8

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

hängen fullgöra uppgiftsplikt enligt

detta mom. stadgas i 141 § 4 mom.

2 mom. Enligt 1 mom. avgivna upp­

gifter skola för varje år senast den 15

februari nästföljande år av obligatio­

nernas utfärdare avlämnas i enahan­

da ordning, som enligt 37 § 1 mom. är

föreskriven för där omförmälda upp­

gifter. Örn ansvar för underlåtenhet

att fullgöra vad nu föreskrivits stad­

gas i 142 §.

Därest uppgift, som av delägare i

vinst avgivits till ledning för egen

taxering, innehåller upplysning där­

om, att andra personer äga del i

vinsten, åligger det ordföranden i den

taxeringsnämnd, till vilken uppgiften

överlämnats, att därom underrätta

taxering snämndsordförandena i de

taxering sdistrikt, uti vilka taxeringar

av de övriga delägarna skola äga rum.

53 §.

1 mom.

Deklarationsblanketter sko­

la kostnadsfritt tillhandahållas i

Stockholm hos Överståthållarämbetet,

1 övriga städer hos magistraten eller

kommunalborgmästaren och å landet

hos ordförande i kommunalnämnd

samt därjämte, då fråga är om all­

män fastighetstaxering, hos ordföran­

de i beredningsnämnd och, då fråga

är om årlig taxering, hos ordföran­

de i taxeringsnämnd. Vad nu sagts örn

deklarationsblanketter för årlig taxe­

ring skall gälla även i fråga örn blan­

ketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och

2 mom. samt 41 och 42 §§; och skola

blanketter till uppgifter enligt 42 §

kostnadsfritt tillhandahållas jämväl

hos den, som utbetalar

vinst,

utdel­

ning eller ränta, som där avses.

56 §.

1 mom.

Granskning av------------ be­

fintliga självdeklarationer.

53 §.

1 mom.

Deklarationsblanketter sko­

la kostnadsfritt tillhandahållas i

Stockholm hos Överståthållarämbetet,

1 övriga städer hos magistraten eller

kommunalborgmästaren och å landet

hos ordförande i kommunalnämnd

samt därjämte, då fråga är om all­

män fastighetstaxering, hos ordföran­

de i beredningsnämnd och, då fråga

är örn årlig taxering, hos ordföran­

de i taxeringsnämnd. Vad nu sagts om

deklarationsblanketter för årlig taxe­

ring skall gälla även i fråga om blan­

ketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och

2 mom. samt 41 och 42 §§; och skola

blanketter till uppgifter enligt 42 §

kostnadsfritt tillhandahållas jämväl

hos den, som utbetalar utdelning el­

ler ränta, som där avses.

56 §.

1 mom.

Granskning av------------ be­

fintliga självdeklarationer.

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

9

För innehållet — — — och

115 §§.

Självdeklaration skall--------------den

skattskyldige.

Då besvär------------- annan veder­

börande.

Självdeklaration, som — — —

oundgängligen erfordras.

I övrigt —------- sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets------------- annor­

lunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklara­

tion gäller i tillämpliga delar även

beträffande andra uppgifter, vilka av­

lämnats till ledning vid taxering för

inkomst eller förmögenhet; dock må

uppgifter enligt 42 §

1 eller

3 mom.

vara tillgängliga även för dem, från

vilka

vinst,

utdelning eller ränta er­

hållits, samt av dem anlitade med­

hjälpare.

141 §.

4 mom.

Den som i allmän eller sär­

skild fastighetsdeklaration eller i upp­

gift, varom i 17 § 3 mom. eller 22 §

3 mom. förmäles, uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet lämnat oriktig upp­

gift, ägnad att leda till för låg taxe­

ring, straffes med dagsböter. Till ena­

handa straff dömes den som försum­

mar att behörigen fullgöra uppgifts-

plikt enligt 42 §

1 eller

3 mom.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad

honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,

35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3

morn.,

42 § 2 morn.,

42 § 4 mom.

andra stycket eller 47 § åligger, skall,

där ej försummelsen eljest är med

straff belagd, böta högst trehundra

kronor. Vad nu sagts gäde ock örn

den, som ej behörigen fullgör vad

Nuvarande lydelse:

För innehållet — — — och

115 §§.

Självdeklaration skall--------------den

skattskyldige.

Då besvär-------— annan veder­

börande.

Självdeklaration, som — — —

oundgängligen erfordras.

I övrigt------------ sådan bearbetning.

Efter taxeringsårets------------- annor­

lunda föreskriver.

Vad ovan är sagt om självdeklara­

tion gäller i tillämpliga delar även

beträffande andra uppgifter, vilka av­

lämnats till ledning vid taxering för

inkomst eller förmögenhet; dock må

uppgifter enligt 42 § 3 mom. vara

tillgängliga även för dem, från vilka

utdelning eller ränta erhållits, samt

av dem anlitade medhjälpare.

141 §.

4 mom.

Den som i allmän eller sär­

skild fastighetsdeklaration eller i upp­

gift, varom i 17 § 3 mom. eller 22 §

3 mom. förmäles, uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet lämnat oriktig upp­

gift, ägnad att leda till för låg taxe­

ring, straffes med dagsböter. Till ena­

handa straff dömes den som försum­

mar att behörigen fullgöra uppgifts-

plikt enligt 42 § 3 mom.

142 §.

Den, som ej behörigen fullgör vad

honom enligt 18, 19, 23, 33 eller 34 §,

35 § 1 eller 2 morn., 40 a § 2 eller 3

morn., 42 § 4 mom. andra stycket el­

ler 47 § åligger, skall, där ej försum­

melsen eljest är med straff belagd,

böta högst trehundra kronor. Vad nu

sagts gällö cck om den, som ej be­

hörigen fullgör vad honom åligger

Föreslagen lydelse:

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 26A.

honom åligger jämlikt förordnande, jämlikt förordnande, som meddelats

som meddelats enligt 35 § 4 mom. el- enligt 35 § 4 mom. eller 42 § 4 mom.

ler 42 § 4 mom. tredje stycket eller tredje stycket eller 42 § 5 mom.

42 § 5 mom.

Nuvarande lydelse:

Föreslagen lydelse:

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, dock att äldre be­

stämmelser alltjämt skola äga tillämpning i fråga om vinst, som blivit till­

gänglig för lyftning före nämnda dag.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr

264

.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6 april

1945.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern

för

utrikes ärendena

G^unther,

statsråden

P^ehrsson-B^ramstorp, W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, B^ergquist,

D^omö, G^jöres, R^ubbestad, O^hlin, E^rlander, D^anielson, A^ndrén.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsde­

partementen anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,

fråga om ändrade regler rörande beskattningen av vissa lotterivinster

och an­

för därvid följande.

Inledning.

Enligt gällande bestämmelser finnas två former för beskattning av lotteri-

vinster. Antingen utgår en för lotterivinster särskilt anordnad skatt, som ut­

tages på så sätt att viss andel av vinsten vid dess utlämnande till vinnaren

innehålles av lotteriarrangören för att av denne inlevereras direkt till stats­

verket, eller utgår skatt i den formen att lotterivinsten — efter avdrag för

vederbörliga omkostnader — inräknas i vinnarens övriga inkomst och be­

skattas i samband med denna.

I anledning av en den 20 januari 1945 dagtecknad framställning från

Svenska seglarförbundet och då gällande oenhetliga system för beskattning

av lotterivinster överhuvud taget visat sig mindre ändamålsenligt, har inom

finansdepartementets skatteberedning utarbetats en den 1 mars 1945 dag­

tecknad

promemoria angående den särskilda lotterivinstskattens utsträckan­

de till alla lotterivinster.

över promemorian, vid vilken funnos fogade författningsutkast, ha efter

remiss

yttranden

avgivits av kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsver-

ket, generalpoststyrelsen, lantbruksstyrelsen (med överlämnande av gemen­

samt yttrande från Svenska travsportens centralförbund och Jockey klubben),

Överståthållarämbetet (med överlämnande av yttranden från t. f. skattedi-

rektören vid ämbetet, Stockholms stads drätselnämnd, Svenska seglarförbun­

det, föreståndaren för Svenska järnvägsmännens lotteri, föreståndaren för

Folkets parkers centralorganisations lotteri samt föreståndaren för skytte-

och landstormslotteriema m. fl. lotterier), länsstyrelserna i Stockholms, Upp­

sala, Blekinge, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västmanlands samt Väster­

norrlands län ävensom Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Kully!. Majlis proposition nr

264

.

15

Beträffande bristerna i det nuvarande systemet må framhållas, alt så­

dana lotlerivinster, som enligt vad nvss sagts skola beskattas såsom vanlig

inkomst, visserligen skola uppgivas i vinnarens självdeklaration men att

denna uppgiftsplikt likväl ofta torde eftersättas. En bidragande orsak här­

till kan antagas vara, att den omständigheten, att vinster i svenska penning­

lotterier ej skola upptagas i självdeklarationen, givit många skattskyldiga

den uppfattningen att de ej heller behöva deklarera andra lotterivinster.

Kontroll från taxeringsmyndigheternas sida, att lotterivinster verkligen bliva

upptagna till beskattning -—- i den mån sådan kontroll överhuvud kan ske

— kräver mycket arbete och har därför sannolikt i många fall måst under­

låtas (lotteriföretagen lia som nämnts i allmänhet ingen uppgiftsskyldighet

förrän efter anmaning). Vad särskilt angår vinster i varulotterier föreligger

vidare den olägenheten, att tvister kunna uppstå mellan taxeringsmyndig­

heterna och de skattskyldiga örn värderingen av vinsterna. Det kan göras

gällande, att en varuvinst skall upptagas till det av lotteriföretaget angivna

värdet, men det kan också göras gällande — och detta torde i allmänhet vara

vinnarnas uppfattning — att vinsten bör värderas endast till vad vinnaren

skulle kunna utfå vid försäljning av densamma. Beträffande varuvinster

föreligger ytterligare den betydande olägenheten, att det för en vinnare av

sådan vinst ofta är svårt att anskaffa det kontanta belopp, som åtgår till

skatt för vinsten när denna skatt — lång tid efter det vinsten utfallit —-

avkräves honom. Särskilt torde detta gälla de s. k. båtlotterierna (och lik­

nande lotterier) där vinnaren ofta icke torde kunna anskaffa medel till

skatten annorledes än genom försäljning av vinsten. Då vinnaren mestadels

torde lia köpt lotten i syfte att — örn han skulle vinna båten — behålla

och bruka den, är det därför naturligt att ett i efterhand framställt skatte­

krav — som för många vinnare torde komma som en överraskning — väcker

ovilja. En mera allmän kännedom om skyldigheten att erlägga inkomstskatt

för varuvinster i förening med den skärpta taxeringskontroll, som kan för­

väntas med avseende å mera värdefulla vinster, kan därför komma att

minska allmänhetens lust att deltaga i dylika lotterier. Slutligen må fram­

hållas, att det icke kan anses rationellt, att en del lotterivinster skola vara

föremål för endast statlig beskattning, under det att andra bli belagda med

skatt lill både stat och kommun.

På grund av vad sålunda anförts synes böra undersökas, örn ej alla lotteri­

vinster skulle kunna undantagas från inkomstbeskattning och i stället be­

läggas med lotterivinstskatt.

I promemorian behandlas därefter de olika slagen av lotterivinster var för

sig. Promemorian utmynnar i ett förslag att samtliga lolterivinster, med un­

dantag för vissa vinster i utländska lotterier, skola undantagas från vanlig

inkomstbeskattning.

Den föreslagna omläggningen har i det övervägande flertalet

remissytt­

randen

i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Omläggningen av-

styrkes emellertid av Stockholms stads drätselnämnd. Dessutom avstyrkes

förslaget, savin angår vinster i varulotterier, av Sveriges hantverks- och små-

industriorganisation samt av föreståndaren för Folkets parkers centralorga­

nisations lotteri. Vidare avstyrkes förslaget, såvitt angår totalisatorvinster,

av lantbruksstyrelsen, länsstyrelsen i Uppsala län samt Svenska travsportens

centralförbund och Jockeyklubben. Vad angår sättet för omläggningens ge­

nomförande beträffande vinster i varulotterier lia statskontoret och riksrä-

kenskapsverket var för sig anmält från förslaget i viss mån avvikande me­

Kungl. Majlis proposition nr 264.

17

stämmelser, varigenom vinster i varulotterier tagas till beskattning i samma

ordning som beträffande vinster i penninglotterier; erfarenheten från taxe-

ringsarbetet hade nämligen visat, att med nu gällande bestämmelser sådana

vinster på grund av avsaknad av varje kontrollmöjlighet endast i undantags­

fall bleve beskattade.

Överståthållarämbetet

anser sig icke böra motsätta sig förslaget trots att

dess genomförande kommer att medföra ökat arbete för anordnare av lotte­

rier samt i viss utsträckning ställa vinnare av lägre vinster i sämre läge än

vad för närvarande är fallet. Ämbetet anför vidare:

Genom det framlagda förslagets genomförande skulle beskattningsreglerna

vinna i enhetlighet och enkelhet samtidigt som lotterivinstbeskattningen ble­

ve mera effektiv.

Det måste givetvis anses principiellt riktigt, att samtliga lotterivinster be­

skattas efter samma regler. Att en enhetlig beskattning i form av särskild

lotterivinstskatt icke tidigare genomförts synes främst hava berott på de prak­

tiska svårigheter att uttaga skatten genom lotteriets anordnare, som möta i

de fall, då vinsterna utgöras av annat än penningar eller värdepapper. Med

den föreslagna anordningen beträffande vinsternas sammansättning synes

man emellertid hava i väsentlig del undanröjt svårigheterna i detta avseende.

För vinnare av högre vinster, exempelvis en segelbåt eller en sportstuga, torde

den föreslagna beskattningen ställa sig ekonomiskt fördelaktigare än örn

skatten uttages i form av vanlig inkomstskatt. Detta gäller icke blott skatte­

beloppets storlek utan även sättet för skattens erläggande. I fråga om de

lägre vinsterna torde däremot, i varje fall örn vinnarnas beskattningsbara in­

komster äro relativt små, förhållandet bliva det motsatta. Eftersom allmän­

heten i stor utsträckning synes sakna kännedom om nu gällande bestämmel­

ser angående lotterivinstbeskattningen, kommer vidare den föreslagna be­

skattningen i många fall att te sig som en helt ny beskattning. Då det icke

kan anses lämpligt, att vid skattens uttagande använda olika principer allt­

efter vinsternas storlek, bör dock en omläggning av beskattningsreglerna av­

se alla vinster, som skola bliva föremål för beskattning.

Länsstyrelsen i Stockholms län

uppgiver, att erfarenheten visat att lotteri­

vinster, för vilka icke erlägges särskild lotterivinstskatt, i icke ringa utsträck­

ning undgå beskattning på grund av svårigheter för taxeringsmyndigheterna

att utöva kontroll å förevarande område, och anser det framlagda förslaget

innebära en godtagbar lösning av frågan.

Länsstyrelsen i Uppsala län

understryker de i promemorian angivna för­

delarna med den föreslagna omläggningen av beskattningen och finner för­

slaget icke innebära några nackdelar av betydelse. Länsstyrelsen anser i varje

fall de med omläggningen förenade fördelarna vara betydligt större än nack­

delarna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

framhåller, alt genom den föreslagna om­

läggningen en verklig kontroll skulle vinnas över att skatt överhuvud erläg­

ges för sådana lotterivinsler, som nu äro undantagna från särskild lotteri­

vinstskatt. För förslagets genomförande talade jämväl den omständigheten,

att vanlig inkomstbeskattning av lotterivinster ofta kunnat drabba oskäligt

hårt med hänsyn till de allmännyttiga ändamål, som varulotterierna mesta­

dels tjänade. Även örn länsstyrelsen icke vore omedveten örn de praktiska

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 264.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr

264

.

19

De olika segelsällskapen hava hittills efter vederbörligt tillstånd plägat

årligen anordna lotterier med segeljakter, mönsterbåtar, som vinster. Detta

är för dessa sällskap med deras begränsade ekonomi enda möjligheten att

kunna följa med i utvecklingen av det modema båtbygget, varav ett bety­

dande antal småvarv kusterna runt eller vid de stora insjöarna erhålla sin

utkomst. Genom dylikt anskaffande av mönsterbåtar höjes också intresset

för båtbyggnadskonsten överhuvud taget och lämnas åt sportseglarna ut­

sikter att kunna förvärva en god båt.

Det sistnämnda dock under förutsättning att vinnare kan behålla sin vinst.

Men till följd av gällande skattelagstiftning, som bestämmer att vinst å varu-

lotteri skall upptagas som inkomst, därest dess värde överstiger 100 kronor,

blir det i allt högre grad omöjligt för vinnare av segeljakt att behålla den­

samma, något som direkt motverkar lotteriets mening. Båtarna betinga näm­

ligen numera höga anskaffningskostnader och sjösportens män tillhöra i stor

utsträckning de breda lagren med begränsade årsinkomster — sjösporten har

blivit en folkrörelse av stora mått. En sådan vinnare kan icke för vinståret

bära upp en till tre- och fyrdubblad taxering för statlig inkomstskatt med

dess progressivitet och påföljande kommunalskatt. Han nödgas snarast sälja

båten under hand eller på auktion. Så bar redan börjat ske i ökad omfatt­

ning.

I samma mån som allmänheten får tydligare klart för sig de ekonomiska

påföljderna att bliva vinnare i ett varulotteri, i detta fall ett båtlotteri, kom­

mer den att hålla sig borta från detsamma, lotterna bliva ej sålda och segel­

sällskapen i allmänhet tvingas att upphöra med byggande av mönsterbåtar

till uppenbar skada för småvarven och till hinder för segelsportens och båt­

konstruktionens utveckling.

En ändrad lagstiftning i vad avser vinst å varulotteri synes på grund av

det anförda vara högst angelägen, och får Svenska seglarförbundet hemställa

att herr statsrådet ville överväga denna fråga, och synes därvid ändamåls­

enligt att dylik särskild skatt utginge med procentsats, som kan befinnas

skälig.

Förordningen elen 28 september 1928 örn särskild skatt å vissa lotteri­

vinster avsåg från början endast vinster i svenska penninglotterier och vid

vinstdragning å svenska premieobligationer. Dess tillämpningsområde ut­

sträcktes emellertid genom en förordning den 29 maj 1942 (nr 276) till vär-

depappersvinster i varulotterier. I en under förarbetena till nämnda för­

fattningsändring inom finansdepartementet utarbetad promemoria berördes

även möjligheterna för lotterivinstskattens utsträckning till alla vinster i va­

rulotterier. Därvid anfördes följande (proposition nr 213/1942 s. 10):

En nödvändig förutsättning för tillämpning av bestämmelserna örn den

särskilda lotterivinstskatten å vinster i varulotterier torde få anses vara, att

vinsterna utgöras antingen av föremål, som äro lätta att realisera i allmän­

na marknaden och vilkas omedelbara saluvärden sålunda utan svårighet

kunna fastställas, eller också av föremål, som — oavsett de åtgärder, som

kunna komma att föreskrivas för beskattningen — undergått eller komma

att undergå en officiell värdering av något slag. Det synes därför utan vi­

dare vara klart, att det icke kan ifrågakomma att belägga vinster, som be­

stå av exempelvis en segelbåt i ett båtlotteri eller ett konstverk i ett konst­

lotteri, med den ifrågavarande skatten, och detsamma torde gälla även för

vinster, som utgöras av klädespersedlar, husgerådssaker, sportartiklar och

dylikt. Däremot synas vinster, som utgöras av värdepapper, lämpa sig väl

Kanell. Maj .-ta proposition nr 264.

23

Vad angår övriga vinster brukar föreskrivas, att de skola, i den mån de icke

bestå av skänkta föremål, utgöras av för lotteriet direkt från tillverkare in­

köpta svenska hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster eller ock av pre­

sentkort, gällande såsom betalningsmedel hos ett flertal affärer, som huvud­

sakligen tillhandahålla varor av svensk tillverkning. Beträffande värdet å

vinsterna brukar angivas, att detta ej må upptagas högre än gällande detalj-

handelspris eller, om detaljhandelspriset ej med bestämdhet kan utrönas,

högre än inköpspriset, dock att värdet å hemslöjds- eller hantverksalster lik­

som å skänkta varor i senare fallet får upptagas till pris, som åsättes efter

värdering av opartisk sakkunnig. Vidare bemyndigas

dels

vederbörande läns­

styrelse att utse en kontrollant vid lotteriet samt vidtaga de andra åtgärder

som kunna finnas erforderliga för åvägabringande av vederbörlig kontroll å

och ordning vid lotteriföretaget, och

dels

chefen för handelsdepartementet

att utse ombud vid lotteriet med skyldighet att jämte kontrollanten öva till­

syn över lotteriet samt att därvid bl. a. granska och underteckna vinstförteck­

ning och dragningslista ävensom övervaka, att allmänhetens intresse att som

vinster erhålla lämpliga föremål med angivna värden behörigen tillgodoses.

Avtal om inköp av vinster får enligt särskild föreskrift ej ingås, innan det­

samma godkänts av ombud eller kontrollant. Förteckning å vinsterna med

angivande av deras beskaffenhet och värde skall i vanliga varulotterier till­

handahållas vid lottförsäljningen och i tombolalotterier upprättas så snart

ske kan och senast vid lottförsäljningens slut.

Beträffande båtlotterierna brukar i Kungl. Maj :ts tillstånd angivas ett värde

(ungefärligt eller exakt) på den eller de båtar, som skola utlottas, eller också

ett minsta värde, som båten eller båtarna ej få underskrida. I övrigt brukar

angivas antalet lotter och lottpriset, varjämte vederbörande länsstyrelse be­

myndigas att lämna de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga

för kontroll å och ordning vid lotteriet (kontrollant brukar utses även för

dessa lotterier).

Härefter framhålles i promemorian, att de större varulotterierna ofta ha en

eller två vinster, som bestå av premieobligationer och som sålunda redan äro

belagda med lotterivinstskatt. Att göra någon skillnad mellan dessa vinster

och de egentliga varuvinsterna, som nu ifrågasättas skola bliva underkastade

samma skatt, torde, enligt vad i promemorian vidare anföres, icke bliva er­

forderligt. Det syntes för övrigt, när lotterivinstskatten utsträcktes till värde-

pappersvinsterna, lia varit avsett att ett förfaringssätt liknande det nu före­

slagna skulle tillämpas beträffande dessa vinster.

I detta sammanhang citeras i promemorian följande av mig gjorda utta­

lande vid anmälan av propositionen nr 213/1942 (s. 16):

För närvarande utgöras förekommande värdepappersvinster huvudsakligen

av statens premieobligationer. Enligt vad jag inhämtat brukar det i de flesta

lotterier med dylika vinster tillgå så att lotteriarrangören icke inköper

obligationerna förrän efter dragningen, ibland för övrigt icke förrän vinnaren

anmäler sig för att lyfta vinsten. Härvid inköpas obligationer för ett belopp

motsvarande värdet å vinsten enligt vinstförteckningen, och antalet obliga­

tioner, som komma att ingå i vinsten, blir sålunda beroende av noteringen

den dag inköpet sker. Skulle beloppet icke jämnt svara mot visst antal obli­

gationer — vid en vinst å 10 000 kronor kunna obligationer för exakt detta

belopp vid inköp å börsen en viss dag icke erhållas utan det mot vinslbeloppet

närmast svarande antalet obligationer betingar t. ex. endast eli pris av 9,980

kronor — inköpes ytterligare en obligation eller också fy lies vinstsumman på

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

däri -värdet å högsta vinst ej får överstiga 5 kronor — att lotteri, däri in­

satser, om sådana fordras, oell vinster äro till antal och storlek bestämda

enligt uppgjord plan, må anordnas

dels

efter anmälan hos polismyndighet

minst 7 dagar innan, under förutsättning att lotteriet anordnas i samband

med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål, alt lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

att vinsterna icke utgöras av penningar eller värdepapper samt att anmälan

icke avser anordnande vid samma tillställning av lotterier med insatser till

högre sammanlagt belopp än 1 000 kronor, och

dels

efter tillstånd av läns­

styrelse, under förutsättning att lotteriet anordnas till förmån för välgörande,

kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller till svenska konstidkares under­

stöd och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom länet, att vinsterna

icke utgöras av penningar eller värdepapper samt att insatserna icke uppgå

till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor. Vid meddelande av tillstånd

till lotteri av nu ifrågavarande slag må föreskrivas de närmare villkor samt

meddelas de kontroll- och ordningsföreskrifter, vartill omständigheterna

kunna giva anledning. För lotterier, som icke kräva tillstånd, äger polis­

myndigheten meddela erforderliga kontroll- och ordningsföreskrifter.

Angående varulotterier av sistnämnda båda slag anföres i

promemorian:

Beträffande lotterier, som kräva tillstånd av länsstyrelse, har hos Överståt­

hållarämbetet inhämtats följande.

Vid ansökan örn tillstånd brukar lotteriarrangören foga en plan med an­

givande av lotteriets omslutning samt vinsternas antal, beskaffenhet och

värde. Därest dylik plan icke finnes bifogad ansökningen, infordras sådan

från lolteriarrangören, innan tillstånd meddelas. Om vinsterna bestå enbart

av skänkta föremål och arrangören uppgiver, att det är svårt för honom att

få tillgång till dessa föremål, innan lottförsäljningen börjar, brukar Överståt­

hållarämbetet emellertid medgiva tillstånd utan att plan över lotteriet före-

tetts, därvid dock tillses att motsvarande uppgifter innehållas i den redo­

görelse, som efter lotteriets avslutande skall avgivas av den för lotteriet ut­

sedde kontrollanten. Som villkor för tillstånd brukar krävas, att vinstvärdet

uppgår minst till halva omslutningen, örn det är fråga om köpta vinster, och

minst till hela omslutningen, om det gäller skänkta vinster. I tillståndsresolu-

tionen angives bl. a. den tillåtna högsta omslutningen samt det sammanlagda

värdet av vinsterna, varjämte en kontrollant förordnas att tillse, att de med­

delade föreskrifterna uppfyllas, att dragning sker på behörigt sätt samt att

allmänhetens intressen i övrigt iakttagas. Som kontrollant använder Över­

ståthållarämbetet därvid antingen någon av sina tjänstemän eller annan,

som ämbetet självt utväljer, eller också person, som lotteriarrangören före­

slår.

Beträffande lotterier, för vilka endast fordras anmälan till polismyndighet,

brukar enligt å Stockholms poliskammare inhämtade upplysningar för i

Stockholm anordnat sådant lotteri tillses, att lotteriarrangören inkommer

med en plan över lotteriet samt att vinstvärdet förhåller sig till omslutningen

ungefär på samma sätt som förut angivits beträffande de lotterier, lör vilka

fordras tillstånd av Överståthållarämbetet. Undantag från skyldigheten att

förete plan över lotteriet medges även här beträffande lotterier, däri vinster­

na bestå av skänkta föremål, och dessutom anses arrangören av ett lotteri

av detta slag icke kunna åläggas att lia vinster, vilkas värde står i det an-

Kungl. Maj.ts proposition nr 26 b.

27

har nämligen ett dylikt lotteri måst lia vinster med värde till belopp mot­

svarande omslutningen. Efter genomförandet av de ifrågasatta ändringarna

bör omslutningen däremot få uppgå till ett belopp motsvarande de i vins­

terna ingående föremålens värde jämte skatten, d. v. s. lotteriarrangören

bör få öka lottförsäljningen för de föremål, som skola utlottas, med belopp

motsvarande skatten. Under det att skatten i ett lotteri med köpta vinster

övervältras på vinnarna genom att värdet å de särskilda vinstföremålen

minskas, kommer övervältringen i de nu ifrågavarande lotterierna att ske

genom att den totala försäljningssumman för lotterna okas. I de fall då

efterfrågan på lotter icke kan antagas bli så stor att det lönar sig att öka

lotternas antal eller pris — fall torde ibland inträffa då icke ens lotter för

belopp motsvarande det skänkta föremålets värde kunna avyttras — blir

dock skatten en ren belastning av lotteriet.

Beträffande skattepliktsgräns och skattesats anföres slutligen i prome­

morian :

Vad angår skattepliktsgränsen har denna beträffande vinster, som nu äro

belagda med lotterivinstskatt, bestämts till 25 kronor, och det kunde synas

ligga nära till hands att låta samma gräns gälla även för varuvinsterna. Att

sätta gränsen så lågt torde emellertid av praktiska skäl icke vara lämpligt.

Det föreslagna systemet kommer givetvis att medföra en del besvär för lotte­

riarrangörer och myndigheter, och dessa besvär bli mera accentuerade ju

större antal vinster skatteplikten omfattar. Även andra nackdelar äro for­

bundna med lotterivinstskattens utsträckning till de lägre vinsterna i varu-

lotterierna. Särskilt skulle olägenheterna för lotterier med skänkta vinster

komma att bli skarpt framträdande, och om gränsen sättes så lågt som till

25 kronor torde man bliva nödsakad att taga upp frågan om frikallande av

dessa lotterier från skatten eller beredande åt dem av speciella lättnader, vil­

ket skulle vålla stora svårigheter. Vidare torde den ekonomiska betydelsen

av att eftergiva skattekravet beträffande ytterligare ett antal av de lägre varu­

vinsterna bli ganska liten. Med skäl torde kunna göras gällande, att skatten

å varuvinster, som ej överstiga exempelvis 100 kronor, ej står i proportion

till det besvär och de kostnader, som uppbärandet av skatten skulle med­

föra. På grund härav synes skattepliktsgränsen för de nu ifrågavarande vins­

terna lämpligen kunna sättas till 100 kronor, vilket alltså innebär, att skatten

skulle omfatta endast vinster med över 100 kronors värde.

Ej heller i nu förevarande avseende synes det föreligga någon anledning

att skilja mellan vinster, som bestå av värdepapper, och egentliga varu-

vinster. Värdepappersvinster torde hittills i de fall sådana förekommit så

gott som alltid ha överstigit 100 kronor, och en höjning av skattepliktsgrän­

sen för dylika vinster från 25 till 100 kronor synes sålunda sakna praktisk

betydelse.

Vad angår skattesatsen torde övervägande skäl tala för att låta samma

regler gälla för varuvinster som för övriga vinster, vilka äro underkastade

lotterivinstskatt. Skatten torde sålunda böra utgå med 20 procent av vinstens

belopp, därvid vinstbeloppet utgöres av värdet a vinstföremålet plus det

kontanta, för skattebetalning avsedda beloppet.

Beträffande innehållet av

remissyttrandena

må, vad särskilt angår beskatt­

ningen av varuvinster, lill en början nämnas, alt varken

kammarrätten

eller

någon av de hörda

länsstyrelserna

baft något all erinra mot förslaget i den­

na del.

Vidare må nämnas, att

Svenska seglar förbundet

för sin del uttalat, att det

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

29

förefaller det knappast vara motiverat att kräva, att vinnarna i ett varu-

lotteri skola beskattas i förhållande till vinsternas oftast svårbedömbara värde.

Överståthållarämbetet

ifrågasätter, huruvida icke viss skattefrihet bör

medgivas beträffande skänkta vinster. Ämbetet an-för härom:

De olika sammanslutningar, som anordna lotterier med skänkta vinster,

hava i allmänhet ett sådant ändamål, att de principiellt äro frikallade från

gåvoskatt. Det synes därför föga konsekvent att uttaga skatt, när det gäller

att realisera de skänkta vinsterna för att erhålla medel för de ändamål, sam­

manslutningarna avse att främja. Även örn beskattningen principiellt är av­

sedd att drabba vinnarna, kommer den dock, såsom jämväl i promemorian

framhållits, att i många fall utgöra en ren belastning på lotteriet och såle­

des minska dettas nettobehållning. Utredningen har visserligen hänvisat till

att i sådana fall en höjning bör kunna ske av omslutningen, men det synes

vara tvivelaktigt, huruvida en kompensation på detta sätt verkligen kan be­

redas anordnaren. Lotterier med skänkta vinster anordnas som regel av

olika sammanslutningar i välgörenhetssyfte i samband med någon årligen

återkommande tillställning. Försäljningsmöjligheterna äro i allmänhet be­

gränsade och den nuvarande omslutningen vid de olika lotterierna represen­

terar oftast det högsta antal lotter, som enligt vunna erfarenheter kunna av­

sättas. Överståthållarämbetet får därför föreslå, att skattefrihet införes för

skänkta vinster, varvid dock av praktiska skäl den begränsningen bör göras

att skattefriheten endast avser vinster i lotterier, där samtliga vinster äro

skänkta. Då sådana vinsters värden mera sällan uppgå till några högre be­

lopp, torde den av ämbetet föreslagna begränsningen av skattskyldigheten

sakna ekonomisk betydelse i beskattningshänsende.

Stockholms stads drätselnämnd

riktar bestämda invändningar mot den

föreslagna uppdelningen av varuvinst i en varuandel och en penningandel

samt anför:

Det vill nämligen synas nämnden som örn man därmed

icke

skulle kun­

nat undvika den ej önskade konsekvensen, att skatten komme att drabba

lotteriet i stället för såsom avsetts vinnarna. Åtminstone för de smärre lotte­

rier, i vilka vinsterna till huvudsaklig del bruka bestå av insamlade gåvor,

torde skatteandelen i själva verket komma att betyda en ökad omkostnad

för lotteriet. De ändamål, för vilka sådana smärre lotterier medgivas, torde

också som regel vara de ej minst behjärtansvärda. Medgivandet att anordna

ett lotteri torde ofta vara att betrakta närmast såsom en form av understöd

från det allmännas sida till sådan verksamhet, som man anser vara förtjänt

därav. Då det härvid undantagslöst torde vara fråga om föreningar eller

andra sammanslutningar med mycket små ekonomiska resurser, synes en

skatt, så anordnad, att den komme att drabba lotteriarrangören, te sig föga

tilltalande. Och om resultatet likväl måste bli detta, förefaller del ganska

onödigt att tillgripa den tyngre administrativa apparat, som måste krävas,

därest skatten formellt skall läggas på vinsterna. En direkt skatt på lotteriet,

beräknad efter insatsernas sammanlagda belopp, synes i så fall vara att före­

draga eller kanske hellre en stämpelskatt på lottsedlarna, eftersom en sådan

torde medgiva de största möjligheterna för lotterianordnaren alt övervälta

skatten på lottköpama.

Skulle förslaget genomföras, vilket nämnden som förut nämnts avstyr­

ker, hemställer nämnden, att det undersökes huruvida icke undantag från

Inkomst- och kommunalskatt beräknad efter 20 °/o å

24 483 kr................................................................................................. kronor 4 896

Inkomst- och kommunalskatt å den till den anordnande orga­

nisationen överlämnade behållningen (anförda besvär här­

över ej avgjorda) ........................................................................... »

10 885

Kungl. Maj.ts proposition nr 26b.

31

kronor 34 781.

Därtill kommer till postverket erlagda portoavgifter i runt tal kronor 20 000.

En nedgång i varje lotteris verkliga omslutning samt eventuell minskning

av lotteriföretagens antal torde komma att medföra större minskning av

statsinkomsterna, än vad den befarade förlusten på grund av försummad

uppgiftsplikt utgör. — --------

Ehuru intet i princip är alt erinra mot att åtgärder vidtagas för att effek­

tivt uppbära skatt å ifrågavarande lotterivinster, så måste det framhållas, att

de föreslagna bestämmelserna skulle komma att skapa en irritation hos all­

mänheten, som främst komme att gå ut över lotteriföretagen.

Då frågan såsom ovan antytts torde vara av omtvistlig eller ringa statsfi-

nansiell betydelse och anknyter sig till principen örn skattens uttagande vid

förvärvskällan, varom utredning lär pågå, torde det innebära mera våld än

nöden kräver att beträffande lotteriföretagen gå den förebådade uppbörds-

reformen i förväg. I samband med dennas genomförande skulle däremot det

förevarande förslagets olägenheter kunna förutsättas komma till mindre på­

tagliga uttryck.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

åberopar såsom eget ytt­

rande en skrivelse från styrelsen för Stockholms stads hantverksförenings

lotteri. I denna skrivelse uppgives bland annat, att i nämnda lotteri under år

1944 förekommit 523 vinster med över 100 kronors värde, uppgående sam­

manlagt till 206 301 kronor, samt att under samma år Göteborgs hantverks-

och industriförenings lotteri haft 71 vinster med över 100 kronors värde, upp­

gående sammanlagt till 42 665 kronor (hela vinstsumman 90 000 kronor) och

att Malmö industrilotteri haft 150 dylika vinster med sammanlagt värde av

63 650 kronor (hela vinstsumman 155 000 kronor). Av det för samtliga va-

rulotterier beinknade skattepliktiga vinstvärdet, 700 000 ä 800 000 kronor,

belöpte alltså icke mindre än 312 000 kronor på nämnda tre hantverkslot-

terier, varav torde framgå, att den ifrågasatta anordningen komme att sär­

skilt för dessa lotterier medföra betydligt ökat arbete och i mångå fall stora

svårigheter beträffande anordningens genomförande.

I skrivelsen framhålles vidare, att värdet å vinst enligt för lotteriet gällan­

de bestämmelser ej får upptagas högre än gällande detaljhandels- respektive

inköpspris, varefter anföres:

Enligt den nu föreslagna anordningen skulle i ett lotteris vinstplan värdet

å ett föremål, exempelvis ett piano, som för närvarande kan inköpas i öppna

handeln för 2 000 kronor, upptagas till 2 500 kronor. En uppvärdering i

analogi härmed

utan reell grund

av vinstvärdet under en årsserie i Stock­

holms stads hantverksförenings lotteri torde belöpa sig till omkring 42 000

å 43 000 kronor. En dylik uppvärdering torde svårligen i gemen kunna förstås

vare sig av leverantörer eller vinnare eller den lott köpa lide allmänheten. Att

delta i sin tur måste komma att medföra en misskreditering av lotteriet till

förfång för dess utveckling ja rent av dess fortbestånd torde ligga i öppen

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 26k.

dag. Med hänsyn till nu anförda förhållanden får lotteristyrelsen bestämt

avstyrka, att en beskattning av varuvinster anordnas på i promemorian före­

slaget sätt.

Därest i allt fall statsmakterna avse att nu genomföra en beskattning

av

dylika vinster, vill lotteristyrelsen för sin del ansluta sig till det av Överståt­

hållarämbetet på sin tid i samband med 1942 års ändringar i lotterivinst-

skatteförordningen förordade förslaget, att vid inköp av vinster viss procent

av värdet avsättes till skatt.------------

Enligt räkenskaperna för det under 1944 avslutade lotteriet uppgingo lot­

teriets inkomster till i avrundat tal 627 100 kronor, därav särskilt märkas

inkomst av försålda lotter 566 725 kronor och av leverantörer lämnade ra­

batter vid inköp av vinster i runt tal 55 700 kronor. Av utgifterna upp­

gingo vinstinköpen till 453 370 kronor. Behållningen av lotteriet utgjorde

25 783 kronor 23 öre. Av det anförda framgår, att, därest inga rabatter er­

hållits, lotteriet skulle hava gått med en förlust av i runt tal 30 000 kronor.

Med den omslutning lotteriföretaget för närvarande äger torde det vara helt

uteslutet, att detsamma med nu gällande bestämmelser örn vinsternas sam­

manlagda värde, 450 000 kronor, i årsserien skall av lotteriets nuvarande in­

komster kunna gälda skattebeloppet, som kan beräknas till cirka 40 000 kro­

nor eller något däröver. En reducering av vinstvärdet med skattebeloppet

synes vara den enda framkomliga vägen. Styrelsen, som givetvis helst skulle

se att någon beskattning av varuvinster ej genomföres, anser sig sålunda böra

tillstyrka en anordning på det sätt, som sist angivits. Styrelsen kan emeller­

tid därvid icke underlåta framhålla, att ett genomförande även av detta för­

slag torde medföra stora nackdelar, nämligen till men för lottköparna ned­

sättning av vinsternas storlek eller antal eller bådadera samt framför allt för

stockholmshantverkarna, minskade avsättningsmöjligheter.

Syftet med de flesta varulotterier är att skapa vinstmedel för innehavaren

av lotterikoncessionen. I motsats härtill är Hantverkslotteriet uppbyggt för

att i första hand främja hantverkarnas produktions- och avsättningsmöjlig­

heter, som särskilt under kristider är av mycket stor betydelse, att bidraga

till skapandet av kvalitetsalster samt att främja yrkeskunnighet och handa-

skicklighet. Föreslagna skattebestämmelser måste i betydande grad omöj­

liggöra dessa strävanden.

Vinster å 1889 och 1893 års teaterobligationer.

De s. k. teaterobligationslånen, som äro utgivna av Teaterbyggnadskon-

sortiet, bestå av

dels

ett lån av år 1889 å 10 000 000 kronor, fördelade å pre­

mieobligationer om 20 kronor vardera, och

dels

ett lån av år 1893 å 3 000 000

kronor, fördelade å sådana obligationer om 10 kronor vardera. Ränta å dessa

lån, för vilka Stockholms stad iklätt sig betalningsansvaret, utgår dels i form

av halvårsvis utfallande vinster och dels genom att utlottade obligationer

inlösas med successivt stigande belopp. Lånen amorteras av Stockholms stad,

1889 års under tiden 1890—1947 och 1893 års under tiden 1893—1967. Slut­

betalning sker beträffande 1889 års lån den 1 december 1947 och beträffan­

de 1893 års lån den 20 december 1967. En stor del av obligationerna äro re­

dan inlösta. Å 1889 års obligationer utfalla årligen 32 vinster, varierande

mellan 10 000 och 500 kronor och uppgående till ett sammanlagt belopp av

40 000 kronor. Å 1893 års obligationer utfalla årligen 42 vinster, därav 2 på

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

33

10 000 kronor vardera och 40 på 100 kronor vardera (sammanlagda vinst­

värdet sålunda 24 000 kronor).

När 1928 års förordning om särskild skatt å vissa lotterivinster genomför­

des, undantogs, som förut nämnts, från förordningens tillämpning sådan

vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer vilka utfärdats

före den 1 januari 1929. De premieobligationer, som vid denna tid funnos i

marknaden, voro ifrågavarande obligationer samt statens premieobligationer

av år 1921 och år 1923. Anledningen till denna övergångsbestämmelse var

(se proposition nr 213/1928 s. 224), att svårigheter skulle möta för uttagan­

de av den särskilda skatten i fråga örn 1923 års premieobligationer, enär

staten icke var skyldig inlösa dylik obligation därest vinst utfallit å den­

samma. Det ansågs vidare kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt

att införa en särskild skatt på vinster å premieobligationer, som tidigare ut­

släppts av staten. Vid tiden för utfärdandet hade skatt å dylika vinster ut-

lagits endast i form av inkomstbeskattning, och det ansågs ej lämpligt att

införa en skatt, vilken skulle medföra utbetalning till vinnaren av mindre

belopp än staten ursprungligen förbundit sig att betala. Denna synpunkt an­

sågs ha mindre betydelse beträffande vinster, som tillföllo här i riket bo­

satta personer, enär dessa i gengäld befriades från den förutvarande in­

komstbeskattningen, men beträffande vinster, som tillföllo utomlands bo­

satta personer, komme den särskilda lotterivinstbeskattningen att represen­

tera en verklig ny beskattning, vilken icke funnits när obligationen inköp­

tes. Att behandla vinster som tillföllo utlänningar annorlunda än dem, som

tillföllo svenskar, ansågs medföra mycket stora svårigheter. De skäl, som

sålunda anförts mot införande av en särskild beskattningsform för vinster

på redan utfärdade premieobligationer, ansågos icke kunna tillmätas fullt

samma betydelse i fråga örn obligationer, som utfärdats av annan än staten,

men tillräckliga skäl att göra åtskillnad mellan olika slag av premieobliga­

tioner befunnos ej föreligga.

I den nu utarbetade

promemorian

anföres:

Några allvarligare invändningar mot utsträckning av lotterivinstskatten

till vinster å nu ifrågavarande obligationer torde icke kunna andragas, sedan

samtliga de av staten utfärdade premieobligationer, för vilka ovanberörda

undantagsbestämmelse närmast var avsedd, numera inlösts. Teaterobliga­

tioner torde för övrigt endast i undantagsfall ägas av utlänningar eller i ut­

landet bosatta svenskar.

Vad angår den skattesats, som bör tillämpas i fråga örn vinster å nyss­

nämnda teaterobligationer, må erinras att lotterivinstskatten från början ut­

gick med 10 procent men att skattesatsen genom förordningen den 29 maj

1942 (nr 276) höjdes till 20 procent, dock att från den sålunda företagna

höjningen undantogs vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobliga­

tioner vilka utfärdats före höjningens ikraftträdande den 1 juli 1942. För

vinster å premieobligationer av sistnämnda slag utgår sålunda fortfarande

skatt med endast 10 procent av vinsternas belopp; och någon höjning av

denna skattesats torde icke nu böra ifrågakomma. Skattesatsen för vinster

å teaterobligationerna synes med hänsyn härtill även böra bestämmas till

Rilian;/ lill riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 264.

3

34

Kungl. Majlis proposition nr 264.

10 procent, varigenom skatten för vinster å alla premieobligationer, utfär­

dade före den 1 juli 1942, kommer att utgå efter enhetlig grund.

I de avgivna

remissyttrandena

lämnas förslaget i förevarande del utan

erinran.

Totalisatorvinster,

För varje år brukar Kungl. Majit medgiva vissa sammanslutningar rätt att

anordna vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar visst antal dagar

under året. Sålunda har Kungl. Majit genom två särskilda brev den 22 de­

cember 1944 för år 1945 lämnat 23 sammanslutningar rätt att var för sig an­

ordna sådan vadhållning under visst antal dagar (för alla sammanslutning­

arna tillhopa 360 dagar). Därvid plägar Kungl. Majit föreskriva,

att

det ålig­

ger vederbörande sammanslutning att av de insatser, som göras för del­

tagande i vadhållningen, innehålla ett belopp motsvarande 20 procent av

insatssumman,

att

viss del av det sålunda innehållna beloppet skall inle­

vereras till statsverket och

att

återstoden får användas för anskaffande och

tillhandahållande av pris vid tävlingarna samt bestridande av andra om­

kostnader för desamma. Vidare brukar Kungl. Majit uppdraga åt lantbruks­

styrelsen att bl. a. utfärda närmare bestämmelser för anordnande och kon­

troll av vadhållningen.

Vadhållningen, för vilken gäller ett av stuteriöverstyrelsen år 1923 fast­

ställt reglemente, äger för varje tävling rum genom inbetalning av insatser,

som kunna utgöra

dels

på »segrande häst» (vinnare) 2 kronor, 5 kronor och

10 kronor samt, därest anordnaren av vadhållningen så finner lämpligt, 50

kronor, och

dels

»på plats» (första, andra och ev. tredje häst) 5 kronor och

10 kronor. Från insatserna avdragas 20 procent, varefter sedan tävlingen

avgjorts, återstoden fördelas mellan de vinnande deltagarna i vadhållningen.

Vinster, som ej blivit inlösta inom 8 dagar efter tävlingen, tillfalla anord­

naren av vadhållningen.

Den sammanlagda omsättningen, d. v. s. summan av insatserna, vid tota-

lisatorspel uppgick under år 1944 för hela landet till 44 202 532 kronor. Av

innehållna 20 procent å nämnda omsättning, 8 840 506 kronor, inlevererades

3 835 807 kronor till statsverket, under det 5 004 699 kronor fingo behållas

av de sammanslutningar, som anordnat tävlingarna. Av de sammanlagda in­

satserna erhöll staten sålunda ett belopp som motsvarar omkring 8,7 pro­

cent av desamma.

I fråga örn möjligheten att införa lotterivinstskatt å totalisatorvinster an­

förde

1924 års skatteberedning

vid framläggandet av förslag till 1928 års

förordning (proposition nr 213/1928 s. 225):

En dylik särskild skatt vore tekniskt lätt att anordna, enär härför endast

erfordrades att innehålla en viss del av de gjorda insatserna. Härigenom

komme automatiskt att ske en proportionell minskning av de olika

vinstbe­

loppen, och man komme härigenom att med skatten direkt träffa vinnarna.

Ehuru alltså uttagande av skatt vid vinstens utbetalande vore tekniskt lätt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

35

genomföra, funnes dock andra omständigheter, som talade mot införande

av en dylik särskild skatteform. Av för skatteberedningen tillgängliga upp­

gifter rörande vadhållning vid en del löpningar syntes framgå, att vinsterna

i regel varit jämförelsevis små i förhållande till insatserna, och torde man

våga antaga, att vinstbeloppen i genomsnitt utgjort omkring dubbla summan

av insatserna, d. v. s. halva vinstbeloppet hade utgjort återbekommen insats,

under det att blott återstående hälften utgjort verklig vinst. En spelare spe­

lade i regel icke blott på en löpning örn året och det torde knappast före­

komma, att någon vunne i alla löpningar. Vid en sådan kvittning av vinster

och förluster under elt år, som vore medgiven enligt 1927 års förslag till kom­

munalskattelag, torde därför någon mera avsevärd nettovinst sällan uppstå

för någon spelare. En synpunkt, som med utgångspunkter, varom här vore

fråga, icke borde lämnas ur räkningen, vore den, vilken inverkan en särskild

skatt å totalisatorvinst kunde beräknas hava på spelfrekvensen och därmed

å statens inkomst av totalisatorspelet. Redan nu klagades enligt uppgift där­

över, att så stor del av insatserna som 20 procent innehölles och undandroges

spelarna, och skulle den innehållna delen ökas, skulle jämväl missnöjet ökas,

och spelarna kunde icke antagas finna någon tröst i den tanken, att de und-

sluppe inkomstbeskattning, enär såsom förut påpekats någon vinst att

inkomstbeskatta förelåge blott i undantagsfall. Med hänsyn till vad sålunda

anförts syntes det vara lämpligt att icke införa någon särskild skatt på tota­

lisatorvinst utan i förekommande fall beskatta dylik vinst såsom inkomst. Ej

heller borde införas någon skyldighet att lämna särskild uppgift örn totalisa­

torvinst. En uppgiftsplikt av större omfattning förhindrades redan av den om­

ständigheten, att totalisatorvinsterna borde utbetalas så fort som möjligt och

att en uppgiftsplikt rörande alla vinster skulle flerdubbla den tid, som åtginge

för utbetalandet. Örn man inskränkte uppgiftsplikten till att avse blott de

större vinsterna, kunde en bestämmelse härom göras ineffektiv därigenom,

att spelarna i stället för att göra en större insats gjorde flera mindre på tillhopa

samma belopp.

I yttrande över skatteberedningens förslag anförde

stuteriöverstyrelsen

(pro­

position nr 213/1928 s. 231):

Sluteriöverstyrelsen delar i allo skatteberedningens uppfattning i dessa hän­

seenden. Bland de skäl, som beredningen anfört för sin åsikt, vill styrelsen

särskilt understryka, att de förhållanden, under vilka totalisatorvadhållningen

äger rum, och det sätt, varpå densamma måste anordnas, så gott som omöjlig­

göra såväl uträknandet och utkrävandet av ett visst skattebelopp å de före­

kommande vinsterna som ock infordrandet från vinnarna om uppgifter å

deras namn och adresser. Intresset för denna vadhållning är nämligen i hög

grad beroende därav, att resultatet av vadhållningen kan bekantgöras så fort

som möjligt och en vinnare omedelbart därefter får lyfta sin vinst. För att

möjliggöra detta anställer totalisatororganisatören erforderliga biträden, som

under pågående löpning sammanräkna de gjorda insatserna och verkställa

behöriga avdrag därå samt omedelbart efter löpningens slut och resultatets

tillkännagivande uträkna oddstalen för vinnarna. För utförande av dessa

räkneoperationer kräves icke obetydlig lid, men med ändamålsenlig organisa­

tion och genom personalens övning har man efter hand kommit därhän, att

vinsterna vid en löpning i allmänhet kunna utbetalas före starten i nästa

löpning samt i fråga örn sista löpningen för dagen omkring 20 minuter efter

dess avslutande.

Örn därjämte uträkning skulle ske av skatteavdrag till staten eller anteck­

ningar verkställas rörande vinnarnas namn, adresser och vinstbelopp, skulle

vinsternas utbetalande icke kunna äga rum förrän betydligt senare än nu är

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

37

borde anmärkas att det belopp, som därigenom skulle tillföras staten, komme

att väsentligt överstiga det sammanlagda skattebelopp, som med nuvarande

ur kontrollsynpunkt helt otillfredsställande system uttoges å totalisatorvinster.

Frågan om beskattningen av totalisatorvinster göres endast i ett par

remiss­

yttranden

till föremål för särskilda uttalanden.

Svenska travsportens centralförbund

och

Jockeyklubben

anföra:

På grund av den form 1923 års riksdagsbeslut örn totalisatorns införande

i Sverige fick, torde det vara uteslutet, att som här skett ur enbart fiskalisk

synpunkt föreslå, att själva totalisatorn skall av de mottagna spelinsatserna

inleverera en förhöjd andel till staten, vilka medel därefter skulle kunna dis­

poneras som en vanlig statsinkomst. 1923 års riksdag har nämligen som vill­

kor för totalisatorns tillåtande uppställt det bestämda och generella villkoret,

att de från totalisatorn till statsverket inlevererade medlen skola helt och

hållet disponeras för hästavelsbefrämjande ändamål. Att vissa belopp av to-

talisatormedel ändock de facto vissa budgetår disponerats för andra stats­

utgifter rubbar icke den av 1923 års riksdag fastslagna

principen,

ty i de

fall så skett har det uteslutande rört sig örn överskottsmedel ur stuteriväsen­

dets fond, vilka de år det gäller icke disponerats för hästavelsändamål. Det

förtjänar i detta sammanhang särskilt understrykas, att riksräkenskaps-

verket vid förarbetena till årets statsverksproposition ifrågasatte ändring i

denna princip, vilket emellertid avvisades av chefen för jordbruksdeparte­

mentet. Det i finansdepartementets promemoria föreslagna förhöjda avdraget

från spelinsatserna skulle alltså på ett radikalt sätt rubba de av riksdagen

fastslagna principerna för totalisatorn, och vi få redan av detta skäl bestämt

avstyrka förslaget. —------- -

Vad man i första hand förbisett är felaktigheten att jämföra en dragning

i ett lotteri med en tävling med totalisatorvadhållning. I ett lotteri gör all­

mänheten sina insatser

en gång

till varje dragning, vilken äger ram med

i regel en månads mellanrum eller vid tippning en gång per vecka. Vid en

hästsportstävling däremot består varje tävlingsdag av i regel minst åtta löp­

ningar. Den spelande delen av publiken på en hästsportsbana torde göra sina

insatser i dagens samtliga lopp, vilket betyder att en spelare får vidkännas

20 % avdrag på sina insatser

åtta gånger under en och samma dag.

Att detta

är en ytterst hård beskattning — i realiteten hårdare än i något annat lot­

teri — torde icke kunna bestridas, och den största varsamhet borde därför

ligga i statsmakternas eget intresse beträffande en spelform som redan är

föremål för så avsevärda avdrag. Det i Sverige tillämpade avdraget på 20 °/o

ligger bland de högsta i Europa och torde utgöra vad som rimligen kan ut­

tagas utan risk för bakslag. 1 Danmark har man på senare år höjt avdraget

över 20 °/o och detta har uppenbarligen blivit för mycket för publiken, som

i skrämmande stor omfattning vänt sig lill illegala bookmakers med sina in­

satser. -------------

I nära sammanhang härmed står det förhållandet, att den av finansde­

partementet föreslagna »skatten» icke i första hand träffar vinnarna på to­

talisatorn utan däremot utan urskillning drabbar alla som göra insatser,

bland vilka de förlorande utgöra den stora majoriteten. Detta är naturligt­

vis — som också 1924 års skatteberedning framhåller — ett ytterst otillfreds­

ställande förhållande som måste komma att stå i strid med den allmänna

rättsuppfattningen. Att i dessa lider av hårdaste beskattning pålägga den

hästsportsintresserade allmänheten en sådan pålaga som alldeles blint träf­

far i första hand de förlorande spelarna, måste komma att medföra en reak-

Kungl. Majlis proposition nr 264.

39

niska sidan av saken fortfarande äga full giltighet. I övrigt uppgiver styrel­

sen, att den icke delar den i promemorian uttalade uppfattningen, att det med

nuvarande spelfrekvens knappast skulle vara förenat med några egentliga

olägenheter för det allmänna att höja procenttalet för den del av insats­

summan, som skall innehållas, från 20 till 25 procent. Styrelsen anför där­

efter:

En betydande del av omsättningssummorna i totalisatorn härröra nämli­

gen från sådana spelare, vilka icke äro i tillfälle eller hava lust att riskera

några större belopp utan därför göra sina insatser å sådana hästar, vilka så

vitt i förväg kan bedömas hava de största utsikterna att inkomma som seg­

rare eller bliva placerade. Så snart en segertippad häst vinner loppet, blir ut­

delningen i totalisatorn obetydlig och inskränker sig icke så sällan till att

spelaren endast får insatsen tillbaka. En höjning av ifrågavarande procenttal

skulle medföra en minskning av den till fördelning mellan vinnarna återstå­

ende delen av den totala insatssumman, och i de typiska favoritloppen bleve

därför möjligheterna till åtminstone någon vinst å de små insatsbeloppen

mera ovissa än hittills. Såsom ett exempel på vad promemorians förslag inne­

bär kan nämnas, att ett odds, som enligt gällande bestämmelser uppgår till

2:— eller 1:50, enligt förslaget skulle reduceras till 1:87 respektive 1:40.

På en tvåkronorsinsats skulle i förra fallet vinsten reduceras från 2 kronor till

1 krona och i det sista fallet skulle den till 1 krona uppgående vinsten helt

bortfalla. Det är att befara, att de spelare, varom här närmast är fråga, efter

hand skulle komma att tröttna och att vadhållningen i totalisatorn alltmera

komme att glida över på hasardspelets plan — en utveckling, som lantbruks­

styrelsen för sin del icke anser önskvärd. Insatssummoma komme utan tvi­

vel att sjunka, och fördelen ur det allmännas synpunkt med en höjning av

nu ifrågavarande procentsats bleve med all sannolikhet helt illusorisk.

På grund av vad sålunda anförts och enär den ifrågasatta åtgärden icke

kan anses nödvändig för täckande av det jämförelsevis ringa belopp, som

skulle inflyta till statskassan, även för det fall att totalisatorvinster kunde

effektivt beskattas som inkomst eller lotterivinst i vanlig ordning, anser lant­

bruksstyrelsen sig böra på det bestämdaste avstyrka förslaget i nu ifrågava­

rande del.

Länsstyrelsen i Uppsala län

anser på de skäl, som anförts av 1924 års

skatteberedning, att någon ändring i hittills gällande bestämmelser för be­

skattning av totalisatorvinster icke bör vidtagas.

Överståthållarämbetet

uttalar att frågan, huruvida det är möjligt att i sam­

band med den föreslagna omläggningen av beskattningsreglerna utan olägen­

het höja statens andel av insatsen vid totalisatorspel, undandrager sig ämbe­

tets bedömande.

Statskontoret

slutligen, som icke har något att erinra mot förslaget i före­

varande del, säger sig förutsätta, att den ytterligare del av insatserna som fö­

reslås skola innehållas oavkortad tillfaller statsverket.

Vinster i utländska lotterier.

Örn beskattning av vinster i utländska lotterier anföres i

promemorian:

Å vinster i utländska lotterier kan lotterivinstbeskattningen i sin nuvarande

form icke tillämpas, då lotteriföretag i utlandet givetvis icke kunna åläggas

att för svenska statens räkning innehålla belopp svarande mot skatten. Med

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

hänsyn bland annat till den konkurrens med de svenska lotterierna som de

utländska skulle kunna etablera, om de finge en särskilt gynnad ställning i

beskattningshänseende, lärer man icke heller kunna välja den utvägen att

frikalla vinster i sådana lotterier från all beskattning, även örn vissa skäl

kunde tala härför. Det torde sålunda vara ofrånkomligt att låta deklaration

och beskattning av utländska lotterivinster fortfarande ske i samma ordning

som gäller för inkomstdeklaration och inkomstbeskattning. Däremot torde —

för vinnande av viss förenkling — beräkningen av det skattepliktiga beloppet

lämpligen kunna verkställas enligt motsvarande regler som vid den särskilda

lotterivinstbeskattningen. Följande förfarande torde härvid kunna tillämpas.

I stället för att lotterivinster enligt nu gällande bestämmelser i kommunal­

skattelagen skola sammanräknas och beskattas, om vinsternas summa uppgår

till eller överstiger 100 kronor, bedömes frågan örn skatteplikten med hän­

syn till storleken av varje särskild vinst. I enlighet härmed räknas vinsten

som skattepliktig intäkt endast om den ensamt för sig överstiger 100 kronor.

Avdrag för kostnader för lottköp medges ej, utan hela vinsten upptages —

under nyss angiven förutsättning — som inkomst. Denna inkomst behandlas

på samma sätt som nettointäkten av lotterispel enligt nuvarande regler. Något

underskott å lotterispel kan, i skattehänseende, icke förekomma.

Mot det ovan angivna beräkningssättet kan givetvis invändas, att det avvi­

ker från den i kommunalskattelagen vedertagna principen att alla omkostna­

der i en viss förvärvskälla skola avdragas vid framräknandet av inkomsten

från förvärvskällan. Detta är visserligen riktigt, men med hänsyn till frå­

gans ringa praktiska betydelse och i syfte att vinna en önskvärd förenkling

synes ett sådant avsteg här kunna godtagas. Spelarna i utländska lotterier

lära icke heller kunna åberopa, att de göra någon förlust på anordningen,

eftersom borttagandet av avdragsrätten för utgifter för lottsedlar i stort sett

kompenseras av rätten att vid tillämpning av skattepliktsgränsen räkna varje

vinst för sig.

På grund av vad nu sagts torde inkomstbeskattningen böra bibehållas be­

träffande vinster i utländska lotterier, därvid dock böra tillämpas de förenk­

lade beräkningsgrunder, som ovan angivits. Detta skulle visserligen innebära,

att vissa bestämmelser rörande lotterivinster alltjämt skulle ingå i kommunal­

skattelagen. Dessa bestämmelser skulle dock bliva synnerligen enkla till sin

innebörd. I övrigt skulle däremot de nuvarande bestämmelserna i kommunal­

skattelagen kunna utmönstras och beskattningen av lotterivinster helt reg­

leras av den särskilda förordningen angående skatt å lotterivinster.

I

remissyttrandena

har förslaget i denna del icke föranlett några särskilda

uttalanden.

Erforderliga författningsändringar m. m.

I ett särskilt avsnitt av

promemorian

behandlas de författningsändringar,

som föranledas av vad i promemorian anförts rörande olika slag av lotteri­

vinster. Härom anföres:

Den föreslagna omläggningen av lotterivinstbeskattningen förutsätter i

första hand ändring av förordningen den 28 september 1928, nr 376. Uttryc­

ket »vinst i svenskt penninglotteri» i 1 § 1 mom. 1 stycket i denna förordning

bör sålunda ersättas med »vinst i svenskt lotteri», varjämte sista meningen

i samma stycke bör utgå. Vidare bör införas en bestämmelse om den särskilda

skattepliktsgränsen för vinster i varulotterier.

Kungl. Maj:ts proposition nr

264

.

41

Beträffande vinster å premieobligationer innebär förslaget upphävande av

den vid utfärdande av 1928 års förordning meddelade övergångsbestämmel­

sen, att förordningen icke skulle tillämpas i fråga om vinst, som utfallit vid

vinstdragning å premieobligationer, vilka utfärdats före den 1 januari 1929;

däremot förutsättes ett bibehållande av den vid 1942 års ändring av förord­

ningen meddelade övergångsbestämmelsen, att äldre bestämmelser (innebä­

rande en skattesats av 10 procent) fortfarande skulle äga tillämpning i fråga

örn vinst, som utfallit vid vinstdragning å premieobligationer, vilka utfärdats

före den 1 juli 1942.

I samband härmed torde böra företagas en formell ändring i ifrågavarande

förordning, som icke direkt föranledes av den nu föreslagna omläggningen

av beskattningen. I 1 § 2 mom. sägs, att under penninglotteri inbegripes vad­

hållning, som enligt Kungl. Maj:ts tillstånd anordnas för allmänheten i sam­

band med idrottstävlingar, dock ej vadhållning medelst totalisator vid häst­

tävlingar. Den här förekommande bestämningen av begreppet lotteri, som in­

fördes genom en förordning den 22 februari 1935 (nr 29), varigenom lotteri-

vinstskatten utsträcktes till s. k. tippningsvinster, synes vara oegentlig, sedan i

1939 års lotteriförordning givits en definition på lotteri, varigenom däri ut­

tryckligen inbegripes även vadhållning. I stället torde — för att det sakliga

innehållet i förevarande avseende skall bibehållas oförändrat — vinster vid

vadhållning medelst totalisator vid hästtävlingar direkt böra undantagas från

skatt enligt lotterivinstskatteförordningen. Denna undantagsbestämmelse sy­

nes lämpligen kunna införas i 1 § 1 mom. 1 stycket, därvid 2 mom. bör utgå.

Beteckningen »1 mom.» bör då i sin tur borttagas, vilket föranleder en for­

mell ändring jämväl av 2 §.

Den nuvarande bestämmelsen örn lotterivinster i 19 § kommunalskattelagen

bör vidare ersättas med ett stadgande, att till skattepliktig inkomst icke

räknas vinst i svenskt lotteri och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri,

som uppgår till högst 100 kronor. Punkt 2 av anvisningarna till nämnda para­

graf lärer kunna helt utgå. I punkt 2 av anvisningarna till 36 § synes endast

behöva utsägas, att avdrag för utgifter för inköp av lottsedlar eller för lik­

nande insatser i lotteri i intet fall är medgivet. I punkt 3 av anvisningarna till

36 § böra slutligen vissa jämkningar företagas.

På grund av omläggningen beträffande beskattningen av vinsterna å teater­

obligationerna bliva 1 och 2 morn. i 42 § taxeringsförordningen onödiga.

Dessa författningsrum böra sålunda förklaras skola upphöra att gälla, vilket

föranleder vissa formella ändringar i 53 § 1 morn., 56 § 1 mom. sista stycket,

141 § 4 mom. och 142 § samma förordning.

Slutligen synes lotteriförordningen böra ändras såtillvida att det däri under

3 § a) och b) upptagna villkoret för rätt att anordna lotteri, »att vinsterna

icke utgöras av penningar eller värdepapper», ersättes med villkor av inne­

håll, att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper.

Angående tiden för ikraftträdande m. m. anföres i promemorian:

De föreslagna ändringarna i lotterivinstskatteförordningen synas lämpligen

böra träda i kraft den 1 januari 1946. I likhet med vad som skedde vid ge­

nomförande av 1942 års ändringar i förevarande förordning torde böra före­

skrivas, alt äldre bestämmelser skola äga tillämpning jämväl efter dagen för

ikraftträdandet i fråga örn vinst, som blivit tillgänglig för lyftning före denna

dag. Å andra sidan synas ändringarna i lotteriförordningen, som principiellt

böra träda i kraft samtidigt med ändringarna i lotterivinstskatteförordningen,

böra bli tillämpliga redan före (leii 1 januari 1946 beträffande vinst, som

blir tillgänglig för lyftning nämnda dag eller senare.

42

Kungl. Mcij:ts proposition nr

264

.

De föreslagna ändringarna i kommunalskattelagen samt taxeringsförord-

ningen torde likaledes böra träda i kraft den 1 januari 1946, dock att lagen

i dess äldre lydelse alltjämt bör äga tillämpning med avseende å lotteri­

vinster, som dessförinnan blivit tillgängliga för lyftning.

I flertalet

remissyttranden

har icke gjorts någon erinran mot den före­

slagna utformningen av de ifrågasatta författningsändringarna.

Emellertid föreslår

kammarrätten

— med hänsyn till att de ändrade be­

stämmelserna skulle komma att gälla även lotterier där vinsterna avse fastig­

heter eller varor — att i övergångsbestämmelserna till författningarna örn änd­

ringar i förordningen örn särskild skatt å vissa lotterivinster samt i kommu­

nalskattelagen göres ett tillägg av innebörd att äldre bestämmelser skola

gälla, därest tillstånd till lotteriet meddelats före det ifrågavarande författ­

ningar utkommit från trycket. Enligt vad kammarrätten under hand inhäm­

tat skulle det nämligen kunna inträffa att en lotteriarrangör, före det de

ändrade bestämmelserna utkomme från trycket, erhölle tillstånd till anord­

nande av lotteri med dragning först efter den 1 januari 1946 eller att drag­

ningen genom förlängning av tidigare meddelat tillstånd framflyttades till

efter nämnda dag. Hade i ett sådant fall lotteriet anskaffat vinster beståen­

de av individuella föremål, skulle det kunna tänkas, att lotteriet icke hade

möjlighet att åvägabringa den ändring i sammansättningen av de skatteplik­

tiga vinsterna, som förutsattes i den föreliggande promemorian. Fördenskull

syntes i fråga som sådana lotterier äldre bestämmelser fortfarande böra gälla.

Överståthållarämbetet

och

länsstyrelsen i Uppsala län

göra liknande utta­

landen.

Länsstyrelsen i Uppsala län

ifrågasätter vidare införande av skyldighet för

den, som vid lotteridragning inom riket erhållit vinst i penningar, som uppgått

till minst 500 kronor, att till anordnaren av lotteriet avlämna skriftlig upp­

gift å vinsten vid dennas lyftning. Det skulle sedan åligga anordnaren av

lotteriet att till vederbörande skattemyndighet översända dessa uppgifter. Läns­

styrelsen anför härom:

Vid granskning av deklarationer enligt s. k. kontantprincipen har det näm­

ligen ofta förekommit, att skattskyldig såsom förklaring till förmögenhets­

ökningen uppgivit, att denna berott på lotterivinst. Möjligheten för skatte­

myndigheterna att kontrollera dessa uppgifter äro synnerligen små, och för

den skattskyldige är det även svårt att styrka sina uppgifter. Länsstyrelsen

kan i förevarande avseende åberopa ett fall inom Uppsala län, då den skatt­

skyldige uppgivit, att förmögenhetsökningen berott på en lotterivinst å 10 000

kronor. Efter omfattande undersökningar lyckades länsstyrelsen konstatera,

att den skattskyldiges uppgift var oriktig, vilket föranledde höjning av taxe­

ringen med nämnda belopp. Grundad anledning finnes antaga, att av skatt­

skyldig lämnade uppgifter icke alltid äro med sanningen överensstämmande.

Säkerligen skulle icke obetydliga skatteintäkter vinnas åt det allmänna genom

införande av ovan föreslagna uppgiftsskyldighet.

Departementschefen.

Syftemålet med den nu föreslagna omläggningen av lotterivinstbeskatt-

ningen är icke att tillföra staten ytterligare skatteintäkter utan endast att

åstadkomma en ändamålsenligare ordning för uttagande av skatt å lotteri­

vinster. Omläggningen är betingad

dels

av hänsynen till de skattskyldiga —

därvid syftet är att befria vinnare av varuvinster från skyldighet att erlägga

inkomstskatt för vinstvärdet och sålunda underlätta för vinnarna att behålla

även mera värdefulla vinster —

dels ock

av önskvärdheten att åstadkomma

en rationalisering av beskattningen av lotterivinster samt en förbättring av

taxeringskontrollen på förevarande område. Jämväl hänsynen till den vän­

tade uppbördsreformen gör det önskvärt att från området för inkomstbe­

skattningen bortrensa den irrationella inkomsttyp, som lotterivinstema få

anses utgöra.

Mot den föreslagna omläggningen har Stockholms stads drätselnämnd

invänt, att omläggningen skulle få till följd en inkomstminskning för kom­

munerna. De belopp, som enligt förslaget skulle frånhändas kommunerna,

äro emellertid så små att de torde sakna nämnvärd betydelse för kommu­

nernas ekonomi.

Med hänsyn till det nu anförda och då den föreslagna omläggningen jäm­

väl i övrigt får anses motiverad tillstyrker jag i princip de i promemorian

framlagda förslagen.

Vad härefter angår de särskilda slag av lotterivinster, varom nu är fråga,

och därvid först vinster i svenska varulotterier innebär förslaget i denna

del att varje skattepliktig vinst, d. v. s. varje vinst med över 100 kronors

värde, skulle till en del bestå av kontanta penningar, vilka emellertid icke

skulle utbetalas till vinnaren utan innehållas för skattelikvid.

Vid remissbehandlingen hava statskontoret och riksräkenskapsverket emel­

lertid ifrågasatt annat förfaringssätt för skattens uttagande än det i prome­

morian föreslagna. Ämbetsverken hava därvid såsom en fördel hos de av

dem förordade metoderna framhållit bl. a., att skattepliktsgränsen vid till-

lämpning av nämnda metoder skulle kunna sättas lägre än vid 100 kronor.

För egen del anser jag dock den i promemorian föreslagna skattepliktsgrän­

sen för vinster i varulotterier lämplig. Vid sådant förhållande och då pro-

memorieförslaget i övrigt anknyter till den för penning- och värdepappers-

vinster tillämpade ordningen — mot vilken anmärkningar veterligen icke

förekommit — anser jag den i promemorian föreslagna metoden böra givas

företräde framför de av ämbetsverken förordade metoderna.

Vid remissbehandlingen har vidare från något håll gjorts gällande, att

förslagets genomförande i nu förevarande del skulle komma att medföra en

misskreditering av lotterierna och minska deras möjligheter att avyttra lotter.

Dessa farhågor synas dock knappast befogade. En mera allmän kännedom

örn nu gällande regler — enligt vilka den som vinner t. ex. ett piano, värt

2 000 kronor, därigenom åsamkas en skatteskuld som i allmänhet torde

uppgå till minst 400 kronor — torde verka mera dämpande på allmänhetens

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

43

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 264.

lust att köpa lotter än vetskapen om att ett som vinst utannonserat piano är

värt endast 2 000 kronor ehuru vinstens värde (inclusive det för skattebe­

talning avsedda kontantbeloppet) angivits till 2 500 kronor. Förfaringssättet

att vinsten upptages till högre belopp än det som i verkligheten kommer vin­

naren tillhanda innebär ju för övrigt icke någon nyhet. En penningvinst

eller en värdepappersvinst upptages sålunda redan nu till högre belopp än

det som utlämnas till vinnaren.

Vidare har invänts, att den föreslagna omläggningen av beskattningen av

varuvinster skulle för lotteriarrangörerna medföra ökat arbete. Det är gi­

vetvis riktigt, att omläggningen kommer att åsamka lotteriarrangörerna visst

merarbete, men detta synes dock icke vara av sådan omfattning att nämnda

förhållande bör utgöra hinder för genomförandet av en i övrigt önskvärd

omläggning av beskattningen.

I vissa remissyttranden har hemställts att

dels

vinster i sådana varulot-

terier, som få anordnas utan Kungl. Maj:ts tillstånd, och

dels

vinster i lotte­

rier, där samtliga vinster äro skänkta, måtte undantagas från beskattning.

Tillräckliga skäl att undantaga vinster i lotterier, som få anordnas utan

Kungl. Maj:ts tillstånd, torde emellertid icke föreligga. Vad åter angår

lotterier med enbart skänkta vinster torde dessa lotterier regelmässigt an­

ordnas till förmån för särskilt behjärtansvärda ändamål. Med hänsyn härtill

och då, såsom i promemorian framhållits, beskattningen i dylika fall kan

komma att verka som en beskattning av lotteriet såsom sådant och icke som

en beskattning av vinnarna, förordar jag att skattefrihet medgives beträffan­

de nu ifrågavarande lotterier. Jag vill härvid särskilt framhålla, att eftergiften

ur statsfinansiell synpunkt saknar betydelse och att nämnvärda praktiska

svårigheter icke torde föranledas av en dylik undantagsbestämmelse.

Beträffande vinster i varulotterier vill jag slutligen nämna att, i den mån

dylika lotterier få anordnas utan vare sig tillstånd eller anmälan (jfr 8 §

lotteriförordningen), jämväl vinster i dessa lotterier bliva skattepliktiga en­

ligt lotterivinstskatteförordningen.

Vad härefter angår frågan om beskattningen av vinster å 1889 och 1893

års teaterobligationer ansluter jag mig härutinnan till promemorieförslaget,

som i denna del icke föranlett erinran vid remissbehandlingen.

Beträffande frågan örn totalisatorvinsternas behandling i skattehänseende

synas de mot promemorieförslaget i denna del gjorda invändningarna icke i

första hand rikta sig mot den ifrågasatta åtgärden att befria dessa vinster

från inkomstbeskattning utan mot den i samband härmed föreslagna höj­

ningen av den staten tillkommande andelen av insatserna vid totalisatorspel.

Mot den föreslagna höjningen av statens andel av insatserna har sålunda

anmärkts, att höjningen skulle strida mot 1923 års riksdagsbeslut angående

totalisatorspel, enligt vilket de från totalisatorn till statsverket inlevererade

medlen skulle disponeras för hästavelsbefrämjande ändamål. Häremot kan

framhållas, att förslaget i princip avser endast att tillskapa en ny form för

uttagande av den skatt, som redan nu författningsenligt skall utgå för totali-

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

45

satorvinster. En anordning, varigenom denna skatt kommer att inbetalas

till skattemyndigheterna direkt av vadhållningsarrangören i stället för av vin­

narna, lärer icke strida mot förenämnda riksdagsbeslut. Emellertid bör an­

märkas, att en höjning av det innehållna beloppet från 20 till 25 procent av

insatssumman kommer att tillföra staten ett belopp, som väsentligt överstiger

den skatt som med nuvarande ur kontrollsynpunkt helt otillfredsställande

system uttages å totalisatorvinster. Därest en höjning av procenttalet över­

huvud skall vidtagas, torde dock av praktiska skäl en mindre höjning än med

5 procent knappast kunna komma i fråga.

Vad härefter beträffar anmärkningen, att en beskattning i form av en

höjning av statens andel av insatserna icke skulle träffa vinnarna utan samt­

liga spelare, torde denna anmärkning knappast vara hållbar. Vid totalisator-

vadhållning kan vadhållningsarrangören nämligen icke inverka på vinstför­

delningen, varför ett avdrag å insatserna alltid verkar så att vinnarnas an­

del, d. v. s. vinsterna, reduceras. Däremot är det onekligen en olägenhet att

en på angivet sätt anordnad beskattning träffar alla vinnarna och icke en­

bart dem, vilkas vinster överstiga den för beskattning av penningvinster eljest

stadgade skattepliktsgränsen.

Mot förslaget har även anmärkts, att dess genomförande skulle kunna med­

föra att allmänheten vände sig till illegala bookmakers med sina insatser

ävensom att vadhållningen å totalisatom mera glede över på hasardspelets

plan. I vad mån dessa erinringar äro befogade är självfallet svårt att avgöra.

För egen del anser jag emellertid — med hänsyn bland annat till den mycket

betydande ökning av omsättningen, som inträtt under senare år —- erinring­

arna icke vara av den beskaffenhet att de utgöra hinder för förslagets ge­

nomförande. Enligt min mening bör alltså Kungl. Majit vid beviljande av

tillstånd till vadhållning medelst totalisator för år 1946 meddela föreskrift

örn att å gjorda insatser 25 procent skall innehållas. Skulle riksdagen emeller­

tid anse, att något ytterligare avdrag å insatserna ej bör ske, synes detta lik­

väl icke böra hindra att totalisatorvinsterna befrias från inkomstbeskattning.

Som statskontoret framhållit böra de medel, som skulle komma att in­

flyta genom den tilltänkta höjningen av statens andel av insatserna vid tota-

lisatorspel, betraktas såsom vanlig statsinkomst och sålunda icke upptagas

å den specialbudget, å vilken dylika insatsmedel för närvarande redovisas.

De lämpliga budgettekniska anordningarna torde, därest höjningen kommer

till stånd, senare få upptagas till övervägande.

Vad i promemorian föreslagits rörande beskattningen av vinster i utländska

lotterier har icke föranlett någon erinran vid remissbehandlingen. Jag till­

styrker förslaget i denna del.

Beträffande avfattningen av de föreslagna författningsbestämmelserna har

bl. a. kammarrätten uttalat, att övergångsbestämmelserna borde avse även

vinster i varulotterier, vartill tillstånd meddelats innan de ändrade bestäm­

melserna utfärdats, och att den nya ordningen sålunda icke borde tillämpas

å sådana vinster. Vad kammarrätten sålunda anfört torde böra iakttagas.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 264.

Det av länsstyrelsen i Uppsala län framställda förslaget om införande av

viss uppgiftsplikt för vinnare av penningvinst å minst 500 kronor anser jag

mig icke böra biträda. Det föreslagna kontrollförfarandet synes alltför om­

ständligt i förhållande till de fördelar, som därigenom skulle ernås.

Den föreslagna omläggningen av lotterivinstbeskattningen torde böra för­

anleda vissa ändringar i kungörelsen om uppbörd och redovisning av den

särskilda lotteri vinstskatten. Till denna fråga torde jag emellertid få åter­

komma efter det riksdagen tagit ställning till själva förslaget.

I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet utarbetats

förslag till

1)

förordning angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen den

28 september 1928 (nr 376) om särskild skatt å vissa lotterivinster,

2)

lag örn ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370),

3)

förordning örn ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928

(nr 379)

samt

4)

förordning örn ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen den 19 maj

1939 (nr 207).

Förslagen överensstämma — med de ändringar som föranledas av vad jag

förut anfört angående vinster i varulotterier med enbart skänkta vinster

samt angående avfattningen av övergångsbestämmelserna — med de vid de­

partementspromemorian fogade författningsutkasten.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att ifrågavarande

författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till an­

tagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att pro­

position av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

457677. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.