angående vissa anslag till fångvården m. m.

Kungl. Majlis proposition nr 225. 1

Nr 225.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående vissa anslag till

fångvården m. m., given Stockholms slott den 29 mars

1956.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 mars 1956.

Närvarande: Statsministern Hansson, statsråden Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt, Myrdal,” Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I propositionen nr 342 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag till revision av bestämmelserna om verkställighet av frihetsstraff m. m. Förslaget, som utarbetats på grundval av det betänkande i ämnet som avgivits av strafflagberedningen (SOU 1944:50), godtogs i allt väsentligt av riksdagen (rd. skr. nr 575). Sedan fångvårdsstyrelsen den 15 december 1945 erhållit i uppdrag att skyndsamt inkomma med de förslag, som i anledning härav kunde finnas påkallade med avseende å fångvårdens anslagsbehov för nästa budgetår, bar styrelsen i skrivelser den 8 och den 18 februari 1940 avgivit

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225. I

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

förslag till anslagsäskanden för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsanstalten^, avsedda att föreläggas 1946 års riksdag.

Betänkande med utredning och förslag rörande löneställningen för vaktoch arbetsledarpersonalen vid fångvården m. m. har den 16 november 1945 avgivits av löneutredningen för viss fångvårdspersonal. Betänkandet, som även omfattar förslag rörande löneställningen för motsvarande personal vid statens uppfostringsanstalt å Bona, var vid tiden för avlåtandet av årets statsverksproposition föremål för övervägande inom justitiedepartementet.

På grund av det anförda kunde förslag beträffande flertalet anslag till fångvården samt beträffande Bonaanstaltens avlöningsanslag icke framläggas i statsverkspropositionen. I riksstatsförslaget för nästa budgetår upptogos därför bland annat följande anslag under andra huvudtiteln med allenast beräknade belopp, nämligen anslagen till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader, Fängvårdsanstalterna: Avlöningar, Fångvårdsanstalterna: Omkostnader, Interneringsnämnden, Ungdomsfängelsenämnden, Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport samt Statens uppfostringsanstalt å Bona: Avlöningar. Jag får nu ånyo anmäla dessa anslagsfrågor. Samtidigt torde jämväl få anmälas frågan om investeringsanslag till Sinnessjukavdelning m. m. vid centralfängelset å Härlanda.

Andra huvudtiteln.

E. Fångvården m. m.

Tidigare utredningar. Organisationsfrågornas nuvarande läge.

Frågan om ordnandet av fångvårdens anstaltsorganisation har under de senaste decennierna vid flera tillfällen varit föremål för utredning. År 1930 tillkallades sålunda landshövdingen S. Hagströmer för utredning rörande möjligheten att åstadkomma större koncentration i fängelseväsendet och därmed sammanhängande spörsmål. Utredningsmannens år 1931 avlämnade betänkande i ämnet (SOU 1931:16) överlämnades sedermera till statens organisationsnämnd med uppdrag att framlägga utredning och förslag angående fångvårdens framtida ordnande och vad därmed ägde samband. Nämndens utredning, som avlämnades år 1933, utmynnade i förslag om koncentrering av driften vid de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna samt viss utbyggnad av organisationen i övrigt i syfte att bättre tillgodose kravet på specialbehandling för särskilda brottslingskategorier. Efter dessa båda huvudlinjer genomfördes under de följande åren en allmän omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende. Å ena sidan centraliserades vården å anstalterna för vanligt fångförvar till ett fåtal större fängelser, varigenom åtskilliga anstalter kunde antingen nedläggas eller förändras, samtidigt som det blev möjligt att inom den sålunda begränsade organisationen genomfora en särskilt ur besparingssynpunkt betydelsefull rationalisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 3

driften. A andra sidan utbyggdes — i anslutning till den utveckling som ägt rum mot större differentiering av behandlingsformerna för särskilda kategorier av brottslingar — den för olika former av specialbehandling avsedda anstaltsorganisationen genom förändring av anstalter för vanligt fångförvar till specialanstalter och genom inrättande av helt nya anstalter. Organisationen vann sin slutliga utformning efter en av särskilt tillkallade sakkunniga år 1941 i samråd med fångvårdsstyrelsen verkställd utredning. En sammanfattande redogörelse för den närmare innebörden av nu nämnda utveckling återfinnes i 1942 års statsverksproposition (II ht s. 69 ff.). Även om den under krigsåren inträffade utomordentliga stegringen av fångantalet tillfälligt sprängt ramen för 1941 års organisation, utgör denna alltjämt grundstommen i den nuvarande anstaltsorganisationen.

Frågan om fångvårdens ordnande har därefter ånyo upptagits av strafflagberedningen. De principer, som ligga till grund för den nya lagen om verkställighet av frihetsstraff (SFS 872/1945), förutsätta omfattande ändringar i den nuvarande anstaltsorganisationen, bland annat en betydande utvidgning av den öppna anstaltsvården på bekostnad av den slutna. Strafflagberedningen har därför även framlagt förslag till en genomgripande omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende. En sådan omorganisation måste genomföras under de närmaste åren.

Fångvårdens personalorganisation har senast varit föremål för översyn av 1941 års sakkunniga. På de sakkunnigas förslag genomfördes vissa rationaliseringar men på grund av fångantalets därefter inträffade starka stegring kunde sakkunnigförslaget icke i alla delar förverkligas. Strafflagberedningen har ej verkställt någon översyn av personalorganisationen i vidare mån än att beredningen i samband med sina kostnadsberäkningar angivit de förändringar som den föreslagna nya anstaltsorganisationen skulle medföra beträffande personalen i högre lönegrader (betänk, s. 329 ff.). 1945 års löneutredning för viss fångvårdspersonal har i sitt förut omförmäla betänkande uttalat, att utredningen vid sin granskning av personalorganisationen vid anstalterna funnit, att vissa förhållanden i fortsättningen borde ägnas uppmärksamhet. Härom innehåller betänkandet i huvudsak följande.

Utredningen har fäst sig vid, alt flera befattningshavare i befälsgrad för närvarande användas för göromål på expeditionerna, till vilka de i allmänhet torde få anses överkvalificerade. Utredningen finner det önskvärt, att arbets! örhallandena a anstaltsexpeditionerna —■ som berördes i samband med den besparingsutredning som 1940/41 verkställdes av särskilda sakkunniga i samråd med fångvårdsstyrelsen (proposition 194/41) — ytterligare granskas närmare ur arbetsteknisk synpunkt i syfte att nedbringa kostnaderna för förvaltningen av anstalterna. Det synes utredningen vidare böra övervägas, örn icke kroppssjukvården skulle vinna på att i viss utsträckning tillföras kvinnlig personal med sjuksköterskeutbildning. För närvarande funnes icke å fångvårdens stat upptagen någon sådan personal, ej ens vid det s. k. kroppssjukhuset å Långholmen, som hade 38 vårdplatser. Även beträffande kökspersonalen förordar utredningen en undersökning, huruvida icke vissa fördelar vore att vinna på ali i köken anställa kvinnlig fackutbildad

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

personal i större utsträckning än som hittills skett. En fråga av synnerligen stor ekonomisk räckvidd är, enligt vad utredningen vidare anför, huru stort antal befattningshavare som å de olika anstalterna må vara erforderligt för ett behörigt fullgörande av förekommande uppgifter. Detta spörsmål, som helt legat utanför utredningsuppdraget, finner utredningen förtjäna närmare övervägande. Utredningen förordar i dylikt syfte, att tjänstgöringsschema särskilt vid de större anstalterna underkastas en översyn, förslagsvis av statens organisationsnämnd, för att utröna örn ej bevakningsuppgifterna genom lämpligare arbetsfördelning eller andra särskilda anordningar av olika slag skulle kunna fullgöras av ett mindre antal befattningshavare än för närvarande. Undersökningen borde även avse verkstadsdriftens organisation. I anslutning härtill uttalar utredningen vidare såsom ett önskemål, att planerade nybyggnader, innan de komma till utförande, på motsvarande sätt göras till föremål för närmare granskning i syfte att åstadkomma största möjliga besparingar i personalhänseende. Slutligen har utredningen uttalat, att de hittillsvarande rekryteringsförliållandena för fångvårdens personal i lägre lönegrader måste betraktas såsom otillfredsställande. Ehuru man torde kunna räkna med en betydande förbättring i delta hänseende, sedan fångvårdsstyrelsen utfärdat nya föreskrifter beträffande rekryteringen till ifrågavarande befattningar, framhåller utredningen angelägenheten av att möjligheterna till ytterligare förbättringar av rekryteringsförhållandena även i fortsättningen komma att beaktas.

I infordrat utlåtande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen vitsordat behovet av granskning i vissa hänseenden av personalorganisationen. Statskontoret, som jämväl utlåtit sig i ärendet, har därvid under hänvisning till de av utredningen gjorda uttalandena understrukit, att personalorganisationen vid fångvården icke kan anses rationellt utformad.

Departe­ Genom straffverkställighetsreformen har frågan örn fångvårdens organiments­ sation kommit i ett helt nytt läge. Såsom av den föregående redogörelsen

chefen.

framgår är den nuvarande anstaltsorganisationen för vanligt fångförvar i huvudsak resultatet av en under en följd av år verkställd centralisering av vården till ett fåtal större fängelser. Straffverkställighetsreformen åter, som syftar till en långt driven differentiering av klientelet, förutsätter att de större anstalterna skola ersättas med eller förändras till mindre, de flesta av huvudsakligen öppen karaktär, samt att anstaltsorganisationen skall utbyggas med ett flertal kolonier. Såväl denna decentralisering som den ökade frihet och den mera individuella omvårdnad, som enligt reformen skall komma de intagna till del, äro ägnade att öka kostnaderna för fångvården.

På grund av det anförda är det angeläget att fångvårdens förestående omorganisation genomföres på sådant sätt att förefintliga möjligheter att samtidigt rationalisera driften tillvaratagas. Fångvårdsstyrelsen har därför den 22 februari 1946 erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att, med beaktande av principerna i den nya lagen örn verkställighet av frihetsstraff och på grundval av strafflagberedningens förslag i ämnet, utarbeta en plan för omorganisation av fångvårdens anstaltsväsende jämte därtill knuten personal, avsedd att tjäna till ledning vid bedömandet av uppkommande frågor örn anskaffande och inrättande av nya anstalter, nedläggande eller modernisering av

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 5

befintliga anstalter samt anstalternas personalbehov. Denna plan, som skall avlämnas före den 1 juni 1946, bör därefter lämpligen bliva föremål för översyn av statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Därvid böra de förhållanden beträffande personalorganisationen, vilka löneutredningen ansett böra ägnas uppmärksamhet, särskilt beaktas. Med hänsyn till det läge, vari fångvårdens organisationsfrågor sålunda befinna sig, torde man tills vidare böra ställa sig i viss mån avvaktande vid bedömande av dessa spörsmål och vad därmed äger samband. Detta är av betydelse bland annat vid behandlingen av fångvårdens anslagsbehov för nästa budgetår.

Anstaltsorganisationen.

I statsverkspropositionen till 1944 års riksdag gavs en översikt av fångvårdens dåvarande anstaltsorganisation (II ht s. 67 ff.; jfr II ht 1942 s. 56 ff.). I det följande lämnas en sammanfattande redogörelse för de förändringar beträffande organisationen, som sedermera ägt rum eller beslutats, ävensom för strafflagberedningens förslag till ny anstaltsorganisation.

1. Anstalter för vanligt fångförvar av män. Sedan den 1 januari 1944 har

platsutrymmet för vanligt fångförvar utökats huvudsakligen med öppna platser. Den i 1944 års statsverksproposition omnämnda kolonien Leverstad i Skaraborgs län, som provisoriskt använts såsom ungdomsanstalt, samt rannsakningshäktet i Kalmar med den därtill anknutna kolonien Ödevata — tidigare huvudsakligen utlänningsavdelning — ha sålunda numera tagits i anspråk för vanligt fångförvar. Härjämte ha efter riksdagens medgivande för samma ändamål förvärvats lantegendomarna Lockerud i Skaraborgs län och Sörbyn i Västerbottens län, vilka båda användas såsom kolonier. Ytterligare en koloni, avsedd i första hand för vanligt fångförvar, har inrättats å den arrenderade egendomen Åby i Sorunda socken, Stockholms län. Vid Stöpsjön i Värmlands län har vidare försöksvis anordnats en förläggning för vägarbeten m. m. Slutligen har, då fångantalet varit som högst, ett ökat antal platser ställts till förfogande å Svartsjö och å Stockholms stads rannsakningsfängelse. Å andra sidan kommer platsutrymmet för vanligt fångförvar att minska genom att straffängelset i Karlstad — nu delvis tvångsarbets- och alkoholistanstalt för kvinnor (35 av 54 platser) — tages i anspråk såsom säkerhetsanstalt samt genom att nya sinnessjukavdelningar inrättas vid centralfängelserna å Härlanda och i Härnösand (jfr det följande). Efter dessa förändringar disponeras fångvårdens platsutrymme för vanligt fångförvar av män på följande sätt (siffrorna angiva antalet platser). Central fängelser: Långholmen 470, Malmö 162, Härlanda 135, Mariestad 71, Härnösand 109; Sträf fängelser: Kristianstad 70, Vänersborg 75, Västerås 55, Gävle 71; Kronohäkten: Linköping 20, Jönköping 15, Karlskrona 20, örebro 15, Falun 20, Sundsvall 15, Umeå 20, Luleå 20;

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Rannsakningshäkten: Kalmar 10, Visby 10, Halmstad 10, Hudiksvall 10, Östersund 10, Haparanda 10; härjämte tillhopa 41 platser för häktade på vissa specialanstalter (Uppsala 10, Nyköping 8, Norrköping 8, Västervik 5, Ystad 5, Karlstad 5);

Kolonier: Sorunda-Åby 18, Singeshult 30, Ödevata 25, Lockerud 20, Leverstad 8, Rödjan 8, Stöpsjön 30, Sörbyn 25.

Reservutrymme ä krono- och rannsakningshäkten: Linköping 51, Jönköping 5, Karlskrona 48, Örebro 65, Falun 31, Sundsvall 24, Umeå 3, Luleå 13, Kalmar 62, Visby 9, Halmstad 17, Hudiksvall 13, Östersund 19, Haparanda 5.

Provisoriska straffanstalter: Svartsjö med kolonien Kungsgården 120 4- 10, Stockholms stads rannsakningsfängelse 100.

Fångvårdens normala organisation för vanligt fångförvar av män, som den 1 januari 1944 omfattade 1 542 platser, skulle alltså efter angivna förändringar rymma 1 658 platser. Inräknas reservutrymmet om 335 platser på krono- och rannsakningshäktena, samt de 230 platserna å provisoriska anstalter blir det totala antalet platser 2 193. Härtill komma omkring 60 platser för kroppsligt sjuka.

Enligt strafflagberedningens förslag skall, såsom tidigare nämnts, den öppna anstaltsvården utvidgas på bekostnad av den slutna. Beredningen föreslår att ett antal slutna anstalter, såväl för vanligt fångförvar som för specialvård — Linköping, Jönköping, Västervik, Karlskrona, Örebro, Falun, Gävle, Sundsvall och Luleå samt, efter en övergångstid, Hudiksvall och Långholmen — skola nedläggas. De slutna anstalter som bibehållas — Malmö, Göteborg, Mariestad, Härnösand, Norrköping, Växjö, Uppsala, Kristianstad, Vänersborg, Karlstad, Västerås, Nyköping, Kalmar, Visby, Ystad, Halmstad, Östersund, Umeå och Haparanda — skola undergå genomgripande modernisering, bl. a. genom att befintligt cellutrymme tages i anspråk för inredande av dagrum, arbetsrum etc. Härigenom minskas anstalternas platsantal. Vissa av de anstalter som enligt förslaget skola nedläggas, nämligen Linköping, Västervik, Hudiksvall och Sundsvall, skola ej ersättas av nybyggda anstalter. I stället för de sju övriga nedlagda anstalterna skola däremot uppföras dels sex anstalter av en ny typ, i regel innehållande ett 40-tal öppna och ett 10-tal slutna platser, dels en sluten anstalt i Stockholm eller stockholmstrakten med omkring 200 platser. Vidare föreslås att en sjukhusbetonad anstalt för kvinnor med ca 40 platser skall uppföras i trakten av Växjö; det nu för kvinnor använda centralfängelset i Växjö skall tagas i anspråk för manligt klientel. I övrigt skall platsbehovet tillgodoses genom att ett antal nya kolonier inrättas, företrädesvis genom att fångvården övertar eller arrenderar lantgårdar; dessa kolonier skola vara avsedda var och en för 20— 30 intagna. Svartsjöanstalten och Stockholms stads rannsakningsfängelse skola icke vidare tagas i anspråk för fångvårdens räkning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 7

Platsutrymmet för vanligt fångförvar, inberäknat platser för häktade, beräknar strafflagberedningen till omkring 1 200 platser. Detta utrymme skulle fördelas på följande sätt (de nuvarande anstaltsbenämningama slopas):

å slutna anstalter: Stockholm (nybyggnad) 100, Malmö 85 (— 77), Härlanda 70 (— 65), Mariestad 60 (— 11), Härnösand 70 (— 39); Växjö 45 (— 30), Kristianstad 55 (— 15), Vänersborg 50 (— 25), Västerås 40 (— 15); Visby 20 (+ 1), Umeå 20 (— 3), Östersund 20 (— 9), Haparanda 15; härjämte tillhopa 45 platser för häktade på vissa specialanstalter (Uppsala 10, Nyköping 5 (— 3), Norrköping 15 (+ 7), Kalmar 5 (+ 5), Ystad 5, Karlstad 5); å nybyggda huvudsakligen öppna anstalter (slutet anstaltsutrymme inom parentes): Gävle 40 (10), Jönköping 40 (10), Karlskrona 35 (5), örebro 40 (10), Falun 40 (10), Luleå 35 (5);

å kolonier: Singeshult 30, Lockerud 20, Leverstad 10 (+ 2), Rödjan 10 (+ 2), Sörbyn 25, samt sex nya kolonier med sammanlagt 150 platser. Den nya organisationen skulle i enlighet härmed rymma 745 slutna och 475 öppna platser, sammanlagt alltså 1 220 platser för vanligt fångförvar av män. Å de större anstalterna skulle dessutom finnas tillhopa 60 platser för kroppsligt sjuka (delvis avsedda även för specialklientel och kvinnor). För att möjliggöra straffverkställighetsreformens ikraftträdande den 1 juli 1946 har 19i5 års riksdag anvisat medel dels till modernisering av äldre fångvårdsanstalter och dels till anskaffande och iordningställande av sju nya kolonier (rd. skr. 599). Därvid har förutsatts, att fyra av kolonierna skola inköpas och de övriga arrenderas (prop. 334/1945 s. 6 f. o. 76).

2. Spceialanstalter för män. Såsom specialanstalter betecknas ungdomsanstaller (för verkställighet av ungdomsfängelse), säkerhetsanstalter (för verkställighet av förvaring och internering) och sinnessjukavdelningar (för undersökning av häktades sinnesbeskaffenhet samt vard av stråtfriförklarade personer och sinnessjuka fångar). Under denna rubrik ha jämväl redovisats anstalter, vilka huvudsakligen mottagit utlänningar, som omhändertagits enligt utlänningsförfattningarna. Sedan den 1 januari 1944 har beträffande ungdomsanstalterna icke förekommit annan ändring än att såsom tidigare anmärkts kolonien Leverstad icke längre disponeras för ifrågavarande klientel. Enligt nuvarande ordning fördelas det manliga ungdomsfängelseklientelet efter observation å mottagningsavdelningen i Nyköping på de öppna anstalterna Skenäs, Mäshult och Åby, av vilka Mäshult är avsett för intellektuellt efterblivna och de övriga mottaga normalfall, saint på de halvslutna anstalterna Uppsala

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

(svårdisciplinerade och psykopater) och Ystad (företrädesvis psykopater). De nämnda anstalterna tillhöra alla fångvården utom Mäshult, som arrenderas från Hallands läns landsting, samt Åby, som tillhör centralföreningen till stöd för frigivna; för sistnämnda anstalt betalar fångvården vissa avgifter enligt särskilt avtal.

Beträffande denna organisation, som nu rymmer 251 platser, föreslår strafflagberedningen i huvudsak (platsutrymmet minskas på flertalet anstalter) ej annan ändring än att en koloni inrättas i anslutning till ungdomsanstalten i Ystad. Det erforderliga platsutrymmet för män beräknar beredningen till omkring 240 platser att fördelas på följande anstalter.

Anstalt Antal platser

slutna öppna

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Strafflagberedningen beräknar det framtida platsbehovet för förvarade och internerade män till 350 å 400 platser. Enligt beredningens förslag skall därför även rannsakningshäktet i Kalmar med kolonien Ödevata (45 + 20 platser) tagas i anspråk som säkerhetsans tält.

I samband med att förslag förelädes 1945 års riksdag örn ändrade regler beträffande undersökning av sinnesbeskaffenheten hos för brott tilltalade personer m. m. anmäldes i propositionerna nr 239 och 240 jämväl frågan örn organisationen av fångvårdens sinnessjukavdelningar. Därvid förutsattes, att någon ändring ej skulle ske beträffande sinnessjukavdelningarnas nuvarande antal iprop. 240 s. 3). I överensstämmelse med vad som varit avsett ha emellertid sedermera i årets statsverksproposition framlagts förslag om vissa organisationsändringar inom ramen av detta antal, nämligen om utökning av sinnessjukavdelningarna å Håga och i Härnösand (kapitalbudgeten, bil. 1 s. 3 ff.). I det följande föreslås vidare inrättande av en ny sinnessjukavdelning å Härlanda i stället för den nuvarande provisoriska avdelningen i Jönköping, vilken är avsedd att nedläggas. Vid bifall till dessa förslag skulle organisationen rymma sammanlagt 298 platser, därav 80 (varav 20 av provisorisk karaktär) å Långholmen, 105 a Haga, 35 i Västervik, 26 i Malmö, 27 å Härlanda och 25 i Härnösand.

Strafflagberedningen föreslår följande ytterligare ändringar. Avdelningen å Långholmen överflyttas till den föreslagna nya anstalten i Stockholm. Avdelningen i Västervik nedlägges och ersättes med en avdelning vid den nuvarande Växjöanstalten, vilken enligt vad förut nämnts skulle beläggas med manligt i stället för kvinnligt klientel. Slutligen anknytes en koloni till avdelningen å Håga. Det erforderliga utrymmet beräknas av beredningen — som utgått från att platsbehovet för straffriförklarade kommer att bliva obetydligt — till 275 platser, varav 155 för undersökningsfall och 120 för vårdfall, enligt följande fördelning.

. Antal platser

Anstalt Underfall Vårdfall

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

3. Anstalter för kvinnor. Den centrala straffanstalten för kvinnor är för närvarande centralfängelset i Växjö. Denna anstalt, som har sammanlagt 100 platser, användes såväl för vanligt fångförvar som för alla typer av specialfall. Anstaltsutrymmet disponeras normalt på följande sätt: vanligt fångförvar 71 platser, ungdomsfängelse 10 platser, förvaring och internering 3 platser och sinnessjukavdelning 16 platser. Till Växjöanstalten har år 1945 anknutits kolonien Solhyddan, belägen å svenska diakonissällskapets egendom Viebäck, vilken koloni har 12 platser. Frånsett kvinnliga häktade, vilka beredas plats på samtliga med häktesavdeLningar försedda anstalter, mottagas i övrigt kvinnor för vanligt fångförvar endast å Långholmens kvinnoavdelning, som rymmer 10 platser. Å Långholmen finnes därjämte en sinnessjukavdelning för kvinnor med 10 platser. Till ungdomsfängelse dömda kvinnor placeras, förutom i Växjö, å ungdomsanstalterna i Lannaskede och Sjöliden, vilka anstalter, som rymma 36 resp. 12 platser, tillhöra och drivas av svenska diakonissällskapet; a sällskapets egendom Viebäck finnas härutöver ett femtontal platser i reserv för detta klientel.

Strafflagberedningen räknar för det kvinnliga fångklientelet med ett utrymmesbehov av sammanlagt 160 platser, varav 60 (nu 81) för vanligt fångförvar, 55 (nu 73) för verkställande av ungdomsfängelse, 15 (nu 3) för förvarade och internerade, 25 (nu 26) å sinnessjukavdelning samt 5 för kroppsligt sjuka. Enligt beredningens förslag skall den övervägande delen av kvinnorna erhålla öppen anstaltsvård. Beredningen föreslår därför, som redan nämnts, att den slutna anstalten i Växjö tages i anspråk för manligt klientel utan att ersättas av något nytt slutet kvinnofängelse av liknande beskaffenhet. För vissa grupper som skola vårdas eller observeras av läkare föreslås dock en mindre nybyggnad av sjukhuskaraktär i Växjötrakten.

Flertalet kvinnliga fångar skola enligt beredningens förslag fördelas mellan den nya Växjöanstalten och två till denna anknutna kolonier samt tills vidare den nuvarande anstalten i Halmstad jämte en till denna anknuten villabyggnad, som för närvarande ej användes för fångvårdsändamål. Härjämte skall en koloni för kvinnor anordnas i anslutning till den föreslagna nya anstalten i Stockholm. Stockholmsanstaltens sinnessjukavdelning skall vidare rymma ett antal plaiser för kvinnliga undersökningsfall. Vad angår det kvinnliga ungdomsfängelseklientelet skall detta fördelas, förutom å ett mindre antal slutna platser i den nybyggda Växjöanstalten och Halmstad, å de nuvarande anstalterna Lannaskede och Sjöliden, vilka alltså skola bibehållas. Viebäcksanstalten skall kvarstå såsom reserv. Den närmare innebörden av strafflagberedningens förslag framgår av följande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 11

Förvar, o. Sinnes- Vanligt fångförvar Ungd.fäng. intern. sjukavd.

Kropps- Anstalt öppna slutna S:a un­ sjukavd. öpp­ slät­ öpp­ slut­ vårdderkort­ lång­ ob- van­ na na na na fall fall tid tid serv. liga

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter övervägande av nu nämnda och andra på frågan inverkande omständigheter har styrelsen stannat för att beräkna det genomsnittliga fångantalet under budgetåret 1946/47 till 2 300. 1 fråga örn organisationen av anstalterna för vanligt fångförvar av män föreslår styrelsen, att straffanstalten å Svartsjö samt kronohäktena i Linköping och Sundsvall nedläggas från och nied den 1 juli 1946. Stockholms stads rannsakningsfängelse anser styrelsen ej vidare behöva tagas i anspråk för straffverkställighet; det härom gällande avtalet mellan kronan och Stockholms stad (jfr II ht 1944 s. 114) har därför, enligt vad styrelsen meddelar, uppsagts till den 1 juli 1946. I övrigt räknar styrelsen med att verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona skall kunna inskränkas väsentligt, varvid styrelsen förutsätter att i stället rannsakningshäktet i Kalmar med kolonien Ödevata skall kunna mottaga fångar från hela östra Götaland. Sistnämnda anstalt skulle därvid förändras till straffängelse. Såsom ett lörsta led i det av strafflagberedningen föreslagna nybyggnadsprogrammet föreslår styrelsen i särskild skrivelse den 6 februari 1946, att en ny anstalt uppföres å Brynäs egendom vid Gävle, avsedd att ersätta det nuvarande fängelset i denna stad. Vad angår koloniorganisationen begär styrelsen ej någon utbyggnad utöver de hittills beslutade sju nya kolonierna (jfr prop. 334/1945 s. 76 o. 342/1945 s. 191 f.); styrelsen räknar därvid med att trots nedläggandet av straffanstalten a Svartsjö fa behålla den å Svartsjöegendomen belägna kolonien Kungsgården. Vad angår specialanstalterna för män föreslås ej någon ändring beträffande ungdomsfängelseorganisationen. I fråga om säkerhetsanstalterna anser styrelsen, att under nästa budgetår erfordras ytterligare 15 platser för förvarade och internerade män. Styrelsen förutsätter därvid, att anstalten i Norrköping icke skall kunna rymma mer än 70 platser för detta klientel (jfr det föregående s. 8). Under erinran att styrelsen tidigare föreslagit, att rannsakningsfängelset i Hudiksvall skulle tagas i anspråk för att tillgodose det sålunda felande platsutrymmet men att frågan härom ansetts kräva ytterligare övervägande (prop. 334/1945 s. 83) anför styrelsen i denna del: Därest Hudiksvallsanstalten icke ifrågakommer såsom säkerhetsanstalt, mäste återstående 15 platser anskaffas pa annat håll. Det ligger då närmast till hands att räkna med Kalmaranstalten för delta ändamål; denna anstalt har av strafflagberedningen föreslagits såsom säkerhetsanstalt, en anordning som också fångvårdsstyrelsen tidigare förordat, örn emellertid såsom styrelsen —— - föreslår kronohäktet i Linköping nedlägges och verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona begränsas, kommer rannsakningshäktet i Kalmar^ med kolonien Ödevata att i stor utsträckning tagas i anspråk lör vanligt fångförvar. Under sådana förhållanden kan det befinnas lämphgare att i stället för Kalmaranstalten utnyttja annan sluten anstalt såsom säkerhetsanstalt. Vilken anstalt som härvid kan ifrågakomma, blir beroende på hur hela fångklientelet kommer att fördela sig efter den omskiktning som blir en följd av fangarnas fördelning på slutna och öppna anstalter efter den 1 juli. Med hänsyn härtill finner styrelsen lämpligt att i det följande rakna med 15 platser å sluten anstalt utan att något avgörande nu träffas, vilken anstalt som skall ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Med avseende å sinnessjukavdelningarna föreslår styrelsen i särskilda skrivelser den 26 september 1945 och den 8 januari 1946, att den nuvarande avdelningen i Jönköping nedlägges och att en ny avdelning inrättas vid centralfängelset å Härlanda. Beträffande slutligen anstalterna för kvinnor föreslås ej någon ändring under nästa budgetår.

Över fångvårdsstyrelsens förslag i vad det avser nedläggande eller ändrad disposition av vissa anstalter lia yttranden inhämtats från därav berörda myndigheter. Beträffande förslaget att nedlägga straffanstalten å Svartsjö har styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt d Svartsjö hänvisat till en av styrelsen i skrivelse den 23 augusti 1945 till chefen för socialdepartementet gjord hemställan om skyndsam utredning rörande bland annat den lämpliga användningen av anstaltsbyggnaderna å Svartsjö. I skrivelsen hade styrelsen, som ifrågasatt en förflyttning av alkoholistklientelet, uttalat sig för att i ökad omfattning taga byggnaderna i anspråk för förvaring av för jordbruksarbete användbara straffångar. Nämnda uttalande grundade styrelsen bland annat på det förhållandet, att av det å Svartsjö förvarade alkoholist- och tvångsarbetarklientelet endast ett fåtal kunde användas i jordbruket och att dettas behov av arbetskraft icke på långt när kunde täckas enbart från dessa kategorier. För jordbrukets behöriga skötsel fordrades i medeltal 50 man, vartill komme 20 man för trädgårdsskötsel. Av det å Svartsjö för närvarande förvarade alkoholist- och tvångsarbetareklientelet kunde endast 8—10 respektive 10—15 man användas i jordbruksarbete. Av de till straffanstalten å Svartsjö hänvisade straffångarna, för närvarande omkring 40—50, brukade åtminstone hälften sysselsättas i jordbruket. Dettas behov av arbetskraft hade sålunda till stor del fyllts av straffångarna. Återstoden av behovet av arbetskraft hade fått fyllas antingen genom lejd arbetskraft eller genom att befattningshavare vid anstalten, i den mån de kunnat undvaras fran andra göromål, fått hjälpa till i jordbruket. Därest straffanstalten nedlades, måste det behov av arbetskraft, som täckts av straffångar, fyllas genom anställande av arbetskraft utifrån. Detta skulle självfallet avsevärt minska det för närvarande icke obetydliga överskottet från jordbruksdriften. Ur de av styrelsen anförda synpunkterna måste det sålunda te sig önskvärt med ett bibehållande av straffanstalten. Mot det föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping har länsstyrelsen i Östergötlands län, med bifogande av ett av landsfogden i länet avgivet yttrande av samma innebörd, förklarat sig icke hava något att erinra. Vad beträffar förslaget att nedlägga kronohäktet i Sundsvall har länsstyrelsen i Västernorrlands län, under hänvisning lill ett av landslogden i länet avgivet yttrande, anfört alt ett ganska stort antal häktade förvarades å kronohäktet i Sundsvall för undergående av rannsakning inför domstol i denna stad. En indragning av kronohäktet skulle medföra, att ifråga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

varande häktade måste transporteras till Härnösand för förvaring å centralfängelset därstädes i avbidan på rannsakning och mellan de olika rannsaknmgstdlfallena. Motsvarande bleve förhållandet vid verkställighet av frihets straff beträffande personer från Medelpad, vilka för närvarande av polismyndigheterna införpassades till kronohäktet för undergående av straffet. 1 bada fallen uppkomme ett större antal transporter och ökade restider vilket medförde viss ökning av såväl polispersonalens som fångvårdspersonalens arbetsborda. Därjämte tillkomme givetvis ökade kostnader för fångtransporterna. Ur andra synpunkter än de nu anförda syntes däremot olägenheter av kronohäktets indragning ej uppstå. Angående den av fångvårdsstyrelsen förordade inskränkningen av verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona har länsstyrelsen i Blekingelan framhållit, att ett icke ringa antal dömda från militärförläggningar 1 ..^aIlskrona ^'tjänade frihetsstraff vid kronohäktet. Då fångvårdsstyrelsen val linge anses hava beaktat detta, föranledde förslaget icke något länsstyrelsens vidare yttrande. Vad slutligen angår den med inskränkningen av verksamheten vid sistnämnda kronohäkte sammanhängande frågan om förändring av rannsakningshäktet i Kalmar till straffängelse har länsstyrelsen i Kalmar län visserligen förklarat sig icke lia något att erinra mot förslaget härom, enär anstalten under ytterligare någon tidrymd torde kunna användas såsom fängelse. Samtidigt har länsstyrelsen emellertid hänvisat till tidigare av länsstyrelsen den 14 oktober 1943 och den 13 januari 1945 avgivna yttranden över vissa framställningar av fångvårdsstyrelsen rörande ifrågavarande anstalt i vilka yttranden länsstyrelsen med hänsyn till häktets belägenhet å en av såväl historia skal som ur byggnadssynpunkter synnerligen värdefull plats uttalat sig tor en förflyttning av häktet till annat område. Länsstyrelsen har därvid bifogat yttrande fran drätselkammaren i Kalmar, varl drätselkammaren torkklut sig icke önska någon form av fångvård förlagd till fängelsets nuvarande plats. Drätselkammaren har därvid hänvisat bland annat till en av byggnadsnämnden i Kalmar den 26 augusti 1943 avlåten skrivelse, vari antoris bland annat: Fängelset är nu beläget centralt i staden i en omgivning, som ur olika synpunkter ager ett stort varde även för en betydligt vidare krets än den som w«eSen eraS a,'. s:nnh;ll|f“ts befolkning. Ravelinen Prins Carl där fängelsebyggnaden uppfördes under 1850-talets förra del utgör det främsta bevarade Sta m Är V",ka Pä. ,630 l",el b5r1ade s-taS vict d Staden Kalmar och ingar som del i försvarsanläggningarna vid

ten tnSfornarfnnu1 kvarstående monumentalt utformade huvudinfarbygSd“Sm£ke.en pl"l“" är »klarad för

rw kmI3 ?tad.svallarna asa betydande värde för den tätbebyggda stenstaden5 pef° ^ wv? IS1? efijnskap av lättillgängliga rekreations- och parkområnnm d erlld ibrytest-de nu.av fängelsebyggnaden och dess anläggningar därri stTSYfSriST ^ 6tt Sådant att d6raS mIIjÖ- °Ch Pa'pkvärde

folksko wiiri1 aj!1 Kmed, fan&ekseanläggningen är en av stadens större folkskolor belägen och kan denna icke utan stora uppoffringar flyttas. Sko­

Kungl. Maj:ts proposition m 225. 15

lan har dessutom ett ändamålsenligt läge i stadsplanen med hänsyn till sitt upptagningsområde. Staden har alltsedan fängelsets byggnad i hög grad utvecklats och detsamma är numera invuxet i samhällsbildningens centrala delar samt dominerar olyckligt stadsbilden vid stadens huvudtrafikleder.

Fångvårdsanstalternas beläggning under tiden den 1 januari 1945 — den 1 mars 1946 framgår av följande från centrala fångregistret infordrade översikt (jfr II ht 1945 s. 97).

Översikt rörande fångvårdsanstalternas beläggning under tiden Vi 1945—l/s 1946.

Belagda platser I

för specialvård för vanligt fångförvar Ungdoms- sinnessjukå samt-l (inom parentes anstalter avdelningar liga Dag angives antalet (inom paren­ förva­ (inom parentvångs- anstal- j platser som tes angives ri ngs- tes angives utlänarbets- ter i tagits i an­ antalet in­ och in­ antalet plat­ ningsoch alko­ Summa språk på tagna å ung tern e- ser som avdelholistanStockholms domsanstalt ringsan- tagits i an­ ning stalter stads rannsak- som ej dri­ stalter språk för ningsfängelse) ves i fång­ straffrivårdens regi) förklarade)

1945 >/i 1854 (128) 292 (45) 198 290 (151) 102 15 897 2 751 I

1 868 (125) 282 (45) 204 276 (150) 96 14 872 2 740 j Vs Va 1883 (106) 264 (47) 215 299 (131) 96 12 886 2 769 1 831 (88) 256 (41) 206 204 (122) 113 11 870 2 701 V« Vs 1741 (90) 259 (44) 203 279 (118) 154 14 885 2 626 Ve 1715 (91) 239 (44) 202 261 (103) 158 17 877 2 592

1658 (87) 243 (45) 204 262 (95) 150 15 874 2 532

Vi

1573 (65) 226 (43) 199 242 (80) 76 15 758 2 331 Ve

v»

Fångvårdsstyrelsens beräkning rörande fångantalet under nästa budgetår Departe-

ments-

torde kunna godtagas. chefen.

Ehuru styrelsen erhållit i uppdrag att efter ytterligare utredning planlägga fångvårdens blivande anstaltsorganisation, synes hinder icke möta att redan nu genomföra vissa förändringar av anslaltsväsendet, vilka stå i överensstämmelse med principerna för den beslutade verkställiglietsreformen. Såvitt angår anstalterna för vanligt fån g förvar tala sålunda starka skäl för att, såsom styrelsen föreslagit, nedlägga kronohäktena i Linköping och Sundsvall från och med den 1 juli 1946. De olägenheter i fråga örn för-

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

väring av häktade personer, som, enligt vad länsstyrelsen i Västernorrlands län uttalat, kunna befaras inträda genom Sundsvallsanstaltens nedläggande, synas icke vara av den betydelse att de böra hindra en dylik åtgärd. Anmärkas må, att uppskov i rannsakningsmål torde bliva alltmer sällsynta d ett modernt rättegångsförfarande.

De provisoriska utrymmena i Stockholms stads rannsakningsfängelse och i slottsbyggnaden å Svartsjö böra vidare icke längre tagas i anspråk för straffverkställighet. Rannsakningsfängelset torde emellertid även framdeles behöva i enstaka fall användas för fångvårdens räkning, varför nytt avtal om disposition av utrymme därstädes träffats med Stockholms stad. Frågan härom kommer att anmälas framdeles i särskild proposition. Vad angår det föreslagna nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö har tvångsarbetsanstalten styrelse anfört beaktansvärda skäl till stöd för att fortfarande hänvisa straffångar till arbete i anstaltens jordbruk. I viss mån blir detta önskemål tillgodosett, örn den till anstalten knutna kolonien Kungsgården i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag — vilket jag i denna del förordar — även i fortsättningen kommer att användas för straffverkställighet. Under förutsättning att lämplig förläggning kan erhållas, finnes enligt min mening ej heller något att erinra mot att ytterligare ett antal fångar tills vidare placeras i jordbruksarbete på Svartsjöanstalten.

I anledning av fångvårdsstyrelsens förslag örn inskränkning av verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona må erinras, att ifrågavarande anstalt enligt den av strafflagberedningen förordade planen för anstaltsorganisationen skall ersättas med en ny medelstor fångvårdsanstalt i Karlskronatrakten. En begränsning av platsutrymmet vid den nuvarande anstalten skulle, såsom fångvårdsstyrelsen framhållit, medföra ökat platsbehov vid rannsakningshäktet i Kalmar. Sistnämnda anstalt skulle därför enligt styrelsens förslag förändras till straffängelse. Mot bibehållandet av Kalmaranstalten ha emellertid starka invändningar i skilda sammanhang rests av ortsmyndigheterna och riksantikvarieämbetet har tidigare ingripit till skydd mot åverkan på grund av byggnadsarbeten för anstaltens räkning. Då invändningarna enligt min mening förtjäna beaktande samt anstalten även ur fångvårdens synpunkt är mindre lämpligt belägen, bör dess användning redan nu i största möjliga utsträckning begränsas. Frågan örn dess definitiva nedläggande eller ersättande med anstalt på lämpligare plats bör upptagas i samband med planläggandet av fångvårdens framtida organisation. Erinras må, att under senare år särskild återhållsamhet iakttagits i fråga om förbättringsarbeten vid denna anstalt (jfr prop. nr 2/1944 s. 116). På grund av det anförda kan jag ej tillstyrka fångvårdsstyrelsens förslag beträffande vare sig rannsakningshäktet i Kalmar eller kronohäktet i Karlskrona.

Fångvårdsstyrelsen har icke väckt förslag örn inrättande av några kolonier för straff- och fängelsefångar utöver de redan befintliga och de sju nya kolonier med sammanlagt omkring 200 platser, till vilka 1945 års riksdag anvisat medel. Däremot har styrelsen äskat medel till uppförande — i huvud­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 17

saklig överensstämmelse med ett i strafflagberedningens betänkande intaget preliminärt förslag till ny anstaltstyp — av en anstalt a Brynäs egendom vid Gävle, innehållande 40 öppna och 10 slutna platser och avsedd att ersätta det nuvarande fängelset i Gävle. I övrigt har styrelsen icke avgivit förslag till nybyggnader. Ehuru jag för närvarande, särskilt med hänsyn till det åt fångvårdsstyrelsen lämnade utredningsuppdraget, icke är beredd att taga slutlig ställning till frågan örn genomförandet av det av beredningen föreslagna nybyggnadsprogrammet, ämnar jag snarast möjligt framlägga förslag örn uppförande av en ny, till största delen öppen anstalt vid Gävle. Det får nämligen enligt min mening anses i hög grad angeläget att alltför lång tid icke får förflyta efter ikraftträdandet av verkställighetslagen, innan fångvården förfogar över en anstalt, som utformats med tanke på de nya principerna för verkställigheten. Enär fångvårdsstyrelsens förslag att för ändamålet taga i anspråk Brynäs egendom kräver ytterligare övervägande, är jag emellertid ej beredd att nu framlägga förslag i ämnet. Jag torde därför få återkomma till frågan i särskild proposition. När de nya kolonierna och den nybyggda anstalten vid Gävle tagits i anspråk, kommer fångvårdens öppna anstaltsutrymme, under förutsättning att var och en av de nya kolonierna innehåller ett trettiotal platser, att omfatta sammanlagt omkring 400 platser. Häri ingå dock samtliga platser vid nuvarande kolonier, av vilka några framdeles torde komma att nedläggas. Enligt strafflagberedningens förslag skulle det för vanligt fångförvar avsedda öppna anstaltsutrymmet uppgå till 475 platser. Under den första tiden efter verkställighetslagens antagande kommer det sålunda att finnas ett färre antal öppna platser än som antagits bliva erforderliga. I likhet med fångvårdsstyrelsen har jag emellertid icke ansett det böra ifrågakomma att nu inrätta ytterligare kolonier — det av strafflagberedningen föreslagna antalet har redan överskridits — åtminstone icke förrän den pågående utredningen rörande anstaltsorganisationen avslutats. De nya principerna för straffverkställigheten böra likväl kunna tillämpas någorlunda väl, men det är naturligtvis angeläget, att arbetet med anskaffande av ytterligare öppna anstalter bedrives med all skyndsamhet. Jag vill även erinra, att första lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande över förslaget till verkställighetslag (s. 75) såsom en fördel framhållit, att relationen mellan antalet vårdplatser på öppna och på slutna anstalter torde komma att medföra, att den öppna vården först successivt kunde genomföras i avsedd utsträckning. Fångvårdsstyrelsen finge nämligen därigenom möjlighet att inhämta värdefulla erfarenheter, som kunde tillgodogöras vid den nya organisationens slutliga genomförande. Vad angår specialanstalterna för män har fångvårdsstyrelsen icke föreslagit någon ändring i den nuvarande organisationen av ungdomsanstalterna. Dessa rymma numera sammanlagt 251 platser, vilket i huvudsak överensstämmer med det av strafflagberedningen beräknade platsbehovet Bihang till riksdagens protokoll 19-16. 1 sami. Nr 225. 2

18 Kung!. Maj:ts proposition nr 225.

under normala tider. Det högsta antalet intagna män har under 1945 utgjort 251 och hittills under 1946 229.

I fråga om säkerhetsanstalterna har fångvårdsstyrelsen ansett behov föreligga av 15 slutna platser utöver det utrymme, som kan beredas å anstalterna i Norrköping, Hall och Karlstad. Med hänsyn till att platsutrymmet vid Norrköpingsanstalten därvid beräknats mycket lågt •— 70 platser av nuvarande 110 platser — torde man emellertid icke för närvarande behöva räkna med en dylik utvidgning.

Beträffande fångvårdens sinnessjukavdelningar delar jag fångvårdsstyrelsens mening att, jämte den utökning av avdelningarna å Håga och i Härnösand vartill anslag begärts i årets statsverksproposition, en ny undersökningsavdelning bör inrättas vid centralfängelset å Härlanda, avsedd att ersätta den nuvarande avdelningen i Jönköping, vilken skulle nedläggas. Anslag för ändamålet äskas i det följande. Organisationen kommer härefter att omfatta 298 platser. Den högsta beläggningen med undersökningsfall och straffriförklarade har under år 1945 utgjort 315 men under den gångna delen av 1946 endast 219. Någon ytterligare utbyggnad av fångvårdens sinnessjukavdelningar torde därför icke för närvarande böra ifrågakomma.

Vad slutligen angår anstalterna för kvinnor finner jag i likhet med fångvårdsstyrelsen icke skäl att för nästa budgetår föreslå någon ändring av den nuvarande anstaltsorganisationen.

Löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonal m. fl.

Frågan örn löneställningen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fångvården, omfattande befattningshavare i 12 och lägre lönegrader, har, såsom inledningsvis anmärkts, varit föremål för utredning genom särskilt tillkallade sakkunniga (löneutredningen för viss fångvårdspersonal). Utredningens den 16 november 1945 avlämnade betänkande innefattar i huvudsak förslag dels om en allmän lönegradsuppflyttning för ifrågavarande personal dels örn ökning av antalet befattningar i befälsgrad och dels om särskild lönesättning för sådana befattningshavare, huvudsakligen ekonomipersonal, vilka ha övervägande andra uppgifter än bevakning och arbetsledning.

Personalens nuvarande löneställning m. m Större delen av fångvårdens

personal i lägre lönegrader kan, i överensstämmelse med en i löneutredningens betänkande gjord åtskillnad, uppdelas i bevakningspersonal och personal inom verkstadsdriften. Till den senare gruppen hänföres personal, som handleder de intagna i verkstäder eller eljest vid mera omfattande inomhusarbeten, till den förra övriga befattningshavare, sålunda även de som sysselsättas i jordbruks- och trädgårdsdrift. Befattningshavare, som sysselsättas huvudsakligen såsom sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal inne­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ha för närvarande i allmänhet samma tjänsteställning och tjänstebenämning som befattningshavarna i övrigt och hänföras antingen till bevakningspersonalen eller personalen inom verkstadsdriften. Dock finnas ett antal kontorsoch skrivbiträden samt en värmeledningsskötare. Vid vissa anstalter finnas sociala kuratorer och socialassistenter.

Den manliga bevakningspersonalen utgöres av vaktkonstaplar (A 6), överkonstaplar (A 8), uppsyningsman av 2:a klass (A 10) och lia klass (A 12). Manlig personal i verkstadsdriften består av vaktkonstaplar (A 6), yrkesmästare av 2:a (A 8) och l:a (A 10) klass samt lärare i yrkesämne (A 12). De kvinnliga befattningarna inom såväl bevakning som verkstadsdrift utgöras av vaktfruar (A 3) och första vaktfruar (A 6).

Den 1 januari 1946 fuimos i bevakning och verkstadsdrift anställda 863 tjänstemän i lönegraderna 3—12, därav 95 i verkstadsdriften. I personalhänseende intager centralfängelset å Långholmen en särställning med över 180 anställda, varav 37 i verkstadsdriften. Mer än en femtedel av all ifrågavarande personal är alltså stationerad vid detta fängelse och omkring 39 °/o av personalen inom verkstadsdriften.

Antalet den 1 januari 1946 i bevakning och verkstadsdrift anställda befattningshavare av olika slag framgår av följande översikt.

Lönegrad Ord Eo Ex S:a

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

En stor del av befattningshavarna såväl inom bevakningen som verkstadsdriften uppbära sådan ersättning, som enligt avlöningsförfattningarna må utgå för bestridande av göromål, som eljest ankomma på befattningshavare i högre lönegrad än den vartill tjänstemannen hör (civila avlöningsreglementet 21 § 2 mom. och civila icke-ordinariereglementet 19 § 2 morn.). Under senare år ha sålunda enligt en av utredningen verkställd beräkning ungefär 60 procent av samtliga ordinarie vaktkonstaplar inom verkstadsdriften och omkring 12 procent av de ordinarie vaktkonstaplarna i bevakningstjänst kommit i åtnjutande av denna förmån. Vid säkerhetsanstalten i Norrköping utgår sedan den 1 juli 1938 arvoden med 120 kronor om året till ordinarie, extra ordinarie och extra tjänsteman i högst lönegrad 12 i bevakningstjänst. Arvodena äro avsedda att utgöra ersättning för den riskfyllda tjänstgöringen vid denna anstalt (s. k. risktillägg). Omkring 300 av ifrågavarande befattningshavare, motsvarande omkring 43 procent av den ordinarie och extra ordinarie personalen, hyra bostäder av fångvården. Dessa äro i allmänhet belägna i anstaltsbyggnaden eller i omedelbar anslutning till anstalten. Rörande befattningshavarnas nuvarande arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden har en utförlig redogörelse lämnats i löneutredningens betänkande. Befattningshavarnas åligganden regleras av vissa tjänstgöringsföreskrifter i den år 1921 utfärdade instruktionen för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten ävensom i arbetsordningen för fångvårdsstaten av år 1923. Dessa bestämmelser äro utformade i anslutning till det då gällande systemet för straffverkställigheten, vilket dominerades av cellstraffet. De äro därför i stor utsträckning föråldrade och komma att omarbetas i samband med genomförandet av straffverkställighetsreformen. Denna reform — enligt vilken cellstraffet i princip avskaffas och ersättes med vård i friare former med huvudvikten lagd på straffets fostrande syfte —■ kommer att ställa befattningshavarna inför nya och betydligt mera kvalificerade uppgifter än tidigare. I sådant hänseende må här återgivas följande av strafflagberedningen anförda allmänna synpunkter (SOU 1944:50 s. 291). De krav, som ställas på fångvårdsorganen, komma att ökas, därest beredningens förslag till reformering av verkställigheten genomföres. En grundtanke i förslaget är att söka giva fångvården en mera positivt uppbyggande och social inriktning. Målet är att komma fram till en individuell fångbehandling i öppna och naturliga former. De intagna skola stimuleras till arbete och självverksamhet. Deras kontakt med yttervärlden skall ökas. Studier och andra fritidssysselsättningar skola uppmuntras genom organiserad bildningsverksamhet. Såsom en följd härav kommer tyngdpunkten inom fångvården att förskjutas från bevakningstjänsten till arbetsdriften och den sociala verksamheten. Det ligger i sakens natur att detta icke kan uppnås endast genom införandet av nya regler för verkställigheten utan att det främst kommer att bero av personalens standard huruvida en verklig fångvårdsreform skall bliva genomförd eller ej. Beträffande personalens rekrytering och utbildning ha nya bestämmelser utfärdats den 18 augusti 1945. Dessförinnan gällde i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 21

För antagning i fångvårdens tjänst erfordrades ej någon särskild utbildning. Aspirant fick till en början tjänstgöra såsom tillfällig vikarie, huvudsakligen under semesterperioder (s. k. reservtjänsteman). Tjänstgöringen under de första åren blev därför icke sammanhängande. Efter väl vitsordad tjänstgöring erhöll aspiranten härefter, i mån av tillgängliga platser, efter hand befordran till extra, extra ordinarie och ordinarie tjänsteman.

Tjänstemän i såväl bevakning som verkstadsdrift måste i regel före ordinarie anställning genomgå särskild utbildningskurs, s. k. bevakningsskola. Denna brukade omfatta en tid av tre månader. Bevakningsskoloma ha under krigsåren av ekonomiska skäl varit inställda. Ytterligare utbildning förekom i regel ej. Dock anordnades några år (1931, 1933 och 1935) — såsom en påbyggnad på bevakningsskolan — utbildningskurser för dem, som aspirerade på befordran till tjänsteställning i befälsgrad (underbefälsskolor). Sådan kurs pågick två månader. En del av personalen i verkstadsdriften bereddes jämväl tillfälle till kortare kurser vid hantverksinstitut.

Genom de nya bestämmelserna, vilka grunda sig på en av fångvårdsstyrelsen med biträde av särskilda sakkunniga verkställd utredning (SOU 1944:60; jfr II ht 1945 s. 104), har skärpning skett såväl av fordringarna för tillträde till fångvårdsmannabanan som av utbildningskravet för befordran. Rörande innebörden av de nya bestämmelserna må här lämnas följande redogörelse.

Vid antagning i fångvårdens tjänst skall företräde i regel givas åt sökande, som efter genomgången folkskola skaffat sig ytterligare utbildning genom avläggande av realexamen, genomgående av folkhögskola, skola för yrkesundervisning eller liknande läroanstalt eller på annat likvärdigt sätt. Om reservtjänsteman under sammanlagt tre månader tjänstgjort vid fångvårdsanstalt, skall styresmannen vid vederbörande centralfängelse till fångvårdsstyrelsen insända yttrande angående tjänstemannens lämplighet för befordran till extra tjänsteman och för vidare utbildning inom fångvården. Vid yttrandet skall fogas bl. a. tjänstemannens betyg över genomgången utbildning (folkskola, realskola, korrespondensstudier, yrkesutbildning eller dylikt). Den som förordnats till extra tjänsteman skall, därest styrelsen icke medgiver undantag, erhålla förberedande utbildning genom korrespondensundervisning i ämnena svenska, matematik, samhällslära, sociallagstiftning och kriminalvård. Sedan extra tjänstemän avlagt godkända prov, åligger det styresmannen att till styrelsen insända utlåtande angående tjänstemannens lämplighet för fortsatt utbildning inom fångvården.

De som efter denna förberedande undervisning och prövning godkänts beordras till centrala utbildningskurser omfattande tre månaders undervisning i bl. a. straffrättsliga, kriminologiska, pedagogiska, medicinska och sociala ämnen. I fortsättningen skola befattningshavarna beredas tillfälle till praktik å sinnessjukhus, varjämte skola anordnas lokala kurser i sinnessjukvård vid fångvårdsanstalter samt utbildningskurser i yrkesämnen, företrädesvis vid statens hantverksinstitut, m. m.

Rörande de nuvarande anställnings- och befordringsförhållandena må vidare lämnas följande från löneutredningens betänkande hämtade uppgifter.

Genomsnittsåldern vid första anställningen i bevakningstjänst för manliga befattningshavare utgör mellan 25 och 26 år. Ordinarie anställning har under de senaste åren icke vunnits förrän vid omkring 35 års ålder. Antalet ordinarie och extra ordinarie befattningshavare i befälsgrad inom bevak­

22 Kungl. Majlis proposition nr 225.

ningstjänsten var den 1 juli 1945 i stort sett 1/6 av antalet vaktkonstaplar. En undersökning av befordringsåldern för 46 ordinarie överkonstaplar, som voro i tjänst den 1 juli 1945, har visat, att befordran i genomsnitt förekommit vid 48 års ålder efter omkring 16 år såsom ordinarie vaktkonstaplar.

Anställnings- och befordringsförhållandena för den manliga personalen i verkstadsdriften skilja sig från bevakningspersonalens framför allt därigenom. att det särskilt inom vissa yrkesgrenar fordras långvarig yrkesutbildning. Denna utbildning har i regel varit avslutad, innan vederbörande vunnit anställning i fångvården. Till följd härav är den genomsnittliga anställningsåldem inom flera yrkesgrenar högre än för bevakningspersonalen. Detta har dock endast gällt personer med långvarig yrkesutbildning och eljest särskilt väl kvalificerade. Aspiranter, som väl ha yrkesutbildning men icke kunnat åberopa sådana meriter, som nu nämnts, ha däremot vunnit befordran efter i huvudsak samma grunder som bevakningspersonalen. Tjänstetiden före ordinarie anställning är för denna senare grupp i stort sett densamma som för bevakningspersonalen eller mellan 9 och 10 år.

Vaktfruar i bevakningstjänst ha anställts och befordrats efter i huvudsak samma grunder som den manliga bevakningspersonalen. Tjänstetiden före befordran till ordinarie tjänsteman har dock i allmänhet varit kortare; för dem som åren 1942—1944 förordnades till ordinarie vaktfruar utgjorde sålunda den genomsnittliga tjänstetiden före befordran till ordinarie tjänst mellan 6 och 7 år. Åldern vid första anställningen är i genomsnitt mellan 28 och 29 år. — Vaktfruar inom verkstadsdriften rekryteras och erhålla befordran efter samma grunder som vaktfruar i bevakningstjänst. För anställning inom verkstadsdriften eller i specialtjänst (husmödrar m. fl.) kräves erforderlig yrkesutbildning.

Såsom nämnts fastställdes den nuvarande löneställningen för den lägre fångvårdspersonalen i huvudsak i samband med den allmänna löneregleringen vid 1921 års riksdag. Sedermera ha framställningar gjorts om förbättrade lönevillkor för befattningshavarna och förslag härom ha särskilt under senare år framförts från både fångvårdsstyrelsens och personalens sida. Såvitt angår framställningar, som under senare år prövats av statsmakterna, torde få hänvisas till redogörelser härutinnan, som lämnats i statsverkspropositionerna under andra huvudtiteln (senast II ht 1945 s. 85 ff.) samt i löneutredningens betänkande (s. 19 ff.). Framställningarna ha åsyftat såväl en allmän uppflyttning av befattningarna till högre lönegrader som åtgärder i syfte att åstadkomma mera tillfredsställande rekryterings- och befordringsförhållanden än för närvarande.

Löneutredningens förslag. I första hand förordar utredningen, såsom inledningsvis nämnts, en allmän lönegradsuppflyttning för personalen. Härför talar enligt utredningens mening främst den förändring av personalens arbetsuppgifter, som under de senaste åren ägt rum och som efter genomförandet av den nya straffverkställighetslagen kommer att ytterligare accentueras. Vidare åberopas, att genom de av fångvårdsstyrelsen nyligen utfärdade bestämmelserna en skärpning skett i fråga om fordringarna för tillträde till fångvårdsmannabanan samt att utbildningen i fortsättningen kommer at* ställa större krav på personalen än hittills. I fråga om personalens förändrade arbetsuppgifter anföres bland annat:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 23

Även enligt utredningens mening lia genom de förändringar i fångvårdsarbetet, som äro en följd av de senaste årtiondenas reformer på förevarande område, större fordringar kommit att ställas på personalen än tidigare, då behandlingen av de intagna var mera schematisk och i allmänhet bunden vid stränga krav på de intagnas isolering. Vid ett godtagande av det i propositionen nr 342 framlagda förslaget till ny lagstiftning om verkställighet av frihetsstraff m. m. komma dessa fordringar att ytterligare ökas särskilt genom den mera individuella tillsyn över de intagna, som reformen bland annat åsyftar, liksom även till följd av den ökade omsorgen örn de intagnas sysselsättning ej blott i det egentliga arbetet utan även på deras fritid. Sålunda torde personalens omdöme komma att bliva i viss utsträckning vägledande vid prövningen av de förhållanden, under vilka den intagne bör få avtjäna sitt straff. Även personalens skyldighet att deltaga i eftervården av de intagna får anses innebära ett nytt moment i deras uppgift inom fångvården. I detta sammanhang må även erinras, att befattningshavarna föreslagits skola erhålla ökad representation i anstaltsnämnderna. Vad nu sagts gäller personalen inom såväl bevakning som verkstadsdrift.

Däremot avvisar utredningen att såsom skäl för en löneförbättring åberopa jämförelser med lönevillkoren för befattningshavare inom andra områden, vilka ansetts ha likartade arbetsuppgifter eller i varje fall vara i fråga om utbildning och ansvar jämförbara med fångvårdspersonalen. Under hänvisning till att i tidigare framställningar örn löneförbättring för fångvårdens personal sådana jämförelser gjorts särskilt med vårdare (A 8) och arbetsledare (A 10) vid skyddshem, vissa befattningshavare vid försvarets anläggningar (arbetsförmän, mästare och verkmästare) samt personal inom polisväsendet (jfr II ht 1945 s. 86) anför utredningen: Vad först angår nämnda befattningshavare vid skyddshemmen kan enligt utredningens mening deras lönegradsplacering icke i och för sig motivera en allmän höjning av löneställningen för fångvårdspersonalen. Det må sålunda erinras örn att antalet vårdarebefattningar vid skyddshemmen uppgår till sammanlagt blott fem (fyra ordinarie samt en extra), vilka samtliga mnehavas av kvinnliga befattningshavare med tjänstgöring vid en specialanstalt, nämligen Lövstaanstalten för själsligt abnorma manliga skyddshemselever. Denna anstalt, vilken har en läkare som chef, mottager ett synnerligen svårfostrat klientel, bestående av omhändertagna, som utan att vara sinnessjuka eller .sinnesslöa dock på grund av själsliga defekter äro så svårfostrade, att de icke lämpligen kunna mottagas i övriga anstalter. Vidare skola vårdarna bo tillsammans med och därigenom ha ständig tillsyn över eleverna. Beträffande arbetsledare vid skyddshemmen må framhållas, att dessa befattningshavare — som skola vara utbildade slöjdlärare eller trädgardsmästare — lia till huvudsaklig uppgift att undervisa barn i skolåldern. Vad härefter angår jämförelserna med löneställningen för vissa befattningshavare vid försvarets verkstäder kunna dessa enligt utredningens mening ej heller anses bärande på grund av de väsentliga olikheter i fråga örn arbetets omfattning och art. som föreligga. Det må erinras örn att yrkesgrenarna inom fångvården av flera skäl — lil. a. fångklientelets beskaffenhet och frihetsberövandenas längd — måste vara begränsade till sådana arbeten, som i regel icke kräva .större färdighet av arbetaren än att han med erforderlig handledning kan fullgöra desamma. Verkstadsdrift i egentlig mening förekommer och huvudsakligen blott vid de största anstalterna. Det ligger vidare i sakens natur, att olikheterna i fråga örn intensitet och effektivitet i arbetet

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

måste vara stora i jämförelse med förhållandena vid försvarets verkstäder och andra liknande anläggningar. Med hänsyn till den yrkesutbildning, som inom vissa grenar av fångvårdens verkstadsdrift fordras av befattningshavarna, synes dock den nuvarande rekryteringsgraden (A 6) åtminstone i de utpräglade yrkesgrenarna vara jämförelsevis låg, även örn man tillbörligt beaktar antydda skiljaktigheter. Vissa jämförelser hava även anställts med lönerna inom polisväsendet. I betraktande av de väsentliga olikheter i fråga om utbildning och arbetsuppgifter mellan befattningshavarna inom denna kår och vid fångvården torde dock några paralleller svårligen kunna dragas. Det bör även framhållas, att lönesättningen för polispersonalen torde ha bestämts jämväl med hänsynstagande till den jämförelsevis låga pensionsåldern.

Vid bestämmandet av löneförbättringens storlek har löneutredningen med hänsyn till behovet av en riktig avvägning i förhållande till andra befattningshavargrupper stannat vid att föreslå en allmän uppflyttning av personalen inom såväl bevakningen som verkstadsdriften med en lönegrad. Härom anföres närmare:

Vid övervägandet av frågan om en skälig förbättring av fångvårdspersonalens löneställning måste givetvis iakttagas, att personalen inpassas i den gällande löneskalan på sådant sätt, att en riktig avvägning ernås i förhållande till andra tjänstemannagrupper. Härvid lärer till utgångspunkt höra tågås den för ifrågavarande befattningshavare lämpliga rekryteringsgraden. För närvarande gäller för den manliga personalen, att rekryteringen i allmänhet sker till 6 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än den eljest i allmänhet förekommande lägsta rekryteringsgraden för närmast jämförlig manlig personal. Enligt utredningens mening skulle en uppflyttning av rekryteringsgraden till 7 lönegraden för fångvårdspersonalens vidkommande innebära en skälig avvägning i förhållande till andra grupper av befattningshavare. En uppflyttning till 8 lönegraden skulle medföra en skillnad i Imttenläget med tre lönegrader i jämförelse med den vanligen förekommande lägsta rekryteringsgraden, vilket enligt utredningens uppfattning icke är motiverat. Med nu angivna utgångspunkt återstår att taga ställning till frågan örn en skälig förbättring av löneställningen för befattningshavarna i befordringsgraderna. För närvarande gäller en skillnad av genomgående två lönegrader mellan de manliga befattningarna och tre lönegrader mellan de kvinnliga. Utredningen har för sin del icke funnit anledning föreslå någon ändring i nu angivna hänseenden.

Med hänsyn till att skälen för en löneförbättring främst äro att hänföra tdl förändringar i fråga örn vårduppgifterna anser utredningen, att uppflyttningen i lönegrad bör begränsas till befattningshavare, vilka ha till huvudsaklig uppgift att utöva tillsyn över och handleda de intagna. Däremot borde löneställningen för kontors- och ekonomipersonal m. fl. bestämmas i enlighet med de grunder, som inom andra förvaltningsområden tillämpades för sådan personal. Till vad utredningen härutinnan föreslagit får jag återkomma i det följande.

Vid övervägande av spörsmålet örn en allmän lönehöjning har utredningen även prövat huruvida anledning förelåge att bibehålla nuvarande olikhet i lönesättningen för manlig och kvinnlig personal. Då utredningen förutsatt, att den vittutseende frågan om ett allmänt genomförande inom statsförvalt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 25

ningen av likalönsprincipen borde upptagas till prövning i ett större sammanhang än det förevarande, har utredningen utgått fran hittillsvarande grunder för lönesättningen. Utredningen har dock ansett sig böra tillägga, att — såvitt utredningen kunnat finna —- arbetsuppgifterna för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade nied de åligganden, som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare. Utredningen har vidare övervägt, huruvida en lönegradsdifferentiering borde genomföras med hänsyn till tjänstgöringens något olikartade beskaffenhet vid olika anstalter, särskilt anstalter för specialvård, men funnit detta medföra alltför stora olägenheter ur organisatorisk synpunkt. Dock har utredningen icke velat motsätta sig, att särskild ersättning av samma storlek som hittills finge utgå till bevakningspersonalen vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping, vid vilken anstalt risken för övervåld från de intagnas sida vore särskilt stor. I enlighet med det anförda har utredningen föreslagit, att de manliga befattningarna inom bevakningen och verkstadsdriften — nu placerade i lönegraderna A 6, A 8, A 10 och A 12 — uppflyttas till lönegraderna A 7, A 9, A 11 och A 13 samt att de kvinnliga befattningarna i lönegraderna A 3 och A 6 uppflyttas till lönegraderna A 4 och A 7. Utredningen har därvid förutsatt, att för extraordinarie och extra tjänstemän skola tillämpas motsvarande lönegrader å löneplanerna Eo och Ex. Löneutredningen framhåller, att det sålunda framlagda förslaget innebär ett brytande av den likställighet i lönehänseende, som för närvarande föreligger med jämförlig personal vid statens sinnessjukhus, samt tillägger med avseende härå: Såsom framgår av det föregående är den av utredningen förordade uppflyttningen föranledd av mera kvalificerade uppgifter för personalen i samband med ändrade former för behandlingen av de intagna samt skärpta kompetens- och utbildningskrav. Någon lika genomgripande ändring av behandlingsformer eller kompetensvillkor för sinnessjukhusens personal lärer icke hava genomförts. Det må även framhållas, att någon motsvarighet till fångvårdens verkstadsdrift icke finnes vid sinnessjukhusen. I betraktande av det anförda anser utredningen, att den uppkomna löneskillnaden mellan fångvårdspersonalen och sinnessjukhusens motsvarande befattningshavare är befogad. Enligt löneutredningens förslag skola vidare inrättas ytterligare befattningar i befäl sgrad. Behovet av befälst jänster är nämligen enligt utredningens mening för närvarande icke fullt tillgodosett inom vare sig bevakningen eller verkstadsdriften. Detta har, enligt vad utredningen framhåller, även kommit till uttryck på det sätt att ett jämförelsevis stort antal befattningshavare sedan lång tid tillbaka uppbure särskild vikariatsersättning för göromål, som eljest ankomma på tjänsteman i högre lönegrad. Visserligen sammanhängde detta delvis med den ovanligt höga fångbeläggningen under senare år, men även bortsett härifrån syntes en ökning av antalet befälstjänster av behovet påkallad. Utredningen har örn de allmänna grunderna för sin prövning i denna del anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Vid sitt bedömande av behovet av befälstjänster har utredningen ansett sig icke böra ingå på frågan om utökning av det nuvarande antalet tjänster överhuvud taget, vilket spörsmål icke lärer ingå i det åt utredningen lämnade uppdraget. Med denna utgångspunkt har utredningen granskat personalförhållandena vid de olika anstalterna, varvid utredningen till grund för sin granskning lagt den normalorganisation för anstaltsväsendet, som antogs av 1941 års riksdag (prop. 194; rd. skr. nr 251). Det må framhållas att denna organisationsplan var beräknad för en medelbeläggning av 2 000 intagna eller samma siffra, som beräknats av strafflagberedningen. Utredningen har dock även sökt taga hänsyn till de ändringar av planen, som föranletts av därefter vidtagna utbyggnader, särskilt av kolonisystemet, liksom även i den mån det varit möjligt till de ytterligare förändringar häri, som äro att vänta i anledning av ikraftträdandet av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt och förslaget till lag örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Utredningen far i anslutning härtill anmärka, att behovet av befälstjänster i allmänhet torde bliva större, i den mån anstaltsväsendet utbygges med allt flera mindre anläggningar. Till detta förhållande har dock utredningen på nuvarande stadium av anstaltsväsendets omorganisation icke kunnat taga hänsyn. Med nu nämnda utgångspunkter för granskningen av personalförhållandena vid anstalterna har utredningen kommit till det resultatet, att en viss uppfattning av befattningar till högre lönegrad bör ske, nämligen inom den manliga bevakningskåren av dels 25 befattningar i nuvarande 6 lönegraden (23 ord., 2 e. o.), varav 1 till A 11, 23 till A 9 och 1 till Eo 9, dels 2 befattningar i nuvarande 8 lönegraden (1 ord., 1 e. o.) till A 11, dels ock 3 befattningar i nuvarande 10 lönegraden (ord.) till A 13; inom verkstadsdriftens manliga personal av dels 16 befattningar i nuvarande 6 lönegraden (13 ord., 2 e. o., 1 ex.) till A 9, dels ock 5 befattningar i nuvarande 8 lönegraden (ord.) till All; samt inom den kvinnliga personalen i såväl bevakning som verkstadsdrift av 2 befattningar i nuvarande 3 lönegraden (1 e. o., 1 ex.) till A 7 (första vaktfru) ävensom 1 befattning i nuvarande 6 lönegraden (ord.) till A 9 (motsvarande uppsyningsman). Enligt detta förslag skulle alltså 7 icke-ordinarie befattningar samtidigt med uppflyttningen överföras till ordinarie stat. Härutöver förordar utredningen ordinariesättning av ytterligare 4 befattningar i befälsgrad, nämligen 2 uppsyningsmän av 2:a klass (Mariestad, Hall), 1 överkonstapel (Norrköping) och 1 yrkesmästare av 2:a klass (Hall). Rörande den närmare innebörden av förslaget i förevarande del hänvisas till två vid utredningens betänkande såsom bilagor fogade sammanställningar, avseende läget den 1 juli 1945. Utredningen har därvid understrukit, att i den mån ändrade förhållanden inträda, exempelvis genom nedgång i fångantal eller nedläggande av anstalter eller dylikt, härav betingade förändringar i fråga örn befattningshavarnas antal och placering måste vidtagas. I fråga örn vissa synpunkter, som utredningen vid förslagets avgivande beaktat, anlores: Vad först angår uppflyttningarna inom den manliga bevakningspersonalen har utredningen funnit, att arbetsuppgifter och ansvar för de nuvarande upp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 27

syningsmännen av 2:a klass vid centralfängelserna a Härlanda och i Malmö motivera, att de jämställas med uppsyningsman av l:a klass. Detsamma får anses gälla beträffande den uppsyningsman, som är placerad vid sinnessjukavdelningen å Långholmen. Utökningen av antalet befälstjänster vid förvarings- och interneringsanstalten i Norrköping har närmast föranletts av att denna anstalt, som har ett mycket svårskött klientel, för närvarande disponerar ett vid jämförelse med andra anstalter ringa antal befälsposter. I fråga örn anstalterna i Mariestad och å Hall har hland annat beaktats, att dessa anstalter bestå av flera skilda avdelningar på betydande avstånd från varandra, vilket kräver en större befälskår än eljest erfordrats. Den föreslagna överkonstapelstjönsten vid anstalten å Skenäs har utredningen närmast avsett för den befattningshavare, som har att handleda och undervisa eleverna i trädgårdsskötsel. I fråga om uppflyttningarna vid de mindre anstalterna har utredningen vidare utgått ifrån, att vid varje sådan anstalt i regel bör under styresmannen finnas en befattningshavare i befälsgrad. Beträffande härefter uppflyttningarna inom den manliga arbetsledande personalen må bland de särskilda synpunkter, som utredningen beaktat nämnas följande. Verkstäder, som ha en omfattande och dyrbar maskinell uti ristning vilket framför allt är fallet med snickeriverkstäderna, böra ha ett proportionsvis större antal befattningshavare i högre lönegrader än övriga verkstäder. Detsamma har utredningen ansett böra gälla för verkstäder av vars personal i allmänhet fordras en särskilt lång yrkesutbildning (bokbinderi, tryckeri). I vissa fall har härjämte hänsyn tagits till att undervisningsmomentet får anses vara av särskild vikt (Uppsala, Skenäs). Utredningen vill vidare anmärka, att det icke är möjligt att uppgöra någon normalorganisation för verkstädernas personalbestånd. Härför äro dessa alltför olika bade i fråga örn storlek och utrustning. Vad härefter angår den kvinnliga personalen i bevakning och verkstadsdrift avse de föreslagna uppflyttningarna till första vaktfru (A 7) närmast en tjänst vid verkstadsdriften och en inom bevakningen vid Vaxjoanstalten. Den nya tjänsten i A 9 — för samma anstalt — avses utgöra en motsvarighet till befattning såsom uppsyningsman vid centralfängelserna tor manliga intagna Utredningen har med hänsyn till anstaltens storlek funnit det motiverat att en sådan befattning inrättas. En av de nuvarande befattningshavama vid anstalten fullgör också för närvarande enligt vad som upplysts i huvudsak motsvarande göromål som uppsyningsman i bevakningstjänst. Vad särskilt angår löneställningen för personalen i verkstadsdriften framhåller utredningen — som i denna del samråd med chefen för försvarets fabriksstyrelse och överingenjören därstädes — att den ordinarie personalen i den egentliga verkstadsdriften efter de föreslagna uppflyttningarna skulle komma att bestå av väsentligen befattningshavare i 13, 11 och 9 lönegraderna vid de största verkstäderna samt 11 och 9 lönegraderna vid de mindre. Befattningarna i 7 lim egra den bleve endast ett fåtal och vore avsedda huvudsakligen för mindre kvalificerade arbetsuppgifter. Med avseende å såväl bevaknings- som arbetsledarpersonalen tillägger utredningen, att de föreslagna uppflyttningarna icke omfatta samtliga de fall, där särskild vikariatsersättning utgår, samt anför härom vidare: I en del fall utgör nämligen denna ersättning en gottgörelse för ökade arbetsuppgifter som bero på den höga fångbeläggningen under de senaste åren och lia därför icke föranlett några uppflyttningar. Da utredningen vid framläggande av sill förslag utgått från en medelbeläggmng av 2 000 intagna,

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

kan utredningen givetvis icke förorda inrättande av högre tjänster för dylika fall. Vidare har utredningen avstått från att föreslå eller endast i begränsad omfattning föreslagit uppflyttningar av den anledningen, att en anstalt är avsedd att nedläggas eller att få ändrad användning. Detta gäller bl. a. anstalterna å Långholmen samt i Linköping, Jönköping och Karlskrona. Bland de kvarstående ersättningarna finnes slutligen ett fåtal fall, där det mäste anses tvivelaktigt, huruvida de göromål som premierats med särskild vikariatsersättning verkligen äro av den beskaffenhet, att de böra grunda rätt härtill. De fall, som här åsyftas, avse sjukvårdare och köksföreståndare. Beträffande de förra har utredningen funnit, att deras arbetsuppgifter icke kunna anses berättiga till högre lönegradsplacering än den som tillkommer vaktkonstapel i allmänhet. Den utbildning i sjukvård, som ifrågavarande befattningshavare i allmänhet genomgått — i regel, enligt vad som upplysts, såsom fast anställd vid försvarsväsendet — torde ej heller böra berättiga vederbörande till förhöjd placering. Endast i den mån sådan befattningshavare är förman inom en avdelning, där flera sjukvårdare tjänstgöra, lärer en befälsställning och därmed eventuellt rätt till ersättning härför få anses föreligga. I fråga örn köksföreståndarna får utredningen hänvisa till den följande framställningen, avseende ekonomipersonalen vid fångvårdsanstaltema.

En given följd av de föreslagna uppflyttningarna har utredningen ansett vara, att den nuvarande anordningen med särskilda vikariatsersättningar efter lönerevisionens genomförande skall kunna avvecklas. Dylik ersättning borde i fortsättningen endast ifrågakomma, där fångvårdsstyrelsen med hänsyn till den höga fångbeläggningen eller av andra särskilda skäl funne ofrånkomligt att åt befattningshavare anförtro arbetsuppgifter, som eljest ankomme på tjänsteman i högre lönegrad.

I samband med sin översyn av löneställningen för nu ifrågavarande personal har löneutredningen även till övervägande upptagit frågan om befattningshavarnas tjänste benämningar. Utredningen har därvid utgått från ett förslag som i sådant hänseende framlagts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1942:46). För vaktkonstapel föreslogo de sakkunniga benämningen förman, för överkonstapel förste förman och för lälärare i yrkesämne titeln lärare, varjämte klassbeteckningama för vrkesmästare och uppsyningsman skulle borttagas. I stället för vaktfru och första vaktfru förordades beteckningarna vårdsyster resp. första vårdsyster. Med anledning av vissa invändningar, som rests mot beteckningarna förman och förste förman, har löneutredningen stannat vid att förorda bibehållande av beteckningarna vaktkonstapel och överkonstapel. I fråga örn övriga manliga befattningar har utredningen i huvudsak biträtt vad som föreslagits av tjänsteförteckningssakkunniga. Beteckningen yrkesmästare har dock synts utredningen vara att föredraga framför den av de sakkunniga förordade benämningen lärare för lärare i yrkesämne. I enlighet härmed har utredningen föreslagit införande av benämningarna yrkesmästare i stället för yrkesmästare av lia och 2:a klass och lärare i yrkesämne samt uppsyningsman för uppsyningsman av lia och 2:a klass.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vad angår de kvinnliga befattningarna har utredningen — under erinran bl. a. om lagen den 15 juni 1945 (nr 423) om kvinnas behörighet att innehava statstjänst eller annat allmänt uppdrag, vilken lag trätt i kraft den 1 januari 1946 — haft under övervägande, att förorda samma benämningar för såväl manliga som kvinnliga befattningar inom bevaknings- och verkstadsdriften vid fångvården. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som äro förenade med ifrågavarande befattningar, har utredningen dock funnit det uppenbart, att de nuvarande manliga tjänsterna kunna behörigen upprätthållas endast av män och de kvinnliga tjänsterna endast av kvinnor. På grund härav har utredningen ansett, att hittillsvarande anordning med särskilda kvinnliga tjänstebenämningar lämpligen bör bibehållas även i fortsättningen. Då utredningen för sin del icke funnit anledning till erinran mot tjänsteförteckningssakkunnigas förslag till tjänstetitlar för den kvinnliga personalen, har utredningen förordat, att benämningarna vaktfiu och första vaktfru ersättas nied värdsyster resp. första vårdsyster. För den befattning i lönegraden A 9, som skulle inrättas vid centralfängelset i Växjö, har utredningen dock föreslagit tjänstetiteln uppsyningsman.

Vad härefter angår de befattningshavare, vilka enligt utredningens förslag icke skulle omfattas av den allmänna lönegradsuppflyttningen utan vilkas löneställning borde bedömas efter särskilda grunder, har utredningen inledningsvis uttalat, att gemensamt för ifrågavarande befattningshavare vöre, att de icke behövde erhålla den utbildning i fångvård m. m., som avsåges skola meddelas övriga tjänstemän. Till denna kategori har utredningen hänfört sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal, nämligen befattningshavare med sysselsättning såsom sjuksköterskor, kontors- och kanslibiträden, bilförare, maskinister, eldare och elektriker samt köksföreståndare, husmödrar och kokerskor. Vid löneplaceringen av personal med uppgifter såsom sjuksköterskor och kokerskor bär utredningen samiått med 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, samt beträffande maskinist- och eldarpersonalen med byggnadsstyrelsens värmetek niska avdelning.

1. Sjuksköterskor. En första vaktfru och en vaktfru vid sinnessjukavdelningarna å Håga (Eo 6) resp. Långholmen (A 3) föreslås placerade som sjuksköterskor, båda tills vidare i A 7:

Innehavarna av dessa tjänster ha båda fullständig sjuksköterskeutbildning och tjänstgöra såsom biträden åt sinnessjukläkarna vid bl. a. laboratoriearbetet och den medicinska behandlingen av de intagna. Befattningarna fylla enligt vad utredningen kunnat finna ett stadigvarande behov och böra jämställas med tjänst såsom Översköterska vid statliga sinnessjukhus. På grund härav förordas, att dessa vaktfrubefattningar uppföras såsom ordinarie tjänster och därvid erhålla samma löneställning och tjänstebenämning som de, vilka kunna komma att för nämnda befattningar vid de statliga sinnessjukhusen föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal. Det förutsättes därvid, att för behörighet till befattningarna föreskrives att vederbörande genomgått av staten godkänd sjuksköterskeskola. Tills vidare synas befattningarna böra uppföras såsom sjuksköterskor i A 7.

30 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

2. Kontorspersonal. Två första vaktfruar, en i A 6 och en i Eo 6, samt sex vaktfruar i A 3 föreslås placerade såsom kanslibiträden, den ena i A 7 och den andra i Eo 7, resp. kontorsbiträden i A 4:

Sammanlagt åtta vaktfruar, varav en i A 6, en i Eo 6 och sex i A 3, äro enligt inhämtade upplysningar sysselsatta på anstaltsexpeditioner med förekommande kontorsgöromål. Vid Växjöanstalten beslår sålunda kontorspersonalen av en första vaktfru (A 6) och tre vaktfruar. Av övriga här avsedda befattningshavare tjänstgöra en första vaktfru (Eo 6) och två vaktfruar vid anstalten å Hall samt en vid fängelset i Härnösand. Med hänsyn till att de arbetsuppgifter, som fullgöras av ifrågavarande befattningshavare i vaktfrugrad, enligt vad utredningen inhämtat i allmänhet bestå av mera kvalificerade uppgifter än rena skrivgöromål, har utredningen funnit det skäligt, att de sex vaktfrubefattningarna förändras till tjänster såsom kontorsbiträden i A 4. Första vaktfrubefattningarna, vilkas innehavare fullgöra självständigare åligganden, böra vidare utbytas mot kanslibiträdesbefattningar i A 7 resp. Eo 7. Förslaget innebär sålunda, förutom ändring av tjänstetitlarna, höjning av befattningarnas löneställning med en lönegrad.

3. Bilförare. Fem vaktkonstapelstjänster, två i A 6, en i Eo 6 och två i Ex 6, föreslås ändrade till befattningar såsom bilförare i 5 lönegraden:

Av denna kategori finnas fem befattningshavare i vaktkonstapelsgrad, nämligen två i A 6 vid anstalten å Långholmen, en i Eo 6 vid Hallanstalten samt en i Ex 6 vid vardera av anstalterna å Skenäs och Singeshult. I enlighet med den löneställning, som enligt beslut av 1945 års riksdag fastställts för motsvarande befattningshavare vid statens sinnessjukhus, böra ifrågavaramte tjänstemän placeras i 5 lönegraden. Att i samband härmed överföra de två ordinarie befattningshavarna vid Långholmen å övergångsstat lärer icke vara erforderligt, då dessa tjänstemän torde kunna beredas tjänstgöring inom bevakningskåren. För de nya befattningshavarna får utredningen föreslå benämningen bilförare.

Av de nya befattningarna skulle tre placeras i A 5 och två i Eo 5.

4. Maskinister och eldare m. fl. Dessa befattningshavare äro för närvarande placerade såsom yrkesmästare av 1 :a klass (Långholmen A 10, Hall Eo 10) eller 2:a klass (Malmö, Härlanda, Härnösand A 8) eller såsom vaktkonstaplar (lönegrad 6). Vid Norrköpingsanstalten finnes vidare en befattning såsom värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass i A 7. Vid anstalten å Långholmen tjänstgör en överkonstapel (A 8) såsom elektriker (reparatör).

Löneställningen för ifrågavarande befattningshavare har varit föremål för prövning av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga (SOU 1941: 17 s. 44 f.). De sakkunniga hade i samarbete med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning utarbetat vissa allmänna regler för löneplaceringen av maskinpersonalen. Dessa normalregler voro i hithörande delar följande.

1. Maskinmästare av 3:e klass (A 10): ansvarsmaskinist vid medelstora högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

2. Maskinist av 2:a klass (A 9): ansvarsmaskinist vid mindre högtrycksångcentraler utan kraftalstring eller kraftomformning och verkstad.

3. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 :a klass (A 8): ansvarsställning vid större kokseldade värmecentraler jämte hiss och ventilationsmaskineri.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 31

4. Värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass (A 7): ansvarsställning viel mindre kokseldade värmecentraler.

5. Eldare av lia klass (A 6): eldare och ersättare för maskinist av 2:a klass.

6. Eldare av 2:a klass (A 5): eldare ulan ansvarsställning.

Befattningshavare, vilkas huvuduppgift vore att verkställa reparationer vid vissa större eller medelstora högtrycksångcentraler, borde under benämningen reparatörer hänföras till den normala reparatörsgraden, d. v. s. 7 lönegraden. Av maskinisterna borde krävas maskinistutbildning.

I fråga om fångvårdens maskinist- och eldarpersonal funno tjänsteförteckningssakkunniga, att den ordinarie personalens löneplacering i stort sett överensstämde med de angivna riktlinjerna, och föreslogo därför inga förändringar beträffande dessa befattningshavare. De sakkunniga förutsatte dock, att nämnda riktlinjer komme att för fångvårdsstatens del följas även efter genomförandet av planerade förändringar av anläggningarnas karaktär samt att nya befattningar i enlighet med de sakkunnigas system inrättades, därest placering av befattningshavarna icke skulle vara möjlig genom utnyttjande av befintliga lönegrader. I anslutning härtill föreslogs förändring av en tjänst i Eo 8 vid Norrköpingsanstalten till förut berörda befattning i A 7, vilket förslag genomfördes vid 1942 års riksdag.

Löneutredningen anknyter, i enlighet med ett av byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning upprättat förslag, till 1945 års lönereglering för bl. a. maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus:

Vid den lönereglering, som genomförts vid 1945 års riksdag för bl. a. maskinpersonalen vid statens sinnessjukhus, uppflyttades vissa maskinister fran 8 och 10 lönegraderna till resp. 9 och 11 lönegraderna. Under erinran härom har byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, som efter framställning av utredningen upprättat förslag i ämnet, funnit det skäligt, att även fångvårdens motsvarande maskinpersonal i ansvarsställning (nuvarande jrkesmästarna av lia klass i lönegrad 10 och av 2:a klass i lönegrad 8) måtte erhålla samma löneförbättring. Vid Skenäsanstalten, vars värmeanläggning sköttes av två vaktkonstaplar i Ex 6, borde inrättas en befattning i lönegrad 8, varjämte vissa skäl förelåge för uppflyttning av befattningen vid Norrköpingsanstalten, vilken vore försedd med koleldade pannor, fran 7 till 8 lönegraden. Eldarpersonalen borde placeras i samma lönegrader — 5 och 5 __ sorn vid sinnessjukhusen, därvid eldare, vilken skulle tjänstgöra sas°™ ersättare för maskinist, borde placeras i 6 lönegraden och övriga i lönegrad 5. Härjämte innebär förslaget nya tjänstebenämningar. Utredningen har icke funnit anledning till erinran mot vad sålunda föreslagits beträffande saval maskinist- som eldarpersonalen. Maskinistbefattningen å Hall, vars nuvarande löneplacering (Eo 10) i flera framställningar, bl. a av fångvårdsstyrelsen, betecknats för låg, lärer sålunda icke böra placeras i högre an 11 lönegraden. Befattningen bör dock i samband härmed göras ordinarie. Vissa extra eldarbefattningar synas även böra uppföras såsom extra ordinarie tjänster. Befattningen i överkonstapelsgrad (A 8) vid anstalten a Långholmen vars innehavare huvudsakligen utför reparationsgöromål, torde slutligen bora upptagas såsom reparatörstjänst i samma lönegrad.

I enlighet härmed .skulle följande befattningar inrättas, nämligen

7 maskinister, därav 2 i A 11 (i stället för nuvarande yrkesmästare av lia

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

klass vid Långholmen [A 10] och Hall [Eo 10]), 3 i A 9 (i stället för nuvarande yrkesmästare av 2:a klass vid Malmö, Härlanda och Härnösand [A 8]) och 2 i A 8 (i stället för en värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 2:a klass vid Norrköping [A 7] och en vaktkonstapel vid Skenäs [Ex 6]);

en reparatör i A 8 (i stället för en överkonstapel vid Långholmen [A 8]); samt

11 eldare, därav 2 i A 6 (i stället för 2 vaktkonstaplar vid Långholmen och Härlanda [A 6]), 3 i Eo 6 (i stället för 3 vaktkonstaplar vid Härnösand, Hall [Eo 6] och Skenäs [Ex 6]) och 6 i Eo 5 (i stället för 6 vaktkonstaplar vid Långholmen [2 Ex 6] och Hall [4 Ex 6]).

Förslaget innebär alltså i huvudsak en genomgående höjning med en lönegrad för maskinistbefattningarna i 7 och högre lönegrader till A 8, A 9 och A 11 samt utbyte av en tjänst i Ex 6 vid Skenäsanstalten till en maskinisttjänst i A 8, medan eldarbefattningarna skulle kvarstå i lönegrad 6 (ersättare för maskinist) eller nedflyttas till lönegrad 5.

5. Kökspersonal. De vaktkonstapel- m. fl. befattningar, vilkas innehavare tjänstgöra såsom köksföreståndare eller husmödrar, sammanlagt 12, vill utredningen ersätta med köksföreståndartjänster, varvid befattningarna med några få undantag skulle bibehållas i nuvarande lönegrader 6 och 8. De vaktfrubefattningar, vilkas innehavare enbart syssla med kokerskegöromål, 4 till antalet, föreslås vidare skola efter hand utbytas mot ekonomibiträdestjänster i lönegrad 2. Såsom motivering anföres:

Av kategorien köksföreståndare finnas åtta befattningshavare, varav sju manliga och en kvinnlig. Av de manliga tjänstemännen äro sex placerade såsom vaktkonstaplar (5 i A 6 och 1 i Eo 6) och den sjunde såsom överkonstapel (A 8). Den kvinnliga befattningshavaren innehar första vaktfrugrad (Eo 6). Befattningshavarna tjänstgöra vid de största anstalterna, nämligen två vid anstalterna å Långholmen (1 A 8 och 1 A 6) samt övriga vid anstalterna i Malmö, å Härlanda, i Mariestad, Härnösand och Norrköping samt å Hall. Ehuru det med visst fog, åtminstone i fråga om de manliga befattningshavarna, kan åberopas, att de i tjänsten lia tillsyn över och ansvar för intagna som biträda vid matens tillredning och utportionering m. m. och att de därför åtminstone delvis ha uppgifter motsvarande dem som åvila befattningshavare i allmän bevakningstjänst, har utredningen likväl funnit övervägande skäl tala för att löneställningen för dessa befattningshavare bestämmes i överensstämmelse med vad som gäller för motsvarande befattningshavare vid de statliga sinnessjukhusen. Dessa befattningshavare äro efter den lönereglering, som beslöts vid 1945 års riksdag, placerade i A 5 (biträdande köksföreståndare), A 6 och A 8 samt, vid de största sinnessjukhusen, A 10. Man lärer liksom beträffande övrig ekonomipersonal vid fångvården icke kunna fordra, att ifrågavarande tjänstemän skola undergå den utbildning, som avses för befattningshavare i bevakning och verkstadschef!. På grund härav och då den nuvarande löneställningen synes i huvudsak riktigt avvägd i förhållande till närmast jämförliga tjänster vid statens sinnessjukhus, torde inga andra ändringar böra vidtagas än att innehavaren av överkonstapelstjänsten vid anstalten å Långholmen (A 8) samt befattningshavarna vid övriga anstalter tilldelas benämningen köksföreståndare. De icke-ordinarie befattningarna böra i samband härmed överföras på ordinarie stat. Den andre befattningshavaren i köket vid anstalten å Långholmen bör, därest han icke kan överföras till bevakningstjänst, överföras å

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 33

övergångsstat samt efter avgång från tjänsten ersättas med en biträdande köksföreståndare i A 5.

De befattningshavare, vilka uppgivits fullgöra uppgifter såsom husmödrar, äro till antalet fyra, och placerade vid anstalterna å Skenäs och Mäshult (Eo 6) samt vid kolonierna Solhyddan (Ex 6) och Sorunda-Åby (Ex 3). Befattningen vid Skenäsanstalten bör enligt vad utredningen funnit inrättas såsom ordinarie köksföreståndartjänst i 6:e lönegraden. I fråga om övriga befattningar vill utredningen icke föreslå annan ändring än att beteckningen köksföreståndare införes såsom tjänstebenämning samt att befattningshavaren vid kolonien Sorunda-Åby uppflyttas till Ex 4.

Ett fåtal vaktfruar i Eo 3 och Ex 3 finnas, vilka enligt inhämtade upplysningar uteslutande syssla med kokerskegöromål. Utredningen föreslår, att dessa befattningar, till antalet fyra och placerade två vid anstalten i Växjö samt en vid vardera av anstalterna å Skenäs och Mäshult, ersättas med tjänster såsom ekonomibiträden i Eo 2 respektive Ex 2, allt eftersom de nuvarande befattningshavarna avgå ur tjänst.

Vad utredningen sålunda föreslagit innebär ur lönekostnadssynpunkt uppflyttning av en tjänst från Ex 3 till Ex 4, nedflyttning av en befattning från A 6 till A 5 och fyra icke-ordinarie befattningar från lönegrad 3 till lönegrad 2 samt slutligen överförande till ordinarie stat av tre extra ordinarie befattningar i 6 lönegraden.

Enligt en av utredningen verkställd kostnadsberäkning har den föreslagna löneregleringen med utgångspunkt från antalet befattningshavare den 1 juli 1945 beräknats medföra en årlig utgiftsökning av omkring 175 000 kronor frånsett rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg. Med avseende å denna beräkning anför utredningen:

Härjämte bör beräknas ökade kostnader för vikarier under semestrar och sjukledigheter. Å andra sidan har emellertid utredningen såsom av det föregående torde framgå förutsatt, att anordningen med de särskilda vikariatsersättningama, för vilka kostnaderna frånsett rörligt tillägg och kristillägg kunna uppskattas till omkring 16 400 kronor årligen, skall kunna avvecklas. En besparing på minst 10 00Ö kronor lärer därför till en början kunna beräknas uppkomma. Vidare bör beaktas, att kostnadsberäkningarna äro gjorda med utgångspunkt från antalet befattningshavare den 1 juli 1945. Då emellertid fångantalet sedan dess sjunkit väsentligt, bör man räkna med att den extra personalen kan reduceras.

Vissa representanter för Sveriges fångvårdsmannaförbund och Sveriges arbetsledareförbund, vilka deltagit i överläggningar med utredningen, ha i särskilda yttranden anfört reservationer till vissa punkter i utredningens förslag. Sålunda lia representanter för fångvdrdsmannaförbundet ansett att utredningen icke tillbörligt beaktat framför allt svårigheterna att rekrytera för fångvårdsarbetet lämpliga personer samt uttalat, att en allmän höjning med två lönegrader bort upptagas såsom förslag. Med avseende å ekonomipersonalen ha fångvårdsmannaförbundets representanter vidare ansett, att jämväl bilförare och köksföreståndare borde inbegripas i den allmänna löneuppflyttningen, eniir dessa befattningshavares göromål i stor utsträckning

niliang till riksdagens protokoll 1946. 1 sunil. Nr 225. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

vöre förenade med övervakningsskyldighet. Varje befattningshavare, som hade sig ålagt att på ett intimt sätt vistas tillsammans med de intagna och därvid hade tillfälle till ständig fostrande påverkan borde enligt reservanternas mening erhålla utbildning för uppgiften.

Representanter för arbetsledareförbundet ha föreslagit, att personalen i verkstadsdriften skall rekryteras i lägst 9 lönegraden. Härom anföres:

De föreslagna tjänsterna såsom yrkesmästare i lönegraderna 9, 11 och 13 torde, ehuru med tvekan, kunna godtagas beträffande sådana befattningshavare inom yrkesdriften, på vilka ställas anspråk på yrkesutbildning. Enligt vår mening kan i detta fall icke nog understrykas betydelsen av att till dessa tjänster endast ifrågakomma personer som förvärvat tillräcklig yrkeskunskap. Det torde med log kunna ifrågasättas att detta uppnås därest rekryteringen av yrkesmästaretjänsterna i fortsättningen liksom hittills som regel kan komma att ske i vaktkonstapel lönegrad. Olägenheterna av ett sådant förfaringssätt äro flera. För det första torde det bli svårt och sannolikt omöjligt att för denna lön erhålla tillräckligt kompetenta aspiranter till yrkesmästaiebefattningarna. Om man likväl skulle kunna erhålla aspiranter, som äro villiga att taga en befattning som vaktkonstapel i avvaktan på befordran till yrkesmästare, så är denne handikapad därigenom att vid befordran till yrkesmästare hänsyn tages icke endast till .skicklighet utan jämväl till förtjänst. I den mån hänsyn tages till tjänstetid måste det därför normalt inträffa att den som besitter den bättre yrkesskickligheten blir sina konkurrenter underlägsen i fråga örn förtjänst. Av här i korthet angivna skäl synes det därför önskvärt dels att för yrkesdriftens räkning tillskapas en särskild aspiranttjänst och dels att aspirantlönen icke sättes så lågt att en rekrytering av kvalificerade yrkesmän omöjliggöres. Vi föreslå i detta syfte, att nyanställd med befattning inom arbetsdriften i fortsättningen inplaceras såsom extra yrkesmästare och i lägst 9 lönegraden.

Yttranden. Yttranden över löneutredningens betänkande ha, efter remiss, avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden, fångvårdsstyrelsen, svenska fångvårdssällskapet, Sveriges fångvårdsmannaförbund, Sveriges arbetsledareförbund och yrkeskvinnors samarbetsförbund. Fångvårdsstyrelsen har i ärendet hört styresmännen vid ett tjugutal anstalter.

Såväl fångvårdsstyrelsen som de hörda sammanslutningarna ha därvid uttalat sig för en omedelbar lönereglering för ifrågavarande personal.

Statskontoret åter har motsatt sig en lönereglering för närvarande samt därvid åberopat dels att en sådan reglering skulle föregripa nu pågående utredning rörande löneställningen för motsvarande personal vid bl. a. sinnessjukhusen och dels att straffverkställighetsreformens verkningar beträffande fångvårdens personalbehov ännu icke kunna överblickas. Sålunda anföres:

Enligt beslut av Kungl. Maj:t den 24 november 1944 ha särskilda sakkunniga tillkallats för utredning rörande löneställningen och därmed sammanhängande anställningsförhållanden för bl. a. den lägre vård- och ekonomipersonalen vid statliga vårdanstalter såsom sinnessjukhusen m. fl. institutioner. Nämnda sakkunniga ha ännu icke slutfört berörda uppdrag. I förevarande betänkande framhålles, att de krav, som ställas å fångvårdens och sinnessjukhusens personal äro så olikartade, att en höjning av fångvårdstjänstemännens avlöningsförmåner icke skulle medföra några konsekvenser

Kunell. Maj.ts proposition nr 225. 35

för sinnessjukhuspersonalens del (s. 70). Vad de sakkunniga i detta hänseende anfört har emellertid icke övertygat statskontoret, att tjänstgöringsförhållandena motivera en högre lönestälining för personalen vid fångvården än vid sinnessjukhusen. Framhållas må i detta sammanhang att utredningen föreslagit en allmän löneuppflyttning av vård- och arbelsledarpersonalen vid statens uppfostringsanstalt å Bona »ehuru till stöd för en löneförbättring icke lärer kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen» (s. 85). Med hänsyn till vad som anförts, förefaller det statskontoret icke välbetänkt att till slutlig prövning upptaga frågan om löneställningen för berörda personal vid fångvården, anstalterna å Bona, Svartsjö och Velinga™ innan utredningen rörande sinnessjukhuspersonalens avlöningsförhållanden slutförts.

Enligt vad de sakkunniga framhålla är personalorganisationen vid fångvården icke rationellt utformad (s. 76, 84). — — — Härtill kommer att straffverkställighetsreformens genomförande medför en omgestaltning av fängelserna samt vård- och arbetsförhållandena för fångarna, som givetvis i väsentlig mån påverkar personalbehovet och kraven å tjänstemännens kvalifikationer i skilda hänseenden. Icke förrän personalorganisationen erhållit en rationel! utformning och de olika befattningshavarnas arbetsuppgifter i samband härmed fixerats, bör enligt statskontorets mening en reglering av personalens avlöningsförmåner komma till stånd. Dessförinnan torde icke heller såsom föreslagits nya befäls- eller arbetsledartjänster böra inrättas. I stället synes man, såsom hittills i stor utsträckning skett, böra inskränka sig till att, i de fall förekommande arbetsuppgifter så påkalla, dubblera redan befintliga dylika befattningar.

Vid angivna förhållanden har statskontoret på ett par undantag när ansett sig sakna anledning att gå in på förslagets enskildheter (jfr det följande).

Allmänna lönenämnden har, i nära överensstämmelse med vad statskontoret i sådant hänseende uttalat, anfört att lönenämnden icke blivit övertygad örn att sådana förhållanden inom fångvården numera uppkommit, som kunde motivera en genomgående mera förmånlig lönestälining för fångvårdens tjänstemän än för befattningshavare vid sinnessjukhusen. Även om enligt lönenämndens mening en lönereglering för fångvårdens personal knappast kunde genomföras utan att vissa konsekvenser därav komme att följa för sinnesssjukhusens befattningshavare, ville lönenämnden dock icke ställa sig avvisande mot det föreliggande förslaget. wPersonal i bevakning och verkstadsdrift. 11-

Beträffande förslaget om en a män lönegradsupp flyttning har fångvårdsstyrelsen, under hänvisning i huvudsak till sin i 1945 års statsverksproposition återgivna motivering (II ht. s. 85 f.), förordat en uppfattning med två lönegrader i stället för en. Styrelsen understryker starkt angelägenheten av alt lönefrågan nu får sin lösning i samband med att de nya bestämmelserna örn stratfverkställiglicten träda i kraft. Fångvårdssällskapet har uttalat, att en med två lönegrader höjd lönestälining med hänsyn till de ringa befordringsutsikterna och de krav, tjänsten ställde på befattningshavarna, framstode såsom synnerligen starkt motiverad och samma ståndpunkt har intagits av fångvårdsmannaförbundet, sorn anslutit sig till de synpunkter sorn dess representanter anfört i särskilt yttrande till utredningens betänkande, varvid förbundet ytterligare understrukit särskilt rekryteringssvårigheterna.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 22ö.

Frågan om löneställningen för de kvinnliga befattning shav a rn a har i några yttranden varit föremål för uttalanden. Sålunda har allmänna lönenämnden understrukit angelägenheten av att frågan örn ett allmänt genomförande inom statsförvaltningen av likalönsprincipen göres till föremål för utredning snarast möjligt, lämpligen genom 1945 års lönekommitté. En ledamot av lönenämnden har i denna del reserverat sig och förordat, att de kvinnliga tjänsterna i såväl bevakning som verkstadsdrift utan uppskov erhålla samma löneställning som motsvarande manliga befattningar. Samma ståndpunkt har intagits av fdngvårdssällskapet och av yrkeskvinnors samarbetsförbund. Fångvårdssällskapet anför i denna del:

Att likalönsprincipen icke genomförts i löneutredningens förslag, finner sällskapet förvånande. En kvinnlig tjänsteman, som utför ett arbete och uppbär ett ansvar fullt jämförbart med det som ankommer på en vaktkonstapel, överkonstapel, uppsyningsman eller yrkesmästare, bör enligt sällskapets mening självfallet tillerkännas en med dessa tjänstemän jämbördig löneställning. Då de kvinnliga befattningshavarna dessutom utgöra ett fåtal i förhållande till de manliga, skulle likalönsprincipens genomförande härvidlag inte heller bliva betungande ur statsfinansiell synpunkt. En depreciering av de kvinnliga tjänsterna bör icke heller stadfästas. Det av löneutredningen framlagda förslaget medför i praktiken det förhållandet, att den kvinnliga tjänsteman, som förestår kvinnoavdelningen vid centralfängelset å Långholmen, placerats som lia vårdsyster (i stället för uppsyningsman som rimligt och naturligt vore) i samma lönegrad som en vaktkonstapel, ehuru hennes ansvar måste betecknas som väsentligt större. Vidare placeras en kvinnlig tjänsteman vid centralfängelset i Växjö, vilken i realiteten fungerar som yrkesmästare, såsom l:a vårdsyster i stället för yrkesmästare.

Med avseende å utredningens förslag om inrättande av nya befattningar i befälsgrad har statskontoret —- oaktat ämbetsverket såsom förut nämnts icke velat ingå på enskildheterna i löneutredningens förslag -— likväl uttalat sig emot en uppflvttning från A 10 till A 13 av uppsyningsmannen vid sinnessjukavdelningen å Långholmen, som för närvarande hade samma lönegradsplacering som uppsyningsmännen vid sinnessjukhusen, vilka förestode avdelningar av i regel större omfattning än vid Långholmen.

Fångvårdsstyrelsen har i enlighet med önskemål, som framförts av styresmännen vid vissa anstalter, föreslagit inrättande av ytterligare ett antal befordringstjänster:

Vad först angår den vanliga bevakningspersonalen avses enligt utredningens förslag för styresmansbefattningen vid fångkolonien å Åby i Sorunda socken en uppsyningsman i Ex 13. Direktören vid vårdanstalten å Hall, under vilken nämnda koloni lyder, har under åberopande av strafflagberedningens förslag rörande ny straffverkställighet (s. 330) hemställt, att befattningen måtte placeras i A 15, samt framhållit, att, örn Åbykolonien skulle nedläggas, tjänsten kan överflyttas till den koloni, som torde bli ofrånkomlig för Hallanstaltens del.

Fångvårdsstyrelsen tillstyrker detta förslag.

Direktören vid centralfängelset å Långholmen har i sitt yttrande påpekat, att utredningen föreslagit, att den nuvarande för sinnessjukavdelningen vid centralfängelset avsedda tjänsten som uppsyningsman av 2:a klass uppflyt­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tas till uppsyningsman i lönegrad A 13 (av lia klass) saint ultalar, att motsvarande uppflyttning bör ske beträffande den uppsyningsman av 2 :a klass, som nu är placerad å fängelsets kroppssjukhus. Direktören åberopar därvid yttrande av kroppssjukläkaren, dr Boye, som framhåller den nuvarande uppsvningsmannens ovanliga kunnighet och skicklighet samt lämplighet för uppgifterna å kroppssjukhuset. Dr Boye anför också, att den nuvarande uppsyningsmannen avsagt sig meriterande vikariat vid andra anstalter tor att ägna sig åt fångvårdens kroppssjukvård, där han tjänstgjort i 27 år.

Fångvårdsstyrelsen får starkt understryka vad sålunda anförts. Oavsett den nuvarande uppsyningsmannens förtjänster får styrelsen emellertid framhålla, alt de arbetsuppgifter, som åvila uppsyningsmannen å kroppssjukhuset, äro av sådan art, att desamma väl motivera en uppflyttning av tjänsten. Kroppssjukhuset vid centralfängelset å Långholmen har 38 vårdplatser och är ej blott den största sjukavdelningen utan jämväl ett cenlralsjukhus mom fångvården. Uppsyningsmannen har att närmast under kroppssjukläkaren ansvara för den rätta skötseln av avdelningen, å vilken utöver uppsymngsmannen tjänstgöra 6 befattningshavare. Fångvårdsstyrelsen hemställer i enlighet härmed, att en av de av utredningen avsedda fem uppsyningsmanstjänsterna i A 11 vid centralfängelset å Långholmen utbytes mot en uppsy ningsmansbefattning i A 13. ...

För ungdom sanstalten å Skenäs föreslås av direktören där en tjänst såsom idrottsinspektör i A 13. Styrelsen vitsordar att det sedan länge funnits ett starkt behov av en sådan instruktör å denna fångvårdens största ungdomsanstalt. Styrelsen anser sig emellertid för närvarande ej kunna tillstyrka förslaget i vidare mån än att, utöver vad utredningen föreslagit, i stället för en vaktkonstapelstjänst inrättas en befattning såsom överkonstapel i A 9 med uppdrag att bl. a. handha ledningen av de intagnas fysiska fostran. .

I fråga om arbetsdriftens personal anser sig styrelsen efter framställning av direktören vid vårdanstalten å Hall böra föreslå den utvidgningen av utredningens förslag, att tva vaktkonstapelstjänster utbytas mot yrkesmästartjänster i A 9, den ena avsedd för snickeriet å Hall och den andra för arbetsdriften å Håga.

Direktören vid Hallanstalten har vidare föreslagit bl. a. att befattningen som tvättföreståndare vid nämnda anstalt, som av utredningen (sid. 85) föreslagits som yrkesmästare i A 9 (nu Eo 8) placeras något högre. Detta yrkande anser sig styrelsen tillsvidare icke böra biträda. Däremot tillstyrker styrelsen ett av direktören vid centralfängelset å Härlanda framfört förslag att jämväl vid nämnda fängelse (förutom å Hall och i Härnösand) för tvätteriet inrättas en yrkesmästartjänst i A 9. Direktören påpekar att ett tvätten för yrkesmässig drift är under uppförande med anlitande av ett särskilt investeringsanslag. Ett genomförande av detta förslag skulle medföra den förändringen av löneutredningens förslag, att en vaktkonstapelstjänst utbytes mot en yrkesmästartjänst i A 9.

Jämväl beträffande den kvinnliga personalen ha önskemål framförts utöver utredningens förslag. Vid centralfängelset i Växjö finnes för närvarande en extra ordinarie Birsta vaktfru som tjänstgör som både trädgårds- och skolkökslärarinna, uppgifter som vid ett kvinnofängelse som Växjöanstalten äro av den största betydelse. För att kunna erhålla och behålla en för dessa uppgifter tillräckligt kvalificerad kraft anser styrelsen nödvändigt,, alt tjänsten flyttas upp från Eo 7 enligt utredningens förslag till Eo 9. Direktören vid Växjöanstalten har för sin del föreslagit samma lönegrad som lör kurator (A 10).

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdsstyrelsens förslag innebär således uppflyttning av ytterligare sju befattningar nämligen

inom den manliga bevakningskåren: en befattning i nuvarande lEx 12 till A 15 (föreståndare för koloni); en i nuvarande A 10 till A 13 (uppsyningsman å kroppssjukhuset å Långholmen) och en i nuvarande Eo 6 till A 9 (idrottsledare å Skenäs);

inom den manliga personalen i verkstadsdriften; tre befattningar i nuvarande 6 lönegraden till A 9 (yrkesmästare å Hall för snickeri [A 6]), å Håga för diverse arbeten [Eo 6] och å Härlanda för tvätteri [A 6]); samt

inom den kvinnliga personalen: en tjänst i nuvarande Eo 6 till Eo 9 (trädgårds- och skolkökslärarinna i Växjö).

Uppflyttning av uppsyningsmanstjänsten vid kroppssjukhuset å Långholmen har förordats även av fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapet. Arbetsledare förbundet har i anslutning till det av förbundets representanter avgivna särskilda yttrandet förordat, att för den mera kvalificerade yrkesdriften inrättas en särskild aspiranttjänst. Nyanställd med befattning inom denna yrkesdrift skulle enligt förbundets förslag inplaceras såsom extra yrkesmästare i lägst 9 lönegraden. Då denna lönegrad sålunda i detta hänseende icke borde vara att betrakta såsom befordringsgrad, syntes det vidare nödvändigt att åtminstone något utöka antalet yrkesmästartjänster i 11 och 13 lönegraderna.

Angelägenheten av bättre befordringsmöjligheter för den kvinnliga personalen har vidare understruktits av yrkeskvinnors samarbetsförbund, som i likhet med fångvårdssällskapet förordat att första vaktfrubefattningen vid kvinnoavdelningen å Långholmen förändras till en uppsyningsmanstjänst.

Löneutredningens förslag i fråga om personalens tjänstebenämn i n g a r har föranlett erinran endast såvitt avser benämningarna vårdsyster och första vårdsyster. Yrkeskvinnors samarbetsförbund — liksom även en ledamot i lönenämnden -— har sålunda förordat gemensam benämning för såväl manliga som kvinnliga tjänster. Förbundet, som i varje fall motsatt sig beteckningarna vårdsyster och första vårdsyster, har funnit benämningarna vakt för vaktkonstap^ och vaktfruar samt förste vakt för överkonstaplar och första vaktfruar möjligen kunna införas.

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal. Förslaget angående sjuksköterskornas löneplacering har ej föranlett erinran. För att möjliggöra en successiv övergång till anlitande av kvinnlig personal för sjukvården har fångvårdsstyrelsen i detta sammanhang hemställt, att antalet ordinarie vaktkonstapelstjänster minskas med 8 och att i personalförteckningen upptagas 10 tjänster — nämligen dels nämnda åtta tjänster och dels de av utredningen förordade två sjukskötersketjänsterna -— under beteckningen sjuksköterskor och sjukvårdare.

I fråga om kontorspersonalen har fångvårdsstyrelsen uttalat, att styrelsen ansett sig böra tills vidare avstå från något yrkande på denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 39

punkt i avvaktan på att 1944 års personalutredning skall taga under omprövning jämväl frågan örn lönegradsplaceringen för all kontorspersonal vid fångvårdsstaten.

Vad angår bilförare har fångvårdsstyrelsen, under framhållande att vid fångtransporter i bil i regel medfölja särskilda fångförare, biträtt utredningens förslag. Styrelsen föreslår emellertid, att ytterligare en bilförarbefattning inrättas vid vårdanstalten å Hall. Härom anföres:

Fångvårdsstyrelsen vill för egen del påpeka, att det vid Hallanstalten linnas två chaufförer, därav en å jordbrukets stat med anställning såsom arbetare i statens tjänst. Vid bestämmandet av arvode för denne har det gällt att beakta, att han för pensionering såsom arbetare i statens tjänst av vederbörande sakkunniga myndighet (statskontoret) ansetts vara att hänföra till person med yrkesutbildning. Pensionsunderlaget för denne befattningshavare är alltså detsamma som för befattningshavare i lönegrad Eo 7. Det måste anses vara mindre lämpligt örn chaufförerna vid vårdanstalten a Hall skulle komma att tillhöra skilda löneställningar, A 5 resp. Eo 7. Styrelsen får därför föreslå, att den nu såsom arbetare i statens tjänst anställde chauffören erhåller anställning såsom bilförare i A 5. Genom hans överförande å ordinarie stat nedbringas avlöningskostnaderna för anstaltens jordbruksdrift.

Statskontoret har uttalat att, därest särskilda chaufförstjänster erfordrades, befattningarna syntes böra placeras i 6 lönegraden. Eljest borde enligt ämbetsverkets mening de befattningshavare, som vid sidan av dem åliggande enklare göromål jämväl toges i anspråk som bilförare, erhålla ställning såsom förste ekonomibiträden i 5 lönegraden.

Fångvårdsmannaförbundet, vars uppfattning delas av fangvardssällskapet,

har i likhet med förbundets representanter i utredningen ansett, att bilförarna böra erhålla samma löneställning som vaktkonstaplarna:

Chaufförerna vid fångvården kunna knappast jämföras med samma yrkesutövare vid sinnessjukvården. Vid fångvården lia chaulförema pa grund av den omfattande arbetsdriften att utföra tunga och ansvarsfulla transporter. De ha ock numera mestadels med sig intagna som medhjälpare vid av- och pålastning och då körsloma nied arbetet i övrigt mestadels utföres utanför anstaltsområdet, kräves både noggrann tillsyn och gott omdöme. Chaufförerna få ofta även vara behjälpliga vid och på egen hand ombesörja forsling av intagna till sjukhus m. fl. inrättningar och de lia därvid samma uppgift som vaktkonstapel i allmänhet.

Rörande maskinist- och eldarpersonalens löneställning ha ett flertal erinringar gjorts. Arbetsledare förbundet har sålunda, under åberopande av en i förbundets utlåtande gjord jämförelse rörande maskinutrustningen vid anstalten å Hall, å ena, och vid vissa sinnessjukhus, a andra sidan, hemställt alt maskinisten å Hall i likhet med ansvarsmaskinisterna vid ifrågavarande sinnessjukhus placeras i A 13 med tjänstebenämningen maskin­

mästare. Fångvårdsmannaförbundet och fångvårdssällskapct lia hemställt,

att eldarbefattningama placeras lägst i vaktkonstapels grad. Fångvårdsmannaförbundet anför härom:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Fångvårdens s. k. eldare lia så gott som alltid att utöva tillsyn över intagna som utföra eldningsarbetet. De äro ålagda att vid sidan av denna sin övervakningsskyldighet utföra allehanda reparationer av anstalternas värme-, belysnings- och sanitära anläggningar, av lås och stängselanordningar. De utföra härunder rörläggnings- och installationsarbeten m. m. Oftast lia de med sig intagna, som därvid erhålla undervisning och utbildning i dessa yrken. Dessa befattningshavare, som av de sakkunniga fått benämningen eldare, men som endast undantagsvis syssla nied eldningsarbete, böra därför, om de icke i fortsättningen såsom hittills skola benämnas vaktkonstapel1, tillföras reparatörsgruppen och placeras i lägst 7 lönegraden.

Fangvårdsmannaförbundet har vidare ansett, att den föreslagna reparatörstjänsten vid Långholmen i A 8 bör ersättas med en befattning såsom verksmontör med högre löneplacering: Denna befattningshavare, vars egentliga titel borde vara verksmontör, har att vid nyanläggnings- och omändringsarbeten av det elektriska nätet inom fängelset uppgöra kostnadsförslag. Innan anläggningen eller omändringen får tagas i bruk, skall verksmontören uppgöra ritningar samt noga kontrollera att anläggningen eller omändringen är utförd i överensstämmelse nied av statlig myndighet fastställda föreskrifter ävensom de av Stockholms El-verk utfärdade installationsbestämmelserna. Montören har städse minst två intagna som medhjälpare i arbetet. Dessa äro i de flesta fall fullt okunniga inom yrket, varför de måste läras och noga övervakas så att inga misstag begås. Driftspänningen uppgår till 380 volt och är sålunda livsfarlig. De honom underställda skall han undervisa och delgiva de grundläggande principerna och föreskrifter, som erfordras för utövare i yrket. Sedan år 1917, då elektrifieringen å Långholmen påbörjades och intill år 1931 innehades ansvaret för den elektriska anläggningen av en konsulterande ingenjör. Sistnämnda år, då den nuvarande montören efter tre-årig utbildning vid Stockholms stads yrkesskola erhöll Kungl. Kommerskollegiums installatörbevis och Stockholms El-verks installatörsrättigheter, har hela ansvaret för såväl nyanläggningar som omändringar av ledningsnätet åvilat honom. Bland övriga arbetsuppgifter som åvila montören må nämnas skötseln och tillsynen av följande elektriska installationer och materialier, nämligen ca 125 st. elektriska motorer, ca 4 100 belysningsuttag, lokaltelefonväxel med 40 anknutna apparater m. m. En jämförelse av löneförhållanden för verksmontörerna vid Kungl. Postverket, Stockholms tygstation, Mariebergs ammunitionsfabrik och Långholmen utvisar att verksmontörerna vid de förstnämnda arbetsplatserna äro avsevärt bättre avlönade än vad som föreslagits för den vid Långholmen anställde.

Vad angår placeringen av kökspersonalen anse såväl fångvårdsstyrelsen som fangvårdsmannaförbundet att de befattningshavare, vilka tjänstgöra såsom köksföreståndare vid de större anstalterna och vilka enligt utredningens förslag skulle bibehållas i lönegraderna 6 och 8, böra omfattas av den allmänna löneregleringen. Fångvårdsstyrelsen anför i denna del: Fångvårdsstyrelsen finner det uppenbart, att kvinnlig fackutbildad personal bör i ökad utsträckning användas i fångvårdsanstalternas kök. Fördelar torde härvid vara att vinna såväl i fråga om matens tillredning som

Kungl. Maj.ts proposition nr 225- 41

beträffande proviantartiklamas tillgodogörande. Samtidigt synes det styrelsen svårt ali, så länge manliga befattningshavare tjänstgöra som köksföreståndare, placera dem en lönegrad lägre än vaktkonstapel. Köksförståndare vid sinnessjukhusen finnas ju i både 8 och 10 lönegraderna, men det lärer då, såvitt styrelsen inhämtat, röra sig örn kök för anstalter med flera hundratal intagna. Å andra sidan är styrelsen av den uppfattningen att de intagna, som biträda i en fångvårdsanstalts kök i allmänhet äro betydligt svårare att taga hand örn än de interner som kunna hjälpa till i ett kök tillhörande ett sinnessjukhus. Styrelsen anser sig därför böra påyrka, att köksföreståndaren å Långholmen placeras i A 9 samt köksföreståndarna vid övriga ifrågavarande anstalter i A 7.

Allmänna lönenämnclen finner övervägande skäl tala för uppflyttning ej blott av köksföreståndarna utan även av dem som för närvarande fullgöra göromål såsom husmödrar:

I anslutning till av utredningsmännen uppdragna riktlinjer för löneregleringen ha de befattningshavare, vilka tjänstgöra som köksföreståndare sammanlagt åtta — icke ansetts böra omfattas av lönegradsuppflyttningen. Från de sakkunnigas sida har härvid uttalats, att det icke torde kunna fordras, att ifrågavarande tjänstemän skulle undergå en utbildning, som avsåges för befattningshavare i bevakning och verkstadsdrift. Lönenämnden vill för sin del ifrågasätta lämpligheten av att tillskapa en särskild befordringsgång för det fåtal tjänstemän, varom här är fråga, helst som — enligt vad utredningsmännen uppgivit — de åtminstone delvis torde fa anses ha arbetsuppgifter motsvarande dem som åvila befattningshavare i allmän bevakningstjänst. Lönenämnden finner därför övervägande skäl tala för att köksföreståndarna i likhet med befattningshavare i allmänhet böra genomgå anordnade utbildningskurser samt inbegripas i den allmänna lönegradsuppflyttningen. Även de tjänstemän, vilka för närvarande fullgöra uppgifter som husmödrar, synas under enahanda villkor böra omfattas av löneregleringen.

Beträffande de vaktfruar vilka uteslutande syssla med kokerskegöromål föreslår lönenämnden, att den nuvarande löneslällningen bibehålies i avvaktan på resultaten av pågående utredningar rörande lönegradsplaceringen av lägre ekonomipersonal vid statliga vårdanstalter m. fl. institutioner ävensom vid försvarsväsendet (1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, samt försvarets tjänsteförteckningssakkunniga).

Kostnaderna. Kostnaderna för löneregleringen beräknar fångvårdsstyrelsen vid en allmän uppflyttning med allenast en lönegrad men vid bifall i övrigt till de i styrelsens utlåtande förordade ändringarna i utredningens förslag lill i runt tal 198 000 kronor frånsett tillägg. Styrelsen anför härom närmare :

Med avseende å kostnadsberäkningarna vill styrelsen påpeka, att löneutredningen beträffande extra ordinarie tjänstemän räknat efter den andra och beträffande extra befattningshavare efter den lägsta löneklassen inom resp. lönegrader. Enligt styrelsens erfarenhet motsvarar det bättre verkligheten att räkna med något högre löneklasser inom resp. lönegrader, vilket emellertid ökar kostnaderna med allenast några hundratal kronor. Emellertid bitr lill de av utredningen angivna kostnaderna läggas de av lönegradsuppflyttningen föranledda ökade kostnaderna för vikarier under semestrar

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

och sjukledighet, vilka av styrelsen uppskattas till i runt tal 20 000 kronor per år; härtill kommer att ytterligare medel måste beräknas under avlöningsposten till rörligt tillägg. Den årliga kostnadsökningen för rörligt tilllägg beträffande nu ifrågavarande befattningshavare beräknar styrelsen till i runt tal 25 000 kronor. Slutligen bör det av löneutrednmgen angivna beloppet höjas med kostnaderna för de förändringar styrelsen i sitt utlåtande förordar, vilka kostnader av styrelsen uppskattas till i runt tal 9 000 kronor. Samtidigt kan såsom utredningen påpekar en besparing beräknas uppstå till följd av att de särskilda vikariatsersättningarna förutsättas skola indragas. Under avlöningsposten till övrig icke-ordinarie personal har för dessa särskilda vikariatsersättningar beräknats ett belopp av 8 000 kronor. Styrelrelsen finner sig kunna tillstyrka en nedsättning av detta belopp med blott 6 000 kronor, enär vissa ersättningar under de närmaste åren fortfarande måste utgå. Såsom styrelsen ovan även omnämnt minskas avlöningskostnaderna för fångvårdens jordbruksdrift genom överföring av en chaufför till ordinarie stat.

Departe­ Den nuvarande löneställningen för fångvårdens personal i lägre lönegrader

ments­

chefen. daterar sig, såsom av den inledande redogörelsen framgår, i huvudsak från början av 1920-talet, då ännu cellstraffet satte sin prägel på straffverkställigheten. Den följande utvecklingen har medfört en väsentligt förändrad syn på de straffrättsliga reaktionerna, vilket tagit sig uttryck i ett omfattande reformarbete på straffverkställighetens område. I fjolårets statsverksproposition uttalade också min företrädare i ämbetet, att fångvårdspersonalens löneställning icke motsvarade de kvalifikationer som ifrågavarande befattningshavare numera måste besitta med hänsyn till den moderna fångvårdens huvudsakliga karaktär av fostran och utbildning. Han framhöll även, att strafflagberedningens förslag till ny lagstiftning örn straffverkställigheten skulle komma att ställa ytterligare krav på fångvårdstjänstemännen. Sedan denna genomgripande reform nu blivit antagen av riksdagen, framstår en allmän förbättring av de nuvarande löneförhållandena för dessa befattingshavare såsom en nödvändig följd härav. Utan en sådan förbättring kan man ej räkna med att fångvården framdeles skall kunna rekrytera och behålla personal med de kvalifikationer straffverkställighetsreformen förutsätter. Detta skulle otvivelaktigt äventyra det väsentliga i reformen. Ytterligare uppskov med löneregleringen synes under sådana förhållanden ej kunna äga rum. Det läge, vari fångvårdens organisationsfråga för närvarande befinner sig, bör emellertid föranleda den allmänna modifikationen i löneutredningens förslag, att någon ökning av antalet ordinarie och extra ordinarie tjänster i bevakning och verkstadsdrift tills vidare icke bör ske.

Såsom utredningen föreslagit bör löneförbättringen avse såväl en allmän lönegradsuppflyttning som en ökning av antalet befordringstjänster. I förstnämnda hänseende har utredningen stannat vid att föreslå en uppflyttning med en lönegrad. Av fångvårdsstyrelsen och från fångvårdsmannahåll har åter förordats en uppflyttning med två lönegrader, vilket ansetts motiverat särskilt av rekryterings- och befordringsskäl. Under förut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

sättning att den allmänna lönegradsuppflyttningen förenas nied en skälig ökning av antalet befordringstjänster synes emellertid den av utredningen föreslagna uppflyttningen — vilken godtagits av allmänna lönenämnden — vara tillräcklig även med hänsyn till behovet av förbättrade rekryteringsoch befordringsförhållanden. Jag ansluter mig därför till löneutredningens förslag örn en allmän uppfattning av personalen i bevakning och verkstadsdrift med en lönegrad. Lönesättningen för befattningshavare med övervägade andra uppgifter än bevakning och arbetsledning bör, såsom utredningen förordat, prövas särskilt. Härtill återkommer jag i det följande. Beträffande de kvinnliga befattningshavarna har utredningen ej ansett tillräckliga skäl föreligga att frångå den nuvarande olikheten i lönesättningen för manlig och kvinnlig personal. Utredningen har dock konstaterat, att arbetsuppgifterna för den del av den kvinnliga personalen, som huvudsakligen är sysselsatt med bevakningsgöromål eller inom verkstadsdriften, äro i stort sett likartade med de åligganden, som ankomma på motsvarande manliga befattningshavare. Enär lönesättningen för manliga och kvinnliga befattningshavare med samma ansvar och arbetsuppgifter i princip bör vara densamma, tala därför starka skäl för att utjämna den nuvarande olikheten i detta hänseende beträffande fångvårdens personal. Att jag likväl icke nu kan upptaga denna fråga beror på att den står inför sin lösning i ett större sammanhang. De spörsmål, som äro förenade med ett allmänt genomförande av likalönsprincipen inom statsförvaltningen, torde nämligen inom en nära framtid komma att upptagas till behandling inom finansdepartementet. Vad angår behovet av befattningar i befälsgrad möter såtillvida svårighet att bedöma detta behov som straffverkställighetsreformens inverkan på fångvårdens personalorganisation icke för närvarande kan angivas i detalj. Nödvändigheten alt i samband med ikraftträdandet av den nya straffverkställighetslagen förbättra rekryterings- och befordringsförhållandena inom fångvården gör emellertid, såsom redan påpekats, att trugan örn inrättande av ytterligare befordringstjänster ej kan uppskjutas. Löneutredningen har vid uppgörande av sitt förslag i denna del utgått fran den nuvarande anstalts organisationen och en medelbeläggning av 2 000 intagna, motsvaiande den av såväl 1941 års sakkunniga som strafflagberedningen uppskattade normalbeläggningen å fångvårdens anstalter. Med hänsyn härtill och då den förestående, av straffverkställighetsreformen betingade decentraliseringen av anstaltsväsendet uppenbarligen medför ett ökat behov av tjänster i befälsgrad, synas betänkligheter icke behöva möta mot en utökning av antalet dylika tjänster i den omfattning utredningen föreslagit. Å andra sidan torde man ej heller utan starkt vägande skäl för närvarande böra gå utöver utredningens förslag. Enskildheterna i utredningens förslag örn ökning av befälstjänsternas antal lia på ett undantag när — avseende uppsyningsmannen vid Långholmens sin ness j ilka vdeln ingen (jfr s. 36 fl.) — lämnats ulan anmärkning av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna. .Tåg kan också i allt väsentligt ansluta mig lill förslaget i denna del. De önskemål örn ytterligare uppfinningar, som framförts i de avgivna yttrandena, synas mig av nyss anförda skill icke i nuvarande läge böra tillgodoses i vidare man än att styresmans-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

befattningen vid kolonien Åby, nu i Ex 12, med hänsyn till den av strafflagberedningen för dylika befattningar förordade löneplaceringen uppflyttas till Ex 15. Vad särskilt angår arbetsledareförbundets framställning om högre rekryteringstjänster i verkstadsdriflen må framhållas, att löneutredningens förslag innefattar en relativt sett så avsevärd ökning av antalet befordringstjänster i verkstadsdriften, att några rekryteringssvårigheter knappast behöva befaras. Icke mindre än 54 av ett sjuttiotal tjänster i den mera kvalificerade verkstadsdriften skulle sålunda vara befälstjänster. Vissa i yttrandena berörda löneplaceringsfrågor torde framdeles kunna upptagas till omprövning oberoende av organisationsfrågorna i övrigt. Detta gäller särskilt befattningarna såsom idrottsledare å Skenäs och såsom tvättföreståndare vid Härlanda. Beträffande den förra befattningen bör en sådan omprövning ske sedan en planerad gymnastikbyggnad vid Skenäsanstalten blivit uppförd. Medel till denna byggnad finnas nu anvisade å beredskapsstat. Vad angår tvättföreståndartjänsten bör erfarenhet avvaktas rörande kapaciteten hos den ännu ej färdigställda tvättinrättningen vid Härlandaanstalten. Tillsättningen av de nya befälstjänsterna bör, då anledning därtill föreligger, förknippas med sådana villkor, att övergången till den framtida fångvårdsorganisationen underlättas. Vidare bör, såsom löneutredningen framhållit, systemet med särskilda vikariatsersättningar avvecklas. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga föreskrifter i nu angivna hänseenden. Utredningens förslag med avseende å personalens tjänstebenämningar föranleder ej annan erinran från min sida än att benämningen vårdsyster ej synes böra införas i strid mot de från yrkeskvinnornas sida framförda önskemålen. Benämningarna vaktfru och första vaktfru torde därför böra bibehållas. Förslaget örn särskild lönesättning för sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonalen skulle i vissa fall medföra löneförbättringar motsvarande vad som föreslagits för personalen i bevakning och verkstadsdrift, d. v. s. uppfattning med minst en lönegrad. Detta gäller sjuksköterskorna, kontors- och kanslibiträdena samt maskinisterna. Beträffande dessa grupper har i yttrandena anmärkning framställts endast såvitt avser maskinistbefattningen å Hall, som av arbetsledareförbundet ansetts böra erhålla högre placering med hänsyn till storleken av maskinanläggningen vid denna anstalt. Vad angår övriga grupper innebär utredningens förslag, att befattningshavarna skulle bibehållas i nuvarande lönegrader (reparatören å Långholmen, eldarna i ansvarsställning, köksföreståndarna och husmödrarna) eller nedflyttas en lönegrad (bilförarna, övriga eldare, biträdande köksföreståndaren å Långholmen och ekonomibiträdena). I samtliga dessa fall ha invändningar rests mot utredningens förslag. Tjänsterna ha därvid i allmänhet ansetts böra omfattas av den allmänna lönegradsuppflyttningen, varvid såsom huvudsakligt skäl anförts, att ifrågavarande tjänstemän vid sidan av sina speciella uppgifter

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

lia att utöva tillsyn över intagna eller meddela dessa undervisning eller utbildning. För egen del kan jag i stort sett ansluta mig till utredningens förslag, vilket överensstämmer med gällande allmänna principer för placering av de personalkategorier varom här är fråga. De uppgifter nied tillsyn och utbildning, som i dessa fall åligga befattningshavarna, synas nämligen ej vara av den betydelse att de böra föranleda likställighet nied bevaknings- och arbetsledarpersonalen; de intagna ställas i regel till personalens förfogande endast såsom hjälp eller handräckning, ofta mera tillfälligt, och utbildningen har närmast karaktären av nödig handledning för göromålens behöriga utförande. I fråga örn maskinisten på Hall och reparatören på Långholmen åberopas arbetsuppgifternas kvalificerade karaktär. Efter att under hand ha underställt dessa frågor byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning får jag förorda en uppflyttning av den förra befattningen till A 13, maskinmästare, och av den senare till A 9, montör. I övrigt föreslår jag ej andra avvikelser från vad utredningen föreslagit än att bilförarna, såsom statskontoret förordat, bibehållas i 6 lönegraden och att de vaktfruar, som uteslutande syssla med kokerskegöromål, tills vidare bibehållas i 3 lönegraden. Vid bedömandet av löneställningen för kökspersonalen är av särskild betydelse, att de nuvarande manliga befattningshavarna i princip böra ersättas med fackutbddad kvinnlig personal. Med avseende å personalen i bevakning och verkstadsdrift har jag i det föregående ansett mig icke kunna för närvarande förorda någon ökning av antalet ordinarie och extra ordinarie befattningar. För sjukvårds-, kontorsoch ekonomipersonalens del föreligga ej samma betänkligheter mot att öka antalet dylika befattningar, enär utredningens förslag härom endast gäller tjänster som kunna antagas komma att bibehållas även efter fångvårdens omorganisation. Jag tillstyrker därför förslaget i denna del. Det är angeläget, att den nu gjorda åtskillnaden mellan personal i bevakning och arbetsdrift, å ena, samt övrig personal, å andra sidan, uppehälles för framtiden. Det bör sålunda ej förekomma, att vaktfru- och vaktkonstapelstjänster besättas med personer, vilka avses att tagas i anspråk för väsentligen andra uppgifter än de för vilka befattningarna äro avsedda. I sitt yttrande över löneutredningens betänkande har fångvårdsstyrelsen föreslagit dels att åtta vaktkonstapelstjänster ersättas med tjänster i samma lönegrad, betecknade »sjuksköterskor och sjukvårdare», och dels att vid Hallanstalten inrättas ytterligare en befattning såsom bilförare, avsedd för en befattningshavare som nu avlönas å jordbrukets stat. Förstnämnda^ förslag avser att möjliggöra ett successivt utbyte av manlig personal i sjukvårdstjänst mot kvinnlig. Detta syfte synes emellertid tills vidare böra tillgodoses på så sätt att Kungl. Majit, i den män nuvarande vaktkonstapel- i sjukvårdstjänst kunna givas annan placering, medgiver anställande i stallet av lckeordinarie kvinnlig personal. Med denna personals inplacering å ordinarie tjänster synes nämligen böra anstå i avvaktan på lösningen av frågan örn

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

löneställningen för sinnessjukhusens motsvarande personal. Även den förestående omorganisationen av fångvården är i detta hänseende av betydelse. Den i Hallanstaltens jordbruk anställde bilföraren bör i nuvarande läge ej heller överföras till ordinarie stat. Fångvårdsstyrelsens betänkbgheter mot att låta denne befattningshavare kvarstå å jordbrukets stat bliva utan betydelse, därest bilförarna, såsom av mig föreslagits, placeras i 6 lönegraden.

Den närmare innebörden av den nu föreslagna löneregleringen för fångvårdens personal framgår av följande översikt, utarbetad på grundval av förhållandena den 1 januari 1946 (jfr s. 19).

1. Personal i bevakning och verkstads-

drift.

Lönegrad Ord Eo Ex Summa

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 47

De av mig förordade förändringarna i utredningens förslag påverka kostnadsberäkningarna endast obetydligt. Med hänsyn lill den nedgång i personalbeståndet, som inträffat sedan utredningen avgav sitt betänkande, kunna kostnaderna för löneregleringen uppskattas till i runt tal 170 000 kronor frånsett tillägg.

Anslagsäskanden för budgetåret 1946/47.

[1.] 1. Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är i riksstaten för löpande budgetår uppfört med 316 300 kronor.

Gällande personalförteckning för fångvårdsstyrelsen har fastställts av Kungl. Majit den 9 juni 1944 (tillägg 27e 1945) och är av följande lydelse.

Personalförteckning.

Lönegrad Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat

48 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Avlöningsstat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 49

I sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff har strafflagberedningen föreslagit, att sociala avdelningen och arbetskontoret organiseras såsom särskilda byråer. Den nya arbetsbyrån skulle därvid övertaga ledningen av jordbruksdriften. Rörande omorganisationen anföres bland annat:

När beredningens förslag till nya verkställighetsregler genomföres, kommer en betydande del av de nya uppgifterna att åvila sociala avdelningen. Bl. a. tillkomma ytterligare understödsärenden, frågor örn bildningsverksamheten på anstalterna och frågor rörande de intagnas anstaltsplacering; sistnämnda ärenden, som för närvarande handläggas av arbetskontoret, torde böra överflyttas till byrådirektören på sociala avdelningen och aktuarien på centrala fångregistret. Med hänsyn härtill föreslår beredningen att sociala avdelningen, samtidigt som dess personal förstärkes, organiseras som en särskild byrå inom fångvårdsstyrelsen.

Såsom framhållits i kapitlet om de intagnas arbete, bör enligt beredningens mening även fångvårdsstyrelsens arbetskonlor utvidgas och förstärkas. Därvid torde det vara lämpligt att kontoret omorganiseras till en särskild byrå, samtidigt som den tillföres ökad expertis. Det bör särskilt övervägas, huruvida de sakkunniga biträden i jordbruksärenden och byggnadsärenden som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande kunna givas en fastare anknytning till styrelsen. Beredningen vill framhålla att det för att förslaget till en mera öppen fångvård med ökad koloniverksamhet skall kunna genomföras är en nödvändig förutsättning att fångvårdsstyrelsen har en sådan organisation att den kan taga nödiga initiativ och utöva en effektiv ledning i dessa hänseenden.

I samband med omorganisationen skulle byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret ersättas med byråchefstjänster samt en byråsekreterartjänst å sociala avdelningen med en förste byråsekreterartjänst. Härjämte skulle personalen förstärkas med en förste byråsekreterare (å arbetsbyrån) och två förste amanuenser samt, efter hand, med biträdespersonal för expeditionsgöromål. För att bereda fångvårdsstyrelsen ökad expertis i psykiatriska och andra medicinska frågor skulle inrättas en särskild befattning såsom överinspektör för hälso- och sjukvård i C 5. Arvodena till styrelsens sakkunniga biträden i jordbruks- och byggnadsärenden skulle vidare efter hand förstärkas.

I skrivelse den 8 februari 1946 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning rörande styrelsens medelsbehov för budgetåret 1946/47. Styrelsen konstaterar därvid, att nedgången i fångantalet medför minskning inom vissa områden av styrelsens arbete men att demia minskning motväges av den starka ökning av arbetsuppgifterna, som följer av den vidgade användningen av kriminalvård i frihet. Minskningen i antalet intagna torde nämligen, enligt vad styrelsen uttalar, icke så mycket bero på en nedgång av brottsligheten överhuvud som på ökad användning av villkorlig dom och villkorlig frigivning. Denna förskjutning hade inträtt samtidigt som fångvårdsstyrelsen genom lagstiftningsåtgärder fått sig ålagt att på ett helt annat sätt än blott för få år sedan taga sig an frågorna om övervakning, tillsyn och eftervård av det i frihet vårdade klientelet. Till följd härav komme fångvårdsstyrelsens totala arbetsbörda alltjämt att öka.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I fortsättningen har styrelsen lämnat en utförlig redogörelse för de nya arbetsuppgifter, som tillförts styrelsen under senare år, särskilt genom de nya lagarna om villkorlig dom och villkorlig frigivning (jfr II ht 1945 s. 75). Ytterligare uppgifter av krävande art förestå, enligt vad styrelsen framhåller, särskilt på grund av de nya lagarna örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt och örn verkställighet av frihetsstraff m. m. Härom anföres:

Den nya lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt har trätt i kraft den 1 januari 1946 och den av 1945 års höstriksdag antagna lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. skall tillämpas från och med den 1 juli 1946. Båda dessa lagar föranleda omfattande organisatoriska åtgärder. Anstaltsväsendet skall omläggas; nya anstalter skola anskaffas och organiseras. De nya formerna för straffverkställigheten medföra ökade uppgifter och kräva avgöranden av nya spörsmål. Här må endast erinras, att de utvidgade förmånerna för de intagna komma att kräva närmare tillsyn från styrelsens sida. I ett flertal frågor har styrelsen att meddela anvisningar och bemyndiganden. Styrelsen vill i detta avseende framhålla, att det under förarbetena till ifrågavarande lagstiftning i skilda instanser framhållits, att en vägledande och kontrollerande verksamhet från styrelsens sida utgör en förutsättning för att den mera fria och individualiserade fångvård, som införes, skall kunna fungera på ett betryggande sätt.

Enligt föreskrift i den nya verkställighetslagen skall det hädanefter åligga fångvårdsstyrelsen att meddela bestämmelser örn strafftidens längd ävensom pröva frågor om avbrott i och förlängning av strafftiden. De dömdas placering på olika anstalter enligt de nya bestämmelserna kommer att kräva ökat arbete.

Styrelsen tillägger, att ett genomförande från och med den 1 juli 1946 av den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen vid fångvården torde komma att medföra avsevärt ökat arbete, bland annat för behandling av frågor om uppflyttning i löneklass.

För nästa budgetår föreslår fångvårdsstyrelsen en fullständig omorganisation av styrelsen enligt de riktlinjer, som uppdragits av strafflagberedningen. Styrelsen skulle i enlighet härmed organiseras på fyra byråer, en kanslibyrå, en socialbyrå, en kameralbyrå och en arbetsbyrå. Till socialbyrån skulle hänföras bland annat ärendena om anstaltsplacering och strafftidsberäkning. Administrationen av jordbruksdriften skulle, såsom strafflagberedningen förordat, överflyttas till arbetsbyrån. Rörande den närmare fördelningen av arbetet mellan byråerna anföres:

Å kanslibyrdn skulle handläggas bland annat följande ärenden: om fångvårdens allmänna organisation; om ordning och disciplin; ledningen och inseendet över behandlingen av de intagna; ärenden om hälso- och sjukvård; örn de intagnas undervisning och fritidssysselsättning; om de intagnas rätt till läsning och brevskrivning, rätt att mottaga besök och erhålla permission samt andra förmåner; örn intagens inställande inför domstol; om intagens arbete hos arbetsgivare utom anstalten; om intagens vistelse i enrum eller gemensamhet; om intagens rätt att disponera över arbetspremier och annan arbetsinkomst; om straffregistret;

örn anställande, utbildning och förflyttning samt befordran, tjänstledighet och avsked för befattningshavare i styrelsen ävensom befattningshavare

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 51

vid fångvårdanstaltema med undantag av kamrerare samt inom skyddskonsulentorganisationen; örn ansvar för tjänstefel av nu ifrågavarande befattningshavare; örn matriklar rörande befattningshavare hos fångvårdsstyrelsen, vid fångvårdsanstalten^ och inom skyddskonsulentorganisationen.

Å socialbyrån skulle handläggas bland annat följande ärenden: om de intagnas placering å anstalt samt förflyttning mellan anstalter; om beräkning av strafftid; örn inräkning i strafftid av vistelse utom anstalt och förlängning av strafftid; örn eftervård; örn understöd åt villkorligt dömda, frigivna och utskrivna; örn nåd och villkorlig frigivning; örn tillsynen över villkorligt dömda och villkorligt frigivna; om förundersökning; örn skyddsverksamheten för frigivna och utskrivna; om centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda.

Å kameralbyrån skulle handläggas följande ärenden: örn fångvårdens inkomster och utgifter samt staters upprättande, örn upphandling av proviantartiklar och andra förnödenheter; örn anläggning av fångvårdsanstalter samt byggnads- och underhållsarbeten vid anstalterna; om tillämpning av avlöningsreglementena såvitt angår placering i löneklass m. m.; om anmärknings-, avskrivnings- och balansmål; örn uppbörd av för arbetsdriften inflytande medel m. nr.; örn kassarörelse för vissa anstalter; örn övriga ärenden av ekonomisk natur, där ej beslutanderätten tillkommer annan byrå; om fångtransportleders anordnande; örn kamrerare vid fångvårdsanstalt.

Arbetsbyrån skulle handlägga ärenden om intagnas sysselsättande i verkstads- och jordbruksdrift samt med annat arbete ävensom ärenden om storleken av intagen tillkommande arbetspremie; örn arbetsplanering och verkstadsorganisation; örn upphandling.

Den nya kanslibyrån skulle bestå av den nuvarande kansliavdelningen samt avdelningen för straffregistret. Kansliavdelningen har nu följande personal: 1 byråchef (A 30), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 kansliskrivare (A 11), 2 kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) samt vaktpersonal. Enligt styrelsens förslag skulle denna personal förstärkas med 1 byråsekreterare i Eo 21 samt 3 biträden, varav 1 kanslibiträde i A 7 och 2 skrivbiträden i Eo 2. Såsom motivering anföres:

Jämväl kanslibyrån kommer att få en rad nya betydelsefulla arbetsuppgifter. Det torde vara tillräckligt att erinra örn att de ökade förmåner som enligt nya verkställighetslagen tillerkänts de intagna samt de nya bestämmelserna örn intagens disposition av arbetspremier ävensom frågor örn intagens vistelse i enrum eller gemensamhet komma att kräva utsträckt övervakning samt ingripande från styrelsens, kanslibyråns, sida. Härtill kommer emellertid, att kanslibyrån efter den 1 juli måste erhålla möjlighet att på ett annat sätt än nu omhändertaga alla de frågor som sammanhänga med rekrytering och utbildning av anstalternas personal i enlighet med de riktlinjer, som fastställts av Kungl. Maj:t. En av de viktigaste förutsättningarna för alt en verklig fångvårdsreform skall komma till stånd, är nämligen att fångvården erhåller en sovrad och välutbildad personal. Då personalärendena och de allmänt administrativa ärendena, såsom förut framhållits, redan före ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen betydligt ökat, finner styrelsen ofrånkomligt att kanslibyråns personal förstiirkes med en extra ordinarie byråsekreterare och eif viii kvalificerat biträde. Åt biträdet skulle anförtros ait bland annat föra tjänstematriklarna för fångvårdsstyrelsen, fångvårdsanstallerna och skyddskonsulentorganisationen. Styrelsen anser sig med hänsyn härtill böra föreslå att för detta ändamål inrättas en ordinarie kanslibiträdestjänst.

52 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Arbetet för styrelsens registrator har starkt påverkats av de senaste årens reformer och beräknas komma att väsentligt ökas efter den 1 juli. En rad nya ärenden tillkomma nämligen med den nya verkställighetslagen. Ärendena örn bestämmande av strafftid beräknas uppgå till inemot 5 000 per år samt ärendena örn placering å anstalt till omkring 4 500 per år. Då registratorn redan nu måste i stor utsträckning tillgripa övertid, finner styrelsen det nödvändigt, att registratorn erhåller ett extra ordinarie skrivbiträde till hjälp.

Ett biträde å kanslibyrån handhar expedieringen av styrelsens post. Under de senaste åren har biträdet endast genom ständigt övertidsarbete kunnat fullgöra sina åligganden. De nya arbetsuppgifter, som från och med den 1 juli 1946 åvila styrelsen, komma givetvis att medföra en mycket stark ansvällning av styrelsens post beroende bland annat på ärendena om bestämmande av strafftid och om anstaltsplacering. Styrelsen finner det därför nödvändigt att äska medel till ett extra ordinarie skrivbiträde, som skulle biträda med styrelsens post.

Beträffande avdelningen för straffregistret, som nu har 8 befattningshavare — 1 byrådirektör (A 28), 2 aktuarier (A 21), 1 amanuens (Eo 16), 1 kontorsbiträde (A 4) och 3 skrivbiträden (1 A 2, 1 Eo 2, 1 Ex 2) — föreslås ej någon personaländring.

Den nuvarande sociala avdelningen med centrala fångregistret skulle organiseras såsom särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie byråchef. Härom anföres:

En stor del av de nya arbetsuppgifter, som ålagts styrelsen, lia i främsta rummet kommit att åvila den sociala avdelningen. Denna avdelning omhänderhar för närvarande ärenden sammanhängande med övervakningen och tillsyningsverksamheten beträffande villkorligt dömda och villkorligt frigivna. Avdelningen har vidare att handlägga frågor om understöd åt frigivna och utskrivna, villkorligt dömda samt intagnas familjer. Byrådirektören å avdelningen är såsom nämnts föredragande vid yttranden rörande nådeansökningar och ansökningar om fakultativ villkorlig frigivning samt är ledamot av styrelsen vid handläggning av ärenden enligt 18 § första stycket lagen om villkorlig frigivning. Till avdelningen hör också centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda.

Med ikraftträdandet av den nya verkställighetslagen tillkomma ytterligare understödsärenden samt ärendena om anstaltsplacering och strafftidsberäkning. Överhuvud medföra de ökade krav som lagstiftningen ställer på den sociala sidan av fångvården att fordringarna på den sociala avdelningen bli väsentligt skärpta.

Med hänsyn till det betydligt ökade arbetet på avdelningen samt till de ansvarsfulla och krävande nya uppgifterna för chefen för avdelningen finner styrelsen i likhet med strafflagberedningen, att avdelningen bör organiseras som en särskild byrå, socialbyrån, under ledning av en ordinarie byråchef. Med en sådan anordning skulle den sociala sidan av fångvårdsstyrelsens verksamhet bli tillgodosedd på ett sätt, som svarar mot verksamhetens betydelse.

Sociala avdelningens personal utgöres för närvarande av, förutom byrådirektören (A 28), 1 byråsekreterare (A 21), 1 aktuarie (Eo 21), 1 kanslibiträde (A 7) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna personal tages delvis i anspråk för intemeringsnämnden. Byrådirektören tjänstgör sålunda såsom sekreterare hos nämnden med ett arvode, som sedan år 1931 utgjort 2 400 kronor för år. Det ena skrivbiträdet tjänstgör helt hos nämnden och

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 53

avlönas å nämndens stat; kanslibiträdet och det andra skrivbiträdet avlönas å fångvårdsstyrelsens stat men biträda nämnden under tid motsvarande sammanlagt ett halvt biträdes arbetsdag. — För centrala fångregistret tillkomma utöver nyss angiven personal 5 skidvbiträden (1 Eo 2, 4 Ex 2).

Fångvårdsstyrelsens förslag beträffande socialbyråns personal förutsätter, att denna befrias från arbete för interneringsnämnden; byrådirektören skulle frånträda sitt sekreteraruppdrag hos nämnden och det skrivbiträde, som nu helt tjänstgör hos denna, skulle överföras å nämndens stat. Styrelsen föreslår i enlighet med vad strafflagberedningen förordat — förutom att byrådirektörstjänsten ersättes med en byråchefstjänst i A 30 — att den nuvarande byråsekreterartjänsten förändras till en befattning såsom förste byråsekreterare i A 24 ävensom att personalen förstärkes med en förste amanuens i Eo 18:

Byråsekreteraren å sociala avdelningen biträder byrådirektören med bland annat ärendena örn nådeansökningar och ansökningar om villkorlig frigivning samt är föredragande vid handläggning av ärenden enligt 18 § första stycket lagen om villkorlig frigivning. Till den tjänsteman, som efter den 1 juli 1946 skulle handlägga dessa ärenden, torde med hänsyn till socialbyråchefens arbetsbörda böra i viss omfattning delegeras ärenden angående nåd och villkorlig frigivning. Med hänsyn härtill och då tjänstemannens uppgifter överhuvud bli av mycket mer krävande natur finner styrelsen nödvändigt, att befattningen uppflyttas till förste byråsekreterare i A 24.

Från och med den 1 juli 1946 skall fångvårdsstyrelsen meddela beslut om å vilken anstalt intagning skall ske av dem soln dömts till frihetsstraff både i vad det gäller dem som äro häktade och dem som vistas på fri fot.------------ Dessa ärenden äro särskilt betydelsefulla därigenom att de äro avgörande för frågan om öppen eller sluten anstaltsvård. Antalet ärenden av denna ari beräknas uppgå till omkring 3 000 per år. Beträffande de fångar —■ bland annat alla straffångar med minst 6 månaders strafftid samt förvarade, internerade och till ungdomsfängelse dömda — vilka skola underkastas särskild undersökning (observation) efter intagandet, skall styrelsen vidare, när utlåtandet över undersökningen inkommer, meddela beslut om anstaltsplaceringen. Sådana beslut torde erfordras i bortåt 1 500 fall om året. Erfarenheten visar, att beslut angående förflyttning ofta måste meddelas med kort varsel.

Trots de betydande arbetsuppgifter som sålunda tillkomma har styrelsen funnit att det skulle låta sig göra att åtminstone tills vidare låta den nu å sociala avdelningen tjänstgörande aktuarien övertaga den närmaste handläggningen av ärendena om anstaltsplacering. Han har för närvarande bland annat att hålla tillsyn över de å avdelningen förda registren, centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda, och skall därvid granska de till fångregistret från anstalterna inkommande avgångskorten beträffande villkorligt frigivna. En förutsättning för att aktuarien skall kunna åläggas att handha anstaltsplaceringen vid sidan örn andra uppgifter är att avdelningen förstärkes med en förste amanuens, som skulle biträda främst a centrala fångregistret och registret över villkorligt dömda men därjämte också med ärenden inom skyddsverksamheten. Förste amanuensen måste besitta goda statistiska kunskaper.

Vidare föreslås ökning av bilriidespersonalen med eli kontorsbiträde i A 4 och eli skrivbiträde i A 2 samt, teir centrala fångregislrets vidkommande,

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

utbyte av två extra skrivbiträdestjänster mot två ordinarie dylika tjänster. I förstnämnda hänseende åberopas socialbyråns ökade arbetsuppgifter i allmänhet. Beträffande fångregistrets biträdespersonal anföres:

För det till sociala avdelningen hörande centrala fångregistret har alltsedan registrets inrättande anvisats medel till enbart icke-ordinarie biträdespersonal, nämligen för ett extra ordinarie skrivbiträde och fyra extra skrivbiträden. Registret, som redan från början varit till ovärderlig hjälp för fångvårdsstyrelsens och anstalternas arbete, har genom de senast tillkomna arbetsuppgifterna i samband med den villkorliga frigivningen och anstaltsplaceringen m. m. blivit ett mycket betydelsefullt organ för fångvårdsstyrelsens verksamhet. Det synes styrelsen därför starkt påkallat, att registret, när detsamma nu blivit ett oumbärligt organ för styrelsen, tilldelas även ordinarie biträdespersonal.

Utöver vad sålunda föreslagits skulle erfordras särskild personal för de ärenden angående beräkning av strafftid m. m., som jämlikt 18 § straffverkställighetslagen från och med den 1 juli 1946 skulle överflyttas till fångvårdsstyrelsen. Under erinran att strafflagberedningen förutsatt, att bestyret med beräknande av strafftid skulle bibehållas hos länsstyrelserna, anför fångvårdsstyrelsen örn nu ifrågavarande ärenden:

Ärendena örn beräknande av strafftid äro för närvarande fördelade på samtliga länsstyrelser. Hos Överståthållarämbetet lia dessa ärenden upptagit en manlig befattningshavare under halva hans dagliga tjänstgöring och en annan manlig tjänsteman under viss del av dagen, varjämte ett kvinnligt biträde varit helt sysselsatt med dessa ärenden. Genom alt ärendena förläggas till fångvårdsstyrelsen kommer därför en avlastning att ske för Överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Frågor örn inräknande i strafftid av avbrott på grund av sjukdom avgöras för närvarande i betydande utsträckning nådevägen av Kungl. Maj:t efter högsta domstolens hörande. Fångvårdsstyrelsens övertagande av dessa ärenden medför alltså arbetsbesparing i justitiedepartementet, högsta domstolen och nedre justitierevisionen.

En viss ledning för bedömande av arbetsbördan och därmed personalbehovet erhåller man av följande uppgifter rörande antalet nytillkomna straff-, fängelse- och bötesfångar 1941: 4 117; 1942: 4 900; 1943: 5 639; 1944: 5 108: 1945: 4 543. Härtill komma ärenden om inverkan på strafftiden av avbrott i straffverkställigheten.

Nu nämnda ärenden äro ofta av svårbedömd art. Härom vittnar icke minst det stora antalet tveksamma rättsfall av detta slag och den uppmärksamhet som justitiekanslern och justitieombudsmannen ägna häråt. Örn man vidare beaktar vilken betydelse dessa beslut ha för de dömda själva, finner styrelsen det oundgängligen nödvändigt att det för handläggningen av dessa ärenden finnes tillgång till tillräcklig och fullt kompetent personal. Att vederbörande byråchef i någon större utsträckning skulle kunna meddela beslut i dessa frågor är uteslutet; hans arbetstid skulle då bli utfylld med sådana göromål. Ärendena måste delegeras till underordnad tjänsteman, vilken skulle äga hänskjuta tveksamma fall — och de bli icke få — till byråchefens bedömande.

Den tjänsteman, åt vilken uppdraget att handlägga dessa frågor sålunda skulle delegeras, anser styrelsen med hänsyn till arten av arbetet böra bli ordinarie förste byråsekreterare; i löneavseende kunde han icke, därest

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

kompetent kraft skulle erhållas, placeras lägre än i lönegrad A 26. Härutöver erfordrades en byråsekreterare i Eo 21 och en förste amanuens i Eo 18. Såsom biträden åt dessa befattningshavare erfordrades ett kontorsbiträde i Eo 4 och ett skrivbiträde i Eo 2. Kameralbyrån skulle övertaga den nuvarande kameralavdelningens personal, vilken utgöres av 1 byråchef (A 30), 1 kamrerare (A 24), 1 förste byråsekreterare (A 24), 1 assistent av l:a klass (Eo 20), 1 assistent av 3:e klass (A 16)\ 1 kansliskrivare (A 11), 1 kanslibiträde (A 7), 1 kontorsbiträde (Eo 4) och 3 skrivbiträden (1 Eo 2, 2 Ex 2). Assistenten av l:a klass, kontorsbiträdet och ett extra skrivbiträde lia anställts i samband med att kassa- och räkenskapsväsendet vid krono- och rannsakningshäktena centraliserats till fångvårdsstyrelsen. Enligt styrelsens nu framlagda förslag skulle nyssnämnda bestyr, som tillförts styrelsen från och med budgetåret 1941/42, i personalbesparande syfte delvis återföras till de kassaanslutna anstalterna. Härom anföres bland annat: De ökade arbetsuppgifterna ha gjort det nödvändigt att undersöka möjligheten att begränsa uppgifterna. Undersökningen har visat att styresmännen vid de kassaanslutna anstalterna kunna övertaga vissa redogörargöromål utan att någon personalförstärkning erfordras. Styrelsen ^ får därför föreslå en viss decentralisering av dessa anstalters kassarörelse fran och nied budgetåret 1946/47, så att endast avlöningar uträknas och utbetalas av fångvårdsstyrelsen. Kassarörelsen i övrigt skulle handhavas a anstalterna. Genom den nu föreslagna decentraliseringen kan i första hand indragas ett extra skrivbiträde. Därjämte kan den extra ordinarie assistenttjänsten av lia klass indragas och ersättas med en amanuenstjänst i 16:e lönegraden. Mellan denne amanuens och den å kameralbyrån tjänstgörande assistenten av 3:e klass skulle fördelas bland annat arbetsuppgifterna med formell och anslagsteknisk granskning av från fångvårdsanstalten^ inkommande månadsräkenskaper, kontroll av bokföringen för styrelsens egen kassarörelse (inkl. uppbörd för fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift m. m., avlöningar för vissa fångvårdsanstalter, utgifter å byggnads- m. fl. anslag m. m.), uträkning av avlöningar för vissa fångvårdsanstalter, kontroll över dispositionen av byggnads- m. fl. anslag, m. m. Dessa befattningshavare skulle ävenledes biträda kamreraren med granskning av arvodesräkningar för övervakare och tillsynsmän samt granskning av framställningar örn placering och uppfattning. i löneklass, vilka ärenden tillväxa alltmer.

Den föreslagna decentraliseringen skulle alltså möjliggöra utbyte av en assistent i Eo 20 mot en amanuens i Eo 16 samt indragning av ett skrivbiträde i Ex 2. I detta sammanhang har styrelsen vidare framfört förslag örn inrättande av en särskild befattning för kontroll av anstaltsorganisationen m. m. Härutinnan anföres att under de kommande aren, da anstaltsorganisationen kommer att genomgå stora förändringar och straffverkställigheten skall reformeras, det mer än någonsin kommer att vara nödvändigt flir styrelsen att i detalj övervaka utvecklingen inom anstaltsväsendet, personaluppsdtt-

Uppehållcs för närvarande av en amanuens i Eo 16.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ningen vid de olika anstalterna m. m. så att en lämpligt avvägd organisation erhålles. Med hänsyn till att reformerna inom fångvården komme att medföra stora utgifter för statsverket, syntes en sådan särskild granskning påkallad. Styrelsens ledamöter och de befattningshavare hos styrelsen, som eljest skulle kunna ifrågakomma, kunde med hänsyn till sina arbetsåligganden icke medhinna ett dylikt uppdrag. Styrelsen hemställde därför, att en tjänst såsom byråsekreterare i lönegrad Eo 21 måtte från och med budgetåret 1946/47 tills vidare inrättas å styrelsens kameralbyrå.

Beträffande arbetsbyrån åberopar fångvårdsstyrelsen, att det nuvarande arbetskontoret enligt strafflagberedningens förslag skulle utbrytas till en särskild byrå med uppgift att omhänderha ledningen av såväl jordbruksson! verkstadsdriften. Styrelsen anför bland annat:

Strafflagberedningen har i sitt betänkande uttalat, att styrelsens arbetskontor bör utvidgas och förstärkas. Beredningen anför (s. 163), att det förefölle olämpligt att bibehålla den nuvarande skillnaden mellan verkstadsdriften och jordbruksdriften. Den senare, som kunde väntas få ökad betydelse allteftersom fångvården finge en mera öppen karaktär, torde liksom den förra böra läggas direkt under styrelsens arbetskontor. Detta organ torde även böra taga en mera direkt befattning med arbetsdriften å de smärre anstalter, som för närvarande själva ombesörja de intagnas sysselsättning. Arbetskontoret syntes böra erhålla en organisation, som mera överensstämde med ett modernt industrikontors. Därvid kunde det ifrågasättas att tillföra kontoret ytterligare sakkunskap i tekniska spörsmål och jordbruksfrågor.

Styrelsen erinrar även, att 1945 års statsrevisorer upptagit frågan om fångvårdens jordbruksdrift och därvid anslutit sig till strafflagberedningens ståndpunkt, att jordbruksdriften skulle inordnas under arbetskontoret. För egen del understryker styrelsen vad beredningen och statsrevisorerna sålunda anfört samt uttalar, att inordnandet av jordbruksdriften under arbetskontoret skulle betyda en så viktig utvidgning av kontorets verksamhetsområde, att kontoret borde organiseras som en särskild byrå under en ordinarie byråchef.

Arbetsbyrån skulle övertaga arbetskontorets nuvarande personal, som består av 1 byrådirektör (A 28) — vilken tjänst skulle förändras till byråchefstjänst i A 30 2 byråsekreterare (1 A 21, 1 Eo 21), 1 förste amanuens (Eo 18), 1 assistent av 3:e klass (A 16)\ 2 amanuenser (1 Eo 16, 1 Ex 16), 2 kontorsbiträden (1 A 4, 1 Eo 4) och 2 skrivbiträden (1 Eo 2, 1 Ex 2). Denna personal bör enligt fångvårdsstyrelsen förstärkas med en förste byråsekreterare i A 24. I detta hänseende åberopas, att förslag om dylik förstärkning framförts av strafflagberedningen. Med inrättandet av den likaledes av beredningen föreslagna förste amanuenstjänsten finner styrelsen däremot kunna anstå till nästa budgetår. I fråga om biträdespersonalen föreslår styrelsen, att en ny tjänst i A 7 inrättas och att i samband därmed den extra skrivbiträdestjänsten indrages:

Med hänsyn till utökningen av arbetskontorets verksamhetsområde finner styrelsen nödvändigt, att tjänsteställningen för den befattningshavare ä arbetskontoret, som handhar den för en sådan avdelning så viktiga uppgiften

Uppehålles för närvarande av en amanuens i Eo 16.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 57

som diarieföringen, förbättras. Diarieföringen för arbetskontoret omfattar förandet av arbetskontorets diarium, tillverkningsregister, inköpsregister, ackordspremieregister och maskininventarium. I tillverkningsregistret antecknas samtliga beslut örn s. k. förläggning av arbeten avseende verkstadsdriften och i inköpsregistret alla inköp av materialier, fördelade på varugrupper. Maskininventariet innehåller uppgifter å samtliga maskiner och mera värdefulla verktyg, som inköpts för verkstadsdriftens räkning. Ifrågavarande arbete utföres för närvarande av ett extra ordinarie kontorsbiträde. Styrelsen finner det nödvändigt, att för byrån inrättas en avdelningsregistratorstjänst såsom kanslibiträde i lönegrad A 7, för att styrelsen tor denna uppgift skall kunna förvärva fullt kompetent person. Den kvinnliga personalen skulle icke behöva utökas; i samband med att en kanslibiträdestjänst inrättas, kan en extra skrivbiträdestjänst indragas. Fångvårdsstyrelsen uttalar vidare sin anslutning till strafflagberedningens förslag, att arbetsbyrån bör tillföras ökad expertis i jordbruksfrågor. På grund av de förändringar inom arbetsdriften, som kunde tänkas ske, finner styrelsen det dock icke lämpligt att sträcka detta krav längre än att en av de å byrån för olika driftgrenar föredragande tjänstemännen —- förste byråsekreteraren eller byråsekreterarna — skall besitta särskilda kunskaper i jordbruksfrågor.

Beträffande nu utgående arvoden och särskilda ersättningar föreslår fångvårdsstyrelsen, att arvodena till styrelsens biträdande läkare och biträdande arkitekt höjas med 1 800 kronor resp. 1 000 kronor till 3 000 kronor resp. 6 000 kronor. I fråga örn förstnämnda arvode erinras, att strafflagberedningen föreslagit inrättande av en tjänst såsom överinspektör för hälso- och sjukvård vid fångvården i lönegrad C 5 samt att styrelsen i sitt utlåtande över beredningens betänkande tillstyrkt detta förslag. Styrelsen funne sig emellertid icke böra för närvarande framlägga förslag om denna befattning utan ansåge det lämpligare att med tjänsten finge anstå lill dess anstaltsorganisationen blivit fastare utformad. I stället borde arvodet till styrelsens sakkunniga biträde i hälsovårdsärenden höjas. Med avseende å arkitektarvodet anföres: Styrelsens biträde i bvggnadsärenden uppbär ett arvode av 5 000 kronor. Det nuvarande biträdet — arkitekten G. Birch-Lindgren —- äger sa länge han kvarstår i tjänst dessutom uppbära ett personligt tillägg å 700 kronor. Reformerna inom fångvården ha medfört, att arkitekten under senare år blivit tagen i anspråk i långt större utsträckning än som avsågs, när arvodet fastställdes. Då styrelsen jämväl under lång tid framåt måste i vidgad utsträckning anlita den kunskap och erfarenhet, som styrelsens arkitekt besitter, finner styrelsen i likhet med strafflagberedningen starka skäl tala för alt arvodet iiöjes. Styrelsen får därför föreslå en höjning av arvodet från 5 000 kronor till 6 000 kronor, varvid det personliga tillägget bör utgå med oförändrat belopp. Vidare föreslår styrelsen, att det nu å fångvårdsanstalternas stat upptagna arvodet till styrelsens sakkunniga biträde i jordbruksärenden, vilket arvode för innevarande budgetår höjts från t 000 kronor till 1 500 kronor, utan ändring av arvodets belopp överföres lill styrelsens stat.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Även för ett sakkunnigt biträde i utbildningsfrågor begär styrelsen ett särskilt arvode. I detta hänseende erinras, att Kungl. Majit, oaktat medel för ändamålet icke beräknats i gällande stat, för innevarande budgetår anvisat 400 kronor till en dylik sakkunnig, avsedd att biträda styrelsen beträffande personalutbildningen. Enligt styrelsens mening borde den sakkunniges arbetsområde utökas. Styrelsen hänvisar härutinnan till följande av styrelsen gjorda uttalande i yttrande den 30 oktober 1945 över en av Sveriges yngre läroverkslärares förening gjord framställning rörande omdaning av undervisningsväsendet vid statens fångvårdsanstaller (jfr det följande s. 90, 92 f.):

Att, såsom föreningen föreslagit, förlägga undervisningen vid fångvårdsanstaltema under skolöverstyrelsens ledning, vore enligt fångvårdsstyrelsens mening olämpligt. Bortsett från det förhållandet, att undervisningen i väsentlig utsträckning avser sådan utbildning, som mera tillhör överstyrelsens för yrkesutbildning än skolöverstyrelsens kompetensområde, vill fångvårdsstyrelsen framhålla, att hela utbildningsproblemet är så nära förknippat med andra sidor av fångvårdsarbetet att det bör stå under fångvårdsstyrelsens ledning. Däremot bör fångvårdsstyrelsen erhålla tillgång till erforderlig pedagogisk expertis. Denna fråga synes böra uppmärksammas vid den omorganisation av styrelsens sociala avdelning, som blir erforderlig, därest det framlagda förslaget till ny verkställighetslag antages. Styrelsen vill erinra om att en sakkunnig pedagog numera ställts till styrelsens förfogande i personalutbildningsfrågor. Det är enligt styrelsens mening lämpligt, att denne sakkunnige knytes fastare till styrelsen och får taga befattning även med frågor rörande undervisningen av de å fångvårdsanstalten^ intagna.

Under åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att hos styrelsen finge vara anställd en sakkunnig för utbildningsfrågor rörande personalen och för undervisningen av de intagna. För att kunna erhålla fullt kompetent person erfordrades ett arvode av 2 000 kronor.

Till dagarvoden åt sakkunniga jämlikt 84 § nya verkställighetslagen föreslår styrelsen att i avvaktan på närmare erfarenhet beräknas 400 kronor:

Fångvårdsstyrelsen skall ha särskild sammansättning jämlikt lagen örn verkställighet av frihetsstraff m. m. I 84 § nämnda lag föreskrives, att fångvårdsstyrelsen skall bestå av överdirektören eller ställföreträdare för honom och tjänsteman i styrelsen, som Konungen bestämmer, jämte två av Konungen utsedda sakkunniga vid handläggning av ärenden, där avgörandet påverkar strafftidens längd — 28 § fjärde stycket (sjukhusvistelse m. m.), 36 § andra stycket (permission), 38 § andra stycket (inställelse inför domstol etc.) och 76 § (bestraffning). Till dagarvoden åt de sakkunniga vid handläggning av dessa ärenden torde i avvaktan på närmare erfarenhet böra beräknas 400 kronor.

Slutligen hemställer styrelsen om ytterligare medel till löneklassuppflyttningar och vikarier med 2 000 kronor resp. 10 095 kronor:

Alltsedan budgetåret 1942/43 ha under icke-ordinarieposten å fångvårdsstyrelsens avlöningsstat några medel icke beviljats för löneklassuppflgttningar. Ett äskande av styrelsen i detta avseende avvisades av föredragande departementschefen (se II ht 1945 s. 76) under hänvisning till att dylika kostnader torde kunna hållas inom det då anvisade anslagsbeloppet. Finans­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 59

ministern har i 1941 års statsverksproposition i anledning ay ändring i statuppställningen för avlöningsanslagen från och med budgetåret 1941/42 förklarat, att icke-ordinariepostema för budgetåret 1941/42, även till den del de avsågo tidigare schablonmässigt beräknade kostnader för avlöningsförhöjningar m. m., beräknats så att de skulle motsvara det verkliga behovet. Medel för icke-ordinarie tjänster skola alltså beräknas med utgångspunkt från de löneklasser, som befattningshavarna beräknas tillhöra under vederbörande budgetår. Fångvårdsstyrelsens icke-ordinariepost har beräknats efter dessa direktiv. Under sådana förhållanden måste styrelsen ånyo hemställa örn anvisande av medel för löneklassuppflyttningar. Styrelsen beräknar det härför erforderliga beloppet till 2 000 kronor.

De medel, som för närvarande stå till fångvårdsstyrelsens förfogande för avlönande av vikarier under befattningshavarna jämlikt avlöningsreglementena tillförsäkrade semesterledigheter — 0 905 kronor —- anvisades av 1942 års riksdag. Sedan dess har styrelsens personal utökats med ett flertal befattningshavare. Såsom styrelsen ovan anfört kommer från och med budgetåret 1946/47 ytterligare ett antal befattningshavare att behöva tillföras styrelsen. Detta gör att styrelsen måste hemställa om ytterligare medel för avlönande av vikarier vid semesterledigheter. Styrelsen har beräknat kostnaderna för vikarier för den personal, som styrelsen funnit erforderlig för budgetåret 1946/47, till sammanlagt 19 800 kronor. I vissa fall komma vikarier icke att förordnas. Det för vikarier erforderliga beloppet kan därför nedsättas från 19 800 kronor till 17 000 kronor. Icke-ordinarieposten skulle alltså höjas med (17 000 — 6 905) 10 095 kronor. Styrelsen får i detta sammanhang uttala, att inga medel beräknats under icke-ordinarieposten för vikarier under sjukledigheter och att styrelsen därför utgår från att liksom hittills få med Kungl. Maj:ts medgivande överskrida icke-ordinarieposten med ■erforderligt belopp.

Med nu angivna utgångspunkter har fångvårdsstyrelsen beräknat de olika anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens avlöningsstat till följande belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 224 500 (+ 60 200) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, 15 400 (+ 6 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 140 200 (+ 30 900) kronor;

rörligt tillägg 50 000 (+ 16 000) kronor.

Ordinarieposten har vid den sålunda gjorda beräkningen räknats upp med kostnaderna för två ordinarie tjänster — en assistenttjänst av 3:e klass och en skrivbiträdestjänst — till vilka medel på grund av innehavarnas tjänstgöring å högre icke-ordinarie befattning ej beräknats i gällande stat. Samtidigt har icke-ordinarieposten nedsatts med kostnaderna för en amanuens i Eo 16 och ett skrivbiträde i Eo 2 (jfr II ht 1945 s. 77 resp. II ht 1942 s. 53).

Anslaget i dess helhet har alltså beräknats till (224 500 + 15 400 + 140 200 + 50 000) 430 100 kronor, ökningen, 113 800 kronor, kan specificeras på följande sätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ökning Minskning 1. Styrelsen organiseras på fyra i stället för två byråer:

Kanslibyrån

Byråsekreterare i Eo 21 (ökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Ökning Minskning Överflyttning av arvode till sak­

kunnig i jordbruksärenden från

anslaget till fångvårdsanstalter-

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ler ock någon av byråsekreterarna å byrån skulle besitta särskilda kunskaper i jordbruksfrågor. Lönenämnden har under hand inhämtat, att av vederbörande skulle fordras agronomutbildning. Huruvida den ifrågasatta anordningen är den mest lämpliga för tillgodoseende av behovet av expertis inom fångvårdsstyrelsen på jordbruksområdet, synes lönenämnden tveksamt. I varje fall finner lönenämnden tjänstebenämningen byråsekreterare mindre lämplig för förevarande befattningshavare. Det synes lönenämnden, att densamma närmast bör ersättas med benämningen byråinspektör.

I avvaktan på resultatet av det åt 1944 års personalutredning lämnade utredningsuppdraget torde de av fångvårdsstyrelsen föreslagna ordinarie skrivbiträdesbefattningarna böra ersättas med extra ordinarie skrivbiträdestjänster. Lönenämnden vill vidare framhålla, att de tjänstemän, som för närvarande äro anställda som extra skrivbiträden, efter lämplig prövotid torde böra beredas extra ordinarie anställning under förutsättning, att ett stadigvarande behov kan anses föreligga av dessa befattningshavare.

Departe­ Fångvårdsstyrelsens nuvarande byråindelning tillkom medan styrelsen

ments­

chefen. hade uppgifter nästan uteslutande såsom centralmyndighet för en anstaltsorganisation av cellfängelser och därmed jämförliga anstalter. Denna organisation hade föga gemensamt med det nuvarande anstaltsväsendet. Särskilt den öppna anstaltsvården och den betydande utvecklingen av fångvårdens verkstads- och jordbruksdrift ha medfört en genomgripande omdaning av anstaltsorganisationen. Med den nu beslutade straffverkställighetsreformen kommer det äldre systemet att helt övergivas. För fångvårdsstyrelsen lägges därmed tonvikten på de socialvårdande uppgifterna. Den sociala sidan av styrelsens verksamhet har redan tidigare trätt i förgrunden genom de uppgifter, som efter tillkomsten av de nya lagarna örn villkorlig dom och villkorlig frigivning tillagts styrelsen såsom tillsynsmyndighet beträffande kriminalvården i frihet. I denna egenskap har styrelsen att taga befattning med det talrika klientelet av villkorligt dömda och villkorligt frigivna personer, varjämte styrelsen blivit chefsmyndighet för skyddskonsulentorganisationen.

Den betydande ökning av fångvårdsstyrelsens arbetsbörda, som efter hand uppkommit, har haft till följd, att den ursprungliga ramen för styrelsens organisation i viss mån sprängts. Den sociala avdelningen och arbetskontoret utgöra sålunda numera väsentligen självständiga avdelningar inom styrelsen. I konsekvens härmed har också strafflagberedningen föreslagit, att dessa avdelningar utbrytas till särskilda byråer. När fångvårdsstyrelsen nu upptagit detta förslag och därvid förordat att styrelsen för framtiden skall organiseras på fyra byråer, måste emellertid beaktas, att tillräckliga hållpunkter för närvarande saknas för bedömande av frågan huruvida en definitiv organisation av denna omfattning är motiverad. Allmänna lönenämnden, som även anfört betänkligheter i detta hänseende och ifrågasatt en sammanslagning av kanslibyrån och kameralbyrån, förordar för sin del, att särskild utredning verkställes rörande styrelsens organisation. Under de närmaste åren kommer styrelsen emellertid under alla förhållanden att få så många arbetskrävande uppgifter i samband med verkställighetsreformens genomförande,

Kungl. Maj. ts proposition nr 225.

att en tillfällig anordning med fyra byråer kan anses motiverad. Betänkligheter torde ej behöva möta att för denna tid inrätta ytterligare två byråer, enär en av de nuvarande byråcheferna kommer att uppnå pensionsåldern under år 1948. Den på angivet sätt utbyggda organisationen bör alltså icke betraktas som definitiv. Senast vid ifrågavarande byråchefs avgång från tjänsten bör den av lönenämnden förordade utredningen rörande styrelsens permanenta organisation vara verkställd. Beträffande ärendenas fördelning mellan kanslibyrån och den nya socialbyrån kan jag ansluta mig till fångvårdsstyrelsens förslag. Frågor örn anstaltsplacering och strafftidsberäkning torde alitsa böra handläggas av socialbyrån. Vad angår kameralbyrån bör, såsom både strafflagberedningen och fångvårdsstyrelsen förordat, ledningen av jordbruksdriften överföras till den nya arbetsbyrån. Styrelsens förslag att delvis återföra bestyret med krono- och rannsakningshäktenas kassa- och räkenskapsväsende till dessa anstalter lämnar däremot rum för tvekan. I detta hänseende erinras, att centraliseringen till fångvårdsstyrelsen av ifrågavarande ärenden genomförts såsom ett led i den av 1941 års sakkunniga förordade rationaliseringen av driften vid fångvårdens anstalter. Frågan huruvida en återgång till det tidigare systemet bör ske synes därför lämpligen böra tagas under övervägande vid den översyn av fångvårdsanstaltemas personalorganisation som, enligt vad i annat sammanhang anförts, är avsedd att komma till stånd i samband med den förestående omdaningen av anstaltsväsendet. I avvaktan härpå bör någon ändring i fråga om styrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet vid vissa anstalter ej genomföras. Med avseende å fångvårdsstyrelsens personal gäller liksom beträffande byråindelningen, att det icke är möjligt att nu bedöma det framtida behovet. Styrelsen har visserligen tillagts ett stort antal nya arbetsuppgifter och ytterligare uppgifter förestå, men arbetsökningen beror till viss del på själva genomförandet av de många reformerna pa straffveikställighetens område. En viss försiktighet bör därför iakttagas särskilt i fråga örn inrättande av nya ordinarie tjänster. Vid bedömande av personalbehovet bör dessutom beaktas, att styrelsens personal under de senaste åren förstärkts med ett tiotal befattningshavare, vilken arbetskraft delvis kommer att frigöras i den mån fångantalet går ned och återgång sker till normala förhallanden (jfr II ht. 1945 s. 76). Å andra sidan är det synnerligen angeläget, att styrelsen nu erhåller tillräcklig personal för att bemästra de många maktpåliggande uppgifter som förestå, icke minst i samband med fångvårdens omorganisation. örn, såsom i det föregående föreslagits, sociala avdelningen och arbetskonloret utbrytas till särskilda byråer böra två av byrådirektörstjänstema förändras till byråchefstjänster. De nya byråcheferna böra tills vidare uppföras på extra ordinarie stat. I samband med socialbyråns tillkomst bör vidare, såsom både strafflagberedningen och fångvårdsstyrelsen förordat, den nuvarande byråsekr.eterartjänsten å sociala avdelningen uppflyttas till förste byråsekreterartjänst i A 24.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt fångvårdsstyrelsens förslag skulle inrättas sju nya befattningar i 18 och högre lönegrader, nämligen två förste byråsekreterare, den ena i A 26 och den andra i A 24, tre byråsekreterare i Eo 21 saint två förste amanuenser i Eo 18. Av dessa avses förste byråsekreteraren i A 26, en byråsekreterare och en förste amanuens för de nya ärendena angående beräkning av stratftid m. m. Med ledning av uppgifter, som inhämtats från Överståthållarämbetet, där för närvarande omkring en fjärdedel av samtliga ärenden angående strafftidsberäkning handläggas, synes emellertid kunna antagas, att två tjänstemän med hjälp av biträdespersonal skola kunna tillfredsställande bestrida dessa göromål. Enär självständig beslutanderätt skulle tillkomma den högre av dessa, synes intet vara att erinra mot att denne placeras i A 26. Såsom medhjälpare åt honom torde böra finnas en befattningshavare med tjänsteställning såsom förste amanuens.

Den föreslagna tjänsten såsom förste byråsekreterare i A 24 skulle inrättas å arbetsbyrån i samband med att ledningen av jordbruksdriften överflyttas dit. Med hänsyn till den betydande utvidgning av jordbruksdriften, som förestår i samband med utbyggandet av den öppna anstaltsvården, torde en tjänst i 24 lönegraden vara nödvändig. Den bör dock tills vidare uppföras på extra ordinarie stat. Innehavaren bör besitta särskild sakkunskap i jordbruksfrågor och tilläggas benämningen förste byråinspektör.

Av de begärda nya befattningarna i övrigt — två byråsekreterare i Eo21 och en förste amanuens i Eo 18 -—- avses en byråsekreterartjänst för vardera av kanslibyrån och kameralbyrån samt amanuenstjänsten för socialbyrån. För kanslibyråns del torde böra medgivas förstärkning med en förste amanuens. Däremot synes ej föreligga tillräcklig anledning att utöka personalen å kameralbyrån, särskilt som ledningen av jordbruksdriften föreslås överflyttad från denna byrå till arbetsbyrån. Den föreslagna amanuenstjänsten å socialbyrån finner jag mig böra tillstyrka.

Om fångvårdsstyrelsens befattning med kassa- och räkenskapsväsendet för de mindre anstalterna bibehålies, bör ej ske någon ändring beträffande den nu å kameralavdelningen placerade assistenttjänsten i Eo 20, vilken befattning enligt styrelsens förslag skulle förändras till amanuenstjänst i Eo 16. Ej heller bör i sådant fall någon skrivbiträdestjänst indragas.

Vad angår behovet av ytterligare biträdespersonal har fångvårdsstyrelsen föreslagit inrättande av åtta nya biträdestjänster, därav två kanslibiträden i A 7, två kontorsbiträden, ett i A 4 och ett i Eo 4, samt fyra skrivbiträden, ett i A 2 och tre i Eo2; samtidigt skulle emellertid ett extra skrivbiträde å arbetskontoret indragas. I betraktande av att styrelsens biträdespersonal under senare år förstärkts med sammanlagt sju biträden, därav tre från och med den 1 juli 1945 (II ht 1945 s. 76), synes tveksamt, huruvida en så betydande ökning av biträdesbefattningarna är behövlig. Med hänsyn till svårigheten att tillförlitligt bedöma behovet har jag dock ansett mig böra förorda, att medel för biträden beräknas i hela den av fångvårdsstyrelsen föreslagna omfattningen. Därvid förutsätter jag emellertid, att det skall ankomma på

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Kungl. Maj:t att bestämma i vilken utsträckning de för ändamålet anvisade medlen må komma till användning. Visst belopp synes böra stå till Kungl. Maj:ts förfogande såsom reserv. Ingen av de nya biträdestjänster, som komma att inrättas, bör tills vidare upptagas på ordinarie stat. Däremot torde hinder ej möta mot att två av de extra skrivbiträdesbefattningarna vid centrala fångregistret, på sätt fångvårdsstyrelsen föreslagit, förändras till ordinarie tjänster.

Styrelsens förslag örn ökad medelsanvisning för olika ändamål under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, ha ej givit mig anledning till erinran.

Till löneklassuppflyttningar och semestervikarier har styrelsen slutligen begärt 2 000 kronor resp. 10 095 kronor. I dessa hänseenden finner jag ej anledning till annan erinran än alt sistnämnda belopp synes vara för högt beräknat. Emellertid framgår av styrelsens anslagsberäkningar, att några medel ej alls upptagits till vikarier under sjukdom. Med hänsyn härtill synes skäligt, att ytterligare sammanlagt 10 000 kronor beräknas till löneklassuppflyttningar och vikarier.

I enlighet med det anförda kunna de olika anslagsposterna i fångvårdsstyrelsens avlöningsstat beräknas på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie tjänstemän uppräknas med lönen till en förste byråsekreterare i A 26, 9 327 kronor, samt vidare med 8 190 kronor, motsvarande avlöningskos 'madema för tre skrivbiträden (två av dessa, placerade å centrala fångregistret, överföras till ordinarie stat; för det tredje finnas medel nu ej beräknade, enär tjänstens innehavare tidigare uppehållit högre icke-ordinarie befattning). Uppflyttningen av en byråsekreterarbefattning å sociala avdelningen från A 21 till A 24 föranleder, med hänsyn till förestående ombyte å tjänsten, icke någon anslagsuppräkning. Enär förevarande post nu upptager medel till allenast den ena av byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret, medför dessa tjänsters förändring till extra ordinarie byråchefstjänster nedsättning av posten allenast med belopp motsvarande lönen till en byrådirektör eller 11 706 kronor. Höjningen av posten skulle i enlighet härmed stanna vid (9 327 + 8 190 — 11 706 = 5 811) 5 900 kronor och posten alltså uppföras med (164 300 + 5 900) 170 200 kronor.

Posten arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t, uppräknas i enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag med 6 700 kronor till 15 400 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal beräknas medel till tva byråchefer a socialbyrån och arbetsbyrån, 24 306 kronor, en förste byråinspektör å arbetsbyrån,

7 992 kronor, tre förste amanuenser, 16 902 kronor, samt till biträdespersonal enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande, 19 600 kronor, eller samman­

lagt 68 800 kronor. Ä andra sidan minskas posten med arvodet till nu an­

ställd successionsvikarie för byrådirektören å arbetskontoret, 4 200 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 225. 5

66 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

samt lönen till tre skrivbiträden, 7 218 kronor, eller tillhopa 11 418 kronor. De föreslagna personaländringarna medföra sålunda en nettohöjning med (68 800 —11 418 = 57 382) 57 400 kronor. Härtill skulle komma en ökning med 10 000 kronor för löneklassuppflyttningar och vikarier. Posten uppräknas alltså med 67 400 kronor till (109 300 + 67 400) 176 700 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg höjes med hänsyn till de föreslagna personaländringarna med 14 000 kronor till 48 000 kronor.

Anslaget uppföres alltså med (170 200 + 15 400 + 176 700 + 48 000) 410 300 (+ 94 000) kronor.

I personalförteckningen torde böra vidtagas erforderliga ändringar. Bland annat böra byrådirektörstjänsterna å sociala avdelningen och arbetskontoret upptagas å övergångsstat.

På grund av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårds­

styrelsen:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 225. 67

Befattning Lönegrad

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

de överskridits (360 kronor), att anstaltsväsendets omorganisation och utbyggnad kräver ett stort antal resor samt att inspektionsverksamheten under den nya verkställighetslagens första år måste intensifieras för kontroll av lagens tillämpning. Styrelsen föreslår därför en höjning av posten med 2 000 kronor till 7 000 kronor.

Förslaget om ökning av expensposten avser det till andra expenser än bränsle, lyse och vatten anvisade beloppet. Beträffande dessa expenser framhålles, att utgiftsökningar i olika hänseenden äro att vänta särskilt till följd av straffverkställighetsreformen och de föreslagna personalförstärkningarna inom styrelsen. Sålunda anföres:

Till följd av den nya verkställighetslagen måste ett stort antal blanketter omarbetas och nytryckas. Då blanketterna måste tryckas i jämförelsevis stora upplagor bliva kostnaderna betydande.

Överförandet från länsstyrelserna till fångvårdsstyrelsen av strafftidsberäkningen samt de ärenden angående anstaltsplacering, som komma att åvila styrelsen, medföra vidare avsevärt ökade utgifter för blanketter, skrivmaterial, telefonsamtal m. lii. Ökningen av antalet befattningshavare kräver anskaffandet av möbler, skrivmaskiner och andra inventarier samt i viss utsträckning installerandet av nya telefonapparater och ökar överhuvud åtgången av förbrukningsartiklar. Till en del måste nu nämnda utgifter belasta innevarande budgetår men till större delen komma de att falla på nästa. Städningsavtalet medför ökade utgifter, som ytterligare stegras genom ökningen av antalet befattningshavare.

Från anslaget till övriga expenser bestridas vidare kostnaderna för underhåll av samt — i viss utsträckning — drivmedel till styrelsens å centralfängelset å Långholmen stationerade automobil. Slutligen erfordras liksom under innevarande budgetår ett belopp av 400 kronor till nyanskaffning av böcker till det i samband med ordnandet av fångvårdspersonalens utbildning upprättade lånebiblioteket i straffrättsliga och kriminologiska ämnen.

På grund av vad sålunda anförts och då belastningen å anslagsposten under budgetåret 1944/45 uppgått till i runt tal 60 000 kronor, anser styrelsen det icke möjligt att för kommande budgetår beräkna posten lägre än till 62 000 kronor, vilket innebär en höjning med 27 000 kronor. Rörande den närmare beräkningen av utgifterna hänvisar styrelsen till följande tablå.

Utgifter för Beräknade utgifter

1944/45 för 1946/47 '

Skrivmaterialier, papper, blankettryck o. dyl... 18 300 » 22 000 » Telegram, telefonabonnemang m. m. och

Bokinköp, bindning av böcker och handlingar

60 000 kronor 62 000 kronor.

Beträffande posten till publikationstryck åberopar styrelsen, att denna post under kommande budgetår kommer att belastas med tryckningskostnader för dels den redogörelse för straffverkställighetens syfte m. m.,

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

som jämlikt 24 § lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. skall finnas tillgänglig för de intagna, och dels ny arbetsordning för fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten. Styrelsen föreslår därför, att posten höjes med 4 500 kronor till 7 000 kronor. Styrelsens omkostnadsanslag skulle i enliget härmed höjas med sammanlagt (2 000 + 27 000 + 4 500 =) 33 500 kronor till 82 000 kronor. Statskontoret har ej funnit anledning till annan erinran mot fångvårdsstyrelsens beräkning av förevarande anslag än att posten till sjukvård med hänsyn till tidigare belastning och den nu föreslagna personalökningen syntes böra uppräknas till åtminstone 2 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsens under senare år allt mer växande arbetsbörda och Departe­

ments­

därav föranledda personalförstärkningar ha medfört betydligt ökade om­ chefen. kostnader. År 1944 höjdes därför förevarande anslag från 42 000 kronor till 48 500 kronor. Av ökningen anvisades 6 000 kronor till expenser och 500 kronor till publikationstryck. Enär höjningarna delvis voro avsedda för utgifter av engångsnatur, ansågs ytterligare uppräkning ej böra ske för innevarande budgetår (II ht 1945 s. 79). De nya arbetsuppgifter, som komma att åvila styrelsen under nästa budgetår och de personalökningar, som fördenskull ansetts erforderliga, måste medföra rätt avsevärda ytterligare kostnadsökningar. Med hänsyn jämväl till den senast redovisade belastningen å anslaget synes det av fångvårdsstyrelsen nu begärda beloppet, 82 000 kronor, ej böra nedsättas. Till sjukvård m. m. bör härutöver, såsom statskontoret framhållit, anvisas ytterligare 1 000 kronor. Anslaget skulle alltså uppföras med 83 000 kronor. Det kommande budgetårets utgifter bliva till stor del av engångsnatur. Frånsett vissa kostnader för publikationstryck och inventarieanskaffning möter emellertid nu svårighet att närmare bedöma i vilken utsträckning så kommer att bliva fallet. I samband med att anslaget ställes till vederbörandes förfogande bör därför föreskrift utfärdas örn sådan redovisning av utgifterna, att därav framgår hur stort belopp som tagits i anspråk för kostnader av engångsnatur. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

alt till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslag^an­

[3.] 3. Fångvårdsanstalterna: Avlöningar, förslagsanslag. Detta anslag är

i gällande riksstat uppfört med 4 423 000 kronor. Kungl. Maj:! har den 29 juni 1945 fastställt följande personalförteckning för fångvårdsanstalterna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

Kungl. \laj:ts proposition nr 225.

Anm. 2. Antalet ordinarie vakttruar må överstiga det i förteckningen angivna antalet under förutsättning att motsvarande antal ordinarie vaktfrubefattningar hållas obesatta vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter.

Anm. 3. De i personalförteckningen upptagna extra ordinarie tjänsterna skola inrättas från och med den 1 januari 1946.

En av de i personalförteckningen uppförda kronohäktesföreståndarna av 3:e klass är avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar. De i förteckningen upptagna extra ordinarie befattningarna — samtliga läkartjänster ha inrättats i samband med den från och med den 1 januari 1946 genomförda omorganisationen av fångvårdens undersökningsväsende.

Den 29 juni 1945 har Kungl. Majit vidare fastställt följande avlöningsstat för fångvårdsanstalten^, att tillämpas under budgetåret 1945/46.

Avlöningsstat.

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, 3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis » 1 527 500

Summa kronor 4 423 000.

I samband med avlöningsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, bland annat,

att av anslagsposten till övrig icke-ordinarie personal finge under tiden den 1 juli—den 31 december 1945 tagas i anspråk högst 690 000 kronor;

att vid fångvårdsanstalten^ finge tills vidare under budgetåret 1945/46 vara anställda högst följande antal extra ordinarie befattningshavare i 20 och lägre lönegrader, nämligen: 1 assistent av lia klass (vid ungdomsanstalten å Mäshult), 1 assistent av 2:a klass (vid centralfängelset å Långholmen), 3 assistenter av 3:e klass utan fast placeringsort, 5 sociala kuratorer i lönegraden Eo 10, 10 uppsyningsman av 2:a klass eller yrkesmästare av lia klass, 21 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar, 6 socialassistenter i lönegraden Eo 7 (från och med den 1 januari 1956), 119 vaktkonstaplar, 7 första vaktfruar, 13 vaktfruar ävensom under tiden den 1 juli—31 december 1955 8 kontorsbiträden och 17 skrivbiträden samt under tiden den 1 januari—den 30 juni 1956 15 kontorsbiträden och 13 skrivbiträden; samt

att såsom styresman för rannsakningshäktet i Kalmar skulle från och med den 1 juli tills vidare till och med den 31 december 1945 vara anställd en extra direktör i lönegraden Ex 24.

Begränsningen av medelsanvisningen under första budgethalvåret har skett med hänsyn till nedgång i fångantalet. De extra ordinarie befattningar, som tillkommit från och med den 1 januari 1946, lia inrättats vid fångvårdens undersökningsavdelniingar. Medgivande alt anställa viss ytterligare ickeordinarie personal har lämnats i samband med att beslut fattats örn inrättande av kolonierna Solhyddan och Stöpsjön (jfr del följande s. 74).

72 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Maj:t sedermera medgivit fångvårdsstyrelsen att överskrida det för tiden den t juli—den 31 december 1945 under icke-ordinarieposten anvisade beloppet. Därest ifrågavarande anslagspost i sin helhet kunde antagas bliva otillräcklig för utgifterna under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att före den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad. Samtidigt har Kungl. Majit medgivit fortsatt anställande till budgetårets slut av en direktör i Ex 24 vid rannsakningshäktet i Kalmar.

Nyssnämnda direktörsbefattning har ursprungligen inrättats på grund av det höga fångantalet under krigsåren. Av samma anledning lia under avlöningsstatens anslagspost till arvoden och särskilda ersättningar beräknats medel till tillfälliga arvoden åt envar av styresmännen vid kronohäktena i Linköping, Karlskrona och Örebro med 800 kronor samt åt envar av styresmännen vid rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall med 600 kronor.

I sin skrivelse med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna har fångvårdsstyrelsen framhållit, att man vid bedömande av fångvårdens personalbehov under budgetåret 1 94 6/4 7 finge avväga å ena sidan vilken personal, som kunde indragas till följd av nedgången i antalet intagna i allmänhet, och å andra sidan vilka särskilda krav på personal som uppstode till följd av den fortsatta utvecklingen av den öppna anstaltsvården och av straffverkställighetsreformen i övrigt ävensom av ikraftträdandet av lagen om förvaring och internering i säkerhetsanstalt m. m. En sådan avvägning vore i praktiken en svår uppgift och det vore också nödvändigt att vid indragningar och förflyttningar till andra anstalter hänsyn foges till personalen, så att övergångsförhållandena ej alltför hårt drabbade befattningshavarna och deras familjer.

Beträffande straffverkställighetsreformens inverkan på personalbehovet anföres i styrelsens skrivelse:

De av strafflagberedningen föreslagna vårdformerna medföra behov av ökad personal i skilda hänseenden. Beredningen har själv (s. 163) med rätta pekat på behovet av ökad personal för arbetsdriften. Vidare kräves ökad personal pa anstaltsexpeditionema. Den individualisering av vården, som skall komma till stånd, förutsätter ett nära samarbete mellan styrelsen och anstalterna och anstalterna inbördes. Enbart en sådan sak som den föreskrivna undersökningen av sådana intagna, vilka ha en strafftid av sex månader eller däröver, liksom anstaltsplaceringen av fångklientelet över huvud, medför omfattande expeditionellt arbete. Det är vidare uppenbart, att de intagna under friare vårdformer kräva ökad tillsyn. Idrott och annan fritidssysselsättning medför behov av personal, som äger förutsättningar för dessa uppgifter. Där man med nuvarande system kunnat nöja sig med fåtaligare personal, medför därför det nya, friare systemet krav på ökat antal tjänstemän. Härtill kommer, att, när anstaltsorganisationen skall utökas med ett ganska stort antal nya anstalter, varje anstalt kräver en viss minimipersonal, vilket gör att personalökningen, relativt sett, blir större än om det gällt

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

att öka antalet platser på redan befintliga anstalter. Det är emellertid att märka, att hela reformen bygger just på en organisation av små anstalter, därför att det där finns möjlighet till verkningsfullare personlig påverkan än på större. Utgiftsökningen för det ökade personalbehovet uppväges därför av den bättre vård, som kan beredas den intagne.

I den nya verkställigheten ingår jämväl en rad andra faktorer, som äro ägnade att medföra ökat arbete för personalen, t. ex. permissionerna, strävan att bereda de intagna specialistvård å polikliniker och sjukhus, ävensom föreskriften i lagens 39 §, att transport å järnväg i regel bör företagas i vanlig personvagn.

För nästa budgetår beräknar styrelsen, att det nuvarande personalbeståndet å de för vanligt fångförvar avsedda anstalterna skall behöva förstärkas dels för de slutna anstalterna med 30 vaktkonstap^, 3 vaktfruar och 6 skrivbiträden och dels för de öppna anstalterna med 8 föreståndare för fångkoloni, 8 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare), 30 vaktkonstap^ och 8 första vaktfruar (husmödrar). Av personalförstärkningen för de öppna anstalterna beräknas 1 föreståndare, 1 överkonstapel och 1 första vaktfru för kolonien Sörbyn, vilken tagits i bruk under januari 1946, och övriga befattningar för de vid 1945 års höstriksdag beslutade sju nya kolonierna (två av vaktkonstaplarna äro avsedda att tjänstgöra såsom bilförare).

Vad angår personalbehovet vid den utbyggda organisationen av säkerhetsanstalter föreslår styrelsen, att personalen vid den nya säkerhetsanstalten i Karlstad utökas med en assistent av 3:e klass, en uppsyningsman av l:a klass och en yrkesmästare av 2:a klass. Till assistentbefattningen av 3:e klass, vars innehavare vore avsedd att tjänstgöra såsom redogörare, skulle transporteras föreståndaren för det ena av de båda kronohäkten (Linköping och Sundsvall), som enligt styrelsens förslag skulle nedläggas. Härom anföres:

Fängelsets räkenskaper föras för närvarande av en tjänsteman med överkonstapels tjänsteställning; han äger därjämte uppbära ett arvode av 300 kronor för år för förandet av räkenskaperna för fångkolonien vid Stöpsjön, som är administrativt ansluten till Karlstadsanstalten. Genom att Karlstadsanstalten organiseras såsom säkerhetsanstalt med två kolonier komma redogörarebestyren att ökas i sådan utsträckning, att en särskild redogörarebefattning blir nödvändig vid anstalten. Styrelsen föreslår, att innehavaren av tjänsten erhåller placering såsom assistent av 3:e klass i lönegrad A 16. Vid bifall till detta förslag har styrelsen för avsikt att låta transportera en av de nuvarande kronohäktesföreståndarna av 2:a klass i lönegrad A 16, som på grund av styrelsens förslag örn nedläggande av vissa häkten icke vidare behövas, till den nya befattningen såsom assistent av 3:e klass. Resultatet skulle bli, att en av kronohäktesföreståndarebefattningarna av 2:a klass i lönegrad A 16 utbytes mot en assistentbefattning av 3:e klass i samma lönegrad.

Utöver nyss angivna befattningar vid Karlstadsanstalten föreslås en ny överkonstapelstjänst vid den slutna anstalt, som enligt styrelsens mening skulle vara erforderlig utöver de nuvarande säkerhetsanstalterna i Norrköping, Hall och Karlstad. För de fyra kolonierna till dessa anstalter beräknas 4 föreståndare, 4 yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar (rättare), 16 vaktkonstaplar och 4 första vaktfruar (husmödrar).

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Det sålunda beräknade behovet av ytterligare personal vid anstalterna för vanligt fångförvar och säkerhetsanstaltema — tillhopa 124 tjänster — kan, enligt vad fångvårdsstyrelsen meddelar, till en mindre del tillgodoses genom överflyttning av personal från anstalter som skola nedläggas eller användas i mindre omfattning än tidigare. På detta sätt skulle personalbehovet kunna begränsas till sammanlagt 105 nya befattningar, nämligen 12 föreståndare för fångkoloni, 1 uppsyningsman av Ira klass, 12 (—2) yrkesmästare av 2:a klass eller överkonstaplar, 62 (— 14) vaktkonstaplar, 12 första vaktfruar (husmödrar) samt 6 skrivbiträden (—3 vaktfruar). Koloniföreståndarna skulle placeras i 15 lönegraden. Hälften av dessa skulle uppföras å ordinarie stat. likaså uppsyningsman!^ av 1 :a klass, en vaktkonstapel och halva antalet yrkesmästare-överkonstaplar och första vaktfruar. övriga tjänster skulle upptagas å extra ordinarie stat utom 48 av vaktkonstapelsbefattuingama, vilkas innehavare skulle vara extra tjänstemän. Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen beräknat medel till vissa befattningar utöver nu angivna 105 tjänster, nämligen dels till personal vid de under 1945 inrättade kolonierna Solhyddan och Stöpsjön och dels till 2 vaktfruar, vilka skulle överflyttas från avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter till fångvårdsanstalternas avlöningsstat. Vad angår personalen vid nämnda kolonier meddelar styrelsen, att å Solhyddan anställts en föreståndarinna med löneställning såsom assistent i Ex 12 — enligt särskilt medgivande av Kungl. Maj:t samt dessutom 2 första vaktfruar. Beträffande Stöpsjön erinrar styrelsen, att Kungl. Maj :t i samband med att beslut fattats om koloniens inrättande medgivit, att där linge anställas en tjänsteman med uppgifter motsvarande föreståndares vid fångkoloni, en tjänsteman med uppgifter motsvarande överkonstapels samt 6 vaktkonstaplar och 2 kokerskebiträden. Då några medel till ifrågavarande 13 befattningshavare vid Solhyddan och Stöpsjön icke beräknats i gällande stat, har styrelsen räknat upp anslaget med avlöningskostnadema för dem. Beträffande de till överflyttning föreslagna vaktfruarna anför styrelsen: Med hänsyn till att det är önskvärt med gemensam lief ord ringsgång för vaktfruar vid statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter och för vaktfruar vid fångvårdsanstalten^ har enligt riksdagens medgivande föreskrivits, att det fastställda antalet ordinarie vaktfruar vid fångvårdsanstalten^ må överskridas i den mån ordinarie vaktfrubefattningar till motsvarande antal hållas obesatta vid det andra slaget av anstalter. Sådan överflyttning har nu ansetts böra ske i fråga örn två vaktfruar. Anslaget till statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbets- och alkoholistanstalter: Avlöningar bär föreslagits nedsatt med vederbörligt belopp. Ytterligare föreslår styrelsen fem nya tjänster såsom sociala kuratorer i Eo 10, en vid vardera av centralfängelset i Härnösand, ungdomsanstalten å Skenäs samt säkerhetsanstaltema i Norrköping, å Hall och i Karlstad. Sammanfattningsvis innebär alltså fångvårdsstyrelsens förslag, att medel skulle beräknas för (105 + 13 + 2 + 5) 125 nya tjänster å fångvårdsstaten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 75

De av fångvårdsstyrelsen för nästa budgetår föreslagna ändringarna beträffande anstaltsorganisationen skulle föranleda ändrad placering av vissa tjänster. I samband med nedläggandet av straffanstalten å Svartsjö borde sålunda tre av de nu å övergångsstat uppförda befattningarna — en assistenttjänst av 1 :a klass och två överkonstapelstjänster — vilka tidigare överförts från staten för tvångsarbetsanstalten å Svartsjö, återföras till sistnämnda anstalts stat. Härom anföres:

A övergångsstaten för fångvårdsanstalterna finnas för närvarande bland annat en assistent av lia klass, en uppsyningsman av 2:a klass och två överkonstaplar. Ifrågavarande befattningshavare, som tidigare voro uppförda å övergångsstat å den för tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö fastställda personalförteckningen, överfördes från och med den 1 juli 1943 till fångvårdens stat, dock alltjämt kvarstående å övergångsstat. Anledningen härtill var, att dessa befattningshavare användes uteslutande vid den å Svartsjö inrättade straffanstalten. När straffanstalten nu, såsom styrelsen föreslår, nedlägges, böra assistenten och överkonstaplarna återföras till tvångsarbetsoch alkoholistanstaltens övergångsstat och ordinarieposten å fångvårdsanstalten^ avlöningsstat nedsättas med lönekostnaden för dessa tre befattningshavare. På grund av omorganisationen inom fångvården har styrelsen nämligen funnit att endast uppsyningsmannen i fortsättningen kan beredas tjänstgöring inom fångvården. Styrelsen har i särskild underdånig skrivelse (till socialdepartementet) hemställt att nämnda tre befattningshavare måtte återföras till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

Förutom att nedlägga straffanstalten å Svartsjö är det, såsom av det föregående framgår, fångvårdsstyrelsens avsikt att nedlägga kronohäktena i Linköping och Sundsvall samt att starkt begränsa användningen av kronohäktet i Karlskrona. Beträffande styresmännen vid dessa tre anstalter — kronohäktesföreståndare av 2:a klass i A 16 — föreslår styrelsen, som redan nämnts (s. 73), att en befattning förändras till assistenttjänst av 3:e klass i A 16 och placeras vid säkerhetsanstalten i Karlstad. Den andra befattningen beräknas på motsvarande sätt bli erforderlig vid anstalten i Kalmar, som skulle förändras till straffängelse. Den tredje befattningen anser styrelsen, med hänsyn till att innehavaren bomme att avgå med pension örn något mer än ett år. böra överföras till övergångsstat. Genom att två kronoliäktesföreståndare av 2:a klass transporterades till assistenter av 3:e klass kunde två extra assistenttjänster av 3:e klass, vartill medel beviljats av 1944 års riksdag (II ht 1944 s. 99 f.), indragas. Den begränsade användningen av anstalten i Karlskrona möjliggjorde vidare nedflyttning av styresmansbefattningen därstädes till uppsyningsman av 2:a klass (A 10).

Förslaget örn förändring av rannsakningshäktet i Kalmar till straffängelse bör enligt fångvårdsstyrelsens mening vidare medföra, att styresmansbefattniingen där, som nu uppehälles av en extra direktör i Ex 24, förändras till en ordinarie tjänst i A 24. Därvid skulle den nu för Kalmaranstalten avsedda kronohäktesföreståndart jönsten av 3:c klass indragas och ett till direktören därstädes utgående arvode å 1 000 kronor för bestyr med kolonien Ödevata nedsättas till 300 kronor. Styrelsen anför:

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I och med att kronohäktet i Linköpins nedlägges samt användningen av anstalten i Karlskrona begränsas, får anstalten i Kalmar med den därtill anslutna kolonien Ödevata starkt ökad betydelse som fångvårdsanstalt för östra Götaland. Styrelsen anser sig därför böra föreslå, att styresmansbefattningen där, som nu uppehälles av en extra direktör i lönegrad Ex 24, blir ordinarie tjänst i A 24. Denna uppfattning har föreslagits jämväl av strafflagberedningen. Medel finnas för närvarande icke beräknade för någon ordinarie styresmansbefattning vid Kalmaranstalten, men däremot finnes å personalförteckningen för fångvårdsanstalterna uppförd en befattning såsom kronohäktesföreståndare av 3:e klass, avsedd för rannsakningshäktet i Kalmar. Då styrelsen icke anser det under alla förhållanden givet, att någon av de å övergångsstat uppförda direktörerna av 3:e klass kan förflyttas till Kalmaranstalten, böra under ordinarie-posten medel beräknas till en direktör av 3:e klass. Samtidigt nedsättes icke-ordinarieposten med lönen till den extra direktören i Kalmar, varjämte det nu med 1 000 kronor utgående arvodet till den extra direktören för bestyret med Ödevata-kolonien skulle kunna minskas till 300 kronor. Såsom förut framhållits, anser styrelsen nödvändigt med hänsyn till Kalmaranstaltens ökade betydelse efter den 1 juli 1946 såsom anstalt för vanligt fångförvar, att en assistent placeras vid Kalmaranstalten. Detta skulle ske genom att en kronohäktesföreståndare av 2:a klass överflyttas till anstalten, som skulle hänföras till straffängelserna.

I detta sammanhang hemställer styrelsen vidare att befattningen såsom styresman för rannsakningshäktet i Halmstad uppflyttas från A 10, uppsyningsman av 2:a klass, till A 15, kronohäktesföreståndare av 3:e klass:

Såsom styresman vid rannsakningshäktet i Halmstad tjänstgör för närvarande en uppsyningsman av 2:a klass i lönegrad A 10, som därjämte under tiden 1 juli 1944—31 december 1945 uppburit tillfälligt arvode om 600 kronor per år med hänsyn till de på grund av det höga fångantalet ökade arbetsuppgifterna. Lönesättningen såsom uppsyningsman av 2:a klass måste med den användning av anstalten som styrelsen avser och med hänsyn till de skärpta krav som med straffverkställighetens genomförande komma att ställas på styresmännen betraktas som alltför låg. Strafflagberedningen har föreslagit, att styresmanstjänsten vid nämnda anstalt placeras i lönegrad A 18, men styrelsen anser sig i nuvarande läge böra stanna vid att styresmannen får ställning såsom kronohäktesföreståndare av 3:e klass i lönegrad A 15.

Beträffande personal en vid fångvårdens sinnessjukavdelningar har fångvårdsstyrelsen — under erinran att anslag för den nya personalorganisationen vid undersökningsväsendet i gällande stat upptagits allenast för tiden den 1 januari—den 30 juni 1946 — nu beräknat ifrågavarande avlöningskostnader för helt år; därvid har anslaget nedsatts med motsvarande för senare halvåret 1945 beräknade arvodeskostnader för sinnessjukläkarpersonal (jfr prop. 240/1945 s. 12 och det följande). Beträffande de högre undersökningsläkartjänsterna — 2 överläkare i Eo 28, 6 förste läkare i Eo 28 och 4 överläkare i Eo 27 — hemställer styrelsen samtidigt, att de från och med nästa budgetår överföras till ordinarie stat. Styrelsen hänvisar härvid till innehållet i en av styrelsen den 27 oktober 1945 avlåten skrivelse till Kungl. Majit angående löneställningen för ifrågavarande läkare. I skrivelsen anfördes bland annat:

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Vid det förestående tillsättandet av ifrågavarande tjänster vid fångvårdens sinnessjukavdelningar torde en ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus icke kunna förordnas att inneha extra ordinarie befattning vid någon fångvårdens sinnessjukavdelning med lägre lönegradsplacering utan att han avgår från sin ordinarie tjänst. Det torde visserligen icke vara tekniskt uteslutet att förordna ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus att inneha extra ordinarie tjänst i samma lönegrad vid en fångvårdens sinnessjukavdelning med frånträdande av utövningen av sin ordinarie tjänst, men ett sådant förtärande torde icke vara ägnat att göra de nya tjänsterna lockande. Vid sadant iörhallande befarar fångvårdsstyrelsen att till ifrågavarande tjänster icke komma att anmäla sig sökande med erforderlig kompetens. Styrelsen anser därför, att åtgärder mäste vidtagas för att till de högre undersökningsläkartjänsterna — alltså ej andre läkartjänsterna — erhålla sökande bland kompetenta förste läkare eventuellt överläkare vid statens sinnessjukhus.

Såsom provisorisk anordning får fångvårdsstyrelsen föreslå, att överläkareoch förste läkartjänsterna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar, icke tillsättas, därest överläkare eller förste läkare vid statliga sinnessjukhusen finnas bland de sökande och i första hand prövas böra ifrågakomma, utan att i stället allenast vakansförordnanden meddelas å dem. Härvid bör den förordnade läkaren bibehållas vid sin å egen tjänst utgående lön, omräknat till den dyrort, där han blir placerad. Härutöver bör vid sådant vakansförordnande å överläkartjänst vederbörande, om han är överläkare vid statligt sinnessjukhus, få uppbära den hyresersättning, Kungl. Maj:t bomme att bestämma, samt, örn han är förste läkare, dels vikariatsersättning enligt samma grunder, som gälla vid förste läkares förordnande på högre befattning vid statliga sinnessjukhus, dels ock nämnda hyresersättning. Överläkare vid statligt sinnessjukhus, som erhållit förordnande vid sinnessjukavdelning inom fångvården, finge givetvis avstå bostad, som upplåtits till honom vid statligt sinnessjukhus.

Under erinran att i enlighet med den sålunda gjorda framställningen endast vakansförordnanden meddelats å två av överläkartjänsterna ävensom att två av de fyra övriga överläkartjänsterna tillsatts med ordinarie andre läkare vid statliga sinnessjukhus, anför styrelsen såsom ytterligare motivering för att överföra ifrågavarande tjänster till ordinarie stat:

Genom att ordinarie läkare vid statliga sinnessjukhus utnämnas till innehavare av eller erhålla vakansförordnande å extra ordinarie läkartjänster vid fångvårdens sinnessjukavdelningar kunna de ordinarie tjänsterna vid de statliga sinnessjukhusen icke besättas med ordinarie innehavare. Detta är ur den statliga sinnessjukvårdens synpunkt en stor olägenhet. För rekrytering vid fångvården synes det nödvändigt, att de betydelsefulla tjänsterna som överläkare och förste läkare bli uppförda såsom ordinarie. Då det likaledes ur allmänt förvaltningsmässiga synpunkter måste anses synnerligen önskvärt, att de nuvarande, för dessa särskilda fall tillskapade avlöningsbestämmelserna avlösas av de vanliga bestämmelserna, får styrelsen ånyo hemställa att överläkare- och förste läkaretjänsterna uppföras ä ordinarie stat.

1 fråga örn övriga högre tjänster föreslår fångvårdsstyrelsen indragning av två vakanta pastors- och förste lä rarbefattningar, nämligen befattningarna vid central fängelserna å Härlanda och i Växjö. Enär de uppgifter, som åvilat pastorerna vid dessa anstalter, numera enligt medgivande av Kungl. Maj:! fullgjordes av utomstående prästmän mot

78 Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

visst arvode, kunde två befattningar såsom pastor och förste lärare utgå ur personalförteckningen och antalet sådana befattningar upptagas med 2 i stället för 4. Anslaget hade tidigare nedsatts med lön till pastorn och förste läraren vid centralfängelset i Växjö och borde nu minskas jämväl med lönen till pastorn och förste läraren vid centralfängelset å Härlanda.

Ytterligare hemställer fångvårdsstyrelsen dels örn uppfattning av ett extra ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset å Långholmen till ordinarie kanslibiträde och dels örn anvisande av ökade medel — 25 400 kronor — till vikarier för deltagare i utbildningskurser:

Den stora arbetsbördan å kamrerarkontoret vid centralfängelset å Långholmen har vid upprepade tillfällen varit föremål för styrelsens uppmärksamhet. Styrelsen har därvid icke kunnat undgå att observera, att arbetsuppgifterna för det till kamrerarens förfogande stående extra ordinarie kontorsbiträdet — uträkning av lönen för cirka 250 befattningshavare, förande av anslagstabeller m. m. — ovillkorligen påkallar en högre lönegradsplacering. Löneutredningen för viss fångvårdspersonal har föreslagit inrättande av kanslibiträdesbefattningar vid vissa anstalter. Styrelsen får hemställa, att en kanslibiträdestjänst måtte inrättas jämväl vid centralfängelset å Långholmen och att alltså en extra ordinarie kontorsbiträdesbefattning måtte få utbytas mot en ordinarie kanslibiträdestjänst.

I fångvårdsstyrelsens utredning angående fångvårdspersonalens utbildning och rekrytering har styrelsen beräknat utgifterna för vikarier för befattningshavare, som deltaga i sådan kurs, till 32 000 kronor, att belasta anslagsposten å fångvårdsanstaltemas avlöningsstat till avlöningar till övrig ickeordinarie personal. För sådant ändamål har tidigare anvisats sammanlagt 12 600 kronor, därav 10 000 kronor från och med budgetåret 1945/46. Ytterligare (32 000 — 12 600) 19 400 kronor skulle alltså erfordras. Med hänsyn till den föreslagna ändrade lönegradsplaceringen för vaktkonstaplar och vaktfruar och till att tillfälliga befattningshavare numera äga uppbära arvodestillägg motsvarande provisoriskt lönetillägg uppgå emellertid de årliga kostnaderna för vikarier till 38 000 kronor i stället för 32 000 kronor, varför anvisande av ytterligare (38 000— 12 600) 25 400 kronor skulle erfordras.

Beträffande anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar (jfr statsliggaren s. 42 f.) har fångvårdsstyrelsen till en början räknat med vissa nedsättningar av anslaget. En automatisk nedsättning till ett belopp av (47 500 + 9 500) 57 000 kronor skulle sålunda uppkomma i samband med omorganisationen av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet (prop. 240/1945 s. 12):

För budgetåret 1946/47 bortfalla de för innevarande budgetår till arvoden åt vissa sinnessjukläkare och vikarier för dessa beräknade beloppen, 47 500 kronor. Till ersättning åt icke heltidsanställda läkare för sinnesundersökningar enligt taxa samt kostnad för renskrivning av utlåtandena däröver har för budgetåret 1945/46 upptagits ett belopp av 14 500 kronor. Detta belopp kan för budgetåret 1946/47 minskas till 5 000 kronor, enär ersättning för utlåtande endast skall utgå till sinnessjukläkarna i Växjö och Visby. Anslagsposten kan alltså på denna grund sänkas med (14 500 — 5 000) 9 500 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 79

Det tidigare under punkten [l] anmälda förslaget om överförande till fångvårdsstyrelsens stat av arvodet till ett jordbrukstekniskt biträde skulle medföra en nedsättning med 1 500 kronor. Genom indragning i enlighet med vad verkställighetslagen förutsätter av de nuvarande tillsyningsmannabefattningarna vid vissa fångvårdsanstalter — kronohäktet i Sundsvall, rannsakningshäktena i Hudiksvall och Haparanda, ungdomsanstalten i Ystad och vårdanstalten i Västervik —- skulle inbesparas (570 + 570 -t- 495 + 450 + 570) 2 655 kronor. Ytterligare 8 360 kronor skulle inbesparas genom indragning eller nedsättning av arvoden i samband med de för nästa budgetår föreslagna ändringarna beträffande anstaltsorganisationen:

Om, såsom styrelsen föreslår, kronohäktena i ^Linköping och Sundsvall nedläggas från och nied den 1 juli 1946, kunna vissa arvoden indragas, nämligen till styresmannen i Linköping 800 kronor, till läkarna (1 200 + 1 080) 2 280 kronor samt till predikanterna (1 200 + 1 080) 2 280 kronor, eller sammanlagt (800 + 2 280 + 2 280) 5 360 kronor.

Styrelsen har i det föregående föreslagit, att användningen av kronohäktet i Karlskrona skulle begränsas. Detta medför dels att det särskilda arvodet till styresmannen, 800 kronor, kan indragas, dels ock att arvodena å 1 200 kronor till läkaren och predikanten kunna nedsättas. Styrelsen anser ett belopp av sammanlagt 1 200 kronor erforderligt till arvoden åt dessa arvodister vid begränsad användning av häktet. Å posten skulle alltså kunna inbesparas (800 + 2 400 — 1 200) 2 000 kronor.

Straffanstalten å Svartsjö skall nedläggas-------------. Till kroppssjukläkare vid straffanstalten utgår för närvarande ett arvode av 1 000 kronor för år, vilket kan indragas.

Vid bifall till förslaget om inrättande av en direktörstjänst av 3:e klass vid Kalmaranstalten kunde vidare det till direktören där nu utgående arvodet för bestyr med kolonien Ödevata nedsättas med 700 kronor till 300 kronor.

Av de tillfälliga arvoden, som på grund av den höga beläggningen under krigsåren utgått till styresmännen vid kronohäktena i Linköping, Karlskrona och örebro samt rannsakningshäktena i Halmstad och Hudiksvall skulle — förutom arvodena vid förstnämnda två anstalter — även arvodena vid Halmstad och Hudiksvall, vardera å 600 kronor, bortfalla. Arvodet till föreståndaren vid örebroanstalten anser styrelsen däremot böra bibehållas, enär det föreslagna nedläggandet av kronohäktet i Linköping skulle återverka på arbetet vid kronohäktet i örebro, som inom ett stort område bleve den enda straffanstalten för vanligt fångförvar.

A andra sidan räknar styrelsen även med ett flertal anslagsökningar å arvodesposten väsentligen föranledda av straffverkställighetsreformen. Till arvoden åt vissa ledamöter i de anstaltsnämnder, som skola inrättas jämlikt 4 § straffverkställighetslagen, begär styrelsen sålunda 15 000 kronor:

Enligt 4 § straffverkställighetslagen skall vid fångvårdsanstalt finnas en anstaltsnämnd, bestående av styresmannen och fyra av Kungl. Maj:t utsedda personer. Till belysande av nämndens arbetsuppgifter får styrelsen referera följande ur 4 § straffverkställighetslagen:

80 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

»Styresmannen skall, där det kan ske utan dröjsmål, till överläggning i nämnden upptaga frågor örn fånges hållande i enrum under arbete eller fritid, om disciplinära åtgärder och om eftervård ävensom andra viktigare frågor. Nämnden har ock alt avgiva yttrande över ansökning örn nåd eller villkorlig frigivning samt att behandla ärende som fångvårdsstyrelsen hänskjuter till nämnden eller vars upptagande påkallas av ledamot.

Nämnden må besluta framställning till Konungen eller fångvårdsstyrelsen angående de intagnas behandling eller förhållandena å anstalten i övrigt.

Utöver vad nu sagts har nämnden att medverka till upprätthållandet av önskvärd förbindelse mellan intagen och honom närstående samt att främja arbetsanskaffning åt intagen, som skall lämna anstalten.

De ledamöter av nämnden sorn icke på grund av sin tjänst hava att taga befattning med de intagna åligger att under regelbundna besök å anstalten följa de intagnas behandling.»

Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 344) räknat med att arvoden skulle utgå till de från fångvården fristående ledamöterna i anstaltsnämnderna och har beräknat kostnaderna till 5 000 kronor.

Den ändrade utformning, som verkställighetslagens bestämmelser örn anstaltsnämnd erhållit under riksdagsbehandlingen, medför, att kostnaderna för nämndernas organisation och verksamhet bli högre än vad strafflagberedningen beräknat. Bland annat blir antalet nämnder större än som förutsatts av beredningen, vilken ej räknat med anstaltsnämnder vid ungdomsanstaltema. Antalet ledamöter, som ej äro tjänstemän vid fångvården och som alltså böra åtnjuta ersättning för sina uppdrag, har vidare ökats från två till tre. De uttalanden, som riksdagen gjort angående nämndernas verksamhet, torde slutligen medföra, att denna får vidgad omfattning och betydelse.

Styrelsen ansluter sig till beredningens ståndpunkt, att ersättning bör utgå till ledamot av anstaltsnämnd, som icke är fångvårdstjänstemän. Vid sina överväganden örn ersättningens natur har styrelsen stannat för att föreslå, att ledamot av anstaltsnämnd skall beträffande rätten till och sättet för ersättning jämställas med nämndemännen i häradsrätterna. Den ledamot, som utsetts till ordförande, bör med hänsyn till hans särskilda åligganden erhålla något högre ersättning.

Styrelsen föreslår, att till sådan ledamot av anstaltsnämnd, som icke är tjänsteman vid fångvården, må, om han icke utsetts till ordförande, från och med den 1 juli 1946 för deltagande i nämndens sammanträden utgå resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E 1 allmänna resereglemente!, dock att 17 § 1 och 2 mom. icke skall äga tilllämpning vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente. Vidare föreslår styrelsen, att till ordförande må från och med den 1 juli 1946 för deltagande i nämndens sammanträden utgå resekostnads- och traktamentsersättning efter rese- och traktamentsklass I B i allmänna resereglementet, dock att vid bedömande av ordförandens rätt till dagtraktamente 17 § 1 och 2 mom. resereglementet icke skall äga tillämpning.

Styrelsens förslag innebär, att ordföranden skulle för sammanträdesdag äga uppbära traktamente med 15 kronor och annan ledamot, därest han icke är fångvårdstjänstemän, 10 kronor.

Styrelsen får erinra örn att icke lagfarna ledamöter av övervakningsnämnd äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och traktamentsklass II E i allmänna resereglementet, dock att 17 § 1 mom. icke skall äga tillämpning vid bedömande av ledamots rätt till dagtraktamente.

Styrelsen har även övervägt, huruvida ledamot av anstaltsnämnd, som icke

225. 81

Kungl. Maj:ts proposition nr

på grund av sin tjänst har att taga befattning med de intagna, skulle erhålla ersättning jämväl för de regelbundna besök, som det åligger honom att företaga å anstalten för att följa de intagnas behandling. Vägande skäl kunna anföras för en sådan anordning; hesöken komma att taga tid och i vissa fall, då ledamoten är bosatt å annan ort, föranleder besöket utgifter för resan. Så blir i allmänhet fallet, då anstalten är belägen på landet, eller då flera anstalter ha gemensam anstaltsnämnd. Å andra sidan torde uppdraget böra betraktas som ett medborgerligt förtroendeuppdrag, vilket i viss utsträckning får utföras utan ersättning. Det må erinras örn att övervakare över villkorligt dömda och tillsynsmän över villkorligt frigivna, utskrivna m. fl. för resor, som de företaga för uppdragets fullgörande, erhålla ersättning endast för resekostnaden. Styrelsen anser, att åtminstone tills vidare samma regel bör gälla för ledamot av anstaltsnämnd, som utan att deltaga i sammanträde med nämnden besöker anstalten för att följa de intagnas behandling.

I avvaktan på närmare erfarenhet om anstaltsnämndernas arbetsbörda får styrelsen föreslå, att ett belopp av 15 000 kronor upptages till resekostnadsoch traktamentsersättningar åt från fångvården fristående ledamöter i anstaltsnämnderna.

Till läkararvoden i anledning av det nya observation sförfarandet i fråga om långtidsfångar beräknar styrelsen vidare 22 000 kronor:

Jämlikt 56 § straffverkställighetslagen skall den, som skall undergå ungdomsfängelse, intagas å särskild mottagningsavdeining, där han skall underkastas särskild undersökning till ledning för anstaltsplaceringen och den fortsatta behandlingen. Delta sker för närvarande vid ungdomsanstalten i Nyköping beträffande män och vid centralfängelset i Växjö beträffande kvinnor.

Jämlikt 63 § straffverkställighetslagen skall till förvaring eller internering dömd intagen underkastas liknande undersökningslörfarande.

Elt sådant undersökningslörfarande skall jämlikt 43 § tillämpas jämväl beträffande straff- och fängelsefångar, när strafftiden uppgår lill minst sex månader. Undersökningarna skola äga rum å särskilda observationsavdelningar vid vissa anstalter. Strafflagberedningen har i sitt betänkande (s. 241) räknat med alt av det slutna anstaltsutrymme, som enligt beredningens förslag skulle finnas för straff- och fängelsefångar, följande platsantal skulle disponeras såsom observationsplatser: Ny Stockholmsanstait 50; Växjö 15; Växjötrakten (för kvinnor) 10; Visby 5; Malmö 25; Härlanda 20; Vänersborg 10; Härnösand 20; Östersund 5; Umeå 5; Summa platser 165.

Straffiagberedningen har förklarat (s. 333), att det av beredningen föreslagna observations!örfarandet föranleder, att ökade medel mäste städas till förfogande för arvoden åt läkare vid observationsanstalterna. I vissa fall borde tilläggsarvode utgå åt kroppssjukläkaren vid anstalten, i andra borde en särskild psykiater anlitas mot årsarvode. 1 elt fall — vid Slockliolmsanstalten — borde en sinnessjukläkare anställas på heltid; i den män han ej erhölle full sysselsättning kunde lian lämpligen biträda på sinnessjukavdelningen. Den sammanlagda ökningen av läkararvodena beräknade beredningen till 22 000 kronor.

Beträffande observationsavdelningarnas förläggning har fångvårdsstyrelsen dea uppfattningen, att strafflagberedningens ovan återgivna förslag i vad gäller straff- och fängelsefångar i huvudsak torde kunna följas. Härjämte Ilar man emellertid att räkna nied observationsavdelningar jämväl för förvarade och internerade. Dessa avdelningar böra lämpligen förläggas för män till mottagningsavdelningarna i Norrköping och Karlstad samt för kvinnor till mollagningsavdelningen i Växjö. För till ungdomsfängelse dömda bär lik-

Bihany lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 223. 6

82 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

som nu är fallet undersökningen verkställas å mottagningsavdelningarna i Nyköping (för män) och i Växjö (för kvinnor).

Inrättande av observationsavdelningar vid vissa anstalter bör icke utgöra hinder för att undersökning i vissa fall kan företagas även annorstädes, därest kompetent läkare står till förfogande. Sådana undantag kunna betingas av att det befinnes lämpligt att icke förflytta intagen från den anstalt, där ban vistas, när straffet eller skyddsåtgärden skall verkställas. Man bär också att räkna med att det kan inträffa, att intagen till följd av särskilda förhållanden måste sändas till anstalt, där observationsavdelning ej finnes inrättad.

Vad angår antalet straff- och fängelsefångar, som skola hänvisas lill undersökning, hade strafflagberedningen på grundval av 1942 års siffror räknat med ett antal av omkring 1 250. Med hänsyn till tendensen till minskning av antalet fångar med längre strafftider, torde antalet undersökningsfall icke behöva beräknas högre än 900. Härtill skall läggas antalet nykomna förvarade och internerade, som åtminstone under nästa budgetår ej torde överstiga 200. Slutligen tillkomma minst 200 till ungdomsfängelse dömda, vilka ej medtagits i strafflagberedningens beräkningar. Antalet undersökningsfall skulle alltså omfatta omkring 1 300 personer.

Beträffande formen för beredande av ersättning åt de läkare, som utföra observationerna, har strafflagberedningen som nämnts anvisat två olika förfaringssätt. Härjämte torde man emellertid jämväl böra räkna med att i vissa fall ersättning kan utgå med visst belopp för varje undersökning så som fallet är t. ex. när tjänsteläkare utfärdar läkarintyg enligt lagen den 22 juni 1939 örn särskild förundersökning i brottmål; ersättningen utgår då med 30 kronor.

Troligen kommer ett system, inbegripande alla tre formerna, att behöva användas. Vid bestämmande av vilken ersättningsform som bör ifrågakomma vid vane särskild anstalt får hänsyn tagas till anstaltens typ samt tillgången på lämplig läkare. Det torde få ankomma på fångvårdsstyrelsen att i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47 framlägga en närmare utformad plan för observationsavdelningarnas förläggning, ävensom förslag till formen för ersättningen.

Vad det nu gäller är att söka fixera totalkostnaderna. Ehuru det är förenat med svårigheter att för närvarande bedöma dessa, anser styrelsen möjligt att hålla kostnaden inom ramen av det av strafflagberedningen föreslagna beloppet, 22 000 kronor.

Med anledning av ikraftträdandet av lagen örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt hemställer styrelsen, att till arvoden åt rådgivande psykiater, vid envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad, beräknas (2 X 2 400) 4 800 kronor:

Behovet av psykiatrisk rådgivning blir särskilt framträdande vid de slutna anstalterna, där i många fall de ur behandlingssynpunkt mera svårartade komma att samlas. Vid säkerhetsanstalten å Hall utövas den psykiatriska rådgivningen av överläkaren å sinnessjukavdelningen å Håga (utan särskild ersättning). Vad som erfordras ytterligare är anställande av psykiater vid envar av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad. Vid bestämmandet av storleken av det arvode, som skulle utgå till envar av nämnda psvkiatriker måste hänsyn tagas till den omständigheten, att enligt straffverkställighetslagen säkerhetsanstaltens läkare och då främst dess psykiater tillerkänts ett betydande inflytande vid behandling av klientelet (67 §). Styresmannen har sålunda ålagts att samråda med läkaren: vid meningsskiljaktighet mellan styresman och läkare skall i vissa fall frågan hänskjutas till fångvårds­

. 83

Kungl. Maj.ts proposition nr 225

styrelsen. Med den ställning psykiatern härigenom fått kan det till honom utgående arvodet icke sättas lägre än 2 400 kronor. Självfallet skall det åligga honom att jämväl vid behov lämna psykiatrisk vard åt dem, som äro intagna å till säkerhetsanstalt hörande kolonier. För den händelse psykiatern ej är bosatt på orten, bör han enligt styrelsens mening äga uppbära resekostnads- och traktamentsersättning. För kroppss jukläkaren vid centralfängelset å Långbo 1 m e n föreslår styrelsen en höjning av nu utgående arvode a 7 200 kronor till 9 600 kronor — frånsett dvrtids- och kristillägg: Arvodet till kroppssjukläkaren utgår sedan den 1 juli 1936 med 7 200 kronor per år, vartill kommer dyrtidstillägg och kristillägg*med 46 %, varför hela ersättningen för närvarande uppgår till 10 454 kronor. Boye tillträdde den 1 januari 1939 och har under sin mer än sexåriga tjänstetid på ett synnerligen förtjänstfullt sätt bestritt sin befattning. Till följd av det intresse Boye visat och det förtroende han åtnjuter har han kommit att anlitas av de intagna i mycket stor utsträckning. Han har mottagning å sjukhuset varannan dag och konsulteras då av de intagna, som vistas antingen i själva fängelset eller å kroppssjukhuset. Detta sjukhus, som i medeltal har 36 patienter, kan betecknas som välutrustat och tidsenligt. Till följd av Boyes skicklighet och kroppssjukhusets goda utrustning har fångvårdsstyrelsen i alltmer vidgad utsträckning låtit till centralfängelset och dess kroppssjukhus överflytta intagna som äro i behov av mera kontinuerlig läkarvård. Icke minst för med tuberkulos behäftade intagna har vistelsen på kroppssjukhuset visat sig välgörande. Utom såsom läkare för de intagna är Boye jämväl verksläkare för fängelsets personal, i allt omkring 230 tjänstemän. Ersättning till verksläkare, som tillika är anstaltsläkare, utgår endast vid besök i befattningshavares bostad. Flertalet tjänstemän konsultera honom emellertid, som naturligt är, vid hans mottagningar å sjukhuset. För dessa konsultationer, som numera uppgå till 1 200 per år, utgår icke någon som helst ersättning. Till följd av nu nämnda omständigheter har Boyes arbetsbörda ökat undan för undan. Mottagningstiderna omfatta omkring 6—7 timmar varannan dag. De dagar han icke är på sjukhuset står han i förbindelse per telefon med sjukhuspersonalen. Boye räknar själv med att hans arbetstid numera är mellan 2 och 3 gånger så lång som under första verksamhetsåret. Boye har hos styrelsen hemställt, att hans arvode med hänsyn till den stegrade arbetsbördan måtte ökas med 33 %>. Styrelsen finner denna framställning synnerligen behjärtansvärd. Den betydelse en fullgod medicinsk vård har vid behandlingen av fångvårdsklientelet har starkt understrukits av strafflagberedningen. Styrelsen får för sin del framhålla att sättet för sjukvårdens utövande på fångvårdsanstalter liksom på andra offentliga institutioner i mycket blir bestämmande för andan och tonen därstädes. Mot en höjning av arvodet skulle kunna anföras, att Långholmsfängelsets beläggning efter hand kommer att minskas genom att de intagna flyttas till kolonier eller andra anstalter. Även föreligger förslag om Långholmsfängelsets nedläggande och uppförande av en mindre statlig fångvårdsanstalt i Stockholm eller dess närhet. Örn Långholmsfängelsets uppgifter beskäras, kommer emellertid kroppssjukhuset att bibehållas. Örn en ny statlig fångvårdsanstalt uppföres, räknar fångvårdsstyrelsen med att såsom strafflagberedningen föreslagit ett kroppssjukhus skall uppföras vid den nya anstalten. Under sådana förhållanden måste fångvårdsstyrelsen för sin del uttala,

8 i Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att det vore till stor skada om eventuella omorganisationsplaner, som kunna taga lång tid att realisera, finge stå i vägen för en arvodesförhöjning som uralia synpunkter måste betecknas som synnerligen befogad. Styrelsen tillstyrker därför, att arvodet ökas från 7 200 kronor med 2 400 kronor till 9 600 kronor, varå skulle liksom hittills utgå dyrtidstillägg och kristillägg enligt nu gällande grunder.

Till vikarie för ifrågavarande läkare begär styrelsen samtidigt en anslagsökning med 800 kronor.

I anledning av kolonisystemets utvidgning beräknar styrelsen dels (7 X 300) 2 100 kronor till arvoden åt styresmän m. fl. för bestyr med kolonier, dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt kroppssjukläkare och dels (14 X 300) 4 200 kronor till arvoden åt prästmän:

Styrelsen övergår härefter till frågan örn arvoden åt styresmän m. fl. för

bestyr med kolonier.

Ett arvode å 300 kronor torde liksom hittills utgå till den befattningshavare, som handhar redogörarebestyren för kolonien Solhyddan. Medel härför böra beräknas.

Kungl. Maj:t har medgivit, att till direktören vid straffängelset i Karlstad för bestyr med fångkolonien vid Stöpsjön samt till den befattningshavare vid fängelset, som sköter bokföringen för kolonien, må utgå arvode med 300 kronor till en och var för år räknat. Medel böra för budgetåret 1946/47 beräknas för arvodet till direktören, men däremot icke för den befattningshavare, som handhar bokföringen, därest styrelsens ovan framlagda förslag om inrättande av en assistenttjänst av 3:e klass vid fängelset bifalles.

Till en var av direktören och lantbruksinspektoren vid säkerhetsanstalten å Hall utgår arvode å 300 kronor för bestyr med fångkolonien Äby i Sorunda socken. Jämväl kamreraren vid Hallanstalten, som fått sitt arbete ökat på grund av nämnda koloni, har i en underdånig ansökning hemställt, att Kungl. Majit måtte tillerkänna honom ersättning för förandet av koloniens räkenskaper med 300 kronor för år. Styrelsen vill vitsorda, att kolonisystemet givetvis medför ökade arbetsuppgifter för de högre befattningshavarna vid vederbörande huvudanstalt, men styrelsen anser sig icke kunna tillstyrka, att samtliga dessa befattningshavare erhålla kompensation härför genom särskilda arvoden. Styrelsen intager den ståndpunkten, att endast den befattningshavare, som har huvudansvaret för såväl huvudanstalten som kolonien eller kolonierna, nämligen styresmannen, bör erhålla någon ersättning. Denna bör sättas till 300 kronor för år oavsett koloniernas storlek eller antal. Lantbruksinspektorn vid säkerhetsanstalten å Hall uppbär visserligen för närvarande ett arvode å 300 kronor för bestyren med Åby, men detta får enligt styrelsens mening betraktas som ett undantagsfall, betingat av brukningsenheternas storlek.

Styrelsen får hemställa om anvisandet av ytterligare medel för arvoden till styresmän vid anstalter med kolonier, nämligen dels till direktören vid centralfängelset i Härnösand (kolonien Sörbyn och ytterligare en koloni), dels till direktören vid säkerhetsanstalten i Norrköping (en koloni), dels ock till styresmännen vid de tre anstalter, till vilka komma att anslutas kolonier för vanligt fångförvar. Till arvoden åt styresmän vid vissa fångvårdsanstalten för bestyr med kolonier bör alltså anvisas sammanlagt (5 X 300) 1 500 kronor. Styrelsen räknar med att de ovan åsyftade kolonierna för vanligt fångförvar skola anslutas till centralfängelserna å Långholmen, i Malmö och å Härlanda.

Beträffande kroppssjukvården vid kolonier kan man i allmänhet icke räkna

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

nied att denna skall kunna skötas av kroppssjukläkaren vid huvudanstalten. Styrelsen har funnit den bästa och billigaste lösningen vara att kroppsjukvården vid kolonierna anförtros åt vederbörande provinsialläkare mot ersättning enligt provinsialläkartaxan. För detta ändamål bör anvisas ett belopp av 300 kronor per koloni. Med hänsyn till det sätt, varpå ersättningen skulle utgå, torde vederbörande poster böra betecknas förslagsvis.

Medel måste beräknas för kropp ssjukvården vid de fyra kolonier, som skola anslutas till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i Karlstad (2 st.). Medel måste ävenledes beräknas dels för kolonien å Sörbyn, som kommer att vara helt tagen i bruk under budgetåret 1946/47, dels för den jämlikt Kungl. Maj:ts medgivande inrättade kolonien Solhyddan å Viebäck, dels ock för den fångförläggning, som enligt nådigt bemyndigande anordnats vid Stöpsjön i Värmlands län och som kommer att bli i verksamhet under hela budgetåret. Slutligen erfordras medel för kroppssjukvården vid de sju kolonier för vanligt fångförvar, vilka skola inrättas under budgetåret 1946/ 47 i anledning av straffverkställighetsreformen. Det sammanlagda anslagsbehovet skulle alltså uppgå till (14 X 300) 4 200 kronor.

För religionsvårdens utövande erfordras ytterligare medel, nämligen dels för de fyra kolonierna till säkerhetsanstalterna å Hall, i Norrköping och i Karlstad, dels till kolonierna å Sörbyn och vid Stöpsjön, dels ock för de sju kolonierna för vanligt fångförvar. Med ett beräknat anslagsbehov av högst 300 kronor per koloni skulle alltså erfordras (13 X 300) 3 900 kronor. För ökat arbete med religionsvården vid centralfängelset i Mariestad i anledning av tillkomsten av kolonien å Lockerud erfordras ett belopp av 300 kronor. För religionsvård skulle alltså behövas ytterligare medel med sammanlagt 4 200 kronor.

För predikantarvoden vid centralfängelset å Härlanda — där befattningen såsom pastor och förste lärare föreslås indragen — skulle tillkomma 3 960 kronor, motsvarande det belopp som i gällande stat anvisats för enahanda ändamål vid centralfängelset i Växjö.

Den nu utgående särskilda ersättningen å 400 kronor för passning av port och grind vid säker hetsanstalten i Norrköping föreslår styrelsen höjd till 600 kronor. Såsom skäl åberopas, att innehavaren av ifrågavarande syssla är bunden under större delen av dagen och att därför ett årligt arvode av 400 kronor framstår som alltför ringa.

På grundval av de i det föregående framlagda förslagen har fångvårdsstyrelsen beräknat de olika anslagsposterna i fångvårdsanstalternas avlöningsstat till följande belopp:

avlöningar till ordinarie tjänstemän 2878000 (4 673 700) kronor;

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj : t 170 700 (—11 700) kronor;

avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 1 926 500 (4- 399 000) kronor;

rörligt tillägg 670000 (4- 161 200) kronor.

Beträffande anslagsposterna till ordinarie tjänstemän och övrig icke-ordinarie personal hänvisar styrelsen lill särskilda, vid styrelsens skrivelse fogade

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

bilagor med detaljerade beräkningar, ökningen å dessa poster, sammanlagt (673 700 + 399 000) 1 072 700 kronor, har styrelsen efter anmodan specificerat på följande sätt.

ökning Minskning Lönereglering för bevaknings- och ar- Återförande till övergångsstat för

betsledarpersonal (enligt löneutred- statens tvångsarbetsanstalt å ningen och fångvårdsstyrelsens ytt­ Svartsjö av en assistent av l:a

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 87

Ökning Minskning Arvoden till ledamöter i anstalts- Arvoden till läkare å sinnessjukav­

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

nebeloppen för de ordinarie befattningshavare, som antagits till extra ordinarie befattningshavare i högre lönegrader.

Icke-ordinarieposten är av riksdagen förslagsvis betecknad men Kungl. Maj:t har från och med budgetåret 1942/43 meddelat föreskrift om att posten icke må utan medgivande av Kungl. Majit överskridas. Styrelsen får hemställa, att sådan föreskrift från och med nästa budgetår intill dess medelsbehovet å icke-ordinarieposten kan med större säkerhet än för närvarande beräknas icke måtte meddelas.

Med avseende å personalförteckningen har fångvårdsstyrelsen hemställt, att de nuvarande klassbeteckningarna för direktör, assistent och kronohäktesföreståndare borttagas. Såsom skäl åberopas, att löneutredningen för viss fångvårdspersonal förordat slopande av motsvarande beteckningar för uppsyningsman och yrkesmästare. 1 detta sammanhang har styrelsen även hemställt, att den nu å övergångsstat uppförda kontorsbiträdestjänsten — tidigare uppförd å staten för tvångsarbets- och alkoholistanstalten i Landskrona — måtte få överföras till ordinarie stat.

Yttranden över fångvårdsstyrelsens nu återgivna anslagsäskanden ha, efter remiss, avgivits av statskontoret och allmänna lönenämnden. Därjämte har medicinalstyrelsen hörts, såvitt angår fångvårdsstyrelsens förslag beträffande läkarpersonalen vid fångvårdsanstalterna, samt styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö hörts, såvitt angår förslaget om återförande av vissa befattningar å övergångsstat till tvångsarbetsanstaltens stat.

Statskontoret har förklarat sig vidhålla sin tidigare i yttrande över löneutredningens betänkande hävdade uppfattning, att frågan örn löneställningen för den lägre fångvårdspersonalen icke borde upptagas till slutlig prövning för närvarande (jfr det föregående s. 34 f.). Med hänsyn härtill och under hänvisning jämväl till det fångvårdsstyrelsen den 22 februari 1946 meddelade uppdraget att upprätta en plan för anstalts- och personalorganisationen inom fångvården finner statskontoret försiktigheten bjuda, att personalorganisationen icke bindes genom inrättandet av nya ordinarie tjänster. Erforderligt personalbehov syntes för den skull i största möjliga utsträckning böra tillgodoses med icke-ordinarie befattningshavare.

Beträffande fångvårdsstyrelsens förslag rörande de lönegradsplacerade tjänsterna i övrigt uttalar statskontoret, att ett överförande å ordinarie stat av styresmannen vid Kalmaranstalten icke torde böra ske, så länge två direktörstjänster av 3:e klass funnes uppförda å övergångsstat. Icke heller syntes ett återförande av viss personal från fångvårdsstaten övergångsstat till motsvarande stat vid tvångsarbets- och alkoholistanstalten å Svartsjö böra vidtagas, örn icke förutsättningar funnes att utnyttja befattningshavarna inom sistnämnda anstalt. De arbetsuppgifter som enligt framställningen ankomme å det kontorsbiträde, som biträdde kamreraren vid Långholmen, vöre enligt statskontorets mening icke av beskaffenhet att motivera ett utbyte av nämnda befattning mot en kanslibiträdestjänst. Ämbetsverket avstyrkte för den skull förslaget härom. Ett överförande å ordinarie stat redan

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

från och nied den 1 juli 1946 av de i samband nied det låttspsykiatriska undersökningsväsendets omorganisation den 1 januari 1946 inrättade överläkar- och förste läkartjänsterna kunde statskontoret icke heller förorda.

Med avseende å vissa arvoden och särskilda ersättningar anföres i statskontorets yttrande:

Till arvode åt en psykiater vid vardera av säkerhetsanstalterna i Norrköping och Karlstad har fångvårdsstyrelsen föreslagit ett belopp av 2 400 kronor. Då statskontoret på grundval av den förebragta utredningen icke kunnat bilda sig någon säker uppfattning örn arbetets blivande omfattning, kan ämbetsverket icke bedöma hur stort arvode, som skäligen bör ifrågakomma. Kostnaderna för det nya observationsförfarandet kunna enligt vad fångvårdsstyrelsen framhållit ännu icke beräknas med någon säkerhet. Styrelsen äskar emellertid tills vidare i enlighet med strafflagberedningens uppskattning av medelsbehovet ett belopp av 22 000 kronor för ändamalet. Statskontoret förutsätter, att för ifrågavarande uppgifter i största möjliga utsträckning anlitas eljest inom fångvården sysselsatta läkare, och att för arbetet, i varje fall till heltidsanställda läkare, icke utgår särskild ersättning. Arvodet till kroppssjukläkaren å Långholmen utgör nu inklusive tillägg 10 454 kronor. Enligt vad framställningen utvisar erfordra arbetsuppgifterna en tjänstgöring motsvarande halvtidsanställning. Vid sadant förhållande synes arvodet i stolt sett väl avpassat. Då emellertid ersättningar av ifrågavarande slag. numera regelmässigt icke äro indexreglerade, bör enligt statskontorets mening ifrågavarande arvode omräknas till ett fast belopp. För sin del förordar ämbetsverket, att i anslutning till de normer, som följts vid bestämmande av arvodena till de biträdande överläkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, beloppet fixeras till 10 600 kronor.

Vad angår fångvårdsstyrelsens hemställan att få överskrida posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal utan att inhämta Kungl. Maj:ts medgivande härtill uttalar statskontoret, att en sådan frihet för statsmyndighet vid anslagsdisposilionen av principella skäl icke lärer böra ifrågakomma.

Allmänna lönenämnden har såvitt angår personal, vars löneställning icke varit föremål för prövning av löneutredningen, endast uttalat sig beträffande förslagen om överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna samt örn reglering av arvodet till kroppssjukläkaren å Långholmen. Förstnämnda förslag tillstyrkes under hänvisning till att i årets statsverksproposition samtliga extra ordinarie överläkar- och förste läkartjänster vid sinnessjukhusens undersökningsstationer föreslagits överförda på ordinarie stat. Vad angår kroppssjukläkaren å Långholmen har lönenämnden ej velat motsätta sig en arvodesförbättring för denne med hänsyn till vad i ärendet anförts angående den ökning i läkarens arbetsuppgifter, som inträtt efter det ersättningen fastställdes. Lönenämnden kunde dock icke — i betraktande av löneställningen för de vid fångvårdens sinnessjukavdelningar heltidsanställda läkarna — tillstyrka, att ersättningen för förevarande uppdrag, vilket syntes få anses som en deltidstjänst, bestämdes till det av fångvårdsstyrelsen föreslagna beloppet utan bolle före, att detsamma borde något reduceras.

Medicinalstyrelsen har uttalat sin anslutning till samtliga av fangvardssty-

90 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

reisen framlagda förslag rörande läkarpersonalen vid fångvården; dock förordar medicinalstyrelsen, att frågan om en allmän reglering av kroppssjukläkarnas arvoden snarast upptages till prövning.

Styrelsen för statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö har, med hänsyn till knappheten på personal vid denna anstalt, förklarat sig ej ha något att erinra mot fångvårdsstyrelsens förslag att återföra en assistenttjänst av Ira klass och två överkonstapelstjänster till tvångsarbetsanstalten övergångsstat.

I detta sammanhang torde få anmälas en av Sveriges yngre läroverkslärares förening i skrivelse den 4 oktober 1945 gjord framställning rörande omdaning av undervisningsväsendet vid statens fångvårdsanstalten Enligt föreningens förslag skulle undervisningen inom fångvården -— samtidigt som systemet med korrespondensundervisning utbyggdes — organiseras genom inrättande av särskilda lärartjänster, en i A 27 och nio i A 23, samt underställas skolöverstyrelsen. Fångvårdsstyrelsen, skolöverstyrelsen, strafflagberedningen och svenska fångvärdsmannasällskapet, vilka hörts över föreningens framställning, ha emellertid ej ansett sig kunna tillstyrka en sådan organisation.

Departe­ Såsom fångvårdsstyrelsen framhållit möta för närvarande svårigheter att

ments­

bedöma fångvårdens personalbehov under nästa budgetår. Å ena sidan med­

chefen.

för nedgången i fångantalet en minskning av detta behov, å andra sidan ökas behovet av personal på grund av straffverkställighetsreformen. Härtill kommer, att ett riktigt bedömande av personalbehovet är möjligt först efter den allmänna översyn av personalorganisationen som, enligt vad i annat sammanhang nämnts, är avsedd att komma till stånd i samband med planläggningen av anstaltsväsendets omorganisation. Någon ökning av antalet ordinarie tjänster å fångvårdsstaten bör under dessa förhållanden ej ske för närvarande. Även i fråga om inrättande av nya extra ordinarie tjänster bör återhållsamhet iakttagas.

Fångvårdsstyrelsen har funnit behov föreligga av sammanlagt 144 nya tjänster i lägre lönegrader. På grund av personalbesparingar i anledning av ändrad disposition av vissa anstalter i samband med fångantalets nedgång har styrelsen emellertid ansett tillräckligt att begära medel för 125 av dessa befattningar. Den sålunda begärda anslagsökningen avser till en mindre del tjänster vid de kolonier, som tillkommit sedan anslaget senast beräknades, nämligen Sörbyn (1 föreståndare, 1 överkonstapel och 1 första vaktfru), Solhyddan (1 föreståndarinna, 2 första vaktfruar) och Stöpsjön (1 föreståndare, 1 överkonstapel, 6 vaktkonstaplar, 2 kokerskebiträden). Till personal vid förstnämnda koloni, som rymmer 25 platser, har emellertid tidigare på fångvårdsstyrelsens förslag anvisats 26 000 kronor, vilket belopp möjliggör anställande av erforderlig personal därstädes (II ht 1945 s. 92, 103). Ytterligare medel för detta ändamål böra därför ej beräknas. Däremot bör anslaget uppräknas för tillgodoseende av personalbehovet vid de båda övriga kolonierna, varvid dock för Solhyddan böra upptagas vaktfruar i stället för första vaktfruar och för Stöpsjön ekonomibiträden i stället för kokerskebiträden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 91

För envar av de elva nya kolonier — sju för vanligt fångförvar och fyra för förvaring och internering — som skola anskaffas enligt beslut av 1945 års riksdag, föreslår fångvårdsstyrelsen en föreståndare, en överkonstapel (rättare), 4 vaktkonstaplar och en första vaktfru (husmoder); härutöver föreslås 2 vaktkonstaplar, avsedda att tjänstgöra såsom bilförare vid de för vanligt fångförvar avsedda kolonierna. Då kolonierna skola rymma 20—30 platser vardera, synes styrelsens förslag väl avvägt såvitt avser antalet befattningshavare vid varje koloni. Till bilförare böra däremot medel ej beräknas för närvarande. Vad angår tjänsternas lönegradsplacering synes annan ändring ej böra vidtagas än att de föreslagna första vaktfruarna ersättas med ekonomibiträden. Anslag torde böra beräknas för samtliga nu ifrågavarande tjänster, men medlen böra ställas till förfogande först i den mån de nya kolonierna tagas i bruk och personalbehovet vid dem ej kan tillgodoses genom överflyttning av personal från andra anstalter. För de slutna anstalterna för vanligt fångförvar begär styrelsen personalförstärkning med 30 vaktkonstaplar, 3 vaktfruar och 6 skrivbiträden samt för de slutna säkerhetsanstalterna med 1 uppsyningsman av lia klass, 1 yrkesmästare av 2:a klass (Karlstad) och en överkonstapel (ny sluten anstalt). Enär man, såsom i annat sammanhang anförts (s. 18), tills vidare icke torde behöva räkna med någon ny sluten säkerhetsan stalt utöver Karlstadsanstalten, bortfaller behovet av sistnämnda tjänst. Beträffande den begärda personalförstärkningen i övrigt måste beaktas, att behovet av personal på de slutna anstalterna minskat genom fångantalets nedgång och att ytterligare minskning är att emotse såsom följd av klientelets överflyttande i betydande omfattning till kolonier. Fångvårdsstyrelsen har själv ansett möjligt att av denna anledning lösgöra 19 tjänster för annat ändamål. Det synes mig emellertid på goda skäl kunna antagas, att ytterligare personalbesparingar kunna göras, och jag anser mig därför nu ej kunna förorda annan förstärkning av personalen vid de slutna anstalterna än med de av styrelsen begärda sex skrivbiträdena. Dessa äro, enligt vad jag inhämtat, avsedda för de största anstalternas expeditioner. Vad särskilt angår säkerhetsanstalten i Karlstad utgår jag från att den för denna anstalt avsedda uppsyningsmanstjänsten icke skall behöva placeras högre än i A 11. Fångvårdsstyrelsens förslag örn inrättande av fem nya kuratorstjänster finner jag mig böra tillstyrka. Däremot kan jag ej biträda förslaget örn överförande till fångvårdens stat av två ordinarie vaktfrutjänster, nu upptagna å avlöningsstaten för statens vid fångvårdsanstalter anordnade tvångsarbetsocli alkoholistanstalter. Någon utökning av antalet ordinarie befattningar å fångvårdsstaten bör nämligen av förut anförda skäl ej ske för närvarande. Koloniföreståndarna böra, såsom föreslagits, placeras i 15 lönegraden utom vid Solhyddan, som endast bär 12 platser, där placering bör ske i 13 lönegraden. Ekonomibiträdena böra placeras i 4 lönegraden, vilket överensstämmer med löneutredningens förslag beträffande dylika befattningshavare. Beträffande halva antalet koloniföreståndare i 15 lönegraden ävensom beträffande kuratorerna och skrivbiträdena bör hinder ej möta mot inrättande av

92 Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

extra ordinarie befattningar; övriga nya tjänster torde tills vidare böra upptagas på extra stat.

Sammanfattningsvis skulle alltså medel beräknas för följande nya befattningar: 12 koloniföreståndare, därav 6 i Eo 15 och 6 i Ex 15, 1 koloniföreståndare i Ex 13 (Solhyddan), 5 sociala kuratorer i Eo 10, 12 överkonstaplar (rättare) i Ex 9, 50 vaktkonstapel- i Ex 7, 2 vaktfruar i Ex 4, 13 ekonomibiträden i Ex 4 och 6 skrivbiträden i Eo 2. Kostnaderna för dessa 101 befattningar skulle bliva 312 100 kronor, frånsett tillägg. Såsom redan nämnts böra medlen ställas till förfogande endast i den mån behov av ytterligare personal uppkommer.

Vad härefter angår förslagen om ändrad placering av tjänster i anledning av ändringar i anstaltsorganisationen föranledas vissa avvikelser från fångvårdsstyrelsens förslag. Styrelsen har föreslagit, att straffanstalten å Svartsjö nedlägges samt att i anledning därav tre tjänster, vilka nu äro uppförda å fångvårdsanstalternas övergångsstat — en assistent av l:a klass och 2 överkonstaplar — överföras till tvångsarbetsanstaltens stat. Om fångar fortfarande skola användas i jordbruksarbete vid Svartsjöanstalten — varemot jag förklarat mig ej lia något att erinra — böra emellertid dessa tjänster bibehållas å fångvårdens stat. Enligt styrelsens förslag skulle vidare verksamheten vid kronohäktet i Karlskrona inskränkas och rannsakningshäktet i Kalmar i samband därmed förändras till straffängelse. Då jag ej ansett mig kunna biträda förslaget härom, äro några personaländringar ej att vidtaga beträffande dessa anstalter. Frågan huruvida extra direktör i Ex 24 även under nästa budgetår skall vara anställd vid Kalmarhäktet torde dock få ankomma på Kungl. Majlis prövning. Medel för ändamålet böra fortfarande beräknas. Styrelsens i detta sammanhang framställda förslag om uppfattning av styresmansbefatlningen vid rannsakningshäktet i Halmstad kan jag i nuvarande läge ej biträda. Däremot tillstyrker jag styrelsens förslag, att den ene av föreståndarna för de till nedläggande föreslagna kronohäktena i Linköping och Sundsvall placeras såsom assisetnt av 3:e klass vid den nya säkerhetsanstalten i Karlstad och den andre uppföres å övergångsstat. I samband härmed böra — ehuru kronohäktesföreslåndarbefattningen i Karlskrona bibehålies —- två extra assistenttjänster av 3:e klass indragas.

Framställningen örn överförande till ordinarie stat av de högre undersökningsläkartjänsterna torde böra bifallas; förslag örn inrättande av ordinarie tjänster för motsvarande befattningshavare vid sinnessjukhusens undersökningsstationer har, såsom lönenämnden framhållit, framlagts i årets statsverksproposition (V ht s. 205). Likaså biträder jag förslagen örn indragning av pastors- och förste lärarbefattningarna vid centralfängelserna å Härlanda och i Växjö, örn uppfattning av ett extra ordinarie kontorsbiträde vid centralfängelset å Långholmen till kanslibiträde och om anvisande av ytterligare medel till vikarier för deltagare i utbildningskurser. Nyssnämnda biträde, som föreslagits överförd till ordinarie stat, bör dock tills vidare bibehållas i extra ordinarie ställning.

Beträffande den av Sveriges yngre läroverkslärares förening väckta frå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

gan om omdaning av fångvårdens undervisningsväsende, är jag ej beredd att nu framlägga något förslag. Frågan, som är av stor vikt, bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet. Även detta spörsmål bör sålunda tagas under övervägande vid den förestående översynen av fångvårdens organisation.

I fråga örn anslagsbehovet till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, synas endast obetydliga jämkningar vara att vidtaga i fångvårdsstyrelsens förslag. Nu utgående arvoden till läkare och predikant vid kronohäktet i Karlskrona böra sålunda, om detta häkte användes i oförändrad omfattning, bibehållas vid nuvarande belopp. Även arvodet till styresmannen vid kronohäktet i Kalmar för bestyr med kolonien Ödevata bör, därest ändring ej sker beträffande direktörstjänsten vid nämnda häkte, beräknas till samma belopp som nu. Såväl beträffande sistnämnda arvode som beträffande det tillfälliga arvodet till styresmannen vid kronohäktet i Örebro bör gälla, att det skall ankomma på Kungl. Majits prövning, huruvida arvodena skola utgå. Därest fångar alltjämt komma att användas i Svartsjöanstaltens jordbruk, bör vidare arvodet till läkaren därstädes ej indragas, men det torde kunna nedsättas, förslagsvis till 600 kronor.

Beträffande arvodet till kroppssjukläkaren vid centralfängelset å Långholmen — vilket arvode för närvarande utgår med 10 454 kronor, varav 7 200 kronor i grundarvode och 3 254 kronor i dyrtids- och kristillägg — har fångvårdsstyrelsen föreslagit en höjning av grundarvodet med 2 400 kronor till 9 600 kronor. Med hänsyn lill vad som upplysts angående den med befattningen förenade arbetsbördan finner jag i likhet med allmänna lönenämnden en viss förbättring av arvodet skälig. Det synes lämpligen böra förändras till ett fast arvode å 12 000 kronor.

Övriga av styrelsen föreslagna anslagshöjningar under arvodesposten finner jag mig böra biträda. Till vissa ledamöter i anstaltsnämnder torde alltså böra utgå ersättning efter samma grunder som till nämndemän; dock bör ordförande åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass 1 B i stället för II E. Bestämmelser om ersättning till läkare i anledning av det nya observalionsförfarandet beträffande vissa fångar torde få utfärdas av Kungl. Majit. De av statskontoret angivna riktlinjerna böra därvid i huvudsak följas. Fångvårdsstyrelsens uppskattning av anslagsbehovet för nu angivna ändamål ävensom för vissa ytterligare arvoden ha ej givit mig anledning till erinran.

Vid anslagsberäkningen har fångvårdsstyrelsen räknat örn samtliga poster i avlöningsstaten. Detta har lett till en uppräkning av anslaget i dess helhet, som i betydande omfattning icke motiveras av de för olika nya ändamål begärda anslagsökningarna. Den största uppräkningen gäller anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän. I styrelsens specifikation rörande ökningar å ordinarie- och icke-ordinarieposlerna (s. 86) upptages sålunda en höjning av förstnämnda post å 200 000 kronor, med vilket belopp denna post tidigare nedsatts, enär den varit för högt beräknad (II lil 1943 s. 62). Under de båda senast förflutna budgetåren har ifrågavarande anslagspost emellertid varit i stort sett rikligt beräknad. Budgetåret 1943/44 utgjorde

94 Kungl. Mcij:ts proposition nr 225.

sålunda det under posten anvisade beloppet 2 227 000 kronor, medan utgifterna uppgingo till 2 169 900 kronor. Sistförflutna budgetår vörö motsvarande siffror 2 182 000 kronor resp. 2 181100 kronor. Under sådana förhållanden föreligger ej anledning att uppräkna posten för nästa budgetår. överhuvud synes någon omräkning av anslaget ej böra ske, förrän resultatet av den förestående översynen av fångvårdens personalorganisation föreligger. Därvid måste emellertid förutsättas, att anslagsposten till ickeordinarie personal fortfarande uppföres förslagsvis. Denna post bör dock alltjämt, såsom statskontoret framhållit, få överskridas endast efter medgivande av Kungl. Maj:t.

Anslagsposterna i fångvårdsanstalten^ avlöningsstat beräknas i enlighet med det anförda på följande sätt.

Posten till avlöningar till ordinarie personal ökas med kostnaderna för den föreslagna löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen, i vad den berör ordinarie personal, 127 800 kronor. Vidare uppräknas posten i anledning av överförandet till ordinarie stat av vissa läkare vid undersökningsavdelningama med 131 500 kronor. Å andra sidan nedsättes posten med avlöningskostnaderna till pastorn och förste läraren vid centralfängelset å Härlanda, 9 465 kronor; för motsvarande befattning vid centralfängelset i Växjö, som jämväl skulle indragas, ba medel ej beräknats i gällande stat. Posten ökas alltså med (127 800 + 131 500 —- 9 465 = 249 835) 249 900 kronor till (2 204 300 + 249 900) 2 454 200 kronor.

Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit har fångvårdsstyrelsen beräknat till 170 700 kronor. I anledning av de jämkningar i styrelsens förslag, som förordats av mig, höjes detta belopp med 4 300 kronor till 175 000 kronor, vilket innebär en nedsättning av postens nuvarande belopp med 7 400 kronor.

Under posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie person a 1 beräknas medel till löneregleringen för vakt- och arbetsledarpersonalen, inbegripet ökade kostnader för vikarier, 40 000 kronor, till ny personal huvudsakligen vid öppna anstalter, 312 100 kronor, samt till vikarier för deltagare i utbildningskurser, 25 400 kronor. Till personal vid undersökningsavdelningarna -—- andre läkare och kanslipersonal — vartill medel tidigare beräknats blott för halvt år, beräknas härjämte 42 200 kronor samt för uppflyttning av ett kontorsbiträde å Långholmen 600 kronor. Posten minskas å andra sidan med 63 000 kronor, motsvarande de i gällande stat för halvt år beräknade kostnaderna för läkarpersonal, som överföres till ordinarie stat, samt med 9 060 kronor för två extra assistenttjänster av 3:e klass, vilka indragas. Nettohöjningen blir alltså (40 000 + 312 100+ 25 400 + 42 200 + 600 — 63 000 — 9 060 = 348 240) 348 300 kronor och postens summa (1 527 500 + 348 300) 1 875 800 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg uppräknas med hänsyn till de föreslagna personaländringarna med 90 000 kronor till 598 800 kronor.

Anslagets slutsumma skulle alltså bliva (2 454 200 + 175 000 + 1 875 800 + 598 800) 5 103 800 kronor, vilket innebär en höjning med 680 800 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar. Fångvårdsstyrelsens förslag om borttagande av klassbeteckningarna även beträffande befattningar i högre lönegrader samt om överförande av det å övergångsstat uppförda kontorsbiträdet till ordinarie stat finner jag mig böra tillstyrka.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för fångvårds-

anstaltema:

Personalförteckning.

Lönegrad

Befattning

Tjänstemän å ordinarie stat.

Styresman m. fl.

1 A 28

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Befattning Lönegrad

Sjukvårds-, kontors- och ekonomipersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 97

dels ock till Fångvårdsanstalterna: Av­

löningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett

98 .

Kungl. Maj.ts proposition nr 225

I samband med omkostnadsstatens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, bland annat, att anslagsposten till reseersättningar icke finge utan Kungl. Majits medgivande överskridas, att av anslagsposten till expenser förslagsvis 730 000 kronor finge tagas i anspråk för bränsle, lyse och vatten samt, under tiden den 1 juli—den 31 december 1945, högst 32 500 kronor för övriga expenser, att av de under anslagsposten till övriga utgifter upptagna delposterna a), b), c), d), e), f), g) och h) finge under tiden den 1 juli—den 31 december 1945 tagas i anspråk högst hälften av de för respektive ändamål anvisade beloppen. Vidare har Kungl. Majit medgivit, att av det till expenser anvisade beloppet högst 300 kronor finge användas till inköp av böcker för bevakningspersonalens bibliotek, samt att av delposten till religions- och skolundervisning högst 3 000 kronor finge användas till kostnader för föredrag m. m. och högst 4 700 kronor till prenumeration å tidningar och tidskrifter. Begränsningen av medelsanvisningen har i enlighet med vad som uttalades i fjolårets statsverksproposition (II ht s. 113) skett på grund av fångantalets nedgång; vid tiden för regleringsbrevets avlåtande utgjorde detta antal omkring 2 500, medan anslaget beräknats för en medelbeläggning av 3 000 fångar. Efter framställning av fångvårdsstyrelsen har Kungl. Majit emellertid sedermera medgivit, att de för tiden den 1 juli—den 31 december 1945 under vissa poster i omkostnadsstaten anvisade beloppen finge överskridas. Därest ifrågavarande anslagsposter i sin helhet kunde antagas bliva otillräckliga för utgifterna under löpande budgetår, skulle det åligga fångvårdsstyrelsen att före den 15 maj 1946 till Kungl. Majit inkomma med den framställning, som med hänsyn till då föreliggande förhållanden kunde vara påkallad. Budgetredovisningen för det senast förflutna budgetåret visar en överbelastning av anslaget, som då utgick med 2 960 400 kronor, å 414 100 kronor. Följande poster ha — maximerade poster med Kungl. Majits medgivande — överskridits med nedanstående belopp i avrundade tal uttryckt (inom parentes har angivits det belopp, varmed vederbörande post varit upptagen för budgetåret 1944/45): sjukvård för personal (12 000 kronor) med 6 200 kronor, expensposten till bränsle, lyse och vatten (730 000 kronor) med 128 700 kronor, övriga expenser (65 000 kronor) med 13 900 kronor, inköp och underhåll av inventarier (85 000 kronor) med 29 600 kronor, renhållning av fängelseområden och fängelselokaler (42 000 kronor) med 16 300 kronor, beklädnad och sängkläder (200 000 kronor) med 188 800 kronor, hälso- och sjukvård (160 000 kronor) med 53 700 kronor, religions- och skolundervisning (14 000 kronor) med 3 900 kronor, omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna (70 000 kronor) med 32 300 kronor, fångtransport (200 000 kronor) med 61 000 kronor, kostnader för vård m. m. av män å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården (46 000 kronor) med 2 500 kronor samt kostnader för vård m. m. av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvår­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 99

den (75 000 kronor) med 39 900 kronor, utgörande alltså ett sammanlagt överskridande med 576 800 kronor, övriga poster visa besparing, nämligen posten till reseersättningar (50 000 kronor) 5 400 kronor, till publikationstryck (4 700 kronor) 20 kronor, till utspisning (1 130 000 kronor) 155 200 kronor, till diverse utgifter (40 000 kronor) 500 kronor, till tjänstedräkt åt befattningshavare (21 700 kronor) 1 500 kronor samt till upphuggning av cellfönster (15 000 kronor) 100 kronor, tillhopa besparade medel 162 700 kronor. Nettoöverskridandet blir alltså det förut angivna beloppet (576 800 — 162 700) 414 100 kronor.

För innevarande budgetår har anslaget höjts med 5 000 kronor, motsvarande en i gällande stat gjord uppräkning av anslagsposten till sjukvård för personal (II ht 1945 s. 12 f.).

I sin skrivelse den 18 februari 1946 med anslagsäskanden för fångvårdsanstalterna har fångvårdsstyrelsen hemställt om ökad medelsanvisning under flertalet poster i omkostnadsstaten. Vid beräkningen av de erforderliga beloppen säger sig styrelsen ha beaktat, dels att fångantalet för budgetåret 1946/ 47 beräknas till 2 300 mot 3 000 för innevarande budgetår, dels att Kungl. Maj :ts beslut örn utbildningskurser för fångvårdspersonal m. m. medför vissa ökade utgifter, dels ock att den av 1945 års riksdag antagna lagen om verkställighet av frihetsstraff m. m. påverkar utgifterna å ett flertal omkostnadsposter. Rörande den närmare beräkningen av de olika utgiftsposterna anföres:

Posten till sjukvård för personal höjdes vid 1945 års riksdag från 12 000 kronor till 17 000 kronor och då sistnämnda belopp rätt väl stämmer med den senaste belastningen, torde posten böra upptagas med oförändrat belopp.

Posten till reseersättningar är för närvarande upptagen med 50 000 kronor. I sina för Kungl. Majit framlagda beräkningar om de årliga kostnaderna för reseersättningar till följd av de nya utbildningskursema för fångvårdspersonalen har styrelsen beräknat dessa till 25 500 kronor. Några ökade medel till reseersättningar på denna grund ha emellertid icke ställts till styrelsens förfogande.

För nästa budgetår måste medel anvisas jämväl till de kostnader som föranledas av utbildningen. Med hänsyn till att viss besparing — 5 400 kronor ■— uppstod å anslagsposten under senast förflutna budgetår torde ökningen emellertid icke behöva uppgå till 25 000 kronor utan i avvaktan på närmare erfarenheter stanna vid 15 000 kronor. Posten skulle alltså uppföras med 65 000 kronor. Styrelsen får dock uttala, att det är möjligt att kostnaderna under budgetåret 1946/47 icke kunna hållas inom nämnda belopp på grund av utbyggnaden av den öppna anstaltsorganisationen, som för med sig kostnader för tjänstgöringstraktamenten och flyttningsersättningar.

Expensposten till bränsle, lyse och vatten har under de senaste budgetaren överskridits ganska avsevärt. Förhållandena å bränslemarknaden äro fortfarande sådana, att återgång i någon nämnvärd grad till billigare bränslen icke är att förvänta under nästa budgetår. Två omständigheter äro ägnade att stegra kostnaderna, nämligen de genom verkställighetsreformen ökade arbetspremier till sådana intagna, som tjänstgöra som handräckning vid vedsågning m. m. samt utbyggandet av anstaltsorganisationen med ett flertal mindre anstaltsenheter. Styrelsen får diirför hemställa, att posten upptages med ett från 730 000 kronor lill 800 000 kronor förhöjt belopp.

100 Runvi. Maj:ts proposition nr 22-5.

Posten till övriga expenser påverkas i fråga om blankettåtgång m. m. direkt av förändringarna i antalet intagna. Då fångantalet går ned, skulle man alltså kunna nedsätta postens belopp. Under 1944/45 då fångantalet var högre än som beräknas för 1946/47, var emellertid posten överbelastad med 13 900 kronor. Styrelsen hemställer därför att posten för 1946/47 upptages med oförändrat belopp, 65 000 kronor. Det är emellertid möjligt att straffverkställighetsreformen oell nyorganisationen av sinnessjukavdelningarna komma att medföra större krav än nu kan förutses. Bland annat måste nya blanketter uppgöras och äldre blanketter omarbetas.

Styrelsen bär vid upprepade tillfällen haft anledning att framföra sina bekymmer i anledning av att medlen till inköp och underhäll av inventarier vid fångvårdsanstalten^ varit otillräckliga. Det är en mängd möbler, husgeråd och andra dyrbara inventarier samt utrustningspersedlar, som skola bekostas av denna post. Styrelsen har tidigare till Kungl. Maj:t överlämnat en förteckning å enligt styrelsens mening välgrundade framställningar från anstalterna örn inventarier, som icke kunnat av styrelsen beviljas av brist på medel. Förteckningen upptar bland annat bilar, cyklar, radioapparater, skrivoch räknemaskiner, inventarier för de intagnas bostadsrum och dagrum samt till expeditionslokaler m. m. Även om vissa anstalter nedläggas och inventarieanskaflningen för vissa nya anstalter sker nied anlitande av särskilda riksstatsanslag, är enligt styrelsens mening ett belopp av 85 000 kronor allt för litet för inventarieanskaffningen till ett 40-tal fångvårdsanstalten

När fångantalet under andra hälften av 1930-talet höll sig kring 1 700— 1 900 intagna, uppgingo kostnaderna för inventarier till 80 000—90 000 kronor. En sådan kostnadsnivå betydde ej, att inventarieuppsättningen på de olika anstalterna över lag hade den standard, som är önskvärd för en allmän anstalt. Detta visade sig också, när fångantalet i början av 1940-talet steg och behovet av inventarier växte. En hel del utrangeringar måste verkställas. Vid fastställandet av anslagspostens belopp måste hänsyn även tågås till den omständigheten, att till följd av den stora omsättningen av intagna förslitningen blir mycket stor och brukningstiden kort. Vid anstalter, avsedda för oroliga eller sinnessjuka intagna, har man av naturliga skäl att räkna med ringa varsamhet med inventarierna. Under budgetåret 1944/45 uppgingo kostnaderna för ersättningsanskaffningen av till utspisning och renhållning erforderliga porslins- och emaljvaror till i runt tal 28 000 kronor.

Sedan slutet av 1930-talet har en icke oväsentlig allmän kostnadsstegring inträtt, som enbart den motiverar en anslagshöjning. En annan omständighet, sorn ävenledes påverkar belastningen, är att antalet vid fångvårdsanstalter stationerade bilar ökat sedan slutet av 1930-talet och kommer att öka ytterligare med den projekterade utbyggnaden av anstaltsorganisationen med öppna anstalter enligt kolonisystemet. Bilarna äro nödvändiga för avlägset belägna anstalter, men betinga kostnader för reparation o. d. I samband med reformsträvandena beträffande straffverkställigheten ha också kraven på anstalternas allmänna standard stigit.

Styrelsen hemställer därför att posten till inventarier höjes från 85 000 kronor med 25 000 kronor till 110 000 kronor.

Posten till renhållning av fängelseområden och fängelselokaler, 42 000 kronor. har under flera år överskridits, för senast tilländalupet budgetår med 16 300 kronor. Styrelsen måste föreslå en avsevärd förhöjning av postens belopp. Strafflagberedningen har i sitt betänkande angående verkställigheten av frihetsstraff m. m. föreslagit en höjning av arbetspremierna till de intagna från i genomsnitt 40 öre till i genomsnitt 1 krona, innebärande en förhöjning med 150 procent. Beredningens förslag i detta avseende har ej mött någon erinran. Kostnaderna för arbetspremier under posten uppgå till i runt tal

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 101

20 000 kronor. Med hänsyn till de förhöjda arbetspremierna, får man räkna med en kostnadsförhöjning under posten. Denna torde kunna begränsas till 20 000 kronor. Utbyggnaden av kolonisystemet medför ävenledes ökade kostnader för renhållning. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till överbelastningen å posten får styrelsen hemställa, att posten höjes från 42 000 kronor med 38 000 kronor till 80 000 kronor.

Posten till utspisning ansågs i 1945 års statsverksproposition kunna beräknas på grundval av ett portionspris av en krona och posten har i gällande regleringsbrev upptagits med 950 000 kronor. För budgetåret 1946/47 har man att utgå från det av fångvårdsstyrelsen angivna medeltalet fångar. 2 300. Styrelsen måste vidhålla sin tidigare uppfattning, att det icke är tillrådligt att utgå från ett så lågt portionspris som en krona. Utspisningen vid institutioner av olika slag — det må vara militärkaserner, sjukhus eller andra anstalter — är förbunden med särskilda krav och detta är i synnerhet fallet vid anstalter, som verkställa åtgärder innebärande frihetsberövande. Styrelsen vill i detta sammanhang erinra om att ett så lågt portionspris som en krona icke torde finnas vid andra anstalter än fångvårdens och sinnessjukvårdens. Från sinnessjukhusen har emellertid ofta framförts klagomål över kostens otillräcklighet och medicinalstyrelsen har på senaste månaderna vidtagit den åtgärden, att helmjölk numera utspisas. Samtidigt har medicinalstyrelsen hos Kungl. Majit anmält sin avsikt att pröva ett försök med enhetskost för personal och patienter, varigenom portionspriset skulle stiga upp emot en krona 50 öre. För fångvårdens del är en förbättring av kosten nödvändig, enligt styrelsens mening ofrånkomlig, enär de intagna till allt större antal börja sysselsättas med hårt arbete, särskilt ut.earbete. Styrelsen förordar därför ett portionspris av kronor 1: 20. Kostnaden skulle då bli (2 300 X 365 X 1:20) 1 007 400 kronor. Härtill kommer kostnaden för arbetspremier till de intagna för arbete i köken m. m., för närvarande 18 000 kronor, vilket belopp emellertid måste höjas med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som skall genomföras. Styrelsen beräknar ett belopp av 35 000 kronor vara erforderligt. Sammanlagda kostnaden skulle alltså bli (1 007 400 + 35 000) 1 042 400 kronor, utjämnat 1 040 000 kronor.

Posten till beklädnad och sängkläder har under de senaste budgetåren blivit avsevärt överskriden. Med hänsyn härtill finner sig styrelsen trots ett lägre fångantal icke kunna upptaga posten till annat belopp än det för innevarande budgetår anvisade, 200 000 kronor. En annan omständighet, som talar härför, är, att den öppna anstaltsvården med trädgårds-, jord- och skogsbruk kräver ett större antal och även en annan uppsättning skyddspersedlar m. m. än som användes vid anstalter med verkstadsdrift.

Posten till hälso- och sjukvård, för budgetåret 1944/45 upptagen med 160 000 kronor, har för nämnda budgetår överskridits med 53 700 kronor. Trots nedgången i antalet intagna finner sig styrelsen nödsakad att begära höjning av anslagsposten och får styrelsen härom anföra följande.

Tandvård åt de intagna förekommer i ganska stor utsträckning. Styrelsen räknar emellertid med alt tandvård i och med den nya straffverkställighetens genomförande kommer att beviljas i vidgad omfattning. Delta synes befogat med hänsyn till önskvärdheten att do intagna vid frigivningen icke äro behäftade med sådana defekter, som minskar deras arbetsförmåga. En förbättrad tandvård inom fångvårdsanstalterna torde också stå i överensstämmelse med statsmakternas strävanden i allmänhet på tandvårdens område.

Jämlik! 68 S andra stycket straffverkställighetslagen må intagen, som är hell eller delvis arbetsoförmögen, erhålla arbetspremier enligt särskilda grunder. För bedömande av antalet dagsverken, för vilka arbetspremier således komma all utgå, får styrelsen lämna följande statistiska uppgifter:

102 Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

Medeltal Av bristande arbetsförmåga

År intagna eller sjukdom hindrade

per dag dagsverken

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 103

Tillfälle till tidningsläsning bör beredas intagen (31 §). Enligt gällande regleringsbrev må till prenumeration å tidningar och tidskrifter användas högst 4 700 kronor. Prenumeration å tidningar och tidskrifter för de intagna har förekommit mycket länge, men anspråken från anstalterna ha varit större än styrelsen med anvisade medel kunnat tillgodose. Styrelsen hemställde i skrivelse den 17 maj 1945 till justitiedepartementet med förslag till regleringsbrev för budgetåret 1945/46 örn anvisande av ytterligare medel för ändamålet och anförde då följande:

I omkostnadsstaten för innevarande budgetår finnes upptagen en post till publikationstryek å 4 700 kronor. Från denna post bestridas kostnaderna för utgivande av tidningen Ur pressen, som utdelas bland de intagna. Styrelsen har uteslutit denna post ur staten för budgetåret 1945/46, enär styrelsen avser att från och med nästa budgetår låta prenumerera på dagliga tidningar för de intagna i större utsträckning än hittills skett. Styrelsen har därför med ytterligare 4 700 kronor till 23 700 kronor höjt posten till religions- och skolundervisning, från vilken prenumerationskostnader bestridas.

Styrelsen åsyftade att för prenumeration å tidningar och tidskrifter få använda — utöver vad som kunnat därför disponeras av förutnämnda belopp å 14 000 kronor — ytterligare 4 700 kronor. Enligt regleringsbrevet har posten till religions- och skolundervisning höjts till 23 700 kronor, men dispositionen av medel för prenumeration å tidningar och tidskrifter har som nämnts begränsats till 4 700 kronor. För att styrelsen skall kunna uppfylla den nya verkställighetslagens föreskrifter anser styrelsen nödvändigt, att av posten till religions- och skolundervisning för prenumeration å tidningar och tidskrifter må få användas (3 300 + 4 700) 8 000 kronor. Härom torde framställning få göras i förslag till regleringsbrev för budgetåret 1946/47.

Enligt föreskrift i gällande regleringsbrev må av posten till religions- och skolundervisning disponeras högst 3 000 kronor till kostnader för föredrag, filmförevisningar m. m. Detta belopp är alldeles för litet för att styrelsen skall kunna tillfredsställa kraven från anstaltsledningarnas sida. Dessa föredrag och filmförevisningar m. m. äro inte enbart till för de intagnas fritidssysselsättning utan är även en viktig länk i undervisningsarbetet bland de intagna. Styrelsen får därför hemställa att omkostnadsposten höjes, så att styrelsen kan för nämnda ändamål disponera 5 000 kronor per budgetår.

I 30 § föreskrives, att den intagne bör uppmuntras till självstudier. Styrelsen har möjligheter att från anslagsposten lämna bidrag till de intagnas korrespondensstudier. Huruvida medelsanvisningen är tillräcklig, får de närmaste åren utvisa. Styrelsen avstår för närvarande från ytterligare medelsäskande i detta avseende.

Från posten till religions- och skolundervisning bestridas för närvarande arbetspremier till intagna, som biträda i anstaltsbiblioteken m. m. Med hänsyn till den höjning av arbelspremierna, som skall genomföras, erfordras anvisande av ytterligare i runt tal 3 000 kronor. Posten kommer emellertid att belastas med ytterligare kostnader för arbetspremier. Enligt 68 § straffverkställighetslagen skall arbetspremie utgå även när intagen under arbetstid deltager i undervisning, som anordnats vid anstalten. Kostnader i sistnämnda avseende, som synas böra belasta förevarande post, låta sig icke överslagsvis beräknas.

Styrelsen kan ej i vidare mån jin nu skett precisera de beräknade ökade kostnaderna (15 000 + 2 000 + 3 000) men anser, att posten måste höjas från för närvarande 23 700 kronor med 26 300 kronor till 50 000 kronor.

Beträffande posten till omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna må erinras att denna post för budgetåret 1944/45, då den var upptagen med 70 000 kronor, överskridits med i runt tal 32 000 kronor. För innevarande budgetår är den upptagen med 90 000 kronor.

104 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

Enligt 71 § andra stycket straffverkställighetslagen skall vid den intagnes frigivning eller utskrivning, i händelse han saknar andra tillgängliga medel, enligt fångvårdsstyrelsens bestämmande av hans besparade medel anvisas främst skäligt belopp tor hans uppehälle under den närmaste tiden. Strafflagberedningen har ansett 50 kronor i stället för för närvarande 25 kronor vara skäligt belopp. Fängelsefånge äger fritt förfoga över intjänt arbetspremie eller inkomst av arbete, som han själv skaffat sig (60 §), medan annan intagens arbetspremiemedel eller inkomst av arbete, som han själv skaffat sig, skall fördelas i två delar, disponibla medel och besparade medel. De disponibla medlen må disponeras under anstaltstiden, medan de besparade medlen skola bevaras till frigivningen eller utskrivningen; dock äger fångvårdsstyrelsen bestämma, alt dessa medel ina användas för fullgörande av underhållsskyldighet eller för tillgodoseende av annat för den intagne eller honom närstående trängande behov ävensom till anskaffande av böcker eller annat som kan bereda honom nyttig sysselsättning under fritid, beträffande den som undergår ungdomst ängelse, förvaring eiler internering även för annat ändamål (71 §).

1 71 § andra stycket talas jämväl örn nödig beklädnad åt intagen. Jämlikt 296 § i nu gällande arbetsordning för fångvårdsstaten må straff- och fängelsefånge tilldelas nödtorftig beklädnad. Styrelsen har med stor tillfredsställelse konstaterat, att det nied föreskriften örn »nödig beklädnad» blir möjligt att på ett bättre sätt än nu sörja för de intagnas utrustning vid avgång Irån fångvårdsanstalt. Till följd av bristen på medel har här måst iakttagas en återhållsamhet som många gånger stått i direkt motsättning till vad man velat uppnå med straffet. Att återge en intagen friheten under sådana iörhållanden, att han lämnar anstalten med en nödtorftigt lagad kostym och några kronor kontant för uppehället är nämligen ofta liktydigt med att pressa ned honom på nytt i de understa samhällsskikten.

För dessa ändamål måste därför tillräckligt med medel stå till förfogande. Likaledes har man att räkna med att fångvården kan behöva tillskjuta medel till resor vid permission som omförmäles i 36 § verkställighetslagen.

Liksom strafflagberedningen anser styrelsen att med skiiligt belopp för uppehället under närmaste tiden efter frigivningen (71 §) i regel bör avses ett belopp av 50 kronor. Nedgången i fångantalet är ägnad att minska utgifterna för de intagnas utrustning, men med hänsyn till de förhållanden, som nu behandlats, anser sig styrelsen icke kunna beräkna beloppet under förevarande anslagspost lägre än till 100 000 kronor.

Posten Jill diverse utgifter, för innevarande budgetår upptagen med 53 000 kronor, påverkas bland annat av de nya utbildningskursema för fångvårdspersonal. För detta ändamål ha vissa medel redan anvisats, nämligen från och med budgetåret 1944/45 2 400 kronor och från och med budgetåret 1945/ 46 ytterligare 10 000 kronor. Såsom framgår av styrelsens underdåniga skrivelse den 19 juni 1945 beräknas emellertid de årliga kostnaderna för diverse utgifter till 16 800 kronor. Ytterligare (16 800 — 12 400) 4 400 kronor erfordras alltså anvisade under posten.

Från posten bestridas arbetspremier åt intagna, som tjänstgöra på anstaltsexpeditionerna eller utföra arbeten, för vilka arbetspremierna icke kunna belasta annan titel. Dessa kostnader uppgå till i runt tal 6 000 kronor. Med hänsyn till den höjning av arbetspremierna, som skall genomföras från och med budgetåret 1946/47, erfordras anvisande av ytterligare i runt tal 8 000 kronor.

Posten till diverse utgifter påverkas icke så direkt av variationerna i fångbeläggningen som fallet är med vissa andra omkostnadsposter. Styrelsen räknar därför icke med någon nämnvärd minskning i denna belastning på grund

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 105

av beräknad minskning i antalet intagna, utan måste i stället räkna med ökade medelsbehov, dels för drivmedel till bilar vid nya kolonier, dels för olika slag av spel m. m. i anledning av föreskrift i straffverkställighetslagen (30 och 58 §§) om att särskild uppmärksamhet skall ägnas de intagnas fritidssysselsättning, dels ock för bestridande av styrelsens representationskostnader vid vissa anstalter, vilka i ganska stor utsträckning besökas av studiedelegationer m. m. För sistnämnda ändamål har styrelsen tidigare (år 1944; jfr II ht i 1945 års statsverksproposition s. 110) hemställt örn 1 000 kronor.

På grund av vad styrelsen sålunda anfört rörande kostnaderna under posten till diverse utgifter får styrelsen föreslå, att posten upptages med ett från 53 000 kronor med 17 000 kronor till 70 000 kronor förhöjt belopp. Styrelsen får dock uttala, att detta belopp kan visa sig för litet, därest bilar måste anskaffas till flertalet av de nya kolonierna.

Beträffande posten till fångtransport får styrelsen omnämna, att föreskrift intagits i 39 § straffverkställighetslagen, att transport å järnväg i regel bör företagas i vanlig personvagn. Detta kommer givetvis att medföra ökade kostnader. En annan omständighet, som ävenledes kommer att påverka kostnadsutvecklingen, är den ökade öppna anstaltsvården med ett flertal spridda kolonier. I avvaktan på närmare erfarenhet finner styrelsen icke skäligt att föreslå någon ändring i ifrågavarande omkostnadsposts belopp, utan torde posten böra upptagas med oförändrat belopp, 200 000 kronor.

Med hänsyn till nedgången av antalet ungdomsfängelse ådömda torde posten till kostnader för vård m. m. av män d ungdomsanstalter, .sorn ej tillhöra fångvården, kunna nedsättas från 46 000 kronor till 40 000 kronor. På grund av den starka överbelastningen å motsvarande post beträffande ungdomsfängelse ådömda kvinnor anser .styrelsen, att denna post måste bibehållas vid det nuvarande beloppet, 100 000 kronor.

Posten till tjänstedräkt åt befattningshavare torde med hänsyn till belastningen kunna något nedsättas, nämligen från 21 700 kronor med 1 700 kronor till 20 000 kronor.

Posten till upphuggning av cellfönster å 15 000 kronor torde icke behöva upptagas för följande budgetår, enär styrelsen å tilläggsstat för budgetåret 1945/46 fått anvisat ett investeringsanslag å 250 000 kronor till modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalter och styrelsen har för avsikt att bestrida kostnader för fönsterupphuggning från detta anslag. När^ medelsanvisning för fönsterupphuggning ånyo blir aktuell, torde styrelsen få inkomma med äskande i detta avseende.

Till understöd åt intagnas familjer upptogs å omkostnadsstaten för innevarande budgetår ett belopp av 10 000 kronor. Erfarenheten under den tid, som förflutit sedan medlen ställdes till styrelsens förfogande, har visat, att ett anslag för detta ändamål är av synnerligt värde för avhjälpande av den ekonomiska kris för familjen, som ofta inträffar, när familjeförsörjaren berövas sin frihet. Beträffande utbetalandet av sådant understöd har Kungl. Majit i regleringsbrevet föreskrivit, att understöd må utgå endast efter noggrann prövning av hjälpbehovet i varje särskilt fall och da bistånd är oundgängligen nödvändigt, samt att understöd, så långt det är möjligt, bör bestämmas med hänsyn till den intagnes villighet att själv med arbetspremier hjälpa sina närstående.

Anslaget är emellertid otillräckligt. Strafflagberedningen, som hade sin uppmärksamhet riktad jämväl på denna fråga, anförde i sitt betänkande angående verkställighet av frihetsstraff följande:

Redan nu finnas vissa av donationsmedel upprättade fonder, från vilka fångvårdsstyrelsen utbetalar bidrag åt anhöriga lill fångar som av den egna arbetsinkomsten sända medel till familjen. De ekonomiska möjligheterna att utbetala sådana understöd äro

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

emellertid mycket begränsade. Det synes därför önskvärt att staten ekonomiskt träder emellan. Då det är av vikt att sådana bidrag till familjen ställas i relation till den dömdes egna arbetsprestationer, kunde det övervägas att låta understöden utgå som avlöningsförhöjningar till intagna, som ha försörjningsplikt. Ett sådant system torde emellertid vara ägnat att vålla praktiska olägenheter. Då bidrag endast bör utgå när verkligt behov föreligger, måste nämligen en prövning därav verkställas i varje särskilt fall, och det torde därför få anses oegentligt att låta bidraget utgå som avlöning. Enligt beredningens mening bör man i stället anknyta till det nuvarande systemet att lämna bidrag från särskilda fonder. Staten torde böra ställa medel till fångvårdsstyrelsens disposition att användas till bidrag åt intagnas anhöriga. Som villkor för utbetalning bör gälla att den intagne av sin arbetsinkomst medverkar till familjens försörjning. En viss proportion bör föreligga mellan den intagnes egna bidrag och tillskotten ur allmänna medel. Beviljandet av bidrag bör föregås av en särskild undersökning, som lämpligen torde böra utföras av kurator vid anstalten eller av skyddskonsulent. Samråd bör äga rum med vederbörande socialvårdsmyndigheter. I avvaktan på erfarenheter av systemets verkningar torde anslaget till en början kunna vara relativt begränsat, förslagsvis hälften så stort som anslaget till understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. eller 50 000 kronor. Bidrag böra tills vidare endast beviljas i ömmande fall. Bidragsbeloppen torde kunna variera mellan 25 och 100 kronor i månaden. Beredningen har i sitt förslag upptagit ett stadgande (72 §) av innebörd att fångvårdsstyrelsen enligt grunder som Konungen bestämmer må bevilja familjebidrag åt intagen som visat sig mån att bispringa dem mot vilka han är underhållsskvldig. Stadgandet förutsätter att närmare direktiv meddelas i samband med beviljandet av anslag för ändamålet eller eljest i administrativ ordning.

Det av beredningen föreslagna stadgandet har visserligen icke upptagits i straffverkställighetslagen, men detta torde — att döma av departementschefens yttrande — bero på att föreskrift av detta innehåll kunde meddelas i administrativ ordning. Anslaget bör lämpligen upptagas i samband med förevarande anslagsäskanden och styrelsen hemställer att för ändamålet anvisas ett belopp av 50 000 kronor.

I enlighet med det anförda skulle anstalternas omkostnadsanslag för budgetåret 1946/47 upptagas med (17 000 sjukvård för personal m. m. + 65 000 reseersättningar + 800 000 bränsle, lyse och vatten + 65 000 övriga expenser + 110 000 inventarier + 80 000 renhållning + 1 040 000 utspisning + 200 000 beklädnad + 200 000 hälso- och sjukvård + 50 000 religions- och skolundervisning + 100 000 omkostnader för permitterade, frigivna och utskrivna +

70 000 diverse utgifter + 200 000 fångtransport + 40 000 kostnader för vård av män å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 100 000 kostnader för vård av kvinnor å ungdomsanstalter, som ej tillhöra fångvården + 20 000 tjänstedräkt + 50 000 understöd åt intagnas familjer) 3 207 000 kronor, vilket belopp med 241 600 kronor överstiger det av riksdagen för budgetåret 1945/46 beviljade beloppet 2 965 400 kronor och med 348 600 kronor det av Kungl. Majit för nämnda budgetår i regleringsbrevet anvisade beloppet 2 858 400 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har vidare begärt ett särskilt anslag till inköp av bilar för kolonier med 42 000 kronor. Styrelsen har därvid utgått från att bilar till ett beräknat inköpspris av 7 000 kronor per bil måste anskaffas till sex av de nya kolonierna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 107

I infordrat utlåtande över fångvårdsstyrelsens framställning har statskontoret anfört, att det lägre fångantalet i och för sig borde vara ägnat att minska fångvårdens omkostnader. Anstaltsväsendets omorganisation och vårdformernas förändring verkade emellertid i motsatt riktning. Särskilt höjningen av arbetspremierna och förbättringen av standarden i olika hänseenden medförde ökade utgifter. Svårigheter förelåge under dessa omständigheter för en beräkning av omkostnadsanslaget. Det ville dock förefalla statskontoret, som örn anslaget borde kunna begränsas till lägre belopp än styrelsen föreslagit. Sålunda syntes i betraktande av anslagsbelastningen under budgetåret 1944/ 45 särskilt posterna till renhållning, religions- och skolundervisning samt diverse utgifter väl högt tilltagna. Statskontoret ville för sin del ifrågasätta en nedskärning av dessa poster till respektive 70 000, 30 000 och 53 000 kronor. Jämväl inom ramen av dessa belopp syntes åtskilliga nya utgiftsändamål kunna tillgodoses. En höjning av posten till understöd åt intagnas familjer torde icke böra ifrågakomma. Framhållas finge, att fångarna genom den beslutade höjningen av arbetspremierna erhållit ökade möjligheter att bidraga till sina anhörigas uppehälle. (Jfr prop. 342/1945, s. 123).

Frågan örn och i vad mån hilar erfordrades vid de olika anstalterna undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket förutsatte emellertid, att sådana fordon anskaffades endast för anstalter, vilkas behov av transporter icke kunde tillgodoses på ett ekonomiskt fördelaktigare sätt genom anlitande av reguljära transportmedel eller hyrbilar.

Departe-

Den av fångvårdsstyrelsen nu begärda betydande anslagsökningen avser

ments-

i väsentlig omfattning sådana utgifter, vilka oavsett straffverkställighets- chefen. reformen måste anses av förhållandena påkallade för genomförande av erforderlig standardhöjning inom fångvården. En betydande kostnadsökning föranledes vidare av den beslutade höjningen med i genomsnitt över 100 procent av fångvårdens arbetspremier. Sistnämnda förhållande påverkar ett flertal poster i omkostnadsstaten. Erinras må, att strafflagberedningen uppskattat statsverkets årliga merkostnader på grund av förhöjda arbetspremier till ungefär 350 000 kronor (bet. s. 334).

I några hänseenden torde nedsättning kunna ske beträffande de av fångvårdsstyrelsen begärda beloppen. I likhet med statskontoret anser jag sålunda tillfyllest, att posten till renhållning höjes med 28 000 kronor till 70 000 kronor. Även i fråga örn posterna till religions- och skolundervisning samt diverse utgifter har statskontoret föreslagit begränsning av vad fångvårdsstyrelsen begärt. Med hänsyn bland annat till de under sistförflutna budgetår redovisade besparingarna å dessa poster, torde de böra bestämmas till 40 000 kronor resp. 00 000 kronor, vilket innebär uppräkning av de nu för ifrågavarande ändamål anvisade beloppen med 16 300 kronor resp. 7 000 kronor. Beträffande posten till utspisning har styrelsen trots nedgången av fångantalet begärt en höjning nied 90 000 kronor. Styrelsen har därvid räknat med ett portionspris av en krona 20 öre i stället för en krona i gällande stat. Sistnämnda pris motsvarar den fak­

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

tiska portionskostnaden under budgetåren 1942/43 och 1943/44 (jfr II ht 1944 s. 108; 1945 s. 113). Enligt vad jag inhämtat har portionspriset under år 1945 ökats till en krona 8 öre. En kostförbättring har sålunda redan kommit till stånd. Ehuru jag ej har något att erinra mot en skälig ytterligare förbättring av kosthållet, synes man vid anslagsberäkningen ej böra utgå från högre portionspris än en krona 10 öre. Med ett beräknat fångantal av 2 300 kan utspisningsposten då bestämmas till oförändrat belopp, 950 000 kronor. övriga av fångvårdsstyrelsen föreslagna ändringar beträffande medelsanvisningen för olika ändamål under förevarande anslag finner jag mig kunna tillstyrka. Vad särskilt angår medelsbehovet till understöd åt intagnas familjer må framhållas, att det av styrelsen nu begärda beloppet, 50 000 kronor, motsvarar vad strafflagberedningen beräknat för detta ändamål (bet. s. 334). Styrelsens framställning om anvisande av ett särskilt anslag för inköp av bilar finner jag mig böra avstyrka. Medel för detta ändamål böra ej anvisas, förrän de nya kolonierna anskaffats samt behovet av bil kunnat närmare bedömas. Med iakttagande av de i det föregående av mig förordade jämkningarna beträffande fångvårdsstyrelsens förslag till beräkning av förevarande anslag skulle det av styrelsen begärda beloppet, 3 207 000 kronor, kunna nedsättas med (10 000 renhållning + 10 000 religions- och skolundervisning + 10 000 diverse utgifter + 90 000 utspisning) 120 000 kronor till 3 087 000 kronor. Det i gällande riksstat upptagna anslaget, 2 965 400 kronor, skulle alltså höjas med (3 087 000 — 2 965 400) 121 600 kronor. Därest fångantalet skulle visa avsevärd fortsatt nedgång, torde det liksom nu få ankomma på Kungl. Majit att begränsa medelsanvisningen. I syfte att erhålla en bättre överblick av utgifterna under anslaget ämnar jag taga under övervägande att föreskriva en mera detaljerad redovisning av dessa. Bland annat synes lämpligt, att utgifter för arbetspremier redovisas särskilt. Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader för budgetåret 1946/47 anvisa ett

[5.] 5. Interneringsnämnden, förslagsanslag. Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 15 500 kronor och disponeras enligt följande stat, som fastställts av Kungl. Majit den 29 juni 1945, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46. Avlöningar. 1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal m. m., förslagsvis » 3 700

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 109

Omkostnader.

Ilo Kungl. Mcij.ts proposition nr 225.

ringsnämndens arbetsuppgifter fordras, att de avlagt examen, medförande behörighet till domarebefattning. Då juridisk sakkunskap i övrigt icke torde finnas att tillgå bland kansliets anställda, är det sannolikt, att sekreteraren och hans biträde övervägande skulle komma att sysselsättas med uppsättande av föredragningspromemorior. Eftervårdsfrågorna skulle under sådana förhållanden komma att i huvudsak läggas på kontorshiträden och skrivbiträden, en utveckling som skulle bli till allvarlig skada för ungdomsfängelsenämndens arbete, inom vilken en mycket kvalificerad ledning av eftervården är särskilt behövlig.

Betänkligheterna mot att för närvarande göra alltför djupgående förändringar i nämndernas organisation förstärkas av den omständigheten, att det på nuvarande stadium är omöjligt att förutsäga, hur omfattande interneringsnämndens arbete kommer att bli efter den nya lagstiftningens genomförande. Styrelsen får vidare omnämna att första lagutskottet i utlåtande (nr 36) till årets riksdag ifrågasatt lämpligheten alt behålla den interneringsnämnden åvilande prövningen av frågor rörande ådömande av förvaring och internering. En inskränkning av denna art av interneringsnämndens uppgifter skulle minska ledamöternas arbete, men i mindre grad sekreterarens.

Med hänsyn till den ökning av interneringsnämndens arbetsbörda, som är att förutse i anledning av ikraftträdandet från och med den 1 januari 1946 av 1937 års lag örn förvaring och internering i säkerhetsanstalt, föreslår fångvårdsstyrelsen, att den nuvarande sekreteraren ersättes med en heltidsanställd sekreterare med arvode, motsvarande avlöning efter minst 28 löneklassen, Gort, i 1921 års avlöningsreglemente, jämte dyrtidstillägg och kristillägg, samt att ytterligare två kvinnliga biträden anställas hos nämnden. Vidare föreslås, att de nuvarande båda arvodena å 600 kronor till biträden åt sekreteraren sammanslås till ett arvode samt att civila icke-ordinariereglementet göres tilllämpligt beträffande nämnden, varvid ett av de kvinnliga biträdena skulle placeras i Eo 4 och de båda övriga i Eo 2. Rörande den sålunda föreslagna omorganisationen anföres närmare:

Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som förestår inom interneringsnämnden, är det nödvändigt, att nämnden erhåller heltidsanställd sekreterare. Sekreteraren bör hava avlagt examen, medförande behörighet till domarämbete. Då han härutöver måste vara väl förfaren i frågor rörande straffverkställigheten, beräkning av strafftid m. m. finner styrelsen ofrånkomligt att sekreteraren får uppbära ett arvode efter minst 28 löneklassen, G-ort, i 1921 års avlöningsreglemente (nr 270/1925) för befattningshavare vid statsdepartement och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen. Å arvodet, 9 540 kronor, bör utgå dyrtids- och kristillägg. Sekreteraren bör äga åtnjuta 30 dagars semester, dock att därest till sekreterare utnämnes ordinarie eller extra ordinarie befattningshavare i statens tjänst, berättigad till högre antal semesterdagar än 30, sekreteraren må åtnjuta honom i innehavd ordinarie eller extra ordinarie befattning tillkommande semester. Beträffande avdrag under sjukledighet och annan ledighet bör interneringsnämnden — i likhet med vad för närvarande gäller — äga fastställa avdragens storlek. Styrelsen finner emellertid sekreterarens arbetsuppgifter vara så krävande, att han till sitt förfogande bör ha ett biträde med samma formella kompetens som sekreteraren. Denna anordning är nödvändig också med hänsyn till behovet för nämnden att vid förfall för sekreteraren äga tillgång till en i hithörande frågor insatt tjänsteman. Arvodet till biträdet bör bestämmas till 1 200 kronor för år räknat, varå dyrtidstillägg eller annat tillägg ej må utgå.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. lil

Beträffande biträdespersonalen har intemeringsnämnden framfört önskemål örn tre kvinnliga biträden. Ett av biträdena bör erhålla kontorsbiträdes tjänsteställning med hänsyn till att vissa göromål av mera kvalificerad art komma att anförtros åt henne, nämligen förande av diarium med tillhörande register över inkomna handlingar och ärenden, förande av journaler över de utskrivna och deras tillsynsmän för kontroll av tillsynens utövande, uppsättande av vissa skrivelser m. m. Fångvårdsstyrelsen får vitsorda behovet av nämnda befattningshavare. De två andra böra bli extra ordinarie skrivbiträden.

Styrelsen anser det nödvändigt, att civila icke-ordinarie reglementet blir tillämpligt vid intemeringsnämnden i likhet med vad som nu gäller för sinnessjuknämnden. Med en sådan anordning blir det möjligt för intemeringsnämnden att själv antaga befattningshavare, varjämte från nämndens anslag kunna bestridas kostnader för vikarie under semester och sjukledighet.

I övrigt innefattar fångvårdsstyrelsens förslag uppräkning av nu anvisade medel till dagarvoden, vikarier och omkostnader. Anslaget har beräknats på följande sätt.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t, har upptagits 12 000 (+6 700) kronor till dagarvode åt ordförande och ledamöter, 9 540 (+ 7 140) kronor till arvode åt nämndens sekreterare, 1 500 (+ 1 200) kronor till arvode åt vikarie för sekreteraren samt 1 200 kronor till arvode åt biträdande sekreterare eller sammanlagt (24 240) 24 300 kronor.

Under posten till avlöningar till icke-ordinarie personal, vilken post icke längre skulle upptagas förslagsvis, har beräknats 8 193 kronor till ett kontorsbiträde i Eo 4 och två skrivbiträden i Eo 2, 900 kronor till vikarier för biträden under semester och sjukledighet samt 900 kronor till övertidsersättningar och tillfälliga biträden, sammanlagt (9 993) 10 000 kronor.

Till rörligt tillägg har upptagits en ny post å 1 200 kronor.

Till omkostnader har beräknats 5 200 kronor, varav 200 (+ 200) kronor till sjukvård m. m., 3 500 (+ 1 500) kronor till reseersättningar samt 1 500 (+ 900) kronor till expenser.

Anslaget i dess helhet har alltså uppförts med (24 300 + 10 000 + 1 200 + + 5 200) 40 700 kronor, vilket innebär en ökning med 25 200 kronor.

Över fångvårdsstyrelsens framställning har yttrande inhämtats från statskontoret, som ansett övervägande skäl tala för att gemensamt kansli icke inrättas för intemeringsnämnden och ungdomsfängelsenämnden innan närmare erfarenhet vunnits beträffande verkningarna av den nya förvarings- och interneringslagen. Med hänsyn till svårigheten alt för närvarande bedöma personalbehovet å interneringsnämndens kansli förordar statskontoret att för budgetåret 1946/47 anvisas medel allenast för anställande av en arvodesavlönad sekreterare med heltidstjänstgöring och semestervikarie för honom samt ett extra ordinarie kontorsbiträde ävensom för tillfällig biträdeshjälp och övertidsersättningar. Mot en sådan inskränkning i det framlagda förslaget borde enligt ämbetsverkets mening icke vara något att erinra, därest an­

112 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

slagsposten till icke-ordinarie personal alltjämt uppfördes förslagsvis. Föreskrift borde dock meddelas, att anslagsposten icke finge överskridas utan Kungl. Maj:ts medgivande. För sekreteraren anser statskontoret vara tillfyllest, att med utgångspunkt från lönegraden Eo 24 bestämma arvodet till 11 000 kronor, varvid vissa bestämmelser i civila icke-ordinariereglementet borde göras tillämpliga på honom. Till vikarie åt sekreteraren syntes böra beräknas ett belopp av 1 000 kronor samt för tillfällig biträdeshjälp och övertidsersättningar 1 800 kronor. I övrigt föranledde framställningen icke annat uttalande från statskontorets sida än att posten till reseersättningar borde kunna begränsas till 3 000 kronor.

Allmänna lönenämnden, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har därvid uttalat sig endast rörande den föreslagna sekreterarbefattningen. Nämnden anser sig icke kunna tillstyrka, att arvodet till sekreteraren avväges på sätt fångvårdsstyrelsen förordat. Skulle denne befattningshavare åtnjuta ersättning i form av arvode, syntes detta böra fastställas att utgå med ett belopp i ett för allt. Därest föreliggande osäkerhet rörande omfattningen av interneringsnämndens framtida uppgifter icke ansåges utgöra hinder härför, borde emellertid sekreterartjänsten redan från början inrättas såsom extra ordinarie med placering i 26 lönegraden.

Departe­ Frågan örn inrättande av gemensamt kansli för intemeringsnämnden och

ments­

ungdomsfängelsenämnden väcktes, emedan en omorganisation av intemerings-

chefen.

nämndens kansli måste genomföras för att möta uppkommande arbetsökning i samband med den nya förvarings- och interneringslagens ikraftträdande. Med hänsyn till vad som anförts mot en sådan sammanslagning synes emellertid förslag härom ej böra framläggas för närvarande.

En relativt betydande förstärkning av interneringsnämndens kanslipersonal torde dock bliva ofrånkomlig. Enär tillräcklig erfarenhet rörande arbetsökningens storlek saknas, synes frågan om denna personals storlek och sammansättning under nästa budgetår lämpligen få avgöras av Kungl. Maj:t. Därest sekreterare anställes på heltid, vilket synes antagligt, bör med hänsyn till de juridiska kvalifikationer, som måste ställas på denne befattningshavare, sekreterararvodet bestämmas så, att det minst motsvarar de kontanta avlöningsförmånerna till adjungerad ledamot i hovrätt. Ett belopp av 15 000 kronor bör därför beräknas för sekreterare och vikarie för denne under semester; med biträdande sekreterare torde man däremot tills vidare ej böra räkna.

Till biträdespersonal synes böra upptagas 7 000 kronor, i runt tal motsvarande avlöning till ett biträde i Eo 4 och ett i Eo 2 jämte tillfällig skrivhjälp. Därvid förutsättes, att anslagsposten till icke-ordinarie personal liksom hittills uppföres förslagsvis. I den mån heltidsanställd biträdespersonal anställes bör icke-ordinariereglementet göras tillämpligt på nämnden.

Fångvårdsstyrelsens förslag örn ökad medelsanvisning i övrigt under förevarande anslag finner jag mig kunna biträda med den jämkningen att det till reseersättningar upptagna beloppet, på sätt statskontoret förordat, begränsas till 3 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 113

I enlighet med det anförda skulle anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar beräknas till 27 000 kronor, därav 12 000 kronor till dagarvoden åt ordförande och ledamöter och 15 000 kronor till sekreterarpersonal. Posten till icke-ordinarie personal skulle upptagas med 7 000 kronor och den nya posten till rörligt tillägg med 1 000 kronor. Till omkostnader skulle anvisas 4 700 kronor. Anslagets summa skulle alltså bliva (27 000 + 7 000 + 1 000 + 4 700) 39 700 (+ 24 200) kronor. Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stat för intemeringsnämnden, att tillämpas tills vidare under budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar. 1. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

Omkostnader.

Summa kronor 39 700 ;

dels ock till Intemeringsnämnden för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag av kronor 39 700.

[6.] 6. Ungdomsfängelsenämnden, förslagsanslag. Detta anslag är i riksstaten för löpande budgetår uppfört med 12 200 kronor. Den av Kungl. Majit den 29 juni 1945 för nämnden fastställda staten (statsliggaren s. 47) upptager under rubriken Avlöningar en anslagspost till avlöningar till icke-ordinarie personal m. m. å 3 800 kronor. I samband med statens fastställande har Kungl. Majit föreskrivit, att denna anslagspost skall disponeras för renskrivningskostnad m. m. samt medgivit, att för tillgodoseende av nämndens behov av skrivhjälp må tills vidare vara anställt ett skrivbiträde med arvode motsvarande avlöning i lönegraden Eo 2. Till omkostnader upptager staten förslagsvis 3 700 kronor, varav förslagsvis 900 kronor anvisats till expenser. I sin under nästföregående punkt omnämnda skrivelse den 7 september 1945 har fångvårdsstyrelsen efter förslag av nämnden förordat, att det hos nämnden anställda biträdet erhåller kontorsbiträdes tjänsteställning. Till stöd härför åberopas, att biträdet anförtrotts jämförelsevis kvalificerade göromål såsom att föra journaler, uppsätta skrivelser m. m. Styrelsen föreslår vidare, Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr £ 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

att civila icke-ordinariereglementet göres tillämpligt beträffande nämnden, varvid biträdet skulle placeras i Eo 4. Ytterligare hemställer styrelsen, att omkostnadsposten till expenser höjes med 400 kronor för att möjliggöra frankering av försändelser i de fall, då så ur sekretessynpunkt finnes påkallat.

Rörande anslagsberäkningen anföres i styrelsens skrivelse:

Avlöningsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal bör beräknas för lönekostnaden till ett extra ordinarie kontorsbiträde 2 781 kronor, för arvode till vikarier under semester och viss sjukledighet, 400 kronor, och för övertidsersättningar och tillfälliga biträden, 400 kronor, och alltså upptagas med sammanlagt 3 581 kronor eller avrundat 3 600 kronor, innebärande en sänkning i jämförelse med medelsanvisningen för budgetåret 1945/46 med 200 kronor.

Å staten bör upptagas en avlöningspost till rörligt tillägg å förslagsvis 400 kronor.

Å omkostnadsstaten bör upptagas en ny post till sjukvård för personal m. m. å 100 kronor.

Omkostnadsposten till expenser-------------. Posten torde därför höjas med 400 kronor till 1 300 kronor.

Vid bifall till styrelsens förslag skulle anslaget i dess helhet höjas nied 700 kronor till 12 900 kronor.

Såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ha lämnat fångvårdsstyrelsens förslag utan erinran.

Departe­ Med tillstyrkande av fångvårdsstyrelsens förslag får jag föreslå, att Kungl.

ments­

chefen. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stat för ungdomsfängelsenämnden,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

Stat.

Avlöningar.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, be­

stämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis .. kronor 4 700

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal

Omkostnader.

Summa kronor 12 900.

dels ock till Ungdomsfängelsenämnden för

budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 115

[7.] 7. Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport, förslagsanslag.

Kostnaderna för sådana fångtransporter, som verkställas genom länsstyrelsernas försorg, ha alltsedan budgetåret 1935/36 gäldats från ett för ändamålet särskilt anvisat anslag i riksstaten. Från detta anslag, som tor innevarande budgetår är uppfört med 200 000 kronor, bestridas icke blott kostnader för vanliga fångtransporter utan även kostnader för transport inom eller utom riket av avvisad, utvisad eller förpassad utlänning. Utgifterna å anslaget, som under budgetåret 1941/42 utgjorde 106 800 kronor, lia därefter visat stark stegring. Under de tre senast förflutna budgetåren uppgick sålunda belastningen till resp. 256 200 kronor, 343 700 kronor och 398 300 kronor. Utgiftsökningen torde vara att tillskriva den starka stegringen av ifångantalet och det stora antalet flyktingar under dessa år, i förening med att bevakningspersonalen från och med den 1 juli 1942 kommit i åtnjutande av förhöjd traktamentsersättning.

Föreskrifterna i 39 § nya verkställighetslagen — innebärande bland annat att transport å järnväg i regel skall företagas i vanlig personvagn — komma att föranleda utgiftsökning under förevarande anslag. Å andra sidan kunna utgifterna antagas minska till följd av det sjunkande fångantalet och det minskade antalet utlänningar, som skola avlägsnas ur landet. Den höjning av anslaget, som med hänsyn till belastningen under senare år bör vidtagas, torde därför i avvaktan på ytterligare erfarenhet böra begränsas till 50 000 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Länsstyrelsernas kostnader för

fångtransport för budgetåret 1946/47 an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

BefattninS Lönegrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 117

två paviljonger, nied 40 platser på jordbruksavdelningens huvudbyggnad och 20 platser på vardera av jordbruksavdelningens två flyglar. För närvarande äro eleverna förlagda med omkring 55 på hantverksavdelningen — 35 i den ena och 20 i den andra paviljongen, varvid den senare utgör förtroendeavdelning — och 60 på jordbruksavdelningen, varvid den ena flygeln står obelagd. Av dessa siffror kan utläsas att det vore möjligt såväl att förlägga anstaltens alla elever till hantverksavdelningen med dess 132 platser och sålunda ställa jordbruksavdelningens förläggningar tomma som att förlägga samtliga de till hantverksavdelningen hänvisade eleverna i den ena av avdelningens två paviljonger med dess 66 platser.

Enligt styrelsens mening talar emellertid vägande skäl emot sådana åtgärder. Styrelsen har redan i sin skrivelse den 21 november 1944 och jämväl ovan framhållit försämringen av det klientel som anstalten får mottaga. Det är naturligt att ju färre ynglingar som dömas till tvångsuppfostran, desto strängare blir urvalet. Av de under budgetåret 1944/45 nykomna 41 eleverna hade 23 tidigare varit föremål för åtalseftergift, förverkat villkorlig dom eller varit intagna på skyddshem samt 8 av de återstående vid läkarundersökning betecknats såsom debila eller psykopater. För att omhänderhava och i möjligaste mån fostra ett dylikt klientel behöver anstalten använda alla sina resurser i fråga om differentiering. Eleverna böra sålunda liksom nu är fallet särskiljas i icke alltför stora grupper. Härtill kommer att styrelsen önskar att endast i nödfall använda elevförläggningarna i övervåningen i de ivå paviljonger som höra till hantverksavdelningen. Sovrummen — »boxarna» — i nämnda våningar äro nämligen till sin typ särskilt föråldrade och har därför utsatts för berättigad kritik samt böra, därest anstalten skall behållas för sitt nuvarande ändamål, med det snaraste omändras.

Ehuru styrelsen sålunda tills vidare anser olämpligt att göra besparingar genom att stänga vissa elevförläggningar, förklarar sig styrelsen ha för avsikt att åstadkomma en ur utbildningssynpunkt lämpligare fördelning av eleverna mellan hantverks- och jordbruksavdelningarna, så att flertalet elever kommer att förläggas till hantverksavdelningen. Härför kräves, enligt vad styrelsen anför, att det för skötseln av anstaltens jordbruk erforderliga antalet elever nedbringas till 45 eller därunder. Detta ämnar styrelsen verkställa genom viss rationalisering av jordbruksdriften. Härvid skulle efter hand tre extra förmän kunna entledigas.

Däremot anser styrelsen icke lämpligt att för närvarande nedlägga undervisningen i något av de hantverk eller industriellt betonade yrken, vari undervisning nu meddelas, utan ämnar i stället låta elevantalet inom de olika yrkena växla allt efter lägligheten. Någon personalindragning inom hantverksavdelningen finner styrelsen sålunda tills vidare icke böra komma i fråga. Ej heller beträffande personalen i övrigt föreslår styrelsen någon ändring. I fråga örn den extra assistenttjänsten i lönegraden Ex 20, vilken tjänst inrättades år 1943, samt vissa andia icke-ordinarie befattningar anför styrelsen följande.

Vad beträffar den extra assistentbefattningen vill styrelsen särskilt framhålla betydelsen av att denna befattning bibehålies. Av den av styrelsen anförda motiveringen för befattningens tillkomst, vilken utförligt återgivits i 1944 års statsverksproposition (11 ht s. 126 f.), framgår att redan vid en normal elevbeläggning ett stort behov förelegat av en dylik förstärkning

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

av den högre personalen vid anstalten för att bereda direktören lättnad i expeditionsarbetet och därmed lämna honom möjlighet att ägna önsklig tid åt anstaltens övriga anglägenheter. Visserligen är elevbeläggningen för närvarande att räkna såsom under det normala, men utvecklingen är ännu oviss. Bland de högre placerade befattningarna vid anstalten är assistentbefattningen ur organisationssynpunkt nödvändig, och dess framtida ställning bör, örn anstalten kommer att bibehållas för nuvarande ändamål, omprövas i förhållande till andra tjänster, så snart väntad vakans å pastors- och förste lärartjänsten eller å en tjänst som lärare och avdelningsföreståndare inträder. Under nuvarande förhållanden anser sig styrelsen å andra sidan icke böra föreslå att assistentbefattningen upptages såsom ordinarie eller extra ordinarie. Av samma anledning avstår styrelsen från förslag örn att den extra ordinarie sjuksköterskebefattningen och den extra bagerskebefattningen, vilka båda äro stadigvarande behövliga för anstaltsdriften, uppflyttas till ordinarie, respektive extra ordinarie.

I enlighet med det anförda har styrelsen ej föreslagit annan ändring beträffande förevarande anslag än en nedsättning med belopp motsvarande avlöningskostnaderna för tre extra förmän eller med 7 600 kronor. Anslaget har följaktligen beräknats till (272 800—7 600) 265 200 kronor. Länsstyrelsen i Östergötlands län har, efter remiss, förordat bifall till anstaltsstyrelsens framställning. Statskontoret, som jämväl avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har ej funnit anledning till annan erinran mot anstaltsstyrelsens förslag än att ämbetsverket ilragasatt, huruvida tillräckliga skäl förelåge för bibehållande av den extra assistenttjänsten. Statskontoret erinrar i detta hänseende, att antalet vid anstalten inskrivna elever, då denna tjänst år 1943 inrättades, utgjorde omkring 250. Även om denna befattning ansetts behövlig vid en beläggning av normal storlek (omkring 175 elever), hade enligt statskontorets mening en sa kraftig nedgång i elevantalet numera inträtt, att en indragning av tjänsten borde allvarligt övervägas.

Såsom förut nämnts har löneutredningen för viss fångvårdspersonal i sitt betänkande avgivit förslag även till lönereglering för Bon a anstaltens personal i lägre lönegrader. Denna personal, vars arbetstid uppgår till 48 timmar i veckan, kan med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena uppdelas i fem personalkategorier, nämligen bevakningspersonal, personal för jordbruks- och trädgårdsdriften, personal för hantverksdriften, ekonomipersonal samt övrig personal. Följande i löneutredningens betänkande lämnade uppgifter avse förhållandena den 1 juli 1945. Bevakning spersonalen. Denna grupp består av 9 tjänstemän, varav 2 förste förmän och 7 förmän. Tjänstgöringen avser främst s. k. inre tjänst, d. v. s. att övervaka ordningen inom elevförläggningarna. Arbetet fullgöres efter särskilt schema, varvid befattningshavarna alternera i tjänstgöringen på olika förläggningar. Personalen för jordbruks- och trädgårdsdriften består av 18 tjänstemän, varav en uppsyningsman, 2 förste förmän (en i jordbruket och en i skogsbruket) och 15 förmän. I jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel sysselsättas ett 50-tal intagna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 119

Personalen för hantverksdriften utgöres av 13 tjänstemän, varav 1 uppsyningsman, 3 yrkesmästare av l:a klass, 6 yrkesmästare av 2:a klass och tre förmän. Hantverksavdelningen, som omfattar sju verkstäder, sysselsätter ett 50-tal intagna, motsvarande omkring 4 elever på varje befattningshavare. De sju verkstäderna utgöres av en smides- och mekanisk, en skrädderi-, en snickeri-, en sadelmakeri-, en skomakeri-, en mureri- och en måleriverkstad. De tre yrkesmästarna av lia klass äro föreståndare för de tre förstnämnda verkstäderna. Hantverksdriften avser främst att bereda yrkesundervisning åt de intagna. Till ekonomipersonal kunna hänföras 6 befattningshavare, nämligen 1 värmeledningsskötare, tillika reparatör, av första klass, 4 eldare och 1 husmoder. Övrig här avsedd personal utgöres av kontorspersonal, personal för sjukvården och nattvakter. Såsom kontorspersonal tjänstgöra 1 förste förman och 1 förman. Personalen för sjukvården består av 1 förman (sjukvårdare) samt 1 sjuksköterska. Nattvakterna äro till antalet 8. Löneställningen för nu ifrågavarande personal vid Bonaanstalten har alltsedan befattningarnas tillkomst i huvudsak följt lönesättningen för motsvarande personal vid fångvården. Löneutredningen, som i enlighet med direktiven samrått med anstaltens styrelse, har för sin del icke haft något att erinra mot att befattningshavarna vid anstalten få komma i åtnjutande av samma allmänna lönegradsuppflyttning som av utredningen föreslagits beträffande fångvårdens tjänstemän. Utredningen har därvid anfört att, ehuru till stöd för en löneförbättring icke torde kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen, ansvar och arbetsuppgifter dock syntes vara så likartade, att löneställningen skäligen borde vara i huvudsak densamma. Emellertid erinrar utredningeni detta sammanhang, att den starka nedgången av tvångsuppfostringsklientelet — en följd av de nya lagarna om villkorlig dom och örn eftergift av åtal mot underåriga — föranlett utredning om anstaltens användning för annat ändamål än tvångsuppfostran, vilken utredning ännu icke vore slutförd. Den allmänna lönegradsuppflyttningen bör, enligt löneutredningen, liksom inom fångvården begränsas till befattningshavare med huvudsaklig uppgift att utöva tillsyn över och handleda eleverna. Några ändringar i den nuvarande skillnaden på två lönegrader mellan de olika befattningarna finner utredningen icke böra vidtagas utan lönegradsuppflyttningen borde avse all ifrågavarande personal. I enlighet härmed skulle befattningarna förman (A 6), förste förman och yrkesmästare av 2:a klass (A 8) samt yrkesmästare av l:a klass och uppsyningsman (A 10) uppflyttas till resp. A 7, A 9 och All. Den icke-ordinarie personalen borde placeras i motsvarande lönegrader enligt löneplanerna Eo och Ex. Utredningen tillägger, att utredningen icke funnit det påkallat att förorda någon utökning av antalet befattningar i befälsgrad. Tjänstebenämningama inom ifrågavarande personalkategori anser utredningen icke böra ändras i vidare mån än att klassbeteckningarna för yrkesmästare borttagas. Vad härefter angår övriga befattningshavare vid anstalten, vilkas löneställ-

Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

ning upptagits till omprövning — huvudsakligen ekonomipersonal — föreslår utredningen uppflyttning med en lönegrad av värmeledningsskötaren, den ordinarie eldaren och nattvakterna. Sålunda anföres: avDieo Kefalining<in så^ra värmeledningsskötare, tillika reparatör, av 1 .a klass A 8) bor forandras till en maskimsttjänst i A 9, varjämte en eldare av 2:a klass (A 5) bor uppflyttas lill eldare i A 6. Dessa förändringar överensstämma med den lönesättning, som utredningen förordat beträffande motsvarande personal vid fångvården, och grunda sig på förslag av bygg! mot uremenS VarT.CtekrLska avdelnin«- Löneställningen för anstfltens liul

frJl-synes ,lamfllgt a^vagd- Den kvinnliga tjänstebenämningen bör dock med hänsyn till de nya behörighetsreglerna ändras till förslagsvis köksföreståndare. Vad angar befattningen såsom sjuksköterska (Eo 6) får utredm^ffpnrtailat att lonestallningen för denna befattningshavare bör bestämma! • u ™ef..de Prin«Per, som kunna komma att för närmast likartade Sjukskotersketjanster föreslås av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal. I avvaktan härpå bör befattningen bibehållas i nuvarande lönegrad. Beträffande slutligen nattvakterna (Eo^5) får utred-

M.under hanvis“nS till att motsvarande tjänstemän vid de statliga snnessjukhusen genom beslut av 1945 års riksdag uppflyttats till lönegrad 6 anstalten nfd Sjamma Joneforbattnng kommer befattningshavarna vid Bona-

I enlighet med det anförda skulle nu avsedda befattningshavare vid anstalten komma att placeras i följande lönegrader.

Lönegrad

Benämning 7

11 9 6 5

Summa

A A A Eo Ex A Eo

Eo

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 121

I yttranden över löneutredningens förslag lia såväl statskontoret som allmänna lönenämnden helt motsatt sig en lönereglering för närvarande för Bonaanstaltens personal under hänvisning till pågående utredning örn anstaltens framtida användning.

Styrelsen för anstalten har i sitt yttrande inledningsvis anknutit till den av utredningen gjorda jämförelsen mellan löneställningen för fångvårdens och Bonaanstaltens personal samt därvid anfört:

Att löneställningen för den vård- och arbetsledande personalen i lägre lönegrader vid Bonaanstalten alltsedan befattningarnas tillkomst i huvudsak följt lönesättningen för motsvarande personal vid fångvården är riktigt, men mot en jämställdhet av sådant slag har styrelsen under årens lopp vid upprepade tillfällen framfört erinringar. Det förhåller sig nämligen otvivelaktigt så, att den vård- och arbetsledande personalen vid Bonaanstalten alltifrån början av anstaltens verksamhet år 1905 och intill de allra senaste åren haft ansvar och arbetsuppgifter, som genomgående varit vida mer krävande än fångvårdspersonalens. Bona har nämligen i motsats till de egentliga fångvårdsanstalterna varit en öppen anstalt, där verksamheten helt inriktats på internernas fostran och utbildning. Tillkomsten av 1902 års lag om tvångsuppfostran innebar i själva verket en reaktion mot att fångvård överhuvud taget skulle användas för mycket unga brottslingar. Att de principer, som alltid varit rådande för behandlingen av tvångsuppfostringsklientelet visat sig så bärande och livsdugliga, att de efter hand vunnit insteg inom fångvården för alt slutligen komma till klart uttryck i det förslag till ny straffverkställighetslag, som nyligen antagits avriksdagen, måste ur social synpunkt hälsas med tillfredsställelse. Men när utredningen framhåller, att den åberopade förändringen av fångvårdspersonalens arbetsuppgifter motiverar en uppfattning i lönegrad, medan för Bonapersonalens del »till stöd för en löneförbättring icke lärer kunna åberopas samma skäl som beträffande fångvårdspersonalen», kan styrelsen icke underlåta att konstatera, att motsvarande skäl för Bonapersonalens del alltid förelegat.

Om sålunda arbetsuppgifterna för den vård- och arbetsledande personalen vid Bona varit vida ansvarsfullare och mera omfattande än för motsvarande personal vid fångvården, intager däremot Bonapersonalen, enligt vad styrelsen vidare anför, en med personalen vid skyddshemmen fullt jämförlig ställning. Enär Bonaanstalten sannolikt icke komme att mera än ett fåtal år framåt användas för sin nuvarande uppgift, har styrelsen emellertid ansett sig i nuvarande läge icke kunna påyrka cn lönereglering för personalen vid Bonaanstalten till överensstämmelse med villkoren för motsvarande personal vid skyddshemmen. Styrelsen har däremot instämt med löneutredningen, när denna förklarat sig icke lia något att erinra mot att vissa närmare angivna grupper av befattningshavare vid anstalten finge komma i åtnjutande av samma allmänna lönegradsuppflyttning som fångvårdens tjänstemän. Enligt styrelsens mening vore det obilligt örn statsmakterna, på grund av att anstalten möjligen endast en begränsad lid komme att användas för sitt hittillsvarande ändamål, skulle förmena dess personal en sedan många år fullt motiverad löneförbättring.

Vad angår den föreslagna allmänna uppflytlningens omfattning har anstaltsstyrelsen anslutit sig till kravet på uppfattning med två lönegrader. Det

22 .

Kungl. Maj:ts proposition nr 225

syntes nämligen styrelsen som örn utredningen för fångvårdspersonalens del tagit för ringa hänsyn till att arbetsuppgifterna vore så svåra, psykiskt pressande och för önskvärda aspiranter så litet lockande, att för detta speciella och ganska begränsade arbetsområde en förhållandevis hög lönesättning borde ske.

I motsats till löneutredningen har anstaltsstyrelsen funnit en viss utökning av antalet befattningar i befälsgrad erforderlig. Styrelsen har sålunda förordat uppflyttning av två ordinarie förmansbefattningar (A 6), vilkas nuvarande innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman resp. trädgårdsmästare, ävensom av de båda uppsyningsmanstjänstema (A 10). Förmansbefattningarna föreslås uppflyttade till befälsgrad, motsvarande förste förman:

Av de ordinarie förmännen innehava två förtroendeposter av samma art som förste förmannen i skogsbruket, nämligen en såsom ladugårdsförman och en såsom trädgårdsmästare. Omfattningen av skogsbruket, ladugårdsskötsel och trädgårdsskötseln är betydande: anstaltens produktiva skogsmark uppgår till över 1 500 tunnland, anstaltens ladugård är nyligen fullbordad, högmodern anläggning med plats för 120 nötkreatur och trädgårdsskötseln omfattar bland annat driften av två moderna växthus.

Ehuruväl styrelsen skulle anse tillfullo berättigat att framlägga förslag örn samtliga jordbruksförmäns jämställdhet i löneavseende med yrkesmästare, finner sig styrelsen i anstaltens nuvarande läge böra inskränka sig till förslag örn uppflyttning allenast av de två ordinarie förmän som tjänstgöra i ladugården och trädgården. Enligt vad ovan anförts hava båda arbetsuppgifter och ansvar av en art, som borde berättiga dem till ställning såsom förste förman. Vad angår tjänsten som ladugårdsförman må härutöver framhållas att ladugården vid Svartsjöanstalten förestås av en förste förman (A 8) samt att utredningen föreslagit, att den förmansbefattning (A 6) vid Venn garnsanstalten, vars innehavare tjänstgör såsom ladugårdsförman, skall ersättas med en tjänst såsom förste förman i lönegrad A 9. Vad beträffar tjänsten som trädgårdsmästare må erinras att trädgårdsmästare vid Venngarnsanstalten är placerad i 8 lönegraden och vid skyddshem i 10 lönegraden samt att enligt utredningens förslag den vaktkonstapel (6 lönegraden), som förestår trädgården vid ungdomsanstalten å Skenäs, skall uppflyttas till överkonstapel i 9 lönegraden, varjämte utredningen icke velat motsätta sig att trädgårdsmästaren vid Svartsjöanstalten, där icke ens växthus finnes, uppflyttas från nuvarande 12 till 13 lönegraden. Med stöd av vad sålunda anförts fai styrelsen hemställa att vid Bonaanstalten den förman, som förestår ladugården, och den förman, som förestår trädgården, uppflyttas till förste förmån i 9, resp. 10 lönegraden, allt efter det utredningens eller styrelsens förslag till allmän lönegradsuppflyttning vinner bifall. Vid sådan uppflyttning bör den i trädgården tjänstgörande förmannen lämpligen erhålla tjänstebenämningen trädgårdsmästare.

Uppsyningsmännen anser styrelsen böra erhålla samma ställning som nuvarande uppsyningsman av l:a klass vid fångvården:

Såsom framgår av utredningens redogörelse äro vid anstalten anställda två uppsyningsman i lönegraden A 10. Den ene av dessa tjänstgör på hantverksavdelningen, den andre på jordbruksarvdelningen, båda såsom närmaste män till avdelningsföreståndarna, vilka tillika äro arbetsledare, resp. lantbruksinspektor i 18 lönegraden. Uppsyningsmännens tjänsteställning och uppgifter innebära, att de äro överordnade till och lia uppsikt över samtliga yr-

Kungl. Maj.ts proposition nr 225. 123

liesmästare och förmän. De synas tillfullo motsvara uppsyningsman av l:a klass vid fångvården (i 12 lönegraden). Vissa av yrkesmästarna vid anstalten hava ju från och med den 1 juli 1945 placerats i 10 lönegraden eller lika med uppsyningsmännen. Redan för att uppsyningsmännens överordnade ställning skall kunna bibehållas synas de därför böra uppflyttas en lönegrad — eller, för att den tidigare bestående skillnaden i lönegradsplacering skall bibehållas och jämställdhet ernås med uppsyningsmännen av l:a klass vid fångvården — två lönegrader. Därjämte böra de bliva delaktiga av den allmänna lönegradsuppflyttning, som kan bliva beslutad enligt utredningens eller styrelsens förslag (lägst 11, högst 14 lönegraden).

I anslutning härtill anför styrelsen: Såsom-------------föreligga överhuvud taget fullgoda skäl för att samtliga de befattningshavare vid en uppfostringsanstalt — liksom vid en fångvårdsanstalt av modem typ — vilka såsom tillsyns- eller arbetsledarpersonal hava att taga närmare del i internernas fostran och utbildning, böra äga samma löneställning, oavsett om de undervisa internerna i yrkesämnen eller handleda och fostra dem under annan tid än den som avses för yrkesarbete. Enligt styrelsens på erfarenhet grundade uppfattning är det för de olika personalgrupperna oförståeligt att den enes eller andres arbetsinsats, som för fostringsresultatet i dess helhet är lika betydelsefull, skall värderas högre örn det gäller yrkesundervisning än om det gäller internernas fysiska eller psykiska fostran i övrigt. Av den personal, som skall tjänstgöra bland internerna utanför arbetstiden, måste fordras en utbildning som är likvärdig med den som kräves av yrkesundervisarna. Därest löneställningen icke göres enhetlig, kommer det med all säkerhet att visa sig att kompetent personal för handledning av internerna under icke-arbetstid bliver svårare att erhålla. Hänsyn lill anstaltens utredningsläge gör emellertid, att styrelsen anser sig böra avstå från att föreslå särskild uppfattning av de befattningshavare vid anstalten som fullgöra tillsynst jämt. Vad härefter angår utredningens förslag rörande löneställningen för ekonomipersonalen m. fl. har anstaltsstyrelsen funnit sig höra biträda förslaget i denna del beträffande placeringen av nattvakterna (Eo 6). Övriga av ifrågavarande befattningshavare — såväl maskinisten och eldaren i ansvarsiställning som de, beträffande vilkas löneställning utredningen ej föreslagit någon ändring — borde däremot placeras i högre löneställning än vad utredningen förordat. Befattningshavarna kunde visserligen betraktas som ingående i ekonomipersonalen med vissa speciella uppgifter, men samtliga komme i så nära beröring med eleverna att de i själva verket även, i mer eller mindre grad, hade fostrande och utbildande uppgifter. På grund härav borde samtliga komma i åtnjutande av den av anstaltsstyrelsen förordade allmänna lönegradsuppflyttningen med två lönegrader. Sjuksköterskan, vilken vore rödakorssyster, förestode anstaltens sjukstuga — för närvarande med biträde av en extra ordinarie förman — och borde redan därigenom, som utredningen hävdat i fråga om Iva sjuksköterskor vid fångvårdsstaten, jämställas med Översköterska vid statliga sinnessjukhus och i avbidan på annan, nu pågående utredning placeras i 7 lönegraden. Av nu angivna skäl bar anatal Isstyrelsen förordat att maskinistbefattningen placeras i A 10 (utredningen: A 9), eldaren i ansvarsställning i A 7 (A 6) och övriga eldare i Eo 7 (Eo 5), husmodern i A 8 (A 0) och sjuksköterskan i Eo 8 (Eo 0 t. v.). Mot

Kungl. Maj.ts proposition nr 225.

utredningens förslag till ändrade tjänstebenämningar för vissa av ifrågavarande befattningar har styrelsen icke haft något alt erinra.

De årliga kostnaderna för den av anstaltsstyrelsen föreslagna löneregleringen ha, enligt samina beräkningsgrund som utredningen använt, av styrelsen beräknats uppgå till i runt tal 10 400 kronor.

I anstaltsstyrelsens yttrande har personalorganisationen vid anstalten, avdelning 34 av Sveriges fångvårdsmannaförbund, förklarat sig instämma! Fångvårdsmannaförbundet har vidhållit den av dess representanter i utredningen hävdade meningen, att en allmän lönegradsuppflyttning med två lönegrader borde ske. Förbundet har vidare, i likhet med anstaltsstyrelsen, hemställt att de två förmansbefattningar, vilkas innehavare tjänstgöra såsom ladugårdsförman resp. trädgårdsmästare, uppflyttas till befälsgrad.

Departe­

Såsom framhållits i årets statsverksproposition (II ht. s. lil) har medi­

ments­

chefen. cinalstyrelsen framlagt ett preliminärt förslag, enligt vilket Bonaanstalten — sedan den blivit obehövlig för sitt nuvarande ändamål — skulle efter vissa örn- och tillbyggnadsarbeten tagas i anspråk för den statliga sinnesslövården. Nämnda förslag har lagts till grund för äskande av anslag för nästa budgetår till ombyggnad av vissa elevförläggningar vid anstalten (prop. nr 177 s. 33, 68 och 69). Denna ombyggnad, som avser att ersätta de nuvarande olämpliga sovplatsanordningarna med rum för de intagna av modem typ, bör komma till stånd oavsett den ifrågasatta ändrade användningen av anstalten. I syfte att underlätta förändringen har Kungl. Maj:t vidare den 12 januari 1946 föreskrivit, att lediga eller ledigblivande ordinarie befattningar vid anstalten tills vidare icke skola återbesättas med ordinarie innehavare. För nästa budgetår kan man emellertid utgå från att anstalten kommer att användas för tvångsuppfostran.

Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan örn Bonaanstaltens anslagsbehov till omkostnader under nästa budgetår lades en medelbeläggning av 100 elever till grund för anslagsberäkningen. Under första kvartalet 1946 har elevantalet hållit sig mellan 83 och 100. Anledning att frångå nyssnämnda beräkningsgrund, som vid omkostnadsanslagets behandling godtagits av riksdagen (rd. skr. nr 2/1946 p. 41), föreligger därför ej.

Styrelsen för Bonaanstalten, som vid avgivande av sina anslagsäskanden räknat med ett genomsnittligt elevantal av 125 elever, har med denna utgångspunkt ansett, att anstaltens personal under nästa budgetår kan inskränkas med tre extra förman. Vid den av mig antagna lägre medelbeläggningen böra ytterligare personalbegränsningar övervägas. Emellertid synes anstaltens nuvarande organisation trots den beräknade nedgången i elevantalet böra bibehållas i huvudsak oförändrad. Att sammanföra eleverna i alltför få förläggningar skulle sålunda, såsom anstaltsstyrelsen framhållit, inskränka differentieringsmöjligheterna, vilket, särskilt i betraktande av kli! entelets försämring, måste anses olämpligt ur vårdsynpunkt. Ej heller synes någon av de nuvarande verkstäderna utan tvingande skäl böra nedläggas. Möjligheterna att inskränka personalbehovet äro under dessa förhållanden jämförelsevis begränsade.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 125

Av de högre befattningshavarna vid anstalten har innehavaren av den i A 24 placerade tjänsten såsom pastor och förste lärare den 22 mars 1946 utnämnts till kyrkoherde. Den sålunda ledigblivna befattningen får, såsom förut angivits, icke återbesättas utan Kungl. Maj:ts tillstånd. Med hänsyn såväl till ovissheten om anstaltens framtida användning som till elevantalets nedgång torde befattningen emellertid icke böra uppehållas ens på förordnande. För nästa budgetår böra i stället anvisas medel till en predikant, vars arvode, med hänsyn till att han hör uppehålla undervisningen i religionskunskap och morallära, torde böra beräknas till 2 000 kronor. Om pastorstjänsten icke uppehälles, är det å andra sidan nödvändigt, att den nuvarande assistenttjänsten i Ex 20 bibehålies. I detta hänseende må särskilt framhållas, att anstaltsledningens arbetsbörda är beroende icke blott av beläggningen å anstalten utan även av antalet villkorligt utskrivna elever. Detta antal utgjorde den 1 mars 1946 233.

Av de ordinarie befattningarna i lägre lönegrader lia hittills fyra ledigblivna tjänster — tre förmansbefattningar samt befattningen såsom eldare av 2:a klass — icke återbesatts. Med utgången av april månad blir ytterligare en förmanstjänst ledig. Även örn de nuvarande tre extra förmansbefattningama såsom anstaltsstyrelsen föreslagit indragas, torde vid en medelbeläggning av 100 elever vikarier bliva erforderliga endast å två av nämnda vakanta befattningar, nämligen å två av förmans tjänsterna. För nästa budgetår kan man därför räkna med sammanlagt fem förmanstjänster och en eldartjänst mindre än för närvarande. Vidare torde av icke-ordinariepersonal två nattvakter kunna indragas. Ytterligare personalinskränkningar torde ej kunna genomföras utan mera betydande organisatoriska förändringar. Sådana böra av förut anförda skäl icke ske utan ytterligare nedgång i elevantalet. Skulle en sådan nedgång inträffa, torde det få ankomma på Kungl. Majit att föreskriva de personalbesparande åtgärder, som utan försämring av vårdmöjligheterna kunna vara möjliga att genomföra.

1 fråga om löneställningen för personalen i lägre lönegrader är jag ense med löneutredningen för viss fångvårdspersonal örn att personalen vid Bonaanstalten bör erhålla samma löneförbättring som motsvarande personal vid fångvården. Jag förordar alltså en allmän uppfattning av bevakningspersonalen samt personalen i jordbruks-, trädgårds- och hantverksdrilten med en lönegrad. I nuvarande läge kan jag också i princip ansluta mig till utredningens uppfattning, att några ytterligare tjänster i befälsgrad icke böra inrättas. I fråga om de båda förmän, som förestå Bonaanstaltens ladugård och trädgård, tala dock särskilda skäl för en ändrad tjänsteplacering redan nu. Såväl ladugårds- som trädgårdsskötseln äro otvivelaktigt, såsom anslaltsstyrelsen framhållit, av den omfattning, att den motiverar befälsställning för nämnda befattningshavare, som lia det omedelbara ansvaret för dessa grenar av driften. Då behovet av ifrågavarande tjänster kommer att kvarstå oberoende av bur anstalten framdeles kommer att användas, synas betänkligheter icke behöva möta mot att de erhålla en löneplacering som

126 .

Kungl. Maj.ts proposition nr 225

svarar mot uppgifternas kvalificerade art. I likhet med anstaltsstyrelsen förordar jag därför att de uppflyttas till A 9. I fråga om ekonomipersonalen och övriga befattningshavare, som icke tjänstgöra i bevakning och yrkesdrift, kan jag på huvudsakligen samma skäl som beträffande fångvårdens motsvarande personal ansluta mig till vad löneutredningen föreslagit. Värmeledningsskötaren torde alltså böra uppflyttas från A 8 till A 9, den ordinarie eldaren från A 5 till A 6 och nattvakterna från Eo 5 till Eo 6. Övriga ifrågavarande befattningshavare böra bibehållas i nuvarande lönegrader; löneställningen för sjuksköterskan bör dock upptagas till omprövning i enlighet med de principer som efter förslag av 1944 års lönekommitté, avseende sjukvårds- och ekonomipersonal, kunna komma att fastställas för sjukvårdspersonal i allmänhet. Personalens tjänstebenämningar torde böra ändras i överensstämmelse med utredningens förslag. Härutöver bör den befattningshavare, som förestår trädgårdsdriften, i samband med den av mig nu föreslagna lönegradsuppflyttningen erhålla benämningen trädgårdsmästare. Anslaget har i enlighet med det anförda beräknats på följande sätt. Posten till avlöningar till ordinarie personal minskas med avlöningskostnadema till pastorn och förste läraren, fyra förmän och en eldare av 2:a klass eller med 22 200 kronor. Å andra sidan ökas posten med kostnaderna för genomförande av den föreslagna löneregleringen i vad den berör ordinarie personal eller med 4 300 kronor. Resultatet blir alltså en nettominskning med (22 000 — 4 300) 17 900 kronor till (148 700 — 17 900) 130 800 kronor. Posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, uppräknas med det föreslagna predikantarvodet, 2 000 kronor, till 5 800 kronor. Posten avlöningar till ick e-o rdinarie personal nedsättes med avlöningskostnadema för tre extra förmän och två nattvakter, 10 968 kronor. Samtidigt ökas den med kostnaderna för dels den föreslagna löneregleringen, såvitt den avser icke-ordinarie personal, och dels vikarier å två ordinarie förmansbefattningar eller (1 923 + 6 115) 8 038 kronor. Posten bestämmes i enlighet härmed till (85 700 — 10 968 + 8 038) 82 800 kronor, vilket innebär en sänkning med 2 900 kronor. Anslagsposten till rörligt tillägg kan med hänsyn till de föreslagna personaländringama minskas med 4 000 kronor till 30 600 kronor. Anslaget uppföres alltså med (130 800 + 5 800 + 82 800 + 30 600) 250 000 (— 22 800) kronor. I personalförteckningen böra vidtagas erforderliga ändringar. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande personalförteckning för statens uppfostringsanstalt å Bona:

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 27

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänstemän å ordinarie stat.

128 .

Kungl. Maj.ts proposition nr 225

Kapitalinvesteringar.

Statens allmänna fastighetsfond.

[9.] 6. Sinnessjukavdelning m. in. vid centralfängelset å Härlanda. Vid behandlingen i propositionen nr 240 till 1945 års riksdag av frågan om omorganisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet förutsättes, såsom tidigare nämnts (s. 9), att någon ändring icke skulle ske beträffande det dåvarande antalet sinnessjukavdelningar vid fångvården. Dessa skulle fortfarande vara förlagda till Långholmen, Håga, Malmö, Härnösand, Jönköping, Västervik och Växjö. Beträffande undersökningsavdelningen vid Jönköping, som är av provisorisk natur, hade fångvårdsstyrelsen dock föreslagit, att denna skulle så fort ske kunde utbytas mot en undersökningsstation förlagd till Härlandaanstalten i Göteborg. Då frågan om inrättande av en undersökningsstation vid Härlanda enligt föredragande departementschefens uttalande krävde ytterligare övervägande, räknades i propositionen endast med personalorganisationen vid de redan befintliga sinnessjukavdelningarna (prop. s. 3). I skrivelse den 26 september 1945 har fångvårdsstyrelsen framlagt förslag om inredande av en sinnessjukavdelning vid centralfängelset å Härlanda. Styrelsen har därvid framhållit, att frågan örn nedläggande av sinnessjukavdelningen vid Jönköpings!ängelset under åratal varit aktuell till följd av avdelningens otillfredsställande beskaffenhet samt att det med hänsyn till de stegrade anspråk, som hädanefter bomme att ställas på fångvårdens sinnessjukavdelningar vore ofrånkomligt att nu skrida till nedläggande av Jönköpingsavdelningen. Att den nya avdelningen borde förläggas till Härlandafängelset funne styrelsen likaledes naturligt och lämpligt. För västra Sverige erfordrades ovillkorligen en undersökningsstation med centralt läge. Fängelset hade vidare sådana utomhusområden — bl. a. en stor trädgård — och arbetsmöjligheter, att en sinnessjukavdelning med fördel läte sig anordnas där. Beträffande storleken av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset har styrelsen uttalat, att den nya avdelningen borde erhålla ungefär samma kapacitet som Jönköpingsavdelningen eller ett femtiotal platser, varmed vunnes också den fördelen, att de intagna kunde uppdelas å två grupper i skilda våningar, varvid undersökningsfälten kunde hållas för sig och vårdfallen för sig. Enligt styrelsens i överensstämmelse härmed uppgjorda förslag, alternativ 1, skulle de två översta våningarna i cellbyggnadens södra del tagas i anspråk för ändamålet. Dessutom skulle en läkaravdelning inredas i den s. k. administrationsflygeln, varjämte direkt förbindelse skulle anordnas med läkaravdelningen genom påbyggnad av den nuvarande förbindelsebyggnaden mellan cellbyggnaden och administrationsflygeln. Kostnaderna skulle uppgå till 190 000 kronor.

Sedan i en inom justitiedepartementet upprättad promemoria samt i infordrade yttranden vissa erinringar framförts mot fångvårdsstyrelsens sålunda framlagda förslag, särskilt i vad det avsåg inrättande vid Härlanda-

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 129

fängelset, förutom av en undersökningsavdelning, jämväl av en vårdavdelning för sinnessjuka, har fångvårdsstyrelsen anmodats att i ärendet inkomma med nytt förslag, avseende inrättande vid Härlandaanstalten tills vidare allenast av en undersökningsavdelning. I skrivelse den 28 november 1945 vidhöll styrelsen emellertid sin tidigare framställning. Därefter inkom styrelsen i skrivelse den 8 januari 1946 med det begärda förslaget.

Enligt detta förslag, alternativ 2, skulle den nya avdelningen — vilken skulle rymma 25—30 platser -—- förläggas i cellbyggnadens översta våning, antingen i dess norra eller dess södra flygel. Läkaravdelning m. m. skulle anordnas på samma sätt som enligt det först framlagda förslaget. Kostnaderna för detta andra alternativ skulle bliva något mindre örn avdelningen förlädes till cellbyggnadens norra flygel än örn den förlädes till dess södra flygel, nämligen 135 400 kronor resp. 140 000 kronor.

I syfte att ytterligare reducera kostnaderna har därefter fångvårdsstyrelsens arkitekt G. Birch-Lindgren efter anmodan utarbetat ytterligare ett förslag, alternativ 3, enligt vilket undersökningsavdelningen — med samma beläggningskapacitet som enligt alternativ 2 — skulle förläggas till bottenvåningen i cellbyggnadens södra del och läkaravdelningen till bottenvåningen i ekonomiflygeln. I en härom upprättad promemoria anför arkitekten Birch- Lindgren bland annat:

Till vårdavdelning tages bottenvåningen i cellflygelns södra del. Densamma inrättas exakt lika den tidigare föreslagna, översta våningen. Härigenom vinnes, att endast ett ovanför varande balkongbjälklag behöver igenläggas och dagrum i ovanför belägna fängelseavdelningar ej inredas för att öka dagsljuset i de enligt tidigare förslag relativt mörka korridorerna.

Den enda nackdelen med denna lösning blir att patientrummen ej bli lika soligt och fritt belägna som i översta våningen, en omständighet som dock är av relativt ringa betydelse, då dels rummen under alla förhållanden få sol under viss del av dagen, dels patienterna vistas i avdelningen endast en begränsad, relativt kort tid.

Enligt tidigare förslag skulle läkaravdelningen förläggas till administrationsflygelns översta våning och där befintliga expeditioner m. m. förflyttas till en nyinredd del av bottenvåningen i ekonomiflygeln. Då nu patientavdelningen förlägges till sistnämnda våning, ställer det sig mest praktiskt att i stället förlägga läkaravdelningen till sistnämnda bottenvåning, varigenom eljest nödvändiga byggnadsarbeten i den förstnämnda inbesparas.

Ur byggnadsteknisk synpunkt har undertecknad inga betänkligheter mot den sålunda förenklade och förbilligade lösningen.

Kostnaderna för alternativ 3 har arkitekten Birch-Lindgren beräknat till 97 000 kronor enligt följande fördelning.

130 Kungl. Majtts proposition nr 225.

Statskontoret, som avgivit infordrat utlåtande över det med alternativ 1 betecknade förslaget, har därvid, under hänvisning till de i departementspromemorian gjorda erinringarna mot delta, förordat att frågan foges under förnyad prövning av fångvårdsstyrelsen.

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, uttalat betänkligheter såväl ur ekonomisk som ur bvggnadsteknisk synpunkt mot den enligt alternativ 1 föreslagna, dyrbara ombyggnaden. Beträffande alternativ 2 har styrelsen hänvisat till sitt yttrande över alternativ 1 men samtidigt förklarat sig icke ha något att erinra mot de för alternativ 2 beräknade kostnaderna i och för sig. Alternativ 3 har, enligt meddelande under hand, icke givit styrelsen anledning till erinran.

Medicinalstyrelsen har ansett sig kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ 1 endast såsom ett provisorium:

Förslaget att genom relativt små omändringar utnyttja två våningar i cellbvggnaden till sinnessjukavdelning medför, att den allmänna planlösningen för avdelningarna redan från början i stort sett är given. Denna planlösning med en lång, centralt liggande korridor, som måste användas till matrum och delvis även till dagrum, är ej lyckad, enär direktbelysningen av korridoren är otillräcklig och det i och för sig rikliga utrymmet för dagrumsändamål ej lämpligen kan uppdelas i skilda delar till matrum, arbetssal och egentligt dagrum. Med hänsyn till önskvärdheten av att hålla de psykiskt sjuka skilda från det egentliga fångvårdsklientelet synes placeringen av sinnessjukavdelningen i samma flygelbyggnad som en fängelseavdelning mindre lämplig. Ur vårdsynpunkt vore därför en särskild nybyggnad för sinnessjukavdelningen att föredraga.--------—

Det framgår ej av förslaget, huru man avsett att ordna patienternas arbete och sysselsättning. För dem, som intagits på undersökningsavdelningen, är denna fråga av något mindre betydelse, då flertalet av dem endast stanna på avdelningen kort tid, men för dem som intagas för vård är ordnandet av lämplig sysselsättning av fundamental betydelse med hänsyn till behandlingen av fallen. Även örn man därvid räknar med att sysselsättning till någon del bör kunna ordnas dels på avdelningen, eventuellt i det föreslagna dagrummet, dels ock ute i det fria. kräves härtill oundgängligen särskilda arbetssalar och verkstäder. Tillräckliga sådana föranstaltningar måste anses som en oundgänglig förutsättning för ett godkännande av en vårdavdelning vid fängelset.

Styrelsen finner det framlagda förslaget böra kompletteras i enlighet med framförda anmärkningar och finner sig i varje fall — örn möjligheter nu icke föreligga för en avsevärt bättre lösning ur sinnessjukvårdens synpunkter — kunna tillstyrka en lösning i huvudsaklig överensstämmelse med det föreliggande förslaget endast som ett provisorium.

Det med alternativ 2 betecknade förslaget har medicinalstyrelsen tillstyrkt under förutsättning att sinnessjukavdelningen inrymdes i cellbyggnadens södra flygel. Vad angår alternativ 3 har styrelsen under hand förklarat sig ej ha något att erinra mot detta såsom provisorisk lösning.

Sistnämnda alternativ har under hand godtagits även av fångvårdsstyrelsen, varjämte förslaget tillstyrkts av direktören vid centralfängelset å Härlanda, som i en under hand överlämnad promemoria anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 131

Med anledning av arkitekt G. Birch-Lindgrens P. M. angående Härlanda sinnessjukavdelning får jag anföra, att förslaget, sorn går ut på att förlägga sinnessjuk- och läkaravdelningen till bottenvåningen synes mig vara en god lösning ur såväl allmän vårdsynpunkt som ur byggnadsteknisk synpunkt. Genom förslaget kommer centralavdelningen icke att berövas ljuset från lanteminerna, och det behöver ej heller befaras, att allmänheten skall komma att störas av de å sinnessjukavdelningen intagna. Fullt dagsljus erhålles till sinnessjukavdelningen genom ljuset, som inströmmar från de stora gavelfönstren och genom att en del av sidoväggarna upphugges, varigenom också ett större dagrum erhålles. Genom att taga den nuvarande s. k. säcksömnadsverkstaden och gamla gemensamhetssalen i anspråk för läkaravdelning, varvid en dörr bör upptagas mellan denna och korridoren, komma ljusa och rymliga lokaler att stå till läkarnas förfogande i direkt anslutning till sinnessjukavdelningen.

Då jag sålunda finner den föreslagna dispositionen av lokalerna för sinnessjukavdelningen ändamålsenlig utan att beröva de å centralavdelningen till långa frihetsstraff dömda erforderliga utrymmen och dagsljus, får jag tillstyrka den sålunda föreslagna dispositionen av fängelsets lokaler för inredning av sinnessjukavdelning vid detta fängelse.

Med frågan örn inrättande av en sinnessjukavdelning vid Härlandafängelset sammanhänger delvis frågan om utförande av vissa reparation soch ändringsarbeten vid samma fängelse. I skrivelse den 23 augusti 1945 har fångvårdsstyrelsen gjort framställning om särskilt anslag för dessa arbeten. Arbetena avse omläggning av värmeledningssystemet inom fängelsebyggnaden och domstolsbyggnaden samt framdragande av ledningar till anstaltens befäls- och underbefälsbostäder och till det s. k. gamla tvättteriet.

Rörande behovet av nytt värmeledningssystem anföres i fångvårdsstyrelsens sistnämnda skrivelse:

Nya värmeledningsanordningar vid anstalten ha länge varit starkt av behovet påkallade. Bränsleåtgången är orimligt hög på grund av det ålderdomliga värmesystemet, och trots sträng eldning är det icke möjligt att hålla de intagnas bostadsrum vid normal temperatur. Sedan numera fönstren i bostadsrummen blivit upphuggna, har den låga temperaturen blivit alltmera kännbar under vintrarna. Aven övriga lokaliteter äro otillräckligt uppvärmda.

Den nuvarande värmeledningsanordningen togs i bruk år 1907. Uppvärmningen av domstolsbyggnaden sker medelst ångradiatorer. För uppvärmning av fängelsebyggnaden — med undantag av kyrksalen, som uppvärmes av ångradiatorer — samt administrations-, köks- och sjukavdelningarna är i var och en av dessa lokaliteter en motströmsapparat installerad. I denna värmes med ånga värmeledningsvatten som på grund av självtryck cirkulerar till radiatorerna. Radiatorerna utgöras i cellerna av kamflänsrör, vilka placerats i golvbjälklaget.

Vid värmeledningsarbetenas utförande avser styrelsen att i huvudsak följa ett av Hugo Theorells ingeniörsbyrå aktiebolag år 1938 utarbetat förslag. Förslaget innehåller följande.

Byggnaderna skola helt uppvärmas medelst pumpvarmvatten, och för detta ändamål skola nya huvudledningar framdragas från reserverat uttag i för-

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 225.

delningsrummet vid panncentralen. Från de nya huvudledningarna göras anslutningar till de gamla huvudledningarna vid platsen för molslrömsapparaterna, vilka skola demonteras.

Rörledningarna till donrstolsbyggnaden förläggas i mark uti befintlig kulvert, varjämte nya radiatorer installeras inom byggnaden.

1 bostadsrummen i fängelset uppställas radiatorer invid korridorväggen. I samband härmed omläggas rörledningsstammarna fram till huvudledningarna. Kyrkan förses med ändrade radiatorer.

Anläggningarna inom administrations- och köksflyglama bibehållas med undantag av att några radiatorer omläggas från ånga till varmvatten.

Det befintliga expansionskärlet utbytes mot ett högre beläget.

Efter förslagets uppgörande har för besparing av bränsle och arbetskraft funnits lämpligt att även planera framdragning av ledningar i kulvert från värmecentralen till befäls- och underbefäisbostädema, vilka uppvärmas av var sin panna placerad i källaren, samt till det s. k. gamla tvätteriet, vilket är avsett att användas till förrådsbyggnad för skrädderiverkstaden, sedan den nya tvättanläggningen — vartill anslag beviljats av 1944 års riksdag (jfr Kapitalbudgeten 1944, bil. 1, s. 3 f.) — blivit färdigställd.

Till avhjälpande av de svåraste olägenheterna i fängelsebyggnaden har fångvårdsstyrelsen, enligt vad styrelsen i sin skrivelse meddelar, av de å staten för fångvårdsstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond till reparations- och underhållskostnader m. m. anvisade medlen anvisat 5 000 kronor. På grund härav har byggnaden från innevarande eldningsperiods början kunnat uppvärmas med pumpvarmvatten i de gamla kamflänsrören.

Omläggningen av hela fängelsets värmesystem anser styrelsen emellertid icke kunna uppskjutas. Återstående kostnader för denna omläggning —■ vilket arbete i största möjliga utsträckning skulle utföras i egen regi med anlitande av fångarbetskraft — ha av arkitekten Birch-Lindgren beräknats till 20 000 kronor enligt följande uppställning: Demontering av gamla ledningar, nya radiatorer och led­

ningar (enligt Theorells ingeniörsbyrås beräkning 22/e

Håltagningar, efterlagning, målning, ritningar,

Avgår för utförande med fångarbetskraft . . kronor 10 000 Avgår för redan utförda installationsarbeten » 5 000 ;> 15 qqq

Summa kronor 20 000.

Med hänsyn såväl till det starka behovet av nya värmeledningsanordningar som till försörjningsläget på bränsleområdet finner styrelsen icke försvarligt att uppskjuta frågan örn omläggning av värmeledningen vid fängelset. Styrelsen har därför hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att till omläggning av värmeledning m. m. vid centralfängelset å Härlanda å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1945/46 bevilja ett investeringsanslag av 20 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 225. 133

Byggnadsstyrelsen har, efter remiss, förklarat sig icke ha något att erinra mot fångvårdsstyrelsens sålunda gjorda framställning.

Den provisoriska sinnessjukavdelningen i Jönköping omfattar såväl en Departe­

ments­

vårdavdelning som en undersökningsavdelning, vardera med ett 30-tal plat­

chefen.

ser. Den fyller ej de anspråk, som böra ställas på en sinnessjukavdelning, och bör därför snarast möjligt nedläggas.

Enligt fångvårdsstyrelsens i första hand framlagda förslag, alternativ 1, skulle både vårdavdelningen och undersökningsavdelningen överflyttas till en nyinrättad avdelning vid centralfängelset å Härlanda. Att inom en anstalt av denna typ inrätta en avdelning för vård av sinnessjuka synes emellertid ej lämpligt. Detta klientel — huvudsakligen bestående av straffriförklarade personer — bör omhändertagas å specialanstalter och ej inhysas i ombyggda cellfängelser. Enligt vad jag inhämtat möter vid nuvarande beläggning ej hinder mot att förflytta vårdfallen i Jönköping till för ändamålet lämpliga anstalter. Med hänsyn härtill erfordras för närvarande blott inrättande av en ny undersökningsavdelning.

Denna nya avdelning bör, såsom fångvårdsstyrelsen förordat, förläggas till Härlandaanstalten. Styrelsens förslag till inrättande av en dylik avdelning, alternativ 2, skulle emellertid bliva förhållandevis dyrbart, vilket beror på att styrelsen även för detta fall tänkt sig en ombyggnad efter samma principer som vid alternativ 1. En väsentlig kostnadsbesparing skulle uppnås genom alternativ 3, som utarbetats efter förebild från den nuvarande undersökningsavdelningen vid centralfängelset i Malmö. Då sistnämnda alternativ även torde vara lämpligt ur medicinsk synpunkt och det ej föranlett erinran från de hörda myndigheternas sida, finner jag mig böra förorda en lösning i överensstämmelse med detta.

De reparations- och ändringsarbeten, i huvudsak avseende omläggning av värmeledningssystemet, för vilka fångvårdsstyrelsen hemställt örn särskilt anslag, böra lämpligen komma till utförande samtidigt med att sinnessjukavdelningen inredes. Ett gemensamt anslag å (97 000 + 20 000) 117 000 kronor torde därför böra äskas för samtliga nu ifrågavarande arbeten.

Jag hemställer i enlighet härmed, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att till Sinnessjukavdelning m. m. vid

centralfängelset å Härlanda för budgetåret

1946/47 anvisa ett investeringsanslag av . . kronor 117 000.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,

behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Åke Mossler.