (halvlotter) spridas på flera försäljningsställen och försäljningen pågå under längre tid än nu
al
fallet, vilket skulle väsentligt bidraga till bekämpandet av de utländska lot terierna. Sakkunniga hava haft under övervägande att föreslå en ytterligare uppdelning av lottsedlarna i mindre enheter. Vi hava emellertid stannat för att icke förorda en sådan åtgärd. Små lottvalörer hava nämligen alltid visat sig hava en stor förmåga att fresta personer, som på grund av sin svaga ekonomiska ställning över huvud icke böra befatta sig med lotteri spel, och redan en fyrdelning av hellotterna skulle medföra en så stor mängd lottenheter, att avsättningen av lotterna därigenom antagligen sna rare försvårades än underlättades. Örn man räknar med 300,000 hellotter i månaden, vilket icke är högt tilltaget, skulle en fyrdelning innebära att icke mindre än 1,200,000 lottenheter (fjärdedelslotter) vore att avyttra varje månad.»
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
I yttrandena från statskontoret, stadsfiskalen Cederstrand och förestån
daren för penninglotteriernas expedition hava betänkligheter anförts såväl
mot sänkandet av lottpriset till 10 kronor som mot införandet av halvlotter:
Statskontoret hänvisar endast till att 12-kronorspriset i hittillsvarande pen
ninglotterier visat sig ändamålsenligt.
Stadsfiskalen Cederstrand anser någon sänkning av lottpriset icke vara
erforderlig. Icke heller vore det nödvändigt att göra lottsedlarna delbara.
Det förekomme redan nu i mycket stor omfattning, att flera personer före
nade sig om inköp av en lottsedel.
Cederstrand erinrar även örn det i förordningen den 22 juni 1928 (nr 189)
innefattande tillägg till lotteriförordningen meddelade förbudet mot yrkes
mässig försäljning av, bland annat, andel i lottsedlar.
Föreståndarens för penninglotteriernas expedition erinringar mot en sänk
ning av lottpriset och mot lottsedlarnas uppdelning i halvlotter bottna i far
hågor för att dessa åtgärder skulle i hög grad försvåra lotteriets praktiska
handhavande och medföra en kraftig minskning i lotteriets inkomster. Lot
teriföreståndarens synpunkter i denna fråga torde i övrigt framgå av den
tidigare lämnade redogörelsen för föreståndarens uttalanden beträffande
det ifrågasatta lotteriets omfattning.
Riksgäldsfullmäktige säga sig vilja starkt ifrågasätta lämpligheten av att
samtliga lotter i det nya lotteriet, på sätt utredningsmännen föreslagit, skulle
kunna försäljas jämväl såsom halvlotter.
I de övriga yttrandena hava inga erinringar framställts mot statslotteri-
utredningens förslag ifråga örn lottpris och halvlotter.
Överståthållarämbetet förklarar sig beträffande lottpriset kunna biträda
utredningsmännens förslag.
I vad avser införandet av halvlotter anser Överståthållarämbetet, att detta
uppenbarligen i icke ringa grad komme att fördyra lotteriets omkostnader,
särskilt ifråga örn distributionen. Då emellertid åtgärden i viss utsträckning
skulle kunna bidraga till att minska inköp av utländska lottsedlar, ville
Överståthållarämbetet icke motsätta sig de sakkunnigas förslag i denna frå
ga. Ämbetet påpekar även att, om försäljning av halvlotter medgåves, där
av betingad ändring borde vidtagas i förutberörda förordning den 22 juni
1928 (nr 189) innefattande tillägg till lotteriförordningen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län icke blott tillstyrker införandet av halv
lotter, utan gör även gällande, att en uppdelning av lottsedlarna i ännu
lägre valörer säkerligen i avsevärd omfattning skulle begränsa deltagandet
i det danska klasslotteriet. Å andra sidan förklarar sig länsstyrelsen villig
medgiva, att de i betänkandet angivna skälen mot en sådan ytterligare uppdel
ning vöre tungt vägande.
Vinster. Av den förut lämnade redogörelsen för den ståndpunkt, som stats-
lotteriutredningen intager ifråga om det svenska penninglotteriets omfatt
ning, framgår, att vinsterna i lotteriet enligt utredningens förslag skulle utgå
till en början enligt en fastställd minimiplan och därefter, allteftersom an
talet sålda lotter överstege visst minimiantal, vad beträffade medelstora
och mindre vinster utökas efter en på förhand bestämd skala.
Såsom högsta vinst föreslå de sakkunniga ett belopp av 50,000 kronor.
Härom anföra de följande:
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
19
»I fråga om vinsternas storlek vilja de sakkunniga främst varna mot en alltför kraftigt tilltagen högsta vinst. Detta icke därför att en mycket hög vinst skulle verka avskräckande på spelarna, utan av alldeles motsatt skäl, därför att den utgör ett alltför frestande lockbete för den mera tanklösa delen av allmänheten. Denna iakttagelse har gjorts i alla länder och alla tider. Ett förvånande stort antal människor synas föreställa sig att ett lotteri, där man kan vinna 1,000,000 måste vara mera generöst och mera fördelaktigt för spelarna, än ett där högsta vinsten endast utgör 50,000. Och även personer, som vid närmare eftertanke inse det orimliga häri, finna det mera lockande att riskera sin insats för en vinst på en miljon än för 50,000. Ett av staten auktoriserat lotteri bör emellertid icke locka allmänheten ^ att spela genom förespeglande av chimärer. De förnuftigare spelarna måste också inse, att en måttlig högsta vinst är till deras fördel. Att den mera omdömesgilla delen av lotteripubliken verkligen är av denna åsikt, har också framgått av till sakkunniga från allmänheten inkomna skrivelser. Utsikten för den enskilde spelaren att vinna högsta vinsten är så försvin nande liten, att han bör vara medveten om att vad han närmast siktar på, då han gör sin insats, är de medelstora och små vinsterna. Och dessa ökas givetvis i antal och värde, i samma mån som högsta vinsten hålles vid lägre höjd. Ett belopp på 50,000 kronor såsom högsta vinst anse därför sakkun niga vara tillräckligt högt. Med tanke på den utländska konkurrensen må det erinras, att detta belopp utgör högsta vinsten i det norska lotteriet.»
Lägsta vinstvärdet borde enligt de sakkunnigas förmenande icke sättas alltför lågt. Ett belopp av 30 kronor, alltså en nettovinst av 20 kronor på in satsen å heliou, kunde härvid anses skäligt.
De sakkunniga förutsätta, att samtliga vinster bliva underkastade den sär skilda skatten å lotterivinster.
I vad avser vinsterna i lotteriet sammanfattas de sakkunnigas förslag så lunda:
»Vinsternas antal och sammanlagda värde skola, enligt vad nedan sägs, för varje dragning----------- fastställas i visst förhållande till antalet till drag ningen försålda lotter.
Örn antalet försålda lotter icke uppnår 251,000, skall vinstplanen be stämmas sålunda:
1 vinst å 50,000 kronor....................................................... 50,000 kronor 1 > » 30,000 » 30,000 1 > » 25,000 » 25,000 » 1
» »
20,000
» ..............................................................................
20,000
»
10 vinster » 10,000 » 100,000 » 20
» »
5,000
» .....................................................................................................................
100,000
165 » » 1,000 » 165,000 » 350 » » 500 » 175,000 » 2,000
» »
100
» ......................................................................................................................................
200,000
»
7,000 j» 50 » 350,000 » 15,000 » » 30 » 450,000 » 24,549 vinster 1,665,000 »
10 premier å 1,000 kronor ........................................ .............. 10,000 »
Summa 1,675,000 kronor
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
Därest antalet försålda lotter uppgår till minst 251,000, skola för varje
uppnått fullt tusental försålda lotter utöver 250,000, utom de i ovanstående
vinstplan angivna vinsterna, förekomma vinster enligt följande tilläggsplan:
1 vinst å 1,000 kronor .................................................................. 1,000 kronor
2 vinster »
500
»
1,000
»
7
»
>
100
»
700
»
35
»
»
50
»
1,750
75
»
»
30
»
2,250
»
120 vinster
6,700 kronor
Oberoende av vinst, som därå må utfalla vid dragningen, skall vart och
ett av de i en dragning deltagande 5 lottnummer, som i nummerordningen
kommer närmast före och närmast efter det nummer, varå högsta vinsten
utfallit, erhålla premie, som-----------härovan sägs.
Om högsta vinsten utfaller på något av de lägsta av de i dragningen
deltagande lottnumren, skola såsom närmast före lägsta numret kommande
lottnummer räknas de högsta i dragningen deltagande numren i ordning upp
ifrån. Om högsta vinsten utfaller på något av de 5 högsta av de i dragningen
deltagande lottnumren, skola såsom lottnummer efter högsta numret anses
de lägsta i dragningen deltagande numren i ordning nerifrån.»
Vid tillämpning av statslotteriutredningens vinstplan skulle förhållandet
mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda lottvärdet växla mellan
66.73 och 67 %. Förhållandet mellan antalet vinster och antalet lotter skulle
utgöra lägst 9.84 % och högst 10.91 %.
Huvuddragen av de synpunkter, som i avgivna yttranden lagts å de sak
kunnigas förslag till elastisk anpassning av vinstplanen efter lottförsäljnin-
gens faktiska omfattning, framgå av den förut lämnade redogörelsen för de
allmänna uttalandena rörande penninglotteriets ifrågasatta elasticitet. Här
torde endast böra erinras örn, att såväl principen om elastisk vinstplan som
den av utredningsmännen föreslagna tillämpningen därav (med utökning en
dast av lägre och medelstora vinster) bestämt avstyrkts i ett flertal ytt
randen.
Förslaget, att högsta vinsten för framtiden skulle nedsättas till 50,000 kro
nor, har tillstyrkts endast av länsstyrelsen i Värmlands län och av riksgälds-
fullmäktigen Lindqvist.
Statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads, Mal
möhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands län,
tredje polisintendenten i Stockholm, poliskammaren och kriminalpolisen i
Malmö, riksgälds fullmäktige och föreståndaren för penninglotteriernas ex
pedition hava däremot samtliga ställt sig avvisande till förslaget, att högsta
vinsten skulle bestämmas till lägre belopp än motsvarande vinst i nuvarande
inhemska penninglotterier. De hava därvid i allmänhet framhållit, att ifråga
varande förslag — även om det ur etisk synpunkt möjligen kunde anses mo
tiverat — vore mindre välbetänkt, då det gällde att stärka de svenska pen
ninglotteriernas konkurrenskraft gentemot lotterier i utlandet, särskilt gent
emot danska klasslotteriet, vars högsta vinst uppgår till 250,000 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
21
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för sin del funnit önskvärt, att högsta vinsten för framtiden bestämdes till 200,000 kronor.
Riksgälclsfiillmäktigen Hallin ifrågasätter örn icke till de tio premier å 1,000 kronor, som enligt statslotteriutredningens förslag skulle utfalla omkring det nummer, varå högsta vinsten dragits — i likhet med vad förhållandet är i norska penninglotteriet —- borde läggas tio premier å 500 kronor att gruppe ras kring näst högsta vinsten.
Preskriptionstid för utbetalning av vinster. Statslotteriutredningen föreslår att den tid, inom vilken vinsterna i penninglotteriet skola vara avhämtade för att rätten till desamma ej skall vara förverkad, fastställes till två år från första dragningsdagen (i nuvarande svenska penninglotterier är motsvaran de tid bestämd till ett år från första dragningsdagen).
I yttrandena tillstyrkts detta förslag örn utsträckning av preskriptionstiden för vinsternas utbetalning av riksgäldsfullmäktigen Hallin men avstyrkes av föreståndaren för penninglotteriernas expedition. Den senare framhåller, att en sådan reform icke visat sig av behovet påkallad och att ett genomförande av densamma endast skulle försvåra lotteridragningarnas bokföringsmässiga avslutande.
Organisation m. in. Statslotteriutredningen anför i frågan örn penning lotteriets framtida organisation följande allmänna syn punkter:
»Vad slutligen angår lotteriets handhavande och skötsel, så lärer kravet på största möjliga effektivitet och kontroll i förening med lägsta möjliga omkost nader medföra, att för framtiden en mera fast organisation genomföres. Den nuvarande anordningen kan i detta avseende icke anses tillfyllestgörande. Om, såsom här förutsättes, statsmakterna besluta inrättandet av ett mera permanent lotteri och därvid giva detaljerade anvisningar beträffande spel plan, lottförsäljning, behållningens användning o. s. v., kan utförandet härav icke lämpligen böra tillgå så, att Kungl. Majit — vare sig direkt eller som f. n. genom uppdrag åt ’kommitterade’ — gör upp kontrakt nied en enskild person om de olika dragningarnas handhavande och den ersättning, som här för skall uppbäras av personen i fråga. Ett av staten inrättat permanent lotteri fordrar enligt sakkunnigas mening ett permanent organ för dess be drivande. Det ligger intet klander mot den nuvarande lolteriföreståndaren eller hans företrädare, örn det framhålles, att ett bibehållande av den nuva rande anordningen i en av statsmakterna i allt övrigt fastlagd lotteriplan skulle innebära en principiellt förkastlig inkonsekvens. Vid ett lotteri av den omfattning, varom här är fråga, stå alltför stora ekonomiska värden på spel för att staten skall kunna blunda för de riskmoment av olika slag, omöjliga att på förhand angiva men i varje fall teoretiskt ofrånkomligen sammanhän gande med alt hela skötseln av lotteriet överlåtes åt enskild person genom uppgörelse från fall lili fall. Härtill kommer att vissa omkostnader höra kunna nedbringas genom en organisation, där det enskilda intresset gör sig mindre gällande. Det ligger nämligen i sakens natur alt den ersättning, som skall utgå till den enskilda entreprenören, måste utmätas med hänsyn till l isken för honom av oförutsedda utgifter och lotteriets nedläggande ävensom därtill alt hans inkomst av lottsedlarnas och dragningslistornas försäljning icke kan med säkerhet förutsägas. Lotteriet som sådant går därigenom onö digtvis miste örn de icke obetydliga belopp, som kunna inflyta till enlrepre-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
noren genom att utgifterna hållas nere eller inkomsterna av ovannämnda för
säljning överstiga det för varje särskild dragning beräknade minimum. Vissa
utgifter, som direkt sammanhänga med den nuvarande anordningen, exem
pelvis avgiften för bankgaranti för vinster och behållning, skulle också lätta
re kunna avvecklas genom förändrad organisation.
Emellertid kunna de sakkunniga icke förorda att steget tages helt ut från
den nuvarande alltför lösliga organisationen till lotteriets införlivande med
den ordinarie statsförvaltningen. Att tillskapa en statens lotteristyrelse med
därtill hörande tjänstemannakår synes allmänt sett vara mindre önskvärt.
Uppgifterna för en sådan statsinstitution skulle bliva allt för speciella och för
litet sammanhängande med den statliga administrationens verksamhet i all
mänhet. Dessutom är det icke möjligt att förutsäga framtidsutsikterna för
ett penninglotteri. Spellusten synes visserligen f. n. snarare öka än avtaga,
men på detta område kunna hastigt nog helt ändrade förhållanden inträda.
De sakkunniga måste för sin del anse framtidsutsikterna så ovissa, att vi icke
kunna tillstyrka inrättandet för lotteriets skötsel av ett nytt statsorgan, vilket
måhända snart nog befunnes överflödigt. Icke heller synes det vara lämpligt
att anförtro ifrågavarande uppgift åt någon nu befintlig statlig institution.
Den organisationsform, som synes oss mest lämpad för ändamålet, är den bo
lagsform, som kommit till användning vid vissa monopolföretag och även i
fråga örn den legaliserade tippningen. I enlighet härmed skulle lotteriets be
drivande anförtros åt ett för ändamålet bildat aktiebolag med relativt litet
aktiekapital, till allra största delen i statens ägo, och vars styrelse skulle till
större delen tillsättas av Kungl. Majit. Företagets bolagsordning skulle fast
ställas av statsmakterna och dess verksamhet bedrivas enligt direktiv av
Kungl. Majit. Härigenom skulle enligt vår mening de olägenheter, som vid
låda den nuvarande anordningen, bliva på ett tillfredsställande sätt avhjälpta
utan att betänkligheterna inför inrättandet av ett rent statslotteri behövde
göra sig gällande. En förutsättning för detta förslag är emellertid, att aktie
bolaget i fråga bleve fritaget från skatt till stat och kommun för själva lotte
riets avkastning. Om bolagsformen väljes, bör sålunda samtidigt tillses att
ändring i berörda hänseende göres i skattelagarna, försåvitt en dylik ändring
är behövlig.»
I anslutning till vad sålunda anförts framlägger statslotteriutredningen för
slag till dels bolagsordning för ett aktiebolag för omhänderhavande av pen
ninglotterirörelsen i riket, »Svenska Penninglotteriet Aktiebolag», och dels
koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse tillsvidare under
fem år enligt vissa närmare angivna bestämmelser.
I den speciella motiveringen till bolagsordningen och lotterikoncessionen
göra de sakkunniga till en början i huvudsak följande uttalanden angående
statens bestämmanderätt i lotteriaktiebolaget och rörande aktiebolagets orga
nisation i övrigt:
Vid utformandet av förslaget till bolagsordning hade de sakkunniga utgått
från grundsatsen, att staten skulle helt behärska företaget och att några pri
vata intressen sålunda icke skulle hava möjlighet att göra sig gällande.
Utan att detta direkt utsädes i bolagsordningen, hade de sakkunniga följ
aktligen förutsatt, att staten i det tilltänkta bolaget tecknade så stor del av akti
erna, som aktiebolagslagen medgåve. För den händelse staten dock vid något
tillfälle skulle innehava en mindre del av aktierna än sålunda avsetts, hade
de i bolagsordningen föreslagit bestämmelse om företräde för staten vid lö
sen av hembjuden aktie. För att ytterligare säkerställa statens bestämman
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
23
derätt hade de i bolagsordningen vidare föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle äga utse majoriteten av styrelsens ledamöter och suppleanter och att Kungl. Majit skulle bland dem förordna såväl ordförande som vice ordförande, liksom ock att styrelsebeslut för att bliva giltigt skulle hava biträtts av någon av dessa senare, där endast tre ledamöter voro om beslutet ense. I samma syfte hade de i bolagsordningen föreslagit, att Kungl. Majit skulle hava rätt att tillsätta två av bolagets tre revisorer jämte samma antal suppleanter.
Bolagsordningen förutsattes skola fastställas av Kungl. Majit och ändring däri icke kunna vidtagas utan Kungl. Majits samtycke.
Bolagets aktiekapital hade ansetts kunna begränsas till lägst 50,000 och högst 150,000 kronor då något egentligt driftskapital icke torde vara behöv ligt utöver det, som erfordrades för inköp av inventarier, förskott å lokalhy ror ävensom vissa andra kostnader för bolagets organisation. Enligt bolags ordningen hade den årliga utdelningen å bolagets aktiekapital inskränkts till högst 3 procent, vilken procent sakkunniga med hänsyn till nuvarande all männa ränteläge ansett fullt tillfredsställande även för de aktier, som icke innehades av staten.
Antalet styrelseledamöter hade med hänsyn till företagets beräknade omfatt ning ansetts icke böra vara alltför ringa. De sakkunniga hade därför i bolags ordningen föreslagit, att styrelsen skulle bestå av sju ledamöter med lika antal suppleanter. Utöver de särskilda uppgifter, som till följd av föreskrifter i lotterikoncessionen komme att åligga bolagets styrelse, syntes styrelsen, ge nom olika ledamöter, i lämplig utsträckning böra taga daglig befattning med bolagets verksamhet samt utöva en fortlöpande övervakning av lotterirörel sens riktiga bedrivande. Önskvärdheten av en sådan anordning hade även varit ett skäl för att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett relativt stort antal ledamöter i styrelsen.
På bolagsstämma skulle, enligt den föreslagna bolagsordningen, bland an nat ankomma att förrätta val av en minoritet i styrelsen samt av en revisor, vilken senare av de sakkunniga förutsattes böra vara en för uppgiften fullt kvalificerad person, exempelvis en av Stockholms handelskammare auktori serad revisor.
Tillsynen över att lotterirörelsen bedreves i enlighet med givna föreskrifter skulle handhavas av en eller flera utav chefen för handelsdepartementet för ordnade kontrollanter, vilkas arvode skulle fastställas av Kungl. Majit.
Vad angår frågan om aktiebolagets ansvarighet för vinsternas utbetalning har statslotteriutredningen anfört:
»För utbetalande av vinster och bidrag till allmännyttiga ändamål i de av Kungl. Majit koncessionerade penninglotterierna har hittills, såsom tidigare i betänkandet angivits, före lottförsäljningens början alltid ställts säkerhet. Denna säkerhet, som i flertalet fall utgjorts av bankgaranti, har under de senaste tio åren dragit en kostnad av sammanlagt över 250,000 kronor. Det behöver väl knappast framhållas, att nämnda garanti icke vid något tillfälle behövt helt eller delvis tågås i anspråk. Av inkomsterna i det av sakkun niga föreslagna penninglotteriet skulle — — — bidrag till allmännyttiga ändamål beviljas först i den mån medel funnes tillgängliga. För beviljade bidragsbelopp skulle alltså för framtiden någon säkerhet icke behöva komma i fråga. För utbetalningen av vinster torde däremot alltjämt vissa garantier komma att erfordras. ELt tänkbart alternativ skulle härvidlag vara att sta ten själv iklädde sig ansvarighet gentemot vinnarna. Med hänsyn till att det ifrågasätta lotteribolaget dock icke skulle komma att utgöra ett stats organ i egentlig mening, hava sakkunniga emellertid icke velat förorda nämn-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
da alternativ utan i stället utgått ifrån, att erforderliga garantier ställas av
det tilltänkta bolaget. För ändamålet i fråga förutsättes bolaget i första
hand skola av inflytande medel successivt avsätta en garantifond å 500,000
kronor------------ . Nämnda belopp, som visserligen endast bomme att mot
svara en del av det sammanlagda vinstvärdet i en dragning, har av sakkun
niga likväl ansetts tillräckligt för täckande även av de största underskott,
vilka efter sannolikheten skulle kunna komma att uppstå, så mycket mer
som bolaget därutöver bomme att förfoga över betydande tillgångar, bland
annat i form av medel, som avsatts för eventuell utbetalning av outtagna
vinster------------. För de fall att bolagets garantifond icke skulle uppgå till
stadgat belopp hava vi — närmast med tanke på bolagets allra första verk
samhetstid, under vilken bolaget ju icke heller komme att förfoga över me
del för outtagna vinster — i----------- lotterikoncessionen föreslagit, att bolaget
skall kunna åläggas att ställa annan säkerhet, som av Kungl. Maj:t godkän
nes.»
Beträffande lottförsäljningen har statslotteriutredningen påpekat,
att det för bekämpandet av de utländska lotterierna voro angeläget, att lott
sedlarna i det svenska penninglotteriet spredes på ett betydligt större antal
kommissionärer än nu vore fallet, även örn detta skulle medföra ökade kost
nader i jämförelse med en mera koncentrerad försäljningsorganisation.
0 För direkt försäljning till avhämtning borde, enligt de sakkunnigas åsikt,
såsom kommissionärer fortfarande antagas tobaks- och pappershandlare samt
dylika mindre näringsidkare. Postförsäljningen skulle omhänderhavas av
hu.vudombud, vilkas område skulle omfatta län, landskap eller därmed
jämförliga områden. Huvudombuden —- som huvudsakligast skulle ägna sig
åt denna sin uppgift — skulle dessutom förmedla all redovisning till lotteri
bolaget. Någon direkt försäljning från bolaget skulle icke äga rum.
I yttrandena hava några invändningar icke framställts mot att penning
lotteriets förvaltning för framtiden överlätes åt ett permanent förvaltnings
organ.
Generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus och
Värmlands län samt Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler hava likväl
icke obetingat velat tillstyrka, att detta förvaltningsorgan, på sätt de sakkun
niga föreslagit, organiserades i form av aktiebolag:
Generalpoststyrelsen finner några särskilda skäl icke hava anförts mot att
lotteriets förvaltning uppdroges åt någon nu befintlig statlig institution.
Det av de sakkunniga föreslagna systemet skulle —- särskilt med hänsyn
till inrättandet av enskilda »huvudombud», som skulle hava sin huvudsak
ligaste utkomst av lottförsäljningen — icke innebära någon tillräckligt be
tryggande avkoppling av privatintressen.
Styrelsen ifrågasätter örn icke vid den fortsatta utredningen i ämnet upp
märksamhet även borde ägnas åt möjligheten att åt postverket anförtro an
tingen hela bestyret med lotteriet eller också endast försäljningen av lottsed
larna.
Överståthållarämbetet anför bland annat: Några särskilda skäl förelåge
icke att inrätta förvaltningsorganet i form av aktiebolag. Lotterirörelsen
* stället överlämnas till en särskild byrå under generalpoststyrelsen.
Härför talade, att postverket genom postkontoren redan förfogade över en
för distributionen av lottsedlar särskilt lämpad organisation. Därest det
emellertid av skäl, som Överståthållarämbetet ej kunde överblicka, icke skulle
Kunell. Maj:ts proposition nr 24-
25
befinnas lämpligt, att lotteriverksamheten förlädes under posten eller even tuellt något annat redan bestående verk, ville Överståthållarämbetet förorda, att det organ, åt vilket lotteriverksamhetens bedrivande anförtroddes, i allt fall inrättades efter de grunder och underkastades samma kontroll och revi sion, som i allmänhet gällde för den statliga förvaltningen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig i betänkandet sakna en närmare redogörelse för de överväganden, som syntes hava förekommit ifråga örn möjligheten att uppdraga lotteriets handhavande, helt eller delvis, åt redan befintlig statsinstitution. Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke försäljningen av lottsedlar skulle kunna med fördel anförtros åt postverket. Härjämte skulle emellertid även vissa mindre näringsidkare kunna antagas såsom kommis sionärer.
Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att den centrala förvaltningen av lotteriet måtte uppdragas åt riksgäldskontoret, samt att lottförsäljningen måtte anförtros åt postverket och riksbankskontoren.
Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler ifrågasätter, örn icke hela sköt seln av lotteriet borde överlämnas åt postverket.
I samtliga övriga yttranden har den föreslagna aktiebolagsformen lämnats utan erinran. Särskilda uttalanden i sådan riktning hava gjorts av statskon toret, patent- och registreringsverket, stadsfiskalen Cederstrand och förestån daren för penninglotteriernas expedition. Ur dessa uttalanden och i samband därmed gjorda uttalanden ifråga om lottförsäljningen inhämtas i huvudsak följande:
Statskontoret anser i likhet med utredningsmännen önskvärt, att staten i högre grad än vad hittills varit fallet medverkade vid organisationen av lotteriverksamheten och i viss mån iklädde sig ansvaret för densamma. Gi vetvis kunde skilda meningar göras gällande rörande frågan, huru långt sta ten borde sträcka sin medverkan i lotteriets direkta skötsel. Å ena sidan syntes åtskilligt tala för att staten genom en lotteristyrelse med därtill hörande tjänstemannnakår själv omhändertoge lotterirörelsen, å andra sidan torde skäl kunna anföras för att staten icke borde i egen regi ombesörja verksamheten.
Då staten för närvarande i bolagsform utövade driften inom andra verksam hetsområden, där staten hade monopol, ville statskontoret icke framställa erinran mot att denna form komme till användning även då det gällde att organisera ett svenskt statligt penninglotteri. Statskontoret förutsatte därvid i likhet med utredningsmännen, att ett sålunda bildat lotteribolag fritoges från skattskyldighet till stat och kommun för avkastningen av lotteriet eller att på annat sätt anordningar träffades, varigenom motsvarande resultat vun nes. i varje fall borde aktiekapitalet i allt väsentligt ägas av staten, varvid bo lagets styrelse torde böra antingen tillsättas av Kungl. Majit i administrativ ordning eller ock utses av bolagsstämman efter direktiv av Kungl. Majit.
Det ville emellertid förefalla statskontoret, som örn antalet ledamöter och suppleanter i lotteribolagets styrelse utan olägenhet kunde sättas lägre lin ut redningsmännen föreslagit. Ämbetsverket ifrågasatte jämväl, örn icke leda möter och suppleanter borde kunna utses för längre tid än ett år och örn icke den föreslagna utdelningen å bolagets aktier, 3 %>, vore väl snäv.
Beträffande lottförsäljningen föreställde sig ämbetsverket, att tillsättandet av huvudombud skulle leda till en ökning av driftkostnaderna, vadan försla get i denna del syntes olämpligt.
Patent- oell registreringsverket framställer viss formell anmärkning mot en detaljbestämmelse i den föreslagna bolagsordningen. 1 övrigt har ämbetsver ket icke något att erinra mot utredningsmännens förslag. Ämbetsverket anser,
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
att aktiebolagsformen väl lämpade sig för det ifrågasatta lotteriföretaget och
finner de bestämmelser, som i förslaget till bolagsordning intagits för säker
ställande av statens inflytande i bolaget, vara betryggande.
Föreståndaren för penninglotteriernas expedition anför bland annat, att han
själv redan på ett tidigare stadium framkastat tanken på lotteriexpeditionens
ombildning till aktiebolag. Vad beträffade förslaget om statens uteslutande
bestämmanderätt i ett sådant bolag syntes detsamma vara väl motiverat.
Föreståndaren finner även lämpligt, att, på sätt de sakkunniga föreslagit,
hos bolaget en fond upplades såsom garanti för vinsternas utbetalning. I
andra hand syntes denna garanti böra förstärkas med hos bolaget inneståen-
de behållning.
Å andra sidan framför föreståndaren olika erinringar såväl mot det före
slagna, enligt föreståndarens mening alltför stora antalet ledamöter i bolagets
styrelse sorn -— i synnerhet — mot den ifrågasatta försäljningsorganisatio
nen. I sistnämnda avseende finner han, att både införandet av »huvudom
bud» och huvudkontorets avkopplande från all direkt försäljning skulle i
hög grad försvåra distributionen. Tillsättandet av huvudombud skulle dess
utom betydligt fördyra förvaltningen och tillskapa mindre önskvärda pri
vata intressenter i lotteriföretaget. Föreståndaren framhåller vidare, att en
mycket kraftig utökning av antalet kommissionärer kunde leda till att var
och en av dessa erhölle alltför liten förtjänst av rörelsen. Han hade däremot
icke något att erinra mot en försiktig utvidgning av ombudsorganisationen i
samband med en eventuell ökning av lotteriets omslutning.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig beträffande det före
slagna lotteriets organisation icke hava annat att erinra än att distributionen
av lotter syntes med fördel kunna anförtros åt postverket.
Lotteriföretagets inkomster och utgifter. Statslotteriutredningen har med
utgångspunkt från den förut berörda »normalplanen» på 375,000 försålda
lotter i månaden beräknat det blivande penninglotteriets årliga intäkter till
45,000,000 kronor av lottförsäljningen, 500,000 kronor av försäljningen av
dragningslista och 250,000 kronor i räntor.
På utgiftssidan upptaga de sakkunniga uppskattningsvis 26,775,000 kronor
till vinnare (med frånräknande av vinstskatt och outtagna vinster) och
2,975,000 kronor i vinstskatt ävensom 300,000 kronor till omkostnaderna vid
lotteriets huvudkontor, häri inbegripna utgifter för bolagsstyrelsen, revision
och kontroll samt tryckning av lottsedlar och dragningslista. Beträffande
härefter kostnaden för provision till återförsäljarna anföra de huvudsakligen
följande:
»Företagets omkostnader komme — sådan sakkunniga tänkt sig lotte
riets organisation — till större delen att utgöras av provisioner för försälj
ning av lotter och dragningsJistor. Redan med hänsyn till att lotterna enligt
det av oss föreslagna systemet komme att spridas på ett så stort antal
ombud, att de särskilda ombuden ute i orterna i flera fall sannolikt endast
skulle få försälja helt obetydliga poster, synes denna provision, om man
vill bereda ombuden en skälig förtjänst å rörelsen, procentuellt icke kunna
sättas alltför lågt. Härtill kommer, att ombudens arbete skulle bliva rela
tivt komplicerat genom införandet av halvlotter och sannolikt komme att
pågå kontinuerligt på sådant sätt, att, när försäljningen till en dragning
slutat, försäljning till nästa dragning omedelbart skulle påbörjas och fort
27
sätta en tiel månad. Med hänsyn till berörda omständigheter synes provi sionen för försäljningen av lottsedlar lämpligen kunna bestämmas till två eller lägst en och en halv procent av lottpriset.»
Grunderna för de för försäljning av lottsedlar utgående provisionerna före slås skola fastställas av chefen för handelsdepartementet efter förslag av bo laget.
Statslotteriutredningen har, såsom förut berörts, utgått från, att det före slagna lotteriföretaget icke skulle belastas med utgifter vare sig för stämpel avgift eller -—- annat än i viss mindre utsträckning — för inkomstskatt. De sakkunniga förutsätta därvid, att de inkomster varom staten skulle gå miste genom stämpelavgiftens bortfallande skulle ersättas genom ökad inlevere- ring till statsverket av det ifrågasatta nya företagets behållning. Statens hela inkomst av lotteriföretaget skulle på detta sätt, frånsett skatten å vins terna och vissa speciella poster av ringa betydelse, komma att utgå av före tagets behållning. De sakkunniga hava funnit en dylik anordning överhu vud taget vara den naturligaste i ett av staten behärskat affärsföretag.
Vad särskilt angår stämpelavgiften hava de sakkunniga hänvi sat till att sådan avgift icke erlägges av Aktiebolaget Tipstjänst.
Vad beträffar det ifrågasatta lotteriaktiebolagets befrielse från inkomst skatt har statslotteriutredningen anfört bland annat:
»Ingen som helst inkomstskatt utgår för övrigt av några nuvarande sven ska lotteriföretag. Aven om det för statsverkets vidkommande väl kan an ses likgiltigt, örn dess inkomster av lotteriföretaget till någon del komme att uttagas i form av inkomstskatt i stället för att efter andra normer utgå av företagets behållning, synes det dock sakkunniga vara principiellt riktigare och för lotteriet mera praktiskt, örn dess inlevereringar till staten få beräk nas efter såvitt möjligt enhetliga grunder. (Jämför härovan beträffande stämpelskatten!) Ännu mindre anse sig sakkunniga kunna förorda en an ordning, som komme att medföra skyldighet för lotteriföretaget att erlägga kommunal inkomstskatt, en skatt, som dessutom enligt nu gällande bestäm melser komme att helt tillfalla en enda kommun, Stockholm. Erfarenheter na av Aktiebolaget Tipstjänsts taxering------------ tyda emellertid på, att det av oss nu ifrågasatta aktiebolaget med för närvarande gällande skattebe- stämmelser sannolikt skulle bliva underkastat saväl statlig som ^kommunal inkomstskatt och detta säkerligen till högst betydande belopp. På grund av vad sålunda anförts vilja sakkunniga hemställa, att det lotteriaktiebolag, som med anledning av förevarande förslag må komma till stånd, genom uttryck ligt stadgande i skattelagarna i allt väsentligt fritages från inkomstskatt till stat och kommun. Endast å den del av inkomsten, som avsättes till reserv fond eller utdelas lill aktieägarna, synes skatt lämpligen kunna utgå. Möj ligen skulle ett stadgande av nu åsyftad innebörd kunna införas i gällande kommunalskattelag i anslutning till föreskrifterna i 30 § 4 mom. angående särskilda normer för beskattningen av parti- och detaljhandelsbolag för för säljning av rusdrycker samt av utövaren av statens tobaksmonopol.»
Under angivna förutsättningar skulle enligt statslotteriutredningens be räkning lotteriets behållning uppgå till omkring 14 ‘/a miljoner kronor.
Behållningen av lotteriet förutsättes av de sakkunniga skola gå dels di rekt till statskassan och dels till särskilda allmännyttiga ändamål. Statens
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
andel i lotteriet kunde — framhålla de sakkunniga — naturligtvis sättas
hur högt eller lågt som helst, men örn såsom hittills vissa allmännyttiga än
damål därjämte skulle tillgodoses, något som de sakkunniga icke kunde an
nat än tillstyrka, vore det önskvärt att åtminstone vissa grundlinjer fast
ställdes för en längre tid framåt. Utginge man från att stämpelskatten pä
lottsedlarna bortfölle, skulle en fördelning av behållningen med hälften di
rekt till statskassan och hälften till nyssnämnda ändamål sannolikt ganska
väl svara mot användningen av de nuvarande lotteriernas avkastning. Grun
derna för denna fördelning borde genom beslut av Kungl. Maj:t och riksda
gen fastställas att gälla tillsvidare och i enlighet därmed komma till uttryck
i lotteribolagets bolagsordning och koncession.
I fråga om de behållna medlens redovisning och utbetalning hava de sak
kunniga uttalat:
>>][ o----------- lotterikoncessionen hava sakkunniga föreslagit, att vad av vin
sten å bolagets rörelse under ett år må återstå efter avsättning till reservfond,
garantifond och utdelning till aktieägarna, skall av bolaget, omedelbart efter
det ordinarie bolagsstämma godkänt balansräkning, inbetalas till statskonto
ret att användas på sätt Kungl. Maj :t närmare föreskriver, ena hälften för
statsverkets behov och andra hälften till allmännyttiga ändamål. Statskonto
ret torde till följd härav komma att redovisa den av bolaget för budgetära än
damål inlevererade delen av behållningen under särskild inkomsttitel å riks-
staten. Beträffande de för allmännyttiga ändamål avsedda lotterimedlen
synes däremot böra föreskrivas, att dessa i den mån de av bolaget inlevere
ras, av statskontoret skola överföras till en särskild, av statskontoret för
valtad fond (exempelvis benämnd lotterimedelsfonden) från vilken de be
lopp skola bestridas, som enligt Kungl. Maj :ts bestämmande komma att be
viljas till allmännyttiga ändamål.»
För tillgodoseende av trängande allmännyttiga ändamål, innan inlevere-
ringar till lotterimedelsfonden hunnit verkställas, föreslå de sakkunniga visst
förskottsförfarande.
Ur yttrandena må beträffande dessa spörsmål återgivas följande.
Statskontoret anför: Om ett verkligt statslotteri inrättades, vore det onek
ligen mest följdriktigt, att vinsten å lotterirörelsen behandlades såsom andra
statsinkomster och således oavkortad uppfördes å riksstatens inkomstsida
samt inlevererades till statsverket. Därest emellertid övervägande skäl an-
såges tala för att — med bibehållande i princip av det nuvarande svstemet
— viss del av vinstmedlen ställdes till Kungl. Maj:ts omedelbara förfogan
de vid sidan av riksstaten för att disponeras i främsta rummet för vissa
mera kulturellt betonade ändamål, ville statskontoret — i betraktande av
den betydande behållning, som beräknades uppstå å verksamheten — lik
väl uttala sig för att allenast en mindre del av vinstmedlen användes på nu
angivet sätt, medan huvudparten i vanlig ordning tillgodofördes statsregle-
ringen. Statskontoret hade därvid intet att erinra emot att, i enlighet med
de sakkunnigas förslag, den del av behållningen, som skulle stå till Kungl.
Maj:ts omedelbara disposition, överfördes till en särskild, av statskontoret
förvaltad fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken de an
slag skulle utgå, som av Kungl. Majit beviljades. Såväl dessa lotterimedel
som den del av vinsten, vilken skulle tillgodoföras statsregleringen, torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
29
böra av lotteribolaget successive under budgetåret inlevereras till statskon toret, varefter slutavräkning skulle ske snarast möjligt efter budgetårets utgång. Genom en dylik anordning syntes kunna undvikas det i och för sig föga önskvärda förskottsförfarande, vartill de sakkunniga velat bereda möjlighet.
Statskontoret förutsätter — såsom förut berörts — att lotteribolaget fri- tages från skattskyldighet till stat och kommun för avkastningen av lotte riet eller att på annat sätt, exempelvis genom uttagande av monopol- eller koncessionsavgift till staten, anordningar träffas, varigenom motsvarande resultat vinnes.
Riksräkenskapsverket anför i huvudsak följande: Vid bedömandet av frågan örn redovisningen av det föreslagna penninglotteriets vinstmedel och med dylika medel bestridda utgifter för allmännyttiga ändamål ville riks räkenskapsverket framhålla, att ifrågavarande inkomster och utgifter otve tydigt vore att anse såsom statliga inkomster och utgifter. Med hänsyn till kravet på riksstatens fullständighet borde följaktligen inkomsterna av stats- lotteriet i sin helhet redovisas å riksstatens inkomstsida samt för allmän nyttiga ändamål avsedda lotterimedel avföras å riksstatens utgiftssida. En ligt riksräkenskapsverkets uppfattning erfordrades sålunda för ernående av en rationell budgetordning, att redovisningen av inkomsterna av lotterirö relsen ordnades på enahanda sätt som av de s. k. tipsmedlen, innebärande, att samtliga nu ifrågavarande inkomster av lotterirörelsen skulle inbetalas till statsverket och uppdebiteras å vederbörlig riksstatstitel. Den del av dessa vinstmedel, vilken avsåges att av Kungl. Majit disponeras för allmännyt tiga ändamål, borde därför, på sätt för närvarande skedde med de s. k. tips medlen, tillgodoföras den av utredningen ifrågasatta lotterimedelsfonden över ett å riksstaten upptaget anslag, förslagsvis benämnt »Avsättning till lotterimedelsfonden», från vilken fond utbetalningarna skulle ske till de oli ka allmännyttiga ändamålen. I fråga örn storleken av det belopp, som skul le avsättas till lotterimedelsfonden, hade de sakkunniga förutsatt, att åt minstone för de närmaste åren detta belopp skulle fastställas till hälften av lotteriföretagets behållna inkomst. Vid genomförande av detta förslag bor de — liksom nu tillämpades beträffande de s. k. tipsmedlen •— förenämnda avsättningsanslag anvisas såsom förslagsanslag samt tillsammans med mot svarande del av den för lotterimedlen uppförda inkomsttiteln inordnas i en för ändamålet upprättad specialbudget. Riksräkenskapsverket funne emel lertid för sin del det vara olämpligt, att storleken av det belopp, som skulle av Kungl. Majit disponeras för allmännyttiga ändamål, gjordes beroende av storleken av lotteriföretagets avkastning. Ämbetsverket ville fördenskull förorda, att nämnda belopp på förband fixerades. Godtoges en sådan ord ning, borde anslaget till avsättning lill lotterimedelsfonden anvisas såsom bestämt (obetecknat) anslag.
De sakkunniga hade, utan att detta utsagts i bolagsordningen, förutsatt, att staten skulle teckna så stor del av det föreslagna lotteribolagets aktier, som aktiebolagslagen medgåve. Utdelningen å statens aktier i lotteribo laget, vilken skulle utgå med högst .3 procent å aktiebeloppet, borde därvid, såsom fallet vore med utdelningen från övriga av .staten innehavda aktier, inlevereras till statsverket samt tillgodoföras en under fonden för statens aktier uppförd särskild inkomsttitel »Svenska Penninglotteriet Aktiebolag».
Kammarrätten yttrar endast, att kammarrätten icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avsåge frågan om det föreslagna lotteriaktiebolagets skattskyldighet för inkomst.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
Överståthållarämbetet framhåller, att lotteriets penningförvaltning borde
vara så reglerad, att inflytande behållning skyndsammast möjligt insattes
å någon statsverkets spärrade räkning i riksbanken.
Stadsfiskalen Cederstrand understryker, att, örn en fond av lotterimedel
bildades, man skulle uppnå bland annat den fördelen, att lotterimedelsbi-
drag till allmännyttiga ändamål kunde beviljas av redan tillgängliga medel
och någon »diskontering» å blivande behållning sålunda aldrig behövde
förekomma.
Föreståndaren för penninglotteriernas expedition anser, såsom förut an
givits, statslotteriutredningens »normalplan» icke vara möjlig att uppnå.
Föreståndaren finner därför, att de sakkunniga beräknat alltför höga in
komster för det blivande lotteriet. Samtidigt finner han deras utgiftskalkyl
alltför optimistisk, särskilt i vad avsåge omkostnaderna vid lotteriets hu
vudkontor.
Lotteriföreståndaren ifrågasätter, huruvida icke den önskade skattelind-
ringen för lotteribolaget utan lagändring skulle kunna uppnås genom att de
belopp, som bolaget skulle hava att inleverera till det allmänna, såsom om
kostnad avdroges från bolagets inkomster.
Bidrag av lotterimedel. Beträffande principerna för tilldelningen
av lotterimedel till allmännyttiga ändamål har statslotteriutredningen anfört:
»Att i förväg angiva de olika slag av särskilda allmännyttiga ändamål,
som vore avsedda att tillgodoses av lotteriets behållning (lotterimedlen)
torde med de principer, som i Sverige hittills följts vid tilldelning av lotteri-
medelsbidrag och som enligt sakkunnigas uppfattning även för framtiden i
huvudsak böra tillämpas, svårligen låta sig göra och knappast ens vara
lämpligt. Såsom förutsättningar för att ett allmänt behov skall kunna till
godoses i den extraordinära ordning, som en tilldelning av lotterimedel onek
ligen utgör, synes endast böra gälla, att behovet varit så svårt att förutse
eller beräkna eller ock av sådan tillfällig eller speciell art, att det icke lämp
ligen kunnat eller kan, efter ordinär budgetberedning och riksdagsbehand
ling, tillgodoses med vanligt statsanslag. Lotterimedlen komme, med ett
sådant betraktelsesätt, närmast att utgöra en för samtliga statsdeparte-
ments verksamhetsområden gemensam komplettering till de olika huvud
titlarnas anslag till extra utgifter. En viss avgränsning i princip av de ända
mål, som lämpligen böra komma i fråga vid fördelningen av lotterimedel,
synes även med utgångspunkt från vad ovan anförts kunna i förväg göras,
eventuellt genom beslut av statsmakterna. Sakkunniga vilja i varje fall
såsom ett önskemål uttala, att för framtiden åtminstone i praktiken något
mera bestämda gränslinjer än hittills måtte uppdragas mellan budgetända
mål och ändamål, som av Kungl. Majit understödjas med lotterimedel,
önskvärt torde även vara att man —- för att icke göra något ändamål
helt beroende av den relativt osäkra inkomst, som ett bidrag av lotteri
medel trots allt måste anses utgöra — liksom nu i möjligaste mån efter
strävar en begränsning av antalet regelbundet återkommande bidrag till
ett och samma ändamål. I detta sammanhang vilja sakkunniga slutligen
erinra örn de anmärkningar, som i riksdagen framställts av innehåll, att
landsorten, särskilt den egentliga landsbygden, vid de utdelningar av lot
terimedel, som hittills ägt rum, icke tillgodosetts i tillräcklig utsträckning.
Med det system sakkunniga tänkt sig för redovisning av lotterirörelsens
behållning skulle ränteinkomster och preskriberade vinster komma att ingå
i den övriga årsbehållningen. En anordning, där sådana överskottsmedel lik
som nu månatligen utbetalas till Humanistiska fonden, torde alltså icke
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-
31
kunna förekomma. Det är emellertid intet som hindrar, att föreskrift i stäl let lämnas örn utbetalning till nämnda fond av lämpligt avvägda belopp ur den del av lotteriföretagets behållning, som skall användas för särskilda allmännyttiga ändamål.»
Vad åter angår formerna för fördelningen av hithörande bidrag har statslotteriutredningen ansett, att ärendena angående bidrag av lotterimedel även med det nu föreslagna systemet i första hand lämpligen kunde hand läggas i den ordning, som för närvarande tillämpades. De sakkunniga ut- ginge sålunda från att fördelningen av lotterimedel liksom hittills komme att beslutas på föredragning av chefen för handelsdepartementet efter inom vederbörande myndighet verkställd utredning och i samråd med övriga, av hithörande ärenden intresserade departementschefer. Det vore särskilt ange läget att vid utredning, som här avsåges, till understöd ifrågasatta institu tioners ekonomiska ställning fullständigt klarlades.
Före det slutliga avgörandet borde emellertid enligt de sakkunnigas mening här ifrågavarande ärenden för ytterligare övervägande underställas en sär skild rådgivande nämnd, bestående av förslagsvis minst fem personer, vil ken skulle närmast företräda en upplyst allmän opinion men icke direkt repre sentera de intressen, som antoges komma att tillgodoses genom medlens för delning. Denna nämnd skulle i främsta rummet hava att tillse, att de av- gränsningar av området tor lotterimedlens användning iakttoges, vilka kunde hava av statsmakterna i vederbörlig ordning fastställts eller eljest befun nits böra gälla. Därjämte borde det åligga nämnden att biträda med prövnin gen av huruvida ändamål, vartill lotterimedelsbidrag sattes ifråga, vore av sådan betydelse att det överhuvudtaget kunde anses förtjänt av bidrag från det allmänna, ävensom att deltaga i bedömandet av vederbörande institutio ners verkliga behov av understöd. Nämnden borde slutligen hava till uppgift att yttra sig ifråga om den lämpligaste avvägningen mellan olika konkurre rande intressegrupper av de bidragsbelopp, som befunnes kunna utgå.
De sakkunniga hava slutligen ifråga om kontrollen över använd ning e n av beviljade lotterimedel föreslagit följande:
»Sakkunniga finna önskvärt, att institutioner, som erhålla bidrag av lotteri medel, till förebyggande av missbruk, i framtiden åläggas redovisningsplikt till vederbörande statsdepartement och myndigheter icke blott beträffande användningen av ifrågavarande bidrag utan beträffande hein sin verksamhet ävensom att de förklaras skyldiga att låta hela verksamheten granskas av riksdagens revisorer. För ernående av ytterligare kontroll torde bidragsmot- tagares redovisningsplikt, där så kan ske, böra kompletteras med rätt och skyldighet för vederbörande statsorgan (riksantikvarien, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen o. s. v.) att effektivt övervaka den verksamhet, vartill bidra get utgått, i likhet med vad för närvarande brukar äga rum beträffande exem pelvis vissa med lotterimedel finansierade museer och byggnadsarbeten. I fall, där övervakning genom befintligt statsorgan icke lämpligen kan anordnas, skulle mottagare av lotterimedelsbidrag såsom villkor för bidragets åtnjutande kunna av Kungl. Majit åläggas att underkasta sig och efter angivna grunder bekosta för ändamålet ifråga särskilt föranstaltad statlig kontroll oell revi sion.»
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
Departements
chefen.
I yttrandena uttalas följande synpunkter.
Statskontoret har anfört: Statskontoret kunde icke finna, att en rådgivande
nämnd med de uppgifter, som de sakkunniga ifrågasatt, skulle utgöra en
lämplig anordning, utan finge bestämt avstyrka nämndens inrättande.
Däremot har statskontoret i huvudsak instämt i de sakkunnigas förslag
ifråga om kontrollen över användningen av beviljade lotterimedel.
Överståthållarämbetet har likaledes avstyrkt förslaget örn inrättande av en
rådgivande nämnd. I stället har ämbetet förordat, att chefen för handelsde
partementet skulle beredas möjlighet att i förekommande fall tillkalla sär
skilda sakkunniga i lotterifrågor.
Överståthållarämbetet förklarar sig i allt ansluta sig till förslaget angående
kontrollen över användningen av beviljade bidrag av lotterimedel.
Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig helt allmänt kunna ansluta sig till
statslotteriutredningens förslag ifråga om lotterimedlens användning.
. Av den lämnade redogörelsen framgår, att de svenska penninglotterierna
under senare år i praktiken kommit att utgöra en permanent, av staten i alla
viktigare avseenden reglerad och kontrollerad inrättning. Emellertid har, så
som förut jämväl angivits, dessa lotterier brukat av Kungl. Maj:t beslutas varje
gång endast för sex månader framåt, och deras handhavande har genom avtal,
som avslutats särskilt beträffande varje lotteri, likaledes för endast ett halvår
åt gången anförtrotts åt en av staten i vissa hänseenden oberoende lotteriföre
ståndare. De förhållanden, som sålunda utbildats på det svenska lotteriväsen
dets område, hava, särskilt inom riksdagen, givit anledning till anmärkningar
av huvudsakligen principiell natur. Då nu den redan av 1920 års riksdag be
gärda utredningen örn inrättande av s. k. statslotteri slutförts och genomgått
vederbörlig remissbehandling, synes tidpunkten vara inne att till avgörande
upptaga frågan om ordnandet på längre sikt av penninglotteriväsendet i Sve
rige.
Den naturligaste lösningen torde härvid vara att, med bibehållande av täm
ligen omfattande månatliga dragningar, organisera dessa såsom en även i for
mellt avseende mera stadigvarande institution. I samband därmed är det
angeläget att söka giva denna institution en utformning och dragningarna
en omfattning, som möjliggör effektiv konkurrens mot de utländska lotterier
na. Samtidigt bör en omorganisation av lotteriväsendet dock icke gå i så
dan riktning, att den uppmuntrar till ökning av den svenska allmänhetens
sammanlagda lotterispel eller eljest giver anledning till berättigade invänd
ningar av social eller etisk natur.
Innan jag övergår till en närmare behandling av frågorna om penning
lotteriväsendets framtida organisation och om lotterimedlens användning, vill
jag, med utgångspunkt främst från nyss antydda principer ifråga örn lotteri-
rörelsens anordnande, angiva de enligt min mening lämpligaste riktlinjerna
beträffande lotteriets typ, omfattning och vinstplan.
I likhet med statslotteriutredningen finner jag anledning ej föreligga att
frångå den i Sverige hittills tillämpade s. k. enkla lotteritypen, innebärande
att varje lotteri eller dragning är fullt fristående.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
33
Vad beträffar lotteriets omfattning lärer den inom landet förefintliga starka efterfrågan på lottsedlar utvisa, att antalet lotter för närvarande skulle kunna sättas icke oväsentligt högre än det i nuvarande svenska penninglotterier vanliga. En lämpligt avvägd ökning av lottantalet måste även, såsom av de sakkunniga framhållits, under rådande förhållanden framstå såsom motiverad med hänsyn till den utländska konkurrensen. Un der förutsättning att det svenska penninglotteriet samtidigt, genom sänk ning av lottpriset eller dylika åtgärder, gives ökad konkurrenskraft gentemot penninglotterierna i Danmark och Norge, torde man nämligen få utgå från, att de genom ökningen nytillkomna lottenheterna komma att absorbera åt minstone en betydande del av det intresse, som nu vänder sig till nyss nämnda lotterier i grannländerna.
Det svenska penninglotteriets omslutning bör emellertid uppenbarligen icke av statsmakterna bestämmas till ett fast lottantal per dragning en gång för alla eller ens för en mera avsevärd tid. Det synes böra överlåtas åt det för valtningsorgan, som för framtiden får handhava lotteriföretagets skötsel, att — med anpassning efter växlingarna i efterfrågan å lottsedlar — variera omslutningen inom vissa av Kungl. Maj:t tillsvidare för viss tidsperiod an givna gränser. Statslotteriutredningen har föreslagit, att denna »elasticitet» i omfattningen skulle anordnas på sådant sätt, att till varje dragning skulle tillhandahållas ett praktiskt taget obegränsat antal lottsedlar, och att drag ningen därefter skulle omfatta endast de lotter, som verkligen försålts. Ge nomförandet av ett sådant system har synts mig bliva förenat med alltför stora svårigheter, särskilt av teknisk natur. Jag vill i stället förorda, att Kungl. Maj:t från början fastställer för olika försäljningsalternativ beräk nade fasta lotteriplaner, mellan vilka lotteriets styrelse skall äga att välja och inom vilka dragningen skall avse såväl sålda som osålda lotter. De lotteriplaner, som lotteriförvaltningen sålunda skulle bemyndigas att för de olika dragningarna tillämpa, synas förslagsvis böra vara åtskilda av interval ler om 25,000 lotter och kunna lämpligen tillsvidare variera mellan lägst 250,000 och högst 400,000 lotter. Vid kraftigare rubbningar i efterfrågan bör Kungl. Majit kunna medgiva särskilda ändringar uppåt eller nedåt ifråga om gränserna för lotteriets omslutning. Dock synas lotteridragningar av större omfattning än 500,000 lotter icke böra beviljas.
Statslotteriutredningen har ansett sig kunna räkna med att antalet för sålda lotter med tillämpning av s. k. elastisk lotteriplan under var och en av de närmaste månaderna efter omorganisationen skulle bliva i genom snitt 375,000. Med hänsyn särskilt till vad föreståndaren för penninglotte riernas expedition anfört i ämnet, finner jag emellertid försiktigheten bjuda, att man åtminstone för den närmaste framtiden icke räknar med större lottförsäljning än i medeltal 325,000 lotter till varje dragning.
Jag anser i likhet med statslotteriutredningen lämpligt, att lottpriset för framtiden sänkes till 10 kronor, ett pris, som även tidigare tillämpats under en följd av år och som bättre än det nuvarande 12-kronors priset måste anses ägnat att konkurrera med lottpriserna i Norge och Danmark.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
Liksom de sakkunniga förutsätter jag härvid, att lotteriet befrias från stäm
pelplikt och att de inkomster, staten härigenom förlorar, ersättas genom
ökad inleverering till statsverket av behållningen i lotteriet. Förslag till
härav betingad ändring i gällande stämpelförordning framlägges av chefen
för finansdepartementet.
Statslotteriutredningen har såsom nyhet föreslagit införandet av halv
lotter. Förslaget kan givetvis väcka en viss tveksamhet. Lotternas upp
delning i halvlotter torde försvåra och fördyra lotteriets handhavande. Då
systemet är oprövat, hindrar det vidare en säkrare förhandskalkyl rörande
lotteriföretagets ekonomiska bärighet. Å andra sidan måste införandet av
halvlotter — även om vinstvärdet å dylik lott komme att bliva lägre än ex
empelvis å motsvarande lott i det danska klasslotteriet — i och för sig anses
ägnat att avleda den svenska allmänhetens intresse från de utländska lot
terierna, där dellotter i stor utsträckning tillhandahållas. Genom åtgärden
i fråga skulle man också tillmötesgå sådana spelare, som vilja skaffa sig en
vinstchans oberoende av andra och vilka, såsom de sakkunniga uttryckt sig,
tillhöra en förmögenhetsklass, »där spel på lotteri för 5 kronor åt gången
kan anses försvarligt, medan en utgift på 10 kronor för detta ändamål är
för stor». Med hänsyn till senast anförda omständigheter torde de sakkun
nigas förslag vara värt att prövas. Huruvida systemet bör genomföras ome
delbart eller först sedan någon erfarenhet vunnits av verkningarna av den
ändrade lotteriorganisationen, det lägre lottpriset och övriga nu ifrågasatta
förändringar torde få bliva beroende på fortsatta överväganden. Avgöran
det torde liksom då det gäller lotteriets omslutning få ankomma på Kungl.
Majit.
I anslutning till vad jag förut anfört rörande lotteriplaner med olika lott
antal föreslår jag, att Kungl. Majit för var och en av dessa planer från bör
jan fastställer en särskild vinstplan. Med tanke på den utländska konkur
rensen synes lämpligt, att, åtminstone för den närmaste framtiden, förhål
landet mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda lottvärdet fast ■
ställes till omkring 65 %, och att vinstchansen bestämmes till omkring 10 %.
Tillräcklig anledning synes mig knappast föreligga, att, på sätt de sakkun
niga föreslagit, frångå nu gällande vinstplan i fråga örn de särskilda vinster
nas valörer. Särskilt om man tager i betraktande att det konkurrerande
danska lotteriet i de högre klasserna rör sig med vinster om såväl 100,000
som 150,000 och 250,000 kronor torde det få anses mindre välbetänkt att
sänka högsta vinstens värde under det i de svenska penninglotterierna van
liga. Jag förordar alltså bibehållandet av en 100,000-kronorsvinst i varje drag
ning. — Det förefaller icke heller tillräckligt motiverat att genomföra den av
de sakkunniga ifrågasatta utsträckningen av preskriptionstiden, nu ett år, för
vinsternas utfående.
Såsom jag tidigare framhållit måste det under nuvarande förhållanden an
ses naturligt, att åt de svenska penninglotterierna gives en fastare orga
nisation än vad hittills varit fallet. Alla som yttrat sig i ärendet synas
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-
35
också vara eniga med statslotteriutredningen därom att penninglotteriväsen dets handhavande åtminstone för den närmaste framtiden bör upplåtas åt ett mera permanent förvaltningsorgan. 1 likhet med de sakkunniga anser jag lotterirörelsen icke vara av sådan natur, att skötseln därav bör tilläggas nå gon avdelning inom den egentliga statsförvaltningen. Vad särskilt angår det i vissa yttranden framställda förslaget, att ifrågavarande rörelse skulle hand havas av postverket, må framhållas det mindre tilltalande i att åt nämnda verk — vilket utrustats med uppgifter av sådan art som sparbanksrörelse och därmed förbunden spar propaganda — anförtro den löpande förvaltningen av ett penninglotteri. Vid övervägande av de olika möjligheter, som kunna föreligga i förevarande avseende, har jag stannat för att tillstyrka statslot- teriutredningens förslag, att förvaltningen av det omorganiserade penning lotteriet uppdrages åt ett särskilt för ändamålet under statens medverkan stiftat aktiebolag. Koncession för bolaget, som lämpligen synes kunna er hålla den av de sakkunniga föreslagna benämningen Svenska Penninglotte riet Aktiebolag, torde böra beviljas för en icke alltför kort tidsperiod åt gån gen, förslagsvis tillsvidare för åren 1939—1943. Bolagets ordning bör fast ställas av Kungl. Maj:t, och dess aktier böra, så långt lagen tillåter, inne havas av staten. Aktiekapitalet synes i enlighet med de sakkunnigas förslag kunna fastställas till lägst 50,000 och högst 150,000 kronor. Till aktieteck ning torde av riksdagen nu behöva äskas högst 100,000 kronor. Jag förut sätter i likhet med statslotteriutredningen, att det ifrågasatta aktiebolaget icke skall vara skyldigt att erlägga inkomstskatt för den del av lotteribehåll ningen, som icke disponeras av bolaget. Chefen för finansdepartementet an mäler i annat sammanhang de förslag till författningsändringar, som vid bi fall härtill föranledas.
Vad angår detaljerna i lotteribolagets organisation torde antalet ledamöter respektive suppleanter i styrelsen icke böra överstiga fem. Dessa, liksom revisorerna, förslagsvis två till antalet, torde samtliga böra utses å bolags stämma för ett år i sänder. Utdelningen å aktiekapitalet torde tillsvidare böra maximeras till fyra procent.
Genom den organisationsform, som nu föreslås, synes man mig kunna till godose kravet på effektivt statligt inflytande i lotteriföretaget samtidigt som man möjliggör en lätt anpassning efter de skiftande förhållandena på lot terimarknaden och även i övrigt giver lotteriets ledning tillräcklig rörelse frihet för lotteriverksamhetens affärsmässiga handhavande. Genom aktie bolagsformen vinnes även möjlighet att upplägga en garantifond till säker het för vinsternas utbetalning, varigenom den nu brukliga bankgarantien för framtiden .skulle bliva överflödig. Jag ansluter mig till de sakkunnigas för slag ifråga örn inrättandet av en sådan fond. Vad angår storleken av den samma — enligt de sakkunnigas beräkningar 500,000 kronor — torde det få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan besluta efter omständighe terna.
Det torde i huvudsak böra överlåtas på lotteribolaget att på lämpligaste sätt anordna lottförsäljningen. I lotterikoncessionen torde i sådant härne-
36
Kungl. Maj.ts proposition nr 24-
ende endast böra meddelas ett allmänt åläggande för bolaget att anställa
försäljningsombud i tillräcklig omfattning. En viss ökning av antalet för
säljningsställen utöver det nuvarande lärer i samband med utgivandet av-
ett större antal lotter bliva ofrånkomlig såsom ett led i åtgärderna för stär
kande av det svenska lotteriets konkurrenskraft.
I fråga om det föreslagna lotteriföretagets inkomster och utgif
ter utgår jag såsom tidigare berörts från att någon stämpelavgift icke skall
erläggas, ävensom att lotteriaktiebolaget i allt väsentligt fritages från skatt
skyldighet för inkomst. Vad angår principerna för lotteribehållningens an
vändning innebär de sakkunnigas förslag, att ena hälften av behållningen
skulle användas för statsverkets behov och redovisas å särskild inkomsttitel,
medan den andra hälften skulle omedelbart tillföras en av statskontoret för
valtad fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken Kungl.
Majit skulle tillgodose vissa allmännyttiga ändamål. Ifrågavarande förslag
torde leda till i huvudsak samma resultat som den nuvarande fördelningen,
vid vilken statsverket jämväl tillföres inkomst av lotteriet i form av stäm
pelmedel. Jag har för egen del i princip funnit förslaget lämpligt avvägt och
ägnat att, åtminstone i stort sett, läggas till grund för beslut om lotteribehåll
ningens huvudsakliga användning. I anledning av vad statskontoret och riks-
räkenskapsverket anfört torde emellertid böra tillämpas vissa från de sak
kunnigas ståndpunkt avvikande grunder för lotteriinkomsternas redovisning
och behandling i riksstaten. Det torde sålunda ur budgetteknisk synpunkt
vara riktigast, att hela lotteribehållningen, allteftersom den inlevereras till
statskontoret, av sistnämnda ämbetsverk uppdebiteras å särskild inkomsttitel.
Vidare synes det belopp, som av lotterimedlen årligen skall avses för all
männa budgetändamål, lämpligen böra bestämmas till en fast summa för
budgetår. För tillgodoseende genom Kungl. Maj :ts försorg av vissa allmän
nyttiga ändamål skulle då återstå den del av lotteribehållningen, som över
skjuter nämnda belopp. Denna del bör avsättas till den föreslagna lotterime
delsfonden. Avsättningen synes böra ske på så sätt, att månadsvis ett be
lopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan summan av under månaden
inlevererade lotterimedel och å andra sidan en tolftedel av nyssnämnda för
allmänna budgetändamål under budgetåret avsedda belopp, av statskonto
ret tillföres fonden över ett under tionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag,
benämnt Avsättning till lotterimedelsfonden. Av det sagda framgår att jag,
vad angår bolagets redovisning av lotteribehållningen, biträder statskonto
rets uppfattning, att behållningen icke bör, på sätt de sakkunniga förordat,
för helt räkenskapsår samlas hos lotteribolaget utan bör — efter avdrag för
omkostnader och lämpliga reserver — inlevereras till statskontoret successive
varje månad.
Vid en omsättning i lotteriföretaget av i medeltal 325,000 lotter under
var och en av 12 dragningar skulle av lottförsäljningen per år inflyta
39,000,000 kronor. Till nyssnämnda belopp kunna läggas intäkter å till
hopa ungefär 400,000 kronor i räntor och av försäljningen av dragnings-
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
37
listor. Med utgångspunkt från en sådan sammanlagd årsinkomst samt un der förutsättning, att provisionen för loltförsäljning beräknas till en och en halv procent och att övriga omkostnader tillhopa belöpa sig till ungefär lika mycket, torde lotteriföretagets årsbehållning uppgå till i runt tal 13,350,000 kronor. Om, på sätt statslotteriutredningen beräknat, penninglotteriets års omslutning uppginge till 4,500,000 lotter, skulle behållningen per år kom ma att uppgå till omkring 15,250,000 kronor. För en årsomslutning, mot svarande den största av de lotteriplaner, som av bolaget tillsvidare skulle få tillämpas, eller 400,000 lotter i månaden, torde behållningen kunna beräk nas till något över 16,250,000 kronor. Beträffande dessa behållningars för delning mellan allmänna budgeten och lotterifonden har jag redan uttalat mig. För närvarande tillföres den allmänna budgeten, såsom tidigare an givits, dels stämpelavgift å lottsedlarna dels ock viss andel i lotteribehåll ningen. Vid ett lottantal av 300,000 per dragning under var och en av 12 dragningar hava dessa sammanlagda budgetinkomster beräknats till 8,200,000 kronor (se sid. 6). Om den allmänna budgetens inkomster vid tillämpning av den nu föreslagna fördelningsgrunden — hälften av behållningen till allmänna budgeten och hälften till lotterimedelsfonden — skulle utvisa minskning i förhållande till de nuvarande, synes resultatet lämpligen böra jämkas, så att budgeten får vidkännas allenast hälften av ifrågavarande minskning. Vid 325.000 lotter under var och en av 12 dragningar och en årsbehållning således av 13,350,000 kronor skulle allmänna budgeten i en lighet härmed böra tillföras i runt tal 7.5 miljoner kronor. En från angivna utgångspunkter inom handelsdepartementet uppgjord sammanställning över lotteriföretagets ekonomiska resultat torde få såsom bilaga A fogas vid stats rådsprotokollet.
Om, såsom avsetts, det ifrågasatta lotteriföretaget började sin verksamhet med ingången av kalenderåret 1939, kommer under budgetåret 1938/1939 att till statsverket inflyta allenast behållningen av fem dragningar, nämligen de i januari—maj 1939. För dessa dragningar måste vidare behållningen — med hänsyn till att några preskriberade vinster då ännu icke hinna att till falla företaget och att medel måste avsättas för erforderlig fondering — be räknas något lägre än för en motsvarande tidsperiod under normalt verk samhetsår. Under de i förutnämnda bilaga A angivna förutsättningarna tor de sammanlagda behållningen under budgetåret 1938/1939 i varje fall icke kunna beräknas till högre belopp än i runt tal 5,200,000 kronor. Om här av den för allmänna budgetändamål avsedda andelen bestämmes till 4,000,000 kronor, vilket belopp erfordras för att omläggningen av lotterivä sendet ej under övergångsåret skall medföra en belastning av allmänna bud geten, skulle till lotterimedelsfonden komma att avsättas omkring 1,200,000 kronor. Till avsättning lill lotterimedelsfonden torde sålunda böra för bud getåret 1938/1939 anvisas ett förslagsanslag å sistnämnda belopp.
Såsom tidigare nämnts bär i de penninglotterier, vilka hittills beviljats, fördelning av lotterimedlen å ifrågakommande allmännyttiga ändamål brukat
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
äga rum redan i samband med lotteriets beviljande. Sålunda har samtidigt
med att penninglotterier beviljats med dragningar i januari—augusti 1938
disponerats över nära nog hela behållningen i samma lotterier. För tiden
september—december 1938 hava några dylika lotterikoncessioner ännu ej
meddelats. Emellertid föreligga ansökningar om bidrag av lotterimedel till
belopp, som högst avsevärt överstiger den behållning, som kan väntas upp
komma å dragningar i penninglotterier enligt nuvarande system sistnämnda
fyra månader. Med det nya lotteriförelagets igångsättande synes böra efter
strävas en sådan ordning, att bidrag av lotterimedel utdelas allenast i den
mån medel finnas tillgängliga att omedelbart lyfta. Härav följer, att bidrags-
tilldelningen skulle behöva begränsas under 1938 till belopp, motsvarande
behållningen i de ännu ej beviljade fyra dragningarna nämnda år och un
der första hälften av 1939 till det därunder utfallande beloppet av det nya
lotteriföretaget, beräknat till 1,200,000 kronor. En sådan bidragstilldelning
understiger betydligt den numera vanliga, uppgående till 6 å 7 miljoner kro
nor årligen. Enligt en inom handelsdepartementet verkställd uppskattning
skulle för mötande av de mest trängande behoven under ifrågavarande tid
erfordras ytterligare minst 3,000,000 kronor. Med hänsyn till angelägen
heten av att detta belopp under budgetåret 1938/1939 står till Kungl. Maj:ts
förfogande hemställer jag, att hos riksdagen äskas ett anslag å beloppet, att
sedermera återbetalas av inflytande lotterimedel. Anslaget, som torde böra
erhålla naturen av reservationsanslag och benämnas Förskott å lotterimedels-
fonden, synes böra anvisas på kapitalbudgeten under fonden för förlag till
statsverket. Jag förutsätter, att återbetalningen fördelas över budgetåren 1939/
1940—1943/1944 och verkställes genom direkta utanordningar av lotterime-
delsfonden.
Vad beträffar principerna för utdelandet av bidrag från lotte rim e-
delsfonden torde dessa, såsom de sakkunniga framhållit, svårligen kun
na i förväg bestämt avgränsas. Med avseende å formerna för fördelningen
av lotterimedel hava de sakkunniga utgått från, att denna fördelning, liksom
hittills, komme att beslutas på föredragning av chefen för handelsdeparte
mentet och, i första hand, på grundval av utredning, som i vanlig ordning
verkställts av vederbörande myndigheter. Häremot hava i de avgivna ytt
randena erinringar ej framställts. Däremot har i yttrandena bestämt av
styrkts förslaget, att hithörande ärenden före det slutliga avgörandet skulle
underställas en särskild rådgivande nämnd. Till den mening, som sålunda
kommit till uttryck i yttrandena, vill jag för egen del ansluta mig. De upp
gifter, som enligt utredningen skulle åligga den ifrågasatta nämnden, synas
samtliga vara av sådan art, att de fortfarande kunna utan olägenhet fullgö
ras enbart av den ansvarige departementschefen och vederbörande utred-
ningsorgan. Jag vill i detta sammanhang erinra, att motioner om ändrade
former för lotteriärendenas beredning av riksdagen tidigare lämnats utan
bifall. Sålunda avslogos vid 1932 års riksdag motionsledes väckta yrkanden
örn ändrad organisation för lotteriärendenas »prövning i sista instans».
39
Inom handelsdepartementet i anslutning till vad förut anförts utarbetade förslag till dels bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag och
dels koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse torde såsom bilaga B och bilaga C få fogas vid statsrådsprotokollet.
’ På min hemställan har Kungl. Majit redan, i överensstämmelse med vad jag nu tillstyrkt, i riksstatsförslaget för budgetaret 1938/1939 upptagit dels under tionde huvudtiteln ett förslagsanslag till Avsättning till lotterimedels- fonden å 1,200,000 kronor, dels ock å kapitalbudgeten under fonden för sta tens aktier ett reservationsanslag till Tecknande av aktier i Svenska Pen ninglotteriet Aktiebolag å 100,000 kronor samt under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag till Förskott å lotterimedelsfonden å 3,000,000 kronor.
Här hemställer jag, under åberopande av det anförda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att godkänna av mig i det föregående angivna riktlinjer för penninglotteriväsendet i riket.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt för ordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
41
Bilaga A.
Beräknat ekonomiskt årsresultat i Svenska Penninglotteriet Aktiebolag vid en årsomslutning av 3,900,000 lotter (325,000 lotter i månaden) och
under vissa andra givna förutsättningar.
Sammanlagda intäkter.
Försålda lotter ............................................................................ Bruttoinkomst av dragningslistor (10 öre per exemplar) . Räntor (å behållningen, outtagna vinster, garantifond; 2%)
Kronor
39,000,000
270.000 120.000 39,390,000
Intäkternas fördelning & olika ändamål.
Kronor Procent
Vinnare (vinster med avdrag av vinstskatt; 350,000
kronor outtagna).............................................................. 23,160,000 Omkostnader: Huvudkontoret (löner och arvoden, hyror,
försäkring, tryckning m. m.) 420,000 Provisioner å lotter (l1/^ %).... 540,000 Provisioner å dragningslistor .. 70,000 Utdelning till privata aktie
ägare .......................................... ........... 16 1,030,016
Allmännyttiga ändamål (av behållningen)...................... 5,856,000
58.79
2.62 14.87
Stalén.
Av behållningen .............................................. 7,500,000
19.04
Vinstskatt................................. 1,840,000
4.67
Aktieutdelning .................................................. 3,984 9,343,984 0.01 23.72
39,390,000
100.00
Anm. Outtagna, preskriberade vinster ingå först f. o. m. andra räkenskapsåret i lotteriföre tagets behållning. ........ , ,
Under första räkenskapsåret tillkomma bland omkostnaderna avsattmngar till reservfond (10,000 kronor) och garantifond (500,000 kronor). Ränteinkomsterna bliva då också n agot lägre.
42
Kungl. Maj.ts proposition nr 24.
Bilaga B.
Förslag till bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.
1 §■
Detta bolag, vars firma är Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, är grundat
på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.
2
§•
Bolagets verksamhet har till föremål att efter Kungl. Maj:ts medgivande be
driva penninglotterirörelse.
3 §.
Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.
4 §•
Bolagets aktiekapital skall utgöra minst femtiotusen (50,000) kronor och
högst etthundrafemtiotusen (150,000) kronor.
5 §■
Aktie skall lyda å etthundra (100) kronor. Aktiebreven skola ställas till
viss man.
6
§•
Alla aktier medföra samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.
7 §•
Har aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall
aktien ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig an
mälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt,
där äganderätten övergått genom köp, uppgift lämnas om den betingade kö
pesumman.
När aktie sålunda till inlösen hembjudits, skall styrelsen därom genast un
derrätta bolagets aktieägare på sätt som om meddelanden till aktieägarna
är föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösnings
rätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom fjorton dagar därefter.
Är svenska staten aktieägare och anmäler den sig vilja lösa hembjuden aktie,
skall den äga företrädesrätt härtill. Begagnar sig svenska staten ej av denna
rätt, skall, där flera anmält sig vilja lösa, företrädesrätten dem emellan be
stämmas genom lottning, verkställd av notarius publicus, dock att, därest
samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först, så långt ske kan, skola jämnt
fördelas bland dem, som vilja lösa.
Därest överenskommelse ej kan träffas om lösens belopp, skall detta be
lopp, motsvarande aktiens verkliga värde, dock högst dess nominella värde,
bestämmas av tre skiljemän, utsedda enligt gällande lag om skiljemän utan
rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten
under rättens prövning.
Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie
Kungl.
5
Maj.ts proposition nr 24-
43
eller, sedan lösenbeloppet å dylik aktie i behörig ordning fastställts, aktien ej inom fjorton dagar därefter inlöses, äger den, som hembudet gjort, att bliva för aktien registrerad.
8
§•
Av bolagets aktier må allenast viss del, vid varje tid mindre än en femte del, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, sam fällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolags man, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 § andra stycket lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; dock att utan hinder av det nu gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 § berörda lag.
9 §•
Bolagets styrelse består av minst tre och högst fem ledamöter med lika antal suppleanter. Samtliga styrelseledamöter och suppleanter väljas å ordinarie bolagsstämma för ett år i sänder.
Styrelsen är beslutför, när minst två ledamöter, däribland ordföranden eller vice ordföranden, äro tillstädes. Vid lika röstetal äger ordföranden eller, där denne icke är närvarande, vice ordföranden utslagsröst.
Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vice ordföranden.
10
§.
Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.
11
§•
Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen av given förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräk ning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de ut sedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.
12
§.
Bolagets årsvinst skall, sedan i lag föreskrivet belopp avsatts till reserv fond, i första hand användas för avsättning till en särskild garantifond. Se dan garantifonden uppgått till ett belopp av femhundratusen (500,000) kro nor, skall vidare avsättning till densamma upphöra. Nedgår garantifonden under femhundratusen (500,000) kronor, skall avsättning därtill ånyo vid tagas.
13 §.
Av till utdelning tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst fyra procent å aktiebeloppet; dock må aktieägare, därest under ett eller flera år ovan angivna högsta tillåtna utdelning ej kunnat lämnas, av senare års utdelningsbara vinst bekomma, vad däri brustit.
44
14 §.
Årsvinsten skall, sedan i 12 § stadgade avsättningar skett och medel till
utdelning å aktiekapitalet avsatts, oavkortad ställas till Kungl. Maj:ts förfo
gande, att användas, på sätt Kungl. Maj:t närmare föreskriver.
15 §.
För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses
årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie stämma två
revisorer och lika antal suppleanter för dem.
16 §.
Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året före maj
månads utgång.
Ä denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte
vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret
tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen.
Utom de övriga frågor, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämmans
avgörande, skola därjämte å densamma följande ärenden förekomma till be
handling, nämligen:
1. fastställelse av balansräkningen för det gångna räkenskapsåret;
2. fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revisorer
nas utlåtande avser;
3. fråga om användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit,
samt, därest vinstutdelning beslutas, när densamma får av aktieägarna lyftas;
4. bestämmande av ersättning till styrelsen och revisorerna;
5. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen;
6. val av revisorer jämte suppleanter för dem.
17 §.
Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom,
av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade välja ord
förande vid stämman.
Omröstning vid stämman sker öppet, dock att, därest sluten omröstning
påkallas av någon aktieägare, omröstningen skall ske på dylikt sätt.
18 §.
Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna
skola ske medelst brev i rekommenderad försändelse, kallelse till bolagsstäm
ma senast två veckor före stämman.
19 §.
Vid bolagets upplösning skall vad av tillgångarna återstår, sedan aktie
ägarna återbekomma av dem tillskjutet aktiekapital och erhållit fyllnad i
eventuellt bristande utdelning för ett eller flera föregående år, ställas till
Kungl. Maj:ts förfogande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
20
§.
Denna bolagsordning må ej ändras utan Kungl. Maj:ts samtycke.
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
45
Förslag till koncession för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.
Kungl. Maj:ts resolution, given Stockholms slott den
1938 å nedan omförmälda ansökning.
(Här följer en redogörelse för den i ärendet gjorda ansökningen.)
Bilaga C.
Kungl. Majit — som förut denna dag fastställt bolagsordning för Svenska
Peninglotteriet Aktiebolag —-förklarar, i anledning av förevarande ansök
ning, att bolaget må, sedan detsamma blivit i vederbörlig ordning registrerat,
tills vidare med dragningar under åren 1939—1943 bedriva penninglotteri-
rörelse enligt följande närmare bestämmelser.
1. Bolaget skall för allmänheten anordna lotteri med dragning varje ma
nad.
2. Lottpriset skall utgöra 10 kronor.
„
3. Till varje dragning skall bolaget, beroende pa vantad efterfrågan, till
handahålla lotter till ett antal, som tillsvidare må motsvara 250,000, 275,000,
300,000, 325,000, 350,000, 375,000 eller 400,000 hellotter.
4. I varje dragning skola vinster, beroende pa antalet till dragningen ti
handahållna lotter utgå enligt i det följande angiven tablå.
_
5. För fullgörande av sin ansvarighet att utbetala vinster enligt i nämnda
tablå angivna grunder skall bolaget
.
antingen förfoga över garantifond till belopp, som av Kungl. Maj :t i veder
börlig ordning prövats vara för ändamålet betryggande,
eller ock, där Kungl. Majit så påfordrar, ställa annan säkerhet, som kan
av Kungl. Majit godkännas.
6 För distribution och försäljning av lottsedlarna skall bolaget anställa
ombud i tillräcklig utsträckning för att lottsedlarna bekvämt skola kunna
tillhandhållas allmänheten i alla viktigare orter i landet.
7. Lottsedlarna må icke till allmänheten utbjudas och försäljas av andra
än bolaget och ombud som ovan sägs.
8. Provision för försäljning av lottsedlar skall utgå enligt grunder, som
godkännas av chefen för handelsdepartementet. .
_
*
9. Dragningen skall varje månad taga sin början den 15 eller, om sondag
eller allmän helgdag eller påskafton da inträffar, nästa söckendag.
10 För verkställande av dragning skola de närmare föreskiifter lända
lill efterrättelse, som, efter förslag av bolaget, meddelas av chefen för han
delsdepartementet.
„ „
. , ,
.
...
.
11. Oberoende av vinst, som därå ma utfalla vid dragningen, skall vart
och ett av de i en dragning deltagande 5 lottnummer, som i nummerordnin
gen komma närmast före och närmast efter det nummer, varå högsta vinsten
utfallit erhålla vinst i form av premie, som i omförmälda fabia sägs.
Örn högsta vinsten utfaller på något av lottnumren 1—5, skola närmast
före lägsta numret anses komma de högsta i dragningen deltagande numren i
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 24-
Tablå över vinsternas antal
Vinstvalörer
kr.
250,000 lotter
275,000 lotter
300,000 lotter
Anta]
vinster
Smlgt värde
kr.
Antal
vinster
Smlgt värde
kr.
Antal
vinster
Smlgt värde
kr.
100,000
1
100,000
1
100,000
1
100,000
50,000
1
50,000
1
50,000
1
50.000
10,000
7
70,000
8
80,000
9
90,000
5,000
23
115,000
25
125,000
26
130,000
1,000
1 183
183,000
1 206
206,000
1 239
239,000
500
350
170,000
394
197,000
424
212^000
200
535
107,000
605
121,000
660
132,000
100
1,400
140,000
1,560
156,000
1,700
170,000
50
5,100
255,000
5,400
270,000
6,140
307,000
25
17,400
435,000
19,300
482,500
20,800
520,000
Summa
25,000
1,625,000
27,500
1,7S7,500
30,000
1.950,000
1 Därav 10 premier.
ordning uppifrån. Om högsta vinsten utfaller på något av de 5 högsta av de
i dragningen deltagande lottnumren, skola såsom lottnummer efter högsta
numret anses numren 1—5.
12. Bolaget skall för varje dragning låta trycka dragningslista i nödigt
antal exemplar. Dragningslistan skall tillhandahållas allmänheten till pris,
som godkännes av chefen för handelsdepartementet.
13. Vid en dragning utfallna vinster skola mot överlämnande av med
vinst utfallen lottsedel utbetalas från och med den 15 i månaden näst efter
den, då dragningen ägde rum. Vinnare, som icke inom ett år från den dag,
dragningen började, uttagit sin vinst, har förlorat sin rätt till vinstbeloppet.
Örn vinst ej i sålunda föreskriven ordning kunnat uttagas på grund av att
lottsedeln förkommit, men anmälan om lottsedelns försvinnande kommit bo
laget tillhanda före dragningens början, må dock bolaget på ansökning, som
kommit detsamma tillhanda inom två månader från dragningens början,
efter hörande av kontrollanter, som i punkt 17 sägs, och prövning av om
ständigheterna i föreliggande fall, äga utbetala vinsten till vederbörande.
14. I den mån sammanlagda värdet av till en dragning försålda lotter
överstiger summan av de i dragningen ingående vinstbeloppen, ökad med
ett belopp, motsvarande tillsvidare tre procent av det för dragningen fast
ställda sammanlagda lottvärdet, skall sådant överskott senast den 15 i må
naden efter dragningen inbetalas till statskontoret att användas på sätt
Kungl. Maj:t närmare föreskriver.
15. Bolaget skall före utgången av varje månad till chefen för handelsde
partementet avlämna summarisk redogörelse för bolagets ekonomiska ställ
ning den 15 i månaden med uppgift tillika om verkställd inbetalning, som i
punkt 14 avses.
16. Vad av vinsten å bolagets rörelse under ett räkenskapsår må återstå
efter avsättning till reservfond, garantifond och utdelning till aktieägarna
skall av bolaget omedelbart efter det ordinarie bolagsstämma godkänt balans
räkning inbetalas till statskontoret att användas på sätt Kungl. Majit närmare
föreskriver.
17. Chefen för handelsdepartementet skall äga meddela de ytterligare före
skrifter, som kunna finnas erforderliga för ett rationellt utövande av bola
gets verksamhet samt för en effektiv tillsyn över lotterirörelsen. I sist-
Kungl. Maj:ts proposition nr 24.
47
och värde vid olika lottantal.
325,000 lotter
350,000 lotter
375,000 lotter
400,000 lotter
Antal
vinster
Smlgt värde
kr.
Antal
vinster
Smlgt värde
kr.
Antal
vinster
Smlgt värde
kr.
Antal
vinster
Smlgt värde
kr.
1
10
28
1 250
480
720
1,910
6,800
22,300
100,000
50,000
100,000
140.000
250.000
240.000
144.000
191.000
340.000
557,500
1
1
11
31
1 271
520
775
2,090
7,300
24,000
100,000
50,000
110,000
155.000
271.000
260.000
155.000
209.000
365.000
600.000
1
1
12
33
1 291
572
840
2,250
7,800
25,700
100,000
50,000
120,000
165.000
291.000
286.000
mooo
225.000
390.000
642,500
1
i
13
36
1 316
603
900
2,420
8,310
27,400
100,000
50,000
130.000
180.000
316.000
301.500
180.000
242.000
415.500
685.000
32,500
2,112,500
35,000
2,275,000
37,500
2,437,500
40,000
2,600,000
nämnda avseende äger chefen för handelsdepartementet utse en eller flera
kontrollanter, vilka av bolaget äga erhålla gottgörelse med belopp, som av
Kungl. Maj :t fastställes.
18. Kungl. Maj:t förbehåller sig slutligen rätt
att, om så finnes lämpligt, företaga ändring i förevarande bestämmelser
ävensom att, därest bolaget icke iakttager här ovan eller i annan ordning
vederbörligen meddelade villkor och bestämmelser eller eljest särskilda skäl
därtill föranleda, omedelbart återkalla det bolaget meddelade tillståndet.