Prop. 1991/92:85

Ny kyrkolag

Regeringens proposition © ' www

1991/92: 85

Ny kyrkolag , rop. 1991/92: 85

Regeringen överlämnar denna pröposition till riksdagen.

Vid regeringssammanträdet har chefen för Civildepartementet varit före- ' dragande.

Stockholm den 13 februari 1992

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Inger Davidson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till en ny kyrkolag, en lag om införande av kyrkolagen och ytterligare 20 lagförslag.

] den nya kyrkolagen samlas sådana lagregler som i princip bara riktar sig till Svenska kyrkan och dess organ.

Den nya kyrkolagen avses ersätta 1686 års kyrkolag och ytterligare 34 författningar på kyrkans område.

I förhållande till vad som gäller nu innebär förslaget till en ny kyrkolag vissa ändringar i sak. Ändringarna innebär i huvudsak följande. — Fastställande av namn på kyrkliga enheter lagregleras. — Skyldigheten för församlingarna att hålla församlingskyrka lagregleras. — Domkapitlet skall utgöra styrelse för de medeltida domkyrkorna. När domkapitlet handlägger frågor som rör domkyrkan skall som ledamot i domkapitlet också ingå en av domkyrkoförsamlingens kyrkråd utsedd lekman. — Ärkebiskopen. stiftsbiskopen eller den biskop som fullgör stiftsbiskoa pens uppgifter skall för biskoplig'a ämbetshandlingar få använda dom- kyrkan och andra kyrkor i stiftet som är invigda för Svenska kyrkans gudstjänst. ' — Präster som tjänstgör i ett pastorat skall för församlingens gudstjänster och för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör pastoratet få : ' använda församlingskyrkor och de andra kyrkor i pastoratet som är invigda för Svenska kyrkans gudstjänst och som vårdas av försam-

lingen eller en kyrklig samfällighet. — 1 andra fall krävs medgivande till upplåtelsen av församlingens kyr- koråd enligt de regler som gäller i dag: Upplåtelse av kyrkor för kyrkliga handlingar som skall ledas av någon präst som inte tjänstgör i pastoratet eller som avser någon som inte tillhör pastoratet skall dock kunna vägras bara om upplåtelsen hindrar församlingens guds- tjänstliv eller kyrkliga verksamhet i övrigt. — Reglerna om organisation och beslutsordning för de territoriella församlingarna skall i sin helhet tillämpas på de icke-territoriella församlingarna. De församlingar som skall ha kyrkofullmäktige men som enligt äldre bestämmelser i stället har kyrkostämma får dock behålla kyrkostämma som beslutande organ, om församlingen inte beslutar något annat. —- Samma bestämmelser som gäller för de territoriella pastoraten i fråga om den kyrkliga egendomen, prästanställningar och kyrkomusiker skall tillämpas på de icke-territoriella pastoraten, med undantag dock

_ för Hovförsamlingen.

— Stiftssamfa'llighetens befogenheter utökas till att också avse främ- jande av församlingsarbete på andra språk än svenska. — För ledamöterna av kyrkomötet skall utses lika många ersättare. I varje valkrets skall dock utses minst fyra ersättare. — Valet av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare skall kunna ske i ett sammanhang. ' — Valet av ersättare av kyrkomötet skall kunna överklagas på samma sätt som gäller valet av ledamöter. — l valkorporationen vid biskopsval skall förutom domkapitlets leda- möter också ingå stiftsstyrelsens ledamöter. Vidare skall samtliga präster som har en prästtjänst i ett pastorat eller hos,st-iftssamfällig- heten eller ett vikariat på en sådan tjänst ha rösträtt vid valet. _ . — När församlingsdelegerade utses första gången skall församlingarna kunna bestämma att ersättare skall utses för ledamöterna i delege- rade. Ersättarna skall utses till lika stort antal som ledamöterna.

— Domkapitlet skall kunna utse en präst att vara ledamotoch en annan präst att vara dennes ersättare i indelningsdelegeradcs arbetsutskott. — För ärkebiskopen som ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse skall

det finnas en biskop som ersättare. Ersättaren utses av kyrkomötet .

efter förslag av ärkebiskopen. . . — Tjänsten som kyrkoherde och tjänster som komminister i ett nybildat pastorat skall kunna tillsättas avindelningsdelegerades arbetsutskott. I propositionen läggs också fram förslag till en lag om proportionellt valsätt som i fråga om kommuner. och landsting skall ersätta lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfull- mäktige m.m. . . . . ' Föreskrifter om medlemskap i icke-territoriella församlingarna i " Svenska kyrkan och deras upptagningsområden samlas i en särskild lag. Förutsättningarna för medlemskap i de icke-territoriella församlingarna behålls i huvudsak oförändrade. En generell möjlighet till frivilligt utträde införs dock.

Prop. 1991/92: 85

Vidare föreslås att tre författningar om kungörande i kyrka skall upphä- vas.

[ propositionen lämnas också en redogörelse för frågan om församlings rätt att disponera enskilda medel och frågan om revision av direktvalda kyrkoråd. varvid konstateras att någon särskild lagstiftning i dessa frågor inte behövs.

Den nya kyrkolagen och övriga lagändringar som föreslås i propositio- nen avses träda i kraft den 1 januari 1993. De nya bestämmelserna om val av ledamöter och ersättare i Svenska kyrkans centralstyrelse skall dock träda i kraft den 1 augusti 1992.

Prop. 1991/92: 85

Regeringens proposition Ny kyrkolag 1 Ärendet och dess beredning

Efter det att 1979 års allmänna kyrkomöte hade avvisat ett av regeringen framlagt förslag om ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan tillsattes utredningar för ett antal kyrkliga frågor. Utredningsarbetet ledde under 1980-talet fram till en rad viktiga reformer. Det gäller framför allt formerna för den kyrkliga lagstiftningen, kyrkomötet, Svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet, den kyrkliga egendomen samt anställningar som biskOp och präst.

När reformen om den kyrkliga lagstiftningen och om kyrkomötet trädde i kraft den 1 januari 1983 var regelsystemet för Svenska kyrkan svåröver- ' skådligt och svårtillgängligt. 'Detta berodde inte bara på mångfalden av bestämmelser, utan också på att åtskilliga bestämmelser var ålderdomliga eller obsoleta, dvs. ur bruk. Under det långvariga utredningsarbetet om förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan som föregick regeringens förslag till 1979 års allmänna kyrkomöte hade författningsregleringen av Svenska kyrkan till stora delar lämnats orörd. 'För att kunna genomföra reformerna i praktiken krävdes alltså att man fick en överblick över alla gällande författningar på det kyrkliga området.

Dåvarande chefen för Civildepartementet förordnade därför år 1983 en särskild utredare, hovrättspresidenten Carl Axel Petri, med uppdrag att se över regelsystemet. Utredningen antog namnet Kyrkoförfattningsutred- ningen.

Utredningen skulle enligt sitt uppdrag (jfr dir. 1982: 88) göra en juridisk- teknisk översyn i två etapper, först en kartläggning av gällande kyrkoför- fattningar och sedan en' systematisering av dem.

1 delbetänkandet (Ds C 1983: 18) ”Kyrkoförfattningar ] En kartläggning av regelsystemet m.m." konstaterade utredningen'att det fanns 362 for- mellt gällande författningar på det kyrkliga området. Utredningen fann att 80 av dessa saknade betydelse och föreslog att de skulle upphävas. Över hundra författningar, bl.a. de'som påtalades av Kyrkoförfattningsutred- ningen, har därefter också upphävts eller ersatts med andra författningar ' (jfr t.ex. prop. 1984/85:63, KrU 8, rskr. 89). I mars 1987 överlämnade Kyrkoförfattningsutredningen sitt slutbetän- kande (SOU 1987: 4 och 5) "Kyrkoförfattningar 11, En ny kyrkolag m. m'. ” Utredningens sammanfattning av betänkandet och här aktuella lagförslag finns fogade till propositionen som bilaga 1 och 2

Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats. En sammanställ- ning av remissyttrandena har publicerats (Ds 1988: 31). Därefter har från Domkapitlet i Visby stift kommit in ett remissyttrande som finns tillgäng- ligt 1 ärendet (dnr KY 305/87). En förteckning' över remissinstanserna finns ' fogad till propositionen som bilaga 3. . Utredningens förslag 1 slutbetänkandet innebär att de centrala lagbe- stämmelserna om Svenska kyrkan samlas i en ny kyrkolag. Utredningen

Prop. 1991/92: 85

11

föreslog också att riksdagen till kyrkomötet skulle kunna överlåta normgiv- ning i fråga om prästämbetet. Vidare lade utredningen fram förslag till en' lag om allmänna helgdagar samt upphävande av bestämmelserna om rättegångs'gudstjänst.

Utredningens förslag i sistnämnda hänseenden har föranlett lagstiftning. Sålunda har normgivningen rörande prästämbetet. utvidgad till att gälla det kyrkliga ämbetet i vidare bemärkelse. förts över till kyrkomötet (prop. 1987/88:31. KU 30, rskr. 181, 1988/89zKU2. rskr. 11). Vidare har la- gen (1989:253) om allmänna helgdagar beslutats (prop. 1988/89:144. KU29, rskr. 250). Föreskrifter om rättegångsgudstjänst i bl.a. 105 lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken har upphävts vid ut- gången av år 1989 (prop. 1988/89: 148. 1989/90JuU1, rskr. 12; SFS 1989: 881—884).

Frågan om förvaltningen av domkyrkorna har behandlats i en inom Civildepartementet upprättad promemoria (dnr KY 1634/89). Promemo- rian har remissbehandlats. En sammanställning av förslagen i promemo- rian och remissyttrandena finns fogade till propositionen som bilaga 4. Vidare finns promemorians författningsförslag fogade som bilaga 5.

Reformen av Svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet (prop. 1987/88: 31 och 67, KU 30, rskr. 181) innebar inte någon ändring av föreskrifterna för de icke—territoriella församlingarna. I stället tillsattes i november 1987 en arbetsgrupp inom Civildepartementet med uppgift att bl.a. göra en översyn av de.-gällande bestämmelserna för de icke- territoriella församlingarna. I arbetsgruppens uppdrag ingick bland annat att överväga om de nu gällande olika och delvis föråldrade föreskrifterna beträffande de icke-territoriella församlingarna inom Svenska kyrkan, medlemskap i dessa församlingar, deras styrelser, tillsättning av prästtjäns- ter m.m. kunde samordnas och anpassas till de i prop. 1987/88:31 före- slagna lagarna samt lägga fram förslag till de författningsändringar som därvid kunde behövas. _ '

Arbetsgruppen slutförde sitt arbete genom att i oktober 1989 lämna över ' promemorian ”Icke-territoriella församlingar i svenska kyrkan”. 'I prome- morian föreslog arbetsgruppen att föreskrifterna för de icke-territoriella församlingarna i allt väsentligt skall anpassas till den ordning som under år 1989 infördes för de territoriella församlingarna genom reformen av orga- -'.-nisationen på lokal- och stiftsplanet' 1 Svenska kyrkan. ' Efter remiss av arbetsgruppens förslag har ett femtiotal yttranden kom- mit in. En 1nom Civildepartementet gjord översiktlig sammanställning av. förslagen 1 promemorian och remissyttrandena' över dem samt arbetsgrup- pens författningsförslag finns fogade till propositionen som bilaga 6 och 7.

Arbetsgruppen lade också fram förslag till en ändrad reglering av med- " ' lemskapet i de'-ickc- territoriella församlingarna. Frågan hör nära samman med regleringen av folkbokföringen. Riksdagen beslöt år 1987 om en ändrad organisation för folkbokföringen fr.o.m. den 1 .juli 1991 (prop. 1986/87: 158, SkU 1987/88:7 .., rskr 2). Riksdagen har därefterockså beslu-. tat en ny folkbokföringslag (prop. 1990/91: 153, SkU28, rskr. .320; SFS. 1991: 481). Den nya lagen innebär att folkbokföring bara skall ske' i den territoriella församlingarna. De gällande principerna för medlemskap' 1 de

Prop. 1991/92: 85

icke-territoriella församlingarna behölls dock tills vidare (prop. 1990/91: 153 s. 92 f.).

En utvidgning av sekretessen på kyrkans område aktualiserades under förarbetena till sekretesslagen (1980: 100; omtryckt 1989: 713. ändrad sen- ast 199112042) men genomfördes inte i det sammanhanget. Frågan om sekretess inom Svenska kyrkan togs därefter upp av bl.a. 1982 års kyrko- kommitté i en skrivelse till chefen för Justitiedepartementct i december 1985. Skrivelsen behandlades i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria (Ds Ju 1987: 3) "Vissa ändringar i sekretesslagen". Promemo- rians förslag innebar bl.a. att sekretess skall gälla inom Svenska kyrkan församlingsvårdande verksamhet.

Promemorians förslag har i nämnt hänseende föranlett lagstiftning. Sålunda har i sekretesslagen tagits in en ny bestämmelse, 7 kap. 33 Q', som trädde i kraft den 1 januari 1992 (prop. 1991/9213. KUl 1, rskr. 65; SFS 1991: 1874). Den nya föreskriften innebär att sekretess skall gälla inom Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

Riksskatteverket fick i april 1985 regeringens uppdrag att bland annat överväga och lämna förslag till åtgärder som kan underlätta förfarandet vid kyrkomötesvalen. Riksskatteverket har i en promemoria i maj 1987 lagt fram förslag till vissa ändringar av bl.a. valsystemet för valen till kyrkomö- tet. Promemorian har remissbehandlats. En inom Civildepartementet gjord sammanställning av förslagen i promemorian och remissyttrandena över dem samt promemorians författningsförslag finns fogade till proposi- tionen som bilaga 8 och 9. Riksskatteverket har i en skrivelse den 16 mars 1990 redovisat erfarenheter av 1988 års val av stiftsfullmäktige och 1989 års val till kyrkomötet och har därvid återkommit till sina tidigare förslag i promemorian. 1989 års kyrkomöte har också i samma ämne hemställt bl.a. om sådana ändringar i lagen om kyrkomötet, att val av ledamöter till kyrkomötet och ersättare för dessa kan väljas samtidigt om valet sker proportionellt (KL 1989: 2, kskr. 33). Kyrkomötets skrivelse finns fogad till propositionen som bilaga 10.

Mot bakgrund av bland annat kyrkomötets förslag till ändrad samman- sättning av valkorporationer vid biskopsval (KL 1988:4. kskr. 2) har -- bestämmelserna om biskopsval setts över inom Civildepartementet. En promemoria har upprättats och därefter remissbehandlats. En samman- ställning av förslagen och remissyttrandena finns fogade till propositionen som bilaga 11. Promemorians författningsförslag finns fogad till proposi- tionen som bilaga 12.

Bestämmelserna om valkorporationer vid biskopsval har därefter ytter- ligare setts över inom Civildepartementet. En andra promemoria i ämnet har upprättats. Promemorian finns fogad till propositionen som bilaga 13. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran- dena finns fogad till propositionen som bilaga 14.

Riksdagen beslöt med anledning av prop. 1987/88: 31 om ny organisa- tion på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan och i samband därmed väckta motioner (mot. 1987/88: K27 och K621) att ge regeringen tillkänna

Prop. 1991/92: 85

13

önskemål om vissa ytterligare rättsliga överväganden (KU 1987/88:30, rskr. 181). Riksdagens begäran avsåg dels en närmare redovisning av de rättsliga förutsättningarna för kyrkokommunernas förvaltning av donatio- ner dels ett klarläggande av kompetensen för de kyrkliga samfälligheter som omfattar alla ekonomiska angelägenheter.

Med anledning av vad riksdagen uttalat uppdrog dåvarande-chefen för Civildepartementet den 20 juni 1988 åt kammarrättsrådet Carl Norström att göra en översyn av frågan om församlings rätt att disponera enskilda medel och gåvor m.m. 1 februari 1989 överlämnade Carl Norström sin promemoria om översyn av frågan om församlings rätt att disponera enskilda medel m.m. Promemorian har remissbehandlats. En inom Civil- departementet gjord sammanställning av övervägandena i promemorian och remissyttrandena över dem finns fogad till propositionen som bilaga 15.

Genom församlingslagen (1988: 180) infördes en möjlighet för stiftssty- relsen att besluta om att i en församling med över 500 röstberättigade kyrkomedlemmar som ingår i en total samfällighet skall beslutanderätten utövas av ett direktvalt kyrkoråd. 1 lagen lämnades dock olöst frågan om revision av direktvalda kyrkoråd. Dåvarande statsrådet Wallström upp- drog därför den 9 februari 1990 åt justitierådet Fredrik Sterzel att utreda frågan om hur revisorer skall kunna utses och ansvarsfrihet beviljas för direktvalda kyrkoråds förvaltning samt föreslå bestämmelser i ämnet.-

1 maj 1990 överlämnade Fredrik Sterzel en promemoria om revision av direktvalda kyrkoråd. Promemorian finns fogad till propositionen som bilaga 16. Promemorian har remissbehandlats. En inom Civildepartemen- tet gjord sammanställning av remissyttrandena finns fogad till propositio- nen som bilaga 17.

Kammarkollegiet har i samband med genomförandet av reformen av Svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet påpekat att frågan om fastställande av namn på nya kyrkliga enheter i vissa avseenden är ofullständigt reglerad. Behovet av kompletterande regler har därför över- vägts inom Civildepartementet.

Kammarkollegiet har vidare i en skrivelse till regeringen i april 1990 föreslagit att kyrkliga indelningslagen (1988: 185) ändras så att också kyrkliga samfälligheter får rätt att väcka fråga om ändring i församlingsin- delningen. Svenska kyrkans centralstyrclsc. stiftsstyrelserna i Skara, Lund och Visby samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. som beretts tillfälle att yttra sig, har tillstyrkt kollegiets framställning. Kammar- kollegiets skrivelse och remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftnings- ärendet (dnr KY 835/90).

På grund av vissa ändringar i arbetsfördelningen mellan skattemyndig- heterna och Statistiska centralbyrån (SCB) behöver kommunerna och landstingen inte längre särskilt underrätta SCB om skattesatserna. De uppgifter som SCB behöver bl.a. för sin statistikproduktion kan myndig- heten få centralt från Riksskatteverket. SCB har med anledning av den nya arbetsfördelningen i en skrivelse till regeringen i maj 1991 föreslagit vissa författningsändringar också på det kyrkokommunala området. SCB:s skri- velse finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr C9l/l lO9/RÄ).

Prop. 1991/92: 85

14

Inom Civildepartementet har under hösten 1991 upprättats promemo-. rian "Kungörelse i kyrka — behovet av en fortsatt reglering”. Efter remiss har yttranden över promemorians förslag kommit in från Statens lantmä- teriverk, Länsstyrelsen i-Västerbottens län. Länsstyrelsen i Norrbottens län och Svenska kyrkans centralstyrelse. Promemorian och remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr C91/2525/RÄ).

Regeringen har den 6 december 1990 (RegSkr 1990: 1) beslutat att dels inhämta kyrkomötets yttrande över inom Civildepartementet upprättade förslag till bl.a. kyrkolag och lag- om införande av kyrkolagen dels bereda . kyrkomötet tillfälle att ta del av 13 övriga lagförslag. Dessa förslag har upprättats på grundval av kyrkoförfattningsutrednings slutbetänkande. Förslaget till kyrkolag och här aktuella lagförslag i regeringens skrivelse till kyrkomötet finns fogade till propositionen som bilaga 18 och 19.

Kyrkomötets skrivelser (kskr. 1991: 11 och 13) med tillhörande utskotts- betänkanden (ZKL 1991: 1 och l KL 1991:9) finns fogade till propositio- nen som bilaga 20-23.

Kyrkomötet har i Sina yttranden i allt väsentligt godtagit lagförslagen. men framställt erinringar i vissa hänseenden. Vi kommer åter till kyrko- mötets yttranden i den allmänna motiveringen angående kyrkolagens innehåll (avsnitt 3.2 och 4.1),,anpassningen till den nya kommunallagen (avsnitt 4.5), överklagande av beslut om namn på kyrkliga enheter (avsnitt 5), förvaltningen av äldre domkyrkor (avsnitt 7.2.1). upplåtelse av kyrka (avsnitt 7.4). församlingsarbete på. andra språk än svenska (avsnitt 9). ersättare i församlingsdelegerade (avsnitt 11.1), kyrkoherdens ställning i kyrkliga indelningsdelegerade (avsnitt 11.2), ersättare för ärkebiskopen i Svenska kyrkans centralstyrelse (avsnitt 11.3). sammansättningen av Kyr- komötets besvärsnämnd (avsnitt 11.4), tillsättning av vissa prästtjänster (avsnitt 11.5). tystnadsplikt för präster m.m. (avsnitt 1 1.6) och behörighet till kyrkomusikertjänster (avsnitt 11.7) samt i specialmotiveringen till kyrkolagen (avsnitt 15.1.2). I förhållande till de till kyrkomötet överläm- nade författningsförslagen föreslår vi vidare vissa redaktionella ändringar. De är delvis föranledda av yttranden från kyrkomötet..

Propositionens lagförslag (avsnitt 14) består av den nya kyrkolagen med promulgationslag jämte följdändringar. Till största delen är det fråga om. offentligrättsliga eller andra lagförslag som faller utanför det område för lagrådsgranskning som anges i 8 kap. 18 & regeringsformen. Övriga lagför- slag består i allt väsentligt av i sak oförändrade bestämmelser som flyttats över från nuvarande regelverk samt rena konsekvensändringar. Iden delen får det därför anses att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Inte heller den nya regleringen sedd som helhet ger anledning till att begära lagrådets yttrande.

Förslagen kan alltså bli föremål för proposition till riksdagen utan

föregående lagrådsgranskning.

Den följande framställningen inleds i avsnitt 2 med en redogörelse för . regelsystemet för Svenska kyrkan. Därefter behandlas i avsnitt 3 behovet av en samlad lagstiftning för Svenska kyrkan samt den nya kyrkolagens innehåll och disposition. 1 avsnitt 4,fö1jer en redogörelse för den nya kyrkolagens olika avdelningar. 1 avsnitt 5 behandlas frågan om namn på

Prop. 1991/92:85

15

kyrkliga enheter. 1 avsnitt 6 redovisas vissa frågor om bl.a. förvaltningen av församlingarnas donationsmedel. Frågorna om bl.a. förvaltningen av dom— kyrkor och församlingskyrkor tas upp i avsnitt 7. 1 de följande avsnitten 8 och 9 behandlas frågorna om de icke-territoriella församlingarna och om församlingsarbete på andra språk än svenska. Frågor om kyrkomötesvalen och valen av biskop behandlas i avsnitt 10. Vissa frågor väckta av 1991 års kyrkomöte tas upp i avsnitt 11. 1 avsnitt 12 behandlas frågor om kungö- rande i kyrka. Frågor om ikraftträdande m.m. tas upp i avsnitt 13. De upprättade lagförslagen räknas upp i avsnitt 14. Slutligen lämnas i avsnitt 15 kommentarer till de olika lagförslagen.

2 Regelsystemet för Svenska kyrkan 2.1 Formerna för den kyrkliga lagstiftningen

Före år 1983 gällde att kyrkolag stiftades genom samfällda beslut av regeringen, riksdagen och kyrkomötet. Genom ändringar i övergångs- bestämmelserna till regeringsformen som trädde i kraft den ljanuari 1983 har reglerna om lagstiftning på det kyrkliga området anpassats till rege- ringsformens huvudprinciper om normgivning. Huvudregeln är numera att riksdagen ensam skall stifta lag på det kyrkliga området. Kyrkomötet har dock til-lförsäkrats ett inflytande genom att det i viss utsträckning skall medverka i en del lagstiftningsärenden. Denna medverkan består i att kyrkomötets yttrande skall inhämtas innan riksdagen beslutar lag i vissa ämnen. I fråga om lagstiftning om medlemskap i Svenska kyrkan gäller dock att kyrkomötet skall samtycka till lagstiftningsåtgärden. -

Föreskriftcri vissa kyrkliga ämnen har fått ett särskilt starkt konstitutio- nellt skydd. Det gäller grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund och om kyrkomötet. Sådana föreskrifter har meddelats i lagen om svenska kyrkan, som stiftades. ändrades eller upphävdes på samma sätt som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen (se 8 kap. 165 regerings- formen). lnnan lagen stiftades skulle yttrande av kyrkomötet inhämtas. Ett motsvarande skydd har getts när det gäller föreskrifter om ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd.

Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:67, KU24, 1991/92:KU2, rskr. 3; SFS 1991: 1503) att begreppet ”lagen om svenska kyrkan” skall mönstras ut ur övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Ändringen trädde i kraft den ljanuari 1992.

Genom ändringen har försvunnit möjligheten enligt punkt 9 tredje stycket övergångsbestämmelsen att i vissa fall kunna välja det särskilda konstitutionella skydd som lagen om svenska kyrkan gav. De föreskrifter som enligt övergångsbestämmelserna till regeringsformen skulle regleras i lagen om svenska kyrkan förlorar dock inte genom grundlagsändringen detta skydd.

Normgivningsreglerna innebär också att en möjlighet har öppnats för riksdagen att till kyrkomötet delegera normgivningskompetens i vissa internt kyrkliga ämnen. En sådan delegation skall ske genom föreskrifter i

Prop. 1991/92: 85

16

lagen. Kyrkomötets föreskrifter i delegerade ämnen skall meddelas genom kyrklig kungörelse. -

De delegeringsbara ämnena är enligt punkt 10 övergångsbe- stämmelserna till regeringsformen följande:

— Svenska kyrkans lära, -— det kyrkliga ämbetet, — Svenska kyrkans böcker,

_ Svenska kyrkans sakrament, gudstjänster och övriga handlingar,

— kollekter,

_ central verksamhet för evangelisation. mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni, — kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter under kyr- komötet.

Riksdagen har i lagen (1982z942) om svenska kyrkan (omtryckt 1991:3l9, ändrad senast 1991: 1775) begagnat sig av möjligheten att dele- gera normgivning till kyrkomötet. Sålunda får kyrkomötet med stöd av 7 5 denna lag meddela föreskrifter i alla de ämnen som grundlagsreglerna ger möjlighet till.

Riksdagen får också — om den bemyndigar kyrkomötet att meddela föreskrifter i ett visst ämne — medge att kyrkomötet överlåter åt myndig- heter under kyrkomötet att i kyrklig kungörelse meddela bestämmelser i ämnet. I fråga om Svenska kyrkans böcker, Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter får riksdagen också medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndighetcr. kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndighcter att meddela bestämmelser i ämnena. 1 75 andra stycket lagen om svenska kyrkan har riksdagen medgett att kyrkomötet får överlåta åt- Svenska kyrkans centralstyrelse att meddela föreskrifter om kollekter. Vidare har kyrkomötet medgetts rätt att överlåta åt domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndighcter att meddela föreskrifter om Svenska kyrkans böcker, Svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter.

Punkt 10 andra stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen löser frågan huruvida riksdagen och regeringen kan besluta föreskrifter i de ämnen som kan delegeras till kyrkomötet. Bestämmelserna innebär att riksdagen i den särskilda ordning som anges för bl.a. grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund kan besluta föreskrifter i dessa ämnen. Detta gäller också om kyrkomötet har bemyndigats att meddela föreskrifter i något av dessa ämnen. Regeringen kan däremot inte meddela föreskrifter i de ämnen som kan delegeras till kyrkomötet. I övrigt kan dock regeringen på det kyrkliga området med stöd av 8 kap. 135 regeringsformen meddela föreskrifter om verkställighet av lag och andra föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen.

För ändring eller upphävande av lag som avses i punkt 9 övergångs- bestämmelscrna till regeringsformen gäller samma formkrav som är före- skrivna för stiftande av sådan lag. Ifråga om upphävande av äldre lag gäller särskilda regler.

Av punkt 13 övergångsbestämmelsen till regeringsformen följer vidare

2 Riksdagen 1991/92. I Jam/. Nr 85

Prop. 1991/92: 85

17

att grunderna för ändringar i rikets indelning i kyrkliga kommuner samt grunderna för de kyrkliga kommunernas organisation och verksamhetsfor- mer och för den kommunala beskattningen skall bestämmas i lag. 1 lag meddelas också föreskrifter om de kyrkliga kommunernas befogenheter i övrigt och om deras åligganden (jfr 8 kap. 5 _S regeringsformen). Kyrkomö- tets medverkan behövs inte i dessa lagstiftningsärenden. Den omständig- heten att riksdagen får besluta utan kyrkomötets medverkan hindrar na- turligtvis inte att kyrkomötet ändå bereds tillfälle att yttra sig.

2.2 Den nuvarande författningsregleringen i stort

1686 års kyrkolag utgör grunden för den svenska kyrkorätten. De senaste århundradenas kyrkolagstiftning har i princip utformats, såväl sakligt som systematiskt, med utgångspunkt från denna lag. Av lagen återstår emeller- tid numera bara ett fåtal i huvudsak grundläggande bestämmelser om bl.a. Svenska kyrkans egendom och tjänster samt ämnen som ligger inom ramen för kyrkomötets normgivningskompetens. Andra alltjämt formellt gäll- ande bestämmelser i 1686 års kyrkolag är i allmänhet obsoleta, dvs. ur bruk.

Efter genomförandet av 1980-talets reformer på det kyrkliga området gäller numera vid sidan om 1686 års kyrkolag en i stora delar modern lagstiftning för Svenska kyrkan. De nya lagar av särskilt intresse som sålunda — utöver lagen om svenska kyrkan — har kommit till under denna tid är följande: ' — lagen (1982z943) om kyrkomötet (omtryckt 19851829, ändrad senast

1991: 1776), — församlingslagen (1988: 180. omtryckt 1991: 684), — domkapitelslagen (1988: 181. ändrad senast 199111777), — kyrkofondslagen (1988: 182, omtryckt 1991: 1778), — lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrklig jord (ändrad senast

1990: 1499),

— prästanställningslagen (1988:184;'omtryckt 199lz320, ändrad senast

1991: 1779), — kyrkliga indelningslagen (1988: 185; ändrad senast 1991: 1780), — lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan (ändrad-senast

1991: 365).

Utöver lagregler gäller för svenska kyrkan som helhet kyrkliga kungörel— ser som har beslutats av kyrkomötet i rent inomkyrkliga ämnen. Därutöver gäller ett stort antal förordningar som i huvudsak innehåller verkställig- hetsföreskrifter eller som regeringen har beslutat med stöd av bemyndig- ande i lag eller sin restkompetens (se 8 kap. 13 & regeringsformen).

Vissa föreskrifter om den kyrkliga jorden har efter regeringens bemyn- digande meddelats av Kammarkollegiet. Vidare har Svenska kyrkans cent- ralstyrelse. domkapitlen och kyrkoråden med stöd av kyrkomötets bemyn- digande meddelat centrala, regionala respektive lokala föreskrifter om bland annat Svenska kyrkans gudstjänster och kollekter.

Prop. 1991/92: 85

18

3 En ny kyrkolag 3.1 En samlad kyrkolagstiftning

Regeringens förslag: Alla lagregler av central betydelse för Svenska kyrkan samlas i en ny kyrkolag.

Kyrkolörfattningsutredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag (betänkandet del 1 s. 27—29). _ _

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran. . ,

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. (RegSkr 199011 5. 15-17,2KL1991: 1 avsnitt 2 och 1KL9 avsnitt 3, kskr. 11 och 13)

Skälen för regeringens förslag: 1686 års kyrkolag har haft ett väsentligt inflytande på utformningen av den övriga kyrkliga lagstiftningen. Kyrko- lagen har fungerat som en systematisk grundstomme till vilken författ- ningsregleringen av Svenska kyrkan under lång tid har knutits an. Den kyrkliga lagstiftningen har därför inte fått en alldeles självständig systema— tisk uppbyggnad. Förutom att kyrkolagen i många delar är upphävd eller obsolet har den också i detta hänseende förlorat sin betydelse. Det långva- riga utredningsarbetet om förhållandet mellan staten och kyrkan har för— dröjt en genomgripande översyn av hela det kyrkliga författningsmaterialet från såväl innehållsmässig som systematisk synpunkt. Den kyrkliga lag- stiftningen är därför i vissa delar ålderdomlig och onödigt splittrad.

Lagregleringen av Svenska kyrkan har moderniserats i väsentliga delar ' under det senaste decenniet. Kvar finns emellertid en hel del lagregler utöver 1686 års kyrkolag och anslutande författningar som behöver moder- niseras och anpassas till de förhållanden som nu råder. Det gäller bl.a. regleringen av de icke-territoriella församlingarna. där den äldsta alltjämt gällande författningen är från år 1571.

Det är angeläget att Svenska kyrkan får ett väl fungerande system av regler som ger en fast grund att verka från. För att åstadkomma ett ändamålsenligt regelsystem bör vissa mera centrala kyrkliga ämnen inom riksdagens normgivningsområde föras samman i en lag. Det är lämpligt att ha en sådan ny grund att bygga upp regelsystemet på, när den gamla kyrkolagen upphävs. Vid sin bedömning av för- och nackdelarna med en sådan lag anser vi, i likhet med kyrkoförfattningsutredningen, att konse- kvenserna för brukarna måste våga tungt. .

Argumenten för att samla en lagstiftning av den omfattning som det här blir fråga om är att författningsmaterialet blir lättillgängligt, överblickbart . och därmed också enklare att använda. Till detta kommer att ett samlat lagverk om Svenska kyrkan är ägnat att framhäva kyrkans identitet som ett i väsentliga avseenden självständigt trossamfund, men vars organisation och verksamhet är reglerad av staten.

De argument som kan anföras mot en samlad lag är dels att lagen blir . omfattande, dels att reglerna däri blir av olika konstitutionell karaktär. Som utredningen påpekar blir regelsystemet som sådant inte mindre om-

Prop. 1991/92: 85

19

fattande bara för att det placeras i flera lagar. Snarare är det så att vissa ”dubbelregleringar" kan undvikas om reglerna samlas till en lag.

Reglernas olika konstitutionella karaktär bör enligt vår mening inte heller vålla några större bekymmer. Redan nu innehåller t.ex. lagen om förvaltningen av kyrkligjord och prästanställningslagen vissa bestämmel- ser som kräver kyrkomötets yttrande och andra som inte kräver det. I alla lagstiftningsärenden måste således en bedömning av olika reglcrs konstitu- tionella karaktär göras.

I likhet med utredningen anser vi alltså att fördelarna med att samla de centrala kyrkliga lagreglerna i en enda lag väger över.

1 det följande avsnittet skall vi redogöra för vilka lagregler som vi anser vara av det centrala slag att de bör samlas i en ny kyrkolag.

3.2 Allmänt om den nya kyrkolagens innehåll

Regeringens förslag: Den nya kyrkolagen skall innehålla sådana regler som i princip riktar sig bara till Svenska kyrkan och dess organ. '

I allt väsentligt innebär det att lagen kommer att innehålla sådana lagregler som kräver kyrkomötets medverkan enligt punkterna 9 och ' 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen samt sådana reg- ler om grunderna för de kyrkliga kommunernas organisation och verksamhetsformer ochj deras befogenheter som kräver lagform en- ligt punkt 13 övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag: Utredningens förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag, dock med följande undantag. Utredningen har inte föreslagit att föreskrifterna i lagen om svenska kyrkan, i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade (ändrad senast 19911515) och i lagen (1955: 138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige, m.m. (ändrad senast 1988: 189) tas in i den nya kyrkolagen. Däremot har utredningen föreslagit att föreskrifterna i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval, m.m. (omtryckt 1991:96, ändrad se- nast 1991: 1655) och i" 6-1655 religionsfrihetslagen (1951z680: ändrad senast 1991 : 488) tas in i den nya lagen (betänkandet del 1 s. 29. 30 och 66).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertal-et remissinstanser. Kammarkollegiet, Svenska kyrkans centralstyrelse och ytterligare några remissinstanser förordar att bestäm- melserna i lagen om svenska kyrkan arbetas in i den nya kyrkolagen. Kammarkollegiet och flera domkapitel anser att lagen om kyrkliga indel- ' ningsdelcgerade naturligen hör hemma i en samlad kyrkolag. Svenska kyrkans församlings— och pastoratsförbund menar att folkbokförings- och bcgravningslagstiftningen skall arbetas in i den nya lagen. Domkapitlet i Lund anser att lagen (1981: 1216) om kyrklig beredskap (ändrad senast 1991: 528) skall tas in i kyrkolagen.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Kyrkomö-

Prop. 1991/92:85

20

tet förordar dock att begravningslagen på lämpligt sätt tas in i kyrkolagen. Kyrkomötet har också föreslagit vissa ändringar i bestämmelserna om inträde resp. återinträde i det kyrkliga ämbetet som präst samt om skil- jande från rätten att utöva ämbetet (RegSkr 1990:-1-s. 18-22. ZKL 1991: 1 avsnitt 2 och 10 samt lKL 9 avsnitt 3, kskr. 11 och 13).

Skälen för regeringens förslag Allmänna utgångspunkter

Genom offentligrättslig reglering har grunderna för Svenska kyrkans verk- samhet och organisation lagts fast. Det gäller även frågorna om förvalt- ningen av den kyrkliga egendomen och om prästerna.

En ny kyrkolag bör i princip innehålla alla dessa regler. Förutom all- männa regler om organisation och verksamhetsformer inom Svenska kyr- kan bör lagen innehålla sådana särskilda regler som främst riktar sig till kyrkliga organ. '

len ny kyrkolag bör däremot inte tas in föreskrifter i sådana ämnen som riksdagen har överlåtit till kyrkomötet att genom kyrklig kungörelse med- dela föreskrifter i (jfr avsnitt 2.1). '

Lagen om svenska kyrkan

Med dessa utgångspunkter är det naturligt att de regler som i dag finns i lagen om svenska kyrkan ingår i en ny kyrkolag. Detta har också blivit möjligt genom de ändringar (SFS 1991: 1503) i övergångsbestämmelserna till regeringsformen som trädde i kraft den 1 januari 1992.

Genom en ändring i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regerings- formen och 7 5 lagen om svenska kyrkan har kyrkomötet från och med den 1 juli 1989 fått möjligheter att genom kyrkliga kungörelse meddela före- skrifter om det kyrkliga ämbetet. Samtidigt togs i lagen om svenska kyrkan in bestämmelser om inträde i det kyrkliga ämbetet som präst och om att skilja någon från det kyrkliga ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att utöva ämbetet. I propositionen anmärktes särskilt att de bestämmelser om ämbetet som togs in i lagen om svenska kyrkan borde upphävas när kyrkomötet hade meddelat egna föreskrifter i ämnet.

I ett delbetänkande i augusti 1990 har den av Svenska kyrkans central- styrelse tillsatta Kyrkoordningskommittén lagt fram förslag till bl.a. en kyrklig kungörelse om det kyrkliga ämbetet. Förslaget har remiss- behandlats och bereds för närvarande inom centralstyrelsen. Enligt vad vi har inhämtat avser centralstyrelsen att först till 1994 års kyrkomöte lägga fram förslag till en kyrkoordning för Svenska kyrkan. I kyrkoordningen avses ingå regler om det kyrkliga ämbetet.

Kyrkomötet kan emellertid redan innan dess i.en .kyrklig kungörelse meddela föreskrifter som i sak motsvarar dem som finns i 12-17 55 lagen om svenska kyrkan (jfr prop. 1987/88: 31, avsnitt 4). 1 en sådan kyrklig kungörelse kan kyrkomötet också göra de ändringar som 1991 års kyrko- möte har begärt i fråga om prövningen av frågor om inträde resp. återin-

Prop. 1991/92: 85

21

träde i det kyrkliga ämbetet som präst samt skiljande från rätten att utöva ämbetet. Vi har i det föregående uttalat att den nya kyrkolagen inte bör innehålla föreskrifter i sådana ämnen som riksdagen har överlåtit till kyrkomötet att meddela föreskrifter i. Det gäller självfallet också bestäm- melserna om det kyrkliga ämbetet som präst. De nuvarande föreskrifterna i lagen om svenska kyrkan bör alltså enligt vår uppfattning oförändrade finnas kvar i den lagen till dess kyrkomötet har meddelat egna föreskrifter i ämnet (se avsnitt 15.17).

Religionsfriherslagen

Kyrkoförfattningsutredningen har föreslagit att de nu gällande'reglerna'i religionsfrihetslagen om medlemskap i Svenska kyrkan förs över oföränd— rade till den nya kyrkolagen. Dessa regler är av central betydelse för kyrkan och bör därför i och för sig ingå i en ny kyrkolag.

Religionsfrihetslagens regler om medlemskap i Svenska kyrkan har inte ansetts förenliga med bestämmelserna i grundlagen till skydd för den s.k. negativa religionsfriheten. 1 2 kap. 25 regeringsformen, som fick sin nu ' gällande lydelse genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari 1977. föreskrivs bl.a. att ingen medborgare får tvingas av det allmänna att tillhöra ett trossamfund. I samband med tillkomsten av den nyss nämnda bestämmelsen ansågs det nödvändigt att i en övergångsbestämmelse till grundlagen föreskriva att bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyr- kan skulle gälla trots bestämmelserna i 2 kap. 2 & regeringsformen (prop. 1975/76: 209 s. 117, KU 1975/76: 56 s. 30 och 31). Konstitutionsutskottet har också under senare år vid flera tillfällen med anledning av motioner i ämnet bekräftat denna bristande överensstämmelse mellan religionsfrihet- slagen och regeringsformen. varvid utskottet har hänvisat till uttalanden av såväl regeringen som" riksdagen vid behandlingen av 1976 års grundlagsbeslut (se KU 1983/84: 12, KU 1984/85z3. KU 1985/8614, KU 1986/87: 5. KU 1987/88: 4. KU 1988/8914, 1989/90: KU2, 1990/91: KU9 . och 1991/92: KU8). Mot denna bakgrund är det inte möjligt att ersätta de nuvarande med— lemskapsreglerna med nya föreskrifter i den nya kyrkolagen utan att man- samtidigt anpassar dem till bestämmelserna i 2 kap. 2 & regeringsformen. En sådan anpassning kräver ytterligare överväganden och samtycke av kyrkomötet (jfr punkt 9- andra stycket övergångsbestämmelserna till rege- ringsformen). Sådana överväganden bör ske med beaktande av bl.a. det pågående inomkyrkliga utredningsarbetet om dop och medlemskap. Av betydelse i sammanhanget är också de ställningstaganden som kan bli aktuella 1 stat- kyrkafrågan.

Lagen om kyrkliga indelningsdelegerade

Utredningen har föreslagit att de nu gällande reglerna i lagen om kyrkliga indelningsdelegerade skall stå utanför den nya kyrkolagen med hänvisning till att reglerna inte används så ofta. Vi anser inte att det angivna skälet är bärande. Frågan om kyrkliga indelningsdelegerade och de regler som finns

Prop. 1991/92: 85

i detta ämne vänder sig i allt väsentligt till och har huvudsaklig betydelse Prop. 1991/92: 85 för kyrkliga organ. Vi anser därför att dessa regler bör tas in i en ny kyrkolag.

Lagen om k_t--'rk0fullmäktigval

Däremot bör enligt vår mening reglerna i lagen om kyrkofullmäktigval. m.m. inte tas in i en ny kyrkolag. De har visserligen betydelse för de församlingar och kyrkliga samfälligheter som har direktvalda kyrkoråd eller kyrkofullmäktige. Ansvaret för valens genomförande ligger emellertid inte på kyrkliga organ utan på de borgerliga valmyndigheterna, till vilka reglerna också i första hand riktar sig. Till detta kommer att reglerna är nära förknippade med vallagen (1972z620; omtryckt 1991:95, ändrad senast 1991: 1654). Vi anser därför att bestämmelserna i lagen om kyrko- fullmäktigval, m.m. inte bör tas in i den nya kyrkolagen." '

Folkbakföringslagen och begravningslagen

I likhet med utredningen anser vi att kyrkolagen inte bör innehålla regler som visserligen i stor utsträckning riktar sig till Svenska kyrkan och dess pastorat men som också riktar sig till icke-kyrkliga samhällsorgan och som reglerar allmänt samhälleliga uppgifter. Detta gäller särskilt för begrav- ' ningslagstiftningen (prop. 1990/91: 10, KU14, rskr. 39; SFS 1990: 1144). I fråga om folkbokföringen har dessutom ansvaret för den lokala folkbokfö- ringen den 1 juli 1991 förts över från pastorsämbetena till skattemyndig- heterna. Folkbokföringen has alltså inte längre om hand av kyrkliga organ (jfr prop. 1990/91:153, SkU28, rskr. 329). ' ' '

Lagen om kyrklig beredskap

Kyrkoförfattningsutredningen har ansett att en ny kyrkolag bör reglera Svenska kyrkans organisation, verksamhet och ekonomi under fredstid. Bestämmelser som tar sikte på Svenska kyrkans situation och verksamhet under höjd beredskap och i krig bör alltså inte ingå i lagen. Vi delar utredningens bedömning i denna del.

Civilförsvarsutredningen har i betänkandet (SOU 1989:42) Det civila försvaret föreslagit en lag om civilt försvar som skall ersätta bl.a. lagen (1981: 1216) om kyrklig beredskap (ändrad senast 1991:528). Utredning- ens förslag har remissbehandlats. Frågan övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Enligt vår mening bör lagen om kyrklig beredskap eller motsvarande bestämmelser i en eventuellt ny lag om civilt försvar inte tas in i den nya kyrkolagen.

ix) w

3.3 Allmänt om den nya kyrkolagens disposition

Regeringens förslag: Den nya kyrkolagen delas in i elva avdelningar och 47 kapitel.

Kyrkoförfattningsutredningen föreslår att kyrkolagen delas in i 6 avdel- ningar och 21 kapitel (betänkandet del 1 s. 30 och 33).

Remissinstanserna tillstyrker i allt väsentligt utredningens förslag till disposition av kyrkolagen. c

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag (RegSkr 1990: 1 s. 22 och 23, 2KL 1991: 1 avsnitt 2, kskr. 11). I det till kyrkomötet överlämnade förslaget till kyrkolag fanns också intaget en avdelning om det kyrkliga ämbetet.

Skälen till regeringens förslag: Det säger sig självt att en lagstiftning av den omfattning — 47 kapitel och nära 720 paragrafer —— som den nya kyrkolagen avses få. kan vara svår att överblicka också om de enskilda paragraferna gjorts lättlästa. Det är därför av särskild betydelse att författ- ningsmaterialet redigeras på ett sådant sätt att det blir lätt att hitta i lagen.

Huvudämnena i den nya kyrkolagen bör enligt vår mening finnas klart angivna i rubrikerna till de olika avdelningarna. I lagens första avdelning bör läsaren dessutom få en översiktlig redovisning av lagens innehåll.

I den andra avdelningen bör tas in de grundläggande bestämmelserna om Svenska kyrkan som trossamfund som i dag finns i lagen om svenska kyrkan.

I en tredje avdelning bör behandlas medlemskap i Svenska kyrkan (jfr avsnitt 3.2).

1 en fjärde avdelning bör tas in regler om den kyrkliga indelningen. 1 de följande tre avdelningarna bör därefter tas in bestämmelser om Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad på lokal-, stifts— och riksplanen.

1 de följande två avdelningarna bör tas in föreskrifter om prästtjänster och om kyrkomusiken.

I en tionde avdelning bör tas in regler om Svenska kyrkans egendom. Här ingår bestämmelser om den kyrkliga jorden och om kyrkofonden.

Bestämmelser om kyrkliga val 'bör tas in i en elfte och sista avdelning i den nya kyrkolagen. Härigenom behöver de utpräglat tekniska och detal- jerade valreglerna inte onödigt tynga de övriga avsnitten i den nya kyrko- lagen.

Prop. 1991/92: 85

24

4 De olika avdelningarna i den nya kyrkolagen

4.1 Första avdelningen — Inledning

Regeringens förslag: I kyrkolagens första avdelning införs ett kapitel med en enda paragraf. Där görs en sammanfattande uppräkning av

de centrala bestämmelser för Svenska kyrkan som har tagits in i lagen.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar delvis regeringens förslag (betänkandet del 1 s. 44). ,

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran. Domkapitlet i Göteborg anser det önskvärt med en uttömmande innehållsförteckning till lagen. som dock skall placeras efter lagtexten.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Kyrkomö- tet förordar dock att det inledningsvis i lagen fogas in en bestämmelse som anger dels vilka bestämmelser i lagen som skall vara föremål för den kvalificerade lagstiftningsordning som gäller för huvudbestämmelserna i riksdagsordningen dels vilka bestämmelser som inte kan ändras utan kyrkomötets yttrande. (RegSkr 1990: 1 s. 24, 2KL 1991: 1 avsnitt 2. kskr. ] l). '

Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna kyrkolagen har en omfatt- ning och ett innehåll som kräver olika hjälpmedel för att underlätta för läsaren att snabbt få en överblick över lagens innehåll och att hitta i den. 1 det inledande kapitlet bör därför tas in en sammanfattande uppräkning av lagens innehåll.

I kyrkoförfattningsutredningens förslag fanns till förslaget om ny kyrko- lag fogat en detaljerad innehållsförteckning som tog upp lagens avdel- ningar, kapitel och rubriker. Några remissinstanser har också önskat att en motsvarande innehållsförteckning fogas till den nya kyrkolagen. Dessa önskemål, som vi anser befogade, kan lämpligen tillgodoses genom att man i samband med utfärdande av den nya kyrkolagen fogar en sådan innehålls- förteckning till lagen.

De föreskrifter som kräver en kvalificerad lagstiftningsordning har bara tagits in i 2 och 29 kap. i den nya kyrkolagen och under rubriken grundläg- gande föreskrifter, varför någon särskild markering utöver detta inte torde behövas (jfr avsnitt 4.2).

4.2 Andra avdelningen — Svenska kyrkan som trossamfund

Regeringens förslag: 1 kyrkolagens andra avdelning tas in de före- skrifter i lagen om svenska kyrkan som får anses grundläggande för kyrkan som trossamfund.

Kyrkoförfattningsutredningen föreslog att i lagens första kapitel skulle ges en hänvisning till lagen om svenska kyrkan (betänkandet del I 5. 29 och 44).

Prop. 1991/92: 85

25

Remissmstanserna: Kammarkollegiet, Svenska kyrkans centralstyrelse, domkapitlen i Linköping och Göteborg m.fl. remissinstanser förordar att bestämmelserna i lagen om svenska kyrkan i sin helhet tas in i den nya kyrkolagen.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Enli'gt'

kyrkomötets mening bör i avdelning tas in en bestämmelse som anger att Svenska kyrkan är indelad i stift och att stiften leds av biskopar. (RegSkr 1990: 1 s. 25, 2KL 1991:1avsnitt 3, kskr. ll)

Skälen för regeringens förslag: Vi har redan i avsnitt 3.2 angivit skälen till varför också vissa bestämmelser i lagen om svenska kyrkan bör tas in i den nya kyrkolagen. De bestämmelser i lagen om svenska kyrkan som får anses grundläggande för kyrkan som trossamfund bör enligt vår mening få en framträdande placering i den nya lagen. Vi föreslår därför att dessa tas' in i lagens andra avdelning. Det gäller den nuvarande bestämmelsen i 1 5 om Svenska kyrkan som ett evangelisk-lutherskt trossamfund, de grundläg- gande bestämmelserna i 2 och 3 55 om kyrkans organisatoriska struktur, bestämmelserna i 1 1 5 om grundläggande behörighetskrav för prästtjänster m.m. samt bestämmelserna i 188 om domkapitlens särskilda tillsynsan- svar. _ . '

Vi anser däremot att de grundläggande föreskrifterna om kyrkomötets sammansättning, valen till kyrkomötet, Svenska kyrkans centralstyrelse samt kyrkomötets uppgifter och normgivning som i dag finns i 3-9 55 lagen om svenska kyrkan inte lämpligen bör brytas ut ur sitt naturliga samman- hang i lagens sjunde avdelning om Svenska kyrkans centrala organisation. Med hänsyn till kyrkolagens allmänna uppbyggnad och disposition bör alltså nämnda bestämmelser inte placeras i kyrkolagens andra avdelning. Bestämmelsernas grundläggande natur bör däremot kunna göras tydlig genom att i den andra avdelningen föra in en hänvisning till föreskrifterna om kyrkomötet i 29 kap. kyrkolagen. Se vidare avsnitt 15.1.2.

4.3 Tredje avdelningen — Medlemskap i'Svenska' kyrkan

Regeringens förslag: 1 kyrkolagens tredje avdelning tas bara in en hänvisning till religionfrihe'tslagens bestämmelser om medlemskap i' Svenska kyrkan. ' '

Kyrkoförfattningsutredningen föreslog att reglerna om medlemskap i Svenska kyrkan i 6-1655 rcligiönsfrihetslagen oförändrade i-sak skulle föras över till den nya kyrkolagen. Vissa av dessa regler (7-9 åå) föreslogs bli överförda helt oförändrade inte bara i sak.utan också i redaktionellt hänseende med hänsyn till bestämmelserna i 2 kap. 25 regeringsformen (den s.k. negativa religionsfriheten). Utredningen lade i en bilaga till betänkandet fram ett alternativt förslag med redaktionell bearbetning också av dessa bestämmelser (betänkandet del 1 s. 44-46).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar att föreskrifter om medlemskap tas in i den nya lagen. Hovrätten för Västra Sverige ifrågasät-

Prop. 1991/92:85

26

ter bl.a. om inte bestämmelserna om medlemskap kan tas in i lagen om svenska kyrkan. Svenska kyrkans centralstyrelse förordar att reglerna helt oförändrade förs över till den nya lagen. Domkapitlen i Västerås och Växjö förordar utredningens alternativa förslag. '

Ett antal domkapitel ifrågasätter vissa redaktionella ändringar och ru- briksättningar. Domkapitlen i Skara'och Västerås är också kritiska mot användandet av begreppet ”medlem av svenska kyrkan” i lagförslaget.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1990: 1 s. 26 och 27, 2KL 1991: 1 avsnitt 4_. kskr. 11).

Skälen för regeringens förslag: Som framgått av det föregående (avsnitt 3.2) har reglerna i religionsfrihetslagen om medlemskap i svenska kyrkan inte ansetts förenliga med bestämmelserna i 2 kap. 2 & regeringsformen till skydd för den s.k. negativa religionsfriheten. När en ändring i 6-1955 religionsfrihetslagens regler aktualiseras.-måste de alltså samtidigt göras" förenliga med regeringsformen.

I den nya kyrkolagen bör tills vidare bara tas in en hänvisning till de aktuella medlemskapsreglerna i religionsfrihetslagen. Hänvisningen bör tas in i lagens tredje avdelning.

4.4 Fjärde avdelningen — Den kyrkliga indelningen

Regeringens förslag: ]" kyrkolagens fjärde avdelning tas in bestäm- melser om Sveriges indelning i församlingar, pastorat, kontrakt och stift. l avdelningen tas också in regler om kyrkliga samfälligheter och om kyrkliga indelningsdelegerade. I avdelningen tas dessutom in föreskrifter om namn på försam- lingar, pastorat, kontrakt och kyrkliga samfälligheter.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Enligt utredningens förslag skulle bestämmelser om kyrkliga indelningsdelegerade inte tas in i lagen. Utredningen har inte heller lagt fram något förslag när det gäller namn på kyrkliga enheter (betänkandet del 1 s. 47-51).

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. (RegSkr 199011 5. 27-29, lKL 199l:9 avsnitt 4.1, kskr.13).

Skälen för regeringens förslag: Församlingarna är grunden i den kyrkliga organisationen och de primära förvaltningsenheterna på det lokala planet. De har ställning av kyrkliga kommuner. Den 1 januari 1991 fanns i Sverige 2 563 församlingar. varav fem icke-territoriella församlingar. Till de icke-'- territoriella församlingarna återkommer vi i avsnitt 8.

Pasloraten utgör i första hand enheter för den lokala prästtjänstorgani- sationen och omfattar en eller flera församlingar. De kan vara territoriella eller icke-territoriella. Alla icke-territoriella församlingar bildar egna pas- torat. Den ljanuari 1991 fanns det 1 131 pastorat i Sverige. -

Prop. 1991/92: 85

27

Kontrakten är tjänstgöringsområden för kontraktsprostar och omfattar flera pastorat. Den 1 januari 1991 fanns det 176 kontrakt i Sverige.

Sluten är kyrkans regionala enheter och utgör förvaltningsområden för biskopar och domkapitel. ] landet finns för närvarande 13 stift. Varje stift är indelat i kontrakt.

Ryr/(liga samfälligheter är sammanslutningar av församlingar för sköt- seln av vissa gemensamma försarnlingsangelägenheter. Liksom församling- arna har samfälligheterna getts ställning av kyrkliga kommuner. Den 1 januari 1991 fanns det drygt 300 kyrkliga samfälligheter omfattande när- mare ] 200 församlingar. Kyrkliga samfälligheter finns från och med år 1989 också på stiftsnivå. Stiftssamfälligheterna återkommer vi till i avsnitt 4.6.

I kyrkliga indelningslagen finns sedan den 1 januari 1989 samlade de grundläggande bestämmelserna om Sveriges indelning i församlingar. pas- torat, kontrakt och stift. 1 den lagen finns också föreskrifter om bildande och ändring av kyrkliga samfälligheter. Vi föreslår att dessa bestämmelser tas in i fjärde avdelningen i den nya kyrkolagen.

Bestämmelser om kyrkliga indelningsdelegerade finns i lagen om kyrk— liga indelningsdelegerade. Kyrkliga indelningsdelegerade kan tillsättas i samband med en beslutad ändring i den kyrkliga indelningen för att utöva beslutanderätten i den kyrkliga kommunen till dess att indelningsänd- ringen träder i kraft. Också bestämmelser om kyrkliga indelningsdelege- rade bör tas in i den nya kyrkolagen. Då reglerna naturligt hör samman med bestämmelserna om den kyrkliga indelningen bör de också tas in i fjärde avdelningen i den nya kyrkolagen.

En annan fråga som hör samman med den kyrkliga indelningen är namngivningen av kyrkliga enheter. Namnfrågan har inte tidigare varit särskild reglerad. Vi föreslår nu att föreskrifter om namn tas in i ett särskilt kapitel i kyrkolagens fjärde avdelning. Vi återkommer senare till förslaget i denna del (avsnitt 5).

Förslaget i fråga om den nya kyrkolagens fjärde avdelning innebär att kyrkliga indelningslagen och lagen om kyrkliga indelningsdelegerade kan upphävas.

4.5 Femte avdelningen — Denlokala organisationen

Regeringens förslag: 1 kyrkolagens femte avdelning tas in bestäm- melser om organisation och verksamhetsformer för församlingar och kyrkliga samfälligheter på lokal nivå.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag (betänkandet del 1 s. 51-56).

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran.

1991 års kyrkomöte tillstyrker huvudsak regeringens förslag. Kyrkomö- tet förordar att lagstiftningen anpassas till den ordning som gäller för de

Prop. 1991/92: 85

28

borgerliga kommunerna. Anpassningen skall dock ske med utgångspunkt från att Svenska kyrkan är ett evangelisk-lutherskt trossamfund. (RegSkr 1990:1 s. 29-31. IKL 1991: 9 avsnitt 4.2. kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: Församlingarna utgör de primära enhe- terna för verksamheten inom Svenska kyrkan. Såsom kyrkokommuner får de själva eller i samverkan med andra församlingar vårda sina angelägen- heter. Dessa angelägenheter regleras närmare i 1 kap. 3 5 församlingslagen. En församlings beslutanderätt utövas av kyrkofullmäktige eller på kyrko-

stämma. I vissa fall kan beslutanderätten utövas av ett direktvalt kyrkoråd. '

Förvaltning och verkställighet ankommer på kyrkorådet och övriga nämn- der.

Församlingarna i ett flerförsamlingspastorat bildar obligatoriskt en pas- toratssamfällighet för att sköta vissa församlingsangelägenheter. Försam- lingarna i ett pastorat kan också överlämna skötseln av alla ekonomiska församlingsangelägenheter till pastoratssamfälligheten. Samfälligheten be- nämns i sådana fall en total pastoratssamfällighet.

På motsvarande sätt kan församlingarna i flera pastorat överlämna skötseln av en eller flera eller alla ekonomiska församlingsangelägenheter till en flerpastoratssamfällighet. I det senare fallet kallas samfälligheten för en total flerpastoratssamfällighet.

Beslutanderätten i en pastorats- eller ilerpastoratssamfällighet utövas av församlingsdelegerade. Om samfälligheten är total utövas beslutanderätten av dess kyrkofullmäktige. Förvaltningen och verkställigheten ankommer i sådana samfälligheter på kyrkorådet och övriga nämnder.

Bestämmelserna om den lokala organisationen inom Svenska kyrkan finns' 1 dag 1 församlingslagen. Dessa bör tas in i femte avdelningen 1 den nya kyrkolagen.

Den nuvarande kyrkokommunala lagstiftningen är uppbyggd av ett stort antal detaljerade regler. Lagregleringen har sedan länge varit anpassade till motsvarande regler för de borgerliga kommunerna. Riksdagen har under våren 1991 beslutat en ny kommunallag (prop. 1990/91: 1 17, KU38, rskr. 360; SFS 1991: 900), som har trätt i kraft den 1 januari 1992. För närva- rande bereds inom Civildepartementet frågan om och i vilken omfattning regleringen av de kyrkliga kommunerna också i fortsättningen bör anpassas till lagstiftningen för de borgerliga kommunerna. Översynen avses också omfatta regleringen av kyrkliga indelningsdelegerade.

Bestämmelserna' 1 församlingslagen bör därför utan ändring i sak. men med en viss redaktionell bearbetning. föras över till den nya kyrkolagen. Vårt förslag i denna del innebär tillsammans med förslagen i avsnitt 4.6 om stiftssamfälligheterna att församlingslagen kan upphävas.

4.6 Sjätte avdelningen — Den regionala organisationen

Regeringens förslag: 1 kyrkolagens sjätte avdelning tas in bestäm- melser om organisation och verksamhetsformer för stiftssamfällig- heter och dess olika organ. I avdelningen tas också in föreskrifter om domkapitlen och om biskopens uppgifter.

Prop. 1991/92:85

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag. Utredningen har i sitt förslag inte tagit med bestämmelser om biskopens uppgifter såvitt avser visitationer och utseende av kontraktspro— star (betänkandet del 1 s. 56-64). .

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar ut- redningens förslag utan erinran. Några domkapitel menar dock att också den nya kyrkolagen skall innehålla bestämmelser om biskopsvisitationer, om prästmöten och om kontraktsprostar.

1991 års kyrkomötet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Kyrko- mötet föreslår doek att det i lagen skall tas in en bestämmelse som anger att biskopen också har uppgiften att viga till det kyrkliga ämbetet. (RegSkr 1990:1 s. 32-36, 2KL 1991: 1 avsnitt 5 och 6 samt lKL 9 avsnitt 4.3, kskr. 1 1 och 13). '

Skälen för regeringens förslag: Svenska kyrkan har en i grunden episko- pal karaktär. Som tidigare har nämnts indelas landet i 13 territoriella stift. Något icke-territoriellt stift finns inte. Stiften är regionala förvaltningsen- heter inom Svenska kyrkan och ämbetsområden'för biskoparna. Verksam- heten upprätthålls i varje stift genom församlingarna.

Stiftens förvaltningsuppgifter sköts av biskoparna och domkapitlen. I varje stift bildar församlingarna en stiftssamfällighet med en stiftsstyrelse och en egendomsnämnd.

SliftssamfZil/igheter och deras organ

Sedan den 1 januari 1989 finns det obligatoriska kyrkliga samfälligheter på stiftsplanet. Stiftssamfälligheterr-a är också kyrkliga kommuner. Bestäm- melser om stiftssamfälligheterna och deras organ finns i församlingslagen.

Enligt 1 kap. 8 & församlingslagen skall stiftssamfälligheterna l. främja församlingslivets utveckling inom stiftet,

2. främja församlingsarbete bland finskspråkiga, samer och teckensprå- kiga,

3. främja andlig vård vid sjukhus och andra större vårdinrättningar, vid.

kriminalvårdsanstalter och vid militära förband i fredstid, _

4. svara för avlöningsförmåner för arbetstagare hos samfälligheten. . Beslutanderätten i en stiftssamfällighet utövas av stiftsfullmäktige. För- valtningen och verkställigheten i samfälligheten handhas av stiftsstyrelsen och övriga nämnder.

Stiftsstyrelsen består av biskopen som ordförande och minst åtta andra ledamöter som väljs av stiftsfullmäktige.

I varje stiftssamfällighet finns det en obligatorisk specialreglerad nämnd — egendomsnämnden. Denna nämnd har uppgifter när det gäller förvalt- ningen av den kyrkliga jorden. Regler om nämnden och dess verksamhet finns i lagen om förvaltningen av kyrkligjord.

Bestämmelserna om stiftssamfälligheternas samt egendomsnämndernas ' organisation och verksamhetsformer bör tas in i avdelningen om den regionala organisationen.

Bestämmelserna om val till stiftsfullmäktige i församlingslagen och om egendomsnämndens uppgifter i lagen om förvaltningen av kyrkligjord bör

Prop. 1991/92: 85

30

däremot-inte tas in i denna avdelning. utan i avdelningen om de kyrkliga valen resp. den kyrkliga egendomen.

Domkapitel m.m.

I 24 kap. 5 & i 1686 års kyrkolag finns en grundläggande bestämmelse om domkapitel (konsistorium). Enligt denna bestämmelse skall biskopen till sin hjälp med förvaltningsuppgifterna inom stiftet ha ”konsistoriales”. I övrigt finns de grundläggande reglerna om domkapitel i domkapitelslagen. I förordningen (1989: 6) med instruktion för domkapitlen (ändrad senast 1991:798) finns närmare föreskrifter om domkapitlens verksamhetsfor- mer. Domkapitlet svarar inom resp. stift för bl.a. frågor som rör Svenska kyrkans lära och gudstjänster samt frågor som rör prästerna.

Domkapitlet består av biskopen som ordförande,.domprosten som vice ordförande, en präst vald av stiftets präster och tre lekmän, som väljs av stiftsfullmäktige. .

Från och med den 1 januari 1992 gäller dessutom den ordningen att domkapitlet, när biskopen eller domprosten har förhinder att tjänstgöra som ledamot i domkapitlet. skall kunna adjungera någon som har anställ- ning som präst i stiftet. Detsamma skall gälla också om tjänsten som biskop eller domprost är vakant.

I Sverige finns ytterligare en myndighet på stiftsplanet, nämligen Hov- konsistoriet. Hovkonsistoriet har samma befogenheter gentemot Hovför- samlingen som domkapitlen har mot församlingarna. Grundläggande be- stämmelser om Hovkonsistoriet finns i domkapitelslagen.

De nuvarande bestämmelserna-i domkapitelslagen om domkapitel bör tas in i avdelningen om den regionala organisationen efter kapitlen om stiftssamfälligheter och deras organ. Bestämmelserna i domkapitelslagen om val av ledamöter i domkapitlet bör dock tas in i avdelningen om de kyrkliga valen.

Vårt förslag i denna del innebär att domkapitelslagen kan upphävas. liksom bestämmelserna om konsistorium i 1686 års kyrkolag.

Biskopar

En biskop har vid sidan av sina uppgifter inom domkapitlet också vissa rent episkopala ämbetsuppgifter, dvs. uppgifter som följer uteslutande av hans biskopliga befattning. Om dessa särskilda uppgifter finns fortfarande bestämmelser i 1686 års kyrkolag.

Enligt 19 kap. ] & kyrkolagen skall sålunda prästvigning alltid förrättas av biskop. Dessutom får biskopen meddela s.k. venia concionandi. dvs. tillstånd för en inte prästvigd person (prästkandidat) att predika (19 kap. 4 och 5 55 samt 22 kap. 4 5). Biskopen skall förrätta visitationeri församling— arna, bl.a. som ett led i sin tillsyn över stiftets prästerskap (24 kap. 1 och 6 55). Vidare skall biskopen förordna kontraktsprost efter hörande av kontraktets präster (24 kap. 18 5). I praxis anses biskopen också kunna utse prost över egen församling (titulärprost). .

I domkapitelslagen finns föreskrifter om att domkapitlet får överta vissa

Pr0p. 1991/92:85

31

av biskopens uppgifter när biskopen är förhindrad att utöva sin tjänst eller när tjänsten är ledig.

Bestämmelserna i 1686 års kyrkolag om biskopens visitationsskyldighet och rätt att utse kontraktsprostar samt föreskrifterna i domkapitelslagen om domkapitlets uppgifter vid förhinder för biskopen bör tas in i ett särskilt kapitel i avdelningen om den regionala organisationen. I kapitlet om biskopar bör också tas in den nuvarande bestämmelsen i domkapi- telslagen om att ärkebiskopen får delegera sina uppgifter som stiftsbiskop till den biträdande biskopen i stiftet.

Vårt förslag i denna del innebär att bestämmelserna i 19 och 24 kap. i 1686 års kyrkolag om biskopens uppgifter kan upphävas.

4.7 Sjunde avdelningen — Den centrala organisationen

Regeringens förslag: I kyrkolagens sjunde avdelning tas in bestäm- melser om kyrkomötet. Svenska kyrkans centralstyrelse och Kyrko- mötets beSVärsnämnd. '

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag. Utredningen föreslog dock att vissa grundläggande bestämmelser om kyrkomötet och Svenska kyrkans centralstyrelse fortfarande skulle finnas kvar i lagen om svenska kyrkan (betänkandet del 1 s. 64-66).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. (RegSkr 199021 5. 36 och 37. 2KL 1991: 3. avsnitt 7-9; kskr. 11).

Skälen för regeringens förslag: De offentligrättsligt reglerade rikskyrk- liga uppgifterna has om hand — förutom av riksdagen. regeringen och vissa statliga myndigheter under regeringen — av kyrkomötet och dess myndig- heter. Svenska kyrkans centralstyrelse och Kyrkomötets besvärsnämnd är myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet sammanträder varje år och har till uppgift att behandla ärenden som riksdagen eller regeringen överlämnar till kyrkomötet samt kyrkliga ärenden som väcks hos kyrkomötet. Kyrkomötet skall också medverka genom yttrande eller samtycke till viss lagstiftning som rör kyrkan. Vidare får kyrkomötet genom kyrkliga kungörelser meddela före- skrifter i vissa inomkyrkliga ämnen, fatta vissa beslut, t.ex. om att tillsätta utskott, samt i övrigt besluta om yttranden och framställningar till reger- ingen.

Svenska kyrkans centralstyrelse har till uppgift att verkställa kyrkomö- tets beslut. Centralstyrelsen skall också i viss utsträckning bereda de ärenden som skall avgöras av kyrkomötet. Vi tar i avsnitt 1 1.3 upp frågan om ersättare för ärkebiskopen som ledamot i centralstyrelsen.

Kyrkomötets besvärsnämnd har till uppgift att pröva överklaganden. Det är företrädesvis överklaganden av beslut i frågor om det kyrkliga ämbetet. Vi tar i avsnitt 11.4 upp några frågor om bl.a. besvärsnämndens sammansättning.

Prop. 1991/92: 85

De grundläggande bestämmelserna om kyrkomötet finns i lagen om Prop. 1991/92: 85 svenska kyrkan. Övriga bestämmelser om kyrkomötet och dess myndighe- ter linns i lagen om kyrkomötet. Därutöver finns bestämmelser om arbets- sättet hos kyrkomötet och dess myndigheter i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1983c4) med arbetsordning för kyrkomötet (omtryckt SKFS 1989: 5. änd- rad senast SKFS 1991:14), i kyrkliga kungörelsen (SKFS 198929) med instruktion för svenska kyrkans centralstyrelse och i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1989: 10) med instruktion för kyrkomötets besvärsnämnd.

De föreskrifter om kyrkomötet och dess myndigheter som i dag finns i lagen om svenska kyrkan och lagen om kyrkomötet bör tas in i den nya kyrkolagens sjunde avdelning. Bestämmelserna om val till kyrkomötet bör dock tas in i avdelningen om kyrkliga val (se avsnitt 4.1 1).

Vårt förslag i denna del innebär att lagen om kyrkomötet samt bestäm- melserna om kyrkomötet och dess myndigheter i lagen om svenska kyrkan kan upphävas.

4.8 Åttonde avdelningen — Biskops- och prästtjänster

Regeringens förslag: I kyrkolagens åttonde avdelning tas in bestäm- melser om biskops- och prästtjänster i Svenska kyrkan.

I avdelningen tas också in föreskrifter om tystnadsplikt för den som i Svenska kyrkans ordning vigts till det kyrkliga ämbetet som präst.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag (betänkande del 1 s. 76—81).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag (RegSkr l990:l s. 39—41.2KL 1991:1avsnitt 11—15.kskr. 11).

Skälen för regeringens förslag: Inom Svenska kyrkan finns i dag följande biskops- och prästtjänster. nämligen tjänster som biskop och biträdande biskop samt domprost. kyrkoherde. komminister. stit'tsadjunkt. kontrakts- adjunkt och pastorsadjunkt. Tjänsterna som domprost, kyrkoherde och komminister är pastoratstjänster medan övriga prästtjänster är stiftstjäns- ter.

Tjänsterna är statligt reglerade. Det innebär att avlöningsförmånerna i biskoparnas och prästernas anställningar fastställs under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Grundläggande bestämmelser om biskops- och prästtjänster samt om prästerna arbetsrättsliga förhållanden under pågående anställning och vid anställningens upphörande llnns i dag utspridda i olika författningar.

Sålunda finns grundläggande bestämmelser om den prästerliga tjänsteor- ganisationen, tillsättning av prästtjänster. disciplinansvar m.m. i prästan- ställningslagen. Bestämmelser om val av biskop finns i lagen (1963:633) om biskopsval (omtryckt 1990: 903). Vidare är lagen (1976: 600) om offent-

DJ 'N

3 Riksdagen 1991/93. ] MINI/. Nrå'5

lig anställning (omtryckt 1991: 600) i vissa delar tillämplig på präster. Det gäller för det första bestämmelserna i 2 och 3 kap. som är direkt tillämpliga på präster som innehar statligt reglerade tjänster i pastorat och stiftssam- fälligheter.

Genom 2 5 förordningen (1965: 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst (omtryckt 1989: 85) har vissa andra bestämmelser i lagen om offentlig anställning gjorts tillämpliga på präster som har anställ- ning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter. Det gäller bl.a. bestäm- melserna i 6 kap. om bisysslor, 7 kap. om anställnings upphörande på annat sätt än genom avskedande, 8 kap. om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist och 9 kap. om företrädesrätt till återanställning.

I likhet med utredningen anser vi att man bör undvika tekniken med hänvisningar till lagen om offentlig anställning. Om de grundläggande bestämmelserna om prästtjänster samlas i en lag skapas större klarhet i fråga om vad som gäller för dessa. Kyrkomötets yttranderätt vid ändringar i dessa regler blir därigenom också tydligare.

Såväl bestämmelserna i prästanställningslagen som de grundläggande bestämmelserna i lagen om offentlig anställning som nu gäller för dem som har prästtjänster i Svenska kyrkan bör därför tas in i nionde avdelningen i den nya kyrkolagen. Bestämmelserna om biskopsval bör tas in i avdel- ningen om kyrkliga val (se avsnitt 4.11).

Vårt förslag innebär bl.a. att prästanställningslagen och 1965 års prä- stanställningsförordning. som delvis tillhör lagområdet. kan upphävas. Vidare kan lagen (1976: 610) med bemyndigande att meddela föreskrifter om anställning som präst i svenska kyrkan upphävas. Det är med stöd av sistnämnda lag som regeringen har kunnat meddela de föreskrifter i 1965 års förordning som gjort vissa bestämmelser i- lagen om offentlig anställ- ning tillämpliga på präster.

Lagen om offentlig anställning ärföremål för en översyn (jf'r dir. 1989150) av LOA-utredningen (utredare: generaldirektören Börje Hårdefelt). Över-. synen avses bli slutförd under våren 1992. Utredningens förslag till änd- ringar i lagstiftningen om offentlig anställning kan komma att föranleda ändringar också i de bestämmelser om biskops- och prästtjänster vi nu föreslår skall tas in i avdelning 8 i den nya kyrkolagen.

Vi tar med anledning av förslag från 199] års kyrkomölei avsnitt 11.5 upp några frågor om tillsättning av vissa prästtjänster.

1 lagen (1979:926) 0111 tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan föreskrivs att den som är prästvigd i Svenska kyrkans ordning har tyst- nadsplikt i fråga om vad han erfarit under bikt eller under själavårdande samtal i övrigt. Bestämmelserna i den lagen hör nära samman med bestäm- melserna om det kyrkliga ämbetet men också med bestämmelserna om prästtjänster. Bestämmelserna i lagen bör därför tas in i avdelning 8 i den nya kyrkolagen.

Vi tar i avsnitt 11.6 upp frågan om omfattningen av tystnadsplikten liksom frågan om en fortsatt reglering av s.k. åtvarning.

Prop. 1991/92:85

34

4.9 Nionde avdelningen — Kyrkomusiken _

Regeringens förslag: ] kyrkolagens nionde avdelning tas in bestäm- melser om kyrkomusiken i Svenska kyrkan och om kyrkomusiker.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag (betänkandet del 1 s. 81 och 82).

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Kyrkomö- tet föreslår dock att medlemskap i Svenska kyrkan skall införas som villkor för behörighet till kyrkomusikertjänster. (RegSkr 1990: 1 s. 42 och 43, lKL 199119 avsnitt 4.4. kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: Den kyrkomusikaliska verksamheten i Svenska kyrkan regleras från och med den 1 juli 1990 i lagen om kyrkomu- siken i svenska kyrkan. Denna lag har ersatt både lagen (19471275) om kyrkomusiker och kyrkomusikerförordningen (1950: 375). .

Enligt lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan svarar pastoraten för den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna. Kyrkomusiker- tjänsterna. som tidigare var statligt reglerade. är numera rent kyrkokom- munala.

Ett visst statligt inflytande över kyrkomusikerorganisationen har dock behållits. Lagen innehåller sålunda föreskrifter dels om vissa obligatoriska inslag i den kyrkomusikaliska verksamheten och olika behörighetskrav för kyrkomusiker dels om att domkapitlen skall pröva vissa behörighetsfrågor samt yttra sig vid tjänstetillsättningar och vid fastställandet av reglementen för den kyrkomusikaliska verksamheten i pastoraten. Lagen innehåller också bestämmelser om tjänsteorganisationen och om vem som beslutar vid tillsättning av kyrkomusikertjänster. .

Vi tar i avsnitt 1 1.7 upp frågan om medlemskap i Svenska kyrkan som bchörighetsvillkor till en kyrkomusikertjänst.

Bestämmelserna i lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan bör tas in i nionde avdelningen. Vårt förslag i denna del innebär att lagen om kyrko- musiken i svenska kyrkan kan upphävas.

4.10 Tionde avdelningen _- Den kyrkliga egendomen

Regeringens förslag: 1 kyrkolagens tionde avdelning tas in bestäm- melser om domkyrkor och församlingskyrkor, om förvaltningen av den kyrkligajorden samt om kyrkofonden.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar delvis regeringens för- slag. Utredningen föreslog att också regler om den kulturhistoriska tillsy- nen över kyrkobyggnader. kyrkliga inventaricr och bcgravningsplatser skulle tas in i kyrkolagen (betänkandet del 1 s. 83-91).

Prop. 1991/92: 85

35

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan Prop. 1991/92:85 erinran av flertal remissinstanser.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. (RegSkr 1990: 1 s. 43—47. 2KL 1991:1avsnitt 16 och lKL 9 avsnitt 4.5. kskr. 11 och 13).

Skälen för regeringens förslag .4 [lmänl om kyrklig egendom

Med kyrklig egendom menas sådana förmögenhctstillgångar av fast eller lös natur som med olika rättsgrund disponeras av Svenska kyrkan med dess församlingar eller av andra till Svenska kyrkan knutna organ. Beroende på det historiska sambandet mellan statenoch Svenska kyrkan är en del av den kyrkliga egendomen underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål som de ursprungligen har varit avsedda för. Med hänsyftning på de olika rättsreg- ler som gäller för denna egendom brukar den kallas för specialreglerad - kyrklig egendom.

Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd har getts ett särskilt konstitutionellt skydd. Enligt punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen skall sådana före— skrifter meddelas genom lag som stiftas på samma sätt som bl. a. grundläg- gande löreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund.

Till den speeialreglerade kyrkliga egendomen hör den kyrkliga jorden med tillhörande byggnader och lös egendom av olika slag. Till den fasta egendomen hör t.ex. församlingskyrkor och domkyrkor. prästgårdar. löne- boställen och kyrkofondsfastigheter. Den lösa egendomen utgörs bl.a. av inventarier i kyrkor samt vissa fonderadc medel och kassor. Man brukar ' skilja mellan den kyrkliga finansförmögenhetcn och den kyrkliga förvalt- ningsförmögenheten. Finansförrnögenheten utgörs av egendom som nor- malt ger avkastning. t.ex. löneboställen. Förvaltningsförmögenhetcn tjänar kyrkan främst genom sitt bruksvärde. t.ex. lörsamlingskyrkan.

Utöver den specialreglerade kyrkliga egendomen finns det kyrkokom- munal egendom. Denna ägs av en församling eller en kyrklig samfällighet. Till kyrkokommunal egendom räknas bl.a. församlingshem. kyrkokommu- nala kanslibyggnader och tjänstebostäder för andra anställda än präster. Den kyrkokommunala egendomen förvaltas enligt kommunalrättsliga reg- ler.

Bland den kyrkliga egendomen finns också stiftelse- och föreningsegen- dom. Den kan bestå av fastigheter eller fonder som har tillkommit genom donationer eller insamlingar och tjänar olika ändamål inom kyrkans fria verksamhet. För förvaltningen av denna egendom gäller vanliga civilrätts- liga regler (jfr också avsnitt 6). Denna egendom berörs därför inte heller av bestämmelserna i den nya kyrkolagen.

Den kyrkliga jorden

Grundläggande föreskrifter om den egendom som är avsedd för Svenska kyrkans verksamhet skall enligt punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen meddelas i lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet (jfr avsnitt 2). Grundläggande föreskrifter om sådan egendom finns bl.a. i lagen om förvaltningen av kyrklig jord. Lagen innehåller bestämmelser bl.a. om förvaltningen av den kyrkliga jorden. om försälj- ning eller byte av kyrkligjord. om prästlönefonder m.m. samt om köp av fast egendom eller tomträtt. Bestämmelserna i lagen bör tas in i den nya kyrkolagens tionde avdelning.

Vårt förslag innebär att lagen om förvaltningen av kyrklig jord kan upphävas.

F örsan-tli ngskyrkor och domkyrkor

I avsnitt 7 föreslås att vissa frågor om förvaltningen av församlingskyrkor och domkyrkor regleras i lag. Dessa regler bör också tas in i avdelningen om den kyrkliga egendomen.

Upplåtelse av kyrka

Föreskrifter om upplåtelse av kyrka finns i dag i lagen (1982:377) om tillfällig upplåtelse av kyrka (ändrad senast 1987: 1129). 1 lagen avses med tillfällig upplåtelse av kyrka bara sådana fall där medgivande krävs för att nyttja kyrkorummet för andra ändamål än gudstjänster som hålls av församlingens präster eller förrättningar som avser någon som tillhör församlingen. Också bestämmelserna om upplåtelse av kyrka bör tas in i tionde avdelningen. Därmed kan lagen om tillfällig upplåtelse av kyrka upphävas.

I avsnitt 7.4 tar vi upp vissa förslag om ändringar i fråga om regleringen av upplåtelse av kyrka.

erkojbndcn

Genom kyrkofonden sker en ekonomisk utjämning mellan kyrkliga kom- muner. Grundläggande föreskrifter om kyrkofonden finns i kyrkofondsla- gen.

Lagen innehåller bestämmelser om kyrkofondens styrelse och förvalt- ning. I lagen finns vidare bestämmelser om kyrkoavgifter och vilka kostna- der som betalas ur kyrkofonden. utjämningsbidrag. stiftsbidrag, kyrko- byggnadsbidrag m.m. '

Bestämmelserna om kyrkofonden i kyrkofondslagen bör också tas in i avdelningen om den kyrkliga egendomen.

Vårt förslag i denna del innebär att kyrkofondslagen kan upphävas.

Reformarbele

Kyrkofondens styrelse har på uppdrag av regeringen utrett vissa frågor om förvaltningen av den kyrkliga egendomen. Kyrkofondens styrelse har i

Prop. 1991/92: 85

37

februari 1990 avlämnat betänkandet "Trygghet för kyrkan”. som innehål- ler förslag om kyrkokommunernas försäkringar. I oktober samma år av- lämnade därefter kyrkofondens styrelse betänkandet "Jorden, skogen och fonderna — En effektivare förvaltning av kyrkans finansförmögenhet". De båda betänkandena har remissbehandlats. En kompletterande departe- mentspromemoria (Ds 1992: 2) ”Svenska kyrkans finansförmögenhet” har nyligen färdigställts inom Civildepartementet. Promemorian remiss- behandlas för närvarande. Förslag i fråga om förvaltningen av den kyrkliga egendomen som innebär mera omfattande ändringar i sak får därför anstå i avvaktan på den fortsatta beredningen i Civildepartementet. Sådana ändringar kräver dessutom kyrkomötets yttrande.

4.11 Elfte avdelningen — De kyrkliga valen

| Regeringens förslag: 1 kyrkolagens elfte avdelning tas in bestämmel- ser om — val av stiftsfullmäktige, — val av ledamöter i domkapitel. — biskopsval. och — kyrkomötesval. Föreskrifter om val av kyrkofullmäktige och val av direktvalda kyrkoråd hålls utanför den nya kyrkolagen. l avdelningen tas också in föreskrifter om proportionellt valsätt vid kyrkliga val.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar delvis regeringens för- slag. Utredningen föreslog att lagen om kyrkofullmäktigval, m.m. skulle tas in i kyrkolagen. Utredningen föreslog inte att bestämmelserna i lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting. kommunfullmäktige m.m. skulle arbetas in i kyrkolagen (betänkandet del 1 s. 92 och 93).

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar utredningens förslag utan erinran. - .

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr l990:1 s. 47-50.2KL1991:1 avsnitt 17 och lKL 1991: 9avsnitt 4.6. kskr. l 1 och 13).

Skälen för regeringens förslag; Svenska kyrkan har en demokratiskt uppbyggd organisation. Det innebär att ledamöter i olikalkyrkliga organ och deras ersättare i allmänhet väljs genom antingen direkta eller indirekta val. Tillsättning av biskopstjänster sker också efter val.

Bestämmelser om de kyrkliga valen är spridda i olika författningar. I allmänhet finns valbestämmelserna i den författning som reglerar det kyrkliga organet i fråga. Detta gäller dock inte valen av kyrkofullmäktige och direktvalda kyrkoråd. som regleras i lagen om kyrkofullmäktigval. m.m. och inte heller biskopsvalen, som regleras i lagen om biskopsval.

Som tidigare har" anförts bör i princip bara de lagregler som huvudsak- ligen riktar sig till Svenska kyrkans egna organ tas in i den nya kyrkolagen.

Prop. 1991/92: 85

Med denna utgångspunkt har vi förordat att reglerna i lagen om kyrkofull- mäktigval. m.m. inte tas med i lagen (se avsnitt 3.2). I övrigt bör de kyrkliga valen regleras i lagen och samlas i en särskild avdelning om sådana val. Det gäller val av stiftsfullmäktige, val av vissa ledamöter i dom- kapitlet, biskopsval och val till kyrkomötet. Också vissa andra valregler bör tas in i denna avdelning.

Slijfsfullmäklige är stiftssamfällighetens beslutande organ. Ledamöterna i stiftsfullmäktige och ersättare för dessa väljs indirekt genom elektorer. Bestämmelser om val av stiftsfullmäktige finns i 6 kap. församlingslagen. Dessa bestämmelser bör tas in som ett särskilt kapitel i avdelningen om kyrkliga val. .

l domkapitlet ingår, förutom biskopen och domprosten som självskrivna ledamöter. dels en präst vald av stiftets präster, dels tre lekmän valda av stiftsfullmäktige.

Föreskrifterna om valet av prästledamot och suppleant för denna finns i 6— 13 55 domkapitelslagen. Bestämmelser om valet av lekmannaledamöter och ersättare för dessa finns i 14— 16 åå samma lag. De nu nämnda bestämmelserna bör också föras över till ett särskilt kapitel i den nya. kyrkolagens avdelning om de kyrkliga val.

Biskopsval förrättas av valkorporationer. som bl.a. består av elektorer för stiftets lekmän. I avsnitt 10.2 redogörs närmare för hur dessa val går till. I det avsnittet lägger vi också fram förslag om vissa ändringar av bl.a. sammansättningen av dessa valkorporationer. Bestämmelser om biskops— val finns som förut nämnts i lagen om biskopsval. Dessa bör — med de förslag till ändringar som vi behandlar i avsnitt 10.2 — tas med i avdel- . ningen om de kyrkliga valen. Vårt förslaget innebär att lagen om biskops- val kan upphävas.

Kyrkomötet består av valda ombud för Svenska kyrkan. Ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare väljs av elektorer. Föreskrifter om kyrko- mötesvalen finns i 48 lagen om svenska kyrkan och i 1-25 55 lagen om kyrkomötet. Bestämmelserna i lagen om kyrkomötet bör tas in i ett särskilt kapitel i avdelningen om de kyrkliga valen. .

Proportional/(t val kan ske i de flesta val inom kyrkan. Sålunda skall t.ex. enligt 2 kap. 23 & församlingslagen kyrkofullmäktiges val av ledamöter-och suppleanter i församlingsdelegerade, kyrkoråd. annan nämnd eller bered- ning. av elektorer och deras ersättare för val av stiftsfullmäktige samt revisorer och revisorsersättare under vissa förutsättningar vara proportio- nellt. Vidare kan val av ledamöter av kyrkomötet och deras ersättare liksom val inom kyrkomötet vara proportionellt enligt 16%; första stycket resp. 39 å andra stycket lagen om kyrkomötet. Föreskrifter om förfarandet vid proportionella val finns i lagen om proportionellt valsätt inom lands- ting, kommunfullmäktige m.m.

De föreskrifter om proportionella val som nu finns i olika kyrkliga författningar bör samlas och tas in i ett särskilt kapitel i avdelningen om kyrkliga val. För att underlätta tillämpningen bör i detta kapitel också tas in bestämmelser om förfarandet vid sådana val.

Vi föreslår samtidigt en ny lag om proportionellt valsätt. Den nya lagen skall avse proportionella val inom organ hos kommuner, landsting och

Prop. 1991/92: 85

39

kommunalförbund samt val som förrättas av kommunala indelningsdele- gerade. Lagen innebär inga ändringar i sak utan bara en redaktionell bearbetning av 1955 års lag om proportionellt valsätt.

Våra förslag innebär alltså att 1955 års lag om proportionellt valsätt kan upphävas (se avsnitt 15.3).

5 Namn på kyrkliga enheter

Regeringens förslag: Den myndighet som beslutar om en indelnings- ändring eller en samfällighetsbildning skall fastställa namnet på den kyrkliga enheten — när en ny territoriell församling bildas, — vid ändringar i den territoriella pastoratsindelningen och i kon- traktsindelningen. samt — när en f'lerpastoratssamfällighet bildas eller ändras.

I andra fall skall frågor om ändringar av namnet på territoriella församlingar och pastorat samt på kontrakt och flerpastoratssamfäl- ligheter prövas av Kammarkollegiet.

Stiftsstyrelsens beslut om namn på kyrkliga enheter skall kunna överklagas hos Kammarkollegiet. Kammarkollegiets beslut skall kunna överklagas hos regeringen.

1991 års kyrkomöte tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Kyrkomötet har föreslagit att beslut om namn på kyrkliga enheter skall kunna över- klagas också 1 de fall att indelningsbeslutet inte överklagas. (RegSkr 1990: ] s.50— .1KL1991: 9. kskr. 13)

Skälen för regeringens förslag: 1 dag finns inga uttryckliga regler om vem som fastställer namnet på församlingar. pastorat. kontrakt och kyrkliga samfälligheter. De icke-territoriella församlingarnas namn är och avses också i fortsättningen vara fastlagda i en författning (jfr avsnitt 8).

I samband med ändringar i den kyrkliga indelningen och vid bildandet och ändringar av kyrkliga samfälligheter får den myndighet som beslutar om indelningsändringen eller samfällighetsbildningen meddela de före- skrifter som behövs. Med stöd av denna föreskriftsrätt fastställer den beslutande myndigheten namnet på nya eller ändrade kyrkliga enheter. Frågan om vem som beslutar om namnändringar utan samband med indelningsändringar eller samfällighetsbildningar är inte reglerad. Hittills har regeringen eller. på regeringens uppdrag, Kammarkollegiet beslutat om sådana ändringar. '

Som redovisats i avsnitt 1 har Kammarkollegiet hos regeringen begärt att frågan regleras i lag.

För att det inte skall råda någon som helst tvekan om beslutskompeten- sen och om vad som i övrigt bör gälla i fråga om fastställande av namn-på kyrkliga enheter. bör frågan regleras. Föreskrifterna bör tas in i den nya kyrkolagen.

I likhet med vad som hittills har gällt bör den myndighet som beslutar

Prop. 1991/92: 85

40

om en indelningsändring eller en samfällighetsbildning också besluta om namnet på en ny kyrklig enhet. Namnändringar utan samband med indel- ningsändringar bör beslutas av Kammarkollegiet i enlighet med den ord- ning som under senare tid har tillämpats.

För att åstadkomma enhetlighet och ta tillvara de namntraditioner som har utvecklats på området bör vissa regler och begränsningar för namngiv- ningen ställas upp.

Namnet på ett enförsamlingspastorat utgörs i dag av namnet på .den församling som pastoratet består av. I fråga om namnet på ett flerförsam- lingspastorat har praxis hittills varit att namnet utgörs av namnen på alla de församlingar som ingår i pastoratet. Därvid har första ledet i namnet utgjorts av namnet på den församling där kyrkoherden är stationerad. Denna ordning bör enligt vår mening bestå och lagfästas.

I de utredningar om ändringar i den kyrkliga indelningen eller om samfällighetsbildningar som har avsett bildandet av nya kyrkliga enheter och som Kammarkollegiet tidigare har gjort har kollegiet regelmässigt inhämtat yttrande i namnfrågan från ortnamnsarkivet i Uppsala och i vissa fall från Statens lantmäteriverk, som då har hört ortnamnsrådet vid verket. Sådana yttranden har också inhämtats i separata namnärenden.

Enligt vår mening är det angeläget att den omsorgsfulla beredningen av viktigare namnärenden garanteras också för framtiden. Det är här fråga om att slå vakt om det lokala kulturarvet och ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick. Det gäller inte bara frågor om namnets anknytning till orten eller det geografiska området i övrigt. utan också frågor om stav- ningen av namnet.

Stiftsstyrelsens beslut i namnärenden bör i enlighet med vad 1991 års kyrkomöte (kskr. 1991: 13) begärt kunna överklagas hos Kammarkollegiet som sista instans. Kammarkollegiets beslut i ärenden som inte förts dit genom överklagande. t.ex. i namnärenden som inte har samband med en indelningsändring. bör få överklagas hos regeringen. Bara berörda försam- lingar och samfälligheter bör ha rätt att överklaga stiftsstyrelsens resp. Kammarkollegiets beslut i namnärenden.

6 Förvaltningen av församlingarnas donationsmedel m.m.

6.1 Församlingarnas rätt att disponera enskilda medel

Regeringens bedömning: Några bestämmelser som hindrar enskilda att lämna donationer till en församling i ett flerförsamlingspastorat finns i princip inte.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning (bilaga 15). Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i promemo-

Prop. 1991/92:85

41

rians bedömning av församlingars rätt att ta emot och förvalta enskilda medel.

Svenska kyrkans centra/styrelse framhåller att donationsförvaltningen är en ekonomisk angelägenhet som det bör ankomma på samfälligheten att ansvara för. Svenska kyrkans jörsam/ings- oclz pastoratsförbund anser inte att promemorian klarlägger den frågeställning om totala ekonomiska sam- fälligheter som ingår i utredningsuppdraget.

Riksdagen: Vid behandlingen i riksdagen av prop. 1987/88: 31 om ny organisation på lokal- och stiftsplanet i svenska kyrkan. m.m. väcktes en motion (mot. 1987/88: K27) i vilken ströks under vikten av att enskilda medel och gåvor kan disponeras av församlingarna även på områden som ligger inom pastoratens kompetens. Vidare väcktes en' motion (mot. 1987/881K621 ) i vilken framhölls betydelsen av att" riksdagen klarlägger att kompetensen för de samfälligheter som omfattar alla ekonomiska angelä- genheter verkligen kommer att gälla detta.

Konstitutionsutskottet anförde i sitt betänkande bl.a. följande (KU 1987/88: 30 s. 10 f.):

"Utskottet anser att det är angeläget att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för enskilda som genom gåvor och donationer till sin församling vill stödja kyrkans verksamhet. Av de allmänna bestämmelserna om försam- lingars kompetens enligt förslaget till ny församlingslag får anses följa att en församling inte kan motta och förvalta en donation som kan medföra kostnader för församlingen om donationens ändamål inte faller "inom ramen för församlingens kyrkokommunala kompetens. eftersom försam- lingen i allmänhet saknar möjlighet att täcka kostnaderna på annat sätt än genom ianspråktagande av utdebiterade medel. En sådan kostnadstäck- ning skulle komma i konflikt med reglerna för den kyrkokommunala kompetensen.

Om mottagandet av en donation inte medför några kostnader för för- samlingen är det enligt utskottets mening önskvärt att församlingen skall kunna förvalta donationen om den enskilde givaren framställer önskemål om detta. I sådana fall där ändamålet ligger utanför församlingens kompe- tens enligt dc föreslagna bestämmelserna i församlingslagen måste enligt utskottets mening dock ifrågasättas om församlingen kan åta sig detta. Utskottet vill med anledning härav förorda att de rättsliga förutsättning- arna angående förvaltningen av donationer genom kyrkokommuner blir föremål för närmare överväganden.

Den frågeställning som tas upp i motion 1987/88: K621 sammanhänger med de problem som behandlas i motion 1987/88: K27 yrkande 1. Utskot- tet anser därför att även den i motion 1987/88: K621 väckta frågan bör bli föremål för översyn. Det bör ankomma på regeringen att bestämma for- merna härför.

Vad utskottct anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1987/88zK27 yrkande 1 och 1987/881K621 ge regeringen till känna."'

Riksdagen följde konstitutionsutskottet (rskr. 181).

Skälen för regeringens bedömning: Bidrag och gåvor från enskilda till en församling kan avse olika typer av egendom, såsom pengar. värdepapper. annan lös egendom och fast egendom. Bidragen eller gåvorna kan ges med eller utan förbehåll om användning och förvaltning.

Ett bidrag eller en gåva som lämnas utan förbehåll kommer att ingå i

Prop. 1991/92: 85

församlingens förmögenhet. Den kommunala kompetensen omfattar i princip bara användandet av utdebiterade medel, varför församlingen kan använda bidraget eller gåvan på det sätt man önskar. Användandet får dock inte avse något för församlingens verksamhet främmande ändamål.

Om donator i sina föreskrifter avsett att egendomen varaktigt skall tjäna donationens ändamål ingår däremot normalt egendomen inte i församling- ens förmögenhet. I stället bildar egendomen rättsligt sett en separat förmö- genhet eller en stiftelse med församlingen som förvaltare (jfr NJA 1972 s. 573). Bland Svenska kyrkans församlingar används begreppen stiftelse. fond och donation som i huvudsak liktydiga begrepp.

För att ändra eller upphäva en ändamålsbestämmelse eller någon annan bestämmelse som har meddelats i ett gåvobrev. testamente. stiftelseförord- nande eller motsvarande handling krävs det tillstånd av en myndighet (permutation). I fråga om bestämmelser som kan meddelas av enskilda personer prövas tillståndsfrågan av Kammarkollegiet enligt 25 permuta- tionslagen (1972:205) och i andra fall av regeringen. Det sagda innebär bl.a. att förvaltningen av en stiftelse inte kan flyttas från en kyrklig kommun till någon annan utan att den förvaltande kommunen ansöker om och får tillstånd till detta. Överflyttning av förvaltningen kan emellertid undantagsvis också ske genom lagstiftning (jfr t.ex. punkt 13 övergångs- bestämmelserna till församlingslagen).

En stiftelse utgör en självständig juridisk person. När en församling inträder som förvaltare av en stiftelse gör den det därför inte i sin egenskap eller i kraft av kyrklig kommun. Det finns alltså inte något som formellt hindrar församlingens kyrkoråd att utgöra stiftelsens styrelse. Detta gäller oavsett stiftelsens ändamål. så länge inte förvaltningen av stiftelseegendo- ' men förorsakar den kyrkliga kommunen några kostnader.

Om stiftelsen har till ändamål att stödja en verksamhet som ligger utanför församlingens kompetens (jfr ] kap. 3 — 7 åå församlingslagen). kan ändamålet inte verkställas med mindre att mottagaren eller huvudmannen för verksamheten ger sitt godkännande eller tar emot medlen.

Om t.ex. en församling i en total pastoratssamfällighet förvaltar en stiftelse. vars ändamål ligger inom samfällighetens kompetens, krävs det sålunda att samfälligheten är villig att ta emot medlen för det bestämda ändamålet. I ett sådant fall kan församlingen alltså inte i praktiken själv verkställa stiftelsens ändamål. Församlingen får i stället föra över medlen till den berörda samfälligheten. som i sin tur får använda medlen för det avsedda ändamålet.

Också om det inte finns några formella hinder för en församling att

Prop. 1991/92: 85

förvalta stiftelsemedel som är avsedda för ändamål som ligger utanför ' .

församlingens kompetens. kan det ofta vara praktiskt att förvaltningen flyttas över till den samfällighet som också kan verkställa ändamålet. Detta kräver dock tillstånd enligt permutationslagen.

Vid bildandet av samfälligheter för alla ekonomiska angelägenheter har en praxis tidigare kommit att utvecklas i fråga om förvaltningen av stiftel- ser. I anslutning till beslutet att bilda samfälligheten har normalt också fattats beslut om att förvaltningen av befintliga stiftelseförmögenheter skall vara en angelägenhet för samfälligheten medan församlingarna fortfarande

skall besluta om hur förmögenhetens avkastning skall användas. Detta förfaringssätt har varit möjligt utan föregående tillstånd enligt permuta- tionslagen. när beslutet att bilda samfälligheten har fattats av regeringen eller Kammarkollegiet men inte när beslutet fattats av ett domkapitel.

Sedan år 1989 finns bestämmelser om bildandet av totala samfälligheter i 5 kap. kyrkliga indelningslagen. En total samfällighet bildas numera antingen genom samfällda beslut av församlingarna i pastoratet eller av stiftsstyrelsen. Den nya ordningen innebär att frågor om byte av förvaltare av stiftelser inte längre kan beslutas av den myndighet som beslutar om indelningsändringen eller samfällighetsbildningen.

Bland andra Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har framfört uppfattningen att man i totala samfälligheter bör dela upp ansvaret för förvaltningen av en stiftelse så att samfälligheten svarar för förvaltningen och församlingarna för beslu- ten om hur avkastningen skall användas. Också om både administrativa och ekonomiska synpunkter denna ordning i många fall kan vara praktisk. krävs tillstånd i varje enskilt fall. Öl sammanhanget kan dock nämnas att det inte är uteslutet att en uppdelning av ansvaret för handhavandet av stiftelses angelägenheter på mer än en förvaltare, inte kommer att vara förenligt med den aviserade stiftelselagstiftningen (prop. 1991/92: 100 Bil. 3 avsnitt 4.7). .

Riksdagen har uttalat att det är angeläget att lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för enskilda som vill stödja Svenska kyrkans verksamhet genom gåvor och donationer till sin församling. En lagstiftning som inne- bär att en församling som ingår i en total samfällighet inte längre tillåts att förvalta stiftelser skulle därför uppenbarligen inte vara förenlig med detta uttalande av riksdagen. Det bör i stället ankomma på de enskilda kyrko- kommunerna själva att överväga den lämpligaste formen för förvaltningen av stiftelsemedel och i förekommande fall efter tillstånd enligt permuta- tionslagen föra över förvaltningen från församlingen till samfälligheten.

Sammanfattningsvis gör vi den bedömningen att gällande lagstiftning i princip inte hindrar enskilda att lämna gåvor och donationer till försam- lingar som ingår i en kyrklig samfällighet och att någon särskild lagstiftning i fråga om församlingars rätt att förvalta stiftelser inte behövs.

6.2 Revision av direktvalda kyrkoråd

Regeringens bedömning: Regler om revision av de direktvalda kyr- korådens ekonomiska förvaltning eller om revision i stiftelser som förvaltas av församlingar med direktvalda kyrkoråd bör inte införas.

Promemorians bedömning överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning (bilaga lö).

Prop. 1991/92:85

44

Remissinstanserna: En remissinstans tillstyrker promemorians förslag om att ett direktvalt kyrkoråd självt utser revisorer. Flertalet remissinstan- ser förordar dock promemorians alternativa förslag. nämligen att i en total samfällighet revisorerna också skall granska den ekonomiska förvaltning som has om hand av direktvalda kyrkoråd inom samfälligheten.

I en spontanremiss föreslås att det i församlingar med direktvalda kyrkoråd skall finnas en särskild kyrkostämma bara för att utse revisorer och för att pröva frågan om ansvarsfrihet för kyrkorådets ledamöter.

Bakgrund: Det kan förekomma att församlingar med direktvalda kyrko- råd har hand om viss ekonomisk förvaltning och förvaltar stiftelseegen- dom. i

I en församling med direktvalt kyrkoråd finns det varken kyrkofullmäk- tige eller kyrkostämma. Ledamöter och ersättare i ett direktvalt kyrkoråd utses i stället på samma sätt som ledamöter och ersättare i kyrkofullmäk- tige. dvs. genom direkta val.

Ingår en församling i en total kyrklig samfällighet har den ingen egen utdebiteringsrätt. Alla beslut som innebär att utdebiterade medel tas i anspråk måste därför fattas av samfälligheten och dess organ.

Samtidigt som samfälligheten alltså har hand om alla ekonomiska för- samlingsangelägenheter har, som framgår av avsnitt 6.1. de ingående församlingarna möjligheter att ha hand om viss ekonomisk förvaltning. Någon skillnad mellan församlingar som har kyrkofullmäktige eller direkt- valt kyrkoråd finns i detta avseende inte.

Enligt 7 kap ?.ä församlingslagen skall ett församlingskyrkoråd. dvs. också ett direktvalt kyrkoråd. ha hand om bl.a. den ekonomiska förvalt- ningen och därvid själv förvalta kyrkans och församlingens egendom. om inte egendomsförvaltningen har uppdragits åt någon annan nämnd eller annars ankommer på någon annan. '

Några regler om revision eller ansvarsfrihet i fråga om direktvalt kyrko- råd finns inte i församlingslagen. Däremot skall ett direktvalt kyrkoråd enligt 7 kap. 5 5 sjunde stycket församlingslagen före utgången av januari månad varje år till samfällighetens fullmäktige avge en berättelse om sin verksamhet under det föregående året (jfr 17 kap. 335 i förslaget till ny kyrkolag).

Skälen för regeringens bedömning: Ett direktvalt kyrkoråd saknar genom sin kombination av både beslutande och förvaltande organ någon kommu- nalrättslig förebild. Möjligheten med direktvalda kyrkoråd har bl.a. till- kommit som en intressant försöksverksamhct i kommunalt självstyre. Ledamöterna i det församlingsorgan som skall ha omsorgen om försam- lingslivet och leda församlingens utveckling blir nämligen utsedda i all- männa val och får sina mandat omprövade vid nästa allmänna val (jfr prop. 1987/88: 31 s. 94 f.). Det direktvalda kyrkorådet är inte avsett för att ha hand om någon kyrkokommunal ekonomisk förvaltning. Någon sär- skild form för prövningen av ansvarsfrihet för ledamöterna i direktvalda kyrkoråd har därför inte föreskrivits i församlingslagen.

Det är företrädesvis på två områden som ett församlingskyrkoråd i'en

Prop. 1991/92: 85

total kyrklig samfällighet kan ha en ekonomisk förvaltning. Det är därvid fråga om förvaltningen av dels medel som samfälligheten anslagit dels församlingens stiftelser.

Pastoratssamfällighetens kyrkoråd får, om inte kyrkofullmäktige beslu- tar något annat, enligt bestämmelserna i 8 kap. 25 6 församlingslagen uppdra åt kyrkorådet i en församling att förvalta anslag som enligt fast- ställd budget eller särskilda beslut. har blivit anvisade åt församlingen. Det anslag som ett församlingskyrkoråd anförtros förvaltningen av, förfogar alltså samfällighetens kyrkoråd primärt över och är därmed också under- ställt revision av samfällighetens revisorer. Dessutom skall det församlings- kyrkoråd som sålunda förvaltar medel för samfällighetens räkning varje år avge en redovisning till samfällighetens kyrkoråd.

Det i praktiken vanligaste fallet då ett direktvalt kyrkoråd kan ha en ekonomisk förvaltning är när församlingen är förvaltare av stiftelser. En församlings förvaltning av stiftelser faller utanför församlingslagens regle- ring. Det finns därför inte något som hindrar kyrkorådet att självt utse revisorer för granskningen av rådets förvaltning av stiftelser.

[ skrivelser från bl.a. Stiftsstyrelsen i Lunds stift har förts fram önskemål om en reglering som innebär att de av samfälligheten utsedda revisorerna får rätt och skyldighet att granska de i samfälligheten ingående direktvalda kyrkorådens förvaltning. Flertalet remissinstanser har med anledning av promemorian också förordat en motsvarande lösning.

1 den kommunala verksamheten har revisionen fått en ökad betydelse. I revisorernas uppgifter ingår inte bara en kontroll om den ekonomiska redovisningen utan också en uppföljning av om fullmäktiges riktlinjer har följts upp i nämndernas verksamhet. Revisorerna i en total kyrklig samfäl- lighet bör därför också bilda sig en uppfattning om hur ett direktvalt kyrkoråd fullgör de uppgifter som det anförtros av samfälligheten. Att utöver detta föreskriva någon ytterligare revision för den kyrkokommu- nala förvaltningen i församlingar med direktvalt kyrkoråd innebär enligt vår mening en onödig överorganisation som av principiella skäl bör avvi- sas.

När det därefter gäller församlingens förvaltning av stiftelser är skälen för insyn och revision delvis andra. I dessa fall är det kanske främst en fråga om förtroendet för församlingen och Svenska kyrkan som förvaltare. Det kan därför sägas ligga i församlingens och kyrkorådets intresse att förvaltningen underställs en granskning av revisorer. .

lnsynen i förvaltningen kan ske på olika sätt. En lämplig ordning kan vara att det direktvalda kyrkorådet efter medgivande av samfälligheten utser samfällighetens revisorer att granska församlingens stiftelseförvalt- ning. Ett annat sätt kan vara att det direktvalda kyrkorådet i sin årliga verksamhetsberättelse till samfällighetens fullmäktige redovisar sin för- valtning av stiftelsemedlen. Samfälligheten kan därefter låta sina revisorer granska redovisningen. Förutsatt att donator inte har lämnat några sär- skilda föreskrifter om redovisning: och revision. bör det enligt vår mening ankomma på berörda församlingar att själva bestämma om och på vilket sätt revision skall förekomma. Några regler i lag för dessa specialfall bör därför inte ges.

Prop. 1991/92: 85

46

Samtidigt kan framhållas att stiftsstyrelsen inför ett beslut att införa ett direktvalt kyrkoråd kan och även bör medverka till att församlingens ekonomiska förvaltning renodlas och till att förvaltningen förs över till ett organ i samfälligheten. om det är lämpligt. Förekomsten av ekonomisk förvaltning på församlingsnivån bör dock inte ställas upp som ett hinder för att införa direktvalda kyrkoråd.

Sammanfattningsvis leder det anförda till slutsatsen att några regler om revision av direktvalda kyrkoråd eller revision av stiftelser som förvaltas av församlingar med direktvalda kyrkoråd inte bör införas.

7 Församlingskyrkor och domkyrkor

7.1 Församlingskyrkor

Regeringens förslag: Varje församling skall ha minst en församlings- kyrka.

Möjligheter skall dock finnas för församlingar att gemensamt anordna en församlingskyrka.

Det skall också vara möjligt att fastställa att en församlingskyrka inte längre skall ha den funktionen.

De föreslagna bestämmelserna tas in i 38 kap. i den nya kyrkola- gen.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1990: 1, lKL 199119 avsnitt 4.5. kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: I dag saknas direkta lagbestäm melser om församlingskyrkor. Både 1686 års kyrkolag och församlingslagen utgår emellertid ifrån att församlingarna har kyrkor för sina gudstjänstbehov. - Sedvanerättsligt har man också utgått ifrån att varje församling skall ha åtminstone en församlingskyrka, som den då 'är skyldig att hålla i stånd.

I några äldre undantagsfall har två församlingar som enats om att bygga en kyrka gemensamt fått tillstånd till detta.

Före den 1 januari 1989 ankom det på regeringen att besluta om ändringar i församlingsindelningen. Vid beslut om delning eller samman- slagning av församlingar angav regeringen vilken eller vilka kyrkor som skulle vara församlingskyrka i de nybildade församlingarna. När flera församlingar slogs samman föreskrevs ofta att samtliga kyrkor i de sam- manslagna församlingarna skulle vara församlingskyrkor i den nybildade församlingen. Det är numera Kammarkollegiet som beslutar i ärenden om delning eller sammanslagning av församlingar och därmed också prövar vilka kyrkor som skall vara församlingskyrkor i de nybildade församling- arna.

En församling kan utöver församlingskyrkan också ha en eller flera andra kyrkor, t.ex. en småkyrka i ett nytt bostadsområde eller en äldre kyrka. som inte regelbundet används för gudstjänständamål. Någon skyl- dighet för församlingen att behålla en sådan kyrka har inte ansetts före-

ligga.

Prop. 1991/92: 85

47

Det finns för närvarande inga bestämmelser om formerna för hur en församlingskyrka skall upphöra att fungera som sådan och hur försam- lingen därmed skall kunna fritas från ansvaret för dess bevarande.

För att det inte skall råda några oklarheter i fråga om vad som skall gälla på området föreslår vi att i den nya kyrkolagen tas in bestämmelser om församlingskyrka som i sak överensstämmer med den praxis som vi har redovisat. Vidare bör i lagen också regleras hur en församlingskyrka kan avlysas såsom sådan.

Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att besluta i frågor om vilken eller vilka av en församlings kyrkor som skall vara församlingskyrka.

7.2 De äldre domkyrkorna

7.2.1 Förvaltningen

Regeringens förslag: De medeltida domkyrkorna skall alltjämt ha en egen styrelse. Denna skall —— utom i Lunds stift — utgöras av domkapitlet. Lunds domkyrka skall som hittills förvaltas av Dom— kyrkorådet i Lund.

När domkapitlet handlägger ärenden som rör domkyrkan skall i domkapitlet ingå ytterligare en lekman som ledamot. som utses av kyrkorådet i domkyrkoförsamlingen.

De föreslagna bestämmelserna tas in i 27 kap. 5 5 och 39 kap. 2 g" i den nya kyrkolagen.

Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens för- slag. l promemorian föreslås att någon särskild lekmannaledamot inte skall behöva utses. om någon av de av stiftsfullmäktige valda lekmannaledamö- terna i domkapitlet är från domkyrkoförsamlingen (bilaga 4).

Remissinstanserna: Kammarkollegiet avstyrker promemorians förslag och anser att förvaltningen skall föras över till resp. domkyrkoförsamling. Övriga remissinstanser tillstyrker att domkyrkorna alltjämt skall ha en egen styrelse. De flesta godtar att: domkapitlet får denna funktion. Några remissinstanser anser att en av domkyrkoförsamlingen vald lekman alltid skall ingå i domkapitlet då frågor om domkyrkan behandlas.

1991 års kyrkomöte tillstyrker delvis regeringens förslag. Enligt kyrko- mötet bör de nu befintliga domkyrkostyrelserna kunna finnas kvar. Kyrko- mötet anser därför att de medeltida domkyrkornas styrelse skall utgöras av domkapitlet eller en särskild styrelse. (RegSkr 199011 s. 52-55. lKL l99l:9 avsnitt 4.5. kskr. 13).

Bakgrund: De under den katolska tiden uppförda domkyrkorna i Upp- sala. Linköping. Skara, Strängnäs. Västerås och Växjö var —' liksom Lunds domkyrka i det dåvarande danska riket — biskopskyrkor utan anknytning till någon sockenmenighet. Domkyrkorna var avsedda för de biskopliga förrättningarna och den gudstjänsthållning som det medeltida dom- kapitlets ledamöter svarade för. Domkyrkorna förvaltades av biskopen och

Prop. 1991/92:85

48

domkapitlet och blev genom donationer och altarstiftelser ägare till bety- dande förmögenheter. Stiftelsernas avkastning tillsammans med vissa in- komster av tionden bekostade domkyrkans underhåll och gudstjänstverk- samheten där.

I samband med reformationen blev i Sverige domkapitlens och domkyr- kornas egendom indragen till kronan. Domkyrkorna uppläts till domkyr- koförsamlingarna för att tjäna som församlingskyrkor åt dem. Domkyr- korna. deras inventarier och övriga lösa egendom behandlades dock fort- farande som självägande stiftelser under egen förvaltning.

Förvaltningen av de medeltida domkyrkorna reglerades sedermera i 26 kap. 1686 års kyrkolag. För förvaltningen av de medeltida domkyrkorna finns särskilda domkyrkostyrelser. Dessa är sammansatta på delvis olika sätt. I styrelsen för vissa medeltida domkyrkor ingår t.ex. landshövdingen som ledamot.

Domkyrkornas budget. som innefattar kostnaderna för resp. domkyrko- styrelse, fastställs numera av Kammarkollegiet. Domkyrkornas räkenska- per granskas av Riksrevisionsverket. [ brist på egna tillgångar har de nu berörda domkyrkorna blivit beroende av statsbidrag för sådana mera omfattande underhålls- och restaureringsarbeten som har överstigit dom— kyrkoförsamlingens resurser.

Skälen för regeringens förslag: Bred enighet föreligger om att de medel- tida domkyrkorna också i fortsättningen bör ha en egen styrelse. Den hävdvunna ordningen är väl förankrad hos berörda kyrkliga organ. Vi är därför inte beredda att nu föreslå en så genomgripande förändring av de äldre domkyrkornas förvaltning som Kammarkollegiet har förordat.

I regeringens skrivelse till kyrkomötet föreslogs att berörda domkapitel skulle utgöra domkyrkostyrelser. men att i domkapitlet därvid dessutom skulle ingå en av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd utsedd ledamot. Vid behandlingen i kyrkomötet ansåg första kyrkolagsutskottet (lKL 1991:9) att domkapitlen som stiftsmyndigheter var särskilt lämpade att fungera som styrelser för de medeltida domkyrkorna. Utskottet fann inga bärande skäl att avvisa den av regeringen föreslagna förvaltningsordningen.

Kyrkomötet följde emellertid en reservation i utskottet och biföll en motion (KMot 1991:66) med innebörd att styrelsen för de medeltida domkyrkorna skall utgöras av domkapitlet eller av en särskild styrelse. l motionen betonades att domkyrkan är till lika delar stiftskyrka. försam- lingskyrka och katedral. Eftersom de medeltida domkyrkorna inbördes är mycket olika menade motionärerna att styrelserna också i fortsättningen kunde ha olika utseende.

Som regeringen framhöll i sin skrivelse till kyrkomötet saknas det anledning att bevara de skiljaktigheter i det förvaltande organets samman- sättning som har uppkommit i olika stift. Landshövdingens medverkan i förvaltningen i vissa stift är sålunda knappast längre sakligt motiverad.

_ Den statliga tillsynen över byggnadsminnesvården utövas numera i annan ordning.

Det skulle i och för sig kunna övervägas att inrätta en särskild myndighet i de berörda stiften för domkyrkans förvaltning, såsom nu är fallet i Lunds

4 Rikxdagen 1991/92. ] sam]. Nr 85

Prop. 1991/92: 85

49

stift med de särskilda förhållanden som råder där. En sådan ordning kräver emellertid ytterligare utredning och överväganden.

Den enhetliga form för de medeltida domkyrkornas förvaltning som har föreslagits i promemorian. nämligen att domkapitlet skall utgöra styrelse för domkyrkan knyter an till kyrkolagens bestämmelser och förefaller lämplig. Domkapitlet är den stiftsmyndighet som bl.a. har tillsynen över gudstjänstlivet i församlingarna.

Domkyrkoförsamlingens berättigade intresse av att medverka i beslut som gäller bl.a. dess gudstjänstrum bör emellertid komma till uttryck - genom att inte bara domprosten utan också en lekman. som utses av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd. ingår som ledamot i domkapitlet när det fungerar som domkyrkans styrelse.

För Lunds domkyrka med dess betydande fastighetsinnehav, bör liksom hittills gälla att det särskilda domkyrkorådet förvaltar domkyrkan och dess egendomar.

7.2.2 'l'illgången till byggnadsteknisk expertis

Regeringens förslag: Befattningarna som domkyrkosyssloman slo- pas.

Domkyrkans styrelse bör ha tillgång till byggnadsteknisk expertis. Den byggnadssakkunnige bör utses efter samråd med Riksantikva- rieämbetet.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag (bi- laga 4 ). __. . __

Remissinstanserna: Promemorians förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna. Riksantikvarieämbetet vill dock att teknisk expert utses i samråd med ämbetet och att expertinriktningen anpassas för varje domkyrka särskilt och fastställs efter samråd med ämbetet. Domka- pitlen i Växjö och Skara påpekar att ansvaret för de kamerala uppgifterna inte berörts i utredningen men skulle kunna handhas av stiftssamfällighe- tens ekonomiavdelning.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1991:1 s. 55 och 56. lKL 199119 avsnitt 4.5, kskr. 13).

Bakgrund: Enligt bestämmelserna i 26 kap. i 1686 års kyrkolag skall vid varje domkyrka vara förordnad en syssloman som skall ha den löpande tillsynen över domkyrkobyggnaden och dess inventarier. Han svarar bl.a. för att en årlig besiktning av domkyrkan sker tillsammans med en bygg- nadssakkunnig och att därvid anmärkta brister blir åtgärdade. Domkyrko- sysslomannen. som avlönas av domkyrkans medel. skall vara präst och kunna ha viss predikotjänstgöring vid domkyrkan.

Skälen för regeringens förslag: Genom regeringsbeslut under senare år har samtliga tjänster sotn domkyrkosyssloman blivit vakantsatta' vid upp- kommande ledigheter. Tillsynen över domkyrkan och dess inventarier har därefter lösts på olika sätt i stiften. Enighet råder om att det är viktigt att de

Prop. 1991/92:85

betydande byggnadsminncsmärken som de medeltida domkyrkorna utgör kan stå under kontinuerlig uppsikt av byggnadsteknisk expertis. Detta bör dock ske på något annat sätt än genom en domkyrkosyssloman. Regle- ringen av tjänster som domkyrkosyssloman bör därför upphöra.

Den byggnadstekniska expertis som domkyrkostyrelsen bör ha tillgång till bör. såsom Riksantikvarieämbetet framhållit. utses med hänsyn till varje enskild domkyrkas byggnadskaraktär och den speciella sakkunskap den kan kräva. Det är regeringen som i en förordning meddelar föreskrifter om detta.

7.3 Förvaltningen av övriga domkyrkor

Regeringens förslag: Andra domkyrkor än de medeltida skall förval- tas som församlingskyrkor.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag (bi- laga 4).

Remissinstanserna har inte haft någon erinran mot promemorians för- slag. Domkyrkorådet i Kalmar anser att förvaltningen av Kalmar dom- kyrka kan övergå till Kalmar kyrkliga samfällighet. Domkapitlet i Karlstad betonar att biskopliga ämbetshandlingar enligt kyrkohandboken skall kunna äga rum i stiftets domkyrka utan särskilt kyrkorådsbeslut.

1991 års kyrkomötet tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1990: 1 s. 57 och 58. 1KL1991:9 avsnitt 4.5. kskr. 13).

Bakgrund: En del av de efter reformationen tillkomna domkyrkorna har byggts som församlingskyrkor. men har senare tagits i bruk också som domkyrkor i resp. stift. Till dessa hör dels några redan under medeltiden uppförda kyrkor. nämligen S: ta Maria i Visby och Storkyrkan i Stockholm. dels den under 1800-talet uppförda domkyrkan i Luleå.

Några under reformationen uppförda domkyrkor. nämligen de i Göte— borg. Karlstad och Härnösand. har däremot liksom domkyrkorna i de förutvarande stiftsstädcrna Kalmar och Mariestad avsiktligt byggts för att tjäna som både församlingskyrka och biskopskyrka. Med undantag för Karlstads och Kalmar domkyrka har de förvaltats i den ordning som gäller för församlingskyrkor i allmänhet.

Skälen för regeringens förslag: Några invändningar har inte rests mot förslaget att nu avveckla de speciella förvaltningsformerna för Karlstad och Kalmar domkyrka. Vi föreslår alltså att domkyrkorna i Göteborgs. Karlstads. Härnösands. Luleå. Visby och Stockholms stift skall förvaltas som församlingskyrkor av resp. domkyrkoförsamling eller kyrkliga samfäl- lighet. Den rätt som enligt hittills gällande sedvana tillkommer biskopen att bl.a. förfoga över domkyrkan för biskopliga ämbetshandlingar bör uttryckligen anges i den nya kyrkolagen (jfr avsnitt 7.4).

Prop. 1991/92: 85

51

7.4 Upplåtelse av kyrka Prop. 1991/92: 85

Regeringens förslag: Ärkebiskopen, stiftsbiskopen eller den biskop som fullgör stiftsbiskopens uppgifter skall för biskopliga ämbets- handlingar få använda domkyrkan och andra kyrkor i stiftet som är invigda för Svenska kyrkans gudstjänst. '

Präster som tjänstgör i ett pastorat skall för församlingens guds- tjänster och för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör pastoratet få använda församlingskyrkor och de andra kyrkor i pastoratet som är invigda för Svenska kyrkans gudstjänst och som vårdas av församlingen eller en kyrklig samfällighet.

I andra fall krävs medgivande till upplåtelsen av församlingens kyrkoråd enligt de regler som gäller i dag. Upplåtelse av kyrka för kyrkliga handlingar som skall ledas av någon präst som inte tjänstgör i pastoratet eller som avser någon som inte tillhör pastoratet skall dock kunna vägras bara om upplåtelsen hindrar församlingens guds- tjänstliv eller kyrkliga verksamhet i övrigt.

De föreslagna bestämmelserna tas in i 40 kap. i den nya kyrkola- gen.

1991 års kyrkomötes tillstyrker delvis regeringens förslag. Kyrkomötet förslår att en präst som tjänstgör i pastoratet skall få använda kyrkorna i pastoratet för kyrkliga handlingar som avser även dem som inte tillhör pastoratet. Kyrkomötet föreslår vidare att även andra präster skall få använda kyrkorna i pastoratet för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör pastoratet (CsSkr 199129. 2KL 1991:1avsnitt 16. kskr. 11).

Gällande ordning: I lagen om tillfällig upplåtelse av kyrka finns bestäm- melser om upplåtelse av kyrkor som har invigts för Svenska kyrkans gudstjänst och som vårdas av en församling. Lagen gäller också upplåtelser av domkyrkor som står under egen förvaltning.

Lagen är dock inte tillämplig när kyrkan används för kyrkliga handlingar som leds av någon av församlingens präster och som avser någon som tillhör församlingen. Vidare omfattar lagen inte sådan användning av kyrkan för gudstjänster som har tagits in i domkapitlets tjänstgöringsföre- skrifter för prästerna i pastoratet. Lagen uppställer inte heller något hinder för biskopen att disponera domkyrkan för biskopliga handlingar.

Upplåtelser av kyrka får enligt lagen bara medges. om det kan antas att- kyrkorummet och dess inventarier kommer att behandlas med pietet och aktsamhet. Upplåtelser får inte ske för ändamål som kränker kyrkorum- mets helgd eller som är oförenligt med Svenska kyrkans ordning. Upplå- telser får inte heller ske så att den hindrar församlingens gudstjänstliv eller kyrkliga verksamhet i övrigt.

Beslut om tillfällig upplåtelse av kyrka fattas av kyrkorådet. Kyrkoher- den skall såvitt möjligt ges tillfälle att yttra sig i upplåtelseärendena. om han eller hon inte kan delta i beslutet. Kyrkorådets beslut kan överklagas hos domkapitlet. Domkapitlets beslut får inte överklagas.

"Enligt sedvanerätt har pastor beslutat om kyrkans användning för guds- 52

tjänster och kyrklig handlingar som ankommer på prästerna i försam- lingen. Det har också ansetts tillkomma pastor att efter samråd med kyrkorådet besluta om kyrkans användning för andra förrättningar av religiös karaktär.

Genom 1982 års lag om tillfällig upplåtelse av kyrka vidgades kyrkorå- dets inflytande över kyrkorummets användning. Ett av syftena med lagen var att utesluta möjligheten för pastor att ensam vägra någon annan präst i Svenska kyrkan att i församlingens kyrka leda gudstjänster och kyrkliga handlingar. Lagen innebar dock inte en heltäckande reglering av kyrko- rummets användning.

Skälen för regeringens förslag: I regeringens skrivelse till 1991 års kyrko- möte föreslogs att i kyrkolagen skulle tas in en regel om att pastoratets präster alltid skulle få använda kyrkorna i pastoratet för dels församlingens gudstjänster dels kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör pastora- tet. Förslaget innebar ett lagfästande av den sedvanerätt som finns på området. I övrigt innebar förslaget att bestämmelserna i 1982 års lag om tillfällig upplåtelse av kyrka fördes över i sak oförändrade till 'den nya kyrkolagen.

Enligt kyrkomötet innebär de nu gällande reglerna om upplåtelse av kyrka onödiga och omständliga procedurer. Kyrkomötet har därför före- slagit att kyrkoherden och andra präster som tjänstgör i församlingen skall få använda kyrkorna i pastoratet för alla kyrkliga handlingar, alltså även för sådana handlingar som avser andra än dem som tillhör pastoratet. Vidare har kyrkomötet föreslagit att rätten att använda kyrkorna i pasto- ratet skall utvidgas till att avse andra präster som får utöva det kyrkliga ämbetet som präst för kyrkliga handlingar som avser någon som tillhör församlingen. I dessa fall skulle alltså enligt kyrkomötet något medgivande till upplåtelsen inte krävas av kyrkorådet. Kyrkomötet framhöll att en' given utgångspunkt dock är kyrkorådets ansvar för förvaltning och verk- ställighet och därigenom för möjligheten att upplåta kyrkorum.

Enligt regeringens mening är det angeläget att så långt som möjligt förenkla reglerna för upplåtelse av kyrka. Kyrkomötets förslag är relativt långtgående vars konsekvenser och rättsliga innebörd inte utan närmare utredning går att överblicka. Det gäller bl.a. gränserna för kyrkorådets befogenheter och an5var. liksom de enskilda kyrkomedlemmarnas rätt att överklaga villkor som ett kyrkoråd kan tänkas ställa upp och som i praktiken förhindrar att kyrkan får användas för det tilltänkta ändamålet. Vi är därför inte beredda att utan ytterligare utredning ansluta oss till kyrkomötets förslag i denna del.

I likhet med vad som nu gäller bör kyrkorådet alltså besluta om upplå- telse när det är fråga om att använda en kyrka för en kyrklig handling som avser någon som inte tillhör pastoratet eller den kyrkliga handlingen skall ledas av någon präst som inte tjänstgör i pastoratet. Däremot bör en upplåtelse i sådana fall få vägras bara om upplåtelsen hindrar församling- ens gudstjänstliv eller kyrkliga verksamhet i övrigt.

Prop. 1991/92: 85

53

8 Icke-territoriella församlingar i Svenska kyrkan 8.1 Församlingarnaidag

I Sverige finns i dag fem icke-territoriella församlingar. Dessa är Karls- krona amiralitetsförsamling och Göteborgs tyska församling samt i Stock- holm Tyska S:ta Gertruds församling. Finska församlingen och Hovför- samlingen. '

Medlemskapet i Karlskrona amiralitetsförsamling och Hovförsamlingen grundas på anställning i marinen resp. vid hovet medan medlemskapet i de övriga nationella församlingarna bygger på medborgarskap resp. språklig eller nationell härkomst.

De icke-territoriella församlingarna som i dag finns kvar grundar sin existens på ordningar och privilegier som har beslutats långt tillbaka i tiden. Många av de ursprungliga reglerna har visserligen inte längre full aktualitet. men i vissa delar styrs dessa församlingar fortfarande av be- stämmelser givna i kungliga privilegier från bl.a. mitten av 1500-talet.

I samband med reformert av Svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet (prop. 1987/88: 31 och 67, KU 30. rskr. 181 ) gjordes inte några ändringar av föreskrifterna för de icke-territoriella församlingarna. För dessa församlingar gäller därför i olika avseenden en annan ordning än den som gäller för de territoriella församlingarna.

Som en bakgrund till de förslag som vi avser att lägga fram skall här lämnas en kortfattad redogörelse för var och en av de icke-territoriella församlingarna. Mera utförliga redogörelser finns förutom i arbetsgrup- pens betänkande (jfr bilaga 6) också i sammanställningarna i Erik Schal- lings utredning (SOU 1947z56) angående organisationen av den finska församlingen i Stockholm samt de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg m.m. Vidare finns en redogörelse i centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens betänkande (SOU 1970: 70) ”Folkbokföringsorganisa- tionen m.m.". '

Karlskrona am iralilets/örsamling

Karlskrona stad anlades av Karl XI omkring år 1680. Ijuli 1681 inrättades vid den nya flottstationen i Karlskrona en amiralitetsförsamling efter mönster av motsvarande församling på Skeppsholmen i Stockholm. För- samlingens existens har'därefter bekräftats bl.a. i Kungl. brev den 1 september 1837. .

Den 1 januari 1991 var 4 315 personer kyrkobokförda i Karlskrona amiralitetsförsamling. De allra flesta är medlemmar i Svenska kyrkan.

Församlingen tillhör Karlskrona kontrakt i Lunds stift. Församlingen ingår sedan den 1 januari 1989 i den nya stiftssamfällig- heten i Lunds stift. Församlingen har tidigare bildat en partiell pastorats- samfällighet för begravningsverksamheten (gravskötsel) tillsammans med Karlskrona stadsförsamling och Aspö församling.

Församlingslagen tillämpas i sin helhet på församlingens organisation och styrelse. Församlingen har därför kyrkofullmäktige och kyrkoråd.

Prop. 1991/92:85

54

För år 1991 utgjorde skattesatsen för församlingen 1 kr 32 öre per skattekrona. varav 47 öre avsåg samfälligheten. Församlingens skattekraft var drygt 776 skattekronor per medlem eller 106 % av medelskattekraften i riket.

Församlingen har ingen fast egendom. Kyrkan och församlingsbyggna- derna är statlig egendom. Församlingslokalerna hyrs. medan såväl kyrkan som pastorsexpeditionen disponeras mot att församlingen svarar för bl.a. Vissa löpande värmekostnader.

Församlingen omfattas sedan den 1 januari 1983 inte av det kyrkliga ekonomiska utjämningssystemet inom ramen för kyrkofonden.

I församlingen finns två statligt reglerade prästtjänster inrättade. nämli- gen en som amiralitetspastor och en som amiralitetspredikant. För dessa tjänster gäller dock att 1957 års prästvalslag fortfarande skall tillämpas i fråga om tillsättningen av tjänsterna.

De båda prästerna i församlingen svarar för närvarande för den andliga vården vid de militära förbanden i Karlskrona och Soldathemmet där.

I församlingen finns en kyrkomusiker.

Göteborgs [_l-'Skd. församling

Göteborgs tyska församling, som också benämns Christine Tyska försam- ling. bildades i mitten av 1600-talet. Drottning Kristina gav år 1649 i ett privilegiebrev församlingen rätten till en egen kyrka och att där- förrätta gudstjänsten på tyska. Genom Kungl. Maj:ts brev den 5 maj 1882 bekräf- tades församlingens fortsatta existens.

Den ljanuari 1991 var 1 306 personer kyrkobokförda församlingen. Det övervägande flertalet av dessa är medlemmar i Svenska kyrkan.

Församlingen tillhör domprosteriets kontrakt i Göteborgs stift. Församlingen ingår för närvarande inte i den totala ekonomiska samfäl- ligheten för de territoriella församlingarna i Göteborgs kommun.

Församlingen har ännu inte tagit ställning till om den skall tillhöra stiftssamfälligheten i Göteborgs stift.

Församlingen har kyrkostämma. Rösträtt på kyrkostämman har den som sedan minst ett år är medlem i församlingen. är myndig och tillhör Svenska kyrkan.

Kyrkostämman väljer kyrkorådet, vars ledamöter ingår i den s.k. gemen- samma nämnden. Den s.k. gemensamma nämnden bildades år 1882 som ett samverkansorgan mellan Göteborgs kyrkliga samfällighet och Göte- borgs tyska församling. Är 1974 ombildades gemensamma nämnden efter sammanslagningen av Gustavi domkyrkoförsamling och Kristine svenska församling. med vilken församling den tyska församlingen delat kyrka. Den gemensamma nämnden består av kyrkoråden i Göteborgs tyska för- samling och Domkyrkoförsamlingen.

Förekomsten av den gemensamma nämnden har ansetts ge Göteborgs kyrkliga samfällighet genom Domkyrkoförsamlingen rätt att fastställa bud- get och utdebitera medel också för Göteborgs tyska församlings verksam- het.

För år 1991 utgjorde skattesatsen för Göteborgs tyska församling 88 öre

Prop. 1991/92: 85

55

per skattekrona. Församlingens skattekraft var drygt 740 skattekronor per medlem eller 1 13 % av medelskattekraften i riket.

Göteborgs tyska församling förvaltar inte någon kyrklig jord. Försam— lingskyrkan disponeras numera tillsammans med domkyrkoförsamlingen med stöd av bl.a. 1882 års Kungl. brev angående indelning af Göteborgs stad i territoriella församlingar samt löncreglering för prästerskapet därstä- des. .

I församlingen finns inrättad en tjänst som kyrkoherde. För tjänsten gäller äldre bestämmelser. som bl.a. innebär att den inte behöver annon- seras ut ledig. Kyrkorådet rekryterar i allmänhet sina präster från Tysk- land. Prästerna kan emellertid hämtas också från Sverige. Kandidater till prästtjänsten kallas att provpredika. Kyrkorådet upprättar därefter ett förslag, varefter valet sker av kyrkostämman. Kyrkoherden utnämns där- efter av regeringen.

Församlingen har en timanställd organist.

Tyska S': ta Gertrudsjörsamling

Tyska S:ta Gertruds församling tillkom under 1500-talet. Genom Johan Ill: 5 privilegier år 1571 uppläts plats för en kyrkobyggnad åt församlingen. I stället för denna nyttjade församlingen S: ta Gertruds kapell tillsammans med Finska församlingen. Från år 1607 fick församlingen dock rätt att nyttja kyrkan ensam. Församlingens rättigheter bekräftades genom Gustav II Adolfs privilegier år 1612. Genom dessa privilegier fick församlingen rätt att använda och behålla kyrkan 1 evig tid. Predikan skulle hållas på ty ska språket. '

Genom Kungl. brev den 20 december 1844 slogs fast att någon ytterli- gare bekräftelse av tidigare givn'a privilegier enligt Kungl. Maj: ts mening inte skulle behövas för församlingen

Den 1 januari 1991 var 2 334 personer kyrkobokförda 1 församlingen. Flertalet av dessa är medlemmar 1 Svenska kyrkan.

Församlingen tillhör domprosteriets kontrakt i Stockholms stift. För- samlingen ingår för närvarande inte i stiftssamfälligheten i Stockholms stift.

I församlingen finns i dag kyrkostämma och kyrkoråd. Kyrkostämma hålls som regel två gånger årligen. Rösträtt vid kyrkostämman har den som är myndig. tillhör Svenska kyrkan och har varit medlem i församlingen sedan minst ett år. Vid prästval kan en svensk medborgare delta utan krav på att ha varit medlem i församlingen sedan minst ett år. Rösträtten kan -

också utövas genom att en bevittnad fullmakt lämnas till en annan röstbe- rättigad. Kyrkoherden eller, vid förfall för denne, kyrkorådets vice ordfö- rande är ordförande vid kyrkostämman.

Kyrkorådet består av kyrkoherden som självskriven ordförande och sex röstberättigade församlingsmedlemmar. kallade kyrkoföreståndare (Kir- chenvorsteher). som väljs av kyrkostämman för en tid av sex år. En kyrkoföreståndare väljs varje år. Avgående ledamot kan omväljas för en ny sexårsperiod. Trc ersättare väljs för en treårsperiod.

Ekonomi- och medelsförvaltningen has om hand av de sex kyrkoföre—

Prop. 1991/92: 85

56

ståndarna, som utgör det s.k. kyrkoföreståndarkollegiet. Kollegiet väljer inom sig ordförande, kassaförvaltare, ställföreträdande kassaförvaltare och två husförvaltare. Den av kyrkostämman utsedde vice ordföranden är i regel också ordförande i kyrkoföreståndarkollegiet.

För år 1991 utgjorde skattesatsen för församlingen 60 öre. Församling- ens skattekraft var drygt 958 skattekronor per medlem eller 131 % av medelskattekraften i riket.

I församlingen finns en prästtjänst. För tillsättning av tjänsten tillämpas fortfarande äldre bestämmelser. .

Tyska S:ta Gertruds församling har enligt privilegierna rätt att från utländsk ort kalla och utse en präst. Förutsättningen är att den valde prästens kompetens och renlärighet prövas av ärkebiskopen samt att rege- ringen fastställer valet. ' .

Kyrkorådet prövar de sökandes behörighet och upprättar förslag med tre sökande. Efter provpredikningar sker val. Valförrättare utses av dom- kapitlet efter framställning av kyrkorådet. Valresultatet lämnas över till domkapitlet. som med eget yttrande lämnar över ärendet till regeringen. som tillsätter tjänsten.

Församlingen har en organist.

Finska församlingen

Finska församlingen är den äldsta av de s.k. nationella församlingarna i '

Sverige. Församlingen anses ha uppkommit omkring år 1561. Från början använde församlingen tillsammans med den tyska församlingen S:ta Gert- ruds kapell. Karl XI upplät år 1607 kyrkan till Tyska S: ta Gertruds församling. Efter att under ett antal år ha använt Gråmunkekyrkan som församlingskyrka, inköpte församlingen år 1725 det s.k. lilla bollhuset vid Slottsbacken i Stockholm.

Församlingens fortsatta existens utreddes vid ett par tillfällen under 1800-talets första del. Genom Kungl. Maj: ts beslut den 21 december 1840 fick församlingen tills vidare bestå med egen kyrkoherde.

Den 1 januari 1991 var 21 447 personer kyrkobokförda i församlingen. Drygt tre femtedelar av dessa är medlemmar i Svenska kyrkan. Omkring 2 000 är ortodoxa trosbekännare.

Finska församlingen tillhör domprosteriets kontrakt i Stockholms stift. Församlingen ingår för närvarande inte i stiftssamfälligheten i Stockholm stift.

I församlingen finns i dag kyrkoråd och kyrkostämma. Kyrkorådets nio ledamöter väljs för tre år. Valen äger som regel rum vid två tillfällen under en treårsperiod. Ungefär halva antalet ledamöter utses vid varje valtillfälle.

För år 1991 utgjorde skattesatsen för Finska församlingen 67 öre. För- samlingens skattekraft var drygt 710 skattekronor per medlem eller 97 % av medelskattekraften i riket.

I församlingen finns för närvarande en tjänst som kyrkoherde och tre tjänster som komminister. Kyrkoherdetjänsten och två av komminister- - tjänsterna är tillsatta med fullmakt. Ingen av tjänsterna är statligt regler- ade. Kyrkorådet fastställer prästernas löner.

Prop. 1991/92: 85

_57

För närvarande tillsätts församlingens kyrkoherde- och komminister- tjänster efter direkta val på kyrkostämman. Provpredikan hålls både på svenska och finska.

I församlingen finns en musikdirektör.

110 v/örsam/ingen

Det kan vara svårt att närmare bestämma när Hovförsamlingen kom till. Stockholms slott har sedan medeltiden haft ett eget kapell. Begreppet hovpredikant torde ha uppstått under Gustav Vasas tid. Hovförsamlingen kom från år 1662 att tillhöra Hovkonsistoriet liksom de militära försam- lingarna i Stockholm. Numera är Hovförsamlingen den enda kvarvarande församling som lyder under Hovkonsistoriet. Om Hovkonsistoriet finns föreskrifter i 20 och 21 åå domkapitelslagen (jfr avsnitt 4.6).

Den ljanuari 1991 var 311 personer kyrkobokförda i Hovförsamlingen. Det övervägande flertalet av dessa är också medlemmar i Svenska kyrkan.

Hovförsamlingen står utanför stiftsindelningen för Svenska kyrkan. I Hovförsamlingen finns kyrkostämma och kyrkoråd. I kyrkorådet ingår förutom församlingens pastor sex ledamöter och lika många ersättare.

Församlingen har bestämt att den ordning som tidigare har gällt skall tillämpas också efter församlingslagens ikraftträdande. Detta innebär bl.a. att bestämmelserna om kallelse till kyrkostämma och kungörelse av denna avviker från församlinslagens. Församlingen väljer vidare bara två reviso- rer och lika många ersättare. För kyrkostämman upprättas inte någon röstlängd. I stället har använts uppgifterna från kyrkobokföringen (person- avier) för att avgöra vem som har rösträtt vid stämman.

För år 1991 utgjorde skattesatsen för Hovförsamlingen 40 öre. Försam- lingens skattekraft var drygt 1 582 skattekronor per medlem eller 216 % av medelskattekraften i riket. Församlingen är därmed en av de församlingar som har störst skattekraft i Sverige. En stor del av församlingens kostnader betalas emellertid över hovstaten.

Församlingen har inga prästtjänster. Överhovpredikanten. församling- ens pastor och övriga hovpredikanter som tjänstgör i församlingen utses direkt av Konungen.

Några särskilda kyrkomusikertjänster finns inte inrättade i försam- lingen. Däremot tjänstgör en församlingsmusiker (kantor) på halvtid.

8.2 Församlingarnas ställning som kyrkliga kommuner

Regeringens bedömning: Något förslag-till ändringar av de icke- territoriella församlingarnas ställning som kyrkliga kommuner bör inte läggas fram.

1991 års kyrkomöte har ingen erinran mot regeringens bedömning (RegSkr 199021 5. 69, lKL' 1991:9. kskr 13). Skälen för regeringens bedömning: Arbetsgruppen hade inte till uppgift

Prop. 1991/92: 85

58

att utreda frågan om de icke-territoriella församlingarnas fortsatta bestånd. Arbetsgruppen har inte heller behandlat denna fråga. Några remissinstan- ser, däribland Kammarkollegiet och Svenska kyrkans centralstyrelse har emellertid ansett att denna fråga skall utredas innan arbetsgruppens förslag i sin helhet genomförs.

Frågan om och i vilken omfattning Svenska kyrkan skall bedriva sin församlingsverksamhet också i icke-territoriella församlingar är enligt vår uppfattning till stor del en inomkyrklig fråga. Det bör därför inte i första hand ankomma på regeringen utan på kyrkans egna organ att ta de initiativ som kan behövas. Vi avstår därför från att i detta sammanhang ta närmare ställning till den väckta frågan.

8.3 Medlemskap i församlingarna

8.3.1 Krav för medlemskap

Regeringens förslag: Följande krav skall gälla för medlemskap

— i nationella icke-territoriellaförsamlingar: personer som är med- borgare i Finland resp. i Förbundsrepublikcn Tyskland. ' — i övriga icke-territoriellaförsamlingar: personer som är anställda i Marinen resp. tjänstgör vid Kungl. Hovstaterna eller Kungl. Staberna. Motsvarande skall gälla för den person som har haft en sådan anställning och vid anställningens upphörande erhållit

pension.

Efter ansökan skall personer som är födda i Finland resp. i tyskspråkiga länder och deras barn få bli medlemmar i en nationell församling.

Efter ansökan skall också en medlems make och hemmavarande barn till medlemmen få bli medlemmar i en nationell församling. Motsvarande skall gälla för efterlevande make och hemmavarande barn till en medlem.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag i fråga om medlemskap i Karlskrona amiralitetsförsamling och Hovförsamlingen. [ fråga om de nationella församlingarna har arbetsgruppen föreslagit att de personer som är födda i Finland respektive i tyskspråkiga länder eller annars har finska respektive tyska som hemspråk skulle bli medlemmar. Vidare skulle makar eller sambor och deras barn kunna tillhöra en icke- territoriell församling, om någondera maken eller sambon uppfyller" kraven för medlemskap. Arbetsgruppens förslag innebär också att barn till någon som tillhör en icke-territoriell församling skall efter anmälan få tillhöra församlingen också efter det barnet flyttat från församlingen (bilaga 6).

Remissinstanserna: Med undantag för ett par av de icke-territoriella församlingarna och några till dem närstående remissinstanser lämnas arbetsgruppens förslag utan erinran.

Finska församlingen och ett par spontanyttranden för fram uppfatt- ningen att också finlands-svenskar skall kunna tillhöra församlingen. dvs.

Prop. 1991/92:85

59

personer med finlänsk härkomst eller deras ättlingar samt finska medbor- gare.

Karlskrona amiralitetsförsamling och Chefen för marinen anser'att medlemskap i församlingen skall omfatta också de personer som är an- ställda i en myndighet inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde samt anställda vid Karlskronavarvet.

Stockholms kyrkliga samfällighet och Finska församlingen med flera remissinstanser avstyrker användningen av begreppet "hemspråk". Kam- markollegiet avstyrker användningen av begreppet ”sambor".

Nuvarande medlemsregler

I dag gäller för medlemskap i de icke-territoriella församlingarna följande.

Karlskrona am iralitetsförsamling':

1. den fast anställda personal som tjänstgör vid ett truppförband eller en flottstation i Karlskrona dock att den civilmilitära person som också innehar någon annan ordinarie tjänst inte får bli medlem i församlingen,

2. personer, som sålunda varit anställda och vid avskedstagandet erhållit pension,

3. de under 1 och 2 upptagna församlingsmedlemmarnas hustrur, hem- mavarande barn eller fosterbarn och tjänstefolk,

4. änkor efter under 1 och 2 upptagna medlemmar av församlingen jämte deras hemmavarande barn. eller fosterbarn och tjänstefolk.

Göteborgs tyska jörsam li ng:

l. tyska medborgare som är evangelisk-lutherska trosbekännare och är bosatta i Göteborgs kommun (obligatorisk medlemskap).

2. andra evangelisk-lutherska trosbekännare i Göteborgs kommun som är av tyskspråkig härkomst (frivilligt medlemskap),

3. maka eller barn i äktenskapet till medlem enligt 1 eller 2 utan hänsyn till nationalitet (frivilligt medlemskap).

Tyska S: ta Gertruds församli ng:

l. tyska medborgare som är evangeliska trosbekännare och deras barn som är bosatta i Stockholms stad (obligatorisk medlemskap),

2. andra evangeliska trosbekännare av tyskspråkig härkomst och deras barn som är bosatta i Stockholms stad (frivilligt medlemskap).

Finska församlingar:

1. finska medborgare och deras barn bosatta i Stockholms stad (obliga- toriskt medlemskap),

2. personer av finskspråkig härkomst och deras barn bosatta i Stock- holms stad (frivilligt medlemskap).

Prop. 1991/92: 85

60

Hovförsamlingen:

1. samtliga vid de kungliga och furstliga hov-, slotts- och stallstaterna tjänstgörande ämbets- och tjänstemän samt betjäning,

2. personer, som har tjänstgjort vid någon av staterna och vid avsked- stagandet erhållit pension.

3. de under 1 och 2 upptagna församlingsmedlemmarnas hustrur, hem— mavarande barn eller fosterbarn och tjänstefolk,

4. änkor efter under 1 och 2 upptagna medlemmar av församlingen jämte deras hemmavarande barn eller fosterbarn och tjänstefolk.

Skälen för regeringens förslag filed/vinskap [ de personellaförsamlingarna Medlemskapet i Karlskrona amiralitetsförsamling och Hovförsamlingen har sin grund i en personell gemenskap som består i den gemensamma anställningen eller tjänstgöringen. Enligt vår mening bör reglerna för medlemskap i dessa församlingari sak behållas oförändrade.

Medlemskapet i Karlskrona amiralitetsförsamling grundas på den per- sonella gemenskap som följer av en anställning vid någon i Karlskrona lokaliserad myndighet inom försvarsgrenen Marinen. Någon myndighet inom andra försvarsgrenar finns inte lokaliserad i Karlskrona. Enligt vår mening saknas därför skäl att utvidga medlemskretscn till personer som är anställda hos andra myndigheter inom försvarsmakten. I likhet med ar- betsgruppen anser vi att det är en mindre lämplig ordning att knyta medlemskapet i en kyrklig kommun till en anställning i ett privaträttsligt subjekt. vilket är fallet med Karlskronavarvet. Någon förändring av med- lemskretsen för Karlskrona amiralitetsförsamling bör därför inte ske.

I fråga om Ilovförsanilingen bör en uttrycklig bestämmelse tas in i lagen av innebörd att den kungliga familjen skall vara medlemmar i försam- lingen.

Medlemskap i de nationellaförsamlingarna

Medlemskapet i de nationella församlingarna har sin grund i en personell gemenskap inom ett begränsat geografiskt område. där gemenskapen be- står av medborgarskapet resp. den gemensamma härstamningen och språ- ket.

Flera remissinstanser har varit kritiska mot arbetsgruppens betoning av den språkliga gemenskapen som utgångspunkt för medlemskap i de natio- nella församlingarna. Mot bakgrund bl.a. av vad som har kommit fram vid remissbehandlingen vill vi inte föreslå några mera genomgripande föränd- ringar av reglerna om medlemskap i de nationella församlingarna.

Det obligatoriska medlemskapet bör fortfarande grundas på medborgar- skap i Förbundsrepubliken Tyskland resp. i Finland.

Medlemskap på frivillig grund bör liksom i dag kunna erhållas av den som är född i ett tyskspråkigt land resp. i Finland.

Enligt gällande författningar kan medlemskap i de nationella församling- arna erhållas av den som har tyskspråkig eller finskspråkig härkomst. Vi

Prop. 1991/92:85

61

anser emellertid att begreppet härkomst är alltför vitt. Vi vill i stället göra begreppet tydligt genom att sätta en gräns vid den som är barn till någon som är född i ett tyskspråkigt land resp. i Finland.

För medlemskap i de båda tyska församlingarna krävs i dag att personen är evangelisk-luthersk eller evangelisk trosbekännare. Personer som önskar bli medlemmar i de tyska församlingarna måste i dag alltså tillkännage sin åskådning i religiöst hänseende. Detta kan anses strida mot 2 kap. 25 regeringsformen. I en ny lag om medlemskap i icke-territoriella försam- lingar bör en motsvarande bestämmelse därför inte tas in.

Makar och barn till medlemmar

De nuvarande reglerna om medlemskap är så konstruerade att mannens förhållande grundar medlemskap för makan och hemmavarande barn. För framtiden bör enligt vår mening i stället gälla att makar och hemmava- rande barn skall kunna bli medlemmar i en icke-territoriell församling. om åtminstone någon av makarna uppfyller villkoren för medlemskap. Möj- ligheten att frivilligt erhålla medlemskap bör också omfatta efterlevande make och hemmavarande barn till medlemmen.

Det är naturligt att i detta sammanhangjämställa äktenskap och sambo- förhållanden. Begreppet make bör därför med avseende på medlemskap i en icke-territoriell församling få omfatta också en ogift kvinna och en ogift man som bor tillsammans under äktenskapliknande förhållanden (jfr ] _5 andra stycket lagen (1987: 232) om sambors gemensamma hem).

8.3.2 Frivillighet och rätten till utträde

Regeringens förslag: En generell möjlighet till utträde ur icke- territoriella församlingar skall införas.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag (bi- laga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga församlingar utom Finska församlingen.

Skälen för regeringens förslag: Medlemskap i de icke-territoriella för- samlingarna är i dag i princip obligatoriskt. Ett undantag finns. nämligen för svenska medborgare som annars skulle tillhöra någon nationell försam- ling. De kan enligt kungörelsen (1953: 524) angående upphörande av skyldigheten för svensk medborgare att tillhöra nationell kyrkoförsamling genom anmälan till skatte-myndigheten utträda ur en sådan församling.

I princip anser vi att medlemskap i en icke-territoriell församling så långt som möjligt skall bygga på ett frivilligt ställningstagande grundat på en personell gemenskap, ett gemensamt språk eller en gemensam anställ- ning.

En person som blivit medlem i en icke-territoriell församling bör därför utan särskild prövning alltid kunna utträda ur församlingen genom en

Prop. 1991/92: 85

anmälan till skattemyndigheten. Vi föreslår att sådana regler om utträde tas in i den nya lagen om medlemskap i icke-territoriella församlingar.

Däremot är vi med hänsyn till församlingarnas status som kyrkliga kommuner inte för närvarande beredda att tillgodose några remissinstan- sers önskemål om ett helt frivilligt medlemskap.

8.3.3 Församlingarnas upptagningsområden

Regeringens förslag: Församlingarnas upptagningsområden behålls

i huvudsak oförändrade och kommer därmed att omfatta bara den kommun där församlingen kan anses bildad.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag såvitt avscr det obligatoriska upptagningsområdet. Arbetsgruppen har dessutom föreslagit ett utvidgat upptagningsområde till de kommuner i samma stift som gränsar till den kommun där den icke-territoriella församlingen är bildad (bilaga 6).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker arbetsgruppens förslag om ett vidgat frivilligt upptagningsområde. Bl.a. stiftsstyrelsen i Stockholm och Finska församlingen avstyrker dock en sådan utvidgning i fråga om den Finska församlingen. De båda tyska församlingarna önskar ett ytterligare utvidgat upptagningsområde utöver det arbetsgruppen före— slagit. I—Iovkonsistoriet, Riksmarskalksämbctet och llovförsamlingen vill ha en frivillig anslutning till Hovförsamlingen samt avstyrker förslaget att nuvarande tillhörighet för bosatta i Solna och Ekerö kommuner begränsas till bara medlemmar av den kungliga familjen.

Riksskatteverket. Svenska kyrkans centralstyrelse. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund med flera remissinstanser pekar på de svårigheter som kan uppstå. om en församlings upptagningsområde omfat— tar mer än en kommun. Det avser bl.a. frågor av valteknisk natur. begrav— ningsfrågor och andra mera principiella kommunalrättsliga frågor.

Skälen för regeringens förslag: Enligt 5 & i 1910 års förordning angående behörighet att kyrkobokföras i icke-territoriell församling av svenska kyr- kan skall bestämmelserna om medlemskap (kyrkobokföring) i förord- ningen bara tillämpas på dem som enligt folkbokföringslagen kan anses bosatta inom den kommun där den icke-territoriella församling är bildad. elleri viss näraliggande kommun. om regeringen föreskriver det för någon särskild församling. Sådana föreskrifter har meddelats för Hovförsam- lingen i kungligt brev den 9 oktober 1910. I Hovförsamlingen skall kyrko- bokföras också vissa personer som är bosatta i Solna kommun och Lovö församling inom Ekerö kommun. Bestämmelserna torde ha tillkommit på grund av att delar av den kungliga familjen är och har varit bosatta på Ulriksdal och Drottningholm.

Arbetsgruppen har gått de icke-territoriella församlingarna tillmötes genom att föreslå ett utvidgat upptagningsområde för församlingarna till

Prop. 1991/92:85

de kommuner i samma stift som gränsar till den kommun där församlingen kan anses bildad.

Ett antal remissinstanser har pekat på vissa tekniska problem som uppkommer. om en församlings upptagningsområde omfattar mer än en kommun. Det rör frågor om beskattning. om val av kyrkofullmäktige och om gravrätt. Mot de påpekanden som därvid gjorts är vi inte utan ytterli- gare utredning beredda att biträda arbetsgruppens förslag i denna del. Enligt vår mening bör därför tills vidare församlingarnas nuvarande upp- tagningsområden i princip inte ändras.

Vi anser därför att en utvidgning av Hovförsamlingens upptagningsom- råde utanför Stockholms kommun bara skall avse medlemmar av Kungl. Huset. '

8.3.4 Lagteknisk lösning

Regeringens förslag: Föreskrifter om medlemskap i de icke- territoriella församlingarna och deras upptagningsområden skall samlas i en särskild lag. '

Arbetsgruppens förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag (bi- laga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

Skälen för regeringens förslag: Föreskrifter om medlemskap i de icke- territoriella församlingarna och deras upptagningsområden finns i dag spridda på ett flertal olika författningar. Nya bestämmelser på området bör samlas i en lag.

De bestämmelser det här är fråga om riktar sig främst till skattemyndig- heterna. som redan i dag handlägger frågor om medlemskap i de icke- territoriella församlingarna, och inte till kyrkliga organ. Reglerna har därutöver ett begränsat tillämpningsområde. Bestämmelserna bör därför lämpligen inte tas in i den nya kyrkolagen utan i en särskild lag.

8.4 Anpassningen till den nya lagstiftningen

8.4.1 Den kyrkliga indelningen

Regeringens förslag: 1 den nya kyrkolagen tas in en bestämmelse om att varje icke-territoriell församling utgör ett pastorat.

Hovförsamlingen skall inte heller i fortsättningen tillhöra något stift inom Svenska kyrkan.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (bilaga 6).

Prop. 1991/92:85

64

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1990: 1 5.70 och 71, lKL 199129 avsnitt 4.1, kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: I kyrkliga indelningslagen finns förutom vissa grundläggande föreskrifter om de kyrkliga indelningsenheterna be- stämmelser om ändringar i den territoriella indelningen i församlingar och pastorat. Lagen innehåller vidare bestämmelser om ändringar i kontrakts- indelningen och om bildande av kyrkliga samfälligheter m.m.

De icke-territoriella församlingarna utgör i dag pastorat. För närvarande saknas emellertid en uttrycklig bestämmelse om detta. Enligt vår mening bör en sådan bestämmelse tas in i den avdelning i den nya kyrkolagen som avses ersätta den nuvarande kyrkliga indelningslagen.

1 1 kap. kyrkliga indelningslagen regleras bland annat rikets indelning i stift. Enligt 1 kap. 7 9" omfattar varje stift de församlingar som regeringen bestämmer.

Den ljuni 1961 har regeringen meddelat beslut för vart och ett av stiften angående ny indelning i territoriella pastorat m.m. från och med den 1 januari 1962. Nämnda regeringsbeslut utgör grunden för de icke- territoriella församlingarnas tillhörighet till ett stift. "Eftersom Hovförsam- lingen inte omnämns i beslutet tillhör församlingen inte heller något stift.

Genom att Hovförsamlingen alltså står utanför Svenska kyrkans stiftsor- ganisation lyder församlingen inte under något domkapitel. 1 20 & domka- pitelslagen föreskrivs därlör att Hovkonsistoriet" skall ha samma befogen- heter mcd avseende på hovförsamlingen som domkapitlen har mot försam- lingarna. Då Hovförsamlingen inte ingår i något stift kan den vidare inte ingå i någon stiftssamfällighet.

Med hänsyn till de särskilda förhållanden som sålunda råder för Hov- församlingen anser vi att det saknas anledning att föreslå att församlingen skall inordnas i något stift. Församlingen bör därför i enlighet med sina egna önskemål också i fortsättningen stå utanför stiftsindelningen.

] fråga om övriga icke-territoriella församlingar bör den ordning som nu gäller bestå. Någon reglering utöver 1961 års regeringsbeslut behövs därför inte.

5 Riksdagen 1991/"92. ! .vaml. Nr 85

Prop. 1991/92:85

65

8.4.2 Den kyrkokommunala organisationen

Regeringens förslag: Den nya kyrkolagens föreskrifter om Svenska kyrkans lokala organisation skall i sin helhet tillämpas på de icke- tcrritoriella församlingarna.

De icke-territoriella församlingar som skall ha kyrkofullmäktige men som enligt äldre föreskrifter i stället har kyrkostämma får dock behålla kyrkostämman som beslutande organ. om församlingen inte beslutar något annat.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Arbetsgruppen har dock inte föreslagit några övergångsbestämmel- ser som medger församlingarna att fortsatt ha kyrkostämma i stället för kyrkofullmäktige (bilaga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Svenska kyrkans centralstyrelse. Stifts- styrelsen i Stockholms stift och Tyska S:ta Gertruds församling anser att tyska församlingen i Stockholm skall få ha kyrkostämma också i fortsätt- ningen.

Göteborgs tyska församling och Finska församlingen uttrycker önskemål om att få behålla kyrkostämman.

Arbetsgruppens förslag att samtliga icke-territoriella samlingar som till- hör ctt stift också obligatoriskt skall tillhöra stiftssamfälligheten avstyrks bara av Stockholms kyrkliga samfällighet och Finska församlingen. Kam- markollegiet menar att också Hovförsamlingen skall tillhöra en stiftssam- fa'llighet.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1990: 1 s. 72-76. lKL 199119 avsnitt 4.2. kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag .—-fllmänna synpunkter

En tillämpning av församlingslagens bestämmelser på de icke-territoriella församlingarna skulle innebära förändringar främst i fråga om kyrkofull- mäktige och kyrkOStämma. val av kyrkoråd samt tillhörigheten till en stiftssamfällighet.

Enligt vår bedömning föreligger det inte direkt några praktiska hinder mot att låta reglerna i församlingslagen obligatoriskt omfatta de icke- tcrritoriella församlingarna. Den ordning för församlingarnas styrelse och organisation som regleras i lagen tillämpas för de territoriella församling- arna sedan länge. Systemet får anses beprövat och fungera väl. Den omständigheten att den nu tillämpade ordningen i vissa icke-territoriella församlingar fungerar tillfredsställandc. utesluter inte att en ny ordning enligt församlingslagen skulle fungera väl eller till och med bättre.

Svenska kyrkans församlingar är kyrkliga kommuner och de grundläg- gande enheterna i den kyrkliga organisationen. Från principiella utgångs-

Prop. 1991/92: 85

66

punkter framstår det därför som önskvärt att det inte är någon skillnad mellan Svenska kyrkans församlingar när det gäller deras grundläggande organisatoriska uppbyggnad. '

Också med dessa principiella utgångspunkter bör enligt vår mening, såsom också Svenska kyrkans centralstyrelse och Stiftsstyrelsen i Stock- holms stift pekar på. särskild hänsyn tas till de enskilda församlingarnas önskemål. Vi finner det därför rimligt att. utan att för den skull gå från de grundläggande principerna, föreslå att de icke-territoriella församlingarna i några avseenden ges möjlighet att övergångsvis behålla den ordning som de har i dag.

Beslutande organ

De argument som har förts fram från företrädesvis de nationella försam- lingarna för att behålla kyrkostämma som beslutande organ är väsentligen av samma slag som tidigare har förts fram och prövats, senast vid tillkoms- ten av 1982 års lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter. I propo- sitionen (prop. 1982/83: 19 s. 58 f.) till den lagen uttalade föredragande statsrådet bl.a. följande:

"Med hänsyn till församlingsstrukturen i svenska kyrkan anserjag inte att det är praktiskt möjligt att införa representativ demokrati i form av kyrkofullmäktige i samtliga församlingar. Såsom framgår av vad jag före- slår 1 det följande bör dock enligt min mening fullmäktigeinstitutet utvid- gas. Ävcn om så sker måste emellertid bestämmelserna om kyrkostämma behållas för de minsta församlingarna. Jag ser ett positivt värde 1 att man i de små enheterna har möjlighet att praktisera en direktdemokrati. — — —

Förslaget att utvidga området för införande av kyrkofullmäktige i för- samlingarna vinner stöd hos flertalet av de remissinstanser som berör frågan. De olägenheter som en del länsstyrelser påtalar i form av merarbete vid sammanräkning av fullmäktigeval uppvägs enligt min mening klart av fördelarna med att fler församlingar får beslutande organ av representativt slag. Det är omvittnat att deltagandet i kyrkostämmorna i allmänhet är lågt. De ger därför inte alltid ett riktigt uttryck för de åsikter som råder i församlingarna. Möjligheterna att tillämpa en levande närdemokrati be- gränsar sig till de minsta församlingarna. men bör å andra sidan tillvaratas där." '

Enligt vår mening saknas det anledning att göra någon annan bedömning än den som kom till uttryck i den nyss redovisade propositionen. Försam- lingslagens bestämmelser om beslutande organ i församlingarna bör därför i princip göras tillämpliga också på de icke-territoriella församlingarna.

Vi är emellertid medvetna om att omställningen från kyrkostämma till kyrkofullmäktige som beslutande organ är förenat med vissa svårigheter för de församlingar som berörs. dvs. de nationella församlingarna. För att underlätta genomförandet bör därför de församlingar som enligt försam- lingslagen skall ha kyrkofullmäktige, men som enligt äldre föreskrifter har kyrkostämma. också i fortsättningen få ha kyrkostämma. Det får därefter ankomma på varje församling att själv besluta om att införa kyrkofullmäk- tigc som församlingens beslutande organ.

Prop. 1991/92: 85

67

Kyrkoråd

Kyrkorådet är församlingens styrelse och har i varje församling betydelse- fulla uppgifter. Förutom kyrkoherden, som är självskriven, väljs ledamö- terna enligt 7 kap. 45 församlingslagen av kyrkofullmäktige eller kyrko- stämman för cn tid av tre år, räknat från den 1 januari året efter det år då val i hela landet av kyrkofullmäktige har ägt rum. Valet av kyrkoråd kan i en församling som ingår i en total pastoratssamfällighet eller total flerpa- storatssamfällighet också numera ske direkt. s.k. direktvalda kyrkoråd.

Några remissinstanser har uttryckt farhågor för att kyrkorådet skulle sakna kontinuitet och kompetens, om det utsågs på en gång i vissa icke- tcrritoriella församlingar som i dag har ett annat system för val av kyrko- råd. Enligt vår mening är dessa farhågor överdrivna. Erfarenheterna från de territoriella församlingarna visar att kyrkorådsvalen enligt församlings- lagens reglcr kan tillgodose kraven på såväl kompetens som kontinuitet hos de valda ledamöterna. Ansvaret för att så sker ligger på församlingens beslutande organ. oavsett tidpunkten för valen. Genom att göra försam- lingslagens beStämmclser om kyrkoråd tillämpliga på de icke-territoriella församlingarna garanteras också att församlingens kyrkoherde — i Hovför- samlingen benämnd pastor — blir självskriven ledamot i kyrkorådet. Denna ordning tillämpas i princip redan i dag i samtliga icke-territoriella församlingar.

Sli/issam/Zilliglzmerna

Av de icke-territoriella församlingarna är det i dag bara Karlskrona amira- litetsförsamling som har fattat beslut om att ingå i stiftssamfälligheten.

Den nya organisationen för Svenska kyrkan på lokal- och stiftsplanet som bland annat kommit till uttryck i 1988 års församlingslag. innebär att viktiga uppgifter har lagts på de nya stiftssamfälligheterna. Det är enligt vår mening viktigt att de icke-territoriella församlingarna ingåri stiftssamfäl- ligheten i sitt stift. De kan därvid också delta i valen av de organ som beslutar i frågor som i flera avseenden berör dem. Vi föreslår därför att samtliga församlingar i ett stift skall ingå stiftssamfälligheten. Förslaget i denna del får självfallet inte medföra en höjd utdebitering till stiftssamfäl- lighet.

Eftersom Hovförsamlingen inte tillhör något stift, kommer församlingen också i fortsättningen att stå utanför stiftssamfälligheten. Denna avvikelse bör enligt vår mening godtas och överensstämmer dessutom med Hovför- samlingens egna önskemål.

Prop. 1991/92: 85

68

8.4.3 Det ekonomiska utjämningssystemet genom kyrkofonden

Regeringens förslag: Bestämmelserna om kyrkofonden skall i sin helhet tillämpas på andra icke-territoriella pastorat än Hovförsam- lingen.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Arbetsgruppen har dock föreslagit att bestämmelserna om kyrko- fonden också skall tillämpas på Hovförsamlingen (bilaga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslaget avstyrks av Stockholms kyrkliga samfällighet samt av samtliga icke-territoriella församlingar, utom Karlskrona amiralitetsförsamling.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr l990:l s. 77-80, lKL l99l:9 avsnitt 4.5, kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: Kostnaderna för Svenska kyrkans verk- samhet utjämnas mellan pastoraten genom kyrkofonden enligt bestämmel- serna i kyrkofondslagen. Bestämmelserna i lagen tillämpas emellertid inte på de icke-territoriella församlingarna. Regeringen kan dock enligt 25 andra stycket lagen förordna att denna skall tillämpas också på dessa församlingar. Något sådant förordnande har inte meddelats.

Den ekonomiska utjämningen genom kyrkofonden sker i huvudsak på följande sätt. De territoriella pastoraten betalar in en allmän och i vissa fall en särskild kyrkoavgift-till kyrkofonden. Den allmänna kyrkoavgiften beräknas på skatteunderlaget och är för närvarande 16 öre per skattekrona. Pastoraten och stiftssamfälligheterna får ett allmänt utjämningsbidrag, om deras skatteunderlag understiger ett skatteunderlag som motsvarar en viss garanterad skattekraft. I vissa fall kan också beviljas extra utjämningsbi— drag. Ur kyrkofonden kan också betalas vissa särskilda bidrag. såsom stiftsbidrag — i vilket ingår en strukturbidragsdel — och kyrkobyggnads- bidrag.

En tillämpning av kyrkofondslagen på de icke-territoriella pastoraten innebär i praktiken ökade kostnader för dem. De får betala allmän kyr- koavgift samtidigt som inget av pastoraten i dag har ett så lågt skatteun- derlag och en så låg skattekraft att allmänt utjämningsbidrag kan beviljas dem. Församlingarna kan dock beviljas strukturbidrag och kyrkobyggnads- bidrag.

Anledningen till att de icke-territoriella pastoraten. med undantag för Karlskrona amiralitetsförsamling under åren 1952 — 1972. har kommit att stå utanför det ekonomiska utjämningssystemet genom kyrkofonden torde bl.a. vara att finna i kyrkofondens uppkomst. Kyrkofonden bildades år 1914 genom en sammanslagning av prästerskapets löneregleringsfond och de ecklesiastika boställenas skogsfond. Ursprungligen användes kyrkofon- den nästan uteslutande för att utjämna kostnaderna för prästernas löner mellan pastoraten. Medlen härrörde från tillgångar som var anslagna till att avlöna prästerna. Några sådana tillgångar synes inte ha funnits hos de icke-territoriella pastoraten.

Prop. 1991/92: 85

69

Kyrkofonden intog relativt snart efter bildandet en central ställning inom den kyrkliga ekonomin. Fonden fick alltmer karaktär av en allmän prästlönefond för Svenska kyrkans präster. Därtill lades på fonden ett antal uppgifter för finansiering av kostnader som i vissa fall — såsom t.ex. i fråga om kyrkomusikcrnas avlönande — inte alls hade sammanhang med finan- sieringen av prästernas löner.

Numera används kyrkofonden huvudsakligen till en mera allmän eko- nomisk utjämning mellan pastoraten. Fondens största inkomstkälla är den allmänna kyrkoavgiften.

Det främsta syftet med kyrkofonden är att utjämna kostnaderna mellan pastoraten för Svenska kyrkans verksamhet. Eftersom de icke-territoriella församlingarna är pastorat i Svenska kyrkan med egen utdebiteringsrätt. bör de enligt vår uppfattning solidariskt delta i samma ekonomiska utjäm- ningssystcm som de territoriella pastoraten. En sådan ordning innebär, som tidigare nämnts. ökade kostnader för dessa församlingar. Detta skall dock ske utan att den totala utdebiteringcn ökar för de enskilda försam- lingsmedlemmarna. Om någon församling skulle drabbas oskäligt hårt med hänsyn till dess särskilda behov bör den i så fall kunna beviljas struktur- bidrag. Vi föreslår därför att bestämmelserna om kyrkofonden i den nya kyrkolagen också skall gälla de icke-territoriella församlingarna.

Arbetsgruppen har föreslagit att den ekonomiska utjämningen genom kyrkofonden också skall omfatta Hovförsamlingen. Hovkonsistoriet har i sitt remissvar pekat på att Hovförsamlingen inte har någon egen kyrka, inte har någon inrättad prästtjänst och inte heller betalar någon kyrkomusiker över egen stat. En inte obetydlig del av församlingens verksamhet betalas genom bidrag från Konungen. Genom att Hovförsamlingen dessutom inte heller i fortsättningen kommer att tillhöra något stift kommer församlingen inte heller att kunna få del i systemet med stiftsbidrag.

De angivna förhållandena gör att det inte framstår som motiverat att llovförsamlingen skall omfattas av det ekonomiska utjämningssystemet genom kyrkofonden. Vårt förslag innebär därför att llovförsamlingen undantas från kyrkolagens tillämpningsområde i dessa avseenden.

8.4.4 Prästanställningar

Regeringens förslag: Föreskrifterna i den nya kyrkolagen om präst- anställningar skall i sin helhet tillämpas också på präster anställda i andra icke-territoriella pastorat än Hovförsamlingen.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (bilaga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser.

Tyska S:ta Gertruds församling och Stockholms kyrkliga samfällighet vill att nuvarande ordning för prästtillsättningar i tyska församlingen i Stockholm skall behållas.

Prop. 1991/92: 85

70

Göteborgs tyska församling och Domkapitlet i Göteborg önskar att också s.k. tredjegångstillsättningar skall göras av församlingen.

Finska församlingen avstyrker arbetsgruppens förslag i fråga om den egna församlingens prästtjänster.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 199011 5. 80—84. 2KL 1991:1avsnitt 13, kskr. ll).

Skälen för regeringens förslag: 1 prästanställningslagen finns föreskrifter om tillsättning av pastorats- och stiftstjänster samt vikariat på sådana tjänster, om behörighet och befordringsgrunder för prästtjänster. om an- ställningsformer samt om inrättande. vakanthållning och indragning av prästtjänster.

1 lagen finns också föreskrifter om disciplinansvar m.m., om tjänstebo- städer. om rättegång och om överklagande.

Prästanställningslagen tillämpas på biskopar och andra präster i Svenska kyrkan som har anställning i territoriella pastorat och stiftssamfälligheter.

Riksdagen beslöt (prop. 1988/89: 16. KU9, rskr. 50) under hösten 1988 emellertid att föra in en ny bestämmelse i prästanställningslagen med innehåll att lagens bestämmelser om anställningsformer samt disciplinan- svar m.m. skall tillämpas också på sådana präster i Svenska kyrkan som har anställning i andra icke-territoriella pastorat än Hovförsamlingen. Som motiv för tillägget i lagen angav föredragande statsrådet följande:

”Frågor om disciplinansvar m.m. regleras i dag i lagen (1936z569) om domkapitel. Lagens regler i detta avseende tillämpas på alla som innehar prästtjänster i svenska kyrkan. Den 1 juli 1989 upphör 1936 års domkapi- telslag att gälla. Om reglerna i prästanställningslagen om disciplinansvar m.m. inte görs tillämpliga på prästtjänster i de icke-territoriella pastoraten kommer bestämmelser i ämnet att saknas för dessa präster. Jag föreslår därför i enlighet med vad 1987 års kyrkomöte har uttalat att bestämmel- serna om anställningsformer och disciplinansvar m.m. i prästanställnings- lagen skall tillämpas också på dessa präster."

Enligt punkt 6 i övergånngestämmelserna till prästanställningslagen skall äldre bestämmelser fortfarande gälla vid tillsättning av präster i icke- territoriella pastorat.

Det ankommer numera på kyrkomötet att meddela föreskrifter om det kyrkliga ämbetet. Innehav av det kyrkliga ämbetet som präst förutsätter inte innehav av en prästtjänst. Däremot förutsätts enligt 17 å andra stycket prästanställningslagen att prästtjänster bara får tillsättas med den som får utöva det kyrkliga ämbetet som präst. Denna bestämmelse är för närva- rande dock inte tillämplig på prästtjänster i icke-territoriella pastorat. Detta är enligt vår mening inte tillfredsställande. Bestämmelserna om prästtjänster i den nya kyrkolagen bör därför tillämpas på samtliga präst- tjänster inom Svenska kyrkan.

I dag finns statligt reglerade prästtjänster i Karlskrona amiralitetsför— samling. Göteborgs tyska församling och Tyska S: ta Gertruds församling har var sin prästtjänst som inte är statligt reglerad. 1 Finska församlingen finns fyra inte statligt reglerade prästtjänster. varav tre fullmaktstjänster.

Den ordning som enligt prästanställningslagen tillämpas för statligt

Prop. 1991/92: 85

71

reglerade prästtjänster i de territoriella pastoraten ansluter nära till de önskemål som flera av de icke-territoriella församlingarna i olika samman- hang har fört fram. Från ett par av de icke-territoriella församlingarna har dock förts fram tveksamheter mot ordningen att domkapitlet en gång av tre tillsätter kyrkoherdetjänsten i pastoratet. Enligt vår mening är det värde- fullt om domkapitlet får samma roll i fråga om de arbetsledande tjänsterna i de icke-territoriella pastoraten som det i dag har för de övriga pastoraten. Domkapitlet skall dessutom oavsett detta enligt prästanställningslagen i varje tillsättningsärende pröva de sökandes behörighet.

Vårt förslag i denna del hindrar självfallet inte att kyrkoråden i försam- lingarna i likhet med vad som sker i dag aktivt deltar i arbetet med rekryteringen av nya präster. Sålunda bör till kyrkoherdetjänsterna i de- båda tyska församlingarna kunna hämtas präster från Tyskland och till tjänsten i Finska församlingen kunna hämtas präster från Finland, om de i övrigt uppfyller de behörighetskrav som gäller för präster i Svenska kyrkan. Denna ordning bör kunna upprätthållas också vid s.k. tredjegångstillsätt- ningar utan någon särskild författningsreglering.

Finska församlingen har starkt betonat önskemålet att prästtillsättning- arna i församlingen också i framtiden kan ske av kyrkostämman. Vi har dock svårt att se hur en tillsättning vid en kyrkostämma kan ske med upprätthållande av de krav som ställs vid en tillsättning av statligt regle- rade tjänster. nämligen att bara fästa avseende vid sakliga grunder såsom förtjänst och skicklighet. Kyrkostämmans beslut blir ett val och inte ett myndighetsbeslut.

[ likhet med arbetsgruppen anser vi alltså att bestämmelserna om präst- anställningar i den nya kyrkolagen i sin helhet bör tillämpas på andra icke-territoriella församlingar än Hovförsamlingen. Sistnämnda försam- ling har inte och avser inte heller att ha några egna prästtjänster.

Eftersom de nuvarande prästtjänsterna i de nationella församlingarna inte är statligt reglerade förutsätter vi att Statens arbetsgivarverk — så snart riksdagen har beslutat om en reform på detta område — tar initiativ till de förhandlingar som behövs för-prästtjänsterna i dessa församlingar.

När den nya kyrkolagens föreskrifter om prästanställningar kommer att tillämpas på de icke-territoriella församlingarna måste de nuvarande reg- lerna om behörighet till tjänster som kyrkoherde kompletteras. Den präst som har tjänstgjort i en annan evangelisk-luthersk kyrka bör enligt vår mening kunna tillgodoräkna sig denna tjänstgöringstid vid behörighets- prövningen till tjänster som kyrkoherde i Svenska kyrkan.

Vidare bör behörighetskraven för prästtjänster vars innehavare skall svara för gudstjänster och övriga handlingar på något annat språk än svenska kompletteras med krav på kunskaper i det språket. Det får liksom nu ankomma på domkapitlet att bedöma om den sökandes språkkunskaper är tillräckliga. Liksom för övriga prästtjänster i Svenska kyrkan gäller självfallet domkapitlets behörighetsprövning också den sökandes kunska- per i svenska språket.

Det bör liksom hittills ankomma på regeringen att meddela föreskrifter i dessa frågor.

Prop. 1991/92: 85

8.4.5 Den kyrkomusikaliska verksamheten

Regeringens förslag: Föreskrifterna i den nya kyrkolagen om den kyrkomusikaliska verksamheten i Svenska kyrkan skall i sin helhet tillämpas på andra icke-territoriella pastorat än Hovförsamlingen.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Arbetsgruppen har dock föreslagit att lagen också skall vara till- lämplig på Hovförsamlingen (bilaga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslaget avstyrks av Hovförsam- lingen, Hovkonsistoriet. Riksmarskalksämbetet och Stockholms kyrkliga samfällighet.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 1990:l s. 84-86. 2KL 199l:9 avsnitt 4.4. kskr. ll).

Skälen för regeringens förslag: Lagen om kyrkomusiken i svenska kyr- kan innebär att pastoraten sedan den 1 juli 1990 svarar för den i lagen angivna kyrkomusikaliska verksamheten i församlingen. [ denna verksam- het ingår bl.a. följande: — orgelspel vid gudstjänster och övriga kyrkliga handlingar enligt den ordning som gäller för Svenska kyrkan. — främjande av kyrkosångcn. _ fri musikundervisning med inriktning på kyrkans musikverksamhet. — vård av de orglar som finns hos församlingarna.

För den kyrkomusikaliska verksamheten skall det i varje pastorat finnas minst en organist. Därutöver får pastoraten förordna en eller flera kyrko- musiker. Domkapitlet kan dock medge att församlingen anställer någon annan än en kyrkomusiker. om det finns särskilda skäl. Domkapitlet kan också medge undantag från skyldigheten att anställa en organist om de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna är av liten omfattning eller om det av organisatoriska skäl inte är lämpligt att anställa någon.

I lagen ställs upp vissa behörighetsvillkor för kyrkomusiker. Tjänsterna som kyrkomusiker är dock genomgående kyrkokommunala.

Lagen skall tillämpas också på icke-territoriella församlingar, om rege- ringen föreskriver det. Regeringen har genom förordningen (1990: 504) om tillämpning av lagen (1989: 8) om kyrkomusiken i svenska kyrkan föreskri- vit att lagen skall tillämpas på Karlskrona amiralitetsförsamling.

De icke-territoriella församlingarna har på sina håll en omfattande kyrkomusikalisk verksamhet. I flertalet församlingar finns orglar av både kyrkomusikalisk och kulturhistorisk betydelse". För att säkerställa en hög kvalitet också i fortsättningen på den kyrkomusikaliska verksamheten i de icke-territoriella församlingarna bör bestämmelserna i lagen om kyrkomu— siken i svenska kyrkan också ömfatta dessa församlingar.

Lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan ger domkapitlet, som tidigare nämnts. möjlighet att meddela vissa dispenser. bl.a. från kravet att ha en organist i varje pastorat. Det bör därför i praktiken inte behöva medföra '

Prop. 1991/92: 85

73

några mera kännbara pålagor för de icke-territoriella pastoraten, om lagens bestämmelser görs tillämplig på dem.

Hovförsamlingen har i dag inte någon egen personal anställd som betalas över den kyrkokommunala budgeten eller någon egen kyrka. Men hänsyn till dessa omständigheter bör församlingen inte åläggas någon skyldighet att svara för kyrkomusikalisk verksamhet i den omfattning som lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan förutsätter. Hovförsamlingen bör alltså också i fortsättningen undantas från de föreskrifter om den kyrkomusika- liska verksamheten som gäller för övriga församlingar.

8.5 Upphävande av de nuvarande privilegierna

Regeringens förslag: De gällande privilegierna och de med stöd av dessa meddelade föreskrifterna för de icke-territoriella församling- arna upphävs.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer med regeringens förslag (bi- laga 6).

Remissinstanserna: Göteborgs tyska församling och Finska försam- lingen tillstyrker uttryckligen förslaget. Övriga icke-territoriella försam- lingar har inte någon erinran mot arbetsgruppens förslag.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 199011 5. 86—88. 2KL 1991:1.kskr11).

Skälen för regeringens förslag: 1 dag finns fortfarande grundläggande bestämmelser för de icke-territoriella församlingarna utom Karlskrona amiralitetsförsamling i fem privilegier. De är — konung Johan III:s brev den 8 mars 1571 med privilegier för tyska

församlingen i Stockholm. — drottning Kristinas brev den 28 april 1649 med privilegier för tyska eller Kristine församling i Göteborg, — kungl. brev (1840146) angående Finska nationella församlingens i Stockholm fortfarande, samt om regleringen av dess angelägenheter, — kungörelsen (1841: 10) angående fastställd gränsreglering emellan de territoriella och icke-territoriella församlingarna i huvudstaden, — kungl. brev den 5 maj 1882 till befallningshavanden i Göteborgs och Bohus län angående indelning i Göteborgs stad i territoriella försam— lingar m.m. samt lönereglering för prästerskapet därstädes. I dessa författningar finns bestämmelser om bl.a. församlingarnas rätt till kyrka, att fira gudstjänst på det egna språket och att välja präst. Vidare finns vissa bestämmelser om medlemskap och församlingarnas upptag- ningsområden.

Kyrkoförfattningsutredningen har i såväl betänkandet (Ds C 1983: 18) ”Kyrkoförfattningar I" som i betänkandet (SOU 1987:4) ”En ny kyrkolag m.m.” ansett att bara de författningar om de icke-territoriella församling- arna som förut nämnts fortfarande är gällande. Denna bedömning har inte satts i fråga av remissinstanserna.

Prop. 1991/92: 85

74

Som arbetsgruppen också har funnit kan det vara svårt att med säkerhet avgöra vilka bestämmelser som fortfarande i dag gäller för de icke- territoriella församlingarna. särskilt som de ursprungliga privilegierna vid olika tidpunkter bekräftats eller delvis justerats. Flertalet av författning- arna kan dock numera anses ha betydelse bara för frågan om tillhörigheten till församlingarna.

Genom de förslag vi i det föregående avsnitt 8.3 och 8.4 har lagt fram om de icke-territoriella församlingarna kan samtliga äldre föreskrifter i privi- legiebreven upphävas.

9 Församlingsarbete på andra språk än svenska

Regeringens förslag: Stiftssamfållighetens befogenheter att främja församlingsarbete på teckenspråk, finska och samiska utökas till att

också avse andra språk. Bestämmelser om detta tas in i 23 kap. 25 i den nya kyrkolagen.

Arbetsgruppens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag (bilaga 6).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av samtliga remissinstanser utom Stockholms kyrkliga samfällig- het. Riksförbundet för fmskspråkigt arbete vill dock att uttrycket "försam- lingsarbete bland finskspråkiga" behålls i lagtexten.

l99l års kyrkomöte föreslår att stiftssamfälligheten får befogenhet att främja församlingsarbete bland teckenspråkiga och bland dem som talar finska, samiska eller andra språk (RegSkr 1990: 1 s. 88—91.- 1 KL 1991:9avsnitt 4.3. kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: Med den ökade invandringen till Sverige har behovet av församlingsarbete på andra språk än svenska kommit att öka. Ett sådant arbete bedrivs också inom Svenska kyrkan i olika former vid sidan av arbetet i de nationella icke-territoriella församlingarna. Van- ligast förekommer ett sådant församlingsarbete bland finskspråkiga. Sedan länge har det i flera stift också funnits inrättade prästtjänster som stiftsad- junkt för finskspråkiga. 1 den nya kyrkliga organisationen har stiftssamfäl- ligheterna också fått ett särskilt ansvar förjust denna finskspråkiga verk- samhet. Sedan länge finns det inrättade prästtjänster särskilt för den tvåspråkiga befolkningen i de norra gränstrakterna i Luleå stift.

För den samiska befolkningen i norra Sverige finns det också inrättade särskilda prästtjänster. För behörighet till en sådan tjänst krävs bl.a. kunskaper i det samiska språket.

Utöver detta bedrivs inom Svenska kyrkan på olika håll församlingsar- bete på bl.a. engelska. estniska. tyska och ungerska. Ett exempel är den engelskspråkiga gudstjänstverksamhet som bedrivs inom Stockholms dom- kyrkoförsamling. Ett annat exempel på ett sådant arbete är det tvåspråkiga församlingsarbete som bedrivs i Malmö genom ett samarbete mellan Slottsstadens församling och Tyska evangeliska församlingen i Malmö.

Prop. 1991/92: 85

75

Enligt vår mening utgör verksamheten i den Tyska evangeliska försam- lingen i Malmö ett bra exempel på hur församlingsarbete på något annat språk än Svenska kan främjas inom ramen för Svenska kyrkans organisa- tion.

I flertalet fall finns det dock inom ett pastorat inte ett tillräckligt stort befolkningsunderlag som har andra modersmål än svenska att det motive- rar inrättandet i pastoratet av särskilda tjänster för arbete på något sådant språk. Däremot torde det i flera stift finnas underlag för att inrätta sär- skilda prästtjänster eller andra tjänster för att inom resp. stift främja ett sådant församlingsarbete.

De behov som kan finnas på detta område kan i dag tillgodoses av stiftssamfälligheterna genom en utvidgad verksamhet. om stiftsfullmäktige beslutar det. Enligt vår mening får emellertid en sådan verksamhet. om det finns behov av den. anses vara en så självklar uppgift för stiftssamfällighe- terna att de inte på särskilt sätt skall behöva besluta om den för att få kompetens på området.

Likaväl som en stiftssamfällighet kan besluta om resurser för det finsk- språkiga arbetet eller för arbetet bland samer. bör den alltså kunna besluta på motsvarande sätt om arbete också på andra språk. Denna vidgade kompetens bör inte innebära någon risk för att utrymmet begränsas för det arbete på stiftsplanet som redan i dag bedrivs bland finskspråkiga och samer, också om verksamheten skall bedrivas inom ramen för stiftssamfäl- lighetens nuvarande utdebitering.

199] års k_i-'rk0möte(1KL 1991: 9, kskr. 13) har förordat att stiftssamfäl- lighetens kompetens i nu aktuellt avseende bestäms till att omfatta "för- samlingsarbete bland dem som talar finska. samiska eller andra språk”. Vi anser emellertid det inte motiverat att begränsa kompetensen på det sätt som kyrkomötets förslag innebär. utan föreslår att stiftssamfälligheten får kompetens att främja församlingsarbete inte bara på teckenspråk. finska och samiska, utan även på andra språk. Föreskrifter om detta bör tas in i 23 kap. 2 g i den nya kyrkolagen.

10 Vissa kyrkliga val

10.1 Kyrkomötesvalen

Regeringens förslag: För ledamöterna av kyrkomötet skall utses lika många ersättare. I varje valkrets skall dock utses minst fyra ersät- tare.

Val av ledamöter av kyrkomötet och ersättare för dessa skall kunna ske i ett sammanhang.

Valet av ersättare för ledamöter av kyrkomötet skall kunna över- klagas på samma sätt som gäller valet av ledamöter.

Riksskatteverkets förslag avviker i följande avseenden från regeringens förslag. Möjligheten till majoritetsval av ledamöter av kyrkomötet och

Prop. 1991/92: 85

76

ersättare för dessa slopas. Valförrättaren skall själv kunna utse biträdande valförrättare. Valförrättningen skall kunna bordläggas också innan röstav- lämningen påbörjats (bilaga 8).

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker Riksskattever- kets förslag. Svenska kyrkans centralstyrelse ifrågasätter om inte majoritets- valmetoden vid kyrkomötesvalen bör finnas kvar. Domkapitlen i Lund och Härnösand ställer sig tveksamma till att valförrättaren skall utse biträ- dande valförrättare.

1989 års kyrkomöte har bl.a. föreslagit att val av ledamöter till kyrkomö- ' tet och ersättare för dessa skall kunna ske i ett sammanhang också när valet sker proportionellt (KL 1989129, kskr. 33).

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr l990:l s. 91 —96. lKL 1991: 9 avsnitt 4.6. kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag Valvält

Ledamöter av kyrkomötet och ersättare för dem väljs av elektorer. Enligt 16 5 lagen om kyrkomötet kan elektorernas val av ledamöter och ersättare för dessa ske på tre olika sätt. nämligen "genom '

l. proportionellt valsätt, om det begärs av minst så många väljande som motsvarar den kvot som erhålls om samtliga väljandes antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1.

2. ack/anialion, om bara en lista läggs fram och elektorerna är ense om den.

3. omröstning, om förutsättningarna inte är uppfyllda för val genom proportionellt valsätt eller genom acklamation.

Majoritetsval i formen av omröstning har inte tillämpats vid de två senaste kyrkomötesvalen. Riksskatteverket har ansett att majoritetsvals- metoden inte längre skall användas vid kyrkomötesvalen eftersom resulta- tet av ett majoritetsval är att den största grupperingen tar samtliga platser vid valet.

Vi är för närvarande inte beredda att följa Riksskatteverkets förslag. I likhet med Svenska kyrkans centralstyrelse anser vi att valsystemet vid kyrkomötesvalen måste hållas öppet för en procedur som i enskilda fall kan ta hänsyn kandidaternas särskilda kvalifikationer. om nominering och val inte följer den etablerade gruppstrukturen.

Bilrädande valförrättare

Enligt 14 5 lagen om kyrkomötet skall domkapitlet i varje valkrets utse en valförrättare. Om valet sker proportionellt skall de i valet deltagande bland sig utse ett tillräckligt antal personer att biträda ordföranden vid valet. Riksskatteverket har föreslagit att den av domkapitlet förordnade val- förrättaren skall ges rätt att i förväg utse det antal personer som behövs för att biträda honom vid valet. Samtidigt har verket föreslagit att biträdande valförrättare inte skall utses särskilt när valet sker proportionellt. Som skäl

Prop. 1991/92: 85

77

för sitt förslag har Riksskatteverket anfört att det är viktigt att de personer som skall biträda vid valet på ett tidigt stadium ges möjligheter att förbereda sin medverkan vid valet.

Vi kan se fördelar med Riksskatteverkets förslag i denna del. Samtidigt kan vi emellertid konstatera att behovet av biträde vid valförrättningen gör sig mest gällande vid proportionella val, då de väljande redan enligt nu gällande regler bland sig skall utse personer att biträda vid förrättningen. Det får enligt vår uppfattning förutsättas att personer som är väl förtrogna med sådana val därvid utses. Vi är därför inte beredda att följa Riksskat- teverkets förslag.

Bordläggning av valet

Vid proportionellt val av ledamöter av kyrkomötet eller ersättare för dem finns enligt gällande bestämmelser en möjlighet för valförrättaren att sedan rösterna avlämnats bordlägga valförrättningen, om det behövs. Någon uttrycklig föreskrift att val kan bordläggas i andra fall finns inte. Att avbrott i förrättningen kan komma att göras är dock förutsatt i 18 å andra stycket sista meningen lagen om kyrkomötet (jfr prop. 1981/82: 192 s. 63).

Riksskatteverket har föreslagit att valförrättningen skall kunna bordläg- gas redan innan röstavlämningen har påbörjats. Riksskatteverket, som i sitt förslag har utgått från att majoritetsvalmetodcn skall slopas. har inte närmare motiverat sitt förslag i denna del. Något behov av bordläggning redan före röstavlämningen har inte heller i övrigt kommit fram. Vi är därför inte beredda att föreslå några ändringar i den ordning som nu gäller.

Val av ersiifrareför ledamöter av kyrkomötet Val av ledamöter och ersättare i ett sammanhang

Enligt löä fjärde stycket lagen om kyrkomötet kan val av ledamöter och ersättare ske i ett sammanhang vid kyrkomötesvalen då valet sker med acklamation eller genom majoritetsval. Riksskatteverket och 1989 års kyrkomöte (kskr. 1989: 33) har föreslagit att ersättare och ledamöter skall utses i ett sammanhang oavsett på vilket sätt valet sker. Detta skulle. enligt Riksskatteverket innebära en förenkling av valförfarandet. Dessutom skulle man därigenom kunna undvika bl.a. de problem som kan uppstå när ledamöterna väljs genom proportionellt valsätt medan ersättarna väljs genom acklaniation. l sistnämnda fall kan det inträffa att ersättarna inte kommer att företräda någon partigruppering.

Vi vill inte motsätta oss Riksskatteverkets och kyrkomötets önskemål i denna del. Det bör emellertid inte vara obligatoriskt att välja ledamöter och ersättare i ett sammanhang.. Däremot bör möjligheten finnas och utsträckas till att omfatta också de fall när valen sker proportionellt. Bestämmelser om detta bör tas in i 46 och 47 kap. i den nya kyrkolagen.

Prop. 1991/92: 85

78

Antalet ersättare

Enligt 5 9" lagen om kyrkomötet skall för ledamöterna av kyrkomötet utses dubbla antalet ersättare. Riksskatteverket anser — med instämmande av remissinstanserna — att antalet ersättare i dag är alltför stort. Vi delar denna uppfattning.

l normalfallet bör det vara fullt tillräckligt att utse lika många ersättare som antalet ledamöter. Valkretsarna är emellertid olika stora. Den minsta valkretsen är i dag Visby stift. För de två ledamöterna i den valkretsen utses alltså enligt gällande regler fyra ersättare. För att om möjligt garan- tera att Visby stift och andra valkretsar också i framtiden skall kunna bli fullt ut representerade i kyrkomötet bör därför minst fyra ersättare utses från varje valkrets.

Vi föreslår alltså att det i 46 kap. i den nya kyrkolagen tas in bestämmel- ser om att det för ledamöterna i kyrkomötet skall utses lika många ersät- tare. dock skall i varje valkrets utses minst fyra ersättare.

Tillfälligt inträde för ersättare

Enligt 199" lagen om kyrkomötet skall domkapitlet. om en ledamot har avgått före mandatperiodens utgång, till ny ledamot utse den ersättare som står i tur att inträda enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen.

Riksskatteverket har pekat på att lagen inte innehåller några bestämmel- ser om inträde för en ersättare om den ordinarie ledamoten tillfälligt är förhindrad att tjänstgöra. Riksskatteverket har föreslagit att lagen i nämnda hänseende kompletteras.

Enligt 75 lagen om svenska kyrkan får emellertid kyrkomötet genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter om bl.a. kyrkomötets arbetssätt. Kyrkomötet har också beslutat en kyrklig kungörelse med arbetsordning för kyrkomötet. Vi finner det därför tillfyllest att frågan om ersättares inträde vid tillfälligt förfall för ledamot av kyrkomötet regleras av kyrko- mötet i cn kyrklig kungörelse. Vi föreslår därför inte någon lagreglering av frågan.

Överklagande av valen av ersättare

I lagen om kyrkomötet saknas en uttrycklig bestämmelse om att också valen av ersättare för ledamöter av kyrkomötet skall kunna överklagas. Vi föreslår därför att föreskrifterna om överklagande kompletteras med en bestämmelse som gör det möjligt att också överklaga valet av ersättare.

10.2 Biskopsvalen 10.2.1 Allmänna utgångspunkter

Vid tillsättning av biskopstjänster gäller enligt lagen om svenska kyrkan. att regeringen till ärkebiskop eller biskop utnämner en av de tre som har föreslagits i deti ordning som föreskrivs i lag.

Föreskrifter om förfarandet vid val av ärkebiskop och biskop har med-

Prop. 1991/92: 85

79

delats i lagen om biskopsval. vilken ersatte äldre bestämmelser i 1686 års kyrkolag och en förordning från år 1759. Den viktigaste nyheten vid lagens tillkomst var ett väsentligt vidgat lekmannainflytande vid valen. Lagen har vid flera senare tillfällen ändrats för att bättre svara mot förändringar i den kyrkliga organisationen. '

Enligt nu gällande bestämmelser skall val av andra biskopar än ärkebis— kopen och val av biträdande biskop i Uppsala stift förrättas av en valkor- poration som består av domkapitlets ledamöter. präster som vid tidpunk- ten för valet innehar tjänst i stiftet som domprost. kyrkoherde. komminis- ter. stiftsadjunkt eller kontraktsadj unkt eller är förordnade som vikarier på vakanta sådana tjänster samt lekmannaelektorer som utses pastoratsvis till det antal som i princip motsvarar de i pastoraten inrättade prästtjänsterna. ] stift där det finns diakonianstalter ingår i valkorporationen också präster som är föreståndare för sådana anstalter. .

Valet går sedan så till att domkapitlets ledamöter röstar i domkapitlet, medan övriga röstberättigade avger sina röster kontraktsvis inför kontrakts- prosten. Sammanräkning av rösterna sker därefter i domkapitlet. Av de tre namn som skall vara uppförda på valsedlarna räknas det första som en hel röst. det andra som en halv och det tredje som en tredjedels röst. De tre som fått det högsta sammanlagda röstetalet förs upp på förslag till tjänsten.

Ärkebiskopsval förrättas dels i Uppsala stift av en valkorporation sam- mansatt på nyssnämnda sätt, dels i övriga stift av domkapitlen. som vart och ett utgör en valkorporation. 1 Uppsala stifts valkorporation ingår också de valda ordinarie ledamöterna av Svenska kyrkans centralstyrelse som inte ingår i någon annan valkorporation.

Varje valkorporation för upp de tre som har fått de högsta röstetalen på en förteckning. Vid sammanräkning i Uppsala domkapitel ges de tre på Uppsala stifts förteckning uppförda kandidaterna röstvärdena 6. 3 och 2 medan de på övriga stifts förteckningar uppförda tilldelas röstvärdena ], 1/2 och 1/3. De tre som vid sammanräkningen har fått de högsta samman- lagda röstvärdena förs upp på förslag till ärkebiskopstjänsten.

1983, 1985 och 1987 års kyrkomöten har gjort framställningar om en genomgripande översyn av lagstiftningen om biskopsval. bl.a. i syfte att utvidga kretsen av röstberättigade präster vid valet. Kyrkomötets fram- ställningar har hittills bara lett till att regeringen (prop. 1987/88: 12) har förklarat sig beredd att i samband med den då förestående reformen av Svenska kyrkans organisation på lokal- och stiftsplanet göra en språklig och lagteknisk översyn av lagen.

l regeringens skrivelse (Reg Skr 1988: 1) till kyrkomötet om lagstiftning med komplettering till nämnda reform uttalades att denna översyn borde göras i samband med det förestående arbetet med att utforma en samlad lagstiftning för Svenska kyrkan. Regeringen lade därför bara fram förslag till sådana följdändringar i lagen som föranleddes av den nya organisatio- nen. 1988 års kyrkomöte hemställde emellertid om att också sådana ändringar skulle göras i lagen att pastorsadjunkterna fick delta i valet och att stiftsfullmäktige liek utse lekmannaelektorer till det antal som svarade mot antalet i stiftssamfälligheten inrättade tjänster som stiftsadjunkt. kontraktsadjunkt eller pastorsadjunkt.

Prop. 1991/92:85

80

I propositionen 1988/89: 16 anförde emellertid föredragande statsrådet bl.a. att kyrkomötet inte hade anfört några skäl för den föreslagna utvidg— ningen av valkorporationen vid biskopsval. En prövning av kyrkomötets förslag och effekterna av det borde anstå till den kommande översynen av biskopsvalslagen. De av kyrkomötet föreslagna tilläggen i lagtexten lades därför inte fram för riksdagen.

Den utfästa översynen av lagen om biskopsval har nu utförts inom Civildepartementet i två promemorior. som har remissbehandlats (se bilaga 1 1—14).

Vi redovisar i det följande våra ställningstaganden till de framlagda förslagen om ändrade bestämmelser för biskopsvalen.

10.2.2 Valkorporationer

Regeringens förslag: Vid val av andra biskopar än ärkebiskopen och vid val av biträdande biskop i Uppsala stift skall — utöver vad som nu gäller — valkorporationen bestå av stiftsstyrelsens ledamöter samt präster som vid tidpunkten för valet innehar tjänster som pastorsadjunkt.

l valkorporationen skall inte längre ingå präster som vid tidpunk- ten för valet är anställda som föreståndare för diakonianstalter.

1988 års kyrkomöte: Kyrkomötets förslag överensstämmer med rege- ringens förslag såvitt avser pastorsadjunkterna (KL 1988: 4. kskr. 2).

Promemorieförslagen överensstämmer med regeringens förslag såvitt avser pastorsadjunkterna. I den första promemorian har föreslagits att i valkorporationen skall ingå också präster anställda vid diakonianstalter i stiftet. I den andra promemorian har föreslagits att samtliga i stiftet kyrkobokförda präster och diakoner — också pensionerade eller sådana präster som inte innehar någon sådan prästtjänst som avses i prästanställ- ningslagen — skulle utgöra en valkorporation och att i särskild ordning utsedda lekmannaelektorer skulle utgöra en valkorporation. De båda val- korporationcrnas röster skulle räknas var för sig och sedan sammanvägas till ett förslag. Domkapitlet skulle inte längre ingå i valkorporationen (bilaga 11—14). . '

Remissinstanserna: Promemorieförslaget att pastorsadjunkterna skall få rösträtt har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av flertalet remissinstan- ser. Den föreslagna utvidgningen av rösträtten till andra än dem som innehar en tjänst som avses i prästanställningslagen har bedömts möta svårigheter. Förslaget att präster som är anställda vid diakonianstalter skulle få rösträtt kommenteras bara i ett fåtal yttranden, där meningarna om förslaget är delade.

Flera remissinstanser anser att förslaget i den andra promemorian att utvidga rösträtten till diakoner och diakonissor är för tidigt väckt. eftersom kyrkomötet ännu inte har tagit slutligställning till diakonatets plats i kyrkan. Förslaget att präster och lekmän skulle utgöra skilda valkorpora-

6 Riksdagen I 991/92. [saml. NrSS

Prop". 1991/92: 85

81

tioner och inte rösta gemensamt avvisas av flertalet remissinstanser. För- slaget att slopa domkapitlens medverkan avvisas också i flera yttranden. ] stället föreslår en del remissinstanser att också stiftsstyrelsens ledamöter skall få rösta vid biskopsval.

1991 års kyrkomötet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag (RegSkr 199011 5. 99—103. 2KL1991:1 avsnitt 17. kskr. 11).

Skälen för regeringens förslag lin gemensam valkorporation

Principen att samtliga röstberättigade vid biskopsvalet i ett stift skall utgöra en gemensam valkorporation bör enligt vår mening upprätthållas. Nuvarande valsystem med direktval för präster och elektorsval för lekmän- nen syftar till att skapa största möjliga balans mellan antalet röstande inom de båda väljer-grupperna. En fullständig matematisk jämlikhet har dock visat sig svår att uppnå. främst på grund av sådana förändringar i den prästerliga valkorporationens sammansättning som kan inträffa mellan den tidpunkt då antalet lekmannaelektorer fastställs. dvs. den dag då domkapitlet utfärdar kungörelse om valet. och själva valdagen.

Förslaget i den andra promemorian syftade till att undanröja denna olägenhet. Det avvisades emellertid av de llesta remissinstanserna, därför att man inte vill skapa en polarisering mellan präster och lekmän i stiftet genom att eventuellt skiljaktiga förslag kunde uppfattas som uttryck för en präst- resp. lekmannaopinion. Vi har förståelse för synpunkten att bisko- pen skall kunna framträda som hela stiftets biskop och är därför inte beredda att förorda någon ändring i nuvarande valsätt. där präster och lekmannaelektorer gemensamt avger sina röster.

Rösträtt vid biskopsvalet Domkapitlets och stiftsstyrelsens ledamöter

Biskopen är ordförande i den statliga myndigheten domkapitlet. Det har inte förts fram några bärande skäl för att nu avskaffa den hävdvunna rätten för ledamöterna i domkapitlet att delta i biskopsvalet. En ny stiftsmyndig- het har emellertid tillkommit år 1989. nämligen den av stiftsfullmäktige valda stiftsstyrelsen om minst åtta ledamöter med biskopen som självskri- ven ordförande. Den har ansvar för en betydande del av den lagreglerade verksamheten i stiftet och för en stor del av det frivilliga arbetet där. Det är svårt att finna några bärande skäl för att inte också stiftsstyrelsens ledamö- ter då bör ha rösträtt vid valet av biskop i stiftet.

Vi vill därför ta fasta på förslaget i flera remissyttranden om att stifts- styrelsens och domkapitlets ledamöter tillsammans får ingå i valkorpora- tionen vid bisköpsval och föreslår en sådan ändring. Eftersom flertalet valda ledamöter i stiftsstyrelsen torde vara lekmän skulle man — såsom framhållits i ett remissyttrande — därigenom i någon mån uppväga antalet röstberättigade stiftsadjunkter. vilka hittills saknat motsvarighet bland lekmannaelektorerna. Behovet att: här skapa störrejämvikt har ökat genom

Prop. 1991/92: 85

det starkt växande antalet stifts- och kontraktsadjunkter inom den nya stiftsorganisationcn. Vi återkommer längre fram till denna fråga.

Diakoner och diakonissor

I fråga om vilka som skall få utöva rösträtt vid biskopsvalet. är vi inte beredda att föreslå en utvidgning av rösträtten till att omfatta diakoner och diakonissor. Kyrkomötets ställningstagande till diakonatet inom ramen för en inomkyrklig reglering av det kyrkliga ämbetet bör först avvaktas.

Pastorsadjunkter

Vad sedan gäller frågan om vilka präster som skall få delta i biskopsvalen. delar vi den uppfattning som kom till uttryck i den första promemorian. nämligen att de tidigare skälen att inte ge pastorsadjunkterna rösträtt vid biskopsvalen har försvagats. De nyvigda prästerna har numera under sin utbildningstid haft täta kontakter med det stift för vilket de prästvigs och har kunnat skaffa sig sådan kännedom om stiftets förhållanden som bör krävas för deltagande i biskopsvalet. Det finns alltså ett starkt stöd för vårt förslag att nu ge dem rösträtt.

Pensionerade präster

Liksom flera remissinstanser anser vi däremot att det skulle föra för långt och ge upphov till oklarheter om rösträtten utvidgas ytterligare till att omfatta även andra präster i stiftet. Visserligen står alla prästvigda perso- ner inom ett stift i disciplinärt hänseende under biskop och domkapitel med avseende på Svenska kyrkans lära och förkunnelse. Men detta skapar enligt vår bedömning knappast så nära personliga relationer med stiftslcd- ningen att det motiverar deras deltagande i biskopsvalet. Vi delar uppfatt- ningen bland flera remissinstanser. att någon form av arbetstagarrelation till biskop och domkapitel bör vara en förutsättning för prästernas rösträtt.

Mot den bakgrunden anser vi sålunda att pensionerade präster inte skall delta i val av biskop. om de inte blivit förordnade som vikarie på en vakant prästtjänst. '

Präster anställda vid diakonianstalter

Vi ser inte heller någon anledning att utsträcka rösträtten till präster som är anställda vid diakonianstalterna och alltså har en enskild institution som sin arbetsgivare. l konsekvens härmed bör inte heller den rösträtt bestå. som för närvarande tillkommer präster som är föreståndare vid sådana anstalter i stiften. Det kan för övrigt noteras att av de sex nuvarande föreståndarna bara tre är präster. Föreståndarskapet som sådant har inte ansetts motivera en rösträtt.

Prop. 1991/92: 85

83

Behovet av en rävtlänga'

Vi föreslår alltså att samtliga präster i ett stift som innehar sådana präst- tjänster som avses i prästanställningslagen får rösträtt vid biskopsvalet. Också vikarier som förordnats på sådana prästtjänster bör ha rätt att rösta. Pastorsadjukttjänsterna är dock utbildningstjänster för nyvigda präster och vikarier för pastorsadjukter förordnas därför inte.

För domkapitlen bör alltså vara ganska lätt att inför valet upprätta en förteckning över de röstberättigade prästerna och lämna valförrättarna de ytterligare anvisningar som kan behövas. Något behov av att i formell ordning fastställa en röstlängd för biskopsvalet bör alltså inte föreligga.

10.2.3 Lekmannaelektorer

Regeringens förslag: Elektorer för stiftets lekmän skall också i fort- sättningen utses av pastoraten. Utöver vad som nu gäller skall i varje pastorat utses elektorer till det antal som motsvarar i pastoratet placerade pastorsadjunkter. Dessutom skall i varje kontrakt det pastorat som har det största antalet röstberättigade kyrkomedlemmar utse elektorer till det antal som motsvarar i kontraktet placerade kontraktsadjunkter.

|__—_.

1988 års kyrkomöte: Kyrkomötet har föreslagit att stiftsfullmäktige skall utse elektorer till det antal som motsvarar i stiftssamfälligheten inrättade tjänster som stiftsadjunkt, kontraktsadjunkt och pastorsadjunkt (KL - 1988:4. kskr. 2).

Promemorieförslagen: Den ji'irsta protrtemorian lägger fram samma för- slag som 1988 års kyrkomöte.

I den andra promemorian föreslås att lekmännens valkorporation i stiftet skall utses på samma sätt och till samma antal som elektorerna vid val av stiftsfullmäktige (bilaga 11—14).

Remissinstanserna är av delade meningar i fråga om det förslag i prome- morian som innebär att stiftsfullmäktige skall utse elektorer. Det tillstyrks av flera domkapitel och stiftsstyrelscr samt av Svenska kyrkans eentralsty- . relsc och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Domkapitlet i Strängnäs anser att det vore olyckligt om ett organ. som är tillsatt för helt andra uppgifter. skulle välja elektorer vid biskopsval.

Domkapitlet och Stiftsstyrelsen i Uppsala vill att stiftsstyrelsen får välja elektorer eftersom det är glest mellan stiftsfullmäktiges sammanträden.

'Promemorieförslaget om en separat valkorporation för lekmännen, ut- sedd på samma sätt som elektorerna för stiftsfullmäktige. har avstyrkts av flertalet remissinstanser.

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr 199011 5. 103—107, 2KL 1991:1avsnitt 17. kskr. ll).

Skälen för regeringens förslag: Nuvarande system vid biskopsval i stif- ten bygger på principen att stiftets präster och ett motsvarande antal lekmannaelektorer tillsammans förrättar valet.

Prop. 1991/92:85

84

För de i ett pastorat inrättade prästtjänsterna. som har en innehavare eller som uppehålls med vikarie. får pastoratet utse ett motsvarande antal elektorer. Denna ordning är rationell och bör bevaras. också om det i enstaka fall, såsom nämnts. kan uppkomma avvikelser från full paritet mellan präster och lekmän på grund av förändringar i den prästerliga tjänsteorganisationen eller en tillfällig vakans på en prästtjänst.

Det finns emellertid därutöver tjänster som stifts- eller kontraktsadjunk- ter i stiften. vilkas innehavare får rösta vid biskopsvalet. men för vilka inte ett motsvarande antal lekmannaelektorer utses enligt nu gällande bestäm- melser. De utgjorde tidigare bara ett fåtal i varje stift. varför en bristande balans också här mellan prästernas och lekmännens röster kunde anses vara av marginell betydelse för valutgången. Under senare tid har emeller- tid antalet inom stiften inrättade tjänster som stifts- eller kontraktsadjunkt ökat avsevärt. Ger man dessutom nu pastorsadjunkterna rösträtt, måste särskilda åtgärder vidtas för att åstadkomma en rimlig balans mellan de båda väljargrupperna.

Mot förslaget i den första promemorian, att låta stiftsfullmäktige utse lekmannaelektorer till det antal som motsvarar de i stiftssamfälligheten inrättade tjänsterna som stifts-, kontrakts- och pastorsadjunkt, har i några remissyttranden anförts principiella och praktiska invändningar. Vi delar tveksamheten till det framlagda förslaget. Elektorerna skall ju företräda lekmännen i stiftets församlingar och pastorat. Det är därför enligt vår mening mindre lämpligt att de utses av stiftsfullmäktige, som ju är ett organ på stiftsplanet. utsett genom indirekta val och — som Domkapitlet i Strängnäs påpekat — för helt andra ändamål. Den i sin tur av stiftsfullmäk- tige valda stiftsstyrelsen får av samma skäl anses vara ännu mindre lämpad att utse lekmannaelektorerna.

Enligt nuvarande ordning. som i denna del avses behållas. utser varje pastorat elektorer till det antal som motsvarar de ipastoratet inrätta- de prästtjänster som är besatta eller uppehålls av vikarie. Tjänster som pastorsadjunkt räknas visserligen som stiftsprästtjänster och inrättas for- mellt i stiftssamfälligheten. men domkapitlet förordnar innehavare och placerar dem i de pastorat där de skall tjänstgöra. Från pastoratets syn- punkt utgör pastorsadjunkteni praktiken en förstärkning av den präster- liga arbetskraften i pastoratet. När domkapitlet har placerat en pastorsad- junkt i ett pastorat, kan det därför förefalla naturligt att det pastoratet också får utse ytterligare en elektor som motsvarar den prästtjänsten.

När det sedan gäller att utse elektorer till ett antal som motsvarar de i stiftet inrättade tjänsterna som kontraktsadjunkt borde också detta enligt vår mening ske där prästen utövar sin tjänst, alltså i kontrakten. Det finns emellertid inte något legalt representativt organ på kontraktsplanet. varför man här måste söka en annan lösning.

Vi anser, att det också här är på den lokala nivån som man bör förankra valet. Att låta alla pastoraten i ett kontrakt samverka vid ett elektorsval skulle dock bli alltför omständligt. Vi föreslår därför att elektorer motsva- rande antalet i kontraktet placeradc kontraktsadjunkter får utses av ett av kontraktets pastorat.

Det kunde ligga nära till hands att låta det pastorat där kontraktsprosten

Prop. 1991/92: 85

har sin församlingstjänst utse elektor i dessa fall. Emellertid är det inte ovanligt att det i första hand är hos en kontraktsprost som domkapitlet väljer att placera en pastorsadjunkt. Det pastoratet får ju då enligt vårt tidigare förslag utse en elektor av det skälet. Därtill kommer att det är långt ifrån säkert att kontraktsprostens pastorat är ett av de större i kontraktet och därmed särskilt representativt.

Enligt vår mening är det då rimligare att låta det pastorat i kontraktet som har det största antalet röstberättigade kyrkomedlemmar utse också den eller de elektorer som behövs för att svara mot antalet i kontraktet placerade kontraktsadjunkter.

Med vad vi nu har föreslagit är det bara de i stiftet inrättade stiftsad- junktstjänsterna som det skulle återstå att uppväga med ett motsvarande antal lekmän. Vi har emellertid i avsnitt 10.2.2 föreslagit. att stiftsstyrel- sens ledamöter skall få rösta tillsammans med domkapitelsledamöterna vid biskopsvalet. Därmed tillkommer ett antal lekmannaväljare. som kan antas ungefär motsvara antalet stiftsadjunkter. Någon ytterligare åtgärd för att åstadkomma balans mellan väljargrupperna behövs därför inte enligt vår bedömning. Som vi också tidigare har anfört. kan man med behållande av nuvarande metod att utse lekmannaelektorer i pastoraten ändå aldrig uppnå en garanti för ett exakt lika antal präster och lekmän i den valkor- poration som sammanträder på dagen för valet. De marginella avvikelser från en total jämvikt som det kan bli fråga om torde dock inte påverka valutgången.

10.2.4 Val av ärkebiskop

Regeringens förslag: Vid val "av ärkebiskop skall röstvärdena för de tre kandidaterna på förslaget från Uppsala stift sänks till 4. 2 och ].

Promemorieförslagen överensstämmer med regeringens förslag. I båda promemoriorna föreslås emellertid också att kretsen av röstberät- tigade präster i Uppsala stift vid val av ärkebiskop utvidgas till att omfatta präster som är anställda hos vissa rikskyrkliga organ.

1 den andra promemorian föreslås "vidare att ledamöterna i svenska kyrkans centralstyrelse skall utgöra en egen valkorporation vid ärkebiskops- val och inte som nu ingå i valkorporationen för Uppsala stift (bi/aga 11—14). '

Remissinstanserna tillstyrker genomgående den i promemorian före- slagna reduceringen av röstvärdena för Uppsala stift. När det gäller utvidg- ning av kretsen av röstberättigade präster vid ärkebiskopsval framförs förslag om att även präster hos en del andra rikskyrkliga organ skulle få rösträtt. Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund avvisar be- stämt tanken på att ledamöterna i Svenska kyrkans centralstyrelse skulle. utgöra en egen valkorporation. vilket skulle bryta mot Svenska kyrkans traditionella uppbyggnad som stiftskyrka.

Prop. 1991/92: 85

86

1991 års kyrkomöte tillstyrker regeringens förslag (RegSkr l990:l s. . Prop. 1991/92:85 107—109. 2KL 1991: 1 avsnitt 17. kskr. ll).

Skälen för regeringens förslag: Från och med den 1 oktober 1990 finns i Uppsala stift inrättad en tjänst som biträdande biskop med uppgift att avlasta ärkebiskopen en del av hans arbetsbörda i stiftet. Innehavaren av den nya tjänsten utses genom val i Uppsala stift i samma ordning som gäller för biskopsval i övriga stift. Därmed har Uppsala stift fått en egen biskopstjänst. medan ärkebiskopen i högre grad än tidigare kan fullgöra uppgifter inom den rikskyrkliga organisationen och som den främste företrädaren utåt för Svenska kyrkan i dess helhet. Samtidigt behåller han sin ställning som biskop och stiftschefi Uppsala stift.

I detta nya läge finns det anledning att överväga om inte Uppsala stifts påverkan på valet av ärkebiskop bör minska till förmån för Svenska kyrkan i övrigt. Nuvarande beräkning av röstvärden för de olika stiftens kandida- ter garanterar att Uppsala stift alltid får med någon av sina kandidater på förslaget till tjänsten. I promemoriorna har föreslagits att röstvärdena för Uppsala stifts del sänks från 6. 3 och 2 till 4, 2 och l, Förslaget har tillstyrkts av samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan. däribland ärkebiskopen samt domkapitlet och stiftsstyrelsen i Uppsala stift. Vi an- sluter oss därför till det framlagda förslaget i denna del.

Vad beträffar förslagen att utvidga kretsen av röstberättigade präster vid ärkebiskopsvalet till att omfatta anställda hos olika rikskyrkliga organ, är vi med hänvisning till vad som tidigare har anförts om vilka präster som bör ha rösträtt vid biskopsvalen i övriga stift inte beredda att vidga kretsen till att omfatta anställda hos några enskilda organ. Till detta kommer att anställningarna inom den rikskyrkliga organisationen ofta kan vara tidsbe- gränsade eller i varje fall inte av samma varaktighet som man i de flesta fall har anledning att räkna med när det gäller prästernas tjänsteinnehav inom ' ett stift. '

Lekmän och präster inom Svenska kyrkan i stort får vid ärkebiskopsva- lct anses företrädda av domkapitlens röster. Vi anser inte att det har anförts tillräckliga skäl för att Svenska kyrkans centralstyrelse också skulle uppträda som egen valkorporation." Dess ledamöter har ju möjlighet att avge sina röster vid valet i Uppsala stift. I denna del föreslår vi alltså inte någon ändring.

87-

l 1 Vissa frågor väckta av 1991 års kyrkomöte

1 1.1 Ersättare i församlingsdelegerade

Regeringens förslag: När lörsamlingsdelegerade utses första gången skall de i samfälligheten ingående församlingarna också kunna be- stämma att ersättare skall utses för ledamöterna i delegerade. De föreslagna bestämmelserna tas in i 15 kap. 25 i den nya kyrkolagen.

1991 års kyrkomötets förslag överensstämmer med regeringens förslag i fråga om församlingarnas rätt att besluta om att ersättare skall kunna utses första gången församlingsdelegerade skall väljas. Kyrkomötet föreslår också att ersättarena skall utses till det antal som församlingarna eller delegerade bestämmer (RegSkr 199021 5. 153 och 154, lKL 1991: 1 avsnitt 4.2. kskr. 13). . .

Gällande ordning: 1 en pastorats- eller flerpastoratssamfällighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade, om samfälligheten inte är to- . tal.

Av 4 kap. 1 g" församlingslagen följer att församlingsdelegerade själva beslutar om antalet ledamöter och huruvida ersättare skall utses för leda- möterna. Om ersättare utses, skall de utses till lika stort antal som ledamö- terna.

När delegerade skall utses första gången bestäms antalet ledamöter av församlingarna eller av länsstyrelsen. om församlingarna inte är överens. Församlingarna kan dock inte besluta om att ersättare skall utses för ledamöterna i delegerade. .

Skälen för regeringens förslag: Ersättare i församlingsdelegerade kunde före år 1989 bara utses i Stockholms kyrkliga samfällighet. Genom försam- lingslagen slopades de särskilda bestämmelserna för Stockholms kyrkliga samfällighet samtidigt som i lagen togs in nya föreskrifter om ett fakultativt system med ersättare i församlingsdelegerade. I propositionen (prop. 1987/88: 31 s. 265) angavs som skäl för ett sådant system följande:

”1 de samfälligheter som består av ett större antal församlingar kan det vara en olägenhet att suppleanter saknas i församlingsdelegerade. Om antalet ledamöter i församlingsdelegerade i en sådan samfällighet är litet, kan det vara så att endast någon eller några få ledamöter är valda från de mindre församlingarna i samfälligheten. Om många förtroendevalda är förhindrade att fullgöra sitt uppdrag i ett beredskaps- eller krigsläge, kan därför den situationen uppstå att alla församlingarna inte blir represente- rade i samfällighetens beslutande organ. Det är lämpligt att suppleanter även under fredstid kan utses för församlingsdelegerade. Det bör därför finnas en möjlighet för församlingsdelegerade att besluta att suppleanter ' skall finnas för ledamöterna i församlingsdelegerade. Antalet suppleanter bör därvid alltid vara detsamma som antalet ledamöter."

Den nu gällande ordningen medger inte att ersättare kan väljas redan första gången som församlingsdelegerade utses. Vi delar kyrkomötets uppfattning

Prop. 1991/92: 85

88

att denna ordning inte är tillfredsställande. Vi föreslår därför att första gången församlingsdelegerade utses skall de i samfälligheten ingående församlingarna kunna besluta om att för ledamöterna i delegerade skall utses ersättare.

Det bör enligt vår mening vara fullt tillräckligt att. såsom enligt nuva- rande ordning. varje församling i samfälligheten utser en ersättare för varje ledamot i församlingsdelegerade. Kyrkomötet har inte särskilt motiverat sitt önskemål att kunna fastställa antalet ersättare på något annat sätt. Vi föreslår därför ingen ändring i denna del.

De föreslagna bestämmelserna bör tas in i 15 kap. 2 _13 i den nya kyrko- lagen.

1 1.2 Kyrkoherdens ställning i kyrkliga indelningsdelegerade

Regeringens förslag: Domkapitlet skall utse en präst att vara leda- mot och en annan präst att vara dennes ersättare i indelningsdelege- rades arbetsutskott. De föreslagna bestämmelserna tas in i 9 kap. 155 i den nya kyrkolagen.

1991 års kyrkomöte föreslår att kyrkoherden i pastoratet eller. om indel- ningsändringen berör flera pastorat, någon av kyrkoherdarna i berörda pastorat skall vara självskriven ledamot i indelningsdelegerades arbetsut- skott (l KL l99lz9 avsnitt 4.1, kskr. 13).

Skälen för regeringens förslag: Vid ett beslut om indelningsändring eller samfällighetsbildning kan förordnas att den nya församlingen eller samfäl- - ligheten skall företrädas av kyrkliga indelningsdelegerade till dess att indelningsändringen eller samfällighetsbildningen träder i kraft. Kyrkliga indelningsdelegerade skall välja ett arbetsutskott. som består av minst fem ledamöter. Arbetsutskottets funktion motsvarar kyrkorådets i en försam- ling.

Kyrkoherden är självskriven ledamot i kyrkorådet och numera också i tillsättningsnämnden. Kyrkoherdens ställning i indelningsdelegerade är emellertid i gällande rätt begränsad till en rätt att närvara vid delegerades överläggningar, dock inte i besluten.

Vi delar i princip 1991 års kyrkomötet (kskr. 13) uppfattning att den prästerliga ämbetslinjen bör vara företrädd också i uppbyggnadsskedet av ett nytt pastorat eller en ny samfällighet. Vi föreslår därför att det i indelningsdelegerades arbetsutskott alltid skall ingå en kyrkoherde eller någon annan präst från företrädesvis något av de pastorat som berörs av indelningsändringen. Domkapitlet bör utse prästledamoten och en präst som ersättare för denne. Bestämmelser om detta bör tas in i 9 kap. 15 å i den nya kyrkolagen.

Prop. 1991/92:85

89

1 1.3 Ersättare för ärkebiskopen i Svenska kyrkans centralstyrelse

Regeringens förslag: För ärkebiskopen som ledamot i Svenska kyr- kans centralstyrelse skall det finnas en biskop som ersättare. Ersät- taren utses av kyrkomötet efter förslag av ärkebiskopen.

De föreslagna bestämmelserna tas in i 29 kap. 85 i den nya kyrkolagen.

Kyrkomötets förslag överensstämmer med regeringens förslag (2KL 1991:1avsnitt 8. kskr. ll).

Skälen för regeringens förslag: Ärkebiskopen är självskriven ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse. Till skillnad från övriga ledamöter i centralstyrelsen skall inte någon ersättare utses för ärkebiskopen.

1991 års kyrkomöte (kskr. 11) har ansett att det i likhet med att det i dag finns en särskild ersättare för biskopen i stiftsstyrelsen bör finnas en ersättare för ärkebiskopen i Svenska kyrkans centralstyrelse. Kyrkomötets förslag innebär att ämbetet blir företrätt i centralstyrelsen också om ärke- biskopen har förhinder att närvara. Vi vill inte motsätta oss kyrkomötets förslag, utan föreslår att det skall finnas en ersättare till ärkebiskopen i centralstyrelsen. Ersättaren skall vara biskop och utses av kyrkomötet efter förslag av ärkebiskopen. Valet bör avse centralstyrelsens mandatperiod.

Ärkebiskopen är också självskriven ordförande i centralstyrelsen. Något behov av att ärkebiskopens ersättare också skall inträda som ordförande föreligger inte. Ärkebiskopens ersättare bör därför bara träda in som ledamot. Detta motsvarar den ordning som gäller för stiftsstyrelsen.

Bestämmelser om ärkebiskopens ersättare bör tas in i 29 kap. i den nya kyrkolagen. Ärkebiskopens ersättare bör kunna utses redan av 1992 års kyrkomöte. Bestämmelserna bör därför träda i kraft redan den 1 augusti 1992 (se avsnitt 13).

1 1.4 Sammansättningen av Kyrkomötets besvärsnämnd

Regeringens bedömning: Reglerna om sammansättningen av Kyrko- mötets besvärsnämnd behöver för närvarande inte ändras.

1991 års kyrkomöte: Kyrkomötet föreslår att Kyrkomötets besvärs- nämnd skall utökas med ytterligare en ledamot och en ersättare för denne (RegSkr 1990: 1 s. 182 och 183. 2KL 1991:1avsnitt 7, kskr. ll).

Prop. 1991/92:85

90

Bakgrund Bexvärsnämndens uppgifter

Den 1 januari 1986 infördes en ny ordning för överprövning av Svenska kyrkans centralstyrelses beslut. Samtidigt inrättades Kyrkomötets besvärs- nämnd som en myndighet under kyrkomötet (prop. 1984/85:165, KU 1985/86: 4. rskr 9: SFS 1985: 892).

De beslut av centralstyrelsen som är överklagbara och som inte skall överklagas i någon annan ordning kan överprövas av Kyrkomötets besvärs- nämnd. Det är närmast fråga om sådana beslut av centralstyrelsen som avser tjänstledighet m.m. för personal som är anställd av centralstyrelsen.

Den 1 juli 1989 infördes en ny ordning för överklagande av Ansvars- nämndens för biskopar och domkapitlens beslut i frågor om att skilja någon från rätten att utöva det kyrkliga ämbetet eller att för viss tid förklara någon obehörig att utöva denna. Beslut i sådana frågor kan överprövas av Kyrkomötets besvärsnämnd som sista instans (prop. 1987/88: 31, KU 30. rskr. 181: SFS 1988: 186).

Besvärsnänmdens sammansättning

Kyrkomötets besvärsnämnd bestod från början av en ordförande. som skulle vara domare eller ha varit domare. och fyra inom kyrkomötet valda ledamöter. Ordföranden kunde utses såväl inom som utom kyrkomötet.

I samband med att besvärsnämndens uppgifter utökades den 1 juli 1989 ändrades också nämndens sammansättning. Besvärsnämnden skall nu- mera bestå av sex ledamöter. Något krav på att ledamöterna skall väljas - inom kyrkomötet finns inte längre.

Av besvärsnämndens ledamöter skall ordföranden och vice ordföranden vara eller ha varit ordinarie domare. Sedan den 1 juli 1990 gäller också att en av ledamöterna skall vara biskop (prop. 1989/90: 101, KU35, rskr. 278; SFS 1990: 299).

Ordförande. vice ordföranden och biskopen i besvärsnämnden skall väljas särskilt. men kan liksom de övriga tre ledamöterna utses såväl inom som utom kyrkomötet.

Skälen för regeringens bedömning: Dåvarande regeringen beslöt den 7 mars 1991 (dnr C90/l765/KY) att inte vidta någon åtgärd med anledning av en begäran från 1990 års kyrkomöte (2KL 199014, kskr. 6) om att utöka Kyrkomötets besvärsnämnd med ytterligare en ledamot. 1991 års kyrko- mt'ire (KMot 1991: 68. 2KL l. kskr. 11) har på nytt framfört samma önskemål i fråga om besvärsnämndens sammansättning.

Kyrkomötet har som skäl för att utöka antalet ledamöter i besvärsnämn- den anfört att bara de ledamöter i besvärsnämnden som kan väljas utan begränsning till viss kategori kan sägas representera kyrkomötet. Dessa representanter för kyrkomötet bör inte kunna överröstas genom ordföran- dens utslagsröst.

Vid 1987 års kyrkomöte behandlades också frågan om besvärsnämndens sammansättning och kompetensen hos ledamöterna. Kyrkolagsutskottet anförde då i denna del bl.a. följande (mot. 1987: 93. KL 9. kskr. 12):

Prop. 1991/92:85

91

"Enligt utskottets mening är det av stor betydelse att besvärsnämnden får erforderlig juridisk och teologisk kompetens för att som slutinstans hand- lägga frågor om förlust m.m. av prästämbetet. För att tillförsäkra nämnden en sådan kompetens bör kyrkomötet kunna välja ledamöter även utanför kretsen av kyrkomötesledamöter. — — — Enligt utskottets mening får det förutsättas att kyrkomötet väljer ledamöter så att nämnden får den kom- petens som behövs."

Vi kan inte dela den uppfattningen att vissa ledamöter i besvärsnämnden. t.ex. en domare eller en biskop vald bland kyrkomötets ledamöter. skulle kunna anses i någon mindre mån representera kyrkomötet än andra leda- möter, t.o.m. valda utom kyrkomötet.

Eftersom centralstyrelsen inte: har några egna anställda är besvärsnämn- dens egentliga uppgift i dag att pröva vissa överklaganden i fråga om det kyrkliga ämbetet. Enligt 48 5 lagen om kyrkomötet skall besvärsnämnden i dessa frågor tillämpa bestämmelserna i 29 kap. rättegångsbalken om om— röstning-i brottmål. Det innebär att den lindrigaste meningen skall gälla vid lika röstetal. Omröstningsreglerna utgör därför inte något skäl att ändra besvärsnämndens sammansättning.

Mot bakgrund av det anförda gör vi den bedömningen att någon lagänd- ring med anledning av kyrkomötets framställning i fråga om besvärsnämn- dens sammansättning inte behövs. De nuvarande bestämmelserna i lagen om kyrkomötet bör därför oförändrade i sak tas in 31 kap. 2 & i den nya kyrkolagen.

1 1.5 Tillsättning av vissa prästtjänster

Regeringens förslag: Tjänste-n som kyrkoherde och tjänster som komminister i ett nybildat pastorat skall kunna tillsättas av indel- ningsdelegerades arbetsutskctt. '

Tjänster som komminister-" i en samarbetskyrka mellan Svenska kyrkan och något annat samfund eller liknande skall tillsättas av

domkapitlet. De föreslagna bestämmelserna tas in i 33 kap. 13 och 14 55 i den nya kyrkolagen.

1991 års kyrkomötes förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag (2KL1991:1 avsnitt 13. kskr ll).

Skälen för regeringens förslag Tillsättning av prästtjänster [ ett nybildat pastorat

Av 5-9 åå prästanställningslagen följer att prästtjänsterna i ett nybildat pastorat tillsätts av kyrkorådet eller tillsättningsnämnden. Detta organ träder dock i funktion först sedan indelningsändringen har trätt i kraft. När ett nytt pastorat bildas är det emellertid en stor fördel att pastoratets

Prop. 1991/92:85

präster kan tillträda sina tjänster så snart som möjligt efter det att indel- ningsändringen har trätt i kraft.

Vi anser därför i likhet med kyrkomötet att det bör finnas en möjlighet att tillsätta prästtjänster i ett nybildat pastorat också innan indelningsänd- ringen har trätt i kraft.

Vi har i avsnitt 1 1.2 föreslagit att en präst alltid skall ingå som ledamot i indelningsdelegerades arbetsutskott. Arbetsutskottet får därigenom en med kyrkorådet och tillsättningsnämnden motsvarande sammansättning. Vi förutsätter vidare att de av indelningsändringen berörda församlingarna normalt finns representerade i arbetsutskottet. Enligt vår bedömning är därför indelningsdelegerades arbetsutskott ett lämpligt organ att ge uppgif- ten att tillsätta tjänsten som kyrkoherde och eventuella tjänster som komminister i det nybildade pastoratet. Bestämmelser om detta bör tas in i 33 kap. 13 5 i den nya kyrkolagen.

Tillsättning av tjänster som komminister (' samarbetskyrka

Tjänster som komminister i en samarbetskyrka tillsätts enligt 12 & prästan- ställningslagen av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer. Bestämmelsen har sin bakgrund i att Svenska kyrkan utöver samar- bete med Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen också samverkar i samarbets- kyrkor med andra samfund eller sammanslutningar och att det därför anses som en lämplig ordning att regeringen fastställer regler för tjänstetillsätt- ningen (se prop. 1987/88:31 s. 148).

Regeringen har inte använt sig av möjligheten att tillsätta tjänster i en samarbetskyrka. I stället hardenna uppgift lämnats över till domkapitlet i det stift där samarbetskyrkan finns med stöd av föreskrifter i 25 & prästan- ställningstörordningen.

Mot denna bakgrund är det enligt vår mening en bättre ordning att. i likhet med vad som gäller för övriga prästtjänster. redan i lagen ange att domkapitlet skall tillsätta för komministertjänster i samarbetskyrkor.

En bestämmelse om att domkapitlet skall tillsätta komministertjänster i en samarbetskyrka bör därför tas in i 33 kap. 14% i den nya kyrkolagen.

Det är regeringen som i en förordning föreskriver om behörighetspröv- ningen och om möjligheterna för samarbetskyrkans parter att yttra sig inför ett tillsättningsbeslut.

Prop. 1991/92: 85

93

11.6 Tystnadsplikt för präster m.m.

Regeringens förslag: Den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till det kyrkliga ämbetet som präst har tystnadsplikt i fråga om uppgifter som han eller hon har erfarit under bikt eller själavårdande samtal.

Bestämmelserna om tystnadsplikt tas in i 36 kap. i den nya kyrkolagen.

Bestämmelserna om s.k. åtvarning i 7 kap. 3 5 i 1686 års kyrkolag förs inte över till den nya kyrkolagen.

Kyrkoförfattningsutredningens förslag motsvarar delvis regeringens för- slag (betänkandet del 1 s. 78).

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks eller lämnas utan erinran av remissinstanserna.

1991 års kyrkomöte föreslår att tystnadsplikten skall omfatta den som i Svenska kyrkans ordning har vigts till biskop, präst. diakon eller diako- nissa. Kyrkomötet föreslår vidare att bestämmelsen i 7 kap. 3 & i 1686 års kyrkolag om åtvarning förs in i den nya kyrkolagen (RegSkr 1990: 1 s. 185 och 186, 2KL 1991:1avsnitt 11. kskr. ll).

Bakgrund: Genom lagen (1979:926) om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan har den som är prästvigd i Svenska kyrkan tystnadsplikt i fråga om vad han har erfarit under enskilt skriftcrmål eller under själavår- dande samtal i övrigt.

1979 års lag ersatte föreskrifterna i 7 kap. 2 & i 1686 års kyrkolag till den del dessa innehöll föreskrifter om tystnadsplikt. Nämnda bestämmelse i 1686 års kyrkolag hade följande lydelse:

"När synden är så hemlig, att hon ingen annan än Gud och syndaren eller flera i synden delaktiga kunniga är. och syndaren för prästen henne bekänner och ångrar samt bättring lovar, då skall han avlösas, och ingen prästman må en sådan syndare och hans brott röja vid livsstraff till görande. Utkommer något sådant av prästen eller någon, som står på lur, det skall aldrig äga vitsord. och en sådant lurant skall, ävensom prästen. straffas till livet.”

Den som bryter mot tystnadsplikten enligt 1979 års lag kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 & brottsbalken.

Den som har tystnadsplikt enligt 1979 års lag omfattas — vare sig den prästvigde innehar en anställning som präst eller inte — av förbudet att vittna enligt 36 kap. 5 5 rättegångsbalken. Samma förbud att vittna gäller också präster inom andra trossamfund än Svenska kyrkan eller den som inom ett sådant samfund intar motsvarande ställning. Vittneslörbudct omfattar sådana uppgifter som prästen har erfarit under bikt eller själavår- dande samtal i övrigt.

Den som underlåter, om det kan ske utan fara för honom själv eller någon av hans närmaste, att i tid anmäla eller annars avslöja ett brott som är å färde, kan dömas till straffenligt 23 kap. 6 & brottsbalken. Underlåten-

Prop. 1991/92: 85

94

heten är stratfbar bara i fråga om sådana allvarligare brott såsom mord, dråp, grov misshandel, människorov, rån, högförräderi och spioneri. där det särskilt föreskrivs en skyldighet att avslöja brottet.

För präster i Svenska kyrkan gäller fortfarande bestämmelserna i 7 kap. 39" i 1686 års kyrkolag om s.k. åtvarning. Bestämmelsen har följande lvdelse:

"Ifall någon ångerfull och botfärdig syndare bekänner, att han eller llera med honom hava för händer något crimen laesae majestatis emot Oss och Vårt kungl. hus till liv och välfärd eller något förrädligt uppsåt emot fäderneslandet eller någon brand. något mord och förgift emot några i gemen eller en i synnerhet. så skola prästerna noga och väl utleta omstän- digheterna samt råda och förmana syndaren att själv giva det Våra ämbets— män på orten tillkänna eftersom Vi en sådan. som sitt onda uppsåt således upptäcker och ångrar. härmed försäkra om tillgift och befrielse från straf- fet. där han dem. som med honom i råd och död varit hava, uppenbarar och angiver. Kan han ej därtill övertalas, då måste prästerna dem. som vederbör. tidigt och försiktligen om saken åtvarna. att de taga sig för skadan till vara: men icke må någon lärare tvingas att röja personen.”

Skälen för regeringens förslag T_l-tstnadsplikt inom Svenska kyrkan

En i de flesta fall avgörande förutsättning för att ett själavårdande samtal skall bli meningsfullt är att det som kommer fram där stannar mellan samtalspartcrna. För präster i Svenska kyrkan gäller därför tystnadsplikt i fråga om vad de har erfarit under sådana samtal. Emellertid deltar också andra än präster i den själavårdande verksamheten inom Svenska kyrkan. Genom en ny bestämmelse. 7 kap. 33 å, i sekretesslagen (SFS 1991: 1874) har från och med den 1 januari 1992 skapats ett lagstadgat sekretesskydd också inom Svenska kyrkans törsamlingsverksamhet. Sekretesskyddet har därvid inte knutits till vissa befattningshavare utan till en viss verksamhet.

Själavårdande och diakonal verksamhet samt barn- och ungdomsverk- samhct har i den nya sekretessbestämmelsen fått den sammanfattande benämningen Rårsamlingsvårdande verksamhet. Med församlingsvår- dande verksamhet förstås i detta sammanhang dels den rent själavårdande verksamheten. dels sådan diakonal verksamhet och sådan barn- och ung- domsverksamhet som normalt motsvaras av verksamhet inom socialtjäns- ten.

Sekretesskyddet har också fått samma omfattning som sekretesskyddet inom socialtjänsten. Sekretess gäller därlör inom Svenska kyrkans försam- lingsvårdande verksamhet för uppgifter om enskilds personliga förhållan- den. om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon som står honom nära lider men.

Bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt i det allmännas verksam- het bör i princip samlas i sekretesslagen. Särregleringen i 1979 års lag motiveras av att den som är prästvigd i Svenska kyrkans ordning är ålagd en absolut tystnadsplikt oavsett om denne har ställning som offentlig funktionär eller inte. Dessa skäl för en särreglering gäller fortfarande.

Prop. 1991/92: 85

95

Bestämmelserna om tystnadsplikt för prästvigda har en naturlig anknyt— ning till de bestämmelser om biskops- och prästtjänster i Svenska kyrkan som vi föreslår skall tas in i den nya kyrkolagen (jfr avsnitt 4.8). Bestäm- melserna i 1979 års lag bör därför i. sak oförändrade tas in i 36 kap. 1 ä i den nya kyrkolagen.

Såväl 1980 och 1991 års kyrkomöten (kskr. 198913 och 1991:11) har begärt att den absoluta tystnadsplikten för prästvigda utvidgas till att omfatta alla som vigts i Svenska kyrkans ordning, dvs. också biskopar, diakoner och diakonissor. '

Enligt den praxis som tillämpas inom Svenska kyrkan biskopsvigs bara den som dessförinnan är prästvigd. Samtliga biskopar i Svenska kyrkan omfattas därför av den absoluta tystnadsplikten enligt 1979 års lag. Där- emot faller de som är diakon- eller diakonissvigda utanför lagens tillämp- ning.

Kyrkomötet har inom ämnet det kyrkliga ämbetet inte ännu meddelat några föreskrifter om bl.a. innebörden av de olika vigningarna i Svenska kyrkans ordning. 1 Den Svenska kyrkohandboken 1 har kyrkomötet där- emot föreskrivit att den kyrkliga handlingen bikt och därmed sammanhö— rande själavårdande samtal bara får ledas av en präst.

Den nyligen införda bestämmelsen i 7 kap. 33 å sekretesslagen innebär att inte bara präster utan även diakoner. diakonissor och andra anställda inom Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet har tystnadsplikt i fråga om uppgiftr om enskilda.—:. personligas förhållanden som de inom ramen för sin anställning har fått del av. Tystnadsplikt för sådana uppgifter gäller också efter att sådana befattningshavare har lämnat sina anställ- ningar i Svenska kyrkan. Något behov att utsträcka tystnadsplikten till uppgifter som t.ex. en diakon får del av när han inte tjänstgör i Svenska kyrkans församlingsvårdande verksamhet har inte kommit fram. Vi är därför inte beredda att tillmötesgå kyrkomötets önskemål i denna del.

Prästers Skj-'ldight't al! "älvarna "

7 kap. 3 5 i 1686 års kyrkolag ålägger. som tidigare nämnts. en präst som får reda på att någon planerar att begå vissa allvarligare brott att. om prästen inte kan övertala personen att avstå. varna den som brottet riktar sig mot. Prästen kan dock inte tvingas att avslöja personen. Eftersom brottsbalken strattbelägger underlåtenhet att avslöja vissa allvarligare brott. har 1991 års kyrkomöte (kskr. ll) ansett det nödvändigt — för att inte inskränka tystnadsplikten för prästerna — att i den nya kyrkolagen tas in en bestäm- melse som motsvarar 7 kap. 3 & i 1686 års kyrkolag.

Enligt vår bedömning har bestämmelserna i 23 kap. 6 g" brottsbalken om underlåtenhet att avslöja brott företräde framför den handlingsregel om åtvarning som finns i 7 kap. 3 & i 1686 års kyrkolag.

För att undgå straff enligt brottsbalken för underlåtenhet att avslöja ett brott torde det vara tillräckligt att prästen avslöjar 'dct tilltänkta brottet genom t.ex. ett meddelande till den som hotas av brottet. Vidare torde vittnesförbudet i 36 kap. Sä rättegångsbalken hindra prästen att — inom

Prop. 1991/92: 85

96

ramen för sin tystnadsplikt — tvingas avslöja den person som avser att utföra det tilltänkta brottet.

Ett upphävande av den nuvarande bestämmelsen om åtvarning innebär alltså enligt vår bedömning att tystnadsplikten för präster inte inskränks på det sätt som kyrkomötet har gjort gällande. Vi föreslår därför. i likhet med kyrkoförfattningsutredningen. att bestämmelsen om åtvarning i 7 kap. 3 5 ' i 1686 års kyrkolag inte förs över till den nya kyrkolagen.

11.7 Behörighet till kyrkomusikertjänster

Regeringens bedömning: Medlemskap i Svenska kyrkan skall inte ställas upp som ett allmänt behörighetsvillkor för anställningar som kyrkomusiker.

1991 års kyrkomötet: Kyrkomötet begär att i den nya kyrkolagen tas in en bestämmelse om att medlemskap i Svenska kyrkan skall vara ett behörighetskrav för innehav av kyrkomusikertjänster (RegSkr 1990: 1 s. 202—205, lKL 199119 avsnitt 4.4, kskr. 13).

Skälen för regeringens bedömning: l 9— l 1 55 lagen om kyrkomusiken i svenska kyrkan finns bestämmelser om behörighet till kyrkomusikertjän-- ster. 1 lagen föreskrivs inte något allmänt behörighetsvillkor.

1991 års kyrkomöte (1 KL 1 991 : 9, kskr. -1 3) begär emellertid att medlem- skap i Svenska kyrkan skall ställas upp som villkor för att någon skall kunna inneha en tjänst som organist eller kantor. Motsvarande önskemål framförde 1988 års kyrkomöte (Mot 1988: 18, KUb l. kskr. 13) men det föranledde då inte någon lagstiftning (prop. 1987/88: 144, 1988/89: KrU6. rskr. 77). .

Kulturutskottet (KrU6 s. 13) anförde som skäl mot en lagstiftning bl.a. att reglerna om medlemskap övervägs inom Svenska kyrkan. Vidare hän- visade utskottet till vissa av Svenska kyrkans församlings- och pastorats- förbund utfärdade rekommendationer. l dessa rekommenderas pastoraten vid bl.a. ledigförklarande av befattningar inom den verksamhet i försam- lingarna som avser gudstjänstliv, undervisning, diakoni. evangelisation samt barn- och ungdomsarbete att ställa krav på att innehavaren av tjänsten skall vara medlem i Svenska kyrkan. Det innebär att det blir den enskilda kyrkokommunen som senast vid anställningstillfällct skall avgöra om krav skall ställas på medlemskap i Svenska kyrkan.

Något skäl att nu göra någon annan bedömning i fråga om en författ— ningsreglering av kravet på medlemskap i Svenska kyrkan föreligger inte. En författningsreglering torde dessutom kunna innebära att en kategori anställda lekmän i kyrkokommunerna kommer att särbehandlas på ett inte önskvärt sätt.

Enligt vår mening bör det också i fortsättning ankomma på den enskilda kyrkokommunen att bestämma om ett krav på medlemskap skall ställas upp för den som anställs på en kyrkomusikenjänst.

7 Riksdagen 1991/92. ] saml. Nr 85

Prop. 1991/92:85

97

12 Kungörande i kyrka

Regeringens förslag: Någon reglering av kungörelse i kyrka skall inte - finnas vid sidan av kyrkomötets föreskrifter i ämnet. Församlingarna åläggs att på sina anslagstavlor anslå dom-' kapitlets kungörelse om biskopsval. Bestämmelsen tas in i 45 kap. 13 å i den nya kyrkolagen.

Förslaget innebär i övrigt att tre författningar om kungörande i kyrka upphävs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag utan erinran. .

Gällande ordning: Den grundläggande författningsregleringen om kun- görande i kyrkan finns 'i lagen (1942: 117) med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka m.m.

1942 års lag föreskrev ursprungligen att kungörelser. som enligt lag eller annan författning skulle läsas upp ikyrka; i stället skulle kungöras genom att dess rubrik eller en sammanfattning av dess innehåll anslogs i eller invid kyrkan före gudstjänsten. Vid kungörandet skulle också tillkännages att kungörelsen under den följande veckan i sin helhet fanns att tillgå på pastorsexpedition eller den plats som vederbörande präst bestämt.

I propositionen till 1942 års lag (prop. 1942:26 s. 14) betonades att förfarandet med kungörelse i kyrka var otidsenligt och att lagen därför utgjorde ett provisorium i avvaktan på lämpligare former för delgivning. I samma proposition ställdes också den målsättningen upp att kungörande bör ske likformigt inom likartade rättsområden.

Genom en ändring (SFS 1968: 687) i 1942 års lag om kungörelse i kyrka m.m. fick regeringen möjlighet att besluta om sättet och platsen för sådant kungörande som enligt någon annan författning skall ske genom upplä- sande i kyrka.

Regeringen har meddelat föreskrifter med stöd av 1942 års lag i kungö- relsen (1970: 469) om kungörande i kyrka. Av 1 5 i 1970 års kungörelse framgår att ett anslag som enligt åförsta stycketi 1942 års lag skall ersätta kungörande i kyrka för andra än kyrkliga angelägenheter, skall ske ”genom att kungörelsen hålles tillgänglig viss tid hos kommunstyrelsen 'i den kommun som med hänsyn till ändamåletimed kungörelsen finnes lämplig och genom att meddelande härom och om kungörelsens huvudsakliga innehåll anslås på kommunens anslagstavla".

År 1947 kompletterades reglerna om kungörande i kyrka genom lagen (1947:276) om kungörande i kyrka vid förfall för präst. 1947 års lag

föreskriver att en ledamot eller en-suppleant i kyrkorådet under vissa '

förhållanden vid förfall för prästen får fullgöra prästens åligganden att kungöra i kyrka om han blivit utsedd därtill.

De borgerliga kommunerna är enligt lagen (1970:462) om vissa anslag på kommunens anslagstavla skyldiga att anslå en handling som en myndig- het eller en enskild med stöd av lag eller annan författning vill anslå. Denna

Prop. 1991/92: 85

98

form av delgivning är särskilt avsedd som alternativ till kungörelsedelgiv- ning i mål och ärenden som rör ett flertal intressenter inom ett visst område (jfr prop. 1970: 13 s. 104-113). En motsvarande reglering finns inte för de kyrkliga kommunerna.

Tillämpningen i dag: Föreskrifter om förfarandet med kungörande i kyrka har efter hand kommit att mönstras ut ur flertalet författningar som tidigare innehöll sådana bestämmelser. 1942 års lag har därigenom succes- sivt avtagit i betydelse.

I dag återstår bara två författningar som innehåller föreskrifter om att -

kungörelse skall ske i kyrka. nämligen kungörelsen (1917: 250) angående ströängar; utbytande mot annan mark och birkapsvalsjörordningen (1965: 486; omtryckt 1990: 904).

1917 års kungörelse innehåller föreskrifter om de särskilda förhållanden som gäller vid indragning av inom kronomark i Norrbottens och Väster- bottens läns lappmark belägna ströängar. Kungörelsen har — enligt uppgift från lantmätardistrikten i Norrbotten och Västerbotten — inte tillämpats under de senaste fyrtio åren.

Enligt 3 & i 1917 års kungörelse skall kallelse till förrättning om utbyte av ströängar mot annan mark ske bl.a. genom att kungörelsen läses upp i kyrkan i den församling där fastigheten finns. Med tillämpning av 1970 års kungörelse om kungörande i kyrka innebär det numera att kungörelsen i stället skall hållas tillgänglig hos kommunstyrelsen i kommunen och att ett meddelande om kungörelsens huvudsakliga innehåll skall anslås på kom- munens anslagstavla.

Förfarandet mcd kungörande i kyrka enligt öå tredje stycket biskops- valsförordningen tillämpas fortfarande. I 65 tredje stycket förordningen föreskrivs att domkapitlets kungörelse om biskopsval skall — förutom att anslås på varje församlings anslagstavla — uppläsas i samtliga församlings- kyrkor.

Föreskrifter om kungörelser av kyrkliga angelägenheter inom ramen för bl.a. Svenska kyrkans gudstjänst meddelas numera medstöd av 7 5 lagen om svenska kyrkan av kyrkomötet i kyrklig kungörelse. Sådana föreskrifter finns i kyrkliga kungörelsen (SKFS 1986:3) om antagande av ny kyrko- handbok för svenska kyrkan (ändrad senast SKFS 1990: 3).

Skälen för regeringens förslag Allmänna utgångspunkter

Vid bedömningen av om en regel behövs eller inte bör man undersöka om den tillämpas och i så fall om den tjänar sitt syfte. 1942 års lag med följdförfattningar tillämpas när det i en författning är föreskrivet att kun- görelsen skall läsas upp i kyrka. I flertal av dessa författningar har emeller- tid kyrkokungörelse ersatts av andra former för tillkännagivanden. Bety- delsen av 1942 års lag har därför successivt kommit att urholkas och lagen är i dag bara tillämplig i fråga om två författningar, av vilka den ena i praktiken inte längre tillämpas.

Prop. 1991/92: 85

99

Kravet på kungörelse [ kyrka kan slopas 1917 års kungörelse om ströängar

Reglerna om kungörelseförfarancle i 191 7 års kungörelse angående ströäng- ars utbytande mot annan mark bör med fördel kunna ersättas med ett kallelseförfarandet i enlighet med vad som gäller för rättsområdet i övrigt.

Föreskrifter om ströängar finns i bl.a. lagen (1921:378) om ströängars indragande till kronan (ändrad senast 1977: 683). Enligt l4å nämnda lag skall en kallelse till en förrättning sändas till fastighetens ägare. Kallelsen kan underlättas, om fastighetsägaren inte har känt hemvist i riket eller han vistas utom riket. Något krav på att anslå kallelsen på kommunens anslags- tavla uppställs inte.

Kallelse- och delgivningsförfarandet för ströängar är annars närmast att jämföra med det något mera omständliga förfarande som allmänt gäller för fastighetsbildningsförrättning enligt 4 kap. 18-24 åå fastighetsbildningsla- gen (1970: 988: omtryckt 1971: 1035. ändrad senast 1991: 1652). Detta förfarande synes dock mindre väl anpassat till de mera speciella förhållan- den som avses i 1917 års kungörelse.

För förfarandet enligt 1917 års. kungörelse torde det därför vara tillräck- ligt med att kallelsen till förrättningen sänds till fastighetens ägare. om denne är bosatt i landet. Det är regeringen som i en förordning skall meddela föreskrifter om detta.

Biskopsvalsförordningen

Kungörelseförfarandet enligt biskopsvalsförordningen torde ha en reell betydelse för församlingarna inför ett biskopsval. Det bör dock vara tillräckligt att domkapitlets kungörelse bara sker på församlingarnas anslagstavla.

Ett åläggande för den kyrkliga kommunen att anslå domkapitlets kun- görelse på församlingens anslagstavla måste med hänsyn till bestämmel- serna i 8 kap. 5 & RF ges i lag (jfr punkt 13 i övergångsbestämmelserna till RF). Nuvarande regler i ämnet i 45 andra stycket och 65 tredje stycket biskopsvalsförordningen bör lämpligen lämpligen tas in i 45 kap. 13 å i den nya kyrkolagen. som motsvarar 95 lagen om biskopsval. De föreslagna bestämmelserna kan. inte anses vara av så grundläggande natur att kyrko- mötets yttrande krävs.

Någan generell lagreglering behövs inte

Det finns inte anledning att anta att det i framtiden skulle uppkomma behov av att reglera kungörelse i kyrka på något annat område än Svenska kyrkans. Kyrkomötet får numera. som tidigare har nämnts. inom ramen för ämnet Svenska kyrkans gudstjänst meddela föreskrifter om kungörande i kyrka genom kyrklig kungörelse. Det finns därför inte längre något behov av en lagreglering. ' | _ _

1942 års lag med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka m.m. och 1947 års lag om kungörande i kyrka vid förfall för präst kan alltså upphä-

Prop. 1991/92: 85

100

vas. Detsamma gäller 1970 års kungörelse om kungörande i kyrka, som lämpligen också bör upphävas av riksdagen. Författningarna torde kunna upphävas utan att kyrkomötets yttrande behöver inhämtas (jfr punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna till RF). Upphävandet bör anpassas till ikraftträdandet av den nya kyrkolagen (jfr avsnitt".1'—-3).

13 Ikraftträdande m.m.

Regeringens förslag: Den nya kyrkolagenatr'äder-i-kraft den 1 januari 1993.

Vissa bestämmelser om Svenska kyrkans centralstyrelsen i 29 kap. 7 och 8 55 samt 30 kap. 1 & i den nya kyrkolagen skall dock träda i kraft den 1 augusti 1992.

Kyrkoförfattningsutredningen föreslog att den nya kyrkolagen skulle träda i kraft den 1 januari 1990 (betänkandet del 1 s. 131—133). .

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ingen erinran mot ut- redningens förslag till tid och sätt för genomförandet av reformen med en samlad kyrkolagstiftning. Kammarkollegiet och Domkapitlet i Linköping ställer sig dock tveksamma till den föreslagna tidpunkten för ikraft- trädandet och föreslår en senare tidpunkt.

1991 års kyrkomöte tillstyrker 1' huvudsak regeringens förslag (RegSkr 1990:1 s. 120—123.2KL 1991:1 och 1KL9 kskr. 11 och 13). '

Skälen för regeringens förslag: Kyrkoförfattningsutredningen lade fram en detaljerad tidplan för genomförandet av reformen med en samlad lagstiftning för svenska kyrkan redan till år 1990. Regeringen fann emel- lertid redan tidigt skäl-att gå ifrån den av utredningen föreslagna tidplanen.

Frågan har särskilt tagits upp och anmältS'till såväl riksdagen som kyrkomötet (Reg Skr 1988:2 s. 5 och prop. 1988/89: 17 s. 6). Vad-rege- ringen anförde i denna del föranledde därvid inte något uttalande från vare sig riksdagen eller kyrkomötet. .

Som vi tidigare har redovisat har huvuddelen av det kompletterande utredningsarbetet till organisationsreformerna på kyrkans område nu slut- förts. Rideagen har som tidigare nämnts beslutat om sådana ändringar i övergångsbestämmelserna till regeringsformen (SFS 1991: ISO-3) som be- . - hövs för att kunna föra in nuvarande bestämmelser i lagen om svenska kyrkan i den nya kyrkolagen. Ändringarna i regeringsformen'har trätt 'i kraft den ljanuari 1992.

Även om de formella förutsättningarna för riksdagen att anta förslaget till ny kyrkolag alltså föreligger redan under våren 1992 finns det enligt vår mening inte skäl att onödigt forcera ikraf'tträdandct av den nya kyrkolagen. Hänsynen till riksdagen och kyrkomötet samt Sven'ska'kyrkans församf lingar och kyrkliga samfälligheter motiverar att den nya lagen träder i kraft först något senare. .

Om riksdagen beslutar den nya kyrkolagen under våren 1992 kan rege-

Prop. 1991/92: 85

101

ringen därefter i god tid före ikraftträdandet besluta de tillämpnings- och verkställighetsföreskrifter som behövs i anslutning till lagen.

Den av Svenska kyrkans centralstyrelse tillsatta Kyrkoordningskom- mittén avser att under år 1993 lägga fram förslag till en kyrkoordning för Svenska kyrkan. I en sådan författning skall samlas de grundläggande föreskrifterna i de ämnen som kyrkomötet genom kyrklig kungörelse får besluta föreskrifter i. Ett samlat regelverk för Svenska kyrkan, bestående huvudsakligen av en kyrkolag och en kyrkoordning. kommer alltså att kunna föreligga tidigast hösten 1994. Vi förutsätter emellertid att 1992 års kyrkomöte kommer att meddela de föreskrifter i inomkyrkliga ämnen (jfr avsnitt 2.1 ) som behövs för att ersätta dem som för närvarande finns i bl.a. 1686 års kyrkolag och som inte avses bli införda i den nya kyrkolagen eller i någon annan lag. Detta gäller företrädesvis föreskrifterna om Svenska kyrkans lära (jfr 1 kap. 1 Qi 1686 års kyrkolag).

Vi föreslår att den nya kyrkolagen skall träda i kraft den 1 januari 1993.Vi har i avsnitt 11.3 föreslagit att kyrkomötet skall utse en biskop som ersättare för ärkebiskopen som ledamot i Svenska kyrkans centralstyrelse. För att 1992 års kyrkomöte skall kunna utse ersättaren för ärkebiskopen samtidigt med övriga ledamöter och ersättare i centralstyrelsen bör be— stämmelserna om valet i 29 kap. 7 och 8 åå och 30 kap. 1 5 i den nya kyrkolagen träda i kraft redan den 1 augusti 1992. Bestämmelser om detta bör tas in i lagen om införande av den nya kyrkolagen (se avsnitt 15.2).

14 Upprättade lagförslag

] enlighet med vad vi nu har anfört har inom Civildepartementet upprät— tats förslag till

1. kyrkolag.

2. lag om införande av kyrkolagen,

3. lag om proportionellt valsätt,

4. lag om medlemskap i icke-territoriella församlingar.

5. lag om ändring i rättegångsbalken.

6. lag om ändring i lagen (1951: 691 ) om viss lindring 1 skattskyldigheten för den som icke tillhör svenska kyrkan - -

7. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda'bestämmelser om kommuns och annan menighets ':Jtdebitering av skatt m. m.. '

8. lag om ändring i lagen (1968' 576) om Konungariket Sveriges stads- hypotekskassa och om stadshypoteksföreningar

9. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (197lz291), 10. lag om ändring i lagen (1972: 704) om kyrkofullmäktigval. m.m.. 11. lag om ändring i lagen (1975: 1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.. '

12. lag om ändring i lagen' (1976: 600) om offentlig anställning, 13 lag om ändring' 1 lagen' (1976: 633) öm kungörande av lagar och andra författningar. ' ' ' 14. lag om ändring i lagen (1979: 412) om kommunala indelningsdelege- rade, '

Prop. 1991/92: 85

102

15. lag om ändring i fastighetstaxcringslagen (1979: 1152). Prop. 1991/92:85 16. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100). 17. lag om ändring i lagen (1982: 942) om svenska kyrkan. 18. lag om ändring i kommunalförbundslagen (1985: 894), 19. lag om ändring i förvaltningslagen (l986:223), 20. lag om ändring i lagen (1991: 482) om införande av folkbokförings- lagen(1991:481). ' ' '

21. lag om ändring i kommunallagen (1991: 900). 22. lag om upphävande av tre författningar om kungörande i kyrka. Förslag 2. 5, 9—11, 13. 16, 19 och 22 har upprättats i samråd med Justitiedepartementet samt lagförslag 2. 6-8. '12. 15 och 20 i samråd med flnansdepartementet.

103

15 Specialmotivering 15.1 Förslaget till kyrkolag [5.1.1 Allmänt om specialmotiveringen till kyrkolagen

Förslaget till en ny kyrkolag innebär inte någon helt ny lagstiftning. I stället är det väsentligen fråga om en teknisk bearbetning av gällande regler. för att söka åstadkomma ett samlat systematiskt lagverk på kyrkans område.

Iden tekniska bearbetningen ingår också en språklig översyn. Syftet med en sådan översyn är att med tillämpning av de principer som numera gäller för författningsskrivning göra språket så enkelt och lättbegripligt som möjligt.

Med utgångspunkt i den omfattande översyn som gjordes av kyrkoför- fattningsutredningen (jfr SOU 1987: 4 s. 31 f.) har en viss ytterligare bearbetning gjorts. De författningstexter som har tillkommit i förhållande till utredningens förslag har också språkligt och redaktionellt bearbetats enligt de nyss nämnda principerna.

I specialmotiveringen kommenteras i huvudsak bara de ändringar som har gjorts i sak.

Specialmotiveringen till den nya kyrkolagen avviker delvis från hur en sådan numera normalt är uppställd. Bl.a. har med hänsyn till lagtextens omfattning denna inte upprepats här.

I kommentaren anges i tabellform under varje kapitel och för varje paragraf i förslaget dels" vilken nuvarande bestämmelse den motsvarar dels motsvarande bestämmelse i kyrkoförfattningsutredningens förslag (SOU 1987: 5). Under tabellen i varje kapitel anges dessutom med hänvisning till författningsnumret i Svensk författningssamling (SFS) förarbetena till så- väl grundförfattningarna som till ändringsförfattningarna.

Där sakliga ändringar förekommer kommenteras dessa särskilt i anslut- ning till varje kapitel.

Den nya kyrkolagen innehåller regler av olika konstitutionell karaktär. För att bl.a. göra detta tydligt, markeras i den vänstra kolumnen om lagregeln kräver kyrkomötets hörande (*) eller om den förutom kyrkomö- tets hörande kräver särskilt beslutsförfarande i riksdagen motsvarande dem som gäller för huvudbestämmelserna till riksdagsordningen (**).

15.1.2 Kommentarer till lagförslaget FÖRSTA AVDELNINGEN

Inledning I kap. Lagens innehåll

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.1) ges i lagens första avdelning en sammanfattande uppräkning av de centrala föreskrifter som gäller för Svenska kyrkan och som har tagits in i den nya kyrkolagen. Uppräkningen ansluter till de avdelningar som lagen är uppdelad i och ger som ytterligare hjälp till läsaren upplysning om vilka kapitel som varje avdelning omfattar.

Prop. 1991/92: 85

104

ANDRA AVDELNINGEN Prop. 1991/92: 85

Svenska kyrkan som trossamfund

2 kap. Grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund.

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i 1686 års kyrkolag (KL) och lagen om lagförslag svenska kyrkan (LSK)

(") l 5 1 5 LSK ___- (**) 2 & zs LSK __ (n) 3 & ___ första stycket 3 & första stycket och

5 5 första stycket andra stycket ————

(**) 4é 1 l & LSK ____

(**) 5 5 24 kap. 1 & KL och 18 & första stycket LSK (SFS 1988: 1429) ___

Förarbeten

1. 1686 års kyrkolag 2. Lagen (1982: 942) om svenska kyrkan SFS 1982: 942 prop. 1981/82:192. KU 1982/8322. rskr. 2 och skr. 19827, 1 SäUl. kskr. 28 SFS 1988." 1429 prop. 1987/88:31. KU 30, rskr. 181, 1988/89:KU2. rskr. 11

Särskilda kommentarer

Kapitlet innehåller de grundläggande föreskrifter om Svenska kyrkan som trossamfund. Det gäller Svenska kyrkans karaktär av evangelisk-lutherskt trossamfund. grunddragen i Svenska kyrkans organisatoriska uppbyggnad. det grundläggande behörighetsvillkoret för prästtjänster i kyrkan m.m. liksom biskoparnas och domkapitlens tillsynsansvar när det gäller Svenska kyrkans lära m.m.

1991 års kyrkomöte (2KL 1991: 1, kskr. ] 1) har framfört önskemål om att i 2 kap. skall föras in en bestämmelse om att Svenska kyrkan är indelad i stift och leds av biskopar. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2) har emellertid bl.a. bestämmelserna om att församlingen är den grundläggande lokala enheten inom Svenska kyrkan samt om stiften som regional enhet inom Svenska kyrkan och tjänstgöringsområde för biskopen tagits in i 4 kap.

I 3,9" andra stycket har tagits in en hänvisning till de grundläggande . föreskrifterna om kyrkomötets sammansättning, valen till kyrkomötet, Svenska kyrkans centralstyrelse samt kyrkomötets uppgifter och normgiv- ning som finns i 29 kap. 1-10 59" (jfr avsnitt 4.1).

I förhållande till 189” lagen om svenska kyrkan har 5 5 kompletterats med att biskoparna har samma tillsynsansvarsom domkapitlen. Det . . , - 105

innebär ingen ändring i sak, utan motSvarar vad som nu gäller enligt 24 kap. ] 5i 1686 års kyrkolag.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller."'

TREDJE AVDELNINGEN

Medlemskap i Svenska kyrkan 3 kap. Medlemskap

] detta kapitel har bara gjorts en hänvisning till de aktuella föreskrifterna om medlemskap i Svenska kyrkan i 6-19 55 religionsfrihetslagen. Skälen för detta har närmare utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitten 3.2 och 4.3).

FJÄRDE AVDELNINGEN

Den kyrkliga indelningen 4 kap. Kyrkliga indelningsenheter

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i kyrkliga indelningslagen lagförslag 15 1kap.15 ' 3kap.l5 2 5 ———— . ———— 35 1kap.25 3kap.25 4 & första stycket 1 kap. 3 5 3 kap. 35 andra stycket ———— ———— 55 lkap.45 3kaP-4å , ' . ' _ . första stycket 65 lkap.55- .- _ . . 3kap..55 75 lkap.65 .- ' - - . - 3kap.65 85 lkap.75 .. -' 3kap.75-. 9 5 1 kap. 8 5 - . - 3 kap; 85 Förarbeten

Kyrkliga indelningslagen (1988: 185) SFS 1988: 185 prop. 1987/88: 31. KU 30.- rskr. 181

Särskilda kommentarer

Föreskriften i 25 är ny. Paragrafen innehåller en grundläggande föreskrift " om vilka icke-territoriella församlingar som finns inom Svenska kyrkan.

I 2 5 tredje stycket anges att'det finnssärskilda bestämmelser om upp- tagningsområdet för icke-territoriella församlingar i den' föreslagna lagen om medlemskap i icke-territoriella församlingar (se avsnitt 8.3.4 och 15.4). Motsvarande föreskrifter finns i dag i bl.a. förordningen'(l910: 103 s. ])

Prop. 1991/92:85

106

angående behörighet att kyrkobokföras i icke territoriell församling av Prop. 1991/92:85 svenska kyrkan. som föreslås bli upphävd genom den nya lagen.

Bestämmelsen i 4.5 andra stycket är ny. Där slås fast att varje, icke- territoriell församling utgör ett pastorat. vilket stämmer överens med den ordning som nu gäller. . ,

I 5 5” anges att kontraktet är tjänstgöringsområde för en kontraktsprost. Av 28 kap. 1 5 följer att stiftsbiskopen utser kontraktsprostar och vikarier för dessa.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

5 kap. Ändringar i den territoriellaförsamIingsindelningen

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i kyrkliga indelningslagen lagförslag 15 2kap.15 3kap.95 (ändrad SFS 1990: 302) ' 25 2kap.25 3kap. 105 (ändrad SFS 1990: 302) . 35 2kap.35 - 3kap.115 45 2kap.45 3kap.125 . (ändrad SFS 1991: 1780) första och andra styckena 55 2kap.55 3kap.135 65 2kap.65 3kap.145 75 2kap.75 3kap.155 85 2kap.85 3kap.165 95 2kap.95 3kap.175 105 2kap.105 ' 3kap.185 115 2kap.115 3kap.195 125 2kap.l25 3kap.205 135 , 2kap.135 3kap.215 145 2kap.l45 3kap.225 155 2kap.155 3kap.235 165 2kap.165 3kap.245 175 2kap.175 3kap.255. 185 2kap.185 3kap.265 (ändrad SFS 1990: 302) 195 2kap.l95 ' 3kap.275 205 lkap. 205 3kap.285 ' 215 2kap.215 3kap.295 225 2 kap. 225 3 kap. 305 235 2kap. 235 3kap. 315 245 2 kap. 245 3 kap. 325 (ändrad SFS 1991: 1780) 255 2kap.255 ' 3kap.335 "

107

Förarbeten

Kyrkliga indelningslagen (1988: 185)

SFS 1988." 185 prop. 1987/88: 31. KU 30, rskr. 181 SFS 1990.'302 prop. 1989/90: 101, KU35. rskr. 278 SFS 1991: 1780 prop. 1991/92: 39. KU8, rskr. 64

Särskilda kommentarer

Efter förslag av Kammarkollegiet har i 4,5 tagits in en möjlighet för en kyrklig samfällighet att också väcka en fråga om ändrad församlingsindel-

ning.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

6 kap. Ändringar i den territoriella pastoratsindelningen

Lagförslaget

lå

25

3.5 45 5.5

69' 75 35 95 105 115 125 135 145 155

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i kyrkliga indelningslagen

3 kap. 1 5 (ändrad SFS 1990:302)

3kap.25

3kap. 35 3kap.45 3kap. 55

3kap.65 3kap. 75 3kap. 85 3kap.95 3kap. 105 3kap. 115 3kap. 125 3kap. 135 3kap. 145 3kap. 155

Kyrkliga indelningslagen (1988: 185)

SFS 1988: 185 prop. 1987/88: 31, KU 30. rskr. 181 SFS 1990:302 prop. 1989/90: 101. KU35, rskr. 278

Utredningens lagförslag

3 kap. 34 5 och 36 5 andra stycket 3 kap. 365 första stycket och 37 5

3 kap. 35 5 3 kap. 38 5

3 kap. 41 och 44 55 3 kap. 42 5 3 kap. 43 5 3 kap. 45 5 3 kap. 465 3 kap. 475 3 kap. 395 3 kap. 405 3 kap. 48 5 3 kap. 49 5 3 kap. 505

Prop. 1991/92: 85

108

Särskilda kommentarer

Enligt kyrkliga indelningslagen får Kammarkollegiet i ett dit överklagat ärende om ändrad pastoratsindelning överlämna det till regeringen för avgörande. om ärendet är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. 1 linje med den allmänna strävan att avlasta regeringen löpande förvaltningsärenden har denna möjlighet tagits bort i den nya kyrkolagen.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller. '

7 kap. Ändringar i kontraktsindelningen

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter ' Utredningens i kyrkliga indelningslagen lagförslag 1 5 4 kap. 1 5 ———— 2 5 4 kap. 2 5 ———— 3 5 4 kap. 3 5 ——— 4 5 4 kap. 4 5 ———-— Förarbeten

Kyrkliga indelningslagen (1988: 185) SFS 1988: 185 prop. 1987/88: 31. KU 30. rskr. 181

Särskilda kommentarer

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

8 kap. Bildande av kyrkliga samfälligheter m.m.

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i kyrkliga indelningslagen lagförslag 1 5 5 kap. 1 5 ———— 25 5kap.25 3kap.515 35 5kap.35 3kap. 525 första stycket 45 5kap.45 3kap. 525 andra stycket 55 5kap.55 3kap.535 65 Skåp. 75 3kap. 555 75 5kap.85 3kap. 565 85 5kap.95 3kap. 575 95 5kap.105 3kap. 585 105 5kap.65 3kap. 545 115 5kap.ll5 3kap.595

Prop. 1991/92:85

109

Förarbeten

Kyrkliga indelningslagen (1988: 185) SFS 1988: 185 prop. 1987/88:31, KU 30. rskr. 181 .

Särskilda kommentarer

Enligt kyrkliga indelningslagen får Kammarkollegiet i ett dit överklagat ärende om samfällighetsbildning överlämna det till regeringen för avgö- rande, om ärendet är av principiell betydelse eller annars av särskild vikt. 1 linje med den allmänna strävan att avlasta regeringen löpande förvalt- ningsärenden har denna möjlighet tagits bort i den nya kyrkolagen.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i förhållande till vad som nu gäller.. '

9 kap. Kyrkliga indelningsdelegerade

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i kyrkliga indelningsdelegerade lagförslag 1 5 1 5första stycket ——-——

(ändrad SFS 1979:413. 1982: 1057. 1984: 978. 1988: 194 och 1990: 296) . 25 1 5 . ————

(ändrad SFS 1979:413. 1982:1057. '

1984z978. 1988: 194 och 1990: 296)

3 5 2 5 första stycket ———— (ändrad SFS 1979: 413. 1982: 1057 och 1988: 194)

4 5 2 5 första stycket ———— (ändrad SFS 1979:413, 198211057 och 1988: 194)

5 5 2 5 andra stycket —-——— (ändrad SFS 19792413. 1982:1057 och 1988:194)

6 5 2 5 första stycket ' ———— (ändrad SFS 19792413, 1982:1057 och 1988: 194) -

7 5 2 5 tredje stycket ____ (ändrad SFS 19791413. 198211057 och 1988: 194)

8 5 45 - ———— (ändrad SFS 1979:413 och 1990: 296)

9 5 5 5 första och tredje styckena ———— (ändrad SFS 1990: 296)

10 5 6 5 första stycket ' ————

(ändrad SFS 1979:413. 198221057. 1988: 194 och 19901296)

115

första stycket 9 5 andra och tredje styckena ———— (ändrad SFS 1979:413)

Prop. 1991/92: 85

110

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens Prop. 1991/92: 85 i kyrkliga indelningsdelegerade lagförslag

andra stycket 9 5 ljärde stycket ' ——— (ändrad SFS 19791413)

125 105 _ ————' 135 145 - ———

145 3 5 - . ___— (ändrad SFS 1982:1057), 6 5 andra stycket (ändrad SFS 19792413. 1982: 1057 oc 1988: 194). - 7 och 8 55, 95 (ändrad SFS 1979: 413).

11 5 (ändrad SFS 1979:413, 198221057 och 1988: 194), 12 &.

205

(ändrad SFS 1982: 1057 och 1988: 194)

15 5 ————— . - ———— 165 155 - . ——— första och andra första och tredje styckena styckena tredje stycket tredje stycket (ändrad SFS 1979:413. 1982:1057 och 1988: 194) ' 175 165 ——— 18 5 17 5 andra stycket ——— (ändrad SFS 1982:1057 och 1988: 194) 195 15 5 andra stycket ———— (ändrad SFS 1979: 413, 1982: 1057, 1988: 194 och 1991: 515). 17 5 första stycket (ändrad SFS 198211057 och 1988: 194), 205 (ändrad SFS 1982:1057 och 1988: 194) 205 195 ———— (ändrad SFS 1979: 413) _ 21 5 21 5 ———— (ändrad SFS l979:413, 1980:280, 198211057, 1988: l94och 1991: 515) Förarbeten

Lagen (1972: 229) om kyrkliga indelningsdelegerade SFS 1972: 229 prop. 1972183, KU 28. rskr. 181. SFS 1979:413 prop. 1978/79:157. KU 40, rskr. 363 SFS 1980: 280 prop. 1979/80: 105. KU 46. rskr. 270 SFS [98.2: 1057pr0p. 1982/83:19, KU 8, rskr. 30 SFS [984.978 prop. 1984/85:31. KU 13, rskr. 42 SFS 1988:/94 prop. 1987/88:67. KU 30, rskr. 181 SFS 1990: 296 prop. 1989/90: 101. KU35. rskr. 278 . SFS 1991:515 prOp. 1990/91:153, SkU28, rskr. 320 111

Särskilda kommentarer

1 5 och 16 55 kyrkliga indelningslagen finns bestämmelser om att uppgift om namn på valda ordförande och vice ordförande i indelningsdelegerade och i dess arbetsutskott samt uppgift om deras postadresser skall sändas till stiftsstyrelsen och länsstyrelsen. I 65 nämnda lag finns vidare en bestäm— melse om att stiftsstyrelsen och länsstyrelsen får förordna om indelnings- delegerades sammanträden. Motsvarande bestämmelser finns inte i lagen om kommunala indelningsdelegerade (1979: 412). De angivna bestämmel- serna i lagen om kyrkliga indelningsdelegerade har ingen praktisk funktion och har därför inte förts över till den nya kyrkolagen.

Bestämmelsen i 155 är ny (jfr allmänna motiveringen avsnitt 11.2). I ' indelningsdelegerades arbetsutskott skall alltid ingå en präst som ledamot. Domkapitlet skall utse denna ledamot liksom en ersättare för denne. Ersättaren skall också vara präst. Det är naturligt att domkapitlet till ledamot i arbetsutskottet utser pastoratets kyrkoherde, om någon sådan finns. Avser indelningsändringen flera pastorat bör lämpligen någon av kyrkoherdarna i de berörda pastoraten utses.

Som en konsekvens av den nya bestämmelsen i 15 5 har i 11 _5' föreskri- vits att den präst som domkapitlet: utsett att vara ledamot i arbetsutskottet eller dennes ersättare där skall ha rätt att delta i indelningsdelegerades överläggningar men inte i besluten. Motsvarande ordning har enligt 95 kyrkliga indelningslagen gällt för kyrkoherden i pastoratet eller för den kyrkoherde som domkapitlet utsett.

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant” bytts ut mot ”ersättare”.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i förhållande till vad som nu gäller.

10 kap. Namn på kyrkliga enheter

Bestämmelserna i kapitlet är nya och saknar motsvarighet i kyrkoförfatt- ningsutredningens lagförslag.

1 och 2.5.5 innehåller bestämmelser om vid vilka indelningsärenden det kommer i fråga att fastställa namn och om vem som skall besluta i frågan.

1 3 5 anges att frågor om ändring, av namn utan samband med indelnings- ändring prövas av Kammarkollegiet.

Bestämmelserna i 4 5 motsvarar gällande principer vid bestämmande av namn på pastorat.

1 5 _5' föreskrivs att den beslutande myndigheten i vissa fall skall inhämta yttrande i namnfrågan från den myndighet som regeringen bestämmer. De myndigheter som här närmast blir aktuella är Ortnamnsarkivet i Uppsala. Dialekt- och ortnamnsarkivet i Lund. Dialekt-. ortnamns- och folkminne- sarkivet i Göteborg samt Dialekt-, ortnamns- och folkminnesarkivet i Umeå. Vidare finns det till Statens lantmäteriverk knutna ortnamnsrådet, som har till uppgift att stödja lantmäteriverket i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamnsskick.

Enligt 65 första stycket får stiftsstyrelsens beslut om namn i samband med indelningsändringar överklagas hos Kammarkollegiet.

Prop. 1991/92: 85

Enligt 65 andra stycket får Kammarkollegicts beslut om ändring av namnet på en territoriell församling m.m. enligt 1 och 3 55 överklagas hos regeringen. Kammarkollegiets beslut i ärenden som har överklagats dit får dock inte överklagas.

Beslut om namn skall enligt 6 5 tredje stycket bara kunna överklagas av' berörda församlingar och kyrkliga samfälligheter.

I fråga om de närmare skälen till förslagen i detta kapitel hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 5).

FEMTE AVDELNINGEN

Den lokala organisationen

I 1 kap. Allmänt om församlingar samt kyrkliga sam fit/ligheter på lokal nivå

Lagtörslaget Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

1 5 1 kap. 3 5 25 1 kap. 45 35 1 kap. 5 5 45 1 kap. 6 5 första och andra styckena 55 1 kap. 6 5tredje och fjärde styckena 65 1 kap. 6 5 femte stycket 75 1 kap. 7 5 8 5 1 kap. 9 5 första stycket 95 1 kap. 9 5 andra stycket 10 5 1 kap. 9 5 tredje stycket 1 1 5 1 kap. 9 5 fjärde stycket 12 5 1 kap. 10 5 135 1 kap. 1 l 5 145 1 kap. 11 5 155 1 kap. 12 5 första stycket 165 1 kap. 13 5andra stycket 175 1 kap. 13 5 första stycket 18 5 1 kap. 14 5 första och tredje styckena 195 2 kap. 27 5 (ändrad SFS 1990: 788). 3 kap. 5 5. ' 4 kap. 6 5. 5 kap. 3 5 (ändrad SFS 1990: 788).

8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 85

Utredningens lagförslag

4kap.25 4kap. 35 4kap. 45 4kap. 55 första och andra styckena

4 kap. 5 5 tredje stycket

4 kap. 5 5 fjärde stycket

4 kap. 6 5 första stycket 4 kap. 65 andra stycket

4 kap. 65 tredje stycket

4 kap. 65 fjärde stycket 4kap. 75 4 kap. 85 4kap.85 4kap.95 4 kap. 10 5 första stycket . 4 kap. 10 5 andra stycket

4kap. 11 5 4 kap. 38 5, 4 kap. 46 5. 4 kap. 53 5. 4 kap. 56 5.

.Prop. 1991/92: 85

113

.;Lagförslaget

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

7 kap. 21 5 (ändrad SFS 1990: 788), 8 kap. 2 5 (ändrad SFS 1990: 788)

Församlingslagen (1988: 180)

SFS 1988'180 prop. 1987/88: 31. KU 30. rskr. 181 SFS 1990: 788 prop. 1988/89: 72. KrU29. rskr. 307

Särskilda kommentarer

Utredningens lagförslag

4 kap. 77 5, 4 kap. 80 5

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

12 kap. Förtroendevalda

Lagförslaget

15

2 5 första och andra styckena tredje stycket

35

55

6.5

7?

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

2 kap. 45 första stycket (ändrad SFS 19911684) andra stycket - (ändrad SFS 1991: 684)

2 kap. 4 5 första och andra styckena (ändrad SFS I991:684)_

5kap.35 2 kap. 4 5 tredje stycket (ändrad SFS 1991: 684). 5 kap. 3 5 2 kap. 5 5 första stycket,

3 kap. 3 5. 7 kap. 7 5. 11 kap. 1 5tredje stycket (ändrad SFS 19911684)

2 kap. 5 5andra stycket (ändrad SFS 1989: 985). 3 kap. 3 5. 7 kap. 7 5. 11 kap. 1 5tredje stycket (ändrad SFS 1991: 684)

2 kap. 5 5. 4 kap. 3 5. 5 kap. 3 5. 7 kap. 7 5, 8 kap. 25

Utredningens lagförslag

4 kap. 14 5 första stycket

andra stycket

4 kap. 145 första och andra styckena. 4 kap. 56 5

4 kap. 14 5 tredje stycket. 4 kap. 565 4 kap. 15 5 första stycket. 4 kap. 44 5. 4 kap. 63 5

4 kap. 15 5 andra stycket. 4 kap. 44 5. 4 kap. 63 5. 4 kap. 91 5 andra stycket

4 kap. 15 5. 4 kap. 50 5. 4 kap. 56 5. 4 kap. 63 5. 4 kap. 805

Prop. 1991/92:85

114

Lagförslaget

85

95

105

115

125

135

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

2 kap. 5 5 tredje stycket.

3 kap. 3 5, 4 kap. 3 5. 5 kap. 3 5.

7 kap. 7 5. 8 kap. 2 5

2 kap. 5 5 tredje stycket,

3 kap. 3 4 kap. 3 5 kap. 3

7ka

2 kap. 2 3 kap. 6 4 kap. 6 5 kap. 3 7 kap. 22 5. 8 kap. 2 5.

11 kap. 1 5sjättc stycket

2 kap. 14 5 första stycket.

4 kap. 6 5. 5 kap. 35

2 kap. 26 5. 3 kap. 5 5.

4 kap. 6 5.

5 kap. 3 5. första stycket. 7 kap. 14 5andra stycket.

8kap. 25

Församlingslagen (1988: 180)

SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31. KU 30. rskr. 181 SFS 1989:985 prop. 1989/90: 1 1. KU17. rskr. 47 SFS 1991: 684 prop. 1990/91: 153. SkU28, rskr. 320

Utredningens lagförslag

4 kap. 15 5 tredje stycket, 4 kap. 44 5. 4 kap. 50 5. 4 kap. 565 första stycket, 4 kap. 63 5, 4 kap. 80 5 första stycket

4 kap. 15 5 tredje stycket. 4 kap. 44 5. 4 kap. 50 5. 4 kap. 56 5 första stycket, 4 kap. 63 5. 4 kap. 80 5 första stycket

4 kap. 16 5. 4 kap. 45 5. 4 kap. 51 5. 4 kap. 565 första stycket, 4 kap. 645. 4 kap. 805 första stycket. 4 kap. 91 ; fjärde stycket

4 kap. 40 5. 4 kap. 47 5. 4 kap. 53 5. 4 kap. 56 5 första stycket. 4 kap. 78 5. 4 kap. 80 5 första stycket, 4 kap. 91 5 femte stycket 4 kap. 25 5 första stycket. 4 kap. 53 5 första stycket. 4 kap. 56 5 första stycket 4 kap. 37 5. 4 kap. 465 första stycket. 4 kap. 53 5 första stycket. 4 kap. 56 5

4 kap. 70 5 andra stycket. 4 kap. 80 5 första stycket

_Prop. 1991/92: 85

115

Särskilda kammentarer

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant” byts ut mot "ersättare". '

1 2 kap. 4 5 första stycket församlingslagen föreskrivs att varje röstberät— tigad har en röst. Bestämmelsen har inte förts över till kyrkolagen. eftersom denna grundläggande princip redan framgår av regeringsformens föreskrift om att rösträtten är lika (] kap.. 1 5 RF och punkt 13 övergångs- bestämmelserna till RF).

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i

sak i förhållande till vad som nu gäller.

13 kap. erkQ/illlmäktige iförsamling

Lagförslaget

lä 25

3.5

45 55 6.5

75 85 95

105

115 125

135

145 155

165 175 185

195

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

2 kap. 2 kap.

2 kap.

2 kap. 2 kap. 2 kap.

2 kap. 2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap.

2 kap. 2 kap.

15

2 5 första och tredje styckena 2 5andra och fjärde styckena

3 t 7 5 8 5 första stycket

8 5 and ra stycket 9 5 första stycket 9 5 andra stycket

10 5 första och andra styckena

10 5 tredje stycket 10 5 tjärde stycket

1 l 5 första och tredje styckena

1 1 5 fjärde stycket 1 1 5 andra stycket

125 135 14 5 andra och

tredje styckena

2 kap. 155

Utredningens lagförslag

4kap.185

4 kap. 12 5 första och tredje styckena 4 kap. 12 5 andra och fjärde styckena 4 kap. 13 5

4 kap. 17 5

4 kap. 19 5 första stycket

4 kap. 19 5 andra stycket 4 kap. 20 5 första stycket 4 kap. 20 5 andra stycket 4 kap. 21 5 första och andra styckena 4 kap. 21 5 tredje stycket

4 kap. 21 5 fjärde stycket

4 kap. 22 5 första och tredje styckena 4 kap. 22 5 fjärde stycket 4 kap. 22 5 andra stycket 4kap. 235 4kap. 245

4 kap. 25 5 andra och tredje styckena 4 kap. 265

Prop. 1991/92: 85

116

Lagförslaget

205

215

225 235 245 255 265

395

405

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

2 kap. 16 5 första och andra styckena

2 kap.

2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap.

2 kap.

2 kap. 2 kap.

2 kap. 2 kap.

2 kap.

16 5 tredje stycket

17 5 18 5 19 5

20 å .

28 5 första stycket

28 5 andra stycket

21 5 22 5 första stycket

22 5 andra stycket 24 5 första stycket

24 5 andra och

tredje styckena

2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap. 2 kap.

2 kap.

24 5 fjärde stycket 25 5 första stycket 25 5 första stycket 25 5 första stycket 25 5 and ra stycket 25 5 tredje stycket 30 5 första stycket

30 5 andra stycket

Församlingslagen (1988: 180)

SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31. KU 30. rskr. 181

Särskilda kommentarer

Utredningens lagförslag

4 kap. 27 5 första och andra styckena

4 kap. 275 tredje stycket 4 kap. 28 5 4 kap. 295 4 kap. 305 4 kap. 31 5

4 kap. 395 första stycket 4 kap. 39 5 andra stycket

4 kap. 325 4 kap. 33 5 första stycket

4 kap. 33 5 ' andra stycket

4 kap. 35 5 första stycket

4 kap. 35 5 andra och tredje styckena 4 kap. 35 5 fjärde stycket

4 kap. 36 5 första stycket

4 kap. 36 5 första stycket

4 kap. 36 5 första stycket

4 kap. 36 5 andra stycket

4 kap. 36 5 tredje stycket

4 kap. 41 5 första stycket 4 kap. 41 5 andra stycket

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant" bytts

ut mot "ersättare”.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

Prop. 1991/92: 85

117

14 kap. Kyrkostämma Prop. 1991/92: 85

M:skrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag 15 3kap.25 4kap. 435 25 3kap.55 ' 4kap.465 35 3kap.55 4kap.465 45 3kap.55 4kap.465 55 3kap.55 4kap.465 ' 65 3kap.55 4kap.465 75 3kap.55 4kap.465 85 3 kap. 1 och-5 55 4 kap. 42 och 46 55 Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/8813 31. KU 30, rskr. 181

Särskilda kommentarer De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som nugäller.

15 kap. Ii'örsamlingsdelegerade

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag 15 4 kap. 15 4 kap. 485 första stycket första stycket första stycket andra stycket fjärde stycket fjärde stycket 25 4 kap. 1 5andra stycket 4 kap. 48 5 andra stycket 35 4kap. 1 5tredje: stycket 4 kap. 48 5 tredje stycket 45 4 kap. 1 5femte stycket! 4 kap. 48 5 femte stycket 5 g 4 kap. 2 .g 4 kap. 49 5 65 4 kap. 5 5första och tredje styckena 4 kap. 52 5 första och tredje styckena 75 4 kap. 5 5 andra stycket 4 kap. 52 5 andra stycket 85 4'kap. 551järdestyckct 4 kap. 52 5 fjärde stycket 95 4.kap:65 4kap. 535 Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31, KU 30, rskr. 181 118:-

Särskilda kommentarer

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant” bytts ut mot ”ersättare”.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

16 kap. K yrkojitllmäktige i kyrkliga samfälligheter

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag 15 5kap. 15 4kap. 545 25 5 kap. 2 5första stycket 4 kap. 55 5 första stycket 35 5 kap. 2 5andra stycket 4 kap. 55 5 andra stycket 45 5kap.35 4kap.565 Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31, KU 30, rskr. 181

Särskilda kommentarer

1 l 5 första stycket har tagits in en bestämmelse om att stiftsstyrelsen skall fastställa antalet ledamöter i kyrkofullmäktige i en kyrklig samfällighet före utgången av mars månad valåret. Någon bestämmelse när valet senast skall ske finns inte i församlingslagen. Däremot finns föreskrifter i 2 kap. 2 5, 6 kap. 1 5 andra stycket och 7 kap. 5 5 tredje stycket församlingslagen om att beslut att fastställa antalet kyrkofullmäktige i en församling, ledamöter i stiftsfullmäktige respektive ledamöter i ett direktvalt kyrkoråd skall fattas före utgången av mars månad valåret (jfr 13 kap. 2 5, 24 kap. 1 5 och 17 kap. 8 5 förslaget till ny kyrkolag).

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet "suppleant” bytts ut mot ”ersättare”.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

I 7 kap. Kyrkorådet och övriga nämnder iförsamlingar

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag 15 7kap. 15 4kap. 575 25 7 kap. 2 5 första stycket 4 kap. 58 5 - första stycket 35 7 kap. 2 5 andra och femte styckena 4 kap. 585 andra stycket

Prop. 1991/92: 85

119

Lagförslaget '

45

5.5 6.5 7.5

85

9.5

105 115

135

14

:II:

15

v::

165 175 185

195 205

215

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

7 kap. 2 5 tredje och fjärde styckena

7 kap. 3 5

7 kap. 4 5 7 kap. 5 5 första och andra styckena

7 kap. 5 5 tredje, femte och sjätte styckena

7 kap. 5 5 fjärde stycket

7 kap. 6 5. 7 kap. 9 5 första stycket

7 kap. 9 5 andra stycket 7 kap. 9 5 tredje stycket 7 kap. 10 5 första stycket

7 kap. 10 5 andra och tredje styckena

7 kap.-1 1 5 första stycket 7 kap. 1 1 5 andra stycket 7 kap. 11 5tredje stycket

7 kap. 12 5 7 kap. 13 5 första stycket

7 kap. 13 5 andra stycket 7 kap. 14 5 andra stycket

7kap.155

7 kap. 16 5 första och andra styckena

7 kap. 16 5tredje stycket 7 kap. 1 7 5 första stycket

7 kap. 17 5andra och fjärde styckena

Utredningens lagförslag

4 kap. 58 5 tredje och - fjärde styckena 4 kap. 595 4 kap. 605

4 kap. 61 5 första och sjätte styckena

4 kap. 61 5 andra, fjärde och femte styckena

4 kap. 61 5 tredje stycket 4 kap. 62 5

4 kap. 65 5 första stycket 4 kap. 65 5 andra stycket

4 kap. 65 5 tredje stycket

4 kap. 66 5, första stycket 4 kap. 66 5 andra och tredje styckena 4 kap. 67 5 första stycket

4 kap. 67 5 andra stycket

4 kap.'67 5 tredje stycket

4 kap. 68 5 4 kap. 695

. första stycket

4 kap. 69 5 andra stycket 4 kap. 70 5 andra stycket 4 kap. 71 5 första och tredje styckena

4 kap. 72 5 första och andra styckena 4 kap. 72 5 tredje stycket

4 kap. 73 5 första stycket

4 kap. 73 5 andra och femte styckena

Prop. 1991/92: 85

120

Lagförslaget

285

295 305 315

325

335

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

7 kap. 17 5 tredje stycket

7kap.185 -7kap. 195

7 kap. 20 5 första och andra styckena

7 kap. 20 5 tredje stycket

7 kap. 5 5 sjunde stycket

Församlingslagen(1988:180)

SFS 1988: 188 prop. 1987/88: 31, KU 30. rskr. 181

Särskilda kommentarer

I 14 5 andra stycket har tagits in en ny bestämmelse om vem som skall utöva ordförandeskapet i direktvalda kyrkoråd och gemensamma kyrko- råd till dess ordförandevalcn har förrättats. Bestämmelsen överensstäm- - mer i sak med den ordning som gäller för ordförandeskapet ilkyrkofullmäk-

tige enligt 13 kap. 6 5 andra stycket.

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant” bytts ut mot ”ersättare”.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

Utredningens lagförslag

4 kap. 73 5 tredje och fjärde styckena

4 kap. 745 4 kap. 75 5

4 kap. 76 5 första stycket

4 kap. 76 5 andra stycket

18 kap. Kyrkoräd och övriga nämnder i kyrkliga samfälligheter

Lagförslaget

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

15 25 3.5 45

li'örarbeten

Skåp. 15 8kap.25 8kap. 25 8kap.25

Församlingslagen (1988: 180)

SFS 19881180 prop. 1987/88:31, KU 30, rskr. 181

Särskilda kommentarer

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär ingen ändring i sak i förhållande till vad som nu gäller.

Utredningens '

lagförslag

4 kap. 795 4 kap. 805 4 kap. 80 5 4kap. 805

Prop. 1991/92: 85

121

l 9 kap. Ekonom isk förvaltning

Lagförslaget

15- 25 35

45 55 65 75 Sö

95 105 115 125 135 145

155 165

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

10 kap. 10 kap. 10 kap.

10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap.

10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap. 10 kap.

l 5 2 & 3 5 första stycket

3 5 andra stycket 4 5 första stycket 4 5 andra stycket 4 5 tredje stycket 4 5 fjärde stycket

5 ä 6 5 7 & 7 & 8 5 första och

andra styckena

10 kap. 8 5 tredje och fjärde styckena

10 kap. 10 kap.

95 105

Församlingslagen (1988: 180)

SFS 1988." 1180 prop. 1987/88: 31, KU 30, rskr. 181

Särskilda kommentarer

Utredningens lagförslag

4kap. 81 5 4kap. 825 4 kap. 83 5 första stycket 4 kap. 83 5 andra stycket

4 kap. 84 5 första stycket

4 kap. 84 5 andra stycket

4 kap. 84 5 tredje stycket 4 kap. 86 5 fjärde stycket

4kap. 85 5 4 kap. 865 4 kap. 875 4 kap. 87 5 4 kap. 88 5 första och andra styckena 4 kap. 88 5 tredje och fjärde styckena

4 kap. 895 4 kap. 905

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

20 kap. Revision

Lagförslaget

15 25

Nuvarande föreskrifter i församlingslagen

1 1 kap.

11 kap.

1 5första stycket

] 5andra stycket

Utredningens lagförslag

4 kap. 91 5 första stycket

4 kap. 91 5 första och tredje styckena

Prop. 1991/92: 85

122

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens PrOD. 1991/921 85

i församlingslagen lagförslag 35 11 kap. 1 5fjärde stycket 4 kap. 91 5 ' fjärde stycket 45 11kap.25 4kap.925 5 5 11 kap. 3 5första och 4 kap. 93 5 tredje styckena första och tredje styckena 6 5 11 kap. 3 5andra och 4 kap. 935 tredje styckena andra och tredje styckena 75 11kap.45 4kap.945 85 11kap.55 4kap.955 95 11kap.65 4kap.965 105 11kap.65 4kap-969' 115 llkap.75 4kap-97é 125 11kap.85 ' 4kap.985

Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31, KU 30, rskr. 181

Särskilda kommentarer

1 9,5 slås fast att kyrkofullmäktige eller kyrkostämman skall inhämta - förklaringar över de anmärkningar som har framställts i revisionsberättel- sen. Detta innebär i praktiken ingen ändring i förhållande till vad som gäller i dag.

I 9 5 sägs vidare att fullmäktige eller stämman beslutar om ansvarsfrihet skall beviljas eller vägras. Kopplingen till en efterföljande skadeståndstalan har tagits bort.

Fullmäktige eller Stämman är enligt nuvarande bestämmelser oförhind- rade att avstå från att väcka en sådan talan, trots att de har vägrat ansvarsfrihet. AVstår fullmäktige eller stämman från att väcka talan eller försummar de att göra det inom den föreskrivna tiden anses ansvarsfrihet ändå beviljad. Detta framgår direkt av församlingslagen. Bestämmelsen i | 9 5 innebär i princip samma sak. Ett beslut om vägrad ansvarsfrihet som inte efterföljs av en skadeståndstalan kommer som tidigare ha karaktär av ”prickning”.

I 105 har tagits in en bestämmelse om preskriptionstiden för skade- ståndstalan. Tiden börjar löpa när fullmäktige eller stämman beslutat att vägra ansvarsfrihet. Detta är en ändring i sak i förhållande till den nuva- rande bestämmelsen. Ändringen av sättet att beräkna när preskriptionsti- den skall börja löpa motiveras av att fullmäktige eller stämman kan besluta om bordläggning av ansvarsprövningen vid det sammanträde då revisions- berättclsen läggs fram.

Förslagen i 9 och 10 55 motsvarar de föreskrifter som fr.o.m. den 1 123

januari 1992 gäller för de borgerliga kommunerna enligt 9 kap. 16 och 17 55 kommunallagen (jfr prop. 1990/91:117 s. 222 f.). I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppen ”suppleant” och "revisorssuppleant" bytts ut mot "ersättare” och "revisorsersättare". 1 övrigt innebär de föreslagnabestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

21 kap. Församlingsskatt

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag 15 12kap. 15 4kap.995 (ändras SFS 1991 : 684) 25 12 kap.20ch555 4kap. 101 och 104 55 35 12 kap. 35 4 kap. 100 och 102 55 Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31, KU 30, rskr. 181 SFS 1991: 684 prop. 1990/91: 153, SkU28, rskr 320

Särskilda kommentarer

Nuvarande bestämmelser om redovisning över skatt i 12 kap. 4 5 försam- lingslagen och de särskilda föreskrifterna för Stockholms territoriella för-. samlingar i 12 kap. 6 5 samma lag har tagits in i 3 5 resp. 3 b 5 lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt. m.m. (se avsnitt 15.7)

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär i övrigt inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

22 kap. Kommunalbesvär

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens

i församlingslagen ' lagförslag

15 13kap.15 4kap.1065

25 13kap.25 . 4kap.1075

35 13kap.35 .. 4kap.1085 (ändrad SFS 1991:684)

45 l3kap.45 4kap.1095

55 l3kap.55 . 4kap.1105 65 l3kap.6.5 , 4kap.1115

75 13kap.75 4kap.1125

Prop. 1991/92: 85

124

Förarbeten Prop. 1991/92:85

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988.'180 prop. 1987/88: 31. KU 30, rskr. 181 SFS 1988: 684 prop. 1990/91: 153, SkU8, rskr. 320

Särskilda kommentarer

1 22 kap. ges bestämmelser om bl.a. vem som har rätt att överklaga ett beslut av en församling eller en kyrklig samfällighet.

När det gäller beslut i en kyrklig samfällighet skall bestämmelserna om överklagande av beslut av församling tillämpas. Härav följer bl.a. att den - som är folkbokförd inom samfälligheten har rätt att överklaga ett beslut av samfällighetens kyrkoråd.

En samfällighets kyrkoråd får delegera sin rätt att besluta till kyrkorådet i en församling 1 samfälligheten. Det kan t.ex. gälla beslut om tjänstetill- sättning. Frågan om vem som har rätt att överklaga ett beslut av en församlings kyrkoråd i ett sådant fall har behandlats vid 1989.års kyrko- möte (KL 1989: 4, kskr. 2). Den omständigheten att beslutsrätten har delegerats inverkar inte på omfattningen av den krets som får överklaga. Rätten att överklaga ett beslut som en församlings kyrkoråd fattar i samfällighetens kyrkoråds ställe har således också den som är folkbokförd i en annan församling 1 samfälligheten.

[ övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna inga ändringar i förhål- lande till vad som nu gäller.

SJÄTTE AVDELNINGEN

Den regionala organisationen

23 kap. Allmänt om stijtss'amjälliglzeter

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag 1 5 1 kap. 8 5 första stycket 5 kap. 1 5 2 1?" första och andra 1 kap. 8 5 första och 5 kap. 2 5 styckena tredje stycket första och (ändrad SFS 1990: 300) tredje styckena tredje stycket ———— ———— 35 1 kap. 8 5 andra stycket 5 kap. 2 5 (ändrad SFS 1990: 300) andra stycket 45 1 kap. 12 5 andra stycket 5 kap. 35 55 1 kap. 14 5 andra och 5 kap. 45 tredje styckena första stycket 65 1 kap. 14 5 tredje stycket 5 kap. 45 andra stycket 75 6kap.235 5kap.105 (ändrad SFS 1.990: 788) 85 10kap.105. 5kap.55 11kap.85. 13kap.75

125

Förarbeten Prop. 1991/92: 85

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31. KU 30, rskr. 181 SFS 1990:300 prop. 1989/90: 101, KU3S, rskr. 278 SFS 1990: 788 prop. 1989/90: 72. KrU29, rskr. 307

Särskilda kommentarer

Bestämmelsen i 25' 2 är ny och innebär att stiftssamfälligheterna får kompetens att främja församlingsarbete inte bara på teckenspråk. finska och samiska utan även på andra språk. I fråga om de närmare skälen för förslaget i denna del hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 9).

I 3 5 tredje stycket har i förtydligande syfte förts in regler om förfarandet när det föreligger ett sådant yrkande om uppskov som avses i paragrafens andra stycke och det dessutom föreligger ett yrkande om att förslaget skall förkastas. Enligt den föreslagna bestämmelsen skall, om det samtidigt föreligger ett yrkande om att ett förslag om utvidgad verksamhet för stiftssamfälligheten skall vila och ett yrkande om att förslaget skall förkas- tas, det sistnämnda yrkandet prövas först. Om stiftsfullmäktige därvid, enligt reglerna om enkel majoritet. beslutar att förkasta förslaget. krävs ingen ytterligare åtgärd. l motsatt fall skall undersökas om två tredjedelar av de röstande vill bifalla förslaget. Om detta är fallet, är förslaget antaget.

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppen "suppleant" och "revisorssuppleant” bytts ut mot "ersättare” och "revisorsersättare”.

[ övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

24 kap. Stlftsfizllmäktige

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag l 5 6 kap. 1 5första stycket 5 kap. 65 första stycket 25 6 kap. 1 5andra stycket 5 kap. 65 andra stycket 35 6kap.25 5kap.75 45 6 kap. 12 5 första och 5 kap. 85 andra styckena första och (ändrad SFS 1989: 985 och 1991 : 684) andra styckena 5 5 ———- 5 kap. 9 5 65 6kap.125 5kap.85 (ändrad SFS 19891985), tredje stycket 23 5 och 10 5 (ändrad SFS 1990: 788)

Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31, KU 30. rskr. 181 126

SFS 1989: 985 prop. 1989/90: ll, KU17. rskr. 47 SFS 1990: 788 prop. 1989/90: 72, KrU29, rskr. 307 SFS 1991: 684 prop. 1990/91: 153, SkU28, rskr. 320

Särskilda kommentarer

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant” bytts ut mot ”ersättare”.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

25 kap. Stiftsstyrelsen och övriga nämnder i stiftssamfälligheten

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i församlingslagen lagförslag l 5 9kap. l 5första stycket 5 kap. 1 l 5 första stycket 25 9kap.l5 5kap.115 första och andra andra stycket and ra stycket styckena tredje stycket tredje stycket tredje stycket 35 9kap.25 5kap.125 45 9kap.35 5kap.135 55 9 kap. 4 5 första och andra styckena 5 kap. 145 första och andra styckena 65 9kap.55 5kap.155 75 9kap.65 5kap..165 (ändrad SFS 1989: 985) 85 9 kap. 4 & tredje stycket och 7 ;s 5 kap. 145 (ändrad SFS 1989: 985, 19901788) tredje stycket och 17 5 Förarbeten

Församlingslagen (1988: 180) SFS 1988: 180 prop. 1987/88: 31. KU 30, rskr. 181 SFS 1989: 985 prop. 1989/90: 11. KU17, rskr. 47 SFS 1990: 788 prop. 1989/90: 72. KrU29. rskr. 307 SFS 1991: 684 prop. 1990/91: 153, SkU28, rskr. 320

Särskilda kommentarer

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant” bytts ut mot ”ersättare".

[ övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

Prop. 1991/92:85

127

26 kap. Stl/Issamjällighetenx egendomsnämnd

Lagförslaget

lå

3? 4.5

5?)

Förarbeten

l. Församlingslagen (1988: 180) '

SFS 19881180 prop. 1987/88.31, KU 30, rskr. 181 2. Lagen (1988: 183) om förvaltningen av kyrkligjord SFS 1988: 183 prop. 1987/88 31, KU 30. rskr. 181 SFS 1988—1553 prop. 1988/89: 16, KU9. rskr. 50

Nuvarande föreskrifter i lagen om förvaltning av kyrklig jord

45

5 5 första och andra styckena

5 5 tredje stycket (SFS 1988: 1553) 6.5 (ändrad SFS 1988: 1553) 65 (ändrad SFS 1938: 1553)

Särskilda kommentarer

Utredningens lagförslag

5 kap. 18 5 första stycket

5 kap. 19 5 första och andra styckena

5 kap. 20 g

5 kap. 205

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet ”suppleant" bytts ut mot "ersättare”.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

27 kap. Domkapitel m.m.

Lagförslaget

(*) (*)

(*)

(*)

(*)

(*)

(*)

(*)

4.5

55 65

75

9?

105 11;

Nuvarande föreskrifter i domkapitelslagen

låt

2 5 första. tredje och fjärde styckena (ändrad SFS 1991: 1777)

2 5 femte stycket

2 5 andra stycket (ändrad SFS 1989: 984 och 1991: 1777)

3 5 första stycket 3 5 andra stycket

4 & första stycket andra stycket 55

(ändrad SFS 1991:1777)

205

Utredningens lagförslag

5 kap. 22 5 5 kap. 23 5 första — fjärde styckena

5 kap. 23 5 femte stycket

5 kap.-25 5 första stycket

5 kap. 25 5 andra stycket

5 kap. 265

5 kap. 245

5kap. 275 5kap. 285

Prop. 1991/92: 85

128

Förarbeten Prop. 1991/92: 85

Domkapitelslagen (1988: 181) SFS 1988:I81 prop. 1987/88: 31. KU 30. rskr. 181 SFS 1989: 984 prop. 1989/90: 11, KU17. rskr. 47. SFS 1991: 1777 prop. 1991/92: 39. KU8, rskr. 64

Särskilda kommentarer

I 45" föreskrivs att ärkebiskopen i domkapitlet i Uppsala i sitt ställe får sätta den biträdande biskopen i stiftet. vilket därmed innefattar uppdraget att vara ordförande i domkapitlet. Den biträdande biskopens uppdrag som ledamot och ordförande i domkapitlet kan därvid enligt ärkebiskopens bestämmande begränsas till att avse visst ärende, visst sammanträde eller viss tid. Vid de tillfällen ärkebiskopen är närvarande vid sammanträden med domkapitlet är han självfallet ledamot och ordförande. Det är rege- ringen som i en förordning föreskriver om närvaro- Och yttranderätt för biträdande biskopen vid de tillfällen när ärkebiskopen är närvarande lvid domkapitlets sammanträden-eller när domkapitlet enligt 2 5 andra stycket har som ledamot adjungerat en präst i biskopens ställe (jfr prop. 1989/90:11 och KU17).

Bestämmelsen i 5 5". som är ny. gäller sammansättningen av domkapitlet i . de stift som har medeltida domkyrkor. När domkapitlet i dessa stift handlägger ärenden som rör domkyrkan skall det utökas med en lekman- naledamot som skall utses av domkyrkoförsamlingens kyrkoråd.

Bestämmelsen i 75' andra stycket är ny och ansluter till den av riksdagen godkända överenskommelsen mellan Sverige, Danmark. Finland, Island och Norge om en gemensam nordisk arbetsmarknad för personer som har en högre. bchörighetsgivande utbildning på minst tre år (se prop. 1990/91: 116.JuU37. rskr. 261).

Den nuvarande bestämmelsen i 21 5 domkapitelslagen om Hovkonsisto- riets sammansättning har inte förts över till den nya kyrkolagen. Bestäm- melsen kräver inte lagform, utan kan lämpligen ges i en förordning.

I förhållande till nuvarande bestämmelser har begreppet suppleant” bytts ut mot "ersättare”. ' '

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i ' sak i förhållande till vad som nu gäller.

28 kap. Biskopar

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i kyrkolagen (KL) och ' lagförslag domkapitelslagen (DL)

(*) 15 24 kap. 5.6. 18och2155KL 5kap. 305 första stycket (*) 25 __— __ (*) 35 24 kap.5 .6. 8 lOoch 1955 KL ———— c) 4.5 19.51» 5kap.315 ' ' , %. ____ __ 129

9 Riksdagen 1991/92. ] .raml. Nr85

Förarbeten

1. 1686 års kyrkolag 2. Domkapitelslagen (1988: 181) SFS 1988: 181 prop. 1987/88: 31. KU 30. rskr. 181

Särskilda kommentarer

En biskop fullgör självständigt vissa myndighetsfunktioncr. Bestämmelser om detta finns 1 dag bl. a. i 1686 års kyrkolag.

1 15 anges de ämbetsuppgiftcn som ankommer på biskopen 1 dennes egenskap av stiftschef. Vad som i övrigt ankommer på biskOpen 1 egenskap av innehavare av det kyrkliga ämbetet tillhör. kyrkomötets normgivnings- område.

Bland stiftsbiskopens uppgifter ingår att utse kontraktsprostar. Detta skall ske efter hörande av kontraktets präster. Kontraktsprosten är normalt en av kyrkoherdarna. men kan också vara någon annan präst i kontraktet.

Kontraktsprostens främsta uppgifter är att i kontraktet biträda bisko- pen. särskilt vid tillsynen över innehavarna av det kyrkliga ämbetet (se 2 kap. 5 5) och vid invignings- och mottagningshandlingar.

Bestämmelsen i 25” är ny. Med stöd av den får ärkebiskopen delegera sina arbetsuppgifter som stiftschef till den biträdande biskopen i Uppsala Stift. '

Enligt den föreslagna bestämmelsen i 45'_/örsta stycket får domkapitlet vid förhinder för biskopen överta några av biskopens uppgifter. Det innebär ingen ändringi sakjämfört med vad som gäller i dag.

I 4 _5' andra Stycket anges i förtydligande syfte att vad som sägs i första . stycket inte gäller i Uppsala stift. om ärkebiskopen har uppdragit åt den biträdande biskopen att sköta uppgifterna och denne inte har förhinder.

Bestämmelsen i nuvarande 19 5 3 domkapitelslagen att domkapitlet vid förhinder för biskopen eller när biskopstjänsten är ledig får anlita någon annan biskop för bl.a. prästvigning hör numera till kyrkomötets normgiv- ningsområde och har därför inte tagits in i den nya lagen (jfr kyrkliga kungörelsen /SKFS 1988: 3/ om platsen för prästvigning. m.m.).

Bestämmelsen i 5 5” är ny. Redan i dag gäller emellertid att stiftssamfäl- ligheten svarar för att biskopen får behövlig sekreterarhjälp. Detta framgår av 17 5 2 kyrkofondslagen. Med stöd av sistnämnda bestämmelse får kyrkofonden bevilja stiftssamfälligheter stiftsbidrag för betalning av bl.a. lönekostnader för sekreterare åt biskopen. Enligt paragrafens andra stycke skall stiftssamfälligheten i Uppsala stift bara svara för att den biträdande biskopen får sekreterarhjälp. Förvaltningskostnader för ärkebiskopsämbe- tet betalas med medel ur kyrkofonden enligt regeringens bestämmande med stöd av 85 7 kyrkofondslagen (jfr 42 kap. 11 5 3 i förslaget till ny kyrkolag).

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

Prop. 1991/92: 85

130

SJ UNDE AVDELNINGEN

Svenska kyrkans centrala organisation

29 kap. Kyrkomötet

Lagförslaget

(tt) ) & (**) 25 (#*) 35 första stycket andra stycket

(") 45 (#*) 5 & (N) 6 ä' (n) 75 (**) 8 & första stycket

andra stycket (att) 95 första och andra styckena tredje stycket ("') 105 (**) 11 5 (**) 125 (**) l3$ (*) 14% (*) 155 (*) 165 (*) 175 (*) 185 (*) 195 (*) 205 (*) 21 5

Nuvarande föreskrifter i lagen om svenska kyrkan (LSK) och lagen om kyrkomötet (LMK)

35LSK

5 5 andra stycket LSK (ändrad SFS 1991: 319)

4 5 första stycket LSK

4 5 andra stycket LSK 8 5 första stycket,LSK (ändrad SFS 19851360) 8 5 andra stycket LSK (ändrad SFS 1985:360) 9 5 första stycket LSK (ändrad SFS 1985: 868)

9 5 första stycket LSK (ändrad SFS 1985:868)

9 5 tredje stycket LSK (ändrad SFS 1985: 868 och 1990: 229)

6 5 första stycket LSK (ändrad SFS 1985: 868 och 1991: 319)

6 5 andra stycket LSK (ändrad SFS 1985: 868 och 1991: 319)

7 5 första stycket LSK (ändrad SFS 1983:339. 1985: 868 och 1988: 1429) 7 5 andra stycket LSK (ändrad SFS 1983z339, 19851868 och 1988: 1429)

26 5 första stycket LKM (ändrad SFS 1985:360 och 1990:229)

26 5 andra stycket LKM (ändrad SFS 1985: 360 och 1990: 299)

27 5 LKM 28 5 LKM 29 5 LKM 305LKM 31 5första — tredje styckena LKM 31 5 fjärde stycket LKM

325LKM

Utredningens lagförslag

21 kap. 15

6 kap. 2 5 första stycket

6 kap. 2 5 andra stycket 6kap. 35 6kap.45 6kap. 55 6kap. 65

6 kap. 7 5 första — tredje styckena 6 kap. 7 5 fjärde stycket

6kap.85

Prop. 1991/92: 85

Lagtörslagct Nuvarande föreskrifter Utredningens i lagen om svenska lagförslag kyrkan (LSK) och lagen om kyrkomötet (LMK)

(*) 235 335LKM 6kap. 95 (*) 245 34 5 LKM 6 kap. 10 5 (ändrad SFS 1985: 360) - (') 255 355LKM 6kap.115 (*) 265 36 5 första stycket LKM 6 kap. 12 5

första stycket

(*) 27 5 36 5 andra stycket LKM 6 kap. 12 5

andra stycket

('") 285 375LKM _ 6kap. 135 (*) 295 38 5 LKM 6 kap. 14 5 (ändrad SFS 1985: 892)

(*) 30 5 39 5 första stycket LKM 6 kap. 15 5 (ändrad SFS 1985: 892) första stycket

(") 31 5 39 5 tredje stycket LKM ' 6 kap. 15 5 (ändrad SFS 19851892) tredje stycket (*) 32 5 40 5 första stycket LKM 6 kap. 16 5 (ändrad SFS 1987:1130) första stycket

(*) 335 40 5 andra stycket LKM 6 kap. 16 5 (ändrad SFS 1987: 1130) andra stycket

Förarbeten

1. Lagen (1982: 942) om svenska kyrkan SFS 1982: 942 prop 1981/82: 192. KU 1982/83z2. rskr. 2 och skr. 1982:7. ISäU1.kskr 28 ' SFS/983: 339 prop. 1982/83: 148. KU 33. rskr. 303 SFS [985.868 prop. 1984/85:165. KU 32. rskr. 293. KU 1985/86: 1.

rskr. 1 SFS 1988'1429 prop. 1987/88:31. KU 30. rskr. 181, 1988/89zKU2, rskr. 11 SFS 1990: 298 prop. 1989/90: 101, KU 35. rskr. 278 SFS [991.319 prop. 1990/91:128, KU35. rskr. 238 . Lagen (1982. 943) om kyrkomötet SFS 1982. 943 prop 1981/82: 192. KU 1982/83: kr. 2 och skr. 1982. 7.1 SäUl. kskr. 28 SFS 1985'360 prop. 1984/85: 169. KU 32. rskr. 293 SFS [985.892 prop. 1984/85: 165. KU 1985/86z4. rskr. 9 SFS 1987: 1130 prop. 1987/88: 5. KU 13. rskr. 22 SFS 1988: 186 prop. 1987/88: 31. KU 30, rskr. 181 SFS 1990:299 prop. 1989/90:101. KU35. rskr. 278 IJ

Särskilda kommentarer

1 85" finns bestämmelser om ersättare i Svenska kyrkans centralstyrelse. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3) föreslås att för

Prop. 1991/92:85

lx)

ärkebiskopen som ledamot i centralstyrelsen skall utses en biskop som ersättare. Kyrkomötets val av ärkebiskopens ersättare i centralstyrelsen skall ske särskilt. . .

Av 31 5 följer att om valet av övriga ersättarna i centralstyrelsen inte sker proportionellt. skall kyrkomötet också bestämma i vilken ordning de skall tjänstgöra.

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär i övrigt inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

30 kap. Svenska kyrkans centralstyrelse

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i lagen om svenska lagförslag kyrkan (LSK) och lagen om kyrkomötet (LMK)

(*) 1 5 9 5 andra stycket LSK ———— (ändrad SFS 1985: 868 och 1990: 298)

(") 3. 415LKM 6kap.]75 (*) 35 42 & LKM 6 kap. 18 5 (*) 4 Ö 43 5 första stycket LKM 6 kap. 19 5 (ändrad SFS 1985: 892 och 1987: 1130) första stycket

(*) 5 5 43 5 andra stycket LKM 6 kap. 19 5 (ändrad SFS 1985: 892 och 1987: 1130) andra stycket (") 65 445LKM(SFS 1985:892) 6kap 205 (*) 75 45 5 LKM (SFS 1985: 892 ändrad 6 kap. 21 5 1987: 1130)

Förarbeten

1. Lagen (1982:942) om svenska kyrkan SFS 1982: 942 prop. 1981/82: 192. KU 1982/83:2. rskr. 2 och skr. 1987:2, 1-SäUl, kskr. 28 SFS I985:868 prop; 1984/85:165, KU 32. rskr. 293, KU 1985/86:1'.

rskr. 1

SFS 1990.'298 prop." 1989/90: 101. KU35. rsk'r.' 278

2. Lagen (1982: 943) om kyrkomötet ' SFS 1982: 943 prop. 1981/82:192. KU 1982/83:2. rskr. 2 och skr. 1982: 7. 1 SäU1.kskr. 28 SFS I985:892 prop. 1984/85: 165. KU 1985/86:4. rskr. 9 SFS 1987:1130 prop. 1987/88z5, KU 13. rskr. 22 SFS 1990: 299 prop. 1989/90: 101. KU35, rskr. 278

Särskilda kommentarer

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller. '

Prop. 1991/92: 85

133

3 ] kap. Kyrkomötets besvärsnämnd

Lagförslaget

Nuvarande föreskrifter

Utredningens

i lagen om kyrkomötet lagförslag

(*) 1 5 46 5 6 kap. 225 (SFS 1985: 892)

(*) 25 47 5 första och andra styckena 6 kap. 23 5 (SFS 1985: 892. ändrad 1988: 186. 1988: 1551 och 1990:299)

(*) 35 47 5 tredje stycket ———— (SFS 1985:892. ändrad 1988: 186. 1.988: 1551 och 1990:229)

(*) 45 46 5 andra stycket (SFS 1985: 892) 6 kap. 225

andra stycket

(*) 55 48 5 första stycket 6 kap. 245 (SFS 1985: 892. ändrad 1987: 1130. första stycket 1988: 186. och 1990:229) (*) 65 48 5 andra stycket 6 kap. 245 (SFS 1985: 892, ändrad 1987:1130, andra stycket 1988: 186. och 1990:229) (*) 75 495(SFS 19852892) 6kap.255

Förarbeten

Lagen (1982: 943) om kyrkomötet SFS 1985.'892 prep. 1984/85: 165. KU 1985/86:4. rskr. 9 SFS 1987:1130 prop. 1987/88: 5. KU 13. rskr. 22 SFS 1988: 186 prop. 1987/88:31. KU 30. rskr. 181 SFS 1988: 1551 prop. 1988/89: 16. KU9. rskr. 50 SFS 1990:299 prop. 1989/90:101. KU35. rskr. 278

Särskilda kommentarer

Frågan om sammansättningen av Kyrkomötets besvärsnämnd tas upp särskilt i den allmänna motiveringen (avsnitt 11.4).

De föreslagna bestämmelserna innebär emellertid inga ändringar i sak i förhållande till den ordning som nu gäller.

ÅTTONDE AVDELNINGEN

Biskops- och prästtjänster

32 kap. Allmänt om biskops- (n'/z prt'isttjänster

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter - Utredningens iprästanställningslagen lagförslag 1 5 1 5första stycket 7 kap. 11 5 (ändrad SFS 1988: 1554, 1989: 982) första stycket (*) 25 13 5 första stycket 7 kap. 45 (ändrad SFS 1989: 982) första stycket (*) 3 5 3 S' 7 kap. 1 5

(ändrad SFS 1991: 1779)

Prop. 1991/92:85

134

' Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens i prästanställningslagen lagförslag (*) 45 13 5andra stycket 7 kap. 4 8 andra och tredje styckena (*) 59— 245 8kap. 225 (ändrad SFS 1989:982 och 1991: 1779) 65 255 ' 8 kap. 23 5 (ändrad SFS 1991:1779) (*) 75 175 8kap.145 (ändrad SFS 1991 : 320) 8 5 18 5 8 kap. 15 5 95 19 5 (ändrad SFS 1989: 982) 8 kap. 17 5 (*) 10 5 4 5 andra stycket, 5 5andra 8 kap. 19 5 stycket och 15 5tredje stycket tredje stycket 11 5 1 5tredje stycket ———— (ändrad SFS 1988: 1554. 1989: 982) 12 g 45 g 7 kap. 9 % 13 5 46 5 7 kap. 85 första stycket 145 47 5 ———— ' 155 585 8kap.285 (ändrad SFS 1991: 1779) 16 5 57 5andra stycket 8 kap. 26 5 första stycket Förarbeten

Prästanställningslagen (1988: 184) SFS [988:184 prop. 1987/88:31, KU 30. rskr. 181 SFS1988:1554 prop. 1988/89: 16, KU9. rskr. 50 SFS 1989: 982 prop. 1989/90:11. KU17, rskr. 47

SFS 1991:320 prop. 1990/91:122. KU35. rskr. 238 SFS 1991: 1779 prop. 1991/92: 39. KU8. rskr. 64

Särskilda kommentarer

Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 8) skall bestämmels- erna om prästtjänster också omfatta tjänsterna i andra icke—territoriella pastorat än hovförsamlingen. '

1 prästanställningslagen används begreppet prästtjänster bl.a. i betydel- sen biskops- och prästtjänster. I förslaget till ny kyrkolag (se 2 kap. 4 5 och 32-35 kap.) används i stället begreppen biskopstjänster och prästtjänster. Begreppet biskopstjänster omfattar då liksom tidigare tjänsterna som är- kebiskop. biskop och biträdande biskop.

Bestämmelsen i 25 andra stycket innebär att den som av regeringen utnämnts till ärkebiskop också är biskop i Uppsala stift.

1 övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringari sak i förhållande till vad som nu gäller.

Prop. 1991/92:85

135

33 kap. Tillsättning av biskops— aeh prästtjänster

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i prästanställningslagen

(*) 1 5 14 5 första stycket (ändrad SFS 1989: 982)

(*) 25 21 å första stycket första stycket andra stycket fjärde stycket

(*) 3 & (*) 45 första och andra styckena tredje stycket

515 6 Ö 7 5 Så (*) 9 & (*) 10 5 ('") 11 5 (*) 1215 (*) 13 å (*) 14 & (*) 155 16 5 17 5 18 5 första och andra styckena tredje stycket (") 199 (") 20 & (*) 21 5 första stycket

andra stycket (') 22 & första stycket andra stycket

235

(*) 245 255

(ändrad SFS 1989: 982) 21 5tredje stycket

21 5 andra stycket

fjärde stycket (ändrad SFS 1989: 982) 7 5 första stycket

7 5 andra stycket (ändrad SFS 1991:1779)

7 5 andra och tredje styckena (ändrad SFS 1991:1779)

7 5 fjärde stycket:

4 5 5 5 första stycket

8 5 första stycket 9 få

12 g

5 5 and ra stycket 6 5 5 5 tredje stycket och 8 5 andra stycket

105

1 1 5 15 5 första och tredje styckena

15 5 andra stycket

16 5 första stycke-t

16 5 andra stycket 16 5 tredje stycket fjärde stycket (SFS 1990: 301)

16a5 (SFSl990:301)

205 225 (ändrad SFS 1989: 982)

Utredningens lagförslag

8 kap. 95

8 kap. 19 5 första stycket

fjärde stycket .

8 kap. 19 5 andra stycket

fjärde stycket

8 kap. 2 5 första stycket 8 kap. 3 5 första stycket

8 kap. 3 5 första och andra styckena 8 kap. _3 5 tredje stycket 8 kap. 15 8 kap. 2 5 första stycket 8kap.45 8kap. 75

Skap. 85

8kap. 65

8kap.105 8kap. 115

8kap. 12 och 1355

8 kap. 18 5 8kap.205

Prop. 1991/92: 85

136

Lagförslaget

(*) 265

275 (*) 28.5 (*) 2915 (*) 305 (*) 31 5

Förarbeten

Nuvarande föreskrifter i prästanställningslagen

23 5 505 51 5 545 56 5 57 5 andra och tredje styckena

Prästanställningslagen (1988: 184)

SFS 1988: 184 prop. 1987/88:31. KU 30. rskr. 181 SFS 1989: 982 prop. 1989/90: 1 ], KU17. rskr. 47 SFS [990.301 prop. 1989/90: 101. KU35, rskr. 278 SFS 1991:1779 prop. 1991/92: 39, KU8. rskr. 64

Särskilda kommentarer

[ förhållande till nuvarandebestämmelser har begreppet ”suppleant" bytts ut mot ”ersättare".

Bestämmelsen i 135 är ny (jfr allmänna motiveringen avsnitt 11.5). Prästtjänster i ett nybildat pastorat får tillsättas av indelningsdelegerades" arbetsutskott. Därvid skall samma regler tillämpas för arbetsutskottet som annars gäller för kyrkorådet eller tillsättningsnämnden i motsvarande

tillsättningsärenden.

I övrigt innebär de föreslagna bestämmelserna i kapitlet inga ändringar i sak.

34 kap. Anställning som präst/71.111.

Lagförslaget

(*) l 5 första stycket andra stycket (*) 2 % (*) 3 & (") 4 5 första och andra styckena tredje stycket

Nuvarande föreskrifter i förordningen med vissa bestämmelser om anställning som präst (FAP), lagen om offentlig anställning (LOA), prästanställningslagen (PAL) och prästanställningsförordningen (PAF)

35 5 första stycket PAF (ändrad SFS 1990: 905) andra stycket PAF

35 5 tredje stycket PAF 48 5 första stycket PAL 48 5 PAL andra stycket

andra stycket

Utredningens lagförslag

8 kap. 215 8 kap. 295

8 kap. 255

8 kap. 26 och 27 55

Utredningens lagförslag

9 kap. 1 5 första stycket

andra stycket 9 kap. 2 5

15 kap. 5 5 första stycket

' andra stycket

Prop. 1991/92: 85

137

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter Utredningens PTOP. 1991/921 85 i förordningen med lagförslag vissa bestämmelser om anställning som präst (FAP), lagen om offentlig anställning (LOA). prästanställningslagen (PAL) och prästanställningsförordningcn (PAF)

55 48 5tredje stycket PAL 15 kap. 55 tredje stycket 65 48 5 fjärde stycket PAL 15 kap. 55 tredje stycket (") 75 49 5 första stycket PAL ——-— 85 49 5 andra och tredje styckena PAL ————— (*) 95 2 5 första stycket FAP och 9 kap. 45 6 kap. 1 5 LOA (*) 10 5 2 5 första stycket FAP och 9 kap. 5 5 6 kap. 2 5 LOA ' (") 115 3kap.15LOA 9kap. 65 (*) 125 3kap.25LOA 9kap.75 (*) 1-3 5 3 kap. 3 5 LOA 9 kap. 85 (*) 14 5 3 kap. 4 5 LOA 9 kap. 95 155 3kap.55LOA 9kap.lO5 165 3kap.65LOA 9kap.ll5 175. l6kap.l5LO/t 9kap.l35 (ändrad SFS 1977:533, 1982:100) (*) 185 16 kap.50ch655 LOA 9kap. 135 (ändrad SFS 1977: 1047) 19 5 57 5 första stycket PAL ———— Förarbeten

1. Förordningen (1965: 729) med vissa bestämmelser om anställning som präst SFS 1965: 729 prop. 1965: 156, SU 168. rskr. 387 SFS 1975: 957 — SFS 1976.'1045 _ SFS 1977: 70 — SFS 1980: 745 — SFS [982.565 —- SFS [987.553 — SFS [988: [027 — SFS [989:85 — 2. Lagen (1976:600) om offentlig anställning SFS [976.600 prop. 1975176: 105' (bil. 2). an 45, rskr. 404 SFS 1977:533 prop. 1976/77: 141. AU 28, rskr. 328 SFS 1977: 1047 prop. 1977/78: 34, AU 14. rskr. 56 SFS 1982:100 prop. 1981/82190, AU 11. rskr. 153 3. Prästanställningslagen (1988: 184) SFS 1988: 184 prop. 1987/88: 31, KU 30. rskr. 181 ' 138

SFS [988:1554 prop. 1988/89: 16. KU9. rskr. 50 SFS 1989: 982 prop. 1989/90: 1 ]. KU17, rskr. 47 SFS 1990.'30[ prop. 1989/901101, KU35. rskr. 278 4. Prästanställningsförordningen (1989z84)

SFS [989:84 —

SFS [989:870 —

SFS 1990: 305 —

SFS 1990: 905 —

SFS 1991: [781 —

Särskilda kommentarer

De föreslagna bestämmelserna i kapitlet innebär inga ändringar i sak i förhållande till vad som nu gäller.

35 kap. Prästanstäl/ningens upphörande m.m.

Lagförslaget Nuvarande föreskrifter i förordningen med vissa bestämmelser om anställning som präst (FAP), lagen om offentlig anställning (LOA). prästanställningslagen (PAL) och prästanställningsförordningen (PAF)

(*) 1 5 7kap. 1 5LOA (*) 25 7 kap. 2 5 första stycket LOA (*) 35 7 kap. 2 5 första — tredje styckena LOA (*) 45 lagen (1948: 489) om tillägg till kyrkolagen (") 5 5 7 kap. 3 5 LOA ('") 65 7kap.45LOA (*) 75 7 kap. 5 5 LOA (") 85 7kap.65LOA (*) 9 5 7 kap. 12 5 LOA (ändrad SFS 1987: 521) (*) 105 första stycket 7 kap. 13 5 första stycket LOA (ändrad SFS 1987: 521) andra stycket 2 kap. 1 5 LOA tredje stycket 7 kap. 13 5 andra stycket LOA (ändrad SFS 1987: 521) 1 1 5 första stycket 8 kap. 1 5 första stycket LOA andra stycket 8 kap. 1-3 55 LOA (ändrad SFS 1982:100) 12 5 8 kap. 2 5 LOA (*) 135 8kap.35LOA

(ändrad SFS 19822100)

Utredningens lagtörslag

lOkap. 15 10 kap. 2 5 första — tredje styckena 10 kap. 2 5 fjärde och femte styckena

10 kap. 35

10kap.45 10 kap. 55 lOkap.65 10kap.75 10kap.85

10 kap. 9 5 första stycket 10 kap. 9 5 andra stycket 10 kap. 9 5 tredje stycket

10 kap. 10 5 första stycket 10 kap. 10 5 andra stycket 10kap.115 1_0kap.125

Prop. 1991/92: 85

139

Lagförslaget

14 5 första stycket

andra stycket

tredje stycket

155 165

(*) 17.5 (*) 18.5 (*) 195 (*) 205 (*) 21 & (*) 225 första stycket andra stycket (*) 23% (*) 24%) (*) 25% (*) 265 (*) 27.5 (*) 285 295 (*) 305 (*) 3l & (*) 32?" (*) 33 5 första stycket

andra stycket (*) 345

355 e) 365 (*) 375

385 (*) 39% (*) 40% (') 41 &

Nuvarande föreskrifter i förordningen med vissa bestämmelser om anställning som präst (FAP). lagen om offentlig anställning (LOA). prästanställningslagen (PAL) och prästanställningsförordningen (PAF)

9 kap. 1 5första stycket LOA (ändrad SFS 1982:100) 9 kap. 1-3 55 LOA (ändrad SFS 1982: 100) 9 kap. 1 5tredje stycket LOA (ändrad SFS 1982: 100)

9 kap. 2 5 LOA (ändrad SFS 1982: 100)

9 kap. 3 5 LOA (ändrad SFS 1982:100)

275PAL 285PAL E5ML m5ML 315PAL

325PAL

335PAL (ändradSFSl989z982)

34 5 PAL 35 5 PAL 36 5 PAL 37 5 PAL 38 5 PAL 39 5 PAL 405PAL 41 5PAL 12 5 första stycket FAP

42 5 PAL andra stycket (ändrad SFS 1989: 982) första stycket

435PAL 445PAL

50 5 PAL 51 5 andra och tredje styckena PAL 52 5 PAL

53 5 PAL och 12 5 FAP

54 5 PAL och 17 kap, 1 5LOA (ändrad SFS 1987: 521)

555PAL

Utredningens lagförslag

10 kap. 13 5 första stycket 10 kap. 13 5 andra stycket 10 kap. 13 5 tredje stycket lOkap. 145 lOkap.155

lOkap.165 10kap.l75l lOkap.185 10kap.195 - lOkap. 205

10 kap. 21 5

10kap.225

10 kap. 235 10 kap. 24.5 10 kap. 255 10 kap. 265 10 kap. 275 10 kap. 28.5 10 kap. 295 10 kap. 305 10 kap. 335

10 kap. 32 5 första 5 yckct 10 kap. 31 5

10 kap. 345

10 kap. 32 5 andra och tredje styckena . 10 kap. 355 10 kap. 365 10 kap. 375 10 kap. 385 10 kap. 395

lOkap.405

Prop. 1991/92: 85

140