2

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

samt — två gånger — år 1936. För upplysning om de år 1936 hållna kon­

ferenserna — den fjärde och femte — torde få hänvisas till propositionerna

1937:184 och 1938:239. I sistnämnda proposition lämnas jämväl hänvis­

ningar för erhållande av kännedom beträffande den första, andra och tredje

sjöfartskonferensen. Närmare upplysningar om Internationella arbetsorga­

nisationen ha lämnats i propositionerna 1921:361 och 1947: 111.

Det första steget för att sammankalla den sjätte sjöfartskonferensen togs

vid ett sammanträde med Internationella arbetsbyråns paritetiska sjöfarts-

kommission i London i januari 1945. Vid detta sammanträde, som ägnades

åt en översikt av arbetsförhållandena inom handelsflottorna, förelåg för­

slag till eu »International Seafarers’ Charter», utarbetat av Internationella

transportarbetarfederationen (International Transport Workers’ Federation)

och Internationella sjöbefälsförbundet (International Mercantile Marine Offi­

cers’ Association). Sjöfartskommissionen var enig om att alla ansträng­

ningar borde göras i syfte att åvägabringa vidast möjliga effektiva samver­

kan mellan de sjöfartsidkande länderna för att säkerställa bästa praktiskt

genomförbara villkor i fråga om sjöfolkets arbetsförhållanden. I detta hän­

seende ansågs nyssnämnda »Charter» vara ett värdefullt bidrag.

På hemställan av den paritetiska sjöfartskommissionen beslöt arbetsby­

råns styrelse att en förberedande teknisk treparts-konferens med represen­

tanter för sjöfartsidkande länder skulle hållas i slutet av 1945. Denna kon­

ferens skulle ha till uppgift att utforma internationella minimifordringar i

följande ämnen rörande sjöfolket, nämligen hyror, arbetstid, bemanning,

semester, bostäder, kosthåll, erkännande av sjöfolksorganisationer, socialför­

säkring, stadigvarande sysselsättning, utbildning till sjötjänst m. m. Styrel­

sen beslöt även att sammankalla Internationella arbetskonferensen till en sjö-

fartssession år 1946 och att på dagordningen för en sådan konferens uppföra

de frågor, som kunde komma att från den förberedande konferensen hän-

skjutas dit.

Den förberedande konferensen ägde rum i Köpenhamn 15 november—1

december 1945. Å densamma antogos preliminära texter att tjäna såsom

underlag för den blivande sjöfartskonferensens arbete. Efter Köpenhamns-

konferensens slut blevo dess förslag överarbetade av arbetsbyrån.

1946 års konferens, som utgjorde Internationella arbetskonferensens tjugo­

åttonde sammanträde, hölls på inbjudan av Amerikas förenta staters regering

i Seattle i staten Washington 6—29 juni. Vid konferensen voro 32 länder

representerade. Inalles deltogo 106 delegater samt 189 experter och ersät­

tare.1 Konferensen torde vara den hittills viktigaste och mest omfattande av

1 Genom Kungl. Maj:ts beslut den 8 mars 1946 hade från svensk sida utsetts:

såsom regeringsombud filosofie doktorn Arne Björnberg och kommerserådet Gunnar Böös samt

byrådirektören hos kommerskollegium Harald Öbrink såsom expert;

såsom arbetsgivarombud verkställande direktören i Sveriges redareförening H. F. Reuterskiöld

samt chefsinspektören hos Broströmskoncernen Fritz Carman och redareföreningens nautiske

expert Douglas Forssblad såsom experter; och

såsom arbetarombud ordföranden i svenska sjöfolksförbundet Jerker Svensson samt såsom

experter verkställande direktören i Sveriges fartygsbefälsförening Åke Strömberg och ordföranden

i Svenska maskinbefälsförbundet Anders Söre ävensom ombudsmannen i Svenska sjöfolksför­

bundet Ernst Råberg, New York.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

3

sjöfartskonferenserna. Den antog sålunda ett stort antal konventioner och

rekommendationer, vilka omfatta flertalet av de viktigaste frågorna angå­

ende sjöfolkets välfärd. Vid konferensen gjordes vidare för första gången un­

der Internationella arbetsorganisationens tillvaro ett försök att fastställa en

internationell minimilön. Konferensen beslöt därjämte, likaledes för första

gången, att i vissa konventioner införa en klausul, som möjliggör ratifice-

ring på grundval av kollektivavtal. Ratificeringen förutsätter sålunda icke

lagstiftningsåtgärder, därest någon stat skulle finna det önskvärt att icke an­

lita lagstiftningsvägen i något ämne som reglerats genom kollektivavtal.

På konferensens dagordning hade följande ämnen upptagits: 1) direktö­

rens rapport; 2) social trygghet för sjömän; 3) besättningsbostäder ombord;

4) kosthåll och utspisning; 5) utbildning till sjötjänst in. m.; 6) semester;

7) stadigvarande sysselsättning för sjöfolk; 8) erkännande av sjöfolksorga-

nisationer; 9) hyror, arbetstid och bemanning å fartyg. Därjämte hade kon­

ferensen att taga ställning till ett antal före dess början i vederbörlig ordning

väckta förslag om resolutioner i vissa frågor som icke upptagits på dag­

ordningen.

Behandlingen av de på dagordningen uppförda frågorna ledde till anta­

gande av nio konventioner och fyra rekommendationer, nämligen

konvention (nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar,

konvention (nr 69) angående behörighetsbevis för skeppskockar,

konvention (nr 70) angående social trygghet för sjömän,

rekommendation (nr 75) angående avtal om social trygghet för sjömän,

rekommendation (nr 76) angående sjukvård för sjömäns anhöriga,

konvention (nr 71) angående pensionering av sjömän,

konvention (nr 72) angående semester med bibehållen hyra för sjömän,

konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän,

konvention (nr 74) angående behörighetsbevis för matroser,

rekommendation (nr 77) angående anordnande av utbildning till sjötjänst,

konvention (nr 75) angående l>esättningens bostäder å fartyg,

rekommendation (nr 78) angående skyldighet för redare att tillhandahålla

säng- och mässutrustning jämte andra artiklar åt besättningen, och

konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Inom kommerskollegium verkställda och inom delegationen för det inter­

nationella socialpolitiska samarbetet granskade översättningar av original­

texterna till ifrågavarande konventioner och rekommendationer torde såsom

bilagor (Bilaga A—M) få fogas till statsrådsprotokollet.

Yttranden i ärendet ha avgivits av 1946 års sjömanskommitté, kommers-

kollegium samt delegationen för det internationella socialpolitiska samarbe­

tet. Kommerskollegium, som vid sin behandling av ärendet haft tillfälle att

taga del av sjömanskommitténs yttrande, har i ärendet hört Sveriges redare­

förening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och

Svenska sjöfolksförbundet, vilka organisationer även äro representerade i

sjömanskommittén. Kollegium har därjämte inhämtat yttranden beträffande

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

5

förete intyg om två års tjänst såsom skeppskock före utgången av nämnda

treårsperiod, må även kunna erhålla ett med behörighetsbeviset likvärdigt

intyg om sådan tjänst.

Bestämmelser om kosthållet ombord å svenska fartyg och därmed sam­

manhängande frågor återfinnas dels i sjölagen (5 a, 26 och 27 §§) och sjö­

manslagen (59 §), dels i kungörelsen den 16 oktober 1925 angående spis­

ordning för besättningar å svenska fartyg med tillhörande råd och anvis­

ningar, dels slutligen i förordningen den 31 december 1914 med närmare före­

skrifter angående tillsyn å fartyg (§ 59:3).

Med undantag av föreskrifterna i spisordningen äro gällande svenska be­

stämmelser på området mera allmänt avfattade. Någon regelbunden tillsyns­

verksamhet äger icke rum beträffande proviantering och kosthåll, varför

huvudansvaret för bestämmelsernas efterlevnad åvilar vederbörande fartygs-

befälhavare. Föreskrift om särskild kompetens och behörighet för anställ­

ning såsom skeppskock finnes icke.

Genom beslut den 17 mars 1939 har Kungl. Maj:t uppdragit åt kommers­

kollegium att i samråd med statens institut för folkhälsan verkställa utred­

ning och avgiva förslag till ny spisordning för besättningar å svenska han­

delsfartyg. Denna utredning har under krigsåren varit vilande men har efter

krigets slut återupptagits. Därvid har jämväl frågan att upprätta särskilt

organ för tillsyn å proviantering, kosthåll m. in. övervägts.

Statsmakterna ha år 1946 meddelat beslut om inrättande av utbildnings-

kurser för sjömän (sjömansskolor) samt om statsbidrag till dylika kurser

(kungörelse den 14 juni 1946, nr 419). Härigenom ha möjligheter skapats att

bereda praktisk och teoretisk yrkesutbildning för sjömän, däribland skepps­

kockar. Bestämmelserna om dessa sjömansskolor förutsätta nämligen, att

en fullständig sådan skola skall omfatta jämväl utbildningslinje för köks-

personal. Hittills har endast en sjömansskola upprättats, nämligen sjömans-

skolan i Göteborg. Denna skola anordnar även kurser för skeppskockar. För­

beredelser för att inrätta sjömansskolor — vartill initiativet liksom beträf­

fande yrkesskolor i allmänhet ankommer på vederbörande kommuner —

pågå på andra håll. Vilken omfattning denna utbildning kan komma att er­

hålla kan emellertid icke för närvarande bedömas.

Närmare redogörelse för villkoren för att erhålla statsbidrag till sjömans­

skola lämnas i det följande vid behandlingen av konventionen nr 74 angåen­

de behörighetsbevis för matroser och rekommendationen nr 77 angående an­

ordnande av utbildning till sjötjänst.

Sjömanskommittén

anför, alt kommittén icke ansåge sig böra taga ställ­

ning till förevarande frågor, innan utredningen om ny spisordning slutförts.

Kommerskollegium

hänvisar beträffande konventionen nr 68 till den på­

gående utredningen samt framhåller, att utvecklingen av sjömansskoleidén

borde avvaktas och någon erfarenhet av resultatet av anordnade kurser

för kökspersonal föreligga, innan definitiv ställning kunde tagas till de spörs­

mål, som vore förknippade med en tillämpning av konventionen nr 69. I

9

Den svenska sjöfolkspensioneringen har utvecklats dels genom lagstift­

ning, dels på frivillighetens väg genom kollektivavtal. Lagen den 30 juni

1943 (nr 516) om avgifter för sjöfolks pensionering skiljer på befäl och

manskap. Beträffande manskapet innefattar lagen de grundläggande bestäm­

melserna för en obligatorisk tjänstepensionering i verklig mening. Beträf­

fande befälet förutsätter lagen, att överenskommelser om pensionsförsäk­

ring i kollektivavtals form träffats mellan redarnas och befälets fackorgani­

sationer. Den obligatoriska tjänstepensioneringen för befäl, varom lagen in­

nehåller bestämmelser, är endast avsedd att tjäna till att förstärka den på

avtal grundade pensionsförsäkringen, vilken icke är underkastad annan reg­

lering eller kontroll från statens sida än som följer av lagen om understöds­

föreningar.

Den kollektivavtalsreglerade pensioneringen omfattar befäl, anställt å far­

tyg som äro anslutna till Sveriges redareförening. Ifrågavarande avtal till-

lämpas dock i allmänhet även å andra utrikesgående maskindrivna fartyg.

I förenämnda lag den 30 juni 1943 förstås med sjöman envar, som är in­

skriven vid sjömanshus. Avgiftsskyldighet föreligger för sjöman, som för

utrikes fart påmönstrats å svenskt handelsfartyg. Detta innebär, att sjömän,

som äro sysselsatta inom den inrikes sjöfarten, i regel äro undantagna från

den obligatoriska tjänstepensioneringen (jfr konventionens art. 2 mom. 2 a:

5). Att inskrivningsskyldighet ej föreligger för vissa ombordanställda, som ej

tillhöra den egentliga besättningen, och att pensioneringen för dessa sålunda

gjorts villkorlig torde även innefatta vidsträcktare undantag än konventio­

nen medger (jfr hland annat art. 2 mom. 2d).

Den svenska tjänstepensionen för manskap innefattar dels s. k. hyresav-

giftspension, försäkringsmatematiskt beräknad på egna avgifter (6 procent

av lönen), dels tilläggspension, utgående efter tjänstetidens längd och be­

kostad av redaravgifter och statsbidrag. Denna tjänstepension kombineras

i regel med den allmänna folkpensionen. Först bestämmes tjänstepensionen

till ett belopp för år räknat intill fyllda 67 år (folkpensionsåldern). Skulle

denna tjänstepension icke uppgå till beloppet för påräknelig folkpension

(1 000 kronor), upphör tjänstepensionen vid fyllda 67 år. Skulle den över­

stiga folkpensionen, förvandlas det överskjutande beloppet till livsvarig pen­

sion. Tanken är alltså den, att man skall kunna bereda sjömannen från det

han slutat sin sjötjänst, dock tidigast från fyllda 55 år, en pensionsinkomst,

som under hans återstående livstid skall utgå med lika årliga belopp.

Sjömcmskommittén

har i sitt yttrande särskilt understrukit, att konven­

tionen i två betydelsefulla hänseenden avveke från del svenska pensionssyste­

met, nämligen dels beträffande tillämpningsområdet och dels beträffande pen­

sioneringen av befälet. I fråga om tillämpningsområdet påpekar kommittén,

alt konventionen gällde jämväl för fartyg i inrikes lart medan den svenska

sjöfolkspensioneringen ägde tillämpning allenast beträffande sjömän i utri­

kes fart. Denna omständighet vore av väsentlig betydelse, enär de svenska

statsmakterna vid utformandet av grunderna för nu gällande pensionsord-

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

11

lig pensionsförsäkring innebära en för våra förhållanden lämplig lösning.

Kollegium har heller icke kunnat finna skäl att enbart för att möjliggöra rati-

ficering av konventionen vidtaga ingripande förändringar i detta system. Även

om man måhända kunde finna någon form för att från det allmännas sida

garantera den frivilliga befälspensioneringen utan att den förstatligades, vore

övriga skiljaktigheter mellan konventionen och det svenska systemet så vä­

sentliga, att det icke kunde anses lämpligt att för Sveriges del antaga kon­

ventionen. Kollegium finge för den skull avstyrka att konventionen ratifi­

cerades.

Socialpolitiska delegationen,

som ansluter sig till vad kommerskollegium

anfört, anser sig icke heller kunna tillstyrka ratificering.

Konventionen nr 72 angående semester med bibehållen hyra för sjömän.

Enligt konventionen nr 72 skall semester utga efter tolv manaders oav­

bruten tjänst, i fråga om befäl och radiotelegrafister med 18 dagar om året

och beträffande manskap med 12 dagar. Det förutsättes dock att sjöman,

som efter sex månaders oavbruten tjänstgöring lämnar tjänsten, skall erhålla

semester pro rata parte enligt nyss angivna grunder. Sjöman, som utan egen

förskyllan skiljes från sin befattning, är berättigad till semester, även om

han icke fullgjort sex månaders tjänst.

Konventionen innehåller anvisningar om hur semestertid skall beräknas

och om i vilka hamnar semester kan givas. Genom lagstiftning eller kollek­

tivavtal må medgivas, att den årliga semestern uppdelas eller sammanslås

med efterföljande års semester samt att, då särskilda omständigheter före­

ligga, ersättning må kunna utbetalas i stället för semester. Under semestern

skall sjöman åtnjuta full lön jämte kostersättning. Sjöman som avgår från

tjänsten utan att ha erhållit honom tillkommande semester skall erhålla

gottgörelse motsvarande lön och kostersättning för varje honom tillkomman­

de semesterdag. Avtal om avstående från semester skall i princip vara ogiltigt.

— I likhet med konventionerna nr 70 och 76 innehåller, sasom tidigare

nämnts, konventionen nr 72 klausul om ratificering på grundval av kollek­

tivavtal.

En jämförelse med den gällande svenska lagen den 29 juni 1945 om se­

mester visar, att svenskt sjöfolk i manskapsgrad genom denna lag i vissa

hänseenden tillförsäkrats större förmåner än de, som konventionen erbjuder.

Härtill kommer den ytterligare semestertid, som kan följa av lagen den 29

juni 1946 om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande

eller hälsofarligt arbete, vartill räknas skiftarbete nattetid. De bestämmel­

ser angående semesterförmåner, som finnas i kollektivavtalen mellan svenska

redar- och befälsorganisationer, tillförsäkra fartygs- och maskinbefälet se­

mester under 15 till 21 dagar, varvid semesterns längd blir beroende av ve-

derbörandes ställning i tjänsten. Föreskrifterna i nyssnämnda lag om för­

längd semester för vissa arbetstagare torde dock få anses medföra att även

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 321.

draget att verkställa översyn av gällande bestämmelser rörande läkarintyg för

sjöfolk och dels inginge i kommitténs allmänna uppdrag. Då saken sålunda

vore under behandling i ett vidare sammanhang, borde det icke vara ända­

målsenligt att för särskild prövning utbryta den speciella fråga konventio­

nen gällde, utan syntes det kommittén lämpligast att även frågan om denna

konventions ratificering finge anstå och upptagas till prövning framdeles.

I detta sammanhang må nämnas, att sjömanskommittén, sedan förenämn-

da yttrande avgivits, i ett den 15 april 1947 dagtecknat betänkande (SOU

1947: 29) bland annat behandlat frågan om hälsokontroll för sjöfolk. Kom­

mittén har därvid framfört förslag, som åsyfta att åstadkomma fortlöpande

övervakning av sjöfolkets hälsotillstånd, grundad på regelbundet återkom­

mande läkarundersökningar såsom villkor för anställning i sjömansyrket.

Dessa förslag innebära, att hälsocentraler skulle upprättas i vissa hamnar.

Till centralerna skulle anknytas s. k. förtroendeläkare på andra orter, var­

jämte en central bokföring skulle anordnas för alla företagna läkarunder­

sökningar. Kommittén, vars förslag blott utgöras av mera allmänna riktlinjer,

har hemställt, att Kungl. Maj :t måtte anbefalla medicinalstyrelsen att i sam­

råd med kommerskollegium utarbeta förslag till hälsokontroll för sjöfolk

på grundval av kommitténs utredning.

Kommerskollegium

hemställer i likhet med sjömanskommittén, att beslut

om ratificering av konventionen nr 73 måtte få tills vidare anstå.

Socialpolitiska delegationen

ansluter sig till vad sjömanskommittén och

kommerskollegium anfört.

Konventionen nr 74 angående behörighetsbevis för matroser och rekommenda­

tionen nr 77 angående anordnande av utbildning till sjötjänst.

Konventionen nr 74 föreskriver, att den som anställes ombord å fartyg

såsom matros skall inneha särskilt behörighetsbevis. Sådant bevis må endast

utfärdas till den som är lägst 18 år och tjänstgjort till sjöss minst 36 må­

nader samt därefter undergått föreskriven prövning. Prövningen skall vara

av praktisk natur och avse sjömanskap och förmåga att fullgöra varje ålig­

gande — däri inbegripet livbåttjänst — som kan ankomma på däcksbesätt­

ningen med undantag av styrmän, arbetsförmän och specialister. Prövning­

en skall så anordnas att den jämväl kan berättiga till certifikat för livbåt­

man enligt 1929 års internationella sjöfartssäkerhetskonvention. Den som

genomgått yrkeskurs må tillgodoräkna sig denna tid såsom del av sjötjäns­

ten, och den som erhållit utbildning å skolskepp och tjänstgjort 18 månader

å dylikt fartyg är utan ytterligare sjötjänst berättigad till behörighetsbevis.

Bevis må jämväl tilldelas en var som före konventionens ikraftträdande

tjänstgjort såsom matros eller arbetsförman å däck.

Konventionen uppställer icke något krav på genomgång av särskild yr­

kesskola för att få avlägga det föreskrivna kompetensprovet, utan en var

som visar sig inneha erforderliga kunskaper och färdigheter kan erhålla

matrosbehörighet. Enär behörighetskraven kunna återverka på rekrytering­

författningsföreskrift i anledning av rekommendationen syntes därför icke

vara påkallad.

Socialpolitiska delegationen

säger sig, under hänvisning till vad sjömans-

kommittén och kommerskollegium yttrat, kunna tillstyrka ratificering av

konventionen.

Konventionen nr 70 angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Konventionen nr 76 gäller maskindrivna handelsfartyg med en brutto-

dräktighet om 500 registerton eller mera.

I fråga om hyror (avd. II) fastställer konventionen såsom grundhyra för

en matros för månad räknat ett belopp av minst 16 pund sterling eller 64

USA-dolIar eller motsvarande värde i annat lands valuta. I anslutning till

detta huvudstadgande meddelas föreskrifter dels beträffande beräkning av

grundhyra i vissa särskilda fall, dels beträffande kursrelationerna mellan

olika valutor och förfaringssättet vid ändringar i växelkurserna in. in.

Beträffande arbetstiden ombord (avd. III) innebära konventionens före­

skrifter i fråga om befäl och manskap inom däcks-, maskin- samt radioav­

delningarna i stort sett tillämpning av 8-timmarsdagen och 48-timmarsveckan.

Å fartyg i fjärrtrafik skall sålunda arbetstid överstigande 8 timmar per dygn

betraktas såsom övertid, för vilken särskild ersättning skall utgå. Ifall det

totala antalet arbetstimmar under en vecka överstiger 48 -— med undantag

för tid som betraktas såsom övertid — skall i enlighet med vad som kan

överenskommas genom kollektivavtal mellan redar- och sjöfolksorganisatio-

ner kompensation lämnas i form av fritid i hamn eller annorledes. För far­

tyg i närtrafik skall vidare enligt konventionen den ordinarie arbetstiden

utgöra till sjöss högst 24 timmar under en period av två dygn i följd och i

hamn högst 2 timmar på söndagar samt högst 8 timmar övriga dagar. För

arbetstid därutöver skall övertidsersättning utgå. Under en period av två

veckor i följd skall den ordinarie arbetstiden utgöra högst 112 timmar (eller

sålunda genomsnittligt 8 timmar per dygn). För arbetstid utöver nämnda

timantal — övertidsarbete oräknat — skall kompensation lämnas genom fri­

tid i hamn eller annorledes i enlighet med kollektivavtal. — I fråga om per­

soner tillhörande ekonomiavdelningen innehåller konventionen särskilda be­

stämmelser, dels för passagerarfartyg och dels för andra fartyg. Dessa bestäm­

melser medgiva en något längre arbetstid än för den egentliga besättningen

men innebära en väsentlig begränsning av den ordinarie arbetstiden i jäm­

förelse med vad som hittills i allmänhet praktiserats inom handelsflottorna.

Vad angår bemanningen (avd. IV), innehåller konventionen allenast en

allmänt avfattad klausul av innebörd att fartyg skall vara bemannat på ett

tillfredsställande sätt, ägnat att dels tillgodose säkerhetens krav, dels möj­

liggöra tillämpning av konventionens arbetstidsföreskrifter och dels för­

hindra överansträngning av besättningen samt undvika eller i möjligaste

mån begränsa övertidsarbete. För handläggning av frågor rörande fartygs

bemanning kräver konventionen att det upprättas en särskild organisation, i

vilken representanter för redarna och sjömännen skola medverka.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 321.

21

så långt ske kunde, göras till föremål för gemensam nordisk behandling —

hemställa, att frågan om ratificering av konventionen måtte få anstå i av­

vaktan på resultatet av erforderligt utredningsarbete på området samt nor­

diskt samråd i berörda ämnen.

Kommerskollegium

framhåller att grundval saknades för ställningstagan­

de till frågan om Sveriges anslutning till ifrågavarande konvention, innan de

av sjömanskommittén omförmälda utredningarna verkställts och förslag

till eventuellt erforderliga författningsändringar efter nordiskt samråd fram­

lagts. Kollegium hemställer därför i likhet med sjömanskommittén, att med

avgörande i saken måtte få tills vidare bero.

Socialpolitiska delegationen

förklarar sig under hänvisning till pågående

utredning i likhet med sjömanskommittén och kommerskollegium finna, att

frågan om Sveriges ställningstagande till konventionen borde anstå.

Departementschefen.

Enligt Internationella arbetsorganisationens stadga skall envar medlems­

stat inom ett år eller i särskilda fall inom aderton månader från avslutandet

av ett konferenssammanträde underställa å sammanträdet antagna konven­

tioner och rekommendationer medlemsstatens lagstiftande församling. Med

hänsyn till denna bestämmelse böra de vid Internationella arbetskonferen-

sens tjugoåttonde sammanträde fattade besluten underställas den nu försam­

lade riksdagen.

Konventionerna angående kosthåll och utspisning, behörighetsbevis för

skeppskockar, social trygghet, läkarundersökning samt hyror, arbetstid och

bemanning beröra i stor utsträckning ämnen, som nu utredas. Utredningarna

väntas inom en snar framtid resultera i förslag till författningsföreskrifter

eller andra åtgärder med syfte att förbättra sjöfolkets arbets- och levnads­

förhållanden. I yttrandena har på grund härav föreslagits, att konventionerna

för närvarande icke skulle ratificeras. Jag ansluter mig till denna mening.

Enär det framstår såsom önskvärt att skapa förutsättningar för ratifikation

vid en senare tidpunkt finner jag det dock angeläget, att de i konventionerna

uttryckta principerna beaktas vid det fortsatta utredningsarbetet i den ut­

sträckning så kan befinnas möjligt och lämpligt.

I fråga om konventionen angående behörighetsbevis för matroser har i ytt­

randena framhållits, att beslut om ratificering borde anstå i avvaktan på att

sjömansskolorganisationen hunnit utvecklas mera än som hittills skett. Jag

finner denna uppfattning befogad och förordar sålunda att frågan om rati­

ficering ställes på framtiden.

Beträffande konventionen angående pensionering av sjömän har i remiss­

svaren yttrats, att konventionen företedde så väsentliga skiljaktigheter från

det svenska pensioneringssystemet, att det icke kunde anses lämpligt att för

Sveriges del antaga konventionen. Med hänsyn härtill och till vad i övrigt

i yttrandena anförts rörande denna konvention avstyrker jag ratificering av

densamma. .lag vill i detta sammanhang erinra om att den nu församlade

riksdagen i skrivelse (nr 147) hemställt om utredning rörande möjligheten

Kungi. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

23

Bilar/a A.

Konvention (nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående kosthåll och utspisning för

fartygsbesättningar, vilken fråga utgör den fjärde punkten på dagord­

ningen för sammanträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

antager denna, den tjugosjunde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angaende kosthall och

utspisning (för fartygsbesättningar), 1946» [Food and Catering (Ships’ Crews)

Convention, 1946].

Artikel 1.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken den­

na konvention gäller, är ansvarig för upprätthållandet av en tillfredsställan­

de standard för proviantering och utspisning för besättningarna å dess sjö­

gående fartyg, vare sig i allmän eller enskild ägo, som yrkesmässigt nyttjas

till befordran av last eller passagerare och som äro registrerade i ett territo­

rium, för vilket denna konvention gäller.

2. Genom nationell lagstiftning eller, där sådan icke givits, genom kollek­

tivavtal mellan arbetsgivare och arbetare skall fastställas vilka fartyg eller

slag av fartyg som i och för tillämpningen av denna konvention skola anses

såsom sjögående.

Artikel 2.

Följande åligganden skola, såvitt de icke behörigen fullgöras i kraft av

kollektivavtal, åvila därtill utsedd tillsynsmyndighet, nämligen:

a) utarbetande och tillämpning av regler rörande försörjningen med

proviant och vatten samt kosthållningen ävensom rörande konstruktion,

placering, ventilation, uppvärmning, belysning och utrustning av samt

vattenledningsinstallation i kabysser och andra för kosthållningen avsedda

utrymmen ombord, förråds- och kylrum däri inbegripna;

b) inspektion av proviant- och vattenförråd samt ombord befintliga

utrymmen, anordningar och utrustning för förvaring, behandling och till­

redning av kosten;

c) utfärdande av behörighetsbevis för sådan intendenturpersonal, för

vilken särskilda kvalifikationer äro föreskrivna;

d) studium av ändamålsenliga metoder för säkerställande av lämplig

proviantering och kosthållning samt utbildnings- och propagandaverksam­

het för spridande av kännedom om sådana metoder.

Artikel 3.

1. Tillsynsmyndigheten skall verka i nära samarbete med redar- och sjö-

folksorganisationer samt med riks- och lokalmyndigheter, som hava att taga

26

Kungl. Mcij.ts proposition nr 321. (Bilagor).

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer re­

gistrerats för nio av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina, Au­

stralien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frank­

rike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien Irland, Italien, Ne­

derländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien, varav

minst fem länder med eu handelsflotta av var för sig minst en miljon brutto-

registerton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta och främja

medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 16.

1. Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio

ar förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, upp­

säga densamma genom skrivelse, som delgives Internationella arbetsbyråns

direktör för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den blivit registrerad.

2.

Varje medlemsstat, som ratificerat denna konvention och icke inom

ett år efter utgången av den i föregående mom. nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 11.

1. Internationella arbetsbyråns direktör skall underrätta samtliga med­

lemmar av Internationella arbetsorganisationen om alla registreringar av

ratifikationer och uppsägningar, som medlemmarna delgiva honom.

2. När direktören underrättar medlemmarna av organisationen om re­

gistreringen av den sista ratifikation, som är nödvändig för att sätta konven­

tionen i kraft, skall han göra organisationens medlemmar uppmärksamma

på dagen för konventionens ikraftträdande.

Artikel 18.

Internationella arbetsbyråns direktör skall för registrering i enlighet med

artikel 102 av Förenta Nationernas stadga tillställa Förenta Nationernas ge­

neralsekreterare fullständiga upplysningar om alla ratifikationer och upp­

sägningar, som registrerats av honom i enlighet med villkoren i föregående

artiklar.

Artikel 19.

Vid utgången av varje period av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall Internationella arbetsbyråns styrelse förelägga general­

konferensen en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 20.

1. För det fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande

revision, helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konven­

tionen icke föreskriver annat, skall

a) en medlemsstats ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft,

ipso jure

medföra omedelbar uppsägning

av förevarande konvention oberoende av vad i art. 16 härovan stadgas;

27

b) från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i kraft,

förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemssta­

terna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande i sin nuvarande

form och med sitt nuvarande innehåll för de medlemsstater, som ratificerat

densamma men icke ratificerat den reviderade konventionen.

Artikel 21.

De engelska och franska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Bilaga B.

Konvention (nr 69) angående behörighetsbevis för skeppskoekar.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående behörighetsbevis för skepps­

kockar, vilken fråga innefattas i den fjärde punkten på dagordningen

för sammanträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

antager denna, den tjugosjunde dagen i juni ar nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående behörighets­

bevis för skeppskockar, 1946» [Certification of Ships’ Cooks Convention,

1946].

Artikel 1.

1. Denna konvention skall äga tillämpning å sjögående fartyg i allmän

eller enskild ägo, vilka yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passa­

gerare och som äro registrerade i ett territorium, för vilket denna konven­

tion gäller.

. .

2. Genom nationell lagstiftning eller, där sådan icke givits, genom kollek­

tivavtal mellan arbetsgivare och arbetare skall fastställas vilka fartyg eller

slag av fartyg som i och för tillämpningen av denna konvention skola anses

såsom sjögåepde.

Artikel 2.

I denna konvention skall benämningen skeppskock avse den person som

är direkt ansvarig för tillredningen av besättningens måltider.

Artikel 3.

1. Å fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, må icke någon an­

ställas såsom skeppskock, med mindre han innehar behörighetsbevis såsom

sådan, utfärdat i enlighet med bestämmelserna i följande artiklar.

28

Kungi. Maj ds proposition nr 321. (Bilagor).

2. Vederbörande myndighet må medgiva undantag från bestämmelserna

i denna artikel, om myndigheten finner brist råda på behöriga skeppskockar.

Artikel 4.

1. Vederbörande myndighet skall vidtaga åtgärder för anordnande av

examensprövning och utfärdande av behörighetsbevis.

2. Behörighetsbevis må icke beviljas någon, med mindre han

a) uppnått av vederbörande myndighet föreskriven minimiålder;

b) tjänstgjort till sjöss under en av vederbörande myndighet före­

skriven minimitid; och

c) avlagt av vederbörande myndighet föreskriven examen.

3. Examensprövningen skall omfatta praktiskt prov på elevens kunnighet

i matlagning, kännedom om olika födoämnens näringsvärde, uppgörande av

omväxlande och väl avvägda matsedlar samt handhavande och förvaring av

proviantförråd ombord.

4. Examensprövningen må ledas och behörighetsbevis utfärdas antingen

av vederbörande myndighet eller under denna myndighets tillsyn av god­

känd skola för utbildning av kockar eller annan godkänd institution.

Artikel 5.

Artikel 3 i denna konvention skall äga tillämpning efter utgången av högst

tre år, räknat från dagen för konventionens ikraftträdande för det territo­

rium. där fartyget är registrerat, dock att i fråga om sjöman, som kan till­

förlitligen styrka, att han har två års tjänst som skeppskock före utgången

av nämnda treårsperiod, intyg om sådan tjänst må godtagas såsom likvär­

digt med föreskrivet behörighetsbevis, om så genom nationell lagstiftning

stadgas.

Artikel 6.

Vederbörande myndighet må förordna om godtagande av behörighetsbevis,

som utfärdats i annat land.

Artikel

7.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­

tionella arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Artikel 8.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer regist­

rerats för nio av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina, Austra­

lien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frankrike,

Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien, Neder­

länderna, Norge, Polen, Portugal. Sverige, Turkiet och Jugoslavien, varav

minst fem länder med en handelsflotta av var för sig minst en million brutto-

registerton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta och främja

medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 9

—

14.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konvention

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava hår

uteslutits.)

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

29

Bilaga C.

Konvention (nr 70) angående social trygghet för sjömän.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående social trygghet för sjömän, vil­

ken fråga utgör den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

antager denna, den tjugoåttonde dagen i juni ar nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angåede social trygg­

het för sjömän, 1946» [Social Security (Seafarers) Convention, 1946],

Artikel 1.

1. I denna konvention

a) omfattar begreppet »sjöman» varje person, anställd ombord a

sjögående fartyg, annat än krigsfartyg, som är registrerat i territorium,

för vilket denna konvention gäller;

b) skall begreppet »anhörig» anses hava den betydelse, som bestäm­

mes genom nationell lagstiftning; och

c) avser uttrycket »hemförskaffning» transport till hamn, till vil­

ken sjömannen enligt nationell lagstiftning är berättigad att bliva åter­

sänd.

2. Varje medlemsstat må i sin nationella lagstiftning göra de undantag,

som anses nödvändiga med hänsyn till:

a) person anställd ombord å:

1) fartyg, som tillhör offentlig myndighet, när sådant fartyg icke

nyttjas i handelssjöfart;

2) kustfiskefartyg;

3) fartyg med en bruttodräktighet understigande 25 register ton;

4) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

och

5) i Indien registrerade fartyg med en bruttodräktighet icke över­

stigande 300 registerton, som nyttjas i »home trade», för en

period av högst fem år räknat från dagen för registreringen

av Indiens ratifikation av denna konvention;

b) medlemmar av redarens familj;

c) lotsar, som ej tillhöra besättningen;

d) personer anställda ombord å fartyg av annan arbetsgivare än

redaren, med undantag av radiotelegrafister och ekonomipersonal;

e) personer, som sysselsättas i hamn men vanligen icke utföra ar­

bete ombord dä fartyget är till sjöss;

f) befattningshavare i tjänst hos offentlig myndighet, vilka åtnjuta i

huvudsak minst lika goda förmåner som förutsättas i denna konven­

tion;

31

beräknade efter deras behov och under hänsynstagande till landets

levnadsstandard.

2. För det fall sjukvårdsförmåner eller kontantunderstöd äro tillförsäk­

rade sjömän och deras anhöriga enligt något för dem speciellt tillämpligt

system, skola härför gällande regler (andra än sådana, som avse redarens

ansvarighet) på lämpligt sätt samordnas med eller avpassas efter förefint­

ligt för industriarbetare och deras rättsinnehavare tillämpligt system av

motsvarande slag, innefattande förmåner, som äro minst lika fördelaktiga

med hänsyn till villkoren för deras åtnjutande, omfattning eller belopp samt

varaktighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

Artikel 3.

1. Sjöman, som är bosatt i det territorium, där fartyget är registrerat,

och som blir kvarlämnad i annat territorium till följd av skada, åsamkad

under tjänstgöring ombord eller till följd av oavsiktligt ådragen sjukdom,

skall vara berättigad till:

a) lämplig och tillräcklig sjukvård, till dess han blivit återställd el­

ler dessförinnan hemsänts;

b) kost och logi, till dess det är möjligt för honom att erhålla pas­

sande arbete eller han dessförinnan hemsänts;

c) hemsändning.

2. Sjöman, som ovan sägs, skall jämväl vara berättigad till ersättning mot­

svarande 100 procent av hans hyra (tillägg oräknade), antingen till dess det

är möjligt för honom att erhålla passande arbete eller till dess han hem­

sänts eller intill utgången av en genom nationell lagstiftning eller kollektiv­

avtal bestämd tidsperiod, som icke må vara kortare än tolv veckor, allt efter

det fall som först inträffar. Om tidsperioden utlöper, innan det varit möj­

ligt för honom att erhålla passande arbete eller innan han blivit hemsänd,

skall han eller hans anhöriga vara berättigade till varje förmån, som enligt

gällande system för obligatorisk socialförsäkring eller yrkesskadeersättning

skulle hava kommit honom till del, om han befunnit sig i det territorium,

där fartyget är registrerat. Bidrag, som sjömannen eller hans anhöriga enligt

dylikt system åtnjutit före utgången av den tid, för vilken han erhållit hyres-

ersättning, må avdragas från sistnämnda ersättning.

Artikel A.

Upphör någon person att vara hänförlig till obligatorisk socialförsäkring

för sjömän för att i stället anslutas till dylikt försäkringssystem för arbetare

i land, eller omvänt, skola nödiga åtgärder vidtagas för samordning av syste­

men i syfte att vid övergången bevara av vederbörande förvärvade rättig­

heter.

Artikel 5.

Nationell lagstiftning om redares ansvar vid sjömäns sjukdom, skada eller

död samt om obligatorisk arbetslöshets-, olycksfalls- och sjukförsäkring skall

tillförsäkra sjömännen och deras anhöriga lika behandling utan avseende å

nationalitet eller ras.

Artikel 6.

1. Nationell lagstiftning om redares ansvar vid sjömäns sjukdom, skada

eller död skall tillförsäkra sjömännen och deras anhöriga lika behandling,

vare sig de äro bosatta i det territorium, där fartyget är registrerat, eller icke.

2. Om en medlemsstats lagstiftning angående redares ansvar icke berät­

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

't

ganisationer ävensom, i egenskap av rådgivare, representanter för Interna­

tionella arbetsbyråns paritetiska sjöfartskommission.

4. Direktören skall förelägga nämnda kommitté ett sammandrag av de

uppgifter han mottagit i enlighet med mom. 2 ovan.

5. Kommittén skall överväga, huruvida de kollektivavtal, som föreläggas

densamma, stå i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Varje

medlemsstat, som ratificerar konventionen, förbinder sig att beakta varje an­

märkning eller förslag av kommittén rörande tillämpningen av konventionen

och förbinder sig vidare att delgiva de arbetsgivar- och arbetarorganisatio­

ner, som äro parter i något i mom. 1 omnämnt kollektivavtal, varje anmärk­

ning eller förslag av kommittén rörande förverkligandet av konventionens

bestämmelser genom dylikt avtal.

33

Artikel 11.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­

tionella arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Artikel 12.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag ratifikationer re­

gistrerats för sju av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina, Au­

stralien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frank­

rike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien, Ne­

derländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien, var­

av minst fyra länder med en handelsflotta av var för sig minst en million

bruttoregisterton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta och

främja medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Däx-efter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 13

—

18.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konvention

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava här

uteslutits.)

Bilaga D.

Rekommendation (nr 75) angående avtal om social trygghet för sjömän.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående social trygghet för sjömän, vil­

ken fråga innefattas i den andra punkten på dagordningen för samman­

trädet, samt

bestämt att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

Biliang titt riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 321.

3

Kiingl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

35

Konferensen hemställer, att organisationens medlemmar, i avvaktan på

upprättandet av ett sjukvårdsväsende, som omfattar alla arbetare och deras

anhöriga, måtte sörja för att lämplig och tillräcklig sjukvård beredes sjö­

männens anhöriga. Organisationens medlemmar böra på anmodan av Inter­

nationella arbetsbyråns styrelse underrätta byrån om åtgärder, som i detta

syfte vidtagits.

Utlaga F.

Konvention (nr 71) angående pensionering av sjömän.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående pensionering av sjömän, vilken

fråga innefattas i den andra punkten på dagordningen för sammanträ­

det, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

antager denna, den tjugoåttonde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående pensionering

av sjömän, 1946» [Seafarers’ Pensions Convention, 1946],

Artikel 1.

I denna konvention omfattar begreppet »sjöman» varje person anställd om­

bord å varje sjögående fartyg, annat än krigsfartyg, som är registrerat i ett

territorium, för vilket denna konvention gäller.

Artikel 2.

1. Varje medlem av Internationella arbetsorganisationen, för vilken denna

konvention är i kraft, skall i enlighet med nationell lagstiftning upprätta eller

sörja för upprättandet av ett pensionssystem för sjömän, när dessa lämna

sjötjänsten.

2. Pensionssystemet må innehålla de undantag, som vederbörande med­

lemsstat anser nödvändiga med hänsyn till:

a) personer anställda ombord å:

1) fartyg, som tillhör offentlig myndighet, när sådant fartyg icke

nyttjas i handelssjöfart;

2) fartyg, som icke yrkesmässigt nyttjas till befordran av last

eller passagerare;

3) fiskefartyg;

4) sälfångstfartyg;

5) fartyg med en bruttodräktighet understigande 200 regislerlon;

6) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

7) i Indien registrerade fartyg med en bruttodräktighet icke över­

stigande 300 registerton, som nyttjas i »home trade», för en

period av högst fem år räknat från dagen för registreringen av

Indiens ratifikation av denna konvention;

4. För bestämmande av den tidpunkt, då rätt till semester inträder, skall

iakttagas *

a) att tjänst utan påmönstring skall medtagas vid beräkningen av

oavbruten tjänst;

b) att korta avbrott, till vilka den anställde ej själv är skuld och som

sammanlagt icke uppgå till mera än sex veckor under en period av

tolv månader, icke skola anses såsom avbrott i tjänsten;

c) att förändring i ledningen av eller äganderätten till det eller de

fartyg, där vederbörande tjänstgjort, icke skall anses medföra avbrott

i tjänsten.

5. I den årliga semestern med bibehållen hyra skall icke inräknas:

a) allmänna eller sedvanliga helgdagar;

b) avbrott i tjänsten på grund av sjukdom eller skada.

6. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal må stadgas om upp­

delning av årlig semester enligt denna konvention eller om sammanslagning

av semester, som intjänats under ett år, med ett påföljande års semester.

7. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal må medgivas att i sär­

skilda undantagsfall, då tjänsten så kräver, årlig semester enligt denna kon­

vention må utbytas mot kontant ersättning, motsvarande minst den hyra som

föreskrives i art. 5.

Artikel 4.

1. Då rätt till årlig semester inträtt, skall densamma efter ömsesidig över­

enskommelse beviljas vid första tillfälle tjänsten medgiver.

2. Utan eget medgivande skall ingen vara skyldig att taga honom tillkom­

mande årlig semester annorstädes än i hamn i anställningslandet eller hem­

landet. Med detta förbehåll må genom nationell lagstiftning eller kollektiv­

avtal bestämmas i vilken hamn semester skall beredas.

Artikel 5.

1. Envar, som tager semester i kraft av art. 3 i denna konvention, skall

under hela semesterperioden uppbära sin vanliga hyra.

2. Hyra, som utgår enligt föregående moment, skall omfatta skälig kost­

ersättning, beräknad på sätt varom föreskrift skall meddelas genom nationell

lagstiftning eller kollektivavtal.

Artikel 6.

Med förbehåll för stadgandet i art. 3 mom. 7 skall varje avtal om upp­

givande av rätten till årlig semester med hyra eller om avstående av se­

mestern vara ogiltigt.

Artikel

7.

Den som avskedas eller lämnar sin tjänst hos arbetsgivaren, innan han

tagit semester, skall för varje honom enligt denna konvention tillkommande

semesterdag erhålla gottgörelse efter vad i art. 5 sägs.

Artikel 8.

Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall säkerställa ef­

fektiv tillämpning av dess föreskrifter.

Artikel 9.

Intet i denna konvention skall inverka på lag, skiljedom, sedvänja eller av­

tal mellan redare och sjömän, som tillförsäkrar sjömännen förmånligare vill­

kor än de, som stadgas i denna konvention.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

41

bruttoregisterton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta och

främja medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex må­

nader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 14

—

19.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konvention

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava här

uteslutits.)

Bilaga H.

Konvention (nr 73) angående läkarundersökning av sjömän.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående läkarundersökning av sjömän,

vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen för sam­

manträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående läkarun­

dersökning av sjömän, 1946» [Medical Examination (Seafarers) Convention,

1946].

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning å sjögående fartyg i allmän eller

enskild ägo, vilka yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passage­

rare och som äro registrerade i ett territorium, för vilket denna konvention

gäller.

2. Genom nationell lagstiftning skall fastställas när ett fartyg skall anses

såsom sjögående.

3. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 200 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, såsom »dhows» och »junks»;

c) fiskefartyg;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

Artikel 2.

Med förbehåll för åtgärder, som krävas för säkerställande av att nedan-

nämnda personer äro vid god hälsa och icke utgöra någon fara för andra

ombordvarande, äger denna konvention tillämpning å varje ombord syssel­

satt person med undantag av:

a) lots, som ej tillhör besättningen;

b) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än reda­

ren, med undantag av radiotelegraf ister i tjänst hos ett radiobolag;

43

Artikel 8.

Anordningar skola vidtagas i syfte att person, som efter undersökning för­

vägrats läkarintyg, må hava tillfälle att på nytt undersökas av en eller flera

för ändamålet utsedda läkare, vilka skola vara oberoende av varje redare

eller redar- eller sjöfolksorganisation.

Artikel 9.

Vederbörande myndighet må efter samråd med berörda redar-, och sjö-

folksorganisationer helt eller delvis överlämna befogenhet, som enligt denna

konvention tillkommer densamma, åt organisation eller myndighet som syss­

lar med uppgifter av liknande slag rörande sjöfolk i allmänhet.

Artikel 10.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Inter­

nationella arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Artikel 11.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer re­

gistrerats för sju av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina,

Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frank­

rike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien, Ne­

derländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien, varav

minst fyra länder med en handelsflotta av var för sig minst en miljon brutto-

registerton. Denna bestämmelse har till ändamål att underlätta och främja

medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex må­

nader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 12

—

17.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konvention

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava här

uteslutits.)

Kungl. Maj ds proposition nr 321. (Bilagor).

Bilaga I.

Konvention (nr 74) angående behörighetsbevis för matroser.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats

till Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde sam­

manträde och

beslutat antaga vissa förslag angående behörighetsbevis för matroser,

vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen för sam­

manträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

45

Artikel 6.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direk­

tören.

2. Den skall träda i kraft tolv månader efter den dag, då ratifikationer

för två medlemsstater registrerats av direktören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat tolv

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 7

—

12.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konvention

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava här

uteslutits.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

B ilag a J.

Rekommendation (nr 77) angående anordnande av utbildning till sjötjänst.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående anordnande av utbildning till

sjötjänst, vilken fråga innefattas i den femte punkten på dagordningen

för sammanträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande rekommendation, som skall benämnas »rekommendationen angående

yrkesutbildning för sjömän, 1946» [Vocational Training (Seafarers) Recom-

mendation, 1946].

Konferensen hemställer, att varje sjöfartsmedlem av Internationella arbets­

organisationen måtte taga under övervägande följande principer och regler

med avseende å anordnandet av utbildning till sjötjänst och på anmodan av

styrelsen för Internationella arbetsbyrån lämna byrån redogörelse för de åt­

gärder, som vidtagits i syfte att bringa dem i tillämpning.

1. Den verksamhet, som i varje land utövas av offentliga och enskilda in­

stitutioner för yrkesutbildning av sjömän, bör, med bibehållande av fritt

utrymme för initiativ och anpassning med hänsyn till landets växlande sjö­

farts- och lokala förhållanden, samordnas och utbyggas efter en allmän plan

med syfte att väcka intresse för sjöfarten och göra sjömansyrket tilldragande.

2. Denna plan bör utarbetas under hänsynstagande till:

a) sjöfolkets yrkesintressen samt kulturella och moraliska behov;

b) sjöfartsnäringens behov av arbetskraft med särskilt aktgivandc å

förändringar i fråga om teknik och arbetsmetoder samt å utvecklings­

tendensen på arbetsmarknaden;

c) allmänna ekonomiska och sociala intressen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

47

Bilaga K.

Konvention (nr 75) angående besättningens bostäder å fartyg.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående bostäder a fartyg tor besätt­

ningen, vilken fråga utgör den tredje punkten pa dagordningen för sam­

manträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en internationell kon­

vention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående besättnings-

bostäder, 1946» [Accommodation of Crews Convention, 1946],

Avd. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning på varje sjögående maskindrivet

fartyg i allmän eller enskild ägo, vilket i handelssjöfart nyttjas för transport

av gods eller passagerare och är registrerat i territorium, för vilket denna

konvention gäller.

2. Nationell lagstiftning skall fastställa, när fartyg for tillämpning av

denna konvention skall anses vara sjögående.

3. Från konventionens tillämpning undantagas:

a) fartyg om mindre än 500 ton;

b) fartyg, som huvudsakligen framdrivas med segel men äro för­

sedda med hjälpmaskin;

c) fartyg nyttjade till fiske, valfångst eller liknande verksamhet;

d) bogserfartyg.

4. Konventionen skall dock, där så är skäligt och lämpligt, tillampas a:

a) fartyg mellan 200 och 500 ton; och

b) bostäder för personer, sysselsatta i vanlig sjömanstjänst å fartyg,

som nyttjas till valfångst eller liknande verksamhet.

Artikel 2.

I denna konvention förstås med:

a) fartyg: fartyg, varå konventionen äger tillämpning;

b) ton: brutloregisterton;

c) passagerarfartyg: fartyg, för vilket antingen (1) sakerhetscertiti-

kat, utfärdat i enlighet med bestämmelserna i gällande internationella

konvention för beiryggande av säkerheten för människoliv till sjöss,

eller (2) passagerarfartygscertifikat är i kraft;

d) befäl: person — annan än befälhavaren — som enligt nationell

lagstiftning eller, i avsaknad av tillämplig sadan lagstittning, enligt

kollektivavtal eller sedvänja räknas såsom befäl;

e) manskap: medlem av besättningen, som icke är befäl;

f) underbefäl: manskap i övervakande eller särskilt ansvarsfull ställ­

ning, som enligt nationell lagstiftning eller, i avsaknad av tillämplig

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

49

c) antingen cn erkänd

bona fide

sjöfolksorganisation, representeran­

de besättningen helt eller delvis, eller ock det antal eller den kvotdel

av besättningen, som föreskrivits, hos vederbörande myndighet, på fö­

reskrivet sätt och inom sådan tid att fartyget icke fördröjes, framställt

klagomål över att besättningens bostäder icke uppfylla bestämmelser­

na i denna konvention,

skall vederbörande myndighet inspektera fartyget och övertyga sig om att

besättningens bostäder överensstämma med de i lagar och andra författning­

ar uppställda fordringarna.

Avd. III. Bestämmelser om besättningens bostäder.

Artikel 6.

1. Belägenhet, tillträdesanordningar och byggnadssätt för besättningens

bostäder ävensom deras anordnande i förhållande till andra utrymmen om­

bord skola vara sådana, att nödig säkerhet, skydd mot väder och sjö samt

isolering mot värme, köld, starkare buller och utdunstningar från de andra

utrymmena åstadkommas.

2. Till sovrum må ej finnas direkt ingång från lastrum, maskinerirum,

kabyssrum, lamprum, rum för förvaring av färger, maskin-, däcks- eller an­

nat förrådsrum, torkrum, gemensamt tvättrum eller klosettrum. Den del av

skott, som skiljer dylikt utrymme från sovrum, och sovrums ytterskott skola

vara effektivt tillverkade av järn eller annat godkänt material och skola vara

vatten- och gastäta.

3. Ytterskott till sov- eller mässrum skola vara tillräckligt isolerade. Alla

maskinkappar och skott, som begränsa kabyssrum eller annat utrymme där

värme alstras, skola, om värmen kan spridas till angränsande bostäder eller

gångar, likaledes vara tillräckligt isolerade. Åtgärder skola dessutom vara

vidtagna till skydd mot värmestrålning från ång- och/eller varmvattenrör.

4. Innerskott skola vara av godkänt material, som ej är ägnat att hysa

ohyra.

5. Sovrum, mässrum, dagrum och förbindelsegångar i besättningens bo­

städer skola vara tillräckligt isolerade till undvikande av kondensering och

för stark uppvärmning.

6. Huvudångrör och avloppsrör för vinschar och liknande anordningar

må ej vara dragna genom besättningens bostäder och, såvitt tekniskt möjligt,

ej heller genom dit ledande gång. Måste rör varom här talas vara dragna

genom dylik gång, skola rören vara tillfredsställande isolerade och in­

byggda.

7. Innerpanel och innergarnering skola vara av material, vars yta är lätt

att hålla ren. De må ej vara utförda av späntade eller falsade bräder eller

eljest vara till sin konstruktion ägnade att hysa ohyra.

8. Vederbörande myndighet skall bestämma, i vilken omfattning anord­

ningar för att förhindra eldsvåda eller fördröja dess spridning skola vid bo­

städernas konstruktion påfordras.

9. Väggar och tak i sov- och mässrum skola vara så beskaffade, att de

lätt kunna hållas rena. Äro de målade, skall målningen vara hållen i ljus

färgton; vitlimning må ej användas.

It). Målning av vägg skall vid behov förnyas eller iståndsättas.

11. Durken i varje bostadsrum skall vara av godkänt material och utfö­

rande. Dess yta skall vara ogenomtränglig för fukt och läft att hålla ren.

12. Där durken är belagd med golvmassa, skall anslutningen till väggarna

vara avrundad lill förhindrande av sprickbildning.

13. Tillfredsställande vattenavlopp skall vara anordnat.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 321.

4

5. I sovrum skall finnas elektrisk läslampa vid huvudgärden till varje

sovplats.

Artikel 10.

1. Sovrum skall vara beläget över lastvattenlinjen, antingen midskepps

eller ock akterut.

2. I undantagsfall må vederbörande myndighet, om fartygets storlek, typ

eller avsedda användning gör varje annan förläggning av sovrummen oskä­

lig eller olämplig, medgiva deras förläggning till den förliga delen av farty­

get, dock icke i något fall för om kollisionsskottet.

3. Å passagerarfartyg må vederbörande myndighet, under förutsättning

att tillfredsställande anordningar för belysning och ventilation förefinnas,

medgiva förläggning av sovrum under lastvattenlinjen, dock icke i något fall

omedelbart under förbindelsegång för arbetsändamål.

4. Golvytan per person må i sovrum för manskapet ej understiga:

a) 1,85 m2 (eller 20 k vfot) å fartyg om mindre än 800 ton;

b) 2,35 m2 (eller 25 kvfot) å fartyg om 800 ton eller mera, dock under

3 000 ton;

c) 2,78 m2 (eller 30 kvfot) å fartyg om 3 000 ton eller mera.

Å passagerarfartyg, där flera än fyra till manskapet hörande personer

äro inhysta i samma rum, må dock den minsta golvytan per person vara

2,22 m2 (24 kvfot).

5. I fråga om fartyg, å vilka finnas anställda sådana grupper av manskap,

som nödvändiggöra anställandet av ett väsentligt större antal manskap än

det, som eljest skulle förekommit, må vederbörande myndighet beträffande

sovrum för dylika grupper minska golvytan per person, dock med iakttagan­

de av följande villkor:

a) hela golvytan i de sovrum, vilka tilldelats dessa grupper, må ej

understiga den golvyta, som skulle erfordrats för den händelse ökning­

en av manskapets antal icke kommit till stånd;

b) golvytan per person i sovrummen må ej understiga:

(1) 1,67 m2 (18 kvfot) beträffande fartyg om mindre än 3 000 ton;

(2) 1,85 m2 (20 kvfot) beträffande fartyg om 3 000 ton eller mera.

6. Vid golvytans mätning skola medräknas ytor, som äro upptagna av sov­

platser, skåp, byråar och sittplatser. Små eller oregelbundet formade ytor,

som icke effektivt öka det utrymme, inom vilket personer fritt kunna röra

sig, och icke kunna utnyttjas för möblering, må ej medräknas.

7. Den fria höjden i besättningens sovrum må icke understiga 1,90 meter

(6 fot 3 tum).

8. Sovrum skola finnas till sådant antal, att särskilt eller särskilda sov­

rum kunna tilldelas varje kategori av besättningen. Vederbörande myndighet

må dock i fråga om mindre fartyg meddela eftergift från denna bestäm­

melse.

9. Högsta antalet personer, som må inhysas i ett och samma sovrum, ut­

gör i fråga om:

a) befäl, som förestå avdelning, vaktindelat fartygs- och maskinbefäl

samt förste telegrafist: en person;

b) annat befäl: en person, där så är möjligt, och i varje fall icke

fler än två;

c) underbefäl: en eller två personer, och i varje fall icke fler än två;

d) annat manskap: två eller tre personer, där så är möjligt, och i

varje fall icke fler än fyra.

10. I fråga om passagerarfartyg må medges inhysning av högst 10 till

ekonomipersonalen hörande personer i ett och samma sovrum.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

51

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

11. I varje sovrum skall på lätt synlig plats tydligt och outplånligt anges

det högsta antal personer, som må inhysas i rummet.

12. Varje medlem av besättningen skall hava sin särskilda sovplats.

13. Sovplatser må icke på så sätt anbringas vid sidan av varandra, att till­

träde till den ena sovplatsen endast kan äga rum över den andra.

14. över sovplats må ytterligare endast en sovplats anbringas; över sov­

plats, anbragt längs fartygssidan, må ej anbringas någon sovplats.

15. Sovplats, över vilken annan sovplats är anbragt, skall befinna sig

minst 30 cm (12 tum) över durken; den övre sovplatsen skall befinna sig

ungefär mitt emellan den undre sovplatsens botten och underkanten av

däcksbjälkama i taket.

16. Sovplats skall, invändigt mätt, vara minst 1,90 meter (6 fot 3 tum)

lång och 0,68 meter (2 fot 3 tum) bred.

17. Sovplatsens ram och dess slingerbräda, om sådan finnes, skola vara

av godkänt material, som är hårt, slätt och icke kan förväntas bliva anfrätt

eller hysa ohyra.

18. Är ramen tillverkad av rör, skola dessa vara fullständigt tillslutna och

må icke vara försedda med perforering, genom vilken ohyra kan komma in

19. Varje sovplats skall vara försedd med fjädrande botten eller fjädran-

de madrass och dessutom med madrass, som är stoppad med godkänt mate­

rial. Halm eller annat material, som är ägnat att hysa ohyra, må icke an­

vändas för stoppning.

20. Är sovplats anbragt över annan sovplats, skall under den förra sov­

platsens fjädrande botten vara fästad en av trä, segelduk eller annat lämp­

ligt material förfärdigad botten, som icke släpper igenom damm.

21. Sovrum skall vara så anordnat och möblerat, att det är lätt att hålla

i ordning och bereder rimlig bekvämlighet åt de i rummet inhysta perso­

nerna.

22. Möblemanget skall omfatta ett klädskåp för varje person, som är in­

hyst i rummet. Klädskåpet skall hava en höjd av minst 1,62 meter (5 fot)

och en tvärsektion av minst 19,30 dm2 (300 kvtum). Skåpet skall vara försett

med hylla och med beslag för anbringande av hänglås. Hänglåset skall per­

sonen i fråga själv anskaffa.

23. I varje sovrum skall finnas ett bord, som må vara fast eller utgöras av

fällbar eller utdragbar skiva; i rummet skola dessutom bekväma sittplatser

finnas i mån av behov.

24. Möblemanget skall vara av slätt och hårt material, som icke kan för­

väntas slå sig eller bliva anfrätt.

25. Varje person skall till sitt förfogande hava en draglåda eller däremot

svarande förvaringsutrymme om minst 0,056 m3 (2 kbfot).

26. Fönster i sovrum skola vara försedda med gardiner.

27. Sovrum skall vara försett med en spegel, småskåp för toalettutensilier,

en bokhylla och erforderligt antal klädkrokar.

28. I den mån så lämpligen kan ske, skall besättningen så fördelas i sov­

rummen, att personer, tillhörande olika vakter, erhålla skilda sovrum och att

dagman icke delar rum med vaktindelad personal.

Artikel 11.

1. Varje fartyg skall vara försett med erforderliga mässrum.

2. I fartyg om mindre än 1 000 ton skola skilda mässrum finnas för:

a) befälhavaren och befäl;

b) underbefäl och annat manskap.

53

3. I fartyg om 1 000 ton eller mera skola skilda mässrum finnas för:

a) befälhavare och befäl;

b) underbefäl och annat manskap tillhörande däckspersonalen;

c) underbefäl och annat manskap tillhörande maskinpersonalen.

Dock må:

1) ett av de två mässrum, som avses för underbefäl och annat

manskap, tilldelas underbefälet och det andra mässrummet

det övriga manskapet;

2) ett enda gemensamt mässrum anordnas för underbefäl och an­

nat manskap tillhörande däcks- och maskinpersonalen, i de

fall redarsammanslutningarna och/eller redarna samt de er­

kända

bona fide

sjöfolksorganisationerna i fråga uttalat sig till

förmån härför.

4. För ekonomipersonalens förseende med mässrum i erforderlig omfatt­

ning skola anordningar vara vidtagna antingen genom att denna personal till­

delats ett särskilt mässrum eller ock genom att den berättigats använda mäss­

rum tilldelade annan personal; å fartyg om 5 000 ton eller mera, vilkas eko­

nomipersonal omfattar fler än fem personer, skall inrättandet av ett särskilt

mässrum för denna personal tagas under övervägande.

5. Storleken och utrustningen av varje mässrum skola vara tillräckliga för

det antal personer, som kan förväntas samtidigt använda rummet.

6. Mässrum skall vara försett med bord och godkända sittplatser, tillräck­

liga för det antal personer, som kan förväntas samtidigt använda dem.

7. Vederbörande myndighet må medgiva sådana eftergifter från ovan med­

delade regler rörande mässrum, som nödvändiggöras av de särskilda förhål­

landena å passagerarfartyg.

8. Mässrum skall ligga skilt från sovrum och så nära kabyssrummet, som

är praktiskt möjligt.

9. Är penteri ej tillgängligt från mässrum, skola skåp eller dylikt för för­

varing av mässutensilier samt lämpliga anordningar för diskning finnas att

tillgå.

10. Den övre ytan av bord och sittplatser skall vara av material, som mot­

står fukt, saknar sprickor och är lätt att rengöra.

Artikel 12.

1. Å varje fartyg skall på öppet däck finnas en eller flera platser, till vilka

besättningen har tillträde under fritid. Platsernas storlek skall vara avpassad

efter fartygets och besättningens storlek.

2. Dagrum, som äro lämpligt belägna och ändamålsenligt möblerade, skola

finnas för befälet och för manskapet. Där dagrum utgöres av mässrum, skola

dessa vara så anordade, möblerade och utrustade, att de lämpa sig till dag­

rum.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Artikel 13.

1. Tillräckliga sanitära anordningar, omfattande tvättfat samt badkar och/

eller duschar, skola finnas å alla fartyg.

2. Separata vattenklosetter skola finnas till minst följande antal:

a) å fartyg om mindre än 800 ton: 3;

b) å fartyg om 800 ton eller mera, dock under 3 000 ton: 4;

c) å fartyg om 3 000 ton eller mera: 6;

d) å fartyg, där radiotelegrafisternas sovrum äro avsides belägna,

skola sanitära anordningar finnas invid eller i närheten av dessa sov­

rum.

54

Kungi. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

3. Den nationella lagstiftningen skall, med iakttagande av bestämmelserna

i mom. 4 av denna artikel, föreskriva fördelningen av vattenklosetter mellan

olika grupper av besättningen.

4. Bortsett från medlemmar av besättningen inhysta i rum, till vilka sär­

skilda sanitära anordningar höra, skola för varje grupp av besättningen sani­

tära anordningar finnas enligt följande normer:

a) ett badkar och/eller en dusch för varje helt eller påbörjat antal

om 8 personer;

b) en vattenklosett för varje helt eller påbörjat antal om 8 personer;

c) ett tvättfat för varje helt eller påbörjat antal om 6 personer.

Därest antalet personer i en grupp överstiger den jämna multipeln av så­

lunda angivet tal med mindre än hälften av detsamma, må detta överskott

lämnas utan avseende vid tillämpningen av detta moment.

5. överstiger besättningens hela antal 100 eller är det fråga om passage­

rarfartyg, i regel sysselsatt på resor av högst fyra timmars varaktighet, må

vederbörande myndighet godtaga särskilda anordningar eller minskning av

antalet fordrade anordningar.

6. Kallt färskt vatten och varmt färskt vatten eller anordning för upp­

värmning av vatten skola finnas i varje gemensamt för personer avsett tvätt-

rum. Vederbörande myndighet må efter att hava hört redarsammanslut-

ningarna och/eller redarna samt de erkända

bona fide

sjöfolksorganisatio-

nema bestämma den största mängd färskt vatten, som redaren kan åläggas

tillhandahålla per man och dag.

7. Tvättfat och badkar skola vara tillräckligt stora och förfärdigade av

godkänt material, som har slät yta och icke kan förväntas spricka, avflaga

sig eller anfrätas.

8. Alla klosettrum skola vara ventilerade direkt ut i fria luften; denna

ventilation må ej stå i förbindelse med bostäderna i övrigt.

9. Alla vattenklosetter skola vara av godkänd modell och hava kraftig

spolanordning, som alltid kan fungera och är reglerbar för varje klosett

särskilt.

10. Avloppsrör för klosettstolar ävensom andra avloppsrör skola hava

tillräckliga dimensioner och vara så anordnade, att faran för tilltäppning i

möjligaste mån minskas och att rengöringen underlättas.

11. Sanitär anordning, som är avsedd för mer än en person, skall uppfylla

följande fordringar:

a) Durkbeläggningen skall vara av godkänt, hållbart material; den

skall vara lätt att rengöra och ogenomtränglig för fukt; erforderligt

avlopp från durken skall finnas;

b) Skott skola vara av järn eller annat godkänt material; de skola

vara vattentäta åtminstone 0,23 meter (9 tum) från durken räknat;

c) Rummet skall vara tillräckligt upplyst, uppvärmt och ventilerat;

d) Klosettrum skola vara bekvämt belägna i förhållande till sov­

rum och tvättrum men dock avskilda från dem; klosettrum må icke

hava direkt ingång från sovrum eller från sådan gång mellan sovrum

och klosettrum, till vilken ingång från annat håll ej förefinnes; denna

fordran gäller dock icke klosettrum beläget mellan två sovrum, i vilka

sammanlagt högst fyra personer äro inhysta;

e) Äro två eller flera vattenklosetter anbragta i ett och samma rum,

skola de för åstadkommande av avskildhet vara i erforderlig mån för­

skärmade.

12. I alla fartyg skola anordningar för tvättning och torkning av kläder

finnas i den omfattning, som av besättningens storlek och resans normala

längd påkallas.

55

13. Anordningarna för tvättning av kläder skola omfatta erforderliga

tvättkar med avlopp och tillräcklig tillgång till kallt färskt vatten och varmt

färskt vatten eller anordning för uppvärmning av vatten. Kunna tvättkaren

ej rimligvis anbringas i särskilt för klädtvätt avsett rum, må de anbringas

i de för personer avsedda tvättrummen.

14. Anordningar för torkning av kläder skola förefinnas i en från sov- och

mässrum avskild avdelning, som är tillräckligt uppvärmd och ventilerad samt

försedd med linor eller andra anordningar för upphängning av kläder.

Artikel li.

1. Å varje fartyg, som har en besättning av 15 personer eller mera och

nyttjas å resa av mer än tre dagars varaktighet, skall särskilt sjukrum finnas.

Vederbörande myndighet må i fråga om fartyg i kustfart medgiva eftergift

från denna fordran.

2. Sjukrummet skall vara så beläget, att det är lättillgängligt och att de

sjuka få lämpligt husrum samt under alla väderleksförhållanden kunna er­

hålla erforderlig vård.

3. Ingång, sovplatser, belysning, ventilation, uppvärmning och vattentill­

försel skola vara så anordnade, att de i rummet inhysta få det bekvämt och

att deras vård underlättas.

4. Antalet sovplatser i sjukrummet skall bestämmas av vederbörande myn­

dighet.

5. Vattenklosett, avsedd uteslutande för dem som äro inhysta i sjukrum,

skall vara anordnad; klosettrummet skall antingen utgöra en del av sjuk-

rumsavdelningen eller vara beläget i dess omedelbara närhet.

6. Sjukrum må ej användas för annat ändamål än sjukvård.

7. Én godkänd medicinlåda skall, jämte lättfattliga anvisningar, finnas å

varje fartyg, som icke medför läkare.

Artikel 15.

1. För upphängning av oljekläder skall det utanför, men i bekväm närhet

av sovrummen finnas avdelning av tillräcklig storlek och med erforderlig

ventilation.

2. Å fartyg om mer än 3 000 ton skola ett rum för däckspersonalen och ett

rum för maskinpersonalen finnas anordnade och utrustade för användning

såsom kontor.

3. Å fartyg, vilka regelbundet besöka hamnar hemsökta av moskiter, skola

för att skydda besättningens bostäder mot moskitemas inträngande anord­

ningar i form av lämpliga moskitnät för ventiler, ventilatorer och dörrar mot

öppet däck vara vidtagna.

4. Varje fartyg, som regelbundet nyttjas för fart i eller till tropikerna eller

Persiska viken, skall vara utrustat med solsegel för uppsättning över sådana

öppna däck, som äro belägna omedelbart ovanför besättningens bostäder, och

över sådana delar av öppet däck, som äro avsedda till uppehållsplats under

fritid.

Artikel 16.

1. I fråga om fartyg, omnämnda i art. 10 mom. 5, må vederbörande

myndighet beträffande där avsedda medlemmar av besättningen jämka

de i föregående artiklar uppställda fordringarna, i den mån så erfordras för

att tillgodose dessa medlemmars olika nationella bruk och sedvänjor; särskilt

må myndigheten uppställa avvikande fordringar angående personantal i sov­

rum samt angående mässrum och sanitära anordningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

2. Vid jämkningar i nämnda fordringar skall myndigheten dock iakt­

taga bestämmelserna i art. 10 mom. 1 och 2 samt den i art. 10 mom. 5

meddelade bestämmelsen om minsta golvyta för dessa besättningsmedlemmar.

3. Å fartyg, där någon kategori av besättningen omfattar personer med

vitt skilda nationella bruk och sedvänjor, skola, i den mån så är behövligt

för att tillgodose de olika gruppernas fordringar, särskilda därefter lämpade

sovrum och andra bostadsrum vara anordnade för dessa grupper.

4. I fråga om fartyg, omnämnda i art. 10 mom. 5, skall för sjukrum,

mässrum och sanitära anordningar åstadkommas och upprätthållas en stan­

dard, vilken med avseende å antal och praktisk användbarhet svarar mot

eller är jämförlig med den, som förefinnes å övriga i samma område regist­

rerade fartyg av liknande slag.

5. Vederbörande myndighet skall vid utarbetandet av särskilda regler en­

ligt denna artikel höra de erkända

bona fide

sjöfolksorganisationer, som äro

intresserade av frågan, samt de redarsammanslutningar och/eller redare,

som anställa detta sjöfolk.

Artikel 17.

1. Besättningens bostäder skola hållas rena och i tillräckligt beboeligt

skick. I bostäderna må icke förvaras gods eller förråd, som ej tillhör de i bo­

städerna inhysta personerna.

2. Befälhavaren eller av honom för ändamålet särskilt utsedd befälsper-

son skall, åtföljd av en eller flera medlemmar av besättningen, inspektera

alla till besättningens bostäder hörande rum med högst en veckas mellan­

rum. Resultatet av varje inspektion skall bokföras.

Avd. IV. Konventionens tillfimpning å existerande fartyg.

Artikel 18.

1. Denna konvention skall, med iakttagande av vad i denna artikels mom.

2 och 3 sägs, gälla fartyg, till vilka kölen sträckts, sedan konventionen trätt

i kraft för det territorium, där fartygen äro registrerade.

2. I fråga om fartyg, som är fullt färdigställt å dagen för denna kon­

ventions ikraftträdande för det territorium, där fartyget är registrerat, må

vederbörande myndighet, därest fartyget ej uppfyller de i konventionens avd.

III uppställda fordringarna, efter att hava hört redarsammanslutningarna

och/eller redarna samt de erkända

bona fide

sjöfolksorganisationerna på­

fordra sådana ändringar för att bringa fartyget i överensstämmelse med

konventionens fordringar, som myndigheten med hänsyn till praktiska för­

hållanden anser möjliga, när:

a) fartyget omregistreras;

b) väsentliga konstruktiva ändringar eller större reparationer vid­

tagas å fartyget på grund av förutbestämda planer men icke på grund

av haveri eller oförutsedd händelse.

3. I fråga om fartyg, som å dagen för denna konventions ikraftträdande

för det territorium, där fartyget är registrerat, befinner sig under byggnad

och/eller ombyggnad för att åter försättas i sådant skick, att det lämpar

sig för sitt tidigare ändamål, må vederbörande myndighet efter att hava

hört redarsammanslutningarna och/eller redarna samt de erkända

bona

fide

sjöfolksorganisationerna påfordra sådana ändringar för att bringa far­

tyget i överensstämmelse med konventionens fordringar, som myndigheten

med hänsyn till praktiska förhållanden anser möjliga; dessa ändringar sko­

la, så länge fartyget icke omregistreras, anses innebära ett slutgiltigt uppfyl­

lande av konventionens bestämmelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

57

Avd. V. Slutbestämmelser.

Artikel 19.

Intet i denna konvention skall inverka på lag, skiljedom, sedvänja eller

avtal mellan redare och sjömän, som tillförsäkrar förmånligare villkor än de,

som stadgas i denna konvention.

Artikel 20.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Inter­

nationella arbetsbyråns direktör för registrering.

Artikel 21.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Inter­

nationella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direk­

tören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag, ratifikationer re­

gistrerats för sju av följande länder: Amerikas förenta stater, Argentina,

Australien, Belgien, Brasilien, Canada, Chile, Kina, Danmark, Finland,

Frankrike, Storbritannien och Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Ita­

lien, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugusla-

vien, varav minst fyra länder med en handelsflotta av var för sig minst

en million bruttoregisterton. Denna bestämmelse har til! ändamål att under­

lätta och främja medlemsstaternas snara ratifikation av konventionen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlemsstat sex

månader efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 22—27.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konvention

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava här

uteslutits.)

Bilaga L.

Rekommendation (nr 78) angående skyldighet för redare att tillhandahålla

säng- och mässutrustning jämte andra artiklar åt besättningen.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående redares skyldighet att tillhan­

dahålla säng- och mässutrustning jämte andra artiklar åt besättning­

en, vilken fråga innefattas i den tredje punkten på dagordningen för

sammanträdet, samt

bestämt, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande rekommendation, som skall benämnas »rekommendationen angående

säng- och mässutrustning jämte andra artiklar för fartygsbesättningar, 1946»

[Bedding, Mess Utensils and Miscellaneous Provisions (Ships’ Crews) Recom-

mendation, 1946].

58

Kungi. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Konferensen hemställer till varje medlem av Internationella arbetsorga­

nisationen att tillämpa följande principer och att på anmodan av dess sty­

relse underrätta Internationella arbetsbyrån om de åtgärder, som vidtagits

för att genomföra desamma.

1. Rena lakan, filtar, sängtäcken och mässutrustning böra av redarna

tillhandahållas besättningens medlemmar för användning ombord vid tjänst

å fartyget; besättningsmedlemmarna böra vara skyldiga att vid tidpunkter,

som befälhavaren bestämt, och vid lämnandet av sin tjänst återställa de

erhållna artiklarna.

Därest någon artikel icke återställes i gott stånd, varvid hänsyn dock skall

tagas till normal förslitning, bör den ansvarige besättningsmedlemmen gälda

inköpspriset.

2. Lakan, filtar och täcken böra vara av god kvalitet. Tallrikar, koppar

och annan mässutrustning böra vara av godkänt material, som är lätt att

hålla rent.

3. Handdukar, tvål och toalettpapper böra av redaren tillhandhållas med­

lemmarna av besättningen.

Bilaga M.

Konvention (nr 76) angående hyror, arbetstid och bemanning å fartyg.

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens,

vilken av styrelsen för Interna ti onel la arbetsbyrån sammankallats till

Seattle och där samlats den 6 juni 1946 till sitt tjugoåttonde samman­

träde och

beslutat antaga vissa förslag angående hyror, arbetstid och bemanning

å fartyg, vilken fråga utgör nionde punkten på dagordningen för sam­

manträdet, samt

funnit, att dessa förslag, vilka innebära en fullständig revision av kon­

ventionen 1936 angående arbetstid och bemanning å fartyg, böra taga

form av en internationell konvention,

antager denna, den tjugonionde dagen i juni år nittonhundrafyrtiosex föl­

jande konvention, som skall benämnas »konventionen angående hyror, ar­

betstid och bemanning å fartyg, 1946» [Wages, Hours of Work and Manning

(Sea) Convention, 1946].

Avd. I. Allmänna bestämmelser.

Artikel 1.

Intet i denna konvention skall anses inverka på någon bestämmelse i lag,

skiljedom, sedvänja eller avtal mellan redare och sjömän angående hyror,

arbetstid eller bemanning, som tillförsäkrar sjömännnen förmånligare villkor

än de som stadgas i denna konvention.

59

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning å varje fartyg i allmän eller en­

skild ägo, som

a) framdrives medelst maskineri;

b) är registrerat i ett territorium, för vilket denna konvention gäller;

c) yrkesmässigt nyttjas till befordran av last eller passagerare;

d) nyttjas å resa till sjöss.

2. Denna konvention äger icke tillämpning å:

a) fartyg med en bruttodräktighet understigande 500 registerton;

b) träfartyg av primitiv byggnad, som »dhows» och »junks»;

c) fartyg, som nyttjas till fiske eller i verksamhet, som står i direkt

samband därmed;

d) »estuarial craft» (flodmynningsfartyg).

Artikel 3.

Denna konvention äger tillämpning å varje ombord anställd person med

undantag av:

a) befälhavaren;

b) lots, som ej tillhör besättningen;

c) läkare;

d) sjukvårdspersonal, som är anställd uteslutande för sjukvård;

e) personer, vilkas åligganden uteslutande avse lasten ombord;

f) personer, som arbeta uteslutande för egen räkning eller gottgöras

allenast genom andel i vinst eller förtjänst;

g) personer, som icke gottgöras för sin tjänstgöring eller som erhålla

allenast nominell lön eller hyra;

h) personer, som äro anställda ombord av annan arbetsgivare än reda­

ren, med undantag av radiotelegrafister i tjänst hos ett radiobolag;

i) ambulerande stuveriarbetare, som icke tillhöra besättningen;

j) personer anställda å valfångstfartyg, flytande valkokerier, transport­

fartyg eller eljest hos valfångstexpedition eller liknande företag på villkor

fastställda i särskilt med vederbörande sjöfolksorganisation slutet kollek­

tivavtal för valfångst eller liknande företag, innehållande bestämmelser an­

gående löner, arbetstid och andra arbetsvillkor;

k) personer, som icke tillhöra besättningen (vare sig de äro påmönst­

rade eller icke) men som äro anställda under fartygets uppehåll i hamn

för reparation, rengöring, lastning eller lossning eller annat liknande ar­

bete eller för avlösning, underhåll eller vakttjänst.

Artikel A.

I denna konvention avses med:

a) »befäl»: person — annan än befälhavaren — som i sjömansrullan

betecknats såsom befäl eller innehar sådan tjänsteställning, att han enligt

lag, kollektivavtal eller sedvänja är att anse såsom befäl;

b) »manskap»: medlem av besättningen, med eller utan behörighetsbevis,

som icke är befälhavare eller befäl;

c) »matros»; besättningsman som enligt nationell lagstiftning eller, där

sådan icke givits, enligt kollektivavtal är att anse såsom kompetent att

fullgöra varje åliggande, som kan ankomma på en medlem av däcksman­

skapet, med undantag av arbetsförmän och specialister;

d) »grundhyra»: befäl eller manskap tillkommande kontant lön, ej in­

räknat övertidsersättning, premier eller andra bidrag i penningar eller in

natura.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

Avd. II. Hyra.

Artikel 5.

1. Grundhyran för en matros, anställd å fartyg varå denna konvention

äger tillämpning, må för en kalendermånads tjänst icke understiga i det

Förenade Konungariket Storbritanniens och Norrra Irlands valuta sexton

pund sterling, i Amerikas förenta staters valuta sextiofyra dollar eller mot­

svarande värde i annat lands valuta.

2. I händelse av ändring i pari värdet å pund eller dollar, varom med­

delande lämnats i »International Monetary Fund», skall

a) den enligt mom. 1 ovan fastställda minimigrundhyran, uttryckt

i den valuta beträffande vilken meddelande lämnats om sådan änd­

ring, justeras så att den bibehåller sitt värde i förhållande till den andra

valutan;

b) denna justering av direktören för Internationella arbetsbyrån

meddelas Internationella arbetsorganisationens medlemmar; och

c) den så justerade minimigrundhyran vara bindande för medlems­

stater, som ratificerat konventionen, på samma sätt som den enligt

mom. 1 fastställda^ hyran och för envar sådan medlemsstat gälla senast

från och med ingången av andra kalendermånaden efter den månad,

under vilken direktören lämnat medlemsstaterna meddelande om änd­

ringen.

Artikel 6.

1. I fråga om fartyg, varå användes manskap som nödvändiggör anstäl­

lande av ett större antal besättningsmän än som eljest skulle erfordras, skall

minimigrundhyran för en matros jämkas i förhållande till den i föregående

artikel stadgade minimigrundhyran.

.2. _ Den jämkade hyran skall fastställas i enlighet med principen lika lön

för lika arbete och med tillbörlig hänsyn till:

a) det extra antalet anställda, och

b) den ökning eller minskning i redarens utgifter, som förorsakas

av anställandet av ifrågavarande slag av manskap.

3. Den jämkade hyran skall fastställas i kollektivavtal mellan resp. re­

dar- och sjöfolksorganisationer eller, i avsaknad av sådant avtal och under

förutsättning att konventionen ratificerats av de båda berörda länderna, av

vederbörande myndighet i de ifrågavarande besättningsmännens hemland.

Artikel

7.

Därest fri kost icke tillhandahålles, skall minimigrundhyran höjas med

ett belopp, som skall fastställas i kollektivavtal mellan resp. redar- och sjö­

folksorganisationer eller, i avsaknad av sådant avtal, av behörig myndighet.

Artikel 8.

1. Den kurs, som skall tillämpas för bestämmande av motvärdet i annan

valuta av minimigrundhyran enligt art. 5, skall vara förhållandet mellan

parikursema av denna valuta och pund i det Förenade Konungariket Stor­

britannien och Norra Irland eller dollar i Amerikas förenta stater.

2. I fråga om valuta tillhörande en medlemsstat av Internationella arbets­

organisationen, som är medlem av »International Monetary Fund», skall pari­

värdet vara det som gäller i enlighet med statuterna för »International Mone­

tary Fund».

61

3. I fråga om valuta tillhörande en medlem av Internationella arbetsor­

ganisationen, som icke är medlem av »International Monetary Fund», skall

parivärdet räknas enligt den officiella växelkursen, uttryckt i guld eller i

Amerikas förenta staters dollar med den vikt och renhet, som gäller den 1

juli 1944 och som tillämpas för löpande betalningar och transfereringar vid

internationella transaktioner.

4. I fråga om en valuta, som icke kan regleras enligt föreskrifterna i na-

gotdera av de två föregående momenten:

a) skall den växelkurs, som avses i denna artikel, bestämmas av ve­

derbörande medlem av Internationella arbetsorganisationen;

b) skall medlemmen i fråga meddela sitt beslut till direktören för

Internationella arbetsbyrån, vilken utan dröjsmål skall därom under­

rätta övriga medlemmar som ratificerat denna konvention;

c) må varje annan medlem, som ratificerat överenskommelsen inom

loppet av sex månader från den dag, då direktören underrättat om

beslutet, meddela direktören för Internationella arbetsbyrån, att han

ogillar beslutet, varefter direktören skall därom underrätta den med­

lem, som fattat beslutet, samt övriga medlemmar, som ratificerat kon­

ventionen, och avgiva rapport i saken till den kommitté, som avses i

art. 21;

_

d) skola ovanstående bestämmelser tillämpas i den handelse veder­

börande medlem gör någon ändring i sitt beslut.

5. Ändring i minimigrundhyran till följd av ändring i kursen för bestäm­

mande av motvärdet i annan valuta skall tillämpas senast från och med in­

gången av andra kalendermånaden efter den, under vilken det ändrade pari-

värdet av berörda valutor trätt i kraft.

Artikel 9.

Varje medlemsstat skall vidtaga nödiga åtgärder i syfte:

a) att genom ett system av övervakning och straffbestämmelser säker­

ställa att de hyror, som betalas, icke understiga vad i denna konvention

stadgas* och

b) att tillförsäkra envar, som utfått lägre hyra än som i denna konven­

tion stadgas, möjlighet att billigt och snabbt genom domstolsförfarande

eller på annan väg utfå de belopp, varmed han blivit underbetalad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Avd. III. Arbetstid.

Artikel 10.

Denna avdelning av konventionen äger icke tillämpning å:

a) främste styrman eller övermaskinist;

b) intendent (purser);

c) varje annan befälsperson, som förestår en avdelning och vilkens

skeppstjänst icke är indelad i vakter;

d) person, som är anställd i intendentur- eller ekonomiavdelningen om­

bord och som

1) innehar sådan överordnad befattning, som må vara angiven i kol­

lektivavtal mellan resp. redar- och sjöfolksorganisationer;

2) arbetar huvudsakligen för egen räkning; eller

3) åtnjuter ersättning uteslutande i form av kommission eller huvud­

sakligen genom andel i vinst eller förtjänst.

62

Artikel 11.

I denna avdelning av konventionen avses med:

a) »fartyg i närtrafik»: fartyg, som uteslutande användes å resor, var­

under fartyget icke går längre från det land, varifrån resan anträtts, än

till närbelägna hamnar i grannländerna inom geografiska gränser, som

1) tydligt angivits i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal mel­

lan redar- och sjöfolksorganisationer;

2) gälla enhetligt beträffande tillämpning av allt vad som stadgats

i denna del av konventionen;

3) tillkännagivits av vederbörande medlemsstat vid konventionens

ratificering genom en närlagd förklaring; och

4) fastställts efter samråd med övriga berörda medlemsstater;

b) »fartyg i fjärrtrafik»: fartyg, som icke är »fartyg i närtrafik»;

c) »passagerarfartyg»: fartyg med passagerarfartygscertifikat, som be­

rättigar det att föra flera än tolv passagerare;

d) »arbetstid»: tid, varunder det åligger en sjöman att på överordnads

befallning utföra arbete för fartygets eller redarens räkning.

Artikel 12.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap inom däcks-, ma­

skin- och radioavdelningarna å fartyg i närtrafik.

2. Ordinarie arbetstid för befäl eller manskap må ej överstiga:

a) då fartyget är till sjöss: 24 timmar för två dygn i följd;

b) då fartyget ligger i hamn:

1) å veckans vilodag: den tid, ej överstigande två timmar, som

erfordras för vanligt rutin- och sanitetsarbete;

2) å övriga dagar: 8 timmar, såvida ej genom kollektivavtal över-

enskommits om kortare arbetstid;

c) 112 timmar för en period av två veckor i följd.

3. Tid, varunder arbete utföres utöver vad som föreskrives i mom. 2 a)

och b), skall anses såsom övertid, för vilken vederbörande skall vara be­

rättigad till ersättning i enlighet med bestämmelserna i art. 17 i denna kon­

vention.

4. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under två veckor i följd,

med undantag av övertid, överstiger 112 timmar, skall vederbörande befäl

eller manskap åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller på annat

sätt efter vad som må fastställas genom kollektivavtal mellan vederbörande

redar- och sjöfolksorganisationer.

5. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal skall för tillämpning

av denna artikel fastställas när ett fartyg skall anses vara till sjöss och när

det skall anses vara i hamn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Artikel 13.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap inom däcks-, ma­

skin- och radioavdelningama å fartyg i fjärrtrafik.

2. Ordinarie arbetstid till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar må

för befäl och manskap icke överstiga 8 timmar för dygn räknat.

3. Ordinarie arbetstid i hamn må för befäl och manskap icke överstiga:

a) å veckans vilodag: den tid, ej överstigande två timmar, som er­

fordras för vanligt rutin- och sanitetsarbete;

b) å övriga dagar: 8 timmar, såvida ej genom kollektivavtal överens-

kommits om kortare arbetstid.

63

4. Tid, varunder arbete utföres utöver vad som föreskrivits i föregående

moment, skall betraktas såsom övertid, för vilken vederbörande skall vara

berättigad till ersättning i enlighet med bestämmelserna i art. 17 i denna kon­

vention.

5. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under en vecka, med un­

dantag av övertid, överstiger 48 timmar, skall vederbörande befäl eller man­

skap åtnjuta kompensation i form av fritid i hamn eller pa annat sätt efter

vad som må fastställas genom kollektivavtal mellan berörda redar- och sjö-

folksorganisationer.

6. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal skall för tillämpningen

av denna artikel fastställas när ett fartyg skall anses vara till sjöss och när

det skall anses vara i hamn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Artikel lb.

1. Denna artikel äger tillämpning å personer tillhörande ekonomiavdel­

ningen.

2. Å passagerarfartyg må ordinarie arbetstid icke överstiga:

a) när fartyget är till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar: 10

timmar under loppet av 14 timmar i följd;

b) när fartyget ligger i hamn,

1) då passagerare finnas ombord: 10 timmar under loppet av 14

timmar i följd;

2) i andra fall,

å dagen före veckans vilodag: 5 timmar;

å veckans vilodag: för personer sysselsatta med mässtjänst 5

timmar, och för andra personer den tid, ej överstigande två

timmar, som erfordras för vanligt rutin- och sanitetsarbete;

å annan dag: 8 timmar.

3. Å annat fartyg än passagerarfartyg må ordinarie arbetstid icke över­

stiga :

a) när fartyget är till sjöss samt å avgångs- och ankomstdagar: 9

timmar under loppet av 13 timmar i följd;

b) när fartyget ligger i hamn,

å veckans vilodag: 5 timmar;

å dagen före veckans vilodag: 6 timmar;

å annan dag: 8 timmar under loppet av 12 timmar i följd.

4. Då det sammanlagda antalet arbetstimmar under två veckor i följd

överstiger 112 timmar, skall vederbörande åtnjuta kompensation i form av

fritid i hamn eller på annat sätt efter vad som ma fastställas genom kollek­

tivavtal mellan berörda redar- och sjöfartsorganisationer.

5. Genom nationell lagstiftning eller kollektivavtal mellan berörda redar-

och sjöfolksorganisationer må särskilda bestämmelser meddelas för reglering

av arbetstiden för nattvaktmän.

Artikel 15.

1. Denna artikel äger tillämpning å befäl och manskap å fartyg i såväl

när- som fjärrtrafik.

2. Frågan om fritid i hamn bör upptagas till förhandling mellan berörda

redar- och sjöfolksorganisationer med den förutsättningen, att såväl befäl

som manskap böra erhålla största möjliga fritid i hamn och att sådan fritid

icke skall räknas som semester.

64

Artikel 16.

1. Vederbörande myndighet må från tillämpning av denna avdelning av

konventionen undantaga befäl, som icke redan undantagits i kraft av art.

10, under följande villkor:

a) befälet i fråga skall i kraft av kollektivavtal hava rätt till anställ­

ningsvillkor, som vederbörande myndighet förklarar vara fullt likvär­

diga med dem som stadgas i denna avdelning av konventionen;

b) kollektivavtalet skall första gången hava ingåtts före den 30

juni 1946, varjämte avtalet i dess ursprungliga eller i förnyat skick

fortfarande skall vara i kraft.

2. Medlemsstat, som begagnar sig av föreskrifterna i mom. 1, skall till­

handahålla direktören för Internationella arbetsbyrån en fullständig redo­

görelse för varje ifrågakommande kollektivavtal, och direktören skall före­

lägga den i art. 21 omnämnda kommittén en sammanfattning av sålunda er­

hållna upplysningar.

3. Nämnda kommitté skall undersöka, huruvida för densamma anmälda

kollektivavtal innehålla anställningsvillkor, som äro fullt likvärdiga med

dem som stadgas i denna avdelning av konventionen. Medlemsstat, som rati­

ficerar konventionen, förbinder sig att skänka vederbörligt beaktande åt

varje anmärkning eller förslag, som kommittén må göra angående ifrågava­

rande avtal samt delgiva de redar- och befälsorganisationer, som äro parter

i dylika avtal, varje sådan anmärkning eller förslag.

Artikel 17.

1. Grunderna för beräkning av övertidsersättningens storlek skola fast-

ställas genom nationell lagstiftning eller genom kollektivavtal; dock må er­

sättningen i intet fall understiga 125 procent av månadslönen för timme räk­

nat.

2. I stället för penningersättning må genom kollektivavtal överenskommas

om kompensation i form av motsvarande ledighet med rätt att lämna far­

tyget eller i annan form.

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

Artikel 18.

1. övertidsarbete må ej förekomma regelbundet.

•

j

S?m .åtgår för arbete som nedan sägs, skall vid tillämpning av vad

i denna avdelning av konventionen stadgas varken inräknas i den ordinarie

arbetstiden eller anses som övertidsarbete, nämligen:

a) arbete, som befälhavaren finner vara nödvändigt och trängande

för fartygets, lastens eller de ombordvarandes säkerhet;

b) arbete, som befälhavaren påfordrar för lämnande av hjälp åt

andra fartyg eller personer i nöd;

c) mönstringar samt brand-, livbåts- och liknande övningar av det

slag, som föreskrives av den internationella konventionen för betryg­

gande av säkerheten för människoliv till sjöss, sådan den vid ifråga­

kommande tillfälle lyder;

d) extraarbete, som erfordras för tull-, karantän- eller hälsovårds-

formaliteter;

e) sedvanligt och nödvändigt arbete, som utföres av befälet för fast-

ställande av fartygets position samt för utförande av meteorologiska

observationer;

f) extra tid, som åtgår för sedvanlig vaktavlösning.

65

3. Intet i denna konvention skall anses inkräkta på befälhavarens rätt och

plikt att fordra eller på befälets eller manskapets skyldighet att utföra sadant

arbete, som befälhavaren finner vara nödvändigt för fartygets säkra och effek­

tiva drift.

Artikel 19.

1. Person under 16 år må ej användas till arbete nattetid.

2. Med uttrycket »nattetid» förstås i denna artikel en sammanhängande

tidrymd av minst nio timmar, vilken börjar före och slutar efter midnatt i

enlighet med föreskrift i nationell lagstiftning eller kollektivavtal.

Avd. IV. Bemanning.

Artikel 20.

1. Varje fartyg, varå denna konvention äger tillämpning, skall vara be­

mannat på ett sätt som med hänsyn till besättningens antal och duglighet är

ägnat att:

a) tillgodose säkerheten för människoliv till sjöss;

b) möjliggöra tillämpning av föreskrifterna i avd. III av denna kon­

vention; och

c) förhindra överansträngning av besättningen samt undvika eller i

möjligaste mån begränsa övertidsarbete.

2. Varje medlemsstat förbinder sig att upprätta eller övertyga sig om före­

fintligheten av ett effektivt system för undersökning och biläggande av kla­

gomål eller tvist angående ett fartygs bemanning.

3. Representanter för redarnas och sjömännens organisationer skola, med

eller utan andra personers eller myndigheters medverkan, gemensamt med­

verka vid tillämpningen av sagda system.

Avd. V. Konventionens tillämpning.

Artikel 21.

1. Denna konvention må bringas i tillämpning genom a) lagstiftning; b)

kollektivavtal mellan redare och sjömän (utom i fråga om art. 20 mom. 2);

eller c) en kombination av lagstiftning och kollektivavtal mellan redare och

sjömän.

Med de undantag, som äro stadgade i denna konvention, skola föreskrifterna

i densamma tillämpas å varje fartyg, som är registrerat i den ratificerande

medlemsstatens territorium, och å varje person, som är anställd å sådant

fartyg.

2. Där bestämmelse i denna konvention bragts i tillämpning genom kollek­

tivavtal i enlighet med mom. 1 i denna artikel, skall vederbörande medlems­

stat icke vara pliktig vidtaga åtgärder, som avses i art. 9 i denna konvention,

i fråga om sådana föreskrifter i konventionen, som fastställts genom kollek­

tivavtal.

3. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall tillställa

direktören för Internationella arbetsbyråns uppgifter om vidtagna åtgärder för

konventionens tillämpning samt om de särskilda bestämmelser i kollektivavtal,

varigenom någon av konventionens föreskrifter uppfylles och som är i kraft

vid den tidpunkt, då medlemsstaten ratificerar konventionen.

4. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

genom en trepartsdelegation deltaga i en kommitté avsedd att tillsättas för

Mhang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 321.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 321. (Bilagor).

66

Kungi. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

Provning av de åtgärder, som vidtagits för konventionens tillämpning; i kom­

mittén skola ingå representanter för regeringar samt redar- och sjöfolksorga-

nisationer ävensom, i egenskap av rådgivare, representanter för Internatio­

nella arbetsbyråns paritetiska sjöfartskommission.

0. Direktören skall förelägga nämnda kommitté ett sammandrag av de

uppgifter han mottagit i enlighet med mom. 3 ovan.

6. Kommittén skall överväga, huruvida de kollektivavtal som föreläggas

densamma stå i överensstämmelse med konventionens föreskrifter. Varje med­

lemsstat, som ratificerar konventionen, förbinder sig att beakta varje an­

märkning eller förslag av kommittén rörande tillämpningen av konventionen

ävensom att delgiva de redar- och sjöfolksorganisationer, som äro parter i

något i inom. 1 omnämnt kollektivavtal, varje anmärkning eller förslag av

kommittén rörande förverkligande! av konventionens bestämmelser genom

dylikt avtal.

Artikel 22.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, skall svara för

att bestämmelserna tillämpas å fartyg, som äro registrerade i dess territorium,

samt skall, utom i fall konventionen bringas i tillämpning genom kollektivav­

tal, vidmakthålla en lagstiftning, som

a) reglerar redarens respektive befälhavarens ansvar för nämnda till-

lämpning;

b) föreskriver lämpliga straff för brott däremot;

c) föranstaltar om ändamålsenlig offentlig tillsyn å tillämpningen av

konventionens avd. IV;

d) för tillämpning av avd. III i konventionen stadgar förande av

journal över arbetstid, ersättning för övertidsarbete och annan över­

skjutande arbetstid;

e) tillförsäkrar sjömännen samma medel för utfående av dem tillkom­

mande ersättning för övertid och annan överskjutande arbetstid som de

hava för utfående av innestående hyra.

2. Vederbörande redar- och sjöfolksorganisationer skola, i den mån så är

rimligt och möjligt, rådfrågas vid utformningen av lagstiftning, som erfordras

för konventionens tillämpning.

Artikel 23.

För åvägabringande av ömsesidigt bistånd i och för tillämpning av denna

konvention åtager sig varje medlemsstat, som ratificerar konventionen, att

anbefalla samtliga vederbörande hamnmyndigheter inom dess område att

underrätta envar annan ratificerande medlemsstats konsul eller annan behörig

myndighet om fall, då det kommer till förenämnda myndighets kännedom att

bestämmelserna i denna konvention icke iakttagas å ett fartyg, som är regist­

rerat i den andra medlemsstatens territorium.

Avd. VI. Slutbestämmelser.

Artikel 24.

I hänseenden, varom sägs i artikel 28 i Arbetstids- och bemannings-(sjö­

farts-) konventionen, 1936, skall denna konvention anses såsom innebärande

revision av den förstnämnda konventionen.

Artikel 25.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas Interna­

tionella arbetsbyråns direktör och registreras av honom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 321. (Bilagor).

67

Artikel 26.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av Interna­

tionella arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av direktören.

2. Den skall träda i kraft sex månader efter den dag följande villkor hava

uppfyllts:

a) att ratifikationer registrerats för nio av följande medlemsstater:

Amerikas förenta stater, Argentina, Australien, Belgien, Brasilien, Ca-

nada, Chile, Kina, Danmark, Finland, Frankrike, Storbritannien och

Norra Irland, Grekland, Indien, Irland, Italien, Nederländerna, Norge,

Polen, Portugal, Sverige, Turkiet och Jugoslavien;

b) att minst fem medlemsstater, vilkas ratifikationer registrerats, å

registreringsdagen var för sig hava en handelsflotta om minst en million

bruttoregisterton;

c) att den samlade handelsflottan, som vid tiden för registreringen

tillhör de medlemsstater, för vilka ratifikationer registrerats, uppgår till

minst femton millioner bruttoregisterton.

3. Bestämmelserna i föregående mom. hava tillkommit för att underlätta

och främja medlemsstaternas snara ratificering av konventionen.

4. Efter det konventionen en gång trätt i kraft, skall den träda i kraft för

varje enskild medlemsstat sex månader efter den dag, da dess ratifikation

registrerats.

Artikel 27

—

32.

(Dessa artiklar, vilka äro av samma lydelse som art. 16—21 i konventionen

(nr 68) angående kosthåll och utspisning för fartygsbesättningar, hava här

uteslutits.)