2

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

16) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm;

17) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm;

18) lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg;

19) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning;

20) lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november

1920 (nr 796) om val till riksdagen;

21) lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den

6 juni 1930 (nr 253); samt

22) lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918

(nr 422) örn fattigvården.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

3

Förslag

till

Uppbördsförordning.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser.

1

§•

Med skatt förstås i denna förordning, där icke annat angives, statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, utskiflnings-

skatt, ersättningsskatt, allmän kommunalskatt, landstingsmedel, tingshusme­

del, skogsaccis, skogsvårdsavgifter, pensionsavgifter som avses i 1 § lagen om

folkpensionering, olycksfallsförsäkringsavgifter, som uppbäras enligt § 1 för­

ordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i

riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,

ävensom annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälse-

räntor.

2

§.

1 mom. Där beteckningar, som användas i kommunalskattelagen, förord­

ningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller taxeringsförordning-

en, begagnas i denna förordning, hava de, såvida ej annat angives eller av

sammanhanget framgår, samma innebörd som i nämnda författningar.

2 mom. I denna förordning förstås med

slutlig skatt: utskylder, vilka debiteras på grund av sådan taxering till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, ut-

skiftningsskatt, ersättningsskatt, kommunal inkomstskatt och skogsaccis samt

av fastighet, varom beskattningsnämnd fattat beslut senast den 10 oktober

under taxeringsåret, ävensom i 1 § omförmälda avgifter och annuiteter, vilka

debiteras i sammanhang med nämnda utskylder;

preliminär skatt: i 3 § första stycket omförmäld skatt, som erlägges i

avräkning å slutlig skatt;

kvarstående skatt: skatt, som återstår att erlägga, sedan preliminär skatt

avräknats från slutlig skatt;

tillkommande skatt: skatt som debiteras på grund av beslut vilket fattats

av prövningsnämnd senare än den 10 oktober under taxeringsåret eller av

kammarrätten eller Kungl. Majit;

inkomstår: det kalenderår, som närmast föregått taxeringsåret;

uppbördsår: tiden från och med mars månad ett år till och med februari

månad nästföljande år;

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

landet: jämväl stad utan magistrat samt sådan stad med magistrat, som

enligt förordnande av Kungl. Maj:t tillhör fögderi;

stad: stad med magistrat, som icke tillhör fögderi; samt

lokal skattemyndighet: på landet häradsskrivare och i stad uppbördskam­

rerare.

Beräkning av preliminär skatt.

3 §•

Preliminär skatt skall, i den omfattning nedan närmare angives, erläggas

med avseende å följande slag av skatter nämligen statlig inkomst- och för­

mögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, allmän kommunalskatt, lands-

tingsmedel, tingshusmedel och pensionsavgifter, dock att fastighetsskatt icke

skall erläggas preliminärt. Det belopp, som skattskyldig skall betala i form av

preliminär skatt, skall så nära som möjligt motsvara beloppet av de utskyl-

der och den pensionsavgift, vilka kunna antagas bliva påförda den skattskyl­

dige efter verkställd årlig taxering för den inkomst och förmögenhet, varom

fråga är.

Preliminär skatt skall utgå för inkomst och förmögenhet, varför skattskyl­

dighet föreligger jämlikt kommunalskattelagen, förordningen örn statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt samt förordningen om särskild skatt å för­

mögenhet, dock att preliminär skatt icke skall utgå för folkpension enligt

6 § lagen om folkpensionering, invalidunderstöd enligt förordningen den 28

juni 1935 om invalidunderstöd, blindhetsersättning enligt förordningen den

20 april 1934 om blindhetsersättning eller barnbidrag enligt lagen den 18

juni 1937 om barnbidrag, ej heller för sådan pension eller livränta från för­

säkringsanstalt, som understiger 1 200 kronor för år.

Preliminär skatt utgöres såsom preliminär A-skatt, preliminär B-skatt eller

preliminär C-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall utgöras för sådan inkomst av tjänst, som helt

eller delvis utgår i penningar och som hänför sig till den skattskyldiges hu­

vudsakliga arbetsanställning eller eljest utgör hans huvudsakliga inkomst av

tjänst, och skall utgå med belopp som angives i skattetabell, varom i 4 § sägs,

eller med den procent av inkomsten som i 7 § sägs. Med tjänst likställes i denna

förordning rätt till pension, livränta och undantagsförmåner samt sådant pe­

riodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som i 31 § kom­

munalskattelagen sägs.

2. Preliminär B-skatt skall utgöras av skattskyldig, som icke åtnjuter så­

dan inkomst av tjänst som i föregående stycke avses. Preliminär B-skatt skall

utgöras för inkomster från den skattskyldiges samtliga förvärvskällor även­

som för förmögenhet samt utgå enligt debitering på grundval av verkställd

taxering.

3. Preliminär C-skatt skall, under de närmare förutsättningar som angivas

i 23 §, utgöras av skattskyldig som har att erlägga preliminär A-skatt, därest

den skattskyldige åtnjuter jämväl annan inkomst än av tjänst och tillfällig

förvärvsverksamhet. Skall den skattskyldige sålunda utgöra förutom preli­

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

5

minär A-skatt även preliminär C-skatt, skall sistnämnda skatt utgå jämväl

för den skattskyldiges förmögenhet. Preliminär C-skatt skall utgå enligt de­

bitering på grundval av verkställd taxering.

Är skattskyldig, som åtnjuter inkomst av tjänst som under 1 avses, berät­

tigad till avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten eller utgör

nyssnämnda inkomst endast en obetydlig del av den skattskyldiges samman­

lagda inkomster eller uppbäres den huvudsakliga delen av inkomsten av tjänst

icke från arbetsgivaren utan från allmänheten eller föranleda eljest särskilda

omständigheter därtill, må den lokala skattemyndigheten förordna, att den

skattskyldige skall, i stället för att erlägga preliminär A-skatt eller sådan skatt

jämte preliminär C-skatt, erlägga preliminär B-skatt.

Preliminär A-skatt.

4 §•

1 mom. Preliminär A-skatt skall, då inkomst av tjänst avser bestämd tids­

period och uppbäres vid regelbundet återkommande tillfällen, utgå med be­

lopp som angivas i skattetabeller. Kungl. Maj:t fastställer för varje inkomstår

sådana tabeller.

Skattetabellerna skola för olika inkomstbelopp, beräknade för vecka och

månad eller annan tid som Kungl. Maj:t bestämmer, angiva därå belöpande

preliminär skatt. Tabellerna skola grundas på följande förutsättningar näm­

ligen

att inkomsten samt civilstånd och barnantal äro oförändrade under in­

komståret,

att den skattskyldige icke kommer att taxeras för annan inkomst än som

i tabellen angives, ej heller för förmögenhet,

att vid taxering för inkomsten icke andra avdrag medgivas den skattskyl­

dige än dels ortsavdrag, dels ytterligare ett belopp av etthundra kronor, dels

ock, såvitt angår taxeringen till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, för

kommunala utskylder med belopp, motsvarande för skattekrona och skatte-

öre det belopp, som enligt 3 mom. legat till grund vid uträknandet av de i ve­

derbörlig tabell angivna utskylderna.

Tabellerna skola icke upptaga preliminär skatt för belopp, som motsvarar

ett taxerat belopp eller en taxerad inkomst, understigande sexhundra kronor,

eller ett beskattningsbart belopp eller en beskattningsbar inkomst, understigan­

de tio kronor. Inkomstbelopp och skattebelopp skola angivas i helt antal

kronor.

2 mom. I skattetabellerna skola i särskilda kolumner upptagas skattebe­

lopp för följande grupper av skattskyldiga, nämligen

1) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare utan barn;

2) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare med ett barn;

3) —9) gift, med makan sammanlevande manlig inkomsttagare med två,

tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomsttagare med åtta

barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomsttagare, som här av­

ses, med flera än åtta barn;

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

10) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka, frånskild eller hemskild,

utan barn;

11) inkomsttagare som är ogift, änkling, änka, frånskild eller hemskild,

med ett barn;

12—18) inkomsttagare, som är ogift, änkling, änka, frånskild eller hem­

skild, med två, tre etc. till och med åtta barn, därvid i tabellen för inkomst­

tagare med åtta barn upptagen preliminär skatt skall avse även inkomstta­

gare, som här avses, med flera än åtta barn.

Gift, med maken sammanlevande kvinna med egen inkomst skall, därest

maken har inkomst, hänföras till under 10) upptagen grupp av skattskyldiga.

Gift, med maken sammanlevande kvinna, som har egen inkomst men vil­

kens make icke uppbär inkomst, skall likställas nied gift manlig inkomst­

tagare.

Skattskyldig, som äger åtnjuta familjeavdrag för husföreståndarinna, skall

likställas med gift manlig inkomsttagare.

Skattskyldig, som är berättigad till ett halvt eller två halva familjeavdrag

för barn, likställes med skattskyldig, som äger åtnjuta ett helt dylikt avdrag,

skattskyldig, som är berättigad till tre halva eller fyra halva avdrag, likstäl­

les med skattskyldig, som äger åtnjuta två hela familjeavdrag för barn, o. s. v.

3 mom. För envar av de i 48 § 1 mom. kommunalskattelagen angivna fem

ortsgrupperna skola upprättas särskilda tabeller, angivande den pi’eliminära

skatten under förutsättning att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt in­

gående bottenskatt beräknas med tillämpning av det procenttal av grundbe­

loppet, som bestämts för inkomståret, samt att det sammanlagda beloppet av

allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel beräknas för

skattekrona och skatteöre till vissa i hela krontal och femtiotal ören be­

stämda belopp, vilka av Kungl. Majit fastställas för varje inkomstår.

5 §.

Vid beräkning av preliminär A-skatt enligt skattetabell skall för envar

skattskyldig tillämpas den tabell, som dels avser den ortsgrupp till vilken

den kommun eller kommundel hör där den skattskyldige mantalsskrives

för inkomståret, och dels avser en sammanlagd utdebitering till allmän

kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, vilken för skattekrona

och skatteöre är lika med eller närmast understiger det belopp som för

nämnda kommun eller kommundel bestämts till utdebitering för inkomståret.

Förhållandena den 1 november året näst före inkomståret äro, där icke i

nästföljande stycke annorledes stadgas, avgörande för till vilken i 4 § 2 mom.

omförmäld grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Härvid

skall iakttagas, att i nämnda författningsrum med barn avses allenast skatt­

skyldigs hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn,

vilka vid nyssnämnda tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller kunna

antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående till

minst sexhundra kronor.

Skall under inkomståret preliminär A-skatt enligt tabell börja utgå för

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

1

skattskyldig, för vilken skatt icke tidigare sålunda beräknats, skall i fråga

om skattskyldigs civilstånd det förhållande, som kan antagas komma att

råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyldigs barn­

antal förhållandet vid den tidpunkt, då debetsedel jämlikt 42 § sista stycket

översändes till skattskyldig, vara avgörande för till vilken i 4 § 2 mom. av­

sedd grupp av skattskyldiga vederbörande skall hänföras. Hänsyn skall dock

icke tagas till sådan ändring av barnantalet, som inträtt efter den 1 novem­

ber under inkomståret.

6

§.

Preliminär A-skatt enligt skattetabell utgår vid varje tillfälle, då inkomst

uppbäres, med det belopp som i vederbörlig tabell i tillämplig kolumn angives

för det inkomstbelopp och den tidsperiod, varom fråga är. Därest inkomsten

avser annan tidsperiod än som är i tabellen upptagen, skall uträknas huru

mycket av inkomsten som belöper på en i tabellen upptagen tidsperiod; och

skall skatten beräknas med utgångspunkt från det skattebelopp, som skulle

utgå för sådan del av inkomsten, och efter förhållandet mellan, å ena sidan,

längden av den tidsperiod den uppburna inkomsten avser och, å andra sidan,

den i tabellen angivna tidsperiodens längd.

Uppbäres inkomst för kortare tidsperiod än en vecka, skall preliminär

skatt icke utgå mera än en gång i veckan. Därvid skola de under samma

vecka uppburna inkomstbeloppen sammanräknas och anses på en gång ut­

betalda.

7 §■

Då inkomst av tjänst icke avser bestämd tidsperiod eller icke uppbäres vid

regelbundet återkommande tillfällen, skall preliminär A-skatt utgå med tio

procent av inkomsten. Kan skattskyldig under inkomståret antagas komma att

uppbära inkomst, överstigande tiotusen kronor, skall dock nämnda skatt

utgå med femton procent av inkomsten. Här avsedd skatt skall icke utgå

å belopp, understigande tjugufem kronor. Skattebeloppet avrundas till när­

mast lägre hela krontal.

I första stycket omnämnda procentsatser skola angivas i skattetabellerna.

8

§.

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst naturaförmån i form av kost

och bostad eller endera av dessa förmåner, skall preliminär A-skatt beräk­

nas efter de nämnda inkomstförmånernas sammanlagda värde.

Kungl. Majit fastställer de värden, som i första stycket angivna naturaför­

måner skola anses äga inom olika delar av riket vid tillämpning av denna

förordning. Nämnda värden skola angivas i skattetabellerna.

9 §.

Äger skattskyldig på grund av arbetsavtal uppbära, förutom kontant in­

komst av arbetsgivaren, ersättning direkt av allmänheten, såsom drickspen­

ningar eller dylikt, och är ersättningens belopp för arbetsgivaren känt eller

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

är ersättningen av natur att kunna av honom till beloppet uppskattas, skall

vid beräkning av preliminär A-skatt i inkomsten inräknas jämväl ifrågava­

rande ersättning.

10

§.

Preliminär A-skatt skall icke beräknas å ersättning, som vid kommunal

tjänst eller, i den män Kungl. Maj:t därom förordnar, vid annan tjänst an­

visas för vissa med tjänsten förenade kostnader, ej heller å ersättning som

utbetalas till person, vilken är i konkurs, eller till konkursbo.

11

§•

Preliminär A-skatt skall beräknas å det belopp, som återstår sedan från

inkomsten avräknats sådana avgifter, som den skattskyldige på grund av

sin tjänst har att erlägga för egen eller efterlevande familjs pensionering.

Till andra vid taxering medgivna avdrag för kostnader för fullgörande av

tjänst än ovan sagts må, där ej Kungl. Majit annorledes förordnat, hänsyn

icke tagas vid beräkning av preliminär A-skatt.

12

§.

I fråga örn svensk medborgare, som tillhör svensk beskickning hos ut­

ländsk makt eller lönat svenskt konsulat eller beskickningens eller konsula­

tets betjäning och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands, skall pre­

liminär A-skatt avse allenast å inkomsten av tjänsten belöpande statlig in­

komst- och förmögenhetsskatt jämte pensionsavgift samt beräknas enligt av

Kungl. Majit fastställda grunder.

Preliminär B-skatt.

13 §.

Preliminär B-skatt skall, där icke nedan i denna paragraf annorledes stad­

gas, beräknas med ledning av det taxerade belopp, den taxerade inkomst och

den beskattningsbara förmögenhet, varom beskattningsnämnd fattat beslut

under året näst före inkomståret, dock att hänsyn icke skall tagas till beslut

som meddelats senare än den 10 oktober.

Har skattskyldig under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst

men kan han antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst var­

för skattskyldighet föreligger, skall preliminär B-skatt beräknas med ledning

av särskild taxering till sådan skatt (preliminär taxering). Äger nu nämnd

skattskyldig förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt å förmö­

genhet föreligger, skall preliminär B-skatt även för förmögenheten beräknas

med ledning av sådan taxering.

Preliminär B-skatt skall jämväl beräknas med ledning av preliminär taxe­

ring, därest det med sannolikhet är att antaga, att vid årlig taxering året näst

efter inkomståret taxerat belopp eller taxerad inkomst kommer att avvika från

motsvarande belopp eller inkomst vid den årliga taxeringen året näst före in­

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

9

komståret med minst en femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst, dock

minst sexhundra kronor. Preliminär B-skatt må beräknas på grundval av pre­

liminär taxering även i annat fall än nyss är sagt, därest särskilda omständig­

heter därtill föranleda.

Preliminär taxering må icke verkställas efter det debetsedel å preliminär

skatt för inkomståret utfärdats för den skattskyldige.

14 §.

Örn så finnes påkallat med hänsyn till det konjunkturläge, som kan anta­

gas komma att råda under inkomståret, äger Kungl. Majit förordna att preli­

minär B-skatt, som beräknas med ledning av årlig taxering, skall för riket i

dess helhet eller viss del därav eller för vissa kategorier skattskyldiga utgå å

allenast viss procentuell del av det beskattningsbara belopp och den beskatt­

ningsbara inkomst, som skall ligga till grund för uträkningen av den preli­

minära skatten.

15 §.

Vid beräkning av preliminär B-skatt skola beskattningsbart belopp, be­

skattningsbar inkomst och beskattningsbar förmögenhet fastställas i enlig­

het med bestämmelserna i förordningen örn statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt, kommunalskattelagen samt förordningen örn särskild skatt å för­

mögenhet. Dock skall iakttagas, att vid bestämmande av beskattningsbart

belopp och beskattningsbar inkomst ortsavdrag beräknas med hänsyn dels

till den ortsgrupp, vartill den kommun eller kommundel hör där den skatt­

skyldige mantalsskrives för inkomståret, dels ock, där icke i andra stycket

annorlunda stadgas, till den skattskyldiges civilstånd och barnantal den 1

november året näst före inkomståret. Hänsyn skall dock härvid tagas allenast

till den skattskyldiges hemmavarande eller av honom helt eller delvis under­

hållna barn, vilka vid nyssnämnda tidpunkt icke fyllt sjutton år och ej heller

kunna antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, uppgående

till minst sexhundra kronor.

Vid preliminär taxering, som sker under inkomståret, skall hänsyn tagas

i fråga om skattskyldigs civilstånd till det förhållande, som kan antagas kom­

ma att råda under större delen av inkomståret, samt beträffande skattskyl­

digs barnantal till förhållandet vid den tidpunkt, då taxeringen vcrkställes.

Hänsyn skall dock icke tagas till sådan ändring av barnantalet, som inträtt

efter den 1 november under inkomståret.

Har skattskyldig vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med­

givits särskilt avdrag, enär hans skatteförmåga funnits vara väsentligen nedsatt

till följd av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra

närstående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed

jämförlig omständighet, och kan samma förhållande antagas vara rådande

även under inkomståret, skall vid bestämmande av beskattningsbart belopp

och beskattningsbar inkomst hänsyn tagas jämväl till dylikt avdrag.

10

16

§.

Lokal skattemyndighet skall verkställa beräkning av preliminär B-skatt

beträffande skattskyldiga, vilka för inkomståret hava att utgöra sådan skatt

i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänstgöringsområde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

17 §.

Preliminär taxering åsättes med ledning av deklaration (preliminär själv­

deklaration). Sådan taxering må dock åsättas även med stöd av annan uppgift

eller upplysning.

18 §.

1 mom. Skattskyldig, som har att utgöra preliminär B-skatt, är pliktig

att utan anmaning avgiva preliminär självdeklaration:

1) därest han under året näst före inkomståret icke taxerats för inkomst

men kan antagas komma att under inkomståret uppbära inkomst, varför

skattskyldighet föreligger; samt

2) därest hans vid årlig taxering året näst efter inkomståret taxerade be­

lopp eller taxerade inkomst, såvitt senast den 1 december året näst före in­

komståret kan bedömas, kommer att överstiga motsvarande belopp eller in­

komst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst en

femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst, dock minst sexhundra kronor.

2 mom. Skattskyldig må i andra fall än i 1 mom. sägs avgiva preliminär

självdeklaration, därest han så finner erforderligt.

19 §.

Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt av Kungl. Maj:t

fastställt formulär.

Preliminär självdeklaration enligt 18 § 1 mom. skall avlämnas senast den 1

december under året näst före inkomståret eller, om den skattskyldige då icke

ägde kännedom om att han kommer att uppbära inkomst, varför skattskyldig­

het föreligger, senast fjorton dagar efter det han vunnit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt 18 § 2 mom. skall avlämnas senast den

1 december året näst före inkomståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den lokala skattemyndighet,

som jämlikt 16 § har att verkställa beräkning av preliminär skatt.

20

§.

Efter anmaning av lokal skattemyndighet är arbetsgivare eller försäk­

ringsanstalt skyldig att, den förre beträffande namngiven hos honom an­

ställd person och den senare beträffande namngiven person, som av anstalten

uppbär pension eller livränta, lämna uppgift å löneförmån, pension eller

livränta, som enligt vad antagas kan kommer att utbetalas under inkomst­

året.

11

21

§.

Har skattskyldig, som jämlikt 18 § 1 mom. skolat utan anmaning avgiva

preliminär självdeklaration, icke avlämnat sådan inom föreskriven tid eller be-

finnes avgiven deklaration ofullständig, äger den lokala skattemyndigheten

anmana den skattskyldige att avgiva dylik deklaration eller att fullständiga

den avgivna deklarationen.

22

§.

Anmaning jämlikt 20 eller 21 § skall innehålla dels föreläggande för den

anmanade att till den lokala skattemyndigheten avlämna deklaration eller

annan uppgift inom viss efter omständigheterna lämpad tid, minst fem da­

gar efter delfående!, dels ock underrättelse örn den påföljd som underlåten­

het att hörsamma anmaningen medför enligt 103 §.

Preliminär C-skatt.

23 §.

Preliminär C-skatt skall erläggas av skattskyldig som har att erlägga pre­

liminär A-skatt, därest han taxeras, förutom för inkomst av tjänst, jämväl

för inkomst av annan förvärvskälla än av tjänst och tillfällig förvärvsverk­

samhet samt denna inkomst utgör minst en femtedel av den sammanlagda

uppskattade inkomsten dock minst 600 kronor. Den preliminära C-skatten

skall i fall varom nyss sagts utgå för inkomst av andra förvärvskällor än

av tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet. Därest den skattskyldige i fall

varom nyss sagts äger förmögenhet, varför skattskyldighet till särskild skatt

å förmögenhet föreligger, skall preliminär C-skatt utgå jämväl för förmö­

genheten.

Bestämmelserna i 13—22 §§ skola äga motsvarande tillämpning beträf­

fande preliminär C-skatt dock med de avvikelser som följa av vad i 24—

26 §§ stadgas.

24 §.

Preliminär C-skatt skall, där ej nedan annorledes stadgas, beräknas med

ledning av den årliga taxeringen under året näst före inkomståret.

Preliminär C-skatt skall beräknas med ledning av preliminär taxering,

därest det med sannolikhet är att antaga att vid årlig taxering året näst

efter inkomståret den uppskattade inkomsten från andr förvärvskällor än

tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet kommer att avvika från motsvaran­

de inkomst vid den årliga taxeringen året näst före inkomståret med minst

sexhundra kronor; dock att skyldighet att verkställa preliminär taxering

icke föreligger om den skattskyldiges taxerade belopp eller taxerade inkomst

vid taxeringen året näst efter inkomståret kan antagas komma att avvika

från motsvarande belopp eller inkomst vid taxeringen året näst före inkomst­

året med mindre än en femtedel av sistnämnda belopp eller inkomst. Pre­

liminär C-skatt må beräknas med ledning av preliminär taxering även i

annat fall än nyss är sagt, därest särskilda omständigheter därtill föranleda.

Kungl. Alaj.-ts proposition nr 370.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

25 §.

För beräkning av preliminär C-skatt skall, vare sig skatten beräknas med

ledning av årlig eller preliminär taxering, beskattningsbart belopp och be­

skattningsbar inkomst fastställas för inkomsten från samtliga förekomman­

de förvärvskällor ävensom för förmögenhet.

26 §.

I fråga om skyldighet att avgiva preliminär självdeklaration till ledning

vid taxering till preliminär C-skatt skall i stället för bestämmelsen i 18 §

1 mom 2) gälla att dylik skyldighet åligger skattskyldig, därest hans vid år­

lig taxering under året näst efter inkomståret uppskattade inkomst från

andra förvärvskällor än tjänst och tillfällig förvärvsverksamhet, såvitt senast

den 1 december året näst före inkomståret kan bedömas, kommer att av­

vika från motsvarande inkomst vid den årliga taxeringen året näst före in­

komståret med minst sexhundra kronor; dock alt deklarationsskyldighet

icke skall föreligga med mindre den skattskyldiges taxerade belopp eller

taxerade inkomst vid taxeringen året näst efter inkomståret kan antagas

komma att avvika från motsvarande belopp eller inkomst vid taxeringen året

näst före inkomståret med minst en femtedel av sistnämnda belopp eller in­

komst.

Debitering av skatt m. m. samt utfärdande av debetsedel.

27 §.

Det ankommer på lokal skattemyndighet

att angiva vilken skattetabell och vilken kolumn i vederbörlig avdelning av

tabellen, som skall tillämpas vid uttagande av preliminär A-skatt och, i före­

kommande fall, debitera preliminär C-skatt för skattskyldiga, som för in­

komståret mantalsskrivits i kommun eller kommundel inom myndighetens

tjänstgöringsområde,

att debitera preliminär B-skatt för skattskyldiga, för vilka myndigheten

jämlikt 16 § beräknat sådan skatt,

att debitera slutlig, kvarstående och tillkommande skatt för skattskyldiga,

som åsatts taxering i kommun eller kommundel inom myndighetens tjänst­

göringsområde, samt

att utfärda debetsedel varom i 40 § förmäles.

28 §.

Skatt skall förfalla till betalning under uppbördstermin.

Uppbördsterminerna under uppbördsåret äro sex och infalla under tiden

från och med den 5 till och med den 12 i månaderna mars, maj, juli, sep­

tember, november och januari; dock att under sön- eller helgdag uppbörd

förrättas endast i den utsträckning generalpoststyrelsen bestämmer. Kungl.

Majit må om särskilda omständigheter därtill föranleda, efter generalpost­

styrelsens hörande, föreskriva att uppbördstermin under viss månad skall

infalla under annan tid än nyss sagts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

13

29 §.

I fråga om preliminär A-skatt skall endast angivas, vilken skattetabell och

vilken kolumn i vederbörlig avdelning av tabellen, som med hänsyn till

skattskyldigs civilstånd och barnantal skall tillämpas.

30 §.

Vid debitering av preliminär B-skatt skall iakttagas:

att pensionsavgift uträknas med tillämpning av 4 § lagen om folkpensio­

nering, därvid iakttages att sådan avgift icke påföres någon för inkomstår

före det, under vilket han fyller sjutton år, eller efter det, under vilket han

fyllt sextiofyra år;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträk­

nas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som bestämts för

inkomståret; samt

att allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel uträknas

med ledning av de belopp för skattekrona och skatteör$, som för inkomst­

året bestämts för utdebitering till vederbörande kommun, municipalsam­

hälle, landsting och tingslag.

31 §.

Preliminär C-skatt skall debiteras dels med ett belopp motsvarande skill­

naden mellan den preliminära skatt, som skulle utgå å det beskattningsbara

belopp och den beskattningsbara inkomst, varom i 25 § sägs, och det belopp

som den skattskyldige kan antagas komma att erlägga i form av preliminär

A-skatt dels ock, därest den skattskyldige äger förmögenhet varför skattskyl­

dighet till särskild skatt å förmögenhet föreligger, med belopp vartill nämnda

skatt beräknas.

32 §.

Preliminär B-skatt skall, liksom preliminär C-skatt, debiteras i en gemen­

sam post, därvid öretal icke medtagas. Preliminär skatt, som icke uppgår

till tjugu kronor, skall icke påföras.

Preliminär B- eller C-skatt skall förfalla till betalning:

om skattens belopp uppgår till högst etthundratjugu kronor, med tjugu kro­

nor under den första och envar av de närmast följande uppbördsterminerna

till dess hela beloppet sålunda förfallit till betalning, dock att under den

första terminen dessutom skall förfalla belopp, som vid sådan fördelning

icke uppgår till tjugu kronor; samt

om skattens belopp överstiger etthundratjugu kronor, med lika belopp un­

der envar av uppbördsterminerna, dock att belopp, som skall förfalla under

annan termin än den första, skall avrundas till närmast lägre hela antal kro­

nor därvid återstoden skall jerfälla under den första terminen.

33 §.

Vid debitering av fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sågs, skall

iakttagas:

14

Kungl. Maj.ls proposition nr 370.

att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, örn de uppgå

till högst femtio, bortfalla och, örn de överstiga femtio, höjas till närmaste

hela krontal; samt

att skatten uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och

skatteöre, som gäller i fråga om annan slutlig skatt, påförd på grund av

taxering under taxeringsåret.

34 §.

1 mom. Vid debitering av annan slutlig skatt än i 33 § sägs skall iakttagas:

att slutsumman utföres i helt antal kronor, därvid öretal, om de uppgå till

högst femtio, bortfalla och, örn de överstiga femtio, höjas till närmaste hela

krontal;

att i statlig inkomst- och förmögenhetsskatt ingående bottenskatt uträk­

nas med tillämpning av det procenttal av grundbeloppet, som fastställts att

gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot den ifrågavaran­

de slutliga skatten;

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel likaledes

uträknas med ledning av den utdebitering för skattekrona och skatteöre,

som fastställts att gälla för den preliminära skatt, vilken skall avräknas mot

ifrågavarande slutliga skatt;

att skogsaccis uträknas enligt den skattesats, som bestämts för utdebitering

under taxeringsåret; samt

att kommunal inkomstskatt, landstingsmedel och tingshusmedel för sig

samt skogsaccis och skogsvårdsavgift för sig påföras i en gemensam post.

2 mom. Vid debitering av annan slutlig skatt än i 33 § sägs skall skatt­

skyldig gottskrivas debiterad preliminär skatt, så ock under inkomståret er-

lagd preliminär A-skatt.

35 §.

Fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sägs, skall förfalla till be­

talning,

om skattens belopp uppgår till högst tjugu kronor: under uppbördster-

minen i november månad under taxeringsåret; samt

om skattens belopp överstiger tjugu kronor: med lika belopp under var­

dera av de två uppbördsterminer, som infalla i november månad under taxe­

ringsåret samt i januari månad nästföljande år; dock att belopp, som skall

förfalla under den senare terminen, skall avrundas till närmast lägre hela

antal kronor, därvid återstoden skall förfalla under den förra terminen.

36 §.

Annan kvarstående skatt än i 35 § sägs, som icke uppgår till minst fem

kronor, skall icke påföras.

Kvarstående skatt, varom i denna paragraf sägs, skall förfalla till betal­

ning,

om skattens belopp uppgår till högst tjugu kronor: under den första upp-

bördsterminen under uppbördsåret näst efter taxeringsåret; samt

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

15

om skattens belopp överstiger tjugu kronor: med lika belopp under var­

dera av de båda första uppbördsterminema under nämnda uppbördsår; dock

att belopp, som skall förfalla under den senare terminen, skall avrundas till

närmast lägre hela antal kronor, därvid återstoden skall förfalla under den

förra terminen.

37 §.

Debitering av tillkommande skatt skall ske efter samma grunder, som gällt

för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Tillkommande skatt skall förfalla till betalning under en eller flera, högst

sex på varandra följande uppbördsterminer. Lokal skattemyndighet bestäm­

mer, under vilka uppbördsterminer skatten sålunda skall förfalla till betal­

ning. Därvid böra tillämpas enahanda grunder, som enligt 32 § gälla för

skatt som där avses.

38 §.

Debitering av preliminär B- och C-skatt, slutlig och kvarstående skatt

samt tillkommande skatt skall ske å uppbördskort, som upprättas i enlig­

het med av Kungl. Majit fastställt formulär. I den mån Kungl. Majit därom

förordnar skall jämväl debiteringslängd upprättas.

I fråga örn preliminär A-skatt skall å uppbördskort antecknas tillämplig

skattetabell och kolumn i tabellen.

Fastighetsskatt skall debiteras särskilt för sig.

39 §.

Särskilt uppbördskort skall uppläggas för envar skattskyldig, som har att

utgöra skatt. Har make att erlägga allenast pensionsavgift skall dock, därest

maken är mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som andre ma­

ken och uppbördskort är för denne upplagt, anteckning angående avgiften

verkställas å nämnda kort.

40 §.

För envar skattskyldig, för vilken upplagts särskilt uppbördskort, skall

utfärdas debetsedel, upptagande å uppbördskortet angivna uppgifter. Vid

debetsedel, som upptager uppgift angående tillämplig skattetabell, skall fo­

gas ett exemplar av tabellen i fråga.

Vid debetsedel skola vara fogade genom perforering frånskiljbara skatte-

anvisningar, avsedda för inbetalning av skatt.

Debetsedel och skatteanvisningar skola upprättas i enlighet med av Kungl.

Majit fastställt formulär.

41 §.

Debiterad preliminär skatt eller uppgift angående tillämplig skattetabell

och kolumn i tabellen skall upptagas å särskild debetsedel. Särskilda debet­

sedlar skola vidare utfärdas dels för fastighetsskatt jämte annuiteter, varom

i 1 § sägs, dels ock för annan kvarstående skatt.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

Har skattskyldig, som jämlikt 46 § skall vidkännas löneavdrag, att erlägga

preliminär men icke kvarstående skatt, skall anteckning härom ske å debet­

sedel, avseende den preliminära skatten.

Har skattskyldig att utgöra både preliminär A-skatt och preliminär C-skatt,

skall särskild debetsedel utfärdas för vartdera slaget av skatt.

Tillkommande skatt skall upptagas å särskild debetsedel. Ingår fastighets­

skatt i den tillkommande skatten skall särskild debetsedel därå utfärdas.

Särskild debetsedel skall utfärdas åt fastighetsägare för varje honom till­

hörig fastighet som särskilt taxerats, därest han före den 15 juni under taxe­

ringsåret gör framställning därom hos vederbörande lokala skattemyndighet.

42 §.

Debetsedel å fastighetsskatt jämte annuiteter, varom i 1 § sägs, skall med

tillhörande skatteanvisningar senast den 25 oktober under taxeringsåret samt

debetsedel å annan kvarstående skatt med därtill hörande skatteanvisningar

senast den 10 december under taxeringsåret med posten utan kostnad för den

skattskyldige tillställas denne under adress, som är angiven i mantalslängden

eller befolkningsregistret eller anmälts till den lokala skattemyndigheten.

Debetsedel, avseende preliminär skatt, för vars gäldande jämlikt 46 § löne­

avdrag skall verkställas, skall med tillhörande skatteanvisningar och skatte­

tabell i den ordning, som i nästföregående stycke sågs, översändas till skatt­

skyldig senast den 18 januari under inkomståret.

Debetsedel, som avser sjöman inskriven vid sjömanshus, skall avsändas

senast den 15 november året näst före inkomståret.

Har skattskyldig under året näst före inkomståret icke haft att utgöra pre­

liminär skatt, för vars gäldande löneavdrag skall verkställas, men skall han,

enligt vad antagas kan, under inkomståret utgöra sådan skatt, skall debet­

sedel med tillhörande skatteanvisningar och skattetabell, efter anmälan av

den skattskyldige, översändas till honom senast den 18 december året näst

före inkomståret.

Har skattskyldig tidigare icke haft inkomst, för vilken preliminär A-

skatt skolat utgöras, men börjar han under inkomståret uppbära sådan

inkomst, skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos vederbörande lokala

skattemyndighet. Denna har att under i anmälningen uppgiven eller eljest

känd adress till den skattskyldige skyndsamt översända debetsedel jämte

tillhörande skatteanvisningar och skattetabell.

43 §.

Debetsedel, upptagande preliminär B-skatt för vars gäldande löneavdrag

enligt 46 § icke skall verkställas, skall jämte tillhörande skatteanvisningar i

den ordning, som i 42 § första stycket sägs, översändas till skattskyldig senast

den 25 februari under inkomståret.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

gäldande av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetal-

ningstillfälle avdraga belopp, motsvarande så stor del av den under näst­

följande uppbördstermin förfallande skatten, som med hänsyn till antalet

utbetalningstillfällen före ingången av den månad, då nämnda uppbördstermin

infaller, belöper å utbetalningstillfället. Belopp, som avdrages vid annat ut-

betalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre hela

antal kronor och återstoden avdragas vid det första utbetalningstillfället.

Har lokal skattemyndighet meddelat förordnande, som i 3 § sista stycket

avses, skall myndigheten tillika föreskriva, huruvida löneavdrag skall verk­

ställas för gäldande av den skattskyldige påförda skatter. Skall löneavdrag ske,

skall såväl den preliminära B-skatten som den kvarstående skaften fördelas

å utbetalningstillfällena på sätt ovan sagts i fråga om kvarstående skatt.

I fall, som i nästföregående stycke avses, skall löneavdrag icke verkställas

å lön, vilken utbetalas till person, som är i konkurs, eller till konkursbo.

3 mom. Under januari månad skall, intill dess en vecka förflutit från det

för inkomståret gällande debetsedel kommit arbetsgivare tillhanda, löneav­

drag ske, därest den skattskyldige har att utgöra preliminär A-skatt beräknad

enligt skattetabell, enligt den tabell och den kolumn däri som tillämpats under

nästföregående inkomstår och, därest den skattskyldige har att utgöra preli­

minär B-skatt, med belopp som avdragits vid motsvarande utbetalningstill­

fällen under december månad nästföregående år.

(Se vidare anvisningarna.)

47 §.

Då löneavdrag skall verkställas, skall arbetstagaren så snart han erhållit

debetsedel överlämna denna till arbetsgivaren.

Tillträder arbetstagaren ny anställning, skall debetsedel överlämnas till den

nye arbetsgivaren ofördröjligen efter det anställningen tillträtts.

Har i fall, då löneavdrag skall verkställas, debetsedel avseende preliminär

skatt icke överlämnats till arbetsgivaren, skall löneavdrag verkställas med

tjugufem procent av det vid varje avlöningstillfälle utbetalade beloppet eller,

såvitt angår sjöman inskriven vid sjömanshus, med tjugu procent av beloppet.

Beloppet avrundas till närmast lägre hela krontal.

Därest arbetstagaren i fall, då löneavdrag skall verkställas, icke senast

fem dagar efter anställnings början till arbetsgivaren överlämnat debet­

sedel å kvarstående skatt, har denne att så snart ske kan göra anmälan här­

om hos den lokala skattemyndigheten i orten. Därest denna haft att utfärda

debetsedel, skall myndigheten skyndsamt utfärda ny debetsedel och över­

sända densamma till arbetsgivaren. I annat fall har myndigheten att skynd­

samt lämna meddelande till den lokala skattemyndighet, som haft att ut­

färda debetsedel, och har sistnämnda myndighet att förfara på sätt nyss

sagts. Ny debetsedel bör vara arbetsgivaren tillhanda senast före ingången

av den månad, under vilken vederbörlig uppbördstermin infaller.

(Se vidare anvisningarna.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

19

48 §.

1 mom. Vill arbetstagare, att löneavdrag för gäldande av preliminär A-skatt

skall under inkomståret eller viss del därav verkställas med större belopp än

som enligt bestämmelserna här ovan skall ske för gäldande av nämnda skatt,

och gör han anmälan härom hos arbetsgivaren, är denne skyldig att från

och med det avlöningstillfälle, som infaller näst efter det en vecka förflu­

tit från anmälningen skedde, verkställa det begärda löneavdraget.

2 mom. Örn det belopp, som skulle återstå sedan löneavdrag gjorts, under­

stiger vad den skattskyldige kan anses behöva till underhåll för sig själv och

för make och oförsörjda barn eller adoptivbarn, som icke av honom åtnjuta

underhållsbidrag, äger den lokala skattemyndigheten efter ansökan av den

skattskyldige förordna, att löneavdrag icke skall ske eller skall verkställas

med mindre belopp än som skulle ske enligt bestämmelserna här ovan. Har

den skattskyldige även annan inkomst, skall vid prövning av frågan om

löneavdragets storlek hänsyn tagas jämväl till denna inkomst.

49 §.

Är utbetald lön icke av den storlek, att därå kan verkställas löneavdrag

motsvarande för lönen utgående preliminär skatt jämte den kvarstående

skatt, som belöper å utbetalningstillfället, skall genom löneavdraget innehål­

let belopp anses i första hand avse kvarstående skatt.

Kan vid visst utbetalningstillfälle löneavdrag icke verkställas med belopp,

som motsvarar å utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid senare utbe­

talningstillfälle före ingången av den månad, då nästföljande uppbördster-

min infaller, avdragas så stort belopp att de innehållna beloppen tillhopa

förslå att gälda under nämnda uppbördstermin förfallande skatt. Kan så

icke ske och inbetalar icke arbetstagaren efter anmodan från arbetsgivaren

felande belopp senast den 10 i den månad, då uppbördsterminen infaller,

skola de innehållna beloppen innestå hos arbetsgivaren till och med den 15

i samma månad. Därest arbetstagaren inom sistnämnda tid erlagt felande

belopp jämte i 62 § omförmäld särskild avgift, skall arbetsgivaren inom den

tid och i den ordning, som i nämnda paragraf sägs, inbetala skattebeloppet

jämte avgiften. Erlägges icke felande belopp jämte omförmälda avgift inom

nyss angiven tid, har arbetsgivaren att skyndsamt på sätt i 64 § tredje styc­

ket sägs inbetala innestående belopp till vederbörande länsstyrelse eller lo­

kala skattemyndighet i stad.

Har genom löneavdrag jämlikt 47 § tredje stycket innehållits större be­

lopp än som enligt arbetsgivaren senare tillhandakommen debetsedel skall

under närmast följande uppbördstermin inbetalas, skall arbetsgivaren skynd­

samt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad sålunda för mycket inne­

hållits.

50 §.

Arbetsgivare är pliktig att låta arbetstagare laga del av för honom utfär­

dad debetsedel, som förvaras hos arbetsgivaren.

(Se vidare anvisningarna.)

20

51 §.

Efter utgången av den sista uppbördstermin, under vilken enligt de vid

debetsedel fogade skatteanvisningarna skatt skall erläggas, eller, om arbets­

tagare tidigare slutar sin anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren till

arbetstagaren återställa debetsedeln.

Då arbetstagare slutar anställning skall arbetsgivaren, därest innehållet

belopp innestår hos honom och anställningen icke upphör under pågående

uppbördstermin, inbetala eller medelst girering överföra nämnda belopp till

postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden eller

till postgirokontot för skatteavdelningen vid postgirokontoret. Därvid skall

å inbetalningskortet eller girokortet angivas den skattskyldiges namn och

mantalsskrivningsadress samt debetsedels nummer. Inbetalningen sker kost­

nadsfritt.

Vid inbetalning skall vidare iakttagas, att kvarstående skatt skall gäldas i

första hand.

52 §.

Länsstyrelsen skall övervaka, att arbetsgivare behörigen fullgör sina skyl­

digheter enligt bestämmelserna i 46—51 §§.

Det åligger lokal skattemyndighet att med hjälp av exekutionsbiträden

inom myndighetens tjänstgöringsområde biträda länsstyrelsen vid fullgöran­

de av ovannämnda övervakning.

På begäran av arbetsgivare eller arbetstagare skall den lokala skattemyn­

digheten å den ort, där arbetsgivaren har sitt kontor eller lönen eljest utbe­

talas, lämna besked i frågor, som angå skyldigheten att verkställa löneavdrag,

beräknandet av sådant avdrag eller tillämpningen i övrigt av bestämmelserna

i 46—51 §§.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Jämkning av preliminär skatt.

53 §.

1 mom. Jämkning av preliminär skatt skall av den lokala skattemyndig­

heten verkställas under inkomståret

1) därest sådan ändring skett i skattskyldigs civilstånd eller barnantal, var­

till hänsyn skall tagas vid taxering under året näst efter inkomståret;

2) därest skattskyldig eller, om han avlidit, hans dödsbo gör sannolikt eller

det eljest för myndigheten framstår såsom troligt att den preliminära skat­

ten till följd av ändring i inkomsten eller rätt att vid taxering åtnjuta and­

ra avdrag än sådana som vid beräkning av nämnda skatt beaktats, kommer

att avvika från motsvarande slutliga skatt; eller

3) därest skattskyldig visar eller myndigheten eljest erhåller kännedom

örn att den skattskyldiges skatteförmåga blivit väsentligen nedsatt till följd

av långvarig sjukdom, olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra när­

stående än barn, för vilka familjeavdrag är medgivet, eller annan därmed

jämförlig omständighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

21

Jämkningen skall avse åvägabringande av sådan ändring av den preli­

minära skatten, att denna kommer att så nära som möjligt överensstämma

med motsvarande slutliga skatt.

Där icke särskilda omständigheter till annat föranleda, skall i fall varom

under 2) eller 3) sägs jämkning av preliminär skatt icke äga rum, såvida

icke ändringen i den preliminära skatten skulle uppgå till minst en femtedel

av det förut beräknade skattebeloppet, dock minst tjugufem kronor.

Erhåller lokal skattemyndighet genom anmälan av skattskyldig eller eljest

vetskap om att preliminär skatt blivit obehörigen eller med oriktigt belopp

påförd eller att felaktighet ägt rum vid utskrivandet av debetsedel, skall myn­

digheten vidtaga den jämkning av nämnda skatt, som i följd härav må er­

fordras.

Innan jämkning äger rum, skall den skattskyldige beredas tillfälle att ytt­

ra sig, där detta icke uppenbarligen är obehövligt.

2 mom. Innebär beslut om jämkning av preliminär skatt, att sådan skatt

icke vidare skall utgå under inkomståret, och har skattskyldig inbetalt pre­

liminär skatt med belopp, som beräknas överskjuta motsvarande slutliga

skatt med minst en femtedel av sistnämnda skatt, dock minst tjugufem kro­

nor, skall efter beslut av den lokala skattemyndigheten det överskjutande

beloppet återbetalas till den skattskyldige, på sätt i 89 § 1 mom. sägs, utan

avvaktan å debitering av den slutliga skatten. Då särskilda omständigheter

därtill föranleda, må lokal skattemyndighet besluta om återbetalning av för

mycket erlagd preliminär skatt, även örn den inbetalda preliminärskatten

icke överstiger den beräknade slutliga skatten på sätt nyss angivits.

Beslut om återbetalning av preliminär skatt må fattas av lokal skattemyn­

dighet jämväl under året näst efter inkomståret, därest ansökan därom in­

kommer före utgången av april månad.

(Se vidare anvisningarna.)

54 §.

1 mom. Lokal skattemyndighet äger meddela beslut om jämkning i pre­

liminär skatt beträffande skattskyldiga, åt vilka myndigheten för inkomst­

året utfärdat debetsedel, avseende sådan skatt.

Är skattskyldig icke bosatt inom förenämnda myndighets tjänstgörings-

område, må ansökan örn jämkning i preliminär skatt ingivas till den lokala

skattemyndigheten å bosättningsorten. Denna har att, sedan erforderlig

utredning i ärendet införskaffats, översända ansökningen till i första styc­

ket omförmäld myndighet.

2 mom. Beslut om jämkning skall delgivas den skattskyldige. Innebär

beslut om jämkning, att debiterad preliminär skatt, som förfaller till be­

talning efter det beslutet meddelats, skall utgöras med annat belopp än det

som tidigare utfärdad debetsedel utvisar, skall därjämte utfärdas ny debet­

sedel upptagande den ändrade skatten.

Skor jämkning i preliminär skatt, vilken beräknas enligt skattetabell, av

anledning som i 53 § 1 morn. under 1) sägs, skall i beslutet angivas, vilken

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

kolumn i tabellen som med hänsyn till det ändrade civilståndet eller barn­

antalet skall tillämpas vid skattens beräkning. Vidtages jämkning i nämnda

preliminära skatt av annan anledning än nyss sagts, skall i beslutet därom

angivas att den inkomst, varå skatten beräknas, skall nedsättas med visst

belopp eller med viss del av inkomsten eller ock att skatt skall utgå med

visst belopp vid varje avlöningstillfälle eller med viss procent av inkomsten.

Vid jämkning i preliminär skatt, vilken utgår efter i 7 § omförmäld pro­

centsats, skall i beslutet angivas efter vilken procentsats den ändrade skatten

skall utgöras.

3 mom. Beslut om jämkning, som grundar sig på ansökan av skattskyb

dig, skall, där icke ärendes invecklade beskaffenhet eller andra särskilda

omständigheter till annat föranleda, meddelas beträffande lön senast inom tio

dagar samt beträffande annan inkomst senast inom tjugu dagar efter det

ansökan om jämkning inkommit till den lokala skattemyndigheten. Beslutet

jämte, i förekommande fall, den nya debetsedeln skall skyndsamt tillställas

den skattskyldige utan kostnad för denne. Beslut, som avses i 53 § 2 morn.,

ävensom annat beslut, vilket meddelats av lokal skattemyndighet på landet,

skall därjämte tillställas länsstyrelsen.

Arbetstagare, å vilkens lön avdrag för gäldande av skatt skall verkställas,

har att ofördröjligen till arbetsgivaren överlämna beslut om jämkning jämte,

i förekommande fall, den nya debetsedeln. Dylikt beslut skall av arbets­

givaren iakttagas med början vid det avlöningstillfälle, som infaller näst ef­

ter det en vecka förflutit från det beslutet överlämnades till arbetsgivaren.

55 §.

Har genom löneavdrag innehållits större belopp än som enligt meddelat

beslut örn jämkning skall under närmast följande uppbördstermin inbetalas,

skall arbetsgivaren skyndsamt mot kvitto tillhandahålla arbetstagaren vad

sålunda för mycket innehållits.

Anstånd med inbetalning av kvarstående eller tillkommande skatt.

56 §.

Skattskyldig, vars skattebetalningsförmåga på grund av arbetslöshet eller

sjukdom eller eljest oförvållat blivit nedsatt, må beviljas anstånd med er­

läggande av kvarstående eller tillkommande skatt, som förfaller till betal­

ning under högst två av de uppbördsterminer, vilka utlöpa närmast efter det

ansökan örn anstånd gjorts. Anståndstiden må bestämmas till längst ett år

efter utgången av den månad, varunder den första av nyssnämnda terminer

infaller.

57 §.

Gör skattskyldig sannolikt, att han vid årlig taxering taxerats för samma

fastighet, inkomst, förmögenhet eller virke å mera än en ort, och har han an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

23

fört besvär över endera av taxeringarna, må den skattskyldige beviljas an­

stånd med betalning av det lägre av de skattebelopp, som påförts på grund

av taxeringarna, eller, om skattebeloppen äro lika stora, med ettdera belop­

pet. Anståndet skall gälla intill dess prövningsnämnden eller, om besvären

anförts direkt hos kammarrätten, denna meddelat beslut i anledning av be­

svären.

58 §.

Anstånd, som i 56 och 57 §§ avses, beviljas efter ansökan av skattskyldig

av den lokala skattemyndighet, som utfärdat debetsedel å den skatt som med

anståndet avses.

Beslut örn anstånd skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kost­

nad för denne; på landet skall beslutet därjämte tillställas vederbörande läns­

styrelse. I övrigt skola, då fråga är örn anstånd enligt 56 §, bestämmelserna

i 54 § 3 mom. sista stycket och 55 § äga motsvarande tillämpning.

Om anståndet skall verkställas anteckning å uppbördskort och i restlängd,

varom i 65 § förmäles. Har restlängd överlämnats till utmätningsman, skall

länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skyndsamt underrätta denne

örn anståndet.

59 §.

Sedan meddelande om anstånd inkommit till utmätningsmannen, må den

av anståndet omfattade skatten icke indrivas under tiden för anståndet, ej

heller må restavgift varom i 66 § sägs uttagas för skatten.

Har anståndstiden gått till ända utan att skatten till fullo guldits, skall dock

den skattskyldige erlägga restavgift å den del av skatten, som då återstod

ogulden.

Uppbörd av skatt.

60 §.

Uppbörd av skatt verkställes genom postverket samt de penninginrätt­

ningar, med vilka Kungl. Maj:t därom träffat avtal.

61 §.

1 mom. Skatt, som förfaller till betalning under viss uppbördstermin, skall

under samma termin inbetalas å fast postanstalt inom riket eller i sådan

penninginrättning, varom i 60 § sägs. Inbetalning sker kostnadsfritt. Därvid

skall den för den skattskyldige utfärdade debetsedeln jämte för uppbördster-

minen avsedd skatteanvisning företes. Skall enligt utfärdad debetsedel debite­

rad skatt erläggas under mera än en termin, må, om därför avsedda skatte-

anvisningar företes, under en termin inbetalas jämväl den del av skatten, som

förfaller till betalning under den eller de följande terminerna.

För skattskyldig, som har att vidkännas löneavdrag, skall arbetsgivaren om­

besörja inbetalningen, såvitt angår skatt som med löneavdraget avses. Då

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

arbetsgivare har att inbetala preliminär A-skatt för arbetstagare, skall ar­

betsgivaren å skatteanvisningen hava ifyllt beloppet av sådan skatt.

Arbetsgivare med flera än tjugufem arbetstagare må, efter tillstånd av läns­

styrelsen i länet, inbetala arbetstagarnas under uppbördstermin förfallande

skatt sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet antingen medelst inbetal­

ningskort eller girokort inbetalas eller överföres till postgirokontot för skat­

teavdelningen vid postkontoret i residensstaden eller ock översändes till ve­

derbörande penninginrättning; samtidigt därmed skola för uppbörds term inell

avsedda skatteanvisningar ävensom summerad förteckning i två exemplar

över de olika skattebeloppen insändas till skatteavdelningen eller penning­

inrättningen. För att sådan inbetalning skall anses verkställd under upp-

bördsterminen, skall försändelsen hava inkommit till postanstalt eller pen­

ninginrättning senast å terminens sista dag. Tillstånd, varom i detta stycke

sägs, lämnas till vidare och må när som helst återkallas. Statlig eller kommu­

nal myndighet äger, oavsett antalet arbetstagare, utan särskilt tillstånd verk­

ställa inbetalning av skatt för arbetstagarna i den ordning varom i detta

stycke sägs.

Inbetalning av skatt under uppbördstermin må ock kunna fullgöras så­

lunda, att skattebeloppet medelst girering överföres till postgirokontorets

skatteavdelning. För att dylik inbetalning skall anses fullgjord under upp-

bördsterminen, skall girokort jämte skatteanvisning eller skatteanvisningar

för uppbördsterminen ävensom, i sistnämnda fall, summerad förteckning i

två exemplar över de olika skattebeloppen hava inkommit till postanstalt

senast å terminens sista dag.

2 mom. Kontant inbetalning av skatt bör såvitt möjligt ske med jämna

penningar. Såsom betalningsmedel må jämväl användas postremissväxel, ut­

färdad av riksbanken eller annan bank, för vilken Kungl. Maj:t fastställt

reglemente, samt ställd till eller överlåten å postverket eller vederbörande

penninginrättning.

Sker inbetalning av skatt med företeende av debetsedel, skall den tjänste­

man, som mottager betalningen, frånskilja och behålla den skatteanvisning,

enligt vilken betalningen erlägges, samt till den, som verkställer inbetalningen,

återställa debetsedeln, kvitterad och avstämplad i överensstämmelse med

anvisningar å densamma. Verkställes inbetalning samtidigt enligt minst tio

debetsedlar, må i stället vid inbetalningen lämnas interimskvitto, upptagande

namn och, om så erfordras, adress å den, som verkställer inbetalningen, samt

debetsedlarnas antal och det belopp som sammanlagt erlägges. Snarast där­

efter skola debetsedlarna, kvitterade och avstämplade, mot återbekommande

av interimskvittot återställas till den, som verkställt inbetalningen.

Då arbetsgivare som i 1 mom. tredje stycket avses inbetalat skatt för ar­

betstagarna, skall vederbörande tjänsteman lämna kvitto till arbetsgivaren å

det inbetalda beloppet. Arbetsgivaren har därefter att förse envar arbetstaga­

res debetsedel med kvitto i överensstämmelse med anvisningar å debetsedeln.

Har annan än arbetsgivare, som i 1 mom. tredje stycket avses, inbetalat

skatt i den ordning som i 1 mom. sista stycket sägs, skall postgirokontorets

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

25

skatteavdelning till den som verkställt gireringen översända särskilt kvitto be­

träffande varje skatteanvisning.

Kvitto, meddelat i amian ordning än i överensstämmelse med anvisning­

arna å debetsedeln, gäller icke mot statsverket.

62 §.

Har skattskyldig eller arbetsgivare försummat att under uppbördstermin

inbetala därunder förfallande skatt, äger han att med företeende av debet­

sedeln senast den 17 i den månad, under vilken terminen infallit, å fast post­

anstalt inom riket erlägga skatten, därvid han tillika skall gälda särskild av­

gift, utgörande för skattebelopp örn

högst

20 kronor ...................... 20 öre

över 20 men icke över

50

» ...................... 50

5

>

» 50

»

»

»

100

2^> .......... ........... 1 krona samt

över

hundratal kronor.

100

» .......... ........... 1

för varje påbörjat

Inbetalas skatt i den ordning, som i första stycket sägs, skall vederböran­

de tjänsteman förfara på sätt i 61 § 2 mom. andra stycket sägs samt därjämte

förse skatteanvisningen med frimärke till belopp, motsvarande den erlagda

särskilda avgiften.

63 §.

I fråga örn inbetalning av skatt för sjöman, som är inskriven vid sjömans­

hus och för vilken löneavdrag verkställes, skola i stället för de i 61 § 1 mom.

och 62 § meddelade bestämmelserna gälla vad nedan stadgas.

Vederbörande befälhavare skall till rederiet redovisa belopp motsvarande

verkställda löneavdrag samt översända för uppbörds terminen avsedda skatte-

anvisningar jämte summerad förteckning i två exemplar över de särskilda

skattebeloppen. Samtidigt skall befälhavaren förse envar sjömans debetsedel

med kvitto i överensstämmelse med anvisningar å debetsedeln.

Vederbörande rederi skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt

sålunda att det sammanlagda skattebeloppet för de hos rederiet anställda

sjömännen medelst inbetalningskort eller girokort inbetalas eller överföres

till postgirokontot för skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden i

det län, där rederiet har sitt huvudkontor, eller medelst girering överföres lill

postgirokontot för skatteavdelningen vid postgirokontoret; samtidigt därmed

skola för uppbördsterminen avsedda skatteanvisningar ävensom summerad

förteckning i två exemplar över de särskilda skattebeloppen insändas till ve­

derbörande skatteavdelning.

Inbetalningen skall ske senast å sista dagen i andra månaden efter den,

då uppbördsterminen infallit. Möter hinder för inbetalning inom nämnda tid

må länsstyrelsen i det län, där rederiets huvudkontor är beläget, bevilja an­

stånd med inbetalningen, i regel dock högst en månad.

26

64 §.

Ej må postanstalt under annan tid eller i annan ordning än i 61 eller 62 §

sägs, ej heller penninginrättning, som i 60 § avses, under annan tid eller i

annan ordning än i 61 § angives mottaga skattebelopp, som under viss upp-

bördstermin förfallit till betalning eller eljest då fått erläggas. Ej heller må

belopp mottagas, som icke motsvarar vad som förfaller till betalning vid

den eller de uppbördsterminer inbetalningen avser.

Har under den i 62 § omförmälda tid skatt inkommit till penninginrättning,

som i 60 § avses, eller till skatteavdelning vid postkontoret i residensstad

eller till postgirokontorets skatteavdelning, skall den skattskyldige anmanas

att ofördröjligen inbetala den i 62 § angivna särskilda avgiften. Efterkommes

icke anmaningen, skall det inbetalda skattebeloppet inbetalas eller överföras

till särskilt postgirokonto för vederbörande länsstyrelse eller lokala skattemyn­

dighet i stad medelst inbetalningskort eller girokort.

Erlägges under uppbördstermin förfallande skatt helt eller delvis efter ut­

gången av den i 62 § eller, såvitt angår sjöman, den i 63 § angivna tiden men

innan åtgärd för indrivning av skatten vidtagits mot vederbörande, skall

skatten inbetalas eller överföras till det särskilda postgirokontot för vederbö­

rande länsstyrelse eller lokala skattemyndighet i stad medelst inbetalnings­

kort eller girokort, varå angivas skattskyldigs namn och manialsskrivnings-

adress samt debetsedels nummer. Vid inbetalning av skatt efter utgången av

tid, som i 62 eller 63 § sägs, skall jämväl erläggas restavgift i enlighet med

vad i 66 § stadgas.

Har efter utgången av den i 62 § eller, såvitt angår sjöman, den i 63 §

omförmälda tid skatt inkommit till penninginrättning eller skatteavdelning

varom i andra stycket sägs, skall beloppet översändas till länsstyrelsen eller

den lokala skattemyndigheten på sätt i nämnda stycke angives.

Skatt, som innehållits genom löneavdrag enligt 47 § tredje stycket, skall

under vederbörlig uppbördstermin likaledes överföras till vederbörande läns­

styrelse eller lokala skattemyndighet i stad på sätt i andra stycket i denna

paragraf sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

65 §.

1 mom. Penninginrättning, varom i 60 § sägs, skall dag för dag till skatte­

avdelningen vid postkontoret i residensstaden i länet dels redovisa inbetalda

skattebelopp medelst insättning på skatteavdelningens postgirokonto, dels ock

insända motsvarande skatteanvisningar, försedda med anteckning eller på-

stämpling, att beloppen inbetalats till inrättningen, jämte över desamma upp­

rättad förteckning i två exemplar. Det ena exemplaret av förteckningen skall,

försett med kvitto av vederbörande tjänsteman vid skatteavdelningen, åter­

ställas till penninginrättningen.

Till skatteavdelningen vid postkontoret i residensstaden skola postanstal-

tema i länet dag för dag insända inkomna skattebelopp och skatteanvis­

ningar.

Kungl. Majlis proposition nr 370.

27

Postgirokontorets skatteavdelning har att efter utgången av uppbördster-

min skyndsamt till skatteavdelningen vid postkontoret i vederbörlig residens­

stad översända till postgirokontorets skatteavdelning inom föreskriven tid in­

komna skatteanvisningar.

2 morn. Skatteavdelningen vid postkontoret i residensstad har att dag för

dag dels till skatteavdelningen vid postkontoret i residensstad i annat län

översända skatteanvisningar, som avse skattskyldiga i nämnda län, dels ock

i riksbanken å statsverkets checkräkning för länsstyrelsens i länet räkning

insätta beloppet av inbetald skatt. Skatteavdelningen skall därjämte vid upp-

bördsterminens slut lämna underrättelse till länsstyrelsen angående beloppet

av den skatt, som avser skattskyldiga inom envar stad i länet. Samtidigt

skall motsvarande uppgift lämnas till den lokala skattemyndigheten i envar

stad, såvitt staden angår.

Skatteavdelningen vid ”postkontoret i residensstad skall vidare efter utgång­

en av envar uppbördstermin i fråga örn skattskyldiga å landet göra anteck­

ning örn inbetald skatt å uppbördskort, som för sådant ändamål överlämnats

till skatteavdelningen, samt att särskilt för varje kommun eller del av kom­

mun upprätta i tre exemplar förteckning över debiterad skatt, vilken förfal­

lit till betalning under uppbördsterminen men icke erlagts i tid och ordning,

som i 61, 62 eller 63 § sägs (restlängd). Restlängden skall översändas till

länsstyrelsen senast två månader efter uppbörds terminens början.

Därest Kungl. Majit så förordnar, skall skatteavdelning vid postkontor i

stad på sätt i nästföregående stycke sägs göra anteckning å uppbördskort örn

inbetald skatt samt upprätta restlängd, såvitt angår skattskyldiga i staden.

Restlängden skall överlämnas till den lokala skattemyndigheten i staden inom

tid som i föregående stycke sägs.

Skatteavdelningen vid postkontoret i residensstad har att efter utgången av

uppbördstermin till den lokala skattemyndigheten i annan stad än i föregå­

ende stycke avses skyndsamt avlämna de skatteanvisningar, som avse skatt­

skyldiga i staden. Skatteanvisningarna skola vid överlämnandet vara ordnade

i nummerföljd samt åtföljda av förteckning i två exemplar, upptagande

skatteanvisningarnas nummer och belopp. Det ena exemplaret av förteck­

ningen skall, försett med den lokala skattemyndighetens kvitto, återställas

till skatteavdelningen. Den lokala skattemyndigheten har att göra anteckning

örn inbetald skatt å uppbördskort samt att i ovan omförmäld ordning upp­

rätta restlängd. Skatteanvisningarna skola av den lokala skattemyndigheten

senast inom fyra månader efter uppbördsterminens utgång återsändas till

skatteavdelningen vid postkontoret.

Indrivning av resterande skatt.

66 §.

Skattskyldig, vilken underlåtit att inbetala skatt i tid och ordning, som i

61, 62 eller 63 § sägs, skall erlägga restavgift, beräknad efter fyra öre för varje

full krona av den sålunda icke erlagda skattens slutsumma, dock ej mindre

än tjugufem öre.

,

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

67 §.

Länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet i stad skall senast två månader

efter uppbördsterminens utgång överlämna två exemplar av restlängden till

vederbörande utmätningsman för resternas indrivning. Utmätningsmannen

skall så snart ske kan till vederbörande exekutionsbiträde överlämna ett av

de honom tillställda exemplaren.

68

§.

Innan restlängd översändes till utmätningsman, skall länsstyrelsen eller den

lokala skattemyndigheten i stad med ledning av befolkningsregistret under­

söka, huruvida skattskyldig, som icke i behörig ordning erlagt sin skatt, av­

flyttat till annan fastighet inom kommunen eller till annan kommun eller

huruvida skattskyldig, som är arbetstagare, erhållit anställning hos annan

arbetsgivare än som finnes angiven å vederbörligt uppbördskort. I förekom­

mande fall skall i restlängden antecknas, vad sålunda eller eljest må vara av

betydelse för skattens indrivande.

69 §.

Skall indrivning av skatt äga rum, åligger det vederbörande utmätnings­

man att verkställa indrivningen och för sådant ändamål förrätta utmätning

eller bevilja införsel.

Utmätningsman må åt exekutionsbiträde uppdraga att verkställa indriv­

ning av skatt samt att för sådant ändamål förrätta utmätning av lös egen­

dom eller, där förordnande jämlikt 21 § 8) lagen om införsel i avlöning,

pension eller livränta meddelats, bevilja införsel.

Innan utmätningsman eller exekutionsbiträde vidtager indrivningsåtgärd

som ovan sägs, bör han, där ej omständigheterna göra sannolikt att anma-

ningen blir utan verkan, genom tjänstebrev anmana den skattskyldige att

fullgöra sin betalningsskyldighet.

Då exekutionsbiträde förrättat utmätning, skall det vid utmätningen förda

protokollet av honom genast insändas till den utmätningsman, av vilken han

erhållit uppdraget att verkställa utmätningen, och åligger det utmätnings­

mannen att med ärendet vidare lagligen förfara.

Av exekutionsbiträde indrivna medel skola till utmätningsmannen redo­

visas i den ordning, som därför finnes särskilt stadgad.

70 §.

1 mom. Vad i 6 § utsökningslagen stadgas örn jäv mot utmätningsman är

ock gällande med avseende å den, som på grund av denna förordning för­

rättar utmätning.

2 mom. Vid utmätning enligt denna förordning skola, med de förbehåll

som i 3 mom. sägs, lända till efterrättelse utsökningslagens föreskrifter om

verkställighet av utmätning och vad därvid må undantagas, om utmätt egen­

doms försäljning, om fördelning av medel, som till följd av utmätning influ­

tit, samt om klagan över utmätningsmans förfarande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

29

3 mom. Vad i utsökningslagen stadgas om skyldighet för borgenär att i

vissa fall förskjuta kostnad äger ej tillämpning vid utmätning enligt denna

förordning.

Utmätning må även i gäldenärens frånvaro genast förrättas utan att sådan

underrättelse, varom i 59 och 60 §§ utsökningslagen sägs, blivit honom med­

delad. Skall utmätning ske av gäldenären tillhörig fast egendom, som finnes

å annan ort än där han har sitt hemvist, skall dock underrättelse jämte

uppgift örn förrättningsstället med rekommenderat tjänstebrev senast fjorton

dagar före förrättningen avsändas till gäldenären under adress, som angivits

i restlängden eller eljest kan av utmätningsmannen utrönas. Återkommer

brevet såsom obeställbart, skall utmätningsmannen därom underrätta över-

exekutor vid insändandet av protokoll över utmätningen; och åligger det i

sådant fall överexekutor att, innan vidare åtgärder för egendomens försälj­

ning vidtagas, anställa de ytterligare efterforskningar rörande gäldenärens

vistelseort, som med hänsyn till av utmätningsmannen redan vidtagna åt­

gärder och övriga omständigheter må anses erforderliga, samt, örn vistelse­

orten därvid utrönes, på sätt överexekutor finner lämpligt lämna gäldenären

underrättelse örn utmätningen. Har egendomen veterligen övergått till ny

ägare, skola åtgärder varom i detta stycke sägs i stället vidtagas för hans

underrättande. Kan hans adress ej utrönas, bör dock underrättelse lämnas

förre ägaren.

4 mom. Beträffande införsel för skatt skall iakttagas vad som är stadgat

i 21 § lagen om införsel i avlöning, pension eller livränta.

71 §.

Framgår av restlängden, att skattskyldig vistas å ort inom riket, belägen

utom det utmätningmansdistrikt, där skatten påförts honom, eller att av

annan anledning indrivning bör verkställas inom annat utmätningsmansdi-

strikt, åligger det utmätningsmannen i det förra distriktet, därest icke honom

veterligen annan inom samma distrikt är pliktig att ansvara för skatten eller

tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes, att omedelbart hos utmät­

ningsmannen i det senare distriktet begära handräckning för skattens utta­

gande. Därvid skall överlämnas fullständigt restlängdsutdrag, försett med

uppgift om ovannämnda i restlängden antecknade förhållanden samt med in­

tyg, att skatten icke kunnat inom distriktet uttagas.

72 §.

Kan skattskyldig, i annat fall än i 71 § avses, icke anträffas inom den

kommun, där skatten blivit honom påförd, åligger det utmätningsmannen,

därest icke honom veterligen annan inom samma distrikt är pliktig att

ansvara för skatten eller tillgång till dennas gäldande eljest där förefinnes,

att ofördröjligen med ledning av det hos honom befintliga anställningsregist-

ret eller genom införskaffande av upplysningar ur befolkningsregistret hos

länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten noga undersöka, å vilken

ort den skattskyldige eller annan, som är pliktig att ansvara för skatten, må

kunna anträffas.

Undersökningen skall bedrivas skyndsamt och bör vara slutförd senast en

månad efter det restlängden kommit utmätningsmannen tillhanda.

Framgår av undersökningen eller annorledes, att skattskyldig må kunna

anträffas å ort inom riket, belägen utom det utmätningsmansdistrikt, där

skatten påförts honom, eiler att av annan anledning indrivning bör verkstäl­

las inom annat utmätningsmansdistrikt, åligger det utmätningsmannen i det

förra distriktet att omedelbart hos utmätningsmannen i det senare distriktet

begära handräckning för skattens uttagande. Därvid skall överlämnas full­

ständigt restlängdsutdrag, försett med intyg att den skattskyldige blivit inom

distriktet förgäves eftersökt samt att skatten där icke kunnat uttagas, även­

som med uppgift om vad vid undersökningen framkommit rörande veder -

börandes vistelseort och anställning eller andra omständigheter, som kunna

föranleda till antagande att skatten kan uttagas å annan ort.

73 §.

Kan skattskyldig enligt behöriga intyg icke anträffas å handräcknings­

orten, skall utmätningsmannen därstädes verkställa sådan utredning, som i

72 § omförmäles, samt därefter för handräckningens verkställande översända

restlängdsutdrag i ärendet, försett med intyg örn att skatten icke kunnat

inom distriktet uttagas samt med uppgift örn vad vid ifrågavarande utred­

ning framkommit, till utmätningsmannen i det distrikt, där den skattskyl­

dige enligt den sist verkställda utredningen må kunna anträffas. Förstnämn­

de utmätningsman skall tillika till sökanden lämna underrättelse örn till vem

ärendet överlämnats.

Har vid utredningen icke framkommit var den skattskyldige må kunna

anträffas, skall utmätningsmannen i handräckningsorten i stället återsända

restlängdsutdraget till sökanden.

74 §.

Det åligger utmätningsman, hos vilken handräckning begärts, att intill

dess slutredovisning avgivits senast den 20 i varje månad över postgiro till

sökanden redovisa dittills influtna medel samt i övrigt så skyndsamt om­

besörja handräckningen, att slutredovisning, såvitt på utmätningsmannen

beror, kommer sökanden tillhanda senast inom sex månader efter det utmät­

ningsmannen emottagit framställningen om handräckning.

75 §.

1 mom. Därest skattskyldig, som häftar för restförd skatt, enligt vunnen

upplysning vistas å känd ort utom riket och skatten vid undersökning inom

riket icke kunnat uttagas, skall utmätningsmannen, där ej stadgandet i 2 mom.

till annat föranleder och under förutsättning att det restförda beloppet över­

stiger femtio kronor, därom göra anmälan hos länsstyrelsen, som såvitt ske

kan vidtager åtgärd för att den skattskyldige genom vederbörande beskick­

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

ning eller konsulat erhåller anmaning att till beskickningen eller konsulatet

erlägga skatten.

2 mom. Föreligger mellan Sverige och främmande stat överenskommelse,

på grund varav handräckning i sistnämnda stat kan erhållas för indrivning

av skatt, skall det åligga utmätningsmannen att, om skatten ej kunnat utta­

gas här i riket men anledning föreligger till antagande att den skall kunna in­

drivas genom handräckning i den främmande staten, vidtaga de åtgärder, som

enligt vad särskilt stadgats erfordras för erhållande av sådan handräckning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

31

76 §.

Finner länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i stad sådana om­

ständigheter föreligga, att skattskyldig eller arbetsgivare, som jämlikt denna

förordning är ansvarig för arbetstagares skatt, bör försättas i konkurs här i

riket för utfående av skatt, skall länsstyrelsen eller den lokala skattemyn­

digheten förordna, att framställning därom skall göras; dock att, då skatte­

belopp, för vilket den skattskyldige eller arbetsgivaren häftar, understiger

etthundra kronor, sådan framställning ej må ske, med mindre i det förelig­

gande fallet synnerliga skäl därtill äro.

77 §.

Utmätningsman på landet skall å tredje söckendagen före varje månads

utgång till länsstyrelsen samt utmätningsman i stad den 15 i varje månad till

den lokala skattemyndigheten i staden insända uppgift, upptagande specifikt

de skatteposter, beträffande vilka efter avgivandet av nästföregående uppgift

indrivningen slutförts till följd av verkställd inbetalning eller meddelat beslut

örn avkortning eller avskrivning. Uppgiften skall dock icke upptaga skatt, som

på grund av handräckning skall slutligen redovisas till annan än länsstyrel­

sen eller den lokala skattemyndigheten.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje må­

nads utgång till länsstyrelsen insända uppgift, som i första stycket sägs, dock

att däri upptagen skatt skall angivas summariskt.

Samtidigt med att uppgift enligt första eller andra stycket insändes, skall

till vederbörande myndighets postgirokonto gireras enligt uppgiften influten

skatt.

78 §.

Utmätningsman eller exekutionsbiträde skall å medel, som han uppbär en­

ligt denna förordning, utfärda särskilt kvitto (indrivningskvitto), dock att

sådant kvitto icke erfordras då medel erläggas genom insättning å utmät­

ningsmannens eller exekutionsbiträdets tjänstepostgirokonto. Indrivnings-

kvittot skall vid betalningstillfället lämnas till den som erlagt beloppet eller,

där så icke kan ske, såsom då beloppet översänts med posten, tillställas ho­

nom i tjänstebrev. Annat kvitto än indrivningskvitto eller av postverket ut­

färdat kvitto örn insättning å tjänstepostgirokonto är icke gällande.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

79 §.

För indrivning av skatt, som ankommit på landsfiskal, skall stadgad rest-

avgift tillfalla statsverket. Har landsfiskal för indrivningen anlitat exeku­

tionsbiträde, äger dock denne uppbära hälften av restavgiften för medel med

vilkas indrivning han tagit befattning, dock högst femtio kronor för varje

restförd skattepost.

Har indrivningen ankommit på annan utmätningsman än landsfiskal, äger

sådan utmätningsman uppbära restavgiften, i den mån denna icke överstiger

etthundra kronor för varje restförd skattepost. Har exekutionsbiträde an­

litats för indrivningen, äger dock denne uppbära hälften av den utmätnings­

mannen tillkommande restavgiften för medel, med vilkas indrivning han ta­

git befattning. Där i stad, med eller utan magistrat, i övrigt finnas medde­

lade särskilda föreskrifter rörande dispositionen av restavgift, skola dessa

föreskrifter fortfarande tills vidare tillämpas. Restavgiften skall till den del

densamma överstiger etthundra kronor tillfalla statsverket.

Har utmätningsman fått vidkännas kostnad för införande i ortstidning av

kungörelse om utmätt lös egendoms försäljning eller för egen resa vid ut­

mätning av fast egendom, vare han, där utmätningen ägt rum för uttagande

av skatt, berättigad till ersättning för sagda kostnad på sätt i enskilda utsök­

ningsmål gäller.

Restavgift och ersättning, varom i denna paragraf är fråga, må utan sär­

skilt bemyndigande uttagas.

80 §.

Riksräkenskapsverket äger att, i den mån så påkallas, meddela särskilda

föreskrifter i fråga om redovisning av medel, som influtit efter indrivning.

Avkortning och avskrivning av skatt samt balanslängd.

81 §.

Avkortning av debiterad skatt skall äga rum,

då genom oriktig debitering slutlig eller tillkommande skatt påförts skatt­

skyldig dubbelt eller med för högt belopp eller påförts annan person än som

vederbort; skolande i sistnämnda fall, såframt icke den rätteligen skattskyl­

dige på grund av stadgandet i 91 § är från betalningsskyldighet fri, i sam­

manhang med beslut örn avkortning förordnas örn det avkortade beloppets

uttagande hos denne;

då beträffande slutligt påförd pensionsavgift sådant skäl föreligger till

upphävande av avgiftspåföringen, som avses i 15 § tredje stycket lagen örn

folkpensionering;

då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom åsatt taxering;

samt

då genom beslut om jämkning debiterad preliminär skatt nedsatts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

33

Vidare skall, därest debiterad preliminär skatt överstiger motsvarande

slutliga skatt, det överskjutande beloppet avkortas i den mån det är oguldet.

Har arbetsgivare till gäldande av arbetstagares skatt verkställt avdrag å

lön jämlikt denna förordning eller jämlikt lagen örn införsel i avlöning,

pension eller livränta, men kan på grund av arbetsgivarens obestånd det in­

nehållna beloppet icke utfås hos denne, skall motsvarande debiterade preli­

minära eller kvarstående skatt avkortas, såvitt den skattskyldige angår, och

samma belopp i stället uppdebiteras såsom fordran hos arbetsgivaren.

82 §.

Avskrivning av debiterad skatt må äga rum,

1) då den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar till skattens gäl­

dande och införsel i honom tillkommande avlöning, pension eller livränta

enligt gällande bestämmelser icke kan äga rum, dock att avskrivning icke

må ske för skatt, för vilken fast egendom svarar, med mindre utretts att

betalning för skatten icke kunnat erhållas ur egendomen;

2) då upplysning icke kunnat vinnas örn skattskyldigs vistelseort eller

skattskyldig icke kunnat anträffas å ort, där han enligt inhämtade upplys­

ningar antagits uppehålla sig;

3) då skattskyldig vistas å utrikes ort och minst två år förflutit från det

åtgärd av beskickning eller konsulat eller vederbörande utländska myndig­

het vidtagits för beloppets utfående, utan att detsamma influtit;

4) då skattskyldig vistas å utrikes ort och anmaning att gälda skatten ej

kan tillställas honom genom beskickning eller konsulat eller vederbörande

utländska myndighet; samt

5) då beloppet av den skatt, för vilken till utlandet avflyttad eller därstä­

des eljest bosatt skattskyldig häftar, icke överstiger femtio kronor.

Avskrivning av preliminär skatt må icke äga rum förrän efter utgången

av andra uppbördsåret efter det, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av kvarstående skatt må icke äga rum förrän efter utgången

av det uppbördsår, under vilket skatten förfallit till betalning.

Avskrivning av anledning, som under 2) sägs, må ske tidigast två år efter

det att bevis om sådant hinder, som där avses, först utfärdats.

Då arbetsgivaren jämlikt 95 § är ansvarig för arbetstagares skatt, må av-.

skrivning av denna icke äga rum, förrän det befunnits, att skatten av an­

ledning, som i första stycket sägs, ej heller kan utfås av arbetsgivaren.

83 §.

Beträffande skatt, som ifrågasättes till avskrivning på grund av att den

skattskyldige icke äger tillgång till dess gäldande eller vistas å okänd ort,

skola i stad vederbörliga hindersbevis granskas av den lokala skattemyn­

digheten. Om granskningen och vad därvid förekommit skall tecknas intyg

å hindersbevisen eller å en förteckning över desamma.

Granskning, som i första stycket sägs, erfordras icke beträffande skatt,

för vars uttagande handräckning enligt 71 eller 72 § begärts.

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 370.

ii

34

84 §.

Utmätningsman på landet skall under månaderna februari, juni och okto­

ber senast å fjortonde söckendagen i månaden hos länsstyrelsen samt utmät­

ningsman i stad under samma månader senast å femte söckendagen i måna­

den hos den lokala skattemyndigheten i staden till avkortning eller avskriv­

ning anmäla skattskyldig påförd skatt, vilken enligt då tillgängliga intyg

eller andra handlingar må avkortas eller avskrivas. Vid sådan anmälan skall

fogas längd över samtliga till avkortning eller avskrivning ifrågakommande

poster samt bevis örn de förhållanden, på vilka anmälningen grundas; i före­

kommande fall skall vid längden fogas jämväl intyg, varom förmäles i 83 §.

Sedan lokal skattemyndighet i stad granskat de enligt första stycket dit

inkomna handlingarna, har myndigheten att senast å fjortonde söckendagen

i den månad, under vilken handlingarna inkommit, till länsstyrelsen över­

sända desamma tillika med bevis om granskningen.

Lokal skattemyndighet i stad har att å tredje söckendagen före varje må­

nads utgång till länsstyrelsen insända längd över debiterad preliminär skatt,

som till följd av meddelat beslut örn jämkning skall avkortas.

85 §.

Länsstyrelsen skall pröva fråga om avkortning eller avskrivning av skatt

och, där stadgade förutsättningar härför föreligga, förordna örn skattens

avkortning eller avskrivning. Saknas i något fall erforderlig utredning skall,

intill dess sådan vunnits, med prövningen av avkortnings- eller avskrivnings-

frågan i denna del anstå.

Beslut rörande avkortning eller avskrivning skall meddelas senast den 20 i

månaden näst efter den, då anmälan härom inkommit till länsstyrelsen. Om

beslutet skall vederbörande utmätningsman på landet eller lokal skattemyn­

dighet i stad ofördröjligen underrättas.

86

§.

över skatt, som avkortas före upprättandet av restlängd, skall länsstyrel­

sen upprätta särskild avkortningslängd med angivande tillika av orsaken till

avkortningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

87 §.

1 mom. Har avskrivning av skatt ägt rum, kvarstår likväl den skattskyl­

diges och, i förekommande fall, arbetsgivarens betalningsskyldighet. I hän­

delse framdeles anledning förekommer till antagande, att obetald skatt kan

uttagas, skall denna åter uppföras i räkenskaperna, varefter åtgärder ånyo

skola vidtagas för dess indrivande och redovisning.

Det åligger exekutionsbiträde, som erhåller kännedom om att tillgång fin­

nes till gäldande av avskriven skatt, att därom ofördröjligen underrätta ve­

derbörande utmätningsman. Erhåller utmätningsman sålunda eller annor-

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

35

ledes kännedom om förhållande, som nyss sagts, har han att därom under­

rätta på landet länsstyrelsen och i stad den lokala skattemyndigheten.

2 mom. Sedan avkortning av skatt medgivits, skola åtgärder för skattens

indrivning icke vidare äga rum. Skulle emellertid avkortad skatt frivilligt

erläggas, skall den i räkenskaperna ånyo uppföras och behörigen redovisas.

88

§.

Före den 15 januari varje år skall balanslängd över all vid nästföregåen­

de års utgång oredovisad skatt av utmätningsmannen insändas på landet

till länsstyrelsen och i stad till den lokala skattemyndigheten.

•

Balanslängden, som bör åtföljas av intyg om hinder som mött för indriv­

ningen eller verkställigheten, skall upptaga:

a) specifikt den skatt, som beror på sökt handräckning, med uppgift för

envar skattskyldig om den eller de utmätningsman, hos vilka handräckning

blivit sökt, och dagen för varje sådan åtgärd; samt

b) likaledes specifikt all övrig skatt, vilken är beroende på åtgärd inom

distriktet, med noggrann uppgift om de åtgärder, som vidtagits, och örn det

hinder, som mött för indrivningen.

I balanslängden må skatt, som restförts under senast tilländalupna år, upp­

tagas summariskt.

Sedan den lokala skattemyndigheten granskat den enligt första stycket dit

inkomna balanslängden, har myndigheten att före utgången av januari må­

nad samma år till länsstyrelsen översända densamma tillika med bevis om

granskningen.

Restitution av skatt.

89 §.

1 mom. Överstiger erlagd preliminär skatt motsvarande slutliga skatt, obe­

räknat fastighetsskatt och i 1 § omförmälda annuiteter, skall länsstyrelsen

i det län, där skatten debiterats, utan kostnad för den skattskyldige till denne

återbetala det överskjutande beloppet. Restitution skall dock icke ske av be­

lopp understigande fem kronor.

Det åligger lokal skattemyndighet i stad att skyndsamt till länsstyrelsen

översända förteckning över skattskyldiga, vilka enligt första stycket äro be­

rättigade återbekomma skatt, med angivande tillika av de belopp som böra

återbetalas.

Sedan beslut, som i 53 § 2 mom. avses, inkommit till länsstyrelsen, skall

länsstyrelsen utan kostnad för den skattskyldige till denne återbetala det be­

lopp, som han enligt beslutet äger återbekomma.

2 mom. Har riksräkenskapsverket vid granskning av verkställd debite­

ring funnit, att anledning föreligger till antagande att slutlig eller tillkom­

mande skatt blivit någon påförd obehörigen eller med för högt belopp, skall

ämbetsverket underrätta vederbörande länsstyrelse härom. Länsstyrelsen har

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

att verkställa den utredning i ärendet, som må finnas erforderlig, och att,

därest vederbörande finnes hava erlagt skatt obehörigen eller med för högt

belopp, till honom återbetala vad som för mycket erlagts. Finner länsstyrel­

sen eljest att förhållande, som nyss sagts, föreligger, har länsstyrelsen lika­

ledes att återbetala för mycket erlagt belopp.

Envar, som eljest vinner nedsättning i eller befrielse från honom påförd

slutlig eller tillkommande skatt, äger att genom länsstyrelsen i det län, där

debiteringen skett, kostnadsfritt återbekomma vad han för mycket erlagt.

Därest någon, utan att sådant fall som i andra stycket sägs är för handen,

hos länsstyrelsen visar, att för samma år mera än en pensionsavgift enligt

lagen örn folkpensionering erlagts för honom, skall länsstyrelsen återbetala

vad som befinnes erlagt utöver den högsta avgiftens belopp.

3 mom. Skall den, som jämlikt stadgandet i 2 mom. första eller andra

stycket är berättigad återbekomma skatt, som debiterats å en ort för visst år,

i stället utgöra skatt, som debiterats eller bör debiteras å annan ort eller för

annat år, och är sistnämnda skatt vid meddelandet av beslut i restitutions-

ärendet ej gulden, äger den skattskyldige utfå allenast den del av det för

mycket erlagda beloppet, som överstiger det belopp vilket han sålunda rätte­

ligen har att utgöra. Återstoden av det erlagda beloppet skall gottskrivas den

skattskyldige till gäldande av sistnämnda skatt och i förekommande fall skynd­

samt tillställas länsstyrelsen i det län, inom vilket den ort är belägen, där

skatten debiterats eller bör debiteras.

4 morn. Häftar den, som enligt 1 eller 2 mom. är berättigad återbekomma

erlagt skattebelopp, för restförd skatt, äger han utfå allenast vad som över­

stiger det oguldna beloppet jämte därå belöpande restavgift. Återstoden skall

gottskrivas honom till gäldande av den oguldna skatten jämte restavgift och

i förekommande fall tillställas annan länsstyrelse med motsvarande tillämp­

ning av bestämmelserna i 3 mom.

90 §.

Envar som jämlikt 89 § 2 mom. första eller tredje stycket eller efter be­

svär över taxering eller debitering vinner nedsättning i eller befrielse från

honom påförd slutlig eller tillkommande skatt, äger vid återbekommande av

för mycket erlagt belopp tillika erhålla ränta å det belopp, som utbetalas,

efter fem procent för år.

Vid beräkning av ränta skall iakttagas:

att ränta utgår för skatt, som preliminärt erlagts under vederbörligt upp­

bördsår, från utgången av nämnda år samt för annan skatt, därest den er­

lagts under förra hälften av ett uppbördsår, från och med den 1 därpå föl­

jande september och, därest den erlagts under senare hälften av ett upp­

bördsår, från och med den 1 därpå följande mars;

att, därest skatten betalts i flera poster och restitutionen avser allenast viss

del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket erlagda beloppet av­

räknas mot det eller de belopp som sist guldits; samt

att ränta utgår till och med den dag, då beloppet återbetalas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

37

Efterkrav och preskription av skatt.

91 §.

För slutlig eller tillkommande skatt, som befinnes vara från debitering obe­

hörigen utesluten eller till för ringa belopp påförd, är den skattskyldige fort­

farande ansvarig; dock är han fri från betalningsskyldighet, därest icke krav

delgives honom inom tre år efter utgången av det uppbördsår, under vilket

skatten, om debitering i vederbörlig ordning skett, skolat erläggas, samt ut­

slag i mål angående vederbörandes betalningsskyldighet är meddelat inom

två år efter det kravet hos honom anställdes.

92 §.

Skatt må icke uttagas senare än fem år efter utgången av det uppbördsår,

under vilket skatten enligt verkställd debitering skolat erläggas.

Ansvar för debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt.

93 §.

Häradsskrivare eller uppbördskamrerare är ansvarig för den debitering,

som på honom ankommer.

Postverket ansvarar för den uppbörd av skatt, som äger rum genom ver­

kets försorg.

I stad är uppbördskamreraren ansvarig för indrivningens och redovis­

ningens behöriga verkställande.

På landet ansvarar vederbörande utmätningsman för indrivning eller be­

fordrande till avkortning eller avskrivning av ogulden skatt.

94 §.

Underlåter lokal skattemyndighet eller på landet utmätningsman att inom

föreskriven tid fullgöra vad på vederbörande enligt denna förordning ankom­

mer, skall länsstyrelsen, då sådant blivit känt, omedelbart vidtaga de åtgär­

der, vartill förhållandena kunna föranleda.

Gör utmätningsman i stad sig skyldig till underlåtenhet, varom förmäles i

första stycket, skall lokal skattemyndighet i staden förfara på sätt i nämnda

stycke stadgas beträffande länsstyrelse.

Arbetsgivares ansvar för arbetstagares skatt, m. m.

95 §.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, utan skälig

anledning att vederbörligen fullgöra denna skyldighet, är han jämte arbets­

tagaren ansvarig för skatt, vilken löneavdraget skolat avse, till belopp som

svarar mot vad han underlåtit att avdraga.

Arbetsgivarens ansvarighet må dock göras gällande endast örn arbetsta-

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

garell underlåter att efter anmaning erlägga ifrågavarande skatt. Det felande

beloppet må i sådant fall uttagas hos arbetsgivaren i samma ordning som stad­

gats i fråga örn indrivning av skatt, därvid arbetsgivaren tillika är skyldig att

å beloppet erlägga restavgift.

Bestrider arbetsgivare skyldighet att svara för arbetstagares skatt, har ut­

mätningsmannen att av den lokala skattemyndigheten i orten inhämta besked,

huruvida arbetsgivaren är ansvarig för skatten. Denna må icke hos arbetsgi­

varen uttagas, därest icke sistnämnda myndighet funnit arbetsgivaren an­

svarig för skatten. Har länsstyrelsen efter besvär av arbetsgivare över lokal

skattemyndighets beslut funnit denne icke vara ansvarig för arbetstagares

skatt, skall länsstyrelsen till arbetsgivaren återbetala skatt, som denne er­

lagt för arbetstagaren, jämte ränta efter fem procent för år.

Har arbetstagares skatt uttagits hos arbetsgivare, skall nämnda förhållande

anmärkas i det indrivningskvitto, som överlämnas till arbetsgivaren.

96 §.

Arbetsgivare, som betalt skatt för arbetstagare jämlikt 95 §, äger söka be­

loppet åter av arbetstagaren. Härvid har arbetsgivaren att till vederbörande

utmätningsman insända det till arbetsgivaren överlämnade indrivningskvittot.

Utmätningsmannen må hos arbetstagaren uttaga beloppet i samma ord­

ning som stadgats i fråga om indrivning av skatt, därvid arbetstagaren till­

lika är skyldig att å beloppet erlägga restavgift.

97 §.

Har arbetsgivare verkställt löneavdrag men icke inbetalat det innehållna

beloppet i tid och ordning, som i 61, 62 eller 63 § sägs, må beloppet uttagas

hos arbetsgivaren i samma ordning, som stadgats i fråga om indrivning av

skatt, och skall arbetsgivaren därvid å beloppet erlägga restavgift.

Arbetstagaren är fri från betalningsansvar för motsvarande skattebelopp,

ändå att på grund av arbetsgivarens obestånd det innehållna icke kan utfås

hos denne.

98 §.

Arbetsgivare, som enligt lag är skyldig föra handelsböcker, skall hava sin

bokföring så ordnad att därav framgå arbetstagares namn, utbetald lön samt

löneavdrags belopp.

Det åligger arbetsgivare, som i första stycket sägs, att efter anmaning

av vederbörande föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen tillhan­

dahålla sin bokföring med därtill hörande handlingar för kontroll å verkstäl­

landet av löneavdrag.

Kontroll, som i andra stycket avses, skall såvitt möjligt ske på sådant sätt

och på sådan tid, att den icke förorsakar hinder i verksamheten för den, vars

bokföring är föremål för kontrollen. Där arbetsgivaren det begär och det

lämpligen kan ske, skall kontrollen verkställas hos honom. Hava handels­

böcker eller andra handlingar överlämnats för kontroll, skola de så snart ske

kan återställas. Meddelande om resultatet av kontrollen skall snarast lämnas

arbetsgivaren.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

39

Ansvarsbestämmelser m. m.

99 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som har

betydelse för verkställandet av löneavdrag, under sådana omständigheter att

det kan antagas hava skett i syfte att åstadkomma att löneavdrag icke verk­

ställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i preliminär självdeklaration eller i ansökan örn jämkning av

preliminär skatt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift,

ägnad att för honom eller den han företräder leda lill frihet från preliminär

skatt eller till för låg sådan skatt, eller

har någon i ansökan jämlikt 48 § 2 mom. om nedsatt löneavdrag eller i an­

sökan om anstånd med inbetalning av skatt uppsåtligen eller av grov oakt­

samhet lämnat oriktig uppgift angående förhållande av betydelse för ärendets

avgörande,

straffes med dagsböter,

100 §.

Underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra

vad honom sålunda åligger eller verkställer han löneavdrag med för lågt be­

lopp och begås gärningen av uppenbar tredska, eller

underlåter arbetsgivare att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet

inbetala innehållet belopp,

straffes med dagsböter.

101 §.

Fullgör icke arbetsgivare eller försäkringsanstalt behörigen vad vederbö­

rande enligt 20 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen vad honom enligt 50 §, 51 § första styc­

ket eller 98 § första stycket åligger,

straffes med böter, högst trehundra kronor.

102

§.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin

förseelse är underkastad ansvar för tjänstefel eller förseelsen eljest är be­

lagd med straff enligt allmänna strafflagen.

103 §.

1 mom. Hörsammar icke skattskyldig anmaning att avlämna preliminär

självdeklaration, eller

underlåter arbetsgivare eller försäkringsanstalt att hörsamma anmaning en­

ligt 20 §, eller

underlåter arbetsgivare, som är skyldig verkställa löneavdrag, att fullgöra

sådan skyldighet eller verkställer han löneavdrag med för lågt belopp, eller

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

fullgör arbetsgivare icke vad honom åligger enligt 50 §, 51 § första stycket

eller 98 § första eller andra stycket,

äger länsstyrelsen förelägga den försumlige lämpligt vite.

Då fråga uppstår om tillämpning av förelagt vite, skall av vederbörande

föredragande i uppbördsärenden hos länsstyrelsen, uppbördskamrerare, hä­

radsskrivare eller annan behörig person anmälan därom göras hos länsstyrel­

sen, som har att, efter prövning av härvid förekommande förhållanden, för­

ordna om uttagande av det vite, vartill någon finnes hava gjort sig förfallen.

2 mom. Den som verkställer delgivning av jämlikt denna förordning med­

delat vitesföreläggande, äger att därför av den försumlige undfå gottgörelse

med fem kronor för varje förrättning.

104 §.

Förseelse, som i 99—101 §§ omförmäles, må åtalas, förutom vid laga dom­

stol i brottmål, vid den rätt där vederbörande skall svara i tvistemål i all­

mänhet.

105 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

106 §.

Förmenar någon, att slutlig eller tillkommande skatt blivit genom fel vid

debiteringen obehörigen eller med oriktigt belopp honom påförd eller att fel­

aktighet ägt rum vid utskrivandet av hans debetsedel, äger han att däri söka

rättelse hos den lokala skattemyndighet, som verkställt debiteringen. Ansökan

om rättelse skall ingivas till nämnda myndighet inom natt och år efter det

skatten blivit sökanden avfordrad.

107 §.

Den, som icke åtnöjes med beslut av lokal skattemyndighet, äger i be­

slutet söka ändring hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava inkom­

mit till länsstyrelsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll del

av beslutet.

108 §.

över länsstyrelses beslut enligt denna förordning må besvär anföras hos

kammarrätten, dock att klagan icke må föras över länsstyrelses beslut rörande

preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär skatt, debitering eller

jämkning av sådan skatt, verkställande av löneavdrag eller anstånd med in­

betalning av skatt. Besvären skola hava inkommit till länsstyrelsen inom en

månad från den dag, då klaganden erhöll del av beslutet, vid påföljd, örn den

tid försittes, att besvären icke upptagas till prövning. Ej må den omständig­

heten, att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits till kammarrätten,

utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären till kam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

41

marrätten inkommit före utgången av nyss stadgadt besvärstid. I sådant fall

skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till vederbörande

länsstyrelse.

Sedan besvären inkommit till länsstyrelsen, har länsstyrelsen att infordra

förklaringar och, där förklaringarna därtill föranleda, påminnelser från ve-

detbörande samt därefter skyndsamt överlämna handlingarna till kammar­

rätten med det yttrande, vartill omständigheterna giva anledning.

över kammarrättens utslag må klagan förås hos Kungl. Majit genom be­

svär, vilka tillika med bevis om dagen för utslagets delfående skola hava in­

kommit till finansdepartementet inom två månader från den dag, då klagan­

den erhöll del av utslaget, vid påföljd, om den tid försittes, att besvären icke

upptagas till prövning.

Vid prövning av besvär över utdömande av vite må jämväl frågan, huru­

vida vitet bort föreläggas, komma under bedömande.

109 §.

Besvär eller ansökan enligt denna förordning må jämte tillhörande hand­

lingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning, på klagandens

eget äventyr i betalt brev med posten insändas till vederbörande myndighet.

110 §.

Besvär över beslut enligt denna förordning eller över taxering befriar icke

skattskyldig i vidare mån än i 57 § sägs från att i behörig ordning erlägga

skatt.

Särskilda föreskrifter.

111 §•

Om debitering, uppbörd, indrivning och redovisning av skatt i Stockholm

är särskilt stadgat.

112

§.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna för­

ordning, meddelas av Kungl. Majit.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att förordningen

skall tillämpas redan dessförinnan såvitt fråga är om åtgärder, som erfordras

för att uppbörd av preliminär skatt i enlighet med förordningens bestäm­

melser skall kunna äga rum från 1947 års ingång.

Genom denna förordning upphävas uppbördsreglementet den 14 december

1917 (nr 838), förordningen den 2 maj 1919 (nr 200) angående rätt till ränta

vid restitution av utskylder m. m., restindrivningsförordningen den 13 novem­

ber 1931 (nr 394) samt förordningen den 30 april 1943 örn preskription av

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

utskylder lii. m. (nr 207) så ock vad eljest finnes stadgat stridande mot denna

förordnings bestämmelser.

1 samband med denna förordnings ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) Skattskyldig är, med de inskränkningar som följa av vad nedan under

2) och 3) sägs, befriad från att erlägga:

A. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1946 års taxering,

a) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet,

landstingsmedel och tingshusmedel, i den mån nämnda skatter enligt äldre

bestämmelser skolat erläggas under år 1947,

b) allmän kommunalskatt; samt

B. av skatter, som skulle hava utgått på grund av 1947 års taxering, stat­

lig inkomst- och förmögenhetsskatt, särskild skatt å förmögenhet, landstings­

medel, tingshusmedel samt allmän kommunalskatt.

2) Den under 1) stadgade befrielsen skall icke gälla beträffande fastig­

hetsskatt.

3) Har skattskyldig vid 1948 eller 1949 års taxering taxerats för inkomst

av rörelse till lägre belopp än vid 1946 respektive 1947 års taxering och

sammanhänger den högre inkomsten det tidigare året med att den skattskyl­

dige verkställt uppskrivning av lager av tillgångar, avsedda för omsättning

eller förbrukning i rörelse, skall den under 1) stadgade skattebefrielsen icke

avse den del av skatterna, som belöper å det överskjutande inkomstbelopp

som motsvaras av den sålunda framtagna dolda reserven i varulagret. Å

nämnda inkomstbelopp skall därvid anses belöpa så stor del av skatterna,

som motsvarar skillnaden mellan, å ena sidan, de å den beskattningsbara

inkomsten eller det beskattningsbara beloppet i dess helhet belöpande skat­

terna och, å andra sidan, de skatter som skulle hava utgått därest ifråga­

varande belopp icke ingått i inkomsten.

Vad i föregående stycke stadgats skall äga motsvarande tillämpning i an­

nat fall än där sägs, därest skattskyldig under beskattningsår, för vilket

taxering verkställes år 1946 eller 1947, redovisat inkomst som överstiger vad

den skattskyldige normalt redovisar såsom inkomst samt det berott på åt­

göranden av den skattskyldige eller av juridisk person, i vilken den skatt­

skyldige är delägare, eller annan därmed jämförlig orsak att högre inkomst

redovisats ifrågavarande år.

Länsstyrelsen skall övervaka, att beskattningsnämnderna i samband med

1946 och 1947 års taxeringar uppgöra förteckningar över sådana skattskyldiga,

beträffande vilka det med hänsyn till innehållet av avgivna självdeklarationer

eller eljest kan antagas, att skattskyldighet kommer att föreligga jämlikt detta

moment.

Det skall ankomma på vederbörande prövningsnämnd att i samband med

1948 respektive 1949 års taxering fastställa, om skattskyldig har att erlägga

skatt jämlikt detta moment. Innan beslut härom fattas skall den skattskyl­

dige beredas tillfälle yttra sig i ärendet. Örn besvär över sådant beslut skall

gälla vad i allmänhet är stadgat angående fullföljd av talan mot prövnings-

nämnds beslut.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

43

Skatt för inkomst som i detta moment avses skall utgå, såvitt angår in­

komst under det beskattningsår för vilket taxering verkställes år 1946, enligt

de utdebiteringsgrunder som gälla för preliminär skatt för inkomståret 1947

samt, såvitt angår inkomst under det beskattningsår för vilket taxering verk­

ställes år 1947, enligt de grunder som gälla för preliminär skatt för inkomst­

året 1948. Skatt som här avses skall i sin helhet tillfalla staten.

Länsstyrelsen har att i förekommande fall bestämma, under vilken termin

eller under vilka terminer uppbörd skall ske av skatt som i detta moment

avses.

4) Annuiteter å avdikningslån, som upptagits å kronodebetsedel för år

1946, skola i sin helhet erläggas under första uppbördsterminen eller å första

uppbördsstämman. Fastighetsskatt, som påföres på grund av 1946 och 1947

års taxering, skall i sin helhet erläggas under uppbördsterminerna i mars och

maj månader år 1947 respektive år 1948.

5) I fråga om skatt, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller tidi­

gare års taxering och som icke utgöres av skatt för fastighet för år 1946,

skola äldre bestämmelser fortfarande äga tillämpning.

6) Under januari månad 1947 skall, intill dess en vecka förflutit från det

för inkomståret 1947 gällande debetsedel kommit arbetsgivare tillhanda, den­

ne verkställa löneavdrag till gäldande av arbetstagares skatt med tio procent

av inkomsten eller, om arbetstagaren kan antagas komma att under nämnda

inkomstår uppbära inkomst överstigande tiotusen kronor, med femton pro­

cent av inkomsten. Å belopp, understigande tjugufem kronor, skall skatt icke

utgå. Det belopp, som vid varje utbetalningstillfälle skall avdragas, skall av­

rundas till närmast lägre hela krontal.

7) De ytterligare föreskrifter, som erfordras i samband med denna för­

ordnings ikraftträdande, meddelas av Kungl. Majit.

Anvisningar

till 46 §.

Med arbetsgivare förstås enligt denna förordning envar, som ingått av­

tal med annan person att denne skall utföra arbete för hans räkning och

som i följd härav är skyldig utbetala lön till denne. Med arbetstagare förstås

i förordningen den, med vilken sådant avtal ingålts. Såsom arbetstagare be­

traktas emellertid icke den, som är att anse som självständig företagare.

Lika med arbetsgivare betraktas enligt förordningen den som till annan

utbetalar pension, annan livränta, undantagsförmåner, periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk intäkt, varför givaren är berättigad till av­

drag enligt 31 § kommunalskattelagen, allt såvida beloppet eller förmånen

hänför sig till mottagarens (arbetstagarens) huvudsakliga arbetsanställning

eller eljest utgör mottagarens huvudsakliga inkomst av förvärvskällan tjänst.

Då en person åtagit sig utförande av arbete och i sin tur anställt arbets­

tagare, är han att anse som arbetsgivare gentemot dessa. Huruvida lian skall

betraktas såsom arbetstagare i förhållande till sin uppdragsgivare eller såsom

44

Kungl. Alaj.ts proposition nr 370.

självständig företagare, får bedömas med hänsyn till dels innebörden av det

mellan dem träffade avtalet, dels ock arten av den förvärvsverksamhet som

av uppdragstagaren bedrives. Vid skogsarbete, dikningsarbete, byggnadsar­

bete m. m. förekommer ofta, att en person åtager sig att utföra visst arbete

och i sin tur anställer en eller flera personer för dess utförande. Särskilt i

norra och mellersta Sverige är det sålunda vanligt, att en skogsägare träffar

avtal med en jordbrukare, att denne skall mot visst pris verkställa avverk­

ning. Jordbrukaren (köraren) utför timmer körslor men anställer skogsarbe­

tare (huggare), som verkställa huggning. I sådant fall är jordbrukaren att

anse som arbetsgivare gentemot de av honom anställda. Då inkomsten av

avverkningen för jordbrukaren i regel torde utgöra inkomst av jordbruk eller

rörelse, blir denne vanligen att betrakta såsom självständig företagare.

Örn en person avlönas uteslutande genom andel i vinst, är han att be­

trakta som självständig företagare. I handelsbolag eller enkelt bolag är det

icke ovanligt, att en eller flera delägare utföra arbete för bolagets räkning

och därför uppbära bestämd lön, beräknad för vecka, månad eller alman be­

stämd tidsperiod, varjämte vederbörande, utöver lönen, erhåller viss del i

vinsten. Sådan delägare är icke arbetstagare enligt denna förordnings me­

ning. Enligt skatteförfattningama anses icke heller den inkomst, som han

uppbär i form av lön, såsom inkomst av tjänst utan såsom inkomst av rörelse.

Örn en person enligt denna förordning anses som arbetstagare, förändras där­

emot icke denna hans ställning av att han jämte fastställd lön uppbär

tantiem.

Provision bör icke anses utgöra andel i vinst, då den utgår med hänsyn

till omsättningen. En handelsresande, som helt avlönas medelst provision,

är alltså arbetstagare, örn han kan anses såsom anställd i huvudmannens

tjänst.

För bedömande av frågan, huruvida en person är att anse som arbetstagare

eller ej saknar det betydelse, örn han utför arbetet i sitt hem eller eljest å

arbetsplats, som av honom bestämmes, eller örn han är släkt med arbets­

givaren.

Vid utbetalning av lön till arbetsgivarens make eller hemmavarande barn

under sexton år eller hemmavarande barn, som fyllt sexton men icke ader­

ton år och ej har så stor inkomst, att den föranleder skatteplikt för barnet

enligt 51 § kommunalskattelagen, skall dock löneavdrag icke verkställas,

enär icke nämnda personer utan den utbetalande arbetsgivaren med hänsyn

till bestämmelserna i 20 § kommunalskattelagen och 2 § förordningen om

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt taxeras för lönen eller ersättningen.

Har arbetstagaren jämte sin huvudsyssla en eller flera bisysslor, skall den

arbetsgivare, hos vilken arbetstagaren har sin huvudanställning, verkställa

löneavdrag, medan den eller de arbetsgivare, för vilkens eller vilkas räk­

ning arbetstagaren utför bisysslorna, icke hava att verkställa dylikt avdrag.

Kan av flera anställningar ingen anses såsom den huvudsakliga eller före­

ligger tvekan örn vilken anställning som skall betraktas såsom huvudsak­

lig, har arbetstagaren att vända sig till den lokala skattemyndigheten, som

meddelar besked örn vid vilken anställning löneavdrag skall verkställas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

45

Arbetsgivares skyldighet att verkställa löneavdrag avser preliminär skatt

ävensom annan kvarstående skatt än fastighetsskatt jämte annuiteter å av-

dikningslån och å förskott för avlösning av frälseräntor, men däremot icke till­

kommande skatt. Avdragsskyldigheten, såvitt angår kvarstående skatt och å

debetsedel till beloppet angiven preliminär skatt, är icke inskränkt till att avse

skatt, som utgår för inkomst av tjänst, utan gäller även i fråga om skatt för

annan inkomst. Den å debetsedel till beloppet angivna preliminära skatten

kan nämligen, liksom den kvarstående skatten, avse båda de nyssnämnda

slagen av inkomst.

Arbetsgivare är skyldig göra avdrag endast för sådan till beloppet angi­

ven preliminär skatt och sådan kvarstående skatt, som arbetstagaren har att

erlägga i hemortskommun. Härigenom undantages skatt, som utgår för så­

dan inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse, vilken taxe­

ras i annan kommun än hemortskommunen.

Med stöd av 3 § sista stycket kan lokal skattemyndighet i fall, då beräk­

ning av preliminär skatt enligt skattetabell eller med viss procentsats skulle

visa otillfredsställande resultat, på ansökan av skattskyldig eller arbetsgivare

eller på eget initiativ förordna, att sådan skatt skall utgå med belopp, som

grundar sig på taxering och angives å debetsedeln. Sådana fall kunna vara

för handen, då fråga är om bruttoinkomst, från vilken skattskyldig är berät­

tigad att göra avdrag för omkostnader till betydande del av inkomsten, t. ex.

inkomst som ånjutes av provisionsresande eller arbetstagare, vilka hava att

bekosta material för arbetet. Dylika fall kunna vidare inträffa, då av skatt­

skyldig uppburen inkomst av tjänst utgör blott obetydlig del av hela hans

inkomst. Då i sistnämnda fall inkomsten av tjänst, även om den är arbets­

tagarens huvudsakliga, är så obetydlig i förhållande till annan inkomst, att

de genom löneavdrag innehållna beloppen icke förslå att gälda skatten å hela

inkomsten, äger den lokala skattemyndigheten tillika förordna, att löneav­

drag icke skall verkställas. Då skattskyldig väl åtnjuter inkomst av tjänst i

kommunalskattelagens mening men icke uppbär inkomsten av arbetsgivare,

kan löneavdrag icke ske och preliminär skatt ej heller beräknas enligt skatte­

tabell eller med viss procentsats; såsom exempel å sådana skattskyldiga kan

nämnas viss serveringspersonal.

till 47 §.

Överlämnas icke debetsedel avseende preliminär skatt till arbetsgivaren,

bör denne, såvida det icke är uppenbart, att anställningen hos honom är att

anse som bisyssla, alltid verkställa avdrag med tjugufem procent av lönebe­

loppet eller, såvitt angår sjöman inskriven vid sjömanshus, med tjugu pro­

cent. Gör arbetstagaren gällande, att anställningen är av nyssnämnda na­

tur, bör arbetsgivaren i tveksamma fall påfordra, att arbetstagaren styrker

förhållandet med intyg från den lokala skattemyndigheten.

Har debetsedel å kvarstående skatt icke överlämnats till arbetsgivaren,

har denne att hos den lokala skattemyndigheten i orten, d. v. s. å den plats

där arbetsgivaren har kontor, varifrån lön utbetalas, anmäla förhållandet,

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

så att ny debetsedel å kvarstående skatt kan utfärdas och tillställas arbets­

givaren. Sistnämnda debetsedel torde som regel kunna vara arbetsgivaren

tillhanda å sådan tid under månaden, att åtminstone ett avlöningstillfälle

återstår, vid vilket löneavdrag för den kvarstående skatten kan verkställas;

kan så icke ske, har arbetstagaren att själv erlägga nämnda skatt.

till 50 §.

Då arbetstagaren tager del av sin hos arbetsgivaren förvarade debetsedel,

har han att göra detta på sådant sätt och å sådan tid, att hinder icke föror­

sakas arbetsgivaren eller hans personal i det förberedande arbetet för inbe­

talning till uppbördsmyndigheten av innehållna belopp.

till 53 §.

Sker ändring i skattskyldigs civilstånd under förra delen av inkomståret

eller ändras senast den 1 november under inkomståret antalet barn därige­

nom, att barn födes eller att barn, för vilket skattskyldig vid beräkningen av

preliminärskatt erhållit familjeavdrag, avlider, har lokal skattemyndighet

att utan särskild anmälan från den skattskyldige vidtaga den jämkning i

nämnda skatt, som av ändringen må betingas.

Lokal skattemyndighet äger jämväl utan särskild anmälan från den skatt­

skyldige upptaga fråga om jämkning av preliminär skatt i övriga i denna

paragraf omförmälda fall. Jämkning må icke ske, utan att den skattskyl­

dige bereus tillfälle att yttra sig, därest detta icke uppenbarligen är obehöv­

ligt. Vid höjning av preliminär skatt utan skattskyldigs medgivande bör iakt­

tagas stor försiktighet, så att icke för hög sådan skatt uttages.

Den bevisning, som skattskyldig måste prestera för att erhålla jämkning,

är olika i det fall, som avses i 1 mom. under 2), och i de fall, som omför-

mälas i samma mom. under 3). I det förstnämnda fallet behöver vederbö­

rande endast göra sannolikt, att ifrågavarande förhållande kommer att vara

för handen; mera kan han tydligen i detta fall icke heller åstadkomma. I

det sistnämnda fallet har han däremot att styrka, att de berörda omständig­

heterna verkligen föreligga.

Vid beslut örn jämkning skall den lokala skattemyndigheten tillse, att den

preliminära skatten för inkomståret så nära som möjligt kommer att över­

ensstämma med den slutliga skatt (oberäknat fastighetsskatt och förut om­

nämnda annuiteter) som kan antagas komma att påföras på grund av taxe­

ring, verkställd under året näst efter inkomståret. Har skattskyldig under

inkomstaret, innan beslutet om jämkning meddelats, erlagt högre preliminär

skatt än han rätteligen bort göra, skall icke sålunda inbetald skatt nedsättas

och vad som för mycket erlagts restitueras, utan den preliminära skatt, som

skall erläggas efter beslutet örn jämkning, skall i motsvarande grad redu­

ceras, så att den sammanlagda preliminärskatten kommer att uppgå till be­

lopp, som beräknas böra utgå för inkomståret. Fall kunna förekomma — så­

dana torde inträffa i synnerhet vid jämkning under senare delen av inkomst­

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

47

året — då preliminärskatten nedsättes med så stort belopp att, trots det den

skattskyldige helt befriats från att erlägga dylik skatt under återstående upp-

bördsterminer under uppbördsåret, han likväl för inkomståret inbetalt högre

skatt än han kan antagas hava rätteligen bort göra. Uppgår det för mycket

inbetalda beloppet till minst en femtedel av den slutliga skatt, som kan be­

räknas komma att utgå, dock till minst tjugufem kronor, äger skattskyldig

återbekomma det för mycket inbetalda beloppet utan avvaktan å debitering

av den slutliga skatten. Äro särskilda förhållanden för handen — fråga är

t. ex. örn s. k. ömmande omständigheter eller om ett särskilt stort skatte­

belopp — kan myndigheten, även om det angivna villkoret icke är uppfyllt,

medgiva att det för mycket erlagda beloppet återbetalas till den skattskyl­

dige.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Förslag

till

lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 65 och 66 §§ samt 70 § 1 mom. kommunal­

skattelagen den 28 september 1928 ävensom anvisningarna till 20 § 2. och 3.,

48 § 1., 53 § 1. och 66 § 1. samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

65 §.

Frågan, huruvida skattskyldig haft barn eller icke, liksom ock frågan om

barns ålder skall bedömas efter förhållandena den 1 november året näst

före taxeringsåret.

Har under —----------för taxeringen.

66

§.

Med hemortskommun förstås i denna lag den kommun, där den skatt­

skyldige författningsenligt skall vara mantalsskriven för året näst före taxe­

ringsåret.

För den, som varit under ett beskattningsår eller del därav bosatt här i

riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande ho­

nom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun

anses den kommun, där han först varit botsatt under det år, som närmast

föregått taxeringsåret.

För oskift---------— avlidnes hemortskommun.

För bolag eller annan sammanslutning, som jämlikt 64 § 2 mom. skall

betraktas såsom svensk ekonomisk förening, gäller såsom hemortskommun

den kommun, inom vilken den verkliga ledningen av företaget utövades den

1 november näst före det år, som närmast föregått taxeringsåret.

För annan juridisk person än oskift dödsbo och bolag eller annan sam­

manslutning, som nyss sagts, gäller såsom hemortskommun den kommun,

där vederbörande styrelse eller förvaltning den 1 november näst före det år,

som närmast föregått taxeringsåret, hade sitt säte eller där syssloman eller

ombud vid nämnda tid var bosatt.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse av 66 § se 1933: 394 samt av 70 § 1 mom. och anvisningarna till 20 § 2,

se 1938:368.

49

70 §.

t mom. Person, som tillhört främmande makts härvarande beskickning

eller lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning och som

icke varit svensk medborgare, anses i beskattningshänseende icke hava varit

här i riket bosatt. För inkomster, vilka enligt föreskrifterna i denna lag be­

skattas i hemortskommunen, skall skatt av sådan person utgöras i den kom­

mun här i riket, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret,

först haft sitt egentliga bo och hemvist eller, utan att sådant fall förelegat,

stadigvarande vistats.

Vad ovan — -------- svenska medborgare.

Kunni■ Maj:ts proposition nr 370.

Anvisningar

till 20 §.

2. Hemmavarande barn------- -— enligt 51 §.

Frågan om barns ålder bedömes efter förhållandet den 1 november året

näst före taxeringsåret (se 65 §).

3. Såsom allmänna skatter räknas allmänna utskylder till staten samt till

landsting, kommun, församling, skoldistrikt, fattigvårdssamhälle, som avses

i 6 § lag örn fattigvården, tingslag och municipalsamhälle. Såsom allmän

skatt räknas däremot icke skogsaccis, ej heller skogsvårdsavgift.

till 48 §.

1. Vad i denna paragraf stadgas örn person, som varit här i riket bo­

satt, skall på grund av föreskriften i 68 § tillämpas även å person, som här

i riket stadigvarande vistats. Jämlikt 65 § bedömes frågan, om en person

varit gift eller om en gift person levt tillsammans med sin make, efter det

förhållande som rått under större delen av beskattningsåret, och bedömes

frågan, huruvida skattskyldig har barn eller icke, liksom ock frågan örn

barns ålder efter förhållandena den 1 november året näst före taxerings­

året. Med barn avses jämväl styvbarn ävensom adopterat barn. Avgörande

för frågan, huruvida skattskyldig haft husföreståndarinna, är det förhållan­

de, som rått under större delen av beskattningsåret.

till 53 §.

1. Såsom bosatt -— ------- i riket.

Huruvida en person skall här mantalsskrivas eller ej, är således utan be­

tydelse för frågan om hans skattskyldighet för inkomst. Ej heller avgöres

frågan örn omfattningen av hans skattskyldighet uteslutande med hänsyn

till förhållandena den 1 november näst före det år, som närmast föregått

taxeringsåret, utan avseende fästes vid omständigheterna under hela det år,

som närmast föregått taxeringsåret, och kan i anledning härav en person

komma att beskattas såsom här bosatt för allenast en del av samma år.

Bihang till riksdagens protokoll 194

5

.

1 saini. Nr 370.

i

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

till 66 §.

1. Av bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskriften i 68 §,

framgår, att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigva­

rande vistats här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kom­

mun beträffande honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall så­

som hemortskommun anses den kommun, där han under det år, som när­

mast föregått taxeringsåret, först vistats, utan att vistelsen varit allenast till­

fällig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmelserna

i

66 och 70 §§ samt anvisningarna till 53 och 66 §§ skola träda i kraft den

1 januari 1948.

I fråga om eftertaxering för år 1946 eller tidigare år eller, såvitt angår nyss

angivna bestämmelser, i fråga örn eftertaxering för år 1947 eller tidigare år

skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den

28 september 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att 2 §, 4 §, 6 § 1 morn., 14 §, 20 § och 32 § förord­

ningen den 28 september 1928 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2

§•

Om vad —------- följande undantag:

till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänföres slutlig eller tillkom­

mande skatt, som restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån avdrag

därför av skattskyldig åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

vid beräkning------------beräknade nettointäkten.

4 §•

Från sammanlagda------------ därtill förslår;

slutlig eller tillkommande skatt, som under beskattningsåret påförts skatt­

skyldig här i riket, till den del skatten skall erläggas till kommun eller an­

nan kommunal samfällighet.

Skattskyldig, som------------ kommunalskattelagen sägs.

1 Senaste lydelse av 4 § se 1938:369, av 6 § 1 moni. se 1943:46 samt av 20 § se 1943:

264

.

51

6 §•

1 mom. Skyldighet att------------ eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskri­

vits, i den mån avdrag därför av den skattskyldige åtnjutits vid tidigare års

taxeringar; samt

för inkomst —------- eller rörelse;

för slutlig eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller avskri­

vits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxeringar;

samt

för inkomst------------ekonomiska föreningar.

14 §.

Har skattskyldig hemmavarande barn, som den 1 november året näst före

taxeringsåret icke fyllt 21 år, skall, därest barnets till inkomst- och förmögen­

hetsskatt beräknade beskattningsbara belopp icke uppgår till minst 10 kro­

nor, den skattskyldige taxeras jämväl för barnets förmögenhet.

20

§.

Varje år bestämmes, med vilka procenttal av de i 18 § 2 mom. a), b) och

c) omförmälda grundbeloppen bottenskatt skall ingå i preliminär skatt dels

för nästkommande budgetårs förra hälft dels ock för detta budgetårs senare

hälft; därvid iakttages att procenttalen för nästkommande budgetårs förra

hälft skola vara lika med procenttalen för det löpande budgetårets senare

hälft. Slutlig skatt på grund av taxering visst år skall utgå efter de procenttal

av grundbeloppen, som bestämts med avseende å preliminär skatt för året

näst före taxeringsåret.

Vid bestämmandet------------å livförsäkringsrörelsen.

32 §.

Om skattskyldig blivit genom beslut av vederbörande myndigheter beskat­

tad för samma inkomst eller förmögenhet såväl här i riket som i utländsk

stat, må Konungen på ansökan av den skattskyldige efter vederbörandes hö­

rande kunna, därest ömmande omständigheter eller eljest synnerliga skäl

föreligga, till undvikande av eller lindring i dubbelbeskattningen, förordna om

efterskänkande av inkomst- och förmögenhetsskatt. Har skatten redan er­

lagts, återbekommes den i den ordning, som för restitution av skatt i upp-

bördsförordningen stadgas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

Dennna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmel­

sen i 20 § skall träda i kraft den 1 januari 1946. I fråga örn eftertaxering

för år 1946 eller tidigare år skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni

1938 (nr 370) om särskild skatt å förmögenhet.

Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 17 juni 1938 om särskild

skatt å förmögenhet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 §■

Särskild skatt å förmögenhet skall enligt vad i denna förordning stadgas

årligen erläggas till staten av fysisk person, därest hans enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skattepliktiga förmögenhet vid ut­

gången av det beskattningsår, som gått till ända närmast före den 1 mars

under taxeringsåret, överstigit 20 000 kronor. I den skattepliktiga förmögen­

heten inbegripes härvid även förmögenhet tillhörig den skattskyldiges hem­

mavarande barn, som den 1 november året näst före taxeringsåret icke fyllt

21 år, därest ej jämlikt förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt barnet skall taxeras därför.

Skattskyldighet, som -------- -— omförmäld familjestiftelse.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att i fråga om

eftertaxering för år 1946 eller tidigare år äldre bestämmelser fortfarande

skola gälla.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28

september 1928 (nr 377) om skogsaccis.

Härigenom förordnas, att 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 september 1928 om

skogsaccis skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8

§•

Skogsaccis till kommunen skall utgå å det taxerade rolvärdet efter en

skattesats, vilken för etthundra kronor utgör en fjärdedel av det belopp, som

på en skattekrona i medeltal under de senast förflutna fem åren beslutats till

utdebitering inom kommunen, skolande nämnda skattesats jämkas till när­

mast högre femtal ören.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

53

Skattesatsen fastställes på landet vid den ordinarie kommunalstämma eller,

där kommunalfullmäktige finnas, vid det ordinarie sammanträde med kom­

munalfullmäktige, som skall hållas under tiden från och med den 16 mars

till och med den 31 maj taxeringsåret, samt i stad vid det ordinarie sam­

manträde med stadsfullmäktige eller, där stadsfullmäktige ej finnas, vid den

allmänna rådstuga, som skall hållas före utgången av juni månad samma år.

14 §.

Skogsaccis skall----------- - örn fattigvården.

Vid beräkning av den skattesats, efter vilken skogsaccisen skall utgå, samt

vid påförande av skogsaccis skall vad i 8 § första stycket samt 12 § stadgas

äga motsvarande tillämpning.

Beträffande skogsaccismedel ------------ och 11 §.

Skattesatsen för skogsaccis fastställes för församling och skoldistrikt av

kyrkostämma eller, där kyrkofullmäktige finnas, av dessa vid den ordinarie

kyrkostämma eller det ordinarie sammanträde med kyrkofullmäktige, som

skall hållas före utgången av maj månad taxeringsåret. För särskilt fattig-

vårdssamhälle fastställes nämnda skattesats av fattigvårdsstämma eller, där

fattigvårdsfullmäktige finnas, av dessa å tid, som i 8 § andra stycket i fråga

örn kommunalstämma eller kommunalfullmäktige sägs.

16 §.

Sedan skattesatsen för skogsaccis fastställts och dylikt beslut i församling,

skoldistrikt och särskilt fattigvårdssamhälle delgivits på landet kommunal­

nämnd och i stad drätselkammare, skola dessa ofördröjligen underrätta läns­

styrelsen och vederbörande lokala skattemyndighet härom.

Om debitering och uppbörd av skogsaccis stadgas i uppbördsförordningen.

Till utdebitering beslutad skogsaccis äger kommun, församling, skoldistrikt

och särskilt fattigvårdssamhälle uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommuns, församlings, skoldi­

strikts eller särskilt fattigvårdssamhälles fordran hos statsverket, skall läns­

styrelsen under nästföljande år utanordna till kommunalnämnden eller drät­

selkammaren med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari, den

15 maj, den 15 augusti och den 15 november.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden eller

drätselkammaren överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över

kommun, församling, skoldistrikt eller särskilt fattigvårdssamhälle tillkom­

mande samt till kommunalnämnden eller drätselkammaren utanordnad

skogsaccis. Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av

Kungl. Maj:t.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

I fråga örn skogsaccis, som påförts eller påföres på grund av 1946 eller

tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Förslag

till

förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, att 4 §, 12 § 1 och 3 moni., 15 §, 18 §, 20 § 1 morn.,

24 § 1 morn., 28 § 3 morn., 37 § 1 inom., 53 § 1 morn., 78 §, 86 § samt

145 § 1, 2 och 4 mom. taxeringsförordningen den 28 september 19281 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

4 §•

Indelning i------------särskild taxeringsnämnd.

Åt distrikten------------ i övrigt.

Innan länsstyrelsen ändrar i stad tillämpad distriktsindelning, skall, utom

vad angår Stockholm, yttrande infordras från drätselkammaren ävensom, i

stad med egen uppbördsförvaltning, från den lokala skattemyndigheten

i

staden.

12

§.

1 mom. Till medlemmar —-----— taxeringens verkställande.

Av kommun må till ledamot eller suppleant i beredningsnämnd, fastighets-

taxeringsnämnd eller taxeringsnämnd utses allenast den, som är inom kom­

munen mantalsskriven, och av landsting må till ledamot eller suppleant

i

fastighetstaxeringsnämnd utses allenast den, som är mantalsskriven i kommun

inom fastighetstaxeringsdistriktet. Av landstings förvaltningsutskott må till

ledamot eller suppleant i särskild taxeringsnämnd utses allenast den, som

är mantalsskriven i kommun inom nämndens verksamhetsområde; beträffan­

de Kalmar län skall därjämte iakttagas att den, som av någotdera landstingets

förvaltningsutskott väljes, skall vara mantalsskriven i kommun inom samma

landstings område.

Vid kommuns----------- inom densamma.

Vid val------------ankommande taxeringsfrågorna.

Till medlemmar------------nämndens verksamhetsområde.

3 mom. Medlem i-------— svensk medborgare.

Ej må sådant uppdrag utövas av den, som är omyndig eller försatt i kon­

kurstillstånd.

1 Senaste lydelse av 4 §, 12 § 1 och 3 morn., 15 § 2 morn., 28 § 3 morn., 78 §, 86 § samt

145 § 1, 2 och 4 mom. se 1943: 855, av 15 § 1 morn., 20 § 1 mom. och 24 § 1 mom. se

1932: 279, av 37 § 1 mom. se 1938: 374 samt av 53 § 1 mom. se 1945: 409.

55

15 §.

1 mom. I Stockholm må Överståthållarämbetet förordna tjänstemän hos

ämbetet att biträda beskattningsnämndema i första instans på sätt i 108 §

sägs. För samma ändamål må i annan stad drätselkammaren, såvitt angår

stad med egen uppbördsförvaltning efter hörande av den lokala skattemyn­

digheten, samt i köping eller landskommun kommunalstämman eller, där

kommunalfullmäktige finnas, dessa till förfogande för beskattningsnämnder-

na i första instans ställa en eller flera kommunens tjänstemän, som därtill

godkännas av länsstyrelsen. Sådant godkännande må lämnas för högst tre

år i sänder. Lämnat godkännande kan av länsstyrelsen när som helst åter­

kallas.

2 mom. Ordförande i beskattningsnämnd i första instans äger anlita skriv­

biträde, som av ordföranden tillkallas. Vid uppläggandet och kompletterandet

av de längder, som skola föras hos fastighetstaxeringsnämnd och taxerings­

nämnd i stad med egen uppbördsförvaltning, skall erforderligt biträde lämnas

i Stockholm av uppbörds- eller annan tjänsteman, som ställes till förfogande

av Överståthållarämbetet, och i annan stad av den lokala skattemyndigheten.

I övriga städer och på landet skall biträde lämnas av vederbörande lokala

skattemyndighet i den utsträckning Kungl. Majit föreskriver.

18 §.

Till ledning vid allmän fastighetstaxering skola vidare följande hand­

lingar utan anmaning avlämnas:

a) av lokal skattemyndighet:

de till------------avlämnas; samt

b) av hypoteksinrättning:

uppgift å----------- skall avlämnas.

Kungl. Målås proposition nr 370.

20

§.

1 mom. Allmän fastighetsdeklaration samt uppgift enligt 18 § skola av­

lämnas senast den 15 september året näst före det, då allmän fastighetstaxe­

ring skall äga rum, och ingivas,

när fråga är örn deklaration,

beträffande fastighet å landet: till ordföranden i beredningsnämnden för

det beredningsdistrikt, landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt eller länsstyrel­

sen i det län, där fastigheten är belägen;

beträffande fastighet i Stockholm: lill Överståthållarämbetet; och

beträffande fastighet i annan stad: till ordföranden i fastighetstaxerings-

nämnden för det distrikt, den lokala skattemyndigheten eller, där staden

icke har egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästaren

i den stad eller länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen; samt,

när fråga är örn uppgift enligt 18 §,

beträffande fastighet------------är belägen.

56

24 §.

1 morn. Särskild fastighetsdeklaration, som jämlikt 22 § 1 mom. skall

avgivas utan anmaning, skall avlämnas senast den 15 februari under taxe­

ringsåret och ingivas antingen direkt till ordföranden i taxeringsnämnden för

det distrikt, där fastigheten är belägen, eller, beträffande fastighet i Stock­

holm, till Överståthållarämbetet och, beträffande fastighet utom Stockholm,

till länsstyrelsen i det län, den lokala skattemyndigheten eller, där staden

icke har egen uppbördsförvaltning, magistraten eller kommunalborgmästaren

i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt, där fastigheten är be­

lägen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

28 §.

3 mom. Deklarationsskyldig, som är fysisk person, oskift dödsbo eller fa­

miljestiftelse och som är skattskyldig till statlig inkomst- och förmögenhets­

skatt eller särskild skatt å förmögenhet, skall avgiva dels i den kommun, där

han var mantalsskriven för året näst före taxeringsåret eller, utan att hava

varit mantalsskriven, är skattskyldig till sådan skatt, allmän självdeklaration

till ledning vid taxering till nämnda skatter och till kommunal inkomstskatt

i samma kommun, dels i varje annan kommun, där han är skattskyldig till

kommunal inkomstskatt, särskild självdeklaration till ledning vid taxering till

sådan skatt. Här avsedd deklarationsskyldig, som icke är skattskyldig till

statlig inkomst- och förmögenhetsskatt eller särskild skatt å förmögenhet,

skall avgiva särskild självdeklaration i varje kommun, där han är skattskyldig

till kommunal inkomstskatt.

Finnes inom------------särskild kommun.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt

33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxerings­

nämnd, som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller upp­

giften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall äga rum i

Stockholm, till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, den

lokala skattemyndigheten eller, där staden icke har egen uppbördsförvalt­

ning, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen

i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum.

Motsvarande gäller — — — äga rum.

Uppgifter enligt------------uppgifter avser.

53 §.

1 morn. Deklarationsblanketter skola kostnadsfritt tillhandahållas i Stock­

holm hos Överståthållarämbetet, i övriga städer hos den lokala skattemyndig­

heten eller, där staden icke har egen uppbördsförvaltning, hos magistraten

eller kommunalborgmästaren och å landet hos ordförande i kommunalnämnd

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

57

samt därjämte, då fråga är örn allmän fastighetstaxering, hos ordförande i

beredningsnämnd och, då fråga är om årlig taxering, hos ordförande i taxe­

ringsnämnd. Vad nu sagts om deklarationsblanketter för årlig taxering skall

gälla även i fråga örn blanketter till uppgifter enligt 40 a § 1 och 2 mom.

samt 41 och 42 §§; och skola blanketter lill uppgifter enligt 42 § kostnadsfritt

tillhandahållas jämväl hos den, som utbetalar utdelning eller ränta, som där

avses.

78 §.

Taxeringsnämndens ordförande------- — vinnande behövligt.

Det åligger------------kunna lämnas.

På begäran av länsstyrelsen eller lokal skattemyndighet skall ordförande i

taxeringsnämnd vidare lämna länsstyrelsen eller den lokala skattemyndighe­

ten de upplysningar, som vid handläggning av ärenden enligt uppbördsför-

ordningen må erfordras och som av ordföranden kunna lämnas.

86

§.

För varje--------— i 77 § 4 mom.

Hos särskild taxeringsnämnd skola föras inkomstlängd och förmögenliets-

längd. Särskilda längder skola föras för varje fögderi samt för varje stad med

egen uppbördsförvaltning.

De beslutade------------ skattskyldiges namn.

I inkomstlängden------------här ovan.

I förmögenhetslängden------------ beskattningsbara förmögenheten.

Närmare föreskrifter------------ Kungl. Majit.

Taxeringslängderna underskrivas------------ och ledamöter.

145 §.

1 mom. Av statsmedel------------städernas tjänstemän; samt

4) kostnader för taxeringen, vilka omförmälas i 5 och 6 samt 8—12 mom.

här nedan.

2 moni. Det åligger länsstyrelsen att de år, då allmän fastighetstaxering

äger rum, senast den 1 maj, i Stockholm senast den 20 juli, till Kungl. Majit

inkomma med yttrande angående den ersättning, som för bestyr med nyss­

nämnda taxering inom länet bör tillkomma envar av de personer, vilka enligt

bestämmelserna i 1 mom. 1) och 3) äro därtill berättigade, och skola därvid

angivas de grunder, som varit bestämmande vid ersättningarnas beräknande.

Motsvarande yttrande------- — under taxeringsåret.

Yttrande enligt —- — — taxeringsnämndernas beslut.

4 mom. Efter prövning----------- kommun utanordnas.

Därvid må vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt

ordförandena i berednings- och fastighetstaxeringsnämnderna samt åt de av

länsstyrelserna förordnade ledamöterna i fastighetstaxeringsnämnderna även­

58

Kungl. Majlis proposition nr 370.

som för det i samband med allmän fastighetstaxering jämlikt 15 § 2 mom. av

städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas till kommu­

ner utgöra sammanlagt högst ett belopp motsvarande två hundradels procent

av taxeringsvärdet å samtliga fastigheter i riket, sådant detta värde beräknats

enligt fastighetstaxeringsnämndernas beslut.

Vad som ställes till länsstyrelsernas förfogande för ersättning åt ordföran­

dena och kronoombuden i taxeringsnämnderna samt åt taxeringskonsulen-

tema ävensom för det i samband med den årliga taxeringen jämlikt 15 § 2

mom. av städernas tjänstemän lämnade biträde jämte vad som utanordnas till

kommuner må sammanlagt utgöra högst ett belopp motsvarande tre procent

av grundbeloppet för hela riket av den i den statliga inkomst- och förmögen­

hetsskatten ingående bottenskatten, sådant grundbeloppet beräknats enligt

taxeringsnämndernas beslut.

Vid fördelningen — — — av länsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947; dock att bestämmel­

serna i 4 §, 15 § 2 morn., 78 § samt 145 § 1, 2 och 4 mom. skola träda i kraft

den 1 juli 1946 samt bestämmelserna i 28 § 3 mom. den 1 januari 1948.

I fråga örn ersättning för biträde, som jämlikt 107 § i samband med taxe-

ringsförrättningama lämnats av häradsskrivare före den 1 juli 1946, skola

bestämmelserna i 145 § 1, 2 och 4 mom. i sin äldre lydelse alltjämt äga

tillämpning.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse] av 11 § förordningen den 17 maj

1923 (nr 116) angående skatt för hundar.

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen den 17 maj 1923 angående

skatt för hundar skall erhålla följande ändrade lydelse.

11

§•

Hundskatt, som efter vederbörlig anmälan enligt 5 § eller domstols laga-

kraftägande utslag är förfallen till betalning, må utmätas lika med skatt

varom i uppbördsförordningen sägs.

Kommunen äger----------- påföljden, dödas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1947.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

59

Förslag

till

förordning om utdebitering av tingshusmedel.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Tingshusbyggnadsskyldige skola senast den 31 oktober fastställa utgifts-

och inkomststat för det nästföljande året, upptagande, å ena sidan, de sär­

skilda utgiftsposterna och, å den andra, de inkomster, som äro att påräkna

samt det belopp, vilket skall hos tingslagets skattskyldiga invånare utdebiteras.

2

§•

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebi­

tering för ett år, skola utgöras dels tingshusmedel, som ingå i preliminär skatt

för inkomst under detta år, dels ock tingshusmedel, som ingå i den slutliga

skatt som påföres på grund av nästföljande års taxering.

3 §.

Sedan utgifts- och inkomststaten fastställts, skola länsstyrelsen och veder­

börande lokala skattemyndighet ofördröjligen underrättas örn det belopp,

varmed tingshusmedel skola utgöras. Samtidigt skall länsstyrelsen underrättas

om det antal skattekronor och skatteören, som lagts till grund för bestäm­

mandet av utdebiteringens storlek.

4 §.

Örn debitering och uppbörd av tingshusmedel stadgas i uppbördsförord-

ningen.

5 §•

Till utdebitering beslutade medel äga tingshusbyggnadsskyldige uppbära

av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör tingshusbyggnadsskyldiges fordran

hos statsverket, skall länsstyrelsen under nästföljande år utanordna till tings­

husbyggnadsskyldige med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 febru­

ari, den 15 maj, den 15 augusti och den 15 november.

6

§•

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till tingshusbyggnadsskyldige

överlämna för nästföregående år upprältad redovisning över tingshusbygg­

nadsskyldige tillkommande och till dem utanordnade tingshusmedel.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Kungl. Maj:t.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946.

Genom denna förordning upphäves förordningen den 30 juni 1933 om debi­

tering och uppbörd av tingshusmedel.

I samband med denna förordnings ikraftträdande skall iakttagas:

1) Äldre bestämmelser skola fortfarande gälla i fråga örn tingshusmedel,

som påförts eller påföras på grund av 1946 eller tidigare års taxering och

som icke utgöras av skatt för fastighet för år 1946.

2) Tingshusmedel för fastighet för åren 1946 och 1947 skola för skatte­

krona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för

år 1947 respektive år 1948.

3) Tingshusmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen eller

stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder skola, i den mån de inflyta,

tillfalla statsverket.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 decem­

ber 1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel

åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 §, 4 § 1 mom. och 5 § förordningen den

16 december 1927 angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synner­

ligt skattetyngda kommuner skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an-

gives.

2

§■

1 mom. För att understöd skall kunna erhållas erfordras:

a) att den kommunalskatt och landstingsskatt, som vederbörande kom­

mun, församling och skoldistrikt samt landsting under det löpande året be­

slutat till utdebitering, skola tillhopa hava föranlett så högt skattetryck, att

detta, beräknat på sätt i 3 § sägs, överstiger tio kronor för skattekrona, var­

jämte det skattetryck, som, på enahanda sätt beräknat, föranletts av de un­

der det löpande och de två nästföregående åren beslutade utdebiteringar,

skall i medeltal för dessa tre år likaledes överstiga tio kronor för skatte­

krona; samt

b) att de utgifter för kommunområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och

barnavårdsväsen, för vilkas bestridande utdebitering beslutats under det lö­

pande året, skola motsvara ett skattetryck av mer än fem kronor 50 öre för

skattekrona.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

61

2 mom. Om synnerliga skäl därtill äro, må stad så ock annat kommun-

område, ändock att det ej uppfyller de i 1 mom. b) angivna betingelser, kunna

erhålla understöd, därest för kommunområdets vidkommande ett varaktigt

synnerligen högt skattetryck föranletts därav, att den beskattningsbara in­

komsten är väsentligt lägre än i andra liknande kommunområden, eller därav,

att de allmänna ekonomiska förhållandena i kommunområdet undergått en

avsevärd försämring.

3 §.

Vid beräkning------- — iakttagas följande:

a) Kommunalskatten upptages till det belopp, som utdebiterats för skatte­

krona, med de jämkningar, som kunna föranledas av föreskrifterna under

b) och c) här nedan, medan landstingsskatten upptages till det för skatte­

krona utdebiterade beloppet.

b) Har vederbörande kommun, församling eller skoldistrikt icke eller endast

delvis begagnat dem tillkommande rätt att såsom tillskott till täckande av ut­

gifter använda skogsaccismedel eller hava för sådant ändamål icke använts

därför eljest tillgängliga inkomster, skall endast den utdebitering tagas i be­

räkning, som skulle erfordrats, därest nämnda tillgångar kommit till dylik

användning.

c) Ingår bland kommunens, församlingens eller skoldistriktets utgifter rän­

ta eller amortering å lån för annat ändamål än kyrko-, folkskole-, fattigvårds-,

barnavårds- eller sundhetsväsen, skall allenast den utdebitering beräknas,

som skulle hava erfordrats, därest räntan eller amorteringen icke medräknats

vid utdebiteringens bestämmande.

4 §.

1 mom. Understöd, som i 2 § 1 mom. avses, må icke i något fall utgå

med högre belopp än som erfordras för att skattetrycket må kunna, till den

del det föranletts av de under det löpande året beslutade utgifter för kom­

munområdets kyrko-, folkskole-, fattigvårds- och barnavårdsväsen, nedbringas

så mycket, att skattetrycket för angivna ändamål, beräknat för skattekrona,

kommer att utgöra det i 2 § 1 mom. b) angivna belopp av fem kronor 50 öre.

Med iakttagande av vad nu stadgats skall angående tilldelning av under­

stöd, som nu avses, gälla följande:

a) understödet utgår, därest ej bestämmelserna i b) och c) här nedan an­

nai föranleda, med det belopp, som erfordras för att skattetrycket, beräknat

för skattekrona, må kunna lättas med

30 procent i den mån det överstiger 10 men icke 12 kronor,

40

»

»

»

»

»

»

12

»

»14

»

,

50

»

»

»

»

»

»

14 kronor;

b) kan det höga skattetrycket anses hava väsentligen förorsakats därav, att

fastigheterna inom kommunområdet taxerats förhållandevis lägre än vad i all­

mänhet i sådant hänseende gäller, eller att vederbörande kommun, försam-

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

ling eller skoldistrikt under det löpande året eller något av de två nästföregå­

ende åren vidtagit med avsevärda utgifter förenade anstalter, vilka icke varit

av trängande behov påkallade, eller beslutat utdebitering för täckande av ut­

gifter, vilka enligt normal hushållning i stället bort bestridas med lånemedel

eller eljest annorledes än med utdebiterade medel,

eller finner------------a) sägs.

5 §•

Det åligger kommun, församling eller skoldistrikt, som ämnar ansöka om

understöd enligt denna förordning, att vid upprättande av utgifts- och in­

komststat för kalenderåret näst efter det löpande upptaga beräknat sådant

understöd bland inkomsterna. I enlighet härmed skall utdebiteringen av skatt

bestämmas till det lägre belopp, som med hänsyn till det beräknade bidraget

är erforderligt.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1946 men skall icke tillämpas

beträffande understöd, som utgår under år 1946.

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska

kyrkan samt hennes prästerskap och betjäning.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring

i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hen­

nes prästerskap och betjäning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

Vid debitering av i slutlig eller tillkommande skatt ingående avgifter till

svenska kyrkan eller hennes prästerskap eller betjäning, vilka efter kyrko­

stämmas beslut eller eljest utdebiteras, skall iakttagas, att för den till kom­

munal inkomstskatt beskattningsbara inkomsten dylika avgifter skola med

endast hälften av det belopp, som eljest bort utgå, påföras medlemmar av

sådan i riket befintlig församling av främmande kristna eller mosaiska tros­

bekännare, vilken äger rätt till offentlig religionsutövning. Vad sålunda är stad­

gat skall dock gälla endast såvida de främmande trosbekännarna före den 1

januari det år, då debitering av de i slutlig skatt ingående avgifterna verk­

ställes, i laga ordning övergått till eller eljest rättsligen tillhört och fortfarande

tillhöra den främmande församlingen.

1 Senaste lydelse se 1928: 398.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

63

I ändamål att dylik lindring må tillgodokomma omförmälda främmande

trosbekännare skall intyg om deras namn och bostad ävensom därom, att de

under tiden från och med den 1 januari tillhört och fortfarande tillhöra den

främmande församlingen, av denna församlings föreståndare utfärdas och

före den 1 juli tillställas vederbörande pastorsämbete, som har att ofördröj­

ligen översända intyget, behörigen granskat, till den som verkställer debi­

teringen.

Äro avgifterna----------- äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 24 §, 74—78 §§ och 85 § lagen den 6 juni 1930

örn kommunalstyrelse på landet skola upphöra att gälla samt att 17 § 1 morn.,

23 § 2 och 3 morn., 60 §, 62 §, 67 §, 69—73 §§, 79 § 2 inom., 80 § och

88 § ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

17 §.

1 morn. I kommun —----------i valnämnd;

en under tiden från och med den 1 till och med den 31 oktober för fast­

ställande av kommunens utgifts- och inkomststat; samt

en i —------- och revisorssuppleanter.

1 kommun inom Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens

län må den andra ordinarie stämman, därest skäl därtill föreligger, hållas

högst fjorton dagar före den ovan stadgade tiden.

23 §.

2 mom. För beslut------------ eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i

kommun, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen

av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;

1 Senaste lydelse av 17 § 1 morn. se 1914:549, av 23 § 2 mom. och 80 § se 1933:283, av 67 §

se 1943: 859, av 76 § se 1943: 210, av 79 § 2 mom. se 1939: 77 samt av 88 § se 1937:498.

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

d) höjande av —------- skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i kommun, där den

under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kom­

munalskatt överstiger nio kronor för skattekrona;

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i kommun, där den

under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommu­

nalskatt överstiger tolv kronor för skattekrona;

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i kommun, där den un­

der nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommu­

nalskatt överstiger femton kronor för skattekrona;

e) beviljande av------------ låns återbetalande; eller

g) införande av sådan ordning för medelsförvaltningen, som avses i 44 §

3 mom.

Med allmän------------ eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för — -— — kommunal fondbildning.

3 inom. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall utde-

biteras eller upplånas.

60

§.

Örn kommunalnämndens befattning med kommunens drätsel samt om

revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.

62

§.

Förslag till — -------- nästföljande året.

Kommunalnämndens statförslag skall från och med dagen för kungörandet

av den ordinarie kommunalstämma eller av det ordinarie kommunalfullmäk-

tigsammanträde, som skall hållas under tiden från och med den 1 till och

med den 31 oktober, vara offentligen tillgängligt på lämpligt ställe, som till-

kännagives i kungörelsen.

På nämnda ------------- och avgörande.

Den fastställda------------till kommunalnämnden.

6 kap. Om allmän kommunalskatt.

67 §.

Kommuns medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkoms­

ter, täckas genom utdebitering av allmän kommunalskatt i förhållande till

de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskat-

telagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

69 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite­

ring för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår

Kungl. Majlis proposition nr 370.

65

i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kom­

munalskatt, som ingår i den slutliga skatt som påföres på grund av näst­

följande års taxering.

70 §.

Kommunalnämnden åligger att, sedan kommunens utgifts- och inkomststat

fastställts och beslut om utdebitering till församling, skoldistrikt och i före­

kommande fall fattigvårdssamhälle, som omförmäles i 6 § lagen örn fattig­

vården, delgivits nämnden, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och veder­

börande lokala skattemyndighet örn det belopp, varmed allmän kommunal­

skatt skall utgöras. Samtidigt skall kommunalnämnden underrätta länsstyrel­

sen om det antal skattekronor och skatteören, som lagts till grund för be­

stämmandet av utdebiteringens storlek.

71 §.

Örn debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsår -

ordningen.

72 §.

Til utdebitering beslutade medel äger kommun uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör kommunens fordran hos stats­

verket, skall länsstyrelsen under nästföljande år utanordna till kommunal­

nämnden med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari, den 15

maj, den 15 augusti och den 15 november.

73 §.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till kommunalnämnden över­

lämna för nästföregående år upprättad redovisning över kommunen tillkom­

mande och till nämnden utanordnad allmän kommunalskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

79 §.

2 mom. Kommun äger, utan att Konungens fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån, ställda på högst ett års återbetalningstid, intill ett sam­

manlagt belopp motsvarande en utdebitering av tre kronor för varje å kom­

munen belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda

taxeringen.

Utöver vad i föregående stycke är medgivet äger kommun, utan att Ko­

nungens fastställelse å beslut därom erfordras, upptaga lån intill en sam­

manlagd summa motsvarande för varje skattekrona som nyss sagts en utde­

bitering av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utde­

biteringen understiger, i kommun som omhänderhar folkskoleväsendet tio

och i annan kommun nio kronor, dock högst tre kronor för varje skattekrona.

Lån, som avses i detta stycke, skall vara ställt att återbetalas inom fem år

och, därest lånetiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock må kom­

mun vid förvärv av intecknad egendom övertaga betalningsansvar även för

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Ni 370.

5

66

Kungl. May.ts proposition nr 370.

sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre tid

eller i annan ordning.

Lån, som----------- nytt lån.

Nyttjar kommun------------ nyttjade fondmedel.

Med lån------------ även borgen.

Kommun äger —------- bamrika familjer.

Av Konungen------------ upptaga lånet.

80 §.

Länsstyrelsens godkännande-------------beslut; eller

c) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år.

Samtliga av--------------besluten avse.

Hurusom i------------- kommunal fondbildning.

Underställt beslut--------- —• därför uppgivas.

Över vägrad------------ hos Konungen.

88

§.

För municipalsamhälle------------ andra styckena:

att municipalsamhälle äger, utan att Konungens fastställelse å beslut där­

om erfordras, upptaga lån motsvarande sammanlagt den summa, som för lö­

pande året beslutits skola i samhället anskaffas genom utdebitering, dock

högst ett belopp motsvarande en utdebitering av en krona för varje å sam­

hället belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda

taxeringen;

att, där------------ längre tid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av

1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skat-

teöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för år 1947 respek­

tive år 1948.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 28 §, 69—73 §§ och 80 § lagen den 6 juni 1930

om kommunalstyrelse i stad skola upphöra att gälla samt att 19 §, 27 § 2

och 3 morn., 39 §, 54 §, 57 §, 62 §, 63 § 3 morn., 64—68 §§, 74 § 2 mom.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

67

och 75 § ävensom rubriken till 6 kapitlet samma lag1 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

Ordinarie sammanträden------------ av fullmäktige.

Vid ordinarie------------ och förvaltning.

Vid ordinarie sammanträde före utgången av oktober månad fastställes

stadens utgifts- och inkomststat och anställas val till de befattningar inom

kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revi­

sorssuppleanter.

Skulle beträffande viss stad utgifts- och inkomststaten till följd av sär­

skilda förhållanden icke kunna fastställas förrän efter oktober månads ut­

gång, skall vid ordinarie sammanträde före denna månads utgång fastställas

grunden för utdebitering av den allmänna kommunalskatt, som ingår i preli­

minär skatt för inkomst under nästföljande år. Därefter skall vid ordinarie

sammanträde före utgången av december månad stadens utgifts- och inkomst­

stat fastställas samt val varom ovan sägs förrättas; därvid må, örn skäl där­

till äro, annan utdebiteringsgrund fastställas än som vid sammanträdet i ok­

tober månad beslutats.

Extra sammanträde------------ det nödigt.

27 §.

2 mom. För beslut------- -—- eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i stad,

där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän

kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av------------ skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i stad, där den un­

der nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommu­

nalskatt överstiger tio kronor för skattekrona;

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i stad, där den under

nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal­

skatt överstiger tretton kronor för skattekrona;

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i stad, där den under

nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal­

skatt överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av — — •— låns återbetalande.

Med allmän-------------eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för------------ kommunal fondbildning.

3 morn. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall utde-

biteras eller upplånas. 1 2

1 Senaste lydelse av 19 §, 54 §, 57 §, 63 § 3 morn., 65—67 §§ oell 70 § se 1932: 266, av 27 §

2 mom. och 75 § se 1936: 284, av 62 § se 1943: 860, av 71 § se 1943: 211 samt av 74 § 2 mom.

se 1939: 78.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

39 §.

I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, skola årligen två ordinarie allmän­

na rådstugor hållas: en före utgången av juni månad för besluts fattande i

anledning av berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning

samt en före utgången av oktober månad för fastställande av kommunens ut­

gifts- och inkomststat och för anställande av val till de befattningar inom

kommunen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och revi­

sorssuppleanter.

Den andra----------- å sön- eller helgdag.

54 §.

Om drätselkammarens befattning med kommunens drätsel samt örn revi­

sion och meddelande av ansvarsfrihet sägs i 5 kap.

57 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall uppgöras före september månads

utgång, i stad med magistrat av magistraten efter hörande av drätselkamma­

ren eller särskild av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga därför tillsatt

beredning och i annan stad av drätselkammaren; i stad, där utgifts- och in­

komststaten jämlikt 19 § fjärde stycket fastställes efter oktober månads ut­

gång, må emellertid statförslaget uppgöras senare än nyss är sagt, dock före

november månads utgång. För upprättande av förslag till utgifts- och in-

komststat skola de styrelser, nämnder eller personer, vilka staden för sär­

skilda förvaltningsbestyr tillsatt, å tid, som utsättes i stad med magistrat av

magistraten och i annan stad av drätselkammaren, till kammaren ingiva sina

specialförslag över utgifter och inkomster för det nästföljande året.

Statförslaget skall från och med dagen för tillkännagivandet om det ordi­

narie stadsfullmäktigesammanträde eller kungörandet av den allmänna råd­

stuga, därvid utgifts- och inkomststat skall fastställas, vara offentligen till­

gängligt på lämpligt ställe, som utsättes i tillkännagivandet eller kungörelsen.

På nämnda--------- — och avgörande.

Den fastställda----------- uppgjort statförslaget. 6

6 kap. Om allmän kommunalskatt.

62 §.

Stads medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkomster,

täckas genom utdebitering av allmän kommunalskatt i förhållande till de

skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskatte­

lagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

63 §.

3 morn. Skulle i andra fall än dem, som ovan i denna paragraf bestäm­

mas, hos stadsfullmäktige eller allmän rådstuga väckas förslag, att vissa till

staden skattskyldiga böra, i fråga örn utdebitering för visst ändamål, an­

tingen helt och hållet befrias från bidrag eller vinna nedsättning däri, skall

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

69

först avgöras, huruvida ett sådant förslag, vilket dock icke må avse påläggan­

de av personlig eller efter matlag utgående avgift, bör komma under när­

mare prövning. Skall sådant förslag tagas under vidare prövning, skall det,

innan det av stadsfullmäktige eller allmän rådstuga företages till slutligt

avgörande, överlämnas till magistraten eller, där sådan ej finnes, till drätsel­

kammaren, som vidtager den förberedande utredning frågan kräver.

64 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite­

ring för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår i

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kom­

munalskatt, som ingår i den slutliga skatt som påföres på grund av nästföl­

jande års taxering.

Har jämlikt 19 § fjärde stycket annan utdebiteringsgrund slutligen fast­

ställts än som beslutats vid ordinarie sammanträdet i oktober månad, skall

den allmänna kommunalskatt, som ingår i den preliminära skatten för in­

komst under nästföljande år, utgöras efter den tidigare bestämda grunden,

varemot den allmänna kommunalskatt, som ingår i den slutliga skatt som

påföres på grund av det därnäst följande årets taxering, skall utgöras efter

den utdebitering som bestämts i samband med utgifts- och inkomststatens

fastställande.

65 §.

Drätselkammaren åligger att, sedan stadens utgifts- och inkomststat fast­

ställts och beslut om utdebitering till församling eller skoldistrikt delgivits

drätselkammaren, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbörande

lokala skattemyndighet örn det belopp, varmed allmän kommunalskatt skall

utgöras. Samtidigt skall drätselkammaren underrätta länsstyrelsen örn det

antal skattekronor och skatteören, som lagts till grund för bestämmandet av

utdebiteringens storlek.

I stad, där utgifts- och inkomststaten jämlikt 19 § fjärde stycket fastställts

efter oktober månads utgång, skall så snart utdebiteringen för den prelimi­

nära skatten fastställts särskild underrättelse härom lämnas till den lokala

skattemyndigheten.

66

§.

Om debitering och uppbörd av kommunalutskylder stadgas i uppbördsför-

ordningen.

67 §.

Till utdebitering beslutade medel äger stad uppbära av statsverket. Har

jämlikt 19 § fjärde stycket annan utdebiteringsgrund slutligen fastställts än

som beslutats vid det ordinarie sammanträdet i oktober månad, skall till grund

för utbetalningen läggas den utdebiteringsgrund, som bestämts i samband

med utgifts- och inkomststatens fastställande.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket,

skall länsstyrelsen under nästföljande år utanordna till drätselkammaren

med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari, den 15 maj, den

15 augusti och den 15 november.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

68

§.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till drätselkammaren överlämna

för nästföregående år upprättad redovisning över staden tillkommande och

till drätselkammaren utanordnad allmän kommunalskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

74 §.

2 mom. Stad äger, utan att Konungens fastställelse å beslut därom er­

fordras, upptaga lån, ställda på högst ett års återbetalningstid, intill ett sam­

manlagt belopp motsvarande för varje å staden belöpande skattekrona en­

ligt den under nästföregående år fastställda taxeringen en utdebitering av

fyra kronor, såvitt angår i landsting ej deltagande stad, och en utdebitering

av tre kronor, såvitt angår annan stad.

Utöver vad i föregående stycke är medgivet äger stad, utan att Konungens

fastställelse å beslut därom erfordras, upptaga lån intill en sammanlagd sum­

ma motsvarande för varje skattekrona som nyss sagts en utdebitering av

det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen

Understiger, i stad som omhänderhar folkskoleväsendet tio och i annan stad

nio kronor, dock högst tre kronor för varje skattekrona. Lån, som avses i

detta stycke, skall vara ställt att återbetalas inom fem år och, därest låne­

tiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock må stad vid förvärv av

intecknad egendom övertaga betalningsansvar även för sådan i egendomen

intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning.

Lån, som------------nytt lån.

Nyttjar stad — — — nyttjade fondmedel.

Med lån------------ även borgen.

Stad äger-------------barnrika familjer.

Av Konungen------------upptaga lånet.

75 §.

Länsstyrelsens godkännande------------ gällande beslut; eller

c) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år.

Beslut, som------------ drätselkammaren insändas.

Samtliga av------------ besluten avse.

Hurusom i------------ kommunal fondbildning.

Underställt beslut —------- därför uppgivas.

över vägrad------------ hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av

1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatte-

öre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för år 1947 respek­

tive år 1948.

Kungl. Majlis proposition nr 370.

71

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 21 § lagen den 6 juni 1930 om församlingssty­

relse skall upphöra att gälla samt att 14 § 1 morn., 20 § 2 och 3 morn.,

59 §, 60 § och 66 § samma lag1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

14 §.

1 mom. I församling------------och förvaltning;

en under tiden från och med den 1 till och med den 31 oktober för fast­

ställande av utgifts- och inkomststat för kyrka och skola samt församlings-

bibliotek; samt

en före------------ och revisorssuppleanter.

20

§.

2 mom. För beslut------------eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men för

vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, i lands­

församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebitering­

en av allmän kommunalskatt överstiger nio kronor för skattekrona, i stads­

församling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen

av omförmälda skatt överstiger tio kronor för skattekrona, samt i församling

bestående av landsbygd och stad, därest den under nästföregående år fast­

ställda högsta utdebiteringen av samma skatt i någon del av församlingen

överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av visst under året näst före det, som höjningen avser, utgående

anslag,

i landsförsamling,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under näst­

föregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommualskatt

överstiger nio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst­

föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tolv

kronor för skattekrona.

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre­

gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger femton

kronor för skattekrona;

i stadsförsamling,

1 Senaste lydelse av 14 § 1 mom. se 1937:235, av 20 § 2 mom. se 1936: 285 samt av 66 §

se 1937:500.

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under

nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal­

skatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst­

föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt överstiger tret­

ton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre­

gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt överstiger sexton

kronor för skattekrona;

samt i församling bestående av landsbygd och stad,

såvitt höjningen skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, där den under

nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal­

skatt i någon del av församlingen överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, där den under näst­

föregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt i någon del av

församlingen överstiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, där den under nästföre­

gående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt i någon del av

församlingen överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av------- -— låns återbetalande.

Med allmän------------ eller kyrkofullmäktige.

Hurusom för — -—- — kommunal fondbildning.

3 mom. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall ut-

debiteras eller upplånas.

59 §.

Förslag till------------befattning ankommer.

Statförslagen skola från och med dagen för kungörandet av den ordinarie

kyrkostämma eller av det ordinarie kyrkofullmäktigsammanträde, som skall

hållas under tiden från och med den 1 till och med den 31 oktober, vara

offentligen tillgängliga på lämpligt ställe, som tillkännagives i kungörelsen.

På nämnda — — — och avgörande.

60

§.

Vad kyrkostämman eller kyrkofullmäktige beslutat till utdebitering skall,

allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller särskild

styrelse delgivas på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren,

vilka det åligger att på sätt i lagen örn kommunalstyrelse på landet eller

lagen om kommunalstyrelse i stad är stadgat härom underrätta vederbörande

lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och uppbörd av ut-

debiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder. Sedan avgif­

terna utanordnats av länsstyrelsen, skall kommunalnämnden eller drätsel­

kammaren avlämna medlen till kyrkorådet, skolrådet eller särskild styrelse.

73

66

§.

1 mom. För att------------ avses; eller

c) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år.

Hurusom beslut------- — kommunal fondbildning.

Beslut, som------------till Konungen.

2 mom. Församling äger, utan att Konungens fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån motsvarande sammanlagt hälften av den summa, som

för det löpande kalenderåret beslutits skola i församlingen anskaffas genom

utdebitering. Lån, som här avses, skall vara ställt alt återbetalas inom fem

år och, därest lånetiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock må

församling vid förvärv av intecknad egendom övertaga betalningsansvar även

för sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre

tid eller i annan ordning.

Lån, som------- — nytt lån.

Nyttjar församling------------ nyttjade fondmedel.

Med lån------------även borgen.

Av Konungen------------ upptaga lånet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Kungl. Maj.ts proposition m 370.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924

(nr 349) om landsting.

Härigenom förordnas, att 33 § 2 morn., 34 §, 45 §, 47—51 §§ och 54 § lagen

den 20 juni 1924 om landsting1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

33 §.

2 morn. Till beslut----------- dylikt företag;

d) påläggande av avgifter, som erfordra utdebitering för längre tid än

fem år;

e) beviljande av------------ bärflytande rättighet.

Hurusom till------------kommunal fondbildning.

34 §.

Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida anslaget

skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp utdebiteras eller upp­

låning därav ske.

1 Senaste lydelse av 33 § 2 morn. och 45 § se 1936:286, av 47 § se 1932:275 samt av 54 §

se 1937:501.

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 370-

45 §.

1 mom. Med ledning av det av förvaltningsutskottet framlagda förslag till

utgifts- och inkomststat samt de av landstinget fattade beslut skall lands­

tinget, innan det åtskiljes, upprätta fullständig utgifts- och inkomststat för

det nästföljande året, utvisande, å ena sidan, de särskilda utgiftsposterna

och, å den andra, de inkomster, som äro att påräkna, samt det belopp, vilket

skall hos landstingsområdets skattskyldiga invånare utdebiteras.

Hinder möter------------ följande året.

Om fondbildning är särskilt stadgat.

2 mom. Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till

utdebitering för ett år, skall utgöras dels sådan landstingsskatt, som ingår i

preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan landstingsskatt,

som ingår i den slutliga skatt som påföres på grund av nästföljande års

taxering.

47 §.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande skall lokal skattemyndig­

het varje år efter slutade taxeringsförrättningar så fort ske kan till lands­

tingets förvaltningsutskott genom länsstyrelsen insända förteckning, som för

varje kommun summariskt upptager antalet skattekronor och skatteören,

som påförts enligt kommunalskattelagen, särskilt för jordbruksvärde, sär­

skilt för skogsvärde och särskilt för tomt- och industrivärde å jordbruks­

fastighet, särskilt för annan fastighet och särskilt för inkomst. Förvaltnings­

utskottet låter däröver upprätta sammandrag, upptagande summan för hela

landstingsområdet, samt huru mycket sig belöper å varje kommun.

48 §.

Landstingets förvaltningsutskott åligger att, sedan landstingets utgifts- och

inkomststat fastställts, ofördröjligen underrätta länsstyrelsen och vederbö­

rande lokala skattemyndighet örn det belopp, varmed landstingsskatt skall

utgöras. Samtidigt skall förvaltningsutskottet underrätta länsstyrelsen om det

antal skattekronor och skatteören, som lagts till grund för bestämmandet av

utdebiteringens storlek.

49 §.

Landstingsskatt debiteras och uppbäres under benämningen landstingsme-

del i enlighet med vad i uppbördsförordningen är stadgat.

50 §.

Till utdebitering beslutade medel äger landstinget uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör landstingets fordran hos statsver­

ket, skall länsstyrelsen under nästföljande år utanordna till landstingets för­

valtningsutskott med en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari,

den 15 maj, den 15 augusti och den 15 november.

75

51 §.

Länsstyrelsen skall senast den 15 februari till landstingets förvaltningsut­

skott överlämna för nästföregående år upprättad redovisning över landstinget

tillkommande och till förvaltningsutskottet utanordnade landstingsmedel. När­

mare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

Förvaltningsutskottet låter upprätta sammandrag över redovisningen att

föreläggas landstinget vid dess första sammanträde.

54 §.

Konungens godkännande------------ som avse:

a) påläggande av avgifter, vilka erfordra utdebitering för längre tid än fem

år;

b) upptagande av------------ av landstingsman.

Av Konungen------------ upptaga lånet.

Hurusom beslut------------ kommunal fondbildning.

Kungl. May.ts proposition nr 370.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

I samband med denna lags ikraftträdande skall iakttagas:

1) I fråga örn landstingsskatt, som påförts eller påföres på grund av 1946

eller tidigare års taxering och som icke utgöres av skatt för fastighet för år

1946, skola äldre bestämmelser fortfarande gälla.

2) Landstingsskatt för fastighet för åren 1946 och 1947 skall för skatte­

krona och skatteöre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för

år 1947 respektive år 1948.

3) Landstingsmedel, som förfalla till betalning vid den första terminen

eller stämman för uppbörd av 1946 års kronoutskylder, skola, i den mån de

inflyta, tillfalla statsverket.

Förslag

till

förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr

461) om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 juni 1933 örn ersättning för

debitering och uppbörd av landstingsmedel skall upphöra att gälla tran och

med den 1 januari 1947; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla

beträffande landstingsmedel, sorn påförts eller påföras på grund av 1945

eller tidigare års taxering.

76

Kungl. Maj-.ts proposition nr 370.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 27, 61, 62 och 70 §§ lagen den 15 juni 1935 om

kommunalstyrelse i Stockholm skola upphöra att gälla samt alt 17 §, 26 §

2 och 3 morn., 43 § 2 morn., 46 §, 49 §, 54 §, 56—60 §§, 63 § 2 mom. och

64 § ävensom rubriken till 5 kapitlet samma lag1 skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives.

17 §.

Ordinarie sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober må­

nad å sista helgfria dag samt i övriga månader med undantag av juli och

augusti å dag, som fullmäktige äga bestämma.

Vid sammanträde i oktober månad fastställes grunden för utdebitering av

den allmänna kommunalskatt, som ingår i preliminär skatt för inkomst un­

der nästföljande år. Vid sammanträde i december månad fastställes stadens

utgifts- och inkomststat samt anställas val till de befattningar inom kommu­

nen, vilka vid årets slut bliva lediga, ävensom av revisorer och, där så fin­

nes erforderligt, revisorssuppleanter; därvid må, om skäl därtill äro, annan

utdebiteringsgrund fastställas än som vid sammanträdet i oktober månad

beslutats.

Extra sammanträde —------- det nödigt.

26

§.

2 mom. För beslut------------ eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått, därest

den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän

kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av------------ skulle utgöra:

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget, därest den under

nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunal­

skatt överstiger tio kronor för skattekrona;

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget, därest den under

nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt

överstiger tretton kronor för skattekrona;

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget, därest den under näst­

föregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kommunalskatt

överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av------------ genom upplåning; eller

f) upptagande av------------ låns återbetalande.

1 Senaste lydelse av 17 § se 1942:178, av 26 § 2 mom. och 64 § se 1936:287, av 43 § 2 mom.

se 1940: 153, av 54 § se 1943:861, av 58 § se 1943:212 samt av 63 § 2 mom. se 1939:79.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

77

Med allmän------------eller församlingsdelegerade.

Hurusom för------------ kommunal fondbildning.

3 mom. Beslut örn beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall ut-

debiteras eller upplånas.

43 §.

2 mom. Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredra­

ga förslag till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens ut­

gifts- och inkomststat. Angående ärendenas fördelning i övrigt mellan borgar­

råden gäller vad i stadskollegiets instruktion stadgas. Att borgarråd skola

utses till ordförande i vissa nämnder sägs i 45 §.

46 §.

Örn stadens drätsel samt om revision och meddelande av ansvarsfrihet sägs

i 4 kap.

49 §.

Stadskollegies statförslag------------och avgörande.

Den fastställda utgifts- och inkomststaten återställes därefter till stads­

kollegiet.

5 kap. Om allmän kommunalskatt.

54 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles genom andra inkoms­

ter, täckas genom utdebitering av allmän kommunalskatt i förhållande till

de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunal­

skattelagen vid senaste taxering påförts de till kommunen skattskyldiga.

56 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebite­

ring för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår

i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kom­

munalskatt, som ingår i den slutliga skatt som påföres på grund av näst­

följande års taxering.

Har annan utdebiteringsgrund slutligen fastställts än som beslutats vid

ordinarie sammanträdet i oktober månad, skall den allmänna kommunal­

skatt, som ingår i den preliminära skatten för inkomst under nästföl­

jande år, utgöras efter den tidigare bestämda grunden, varemot den allmänna

kommunalskatt, som ingår i den slutliga skatt som påföres på grund av det

därnäst följande årets taxering, skall utgöras efter den utdebitering som be­

stämts i samband med utgifts- och inkomststatens fastställande.

57 §.

Det åligger stadskollegiet att, sedan det vid sammanträdet i oktober må­

nad fattade beslutet örn utdebitering till staden delgivits kollegiet, ofördröj­

ligen underrätta Överståthållarämbetet angående beslutet.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

Det åligger vidare stadskollegiet att, sedan utgifts- och inkomststaten för

staden fastställts, ofördröjligen underrätta Överståthållarämbetet dels om

det belopp, varmed allmän kommunalskatt enligt utgifts- och inkomststaten

skall utgöras, dels ock om det antal skattekronor och skatteören som lagts

till grund för bestämmandet av utdebiteringens storlek.

58 §.

Örn debitering och uppbörd av kommunalutskylder i Stockholm gäller vad

därom särskilt är stadgat.

59 §.

Till utdebitering beslutade medel äger staden uppbära av statsverket. Har

annan utdebiteringsgrund slutligen fastställts än som beslutats vid det ordina­

rie sammanträdet i oktober månad, skall till grund för utbetalningen läggas

den utdebiteringsgrund, som bestämts i samband med utgifts- och inkomst­

statens fastställande.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket,

skall Överståthållarämbetet under nästföljande år utanordna till staden med

en fjärdedel å var och en av dagarna den 15 februari, den 15 maj, den 15

augusti och den 15 november.

60 §.

Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till staden överlämna

för nästföregående år upprättad redovisning över staden tillkommande och

till densamma utanordnad allmän kommunalskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

63 §.

2 mom. Staden äger, utan att Konungens fastställelse å beslut därom er­

fordras, upptaga lån, ställda på högst ett års återbetalningstid, intill ett sam­

manlagt belopp motsvarande en utdebitering av fyra kronor för varje å sta­

den belöpande skattekrona enligt den under nästföregående år fastställda

taxeringen.

Utöver vad i föregående stycke är medgivet äger staden, utan att Konung­

ens fastställelse å beslut därom erfordras, upptaga lån intill en sammanlagd

summa motsvarande för varje skattekrona som nyss sagts en utdebitering

av det belopp, varmed den under nästföregående år fastställda utdebiteringen

understiger tio kronor, dock högst tre kronor för varje skattekrona. Lån, som

avses i detta stycke, skall vara ställt att återbetalas inom fem år och, därest

lånetiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock må staden vid förvärv

av intecknad egendom övertaga betalningsansvar även för sådan i egendomen

intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning.

Lån, som------------ nytt lån.

Nyttjar staden------------ nyttjade fondmedel.

Med lån------------även borgen.

Staden äger------------ barnrika familjer.

Av Konungen---------- upptaga lånet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

79

64 §.

överståthållarämbetets stadfästelse------------ gällande beslut;

b) avse utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år; eller

c) avse åläggande------------allmänna grund.

Hurusom i------------ kommunal fondbildning.

Underställt beslut------------ därför uppgivas.

över vägrad------------ hos Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

I samband med denna lags ikraftträdande skall följande iakttagas:

1) I fråga om kommunalutskylder, som påförts eller påföras på grund av

1945 eller tidigare års taxering, skola äldre bestämmelser gälla.

2) Fastighetsskatt för åren 1946 och 1947 skall för skattekrona och skatte-

öre utgöras med belopp, som beslutats till utdebitering för år 1947 respek­

tive år 1948.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

om församlingsstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 22 § lagen den 6 juni 1930 örn församlingssty­

relse i Stockholm skall upphöra att gälla samt att 14 §, 21 §, 2 och 3 morn.,

36 §, 43 §, 49 §, 63 §, 64 § och 69 § samma lag1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

14 §.

Ordinarie sammanträden skola av kyrkofullmäktige hållas varje år före ut­

gången av maj månad för besluts fattande i anledning av berättelsen om

föregående årets räkenskaper och förvaltning ävensom före utgången av ok­

tober månad för fastställande av församlingens utgifts- och inkomststat och

för anställande av val till de befattningar inom församlingen, vilka vid årets

slut bliva lediga, samt av revisorer och revisorssuppleanter.

1 övrigt------------ det nödigt.

21

§.

2 morn. För beslut------------ eller behov;

c) beviljande av anslag till ändamål eller behov, som icke är nytt men

för vilket under året näst före det, som anslaget avser, anslag ej utgått i för­

samling, där den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen

av allmän kommunalskatt överstiger tio kronor för skattekrona;

d) höjande av------------ skulle utgöra:

1 Senaste lydelse av 21 § 2 morn., 36 §, 43 §, 63 § och 64 § se 1942: 516 samt av 69 § se

1937:503.

80

Kungl. Mafcts proposition nr 370.

1) mera än tjugufem procent av förutvarande anslaget i församling, där

den under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av allmän kom­

munalskatt överstiger tio kronor för skattekrona,

2) mera än femton procent av förutvarande anslaget i församling, där den

under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av sådan skatt över­

stiger tretton kronor för skattekrona,

3) mera än tio procent av förutvarande anslaget i församling, där den

under nästföregående år fastställda högsta utdebiteringen av samma skatt

överstiger sexton kronor för skattekrona;

e) beviljande av — — — genom upplåning; eller

f) upptagande eller ------------- låns återbetalande.

Med allmän------------ eller församlingsdelegerade.

Hurusom för — — — kommunal fondbildning.

3 mom. Beslut om beviljande av anslag skall tillika innefatta, huruvida

anslaget skall utgå av tillgängliga medel eller erforderligt belopp skall utde-

biteras eller upplånas.

36 §.

Församlingsdelegerade och suppleanter väljas för fyra år, räknade från

och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde. Valet skall för­

rättas före utgången av oktober månad året näst efter det, då allmänna

val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår delegerad------------ under året.

Erfordras särskilda —--------av Konungen.

43 §.

Vad i 13, 15, 16, 19—21, 23 samt 25—27 §§ är stadgat om kyrkofullmäk­

tige och deras ordförande skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn för­

samlingsdelegerade och deras ordförande, dock med iakttagande därav, att

kungörelse om sammanträde med församlingsdelegerade skall införas i den

tidning, vari överståthållarämbetets kungörelser vanligen intagas.

49 §.

Ledamöter och suppleanter i kyrkorådet och skolrådet väljas för fyra år,

räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skedde.

Valet skall förrättas före utgången av oktober månad året näst efter det,

då allmänna val av kyrkofullmäktige ägde rum.

Avgår ledamot ------------ under året.

63 §.

1 mom. Förslag till------------ befattning ankommer.

Statförslagen skola upptagas till granskning och fastställelse vid det ordi­

narie kyrkofullmäktigsammanträde, som hålles före den 31 oktober. Därvid

skola de anslag, som först då föreslås till beviljande samt därmed samman­

hängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och avgörande.

2 mom. Förslag till------------ församlingsdelegerades beredningsutskott.

Beredningsutskottets förslag till utgifts- och inkomststat skall av försam­

lingsdelegerade upptagas till granskning och fastställelse senast den 31

Kungl. Majlis proposition nr 370.

81

oktober. Därvid skola de anslag, som först då föreslås till beviljande, samt

därmed sammanhängande frågor särskilt bliva föremål för överläggning och

avgörande.

64 §.

Vad kyrkofullmäktige och församlingsdelegerade beslutat till utdebitering

skall, allt efter ändamålets beskaffenhet, genom kyrkorådet, skolrådet eller

biblioteksstyrelse samt, vad angår av församlingsdelegerade beslutad avgift,

genom delegerades ordförande delgivas Överståthållarämbetet. Samtidigt skall

till Överståthållarämbetet lämnas uppgift om det antal skattekronor och

skatteören, som lagts till grund för bestämmande av utdebiteringens storlek.

Om debitering och uppbörd av avgift, som i första stycket sägs, gäller

vad därom särskilt är stadgat.

Till utdebitering beslutade medel äger församling och den kyrkliga sam-

fälligheten uppbära av statsverket.

Belopp, som vid utgången av ett år utgör församlings eller den kyrkliga

samfällighetens fordran hos statsverket, skall Överståthållarämbetet under

nästföljande år utanordna till kyrkorådet, skolrådet, biblioteksstyrelsen eller

församlingsdelegerades kassaförvaltare med en fjärdedel å var och en av da­

garna den 15 februari, den 15 maj, den 15 augusti och den 15 november.

Överståthållarämbetet skall senast den 15 februari till kyrkorådet, skolrå­

det, biblioteksstyrelsen eller församlingsdelegerades kassaförvaltare överläm­

na för nästföregående år upprättad redovisning över församlingen eller den

kyrkliga samfälligheten tillkommande och till nämnda råd, styrelse eller

kassaförvaltare utanordnade medel. Närmare föreskrifter angående dylik

redovisning meddelas av Konungen.

69 §.

1 mom. För att------------avses; eller

c) utgifter, som erfordra utdebitering under längre tid än fem år.

Hurusom beslut------------ kommunal fondbildning.

Beslut, som------- -— till Konungen.

2 mom. Församling äger, utan att Konungens fastställelse å beslut därom

erfordras, upptaga lån motsvarande sammanlagt hälften av den summa, som

för det löpande kalenderåret beslutits skola i församlingen anskaffas genom

utdebitering. Lån, som här avses, skall vara ställt att återbetalas inom fem

år och, därest lånetiden är mer än ett år, att årligen avbetalas; dock må för­

samling vid förvärv av intecknad egendom övertaga betalningsansvar även för

sådan i egendomen intecknad gäld, som är ställd att betalas inom längre tid

eller i annan ordning.

Lån, som — — — nytt lån.

Nyttjar församling------ - — nyttjade fondmedel.

Med lån------------ även borgen.

Av Konungen------------upptaga lånet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 370.

6

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 376.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg.

Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 angående

kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg skola erhålla följande änd­

rade lydelse.

1 §•

Samtliga Göteborgs stads territoriella församlingar skola för vården örn

de angelägenheter, som avses i 2 § c), d), e), f), g) och j) i lagen den 6 juni

1930 örn församlingsstyrelse bilda en kyrklig samfällighet. I följd härav

skola församlingarnas tillhörigheter ävensom de avgifter, som utdebiteras

för kyrkoväsende! eller eljest inflyta, användas för samfällighetens behov.

13 §.

Det åligger kyrkonämnden att årligen före den 1 oktober upprätta och

till kyrkofullmäktiges ordförande avlämna förslag till utgifts- och inkomst­

stat för det nästföljande kalenderåret. För detta ändamål skola de särskilda

församlingarnas kyrkoråd och beträffande Kristine territoriella församling

dess och Tyska församlingens gemensamma nämnd före den 15 september

till kyrkonämnden avgiva sina specialförslag över utgifter och inkomster.

Kyrkonämndens förslag till utgifts- och inkomststat skall av kyrkofull­

mäktige upptagas till granskning och fastställelse före oktober månads ut­

gång.

Å statens —--------tillkommer samfälligheten.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förslag

till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik

indelning.

Härigenom förordnas, att 17, 19 och 41 §§ lagen den 13 juni 1919 om ord­

ning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning1 skola

upphöra att gälla samt att 7 och 39 §§ samma lag skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 19 § se 1930: 257.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

83

7 §•

Vid fördelning —------- att tillhöra;

att annan i uppgörelsen------------ finnes skäligt.

39 §.

Angående utdebiteringen av de avgifter till ändrad eller nybildad försam­

ling, vilka året innan ändringen träder i kraft beviljas till täckande av näst­

följande årets utgifter, åge vad i 15 § är stadgat om kommun motsvarande

tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november

1920 (nr 796) om val till riksdagen.

Härigenom förordnas, att 37 och 39 §§ lagen den 26 november 1920 om

val till riksdagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

37 §.

För varje valdistrikt skall röstlängd upprättas av lokal skattemvndighet.

39 §.

Senast den 30 juni skall röstlängd vara avsänd eller avlämnad för landet

till ordföranden i valnämnden och i stad till magistraten.

Envar, som------------avskrift därav.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen

den 6 juni 1930 (nr 253).

Härigenom förordnas, att 6 och 9 §§ kommunala vallagen den 6 juni 1930

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

6

§•

Varje år skall röstlängd för kommunalval och kommunala beslut upprät­

tas av lokal skattemyndighet.

9 §•

Senast den 30 juni skall röstlängden vara upprättad och avsänd eller av­

lämnad på landet till valnämndens ordförande och i stad till magistraten.

Envar äger----------- - avskrift därav.

Vad i-------------detta kapitel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1947.

Förslag

till

lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918

(nr 422) örn fattigvården.

Härigenom förordnas, att 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918 om fattig­

vården1 skall erhålla följande ändrade lydelse.

7 §•

2 mom. Fattigvårdssamhälle, som------------valförrättare; samt

att utdebitering, som fattigvårdsstämma beslutat, skall anmälas hos de

särskilda kommunernas kommunalnämnder, vilka det åligger att på sätt i

lagen om kommunalstyrelse på landet är stadgat härom underrätta veder­

börande lokala skattemyndighet och länsstyrelsen för debitering och upp­

börd av utdebiterat belopp i samband med övriga kommunalutskylder samt

redovisa dem tillhandakomna medel till fattigvårdsstyrelsen.

Konungen äger,------------inom samhället.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1946.

1 Senaste lydelse av 7 § 2 mom. se 1920: 390.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370

85

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 okto­

ber 1945.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson^, ministern ^för utrikes ärendena

U

ndén^, statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, E^rlander, V^ougt, M^yrdal,

Z

etterberg

, N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter ge­

mensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om omläggning

av uppbördsförfarandet samt anför därvid följande.

I. Inledning.

Av de allmänna utskylder, som nu utgå för inkomsten under ett visst ka­

lenderår, erläggas de å kronodebetsedel upptagna under två uppbördstermi-

ner eller å två uppbördsstämmor i november månad året näst efter inkomst­

året och i april—maj månader året därpå samt de å kommunaldebetsedel

upptagna i regel å två eller tre uppbördsstämmor under våren och hösten

sistnämnda år. För närvarande erlägges dessutom värnskatt till staten i stä­

derna under februari och på landet under mars månad andra året efter in­

komståret. Utskylderna betalas alltså av de skattskyldiga först ett å två år

efter det år, då inkomsten förvärvats. Anledningen till denna sena skattebe­

talning är att söka i det förhållandet, att skatten fastställes genom ett taxe-

ringsförfarande, vilket intill år 1944 pågått i taxeringsnämnderna under ti­

den februari—maj och i prövningsnämnden under tiden juli—oktober året

näst efter inkomståret (taxeringsåret). De ändringar, som med verkan från

och med år 1944 genomförts i taxeringsorganisationen, hava förlängt den

förut gällande tiden för taxeringsförrättningarna så, att taxeringsarbetet må

kunna pågå i taxeringsnämnderna till mitten av juni under taxeringsåret (i

Stockholm avslutades redan tidigare arbetet i taxeringsnämnderna först i juni

månad) och i prövningsnämnden till och med juni under året näst efter taxe­

ringsåret. Nämnda förlängning av prövningsnämndens arbetsperiod kan för­

anleda, att tiden för erläggande av de tilläggsulskylder, som påföras på grund

av prövningsnämndens beslut, ytterligare förskjutes från tiden för inkomst­

förvärvet. Vad kommunerna beträffar, förorsakas den i förhållande till in­

komstförvärvet sena tidpunkten för uppbörden jämväl därav, att den kom­

munala utdebiteringens storlek bestämmes först under senare delen av taxe­

ringsåret.

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

Den nuvarande uppbördsordningen medför olägenheter både för de skatt­

skyldiga och det allmänna. Då relativt lång tid förflyter mellan inkomstför­

värvet och skattebetalningen, kan det inträffa, att den skattskyldiges inkoms­

ter vid den senare tidpunkten äro lägre än de, å vilka skatten grundar sig.

Under sådana förhållanden föreligga ofta stora svårigheter att med den mins­

kade inkomsten betala den efter en högre inkomst beräknade skatten. Sär­

skilda svårigheter i berörda avseende uppstå vid skaltskyldigs utträde ur

förvärvslivet, vare sig detta sker genom pensionering eller dödsfall; i sist­

nämnda fall medgiva emellertid gällande bestämmelser i stor utsträckning

befrielse för dödsboet från skattskyldighet. Det ringa antalet uppbördstill-

fällen, varav följer, att relativt stora belopp förfalla vid varje uppbördstill-

fälle, samt uppbördstillfällenas ojämna fördelning under året försvåra ytter­

ligare för de skattskyldiga att i rätt tid erlägga sina utskylder. De nyss be­

rörda olägenheterna äro givetvis även av betydelse för staten samt kommu­

nerna och övriga kommunala samfälligheter, i det att de föranleda en bris­

tande effektivitet i uppbördsförfarandet med åtföljande minskning i första

band av de belopp, som inbetalas under uppbördsterminer och å uppbörds-

stämmor, och i andra hand av de belopp, som slutligen inflyta efter indriv­

ning. Den slutliga skatteförlusten kan visserligen icke sägas vara särskilt

stor,1 men även under år med uppåtgående konjunkturer restföras utskyl-

derna till betydande del och inflyta först efter indrivning. Sistnämnda form

av uppbörd är givetvis föga tillfredsställande.

Under senare år hava vid flerfaldiga tillfällen1

2 både från riksdagens sida

och från enskilt håll framhållits förut berörda med vårt nuvarande upp-

bördsväsen förenade olägenheter och uttalats önskemål örn ett uppbördsför-

farande, enligt vilket utskylderna uttagas i närmare samband med inkoms­

tens förvärvande än för närvarande är fallet. Efter offentliga utredningar

hava framlagts olika förslag, mer eller mindre genomgripande, till uppbörds-

frågans lösning i nyss angivna riktning, och även enskilda personer hava

bidragit med dylika förslag. Vissa av de framlagda förslagen hava föranlett

partiella förbättringar av uppbördsförfarandet; någon mera väsentlig för­

ändring av vårt uppbördsväsende har emellertid icke kommit till stånd.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade jag den 29 juli 1943

åtta sakkunniga för att inom finansdepartementet biträda med fortsatt utred­

ning av frågan örn en omläggning av uppbördsförfarandet, nämligen presi­

denten i kammarrätten, nuvarande statsrådet N. J. E. Quensel, ordförande,

assessorn i kammarrätten S. E. Jarnerup, borgmästaren J. Laurin, ingenjö­

ren J. O. Lundqvist, f. d. kammarrättsrådet E. D. Sivert, häradsskrivaren

B. F. Steen, ledamoten av riksdagens första kammare A. W. Strand och di­

rektören C. F. Söderbäck.

De sakkunniga överlämnade den 8 januari 1944 till mig en skrivelse, vari

de angåvo vissa huvudlinjer, enligt vilka en lösning av uppbördsfrågan syn­

1 Jfr statistik, intagen i SOU 1945: 27 sid. 149 och 150.

2 Jfr SOU 1945:27 sid. 151—163. Jfr även den i nämnda betänkande å sid. 164—167 lämnade

redogörelsen för huru uppbörd av skatt vid inkomstkällan anordnats i vissa utländska stater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

87

tes möjlig i sådan riktning, att utskylderna för viss inkomst komme att er­

läggas i så nära samband med inkomstförvärvet som möjligt.

De sakkunnigas förslag till omläggning av uppbördsförfarandet innebar,

att under inkomståret skulle uttagas preliminär skatt, vilken avsåg att väsent­

ligen täcka den slutliga skatt, som efter taxering i nuvarande ordning skulle

erläggas för inkomsten under nämnda år. Det preliminära uppbördsförfa­

randet skulle omfatta samtliga förvärvskällor. Den preliminära skatten skulle

beräknas till 7io eller 7i0 av de utskylder, vilka enligt senast fastställda stat­

liga och kommunala utdebiteringar utginge på grundval av den under året

näst före inkomståret verkställda taxeringen. Då den preliminära debite­

ringen sålunda byggde på en inkomst, vilken förvärvats cirka två år före

inkomståret, kunde den inkomst, som beräknades i verkligheten inflyta un­

der inkomståret, komma att i betydande grad skilja sig från förstnämnda

inkomst. Till följd härav föreslogs, att det nämnda beräkningssättet skulle

i förekommande fall kompletteras med en uppskattning av inkomsten under

inkomståret med ledning av preliminär deklaration, avgiven av den skatt­

skyldige. Ändrades inkomsten under inkomståret, så att den mera väsent­

ligt komme att avvika från den inkomst, som legat till grund för den preli­

minära debiteringen, borde efter ansökan hos vederbörande myndighet jämk­

ning i debiteringen kunna äga rum. Sådan jämkning borde även kunna ske

vid ändring i familjeförhållandena, vilken hade betydelse för taxeringen,

samt då förutsättningar förelåge för medgivande av avdrag för s. k. ömman­

de omständigheter.

Sedan debetsedlar å den preliminära skatten tillställts de skattskyldiga,

skulle uppbörd av skatten ske vid uppbördsstämmor, vilkas antal kunde be­

stämmas antingen till sex såsom för närvarande eller till tolv fen i varje

månad). Efter verkställd taxering av inkomsten för inkomståret skulle slut­

lig debitering ske gemensamt av statliga och kommunala utskylder, därvid

preliminärt debiterad skatt avräknades. Den restskatt, som kunde återstå

att gälda, skulle erläggas vid någon eller några av de förut omnämnda upp-

bördsstämmorna. Överstege preliminärskatten den slutliga skatten, skulle

det överskjutande beloppet restitueras eller avräknas å den preliminära skat­

ten för nästkommande år.

Arbetsgivare med mera än en, eventuellt två anställda skulle medverka

vid uppbörden av de anställdas skatter genom att vid utbetalning av lön

verkställa avdrag å denna för skatten samt vid uppbördsstämma inbetala

de avdragna beloppen. Arbetsgivarens skyldighet att verkställa skatteavdrag

å lönen borde dock icke omfatta vissa tillfälliga arbetare.

Enligt de sakkunnigas mening borde vid övergången till det föreslagna upp­

bördsförfarandet viss skatt efterskänkas, enär i annat fall de skattskyldiga

skulle drabbas av för tung skattebörda.

De sakkunniga förutsatte viss förstärkning av personalen hos debiterings-

förrättare och uppbördsmyndigheter med därav föranledda kostnader.

En fortsatt utredning vore enligt de sakkunnigas mening erforderlig för

att utröna, örn en lösning av uppbördsfrågan efter de angivna huvudlinjer-

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

lia vöre möjlig. Vid denna fortsatta utredning borde även ytterligare under­

sökas, huruvida icke i fråga om inkomst av tjänst en beskattning i samband

med inkomstförvärvet kunde ernås med ett system, enligt vilket den preli­

minära skatten uträknades med tillhjälp av tabeller, vilka direkt angåve den

skatt, som under vissa förutsatta omständigheter utginge å ett inkomstbe­

lopp; beträffande vissa löntagarkategorier kunde det finnas lämpligt att kom­

plettera tabellsystemet med en beräkning av preliminärskatten efter viss

procentsats. Ifrågavarande metod för beräkning av preliminärskatten ägde

det företrädet framför den förut nämnda, att hänsyn omedelbart kunde ta­

gas till ökning eller minskning i inkomsten.

Till statsrådsprotokollet över finansärenden den 28 januari 1944 uttalade

jag, att en lösning av uppbördsfrågan efter de av de sakkunniga uppdragna

riktlinjerna syntes böra närmare övervägas. Jag fann därför, att utredningen

borde fullföljas efter dessa linjer. Under den fortsatta utredningen borde

även, såsom de sakkunniga förordat, övervägas huruvida icke vid inkomst av

tjänst den preliminära skatten för visst år kunde beräknas direkt på grund­

val av den under samma år inflytande inkomsten. Tidigare verkställda ut­

redningar och däröver avgivna yttranden hade visserligen givit vid handen,

att åtskilliga olägenheter vore förenade med en dylik metod för bestämmande

av preliminärskatten. Då emellertid ifrågavarande metod bättre än någon

annan medgåve hänsynstagande till variationer i inkomsten under löpande

år, fann jag ytterligare undersökning böra ske för att utröna möjligheten av

att så begränsa berörda olägenheter, att de icke hindrade en lösning efter

denna linje, såvitt löntagare anginge. Betydelsen av en dylik lösning fram-

ginge av det förhållandet, att löntagarna utgjorde ungefär två tredjedelar av

hela antalet skattskyldiga.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 janauri 1944 tillkallade

jag samma dag landskamreraren A. G. A. Wigert, ordförande, f. d. kammar­

rättsrådet E. D. Sivert och assessorn i kammarrätten S. E. Jarnerup att så­

som sakkunniga inom finansdepartementet biträda med ytterligare utred­

ning av frågan om en omläggning av uppbördsförfarandet.

De sakkunniga, vilka antogo benämningen 1944 års uppbördsberedning,

avgåvo den 31 maj 1945 betänkande med förslag till omläggning av upp­

bördsförfarandet (SOU 1945:27).

Över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

statskontoret, riksräkenskapsverket, socialstyrelsen, kommerskollegium (med

överlämnande av yttranden från samtliga handelskammare, Sveriges indu­

striförbund, Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening, koope­

rativa förbundet, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sve­

riges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges centrala hotell- och

reslaurantförening ävensom samtliga sjömanshusdirektioner med undantag

av sjömanshusdirektionen i Norrköping), bank- och fondinspektionen (med

överlämnande av yttrande från svenska bankföreningen), sparbanksinspek-

tionen (med överlämnande av yttrande från svenska sparbanksföreningen),

försäkringsinspektionen (med överlämnande av yttrande från svenska för­

Kunni. Maj.ts proposition

nr

370.

89

säkringsbolags riksförbund), lantbruksstyrelsen (med överlämnande av ytt­

randen från Sveriges lantbruksförbund, svenska lantmännens riksförbund,

förening u. p. a., och riksförbundet landsbygdens folk), riksförsäkringsan-

stalten, pensionsstyrelsen, generalpoststyrelsen, allmänna lönenämnden, sta­

tens organisationsnämnd, Överståthållarämbetet (med överlämnande av ytt­

randen från stadskollegiet i Stockholm samt taxeringsintendenten, upp-

bördsintendenten och mantalsintendenten hos Överståthållarämbetet), samt­

liga länsstyrelser (med överlämnande av yttranden från landstings och hus­

hållningssällskaps förvaltningsutskott samt ett flertal magistrater, kommu­

nalborgmästare, kronouppbördskassörer, stadsfogdar, häradsskrivare, stads­

fullmäktige, kommunalfullmäktige, drätselkammare och andra kommunala

myndigheter), svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska landstingsförbundet, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lant-

arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige, Sveriges hotell- och

restaurantpersonals förbund, svenska sjöfoiksförbundet, hembiträdesförening-

arnas centralkommitté, riddarhusdirektionen, husdjursförsäkringsföretagens

förening, landsbygdens brandförsäkringsbolags förening, Sveriges härads-

skrivareförening, taxeringsnämndsordförandenas riksförbund, föreningen

Sveriges städers kronouppbördstjänstemän, Sveriges stadskamerala förening,

föreningen Sveriges stadsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler, svenska

exekutionsmännens riksförbund, svenska polisförbundet, föreningen Sveri­

ges länsassessorer, länsnotarier och länsbokhållare, föreningen Sveriges

landskanslister och landskontorister, tjänstemännens centralorganisation,

landssekreteraren N. O. Åkesson (i egenskap av sakkunnig för utredning rö­

rande åtgärder för uppnående av största möjliga enhetlighet och rationalise­

ring i fråga om länsstyrelsernas verksamhet och arbetssätt) samt sakkunniga

lör översyn av gällande bestämmelser rörande kommunal fondbildning. II.

II. Huvuddragen av uppbördsberedningens förslag.

För att ernå att skatt för inkomst och förmögenhet erlägges i närmare

samband med inkomstförvärvet än vad nu är fallet och sålunda i huvudsak

undanröja de förut angivna olägenheter, som äro förenade med det nuva­

rande uppbördsförfarandet, föreslår uppbördsberedningen, att under det år

då inkomst förvärvas eller förmögenhet äges, inkomståret, skall utgå preli­

minär skatt så beräknad, att den kan antagas väsentligen täcka den slutliga

skatt, som efter verkställd taxering påföres för berörda inkomst och förmö­

genhet. Den skatt, som uttages under inkomståret, skall sålunda icke vara

definitiv utan gå i avräkning å den skatt, som — liksom för närvarande —

utgår på grund av taxering. Den preliminära skatten, som i princip utgår ä

inkomst från samtliga förvärvskällor, beräknas efter olika metoder för skil­

da förvärvskällor: på grundval av taxering i nuvarande ordning, komplette­

rad med s. k. preliminär taxering, eller med ledning av särskilt upprättade

90

Kungl. Metias proposition nr 370.

skattetabeller, vilka för olika inkomstbelopp angiva den därå under vissa

förutsättningar belöpande skatten, eller efter viss procent av inkomsten.

Debitering skall ske gemensamt av krono- och kommunalutskylder. Debi­

teringen förrättas av lokal skattemyndighet, vilken är på landet (vartill en­

ligt förslaget hänföras även fögderistäder och mindre magistratsstäder) hä­

radsskrivare och i annan stad än nyss sagts cliefen för stadens (nyinrättade)

uppbördsverk. Den debiterade eller med ledning av skattetabell eller efter

procentsats beräknade preliminärskatten förfaller till betalning under tolv

uppbördsterminer, en i varje månad, under uppbördsåret (februari ett år

till och med januari nästföljande år). Understiger vid avräkningen den preli­

minära skatten den slutliga förfaller därefter skillnaden såsom kvarstående

skatt till betalning under en eller flera uppbördsterminer under det uppbörds­

år, som infaller näst efter vederbörligt taxeringsår. Överstiger den prelimi­

nära skatten den slutliga, återbetalas det överskjutande beloppet till den

skattskyldige. Under en eller flera uppbördsterminer under uppbördsåret

förfaller likaledes tillkommande skatt, som debiteras på grund av beslut,

vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober under taxerings­

året eller av kammarrätten eller Kungl. Maj:t.

Arbetsgivare eller annan, vilken utbetalar belopp, som för mottagaren ut­

gör sådan inkomst av tjänst, vilken hänför sig till skattskyldigs huvudsakliga

arbetsanställning eller eljest är dennes huvudsakliga inkomst, skall i regel

vara skyldig verkställa avdrag å utbetalt belopp för gäldande av preliminär

och kvarstående skatt.

Enär preliminär skatt, som beräknas enligt de nyss angivna grunderna, i

många fall kan komma att skilja sig från motsvarande slutliga skatt, före­

slås att i de fall, då skillnaden är mera avsevärd, rättelse, jämkning, skall

av den lokala skattemyndigheten kunna vidtagas i preliminärskatten, så att

den bättre överensstämmer med den slutliga skatt, som kan antagas komma

att påföras.

Skatt skall inbetalas genom postverket eller penninginrättning till veder­

börande uppbördsmyndighet, som är på landet länsstyrelsen och i stad den

lokala skattemyndigheten.

Till kommun eller annan kommunal samfällighet skall av länsstyrelsen

utbetalas vad sådan samfällighet beslutat utdebitera såsom skatt. Härvid gö­

res intet avdrag för restantier.

För att det sålunda föreslagna uppbördsförfarandet skall kunna tillfreds­

ställande fungera föreslår uppbördsberedningen en betydande förstärkning

av uppbördsorganisationen. Sålunda förordas, att antalet häradsskrivare och

fögderier skall utökas, att — såsom förut nämnts — mindre magistratsstä­

der skola hänföras till fögderi och i större magistratsstäder skall inrättas ett

särskilt uppbördsverk samt att länsstyrelsernas personal skall utökas.

Genomförandet av den föreslagna organisationen beräknas medföra en år­

lig kostnadsökning för det allmänna av ca 9,4 miljoner kronor, ökade skatte­

intäkter till belopp, som avsevärt överstiger berörda kostnadsökning, anses

vara att påräkna genom det förbättrade uppbördsförfarandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

91

De föreslagna uppbördsbestämmelserna föreslås skola träda i kraft den 1

januari 1947. För att skattskyldig icke skall under övergångsåren nödgas

erlägga såväl äldre utskylder som preliminär skatt föreslås, att skattskyldig

skall, med vissa undantag, befrias från att betala de utskylder, som under

åren 1947 och 1948 skolat erläggas på grund av 1946 och 1947 års taxeringar

för inkomst och förmögenhet.

Uppbördsberedningen har utarbetat tre alternativ, betecknade I, II och

lil, till uppbördsfrågans lösning enligt de förut omnämnda huvudlinjerna.

De tre alternativen skilja sig från varandra huvudsakligen i fråga örn sättet

för beräkning av preliminärskatt för inkomst från förvärvskällan tjänst.

I yttrandena över uppbördsberedningens förslag betonas genomgående de

olägenheter, som vidlåda det nu rådande uppbördsför-

farandet, ävensom behovet av ett uppbördssystem, en­

ligt vilket utskylder na erläggas i så nära samband med

inkomstförvärvet som möjligt. Sålunda anför socialstyrelsen:

Det blir utan tvivel alltmera angeläget för både samhället och de enskilda

medborgarna, att utan stort dröjsmål ett uppbördssystem erhålles, vilket vore

ägnat att utesluta den eftersläpning av skattskyldigheten, som tillhör det nu

gällande systemet och som i många fall medför oöverkomliga betalningssvå-

righeter vid plötsliga inkomstminskningar. Betydelsen av en snar reform på

detta område torde framträda icke minst under efterkrigstidens osäkra och

pressande konjunkturer. Någon invändningsfri lösning av problemet lär över

huvud icke kunna åstadkommas. Det torde få anses tillbörligt, att i vart fall

ett försök nu göres att nydana uppbördsväsendet, fastän det kan förutses,

att bristfälligheter skola yppa sig även i det nya systemet. Systemet bör ock­

så efter hand kunna förbättras, i den mån som erfarenhet vinnes örn dess

verkningssätt.

Länsstyrelsen i Östergötlands län uttalar, att en reform som syftade till

uttagande av skatt på inkomst redan vid inkomstförvärvet eller i nära sam­

band därmed vore en angelägenhet av sådan vikt, att den borde genomföras,

om det befunnes kunna ske enligt rationella och praktiska metoder, även om

en jämförelsevis genomgripande utbyggnad av den nuvarande uppbördsor-

ganisationen måste vidtagas för att nå målet.

Länsstyrelsen i Gotlands län yttrar, att frågan om ett förbättrat uppbörds-

förfarande, vilken fråga sedan mer än tjugo år varit föremål för utredningar,

nu kommit i sådant läge, att påbättrandets väg ej längre vore tillfyllest och

att endast en genomgripande omdaning kunde medföra den förbättring, som

numera allmänt eftertraktades. Att en nyordning, vilken den vara månde, i

ett slag skulle borttaga alla brister vore självfallet uteslutet, men ett mot ti­

dens krav svarande, bättre tillstånd skulle otvivelaktigt därmed skapas.

Länsstyrelsen i Hallands län anför:

Beredningens förslag innebär en lösning av uppbördsproblemet, vilken rå­

der bot mot många av de olägenheter, som både för de skattskyldiga och det

allmänna äro förenade med vårt nuvarande uppbördsväsen. Reformen har

blivit desto mera angelägen under nuvarande höga skattetryck. Särskilt örn

en kristid skulle inträffa med snabbt vikande inkomster, skulle det vara en

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

<s9

uppenbar olycka för en stor del av befolkningen, om den skulle belastas med

en eftersläpande skattebörda, avvägd efter krigsårens inkomster.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att en reformering av vårt nu­

varande uppbördssystem, innebärande att skatterna uttoges i närmare anslut­

ning till inkomstförvärvet, måste framstå såsom högeligen önskvärd, för att

icke säga nödvändig.

Kommerskollegium och svenska landstingsförbundet betona angelägenhe­

ten av att frågan om en reform av uppbördsväsendet snarast vinner sin lös­

ning och svenska landskommunernas förbund uttalar, att tiden måste anses

mogen för genomförandet av en genomgripande uppbördsreform.

Sveriges industriförbund, Stockholms handelskammare, svenska bankför­

eningen och svenska försäkringsbolags riksförbund yttra, att utvecklingen på

beskattningsområdet med avseende å ökat skattetryck och tilltagande upp-

bördssvårigheter gått i sådan riktning, att behovet av en uppbördsreform nu

framstode som än mera trängande än tidigare.

I det övervägande antalet yttranden tillstyrkes en reform av

uppbördsförfarandet i huvudsaklig överensstämmelse

med uppbördsberedningens förslag.

I några av de nu åsyftade yttrandena framhålles, att en omläggning av

uppbördsväsendet på sätt uppbördsberedningen föreslagit — med hänsyn till

den relativt ringa ekonomiska vinst, som torde uppstå för det allmänna eller

i varje fall för staten — vore av intresse framför allt för de skattskyldiga.

Sålunda uttala sig länsstyrelserna i Stockholms och Kalmar län samt svenska

stadsförbundet.

Åtskilliga av de myndigheter och sammanslutningar, som i huvudsak till­

styrka uppbördsberedningens förslag, betona de svårigheter vid tillämpning­

en av den föreslagna uppbördsordningen, som föranledas av utformningen

av vårt nuvarande skattesystem. Uttalanden av detta slag återfinnas i ytt­

randen av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Kalmar och Kristianstads

län, magistraterna i Halmstad och Örebro, Sveriges städers kronouppbörds-

tjänstemän samt taxeringsnämndsordförandenas riksförbund. I några av

dessa yttranden uttalas, att en förenkling av skattereglerna borde föregå en

reformering av uppbördssystemet i den riktning, som nu föreslagits. Över­

ståthållarämbetet, som yttrar, att åtskilliga ej obetydliga olägenheter vore

förenade med en övergång i görlig utsträckning till uppbörd vid inkomst­

källan, anför vidare:

Dessa olägenheter äro framför allt beroende därå, att vårt nuvarande be-

skattningssystem under de senaste decennierna blivit alltmera invecklat och

svårtillämpat, detta under inflytande av den i och för sig riktiga tanken att

skatten bör anpassas efter vederbörande skattskyldiges förmåga. Då det emel­

lertid gäller att fastställa denna skatteförmåga, har man i sin strävan att

ernå rättvisa så fördjupat sig i besvärliga tillämpningsföreskrifter, att man

praktiskt taget tappat blicken för det avsedda målet. Resultatet härav har

också blivit, att man väl i regel lyckas fastslå en persons antagna förmåga

att erlägga skatt men icke vid tidpunkten för skattens erläggande, utan vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

93

en tidpunkt, som ligger ett å två år tillbaka i tiden. Resultatet blir alltså i

mångå fall värdelöst ur den givna utgångspunkten att fördela skattebördan

efter den verkliga förmågan att bära skatterna. Vid bedömande av en per­

sons förmåga, att vid en viss tidpunkt erlägga skatt, är ju av föga glädje att

noga känna hans skatteförmåga under en för länge sedan förfluten tid men

att sakna all kännedom om hans förmåga i berörda hänseende vid den tid­

punkt, då skatten skall erläggas.

Medan man alltså står inför ett resultat, som på intet sätt kan sägas taga

hänsyn till den vid skattebetalningstillfället rådande förmågan att erlägga

skatt, har man samtidigt, såsom nyss erinrats, i syfte att bota verkliga eller

förmenta luckor i skattelagstiftningen, skapat ett alltmera invecklat system

av skatteregler, som torde sakna sin motsvarighet i fråga örn de givna reg­

lernas svårbegriplighet och svårtillämplighet. Beskattningsmyndigheterna så­

väl som de skattskyldiga stå här många gånger inför till ytterlighet svårlösta

och invecklade problem, vilka med tillgänglig arbetskraft ofta icke kunna

bemästras.

Överståthållarämbetet kan icke annat än beklaga, att det nu föreliggande

förslaget, på ett undanlag när, icke beaktat det trängande behovet av för­

enkling i beskattningsreglerna. Resultatet härav kan befaras bliva, att upp-

bördssystemets omläggning, därest en sådan nu kommer till stånd, skall visa

sig medföra ökade svårigheter vid tillämpningen, som under andra förutsätt­

ningar icke behövt inträda. Det är också överståthållarämbetets uppfattning,

att sedan det nya uppbördsförfarandet någon tid varit i tillämpning en om­

läggning av beskattningsreglerna i förut antydd riktning kommer att med

nödvändighet tvinga sig fram.

Däremot understryka länsstyrelsen i Uppsala län, bank- och fondinspek­

tionen samt kommerskollegium den fördel i förslaget, som består däri, att

nu gällande beskattningsregler i allt väsentligt lämnats oförändrade.

Länsstyrelsen i Malmöhus län och svenska lantarbetsgivareföreningen ut­

tala, att den föreslagna ordningen för uttagande av preliminärskatt komme

att medföra en försämring i nuvarande förhållanden såtillvida, att den pre­

liminära skatten icke alltid bleve avpassad efter gällande, på principen om

skatteförmåga grundade regler. Länsstyrelsen anför, att jämkningsförfaran-

det visserligen torde råda bot mot de flesta olägenheterna men att fall likväl

kunde tänkas, då så icke bleve förhållandet eller då jämkningsbeslutet kom­

me för sent för att förhindra, att för hög skatt uttoges.

Överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Malmöhus län och stadsfullmäktige

i Kristianstad framhålla, att både uppbördsförfarandet och taxeringsarbetet

skulle väsentligen förenklas, därest den preliminärt uppburna skatten för in­

komst av tjänst eller i vart fall för smärre sådana inkomster gjordes defini­

tiv, d. v. s. örn taxering av sådan inkomst och avräkning av preliminär skatt

mot slutlig skatt icke ägde rum. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför vidare,

att därest en sådan anordning genomfördes, skattetabellerna måste uträk­

nas på sådant sätt, att de upptoge alla de avdrag, som i vanliga fall vid

taxering rimligen kunde komma i fråga; säkerhetsmarginalen borde härvid

räknas snarare i över- än underkant. Möjlighet borde dock hållas öppen för

den skattskyldige att, därest han så begärde, bliva taxerad i vanlig ordning

och därigenom få sin skattefråga på nytt och slutligt bedömd.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 370

Vad angår sjöfolk föreslår Sveriges redareförening, att den preliminära

skatten skall beräknas efter procentsatser, olika för skilda civilstånd och

barnantal, samt att denna skatt skall vara definitiv för sjöman, som icke åt­

njuter inkomst av annat slag än från anställning ombord å fartyg. Härutöver

föreslår redareföreningen vissa ändringar i beskattningsreglerna. Likartade

förslag framföras av Sveriges fartygsbefälsförening samt sjömanshusdirek-

tionerna i Stockholm, Karlstad och Sundsvall.

Några myndigheter och sammanslutningar uttala tvekan eller be­

tänkligheter i fråga örn huruvida förslaget bör eller

kan genomföras. Magistraten och drätselkammaren i Norrköping yttra

sålunda:

En omläggning av uppbördsförfarandet i sådan riktning, att utskylderna

för viss inkomst komma att erläggas i så nära samband med inkomstför­

värvet som möjligt, har av de sakkunniga betecknats såsom allmänt efter­

strävad. Erläggande av skatt genom löneavdrag anses vara en förmån för

de skattskyldiga, och löntagarna äro de ojämförligt flesta av de skattskyldiga.

Den ekonomiska vinsten av det föreslagna uppbördsförfarandet torde för

statsverkets del bliva ringa eller ingen, vilket redan de sakkunnigas beräk­

ningar giva vid handen. Ej heller för de större stadskommunerna torde nå­

gon nämnvärd vinst uppkomma, trots att de debiterade utskylderna komma

att inflyta oavkortade, bland annat beroende på att den vidlyftiga organisa­

tion, som erfordras, sannolikt kommer att draga större kostnader än de sak­

kunniga beräknat. Vid avgivande av detta omdöme har hänsyn icke tagits

till de kostnader, som komma att orsakas de enskilda arbetsgivarna. Vid

övervägande av huruvida de fördelar, som det föreslagna uppbördsförfaran­

det medför för de enskilda skattskyldiga, uppväga nackdelarna av det nya

systemet — främst det obestridligen ganska invecklade förfarandet och den

vidlyftiga förvaltningsapparaten — böra vådorna av rådande ordning icke

överdrivas och ej heller fördelarna av s. k. källskatt överskattas. Det kan

starkt ifragasättas, om icke fördelarna för den enskilde kunde uppnås på

enklare väg genom ett utbyggande av de erkända skatteförmedlingskassor-

nas verksamhet och genom införande av regler angående rätt till nedsätt­

ning av eller befrielse från skatt vid varaktig nedgång i inkomsten, motsva­

rande de regler, som för närvarande gälla vid dödsfall.

Magistraten och drätselkammaren uttala därefter, att därest ett allmänt

önskemål förelåge om övergång till ett uppbördsförfarande, som möjliggjor­

de skattebetalning närmare inkomstförvärvet, skäl icke syntes föreligga att

motsätta sig reformen.

Borgmästaren i Hälsingborg framhåller i en särskild promemoria __ som

magistraten i staden åberopar som eget yttrande under uttalande av önsk­

värdheten av att uppbördsfrågan kunde lösas på grundval av den föreliggan­

de utredningen — att förslaget efter remissbehandlingen och de förbättring­

ar, som därefter vidtoges, sannolikt vore genomförbart. 1 promemorian an-

föres därefter:

Man ma emellertid ha klart för sig att det ingalunda innebär den förenk­

ling av vårt uppbördssystem, som allmänheten torde vänta sig, utan en

avsevärt tillkrånglad samt väldig och kostsam apparat både för myndigheter

Kungi. Maj:ts proposition nr 370.

95

och arbetsgivare. Detta är oundvikligt om man inte vill ändra vårt skatte­

system men undanröja de största olägenheterna med vårt uppbördssystem.

Huruvida dessa erkänt stora olägenheter äro så stora att deras undanröjande

är värt denna väldiga apparat, denna påbyggnad på vårt redan så invecklade

skattesystem, är svårt att bedöma och avgöra.

Länsstyrelsen i Kronobergs län uttalar, att länsstyrelsen visserligen funne,

att det föreslagna uppbördssättet genom sin större effektivitet vid skattein-

drivningen ur allmänt finansiell synpunkt vore det nu gällande överlägset

särskilt för närvarande, då man hade att förvänta fallande konjunkturer med

därmed förenade inkomstminskningar för de skattskyldiga, samt att förslaget

för flertalet skattskyldiga vore förenat med uppenbara fördelar genom att

närma uppbörden till inkomstförvärvet ävensom utöka antalet uppbördster-

miner. Länsstyrelsen ställde sig dock tveksam gentemot förslagets genomfö­

rande med hänsyn till de ökade organisationskostnaderna och de betydande

bördor, som ålades enskilda arbetsgivare. Då därjämte en verkligt nöjaktig

lösning av uppbördsproblemet kunde vinnas först i samband med en omlägg­

ning av reglerna för beskattningen, kunde förslaget icke betraktas som en

slutgiltig sådan lösning; det syntes dock kunna godtagas som ett provisorium.

Kammarrätten anför:

Huruvida förslagens fördelar överväga nackdelarna, finner kammarrätten

tvivelaktigt. Möjligheten att ernå en effektiv skatteindrivning torde åtmin­

stone under normala förhållanden mindre sammanhänga med föreliggande

förslag än med folkbokföringens effektivitet. Kunna utmätningsmännen ome­

delbart efter det de skattskyldiga flyttat erhålla underrättelse om den nya

vistelseorten och ny anställning, torde de därmed i regel få möjlighet att utta­

ga den skatt, som nu går förlorad på grund av att vissa personer byta an­

ställning, när skatt avfordras dem. Därmed torde den med det föreliggande

förslaget åsyftade effektiviteten i huvudsak vara uppnådd, i den mån den är

ur social synpunkt lämplig. Olägenheterna av införselsystemet borde kunna

i hög grad minskas genom skatteförmedlingskassornas verksamhet. Man lärer

kunna antaga, att dessa kassor skulle i hög grad ökas i antal och omfattning,

örn de icke som nu hade att räkna med att verksamheten när som helst kan

komma att avvecklas. Skatternas eftersläpning skulle väl också för dem som

så vilja kunna i hög grad minskas genom dessa kassors verksamhet; genom

en mycket obetydlig ökning av löneavdragen skulle efterhand kunna uppnås,

att medel funnes för gäldande av den skatt som förfaller till betalning under

påföljande år. De av sparbankerna inrättade kassorna förefalla i detta avse­

ende särskilt lämpliga. Då överhuvud taget de fördelar som skulle vinnas

förefalla allt för dyrköpta, anser kammarrätten det synnerligen tveksamt, örn

den föreslagna ändringen av uppbördsväsendet bör genomföras.

Magistraten i Vimmerby ifrågasätter, huruvida det vore motiverat att ut­

mönstra den gällande organisationen till förmån för ett fördyrat uppbördsför-

farande, vars verkningar — i brist på jämförbara uppbördsresultat från de

länder, där liknande system tillämpades — icke kunde beräknas.

Drätselnämnden i Stockholm, vars yttrande åberopas av stadskollegiet i

staden, anför:

Vårt invecklade skattesystem lägger, såsom de många tidigare utredningar­

na visat, svåra hinder i vägen, när det gäller att lösa frågan örn en ornlägg-

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

ning av uppbördsförfarandet i den riktning, varom här är fråga, nämligen

att närma skatteuppbörden till inkomstförvärvet. Obestridligen skulle det, så­

som kammarkontoret anser, vara riktigast att först undersöka möjligheterna

att förenkla skattesystemet. Gör man ej detta, får man finna sig i att omlägg­

ningen måste betyda en mycket komplicerad apparat, som drager med sig

stora administrationskostnader, och att systemet likväl icke kan bli ur alla

synpunkter tillfredsställande. Delta torde efter de tidigare och nu förevaran­

de utredning få anses klarlagt.

Vinsterna för det allmänna av reformen torde ej heller få överskattas. En

verklig källbeskattning ernås ju endast i fråga om inkomst av tjänst och på

detta område torde man redan med nuvarande system vara framme vid ett

nära nog hundraprocentigt indrivningsresultat. De inkomster, som nu undgå

beskattning, torde till största delen hänföra sig till andra källor. Om sedan en

mycket stor del av- de ökade skatteintäkterna uppslukas av administrations­

kostnader, framstår reformen ur det allmännas synpunkt som icke så synner­

ligen angelägen. För kommunernas speciella del innebär dock det föreliggande

förslaget en förmån däruti, att staten förutsättes garantera kommunerna en

oavkortad utdebitering. Fördelen vinnes dock för de större kommunernas vid­

kommande icke utan vissa kostnader samt andra betydelsefulla olägenheter,

till vilka drätselnämnden återkommer i det följande.

Sina mest betydande förtjänster har omläggningen emellertid för skattebe­

talarna eller åtminstone för ett flertal av dessa. Den länge väntade reformen

har därför tilldragit sig ett betydande allmänt intresse. Måhända har därvid

dess reella värde stundom något överdrivits. I själva verket kan ju en förut­

seende skattebetalare alltid gardera sig för kommande skatteutgifter, och

skatteförmedlingskassorna erbjuda honom möjlighet att reglera sina mellan-

havanden med skattemyndigheten på ett synnerligen bekvämt sätt. Såsom

kammarkontoret påpekat, kan det också ifrågasättas, om man ej genom ett

utbyggande av verksamheten med skatteförmedlingskassor, eventuellt i före­

ning med andra åtgärder, kunde med enklare medel nå ganska långt mot det

mål, som den nu föreslagna reformen åsyftar. Det skulle därför enligt drätsel­

nämndens mening under normala förhållanden icke ha betytt någon alltför

stor olägenhet, örn man låtit anslå ännu någon lid med reformens genomfö­

rande och använt denna tid till att genomarbeta problemet från vidare ut­

gångspunkter och därvid helst också gått till roten med hela beskattnings-

systemet.

Emellertid har frågan om en uppbördsreform av det här ifrågavarande sla­

get särskild aktualitet just nu med hänsyn till de högt uppdrivna skattesatserna

och risken för snabbt vikande konjunkturer. Drätselnämnden kan dela upp­

fattningen, att dessa förhållanden utgöra tillräcklig anledning att redan nu

forcera fram reformen. Om det förslag, som de sakkunniga presterat, får väl

också anses, att det gör det bästa möjliga av de givna betingelserna och är

praktiskt genomförbart. Dock blir förfarandet, som redan sagts, i hög grad

komplicerat. I åtskilliga detaljer förefaller förslaget dessutom ej vara så

grundligt genomtänkt, och vissa relativt besvärliga praktiska problem ha

skjutits åt sidan för att lösas, sedan principbeslut om reformen väl föreligger.

Drätselnämnden uttalar vidare, att Stockholms stad icke hade anledning

att motsätta sig en omläggning av uppbördsförfarandet i huvudsaklig över­

ensstämmelse med uppbördsberedningens förslag. Detta krävde dock en grund­

lig överarbetning, innan det lades till grund för lagstiftning i ämnet.

Magistraten i Göteborg, sorn åberopar ett av mantalsdirektören i staden av­

givet yttrande, finner sig endast med tvekan icke böra avstyrka, att förslaget

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

97

lägges till grund för lagstiftning. Såsom skäl för förslagets godtagande and­

res, att bristerna i nuvarande uppbördsförfarande snarast möjligt borde un­

danröjas och att något annat och bättre system än det föreslagna icke — i

varje fall inom de närmaste åren — kunde tänkas bliva genomfört.

örebro låns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ställer sig i hög grad

tveksamt till förslaget med hänsyn till de betydande kostnader, som ett ge­

nomförande därav skulle förorsaka det allmänna och företagarna. Det kunde

ifrågasättas, om icke andra vägar vore framkomliga, då det gällde att elimi­

nera de nuvarande skatteförlusterna. En bidragande orsak till förvaltnings­

utskottets inställning vore, att genom förslagets genomförande det av det all­

männa understödda frivilliga planerandet och sparandet för skattebetalning,

som hittills med framgång tillämpats, skulle bortfalla.

Magistraten i örebro — som åberopar ett av kronokamreraren i staden

avgivet yttrande — samt drätselkammaren i samma stad uttrycka farhågor

för att de arbetsuppgifter, som ålades de lokala skattemyndigheterna, vore

så omfattande, att de icke skulle medhinnas under den tid, som stöde

till buds.

Styrelsen för Sveriges häradsskrivareförening framhåller de starka be­

tänkligheter, föreningen hyste gentemot det föreslagna systemet för upp-

bördsfrågans lösning och särskilt rörande möjligheterna för dess praktiska

tillämpning.

Några av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna avstyrka

förslaget. Såsom motivering anföres härvid i huvudsak, att ett uppbörds­

förfarande enligt uppbördsberedningens förslag icke passade ihop med vårt

skattesystem, som genom en mångfald avdrag av olika slag sökte avpassa

skatten efter vederbörandes skatteförmåga, att i följd härav vid uttagandet

av skatt rättvisesynpunkten åsidosattes, att om förslaget genomfördes ord­

ning och reda i uppbördsväsendet äventyrades samt att fördelarna för det

allmänna av det nya systemet icke vore så stora att de utgjorde tillräck­

liga skäl att genomföra en så genomgripande ändring i den nuvarande upp-

bördsordningen.

Länsstyrelsen i Örebro lån anför:

Med källskatt i egentlig mening torde väl i allmänhet avses sådan skatt,

som uttages i omedelbar anslutning till förvärvet. Typen för en renodlad

källskatt är den skatt, som av arbetsgivare innehålles vid utbetalning av

lön till arbetstagare. Det torde också vara en så inrättad skatt som mer eller

mindre omedvetet åsyftas, då i press och diskussion krav resas på en re­

formering av vårt uppbördsförfarande. Frågan örn de olika förvärvskällor­

nas inbördes samband och löneskattens anslutning till skatterna från övriga

förvärvskällor ägnas därvid icke nöjaktig uppmärksamhet. Det har vid

överläggningar med intresserade näringsidkare ur skilda läger visat sig, att

man förutsatt, att källskatten för inkomst av tjänst kunde så att säga ut­

brytas ur det övriga skattesystemet genom att vid utbetalning av alla slag

av tjänsteinkomster, således även av inkomst av bisysslor och tillfällig an­

ställning, innehålla en viss procentuell del av inkomsten för skatt och alt

denna skattebetalning för tjänsteinkomst vore definitiv. Till avräkningar,

Hihang litt riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 370.

7

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

tilläggsdebiteringar och restitutioner tager delina opinion ringa eller i all­

mänhet ingen hänsyn. Sannolikt är denna meningsriktning bland lekmän

påverkad av om icke direkt föranledd av allt tal örn källskatt i utlandet, där

skattelagstiftning och mindre krav på fullständig avstämning mellan in­

komst och skatt möjliggöra, att källskatten blir i det närmaste definitiv.

Länsstyrelsen yttrar därefter, att man icke såsom skäl för genomförande

av ett system med s. k. källskatt finge åberopa, att ett dylikt system vore

infört i vissa utländska stater, enär källskatt där icke uttoges under de för­

utsättningar och i den omfattning, som i det föreliggande förslaget för­

ordades.

Länsstyrelsen anför vidare:

Vid läsningen av uppbördsberedningens föreliggande förslag har läns­

styrelsen icke kunnat undgå att erinra sig de utredningar och förslag, som

för knappast mera än fyra år sedan framlades av skattedirektören Sand­

ström. Principiellt kan länsstyrelsen icke finna någon skillnad emellan

Sandströms och beredningens förslag. Sandströms förslag avvisades efter

en enhällig kritik från statliga och kommunala myndigheter, näringssam-

manslutningar med flera. Det vore förvisso att hälsa med tillfredsställelse

örn uppbördsberedningen i sitt betänkande kunnat framlägga förslag till

uppbördsfrågans lösning, som påkalla mindre kritik än tidigare väckta. Så

är tyvärr enligt länsstyrelsens mening icke fallet.

Det nuvarande uppbördssystemet vilar på den väl av alla parter såsom

riktig erkända lanken, att skatt icke kan uttagas förrän den inkomst blivit

enligt rättsliga grunder bestämd, varå skatten skall beräknas. Denna för

ett rättssamhälle till synes självklara grund för en skatteuppbörd lämnas

nu enligt uppbördsberedningens förslag å sido. Enligt författningsförslagen

skall, då fråga är örn annan inkomst än av tjänst, en preliminär skatt ut­

tagas, vilken beräknas med hänsyn till de utskylder, vilka kunna antagas

komma att påföras skattskyldig efter verkställd taxering. I praktiken om­

sättes detta så, att preliminärskatten grundas på senast fastställda taxering.

Sedan länsstyrelsen förklarat sig bestämt avstyrka det nu framlagda för­

slaget, vilket enligt länsstyrelsens mening med övertygande skärpa visade

vilka stora för att icke säga oövervinneliga svårigheter, som vid fasthållan­

de av kravet på en likformig och rättvis beskattning vore förenade med en

allmän uppbörd av skatt vid källan, uttalar länsstyrelsen slutligen:

Det vore enligt länsstyrelsens mening för landet en stor vinning, om rik­

tiga lärdomar härav droges, så att kommande utredningar äntligen kunde

inriktas på det för uppbördsfrågan i Sverige väsentliga, nämligen att skatte­

betalningen med bibehållande av nu gällande huvudprinciper för den di­

rekta beskattningen till tiden föres närmare inkomstförvärvet. Örn möjlig­

heten härför har någon utredning av uppbördsberedningen icke verkställts.

Länsstyrelsen har sig emellertid bekant, att förslag i sådant syfte i skilda

sammanhang och från olika håll framlagts, varigenom de väsentligaste

olägenheterna i det nuvarande uppbördssystemet skulle kunna inom rim­

lig kostnadsram undanröjas. Det synes länsstyrelsen som om dessa förslag

borde kunna läggas till grund för vidare utredning.

Magistraterna i Linköping och Oskarshamn samt stadsfullmäktige i Borås

förorda, att en reformering av uppbördsväsendet sker på grundval av den

uppbördsform, som representeras av skattebetalning genom skatteförmed-

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

99

lingskassor. Magistraterna i Linköping och Oskarshamn ifrågasätta härvid,

huruvida icke möjligen anslutningen till nämnda kassor borde göras obliga­

torisk.

Magistraten i Kristianstad — som åberopar ett av kronokamreraren i

staden avgivet yttrande — uttalar att då det föreslagna uppbördssystemet

i praktiken skulle visa sig svårhanterligt, tungrott och onödigt invecklat en

lösning efter enklare linjer borde eftersträvas. Därest den uttagna prelimi­

närskatten gjordes definitiv, sluppe man det krångliga avräknings- och

jämkningsförfarandet.

övriga myndigheter, som avstyrka förslaget, äro magistraterna i Söder­

tälje, Sölvesborg och Ulricehamn, stadsfogdarna i Karlskrona och Luleå,

häradsskrivaren i Örebro fögderi, kommunalborgmåstaren i Eslöv, kom­

munalfullmäktige i Gårdsby, Laholms landskommun, Breared, Gladsax och

Stora Mellösa. Förslaget avstyrkes därjämte av Västergötlands och norra

Hallands handelskammare. Av nu nämnda myndigheter förorda magistra­

terna i Sölvesborg och Ulricehamn samt kommunalfullmäktige i Gårdsby

och Gladsax, att olägenheterna i nuvarande uppbördsväsen så långt sig

göra låter undanröjas genom medverkan av skatteförmedlingskassor vid

uppbörden; de tre sistnämnda myndigheterna anse, att anslutningen till

sådana kassor bör göras obligatorisk. Västergötlands och norra Hallands

handelskammare uttala, att förslaget icke utgjorde en praktiskt godtagbar

lösning.

Såväl uppbördsberedningen som de hörda myndigheterna och samman­

slutningarna hava betonat de allmänt kända olägenheter, som förorsakas

både de skattskyldiga och det allmänna därigenom, att enligt vårt nuva­

rande uppbördsväsen skattebetalningen äger rum först sedan relativt lång

tid förflutit efter det att den inkomst, som skatten avser, förvärvats. Både

beredningen och remissinstanserna hava samtidigt framhållit behovet av

en förbättring av de nuvarande förhållandena. Det har också för statsmak­

terna sedan länge stått klart, att åtgärder borde vidtagas för att undanröja

de ifrågavarande olägenheterna genom att minska tidsskillnaden mellan in­

komstförvärvet och skattebetalningen. Behovet av en förbättrad uppbörds-

ordning har framträtt med särskild styrka på senare tid, då skattetrycket

måst skärpas. De resultat, som framkommit genom tidigare verkställda

utredningar i syfte att ernå en lösning av uppbördsfrågan i nyss antydda

riktning, hava emellertid icke ansetts kunna läggas till grund för en lag­

stiftning i ämnet.

En tillfredsställande lösning av uppbördsfrågan torde — såsom jag vid

tidigare behandling i statsrådet av frågan om en uppbördsreform framhållit

—- kunna vinnas endast örn skatten betalas i så nära anslutning till inkomst-

förvärvet som möjligt. I fråga örn de förvärvskällor, där så kan ske, bör

därjämte, för vinnande av en för det allmänna effektiv och för de skattskyl­

diga bekväm betalningslorm, en del av inkomsten innehållas för gäldande

av den skatt, som belöper på inkomsten. Det övervägande antalet av de

Departements.

chefen.

100

Kungl. May.ts proposition rir 370.

myndigheter och sammanslutningar, till vilka förslaget remitterats, har

jämväl uttalat sig för en reform efter denna linje. Jag anser alltså, att man

icke bör stanna vid den mindre genomgripande reform, som föreslagits från

vissa håll och som innebär, att uppbörden av skatt visserligen skulle när­

mas till inkomstförvärvet men dock taga sin början först efter utgången av

inkomståret. Den nu förefintliga form av uppbörd, som består i skatte­

betalning genom förmedling av skatteförmedlingskassor, avhjälper visser­

ligen i någon mån olägenheterna med det nuvarande uppbördsförfarandet

men uppfyller icke de krav som man enligt vad nyss sagts måste ställa på

ett reformerat uppbördsväsen. För att så skulle bliva fallet skulle erfordras

dels att anslutningen till kassorna gjordes generell och obligatorisk, dels ock

att de avsättningar av inkomsten, vilka under ett år gjordes til] ifrågavaran­

de kassor, skulle avse skatt, som belöpte på inkomsten under samma år.

Uppbyggandet av en så omfattande organisation, som därav skulle föranle­

das, vid sidan av den ordinarie uppbördsorganisationen torde emellertid icke

böra ifrågakomma.

Uppbördsberedningens förslag innebär i fråga om inkomst från för­

värvskällan tjänst en beskattning så nära inkomstkällan, som möjligt är,

alltså en verklig källbeskattning. En sådan beskattningsform är, såsom

beredningen framhållit, i och för sig tänkbar även såvitt angår inkomst av

visst slag av tillfällig förvärvsverksamhet samt av kapital. Av vissa skäl

föreslår emellertid beredningen, att källskatt icke skall uttagas för sistnämn­

da inkomst; till denna fråga torde jag emellertid få återkomma i ett senare

sammanhang. Vidkommande förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan

fastighet och rörelse är en verklig källbeskattning näppeligen möjlig att

genomföra. I fråga om dessa förvärvskällor torde man icke kunna komma

närmare målet än att, på sätt beredningen föreslagit, för inkomsten under

inkomståret uttages skatt, beräknad på grundval av verkställd taxering.

Några mera väsentliga ändringar i rådande skattesystem böra, såsom

i direktiven för uppbördsberedningens arbete förutsatts, icke i detta sam­

manhang komma i fråga och taxering bör alltjämt ske efter inkomstårets

slut. En följd härav är, att den under inkomståret uttagna skatten icke

kan vara definitiv utan endast såsom preliminär gå i avräkning å den efter

taxering fastställda slutliga skatten. Även om de särskilda omständigheter,

som sammanhänga med tjänstgöringsförhållandena för sjöfolket — särskilt

för de sjömän som tjänstgöra i utrikes fart — kunde synas föranleda till

att den genom avdrag å lönen innehållna skatten för dem gjordes definitiv,

torde det dock knappast vara tillrådligt att — i varje fall för närvarande —

försätta sjöfolket i särställning i förevarande hänseende. Till frågan om

sjöfolkets uppbörds- och skatteförhållanden återkommer jag emellertid i ett

senare sammanhang.

Det nyssnämnda avräkningsförfarandet medför givetvis en särskild be­

lastning av organisationen, som emellertid är ofrånkomlig vid bibehållande

av vårt nuvarande skattesystem. Överhuvud taget komma, såsom både de

tidigare undersökningarna och den senast verkställda utredningen visa, åt-

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

101

skillra svårigheter att vara förknippade med uttagandet av en preliminär

skatt, vilken är avsedd att så nära som möjligt ansluta sig till den slutliga

skatt, som kan komma att påföras efter verkställd taxering. Det kan icke

undvikas, att differenser mellan preliminär och slutlig skatt uppstå. Ge­

nom det föreslagna jämkningsförfarandet har dock skapats en anordning,

som möjliggör justeringar av preliminärskatten i de fall, då denna i högre

grad skiljer sig från den påräkneliga slutliga skatten. Mindre differenser

— till nackdel eller till fördel för den skattskyldige — komma att rättas

vid den slutliga debiteringen. Den olägenhet, som uppkommer för de skatt­

skyldiga därigenom att i vissa fall en något för hög preliminärskatt uttages

— ett förhållande som ju i regel rättas så snart den skattskyldige begär så­

dan rättelse — synes dock vara mindre än den olägenhet som gällande ord­

ning medför, då de skattskyldiga i vissa fall nödgas att med en minskad

inkomst betala en på en tidigare högre inkomst belöpande skatt utan att

kunna på grund härav få skatten nedsatt (såvida icke fråga är örn dödsbo).

I några yttranden har framhållits, att de fördelar i form av ökade skatte­

intäkter för det allmänna, som en reform i enlighet med uppbördsberedningens

förslag skulle medföra, icke vore så stora att de motiverade en så genom­

gripande omläggning av uppbördsförfarandet, som förslaget innebure. Här­

emot vill jag invända att, även örn ifrågavarande fördelar för det allmänna

under tider med stigande eller jämna konjunkturer icke skulle vara så stora,

ett enligt beredningens förslag förbättrat uppbördssystem vid sjunkande

konjunkturer torde minska skatteförlusterna i betydande grad. För de en­

skilda skattskyldiga torde ett förbättrat uppbördsförfarande under alla för­

hållanden medföra avsevärda fördelar framför det nuvarande systemet.

Jag är sålunda medveten om att ett uppbördssystem, utformat enligt det

nu föreliggande förslaget, kommer att stundom ställa vissa krav på de

skattskyldiga för att de skola komma i åtnjutande av de fördelar, som äro

förenade med förslaget, ävensom medföra en särskild tunga för de enskilda,

som skola verkställa avdrag å inkomst för gäldande av skatt. Det är vidare

uppenbart, att förslaget kommer att nödvändiggöra en betydande förstärk­

ning av den nuvarande uppbördsorganisationen. I likhet med det övervä­

gande antalet hörda myndigheter och sammanslutningar finner jag emel­

lertid de med förslaget förenade fördelarna för det allmänna och i synner­

het för de skattskyldiga vara så stora i förhållande till de nyss berörda

olägenheterna, att jag det oaktat anser mig böra i huvudsak godtaga det före­

liggande förslaget. —- Jag vill i detta sammanhang nämna, att jag från Fin­

land, där ett i stort sett liknande system för uttagande av förskott å den efter

taxering fastställda skatten är infört från och med år 1944, låtit införskaffa

vissa uppgifter om de erfarenheter man där haft av systemet. De inhämtade

upplysningarna giva vid handen, att den i Finland genomförda uppbörds-

reformen — trots det att dess första tillämpningstid infallit under pågående

krig — anses hava slagit väl ut.

Uppbördsberedningens förslag i ämnet har underkastats en närmare

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

granskning och överarbetning inom finansdepartementet. Härvid har hän­

syn tagits till vissa i remissyttrandena framställda erinringar.

Såsom resultat av den sålunda verkställda överarbetningen föreligga för­

slag till följande författningar, nämligen

1. uppbördsförordning,

2. lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den 28 septem­

ber 1928 (nr 370),

3. förordning angående ändring i vissa delar av förordningen den 28 sep­

tember 1928 (nr 373) om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,

4. förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 17 juni 1938

(nr 370) om särskild skatt å förmögenhet,

5. lag angående ändrad lydelse av 8, 14 och 16 §§ lagen den 28 septem­

ber 1928 (nr 377) örn skogsaccis,

6. förordning angående ändring i vissa delar av taxeringsförordningen

den 28 september 1928 (nr 379),

7. förordning om ändrad lydelse av 11 § förordningen den 17 maj 1923

(nr 116) angående skatt för hundar,

8. förordning om utdebitering av tingshusmedel,

9. förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 16 december

1927 (nr 462) angående understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt

skattetyngda kommuner,

10. lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110 s. 1) angående

lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan

samt hennes prästerskap och betjäning,

11. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251)

örn kommunalstyrelse på landet,

12. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 252)

om kommunalstyrelse i stad,

13. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)

om församlingsstyrelse,

14. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 349)

om landsting,

15. förordning om upphävande av förordningen den 30 juni 1933 (nr 461)

om ersättning för debitering och uppbörd av landstingsmedel,

16. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 15 juni 1935 (nr 337)

om kommunalstyrelse i Stockholm,

17. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)

örn församlingsstyrelse i Stockholm,

18. lag om ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 12 juni 1931 (nr 201)

angående kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg,

19. lag angående ändring i vissa delar av lagen den 13 juni 1919 (nr 293)

örn ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning,

20. lag angående ändrad lydelse av 37 och 39 §§ lagen den 26 november

1920 (nr 796) om val till riksdagen,

21. lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ kommunala vallagen den

6 juni 1930 (nr 253), samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

103

22. lag angående ändrad lydelse av 7 § 2 mom. lagen den 14 juni 1918

(nr 422) örn fattigvården.

Innan jag övergår till att behandla de sålunda upprättade förslagen och

därvid i första hand förslaget till uppbördsförordning, vill jag emellertid

först beröra några huvudfrågor, vilkas tillfredsställande lösning torde utgöra

en förutsättning för uppbördsreformens genomförande. Jag avser härvid

frågorna örn gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunal-

utskylder, om kommunal utdebitering av skatt och kommunalt budgetår, örn

statlig skatteprocent och statligt budgetår, örn ändrad folkbokföring samt

örn beskattningsort då taxering skall ske i hemortskommunen.

III. Vissa allmänna frågor.

A. Gemensam debitering och uppbörd av krono- och kommunalutskylder.

Uppbördsberedningen föreslår, att krono- och kommunalutskylder skola

debiteras och uppbäras gemensamt. För att ernå förenkling av debitering,

uppbörd och redovisning av utskylderna föreslås vidare, att vissa avgifter

och annuiteter, som nu upptagas å krono- eller kommunaldebetsedel, skola

uteslutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Beträffande den närmare

motiveringen för och utformningen av beredningens förslag härutinnan må

emellertid här allenast hänvisas till beredningens betänkande s. 177—185.

Uppbördsberedningens förslag om gemensam debitering och

uppbörd av krono- och kommunalutskylder tillstyrkes eller

lämnas utan erinran i samtliga yttranden.

Förslaget att vissa nu å kronodebetsedeln upptagna av­

gifter och annuiteter skola uteslutas från det allmänna

uppbördsförfarandet möter i flertalet yttranden ingen erinran. De

sammanslutningar, som beröras av förslaget i denna del, avstyrka däremot

i regel detsamma. Sålunda avstyrkes förslaget, att h u s h å 11 n i n g s s ä 11-

skapsavgifterna icke vidare skola uppbäras i samband med den all­

männa uppbörden av förvaltningsutskotten för samtliga hushållningssällskap

med undantag för fyra, inom vilkas områden avgifterna redan nu uppbäras

genom sällskapens egen försorg. Uppsala läns hushållningssällskaps förvalt­

ningsutskott anför:

Uttagande av medlemsavgifterna genom kronouppbörden har fungerat syn­

nerligen bra. Den å kronodebetsedeln påförda ledamotsavgiften är frivillig,

men det är endast undantagsvis någon vägran förekommer att betala denna

avgift. Med hänsyn till att den huvudsakliga delen av sällskapets medlemmar

utgöres av små och medelstora jordbrukare, lantarbetare m. fl., så är det

intet tvivel örn att varje annat uppbördssystem, exempelvis avgifternas ut­

tagande genom postförskott, skulle medföra en mycket stark stegring av

restantierna. Med kännedom örn den jordbrukande befolkningens motvilja

104

Kungl. Mcij:ts proposition nr 370.

att lösa postförskott kan man med visshet antaga, att avsevärt mer än 50 %

återkomma oinlösta. Dessutom skulle ett dylikt system medföra alltför höga

expeditionskostnader för sällskapet i förhållande till avgifternas storlek. Ett

sådant uppbördssystem måste för den skull betraktas som oanvändbart. Det

skulle kunna tänkas att hushållningssällskapet i varje av länets 87 socknar

utser en eller flera uppbördsman, som personligen uppbära avgifterna. En

något bättre effekt torde därvid kunna ernås, men å andra sidan bliva kost­

naderna i förhållande till medlemsavgiften oproportionerligt höga.

I sammanhang med vad här anförts vill hushållningssällskapet framhålla,

att hushållningssällskapet under de senaste 25 åren på olika sätt arbetat för

en ökning av medlemsstocken, delta med tanke dels på att den jordbrukande

befolkningen får anknytning till och förtroende för det organ, som är till­

kommet att bevaka och tjäna jordbrukets intressen, och dels att underav­

delningarna erhålla sådant ekonomiskt underlag, att de kunna upptaga och

utföra uppgifter, som äro till direkt nytta för jordbruket inom deras x-espek-

tive lokala områden. Dessa strävanden hava krönts med framgång i det att

antalet medlemmar under angivna tid nära 5-dubblats. Genomföres bered­

ningens förslag på denna punkt skulle detta innebära, att gillena gå miste

om huvuddelen av sina inkomster och härigenom icke blott tvingas till mins­

kad verksamhet utan även få sina möjligheter som enande och sammanhål­

lande ortsorgan starkt reducerade. En dylik utveckling skulle förutom att

försvaga jordbrukarebefolkningens känsla av anknytning och förtroende till

sällskapet vara så olycklig, att hushållningssällskapet för att förhindra den­

samma måste söka utverka att särskilt statsanslag ställes till förfogande för

underavdelningarnas upprätthållande. Säkerligen skulle detta ej kunna stan­

na vid närmelsevis det belopp, som kan anses motsvara statsverkets nuva­

rande kostnader för avgiftsuppbörden. Med den redovisning, som för närva­

rande sker — från landskontoret till hushållningssällskapet två gånger år­

ligen — måste statsverkets kostnader anses synnerligen obetydliga. Enligt

förvaltningsutskottets mening finnes ej heller något hinder för att låta hus­

hållningssällskapens avgifter tagas till uppbörd på den definitiva debetsedeln.

Länsstyrelsen i Uppsala län avstyrker likaledes förslaget i denna del och

yttrar härvid, att hushållningssällskapen vore att anse som halvofficiella in­

stitutioner, varför det icke kunde anses obefogat, att de bibehölles vid sin

hittillsvarande rätt att få avgifterna uppburna i samband med kronoupp-

börden. Liknande synpunkter uttalas även av länsstyrelserna i Blekinge och

Västerbottens län.

Lantbruksstyrelsen anför, att styrelsen i sitt yttrande över skattedirektören

Sandströms förslag till tidigare inbetalning av utskylder i fråga om hushåll-

ningssällskapsavgifterna framhållit, att den övervägande delen av hushåll­

ningssällskapen fortfarande inkasserade sina ledamotsavgifter via kronode-

betsedeln. I vissa hushållningssällskap hade man dock övergått till att in­

kassera medlemsavgifterna på vanligt sätt genom postverket. Då något av­

görande hinder icke syntes finnas för att jämväl övriga hushållningssällskap

använde sig av samma uppbördsmetod, hade styrelsen i nämnda yttrande

icke funnit någon erinran påkallad mot förslaget att avföra ifrågavarande

avgifter från skattesedeln. Lantbruksstyrelsen funne visserligen icke skäl att

nu frångå sin tidigare i denna fråga uttalade uppfattning. Styrelsen kunde

emellertid icke underlåta att framhålla, att den förestående omorganisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

105

av hushållningssällskapen förväntades medföra en betydligt starkare tillslut­

ning av medlemmar till hushållningssällskapen och att det på grund härav

tvivelsutan vore önskvärt, att inkasseringen av sällskapens medlemsavgifter

fortfarande finge ske i samband med skatteuppbörden.

I fråga om riddarhuskapitationsavgifternas uteslutande från

uppbörden framhåller riddarhusdirektionen, att dessa avgifter upptoges för

att medel skulle erhållas för riddarhusbyggnadens underhåll. Detta underhåll

vore emellertid synnerligen kostsamt, vilket haft till följd, att avgifternas

sammanlagda belopp vore otillräckligt för det avsedda syftet, varför avse­

värda tillskott måst ske från andra medel. Väl hade direktionen betydande

tillgångar under sin förvaltning, men dessa bestode nästan uteslutande av

donerade medel, vilka finge användas endast till stipendier och understöd.

Därest kapitationsavgifternas uppbärande ej skulle ske under det tvång, som

vore förenat med deras uttagande i samband med den allmänna skatteupp­

börden, bomme avgifterna sannolikt att inflyta i väsentligt mindre omfattning

än hittills och därmed skulle direktionen se sig ställd inför stora och i läng­

den oövervinnerliga svårigheter att tillgodose byggnadens vidmakthållande i

behörigt, densamma värdigt skick. Att så skedde måste dock — med hän­

syn till dess konstnärliga och historiska värde — anses vara även av stort

allmänt intresse. Direktionen funne det påkallat, att kapitationsavgiften —

örn så visade sig möjligt — alltjämt finge uppbäras i samband med krono-

uppbörden. Det vore icke till fyllest, att avgiften i sista hand kunde utmät­

ningsvis indrivas utan föregående dom. Det förefölle direktionen, som om

uppbördsberedningen vid uteslutande av vissa utskylder från det allmänna

uppbördsförfarandet gått längre än vad som kunde anses påkallat för att ej

onödigt betunga slutuppbörden. Så vitt direktionen kunnat finna, borde nå­

got egentligt hinder icke föreligga att inordna uppbörden av kapitationsavgif­

ten i det tillämnade nya systemet för skatteuppbörden.

Vidkommande uppbördsberedningens förslag, attavgifternatillvissa

försäkringsbolag icke vidare skulle uppbäras i samband med den all­

männa uppbörden, anför husdjursförsäkringsföretagens förening, att visser­

ligen flera av de smärre försäkringsföretag, varom här vöre fråga, uttoge sina

avgifter på annat sätt än i samband med kronouppbörden. En del företag,

däribland det ojämförligt största i branschen, nämligen Skandinaviska krea-

tursförsäkringsbolaget, som ensamt hade större bestånd än övriga inom lan­

det verksamma husdjursförsäkringsföretag tillsammans, använde sig dock

alltjämt av rätten till uppbörd i samband med kronouppbörden. Dessa före­

tag ville icke förlora det stöd, som uppbörd genom kronodebetsedeln för dem

utgjorde. Under sådana omständigheter ansåge föreningen starka skäl före­

ligga för bibehållande av den rätt, som nu förelåge för dessa anstalter.

Landsbygdens brand försäkringsbolags förening upplyser, att tre av för­

eningens medlemmar ännu verkställde sin avgiftsuppbörd med anlitande av

kronodebetsedel, nämligen Göteborgs och Bohus läns brandstodsbolag, Kal-

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

inar läns norra brandstodsbolag och Örebro läns brandstodsbolag. Mot en

omläggning till annat uppbördssätt hade de nämnda bolagen ansett tala dels

de relativt stora engångskostnaderna för anskaffande av i så fall erforderliga

bokföringsmaskiner och dels de årliga kostnaderna efter en sådan omlägg­

ning med hänsyn särskilt till de förhöjda postavgifterna. Övriga fyrtio för­

eningsmedlemmar hade däremot avgiftsuppbörden ordnad på annat sätt. Ett

flertal av dessa bolag hade tidigare verkställt uppbörden genom kronodebet-

sedeln men numera övergått till uppbörd över postgiro. Erfarenheten hos

sistnämnda bolag syntes genomgående vara, att postgirosystemet vore att fö­

redraga.

Beträffande förslaget rörande uppbörd av annuiteter å avdiknings-

1 å n åberopar lantbruksstyrelsen sitt yttrande över skattedirektören Sand­

ströms förenämnda förslag. Styrelsen anförde då:

De utlämnade avdikningslånen uppgå för närvarande till ett sammanlagt

belopp av närmare 50 miljoner kronor. Dessa avdikningslån gravera enligt en

summarisk uppskattning, som gjorts inom styrelsen, icke mindre än närmare

100 000 jordbruksfastigheter, vilka representera lika många årliga annuiteter

å avdikningslånen. Det är sålunda här fråga om en mycket betydande och

omfattande uppbörd. Att denna underlättas i mycket hög grad därigenom, att

annuiteterna debiteras å kronoskattesedeln är uppenbart. Skulle man övergå

till ett annat uppbördssätt i fråga örn dessa inbetalningar — något som i och

för sig väl icke vore alldeles omöjligt — skulle det säkerligen medföra be­

tydligt större svårigheter att få låneannuiteterna att inflyta. Icke annat lant­

bruksstyrelsen kan finna, vore det synnerligen oklokt att frångå det nuva­

rande uppbördssystemet, något som skulle medföra dubbelt arbete och dubbla

kostnader för länsstyrelserna. När det därjämte måste ligga i statens syn­

nerliga intresse, att annuiteterna å avdikningslånen inflyta i vederbörlig ord­

ning vill lantbruksstyrelsen bestämt tillråda, att desamma allt fortfarande

måtte upptagas å skattesedlarna. Lantbruksstyrelsen kan icke heller se, att

det skulle vara något större hinder att upptaga dessa annuiteter å den slut­

liga skattesedeln — en sådan förutsättes ju även enligt det nya systemet så­

som komplement till den preliminära debetsedeln.

Lantbruksstyrelsen yttrar vidare:

Jämväl i detta sammanhang finner sig lantbruksstyrelsen böra bestämt av­

styrka, att någon ändring vidtages i fråga örn inkassering av annuiteter å av­

dikningslån. Dessa böra enligt lantbruksstyrelsens mening allt fortfarande

upptagas på skattesedlarna.

Det av uppbördsberedningen nu framlagda förslaget i fråga örn dessa annui­

teter skiljer sig från Sandströms förslag i så måtto, att uppbördsberedningen

föreslår, att inkasseringen av annuiteterna skall handhavas centralt av stats­

kontoret i stället för av länsstyrelserna enligt Sandströms förslag. I fråga örn

detta ändringsförslag anser lantbruksstyrelsen sig icke böra underlåta att

framhålla, att det synes vara en reform baklänges att centralisera en admi­

nistrativ arbetsuppgift, som lämpligare låter sig utföras lokalt av länsstyrel­

serna. Nämnas må nämligen, att det är länsstyrelserna, som efter förslag av

vederbörande lantbruksingenjörer fördela på de särskilda intressenterna i ett

torrläggningsföretag, icke endast själva lånet utan även de årliga annuiteter­

na. Skulle denna ganska omfattande arbetsuppgift centraliseras till statskon­

toret, skulle detta med säkerhet medföra krav på ökade arbetskrafter hos

Kungl. Maj-.ts proposition nr 370.

107

denna myndighet utan att därigenom någon motsvarande minskning utav

länsstyrelsernas arbetskrafter kunde bliva möjlig. En antydd reform kan så­

lunda förväntas medföra ökade kostnader för staten.

Statskontoret anför:

Statskontoret vill i detta ämne framhålla, att antalet avdikningslån hos

ämbetsverket uppgår till inemot 10 000, men att antalet fastigheter, för vilka

särskild debitering av låneannuiteter äger rum, väsentligt överstiger nämnda

siffra. Fastigheternas antal torde vid en försiktig uppskattning kunna an­

givas till 200 000. Statskontorets av beredningen omnämnda maskiner för

prägling av plåtar, angivande avdikningslånens namn och identitetsnummer,

äga icke den för en så omfattande uppbördsverksamhet erforderliga kapa­

citeten. Av större betydelse för bedömande av beredningens förslag är, att

uppgifter å betalningsskyldigs namn och adress måste hämtas ur det material,

som för närvarande utgör häradsskrivarnas vägledning vid debiteringen,

nämligen mantalsuppgifter och lagfartsförteckningar. Då det icke är lämpligt

att sammanföra detta material från hela landet till en central myndighet, får

statskontoret avstyrka den föreslagna centrala uppbörden av annuiteterna.

Med hänsyn till annuiteternas merendels låga belopp — i ett mycket stort

antal fall uppgå de ej till en krona och ofta förekomma poster på ental ören

— synes emellertid överhuvud ej möjligt att uttaga dem genom särskild för­

sändelse. Ehuru statskontoret till fullo inser angelägenheten av att inför den

förestående reformen söka åstadkomma en begränsning av arbetsbördan på

häradsskrivarkontoren, kan ämbetsverket likväl ej tillstyrka, att avdiknings­

lånens annuiteter uppbäras annorledes än i samband med de allmänna ut-

skylderna.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har icke något att erinra mot upp-

bördsberedningens förslag rörande uppbörd av annuiteter å avdikningslån.

Länsstyrelsen förutsätter därvid rapportering i någon form till statskontoret

av inträffade förändringar i äganderätten till de av lån berörda fastigheterna.

Möjligen skulle listor över utestående lån kunna årligen översändas till hä-

radsskrivarna för anteckning om äganderättsförändringar. I

I några yttranden förordas, att jämväl olve k sfalls försäkringsav­

gifter na uteslutas från den allmänna uppbörden. I sådan riktning uttala

sig länsstyrelsen i Kalmar län, kronokassören i Enköping — vars yttrande

åberopas av magistraten i staden — kronokamreraren i Kalmar, krono- och

kommunaluppbördskassören i Borås samt föreningen Sveriges städers krono-

uppbördstjänstemån. Länsstyrelsen i Kalmar län anför härvid:

Då såsom beredningen framhållit, riksförsäkringsanstalten själv ombe­

sörjer uppbörden av avgifterna för de större arbetsgivarna, ligger det enligt

länsstyrelsens mening närmast till hands, att anstalten övertager uppbörden

jämväl av avgifterna för de mindre arbetsgivarna. Även örn upptagandet av

sistnämnda avgifter å debetsedel i samband med den slutliga skatten måhända

icke i och för sig vållar så stora olägenheter, hör icke förbises den ej obetyd­

liga lättnad i häradsskrivarnas arbetsbörda, som skulle inträda, därest debite­

ringen av dessa avgifter bortfölle. Betydelsen härav framträder särskilt, när

man betänker den stora ansvällning av arbetsuppgifterna för ifrågavarande

tjänstemän, som uppbördsreformen kommer att medföra. Då länsstyrelsen i

vart fall icke kan finna den av beredningen till stöd för ett bibehållande av

108

Kungl. Majlis proposition nr 370.

den nuvarande ordningen anförda motiveringen tillräckligt bärande, får läns­

styrelsen föreslå, att jämväl olycksfallsförsäkringsavgifterna uteslutas från

den allmänna uppbörden och att bestyret med uppbörden av dessa avgifter

överflyttas på riksförsäkringsanstalten.

Länsstyrelsen i Södermanlands län föreslår, att titeln tingshusmedel

avföres från uppbörden och att i stället vederbörande kommuner ålägges att

vid uppgörande av staten upptaga kostnaderna för

kommunens

andel i un­

derhåll av tingshus.

^ likhet med uppbördsberedningen finner jag, att ur rationaliseringssyn-

punkt betydande fördelar skulle vinnas, därest debitering respektive uppbörd

av krono- och kommunalutskylder verkställes av samma myndighet samt

båda slagen av utskylder upptagas på samma debetsedel. Jag förordar därför

beredningens förslag i denna del.

Det föreslagna uppbördssystemet kommer att föranleda ett betydande ar­

bete för debiterings- och uppbördsmyndigheterna. Det är därför nödvändigt

att i så stor utsträckning som möjligt förenkla detta arbete. En sådan för­

enkling kan ske genom att från det allmänna uppbördsförfarandet utesluta

vissa avgifter, vilka torde kunna uppbäras i särskild ordning. De avgifter, var­

om här är fråga, utgöras dels av avgifter vilka nu upptagas å kronodebetse-

deln — nämligen sådana avgifter som avses i kungörelsen den 22 oktober 1886

angående uppbörd av avgifter till vissa på ömsesidighet grundade försäk-

ringsanstalter, hushållningssällskapsavgifter, riddarhuskapitationsavgifter och

åtskilliga andra slag av avgifter, vilka i vissa län uppbäras vid kronouppbör-

den — dels ock avgifter som i vissa kommuner upptagas å kommunaldebetse­

deln. Det bör i detta sammanhang särskilt beaktas, att uppbörden av enskilda

sammanslutningar tillkommande avgifter skulle medföra en särskild belast­

ning till följd därav, att inflytande belopp måste tillgodoföras vederbörliga

inkomsttitlar efter individuell fördelning. En summarisk fördelning å titlar

i förhållande till debiterade belopp är nämligen icke möjlig, då nyssberörda

sammanslutningar självfallet icke böra uppbära större belopp än som för

deras räkning influtit. Å andra sidan lärer icke kunna förnekas, att en om­

läggning av uppbörden skulle för ifrågavarande sammanslutningar medföra

vissa olägenheter. Dessa olägenheter torde dock i allt fall vara mindre än de

fördelar, som samtidigt skulle vinnas för debiterings- och uppbördsmyndig­

heterna. Jag vill härvid särskilt framhålla, att vissa hushållningssällskap och

försäkringsbolag redan nu själva handhava uppbörden av dem tillkommande

avgifter.

I enlighet med det nu anförda och med hänsyn till angelägenheten att av­

lasta en del av nuvarande uppgifter från debiterings- och uppbördsmyndig­

heterna tillstyrker jag beredningens förslag, att de förut angivna avgifterna

till vissa försäkringsanstalter, hushållningssällskapsavgifter och riddarhus­

kapitationsavgifter icke vidare skola uppbäras vid den allmänna uppbörden

utan av vederbörande sammanslutning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

109

De förut omförmälda övriga avgifter, som nu i vissa län uppbäras vid kro-

nouppbörden och i vissa kommuner vid kommunaluppbörden (t. ex. avgif­

ter till befrämjande av fiske och till sjösänkningsföretag) torde böra upp­

tagas i särskild ordning av länsstyrelsen, respektive kommunen. Äro de av­

gifter, som skola uppbäras av länsstyrelserna, av alltför ringa storlek för att

lämpligen kunna uttagas i särskild ordning, torde de dock alltjämt böra utgå

i samband med den allmänna uppbörden. Skola avgifterna tillfalla enskild

sammanslutning, bör denna emellertid under alla förhållanden själv ombe­

sörja debiteringen och uppbörden. Särskilda bestämmelser i nu ifrågava­

rande hänseende torde få utfärdas av Kungl. Maj:t, sedan riksdagen tagit

ställning till förslaget i övrigt.

För att utesluta riddarhuskapitationsavgift från den allmänna uppbörden

erfordras ändring av § 5 mom. 1 riddarhusordningen. Sådan ändring förut­

sätter gemensamt beslut av Kungl. Maj:t samt ridderskapet och adeln.

Ur debiterings- och uppbördssynpunkt hade det varit fördelaktigt, därest

jämväl annuiteter å avdikningslån kunnat, såsom beredningen föreslår, ute­

slutas från det allmänna uppbördsförfarandet. Emellertid utgå dessa annui­

teter i ett mycket stort antal fall med belopp, som ej uppgår till en krona.

Vid sådant förhållande torde det icke vara försvarligt att uttaga annuiteterna

särskilt för sig. Man torde sålunda icke kunna undgå att alltjämt upptaga dem å

debetsedel tillsammans med de allmänna utskylderna.

Då antalet annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor torde vara rela­

tivt obetydligt samt annuiteterna i många fall understiga en krona, torde lämp­

ligen även dessa annuiteter böra uttagas i samband med den allmänna upp­

börden.

De skäl, som av uppbördsberedningen anförts för att olycksfallsförsäk-

ringsavgifter även i fortsättningen skola uppbäras i samband med de allmänna

utskylderna, finner jag bärande. Jag förordar därför beredningens förslag i

denna del.

Likaså tillstyrker jag beredningens förslag, att debetsedelslösen icke vi­

dare skall utgå.

Det synes icke lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan om avfö­

rande av titeln tingshusmedel från uppbörden. Då nämnda medel tillsammans

med allmän kommunalskatt och landstingsmedel böra kunna påföras i en ge­

mensam post, föranleder titelns bibehållande för övrigt endast obetydligt mer-

arbete för debiterings- och uppbördsmyndigheterna.

Den allmänna kyrkoavgift, som av pastoraten erlägges till allmänna kyrko­

fonden, ingår i de allmänna kommunalutskyldema och skall av pastoraten i

samma ordning som för närvarande inlevereras till fonden.

De avgifter, som nu uppbäras i samband med den allmänna krono- eller kom-

munaluppbörden men som föreslås skola uteslutas därifrån, torde dock allt

fortfarande böra få indrivas i den för indrivning av skatt stadgade ordningen,

i den mån detta för närvarande är medgivet. Bestämmelser härom torde i

mån av behov få utfärdas i administrativ ordning.

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 370-

B. Kommunal utdebitering av skatt och kommunalt budgetår.

1) Utdebitering beträffande preliminär och slutlig skatt; tidpunkten för

fastställande av den kommunala utdebiteringen.

Å s. 186—188 i betänkandet behandlar uppbördsberedningen vissa allmän­

na synpunkter på den kommunala utdebiteringen. Beredningen föreslår där­

vid, för att så mycket som möjligt nedbringa differensen mellan preliminär

och slutlig skatt, att för visst år samma utdebitering skall gälla i fråga om

de båda slagen av skatt.

Beredningen föreslår vidare (betänkandet s. 188—194) att den kommunala

utdebiteringen — som nu bestämmes i samband med fastställande av ut­

gifts- och inkomststaten i landskommuner, köpingar, municipalsamhällen

och församlingar (skoldistrikt) av samfällighetens beslutande organ under

tiden den 1 oktober—den 15 november samt i städerna av stadsfullmäktige

före december månads utgång1 — skall fastställas i annan kommun än stad

redan under första hälften av september månad; i stad skola enligt förslaget

stadsfullmäktige särskilt bestämma utdebiteringen under sistnämnda tid, un-,

der det att staten i övrigt skall fastställas före december månads utgång. De

differenser, som vid nyssnämnda anordning kunna uppstå mellan de skatte­

inkomster, vilka äro att påräkna enligt beslutet örn utdebitering, och de

skatteinkomster, som erfordras enligt den slutligen fastställda staten, före­

slås skola utjämnas med tillhjälp av en särskild skatteregleringsfond. Bered­

ningen anser sig icke kunna förorda en omläggning av det kommunala bud­

getåret till att omfatta samma tid som det statliga eller tiden den 1 juli—den

30 juni. Det föreslagna tidigare fastställandet av utdebiteringen nödvändig-

göres därav, att debetsedlar, avseende skatt enligt den för inkomståret beslu­

tade utdebiteringen, skola vara de skattskyldiga, som skola vidkännas avdrag

å sin inkomst för skatt, tillhanda viss tid före inkomstårets ingång.

Av uppbördsberedningen anförda allmänna synpunkter på den

kommunala utdebiteringen hava berörts i ett par yttranden. Så­

lunda anför stadskollegiet i Stockholm betänkligheter mot beredningens förslag

att ett visst års skattesats skulle fastställas icke endast för preliminär skatt

för inkomst under det följande året utan även för slutlig skatt för det där­

efter kommande året. Då fastighetsskatt skulle utgöras endast som slutlig

skatt, komme denna, såsom beredningen påpekat, att utgå efter en utdebite­

ring, som fastställts under det tredje året före budgetåret. I stället syntes det

av beredningen alternativt angivna men förkastade tillvägagångssättet vara

att föredraga, nämligen att för ett års inkomst fixera skattefoten för den

preliminära skatten året innan och för den slutliga skatten året närmast efter

inkomståret. Även örn en sådan ordning för redovisningen till kommunerna

1 För församling och kyrklig samfällighet i Stockholm samt kyrklig samfällighet i Göteborg

gälla särskilda bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

lil

otvivelaktigt medförde vissa svårigheter vid den praktiska tillämpningen, tor­

de dock dessa icke vara större, än att de borde kunna övervinnas. Därjämte

skulle härigenom elimineras det spekulativa moment, som beredningens för­

slag i denna del innehölle.

Kronokamrerciren i Uppsala och kronokassören i Halmstad — vilkens ytt­

rande åberopas av magistraten i staden — påpeka att principen om att kom-

munalutskylder skulle utdebiteras efter samma grunder i fråga om både den

preliminära och den slutliga skatten brutits beträffande tabellskatten, där

de kommunala utskylderna komme att uttagas efter en schablonmässig

grund i jämna krontal och 50-tal ören, liksom beträffande procentskatten.

Några praktiska olägenheter vore dock icke att förvänta härav.

Beredningens förslag angående ändrad tidpunkt för faststäl­

lande av den kommunala utdebiteringen har tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av länsstyrelsen i Gävleborgs län, kronokassören i En­

köping, i vars yttrande magistraten i staden instämmer, magistraten och

stadsfullmäktige i Gävle, styrelsen för svenska landskommunernas förbund

samt kommunalfullmäktige i några kommuner.

I ett flertal yttranden, särskilt sådana som avgivits av myndigheter i stä­

derna, hava uttalats betänkligheter mot förslaget; förslaget har emellertid det

oaktat i allmänhet godtagits, enär annan lösning av frågan örn ett tidigare

fastställande av utdebiteringen icke ansetts möjlig.

Svenska landstingsförbundets styrelse, vars yttrande åberopas av ett flertal

hmdstings förvaltningsutskott, framhåller, att ett genomförande av förslaget

måste medföra, att budgetarbetet måste bedrivas under sommaren, vilket vi­

sat sig vara förenat med betydande olägenheter. Dessa syntes dock vara

mindre än de olägenheter, som skulle förorsakas av en omläggning av det

kommunala budgetåret.

Magistraten och stadsfullmäktige i Eskilstuna anse, att frågan om en om­

läggning av det kommunala budgetåret, så att det sammanfölle med det stat­

liga regleringsåret, borde upptagas till nytt och allvarligt övervägande. Även

kommunalfullmäktige i Stocksunds köping, som uttala starka betänkligheter

i olika avseenden mot beredningens förslag i denna del, ifrågasätta omlägg­

ning av det kommunala budgetåret till att omfatta tiden den 1 juli—den 30

juni. De skäl, som i betänkandet anförts mot en sådan anordning, syntes

fullmäktige icke vara av den art, att de borde få utgöra hinder för densam­

ma. Den föreslagna uppbördsreformen vore av så stort värde, icke minst för

kommunerna, att då det gällde dess genomförande intressen av lägre rang

måste vika. Kommunalfullmäktige i Länna framhålla, att för landskommu­

nernas del förslaget vöre förenat med vissa olägenheter men att dessa likväl

icke vore så stora, att förslaget därför borde underkännas. Liknande syn­

punkter uttalas av kommunalfullmäktige i Häverö, Gamleby, Bollnäs och

Åtvid. Kommunalfullmäktige i ett par kommuner framhålla, att då juli må­

nad som regel vore semestermånad del vore mindre lämpligt att förlägga

budgetarbetet till denna månad.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Vidkommande det för städerna föreslagna tillvägagångssättet, att utdebi­

teringen skall fastställas tidigare än staten i övrigt, framhåller riksräken-

skapsverket, att förslaget i denna del visserligen icke syntes helt överens­

stämma med andemeningen i kommunallagarna. Med hänsyn till att skatte-

uppbördens rationella ordnande vore en angelägenhet av stor allmän bety­

delse och dessutom inginge som ett led i en rättvis beskattning, borde dock

mot förslaget anförda betänkligheter icke tillmätas alltför stor vikt.

Överståthållarämbetet uttalar, att en viss olägenhet tydligen vore förbun­

den med beredningens förslag att i städerna utdebiteringen skulle bestäm­

mas redan i september, medan utgifts- och inkomststaten alltjämt skulle

fastställas först i december. Det kunde med fog antagas, att då medelsbeho­

vet i september månad ännu icke kunde överblickas, stadskommunerna som

regel komme att bestämma skatteprocenten hellre för hög än för låg. Det

läge då särskild vikt därå, att sålunda beslutad utdebitering icke onödigtvis

toges helt i anspråk vid statens fastställande i december månad. I motsatt

fall skulle systemet kunna komma att motverka den i och för sig önskvärda

sparsamheten med kommunernas medel. Emellertid torde det vara ofrånkom­

ligt att, därest omläggningen av uppbördsförfarandet skulle genomföras, en

åtgärd av nu angivet slag vidtoges, och ämbetet ansåge sig under sådana för­

hållanden icke kunna motsätta sig förslaget i denna del.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner förslaget, såvitt gäller städerna,

mindre tilltalande. Enligt länsstyrelsens mening borde det dock kunna accep­

teras, ehuru det givetvis vore vanskligt att bedöma verkningarna av reformen.

Genom den stadga i kommunernas ekonomi, som kunde förväntas uppkomma,

om kommunen alltid av statsverket tilldelades den utdebiterade kommunal­

skatten, borde emellertid risken för att det ekonomiska jämviktsläget skulle

rubbas under tiden mellan utdebiteringen och statens fastställande begränsas.

Länsstyrelsen i Uppsala län yttrar, att förslaget för landskommunernas

del borde vara möjligt att genomföra utan större olägenheter. För städernas

del ställde det sig dock annorlunda. Framför allt de större städernas budget­

arbete krävde mycket lång tid och påbörjades ofta redan i början av det

år, budgeten skulle fastställas. Att förkorta tiden med omkring tre månader

skulle därför komma att medföra mycket stora svårigheter. Då den utdebite­

ring, som beslutades i september, vore avsedd att bliva definitiv och seder­

mera icke kunde ändras, även örn aldrig så stora felaktigheter blivit begång­

na vid budgetens upprättande, vore det av vikt, att den så nära som möjligt

anslöte sig till verkliga behovet. Det läge då nära till hands att antaga, att

kommunerna för att säkerställa sig mot för låg utdebitering, bestämde denna

i överkant. Kommunen kunde då få in större inkomster, än som svarade mot

sedermera beslutade utgifter, vilket lätt kunde förorsaka slöseri, i det dessa

överskottsmedel kunde användas för ändamål, som icke vore nödvändiga.

Uppbördsberedningen föresloge visserligen, att överskottsmedel skulle till­

föras en skatteutjämningsfond, ur vilken medel skulle tagas i de fall, då be­

slutad utdebitering understege verkliga behovet och underskott i budgeten

alltså förelåge, men länsstyrelsen ansåge likväl stor risk föreligga för att slö-

Kungl. Majlis proposition nr 370.

113

seri med kommunens medel skulle komma att ske. Då något förslag icke

kunnat framläggas till omläggning av kommunernas räkenskapsår från ka­

lenderår till att omfatta tiden den 1 juli—den 30 juni, finge den föreslagna

anordningen anses vara en sista utväg för att icke hela uppbördsreformen

skulle gå om intet.

Svenska stadsförbundets styrelse, som ställer sig synnerligen tveksam till

förslaget i denna del, såvitt städerna angår, anför bland annat:

Den principiella betydelsen av att utdebiteringens bestämmande ingår som

en integrerande del av statens fastställande torde icke kunna avfärdas så lätt,

som beredningen gjort. Det är ju dock att märka, att en kommun just ge­

nom utdebiteringens bestämmande utövar sin kanske ömtåligaste befogen­

het gent emot kommunmedlemmarna, beskattningsrätten. Just därför böra

kommunmedlemmarna kunna göra anspråk på att en grundligt övervägd och

klart redovisad beräkning av kommunens behov skall ligga till grund för

utdebiteringens bestämmande. Utgifts- och inkomststaten har just till upp­

gift att utgöra en sådan beräkning. Den ger därför också kommunmedlem­

marna det formella underlaget för eventuellt överklagande av utdebiterings-

beslutet. Någon motsvarighet härtill förutsätter beredningens förslag uppen­

barligen icke.

Trots de uppgifter från Stockholms stad, som beredningen åberopat till

stöd för sitt förslag, måste styrelsen också befara att bestämmandet av ut­

debiteringen vid den avsedda tidpunkten — redan i början av september —

understundom kan bli en mycket vansklig sak. Härtill kommer emellertid,

att man nog kan ha större anledning för andra städers vidkommande att

ställa sig tveksam beträffande den föreslagna anordningen än för Stockholms

del. Stockholm torde tillhöra de städer, som äro minst känsliga för sådana

konjunkturväxlingar på ett eller annat område, vilka särskilt kunna göra det

vanskligt att söka bedöma utdebiteringsbehovet någon längre tid före bud­

getårets början.

Det förefaller, som örn beredningen icke heller tillräckligt beaktat den vik­

tigaste praktiska innebörden av det nuvarande sammanhanget mellan fast­

ställandet av staten och utdebiteringens bestämmande. Vid den kommunala

statbehandlingen föreligga ju jämkningsmöjligheter i stort sett endast beträf­

fande å ena sidan vissa utgifter — sådana som icke äro praktiskt taget ound­

gängliga — och å andra sidan den starkt dominerande inkomstpost, som ut­

debiteringen av allmän kommunalskatt utgör. Fastställandet av staten kom­

mer därför att väsentligen bestå i en avvägning mellan å ena sidan angelä­

genheten av de icke alldeles ofrånkomliga utgifterna och å andra sidan hän­

syn till kommunmedlemmarnas givna intresse av att utdebiteringen hålles

nere. En sådan avvägning kan självfallet icke verkställas, örn utdebiteringens

storlek och statens slutliga utformning skola bestämmas genom fristående

procedurer såsom nu föreslagits. Att denna avvägningsmöjlighet skulle för;

svinna måste styrelsen beteckna som en allvarlig förlust.

Ur städernas synpunkt kan det icke förefalla rimligt att genomföra den

både principiellt och praktiskt diskutabla förändring, som nu berörts, enbart

på grundvalen av förevarande utredning. Att icke tanken på en sådan för­

ändring befunnits föranleda ett allsidigare övervägande, innan man gripit sig

an med att utarbeta förevarande vidlyftiga reformförslag, synes så mycket

mera anmärkningsvärt, som det bör från utredningens början ha stått klart,

att frågans detaljlösning måste väsentligen bli beroende av örn denna för­

ändring borde ifrågakomma eller andra utvägar sökas. Styrelsen har icke

kunnat undgå det intrycket att beredningen i förlitande på det allmänna in-

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 370.

8

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

tresset för uppbördsreformens genomförande ansett sig kunna bagatellisera

förevarande spörsmål. Enligt styrelsens mening bör därför vid ärendets fort­

satta behandling ytterligare uppmärksamhet ägnas åt detta spörsmål. Ben

ifrågasatta ändringen beträffande fastställandet av utdebiteringens storlek

framstår såsom en nödfallsutväg, som ej bör tillgripas med mindre det visats

att man icke utan större olägenheter kan på annat sätt vinna vad som där­

med åsyftas. T. o. m. en så genomgripande åtgärd som omläggning av både

det statliga och det kommunala budgetåret till att omfatta tiden 1 oktober

—30 september synes vid denna allsidiga omprövning av frågan icke böra

lämnas helt ur räkningen. Skulle det likväl visa sig ofrånkomligt att stanna

för en sådan anordning, som beredningen föreslagit, bör det undersökas om

icke åtminstone en något senare tidpunkt kan medgivas för bestämmandet av

utdebiteringen.

Drätselnämnden i Stockholm, vars yttrande åberopas av stadskollegiet i

staden, anser, att uppbördsberedningen icke tillräckligt ingående behandlat

frågan örn framflyttningen av tidpunkten för den kommunala utdebiteringens

fastställande. Nämnden anför:

Så föga tilltalande som det förslag förefaller, vilket beredningen i denna

fråga stannat för, hade det varit önskvärt, att problemet allsidigare belysts och

diskuterats. Måhända hade så blivit fallet, om beredningen innehållit någon

representant för kommunerna.

Emellertid föreligger här uppenbarligen ett synnerligen svårlöst problem.

Om kravet att den kommunala utdebiteringen fastställes så tidigt som den

15 september verkligen är oeftergivligt, synes man ha anledning att noga

överväga, om ej trots allt den enda alternativa lösning, som torde stå till buds,

nämligen en omläggning av budgetåret, är att föredraga. Invändningarna mot

en sådan omläggning äro emellertid även de mycket tungt vägande. Ett av­

brytande av budget- och räkenskapsåret mitt under sommaren, då de kom­

munala arbetena ha högsäsong, drar med sig stora besvärligheter. Väljer man

tidpunkten 1 juli, måste dessutom skattesatsen fastställas utan kännedom örn

skatteunderlaget vid senaste taxering. Låter man budgetåret börja den 1 ok­

tober eller vid någon tidpunkt mellan 1 juli och 1 oktober, måste budgetbe­

handlingen koncentreras till sommarmånaderna, vilket av praktiska skäl

knappast låter sig göra.

Emellertid är frågan, när beslutet örn den kommunala utdebiteringen be­

höver föreligga och debiteringsarbetet alltså skall kunna påbörjas, såvitt drät­

selnämnden kan finna huvudsakligen en organisations- och kostnadsfråga.

Skall debiteringsarbetet utföras på kortare tid än de sakkunniga beräknat,

kommer detta att kräva en större personal och en maskinpark av större kapa­

citet. Snedbelastningen för uppbördsverket, där arbetet dessutom kolliderar

med den framflyttade mantalsskrivningen, torde bli i hög grad besvärande.

Det förefaller emellertid, som om de sakkunniga knappast varit i tillfälle att

mera ingående studera arbetsprocedurerna. Såvitt drätselnämnden kan finna,

nödgas man utgå ifrån, att tidpunkten för den kommunala skattesatsens fast­

ställande skall kunna framflyttas. Åtminstone för Stockholms del ter det sig

omöjligt att till den 15 september kunna förelägga stadsfullmäktige erforder­

ligt material för ett någorlunda tillförlitligt bedömande av kommande års ut-

taxeringsbehov. Drätselnämnden förutsätter, att här förevarande problem skall

bliva föremål för närmare överväganden och att i vart fall en förskjutning av

här ifrågavarande tidpunkt till tidigast den 15 oktober skall kunna medgivas.

Städerna torde därefter böra äga frihet att antingen i ett beslut fastställa bud­

get och skattesats eller ock i enlighet med de sakkunnigas förslag uppdela be­

handlingen av dessa frågor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

115

Drätselkammaren i Halmstad ifrågasätter, huruvida icke de med bered­

ningens förslag förenade olägenheterna kunde undvikas, om man vid beräk­

nandet av den preliminära skatten tillämpade den i kommunen senast fast­

ställda skattesatsen och först vid bestämmandet av den slutliga skatten verk­

ställde debiteringen med tillämpning av den skattesats, som i vanlig ordning

fastställdes för inkomståret vid budgetens antagande i december månad året

dessförinnan. Det gällde ju här endast den preliminära skatten, som i alla

fall måste beräknas utan exakt underlag. Då den preliminära skatten (utom

för löntagarna) skulle debiteras med ledning av den senaste taxeringen, syn­

tes det ej behöva möta allt för stora betänkligheter att man även använde

sig av den senast fastställda skattesatsen, åtminstone ej större betänklighe­

ter än det ur principiell synpunkt förkastliga förfarande, som beredningen

föreslagit och som vore förenat med stora praktiska olägenheter. Beträffande

beredningens förslag om skattesatsens fastställande, innan budgetarbetet vöre

färdigt, borde också framhållas den fara, som kunde ligga däri, att detta för­

farande lätt kunde leda till en av det verkliga behovet ej påkallad stegring

av utdebiteringen. Man kunde nämligen utgå ifrån, att man vid det tidiga

fastställandet av skattesatsen i allmänhet toge till i överkant, så att man kun­

de vara säker på att den ej skulle visa sig för låg, när det faktiska behovet

senare skulle bedömas efter det att budgetarbetet blivit fullt färdigt. Hade

man så på förhand fastställt en viss skattesats, läge det också nära till hands,

att vid budgetarbetet en benägenhet kunde föreligga att godkänna anslags-

krav, som man funne kunna rymmas inom denna skattesats, även om an-

slagskravet i och för sig kanske ej vore så välgrundat, att det under vanliga

förhållanden skulle godkännas. Att använda den senast fastställda skattesat­

sen för debitering av den preliminära skatten syntes vidare icke vara förenat

med någon större risk, då ju i regel den kommunala utdebiteringen företedde

ganska små variationer år från år. Skulle man i någon kommun något år

kunna tydligt förutse, att en mera betydande ökning av skattesatsen för det

kommande året vore oundviklig eller att skatten skulle kunna mera avsevärt

sänkas, skulle man ju kunna i det nya uppbördsförfarandet giva rum för en

möjlighet för kommunen att hos uppbördsmyndigheten göra anmälan härom

med angivande av den högre eller lägre skattesats, som borde läggas till

grund för den preliminära skattens uträknande i stället för den senast fast­

ställda skattesatsen. Denna fråga utgjorde en synnerligen viktig del av för­

slaget. Då den icke kunde anses vara tillfredsställande löst, borde förslaget

underkastas förnyat övervägande, därvid även frågan örn omläggning av det

kommunala budgetåret borde närmare övervägas.

Drätselkammaren i Norrköping framhåller de för en stad av Norrköpings

storlek avsevärda olägenheterna med den föreslagna tidpunkten för utdebite­

ringens fastställande. Om lösningen vore att finna i en omläggning av det

kommunala budgetåret eller på andra vägar, kunde dock icke avgöras.

Även myndigheterna i eli flertal andra städer uttala betänkligheter mot

förslaget i förevarande del men förklara sig likväl icke vilja motsätta sig dess

genomförande.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Stadsfullmäktige i Sundbyberg framhålla, att en förskjutning av tiden för

utdebiteringens bestämmande till senast den 15 oktober för städernas del

borde innebära en avsevärd förbättring. För de mindre och medelstora stä­

derna borde det i så fall bliva möjligt att samtidigt även fastställa staten, var­

för det eljest för städerna föreslagna förfaringssättet, vilket givetvis komme

att medföra ökat arbete och vissa administrativa svårigheter, icke skulle be­

höva tillämpas.

Magistraten i Hälsingborg åberopar en av borgmästaren i staden upprät­

tad promemoria däri bland annat framhålles, att ett bestämmande i städerna

av utdebiteringen före den 15 september syntes om än mycket olägligt dock

icke omöjligt. Med hänsyn till sommarferierna och stadsfullmäktiges sedvan­

liga sammanträdesturer syntes emellertid åtskilligt vara att vinna, om tiden

kunde framskjutas till den 20 september.

Senare tidpunkt för utdebiteringens fastställande än den av beredningen

föreslagna ifrågasättes även av myndigheterna i ytterligare några städer.

Magistraten i Uppsala finner den föreslagna anordningen med utbrytandet

av utdebiteringens fastställande från statbehandlingen i övrigt överflödig.

Det sammanlagda belopp som vid en viss skattesats komme att avkrävas

medborgarna kunde ändå icke som nu fixeras på grundval av ett genom

taxering fastställt antal skattekronor i kommunen, enär tabellskatten ej de­

biterades till vissa belopp och jämkningar i verkställda debiteringar skedde

under inkomståret. Den summa som upptoges i staten såsom inkomst av all­

män kommunalskatt måste alltså efter uppbördsreformen ändå grundas på

en approximativ beräkning. Då syntes även den preliminära skatten kunna

grundas på en approximativ beräkning av vad skattesatsen kunde väntas

bli fastställd till. Preliminärskatten kunde exempelvis grundas på den för

löpande år bestämda skattesatsen, om ej stadsfullmäktige annorlunda beslu­

tade; ett sådant beslut skulle ej hindra stadsfullmäktige att vid statens anta­

gande definitivt fastställa en annan skattesats än den som lagts till grund

för preliminärskattens beräkning.

Föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänstemän yttrar:

Enligt föreningens förmenande förtjänar det övervägas, om icke sådan an­

ordning borde åstadkommas, att den kommunala utdebiteringen såsom nu

kunde fastställas samtidigt med statbehandlingen i övrigt. Förvisso skulle

detta ur kommunal synpunkt innebära fördelar. En tänkbar utväg skulle

kunna vara, att preliminärskatten, vare sig den uttoges efter tabell eller efter

debitering, fastställdes att gälla en annan period än kalenderår, förslagsvis

tiden mars—februari. Detta skulle icke innebära någon förändring av be­

greppen inkomstår och uppbördsår, enär de för januari och februari påförda

skattebeloppen jämte övrig under samma kalenderår erlagd skatt skulle gå i

avräkning å den slutliga skatten för samma inkomstår. Olikheten i förhål­

lande till beredningens förslag vore i stället den, att den preliminära skatten

för januari och februari komme att i vissa fall beräknas efter en något an­

nan grund än preliminärskatten för övriga månader under inkomståret. Med

hänsyn till att förstnämnda två månader utgöra endast en sjättedel av året,

torde en sådan metod icke behöva innebära nämnvärd olägenhet. Om den

nu ifrågasatta metoden godtoges, kunde ändringen av tiden för fastställandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

117

av den kommunala uttaxeringen inskränkas till att bestämmas till första

häften av november och då ske i samband med statbehandlingen. Därige­

nom skulle lika lång tidsperiod stå till förfogande för iordningställande av

debetsedlar som enligt beredningens förslag, nämligen cirka fyra månader för

debiterad preliminärskatt och tre månader för tabellskatt.

På liknande sätt som föreningen Sveriges städers kronouppbördstjänste-

män uttalar sig kronokcimreraren i Uppsala, vars yttrande åberopas jämväl

av stadsfullmäktige i staden.

Förslaget om tidigare bestämmande av utdebiteringen avstyrkes av läns­

styrelsen i örebro län, som anser det för städerna föreslagna systemet, så

långt det kunde av länsstyrelsen överblickas, vara av den art att det icke

kunde godtagas, samt av Göteborgs och Bohus läns landstings förvaltnings­

utskott, som hemställer att möjligheterna att bestämma en senare tidpunkt

för utdebiteringens fastställande upptagas till förnyat övervägande.

För genomförande av uppbördsberedningens förslag till omläggning av

Departements-

uppbördsförfarandet erfordras, att utdebiteringen i kommuner och andra CÄe^en’

kommunala samfälligheter fastställes tidigare än nu sker. Enligt beredningens

förslag skulle utdebiteringen bestämmas senast under första hälften av sep­

tember månad för att debetsedlar skulle kunna vara de skattskyldiga, som

skola vidkännas avdrag å sin inkomst för skatt, tillhanda viss kort tid före

inkomstårets början. I ett senare sammanhang förordar jag emellertid, att

debetsedlar skola (med visst undantag) utsändas till ifrågavarande skatt­

skyldiga senast den 18 januari under inkomståret; detta innebär — i för­

hållande lill uppbördsberedningens förslag om utsändande av debetsedlar

till berörda skattskyldiga senast den 18 december — en förlängning av ifrå­

gavarande tidsperiod med en månad. Med hänsyn härtill och då viss ytter­

ligare inknappning av tiden för debiteringsarbetet synes möjlig, torde det

ur debiteringssynpunkt icke vara erforderligt, att den kommunala utdebite­

ringen bestämmes tidigare än under senare hälften av oktober. Då härige­

nom skulle vinnas en önskvärd förlängning av tiden för budgetarbetets be­

drivande utöver vad uppbördsberedningen föreslagit, förordar jag att för­

slaget utformas i överensstämmelse med det nu sagda.

Därest tillbakaflyttandet av tidpunkten för den kommunala utdebiteringens

bestämmande icke avser längre tid än nyss sagts, torde någon omläggning

av budgetåret icke behöva ifrågasättas. För övrigt torde vid ett genomfö­

rande av det föreslagna uppbördssystemet en dylik omläggning vara förenad

med icke ringa nackdelar; då preliminärskatlen avser inkomstår d. v. s. ka­

lenderår och bör utgå efter samma utdebitering under hela året, bör nämli­

gen det kommunala budgetåret lämpligen sammanfalla med kalenderåret.

I yttrandena hava i huvudsak inga invändningar riktats mot förslaget, att

landskommun och annan kommunal samfällighet än stad skall fastställa ut­

gifts- och inkomststaten, innefattande jämväl bestämmande av utdebitering­

en, under första hälften av september. Mot det nu förordade förslaget, att

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

staten skall fastställas först under senare hälften av oktober månad, kan så­

ledes från de nämnda kommunala samfälligheternas sida så mycket mindre

något vara att erinra.

Mot förslaget att för städernas del bryta ut beslutet om utdebiteringens

storlek från fastställandet av utgifts- och inkomststaten i övrigt hava i fler­

talet yttranden uttalats betänkligheter även örn den föreslagna anordningen

godtagits, i åtskilliga yttranden dock under framhållande av att den vore att

betrakta såsom en nödfallsutväg. De framförda erinringarna hava föranlett

överväganden, huruvida det icke skulle vara möjligt att även vid den före­

slagna omläggningen av uppbördsförfarandet låta den kommunala utdebite­

ringen i stad bestämmas i samband med fastställandet av staten i övrigt. Därest

ur debiteringssynpunkt den kommunala utdebiteringen icke behöver bestäm­

mas förrän under senare delen av oktober, torde det vara möjligt för flertalet

städer att då fastställa staten i dess helhet. Endast beträffande de största stä­

derna torde svårigheter härutinnan föreligga. Möjlighet bör därför förefin­

nas att i dessa städer fastställa staten senare — dock liksom nu senast före

december månads utgång. Kan i sådan stad staten i dess helhet icke fast­

ställas senast under senare hälften av oktober, bör vid denna tid bestämmas

en preliminär utdebitering, efter vilken den preliminära skatten för kom­

mande inkomstår skall utgå. Då staten senare fastställes, bestämmes utdebi­

teringen definitivt. Sistnämnda utdebitering bör ligga till grund för bestäm-

mande dels av det belopp, som — på sätt i det följande närmare angives —-

skall av statsverket utbetalas till staden under nästföljande kalenderår, dels

ock av den slutliga skatt som uttages för inkomsten under berörda år. I slutet

av oktober torde budgetbehandlingen hava fortskridit så långt, att inkoms­

ter och utgifter i staten för påföljande år samt erforderlig utdebitering kun­

na bedömas med sådan säkerhet, att endast i undantagsfall någon juste­

ring av den preliminärt beslutade utdebiteringen behöver vidtagas i sam­

band med det slutliga fastställandet av staten. I tveksamma fall bör vid be­

stämmande av den preliminära utdebiteringen iakttagas, att denna fast­

ställes till belopp, som i vart fall icke kommer att överstiga den slutliga

utdebiteringen; bleve detta fallet, skulle nämligen härav föranledas restitu­

tion av preliminär skatt för flertalet skattskyldiga.

Genom den nu föreslagna anordningen kommer man att uppnå i stort sett

samma resultat som enligt uppbördsberedningens förslag utan att behöva

tillgripa det i och för sig föga tilltalande tillvägagångssättet att besluta örn

utdebitering, innan utgifts- och inkomststaten i övrigt fastställes. Visserligen

kan härvid inträffa, att utdebiteringen för den preliminära skatten kommer

att skilja sig från utdebiteringen för den slutliga skatten. Såsom i ett par ytt­

randen anmärkes har emellertid principen, att preliminär och slutlig skatt

skall utgå efter samma utdebitering, redan brutits i fråga om preliminär skatt

enligt skattetabell, vilken skatt uttages efter en i hela krontal och femtiotal

Ören beräknad utdebitering, ävensom beträffande preliminär skatt som utgår

efter viss procentsats. Då skillnaden i utdebitering för preliminär och slutlig

skatt torde komma att hålla sig inom snäva gränser, böra några större

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

119

praktiska olägenheter icke vara att förvänta i följd av den förordade ord­

ningen för bestämmande av kommunal utdebitering.

Någon särskild skatteregleringsfond — såsom uppbördsberedningen före­

slår — torde icke vara erforderlig, därest det nu föreslagna förfarandet i

fråga om utdebiteringens bestämmande genomföres.

2) Kommunal utdebitering och understöd av skatteutjämningsmedei.

Uppbördsberedningen föreslår, att understöd av skatteutjämningsmedei

icke skall såsom nu är fallet tillgodoföras de skattskyldiga genom avkort-

ning av den skatt, vilken förfaller vid uppbörd under året näst efter det, då

den utdebitering beslutats som föranlett beviljande av understöd; i stället

skall understödet komma de skattskyldiga till godo sålunda, att i den kom­

munala utgifts- och inkomststaten för året näst efter det, då ifrågavarande

utdebitering bestämmes, såsom inkomst upptages det belopp vartill under­

stödet kan beräknas uppgå. Beträffande motiveringen för beredningens för­

slag härutinnan torde få hänvisas till betänkandet s. 194—197.

Uppbördsberedningens förslag, att understöd av skatteutjämningsmedei

skall upptagas som inkomst i utgifts- och inkomststaten, möter erinran i

några yttranden.

Kammarrätten uttalar sålunda farhågor för att ett genomförande av för­

slaget skulle kunna medföra svårigheter för det fall, att kommun begärde

högre understöd — motsvarande belopp skulle då upptagas som inkomst i

staten — än som borde beviljas.

Drätselkammaren i Söderhamn framhåller, att enligt nu gällande regler

för skatteutjämning det belopp, som enligt beredningens förslag skulle upp­

tagas som inkomst i utgifts- och inkomststaten, svårligen kunde av kommu­

nerna i förväg beräknas. En ändring av gällande bestämmelser syntes därför

ofrånkomlig.

Kommunalnämnden i Gudmundrå befarar, att svårigheter kunde upp­

komma vid bedömandet av frågan med vilket belopp beräknat understöd

av skatteutjämningsmedei skulle upptagas i staten. Lämpligare syntes vara

att upptaga understödet som inkomst i utgifts- och inkomststaten för året

näst efter det, under vilket understödet beviljats.

Kommunalfullmäktige i Rytterne framhålla, att det för upprättande av

statförslagen torde bliva nödvändigt att anvisningar utfärdades till de kom­

munala myndigheternas ledning.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund ifrågasätter, örn icke

särskilda anstalter måste vidtagas för reglering av differenserna mellan be­

räknade och erhållna skatteutjämningsbidrag, varvid då närmast till hands

borde ligga en reglering mot den i betänkandet omnämnda allmänna fonden.

Denna fond skulle då göras obligatorisk förutom i städerna jämväl i skatte-

utjämningskommunerna.

120

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Departements­

chefen

Genomföres det föreslagna uppbördssystemet, torde det vara erforderligt

att ordna redovisningen av kommun tillkommande understöd av skatteut-

jämningsmedel på det sätt uppbördsberedningen förordat. Jag vill härvid

särskilt framhålla, att det icke torde kunna ifrågakomma att upptaga under­

stödet först i staten för året näst efter det, då detsamma beviljats, enär under­

stödet härigenom icke till någon del skulle komma det rätta årets skattskyl­

diga till godo. Jag tillstyrker alltså beredningens förslag i nu förevarande del.

Såsom beredningen framhållit, kan det understöd av skatteutjämningsme-

del, som kan komma att utgå under ett år, icke i förväg beräknas annor­

ledes än approximativt. Alldeles särskilt är detta fallet med sådant under­

stöd, som avses i 2 § 2 mom. förordningen den 16 december 1927 angående

understöd av skatteutjämningsmedel åt synnerligt skattetyngda kommuner.

Beräkningen torde emellertid i tveksamma fall kunna underlättas därigenom

att upplysningar inhämtas från finansdepartementet rörande den ungefär­

liga storleken av det understöd, som bör kunna påräknas. Ju större osäker­

heten är beträffande det påräkneliga understödets storlek, desto större för­

siktighet måste tydligen iakttagas vid statens uppgörande. Stundom lärer

försiktigheten t. o. m. komma att bjuda, att i staten för det kommande

året icke alls upptages något belopp, avseende skatteutjämningsunderstöd.

Det belopp, varmed beviljat understöd skiljer sig från det i staten beräk­

nade, bör — såsom beredningen föreslår -— ingå i budgeten för året näst

efter det, då understödet beviljats. Skulle större skillnadsbelopp uppstå för

en kommun, som under längre tid kan beräknas bliva nödgad att ansöka

om skatteutjämningsunderstöd, torde kommunen lämpligen böra, i den ut­

sträckning som är möjlig, avsätta medel till sådan allmän fond, som om-

förmäles i lagen den 12 juni 1936 om kommunal fondbildning, för att där­

med utjämna ifrågavarande differenser.

3) Redovisning av kommun eller annan kommunal samfällighet

tillkommande utskylder.

Uppbördsberedningen framhåller, att vissa svårigheter mötte att enligt det

föreslagna uppbördssystemet redovisa kommun eller annan kommunal sam­

fällighet (i fortsättningen användes den sammanfattande beteckningen kom­

mun) tillkommande skatt; dessa svårigheter hade sin grund dels däri, att

den preliminära skatten svårligen kunde uppdelas i statliga och kommunala

utskylder, dels ock däri att åtskilliga skattskyldiga till följd av flyttning icke

vöre bosatta i samma kommun under inkomståret (beskattningsåret) som un­

der taxeringsåret. Beredningen föreslår, att preliminärskatten skall tillfalla

den kommun, där den slutliga skatten påföres. Härvid skulle i förekommande

fall den preliminära skatten överföras från den kommun, där skattskyldig

varit mantalsskriven för inkomståret, till den kommun, där han mantalsskri­

vits för taxeringsåret. För att förenkla denna överföring och samtidigt stats­

verkets redovisning av skatt till kommunen ävensom för att undanröja den

osäkerhet i fråga örn budgetberäkningen, som kunde uppkomma vid genom­

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

121

förande av det föreslagna uppbördssystemet, föreslår beredningen särskilda

anordningar. Beredningen föreslår sålunda, att ifrågavarande överföring skall

ske icke särskilt för varje kommun för sig utan länsvis samt att statsverket

alltid skall under ett år till envar kommun utbetala ett belopp, motsvaran­

de de kommunala utskylder som enligt den för året fastställda utdebiteringen

skola utgå å det efter taxeringen under nästföregående år föreliggande skatte­

underlaget. Redovisningen av kommun tillkommande belopp föreslås —

därest det ur statsfinansiella synpunkter icke skulle anses lämpligt, att be­

loppet utbetalas på en gång i början av inkomståret — skola ske med en

fjärdedel vid ingången av varje kvartal. (Betänkandet s. 197—201.)

Uppbördsberedningens förslag rörande redovisning av kommun tillkom­

mande skattemedel har i yttrandena tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar. I några yttranden uttalas

emellertid vissa betänkligheter mot förslaget. Riksräkenskapsverket fram­

håller sålunda, att förslaget i själva verket icke vore huvudsakligen en redo­

visningsfråga utan fastmera en fråga av statsfinansiell natur, vilken borde be­

dömas övervägande ur skatteutjämningssynpunkt. Verket anför vidare:

Förslaget har i princip framförts tidigare men likväl i en ur sistnämnda

synpunkter väsentligt avvikande form. Det har nämligen vid tidigare till­

fälle föreslagits, att staten skulle övertaga kommunernas debiterade skatte-

fordringar efter en skälig kurs, beräknad med hänsyn till vad som normalt

kan komma att slutligt inflyta. Ett sålunda utformat förfaringssätt är såväl

ur statsfinansiell synpunkt som ur skatteutjämningssynpunkt neutralt. Det

nu framlagda förslaget är djärvare och givetvis enklare ur redovisnings­

synpunkt. En skatteutjämning i denna form är för vårt land en nyhet. Den

låter sig icke helt förena med de hittills tillämpade grunderna för skatteutjäm­

ning. De praktiska konsekvenserna av det föreslagna tillvägagångssättet äro

svåra att överblicka. Betänkligt synes vara, att kommunernas intresse för en

effektiv restindrivning torde komma att helt försvinna. Beredningen har

själv, ehuru till synes mera i förbigående, konstaterat, att »berörda samfäl-

ligheter hava därför icke något intresse av att själva ingripa i indrivningsför-

farandet». Detta är i varje fall icke en omständighet, som riksräkenskaps­

verket kan förhålla sig likgiltigt inför. Vad magistratsstäderna beträffar,

skulle, såsom förut berörts, dessa städer liksom hittills själva bestrida kost­

naderna för bland annat restindrivningen. Indrivningsresultatet i städerna

är i allmänhet dåligt. Detta torde ofta sammanhänga med att man icke vill

kosta på sig att hålla erforderligt antal exekutionsbiträden. I sina strävanden

att få till stånd en effektivare skatteindrivning i städerna har riksräkenskaps­

verket ofta med framgång brukat appellera till det förhållandet, att en ökad

utgift för indrivningsorganisalionen mer än väl brukar betala sig i form av

ett förbättrat indrivningsresultat även i avseende på kommunalutskylderna.

Ämbetsverket vill i detta sammanhang starkt understryka, att man icke får

ställa alltför sinia förväntningar pä alt det föreslagna uppbördsförfarandet

skall komma all represenlcra en sådan patentlösning av upnbördsfrågan, att

skatterna komma att inflyta i god ordning oell någon restindrivning annat än

i obetydlig skala därför icke skall behöva förekomma. Stora kategorier av

skattskyldiga täckas icke av det obligatoriska uttagandet av preliminärskatt.

Bland dessa återfinnas grupper av skattebetalare, som, enligt vad erfaren­

heten utvisar, bruka uppföras på restlängd och som det erfarenhetsmässigt

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

är svårt att komma till rätta med. Restindrivning torde även beträffande

sådana skattskyldiga, som förutsättas skola bliva föremål för löneavdrag, bliva

nödvändig i en omfattning, som man icke får underskatta, och indrivningen

beträffande dessa skattskyldiga torde i flera avseenden bliva av mera kompli­

cerad art än för närvarande. Förslaget i denna del kommer att medföra, att

den riksräkenskapsverket åliggande övervakningen av restindrivningen ut­

vidgas till att omfatta samtliga skatterestantier. Detta är i vissa avseenden

en fördel, enär det alltid varit svårt för ämbetsverket att vinna ett fast grepp

över restindrivningen, så länge den utom riksräkenskapsverkets kontroll stå­

ende indrivningen av kommunalutskylder konkurrerar med indrivningen av

kronoutskylderna.

Enligt förslaget skulle statsverket tillhandahålla kommunerna skattemedel

under året på så sätt, att en fjärdedel av det sammanlagda beloppet skulle

tillställas kommunerna i början av varje kvartal. Riksräkenskapsverket fin­

ner det emellertid mera motiverat, att dessa leveranser verkställas vid mitten

av varje kvartal.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar, att länsstyrelsen med hänsyn till nuva­

rande hårt ansträngda statsfinansiella läge icke kunnat undgå att ställa sig

betänksam gentemot en anordning, som skulle innebära en merbelastning å

statskassan av den storleksordning, varom här vore fråga. När länsstyrelsen

trots dessa betänkligheter dock ej ansåge sig böra motsätta sig förslaget på

denna punkt, skedde detta med hänsyn dels till de avsevärda ekonomiska

fördelar för de kommunala samfälligheterna, som vöre förenade med ifråga­

varande redovisningssystem, dels ock därtill, att ett annat system skulle i

större eller mindre utsträckning försvåra genomförandet av den föreslagna

uppbördsreformen i dess helhet.

Länsstyrelsen i Blekinge län förklarar sig endast med största tvekan kun­

na tillstyrka förslaget i denna del, enär de icke inflytande restantierna vid

varje uppbördsförfarande ofrånkomligen finge beräknas uppgå till betydande

belopp.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att staten borde betala till

kommunen den debiterade kommunalskattesumman men med avdrag för för­

slagsvis hälften av vad som blivit under föregående kalenderår avkortat och

avskrivet. Som korrektiv mot den risk, som möjligen kunde tänkas, att taxe­

ring kunde av en beskattningsnämnd medvetet hållas i överkant eller even­

tuellt obehörigt påföras för att kommunen ändock skulle få hälften av därå

belöpande kommunalskatt betald av staten, kunde tänkas utvägen, att rätt

förbehölles Kungl. Majit att i särskilda fall bestämma örn annan grund för

avdraget än den föreslagna hälften. Eventuellt kunde kronans intresse beva­

kas av taxeringsintendenten så att, när i speciellt fall av större betydelse

hinder uppstode för uttagande av påförd kommunalskatt, fråga finge under­

ställas Kungl. Maj:ts prövning, örn kommun skulle åläggas att till kronan

återbära förevarande uppburna hälft av skattebeloppet.

Länsstyrelsen i Örebro län finner, med hänsyn till att staten lämnades

utan varje möjlighet att påverka utdebiteringen eller öva kontroll å anslags-

ändamål eller överhuvud å medlens lämpliga användning, beredningens för­

slag så äventyrligt, att det borde avvisas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 370-

123

Stadskollegiet i Stockholm uttalar, att statsverkets garanti för att debite­

rade skatteintäkter städse skulle fullt ut tillflyta kommunerna torde böra

godtagas från kommunalt håll endast under den förutsättningen, att ett

uttalande gjordes, att anordningen tillskapades därför att den utgjorde ett

direkt statligt intresse för att kunna realisera en uppbördsreform. I annat

fall syntes kunna befaras, att staten kunde komma med krav om att utöva

kontroll eller erhålla vederlag från kommunerna på ett sådant sätt, att den

kommunala självstyrelsen kunde sättas i fara att lida intrång.

Stadsfullmäktige i Sandviken anse, att redovisning till kommunen borde

ske månadsvis.

Genom det av uppbördsberedningen föreslagna sättet för redovisning av

Departements-

kommun tillkommande skatt undgås i viss mån de svårigheter, som särskilt

till följd av skattskyldigas flyttningar mellan olika kommuner skulle upp­

komma, därest utbetalning av skattemedel till kommun skulle ske exakt med

belopp, som influtit såsom preliminär och kvarstående skatt. De överfö­

ringar av preliminär skatt mellan olika uppbördsmyndigheter, som vid det

föreslagna redovisningssättet skulle bliva erforderliga, torde emellertid kom­

ma att föranleda så avsevärda praktiska olägenheter, att jag anser mig böra

föreslå den ändringen i beredningens förslag, att den kvarstående skatten

alltid skall påföras i samma kommun som den preliminära. För att så skall

kunna ske är det nödvändigt, att taxering i de fall, då beskattning skall äga

rum i hemortskommunen, verkställes i den kommun, där vederbörande man­

talsskrivits för inkomståret. Till denna fråga torde jag emellertid få åter­

komma i ett senare sammanhang.

Därest den kvarstående skatten alltid skall påföras i samma kommun där

den preliminära skall utgöras — och den kvarstående skatten sålunda icke

skall vid flyttning redovisas i annan kommun än den preliminära skatten

— förefinnas icke lika starka skäl för att staten skall tilldela kommun vad

som beslutats till utdebitering. Emellertid torde även vid den av mig för­

ordade ordningen för påföring av kvarstående skatt betydande fördelar i

avseende å redovisningen av kommunala utskylder och den kommunala

budgetberäkningen vinnas, därest kommun alltid av statsverket erhåller det

belopp, som beslutats till utdebitering. Jag finner mig därför, trots det jag

förordar ändring i beredningens förslag på sätt nyss angivits, likväl böra

tillstyrka förslaget örn redovisning till kommun av till utdebitering beslutat

belopp. De differenser, som genom det föreslagna, något schabloniserade

redovisningssättet uppstå mellan vad kommunen erhåller från staten och

vad staten uppbär från de skattskyldiga, torde komma att i viss mån utjäm­

nas genom konjunkturväxlingarna. Jag vill i detta sammanhang även fram­

hålla den fördel, som förslaget innebär för kommunerna, därigenom att dessa

— såsom i det följande angives — icke vidare behöva räkna med några skat-

terestantier.

Det bör tilläggas alt, när i stad utdebiteringen till en början bestämts pre­

liminärt för att slutligen fastställas vid en senare tidpunkt, det är den slut-

124

Kungl. Majlis proposition nr 370.

ligen fastställda utdebiteringen som bör läggas till grund för beräkningen

av det belopp, som staden skall uppbära av statsverket.

Från något håll har ifrågasatts, örn icke kommunerna borde erhålla vad

som beslutats till utdebitering efter skäligt avdrag för beräknade skatte-

restantier. Med hänsyn till den nedgång i nämnda restantier, som det före­

slagna uppbördsförfarandet kan förväntas medföra, och den förenkling av

redovisningen, som därav föranledes, anser jag mig emellertid kunna god­

taga beredningens förslag, att kommunen skall erhålla vad som beslutats till

utdebitering utan sådant avdrag. Det bör i detta sammanhang framhållas,

att det förordade förfarandet jämväl innebär en ny form för skatteutjäm­

ning mellan kommunerna, mot vilken i huvudsak intet synes vara att in­

vända.

Såsom riksräkenskapsverket anmärkt, torde kommun tillkommande me­

del lämpligen böra utbetalas vid mitten av varje kvartal, d. v. s. den 15 febru­

ari, maj, augusti och november. Vid varje tillfälle bör utbetalas en fjärdedel

av kommunens fordran hos statsverket den 31 december föregående år.

Länsstyrelsen bör, såsom uppbördsberedningen föreslagit, årligen till kom­

mun lämna redovisning för nästföregående år rörande kommunen tillkom­

mande skatt. Denna redovisning torde böra upptaga kommunens fordran

(skuld torde väl normalt icke förekomma) å statsverket vid årets ingång,

kommunen under året tillkommande belopp på grund av beslutad utdebi­

tering för nästföljande år eller till följd av höjning av tidigare års taxe­

ringar, belopp som kommunen under året är skyldig återbetala till följd av

sänkning av tidigare års taxeringar, av statsverket under året utbetalda

belopp samt kommunens fordran å statsverket vid årets utgång. Erforderliga

detaljbestämmelser rörande redovisningen torde få utfärdas i administrativ

ordning.

Riksräkenskapsverket har uttalat betänkligheter i anledning av förslaget

att statsverket skulle svara för de kommunala restantierna, enär härigenom

kommunernas intresse för en effektiv restindrivning syntes komma att helt

försvinna. Farhågorna för en sådan utveckling torde emellertid icke böra

överdrivas. Först och främst vill jag framhålla, att det föreslagna uppbörds-

systexnet, sedan det någon tid verkat, torde medföra en betydande nedgång

i antalet restförda poster och dessas belopp. Vidare bör nämnas, att rest-

indrivningen i städerna, som nu stundom lämnar ett mindre gott resultat,

bör bliva mera effektiv därigenom alt — enligt var jag i annat sammanhang

kommer att förorda — indiävningsverksamheten i de mindre magistratsstä-

derna ställes under länsstyrelsens omedelbara överinseende samt i de större

magistratsstäderna uppbördsorganisationen förstärkes och länsstyrelsen he­

rodes större möjlighet att övervaka restindrivningen.

Såsom beredningen framhållit torde icke det förordade sättet för redovis­

ning av kommun tillkommande skatt kunna anses utgöra något ingrepp i den

kommunala självstyrelsen; den ifrågavarande redovisningsordningen tillska­

pas nämligen enbart såsom ett medel att eirnå ett rationellt uppbördsförfa-

rande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

125

C. Statlig skatteprocent och statligt budgetår.

Uppbördsberedningen framhåller, att då den preliminära skatten skulle

utgå för kalenderår och uppbäras under tiden februari—januari härav för­

anleddes vissa olägenheter med hänsyn till dels att det statliga budgetåret

omfattade tiden den 1 juli—den 30 juni, dels ock att enligt bestämmelsen

i § 61 regeringsformen den statliga skatteprocenten skulle fastställas för helt

budgetår. Beredningen föreslår, i överensstämmelse med vad som förordats

beträffande den kommunala utdebiteringen, att samma statliga skatteprocent

skall gälla för preliminär och motsvarande slutliga skatt samt att — därest

avsteg icke skulle anses böra äga rum från ordalagen i § 61 regeringsfor­

men — riksdagen skall genom särskilda beslut fastställa skatteprocent för

vardera hälften av budgetåret med iakttagande av att för kalenderår sam­

ma procentsats kommer att gälla särskilt för preliminär och särskilt för slut­

lig skatt. (Betänkandet sid. 201—203.)

I yttrandena beröres förevarande spörsmål endast av riksräkenskapsver-

ket, som uttalar att det förhållandet, att uppbördsåret icke sammanfölle med

det statliga budgetåret, föranledde vissa komplikationer ur redovisningssyn­

punkt. De svårigheter, som uppkomme, vore givetvis överkomliga. Som be­

redningen även framhållit, komme det föreslagna uppbörds- och redovis-

ningsförfarandet att betydligt försvåra den verket åliggande förutberäkningen

av statens inkomster. Detta gällde i all synnerhet i avseende på övergångs­

året och en tid framåt, innan de mest ändamålsenliga metoderna utprovats.

Jag förordar, att beträffande statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samma

Departements-

skatteprocent skall gälla både för preliminär och för slutlig skatt.

chefen.

Det är tydligt, att i budgethänseende olägenheter uppkomma vid genom­

förandet av det föreslagna uppbördssystemet. Därest budgetåret kunde be­

stämmas endast med hänsyn till vad som vore ändamålsenligt ur uppbörds-

synpunkt, borde budgetåret därför bringas att sammanfalla med kalender­

året. Då emellertid en omläggning av det statliga budgetåret av andra or­

saker får anses utesluten, torde de berörda olägenheterna icke kunna und­

vikas. Såsom beredningen och jämväl riksräkenskapsverket framhållit, torde

dessa olägenheter dock vara överkomliga.

Med hänsyn till innehållet i § 61 regeringsformen synes det vara riktigast,

att riksdagen genom särskilda beslut fastställer skatteprocent beträffande

preliminär skatt för vardera hälften av budgetåret med iakttagande i övrigt

av vad beredningen anfört rörande skatteprocentens bestämmande. Slutlig

skatt på grund av taxering visst år bör utgå efter de procenttal av grundbe­

loppen, som bestämts med avseende å preliminär skatt för året näst före

taxeringsåret.

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Departements­

chefen.

D. Ändrad folkbokföring.

För genomförande av det föreslagna uppbördsförfarandet finner upp-

bördsberedningen erforderligt, att sådana ändringar ske i den nuvarande

folkbokföringen, att dels bosättningen den 1 november (i stället för den 1

januari) blir avgörande för varest en person skall mantalsskrivas för det

kommande kalenderåret, dels ock den lokala skattemyndigheten erhåller lö­

pande underrättelser om inträffade förändringar i bosättning, civilstånd och

barnantal. (Betänkandet sid. 204—208.)

Folkbok f öring skommittén har i betänkande med förslag till omorganisa­

tion av folkbokföringen (SOU 1944: 52) föreslagit ändringar i nuvarande

folkbokföring i överensstämmelse med vad beredningen sålunda ansett erfor­

derligt. Sedan för innevarande års riksdag framlagts proposition (nr 282)

angående omorganisation av folkbokföringen, genom vilken proposition riks­

dagen lämnats tillfälle att avgiva yttrande angående huvudgrunderna för om­

organisationen, har riksdagen (skriv. 446) i allt väsentligt givit sin anslut­

ning till de i propositionen angivna grunderna; till de frågor, som enligt vad

nyss anförts hava betydelse för det föreslagna uppbördsförfarandet, hava

statsmakterna dock ännu icke tagit ställning.

De av uppbördsberedningen föreslagna ändringarna torde böra vidtagas.

Jag torde emellertid få i annat sammanhang anmäla frågan om härav föran­

ledda författningsändringar.

E.

Beskattningsort, då taxering skall ske i hemortskommunen.

Frågan å vilken ort beskattning för inkomst och förmögenhet skall äga

rum, avgöres för närvarande enligt i huvudsak följande regler. Enligt 22 §

förordningen örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall skattskyldig

taxeras till sådan skatt i hemortskommunen. Jämlikt 6 § förordningen örn

särskild skatt å förmögenhet skall taxering till nyssnämnda skatt ske i den

kommun, där skattskyldig skall taxeras till statlig inkomst- och förmögen­

hetsskatt. Med hemortskommun förstås enligt 66 § kommunalskattelagen

och 3 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt den kom­

mun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara för taxeringsåret

mantalsskriven. För juridisk person gäller i regel såsom hemortskommun

den kommun, där vederbörande styrelse eller förvaltning haft sitt säte vid

taxeringsårets ingång.

Å vilken ort kommunal inkomstskatt skall utgöras är beroende på från

vilken förvärvskälla inkomsten härflutit. Sålunda skall skatt för inkomst av

jordbruksfastighet eller av annan fastighet utgöras till den kommun, där

fastigheten är belägen (56 § kommunalskattelagen). Skatt för inkomst av

rörelse skall utgöras till kommun, där rörelsen utövats från fast driftställe

(57 § samma lag). Skatt för inkomst av tjänst, tillfällig förvärvsverksamhet

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

127

och kapital skall utgöras i hemortskommunen; inkomst genom icke yrkes­

mässig avyttring av fastighet beskattas dock i den kommun, där fastig­

heten är belägen (59 § samma lag).

Taxeringen för inkomst och förmögenhet avser den inkomst, som den

skattskyldige åtnjutit under kalenderåret eller motsvarande räkenskapsår

(beskattningsåret) närmast före taxeringsåret, och den förmögenhet, han

innehaft vid beskattningsårets utgång.

Fastighetsskatt skall enligt 16 § kommunalskattelagen utgöras till den

kommun, där fastigheten är belägen. Denna skatt utgår i förhållande till

det löpande årets taxeringsvärde; beskattningsår och taxeringsår samman­

falla härvid.

I de förut nämnda reglerna rörande beskattningsort föreslår uppbörds-

beredningen ingen ändring. Då skattskyldig till följd av flyttning är man­

talsskriven i olika kommuner för inkomståret och taxeringsåret, måste följ­

aktligen — för att preliminärskatten skall kunna avräknas mot den slutliga

skatten och för att uppbördsmyndigheten i den skattskyldiges hemortskom­

mun för taxeringsåret skall kunna vidtaga erforderliga bokföringsåtgärder

— uppgift om debiterad eller erlagd preliminärskatt av uppbördsmyndig­

heten i hemortskommunen för inkomståret meddelas dels förenämnda upp-

bördsmyndighet (vilken i stad är jämväl lokal skattemyndighet) dels ock,

på landet, lokal skattemyndighet i den skattskyldiges hemortskommun för

taxeringsåret. Vid sådan flyttning inom samma kommun, som föranleder

mantalsskrivning å olika fastigheter för inkomståret och taxeringsåret,

måste anteckningar av den lokala skattemyndigheten föras om bosättningen

under de båda åren, så att vid debiteringen av den slutliga skatten veder-

börandes uppbördskort med uppgift om preliminär skatt lätt kan åter­

finnas. (Betänkandet, s. 198 och 199.)

Frågan örn ändrade bestämmelser rörande beskattningsort beröres endast

i ett par av remissyttrandena. Sålunda understryker Överståthållarämbetet

svårigheten att vid skattskyldigs flyttning från en kommun till annan åstad­

komma avräkning av den erlagda preliminärskatten mot den slutliga skat­

ten. Ämbetet uttalar vidare, att vid olika kommunal utdebitering i de båda

kommunerna betydande skiljaktigheter i många fall måste uppstå mellan

den preliminära och den slutliga skatten med därav föranlett restitutions-

förfarande eller uppbörd av särskilt stor kvarstående skatt. Det syntes ej

heller tillfredsställande, att en person, som erlagt relativt hög preliminär

skatt i en kommun, skulle genom att flytta lill en kommun med lägre skatte­

sats kunna bereda sig möjlighet alt återfå större eiler mindre del av den

preliminära skatt, som han erlagt i den kommun, där han uppburit sin

inkomst under inkomståret. Överståthållarämbetet ville därför förorda, att

den slutliga taxeringen ägde rum i samma kommun som den, där den pre­

liminära skatten uttagits.

Magistraten i Hälsingborg åberopar en av borgmästaren i staden avgiven

promemoria, vari uttalas, att uppbördsberedningen genom den föreslagna

128

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Departements­

chefen.

ordningen för redovisning till kommunerna kommit ifrån de med avräkning­

en sammanhängande svårigheterna, såvitt berörda redovisning anginge. För

den individuella bokföringen kvarstode problemet; skattemyndigheten i in-

flyttningskommunen måste före slutlig debitering veta vad som preliminärt

erlagts å den förra orten. Hur detta tekniskt skulle lösas, framginge ej klart

av betänkandet. Även om lösningen vore genomförbar, syntes det bliva er

mycket omfattande apparat. Det kunde därför ifrågasättas, om man icke —

trots vad beredningen anfört häremot — borde taga i förnyat övervägande

ali låta deklaration avgivas samt taxering och slutlig debitering äga rum å

deri ort, där mantalsskrivning skedde för beskattningsåret. Detta skulle i be­

rörda hänseende innebära en stor förenkling. Nackdelarna med hänsyn till

laxeringsarbetet syntes ej avgörande; kompletteringar och upplysningar in­

hämtades ändock huvudsakligen genom korrespondens.

Även magistraten i Vaxholm föreslår, att skattskyldig taxeras i den kom­

mun, där han för inkomståret varit mantalsskriven.

Därest taxering även efter det föreslagna uppbördssystemets genomförande

skall äga rum i den skattskyldiges hemortskommun för taxeringsåret, er­

fordras att underrättelser angående den preliminära skatten lämnas till ve­

derbörliga myndigheter ävensom att anteckningar föras angående skatt­

skyldigs bosättning under skilda år. Emellertid torde detta underrättelseförfa­

rande med hänsyn till den å sina håll stora flyttningsfrekvensen kunna befaras

bliva av så stor omfattning, att avräkningsförfarandet i praktiken äventyras.

Det synes därför böra övervägas, huruvida icke en bättre ordning i föreva­

rande hänseende kunde vinnas genom en ändring av bestämmelserna rörande

beskattningsort i de fall, då taxering skall ske i hemortskommunen. Bestäm­

melserna borde därvid givas sådan avfattning, att med hemortskommun

skall förstås den kommun, där den skattskyldige författningsenligt skall vara

mantalsskriven för året näst före taxeringsåret (i fortsättningen benämnes

förstnämnda år för korthetens skull beskattningsåret, ehuru detta kan om­

fatta annan tid än kalenderår). Det sagda skulle med andra ord innebära,

att taxering i stället skulle ske enligt mantalslängden för beskattningsåret.

Härigenom komme man att vinna, att skattskyldig, även om han vore bo­

satt i olika kommuner under inkomståret och taxeringsåret, vid debiteringen

av slutlig skatt likväl alltid återfunnes under samma kamerala adress, varun­

der han upptagits vid redovisningen av den preliminära skatten. Avräkningen

av den preliminära skatten skulle på grund härav icke medföra de förut be­

rörda svårigheterna, och några meddelanden om preliminär skatt mellan olika

myndigheter eller anteckningar örn bosättning under olika år skulle icke bli­

va erforderliga. Ej heller skulle, såsom vid den av beredningen föreslagna

ordningen, differenser mellan preliminär och slutlig skatt uppkomma till

följd av att skattskyldig under inkomståret och taxeringsåret vore bosatt i

olika kommuner med skilda utdebiteringar. —- Det må i detta sammanhang

även framhållas att, därest frågan bedömes ur enbart principiella synpunkter,

övervägande skäl synas tala för att inkomsten beskattas i den kommun däl­

den uppburits.

Den nu ifrågasatta ändringen av reglerna om beskattningsort kan å andra

sidan befaras medföra vissa olägenheter. Skall taxering äga rum enligt man­

talslängden för året näst före taxeringsåret, måste en person, som är skatt­

skyldig i hemortskommunen, efter flyttning avgiva deklaration till och taxe­

ras av beskattningsnämnd i en kommun, där han icke längre är bosatt. Här­

igenom kunna eventuellt erforderliga förhandlingar mellan ifrågavarande

nämnd och den skattskyldige försvåras. Betydelsen av denna olägenhet synes

emellertid icke böra överdrivas. Samma olägenhet föreligger för övrigt redan

nu i de fall, då skattskyldig taxeras för inkomst av fastighet eller rörelse i

annan kommun än hemortskommunen, och torde icke hava visat sig vara av

allvarligare natur; härtill bidrager främst det förhållandet att eventuella för­

handlingar mellan beskattningsnämnd och skattskyldig i regel ske skriftli­

gen. I vissa fall kan det tvärtom vara till fördel, att taxeringen verkställes av

beskattningsnämnd i den kommun, där inkomsten förvärvats, enär denna

nämnd äger den bästa kännedomen om vederbörandes inkomstförhållanden.

Den särskilda svårighet, som kan föreligga för ordförande i taxeringsnämnd

att få vetskap örn den aktuella adressen beträffande en ur viss kommun ut­

flyttad person, som skall anmanas avgiva deklaration, torde kunna bemästras

sålunda, att uppgift örn berörda adress inhämtas hos vederbörande länssty­

relse eller lokala skattemyndighet.

Om beskattningen omlägges på sätt nyss berörts, skulle emellertid lokal

skattemyndighet vid debitering av slutlig skatt och utfärdande av debetsedlar

å sådan skatt icke äga tillgång till den aktuella adressen för skattskyldig, som

flyttat och för taxeringsåret mantalsskrivits i annan kommun än den, där

han varit mantalsskriven för beskattningsåret. Denna brist bör emellertid

kunna avhjälpas därigenom, att taxeringsnämnden i inkomstlängden inför

postadress å person, vilken enligt uppgift i deklarationen eller enligt vad

nämnden har sig bekant är bosatt annorstädes än där han enligt beskatt­

ningsårets mantalslängd är skriven.

Den ifrågavarande omläggningen skulle medföra vissa svårigheter vid de­

bitering av preliminärskatt i det fall, då en person mantalsskrivits i olika

kommuner (A, B och C) för beskattningsåret, taxeringsåret och det följande

inkomståret. För debitering av preliminärskatt för sistnämnda år erford­

ras uppgift å den året näst före inkomståret verkställda taxeringen. Denna

har i det antagna fallet verkställts i A. Den lokala skattemyndigheten i A

eller C kan emellertid icke med ledning av uppgifter i mantalslängd eller å

registerkort erhålla kännedom örn mantalsskrivningen i G respektive A utan

endast örn att vederbörande för taxeringsåret mantalsskrivits i B. I berörda

handlingar angives nämligen för inflyttad endast den kommun, varifrån han

kommit; och för utflyttad kan av vederbörligt registerkort endast inhämtas

kännedom örn den kommun, till vilken han flyttat. Den lokala skattemyndig­

heten i A respektive C måste därför i dylika fall först vända sig till motsva­

rande myndighet i B, som i sin lur får meddela sig med myndigheten i C

Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 370

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

129

9

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

respektive A. Då preliminär skatt föreslås skola debiteras framför allt be­

träffande skattskyldiga, som icke äro löntagare och som i regel äro mera

bofasta än dessa, torde dylika fall emellertid bliva relativt ovanliga.

Enligt uppbördsberedningens förslag skall frågan huruvida skattskyldig

haft barn eller icke, liksom frågan om barns ålder bedömas efter förhål­

landena den 1 november under året näst före taxeringsåret d. v. s. den 1

november under beskattningsåret. Självfallet föreligga vissa svårigheter att

beakta under beskattningsåret inträdda förändringar, därest taxeringen

skall verkställas enligt mantalslängden för beskattningsåret; denna längd

återgiver nämligen förhållandena den 1 november året närmast före beskatt­

ningsåret. För att senare inträdda förändringar skola kunna beaktas, er­

fordras, att taxeringsnämnden erhåller kännedom om dessa. Detta torde kun­

na ske sålunda, att vederbörande länsstyrelse i stomme till taxeringslängd

låter göra anteckning örn sådana förändringar i fråga om barnantal, vilka

inträffat under tiden från den 1 november året näst före beskattningsåret till

och med den 1 november året näst före taxeringsåret. Har den skattskyldige

flyttat till annan kommun under sistnämnda tid, erfordras underrättelse om

berörda ändringar i barnantalet till länsstyrelsen i det län, där utflyttnings-

kommunen är belägen. Särskilt i fråga om dylika fall kommer förfaringssättet

att medföra vissa svårigheter för vederbörande myndighet, vilka dock böra

kunna bemästras. I vart fall synes den föreslagna anordningen vara att före­

draga framför det alternativ, som eljest finge tillgripas, nämligen att låta för­

hållandena den 1 november året närmast före beskattningsåret bliva avgö­

rande för frågan om rätt till barnavdrag. Sistnämnda alternativ skulle utan

tvivel anses mindre tillfredsställande ur de skattskyldigas synpunkt, efter­

som en ökning av barnantalet under beskattningsåret icke skulle medföra

minskning av skatten förrän under året efter beskattningsåret.

Vad nyss sagts beträffande underrättelser örn förändringar i barnantal bör

äga motsvarande tillämpning i fråga örn förändringar i civilstånd under be­

skattningsårets förra hälft samt rörande dödsfall, som inträffa före den 1 no­

vember under beskattningsåret.

Därest taxering skall ske enligt beskattningsårets mantalslängd, måste

även de pensionsavgiftsförteckningar, som mantalsskrivningsförrättare en­

ligt kungörelsen den 29 januari 1937 angående påföring, debitering, upp­

börd och redovisning av pensionsavgifter enligt lagen den 28 juni 1935 om

folkpensionering har att upprätta, uppläggas med ledning av samma års

mantalslängd. I förteckningarna förekommande anteckningar angående så­

dana omständigheter som medföra frihet från att erlägga pensionsavgift (att

vederbörande åtnjuter folkpension, invalidunderstöd eller blindhetsersätt­

ning eller att vederbörande befinnes varaktigt arbetsoförmögen och ej tidi­

gare fått avgift sig påförd eller att vederbörande är av allmänna fattigvården

omhändertagen för varaktig försörjning) komma härvid även att hänföra sig till

tidpunkten den 1 november året näst före beskattningsåret. Hänsyn bör emel­

lertid tagas även till dylika omständigheter, som inträffa senare, eller i fråga

örn omständigheter av de fyra förstnämnda slagen under tiden till och med

Kunell. Majlis proposition nr 370.

131

<ien 15 juli under taxeringsåret samt beträffande omständighet av det sist­

nämnda slaget under tiden till och med den 10 juni samma år. För att så

skall kunna ske, bör länsstyrelsen avsända avtryckskort med uppgift om så­

dana omständigheter av angiven art, vilka inträffa under förra delen av ett

år till och med berörda tidpunkter, till den lokala skattemyndigheten. Därest

vederbörande är mantalsskriven i annan kommun för taxeringsåret än för

beskattningsåret, bör avtryckskort översändas icke blott till den lokala skat­

temyndigheten i hemortskommunen för taxeringsåret utan även till motsva­

rande myndighet i hemortskommunen för beskattningsåret. Har person av­

lidit, bör meddelande härom lämnas på liknande sätt.

De förteckningar, som upprättas över arbetsgivare vilka i samband med

den allmänna uppbörden skola erlägga avgift enligt lagen den 17 juni 1916

örn försäkring för olycksfall i arbete, torde böra upprättas med ledning av de

uppgifter, som lämnas i senast avgivna mantalsuppgifter; i förteckningarna

torde arbetsgivarna böra upptagas i samma ordning som i mantalslängdema

för beskattningsåret. Några särskilda olägenheter torde emellertid icke för­

anledas härav.

I enlighet med det nu anförda förordar jag, att gällande beskattnings­

regler ändras i så måtto att den kommun förklaras vara hemortskommun,

där vederbörande varit mantalsskriven för kalenderåret näst före taxerings­

året.

Vad angår fastighetstaxeringen har jag icke ansett mig böra förorda nå­

gon ändring av nu gällande bestämmelser, enligt vilka taxeringen avser att

fastställa fastighetsvärdet vid taxeringsårets ingång samt skattskyldigheten

i regel bedömes med hänsyn till förhållandena vid samma tidpunkt. Skulle

fastighetstaxeringen avse förhållandena vid ingången av kalenderåret näst

före taxeringsåret eller den 1 november året näst före förstnämnda år, k*)m-

me taxeringen att hänföra sig till mindre aktuella förhållanden än vad för

närvarande är fallet; detta vore otillfredsställande med hänsyn till att jag

— såsom senare skall närmare utvecklas — icke förordar att fastighets­

skatten uttages preliminärt. Då fastighet alltid taxeras i den kommun, där

fastigheten är belägen, kommer taxering för inkomst och fastighet enligt

de föreslagna reglerna att ungefärligen lika ofta påföras i en och samma

kommun som enligt de nuvarande bestämmelserna; den enda skillnaden i

berörda avseende mellan de nuvarande och de föreslagna bestämmelserna

består däri, att vid inflyttning i 1'astighetskommunen gemensam taxering

för inkomst och faslighet kommer att ske ett år tidigare enligt de nuvaran­

de reglerna än enligt de föreslagna, under det att vid utflyttning från sam­

ma kommun dylik gemensam taxering kommer att äga rum ett år längre

enligt de föreslagna bestämmelserna än enligt de nu gällande.

132

Kungl. Maj.ts proposition nr 370.

IV. Motivering till förslaget till uppbördsförordning.

A. Beräkning av preliminär skatt.

1) Skatter, som skola uttagas preliminärt.

Uppbördsberedningen föreslår, att statlig inkomstskatt, värnskatt, kom­

munal inkomstskatt innefattande inkomstskatt till stad, landskommun, kö­

ping och municipalsamhälle ävensom församlingsavgifter) lands tingsme-

del och tingshusmedel samt med den statliga inkomstskatten kombinerad

förmögenhetsskatt och särskild skatt å förmögenhet skola uttagas prelimi­

närt. Med hänsyn framför allt till att vissa svårigheter skulle uppkomma

vid avräkningen av preliminär fastighetsskatt mot slutlig sådan skatt till

följd av att fastigheter i betydande omfattning byta ägare föreslås däremot

att fastighetsskatt icke skall uttagas i nyssnämnda ordning. Av de avgifter,

som enligt förslaget skola utgå i samband med den allmänna uppbörden,

föreslås pensionsavgift enligt lagen om folkpensionering skola uttagas preli­

minärt. (Betänkandet s. 209—212.)

I fråga om vilka skatter, som skola uttagas preliminärt, har uppbördsbe-

redningens förslag tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden.

Lantbruksstyrelsen uttalar, att styrelsen funne försiktigheten bjuda att icke

från början gå längre i fråga om uttagande av preliminär skatt än vad be­

redningen förordat och att därför frågan om medtagande av den kommunala

fastighetsskatten i den preliminära uppbörden borde ställas på framtiden.

I några yttranden göres däremot gällande, att även fastighetsskatten borde

utgå preliminärt. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att det icke vore moti­

verat att från preliminärbeskattning undantaga den kommunala fastighets­

skatten. Den omständigheten, att sådan skatt formellt avsåge förhållandena

vid viss tidpunkt, syntes icke böra föranleda till annat bedömande. Så vöre

ju fallet även med den särskilda skatten å förmögenhet. De svårigheter, som

skulle uppkomma vid överlåtelse av fastighet m. m., borde icke vara oöver­

komliga. Riksräkenskapsverket ansåge sig böra betrakta denna fråga mot

bakgrunden av det förhållandet, att fastighetsskatten ytterst icke vore något

annat än en i schematisk form beräknad inkomstskatt. Vid exempelvis något

större jordbruk torde densamma ofta representera den enda formen av in­

komstbeskattning. Vid smärre jordbruk, där värdet av ägarens personliga

arbetsinsats framträdde förhållandevis starkare, skulle däremot vid tillämp­

ning av beredningens förslag den situationen ofta inträda, att skatt å den —

i förhållande till den genom särskild fastighetsskatt beskattade större delen

av den samlade inkomsten — likväl obetydligare överskjutande inkomsten

skulle uttagas preliminärt, medan fastighetsskatten, som representerade den

större delen, icke skulle uttagas annorledes än för närvarande. En sådan ord­

ning kunde icke vara tillfredsställande.

Liknande synpunkter framföras av länsstyrelsen i Uppsala lån. Enligt läns­

styrelsens mening borde hinder icke möta att upptaga fastighetsskatten å sär-

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

133

skild preliminärdebetsedel, som så att säga skulle följa fastigheten. Vid om­

byte av ägare skulle betalningsskyldigheten vid nästa uppbördstermin åligga

den nye ägaren, såvida ej annat avtal träffats mellan köpare och säljare.

Även häradsskrivaren i Trögds fögderi, drätselkamrarna i Västerås och

Köping samt riksförbundet landsbygdens folk anse, att fastighetsskatten bor­

de uttagas preliminärt. Riksförbundet yttrar, att förbundet icke kunde finna

de svårigheter, uppbördsberedningen åberopat mot uttagande av preliminär

fastighetsskatt, vara av den storleksgrad, att denna skatt borde avvika från

huvudprincipen.

Uppbördsberedningens förslag angående vilka skatter som skola uttagas Departements-

preliminärt har jag funnit mig böra godtaga. Visserligen tala åtskilliga skäl, CÄe^en'

såsom beredningen och några av remissinstanserna framhållit, för att även

fastighetsskatten borde utgå preliminärt. Betydande olägenheter för avräk­

ningen av preliminär skatt mot slutlig skatt skulle emellertid uppstå till följd

av att fastigheter ofta byta ägare eller fastighet uppdelas å flera eller flera

fastigheter sammanslås till en. Dessa olägenheter kunde tänkas bliva undan­

röjda därigenom, att taxeringsvärdet å fastighet liksom skattskyldigheten för

fastighet hänfördes till tidpunkten den 1 november näst före ingången av

kalenderåret före taxeringsåret. En dylik anordning skulle emellertid inne­

bära, att det under visst år åsätta taxeringsvärdet skulle hava betydelse för

beskattningen först under påföljande år; taxeringsvärdet komme härvid att

vara mindre aktuellt. Vidare borde i så fall även skattskyldigheten för för­

mögenhet anknytas till nyss berörda tidpunkt. Att hänföra förmögenhetsvär-

deringen till tidpunkt före beskattningsårets ingång i stället för — såsom för

närvarande — till beskattningsårets utgång synes dock vara mindre tillfreds­

ställande.

Med hänsyn till de berörda olägenheterna synes det därför lämpligast att

fastighetsskatten (inklusive i landstings- och tingshusmedel ingående fastig­

hetsskatt) hvarje fall tills vidare och till dess närmare erfarenheter vunnits

av huru det föreslagna uppbördslörfarandet i praktiken verkar, lämnas utan­

för preliminärskattesystemet.

2) Skilda metoder för beräkning av preliminär skatt.

Uppbördsberedningen föreslår, att preliminär skatt skall i princip utgå för

inkomst från samtliga förvärvskällor. (Betänkandet s. 174 och 175.)

Enligt beredningens förslag alternativ 1 skall den preliminära skat­

ten beträffande samtliga förvärvskällor beräknas på grundval av årlig taxe­

ring, kompletterad med preliminär taxering.

Enligt alternativ II skall preliminärskatten beträffande förvärvskäl­

lan tjänst i regel beräknas med ledning av skattetabeller eller efter viss pro­

cent av inkomsten (i fråga örn undantag från denna regel, se betänkandet

s. 228) samt beträffande övriga förvärvskällor (med undantag av tillfällig

förvärvsverksamhet) på grundval av taxering i överensstämmelse med vad

som föreslagits enligt alternativ I.