Prop. 1940:217
('med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
1
Nr 217.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen m. m.; given Stockholms slott den 26 april 1940.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an taga härvid fogade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § straff lagen;
2) lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; samt 3) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
GUSTAF.
K. G. Westman.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 217.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse ay 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 §
Härigenom förordnas, att 8 kap. strafflagen samt 9 kap. 7 §
14 § samma lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse:
strafflagen,
och 10 kap.
8. KAP
Om förräderi och andra för rikets säkerhet menliga brott.
1 §•
Den som, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av främ mande makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena riket med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär med verkan till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, dömes för högförräderi till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
Söker någon eljest med lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt, dömes för det högförräderi till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på livstid.
2
§.
Den som söker beröva Konungen eller regent, som lagligen är satt i Ko nungens ställe, liv eller frihet, eller ock söker genom uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt medverka till att upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse, dömes för hög förräderi till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
3 §•
Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i un derhandling därom med främmande makt, dömes till fängelse.
Avsåg underhandlingen åtgärd av den främmande makten, varigenom ri kets självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till främmande makt störas, dömes till straffarbete från och med ett till och
1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 7 § 1921: 288 och beträffande 10 kap. 14 § 1938: 251.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
3
med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten, må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid dömas.
4 §•
Den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätt hållandet av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller genom angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick, eller genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering eller offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken, eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom annan i lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara föt krig eller re pressalier eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter, straffes, om han bort inse faran, med fängelse eller straffarbete i högst två år.
Brott, som nu är sagt, må ej utan Konungens lov åtalas av allmän åkla gare.
5 §.
Värvar någon utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigs tjänst, dömes, där gärningen ej är belagd med strängare straff, till fängelse eller böter.
6
§.
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, begår gärning, varigenom krigsmaktens ställning kan försämras, i ty
att han förhindrar eller försvårar användande av krigsfolk, förnödenheter, fästning, fabrik, väg, bro, fartyg eller annat av betydelse för krigföringen eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant, eller
att han lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigs folk till trolöshet, modlöshet eller uppror, eller
att han åt fienden anskaffar krigsfolk eller understöd med pennningar el ler förnödenheter, eller
att han gör annat sådant förräderi, dömes för krigsförräderi till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar sig mot en med riket i krig förbunden stats krigsmakt.
Utländsk man må ej dömas till straff enligt denna paragraf, för det han annorstädes än inom riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till att åt fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnö denheter.
7 §■
Begår någon av oaktsamhet gärning, som i 6 § sägs, straffes med fängelse; äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst sex år dömas.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
8
§.
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka att anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, dömes för krigsspio- neri till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Lag samma vare, där någon eljest under sådana förhållanden för fienden röjer hemlighet, varom i första stycket sägs, eller till honom lämnar oriktig uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hem lighet och vars meddelande kan skada riket; dock må, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar sig mot en med riket i krig förbunden makt.
9 §•
Den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplys ning örn något sakförhållande, som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden, dömes högst till straffarbete i två år. Lag sam ma vare, där någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller annat föremål, som innefattar upplysning örn sakförhållande, varom nu är sagt.
10
§.
Där någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar sådant föremål, som i 9 § sägs, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; var faran ringa, må till böter dömas.
Lag samma vare, där någon med uppsåt att vilseleda till annan lämnar oriktig uppgift, vilken örn den varit sann skulle varit att anse såsom hemlig het, varom i 9 § sägs, och vars meddelande till främmande makt kan skada riket.
Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan varde ansett, att den allmänt kungöres.
11
§■
Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå främmande makt tillhanda, dömes för spioneri till straffarbete i högst sex år.
12
§.
Förövas gärning, som i 10 § första stycket avses, av oaktsamhet, dömes den skyldige till böter eller fängelse.
13 §.
Där brott, som i 10 § första stycket avses, förövas av någon, som på grund av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med vad som uppenbarats, dömes till straffarbete i högst sex år. Är gärningen hänförlig
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
5
till spioneri, som i 11 § avses, dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på livstid.
Förövas brott, som i 12 § avses, av den som nu är sagd, vare straffet fäng else eller straffarbete i högsta fyra år, eller, där omständigheterna äro syn nerligen mildrande, böter.
14 §.
Den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt, vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vän skapliga förbindelser med främmande makt eller för rikets försvar eller ock för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordent liga förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana uppgifter, dömes, där han ej förskyllt strängare straff, för spioneri till fäng else eller straffarbete i högst två år.
Lag samma vare örn den som inom riket eljest för främmande makts räk ning bedriver hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte.
15 §.
Där någon genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig till uppfyllande, under längre eller kortare tid, av den tjänstgöringsskyldig het vid krigsmakten som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år.
16 §.
Den som förleder eller hjälper krigsman till rymning eller till att genom föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söka undan draga sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten under längre eller kortare tid, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år, eller, där brottet är ringa, till böter.
17 §.
Där någon, som fått i uppdrag att för riket med främmande makt något avhandla eller sluta eller att eljest bevaka rikets rätt hos främmande makt, uppsåtligen dess fördel emot riket främjar eller riket eljest skadar, dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Där han i avsikt att skada riket av främmande makt tager, låter åt sig ut lova eller begär gåva eller förläning, dömes, ändå alt skada därav ej kom, lill straffarbete från och med två till och med tio år.
18 §.
Var som, med uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller eller för därvar handling, som innebär bevis för rikets säkerhet eller rättigheter emot annan makt, varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på livstid.
6
Kungl. Majlis proposition nr 217.
Där någon med sådant uppsåt falskeligen skriver handling, varåt gives sken av sådan innebörd som nyss sagts, vare lag samma.
Gör någon bruk av förfalskad eller falsk handling, som i första eller andra stycket sägs, varde ansedd som hade han förfalskningen själv gjort.
19 §.
Den som med kännedom om vikten av handling, som i 18 § första stycket omtalas, men utan uppsåt att skada riket med vilja undanhåller eller fördär var handlingen, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det av oaktsamhet, straffes med böter eller fängelse.
20
§.
Den som, i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar det i vapens bruk, dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Samlar någon eljest i sådant uppsåt förråd av vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, dömes till straffarbete från och med ett till och med sex år.
21
§.
Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögn aktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Råder ej krig eller krigsfara, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter dömas.
Gör någon under krig sådan gärning av oaktsamhet, dömes till fängelse eller böter.
22
§.
Mottager någon av främmande makt penningar eller annat för att här i riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka på verka den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller yttre styrelse, straffes med fängelse.
23 §.
Har någon gjort försök till brott, som i 6 § sägs, dömes högst till straffar bete i tio år.
Har någon gjort försök till brott som nedan sägs, och blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets full bordan förhindrad, varde dömd
om försöket avsåg brott, som i 17 § första stycket eller 18 § sägs, till straff arbete från och med två till och med tio år;
om försöket avsåg brott, som i 11 § sägs, till fängelse eller till straffarbete i
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
7
högst fyra år, dock att i det fall, som i 13 § första stycket andra punkten sägs, tiden för straffarbetet må höjas till tio år; samt
örn försöket avsåg brott, som i 20 § sägs, till straffarbete i högst sex år.
24 §.
Har stämpling till högförräderi eller krigsförräderi blivit gjord, då skall, där gärningen ej kommit till sådant förräderi eller försök därtill, anstiftare av stämplingen dömas till straffarbete från och med två till och med tio år. Annan deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete från och med ett till och med sex år.
Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning eller annorledes sökt förmå annan till förräderi, varom ovan sägs, så ock den som i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt motta git penningar eller annat eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt.
25 §.
Den som i annat fall än förut sagts träder i samverkan med andra eller i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller un derlätta högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda av ho nom själv eller annan företaget, varde dömd till straffarbete i högst sex år. Var faran ringa, må deltagare i företaget, som ej varit anstiftare eller ledare därav, till fängelse dömas.
26 §.
Den som åtager sig att medverka vid spioneri eller som erbjuder sig där till eller som i sådant syfte av främmande makt mottager penningar eller annat eller eljest träder i förbindelse med sådan makt, så ock den som söker förmå annan till gärning som nu sagts, dömes högst till straffarbete i två år. Var fråga om krigsspioneri, dömes till straffarbete från och med två till och med tio år.
27 §.
Den som, när brott, varom i 6 eller 8 § sägs, är å färde eller blivit förövat, hyser eller döljer gärningsmannen, dömes, där han ej för delaktighet i den nes brott förskyllt strängare straff, till straffarbte från och med två till och med sex år. --
j
28 §.
Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6—14 eller 17—20 § sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straff arbete i högst fyra år; örn å brottet efter lag kan följa böter, må ock för underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Ilar han ej de skäl, varmed han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då, utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller straffes som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap. 11 § nämnda perso
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
ner till straff efter denna paragraf fällas, där brottets upptäckande icke utan angivelse till åtal kunnat ske.
29 §.
Vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs om främmande makt skall gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse.
30 §.
Vad någon, som är förfallen till ansvar för brott varom i detta kapitel sägs, för brottet mottagit eller dess värde skall vara till kronan förverkat.
Föremål som begagnats för utförande av brott, som avses i detta kapitel, eller som åstadkommits i samband med det brottsliga förfarandet må ock förklaras förverkat till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för brottet, må sådan egendom förklaras förverkad.
31 §.
Vad i 2 kap. 18 § stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän befattning och om obehörighet därtill skall ock gälla, där någon för brott, som avses i detta kapitel, dömes till fängelse.
9 KAP.
7 §•
Förgriper sig någon med våld emot riksstyrelse, som, i de fall grundlagen utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa friheten i sådan styrelses överläggningar eller beslut, eller att dess samman- komster hindra; dömes till straffarbte på livstid eller från och med sex till och med tio år: varder i det brott dråp å någon av styrelsens medlemmar förövat, såsom i 14 kap. 3 eller 4 § sägs; dömes dråparen till straffarbete på livstid. Innefattar gärningen förräderi; gälle vad därom i 8 kap. 2 § stad gat är.
10 KAP.
14 §.
Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller till annat brott, varde dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständig heterna synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dö mas. Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delak tighet i brott, som därå följt, gälle vad i 4 kap. stadgas.
Där någon----------- 1 mom. sägs. Har någon------------eller fängelse. Vad i —----------åsyftade verkan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
9
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.
Härigenom förordnas, att 8, 29, 59, 127, 133, 134 och 150 §§ strafflagen för krigsmakten1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 134 a §, av följande lydelse:
8 §•
Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder, därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats, begår brott, som sägs i 133, 134, 137, 138, 141, 143, 149, 150, 166, 167, 182 eller 183 §.
Svensk man, som ej lyder under lagen, skall likväl vara underkastad straff efter densamma för brott, som avses i 134 a §.
29 §.
Officer eller-----------tid dömas. Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda manskap, brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff eller jämlikt 8 kap. allmänna strafflagen till fängelse, skall han av vederbörande befälhavare skiljas från sin anställning vid krigsmakten; dock må, då tiden för ådömt straffarbete ej uppgår till sex månader eller till fängelse dömes och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom fläckas eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla honom vid berörda an ställning.
Har officer----------- fullo undergången.
59 §.
Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig till uppfyllande under längre eller kortare tid av den tjänstgörings skyldighet som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straff arbete i högst två år.
1 Senaste lydelse, se beträffande 29 § 1936: 245, beträffande 127 § 1939:723 och beträffande
133 § 1936: 329.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Söker krigsman undandraga sig sådan tjänstgöringsskyldighet genom att föregiva sjukdom eller genom annat svikligt förfarande, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till disciplin straff.
127 §.
Begår någon, som lyder under denna lag, brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, vare det, där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, vid straffets bestämmande ansett såsom försvårande.
133 §.
Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, straffes, där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, efter allmän lag; dock må, där straffarbete antingen på livstid eller i tio år är utsatt såsom högsta straff för brottet, dömas i förra fallet till dödsstraff och i det senare till straffarbete på livstid. Förövas brottet av någon som lyder under strafflagen för krigsmakten, vare det vid straffets bestämmande ansett såsom försvårande omständighet.
134 §.
Gör någon sig skyldig till krigsspioneri, varom stadgas i 8 kap. 8 § all männa strafflagen, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år; dock må i fall som i 2 mom. av nämnda pa ragraf sägs, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning och å krigsmak tens operationsområde gör sig skyldig till krigsspioneri, skall dömas till ansvar därför endast om han hemligen eller under falsk förevändning in hämtar eller söker inhämta upplysningar i avsikt att meddela dem åt fienden; dock må han ej fällas till straff för annat krigsspioneri än det, vari han gripes.
134 a §.
Den som vid krig bär vapen mot riket eller eljest gör tjänst vid fiendens krigsmakt, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid; äro omständig heterna synnerligen mildrande, må till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
150 §.
Vet någon brott, som i 134 a, 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker; gäde vad för dylik underlåtenhet i fråga om förräderi i allmän lag stadgas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
11
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrätt ning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nytt jas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana företag, öv ningar eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivning ar eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden innehava sprängämnen.
2 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning, far tyg, luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomor dentliga av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket sägs utfärdas jämväl i fråga örn anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.
3 §•
Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, en ligt Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av ve derbörande militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl an ses krigsskådeplats.
Under sådana förhållanden må Konungen även i andra fall än i 1 och 2 §§ avses utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel eller dylikt.
4 §•
Bryter någon mot förbud, varom i 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dagsböter eller fängelse.
Lag samma vare, där någon, ändå att förbud som förut sagts ej blivit meddelat, genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift örn sina
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
personliga förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anlägg ning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.
5 §•
Sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgår dar, farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av Konung en stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning, om någon utför lodning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg, varå han befinner sig, eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande av vederbörande hamnmyndighet.
6
§•
Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkom na under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för fotogra fiernas tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller mätningarnas verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen, vilka någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen, må förklaras förverkade till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för överträdelse av denna lag, må sådan egendom förklaras förverkad.
7 §•
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen upphäves lagen den 9 maj 1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in
för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 april 1940.
Närvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena Gunther , statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och socialdeparte menten anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:
»18 kap. strafflagen bestraffas förräderi och andra för rikets säkerhet men liga brott. Bland dessa brott märkas främst handlingar, som pläga hänföras till högförräderi, landsförräderi och spioneri. Vidare innehåller kapitlet stadganden örn straff för vissa andra statsfarliga handlingar, såsom värvning eller uppbådande av krigsfolk i vissa fall, spridning av falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet m. m.
Medan bestämmelserna örn förräderibrotten i stort sett varit gällande allt sedan tillkomsten av 1864 års strafflag, äro däremot de stadganden i kapit let, som ha avseende å spioneri, till största delen tillkomna senare. Ur sprungligen upptogs i kapitlet egentligen endast straff för vissa slag av mi litärt spioneri under krig. År 1913 infördes emellertid i kapitlet straffbe stämmelser mot obehörigt uppenbarande eller utforskande även under freds tid av hemligheter som äro av betydelse för rikets försvar. I samband med sistnämnda lagändringar straffbelädes genom en särskild lag av den 9 maj 1913, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av bety delse för rikets försvar, en del åtgärder, vilka innebära fara för sådana hemligheters uppenbarande, såsom att någon genom att lämna oriktiga upp gifter om sina personliga förhållanden eller eljest svikligen bereder sig till träde till vissa försvarsanläggningar m. m. Genom en lag den 26 juni 1936 tillädes vidare i 8 kap. en bestämmelse örn straff bland annat för systema tiskt insamlande, i syfte att gå främmande makt tillhanda, av uppgifter, vil kas meddelande till främmande makt kan skada rikets försvar. Denna be stämmelse utvidgades ytterligare enligt en lag den 14 oktober 1939 till att avse bland annat även uppgifter som röra folkförsörjningen eller rikets vän skapliga förbindelser med främmande makt.
Till bestämmelserna i 8 kap. strafflagen ansluta sig vissa stadganden i strafflagen för krigsmakten och tryckfrihetsförordningen. Genom dessa be straffas vissa hithörande handlingar, om de begås av någon sorn lyder under
14
Kunell. Maj:ts proposition nr 217.
strafflagen för krigsmakten eller å krigsskådeplats m. m. eller om de ske genom utspridning av tryckt skrift.
I sitt utlåtande över den proposition till 1939 års urtima riksdag, vilken föranledde antagandet av förenämnda lag den 14 oktober 1939, anförde andra särskilda utskottet, att utskottet vid behandlingen av propositionen uppmärksammat, att de i 8 kap. strafflagen upptagna bestämmelserna icke vore anpassade efter de nutida förhållandena. Utskottet föreslog därför, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa om skyndsam översyn av dessa bestämmelser. Denna hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skri velse i ämnet den 12 oktober 1939 (nr 20).
Med anledning därav tillkallade jag enligt nådigt bemyndigande den 20 oktober 1939 särskilda sakkunniga (professorn Ragnar Bergendal och revi sionssekreteraren Olof Thulin) för att inom departementet biträda med den begärda utredningen.
De sakkunniga ha, efter överläggningar med representanter för försvars staben och polisväsendet, den 10 april 1940 avlämnat betänkande med för slag till 1) lag örn ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m.; 2) lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; 3) ändring i tryckfrihetsförordningen; samt 4) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. innebär i fråga örn förräderibrotten en anpassning av bestämmelserna i kapitlet med hänsyn till det totala krigets beskaffenhet och de former, varunder den mot statens inre eller yttre säkerhet riktade verksamheten numera bedrives. I fråga om högförräderibrott har i förslaget i större utsträckning än hittills straffbelagts gärningar av sådan art som ej ske med våldsamma medel men med hjälp av främmande makt. De sakkunniga anse, att straffbeläggande av själva deltagandet såsom medlem i en statsfientlig sammanslutning icke bör ske i strafflagen utan att bestämmelser härom böra få sin plats i provi sorisk lag. Närmast med tanke på sådan verksamhet som utövas av stats- fientliga element föreslås i flera hänseenden utvidgade straffbestämmelser om förberedelse till högförräderi. Sålunda skall straff drabba den som ge nom uppmaning eller annorledes söker förmå annan till förräderi eller i syf te att åstadkomma förräderi av främmande makt mottager penningar eller annat understöd eller eljest träder i förbindelse med sådan makt (24 §). Vidare föreslås straff för den som eljest träder i samverkan med andra eller i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller un derlätta förräderi vilket framdeles må varda av honom själv eller annan före laget (25 §). Även för spioneri och understödjande av spioneriverksamhet föreslås utvidgade och skärpta bestämmelser (8—14 och 26 §§). Sålunda skall straff drabba den som obehörigen till annan lämnar upplysning eller utlämnar föremål som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller rikets försvar eller folkförsörjningen vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållan den. Straffet har i flera fall skärpts och även oaktsamt röjande av hemlig het har straffbelagts. Lika med röjande av hemlighet skall anses örn någon
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
15
med uppsåt att vilseleda till annan lämnar falsk uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom hemlighet och vars meddelande till främ mande makt kan skada riket. Helt allmänt bestraffas varje hemlig under rättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte som inom riket bedrives för främmande makts räkning.
Förslaget innehåller bestämmelser som avse att hindra, att utländsk makt förbereder ett ingripande i svenska angelägenheter genom att här driva pro paganda eller eljest söka påverka den allmänna opinionen. Sålunda föreslås straff för den som av främmande makt mottager penningar eller annat för att här i riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller örn åtgär der i dess inre eller yttre styrelse. Har någon av främmande makts under såte mottagit penningar eller annat i sådant ändamål och ej utan dröjsmål anmäler det för Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat, skall han jämväl drabbas av straff (22 §).
I ändamål bland annat att hindra innehavare av statstjänster eller allmän na förtroendeuppdrag att deltaga i brottslig verksamhet som är riktad mot staten föreslås, att vad i 2 kap. 18 § strafflagen stadgas om förlust av äm bete, tjänst eller annan allmän befattning och om obehörighet därtill även skall gälla, där någon för brott som avses i 8 kap. strafflagen dömes till fängelse (30 §).
Bland andra nyheter i förslaget märkes att utspridande av falska rykten eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, un der krig skall bestraffas även om gärningen sker av oaktsamhet (21 §). Straff införes för den som genom föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söker undandraga sig tjänstgöringsskyldighet vid krigs makten under längre eller kortare tid (16 §). Vidare stadgas straff för den sorn i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet förser manskap med eller samlar förråd av vapen, ammunition eller annan dylik utrustning (20 §). Penningar eller annat, som någon mottagit av främmande makt eller dess undersåte i strid mot förslagets bestämmelser härom eller som eljest någon till straff enligt kapitlet förfallen person motta git för brottet, skall vara förverkat till kronan. Detsamma gäller föremål sorn begagnats vid utförandet av sådant brott eller som åstadkommits i sam band med det brottsliga förfarandet (29 §).
Förslaget till ändring av sträf flogen för krigsmakten ansluter sig i huvud sak till de nya bestämmelserna i 8 kap. strafflagen. Till strafflagen för krigsmakten har överflyttats den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 4 § straff lagen örn stral! för den som bär vapen mot riket. Bestämmelsen har där jämte utvidgats till att omfatta även den som eljest gör tjänst vid fiendens krigsmakt (134 a §). I fråga örn förräderibrotten och vissa andra bland krigs- artiklarna upptagna brott har tillämpningsområdet för strafflagen för krigs makten utvidgats till att avse envar som begår sådant brott inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats
(8
§).
I tryckfrihetsförordningen föreslås utvidgade straffbestämmelser mot of
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Departements
chefen.
fentliggörande av militära och andra statshemligheter i nära överensstäm melse med förslaget till ny lydelse av 8 kap. strafflagen. Den rätt som enligt tryckfrihetsförordningen tillkommer Kungl. Maj:t att vid krig eller krigsfara förordna örn publiceringsförbud rörande vissa uppgifter om försvaret före slås i anslutning till lagstiftningen örn allmänna handlingars offentlighet sko la utvidgas till att omfatta vad som icke bör få offentliggöras av hänsyn till rikets säkerhet eller förhållande till främmande makt.
Förslaget till lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret avser att ersätta lagen den 9 maj 1913, nr 48, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar. Förslaget innebär i vissa delar väsentliga utvidgningar av rätten att förbjuda obehörigas till träde till försvarsanläggningar m. m. I förslaget angives även vilken befo genhet som i detta hänseende bör tillkomma militära och civila myndighe ter. Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande mili täre befälhavare skall äga utfärda förbud för obehöriga att beträda anlägg ning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning eller att närvara vid krigs maktens företag, övningar eller försök (1 §). I fråga om anläggning eller område som eljest är av betydelse för försvarsväsendet skall befogenheten tillkomma Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse. Vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden skall förbudet även kunna avse anläggning eller område som är av betydese för folkförsörjningen (2 §). Under sådana för hållanden skall Konungen kunna avdela särskilda säkerhetsområden, där befogenheten enligt Konungens bemyndigande skall i stället för länsstyrelse tillkomma vederbörande militäre befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall anses krigsskådeplats (3 §). Förbud varom nu sagts skall även avse foto grafering, avbildning eller beskrivning samt rätt att innehava sprängämne. Vidare innehåller förslaget bl. a. skärpta straffbestämmelser (4 §) och före skrifter örn förverkande (6 §).
I fråga örn innehållet i förslagen och den närmare motiveringen till de samma hänvisas i övrigt till de sakkunnigas betänkande (statens offentliga utredningar 1940:8).
De erfarenheter som särskilt på senaste tiden gjorts beträffande behovet av en i vissa hänseenden utvidgad och kompletterad lagstiftning mot förrä deri och spioneri ha av de sakkunniga beaktats vid utarbetandet av de nu framlagda förslagen. Dessa torde därför väl motsvara de fordringar som böra ställas på en tidsenlig lagstiftning inom detta område. Jag kan i allt väsentligt biträda förslagen. Endast på ett par punkter i förslaget till ändring av 8 kap. strafflagen har jag vid den granskning som ägt rum inom justitie departementet funnit anledning att föreslå jämkning.
I 22 § av nämnda förslag föreslås i första stycket straff för den som av främmande makt mottager penningar eller annat för att här i riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den all männa meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
17
yttre styrelse. Straffet skall vara fängelse. Enligt andra stycket skall samma straff drabba den som av främmande makts undersåte mottager penningar eller annat i sådant ändamål och det ej utan dröjsmål anmäler för Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat. I motiven anföra de sak kunniga beträffande stadgandet i andra stycket, att en betydande svårighet mötte att erhålla nödig effektivitet åt det i första stycket föreslagna straff budet, så länge förutsättning för straff vore att det mottagna skulle, direkt eller indirekt, men bevisligen härröra från främmande makt. Sådan makt kunde nämligen lämna understöd utan att själv framträda och utan att dess roll kunde här bevisas. Det vore emellertid att gå för långt att straff belägga varje understöd från utländsk källa för agitation av det angivna slaget. Mottagande av ekonomiskt eller liknande understöd borde ej helt förbjudas. Såsom en möjlig medelväg erbjöde sig ett krav på att dylika understöd skulle anmälas för offentlig myndighet. Härigenom minskades starkt deras slagkraft såsom hjälpmedel för otillbörlig inblandning i svenska förhållanden, och en utgångspunkt erhölles för att uppspåra ett möjligt ursprung från en främmande makt.
Jag anser vissa betänkligheter möta mot att i strafflagen införa bestäm melser om anmälningsskyldighet av den art som förslaget upptager i 22 § andra stycket. Det med stadgandet åsyftade önskemålet torde kunna till godoses genom att straffbestämmelsen i första stycket utvidgas till att avse även den som mottager penningar eller annat av någon som handlar i främ mande makts intresse. Detta föranleder även en jämkning av 29 §.
I övrigt ha vidtagits vissa, huvudsakligen formella jämkningar i bl. a. 3, 4 och 8 §§ av förslaget till ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen samt 59 § av förslaget till lag örn ändring i strafflagen för krigsmakten.
På grund av vad sålunda anförts är jag beredd tillstyrka, att lagrådets ut låtande inhämtas över det i enlighet härmed jämkade förslaget, vars rubrik ändrats till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen, samt över de sakkunnigas förslag till lag cm ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten och lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
De sakkunnigas förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen torde få anmälas senare.»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 74 § strafflagen, lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten och lag med vissa be stämmelser till skydd för försvaret m. m., av den lydelse bilaga lill detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Bihang till riksdagens protokoll 19\0. 1 sami. Nr 217.
Ur protokollet:
Tage Evers.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 kap. saint 9 kap. 7 § oell 10 kap. 14 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 8 kap. strafflagen samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § samma lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse:
8 KAP.
Om förräderi och andra för rikets säkerhet menliga brott.
1 §•
Den som, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av främ mande makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena riket med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär med verkan till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, dömes för högförräderi till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
Söker någon eljest med lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt, dömes för det högförräderi till straffarbete från och med fyra till och med tio år eller på livstid.
2
§•
Den som söker beröva Konungen liv eller frihet, eller ock söker genom uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt medverka till att upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre sty relse, dömes för högförräderi till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete fran och med sex till och med tio år dömas.
3 §.
Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom ombud för främmande makt i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i un derhandling därom med främmande makt, dömes till fängelse.
Avsåg underhandlingen åtgärd av den främmande makten, varigenom ri kets självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till främmande makt störas, dömes till straffarbete från och med ett till och
1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 7 § 1921: 288 och beträffande 10 kap. 14 § 1938: 251.
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
19
med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten, må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid dömas.
4 §.
Den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätt hållandet av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller genom angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick, eller genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering eller offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken, eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom annan i lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara för krig eller re pressalier eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter, straffes, örn han bort inse faran, med fängelse eller straffarbete i högst två år.
Brott, som nu är sagt, må ej utan Konungens lov åtalas av allmän åkla gare.
5 §.
Värvar någon utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigs tjänst, dömes, där gärningen ej är belagd med strängare straff, till fängelse eller böter.
6
§•
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, begår gärning, varigenom krigsmaktens ställning kan försämras, i ty
att han förhindrar eller försvårar användande av krigsfolk, förnödenheter, fästning, fabrik, väg, bro, fartyg eller annat av betydelse för krigföringen eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant, eller
att han lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigs folk till trolöshet, modlöshet eller uppror, eller
att han gör annat sådant förräderi, dömes för krigsförräderi till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Där svensk man, vid krig eller då krig hotar riket, medverkar till att åt fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnöden heter, så ock där utländsk man under förhållanden, som nyss sagts, inom riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkar därtill, vare, örn genom gärningen krigsmaktens ställning kan försämras, lag som i första stycket sägs.
7 §•
Begår någon av oaktsamhet gärning, som i 6 § sägs, straffes med fängelse; äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst sex år dömas.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
8
§•
Den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka att anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, dömes för krigsspioneri till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Lag samma vare, där någon eljest under sådana förhållanden för fienden röjer hemlighet, varom i första stycket sägs, eller till honom lämnar falsk uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hem lighet och vars meddelande kan skada riket; dock må, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
9 §•
Den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplys ning om något sakförhållande, som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden, dömes högst till straffarbete i två år. Lag sam ma vare, där någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller an nat föremål, som innefattar upplysning om sakförhållande, varom nu är sagt.
10 §.
Där någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar sådant föremål, som i 9 § sägs, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse; var faran ringa, må till böter dömas.
Lag samma vare, där någon med uppsåt att vilseleda till annan lämnar falsk uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom hemlig het, varom i 9 § sägs, och vars meddelande till främmande makt kan skada riket.
Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan varde ansett, att den allmänt kungöres.
11
§•
Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå främmande makt tillhanda, dömes för spioneri till straffarbete i högst sex år.
12
§.
Förövas gärning, som i 10 § första stycket avses, av oaktsamhet, dömes den skyldige till böter eller fängelse.
13 §.
Där brott, som i 10 § första stycket avses, förövas av någon, som på grund av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med vad som uppenbarats, dömes till straffarbete i högst sex år. Är gärningen hänförlig
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
21
till spioneri, som i 11 § avses, dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år eller på livstid.
Förövas brott, som i 12 § avses, av den som nu är sagd, vare straffet fäng else eller straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro synner ligen mildrande, böter.
14 §.
Den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt, vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vän skapliga förbindelser med främmande makt eller för rikets försvar eller ock för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordent liga förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana uppgifter, dömes, där han ej förskyllt strängare straff, för spioneri till fängelse eller straffarbete i högst två år.
Lag samma vare om den som inom riket eljest för främmande makts räk ning bedriver hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte.
15 §.
Där någon genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig till uppfyllande, under längre eller kortare tid, av den tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete i högst två år.
16 §.
Den som förleder eller hjälper krigsman till rymning eller till att genom föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söka undan draga sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten under längre eller kortare tid, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till böter.
17 §•
Där någon, som fått i uppdrag att för riket med främmande makt något avhandla eller sluta eller att eljest bevaka rikets rätt hos främmande makt, uppsåtligen dess fördel emot riket främjar eller riket eljest skadar, dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.
Där han i avsikt att skada riket av främmande makt tager, låter åt sig ut lova eller begär gåva eller förläning, dömes, ändå att skada därav ej kom, till straffarbete från och med två till och med tio år.
18 §.
Var som, med uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller eller för därvar handling, som innebär bevis för rikets säkerhet eller rättigheter emot annan makt, varde dömd till straffarbete från och med sex till och
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
med tio år eller på livstid. Där någon med sådant uppsåt falskeligen skriver handling, varåt gives sken av sådan innebörd som nyss sagts, vare lag samma.
Gör någon bruk av förfalskad eller falsk handling, som i första stycket sägs, varde ansedd som hade han förfalskningen själv gjort.
19 §.
Den som med kännedom örn vikten av handling, som i 18 § omtalas, men utan uppsåt att skada riket med vilja undanhåller eller fördärvar hand lingen, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det av oakt- samhet, straffes med böter eller fängelse.
20
§.
Den som i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar det i vapens bruk, dömes till straffarbete från och med sex till och med tio år.
Samlar någon eljest i sådant uppsåt förråd av vapen, ammunition eller annan dylik utrustning, dömes till straffarbete från och med ett till och med sex år.
21
§.
Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögn aktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes till straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Råder ej krig eller krigsfara, må, där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter dömas.
Gör någon under krig sådan gärning av oaktsamhet, dömes till fängelse eller böter.
22
§.
Mottager någon av främmande makt eller av någon som handlar i främ mande makts intresse penningar eller annat för att här i riket genom utgi vande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller yttre styrelse, straffes med fängelse.
23 §.
Har någon gjort försök till brott som nedan sägs, och blev endast genom omständigheter, som vörö av gärningsmannens vilja oberoende, brottets full bordan förhindrad, varde dömd
örn försöket avsåg brott, som i 6 §, 17 § första stycket eller 18 § sägs, till straffarbete från och med två till och med tio år;
om försöket avsåg brott, som i 11 § sägs, till fängelse eller till straffarbete i
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
23
högst fyra år, dock att i det fall, som i 13 § första stycket andra punkten sägs, tiden för straffarbetet må höjas till tio år; samt
örn försöket avsåg brott, som i 20 § sägs, till straffarbete i högst sex år.
24 §.
Har stämpling till högförräderi eller krigsförräderi blivit gjord, då skall, där straff ej är förskyllt för sådant förräderi eller försök därtill, anstiftare av stämplingen dömas till straffarbete från och med två till och med tio år. Annan deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete från och med ett till och med sex år.
Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning eller annorledes sökt förmå annan till förräderi, varom ovan sägs, så ock den som i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt motta git penningar eller annat understöd eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt.
25 §.
Den som i annat fall än förut sagts träder i samverkan med andra eller t förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller un derlätta högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda av ho nom själv eller annan företaget, varde dömd till straffarbete i högst sex år. Var faran ringa, må deltagare i företaget, som ej varit anstiftare eller ledare därav, till fängelse dömas.
26 §.
Den som åtager sig att medverka vid spioneri eller som erbjuder sig där till eller som i sådant syfte mottager penningar av eller på annat sätt träder i förbindelse med främmande makt, så ock den som söker förmå annan till gärning som nu sagts, dömes högst till straffarbete i två år. Var fråga om krigsspioneri, dömes till straffarbete från och med två till och med tio år.
27 §.
Den som, när brott, varom i 6 eller 8 § sägs, är å färde eller blivit förövat, hyser eller döljer gärningsmannen, dömes, där han ej för delaktighet i den nes brott förskyllt strängare straff, till straffarbete från och med två till och med sex år.
28 §.
Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6—14 eller 17—20 § sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straff arbete i högst fyra år; om å brottet efter lag kan följa böter, må ock för underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Har han ej de skäl, varmed han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då, utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller straffes som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap. 11 § nämnda perso*
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
ner till straff efter denna paragraf fällas, där brottets upptäckande icke utan angivelse till åtal kunnat ske.
29 §.
Där någon av främmande makt eller av någon som handlar i främman de makts intresse mottagit penningar eller annat på sätt i 17 § andra stycket,
22 §, 24 § andra stycket eller 26 § förmäles, så ock där i annat fall någon, som är förfallen till ansvar för brott, varom i detta kapitel sägs, för brottet mottagit något av främmande makt eller dess undersåte, skall det mottagna eller dess värde vara till kronan förverkat.
Föremål som begagnats för utförande av brott, som avses i detta kapitel, eller som åstadkommits i samband med det brottsliga förfarandet må ock förklaras förverkat till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för brottet, må sådan egendom förklaras förverkad.
30 §.
Vad i 2 kap. 18 § stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan all män befattning och örn obehörighet därtill skall ock gälla, där någon för brott, som avses i detta kapitel, dömes till fängelse.
9 KAP.
7 §•
Förgriper sig någon med våld emot riksstyrelse, sorn, i de fall grundlagen utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa fri heten i sådan styrelses överläggningar eller beslut, eller att dess samman komster hindra; dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år: varder i det brott dråp å någon av styrelsens medlemmar förövat, såsom i 14 kap. 3 eller 4 § sägs; dömes dråparen till straffarbete på livstid. Innefattar gärningen förräderi; gäde vad därom i 8 kap. 2 § stad gat är.
10 KAP.
14 §.
Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller till annat brott, varde dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständig heterna synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dö mas. Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delak tighet i brott, som därå följt, gälle vad i 4 kap. stadgas.
Där någon------------ 1 mom. sägs. Har någon------------ eller fängelse. Vad i------------ åsyftade verkan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
25
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.
Förslag
till
Lag
om ändring i lissa delar av strafflagen för krigsmakten.
Härigenom förordnas, att 8, 29, 59, 127, 133, 134 och 150 §§ strafflagen för krigsmakten1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 134 a §, av följande lydelse:
8
§■
Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder, därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats, begår brott, som sägs i 133, 134, 137, 138, 141, 143, 149, 166, 167, 182 eller 183 §.
Svensk man, som ej lyder under lagen, skall likväl vara underkastad straff efter densamma för brott, som avses i 134 a §.
29 §.
Officer eller------------tid dömas. Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda manskap, brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff eller jämlikt 8 kap. allmänna strafflagen till fängelse, skall han av vederbörande befäl havare skiljas från sin anställning vid krigsmakten; dock må, då tiden för ådömt straffarbete ej uppgår till sex månader eller till fängelse dömes och brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom fläckas eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla honom vid berörda anställning.
Har officer------------ fullo undergången.
59 §.
Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig till uppfyllande under längre eller kortare tid av den tjänstgörings skyldighet som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straff arbete i högst två år.
1 Senaste lydelse, se beträffande 29 § 1936: 215, beträffande 127 § 1939: 723 och beträffande
133 § 1936: 329.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
Söker krigsman undandraga sig sådan tjänstgöringsskyldighet genom att föregiva sjukdom eller genom annat svikligt förfarande, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till disciplin straff.
127 §.
Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, då skall, där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, vid straffets bestämmande efter allmän lag brottet anses vara begånget under försvårande omständigheter.
133 §.
Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, straf fes, där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, efter allmän lag; dock må, där straffarbete antingen på livstid eller i tio år är utsatt så som högsta straff för brottet, dömas i förra fallet till dödsstraff och i det se nare till straffarbete på livstid. Förövas brottet av någon som lyder under strafflagen för krigsmakten, vare det vid straffets bestämmande ansett såsom försvårande omständighet.
134 §.
Gör någon sig skyldig till krigsspioneri, varom stadgas i 8 kap. 8 § all männa strafflagen, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år; dock må i fall som i 2 mom. av nämnda pa ragraf sägs, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.
Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning och å krigsmak tens operationsområde gör sig skyldig till krigsspioneri, skall dömas till an svar därför endast om han hemligen eller under falsk förevändning inhäm tar eller söker inhämta upplysningar i avsikt att meddela dem åt fienden; dock må han ej fällas lill straff för annat krigsspioneri än det, vari han gripes.
134 a §.
Den som vid krig bär vapen mot riket eller eljest gör tjänst vid fiendens krigsmakt, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid; äro omständig heterna synnerligen mildrande, må till straffarbete från och med sex till och med tio år dömas.
150 §.
Vet någon brott, som i 134 a, 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde vara och det ej i tid upptäcker; gälle vad för dylik underlåtenhet i fråga om förräderi i allmän lag stadgas.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
27
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrätt ning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nytt jas av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana företag, öv ningar eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivning ar eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden innehava sprängämnen.
2
§•
Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning, far tyg, luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet.
Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomor dentliga av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket sägs utfärdas jämväl i fråga om anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.
3 §•
Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, en ligt Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av ve derbörande militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl an ses krigsskådeplats.
Konungen må ock under sådana förhållanden utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel eller dylikt även i andra fall än i 1 och 2 §§ avses.
4 §.
Bryter någon mot förbud, varom i 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dagsböter eller fängelse.
Lag samma vare, där någon genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift örn sina personliga förhållanden eller eljest svikligen berett
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
sig tillträde till anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller
tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.
5 §•
Sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgår
dar, farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av Konung
en stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning, om någon
utför lodning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg,
varå han befinner sig, eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande
av vederbörande hamnmyndighet.
6
§.
Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkom
na under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för fotogra
fiernas tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller
mätningarnas
verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen, vilka
någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen, må förklaras
förverkade till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för
överträdelse av denna lag, må sådan egendom förklaras förverkad.
7
§•
Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen
upphäves lagen den 9 maj 1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till
skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
29
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22
april 19A0.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski, von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 20 april 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 12 april 1940, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upp rättade förslag till
1) lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § straff lagen;
2) lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; samt 3) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m. Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredra gits av revisionssekreteraren Olof Thulin.
Lagrådet fann förslagen icke föranleda erinran i vidare mån än som fram går av följande yttranden.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § oell 10
kap. 14 § strafflagen.
8 KAP. Enligt § 110 regeringsformen skall, där någon försöker att våldföra riks dagen, dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman, eller störa friheten i deras överläggningar och beslut, sådant vara ansett som förräderi. Med den omläggning av terminologien som skett i förslaget blir det ej längre otvetydigt, att det i omförmälda paragraf beskrivna brottet skall bestraffas såsom högförräderi. Det bör därför tagas under övervägande om ej i tydlig hetens intresse ordet »förräderi» borde utbytas mot termen »högförräderi». Framhållas må vidare, att av stadgandets ordalag väl framgår att försök till sådant förräderi som där sägs skall, likasom vid andra former av högförräderi- brott, straffas lika med det fullbordade brottet, men att däremot ordalagen icke omfatta stämpling till förräderi av här omförmält slag. Det synes önsk värt att genom en ändring i nämnda grundlagsregel sådan stämpling angives såsom straffbar.
2 §■
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om straff för den som söker beröva Konungen liv eller frihet eller ock söker genom uppror eller
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
eljest med våldsamma medel — under vilket uttryck lärer kunna innefattas
jämväl hot om våld — eller med hjälp av främmande makt medverka till att
upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller
förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse. Vad sålunda skall
gälla rörande angrepp mot Konungens liv eller frihet bör enligt lagrådets
mening äga motsvarande tillämpning i fråga om regent, som lagligen är satt
i Konungens ställe. En regent kan på samma sätt som Konungen anses vara
bärare av statsmakten. Ett angrepp mot regentens liv och frihet har därför
den karaktär av en mot själva staten riktad handling, som är utmärkande
för högförräderiet. På grund härav hemställer lagrådet om sådan ändring av
paragrafen, att den utvidgas till att omfatta fall som nu sagts.
6
§•
I gällande lag motsvaras denna paragraf av 6 och 9 §§. I den förra av dessa
likställes förfarande, som riktar sig mot en med riket i krig förbunden makt,
med förfarande varigenom riket omedelbart skadas. Även enligt förslaget
avses att handlingar, som närmast angripa en bundsförvant, skola komma i
betraktande, vilket anses följa av att de medelbart kunna hava menliga
verkningar för rikets försvarsmakt. Då det synes angeläget att svensk straff
lag blir tillämplig även på sådana gärningar, som medföra eller kunna med
föra en väsentlig skada för en förbunden makt men vilkas återverkningar på
den svenska krigsmakten måste sägas understiga vad som förutsättes för lag
rummets tillämplighet, hemställes örn sådan jämkning, att med riket i krig
förbunden makt likställes med riket. Att utsträcka stadgandets tillämplighet
till att gälla brott mot förbunden makt, då krig hotar men ännu ej utbrutit,
torde ej vara erforderligt. Iakttages denna hemställan, bliva jämväl de para
grafer som anknyta till den förevarande, t. ex. 7, 23, 24, 25, 27 och 28, till
lämpliga på brott mot bundsförvant.
Det i andra stycket behandlade fallet rymmes inom brottsbeskrivningen i
första stycket och torde ha gjorts till föremål för särskild behandling endast
för att giva uttryck åt den inskränkning i utlännings straffbarhet, som skall
gälla i detta fall. Det synes under sådana förhållanden riktigare att upptaga
fallet bland exemplen i första stycket samt att i andra stycket stadga, att
utländsk man ej må dömas till straff för det han annorstädes än inom riket
eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till att åt fienden anskaffa krigs
folk eller understöd med penningar eller förnödenheter.
8 och 10 §§.
Under åberopande av vad vid 6 § anförts hemställes, att de förfaranden
som angivas i 8 § straffbeläggas, även då de rikta sig mot en med riket i krig
förbunden makt.
Det lärer vara avsett, att brottsbeskrivningen i senare delen av 8 § andra
stycket och i 10 § andra stycket skall omfatta lämnande av oriktiga uppgifter,
vare sig uppgiftslämnaren vet att meddelandet är osant eller ej. För att tydli
gare utmärka vad sålunda avses torde uttrycket »falsk» böra utbytas mot
»oriktig».
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
31
18 och 19 §§.
Uppenbarligen avses att i 19 § straffbelägga där omnämnda åtgärder al lenast såvitt de avse äkta handling. Detta bör komma till uttryck i lagtexten, exempelvis på det sätt att stadgandet örn falsk handling i första stycket andra punkten av 18 § upptages såsom särskilt stycke i paragrafen och att 19 § an gles gälla handling som omtalas i 18 § första stycket.
22
§.
Liksom i förevarande paragraf bör i de fall, som avses i 17 § andra stycket,
24 § andra stycket och 26 §, med främmande makt likställas den som hand lar i främmande makts intresse. Enklast kan detta ske genom att i föreva rande paragraf — liksom i de tre nyss angivna — endast främmande makt nämnes och efter 28 § införes en ny paragraf, vari stadgas, att vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs örn främmande makt skall gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse.
23 och 24 §§.
Enligt 23 § i förslaget skall vid försök till brott, som avses i 6 § (krigs- förräderi), ansvar ej inträda, om gärningsmannen frivilligt förhindrat brot tets fullbordan. Stämpling till sådant brott skall däremot enligt 24 § första stycket straffas, även om gärningsmannen av egen drift avstått från att fullfölja sitt brottsliga uppsåt. Detsamma skall enligt 24 § andra stycket gälla beträffande vissa andra förberedelser till krigsförräderi. Den, som genom uppmaning eller annorledes sökt förmå annan till dylikt förräderi eller i syfte att komma krigsförräderi åstad av främmande makt mottagit penningar eller annat understöd eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt, skall sålunda straffas ändå att han frivilligt trätt tillbaka.
Då försök till krigsförräderi såsom regel lärer föregås av förberedelse som avses i 24 §, är vad 23 § innehåller om straffrihet vid frivilligt tillbakaträ- dande i de flesta fall ägnat att missleda. Tillräcklig anledning torde emel lertid näppeligen föreligga att, i motsats till vad som även enligt förslaget skall gälla vid högförräderi och till vad i 8 kap. 7 § strafflagen nu stadgas om militärt landsförräderi, medgiva fullständig straffrihet i ifrågavarande fall. Väl ligger det i sakens natur, att ett frivilligt tillbakaträdande, sär skilt om det förbindes med en anmälan hos polis- eller åklagarmyndighet, är en i hög grad förmildrande omständighet. Men därtill bör hänsyn lämp ligen tagas på det sätt, att straffets minimum bestämmes till böter (jfr 8 kap. 7 § strafflagen). Har försöket föregåtts av stämpling eller annan för beredelse som i 24 § sägs, kan naturligtvis för försöket ej dömas till lägre straff än där stadgas.
I enlighet med det anförda hemställes, att i 23 § för försök till brott, som i 6 § sägs, generellt stadgas ett straff av högst straffarbete i tio år. Iakttages denna hemställan, bör 24 § göras tillämplig endast i de fall, då förräderiet ej kommit till försök.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
29 §.
Jämlikt denna paragraf skola penningar eller annat, som någon för brott
enligt 8 kap. strafflagen mottagit av främmande makt eller av någon som
i egenskap av utländsk undersåte eller eljest handlar i främmande makts in
tresse, vara förverkade. De sakkunniga hava i sitt betänkande (s. 84) anfört
synnerligen starka skäl för att vad som mottagits för sådant brott skall för
klaras förverkat. De hava emellertid uttalat att man, av hänsyn till att ämnet
i svensk rätt icke är reglerat genom allmänna bestämmelser, måste framgå
med stor försiktighet och av denna anledning begränsat stadgandets tillämp
ning till egendom som mottagits från utländskt håll.
Visserligen kommer stadgandet sådant det föreslagits att träffa de vikti
gaste fallen. Sakligt sett finnes dock ej anledning att begränsa stadgandets
omfattning. De i motiven åberopade skälen för påföljdens införande äga
sin fulla giltighet oavsett var det mottagna har sitt ursprung. Även prak
tiska synpunkter tala för att giva stadgandet en generell tillämpning. Det
kan nämligen i vissa fall, såsom när mellanhand använts, bliva svårt att
påvisa de mottagna medlens ursprungliga källa.
Med hänsyn till det anförda och då vad de sakkunniga uttalat om bristen
på enhetlig reglering av förverkandepåföljden i vår lagstiftning icke synes
i detta sammanhang böra tillmätas avgörande betydelse, hemställer lagrå
det om sådan ändring av paragrafen att den göres tillämplig oavsett var
ifrån det mottagna kommit. Lämpligen kan ändringen ske så, att i första
stycket angives att vad någon, som är förfallen till ansvar för brott varom i
detta kapitel sägs, mottagit eller dess värde skall vara förverkat till kronan.
Förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigs
makten.
8
§•
Underlåter någon, som icke är underkastad strafflagen för krigsmakten,
att upptäcka brott som avses i 150 §, skall han straffas endast i den mån
hans förfarande är straffbelagt enligt 8 kap. allmänna strafflagen. Jämlikt
förevarande paragraf, jämförd med 133 §, skall i sådant fall strafflagen
för krigsmakten tillämpas å honom. Den begränsning av giltigheten av 150 §,
som sålunda gäller, synes knappast motiverad och kan i praktiken medföra
vissa svårigheter. Det hemställes därför, att brott, som i 150 § sägs, upptages
bland de i förevarande paragraf uppräknade brotten.
127 §.
Verkan av att den, som begår brott mot 8 kap. allmänna strafflagen, lyder
under strafflagen för krigsmakten, bör vara att denna omständighet betrak
tas såsom försvårande och icke att brottet anses begånget under försvårande
omständigheter. Lagrådet hemställer, att stadgandet jämkas i enlighet här
med.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Maj:ts proposition nr 217.
33
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in
för Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 26 april 1940.
Närvarande:
Statsministern
Hansson , ministern för utrikes ärendena
Gunther , statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Effei gemensam beredning nied cheferna för försvars- och socialdeparte
menten anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrå
dets den 22 april 1940 avgivna utlåtande över de den 12 april 1940 till lag
rådet remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap.
7 § och 10 kap. 14 § strafflagen, lag om ändring i vissa delar av straff
lagen för krigsmakten samt lag med vissa bestämmelser till skydd för för
svaret m. m,
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:
»Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till lag om ändrad lydelse av
8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen ifrågasatt ändring av
stadgandet i § 110 regeringsformen om försök att våldföra riksdagen m. m.
Denna fråga torde böra upptagas i sammanhang med det förslag till änd
ringar i tryckfrihetsförordningen som de sakkunniga framlagt.
I enlighet med lagrådets hemställan har 2 § utvidgats till att även omfatta
det fall att någon söker beröva regent, som lagligen är satt i Konungens
ställe, liv eller frihet.
Beträffande bestämmelserna i 6 och 8 §§ har lagrådet hemställt örn sådan
jämkning, att även gärningar som rikta sig mot en med riket i krig för
bunden makt måtte straffbeläggas. I 6 § av gällande lag bestraffas
krigsförräderi om det riktar sig mot en med riket i krig förbunden
makt. De sakkunniga lia icke ansett erforderligt att särskilt angiva, att
krigsförräderibrott även kunna begås genom handlingar, som i första hand
rikta sig mot sådan makt. Att så är förhållandet ansågs nämligen vara
uppenbart under förutsättning att handlingen vore av den beskaffenhet,
att den kunde skada den svenska krigsmaktens ställning. Lagrådet har
ansett angeläget, att svensk strafflag bleve tillämplig på sådana gärningar,
sorn medförde eller kunde medföra en väsentlig skada för en med riket
i krig förbunden makt men vilkas återverkningar på den svenska krigs
makten måste sägas understiga vad som förutsattes för tillämpningen av
0 och 8 §§ av förslaget. Med iakttagande av lagrådets hemställan har i
bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 217.
3
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 217.
ett nytt andra stycke av 6 § och i ett tredje stycke av 8 § upptagits före
skrift av innebörd att med riket i krig förbunden makt likställes med riket.
I övrigt har 6 § undergått omredigering på sätt lagrådet hemställt. I 8 §
andra stycket och 10 § andra stycket har i enlighet med lagrådets yrkande
ordet 'falsk’ utbytts mot 'oriktig'.
På sätt lagrådet hemställt lia orden 'eller av någon som handlar i främ
mande makts intresse’ utgått ur 22 § och såsom en ny 29 § upptagits före
skrift om att vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs örn främmande
makt skall gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse. De
i det remitterade förslaget såsom 29 och 30 §§ betecknade stadgandena ha
erhållit numren 30 och 31.
De av lagrådet mot 23 och 24 §§ framställda erinringarna ha iakttagits.
Straff för försök till brott, som i 6 § sägs, skall sålunda följa även vid fri
villigt tillbakaträdande, varjämte straffet bestämts till högst straffarbete
i tio år. Tillika har tillämpningsområdet för 24 § begränsats till det fall.
att gärningen ej kommit till högförräderi eller krigsförräderi eller försök
därtill.
Lagrådet har vidare anmärkt, att stadgandet i 29 § första stycket örn för
verkande av från utländskt håll mottagna penningar eller annat bör göras
tillämpligt, oavsett varifrån det mottagna kommit. Med iakttagande av
denna anmärkning torde bestämmelsen böra avse vad någon som är för
fallen till ansvar för brott, varom i kapitlet sägs, för brottet mottagit eller
dess värde.
I 24 och 26 §§ ha slutligen vidtagits vissa formella jämkningar.
Beträffande förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för
krigsmakten ha likaledes verkställts de ändringar, varom lagrådet hemställt.
Sålunda har i 8 § första stycket upptagits hänvisning jämväl till 150 §,
varjämte 127 § undergått en formell jämkning.
I 3 och 4 §§ av förslaget till lag med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret m. m. ha vidtagits vissa formella jämkningar.»
Föredraganden hemställer härefter, att de i enlighet med vad förut anförts
jämkade förslagen till lag örn ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 §
och 10 kap. 14 § strafflagen, lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för
krigsmakten samt lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi
trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sigrid Linders.
Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
40H07