Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

3

skild lag, stiftad av Konungen och

riksdagen samfällt enligt den i 87 §

1 mom. stadgade ordning, uppdragas

minst sju av Konungen utnämnda

män, som förvaltat civil beställning

samt däruti ådagalagt insikt, erfa­

renhet och redlighet. De kallas re­

geringsråd och utgöra Konungens re­

geringsrätt. Minst två tredjedelar av

hela antalet regeringsråd skola hava

fullgjort vad författningarna föreskri­

va dem, som uti domareämbeten må

nyttjas.

Närmare bestämmelser------- — or

(Nuvarande lydelse)

skild lag, stiftad av Konungen och

riksdagen samfällt enligt den i 87 §

1 mom. stadgade ordning, uppdragas

minst sju av Konungen utnämnda

personer, som förvaltat civil beställ­

ning samt däruti ådagalagt insikt, er­

farenhet och redlighet. De kallas re­

geringsråd och utgöra Konungens re­

geringsrätt. Minst två tredjedelar av

hela antalet regeringsråd skola hava

fullgjort vad författningarna föreskri­

va dem, som uti domareämbeten må

nyttjas,

förmälda lag.

(Föreslagen lydelse)

§

21

.

Tre ledamöter — — — Konungens lagråd.

Lagrådet tillkommer att avgiva ut- Lagrådet tillkommer att avgiva ut­

låtande över de förslag till stiftande, låtande över de förslag till stiftande,

upphävande, ändring eller förklaring upphävande, ändring eller förklaring

av lagar eller författningar, vilka för av lagar eller författningar, vilka för

sådant ändamål bliva av Konungen sådant ändamål bliva av Konungen

överlämnade. Där så prövas nödigt, överlämnade. Där så prövas nödigt,

må Konungen för visst ärende till må Konungen för visst ärende till

ledamot av lagrådet ytterligare för- ledamot av lagrådet ytterligare för­

ordna en för insikt, erfarenhet och ordna en för insikt, erfarenhet och

redlighet känd man.

redlighet känd person.

Närmare bestämmelser------------ beslutad lag.

27.

Till justitiekansler må Konungen

nämna en lagfaren, skicklig och oväl­

dig man, som i domarevärv varit

nyttjad. Honom, såsom Konungens

högste ombudsman, åligge förnämli­

gast, att föra eller genom de under

honom ställda fiskaler låta föra Ko­

nungens talan i mål, som röra all­

män säkerhet och kronans rätt, samt

att, å Konungens vägnar, hava tillsyn

över rättvisans handhavande och i så­

dan egenskap beivra fel, som av do­

mare och ämbetsmän begångne bliva.

Till justitiekansler må Konungen

nämna en lagfaren, skicklig och oväl­

dig person, som i domarevärv varit

nyttjad. Denne, såsom Konungens

högste ombudsman, åligge förnämli­

gast, att föra eller genom de under

honom ställda fiskaler låta föra Ko­

nungens talan i mål, som röra all­

män säkerhet och kronans rätt, samt

att, å Konungens vägnar, hava tillsyn

över rättvisans handhavande och i så­

dan egenskap beivra fel, som av do­

mare och ämbetsmän begångne bliva.

Kungl. Majlis proposition nr 4.

5

som av den mosaiska, kunna nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör

den rena evangeliska läran, såsom domare eller innehavare av annan tjänst

deltaga i handläggning eller avgörande av fråga, som angår religionsvård,

religionsundervisning eller befordringar inom den svenska kyrkan.

Kvinna må ej utnämnas till präs­

terlig tjänst, där ej annorledes blivit

bestämt i den ordning 87 § 2 mom.

stadgar.

Konungen fäste vid alla befordringar avseende endast å de sökandes för­

tjänst och skicklighet, men icke på deras börd. Varje departementschef

skall föredraga och expediera alla ärenden rörande befordringar, förord­

nanden, tjänstledighet och avsked, till och ifrån ämbeten och tjänster vid

de verk och stater, som under departementet höra.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 december 1944.

Närvarande:

Statsministern

H

ansson^, ministern för utrikes ärendena

G

unther^, statsråden

P

ehrsson

-B

ramstorp

, W

igforss

, M

öller

, S

köld

, Q

uensel

, B

ergquist

,

D

omö

, G

jöres

, E

werlöf

, R

ubbestad

, O

hlin

, E

rlander

, D

anielson

, A

ndrén

,

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Bergqiust, anmäler efter ge­

mensam beredning, med statsrådets övriga ledamöter fråga örn revision av

lagstiftningen örn kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat all­

mänt uppdrag samt anför följande.

I skrivelse den 1 mars 1939 (nr 68) anhöll riksdagen att Kungl. Majit ville

låta verkställa en översyn av lagen innefattande bestämmelser angående

kvinnas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag i dess

helhet samt för riksdagen framlägga de förslag som därav kunde föranle­

das. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 22 juni 1939 tillkallade

jag den 20 september 1943 sakkunniga1 för att biträda med utredning röran­

de revision av nämnda lagstiftning. Beträffande direktiven för utredningen

vill jag nämna, att min företrädare i ämbetet i anförande till statsrådsproto­

kollet den 22 juni 1939 anförde, att frågorna om kvinnas tillträde till präst­

ämbetet och om inrättandet av en ny kvinnlig tjänst inom svenska kyrkan

icke borde upptagas till övervägande i detta sammanhang, då dessa spörsmål

lämpligen syntes böra göras till föremål för en särskild utredning.

De sakkunniga avlämnade den 14 juni 1944 betänkande med förslag i äm­

net (SOU 1944:24). Sedan yttranden inhämtats över de sakkunnigas för­

slag, torde ärendet nu böra upptagas till behandling.

Gällande bestämmelser.

Fram till mitten av 1800-talet gällde undantagslöst grundsatsen att all­

männa tjänster icke stöde öppna för kvinnor. Genom åtskilliga därefter till­

komna författningar bereddes emellertid kvinnor tillträde till vissa statliga

tjänster, där tillsättningsbefogenheten tillkom ämbetsmyndighet. Vad full-

1 Sakkunniga ha varit expeditionschefen C. Romberg, ordförande, ledamöterna av riksdagens

andra kammare C. P. Olsson i Mellerud och filosofie doktorn Hanna Rydh Munck af Rosen­

schöld samt ämneslärarinnan Anna-Märta Svenonius.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

^q maktstjänsterna beträffar ansågs § 28 regeringsformen lägga hinder i vägen

för Kungl. Majit att utnämna kvinnliga innehavare. År 1909 genomfördes

emellertid sådan ändring av detta grundlagsstadgande, att även kvinnor kun­

de med tillämpning av grunder som av Kungl. Majit och riksdagen godkänts

utnämnas och befordras till lärarbefattningar vid statens läroanstalter, de

teologiska lärartjänsterna vid universiteten likväl undantagna, till andra be­

ställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt till lä-

karbefattningar. Frågan örn beredande av utsträckt behörighet för kvinnor

att vinna tillträde till civil statstjänst gjordes sedermera till föremål för ut­

redning av en särskild kommitté, kallad behörighetskommittén, vars arbete re­

sulterade i betänkande del I, avgiven den 14 februari 1920, och del II, av­

given den 27 december samma år. På grundval av behörighetskommitténs

förslag genomfördes år 1921 ändring av bl. a. § 28 regeringsformen, varige­

nom lagrummet erhöll sin nu gällande lydelse.

I § 28 regeringsformen stadgas, att Konungen äger att i stats­

rådet utnämna och befordra infödda svenska män till alla de ämbeten och

tjänster, högre och lägre, vilka äro av den egenskap att Konungen fullmakter

därå utfärdar. Stadgandet avser alltså enligt sin ordalydelse tjänster, som

tillsättas av Kungl. Majit medelst fullmakt; det lärer emellertid få anses äga

tillämpning på alla tjänster som tillsättas av Kungl. Majit, även om tillsät­

tandet sker genom konstitutorial eller förordnande. Till ifrågavarande be­

fattningar må även kvinnor kunna utnämnas och befordras med tillämp­

ning av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts. Detta gäller dock

icke om prästerliga tjänster; till sådana må kvinnor ej utnämnas med mindre

annorledes blivit bestämt i den ordning § 87 mom. 2 regeringsformen stad­

gar, d. v. s. genom särskild lag, stiftad såsom kyrkolag av Konung och riks­

dag samfällt och med samtycke av kyrkomötet.

Beträffande vissa befattningar innehåller regeringsformen speciella stad-

ganden. Sålunda gäller enligt § 4, att till ledamöter av statsrådet må utnäm­

nas infödda svenska »medborgare», och detta sistnämnda ord har även kom­

mit till användning i § 96 vid angivandet av villkoren för kompetens till jus­

titie- och militieombudsmannaämbetena. Till tryckfrihetskommitterade skola

enlig! § 108 förordnas på visst sätt kvalificerade »personer». Till samtliga

dessa befattningar äga alltså enligt grundlagsbestämmelsernas ordalydelse

även kvinnor tillträde. I fråga örn justitie- och regeringsråd (§ 17), extra le­

damot av lagrådet (§ 21) samt justitiekansler (§ 27) användes däremot i mot­

svarande sammanhang ordet »man» eller »män». Detta innebär dock enligt

gängse uppfattning icke, att kvinnor äro utestängda från ifrågavarande be­

fattningar. Att ett neutralt uttryck icke använts även här beror — enligt

vad som uttalades i den proposition till 1920 års riksdag, genom vilken för­

slag framlades till ändrad lydelse av bland annat §§ 4, 28 och 108 regerings­

formen — fastmera på att en sådan omformulering ansetts obehövlig, efter­

som justitie- och regeringsråds- samt justitiekanslersämbetena inbegripas un­

der det allmänna stadgandet i § 28 och grundlagshindret för kvinnas tillträde

till nämnda ämbeten följaktligen undanröjts i och med att sistnämnda stad­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

9

gande erhållit sin nuvarande lydelse. Den nu angivna tolkningen är dock icke

obestridd inom doktrinen.

Vad nu sagts gäller i fråga om svenska kvinnors tillträde till tjänster.

Emellertid innehåller § 28 även vissa bestämmelser örn utlänningars ställ­

ning. Vad angår utländska kvinnor innebära bestämmelserna, att de skola

kunna bekläda samma slags befattningar som utländska män, förutsatt att

de nyss berörda, av Konung och riksdag fastställda grunderna ej lägga hin­

der i vägen därför.

Såsom av det sagda framgår har, då det gäller icke-prästerliga tjänster,

Kungl. Maj:t att vid sina utnämningsbeslut tillämpa »grunder, som av Ko­

nungen och riksdagen godkänts». Dessa grunder skola tydligen närmare be­

stämma Kungl. Maj :ts rätt att utnämna kvinnor till olika slag av befattningar.

Huru bestämmelserna skola meddelas -— örn i lag, stiftad av Konung och

riksdag samfällt, eller i annan ordning, t. ex. i samband med statsregleringen

— har lämnats öppet. I själva verket ha båda vägarna kommit att anlitas.

Regeln om kvinnas principiella likställdhet med man i fråga örn behörig­

het till statstjänst liksom också bestämmelserna om de särskilda områden

av statstjänsten, från vilka kvinnor äro uteslutna, lia upptagits i den s. k.

behörighetslagen eller lagen den 22 juni 1923 (nr 249) innefattande

bestämmelser angående kvinnas behörighet att innehava statstjänst och an­

nat allmänt uppdrag. Denna lag gäller, till skillnad från § 28 regeringsfor­

men, icke blott av Kungl. Maj:t tillsatta tjänster utan även tjänster, som

tillsättas av ämbetsmyndighet. Lagen bygger i huvudsak på de förslag som

framlades av den nyss omnämnda behörighetskommittén. Ändring i lagen

har vidtagits allenast år 1932, då punkt 7 i 2 § 1 mom. erhöll sin nuvarande

lydelse.

I behörighetslagens 1 § stadgas, att i fråga örn behörighet att innehava

statstjänst skall, med de undantag som angivas i lagen, kvinna vara likställd

med man. Angående kvinnas behörighet att innehava prästerlig eller annan

kyrklig tjänst gäller emellertid vad därom särskilt stadgas. Några bestäm­

melser härom ha hittills ej meddelats. Det i § 28 regeringsformen stadgade

behörighetshindret i fråga örn prästerliga tjänster kvarstår alltså orubbat.

Undantagen från den i 1 § proklamerade likställighetsprincipen äro —

bortsett från de prästerliga tjänsterna — upptagna i 2 § 1 mom. under sju

särskilda punkter. Enligt vad där stadgas må följande statstjänster ej inne­

havas av kvinna:

1. militära och civilmilitära tjänster ävensom sådana tjänster utom krigs­

makten, med vilka är förenad skyldighet att tjänstgöra vid armén eller

marinen;

2. tjänster vid fångvårdsanstalt, allmän uppfostringsanstalt, allmän alko­

holistanstalt eller annan dylik inrättning, såvida med tjänsten är förenad

skyldighet att inom anstalten utöva ledning eller bevakning huvudsakligen

av män eller manliga minderåriga; dock ina utan hinder härav kvinna kun­

na, där särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning så­

som lärare vid anstalt, som nu sagts;

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

11

De farhågor, som yppades vid denna lags tillkomst, att kvinnor skulle

tränga in på för dem mindre lämpade områden, ha visat sig sakna fog. Det

har sålunda ådagalagts, att vissa yrken utanför lagens kompetensområde,

för vilka man haft anledning förvänta att kvinnor i allmänhet skulle visa

sig mindre lämpade, aldrig eller praktiskt taget aldrig kommit att utövas av

kvinnor, trots att inga lagbestämmelser hindrat dessas tillträde. De sakkun­

niga ha med hänsyn till dessa förhållanden ansett det framgå, att lagin­

skränkningarna sakna praktisk nödvändighet samt att den offentliga tjäns­

ten, även om förhållandena få utveckla sig under friare konkurrens, inne­

håller tillräckligt många moment, som borga för att en utveckling i olämp­

lig riktning icke kommer till stånd. Det rekryterings- och befordringsförfa-

rande, som vid den offentliga tjänsten kommer till användning, måste i och

för sig anses vara tillräcklig garanti för att för ämbetsutövning mindervär­

dig arbetskraft icke skall komma att föredragas framför bättre kvalificerad.

Skulle ytterligare försiktighetsmått vara behövliga, torde föreskrifter i sär­

skilda instruktioner och reglementen hellre böra övervägas än att i lagform

vissa särskilda, efter kön bestämda kompetenskrav fastläggas.

Efter granskning i tur och ordning av de i behörighetslagen upptagna un­

dantagsbestämmelserna förordade kommittén, på anförda skäl, att samtliga

dessa bestämmelser upphävdes.

Sedan vid 1938 års riksdag väckta motioner om sådan ändring i behörig­

hetslagen, att det i phnkt 4 av 2 § 1 mom. stadgade behörighetshindret för

kvinna skulle gälla allenast i fråga örn tjänster, med vilka är förenad skyl­

dighet att »biträda» vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, av­

slagits av riksdagen, återupptogs frågan om en allmän revision av behörig­

hetslagen vid 1939 års lagtima riksdag. Därvid yrkades i likalydande motio­

ner av herrar Nils Andersson och K. J. Olsson (I: 1) saint herr Olsson i

Mellerud (11:4), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om översyn

av behörighetslagen i dess helhet, varvid även frågan örn behörighetslagstift-

ningens slopande skulle bliva föremål för prövning.

Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 8) i anledning av motio­

nerna, att en allmän revision av behörighetslagen syntes motiverad med hän­

syn till utvecklingen av samhällslivet. Under erinran örn att krav på revision

av lagstiftningen från rent principiella utgångspunkter även framförts av

kvinnoarbetskommittén, uttalade utskottet såsom sin uppfattning, att frågan

örn en revision av behörighetslagstiftningen vore av den art att den borde

behandlas fristående utan att göras beroende av de mycket omtvistade och

ömtåliga problem som inrymdes i frågan örn de gifta kvinnornas förvärvs­

arbete. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en översyn av behörighetslagen

i dess helhet samt för riksdagen framlägga de förslag som därav kunde för­

anledas.

I enlighet med utskottets hemställan avlät riksdagen den skrivelse till

Kungl. Majit, vilken inledningsvis omnämnts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

13

De sakkunnigas förslag.

De sakkunniga framhålla, att redan vid behörighetslagens tillkomst en viss

tveksamhet yppades beträffande behovet av de undantag som fastställdes i

lagen, och att bestämmelserna därom också i viss mån fått karaktären av

provisorium. I den proposition till 1922 års riksdag, vari förslaget till behö­

righetslag först framlades, hade föredragande departementschefen medgivit,

att undantagens praktiska värde i åtskilliga fall kunde ifrågasättas. Enligt

hans mening var det emellertid då för tidigt att utan varje förbehåll fastslå

en fullständig likställighet.

I fråga om de initiativ, som under senare år tagits för att få till stånd ut­

redning rörande behovet av behörighetslagens fortsatta giltighet och en even­

tuell revision av densamma, ha de sakkunniga särskilt erinrat om att kvinno-

arbetskommittén i sitt år 1938 avgivna betänkande framhållit, att de vid be­

hörighetslagens tillkomst yppade farhågorna för att kvinnorna skulle tränga

in på områden, som voro mindre väl lämpade för dem, visat sig sakna fog.

På denna grund hade kommittén ansett, att undantagsbestämmelserna nu­

mera saknade praktisk nödvändighet. De sakkunniga ha förklarat sig dela

denna uppfattning. I likhet med kvinnoarbetskommittén anse de sakkun­

niga, att den offentliga tjänsten, även örn behörighetslagens undantagsbe­

stämmelser toges bort och förhållandena finge utveckla sig under fri kon­

kurrens, innehölle tillräckligt många moment som borgade för att en utveck­

ling i mindre lämplig riktning icke skedde. Om ytterligare garantier skulle

erfordras för att mindre tjänlig arbetskraft icke skulle komma till använd­

ning på den bättre kvalificerades bekostnad, syntes föreskrifter i instruktio­

ner och reglementen vara att föredraga framför i lagform fastställda, efter

kön bestämda kompetenskrav.

Enligt de sakkunnigas mening är tiden nu mogen för att taga under om­

prövning frågan, huruvida behov alltjämt förefinnes av undantag från prin­

cipen örn könens likaberättigande i fråga om tillträde till statliga tjänster.

De sakkunniga uttala, att undantagen i 1923 års behörighetslag varit be­

tingade av då rådande förhållanden, bland annat av det faktum, att i det

allmänna medvetandet kvinnan icke ansetts vara i stånd att med tillräcklig

auktoritet uppehålla vissa tjänster. I belysning av den utveckling som skett

under de senaste decennierna syntes man emellertid kunna förutsätta, att den

allmänna opinionen nu vore beredd att mera fördomsfritt taga ställning till

dessa spörsmål.

En granskning av de särskilda undantagsbestämmelserna i 2 § 1 mom. be­

hörighetslagen ur synpunkten av deras berättigande under nuvarande förhål­

landen visade, enligt vad de sakkunniga anföra, att de skäl som kunde åbe­

ropas mot bestämmelsernas bibehållande vore av delvis olika karaktär. Vissa

av undantagen syntes sålunda direkt obefogade med hänsyn till att kvin­

norna redan nu, trots laghindret, gjorde en betydande insats på ifrågava­

rande områden eller till samhällets hästa skulle ha stora möjligheter därtill,

örn det i lag stadgade hindret försvunne. I andra fall däremot syntes det

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

15

avgörande betydelse, när det gäller att bedöma frågan huruvida de högre be­

fattningarna vid länsstyrelserna skola stå öppna för kvinnor. Skulle behov

uppkomma av ett ingripande från länsstyrelsens sida, lärer det i regel befin­

nas mest ändamålsenligt, att landsfogden i sin egenskap av länspolischef får

uppgiften sig anförtrodd. Genom 1936 års reform av landsfogdeorganisatio­

nen har det ålagts landsfogden att under länsstyrelsen ansvara för och leda

polisväsendet inom länet samt, efter länsstyrelsens förordnande, föra befälet

över sammandragna polisstyrkor. Aven om, på sätt första lagutskottet vid

1938 års riksdag uttalade, länsstyrelsernas ställning i förhållande till polis­

verksamheten icke undergått någon mera radikal förändring genom lands­

fogdereformen, synes det dock de sakkunniga påtagligt, att efter reformens

genomförande möjligheten att en ämbetsman inom länsstyrelsen skall nödgas

taga omedelbar befattning med allmänheten såsom polischef blivit ännu mera

avlägsen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde för övrigt 1939 års polis­

utredning komma att framlägga förslag om att skilja länsstyrelserna från

ledningen av den egentliga polisverksamheten inom länen.

Samtidigt som det åberopade skälet för att undantaga länsstyrelsebefatt­

ningarna sålunda försvagats, har å andra sidan ökningen av de sociala upp­

gifterna otvivelaktigt medfört behov av att genom kvalificerad kvinnlig

arbetskraft förstärka länsstyrelsernas sakkunskap på området.

I viss mån annorlunda ligger saken till, då det gäller befattningshavare

inom den egentliga polisorganisationen, landsfogdarna däri inbegripna. Re­

dan behörighetskommittén framhöll emellertid, att någon egentlig praktisk

olägenhet icke torde föranledas av att, i enlighet med vad som skett i våra

grannländer, låta kvinnor äga tillträde även till ifrågavarande tjänster. Den

utveckling som på senare år ägt rum flerstädes utomlands har även visat,

att utrymme finnes inom polisväsendet för en kvinnlig arbetsinsats, särskilt

när det gäller uppgifter som innefatta omhändertagande och bevakning av

kvinnor, barn och ungdom. Bestämmelserna i punkt 4 giva redan nu kvin­

nor möjlighet att utan hinder av förbudet i övrigt »för särskild uppgift»

innehava anställning vid poliskår. Därmed har man alltså i princip godtagit

tanken på kvinnliga polistjänstemän, låt vara att, på grund av olika om­

ständigheter, dessas arbetsuppgifter icke blivit så omfattande som på vissa

håll ansetts önskvärt. Genom undantagsbestämmelsens upphävande skulle

även på detta område beredas ökad möjlighet att objektivt bedöma behovet

av kvinnliga tjänster.

Av nu anförda skäl finna de sakkunniga, att punkt 4 bör upphävas.

Beträffande den i punkt 7 upptagna undantagsbestämmelsen rörande gym­

nastiklärartjänsterna yttrade kvinnoarbetskommittén bland annat att, om re­

geln att åt män förbehålla gymnastiklärarbefattningarna för manliga elever

vore pedagogiskt riktig, samma fog funnes för att även utesluta män från

behörighet att innehava liknande befattning när det gällde kvinnlig ungdom,

detta i all synnerhet som det torde kunna antagas att manliga gymnastik­

metoder mera skulle skada kvinnlig ungdom än vice versa. Kommitterade

framhöllo emellertid som sin åsikt, att det vid lagens tillkomst icke enhart

varit pedagogiska skäl, som avgjort frågan, ulan i lika hög grad uppfattning­

en örn det olämpliga i att ungdom vid kroppsliga övningar handleddes av en

person av annat kön.

I den allmänna opinionen lärer dock denna inställning väsentligen ha för­

lorat sin förankring, och då frågan om pedagogisk skicklighet och lämplighet

i sådana lall är svår att generellt avgöra, bör en fri konkurrens om befatt­

ningarna innebära den bästa garantien för att rätt person kommer på rätt

plats. De sakkunniga ansluta sig alltså till kvinnoarbetskommitténs upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 4-

17

t jänst och annat allmänt uppdrag, som de sakkunnigas förslag innebure, bor­

de därför i första hand komma till uttryck i en ny behörighetslag, utfärdad

med stöd av § 28 regeringsformen i dennas nuvarande lydelse. Det definitiva

fullföljandet av likställighetsprincipen borde därefter ske genom alt § 28

regeringsformen liksom övriga av reformen påverkade grundlagsparagrafer

underkastades erforderlig omredigering.

I enlighet härmed ha de sakkunniga framlagt dels förslag till lag om kvin­

nas behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag och dels

förslag till ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen.

Förslaget till ny behörighetslag överensstämmer med den nu gällande

lagen såtillvida som däri fastslås den allmänna grundsatsen att i fråga örn

behörighet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag kvinna skall

vara likställd med man. I fråga örn kvinnas behörighet att innehava präster­

lig eller annan kyrklig tjänst hänvisas dock, liksom nu, till vad därom sär­

skilt stadgas. Samtliga övriga bestämmelser i den nuvarande lagen bortfalla.

Enligt förslaget skall med den nya lagens ikraftträdande 1923 års lag upp­

höra att gälla, varjämte föreskrives att genom nya lagen upphäves vad eljest

finnes i lag eller särskild författning stadgat stridande mot den nya lagens

bestämmelser.

I fråga om grundlagsändringarna ha de sakkunniga åberopat en utredning

angående tolkningen av regeringsformen § 28, vilken verkställts av profes­

sorn i förvaltningsrätt och statsrätt med folkrätt vid Lunds universitet Erik

Fahlbeck i egenskap av tillkallad särskild expert. De av de sakkunniga

föreslagna grundlagsändringarna framgå av följande av de sakkunniga läm­

nade redogörelse för desamma:

Enligt den nuvarande lydelsen av § 28 regeringsformen äger Konungen

att i statsrådet utnämna och befordra »infödde svenske män» till alla de

ämbeten och tjänster, som där avses. De sakkunniga föreslå, att de cite­

rade orden utbytas mot »svenske medborgare». Borttagandet av kravet på

att vederbörande skall vara svensk medborgare på grund av födsel kan

synas innebära en utvidgning av Kungl. Maj:ts utnämningsrätt i förhål­

lande till vad som för närvarande gäller. Såsom av professor Fahlbecks ut­

redning framgår, torde emellertid i praktiken denna utvidgning endast vara

skenbar. I fråga örn naturaliserade utlänningar gäller redan enligt § 33 re­

geringsformen, att de -—- såvitt nu är i fråga — skola njuta samma rättig­

heter och förmåner som infödda svenska medborgare, och det synes vara

ställt utom tvivel att såväl enligt doktrinen som i praxis under sistnämnda

stadgande inbegripas även sådana svenska medborgare som vunnit sin med­

borgarrätt på annat sätt än genom födsel eller naturalisation i egentlig be­

märkelse. Då de sakkunniga anse sig böra föreslå att den berörda luckan i

bestämmelserna nu fvlles, oaktat delta måhända kan anses falla utanför

deras uppdrag, kunna de åberopa det förhållandet att av nu åsyftade svenska

medborgare en betydande grupp — troligen den största — utgöres av kvin­

nor, vilka förvärvat sitt medborgarskap genom giftermål. Det synes de sak­

kunniga lämpligt, att i förevarande sammanhang grundlagstexten gives sådan

avfattning att därav otvetydigt framgår, att ifrågavarande svenska medbor­

gare med hänsyn till tjänstekompetens icke ha sämre ställning än andra. —

De särskilda bestämmelserna i § 28 angående Konungens rätt att till vissa

Bihang till riksdagens jtrotakan I9't5. 1 saini. Nr 4.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

19

om de legala förbuden för kvinnor att innehava dylika befattningar slopa­

des, myndigheterna borde besitta vissa medel att taga praktiskt nödvändiga

hänsyn till olika tjänsters behov. Kommittén betonade i anslutning därtill,

att den allmänna opinionen torde kräva en möjlighet att i enskilda fall be­

döma mäns och kvinnors kvalifikationer för en tjänst i viss mån olika med

hänsyn lill praktisk lämplighet och speciella lokala behov. Man torde så­

lunda kunna komma alt finna det önskvärt förhindra, att lill följd av en

principiellt genomförd likställighet samtliga befattningar inom vissa tjänste­

områden bleve besatta av representanter för endast det ena könet.

I professorn Fahlbecks utlåtande har — under förutsättning att de i rege­

ringsformen § 28 stipulerade kompetensvillkoren, avseende t. ex. kön eller

trosbekännelse, borttoges — uppställts frågan, huruvida Kungl. Majit (un­

derförstått Kungl. Majit och riksdagen) respektive underordnad myndighet

likväl ägde att i administrativ väg (genom lagstiftning) i särskilda fall fast­

ställa kön eller trosbekännelse såsom villkor för viss statstjänst, eller örn

under angivna förutsättning regeringsformen § 28 bleve så att förstå, att

dessa forna kompetensvillkor ej längre finge stipuleras.

Enligt professorn Fahlbeck belystes denna fråga lämpligen med utgångs­

punkt från den i regeringsformen § 28 stadgade allmänna befordringsgrun­

den »förtjänst och skicklighet», vilken förutsattes bliva bibehållen. Uttrycket

»förtjänst» hade allmänt tolkats såsom det i utövad tjänst nedlagda, väl vits­

ordade arbetet, vilket i praktiken sammanfölle med antalet tjänsteår. Beträf­

fande åter »skicklighet», vilken befordringsgrund speciellt avsåge den första

anställningen i statstjänst, plägade man numera häri inlägga krav på såväl

teoretisk kunskap och studier som den »genom praktisk utövning styrkta

och antagliga förmågan», »skickligheten och förtjänsten i förhållande till

den lediga befattningens beskaffenhet och uppgifter» (Reuterskiöld), var­

vid andra omständigheter, som ur allmän synpunkt kunde vara av betydelse,

finge beaktas (Malmgren), »duglighet över huvud, fritt bedömd med hänsyn

just till den ifrågavarande tjänsten» (Herlitz, Myrberg). I äldre rätt, som

i detta avseende måste särskilt beaktas vid tolkningsfrågor avseende svensk

förvaltning, hade liknande synpunkter avseende begreppet »skicklighet» kom­

mit till synes.

Vid sidan av teoretiska insikter skulle sålunda beaktas lämpligheten i öv­

rigt, objektivt bedömd, för ifrågavarande befattning. Att härvidlag även

fysiska förutsättningar måste tillmätas betydelse vid bedömningen av »skick­

ligheten» för viss befattning vore uppenbart. Så hade t. ex. alltid varit för­

hållandet beträffande militära befattningar, liksom befattningar avseende

upprätthållande av ordning och säkerhet medelst maktmedel. Det kunde räcka

att, från gällande rätt, hänvisa till den s. k. besiktningskungörelsen den 16

januari 1942 (nr 23) och besiktningsreglementet samma dag (nr 24), vari

detaljerade föreskrifter lämnades angående bestämningen av lämplighet res­

pektive olämplighet för militärtjänstgöring och -tjänst nied hänsyn till di­

verse fysiska egenskaper. Men även beträffande så från världslig våldsmakt

skilda tjänster som de priisterliga stadgades vissa fysiska egenskaper såsom

kompetens villkor: 1686 års kyrkolag stadgade i kap. 19 § 2, att utövare av

prästämbetet skulle, förutom åtskilliga angivna egenskaper av moralisk art,

äga »rent och tydligt målföre» och vara fri från hinderliga fel hänförliga

till minne och uttal samt oj finge besväras av lytta lemmar, så att gudstjänst­

utövningen hindrades.

21

lighet» i § 28 skulle tvärtom i enstaka fall kräva, att visst kön stipulerades

såsom villkor eller hinder för tjänsten i fråga. Det torde kunna förutsättas,

att rätten till differentiering komme att utövas med varsamhet. Tillräcklig

garanti mot missbruk syntes ligga däri att tillämpningen skedde under konsti­

tutionellt ansvar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Yttranden över de sakkunnigas förslag.

över de sakkunnigas betänkande lia efter remiss yttranden avgivits av över­

befälhavaren, krigshovrätten, fångvårdsstyrelsen, styrelsen för statens upp­

fostringsanstalt å Bona, socialstyrelsen, styrelsen för statens tvångsarbets­

anstalt å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes, styrelsen för statens

alköholistanstalt å Venngarn, medicinalstyrelsen, generaltullstyrelsen, skol­

överstyrelsen, domänstyrelsen, Överståthållarämbetet och samtliga länssty­

relser, yrkeskvinnors riksförbund, svenska kvinnoföreningars samarbets-

kommitté, akademiskt bildade kvinnors förening, Fredrika-Bremer-förbun-

det, svenska landsbygdens kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala kvinnoråd,

tjänstemännens centralorganisation och landsorganisationen i Sverige. Över­

ståthållarämbetet har vid sitt utlåtande fogat yttranden av polismästaren

samt ordningspolis- och kriminalpolisintendenterna i Stockholm. Länssty­

relsen i Örebro län har bifogat yttranden av landsfogden i länet samt magi­

straten och poliskammaren i Örebro. Vissa andra länsstyrelser ha bifogat ytt­

randen av landsfogden eller länsavdelningen av föreningen Sveriges lands­

fiskaler. Åtskilliga av de hörda myndigheterna, särskilt inom fångvården och

polisväsendet, ha uttalat sig allenast i vad förslaget berör myndigheternas

arbetsområden.

De sakkunnigas förslag, att de i regeringsformen upptagna bestämmelserna

om begränsning av kvinnas behörighet till statstjänst skulle upphävas utom

såvitt angår prästerliga tjänster och att, intill dess grundlagsändringen bleve

slutligt genomförd, i särskild lag skulle fastslås att kvinna i nämnda av­

seende ägde lika behörighet som man, har i princip tillstyrkts eller

lämnats utan erinran av krigshovrätten, fångvårdsstyrelsen, so­

cialstyrelsen, styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och statens

alkoholistanstalt därstädes, styrelsen för statens alkoholistanstalt å Venngarn.

medicinalstyrelsen samt länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Gotlands,

Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Värm­

lands, örebro, Västmmdands, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands

län ävensom av samtliga de hörda sammanslutningarna utom vissa länsav­

delningar av föreningen Sveriges landsfiskaler.

De myndigheter som närmare utvecklat skälen för sitt tillstyrkande av

förslaget lia därvid mestadels även åberopat den av de sakkunniga fram­

hållna möjligheten att i instruktioner eller reglementen från Kungl. Majrts

eller underordnad myndighets sida meddela inskränkande föreskrifter om

kvinnas behörighet till viss tjänst.

23

lagens upphävande skola få tillträde till tjänster, som helst böra beklädas av

män, synes i varje fall icke vara större än att för en utpräglad manlig, eller

kvinnlig befattning utväljes en mindre lämplig manlig respektive kvinnlig

innehavare.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar:

Ur principiell synpunkt förmenar länsstyrelsen, att kvinna ifråga om behö­

righet att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag bör vara likställd

med man, och att alltså vid tjänstetillsättning de personliga kvalifikationerna

oberoende av könet böra vara avgörande.

t

En annan sak är, att vissa befattningar redan genom sin beskaffenhet lam­

pa sig uteslutande eller företrädesvis för personer av visst kön. Huruvida sär­

skilda lagbestämmelser krävas för att detta förhållande skall vid tjänstetill­

sättning kunna tillbörligt beaktas, lärer väsentligen bliva beroende av vilken

innebörd som gives befordringsgrunden »skicklighet» enligt sista stycket i

§ 28 regeringsformen. Därest, såsom synes vara doktrinens mening,, begrep­

pet »skicklighet» här får så tolkas, att däri innefattas även den lämplighet för

den speciella befattningen, som äger samband med vederbörandes kön, torde

tillräckliga skäl icke föreligga att i grundlag eller särskild allmän »behörig­

hetslag» bibehålla några undantagsbestämmelser för vissa befattningar.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Vid behandlingen av förslaget till nu gällande behörighetslag befarades från

flera håll, att kvinnorna skulle komma att tränga in på arbetsområden, som

vöre för dem mer eller mindre främmande. Dessa farhågor ha så småningom

visat sig överdrivna eller rent av obefogade. Erfarenheterna fran senare tid

torde nämligen ha visat, att även vid besättandet av tjänster, som fallit utan­

för behörighetslagen, urvalet i fråga örn tjänsteinnehavare nära nog ordnat

sig självt till det helas båtnad utan tvingande lagbestämmelser. Dessa erfa­

renheter torde enligt länsstyrelsens förmenande tydligt tala för ett medgivande

från det allmännas sida av fri konkurrens könen emellan i fråga örn befattning­

ar i allmän tjänst. Då länsstyrelsen sålunda för sin del anser sig kunna i princip

dela de sakkunnigas uppfattning i fråga örn behörighetslagens upphävande,

sker detta i den förväntan, att det rekryterings- och befordringsförfarande, som

redan tillämpas på olika områden, även i framtiden kommer att, med hän­

synstagande till grundlagens bud örn skicklighet och förtjänst, bliva en till­

räcklig garanti för att varje befattning besättes med den för densamma i varje

särskilt fall mest lämpliga personen, ett avgörande som väl med fullt förtro­

ende torde kunna överlämnas åt de tjänstetillsättande myndigheterna. Därest

ytterligare garantier härutinnan skulle anses erforderliga för tillgodoseende av

kravet örn rätt man pä rätt plats, torde detta lämpligast kunna erhållas ge­

nom bestämmelser i instruktioner och tjänstereglementen.

Liknande uttalanden lia gjorts av länsstyrelserna i Södermanlands, Got­

lands, Blekinge och Västernorrlands län.

I några yttranden har de sakkunnigas förslag i princip tillstyrkts eller läm­

nats utan erinran, därvid dock uppställts såsom förutsättning, all sådana in­

skränkande bestämmelser beträffande vissa tjänster, sorn funnes böra medde­

las i administrativ ordning, bleve utfärdade redan i samband med lagänd­

ringen. Uttalanden i denna riktning lia gjorts av överbefälhavaren, skolöver­

styrelsen och länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

25

myndighet skall kunna föreskriva visst kön såsom kompetensvillkor för vissa

slag av befattningar. Även örn, såsom de sakkunniga framhållit, de bestäm­

mande myndigheterna handla under konstitutionellt ansvar, föreligger enligt

riksförbundets uppfattning fara för att en dylik bestämmanderätt missbrukas

och vägen öppnas för en icke motiverad uppdelning av offentliga tjänster.

Regeringsformens § 28, som ju förutsätter att den skickligaste d. v. s. den

lämpligaste skall utses till viss tjänst, bör lämna tillräckliga garantier för att

på grund av kön olämpliga sökande icke komma i fråga till eventuella tjäns­

ter. Att i enstaka fall hänsyn lages till att visst kön kan anses som särskild

kompetens anser riksförbundet naturligt, men detta bör icke kunna föranleda

att vissa befattningar generellt inskränkas till att endast kunna sökas av

representanter för det ena könet.

De farhågor, som ovan antytts, kunna icke anses ogrundade med tanke på

den utveckling, som nu på många håll spåras, i det att underordnade myndig­

heter i sirid mot behörighetslagens anda och mening förbehålla vissa tjänster

och utbildningskurser för sökande av visst kön.

Svenska kvinnoföreningars samarbetskommitté har, under åberopande av

huvudsakligen samma motivering, framställt invändning mot att underord­

nad myndighet skulle lia rätt .att reservera tjänster för manlig respektive

kvinnlig sökande. Rätten att beteckna viss befattning som manlig eller kvinn­

lig, vilken rätt endast i undantagsfall borde komma till användning, borde

enligt samarbetskommitténs mening uteslutande förbehållas Kungl. Majit.

Akademiskt bildade kvinnors förening har uttalat, att enligt föreningens

mening underordnade myndigheter under inga omständigheter borde äga

rätt att bestämma, huruvida tjänster skulle kungöras lediga för endast man­

liga eller kvinnliga sökande. Därest det i undantagsfall kunde anses lämp­

ligt att i en tjänsteförteckning beteckna viss befattning såsom manlig eller

kvinnlig, borde detta bliva föremål för riksdagens prövning. Fredrika-Bre-

mer-förbundet har anfört, att med kännedom örn de betydande och i vissa

fall mot lagens anda stridande svårigheter, som redan mött kvinnor med

avseende på utnämnande och befordran i statstjänst, förbundet funne de

sakkunnigas nu ifrågavarande uttalande ägnat att ingiva farhågor för god­

tyckligt förfarande gentemot kvinnliga sökande. Dessa farhågor gällde fram­

för allt sådana fall, då utnämning skedde genom underordnad myndighet.

Folkpartiets kvinnoförbund har anfört farhågor för alt med den erfarenhet

man hade av fördomar, varmed kvinnorna i regel betraktades i nya tjänster,

underordnade myndigheter många gånger skulle komma att lägga subjektiva

synpunkter på begreppet skicklighet, och har därför utlaiat en förhoppning

om att i den väntade propositionen i ämnet en tolkning konnne att göras,

som förhindrade varje godlycke. Högerns centr(da kvinnoråd uttalar, att

det läge i sakens natur, att hänsyn till begreppet skicklighet i enstaka fall

måste kräva alt visst kön stipulerades såsom villkor eller hinder för en tjänst,

men uttrycker en allvarlig förhoppning, alt detta icke skulle komma att in­

nebära en ny behörighetslag i praktiken, då erfarenheten visat, alt orättvi­

sor många gånger uppslått just genom delta förfaringssätt. Endast i mycket

uppenbara fall borde hänvisning ske lil! de rent fysiska förutsättningarna.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

27

nåd myndighet ägde fastställa visst kön som kompetensvillkor, sedan i all­

män lag fastställts grundsatsen om kvinnans jämställdhet med mannen vid

befordran, skulle enligt överståthållarämbetets förmenande för övrigt stå i

klar strid mot svensk rättsuppfattning. Genom ett godkännande av denna

princip skulle dessutom vägen öppnas för godtycke och anledning finnas

befara att en sådan åtgärd, i stället för att leda till ökade utsikter för kvinn­

liga aspiranter, tvärtom skulle medföra att dessa i ökad omfattning funne

sig utestängda vid konkurrensen med manliga befattningshavare.

Generaltullstyrelsen har uttalat, att styrelsen icke kunde finna de av de

sakkunniga anförda skälen för ett fullständigt slopande av undantagsbe­

stämmelserna i behörighetslagen övertygande, utan att den riktigaste vägen

för en revision av lagstiftningen syntes vara att de undantagsbestämmelser,

som visat sig medföra hinder för önskvärd användning av kvinnlig arbets­

kraft, omarbetades och att övriga undantagsbestämmelser bibehölles. Där­

est en eventuell lagändring begränsades till det strängt nödvändiga, erhölles

också säkrare garantier för att utvecklingen på området komme att gå i rätt

riktning. Särskilt med hänsyn till ovissheten, huru förhållandena på arbets­

marknaden kunde komma att gestalta sig under de närmaste åren, borde

förhandenvaron av sådana garantier tillmätas viss vikt. De sakkunniga hade

visserligen antytt möjligheten av att genom i administrativ ordning utfärdade

föreskrifter söka förebygga, att mindre tjänlig arbetskraft komme till an­

vändning på den bättre kvalificerades bekostnad, samt hade uttalat att så­

dana föreskrifter vöre att föredraga framför i lagform fastställda, efter kön

bestämda kompetenskrav. Med anledning härav finge emellertid framhållas,

att även örn upphävande av nu i lag fastställda inskränkningar i kvinnas

behörighet att innehava statstjänst icke skulle utgöra hinder att i administra­

tiv ordning utfärda föreskrifter av liknande innebörd, det likväl kunde ifråga­

sättas, huruvida en dylik åtgärd lämpligen borde ifrågakomma. Övervä­

gande skäl syntes därför tala för alt erforderliga inskränkningar i kvinnas

behörighet att innehava statstjänst fortfarande bleve fastställda i lag.

Av de vid avgivandet av generaltullstyrelsens yttrande förutom general-

tulldirektören närvarande sex ledamöterna ha fem velat tillstyrka eller lämna

utan erinran de sakkunnigas förslag i vad det avsåge tullverket.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har anfört:

Oavsett i vilken utsträckning statstjänst bör stå öppen för kvinna — en

fråga, varom delade meningar för visso finnas -— måste den lösning av

problemet, de sakkunniga föreslagit, vålla betänkligheter. Då det är konsta­

terat, att av praktiska skiil vissa befattningar icke kunna innehavas av

kvinna, torde det få anses mindre lämpligt att i lagtexten förtiga detta för­

hållande och därigenom ingiva en felaktig föreställning örn full likställig­

het. De sakkunnigas förslag innebär, att ansvaret för den framtida utveck­

lingen av frågan örn kvinnas likställighet med man i största utsträckning

övervältras på förvaltningsmyndigheterna. Man kan härigenom befara bris­

tande konsekvens i tillämpningen. Ej heller torde farhågor för godtyckliga

avgöranden i de särskilda fallen vara ogrundade. Vad de sakkunniga anfört

örn garantier mot missbruk synes icke vara uttömmande och övertygande.

Icke minst ur de kvinnliga aspiranternas egna synpunkter lärer det bliva i

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

29

lig eller annan kyrklig tjänst skulle gälla vad därom särskilt stadgades. Sam­

tidigt skulle den särskilda behörighetslagen slopas. De sakkunniga förutsätta

därvid, att Kungl. Maj:t och underordnad myndighet i administrativ väg

skulle kunna föreskriva visst kön såsom kompetensvillkor för vissa slag av

befattningar. Vidare anse de sakkunniga, att, därest nu gällande undantags­

bestämmelser upphävdes, sådana tjänster och uppdrag, som icke vore läm­

pade för kvinnor, icke kunde förväntas bliva eftersökta av kvinnor, även örn

det legala hindret för deras erhållande undanröjdes.

Den andra vägen är givetvis att revidera den nuvarande behörighetslagen

och anpassa dess undantagsbestämmelser efter det nuvarande läget.

Båda alternativen lia sina fördelar och nackdelar. Väljer man det förra

alternativet lärer Kungl. Maj:t och de administrativa myndigheterna icke

undgå åtskilliga svårigheter, då det gäller att i de särskilda fallen fastställa

kompetensvillkor av den art, de sakkunniga ifrågasatt. Man kan här befara

titt och tätt återkommande irritationsmoment. Å andra sidan möjliggör detta

alternativ ett snabbare och mindre omständligt förfaringssätt, då det gäller

att i förevarande avseende följa med utvecklingen.

Det senare alternativet rubbar ej likställighetsprincipen men ger en fastare

grund för enhetlig tillämpning av denna princip, överlåtes rätten att be­

stämma i vad mån undantagsvis vissa tjänster och uppdrag skola vara för­

behållna män till olika administrativa myndigheter, kan olikhet i praxis lätt

uppstå. Det förefaller därför riktigast att bestämmanderätten i detta hänse­

ende liksom hittills förbehålles Kungl. Majit och riksdagen.

Länsstyrelsen har därför föreslagit fortsatt utredning rörande möjlighet för

kvinna att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag genom modifika­

tioner i nu gällande undantagsbestämmelser, i samband varmed jämväl bor­

de övervägas vissa ändringar av gällande grundlagsbestämmelser till undan­

röjande av de otydligbeter i lagstiftningen som påpekats av de sakkunniga.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:

Det förefaller, som örn huvudmotivet för lagändringen skulle vara en all­

mänt välvillig inställning gentemot det från kvinnohåll framförda princip-

kravet på full likställdhet mellan man och kvinna i fråga om behörighet till

statstjänst. Något verkligt praktiskt behov av den föreslagna lagändringen i

vad den avser behörighetslagen — borttagandet av undantagsbestämmelserna

i 2 § 1 mom. denna lag — har däremot icke påvisats. Länsstyrelsen kan så­

lunda för sin del icke finna det tillrådligt att helt slopa behörighetslagens

bestämmelser att exempelvis militära tjänster samt polis-, tull- och skogsstats-

tjänster, med vilka följer skyldighet att fullgöra ordningshållning och be­

vakning, skola vara undantagna från att kunna besättas med kvinnor. Ett

behov att få dessa undantagsbestämmelser slopade överlag kan icke anses

påvisat med allmänna talesätt örn att tiden nu är mogen för omprövning hu­

ruvida behov alltjämt förefinnes av undantag från principen örn könens

likaberättigande då det gäller tillträde till statens tjänster. Och vidare lärer

man icke — i fråga örn tjänster inför vilka de sakkunniga själva hyst en

viss tvekan om deras lämplighet för kvinnor i det hela — våga ge sig till

ro med förhoppningen att sådana tjänster »icke komma att bliva eftersökta

av kvinnor».

Länsstyrelsen anser alltså att förslaget örn slopande helt av behörighets­

lagens undantagsbestämmelser icke bör godtagas; en uppmjukning av be­

stämmelserna i syfte att öppna möjlighet för anlitande av kvinnor inom så­

dana lack, där deras medverkan visat sig värdefull, har länsstyrelsen givet­

vis icke något emot.

31

fångar skall vara likställd med man i fråga om behörighet att innehava stats­

tjänst, frågar man sig örn den föreslagna nya lagen i själva verket ej innebär

ett kringgående av grundlagen i avsikt att tidigare än denna medgiver få till

stånd den önskade förändringen. I anledning härav måste länsstyrelsen finna

detta lagförslag i nu framställt skick betänkligt. Den civila lagens verkan

under lagens bestånd avses bliva exakt densamma som den föreslagna grund­

lagsändringens.

Det synes vara kommitténs mening att ehuru i såväl grundlag som allmän

civil lag alla behörighetshinder mot kvinnas utövande av tjänster borttagas,

det likväl icke bör utan inskränkningar medgivas henne tillträde till tjänster,

för vilka hon genom utbildning kan göra sig skickad. Det anses vara under­

förstått att Kungl. Maj:t genom utfärdande av kompetensföreskrifter skall

kunna spärra vägen till vissa banor, som ej anses lämpliga för henne. Kom­

mittén för sin del synes ej känna någon bana, som med visshet anses böra

vara förbehållen männen, men anför beträffande, bland andra, militära tjäns­

ter att det icke synes föreligga direkta skäl varför kvinnor i någon nämnvärd

utsträckning skulle söka sig till sådana befattningar och att »örn det manliga

könets större lämplighet för dylika tjänster är oomtvistlig, torde i lag fast­

ställda undantagsbestämmelser vara överflödiga». Det är utan tvivel riktigt

att kvinnorna i allmänhet ej önska befattningar, för vilka de ej lämpa sig,

även om vägarna dit formellt stå dem öppna, men man lärer ej kunna undgå

att utfärda bestämmelser för de mer eller mindre rikligt förekommande undan­

tagsfall som anmäla sig. Fråga är då örn undantagens upptagande i administra­

tiva stadgar är så mycket mera tillfredsställande än deras förekomst i lag. I

allt fall synes ej kommittén lia presterat en utredning som annat än ytterligt

schematiskt kan ligga till grund för en översyn av de stadgar för förvaltning

och domstolsväsende som beröras av behörighetslagens föreslagna radikala för­

ändring. Det är naturligtvis av vikt att de kvinnliga aspiranter^ till vissa

banor veta vad de skola rätta sig efter. Förslaget bör därför i allt fall ej få

antagas till ikraftträdande tidigare än att de administrativa föreskrifterna dess­

förinnan må kunna beslutas.

I fråga om de särskilda i 2 § 1 mom. behörighetslagen

upptagna undantagen från likställighets principen lia i

yttrandena förekommit följande uttalanden.

Kungl. Maj.ts proposition nr i.

Militära oell eivilmilitära tjänster ni. lii. (punkt 1).

Överbefälhavaren har anfört följande.

Vid bedömande av hithörande spörsmål synes det ur försvarets synpunkt

främst vara av intresse att tillse, att kvinnor icke vinna tillträde till befatt­

ningar, som ur effektivitetssynpunkt måste besättas av män. Till dessa befatt­

ningar måste för närvarande främst räknas beställningarna som fast anställda

officerare, underofficerare och manskap. Det är uppenbart att dessa beställ­

ningar, vars innehavare äro förmän och föregångsmän för de värnpliktiga, ur

ovan nämnda synpunkter endast böra besättas med män. Nu befintliga kom­

petensfordringar för en del av de i stat uppförda civilmilitära beställning­

arna utesluta kvinnor, då kompetensfordringarna föreskriva viss värnplikts­

tjänstgöring (t. ex. ifråga örn läkare oell veterinär) eller fast anställning (t. ex.

ifråga örn departementsskrivare vid armén samt verkmästare och mästare

vid flygvapnet), övriga civilmilitära befattningar utom krigsmaktens polis­

personal förutsätta av sina innehavare att de skola kunna utöva befäl över

viss värnpliktig personal i dessas militära tjänstgöring. Ifråga om krigsmak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

33

Fångvårdsväsendet m. m. (punkt 2).

Styrelsen för statens uppfostringsanstalt å Bona har lämnat de sakkunnigas

förslag utan erinran i vad detsamma berör anstalten samt därvid anfört:

För statens uppfostringsanstalt å Bona gäller, att tjänst vid anstalten ej må

innehavas av kvinna, såvida med tjänsten är förenad skyldighet att inom an­

stalten utöva ledning eller bevakning av de intagna, dock att kvinna må, där

särskilda omständigheter därtill föranleda, innehava befattning såsom lärare

vid anstalten. På grund härav kunna för närvarande kvinnor ifrågakomma

endast till ett fåtal tjänster vid anstalten. Enligt styrelsens mening fylla gäl­

lande bestämmelser alltjämt det praktiska livets krav, och det synes styrel­

sen mindre sannolikt att den av de sakkunniga föreslagna utvidgningen av

kvinnas behörighet att innehava statstjänst skulle i och för sig medföra

att kvinnor komme att anlitas vid anstalten på andra verksamhetsområden

än nu är fallet. Likväl finner styrelsen icke uteslutet, att formerna för fost-

ringsarbetet vid anstalten kunna förändras i sådan riktning, att kvinnliga

tjänstemän i ökad omfattning böra beredas tillträde.

I en av styrelsen för statens alkoholistanstalt d Venngarn åberopad prome­

moria av anstaltens direktör anföres följande.

Beträffande de högre befattningarna vid Venngarn har vid ett tillfälle före­

kommit, att en extra kvinnlig befattningshavare under vakans å assistenltjäns-

ten förordnats bestrida med tjänsten förenade göromål, därvid dock med hän­

syn till behörighetslagens föreskrift bestämdes, att hon icke skulle äga att

inom anstalten utöva ledning eller bevakning.

Det kan i detta sammanhang nämnas att anstalten å Kurön, som då visser­

ligen var enskild men såsom statsunderstödd i realiteten fyllde samma uppgift

som erkänd anstalt, under ett par år hade en kvinnlig chef, som ansågs synner­

ligen väl fylla sin uppgift.

Den enda ordinarie, för kvinnor avsedda befattningen vid Venngarn, narn-

ligen husmodersbefattningen, är i realiteten förenad med åliggande att utöva

ledning av män, i det att såsom handräckning i köket användas upp till ett

tiotal intagna män utan att någon manlig befattningshavare finnes för bevak­

ning.

.

.

.

För tillsyn av den inre ordningen, såsom övervakning av städning och

persedelförråd, samt för sjukvård later det väl tänka sig att lämpliga kvin­

nor skulle fylla sina uppgifter, kanske rent av bättre än män. Det synes där­

för icke ligga i anstaltens intresse att kvinnor uteslutas från behörighet att

antagas till dylika tjänster. Å andra sidan synes det icke önskvärt, att vissa

tjänster förbehållas endast kvinnor. I stället för husmoder bör lämplig man­

lig kökschef kunna anställas. En sådan anordning har sedan något år vid­

tagits å erkända alkoholistanstalten Åsbrohemmet.

Mot de sakkunnigas framförda åsikter och förslag synes icke vara något att

erinra. Även örn det är sannolikt, att flertalet tjänster vid Venngarnsanstal-

ten också efter den föreslagna lagändringen skulle komma att av naturliga

skäl anses avsedda för män, torde det icke vara påkallat att härom utfärda

någon särskild föreskrift. Mot kvinnas användning i vårdarbetet vid anstal­

ten synes icke böra resas någon principiell invändning. Det torde då vara

lämpligast, att anstaltens styrelse i varje särskilt fall fritt får pröva, örn könet

kan äga betydelse vid bedömande av sökandens lämplighet.

Länsstyrelsen i Hallands lån uttalar, att länsstyrelsen icke kunde finna

alt de sakkunniga anfört fullgiltiga skäl för sitt förslag örn upphävande av

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr i-

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

35

T. f. kriminalpolisintendenten i Stockholm har uppgivit, att de vid krimi-

nalavdelningen i Stockholm tjänstgörande polissystrarna till en början haft

till huvudsaklig uppgift att omhändertaga och bevaka kvinnor, barn och ung­

dom. Emellertid hade polissystrarna på grund av brist på manlig personal

börjat att erhålla även andra uppgifter. Sålunda hade de deltagit i spanings-

tjänst, verkställt förhör med anhållna och i övrigt utnyttjats i kriminalarbe­

tet. I stort sett hade polissystrarna fullgjort dessa åligganden på ett tillfreds­

ställande sätt. Då härav torde framgå, att flera av de arbetsuppgifter som

åvilade polispersonalen med fördel kunde tilldelas kvinnliga befattningsha­

vare, ansåge kriminalpolisintendenten att kvinnor icke borde principiellt

utestängas från polisarbetet, i synnerhet som hithörande frågor syntes kunna

efter omständigheterna regleras i särskilda instruktioner eller reglementen.

Erinringar mot behörighet för kvinna till egentliga polistjänster ha fram­

förts av polismästaren i Stockholm, t. f. ordningspolisintendenten i Stock­

holm, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Hal­

lands, Skaraborgs och Jämtlands län, landsfogdarna i Östergötlands, Ble­

kinge, Värmlands, Örebro och Jämtlands län, poliskammaren i örebro samt

Östergötlands och Blekinge länsavdelningar av föreningen Sveriges lands­

fiskaler.

T. f. ordningspolisintendenten i Stockholm har i yttrande, vari polismäs­

taren i Stockholm instämt, uttalat, att ordningspolisens uppgifter vid upp­

rätthållandet av allmän ordning och säkerhet vore av sådan vikt, att all

personal måste kunna användas för samtliga uppgifter som ålåge ordnings­

polisen. Det läge i sakens natur att kvinnliga befattningshavare icke skulle

kunna fullgöra alla ordningspolisens uppgifter. På grund härav borde kvin­

na icke äga behörighet till befattningar inom ordningspolisen. Skulle det

framdeles anses erforderligt med kvinnliga befattningshavare inom ordnings­

polisen i speciella befattningar, syntes detta lämpligen böra regleras i sär­

skild ordning. I fråga om kriminalpolisen har polismästaren i Stockholm

anfört, att även örn flera av kriminalpolisens uppgifter vore sådana, som

med fördel kunde tilldelas kvinnliga befattningshavare, den utsträckning,

vari arbetsuppgifter förekomme som uppenbarligen ej lämpade sig för

kvinnlig polispersonal, likväl borde föranleda till att likställighetsprinci-

pen ej genomfördes i fråga örn kriminalpolisverksamhet. Länsstyrelsen i

Uppsala län anser det vara lämpligast att mera direkta uppgifter inom ord­

nings- och kriminalpolisväsendet i regel anförtroddes åt män, men atl

hinder ej borde möta, särskilt vid större poliskårer, att för vissa uppgifter

även utöver polissysterverksamheten kvinnor tillerkändes behörighet inom

båda angivna arter av polisväsendet. Poliskammaren i Örebro har uttalat,

att enligt poliskammarens mening vissa tjänster inom polisväsendet, vilkas

rätta handhavande krävde närvaron av vissa manliga och frånvaron av vissa

kvinnliga egenskaper, borde uteslutande tillsättas med män. Så snart det

gällde att föra befäl över manlig ordningspolis, att upprätthålla den allmän­

ningshavare kunde tagas i anspråk såsom vikarier å polischefsbefattning.

För Stockholms vidkommande borde därjämte en polisassessorsbefattning

vara undantagen med hänsyn till polisassessorns användande såsom vikarie å

polisintendentsbefattning.

I fråga om kvinnas behörighet till de högre befattningarna inom

länsstyrelserna har flertalet länsstyrelser anslutit sig till de sakkunni­

gas uttalanden eller lämnat desamma utan erinran. Länsstyrelsen i Uppsala

län har sålunda uttalat, att det givetvis blott vöre i undantagsfall dessa be­

fattningshavare personligen kunde tänkas behöva utöva omedelbar polis­

makt, och att länsstyrelsen, även med hänsyn tagen till sådan eventualitet,

icke stöde främmande för tanken att kvinnor med framstående administrativ

begåvning borde kunna komma i fråga till dessa tjänster. Länsstyrelsen i

Västmanlands län har, utan att närmare gå in på frågan om polisväsendets

framtida organisation, framhållit, att visserligen enligt länsstyrelsens me­

ning mycket talade för ett bibehållande hos länsstyrelserna av ledningen av

den egentliga polisverksamheten, men att likväl, även om så skulle bliva

fallet, detta icke borde utgöra något hinder för kvinnornas formella behö­

righet till de ifrågavarande länsstyrelsetjänsterna, då även här det naturliga

urvalet vid tjänsternas tillsättande torde komma att göra sig gällande.

Å andra sidan ha erinringar mot de sakkunnigas uttalanden beträffande

ifrågavarande befattningar framställts av länsstyrelserna i Östergötlands, Jön­

köpings, Kalmar, Hallands, Skaraborgs och Jämtlands län ävensom av

landsfogdarna i Värmlands, Örebro och Jämtlands län. Flertalet av dessa

myndigheter har ansett att anledning till ändring i behörighetslagen på den­

na punkt ej förelåge. Sålunda anför länsstyrelsen i Jönköpings län följande:

Till stöd för den meningen, att kvinna borde få tillträde till högre befatt­

ningar inom länsstyrelserna, åberopa de sakkunniga bland annat 1936 års

landsfogdeorganisation, som förmenas innebära, att befattningshavarna hos

länsstyrelserna icke längre skulle behöva ställas inför sådana polisuppgifter,

vilka främst utgöra ett motiv för att dessa befattningar förbehållas manliga

innehavare. De sakkunnigas antagande härutinnan är felaktigt. Länsstyrel­

sernas ansvar för polisledningen inom länen har icke upphört med 1936 års

landsfogdeorganisation. De uppgifter, som åligga länsstyrelsernas. befatt­

ningshavare för upprätthållande av ordning och säkerhet, kunna icke —

såsom de sakkunniga hålla före -—- betecknas såsom hypotetiska. I varje fall

lära landshövding och landssekreterare icke kunna i kritiska situationer un­

dandraga sig uppgifter inom polisledningen, vilka uppenbarligen äro av na­

tur att diskvalificera kvinna för tillträde till ifrågavarande ämbeten.

De sakkunniga ha till stöd för reformen vidare framhållit, att ökningen

av de sociala uppgifterna inom länsstyrelsernas ämbetsområden medfört steg­

rat behov av kvalificerad kvinnlig arbetskraft. Eftersom de sakkunniga i sitt

ställningstagande till frågan örn länsstyrelsernas befattning med polisären­

den ansett sig böra föregripa ett eventuellt förslag av 1939 års polisutred­

ning, borde det funnits anledning för dem att uppmärksamma att, när det

gäller de sociala uppgifterna, en annan utredningskommitté — socialvårds-

kommittén — föreslagit, att dessa uppgifter skola skiljas från länsstyrelserna

och att de i stället skola anförtros en särskild »länssocialnämnd».

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

37

39

sig, att högre befattningshavare vid länsstyrelser måst ingripa med kraft vid

upplopps- eller upprorssituationer. Landsfogden ansåge det fullständigt ute­

slutet, att en kvinna vid en sådan situation kunde vinna tillräcklig auktoritet

och åstadkomma lugn och ordning. Landsfogden i Jämtlands län har anfört

liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Jämtlands län uttalar följande:

Vad befattningshavarna hos länsstyrelserna beträffar synes kvinna i all­

mänhet böra vara likställd med man. Sålunda bör exempelvis tillträde till

tjänsterna som landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, länsnotarie av

lia klass, länsbokhållare av l:a klass och e. o. länsassessor stå öppen även

för kvinna. Härigenom skulle bland annat möjlighet öppnas att, i den män

så kräves, erhålla kvalificerad kvinnlig arbetskraft för de sociala uppgifter,

som åvila och framdeles kunna åläggas länsstyrelserna.

Enligt beslut vid årets riksdag kommer att vid varje länsstyrelse inrättas

en befattning som civilförsvarsdirektör med placering i Eo 28. De uppgifter,

som komma att åvila dessa befattningshavare, äro av den beskaffenhet, att

de icke böra anförtros kvinnor.

Vad slutligen landshövdingsposterna beträffar ställer sig fragan tveksam.

Så länge länsstyrelse är bibehållen vid skyldigheten jämlikt 10 kap. 12 §

strafflagen, torde övervägande skäl tala för att denna post förbehålles män.

Skulle, såsom ifrågasatts, polisväsendet undandragas länsstyrelsernas äm­

betsområde, förfaller i viss mån skälen mot en ändring i förevarande av­

seende.

Tullverket (punkt 5).

Generaltullstyrelsen, som avstyrkt de sakkunnigas förslag, har beträffan­

de nu gällande inskränkningar i fråga om kvinnas behörighet att innehava

tjänster vid tullverket anfört, att borttagandet av dessa inskränkningar vis­

serligen under nu rådande förhållanden eller den närmaste framtiden knap­

past torde komma att medföra, att kvinnor skulle komma att anmäla sig

som sökande till här avsedda tjänster. Med hänsyn till arten av de arbets­

uppgifter, som ankomme på innehavarna av dessa tjänster och som i vissa

avseenden stöde egentlig polistjänst ganska nära, torde nämligen anställning

å sagda tjänster te sig föga lockande för kvinnor. Möjligheten av en ändrad

uppfattning härutinnan borde dock icke uteslutas. I betraktande av den be­

tydelse, tjänståldern tillerkändes inom det statliga befordringsväsendet, kun­

de därför icke bortses från risken att borttagande av det nuvarande laghindret

skulle komma att medföra, att kvinnor vunne befordran till tjänster, för

vilka de icke i alla avseenden vore lämpliga. — En byråchef inom general­

tullstyrelsen har lämnat de sakkunnigas förslag i vad det avsåge tullverket

utan erinran. Vidare har en byråchef, med instämmande av tre andra leda­

möter, uttalat, att arbetsuppgifterna vid de tjänster i tullverket, vilka enligt

behörighetslagen icke stöde öppna för kvinnor, vore av sådan beskaffenhet

att nämnda tjänster icke borde innehavas av kvinnor. Beträffande såväl dessa

som andra tjänster vid tullverket torde emellertid, därest det nuvarande lag-

hindret skulle undanröjas, bedömandet i särskilda fall, huruvida tjänst bor­

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

Kungl. Maj.ts proposition nr 4.

41

timmars undervisning i ämnet. Motiveringen för överstyrelsens framställning

var bl. a., att manlig lärare i gymnastik med lek och idrott icke borde, såsom

på grund av stadgandet kunde bliva fallet, komma att bestrida undervisning

i ämnet för kvinnlig ungdom å gymnasiet. Genom kungörelsen den 3 maj

1940, nr 335, ändrades nämnda paragraf i enlighet med överstyrelsens för­

slag.

På grund av dessa sålunda sedan länge tillämpade principer fördela sig de

ordinarie gymnastiklärartjänsterna vid de allmänna läroverken och folk-

skoleseminarierna på manliga och kvinnliga befattningshavare på följande

sätt (betänkandets uppgifter s. 36 och 37 äro delvis missvisande):

Vid 57 högre allmänna läroverk för gossar eller högre samläroverk äro

enligt behörighetslagen gymnastiklärartjänster förbehållna män. Av dessa

innehavas dock 5 tjänster (vid högre allmänna läroverken i Eslöv, Hässleholm

Lidingö och Örnsköldsvik samt statens normalskola) av kvinnliga befattnings­

havare, vilka innehade motsvarande tjänster före dessa läroverks omorganisa­

tion. Vid vart och ett av 3 av förstnämnda läroverk finnas tvenne ordinarie

lärartjänster i gymnastik med lek och idrott, av vilka den andra innehaves av

kvinnlig lärare.

Vid 6 högre allmänna läroverk för flickor innehavas gymnastiklärartjänsterna

av kvinnliga befattningshavare.

Vid 4 realskolor för gossar innehavas gymnastiklärartjänsterna av manliga

lärare.

Vid 33 samrealskolor kunna de ordinarie gymnastiklärartjänsterna sökas

och innehavas av manlig eller kvinnlig befattningshavare. Av dessa inne­

havas för närvarande 13 av manliga och 19 av kvinnliga befattningshavare,

och en befinner sig under tillsättning.

Vid folkskoleseminarierna äro 3 gymnastiklärartjänster vid manliga semi­

narier besatta med manliga innehavare, och 3 vid kvinnliga seminarier med

kvinnliga. Av de 4 samseminarierna ha 3 dubbla tjänster, en med manlig och

en med kvinnlig innehavare. Det fjärde samseminariet har endast en gym­

nastiklärartjänst, vilken i enlighet med behörighetslagen innehaves av man­

lig lärare.

Skolöverstyrelsen har på grund därav bestämt avstyrkt behörighetslagens

upphävande i fråga om gymnastiklärartjänsterna, försåvitt icke andra åtgär­

der vidtoges, varigenom samma syfte nåddes. Därest i läroverks- och semina-

riestadgorna infördes bestämmelse av innehåll att vissa gymnastiklärar­

tjänster förbehölles män och vissa förbehölles kvinnor, hade skolöverstyrel­

sen intet att erinra mot de sakkunnigas förslag.

I fråga örn innehållet i de åsyftade bestämmelserna har skolöverstyrelsen

anfört:

De ifrågasatta bestämmelserna böra innehålla, att gymnastiklärartjänst vid

högre allmänt läroverk för gossar, realskola för gossar och manligt folk­

skoleseminarium skall vara förbehållen manlig sökande och vid högre all­

mänt läroverk för flickor och kvinnligt folkskoleseminarium kvinnlig sökan­

de. Beträffande gymnastiklärartjänst vid högre samläroverk oell vid sam-

seminarium torde förhållandet mellan antalet manliga och kvinnliga lär­

jungar böra vara avgörande för örn tjänsten bör förbehållas manlig eller

kvinnlig sökande eller stå öppen för alla oberoende av kön. För närvarande

äro tjänster vid dylika läroanstalter enligt behörighetslagen förbehållna män.

Detta motiverades med att de manliga lärjungarna i regel utgöra en bety­

dande majoritet, varjämte erfarenheten visat, att det ställer sig avsevärt lät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

43

skilda föreskrifter ännu ej kommit till stånd — vissa i behörighetslagen upp­

räknade slag av befattningar.

Frågan om behovet av de i behörighetslagen uppställda undantagen från

likställighetsprincipen har vid flera tillfällen varit under diskussion. Därvid

har, särskilt under de senaste åren, gjorts gällande att några undantagsbe­

stämmelser överhuvud icke vore påkallade och att hela lagstiftningen utan

olägenhet kunde avskaffas. I den skrivelse från 1939 års riksdag, som för­

anlett den nu verkställda sakkunnigutredningen, har hemställts om en över­

syn av behörighetslagen i dess helhet.

Att de nu i behörighetslagen stadgade undantagsbestämmelserna äro i be­

hov av revision torde stå utom tvivel. Vid översyn av behörighetslagen måste

utgångspunkten vara den, att till varje statstjänst skall utnämnas den som

från det allmännas synpunkt bäst lämpar sig för tjänsten. De allmänna grun­

derna för tillsättning av tjänster synas ha sm plats i grundlagen. Så är också

fallet beträffande fullmaktstjänster bl. a. genom föreskriften i § 28 rege­

ringsformen att Kungl. Maj :t skall fästa avseende endast å de sökandes

förtjänst och skicklighet men icke på deras börd samt bestämmelserna om

vilka befattningar som kunna beklädas av utlänningar eller främmande tros­

bekännare. Frågan på vad sätt det skall bestämmas, i vad mån män eller

kvinnor skola äga tillträde till statliga tjänster eller vara uteslutna därifrån,

behöver åter naturligtvis icke regleras i grundlag.

Det sätt, på vilket kvinnas behörighet till statstjänst nu är reglerad, kan

med visst fog sägas utgå från att kvinnan intager en undantagsställning, och

kraven på revision av lagstiftningen ha därför alltjämt bibehållit karaktären

av principfråga. Det har sålunda gjorts gällande, att en lagstiftning, som upp­

delar de sökande efter kön, principiellt är oriktig, även om de inskränkning­

ar lagstiftningen medför i praktiken skulle sakna betydelse. Enligt min me­

ning är det önskvärt, att genom lagändring fragan örn kvinnors tillträde till

statstjänster blir reglerad på ett sådant sätt, att det icke kan sägas att några

formella hinder stå i vägen för prövningen av vem som för varje befattning

är den lämpligaste.

De i anledning av riksdagens framställning tillkallade sakkunniga ha vid

sin utredning funnit att — med undantag för prästerliga tjänster, vilka icke

behandlats av de sakkunniga — hinder icke borde möta mot ett fullständigt

genomförande av likställighetsprincipen. Detta föreslås skola ske genom att

ur § 28 regeringsformen borttages det där stadgade förbehållet beträffande

utnämning och befordran av kvinnor. Sedan denna grundlagsändring slutligt

genomförts, är det enligt de sakkunniga icke erforderligt med någon särskild

behörighetslag.

De sakkunniga lia vidare ansett det vara angeläget, att den avsedda nya

ordningen träder i tillämpning utan det dröjsmål som är förbundet med en

grundlagsändring. Då de sakkunniga efter genomgång av de olika undantags­

bestämmelser som nu finnas upptagna i 2 § behörighetslagen funnit dessa

kunna upphävas, ha de sakkunniga föreslagit att i avbidan på grundlags­

ändringens genomförande i en ny behörighetslag fastslås den allmänna grund­

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

45

tolkat såsom innefattande krav på lämplighet för den ifrågavarande befatt­

ningen, måste innebära att hänsyn tages till vederbörandes kön. För vissa

särskilda befattningar skulle sålunda endast män kunna ifrågakomma, under

det att beträffande andra uteslutande kvinnor vöre behöriga. Därest en sådan

differentiering i det särskilda fallet är grundad på bärande skäl, lärer den ej

kunna anses stå i strid mot de sakkunnigas förslag om ändring i regerings­

formen.

Enligt min mening skulle sålunda ett genomförande av de sakkunnigas för­

slag till ändrad lydelse av § 28 regeringsformen icke innebära, att vid tjänste­

tillsättningar hänsyn icke skulle kunna tagas till sökandenas kön i sådana

fall då detta är av behovet påkallat. Detta torde i princip gälla även möjlig­

heten att i administrativ ordning för viss tjänst eller visst slag av tjänster

uppställa behörighetskrav av sådan innebörd.

Befogenhet att föreskriva behörighetsvillkor för statstjänster lärer tillkomma

Kungl. Majit såvida ej annat framgår av särskilda bestämmelser i grundlag

— såsom beträffande högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter —

eller i lagstiftning som beslutats av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt.

Riksdagen kan också i samband med statsregleringen utöva inverkan på kom­

petensfordringarna för olika befattningar. I de fall, då rätten att tillsätta en

befattning ankommer på underordnad myndighet, finnas i stor utsträckning

bestämmelser örn kompetensfordringarna för befattningen givna i instruktio­

ner, reglementen o. dyl. I den mån dylika kompetensfordringar icke fin­

nas föreskrivna, lärer den tjänstetillsättande myndigheten äga att själv be­

stämma erforderliga kompetensvillkor. Myndigheten torde därvid icke utan

särskilda skäl äga uppställa villkor, som avvika från vad som i allmänhet

gäller för jämförliga befattningar. Utövningen av denna befogenhet sker

givetvis under tjänsteansvar, och myndighetens beslut kan överklagas i samma

ordning som gäller för överklagande av myndighetens beslut i allmänhet.

Även om regeringsformen ändras i enlighet med de sakkunnigas förslag,

torde sålunda möjlighet föreligga att för vissa tjänster föreskriva kompetens­

villkor, som innebära att män eller kvinnor uteslutas från behörighet till

tjänsten. Denna möjlighet till differentiering av befattningar efter kön före­

ligger dock endast i sådana undantagsfall, där differentieringen obestridligen

är påkallad med hänsyn till kravet på skicklighet för befattningen.

Med hänsyn till det anförda finner jag ej i och för sig några praktiska

betänkligheter möta mot genomförande av förut angivna ändring i § 28 rege­

ringsformen. Frågan örn lämpligheten av en sådan reform som de sakkunniga

föreslagit beror emellertid även av ett bedömande, huruvida de olika nu i be­

hörighetslagen angivna undantagen från likställighetsprincipen kunna anses

obehövliga. En genomgång av dessa undantagsbestämmelser är därför er-'

forderlig. I detta sammanhang vill jag nämna, att den nu i behörighetslagen

fastslagna likställighetsprincipen gäller icke blott de i § 28 regeringsformen

avsedda fullmaktstjänsterna utan även statstjänster i övrigt samt andra all­

männa uppdrag. Rent kommunala tjänster falla utanför lagen. Gränsdrag­

ningen kan härvidlag i viss mån vara tveksam. Av motiven lill behörighets­

46

Kungl. Majlis proposition nr 4.

lagen framgår emellertid, att samtliga ibefattningar inom domstols-, utsök-

nings- och polisväsendet äro att hänföra under lagen. Däremot ha icke tjäns­

ter inom det kommunala undervisnings- eller sjukvårdsväsendet ansetts

inbegripna under behörighetslagen. I detta hänseende medför den nu före­

varande lagstiftningen icke någon ändring i rättsläget.

Såsom förut anmärkts ha de sakkunniga ansett, att samtliga nuvarande

undantagsbestämmelser beträffande icke-prästerliga tjänster kunde upphävas.

Därvid ha de sakkunniga uttalat, att vissa av undantagen syntes direkt obe­

fogade med hänsyn till att kvinnorna redan nu gjorde en betydande insats på

ifrågavarande områden, ehuru de enligt lagen icke kunde ifrågakomma till

vissa tjänster, eller ock till samhällets bästa skulle lia stora möjligheter där­

till, örn det i lag stadgade hindret försvunne. I andra fall däremot kunde det

sägas, att de med undantagsbestämmelserna avsedda tjänsterna väl i all­

mänhet icke i och för sig vore lämpade för kvinnor men att bestämmelserna

dock kunde undvaras, eftersom dessa tjänster —- även om laghindret undan­

röjdes •— icke komme att bli eftersökta av kvinnor.

I vissa yttranden har gjorts gällande, att den omständigheten, att vissa

tjänster i regel icke komme att sökas av kvinnor, icke kunde åberopas såsom

stöd för upphävande av en undantagsbestämmelse beträffande tjänsterna. Det

har därvid framhållits, att några garantier icke funnes för att dylika befatt­

ningar icke heller i framtiden komme att sökas av kvinnor. Om det står klart

att kvinnor i allmänhet icke äro lämpade för befattningarna, föreligger dock

uppenbarligen icke anledning antaga, att de tillsättande myndigheterna skulle

besätta befattningarna med kvinnor annat än i sådana undantagsfall då det

lämpligen kan ske. Vid sådant förhållande lärer man icke heller behöva räk­

na med att kvinnor i större utsträckning söka dylika tjänster, och någon olä­

genhet av att kvinnor i enstaka fall anmäla sig såsom sökande kan icke an­

ses föreligga.

Beträffande det i punkt 1 av 2 § 2 mom. behörighetslagen upptagna förbudet

för kvinna att innehava militära och civilmilitära samt vissa

därmed jämförliga tjänster torde det vara obestridligt, att kvinnor

i regel icke böra ifrågakomma till dessa befattningar. Såsom de sakkunniga

framhållit har emellerlid behov visat sig föreligga av att för vissa speciella

arbetsuppgifter kunna anlita även kvinnor vid militära förband, exempelvis

för luftbevakning. En formell kollision med behörighetslagens bestämmelser

har därvid undvikits genom att kvinnorna anställts genom arbetsavtal. Här­

av torde framgå, att det i behörighetslagen stadgade ovillkorliga förbudet icke

är lämpligt. I varje fall borde förbudet uppmjukas i den riktningen att un­

dantag från förbudet kunde medgivas för vissa speciella arbetsuppgifter. Frå­

gan om behovet överhuvud av ett förbudsstadgande på detta område ställes

emellertid då på sin spets. Det synes uppenbart, att om förbudet upphäves

kvinnor icke komma att eftersträva det stora flertalet militära och därmed

jämförliga befattningar, och att de tjänstetillsättande myndigheterna i allt

fall komma att, där så erfordras, giva företräde åt manliga sökande. Såsom

krigshovrätten anfört torde ett genomförande av de sakkunnigas förslag för

dessa tjänster i det stora hela äga allenast principiell betydelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr d.

47

överbefälhavaren har i princip lämnat sin anslutning till de sakkunnigas

förslag om upphävande av ifrågavarande undantagsbestämmelse men sam­

tidigt gjort gällande, att någon ändring i sak icke borde ske utan att i sam­

band med en lagändring sådana bestämmelser borde utfärdas att kvinnor ute-

slötes från flertalet här ifrågavarande befattningar i den mån ej själva kom­

petensfordringarna gjorde dylika bestämmelser överflödiga. I anledning härav

må framhållas, att genom kravet på fullgjord värnplikt eller annan militär

utbildning, vilken kvinnor icke kunna undergå, kvinnor i verkligheten äro

utestängda från det övervägande flertalet hithörande befattningar. Någon

ändring härutinnan är ej avsedd. Något praktiskt behov torde icke föreligga

av att utfärda särskilda författningsbestämmelser för sådana tjänster, där

icke redan kompetensvillkoren utesluta kvinnor. Olägenhet torde icke upp­

komma av att i dylika fall åt de tjänstetillsättande myndigheterna överläm­

nas att bedöma frågan om kvinna skall kunna innehava tjänsten.

Med hänsyn till vad jag nu anfört biträder jag de sakkunnigas förslag om

upphävande av punkt 1 i undantagsbestämmelserna.

Mot de sakkunnigas förslag om upphävande av undantaget i punkt 2 beträf­

fande vissa befattningar vid fångvårds- och uppfostringsanstal­

ter m. fl. inrättningar har i yttrandena erinran framställts allenast

av länsstyrelsen i Hallands län, som ansett det lämpligare att vederbörande

tillsynsmyndighet erhölle bemyndigande att medgiva undantag från förbudet.

Enligt min mening föreligger icke anledning att beträffande dessa befatt­

ningar upprätthålla några lagstadgade begränsningar i de tillsättande myn­

digheternas rätt att för varje befattning utvälja den mest lämpade. På detta

område föreligger otvivelaktigt utrymme för en vidgad användning av kvinn­

lig arbetskraft, särskilt inom skyddshemmen. Liksom de sakkunniga anser

jag sålunda starka skäl tala för att denna undantagsbestämmelse upphäves.

De sakkunnigas uttalanden rörande tjänster inom sinnessjukvår­

den, vilka upptagas i punkt 3, ha icke mött erinran i yttrandena. I likhet

med de sakkunniga anser jag, att den ifrågavarande undantagsbestämmelsen

bör upphävas.

De sakkunniga ha vidare ansett, att även den i punkt 4 upptagna undan­

tagsbestämmelsen rörande tjänster med vissa polisuppgifter

borde upphävas.

Beträffande befattningshavare inom den egentliga polisorganisationen,

landsfogdarna däri inbegripna, ha de sakkunniga åberopat, att man redan

genom den nu stadgade möjligheten att för särskild uppgift anställa kvinnor

vid poliskår i princip godtagit tanken på kvinnliga polistjänstemän, låt vara

att, på grund av olika omständigheter, dessas arbetsuppgifter icke blivit så

omfattande som på vissa håll ansetts önskvärt. Genom undantagsbestämmel­

sens upphävande skulle enligt de sakkunniga även på detta område beredas

ökad möjlighet att objektivt bedöma behovet av kvinnliga tjänster. De sak­

kunniga lia vidare hänvisat till att den utveckling, som på senare år ägt rum

flerstädes utomlands, ådagalagt att utrymme funnes inom polisväsendet för

en kvinnlig arbetsinsats, särskilt i fråga om uppgifter som innefattade om­

händertagande och bevakning av kvinnor, barn och ungdom.

48

Kungl

.

Maj:ts proposition nr 4.

I yttrandena ha på denna punkt delade meningar framträtt. Å ena sidan

har de sakkunnigas förslag örn upphävande av det nu gällande laghindret

för kvinnas tillträde till polistjänster tillstyrkts, varvid bland annat hänvisats

till att möjlighet kvarstode att pröva frågan örn kvinnas lämplighet i de sär­

skilda fallen. Å andra sidan ha i åtskilliga yttranden framförts betänklighe­

ter mot att kvinnor erhölle tillträde till polistjänster, särskilt inom ordnings­

polisen. Därvid har från vissa myndigheter även framhållits vikten av att all

personal inom ordningspolisen kunde användas för samtliga uppgifter som

ålåge ordningspolisen. Flera myndigheter ha ansett det uteslutet, att kvinnor

skulle kunna fullgöra uppgifter som innebure upprätthållande av allmän ord­

ning med fysiska medel.

I anledning av vad som anförts i yttrandena vill jag framhålla, att ett

genomförande av de sakkunnigas förslag icke innebär, att kraven på fysisk

lämplighet skulle eftergivas i fråga om polisbefattningarna. Lagändringen

skulle allenast medföra att det överlämnades till de tjänstetillsättande myn­

digheterna att, därest en kvinna sökte en polistjänst, bedöma huruvida hon

kunde anses lämpad för befattningen. Det är uppenbart att, när det gäller

befattningar med åliggande att upprätthålla allmän ordning med maktmedel,

myndigheterna skulle lämna erforderligt företräde åt manliga sökande. Nå­

gon anledning att befara, att de egentliga polistjänsterna i någon större ut­

sträckning skulle bliva besatta med kvinnor, lärer sålunda icke föreligga. Jag

hyser därför icke några betänkligheter mot genomförande av de sakkunnigas

förslag i denna del.

Vad angår de högre befattningarna inom Överståthållarämbetet och läns­

styrelserna har flertalet myndigheter, som yttrat sig härutinnan, anslutit sig

till de sakkunnigas förslag. I vissa av remissyttrandena har åter gjorts gäl­

lande att de skäl, som tidigare anförts för undantagsbestämmelsen, fort­

farande ägde giltighet. Det har vidare framhållits, att åt länsstyrelserna an-

förtrotts även vissa nya uppgifter, såsom i fråga om civilförsvaret, vilka

vore av den art att innehavarna av de ledande befattningarna borde vara

män.

Enligt min mening kan det icke anses behövligt med några lagbestäm­

melser som innebära formella begränsningar i behörigheten till ifrågavarande

befattningar. Man måste eftersträva, att till varje befattning erhålla den

därför mest lämpade. Särskilt när det såsom här gäller ledande befattning­

ar, måste hänsyn också tagas till vederbörandes förmåga att fylla de upp­

gifter som kunna ifrågakomma i kritiska situationer. Det är emellertid up­

penbart, att ett dylikt bedömande kommer att ske vid befattningens till­

sättande oavsett om i lag finnas stadgade vissa formella behörighetskrav eller

ej. Å andra sidan kan det icke anses tillfredsställande, att om en kvinna vid

befattningens tillsättande obestridligen framstår som den mest lämpade, hon

likväl av formella skäl icke skulle kunna utnämnas. Jag anser sålunda, i lik­

het med de sakkunniga, att den nu ifrågavarande undantagsbestämmelsen

bör upphävas.

Vad angår de i punkterna 5 och 6 upptagna förbuden för kvinna att in­

49

nehava sådana tjänster vid tullverket och skogsstaten, med

vilka är förenad skyldighet att fullgöra bevakning, anser jag i likhet med

de sakkunniga att, om man upphäver punkt 4, konsekvensen synes bjuda

att även punkterna 5 och 6 utgå, oaktat några praktiska skäl för att nu

öppna dessa befattningar för kvinnor icke synas föreligga. Tillämpning av

allmänna befordringsgrunder torde innebära tillräcklig garanti för att ej

kvinnor befordras till sådana hithörande befattningar, för vilka de ej kunna

anses lämpade.

I fråga om den i punkt 7 upptagna undantagsbestämmelsen rörande vissa

gymnastiklärartjänster ha de sakkunniga ansett, att en fri kon­

kurrens om befattningarna borde innebära den bästa garantien för att rätt

person komme på rätt plats, och ha därför föreslagit att undantagsbestäm­

melsen borttages. Skolöverstyrelsen har i sitt yttrande biträtt delta förslag

under förutsättning att i läroverks- och seminariestadgorna införas bestäm­

melser örn att vissa gymnastiklärartjänster förbehållas män och vissa gym­

nastiklärartjänster förbehållas kvinnor. Därvid utgår skolöverstyrelsen från

uppfattningen att de manliga elevernas gymnastikundervisning såvitt möj­

ligt bör handhavas av manliga lärare, liksom de kvinnliga elevernas av

kvinnliga lärare.

Såsom jag förut framhållit lärer, örn den föreslagna grundlagsändringen

genomföres och behörighetslagen upphäves, möjlighet likväl finnas att i

speciella fall genomföra en differentiering av tjänster med hänsyn till kön.

Denna möjlighet torde vara för handen beträffande gymnastiklärartjänster.

\tt märka är, att här ej är fråga örn någon allenast för kvinnor gällande

oegränsning i behörigheten, utan att önskemålet att gymnastikläraren är av

samma kön som eleverna i samma mån avser män som kvinnor. Då något

hinder för närvarande ej anses föreligga att förbehålla kvinnor vissa gym­

nastiklärartjänster med endast kvinnliga elever, möter uppenbarligen, även

om principen om kvinnors likställighet med män i fråga om behörighet att

innehava statstjänst fastslås, ej hinder mot att för män reservera vissa

gymnastiklärartjänster med endast manliga elever. Det synes också lämpligt,

att dylika frågor regleras i läroverks- och seminariestadgorna. Med hänsyn

härtill ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag örn upphävande jämväl

av nu ifrågavarande undantagsbestämmelse i behörighetslagen.

Enligt 2 § 2 mom. behörighetslagen äger Kungl. Majit meddela särskilda

bestämmelser angående villkoren för kvinnas tillträde lill domartjänst med

vilken är förenad skyldighet att föra ordet i underrätt på landet. Några så­

dana bestämmelser gälla numera icke. I likhet med de sakkunniga anser jag

ifrågavarande stadgande i behörighetslagen kunna upphävas.

Såsom framgår av det anförda biträder jag de sakkunnigas åsikt, att samt­

liga de i behörighetslagen upptagna undantagsbestämmelserna beträffande

icke-kyrkliga tjänster böra upphävas. Med hänsyn härtill och med beaktan­

de jämväl av de principiella skäl för en grundlagsändring, som jag i det

föregående angivit, vill jag förorda att ur § 28 regeringsformen uteslutes

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 4.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

51

Såsom jag förut uttalat, kan efter ett uteslutande ur § 28 regeringsformen

av begränsningarna i Kungl. Maj:ts utnämningsrätt beträffande kvinnor

hinder icke anses föreligga att vid tjänstetillsättningar fästa avseende även

vid sökandens kön i den mån detta erfordras för bedömande av sökandens

»skicklighet», liksom ej heller i undantagsfall en differentiering av tjänster

efter kön skulle vara utesluten, där detta påkallas av praktiskt nödvändiga

hänsyn. Möjlighet härtill bör uppenbarligen föreligga även under den tid

den nya behörighetslagen avses skola gälla. Det kan emellertid göras gällan­

de, att den av de sakkunniga föreslagna formuleringen av den nya behörig­

hetslagen skulle medföra ett formellt hinder härför. I vissa yttranden synes

de sakkunnigas förslag ha tolkats på detta sätt. Med hänsyn härtill torde

huvudstadgandet i den nya behörighetslagen lämpligen böra erhålla en an­

nan formulering än som föreslagits av de sakkunniga. I den nya lagen torde

sålunda böra föreskrivas, att kvinna skall äga lika behörighet som man att

efter förtjänst och skicklighet befordras till statstjänst eller annat allmänt

uppdrag. Därest en tillämpning av kravet på »skicklighet», tolkat på sätt jag

i det föregående angivit, medför att hänsyn bör tagas även till sökandens

kön, är vederbörande myndighet icke blott berättigad utan även förpliktad

att taga sådan hänsyn.

För närvarande förekommer i vissa fall i tjänsteförteckningar en uppdel­

ning av befattningar enligt deras beteckning på manliga och kvinnliga tjäns­

ter. I den mån genom tjänsteförteckningar en differentiering efter kön skett

inom områden, som ej omfattas av de nuvarande undantagsbestämmelserna

i behörighetslagen, beröres differentieringen icke av en lagstiftning av den

innebörd jag nu förordat. Vad åter angår sådana befattningar, som nu på

grund av behörighetslagen äro förbehållna män. torde det vara uppenbart

att enbart den omständigheten, att i tjänsteförteckning för befattningen an­

vänts en benämning som språkligt sett åsyftar manlig innehavare, icke med­

för att befattningen efter den föreslagna nya behörighet sia gens genomföran­

de skall anses reserverad för män. I viss utsträckning förekommer emellertid

även inom dessa områden en uttrycklig uppdelning på manliga och kvinnliga

tjänster. Som exempel må nämnas, att tjänsteförteckningen upptager be­

träffande fångvårdsanstalterna befattningarna vaktkonstaplar och vaktfruar

samt beträffande sinnessjukhusens sjukvårdspersonal befattningarna skötare

och sköterskor. En dylik differentiering efter kön lärer såsom jag förut an­

fört kunna ske även inom ramen för en reviderad lagstiftning, och tjänste-

förteckningamas förevarande bestämmelser, vilka torde få anses som anslags-

villkor, torde ej upphävas genom den föreslagna lagen. Då emellertid den

verkställda differentieringen i dylika fall i viss utsträckning lärer ha grun­

dats på den gällande behörighetslagens undantagsbestämmelser vilka enligt

förslaget skola upphävas, torde anledning föreligga att ompröva frågan örn

lämpligheten av den fastställda uppdelningen av tjänsterna på manliga och

kvinnliga innehavare. Frågan härom synes dock ej böra föranleda uppskov

med den nu ifrågavarande lagstiftningsåtgärden utan torde framdeles, sedan

denna genomförts, böra upptagas till behandling inom varje verksamhetsom­

råde för sig i samband med Kungl. Maj:ts äskanden i statsverksproposi­

tionen.

I några yttranden har gjorts gällande att, om de sakkunnigas förslag ge­

nomfördes, sådana inskränkande bestämmelser beträffande vissa tjänster,

som funnes böra meddelas i administrativ ordning, borde utfärdas redan i

samband med lagändringen. Såsom jag redan förut framhållit, kan möjlighet

att på sådant sätt begränsa rätten att söka viss befattning anses föreligga en­

dast i särskilda fall. Beträffande gymnastiklärartjänsterna synes med visst

fog kunna göras gällande, att de principer, efter vilka tjänsterna skola anses

förbehållna manliga eller kvinnliga gymnastiklärare, med hänsyn till de sö­

kandes intressen borde finnas fastslagna i förväg. Därest den av mig förorda­

de behörighetslagstiftningen kommer till stånd, torde bestämmelser böra in­

tagas i läroverks- och seminariestadgorna i huvudsaklig överensstämmelse

med vad skolöverstyrelsen angivit. Frågan härom torde komma att framdeles

anmälas av chefen för ecklesiastikdepartementet. I övrigt synes något behov

av inskränkande bestämmelser rörande kvinnas rätt att söka vissa befattning­

ar icke föreligga. Vad angår militära och därmed jämförliga tjänster samt

befattningar, som avse upprätthållande av ordning med maktmedel, finnes

visserligen i stor utsträckning utrymme för beaktande av fysiska kvalifika­

tioner och därmed även av sökandens kön. Det är emellertid, såsom jag förut

framhållit, uppenbart att dessa befattningar i praktiken icke komma att i nå­

gon större omfattning eftersträvas av kvinnor. Frågan om kvinnas tillträde

till befattningarna torde därför utan olägenhet kunna avgöras vid själva

tjänstetillsättningen.

I åtskilliga yttranden ha framförts farhågor för att ett genomförande av

likställighetsprincipen i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag skul­

le medföra att hos de tjänstetillsättande myndigheterna skapades osäkerhet i

fråga örn de principer som borde tillämpas och att vägen öppnades för god­

tycke vid tjänstetillsättningarna. Dessa farhågor synas emellertid överdriv­

na. Förslaget innebär, att de ännu kvarstående formella laghindren för kvin­

nas behörighet bortfalla utom såvitt angår kyrkliga tjänster och att i stäl­

let vid tjänstetillsättningarna en objektiv prövning skall ske av vederbörande

sökandes lämplighet för befattningen. Detta torde icke medföra några sådana

svårigheter för myndigheterna som böra utgöra hinder för förslagets genom­

förande.

I enlighet med det anförda ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag, att

stadgandet i § 28 regeringsformen örn Kungl. Maj:ts rätt att utnämna »svens­

ke män» ändras till att avse svenska medborgare, varvid även övriga av de

sakkunniga föreslagna jämkningar i paragrafen torde böra vidtagas. I sam­

band härmed synas §§ 17, 21 och 27 regeringsformen på sätt de sakkunniga

föreslagit böra erhålla en formulering som utesluter tveksamhet beträffan­

de deras rätta innebörd.

Den nya särskilda behörighetslagen torde böra träda i kraft den 1 juli 1945,

varvid den nuvarande behörighetslagen bör upphävas. Det synes ej erforder­

ligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, föreskriva att genom nya lagen upp-

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

53

häves vad eljest i lag eller särskild författning finnes stadgat stridande mot

nya lagens bestämmelser. Det torde nämligen vara uppenbart, att därest be­

träffande befattningar, som falla under de nuvarande undantagsbestämmel­

serna i 2 § behörighetslagen, förekomma författningsbestämmelser, vilka an­

giva män såsom uteslutande behöriga, dessa på grund av huvudstadgandet i

den nya lagen icke utgöra hinder för kvinnas behörighet att utnämnas till

befattningen. En föreskrift av nyss angivet innehåll skulle däremot, såsom

krigshovrätten påpekat, kunna vålla tvekan om giltigheten av kompetensvill­

kor som innebära krav vilka endast kunna fyllas av män. Den nu förordade

lagen bör ej innebära någon ändring i detta avseende. Frågan huruvida dylika

bestämmelser böra revideras synes ej böra upptagas till behandling i detta

sammanhang utan torde få, i den mån spörsmål därom aktualiseras, bedömas

för varje särskilt slag av befattningar. Såsom jag förut anfört torde den nya

lagen icke upphäva sådan differentiering av befattningar efter kön som skett

genom tjänsteförteckningar.

På grund härav ha inom justitiedepartementet upprättats dels förslag till

ändrad lydelse av §§ 17, 21, 27 och 28 regeringsformen och dels förslag till

lag om kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt upp­

drag.

Den i den föreslagna nya behörighetslagen innefattade regleringen, vilken

såvitt angår fullmaktstjänster grundas på det nuvarande stadgandet i § 28

andra stycket regeringsformen, torde icke vara att hänföra till sådan lag­

stiftning som avses i § 87 mom. 1 regeringsformen, och lagrådets utlåtande

över förslaget synes därför icke behöva inhämtas. Visserligen hördes lagrådet

år 1922 över då föreliggande förslag till behörighetslag, i vad detsamma av­

såg ändring av sådana i allmän lag, stiftad enligt § 87 regeringsformen, upp­

tagna stadganden vilka innefattade förklaring att innehavare av viss stats­

tjänst eller visst allmänt uppdrag skulle vara man, ävensom år 1923 över fö­

reslagen ändring beträffande lagens ikraftträdande. Att märka är emellertid,

att nu nämnda lagförslag, liksom den år 1923 utfärdade lagen, i ingressen

upptogo stadgande örn upphävande av vad som i lag eller särskild författning

fanns stridande mot de i behörighetslagen givna bestämmelserna. Ett sådant

stadgande har, såsom jag nyss anfört, icke ansetts erforderligt i den av mig

föreslagna nya behörighetslagen. Denna torde icke innebära någon ändring i

allmän civil-, kriminal- eller processlag. Att lagrådets yttrande år 1923 in­

hämtades jämväl över ett av samma års riksdag beslutat tillägg, varigenom

till Kungl. Maj:ts förslag fogades det i 2 § 2 mom. upptagna stadgandet om

Kungl. Maj:ts rätt att bestämma villkor för kvinnas tillträde till vissa domar-

befattningar, torde icke medföra, att den nu föreslagna behörighetslagen i

vad den avser upphävande av sistnämnda stadgande skulle påkalla lagråds-

hehandling.

Föredraganden hemställer, att nyssnämnda förslag måtte genom proposi­

tion föreläggas riksdagen, förslaget till ändringar i regeringsformen för prov-

ning i grundlagsenlig ordning samt lagförslaget för antagande av riks­

dagen.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 4.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­

trädda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Leffler.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

445207