2

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

därtill anknutna särskilda avlöningsbestämmelser för vård- och ekonomiper­

sonal, manskapsavlöningsreglementet, avlöningsreglementet för de högre kom­

munala skolorna, folkskolans avlöningsreglemente och avlöningsreglementet

för de statsunderstödda skolorna för bildbara sinnesslöa m. fl. För statliga

civila befattningshavare i allmänhet och lärare vid det statsunderstödda kom­

munala skolväsendet gäller ett gemensamt löneplanssystem, uppbyggt med

löneplan A i civila avlöningsreglementet såsom utgångspunkt. Inom detta

system äro lönebeloppen graderade förutom efter löneklass jämväl efter pris­

läget för de olika stationeringsorterna, vilka i sådant hänseende äro indelade

i nio grupper. För militära beställningshavare gälla särskilda löneplaner,

vilka delvis upptaga ortsgraderade lönebelopp.

I avlöningsreglementena är grundlönenivån avvägd med hänsyn tagen till

löneutvecklingen på den allmänna arbetsmarknaden och levnadskostnadernas

utveckling till och nied år 1935. Lönerna äro i begränsad omfattning auto­

matiskt rörliga i förhållande till levnadskostnadernas växlingar. Enligt avlö­

ningsreglementena utgår ett rörligt tillägg, som med viss begränsning för de

högre lönelägena medger 15 procents löneökning vid stegring av levnadskost­

naderna till indextalet 120 (1935 = 100). Vid löneregleringens genomförande

förutsattes, att en omreglering av lönerna skulle ske, när denna levnadskost-

nadsnivå uppnåtts. Redan mellan andra och tredje kvartalen 1940 steg lev-

nadskostnadsindex över 120 och har därefter ytterligare stigit; under tredje

kvartalet 1946 uppgick index till 156. Den omreglering av lönerna, som för­

utsatts skola ske vid levnadskostnadernas stegring till indextalet 120, har

emellertid med hänsyn till tidsläget uppskjutits. I avbidan på en ny löne­

reglering ha dock ett antal provisoriska åtgärder vidtagits från statsmakter­

nas sida för att bereda befattningshavarna viss kompensation för den fort­

satta ökningen av levnadskostnaderna. Från och med år 1941 utgår sålunda

ett särskilt kristillägg, i princip konstruerat på samma sätt som det rörliga

tillägget men innebärande lägre kompensationsgrad än detta. Kristillägget

utgör för närvarande 16 procent. Härutöver har under budgetåren 1944/45

och 1945/46 såsom ytterligare kompensation för levnadskostnadsstegringen

till befattningshavare i vissa löneklasser utbetalats provisoriskt lönetillägg,

och under innevarande budgetår utgår sådant tillägg i samtliga löneklasser.

Vidare har under budgetåren 1944/45 och 1945/46 till befattningshavare i

vissa löneklasser utbetalats tillfälligt barntillägg, varjämte under sistnämnda

budgetår till befattningshavare i samtliga löneklasser utgått tillfälligt löne­

tillägg. De provisoriska lönetilläggen, det tillfälliga barntillägget och det till­

fälliga lönetillägget ha — i motsats till det rörliga tillägget och kristillägget —

konstruerats såsom fasta belopp.

Frågan om en allmän avlöningsrevision för de statliga och med dem jäm­

ställda kommunala befattningshavarna torde nu få upptagas till övervägande.

Vissa för en sådan revision erforderliga utredningar ha numera verkställts.

Jag anhåller därför att på grundval av det nu tillgängliga utredningsmate­

rialet få anmäla frågan örn en allmän lönereglering för här berörda befatt­

ningshavare.

4

1945 års lönekommitté tillsattes genom Kungl. Maj:ts beslut den 29 maj

1945 med uppdrag att verkställa revision av gällande avlöningsbestämmelser

för befattningshavare vid den civila och den militära statsförvaltningen och

det statsunderstödda kommunala skolväsendet. I direktiven angavs utarbe­

tandet av nya löneplaner vara den centrala uppgiften för kommittén. Där­

utöver skulle kommittén enligt direktiven till behandling upptaga åtskilliga

andra närmare angivna lönespörsmål. I fråga om sättet för kommittéarbetets

bedrivande uppdrogos vissa riktlinjer, vilka inneburo, bland annat, att kom­

mittén skulle fungera dels såsom utredningskommitté i vanlig mening och

dels såsom delegation för löneförhandlingar under ordförandens ledning med

representanter för de av utredningen berörda personalgrupperna.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 26 oktober 1945 uppdrogs åt lönekommittén

att jämväl verkställa utredning och avgiva förslag rörande de ändringar i

tjänste- och familjepensionsfönfattningarnas bestämmelser om storleken av

pensionsförmåner och örn pensionsavdrag, som kunde pakallas i samband

med avlöningsrevisionen.

I samband med beslutet om lönekommitténs tillsättande förordnade Kungl.

Majit till ledamöter i kommittén advokaten P. W. N. Westling, tillika ord­

förande, ledamöterna av riksdagens andra kammare, grosshandlaren G. E.

Birke, lantbrukaren C. A. D. Jonsson, f. d. tändsticksarbetaren J. W. Martens­

son, distriktsföreståndare!! J. Nilson, stadsbibliotekarien G. V. Nilsson och

redaktören S. E. Persson samt dåvarande expeditionschefen i finansdeparte­

mentet, numera regeringsrådet A. E. V. Swartling. Efter därom gjord fram­

ställning entledigade Kungl. Majit den 15 februari 1946 distrikts!öreståndaren

J. Nilson från uppdraget och förordnade ledamoten av riksdagens första

kammare, direktören E. A. Lindblom att i Nilsons ställe vara ledamot av

kommittén.

Lönekommittén har den 29 juni 1946 avgivit betänkande med förslag till

statliga löneplaner m. m. Förutom frågan om nya löneplaner ha endast vissa

av de spörsmål, som omfattas av utredningsuppdraget, upptagits till behand­

ling i betänkandet.

Beträffande begränsningen av det framlagda förslaget har lönekommittén

anfört, att kommittén inriktat sitt arbete därpå, att den nya lönereglering­

en skulle kunna genomföras från och med den 1 juli 1947. En förutsättning

härför hade ansetts vara, att förslag rörande de nya lönebeloppen framlades

av kommittén under första halvåret 1946. I samband härmed måste också

förslag framläggas i de frågor, som inginge såsom väsentliga led i själva

löneavvägningen, samt i vissa andra hänseenden, som nära sammanhängde

därmed. Då det visat sig icke vara möjligt att före nämnda halvårs utgång

slutföra hela utredningsuppdraget, hade lönekommittén nödgats begränsa

det framlagda förslaget i enlighet med vad sålunda angivits. Denna begräns­

ning vore enligt lönekommitténs uppfattning i och för sig oläglig, desto

mer som tidsbristen föranlett att även vissa frågor, som hade ett mycket

nära samband med löneavvägningen, måst uppskjutas. I de frågor, som nu

ej medtagits och vari också inginge de nya författningsbestämmelsernas ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

för tjänstemännens centralorganisation av dess ordförande undervisningsrå­

det R. Wagnsson och Åman samt sekreteraren 0. Nordenskiöld.

Överläggningar ha förekommit med representanter för Sveriges yngre aka­

demikers centralorganisation och för försvarsväsendets civilmilitära ingen­

jörers förbund.

Beträffande det nu framlagda betänkandet, vilket innefattar resultatet av

de hittills förda förhandlingarna med de av utredningen berörda personal­

gruppernas huvudorganisationer, framhåller lönekommittén, att detsamma,

ehuru det icke överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida

framställts, såsom förhandlingsprodukt godtagits av organisationerna. Lö-

nekommitténs ledamöter, som vid förhandlingarna ansett sig böra framgå

på gemensam linje, ha i den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad

i princip hysa mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga örn löne­

nivån, lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas rör­

lighet, ansett detta icke hindra deras anslutning till det resultat, som kunnat

uppnås vid förhandlingarna.

över kommitténs betänkande ha yttranden infordrats från överbefälhava­

ren, efter försvarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning, försva­

rets fabriksstyrelse, försvarsväsendets lönenämnd, socialstyrelsen, medici­

nalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Värmlands och Norr­

bottens län, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg-

och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret, riksräken-

skapsverket, statens pensionsanstalt, allmänna lönenämnden, skolöversty­

relsen samt domänstyrelsen ävensom akademien för de fria konsterna, i vad

avser löneställningen för professorn i arkitektur vid konsthögskolan, tillika

föreståndare för arkitekturskolan. Vidare har revisionssekreterareföreningen

inkommit med ett yttrande i ärendet.

För de avgivna yttrandena kommer att närmare redogöras vid behand­

lingen av de olika punkterna i kommitténs förslag. Sammanfattningsvis må

här endast nämnas följande. Åtskilliga myndigheter ha, med hänsyn till att

det föreliggande förslaget innefattar resultatet av förhandlingar mellan löne­

kommittén och tjänstemännens huvudorganisationer, icke ansett sig böra

ifrågasätta någon ändring i förslagets huvudprinciper. I den mån ifrågava­

rande myndigheter framställt anmärkningar mot förslaget, lia dessa där­

för endast avsett mindre väsentliga spörsmål. Av övriga remissmyndigheter

ha vissa funnit anledning till erinringar mot den föreslagna löneavvägning-

en för de högre tjänstemännens del. Bortsett härifrån ha även dessa myn­

digheter i stort sett givit sin anslutning till kommitténs förslag eller lämnat

detsamma utan erinran.

För egen del vill jag understryka angelägenheten av att, på sätt lönekom­

mittén förutsatt, en ny allmän lönereglering genomföres från och med den

1 juli 1947. Efter att ha tagit del av lönekommitténs nu framlagda, av veder­

börande personalorganisationer godtagna förslag samt de däröver avgivna

yttrandena har jag funnit mig böra förorda, att löneregleringen i huvudsak

bygges på detta förslag.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

vissa krav i fråga om utbildning, tidigare anställningstid och tjänstgöring

samt den aktuella anställningsperiodens längd, är läraren automatiskt extra

ordinarie för den tid anställningen varar. Om en följande anställningsperiod

icke har den längd, som kräves, mister läraren lika automatiskt sin egenskap

av extra ordinarie. Vad emellertid beträffar de extra ordinarie tjänstemännen

i gemen, så tillkommer dem givetvis en viss trygghet på grund av anställ­

ningen, enär de äro tillförsäkrade pensionsrätt. Om entledigande sker på

grund av vissa särskilda, i pensionsbestämmelserna angivna förhållanden, er­

håller nämligen den entledigade viss pensionsförmån.

För extra tjänstemän och aspiranter finnas icke några generella bestäm­

melser meddelade, som reglera deras anställningssäkerhet. Tvärtom finnes

en uttrycklig bestämmelse därom, att lön icke utgår för tid, under vilken

arbete vid vederbörande verk icke kan beredas tjänstemannen.

Av vad nu anförts framgår, att det icke generellt kan anses vara ett ut­

märkande drag för den ordinarie anställningen, att den bereder större trygg­

het mot entledigande än den icke-ordinarie anställningen, även om så i all­

mänhet är fallet. Den extra ordinarie anställningsformen bereder sålunda

större sådan trygghet än vissa ordinarie anställningsformer. Ej heller är det

så, att olika avlöningssystem tillämpas för ordinarie och icke-ordinarie per­

sonal, även om avlöningsbestämmelserna ofta inrymmas i skilda författ­

ningar. För de grupper, om vilka här är fråga, gäller i stället ett enhetligt

avlöningssystem. Inom detta system föreligga dock vissa skiljaktigheter för de

olika kategorierna.

Den tanke, som ligger bakom tjänsternas indelning i ordinarie och icke-

ordinarie, måste därför vara den, att en tjänst, som icke främst är avsedd

såsom prövnings- eller utbildningstjänst, kan inrättas som ordinarie, när

det anses konstaterat, att ett stadigvarande behov av densamma föreligger.

Emellertid kan det knappast råda någon tvekan därom, att sådana tjänster

numera i åtskilliga fall och i betydligt större omfattning än tidigare inrättas

såsom icke-ordinarie — framför allt såsom extra ordinarie. I detta sam­

manhang må påpekas, att aspirantanställningen, som endast förekommer

inom kommunikationsverken, uteslutande användes för anställande av rekry-

teringspersonal.

Lönekommittén. Enligt lönekommitténs förslag skulle för tillgodoseende

av förvaltningens normala personalbehov finnas tre huvudanställningsfor­

mer: ordinarie anställning och två former av icke-ordinarie anställning, näm­

ligen extra ordinarie anställning och aspirantanställning. Enligt vad lönekom­

mittén framhåller erfordras härutöver i viss utsträckning andra icke-ordina­

rie anställningsformer. Frågan härom bär lönekommittén emellertid icke

kunnat upptaga till behandling i sitt nu föreliggande betänkande, då löne-

kommittén funnit nödvändigt att det, innan förslag i ämnet framlägges, ge­

nom uppgifter från vederbörande verk klarlägges, vilka personalkategorier,

som icke kunna eller böra inrymmas i huvudanställningsformerna.

Vad de ordinarie anställningsformerna beträffar, har lönekommittén an­

sett sig vid framläggandet av sina förslag böra utgå från de slag av så­

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements­

chefen.

Frågan om relationen mellan antalet ordinarie och extra ordinarie tjänste­

män — vilken jämväl aktualiserats av att den senare anställningsformens an­

vändningsområde kommit att i allt större omfattning sammanfalla med den

förras — har lönekommittén funnit så nära sammanhänga nied den i det före­

gående berörda frågan örn ändring av de nuvarande anställningsformerna

för ordinarie tjänstemän, att den först i samband med denna bör upptagas till

prövning.

Vad slutligen aspirantanställningen beträffar, förordar lönekommittén, att

denna anställningsform skall vinna tillämpning inom statsförvaltningen i

dess helhet liksom också inom det statsunderstödda undervisningsväsendet.

Kommittén framlägger därjämte i olika sammanhang vissa förslag rörande

aspirantanställningens längd, aspiranternas löneförmåner m. m.

Yttrandena. Lönekommitténs förslag har i vad angår aspirantanställningen

rönt kritik från vissa remissmyndigheters sida. Några myndigheter ha ansett

aspirantanställningen böra få ett mer begränsat användningsområde än som

förutsatts; erinringar ha också framställts mot kommitténs förslag, i vad avser

de med aspirantanställningen förenade löneförmånerna ävensom aspirant-

tidens längd. Ett par myndigheter lia givit uttryck åt den uppfattningen,

att frågan om anställningsformerna icke nu bör upptagas till prövning. Läns­

styrelsen i Norrbottens län anser det sålunda mest ändamålsenligt, att samt­

liga anställningsformer bli föremål för utredning i ett sammanhang, och

allmänna lönenåmnden utgår från att med ett slutligt ställningstagande till

kommitténs nu föreliggande förslag rörande huvudanställningsformema får

anstå, till dess resultatet föreligger av den i kommitténs betänkande berörda

utredningen angående de anställningsformer, som erfordras utöver huvudan­

ställningsformema.

I likhet med lönekommittén är jag av den uppfattningen, att frågan örn

anställningsformerna för ordinarie tjänstemän bör tagas under övervägande

först vid den av riksdagen begärda utredningen av frågan om revision av de

i §§ 35 och 36 regeringsformen meddelade bestämmelserna örn tjänstemän­

nens rättsliga ställning. Beträffande de extra ordinarie tjänstemännens trygg­

het i anställningen ansluter jag mig till lönekommitténs uttalanden, vilka i

själva verket endast innebära, att den extra ordinarie anställningsformen i

angivna hänseende skall bibehålla sin nuvarande karaktär. Vad slutligen an­

går aspirantanställningen synes mig lönekommitténs förslag i denna del i åt­

skilliga avseenden vara förenat med beaktansvärda fördelar. Emellertid anser

jag spörsmålet om denna anställningsforms användningsområde och när­

mare innebörd böra upptagas till prövning i samband med frågan örn de

icke-ordinarie anställningsformer, vilka, såsom kommittén påpekat, komma

att erfordras utöver de av kommittén förordade huvudanställningsformema

och beträffande vilka kommittén senare kommer att framlägga förslag. Jag

torde alltså framdeles få anmäla dessa frågor i ett sammanhang.

12

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 333.

lösning, att vid armén skulle uppföras ett antal »flyttbara löner», som vid

behov kunde tillgripas för att tillfälligt bereda plats vid förbanden, intill dess

vakans inträdde.

Lönekommittén. I sitt betänkande anför lönekommittén, att vid det sam­

råd i förevarande fråga, som kommittén under hand haft med 1945 års för-

svarskommitté, hade framgått, att ett mindre antal av de nuvarande arvodes-

beställningarna vore sådana, som skulle tillsättas med officerare tillhörande

viss bestämd personalkår. Vissa skäl hade ansetts kunna anföras för att

dessa arvodesbeställningar ersattes med fullmaktsbeställningar på vederbö­

rande personalkårers stater. Frågan i vad mån detta ur olika synpunkter

vore lämpligt komme att upptagas till närmare prövning av försvarskom-

mittén.

Vad övriga med arvoden i stället för lön förenade beställningar beträffar,

förordar lönekommittén genomförandet av en anordning med förande över

stat, liknande den, varom beträffande den civila statsförvaltningen förslag

framlagts i innevarande års statsverksproposition under rubriken för flera

huvudtitlar gemensamma frågor: tillsättande av tjänst i succession efter in­

nehavare av förordnande tills vidare (sid. 24—28) och vilken numera i prin­

cip godtagits av riksdagen (skr. nr 16).

Enligt lönekommitténs förslag skulle anordningen med förande över stat,

tillämpad på de militära förhållandena, erhålla följande innebörd.

Då beställningshavare förordnas att tills vidare inneha befattning, varmed

för närvarande är förenat arvode i stället för lön, föres hans beställning en­

ligt beslut av Kungl. Maj:t över stat. Detsamma bör gälla i fall, då be-

ställningshavaren under tiden för förordnandet erhåller annan pensionsbe-

rättigande beställning (befattning) än den han vid förordnandets tillträdande

innehade, utan att inträda i utövningen av förstnämnda tjänst. Erhåller be-

ställningshavaren annan pensionsberättigande tjänst eller avgår han eljest

från den över stat förda beställningen, bortfaller denna. Återgår beställnings-

havaren till utövning av den pensionsberättigande beställningen, skall vid

närmast inträffande ledighet vid den militära enhet, han tillhör, å beställ­

ning i samma lönegrad den pensionsberättigande beställningen återföras på

stat. Den pensionsberättigande beställning, som den medelst förordnande tills

vidare tillsatte beställningshavaren vid förordnandets tillträdande innehade

eller under förordnandet förvärvat, skall i vanlig ordning återbesättas.

I fråga örn den föreslagna reformens räckvidd uttalar lönekommittén föl­

jande.

För bedömande av den förordade reformens räckvidd må nämnas, att i

gällande personalförteckningar beställningar med arvoden i stället för lön

finnas uppförda för 156 officerare och 6 underofficerare (av officersbeställ­

ningarna skola 20 besättas av officerare tillhörande viss bestämd personal-

kår) . Enligt vad lönekommittén inhämtat synes man kunna utgå från att

arvodesbeställningar i regel innehavas under tre år, varför den årliga omsätt­

ningen på dylika beställningar blir omkring 50. Av dessa beräknas 30 till­

höra infanteriet, 10 artilleriet och 10 personalkår. Om man normalt kan vid

ett regemente räkna med en avgång i kompaniofficersbeställningar med 1 år-

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

13

f

ligen genom ålderspensionering, 1 vartannat år genom befordran, 1 årligen

genom transport till stabs, skolas eller dylik stat samt 1 vartannat år på grund

av andra omständigheter, skulle alltså sammanlagt kunna räknas med en år­

lig avgång vid infanteriet av minst 60 och vid artilleriet av minst 25 kompa­

niofficerare. Teoretiskt borde sålunda plats kunna beredas de kompanioffi­

cerare, vilkas förordnanden med arvode i stället för lön upphör att gälla.

Emellertid förefinnes icke alltid vakans just vid det truppförband, dit veder­

börande av olika skäl kan anses böra transporteras. Det är i dylika fall som

systemet med beställning över stat skulle få betydelse. Att frågan icke har

någon större räckvidd torde framgå av de här anförda siffrorna.

Såsom av ett följande avsnitt framgår, föreslår lönekommittén, att jämväl

avlöningsformen arvode i stället för lön skall försvinna och även här av­

sedda, medelst förordnande tillsvidare tillsatta militära beställningar på eljest

brukligt sätt förenas med lön.

Yttrandena. I den mån de hörda myndigheterna yttrat sig över lönekommit-

téns förslag i förevarande del, ha de givit förslaget sin anslutning.

För egen del har jag icke funnit anledning till erinran mot anordningen

Departements-

med förande över stat av sådana pensionsberättigande beställningar, vilkas ^Ae/ere.

innehavare — med bibehållande av nämnda beställningar — erhålla för­

ordnande tillsvidare å annan beställning, vid vilken avlöningsformen nu är

arvode i stället för lön.

Enligt vad lönekommittén uppgivit kommer försvarskommittén att till när­

mare prövning upptaga frågan om lämpligheten av att här avsedda arvodes-

beställningar, i den mån desamma skola tillsättas med officerare tillhörande

viss bestämd personalkår, ersättas med fullmaktsbeställningar på vederbö­

rande personalkårs stat. Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet

vill jag förorda, att den föreslagna anordningen med förande över stat i

avbidan på ställningstagandet till nyssnämnda spörsmål också kommer till

användning, då fråga är om sådana arvodesbeställningar, vilka skola till­

sättas med officerare tillhörande viss personalkår.

II. Vissa för lönesystemets uppbyggnad grundläggande frågor.

Lönens rörlighet och basnivån.

Redan med ingången av år 1916 övergavs

det tidigare för statstjänstemännen gällande systemet med fasta löner. Med

anledning av de utav förra världskriget framkallade prisomvälvningarna

erhöllo statstjänstemännen från nämnda tidpunkt särskilda tillägg å lönen.

I och med 1939 års lönereglering ersattes tidigare utgående tillägg med ett

rörligt tillägg, vilket skulle utgå på en fast lön — i det följande benämnd

grundlön — som anpassats till det år 1935 rådande löneläget på den allmän­

na arbetsmarknaden. Att märka är att jämväl det rörliga tillägget i princip

skulle styras av marknadslönens fluktuationer snarare än av prisnivåns väx­

lingar, men att tilläggets förändringar av tekniska skäl anknötos lill utslagen

hos ett levnadskostnadsindex.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Nu gällande grunder för rörligt tillägg. De år 1939 meddelade bestäm­

melserna angående rörligt tillägg gälla alltjämt. Enligt dem utgår rörligt till-

lägg, då det av socialstyrelsen kvartalsvis beräknade och därefter av Kungl.

Majit fastställda levnadskostnadstalet med 1935 års genomsnittsnivå som

bas utvisar, att de aktuella levnadskostnaderna överstiga basårets. Tillägget

utgör i princip tre fjärdedels procent av grundlönen — dock högst av 900

kronor per månad — för varje enhet varmed levnadskostnadstalet överskju­

ter basnivån, innebärande 75 % kompensation för de genom indextalet mätta

levnadskostnadernas stegring utöver utgångsläget. I syfte att ernå större sta­

bilitet i lönesättningen och större likhet med förhållandena på den privata

arbetsmarknaden har emellertid sagda princip vid utförandet modifierats

därhän, att tillägget blott utgår i intervaller örn fyra enheters förskjutning

av levnadskostnadstalet. Tillägget har i enlighet härmed konstruerats att

utgå med tre procent av grundlönen för varje hel mångfald av fyra, vartill

ökningen av levnadskostnadstalet uppgår, räknat från 1935 års nivå. I de

fall, då levnadskostnadstalet efter sådan ökning nedgår, åtnjutes dock rör­

ligt tillägg efter oförändrat procenttal, så länge levnadskostnadstalet översti­

ger närmast lägre hela mångfald av fyra.

Då levnadskostnadsförskjutningama äro sådana, att det rörliga tillägget

skall justeras, sker detta från och med den månad varunder Kungl. Majlis

fastställelse av ändrat levnadskostnadstal kungjorts.

Levnadskostnadsförskjutningama enligt 1935 års indexserie åtföljas blott

intill vissa gränser av korresponderande justeringar av det rörliga tillägget.

Såsom undre gräns för de indexrörelser, som få påverka det egentliga rörliga

tillägget, fungerar på grund av själva tilläggets konstruktion indextalet 100

eller basen i 1935 års serie, vilket indexläge motsvarar den fasta lönen, grund­

lönen. Med hänsyn till möjligheten att prisutvecklingen skulle föra index­

talet avsevärt under basnivån, har såsom komplettering av bestämmelserna

örn det rörliga tillägget införts en säkerhetsklausul i form av ett förbehåll i

vederbörande avlöningsreglementen, varigenom stadgas skyldighet för be­

fattningshavarna att efter statsmakternas prövning vidkännas en reduktion

å högst fem procent av den fasta lönen, för den händelse indextalet fallit

minst tio enheter under nyssnämnda basnivå. Såsom övre gräns för det rör­

liga tillägget gäller, att detta icke utgår efter högre procenttal än femton,

även om levnadskostnadstalet utvisar stegring med mer än tjugu enheter ut­

över basnivån, d. v. s. överstiger index 120 i 1935 års serie. Befattningsha­

varnas i vederbörande avlöningsreglementen tillförsäkrade rörliga tillägg kan

således endast variera mellan noll och femton procent av grundlönen med

ovan angivna maximering.

Lönekommittén. För sin del förordar lönekommittén bibehållande av ett

rörligt tillägg i det nya lönesystemet. Till stöd härför anför kommittén föl­

jande.

För de statliga löneregleringar, som hittills förekommit, har varit utmär­

kande, att de avsetts skola tillämpas under förhållandevis långa — ehuru

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

ger i motsvarande grad som lönerna. Kombinationen sjunkande levnadskost-

nadsnivå — stigande marknadslöner torde ej heller vara utesluten.

Vad nu anförts bör emellertid icke medföra ett slopande av det nuvarande

systemet med dess garanti för tjänstemännen örn en viss anpassning av

lönenivån efter levnadskostnadsutvecklingen. Tjänstemännen böra liksom

hittills vara garanterade att erhålla viss kompensation för stegring i de all­

männa levnadskostnaderna. Denna kompensation har ansetts icke böra göras

fullständig. Då levnadskostnaderna nedgå, böra å andra sidan tjänstemännen

icke behöva vidkännas en häremot helt svarande minskning i avlöningen.

Såsom förut nämnts kan det emellertid, särskilt med hänsyn till den all­

männa ekonomiska utvecklingen, befinnas skäligt, att rörligt tillägg får ut­

gå med högre procenttal än det, som skulle följa av den automatiskt ver­

kande garantiregeln. Det är uppenbarligen icke möjligt att härför fastställa

bestämda regler utan, i den mån det rörliga tillägget anses böra utgå med

sådant högre procenttal, måste detta för begränsade tidsperioder bestämmas

genom särskilda beslut. Dessa beslut böra ha föregåtts av förhandlingar med

representanter för tjänstemännen; det förutsättes, att initiativ till sådana för­

handlingar i allmänhet tages av huvudorganisationerna gemensamt.

Efter det andra alternativ övervägts har enighet mellan kommittén och

tjänstemännens huvudorganisationer uppnåtts vid de förda förhandlingarna

om att lönens rörlighet för den kommande löneregleringsperioden bör an­

ordnas enligt de nu angivna huvudgrunderna. Enighet har också vunnits

örn att garantiregeln m. m. bör erhålla den närmare utformning, för vilken

kommittén i det följande redogör. Lönekommittén vill i detta sammanhang

uttala, att såväl det sätt, varpå de nya grundlönerna av kommittén avvägts,

som den betydelse, vilken vid förhandlingarna tillmätts grunderna för det

rörliga tillägget och dettas närmare konstruktion, medföra, att en rubbning

härutinnan enligt kommitténs mening icke rimligtvis kan företagas utan en

samtidig omprövning av de grundlönebelopp, vilka innefattas i de av kom­

mittén i det följande framlagda förslagen till löneplaner.

Såsom underlag för garantiregelns tillämpning avses skola tjäna kvartals­

vis sammanställda uppgifter om de allmänna levnadskostnaderna. Föränd­

ringar i dessa skola registreras på en ny, för ändamålet upprättad index­

skala. Denna skala avses skola anknytas till den vid förhandlingarna senast

kända levnadskostnadsnivån eller alltså till de levnadskostnader, som före­

ligga under andra kvartalet 1946. Då garantiregeln skall kunna medföra

även en viss automatisk rörlighet vid levnadskostnadernas nedgång, skall

angivna levnadskostnadsnivå på den nya skalan icke betecknas med index­

talet 100 utan med talet 110. De levnadskostnader, som på skalan beteck­

nas med talet 100 och som representera den basnivå, i förhållande till vilken

de vid olika tillfällen föreliggande levnadskostnaderna skola angivas, äro

följaktligen av dem, som gälla andra kvartalet 1946. Enligt de hittills

verkställda levnadskostnadsberäkningarna uppgå levnadskostnaderna under

sagda kvartal, mätta på den nu tillämpade skalan, på vilken 1935 års ge­

nomsnittliga levnadskostnader betecknas med 100, till ungefärligen 154 pro­

cent av 1935 års, varför den nya basnivån skulle nära överensstämma med

den levnadskostnadsnivå, som på 1935 års skala har indextalet 140.

Med hänsyn till att talet 100 på den nya skalan icke direkt representerar

levnadskostnaderna under en viss tidsperiod — utan av sådana levnads­

kostnader — torde talen på den nya skalan icke böra betecknas som lev-

nadskostnadstal utan förslagsvis med termen pristal. Det må uttryckligen

Kungl. Majlis proposition nr 333.

17

framhållas, all en sådan ändring av terminologien icke från kommitténs

sida är avsedd att åtföljas av någon omläggning i fråga om underlaget för

beräkningarna. Kommittén vill i detta sammanhang förorda, att om änd­

ringar anses böra vidtagas i de grunder, som nu tillämpas för indexberäk­

ningarna, detta sker först efter det förhandlingar i ämnet förts med repre­

sentanter för tjänstemannakåren.

Själva garantiregeln bör i två viktiga hänseenden erhålla samma innebörd

som den nu gällande regeln örn rörligt tillägg, nämligen i fråga örn kom­

pensationsgrad och trögrörlighet. Den bör således i princip medföra tre

fjärdedels kompensation för levnadskostnadsstegringen. 1 fråga om det rör­

liga tilläggets trögrörlighet i förhållande till levnadskostnadsväxlingarna är

den nuvarande konstruktionen, på sätt framgår av 1936 års lönekommittés

betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente (sid. 36—41), grundad

på ingående överväganden, och den synes vara att föredraga framför de

andra lösningar, som kunna ifrågakomma. I de hänseenden, örn vilka här

är fråga, skulle alltså garantiregeln innebära att, då pristalet utvisar ökning

i förhållande till basnivån med fyra enheter eller mera, månadslönen för-

höjes med rörligt tillägg vilket utgör 3 procent av lönen för varje hel mång­

fald av fyra, vartill ökningen uppgår. Om pristalel, efter att lia uppvisat så­

dan ökning, åter nedgår, skall dock rörligt tillägg åtnjutas efter oförändrat

procenttal, så länge indextalet överstiger närmast lägre hela mångfald av

fyra.

Liksom garantiregeln ej ansetts böra givas sådant innehåll, att den med­

för rätt till full kompensation för levnadskostnadsstegring, kan den ej heller

rimligtvis få medföra rätt till huru stort tillägg som helst, utan en gräns

måste sättas för den automatiskt verkande garantiregelns tillämpning, även

detta i anslutning till vad som gäller i fråga om det nuvarande rörliga tilläg­

get. Inom det nu tillämpade lönesystemet har den automatiska rörligheten

upphört vid ett levnadskostnadsindex av 120, så att en ytterligare stegring

av indexet ej medfört rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 15. På

frågan var gränsdragningen bör ske inom det nya lönesystemet inverkar gi­

vetvis vilken uppfattning man har örn de möjliga divergenserna mellan lev­

nadskostnadsstegringen och den allmänna ekonomiska utvecklingen. Det re­

sultat, vartill lönekominittén kommit och som godkänts av tjänstemännens

huvudorganisationer, är att gränsen bör dragas vid pristalet 124, så att ga­

rantiregeln ej medför rätt till rörligt tillägg efter högre procenttal än 18. Av

vad förut anförts i fråga örn förhållandet mellan pristalsskalan och den

nuvarande skalan över levnadskostnadsindex framgår, att den levnadskost-

nadsnivå, som skulle betecknas med pristalet 124, ligger emellan dem, som

på den nuvarande skalan betecknas med indexsiffrorna 173 och 174. Den

ligger något mer än 12 V² procent över den levnadskostnadsnivå, som före­

ligger under andra kvartalet 1946.

Inom det nuvarande lönesystemet tillämpas även en sådan begränsning

i fråga örn det rörliga tillägget, att dylikt tillägg beräknas på högst 900 kro­

nor för månad. Det vid förhandlingarna godtagna förslaget innebär, att det

här avsedda rörliga tillägget skall beräknas högst på ett belopp av 1 200

kronor för månad. Krontalsgränsen höjes icke därigenom i samma omfatt­

ning som basnivån, men på den nya dyrortsgrupperade löneplan, som i det

följande föreslås, kommer gränsen, vilken nu infaller något över mittläget

mellan A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på I-ort, att ligga obe­

tydligt under den närmaste motsvarigheten till sistnämnda löneklass på den

nya löneplanen (löneklass 31 på löneplan nr 1).

Mimny lill riksdagens protokoll 19i6. 1 sand. .Yr •533.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Lönekommittén föreslår, att rörligt tillägg liksom hittills ej skall beräknas

på i månadslönen ingående öretal, vilket överskjuter fullt krontal. Vidare

föreslår kommittén att en regel meddelas, enligt vilken uträknad månads­

avlöning, vilken icke slutar på helt krontal, skall jämkas till närmaste hela

krontal. Beträffande de tabeller, som böra upprättas för att underlätta uträk­

ningen av den med rörligt tillägg förhöjda lönen, anser kommittén det för­

tjänt att övervägas, örn icke i dem skulle kunna direkt angivas den avlöning

inklusive rörligt tillägg, som skall svara mot den utan tillägg beräknade, till

krontal avjämnade lönen. Om en sådan anordning genomföres, skulle redo-

görarna ej behöva summera ihop lön med rörligt tillägg och företaga av-

rundning av summan, utan denna skulle kunna omedelbart avläsas i tabel­

lerna. Den omständigheten, att rörligt tillägg i avlöningslistorna därvid ej

komme att individuellt för varje befattningshavare redovisas, torde, såvitt

lönekommittén kunnat finna, icke medföra någon svårighet att avgöra vilket

belopp som i räkenskaperna skall avföras från posten till rörligt tillägg. Kom­

mittén har velat framföra detta såsom ett uppslag att förenkla avlönings-

uträkningen.

Avvägningen av de grundlöner, som kommittén i det följande föreslår, i

förening med den avsedda basnivån motivera, att de bestämmelser, som möj­

liggöra rörlighet uppåt i förhållande till grundnivån, erhålla en motsvarighet

i en säkerhetsregel av samma innebörd som den nu gällande. För det fall, att

levnadskostnaderna nedgå med 10 procent eller mera under basnivån skola

således tjänstemännen vara skyldiga att efter prövning av Kungl. Majit och

riksdagen underkasta sig minskning med högst 5 procent av avlöningsförmå­

nerna. Beslut härom bör lia föregåtts av förhandlingar med representanter

för tjänstemannakåren.

Med avseende å eventuella levnadskostnadsförändringar intill löneregle­

ringens ikraftträdande föreslår lönekommittén, att garantibestämmelserna om

rörligt tillägg skola så tillämpas, som örn de varit gällande från och med

andra kvartalet 1946 och pristalet detta kvartal utgjort 110. Det ingår vidare

som ett betydelsefullt moment i förhandlingsresultatet, att, därest löneregle­

ringen skulle tillämpats under andra kvartalet 1946, rörligt tillägg då skulle

utgått med 6 procent. Under förutsättning att levnadskostnaderna icke vid

ikraftträdandet eller dessförinnan nedgå till en nivå motsvarande pristalet 104

eller därunder medför vad nu angivits, att rörligt tillägg vid ikraftträdandet

garanteras skola utgå med minst 6 procent. Skulle levnadskostnaderna stiga

till en nivå motsvarande pristalet 112 utan att därefter nedgå till den med

pristalet 108 betecknade nivån eller därunder, innebär det, att rörligt tillägg

vid ikraftträdandet garanteras utgå med 9 procent.

Vad beträffar frågan, i vad mån rörligt tillägg bör utgå jämväl på andra

avlöningsförmåner än lönen, har lönekommittén i nu föreliggande betänkan­

de tagit ståndpunkt härutinnan endast såvitt angår övertidsersättning. Härför

kommer en redogörelse att lämnas i ett följande sammanhang I övrigt

har kommittén avsett att ingå på ifrågavarande spörsmål i samband med den

blivande behandlingen under en senare etapp av kommitténs arbete av de

särskilda avlöningsförmånerna.

Yttrandena. I anledning av lönekommitténs förslag rörande den basnivå,

som skall läggas till grund för beräkningen av det rörliga tillägget, har över­

befälhavaren anmärkt, att det varit önskvärt, att basnivån anpassats efter

nuvarande levnadskostnader och icke efter en levnadskostnadsnivå, som upp­

nåtts redan år 1941.

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

19

Vad beträffar den föreslagna maximeringen av det rörliga tillägget ha re­

visionssekreterareföreningen, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens

län, statskontoret och skolöverstyrelsen uttalat sig för att någon maximigräns

icke borde fastställas. Även överbefälhavaren och riksräkenskapsverket ha

ansett, att maximeringen av det rörliga tillägget borde slopas eller att i var­

je fall det belopp, varå rörligt tillägg högst fånge beräknas, borde höjas ut­

över vad lönekommittén föreslagit. Försvarets civilförvaltning har framhållit,

att maximigränsens anknytning till ett fixt belopp vore ägnad att medföra

en för de dyrare ortsgrupperna i förhållande till de billigare mindre gynn­

sam verkan, i det att ortsdifferentieringen av lönerna nied en sådan anord­

ning komme att elimineras i de högre lönelägena. Civilförvaltningen har i

detta sammanhang framkastat den tanken, huruvida .icke maximigränsen —

för åstadkommande av en mer rättvist verkande avgränsning av det rörliga

tillägget — borde knytas till nettolönen i viss löneklass.

Socialstyrelsen har ifrågasatt nödvändigheten av att, på sätt lönekommit­

tén föreslagit, en ny indexserie upplägges. Härom har ämbetsverket anfört

följande.

Enligt lönekommitténs förslag skola pristalen direkt anknytas till index-

talen i den nuvarande levnadskostnadsindexserien med 1935 som basår, var­

vid som anknytningspunkt för den nya indexserien skall tjäna indextalet i

mars 1946 i 1935 års serie. Underlaget för den nya pristalsserien skall så­

lunda vara detsamma som för socialstyrelsens levnadskostnadsindexserier.

Styrelsen konstaterar, att kommittén förordar, att förhandlingar med repre­

sentanter för tjänstemannakåren böra äga rum, innan ändringar vidtagas i de

grunder, som nu tillämpas för indexberäkningama. Eftersom anknytningen

till 1935 års serie gör det möjligt att direkt fastslå, vid vilka indextal i den­

na serie ändring i det garanterade tillägget skall ske, ifrågasätter styrelsen

nödvändigheten av att upprätta en särskild indexserie för detta ändamål.

Fördelen med att direkt av talen i den av kommittén föreslagna nya index­

serien kunna avgöra det garanterade tilläggets storlek torde nämligen enligt

styrelsens mening mer än uppvägas av olägenheten med ännu en indexserie.

Det torde nämligen bli nödvändigt att under alla förhållanden tills vidare

fullfölja 1935 års serie, och förekomsten av tre olika indexserier skulle vara

ägnad att skapa förvirring och osäkerhet på detta område. Redan förefint­

ligheten av de båda nuvarande serierna har medfört olägenheter av dylikt

slag och lett till förväxlingar och irritation. Vidare må framhållas, att såsom

utgångspunkt för en indexserie helst bör tagas levnadskostnaderna under en

tidsperiod, som kännetecknas av stabila prisförhållanden. Den föreslagna

indexserien är emellertid en konstruktion, vars basnivå närmast motsvarar

levnadskostnaderna under en tid med synnerligen labilt prisläge. Även dessa

synpunkter torde tala emot kommitténs förslag i denna del.

Sambandet mellan talen i 1935 års indexserie och de av lönekommittén

föreslagna pristalen framgår av efterföljande tablå, utvisande vilka tal i de

båda serierna sorn närmast motsvara varandra.

Beräkningen har baserats på indextalen i 1935 års serie utan decimal. Det­

ta har medfört viss oregelbundenhet i resultatet. Om decimal medtages, blir

resultatet i vissa lägen något annorlunda.

I stort sett samina resultat som enligt lönekommitténs förslag skulle så­

lunda uppnås, örn det i lönereiglementet föreskreves, afl lönetillägg örn 3 %

av grundlönerna skulle utgå, då de i tabellen angivna talen i 1935 års index-

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Pristal

enligt förslaget

Indextal

1935 års serie

100

104

108

112

116

120

124

140

146

151

157

162

168

174

serie uppnåtts. Skulle en mera noggrann överensstämmelse anses önskvärd

måste intervallgränserna angivas med en decimal och sålunda även index­

talen hädanefter publiceras med en decimal.

Statens pensionsanstalt har vidare ifrågasatt, huruvida icke vid förändring

av pristalet det nya talet borde få tillämpas först från och med kvartalet

näst efter det, varunder det nya talet tillkännagivits. Pensionsanstalten har

därvid framhållit, att en ändring av levnadskostnadstalet för närvarande blir

känd först relativt långt fram i den månad, under vilken talet första gången

skall tillämpas, med påföljd att svårigheter möta särskilt för verk med stora

personalkadrar att i rätt tid färdigställa avlöningslistorna för månaden i

fråga.

Slutligen har riksräkenskapsverket framlagt vissa detaljförslag rörande be­

räkningen av rörligt tillägg i fall, då grundlönen på grund av gjorda tillägg

eller avdrag kommer att sluta på örebelopp, m. m.

^Departement»■ Till vad lönekommittén anfört och föreslagit i fråga om lönens rörlighet och

chefen,

basnivån i det nya lönesystemet ansluter jag mig. I anledning av myndig­

heternas yttranden får jag framhålla följande.

Vad först beträffar överbefälhavarens uttalande rörande basnivån får jag

erinra, att lönekommittén avsett, att lönerna skola i viss utsträckning bli au­

tomatiskt rörliga även vid levnadskostnadernas nedgång under den nivå, som

rådde under andra kvartalet 1946. För att en automatisk rörlighet skall bli

möjlig i detta fall, erfordras emellertid helt naturligt, att basnivån anpassas

efter en lägre levnadskostnadsnivå än den under andra kvartalet 1946 rå­

dande. Kommitténs förslag härutinnan synes mig väl avvägt.

Då de av kommittén föreslagna bestämmelserna rörande maximeringen

av det rörliga tillägget utgöra en betydelsefull del av den överenskommelse,

som uppnåtts vid kommitténs förhandlingar med personalorganisationerna,

har jag icke ansett mig böra förorda vare sig maximeringens slopande eller

en generell förhöjning av det belopp, varå enligt kommitténs förslag rörligt

tillägg högst må utgå. Icke heller har jag ansett mig böra biträda försvarets

civilförvaltnings förslag angående sättet för maximigränsens fastställande,

även örn vissa skäl i och för sig kunna anföras till stöd för förslaget.

I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande den föreslagna nya in­

dexserien får jag framhålla, att jag för min del icke kan finna en sådan serie

obehövlig. Det synes mig nämligen förenat med vissa svårigheter att med an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

21

vändande av 1935 års indexserie bereda befattningshavarna rörligt tillägg

enligt de grunder, om vilka överenskommelse träffats vid lönekommitténs

förhandlingar med personalorganisationerna. Förhandlingsresultatet inne­

bär i förevarande avseende, bland annat, att då pristalet i den av kommittén

föreslagna serien utvisar ökning i förhållande till basnivån med fyra enheter

eller mera, månadslönen förhöjes med rörligt tillägg, vilket utgör 3 procent av

lönen för varje hel mångfald av fyra, vartill ökningen uppgår. Att märka är

härvidlag, att den av lönekommittén föreslagna basnivån icke helt överens­

stämmer med den levnadskostnadsnivå, som i 1935 års serie betecknas med

140. Om man emellertid — med bortseende härifrån — på sätt socialstyrel­

sen ifrågasatt, föreskreve, att lönetillägg örn tre procent skulle utgå, då de

tal i 1935 års serie uppnåtts, vilka angivits i den i styrelsens yttrande intagna

tablån, skulle detta — såsom ett närmare studium av tablån giver vid han­

den — innebära, att den levnadskostnadsstegring, som erfordrades för ett

lönetillägg av tre procent, skulle bli olika stor vid olika levnadskostnadsni-

våer. I vissa fall skulle för ett dylikt tillägg erfordras en levnadskostnads­

stegring av 6 enheter i 1935 års serie; i andra fall skulle en ökning av 5 en­

heter vara tillfyllest. Berörda ojämnheter skulle visserligen kunna undanröjas

genom att indextalen i 1935 års serie beräknades med en decimal. Under för­

utsättning att den av lönekommittén föreslagna basnivån helt sammanfölle

med den levnadskostnadsnivå, som i 1935 års indexserie har talet 140, skulle

nämligen 4 enheter i den av lönekommittén föreslagna serien motsvara 5,6

enheter i 1935 års serie. Då emellertid ifrågavarande förutsättning brister och

det — bortsett härifrån — skulle medföra besvär och olägenheter att direkt

ur de med en decimal beräknade indextalen i 1935 års serie utläsa, vid vilka

levnadskostnadsnivåer en ändring av det rörliga tillägget skulle äga rum, för­

ordar jag uppläggandet av den av lönekommittén föreslagna serien. De med

en sådan serie förenade fördelarna synas mig väl uppväga de olägenheter,

vilka förefintligheten av tre olika indexserier skulle kunna medföra.

Slutligen får jag framhålla, att jag icke kan förorda, att såsom statens

pensionsanstalt ifrågasatt vid förändringar i pristalet det nya talet skall till-

lämpas först från och med kvartalet näst efter det, varunder det nya talet till­

kännagivits. De av pensionsanstalten omförmälda svårigheterna torde i vä­

sentlig mån kunna undanröjas, örn pristalet kungöres redan i början av den

månad, under vilken talet är avsett att första gången tillämpas.

Till riksräkenskapsverkets förslag rörande beräkningen av rörligt tillägg

m. m. i vissa specialfall torde jag få återkomma i samband med att förslag

till nya författningsbestämmelser framlägges.

Antalet dyrortsgruppcr. Löncplanernas horisontella spännvidd. I

de av-

löningsbestämmelser för befattningshavare i statens tjänst och vid del stats­

understödda kommunala skolväsendet, med vilkas revision 1945 års lönekoin-

mitté har alt taga befattning, förutsattes del, att vederbörande stationerings-

(förläggnings-)orter skola enligt beslut, som meddelats av Kungl. Maj:t, vara

med hänsyn lill levnadskostnaderna på de olika orterna fördelade på nio

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

grupper. Dessa ortsgrupper betecknas med bokstäverna A—I, av vilka A be­

tecknar gruppen med de lägsta och I gruppen med de högsta levnadskostna­

derna. De i nämnda avlöningsbestämmelser intagna löneplaner, som tilläm­

pas för det övervägande antalet här avsedda befattningshavare, äro i anslut­

ning till den förutsatta gruppindelningen av orterna så uppställda, att de för

varje löneklass upptaga nio särskilda belopp, avsedda att tillämpas för res­

pektive ortsgrupper. Skillnaden mellan lönebeloppen för ortsgrupperna A och

I, uttryckt i procent av lönebeloppet för ortsgrupp I, betecknas i det följande

som lönespännvidd.

Den lönespännvidd, som nu tillämpas, är — även om man bortser från

det provisoriska lönetilläggets inverkan -— något olika alltefter det beräk­

ningen av densamma sker på löneplanslönen eller på denna lön ökad med

de rörliga tilläggsförmåner, som utgå (»avlöningen»). Medräknandet av till-

läggsförmånerna är emellertid av egentlig betydelse för spännviddssiffroma

endast inom det område, där regeln örn maximering av det rörliga tillägget

verkar. Inom detta område är spännvidden mellan de med tilläggsförmåner

förhöjda lönerna mindre än den som gäller i fråga om endast de fasta löne­

beloppen.

Lönespännvidden är vidare olika stor alltefter det man mäter den mellan

avlöningsförfattningarnas belopp (med eller utan tilläggsförmåner) eller mel­

lan de kontanta löneförmåner, som utbetalas efter det tjänste- och familje-

pensionsavdragen frånräknats. Sistnämnda »nettolönespännvidd» är större

än »bruttolönespänn vidden». På grund av att pensionsavdragen äro fastställ­

da till enhetliga belopp för varje lönegrad är i sin tur nettolönespännvidden

inom en och samma löneklass något varierande, beroende på vilken löne­

grad som avses.

För att klargöra storleken av den nuvarande lönespännvidden må här

nämnas, att lönespännvidden mellan billigaste och dyraste ort, beräknad

på den med pensionsavdrag minskade lönen, i löneklasserna 1—15 varierar

mellan 25,6 och 26,5 procent, då fråga är om begynnelselöneklass, och

mellan 25,3 och 26,1 procent, då fråga är om slutlöneklass. I de högre löne­

klasserna sjunker spännvidden successivt och uppgår, beräknad på nyss an­

givet sätt, i 33 löneklassen till 14,4 procent, örn löneklassen är begynnelselöne­

klass, och till 14,3 procent, om löneklassen är slutlöneklass.

Arbetet på ny dyrortsgruppering. Vissa utredningar av betydelse för frå­

gan om antalet ortsgrupper och lönespännvidden vid ny lönereglering. Såsom

inledningsvis erinrats har 1943 års dyrortskommitté jämlikt direktiven för

kommittén haft alt föra undersökningen av dyrortsgrupperingsfrågan så

långt fram, att en utgångspunkt erhölles för de förhandlingar, som seder­

mera vid lämplig tidpunkt borde upptagas, om en omarbetning av lönepla-

nerna visade sig påkallad. Beträffande dyrortskommitténs ställningstagande

till frågorna örn antalet ortsgrupper och lönespännvidden må här anföras

följande.

Dyrortskommittén har, med framhållande att en utgångspunkt för bedö­

mande av antal ortsgrupper och lönespännvidd måste vara de rådande olik­

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

23

heterna i levnadskostnader på olika orter, framlagt resultatet av en av kom­

mittén verkställd provundersökning, som i huvudsak hänför sig till prislä­

get i april 1944 och omfattar 545 orter. Enligt undersökningen, som närmast

avser levnadskostnadsskillnaderna för tjänstemän i lägre löneklasser och

upp till omkring 11 löneklassen, bestod trots utjämnande inflytande från de

statliga prisregleringarna, om tillägg till de funna budgetsummorna icke gjor­

des för rese- och transportkostnader, en olikhet mellan billigaste och dyraste

ort på omkring 24 procent eller, örn man bortsåge från extremfall, omkring

21 procent, räknat på den dyrare ortens tal. Vid tilläggande av skäliga be­

lopp för rese- och transportkostnader — vid beräkningen uppskattade till

50 å 100 kronor för de billigaste orterna — skulle differensen sjunka till om­

kring 22 procent eller, om extremfallen ej medräknades, till omkring 20 pro­

cent. Enligt en av kommittén verkställd särskild utredning skulle ett tal för

28 löneklassen, som kunde anses jämförligt med nämnda 20 procent, ha en

storleksordning av ungefär 15 procent.

Beträffande antalet ortsgrupper och lönespännvidden har dyrortskommit-

tén vidare framhållit, att frågorna härom bleve i väsentlig grad beroende

på huru gruppgränserna droges i förhållande till dyrhetsskalan. Enligt kom­

mitténs förslag skall en fast punkt härvidlag vara, att Stockholm placeras

mitt i den dyraste ortsgruppen. Däremot skulle man ej utgå från att på mot­

svarande sätt de billigaste extremorterna skulle ligga i mitten på lägsta orts-

grupp, utan i stället skulle den lägsta gruppens nedre gräns —- alltså ej mitt

— tänkas lagd vid den punkt på skalan, där dyrheten är omkring 20 — ej

22 -—- procent lägre än Stockholmsdyrheten.

Dyrortskommittén har för sin del förordat, att antalet ortsgrupper skulle

utgöra fem. Beträffande lönespännvidden — varmed dyrortskommittén av­

ser bruttolönespännvidden — bär kommittén framhållit, att, om denna i prin­

cip skulle motsvara dyrhetsspännvidden, den förordade dragningen av grupp­

gränserna i förening med det föreslagna antalet grupper likväl skulle med­

föra en sådan sammanpressning av löneskalan i förhållande till dyrhetsska­

lan, att en lönespännvidd av 18 procent komme att tillämpas för en dyrhets-

spännvidd av 22 eller, örn extremorterna frånräknades, 20 procent. Beträf­

fande frågan, i vad mån lönespännvidden borde i princip överensstämma med

dyrhetsspännvidden, varvid konsekvensen av den förordade gruppindelning­

en .skulle bliva angivna sammanpressning av löneskalan i förhållande till

dyrhetsskalan, har kommittén gjort följande uttalande.

Beräkningsmetoden vid dyrortsjämförelsen etter de förbättringar, som före­

slagits av 1936 års lönekommitté och av dyrortskommittén, torde få anses

väsentligt mera fullständig än den, varpå nuvarande lönegruppering vilar.

Redan dyrortsskalans konstruktion enligt kommitténs förslag innebär en sam­

manpressning av den konstaterade dyrortsskillnaden från — örn man tar

hänsyn även till de extrema fallen — 22 procent till 18 procent. Det torde

dock vara ovisst, huruvida denna sammanpressning möjliggör skälig kom­

pensation för i dyrortsjämförelsen icke inrymda omständigheter. Kommittén

anser därför, att en ytterligare sammanpressning av löneskalan till en spänn­

vidd, som dock ej bör understiga 15 procent, lior kunna övervägas. Resul­

tatet skulle således bli, att kommittén — i rådande situation vad angår lev­

24

Kungl. Maj.-ts proposition nr 333.

nadskostnadernas variationer — räknar med en maximal skillnad på 18 pro­

cent i levnadskostnaderna vid orternas inplacering i dyrortsgrupper men an­

ser att en sammanpressning av spännvidden mellan lönebeloppen i yttergrup-

perna till 15 procent ändock kan övervägas.

Beträffande lönespännvidden inom högre inkomstlägen har dyrortskom-

mittén inskränkt sig till uttalandet, att då enligt verkställd utredning dyr-

hetsskillnaden i 28 löneklassen utgjorde 15 procent mot en skillnad i 11

löneklassen av 20 procent, det vore motiverat att på löneskalan tillämpa

mindre spännvidd för de högre löneklasserna än den, som kommittén eljest

angivit.

1945 års lönekommitté har låtit verkställa en kompletterande utredning

rörande dyrhetsspännvidden inom ett inkomstläge mellan de båda av dyr-

ortskommittén undersökta och närmast överensstämmande med löneläget för

statstjänstemän i 18—20 löneklasserna. Resultatet av denna undersökning,

vilken utförts på i stort sett samma sätt som dyrortskommitténs undersök­

ning för 28 löneklassen, är, att dyrhetsspännvidden inom det undersökta

läget utgör mellan 19 1/2 och 20 procent och följaktligen är större än om

spännvidden avtagit rätlinjigt mellan de båda av dyrortskommittén under­

sökta lägena.

I detta sammanhang må med några ord beröras frågan i vilken mån lö­

nerna på den allmänna arbetsmarknaden utgå med olika belopp på olika

orter.

Vissa uppgifter härom lämnas i en vid dyrortskommitténs betänkande så­

som bilaga fogad framställning rörande lönernas dyrortsgradering för ar­

betare på den enskilda arbetsmarknaden och inom statliga arbetsområden,

reglerade genom kollektivavtal. I nämnda framställning angives, att den 1

oktober 1944 lönerna på ett eller annat sätt varierats efter de lokala dyr-

hetsförhållandena för undersökta grupper, som sammanlagt omfattade

437 000 arbetare. Dessa kunde, även om gränserna bleve flytande, indelas i

tre grupper, nämligen dels sådana, för vilka i stort sett den officiella dyr-

ortsindelningen gällde, dels sådana, för vilka en ortsgruppering liknande den

officiella tillämpades, och dels sådana, vilkas löner eljest varierats efter dyr­

ort. Antalet arbefare tillhörande dessa huvudgrupper hade beräknats till

respektive 46 000, 75 000 och 316 000. De lokala lönedifferenserna framginge

i viss utsträckning ej säkert av kollektivavtalen, t. ex. i den mån avtalen

endast gällde minimilöjper och dessas lönesatser överskredes. Ehuru på

åtskilliga områden, där ackordsarbete förekomme, såväl timlön som ackords-

pris fastställdes i riksavtalen och därvid vanligen med samma dyrortsgrup-

pering, hände det ofta, att ackordsprisen lämnades öppna för förhandlingar

vid de enskilda arbetsområdena, varigenom de icke komme att stå i kon­

stant relation till timlönen. Härtill komme, att den utsträckning vari ackords­

arbete förekomme, växlade från ett företag till ett annat och därmed arbets­

förtjänsten. I viss utsträckning utjämnades härigenom uppkommande ojämn­

heter i arbetsförtjänsten genom bestämmelser örn ackordskompensation. I

framställningen uttalas, att stegringen i timlönen från lägsta till högsta dyr-

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

25

ortsgrupp vore relativt stor och åtminstone för männens del vore starkare

än stegringen i levnadskostnaderna.

Vissa uppgifter örn den för arbetarna inom den egentliga industrien före­

liggande genomsnittliga lönespännvidden lämnas i en vid lönekommitténs be­

tänkande såsom bilaga B fogad promemoria angående industriarbetarnas

löneutveckling åren 1935—46. Däri göres det uttalandet, att en stark utjäm­

ning i penninglönerna ägt rum på den privata arbetsmarknaden under ifrå­

gavarande period. Spännvidden mellan Stockholm och lägsta dyrort hade

minskats från 42 till 32 procent för manliga och från 34 till 24 procent för

kvinnliga arbetare. Beträffande beräkningsgrunderna hänvisas till den i pro­

memorian lämnade framställningen.

Frågan i vad mån lönerna för privatanställda tjänstemän utgå med olika

belopp på olika orter beröres något i en vid lönekommitténs betänkande så­

som bilaga C fogad promemoria angående industritjänstemännens löneut­

veckling m. m. Av promemorian framgår, att en understundom avsevärd

löneskillnad föreligger, men den kan icke generellt sett anses giva belägg för

att lönesättningen följer den statliga dyrortsgrupperingen. Med reservation

för att det statistiska materialet kan vara missvisande, eftersom industrier av

olika slag kunna dominera inom olika ortsgrupper, angives emellertid i pro­

memorian, att år 1943 lönerna för kvinnliga tjänstemän på de fyra lägsta

ortsgrupperna understego lönerna i Stockholm och Göteborg med minst 16

procent (för svenska korrespondenter och stenografer) och högst 30,5 pro­

cent (telefonister). För manliga tjänstemän utgjorde, i de fall då materialet

antyder någon egentlig dyrortsgradering av lönerna, den på nämnda sätt

mätta spännvidden samma år lägst 14,8 procent (vaktmästare) och högst 21,1

procent (förmän). För möjliggörande av en, visserligen mycket grov jäm­

förelse kan nämnas att, där på den nuvarande statliga löneplanen spänn­

vidden mellan A- och I-ortslönerna är 25 procent, en spännviddssiffra ut­

räknad mellan en lön, som ligger mitt emellan A- och D-ortslönerna, och en

lön, som ligger mitt emellan G- och I-ortslönema, utgör något mindre än 18

procent.

Lönekommittén. Såsom framgår av ett följande avsnitt, föreslår lönekom-

mittén, att det nuvarande avsevärda antalet löneplaner utbytas mot en all­

män löneplan för dyrortsgraderade löner, en allmän löneplan för icke dyr-

ortsgraderade löner samt två speciella löneplaner, vilka sistnämnda båda

löneplaner dock icke behandlas i kommitténs nu föreliggande betänkande.

I fråga om antalet ortsgrupper och lönespännvidden i den allmänna löne­

planen för dyrortsgraderade löner har lönekommittén framlagt förslag av

följande innebörd.

Antalet ortsgrupper avses skola, i överensstämmelse med vad dyrortskom-

mittén föreslagit, utgöra fem, varigenom således det nuvarande antalet mins­

kas med fyra. De nya ortsgrupperna lia i löneplanen betecknats med siff­

rorna 1—5, varvid den lägsta ortsgruppen betecknats med 1 och den högsta

nied 5.

Den föreslagna lönespännvidden, beräknad som skillnaden mellan lönerna

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

för lägsta och högsta ortsgrupp i procent av sistnämnda lön, utgör i princip

16 procent. Härvid bör beaktas att, såsom av ett följande avsnitt närmare

framgår, löneplanen upptager belopp, vilka icke skola minskas med pen-

sionsavdrag utan äro nettolöner. Då den föreslagna spännviddsprocenten be-

dömes i förhållande till den nuvarande, bör därför jämförelsen icke avse den

hittillsvarande bruttolönespännvidden — med vilken dyrortskommittén räk­

nat — utan den nuvarande nettolönespännvidden. Angivna spännviddspro-

cent bär, bortsett från smärre avvikelser betingade av att månadslönerna skola

sluta på helt krontal, tillämpats från och med löneplanens lägsta löneklass

till och med den löneklass, som motsvarar den nuvarande 21 :a (löneklass 24

i löneplansförslaget). För löneklasserna över detta läge har spännvidden

successivt minskats med stigande löneklass och uppgår i löneplanens högsta

löneklass till 8,56 procent. Denna gradvisa minskning har genomförts på det

sättet, att löneskillnaden i kronor räknat icke tillåtits växa över det belopp

den har i den nya löneklass, som motsvarar nuvarande 21 :a.

I nedan intagna sammanställning redovisas dels nuvarande, på netto­

grundlönerna beräknade spännvidd för vissa löneklasser, dels ock den av lö­

neplansförslaget följande spännvidden för dessa löneklassers närmaste mot­

svarighet inom det nya lönesystemet. De nuvarande nettogrundlönerna och

därmed också den på dem beräknade spännvidden äro något olika, alltefter

det fråga är örn befattningshavare med placering i begynnelselöneklass eller

i slutlöneklass eller i någon mellanliggande löneklass. De här redovisade

siffrorna ha beräknats på en genom approximation erhållen nettolön, näm­

ligen på bruttolönen minskad med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag.

Det sätt, varpå utjämningen av de nu lönegradvis fastställda pensionsavdra-

gen skett, redovisas i en vid lönekommitténs betänkande såsom bilaga D fo­

gad promemoria angående netto- och bruttolöner enligt nuvarande avlönings-

och pensionsbestämmelser för befattningshavare i statens tjänst m. fl.

Nuvarande löneklass och

(inom parentes) dennas

närmaste motsvarighet

inom det nya löne­

systemet

Löneskillnaden mellan lägsta och

högsta ortsgrupp i procent av

lönen på högsta ortsgrupp

beräknad på nu­

varande netto-

grundlön

enligt kommit­

téns löneplans-

förslag

¹ (4).............................

25-5

16-1

5 (8)..................................

25-9

16-0

10 (13) ..............................

26-2

16-0

15 (18) ..............................

2.V5

160

20 (23) ..............................

24-1

16-0

26 (29) ..............................

19-1

12-3

33 (36) ..............................

14'3

9’6

Yttrandena. Såsom allmän sammanfattning av de i remissvaren fram­

komna uppfattningarna kan sägas, att de hörda myndigheterna i stort sett

givit sin anslutning till eller lämnat utan erinran kommitténs förslag i före-

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

27

varande del. Några myndigheter ha dock i anslutning till förslaget gjort vissa

påpekanden eller anmärkningar.

Socialstyrelsen har sålunda erinrat, att styrelsen i yttrande över dyrorts-

kommitténs betänkande såsom sin mening uttalat, att spännvidden i löne­

skalan med hänsyn till den av kommittén konstaterade skillnaden i levnads­

kostnader icke borde göras mindre än 18 procent. Efter att ha framhållit,

att lönekommittén, även om den icke lämnat någon motivering för sitt förslag

angående lönespännviddens fastställande till 16 procent, likväl vid sitt ställ­

ningstagande till berörda spörsmål syntes ha utgått från den av dyrortskom-

mittén konstaterade spännvidden i levnadskostnaderna, har socialstyrelsen

uttalat, att sistnämnda spännvidd framkommit vid en provundersökning

för endast 545 orter på ett prismaterial, som i stort sett avsett år 1944

(bostadsposten hade dock härrört från 1939 års bostadsräkning), samt att

spännvidden i levnadskostnader vid den nu pågående mera omfattande

levnadskostnadsundersökningen kunde visa sig avvika från den av dyrorts-

kommittén konstaterade. Arbetet med den pågående undersökningen beräk­

nades emellertid först i mars 1947 ha fortskridit så långt, att spännvidden

enligt denna kunde bestämmas. Det syntes vid denna tidpunkt svårligen

låta sig göra att omarbeta den av lönekommittén framlagda löneskalan.

Styrelsen hade likväl ansett sig böra påpeka, att levnadskostnadsundersök-

ningens resultat eljest kunde motivera en omprövning av löneskalan.

Socialstyrelsen har vidare i sitt yttrande något berört frågan om metoderna

för de olika orternas inplacering i de nya ortsgrupperna.

Beträffande antalet dyrortsgrupper har telegrafstyrelsen erinrat, att styrel­

sen i utlåtande över dvrortskommitténs betänkande förordat ett något större

antal ortsgrupper än det av lönekommittén nu föreslagna.

Vad de nya ortsgruppernas beteckningar beträffar, har riksräkenskapsver-

ket funnit grupperna av praktiska skäl böra betecknas med bokstäver (A

—E). Allmänna lönenåmnden har påpekat, att användandet av sifferbeteck-

ningar medförde minskad överskådlighet vid sammanställningar med löne-

gradsbeteckningar. Om bokstavsbeteckningar icke ansåges kunna bibehållas,

skulle enligt lönenämndens mening möjligen romerska siffror kunna an­

vändas.

Jag biträder lönekommitténs förslag rörande antalet ortsgrupper och löne-

Depariements-

planernas horisontella spännvidd. En utökning av antalet ortsgrupper i en- c e en'

lighet med vad telegrafstyrelsen förordat i sitt utlåtande över dyrortskom-

mitténs betänkande kan jag följaktligen icke tillstyrka. Såsom socialstyrel­

sen framhållit, torde det icke heller låta sig göra att omarbeta de av löne­

kommittén nu framlagda löneplanerna, då resultatet av den pågående, om­

fattande levnadskostnadsundersökningen föreligger.

I fråga örn de nya dyrortsgruppernas beteckningar är jag av den upp­

fattningen, att bokstavsbeteckningar icke böra bibehållas, enär detta .skulle

kunna leda lill förväxlingar och dessutom giva anledning lill en felaktig

uppfattning örn innebörden av begränsningen av antalet dyrortsgrupper.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

I anledning av vad socialstyrelsen anfört rörande metoderna för orternas

inplacering i de nya ortsgrupperna får jag framhålla, att Kungl. Majit fram­

deles torde komma att taga ställning till hithörande spörsmål.

Netto- eller bruttolönesystem.

Termerna bruttolön och nettolön begagnas

i diskussionen om avlöningssystem i olika bemärkelser. Med avseende å för­

hållandet mellan lön och pensionsförmåner användas termerna på sådant

sätt, att bruttolönesystem betecknar ett system, enligt vilket av den i löne-

plan eller lönestat bestämda lönen erlägges avgift eller göres avdrag så­

som bidrag till kostnaderna för pensioneringen, medan nettolönesystem av­

ser ett system, enligt vilket avlöningen redan vid lönesättningen bestämts

till det lägre belopp, som uppbäres av tjänstemannen under hans tjänstetid

och till vilket utan särskilt kontantbidrag från tjänstemannens sida kommer

en pensionsrätt. I det följande användas termerna bruttolön och nettolön i

nu angivna bemärkelser.

Det nuvarande avlöningssystemet för befattningshavare i statens tjänst och

vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet bygger i princip på brutto­

lönesystemet. Lönerna för innehavare av pensionsberättigande tjänster äro i

avlöningsreglementena upptagna med bruttobelopp, på vilka rörligt tillägg

och kristillägg beräknas, och från den sålunda uträknade avlöningen verk­

ställas vid utbetalningen särskilda, i regel lönegradsvis bestämda tjänste- och

familjepensionsavdrag, vilkas belopp angivas i pensionsreglementena. Brutto-

lönesystemet är emellertid icke genomfört till alla sina konsekvenser. Ehuru

detta system närmast bygger på en tillämpning av premiereservsystemet,

samlas de belopp, som den statsanställda personalens pensionsavdrag re­

presentera, numera icke i pensionsfonder. Kostnaderna för denna personals

tjänste- och familjepensionsförmåner bestridas enligt nu gällande ordning

helt från särskilda anslag å riksstaten eller, vad angår de affärsdrivande

verken, av driftsmedel. De olika verkens lönestater ha — trots att avlö-

ningsförfattningarna upptaga bruttolöner — avvägts med hänsyn till netto­

lönebeloppen. Vad angår de befattningshavare vid det statsunderstödda kom­

munala skolväsendet, som i detta betänkande avses, utbetalas statsbidrag till

deras avlöning med pensionsavdragen frånräknade. Statsbidragsanslagen äro

emellertid beräknade brutto, och mot avdragen svarande belopp inlevereras

till statens pensionsanstalt för att jämte viss fondavkastning, vissa huvud-

mansavgifter utom beträffande folkskolans lärare samt erforderliga medel

från anslag under tolfte huvudtiteln användas för täckande av de löpande

pensionsutgifterna.

Frågan örn övergång till nettolönesystem har tidigare vid olika tillfällen

varit föremål för diskussion. Därvid har nettolönesystemet av dess anhäng­

are förordats väsentligen ur praktiskt administrativa synpunkter. Då pensio­

neringen ombesörjes av staten och kostnaderna för densamma bestridas di­

rekt av statsmedel, har man menat, att det innebure en onödig omgång att

uppföra lönerna med så mycket högre belopp, som erfordras för att kontant-

lönen efter pensionsavdrags verkställande skall erhålla den avsedda stor-

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

29

leken. Eftersom pensionsförmånen under alla förhållanden vore att betrakta

såsom en med tjänsten förenad indirekt ersättning, till vilken hänsyn måste

tagas vid löneavvägningen, har man ansett det ur principiell synpunkt och

tjänstemannasynpunkt vara utan större betydelse, om ett löneavdrag, avsett

att svara mot pensionsrätter gjordes en gång för alla vid själva lönebestäm-

ningen eller verkställdes vid varje avlöningstillfälle. Ur praktisk synpunkt

vore det förstnämnda förfaringssättet avgjort att föredraga, enär därigenom

undvekes allt det administrativa bestyr, som stöde i samband med pensions-

avdragen. I detta sammanhang har särskilt framhållits de olägenheter, som

föranleddes av att individuella variationer i avdragen förekomme i avsevärd

utsträckning, bland annat i fäll då en tjänsteman uppbure lön för annan be­

fattning än den, för vilken han åtnjöte pension.

De skäl, som anförts mot införandet av nettolönesystem, kunna i korthet

sammanfattas på följande sätt. Man har framhållit den fostrande betydelsen

av att den tjänstemannen liksom andra medborgare åvilande förpliktelsen

att i tid sörja för sitt uppehälle på ålderdomen samt för sina efterlevandes

försörjning genom avgiftsplikt »ställdes mera levande för honom». Vidare

har avgiftsplikten ansetts vara av betydelse för att undvika skenet av en

vid jämförelse med andra samhällsklasser obehörigt gynnad ställning för

statens tjänstemän. Farhågor lia också anförts för att vid ett nettolönesystem

skulle förbises, att tjänstemannalönerna satts lägre än som eljest varit skä­

ligt av den anledningen, att tjänstemännen åtnjöte pensionsrätt utan egen

bidragsplikt. Detta skulle kunna leda till att man vid lönebeloppens bedöman­

de bortsåge från den betydande indirekta avlöningsförmån, som den avgifts­

fria pensionsrätten innebure, och vid jämförelse med andra löntagares ställ­

ning fäste sig endast vid de nakna lönebeloppen. Statstjänstemännens löne-

ställning skulle därvid framstå såsom lägre än den i själva verket vore. Å

andra sidan har en motsatt farhåga gjorts gällande, nämligen att nettolöne­

systemets tillämpning skulle betaga tjänstemännen möjligheter att siffermäs­

sigt påvisa de bidrag till pensioneringskostnaderna, som de faktiskt finge

erlägga genom minskning av den lön, vartill de eljest skulle vara berättigade.

Delta förhållande kunde göra tjänstemännens ställning vid lönefrågornas

behandling mindre gynnsam, enär det kunde giva anledning till den miss­

uppfattningen, att statstjänstemännen utöver en skälig lön erhölle pensions­

förmånen till skänks.

Med avseende å de psykologiska skälen har emellertid från nettolönesyste­

mets anhängare framhållits, att den uppfostrande betydelsen av de tjänste­

männen ålagda pensionsbidragen kunde sättas i fråga, eftersom tjänstemännen

icke själva finge uppbära och erlägga dessa belopp och ej heller i övrigt hade

något ansvar för eller någon bestämmanderätt vid ålderdomsiförsörjningens

avvägning. Det har även invänts, att därest nyssnämnda skäl skulle tiller­

kännas avgörande betydelse emot införande av ett nettolönesystem, det icke

kunde anses konsekvent, att pensionsavdragen avvägts så, att de täcka alle­

nast en del av pensionskostnaden. Med hänsyn till det sätt, varpå pensions­

avdragen bestämts, existerade i själva verket, har man framhållit, icke nå-

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

got fullständigt bruttolönesystem, ehuru avlönings- och pensionsbestämmel-

serna så utformats, att de gåve sken av ett konsekvent sådant system, medan

i verkligheten staten bestrede en avsevärd del av kostnaderna för pensione­

ringen utan bidrag av tjänstemännen.

1936 års lönekommitté, som jämlikt direktiven hade att till prövning upp­

taga frågan örn övergång till nettolönesystem, framhöll i sitt betänkande med

förslag till civilt avlöningsreglemente, att vissa befattningshavare i samband

med antagandet av 1935 års militära tjänstepensionsreglemente och 1936 års

familjepensionsreglemente övergångsvis tillerkänts en fördelaktigare ställning

än tjänstemän i allmänhet i fråga örn skyldighet att vidkännas pensionsav-

drag (avgifter). Enligt lönekommitténs mening kunde ifrågavarande för­

måner i pensionsavdragshänseende icke utan vidare borttagas, varför en över­

gång till nettolönesystem skulle nödvändiggöra beviljandet av särskilda per­

sonliga lönetillägg åt här berörda befattningshavare. De komplicerade be­

stämmelser, som därav betingades, skulle under en avsevärd tid framåt göra

avlöningsreglementets tillämpning synnerligen betungande ur redogörar- och

revisionssynpunkt. Då därtill komme, att övergångsbestämmelser jämväl ble­

ve erforderliga för kompenserande av den avdragsbefrielse, som för en del

tjänstemän inträtt på grund av fullgjord 30-årig avgiftsplikt, hade det synts

kommittén, som örn införandet av ett nettolönesystem under då rådande för­

hållanden skulle bliva förenat med så stora svårigheter, att en åtgärd i sådant

syfte tills vidare icke syntes kunna ifrågakomma. Kommittén hade därför

för sin del ansett, att med ett ståndpunktstagande till frågan örn netto- eller

bruttolönesystem borde anstå, intill dess de praktiska förutsättningarna för

genomförande av en eventuell reform i detta avseende längre fram kunde te

sig gynnsammare.

Vid antagandet av civila avlöningsreglementet framhöllo statsmakterna

önskvärdheten i och för sig av en övergång till nettolönesystem men funno

av skäl, som 1936 års lönekommitté anfört, frågan örn genomförandet av ett

sådant system tills vidare böra anstå.

Löneko,mmittén. Lönekommittén har ingått på en förutsättningslös pröv­

ning av förevarande spörsmål, därvid under bedömning kommit såväl de ti­

digare anförda skälen för eller emot ett nettolönesystem som vissa andra syn­

punkter, vilka enligt kommitténs mening äro av betydelse i sammanhanget.

Resultatet härav är, att lönekommittén, med instämmande i de uttalanden

om lämpligheten i och för sig av en övergång till nettolönesystem, som gjor­

des vid statsmakternas antagande av civila avlöningsreglementet, obetingat

förordar, att den nu avsedda löneregleringen bygges på detta system. I en­

lighet härmed ha i de löneplaner, till vilka kommittén i föreliggande betän­

kande framlägger förslag, upptagits belopp avvägda på sådant sätt, att de

skola utgå utan minskning med några såsom pensionsavdrag betecknade

belopp.

Av de omständigheter, som föranlett kommitténs ställningstagande, nämner

kommittén i första hand, att en tillämpning av nettolöneprincipen får anses

medgiva en betydande rationalisering och förenkling av själva lönesystemet.

32

Kungl. Maj.ts proposition nr

333

.

gång till nettolöneplaner, förtjänta att ytterligare understrykas. Härvid falla,

framhåller kommittén, främst i ögonen de förenklingar, som vinnas ur redo-

görar- och revisionssynpunkt, vartill kommer, att nettolönesystemet erbjuder

tjänstemannen större möjligheter att kontrollera lönebeloppets riktighet. I

detta sammanhang påpekar kommittén, att antalet nu tillämpade kontantlö-

ner för tjänstemän med dyrortsgraderad lön enligt verkställd beräkning upp­

går till 2 449 — häri icke inräknat vissa i särskilda specialfall utgående belopp

— medan lönesystemets anordnande enligt nettolöneprincipen i förening med

den begränsning av löneklassernas antal, som kommittén funnit kunna ge­

nomföras främst genom att samma lönebelopp användas för civil och mili­

tär personal, skulle medföra, att antal kontantlöner för tjänstemän med

dyrortsgraderad lön begränsades till 200 eller, för en och samma ortsgrupp,

till 40. Härjämte understryker kommittén de besvär och olägenheter av

mångahanda slag, som nödvändigheten att i avlöningshänseende taga hän­

syn till pensionsavdragen i speciella fall medför.

Såsom förut berörts ha vid tidigare diskussioner om en övergång till net­

tolönesystem farhågor uttalats för att en sådan omläggning skulle kunna

på ett sakligt icke motiverat sätt utöva inverkan på tjänstemännens framtida

anställningsförmåner. Det har befarats att man framdeles skulle förbise,

att lönerna satts lägre än som skolat ske, om pensionsavdragen bibehållits,

samt att åtgärden skulle försvaga tjänstemännens ställning i pensionshän-

seende. Även vid de förhandlingar, som förts mellan lönekommittén och re­

presentanter för de av kommitténs utredningsarbete berörda personalgrup­

perna, ha vissa representanter givit uttryck för tvekan om nettolönesystemets

önskvärdhet ur personalsynpunkt.

I anledning härav har lönekommittén — under erinran om att de nuva­

rande pensionsavdragen försäkringstekniskt sett täcka en förhållandevis

mindre och på förhand icke fullt bestämd del av pensionskostnaderna — an­

fört följande.

Tjänstemännen ha emellertid enligt lönekommitténs mening lika god rätt

till den väsentliga del av pensionerna, som ej täckes av pensionsavdragen

utan är direkt grundad på anställningsförhållandet, som till den pensions-

del, vilken vid försäkringstekniska beräkningar visar sig motsvaras av nuva­

rande pensionsavdrag. Lönekommittén anser med utgångspunkt härifrån,

att av ett nytt, på nettolönesystemet byggt avlöningsreglemente bör klart

framgå, att ej endast lön utan även pension är en förmån, vilken utgår på

grund av anställningen. Med hänsyn till vad vid de förda förhandlingarna

i ämnet förekommit vill lönekommittén vidare göra det uttalandet, att löne­

regleringens anordnande enligt nettolöneprincipen icke rimligen Isor utöva

någon inverkan på lösningen av frågan örn en från personalhåll önskad

samordning av den statliga och den enskilda pensioneringen bland annat av­

seende att vid den statliga pensioneringen göra förmånerna vid övergång till

icke-statlig verksamhet fördelaktigare än nu.

Det från olika håll framförda önskemålet att lönerna för statstjänstemän

och närstående personalgrupper skola anordnas på sådant sätt, att en jäm­

förelse utan större svårighet kan ske mellan dessa löner och dem som utgå

på den allmänna arbetsmarknaden, anser lönekommittén vara beaktansvärt.

Detta önskemål bör enligt kommitténs mening behörigen tillgodoses genom

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

33

att publicering på lämpligt sätt sker av de belopp, som för här avsedda per­

sonalgrupper framkomma, då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande

befattningshavarnas tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd un­

der hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i

fråga om arbetsgivarnas och de anställdas pensionsavgifter. Härför erfor­

derliga beräkningar böra lämpligen utföras i samband med den särskilda

utredning angående pensionerna, som kommittén i annat sammanhang för­

ordar.

Specialfrägor i samband med övergång till nettolönesystem. Lönekommit-

tén har till behandling upptagit vissa mera speciella frågor, som äro för­

knippade med nettolönesystemets genomförande och som sammanhänga

med alt vissa tjänstemän för närvarande intaga en särställning i fråga om

skyldigheten alt vidkännas pensionsavdrag. I sitt betänkande (s. 52 o. f.)

har kommittén lämnat en redogörelse för de fall, då sådan särställning före­

ligger. För en närmare orientering örn dessa fall hänvisas till betänkandet.

Lönekommittén har funnit, att den särställning i förut angivet hänseende,

som vissa befattningshavare intaga, icke bör föranleda till att särbestäm­

melser meddelas annat än beträffande viss från enskilda järnvägar över­

tagen personal vid statens järnvägar. Beträffande sistnämnda personalgrupp

anför kommittén följande.

Vad angår den från enskilda järnvägar övertagna personalen, skall en­

ligt meddelad föreskrift allmänna tjänstepensionsreglementet, där ej Kungl.

Maj:t annorlunda särskilt förordnar, äga tillämpning å dylik personal, under

förutsättning att vederbörande ej är delägare i enskild pensionsinrättning el­

ler förutvarande enskild pensionsinrättning, som övertagits av staten, samt

att han ej vid den tidpunkt, då befattningen erhållits, uppnått den i allmänna

tjänstepensionsreglementet angivna pensionsåldern. I samband med den reg­

lering av pensionsförhållandena för vissa anställningshavare vid statens järn­

vägar, som genomförts den 1 juli 1945, har också huvuddelen av den från

enskilda järnvägar övertagna personal, som ägt delaktighet i enskild pen­

sionsinrättning, erhållit tillfälle att övergå på allmänna tjänste- och familje-

pensionsreglementenas tillämpning. Vissa hithörande tjänstemän torde dock

alltjämt vara undantagna från reglementenas tillämpning. Enligt från järn­

vägsstyrelsen inhämtad uppgift synas för närvarande 11 befattningshavare

på aktiv stat vara undantagna, vilka emellertid samtliga ägt att, om de så

önskat, övergå på reglementenas tillämpning. I den mån dylika tjänstemän

efter löneregleringen lia skyldighet att erlägga pensionsavgifter till enskilda

kassor eller försäkringsanstalter bör nettolönesystemet för deras vidkom­

mande på lämpligt sätt modifieras. Det kan således visa sig påkallat att för

dylika befattningshavare komplettera nettolönen med ett särskilt lönetillägg

eller att för dem meddela särskilda avlöningsbestämmelser, som ersätta de

bestämmelser, vilka framgå som resultat av den allmänna löneregleringen.

Ett slutligt ställningstagande till förevarande spörsmål lärer emellertid först

kunna ske, sedan närmare klarlagts, vilka sinsemellan skilda kategorier av

befattningshavare det i fortsättningen kan komma alf beröra. Ställnings­

tagandet bör också föregås av en undersökning om vilka möjligheter som fin­

nas att avveckla dessa tjänstemäns särställning i pcnsionshänscende och att

inordna dem under de eljest för statstjänstemän tillämpliga pensionsbestäm-

melserna. Den erforderliga utredningen i ämnet synes lämpligen böra komma

till stånd genom järnvägsstyrelsens försorg.

Milling lill

riksdagens

protokoll

/.'V/G. /

sunil. Nr 333.

.‘i

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 333-

Budgetfrågor. Lönekommittén har i anslutning till sitt förslag om över­

gång till nettolönesystem berört frågan, i vad mån en dylik övergång med­

för behov av ändrade budgetära anordningar. Härom uttalar kommittén föl­

jande:

Såvitt lönekommittén kan finna inverkar ifrågavarande omläggning icke

på sättet för bestridande av utgifterna för statstjänstemännens löner och pen­

sioner. Avlöningsanslagen äro redan nu nettoberäknade, och pensionsutgif-

tema bestridas av särskilda riksstatsanslag eller, vad beträffar de affärsdri-

vande verken, av driftsmedel.

Vad däremot beträffar statsbidragsanslagen till avlöning åt lärarpersonalen

vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet, äro dessa för närvarande

bruttoberäknade. De belopp, som motsvara pensionsavdragen, avföras från

dessa anslag och tillgodoföras statens pensionsanstalt, där de gå i avräk­

ning mot det belopp, som eljest skolat vara erforderligt för att täcka anstal­

tens löpande pensionsutgifter. Förutom med pensionsavdragsbeloppen och

vissa andra tillgängliga medel finansieras dessa utgifter med erforderligt

belopp från anslag under tolfte huvudtiteln. Det synes naturligast, att en

övergång till nettolönesystem medför de förändringarna, att ifrågavarande

statsbidragsanslag beräknas netto och att, då någon inleverering till pensions-

anstalten av pensionsavdragsbeloppen ej skulle förekomma, anslaget till

bidrag till pensioneringskostnaderna för statens pensionsanstalt undergår er­

forderlig höjning. Nämnas må, att riksräkenskapsverket i ett den 18 oktober

1945 dagtecknat remissyttrande, utan att i detta sammanhang ingå på netto­

lönefrågan, framställt förslag örn en dylik omläggning i fråga om anslaget

till bidrag till avlöning åt lärare vid folk- och småskolor. I yttrande häröver

anförde statens pensionsanstalt att -— med hänsyn till att löne- och pensions-

bestämmelserna för folk- och småskollärare numera nära överensstämde

med motsvarande bestämmelser för befattningshavare i statens tjänst och

i betraktande av att överensstämmelse rådde jämväl i fråga örn systemet

för finansiering av pensioneringskostnaderna — så länge det nuvarande

finansieringssystemet tillämpades i och för sig intet syntes vara att erinra

mot den av riksräkenskapsverket ifrågasatta ändringen av förfaringssättet

för redovisning av nämnda lärares pensionsavdrag. En sådan ändring skulle

för övrigt för pensionsanstalten möjliggöra en noggrannare förutberäkning

av det såsom bidrag till anstaltens pensioneringskostnader erforderliga an­

slaget, detta enär härvid skulle elimineras det osäkerhetsmoment, som visat

sig föreligga i att redovisningen av pensionsavdragen företedde vissa ojämn­

heter från budgetår till budgetår. Samma förfaringssätt kunde tänkas böra

komma till användning jämväl med avseende å vissa andra grupper av be­

fattningshavare, däribland sådana, vilkas huvudmän hade att till pensione­

ringskostnaderna lämna bidrag, vilka avdroges vid utbetalningen av stats­

bidrag till lärarlönerna. Emellertid inginge i 1944 års pensionsutrednings-

uppdrag en omprövning av frågan örn finansieringen av statens pensions-

anstalts verksamhet, och det kunde ifrågasättas, örn icke med en eventuell

ändring av sättet för redovisning av folk- och småskollärarnas pensionsav­

drag borde anstå, till dess ställning tagits till spörsmålet örn sättet för finan­

sieringen av anstaltens pensionsverksamhet. I 1946 års statsverksproposition

har (VIII h. t., s. 317) förklarats, att den av riksräkenskapsverket ifråga­

satta omläggningen icke för det dåvarande borde genomföras. Lönekommit­

tén —■ som ej har anledning ingå på spörsmålet örn redovisningen av pen-

sionsbidragen från annan personal än som avses skola falla under löneregle­

ringen eller av huvudmansavgifterna — anser emellertid förevarande spörs­

mål komma i sådant ändrat läge vid införandet av nettolönesystem, att en

övergång till nettoredovisning kan av kommittén förordas.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

om hänsyn tages till den av kommittén föreslagna pensionsökningen, måste

det dock enligt styrelsens mening vara mindre tilltalande, att vissa tjänste­

män erhålla mindre kontant löneökning än andra i samma löneställning. >

Vad statens järnvägar beträffar har en utredning givit vid handen, att

omkring 1 500 tjänstemän äro helt eller delvis befriade från tjänstepensions-

avdrag och omkring 100 helt befriade från familjepensionsavdrag. Samman­

lagda beloppet av de avdrag, från vilka nämnda tjänstemän under sin åter­

stående tjänstetid skulle vara befriade vid fortsatt tillämpning av nu gäl­

lande bestämmelser, uppgår till omkring 600 000 kronor. En övergångsbe­

stämmelse, som tillförsäkrar dessa tjänstemän rätt till personligt lönetillägg

såsom kompensation för den uteblivna löneökningen, kan anses vara motive­

rad jämväl med hänsyn till att de redan till större delen eller helt erlagt ve­

derbörliga avgifter för sin pensionering.

Allmänna lönenämnden har ansett, att vad lönekommittén anfört angående

specialfrågor i samband med övergång till nettolönesystem i vissa fall icke

syntes tillräckligt beakta de konsekvenser, som kommitténs förslag medförde

för den enskilda tjänstemannen. Frågan om behovet av övergångsbestämmel­

ser syntes därför böra tagas under förnyat övervägande. En möjlighet syn­

tes vara att övergångsvis tillämpa den bruttoavlöningstabell, som enligt löne-

kommitténs mening borde utarbetas.

Försvarets civilförvaltning har fäst uppmärksamheten på vissa befatt­

ningshavare, som enligt civilförvaltningens mening vid nettolönesystemets

genomförande böra erhålla visst tillägg utöver nettolönen med hänsyn till

de för dem rådande pensionsförhållandena. De befattningshavare, som civil­

förvaltningen härvidlag åsyftar, äro apotekare och farmacie kandidater,

tjänstgörande vid militärapoteket. Dessa tillsättas medelst förordnande tills

vidare för en tid av högst tre år i sänder och åtnjuta arvode, motsvarande

lön i viss lönegrad. I gällande personalförteckning äro ifrågavarande befatt­

ningshavare upptagna såsom ordinarie, medan deras avlöningar i den för mi­

litärapoteket fastställda avlöningsstaten icke äro betecknade såsom avlöningar

till ordinarie tjänstemän. Här avsedda befattningshavare äro — i motsats till

de i telegrafstyrelsens och järnvägsstyrelsens yttranden avsedda — icke be­

rättigade till statlig pension utan ha tillförsäkrats pension från apotekar-

pensioneringsfonderna, varvid staten till dessa fonder inbetalar viss årlig

avgift. Från arvodena skall avdrag göras med belopp motsvarande tjänste-

och familjepensionsavdragen för vederbörlig lönegrad, minskat med ett be­

lopp motsvarande vad vederbörande jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 3 au­

gusti 1929 angående pensionering av apotekens farmacevtiska personal samt

reglementet den 1 juli 1940 för apotekarkårens livränte- och pensionskassa

visar sig hava utgivit i personliga pensionsavgifter för egen eller efterlevan-

des pensionering till apotekarpensioneringsfonderna. Civilförvaltningen har

för sin del förordat, att ifrågavarande personal — därest den nuvarande an­

ställningsformen för densamma skall bibehållas — utöver nettolönen erhål­

ler ett belopp, motsvarande vad personalen utgivit i obligatoriska pensions­

avgifter till apotekarpensioneringsfonderna.

Beträffande den av lönekommittén föreslagna publiceringen av de belopp,

som framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattnings-

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att ett nettolönesystem nu ge­

nomföres. Särbestämmelser synas kunna ifrågakomma endast såvitt angår

vissa statliga befattningshavare, som i motsats till de förut berörda äro un­

dantagna från de statliga pensionsreglementenas tillämpning. Hit hör den i

lönekommitténs betänkande berörda personal vid statens järnvägar, som

övertagits från enskilda järnvägar utan att ha övergått på allmänna tjänste-

och familjepensionsreglementena och som efter löneregleringens ikraftträ­

dande har skyldighet att erlägga pensionsavgifter till enskilda kassor eller

försäkringsanstalter. I likhet med lönekommittén anser jag en utredning ge­

nom järnvägsstyrelsens försorg böra verkställas, huruvida det kan anses på­

kallat att för ifrågavarande befattningshavares del komplettera nettolönen

med ett särskilt lönetillägg eller att för dem meddela särskilda avlönings-

bestämmelser.

Beträffande de i försvarets civilförvaltnings yttrande berörda befattnings­

havarna vid militärapoteket synas i viss mån enahanda förhållanden före­

ligga som i fråga om nyssnämnda personal vid statens järnvägar. Jag är för

närvarande icke beredd att taga ställning till frågorna, huruvida den för

förstnämnda befattningshavare gällande anställningsformen, vilken icke för­

utsatts i gällande avlöningsreglementen, bör ändras eller huruvida särskilda

åtgärder i avlöningshänseende böra vidtagas för deras vidkommande med

anledning av nettolönesystemets genomförande. Spörsmålen härom torde efter

det vederbörliga utredningar verkställts i sinom tid få underställas riksda­

gens prövning.

I likhet med lönekommittén anser jag lämpligt, att publicering sker av de

belopp, som framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande be­

fattningshavarnas tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd un­

der hänsynstagande till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i

fråga om arbetsgivarnas och de anställdas avgifter.

Statens pensionsanstalts förslag om vissa av en övergång till nettolönesy­

stem påkallade åtgärder i fråga om den av anstalten administrerade pensio­

neringen, har jag icke ansett böra upptagas till prövning i detta samman­

hang.

Även i de delar, i vilka lönekommitténs förslag angående övergång till

nettolönesystem här icke särskilt berörts, giver jag förslaget min anslutning.

Löneplanernas antal. Lönegrader och löneklasser.

Löneplanernas antal. Inom de områden, som 1945 års lönekom-

mittés uppdrag avser, gälla, örn man bortser från löneplanen för det kon-

traktsanställda manskapet, icke mindre än 25 löneplaner. I 19 av dessa äro

lönerna dyrortsgraderade; i 6 är så icke fallet. I 14 av löneplanerna med

dyrortsgraderade löner tillämpas samma löneklassystem. Vilka dessa lönepla­

ner äro framgår av följande sammanställning:

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

39

Löneförfattningar m. m.

Lönepla-

nens be­

teckning

Löneplanen är tillämplig å nedan

angivna tjänstemän

Löneplanen

omfattar

följande

löneklasser

Civila avlöningsreglementet

A

Civila statstjänstemän, tillsatta me­

delst fullmakt eller konstitutorial

1—37

>

E

Rektorer m. fl., tillsatta medelst för­

ordnande för viss tid

28-37

Civila icke-ordinariereglemen-

Eo

Civila extra ordinarie statstjänstemän

a—32

tet

>

Ex

Civila extra statstjänstemän och aspi­

ranter

c—22

Särskilda avlöningsbestämmel-

V

Civila extra ordinarie statstjänstemän

e—8

ser tor extra ordinarie vård-

och ekonomipersonal

>

MV

>

e—8

>

Ek

>

g—1

>

U

>

e—1

Militära avlöningsreglementet

Ca

Civilmilitära och civila beställningsha-

vare, tillsatta medelst fullmakt

1—33

Militära icke-ordinarieregle-

mentet

M Eo

Civila och civilmilitära extra ordinarie

statstjänstemän

a—32

>

M Ex

Civila och civilmiiitära extra statstjän­

stemän

c—26

Avlöningsreglementet tor de

högre kommunala skolorna

K

Ordinarie, extra ordinarie och extra

lärare vid de högre kommunala sko­

lorna

1—26

Folkskolans avlöningsregle-

mente

L

Ordinarie och extra ordinarie lärare vid

folkskolan m. fl.

1—21

Avlöningsreglementet för de

statsunderstödda skolorna

för bildbara sinnesslöa m. fl.

S

Ordinarie och extra ordinarie befatt­

ningshavare vid statsunderstödda

skolor för bildbara sinnesslöa m. fl.

8—26

De återstående 5 löneplanerna med dyrortsgraderade löner äro angivna i

följande tablå:

Löneförfattningar

Löneplanens

beteckning

Löneplanen är tillämplig å nedan

angivna tjänstemän

Militära avlöningsreglementet

Oa

Officerare, tillsatta medelst fullmakt

» >

UO

Underofficerare, tillsatta medelst fullmakt

> >

Oc

Fänrikar (i extra ordinarie anställning)

> >

UEo

Extra ordinarie underofficerare

Manskapsavlöningsreglementet

Mb

Manskap i vissa särskilda beställningar,

tillsatta medelst konstitutorial

Löneklassbeloppen i dessa 5 löneplaner skilja sig från löneklassbeloppen i

de först redovisade 14 löneplanerna. Löneplanerna Oa och UO äro tillämp­

liga jämväl på innehavare av beställningar, vid vilka utgår arvode i stället

för lön.

40

Kungl. Maj:ts preposition nr333.

De löneplaner, som innehålla icke dyrortsgraderade löner, bilda två grup­

per. I den ena gruppen omfattar varje lönegrad en enda löneklass med ett

enda lönebelopp. I den andra gruppen omfattar lönegraden flera löneklas-

ser, och löneklassbeloppen äro olika för olika lönegrupper. Vilka löneplaner,

som den förra gruppen omfattar, framgår av följande sammanställning:

Löneförfattningar

Löneplanens

beteckning

Löneplanen är tillämplig å

nedan angivna tjänstemän

Lönebeloppen

variera mellan

(kronor)

Civila avlöningsreglementet

B

Civila statstjänstemän, tillsatta me­

delst fullmakt

14 000—18 000

> >

C

Civila statstjänstemän, tillsatta me­

delst förordnande för viss tid

eller tills vidare

9 000-36 000

Militära avlöningsreglemen­

tet

Ob

Officerare, tillsatta medelst full­

makt eller förordnande för viss

tid

15 000—24 000

Militära avlöningsreglemen­

tet

Cb

Civilmilitära beställningshavare,

tillsatta medelst fullmakt eller

förordnande för viss tid

14 000—20 000

Civila icke-ordinarieregle-

mentet

B

Extra ordinarie statstjänstemän

14000—18 000

De löneplaner, där lönegraden omfattar flera löneklasser och lönebeloppen

äro olika för olika lönegrupper, avse provinsialläkare och distriktsveterinärer.

Vissa tjänstemän, å vilka civila avlöningsreglementet är tillämpligt, åt­

njuta lön med belopp som särskilt anges i reglementet och alltså icke ingå i

någon löneplan. Detta gäller för justitieråd och regeringsråd (årslön 22 000

kronor), landshövdingar (årslön 22 000 kronor), vissa professorer vid konst­

högskolan (årslön 13 500 eller 10 500 kronor), en professor vid musikhögsko­

lan (årslön 10 500 kronor) samt huvudlärare vid konstfackskolan (årslön

10 000 kronor).

Lönekommittén. Lönekommittén föreslår, att alla dyrortsgraderade löne­

planer sammanföras i en enda löneplan. Förutsättning härför är att, såsom

kommittén i ett följande sammanhang föreslår, den nu förefintliga skillna­

den mellan löneklassbeloppen i de dyrortsgraderade löneplanerna försvinner.

Beträffande den grupp icke dyrortsgraderade löneplaner, där varje löne­

grad omfattar en enda löneklass med ett enda lönebelopp, föreslår kommit­

tén, att dessa löneplaner sammanföras till en allmän löneplan för icke dyr­

ortsgraderade löner. Vidare föreslår kommittén, att jämväl lönerna för de

tjänstemän, vilka för närvarande åtnjuta lön med i civila avlöningsregle­

mentet särskilt angivna belopp, skola utgå enligt ifrågavarande allmänna löne­

plan.

Såvitt nu kan bedömas mäste, enligt vad kommittén uttalar, speciella löne­

planer bibehållas för provinsialläkare och distriktsveterinärer.

För att angiva de lönebelopp, som gälla för statstjänstemännen och de

kommunalanställda lärare, om vilka här är fråga, skulle det således enligt

Kungl Maj.ts proposition nr 333.

41

lönekommitténs förslag vara tillräckligt med en allmän löneplan för dyr-

ortsgraderade löner, en allmän löneplan för icke dyrortsgraderade löner samt

två speciella löneplaner. Dessa löneplaner finner kommittén lämpligen kun­

na betecknas med nr 1—4. I nu föreliggande betänkande behandlas endast

de båda förstnämnda löneplanerna.

Lönegrader och löneklasser. I fråga om lönegradsbeteck-

ningama erinrar lönekommittén, att de statliga tjänsterna för närvarande er­

hålla samma lönegradsbeteckning som den löneplan, enligt vilken lön skall

utgå. Under hänvisning till de förut intagna sammanställningarna framhål­

ler kommittén, hur föga följdriktiga dessa lönegi-adsbeteckningar äro. Det

bär synts kommittén lämpligt att genom lönegradsbeteckningarna särskiljas:

a) de tjänster, vid vilka lön utgår enligt skilda löneplaner,

b) de tjänster, för vilka gälla olika anställningsformer, samt

c) civila och militära tjänster.

Däremot har kommittén ansett tillräcklig anledning saknas att genom

lönegradsbeteckningen särskilja civila och civilmilitära tjänster, något som

icke heller är möjligt med nuvarande lönegradsbeteckningar.

Efter att ha påpekat, att kommittén i det följande med civila tjänster av­

ser även civilmilitära tjänster, anför kommittén beträffande lönegradsbe­

teckningarna följande.

Ett allmänt önskemål är, att lönegradsbeteckningarna äro lätta att skriva

och ej innehålla större antal bokstäver än som är nödvändigt.

Lämpligt synes vara, att civila och militära tjänster skiljas från varandra

genom att de betecknas med respektive C och M.

Inom varje sådan grupp bör härefter uppdelning ske efter anställnings­

former och löneförhållanden som nedan visas:

Lönegradsbeteckning för tjänster

med lön enligt

Anställningsform

löneplan nr 1

löneplan nr 2

civila

militära

civila

militära

Ordinarie anställning.

Fullmakt eller konstitutorial....................................

Ca

Ma

Co

Mo

Förordnande för viss tid............................................

Cb

(Mb)

Cp

Mp

Förordnande för begränsad anställningstid..........

(Cc)

(Mc)

Cq

(Mq)

Förordnande tills vidare............................................

(Cd)

Md

Cr

(Mr)

Icke-ordinarie anställning.

Förordnande såsom extra ordinarie........................

Ce

Me

Cs

(Ms)

Förordnande såsom aspirant....................................

Cf

(Mf)

(Ct)

(Mt)

De lönegradsbeteckningar, som i tabellen äro satta inom parentes, komma

icke — i varje fall icke för närvarande — till användning.

För provinsialläkare och distriktsveterinärer skulle behövas särskilda be­

teckningar, lämpligen Coa och Cob. De ordinarie kommunala lärartjänsterna

böra erhålla lönegradsbeteckningen Ca, ehuru de icke tillsättas medelst full-

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

makt eller konstitutorial. Detsamma bör gälla de ordinarie befattningshavar­

na vid statsunderstödda skolor för bildbara sinnesslöa.

Kommittén behandlar härefter varje särskild grupp med gemensam löne-

gradsbeteckning av de tjänster, vid vilka lönen skulle utgå enligt löneplan

nr 1, d. v. s. enligt den dyrortsgraderade löneplanen.

1. Tjänster med lönegradsbeteckningen Ca. Denna lönegradsbeteckning

skall enligt lönekommitténs förslag tillkomma de tjänster, som nu ha löne-

gradsbeteckningarna A, Ca, KO, LO och SO. Örn här avsedda tjänster an­

för kommittén, bland annat, följande.

För tjänster med lönegradsbeteckningen A finnas 34 lönegrader med till­

hopa 37 löneklasser. För tjänster med de övriga lönegradsbeteckningarna fin­

nes ett mindre antal lönegrader, som äro helt lika A-lönegraderna med sam­

ma ordningsnummer.

Varje lönegrad, som har lägre ordningsnummer än 20, innehåller 5 löne­

klasser. De högre lönegraderna innehålla, var och en, 4 löneklasser. För

kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kommunala skolor­

na och vid skolorna för bildbara sinnesslöa tillämpas dock icke den högsta

löneklassen i vederbörande lönegrad.

I lönekommitténs direktiv har, främst för de lägre gradernas del, påpekats,

att de statsanställda till följd av det statliga lönesystemets utformning i bör­

jan av sin bana äro förhållandevis sämre ställda än närmast motsvarande

anställningshavare på allmänna arbetsmarknaden, även örn de skulle kom­

ma över dessa, när de nå slutlönen i respektive befattningar. Lönekommit-

tén anser sig böra förorda, att lönegraderna skola omfatta högst fyra löne­

klasser genom att lägsta löneklassen strykes för de lägre lönegraderna. Här­

igenom erhålles för begynnelselöneklassen i ifrågavarande lönegrader en

löneökning utöver den som följer av de nya lönebelopp, vilka lönekommittén

i annat sammanhang förordar. Då tidsintervallen för uppflyttning i högre

löneklass anses böra bibehållas vid tre år, får också begränsningen av an­

talet löneklasser till resultat att slutlön kan uppnås tre år tidigare än vad nu

är fallet.

Såsom nyss angavs, tillämpas icke den högsta löneklassen i vederbörande

lönegrad å kvinnliga befattningshavare vid folkskolan, vid de högre kom­

munala skolorna och vid skolorna för bildbara sinnesslöa. Lönekommittén

förordar, att ifrågavarande kvinnliga befattningshavare vid löneregleringens

ikraftträdande erhålla rätt att åtnjuta lön jämväl enligt lönegradens högsta

löneklass.

Beträffande lönegradernas antal vill lönekommittén framhålla, att det vis­

serligen i och för sig kan ifrågasättas, örn tillräckliga skäl föreligga att för­

dela tjänsterna på ett så stort antal lönegrader som nu är fallet. Då emeller­

tid en allmän saklig omprövning av lönegradsplaceringarna icke ingår i lö­

nekommitténs uppdrag, innebär kommitténs förslag icke någon principiell

ändring i förevarande hänseende. En viss omreglering måste dock vidtagas

på grund av förslaget om begränsning av antalet löneklasser i de lägre löne­

graderna. Detta förslag föranleder nämligen, att nuvarande 19 lönegraden

måste utgå. I nämnda lönegrad äro endast ett fåtal tjänster placerade. Löne­

kommittén har vid sina beräkningar utgått från, att dessa tjänster böra vid

löneregleringens genomförande jämställas med de tjänster, som nu tillhöra

18 lönegraden, men förutsätter att denna fråga underkastas en närmare

prövning i samband med remissbehandlingen av förevarande betänkande.

På grund av vad sålunda anförts borde antalet lönegrader med beteckning-

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 333

Lönegrad

Vidstående löne-

klassers närmaste

motsvarighet på

nr

omfattar

löneklasserna

nr

nuvarande lönepla-

nerna A m. fl.,

löneklasserna

nr

i

1— 4

(c—a), 1

2

2- 5

(b, a), 1, 2

3

3— 6

(a), 1-3

4

4— 7

1— 4

5

5— 8

2— 5

6

6- 9

3- 6

7

7—10

4— 7

8

8—11

5— 8

9

9-12

6— 9

10

10—13

7—10

11

11—14

8-11

12

12-15

9—12

13

13—16

10—13

14

14—17

11—14

15

15—18

12—15

16

16—19

13—16

17

17—20

14—17

18

18-21

15-18

19

19—22

16—19

20

20—23

17-20

21

21—24

18—21

22

22—25

19—22

23

23—26

20—23

24

24—27

21—24

25

25—28

22—25

26

26—29

23—26

27

27—30

24-27

28

28—31

25—28

29

29—32

26—29

30

30-33

27—30

31

31—34

28—31

32

32—35

29—32

33

33—36

30—33

34

34-37

31—34

35

35—38

32—35

36

36-39

33-36

37

37—40

34-37

lönegraden placeras tjänstemän, som enligt

nuvarande terminologi tillhöra nedan

angiven lönegrad och löneklass

Ca 1: 1— 5

> 2: 2— 6

> 3: 3— 7

> 4: 4— 8

» 5: 5— 9

»

6

:

6-10

» 7: 7—11

>

8

:

8-12

> ,LO 9: 9—13

» 10: 10—14

» , SO 11: 11—15

» 12: 12—16

> 13: 13—17

> ,SO 14: 14-18

> , SO 15: 15—19

> , KO, LO 16: 16—20

>, LO, SO 17: 17-21

>, KO 18: 18—22; A, Ca, SO 19: 19—23

» 20: 20—23

>, KO, SO 21: 21—24

» 22: 22—25

> , KO, SO 23: 23—26

» 24: 24—27

» 25: 25-28

> 26: 26—29

» 27: 27—30

» 28: 28—31

• 29: 29—32

> 30: 30—33

> 31: 31—34

> 32: 32—35

» 33: 33—36

> 34: 34—37

manfalla, alternativt inrätta förordnandetjänster med icke dyrortsgraderad

och med dyrortsgraderad lön. Till de sistnämnda skulle de nuvarande E-

tjänstema höra.

Enligt det förslag till nya löneplaner, som kommittén i det följande fram­

lägger, motsvarar det lägsta beloppet på den icke dyrortsgraderade lönepla-

nen (löneplanen nr 2) närmast lönebeloppet å 5-ort i 27 löneklassen i den

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Varje Eo- och MEo-lönegrad, som har lägre ordningsnummer än 20, inne­

håller 5 löneklasser. De högre lönegraderna innehålla, var och en, 4 löne-

klasser. Detsamma gäller även lönegraderna med beteckningarna KEo, LEo

och SEo, dock med den begränsningen att den högsta löneklassen i veder­

börande lönegrad icke tillämpas för kvinnliga befattningshavare.

Löneklassernas antal i lönegraderna med beteckningarna V, MV, Ek och

U utgör lägst tre och högst fem.

Lönegraderna för extra ordinarie tjänster innehålla numera lika stort

antal löneklasser som lönegraderna för motsvarande ordinarie tjänster. Be-

gynnelselöneklassen i lönegrad för extra ordinarie tjänst utgöres dock av

löneklassen närmast under begynnelselöneklassen för motsvarande ordinarie

tjänst och samma förhållande råder mellan övriga löneklasser.

Lönekommittén anser starka skäl tala för att berörda skillnad i löneklass-

hänseende mellan ordinarie och extra ordinarie tjänstemän nu borttages

och förordar därför, att lönegraderna med samma nummer för ordinarie

och extra ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser. Till stöd

för sitt ifrågavarande förslag framhåller kommittén, hurusom — på sätt ti­

digare berörts •— den extra ordinarie anställningsformens användningsom­

råde successivt kommit att i större omfattning sammanfalla med den ordi­

narie anställningsformens. Kommittén påpekar emellertid, att kommittén

icke åsyftat någon ändring i det förhållandet, att vissa extra ordinarie

tjänster, exempelvis lärår- och amanuenstjänster, ha lägre lönegradsplace-

ring än ordinarie tjänster i samma befordringsgång. Å andra sidan under­

stryker kommittén, att den förbättrade löneställning för extra ordinarie

tjänstemän, som ifrågavarande reform medför, icke får föranleda, att dessa

placeras i lägre lönegrader än som motsvara dem, som nu tillämpas.

Liksom förordats för motsvarande ordinarie befattningshavare anser löne­

kommittén, att de kvinnliga befattningshavare, som nyss angivits, böra vid

löneregleringens ikraftträdande få rätt att åtnjuta lön jämväl enligt löne­

gradens högsta löneklass.

I övrigt uttalar kommittén beträffande de föreslagna lönegraderna med

beteckningen Ce och dessas konstruktion följande.

Den föreslagna likheten beträffande lönegraderna för extra ordinarie och

ordinarie tjänstemän medför, att även de förstnämndas lönegrader skola

omfatta högst fyra löneklasser. Härigenom försvinner den nuvarande 19

lönegraden. Lönekommittén har vid sina beräkningar utgått från, att nuva­

rande extra ordinarie tjänster i 19 lönegraden skola vid löneregleringens ge­

nomförande jämställas med de extra ordinarie tjänster, som nu tillhöra 18

lönegraden, men förutsätter att denna fråga underkastas en närmare pröv­

ning i samband med remissbehandlingen av betänkandet.

Såsom i det föregående angivits utgör löneklassen g den lägsta löneklassen

för de lönegrader, örn vilka nu är fråga. Denna löneklass anger, kan man

säga, den lägsta lönenivån i det nuvarande dyrortsgrupperade löneplans-

systemet. Lönekommittén kommer vid framläggande av förslag till ny dyr-

ortsgrupperad löneplan (löneplan nr 1) att förorda en väsentlig höjning av

den lägsta lönenivån. Nämnda löneplan kommer med hänsyn härtill att sak­

na motsvarigheter icke blott till löneklassen g utan också till de därefter

följande löneklassema f, e och d. Däremot innehåller löneplanen motsva­

righeter till löneklassema c, b, a och 1. Dessa 4 löneklasser giva av syste-

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Lönegrad

Vidstående löne-

klassers närmaste

motsvarighet på

I lönegraden placeras tjänstemän, som enligt

nuvarande terminologi tillhöra nedan

angiven lönegrad och löneklass

nr

omfattar

löneklasserna

nr

nema Eo m. fl.,

löneklasserna

nr

i

1— 4

c— 1

2

2— 5

b- 2

3

3- 6

^ a - 3

4

4— 7

1— 4

5

5— 8

2— 5

Eo MEo,

1: a— 4

6

6— 9

3- 6

»

2: 1— 5

7

7—10

4- 7

>

3: 2— 6

8

8-11

5— 8

>

4: 3- 7

9

9—12

6- 9

>

>

5: 4— 8

10

10-13

7—10

»

>

6: 5— 9

11

11—14

8-11

>

T>

LEO 7: 6—10

12

12—15

9—12

i

8: 7—11

13

13—16

10—13

»

"

SEo 9: 8—12

14

14—17

11-14

>

J>

10: 9-13

15

15-18

12—15

>

>

11: 10—14

16

16-19

13-16

>

>

12: 11-15

17

17—20

14-17

»

>

13: 12-16

18

18-21

15—18

>

LEO 14: 13—17

19

19-22

16—19

>

KEo, LEO 15: 14—18

20

20-23

17-20

»

KEo 16:15—19

21

21—24

18—21

»

>

17: 16-20

22

22—25

19—22

T>

KEo 18: 17-21; Eo, MEo 19: 18-22

23

23-26

20-23

>

>

20: 19—22

24

24—27

21—24

>

>

KEo 21: 20-23

25

25-28

22—25

>

>

22: 21-24

26

26—29

23—26

>

>

23: 22—25

27

27—30

24-27

>

>

24: 23-26

28

28—31

25-28

>

>

25: 24—27

29

29—32

26—29

>

>

26: 25-28

30

30—33

27—30

>

>

27: 26-29

31

31—34

28-31

»

>

28: 27-30

32

32—35

29—32

>

>

29: 28—31

33

33—36

30-32 (33)

>

>

30: 29—32

34

34-37

31, 32 (33,34)

35

35-38

32 (33-35)

36

36-39

(33—36)

37

37—40

(34-37)

Under hänvisning till en i lönekommitténs betänkande (s. 73) intagen

sammanställning över relationen mellan civil och militär lön på högsta orts-

grupp enligt nu gällande avlöningsreglementen anför lönekommittén, att ett

direkt inordnande av de militära beställningarna i civila lönegrader skulle

innebära en mycket betydande omläggning av det militära lönesystemet. Kom­

mittén anser sig därför icke böra föreslå en sådan omläggning, vilken, såsom

ofrånkomlig av tekniska skäl samt att den varierar vid olika befordrings-

gångar.

6. Tjänster med lönegradsbeteckningen Md. Denna lönegradsbeteckning

avses skola tillkomma de beställningar, i vilka utgår arvode i stället för lön.

Genom att beställningarna erhålla särskild lönegradsbeteckning kan, fram­

håller kommittén, lön utgå vid dem liksom vid övriga tjänster, som tillsättas

medelst förordnande tillsvidare. Antalet lönegrader med ifrågavarande be­

teckning samt lönegradernas konstruktion bör enligt kommitténs förslag helt

överensstämma med lönegraderna med beteckningen Ma.

7. Tjänster med lönegradsbeteckningen Me. Denna lönegradsbeteckning

skulle tillkomma de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningama Oc och

UEo. Härom anför kommittén följande.

För beställningar med lönegradsbeteckningen Oc finns endast en lönegrad.

Samma förhållande gäller för beställningar med lönegradsbeteckningen UEo.

Båda lönegraderna innehålla 3 löneklasser. Lägsta löneklassen i Oc-lönegra-

den understiger lägsta löneklassen i UEo-lönegraden. Den andra löneklas­

sen i Oc-lönegraden understiger jämväl den andra löneklassen i UEo-löne­

graden men överstiger sistnämnda lönegrads lägsta löneklass. Däremot över­

stiger högsta löneklassen i Oc-lönegraden den högsta löneklassen i UEo-löne-

graden.

Av den inställning, lönekommittén intagit i fråga örn likhet i lönegraderna

för ordinarie och extra ordinarie tjänster, bör följa, att lönegraden för be­

ställningar med nuvarande beteckning UEo bör överensstämma med den nya

lönegraden Ma 2. Detsamma synes böra gälla för beställningar med nuva­

rande beteckning Oc. Med lönegradsbeteckningen Me skulle således erford­

ras endast en lönegrad.

Beträffande härefter de tjänster, vid vilka lön skulle utgå enligt den icke

dyrortsgraderade löneplanen (löneplan nr 2), uttalar kommittén följande.

Lönegradsbeteckningen Co skulle tillkomma

a) de ordinarie tjänster som nu ha lönegradsbeteckningen B,

b) de beställningar, som nu ha lönegradsbeteckningen Cb och vilka till­

sättas medelst fullmakt,

c) justitieråd, regeringsråd och landshövdingar.

Lönegradsbeteckningen Cp skulle tillkomma de tjänster, som nu ha löne­

gradsbeteckningen C eller Gb och vilka tillsättas medelst förordnande för

viss tid.

Lönegradsbeteckningen Cq skulle tillkomma de i det föregående berörda

professorstjänsterna vid konsthögskolan och musikhögskolan samt huvud­

lärartjänsterna vid konstfackskolan.

Lönegradsbeteckningen Cr skulle tillkomma de tjänster, som nu ha löne­

gradsbeteckningen C och vilka tillsättas medelst förordnande tills vidare.

Lönegradsbeteckningen Cs skulle tillkomma extra ordinarie tjänstemän,

som nu ha lönegradsbeteckningen B.

Lönegradsbeteckningen Mo skulle tillkomma de beställningar, som nu ha

lönegradsbeteckningen Ob och vilka tillsättas medelst fullmakt.

Lönegradsbeteckningen Mp skulle tillkomma de beställningar, som nu ha

lönegradsbeteckningen Ob och vilka tillsättas medelst förordnande för viss

tid.

För dessa tjänster tillämpas nu 19 olika bruttolönebelopp. Eftersom för

vissa tjänster med samma bruttolönebelopp gälla olika stora pensionsavdrag,

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

förevarande sammanhang tagit slutlig ställning till vilka övergångsbestäm­

melser som böra meddelas i samband med löneregleringen, utan har sett sig

nödsakad att uppskjuta frågan härom till andra avdelningen av sitt arbete.

Därvid kommer givetvis, enligt vad kommittén framhåller, att övervägas, örn

varje tjänsteman möjligen bör erhålla den löneklassplacering som skulle ha

gällt för honom, om det nya systemet tillämpats på honom, under hela hans

tjänstetid. Enligt kommitténs uppfattning erfordras i varje fall en sådan re­

gel för de militära beställningshavarna.

Kommittén påpekar vidare, att det följer av sig självt, att tjänsteman vid

löneregleringens ikraftträdande placeras lägst i den nya lönegradens lägsta

löneklass. Tjänsteman, som tillhörde den nuvarande löneplanens andra lö-

neklass, borde emellertid vara garanterad att bli placerad lägst i den nya lö­

negradens andra löneklass. Tillhörde han den nuvarande lönegradens tredje

löneklass, borde han lägst komma i den nya lönegradens tredje löneklass

o. s. v. Den tid tjänstemannen tillhört eller beräknades ha tillhört den gamla

löneklassen, borde också få räknas med i den nya löneklassen. Vad sålunda

sagts borde enligt kommitténs mening gälla jämväl för befattningshavare,

tillhörande någon av löneplanema V, MV, Ek och U.

Yttrandena. Lönekommitténs förslag, att det nuvarande stora antalet löne-

planer för statstjänstemän och kommunalanställda lärare ersättas med en

allmän löneplan för dyrortsgraderade löner, en allmän löneplan för icke dyr-

ortsgraderade löner och två specialplaner har såsom innebärande en avse­

värd förenkling av det nuvarande lönesystemet i allmänhet tillstyrkts av de

hörda myndigheterna. Även de av lönekommittén föreslagna lönegradsbe-

teckningarna ha myndigheterna i stort sett förordat eller lämnat utan

erinran.

De hörda myndigheterna ha ej heller framställt erinringar mot lönekom­

mitténs förslag, att lägsta löneklassen i de lönegrader, som nu omfatta fem

löneklasser, skall strykas ävensom att kvinnliga befattningshavare, i den mån

högsta löneklassen i vederbörande lönegrad för närvarande icke tillämpas på

dem, skola erhålla rätt att åtnjuta avlöning enligt nämnda löneklass.

Däremot har lönekommitténs uppfattning, att de tjänster, som nu äro pla­

cerade i 19 lönegraden, vid löneregleringens genomförande skola jämställas

med tjänster i 18 lönegraden, mött gensagor. Samtliga myndigheter, som

inom sitt förvaltningsområde ha tjänstemän i 19 lönegraden, ha sålunda så­

som sin uppfattning framhållit, att tjänstemännen ifråga borde likställas med

befattningshavare i 20 lönegraden.

Förslaget att lönegraderna med samma nummer för ordinarie och extra

ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löneklasser, har i stort sett icke

föranlett erinringar från remissmyndigheternas sida. Länsstyrelsen i Värm­

lands län har emellertid — utan att ifrågasätta förslagets ekonomiska rätt­

visa i förhandenvarande läge — givit uttryck åt farhågan, att en förbättring

av de extra ordinarie tjänstemännens avlöning i föreslagen form på längre

sikt kunde vara ägnad att befordra en tendens att i allt större utsträckning

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements-

chefen.

mans lönetur på basis av de nya löneplanerna och lönetursreglerna. I anslut­

ning till lönekommitténs förslag rörande tjänstemännens inplacering i löne-

klass vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande har telegrafstyrelsen vidare

framhållit såsom önskvärt, att de tjänstemän, som vid nämnda tidpunkt upp­

nått slutlöneklassen i lönegrad, i vilken löneklassernas antal reduceras från

fem till fyra, och vilka sålunda icke kunna komma i åtnjutande av den

avsedda automatiska löneklassuppflyttningen, tillgodoföras ett tillägg av

tre år i sin löneutveckling och därigenom erhålla en förmån, motsvarande

den, som tillkommer de icke slutavlönade tjänstemännen. De tillagda tre

åren kunde vara av värde vid befordran till tjänst i högre lönegrad.

Slutligen har akademiens för de fria konsterna förvaltningsnämnd förordat,

att professorn i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arki­

tekturskolan, som för närvarande åtnjöte lön av 13 500 kronor för år och

som enligt lönekommitténs förslag skulle inplaceras i 9 lönegraden av den

allmänna löneplanen för icke dyrortsgraderade löner, i vilken lönegrad lönen

utgjorde 16 800 kronor för år, i stället måtte placeras i 10 lönegraden av

nämnda löneplan, i vilken lönegrad lönen uppginge till 17 400 kronor för

år. I detta sammanhang har förvaltningsnämnden erinrat, att lönen för

ifrågavarande professor för närvarande motsvarade slutlönen för professor

vid tekniska högskolan samt att nämnda slutlön enligt lönekommitténs för­

slag komme att uppgå till 17 040 kronor för år.

Lönekommitténs förslag rörande löneplaner och lönegradsbeteckningar an­

ser jag mig böra biträda. De reformer, som kommittén härutinnan föreslår,

synas mig vara ägnade att förenkla lönesystemet och göra detsamma mera

överskådligt.

Vidare ansluter jag mig till lönekommitténs förslag, att de kvinnliga be­

fattningshavare, som nu icke äro berättigade till lön enligt högsta löneklassen

i vederbörande lönegrad, skola erhålla sådan rätt.

I fråga örn de befattningar, som nu äro placerade i 19 lönegraden, kan jag

icke tillstyrka, att de vid inplaceringen i det nya lönesystemet generellt lik­

ställas vare sig med befattningar i 18 eller i 20 lönegraden. Frågan om löne-

gradsplaceringen synes böra lösas från fall till fall i samband med behand­

lingen av vederbörande verks anslagsäskanden.

I anledning av vad länsstyrelsen i Värmlands län anfört rörande försla­

get, att lönegraderna med samma nummer för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän skola innehålla samma löneklasser, får jag uttala, att ifrågava­

rande förbättring av de extra ordinarie tjänstemännens löneställning enligt

min mening icke bör föranleda någon inskränkning i de ordinarie tjänster­

nas antal. Tilläggas må i detta sammanhang, att den av riksdagen begärda

utredningen angående tjänstemännens rättsliga ställning naturligen kan kom­

ma att påverka relationen mellan antalet ordinarie och antalet extra ordinarie

befattningshavare.

För min del finner jag det medföra beaktansvärda fördelar, att de civila

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

55

och de militära löneklassbeloppen göras lika. Den av överbefälhavaren ut­

talade uppfattningen, att de militära beställningshavarnas uppgifter och an­

svar undervärderats i förhållande till de civila befattningshavarnas, kan jag

icke dela. Vad särskilt angår lönekommitténs här ifrågavarande förslag inne­

bär detta, att löneförbättringen för de militära beställningshavama genom­

snittligt blir något större än för motsvarande civila tjänstemän. Med hänsyn

härtill kan jag icke förorda, att de militära beställningshavama erhålla den

ytterligare löneförbättring, varom överbefälhavaren gjort framställning.

Den av försvarsväsendets lönenämnd berörda frågan örn förbättrad löne-

ställning för vissa förvaltare anser jag icke böra upptagas till prövning i detta

sammanhang.

Till lönekommitténs uttalanden och förelag rörande inplacering av de nu­

varande tjänstemännen med dyrortsgraderad lön i de nya löneklasserna även­

som remissmyndighetemas härav föranledda uttalanden är jag icke nu be­

redd att taga ställning i vidare mån än att jag såsom min uppfattning får

framhålla, att det med hänsyn till omläggningen av det militära lönesystemet

torde vara ofrånkomligt att militär beställningshavare erhåller den löneklass-

placering som skulle ha kommit honom till del, om det nya lönesystemet

tillämpats på honom under hela hans tjänstetid. Övriga med inplaceringen

i de nya löneklasserna sammanhängande frågor torde få upptagas till behand­

ling, först sedan lönekommittén avslutat den andra etappen av sitt arbete.

I fråga örn löneställningen för professorn i arkitektur vid konsthögskolan,

tillika föreståndare för arkitekturskolan, tillstyrker jag, att befattningen pla­

ceras i 10 lönegraden av löneplanen för icke dyrortsgraderade löner.

I de delar, som här icke särskilt berörts, biträder jag lönekommitténs för­

slag angående löneplaner, lönegrader och löneklasser.

lil. De nya löneplanerna.

I denna avdelning behandlas lönekommitténs förslag i fråga om storleken

av lönebeloppen i de allmänna löneplanerna för dyrortsgraderade och icke

dyrortsgraderade löner (löneplanerna nr 1 och nr 2).

En lämplig utgångspunkt för den förnyade löneavvägningen har lönekom­

mittén funnit de nuvarande fasta lönerna erbjuda.

Beträffande dessa må påpekas, att av förarbetena till de den 1 juli 1939

genomförda löneregleringarna framgår, att de fasta lönerna närmast avvägts

efter de förhållanden, som i olika hänseenden förelågo år 1935. Detta

framträder i avlöningsförfattningama såtillvida som enligt i dem medde­

lade bestämmelser lön men icke rörligt tillägg skall utgå, då levnadskostna­

derna ha samma höjd som år 1935. Av förarbetena framgår, att vid de fasta

lönernas avvägning hänsyn tagits också till lönenivån på den allmänna ar­

betsmarknaden sagda år. Vad angår de löneregleringar, som genomförts

senare, grunda sig även dessa på 1935 års förhållanden, då nämligen lö-

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 333-

nema vid dem avvägts med utgångspunkt från förstnämnda, den 1 juli 1939

genomförda regleringar.

För fullgörande av sitt uppdrag, i vad avser den förnyade löneavvägning-

en, har lönekommittén låtit föranstalta om vissa undersökningar, avsedda

att belysa, hur levnadskostnaderna ävensom lönerna på den allmänna ar­

betsmarknaden utvecklat sig efter år 1935. Resultatet av nämnda undersök­

ningar innefattas i fyra vid kommitténs betänkande fogade, såsom bilaga B,

C, G och F betecknade promemorior. Därjämte har å sidorna 81 och 82

samt 84 o. f. i betänkandet lämnats redogörelser för de viktigaste resultaten

av undersökningarna. Jag tillåter mig hänvisa härtill för närmare känne­

dom om kommitténs utredningsarbete på förevarande punkter.

Lönekommittén. Såsom tidigare nämnts har lönekommittén förordat, att

de blivande motsvarigheterna till lönebelopp, vilka nu äro införda i 23 sär­

skilda löneplaner och delvis ej upptagna i någon löneplan, i det nya löne­

systemet skola — i den mån motsvarighet skall finnas — upptagas i allenast

två löneplaner, nämligen en dyrortsgrupperad löneplan, betecknad såsom

löneplan nr 1, och en icke dyrortsgrupperad löneplan med beteckningen

löneplan nr 2.

Lönekommittén föreslår, att de nya löneplanerna erhålla det utseende,

som framgår av följande tabeller.

Löneplan nr 1.

Ortsgrupp

Löne-

klass

nr

1

2

3

4

5

Löne-

klass

nr

1

2

3

4

5

Årslön, kronor

Årslön, kronor

i

2 856

2 988

3120

3 252

3396

21

7 248

7 596

7 932

8 280

8 628

2

2 940

3 072

3 216

3360

3 504

22

7 680

8052

8 412

8 784

9144

3

3060

3 204

3 348

3492

3 636

23

8136

8 520

8 904

9 300

9 684

4

3192

3 336

3 492

3 648

3 804

24

8 604

9 012

9 420

9 828

10 236

5

3 360

3 516

3 672

3 828

3 996

25

9168

9 576

9 984

10 392

10 800

6

3 552

3 720

3 888

4 056

4 224

26

9 744

10 152

10560

10 968

11376

7

3 756

3 936

4 116

4 296

4 476

27

10 356

10 764

11172

11580

11988

8

3 972

4152

4 344

4 536

4 728

28

10 968

11376

11784

12192

12 600

9

4188

4 392

4 596

4 788

4 992

29

11592

12 000

12 408

12 816

13 224

10

4 440

4 644

4 860

5 064

5 280

30

12 216

12 624

13032

13 440

13 848

11

4 668

4 884

5112

5 328

5 556

31

12 804

13 212

13 620

14 028

14 436

12

4 896

5124

5 352

5 592

5820

32

13 392

13 800

14 208

14 616

15 024

13

5112

5 352

5 592

5 844

6 084

33

13 896

14 304

14 712

15120

15 528

14

5 328

5 580

5 832

6 084

6 336

34

14 400

14 808

15 216

15 624

16 032

15

5 544

5 808

6 072

6 336

6 600

35

14 904

15 312

15 720

16 128

16 536

16

5 760

6 036

6 312

6 588

6 864

36

15 408

15 816

16 224

16 632

17 040

17

6 000

6 288

6 564

6 852

7140

37

15 912

16 320

16 728

17 136

17 544

18

6 240

6 540

6 828

7128

7 428

38

16416

16 824

17 232

17 640

18 048

19

6 528

6 840

7152

7 464

7 776

39

16 920

17 328

17 736

18144

18552

20

6 828

7164

7 488

7 812

8136

40

17 424

17 832

18 240

18 648

19 056

Ortsgrupp

Tabell, utvisande lönen enligt löneplan nr 1 ökad med 6 % rörligt tillägg.

58

Kungl. Maj:ts proposition nt 333.

Löne-

klass

Ortsgrupp

Löne-

klass

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

nl*

nr

Årsavlöning, kronor

Årsavlöning, kronor

1

3 024

3168

3 312

3 444

3 600

21

7 680

8 052

8 412

8 772

9144

2

3120

3 252

3 408

3 564

3 720

22

8136

8 532

8 916

9 312

9 696

3

3 240

3 396

3 552

3 696

3 852

23

8 628

9 036

9 444

9 864

10 260

4

3 384

3 540

3 696

3 864

4 032

24

9120

9 552

9 984

10 416

10 848

5

3 564

3 732

3 888

4 056

4 236

25

9 720

10 152

10 584

11016

11448

6

3 768

3 948

4116

4 296

4 476

26

10 332

10 764

11196

11 628

12 060

7

3 984

4176

4 368

4 548

4 740

27

10 980

11 412

11844

12 276

12 708

8

4 212

4 404

4 608

4 812

5 016

28

11628

12 060

12 492

12 924

13 356

9

4 440

4 656

4 872

5 076

5 292

29

12 288

12 720

13152

13 584

14 016

10

4 704

4 920

5148

5 364

5 592

30

12 948

13 380

13 812

14 244

14 676

11

4 944

5172

5 424

5 652

5 892

31

13 572

14 004

14 436

14 868

15 300

12

5184

5 436

5 676

5 928

6168

32

14196

14 628

15 060

15 480

15888

13

5 424

5 676

5 928

6192

6 444

33

14 724

15 168

15 576

15 984

16 392

14

5 652

5 916

6180

6 444

6 720

34

15 264

15 672

16 080

16 488

16 896

15

5 880

6156

6 432

6 720

6 996

35

15 768

16 176

16 584

16 992

17 400

16

6108

6 396

6 696

6 984

7 272

36

16 272

16 680

17 088

17 496

17 904

17

6 360

6 660

6 960

7 260

7 572

37

16 776

17 184

17 592

18 000

18 408

18

6 612

6 936

7 236

7 560

7 872

38

17 280

17 688

18 096

18 504

18 912

19

6 924

7 248

7 584

7 908

8 244

39

17 784

18192

18 600

19 008

19 416

20

7 236

7 596

7 932

8 280

8 628

40

18 288

18 696

19 104

19 512

19 920

ställda utvecklat sig, ha ansetts föreligga att göra löneförbättringen förhål­

landevis större för lägre tjänstemän än för högre. En särskilt kraftig rela-

tionsförbättring har ansetts påkallad för de allra lägst avlönade befattnings­

havarna; denna har medfört att utrymme på den nya löneplanen saknats för

någon motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Skäl ha emellertid

också ansetts finnas för att inom ett område ovanför det lägsta skiktet ge­

nomföra en relativt stor och procentuellt sett någorlunda likformig höjning

av löneställningen. Längst upp på löneskalan har en lika stor procentuell

höjning ej ansetts kunna genomföras. Det framlagda förslaget innebär likväl

i kronor räknat i dessa lägen en icke obetydlig löneökning, något som fram­

för allt ansetts betingat av behovet att uppehålla en fullgod rekrytering och

att söka motverka den hittills allt vanligare övergången av kvalificerad ar­

betskraft från statlig till enskild tjänst. Dessa synpunkter lia anlagts även

på frågan örn löneställningen för rekryteringspersonalen till de högre tjäns­

terna, vilken emellertid ansetts böra erhålla något större procentuell ökning

än tjänstemännen inom de högsta lönelägena. Inom området mellan de båda

huvudskikten har redan av rent tekniska skäl en utjämning blivit nödvändig.

Här har företagits en höjning, för vilken procenttalet sjunker förhållandevis

hastigt med stigande löneläge; en alltför hastig nedgång av den relativa ök­

ningen har likväl synts böra undvikas, bland annat med tanke på att kring

dessa lönelägen finnas betydande personalgrupper, vilka bibehålla i stort

sett samma löneställning under hela tjänstetiden eller en större del därav.

Det må framhållas, att den nya löneplanen från dessa utgångspunkter icke

kunnat givas samma jämna uppbyggnad i fråga om ålders tilläggen som

den nuvarande.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Tabell, utvisande procentuell ökning för vissa fall av nuvarande netto-

grundlöner vid tillämpning av löne plan nr 1.

Löneklass

Procentuell ökning av nuvarande

nettogrundlön

Löneklass

Procentuell ökning av nuvarande

nettogrundlön

A--l-o rt

I--5-ort

A--1-ort

I- 5-ort

+

1 löne­

klass

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

+

1 löne­

klass

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

+

1 löne­

klass

utan

löneklass-

upp flytt­

ning

+

1 löne­

klass

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

ny

nuv.

ny

nuv.

1

c

93-47

8598

72-17

65-29

21

18

79-06

66-13

6028

49-63

2

b

91-88

84-40

70-80

64-02

22

19

77-06

65-06

59'40

49-42

3

a

91-49

84-30

69-84

63-36

23

20

76-08

64-81

58-82

48-89

4

i

92-49

85-53

70-99

64-71

24

21

75-28

64-68

58-16

48-81

5

2

95-39

82-58

73-04

61-43

25

22

76-66

64-97

57-82

48-83

6

3

93-03

81-07

70-58

59-80

26

23

63-77

48-72

7

4

91-45

80-52

69-23

59-33

27

24

62-59

48-58

8

5

90-85

80-00

68-61

58-94

28

25

61-30

48-25

9

6

90-39

79-83

68-11

58-78

29

26

60-38

48-13

10

7

91-30

81-06

68-28

59-32

30

27

59-56

48-02

11

8

90-81

8P10

68-20

59-67

31

28

58-46

47-61

12

9

90-66

81-32

67-65

59-50

32

29

57-62

46-95

13

10

90-45

81-53

67-12

59-35

33

30

55‘66

45-59

14

11

9011

81-50

66-79

59-32

34

31

54-09

44-34

15

12

89-86

81-15

66-53

59-07

35

32

52-30

4317

16

13

89-22

78-44

66-03

57-30

36

33

50-46

41-93

17

14

86-95

76-81

64-54

56-28

37

34

48-68

40-70

18

15

84-90

73-68

63-18

54-26

38

35

46-94

39-47

19

16

82-88

72-37

62-22

53-78

39

36

45-29

38-29

20

17

81-26

67-73

61-69

50-58

40

37

43-77

37-19

Tili förklaring av tabellernas innebörd och de till grund för desamma

liggande beräkningarna anför lönekommittén följande.

Såsom framgår av tabellerna, i vilka angivits de nya löneklasserna och de­

ras närmaste motsvarighet på nuvarande löneplan, saknas på den nya löne-

planen motsvarighet till de nuvarande löneklasserna g—d. Tabellerna avse en­

dast förhållandena för A-ortstjänstemän, som komma att tillhöra den nya

ortsgruppen 1, och för I-ortstjänstemän, som komma att tillhöra ortsgrupp 5.

De avse i första hand att visa löneökningen procentuellt och i absolut belopp

för ordinarie tjänstemän, vilka befinna sig i vederbörande lönegrads slut-

löneklass. Denna ökning har i allmänhet beräknats med utgångspunkt från

den summa som vad angår procenttabellen representeras av hittillsvarande lön

minskad med pensionsavdrag enligt allmänna tjänste- och familjepensions-

reglementena och vad angår tabellen över de absoluta löneökningarna repre­

senteras av nuvarande lön jämte 15 procent rörligt tillägg och 16 procent kris­

tillägg men med minskning med pensionsavdrag. Det må framhållas, att ta­

bellsiffrorna icke äro giltiga för tjänstemän, som nu tillhöra 19 lönegraden

och efter löneregleringen skulle tillhöra den nya lönegraden 22. Beträffande

tjänstemän, som tillhöra lägre löneklass än den 5:e, har det med hänsyn till

den särskilda utredning om lönegradsplaceringen av vård- och ekonomiperso­

nal, som nu pågår, icke kunnat bedömas i vilken mån dylik personal kommer

Tabell, utvisande avlöningsökningen för vissa fall vid tillämpning

av löneplan nr 1.

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

61

Avlöningsökning i krontal i

förhållande till nuvarande netto­

avlöning (exkl. prov. lönetillägg)

Löneklass

Avlöningsökning i krontal i

förhållande till nuvarande netto­

avlöning (exkl. prov. lönetillägg)

i_oneKiass

A--1-ort

I--5-ort

A--1-ort

I--5-ort

+

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

*4*

utan

+

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

utan

löneklass-

uppflytt-

ning

ny

nuv.

1 löne­

klass

1 löne­

klass

uppfatt­

ning

ny

nuv.

1 löne­

klass

1 löne­

klass

1

c

859-—

712-—

21

18

1 962-— 1531-80 1 571-40 1 046*40

2

b

870-—

715-—

22

19

2 011-80 1577-40 1 622-40 1 093 80

3

a

902-—

728-—

23

20

2 093-40 1 663-20 1 681-80 1125-60

4

i

962-—

792-—

24

21

2 182-20 1747-80

1 740-60 1180-80

5

2

972-—

763-—

25

22

2 377-80 1875-— 1 810-80 1 245-—

6

3

1 006-—

771-—

26

23

1 932-60

1 302-60

7

4

1 221'— 1 055-— 1 033-80

805-—

27

24

1987-80

1357-80

8

5

1 282-20 1109-40 1080-—

844-20

28

25

2 026-80

1396-80

9

6

1343-40 1167-60 1126-20

887-40

29

26

2 077-80

1 447-80

10

7

1 440-60 1 257-60 1196-40

951"—

30

27

2 132-40

1502-40

11

8

1503-60 1 324-80 1 257-— 1015-20

31

28

2 154-—

1 587-—

12

9

1573-80 1 391-40 1 300-20 1054-80

32

29

2 178-—

1 728--

13

10

1 640-40 1 461-60 1339-80

1098-—

33

30

2103-—

1 785-—

14

11

l 701-60 1 518-60 1 386-- 1140-60

34

31

2 043-60

1842-—

15

12

1761-60 1570-20 1431-60 1177-20

35

32

2 067-—

1 899-—

16

13

1 813-20 1 561-80 1 468-20

1153-80

36

33

2 109-—

1 941-—

17

14

1831-80 1 579-80 1 471-80

1157-40

37

34

2 145-—

1 977-—

18

15

1849-80 1 551-60 1 475-40 1113-60

38

35

2 172 —

2 004-—

19

16

1881-60 1 582-80 1503-60

1141-80

39

36

2 196-—

2 028'—

20

17

1 915-80 1497-— 1 546-80 1 034-40

40

37

2 220'—

2 052-—

att inplaceras i den nya löneklass, som svarar mot den nu tillämpade. För att

giva en ungefärlig bild av förhållandena sådana de skulle bliva vid reellt sett

oförändrad placering, ha även för dessa fall uträknats vissa siffror; härvid

har emellertid utgåtts från nuvarande lön respektive lön jämte tilläggsför-

måner med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag, och siffrorna äro såle­

des i dessa fall ej fullt exakta. I tabellerna ha också angivits siffror för att

belysa förslagets innebörd för ordinarie civila tjänstemän, som ej befinna

sig i slutlöneklassen inom vederbörande lönegrad. De härför anförda pro­

centtalen lia beräknats med utgångspunkt från nuvarande lön minskad med

löneklassvis utjämnat pensionsavdrag, medan krontalsökningarna uträknats

med utgångspunkt från lönen jämte tilläggsförmåner och med de i pensions-

reglementena angivna avdragsbelopp, som gälla för tjänsteman, örn han be­

finner sig i lönegradens näst högsta löneklass. Till förebyggande av miss­

uppfattning må nämnas, att de för en viss tjänsteman tillämpliga siffrorna

i tabellerna angivits på raden för den nya löneklass, i vilken han skulle

bliva inplacerad. — I fråga örn de tjänstemän, för vilka här införda tabeller

icke äro giltiga, erhåller man givetvis avlöningsökningen i krontal genom att

beräkna skillnaden mellan å ena sidan den nya lönen med 6 procent rörligt

tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte tilläggsförmåner men med

minskning av de för tjänstemannen nu gällande pensionsavdragen.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Beträffande frågan, i vilken mån de reallöner tjänstemännen skulle ha

åtnjutit år 1935, om nuvarande avlöningsreglementen då tillämpats, uppnås

genom lönekommitténs förslag, framhåller lönekommittén, att det, såsom av

den för levnadskostnadsutvecklingen lämnade redogörelsen framgår, är

vanskligt att fälla något bestämt omdöme därom utan att verkställa mera

ingående undersökningar än som nu kunnat komma till stånd. Vid ett bedö­

mande i vad mån reallönen återställts bör man, såsom kommittén påpekar,

dessutom taga hänsyn till de genomsnittligt avsevärda pensionsförbättringar,

som äro avsedda att genomföras i samband med löneregleringen.

I fråga om den icke dgrortsgraderade löneplanen anför lönekommittén

följande.

Vad angår den icke dyrortsgrupperade löneplanen omfattar denna dels

lönelägen som ha motsvarighet på den dyrortsgrupperade löneplanen, dels

lönelägen över dem, som förekomma på sistnämnda löneplan. Inom först­

nämnda område har i allmänhet eftersträvats att konstruera den här av­

sedda löneplanen på sådant sätt, att lönerelationen till tjänstemän med dyr­

or tsgraderad lön på högsta ortsgrupp skulle undergå så små jämkningar som

möjligt. Såsom i annat sammanhang anförts har emellertid den lön å 13 500

kronor, som nu utgår vid en professorstjänst vid konsthögskolan, ansetts

böra vid löneregleringen sammanföras med den lön, som utgår vid tjänster

i lönegraden G 5 (nya lönegraden 9). Vad beträffar den del av denna löne­

plan som omfattar lönelägen över dem, som återfinnas på den dyrortsgrup­

perade löneplanen, har lönekommittén icke ansett det falla inom kommitténs

uppdrag att efter jämförelse med motsvarande förhållanden på den allmänna

arbetsmarknaden ingå på någon allmän omprövning av lönenivån. I lägena

närmast över den dyrortsgrupperade löneplanen har ifrågavarande löneplan

närmast konstruerats så, att den i fråga om ökningen i krontal utgör en för­

längning på den dyrortsgrupperade löneplanens 5-ortsskala. Däröver har

riktpunkten varit att ernå samma krontalsökning. Det må emellertid fram­

hållas, att avsteg från angivna grunder dels måste följa av de olikheter i

nettolön, som nu i en del fall föreligga mellan tjänstemän med samma löne-

planslön, dels ansetts erforderliga för att en jämn uppbyggnad av löneplanen

skulle kunna erhållas. I sistnämnda syfte har också, såsom i annat samman­

hang framhålles, löneklassernas antal utökats till 24, ehuru såvitt nu kan

bedömas endast 18 av dem behöva tagas i anspråk. Beträffande löneökningens

storlek — beräknad såsom skillnaden mellan å ena sidan ny lön jämte 6

procent rörligt tillägg och å andra sidan nuvarande lön jämte tilläggsförmå-

ner beräknade efter 31 procent men med pensionsavdrag — må nämnas, att

densamma exempelvis för landshövding och tjänsteman tillhörande lönegra­

den C 17 uppgår till 2 339 respektive 2 439 kronor.

Yttrandena. Av de myndigheter, som avgivit yttranden över lönekommit­

téns betänkande, ha ett flertal givit uttryck åt den uppfattningen, att

tjänstemännen i de högre lönelägena bort beredas större löneförbättring än

lönekommittén föreslagit. Därvid har framhållits, bland annat, att det varit

önskvärt, att de högre tjänstemännen erhållit samma procentuella löneförbätt­

ring som de lägre samt att lönekommitténs förslag innebure, att förkrigstidens

reallönenivå icke komme att återställas för ifrågavarande tjänstemän. Där­

jämte ha farhågor uttalats för att den otillräckliga löneförbättringen för de

högre tjänstemännen komme att medföra betydande rekryteringssvårigheter.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

angivna grunderna eller med belopp som satts i viss relation till de för aktiv

personal fastställda beloppen, får vid genomförandet av lönekommitténs för­

slag komma i åtnjutande av motsvarande avlöningsförbättring som den akti­

va personalen erhåller. Härför erfordras vissa ändringar i de för förstnämn­

da personalkategorier gällande avlöningsbestämmelserna. Frågan om dylika

ändringar synes emellertid böra anstå, till dess lönekommittén avslutat andra

etappen av sitt arbete.

I anledning av vad allmänna lönenämnden anfört rörande ojämnheten i

uppbyggnaden av löneplanen nr 1 må påpekas, att det icke låtit sig göra att

med de utgångspunkter, som lönekommittén anlagt på spörsmålet om löneav-

vägningen, giva denna löneplan samma jämna uppbyggnad som nu gällande,

motsvarande löneplaner. Vad lönesystemet för de militära beställningshavar-

na beträffar, är det givetvis riktigt, att detta medför varierande löneökningar,

särskilt inom kaptens- och majorsgradema. Att märka är emellertid, att dessa

variationer, som varit ofrånkomliga för att de civila och de militära löne-

klassbeloppen skulle kunna göras lika, i regel medföra, att vederbörande be-

ställningshavare vid de första löneklassuppflyttningama erhåller större löne­

ökningar än om löneökningen vid varje löneklassuppf lyftning gjorts lika stor.

IV. Särskilda frågor.

Pensionsförmåner. I

nu gällande tjänstepensionsreglementen ha pensions-

underlagen i det stora hela avvägts som två tredjedelar av slutlönen på C-ort.

Vid den första av de pensionsregleringar, genom vilka dessa reglementen till-

kommo, övervägdes alternativt därmed en dyrortsdifferentiering av tjänste­

pensionerna, men en sådan ansågs ej böra genomföras. Här avsedda pen­

sionsregleringar innebära, utöver vad nu angivits, avsteg från två tredjedels-

regeln, dels genom att för de allra lägsta lönegraderna fastställts ett minimi-

pensionsunderlag, dels genom att pensionen gjorts något mindre i förhål­

lande till lönen inom de högsta lönegraderna. För tjänstemän med högre lö­

neläge än som motsvara 30 lönegraden i det dyrortsgrupperade löneplans-

systemet och för förordnandetjänstemän gälla också avsteg från regeln.

Rörligt tillägg och numera även kristillägg utgå på pensionerna enligt samma

grunder, som gälla angående dylikt tillägg på lönen, dock att sådana tillägg

i fråga om pension beräknas på högst 500 kronor för månad, under det

att de i fråga om lön, såsom tidigare påpekats, beräknas på högst 900 kronor

för månad.

Vad härefter angår familjepensioneringen, har denna blivit enhetligt ord­

nad först genom tillkomsten av 1936 års allmänna familjepensionsreglemente

och statens övertagande i samband med detta reglementes ikraftträdande och

successivt under åren närmast därefter av de särskilda familjepensionskassor,

som tidigare i huvudsak handhaft familjepensioneringen. Samtidigt med de

senaste tjänstepensionsregleringarna ha också familjepensionsregleringar

kommit till stånd. Dessa ha emellertid icke medfört större ändringar i fråga

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

65

om pensionsunderlagen utan i allmänhet endast inneburit inräknande i un­

derlagen av viss del av den rörliga del, som tidigare ingick i familjepensionen.

På de fasta beloppen utgå rörligt tillägg och kristillägg, i detta fall utan maxi-

mering.

Lönekommittén. Beträffande sin inställning till frågan örn en pensions-

reglering i anslutning till den nu pågående avlöningsrevisionen har lönekom­

mittén anfört följande.

Enligt vad lönekommittén föreslagit, skall det nya lönesystemet i dyrorts-

hänseende baseras på en indelning av stationerings- och förläggningsor­

terna i fem grupper, medan antalet ortsgrupper nu är nio. I samband här­

med skall lönespännvidden mellan nettolönerna på billigaste och dyraste

ort minskas från och med lägsta löneklassen till och med 21 löneklassen

från något mer än 25 till i princip 16 procent. Flertalet av de nuvarande

C-orterna, för vilka nuvarande nettolönespännvidd utgör 19 å 19 V² procent,

beräknas vid omgrupperingen komma att hänföras till dyrortsgrupp 2 med

en (netto) lönespännvidd av 12 procent. Därest, med hänsyn till att C-orts-

lönerna nu äro pensionsgrundande, beräkningen av nya pensionsunderlag

anknytes till lönerna på 2-ort, har detta till följd en viss förbättring av pen­

sionerna.

Vid sidan av nu berörda förhållande är i förevarande sammanhang att

beakta det av statsmakterna nyligen fattade beslutet rörande ändrade grun­

der för folkpensioneringen. De nya grunderna innebära en kraftig höjning

av folkpensionernas belopp, då nämligen ålderspensionernas belopp utan

behovsprövning skola utgöra 1 000 kronor för ensamstående och 800 kronor

för annan folkpensionsberättigad.

Frågan om det sätt, varpå den blivande t jäns tepensioneringen mot bak­

grunden av den här antydda utvecklingen bör anordnas, har varit föremål

för ingående överväganden vid de förhandlingar, som förts mellan löne­

kommittén och tjänstemännens huvudorganisationer. Olika alternativ att

ernå en lämplig lösning ha därvid dryftats och förkastats. Slutligen har

dock en linje funnits, som båda de förhandlande parterna ansett sig kunna

godtaga såsom ett förhandlingsresultat, även örn härvidlag å ömse sidor fö­

relegat en viss tvekan. Rörande detta resultat får lönekommittén anföra

följande.

Tjänstepensionsunderlagen borde i princip avvägas till belopp motsvaran­

de två tredjedelar av slutlönema på 2-ort. Å pensionerna skulle rörligt till-

lägg utgå enligt samma grunder som bli gällande angående dylikt tillägg

på lön, dock att rörligt tillägg icke borde få utgå på den del av månads-

pensionen, som överstege 700 kronor. Hänsyn bör emellertid tagas till den

blivande folkpensioneringen. I vilken utsträckning och på vilket sätt sam­

ordning av folkpension och tjänstepension skall ske och vilken inverkan

folkpensionen bör ha på tjänstepensionsbeloppen bör göras till föremål för

särskild utredning, vid vilken även motsvarande förhållande på den allmän­

na arbetsmarknaden bör beaktas.

Lönekommittén förestår vidare, i enlighet med det vunna förhandlings­

resultatet, att familjepensionsunderlagen höjas på sådant sätt, att de i prin­

cip komma att stå i samma relation till de blivande slutlönema på 2-ort

sorn nuvarande familjepensionsunderlag lill nuvarande nettogrundlöner i

bogsta löneklass på C-ort, samt alt rörligt tillägg skall utgå med samma pro­

centtal å familjepension som å lön.

Den närmare avvägningen av t jenste- och familjepensionema anser löne­

kommittén böra, även i vad den äger samband med bär icke berörda spörs-

Dihang lil! riksdagens protokoll lotti. 1 sami. Nr 333.

5

66

Kungl. Maj:ts proposition nr

333

.

Departements­

chefen.

mål, överlämnas till den ovan föreslagna särskilda utredningen. I detta sam­

manhang får lönekommittén erinra örn, att kommittén i det föregående i

samband med behandlingen av frågan örn netto- eller bruttolönesystem ut­

talat sig för att vissa beräkningar i anslutning till den definitiva pensions-

regleringen utföras för att åskådliggöra en sådan bruttolön för här avsedd

personal, som till sin innebörd anslöte sig till de löner, som på den allmänna

arbetsmarknaden tillämpas för personal med ordnad pensionering. Även de

beräkningar, som för detta ändamål erfordrades, borde närmast ankomma

på den förutsatta särskilda pensionsutredningen.

Vid tidigare tillfällen, då löne- och pensionsregleringar genomförts sam­

tidigt, ha deras tillämpningsområden bringats att sammanfalla på det sättet,

att tjänsteman genom att övergå på de nya avlöningsbestämmelserna därmed

automatiskt — alltså utan valfrihet — även blivit underkastad de nya pen-

sionsbestämmelserna. Vid de nu förda förhandlingarna i löne- och pensions­

frågan har förutsatts att samma ordning skall tillämpas i fråga örn de nu

förestående löne- och pensionsregleringarna. Tjänstemän, som övergå på

de nya avlöningsbestämmelserna, skola således vara skyldiga att underkasta

sig de blivande nya pensionsbestämmelsema.

Yttrandena. Åtskilliga av de myndigheter, som föreslagit borttagande av

maximigränsen för det rörliga tillägget å lön ha även i fråga om pensionerna

förordat, att maximigränsen slopades. Statskontoret har framhållit, att det

förefölle särskilt omotiverat att tillämpa en strängare maximeringsregel för

pensionstagare än för löntagare. Ett par myndigheter ha föreslagit, att maxi­

migränsen för rörligt tillägg på pension höjdes till 800 kronor, motsvarande

två tredjedelar av den lön, varå rörligt tillägg enligt kommitténs förslag

högst finge utgå. Vidare ha vissa myndigheter ansett, att folkpensionsrefor­

men icke borde sammankopplas med frågan örn tjänstepensionernas storlek

eller att reformen i varje fall borde föranleda en relativ höjning av stats-

tjänstemännens pensionsnivå.

Sedan numera sakkunniga tillkallats med uppdrag att verkställa utred­

ning i fråga om de ändringar i tjänste- och familjepensionsförfattningamas

bestämmelser örn storleken av pensionsförmåner och om pensionsavdrag samt

i övrigt av teknisk natur, som kunna påkallas i samband med den allmänna

lönerevisionen, har jag icke funnit anledning att närmare ingå på lönekom-

mitténs förslag i nu förevarande del. De av vissa remissmyndigheter fram­

förda förslagen i fråga om maximigränsen för rörligt tillägg å pension torde

höra till de spörsmål, till vilka förenämnda sakkunniga ha att taga ställning

under sitt utredningsarbete.

Sjuklön och sjukvårdsförmåner.

För flertalet befattningshavare i statens

tjänst och vid det statsunderstödda kommunala skolväsendet ingår bland av­

löningsförmånerna rätt att uppbära viss avlöning — antingen samma avlöning

som vid tjänstgöring eller enligt vissa grunder reducerad avlöning — under

tjänstledighet för sjukdom och vissa närstående förhållanden, såsom svag häl­

sas vårdande samt havandeskap och barnsbörd. En annan, stora grupper

av

nu nämnda personal generellt tillerkänd avlöningsförmån är, att kostnader,

som sammanhänga med befattningshavarnas sjukdom, i viss utsträckning täc-

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Departements­

chefen.

sedda förmåner ytterligare klarlades dels för det fall, att sjukpenning med

familjetillägg uppginge till större belopp än sjukavlöningen, dels ock för det

fall att förhöjd sjukpenning uppbures på grund av frivillig påbyggnad å den

obligatoriska försäkringen.

I övrigt ha de myndigheter, som särskilt berört spörsmålet om sjuklön och

sjukvårdsförmåner, uteslutande uppehållit sig vid frågan om sättet för in-

levereringen till vederbörande verk av den på grund av obligatorisk sjukför­

säkring utgående sjukpenningen och i sådant hänseende framlagt olika för­

slag.

Det förslag till lag om allmän sjukförsäkring som samtidigt framlägges

för riksdagen, står i överensstämmelse med de antaganden, som lönekom-

mittén gjort om den blivande allmänna sjukförsäkringens utformning.

För min del ansluter jag mig till den uppfattning beträffande frågan om

sjuklön, varom enighet uppnåtts vid lönekommitténs förhandlingar med perso­

nalorganisationerna och för vilken tidigare redogjorts.

I anledning av socialstyrelsens yttrande får jag vidare framhålla, att sjuk­

avlöning vid förhandlingarna ansetts icke böra understiga summan av sjuk­

penning och familjetillägg. Vad angår det av socialstyrelsen berörda fallet,

att frivillig påbyggnad på den obligatoriska sjukpenningsförsäkringen före­

ligger, får jag såsom min uppfattning framhålla, att man vid bestämman­

det av sjukavlöningen helt bör bortse från den på grund av en dylik på­

byggnad utgående sjukpenningen.

Vad sjukvårdsförmånerna beträffar anser jag i likhet med lönekommittén,

att sådana förmåner alltjämt böra utgå till dess den allmänna sjukförsäkring­

en trätt i kraft och utredning verkställts om den inverkan, ifrågavarande för­

säkring bör få på frågan om sjukvårdsförmånerna.

De av olika myndigheter framlagda förslagen om inleverering till veder­

börande verk av den på grund av obligatorisk sjukförsäkring utgående sjuk­

penningen torde vara av beskaffenhet att böra prövas av Kungl. Maj:t.

Arvoden utöver lön vid försvarsväsendet.

Bland avlöningsformerna för

militär och civilmilitär personal ingå sedan gammalt i avsevärd utsträckning

arvoden och liknande ersättningar. Tidigare ha behandlats de militära be­

ställningar, som nu äro förenade med arvode i stället för lön. Dessutom

utgår i ett stort antal fall arvoden utöver lön. Dessa arvoden, vilka i fråga

örn såväl arvodestyper som arvodesbelopp tidigare voro i hög grad oen­

hetliga, ha, sedan ingående utredningar verkställts av särskilda kommittéer,

vid 1945 års riksdag provisoriskt reglerats. Genom regleringen har åstad­

kommits en avsevärd begränsning av antalet arvoden samt ökad enhetlighet

och överskådlighet i fråga om arvodesväsendet.

De här ifrågavarande arvodena indelas efter regleringen i följande huvud­

grupper, nämligen stabsarvoden, förvaltningsarvoden, arvoden vid det mi­

litära undervisningsväsendet (»utbildningsarvoden») och övriga arvoden.

Lönekommittén. Lönekommittén, som jämlikt direktiven haft att uppmärk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

69

samma frågan om en längre gående avveckling av det militära arvodesväsen-

det än som hittills skett, har med anledning härav anfört följande angående

nu avsedda arvoden.

Kommittén har funnit, att en viss differentiering av löneställningen vid sidan

av de huvudsakligen för trupptjänst anpassade lönegraderna måste i vissa fall

anses vara motiverad, då beställningshavarna fullgöra uppgifter av särskilt

kvalificerad eller ansvarstyngd beskaffenhet eller för vilka särskild utbild­

ning erfordras. Från denna utgångspunkt uppkommer i första hand frå­

gan, om differentieringen bör ske — såsom nu ■— genom fyllnadsarvoden

eller genom att särskilda tjänster inrättas. Härvid är att märka, att det

måste anses vara en allmän princip inom det statliga lönesystemet, att löne­

ställningen i möjligaste mån bör bestämmas genom lönegradsplaceringar och

att tillämpningen av fyllnadsarvoden bör såvitt möjligt begränsas. Emeller­

tid är det givetvis möjligt, att i förevarande fall sådana särskilda skäl före­

ligga, som kunna anses tillräckligt motivera ett avsteg från denna princip.

Lönekommittén har icke ansett sig böra upptaga detta till prövning, efter­

som kommittén ansett det vara under alla omständigheter uteslutet, att den

— samtidigt som utredningen pågår örn en ny försvarsorganisation — skulle

kunna förorda inrättandet av nya tjänster inom försvarsväsendet. I avvak­

tan på den nya försvarsorganisationen bör därför enligt lönekommitténs upp­

fattning differentieringen alltjämt ske genom fyllnadsarvoden.

Med denna inställning har lönekommittén ansett sin uppgift i förevarande

avseende vara begränsad till frågan, om någon ändring redan nu bör vid­

tagas i de arvoden, som för närvarande utgå. För ett riktigt bedömande av

denna fråga krävas omfattande undersökningar av lönekommittén utöver

dem, som redan verkställts av andra utredningsorgan. Det resultat, som häri­

genom kan framkomma, måste alltid få provisorisk karaktär, och nya över­

väganden måste ske i samband med den nya försvarsorganisationen. Starka

skäl synas därför tala för, att det nuvarande, efter ingående utredningar till­

komna provisoriet bibehålies i avvaktan på den nya försvarsorganisationens

genomförande. Lönekommittén förordar, att så sker. Någon principiell ut­

vidgning av arvodesväsendet bör icke komma till stånd under denna över­

gångstid.

Lönekommittén får slutligen framhålla, att kommittén i andra avdelningen

av sitt arbete avser att upptaga till övervägande den jämkning, som i vissa

fall bör vidtagas i de nuvarande arvodesbeloppen med hänsyn till de nya

lönebeloppen.

Yttrandena. Nu förevarande fråga har icke närmare berörts i något av

de avgivna yttrandena.

I likhet med lönekommittén finner jag det nuvarande provisoriska syste-

Departemenu-

met med arvoden utöver lön böra bibehållas i avvaktan på den nya forsvall- ''helen.

organisationens genomförande. Tillika vill jag understryka kommitténs ut­

talande, att någon principiell utvidgning av arvodessystemet icke bör ske

under denna övergångstid.

Sncddningsregcln.

Enligt sneddningsregeln skall en tjänsteman vid be­

fordran placeras lägst i löneldassen närmast över den, som han i den lägre

tjänsten senast tillhörde. Dessutom äger han taga i beräkning den tid, dock

högst tre år, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller beräknas hava

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

tillhört sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt för löneklass-

uppflyttning i den högre tjänsten. Sneddningsregeln innebär således, att en

tjänsteman vid befordran erhåller en tidsvinst i sin regelmässiga lönetur av

minst tre år.

Sneddningsregelns tillämpningsområde. Sneddningsregeln

tillämpas numera i allmänhet

1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra or­

dinarie tjänst;

2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre extra ordinarie

tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad;

,

3) vid extra tjänstemans befordran till ordinarie tjänst i samma, till extra

ordinarie tjänst i samma eller närmast högre lönegrad eller till extra tjänst

i högre lönegrad;

4) vid befordran från aspirantanställning till extra tjänst i högre löne­

grad; samt

5) vid övergång från förordnande med vikariatslön till högre extra ordi­

narie tjänst eller till ordinarie tjänst i samma eller högre lönegrad.

Enligt de bestämmelser, som gälla för vikariatslön, skall nämnda lön med

minst en löneklass överstiga den för vederbörande i egen befattning gällande

löneklassen. Detta kan sägas innebära, att tjänsteman med vikariatslön åt­

njuter en förmån motsvarande sneddningen.

Däremot är sneddning icke medgiven vid övergång från innehavd vika­

riatslön till vikariatslön i högre befattning. Vikariatslönen å sistnämnda be­

fattning beräknas nämligen med utgångspunkt från vederbörandes löneklass-

placering i egen befattning.

Beträffande rätten till sneddning må i övrigt framhållas följande.

Tjänsteman, som befordras till högre tjänst med lön enligt samma löne-

plan, har, om lönegraderna omfatta flera löneklasser, i allmänhet rätt att

snedda, örn förutsättningar för sneddning i övrigt förefinnas. Folkskolans

lärare utgöra härvid ett undantag. Sneddningsregeln tillämpas nämligen icke

vid befordran till lärartjänst vid folkskolan på grund av de särskilda svå­

righeter, som föranledas av folkskollärarnas olika placering i lönegrad vid

olika årlig lästid samt de stundom förekommande växlingarna mellan extra

ordinarie och extra anställning.

När en tjänsteman befordras till högre tjänst med lön enligt annan löne-

plan, är frågan om tjänstemannens sneddningsrätt löst på ett oenhetligt sätt.

Ej sällan äro också bestämmelserna härom otydliga. Anledningen härtill är

främst att söka i den omständigheten, att lönesystemet vuxit successivt. Någ­

ra exempel må här nämnas. Av bestämmelserna i 14 § militära avlöningsreg-

lementet torde följa, att tjänsteman med lön enligt löneplan A i civila avlö-

ningsreglementet äger sneddningsrätt vid befordran till beställning, tillhö­

rande löneplan Ca. Motsvarande förhållande gäller icke om övergången sker

i motsatt riktning, alltså från löneplan Ca till löneplan A. Vid övergång från

t. ex. löneplan UO till löneplan Ca får sneddning åtnjutas enligt särskilda

bestämmelser, däremot ej vid övergång till löneplan A. Mellan de helt lika

Kungl. May.ts proposition nr 333.

71

konstruerade löneplanema Eo och MEo får ej sneddning ske. Vid övergång

från löneplan V till löneplan Eo får sneddning ske, däremot ej vid övergång

till löneplan MEo. Vid övergång till sistnämnda löneplan från löneplan MV

får sneddning ske, vilket emellertid icke är fallet om övergången sker till

löneplanen Eo. På samma sätt förhåller det sig även i åtskilliga andra fall.

Lönekommittén. Lönekommittén, som förordar sneddningsregelns bibe­

hållande i lönesystemet, föreslår vissa ändringar med avseende på regelns

tillämpningsområde. Kommittén erinrar till en början, att kommittén i an­

nat sammanhang föreslagit, att lönegraderna med samma ordningsnummer

för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän skola innehålla samma löne-

klasser. Kommittén framhåller nu, att härav bör följa, att med förordnan­

de med vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som till­

komma ordinarie och extra ordinarie tjänsteman i samma lönegrad som den

tjänst förordnandet avser. Vid genomförandet av dessa förslag, påpekar

kommittén, följer av sig självt, att rätten till sneddning skall upphöra vid

extra ordinarie tjänstemans övergång till ordinarie tjänst i samma lönegrad

samt vid övergång från förordnande med vikariatslön till ordinarie tjänst

i

samma lönegrad. För dessa fall bör i stället meddelas en regel, som ga­

ranterar oförändrad löneställning efter övergången.

Vidare framhåller kommittén, att om, såsom lönekommittén finner lämp­

ligt, med vikariatslön skola vara förbundna samma löneförmåner, som skul­

le tillkommit den förordnade om han varit innehavare av tjänsten, anled­

ning synes saknas att förbjuda sneddningsrätt vid övergång mellan två vi-

kariatslöner.

Liksom redan nu kan anses vara fallet, bör enligt kommitténs mening

sneddning få ske, då ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman tillträder

förordnande med vikariatslön.

Enligt lönekommitténs förslag skulle sneddningsregeln således i allmänhet

tillämpas i följande fall:

1) vid ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller extra or­

dinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å sådan tjänst;

2) vid extra ordinarie tjänstemans befordran till högre ordinarie eller

extra ordinarie tjänst eller övergång till förordnande med vikariatslön å så­

dan tjänst; samt

3) vid övergång från förordnande med vikariatslön till högre ordinarie

eller extra ordinarie tjänst eller till nytt förordnande med vikariatslön å så­

dan tjänst.

Beträffande sneddningsregelns blivande tillämpningsområde anför kom­

mittén i övrigt, att rätt till sneddning endast bör tillkomma tjänsteman med

lön, som dels är dyrortsgraderad och dels inom varje lönegrad utgår enligt

ett flertal löneklasser. Liksom hittills bör vidare enligt kommitténs uppfatt­

ning sneddning icke vara tillåten vid befordran till lärartjänst vid folksko­

lan. I fråga örn de militära lönegraderna framhåller kommittén, att snedd­

ning synes allmänt böra medgivas mellan dessa i de förut angivna fallen.

Till frågan örn sneddningsrätt vid övergång från militär till civil lönegrad

72

Kungl. Maj:ts proposition nr

333

.

eller omvänt Ilar lönekommittén däremot icke tagit ståndpunkt i avvak­

tan på resultatet av den pågående utredningen örn det militära manskapets

löneställning.

Den nuvarande spärregeln vid befordran från extra

ordinarie befattning eller förordnande med vikariat s-

l ö n till ordinarie tjänst. I fråga om rätt till sneddning stadgas i

civila avlöningsreglementet den begränsningen, att tjänsteman, som från

extra ordinarie befattning eller förordnande med vikariatslön befordras till

ordinarie tjänst inom samma lönegrad som den, vilken han i den extra or­

dinarie befattningen eller under förordnandet tillhört, dock icke må place­

ras i högre löneklass än som skulle ha kommit honom till del, örn han er­

hållit den ordinarie tjänsten vid tidpunkten för tillträdandet av den extra

ordinarie befattningen eller förordnandet.

En motsvarande regel återfinnes i militära avlöningsreglementet.

Ifrågavarande regel, den s. k. spärregeln, åsyftar att förhindra, att här

avsedd tjänsteman genom att sneddningsförfarandet tillämpas å honom två

gånger efter varandra — nämligen dels vid tillträdandet av den extra ordi­

narie tjänsten respektive vikariatsförordnandet, dels vid tillträdandet av den

ordinarie befattningen — erhåller en gynnsammare löneklassplacering än

om han erhållit den ordinarie tjänsten redan vid tidpunkten för tillträdan­

det av den extra ordinarie befattningen, respektive vikariatsförordnandet.

Lönekommittén. Efter att ha erinrat om sitt i det föregående framlagda

förslag, att lönegraderna för ordinarie och extra ordinarie tjänstemän samt

tjänstemän med vikariatslön skola bli helt lika—- varav följer att reglerna

för inplacering i löneklass vid tillträde av ordinarie eller extra ordinarie

tjänst helt skola överensstämma med varandra — framhåller lönekommit­

tén, att vid bifall till detta förslag utrymme kommer att saknas för snedd-

ningsregelns tillämpning i de med spärregeln avsedda fallen.

Maximeringsregeln. Såsom förut angivits innebär sneddningsregeln

icke blott att tjänsteman vid sneddning placeras lägst i löneklassen närmast

över den som han i den lägre tjänsten senast tillhörde, utan också, att han

får taga i beräkning den tid, varunder han i den lägre tjänsten tillhört eller

beräknas hava tillhört sistnämnda löneklass, för bestämmande av tidpunkt

för löneklassuppflyttning i den högre tjänsten. Denna tid är dock maxime­

rad till tre år och motsvarar således den normala tidsintervallen för löne-

klassuppflyttningar. Sin betydelse har maximeringsregeln i de fall, då tjäns­

temannen mer än tre år tillhört den lägre tjänstens högsta löneklass.

Om en tjänsteman som tillhört slutlöneklass mer än tre år befordras till

högre tjänst, placeras han — jämlikt nu gällande bestämmelser men under

antagande av att varje lönegrad omfattar fyra löneklasser — i denna tjänsts

fjärde (d. v. s. högsta) löneklass vid befordran en eller två lönegrader;

tredje löneklass vid befordran tre lönegrader;

andra löneklass vid befordran fyra lönegrader; samt

första (lägsta) löneklass vid befordran fem eller flera lönegrader.

När befordran sker endast en eller två lönegrader placeras tjänstemannen

visserligen, såsom nyss påpekats, i högsta löneklassen. Maximeringsregeln får

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

73

dock här den verkan, att tjänstemannen icke får taga med sig den tid, ut­

över tre år, som han tillhört slutlöneklassen. Detta kan få betydelse, om

tjänstemannen rätt snabbt befordras till än högre tjänst. Större intresse er­

bjuda emellertid de fall, då befordringen avser flera än två lönegrader. Då

skulle, om maximeringsregeln ej funnes och om uppflyltning med en löne-

klass fingerades för varje treårsperiod i slutlöneklassen, tjänsteman, som

exempelvis tillhört slutlöneklassen i den lägre tjänsten i sex år, placeras i den

högre tjänstens slutlöneklass, om befordringen avsett tre lönegrader, i dess

tredje löneklass, om befordringen avsett fyra lönegrader, o. s. v. Har han

tillhört den lägre tjänstens slutlöneklass i nio år skulle han komma upp i den

högre tjänstens slutlöneklass jämväl örn befordringen avsett fyra lönegra­

der, o. s. v.

Lönekommittén. Lönekommittén förordar, att den nuvarande maxime-

ringstiden av tre år utsträckes till nio år.

Beträffande skälen för en dylik reform, som enligt kommitténs förme­

nande knappast kan anses komplicera lönesystemet, anför lönekommittén,

bland annat, följande.

Av uppgifter, som lämnats av järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen, fram­

går, att tjänsteman vid befordran två eller flera lönegrader ej sällan tillhört

den lägre tjänstens slutlöneklass mera än tre år. Vid 2 044 undersökta be-

fordringsfall under 1945 var så förhållandet i 673 fall. Ej sällan är också

den tid, tjänstemannen tillhört slutlöneklassen, mycket lång.

Av andra uppgifter, som ställts till 1945 års lönekommittés förfogande,

framgår, att ett upphävande eller en modifiering av maximeringsregeln i vissa

fall skulle förhindra att tjänsteman, som tidigare befordrats till högre tjänst,

likväl erhåller sämre lönetur än en tjänsteman, som senare befordras till

tjänst av samma slag. Denna fråga behandlas närmare i ett följande samman­

hang. Det må emellertid påpekas, att den nuvarande maximeringsregeln kan

vara ägnad att utjämna de ojämnheter i löneklassplacering, som tidigare

uppkommit. Sedan tjänstemännen tillhört slutlöneklassen i tre år, lia de ju

kommit i samma löneställning, och de tidigare ojämnheterna göra sig icke

gällande vid kommande befordringar. Upphäves maximeringsregeln blir tyd­

ligen i sådana fall följden att ojämnheterna bibehållas, och modifieras regeln

blir den sist berörda utjämnande effekten svagare ju mera regeln modifieras.

Trots detta torde en modifiering av maximeringsregeln i stort sett komma

att verka utjämnande på ojämnheten i löneturen.

Tydligen råda stora ojämnheter beträffande tjänstemännens befordrings-

förliållanden. Vissa befordras till högre tjänster långt innan slullön uppnåtts

i de lägre tjänsterna. Andra befordras först sedan slutlönen nåtts och flera

av dem först sedan de tillhört slutlöneklassen åtskilliga år. Det är säkerligen

icke riktigt att uppfatta dessa ojämnheter såsom i allmänhet orsakade av

tjänstemännens större eller mindre duglighet. Tillfälliga omständigheter spela

här helt visst den största rollen. På grund härav och då, såsom nyss påpe­

kats, vissa ojämnheter i löneturen skulle härigenom elimineras, synas skäl

tala för övervägande, örn ej maximeringsregeln bör ändras så, att tjänsteman

vid befordran får tillgodogöra sig iner än tre år av den tid, han tillhört

högsta löneklassen i den lägre tjänsten.

Att härvid helt upphäva maximeringsregeln kan icke gärna ifrågakomma.

Sneddningsregeln åsyftar ingenling annat än att garantera, alt den beford­

rade erhåller någon löneökning. Avgörande för löneklassplaceringen är icke

den föregående tjänstgöringen och dennas art utan den föregående löneställ-

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

ningen. För sneddningsprincipen är det främmande, att en ytterligare löne­

ökning skulle beredas en tjänsteman, för vilken redan befordringen i sig

själv medfört en löneökning med flera löneklasser. Så skulle emellertid bliva

fallet om maximeringsregeln helt upphävdes. I själva verket kan man icke

utan att komma i alltför stark motsättning till den riktiga tanke, som ligger

bakom sneddningsregeln, modifiera maximeringsregeln annat än i begrän­

sad utsträckning. En icke obetydlig förbättring skulle också beredas den, som

före befordran till högre tjänst längre tid tillhört den lägre tjänstens slutlöne-

klass, om den nuvarande tiden av tre år utsträcktes med sex år till nio år.

Detta skulle i stort sett betyda, att en person, som tillhört slutlöneklassen i

mera än tre men icke sex år, vid befordringen skulle behandlas som om han

efter de tre åren tillhört närmast högre löneklass samt att en person, som

tillhört slutlöneklassen sex år eller mera, skulle vid befordringen behandlas

som om han efter de sex åren tillhört den i ordningen efter slutlöneklassen

följande andra löneklassen.

Innebörden av den utav lönekommittén föreslagna ändringen av maxime­

ringsregeln framgår närmare av en i betänkandet (s. 112) intagen tablå.

Såsom i det föregående anförts har lönekommittén ansett sig icke kunna

taga slutlig ställning till de övergångsbestämmelser, som böra meddelas i

samband med löneregleringen. Emellertid har kommittén framhållit, att, där­

est maximeringsregeln modifieras på sätt kommittén förordat, den nya re­

geln bör få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före löneregle­

ringens ikraftträdande, dock att förhöjd avlöning bör få åtnjutas först från

och med dagen för ikraftträdandet.

Vissa ojämnheter vid täta befordringar mellan när­

liggande lönegrader. Såsom redan angivits innebär sneddningsre­

geln, att den befordrade på grund av befordringen erhåller en tidsvinst i sin

regelmässiga lönetur av minst tre år.

Härav följer utan vidare att ojämnheter, som i och för sig äro olämpliga,

kunna uppkomma.

Vid successiva befordringar, en lönegrad i sänder, vinner tjänstemannen

lika många lönetursperioder om tre år som antalet befordringar.

Vid direkt befordran två lönegrader kan tjänstemannen vinna nära, dock

aldrig fullt två sådana lönetursperioder. Hans tidsvinst i löneturen på grund

av den direkta befordringen blir således alltid mindre än vad han skulle lia

vunnit om han befordrats först en lönegrad och sedan ytterligare en lönegrad.

Omfattar tjänstetiden i den befattning, från vilken befordringen sker, tre år

eller därutöver blir tidsvinsten städse tre år, medan han vid successiva be­

fordringar skulle ha vunnit sex år.

På motsvarande sätt förhåller det sig om befordran sker direkt tre löne­

grader eller flera. Tjänstemannen kan på grund av befordringen göra en

tidsvinst i sin regelmässiga lönetur av nära tre lönetursperioder, om beford­

ran avser tre lönegrader, av nära fyra lönetursperioder, om befordran avser

fyra lönegrader, o. s. v. Omfattar tjänstetiden i den lägre tjänsten sex år eller

därutöver eller har tjänstemannen ändå uppnått lägst tredje löneklassen i

nämnda tjänst blir tidsvinsten alltid tre år, om befordringen avser tre löne­

grader. Avser befordringen fyra lönegrader inträder motsvarande förhållan-

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

fordran från en lönegrad till annan motsvarade det antal löneklasser, som

utgjorde skillnaden mellan lönegraderna. Ingen av dessa vägar ansågs emel­

lertid praktiskt framkomlig.

I anledning av en vid 1944 års riksdag väckt motion anhöll riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t örn övervägande av möjligheterna att undanröja

ojämnheter vid löneklassplacering. Utlåtande infordrades från allmänna löne-

nämnden, som i sin tur införskaffade yttranden från vissa verk och inrätt­

ningar. I sitt utlåtande berörde lönenämnden bland annat sneddningsregelns

förutnämnda ojämna verkningar. I fråga örn möjligheterna att undanröja dessa

anförde lönenämnden, att man exempelvis kunde tänka sig en spärregel av

det innehållet, att tjänsteman som, efter vunnen befordran från tjänst i lägre

till tjänst i högre lönegrad, erhölle befordran till tjänst inom än högre löne­

grad, icke finge i sistnämnda tjänst erhålla gynnsammare placering i löne-

klasshänseende, än om han tillträtt denna tjänst vid tidpunkten för tillträ­

dandet av den omedelbart dessförinnan innehavda tjänsten.

Effekten av en dylik spärregel åskådliggjorde lönenämnden med följande

exempel:

T jänstemannen A.

Tjänstemannen B.

7? 1939.......................

A 17:21

77 1939........... ........... A 17:21

V1 1945.......................

A 21:23

7i 1945............ ........... A 20: 23

i/i 1948....................... A 21:24

7i 1946............ ........... A 21:23

7i 1948....................... A 21: 24

Lönenämnden framhöll emellertid, att svårigheter förelåge att överblicka

verkningarna av en eventuell spärregel för olika förekommande befordrings-

fall. Härtill komme, att införandet av en ny spärregel i löneklasshänseende

skulle innebära en rubbning av en i avlöningsreglementet fastställd, betydel­

sefull principbestämmelse, vilken tillförsäkrade tjänstemännen viss förmån

vid befordran till högre tjänst. Med hänsyn till nu angivna omständigheter

ansåge lönenämnden, att en dylik åtgärd icke borde vidtagas annat än möj­

ligen i samband med tillkomsten av nytt avlöningsreglemente.

Lönekommittén. Lön ekonom ttén, som enligt direktiven haft att upptaga

till övervägande frågan om jämkningar i det gällande lönesystemet i syfte att

söka eliminera här berörda ojämnheter, har funnit övervägande skäl tala

mot att, i anledning av nämnda ojämnheter, ändra den nuvarande snedd-

ningsregeln.

Till stöd för denna uppfattning anför kommittén följande.

Det synes vara angeläget att först klarlägga om det överhuvud finns någon

eller några metoder, genom vilka de påtalade ojämnheterna helt skulle undan­

röjas. Att detta är möjligt är uppenbart. Sålunda uppkomma givetvis icke

några sådana ojämnheter, om sneddningsregeln helt foges bort och man i

stället återginge till det ursprungliga systemet vid kommunikationsverken,

enligt vilket tjänsteman vid befordran allenast tillförsäkrades rätten att be­

hålla sin plats på löneskalan. Ett motsatt sätt är att, såsom redan trafik­

tjänstemännens riksförbund föreslog i början av tjugotalet, låta tjänsteman,

som vid befordran överhoppar en eller flera lönegrader, tillgodoräkna sig

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

< <

sneddning för varje överhoppad lönegrad. Slutligen utgör, såvitt man kan

finna, den av allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln ett medel, som

i så gott som alla tänkbara fall undanröjer ojämnheterna.

Vad beträffar frågan att borttaga sneddningsregeln och ersätta densamma

med en regel örn rätt för tjänstemannen att vid befordran bibehålla sin plats

på löneskalan må påpekas, att det enligt lönekommitténs mening i princip

är riktigt att befordring medför någon förhöjning av avlöningen. Vinsten av

ojämnheternas undanröjande synes icke heller stå i rimlig proportion till för­

sämringen av tjänstemännens allmänna löneställning.

I fråga om det andra ytterlighetsfallet, vilket representeras av förslaget

från trafiktjänstemännens riksförbund, synes utan vidare kunna sägas, att

ojämnheterna ingalunda kunna anses motivera en så väsentlig förbättring

av tjänstemännens löneställning. Förslaget skulle medföra — om varje löne­

grad omfattar fyra löneklasser och tidsintervallen för löneklassuppflyttning

bibehålies vid tre år — att en tjänsteman efter nio års anställningstid med

lön enligt löneklass alltid skulle tillhöra högsta löneklassen, till vilken tjänst

han än befordrades. Systemet skulle också medföra, att de lägsta löneklas-

serna i sådana lönegrader, som icke äro rekryteringsgrader, i regel skulle

bliva helt oanvända. Överhuvud strider systemet mot en princip, som hittills

legat till grund för det statliga lönesystemet, nämligen att avlöningsförbätt-

ringar successivt skola åtnjutas i de olika lönegraderna.

Mot den av allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln kunna — ur

teoretisk synpunkt — icke anföras så vägande invändningar som mot de nyss

berörda ytterlighetsanordningarna. Regeln måste i stort sett få den verkan

att det med hänsyn till löneklassplaceringen blir för tjänstemannen utan be­

tydelse örn han befordras successivt en lönegrad i sänder eller direkt två

eller flera lönegrader. Administrativt skulle emellertid spärregeln föranleda

betydande svårigheter.

Om man, med hänsyn till vad sålunda anförts, icke anser sig böra helt

eliminera ojämnheterna, måste man begränsa ingripandena till allenast när­

liggande lönegrader. I själva verket kunna i så fall specialreglerna icke avse

befordringar, som omfatta mera än två lönegrader. Eljest uppkomma i stort

sett samma förhållanden, som då någon begränsning icke sker. Man kan

tydligen för befordran, som avser högst två lönegrader, föreskriva, att snedd­

ning icke får ske eller att sneddning får tillgodoräknas även för överhoppad

lönegrad eller också att den av lönenämnden ifrågasatta spärregeln skall äga

tillämpning.

Det material, som står till 1945 års lönekommittés förfogande, bildar ej

tillräcklig grund för bedömande, om man genom sådana begränsade ingri­

panden skulle få bort de flesta ojämnheterna, men däremot framgår det att

i åtskilliga fall ojämnheter skulle kvarstå. Genom begränsningarna skulle

också skapas nya ojämnheter, som i sin ordning skulle giva anledning till

kritik. Erfarenheten av de spärregler, som hittills funnits inom lönesystemet,

talar härvidlag sitt tydliga språk.

Vid bedömandet av den föreliggande frågan bör beaktas, att vissa av de

förslag, som i annat sammanhang framläggas, äro ägnade att begränsa an­

talet av de falt, då ojämnheter framträda vid sneddningsregelns tillämpning.

Så är fallet med förslagen att minska antalet löneklasser i lönegraderna, att

upphäva skillnaden i löneklassplaceringen för ordinarie och extra ordinarie

tjänstemän samt tjänstemän med vikariatslön samt alt modifiera den i det

föregående berörda maximeringsregeln.

Det måste vidare kraftigt understrykas bur angeläget det iir, att löncbe-

stämmelserna göras sfi lätta alt tillämpa som möjligt. Särskilt genom den av

allmänna lönenämnden ifrågasatta spärregeln — och skulle en ändring an­

78

Kungl. Majlis proposition nr 333.

ses böra ske borde den väl närmast anknyta till denna regel — skulle, såsom

redan påpekats, betydande administrativa svårigheter uppstå. Till dessa svå­

righeter för arbetsgivaren är att för personalen lägga en viss begränsning i

dess nuvarande rätt att snedda.

Visserligen bör i princip lönesystemet anpassas efter de förhandenvarande

förhållandena. Men likväl ligger det ett visst fog i ett av generaltullstyrelsen

gjort uttalande, att ojämnheterna mera hänföra sig till befordringsgången än

till själva avlöningsbestämmelsema. Ett utmärkande drag i den statliga löne-

avvägningen är den mycket stora splittringen på olika lönegrader. Detta möj­

liggör visserligen en smidigare anpassning till olikartade förhållanden. Men

det kan ifrågasättas om det är riktigt att, såsom nu ej sällan är fallet, i en och

samma befordringsgång tillämpa ett flertal på varandra omedelbart följande

lönegrader. Inom statsförvaltningen har man på senare tid i vissa fall sökt

att skapa enhetliga regler för befordringarna. Så har skett exempelvis vid

länsstyrelserna och det uppdrag, som givits 1944 års personalutredning, syf­

tar åt samma håll. Även försvarets tjänsteförteckningssakkunniga torde kom­

ma in på denna fråga. I den mån dylika regler mera allmänt fastställas och

tillämpas, försvinna de här ifrågavarande ojämnheterna.

Yttrandena. Mot lönekommitténs förslag om bibehållande av sneddnings-

regeln i det nya lönesystemet har icke någon av de hörda myndigheterna

framställt erinran. Icke heller ha anmärkningar framförts mot förslaget, att

förordnande med vikariatslön skall medföra samma löneförmåner som äro

förenade med den tjänst, förordnandet avser. Socialstyrelsen har med an­

ledning av lönekommitténs förslag i fråga om vikariatslönen såsom sin me­

ning framhållit, att vikariatslöneförordnanden böra kunna meddelas i vissa

närmare angivna fall, där sådana förordnanden nu icke kunna förekomma.

Den av lönekommittén föreslagna ändringen av maximeringsregeln vid

sneddning har däremot rönt kritik från olika myndigheters sida. Försvarets

civilförvaltning har sålunda ansett det tveksamt, om den föreslagna modi­

fieringen av maximeringsregeln skulle få den utjämnande verkan, som löne­

kommittén synts förutsätta. För övrigt skulle denna reform innebära en för­

bättring i lönehänseende allenast för den, som vinner befordran efter att ha

tillhört slutlöneklassen i den lägre tjänsten i mer än tre år. Det kunde emel­

lertid ifrågasättas, om icke lika starka skäl talade för att möjliggöra förhöjd

avlöning åt den, som utan att kunna vinna vidare befordran under en längre

tid tillhört slutlöneklassen inom vederbörlig lönegrad och att alltså i avlö-

ningsförfattningarna intoges en regel av innebörd, att dylik befattningshavare

enligt vederbörande myndighets bestämmande skulle kunna medgivas upp-

flyttning till löneklassen närmast över slutlöneklassen inom vederbörlig löne­

grad efter att hava tillhört sistnämnda löneklass i förslagsvis sex år. En dy­

lik regel syntes jämväl bli lättare att tillämpa än den föreslagna maximerings­

regeln. Vidare har telegrafstyrelsen framhållit, att en maximeringsregel av

den utav lönekommittén föreslagna innebörden syntes komma att i betydligt

högre grad än lönekommittén tänkt sig medföra komplikationer i lönesyste­

met. En utsträckning av maximitiden till sex år hade enligt styrelsens mening

varit att föredraga. Även vattenfallsstyrelsen har ansett, att den tid av tre år,

som enligt nuvarande sneddningsbestämmelser får tagas i beräkning vid in-

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

79

placering i löneklass efter befordran, bort utsträckas till allenast sex år.

Efter att lia åskådliggjort den nya maximeringsregelns verkningar med ett

par exempel har allmänna lönenämnden uttalat, att den föreslagna maxime-

ringsregeln vore ägnad att komplicera lönesystemet, och för sin del ifrågasatt,

huruvida icke försiktigheten bjöde, att regelns konsekvenser för ett icke allt­

för obetydligt antal konkreta fall undersöktes, innan slutlig ställning toges

till kommitténs förslag i nu ifrågavarande del. Försvarsväsendets lönenämnd

har i huvudsak anslutit sig till de av allmänna lönenämnden anförda syn­

punkterna men framhållit, att det dock ville synas, som örn i fråga om de

militära beställningarna med den för dem gällande fasta befordringsgången

en tillämpning av den föreslagna maximeringsregeln vid sneddning kunde be­

räknas bli mindre komplicerad än i fråga om civila befattningar.

I samband med behandlingen av sneddningsregeln har försvarets civilför­

valtning framhållit önskvärdheten av att klarläggande bestämmelser med­

delades om löneklassplacering vid övergång från extra ordinarie till extra

anställning eller vice versa.

Såsom av det föregående framgår har lönekommittén framhållit, att därest

maximeringsregeln modifierades på sätt kommittén förordat, den nya regeln

barde få tillämpas även på befordringsfall, som inträffat före lönereglering­

ens ikraftträdande, dock att förhöjd avlöning borde få åtnjutas först från

och med dagen för ikraftträdandet. I anledning härav har försvarets civil­

förvaltning uttalat, att i dylikt fall skulle erfordras omräkningar, som kom-

me att medföra ett betydande Efterarbete för ämbetsverket. Försvarets fabriks-

styrelse har förutsatt, att den nya maximeringsregeln, i vad avsåge före löne­

regleringens ikraftträdande inträffade befordringsfall, komme att tillämpas

allenast i fråga om befordran till omedelbart före ikraftträdandet innehavda

tjänster. En utsträckning av regeln att gälla flera befordringsfall syntes kom­

ma att medföra stora praktiska svårigheter i tillämpningen. Telegrafstyrelsen

har uttalat den åsikten, att en retroaktiv tillämpning av den föreslagna maxi­

meringsregeln syntes komma att medföra avsevärda omkastningar och nya

ojämnheter i löneturen tjänstemännen emellan samt i vissa fall ett återin­

förande av ojämnheter, som tidigare gjort sig gällande men numera elimine­

rats.

Lönekommitténs förslag angående bibehållande av sneddningsregeln och

Departements-

dess blivande tillämpningsområde liksom också förslaget rörande de med vi-

chefen.

kariatslöneförordnande förbundna löneförmånerna giver jag min anslutning.

Jag biträder även förslaget om den nuvarande spärregelns upphävande. Den

av försvarets civilförvaltning ifrågasatta regeln, att befattningshavare som

tillhört slutlöneklassen i vederbörlig lönegrad i sex år utan att vinna be­

fordran, det oaktat skulle kunna uppflyttas till löneklassen närmast över

slutlöneklassen, kan jag för min del icke tillstyrka.

Vad den av lönekommittén föreslagna maximeringsregeln beträffar, torde

det visserligen vara svårt att överblicka regelns verkningar i alla de fall, i

vilka den kan tänkas komma att tillämpas. Det torde emellertid ligga i sakens

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

natur, att en modifiering av maximeringsregeln i enlighet med lönekommit-

téns förslag är ägnad att

i

stort sett verka utjämnande på nu förekommande

ojämnheter i löneturen. Särskilt gäller detta de av kommittén berörda ojämn­

heter, som föranledas av täta befordringar mellan närliggande lönegrader.

Då dessutom personalorganisationerna, enligt vad jag erfarit, vid förhand­

lingarna med lönekommittén fäst stor vikt vid att maximeringsregeln modi­

fieras på sätt lönekommittén föreslagit, har jag icke funnit mig böra frångå

kommitténs förslag i förevarande del.

Den av försvarets civilförvaltning berörda frågan om löneklassplacering

vid övergång från extra ordinarie till extra anställning eller vice versa torde

icke vara av beskaffenhet att böra upptagas till behandling i detta samman­

hang.

Spörsmålet örn och i vad mån den nya maximeringsregeln skall tillämpas

på befordringsfall, som inträffat före löneregleringens ikraftträdande, torde

jag få återkomma till framdeles, sedan lönekommittén under den senare etap­

pen av sitt arbete utarbetat förslag till de övergångsbestämmelser, som böra

meddelas i samband med löneregleringen.

I likhet med lönekommittén kan jag icke förorda något av de av kommittén

berörda uppslag, som tidigare i olika sammanhang diskuterats för undanröjan­

de av de ojämnheter, som äro förenade med täta befordringar mellan när­

liggande lönegrader.

Löneklassplacering vid övergång från anställning med avlöning enligt

kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman,

övergång från anställning

med avlöning enligt kollektivavtal till anställning såsom tjänsteman förekom­

mer framför allt inom kommunikationsverken, särskilt vid statens järnvägar.

Även inom försvarsväsendet sker årligen ett antal befordringar från arbetar-

till tjänstemannaanställning. Antalet fall vid kommunikationsverken och in­

om försvarsväsendet, då under åren 1944 och 1945 (för telegrafverkets del

dock endast under år 1945) sådan övergång skett, uppgick enligt från ifråga­

varande förvaltningsgrenar inhämtade uppgifter till 1 295. Därav avsågo 978

fall övergång till tjänstemannaanställning i högst 7 lönegraden, varav 658 till

ordinarie eller extra ordinarie tjänst. Enbart till 5 lönegraden omfattade över­

gången 784 fall, varav 509 till ordinarie eller extra ordinarie anställning. Ett

icke obetydligt antal fall avsåg befordran till arbetsledande befattningar i

10—18 lönegraderna.

Sådan övergång, varom här är fråga, ingår alltså såsom en betydelsefull del

av tjänstemannarekryteringen. Det har också ansetts nödvändigt att genom

särskilda bestämmelser reglera löneställningen efter övergången.

Enligt före den 1 juli 1939 gällande föreskrifter ägde den, som tillträdde

ordinarie eller extra ordinarie tjänstemannaanställning, att under närmare

angivna förutsättningar för löneklassplacering i tjänstemannaanställningen

tillgodoräkna viss del av föregående anställning i statens tjänst.

Efter förslag av 1936 års lönekommitté blevo de sålunda tidigare gällande

tillgodoräkningsbestämmelserna — i vad de voro tillämpliga på arbetare, som

81

från anställning enligt kollektivavtal övergick till tjänstemannaanställning—-

från och med den 1 juli 1939 ersatta av en ny regel. Enligt denna, som allt­

jämt gäller, skall arbetare med avlöning enligt kollektivavtal, vilken övergår

till ordinarie eller extra ordinarie tjänstemannaanställning, i den nya tjänsten

hänföras lägst till den löneklass, i vilken lönen närmast överstiger den av­

löning, han ägt uppbära i arbetaranställningen.

För tillämpning av denna regel erforderliga bestämmelser rörande vad som

skall förstås med avlöning i arbetaranställningen ha utfärdats av Kungl.

Maj:t. De ursprungliga bestämmelserna inneburo, att årslönen i arbetaran­

ställningen skulle anses utgöra ett belopp, motsvarande 2 400 gånger den tim­

lön, som tjänstemannen omedelbart före tillträdandet av befattningen uppbar

eller vid tidsarbete avtalsenligt ägde uppbära; till ackordslöneförmåner togs

däremot icke någon hänsyn i detta sammanhang. Snart ansågs det likväl

nödvändigt att vid jämförelsen mellan lönen i arbetaranställningen och lönen

i tjänstemannaanställningen taga viss hänsyn till ackordsvinst. Med hänsyn

härtill utfärdade Kungl. Majit år 1945 nya bestämmelser, vilka inneburo, att

även ackordsvinsten inräknades vid lönejämförelsen. Särskilt med hänsyn

till den stimulansfaktor, som ligger i ackordslönesättningen, ansågs det dock,

att hela ackordsvinsten icke kunde få medräknas utan att en viss reduktion

måste ske samt att denna borde göras olika allteftersom fråga vore om nor­

mallöneavtal eller minimilöneavtal. Vidare ansågs ackordsvinsten icke böra

bestämmas individuellt utan beräknas med utgångspunkt från den genom­

snittliga ackordsnivån under viss tid vid den arbetsplats (arbetsområde) och

inom den ålders- och yrkesgrupp, arbetaren senast tillhört.

Lönekommittén. Lönekommittén erinrar, att ifrågavarande bestämmelser

blivit föremål för kritik i olika avseenden, samt anför härom närmare föl­

jande.

Mot de år 1939 införda bestämmelserna har — även efter 1945 års änd­

ringar — framförts den invändningen, att de föranlett betydande ojämn­

heter vid löneklassplaceringen. I väsentlig mån torde visserligen dessa ojämn­

heter lia haft sin grund i krisförhållandena. Återvinner löneläget sin rela­

tiva stabilitet, torde man kunna räkna med, att de komma att minskas. Helt

kunna de dock ej neutraliseras. Framför allt har det ansetts mindre tillfreds­

ställande, att arbetare, som först vid relativt hög ålder och med lång anställ­

ningstid befordras till tjänsteman, ofta bliva placerade i lika låg löneklass

som yngre arbetare eller, under vissa förhållanden, till och med i lägre

löneklass än dessa. Yrkanden lia därför framförts från vederbörande per­

sonalorganisationer örn införande av bestämmelser, som skulle motverka så­

dan inplacering och som därjämte skulle verka utjämnande vid ändrad rela­

tion mellan arbetarlön och tjänstemannalön.

Genom den ändring i bestämmelserna, som vidtagits 1945, bär visserligen

ackordsvinst i viss omfattning lått tillgodoräknas vid fastställande av jämfö­

relseinkomsten, men bestämmelserna härom lia icke gått fria för kritik. Det

har särskilt framhållits, att bestämmelserna med hänsyn lill avtalens varie­

rande konstruktion giva ett relativt ojämnt utfall. Sålunda kunna två arbetare

med samma förtjänstnivå komma att inplaceras i olika löneklasser beroende

på att den ena arbetaren uppburit hög ackordstimlön (haft hög ackordsbas)

och låg ackordsvinst, medan den andra arbetaren haft låg ackordsbas och

hiig ackordsvinst.

Bihang lill riksdagens protokoll IDA0. 1 saini. Nr 333.

Kungl. Maj:ts proposition nr

333

.

G

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 333.

Vid de förhandlingar, som förts mellan 1945 års lönekommitté och perso­

nalorganisationerna, har enighet nåtts örn vissa jämkningar i och komplet­

teringar till de nuvarande bestämmelserna, åsyftande att så långt som möjligt

eliminera de med bestämmelserna nu förenade olägenheterna. Enligt för­

handlingsresultatet bör löneklassplaceringen alltjämt i första hand vara be­

roende av en jämförelse mellan lönerna i den förutvarande och den nya an­

ställningen (jämförelseregeln). Beträffande de grunder, efter vilka lönejäm-

förelsen bör ske, föreslås vissa ändringar, vilka innebära, dels att då avlö­

ning utgått i form av timlön jämte ackordsvinst, den inkomst, varmed skall

räknas vid lönejämförelsen — oavsett huruvida fråga är om minimilöneav-

tal eller normallöneavtal -—- i princip skall motsvara den med viss procent

minskade summan av timlönen och den genomsnittliga ackordsvinsten, dels

ock att arbetare, som före övergången till tjänstemannaanställning arbetat

mot ackord, i intet fall skall erhålla sämre löneställning än om han då arbe­

tat mot fast timlön utan ackord. Jämförelseregeln anses vidare böra kom­

pletteras med en bestämmelse (garantiregeln), varigenom viss lägsta löne-

klassplacering i vederbörande lönegrad tillförsäkras den, som under längre

tid före övergången varit anställd i statens tjänst. Dessutom anses det böra

överlåtas åt styrelserna för de affärsdrivande verken samt åt försvarets civil­

förvaltning att besluta om än högre löneklassplacering i de fall, då så befin-

nes nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för tjänsten särskilt

lämplig arbetare.

De sålunda förordade bestämmelserna beträffande övergång från kollek-

tivavtalsreglerad anställning böra vidare enligt det vid förhandlingarna vun­

na resultatet principiellt tillämpas också i sådana fall, då arbetaravlöningen,

ehuru den formellt icke utgår enligt kollektivavtal, likväl reellt bestämts på

samma sätt som avlöning enligt sådant avtal eller också anpassats efter grun­

derna i visst kollektivavtal, som gäller för arbete av liknande slag.

Den närmare innebörden av förhandlingsresultatet, i vad avser garanti-

regelns blivande utformning, sammanfattas av kommittén sålunda.

Den, som efter fyllda 18 år innehaft anställning med avlöning enligt kol­

lektivavtal i statens tjänst, skall vid övergång från sådan anställning till

tjänstemannaanställning i högst 10 lönegraden (nuvarande lönegradsbeteck-

ning) tillförsäkras rätt att,

a) örn anställningen efter fyllda 18 år omfattar mer än 6 men icke fullt

9 år, för bestämmande av tidpunkt för uppfattning till den för befattningen

gällande andra löneklassen taga i beräkning den del av anställningstiden, som

överstiger 6 år,

b) örn anställningen omfattar minst 9 men icke fullt 12 år, dels placeras

i lägst den andra för befattningen gällande löneklassen och dels för uppfatt­

ning till den för befattningen gällande tredje löneklassen taga i beräkning

den del av anställningen, som överstiger 9 år, samt

c) örn anställningen omfattar minst 12 år, placeras i lägst den tredje för

befattningen gällande löneklassen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

83

Den, som efter fyllda 18 år innehaft anställning i statens tjänst med avlö­

ning enligt kollektivavtal, skall vid övergång från sådan anställning till tjäns­

temannaanställning i högre lönegrad än den 10:e (nuvarande lönegradsbe-

teckning) tillförsäkras rätt att,

a) om anställningen efter fyllda 18 år omfattar mer än 9 men icke fullt

12 år, för bestämmande av tidpunkt för uppflyttning till den för befattningen

gällande andra löneklassen taga i beräkning den del av anställningstiden, som

överstiger 9 år,

b) om anställningen omfattar minst 12 men icke fullt 15 år, dels placeras

i lägst den andra för befattningen gällande löneklassen och dels för upp­

flyttning till den för befattningen gällande tredje löneklassen taga i beräk­

ning den del av anställningstiden, som överstiger 12 år, samt

c) örn anställningen omfattar minst 15 år, placeras i lägst den tredje för

befattningen gällande löneklassen.

Såsom framgår av det föregående ha i viss mån olika regler ansetts böra

gälla vid övergång till tjänster i vissa lägre lönegrader än vid övergång till

tjänster, placerade i högre lönegrader. Gränsen har härvid, med hänsyn till

tjänsternas nuvarande lönegradsplacering, dragits mellan de nuvarande 10

och 11 lönegraderna. Därest framdeles lönegradsplaceringen skulle ändras

för de tjänstemannagrupper, örn vilka här är fråga, kan därav följa att grän­

sen bör flyttas.

Yttrandena. Lönekommitténs förslag rörande löneklassplacering vid över­

gång från anställning med avlöning enligt kollektivavtal till anställning så­

som tjänsteman har i allmänhet icke föranlett några erinringar från remiss-

myndigheternas sida. Vattenfallsstyrelsen har emellertid ansett, att jämförel­

seregeln borde helt slopas. Icke heller den föreslagna garantiregeln har sty­

relsen kunnat tillstyrka. Enligt styrelsens mening borde man på förevarande

område i stället tillämpa en tillgodoräkningsregel av närmare angiven inne­

börd. Statskontoret har ifrågasatt lämpligheten och nödvändigheten av den

föreslagna garantiregeln, som i realiteten innebure ett återupplivande för en

speciell grupp av befattningshavare av den vid 1939 års lönereglering utdömda

tillgodoräkningsrätten.

Enligt min mening bör jämförelseregeln alltjämt tillämpas, vid här avsedd

Departements-

övergång från arbetar- till tjänstemannaanställning. Mot de ändringar i be-

chefen.

^{stämmelserna rörande vad som skall förstås med avlöning i arbetarens} tön­

ningen, vilka lönekommittén förordat och vilka det torde ankomma på Kungl.

Majit att taga närmare ställning till, har jag för min del icke funnit anled­

ning till erinran.

Den föreslagna garantiregeln synes mig på ett lyckligt sätt komplettera

jämförelseregeln och vara ägnad att undanröja de ojämnheter i löneklass-

placeringen, som en tillämpning av enbart sistnämnda regel i vissa fall visat

sig medföra.

Vidare ansluter jag mig till lönekommitténs förslag, att det bör överlåtas

åt styrelserna för de affärsdrivande verken och försvarets civilförvaltning att

84

Kungl. Majlis proposition nr 333.

i fall, då så befinnes nödvändigt för förvärvande såsom tjänsteman av för

tjänsten särskilt lämplig arbetare, besluta om än högre löneklassplacering

än som följer av en tillämpning av jämförelse- och garantireglema.

Slutligen biträder jag även förslaget, att de här förordade bestämmelserna

principiellt böra tillämpas också i sådana fall, då arbetaravlöningen, ehuru

den formellt icke utgår enligt kollektivavtal, likväl reellt bestämts på samma

sätt som avlöning enligt sådant avtal eller också anpassats efter grunderna

i visst kollektivavtal, som gäller för arbete av liknande slag.

Tjänstledighetsavdrag.

För närvarande förekomma tre slag av tjänstle­

dighetsa vdrag: A-, B- och C-avdrag. A-avdragen utgöras av löneklassvis fast­

ställda, i dyrortshänseende icke differentierade dagbelopp, vilka såväl abso­

lut som i sin relation till lönen följa en stigande skala. B-avdragen äro lika

med dubbla A-avdragen. C-avdraget åter motsvarar hela lönen ävensom, i

förekommande fall, övriga på tjänstledighetstiden belöpande kontanta avlö­

ningsförmåner. Vid tjänstledighet med C-avdrag förfares på olika sätt med

tjänste- och familjepensionsavdragen, allt efter ledighetens orsak. Tjänst­

ledighet för offentligt uppdrag medför ej reduktion av avdragen, vilka där­

emot vid ledighet för enskilda angelägenheter skola minskas med det belopp,

som belöper på ledighetsliden.

Såsom exempel på progressiviteten i gällande avdragsskala må nämnas, att

A-avdraget, mätt i förhållande till nettolönen för dag på lägsta dyrort — be­

räknad såsom Vao av den med löneklassvis utjämnade pensionsavdrag mins­

kade lönen — utgör 15,79 procent i 1 löneklassen och 28,42 procent i 33 löne-

klassen. Motsvarande procenttal äro för medeldyr ort 13,48 och 26,23 samt

för dyraste ort 11,76 och 24,35.

Beträffande några få löneklasser inom den allmänna löneplanen samt i

fråga om de för vissa extra ordinarie och extra befattningshavare gällande

s. k. bokstavslöneklasserna förekomma undantag från progressivitetsprinci-

pen. För sistnämnda löneklasser har fastställts ett i öretal räknat lika stort

A-avdrag, varför avdragsprocenten här följaktligen stiger med sjunkande lön.

Lönekommittén. Enligt lönekommitténs förslag skola tjänstledighetsavdra-

gen differentieras i dyrortshänseende. I enlighet härmed ha särskilda belopp

upptagits icke blott — såsom tidigare varit fallet — för varje löneklass utan

också för varje dyrortsgrupp. Avdragen lia därvid konstruerats så, att de

i princip medföra avstående av en och samma andel av lönen för alla be­

fattningshavare, vilka tillhöra samma löneklass, oavsett befattningshavarnas

stationering på dyrare eller billigare orter.

Vid tidigare diskussioner örn en differentiering av tjänstledighetsavdragen

i dyrortshänseende har detta spörsmål sammankopplats med fragan örn en

dyrortsgradering av övertidsersättning. Såsom av det följande kommer att

framgå, har lönekommittén funnit sig böra förorda övergång till ett system

med dyrortsgraderad övertidsersättning. Med hänsyn till att konsekvenserna

härav komma att te sig jämförelsevis mindre förmånliga för de tjänstemän,

vilka äro stationerade på billigare orter, har lönekommittén ansett sig icke

Kungl. Maj:ts proposition nr

333

.

85

böra underlåta att föreslå en differentiering jämväl av tjänstledighetsavdra-

gen, vilken åtgärd, såsom kommittén påpekat, är ägnad att medföra en effekt

motsatt den nyss angivna. Några nämnvärda praktiska olägenheter av att de

olika avdragsbeloppens antal härigenom ökas anser kommittén icke behöva

befaras.

Vid valet av de relationstal, vilka beteckna A-avdragens förhållande till

den oavkortade lönen, har kommittén funnit lämpligt att i princip utgå från

nu rådande förhållanden på F-ort med hänsyn till att proportionen mellan

nuvarande löner på F-ort och på I-ort är ungefärligen densamma som mel­

lan de av lönekommittén föreslagna lönebeloppen för medeldyr ort (3-ort)

respektive dyraste ort (5-ort). Den relativa storleken på F-ort av nuvarande

A-avdrag har emellertid icke genomgående varit utslagsgivande för upp­

byggnaden av den av kommittén föreslagna avdragsskalan. Bland annat

med hänsyn till att ersättning för övertidsarbete enligt lönekommitténs för­

slag icke kan utgå till befattningshavare i högre löneklass än den 25, har

det ansetts befogat att för däröver liggande del av löneplanen anpassa av­

dragsskalan så, att den närmare ansluter sig till nuvarande relation mellan

A-avdrag och nettolön på I-ort. Vidare lia sådana jämkningar vidtagits, som

varit nödvändiga för att undvika att mot en viss löneklass kommer att svara

ett större procentuellt avdrag än det, som föreslagits för den närmast högre

löneklassen. Av vad nu sagts framgår att, även om den nuvarande progressi-

viteten något mildrats, några mera avsevärda förändringar i fråga om av-

dragsskalans struktur icke följa av lönekommitténs förslag.

De A-avdrag, som föreslås för tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgra-

derad löneplan, ha avvägts så, att de för lönelägen jämförliga med dem som

förekomma inom ortsgrupp 5 av den allmänna dyrortsgraderade lönepla­

nen i stort sett motsvara avdragsbeloppen enligt skalan för sistnämnda löne­

plan och för högre lönelägen sakta stegras intill 27 procent av den på förut

angivet sätt beräknade nettolönen för dag.

Avvägningen av de nya A-avdragen framgår av de i kommitténs betänkan­

de (s. 128 och 129) intagna tabeller, till vilka hänvisas.

B-avdraget bör enligt lönekommitténs mening liksom hittills motsvara

dubbla A-avdraget.

Vad C-avdraget beträffar framhåller lönekommittén, att storleken av detta

avdrag för närvarande varierar med antalet dagar i den månad, varunder

tjänstledigheten infaller. C-avdraget för dag kan sålunda, påpekar kom­

mittén, för en och samma tjänsteman utgöra antingen Vsi, ^{V30, V29} eller

1/28

av månadslönen, ett förhållande, som givetvis är ägnat att komplicera arbe­

tet med avlöningens uträknande. Lönekommittén, som prövat olika förslag

till lösning av frågan örn en förenkling av sättet för C-avdragets beräkning,

har emellertid funnit sig böra förorda, alt ifrågavarande avdrag även för

den förestående löneregleringsperioden i princip skall utgöra den kvotdel av

månadslönen, vilken svarar mot dagantalet i den av ledigheten berörda ka­

lendermånaden. Förutom genom det av kommittén förordade införandet av

nettolönesystem — vilket medför att någon avkortning av pensionsavdrag,

86

Kungl. Maj.ts proposition nr

333

.

Departements­

chefen.

svarande mot bruttolönens reduktion genom C-avdrag, ej skall ske — skall

den ur redogörarsynpunkt önsvärda förenklingen av C-avdragsberäkningen

enligt kommitténs förslag uppnås genom utarbetandet av tabeller över olika

förekommande C-avdrag, vilka tabeller kommittén förutsätter skola intagas

i vederbörande avlöningsförfattningar. Tabellerna, i vilka C-avdragen avses

skola upptagas till närmaste med 5 delbara öretal, böra enligt vad kommittén

framhåller kompletteras med en bestämmelse, att befattningshavare, som

varit tjänstledig mot C-avdrag under hel månad, icke skall äga uppbära

någon lön för denna tid.

Yttrandena. Mot förslaget om dyrortsdifferentiering av tjänstledighetsav-

dragen har erinran framställts från endast en av de hörda myndigheterna,

nämligen länsstyrelsen i Värmlands län, som ifrågasatt, huruvida tillräckliga

skäl kunde anses för en dylik differentiering med hänsyn till den komplice-

ring av lönesystemet, som skulle följa av en sådan reform.

Progresssiviteten i skalan för tjänstledighetsavdragen har försvarets civil­

förvaltning ansett innebära en obillighet gentemot befattningshavare i högre

lönegrader. Icke heller överbefälhavaren har kunnat finna några vägande skäl

för progressiviteten i fråga.

Beträffande avdragsbeloppen har riksräkenskapsverket anfört, att de för

tjänstemän med lön enligt icke dyrortsgraderad löneplan föreslagna tjänst­

ledighetsavdragen, vilka sluta på med 5 delbara öresbelopp, i förenklings-

syfte borde avrundas till att sluta på med 25 delbara öresbelopp.

För min del biträder jag helt lönekommitténs förslag rörande tjänstledig­

hetsavdragen. En dyrortsdifferentiering av dessa medför uppenbarligen, att

större rättvisa uppnås än om avdragen — såsom hittills — utgå med ett fixt

belopp för varje löneklass.

Anledning att slopa progressiviteten i avdragsskalan finner jag icke före­

ligga. För övrigt må i detta sammanhang påpekas, att kommitténs förslag

innebär någon mildring av progressiviteten.

Den av riksräkenskapsverket berörda frågan om avrundning av tjänstle-

dighetsavdragens belopp torde böra upptagas först i samband med behand­

lingen av de författningsförslag, som lönekommittén kommer att utarbeta

under andra avdelningen av sitt arbete.

Kallortstillägg.

Särskilda kallortstillägg förekommo ursprungligen endast

vid statens järnvägar — från år 1903 -—- men infördes sedermera även inom

andra grenar av statsförvaltningen. I samtliga de avlöningsreglementen, med

vilkas revision lönekommittén bär att taga befattning, finnas bestämmelser

meddelade om kallortstillägg. Manskapsavlöningsreglementets stadganden i

ämnet avse emellertid, såvitt angår det kontraktsanställda manskapet, en­

dast vissa äldre furirer.

Kallortstillägg utgår enligt gällande bestämmelser till tjänstemän, statio­

nerade inom ett i övre Norrland beläget, i sex kallortszoner indelat kallorts-

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

87

område. Zonindelningen, är reglerad genom en kungörelse den 15 juni 1939,

nr 425, till vilken hör en bilaga med beskrivning av gränslinjerna mellan

de olika zonerna samt mellan kallortsområdet och riket i övrigt. I anslutning

till zonindelningen utgår kallortstillägg enligt sex kallortsklasser, betecknade

med nr I—-VI. Inom en och samma kallortsklass utgår kallortstillägg med ett

enhetligt, av befattningshavarnas löneställning oberoende belopp. Skalan för

kallortstillägg har för närvarande följande utseende:

kallortsklass 1........................ 90 kr.

kallortsklass IV........................ 360 kr.

*

II........................ 150 »

»

V......................... 510 »

» III....................... 240 »

>

VI........................ 720 »

Då kallortstillägget infördes, angavs dess direkta syfte vara att kompensera

befattningshavarna i övre Norrland dels för de högre levnadskostnaderna

därstädes och dels för de olägenheter, som följde av det hårda klimatet. Sedan

en för hela landet enhetlig dyrortsgruppering genomförts och särskilda dyr-

ortstillägg tillkommit såsom avlöningsförmån, ansågs emellertid levnadskost­

nadernas höjd ej längre böra inräknas bland de med bosättning i Norrland

sammanhängande förhållanden, för vilka kallortstillägget var avsett att ut­

göra en kontant ersättning. Den egentliga motiveringen för medgivandet av

ifrågavarande förmån var statens intresse av en tillfredsställande rekrytering

till tjänsteställena i Norrland.

Vid indelningen i lcallortszoner har man i huvudsak byggt på en år 1920

utförd klassificering av stationeringsorter för personal i kommunikations -

verken. Utgångspunkten för berörda klassificering var, att kallortstillägget

huvudsakligen skulle ha karaktären av ett ödemarks- eller enslighetstillägg,

och följande huvudfaktorer ansågos böra vara utslagsgivande vid bestäm­

mande av tilläggets storlek å viss ort: 1) vinterkylans intensitet, 2) längden

av vinter och sommar, 3) enslig belägenhet, 4) vintermörkrets omfattning,

5) avstånd från Sveriges huvudorter samt 6) ödemarksnatur. För varje fak­

tor konstruerades en poängskala, och det sammanlagda poängtalet för varje

ort uträknades, varvid siffran för ödemarksnatur räknades dubbelt.

Lönekommittén. Lönekommittén, som jämlikt de för kommitténs arbete

meddelade direktiven haft att ompröva frågan örn kallortstilläggens bibe­

hållande, har för sin del förordat, att sådana tillägg fortfarande skola utgå.

Visserligen har kommittén ansett det kunna ifrågasättas, om de omstän­

digheter, som ursprungligen föranlett införandet av kallortstillägg, numera

behöva tillmätas sådan betydelse för lönesättningen, att tilläggen måste bi­

behållas. Beträffande den synpunkt, som för staten varit avgörande vid be­

viljandet av här ifrågavarande förmån — angelägenheten av en tillfredsstäl­

lande rekrytering till tjänsteställena i Norrland — framhåller sålunda kom­

mittén, alt utredningar i ämnet, som verkställts av 1928 och 1936 års löne-

kommittéer, synts giva vid handen, alt någon avsevärd skillnad i fråga örn

rekryteringsmöjligheterna ej kunde anses föreligga mellan kallortsområdet

och riket i övrigt. Vidare påpekar kommittén, att ett av de moment, som

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

tidigare ansetts göra kallortstillägg motiverade, nämligen vederbörande or­

ters avlägsenhet från tätare bebyggda samhällen eller områden, för fram­

tiden torde komma att i viss mån kompenseras på annat sätt. Härom anför

kommittén följande.

Vid hittills utförda dyrortsgrupperingar har hänsyn icke tagits till orter­

nas kommunikationsförhållanden annat än i den mån långa avstånd mellan

inköpsort och konsumtionsort direkt kommit till uttryck i priserna på de

nyttigheter, vilka medräknats vid beräkningen av utgiftsbudgeter. Enligt

förslag av 1943 års dyrortskommitté skall för framtiden viss självständig

hänsyn tagas till de större utgifter eller ansträngningar för anskaffande av

olika slags förnödenheter — även immateriella — vilka den på visst minimi­

avstånd från s. k. huvudinköpsort bosatta befolkningen har att vidkännas

främst i form av rese- och transportkostnader. Avståndskostnademas inver­

kan på hushållsbudgeten skulle markeras genom visst tillägg till dennas

slutsumma. Dyrortskommitténs förslag härutinnan har i princip vunnit stats­

makternas godkännande genom beslut under höstsessionen av 1945 års riks­

dag. Även om de med en mera isolerad bosättning förenade olägenheterna

icke härigenom komma att beaktas främst utifrån de synpunkter, vilka till­

mätts betydelse vid kallortssystemets utformning, synes dock nämnda sy­

stem ha förlorat en del av sitt teoretiska underlag.

Kommittén framhåller emellertid, att för bibehållande av kallortstilläggen

talar å andra sidan, att vissa av de faktorer, vilka ansetts motivera medgi­

vandet av dylika tillägg, alltjämt göra sig gällande med oförminskad styrka.

Med hänsyn härtill och då man vid de förda förhandlingarna på personal­

håll fäst stort avseende vid att ifrågavarande, sedan länge utgående avlö­

ningsförmån icke fråntages befattningshavarna, har lönekommittén ansett

sig böra förorda, att kallortstillägg fortfarande iskall utgå.

I övrigt föreslår kommittén, att lönenivåns generella höjning icke skall

medföra någon höjning av tilläggsbeloppen samt att dessa liksom hittills

skola utgå till tjänstemän inom ett i sex kallortszoner indelat kallortsom-

råde. Mera betydande ändringar i fråga om kallortsindelningen anser kom­

mittén ej böra ske. Enligt kommitténs mening böra emellertid sådana juste­

ringar av gränsdragningen övervägas, att denna vållar minsta möjliga irri­

tation. Det synes kommittén lämpligt, att indelningen i allmänhet göres

efter administrativa eller judiciella gränser.

Frågan efter vilka regler och i vilken utsträckning militärt manskap skall

äga rätt till kallortstillägg synes kommittén böra upptagas till övervägande

sedan genom det av 1946 års manskapslöneutredning bedrivna utredningsar­

betet större klarhet vunnits om manskapets blivande löneställning.

Yttrandena. Av de hörda myndigheterna har endast rilcsräkenskapsverket

berört frågan örn kallortstillägg och därvid föreslagit, att beloppen i klas­

serna I och II fastställas till 96 respektive 156 kronor för år.

Departements-

Även örn åtskilliga av de skäl, som på sin tid föranledde kallortstilläggets

chejem.

införande, numera förlorat sin betydelse, vill jag, med hänsyn till att man på

personalhåll fäst stort avseende vid att denna förmån icke fråntages befatt­

ningshavarna, icke motsätta mig lönekommitténs förslag, att kallortstillägg

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

89

framdeles får utgå enligt enahanda grunder som hittills, dock med den av

riksräkenskapsverket föreslagna jämkningen.

övertidsersättning.

Gällande övertidsbestämmelser förutsätta, att arbete

å tid utöver fastställd arbetstid skall förekomma endast undantagsvis. Ut­

fört övertidsarbete medför under vissa betingelser rätt till kompensation

genom ledighet eller till kontant övertidsersättning. Ersättning skall i första

hand utgå i form av ledighet. En absolut förutsättning för rätt till ersättning

är att ifrågavarande arbete utförts å befattning i högst 18 lönegraden. Här­

utöver gälla vissa ytterligare begränsningar. Ersättning må sålunda i all­

mänhet icke tillkomma befattningshavare, som utövar mera självständigt

befäl eller som har att utföra arbete av den art, att behovet eller varaktig­

heten av förekommande övertidsarbete icke kan kontrolleras. Vidare gäller

att överordnad i varje särskilt fall skall ha beordrat eller godkänt arbetets

utförande å övertid. Beställningshavare underkastad militära avlöningsreg-

lementet är överhuvud icke berättigad till övertidsersättning.

Ersättning utgår enligt olika grunder för övertidsarbete, som utförts un­

der natt (kl. 22—6), å sön- eller helgdag eller å påskafton, midsommarafton

eller julafton (i det följande sammanförda under beteckningen kvalificerad

övertid), och för dylikt arbete under annan tid (icke kvalificerad övertid).

Den kontanta övertidsersättningen för arbete under icke kvalificerad över­

tid utgår med lönegradsvis fastställda, icke dyrortsgraderade timersättnings-

belopp. De ersättningsbelopp, vilka ursprungligen upptogos i civila avlönings-

reglementet, voro så avvägda, att de med utgångspunkt från en normal

tjänstgöringstid av 208 timmar per månad ungefärligen motsvarande den

ordinarie timlönen å I-ort för en tjänsteman inom tredje löneklassen av veder­

börande lönegrad. Med hänsyn till att rörligt tillägg icke skulle utgå å övertids­

ersättningen inneslöto beloppen emellertid en viss förhöjning utöver den

på angivna sätt beräknade kvotdelen. Det oaktat vidtogs år 1943 en proviso­

risk höjning av ersättningsbeloppen, innebärande en förhöjning av de tidigare

beloppen med i runt tal 31 %, motsvarande på lönen utgående rörligt tillägg

och kristillägg.

Varje övertidstimme räknas, när fråga är om kvalificerad övertid, såsom en

och en halv timme med tillämpning därefter av ovannämnda timersättningsbe-

lopp. För kompensation genom ledighet gäller, att en timmes övertidsarbete

kompenseras med en timmes ledighet, med undantag dock för det fall, att ar­

betet utförts under kvalificerad övertid och ledigheten beredes under annan

tid, än som medför dylik beräkning i fråga örn övertidsarbete. I detta fall

kompenseras en timmes övertidsarbete genom en och en halv timmes le­

dighet.

Lönekommittén. Vid behandlingen av frågan örn övertidsersättning har lö-

nekommittén lill en början understrukit, att den redan i 1919 års avlönings-

reglemcnte för kommunikationsverken och även i de nuvarande avlönings-

reglementena uttalade grundsatsen, att arbete å tid utöver fastställd arbetstid

bör förekomma endast undantagsvis, även bör gälla för den förestående löne-

regleringsperiodcn och därvid i möjligaste män iakttagas.

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

I detta sammanhang anför kommittén bland annat följande.

Under de av lönekommittén förda förhandlingarna har av tjänstemännens

huvudorganisationer påtalats, att, emot vad som förutsattes vid den senaste

allmänna löneregleringen, övertidsarbete numera uttages i betydande omfatt­

ning inom vissa områden av statsförvaltningen. Det torde vara ostridigt, att

verk och myndigheter under de senare åren ofta i betydande utsträckning

anlitat sin personal för övertidsarbete. Att detta behövt ske, torde till avse­

värd del bero på extraordinär arbetsbelastning föranledd av krisförhållan­

den, varför förekomsten av övertidsarbete kan väntas minska efter återgång

till mera normala förhållanden. I den mån det emellertid blir nödvändigt att

uttaga övertidsarbete, bör man från vederbörande myndigheters sida söka

ernå en sådan begränsning av det övertidsarbete, som uttages av en och sam­

ma befattningshavare, att hans arbetsbörda ej blir större än vad de förelig­

gande omständigheterna oundgängligen påfordra. För sådana fall bör det

sätt varpå lagen om arbetstidens begränsning tillämpas på den allmänna

arbetsmarknaden vara vägledande, så att man under alla förhållanden söker

undvika att inom statstjänsten uttaga övertidsarbete i större omfattning än

som i motsvarande fall kan ske vid privatanställning.

Lönekommittén framhåller uttryckligen, att dess förut återgivna uttalan­

den avse jämväl befattningshavare, som icke erhåller särskild övertidser­

sättning.

Beträffande rätt till övertidsersättning anser lönekommittén ingen reell

ändring böra ske. Kommittén förordar i enlighet härmed, att särskild er­

sättning skall kunna utgå för övertidsarbete å befattning i högst 22 löne­

graden, vilken lönegrad närmast motsvarar nuvarande 18 lönegraden.

I fråga om den kontanta övertidsersättningens konstruktion och avväg­

ning har lönekommittén till en början erinrat, att vid flera tidigare tillfällen

övervägts en sådan omläggning av det hittillsvarande systemet med löne-

gradsvis bestämda, icke dyrortsdifferentierade och fasta ersättningsbelopp,

att övertidsersättningen skulle komma att ställas i mera direkt relation till

vederbörande befattningshavares avlöning. Såväl 1928 som 1936 års löne-

kommittéer hade emellertid ansett sig av praktiska skäl icke kunna förorda

en sådan omläggning, vilken förutsatte en differentiering av ersättningsbelop­

pen efter såväl löneklass som ortsgrupp.

Såsom lönekommittén vidare påpekat, förekommo i samband med till­

komsten av den i det föregående omförmälda höjningen med 31 procent av

övertidsersättningen vissa uttalanden till förmån för en ändring av de prin­

cipiella grunderna för övertidsersättningens konstruktion. I ett av allmänna

lönenämnden avgivet utlåtande anfördes sålunda bland annat följande.

Principiellt är lönenämnden av den uppfattningen, att frågan om över­

tidsersättningen bör lösas i anslutning till det förslag, som framlagts i de

nyssnämnda motionerna1 vid 1938 års riksdag. Det har synts. lönenämn­

den riktigast, att övertidsersättningens belopp direkt anknyter till vederbö­

rande tjänstemans avlöning och sålunda differentieras med hänsyn såväl till

tjänstemannens placering i löneklass som till hans placering i dyrortsgrupp.

1 Likalydande motionerna I: 317 och II: 453, vari hemställdes, att övertidsersättningen skulle

bestämmas till Vno av vederbörande tjänstemans månadslön inklusive rörligt tillägg och kall-

ortstillägg, med viss avrundning.

Kungl. Majlis proposition nr 333.

91

Härigenom skulle undvikas, att — såsom för närvarande i vissa fall är hän­

delsen — förhållandevis hög ersättning utgår å lägre dyrort, medan ersätt­

ningen å högre dyrort måste anses för låg. Några farhågor för att — såsom

statsutskottet vid 1938 års riksdag anförde — en differentiering skulle i av­

sevärd mån komplicera bestämmelserna på området, behöva enligt lönenämn-

dens mening icke hysas.

Emellertid vill lönenämnden icke nu påyrka, att de nuvarande bestämmel­

serna om övertidsersättning erhålla principiellt ändrad innebörd i enlighet

med det ovan anförda. Denna fråga synes icke böra upptagas till prövning

annat än i samband med en lönereglering.

Statsutskottets utlåtande i frågan (nr 264/1943) innefattade en principiell

anslutning till den av lönenämndens majoritet uttalade uppfattningen, även

om utskottet i likhet med lönenämnden ifrågasatte lämpligheten av att vid

dåvarande tidpunkt införa ifrågavarande, även vid detta tillfälle motions-

vis föreslagna beräkningsgrunder.

Lönekommittén har företagit vissa undersökningar beträffande verkning­

arna av den för övertidsersättning nu gällande konstruktionen. Av en i kom­

mitténs betänkande (s. 137) intagen sammanställning, vilken innefattar re­

sultatet av de utförda undersökningarna och till vilken hänvisas för när­

mare orientering i ämnet, framgår i fråga om befattningshavare i de löne­

grader inom nuvarande löneplan A, inom vilka övertidsersättning kan utgå,

liksom i vissa lönegrader av nuvarande löneplanerna V och MV den ojäm­

na relationen mellan övertidsersättning och ordinarie timlön respektive tim-

dvlöning i begynnelse- och slutlöneklass på billigaste och dyraste ort. Med

hänsyn till att lönekommittén föreslår övergång till nettolönesystem ha be­

räkningarna skett på grundval av nu utgående nettolöneförmåner. Beräk­

ningarna ha utförts med utgångspunkt från en normalarbetstid av 208 tim­

mar för månad, vilken beräkningsgrund, såsom redan i det föregående

nämnts, tillämpades vid 1936 års lönekommittés avvägning av ersättningar­

nas storlek i förhållande till den ordinarie timlönen.

För sin del föreslår lönekommittén, att övertidsersättningen fastställes

löneklassvis och differentieras i dyrortshänseende samt att rörligt tillägg

skall utgå på övertidsersättningen efter samma procenttal som på lönen.

Kommittén förutsätter därvid, att avvägningen efter den med rörligt tillägg

förhöjda lönen skall ske genom att dylikt tillägg beräknas på sammanlagda

beloppet av lön och övertidsersättning.

Beträffande timersättningsbeloppet (vid grundnivån) för arbete å icke

kvalificerad övertid föreslår kommittén, att ifrågavarande ersättningsbe­

lopp — bortsett från avrundning till närmaste med 5 delbara öretal — skall

motsvara 0,7 procent av månadslönen, vilket vid en normalarbetstid av 200

timmar för månad innebär 40 procents förhöjning och vid en normalarbets­

tid av 208 timmar för månad 45,6 procents förhöjning av den ordinarie tim­

lönen.

De sålunda föreslagna ersättningsbeloppen liksom också ersättningens stor­

lek vid ett rörligt tillägg av 6 procent, framgå av följande tabell.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

Löneklass

Ersättning för timme vid övertidsarbete på icke kvalificerad övertid

Grundbelopp

106

%

av grundbeloppen

Ortsgrupp

Ortsgrupp

1

2

3

4

5

1

2

3

4

5

1

1-65

1-75

1-80

1-90

2-—

1-75

1-85

1-91

2-01

2-12

2

1'70

1-80

1’90

1-95

2-05

1-80

1-91

201

2-07

2-17

3

1-80

1-85

1-95

2-05

2-10

l'9l

1-96

2-07

2-17

2-23

4

1-85

1-95

2-05

2'15

2-20

1-96

2-07

2-17

2-28

2-33

5

1-95

2-05

2-15

2-25

2-35

2-07

2-17

2-28

2'38

2-49

6

2-05

215

2-25

2-35

2-45

2-17

2-28

2-38

2'49

2'60

7

2-20

2'30

240

2-50

2-60

2-33

2-44

2-54

2-65

2'76

8

2-30

2-40

2-55

2-65

2-75

2-44

2'54

270

2-81

2-91

9

2-45

2'55

2-70

2-80

2-90

2-60

2’70

2-86

2-97

3-07

10

2-60

2'70

2'85

2-95

3-10

2-76

2-86

3-02

3l3

3-29

11

2-70

2 85

3'—

3-10

3'25

2-86

3-02

3-18

3-29

3-44

12

2'85

3 —

3-10

3-25

3-40

3-02

318

329

3-44

3-60

13

3-—

3-10

3-25

3-40

3-65

318

3‘29

3-44

360

3'76

14

3-10

3-25

3-40

3-55

3*70

329

3-44

3'fiO

3-76

392

15

3-25

3-40

355

3'70

3'85

3-44

3'60

3-7 6

3-92

4-08

16

3'35

3-50

370

385

4'—

3-55

3-71

392

4'08

4-24

17

3-50

3-65

3-85

4-—

415

3-71

3-87

4-08

4-24

4-40

18

3-65

3-80

4-—

4-15

4-35

3-87

4-03

4'24

4-40

4-61

19

3'80

4 —

4-15

435

4-55

4-03

4'24

4-40

461

4-82

20

4 —

420

4 35

4 55

4-76

4-24

4'46

4-61

482

503

21

4-25

4-45

4'65

4-85

505

4-50

4-72

493

5-14

5*35

22

4-50

4-70

4-90

5-10

5-35

4 77

4-98

5'19

5-41

5’67

23

4-75

4-95

520

5-45

5-65

5-03

5-25

5'61

5-78

5'99

24

5'—

5-25

5-50

5’75

595

5-30

5-66

5‘83

6-09

6'31

25

5-35

560

5'80

605

6-30

5-67

5'94

6-15

6-41

6-68

Beträffande ersättning för arbete på kvalificerad övertid föreslår kom­

mittén följande. Till kvalificerad övertid skall, utöver vad nu gäller, hän­

föras jämväl tiden mellan klockan 18 och klockan 22 å dag före sön- och

helgdag. Ersättningsbeloppen för arbete å kvalificerad övertid skola i prin­

cip motsvara 150 procent av de belopp, vartill ersättningen för arbete å icke

kvalificerad övertid beräknats före avrundning. Detta innebär, att ersätt­

ningsbeloppen för arbete å kvalificerad arbetstid komma att utgöra 1,05 av

månadslönen, vilket motsvarar 110 procents förhöjning av den ordinarie

timlönen vid en normalarbetstid av 200 timmar för månad och 118,4 pro­

cent vid en normalarbetstid av 208 timmar för månad. Även dessa belopp

böra avrundas till närmaste med 5 delbara öretal.

I övrigt föreslår lönekommittén, att övertidsarbete liksom hittills i första

hand kompenseras genom ledighet. Kompensationsledigheten bör enligt löne-

kommitténs mening i princip stå i samma relation till tiden för det utförda

övertidsarbetet som den kontanta övertidsersättningen till den för arbete å or­

dinarie arbetstid utgående ersättningen vid en normalarbetstid av 200 timmar

för månad. Med utgångspunkt härifrån föreslår kommittén, att en timmes

Kungl. Majlis proposition nr 333.

93

övertidsarbete skall kompenseras genom en och en halv timmes ledighet,

dock att, där arbetet utförts å kvalificerad övertid och ledigheten beredes på

annan tid än som medför dylik beräkning i fråga om övertidsarbete, en

timmes övertidsarbete skall kompenseras genom två timmars ledighet.

Yttrandena. Beträffande rätten till övertidsersättning föreslår överbefälha­

varen, att även personal tillhörande nuvarande lönegrad Ca 18 måtte bli be­

rättigad till sådan ersättning. Vidare har riksräkenskapsverket förordat, att

vederbörande chef bemyndigas medgiva, att tjänsteman, som i mera bety­

dande omfattning utfört övertidsarbete utan att författningsenligt vara be­

rättigad till ersättning härför, skall erhålla viss kompensationsledighet.

Länsstyrelsen i Värmlands län har ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl

kunde anses föreligga för en differentiering av övertidsersättning efter dyrort

och löneklass, med hänsyn till att en sådan differentiering vore ägnad att

komplicera lönesystemet.

I fråga om de föreslagna reglerna för övertidsersättningens beräknande har

statskontoret uttalat, att dessa enligt ämbetsverkets uppfattning innebure en

så avsevärd utvidgning av nuvarande förmåner, att de måste ingiva starka

betänkligheter. Då de höga ersättningsbeloppen kunde befaras komma att

direkt stimulera till övertidsarbete, torde de — bortsett från andra invänd­

ningar — knappast böra godtagas med mindre bestämda garantier skapades

för övertidsarbetets stränga begränsning och dess kompenserande i första

hand genom ledighet. Länsstyrelsen i Malmöhus län har — under erinran

att lönekommittén vid övertidsersättningens beräknande utgått från en normal

arbetstid av 200 (25 X 8) eller 208 (26 X 8) timmar för månad — föreslagit,

att de av lönekommittén förordade ersättningsbeloppen i fall, då den nor­

mala arbetstiden utgjorde 7 timmar för dag, höjdes med en sjundedel. Tele-

grafstyrelsen har förordat, att ersättning för arbete å kvalificerad övertid

måtte bestämmas så, att den motsvarade 100 procents i stället för föreslagna

110 procents förhöjning av den ordinarie timlönen. Liknande synpunkter ha

anförts av vattenfallsstyrelsen. Generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen ha

ansett, att särskilda bestämmelser om förhöjd övertidsersättning borde med­

delas för de fall, då en befattningshavare utförde övertidsarbete å högre be­

fattning än den av honom innehavda.

Vissa erinringar lia framförts mot lönekommitténs förslag, att rörligt tillägg

skall utgå å övertidsersättning med samma procenttal som på lönen och be­

räknas efter sammanlagda beloppet av lön och övertidsersättning. Telegraf­

styrelsen har sålunda påpekat, att den övertidsersättning, som vid verket

utbetalas samtidigt med lönen, i regel avser annan tidsperiod än lönen. Vid

en eventuell ändring av procenttalet för rörligt tilägg kunna därför kompli­

kationer uppstå. Likartade synpunkter har generalpoststyrelsen anfört på före­

varande spörsmål.

För min del får jag till en början understryka, vad lönekommittén anfört

rörande begränsningen av den omfattning, i vilken övertidsarbete bör före­

komma.

Såsom kommittén påpekat äga dess uttalanden i detta ämne giltighet

även beträffande tjänstemän, som icke äro berättigade lill särskild över-

Departements­

chefen.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

tidsersättning. Den av riksräk enskap sverket berörda frågan om kompensa-

tionsledighet för dessa tjänstemän torde emellertid vara att hänföra till så­

dana allmänna frågor om ordnande av arbetsförhållandena, som böra över­

vägas i andra sammanhang.

I fråga om rätten till övertidsersättning får jag framhålla, att lönekom-

mittén icke torde ha avsett att taga ställning till spörsmålet, om personal,

tillhörande nuvarande lönegrad Ca 18, bör erhålla sådan ersättning. Frågan

härom torde icke böra prövas i detta sammanhang.

Lönekommitténs förslag beträffande övertidsersättningens beräknande gi­

ver jag min anslutning. Att särskilda bestämmelser kunna erfordras för över­

tidsersättningens fastställande i fall, då befattningshavare utför arbete å högre

befattning, torde icke kunna förnekas. Med ett ställningstagande till denna

fråga torde emellertid böra anstå, till dess lönekommittén utarbetat förslag

till författningsbestämmelser.

Med anledning av vad telegrafstyrelsen anfört rörande svårigheten att be­

räkna rörligt tillägg på sammanlagda beloppet av lön och övertidsersättning,

finner jag mig böra frångå lönekommitténs förslag i denna del och förordar

sålunda, att rörligt tillägg beräknas separat å lön och å övertidsersättning.

V. Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för genomförandet av lönekommitténs förelig­

gande förslag har kommittén verkställt mera ingående beräkningar såvitt

angår befattningshavare, som nu åtnjuta lön enligt löneplanerna A, Eo

(MEo), LO, LEo, KO och KEo, samt beställningshavare, som nu åtnjuta lön

enligt löneplanerna Oa, UO, Oc och Ca. De sålunda verkställda kostnads­

beräkningarna omfatta större delen av den personal, som ifrågavarande lö-

neregleringsarbete direkt avser. Till de grupper, som lämnats utanför beräk­

ningarna, höra de extra tjänstemännen och aspirantema, vård- och ekono­

mipersonalen samt det fast anställda manskapet vid försvarsväsendet. För

dessa grupper ävensom för de smärre grupper, som i övrigt utelämnats, ha

dock summariska överslagsberäkningar verkställts. Härutöver har löne­

kommittén sökt bilda sig en uppfattning, i vad mån löneregleringen kan på­

verka löneställningen för sådana personalgrupper, som icke direkt omfattas

av kommitténs arbete.

Vid de egentliga kostnadsberäkningarna — vilka således omfattat be­

fattningshavare och beställningshavare, tillhörande förut särskilt angivna

lönegrader — har lönekommittén utgått från vissa av kommittén inför­

skaffade uppgifter angående ifrågavarande personalgruppers fördelning på

lönegrader, löneklasser och ortsgrupper. Vad dyrortsgrupperingen beträffar,

har lönekommittén vid sina beräkningar med utgångspunkt från nu rådande

förhållanden gjort vissa antaganden rörande den blivande dyrortsgruppe-

ringens verkningar för här avsedda personalkategorier. Jämväl i övrigt har

lönekommittén i viss utsträckning byggt de egentliga kostnadsberäkningarna

på antaganden, varigenom — såsom kommittén själv understryker -—■ en

betydande osäkerhet kommit att vidlåda desamma. För närmare kännedom

Kungl. Maj:ts proposition nr 333.

95

om det material, som lagts till grund för beräkningarna, samt de använda

beräkningsmetoderna hänvisas till kommitténs betänkande (s. 141 o. f.).

Resultatet av de egentliga kostnadsberäkningarna framgår av följande

sammanställning. Vid beräkningarna har man utgått från nuvarande avlö-

ningsbelopp, därvid emellertid bortsetts från provisoriskt lönetillägg.

Åtgärd

Kostnadsökning

i miljoner

kronor

Inplacering av militära beställningshavare i närmast motsvarande löneklasser

av löneplan A ...........................................................................................................

0-42

Överensstämmelse mellan löneklasserna i lönegraderna för ordinarie och

extra ordinarie............................................................................................................

6-81

Rätt till lön enligt högsta lönekiass för vissa kvinnliga befattningshavare..

4-38

Borttagande av lägsta löneklassen i vissa 1 negrader samt inplacering enligt

lönekommitténs förslag av de militära beställningshavarna i nya löne-

klasser ...........................................................................................................................

16-58

Införande av nytt dyrortssystem (16

%

spännvidd; oförändrad I-ortslön) ..

28-90

Nya kontantlöner (inkl. 6

%

rörligt tillägg) ..........................................................

120-76

Summa

177-85

Hur kostnadsökningen enligt kommitténs beräkningar fördelar sig på de

olika grupperna framgår av följande tabell.

Kostnad i miljoner kronor

Löneplan

Lönegrad

Inalles

Kostnadsökning i för­

hållande till nu ut­

gående löner (med

bortseende från provi­

soriska tillägg)

A..............................

1—19

298-98

63-88

Eo (MEo) ..............

1—19

128-64

35-14

LO ..........................

186-03

41-89

L Eo........................

15 35

4-55

Oc + Oa..................

1—2

15-50

3-90

UO ..........................

30 43

6-43

KO ..........................

1—19

116

0-21

K Eo ......................

1—19

1 38

0-32

Ca ..........................

1—19

5-62

1-19

A..............................

20-30

93-28

11-68

[ Eo ..........................

20 -30

15-72

2-68

Oa ..........................

3-6

24-23

3-43

KO ..........................

20-

12-30

1-94

K Eo ......................

20-

0-89

0-17

20—30

a

91

0-49

833-4 2

177-86

Vad beträffar löneökningen för den övriga personal, som lönekommitténs

löneregleringsarbete direkt avser, lia de verkställda överslagsberäkningarna

givit till resultat, alt elen sammanlagda kostnadsökningen för de av löne-

regleringsarbelet direkt berörda personalgrupperna kommer att överstiga