angående penninglotteriväsendet

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 1

Nr 24.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen angående penninglot­

teriväsendet; given Stockholms slott den 4 januari

1938.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

4 januari 1938.

Närvarande: Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

r Möller, Levinson, Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet Sköld: I skrivelse den 10 april 1935, nr 155, anhöll riksdagen örn slutförande av en av 1920 års riksdag begärd och under åren närmast därefter igångsatt utredning rörande inrättandet av ett statslotteri samt örn framläggande av det förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning. Den 30 december 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t med anledning härav chefen för handelsdepartementet att tillkalla högst tre personer att inom Bihang till riksdagens protokoll 1938. 1 sami. Nr 24. 1

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

departementet biträda med en utredning, som närmast skulle avse slutförande av nyssnämnda utredning om statslotteri och därjämte skulle innefatta undersökning av andra tänkbara medel till förhindrande av svenskt spel på utländska lotterier.

Samma dag tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet såsom sakkunniga för berörda ändamål kabinettssekreteraren C. E. Gunther, ledamoten av riksdagens första kammare lektorn J. E. Björnsson och ledamoten av riksdagens andra kammare O. A. Wallén. Den 22 september 1936 entledigades Björnsson på därom gjord ansökning från ifrågavarande sakkunniguppdrag och förordnades i hans ställe ledamoten av riksdagens andra kammare järn vägskonduktören C. O. N. Lovén.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen statslotteriutredningen, hava till fullgörande av sitt uppdrag, i vad detsamma avsåg frågan om inrättande av statslotteri, den 31 december 1936 avgivit tryckt betänkande med förslag rörande svenskt penninglotteri ( stat. off. utr. 1937:4). över betänkandet hava yttranden avgivits av statskontoret, kammarrätten, riksräkenskapsverket, generalpoststyrelsen, patent- och registreringsverket, Överståthållarämbetet (med överlämnande jämväl av yttranden från stadsfiskal O. Cederstrand och tredje polisintendenten A. Zetterquist), länsstyrelserna i Östergötlands och Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus län (med överlämnande jämväl av yttranden från poliskammaren i Malmö och kriminalpolisen därstädes), länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Skaraborgs län (med överlämnande jämväl av yttranden från landsfogden i länet och Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler), länsstyrelsen i Värmlands län (med överlämnande jämväl av yttrande från Värmlands länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler), länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands och Norrbottens län, fullmäktige i riksgäldskontoret (med överlämnande jämväl av särskilda yttranden från riksgäldsfullmäktige Hallin och Lindqvist), Aktiebolaget Tipstjänst och föreståndaren för svenska penninglotteriernas expedition. Härjämte hava notarii publici i Stockholm inkommit nied en till Kungl. Majit ställd skrift i ärendet.

Jag anhåller nu att få för Kungl. Majit ånyo anmäla detta ärende. Jag torde därvid först, med ledning huvudsakligen av uppgifter i statslotteriutredningens betänkande ävensom inhämtade upplysningar rörande förhållandena efter betänkandets avgivande, få i korthet redogöra för dels utvecklingen av och nuvarande system för penninglotterier i Sverige, dels resultaten av vissa undersökningar rörande svenskt spel på utländska lotterier och dels behandlingen av hithörande frågor inom riksdagen samt i offentliga utredningar intill år 1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 3

Utvecklingen av och nuvarande system för penninglotterier i Sverige.

Omslutning m. lii. Lotteriförhållandena i riket under äldre tider finnas utförligt skildrade i ett av andra kammarens första tillfälliga utskott vid 1906 års riksdag avgivet utlåtande (nr 9). Här torde beträffande förhållandena under tidigare århundraden endast böra erinras om det statliga s. k. nummerlotteri, som år 1772 inrättades av konung Gustaf III och sedermera fortfor intill år 1841, då det jämlikt ständernas beslut avskaffades.

Nya svenska penninglotterier började, med Kungl. Maj:ts tillstånd, anordnas först mot 1800-talets slut. Från att till en början årligen hava utgjort endast ett fåtal fristående lotteriföretag, anordnade av och till förmån för speciella institutioner (Kungl, dramatiska teaterns aktiebolag, Sveriges centralförening för idrottens främjande, Kungl, teaterns aktiebolag o. s. v.), hava dessa lotterier småningom övergått till att bilda serier av månatligen återkommande, likartat inrättade, statskontrollerade företag, vilkas behållning, utan att lotterierna knutits till särskilda koncessionsinnehavare, av Kungl. Maj:t såsom »lotterimedel» i förväg utdelats till olika sökande, ofta ett flertal för varje dragning, eller ock reserverats för rent budgetära ändamål.

De svenska penninglotteriernas utveckling från deras första framträdande i större skala belyses av en i det följande återgiven tablå, betecknad »Årsomslutning i svenska penninglotterier» (sid. 4).

Kungl. Maj:ts medgivande till anordnande av de månatliga penninglotterierna lämnas numera regelbundet vid två olika tillfällen örn året. Sålunda koncessioneras i maj eller juni lotterierna med dragningar i månaderna januari—juni påföljande år och i november eller december lotterierna med dragningar under månaderna juli—december året därpå. För 1938 hava dock hittills koncessioner meddelats allenast för lotterier med dragningar under månaderna januari—augusti.

Samtliga i Sverige under senare tid sålunda anordnade penninglotterier hava varit av den typ, vilken, i motsats till s. k. klasslotterier, kan betecknas såsom »enkelt» lotteri, d. v. s. varje lotteri eller dragning har utgjort en från övriga dragningar fullt fristående enhet.

Tillstånd till anordnande av ifrågavarande lotterier hava ansetts kunna av Kungl. Maj:t meddelas ulan hinder av de i lotteriförordningen den 6 augusti 1881 (nr 38, sid. 2) meddelade förbudsbestämmelserna med avseende å inrättandet av penninglotterier m. m., då denna förordning av Kungl. Majit utfärdats utan riksdagens medverkan.

I de i nyssnämnda tablå upptagna penninglotterierna var förhållandet mellan vinsternas och lotternas sammanlagda värde ursprungligen fastställt till 70 °/o. I de senast beviljade lotterierna utgör det 63.89 %. Relationen mellan antalet vinster och antalet lotter var i tidigare lotterier 10.1 % och är nu 9.4 °/o. I äldre lotterier utgjorde värdet av lägsta och högsta vinst 20

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Årsomslutning i svenska penninglotterier,

Antal Antal Omslutning Lottpris Å r dragningar lotter per per år kr.

kronor respektive 50,000 kronor. I nu pågående lotterier har det bestämts till 25 respektive 100,000 kronor. Vinstplanen är för närvarande följande:

1 » » 50,000 » 50,000 »

10 vinster » 10,000 » 100,000 >

32 s » 5,000 » 160,000 »

600 » » 500 » 300,000 »

2,500 » » 100 > 250,000 12,000 » » 50 » 600,000 12,000 » » 25 » 300,000 » 28,224 vinster 2,300,000 kronor

Organisation. Penninglotterierna hava genom successiva ändringar i tillståndsresolutionernas lydelse underkastats en alltmera ingående statlig reglering och kontroll. Statens bestämmanderätt avser för närvarande beträffande varje lotteri följande huvudsakliga områden:

1. Fastställande av lottpris, lottantal och vinstplan;

2. Bestämmande av tider för dragning och vinstutlämning;

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. '>

3. Uppdragande av grundlinjer för lotteriförvaltningen och kontrollen över lotteriet; 4. Maximering av omkostnaderna; 5. Fördelning av behållningen; 6. Godkännande av säkerhet för vederbörlig utbetalning av vinster och föreskrivna belopp av lotteriets beräknade behållning; 7. Förordnande av kommitterade för lotteriets förvaltning; 8. Förordnande av kontrollanter; 9. Godkännande av lotteriföreståndare; 10. Bestämmande av föreståndarens bruttoersättning; 11. Förordande örn inflytande medels insättning å spärrad bankräkning; 12. Meddelande av utförliga föreskrifter för dragningens verkställande; 13. Bestämmande av pris å dragningslista. Bestämmanderätten tillkommer beträffande punkterna 1—6 Kungl. Maj:t och i övriga avseenden chefen för handelsdepartementet. Lotterikommitterades huvudsakliga uppgift är att avgiva förslag till lotteriföres tändare samt enligt av Kungl. Maj:t och chefen för handelsdepartementet utfärdade direktiv sluta avtal med denne. Vart och ett av dessa avtal har i allmänhet kunnat avse endast ett lotteri (en viss dragning). Under senare år hava dock avtal ungefär samtidigt brukat slutas beträffande samtliga för ett halvår beviljade sex penninglotterier. Till föreståndare har för alla under åren 1897—1935 avhållna penninglotterier antagits en och samme person, vilken därefter efterträddes av sin son. Av den sålunda utsedde föreståndaren har en särskild lotteriexpedition inrättats. Lotteriförståndaren har till uppgift, huvudsakligen, att anskaffa sådan säkerhet för vinsterna och behållningen, som nyss berörts, att ombesörja tryckning av lottsedlarna, direkt och indirekt försäljning av dessa, dragning och utgivande av dragningslista, vinstutbetalning samt utbetalning och redovisning av stämpelmedel, vinstskatt och behållning m. m., att antaga personal å lotteriexpeditionen samt återförsäljare av lotter och dragningslistor, att tillhandahålla lokaler och inventarier för lotteriet, ävensom att ansvara för eventuellt oriktiga utbetalningar av vinstmedel vid expeditionen. Återförsäljarna väljas i allmänhet bland innehavare av bok-, papperseller tobaksaffärer. Samtliga återförsäljare redovisa direkt till föreståndaren. Deras försäljningsprovision bestämmes av denne och är för närvarande fastställd till 10 öre för lottsedel och 3 öre för dragningslista (pris 10 öre). Föreståndaren har att gälda alla i samband med honom åliggande uppgifter stående omkostnader och utgifter. Härför uppbär han en ersättning, som under senare år alltid varit lika med det av Kungl. Maj:t fastställda maximibeloppet för lotteriernas omkostnader, under år 1937 45,000 och för närvarande 48,000 kronor för lotteri. Därjämte äger föreståndaren för egen del uppbära inkomsterna av dragningslistan. Föreståndaren, som icke är skyldig att redovisa honom sålunda tillkommande belopp, äger såsom ersättning för sitt arbete och ansvar uppbära därå uppkommande överskott.

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Penninglotteriernas lottsedlar hava nästan undantagslöst slutsålts. Under senare år har den s. k. kontantförsäljningen från lotteriets huvudexpedition och hos kommissionärerna av brist på lottsedlar oftast måst upphöra redan under första försäljningsdagen och medan köbildning ännu pågått vid försäljningsställena. Därvid hava emellertid i allmänhet icke obetydliga poster lottsedlar i förväg varit per post rekvirerade från huvudkontoret.

Inkomster och utgifter. De sammanlagda intäkterna för lotterier av nu förekommande typ med ett lottantal av 300,000 kunna per år uppskattas till:

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 7

Slutligen hava, såsom av nyssnämnda tablå jämväl framgår, vissa poster av lotteriernas behållning av Kungl. Majit direkt avsatts för budgetära ändamål. Det första beslutet — år 1933 — om direkt inleverering av lotteribehållning till statsverket föranleddes närmast av vissa av organisationsnämnden och den s. k. granskningsnämnden åren 1931 och 1932 gjorda uttalanden, att en avsevärd del av de i riksstaten upptagna anslagen syntes vara av den art, att de lämpligast borde tillgodoses med lotterimedel. På ifrågavarande sätt bar till statsverket inbetalts ar 1933 1,000,000 kronoi, vart och ett av åren 1934 och 1935 2,000,000 kronor, år 1936 1,500,000 kronor samt år 1937 återigen 1,000,000 kronor.

Lotteriinedlens användning. Den del av penninglotteriernas behållning, som icke tillfaller staten, eller de egentliga s. k. lotterimedlen, brukar, efter vederbörlig utredning, två gånger årligen av Kungl. Majit fördelas till olika allmännyttiga ändamål. Fördelning, som nyss nämnts, har i allmänhet ägt rum redan i samband med beslut örn lotteriernas inrättande och sålunda innan några medel ännu varit tillgängliga att lyfta av vederbörande bidragstagare. Detta system har haft till följd, att mottagare av lotterimedelsbidrag, som varit i omedelbart behov av beviljat bidragsbelopp, i icke obetydlig utsträckning skaffat sig erforderliga medel genom att hos bankinrättning eller annorstädes belåna den resolution, varigenom bidraget beviljats.

Statslotteriutredningen har låtit uppgöra och såsom bilaga vid sitt betänkande foga en tablå över åren 1930—1935 beviljade bidrag av lotterimedel, fördelade å de statsdepartements verksamhetsområden, vartill bidragen huvudsakligen ansetts böra. Denna tablå avslutas med följande

Sammanfattning. * 1 2 3 4 5

1930 1931 1932 1933 1934 1935 Summa

15.000 15.000 I. Justitieändamål II. Utrikesändcimål 3,000 53.000 56.000 100,000 30.000 60,000 48.000 38.000 276,000 340,000 490,000 735,000 55,000 10.000 35.000 1,665,000 V. Kommunikationsända- 60,000 114.000 15.000 189.000

Kungl. Majlis proposition nr 24-

1930 1931 1932 1933 1934 1935 Summa

Härjämte har av behåll­

ningen i penninglotterierna

tillförts1:

Humanistiska fonden (10,000

kr. varje månad jämte

preskriberade vinster och ca

561,449 674,185 565,649 630.584 600000

6,500,000

Beträffande utdelningen av lotterimedel under de två senaste åren får jag hänvisa till vederbörande bilagor vid berättelserna om vad sig i riket tilldragit till 1937 och 1938 års riksdagar.

I fråga om principerna för utdelningen av ifrågavarande bidrag har statslotteriutredningen anfört följande:

»De vid föreliggande betänkande fogade sammanställningarna rörande utdelade lotterimedelsbidrag torde tydligt utvisa, att några bestämda gränser icke kunna uppdragas för det område, inom vilket dylika bidrag under senare år kommit i fråga. Av tillgängliga uppgifter lärer dock kunna utläsas, att lotterimedel med viss förkärlek brukat beviljas till några återkommande typer av ändamål, sådana som teatrar, museer, vetenskapliga institutioner, inrättningar för högre folkbildning, utställningar o. s. v. Såsom av berörda sammanställningar jämväl framgår, har det därvid särskilt inom grupperna vetenskap, teater -och musik i några fall inträffat, att delvis högst betydande bidrag av lotterimedel år från år kommit att utgå till en och samma mottagare. Eljest har, enligt vad sakkunniga erfarit, en mer eller mindre framgångsrik strävan gjort sig gällande att begränsa eller åtminstone icke öka antalet regelbundet återkommande bidrag till ett och samma ändamål. I stället synes man hava lämnat visst företräde åt engångsbehov sådana som byggnadsföretag för olika institutioners räkning, uppläggandet av lönefonder vid länsmuseer o. dyl. Efter tipsmedlens tillkomst hava understöd av lotterimedel icke längre utgått till idrottsändamål. Rent statliga institutioner hava som regel icke ansetts kunna ifrågakomma som mottagare av lotterimedel. Där man med bidrag av dylika medel velat stödja något ändamål, som närmast representerats av dylik institution, har man därför ofta i stället lämnat bidraget till någon med institutionen samarbetande enskild inrättning (exempelvis till 'Nationalmusei Vänner’ i stället för nationalmuseum, 'Livrustkammarstiftelsen’ i stället för livrustkammaren, 'Stiftelsen till restaurering av Uppsala slott’ i stället för byggnadsstyrelsen o. s. v.).

Till vissa med lotterimedel understödda ändamål (Operan, Nordiska museet, Kulturhistoriska museet i Lund, ortsnamns- och landsmålsundersökning, svensk folkminnesforskning, folkliga musikskolan m. fl.) hava bidrag mer eller mindre regelbundet utgått även från riksstaten. Att märka är, att i sådana fall ofta en avgränsning göres mellan användningen av medlen från riksstaten och lotterimedlen. Exempelvis skall, beträffande ortnamnsoch landsmålsundersökningarna, budgetanslaget användas till administrationskostnader, medan lotterimedelsbidraget utgår till s. k. fältarbeten.»

1 Beloppen upptagas under det år, då de lotterier frén vilka medlen utgått blivit beviljade.

Kungl. Majis proposition nr 24-

Såsom av senast anförda tablå delvis framgår hava under en följd av år betydande belopp av lotterimedel tillförts Humanistiska fonden. Denna fond har på grund av olika av Kungl. Maj :t meddelade beslut (första gången den 22 oktober 1927 och sedermera i de olika lotteriresolutionerna) bildats av för ändamålet till vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien utanordnade lotterimedel. Ifrågavarande medel hava utgjorts av lotteriernas s. k. överskottsmedel, d. v. s. belopp, motsvarande preskriberade vinstmedel och å innestående medel upplupna räntor, vilka överskottsmedel tidigare tillfallit vederbörande koncessionsinnehavare, ävensom av vissa av Kungl. Maj:t närmare bestämda bidrag (under senare år 10,000 kronor per dragning) av lotteriernas ordinära behållning. På detta sätt har intill senaste årsskiftet till fonden överförts sammanlagt något över 51/* miljoner kronor. Enligt föreskrifter i av Kungl. Majit fastställt reglemente (den 10 augusti 1928, förnyat den 15 juni 1935) har fondens förvaltning uppdraga åt särskilda ekonomidelegerade, varjämte åt en av Kungl. Majit °och vitterhetsakademien utsedd nämnd anförtrotts att, i regel en gång om året, fördela av fondens avkastning tillgängliga medel till olika, i reglementet närmare begränsade ändamål, avseende humanistisk forskning. I samband med fördelningen av lotterimedel hösten 1937 har en mera bestämd avgränsning genomförts mellan budgetändamål och sådana ändamål, som skola tillgodoses med bidrag av lotterimedel. Därvid hava, bland annat, åtskilliga bidrag till vetenskapliga institutioner, vilka tidigare utgått av lotterimedel, förutsatts skola upptagas å riksstaten, medan å andra sidan exempelvis Kungl, teaterns bidragsbehov helt tillgodosetts av lotterimedel.

Resultaten av vissa undersökningar rörande svenskt spel på utländska lotterier.

Enligt i Sverige gängse föreställningar hava sedan lång tid tillbaka betydande penningbelopp dragits ur riket till utländska lotteriföretag. Upprepade försök hava i offentliga utredningar gjorts att närmare uppskatta storleken av dessa belopp. Särskilda, åren 1908—1910 inom civildepartementet arbetande lotterisakkunniga ansågo sig sålunda med ledning av vissa uppgifter från postverket m. m. kunna beräkna det då från Sverige till utländska lotterier utgående beloppet till omkring 12—15 miljoner kronor per år. De ansågo, att endast en mindre del av de utgående summorna återkomme till Sverige i form av lotterivinster och uppskattade därför landets nettoförlust pa utländska lotterier till icke mindre än 9 å 10 miljoner kronor. De utländska lotterier, som på den tiden framförallt anlitades av svenska spelare, voro klasslotterierna i Danmark, Hamburg och Ungern. Enligt en inom handelsdepartementet år 1923 verkställd utredning i ämnet uppskattades den årliga nettoförlusten genom svenskt spel pa utländska lotterier till 5V2 miljoner kronor. Deltagandet i centraleuropeiska lotterier hade då upphört.

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Slutligen har även statslotteriutredningen med bistånd av postverket och andra myndigheter företagit viss utredning rörande svenskt spel på utländska lotterier. Denna utredning har givit vid handen, att svenska allmänhetens intresse för utländskt lotterispel för närvarande till alldeles övervägande del är koncentrerat på danska statens klasslotteri och det norska halvstatliga penninglotteriet (med »enkla» dragningar i likhet med de svenska penninglotterierna). Den genomsnittliga omfattningen av den svenska allmänhetens årliga deltagande uppskattas av de sakkunniga beträffande det danska lotteriet till omkring 6 miljoner kronor och för det norska lotteriets vidkommande till omkring 4V2 miljoner kronor. I förra fallet kan uppskattningen betraktas nära nog som en gissning, i det senare däremot stöder den sig till icke oväsentlig del på särskilt, genom postverket införskaffat primärmaterial. Utredningen har ådagalagt, att spelintresset under senare år visat en i viss mån nedgående tendens beträffande det danska lotteriet, under det att intresset snarare tilltagit i vad avser det norska. De sakkunniga hava påvisat, att ett deltagande i de nyssnämnda två lotterierna för svenska spelare i allmänhet ställer sig betydligt mindre fördelaktigt än uppgifterna i lotteriernas officiella planer skulle giva anledning att antaga. Sålunda är förhållandet mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda löfgärdet enligt de fastställda planerna i danska klasslotteriet 69.95 % och i norska penninglotteriet 64 %. Med hänsyn tagen allenast till de allra vanligaste anskaffningskostnaderna för lottköpare i Sverige och de oundvikliga förlusterna för dem vid växling till och från dansk och norsk valuta bliva, enligt statslotteriutredningen, motsvarande relationer för sådana köpare i genomsnitt endast 64.49 % respektive 51.53 %. Statslotteriutredningen säger sig hava konstaterat förefintligheten av visst svenskt deltagande även i de irländska sweepstakes-lotterierna och i olika utländska tippningsföretag men har beträffande omfattningen av sådant deltagande icke ansett sig kunna lämna någon närmare upplysning.

Behandlingen av hithörande frågor inom riksdagen och i offentliga utredningar intill år 1936.

Efter nedläggandet av det svenska nummerlotteriet dröjde det endast ett par årtionden innan de första förslagen inom riksdagen började framställas om inrättande av nya penninglotterier i Sverige. Sedan dess har denna fråga med allt tätare mellanrum återkommit i riksdagen. Av vederbörande motionärer har därvid i allmänhet gjorts gällande, att svenska staten genom att inrätta penninglotterier och själv bedriva eller noga kontrollera desamma skulle kunna länka den alltid förefintliga spellusten i så sunda banor som möjligt och i varje fall kunna avleda allmänhetens spelintresse från att omfatta lotterier i utlandet. Under intrycket av ingående diskussioner i penninglotterifrågan vid 1906

Kungl. Majis proposition nr 24-

och 1907 års riksdagar tillsattes dr 1908 inom civildepartementet förutberörda lotterisakkunniga. Dessa sakkunniga föreslogo dels viss ändrad lagstiftning till förhindrande av utländska lottsedlars spridande i riket m. m. och dels fortsatt inrättande inom landet av tillfälliga (enkla) penninglotterier till befrämjande av särskilda allmännyttiga ändamål. I vad de sakkunnigas förslag avsåg författningsändringar ledde det, utöver ett flertal remisser, icke till någon åtgärd. Vad åter beträffar tillfälliga svenska lotterier om penningar har, som jag förut påvisat, utvecklingen rätt snart gått mot inrättandet av allt mera omfattande och tätare återkommande sådana lotteriföretag. 1915 års riksdag anhöll i skrivelse den 30 april (nr 77) — med avböjande av motionsledes väckta förslag om statslotteri och under förordande av sådana åtgärder, som ifrågasatts av 1908 års sakkkunniga — att Kungl. Maj:t ville utarbeta och för riksdagen framlägga förslag i syfte att stävja spelet på utländska lotterier. Denna riksdagens framställning hade före statslotteriutredningens tillkallande icke föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I skrivelse den 16 april (nr 92) anhöll 1920 års riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning rörande inrättandet av ett statsobligationslotteri eller någon annan form av ett under statens kontroll ställt penninglotteri samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning. Med anledning härav tillkallades sistnämnda år professorn i astronomi vid Lunds universitet C. V. L. Charlier att såsom sakkunnig inom handelsdepartementet verkställa vissa förberedande utredningar i ämnet. Charliers arbeten utmynnade år 1922 i följande

Förslag till statslotteri. 1) Lotteriet består av 12 enkla lotteridragningar om året, som äga rum under var och en av årets 12 man. (ex. den 15:e i varje manad). 2) Till varje enkelt lotteri säljas högst 400,000 lotter till ett pris av 10 kronor per lott. Kungl. Maj:t kan varje-år bestämma om någon del av dessa lotter må försäljas såsom halvlotter till ett pris av 5 kronor per halvlott. 3) Vinstsumman i lotteriet uppgår till 65 procent av insatsernas summa. 4) Vinsternas storlek och fördelning angivas varje år av Kungl. Maj:t efter förslag av lotteridirektionen. 5) Av summan av insatserna i varje lotteri gå 9 procent till statsbudgeten såsom stämpelskatt, 6 procent till lotteriets omkostnader och 20 procent till sådana kulturella ändamål, som endast med svårighet kunna tillgodoses på annat sätt. Fördelningen av denna behållning av lotteriet, ävensom av preskriberade lotterivinster sker varje år genom Kungl. Maj:t efter förut gjorda ansökningar. 6) Lotterivinsterna äro skattefria. Då något resultat av den 1920 igångsatta utredningen under de närmast därpå följande åren icke kom att framläggas för riksdagen, höjdes snart åter röster inom riksdagen till förman för ett snabbare realiserande av tanken på ett svenskt statslotteri. Slutligen beslöt 1935 års riksdag, på sätt jag inledningsvis berört, att hos Kungl. Maj:t anhålla om slutförande av den

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

år 1920 begärda utredningen om statslotteri och om framläggande av det förslag till dylikt lotteri, vartill utredningen kunde giva anledning.

Vid anmälan för Kungl. Majit den 30 december 1935 av riksdagens skrivelse i ämnet anlade dåvarande chefen för handelsdepartementet följande synpunkter med avseende å utredningsarbetets bedrivande:

Departementschefen påpekade till en början, att efter år 1920 åtgärder blivit vidtagna, vilka varit ägnade att främja de syften, som torde hava legat till grund för riksdagens skrivelse sistnämnda år. Departementschefen ville i detta sammanhang särskilt erinra örn den utökning av det existerande penninglotteriet, som genom olika beslut av Kungl. Majit ägt rum. Med hänsyn till den organisation detta penninglotteri efter hand erhållit och den statliga kontroll, det vore underkastat, vore detsamma i själva verket numera att anse som en form av statslotteri Vidare erinrades om den utlottning av vinster, som ägde rum i samband med statens premieobligationslån.

Departementschefen framhöll härefter, att vid den nu ifrågasatta utredningen enligt riksdagens önskan borde undersökas, huruvida och i vad mån syftet att stävja spelet pa utländska lotterier kunde tillgodoses genom inrättande av ett statslotteri. Men därjämte borde utredningen även omfatta de möjligheter i övrigt, vilka stöde till buds för att förhindra den omnämnda kapitalflykten. Vid övervägande av fördelar och olägenheter av att ersätta det nuvarande penninglotteriet nied ett rent statslotteri borde särskild hänsyn även tagas till de konsekvenser, som en sådan anordning skulle medföra i avseende å sättet för disponerandet av de inflytande lotterimedlen. Departementschefen sade sig slutligen givetvis förutsätta, att vid utredningen de vid det nuvarande penninglotteriet vunna erfarenheterna i möjligaste mån komme att tillgodogöras.

Jag övergår nu till att under särskilda punkter redogöra för det väsentliga i statslotteriutredningens förslag ävensom det huvudsakligaste innehållet i däröver avgivna yttranden.

Statslotteriutredningens förslag och däröver avgivna yttranden.

Allmänna synpunkter. Under hänsyftning å en i betänkandet lämnad redogörelse angående den svenska allmänhetens deltagande i spel på olika lotterier och därmed besläktade företeelser har statslotteriutrcclningen rörande önskvärdheten av svenskt penninglotteri anfört:

»Av den föregående redogörelsen framgår, att spel på lotterier och därmed jämförlika anordningar erbjudits den svenska allmänheten i en nästan ständigt stigande omfattning under de senaste årtiondena, men att efterfrågan alltjämt synes vara större än utbuden. Särskilt anmärkningsvärd är den ökning av spellusten, som för närvarande gör sig kännbar. Tippningen går här i spetsen med en kraftigt ökad omsättning, som under de senaste månaderna stigit till omkring 1 000 000 kronor i veckan. Totalisatorspelet visar likaledes växande omfattning, varulotterierna — de större oftast med en högsta vinst i premieobligationer — ingen minskning och trots allt detta har hösten 1936 en utvidgning av de månatliga penninglotterierna från 250 000 till 280 000 lotter kunnat genomföras utan någon som helst svårighet för avsättningen av lotterna. Tvärtom har rusningen efter lottsedlarna, med

Kungl. Maj.ts proposition nr 24- 13

köbildning och ransonering som följd, vid de senaste dragningarna varit väl så stor sorn tidigare. Samtidigt med denna ökning i spelet på inhemska företag och tillkomsten av nya former för detsamma fortsätter spelandet på utländska lotterier i avsevärd omfattning.------ - — Under nu angivna förhållanden kunna sakkunniga icke undgå att finna det önskvärt, att i vårt land finnes ett av staten kontrollerat större penninglotteri, varmed dock ingenting i första hand är utsagt angående formen för detsamma. Dess uppgift bör vara att dels bjuda effektiv konkurrens med de utländska lotterierna, dels tjänstgöra som regulator på det inhemska lotterispelets område.» Beträffande konkurrensen med utlandet framhåller statslotteriutredningen att ett svenskt lotteri, hållet inom rimliga gränser i avseende på omfattning och vinster, icke kunde förväntas helt undantränga de utländska. De sakkunniga uttala, att man på lotterispelets område lika litet som på andra kunde räkna med att hänsynen till nationella intressen eller ens rent ekonomiska förnuftsskäl skulle vara helt avgörande för de enskilda individernas handlande. Ä andra sidan anse de sakkunniga det oriktigt att icke tillerkänna ett större svenskt lotteri en betydlig verkningsgrad såsom avledare av spelet på de utländska. Ehuru de sakkunniga förmena, att det skulle ligga närmast till hands att tänka på ändrad lagstiftning till förhindrande eller försvårande av utländska lottsedlars försäljning i Sverige, hava de sakkunniga icke ansett det möjligt att enbart på lagstiftningsvägen uppnå ett verkligt effektivt resultat. Härför skulle fordras så drastiska åtgärder, innebärande en vittgående kontroll av de enskilda medborgarnas korrespondens med utlandet och noggranna undersökningar av vad som från utlandet infördes, att de av principiella skäl icke syntes böra ifragasättas. Skärpt lagstiftning kunde enligt de sakkunnigas åsikt tänkas jämsides med, men icke gärna som en ersättning för ett svenskt lotteri, när det gällde att välja de lämpligaste medlen att hålla nere spelet på utländska lotterier. Beträffande den andra huvuduppgiften för ett av staten kontrollerat större penninglotteri, nämligen att vara en regulator för det inhemska spelet, anför statslotteriutredningen, att denna uppgift framträdde särskilt tydligt under tider, då spellusten vore högt utvecklad. Härom uttalas vidare: »Det bör under sådana tider vara ett statsintresse, att — försåvitt lotterispel eller därmed jämförligt spel eller vadhållning överhuvud tillätes — allmänheten erbjudes möjlighet att spela på ett lotteri, där vinstmöjligheterna, organisationen och behållningens användning äro av staten kontrollerade samt avvägda med hänsyn tagen till nationens gemensamma intressen. Nu rådande förhållanden visa behovet härav. De talrikt förekommande varulotterierna samt tippningen må hava sitt berättigande av speciella skäl, men både ur spelarnas och ur nationalekonomiska synpunkter uppvisa de så mångå bristfälligheter, att det icke kan anses önskvärt att låta hela den existerande spelkraften koncentrera sig på dessa eller liknande företag. Ju större utbredning dessa företag erhålla, desto mer angeläget blir det därför att söka leda åtminstone en väsentlig del av spellusten till ett lotteri, där spelarnas och det allmännas intressen bliva bättre och överhuvud så väl som

14 Kungl Maj:ts proposition nr 24.

möjligt tillgodosedda. Härigenom framkommande sunda normer för lotterispel i allmänhet böra också vara ägnade att fördelaktigt återverka på varulotterierna och övriga nyssberörda företag.»

Önskvärdheten av att i Sverige funnes ett större statskontrollerat penninglotteri har icke bestritts i något av de avgivna yttrandena. Uttryckligen har detta önskemål understrukits av statskontoret, länsstyrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands och Kopparbergs län, stadsfiskalen Cederstrand, Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler och Värmlands länsavdelning av Föreningen Sveriges landsfiskaler. I nämnda yttranden förklara sig vederbörande i allmänhet även instämma i vad utredningsmännen anfört ifråga om huvuduppgifterna för ett sådant lotteri. Särskilt framhäves uppgiften att bjuda effektiv konkurrens mot lotterier i utlandet.

Riksgälds fullmäktige ansluta sig, utan att vilja ingå på principfrågan huruvida ett »statslotteri» bör inrättas, obetingat till statslotteriutredningens uttalanden rörande målet för ett dylikt lotteri. Fullmäktige anse sig dock hava funnit anledning att befara, att ett nytt eller utvidgat lotteri närmast kunde komma att öka spellusten utan att med säkerhet kunna reglera den.

I varje fall skulle, enligt fullmäktiges mening, ett permanent statslotteri lika litet som nuvarande penninglotterier komma att försvåra emitteringarna av statens premieobligationslån. Det hade nämligen snarast visat sig, att vid de emissioner av dylika lån som hittills ägt rum, försäljningen av penninglotteriernas lottsedlar gått något trögare än eljest.

Riksgäldsfullmåktigen Hallin anför bland annat:

Statens premieobligationer hade vid de senaste emissionstillfällena av allmänheten alltmer kommit att betraktas som rena lottsedlar Denna tendens hade utlöst en efterfrågan och prisstegring på dessa obligationer, som icke stöde i rimligt förhållande till deras realvärde. Tillkomsten av ett större svenskt penninglotteri skulle i avsevärd mån kunna råda bot mot den icke önskvärda utveckling, som i hithörande avseenden gjort sig gällande.

Lotterityp. För att fylla sina uppgifter borde ett svenskt penninglotteri, enligt statslotteriuredningen, vara tillräckligt lockande och omfattande för att konkurrera med de utländska men icke förleda genom särskilda mer eller mindre bedrägliga lockbeten, såsom våldsamt tilltagna högsta vinster, komplicerade anordningar av spelplanen o. d., och icke eftersträva att ytterligare uppdriva den redan förekommande spellusten.

De sakkunniga anse den lotterityp, som bäst tillfredsställde dessa fordringar, vara det s. k. enkla lotteriet med dess enligt de sakkunnigas mening klara och lätt föreståeliga form. Det andra tänkbara alternativet ifråga örn lotterityp, nämligen klasslotteri, avvisas bland annat med en hänvisning till följande uttalande i professor Charliers förutnämnda utredning:

»Klasslotterierna hava onekligen den fördelen, framför av varandra oberoende lotteridragningar, att förvärvandet av deltagare i lotteriet underlättas. Detta förklarar ock den stora spridning denna lotteriform har vunnit i olika länder. Å andra sidan måste man dock påpeka, att denna anordning utgör en

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 15

mindre lämplig form att locka spelare till lotteriet, genom att tvinga dem att först deltaga i dragningar, som äro för spelarna synnerligen ogynnsamma, med endast en behållning av 10 till 20 procent av insatsen. Visserligen är det sant, att i den sista klassen dessa ogynnsamma utsikter repareras, så att i medeltal för en spelare, som deltar i alla dragningarna, behållningen dock kommer att uppgå till 60 å 70 procent av totalinsatsen. Men det inkorrekta består däri att många spelare, speciellt sådana som hava ont om pengar, endast komma att deltaga i några av de första klasserna, som ju lämna mycket liten behållning, och sedan avbryta spelet antingen på grund av brist på pengar eller, vilket är det ännu vanligare, på grund av bristande insikt örn lotteriets verkliga natur, som innebär att var och en, som deltar i några dragningar, men ej i den sista klassen, begår en stor ekonomisk dumhet.»

Med hänsyn till att den svenska allmänheten vid spel å utländska lotterier syntes börja föredraga det enkla norska lotteriet framför det danska klasslotteriet, finner statslotteriutredningen för konkurrensen med utlandet icke heller någon anledning föreligga att övergå till inhemskt klasslotteri.

I de avgivna yttrandena hava inga erinringar framförts mot bibehållandet av det enkla lotteriet såsom form för fortsatt bedrivande av penninglotterirörelse i Sverige. Uttryckliga tillstyrkanden på denna punkt hava lämnats av länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län.

Penninglotteriets omfattning och spelplan. Statslotteriutredningen anför:

»I fråga örn den omfattning, som ett lotteri av ifrågavarande slag bör äga, gäller det tydligen att finna ett visst lagom. Det måste vara tillräckligt stort för att utom sin nuvarande kundkrets draga till sig eller i varje fall bereda spelmöjlighet åt de allra flesta av dem, som nu spela på utländska lotterier. Å andra sidan bör det icke tilltagas så vidlyftigt, att den redan nu nästan oroande stora spellusten måste ytterligare stimuleras för att lotterna skola bliva utsålda.------- - — Ur synpunkten av konkurrensen med utlandet bör sålunda, i nuvarande läge, det svenska lotteriet utökas, och sannolikt betydligt utökas, varjämte det är önskvärt att lottförsäljningen så anordnas, att den pågår under en större del av den månad, som förflyter närmast före dragningen. Det bör emellertid icke förglömmas, att för närvarande råda goda konjunkturer i allmänhet och efter vad det vill synas särskild högkonjunktur på iotterispelets område. Ett bakslag kan inträffa snart nog, och då framträder risken av att hava tilltagit lotteriet i alltför stor omfattning. Denna risk är dubbel, nämligen dels den ekonomiska för lotteriföretagets del och dels den förut berörda moraliska, bestående i att staten, mer eller mindre intresserad i lotteriet, komme att understödja strävandena att hålla den avtagande spellusten vid liv. De sakkunniga hava funnit det bästa sättet alt undgå detta dilemma vara att låta lotteriet erhålla en viss elasticitet i avseende på sin omfattning. Närmast hava vi tänkt oss att en fast minimiplan skulle fastställas, förslagsvis motsvarande 30,000,000 kronor årligen. Därefter skulle, i händelse av fortsatt efterfrågan, lottsedlar få försäljas intill en maximigräns, förslagsvis fastställd till ett belopp motsvarande 30,000,000 kr. högre än minimiplanens, för år räknat. 1 dragningen skulle då ingå i första hand ett antal nummer, motsvarande minimiplanen, och i andra hand, nämligen om därutöver ett antal lotter försålts, alla sålda lottnummer. Vinsterna skulle utgå enligt den fastställda minimiplanen och, vad beträffar medelstora och mindre vinster, utökas efter en på förhand bestämd skala, allteftersom antalet sålda lotter överstege minimiplanen.»

16 Kungl. Maj-.ts proposition nr 24.

Statslotteriutredningen •— som förutsätter, att även för framtiden dragning i svenskt penninglotteri äger rum en gång varje månad — har för den närmaste framtiden såsom nedre och övre gränser för det ifrågasatta s. k. elastiska lotteriet föreslagit ett antal av 250,000 respektive 500,000 hellotter i månaden, varje heliou uppdelad i halvlotter. Med av de sakkunniga förordat loltpris av 10 kronor skulle detta motsvara en årlig omslutning av lägst 30,000,000 och högst 60,000,000 kronor. Medeltalet mellan nämnda gränstal, d. v. s. ett lotteri med ett månatligt antal hellotter av 375,000 och en årsomslutning av 45,000,000 kronor, hava sakkunniga betecknat såsom en för den närmaste tiden sannolik »normalplan». De påpeka, att sistnämnda belopp motsvarade vad som i Sverige årligen nedlades å inhemska penninglotterier med nuvarande omslutning, ökat med knappt hälften av de summor, som kunde antagas för närvarande gå till lotterier i grannländerna.

Ur yttrandena inhämtas följande.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Malmöhus län förklara sig icke hava något att erinra mot statslotteriutredningens förslag ifråga örn lotteriets omfattning.

Den s. k. elastiska principen för lotteriets omslutning tillstyrkes uttryckligen av länsstyrelsen i Kopparbergs län och riksgäldsfullmäktigen Lindqvist. Den senare finner en tillämpning av denna princip fullt försvarbar tillsvidare intill dess vetskap vunnits om den utsträckning, i vilken lotter kunde komma att efterfrågas.

Utredningsmännens förslag till elastisk lotteriplan har å andra sidan bestämt avstyrkts av länsstyrelsen i Jämtlands län, riksgäldsfullmäktige, stadsfiskal Cederstrand och föreståndaren för penninglotteriernas expedition:

Länsstyrelsen i Jämtlands lån befarar, att lotteriets omfattning mycket snart skulle nå upp till maximigränsen utan att det allmänna erhölle möjlighet att, därest så ansåges erforderligt, begränsa lottförsäljningen. Att, på sätt utredningsmännen föreslagit, vinstplanen vid ökad lottförsäljning skulle utökas med allenast lägre vinster, finner länsstyrelsen även utgöra en betänklig »vattendrygning» av vinsterna.

Länsstyrelsen föreslår, att Kungl. Maj:t skulle meddela bestämmelser rörande lottantalet i varje dragning och från början fastställa vinstplaner för olika alternativ med avseende å lotteriets omfattning, exempelvis med intervaller örn 50,000 lotter från minimiomfattningen 250,000 lotter till maximiomfattningen 500,000 lotter per dragning. I dessa vinstplaner borde skälig differentiering ske även av de högre vinsterna.

Varje dragning borde omfatta samtliga till dragningen hörande lotter och eventuella vinster å icke försålda lotter skulle återfalla till lotteriet.

Riksgäldsfullmäktige påpeka, att det praktiska genomförandet av den föreslagna elasticiteten i lotteriets omslutning skulle vara förenat med betydande svårigheter. Att vinstantalet vid ökad försäljning skulle ökas endast beträffande de lägre vinsterna, finna fullmäktige även vara ägnat att försvaga lotteriets konkurrenskraft.

Fullmäktige, som alltså förorda bibehållandet av fast lotteriplan, finna lämpligt, att det nya lotteriets månatliga omslutning tillsvidare bestämdes till minst 300,000 lotter.

Stadsfiskalen Cederstrand framhåller, att en viss restriktiv begränsning av

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 17

lottanlalet vöre en värdefull reklam för lotteriet. Lottantalet borde förslagsvis bestämmas till 300,000 per dragning. Eventuellt osålda lottsedlar borde i dragningen deltaga i paritet med de sålda. Att enligt den av utredningsmannen föreslagna principen ordna en dragning inom rimlig tid och till rimliga kostnader kunde ock rent tekniskt sett betraktas som ogörligt.

Föreståndaren för penninglotteriernas expedition: Det kunde starkt ifrågasättas, huruvida vår lotterispelande allmänhet i någon större utsträckning vore intresserad av att satsa penningar i ett lotteri, vars minsta och största oinslutningssiffra visserligen vöre känd, men däremot ej den verkliga och ej heller den exakta vinstplanen.

Den av statslotteriutredningen förutsatta »normalplanen» av 375,000 hellotter i månaden kunde redan med hänsyn härtill anses vara alldeles för högt tilltagen. Då dessutom alla lotter skulle vara uppdelade i halvlotter, skulle normalplanen i själva verket omfatta 750,000 enheter i stället för nuvarande 280,000; och att genomföra en sådan ökning vöre, enligt lotteriföreståndarens uppfattning, även under nuvarande gynnsamma konjunkturförhållanden en absolut omöjlighet. Föreståndaren förutsätter nämligen, att personer, som i lotterier av nuvarande slag skulle hava köpt hel lott, i det blivande penninglotteriet i stor utsträckning skulle nöja sig med halvlott. Den maximala iorsäljningsmöjligheten torde enligt föreståndarens mening för närvarande uppgård ungefär 320,000 lotter i månaden. ..

Föreståndaren framhåller, att den elastiska principen aven komme att i hög grad komplicera dragningsförfarandet.

Anpassningsbehovet efter växlande efterfrågan anser föreståndaren lämpligen böra tillgodoses på sådant sätt, att Kungl. Majit efter rådande konjunkturförhållanden för varje kalenderkvartal bestämde en fast omslutningssiffra för lotteriet. Fasta vinstplaner borde härjämte fastställas i likhet med de nu tillämpade.

Lottpris. Statslotteriutredningen anser ett lottpris av 10 kronor för heliou vara väl avvägt men förutsätter därvid, att lottsedlarna för framtiden befrias från stämpelskatt.

Utredningsmännen hava tänkt sig. att varje lott — genom perforering eller dylikt av de å hel lott lydande lottsedlarna — skulle kunna uppdelas i två halvlotter, avsedda att kunna köpas var för sig. I frågan örn lottsedlarnas uppdelning anföra de sakkunniga vidare:

»Härigenom skulle man tillmötesgå spelare inom den förmögenhetsklass, där spel på lotteri för 5 kronor åt gången kan anses försvarligt, medan en utgift på 10 kronor för detta ändamål är för stor. Dessutom kunde lottsedlarna genom det fördubblade antalet enheter (halvlotter) spridas på flera försäljningsställen och försäljningen pågå under längre tid än nu alfallet, vilket skulle väsentligt bidraga till bekämpandet av de utländska lotterierna. Sakkunniga hava haft under övervägande att föreslå en ytterligare uppdelning av lottsedlarna i mindre enheter. Vi hava emellertid stannat för att icke förorda en sådan åtgärd. Små lottvalörer hava nämligen alltid visat sig hava en stor förmåga att fresta personer, som på grund av sin svaga ekonomiska ställning över huvud icke böra befatta sig med lotterispel, och redan en fyrdelning av hellotterna skulle medföra en så stor mängd lottenheter, att avsättningen av lotterna därigenom antagligen snarare försvårades än underlättades. Örn man räknar med 300,000 hellotter i månaden, vilket icke är högt tilltaget, skulle en fyrdelning innebära att icke mindre än 1,200,000 lottenheter (fjärdedelslotter) vore att avyttra varje månad.»

Billan!) lill riksdagens protokoll 10118. 1 saini. Nr 24. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

I yttrandena från statskontoret, stadsfiskalen Cederstrand och föreståndaren för penninglotteriernas expedition hava betänkligheter anförts såväl mot sänkandet av lottpriset till 10 kronor som mot införandet av halvlotter: Statskontoret hänvisar endast till att 12-kronorspriset i hittillsvarande penninglotterier visat sig ändamålsenligt. Stadsfiskalen Cederstrand anser någon sänkning av lottpriset icke vara erforderlig. Icke heller vore det nödvändigt att göra lottsedlarna delbara. Det förekomme redan nu i mycket stor omfattning, att flera personer förenade sig om inköp av en lottsedel. Cederstrand erinrar även örn det i förordningen den 22 juni 1928 (nr 189) innefattande tillägg till lotteriförordningen meddelade förbudet mot yrkesmässig försäljning av, bland annat, andel i lottsedlar. Föreståndarens för penninglotteriernas expedition erinringar mot en sänkning av lottpriset och mot lottsedlarnas uppdelning i halvlotter bottna i farhågor för att dessa åtgärder skulle i hög grad försvåra lotteriets praktiska handhavande och medföra en kraftig minskning i lotteriets inkomster. Lotteriföreståndarens synpunkter i denna fråga torde i övrigt framgå av den tidigare lämnade redogörelsen för föreståndarens uttalanden beträffande det ifrågasatta lotteriets omfattning.

Riksgäldsfullmäktige säga sig vilja starkt ifrågasätta lämpligheten av att samtliga lotter i det nya lotteriet, på sätt utredningsmännen föreslagit, skulle kunna försäljas jämväl såsom halvlotter.

I de övriga yttrandena hava inga erinringar framställts mot statslotteriutredningens förslag ifråga örn lottpris och halvlotter. Överståthållarämbetet förklarar sig beträffande lottpriset kunna biträda utredningsmännens förslag. I vad avser införandet av halvlotter anser Överståthållarämbetet, att detta uppenbarligen i icke ringa grad komme att fördyra lotteriets omkostnader, särskilt ifråga örn distributionen. Då emellertid åtgärden i viss utsträckning skulle kunna bidraga till att minska inköp av utländska lottsedlar, ville Överståthållarämbetet icke motsätta sig de sakkunnigas förslag i denna fråga. Ämbetet påpekar även att, om försäljning av halvlotter medgåves, därav betingad ändring borde vidtagas i förutberörda förordning den 22 juni 1928 (nr 189) innefattande tillägg till lotteriförordningen. Länsstyrelsen i Malmöhus län icke blott tillstyrker införandet av halvlotter, utan gör även gällande, att en uppdelning av lottsedlarna i ännu lägre valörer säkerligen i avsevärd omfattning skulle begränsa deltagandet i det danska klasslotteriet. Å andra sidan förklarar sig länsstyrelsen villig medgiva, att de i betänkandet angivna skälen mot en sådan ytterligare uppdelning vöre tungt vägande.

Vinster. Av den förut lämnade redogörelsen för den ståndpunkt, som statslotteriutredningen intager ifråga om det svenska penninglotteriets omfattning, framgår, att vinsterna i lotteriet enligt utredningens förslag skulle utgå till en början enligt en fastställd minimiplan och därefter, allteftersom antalet sålda lotter överstege visst minimiantal, vad beträffade medelstora och mindre vinster utökas efter en på förhand bestämd skala. Såsom högsta vinst föreslå de sakkunniga ett belopp av 50,000 kronor. Härom anföra de följande:

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 19

»I fråga om vinsternas storlek vilja de sakkunniga främst varna mot en alltför kraftigt tilltagen högsta vinst. Detta icke därför att en mycket hög vinst skulle verka avskräckande på spelarna, utan av alldeles motsatt skäl, därför att den utgör ett alltför frestande lockbete för den mera tanklösa delen av allmänheten. Denna iakttagelse har gjorts i alla länder och alla tider. Ett förvånande stort antal människor synas föreställa sig att ett lotteri, där man kan vinna 1,000,000 måste vara mera generöst och mera fördelaktigt för spelarna, än ett där högsta vinsten endast utgör 50,000. Och även personer, som vid närmare eftertanke inse det orimliga häri, finna det mera lockande att riskera sin insats för en vinst på en miljon än för 50,000. Ett av staten auktoriserat lotteri bör emellertid icke locka allmänheten ^ att spela genom förespeglande av chimärer. De förnuftigare spelarna måste också inse, att en måttlig högsta vinst är till deras fördel. Att den mera omdömesgilla delen av lotteripubliken verkligen är av denna åsikt, har också framgått av till sakkunniga från allmänheten inkomna skrivelser. Utsikten för den enskilde spelaren att vinna högsta vinsten är så försvinnande liten, att han bör vara medveten om att vad han närmast siktar på, då han gör sin insats, är de medelstora och små vinsterna. Och dessa ökas givetvis i antal och värde, i samma mån som högsta vinsten hålles vid lägre höjd. Ett belopp på 50,000 kronor såsom högsta vinst anse därför sakkunniga vara tillräckligt högt. Med tanke på den utländska konkurrensen må det erinras, att detta belopp utgör högsta vinsten i det norska lotteriet.»

Lägsta vinstvärdet borde enligt de sakkunnigas förmenande icke sättas alltför lågt. Ett belopp av 30 kronor, alltså en nettovinst av 20 kronor på insatsen å heliou, kunde härvid anses skäligt.

De sakkunniga förutsätta, att samtliga vinster bliva underkastade den särskilda skatten å lotterivinster.

I vad avser vinsterna i lotteriet sammanfattas de sakkunnigas förslag sålunda:

»Vinsternas antal och sammanlagda värde skola, enligt vad nedan sägs, för varje dragning----------- fastställas i visst förhållande till antalet till dragningen försålda lotter.

Örn antalet försålda lotter icke uppnår 251,000, skall vinstplanen bestämmas sålunda:

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Därest antalet försålda lotter uppgår till minst 251,000, skola för varje uppnått fullt tusental försålda lotter utöver 250,000, utom de i ovanstående vinstplan angivna vinsterna, förekomma vinster enligt följande tilläggsplan:

2 vinster » 500 » 1,000 »

7 » > 100 » 700 »

35 » » 50 » 1,750

75 » » 30 » 2,250 » 120 vinster 6,700 kronor

Oberoende av vinst, som därå må utfalla vid dragningen, skall vart och ett av de i en dragning deltagande 5 lottnummer, som i nummerordningen kommer närmast före och närmast efter det nummer, varå högsta vinsten utfallit, erhålla premie, som-----------härovan sägs.

Om högsta vinsten utfaller på något av de lägsta av de i dragningen deltagande lottnumren, skola såsom närmast före lägsta numret kommande lottnummer räknas de högsta i dragningen deltagande numren i ordning uppifrån. Om högsta vinsten utfaller på något av de 5 högsta av de i dragningen deltagande lottnumren, skola såsom lottnummer efter högsta numret anses de lägsta i dragningen deltagande numren i ordning nerifrån.»

Vid tillämpning av statslotteriutredningens vinstplan skulle förhållandet mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda lottvärdet växla mellan 66.73 och 67 %. Förhållandet mellan antalet vinster och antalet lotter skulle utgöra lägst 9.84 % och högst 10.91 %.

Huvuddragen av de synpunkter, som i avgivna yttranden lagts å de sakkunnigas förslag till elastisk anpassning av vinstplanen efter lottförsäljningens faktiska omfattning, framgå av den förut lämnade redogörelsen för de allmänna uttalandena rörande penninglotteriets ifrågasatta elasticitet. Här torde endast böra erinras örn, att såväl principen om elastisk vinstplan som den av utredningsmännen föreslagna tillämpningen därav (med utökning endast av lägre och medelstora vinster) bestämt avstyrkts i ett flertal yttranden.

Förslaget, att högsta vinsten för framtiden skulle nedsättas till 50,000 kronor, har tillstyrkts endast av länsstyrelsen i Värmlands län och av riksgäldsfullmäktigen Lindqvist.

Statskontoret, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Kopparbergs och Jämtlands län, tredje polisintendenten i Stockholm, poliskammaren och kriminalpolisen i Malmö, riksgälds fullmäktige och föreståndaren för penninglotteriernas expedition hava däremot samtliga ställt sig avvisande till förslaget, att högsta vinsten skulle bestämmas till lägre belopp än motsvarande vinst i nuvarande inhemska penninglotterier. De hava därvid i allmänhet framhållit, att ifrågavarande förslag — även om det ur etisk synpunkt möjligen kunde anses motiverat — vore mindre välbetänkt, då det gällde att stärka de svenska penninglotteriernas konkurrenskraft gentemot lotterier i utlandet, särskilt gentemot danska klasslotteriet, vars högsta vinst uppgår till 250,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 21

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har för sin del funnit önskvärt, att högsta vinsten för framtiden bestämdes till 200,000 kronor.

Riksgälclsfiillmäktigen Hallin ifrågasätter örn icke till de tio premier å 1,000 kronor, som enligt statslotteriutredningens förslag skulle utfalla omkring det nummer, varå högsta vinsten dragits — i likhet med vad förhållandet är i norska penninglotteriet —- borde läggas tio premier å 500 kronor att grupperas kring näst högsta vinsten.

Preskriptionstid för utbetalning av vinster. Statslotteriutredningen föreslår att den tid, inom vilken vinsterna i penninglotteriet skola vara avhämtade för att rätten till desamma ej skall vara förverkad, fastställes till två år från första dragningsdagen (i nuvarande svenska penninglotterier är motsvarande tid bestämd till ett år från första dragningsdagen).

I yttrandena tillstyrkts detta förslag örn utsträckning av preskriptionstiden för vinsternas utbetalning av riksgäldsfullmäktigen Hallin men avstyrkes av föreståndaren för penninglotteriernas expedition. Den senare framhåller, att en sådan reform icke visat sig av behovet påkallad och att ett genomförande av densamma endast skulle försvåra lotteridragningarnas bokföringsmässiga avslutande.

Organisation m. in. Statslotteriutredningen anför i frågan örn penninglotteriets framtida organisation följande allmänna synpunkter:

»Vad slutligen angår lotteriets handhavande och skötsel, så lärer kravet på största möjliga effektivitet och kontroll i förening med lägsta möjliga omkostnader medföra, att för framtiden en mera fast organisation genomföres. Den nuvarande anordningen kan i detta avseende icke anses tillfyllestgörande. Om, såsom här förutsättes, statsmakterna besluta inrättandet av ett mera permanent lotteri och därvid giva detaljerade anvisningar beträffande spelplan, lottförsäljning, behållningens användning o. s. v., kan utförandet härav icke lämpligen böra tillgå så, att Kungl. Majit — vare sig direkt eller som f. n. genom uppdrag åt ’kommitterade’ — gör upp kontrakt nied en enskild person om de olika dragningarnas handhavande och den ersättning, som härför skall uppbäras av personen i fråga. Ett av staten inrättat permanent lotteri fordrar enligt sakkunnigas mening ett permanent organ för dess bedrivande. Det ligger intet klander mot den nuvarande lolteriföreståndaren eller hans företrädare, örn det framhålles, att ett bibehållande av den nuvarande anordningen i en av statsmakterna i allt övrigt fastlagd lotteriplan skulle innebära en principiellt förkastlig inkonsekvens. Vid ett lotteri av den omfattning, varom här är fråga, stå alltför stora ekonomiska värden på spel för att staten skall kunna blunda för de riskmoment av olika slag, omöjliga att på förhand angiva men i varje fall teoretiskt ofrånkomligen sammanhängande med alt hela skötseln av lotteriet överlåtes åt enskild person genom uppgörelse från fall lili fall. Härtill kommer att vissa omkostnader höra kunna nedbringas genom en organisation, där det enskilda intresset gör sig mindre gällande. Det ligger nämligen i sakens natur alt den ersättning, som skall utgå till den enskilda entreprenören, måste utmätas med hänsyn till l isken för honom av oförutsedda utgifter och lotteriets nedläggande ävensom därtill alt hans inkomst av lottsedlarnas och dragningslistornas försäljning icke kan med säkerhet förutsägas. Lotteriet som sådant går därigenom onödigtvis miste örn de icke obetydliga belopp, som kunna inflyta till enlrepre-

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

noren genom att utgifterna hållas nere eller inkomsterna av ovannämnda försäljning överstiga det för varje särskild dragning beräknade minimum. Vissa utgifter, som direkt sammanhänga med den nuvarande anordningen, exempelvis avgiften för bankgaranti för vinster och behållning, skulle också lättare kunna avvecklas genom förändrad organisation.

Emellertid kunna de sakkunniga icke förorda att steget tages helt ut från den nuvarande alltför lösliga organisationen till lotteriets införlivande med den ordinarie statsförvaltningen. Att tillskapa en statens lotteristyrelse med därtill hörande tjänstemannakår synes allmänt sett vara mindre önskvärt. Uppgifterna för en sådan statsinstitution skulle bliva allt för speciella och för litet sammanhängande med den statliga administrationens verksamhet i allmänhet. Dessutom är det icke möjligt att förutsäga framtidsutsikterna för ett penninglotteri. Spellusten synes visserligen f. n. snarare öka än avtaga, men på detta område kunna hastigt nog helt ändrade förhållanden inträda. De sakkunniga måste för sin del anse framtidsutsikterna så ovissa, att vi icke kunna tillstyrka inrättandet för lotteriets skötsel av ett nytt statsorgan, vilket måhända snart nog befunnes överflödigt. Icke heller synes det vara lämpligt att anförtro ifrågavarande uppgift åt någon nu befintlig statlig institution. Den organisationsform, som synes oss mest lämpad för ändamålet, är den bolagsform, som kommit till användning vid vissa monopolföretag och även i fråga örn den legaliserade tippningen. I enlighet härmed skulle lotteriets bedrivande anförtros åt ett för ändamålet bildat aktiebolag med relativt litet aktiekapital, till allra största delen i statens ägo, och vars styrelse skulle till större delen tillsättas av Kungl. Majit. Företagets bolagsordning skulle fastställas av statsmakterna och dess verksamhet bedrivas enligt direktiv av Kungl. Majit. Härigenom skulle enligt vår mening de olägenheter, som vidlåda den nuvarande anordningen, bliva på ett tillfredsställande sätt avhjälpta utan att betänkligheterna inför inrättandet av ett rent statslotteri behövde göra sig gällande. En förutsättning för detta förslag är emellertid, att aktiebolaget i fråga bleve fritaget från skatt till stat och kommun för själva lotteriets avkastning. Om bolagsformen väljes, bör sålunda samtidigt tillses att ändring i berörda hänseende göres i skattelagarna, försåvitt en dylik ändring är behövlig.»

I anslutning till vad sålunda anförts framlägger statslotteriutredningen förslag till dels bolagsordning för ett aktiebolag för omhänderhavande av penninglotterirörelsen i riket, »Svenska Penninglotteriet Aktiebolag», och dels koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse tillsvidare under fem år enligt vissa närmare angivna bestämmelser.

I den speciella motiveringen till bolagsordningen och lotterikoncessionen göra de sakkunniga till en början i huvudsak följande uttalanden angående statens bestämmanderätt i lotteriaktiebolaget och rörande aktiebolagets organisation i övrigt:

Vid utformandet av förslaget till bolagsordning hade de sakkunniga utgått från grundsatsen, att staten skulle helt behärska företaget och att några privata intressen sålunda icke skulle hava möjlighet att göra sig gällande.

Utan att detta direkt utsädes i bolagsordningen, hade de sakkunniga följaktligen förutsatt, att staten i det tilltänkta bolaget tecknade så stor del av aktierna, som aktiebolagslagen medgåve. För den händelse staten dock vid något tillfälle skulle innehava en mindre del av aktierna än sålunda avsetts, hade de i bolagsordningen föreslagit bestämmelse om företräde för staten vid lösen av hembjuden aktie. För att ytterligare säkerställa statens bestämman­

Kungl. Maj.ts proposition nr 24. 23

derätt hade de i bolagsordningen vidare föreslagit, att Kungl. Maj :t skulle äga utse majoriteten av styrelsens ledamöter och suppleanter och att Kungl. Majit skulle bland dem förordna såväl ordförande som vice ordförande, liksom ock att styrelsebeslut för att bliva giltigt skulle hava biträtts av någon av dessa senare, där endast tre ledamöter voro om beslutet ense. I samma syfte hade de i bolagsordningen föreslagit, att Kungl. Majit skulle hava rätt att tillsätta två av bolagets tre revisorer jämte samma antal suppleanter.

Bolagsordningen förutsattes skola fastställas av Kungl. Majit och ändring däri icke kunna vidtagas utan Kungl. Majits samtycke.

Bolagets aktiekapital hade ansetts kunna begränsas till lägst 50,000 och högst 150,000 kronor då något egentligt driftskapital icke torde vara behövligt utöver det, som erfordrades för inköp av inventarier, förskott å lokalhyror ävensom vissa andra kostnader för bolagets organisation. Enligt bolagsordningen hade den årliga utdelningen å bolagets aktiekapital inskränkts till högst 3 procent, vilken procent sakkunniga med hänsyn till nuvarande allmänna ränteläge ansett fullt tillfredsställande även för de aktier, som icke innehades av staten.

Antalet styrelseledamöter hade med hänsyn till företagets beräknade omfattning ansetts icke böra vara alltför ringa. De sakkunniga hade därför i bolagsordningen föreslagit, att styrelsen skulle bestå av sju ledamöter med lika antal suppleanter. Utöver de särskilda uppgifter, som till följd av föreskrifter i lotterikoncessionen komme att åligga bolagets styrelse, syntes styrelsen, genom olika ledamöter, i lämplig utsträckning böra taga daglig befattning med bolagets verksamhet samt utöva en fortlöpande övervakning av lotterirörelsens riktiga bedrivande. Önskvärdheten av en sådan anordning hade även varit ett skäl för att de sakkunniga ansett sig böra föreslå ett relativt stort antal ledamöter i styrelsen.

På bolagsstämma skulle, enligt den föreslagna bolagsordningen, bland annat ankomma att förrätta val av en minoritet i styrelsen samt av en revisor, vilken senare av de sakkunniga förutsattes böra vara en för uppgiften fullt kvalificerad person, exempelvis en av Stockholms handelskammare auktoriserad revisor.

Tillsynen över att lotterirörelsen bedreves i enlighet med givna föreskrifter skulle handhavas av en eller flera utav chefen för handelsdepartementet förordnade kontrollanter, vilkas arvode skulle fastställas av Kungl. Majit.

Vad angår frågan om aktiebolagets ansvarighet för vinsternas utbetalning har statslotteriutredningen anfört:

»För utbetalande av vinster och bidrag till allmännyttiga ändamål i de av Kungl. Majit koncessionerade penninglotterierna har hittills, såsom tidigare i betänkandet angivits, före lottförsäljningens början alltid ställts säkerhet. Denna säkerhet, som i flertalet fall utgjorts av bankgaranti, har under de senaste tio åren dragit en kostnad av sammanlagt över 250,000 kronor. Det behöver väl knappast framhållas, att nämnda garanti icke vid något tillfälle behövt helt eller delvis tågås i anspråk. Av inkomsterna i det av sakkunniga föreslagna penninglotteriet skulle — — — bidrag till allmännyttiga ändamål beviljas först i den mån medel funnes tillgängliga. För beviljade bidragsbelopp skulle alltså för framtiden någon säkerhet icke behöva komma i fråga. För utbetalningen av vinster torde däremot alltjämt vissa garantier komma att erfordras. ELt tänkbart alternativ skulle härvidlag vara att staten själv iklädde sig ansvarighet gentemot vinnarna. Med hänsyn till att det ifrågasätta lotteribolaget dock icke skulle komma att utgöra ett statsorgan i egentlig mening, hava sakkunniga emellertid icke velat förorda nämn-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

da alternativ utan i stället utgått ifrån, att erforderliga garantier ställas av det tilltänkta bolaget. För ändamålet i fråga förutsättes bolaget i första hand skola av inflytande medel successivt avsätta en garantifond å 500,000 kronor------------ . Nämnda belopp, som visserligen endast bomme att motsvara en del av det sammanlagda vinstvärdet i en dragning, har av sakkunniga likväl ansetts tillräckligt för täckande även av de största underskott, vilka efter sannolikheten skulle kunna komma att uppstå, så mycket mer som bolaget därutöver bomme att förfoga över betydande tillgångar, bland annat i form av medel, som avsatts för eventuell utbetalning av outtagna vinster------------. För de fall att bolagets garantifond icke skulle uppgå till stadgat belopp hava vi — närmast med tanke på bolagets allra första verksamhetstid, under vilken bolaget ju icke heller komme att förfoga över medel för outtagna vinster — i----------- lotterikoncessionen föreslagit, att bolaget skall kunna åläggas att ställa annan säkerhet, som av Kungl. Maj:t godkännes.»

Beträffande lottförsäljningen har statslotteriutredningen påpekat, att det för bekämpandet av de utländska lotterierna voro angeläget, att lottsedlarna i det svenska penninglotteriet spredes på ett betydligt större antal kommissionärer än nu vore fallet, även örn detta skulle medföra ökade kostnader i jämförelse med en mera koncentrerad försäljningsorganisation. 0 För direkt försäljning till avhämtning borde, enligt de sakkunnigas åsikt, såsom kommissionärer fortfarande antagas tobaks- och pappershandlare samt dylika mindre näringsidkare. Postförsäljningen skulle omhänderhavas av hu.vudombud, vilkas område skulle omfatta län, landskap eller därmed jämförliga områden. Huvudombuden —- som huvudsakligast skulle ägna sig åt denna sin uppgift — skulle dessutom förmedla all redovisning till lotteribolaget. Någon direkt försäljning från bolaget skulle icke äga rum.

I yttrandena hava några invändningar icke framställts mot att penninglotteriets förvaltning för framtiden överlätes åt ett permanent förvaltningsorgan. Generalpoststyrelsen, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Malmöhus och Värmlands län samt Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler hava likväl icke obetingat velat tillstyrka, att detta förvaltningsorgan, på sätt de sakkunniga föreslagit, organiserades i form av aktiebolag: Generalpoststyrelsen finner några särskilda skäl icke hava anförts mot att lotteriets förvaltning uppdroges åt någon nu befintlig statlig institution. Det av de sakkunniga föreslagna systemet skulle —- särskilt med hänsyn till inrättandet av enskilda »huvudombud», som skulle hava sin huvudsakligaste utkomst av lottförsäljningen — icke innebära någon tillräckligt betryggande avkoppling av privatintressen. Styrelsen ifrågasätter örn icke vid den fortsatta utredningen i ämnet uppmärksamhet även borde ägnas åt möjligheten att åt postverket anförtro antingen hela bestyret med lotteriet eller också endast försäljningen av lottsedlarna. Överståthållarämbetet anför bland annat: Några särskilda skäl förelåge icke att inrätta förvaltningsorganet i form av aktiebolag. Lotterirörelsen * stället överlämnas till en särskild byrå under generalpoststyrelsen. Härför talade, att postverket genom postkontoren redan förfogade över en för distributionen av lottsedlar särskilt lämpad organisation. Därest det emellertid av skäl, som Överståthållarämbetet ej kunde överblicka, icke skulle

Kunell. Maj:ts proposition nr 24- 25

befinnas lämpligt, att lotteriverksamheten förlädes under posten eller eventuellt något annat redan bestående verk, ville Överståthållarämbetet förorda, att det organ, åt vilket lotteriverksamhetens bedrivande anförtroddes, i allt fall inrättades efter de grunder och underkastades samma kontroll och revision, som i allmänhet gällde för den statliga förvaltningen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig i betänkandet sakna en närmare redogörelse för de överväganden, som syntes hava förekommit ifråga örn möjligheten att uppdraga lotteriets handhavande, helt eller delvis, åt redan befintlig statsinstitution. Länsstyrelsen ifrågasätter, om icke försäljningen av lottsedlar skulle kunna med fördel anförtros åt postverket. Härjämte skulle emellertid även vissa mindre näringsidkare kunna antagas såsom kommissionärer.

Länsstyrelsen i Värmlands län föreslår, att den centrala förvaltningen av lotteriet måtte uppdragas åt riksgäldskontoret, samt att lottförsäljningen måtte anförtros åt postverket och riksbankskontoren.

Föreningen Skaraborgs läns landsfiskaler ifrågasätter, örn icke hela skötseln av lotteriet borde överlämnas åt postverket.

I samtliga övriga yttranden har den föreslagna aktiebolagsformen lämnats utan erinran. Särskilda uttalanden i sådan riktning hava gjorts av statskontoret, patent- och registreringsverket, stadsfiskalen Cederstrand och föreståndaren för penninglotteriernas expedition. Ur dessa uttalanden och i samband därmed gjorda uttalanden ifråga om lottförsäljningen inhämtas i huvudsak följande:

Statskontoret anser i likhet med utredningsmännen önskvärt, att staten i högre grad än vad hittills varit fallet medverkade vid organisationen av lotteriverksamheten och i viss mån iklädde sig ansvaret för densamma. Givetvis kunde skilda meningar göras gällande rörande frågan, huru långt staten borde sträcka sin medverkan i lotteriets direkta skötsel. Å ena sidan syntes åtskilligt tala för att staten genom en lotteristyrelse med därtill hörande tjänstemannnakår själv omhändertoge lotterirörelsen, å andra sidan torde skäl kunna anföras för att staten icke borde i egen regi ombesörja verksamheten. Då staten för närvarande i bolagsform utövade driften inom andra verksamhetsområden, där staten hade monopol, ville statskontoret icke framställa erinran mot att denna form komme till användning även då det gällde att organisera ett svenskt statligt penninglotteri. Statskontoret förutsatte därvid i likhet med utredningsmännen, att ett sålunda bildat lotteribolag fritoges från skattskyldighet till stat och kommun för avkastningen av lotteriet eller att på annat sätt anordningar träffades, varigenom motsvarande resultat vunnes. i varje fall borde aktiekapitalet i allt väsentligt ägas av staten, varvid bolagets styrelse torde böra antingen tillsättas av Kungl. Majit i administrativ ordning eller ock utses av bolagsstämman efter direktiv av Kungl. Majit.

Det ville emellertid förefalla statskontoret, som örn antalet ledamöter och suppleanter i lotteribolagets styrelse utan olägenhet kunde sättas lägre lin utredningsmännen föreslagit. Ämbetsverket ifrågasatte jämväl, örn icke ledamöter och suppleanter borde kunna utses för längre tid än ett år och örn icke den föreslagna utdelningen å bolagets aktier, 3 %>, vore väl snäv.

Beträffande lottförsäljningen föreställde sig ämbetsverket, att tillsättandet av huvudombud skulle leda till en ökning av driftkostnaderna, vadan förslaget i denna del syntes olämpligt.

Patent- oell registreringsverket framställer viss formell anmärkning mot en detaljbestämmelse i den föreslagna bolagsordningen. 1 övrigt har ämbetsverket icke något att erinra mot utredningsmännens förslag. Ämbetsverket anser,

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

att aktiebolagsformen väl lämpade sig för det ifrågasatta lotteriföretaget och finner de bestämmelser, som i förslaget till bolagsordning intagits för säkerställande av statens inflytande i bolaget, vara betryggande.

Föreståndaren för penninglotteriernas expedition anför bland annat, att han själv redan på ett tidigare stadium framkastat tanken på lotteriexpeditionens ombildning till aktiebolag. Vad beträffade förslaget om statens uteslutande bestämmanderätt i ett sådant bolag syntes detsamma vara väl motiverat.

Föreståndaren finner även lämpligt, att, på sätt de sakkunniga föreslagit, hos bolaget en fond upplades såsom garanti för vinsternas utbetalning. I andra hand syntes denna garanti böra förstärkas med hos bolaget innestående behållning.

Å andra sidan framför föreståndaren olika erinringar såväl mot det föreslagna, enligt föreståndarens mening alltför stora antalet ledamöter i bolagets styrelse sorn -— i synnerhet — mot den ifrågasatta försäljningsorganisationen. I sistnämnda avseende finner han, att både införandet av »huvudombud» och huvudkontorets avkopplande från all direkt försäljning skulle i hög grad försvåra distributionen. Tillsättandet av huvudombud skulle dessutom betydligt fördyra förvaltningen och tillskapa mindre önskvärda privata intressenter i lotteriföretaget. Föreståndaren framhåller vidare, att en mycket kraftig utökning av antalet kommissionärer kunde leda till att var och en av dessa erhölle alltför liten förtjänst av rörelsen. Han hade däremot icke något att erinra mot en försiktig utvidgning av ombudsorganisationen i samband med en eventuell ökning av lotteriets omslutning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förklarar sig beträffande det föreslagna lotteriets organisation icke hava annat att erinra än att distributionen av lotter syntes med fördel kunna anförtros åt postverket.

Lotteriföretagets inkomster och utgifter. Statslotteriutredningen har med utgångspunkt från den förut berörda »normalplanen» på 375,000 försålda lotter i månaden beräknat det blivande penninglotteriets årliga intäkter till 45,000,000 kronor av lottförsäljningen, 500,000 kronor av försäljningen av dragningslista och 250,000 kronor i räntor.

På utgiftssidan upptaga de sakkunniga uppskattningsvis 26,775,000 kronor till vinnare (med frånräknande av vinstskatt och outtagna vinster) och 2,975,000 kronor i vinstskatt ävensom 300,000 kronor till omkostnaderna vid lotteriets huvudkontor, häri inbegripna utgifter för bolagsstyrelsen, revision och kontroll samt tryckning av lottsedlar och dragningslista. Beträffande härefter kostnaden för provision till återförsäljarna anföra de huvudsakligen följande:

»Företagets omkostnader komme — sådan sakkunniga tänkt sig lotteriets organisation — till större delen att utgöras av provisioner för försäljning av lotter och dragningsJistor. Redan med hänsyn till att lotterna enligt det av oss föreslagna systemet komme att spridas på ett så stort antal ombud, att de särskilda ombuden ute i orterna i flera fall sannolikt endast skulle få försälja helt obetydliga poster, synes denna provision, om man vill bereda ombuden en skälig förtjänst å rörelsen, procentuellt icke kunna sättas alltför lågt. Härtill kommer, att ombudens arbete skulle bliva relativt komplicerat genom införandet av halvlotter och sannolikt komme att pågå kontinuerligt på sådant sätt, att, när försäljningen till en dragning slutat, försäljning till nästa dragning omedelbart skulle påbörjas och fort­

Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

sätta en tiel månad. Med hänsyn till berörda omständigheter synes provisionen för försäljningen av lottsedlar lämpligen kunna bestämmas till två eller lägst en och en halv procent av lottpriset.» Grunderna för de för försäljning av lottsedlar utgående provisionerna föreslås skola fastställas av chefen för handelsdepartementet efter förslag av bolaget. Statslotteriutredningen har, såsom förut berörts, utgått från, att det föreslagna lotteriföretaget icke skulle belastas med utgifter vare sig för stämpelavgift eller -—- annat än i viss mindre utsträckning — för inkomstskatt. De sakkunniga förutsätta därvid, att de inkomster varom staten skulle gå miste genom stämpelavgiftens bortfallande skulle ersättas genom ökad inleverering till statsverket av det ifrågasatta nya företagets behållning. Statens hela inkomst av lotteriföretaget skulle på detta sätt, frånsett skatten å vinsterna och vissa speciella poster av ringa betydelse, komma att utgå av företagets behållning. De sakkunniga hava funnit en dylik anordning överhuvud taget vara den naturligaste i ett av staten behärskat affärsföretag. Vad särskilt angår stämpelavgiften hava de sakkunniga hänvisat till att sådan avgift icke erlägges av Aktiebolaget Tipstjänst. Vad beträffar det ifrågasatta lotteriaktiebolagets befrielse från inkomstskatt har statslotteriutredningen anfört bland annat: »Ingen som helst inkomstskatt utgår för övrigt av några nuvarande svenska lotteriföretag. Aven om det för statsverkets vidkommande väl kan anses likgiltigt, örn dess inkomster av lotteriföretaget till någon del komme att uttagas i form av inkomstskatt i stället för att efter andra normer utgå av företagets behållning, synes det dock sakkunniga vara principiellt riktigare och för lotteriet mera praktiskt, örn dess inlevereringar till staten få beräknas efter såvitt möjligt enhetliga grunder. (Jämför härovan beträffande stämpelskatten!) Ännu mindre anse sig sakkunniga kunna förorda en anordning, som komme att medföra skyldighet för lotteriföretaget att erlägga kommunal inkomstskatt, en skatt, som dessutom enligt nu gällande bestämmelser komme att helt tillfalla en enda kommun, Stockholm. Erfarenheterna av Aktiebolaget Tipstjänsts taxering------------ tyda emellertid på, att det av oss nu ifrågasatta aktiebolaget med för närvarande gällande skattebestämmelser sannolikt skulle bliva underkastat saväl statlig som ^kommunal inkomstskatt och detta säkerligen till högst betydande belopp. På grund av vad sålunda anförts vilja sakkunniga hemställa, att det lotteriaktiebolag, som med anledning av förevarande förslag må komma till stånd, genom uttryckligt stadgande i skattelagarna i allt väsentligt fritages från inkomstskatt till stat och kommun. Endast å den del av inkomsten, som avsättes till reservfond eller utdelas lill aktieägarna, synes skatt lämpligen kunna utgå. Möjligen skulle ett stadgande av nu åsyftad innebörd kunna införas i gällande kommunalskattelag i anslutning till föreskrifterna i 30 § 4 mom. angående särskilda normer för beskattningen av parti- och detaljhandelsbolag för försäljning av rusdrycker samt av utövaren av statens tobaksmonopol.» Under angivna förutsättningar skulle enligt statslotteriutredningens beräkning lotteriets behållning uppgå till omkring 14 ‘/a miljoner kronor. Behållningen av lotteriet förutsättes av de sakkunniga skola gå dels direkt till statskassan och dels till särskilda allmännyttiga ändamål. Statens

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

andel i lotteriet kunde — framhålla de sakkunniga — naturligtvis sättas hur högt eller lågt som helst, men örn såsom hittills vissa allmännyttiga ändamål därjämte skulle tillgodoses, något som de sakkunniga icke kunde annat än tillstyrka, vore det önskvärt att åtminstone vissa grundlinjer fastställdes för en längre tid framåt. Utginge man från att stämpelskatten pä lottsedlarna bortfölle, skulle en fördelning av behållningen med hälften direkt till statskassan och hälften till nyssnämnda ändamål sannolikt ganska väl svara mot användningen av de nuvarande lotteriernas avkastning. Grunderna för denna fördelning borde genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen fastställas att gälla tillsvidare och i enlighet därmed komma till uttryck i lotteribolagets bolagsordning och koncession. I fråga om de behållna medlens redovisning och utbetalning hava de sakkunniga uttalat:

>>][ o----------- lotterikoncessionen hava sakkunniga föreslagit, att vad av vinsten å bolagets rörelse under ett år må återstå efter avsättning till reservfond, garantifond och utdelning till aktieägarna, skall av bolaget, omedelbart efter det ordinarie bolagsstämma godkänt balansräkning, inbetalas till statskontoret att användas på sätt Kungl. Maj :t närmare föreskriver, ena hälften för statsverkets behov och andra hälften till allmännyttiga ändamål. Statskontoret torde till följd härav komma att redovisa den av bolaget för budgetära ändamål inlevererade delen av behållningen under särskild inkomsttitel å riksstaten. Beträffande de för allmännyttiga ändamål avsedda lotterimedlen synes däremot böra föreskrivas, att dessa i den mån de av bolaget inlevereras, av statskontoret skola överföras till en särskild, av statskontoret förvaltad fond (exempelvis benämnd lotterimedelsfonden) från vilken de belopp skola bestridas, som enligt Kungl. Maj :ts bestämmande komma att beviljas till allmännyttiga ändamål.» För tillgodoseende av trängande allmännyttiga ändamål, innan inlevereringar till lotterimedelsfonden hunnit verkställas, föreslå de sakkunniga visst förskottsförfarande.

Ur yttrandena må beträffande dessa spörsmål återgivas följande. Statskontoret anför: Om ett verkligt statslotteri inrättades, vore det onekligen mest följdriktigt, att vinsten å lotterirörelsen behandlades såsom andra statsinkomster och således oavkortad uppfördes å riksstatens inkomstsida samt inlevererades till statsverket. Därest emellertid övervägande skäl ansåges tala för att — med bibehållande i princip av det nuvarande svstemet — viss del av vinstmedlen ställdes till Kungl. Maj:ts omedelbara förfogande vid sidan av riksstaten för att disponeras i främsta rummet för vissa mera kulturellt betonade ändamål, ville statskontoret — i betraktande av den betydande behållning, som beräknades uppstå å verksamheten — likväl uttala sig för att allenast en mindre del av vinstmedlen användes på nu angivet sätt, medan huvudparten i vanlig ordning tillgodofördes statsregleringen. Statskontoret hade därvid intet att erinra emot att, i enlighet med de sakkunnigas förslag, den del av behållningen, som skulle stå till Kungl. Maj:ts omedelbara disposition, överfördes till en särskild, av statskontoret förvaltad fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken de anslag skulle utgå, som av Kungl. Majit beviljades. Såväl dessa lotterimedel som den del av vinsten, vilken skulle tillgodoföras statsregleringen, torde

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 29

böra av lotteribolaget successive under budgetåret inlevereras till statskontoret, varefter slutavräkning skulle ske snarast möjligt efter budgetårets utgång. Genom en dylik anordning syntes kunna undvikas det i och för sig föga önskvärda förskottsförfarande, vartill de sakkunniga velat bereda möjlighet.

Statskontoret förutsätter — såsom förut berörts — att lotteribolaget fritages från skattskyldighet till stat och kommun för avkastningen av lotteriet eller att på annat sätt, exempelvis genom uttagande av monopol- eller koncessionsavgift till staten, anordningar träffas, varigenom motsvarande resultat vinnes.

Riksräkenskapsverket anför i huvudsak följande: Vid bedömandet av frågan örn redovisningen av det föreslagna penninglotteriets vinstmedel och med dylika medel bestridda utgifter för allmännyttiga ändamål ville riksräkenskapsverket framhålla, att ifrågavarande inkomster och utgifter otvetydigt vore att anse såsom statliga inkomster och utgifter. Med hänsyn till kravet på riksstatens fullständighet borde följaktligen inkomsterna av statslotteriet i sin helhet redovisas å riksstatens inkomstsida samt för allmännyttiga ändamål avsedda lotterimedel avföras å riksstatens utgiftssida. Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning erfordrades sålunda för ernående av en rationell budgetordning, att redovisningen av inkomsterna av lotterirörelsen ordnades på enahanda sätt som av de s. k. tipsmedlen, innebärande, att samtliga nu ifrågavarande inkomster av lotterirörelsen skulle inbetalas till statsverket och uppdebiteras å vederbörlig riksstatstitel. Den del av dessa vinstmedel, vilken avsåges att av Kungl. Majit disponeras för allmännyttiga ändamål, borde därför, på sätt för närvarande skedde med de s. k. tipsmedlen, tillgodoföras den av utredningen ifrågasatta lotterimedelsfonden över ett å riksstaten upptaget anslag, förslagsvis benämnt »Avsättning till lotterimedelsfonden», från vilken fond utbetalningarna skulle ske till de olika allmännyttiga ändamålen. I fråga örn storleken av det belopp, som skulle avsättas till lotterimedelsfonden, hade de sakkunniga förutsatt, att åtminstone för de närmaste åren detta belopp skulle fastställas till hälften av lotteriföretagets behållna inkomst. Vid genomförande av detta förslag borde — liksom nu tillämpades beträffande de s. k. tipsmedlen •— förenämnda avsättningsanslag anvisas såsom förslagsanslag samt tillsammans med motsvarande del av den för lotterimedlen uppförda inkomsttiteln inordnas i en för ändamålet upprättad specialbudget. Riksräkenskapsverket funne emellertid för sin del det vara olämpligt, att storleken av det belopp, som skulle av Kungl. Majit disponeras för allmännyttiga ändamål, gjordes beroende av storleken av lotteriföretagets avkastning. Ämbetsverket ville fördenskull förorda, att nämnda belopp på förband fixerades. Godtoges en sådan ordning, borde anslaget till avsättning lill lotterimedelsfonden anvisas såsom bestämt (obetecknat) anslag.

De sakkunniga hade, utan att detta utsagts i bolagsordningen, förutsatt, att staten skulle teckna så stor del av det föreslagna lotteribolagets aktier, som aktiebolagslagen medgåve. Utdelningen å statens aktier i lotteribolaget, vilken skulle utgå med högst .3 procent å aktiebeloppet, borde därvid, såsom fallet vore med utdelningen från övriga av .staten innehavda aktier, inlevereras till statsverket samt tillgodoföras en under fonden för statens aktier uppförd särskild inkomsttitel »Svenska Penninglotteriet Aktiebolag».

Kammarrätten yttrar endast, att kammarrätten icke funnit anledning till erinran mot de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avsåge frågan om det föreslagna lotteriaktiebolagets skattskyldighet för inkomst.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Överståthållarämbetet framhåller, att lotteriets penningförvaltning borde vara så reglerad, att inflytande behållning skyndsammast möjligt insattes å någon statsverkets spärrade räkning i riksbanken.

Stadsfiskalen Cederstrand understryker, att, örn en fond av lotterimedel bildades, man skulle uppnå bland annat den fördelen, att lotterimedelsbidrag till allmännyttiga ändamål kunde beviljas av redan tillgängliga medel och någon »diskontering» å blivande behållning sålunda aldrig behövde förekomma.

Föreståndaren för penninglotteriernas expedition anser, såsom förut angivits, statslotteriutredningens »normalplan» icke vara möjlig att uppnå. Föreståndaren finner därför, att de sakkunniga beräknat alltför höga inkomster för det blivande lotteriet. Samtidigt finner han deras utgiftskalkyl alltför optimistisk, särskilt i vad avsåge omkostnaderna vid lotteriets huvudkontor.

Lotteriföreståndaren ifrågasätter, huruvida icke den önskade skattelindringen för lotteribolaget utan lagändring skulle kunna uppnås genom att de belopp, som bolaget skulle hava att inleverera till det allmänna, såsom omkostnad avdroges från bolagets inkomster.

Bidrag av lotterimedel. Beträffande principerna för tilldelningen av lotterimedel till allmännyttiga ändamål har statslotteriutredningen anfört:

»Att i förväg angiva de olika slag av särskilda allmännyttiga ändamål, som vore avsedda att tillgodoses av lotteriets behållning (lotterimedlen) torde med de principer, som i Sverige hittills följts vid tilldelning av lotterimedelsbidrag och som enligt sakkunnigas uppfattning även för framtiden i huvudsak böra tillämpas, svårligen låta sig göra och knappast ens vara lämpligt. Såsom förutsättningar för att ett allmänt behov skall kunna tillgodoses i den extraordinära ordning, som en tilldelning av lotterimedel onekligen utgör, synes endast böra gälla, att behovet varit så svårt att förutse eller beräkna eller ock av sådan tillfällig eller speciell art, att det icke lämpligen kunnat eller kan, efter ordinär budgetberedning och riksdagsbehandling, tillgodoses med vanligt statsanslag. Lotterimedlen komme, med ett sådant betraktelsesätt, närmast att utgöra en för samtliga statsdepartements verksamhetsområden gemensam komplettering till de olika huvudtitlarnas anslag till extra utgifter. En viss avgränsning i princip av de ändamål, som lämpligen böra komma i fråga vid fördelningen av lotterimedel, synes även med utgångspunkt från vad ovan anförts kunna i förväg göras, eventuellt genom beslut av statsmakterna. Sakkunniga vilja i varje fall såsom ett önskemål uttala, att för framtiden åtminstone i praktiken något mera bestämda gränslinjer än hittills måtte uppdragas mellan budgetändamål och ändamål, som av Kungl. Majit understödjas med lotterimedel, önskvärt torde även vara att man —- för att icke göra något ändamål helt beroende av den relativt osäkra inkomst, som ett bidrag av lotterimedel trots allt måste anses utgöra — liksom nu i möjligaste mån eftersträvar en begränsning av antalet regelbundet återkommande bidrag till ett och samma ändamål. I detta sammanhang vilja sakkunniga slutligen erinra örn de anmärkningar, som i riksdagen framställts av innehåll, att landsorten, särskilt den egentliga landsbygden, vid de utdelningar av lotterimedel, som hittills ägt rum, icke tillgodosetts i tillräcklig utsträckning.

Med det system sakkunniga tänkt sig för redovisning av lotterirörelsens behållning skulle ränteinkomster och preskriberade vinster komma att ingå i den övriga årsbehållningen. En anordning, där sådana överskottsmedel liksom nu månatligen utbetalas till Humanistiska fonden, torde alltså icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 24- 31

kunna förekomma. Det är emellertid intet som hindrar, att föreskrift i stället lämnas örn utbetalning till nämnda fond av lämpligt avvägda belopp ur den del av lotteriföretagets behållning, som skall användas för särskilda allmännyttiga ändamål.»

Vad åter angår formerna för fördelningen av hithörande bidrag har statslotteriutredningen ansett, att ärendena angående bidrag av lotterimedel även med det nu föreslagna systemet i första hand lämpligen kunde handläggas i den ordning, som för närvarande tillämpades. De sakkunniga utginge sålunda från att fördelningen av lotterimedel liksom hittills komme att beslutas på föredragning av chefen för handelsdepartementet efter inom vederbörande myndighet verkställd utredning och i samråd med övriga, av hithörande ärenden intresserade departementschefer. Det vore särskilt angeläget att vid utredning, som här avsåges, till understöd ifrågasatta institutioners ekonomiska ställning fullständigt klarlades.

Före det slutliga avgörandet borde emellertid enligt de sakkunnigas mening här ifrågavarande ärenden för ytterligare övervägande underställas en särskild rådgivande nämnd, bestående av förslagsvis minst fem personer, vilken skulle närmast företräda en upplyst allmän opinion men icke direkt representera de intressen, som antoges komma att tillgodoses genom medlens fördelning. Denna nämnd skulle i främsta rummet hava att tillse, att de avgränsningar av området tor lotterimedlens användning iakttoges, vilka kunde hava av statsmakterna i vederbörlig ordning fastställts eller eljest befunnits böra gälla. Därjämte borde det åligga nämnden att biträda med prövningen av huruvida ändamål, vartill lotterimedelsbidrag sattes ifråga, vore av sådan betydelse att det överhuvudtaget kunde anses förtjänt av bidrag från det allmänna, ävensom att deltaga i bedömandet av vederbörande institutioners verkliga behov av understöd. Nämnden borde slutligen hava till uppgift att yttra sig ifråga om den lämpligaste avvägningen mellan olika konkurrerande intressegrupper av de bidragsbelopp, som befunnes kunna utgå.

De sakkunniga hava slutligen ifråga om kontrollen över användning e n av beviljade lotterimedel föreslagit följande:

»Sakkunniga finna önskvärt, att institutioner, som erhålla bidrag av lotterimedel, till förebyggande av missbruk, i framtiden åläggas redovisningsplikt till vederbörande statsdepartement och myndigheter icke blott beträffande användningen av ifrågavarande bidrag utan beträffande hein sin verksamhet ävensom att de förklaras skyldiga att låta hela verksamheten granskas av riksdagens revisorer. För ernående av ytterligare kontroll torde bidragsmottagares redovisningsplikt, där så kan ske, böra kompletteras med rätt och skyldighet för vederbörande statsorgan (riksantikvarien, byggnadsstyrelsen, skolöverstyrelsen o. s. v.) att effektivt övervaka den verksamhet, vartill bidraget utgått, i likhet med vad för närvarande brukar äga rum beträffande exempelvis vissa med lotterimedel finansierade museer och byggnadsarbeten. I fall, där övervakning genom befintligt statsorgan icke lämpligen kan anordnas, skulle mottagare av lotterimedelsbidrag såsom villkor för bidragets åtnjutande kunna av Kungl. Majit åläggas att underkasta sig och efter angivna grunder bekosta för ändamålet ifråga särskilt föranstaltad statlig kontroll oell revision.»

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

I yttrandena uttalas följande synpunkter.

Statskontoret har anfört: Statskontoret kunde icke finna, att en rådgivande nämnd med de uppgifter, som de sakkunniga ifrågasatt, skulle utgöra en lämplig anordning, utan finge bestämt avstyrka nämndens inrättande.

Däremot har statskontoret i huvudsak instämt i de sakkunnigas förslag ifråga om kontrollen över användningen av beviljade lotterimedel.

Överståthållarämbetet har likaledes avstyrkt förslaget örn inrättande av en rådgivande nämnd. I stället har ämbetet förordat, att chefen för handelsdepartementet skulle beredas möjlighet att i förekommande fall tillkalla särskilda sakkunniga i lotterifrågor.

Överståthållarämbetet förklarar sig i allt ansluta sig till förslaget angående kontrollen över användningen av beviljade bidrag av lotterimedel.

Länsstyrelsen i Malmöhus län säger sig helt allmänt kunna ansluta sig till statslotteriutredningens förslag ifråga om lotterimedlens användning.

Departements­. Av den lämnade redogörelsen framgår, att de svenska penninglotterierna chefen. under senare år i praktiken kommit att utgöra en permanent, av staten i alla viktigare avseenden reglerad och kontrollerad inrättning. Emellertid har, såsom förut jämväl angivits, dessa lotterier brukat av Kungl. Maj:t beslutas varje gång endast för sex månader framåt, och deras handhavande har genom avtal, som avslutats särskilt beträffande varje lotteri, likaledes för endast ett halvår åt gången anförtrotts åt en av staten i vissa hänseenden oberoende lotteriföreståndare. De förhållanden, som sålunda utbildats på det svenska lotteriväsendets område, hava, särskilt inom riksdagen, givit anledning till anmärkningar av huvudsakligen principiell natur. Då nu den redan av 1920 års riksdag begärda utredningen örn inrättande av s. k. statslotteri slutförts och genomgått vederbörlig remissbehandling, synes tidpunkten vara inne att till avgörande upptaga frågan om ordnandet på längre sikt av penninglotteriväsendet i Sverige.

Den naturligaste lösningen torde härvid vara att, med bibehållande av tämligen omfattande månatliga dragningar, organisera dessa såsom en även i formellt avseende mera stadigvarande institution. I samband därmed är det angeläget att söka giva denna institution en utformning och dragningarna en omfattning, som möjliggör effektiv konkurrens mot de utländska lotterierna. Samtidigt bör en omorganisation av lotteriväsendet dock icke gå i sådan riktning, att den uppmuntrar till ökning av den svenska allmänhetens sammanlagda lotterispel eller eljest giver anledning till berättigade invändningar av social eller etisk natur.

Innan jag övergår till en närmare behandling av frågorna om penninglotteriväsendets framtida organisation och om lotterimedlens användning, vill jag, med utgångspunkt främst från nyss antydda principer ifråga örn lotterirörelsens anordnande, angiva de enligt min mening lämpligaste riktlinjerna beträffande lotteriets typ, omfattning och vinstplan.

I likhet med statslotteriutredningen finner jag anledning ej föreligga att frångå den i Sverige hittills tillämpade s. k. enkla lotteritypen, innebärande att varje lotteri eller dragning är fullt fristående.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 33

Vad beträffar lotteriets omfattning lärer den inom landet förefintliga starka efterfrågan på lottsedlar utvisa, att antalet lotter för närvarande skulle kunna sättas icke oväsentligt högre än det i nuvarande svenska penninglotterier vanliga. En lämpligt avvägd ökning av lottantalet måste även, såsom av de sakkunniga framhållits, under rådande förhållanden framstå såsom motiverad med hänsyn till den utländska konkurrensen. Under förutsättning att det svenska penninglotteriet samtidigt, genom sänkning av lottpriset eller dylika åtgärder, gives ökad konkurrenskraft gentemot penninglotterierna i Danmark och Norge, torde man nämligen få utgå från, att de genom ökningen nytillkomna lottenheterna komma att absorbera åtminstone en betydande del av det intresse, som nu vänder sig till nyssnämnda lotterier i grannländerna.

Det svenska penninglotteriets omslutning bör emellertid uppenbarligen icke av statsmakterna bestämmas till ett fast lottantal per dragning en gång för alla eller ens för en mera avsevärd tid. Det synes böra överlåtas åt det förvaltningsorgan, som för framtiden får handhava lotteriföretagets skötsel, att — med anpassning efter växlingarna i efterfrågan å lottsedlar — variera omslutningen inom vissa av Kungl. Maj:t tillsvidare för viss tidsperiod angivna gränser. Statslotteriutredningen har föreslagit, att denna »elasticitet» i omfattningen skulle anordnas på sådant sätt, att till varje dragning skulle tillhandahållas ett praktiskt taget obegränsat antal lottsedlar, och att dragningen därefter skulle omfatta endast de lotter, som verkligen försålts. Genomförandet av ett sådant system har synts mig bliva förenat med alltför stora svårigheter, särskilt av teknisk natur. Jag vill i stället förorda, att Kungl. Maj:t från början fastställer för olika försäljningsalternativ beräknade fasta lotteriplaner, mellan vilka lotteriets styrelse skall äga att välja och inom vilka dragningen skall avse såväl sålda som osålda lotter. De lotteriplaner, som lotteriförvaltningen sålunda skulle bemyndigas att för de olika dragningarna tillämpa, synas förslagsvis böra vara åtskilda av intervaller om 25,000 lotter och kunna lämpligen tillsvidare variera mellan lägst 250,000 och högst 400,000 lotter. Vid kraftigare rubbningar i efterfrågan bör Kungl. Majit kunna medgiva särskilda ändringar uppåt eller nedåt ifråga om gränserna för lotteriets omslutning. Dock synas lotteridragningar av större omfattning än 500,000 lotter icke böra beviljas.

Statslotteriutredningen har ansett sig kunna räkna med att antalet försålda lotter med tillämpning av s. k. elastisk lotteriplan under var och en av de närmaste månaderna efter omorganisationen skulle bliva i genomsnitt 375,000. Med hänsyn särskilt till vad föreståndaren för penninglotteriernas expedition anfört i ämnet, finner jag emellertid försiktigheten bjuda, att man åtminstone för den närmaste framtiden icke räknar med större lottförsäljning än i medeltal 325,000 lotter till varje dragning.

Jag anser i likhet med statslotteriutredningen lämpligt, att lottpriset för framtiden sänkes till 10 kronor, ett pris, som även tidigare tillämpats under en följd av år och som bättre än det nuvarande 12-kronors priset måste anses ägnat att konkurrera med lottpriserna i Norge och Danmark.

Rilian!) lill riksdagens protokoll 10.'18. 1 sami. Nr 24. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Liksom de sakkunniga förutsätter jag härvid, att lotteriet befrias från stämpelplikt och att de inkomster, staten härigenom förlorar, ersättas genom ökad inleverering till statsverket av behållningen i lotteriet. Förslag till härav betingad ändring i gällande stämpelförordning framlägges av chefen för finansdepartementet.

Statslotteriutredningen har såsom nyhet föreslagit införandet av halvlotter. Förslaget kan givetvis väcka en viss tveksamhet. Lotternas uppdelning i halvlotter torde försvåra och fördyra lotteriets handhavande. Då systemet är oprövat, hindrar det vidare en säkrare förhandskalkyl rörande lotteriföretagets ekonomiska bärighet. Å andra sidan måste införandet av halvlotter — även om vinstvärdet å dylik lott komme att bliva lägre än exempelvis å motsvarande lott i det danska klasslotteriet — i och för sig anses ägnat att avleda den svenska allmänhetens intresse från de utländska lotterierna, där dellotter i stor utsträckning tillhandahållas. Genom åtgärden i fråga skulle man också tillmötesgå sådana spelare, som vilja skaffa sig en vinstchans oberoende av andra och vilka, såsom de sakkunniga uttryckt sig, tillhöra en förmögenhetsklass, »där spel på lotteri för 5 kronor åt gången kan anses försvarligt, medan en utgift på 10 kronor för detta ändamål är för stor». Med hänsyn till senast anförda omständigheter torde de sakkunnigas förslag vara värt att prövas. Huruvida systemet bör genomföras omedelbart eller först sedan någon erfarenhet vunnits av verkningarna av den ändrade lotteriorganisationen, det lägre lottpriset och övriga nu ifrågasatta förändringar torde få bliva beroende på fortsatta överväganden. Avgörandet torde liksom då det gäller lotteriets omslutning få ankomma på Kungl. Majit.

I anslutning till vad jag förut anfört rörande lotteriplaner med olika lott antal föreslår jag, att Kungl. Majit för var och en av dessa planer från början fastställer en särskild vinstplan. Med tanke på den utländska konkurrensen synes lämpligt, att, åtminstone för den närmaste framtiden, förhål landet mellan sammanlagda vinstvärdet och sammanlagda lottvärdet fast ■ ställes till omkring 65 %, och att vinstchansen bestämmes till omkring 10 %. Tillräcklig anledning synes mig knappast föreligga, att, på sätt de sakkunniga föreslagit, frångå nu gällande vinstplan i fråga örn de särskilda vinsternas valörer. Särskilt om man tager i betraktande att det konkurrerande danska lotteriet i de högre klasserna rör sig med vinster om såväl 100,000 som 150,000 och 250,000 kronor torde det få anses mindre välbetänkt att sänka högsta vinstens värde under det i de svenska penninglotterierna vanliga. Jag förordar alltså bibehållandet av en 100,000-kronorsvinst i varje dragning. — Det förefaller icke heller tillräckligt motiverat att genomföra den av de sakkunniga ifrågasatta utsträckningen av preskriptionstiden, nu ett år, för vinsternas utfående.

Såsom jag tidigare framhållit måste det under nuvarande förhållanden anses naturligt, att åt de svenska penninglotterierna gives en fastare organisation än vad hittills varit fallet. Alla som yttrat sig i ärendet synas

Kungl. Maj.ts proposition nr 24- 35

också vara eniga med statslotteriutredningen därom att penninglotteriväsendets handhavande åtminstone för den närmaste framtiden bör upplåtas åt ett mera permanent förvaltningsorgan. 1 likhet med de sakkunniga anser jag lotterirörelsen icke vara av sådan natur, att skötseln därav bör tilläggas någon avdelning inom den egentliga statsförvaltningen. Vad särskilt angår det i vissa yttranden framställda förslaget, att ifrågavarande rörelse skulle handhavas av postverket, må framhållas det mindre tilltalande i att åt nämnda verk — vilket utrustats med uppgifter av sådan art som sparbanksrörelse och därmed förbunden spar propaganda — anförtro den löpande förvaltningen av ett penninglotteri. Vid övervägande av de olika möjligheter, som kunna föreligga i förevarande avseende, har jag stannat för att tillstyrka statslotteriutredningens förslag, att förvaltningen av det omorganiserade penninglotteriet uppdrages åt ett särskilt för ändamålet under statens medverkan stiftat aktiebolag. Koncession för bolaget, som lämpligen synes kunna erhålla den av de sakkunniga föreslagna benämningen Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, torde böra beviljas för en icke alltför kort tidsperiod åt gången, förslagsvis tillsvidare för åren 1939—1943. Bolagets ordning bör fastställas av Kungl. Maj:t, och dess aktier böra, så långt lagen tillåter, innehavas av staten. Aktiekapitalet synes i enlighet med de sakkunnigas förslag kunna fastställas till lägst 50,000 och högst 150,000 kronor. Till aktieteckning torde av riksdagen nu behöva äskas högst 100,000 kronor. Jag förutsätter i likhet med statslotteriutredningen, att det ifrågasatta aktiebolaget icke skall vara skyldigt att erlägga inkomstskatt för den del av lotteribehållningen, som icke disponeras av bolaget. Chefen för finansdepartementet anmäler i annat sammanhang de förslag till författningsändringar, som vid bifall härtill föranledas.

Vad angår detaljerna i lotteribolagets organisation torde antalet ledamöter respektive suppleanter i styrelsen icke böra överstiga fem. Dessa, liksom revisorerna, förslagsvis två till antalet, torde samtliga böra utses å bolagsstämma för ett år i sänder. Utdelningen å aktiekapitalet torde tillsvidare böra maximeras till fyra procent.

Genom den organisationsform, som nu föreslås, synes man mig kunna tillgodose kravet på effektivt statligt inflytande i lotteriföretaget samtidigt som man möjliggör en lätt anpassning efter de skiftande förhållandena på lotterimarknaden och även i övrigt giver lotteriets ledning tillräcklig rörelsefrihet för lotteriverksamhetens affärsmässiga handhavande. Genom aktiebolagsformen vinnes även möjlighet att upplägga en garantifond till säkerhet för vinsternas utbetalning, varigenom den nu brukliga bankgarantien för framtiden .skulle bliva överflödig. Jag ansluter mig till de sakkunnigas förslag ifråga örn inrättandet av en sådan fond. Vad angår storleken av densamma — enligt de sakkunnigas beräkningar 500,000 kronor — torde det få ankomma på Kungl. Majit att härutinnan besluta efter omständigheterna.

Det torde i huvudsak böra överlåtas på lotteribolaget att på lämpligaste sätt anordna lottförsäljningen. I lotterikoncessionen torde i sådant härne-

36 Kungl. Maj.ts proposition nr 24-

ende endast böra meddelas ett allmänt åläggande för bolaget att anställa försäljningsombud i tillräcklig omfattning. En viss ökning av antalet försäljningsställen utöver det nuvarande lärer i samband med utgivandet avett större antal lotter bliva ofrånkomlig såsom ett led i åtgärderna för stärkande av det svenska lotteriets konkurrenskraft.

I fråga om det föreslagna lotteriföretagets inkomster och utgifter utgår jag såsom tidigare berörts från att någon stämpelavgift icke skall erläggas, ävensom att lotteriaktiebolaget i allt väsentligt fritages från skattskyldighet för inkomst. Vad angår principerna för lotteribehållningens användning innebär de sakkunnigas förslag, att ena hälften av behållningen skulle användas för statsverkets behov och redovisas å särskild inkomsttitel, medan den andra hälften skulle omedelbart tillföras en av statskontoret förvaltad fond, förslagsvis benämnd lotterimedelsfonden, från vilken Kungl. Majit skulle tillgodose vissa allmännyttiga ändamål. Ifrågavarande förslag torde leda till i huvudsak samma resultat som den nuvarande fördelningen, vid vilken statsverket jämväl tillföres inkomst av lotteriet i form av stämpelmedel. Jag har för egen del i princip funnit förslaget lämpligt avvägt och ägnat att, åtminstone i stort sett, läggas till grund för beslut om lotteribehållningens huvudsakliga användning. I anledning av vad statskontoret och riksräkenskapsverket anfört torde emellertid böra tillämpas vissa från de sakkunnigas ståndpunkt avvikande grunder för lotteriinkomsternas redovisning och behandling i riksstaten. Det torde sålunda ur budgetteknisk synpunkt vara riktigast, att hela lotteribehållningen, allteftersom den inlevereras till statskontoret, av sistnämnda ämbetsverk uppdebiteras å särskild inkomsttitel. Vidare synes det belopp, som av lotterimedlen årligen skall avses för allmänna budgetändamål, lämpligen böra bestämmas till en fast summa för budgetår. För tillgodoseende genom Kungl. Maj :ts försorg av vissa allmännyttiga ändamål skulle då återstå den del av lotteribehållningen, som överskjuter nämnda belopp. Denna del bör avsättas till den föreslagna lotterimedelsfonden. Avsättningen synes böra ske på så sätt, att månadsvis ett belopp, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan summan av under månaden inlevererade lotterimedel och å andra sidan en tolftedel av nyssnämnda för allmänna budgetändamål under budgetåret avsedda belopp, av statskontoret tillföres fonden över ett under tionde huvudtiteln uppfört förslagsanslag, benämnt Avsättning till lotterimedelsfonden. Av det sagda framgår att jag, vad angår bolagets redovisning av lotteribehållningen, biträder statskontorets uppfattning, att behållningen icke bör, på sätt de sakkunniga förordat, för helt räkenskapsår samlas hos lotteribolaget utan bör — efter avdrag för omkostnader och lämpliga reserver — inlevereras till statskontoret successive varje månad.

Vid en omsättning i lotteriföretaget av i medeltal 325,000 lotter under var och en av 12 dragningar skulle av lottförsäljningen per år inflyta 39,000,000 kronor. Till nyssnämnda belopp kunna läggas intäkter å tillhopa ungefär 400,000 kronor i räntor och av försäljningen av dragnings-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24- 37

listor. Med utgångspunkt från en sådan sammanlagd årsinkomst samt under förutsättning, att provisionen för loltförsäljning beräknas till en och en halv procent och att övriga omkostnader tillhopa belöpa sig till ungefär lika mycket, torde lotteriföretagets årsbehållning uppgå till i runt tal 13,350,000 kronor. Om, på sätt statslotteriutredningen beräknat, penninglotteriets årsomslutning uppginge till 4,500,000 lotter, skulle behållningen per år komma att uppgå till omkring 15,250,000 kronor. För en årsomslutning, motsvarande den största av de lotteriplaner, som av bolaget tillsvidare skulle få tillämpas, eller 400,000 lotter i månaden, torde behållningen kunna beräknas till något över 16,250,000 kronor. Beträffande dessa behållningars fördelning mellan allmänna budgeten och lotterifonden har jag redan uttalat mig. För närvarande tillföres den allmänna budgeten, såsom tidigare angivits, dels stämpelavgift å lottsedlarna dels ock viss andel i lotteribehållningen. Vid ett lottantal av 300,000 per dragning under var och en av 12 dragningar hava dessa sammanlagda budgetinkomster beräknats till 8,200,000 kronor (se sid. 6). Om den allmänna budgetens inkomster vid tillämpning av den nu föreslagna fördelningsgrunden — hälften av behållningen till allmänna budgeten och hälften till lotterimedelsfonden — skulle utvisa minskning i förhållande till de nuvarande, synes resultatet lämpligen böra jämkas, så att budgeten får vidkännas allenast hälften av ifrågavarande minskning. Vid 325.000 lotter under var och en av 12 dragningar och en årsbehållning således av 13,350,000 kronor skulle allmänna budgeten i enlighet härmed böra tillföras i runt tal 7.5 miljoner kronor. En från angivna utgångspunkter inom handelsdepartementet uppgjord sammanställning över lotteriföretagets ekonomiska resultat torde få såsom bilaga A fogas vid statsrådsprotokollet.

Om, såsom avsetts, det ifrågasatta lotteriföretaget började sin verksamhet med ingången av kalenderåret 1939, kommer under budgetåret 1938/1939 att till statsverket inflyta allenast behållningen av fem dragningar, nämligen de i januari—maj 1939. För dessa dragningar måste vidare behållningen — med hänsyn till att några preskriberade vinster då ännu icke hinna att tillfalla företaget och att medel måste avsättas för erforderlig fondering — beräknas något lägre än för en motsvarande tidsperiod under normalt verksamhetsår. Under de i förutnämnda bilaga A angivna förutsättningarna torde sammanlagda behållningen under budgetåret 1938/1939 i varje fall icke kunna beräknas till högre belopp än i runt tal 5,200,000 kronor. Om härav den för allmänna budgetändamål avsedda andelen bestämmes till 4,000,000 kronor, vilket belopp erfordras för att omläggningen av lotteriväsendet ej under övergångsåret skall medföra en belastning av allmänna budgeten, skulle till lotterimedelsfonden komma att avsättas omkring 1,200,000 kronor. Till avsättning lill lotterimedelsfonden torde sålunda böra för budgetåret 1938/1939 anvisas ett förslagsanslag å sistnämnda belopp.

Såsom tidigare nämnts bär i de penninglotterier, vilka hittills beviljats, fördelning av lotterimedlen å ifrågakommande allmännyttiga ändamål brukat

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

äga rum redan i samband med lotteriets beviljande. Sålunda har samtidigt med att penninglotterier beviljats med dragningar i januari—augusti 1938 disponerats över nära nog hela behållningen i samma lotterier. För tiden september—december 1938 hava några dylika lotterikoncessioner ännu ej meddelats. Emellertid föreligga ansökningar om bidrag av lotterimedel till belopp, som högst avsevärt överstiger den behållning, som kan väntas uppkomma å dragningar i penninglotterier enligt nuvarande system sistnämnda fyra månader. Med det nya lotteriförelagets igångsättande synes böra eftersträvas en sådan ordning, att bidrag av lotterimedel utdelas allenast i den mån medel finnas tillgängliga att omedelbart lyfta. Härav följer, att bidragstilldelningen skulle behöva begränsas under 1938 till belopp, motsvarande behållningen i de ännu ej beviljade fyra dragningarna nämnda år och under första hälften av 1939 till det därunder utfallande beloppet av det nya lotteriföretaget, beräknat till 1,200,000 kronor. En sådan bidragstilldelning understiger betydligt den numera vanliga, uppgående till 6 å 7 miljoner kronor årligen. Enligt en inom handelsdepartementet verkställd uppskattning skulle för mötande av de mest trängande behoven under ifrågavarande tid erfordras ytterligare minst 3,000,000 kronor. Med hänsyn till angelägenheten av att detta belopp under budgetåret 1938/1939 står till Kungl. Maj:ts förfogande hemställer jag, att hos riksdagen äskas ett anslag å beloppet, att sedermera återbetalas av inflytande lotterimedel. Anslaget, som torde böra erhålla naturen av reservationsanslag och benämnas Förskott å lotterimedelsfonden, synes böra anvisas på kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket. Jag förutsätter, att återbetalningen fördelas över budgetåren 1939/ 1940—1943/1944 och verkställes genom direkta utanordningar av lotterimedelsfonden.

Vad beträffar principerna för utdelandet av bidrag från lotte rim edelsfonden torde dessa, såsom de sakkunniga framhållit, svårligen kunna i förväg bestämt avgränsas. Med avseende å formerna för fördelningen av lotterimedel hava de sakkunniga utgått från, att denna fördelning, liksom hittills, komme att beslutas på föredragning av chefen för handelsdepartementet och, i första hand, på grundval av utredning, som i vanlig ordning verkställts av vederbörande myndigheter. Häremot hava i de avgivna yttrandena erinringar ej framställts. Däremot har i yttrandena bestämt avstyrkts förslaget, att hithörande ärenden före det slutliga avgörandet skulle underställas en särskild rådgivande nämnd. Till den mening, som sålunda kommit till uttryck i yttrandena, vill jag för egen del ansluta mig. De uppgifter, som enligt utredningen skulle åligga den ifrågasatta nämnden, synas samtliga vara av sådan art, att de fortfarande kunna utan olägenhet fullgöras enbart av den ansvarige departementschefen och vederbörande utredningsorgan. Jag vill i detta sammanhang erinra, att motioner om ändrade former för lotteriärendenas beredning av riksdagen tidigare lämnats utan bifall. Sålunda avslogos vid 1932 års riksdag motionsledes väckta yrkanden örn ändrad organisation för lotteriärendenas »prövning i sista instans».

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 39

Inom handelsdepartementet i anslutning till vad förut anförts utarbetade förslag till dels bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag och dels koncession för detta bolag att bedriva penninglotterirörelse torde såsom bilaga B och bilaga C få fogas vid statsrådsprotokollet. ’ På min hemställan har Kungl. Majit redan, i överensstämmelse med vad jag nu tillstyrkt, i riksstatsförslaget för budgetaret 1938/1939 upptagit dels under tionde huvudtiteln ett förslagsanslag till Avsättning till lotterimedelsfonden å 1,200,000 kronor, dels ock å kapitalbudgeten under fonden för statens aktier ett reservationsanslag till Tecknande av aktier i Svenska Penninglotteriet Aktiebolag å 100,000 kronor samt under fonden för förlag till statsverket ett reservationsanslag till Förskott å lotterimedelsfonden å 3,000,000 kronor.

Här hemställer jag, under åberopande av det anförda, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig i det föregående angivna riktlinjer

för penninglotteriväsendet i riket.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt för­

ordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Bilaga A.

Beräknat ekonomiskt årsresultat i Svenska Penninglotteriet Aktiebolag vid en årsomslutning av 3,900,000 lotter (325,000 lotter i månaden) och under vissa andra givna förutsättningar.

Sammanlagda intäkter.

Kronor

39,000,000

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Bilaga B.

Förslag till bolagsordning för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.

1 §■

Detta bolag, vars firma är Svenska Penninglotteriet Aktiebolag, är grundat på aktier enligt bestämmelserna i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910.

2 §•

Bolagets verksamhet har till föremål att efter Kungl. Maj:ts medgivande bedriva penninglotterirörelse.

3 §.

Bolagets styrelse har sitt säte i Stockholm.

4 §•

Bolagets aktiekapital skall utgöra minst femtiotusen (50,000) kronor och högst etthundrafemtiotusen (150,000) kronor.

5 §■

Aktie skall lyda å etthundra (100) kronor. Aktiebreven skola ställas till viss man.

6 §• Alla aktier medföra samma rätt till andel i bolagets tillgångar och vinst.

7 §•

Har aktie övergått till person, som icke förut är aktieägare i bolaget, skall aktien ofördröjligen hembjudas aktieägarna till inlösen genom skriftlig anmälan hos bolagets styrelse. Åtkomsten av aktien skall därvid styrkas samt, där äganderätten övergått genom köp, uppgift lämnas om den betingade köpesumman.

När aktie sålunda till inlösen hembjudits, skall styrelsen därom genast underrätta bolagets aktieägare på sätt som om meddelanden till aktieägarna är föreskrivet, med anmodan till den, som önskar begagna sig av lösningsrätten, att skriftligen anmäla sig hos styrelsen inom fjorton dagar därefter. Är svenska staten aktieägare och anmäler den sig vilja lösa hembjuden aktie, skall den äga företrädesrätt härtill. Begagnar sig svenska staten ej av denna rätt, skall, där flera anmält sig vilja lösa, företrädesrätten dem emellan bestämmas genom lottning, verkställd av notarius publicus, dock att, därest samtidigt flera aktier hembjudits, aktierna först, så långt ske kan, skola jämnt fördelas bland dem, som vilja lösa.

Därest överenskommelse ej kan träffas om lösens belopp, skall detta belopp, motsvarande aktiens verkliga värde, dock högst dess nominella värde, bestämmas av tre skiljemän, utsedda enligt gällande lag om skiljemän utan rätt för part, som ej åtnöjes med skiljemännens beslut, att draga tvisten under rättens prövning.

Därest ej inom stadgad tid någon anmäler sig vilja lösa hembjuden aktie

Kungl. 5Maj.ts proposition nr 24- 43

eller, sedan lösenbeloppet å dylik aktie i behörig ordning fastställts, aktien ej inom fjorton dagar därefter inlöses, äger den, som hembudet gjort, att bliva för aktien registrerad.

8 §•

Av bolagets aktier må allenast viss del, vid varje tid mindre än en femtedel, genom teckning eller överlåtelse förvärvas av utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag, vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening, av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren, eller av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits förbehåll, varom förmäles i 2 § andra stycket lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag; dock att utan hinder av det nu gjorda förbehållet aktier må förvärvas av svenskt bolag eller svensk förening, som avses i 18 § berörda lag.

9 §•

Bolagets styrelse består av minst tre och högst fem ledamöter med lika antal suppleanter. Samtliga styrelseledamöter och suppleanter väljas å ordinarie bolagsstämma för ett år i sänder.

Styrelsen är beslutför, när minst två ledamöter, däribland ordföranden eller vice ordföranden, äro tillstädes. Vid lika röstetal äger ordföranden eller, där denne icke är närvarande, vice ordföranden utslagsröst.

Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller vice ordföranden.

10 §.

Bolagets firma tecknas av den eller dem bland styrelsens ledamöter eller suppleanter, som styrelsen därtill utser. Styrelsen må ock bemyndiga annan än styrelseledamot eller suppleant att teckna firman.

11 §•

Bolagets räkenskaper skola den 31 december varje år i fullständigt bokslut sammanföras. Bokslutet skall vara verkställt senast den 1 april påföljande år, då räkenskaperna jämte tillhörande handlingar ävensom av styrelsen avgiven förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för senaste räkenskapsåret skola för granskning överlämnas till de utsedda revisorerna, vilka senast den 1 maj böra över granskningen avgiva skriftligt utlåtande, däri ansvarsfrihet för styrelsen bestämt tillstyrkes eller avstyrkes.

12 §.

Bolagets årsvinst skall, sedan i lag föreskrivet belopp avsatts till reservfond, i första hand användas för avsättning till en särskild garantifond. Sedan garantifonden uppgått till ett belopp av femhundratusen (500,000) kronor, skall vidare avsättning till densamma upphöra. Nedgår garantifonden under femhundratusen (500,000) kronor, skall avsättning därtill ånyo vidtagas.

13 §.

Av till utdelning tillgängliga vinstmedel må årligen till aktieägarna utdelas högst fyra procent å aktiebeloppet; dock må aktieägare, därest under ett eller flera år ovan angivna högsta tillåtna utdelning ej kunnat lämnas, av senare års utdelningsbara vinst bekomma, vad däri brustit.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

14 §. Årsvinsten skall, sedan i 12 § stadgade avsättningar skett och medel till utdelning å aktiekapitalet avsatts, oavkortad ställas till Kungl. Maj:ts förfogande, att användas, på sätt Kungl. Maj:t närmare föreskriver.

15 §. För granskning av styrelsens förvaltning och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämma för tiden intill nästa ordinarie stämma två revisorer och lika antal suppleanter för dem.

16 §. Ordinarie bolagsstämma skall hållas i Stockholm en gång om året före maj månads utgång. Ä denna stämma skall styrelsen framlägga förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna räkenskapsåret tillika med revisorernas utlåtande över den av dem verkställda granskningen. Utom de övriga frågor, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämmans avgörande, skola därjämte å densamma följande ärenden förekomma till behandling, nämligen: 1. fastställelse av balansräkningen för det gångna räkenskapsåret; 2. fråga om beviljande av ansvarsfrihet åt styrelsen för den tid, revisorernas utlåtande avser; 3. fråga om användningen av den vinst, som å bolagets rörelse uppkommit, samt, därest vinstutdelning beslutas, när densamma får av aktieägarna lyftas; 4. bestämmande av ersättning till styrelsen och revisorerna; 5. val av ledamöter och suppleanter i styrelsen; 6. val av revisorer jämte suppleanter för dem.

17 §. Bolagsstämma öppnas av styrelsens ordförande eller, vid förfall för honom, av annan ledamot av styrelsen, varefter närvarande röstberättigade välja ordförande vid stämman. Omröstning vid stämman sker öppet, dock att, därest sluten omröstning påkallas av någon aktieägare, omröstningen skall ske på dylikt sätt.

18 §. Kallelse till bolagsstämma ävensom andra meddelanden till aktieägarna skola ske medelst brev i rekommenderad försändelse, kallelse till bolagsstämma senast två veckor före stämman.

19 §. Vid bolagets upplösning skall vad av tillgångarna återstår, sedan aktieägarna återbekomma av dem tillskjutet aktiekapital och erhållit fyllnad i eventuellt bristande utdelning för ett eller flera föregående år, ställas till Kungl. Maj:ts förfogande.

20 §. Denna bolagsordning må ej ändras utan Kungl. Maj:ts samtycke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 45

Bilaga C.

Förslag till koncession för Svenska Penninglotteriet Aktiebolag.

Kungl. Maj:ts resolution, given Stockholms slott den

1938 å nedan omförmälda ansökning.

(Här följer en redogörelse för den i ärendet gjorda ansökningen.)

Kungl. Majit — som förut denna dag fastställt bolagsordning för Svenska Peninglotteriet Aktiebolag —-förklarar, i anledning av förevarande ansökning, att bolaget må, sedan detsamma blivit i vederbörlig ordning registrerat, tills vidare med dragningar under åren 1939—1943 bedriva penninglotterirörelse enligt följande närmare bestämmelser. 1. Bolaget skall för allmänheten anordna lotteri med dragning varje manad. 2. Lottpriset skall utgöra 10 kronor. „ 3. Till varje dragning skall bolaget, beroende pa vantad efterfrågan, tillhandahålla lotter till ett antal, som tillsvidare må motsvara 250,000, 275,000, 300,000, 325,000, 350,000, 375,000 eller 400,000 hellotter. 4. I varje dragning skola vinster, beroende pa antalet till dragningen ti handahållna lotter utgå enligt i det följande angiven tablå. _ 5. För fullgörande av sin ansvarighet att utbetala vinster enligt i nämnda tablå angivna grunder skall bolaget . antingen förfoga över garantifond till belopp, som av Kungl. Maj :t i vederbörlig ordning prövats vara för ändamålet betryggande, eller ock, där Kungl. Majit så påfordrar, ställa annan säkerhet, som kan av Kungl. Majit godkännas. 6 För distribution och försäljning av lottsedlarna skall bolaget anställa ombud i tillräcklig utsträckning för att lottsedlarna bekvämt skola kunna tillhandhållas allmänheten i alla viktigare orter i landet. 7. Lottsedlarna må icke till allmänheten utbjudas och försäljas av andra än bolaget och ombud som ovan sägs. 8. Provision för försäljning av lottsedlar skall utgå enligt grunder, som godkännas av chefen för handelsdepartementet. . _ * 9. Dragningen skall varje månad taga sin början den 15 eller, om sondag eller allmän helgdag eller påskafton da inträffar, nästa söckendag. 10 För verkställande av dragning skola de närmare föreskiifter lända lill efterrättelse, som, efter förslag av bolaget, meddelas av chefen för handelsdepartementet. „ „ . , , . ... . 11. Oberoende av vinst, som därå ma utfalla vid dragningen, skall vart och ett av de i en dragning deltagande 5 lottnummer, som i nummerordningen komma närmast före och närmast efter det nummer, varå högsta vinsten utfallit erhålla vinst i form av premie, som i omförmälda fabia sägs. Örn högsta vinsten utfaller på något av lottnumren 1—5, skola närmast före lägsta numret anses komma de högsta i dragningen deltagande numren i

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Tablå över vinsternas antal

250,000 lotter 275,000 lotter 300,000 lotter Vinstvalörer

Anta] Smlgt värde Antal Smlgt värde Antal Smlgt värde kr. vinster kr. vinster kr. vinster kr. 100,000 1 100,000 1 100,000 1 100,000

Summa 25,000 1,625,000 27,500 1,7S7,500 30,000 1.950,000

1 Därav 10 premier.

ordning uppifrån. Om högsta vinsten utfaller på något av de 5 högsta av de i dragningen deltagande lottnumren, skola såsom lottnummer efter högsta numret anses numren 1—5.

12. Bolaget skall för varje dragning låta trycka dragningslista i nödigt antal exemplar. Dragningslistan skall tillhandahållas allmänheten till pris, som godkännes av chefen för handelsdepartementet.

13. Vid en dragning utfallna vinster skola mot överlämnande av med vinst utfallen lottsedel utbetalas från och med den 15 i månaden näst efter den, då dragningen ägde rum. Vinnare, som icke inom ett år från den dag, dragningen började, uttagit sin vinst, har förlorat sin rätt till vinstbeloppet. Örn vinst ej i sålunda föreskriven ordning kunnat uttagas på grund av att lottsedeln förkommit, men anmälan om lottsedelns försvinnande kommit bolaget tillhanda före dragningens början, må dock bolaget på ansökning, som kommit detsamma tillhanda inom två månader från dragningens början, efter hörande av kontrollanter, som i punkt 17 sägs, och prövning av omständigheterna i föreliggande fall, äga utbetala vinsten till vederbörande.

14. I den mån sammanlagda värdet av till en dragning försålda lotter överstiger summan av de i dragningen ingående vinstbeloppen, ökad med ett belopp, motsvarande tillsvidare tre procent av det för dragningen fastställda sammanlagda lottvärdet, skall sådant överskott senast den 15 i månaden efter dragningen inbetalas till statskontoret att användas på sätt Kungl. Maj:t närmare föreskriver.

15. Bolaget skall före utgången av varje månad till chefen för handelsdepartementet avlämna summarisk redogörelse för bolagets ekonomiska ställning den 15 i månaden med uppgift tillika om verkställd inbetalning, som i punkt 14 avses.

16. Vad av vinsten å bolagets rörelse under ett räkenskapsår må återstå efter avsättning till reservfond, garantifond och utdelning till aktieägarna skall av bolaget omedelbart efter det ordinarie bolagsstämma godkänt balansräkning inbetalas till statskontoret att användas på sätt Kungl. Majit närmare föreskriver.

17. Chefen för handelsdepartementet skall äga meddela de ytterligare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga för ett rationellt utövande av bolagets verksamhet samt för en effektiv tillsyn över lotterirörelsen. I sist-

Kungl. Maj:ts proposition nr 24. 47

och värde vid olika lottantal.

325,000 lotter 350,000 lotter 375,000 lotter 400,000 lotter

Antal Smlgt värde Antal Smlgt värde Antal Smlgt värde Antal Smlgt värde

vinster kr. vinster kr. vinster kr. vinster kr.

1 250 250.000 1 271 271.000 1 291 291.000 1 316 316.000

240.000 520 260.000 572 286.000 603 301.500

144.000 775 155.000 840 mooo 900 180.000

191.000 2,090 209.000 2,250 225.000 2,420 242.000

1,910

340.000 7,300 365.000 7,800 390.000 8,310 415.500

6,800

22,300 557,500 24,000 600.000 25,700 642,500 27,400 685.000

32,500 2,112,500 35,000 2,275,000 37,500 2,437,500 40,000 2,600,000

nämnda avseende äger chefen för handelsdepartementet utse en eller flera kontrollanter, vilka av bolaget äga erhålla gottgörelse med belopp, som av Kungl. Maj :t fastställes. 18. Kungl. Maj:t förbehåller sig slutligen rätt att, om så finnes lämpligt, företaga ändring i förevarande bestämmelser ävensom att, därest bolaget icke iakttager här ovan eller i annan ordning vederbörligen meddelade villkor och bestämmelser eller eljest särskilda skäl därtill föranleda, omedelbart återkalla det bolaget meddelade tillståndet.