Prop. 1939:114

('med förslag till lag om förbud mot arbetstagares avskedande i an\xad ledning av trolovning eller äktenskap m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om förbud mot arbetstagares avskedande i an­ ledning av trolovning eller äktenskap m. m.; given Stockholms slott den 3 mars 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag örn förbud mot arbetstagares av­ skedande i anledning av trolovning eller äktenskap m. m.

Under Hans Majits^

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Bihang till riksdagens protokoll 19311. 1 sami. Nr 114

34 39 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Förslag

till

Lag

om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av trolovning

eller äktenskap m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1

§•

Denna lag äger tillämpning å varje verksamhet, vari till arbete för arbets­ givares räkning i regel användas minst tre arbetstagare. Vid lagens tillämp­ ning skall affärs- eller kontorsverksamhet, ändock att densamma icke bedrives såsom självständigt företag, anses såsom särskild verksamhet.

Såsom arbetstagare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av arbetsgivarens familj.

² §•

Har arbetstagare sedan minst två år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren, må denne, örn arbetstagaren slutit trolovning, ingått äktenskap, blivit havande eller fött barn, ej av sådan anledning uppsäga arbetstagaren eller i vidare mån minska de med anställningen förenade förmånerna än som kan följa därav, att kvinnlig arbetstagare, som är havande, på grund av arbetets art avstänges från tjänstgöring under den tid havandeskapet är märkbart. Är arbetstagaren kvinna, som arbetsgivaren veterligen är havande eller fött barn, må han ej heller uppsäga henne på grund därav att hon i samband med havandeskapet eller barnsbörden under skälig tid, dock högst tolv veckor, avhåller sig från arbete.

Överlåtelse av företag eller fartyg må icke inverka på arbetstagare enligt denna lag tillkommande förmån.

3

§•

Avtal, varigenom arbetstagare enligt denna lag tillkommande förmån in- skränkes, vare ej bindande.

Har arbetsgivare vidtagit åtgärd, vilken enligt 2 § ej må äga rum, vare åt­ gärden ogin samt arbetsgivaren skyldig ersätta av densamma uppkommen skada.

4 §•

Arbetstagare, som vill göra gällande anspråk enligt denna lag, skall dels därom underrätta arbetsgivaren inom två månader från det arbetstagaren i följd av åtgärd, som enligt 2 § är förbjuden, upphört att tjänstgöra eller fått vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna, dels ock

4

Kungl. Majus proposition nr 114.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i stats­ rådet å Stockholms slott den 3 februari 1939.

Närvarande: Statsministern

H

ansson^, ministern för utrikes ärendena

S

andler^, statsråden

P^ehrbson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, E^ngberg, S^köld, Q^uensel, F^orslund, E^riksson, S^trindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund:

Inledning.

I de i statsrådsprotokollet den 17 maj 1935 för befolkningskommissionen meddelade direktiven framhöll dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, bland annat, att det icke kunde vara ägnat att uppmuntra familjebildningen, att, såsom ofta skedde, arbetsgivare vägrade fortsatt anställ­ ning åt kvinnor vid deras inträde i äktenskap eller på grund av havandeskap. Den sålunda berörda frågan har kommissionen upptagit till behandling i sitt den 25 maj 1938 avlämnade betänkande angående förvärvsarbetande kvinnors rättsliga ställning vid äktenskap och barnsbörd (statens off. utredn. 1938:13). Såsom resultat av utredningen i frågan har kommissionen i betänkandet fram­ lagt utkast till lag om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskaps ingående, havandeskap och barnsbörd. Detta lagutkast torde få såsom bilaga (Bilaga B) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

I betänkandet har kommissionen även behandlat frågorna örn rätt till ledig­ het i samband med barnsbörd och örn rätt till ersättning för i samband med barnsbörd förlorad arbetsförtjänst. Utredningen i dessa frågor har föranlett kommissionen att framlägga utkast dels till lag angående ändrad lydelse av

17 § lagen den 29 juni 1912 (nr 206) om arbetarskydd, dels till förordning angående ändrad lydelse av 32 § förordningen den 26 juni 1931 (nr 280) örn erkända sjukkassor, dels ock till kungörelse örn ändrad lydelse av § 6 kun­ görelsen den 26 juni 1931 (nr 282) angående statsbidrag åt sjukkassor.

över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävle­ borgs och Norrbottens län, medicinalstyrelsen, pensionsstyrelsen, social­ styrelsen, svenska sjukkasseförbundet, bankernas förhandlingsorganisation, svenska försäkringsbolags riksförbund, svenska bankmannaföreningen, försäk- ringstjänstemannaföreningen, svenska stadsförbundet, svenska landstingsför­ bundet, svenska landskommunernas förbund, Sveriges kommunaltjänste­ mannaförbund, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

förhållanden — ingående utbildning, arbetslöshet eller arbetsoförmåga på grund av lyte eller dylikt —- äro förhindrade, hava förvärvsarbete utom hemmet, samt att en allt större kvotdel av i synnerhet de yngre gifta kvinnorna kvarstannat i förvärvslivet, vanligen då såsom löntagare. Kvinnornas fram­ trädande på arbetsmarknaden har som alla sociala strukturförändringar av denna storleksordning skapat nya problem. Dessa problem äro av två slag. Det första slaget av problem är de arbetsmarknadspolitiska och gäller frågorna örn verkningarna på efterfrågan av manlig och kvinnlig arbetskraft, arbetslös­ het och lönebildning. Det andra slaget av problem är de befolkningspolitiska och familjesociala. För utredning av de med kvinnoarbetet förbundna arbets­ marknadspolitiska problemen har chefen för finansdepartementet på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 18 juli 1935 tillsatt en särskild utredning, den s. k. kvinnoarbetskommittén, som under senare delen av år 1938 kan förväntas avgiva sitt betänkande. Det andra slaget av problem tillhör mera omedelbart befolkningskommissionens arbetsuppgifter. Då likväl de båda slagen av problem hava ett nära inbördes samband, har, på sätt i direktiven för kvinno­ arbetskommittén förutsatts, samråd ägt rum mellan denna kommitté och befolk- ningskommissionen.

Kommissionen vill till en början göra vissa tillrättaläggande uttalanden rörande spörsmålet örn konkurrensen mellan å ena sidan kvinnornas förvärvs­ arbete och å andra sidan deras möjlighet till och villighet för äktenskap och barnafödande. Att en sådan konkurrens under nuvarande förhållanden består, torde icke kunna bestridas. I vilken utsträckning kvinnors förvärvsarbete står såsom hinder för äktenskap och barnafödande kan dock svårligen bedömas med ledning av tillgänglig statistik, som endast kan siffermässigt belysa för­ hållandena under ett övergångs- och brytningsskede.

Kommissionen vill emellertid här såsom sin mening framhålla, att även örn en dylik konkurrens i avsevärd utsträckning skulle bestå, detta förhållande icke kan få utgöra skäl för samhällsingripanden i syfte att uttränga kvinnorna från förvärvsarbete. Redan ekonomiska hänsyn förbjuda ett sådant inskri­ dande. Vår samhällsverksamhet bygger i allt större utsträckning på kvinnors arbetsinsats i det utom familjen försiggående produktiva livet, och vi kunna såsom folk icke utan en väsentligt sänkt kvalitativ och kvantitativ standard försaka denna insats. Såsom ett ännu viktigare skäl emot samhällsingripanden i syfte att uttränga kvinnorna eller vissa kategorier av kvinnor från yrkes­ verksamhet står emellertid för kommissionen det förhållandet, att hela vårt samhällsliv bygger på personlig frihet för medborgarna att söka nyttiggöra sina krafter på det område de själva välja. En frihetsbegränsning för kvin­ nornas eller för vissa kvinnors del torde icke vara i överensstämmelse med denna av en allmän opinion omfattade demokratiska grundsats.

Det torde även vara en fåfäng tro, att man genom ingripanden av nyss antytt slag skulle kunna stimulera till äktenskap och barnafödande. Snarare torde motsatsen vara fallet. Om man inskränker kvinnornas arbetsmöjligheter såsom gifta, skapar man snarast ett avhållande motiv för äktenskap och gynnar fria förbindelser. Förminskar man kvinnornas arbetsmöjligheter först då de bliva mödrar, skapar man ett starkt motiv för extrem barnbegränsning.

Örn man sålunda finner sig böra helt avstå från tanken att genom samhälls- inskridanden förminska mödrars och gifta kvinnors arbets- och förtjänstmöjlig­ heter inom näringslivet, uppställer sig frågan, hur man på olika vägar skall kunna göra det lättare för kvinnor att förena äktenskap och moderskap med förvärvsarbete. Kommissionen är fullt medveten örn att här i första hand kräves en annan inställning till de med kvinnornas yrkesverksamhet samman­ hängande, särskilda problemen, än som hittills varit den inom stora områden av arbetsmarknaden vanliga. När enskilda arbetsgivare nu avskeda anställda kvinnor, då dessa gifta sig eller vänta barn, kan detta vara förståeligt, då det

7

gäller mindre företag och överhuvud taget företag, som befinna sig i hård konkurrens. Utan tvivel kan det i vissa fall innebära en ekonomiska uppoffring att tillämpa ett motsatt handlingssätt, en uppoffring, som icke utan vidare kan krävas av dylika företag. Men av kommuner och allmänna inrättningar samt av banker, försäkringsbolag och andra stora företag torde samhället hava rätt att förvänta, att de etiska och familjesociala problem, som här möta, icke bedömas ur alltför ensidig och snäv ekonomisk synvinkel. Själva befolk­ ningsutvecklingen gör i längden den uppfattningen ohållbar, som i äktenskap och barnafödande ser blott en bristfullhet hos den kvinnliga arbetskraften.

Kommissionen har härefter under rubriken »Kvinnan i statens tjänst» erinrat örn, att beträffande anställnings- och löneförhållanden i statens tjänst numera gällde, att kvinna ägde rätt att erhålla och innehava anställning oberoende av civilstånd och moderskap samt att kvinnlig befattningshavare ägde under ledighet för havandeskap åtnjuta samma lön som under sjukledig­ het. I skrivelse den 16 januari 1937 till svenska stadsförbundet, svenska lands­ tingsförbundet och svenska landskommunernas förbund hade kommissionen hemställt örn medverkan till spridande av kännedom örn denna statens stånd­ punkt, vilken syntes böra mana till efterföljd av andra arbetsgivare, icke minst kommuner och allmänna inrättningar av olika slag.

Vidare har kommissionen under rubriken »Kvinnan inom det enskilda näringslivet» meddelat, att kommissionen tillsammans med kvinnoarbets- kommittén sökt genom utsändandet av frågeformulär till olika arbetsgivare, vilka sysselsatte ett större antal kvinnor inom sina företag, erhålla uppgifter till vägledning för ett bedömande av de kvinnliga arbetstagarnas ställning i olika med äktenskap och barnsbörd sammanhängande hänseenden. Resultatet av enquéten framginge av en såsom bilaga A vid betänkandet fogad samman­ ställning, vilken gåve vid handen, att av 648 redovisade företag med tillhopa 59,600 kvinnliga arbetare ungefär en tiondel, sysselsättande 2,420 kvinnor, tillämpade avsked vid giftermål eller hade mer eller mindre osäker praxis, medan av 1,534 företag med tillhopa 25,416 kvinnliga, ej till arbetare hän­ förliga »anställda» ungefär en tredjedel, sysselsättande 11,066 kvinnor, upp­ givit avsked vid giftermål eller osäker praxis. Inom industrien hade sålunda av de anförda siffrorna att döma frågan örn den kvinnliga arbetstagarens civil­ stånd i allmänhet ansetts vara av underordnad betydelse, under det att för­ hållandena i detta avseende ställde sig helt annorlunda för olika kategorier av kontors- och affärsanställda.

Då särskilt banker och försäkringsbolag intoge en framträdande plats bland de företagare, som ställde sig avvisande mot ett bibehållande i tjänst av gifta kvinnor, hade kommissionen sökt genom konferenser med representanter såväl för dessa företags ledning som för de vid företagen anställda erfara, hur parterna själva betraktade det föreliggande problemet. På begäran av kom missionen hade även lämnats vissa sammanfattande redogörelser för de sär­ skilda bestämmelser, som funnes hos företagen meddelade i fråga om kvinn­ liga anställda, vilka vore gifta eller hade för avsikt att ingå äktenskap, näm­ ligen beträffande bankerna i skrivelse från bankernas förhandlingsorganisa­ tion den 29 januari 1938 och beträffande försäkringsbolagen i skrivelse från

Kungl. Majda proposition nr 114.

svenska försäkringsbolags riksförbund den 1 februari 1938. De anställda hade sammanfattat sina synpunkter och önskemål i skrivelser till kommissionen, svenska bankmannaföreningen den 3 mars 1938 och försäkringstjänstemanna- löreningen den 1 mars 1938. Samtliga skrivelser hade såsom bilagor (B—E) fogats till kommissionens betänkande.

I en senare avdelning har kommissionen under rubriken »Frågans läge i vissa främmande länder» redogjort för norsk och tysk lagstiftning på området samt för den danska befolkningskommissionens den 19 januari 1938 framlagda förslag till »Lov om Moderskapsydelse og örn erhvervsmsessigt arbejdende Kvinders Rettigheder og Pligter i Anledning af Födsel», och hänvisar jag härutinnan till betänkandet.

Härefter har kommissionen i sin allmänna motivering under rubriken »Befolkningskommissionens förslag» anfört bland annat följande:

Då enskilda arbetsgivare i anställningsvillkoren angiva äktenskap eller barnsbörd såsom grund för uppsägning och avsked av kvinnliga arbetstagare, är detta enligt befolkningskommissionens mening icke blott ur allmän syn­ punkt olämpligt och oriktigt utan även — och detta särskilt i tider av fort­ gående nativitetsminskning — direkt samhällsskadligt. Ett harmoniskt och lyckligt hemliv torde för övrigt utgöra en viktig förutsättning för att den anställde skall kunna prestera ett fullgott arbetsresultat. Ett tillmötesgående av de anställdas krav att fritt få välja civilstånd utan återverkningar i anställ­ nings- eller lönehänseende torde därför ligga i arbetsgivarens eget intresse.

Detta synes även vara den slutsats, till vilken det övervägande flertalet arbetsgivare i vårt land redan kommit. I statens tjänst gäller, såsom förut framhållits, att kvinna äger rätt att erhålla och innehava statsanställning oberoende av civilstånd och moderskap. Detsamma gäller i allmänhet inom kommunernas tjänst; vissa kommuner intaga dock i detta hänseende en egen­ domlig undantagsställning. De med staten nära förbundna monopolföretagen tillämpa i regel statens principer.

Inom det enskilda näringslivet möta för majoriteten av de förvärvsarbetande kvinnorna icke några hinder för ett förenande av förvärvsarbete och äkten­ skap. Banker och försäkringsbolag äro dock en grupp företag, där i nuvarande stund det främsta motståndet är att finna mot gifta kvinnors bibehållande i tjänst. Denna företagens inställning får ökad betydelse såväl genom det stora antal kvinnor, vilka där sysselsättas, som därigenom att företagen i fråga — framför allt bankerna — hava en tongivande ställning.

Ett skäl, som från bank- och försäkringsbolagens ledning ofta anföres mot gifta kvinnors kvarstående i tjänst, är att man anser ur olika synpunkter — även befolkningspolitiska — lämpligast, att dessa kvinnor stanna i sina hem. Kommissionen vill i anledning härav erinra, att hemarbetets minskning i modern tid gör kravet på att alla gifta kvinnor skola syssla blott med hem­ arbete ohållbart. Man synes även glömma, att valet för kvinnan oftast icke står mellan äktenskap med eller utan förvärvsarbete utan kanske vanligare mellan äktenskap (örn hon får behålla sitt förvärvsarbete) eller icke äktenskap. En politik, som förmenar sig bevara kvinnorna åt hemmet genom att förbjuda dem att kvarstå i tjänst efter äktenskapets ingående, är icke blott verklighets­ främmande utan även asocial, då den förhindrar mångå äktenskap, men ökar antalet fria förbindelser och illegala aborter. Befolkningspolitiskt sett innebär systemet, att barnafödande motverkas genom att vissa äktenskap aldrig komma till stånd, medan andra uppskjutas till dess mannen nått en sådan löneställ- ning, att han ensam kan försörja familjen, vilket ofta blir fallet först vid en 8

Kungl. Majus proposition nr 114.

10

Av den statistik, som på befolkningskommissionens föranstaltande insam­ lats, framgår, att i samtliga äktenskap, som ingåtts efter år 1900, barnantalet i medeltal uppgår till 2Vä, medan åter i de äktenskap, där hustrurna varit yrkes­ verksamma under hela eller väsentlig del av äktenskapet, det genomsnittliga antalet barn varit mindre än 1 per äktenskap. Man måste vid sådant förhål­ lande fråga sig, örn det är en uppgift för befolkningskommissionen med dess utgångspunkter och målsättning att inrikta sin verksamhet på ett förslag sådant som förevarande, där de befolkningspolitiska fördelarna måste te sig mycket tvivelaktiga, möjligen till och med negativa.

Däremot skall icke förnekas, att andra synpunkter tala för en utveckling, som i ännu högre grad än nu är fallet medgiver rätt för kvinnor att efter in­ gånget äktenskap kvarstå i sin sysselsättning.

Härvid bör emellertid bemärkas, att problemets storleksordning icke får överdrivas. Som delegationen redan anmärkt, tillätes inom industrien i all­ mänhet kvarstående vid äktenskap; endast vid egentligt kontorsarbete — främst inom bank- och försäkringsbranschen — är en motsatt praxis för­ härskande i något större omfattning.

Yid de konferenser, som delegationen haft med representanter för dessa branschers ledande män, har emellertid försports, att förståelsen är starkt växande för de problem, som uppstå för de anställda genom förlust av tjänste- innehavet vid ingånget äktenskap. Utvecklingen av en anda, som löser dessa problem i samförståndets och den ömsesidiga förståelsens tecken, måste anses bättre tjäna de syften, som man velat tillgodose, än en tvångslagstiftning, vilken för opinionsbildningen möjligen kan få en inverkan, som är rent motsatt den man tänkt sig, och ogynnsamt påverka benägenheten att anställa kvinnor.

Lösningen måste kännetecknas av en smidighet, som lagstiftning svårligen kan åstadkomma och som medgiver rätt att handla efter såväl vederbörande företags natur som efter anställningens karaktär i det föreliggande individuella fallet. Med anledning härav och då den allmänna opinionens utveckling går i sådan riktning, att de intressen, som lagförslaget avser att bevaka, ändock småningom i allt större utsträckning kunna förväntas bliva tillgodosedda, ha vi ej kunnat biträda delegationens förslag.

Yttranden.

I princip tillstyrkande yttranden över befolkningskommissionens nu förevarande förslag hava avgivits av länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Kopparbergs och Gävleborgs län, handelskammaren i Gävle, socialstyrelsen1), svenska bankmannaföreningen, försäkringstjänstemannaföreningen, svenska stadsförbundet, svenska landstingsförbundet, svenska landskommunernas för­ bund, Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, landsorganisationen i Sverige, Daco, Fredrika-Bremer-förbundet, svenska kvinnoföreningars samarbetskom- mitté, yrkeskvinnors riksförbund och tjänstemännens centralorganisation.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har upplyst, att inom länet kvinnlig arbets­ kraft användes i relativt liten utsträckning å de med lagförslaget avsedda om­ rådena, varför länsstyrelsen saknade tillräcklig erfarenhet för att kunna bedöma förslagets praktiska lämplighet och behövlighet. Medicinalstyrelsen har uttalat sin principiella anslutning till uppfattningen, att kvinnliga arbets­ tagare borde beredas rätt att bibehålla sin anställning vid giftermål, havande­ skap och barnsbörd, men har ansett tveksamt, huruvida lagstiftningstvång

1) Styrelsens majoritet, nämligen generaldirektören Hansson, byråcheferna Hagman oell Bexelius samt t. f. byråchefen Tvengström.

Kungl. Majus proposition nr 114.

11

vöre bästa vägen att nå önskad effekt. Pensionsstyrelsen oell svenska sjuk- kasseförbundet hava icke yttrat sig över kommissionens nu förevarande förslag.

Berörda förslag har helt avstyrkts av länsstyrelserna i Söderman­ lands och Östergötlands län, Östergötlands och Södermanlands handels­ kammare, tre reservanter inom socialstyrelsen1), bankernas förhandlingsorga­ nisation, svenska försäkringsbolags riksförbund, svenska arbetsgivareför­ eningen och kooperativa förbundet.

Ur de i princip tillstyrkande yttrandena må följande här återgivas.

Socialstyrelsen har anfört bland annat följande:

Vad först angår den centrala frågan örn arbetstagares rätt till bibehållande av anställning vid ingående av giftermål ansluter sig styrelsen obetingat till kommissionens mening, att envar anställd, manlig eller kvinnlig, som är någor­ lunda fast knuten vid sitt företag, bör vara tillförsäkrad en sådan rätt. Det inom vissa yrkesområden ännu förhärskande systemet, att arbetsgivaren plägar entlediga en kvinnlig arbetstagare enbart i anledning av hennes äktenskap, finner styrelsen ohållbart och oförenligt med såväl humanitära som sociala åskådningssätt. Något annorlunda och mera komplicerat ter sig problemet måhända vid arbetstagares havandeskap och barnsbörd. Det ligger i sakens natur, att i sådana situationer svårigheter och olägenheter i vissa fall kunna uppstå för arbetsgivaren att behålla vederbörande i arbetet och att följaktligen skälen för arbetsledningens önskan att skilja henne därifrån understundom kunna äga ett visst berättigande. Icke desto mindre hyser styrelsen den upp­ fattningen, att betryggande garantier böra beredas för kvinnlig arbetstagare att få bibehålla sin anställning jämväl vid havandeskap och barnsbörd. Dylika skyddsanordningar äro av humanitära och sociala skäl berättigade och önsk­ värda, alldeles oavsett om därigenom jämväl kan påräknas en ur nativitets- svnpunkt gynnsam effekt.

I fråga örn lämpligheten och behovet av en skyddslagstiftning —- givetvis av tvingande karaktär — delar styrelsen kommissionens uppfattning. Visser­ ligen har mot en lagstiftning i ämnet riktats den anmärkningen, att lagen lätte­ ligen skulle kunna kringgås och på grund av bevisningssvårigheter bliva mel­ eher mindre ineffektiv i tillämpningen. På sätt även kommissionen fram­ hållit, är det sannolikt, att vissa dylika praktiska svårigheter skulle kunna uppstå vid ett genomförande av det framlagda lagförslaget. Styrelsen anser emellertid, att de härom uttalade betänkligheterna äro överdrivna och i varje fall icke böra vara avgörande. Såsom även påpekas i betänkandet, torde näm­ ligen lagstiftningen i fråga måhända främst bliva av uppfostrande betydelse.

Ej heller de invändningar, som ur vissa andra synpunkter ansetts kunna riktas mot den föreslagna lagstiftningen, finner styrelsen vara av den tyngd och betydelse, att hela frågan örn lagligt skydd för de anställda i förevarande avseenden fördenskull bör falla. Dylika skyddsanordningar äro nämligen, som ovan framhållits, starkt motiverade av humanitära och sociala skäl.

Svenska stadsförbundet har icke haft någon invändning att göra mot ett förbud att avskeda hos kommunal nämnd eller styrelse anställd kvinna vid äktenskaps ingående, havandeskap eller barnsbörd. Visserligen tillämpade för närvarande ett fåtal städer en därifrån avvikande praxis, men sodan kvinnor i statens tjänst numera ägde rätt att erhålla och innehava statsanställ- ning, oberoende av civilstånd och moderskap, torde man kunna förvänta, att samma uppfattning så småningom komme att giva sig till känna också över

») Byråchefen Bergsten samt t. f. byråcheferna Moureau och Drougge.

Kungl. Maj:ts proposition nr lid.

lag i städerna. Vissa beslut från senare tid tydde på en utveckling i denna riktning.

Daco bar yttrat:

Vid sitt ställningstagande till befolkningskommissionens huvudförslag har Daco utgått från att arbetstagarna ur sin egen intressesynpunkt måste hälsa med tillfredsställelse varje åtgärd som bidrar att skydda arbetstagarparten mot obehörigt intrång från arbetsgivarnas sida i arbetstagarnas fria för­ foganderätt över sin arbetskraft och sitt privatliv. Som ett dylikt måste näm­ ligen uppfattas varje hinder som reses mot en kvinnlig befattningshavares önskan att efter ingående av äktenskap eller efter barnsbörd fortsätta sitt för­ värvsarbete. Men icke heller ur en vidare samhällelig synpunkt synas sådana anordningar försvarliga, varigenom en viss medborgargrupp berövas möjlighet att utföra avlönat arbete. Samhället kan icke rimligtvis vara betjänt av att en viss kategori medborgare förhindras att utnyttja sin arbetskraft på det område den själv finner för sig lämpligast.

Den av befolkningskommissionen förebragta utredningen, som bekräftar de av våra organisationer gjorda erfarenheterna, tyder på att en lagstiftning till skydd för den gifta kvinnans förvärvsarbete är av behovet påkallad. Visser­ ligen synes kvinnans krav att hennes civilstånd eller familjeförhållanden i övrigt icke skola få influera på hennes anställning under de senaste åren ha vunnit ökad förståelse. Det finns dock anledning befara att de företag, bland vilka märkas landets ledande bank- och försäkringsföretag, som bestämt mot­ satt sig den gifta kvinnans förvärvsarbete, icke skola låta sig påverkas av den opinion som håller på att växa fram. Men även örn det stora flertalet arbets­ givare redan nu medge sina kvinnliga anställda att bibehålla sin tjänst vid ingåendet av äktenskap, torde åtskilliga även av dessa arbetsgivare ofta vägra återta i sin tjänst en kvinnlig anställd efter barnsbörd. För att bryta det mot­ stånd som sålunda ännu finnes behövs säkerligen ett lagstadgande, varför Daco i princip tillstyrker den av kommissionen föreslagna lagstiftningen.

Svenska b ankmannaföreningen, f örsäkringst jänstemannaf öreningen och tjänstemännens centralorganisation hava såsom egna yttranden åberopat vad

Daco i ärendet anfört.

Fredrika-Bremer-förbundet har bland annat framhållit, att beviljandet av ledighet åt kvinnlig anställd vid havandeskap och barnsbörd måhända i åtskilliga fall kunde erbjuda vissa svårigheter men att, då arbetsmarknaden absorberat kvinnlig arbetskraft i så stor omfattning som den gjort, veder­ börlig hänsyn måste tagas till att kvinnliga anställda finge arbeta under så gynnsamma förhållanden, att de även kunde fylla den samhällsnyttiga uppgift, som familjebildande och moderskap innebure. En politik i motsatt riktning vore ej blott ägnad att förhindra många äktenskap utan bidroge även till att öka antalet fria förbindelser och illegala aborter. Överhuvudtaget kunde det mot privatanställda kvinnor i avsevärd utsträckning tillämpade giftermåls- förbudet karakteriseras som ett otidsenligt system, vilket i strid med den allmänna utvecklingen missgynnade kvinnorna och motarbetade en sund befolk­ ningspolitik.

Svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté har anfört i huvudsak följande:

Samarbetskommittén, som i arbetet för ett erkännande av den förvärvs­ arbetande kvinnans rätt till äktenskap och moderskap ser en av sina främsta uppgifter, hälsar med glädje befolkningskommissionens bestämda hävdande

12

Kungl. Majus proposition nr 114.

14

Befolkningskommissionen har icke räknat med att förbudet omedelbart skall bliva effektivt utan ansett, att lagens uppgift skall vara att »snabbare än eljest kunnat ske» påverka den allmänna opinionen. Men även på denna punkt har man anledning att känna sig tveksam. Man kan räkna med att den olustkänsla som det lagstadgade förbudet medför och den risk även en lojal arbetsgivare löper att bliva stämd för skadestånd vid ett från hans synpunkt sett berättigat avskedande kan medföra en ogynnsam förändring i arbets­ givarnas inställning till den gifta kvinnliga arbetskraften. Kvinnorna ha att räkna med en omsvängning av opinionen under en eventuell ny lågkonjunktur.

Lagens effektivitet är beroende på om arbetsgivarna lojalt följa dess före­ skrifter. Yad de arbetsgivare beträffar, vilka nu avskeda sin kvinnliga per­ sonal vid giftermål eller havandeskap, kan man knappast räkna med att lagen i och för sig skall medföra en förändrad inställning till problemet, vare sig motivet för deras handlande varit rent ekonomiskt eller mera känslomässigt betonat. För många torde frestelsen därför vara stark att fortsätta med den tidigare politiken mot betalande till den avskedade av det av kommissionen som normalt betecknade skadeståndet på tre månaders lön, vilket i många fall understiger vad man redan nu anser sig böra ge. En lag av denna art kan ha vissa fördelar som ett påtryckningsmedel, när en sedvanerätt utbildats på större delen av marknaden och där vunnit sådan stadga, att risker för en reaktion äro uteslutna, men detta torde knappast vara fallet i fråga örn de gifta kvinnornas anställningstrygghet.

Med hänsyn till vad ovan anförts vill samarbetskommittén som sin mening uttala, att det för kvinnorna vore lyckligare, örn en ändring av nuvarande miss­ förhållanden kunde ske utan lagstiftning. Den allmänna opinionen Ilar under inflytande bland annat av befolkningskommissionens arbete och kvinnoför­ eningarnas propaganda undergått en märkbar förskjutning. Många stora företag ha under inflytande härav ändrat sin politik, och av bilagorna till kommissionens betänkande framgår, att vissa medgivanden kunna väntas även från bankernas och försäkringsbolagens sida. Man borde därför kunna hysa den förhoppningen att denna fråga skulle kunna lösas genom överenskom­ melser mellan arbetsgivare och arbetstagare. Då ett stort antal kvinnor i fullt medvetande örn de konsekvenser lagen kan medföra ändock uttalat sig för ett lagstadgat förbud mot avskedande, har det varit i känslan av att de stora arbetsgivarna inom vissa yrkesområden ej inom rimlig tid komme att ändra sin anställningspolitik annat än under en lagstiftnings tvång och att kvinnorna ej ha tillräckligt stöd i denna fråga från tjänstemannaorganisationerna. Örn detta är verkliga förhållandet, vill samarbetskommittén uttala sitt beklagande av att vissa arbetsgivares försök att utan hänsyn till de samhälleliga konsekven­ serna nedpressa sina omkostnader genom en inhuman behandling av en grupp anställda och de fackliga organisationernas oförmåga att åstadkomma en rättelse skall nödvändiggöra en lagstiftning, vars följder för kvinnorna äro svåra att överskåda.

Samarbetskommittén har slutat detta allmänna uttalande med den för­ klaringen, att örn under befolkningskommissionens konferenser med arbets­ givare och anställda sådana fakta framkommit, vilka tydde på att frågan ej kunde lösas på annan väg än genom lagstiftning, kunde kommittén tillstyrka kommissionens lagförslag, dock endast under förutsättning att ändringar däri vidtoges på vissa punkter.

Även yrkeskvinnors riksförbund har — ur synpunkten av kvinnornas behov av gynnsammare ställning och ökade möjligheter till förvärvsarbete — ställt sig tveksamt inför de tänkbara följderna av en tvångslagstiftning sådan som

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

15

den ifrågasatta. En fortsatt fri påverkan av opinionsbildningen på detta om­ råde hade måhända varit den lyckligaste vägen att lösa denna fråga. Då emeller­ tid de kvinnliga arbetstagarna, särskilt inom bank- och försäkringsvärlden, syntes hysa en stark förhoppning att genom lagstiftning få ett hastigare slut på kutymen att avskeda vid giftermål än vad som med blott en opinionsbild­ ning kunde vara att förvänta, ville förbundet, om ock med tvekan, giva sin anslutning till den föreslagna lagstiftningen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har i princip anslutit sig till kommissionens nu förevarande förslag men har likväl ansett klokt att avvakta ökad erfarenhet för utrönande, huruvida icke den fortgående utvecklingen inom kort ledde till att syftet med förslaget bättre vunnes på frivillig väg.

Härefter vill jag jämväl redogöra för vissa av de yttranden, som gått i avstyrkande riktning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har uttalat den farhågan, att de med för­ slaget förbundna inskränkningarna i den enskilde företagarens möjligheter att ensam bestämma över personalens sammansättning kunde komma att för kvinnan försvåra anställning i privat tjänst.

Inom socialstyrelsen hava de förut nämnda tre reservanterna ansett ett förbud mot avskedande i anledning av äktenskap böra ur befolk­ ningstillväxtens synpunkt snarare av- än tillstyrkas. Det egentliga skälet till kommissionens förslag torde också ligga på ett helt annat plan och bottna i den i och för sig riktiga uppfattningen, att ett avske­ dande på grund av äktenskaps ingående innebure en kränkning av en allmänt medborgerlig, vederbörande arbetsgivare helt ovidkommande rättig­ het. Man frågade sig då till en början, varför detta spörsmål blivit aktuellt just nu, då för närvarande dylika avskedanden mera regelbundet torde före­ komma endast inom bank- och försäkringsverksamheten samt systemet även där syntes vara på väg att uppmjukas, varjämte man i förekommande fall av avskedanden vid äktenskaps ingående alltmer sökte lämna gottgörelse i en eller annan form. Systemet syntes bygga på den uppfattningen, att den kvinn­ liga arbetstagaren såsom gift finge nya uppgifter och förpliktelser, vilka splittrade hennes krafter och intressen till förfång för yrkesarbetet eller hem­ livet eller bådadera. — Reservanterna hava härefter anfört följande:

Det måste emellertid anses oriktigt och olämpligt, att en arbetsgivare upp­ ställer avsked vid äktenskaps ingående såsom en allmän regel. Å andra sidan kan det ej vara tillbörligt, att han skulle vara förhindrad från att i individuella täll företaga dylikt avskedande, exempelvis beträffande en arbetstagare som han ändock ägde fullt giltiga skäl att skilja från företaget men dittills låtit stå kvar. Och vare sig det bleve fråga örn en befattningshavare, som redan före äktenskapets ingående visat sig svag, eller en som efter äktenskapet på­ tagligt försämrats, komme det alltid att ställa sig mycket svårt för den lojale arbetsgivaren att företaga avsked, om en lagbestämmelse av nu föreslagen inne­ börd kunde åberopas. En sådan bestämmelse skulle de facto medföra en mycket större garanti för den gifta kvinnan än för den ogifta att få behålla sin plats.

Härtill är även att märka, att lagen skulle kunna på olika sätt neutraliseras av arbetsgivaren dels genom åberopande av andra skäl för avskedandet än

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

ingåendet av äktenskap, dels genom förflyttande av den gifta befattnings­ havaren till mera begränsat respektive mindre lönande arbete o. s. v. Lagen torde härigenom i många fall komma att stanna på papperet.

I stället för att genomföra en lagstiftning, som sålunda å ena sidan skulle i praktiken erhålla en relativt liten räckvidd och ej torde få anses av något större behov påkallad, å andra sidan genom sina stela och tvingande bestäm­ melser kunde lända till ogagn samt föranleda kringgående och åtskilliga för respektive parter obehagliga tvister, där bevisning vore mycket svår att åstad­ komma, vill det synas som borde nu berörda fråga på ett mera smidigt och efter förhållandena i de individuella fallen bättre anpassat sätt kunna lösas genom förhandlingar mellan respektive arbetsgivar- och arbetstagarorganisa­ tioner, helst som man härvid inom de verksamhetsområden, där frågan är av någon egentlig betydelse, redan hunnit ett stycke på väg och med hänsyn till den allmänna opinionens utveckling snart nog torde komma till ett med lag­ stiftningens intentioner i stort sett sammanstämmande resultat.

Bankernas förhandlingsorganisation har yttrat:

En icke oväsentlig del av de bankanställda kvinnorna har sin verksamhet å sådana avdelningar, där direkt expedition av allmänheten äger rum. En del kvinnliga befattningshavare (särskilt kassörskor) hava ett arbete av sådan natur, att det kräver särskild koncentrationsförmåga och frihet från distrahe­ rande störningsmoment. På vissa smärre kontor (med två eller tre tjänstemän! skulle betydande svårigheter ur arbetssynpunkt och kontrollsynpunkt uppstå, därest två av tjänstemännen inginge giftermål med varandra, och örn en kvinn­ lig tjänsteman på ett mindre landsortskontor inginge giftermål med någon på platsen boende person, som icke vore anställd i banken, skulle detta försvåra en ur kontrollsynpunkt eller av annan anledning önskvärd förflyttning till annan plats av den ifrågavarande kvinnliga tjänstemannen. Speciellt vid smärre kontor möter även svårighet att anordna sådan längre ledighet, som för kvinnlig befattningshavare blir erforderlig i samband med havandeskap och barnsbörd.

Omständigheter av de slag, varå nu exempel lämnats, föranledde ett flertal bankstyrelser att för ett växlande antal år sedan upptaga till övervägande frå­ gan, huruvida gifta kvinnor kunde anses såsom en för affärsbankerna önsk­ värd arbetskraft. Att denna fråga upptogs till övervägande var icke något »obehörigt ingripande» utan en naturlig följd av den skyldighet, som åligger en företagsledning att i företagets och den övriga personalens intresse söka för envar befattning förvärva den lämpligaste arbetskraften.

När man då stannade för den uppfattningen, att åtminstone i vissa fall gift kvinnlig arbetskraft vore mindre användbar, uppställde sig frågan, huru­ vida ett avgörande från fall till fall borde ske, huruvida endast vissa befatt­ ningar borde drabbas av ett eventuellt förbud, eller huruvida ett generellt förbud borde utfärdas avseende samtliga kvinnliga befattningshavare, som ingingo äktenskap. Efter övervägande av dessa alternativ beslöto de berörda affärsbankernas styrelser att utfärda generella förbud för fortsatt anställning beträffande samtliga kvinnliga befattningshavare, vilka ingingo äktenskap, från vilken regel dock givetvis bankstyrelserna haft anledning att bevilja undan­ tag. Detta ställningstagande var så mycket naturligare, som det stod i över­ ensstämmelse med den allmänna uppfattningen såväl inom det statliga och kommunala livet som inom den privata företagsverksamheten, nämligen att det ur alla synpunkter vore mest önskvärt att gifta kvinnor icke sysselsattes i produktiv förvärvsverksamhet utan i stället riktade sin odelade uppmärk­ samhet åt hemmets och barnens skötsel.

18

seende genom lagstiftningsåtgärder av förevarande natur. Föreliggande lag­ förslag innebär ett djupgående ingrepp i den ekonomiska handlingsfriheten utan att ändock något befolkningspolitiskt gott med säkerhet följer därav. Arbetsavtalets natur och arbetsgivarens ansvar för företagets skötsel förut­ sätter en rätt för arbetsgivaren att få välja den för arbetsuppgifterna bäst lämpade arbetskraften. Möjlighet att vidtaga de ur denna synpunkt erfor­ derliga förändringarna i arbetsstyrka och personal måste förefinnas i fråga örn såväl gifta kvinnor och mödrar som andra. Yad angår de förra är behovet av handlingsfrihet så mycket större, som förändringen i civilståndet och moderskapet många gånger måste komma att inverka menligt på kvinnans arbetslust och arbetsförmåga. Visserligen betager lagförslaget ej formellt arbetsgivarna rätten att entlediga kvinna därför att hon av här berörda orsaker missköter sin tjänst, men avgörandet överlämnas till domstol under sådana former, att det väl som regel skulle bliva ytterst svårt för arbets­ givaren att få sina rättmätiga synpunkter fullt belysta och styrkta.

Det förefaller som örn det icke skulle vara omöjligt att förhållandena på de mycket begränsade områden av arbetsmarknaden, varom här närmast är fråga, skulle kunna ordnas på ett för båda parterna tillfredsställande sätt utan statsingripande. En på förhandlingarnas väg uppnådd enighet måste alltid leda till ett bättre resultat än en sådan föga anpassbar lagregel, som den här föreslagna.

Kooperativa förbundet har yttrat i huvudsak följande:

Medan det tidigare inom konsumentkooperationen liksom inom det en­ skilda förvärvslivet betraktades såsom självklart, att kvinnliga anställda inom kontors- och butiksbranscherna vid giftermål lämnade sina platser, synes den uppfattningen numera vara ganska allmänt företrädd, att den kvinnliga an­ ställdas civilstånd är vederbörandes privatsak och att giftermål ej i och för sig får ge anledning till avsked. Huruvida detta uppfattningssätt endast är en mera tillfällig företeelse, som föranletts av de senaste årens relativt goda konjunkturer, är ännu ej möjligt att avgöra, men även örn ett nytt betraktel­ sesätt i fråga örn de gifta kvinnornas förvärvsarbete håller på att stadga sig,, är det givet, att inträdet i det äkta ståndet och i ännu högre grad moder - skapets förpliktelser på så avgörande sätt påverka de kvinnliga anställdas livsförhållanden och sinnesinriktning, att härigenom den gifta kvinnliga arbetskraften erbjuder helt andra sysselsättningsproblem än de ogifta an­ ställda. Befolkningskommissionen påpekar med rätta:

»Kvinnornas framträdande på arbetsmarknaden har som alla sociala struk­ turförändringar av denna storleksordning skapat nya problem. Dessa pro­ blem äro av två slag. Det första slaget av problem är de marknadspolitiska och gäller frågan om verkningarna på efterfrågan av manlig och kvinnlig arbetskraft, arbetslöshet och lönebildning. Det andra slaget av problem är de befolkningspolitiska och familjesociala.»

I enlighet med sin uppgift har befolkningskommissionen koncentrerat sig på sistnämnda problem, medan kommissionen beträffande de arbetsmark­ nadspolitiska problemen hänvisar till den s. k. kvinnoarbetskommittén. Själv­ fallet äga emellertid dessa bägge problemkomplex ett så intimt inre samband, att det icke är möjligt att taga ställning till det ena utan att beakta det andra. En lagstiftning, som är baserad uteslutande på befolkningspolitiska över­ väganden, kan komma att motverka sitt eget syfte, i synnerhet om lagstift­ ningens principer ej obetingat omfattas av allmänna rättsmedvetandet.

Kooperativa förbundets styrelse delar befolkningskommissionens uppfatt­ ning beträffande önskvärdheten av att giftermål ej i och för sig bör betraktas som anledning till avskedande av kvinnlig arbetskraft. Styrelsen är däremot

Kungl. Majlis proposition nr 114.

20

Kungl. May.ts proposition nr 114.

givit sin ståndpunkt till frågan om förbud för gifta kvinnor att inneha för­ värvsarbete. Kommittén har på anförda skäl bestämt avvisat varje förslag om lagstadgat förbud för gift kvinna att behålla eller söka ett förvärvsarbete utom hemmet. Med anledning av den av befolkningskommissionen föreslagna lagstiftningen, som tvärtom skulle förbjuda arbetsgivare att avskeda kvinnor på grund av giftermål eller barnsbörd, har kommittén visserligen sagt sig icke kunna avgörande bedöma, huruvida en lagstiftning vore det mest ända­ målsenliga medlet att uppnå en tryggare ställning för de gifta kvinnorna på arbetsmarknaden, men uttalat sin anslutning till kommissionens principiella uppfattning örn de gifta kvinnornas rätt till förvärvsarbete.

Rörande den närmare motiveringen för detta kommitténs ställningstagande ber jag att få hänvisa till betänkandet.

D epartementscliefen.

De uttalanden, som i detta ärende från skilda håll gjorts rörande systemet att avskeda en kvinnlig arbetstagare allenast av den anledningen, att hon ämnar ingå äktenskap eller blir havande, synas tydligt utvisa, att systemet i fråga vilar på en förgången tids betraktelsesätt. Oaktat detta system fort­ farande praktiseras inom ett flertal företag med många kvinnliga anställda, har detsamma icke blivit oförbehållsamt försvarat i något av yttrandena.

Ett av de skäl, som tidigare åberopats för avskedande av nyss angivna anledning, synes hava varit, att man ansett kvinnans huvudsakliga uppgift efter giftermålet eller barnsbörden alltid vara att sköta hem eller barn. En dylik uppfattning ter sig dock föråldrad i ett samhälle som vårt, där redan otaliga gifta kvinnor och mödrar arbeta ute i förvärvslivet, och överensstäm­ mer för övrigt knappast med den eljest erkända principen örn varje med­ borgares rätt att efter eget skön nyttiggöra sin arbetskraft.

Det har även såsom motiv för systemet i fråga gjorts gällande, att gifta kvinnor och mödrar i regel skulle vara sämre arbetstagare än andra kvinnor. Detta påstående synes dock, åtminstone i viss mån, vederlagt genom det av mig nyss antydda förhållandet, att även gifta kvinnor och mödrar äro efter­ sökta på arbetsmarknaden. Därmed vill jag icke hava sagt, att icke åtskilliga kvinnor efter giftermål eller barnsbörd få intresset för sitt förvärvsarbete för­ svagat eller förmågan att sköta detta minskad.

Vidare har på senaste tiden såsom skäl för systemets berättigande andragits vissa befolkningspolitiska synpunkter, enligt vilka avskedande i anled­ ning av giftennål ansetts kunna vara ägnat att befordra befolkningstillväxten. Företrädarna av en sådan mening stöda denna på det obestridliga faktum, att den genomsnittliga nativiteten hittills varit betydligt lägre än medelgod i de äktenskap, vari hustrun har arbete utom hemmet. En bidragande orsak härtill måste emellertid enligt min mening vara, att åtskilliga arbetsgivare, som visserligen medgiva sina kvinnliga arbetstagare att ingå äktenskap, likväl kunna tänkas benägna att avskeda dem örn de bliva havande. De arbetsgivare åter, vilka avskeda sina kvinnliga arbetstagare redan då dessa ingå äktenskap,

21

hava säkerligen förhindrat åtskilliga sådana och därmed även åtskilliga födelser. Och det förefaller tvivelaktigt, huruvida i ett äktenskap viljan att sätta barn till världen och påtaga sig därmed förbundna utgifter i allmänhet är större örn hustrun tvingats avstå från en tidigare arbetsinkomst än örn hon fått behålla denna och kan påräkna densamma även efter barnsbörd.

Från något håll har i ärendet hävdats den meningen, att det för närvarande ganska allmänt omfattade önskemålet örn den gifta kvinnans fulla likställig­ het på arbetsmarknaden med andra arbetstagare måhända under en kommande arbetslöshetskris skulle få giva vika för den uppfattningen, att man och hustru i samma familj icke borde hava anställning, örn samtidigt i en annan familj båda makarna vore arbetslösa. Under tider av omfattande arbetslös­ het kan måhända en ur försörjningssynpunkt lämplig fördelning av arbets­ tillfällena visa sig önskvärd. Såvitt jag kan finna lägger emellertid befolk- ningskommissionens lagutkast icke hinder i vägen för en dylik fördelning.

Slutligen har till försvar för systemet att avskeda i anledning av giftermål eller havandeskap framhållits vissa olägenheter för vederbörande arbets­ givare av kvinnlig arbetstagares bibehållande i tjänst efter ingånget äkten­ skap eller sedan hon blivit havande. Åtskilligt av vad därutinnan anförts synes emellertid ligga utanför ämnet för diskussionen, vilken ju rör frågan, huruvida det är berättigat att avskeda en kvinna uteslutande av den anled­ ningen att hon ingår äktenskap eller blir havande. Örn exempelvis i en bank en befattningshavare har att kontrollera en annan och dessa två gifta sig med varandra, synes rimlig anledning kunna föreligga för banken att, där förflyttning till annat arbete ej lämpligen kan ske, avskeda en av dem. Avske­ dandet har då sin grund i bankens befogade krav på effektiv kontroll över sina tjänstemän. Och den omständigheten, att vid ett företags avdelnings­ kontor två befattningshavare äro gifta med varandra, bör ej utgöra hinder för företaget att, om så i företagets intresse finnes lämpligt, anmoda den ena maken att tjänstgöra vid ett företagets kontor å annan ort. Visserligen böra enligt min mening dylika och liknande åtgärder såvitt möjligt undvikas, men i de enstaka fall, då de synas oundgängligen nödvändiga, må man besinna, att de dock icke lia en hårdare verkan än avskedande uteslutande i anledning av giftermål. —- Däremot torde redan den omständigheten i och för sig, att en kvinnlig arbetstagare är gift eller väntar barn, i vissa fall kunna utgöra rimlig anledning för arbetsgivaren att, till undvikande av svårigheten att under arbetstagarens havandeskap och närmaste tiden efter barnsbörden er­ hålla kompetent vikarie, avskeda arbetstagaren. Till denna fråga ämnar jag senare återkomma och vill nu endast beteckna densamma såsom varande av så begränsad räckvidd, att den icke torde kunna inverka på spörsmålet örn den nu ifrågasatta lagstiftningens lämplighet i och för sig.

Örn det således måste anses i princip olämpligt och stridande mot nutida uppfattning att avskeda en kvinnlig arbetstagare endast därför att hon gifter sig eller blir havande, återstår dock att avgöra, huruvida systemet i fråga bör

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

22

i lag förbjudas eller det bör beredas de arbetsgivare, vilka ännu tillämpa systemet, möjlighet att under någon tid frivilligt avveckla detsamma. Från vissa håll, bland annat från ett par för betydande grupper av kvinnliga arbets­ tagare representativa sammanslutningar, har tvekan uttalats rörande lämp­ ligheten av en dylik förbudslagstiftning, enär en sådan kunde befaras göra arbetsgivarna obenägna att anställa kvinnor eller i varje fall verka nedpres­ sande på kvinnornas löner. Jag finner det dock osannolikt, att de företag — framförallt banker och försäkringsbolag — inom vilka systemet för närva­ rande tillämpas, skulle i händelse av en dylik lagstiftnings genomförande finna det med sitt intresse förenligt att i större utsträckning än hittills anställa manlig arbetskraft. Och de företag, som tillåta sina kvinnliga arbetstagare att kvarstå i tjänst sedan de gift sig eller fött barn, lära väl knappast av den anledningen i nämnvärd mån betala lägre lön än andra företag. Yad här­ efter angår den i åtskilliga yttranden framförda meningen, att en frivillig av­ veckling av systemet i fråga vore bättre än en tvångslagstiftning, ansluter jag mig visserligen till densamma. Emellertid hyser jag stor tvekan rörande möjligheten av att inom rimlig tid på frivillighetens väg få till stånd en av­ veckling av detta enligt min mening inhumana system.

Kooperativa förbundet har ansett den nu ifrågasatta lagstiftningen icke böra genomföras, förrän kvinnoarbetskommitténs betänkande förelåge och noggrannare kännedom kunnat vinnas örn de gifta förvärvsarbetande kvin­ nornas familjesociala förhållanden. Med anledning av detta uttalande vill jag erinra, att berörda betänkande numera föreligger och att kvinnoarbets- kommittén däri anslutit sig till befolkningskommissionens principiella upp­ fattning örn de gifta kvinnornas rätt till förvärvsarbete. Jag vill vidare fram­ hålla, att kooperativa förbundets uttalande är grundat på den enligt min mening felaktiga uppfattningen, att nu förevarande lagförslag har ett uteslu­ tande befolkningspolitiskt syfte. Förslagets huvudsyfte finner jag i stället vara att i ett visst hänseende garantera en rättvis och human behandling av de kvinnor på arbetsmarknaden, vilka önska ingå äktenskap eller blivit gravida.

Yad jag nyss framhållit torde även kunna motivera den måttliga inskränk­ ning i arbetsgivarnas rätt att själva bestämma över sammansättningen av sin personal, som förslaget innebär. En dylik inskränkning skulle för övrigt icke utgöra någon principiell nyhet i vår lagstiftning, då liknande inskränkningar följa av lagen den 16 oktober 1914 örn förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete samt av 3 § lagen den 11 september 1936 örn förenings- och förhandlingsrätt.

Med vad jag nu anfört har jag redogjort för de huvudsakliga skäl, vilka jag vill åberopa till stöd för den meningen, att lagförslag i ämnet snarast bör av Kungl. Majit föreläggas riksdagen till antagande. Jag övergår nu till en motivering av de särskilda bestämmelserna i departementsförslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

23

Specialmotivering.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 1 och 2 §§ i befolkningskommissionens lag­ utkast.

Befolkningskommissionen har beträffande 1 § i sitt lagutkast anfört föl­ jande:

Såsom redan lagförslagets rubrik antyder, har lagen icke avsetts att vara uteslutande tillämplig å förvärvsarbetande kvinnor, örn än densamma av naturliga skäl kommer att få sin huvudsakliga betydelse för dylika arbets­ tagare. Det har nämligen synts kommissionen vara riktigast och mest över­ ensstämmande med lagens syfte att giva principen örn arbetstagares rätt att fritt och utan återverkningar å anställningsförhållandet ingå äktenskap en så vidsträckt tillämpning som möjligt och sålunda låta den gälla även manliga arbetstagare.

En viss begränsning av lagens tillämpningsområde påkallas dock av såväl principiella som praktiska skäl, och kommissionen har vid bedömande av detta spörsmål bland annat beaktat de motsvarande reglerna i 1912 års lag örn arbetarskydd samt 1930 års lag örn arbetstidens begränsning.

Rörande 2 § i sitt lagutkast har befolkningskommissionen anfört: I 2 § angivas vissa grupper av arbetstagare, vilka icke skulle beröras av den föreslagna nya lagen. Även här har kommissionen sökt anpassa sitt förslag efter vad som redan gäller eller föreslagits skola gälla inom andra, likartade områden av sociallagstiftningen. Förutom de under föregående paragraf berörda lagarna må särskilt nämnas det i proposition nr 286 till 1938 års riksdag framlagda förslaget till lag örn semester.

Då från lagens tillämpning undantagas befattningshavare i statens eller kommuns tjänst, som äro underkastade ämbetsmannaansvar, är detta för kommunernas vidkommande icke liktydigt med att samtliga eller ens fler­ talet kommunalt anställda skulle falla utanför de nya bestämmelserna. Den allmänna oklarhet, som inom svensk förvaltning råder rörande ämbetsmanna- ansvarets omfattning, gör det icke möjligt att, på sätt önskligt vore, åstadkom­ ma en klar avgränsning mellan de arbetstagare, som i lagen avses, och andra. Kommissionen förutsätter emellertid, att kommunerna vid bedömande av detta spörsmål skola i möjligaste mån tillse, att principen örn anställningens oberoende av civilstånd och barnafödande utsträckes i största möjliga om­ fattning. För statsmakternas gynnsamma inställning till förevarande problem har förut redogjorts.

Det från lagen om arbetstidens begränsning hämtade uttrycket »befatt­ ningshavare i överordnad ställning» bör enligt kommissionens mening icke givas en så vidsträckt innebörd, att därmed skulle förstås alla arbetstagare, som intaga förmansställning gentemot annan personal. Yad kommissionen åsyftar är nämligen personer i mera ansvarsfulla och på arbetsgivarens direkta förtroende grundade ställningar.

I yttrandena har bestämmelsen, att lagen endast skulle äga tillämpning å rörelse eller särskilt arbetsföretag, vari i regel an­ vändas flera än fyra arbetstagare, föranlett följande erinringar.

Medicinalstyrelsen har sagt sig icke förstå, vilka de principiella skäl vore,

24

Kungl. Majus proposition nr 114.

som kommissionen åberopat för den i 1 § föreslagna begränsningen av lagens tillämpningsområde.

Socialstyrelsen har ansett de i småföretagen anställda kvinnorna böra kunna göra gällande lika välgrundade anspråk på lagens skydd som arbetstagare i större företag. Även örn olägenheterna för arbetsgivaren vid arbetstagares ledig­ het måhända stundom kunde te sig jämförelsevis större i smärre företag, borde dock även där dessa svårigheter kunna lösas genom anställande av vikarier.

Svenska stadsförbundet har — med hänsyn till att enligt vad kommissionen framhållit kvinnorna inom industrien i allmänhet ej avskedades vid äktenskaps ingående — funnit det svårförståeligt, varför förebilderna för lagtextens utformning tagits från lagarna örn arbetarskydd och örn arbetstidens begräns­ ning. Formuleringen hade med hänsyn till kommunerna blivit föga adekvat.

Man hade svårt att under uttrycken »rörelse» och »arbetsföretag» inbegripa exempelvis sjukvård och fattigvård.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund, i vars yttrande tjänstemännens centralorganisation förklarat sig instämma, har ansett lagen böra äga tillämp­ ning på alla arbetsföretag utan hänsyn till antalet däri anställda.

Landsorganisationen i Sverige har anfört:

Lagen är att betrakta såsom en social skyddslag, och lika litet som be­ träffande den sociala skyddslagstiftningen i övrigt kan det anses principiellt riktigt och rättvist att göra skyddets åtnjutande beroende av storleksordningen av det företag, i vilket arbetstagaren är anställd. Med den föreslagna begräns­ ningen skulle ett mycket stort antal kvinnliga arbetstagare bliva undantagna från lagens tillämpning. Inom handelns område t. ex. finnas tusentals före­ tagare i vårt land, vilka icke lia flera än fyra arbetstagare hos sig anställda. För hotell- och restaurangpersonalens vidkommande skulle bestämmelsen med­ föra att cirka en fjärdedel av fackförbundets kvinnliga medlemmar icke bleve berörd av lagstiftningen. Samtliga antalet kvinnliga medlemmar i förbundet uppgår till cirka 13,000 och av dem torde åtskilligt mera än 3,000 vara anställda vid mindre företag än dem, på vilka lagen skulle bliva tillämplig. Från prin­ cipiell synpunkt låter sig den föreslagna begränsningen av tillämpningsområdet icke motivera; landsorganisationen kan i varje fall icke inse vilka de, icke angivna, principiella skäl äro, vilka kommissionen åberopar för begränsningen i fråga. Från social synpunkt finnes det i själva verket större anledning att bereda lagens skydd åt arbetstagare i mindre företag, enär det — åtminstone inom landsorganisationens verksamhetsområde -— visat sig, att de verkliga missförhållandena återfinnas just inom sådana företag, medan det däremot inom de större företagen visats större hänsyn och liberalitet. Landsorganisa­ tionen kan visserligen förstå de praktiska skäl, som varit bestämmande för kommissionen, då denna icke föreslagit lagens tillämpning för alla arbetstagare, oavsett antalet inom företaget anställda, men mäste, även med beaktande av dessa skäl, anse den föreslagna begränsningen alltför omfattande.

Daco har yttrat i huvudsak följande:

Kommissionen har från de allmänna arbetarskydds- och arbetstidslagarna övertagit begränsningen av lagens giltighetsområde till visst slag av rörelse och från den sistnämnda lagen begränsningen till företag med minst fem arbetstagare. Det är dock långt ifrån självklart att de skäl som föranlett mot­ svarande bestämmelser i dessa lagar ha någon giltighet för en lagstiftning till skydd för den gifta kvinnans förvärvsarbete. Med den av kommissionen

26

Kommissionen har utan annan motivering än en hänvisning till »principi­ ella och praktiska skäl» begränsat lagens giltighetsområde till företag med mer än fyra anställda. En sådan undantagsbestämmelse skulle innebära att en vä­ sentlig del av de anställda skulle komma att stå utanför lagen. Enligt 1931 års företagsräkning hörde drygt 27 procent av alla inom industri, hantverk, handel m. m. sysselsatta personer till småföretag med högst fem sysselsatta (ägare inräknade). I en så typiskt kvinnlig näringsgren som detaljhandeln, vilken år 1930 räknade cirka 50,000 anställda kvinnor, tillhörde 7Ö procent av de sysselsatta personerna dylika företag. Tar man ytterligare hänsyn till att jordbruk och husligt arbete, som likaledes representera små enheter, tillsam­ mans räknade cirka 235,000 anställda kvinnor år 1930, finner man att en avse­ värd del av de cirka 550,000 kvinnor, som detta år voro anställda i privat eller kommunal tjänst, tillhörde de från lagen undantagna företagen. Örn lagen skall utgöra ett skydd för de förvärvsarbetande kvinnorna, kräver rättvisan att den utsträckes att omfatta samtliga i enskild tjänst anställda. Även ur befolk- ningspolitisk synpunkt synes en utsträckning av lagens giltighetsområde vara önskvärd.

Kungl. Majds proposition nr 114.

Bankernas förhandlingsorganisation har framhållit, att samma skäl, som talade för att lagen skulle begränsas till företag med mer än fyra arbetstagare, även talade för att ett större företags avdelningskontor, å vilka högst fyra tjänstemän vore sysselsatta, jämväl ställdes utanför lagens tillämpnings­ område.

Svenska arbetsgivareföreningen har yttrat:

Det förtjänar framhållas, att olägenheterna med arbetstagares äktenskap framträda särskilt och i en mångfald former inom de mindre företag, som en­ dast hava några få anställda. De små företagens känslighet i förevarande hänseende har ock vitsordats av kommissionen. Förutom att det för en före­ tagare med ett par tre anställda måste vara mycket kännbarare att nödgas giva en av dessa en längre tids ledighet i samband med barnsbörd, inträda sär­ skilda komplikationer i fråga örn annan ledighet, kontroll, förflyttning, m. m., då — något som ej är ovanligt -—■ båda makarna äro anställda vid samma företag.

Av hänsyn till de särskilda ekonomiska svårigheterna för de mindre före­ tagen har kommissionen från lagen undantagit sådana, där som regel ej an­ vändas flera än fyra arbetstagare. Härvid har ej beaktats, att här berörda förhållanden i främsta rummet avse kontors- och förvaltningspersonal. Det torde ej innebära någon lättnad för en arbetsgivare, som sysselsätter några få personer på kontoret, att han samtidigt i fabrikationen har anställda t. ex. något tiotal arbetare. Vill man ej här acceptera en kategoriklyvning, erfordras att maximiantalet arbetstagare i undantaget bestämmes avsevärt högre än vad som föreslagits.

o Föreningen har särskilt uppmärksammat, att kommissionen utan att anföra något som helst skäl låtit den föreslagna lagstiftningen avse även manliga arbetstagare. Att åt förslaget giva en sådan räckvidd saknar allt rimligt fog, då det icke lärer förekomma, att manlig befattningshavare avskedas därför att han ingår äktenskap.

Bestämmelsen, att såsom arbetstagare enligt lagen icke skulle räknas medlem av arbetsgivarens familj, har uttryckligen tillstyrkts av socialstyrelsen och Fredrika-Bremer-förbundet samt har i övriga yttranden icke föranlett någon erinran.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

kommunernas beredvillighet att följa statens exempel i nu förevarande avseende.

Daco har framhållit, att i fråga om förhandlingsrätt enligt 1936 års lag i ämnet en gränsdragning efter ämbetsmannaansvar kunde motiveras därmed, att det skulle vara oformligt att ge de egentliga ämbetsmännen en sådan rätt, som teoretiskt medgåve vidtagande av kollektiva stridsåtgärder. Det funnes emellertid ingen anledning att för den nu föreslagna lagstiftningen fasthålla vid en dylik gränsdragning. Då staten i förevarande fråga redan utfärdat be­ stämmelser, vilka i stort sett måste anses tillfredsställande, syntes det möjligt att begränsa lagens giltighetsområde så, att den omfattade arbetstagare i privat och kommunal tjänst men uteslöte arbetstagare i statlig tjänst. Det vore nödvändigt att de kommunala befattningshavarna inbegrepes, då åtskil­ liga kommuner, bland dem landets tredje stad, utfärdat formligt förbud mot gift kvinnas kvarstående i tjänst vid ingående av äktenskap. Under inga förhållanden syntes det försvarligt, att, sedan en lagstiftning som den här föreslagna kommit att gälla för det privata näringslivet, kommunala myndig­ heter för framtiden skulle kunna tillämpa en annan ordning.

Fredrika-Bremer-förbundet och svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté hava avstyrkt nu förevarande begränsning.

I vissa yttranden har även kritik riktats mot förslaget att från lagens till- lämpning undantaga befattningshavare i överordnad ställ­ ning.

Medicinalstyrelsen har — särskilt med hänsyn till den vaga definition, som kommissionen givit åt begreppet »befattningshavare i överordnad ställning» — ansett dessa befattningshavare icke böra undantagas.

Även socialstyrelsen har funnit rättvist, att befattningshavare i överordnad ställning tillförsäkrades enahanda rättsliga skydd som andra arbetstagare.

Svenska stadsförbundet har funnit av motiveringen framgå, att man här icke syftade på en förmansställning över huvud utan på viss chefsställning.

Tolkningen skulle säkert vålla stora svårigheter. Då tvister skulle kunna komma under prövning dels genom besvär i administrativ ordning och dels genom rättegång, skulle bestämmelsen kunna giva anledning till olika tolk­ ning hos olika instanser.

Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har ansett bestämmelsen redan genom sin oklarhet olämplig och ägnad att vålla oreda vid tillämpningen. Det vore dessutom svårt att förstå vilket berättigat behov som skulle tillgodoses genom bestämmelsen, vilken i ogynnsamt fall skulle beröva stora arbetstagar- grupper lagens skydd.

Svenska arbetsgivareföreningen, som funnit de av kommissionen i 2 § gjorda begränsningarna över huvud taget tämligen godtyckliga, har ansett särskilt kategorien »befattningshavare i överordnad ställning» vara alltför lösligt bestämd.

Landsorganisationen i Sverige har förordat, att undantaget i fråga begrän­ sades till verklig arbetsledare, varvid åt arbetsledarbegreppet borde givas enahanda innehåll som i lagen örn förenings- och förhandlingsrätt.

Kungl. Majus proposition nr 114.

29

Daco har anfört:

Icke heller för förslaget att kvinnlig arbetstagare i överordnad ställning skall undantagas från lagens tillämpningsområde, vilken bestämmelse kom­ missionen uppger sig lia hämtat från arbetstidslagen, har någon motivering presterats. Det är att märka, att motsvarande undantagsbestämmelse i arbets­ tidslagen har ett helt annat innehåll, eftersom där undantagas »verkmästare eller annan befattningshavare i överordnad ställning, ritare, bokhållare eller därmed jämställd person samt kontorsvaktmästare eller annat underordnat kontorsbiträde». Det är sålunda omöjligt att från hänvisningen till arbets­ tidslagen omedelbart sluta sig till vilka kategorier av arbetstagare som enligt kommissionens uppfattning icke skola åtnjuta lagens skydd. Hänvisningen är desto mindre klargörande, som den här föreslagna lagstiftningen, med hänsyn till förhållanden som kommissionen själv påpekar, kommer att få praktisk be­ tydelse främst för vissa grupper av kvinnliga privatanställda, medan arbets­ tidslagen gör undantag för praktiskt taget samtliga privatanställda. Eftersom flertalet privatanställda på ett eller annat sätt stå i subordinationsförliållande till varandra, kan man måhända riskera att uttrycket »befattningshavare i över­ ordnad ställning» kommer att innefatta huvudparten eller en betydande del av de privatanställdas stora kårer. Kommissionen har visserligen i kommen­ taren framhållit, att stadgandet icke bör ges en alltför vidsträckt innebörd, men gör i detta sammanhang ett försök till tolkning, som ingalunda kan minska farhågorna för bestämmelsens tolkning, eftersom stadgandet däri­ genom ges en mycket vidsträckt innebörd, kanske än vidsträcktare än lagtexten som sådan ger vid handen. Kommissionen förklarar nämligen att med befatt­ ningshavare i överordnad ställning menas personer i mera ansvarsfulla och på arbetsgivarens direkta förtroende grundade ställningar. Då man från den långvariga men föga klargörande diskussion, som tid efter annan förts i frågan om vilken anställning som skall anses utgöra förtroendeställning eller icke, vet hur delade meningarna härom äro, inser man omedelbart att en sådan undantagsbestämmelse kommer att vålla stor oreda och kanske i ogynnsamt fall beröva stora arbetstagargrupper lagens skydd. Daco har alltid hävdat den uppfattningen, att stora svårigheter möta att uppdela arbetstagarna med hänsyn till deras mer eller mindre utpräglade förtroendeställning. ^ Samma gäller örn ansvarsställningen. Det är slutligen också svårt att förstå, vilket berättigat behov en dylik bestämmelse skulle tillgodose. Daco nödgas sålunda bestämt avvisa den nämnda undantagsbestämmelsen.

Vidare hava även Fredrika-Bremer-förbundet och svenska kvinnoför­ eningars samarbetskommitté hemställt, att förevarande undantagsbestämmelse måtte utgå ur förslaget.

Vad slutligen angår bestämmelsen, att såsom arbetstagare enligt lagen icke skall räknas den som avlönas uteslutande genom andel i vinsten, har bestämmelsen i fråga uttryckligen tillstyrkts av socialsty­ relsen, medan densamma avstyrkts av Fredrika-Bremer-förbundet och icke föranlett uttalanden i övriga yttranden.

En lagstiftning med syfte att undanröja ett konstaterat missförhållande bör, såvitt möjligt, göras tillämplig å alla de fall, där detta missförhållande framträtt eller kan befaras framträda. Av de i detta ärende avgivna yttrandena torde framgå, att befolkningskommissionens lagutkast i detta hänseende lider av vissa bristfälligheter.

Sålunda synes skäl icke föreligga att låta den ifrågasatta lagen avse alle­

Departcments-

chefen.

31

såsom arbetstagare. Däremot kan jag icke finna, att kommissionen anfört till­ räckliga skäl för sitt förslag örn dylikt undantag för befattningshavare i statens eller kommuns tjänst, som är underkastad ämbetsmannaansvar, för befattnings­ havare i överordnad ställning och för den som avlönas uteslutande genom andel i vinsten.

Ehuru erfarenheten synes utvisa, att manliga arbetstagare icke äro i behov av skydd i det avseende, varom nu är fråga, finner jag det icke lämpligt att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, göra den föreslagna lagstiftningen tillämplig allenast å kvinnliga arbetstagare. En dylik gränsdragning efter kön torde nämligen böra göras allenast när starka skäl tala därför. Så lärer icke här vara förhållandet. Tvärtom skulle lagen med en dylik begränsning kunna sägas giva uttryck åt den mot gängse uppfattning stridande meningen, att det icke vore förkastligt att avskeda en manlig arbetstagare allenast av den anled­ ningen att han inginge äktenskap.

Yid fall av tvekan, huruvida viss verksamhet är av sådan omfattning, att nu förevarande lag skulle äga tillämpning å densamma, eller huruvida viss person är att enligt lagen räkna såsom arbetstagare, synes — för upprätthållandet av enhetlig rättstillämpning — ledning böra sökas i arbetsrådets praxis vid tillämpningen av motsvarande bestämmelser i lagen örn arbetstidens begräns­ ning och i lantarbetstidslagen.

3 §■

Denna paragraf motsvarar 3 och 5 §§ i befolkningskommissionens lagutkast.

Befolkningshommissionen har i specialmotiveringen till 3 § i sitt lagutkast anfört följande:

Förbudet mot att avskeda arbetstagare i anledning av äktenskaps ingående, havandeskap eller barnsbörd avser icke att lägga hinder i vägen för arbets­ tagarens skiljande från anställningen av annan legitim orsak, även örn ent­ ledigandet skulle äga rum vid en tidpunkt, då de i lagen såsom otillåtna be­ tecknade avskedsgrunderna äro aktuella. Örn exempelvis avtal med en kvinn­ lig arbetstagare slutits örn visst arbetes fullgörande och arbetet sedermera slutförts, kan arbetstagaren icke ställa krav på att bibehållas vid sin anställ­ ning under åberopande av havandeskap. Lika litet har avsikten varit att mot avsked skydda den, som icke iakttager i företaget gällande ordnings- och arbetsföreskrifter eller som eljest visar sig vara olämplig för sitt arbete. Fast­ slås skulle sålunda i lagen endast att äktenskaps ingående, havandeskap eller barnsbörd icke äro att betrakta såsom giltiga orsaker till entledigande. Till­ läggas må, att denna bestämmelse givetvis icke lägger hinder i vägen för ar­ betsgivaren att, därest så undantagsvis skulle befinnas erforderligt, från arbe­ tet tvångspermittera en kvinnlig arbetstagare under den tid, hon på grund av havandeskapet icke är i stånd att tillfredsställande fullgöra sin tjänst.

Beträffande 5 § i befolkningskommissionens lagutkast har kommissionen anfört:

Kommissionen har ansett arbetsgivarens berättigade intressen kräva att så­ som allmän förutsättning för lagens tillämplighet skall gälla, att vederbörande arbetstagare varit anställd inom företaget under en icke alltför kort tid. Lika­ så synes det angeläget att förhindra, att en gravid kvinna med fördöljande av sitt havandeskap söker anställning för att sedermera kunna göra gällande de

—,

Kungl. Majus proposition nr 114.

32

Kungl. Majus proposition nr 114.

rättigheter, som lagen tillförsäkrar henne. Efter övervägande av olika på frå­ gan inverkande omständigheter har kommissionen funnit sig böra fixera mi­ nimitiden för anställningen till ett år före äktenskapets ingående eller ned­ komsten.

Med anledning av 3 § i befolkningskommissionens lag­ utkast hava Sveriges kommunaltjänstemannaförbund och Daco framhållit, att en arbetsgivare kunde på andra sätt än genom avsked missgynna kvinnlig arbetstagare, som inginge äktenskap, exempelvis genom att minska de tidigare utgående löneförmånerna eller genom att beröva henne vissa andra förmåner, som tidigare tillkommit henne, såsom ordinarieskap, pensionsrätt etc. Tille man skapa ett lagstadgat skydd för den kvinnliga arbetskraften, måste man givetvis förhindra även dylika anordningar. Lagtexten borde därför förses med en kompletterande bestämmelse av innehåll, att arbetstagare icke finge på grund av äktenskap eller barnsbörd lida minskning i de med anställningen förenade förmåner, vari inräknades förmånen av ordinarieskap och dylikt, som skulle ha tillkommit vederbörande arbetstagare, därest denna icke ingått äktenskap eller blivit havande.

Även svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté har ansett en om­ formulering av nu förevarande bestämmelse nödvändig. Man borde förhindra, att lagen kunde kringgås genom den ofta använda metoden att försämra de med vederbörande befattning förenade förmånerna.

Vad som föreslagits under 5 § i befolkningskommissionens lagutkast har socialstyrelsen funnit välbetänkt.

Handelskammaren i Gävle har yttrat:

Även örn det må vara en oförytterlig rättighet för en förvärvsarbetande kvinna att ingå äktenskap, så måste å andra sidan arbetsgivaren hava rätt att vid anställandet kunna räkna med, huruvida arbetstagarparten har för avsikt att snarast ingå äktenskap eller icke. Örn en kvinna söker en anställning och därvid förtiger sådan avsikt, har arbetsgivaren träffat sitt avtal örn anställning under felaktiga förutsättningar. Man torde väl också oftast kunna förutsätta, att en kvinna är medveten örn sannolikheten av ett äktenskap åtminstone ett år före dess ingående. I dessa fall kan man alltså räkna med, att anställningen sökes just för att möjliggöra äktenskap. Det måste anses rimligt, att arbets­ givarens intressen få väga så tungt, att en tid av minst två år föreskrives.

Jämväl länsstyrelsen i Gävleborgs län har uttalat sig för en förlängning av den i 5 § i lagutkastet angivna anställningstiden från ett till två år.

Bankernas förhandlingsorganisation har ansett bestämmelsen i fråga böra ändras till att avse minst ett års sammanhängande tjänst såsom ordinarie hos vederbörande företag.

Landsorganisationen i Sverige har funnit den av kommissionen åberopade motiveringen till 5 § föga övertygande. Beträffande angelägenheten att för­ hindra en gravid kvinna att på en inom »karensåret» erhållen anställning grunda rättigheter enligt lagen vore kommissionens betänkligheter betydligt överdrivna. Men även om man för detta fall införde ett karensår — ett år före nedkomsten — syntes det fullkomligt omotiverat att göra förbudet mot avskedande i anledning av giftermål beroende av ett års anställning, ett förbud för övrigt, som ju enligt förslaget avsåge även manliga arbetstagare.

Kungl. Majlis proposition nr 114.

33

Huvudbestämmelsen i befolkningskommissionens lagutkast, att arbetstagare

Departement»-

ej må skiljas från sin anställning i anledning av äktenskaps ingående, havande- c,,efen-skap eller barnsbörd, har med viss omredigering upptagits i 2 § första stycket i departementsförslaget. Då emellertid, såsom i några yttranden fram­ hållits, denna bestämmelse icke ensam lärer utgöra tillräckligt skydd i nu förevarande hänseende, har densamma i departementsförslaget kompletterats med ett förbud mot att av nyss angiven anledning minska arbetstagarens med tjänsten förenade förmåner. Härvid har dock beaktats, att vissa slag av arbeten äro av sådan beskaffenhet, att en kvinnlig arbetstagare, som är havande, bör kunna avstängas från tjänstgöring under den tid havande­ skapet är märkbart, och detta oavsett örn hon under nämnda tid äger förmåga att tillfredsställande sköta sin tjänst. De arbetstagare, för vilka redan ett havandeskap i och för sig synes böra kunna föranleda tvångspermittering jämte därmed förbunden mistning av löneförmåner, äro exempelvis butiks­ biträden, servitriser och sceniska artister.

Såsom kommissionen framhållit innebär förbudet att avskeda i anled­ ning av giftermål, havandeskap eller barnsbörd icke något hinder mot av­ skedande av annan, legitim orsak. Är arbetsgivaren nödsakad vidtaga per­ sonalinskränkningar, lägger, såsom jag tidigare framhållit, förbudet icke hinder i vägen för honom att fördela arbetstillfällena på ett ur försörjnings- synpunkt lämpligt sätt. Likaledes äger han, oavsett förbudet, avskeda en gift eller en havande arbetstagare, som icke tillfredsställande sköter sin tjänst. Vad nu sagts gäller även beträffande förbudet att i anledning av giftermål, havandeskap eller barnsbörd minska de med tjänsten förenade förmånerna. En av arbetsgivaren beslutad allmän lönesänkning innebär alltså ingen över­ trädelse av förbudet, oaktat densamma även går ut över gifta eller havande arbetstagare. Och icke heller föreligger en dylik överträdelse, örn arbetsgivaren sänker lönen för en arbetstagare, som ingått äktenskap eller fött barn och där­ efter visat sig mindre effektiv än förut i sitt arbete. Emellertid måste vid behan- lingen av denna lagstiftningsfråga hänsyn tagas till att ett havandeskap eller en barnsbörd regelmässigt under någon tid omöjliggör eller försvårar för kvinnan att sköta sitt vanliga arbete. Tar hon sig av sådan orsak ledigt från arbetet och meddelar hon arbetsgivaren anledningen därtill eller är densamma eljest känd för arbetsgivaren, bör denna hennes tillfälliga arbetsoförmåga icke få utgöra skäl för arbetsgivaren att avskeda henne. Om annat icke följer av anställningsvillkoren, bör däremot arbetsgivaren kunna under dylik ledighet indraga hennes lön. Havandeskap och barnsbörd kunna emellertid icke rim­ ligen av kvinnan åberopas som skäl för ledighet från arbetet under obegränsad tid. Enligt 17 § första stycket arbetarskyddslagen må kvinna, som fött barn, icke användas till industriellt eller därmed jämställt arbete under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest icke med läkarintyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare kan börja arbetet. I andra stycket samma paragraf stadgas, att örn kvinna, som användes till arbete av nämnda slag, företer intyg av läkare eller barnmorska av innehåll, antingen att hon sannolikt kan vänta sin nedkomst inom två veckor, eller ock att hon sannolikt

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 114.

a4

39

3

34

kan vänta sin nedkomst inom sex veckor och med hänsyn därtill har behov av ledighet från arbetet, må sådan ledighet ej förvägras henne. I detta särskilt tunga arbete ha alltså havandeskap och barnsbörd ansetts böra berättiga till sammanlagt högst tolv veckors ledighet. Erinras må i detta sammanhang, att dessa bestämmelser i arbetarskyddslagen icke utgöra hinder för arbetsgivaren att efter utgången av ledigheten avskeda kvinnan, ävensom att desamma gälla endast en viss kategori av de kvinnliga arbetstagarna. Med anledning av vad nu anförts har i 2 § första stycket departementsförslaget tillika stadgats, att kvinnlig arbetstagare, som arbetsgivaren veterligen är havande eller fött barn, icke må avskedas på grund därav, att hon i anledning av havandeskapet eller barnsbörden under skälig tid, dock högst tolv veckor, avhåller sig från arbetet.

Att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, göra lagens tillämpning beroende av, huruvida arbetstagaren viss tid innehaft ordinarie tjänst, finner jag icke till­ rådligt redan av den anledningen, att begreppet »ordinarie tjänst» jämförelse­ vis sällan lärer komma till användning inom den enskilda verksamheten. I likhet med kommissionen anser jag däremot viss tid böra förflyta från anställ­ ningens början, innan arbetstagaren skall kunna påräkna lagens skydd i nu förevarande hänseende. Av naturliga skäl synes denna tid, då fråga är örn havandeskap och barnsbörd, lämpligen kunna sättas till ett år, räknat fram till nedkomsten. Däremot torde, såsom i ett par yttranden framhållits, för­ siktigheten bjuda att utsträcka berörda tid till två år, då fråga är om äkten­ skaps ingående. Att överlåtelse av företag eller fartyg icke bör föranleda beräkning av ny dylik »karenstid» synes naturligt. 2 § andra och tredje styckena i departementsförslaget hava avfattats i överensstämmelse med det nu anförda och motsvara 5 § i kommissionens lagutkast.

5

§.

I denna paragraf motsvara första stycket 7 § och andra stycket 4 § i befolkningskommissionens lagutkast.

Befolkningskommissionen har motiverat stadgandet i 7 § i sitt lagutkast med, att de i lagen till skydd för arbetstagarna uppställda bestämmelserna borde vara för arbetsgivaren tvingande.

Beträffande 4 § i sitt lagutkast har befolkningskommissionen i sin special- motivering anfört:

Det har icke synts kommissionen vare sig behövligt eller lämpligt att stadga särskild straffpåföljd för överträdelse av den nya lagen. Utan något särskilt stadgande lärer emellertid av allmänna rättsgrundsatser följa, att, örn arbetstagaren entledigas i strid mot lagens bestämmelser, arbetsgivaren är pliktig att lämna ersättning för den därigenom åsamkade förlusten. Ett ut­ tryckligt stadgande i sådant hänseende har intagits i lagen den 16 oktober 1914 örn förbud i vissa fall mot värnpliktigs skiljande från tjänst eller arbete. I nu förevarande fall synes en dylik föreskrift så mycket mera lämplig som densamma torde böra kombineras med en särskild regel angående bevis­ bördans fördelning. Arbetsgivaren har nämligen som regel icke skyldighet att angiva någon särskild grund för avskedandet, förutsatt att han låter den

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

35

anställde tillgodonjuta den uppsägningstid, som på grund av avtal eller eljest må tillkomma honom. I detta sammanhang må erinras örn att en stor del av de arbetstagare, som närmast åsyftas med den nu ifrågasatta lagstiftningen, är tillförsäkrad endast en obetydlig eller rent av ingen uppsägningstid. Kom­ missionen föreslår därför att, när omständigheterna tala för att avskedandet skett på grund av att arbetstagaren ingått äktenskap, blivit havande eller fött barn, arbetsgivaren har att visa, att fullgoda skäl för avskedande eljest förelegat. Kan han icke fylla denna sin bevisskyldighet, anses som örn avskedandet skett i strid mot lagen med påföljd, att ersättningsplikt för honom gentemot arbetstagaren inträder. För undvikande av vidlyftiga utred­ ningar angående förlustens storlek och tvister rörande ersättningens skäliga belopp har i lagförslaget intagits en bestämmelse örn att ersättningen, där utredning örn förlustens storlek ej blivit förebragt, skall bestämmas till tre månaders avlöning.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit den i 4 § i lagutkastet stadgade påföljden för brott mot bestämmelserna i lagen icke innefatta tillräcklig garanti mot avskedande på grund av äktenskap eller därmed i utkastet lik­ ställda förhållanden.

Landsorganisationen i Sverige har ansett det böra komma till klart uttryck i lagtexten, att lagstridig uppsägning skulle vara ogiltig och att sanktionen sålunda icke vore begränsad till den i 4 § stadgade skadeståndspåföljden.

Daco har anfört:

Med den skadeståndsskyldighet kommissionen föreslår som enda påföljd för överträdelse av lagen synes det som örn lagens skydd för stora grupper av arbetstagare i realiteten kommer att inskränkas till att vederbörande erhåller tre månaders lön vid avskedandet. Ett sådant skydd är avgjort otill­ räckligt. Det finnes uppenbarligen en viss risk för att en väsentlig del av vår teoretiskt väl utbyggda arbetslagstiftning kommer att stanna på papperet, örn arbetsgivarparten vid överträdelser av lagens bestämmelser endast riskerar ett med hänsyn till överträdelsens ofta mycket allvarliga innebörd blygsamt skadestånd. Den logiska konsekvensen av det av kommissionen föreslagna förbudet mot avskedande av här ifrågavarande orsak synes vara ett stadgande, att dylikt avskedande skall vara ogillt. Med en sådan bestämmelse skulle sålunda en domstol ålägga arbetsgivare som företagit ett otillbörligt av­ skedande att återtaga den avskedade i sin tjänst och insätta vederbörande i denne tidigare tillkommande förmåner. I lagen om förenings- och förhand­ lingsrätt, där det finnes en liknande bestämmelse om förbud mot avskedande eller annan rättshandling i föreningsrättskränkande syfte, har intagits ett stadgande om att ifrågavarande rättshandling är ogill. Endast om en arbets­ givare som överträder lagen riskerar att behöva återtaga den redan avskedade i sin tjänst och att betala lön för hela den tid vederbörande varit ur tjänst, kan man förvänta att påföljden för vederbörande arbetsgivare framstår så allvarlig att den verkligen förhindrar den rättskränkande handlingens vid­ tagande. Daco yrkar sålunda att i lagen intages en kompletterande bestäm­ melse av innehåll att, örn arbetstagaren enligt lagen tillkommande rätt kränkes genom avskedande eller nedsättning av anställningsförmåner eller genom bestämmelse i kollektivavtal eller annat avtal, rättshandlingen eller bestämmelsen vare ogill.

Vinner Dacos yrkande på denna punkt icke bifall, föreslås alternativt att överträdelse av lagen belägges med straff. Straffpåföljd synes väl motiverad i den förevarande lagstiftningen, eftersom lagen avser att skydda den enskilde mot obehörigt ingrepp från arbetsgivarens sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

37

skadliga verkningarna för kvinnans ställning på arbetsmarknaden bleve så lindriga som möjligt, har särskilt ifrågasatt en uppmjukning av bevisningsregeln i 4 § i lagutkastet. Såsom denna regel utformats bleve en kvinna praktiskt taget oavsättlig under den för lagens tillämpning avsedda tidrymden. Även örn helt andra skäl än havandeskap och barnsbörd faktiskt skulle föreligga för arbets­ givarens önskan att avskeda henne, skulle han, med den utformning 4 § fått, knappast våga sig på ett avskedande under denna tid.

Liksom befolkningskommissionen anser jag, att avtal örn inskränkning i arbetstagares rätt enligt den nu ifrågasatta lagen bör vara ogillt.

Vidare är jag med kommissionen ense därom, att den nu ifrågasatta lagen i första hand bör verka såsom ett stöd åt den allmänna opinion, vilken ogillar avskedande eller därmed jämförliga åtgärder, då de vidtagas allenast av den anledningen, att vederbörande arbetstagare gifter sig eller får barn. Enligt min uppfattning skulle ett lagstadgat förbud mot dylika åtgärder redan i och för sig få avsevärd effekt. Emellertid måste uppenbarligen en överträdelse av förbudet föranleda någon påföljd. I likhet med kommissionen finner jag härutinnan straff icke lämpligen böra ifrågakomma. Däremot synes mera tveksamt, huruvida, såsom kommissionen föreslagit, vidtagandet av en enligt lagen förbjuden åtgärd endast skall medföra skadeståndsskyldighet, eller örn icke därjämte, såsom i ett par yttranden ifrågasatts, en dylik åtgärd bör för­ klaras ogiltig. Då en bestämmelse av sist angiven innebörd synes både följd­ riktig och ägnad att förebygga bevisningssvårigheter samt densamma tillika skulle överensstämma med motsvarande stadgande i 3 § första stycket lagen örn förenings- och förhandlingsrätt, har jag stannat för att förorda den sålunda ifrågasatta ändringen i kommissionens lagutkast. Vid sådant förhållande har det av kommissionen föreslagna stadgandet om att ersättningen, där utred­ ning örn förlustens storlek ej blivit förebragt, skall bestämmas till tre månaders avlöning, ansetts icke behöva upptagas i departementsförslaget.

Icke heller har jag funnit anledning i departementsförslaget upptaga den av kommissionen föreslagna särskilda regeln angående bevisbördans för­ delning. Då regeln i fråga överensstämmer med arbetsdomstolens praxis vid tillämpningen av 3 och 20 §§ lagen örn förenings- och förhandlingsrätt, torde dess införande i nu förevarande lag vara överflödigt och rent av kunna för­ anleda tvekan rörande rätta tillämpningen av nyss omförmälda båda lagrum. Att å andra sidan, såsom i ett par yttranden synes ha ansetts önskvärt, giva nu förevarande lag en formulering, som skulle möjliggöra en tillämpning av densamma, avvikande från arbetsdomstolens berörda praxis, finner jag både ur billighetens synpunkt och med hänsyn till kravet på enhetlig lagstiftning icke tillrådligt. I detta sammanhang vill jag med anledning av vad yrkes­ kvinnors riksförbund anfört framhålla, att den nu föreslagna lagen avser att skydda en arbetstagare under obegränsad tid. Givetvis blir det dock allt svårare för arbetstagaren att vinna sin talan, ju längre tid som förflutit från giftermålet eller barnsbörden till den påtalade åtgärdens vidtagande. Detta lärer icke kunna undvikas, men det må samtidigt erinras, att lagförslaget dock i detta hänseende erbjuder avsevärt bättre skydd än vissa utländska lagar i

Kungl. Majda proposition nr 114.

Departe­ ment sch ef

en.

38

ämnet, vilka avfattats efter förebild av den av internationella arbetskonfe- rensen år 1919 i Washington antagna konventionen angående kvinnors an­ vändande till arbete före och efter barnsbörd. I denna konvention, vilken gäller såväl industri-, byggnads- och transportarbete som handel, stadgas dels rätt för havande arbeterska till sex veckors ledighet före den tid, då ned­ komsten kan förväntas inträffa, dels ock obligatorisk ledighet för henne under sex veckor efter nedkomsten, varjämte konventionen innehåller förbud för arbetsgivaren att uppsäga arbeterskan under den tid, då hon enligt nämnda bestämmelser är frånvarande från arbetet, eller å sådan tid, att uppsägnings­ tiden skulle utlöpa under först berörda tid. Däremot är arbetsgivaren oför­ hindrad att avskeda arbeterskan omedelbart efter hennes återinträde i arbetet, och han kan också, när havandeskapet blir märkbart, avskeda henne i god tid före barnsängsledigheten. Nu angivna brister i konventionen torde utgöra anledningen till att den svenska arbetarskyddslagen saknar motsvarighet till konventionens förbud att avskeda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

.

4 §-

Denna paragraf motsvarar 6 § i befolkningskommissionens lagutkast, för vilken paragraf kommissionen åberopat lämplighetsskäl och hänsynen till bevisningssvårigheterna efter en längre tids förlopp. Vid avfattandet av departementsförslaget har beaktats, att enligt detta förslag även andra åtgärder än avskedande äro förbjudna. Vidare har det ansetts lämpligt att, i nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i 25 § lagen örn förenings- och förhandlingsrätt, stadga skyldighet för arbetstagaren att inom jäm­ förelsevis kort tid från det avstängningen från tjänsten tog sin början eller de med tjänsten förenade förmånerna minskades underrätta arbetsgivaren örn att arbetstagaren vill göra gällande anspråk på grund av åtgärden i fråga.

.

5 §'

Denna paragraf motsvarar 8 § i befolkningskommissionens lagutkast och är likalydande med 17 § lagen örn semester.

Såsom motivering till bestämmelserna i nu förevarande paragraf må åberopas vad i motsvarande fråga anförts å sidorna 194—204, 233, 234, 267 och 270 i propositionen nr 286 till 1938 års riksdag med förslag till lag örn semester m. m.

Lagens rubrik.

Vid avfattandet av departementsförslagets rubrik har iakttagits, att detta förslag innefattar förbud även mot andra åtgärder än avskedande.

Lagens ikraftträdande.

Den nu föreslagna lagen har ansetts lämpligen böra träda i kraft den 1 juli 1939.

Departementschefens hemställan.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom socialdepartementet upprättade förslaget till lag om förbud mot arbets-

Kungl. Majus proposition nr 114.

39

tagares avskedande i anledning av äktenskaps ingående, havandeskap eller barnsbörd m. m., av deri lydelse bilaga (Bilaga A) till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Kegenten.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

40

Kungl. Majlis proposition nr 114.

Bilaga A.

Förslag

till

Lag­

om förbud mot arbetstagares avskedande i anledning av äktenskaps

ingående, havandeskap eller barnsbörd m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §’

Denna lag äger tillämpning å varje verksamhet, vari till arbete för arbets­ givares räkning i regel användas minst tre arbetstagare. Vid lagens tillämp­ ning skall affärs- eller kontorsverksamhet, ändock att densamma icke bedrives såsom självständigt företag, anses såsom särskild verksamhet.

Såsom arbetstagare skall vid tillämpning av denna lag ej räknas medlem av arbetsgivarens familj.

2

§-

Arbetstagare, som ingår äktenskap, blir havande eller föder barn, må icke av sådan anledning avskedas eller i vidare mån vara skyldig vidkännas minsk­ ning i sina med tjänsten förenade förmåner än som kan följa därav, att kvinnlig arbetstagare, som är havande, på grund av arbetets art avstänges från tjänst­ göring under den tid havandeskapet är märkbart. Ej heller må kvinnlig arbetstagare, som arbetsgivaren veterligen är havande eller fött barn, av­ skedas på grund därav att hon i samband med havandeskapet eller barns­ börden under skälig tid, dock högst tolv veckor, avhåller sig från arbete.

Bestämmelserna i denna paragraf skola icke äga tillämpning, där anställ­ ningen tillträtts inom två år före äktenskapets ingående eller inom ett år före nedkomsten.

Överlåtelse av företag eller fartyg må icke inverka på arbetstagares rätt enligt denna lag.

3§-

Avtal om inskränkning i arbetstagares rätt enligt denna lag vare ogillt. Har arbetsgivare vidtagit åtgärd, vilken enligt 2 § ej må äga rum, vare åtgärden ogin samt arbetsgivaren skyldig ersätta av densamma uppkommen skada.

4

§•

Arbetstagare, som vill göra gällande anspråk enligt denna lag, skall dels därom underrätta arbetsgivaren inom två månader från det avstängningen från tjänsten tog sin början eller de med tjänsten förenade förmånerna

41

minskades, dels ock anhängiggöra sin talan inom två år från samma tid­ punkt. Försummas det, vare talan förlorad.

&§•

Mål, som avse tillämpningen av denna lag, upptagas och avgöras av allmän domstol; dock att mål beträffande arbetstagare, vilkas arbetsavtal regleras av kollektivavtal, skola anhängiggöras vid arbetsdomstolen.

I fråga örn anhängiggörande och utförande hos arbetsdomstolen av talan jämlikt denna lag skall gälla vad i 13 § lagen örn arbetsdomstol stadgas, ändock att målet ej är sådant som i sistnämnda lag sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

Kungl. Majus proposition nr lid.

45

Karenstiden har i förslaget bestämts till två år, då det gäller åtgärd mot arbetstagare i anledning av äktenskaps ingående, och till ett år i övriga fall. Det kan emellertid enligt lagrådets mening ej anses tillfredsställande, att en kvinnlig arbetstagare, som fött barn mer än ett år efter anställningens början och alltså ej kan på sådan grund avskedas, skall kunna avskedas, om hon senare men innan två år förflutit från anställningens början ingår äktenskap för att legitimera barnet. En enhetlig karenstid synes därför böra fastställas.

Därest en arbetsgivare under karenstiden vill avskeda en arbetstagare på grund av havandeskap, kan det med den utformning, regeln örn karenstidens beräkning erhållit i förslaget, ej sällan vara omöjligt för arbetsgivaren att av­ göra, örn han har rätt därtill eller ej. Först då nedkomsten inträffat blir det nämligen enligt förslaget klart, örn sådan rätt tillkommer honom. Skulle havandeskapet avbrytas genom missfall eller abort, giver lagtexten ingen led­ ning för spörsmålets bedömande. Liknande svårigheter uppkomma, om man, såsom lagrådet förordat, bland förbjudna åtgärder inräknar avsked i anled­ ning av trolovning. Ej heller i detta fall skulle arbetsgivaren utan risk kunna uppsäga avtalet, innan det vore klart att arbetstagaren verkligen ingått äkten­ skap under karenstiden.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits synes en sådan omarbetning av bestämmelsen om karenstid önskvärd, att lagen förklaras icke vara tillämplig under viss tid, räknad från det arbetstagaren blev anställd i arbetsgivarens tjänst. Huruvida arbetsgivaren efter denna tids utgång bör få vidtaga åtgärd mot arbetstagaren på grund av omständighet, som inträffat under karenstiden, kan vara föremål för tvekan. För en sådan mening kan åberopas, att det skulle vara otillfredsställande, örn arbetstagaren genom att ingå äktenskap i hemlig­ het eller dölja havandeskap eller nedkomst undginge en uppsägning, som eljest skulle hava skett. I motsatt riktning talar åter att arbetsgivaren, som icke under karenstiden funnit arbetstagarens förhållande i tjänsten böra för­ anleda något ingripande, knappast synes hava något behov av att efteråt kunna avskeda arbetstagaren. Skall en rätt därtill emellertid medgivas honom, torde den böra begränsas ej blott, i enlighet med vad förslaget innehåller, på det sätt att arbetstagaren måste hava ingått äktenskap eller nedkommit med barn under karenstiden, utan även så att arbetsgivarens åtgärd måste vidtagas inom viss kortare tid efter vunnen kännedom örn äktenskapet eller nedkomsten. Göres, såsom lagrådet förordat, karenstiden enhetlig och bestämmes den i följd härav till två år, torde någon större olägenhet av ett förbud mot åtgärd efter dess utgång icke behöva befaras, och man skulle vinna den obestridliga fördelen att lagens regler bleve lätta att tillämpa.

I enlighet med det anförda förordas, att bestämmelsen örn karenstid får sådant innehåll, att föreskrifterna i första stycket bliva tillämpliga allenast å arbetstagare, som sedan minst två år haft stadigvarande anställning hos arbetsgivaren.

Yidtages den nu förordade ändringen, torde såsom förbjuden åtgärd i lag­ texten böra angivas icke avskedande utan uppsägning av arbetstagare.