2

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig

varuinförsel.

Härigenom förordnas, att 9 samt 12—15 och 17 §§ lagen den 8 juni 1923

om straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det

följande angives samt att 18 § samma lag skall utgå.

9 §•

Tulltjänsteman, polisman eller lotstjänsteman, som anträffar egendom,

vilken skäligen kan antagas enligt denna lag vara förverkad, skall taga egen­

domen i beslag; och åligger det beslagaren, där han själv äger anställa

åtal, att så snart ske kan väcka talan vid domstol med yrkande om egendo­

mens förverkande eller ock förfara på sätt i 17 § 2 mom. sägs. Äger be­

slagaren icke själv anställa åtal, skall han ofördröjligen om beslaget göra

anmälan hos vederbörande åklagare, vilken det åligger att pröva, huruvida

beslaget skall äga bestånd, och, därest beslaget finnes icke böra hävas, vidare

förfara på sätt nyss sagts.

Vad i rättegångsbalken är stadgat örn den tid, inom vilken åtal sist skall

hava väckts, skall ej äga tillämpning.

12

§.

Förordnande om husrannsakan må meddelas, förutom av tullverkets ve­

derbörande åklagare samt befattningshavare, som i allmänhet äger meddela

sådant förordnande, även av tulldirektör, tullförvaltare, kustbevaknings-

chef, kustdistriktchef eller gränsbevakningschef.

Utan förordnande må tulltjänsteman företaga husrannsakan i lägenhet,

som avses i 28 kap. 3 § rättegångsbalken. I övrigt åge tulltjänsteman samma

rätt att utan förordnande företaga husrannsakan som enligt nämnda balk

tillkommer polisman.

Till lägenhet, som avses i 28 kap. 3 § rättegångsbalken, skola även hän­

föras magasin, upplagsbodar och uthus.

13 §•

Förekommer mot någon, som å fartyg eller eljest ankommer från utlandet

till ort, där tullförvaltning finnes, eller som anträffas vid gräns- eller kust­

1 Senaste lydelse se beträffande 9 § SFS 1924:226, beträffande 12J§ 1938:267 och beträffande

14 § 1928:146.

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

3

ort, anledning, att lian har på sig förstucket gods, som olovligen införts,

må för eftersökande av sådant gods tulltjänsteman företaga kroppsvisitation

å honom. Där vederbörande chef för tull-, kust- eller gränsbevakning finner

skärpning av tullkontrollen å persontrafiken från utlandet med viss lägenhet

eller för viss tidrymd å någon plats oundgängligen nödvändig, må efter be-

vakningschefens bestämmande kroppsvisitation verkställas å envar med lä­

genheten eller under tidrymden från utlandet till platsen ankommande per­

son. Sådant förordnande skall ofördröjligen underställas generaltullstyrelsens

prövning men gånge likväl genast i verkställighet.

14

§.

Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas

inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg samt, örn under-

sökningsman eller den misstänkte det äskar och det utan större omgång kan

ske, i vittnens närvaro. Kroppsvisitation å kvinna må ej verkställas eller

bevittnas av annan än kvinna.

Förande av protokoll och utfärdande av bevis örn företagen kroppsvisita­

tion erfordras ej, med mindre föremål, som påträffas, tages i beslag.

15 §.

Åtal för------------ generaltullstyrelsens prövning.

Om tullåklagares befogenhet i fråga örn brott, som avses i denna lag, skall,

om ej i arbetsordning eller eljest annat bestämts, vad angående allmän åkla­

gare är stadgat äga motsvarande tillämpning.

17 §.

1 mom. Är fråga om förverkande av annan egendom än forslingsredskap

och är ägaren ej känd eller har han icke känt hemvist inom riket eller kan

eljest ej på sätt om stämning i brottmål är stadgat delgivning ske här i riket,

må talan om egendomens förverkande förås mot forsiare eller annan inne­

havare av den beslagtagna egendomen, örn han kan anträffas med stämning.

2 mom. Kan ej mot någon föras ansvarstalan för olovlig befattning med

egendom, som enligt denna lag tagits i beslag, må åklagaren, där fråga är

allenast om annan egendom än forslingsredskap och egendomens värde upp­

skattas till mindre än etthundra kronor, i stället för att vid domstol väcka

talan om egendomens förverkande meddela skriftligt förordnande, att be­

slaget skall tillsvidare bestå; och skall i sådant fall egendomen vara förverkad,

därest icke inom en månad, sedan förordnandet meddelats, ägaren eller an­

nan, som påstår sig äga rätt till egendomen, hos åklagaren anmäler miss­

nöje med beslaget.

Anmäles missnöje, skall åklagaren, örn ej beslaget finnes böra hävas, väc­

ka talan vid domstol med yrkande om egendomens förverkande. Väckes ej

talan inom en månad, sedan anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.

Har förordnande enligt första stycket meddelats och anställes, innan frå­

gan örn egendomens förverkande blivit avgjord i den ordning, som ovan an­

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

givits, åtal angående olovlig befattning med de varor, förordnandet avser,

skall frågan om egendomens förverkande i stället prövas i samband med

åtalet; och skola förty jämlikt första och andra styckena vidtagna åtgärder

förfalla.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i tillämpliga

delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmel­

ser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, dels att 14 §, 15 § 3 mom. samt 16 och 17 §§ lagen

den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning

med spritdrycker och vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande

angives, dels ock att 18—21 §§ samma lag skola upphöra att gälla.

14 §.

Talan angående olovlig befattning med spritdrycker eller vin anhängiggö-

res och utföres vid tullmålsdomstol av tullverkets vederbörande åklagare

samt vid allmän domstol av vederbörande allmänne åklagare, beslagare dock

obetaget att, därest åklagaren vägrar åtala, underställa frågan prövning av

närmast högre åklagare eller, därest åklagaren är tullverkets åklagare, av

generaltullstyrelsen.

Därom att------------i 3 § 2 mom.

Om tullåklagares befogenhet i fråga om brott, som avses i denna lag,

skall, om ej i arbetsordning eller eljest annat bestämts, vad angående allmän

åklagare är stadgat äga motsvarande tillämpning.

15 §.

3 mom. Då egendom------------ nyss sagts.

Vad i rättegångsbalken är stadgat om den tid, inom vilken åtal sist skall

hava väckts, skall ej äga tillämpning.

16 §.

Är fråga om förverkande av annan egendom än forslingsredskap och är

ägaren ej känd eller har han icke känt hemvist inom riket eller kan eljest

1 Senaste lydelse av 17 § se SFS 1928:145; jfr i övrigt 1943:177.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 11 jani 1926 (nr 207) angående till­

verkning och beskattning av brännvin.

Härigenom förordnas, dels att 42 och 44 §§ förordningen den 11 juni 1926

angående tillverkning och beskattning av brännvin1 skola erhålla ändrad ly­

delse på sätt i det följande angives, dels ock att 45 § samma förordning skall

upphöra att gälla.

42 §.

1. Allmän åklagare samt de personer vilka särskilt förordnas att vaka

över denna förordnings efterlevnad åligger att åtala förbrytelser mot den­

samma.

2. I övrigt------- — i tjänsten.

44 §.

Utöver vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gäde

om sådan förrättning för uppdagande av förbrytelse, som i denna förord­

ning avses, eller eljest för eftersökande av egendom, som kan antagas en­

ligt denna förordning vara förverkad, att i lägenhet, som avses i 28 kap.

3 § rättegångsbalken, husrannsakan må företagas även av polisman, då

honom anbefalld tjänstgöring därtill föranleder, samt att till sådan lägen­

het skola hänföras även bränneri med tillhörande lägenheter, magasin, upp-

lagsbodar och uthus.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i

tillämpliga delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes

föreskrivet.

Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående

försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, dels att 7 kap. 19 § förordningen den 18 juni 1937

angående försäljning av rusdrycker skall erhålla ändrad lydelse på sätt i det

följande angives, dels ock att 23 § samma kapitel skall upphöra att gälla.

1 Senaste lydelse av 44 § se SFS 1933: 192.

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

7 KAP.

7

19 §.

1 mom. Allmän åklagare------------mot densamma.

2 mom. I övrigt----------- i tjänsten.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gäde i

tillämpliga delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes

föreskrivet.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 13 juni 1941 (nr 402) om

förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 13 juni 1941 om förverkande i

vissa fall av spritdrycker och vin m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt

i det följande angives.

2

§■

Äger beslagaren------------ nyss sagts.

Anställes ej åtal inom en månad från det beslaget ägde rum, skall, om ej

rätten utsatt annan tid, beslaget hävas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle i tillämp­

liga delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes före­

skrivet.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 6—8 §§ lagen den 15 juni 1934 (nr 271)

örn förbud mot vissa sammanslutningar.

Härigenom förordnas, att 6—8 §§ lagen den 15 juni 1934 om förbud mot

vissa sammanslutningar skola erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande

angives.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

6 §•

Påträffar polisman egendom som skäligen kan antagas vara förverkad

enligt denna lag, skall han taga egendomen i beslag.

7

§•

Har egendom tagits i beslag med stöd av denna lag och föres talan om

ansvar för brott, som föranlett beslaget, må, även om den tilltalade är annan

än ägaren till den beslagtagna egendomen, frågan örn egendomens förver­

kande prövas i målet.

Kan ej mot någon föras ansvarstalan, som i första stycket sägs, skall

åklagaren, örn ej beslaget finnes böra hävas, mot ägaren väcka talan med

yrkande om egendomens förverkande.

8 §•

Egendom som------------säkert ställe.

Har egendom förklarats förverkad genom laga kraft ägande utslag, skall

därmed förfaras på sätt länsstyrelsen bestämmer.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle i tillämp­

liga delar vad i lagen om införande av nya rättegångsbalken finnes före­

skrivet.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 15 § lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 1)

angående naturminnesmärkens fredande.

Härigenom förordnas, att 15 § lagen den 25 juni 1909 angående naturmin­

nesmärkens fredande skall erhålla ändrad lydelse på sätt i det följande an-

gives.

15 §.

Allmän åklagare------------ i 14 § förmäles.

I övrigt åge envar rättighet att anställa åtal för sådan förseelse.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1948; därvid gälle i tillämpliga

delar vad i lagen örn införande av nya rättegångsbalken finnes föreskrivet.

10

Kungl Maj.ts proposition nr 334.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet in­

för Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 februari 1946.

Närvarande:

Statsministern

H^ansson,

ministern för utrikes ärendena

U^ndén,

statsråden

W^igforss, S^köld, Q^uensel, G^jöres, E^rlander, D^anielson, V^ougt, M^yrdal,

Z^etterberg, N^ilsson, S^träng, E^ricsson, M^ossberg.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdeparte­

menten samt tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Moss­

berg, anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om

vissa lagändringar i anledning av råttegångsreformen samt anför följande.

I betänkande den 17 mars 1944 (SOU 1944: 9 och 10) har processlagbered­

ningen bland annat framlagt förslag till ändrade bestämmelser örn tvångs­

medel, åtal och förverkande i vissa lagar, där särskilda föreskrifter i sådant

hänseende nu äro meddelade. Över dessa förslag torde, för det i § 87 rege­

ringsformen omförmälda ändamålet, yttrande böra inhämtas från lagrådet.

I anslutning till förslagen i fråga ha i betänkandet även framlagts förslag till

ändringar i brännvinstillverkningsförordningen den 11 juni 1926 och rus-

drycksförsäljningsförordningen den 18 juni 1937. På grund av det samman­

hang som råder mellan dessa och övriga nu åsyftade förslag torde samtliga

.böra bedömas gemensamt. Jag förordar därför, att även de båda sistnämnda

författningsförslagen underställas lagrådet.

Härefter hemställer föredraganden, att lagrådets utlåtande måtte genom ut­

drag av protokollet inhämtas över de i beredningens omförmälda betänkande

framlagda förslagen till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om

straff för olovlig varuinfÖrset;

2) lag o,ni ändring i vissa delar av lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med sär­

skilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;

3) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 11 juni 1926

(nr 207) angående tillverkning och beskattning av brännvin;

4) förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 18 juni 1937

(nr 436) angående försäljning av rusdrycker;

5) lag angående ändrad lydelse av 2 § lagen den 13 juni 1941 (nr 402) örn

förverkande i vissa fall av spritdrycker och vin m. m.;

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

Förslagen om ändring i lagen om straff för olovlig varuinförsel och lagen

med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdycker

och vin.

Om straff och andra påföljder i anledning av olovlig varuinförsel stadgas

i den s. k. varuinförsellagen av den 8 juni 1923. Såvitt angår smuggling av

spritdrycker och vin gälla dock särskilda bestämmelser enligt lag den 20

juni 1924, den s. k. spritinförsellagen. Denna lag avser även viss annan olov­

lig befattning med rusdrycker. Behovet av sistnämnda lagstiftning bedömdes

på sin tid såsom övergående, och lagen erhöll därför endast provisorisk ka­

raktär. Den gällde till en början till och med den 30 juni 1926. Giltighetsti­

den har därpå gång efter annan förlängts, senast genom lag den 16 april

1943, varvid förordnades om fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1948.

Man torde få räkna med att lagen kommer att ytterligare förlängas. Sprit­

införsellagen innefattar i förhållande till varuinförsellagen en skärpt och

utvidgad lagstiftning mot smuggling av rusdrycker. Formellt sett har dock

varuinförsellagen tjänat som förebild och särskilt i processuella delar har

ofta ansetts tillfyllest att hänvisa till motsvarande bestämmelser i varuin­

försellagen. På grund härav och då beredningens förslag på vissa punkter

syfta till att genomföra en ytterligare överensstämmelse mellan de båda la­

garna, synes lämpligt att ändringsförslagen rörande dessa lagar behandlas i

ett sammanhang.

Under senare tid har i samband med olika utredningar (jfr SOU 1939: 9

och 1944: 53) framförts den meningen, att på tullagstiftningens område borde

genomföras vissa organisatoriska förändringar berörande rättegången i tull­

mål. De nuvarande tullåklagama och tullmålsdomstolarna borde sålunda icke

bibehållas. Åklagartalan i tullmål borde ankomma på allmän åklagare och

målen borde behandlas vid allmän domstol. Förevarande förslag avse ej att

taga ståndpunkt till dessa spörsmål, vilka ansetts böra lösas i annat sam­

manhang. Beredningen har alltså vid förslagens utarbetande funnit sig böra

utgå från att nuvarande anordningar på detta område tillsvidare komma att

bibehållas i stort sett oförändrade. Vad angår tullåklagarna har emellertid

beredningen, med hänsyn till de uppgifter som komma att åvila dem enligt

den nya rättegångsordningen, ansett erforderligt att de i större utsträckning

än hittills jämställdes med de allmänna åklagarna. I fråga om tullåklagare,

liksom annan tulltjänsteman, gäller för närvarande, att han under närmare

angivna förutsättningar äger verkställa beslag samt företaga husrannsakan

och kroppsvisitation. Rätt att besluta örn häktning har däremot icke tillagts

tullåklagare eller annan tulltjänsteman. Erfordras häktning, har han att

vända sig till vederbörlig häktningsmyndighet, närmast landsfiskal, stads­

fiskal eller landsfogde. I enlighet härmed äger tullåklagare icke heller sådan

befogenhet att gripa och kvarhålla någon för brott misstänkt, som tillkom­

mer de allmänna åklagarna. Då nya RB medför, att häktning får beslutas

endast av rätten, borde enligt beredningen icke vidare möta hinder att till-

lägga tullåklagare samma befogenheter med avseende å tvångsmedel som en­

Kungl. Maj.-ts proposition nr 334.

15

ligt nya RB tillkomma allmän åklagare. Även tullåklagare borde sålunda

kunna exempelvis besluta om anhållande eller reseförbud eller hos rätten

göra framställning om häktning, kvarstad eller skingringsförbud. På tull­

åklagare borde vidare ankomma att enligt de regler, som gälla för allmän

åklagare, verkställa förundersökning och annan utredning angående brott,

som skall beivras av tullåklagare. I förslagen ha införts bestämmelser av

nu angiven innebörd (15 § andra stycket varuinförsellagen, 14 § tredje styc­

ket spritinförsellagen). Beredningen framhåller, att i händelse vissa av de

nuvarande tullåklagama skulle anses sakna förutsättningar att fullgöra vad

på dem sålunda ankomme, särskilda anordningar finge vidtagas. Utredning

och åtal i lullmål kunde därvid i större utsträckning än nu uppdragas åt

tullfiskal.

Som redan framhållits lia även andra tulltjänstemän än tullåklagare viss

befogenhet att anlita tvångsmedel. Bland annat av denna anledning erfordras

i förevarande lagstiftning alltjämt särskilda bestämmelser om beslag, hus­

rannsakan och kroppsvisitation. De ursprungliga stadgandena härom lia —

även till den del allmänna föreskrifter av samma eller liknande innebörd se­

dermera tillkommit genom 1933 års lag örn tvångsmedel i brottmål — hit­

tills bibehållits i stort sett oförändrade. Enligt nya RB är avsett, att vad där

stadgas örn tvångsmedel skall tillämpas i alla brottmål, såvitt ej förbehåll

gjorts för avvikande bestämmelser i annan lag eller författning. Med hän­

syn härtill böra enligt beredningen stadganden örn tvångsmedel i särskilda

lagar och författningar i allmänhet begränsas till att angiva endast erforder­

liga avvikelser från nya RB:s bestämmelser i ämnet. Denna grundsats har så­

vitt nu är i fråga föranlett, att i varuinförsellagen ett flertal bestämmelser om

husrannsakan uteslutits, enär i dessa delar nya RB kan omedelbart tilläm­

pas (se 12 § i förslaget, som ersätter nuvarande 12 och 13 §§). Spritinförsel­

lagen (9 §) hänvisar beträffande husrannsakan till varuinförsellagen, och

ändringen kommer alltså att beröra även spritinförsellagen. I fråga om beslag

och kroppsvisitation ha föreslagits mindre jämkningar i anledning av be­

stämmelserna i nya RB (se varuinförsellagen 9 § andra .stycket samt 13 och

14 §§, som ersätta nuvarande 14 §; spritinförsellagen 9 § och 15 § 3 mom.

andra stycket).

Såväl varuinförsellagen som spritinförsellagen innehålla för närvarande

särskilda bestämmelser örn förverkande av beslagtagen egendom (jfr 17 §

varuinförsellagen, 16—21 §§ spritinförsellagen). Gemensamt för dessa be­

stämmelser — som i övrigt skilja sig från varandra i olika avseenden —

är, att med stöd därav talan örn förverkande i vissa fall kan föras mot an­

nan än egendomens ägare samt att även eljest möjligheten afl ernå ett av­

görande av förverkandefrågan underlättats.

I det av riksdagen innevarande år antagna förslaget till lag örn införande

av nya RB lia i 17 § upptagits allmänna bestämmelser örn rättegången i

fall, då fråga örn egendoms förverkande till det allmänna eller annan sådan

påföljd angår någon, som ej är tilltalad för det brott, vartill påföljden hänför

sig. Dessa bestämmelser innebära, att talan genom stämning skall föras mot

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 334.

egendomens ägare ävensom mot annan som har rätt till egendomen och be-

röres av påföljden. Särskilda lättnader äro dock medgivna beträffande stäm­

ningens delgivning. Sålunda får i vissa fall, då hinder eller svårighet skulle

möta för delgivning i vanlig ordning, stämningen kungöras enligt föreskrif­

terna i 33 kap. 12 § nya RB; införande i tidning erfordras dock ej, örn

egendomens värde icke uppgår till 100 kronor. Till förebyggande av en allt­

för omständlig rättegång har vidare föreskrivits, att om svaranden uteblir,

egendomen skall förklaras förverkad, såvida ej av omständigheterna fram­

går, att talan därom är ogrundad. Då det förutsatts, att i särskilda lagar eller

författningar kunna erfordras avvikande regler örn förfarandet vid förver­

kande, har förbehåll gjorts för giltigheten av sådana stadganden.

Beredningen har ansett, att med införandet av dessa bestämmelser behovet

av specialföreskrifter i ämnet i huvudsak bortfölle. Även på förevarande om­

råde borde som regel gälla, att talan skulle föras mot egendomens ägare samt

annan, vars rätt vore i fråga, t. ex. en inteckningshavare, som avses i 8 § 3

mom. spritinförsellagen. Beträffande förverkande av annan egendom än

forslingsredskap borde dock enligt beredningen alltjämt i viss utsträckning

medgivas, att talan finge föras mot annan än ägaren. Beredningen har här­

vid erinrat, att för förverkande av dylik egendom icke uppställts sådana be­

gränsningar som i fråga örn forslingsredskap. Förverkande syntes kunna

inträda även då otillbörligt förhållande eller bristande tillsyn ej kunde läg­

gas ägaren till last (jfr 1 § 9 mom. varuinförsellagen, 8 § spritinförsellagen).

Med hänsyn härtill borde ej möta betänklighet att i fall, då ägaren ej kunde

anträffas för delgivning i vanlig ordning men stämning kunde på vanligt

sätt delgivas annan i smugglingsbrottet inblandad person, låta talan om egen­

domens förverkande prövas i mål mot den sistnämnde. För sådant fall skulle

med andra ord ej vara erforderligt att med anlitande av kungörelsedelgivning

särskilt instämma även ägaren. Bestämmelser av här angiven innebörd ha

upptagits i förslagen (17 § 1 mom. varuinförsellagen, 16 § första stycket

spritinförsellagen).

Även i ett annat avseende har beredningen ansett erforderligt att tillvara­

taga de särskilda möjligheter till förenkling, som inrymmas i nu gällande

bestämmelser. Enligt spritinförsellagen är för vissa fall medgivet, att fråga

om förverkande avgöres utan rättegång (se 17—21 §§). Härvid utfärdas för­

ordnande, att beslaget skall tillsvidare bestå, och detta förordnande delgives,

eventuellt genom kungörelse, med anmaning till ägaren att om han vill tala

å beslaget inom viss tid anmäla missnöje hos åklagaren, vid påföljd att eljest

beslaget står fast och egendomen är förverkad. Uppgår egendomens värde ej

till 100 kronor, erfordras ej delgivning; egendomen är förverkad, om ej miss­

nöje anmäles inom viss tid från förordnandets meddelande. Detta extrajudi-

ciella förfarande är i första hand avsett för sådana fall, då varken ägare,

forsiare, brukare eller annan innehavare kan anträffas med stämning, men det

kan användas även eljest, såvida ansvarstalan ej föres och åklagaren finner

uppenbart, att egendomen skall vara förverkad. Om beslaget omfattar fors­

lingsredskap, är det extrajudiciella förfarandet uteslutet. I sådant fall är prov­

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 334.

jest beslaget står fast och egendomen är förverkad. Detta extrajudiciel^

förfarande har icke bibehållits i förslaget. Särskilda bestämmelser ha ansetts

obehövliga, då förverkandefrågan kan avgöras enligt föreskrifterna i 17 §

promulgationslagen till nya RB (jfr 7 § andra stycket i förslaget).

Icke heller mot detta lagförslag har anmärkning framställts i lagrådet.

Övriga förslag.

Enligt 42 § 2 mom. brännvinstillverkningsförordningen är med vissa un­

dantag envar berättigad att anställa åtal för förbrytelser mot förordningen.

Detta stadgande innebär, att den enskilde i fråga örn rätt till åtal är jäm­

ställd med de i 1 mom. samma paragraf omnämnda åklagarna. Enligt 3

mom. skall enskild, som sålunda anställer åtal, giva allmänne åklagaren

sin talan till känna så tidigt, att denne kan övervara målets utförande. Lik­

nande bestämmelser äro meddelade i 7 kap. 19 § rusdrycksförsäljningsför-

ordningen samt 15 § lagen angående naturminnesmärkens fredande och 7 §

lagen angående nationalparker.

I 20 kap. 16 § nya RB har för här avsedda fall föreskrivits den begräns­

ningen i förhållande till gällande bestämmelser, att den enskilde skall i fråga

om rätt att angiva brottet eller tala därå anses som målsägande. Enligt 8 §

samma kapitel gäller i sådant avseende, att målsägande ej får väcka åtal för

brott, som hör under allmänt åtal, med mindre han angivit brottet och åkla­

garen beslutat, att åtal ej skall äga rum. Med hänsyn till det nu anförda ha

i beredningens förslag beträffande här förevarande bestämmelser uteslutits

stadgandena om skyldighet att lämna åklagaren underrättelse i syfte att

denne skall kunna övervara förhandlingen.

I brännvinstillverkningsförordningen har i övrigt vidtagits den ändringen,

att föreskrifterna om husrannsakan (se nuvarande 44 och 45 §§) begränsats

till vad som funnits erforderligt utöver nya RB:s bestämmelser i ämnet; 45 §

har därvid kunnat upphävas.

Rusdrycksförsäljningsförordningen upptager i 7 kap. 23 § en erinran, att

i mål angående olovlig försäljning av rusdrycker vittnesjäv ej må grundas

enbart å den omständigheten, att vittnet därvid tillhandlat sig eller förtärt

sådana drycker. Med anledning av vittnesjävens bortfallande har detta stad­

gande uteslutits i beredningens förslag.

Enligt 2 § lagen den 13 juni 1941 om förverkande i vissa fall av sprit­

drycker och vin m. m. gäller, att om där avsett beslag ej inom en månad

föranlett åtal, beslaget skall hävas, såvida ej länsstyrelsen medgiver att be­

slaget må bestå under viss ytterligare tid. Då det enligt nya RB tillkommer

rätten att i dylika fall pröva frågan om förlängning av åtalstiden och besla­

gets fortsatta bestånd, har i beredningens förslag lagrummet ändrats i över­

ensstämmelse därmed.

Förslagen ha av lagrådet lämnats utan erinran.