2

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

1

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Är i lag eller författning föreskrivet att kungörelse skall uppläsas i kyrka,

skall i stället före gudstjänstens början i vapenhuset eller å annan lämplig

plats i eller invid kyrkan anslås kungörelsens rubrik eller kort uppgift örn

dess innehåll jämte tillkännagivande att kungörelsen, där ej laga hinder mö­

ter, under den närmaste veckan finnes tillgänglig för allmänheten å pastors­

expeditionen eller annat ställe som av vederbörande präst bestämts. Hålles

gudstjänsten annorstädes än i kyrkan, skall anslag äga rum där den för­

rättas.

Vad här ovan stadgas äger icke tillämpning å kungörelse, om vars upp­

läsande bestämmelse meddelas i kyrkohandboken.

2

§■

Utan hinder av vad i 1 § sägs äger Konungen förordna, att kungörelse som

är av synnerlig betydelse eller rör kyrkliga angelägenheter skall, jämte det

rubrik eller uppgift örn innehållet på angivet sätt anslås, uppläsas i kyrkan.

Församlingen äger medgiva, att enskildas tillkännagivanden må på begä­

ran uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av så­

dant tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att

det uppläses.

3 §.

Närmare bestämmelser xörande tillämpningen av denna lag meddelar Ko­

nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44

s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Ur protokollet:

T. Eliceson.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 26.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 januari 1942.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, E^riksson, B^ergquist,

B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, G^jöres, E^werlöf.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anför efter gemen­

sam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepartementen:

Genom beslut den 16 januari 1942 beslöt Kungl. Maj:t inhämta lagrådets

utlåtande beträffande viss ändring i det av lagrådet tidigare granskade

förslaget till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka, över vil­

ket kyrkomötet i skrivelse den 22 november 1941 avgivit yttrande. Lagrådet

har i utlåtande den 26 januari 1942 lämnat ändringsförslaget utan an­

märkning.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, med den av föredraganden

berörda ändringen, måtte genom proposition föreläggas riksdagen till an­

tagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

rån uppläsas i kyrkan, såvida icke i särskilda fall prästen, på grund av så­

dant tillkännagivandes innehåll eller avfattning, finner det vara olämpligt att

det uppläses.

3 §•

Närmare bestämmelser rörande tillämpningen av denna lag meddelar Ko­

nungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1942, då lagen den 1 juni 1894 (nr 44

s. 2) angående kungörelsers uppläsande i kyrka skall upphöra att gälla.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern

H^{ansson ,} ministern för utrikes ärendena

G^{unther ,} statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^estman, W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson,

B^ergquist, B^agge, A^ndersson, D^omö, R^osander, G^jöres, E^werlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och ecklesiastikdepar­

tementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga

om ändrade bestämmelser rörande kungörande i kyrka och anför:

För kungörandet av författningar samt myndigheters beslut och tillkänna­

givanden tillämpas för närvarande olika tillvägagångssätt. Bland dessa inta­

ger av gammalt uppläsning i kyrka en central plats, och i vissa fall äro vik­

tiga rättsverkningar knutna till denna kungörelseform. Med anledning av skri­

velser från riksdagen och kyrkomötet om inskränkning i uppläsandet av kun­

görelser i kyrkan har frågan upptagits till utredning inom justitiedepartemen­

tet. Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.

Gällande bestämmelser.

Föreskrifter om kungörelsers uppläsande i kyrka finnas i ett stort antal

författningar. Denna form för kungörande har därvid ofta kombinerats med

ett eller flera andra kungörelseförfaranden: införande i Post- och inrikes tid­

ningar, i länskungörelserna eller i en eller flera ortstidningar, anslag å rät­

tens dörr eller annan plats i orten o. s. v. Föreskrifter om kungörande i kyrka

förekomma i åtminstone ett sjuttiotal olika författningar. De röra val av riks­

dagsmän, landstingsman, borgmästare, präster m. fl., häradsrätts sammanträ­

den, kommunala angelägenheter, stämning eller utslag rörande menigheter,

jorddelning, vattenrätt, expropriation, lagfart, inteckning, lösöreköp, exeku­

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

9

tiva auktioner, vägar, allmänningar, skogsbruk, jakt, fiske, mantalsskrivning,

inkallelse och inskrivning av värnpliktiga, naturminnesmärken, eldfarliga

oljor och explosiva varor m. m.

I flera fall är kungörandet i kyrka utgångspunkt för besvärstid eller betrak­

tas som laglig delgivning. I kungl, brev den 5 januari 1808 angående utslag

rörande menigheter stadgas t. ex., alt resolutioner och utslag som länsstyrel­

serna eller kollegierna meddela uti ekonomi- eller politimål av allmänt in­

tresse skola kungöras genom uppläsning från predikstolen samt att besvärs-

tiden räknas från uppläsandet.

Enligt lagen elen 1 juni 1894 angående kungörelsers uppläsande i kyrka

skall, förutom i de fall då enligt lag eller författning eller enligt bestämmelse

i kyrkohandboken kungörelse skall uppläsas i kyrka, sådan uppläsning ske

när Konungen eller länsstyrelse därom förordnar. Församling äger genom

beslut å kyrkostämma medgiva, att jämväl enskildas tillkännagivanden må

om det yrkas kungöras i kyrkan, vederbörande präst obetaget att vägra upp­

läsning av tillkännagivande som i anseende till innehåll eller avfattning fin­

nes därtill otjänligt. Kungörandet skall ske från predikstolen efter gudstjäns­

tens slut, där ej kyrkohandboken annorlunda bestämmer. Genom en samtidigt

med lagen genomförd ändring i kungörelsen den 3 december 1875 angående

utgivandet av Svensk författningssamling stadgades, att det ålåge vederböran­

de präst, att sedan författning kommit honom tillhanda, från predikstolen så

fort ske kan i enlighet med vad å författningen finnes angivet antingen upp­

läsa eller ock till rubrik och datum kungöra densamma. I kungörelse den

9 augusti 1894 med särskilda bestämmelser angående vissa handlingars upp­

läsande i kyrka stadgas, att uppläsning från predikstolen av andra medde­

landen skall försiggå i föreskriven ordning så snart ske kan, varefter bevis

om uppläsandet skall i god tid med posten avsändas till myndighet som fram­

ställt begäran därom.

Enligt kungörelse den 4 januari 1928 angående Svensk författningssam­

ling skola däri intagas huvudsakligen av Kungl. Maj:t utfärdade lagar och

författningar samt därjämte vissa andra myndigheters kungörelser, vilka in­

nehålla föreskrifter av vikt för en större allmänhet. A varje häfte skall, då

författningen skall uppläsas eller rubrik och datum kungöras från predik­

stolen, utsättas uppgift därom. Samtliga församlingar erhålla ett exemplar

av författningssamlingen, som skall förvaras i kyrkoarkivet.

I länskungörelserna skola enligt kungörelse den 23 oktober 1915 intagas

tillkännagivanden, som enligt gällande författningar eller särskilda Kungl.

Maj:ts beslut böra däri införas, länsstyrelsens meddelanden av allmänt in­

tresse samt, efter länsstyrelsens prövning i varje särskilt fall, tillkännagivan­

den som myndigheter, tjänstemän eller enskilda överlämnat för intagande till

allmänhetens kännedom. Varje uti länskungörelserna intaget tillkännagivan­

de skall förses med en rubrik som i korthet anger dess innehåll. Vid varje

tillkännagivande, som på grund av uttrycklig föreskrift i lag eller författ­

ning skall eller av länsstyrelse eljest prövas böra i kyrka helt eller delvis

uppläsas, skall tydligt angivas, huruvida uppläsning skall ske av tillkänna­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

givandet i dess helhet eller i vissa delar eller endast av rubriken, ävensom

huruvida uppläsningen skal! äga rum i alla eller endast några av länets kyr­

kor. Länskungörelserna utdelas bland annat till pastorsämbetena i länet. Ve­

derbörande präst skall så fort ske kan från predikstolen verkställa upp­

läsning i enlighet med vad därom må vara vid kungörelsen angivet. Därvid

skall meddelas att kungörelsen finnes tillgänglig för den som önskar taga

närmare del därav. Sedan riksdagen innevarande år i skrivelse till Kungl.

Majit begärt en översyn av nämnda bestämmelser i besparingssyfte, har ut­

redning härom påbörjats inom socialdepartementet.

I lag den 4 mars 1927 innefattande bestämmelser om högmässogudstjänsts

förrättande å annan plats än i kyrka stadgas, att om högmässan enligt för­

ordnande av konsistoriet förrättas å annan plats än i kyrkan, därvid skall

verkställas kungörande som eljest skolat äga rum i kyrkan.

Yrkanden örn utredning.

Yrkande örn betydande inskränkningar i kungörelseläsandet i kyrkorna

framfördes redan av det första kyrkomötet, år 1868, som avlät en skrivelse i

ämnet till Kungl. Majit. Sådana framställningar gjordes sedermera vid upp­

repade tillfällen av kyrkomötet. Den förutnämnda ännu gällande lagen av

år 1894 innebar endast delvis ett tillmötesgående av de framställda önske­

målen. Frågan upptogs vid 1905 års riksdag, som i skrivelse lill Kungl. Majit

anförde:

Enligt riksdagens mening funnes goda skäl för att ytterligare inskränka

det föga tidsenliga uppläsandet i kyrkorna av en mängd olikartade kungö­

relser. Från allmänt medborgerlig och kommunal synpunkt måste detta sätt

att bringa kungörelser till allmänhetens kännedom numera anses blott ofull­

ständigt fylla sitt ändamål. Till statskyrkan icke hörande medborgare och

ett stort antal av hennes egna medlemmar betjänades icke därav. På många

håll stöde kyrkan merendels tom under det att offentliggörandet skedde av

vad staten hade att tillkännagiva och påbjuda. På grund av svårigheten att

rätt fatta och minnas åtminstone ett något utförligare muntligt meddelande

vore jämväl de kyrkobesökande redan nu i många fall hänvisade till att på

annat sätt erhålla närmare kännedom om mera viktiga ärenden.

Vidare syntes det brukliga kungörelseläsandet ur kyrklig synpunkt vara

synnerligen olämpligt, då det icke allenast vore främmande för gudstjänstens

idé, utan tillika störande för det religiösa livet. Slutligen torde det med hän­

syn till den prästerliga ämbetsverksamheten vara värt beaktande, att prästen

genom ifrågavarande åliggande kunde finna sig nödsakad att på ett bråds­

kande sätt utföra sin egentliga ämbetsgärning, eller bliva ställd i det ytterst

plågsamma läget att nödgas lämna intyg örn en uppläsning från prediksto­

len, som på grund av andra oundgängliga åligganden ej kunnat på ett fullt

lagenligt sätt äga rum. Stundom kunde nämligen kungörelseuppläsandet

bliva ganska tidskrävande, ej minst på landsbygden, där man av sparsam­

hets- och bekvämlighetsskäl ofta nog för sina enskilda tillkännagivanden

föredroge predikstolen framför tidningarna, som dock numera knappast

torde saknas i någon by eller gård.

Över riksdagens skrivelse infordrades yttranden från länsstyrelserna. Dess-

sa tillstyrkte i allmänhet, att kungörelseläsandet i kyrkorna avvecklades eller

12

i kyrkorna år 1939 sammanlagt omkring 150, år 1940 omkring 90 samt un­

der tiden 1 januari—30 september 1941 ett trettiotal. Författningarna upp­

lästes i sin helhet år 1939 i 4 fall och år 1940 i 2 fall. De författningar som

under åren 1939—1941 kungjordes i kyrkan rörde främst jordbruk med bi­

näringar, samt vidare val, arbetstid, luftskydd, sjukvård, dyrortsgrupper

m. m. I sin helhet upplästes böndagsplakatet, kallelse till urtima riksdag

samt kungörelser om riksstyrelsen.

Länskungörelsema kungöras i kyrkan i betydande omfattning. Innehållet

i dem som kungöras på detta sätt belyses av följande sifferuppgifter från de

län, där det procentuellt största (Skaraborgs län) och det procentuellt minsta

(Kopparbergs och Västernorrlands län) antalet kungörelser upplästs. På

grund av de speciella förhållandena i Stockholms län meddelas uppgifter

även från detta län. Uppgifterna avse år 1940.

Huvudsakligt innehåll

Stockholms Skaraborgs Kopparbergs Västernorr-

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

Riksdagsmannaval och vad därmed samman-

län

län

län

lands län

hänger................................................

Inskrivningsförrättning eller inkallande av värn-

2

5

1

1

pliktiga ............................................

7

7

3

3

Luftskyddsåtgärder..........................

6

7

1

5

Åtgärder till förhindrande av epizooti..............

Fastställelse eller ändring av kommunala stad-

1

68

2

1

gar m. m...............................................

Uppgift om statliga eller kommunala befatt-

—

16

—

—

ningshavare, mottagningstid, o. dyl.................

9

63

21

12

Tillstånd till öppethållande av butik m. m. ..

—

6

_

_

Trafikföreskrifter..................................

—

17

2

1

Taxeförslag och taxeändringar ..........................

4

18

5

7

Exekutiv auktion ..............................

228

23

1

_

Annan auktion..................................

5

7

6

_

Jordregisterändring....................................

2

—

5

_

Fridlysning av elektrisk ledning..........................

—

31

—

35

Fridlysning av naturminnesmärke......................

—

2

_

övrigt........................................

15

55

7

6

Summa 279

325

54

71

Av övriga världsliga kungörelser, som uppläsas i kyrka, torde på landet

kommunala tillkännagivanden om stämmor och dylikt ha den största bety­

delsen.

Genom rundskrivelser till samtliga domhavande, rådhusrätter, städer och

köpingar samt ett stort antal pastorat och landskommuner ha närmare upp­

gifter inhämtats rörande kungörandet i kyrka m. m. och uppfattningen örn

dess betydelse.

I svaren från städer, köpingar, municipalsamhällen och pastorat har i re­

gel ansetts, att kungörelseläsandet saknar betydelse för att sprida kunskap

om författningar och meddelanden till allmänheten. Omkring en fjärdedel

Kungl. Maj.ts proposition nr 26, Bilagor.

13

av domhavandena och de tillfrågade landskommunerna ha emellertid utta­

lat den meningen, att det fortfarande har en viss praktisk betydelse. Från

vissa landskommuner har särskilt uppgivits, att så är fallet i fråga om kallel­

ser till stämmor.

De nekande svaren på frågan om kungörelseläsandets praktiska betydelse

lia av ett par municipalsamhällen motiverats med att kyrkan är avlägset be­

lägen och att uppläsandet av samhällets kungörelser i kyrkan på grund här­

av saknar all betydelse. En vanlig anmärkning mot kungörelseläsandet är,

att det sker först sedan gudstjänsten i övrigt avslutats och de besökande

lämnat eller börjat lämna kyrkan.

Från pastoraten har med ett undantag meddelats, att allmänheten ej i nå­

gon avsevärd omfattning å pastorsexpeditionen tager del av de världsliga

kungörelsernas innehåll. Flera kontraktsprostar lia uppgivit, att det aldrig

förekommit under deras tjänstetid. På fråga om medeltalet åhörare av kun­

görelseläsandet i kyrkorna har från en tredjedel av pastoraten uppgivits, att

ingen åhörde detsamma. Från flera håll uppgives, att där församlingen en­

ligt gammal sed kvarstannar tills kungörelserna lästs, allt intresse för dem

dock saknas. Medgivande jämlikt 1894 års lag att jämväl enskildas medde­

landen må kungöras i kyrkan har lämnats i vissa fall.

Förfrågan har även framställts, huruvida kallelse till kyrkostämma eller

andra kyrkliga tillkännagivanden annonseras i tidning. Detta sker i 150 fall

av 194. Ofta sker annonsering i två eller tre tidningar, ibland i fyra eller fem.

Särskilda anslagstavlor för dylika kyrkliga meddelanden finnas i 68 pasto­

rat av 194. I 60 av dessa pastorat äro tavlorna placerade utomhus. 1 94 av

pastoraten anslås kyrkliga meddelanden å anslagstavlor som anordnats av

den borgerliga kommunen.

Föreskrift om att kungörande skall ske i kyrka finnes i ett stort antal för­

fattningar som beröra vitt skilda områden, såväl världsliga som kyrkliga.

Enligt 1894 års lag skall uppläsande i kyrkan dessutom äga rum, när Kungl.

Maj:t eller länsstyrelse särskilt förordnar därom. På grund av Kungl. Maj:ts

beslut uppläsas alltjämt rubrik och datum till vissa författningar som in­

förts i Svensk författningssamling och någon gång författningarna i deras

helhet. Förordnande örn att länskungörelser skola uppläsas i kyrkan medde­

las av de flesta länsstyrelser i ganska betydande omfattning.

Det behöver icke närmare utvecklas, alt uppläsandet i kyrkorna av all­

männa tillkännagivanden är en för nutida förhållanden föga ändamålsenlig

publiceringsmetod. Beträffande de världsliga kungörelserna torde kunna på­

stås, alt uppläsningen har ytterst ringa praktiskt värde. Den sker efter guds­

tjänstens slut och vanligen under det att allmänheten lämnar kyrkan eller

därefter. En anmärkning, som också bör tagas i betraktande, är att åtskilliga

världsliga kungörelser med hänsyn till innehållet äro föga lämpade för upp­

läsning i samband med gudstjänst.

De nämnda förhållandena lia också lett till att kungörelseläsandet under

senare tid efter hand inskränkts. Särskilt gäller detta sådana författningar

Departe­

ments■

nhefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

som införas i Svensk författningssamling. I en del författningar har vidare

kungörande i kyrkan utbytts mot andra former. Även i nyare författningar

har dock i stor utsträckning kungörandet i kyrka bibehållits. Det förtjänar

emellertid framhållas, att då det gäller publicering av innehållet i kristidsför-

fattningar, andra metoder kommit till användning. Sålunda har radion tagits

i anspråk härför och redogörelser för författningarna införas i tidningarna

såsom annonser.

Det är tydligen en angelägenhet av ej ringa praktisk betydelse, att upplä­

sandet i kyrkan av tillkännagivanden som icke äro av kyrklig natur ersättes

med andra och mera effektiva former för bekantgörandet av deras innehåll.

Vid valet mellan olika sätt för kungörandet bör eftersträvas att vinna likfor­

mighet inom likartade rättsområden. Vissa typer böra utfinnas, vilka kunna

användas för ett större antal fall. Vid sidan av en viss åtgärd, som skall vara

den huvudsakliga, böra liksom för närvarande en del hjälpåtgärder kunna

föreskrivas, allt efter vad som i olika fall finnes påkallat.

Att finna en grund som ger en ur alla synpunkter fullt tillfredsställande

indelning av de fall vilka böra hänföras till ena eller andra gruppen är för­

enat med svårigheter. Vägledande bör emellertid till en början vara medde­

landets art.

Författningar som införas i Svensk författningssamling böra, när de inne­

hålla särskilt betydelsefulla nyheter, snabbt bringas till allmänhetens känne­

dom i lättfattlig form. Kungörande i radio är ett sätt att snabbt nå alla delar

av riket. Författningars intagande i författningssamlingen torde alltjämt böra

vara det konstitutiva. Bestämmelser torde böra meddelas rörande den om­

fattning vari andra meddelanden, som äro av intresse icke blott för en be­

gränsad del av riket, böra införas i Post- och inrikes tidningar. Beträffande,

vissa tillkännagivanden torde den mest ändamålsenliga metoden för offent­

liggörande vara, att de samlas i ett centralt register.

Åtskilliga meddelanden av väldslig art äro av intresse allenast för ett be­

gränsat område, som i allmänhet är väsentligt mindre än ett län men emellan­

åt kan sträcka sig över två eller flera län, t. ex. meddelanden rörande flott-,

ledsmål och andra vattenmål. För dessa torde i många fall meddelandets in­

tagande i länskungörelserna utgöra en lämplig kungörelseform. Intagandet

i länskungörelserna kan, efter vad behovet kräver, kompletteras med an­

slag av meddelandet i orten eller med annonsering i ortstidningar. I den mån

anslag skall ske torde de länskungörelser som röra orten kunna uppsättas

på anslagstavla, anbragt på någon lämplig plats, t. ex. i kommunalhus. Be­

träffande åtskilliga kommunala meddelanden torde uppsättande på sådan an­

slagstavla, annonsering i ortstidning eller personlig delgivning, eller dessa

former i förening, vara tillfyllest. Praktiska skäl tala för att, såsom även

riksdagen torde ha förutsatt, bestyret med kungörelsernas uppsättande, lik­

som med deras nedtagande efter viss tids förlopp, anförtros åt någon tjänste­

man eller ett kommunalt organ. De kommunala myndigheterna torde vara

intresserade av att det kungörande som rör orten anordnas på ett för denna

ändamålsenligt sätt.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 26, Bilagor.

fande den föreslagna förteckningen. Uppgifterna i denna böra vara så ut­

förliga att de ge nöjaktig vägledning för bedömande av kungörelsens inne­

håll. Kungörelse som skall anslås bör, när den avlämnas till prästen, vara

försedd med rubrik eller åtföljd av kort uppgift om det ämne kungörelsen be­

handlar. Förteckningen bör underskrivas av prästen och förvaras av honom

för den händelse fråga uppstår, huruvida anslag skett i behörig ordning.

Kungörelserna böra av prästen förses med bevis örn att de anslagits, därest

sådant bevis erfordras.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1942.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upp­

rättats förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförsla­

get, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 re­

geringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto­

kollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 3 novem­

ber 194-1.

Närvarande:

justitieråden F^orssman,

B

ellinder

,

regeringsrådet L

undevall

,

justitierådet S^terzel.

Enligt lagrådet den 30 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i stats­

rådet den 17 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlå­

tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag med vissa bestämmelser örn kungörande i kyrka.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

revisionssekreteraren O. Thulin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

* Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet

fogade lagförslaget, har här uteslutits.

18

Kanyl. Maj-.ts proposition nr 26, Bilagor.

dels ock huruvida gudstjänsten därigenom kommer att befrias från det stö­

rande moment, som kungörelseläsandet i mångå fall utgör.

För kyrkomötets del torde huvudvikten böra läggas på den senare syn­

punkten. I detta avseende anser kyi-komötet, att förslaget tillmötesgår de

önskemål, som framställts av tidigare kyrkomöten.

Vidkommande härefter den närmare utformningen av lagförslaget får

kyrkomötet framhålla följande. Bestämmelsen i 1 § andra punkten av för­

slaget, att, därest gudstjänsten hålles annorstädes än i kyrkan, anslag skall

äga rum jämväl där den förrättas, för exempelvis med sig, att i fall, då kyr­

kan hålles stängd, kanske en längre tid på grund av reparation, anslag skall

ske varje söndag såväl i den stängda kyrkan som å den plats, där gudstjäns­

ten hålles. Detta synes kyrkomötet överflödigt. Jämlikt lagen den 4 mars

1927, innefattande bestämmelser angående högmässogudstjänsts förrättande

å annan plats än i kyrka, skall sådant kungörande, vilket eljest skolat äga

rum i kyrkan, ske å den plats, där högmässan förrättas. Tillika må framhål­

las, att i lagen den 18 mars 1910, innefattande ändring i 2 kapitlet 3, 4 och

8 §§ kyrkolagen, vilken lag medgiver förrättande av gemensam högmässa

för två eller flera församlingar, icke stadgas någon skyldighet att verkställa

kungörelser mer än i den kyrka, där högmässan förrättas. Då det nu fram­

lagda förslaget örn anslag av kungörelser såväl å platsen för gudstjänsten

som i kyrkan i vissa fall kan leda till praktiska olägenheter utan att medföra

motsvarande fördel, får kyrkomötet föreslå, att ifrågavarande bestämmelse örn

dubbla tillkännagivanden utgår, och att det i stället föreskrives, att, såsom

hittills, kungörandet skall äga rum å den plats, där gudstjänsten hålles. För

vinnande av detta syfte erfordras, att ordet »jämväl» utelämnas i 1 § andra

punkten av förslaget.

Mot lagförslagets utformning i övrigt synes det kyrkomötet icke vara nå­

got att erinra.

Beträffande slutligen de närmare bestämmelser, som Eders Kungl. Majit

skall meddela rörande lagens tillämpning, och örn vilkas innehåll departe­

mentschefen i sitt yttrande till protokollet lämnat vissa antydningar, torde

följande böra framhållas. För innehållet och formuleringen av uppgifterna

i den föreslagna förteckningen bör enligt kyrkomötets förmenande prästen

icke bära något ansvar, utan bör det åligga envar, såväl myndigheter som

enskilda, att vid varje kungörelse foga rubrik til! densamma eller kort upp­

gift örn dess innehåll. Med hänsyn till den tid, som det kommer att taga

för prästen att å förteckningen sammanföra rubrikerna till de från olika håll

inkomna kungörelserna, synes även viss tidpunkt böra utsättas, före vilken

en kungörelse bör vara pastorsämbetet till handa, för att den skall kunna

anslås nästa söndag. I vissa flerförsamlingspastorat, exempelvis fyrförsam-

lingspastorat, där kyrkoherden predikar i två församlingar och komministern

i två församlingar, kommer systemet med förteckningar att medföra, att

dessa förteckningar, i händelse av mindre goda kommunikationer inom

pastoratet, måste avsändas från pastorsexpeditionen till komministern redan

två dagar innan de skola anslås. Kyrkomötet förutsätter emellertid, att innan