2

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Förslag

till

Lag

om kastrering.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Kan någon med skäl antagas komma att på grund av sin könsdrift begå

brott som medför allvarlig fara eller skada för annan, må han kas treras

enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill.

Samma lag vare, där någon på grund av könsdriftens abnorma riktning

eller styrka åsamkas svårt själsligt lidande eller annan allvarlig olägenhet.

Denna lag äger ej tillämpning i fråga örn ingrepp i könsorganen som är

påkallat av kroppslig sjukdom.

2

§•

Saknar någon på grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna

giltigt samtycke till kastrering, må han kastreras, oaktat sådant samtycke

ej föreligger.

3 §■

Ej må någon kastreras innan han fyllt tjugutre år, med mindre synner­

liga skäl därtill äro.

4 §.

Kastrering må, där ej nedan annorlunda stadgas, företagas allenast efter

tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må icke lämnas för någon,

med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, om han är un­

derårig den som har vårdnaden om honom, om han är omyndigförklarad

hans förmyndare, örn han är gift hans make samt om han är intagen å

allmän anstalt dennas läkare och föreståndare.

Å den som fyllt tjugutre år och är i stånd att lämna giltigt samtycke må

kastrering enligt 1 § andra stycket företagas utan medicinalstyrelsens till­

stånd, därest den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjäns­

teställning Konungen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande av

grunden för åtgärden förklarat förutsättningarna för densamma vara för

handen. Vad nu sagts skall dock ej gälla den som är intagen å fångvårds-

anstalt, sinnessjukhus eller annan dylik anstalt.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om

inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Härigenom förordnas, att 14 § lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

14 §.

Handlingar vilka------------ förbehåll göras.

Angår handling------------annan person.

Vad i denna paragraf stadgas har icke avseende å myndighets beslut som

särskilt utfärdats eller i protokoll upptagits, där fråga ej är örn barnavårds­

nämnds eller nykterhetsnämnds beslut eller om beslut i ärende som rör

tillämpning av lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar,

lagen om avbrytande av havandeskap, lagen örn sterilisering eller lagen örn

kastrering.

Uppgifter och------------ örn socialregister.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

1 Senaste lydelse, se SFS 1938: 321.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

larna, inträder kastreringseffekt såsom en oundviklig biverkan. Ofta har

dock sjukdomen redan tidigare förorsakat att könskörtlarnas funktion upp­

hört. I andra fall sker ingreppet i syfte att upphäva könskörtlarnas funktion

för att därigenom skapa en förutsättning för sjukdomens botande. Operatio­

nen är då att anse såsom kastrering i egentlig mening.

Enligt av strafflagberedningen från medicinalstyrelsen inhämtade uppgif­

ter ha under åren 1935—1939 på landets sjukvårdsinrättningar företagits ope­

rationer, bestående i en- eller dubbelsidigt avlägsnande av könskör Harna —

vilketdera har av tillgängliga uppgifter icke kunnat avgöras — till ett antal

av 10,642, därav å män 1,139 och å kvinnor 9,503. Enligt meddelande från

medicinalstyrelsen skulle endast i fyra av nämnda fall ha förelegat indika­

tioner, som varit av intresse för beredningens uppgift. Beredningen har emel­

lertid — under hänvisning till att det understundom kunde vara tvivelaktigt

vad som menas med medicinsk indikation samt att gränsen mellan medi­

cinska och andra indikationer kunde vara flytande — uttryckt en förmodan,

att i något flera fall än fyra indikationen varit av annan art än kroppslig

sjukdom.

Från kastrering bör särskiljas sterilisering i den betydelse, vari detta ord

numera vanligen brukas. Sterilisering i denna inskränktare mening är ett

ingrepp i könsorganen, som icke medför annan påföljd än att fortplantnings­

förmågan försvinner. Detta åstadkommes genom att de mogna könscellerna

hindras i sin passage från könskörtlarna, vilket enklast sker genom operativt

avlägsnande av ett stycke av sädesledama eller äggledarna.

Sterilisering blev föremål för rättslig reglering genom lagen den 18 maj

1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av

rubbad själsverksamhet. Denna lag har numera avlösts av den mera om­

fattande lagen den 23 maj 1941 om sterilisering. Lagbestämmelser om kast­

rering saknas däremot.

I samband med antagandet av 1934 års steriliseringslag anhöll nämnda års

riksdag på hemställan av andra lagutskottet, att Kungl. Majit ville låta verk­

ställa en allsidig, förutsättningslös utredning huruvida och under vilka för­

hållanden sedlighetsförbrytare måtte kunna underkastas sådant ingrepp, som

vore ägnat att motverka eller upphäva deras sjukliga anlag. Med anledning

av riksdagens anhållan uppdrog dåvarande chefen för justitiedepartementet

den 15 juni 1935 åt tillkallade sakkunniga att verkställa den begärda utred­

ningen, men de sakkunnigas arbete avbröts genom Kungl. Majits den 13 de­

cember samma år meddelade beslut rörande anstånd nied vissa kommitté-

och sakkunnigutredningar inom justitiedepartementet, och den 23 december

1939 återkallades de sakkunnigas uppdrag i förevarande del. Genom beslut

den 3 maj 1941 förordnade därefter min företrädare i ämbetet, såsom inled­

ningsvis nämnts, att strafflagberedningen skulle upptaga frågan angående

lagstiftning om kastrering av vissa sedlighetsförbrytare.

Sedan beredningen avlämnat sin promemoria i ämnet har beredningen till­

lika i anledning av särskilt uppdrag utarbetat förslag till lagstiftning angåen­

de åtgärder mot homosexualitetens samhällsfarliga yttringar. I en vid in­

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

het skada till hälsan ej vöre därmed förenad. Avsikten var att genom denna

formulering utesluta kastrering från de metoder som kunde användas vid ste­

rilisering. Medan genom 1934 års lag om sterilisering möjlighet till sterilise­

ring infördes i fråga om personer, vilka icke kunde lämna giltigt samtycke

till åtgärden, lämnades sålunda frågan om kastrering av dylika personer

oreglerad. Sådan kastrering kunde därför, så länge 1934 års lag gällde, icke

anses tillåten. 1941 års lag om sterilisering har icke medfört någon ändring

härutinnan. Denna lag äger nämligen enligt uttryckligt stadgande icke till-

lämpning å kastrering. Det torde således alltjämt få anses, att enligt gällan­

de ratt kastrering av personer, som icke kunnat lämna samtycke till åtgär­

den, är otillåten.

Vad åter angår kastrering av personer, som lämnat giltigt samtycke till in­

greppet, står det i full överensstämmelse med grundtankarna i 1934 års ste-

rihseringslag, att kastrering i dylikt fall ansetts tillåten, när kriminalpoli­

tiska eller andra bärande skäl till könsdriftens borttagande förelegat. Icke

heller härutinnan bär ändring skett genom tillkomsten av 1941 års lag. Att

denna utvidgats till att avse även sterilisering av personer, som kunna sam-

v

grundat på en ändrad uppfattning om steriliserings

tillåtlighet enligt tidigare gällande rätt vid fall av giltigt samtycke. Utvidg­

ningen av tillämplighetsområdet för den nya lagen — vilken medfört att ste­

rilisering även vid lämnat samtycke numera icke är tillåten i andra än i la­

gen uttryckligen angivna fall — har endast föranletts av praktiska skäl. Det

har nämligen, för att undvika en ojämn praxis och för att främja använd­

ningen av sterilisering, när sadan ur allmän synpunkt är önskvärd, ansetts

angeläget att åstadkomma en såvitt möjligt fullständig reglering i lag av hela

steriliseringsspörsmålet och sålunda uttryckligen fastslå i vilka fall sterili-

sering skall vara tillåten. Det är också tydligt att en ny lagstiftning örn åt­

gärder för fortplantningsförmågans upphävande icke kan ha omedelbart

inflytande pa tillåtligheten av åtgärder på helt andra indikationer för köns-

drittens borttagande, lastän dessa åtgärder lia betydelse även för fortplant-

ningsfomtagans bestånd. Kastrering, som med giltigt samtycke verkställes

pa andra bärande skäl än sådana, som avses i steriliseringslagstiftningen

tar darfor anses vara tillåten enligt nu gällande rätt.

TiH StÖd f°r alt kastrering torde i lagstiftningsväg regleras även i andra

fall än där fråga är örn sedlighetsförbrytare har beredningen anfört att, sedan

genom 1941 års steriliseringslag alla fall av sterilisering utom på vissa medi­

cinska skäl underkastats lagens bestämmelser örn krav på förhandenvaron

av bestämda indikationer och om särskild prövning före ingreppets företa­

gande, det mäste anses otillfredsställande att det större och mera allvarliga

ingreppet kastrering skulle vara oreglerat i lag och sålunda med vederböran-

des samtycke kunna verkställas enbart på läkarens prövning av att enligt

hans uppfattning bärande skäl till ingreppet vöre för handen. Avsaknaden

av lagstiftning på området kunde vidare föranleda att kastrering icke kom-

me till stånd, då sådan ur allmänna synpunkter vore påkallad. En särskild

betydelse hade frågan om lagstiftning angående kastrering vidare fått med

hänsj-n till den aktualitet spörsmålet örn åtgärder mot homosexualitetens

samhällsfarliga yttringar erhållit.

Såsom indikationer för kastrering uppställas i beredningens förslag dels

att någon med skäl kan befaras komma att på grund av sin könsdrift begå

brott som innebär allvarlig fara eller skada för annan, s. k. kriminalpo-

10

Kungl. Majlis proposition nr 14.

Västerbottens län ävensom medicinska fakulteterna vid universiteten i Upp­

sala och Lund samt karolinska institutets lärarkollegium. Överståthållaräm­

betet har vid sitt utlåtande fogat yttranden av polismästaren och förste stads-

fiskalen i Stockholm. Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden av

förste provinsialläkaren och landsfogden i länet ävensom av polismästaren

och barnavårdsnämnden i Uppsala, länsstyrelsen i Östergötlands län yttran­

den av förste provinsialläkaren i länet och tjänsteförrättande förste stads­

läkaren i Norrköping, länsstyrelsen i Malmöhus län yttrande av förste pro­

vinsialläkaren i länet, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt i Väs­

terbottens län yttranden av förste provinsialläkarna och landsfogdarna i

länen. Sedan tillfälle att avgiva yttrande beretts Sveriges advokatsamfund,

föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen Sveriges stadsdomare, för­

eningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler, svenska lä­

karesällskapet och svenska psykiatriska föreningen, ha yttranden inkommit

från föreningen Sveriges landsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler,

svenska läkaresällskapets sektion för psykiatri och neurologi samt svenska

psykiatriska föreningen.

I åtskilliga av de avgivna yttrandena har strafflagberedningens förslag läm­

nats utan erinran. Detta är fallet med de yttranden, som avgivits av hovrätten

över Skåne och Blekinge, fångvårdsstyrelsen, majoriteten inom internerings-

nåmnden, förste stadsfiskalen i Stockholm, landsfogden och förste provinsial­

läkaren i Uppsala län samt polismästaren och barnavårdsnämnden i Uppsala,

länsstyrelsen i Östergötlands län jämte förste provinsialläkaren i länet och

tjänsteförrättande förste stadsläkaren i Norrköping, länsstyrelsen i Malmöhus

lån och förste provinsialläkaren i länet, förste provinsialläkaren i Göteborgs

och Bohus lån, länsstyrelsen i Västerbottens län samt landsfogden och förste

provinsialläkaren i länet ävensom föreningen Sveriges landsfiskaler.

I andra yttranden har lagförslaget gjorts till föremål för mera ingående ut­

talanden.

I fråga örn betydelsen av en lagstiftning om kastrering har

medicinalstyrelsen anfört:

Behandlingen av patologiska avvikelser på sexuallivets område måste an­

ses vara en medicinsk angelägenhet. Läkekonsten förfogar på detta område

ännu icke över så effektiva invärtesmedicinska behandlingsmetoder som på

många andra. På senare år har man emellertid börjat i viss utsträckning an­

vända kastrering, vilken utom de rent medicinska även har vissa sociala,

brottsprofylaktiska och även andra konsekvenser. På skäl, som strafflagbe­

redningen anfört, finner medicinalstyrelsen det riktigt, att detta ingrepp blir

i lag reglerat.

Nyare vetenskapliga erfarenheter örn följderna av kastrering hos män visa,

att detta ingrepp, som hos dem i regel medför könsdriftens upphörande, kan

vara av stort värde för bekämpande av vissa svårare sjukliga företeelser inom

sexuallivets område. De olägenheter för den kastrerade individens fysiska och

psykiska hälsa, som ingreppet tidigare ansetts medföra, ha, om det företages

sedan vederbörande uppnått könsmognad, i allmänhet visat sig icke vara så

svåra, att de icke som regel måste anses väsentligt understiga olägenheterna

av en bibehållen abnorm sexualdrift.

12

Kungl. Majlis proposition nr 14-

av indikationen. För att ställa utom tvivel att jämväl den, som kunde befaras

företaga sådana handlingar, skulle kunna kastreras, borde man borttaga kra­

vet på att faran eller skadan av brottet skulle vara allvarlig. Jämväl länssty­

relsen i Uppsala län har ansett att den föreslagna indikationen icke för alla

fall lämnade säker vägledning. Den innebure dock en fördel så till vida att

den medgåve en mera fri prövning allt eller de upplysningar örn vederbö-

randes person, som framkomme vid utredningen. Metoden ställde mycket

stora krav på prövningsmyndigheten. Justitiekansler sämb etet har anfört, att

det beträffande andra än dem som redan begått sedlighetsbrott vore önskvärt

att erhålla bestämdare anvisningar, under vilka förutsättningar kastrering

finge ske. Även i fråga om sedlighetsförbrvtare kunde svårigheter uppkom­

ma att avgöra vad som avsåges med allvarlig fara för annan.

Från flera håll har uttalats den uppfattningen, att den av beredningen

såsom humanitär betecknade indikationen, alt någon på grund av könsdrif­

tens abnorma riktning eller styrka åsamkas svårt själsligt lidande eller all­

varlig social olägenhet, rätteligen vöre att anse som en medicinsk indikation

och att fördenskvdl kastrering i dylika fall borde lämnas utanför regleringen

i lag. Uttalanden i denna riktning föreligga från sinnessjuknämnden, svenska

läkaresällskapets sektion för psykiatri och neurologi, medicinska fakulteten

vid universitetet i Uppsala och socialstyrelsen.

Sinnessjuknämnden har anmärkt, att kastrering enligt den moderna me­

dicinska erfarenheten visat sig vara ett medel att terapeutiskt påverka sjuk­

domar eller lyten, i vilka en till riktning eller styrka abnorm könsdrift inginge

såsom dominerande symtom, och nämnden ville hävda, att medicinska indi­

kationer för kastrering förelåge i dessa fall. Operationen hade för patientens

personliga del ej mera vittgående följder än mången annan stor operation,

och beträffande rätten att lämna giltigt medgivande till åtgärden vöre för­

hållandena desamma som vid andra operationer. Indikationsställandet för ett

dylikt ingrepp vore en medicinsk fråga. I sådana fall, där patienten efter ope­

rationen ändrade inställning, kunde han liksom beträffande varje annan ope­

ration anmäla förhållandet till medicinalstyrelsen, som hade att pröva örn

operationen företagits på riktiga indikationer eller ej. Såvitt anginge sedlig-

hetsförbrytare, omhändertagna inom sinnessjukvården, hade enligt nämndens

hittillsvarande erfarenhet kastrering på medicinska indikationer kunnat ske

i så gott som alla fall då sådan operation varit önskvärd och framställning

härom gjorts. Initiativ därtill hade dock tagits i mindre utsträckning än önsk­

värt. Vad anginge kastrering av andra än sedlighetsförbrytare vore det fråga

om oförvitliga lojala personer, som drabbats av det lyte en till arten eller

graden abnorm könsdrift utgjorde. Nämnden ifrågasatte, örn det vore lämp­

ligt att sammanföra dessa med sedlighetsförbrytare under likartade bestäm­

melser. Förfarandet borde omgärdas med stor diskretion. Den, om vilkens

kastrering vore fråga, kunde, om ärendet skulle handläggas av offentlig myn­

dighet, knappast känna sig lika säker på att önskvärd diskretion iakttoges,

som örn fallet behandlades endast av läkare. Om någon reglering ansåges

erforderlig i de fall, då enligt nämndens mening medicinska indikationer

14

Kurn)!. Maj:ts proposition nr 14.

pande operationen genom en viss legal procedur göras bekant för en hel rad

människor, då ställes patienten härigenom inför ett alternativ, som styrelsen

icke tvekar att beteckna som grymt.

Å andra sidan har styrelsen sig bekant, att det numera icke sällan före­

kommer att en homosexuell som blivit lagförd för homosexuell handling ge­

nom hänvändelse till läkare på medicinsk indikation (psykiskt sjukdomstill­

stånd) har blivit befriad från sin abnorma drift och sålunda har givit dom­

stolen det mest övertygande bevis på sin önskan att framdeles avstå från dy­

lika handlingar samt därmed har framkallat en mildare rättsreaktion och

undgått den sociala ruin, som skulle ha blivit följden av en ovillkorlig dom

till straffarbete. Eftersom strafflagens syfte icke kan vara att socialt ruinera

lagöverträdare, innebär denna metod att behandla homosexuella handlingar

även påtagliga kriminalpolitiska fördelar, då ju ej ens de strängaste efter

brottet avpassade frihetsstraff avlägsna den abnorma driften och förebygga

återfall, såsom här sker.

Den av beredningen intagna ståndpunkten i denna fråga har emellertid på

andra håll uttryckligen tillstyrkts. En skiljaktig ledamot av medicinska fa­

kulteten i Uppsala, professorn Jacobowsky, har sålunda yttrat:

Kastreringsoperationer, företagna på de indikationer, det föreliggande lag­

förslaget omfattar, skilja sig i flera avseenden från vanliga kirurgiska in­

grepp. Indikationerna röra sig här helt på det själsliga området och äro där­

för underkastade den subjektivitet och osäkerhet som vidlåder allt psykiskt.

Indikationer av denna art äro principiellt mindre allmängiltiga, mindre

självklara och mera diskutabla än indikationerna vid vanliga medicinsk­

terapeutiska ingrepp. Vidare gäller ingreppet här ett intakt organ och avser

en varaktig och irreparabel eliminering av ett helt fysiologiskt funktions-

komplex av största betydelse för individens kroppsliga och själsliga tillstånd.

Ingreppets särpräglade karaktär framstår med särskild tydlighet, om man

mot varandra väger de svårbedömda och flytande indikationerna å ena sidan

och ingreppets omfattning och bestående följder å den andra. Redan dessa

omständigheter utgöra enligt min mening starka skäl för en lagstiftning, som

uppdrager de gränser inom vilka kastreringar på andra än medicinska indi­

kationer få företagas.

Medicinalstyrelsen har väl funnit, att den indikation, som strafflagbered­

ningen betecknat såsom humanitär, principiellt vore att anse som medicinsk,

men ansett, att den det oaktat borde omfattas av lagen, ehuru kastrering i

sådana fall borde fa ske efter mindre omständlig prövning. Styrelsen har

också ifrågasatt, örn icke lagtexten borde ännu skarpare än som skett upp­

draga gränsen för den medicinska indikationen, och har förordat, att be­

stämmelsen jämkades till att avse kastrering som vore påkallad av sjuk­

dom i könsorganen. Svenska psykiatriska föreningen och medicinska fakul­

teten vid universitetet i Lund ha likaledes ifrågasatt, om icke detta mera

bestämda uttryckssätt vore att föredraga.

Rörande utformningen av den humanitära indikationen har Svea hovrätt

erinrat, att de sexuella instinkterna, även örn de ej vore abnormt inriktade

eller stegrade, hos intellektuellt undermåliga kunde taga sig besvärande ut­

tryck på grund av dessa personers bristande självkontroll. Förslaget vore

emellertid så avfattat, att kastrering enligt detsamma, där ej kriminalpolitisk

indikation förelåge, icke kunde företagas exempelvis för att möjliggöra vård

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

15

i friare former åt en på anstalt intagen sinnessjuk eller sinnesslö, vilkens

könsdrift ej vore abnormt inriktad eller stegrad men likväl toge sig sådana

uttryck att besvärande restriktioner måste tillämpas vid vården. Hovrätten

ville emellertid icke uttala någon bestämd mening, huruvida detta förhållande

ägde sådan praktisk betydelse att en ändring av förslaget vore av behovet

påkallad. Länsstyrelsen i Uppsala län bar anfört, att sexuellt abnorma per­

soner i åtskilliga fall oberoende av nämnda abnormitet vore socialt så

ställda, att upphävandet av deras könsdrift knappast åstadkomme någon

förbättring av deras sociala belägenhet. Som kastrering likväl kunde med­

föra att de befriades från allvarliga personliga olägenheter, vore det önsk­

värt, att lagen komme att omfatta även dessa fall. Jämväl Göta hovrätt har

förordat sådan jämkning, att även allvarlig olägenhet, som icke vöre av so­

cial natur, kunde föranleda kastrering.

I de flesta yttrandena biträdes strafflagberedningens ståndpunkt, att det

åtminstone för närvarande icke bör införas några bestämmelser om tvångs-

kastrering. Överståthållarämbetet har emellertid föreslagit, att det ska­

pades möjlighet att företaga tvångskastrering på den som gjort sig skyldig

till grovt brott vilket kunde anses framkallat av brottslingens könsdrift. Jäm­

väl polismästaren i Stockholm, länsstyrelsen och landsfogden i Göteborgs

och Bohus län samt föreningen Sveriges landsfogdar förorda, att möjlighet

till tvångskastrering införes. Sinnessjuknämnden har ifrågasatt, huruvida

icke tvångskastrering kunde medgivas beträffande på anstalt intagna sedlig-

hetsförbrytare. I sådana fall, i vilka den intagne hade att välja mellan att

underkasta sig ingreppet och därefter bliva utskriven från anstalten eller att

kvarhållas där, kunde det förefalla mera rätlinjigt att låta kastrera honom

utan avseende vid hans önskningar. Som emellertid den intagne i sådana fall

oftast torde komma att godvilligt underkasta sig åtgärden, saknade frågan

för närvarande större betydelse. Det förtjänade emellertid övervägas, örn icke

på anstalt intagna sedlighetsförbrytare i vissa fall borde kunna formligen

ställas inför valet mellan kastrering och fortsatt kvarhållande i anstalten.

Justitiekanslersämbetet har ifrågasatt, huruvida det icke för kastrering av

den, som på grund av rubbad själsverksamhet saknade förmåga att lämna

giltigt samtycke till åtgärden, borde fordras att oförmågan vore varaktig,

såsom var stadgat i 1934 års steriliseringslag. Det syntes ämbetet tveksamt,

huruvida de skäl som föranlett borttagandet av ordet »varaktig» i 1941 års

steriliseringslag borde tillerkännas samma betydelse i fråga om kastrering

som vid sterilisering. Ämbetet har även framställt önskemål örn bestämmel­

ser för att trygga, att samtycke lämnades fullt frivilligt och med klar in­

sikt örn kastreringens innebörd, samt har uttryckt tvivel, huruvida det utan

tydligt stöd av författningsbestämmelser vore tillbörligt att förelägga en

på anstalt intagen valet mellan fortsatt anstaltsvistelse och kastrering.

Beträffande den av stralflagberedningen föreslagna åldersgränsen,

23 år, under vilken kastrering ej må ske med mindre synnerliga skäl därtill

äro, har medicinalstyrelsen ifrågasatt alt gränsen borde sättas lill 25 år.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

Länsstyrelsen i Uppsala län åter har uttalat, att den föreslagna gränsen enligt

dess mening i vissa fall vore alltför hög.

Såsom framgår av det anförda tiar till stöd för åsikten att kastrering på

den av beredningen såsom humanitär betecknade indikationen borde lämnas

utanför lagstiftningen i främsta rummet åberopats önskvärdheten att bevara

sekretess i kastreringsärendena och framhållits att prövningen fördenskull

icke borde förläggas till myndighet utan anförtros läkaren, möjligen i samråd

med annan läkare. Frågan huruvida, såsom förslaget innebär, för kastrering

alltid borde fordras tillstånd av medicinalstyrelsen har gjorts

till föremål för uttalanden även i andra yttranden. I några av dessa har dy­

likt tillstånd uttryckligen förklarats vara värdefullt. Länsstyrelsen i Uppsala

län har sålunda tillstyrkt, att prövningen på detta nya och vanskliga område

förlädes till en och samma myndighet. Majoriteten inom medicinska fakul­

teten vid universitetet i Lund har anfört, att även örn man kunde befara, att

det föreslagna förfaringssättet skulle verka avskräckande för de icke krimi­

nella, det icke torde vara omöjligt att finna en form som tillgodosåge berät­

tigade krav på sekretess även med granskning av medicinalstyrelsen. Ett skäl

som starkt talade för att ingreppet borde ske först efter tillstånd av medici­

nalstyrelsen vore, att den enskilde läkaren sluppe att ensam stå i ansvar för

en åtgärd av så ingripande art som det här gällde.

Den skiljaktige ledamoten av medicinska fakulteten vid universitetet i

Uppsala, professorn Jacobowsky, har ansett en enhetlig och i möjligaste mån

sakkunnig prövning av alla fall påkallad med hänsyn till de ännu mycket

begränsade erfarenheterna och kunskaperna på detta område såväl som där­

till, att en legalisering av ingrepp av denna art medförde en tendens till ut­

vidgning av indikationerna.

Betänkligheter mot kravet på tillstånd av medicinalstyrelsen ha emellertid

framställts även i andra yttranden än dem, i vilka reglering av kastrering

på den av strafflagberedningen såsom humanitär betecknade indikationen

avstyrkts. Majoriteten inom medicinalstyrelsen har sålunda anfört, att sexu­

ellt abnorma personer, som utan att lia åtalats för sexualförbrytelser önska­

de bliva befriade från sin abnormitet genom kastrering, borde lia möjlighet

därtill utan den omständliga procedur, som följde av en prövning av ärendet

hos central myndighet. Styrelsen har föreslagit, att indikationerna för kastre­

ring i dessa fall i stället prövades av två på visst sätt kvalificerade läkare

vilka, för den händelse patienten saknade förmåga att lämna giltigt sam­

tycke, borde inhämta skriftligt samtycke av hans målsman. Den som utförde

ingreppet borde vidare uppsätta en redogörelse för indikationerna och vissa

andra förhållanden enligt ett av styrelsen fastställt formulär. Redogörelsen

borde bevaras av operatören. Till styrelsen borde insändas en anmälan om

ingreppet, försedd med vissa uppgifter som erfordrades för att styrelsen

måtte kunna erhålla en översikt över utvecklingen på förevarande område

men utan angivande av namn. Två av styrelsens ledamöter, medicinalråden

Edén och Byttner, lia emellertid ansett, att även nu ifrågavarande fall bor­

de läggas under styrelsens prövning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

17

Svenska psykiatriska föreningen och karolinska institutets lärarkollegium

ha framställt i huvudsak samma förslag som medicinalstyrelsens majoritet.

Lärarkollegiet har därvid anfört:

Nu gällande lagstiftning utgör icke något hinder för ingreppets användbar­

het i terapeutiskt syfte. På grund av indikationernas speciella och svårbe­

dömda art torde emellertid hittills i regel den praxis ha tillämpats, att den

kirurg som utfört ingreppet dessförinnan haft tillgång till en kvalificerad

fackläkares mening om dess berättigande samt, då fråga varit om person som

ej kunnat lämna giltigt samtycke till ingreppet, vederbörande målsmans med­

givande. Kollegiet finner icke skäl föreligga att överlämna prövningen av

ifrågavarande terapeutiska indikationer till medicinalstyrelsen, särskilt av

den anledningen att den — låt vara begränsade — spridning som kännedomen

örn personens i fråga abnormitet och postoperativa defekttillstånd därmed

skulle erhålla dels skulle tillfoga honom ett onödigt lidande, dels skulle av­

hålla mången från ett eljest önskvärt ingrepp. Örn särskilda lagbestämmelser

anses erforderliga för att reglera kastrering i terapeutiskt syfte vid sådana

sjukliga tillstånd, som manifestera sig i sexuell abnormitet, torde de böra i

huvudsak inskränka sig till att fastslå nu förekommande praxis, d. v. s. över­

lämna avgörandet åt tvenne särskilt kvalificerade läkare varav den ene ki­

rurg, och att då den som skall kaslreras är rättsinkapabel kräva målsmans

skriftliga samtycke. Därjämte bör införas anmälningsplikt till medicinalsty­

relsen om verkställd operation utan att patientens namn angives.

En ledamot av lärarkollegiet, professorn Antoni, har emellertid icke anslu­

tit sig till detta uttalande.

Sinnessjuknämnden har, såsom förut nämnts, beträffande kastrering på

vad strafflagberedningen betecknat såsom humanitär indikation ävensom

kastrering av sedlighetsförbrytare som äro omhändertagna inom sinnes­

sjukvården ansett en reglering, liknande den av medicinalstyrelsen förorda­

de, vara att föredraga framför den av beredningen föreslagna centrala pröv­

ningen, medan nämnden icke framställt någon erinran mot det av bered­

ningen föreslagna prövningsförfarandet i vad avser sedlighetsförbrytare som

ej äro omhändertagna inom sinnessjukvården. En skiljaktig ledamot av in-

terneringsnämnden, överläkaren Stenberg, har uttalat, att tillstånd av central

myndighet ej borde fordras för kastrering av en på fri fot varande person,

som självmant hänvänt sig till läkare med begäran örn kastrering eller som

vid konsultation erhölie upplysning om att kastrering kunde råda bot för det

lidande hans abnorma könsdrift tillfogade honom.

Justitiekanslersämbetet har yttrat, att enligt dess mening någon som är

eller varit ordinarie innehavare av domarämbete borde deltaga i medicinal­

styrelsens prövning av ärenden örn tillstånd till kastrering. Bestämmelse här­

om borde upptagas i lagen. Även länsstyrelsen i Uppsala län och föreningen

Sveriges landsfogdar lia uttalat sig för att juridisk sakkunskap tillfördes

medicinalstyrelsen i dessa ärenden.

önskvärdheten av sträng sekretess i kastreringsärenden har betonats

i flera yttranden. Enligt iustitiekanslcrsämbetet torde det förtjäna övervägas,

om man icke kunde underlåta att i handlingarna namngiva den person, vars

kastrering vore ifrågasatt. Namnet kunde i så fall angivas i särskild hand-

Bihang till riksdagens protokoll 194,1. 1 sami. Nr 14.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 11.

ling som, åtminstone faktiskt, omgåves med ett större mått av sekretess. So­

cialstyrelsen har föreslagit, att namnen ersattes med bokstäver och nummer

utom i en handling som förvarades i förseglat omslag och endast finge öpp­

nas i händelse det påkallades av tillräckligt vägande rättsliga skäl.

Departemeiitschefen.

Såsom den lämnade redogörelsen visar begärde riksdagen år 1934 utred­

ning angående lagstiftning om kastrering med hänsyn till det värde ett sådant

ingrepp kunde ha såsom skyddsåtgärd mot sedlighetsförbrytare. Den fara

som personer med kriminella sexuella böjelser utgöra för sin omgivning gör

det ofta nödvändigt att vidtaga åtgärder som mera varaktigt sätta dem ur

stånd att fortsätta att begå sedlighetsbrott. Det kan emellertid knappast anses

tillfredsställande, att samhället skall vara hänvisat uteslutande till att tillgri­

pa långvarig — kanske livslång — anstaltsinternering av en sådan person

för att skydda sig mot risken för nya sedlighetsbrott från hans sida. Många

sedlighetsförbrytare skulle kunna göra en samhällsnyttig insats, om de be­

frias från den könsdrift som ligger till grund för deras kriminella böjelse.

Kastrering ger en möjlighet att tillgodose säkerhetssynpunkterna och sam­

tidigt låta individen återfå sin frihet.

Såsom slrafflagberedningen uttalat torde kastrering, som sker med giltigt

samtycke av den å vilken ingreppet företages, enligt gällande rätt få anses

tillåten, om bärande skäl för åtgärden föreligga. Ehuru kastrering således

anses kunna ske oaktat frågan ej blivit reglerad i lag, kan frånvaron av be­

stämmelser i ämnet föranleda att kastrering icke kommer till stånd i den ut­

sträckning som är önskvärd. En reglering i lag torde komma att bidraga till

att initiativ till kastrering tages i större utsträckning. Beredningen har vi­

dare framhållit, att grova sedlighetsförbrytare ofta förete sådana själsliga de­

fekter att de svårligen kunna giva något rättsligen giltigt samtycke till kastre­

ring. En annan olägenhet som frånvaron av bestämmelser medför är, att

prövningen av frågan, huruvida tillräckliga skäl till kastrering föreligga, ej

är underkastad någon reglering. Såsom beredningen erinrar, kan till följd

härav en person, som är i stånd att lämna giltigt samtycke till åtgärden, bli­

va föremål för kastrering utan annan prövning än att en läkare, vilken som

helst, finner bärande skäl till ingreppet vara för handen. Detta kan icke an­

ses tillfredsställande, helst som det mindre allvarliga ingrepp som sterilise­

ring utgör blivit reglerat i lag.

Beredningen har framhållit, att lagstiftning om kastrering finnes i flera

främmande länder. Sålunda ha i samtliga våra nordiska grannländer förut­

sättningarna för kastrering reglerats i samma lagar som gälla sterilisering.

Enligt dessa bestämmelser kan kastrering ske av kriminalpolitiska skäl för

att förebygga brott liksom i viss utsträckning även för att undanröja andra

olägenheter av abnorm könsdrift. Såsom vägledande för lagstiftningsfrågans

bedömande i Sverige har beredningen betecknat vissa undersökningar beträf­

fande verkningarna av kastrering som gjorts i Danmark, där kastrering varit

lagligen reglerad sedan år 1929. Enligt de uppgifter härom som återgivas i

20

Kungl. Mcij:ts proposition nr II.

brott som innebär allvarlig fara eller skada för annan, har anmärkts, bland

annat, att det kunde ifrågasättas huruvida vissa lindrigare former av sedlig­

hetsbrott omfattades av indikationen. För att detta ej skulle bliva föremål för

tvivel har yrkats, att ur lagen skulle uteslutas kravet på att faran eller ska­

dan skall vara allvarlig. Att tillmötesgå detta ändringsyrkande torde emel­

lertid med hänsyn till ingreppets allvarliga art icke vara tillrådligt. Det sy­

nes sålunda icke böra komma i fråga att tillåta kastrering enbart på den

grund att vederbörande kan befaras begå sedlighetsbrott, även örn detta är

mycket ringa. Någon utvidgning av den kriminalpolitiska indikationen, som

ju avser att tillgodose det allmännas intresse, synes mig alltså icke böra äga

rum. Emellertid kan det givetvis tänkas, att ur vederbörandes egen synpunkt

föreligger allvarlig olägenhet på grund av hans könsdrift utan att han utgör

någon allvarlig fara för omgivningen t. ex. om han har en så fast rotad

böjelse att han gång efter annan ådrager sig bestraffning för mindre lag­

överträdelser på det sexuella området. I sådana fall kan emellertid en kastre­

ring komma i fråga enligt den av beredningen föreslagna s. k. humanitära

indikationen. — Ej heller i övrigt har jag, frånsett en mindre redaktionell

jämkning, funnit anledning till någon ändring av den föreslagna kriminalpo­

litiska indikationen.

Den i förslaget upptagna s. k. humanitära indikationen omfattar sådana

fall då någon på grund av könsdriftens abnorma riktning eller styrka

åsamkas svårt själsligt lidande eller allvarlig social olägenhet. Under ut­

redningen ha särskilt beaktats de lidanden som åsamkas konstitutionellt

homosexuella personer genom deras abnorma könsdrift. Kastrering av så­

dana personer torde kunna vara väl motiverad av humanitära skäl, även om

vederbörande ej utgör någon fara för omgivningen och tillräcklig anledning

till ingrepp ur kriminalpolitisk synpunkt sålunda ej föreligger. Såsom förut

nämnts har i vissa yttranden uttalats, att kastrering kunde — frånsett svårt

själsligt lidande — vara motiverad även på grund av annan allvarlig olägen­

het än sådan som kan sägas vara av social art. Med hänsyn härtill torde be­

gränsningen till olägenhet av social natur böra utgå. Svea hovrätt har med

avseende å utformningen av nu ifrågavarande indikation framhållit, att de

sexuella instinkterna, även om de ej vore abnormt inriktade eller stegrade,

hos intellektuellt undermåliga kunde taga sig besvärande uttryck på grund

av dessa personers bristande självkontroll. Det torde emellertid icke föreligga

tillräckliga skäl att fördenskull göra avsteg från förslagets ståndpunkt i frå­

ga om den s. k. humanitära indikationen.

Enligt beredningens förslag skall såsom förut nämnts från lagens till-

låmpning undantagas kastrering som påkallas av kroppslig sjukdom. Medici­

nalstyrelsen har i sitt yttrande förordat, att undantaget närmare preciseras

till att avse kastrering på grund av sjukdom i könsorganen. Samma änd­

ringsförslag har framställts även i andra yttranden och synes mig lämp­

ligt.

Beträffande den i vissa yttranden berörda frågan, huruvida kastrering

skall kunna få genomföras även med tvång, synas övervägande skäl tala

22

Kungl. Maj.ts preposition nr 14.

skilda fallen att tillse, att den, som ännu vid 23 års ålder ej är fullt utveck­

lad, icke blir kasserad med mindre det påkallas av synnerliga skäl.

I fråga om den prövning som skall föregå kastrering i de fall som avses

i förslaget ha olika meningar gjorts gällande i yttrandena. Beredningens för­

slag att hänskjuta alla i lagen reglerade fall till medicinalstyrelsens pröv­

ning har i vissa yttranden uttryckligen betecknats såsom värdefullt. I andra

yttranden hävdas däremot, att denna anordning icke vore erforderlig eller

lämplig i alla fall. I stället har föreslagits att överlämna prövningen åt

läkare.

Vad först angår kastrering på kriminalpolitisk indikation är att märka,

att prövningen huruvida sådan indikation föreligger är av annan art än

den som läkare i sin verksamhet vanligen företager. Kastreringen sker näm­

ligen i dessa fall ej i främsta rummet för att bota den, mot vilken ingreppet

riktas, utan för att skydda samhället mot befarade brott från hans sida.

En central prövning av särskilt sakkunnig myndighet synes därför i dessa

fall vara på sin plats. Detta torde gälla även om vederbörande är omhän­

dertagen inom sinnessjukvården. Någon annan myndighet än medici­

nalstyrelsen torde härvid knappast komma i fråga. De i vissa yttran­

den framställda önskemålen om förstärkning av styrelsen med juridisk sak­

kunskap i ärenden angående kastrering torde böra beaktas i administrativ

ordning.

I fråga örn kastrering på humanitär indikation synas skälen att förlägga

prövningen till en central myndighet mindre starka. Väl ställas även i dessa

fall stora krav på den som skall avgöra huruvida ingreppet är grundat, men

kastreringen företages dock i hithörande fall främst med hänsyn till pa­

tientens eget bästa, och prövningen, huruvida ingreppet må företagas, är

därför väsentligen av samma natur som den läkare eljest ha att utföra vid

ett ifrågasatt ingrepp. Beträffande sterilisering, som ju innebär ett mindre in­

gripande än kastrering, gäller visserligen för jämförliga fall, att åtgärden ej

må äga rum utan tillstånd av medicinalstyrelsen. Det kan emellertid ej sällan

befaras, att sterilisering påkallas i oträngt mål, och det återhållande moment

som en central prövning utgör torde med avseende å denna åtgärd vara av

särskild betydelse. Beträffande kastrering åter torde, såsom strafflagbered­

ningen framhållit, vara sällsynt att åtgärden påkallas annat än i trängande

fall. Därjämte tala vägande skäl mot en anordning som kräver central pröv­

ning av frågan om tillåtligheten av kastrering på humanitär indikation. Den

som på grund av abnorm könsdrift önskar bliva kasserad torde nämligen,

såsom i yttrandena erinrats, vara synnerligen angelägen, att hans ärende be­

handlas med särskild diskretion. Han kan befara, att om handlingar skola

uppsättas i ärendet och ett flertal personer taga del av dem, ingreppet och

dess orsaker blottas för obehöriga, och han kan på den grund bliva obenägen

att begära kastrering, ehuru sådan är sakligt motiverad. Det synes därför

vara lämpligast, att kastrering i dessa fall som regel får ske efter läkares

bedömande. Tillräckliga garantier för att prövningen sker med erforderlig

omsorg och sakkunskap torde kunna vinnas genom att föreskriva, att jämte

Kungl. Maj:ts proposition nr 14.

23

den läkare, som företager ingreppet, jämväl annan läkare i den tjänsteställ­

ning Konungen bestämmer skall, med angivande av grunden för åtgärden,

ha förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen. Utlåtande

torde böra avfattas skriftligen. En dylik anordning av prövningsförfarandet

har i allmänhet ansetts tillräcklig för avbrytande av havandeskap och i vissa

fall även för sterilisering.

Ehuru sålunda prövningen, huruvida den s. k. humanitära indikationen

föreligger, i regel torde kunna anförtros åt två läkare, synes likväl kravet på

central prövning böra bibehållas för vissa hithörande fall. Om den vars

kastrering är ifrågasatt saknar förmåga ait lämna giltigt samtycke till åt­

gärden, torde det vara önskvärt, att prövningen städse sker hos medicinal­

styrelsen. Detsamma torde böra gälla, därest han ej fyllt 23 år. 1 sådan

händelse skall ju enligt förslaget kastrering endast undantagsvis få äga rum.

Är han intagen å fångvårdsanstalt, sinnessjukhus eller annan dylik anstalt,

torde det likaledes med hänsyn lill den ställning vari han befinner sig vara

lämpligt att upprätthålla kravet på en central prövning. Jag vill i övrigt

framhålla, att i de fall, då enligt vad nyss sagts kastrering må ske efter två

läkares samstämmiga prövning, något hinder ej bör föreligga mot att ärendet

i stället dragés under medicinalstyrelsens prövning.

Enligt beredningens förslag må tillstånd av medicinalstyrelsen till kastre­

ring icke lämnas med mindre — där så kan ske — tillfälle att yttra sig be­

reus, örn vederbörande är underårig den som har vårdnaden örn honom, om

han är omyndigförklarad hans förmyndare, örn han är gift hans make samt

om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare. Dessa

bestämmelser böra i tillämpliga delar gälla även i nyss nämnda fall, då pröv­

ningen anförtros två läkare. Därjämte torde för dessa fall böra stadgas, att

anmälan örn kastreringsåtgärden skall göras till medicinalstyrelsen. Före­

skrift i sådant hänseende torde lämpligen böra meddelas i administrativ ord­

ning.

På sätt framgår av det anförda har jag i fråga om huvudpunkterna i en

lagstiftning om kastrering med allenast få undantag kunnat ansluta mig till

strafflagberedningens förslag. Beträffande de delar av förslaget som jag här­

vid icke berört synas skäl till avvikelser i sakligt hänseende icke föreligga.

Beredningens promemoria innehåller även förslag om ändring i lagen om

inskränkningar i rätten alt utbekomma allmänna handlingar. Mot detta för­

slag, som innebär en utsträckning av det i 14 § nämnda lag stadgade sekre­

tesskyddet till alt avse även myndighets beslut i ärende rörande tillämpning

av lagen om sterilisering och den föreslagna lagen om kastrering, synes någon

erinran ej vara att göra. Därest ytterligare bestämmelser till skydd mot

otillbörligt offentliggörande av beslut eller åtgärd i sådant ärende befinnas

erforderliga, kunna de meddelas i administrativ ordning.

Den föreslagna lagen om kastrering föranleder ändring i lagen örn behö­

righet alt utöva läkarkonslen och i regeringsrättslagen. Den förra lagänd­

ringen har jag anmält i samband med frågan angående ändrad lagstiftning

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

rörande homosexualitetens straffrättsliga behandling. Ändringen i regerings­

rättslagen avser att mål rörande tillstånd till kastrering liksom mål örn sterili­

sering skola upptagas och avgöras av regeringsrätten. Frågan härom torde

jag senare få anmäla.

Lagstiftningen torde böra träda i kraft den 1 juli 1944.

I enlighet med vad sålunda anförts lia upprättats bilagda förslag1 lill

1) lag om kastrering; samt

2) lag angående ändrad lydelse av U § lagen den 28 maj 1937 (nr 249)

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förstnämnda lag­

förslag måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhäm­

tas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

1 Det under 2) upptagna lagförslaget, som är lika lydande med det vid propositionen fogade

lagförslaget i samma ämne, har här utelämnats.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 14.

Vid prövning som avses i andra stycket skall i tillämpliga delar iakttagas

vad i första stycket andra punkten stadgas.

5 §.

Kastrering skall utföras å lasarett, därmed jämförlig allmän anstalt eller

sjukstuga av där anställd läkare. Utan hinder härav må medicinalstyrel­

sen, där styrelsen så prövar erforderligt, medgiva viss läkare att utföra så­

dan åtgärd å anstalt som nyss sagts eller å annan anstalt.

6

§•

Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning

med kastrering eller med ärende angående sådan åtgärd, må ej i oträngt

mål yppa något av vad därvid förekommit.

7 §•

Över medicinalstyrelsens beslut i ärende angående kastrering må besvär

anföras hos Konungen inom en månad från den dag då beslutet meddelades.

8

§.

Den som verkställer kastrering i strid med denna lag eller mot bättre

vetande till myndighet eller läkare avgiver falsk utsaga i ärende angående

kastrering eller överträder vad i 6 § stadgas, dömes, där ej förseelsen eljest

är belagd med strängare straff, till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

9 §.

Förseelse mot vad i 6 § stadgas må ej åtalas av allmän åklagare, där den

ej av målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

10 §.

Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpning­

en av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1944.

Kungl. Maj:ts proposition nr U.

27

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 de­

cember 19A3.

Närvarande:

justitieräden A^lsén,

L ^ind ,

regeringsrådet E^klund,

justitierådet E^ricsson.

Enligt lagrådet den 27 november 1943 tillhandakommet utdrag av pro­

tokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen

i statsrådet den 5 november 1943, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet in­

hämtas över upprättat förslag till lag om kastrering.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet före­

dragits av hovrättsrådet L. G. Ohlsson.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Enligt det av strafflagberedningen avgivna förslaget, 1 § tredje stycket,

skulle förevarande lag icke äga tillämpning i fråga örn åtgärd som vore

påkallad av kroppslig sjukdom. I anledning härav har uti vissa yttranden

uttalats att gränsen för den medicinska indikationen borde uppdragas skar­

pare än vad sålunda skett, därvid förordats att bestämmelsen jämkades till att

avse åtgärd som vöre påkallad av sjukdom i könsorganen. Departements­

chefen har funnit den ifrågasatta ändringen lämplig, och det remitterade

förslaget har utformats i enlighet härmed.

I lagstiftningsärendet har emellertid upplysts att kastrering, genom strål­

behandling, förekommer vid vissa former av bröstkörtelkräfta. Kastrering lä­

rer jämväl äga rum, om ock mera sällan, där ett upphörande av kvinnas reg­

lering anses erforderligt på grund av exempelvis vissa blodsjukdomar, svår

blodbrist eller höggradig kraftnedsättning. Då lagen uppenbarligen ej bör äga

tillämpning i nämnda fall, lärer förevarande lagrum ha blivit för snävt av­

fattat. Även om vissa skäl tala för en begränsning av den medicinska indika­

tionen, synes därför en återgång i sak böra ske till strafflagberedningens

förslag.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

28

Kunni. Maj.ts proposition nr 14.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 januari 1944.

Närvarande:

Statsministern

H^{ansson ,} ministern för utrikes ärendena

G^{unther ,} statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, E^riksson, Q^uensel, B^ergquist, B^agge,

D^omö, G^jöres, E^werlöf, R^ubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergquist, lagrådets den 22 de­

cember 1943 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 5 november 1943 re­

mitterade förslaget till lag örn kastrering.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.

Den i förhållande till strafflagberedningens förslag mera snäva avfattning,

som 1 § tredje stycket erhållit i det remitterade förslaget och som förordats

av bl. a. medicinalstyrelsen, har förestavats av en önskan att motverka att ut­

trycket »kroppslig sjukdom» möjligen gåves en så vidsträckt innebörd, att

därunder komme att inbegripas sådana indikationer för kastrering som vore

avsedda att regleras i lag, främst en abnorm stegring eller inriktning av köns­

driften. På grund av vad lagrådet anfört torde emellertid en återgång i sak

till strafflagberedningens förslag böra ske. I förslaget har fördenskull be­

stämmelsen erhållit sådan avfattning att lagen ej skall äga tillämpning i fråga

örn ingrepp i könsorganen som är påkallat av kroppslig sjukdom. Med ut­

trycket ingrepp åsyftas härvid såväl operativt ingrepp som strålbehandling.

Att sexuell abnormitet ej skall hänföras till kroppslig sjukdom följer av vad

jag nyss anfört.

Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad sålunda anförts änd­

rade lagförslaget ävensom det vid statsrådsprotokollet för den 5 november

1943 fogade förslaget till lag angående ändrad lydelse av 14 § lagen den 28

maj 1937 (nr 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand­

lingar måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

433430