Prop. 1945:372

('med förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

1

Nr 372.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.; given Stockholms slott den 19 oktober 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till

1) lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols­ fyndigheter m. m.; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19t5. 1 sami. Nr 372.

1

3

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om rätt för koncessionsinnehavare att till­ godogöra sig mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, skall icke gälla uran eller uranförening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

66

§.

Uran eller uranförening må ej utan Konungens tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt bruk.

Tillstånd må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

67 §.

Uran, uranförening eller ämne, som framställts av uran, må ej föras ur riket.

Uranhaltigt mineral må ej heller föras ur riket, med mindre Konungen meddelat tillstånd därtill; och må sådant tillstånd meddelas allenast såframt uran eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande därav ej kan äga rum.

68

§.

Den som utan koncession för ändamål, som i 63 § sägs, eftersöker eller bearbetar fyndighet av uranhaltigt mineral eller utan tillstånd bearbetar uran eller uranförening så som i 66 § sägs, straffes högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon olovligen ur riket utför eller söker utföra ämne, som i 67 § första eller andra stycket sägs.

69 §.

Uran eller uranförening, som utvunnits utan koncession, tillfaller kronan. Har någon brutit mot vad i 66 § stadgas, är vad som därvid framställts- så ock förråd av uran, uranförening eller uranhaltigt mineral, som han in­ nehar, förverkat till kronan.

Ämne, som någon i strid mot 67 § första eller andra stycket utfört eller sökt utföra ur riket, vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Majlis proposition nr

372.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 oktober 1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld,

Q^uensel, G^jöres, E^rlander, D^anielson, Z^etterberg, S^träng, E^rigsson, M^ossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om kontroll å tillgodogörande av uranhaltiga mineral m. m.

Föredraganden anför följande. Uran är ett i naturen jämförelsevis sparsamt förekommande metalliskt grundämne. Det finnes i Sverige huvudsakligen i vissa alunskifferlager i mängder upp till några hundra gram per ton. Vidare ha på en del ställen inom vårt land påträffats vissa sällsynta mineral, i vilka uran ingår som en beståndsdel. De kvantiteter varom i detta fall är fråga äro dock enligt vad hittills blivit utrönt mycket små. Överhuvud torde såvitt nu är känt i vårt land icke finnas några mer betydande urantillgångar. Här befintliga fyndig­ heter av uranhaltigt mineral innehålla nämligen i regel uran eller uranför­ ening i så ringa mängd, att dessa ämnen icke eller endast med svårighet kunna praktiskt tillgodogöras.

Enligt gällande lag tillkommer rätten att bryta och tillgodogöra sig uran­ haltiga mineral i princip jordägaren. Uran tillhör nämligen icke de inmut- ningsbara mineralen, vilkas tillgodogörande regleras av gruvlagen. Möjlighet att genom inmutning erhålla rätt att bearbeta fyndighet av uranhaltigt mine­ ral för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar finnes alltså icke. Ej heller tillhöra uranfyndigheter de fyndigheter, för vilkas bearbetande och tillgodogörande enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. fordras särskilt tillstånd (koncession) av Kungl. Maj:t. Denna lag omfattar nämligen, förutom stenkolsfyndigheter, endast saltfyndigheter, olje- och gasfyndigheter samt alunskifferfyndigheter.

I detta sammanhang bör dock anmärkas, att enligt gruvlagen och 1886 års lag gäller, att gruvinnehavaren respektive koncessionsinnehavaren äger rätt att i viss utsträckning bryta och tillgodogöra sig sådana mineraliska ämnen, vilka såsom biprodukter framkomma vid gruvdriften. I gruvlagen (52 §) stadgas sålunda, att gruvinnehavaren må inom utmålet bryta icke in-

Kungl. Maj:ts proposition nr

372.

7

En lagstiftning av antydd innebörd, som i första hand avser att förhindra bearbetning av uranfyndigheter utan Kungl. Maj:ts tillstånd, torde lämpligen kunna ske i form av ett tillägg till 1886 års lag angående stenkolsfyndig- heter m. m., vilken såsom förut nämnts bygger på koncessionsprincipen. Då såvitt nu är bekant uranhaltigt mineral av sådan beskaffenhet att det kan praktiskt tillgodogöras i vårt land huvudsakligen förekommer inom alun- skifferfyndigheter, torde i stort sett de bestämmelser i denna lag som äro givna beträffande dylika fyndigheter kunna erhålla motsvarande tillämp­ ning med avseende å fyndigheter av uranhaltigt mineral. Vissa skiljaktig­ heter föranledas dock av att fyndigheten, för att uran eller dess föreningar skall kunna utvinnas, städse måste bliva föremål för brytning under det att olja kan utvinnas ur skiffer även på annat sätt. Med denna utgångspunkt har inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag örn tillägg till 1886 års lag av ett nytt kapitel (9 kap.; 63—69 §§) med de bestämmelser i avseende å rätten att tillgodogöra uranfyndigheter m. m. som ansetts nödvändiga.

I 63 § första stycket i lagförslaget har upptagits huvudbestämmelsen örn särskilt tillstånd såsom förutsättning för rätt till bearbetning av uranfyndig­ het. I lagrummet stadgas sålunda, i anslutning till motsvarande bestämmel­ ser med avseende å stenkolsfyndigheter och övriga i 1886 års lag avsedda fyndigheter, att rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess för­ eningar eftersöka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende på koncession, som meddelas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till vikten av att utvinnande av uran står under sträng statlig kontroll har emellertid där­ jämte i andra stycket föreskrivits, att Kungl. Maj:t äger, när skäl därtill äro, återkalla meddelad koncession. En sådan bestämmelse innebär visserligen för koncessionsinnehavaren ett visst osäkerhetsmoment men torde i före­ varande fall icke kunna undvaras.

I 64 § i förslaget har skett hänvisning till åtskilliga stadganden i 1886 års lag. 2—5 §§ i denna lag, vilka avhandla koncessionsansökningen, dess kun­ görande och invändningar däremot samt största koncessionsområdet, torde kunna tillämpas å koncessionsansökningar rörande fyndigheter av uranhal­ tigt mineral lika väl som på andra koncessionsansökningar. Örn sökanden förut innehar koncession som avses i lagen beträffande det område som är i fråga, torde det emellertid icke vara erforderligt att ånyo tillämpa det för­ farande som i 2—4 §§ stadgas för erhållande av koncession. Vidare torde bestämmelserna i 7—9 §§ angående konkurrens mellan flera sökande, kon­ cessionens innehåll och gränserna på djupet kunna tillämpas på nu ifråga­ varande ärenden. I 11—21 §§ avhandlas nedsättande av ersättning i anled­ ning av skada och intrång, anvisande av områden för arbetet, inlösen av så­ dana områden o. d., konkurrens med inmutning, skadeersättning, skilje­ nämnd, olovligt arbete samt frånträdande av koncession. Jämväl dessa be­ stämmelser torde böra lia avseende å fyndigheter av uranhaltigt mineral, liksom även föreskrifterna i 32—40, 42—44 och 48 §§, som handla örn åter­ ställande av inlöst mark lill jordägaren samt örn ordningsstadganden och klagan över bergmästares beslut.

Kungl. Majlis proposition nr 372.

I 64 § har hänvisning vidare skett till 56 § andra och tredje styckena samt

62 § i 1886 års lag. Enligt 56 § andra stycket skall Kungl. Majit vid medde­ lande av koncession för utvinnande av olja ur alunskifferfyndighet bestäm­ ma, i vilken omfattning fyndigheten årligen må utnyttjas och vilka åtgärder som skola vidtagas för att återställa marken i lämpligt skick, sedan fyndig­ heten eller del därav tillgodogjorts. Vid koncession skola vidare fogas de föreskrifter, som finnas påkallade för att förebygga att annat industriellt företag hindras i sin utveckling eller som eljest finnas erforderliga ur allmän eller enskild synpunkt. Enligt tredje stycket i 56 § äger Kungl. Majit vid meddelande av koncession bestämma, i vilken omfattning fyndigheten skall utnyttjas för att den rätt som grundas på koncessionen skall äga bestånd. Till nu återgivna stadganden i 56 § ansluta sig bestämmelser i 62 § om straff och örn förverkande av koncession. Samtliga dessa bestämmelser synas kunna erhålla tillämpning även vid koncession med avseende å uranfyndighet. Så­ som förut nämnts skall visserligen Kungl. Majit enligt lagförslaget äga att, när skäl därtill äro, återkalla meddelad koncession. Denna bestämmelse tor­ de emellertid ej överflödiggöra att Kungl. Majit redan vid koncessionens meddelande föreskriver de villkor, vilka då synas erforderliga från allmän eller enskild synpunkt.

I 64 § har hänvisning skett även till 58 § i 1886 års lag, vilket lagrum innehåller bestämmelser beträffande innebörden av koncession för att ut­ vinna olja ur alunskifferfyndigheter. Då såsom förut nämnts uran före­ kommer i samband med dylika fyndigheter, synes det lämpligt att dessa bestämmelser erhålla motsvarande tillämpning. Sålunda bör koncessionsinne- havaren äga uteslutande rätt att inom koncessionsområdet för utvinnande av uran eller dess föreningar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig där­ städes befintlig uranfyndighet. Sedan område för arbete i dagen anvisats för inlösen, synes fyndigheten därinom ej heller böra få i annat syfte ut­ nyttjas av annan. Såsom biprodukter bör koncessionsinnehavaren få tillgodo­ göra sig kalksten och andra mineraliska ämnen, som måste brytas för till­ godogörande av det uranhaltiga mineralet eller som eljest förekomma i sådant samband med detta att de ej kunna tillgodogöras för sig.

Enligt 1886 års lag har jordägaren rätt lill viss ersättning, utöver lösen för den mark som tages i anspråk för arbete i dagen m. m., med anledning av den drift som äger rum inom det koncessionerade området. Vid stenkols­ brytning utgår sådan ersättning med en sjuttiofemtedel av värdet av de sten­ kol och i sammanhang därmed förekommande eldfasta leror vilka å kon­ cessionsområdet vinnas och uppfordras i dagen. Vid oljeutvinning ur alun­ skifferfyndigheter skall, i stället för en sådan i förhållande till värdet av den utvunna produkten beräknad royalty, enligt 60 § utgå en avgift av femton kronor för ar av den mark inom vilken skiffer brutits i dagen eller under jorden eller olja utvunnits, vare sig marken blivit inlöst eller ej. Vid inlösen av mark, som är avsedd att tagas i anspråk på sådant sätt att dylik avgift skall utgå, skall lösesumman icke såsom eljest är fallet beräknas med femtio procents förhöjning. De ersättningsregler som sålunda gälla vid oljeutvinning

synas böra givas motsvarande tillämpning med avseende å uranfyndigheter. Det måste emellertid beaktas, att med avseende å ett och samma område kan meddelas koncession såväl för utvinnande av olja som för utvinnande av uran eller dess föreningar. I sådant fall bör jordägaren icke vara berättigad till högre avgift än som skolat utgå om marken tagits i anspråk endast för ett­ dera av dessa ändamål. Bestämmelse härom har upptagits i 64 § fjärde stycket.

Angående skyldighet för koncessionsinnehavare att upprätta karta över fyndighetens bearbetning torde bestämmelsen i 61 § böra lända till efter­ rättelse.

Såsom förut påpekats innefattar koncession enligt nu gällande bestäm­ melser i 1886 års lag en rätt att i viss utsträckning bryta och tillgodogöra mi- neraliska ämnen, som icke avses med koncessionen. Den rättighet som sålun­ da kan tänkas förefinnas att tillgodogöra sig uran eller dess föreningar i sam­ band med bearbetning av vissa fyndigheter bör tydligen, för att den före­ varande lagstiftningens syfte skall till fullo tillgodoses, upphöra. Vid pröv­ ningen av koncession i dessa fall har nämligen hänsyn icke tagits till de sär­ skilda omständigheter som kunna påverka frågan om tillstånd bör lämnas till utvinnande av uran eller dess föreningar. På grund härav har i 65 § i lagförslaget upptagits bestämmelse av innehåll, att vad i 1886 års lag stadgas om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra sig mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, icke skall gälla uran eller uranförening. Ehuru något praktiskt behov för närvarande icke torde föreligga, synes ett motsvarande stadgande böra införas i 52 § gruvlagen. Förslag till sådan lag­ ändring har upprättats inom departementet.

Förut har framhållits, att — förutom rätten att bearbeta och tillgodogöra sig uranfyndigheter — även förfoganderätten över den utvunna produkten i det allmännas intresse bör vara underkastad vissa inskränkningar. Sålunda synes rätten att bearbeta uran eller uranförening för tekniskt eller vetenskap­ ligt bruk böra kunna förbehållas statliga institutioner eller enskilda veten­ skapsmän, vilka äro härför skickade samt kunna antagas tillvarataga det all­ männas intressen med avseende å uppfinningar inom området. I detta syfte torde stadgas, att för bearbetning av uran eller uranförening för tekniskt eller vetenskapligt bruk fordras tillstånd av Kungl. Majit. Med hänsyn till vikten av att den statliga kontrollen skall kunna effektivt upprätthållas synes även i detta fall Kungl. Majit böra äga återkalla meddelat tillstånd, när skäl där­ till äro. Bestämmelser av nu angiven innebörd lia upptagits i 66 § i förslaget till ändring i 1886 års lag. Dessa bestämmelser torde i viss mån innebära en inskränkning i näringsfrihetsförordningens grundsatser örn rättighet att fritt idka rörelse. Det synes emellertid ej erforderligt att i förordningen införa en hänvisning till bestämmelserna i fråga.

Vidare synes det, framför allt från utrikespolitisk synpunkt, önskvärt, att uran eller uranförening eller uranhaltigt mineral icke föres ur riket. Det­ samma bör även gälla ämne, som framställts av uran. Förbud mot sådan

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

11

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols-

fyndigt eter m. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 maj 1886 angående stenkols- fyndigheter m. m.1 skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 9 kap., av nedan angiven lydelse.

9 KAP.

Om fyndigheter av uranhaltigt mineral.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar efter­ söka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende på kon­ cession, som meddelas av Konungen.

Koncession må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

64 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44 och 48 §§, 56 § andra och tredje styckena samt 58 och 60—62 §§ är stadgat angående fyndigheter, som där avses, skall, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om fyndigheter av uran­ haltigt mineral.

Innehar sökanden förut beträffande området i fråga koncession, som av­ ses j i—

5

; 6, 7 eller 8 kap., må koncession, som avses i detta kap., meddelas

utan iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i 14 § 1 mom. sägs, allenast såframt den mark, som löses, ej är avsedd att tagas i anspråk för brytning av det uranhaltiga mineralet.

Bestämmelserna i 60 § skola ej föranleda, att den, som erhållit koncession jämväl enligt 8 kap., skall erlägga större avgift än i nämnda paragraf sägs för mark, inom vilken han företagit brytning, förutom av skiffer för ut­ vinnande av olja, även av uranhaltigt mineral.

1 Senaste lydelse av lagens överskrift se SFS 1933: 180.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 oktober

1945.

Närvarande:

regeringsrådet K^ellberg, justitieråden G^uldberg,

E^kberg, S^antesson.

Enligt lagrådet den 19 oktober 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i stats­ rådet den 12 oktober 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlå­ tande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m. och lag örn ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314). i

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S. Å. Edling.

Lagrådet, som icke på grund av den föreliggande utredningen kunnat bil­ da sig något omdöme örn behovet av den föreslagna lagstiftningen, fann för­ slagen ej föranleda annan erinran än att, enär den i 68 § andra stycket för­ slaget till lag örn tillägg till lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. intagna straffbestämmelsen liksom ock den i 69 § tredje stycket samma förslag givna bestämmelsen om förverkande i första hand avse fullbordad utförsel ur riket, ifrågavarande bestämmelser böra erhålla ändrad avfattning.

Ur protokollet:

Bertil Crona.