12

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande hävdat den uppfattningen, att

den föreslagna organisationen vore för snävt tillmätt, och framfört krav på

ytterligare personalförstärkningar i betydande omfattning, vilka dock icke

rubba den principiella grundvalen för utredningens förslag utan närmast ha

karaktären av kompletteringar. Styrelsen har vidare starkt understrukit ange­

lägenheten av att proposition i ämnet snarast möjligt förelädes riksdagen. Å

andra sidan har Sveriges läkarförbund uttalat tvekan om lämpligheten av att

nu genomföra en mera genomgripande omorganisation av medicinalstyrelsen,

varvid förbundet hänvisat till de omfattande socialmedicinska reformprojekt,

som kunde förväntas bli helt eller delvis förverkligade inom den närmaste

framtiden och som kunde antagas medföra en betydande inverkan på arten

och omfattningen av medicinalstyrelsens arbetsuppgifter.

För egen del har jag genom den i ärendet förebragta utredningen och av mig

i övrigt kända förhållanden blivit övertygad om att medicinalstyrelsen är i

behov av en snar omorganisation. Jag avser därför att i det följande till be­

handling upptaga föreliggande organisationsförslag i den män de påkalla

riksdagens medverkan, varvid jag med hänsyn till den väsentliga betydelse,

som frågan om veterinärväsendets centrala ledning har för utformandet av

medicinalstyrelsens organisation, börjar med prövning av detta spörsmål. Jag

vill tillika anmäla, att av utredningen framlagda förslag till decentralisering

av vissa ärenden till lokala organ icke synas vara av den omfattning eller

natur, att de nämnvärt påverka organisationsfrågan. Detsamma gäller vissa

av utredningen framförda förslag om överflyttning av beslutanderätten i ären­

den angående tjänstår sberäkning för läkare och apotekare m. fl. från Kungl.

Maj:t till medicinalstyrelsen. Med dessa förslags behandling torde därför utan

olägenhet kunna anstå till en senare tidpunkt.

Övriga frågor rörande medicinalstyrelsens verksamhet, vilka upptagits till

allsidig granskning av utredningen, såsom inspektionsverksamheten och medi-

cinalstatistiken, komma att i detta sammanhang beröras endast i den mån de

direkt öva inflytande på organisationens utformning. Utredningens förslag

rörande laboratorierna och statens institut för folkhälsan torde lämpligen

böra anmälas i samband med anslagsäskandena för dessa institutioners verk­

samhet under nästa budgetår.

Veterinär väsendets centrala ledning.

Frågans tidigare behandling.

Frågan om veterinärväsendets centrala ledning har under de senaste 50

åren i olika sammanhang varit uppe till behandling. En närmare redogörelse

härför lämnas i det föreliggande betänkandet (s. 43—61), till vilket jag torde

få hänvisa. Här må endast i korthet erinras om följande.

I den tidigare diskussionen har övervägts en lösning efter i huvudsak tre

alternativa linjer, innebärande antingen de civila veterinärärendenas förlägg­

ning till lantbruksstyrelsen eller inrättande av ett under jordbruksdeparte­

mentet lydande nytt ämbetsverk för ändamålet eller ock veterinärväsendets

bibehållande under medicinalstyrelsen efter viss komplettering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

14

dicinalstyrelsens förslag angående verkställande av en ny utredning rörande

behovet av ett ämbetsverk för ifrågavarande uppgifter. Med avseende å för­

slaget om de civila veterinärärendenas förläggning till lantbruksstyrelsen fann

lian goda skäl kunna anföras såväl för veterinärärendenas bibehållande hos

medicinalstyrelsen som för deras överflyttande till lantbruksstyrelsen. Ur

besparingssynpunkt vore frågan skäligen betydelselös. Med hänsyn till den

avvisande ställning gent emot en förändring av gällande ordning, som in­

tagits av de myndigheter, vilkas förvaltningsområden närmast berördes av

nämnda ärenden, samt de viktiga intressen, som ur humanmedicinsk synpunkt

vore förenade med ett övervakande från medicinalstyrelsens sida särskilt av

födoämneshygienen, fann han sig emellertid böra tillstyrka, att åtminstone

tills vidare veterinärväsendet kvarstode under medicinalstyrelsens ledning.

Riksdagen lämnade departementschefens uttalande i fråga om veterinär-

väsendets centrala ledning utan erinran.

Frågan om de civila veterinärärendenas förläggning upptogs ånyo till be­

handling av den s. k. jordbruksutredningen i ett år 1932 avgivet betänkande

med förslag till omorganisation av lantbruksstyrelsen.

Utredningen förklarade sig därvid avvisa tanken på inrättandet av ett

särskilt ämbetsverk för veterinärärenden dels på grund av statsfinansiella

skäl dels ock på grund därav, att utredningen för sin del icke vore över­

tygad om att tillkomsten av en självständig veterinärstyrelse skulle i och

för sig vara ägnad att medföra ökad hänsyn till lantmannaintressena, en syn­

punkt som utredningen vid sitt bedömande av frågan närmast ansett sig böra

beakta. Ej heller ett överflyttande av veterinärväsendet till lantbrukssty­

relsen kunde utredningen förorda, enär en sådan åtgärd knappast skulle

kunna undgå att, till skada för lantbruksstyrelsens egentliga uppgifter, verka

splittrande på styrelsens, framför allt verkschefens, tid och uppmärksamhet.

I stället föreslog utredningen en överföring till medicinalstyrelsen av ären­

dena angående nötkreaturstuberkulosens bekämpande, vilka dittills hand­

lagts inom lantbruksstyrelsen. För att emellertid tillförsäkra de lantbruks-

ekonomiska intressena tillbörligt inflytande vid handläggningen av de veteri­

nära ärendena föreslog utredningen, att vid medicinalstyrelsens sida skulle

ställas en särskild representation för jordbruksnäringen med rådgivande be­

fogenhet, benämnd veterinärfullmäktige.

Vid anmälan av jordbruksutredningens förslag i proposition nr 234 till

1933 års riksdag anslöt sig föredragande departementschefen -— som förkla­

rade sig sakna anledning att då ånyo påkalla någon överflyttning av veterinär-

väsendets centrala ledning — till jordbruksberedningens förslag om överföring

av ärenden angående nötkreaturstuberkulosbekämpande till medicinalsty­

relsen.

Med avseende å utredningens förslag om inrättande av en särskild repre­

sentation för jordbruksnäringen vid medicinalstyrelsens sida ifrågasatte de­

partementschefen, huruvida verkligt behov förefunnes av en sådan institu­

tion. Medicinalstyrelsen ägde redan möjlighet att genom tillkallande vid be­

hov av lantbrukets representant inom styrelsens vetenskapliga råd göra sig

underkunnig om lantmännens synpunkter på de veterinära ärendena. För

övrigt vore det enligt departementschefens mening icke lämpligt att, då stats­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

16

ningar inom medicinalstyrelseutredningen. Enligt utredningens mening torde

man vara hänvisad till att välja en lösning efter någon av de tre huvudlinjer,

som i den tidigare diskussionen framkommit, d. v. s. antingen en överflytt­

ning av veterinärväsendets ledning till lantbruksstyrelsen eller inrättande av

ett särskilt ämbetsverk för ändamålet eller ock veterinärväsendets bibehål­

lande under medicinalstyrelsen. Anmärkas må dock, att inom utredningen

jämväl framförts tanken att — efter mönster av gällande organisation i Fin­

land och Danmark — inordna veterinärledningen som en avdelning inom

jordbruksdepartementet. En dylik ordning skulle emellertid innebära ett så

markerat avsteg från en inom vårt lands statsförvaltning hittills tillämpad

princip, att det endast kunde motiveras av tungt vägande skäl. Då sådana en­

ligt utredningens mening knappast kunde sägas vara för handen, har utred­

ningen icke närmare ingått på prövning av denna administrationsform.

Utredningen anser sig vidare icke kunna förorda en överflyttning av

veterinärväsendets ledning till lantbruksstyrelsen. Utredningen yttrar här-

utinnan i huvudsak följande.

Till grund för det tidigare framförda förslaget att överflytta de veterinära

ärendena till lantbruksstyrelsen ligger tanken, att genom en dylik organisa­

tion säkerhet skulle vinnas för att lantbrukets intressen alltid bleve veder­

börligen tillgodosedda vid handläggningen av veterinära ärenden. Ett hän­

synstagande till jordbrukets intressen lärer främst vara påkallat vid av­

görandet av sådana veterinära frågor, som ha principiell eller mera avsevärd

ekonomisk räckvidd eller gälla viktigare organisatoriska spörsmål. Hit höra

ärenden avseende bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar samt

rörande indelning av riket i veterinärdistrikt ävensom taxor och besiktnings-

avgifter.

Medicinalstyrelseutredningen, som för sin del vill tillmäta de lantbruks-

ekonomiska intressena stor vikt såvitt gäller ifrågavarande ärenden, har icke

kunnat finna att dessa intressen genom nuvarande organisation av veterinär­

väsendets centrala ledning blivit åsidosatta vid ärendenas behandling. Några

särskilda garantier häremot föreligga å andra sidan icke, för såvitt icke

det slutliga avgörandet av ett ärende ankommer å Kungl. Maj:t. Genom

lämpliga organisatoriska anordningar torde likväl de lantbruksekonomiska

synpunkterna kunna tillförsäkras vederbörligt beaktande även i andra fall.

Härtill återkommer utredningen i annat sammanhang. Anledning synes så­

lunda icke föreligga att för tillgodoseende av de lantbruksekonomiska intres­

sena överflytta de veterinära ärendena till lantbruksstyrelsen. Från human-

och veterinärmedicinskt håll har rests bestämt motstånd mot en dylik över­

flyttning, främst enär den för veterinärväsendet ansvarige chefen då kunde

förutsättas komma att sakna medicinsk sakkunskap. Det må vidare fram­

hållas, att en organisationsändring i denna riktning på senare tid även av­

visats av lantbruksstyrelsen själv, vars arbetsbörda därigenom skulle bli allt­

för stor.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har utredningen funnit en överflytt­

ning av de veterinära ärendena till lantbruksstyrelsen icke böra ifråga-

komma.

För att underlätta ett bedömande av de återstående alternativen lät ut­

redningen preliminärt utarbeta två skilda organisationsförslag, benämnda

alternativ I och II, vilka tillställdes styrelserna för vissa veterinära myn­

digheter och auktoritativa sammanslutningar för yttrande under hand.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

18

I de över dessa preliminära förslag avgivna yttrandena ha betydande

meningsskiljaktigheter i frågan visat sig förekomma även inom veterinärernas

egna led. Såtillvida synes dock enighet ha rått som att, i den mån alterna­

tiv I i princip förordats, veterinärväsendets centrala ledning ansetts böra

organiseras å tre olika fackbyråer i anslutning till vad i alternativ II an­

givits, varjämte förutsatts, att generaldirektören endast i undantagsfall skulle

använda sin generella beslutanderätt, såvitt gäller veterinära ärenden. För

det närmare innehållet i yttrandena lämnas en redogörelse i betänkandet

s. 65—75.

Omnämnas bör måhända även, att nio veterinärer, representerande skilda

verksamhetsgrenar inom veterinärväsendet, i anslutning till nyssnämnda

underhandsremiss genom en privat cirkulärskrivelse till samtliga veterinärer

i Sverige den 19 september 1945 —- i vilken utställarna för egen del bestämt

förordat alternativ I med vissa modifikationer —- hemställt om meddelande å

bifogat svarskort angående deras uppfattning om den bästa lösningen av det

civila veterinärväsendets centrala administration. Cirkulärskrivelsen har enligt

uppgift givit till resultat, att av kårens 635 medlemmar ett antal av 450 kår­

medlemmar avgivit svar. Av dessa ha 425 kårmedlemmar uttalat sig för »möj­

ligast stora självständighet inom medicinalstyrelsens ram (enligt alternativ I)»

och 25 kårmedlemmar ha uttalat sig för »självständig veterinärstyrelse (enligt

alternativ II)».

För egen del har utredningen funnit vägande skäl kunna åberopas till stöd

för båda alternativen. Utredningen berör först de omständigheter, som kunna

anföras till förmån för en lösning i principiell överensstämmelse med

alternativ II, och yttrar därvid bland annat.

Sedan grunden år 1914 lades för medicinalstyrelsens nuvarande organisa­

tion bär en intensiv utveckling ägt rum på såväl medicinalväsendets som

veterinärväsendets område, varigenom alltmera ökade krav kommit att ställas

på den centrala organisationen. Till belysande härav må nämnas, att enligt

den officiella statistiken för år 1940 sammanlagda antalet till medicinalsty­

relsen inkommande ärenden uppgick till cirka 194 000, inberäknat rekvisi­

tioner, räkningar, anmälningar och rapporter. Enligt statistiken för år

1916 stannade antalet till medicinalstyrelsen inkomna ärenden vid omkring

25 000. Denna stegrade arbetsbörda har medfört, bland annat, att inom

medicinalstyrelsen efter hand tillkommit ett icke ringa antal byråavdel­

ningar och specialföredragande för handläggning av skilda grupper av ären­

den, varigenom antalet mera permanenta föredragande i medicinalstyrelsen

ökat från 7 till 25. Härjämte må framhållas, att utredningen för tillgodo­

seende av redan föreliggande arbetsuppgifter funnit sig böra föreslå inrät­

tandet av en särskild lag- och utredningsbyrå ävensom av ytterligare ett

antal befattningar som föredragande å andra byråer. Man torde med all

sannolikhet ha att räkna med att utvecklingen på hithörande områden kom­

mer att fortgå i relativt snabb takt under avsevärd tid framåt och att

även fortsättningsvis växande krav komma att ställas på den centrala

administrationen av medicinal- och veterinärväsendet. Under sådana för­

hållanden kan det icke utan fog ifrågasättas, huruvida det i längden blir

möjligt att anförtro ett enda ämbetsverk ledningen därav. Det kan näm­

ligen befaras, att de skiftande och vidsträckta förvaltningsområden, varom

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

19

här är fråga, och den iångt drivna specialiseringen inom dessa efter hand

komma att nödvändiggöra en delegering av generaldirektörens beslutanderätt

å olika byråchefer och specialföredragande i en utsträckning, som kan leda

till att den organisatoriska ramen för en dylik administration spränges. Ur

organisatorisk synpunkt synes därför en begränsning av medicinalstyrelsens

förvaltningsområde framstå såsom i och för sig önskvärd.

Vill man genomföra en dylik begränsning, träder av naturliga skäl frågan

om de veterinära ärendenas skiljande från medicinalstyrelsen och förläg­

gande till ett särskilt ämbetsverk i förgrunden. Dels bildar nämligen veteri­

närväsendet en tämligen väl avskild del av medicinalstyrelsens verksamhets­

område, dels representerar det med veterinärärendenas handläggning för­

enade arbetet en relativt betydande del (omkring 20—25 %) av medicinal­

styrelsens samlade arbetsbörda. Frågan om veterinärväsendets skiljande från

3nedicinalstyrelsen har ock som tidigare nämnts berörts i 1939 års riksdags­

skrivelse i ämnet. Vidare har ett steg i här antydd riktning redan tagits, då

statens veterinärmedicinska anstalt genom beslut av statsmakterna år 1943

utbröts från medicinalstyrelsens överinseende och ställdes under ledning av

en särskild styrelse, lydande omedelbart under jordbruksdepartementet. Denna

åtgärd, som bland annat motiverades med vanskligheten för medicinalstyrel­

sen att med sina vidsträckta arbetsuppgifter i fortsättningen jämväl utöva in­

seendet över anstalten, synes icke kunna frånkännas betydelse vid bedömande

av föreliggande spörsmål, då sambandet mellan medicinal- och veterinär­

väsendet icke torde kunna sägas vara mindre på det vetenskapliga området

än på det rent administrativa.

Onekligen kunna även andra skäl anföras för inrättandet av ett särskilt

ämbetsverk för de veterinära ärendenas handläggning. Genom den veterinär­

medicinska vetenskapens landvinningar under de senaste decennierna, som

medfört en växande specialisering, ha sålunda veterinärväsendets uppgifter

i fråga om förebyggande och bekämpande av husdjurssjukdomar samt animal

födoämneshygien fått en allt större omfattning och betydelse. Härav synes

följa, att även hos veterinärväsendets högsta ledning kraven på veterinär fack­

kunskap göra sig allt starkare gällande.

Redan tidigare har berörts, att det med hänsyn till veterinärväsendets

stora betydelse för jordbrukets ekonomi får anses önskvärt, att lantbruks-

intresset genom särskild företrädare beredes tillfälle att inom den centrala

ledningen öva inflytande vid avgörande av frågor, som äro av principiell

vikt eller eljest av större betydelse. Inrättas ett särskilt ämbetsverk för

veterinäradministrationen i huvudsaklig överensstämmelse med alternativ IT,

torde detta önskemål lättare kunna tillgodoses än vid ett bibehållande av

veterinärväsendet under medicinalstyrelsens ledning.

Slutligen må här framhållas ytterligare en synpunkt, som vid utred­

ningens överväganden anförts till förmån för en organisation enligt alter­

nativ II. Vid sin behandling av frågan om de under medicinalstyrelsen

lydande laboratoriernas samt folkhälsoinstitutets administrativa ställning

har utredningen för de förras vidkommande avvisat tanken på att den admi­

nistrativa tillsynen över desamma skulle fråntagas medicinalstyrelsen samt

beträffande folkhälsoinstitutet förordat en organisation, innebärande att

medicinalstyrelsen beredes ökat inflytande inom institutets ledning. Väg­

ledande har därvid varit angelägenheten av att på medicinalväsendets om­

råde åvägabringa en så intim samverkan som möjligt mellan vederbörande

institutioner och den centrala förvaltningsmyndigheten. Motsvarande syn­

punkt äger sin giltighet även på veterinärväsendets område. Därest ett sär­

skilt ämbetsverk anförtros ledningen av det civila veterinärväsendet, lärer

det icke längre med samma fog som tidigare kunna göras gällande, att

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

20

vanskligheter skulle möta för det centrala ämbetsverket att handhava till­

synen över den veterinärmedicinska anstaltens verksamhet. Möjlighet torde

även föreligga att vid inrättande av ett särskilt ämbetsverk för de veterinära

ärendenas handläggning tillgodose de krav på mera allsidig sakkunskap

och erfarenhet på området, vilka framfördes som skäl för en självständig ställ­

ning för den veterinärmedicinska anstalten. Under sådana förhållanden skulle

behov av en särskild styrelse för anstalten icke föreligga utan skulle den­

samma kunna direkt underställas det centrala ämbetsverket.

Sina synpunkter på alternativ I:s företräden utvecklar utredningen

sålunda.

Till förmån för detta alternativ talar främst den nära samhörigheten mellan

läkarnas och veterinärernas verksamhet, särskilt på födoämneshygienens och

livsmedelskontrollens viktiga område men även i fråga om bekämpandet av

smittsamma husdjurssjukdomar.

Genom sin befattning med den animala livsmedelskontrollen, speciellt

mjölk- och köttkontrollen, bidraga veterinärerna till att förebygga smitt­

spridning medelst födoämnen. Särskilt är mjölkkontrollen av stor betydelse

för förhindrande av att människor infekteras med exempelvis bovin tuber­

kulos. Den animala livsmedelskontrollen handhaves för närvarande av så­

väl läkare som veterinärer. Kontrollen av de animala födoämnena utövas

företrädesvis av tjänsteveterinärerna, som därutinnan äga speciell fackkun­

skap. Jämväl tjänsteläkarna kontrollera emellertid i viss utsträckning den

animala födoämneshygienen och någon klar gränsdragning förekommer för

närvarande icke i detta hänseende. Såsom utredningen i ett senare avsnitt

av betänkandet (kap. 8) framhåller, har behov av en sådan gränsdrag­

ning på olika håll gjort sig gällande. I samband därmed har utredningen

förordat, att denna fråga upptages till förnyad prövning. En ändamåls­

enlig lösning av de olika spörsmål, som sammanhänga med den animala

livsmedelskontrollen, bör kunna lättare främjas under en enhetlig ledning

av medicinal- och veterinärväsendet än om ledningen av dessa verksamhets­

områden delas.

Yad sjukdomsbekämpandet angår så överföras visserligen de flesta och

vanligast förekommande smittsamma sjukdomarna hos människan endast

genom smitta från människa till människa. Åtskilliga infektionssjukdomar

hos djur äro dock smittsamma även för människor, framför allt nötkreaturs-

tuberkulos och smittsam kastning. Även om det praktiska bekämpandet av

ifrågavarande sjukdomar mestadels är av olika natur, allteftersom det gäller

människor eller djur, så hindras dock genom det veterinära bekämpandet

dessa sjukdomar från att erhålla större utbredning bland människor. Sär­

skilt bekämpandet av tuberkulosen och den smittsamma kastningen spelar

härvidlag en betydande roll på grund av dessa sjukdomars vanliga förekomst

bland nötkreaturen. Det organiserade bekämpandet av ett flertal sjukdomar

hos djuren kan sålunda anses motiverat även ur humanmedicinska syn­

punkter. Tilläggas må, att det samband, som sålunda förefinnes mellan medi-

cinal- och veterinärväsendet, under de senaste decennierna blivit allt mera

framträdande genom att det allmännas strävanden i ständigt stegrad omfatt­

ning inriktats på att främja den allmänna hälsovården genom förebyggande

åtgärder vid sidan av de rent sjukvårdande.

Gemenskapen mellan medicinal- och veterinärväsendet har tagit sig uttryck

i ett förhållandevis nära samarbete mellan veterinärbyrån och vissa andra

fackbyråer inom medicinalstyrelsen. Detta gäller främst hälsovårdsbyrån, till

vars handläggning ärenden rörande annan livsmedelskontroll än den animala

och bekämpandet av epidemiska sjukdomar hos människor höra. Ett visst

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

25

Då styrelsen sålunda stannat för att föreslå en självständig veterinärsty­

relse, betonar styrelsen samtidigt angelägenheten av att samarbetet med

medicinalstyrelsen underlättas genom en lokal samordning av de båda ämbets­

verken. För verk med en arbetsbörda av den tyngd som medicinalstyrelsens

och veterinärstyrelsens vore det nämligen av stor betydelse för samarbetet, att

de lokalt låge varandra nära.

Mot medicinalstyrelsens ställningstagande i denna fråga har skiljaktig

mening anmälts av medicinalråden Edén och Alegren samt tre veterinära

föredragande, vilka i stället tillstyrkt en lösning enligt principen i alternativ

I. Därvid har förutsatts, att veterinärväsendets centrala ledning skulle orga­

niseras i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen förordat för en

självständig veterinärstyrelse, innebärande bland annat, att den veterinära

ledningen skulle anförtros åt en överdirektör, som vore fristående från byrå­

indelningen. Denna borde tillika fungera som generaldirektörens ställföre­

trädare i rent veterinära ärenden. Yidare föreslås, bland annat, att det före­

slagna lantbruksrådet uteslutes.

Av övriga medicinska remissinstanser har karolinska institutets

lärarkollegium och medicinska fakulteten i Lund anslutit sig till alternativ I.

Lärarkollegiet åberopar därvid särskilt att övervägande flertalet av veterinär­

kårens medlemmar i princip vore av samma uppfattning, enligt vad den

företagna opinionsundersökningen utvisade. Kollegiet framhåller också, att

därest veterinärväsendet skulle givas självständig ledning, måste en mera

bestämd gräns dragas mellan tjänsteläkarnas och tjänsteveterinärernas funk­

tioner i fråga om den animala livsmedelskontrollen. Därvid finge man ha för

ögonen, att denna livsmedelskontroll i allt väsentligt vore ett humanhygie-

niskt problem och att tjänsteläkarna därför borde i huvudsak utöva denna

kontroll och i vart fall ha ledningen av densamma. Så länge läkare och

veterinärer sorterade under en gemensam styrelse vore en strikt gränsdrag­

ning icke lika nödvändig.

Universitetskanslern och medicinska fakulteten i Uppsala ha icke ingått

på prövning av frågan om veterinärväsendets centrala ledning.

Svenska läkaresällskapet anser båda alternativen godtagbara men vill

erinra om att, därest veterinärväsendet skulle givas en självständig ledning,

måste en större del av den animala livsmedelskontrollen läggas under medi­

cinsk sakkunskap än som behövde ske, så länge läkare och veterinärer gemen­

samt sorterade under medicinalstyrelsen.

Sveriges läkarförbund förordar alternativ I med hänsyn till den nära sam­

hörigheten mellan läkarnas och veterinärernas verksamhet. I fråga om den

lokala livsmedelskontrollen påpekar förbundet, att i praktiken en stabil praxis

utbildat sig, som ginge ut på att veterinärerna utövade kontrollen över be­

redningen och försäljningen av animala livsmedel samt över livsmedelsindu­

strien och större restauranger, medan läkarna handhade övrig livsmedelskon

troll. Mera detaljerade bestämmelser i nu berörda hänseende försvårades

redan av det skälet, att en dubbelinspektion i vissa fall överhuvudtaget icke

kunde undvikas. Sålunda fölle frågor, som gällde personalens arbetsförhål-

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

35

Utredningsmännens och remissinstansernas ställningstagande lämnar alltså

icke någon bestämd vägledning för bedömandet av ifrågavarande spörsmål.

Vid prövning av de sakliga argument, som anförts till stöd för de olika

alternativen, har jag funnit naturligt och önskvärt, att den samverkan mellan

läkarna och veterinärerna på fältet, som erfordras för en effektiv livsmedels­

kontroll och ett framgångsrikt bekämpande av vissa sjukdomar, i möjligaste

mån har sin motsvarighet i den centrala ledningen av medicinal- och veteri­

närväsendet. Det synes mig ock sannolikt, att en sådan samverkan kan

underlättas, om denna ledning såsom hittills bibehålies hos ett och samma

ämbetsverk. Å andra sidan får icke förbises, att tyngdpunkten inom veteri­

närväsendet icke ligger på det humanmedicinska planet utan måste anses

vara att genom veterinärmedicinskt betingade åtgärder av olika slag främja

liusdjursaveln och boskapsskötselns ekonomiska avkastning. Detta belyses

för övrigt därav, att den gemensamma sektorn mellan veterinärbyrån och

övriga fackbyråer inom medicinalstyrelsen är av relativt ringa omfattning.

Enligt från medicinalstyrelsen inhämtade uppgifter har sålunda mellan veteri­

närbyrån, å ena, samt hälsovårdsbyrån och apoteksbyrån, å andra sidan,

gemensam handläggning under år 1945 ägt rum i sammanlagt 75 ärenden,

varav cirka 30 avsett tillsättande av skilda veterinära befattningar och 25

läkemedelsfrågor av intresse även för veterinär praxis. Endast ett 20-tal av

de gemensamma ärendena ha mera direkt berört livsmedelskontrollen och

sjukdomsbekämpandet. Sammanlagda antalet veterinära ärenden uppgick

detta år till omkring 10 000.

Angelägenheten av en nära samverkan mellan human- och veterinärmedi­

cinens företrädare kan under sådana förhållanden enligt min uppfattning

icke tillmätas avgörande betydelse, då det gäller att finna en för medicinal-

väsendets och veterinärväsendets centrala administration bättre avpassad

organisation än den nuvarande. Härvid måste jämväl andra faktorer tagas

i betraktande, främst de faktiska möjligheterna för en chef att sammanhålla

ledningen av ett sa stort verksamhetsfält, som medicinal- och veterinärväsen­

det representerar. Med den omfattning som medicinalstyrelsens arbetsbörda

numera erhållit — omkring 50 000 ärenden per år, frånsett räkningar, rekvi­

sitioner, rapporter och andra anmälningar — framstå dessa möjligheter för

mig såsom mycket begränsade, även om styrelsens ledning förstärkes med en

eller flera befattningshavare i överdirektörs tjänsteställning. I praktiken

tager — därom synas alla vara ense — medicinalväsendets ledning redan nu

helt sin man i anspråk. Detsamma gäller veterinärväsendet. Ett bibehållande

av veterinärväsendets administration inom medicinalstyrelsen under egen

överdirektör skulle därför väsentligen bli en formell anordning för under­

lättande av samarbetet mellan medicinal- och veterinärväsendet. Utåt skulle

medicinalstyrelsens chef komma att stå såsom den i sista hand ansvarige för

veterinärväsendets ledning, ehuru lian blott skulle komma att deltaga i en

ringa bråkdel av förekommande veterinärärenden, vilka till sitt praktiska

syfte i allmänhet äro artskilda från de egentliga medicinalärendena. Detta

anser jag icke utgöra en tillfredsställande ordning.

Kungl. May.ts proposition nr 67.

36

Mera ändamålsenligt synes mig vara, att medicinal- och veterinärväsendets

ledning uppdelas och att garantier i möjligaste mån skapas för att trygga

erforderligt samarbete. Härvid vill jag erinra om att på det praktiskt-veten-

skapliga området, där sambandet mellan medicinal- och veterinärväsendet icke

kan sägas vara mindre av behovet påkallat än på det administrativa, ett

viktigt avsteg från gemenskapen redan tagits, då den veterinärmedicinska

anstalten år 1943 utbröts från medicinalstyrelsens överinseende och ställdes

under ledning av en egen styrelse, lydande direkt under jordbruksdeparte­

mentet. Beaktas må jämväl, att varken i våra nordiska grannländer eller,

såvitt utredningen kunnat inhämta, i övriga europeiska länder förekommer

en organisatorisk samordning mellan medicinal- och veterinärväsendet av

den art, som tillämpas i vårt land. Detta synes mig bestyrka, att sam­

bandet mellan medicinal- och veterinärväsendet icke är av den tvingande

natur, att en gemensam ledning under alla förhållanden bör bibehållas.

I anslutning härtill vill jag meddela, att jag i enlighet med utredningens

förslag har för avsikt att påkalla särskild undersökning rörande möjlig­

heterna att vinna en klarare gränsdragning mellan tjänsteläkarnas och

tjänsteveterinärernas uppgifter beträffande den lokala livsmedelskontrollens

handhavande. En sådan undersökning har för övrigt även förordats av

1946 års statsrevisorer. Kan denna fråga erhålla en praktiskt tillfredsstäl­

lande lösning, vilket jag har anledning förmoda, blir givetvis behovet av

en gemensam ledning av medicinal- och veterinärväsendet mindre uttalat

än nu. Slutligen bör framhållas, att kostnadsskillnaden mellan de båda alter­

nativen — av utredningen beräknad till i runt tal 25 000 kronor — icke synes

vara av den storleksordning, att den kan nämnvärt påverka ställningstagan­

det till föreliggande spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts vill jag i likhet med medicinalstyrelsen,

vars ståndpunkt i detta hänseende icke kan frånkännas särskild betydelse,

förorda, att för veterinärväsendets centrala ledning inrättas ett eget ämbets­

verk i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom alternativ II beteck­

nade förslaget. Frågan om ämbetsverkets närmare organisation torde böra

upptagas på jordbruksdepartementets föredragning. Därvid torde även spörs­

målen om samarbetet med medicinalstyrelsen och om veterinärmedicinska an­

staltens administration böra beaktas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrelsens ledning och byråindelning.

Medicinalstyrelseutredningen.

Ledningen av medicinalstyrelsen utövas för närvarande av general­

direktören, som i princip äger ensam beslutanderätt i alla ärenden, som icke

äro av beskaffenhet att böra handläggas såsom nämndärenden eller disciplin­

37

ärenden eller i vilka avgörandet överlåtits å vederbörande byråchef eller

specialföredragande. En av byråcheferna förordnas av Kungl. Maj:t att fungera

som ställföreträdare för generaldirektören, då denne har förhinder att tjänst­

göra. Kungl. Maj:t kan ock förordna annan att tjänstgöra som ställföreträdare.

Enligt medicinalstyrelseutredningens mening påkallar styrelsens kraf­

tigt ökade arbetsbörda en förstärkning av styrelsens ledning genom inrät­

tande av en administrativ ö verdirektörsbefattning. Utredningen

anför härutinnan.

Det är uppenbart, att den utveckling, som ägt rum på hälso- och sjuk

vårdens område, i första hand medfört en ständigt stegrad belastning av

chefsposten för medicinalstyrelsen. Någon möjlighet för generaldirektören

att vinna erforderlig lättnad genom att avlasta en betydande del av arbets­

bördan på sin ställföreträdare har icke förelegat, då detta skulle ha lett

till att dennes åligganden som byråchef blivit eftersatta i en omfattning, som

icke kunnat godtagas. I stället har generaldirektören måst i allt större ut­

sträckning begagna sig av i styrelsens instruktion medgivna möjligheter att

på de olika byråcheferna och specialföredragandena överlåta beslutande­

rätten i ärenden, där denna eljest skulle ha tillkommit generaldirektören.

Att härigenom en väsentlig avlastning ägt rum, belyses därav, att antalet av­

gjorda byråärenden, i den män dessa kommit till uttryck i särskilda expedi­

tioner, år 1940 uppgått till omkring 22 800, medan antalet generaldirektörs

ärenden stannat vid i runt tal 6 700, nämndärenden ej medräknade. Mot­

svarande antal utgjorde för år 1944 26 800 respektive 7 500. Härtill komma

utanordningsärendena, vilka jämväl handläggas som byråärenden. Möjlig

heterna att på denna väg vinna en ytterligare avlastning för generaldirektören

torde vara tämligen begränsade. Uppenbart är nämligen, att en delegering

av beslutanderätten på ett relativt stort antal föredragande icke kan drivas

för långt utan att översynen över styrelsens verksamhetsfält i dess helhet

försvåras och därmed den enhetliga ledningen av verksamheten äventyras.

Från medicinalstyrelsens sida har med hänsyn härtill framhållits angelägen­

heten av att en särskild befattning som ställföreträdare inrättades, förslags­

vis placerad i överdirektörs tjänsteställning. I första hand har härvid av­

setts en medicinskt utbildad ställföreträdare. Emellertid föreligga vissa andra

faktorer, som böra beaktas i detta sammanhang.

Jämsides med nödvändigheten att avlasta generaldirektörens arbetsbörda

har ett allt starkare behov av enhetlig, kvalificerad administrativ rådgi\-

ning och granskning inom styrelsen framträtt. Detta behov har hittills i allt

väsentligt måst täckas genom anlitande av kameralbyråchefen i dennes egen­

skap av styrelsens ende juridiskt utbildade ledamot. För att bereda honom

erforderlig lättnad i arbetsbördan som byråchef har föredragningen av ären

den rörande den ekonomiska förvaltningen av statens sinnessjukhus sedan

år 1934 stadigvarande överlåtits på förutvarande kontrollanten för denna för­

valtning, vilken i samband därmed tilldelats byrådirektörs tjänsteställning.

Emellertid har det senaste decenniets snabba utbyggnad av hälso- och sjuk­

vården ställt allt större krav på medverkan från kameralbyråchefens sida i

form av rådgivning åt fackbyråernas personal och granskning av dessas

expeditioner. Enligt vad utredningen inhämtat tages numera huvudparten av

kameralbyråchefens arbetstid i anspråk för dylik konsultations- och gransk-

ningsverksamhet, oaktat densamma väsentligen begränsas till sådana ärenden

av juridiskt-administrativ eller kameral art, som underställas generaldirek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 .

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

tören för avgörande. Med den vidsträckta delegering av beslutanderätten, som

utvecklingen framtvingat, framstår emellertid behovet av enhetlig administra­

tiv konsultation och granskning icke mindre angeläget i fråga om åtskilliga

byråärenden. Vid bedömandet av nu föreliggande behov kräver vidare den

omständigheten särskilt beaktande, att styrelsens utbyggnad, såvitt angår

mera kvalificerad personal, av naturliga skäl främst kommit att taga sikte på

anställande av befattningshavare med medicinsk eller annan därmed jäm­

förlig fackutbildning. Av styrelsens 25 mera permanenta föredragande ha

sålunda icke mindre än 19 utbildning som läkare, veterinärer, tandläkare eller

apotekare samt 2 utbildning som sjuksköterskor. I regel ha dessa före­

dragande icke före sin anställning hos medicinalstyrelsen haft sysselsätt­

ning av sådan art, att de förvärvat någon mera omfattande administrativ

erfarenhet eller träning. Den förstärkning av den juridiskt-administrativa

personalen å fackbyråerna, som under tiden ägt rum — omfattande en förste

byråsekreterare, en byråsekreterare och ett antal amanuenser — har endast

i begränsad mån kunnat avhjälpa denna brist.

Härjämte må framhållas, att jämväl den rent kamerala arbetsbördan till

följd av utvecklingen undergått en betydande stegring ävensom att arbetet

med personalärendenas beredning och föredragning, vilket likaledes åvilar

kameralbyrån, medfört en icke ringa merbelastning av byråchefen. Enligt

utredningens mening framstår därför en kvalificerad utbyggnad av den juri­

diskt-administrativa sakkunskapen inom medicinalstyrelsen såsom ofrånkom­

lig. Detta har också med skärpa betonats av medicinalstyrelsen i en till

Kungl. Maj:t den 16 februari 1945 avlåten framställning om anvisande av

ökade medel till styrelsens verksamhet. I avbidan på resultatet av pågående

utredning angående styrelsens organisation begränsade sig dock styrelsen

till att påkalla medel för anställande tills vidare å kameralbyrån av en extra

föredragande med juridisk utbildning mot avlöning i form av arvode, mot­

svarande lönegrad Eo 26. Denna framställning blev också av Kungl. Maj:t

och riksdagen beviljad.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner medicinalstyrelseutred­

ningen vägande skäl tala för att genom inrättande av en särskild, från byrå­

indelningen fristående befattning tillgodose behovet av kvalificerad admi­

nistrativ rådgivning och översyn inom styrelsen. Behovet av en dylik be­

fattningshavare blir självfallet större efter hand som utvecklingen på hälso-

och sjukvårdens område, vilken åtminstone under det närmaste decenniet

kan väntas fortskrida i oförminskad takt, nödvändiggör anställande av ytter­

ligare specialföredragande. Innehavaren av ifrågavarande befattning, som till

sin karaktär närmast skulle kunna jämföras med expeditionschef sbefattning

inom statsdepartement, skulle i sista hand svara för att ärendena vore ordent­

ligt utredda och formellt riktigt behandlade samt från juridiskt-administra­

tiva synpunkter uttala sin mening i varje ärende, som underställdes general­

direktören och icke vore av rent fackmässig natur. I betydande omfattning

skulle han även deltaga i och granska s. k. byråärenden, varvid ärende, om

enighet ej uppnåddes mellan honom och vederbörande föredragande, skulle

hänskjutas till generaldirektörens avgörande. Särskilt skulle det åligga honom

att tillse och verka för att samråd i erforderlig utsträckning ägde rum såväl

mellan olika byråer som med representanter för sjukvårdens lokala huvud­

män och andra mjmdigheter. Tillika skulle denne befattningshavare lämp­

ligen kunna närmast under generaldirektören tjänstgöra som personalchef i

styrelsen, speciellt vad angår befattningshavare, av vilka icke kräves medicinsk

eller annan därmed jämförlig utbildning.

Genom inrättande av en befattning av denna beskaffenhet skulle möjlighet

39

beredas att förvärva och behålla en för nu berörda ändamål val kvalificerad

jurist. Samtidigt skulle förutsättning skapas att vinna en mera ändamålsenlig

lösning av frågan om ställföreträdarskapet för generaldirektören än hittills

stått till buds. Med den stora omfattning, som medicinalstyrelsens verksam­

het under det senaste årtiondet erhållit, har den nuvarande anordningen med

en av byråcheferna såsom fast ställföreträdare för generaldirektören visat

sig vara till men för byråarbetet redan därigenom, att vederbörande byråchef,

för att kunna väl fylla sin funktion som ställföreträdare, måste ägna en avse­

värd tid åt deltagande i handläggningen av flertalet ärenden av större vikt

eller principiell betydelse, som förekomma i medicinalstyrelsen. Än mindre

har anordningen, som förut nämnts, medgivit någon större avlastning av

generaldirektörens arbetsbörda. Därest en särskild befattningshavare med

expeditionschefsgöromål anställes, synes det därför ligga nära till hands att

låta denne, som i allt fall måste ägna huvudparten av sin tid åt att sätta sig

in i och deltaga i handläggningen av viktigare ärenden, fungera jämväl som

generaldirektörens ställföreträdare. Att denne icke skulle komma att besitta

medicinsk utbildning utgör enligt medicinalstyrelseutredningens mening icke

något hinder härför.

Utredningen anser sig därför böra utgå från att ställföreträdarskapet

normalt anförtros åt »expeditionschefen». Omständigheter kunna emeller­

tid inträffa, som göra det önskvärt att ställföreträdarskapet anförtros åt

annan ledamot av styrelsen. Kungl. Maj:t bör därför äga möjlighet att, vid

förhinder för generaldirektören att tjänstgöra, förordna annan ledamot än

nyssnämnde befattningshavare att inträda i utövningen av generaldirek­

törens åligganden. Därest så ej sker, bör »expeditionschefen» automatiskt

inträda som ställföreträdare. Med hänsyn härtill torde denne lämpligen böra

tilldelas överdirektörs tjänsteställning.

I anslutning härtill erinras om att enligt gällande instruktion medicinsk

utbildning icke kräves för innehav av generaldirektörsbefattningen men att

denna likväl hittills regelmässigt beklätts av medicinskt utbildade fackmän.

Med beaktande härav ävensom av expeditionschefsgöromålens omfattning har

utredningen ansett, att överdirektören i första hand skall inträda som ställ­

företrädare under generaldirektörens semester, tjänsteresor och kortare

tjänstledigheter. Erfordras på grund av sjukdom eller andra orsaker

längre tids tjänstledighet för generaldirektören, förutsättes frågan om gene-

raldirektörsbefattningens uppehållande böra underställas Kungl. Maj:ts pröv­

ning. Under tid, då överdirektören fungerar som ställföreträdare, anses med

avgörandet av större eller viktigare fackärende böra anstå, i den mån så kan

ske utan olägenhet. Enahanda skulle gälla beträffande annat ärende, vars

avgörande generaldirektören särskilt förbehållit sig.

Inrättas en kombinerad expeditionschefs- och ställföreträdarbefattning,

räknar utredningen med att ärenden av den art, att de enligt gällande instruk­

tion skola handläggas av generaldirektören i närvaro av en ledamot, genom­

gående skola kunna, handläggas såsom byråärenden i den mån icke särskilda

skäl tala för att visst eller vissa ärenden hänskjutas till generaldirektörens

prövning, en anordning som under senare år temporärt anlitats i allt större

utsträckning. Härutöver avses beslutanderätten i en del ärenden, som nu

handläggas av generaldirektören i närvaro av två ledamöter, kunna delegeras

antingen på överdirektören eller på vederbörande byråchef eller specialföredra­

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

40

gande under medverkan av överdirektören. På överdirektören borde enligt

utredningens uppfattning, efter beslut av generaldirektören i arbetsordningen,

kunna överlåtas att antaga och entlediga befattningshavare i lägre löneställ-

ning än 21 lönegraden inom styrelsen samt att i viss utsträckning besluta

rörande tjänstledighet och vikariatsförordnanden m. m. för övrig personal i

underordnad ställning ävensom i andra ärenden av företrädesvis administrativ

eller ekonomisk natur.

I fråga om byråindelningen må erinras om att, frånsett ledningen

av veterinärväsendet — som enligt vad jag förordat skulle anförtros åt

en särskild styrelse — medicinalstyrelsen för närvarande är organiserad på

sex byråer, nämligen medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, lasarettsbyrån, sinnes-

sjukvårdsbyrån, apoteksbyrån och kameralbyrån. Under dessa sortera fyra

praktiskt taget självständiga byråavdelningar, benämnda tandvårdsavdel-

ningen, rättspsykiatriska avdelningen, specialitetsavdelningen och avdelnin­

gen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning.

Utredningen upplyser, att å samtliga fackbyråer och dithörande avdelningar

årligen i större eller mindre omfattning förekomma ärenden avseende nya

eller ändrade författningar ävensom utredningar av organisatorisk art. Medi­

cinalstyrelseutredningen föreslår i första hand, att viktigare eller mera om­

fattande ärenden av nu berörda slag sammanföras till en ny byrå, benämnd

lag- och utredningsbyrån. Till stöd härför anför utredningen i huvud­

sak följande.

En grupp ärenden, som påkallar särskild uppmärksamhet, utgöres av

frågor rörande nya eller ändrade lagar och viktigare författningar. Hit höra

även mera omfattande utredningar i frågor av övervägande organisatorisk art.

Det med dessa ärenden förenade arbetet har, bland annat på grund av dess

tidskrävande natur, under senare år till väsentlig del måst lösas utom ramen

för byråerna på så sätt, att en av styrelsens äldre sekreterare fortlöpande

beviljats partiell tjänstledighet för ändamålet. Arbetet har självfallet be­

drivits i intimt samarbete med vederbörande fackbyråchef, varjämte såväl

kameralbyråchefen som juristen i vetenskapliga rådet regelmässigt deltagit

i ärendenas slutliga handläggning. Denna anordning, som tillämpats sedan

år 1936, har visat sig vara i princip ändamålsenlig men till omfattningen otill­

räcklig. Ett flertal lag- och organisationsfrågor av större omfattning har så­

lunda icke kunnat slutföras inom önskvärd tid, medan andra måst helt

skjutas på framtiden. Utredningen vill erinra om att inom medicinalstyrelsens

verksamhet falla åtskilliga lagar och författningar av betydande räckvidd och

genomgripande verkan, såsom sinnessjuklagen och sinnessjukvårdsstadgan,

sjukhuslagen och sjukhusstadgan, epidemilagen, lagen om skyddskoppymp-

ning, lagen om åtgärder mot utbredning av könssjukdomar, lagarna om sterili­

sering, kastrering och avbrytande av havandeskap, hälsovårdsstadgan, lagen

om köttbesiktning och slakthus, epizootilagen, förordningarna om bekämpande

av tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur, giftstadgan och apoteks-

varustadgan, behörighetslagen för läkare och motsvarande föreskrifter för

tandläkare, veterinärer, sjukgymnaster och annan medicinalpersonal. Här­

till kommer ett stort antal författningar av instruktions- eller kungörelse­

natur. Den avsevärda omfattning, som det medicinala författningsväsendet

under årens lopp erhållit, och de ofta återkommande ändringar härutinnan,

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

41

som föranletts av utvecklingen, ha framkallat ett allt starkare behov av

periodiskt återkommande översyn och sammanställningar av gällande för­

fattningar på området till ledning för statliga tjänstemän. och kommunala

myndigheter ute i landet, ett behov som det icke varit möjligt att tillgodose

inom ramen för styrelsens nuvarande organisation.

Enligt medicinalstyrelseutredningens uppfattning skulle nu berörda behov

av lagteknisk sakkunskap bäst tillgodoses genom utbyggnad av medicinal­

styrelsen med en särskild lagbyrå under ledning av en kvalificerad jurist som

chef. Visserligen torde icke utan fog kunna göras gällande, att behovet av

en sådan byrå kommer att bli mindre genom tillkomsten av en särskild över-

direktörsbefattning. Om denne på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla

sina uppgifter som allmän administrativ rådgivare, personalchef och general­

direktörens ställföreträdare, kan det emellertid icke förväntas, att hans tid

skall räcka till för att mera ingående bereda och handlägga ärenden av den

krävande natur, varom här är fråga. Motsvarande gäller ärendenas över­

förande till kameralbyrån. En sådan åtgärd kan nämligen befaras leda till

avsevärt men för de rent kamerala ärendenas handläggning. Den kamerala

kontrollen har hittills i stor utsträckning måst av kameralbyråchefen överlåtas å

underordnade befattningshavare, som icke ägt däremot svarande tjänsteställ­

ning och ansvar. Med hänsyn till de belopp, vartill styrelsens medelsför­

valtning numera uppgår — styrelsens kapitalkonto har vuxit från omkring

50 miljoner budgetåret 1927/28 till cirka 180 miljoner budgetåret 1943/44 —

samt de icke sällan svårtolkade bestämmelser, som gälla för de olika ansla­

gens användning, kan detta i längden icke anses försvarligt. Möjligheter ha

hittills ej heller förelegat att i någon nämnvärd omfattning kontrollera och

ingripa reglerande i de underlydande laboratoriernas ekonomiska angelägen­

heter, vilket i vissa fall medfört, att styrelsen, utan att dess samtycke därtill

i förväg inhämtats, ställts inför nödvändigheten att hos Kungl. Maj:t begära

godkännande av betydande anslagsöverskridanden. Detta förhållande har

särskilt påtalats av 1940 års statsrevisorer och föranlett skrivelse från riks­

dagen till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning rörande laboratoriernas

administration.

Under nu angivna förhållanden och då en handläggning av viktigare för-

fattningsärenden på vederbörande fackbyråer skulle kräva en alltför omfat­

tande kvalitativ förstärkning av den juridiskt utbildade personalen å dessa

finner sig utredningen böra föreslå, att för handläggning av ärenden rörande

lagar och andra viktiga författningar inrättas en särskild byrå. På denna

byrå skulle tillika ankomma att granska å fackbyråerna handlagda författ-

ningsärenden, därest dessa icke äro av natur att böra granskas av kameral-

bvrån. Till belysande av arbetsbördan härutinnan må nämnas, att antalet

från medicinalstyrelsen (utom kameralbyrån) utgående expeditioner i lag-

och författningsärenden år 1940 uppgick till omkring 250 och år 1944 till

drygt 200. Byrån skulle i anslutning härtill tjänstgöra som redaktion för

medicinalstyrelsens författningssamling samt, i den mån utvecklingen eller

förhållandena eljest så påkalla, verkställa översyn och utarbeta samman­

ställningar av gällande författningsbestämmelser för skilda områden av

medicinalstyrelsens verksamhetsfält. Chefen för denna byrå, som förutsättes

äga domarkompetens, skulle vidare lämpligen kunna vid förhinder för över-

dTrektören deltaga i handläggningen av s. k. disciplinärenden och andra ären­

den av juridiskt-administrativ natur. Därjämte torde åt denna byrå böra an­

förtros verkställande av större utredningar av organisatorisk art. Erfarenheten

från de senast förflutna tio åren har givit vid handen, att en på detta sätt

organiserad byrå kommer att, bli strängt sysselsatt.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

42

Vidare har utredningen föreslagit, att sinnessjukvårdsbyråns rättspsykia­

triska avdelning och lasarettsbyråns tandvårdsavdelning utbyggas till själv­

ständiga byråer.

På sinnessjukvårdsbyrån handläggas främst ärenden rörande statens sin­

nessjukhus, såvitt angår sjukvården och byggnaderna, medan ärenden an­

gående sjukhusens ekonomiska förvaltning anförtrotts åt kameralbyråns

särskilda avdelning för sådana ärenden. Å sinnessjukvårdsbyrån handläggas

jämväl vissa ärenden, som sammanhänga med tillsynen av och bidragsgiv-

ningen till den kommunala och enskilda sinnessjuk- och sinnesslövården.

En särskild grupp bilda de rättspsykiatriska ärendena, vilka dels

avse utlåtanden till domstol eller annan myndighet rörande viss persons

sinnesbeskaffenhet, dels ock angå meddelande av tillstånd till abort, sterilise­

ring eller kastrering (s. k. socialpsykiatriska ärenden). Samtliga dessa ären­

den handläggas å en särskild avdelning med ett e. o. medicinalråd såsom chef

och tva deltidsanställda befattningshavare såsom biträdande föredragande

Beslutanderätten i det stora flertalet hithörande ärenden tillkommer den

rättspsykiatriska nämnden.

Enligt vad utredningen upplyst, har antalet inkommande ärenden å den

rättspsykiatriska avdelningen ökat från omkring 3 200 år 1940 till cirka 5 900

år 1944. Antalet utgående originalexpeditioner (frånsett handbrev) har under

samma tid stigit från 1 500 till 4 000. Å avdelningen granskas tillika ett avse­

värt antal rapporter om vidtagna aborter och steriliseringar (år 1944 cirka

2 600). Ökningen i arbetsbördan hänför sig främst till abort- och sterilise-

ringsärendena, Däremot har beredskapsläget under den gångna tiden för sin­

nessjukvårdsbyråns del icke medfört någon nämnvärd merbelastning.

Utredningen erinrar tillika om den centralisering av det rättspsykiatriska

undersökningsväsendet i brottmål, som vidtagits från och med år 1946, samt

framhåller, att densamma, åtminstone tills vidare, icke avsett att åvägabringa

någon begränsning av den obligatoriska granskning av rättspsykiatriska ut­

låtanden, vilken dittills åvilat medicinalstyrelsen. Härefter yttrar utred

ningen bland annat.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit och till de rättspsykiatriska ären­

denas speciella natur synas vägande skäl tala för att handläggningen av

desamma helt frikopplas från sinnessjukvårdsbyrån och att den nuvarande

avdelningen för ändamålet förändras till självständig byrå. Att arbetsbör­

dans storlek motiverar till fullo en sådan åtgärd belyses jämväl därav, att

antalet föredragande i rättspsykiatri under år 1945 utökats från två till tre.

Med all sannolikhet har man att vänta en fortsatt stegring av arbetsbördan,

särskilt vad angår abort-, steriliserings- och kastreringsärendena, Ej heller

torde under de närmaste tio åren någon minskning vara att emotse beträf­

fande den egentliga sinnessjukvårdsbyråns arbetsmängd, främst i betraktande

av den stora platsbrist som alltjämt föreligger inom sinnessjuk- och sinnes­

slövården och vars avhjälpande kan förväntas taga avsevärd tid i anspråk. Vid

nu angivna förhållanden anser sig utredningen böra föreslå, att för handlägg­

ning och beredning av de rättspsykiatriska ärendena organiseras en särskild

byrå, benämnd rättspsykiatriska byrån.

Beträffande tandvårdsavdelningen — vars personal jämte byrå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

43

direktören består av en arvodesanställd tandläkarassistent, en amanuens och

två skrivbiträden — erinrar utredningen om att medicinalstyrelsen i sina

petita för budgetåret 1944/45 gjort framställning om förändring av denna av­

delning till självständig byrå. Enligt styrelsens mening motiverade såväl an­

talet som beskaffenheten av hithörande ärenden en sådan åtgärd. Till förmån

härför framhölls även den omständigheten, att chefen för lasarettsbyrån där­

igenom skulle erhålla en välbehövlig lättnad i sin arbetsbörda. I avbidan på

medicinalstyrelseutredningens slutförande begränsade sig dock medicinal

styrelsen till att föreslå, att chefen för byrån tilldelades ställning som extra

ordinarie medicinalråd (Eo 30).

I yttrande den 2 november 1943 över denna framställning fann medicinal­

styrelseutredningen vissa skäl tala för att tandvårdsavdelningen inom en

nära framtid organiserades som en särskild byrå men förklarade sig på då­

varande stadium av utredningsarbetet icke vara beredd att taga ställning till

denna fråga. Samma ståndpunkt intogs av Kungl. Maj:t och riksdagen.

Vid sitt definitiva ställningstagande till denna fråga yttrar utredningen.

Enligt vad utredningen inhämtat har arbetsbördan å tandvårdsavdelningen

ökat så, att antalet inkommande ärenden för år 1944 vuxit till 1715 samt an­

talet originalexpeditioner till 2 067. Härav rörde 384 respektive 1 018 tjänste­

plikt och annan beredskap. Vidare må nämnas, att antalet distriktstandläkare

och distriktstandsköterskor i folktandvården för år 1945 beräknas uppgå till

cirka 400 för vardera gruppen, innebärande mer än en fördubbling i för­

hållande till år 1942. Fullt utbyggd avses folktandvården omfatta, förutom

30 centraltandpolikliniker vid lasarett, omkring 1 000 distriktstandläkare och

ungefär lika många distriktstandsköterskor samt 300 å 400 tandtekniker. När

fredsförhållanden inträtt, torde man kunna räkna med en snabbare utbyggnad

av folktandvården än hittills. Jämväl andra former av social tandvård, främst

anstaltstan dvård, torde komma att utbyggas under den närmaste framtiden.

Det må i detta sammanhang erinras om att statsmakterna år 1945 i princip

beslutat vidtaga en väsentlig utvidgning av utbildningsmöjligheterna för bli­

vande tandläkare. Härjämte pågå efter uppdrag av Kungl. Maj:t vissa mycket

tidskrävande utredningar inom avdelningen i syfte att utröna de åtgärder,

som böra vidtagas bland annat till förebyggande av de vanligast förekom­

mande tandsjukdomarna. Även om man bortser från de ärenden, som hän­

föra sig till rådande beredskapsläge, synes man därför kunna utgå från att

tandvårdsavdelningens arbetsbörda för en avsevärd tid framåt kommer att

bliva av betydande omfattning. Med hänsyn härtill och till ärendenas

speciella natur anser sig utredningen böra förorda, att tandvårdsavdelningen

utan ytterligare uppskov förändras till självständig byrå.

Någon ytterligare uppdelning av lasarettsbyrån finner utredningen icke på­

kallad men föreslår, att byrån hädanefter erhåller den mera adekvata benäm­

ningen »sjukhusbyrån».

Utredningen har härjämte övervägt inrättande av en särskild byrå för hand­

läggning av vissa socialhygieniska ärenden men stannat vid att för­

orda, att för ändamålet anordnas en speciell avdelning inom medicinalbyrån.

Utredningen anför i denna del bland annat.

Den centrala handläggningen av ärendena rörande hälsovården och den

öppna sjukvården är för närvarande uppdelad å två byråer, medicin al­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

44

byrån och hälso vårdsby rån. På den förra byrån handläggas i huvudsak

ärenden rörande läkarkonstens utövning, det civila tjänsteläkarväsendet och

barnmorskeväsendet samt mödra- och barnavården (utom vad angår sjukvårds-

anstalter), vidare ärenden avseende medicinska utlåtanden i trafik-, sjukkasse-

och pensionsförsäkringsfrågor m. m., ärenden angående yrkeshygien samt ären­

den angående rättsmedicinalväsendet och statens rättskemiska laboratorium.-

På hälsovårdsbyrån handläggas ärenden angående vatten, avlopp och renhåll­

ning, bostadshygien, näringshygien och livsmedelskontroll, åtgärder för de

epidemiska sjukdomarnas och könssjukdomarnas förebyggande och bekäm­

pande samt ärenden angående statens bakteriologiska laboratorium.

Såväl hälsovården som den öppna sjukvården äro stadda i rask utveckling,

som ställer allt större krav på uppmärksamhet och medverkan från medicinal­

styrelsens sida. En väsentlig utbyggnad av tjänsteläkarorganisationen är så­

lunda planerad och delvis påbörjad, vilken, även sedan det därmed förenade

engångsarbetet är slutfört, kommer att öka arbetsbelastningen för medicinal­

styrelsen, särskilt dess medicinalbyrå. Jämsides härmed har man att räkna

med en fortsatt utbyggnad av distriktsvården, den förebyggande mödra- och

barnavården, bostads-, vatten- och livsmedelshygienen samt andra grenar av

hälsovården. Förhållandena på området synas därför aktualisera frågan om en

utökning av byråorganisationen för handläggning av hithörande ärenden.

Önskemål och uppslag i sådan riktning ha också framförts under överläggningar

i ämnet med representanter för medicinalstyrelsen och förste provinsialläkar-

kåren. Därvid har bland annat påpekats, att den centrala förvaltningen av

hälsovården och den öppna sjukvården i Finland så sent som år 1944 upp­

delats på tre avdelningar, nämligen en allmän medicinalavdelning, en hälso-

vårdsavdelning och en avdelning för folkhygien, envar med ett medicinalråd

som chef.

Utredningen har i anslutning härtill övervägt, huruvida medicinal- och

hälso vårdsbyråerna borde kompletteras med en tredje byrå. Enligt ett vid

överläggningarna framfört uppslag borde denna byrå lämpligen övertaga

ärenden angående den öppna förlossningsvården samt mödra- och barnavården

från medicinalbyrån ävensom ärenden angående distrikts- och dispensärvår-

den samt folktandvården från lasarettsbyrån. Byråns arbetsområde skulle

därigenom komma att i huvudsak motsvara det verksamhetsfält, som i lands­

tingsområdena omhänderhaves av hälsovårdsberedningarna. Senare har fram­

förts ett annat uppslag, enligt vilket till den tredje byrån skulle förläggas

den centrala ledningen av landstingens och icke-landstingsstädernas social­

hygieniska verksamhet och öppna vård, utom folktandvården, ävensom fler­

talet ärenden rörande det civila tjänsteläkarväsendet, medan handläggningen

av övriga ärenden rörande tjänsteläkarna, bland annat deras tillsättande, frågor

rörande läkare inom den öppna vården i allmänhet, rättsmedicinska frågor,

som ej avse sinnesbeskaffenhet, och andra medicinska utlåtanden till myn­

digheter m. fl. skulle bibehållas å medicinalbyrån. Utredningen finner båda

dessa uppslag innebära en fördel såtillvida, som de äro ägnade att befrämja

en mera enhetlig handläggning av ärenden rörande landstingens och icke-

landstingsstädernas socialhygieniska verksamhet. Enligt utredningens mening

innefattar dock intetdera av dessa uppslag en fullt tillfredsställande lösning.

Sålunda kan gentemot det första alternativet erinras, att det måste anses

mindre rationellt att till den nya byrån jämväl förlägga ärenden angående

folktandvården, vilka äro av speciell natur och organisatoriskt hava föga sam­

band med hälsovårdsorganisationen i övrigt. Den med folktandvårdens led­

ning förenade arbetsbördan är dessutom av den omfattning, att den moti­

verar inrättandet av en särskild byrå för ändamålet. Ett godtagande av det

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

45

andra alternativet åter skulle medföra en icke önskvärd splittring av ärendena

rörande det civila tjänsteläkarväsendet. Framhållas må vidare, att medicinal-

byråns befattning med de rättsmedicinska ärendena kan komma att i icke

ringa grad minskas eller underlättas efter hand som den planerade centralise­

ringen av de rättsmedicinska undersökningarna genomföres. Härtill kommer,

att utredningen av skäl, som utvecklats i annat sammanhang, funnit angeläget

att för handläggning av lagärenden och större utredningar tillskapas en sär­

skild byrå, vilket kan beräknas medföra en beaktansvärd lättnad i medicinal-

och hälsovårdsbyråernas arbetsbelastning. I det läge, som sålunda är för

handen, har utredningen kommit till den uppfattningen, att handläggningen

av ärenden rörande hälsovården och den öppna sjukvården, frånsett tand­

vården, bör tills vidare begränsas till de nuvarande två byråerna, medicinal-

byrån och hälsovårdsbyrån, samt åtgärder i stället vidtagas för att på annat

sätt åvägabringa nödig lättnad i byråchefernas arbetsbörda.

Arbetet torde böra så fördelas mellan ifrågavarande byråer, att ärenden,

som röra landstingens och icke-landstingsstädernas socialhygieniska verksam­

het hänföras till medicinalbyrån, medan ärenden, som närmast beröra hälso­

vårdsnämndernas och folkhälsoinstitutets verksamhetsområden, handläggas

å hälsovårdsbyrån. Erforderlig lättnad i medicinalbyråchefens arbetsbörda

synes lämpligen kunna vinnas genom att dels överlåta föredragningen av

rättsmedicinska och vissa närstående ärenden å en deltidsanställd läkare

med specialutbildning på området, dels ock sammanföra alla till byrån

hörande ärenden, som angå landstingens och icke-landstingsstädernas före­

byggande och öppna vård, till en socialhygienisk avdelning med en byrå­

direktör såsom sammanhållande kraft närmast under byråchefen. För hälso-

vårdsbyråns del torde en avlastning kunna ske bland annat på det sättet, att

ärenden angående epidemisjukhusens byggnader och drift överflyttas till

lasarettsbyrån. Till förmån för en dylik överflyttning talar jämväl den allt­

mera framträdande uppfattningen, att frågor om den slutna epidemivården

icke böra handläggas isolerade för sig utan samordnas med den slutna kropps-

sjukvården i övrigt, främst lasarettsvården.

Beträffande ärendenas fördelning mellan byråerna har utredningen — ut­

över av vad som framgår av det föregående — föreslagit jämkning såtillvida,

att ärenden rörande laboratoriernas ekonomiska förvaltning samt apoteks­

väsendets ekonomiska förhållanden, vilka nu handläggas å vederbörande fack-

byråer, skola överflyttas till kameralbyrån. Detsamma gäller kontrollen av

vanföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning, en upp­

gift, som med hänsyn till de avsevärda statsbidragen till dessa anstalter anses

påkalla ökad uppmärksamhet och insats från medicinalstyrelsens sida. Här­

jämte har till kameralbyrån förts alla ärenden av löne- eller pensionsteknisk

natur. Tillika skulle å denna byrå — liksom nu — handläggas bland annat ären­

den angående styrelsens organisation och personal samt angående sinnessjuk­

husens ekonomiska förvaltning ävensom samtliga utanordningsärenden.

Utredningens förslag innebär alltså, att medicinalärendenas handläggning

skulle komma att fördelas på nio byråer, därav sju fackbyråer — medici

naibyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhusbyrån, sinnessjukvårdsbyrån, rättspsykiat­

riska byrån, tandvårdsbyrån och apoteksbyrån — ävensom en lag- och utred-

ningsbyrå samt en kameralbyrå. Utredningen har för sin del utgått från att

till chefer för fackbyråerna skola liksom hittills utses personer med speciell

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

46

utbildning och erfarenhet på respektive byråers verksamhetsområde. Led­

ningen av lag- och utredningsbyrån skulle anförtros åt en jurist med domar­

kompetens, medan chefen för kameralbyrån anses böra äga såväl kameral som

administrativ utbildning och erfarenhet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

I de avgivna yttrandena har behovet av en förstärkning av medicinal­

styrelsens ledning allmänt vitsordats. Meningarna ha emellertid brutit

sig i fråga om sättet för förstärkningens genomförande.

Medicinalstyrelsen anser behov föreligga av två befattningshavare i

överdirektörs tjänsteställning, varav den ene skulle äga juridiskt-administra-

tiv och den andre medicinsk utbildning. Till stöd för denna förstärkning hän­

visar styrelsen inledningsvis till statistiken över utgående expeditioner, vilken

utvisar en ökning från 37 200 år 1944 till 45 600 år 1945 eller med drygt 20 %.

Härefter utvecklar medicinalstyrelsen sina synpunkter på överdirektörs-

frågan i huvudsak sålunda.

I spörsmålet om tillsättande av en administrativ överdirektör har utred­

ningen sammanfört två skilda frågor, nämligen dels om tillgodoseendet av

konsultationsbehovet i juridiskt-administrativt hänseende och behovet av en

samordnande expeditionschef, dels ock om den effektivaste och lämpligaste

anordningen för ställföreträdarskapet.

Delade meningar ha i medicinalstyrelsen icke yppats om nödvändigheten

av förbättrade anordningar för kvalificerad administrativ rådgivning åt fack­

byråernas personal. Styrelsen ansluter sig helt till vad de sakkunniga liärut-

innan anfört. Härutöver vill styrelsen anföra, att de sakkunnigas förslag om

förbättrad ställning för vissa jurister å fackbyråerna icke kan antagas komma

att i nämnvärd mån minska konsultationsbehovet; tvärtom talar styrelsens er­

farenhet för att fackbyrajuristerna känna behovet av samråd med en person

med överblick över styrelsens hela arbetsfält starkare ju större skicklighet

och erfarenhet de själva äga. Någon tvekan förefinnes heller icke om lämp­

ligheten av att till styrelsen knyta en befattningshavare, som under general­

direktören kunde överblicka den administrativa sidan av styrelsens arbete och

„ lse,.!ltt1 ur administrativ synpunkt enhetlig handläggning och behövligt sam-

rad förekomme. För dessa uppgifter behövs utan tvivel en helst inom den

centrala förvaltningen administrativt skolad kraft.

Den juridiskt-administrative överdirektörens skyldighet att stå till för­

fogande för konsultation För enligt medicinalstyrelsens uppfattning sättas

såsom hans främsta uppgift. Denna verksamhet är kvantitativt omfattande

och kan antagas komma att ytterligare öka. Härtill kommer, att den är krä­

vande, emedan de frågor, som anses påkalla samråd, ofta äro svårbedömbara

och mveckiade. På grund härav vill medicinalstyrelsen redan nu ha uttalat

att overdirektoren-expeditionschefen, vilken enligt styrelsens uppfattning bör

utgöra den sammanhållande kraften även för laboratorierna, sannolikt ei

kommer att få mycken tid övrig för sina andra expeditionschefsuppgifter

(granskning av koncept och dylikt) utan att desamma troligen måste full-

goras stmkprovsvis. Då aven en stickprovsgranskning innebär ett framsteg i

förhalande till nuvarande ordning, anser styrelsen denna omständighet icke

mnebara någon storre olägenhet. Däremot utesluter denna omständighet

möjligheten att gora den juridiskt-administrative överdirektören till ställ­

företrädare.

47

Vid sidaii härav måste även andra synpunkter anläggas i fråga om ställföre-

trädarskapet. Dessa bli väsentligen gemensamma för generaldirektören och

hans ställföreträdare.

Gemensamt för flertalet av de åtgärder, som tillsammans bilda styrelsens

verksamhet, är att de mer eller mindre direkt måste baseras på medicinen

eller dess systervetenskaper. Medicinalstyrelsen har i främsta rummet att

pröva föreliggande ärenden från medicinsk synpunkt, vari styrelsen inbegri­

per synpunkter från odontologiens och farmaciens områden. Frånvaron av

grundläggande medicinska kunskaper kan även hos en framstående administra­

tiv begåvning framkalla felbedömningar, som kunna komma att stå samhället

mycket dyrt. På grund härav anser medicinalstyrelsen, att det av statsmak­

terna år 1928 fattade beslutet om upphävande av föreskriften om läkarlegi-

timation såsom kompetensvillkor beträffande chefen för styrelsen icke är

utan vådor. I praktiken har detsamma hittills icke medfört någon olägenhet,

då valet av generaldirektör ändock träffats inom läkarnas krets.

Erkännas skall, att även en synnerligen omfattande läkarkompetens numera

icke kan innebära fullständig facklig sakkunskap inom alla grenar av läkar­

vetenskapen. Då både facklig och administrativ sakkunskap obestridligen är

erforderlig för medicinalstyrelsens verksamhet och en fackligt sakkunnig chef

lika litet som en juridiskt-administrativt sakkunnig fullständigt kan behärska

samtliga medicinalstyrelsens verksamhetsgrenar, kunde det synas likgiltigt,

om chefen vore fackligt eller administrativt skolad, då han i bägge fallen blir

hänvisad till att i avsevärd utsträckning bygga sin uppfattning i sakfrågorna

på föredragandenas särskilda sakkunskap. Ett sådant resonemang förbiser

dels att medicinalstyrelsens verksamhet dock är exklusivt medicinskt in­

riktad och dels att en läkare har väsentligt större förutsättningar att bilda

sig en personlig uppfattning i medicinska sakfrågor, även om de ligga utan­

för hans egentliga fack, än en icke-medicinskt skolad administratör. Slut­

satsen synes medicinalstyrelsen böra bli, att det måste vara i det närmaste

ofrånkomligt att medicinalstyrelsens chef är läkare. Av samma skäl bör

ställföreträdaren vara läkare.

Vid övervägande av samtliga på frågan inverkade omständigheter har medi­

cinalstyrelsen kommit till den uppfattningen, att man bör inrätta jämväl en

från byråindelningen fristående medicinsk överdirektörsbefattning, vars inne­

havare skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare samt åstad­

komma en välbehövlig avlastning icke blott för generaldirektören utan även

för vissa överbelastade byråchefer.

I anslutning härtill framhåller medicinalstyrelsen, att den medicinska över­

direktören lämpligen skulle kunna i viss utsträckning fungera som styrelsens

representant i korporationer och vid kongresser m. m., vari generaldirektören

på grund av sin ställning kallas att deltaga, ävensom i kommittéer och sak-

kunnigutiedningai, som tillsättas av Ivungl. Maj:t. Genom sistnämnda an­

ordning skulle även den fördelen vinnas, att generaldirektören oftare än nu

bleve i tillfälle att deltaga i medicinalstyrelsens utlåtanden över betänkanden

på hälso- och sjukvårdens område. Härjämte skulle den medicinske över

direktören i mån av tid och behov kunna inträda som ordförande eller ledamot

i vissa nämnder, främst rättsmedicinska, rättspsykiatriska och socialpsy­

kiatriska nämnderna ävensom i sinnessjuknämnden.

Därest en administrativ överdirektörsbefattning inrättas, anser medicinal­

styrelsen förutsättningar uppkomma för att återinföra kravet på läkarlegi

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

48

timation för styrelsens chef. Medicinalstyrelsen föreslår därför, att föreskrift

härom införes i styrelsens instruktion.

Styrelsen tillstyrker i allt väsentligt de grunder för delegering av vissa

ärenden på den administrative överdirektören och byråcheferna, som utred­

ningen föreslagit.

Statskontoret finner behovet av en förstärkning av medicinalstyrelsens

ledning tillfyllestgörande klarlagt men vill icke sträcka sig längre än vad ut­

redningen föreslagit. Ämbetsverket ifrågasätter vidare för sin del, huruvida

icke överdirektörsbefattningen lämpligen borde förenas med chefsskapet för

en kanslibyrå, å vilken skulle handläggas, förutom lag- och utredningsärenden,

även personalärenden.

Den av utredningen föreslagna delegationen av generaldirektörens be­

slutanderätt i fråga om anställande och entledigande av personal inom styrel­

sen i lägre tjänsteställning än 21 lönegraden finner statskontoret ägnad att

väcka principiella betänkligheter. Dylika ärenden anser statskontoret i

eminent grad höra till en verkschefs uppgifter. För att lätta chefens arbets­

börda kunde däremot tänkas vara lämpligt att på överdirektören delegera

liknande ärenden avseende de medicinalstyrelsen underställda laboratorierna.

Allmänna lönenämnden hyser ock tvekan rörande lämpligheten av att

inrätta en från byråindelningen fristående administrativ överdirektörstjänst,

bland annat med hänsyn till den förstärkning av den juridiskt-administrativa

sakkunskapen i övrigt som utredningen föreslagit (jfr s. 10). Lönenämnden

finner denna tvekan vinna ökad styrka, därest i enlighet med medicinalsty­

relsens förslag jämväl en medicinsk överdirektörsbefattning skulle tillskapas.

De administrativa uppgifter, som i sådant fall skulle ankomma på den admini­

strative överdirektören, borde lämpligen kunna överföras på byråchefen föl­

en administrativ byrå.

Statens organisationsnämnd yttrar för sin del bland annat.

Såvitt organisationsnämnden kan finna, är intetdera av de framlagda för­

slagen för förstärkning av medicinalstyrelsens ledning ur arbetsorganisa-

torisk synpunkt tillfredsställande. Det kan ej vara möjligt för en man, vare

sig generaldirektören eller en överdirektör, att omspänna alla de fackområden

som medicinalstyrelsens verksamhet innefattar. Yerksledningen måste lita till

fackbyråcheferna respektive vederbörande föredragande. Det synes vid sådant

förhållande riktigare och ur arbetssynpunkt ändamålsenligare att begränsa

omfattningen av verkschefens verksamhet genom att, där så utan olägenhet

kan ske, giva vissa i förhållande till styrelsens verksamhet i allmänhet ganska

särställda arbetsområden en mera självständig ställning inom styrelsen. Så

har ock av medicinalstyrelseutredningens majoritet föreslagits i fråga om

veterinärväsendet. Medicinalstyrelsen har även övervägt liknande åtgärder

i fråga om andra verksamhetsgrenar, bland annat för handläggning av ären­

den rörande sinnessjukvård och sinnesslövård.

Enligt nämndens uppfattning torde chefsledningen i vad angår sinnessjuk-

vårdsärenden kunna ordnas efter motsvarande grunder som av medicinalsty­

relseutredningen föreslagits i fråga om veterinärväsendet. Härigenom skulle

ernås en betydande avlastning av verkschefens åligganden, då handläggningen

av nämnda ärenden såväl till beskaffenhet som volym torde vara en av

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

49

medicinalstyrelsens mest arbetskrävande uppgifter. Enligt bilaga B i medi­

cinalstyrelseutredningens betänkande uppgingo år 1944 sinnessjukvårds-

byråns och rättspsykiatriska avdelningens utgående expeditioner till i det

närmaste samma antal som veterinärbyråns.

Ur anförda synpunkter har organisationsnämnden ansett sig böra föreslå

att — i stället för inrättandet av en administrativ överdirektörsbefattning

eller, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, två överdirektörstjänster — sinnes-

sjukvårdsärendena sammanföras till en särskild avdelning under en överdirek­

tör, som gives i möjligaste mån självständig ställning. Befattningen skulle

besättas med en läkare och fackman på området. Under honom skulle arbetet

vara uppdelat på två byråer, sinnessjukvårdsbyrån och rättspsykiatriska

byrån. Sinnessjukvården berörande kamerala ärenden skulle såsom för när­

varande handläggas å kameralbyrån. Överdirektören skulle övertaga general­

direktörens befattning med sinnessjuknämnden samt rättspsykiatriska och

socialpsykiatriska nämnderna. Han bör även kunna beklädas med ställföre-

trädarskapet för generaldirektören utom i fråga om veterinära ärenden. Enligt

organisationsnämndens mening skulle en anordning som den nu föreslagna

leda till bättre resultat ur avlastningssynpunkt än de framlagda förslagen.

Något våld på byråorganisationen skulle en sådan åtgärd icke innebära.

Mot förslaget kan invändas, att medicinalstyrelsen vid detsamma icke

skulle erhålla den juridiskt-administrativa förstärkning, som utredningen

genom förslaget om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning

åsyftat. Man får dock i detta avseende beakta, att utredningen föreslagit in­

rättandet av en särskild lag- och utredningsbyrå samt förordat en icke

oväsentlig förstärkning av den juridiskt-administrativa personalen på fack­

byråerna, varför behovet i detta avseende synes bliva tillgodosett.

Riksräkenskapsverket tillstyrker inrättande av en administrativ överdirek­

törsbefattning och yttrar därvid följande.

I syfte att förstärka den juridiska sakkunskapen inom medicinalstyrelsen

har utredningen föreslagit inrättandet av dels en befattning såsom administra­

tiv överdirektör, dels en särskild lag- och utredningsbyrå. Åtskilliga om­

ständigheter tala otvivelaktigt till förmån för utredningens förslag härutin-

nan, icke minst nödvändigheten av att kameralbyråchefen befrias från de

juridiskt betonade gransknings- och konsultationsuppgifter som för när­

varande taga sådan avsevärd del av hans arbetstid i anspråk. Enligt riks-

räkenskapsverkets mening måste det dock anses tveksamt, huruvida över-

direktörsbefattningen bör få den exklusivt juridiska karaktär som utrednin­

gen synes avse. Såsom komplement till den läkarvetenskapliga och därmed

jämförliga expertisen inom medicinalstyrelsens ledning torde nämligen i första

hand erfordras en sådan förstärkning av den ekonomiska sakkunskapen, att

verkschefen i största möjliga utsträckning kan avlastas från bestyret med de

anslagstekniska och allmänt ekonomiska frågorna. Härtill kommer att ämbets­

verkets behov av befattningshavare med speciellt juridiskt inriktade arbets­

uppgifter torde bliva väl tillgodosett genom den av utredningen föreslagna

utökningen av fackbyråernas administrativa personal. Chefen för den nya

lag- och utredningsbyrån bör dessutom kunna anlitas för mera svårbemästrade

administrativa problem, som icke äro av kameral natur. Med hänsyn till nu

anförda omständigheter synes överdirektörsbefattningen icke nödvändigtvis

behöva beklädas av en tingsmeriterad jurist utan alternativt av en i administra­

tiva värv skolad kraft, som med viss juridisk utbildning förenar en omfattande

erfarenhet rörande allmänt ekonomiska frågor.

Ämbetsverket ansluter sig även till medicinalstyrelsens förslag om in-

Kungl. May.ts proposition nr 67.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. I samt. Nr 67.

^{2191 4G} 4

50

rättande av en medicinsk överdirektörsbefattning. Genom tillkomsten av så­

väl en administrativ som en medicinsk överdirektör synes ämbetsverket en

lämplig avvägning mellan facklig och administrativ sakkunskap inom medi-

cinalväsendets högsta ledning kunna åvägabringas. För undvikande av för­

växling med den administrative överdirektören föreslås dock innehavaren av

den nya befattningen böra benämnas medicinaldirektör.

Ett flertal länsstyrelser understryker behovet av kvalificerad förstärkning

av medicinalstyrelsens administrativa sakkunskap utan att dock närmare

precisera sina synpunkter härutinnan. Detta gäller särskilt länsstyrelserna i

Jönköpings, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Älvsborgs, Värmlands,

Örebro och Gävleborgs län.

Karolinska institutets lärarkollegium ifrågasätter, huruvida en överdirek­

tör utan medicinsk sakkunskap är i stånd att på ett tillfredsställande sätt

fylla de uppgifter, som ställföreträdarskapet skulle medföra. Om en över­

direktörsbefattning skall inrättas, bör denna enligt kollegiets åsikt besättas

med en medicinskt utbildad fackman. Härefter fortsätter kollegiet.

Emellertid kan behovet av en överdirektör starkt ifrågasättas. Det torde

ur flera synpunkter vara lämpligt att begränsa generaldirektörens verksamhet

till att omfatta handläggning av större ärenden och utredningar och till

representation av verket. En ytterligare avlastning av generaldirektörens

arbetsbörda skulle kunna vinnas genom att inrätta en befattning som general-

direktörsassistent, vilken senare skulle kunna handlägga de löpande ärenden,

som inkomma från allmänheten, vidare besvara telefonförfrågningar och

dylikt, och i generaldirektörens ställe hålla vissa mottagningar för allmän­

heten.

Med en sådan ordning skulle en ytterligare decentralisering av flertalet

ärenden till de olika byråerna äga rum. Detta skulle medföra behov av ett

något större antal byråchefer, ett behov som dock vore motiverat även ur

andra synpunkter. Ett medicinalråd skulle då, som nu sker, vara general­

direktörens ställföreträdare.

Medicinska fakulteten i Lund åter finner inrättandet av en administrativ

överdirektörsbefattning välbetänkt. Enligt fakultetens mening måste det

anses vara av synnerligen stor betydelse, att medicinalstyrelsens chef i möj­

ligaste mån frigöres från ärenden av rent administrativ art och av smärre

vikt och att han för mera betydande frågor får vid sin sida en juridiskt ut­

bildad kraft, som dels ägnar sig åt kvalificerad administrativ rådgivning inom

styrelsen, dels svarar för att ärendena äro väl utredda och formellt riktigt

behandlade innan beslut fattas, särskilt i alla ärenden av icke rent fackmäs­

sig natur. I vanliga fall, då icke rent fackliga frågor av större vikt krävde

medicinsk sakkunskap, skulle denna juridiskt utbildade kraft kunna fungera

som generaldirektörens ställföreträdare. Med tillgång till sådan högt kvalifi­

cerad administrativ och juridisk expertis borde i framtiden generaldirektörs-

tjänsten också lättare kunna besättas med läkare, vilket ur olika synpunkter

finge anses synnerligen önskvärt.

Medicinska fakulteten i Uppsala och universitetskanslern ha ej yttrat sig

i frågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

51

Svenska läkaresällskapet finner en förstärkning av den juridiskt-administra-

tiva sakkunskapen motiverad men betonar samtidigt, att denna förstärkning

icke får undanskjuta behövlig utökning av den medicinska representationen

inom styrelsen. Det vore därför enligt sällskapets mening mera ändamåls­

enligt, att generaldirektörens stora arbetsbörda till en del övertoges av en

ställföreträdare med medicinsk utbildning och därutöver avlastades genom

att en större del av ärendena överlätes till byråchefernas avgörande. Lag­

byråchefen borde därvid kunna svara för den formella handledning och råd­

givning, som avsetts böra åvila den administrative överdirektören.

Sveriges läkarförbund, svenska provinsialläkarföreningen och Sveriges

yngre läkares förening anföra liknande synpunkter.

Svenska lasarettslälcarföreningen däremot anser juridisk sakkunskap vara

nödvändig hos innehavaren av överdirektörsbefattningen för att åstadkomma

den kompletterande förstärkning, varav styrelsen är i behov. I anslutning

härtill framhåller föreningen önskvärdheten av att läkarlegitimation återin-

föres som kvalifikationsgrund för innehav av generaldirektörsposten.

Svenska landstingsförbundet framhåller för sin del, att medicinalstyrelsen

genom inrättandet av den av utredningen föreslagna överdirektörsbefattningen

skulle tillföras en välbehövlig administrativ förstärkning.

Medicinalstyrelseutredningens förslag angående byråindelningen har

i huvudsak tillstyrkts vid remissbehandlingen. I vissa yttranden har man

dock velat gå längre än utredningen och föreslagit en ökning av byråernas

antal.

Medicinalstyrelsen delar utredningens uppfattning, att styrelsens organisa­

tion alltjämt bör bygga på byråsystemet. De olika specialföredragandenas

inordnande i detta system bör enligt styrelsens mening lösas så, att varje

specialföredragande behandlar samtliga till hans område hörande ärenden men

att föredragning, där ej fråga är om rena rutinärenden, äger rum i närvaro

av den byråchef, till vars befattning det särskilda ärendet hör. Sålunda borde

exempelvis föredraganden av tuberkulosärenden föredraga ärenden rörande

anstalter och anstaltsvård för tuberkulos i närvaro av byråchefen för sjuk­

husbyrån men ärenden rörande öppen tuberkulosvård i närvaro av chefen för

den byrå, som skall handlägga de socialhygieniska ärendena.

Styrelsen ansluter sig även till förslaget om inrättande av en lag- och ut-

redningsbyrå samt om förändring av rättspsykiatriska avdelningen och tand-

vårdsavdelningen till självständiga byråer. Härvid föreslås benämningen för

rättspsykiatriska byrån ändrad till byrån för social- och rättspsykiatri. Där­

emot anser sig styrelsen icke kunna godtaga utredningens förslag om

medicinalbyråns organisation med en särskild avdelning för socialhygieniska

ärenden utan föreslår, att denna byrå uppdelas i en allmän-medicinsk

och en socialhygienisk byrå. Till stöd härför yttrar styrelsen bland

annat följande.

Medicinalbyråns arbetsuppgifter framgå endast ofullständigt av betän­

kandet. Denna byrå har till en början karaktären av styrelsens huvudorgan

för handläggning av de mera allmänmedicinskt betonade frågor, vilka i stor

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

52

utsträckning förekomma i styrelsens verksamhet och icke direkt kunna hän­

föras till viss byrå eller avdelning. Alla skäl finnas till antagande, att

styrelsens allmänmedicinska verksamhet — i form av utlåtanden, rådgivning

och samarbete med alla dem, vilka ha med medicinska spörsmål att skaffa

— kommer att tilltaga efter hand som åtgärderna för folkhälsans höjande

utbyggas.

Medicinalbyrån är vidare inom styrelsen chefsmyndighet för tjänsteläkare

och tillsynsmyndighet för andra läkare i öppen vård. Denna uppgift inne­

bär såtillvida en dubbelställning, att den å ena sidan medför skyldighet att

övervaka standarden på all öppen vård i landet och å den andra föranleder en

mångfald skilda administrativa åtgärder beträffande statligt anställda läkare.

Under den närmaste tioårsperioden torde fullföljandet av den påbörjade ut­

byggnaden av provinsialläkarväsendet bli den kvantitativt största uppgiften

på detta verksamhetsfält. Sedan utbyggnaden av provinsialläkarväsendet

ävensom av stads-, köpings- och municipalläkarväsendet efter denna tidrymd

avslutats, kommer antalet sådana läkare sannolikt att ha mer än fördubblats.

Till följd härav måste administrationen av dessa ärenden antagas kräva ett

i hög grad ökat arbete.

Slutligen handläggas å medicinalbyrån ärenden rörande socialhvgienisk

verksamhet, i synnerhet den som bedrives av landsting och icke-landstings-

städer. De sakkunniga ha med rätta föreslagit en särskild sammanhållande

kraft hos medicinalstyrelsen för handläggning av dessa ärenden. Men det

förefaller styrelsen, som om de vid utformningen av detta värdefulla förslag

icke haft en fullt klar bild av verksamhetens omfattning.

I själva verket förhåller det sig så, att det förebyggande hälsovårdsarbete,

som bedrives av landsting och städer utanför landsting, är en mycket omfat­

tande och mångsidig verksamhet. När uppgjorda planer kunna i full utsträck­

ning realiseras och de många vakanta distriktssköterske- och distriktsbarn-

morsketjänsterna bliva besatta, kommer antalet medverkande att uppgå till

flera tusen läkare, sköterskor och barnmorskor. Denna verksamhet måste, om

den skall kunna rätt fylla sin uppgift, drivas i intimt samarbete med andra

socialvårdsgrenar, bland vilka särskilt må nämnas hemvårdarinneverksam-

heten, samhällets barnavård samt vård av understödstagare och åldringar. Verk­

samheten är relativt ny, och dess snabba utbyggnad kräver att många olika

frågor lösas, så exempelvis anskaffande av lämpliga lokaler för läkarnas mot­

tagningar. I denna omfattande verksamhet ha landstingen och städerna utan­

för landsting behov av ett centralt organ, som kan leda utvecklingen, förmedla

erfarenheter och initiativ samt stå till tjänst vid rådfrågning.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inom medicinalbyrån finnas tre special­

föredragande för den socialhygieniska verksamheten, nämligen en för mödra­

vård, en för barnavård och en för barnmorskeärenden. Det skulle vidare för

de administrativa frågorna finnas en byrådirektör, vilken skulle dels vid behov

vikariera för byråchefen och dels fullgöra de uppgifter, som för närvarande

ankomma på förste byråsekreteraren. Till följd härav kan med visshet förut­

ses, att byrådirektören ej skulle få någon tid över för administrativ rådgivning

åt landstingen.

En tillfredsställande lösning står emellertid enligt medicinalstyrelsens upp­

fattning att vinna genom att den föreslagna socialhygieniska byrådirektörsav-

delningen omändras till en socialhygienisk byrå.

Medicinalstyrelsen framlägger härefter ett förslag till arbetsfördelning

mellan den nuvarande medicinalbyrån och den socialhygieniska byrån, som i

stort sett innebär, att till den senare byrån skulle föras dels ärenden angående

landstingens och icke-landstingsstädernas socialhygieniska verksamhet, dels

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

53

ock ärenden angående rikets indelning i läkardistrikt, ledigheter och förord­

nanden å tjänsteläkarbefattningar samt instruktioner för läkare och andra be­

fattningshavare i den öppna sjukvården. Till medicinalbyrån skulle — från­

sett ärenden angående den yrkeshygieniska verksamheten, som skulle över­

flyttas till hälsovårdsbyrån — hänföras samtliga ärenden, som nu handläggas

därstädes, inklusive tillsättande av läkartjänster i den öppna sjukvården även­

som inspektionsverksamheten beträffande all medicinalpersonal i den öppna

vården. Härvid har styrelsen förutsatt, att ett särskilt nära samarbete skulle

äga rum mellan cheferna för här ifrågavarande båda byråer, av vilka den ena

avses ha medicinsk och den andra juridiskt-administrativ' utbildning.

Beträffande ärendenas fördelning mellan övriga byråer förordar medicinal­

styrelsen vissa jämkningar i utredningens förslag, bland annat i fråga om

epidemiärenden. Sålunda finner styrelsen visserligen lämpligt, att byggnads­

frågor rörande centrala epidemisjukhus samt frågor om deras drift, vilka

avse samarbetet med lasarettet i övrigt, handläggas å sjukhusbyrån. Där­

emot böra frågor om själva vården å dessa epidemisjukhus, som förutsätta

epidemiologisk sakkunskap hos föredraganden, tillhöra hälsovårdsbyrån. Det­

samma gäller frågor om generalplaner för epidemivården samt om anordnande

och drift av andra epidemianstalter än nyss nämnts.

Yidare anser medicinalstyrelsen, att handläggningen av ärenden rörande

styrelsens personal samt rådgivningen beträffande laboratoriernas admini­

stration och ekonomiska förvaltning bör ankomma på den juridiskt-admi-

nistrative överdirektören i stället för kameralbyråchefen. I anslutning här­

till föreslår styrelsen, att endast ärenden av löne- eller pensionsteknisk

natur samt upphandlingsärenden beträffande laboratorierna handläggas på

kameralbyrån. Övriga ärenden med visst ekonomiskt innehåll rörande labo­

ratorierna liksom rörande apoteken borde såsom hittills handläggas av

vederbörande fackbyrå. Dessa ärenden ägde nämligen sådant samband med

administrationen i övrigt av laboratorierna och apoteken, att de icke lämp­

ligen kunde utbrytas. Inrättandet av den juridiskt-administrativa överdirek-

törsbefattningen utgjorde ett ytterligare skäl för ett bibehållande av dessa ären­

den på fackbyråerna. Kontrollen över vanföreanstalternas och kustsanatorier­

nas ekonomiska förhållanden föreslås förlagd till sjukhusbyrån. Slutligen före­

slår styrelsen, att den till kameralbyrån nu förlagda avdelningen för sinnes­

sjukhusens ekonomiska förvaltning överflyttas till sinnessjukvårdsbyrån. För

en sådan överflyttning talade enligt styrelsens uppfattning dels principiella syn­

punkter, dels ock att arbetsmaterialet till avsevärd del vore gemensamt för

den egentliga sinnessjukvårdsbyrån och nu ifrågavarande avdelning.

Statskontoret tillstyrker inrättande av en rättspsykiatrisk byrå men ifråga­

sätter behovet av en särskild tandvårdsbyrå, vars arbetsuppgifter i väsentlig

grad bleve beroende av den takt, i vilken folktandvården och annan social

tandvård komme att utbyggas. För närvarande syntes den nuvarande organi­

sationen kunna bibehållas, ehuru med erforderlig förstärkning av avdelningens

arbetskrafter. Den av medicinalstyrelsen föreslagna socialhygieniska byrån

avstyrkes likaledes av statskontoret.

Kungl. Maj:ls proposition nr 67.

54

Allmänna lörcenämnden finner ock tveksamt, huruvida en socialhygienisk

byrå bör komma till stånd, innan närmare erfarenhet vunnits av den organisa­

tionsform, som utredningen föreslagit.

Statens organisationsnämnd anser — i viss överensstämmelse med vad

statskontoret och lönenämnden i annat sammanhang anfört (jfr s. 48) — att

lag- och utredningsbyrån bör ändras till en administrativ byrå, å vilken skulle

handläggas förutom författnings- och utredningsärenden vissa organisations-

och personalfrågor, som enligt utredningens förslag skulle kvarbliva å kameral­

byrån. Nämnden yttrar härutinnan bland annat.

Medicinalstyrelseutredningen har avsett, att större utredningar av orga­

nisatorisk art skola handläggas å den föreslagna lag- och utredningsbyrån.

Å kameralbyrån skulle handläggas ärenden avseende styrelsens organisation

och personal. Personalärenden skulle föredragas inför den administrative

överdirektören såsom personalchef. Kameralbyråchefen skulle slutligen i sam­

band med honom ålagd granskning av den ekonomiska förvaltningen vid sty­

relsen underlydande laboratorier ha sin uppmärksamhet riktad på behovet av

rationalisering av dessa organisationers rutinmässiga verksamhet.

Medicinalstyrelsen förutsätter i likhet med utredningen, att lag- och utred­

ningsbyrån skulle verkställa större organisatoriska utredningar och att kameral­

byråchefen skulle handlägga andra ärenden av organisatorisk art inom sty­

relsen. Kameralbyråchefen skulle frigöras från föredragningen av personal­

ärenden och från att utöva kontrollen över laboratoriernas administrativa

och ekonomiska förvaltning, vilken föreslås överflyttad på den administrative

överdirektören.

Det synes organisationsnämnden, som om vare sig utredningens eller

medicinalstyrelsens förslag erbjuder en tillfredsställande lösning av frågan

om organisationsproblemens handläggning. Kameralbyråchefen har såsom

chef för den allmänna civilförvaltningens kanske största kameralbyrå en om­

fattande arbetsbörda. Detta har nödvändiggjort, att hans ansvar för de kame­

rala uppgifterna, enligt vad styrelsen i sitt yttrande framhållit, i avsevärd ut­

sträckning måst överflyttas på underordnad personal. Det synes vid sådant

förhållande riktigare att befria honom från sådana organisatoriska arbetsupp­

gifter, som nu åvila honom, än att ytterligare tillföra honom dylika uppgifter.

Enligt nämndens mening böra de organisatoriska uppgifterna samt per­

sonalfrågorna koncentreras till lag- och utredningsbyrån, vars benämning då

bör ändras till administrativa byrån.

Riksräkenskapsverket tillstyrker den av utredningen föreslagna byråindel­

ningen. Ämbetsverket finner även välbetänkt, att frågor rörande laborato­

riernas, vaneföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning

ävensom rörande apotekens ekonomiska förhållanden överflyttas till kameral­

byrån. Med hänsyn till angelägenheten av att kameralbyråchefens stora arbets­

börda i görligaste mån begränsas anser sig riksräkenskapsverket dock kunna

biträda jämväl medicinalstyrelsens förslag att överflytta kontrollen av labora­

toriernas ekonomiska förvaltning på den administrative överdirektören. Därest

överdirektörens ämbetsåligganden på angivet sätt komme att utsträckas, vore

det emellertid enligt ämbetsverkets mening än angelägnare, att befattningen

icke gåves en ensidigt juridisk karaktär utan att vid dess tillsättande särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

vikt lades på att tillföra medicinalstyrelsen erforderlig ekonomisk sak­

kunskap.

Däremot kan ämbetsverket icke biträda medicinalstyrelsens förslag att

överföra kontrollen av sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning från kameral­

byrån till sinnessjukhusbyrån. Ämbetsverket yttrar härutinnan.

Visserligen behöva vederbörande fackbyråer i viss utsträckning hava till­

gång till det arbetsmaterial, som ligger till grund för den ekonomiska kon­

trollen, men denna omständighet kan icke få vara ensamt avgörande för ett

organisatoriskt problem av nu behandlade art. Skulle så vara fallet, bleve

nämligen konsekvensen den att exempelvis medicinalstatistiken måste decen­

traliseras på de olika byråerna. Utslagsgivande böra i stället vara arbetsmeto­

den och verksamhetens ändamål. Tager man tillbörlig hänsyn härtill, synes

det naturligast, att hithörande frågor handläggas på kameralbyrån. De för­

delar som i olika avseenden kunna ernås genom ett enhetligt upphandlings-

förfarande skulle också gå förlorade, därest medicinalstyrelsens förslag genom­

fördes. Då skulle nämligen ifrågavarande ärenden komma att handläggas på

skilda byråer. Även ur revisionsteknisk synpunkt torde det vara lämpligast

att samordna den kontrollverksamhet, om vilken nu är fråga. Det bleve där­

igenom möjligt att mera rationellt utnyttja den erforderliga personalen och

att låta den vid granskningen vunna erfarenheten komma till mera allsidigt

gagn. Riksräkenskapsverket anser sig därför böra fasthålla vid den nuvarande

organisationen härutinnan.

Karolinska institutets lärarkollegium anser i första hand en delning av

medicinalbyrån nödvändig. Kollegiet yttrar härutinnan.

Enligt kollegiets åsikt är medicinalbyrån i sin nuvarande utformning allt­

för stor. Det torde vara lämpligt att dela denna byrå i tre byråer. Avdelningen

för socialhygien bör i vart fall utformas till en självständig byrå. Den bör

omfatta den förebyggande mödra- och barnavården, distriktsvården och

distriktsbarnmorskevården. Inom en nära framtid torde det bli nödvändigt

med en självständig utbildning av distriktssköterskor. För närvarande ut­

bildas distriktssköterskorna till sitt självständiga arbete under en särskild

kurs på statens institut för folkhälsan, vilken lägges till den tidigare sköter-

skeutbildningen. Distriktssköterskornas utbildning blir på detta vis synner­

ligen lång och kommer att omfatta en del för dem mindre nödvändiga kurser.

Ur tidsbegränsningssynpunkt är det därför med tanke på det stora antal

distriktssköterskor, som behövs, nödvändigt att för dessa ordna speciell ut­

bildning. Denna speciella utbildning, liksom den vidare administrationen av

distriktssköterskorna, bör läggas under den social-hygieniska byrån. Samman­

fattningsvis kan sägas, att den förebyggande vården under senare tid fått

stor omfattning, och detta för folkhälsan ytterligt viktiga arbete kommer med

säkerhet att under de närmaste åren avsevärt öka. Detta motiverar väl, att

inom medicinalstyrelsen en särskild byrå ordnas för dessa ärenden.

Sedan socialhygieniska byrån avskilts bör lämpligen vidare från medici­

nalbyrån avskiljas de administrativt-juridiska ärendena. Frågor angående av­

löning åt medicinalpersonal, angående tjänstebostäder åt läkare och barn­

morskor skulle handläggas på denna byrå. Det är dock mindre viktigt, att

denna avdelning utformas som en särskild byrå. Möjligen skulle den kunna

läggas som en avdelning under medicinalbyrån. Vad som efter denna sepa­

ration kvarstår bör sortera under den gamla medicinalbyrån.

Med hänsyn till den stora ökningen av antalet ärenden rörande aborter och

steriliseringar anser kollegiet vidare en särskild socialpsykiatrisk byrå av be­

hovet påkallad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

55

56

Svenska läkaresällskapet och svenska läsårettsläkarföreningen anse det jäm­

väl nödvändigt att ledningen för den socialhygieniska verksamheten avskiljes

från medicinalbyrån och anförtros åt en särskild byrå under en läkare som chef.

Därvid betonas, att med socialhygienens ökande omfattning och betydelse det

kan förväntas bli allt svårare för medicinalbyråchefen att utöva ledningen av

den förebyggande vården i alla dess former.

Liknande synpunkter hävdas av Sveriges läkarförbund och Sveriges yngre

läkares förening, vilka dessutom ifrågasätta inrättande av en särskild tuber­

kulosbyrå, främst med hänsyn till det merarbete, som den förestående all­

männa skärmbildsundersökningen beräknas medföra. I varje fall anses en

personalförstärkning för ändamålet vara erforderlig.

Svenska sanatorieläkarföreningen anser ock sannolikt, att personalbehovet

för tuberkulosärendenas handläggning kommer att öka, trots fortsatt nedgång

i tuberkulosdödligheten, men vill ej direkt påyrka en särskild byrå för ifråga­

varande ärenden. Huvudsaken är enligt föreningen, att såväl den öppna som

slutna tuberkulosvården handhaves inom en och samma byrå och att perso­

nalen räcker till för uppgifterna.

Föreningen finner vidare förslaget om inrättande av en särskild lagbyrå

vara mycket ändamålsenligt. I samband därmed framhåller föreningen, att det

för närvarande vore nästan omöjligt för en tjänsteläkare att få en överblick

av den stora mängd författningar och ändringar däri, som ideligen utgåves.

översyn och sammanställningar behövdes därför; den bästa lösningen vore

att utgiva författningar i ringbok- eller kortsystem.

Sveriges tandläkarförbund har likaledes understrukit behovet av en lag-

och utredningsbyrå. Förbundet hänvisar till att den författning, som reglerar

tandläkarkonstens utövning, daterar sig från år 1861 och numera vore helt

föråldrad. Redan 1921 hade förbundet inlämnat ett förslag till nya bestäm­

melser i ämnet, som emellertid, trots omarbetning genom förbundets försorg,

ännu icke lett till något förslag från medicinalstyrelsens sida på grund av

bristande arbetskraft. Förbundet tillstyrker vidare livligt förslaget om inrät­

tande av en självständig tandvårdsbyrå med hänsyn till tandvårdens stora be­

tydelse för samhället, dess omfattning och pågående utveckling samt dess

särart i förhållande till medicinen i övrigt.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet framhåller, att genom inrättande

av en särskild lag- och utredningsbyrå borde större stadga och kontinuitet i

det omfattande utredningsarbete, som åvilade medicinalstyrelsen, kunna på­

räknas.

Slutligen har statens sjukhuspersonals förbund framhållit, att personal­

frågornas behandling och handläggning icke tillräckligt beaktats av utred­

ningen. Med den omfattning personalen hade inom de under medicinalstyrel­

sen sorterande disciplinerna syntes det förbundet vara behövligt med en sär­

skild personalbyrå för handläggning av personalärenden. Denna byrå skulle

då också ha hand om utredningar av olika slag, vilka nu finge utföras av de

olika byråerna var för sig. Sådana utredningar hade hittills på grund av

bristande tid icke sällan fått stå tillbaka för ärenden av andra slag. Vid denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

57

byrå borde jämväl knytas en fullmäktig, insatt i anställnings- och personal­

frågor, motsvarande de rådgivande organ, som nu stode till medicinalstyrel­

sens förfogande på andra områden. Utredningen hade emellertid icke berört

frågan om en sådan byrå och det vore därför svårt att närmare utforma, hur

den lämpligast skulle organiseras. Förbundet hemställde därför, att Kungl.

Maj:t, innan den centrala organisationen av det civila medicinalväsendet slut­

ligen fastställdes, måtte låta utreda frågan om inrättande jämväl av en sär­

skild byrå för handläggning av personalfrågor.

Föredraganden.

Genom sitt förslag om inrättande av en administrativ överdi rektors­

befattning har utredningen i första hand velat tillgodose det alltmera steg­

rade behovet av kvalificerad administrativ rådgivning och samordning inom

styrelsen. Jämsides härmed har utredningen funnit lämpligt, att den admini­

strative överdirektören i normala fall fungerar som generaldirektörens ställ­

företrädare, varigenom vidgade möjligheter till avlastning av generaldirek­

törens arbetsbörda skulle vinnas utan att enhetligheten vid ärendenas hand­

läggning äventyras eller byråarbetet eftersättes.

Behovet av en juridiskt utbildad befattningshavare med allmän administra­

tiv erfarenhet, som kan ägna huvudparten av sin tid åt rådgivning och sam­

ordning, har vitsordats av såväl medicinalstyrelsen som flertalet övriga remiss­

instanser. Stor samstämmighet synes ock råda om angelägenheten av att

generaldirektören beredes lättnad i sin arbetsbörda genom en effektivare ställ-

företrädaranordning än den nuvarande. Meningarna gå emellertid isär beträf­

fande lämpligheten av att tillgodose nu berörda ändamål genom en och samma

befattningshavare på sätt medicinalstyrelseutredningen tänkt sig. Medicinal­

styrelsen anser, att de uppgifter som här avses äro så artskilda och omfattande,

att de motivera tillskapande av två överdirektörsbefattningar; den ene av

överdirektörerna borde äga juridiskt-administrativ utbildning, medan den

andre, som skulle fungera såsom ställföreträdare, borde besitta medicinsk sak­

kunskap. Riksräkenskapsverket synes i princip dela denna uppfattning. Från

läkarhåll har i allmänhet gjorts gällande, att ställföreträdarens uppgifter vore

av den natur, att de krävde medicinsk utbildning; den administrativa rådgiv­

ningen och samordningen borde kunna anförtros åt chefen för den före­

slagna lag- och utredningsbyrån. Statens organisationsnämnd lutar åt samma

uppfattning och förordar för sin del, att sinnessjukvårdsärendena samman­

föras till en avdelning under en psykiatriskt utbildad läkare, vilken samtidigt

skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Å andra sidan hävda

bland andra landstingsförbundet och lasarettsläkarföreningen, att överdirek­

tören bör äga juridiskt-administrativ utbildning för att önskvärd komplette­

ring av styrelsens ledning skall komma till stånd. Av samma mening är stats­

kontoret, ehuru ämbetsverket ifrågasätter, om icke överdirektörsbefattningen

lämpligen borde förenas med chefskapet för en administrativ byrå.

För egen del vill jag kraftigt understryka vikten av att behovet av kvali­

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

ficerad administrativ rådgivning och samordning beträffande de olika sidorna

av medicinalstyrelsens verksamhet tillgodoses på ett tillfredsställande sätt.

Detta kan enligt min mening icke ske med mindre än att en särskild befatt­

ningshavare tillsättes för ändamålet, lämpligen i överdirektörs ställning. Redan

föreliggande erfarenhet visar, att hithörande uppgifter taga huvudparten av

en befattningshavares, nämligen kameralbyråchefens, tid i anspråk. Visser­

ligen komma vid bifall till förslaget om inrättande av en särskild veterinär­

styrelse de veterinära ärendena att bortfalla från medicinalstyrelsen, men å

andra sidan bör en väsentlig del av byråärendena — vilka nu icke äro under­

kastade någon enhetlig granskning — bliva föremål för en sådan. Därtill

kommer, att utvecklingen på medicinalväsendets område kan förväntas till­

föra medicinalstyrelsen en snabbt växande arbetsmängd; till belysning härav

må nämnas, att antalet inkommande ärenden, tillhörande medicinalväsendet,

under det senaste decenniet ökat från i runt tal 24 000 till 40 000, frånsett räk­

ningar, rapporter och andra anmälningar. Om, såsom i vissa remissyttranden

ifrågasatts, nu berörda konsultations- och samordningsuppgifter förenades

med chefskapet för den i betänkandet föreslagna lag- och utredningsbyrån

eller för en administrativ byrå med än vidare arbetsuppgifter, komme därför

syftet med utredningens förslag i förevarande hänseende att i väsentlig mån

förfelas. De uppgifter som skola åvila den nye befattningshavaren synas mig

dessutom vara av den karaktär, att de motivera en högre tjänsteställning än

den, som tillkommer byråchef i allmänhet; närmast torde de kunna jämställas

med dem, som tillkomma expeditionschef i statsdepartement.

Beträffande ställföreträdarskapet för generaldirektören har, såsom nyss

nämnts, från flera håll förordats att medicinalstyrelsen för detta ändamål skulle

tillföras en särskild befattningshavare med läkarutbildning, av medicinalsty­

relsen betecknad såsom en medicinsk överdirektör. Samtidigt har yrkande fram­

förts om återinförande av kravet på läkarlegitimation för innehav av general-

direktörsposten. Båda dessa förslag bottna ytterst i den uppfattningen, att sty­

relsens verksamhet är exklusivt medicinskt inriktad och att därför en läkare

bör ha väsentligt större förutsättningar att utöva ledningen av styrelsen än

en icke medicinskt skolad chef. I anledning härav må erinras om att, då denna

fråga år 1928 var föremål för statsmakternas prövning (propositionen nr 122,

riksdagens skrivelse nr 241), från såväl föredragande departementschefens

som riksdagens sida betonades, att tyngdpunkten av styrelsens verksamhet,

frånsett ärenden av rent löpande beskaffenhet, alltmera kommit att innefatta

administrativa spörsmål, för vilkas bedömande icke ovillkorligen krävdes

medicinsk utbildning. Med beaktande härav och då kvalificerad medicinsk

sakkunskap i viss utsträckning ändock förutsattes vara tillgänglig inom medi­

cinalstyrelsen och dess vetenskapliga råd, ansågs Kungl. Maj:t böra äga

möjlighet att till innehavare av generaldirektörsposten utse den lämpligaste

av de personer, som vid ett givet tillfälle stode till förfogande, vare sig han

innehade läkarlegitimation eller icke. Samma synpunkter anlades på frågan

om kompetensen för generaldirektörens ställföreträdare.

Under den tid, som därefter förflutit, har förskjutningen av tyngdpunkten

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

59

i styrelsens verksamhet över på det administrativa planet blivit alltmera fram­

trädande. Detta har också delvis vunnit beaktande genom det av mig biträdda

förslaget om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning. Ett

genomförande av detta förslag kan dock enligt min uppfattning icke, på sätt

medicinalstyrelsen synes förmena, tagas till intäkt för att beskära Kungl.

Maj:ts fria prövningsrätt i fråga om utseende av verkets chef, på vilken fort­

farande i princip skulle ankomma att fatta beslut i alla viktigare administra­

tiva frågor. Ur de synpunkter medicinalstyrelsen hävdat torde något praktiskt

behov icke heller föreligga att få till stånd en ändring härutinnan. Hittills

har nämligen generaldirektörsbefattningen uteslutande besatts med läkare,

oaktat sådant kompetensvillkor icke gällt under snart två decennier. Jag

anser mig under sådana förhållanden sakna anledning att förorda en återgång

till tidigare gällande kompetensföreskrifter i ämnet.

Med denna ståndpunkt finner jag icke skäl föreligga att nu till diskussion

upptaga frågan om inrättande av en särskild överdirektörsbefattning med

medicinskt utbildad innehavare för fullgörande av funktionen som general­

direktörens ställföreträdare. I likhet med utredningen och åtskilliga remiss­

instanser anser jag det naturligt, att man för denna uppgift i första hand

söker utnyttja den administrative överdirektören, vilken i alla fall avses ägna

en avsevärd del av sin tid åt ärenden, som skola underställas generaldirek­

törens prövning. Tvekan synes emellertid kunna råda, i vad mån överdirek­

törens avsedda arbetsbörda i övrigt medgiver, att han anlitas som general­

direktörens ställföreträdare, icke minst då det gäller att bereda generaldirek­

tören den avlastning i det dagliga arbetet, som påkallas av dennes deltagande

i kommittéutredningar, kongresser och andra sammanträden utom medicinal­

styrelsen. Väsentligt ökade förutsättningar härvidlag torde emellertid kunna

ernås, därest överdirektören erhåller erforderligt biträde beträffande den råd­

givning och granskning, som berör de s. k. byråärendena. Detta torde för­

slagsvis kunna ske genom anställande direkt under överdirektören av en e. o.

befattningshavare i byrådirektörs tjänsteställning, vilken då i första hand

skulle taga befattning med ärenden från de fackbyråer, som icke själva för­

foga över en administrativt utbildad tjänsteman i motsvarande ställning. Nu

avsedde byrådirektör torde lämpligen kunna anlitas även för beredning och

föredragning av ärenden rörande styrelsens personal och organisation. Genom

denna anordning skulle, förutom ökade möjligheter att utnyttja den av mig

förordade överdirektören såsom ställföreträdare för generaldirektören, även

andra fördelar vinnas. Dels skulle överdirektören kunna i huvudsak koncen­

trera sin uppmärksamhet på ärenden av svårare eller principiell beskaffenhet,

och dels skulle kameralbyråchefen få mera tid att ägna sig åt de rent kamerala

uppgifterna, ett önskemål som framförts i ett flertal remissyttranden. I varje

fall synes det mig lämpligt att anordningen prövas i praktiken, innan frågan

om inrättande av ytterligare en överdirektörsbefattning upptages till slutlig

prövning. Anordningen i fråga är enligt min uppfattning jämväl att föredraga

framför det av statens organisationsnämnd skisserade förslaget om samman­

förande av sinnessjukvårdsärendena till en avdelning, vars chef tillika skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

60

fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Ett genomförande av detta

förslag skulle icke innebära någon mera betydande avlastning för generaldirek­

tören, emedan det stora flertalet hithörande ärenden redan nu handlägges

som nämnd- eller byråärenden.

Jag förordar alltså — med nyssnämnda komplettering — utredningens för­

slag om inrättande av en administrativ överdirektörsbefattning, vars inne­

havare skall tjänstgöra dels som konsult och expeditionschef, dels ock i nor­

mala fall som generaldirektörens ställföreträdare. I likhet med utredningen

förutsätter jag, att då längre tids tjänstledighet för generaldirektören erfordras

eller eljest särskilda skäl föreligga, frågan om generaldirektörsbefattningens

uppehållande underställes Kungl. Maj:t, som därvid bör äga möjlighet för­

ordna annan än överdirektören att bestrida befattningen. I första hand torde

därvid i allmänhet befattningshavare inom medicinalstyrelsen med medicinsk

utbildning ifrågakomma. Motsvarande befogenhet bör tillkomma medicinal­

styrelsen vid semester eller annan ledighet av kortvarigare beskaffenhet för

överdirektören.

I fråga om byråindelningen tillstyrker jag utredningens förslag om

inrättande av en lag- och utredningsbyrå. De skäl, som i vissa yttranden fram­

förts till förmån för en utbyggnad av denna byrå till en administrativ byrå,

omfattande jämväl personalärenden, torde i huvudsak bortfalla vid bifall till

mitt förslag om centralisering av ärenden rörande styrelsens personal och orga­

nisation till den administrative överdirektören. Inrättande av en självständig

veterinärstyrelse kommer endast att i mindre mån påverka lag- och utrednings-

byråns avsedda arbetsbörda, då jag i likhet med utredningen utgår från att

veterinärstyrelsen skall äga att i viss omfattning, särskilt vad angår det gemen­

samma arbetsfältet för läkare och veterinärer, anlita den juridiska sakkunskap,

som finnes tillgänglig å byrån. Jag vill tillägga, att redan nu föreligga åtskil­

liga frågor angående revision av sjukhuslagen, epidemilagen, hälsovårdsstad­

gan och ordningen för tandläkarkonstens utövande m. m., som komma att taga

byråns arbetskrafter i anspråk för lång tid framåt.

Jag tillstyrker vidare utredningens förslag om utbyggande av de nuvarande

avdelningarna för tandvårdsärenden och för rättspsykiatriska ärenden till själv­

ständiga byråer. Den senare byrån torde i överensstämmelse med medicinal­

styrelsens förslag böra officiellt benämnas byrån för social- och rättspsykiatri.

Det av medicinalstyrelsen och vissa andra remissinstanser framförda kravet

på uppdelning av den nuvarande medicinalbyrån i en allmänmedicinsk och en

socialhygienisk byrå torde icke sakna fog, om hänsyn endast tages till arbets­

bördans omfattning. På sätt av utredningen framgår, föreligger emellertid ett

mycket nära samband mellan de båda ifrågasatta byråernas verksamhetsom­

råde, vilket också medfört vissa svårigheter att åvägabringa en naturlig upp­

delning av ärendena byråerna emellan, särskilt när det gäller styrelsens be­

fattning med tjänsteläkarna i deras olika funktioner. Med hänsyn härtill finner

jag i likhet med utredningen bäst att tills vidare undvika en uppdelning av

medicinalbyrån och i stället tillse, att byråchefens arbetsbörda lättas i erfor­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

61

derlig omfattning. Detta synes lämpligen kunna ske genom att dels bereda

honom ökad kvalificerad hjälp inom byrån och dels befria honom från upp­

draget som ordförande i rättspsykiatriska nämnden, vilket icke har något direkt

samband med byråns verksamhet. Härtill återkommer jag i det följande.

Statens sjukhuspersonals förbund har hemställt om utredning rörande in­

rättande av en särskild personalbyrå inom medicinalstyrelsen. Denna fram­

ställning, som främst tager sikte på den vid statens sinnessjukhus och anstalt

för fallandesjuka anställda personalen, lärer huvudsakligen grunda sig på det

förhållandet, att arbetskrafterna inom styrelsen tidigare varit otillräckliga för

att bereda och tillrättalägga vissa frågor rörande denna personals anställnings-

och tjänstgöringsförhållanden m. m. I den mån så fortfarande är fallet, torde

detta till väsentlig del kunna avhjälpas genom en utökning av befattnings­

havarna på sinnessjukvårdsbyrån och kameralbyråns avdelning för sinnes­

sjukhusens ekonomiska förvaltning. Denna fråga behandlar jag i det följande.

I framställningen uttalas även önskemål om anknytande till personalbyrån av

en fullmäktig att stå till förfogade för samråd i ärenden, som angå ifråga­

varande personal. Ehuru personalförbundet genom begagnande av sin förhand­

lingsrätt kan påverka avgörandet i mera allmänna anställnings-, arbets- och

avlöningsfrågor, är jag icke främmande för tanken att genom kompletterande

anordningar tillgodose rimliga krav på vidgat medinflytande från personalens

sida i ärenden av särskilt intresse för densamma. Delvis torde detta kunna ske

genom att låta en representant för personalen ingå såsom ledamot i veder­

börande sjukhusdirektioner, en anordning som från och med innevarande

kalenderår försöksvis vidtagits vid vissa sinnessjukhus. I övrigt synes hit­

hörande spörsmål lämpligen böra beredas genom förhandlingar mellan medi­

cinalstyrelsen och personalförbundet under beaktande av motsvarande för­

hållanden inom andra statliga förvaltningsområden.

\id bifall till vad jag sålunda förordat skulle medicinalstyrelsen komma att

bestå av, förutom en generaldirektör och en överdirektör, nio byråer, näm­

ligen medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, (kropps-) sjukhusbyrån, sinnessjuk­

vårdsbyrån, byrån för social- och rättspsykiatri, tandvårdsbyrån, apoteksbyrån,

lag- och utredningsbyrån samt kameralbyrån. I fråga om ärendenas fördelning

mellan dessa byråer och kompetenskraven för byråchefstjänsterna ansluter jag

mig i princip till utredningens förslag. Detta innebär bland annat, att jag i

likhet med riksräkenskapsverket finner mest ändamålsenligt, att medicinal­

styrelsen åvilande kontroll och rådgivning beträffande sjukhusens ekonomiska

förvaltning ävensom vissa ärenden rörande apotekens ekonomiska förhållan­

den centraliseras till kameralbyrån. Detsamma gäller tillsynen och rådgivningen

rörande laboratoriernas ekonomiska förvaltning. Till motiven härför återkom­

mer jag i annat sammanhang. Den närmare fördelningen av ärendena torde

böra ske i samband med fastställande av ny instruktion för medicinalstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden.

Medicinalstyrelseutredningen.

Utredningen erinrar till en början om att samtliga byråchefer inom

medicinalstyrelsen äro fullmaktsinnehavare och åtnjuta lön enligt 30 löne­

graden av civila avlöningsreglementets löneplan A. För dessa befattnings­

havare uppgår begynnelselönen till omkring 15 300 kronor och slutlönen till

16 800 kronor, varifrån avgå pensionsavdrag med i runt tal 900 kronor. Här­

vid ha icke medräknats de provisoriska lönetillägg, som tillkommit under

år 1946.

Utredningen omnämner vidare, att frågan om byråchefs- och rådstjänster­

nas lönegradsplacering inom allmänna civilförvaltningen varit föremål för be­

handling av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i ett år 1942 avgivet be­

tänkande (SOU 1942: 30). Däri hade de sakkunniga, som i princip tagit avstånd

från en differentiering av byråchefstjänsterna, framhållit, att i avseende å

rekryteringen till dessa befattningar kunde särskiljas två huvudgrupper av

tjänster, nämligen å ena sidan sådana, som företrädesvis rekryterades från

den statliga befattningshavarkåren och därvid ofta från respektive verks

egen kår, samt å andra sidan sådana, vilkas innehavare tidigare haft sin

verksamhet förlagd utom den egentliga statstjänsten. I sistnämnda fall vore

tjänstens speciella karaktär sådan, att av dess innehavare måste krävas prak­

tisk erfarenhet av annat slag än den, som i regel kunde förvärvas i statstjänst,

exempelvis praktisk erfarenhet från vissa näringsområden såsom jordbruk,

sjöfart m. m. De rekryteringssvårigheter, som förelåge beträffande byrå­

chefstjänsterna, hade i dylika fall gjort sig gällande med särskild styrka. En­

ligt de sakkunnigas mening skulle vissa lättnader uppnås, om dessa tjänster

kunde förvandlas till förordnandetjänster, tillsatta på viss tid. Härigenom

skulle åstadkommas ett löneläge, vilket i betraktande jämväl av den pensions-

rätt, som efter viss förordnandetid uppkomme, skulle kunna föranleda

dugande män ur det praktiska livet att övergå i statens tjänst.

Med beaktande av dessa synpunkter har medicinalstyrelseutredningen till

behandling upptagit frågan om rekryteringen till »fackbyråchefstjänsterna»

inom medicinalstyrelsen. Därvid anför utredningen följande allmänna syn­

punkter, som närmast taga sikte på byråchefer med medicinsk utbildning.

Det är ett känt förhållande, att stora svårigheter icke sällan mött vid re­

kryteringen av de byråchefsbefattningar inom styrelsen, för vilka kräves

human- eller veterinärmedicinsk fackutbildning. Nu berörda svårigheter

torde i ej ringa mån bero på att läkar- och veterinäryrket ofta bereder sina

utövare större personlig tillfredsställelse än förvaltningstjänsten i allmän­

het kan erbjuda. Huvudanledningen till svårigheterna torde emellertid vara

att söka i den omständigheten, att de grupper av läkare och veterinärer, ur

vilka ifrågavarande befattningar lämpligen rekryteras, i regel hava avsevärt

högre inkomster av sin verksamhet än dem, som äro förenade med befatt­

ningarna inom medicinalstyrelsen. För att möjliggöra förvärvandet av kvali­

ficerade innehavare av hithörande befattningar har därför tillstånd till mot­

63

tagande av uppdrag vid sidan om tjänsten stundom måst medgivas i en om­

fattning, som icke kunnat undgå att verka hinderligt på tjänstens handhavande.

Här berörda förhållande har jämväl uppmärksammats i direktiven, som

framhålla, att spörsmålet bör bedömas i samband med andra föreliggande

organisationsproblem, bland annat frågan om kvalitativ förstärkning av

den juridiskt-administrativa sakkunskapen inom styrelsen. Medicinalstyrelse­

utredningen har på grund härav undersökt möjligheten av att i viss utsträck­

ning ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administrativt sko­

lade krafter och låta den erforderliga medicinska sakkunskapen tillgodo­

ses genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Denna undersökning

har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta

att för den medicinska konsultationen erhålla väl kvalificerade krafter, som

tillika ägde nödig erfarenhet rörande hälso- och sjukvårdsförhållandena i

landets olika delar. I den mån sådana krafter finnas i Stockholm eller dess

närhet, äro de i allmänhet så upptagna av inkomstbringande göromål, att

de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig omfattning mot den

arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all sannolikhet skulle en

dylik ordning, om den överhuvud kunde genomföras, leda till en avsevärd

försening av ärendenas handläggning. Utredningen har under sådana för­

hållanden icke ansett sig böra föreslå åtgärder av nämnda innebörd i annan

män än som följer av förslaget om inrättande av en särskild byrå för lag­

ärenden och större utredningar. I övrigt torde man tills vidare vara i huvud­

sak hänvisad till att inom ramen för de bestämmelser, som gällande civila av-

löningsreglemente innehåller, söka åvägabringa största möjliga förbättring av

lönevillkoren för förenämnda befattningshavare. Även om ett ur rekry-

teringssynpunkt fullt betryggande resultat icke lärer kunna uppnås på denna

väg, torde det dock därigenom bliva möjligt att så begränsa tillstånden till

enskilda uppdrag, att de i intet fall behöva inkräkta på tjänstens behöriga

fullgörande.

En synpunkt, som i detta sammanhang jämväl förtjänar beaktande, är

önskvärdheten att möjliggöra större rörlighet i fråga om innehavare av

flertalet hithörande befattningar. För närvarande gäller för byråchefsbefatt­

ningarna en pensionsålder av 65 år och flertalet innehavare har då tjänst­

gjort å sina befattningar i 20—25 år. Med den snabba utveckling, som karak­

teriserar medicinal- och veterinärväsendet i våra dagar, har det blivit allt

svårare för fackbyråcheferna att under så lång tid upprätthålla nödig kon­

takt med praktik och vetenskap. Behov har därför uppkommit av en anställ­

ningsform, som möjliggör en efter förhållandena på området mera smidigt

avpassad avgång från tjänsten med bibehållande av pensionsförmånen. En

sådan anordning skulle tjäna icke blott statens utan även den enskilde be­

fattningshavarens legitima intressen.

Ovan anförda synpunkter torde i huvudsak kunna tillgodoses genom att

i anslutning till 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas uttalande —

uppföra befattningarna å C-planen i civila avlöningsreglementet och besätta

desamma medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år åt gången. En

dylik överföring medför nämligen i och för sig såväl löneförbättring med

större eller mindre belopp som möjlighet att erhålla full pension efter 12

tjänstår, låt vara med en mindre reduktion om vederbörande då icke fyllt

55 år samt förordnandet på befattningshavarens egen önskan upphävs eller

icke förnyas vid den bestämda tidens utgång.

Tilläggas bör, att utredningen ansett nu anförda synpunkter vara i större

cllei mindre grad tillämpliga även pa de byråchefstjänster, av vilkas inne

liavare kräves legitimation som tandläkare eller apotekare. Utredningen har

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

64

därför icke funnit anledning föreligga att i förevarande hänseende göra skill­

nad mellan fackbyråchefer av olika slag utan förordar, att samtliga fackbyrå­

chefer inom medicinalstyrelsen (respektive veterinärstyrelsen) uppföras å

C-planen.

Beträffande lönegradsplaceringen erinrar utredningen om att —- i anslut­

ning till förenämnda betänkande (SOU 1942: 30) — inom finansdepartemen­

tet upprättats en promemoria, vari såsom huvudregel vid överförande av

en byråchefstjänst från A-plan till C-plan angivits, att högre placering än

lönegrad C 6 icke bör ifrågakomma, såvida icke särskilda skäl därför kunna

anföras. En placering i nämnda lönegrad innebär, att vederbörande be­

fattningshavare från och med tjänstens tillträdande kommer i åtnjutande

av en bruttolön, som jämte rörligt tillägg och kristillägg men frånsett provi­

soriskt lönetillägg för närvarande uppgår till omkring 17 300 kronor. Inom

de närmast liggande sex högre lönegraderna (C 7—12) ökas bruttolönen med

1 000 kronor för varje lönegrad. Härifrån avgå pensionsavdrag med belopp,

stigande från omkring 900 till 1 200 kronor. Pensionsunderlaget utgör i löne­

grad C 6 7 800 kronor och i lönegrad C 12 ungefär 9 800 kronor.

Som ett underlag för bedömande av byråchefernas lönegradsplacering läm­

nar utredningen bland annat följande uppgifter rörande medelinkomsten för

de befattningshavargrupper, ur vilka fackbyråchef stjänsterna pläga rekry­

teras.1

Medelinkomsten (brutto) av läkarverksamhet, varom här är fråga, varierade

enligt inom medicinalstyrelsen tillgängliga uppgifter för år 1942 mellan

25 000—30 000 kronor för tjänsteläkare i öppen vård (förste provinsial­

läkare, provinsialläkare och stadsläkare) samt mellan 30 000—40 000 kro­

nor för överläkare vid lasarett och sanatorier, medan den för överläkare vid

statliga och kommunala sinnessjukhus stannade vid omkring 21 000 kronor,

förmånen av fri bostad inberäknad. Medelinkomsten för apoteksinnehavare,

som äro skyldiga att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål, ut­

gjorde enligt från apotekens avgiftsberedning inhämtade uppgifter för samma

år i runt tal 16 200 kronor, sedan den allmänna avgiften frånräknats. Distrikts-

tandläkarnas medelinkomst uppgick enligt uppgifter, som lämnats av svenska

landstingsförbundet, år 1943 till drygt 14 100 kronor för manliga och 12 100

kronor för kvinnliga befattningshavare; mellan landstingens centrala löne-

nämnd och Sveriges kommunaltjänstemannaförbund har dock senare träffats

en överenskommelse, varigenom den årliga medelinkomsten för manliga be­

fattningshavare beräknas stiga till ungefär 15 500 kronor. För samtliga nu

nämnda befattningsgrupper gäller emellertid, att inkomsterna inom grupperna

variera starkt och att dessa för åtskilliga befattningshavare avsevärt över­

skrida de medeltal, som ovan angivits.

Härefter yttrar utredningen.

Uppenbart är, att dessa inkomstsiffror icke utan vidare kunna läggas

till grund för ett bedömande av fackbyråchefernas lönegradsplacering.

Frånsett att tjänstepensionsunderlaget för vissa befattningshavargrupper

inom rekryteringskategorierna avsevärt understiger motsvarande underlag

för befattningshavare i lönegrad C 6, tillkomma åtskilliga faktorer, som för-

1 I det följande uteslutas speciella uppgifter och yttranden rörande veterinära förhål­

landen, enär dessa lämpligen böra redovisas i samband med frågan om veterinärstyrelsens

organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

65

ringa värdet av en direkt jämförelse. Särskilt beträffande befattningshavare,

som jämte lön åtnjuta inkomst enligt taxa, blir jämförelsen haltande, då

med taxeinkomstens förvärvande icke sällan äro förenade utgifter av väx­

lande storlek. Uppgifterna torde dock vara av värde såtillvida som de giva

en ungefärlig bild av inkomstläget för ifrågavarande rekryteringskategorier.

Denna synes utvisa bland annat, att en tämligen markerad skillnad före­

ligger mellan inkomstlaget för å ena sidan läkarna och å andra sidan övriga

befattningshavargrupper. I betraktande härav och med hänsyn till ange­

lägenheten av att underlätta rekryteringen speciellt till chefstjänsterna å

läkarbyråerna synes det utredningen erforderligt, att dessa tjänster placeras

något högre än övriga byråchefstjänster. Utredningen föreslår därför, att

cheferna för de fem läkarbyråerna (medicinalbyrån, hälsovårdsbyrån, sjukhus­

byrån, sinnessjukvårdsbyrån samt byrån för social- och rättspsykiatri) pla­

ceras i lönegrad C 7 och att cheferna för övriga fackbyråer (tandvårdsbyrån

och apoteksbyrån) i princip placeras i lönegrad C 6.

Rörande chefen för kameralbyrån anser sig utredningen, i avbidan på

statsmakternas ställningstagande till frågan om byråchefernas lönegrads-

placering i allmänhet, icke böra ifrågasätta annan placering än den hittills­

varande eller A 30. För lagbyråchefen kunna däremot enligt utredningens

mening olika alternativ tänkas. Utredningen anför härutinnan.

Först gäller det härvid att taga ställning till frågan, huruvida tjänsten i

likhet med motsvarande befattningar inom statsdepartementen bör organi­

seras som passagetjänst eller som en befattning med mera stadigvarande inne­

havare. Skäl kunna anföras för båda formerna. Beaktas må emellertid, att

lagbyråchefen i medicinalstyrelsen kommer att i avsevärd grad bli hänvisad

till att själv anskaffa och bearbeta primärmaterial, medan lagbyråcheferna

inom departementen som regel ha att med ledning av remissvar överarbeta

redan föreliggande förslag. Erinras må vidare om behovet av översyn och

sammanställningar med jämna mellanrum av gällande författningar inom medi­

cinal- (och veterinär)väsendet, vilket i mån av tid skulle tillgodoses genom

lagbyråns försorg. Båda dessa omständigheter synas tala för att befattningen

gives en sådan karaktär, att innehavaren hinner förvärva en allsidig och

grundlig kännedom om författningar och organisatoriska förhållanden på hit­

hörande områden. Med hänsyn härtill förordar utredningen, att befattningen

uppföres å civila avlöningsreglementets A-plan och placeras i 30 lönegraden.

Utredningen vill erinra om att motsvarande ställning tillkommer chefen för

socialstyrelsens lag- och administrativa byrå.

I anslutning till den ståndpunkt, som utredningen sålunda intagit till frå­

gan om byråchefernas lönegradsplacering, förordar utredningen, att benäm­

ningen medicinalråd i princip reserveras för läkarbyråcheferna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

I anslutning härtill anmäler utredningen frågan om anställnings- och löne­

förhållandena för de båda inspektörerna på sinnessjukvårdens och

sinnesslövårdens område m. m., vilkas tjänsteställning och ansvar an­

ses vara nära jämförlig med de medicinska byråchefernas.

Befattningen som överinspektör för sinnessjukvården är för närvarande

uppförd å löneplan C, lönegrad 6. Innehavaren förordnas tills vidare och

är alltså icke tillförsäkrad pension å befattningen som sådan. Befattningen

har närmast tillkommit i syfte att skapa en garanti för att personer icke hållas

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 67.

2191 46

5

66

intagna å sinnessjukhus utan att behov av vård å sådan anstalt föreligger.

Överinspektören skall jämväl göra sig underrättad om de intagnas behandling

och därvid ägna särskild uppmärksamhet åt användningen av tvångsmedel

och isolering. Befattningen är alltså avsedd att utgöra ett skydd för patien­

terna mot eventuella övergrepp från anstaltsläkarnas eller anstaltspersona-

lens sida.

Utredningen framhåller, att överinspektörens betydelse för utskrivnings-

frågornas behandling efter sinnessjuknämndens tillkomst år 1931 i viss mån

trätt i bakgrunden och att hans uppmärksamhet allt mera kommit att in­

rikta sig på den terapeutiska sidan av verksamheten vid sinnessjukhusen.

Efter överläggningar med sakkunniga på området har utredningen på skäl,

som i betänkandet närmare utvecklas, bibragts den uppfattningen, att en in­

tensifiering av terapien inom sinnessjukvården är av behovet påkallad, samt

föreslagit, att åt överinspektören uppdrages att tills vidare närmast under

medicinalstyrelsen utöva tillsyn och rådgivning i detta hänseende. Härvid

utgår utredningen från att överinspektören befrias från honom nu åliggande

skyldighet att som ledamot deltaga i rättspsykiatriska nämndens arbete. Till­

lika förutsätter utredningen, att överinspektören — i motsats till vad för

närvarande är fallet — själv blir föredragande i styrelsen för de ärenden,

som föranledas av hans iakttagelser och verksamhet å sinnessjukhusen.

Beträffande befattningen som inspektör för sinnesslövården (inklusive

epileptikervården) erinrar utredningen bland annat om att denna tidigare under

några år försöksvis varit förenad med sekreterarbefattningen hos sinnessjuk­

nämnden. Denna förening hade visat sig icke vara hållbar. Såväl storleken

av som oliksidigheten i den samlade arbetsbördan hade lett till att ifråga­

varande befattningar (hösten 1945) skilts åt och var för sig provisoriskt för­

enats med andra göromål av mindre omfattning och mera likartad karaktär.

Därvid hade åt sinnesslövårdsinspektören anförtrotts den centrala tillsynen

över och den befattning i övrigt med den statsunderstödda psykiska bama-

och ungdomsvården, som tillkomme medicinalstyrelsen, varvid ersättningen

bestämts utgå i form av arvode till ett sammanlagt belopp av 14 900 kronor

för år, motsvarande bruttolön enligt 29 löneklassen i löneplan A.

Enligt utredningens mening torde någon minskning i det med sinnesslö-

vårdsinspektionen förenade arbetet icke kunna förväntas. Tvärtom hade man

såsom en konsekvens av den år 1944 beslutade lagstiftningen om vård och

undervisning av bildbara sinnesslöa att räkna med en betydande utbyggnad

av såväl den statliga som landstingskommunala sinnesslövården, vilket i sin

tur måste komma att innebära en ökad belastning å sinnesslövårdsinspek­

tören. Samtidigt hade man att emotse en stegrad utveckling av den psykiska

barna- och ungdomsvården, sedan från och med den 1 juli 1945 möjlighet

beretts att erhålla statsbidrag till denna vårdgren. För central tillsyn och

rådgivning m. m. beträffande nu nämnda vårdgrenar, vilka vore med varandra

närbesläktade, erfordrades därför under överskådlig framtid minst en befatt­

ningshavare, som ägnade hela sin tid och arbetskraft åt dithörande uppgifter.

Mot bakgrunden härav finner utredningen starka skäl tala för att åt in­

Kungl. May.ts proposition nr 67.

67

spektören för sinnesslövården samt den psykiska barna- och ungdomsvården

inrättas en särskild befattning å stat i likhet med vad som tidigare skett be­

träffande överinspektören för sinnessjukvården. I samband härmed föreslås

befattningens benämning ändrad till förslagsvis »inspektör för psykisk barna­

vård m. m.».

Rörande lönegradsplaceringen och anställningsformen för de båda inspek­

törerna yttrar utredningen följande.

Som en konsekvens av utredningens förslag om medicinalrådens löneställ-

ning finner utredningen framgå, att överinspektören för sinnessjukvården bör

uPP^yttas från lönegrad C 6 till lönegrad C 7. Han skulle därigenom jäm­

väl bli i det närmaste ekonomiskt jämställd med sjukhuscheferna för de

medelstora statliga sinnessjukhusen, vilket torde vara av särskild betydelse

ur rekryteringssynpunkt. Beträffande inspektören för sinnesslövården samt

den psykiska bama- och ungdomsvården är frågan mera komplicerad, enär

dennes arbetsfält och åligganden ännu icke vunnit sin slutliga utformning.

Då den med befattningen förenade nuvarande arbetsbördan till sin art och

omfattning torde få anses mindre krävande och ansvarsfylld än överinspek­

törens, finner sig utredningen icke kunna förorda högre löneställning för

ifrågavarande befattningshavare än lönegrad C 6, vilken i jämförelse med nu­

varande löneförmåner i allt fall medför en betydande förbättring.

Ett särskilt spörsmål beträffande nu berörda inspektörer är, huruvida de

böra förordnas tills vidare eller, liksom medicinalråden, förordnas på viss tid

och tillerkännas pensionsrätt å befattningarna. Båda anställningsformerna

torde i förevarande fall vara användbara. Erfarenheten har emellertid ut­

visat, att svårigheter mött att å ifrågavarande befattningar under önskvärd

tid behålla väl kvalificerade krafter. Det ligger ock i sakens natur, att be­

fattningarnas innehavare skänkes ett större mått av oberoende och själv­

ständighet i förhållande till medicinalstyrelsen och sinnessjukhusens över­

läkare, om de äro garanterade pensionsrätt å befattningarna — en synpunkt

som i detta sammanhang förtjänar att särskilt understrykas med hänsyn till

inspektörernas åligganden att bevaka de tvångsintagna patienternas intressen

i fråga om behandling och utskrivning.

Ur nu anförda synpunkter torde den senare av förenämnda anställnings­

former vara att föredraga. Genom densamma torde ock behovet av person­

ombyte å befattningarna med ej alltför långa mellanrum kunna tillgodoses

på ett tillfredsställande sätt. Utredningen förordar därför i princip, att be­

fattningarna tillsättas på viss tid. förslagsvis sex år, och förenas med pen­

sionsrätt. Beträffande överinspektören för sinnessjukvården, vilkens förord­

nande för närvarande gäller tills vidare, torde nämnda anställningsform böra

tillämpas utan ytterligare uppskov. Yad åter angår befattningen som in­

spektör för sinnesslövården samt den psykiska barna- och ungdomsvården

kunna vissa skäl anföras för att närmare erfarenhet rörande de med den­

samma förenade arbetsuppgifterna avvaktas, innan befattningen förenas med

pensionsrätt. Första förordnandet å denna befattning torde därför böra

allenast gälla tills vidare.

Utredningen berör slutligen spörsmålen om generaldirektörens och

överdirektörens löneställning. Utredningen yttrar i denna del.

Generaldirektören åtnjuter för närvarande avlöning enligt lönegrad C 12

motsvarande en lön, inklusive rörligt tillägg och kristillägg, av omkring

23 300 kronor eller, efter vederbörliga pensionsavdrag, 22 100 kronor. Av

förut anförda inkomstuppgifter för olika läkargrupper framgår, att denna

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

68

lön understiger medelinkomsten såväl för tjänsteläkarna i öppen vård som,

framför allt, för övriga läkargrupper inom kroppssjukvården. På grund av

sin verkschefsbefattning är generaldirektören jämväl förhindrad att åtaga sig

enskilda uppdrag vid sidan om tjänsten. Svårigheter ha också yppat sig, då

det gällt att finna en läkare, som varit villig och lämplig att bekläda general-

direktörsposten. För innehav av denna post kräves visserligen författnings­

enligt icke legitimation som läkare, men löneförmånerna böra självfallet vara

så utmätta, att de icke lägga hinder i vägen för att besätta posten med eu

lämplig läkare. Under sådana förhållanden finner utredningen erforderligt,

att generaldirektören beredes en förbättrad löneställning, förslagsvis genom

uppflyttning till lönegrad C 14, innebärande en löneökning med 4 000 kro­

nor. Utredningen har härvid icke förbisett, att en sådan förhöjning skulle

innebära avsteg från den för verkschefer inom civilförvaltningen i allmän­

het tillämpade löneställningen. Med hänsyn till angelägenheten av att för

denna viktiga post kunna förvärva en högt kvalificerad kraft anser utred­

ningen dock ett dylikt avsteg fullt motiverat. Utredningen vill tillika er­

inra om att avsteg tidigare gjorts i fråga om placeringen av bland annat

chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt flertalet verkschefer inom

kommunikationsverken.

Den administrative överdirektören torde i egenskap av expeditions- och

personalchef böra placeras i lönegrad C 8 eller samma lönegrad som expedi­

tionschef inom statsdepartement. Enligt utredningens förslag skall över­

direktören, därest icke Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, tillika fungera

som generaldirektörens ställföreträdare. För det härmed förenade arbetet

och ansvaret synes böra utgå ett särskilt arvode, förslagsvis 2 000 kronor,

överdirektören torde, i likhet med flertalet chefsbefattningar inom medi­

cinalstyrelsen, lämpligen böra förordnas för en tid av sex år i sänder. Pen-

sionsunderlaget bör beräknas enligt lönegraden C 8.

Sammanfattningsvis skulle alltså enligt utredningens förslag löne­

ställningen för chefspersonalen inom medicinalstyrelsen bliva följande:

Generaldirektören ............................... C 14

överdirektören ................................... C

8 ( + arvode)

Medicinalråd ....................................... C 7

Övriga fackbyråchefer ....................... C 6

Kameralbyråchefen ........................... A 30

Lagbyråchefen ................................... A 30

Härjämte skulle överinspektören för sinnessjukvården vara placerad i löne­

grad C 7 och inspektören för psykisk barnavård m. m. i lönegrad C 6.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Yad först angår byråchefernas löneställning understryker medi­

cinalstyrelsen vad utredningen anfört om svårigheterna att rekrytera de

chefsbefattningar inom medicinalstyrelsen, vilkas innehavare skola äga medi­

cinsk eller därmed jämförlig fackutbildning. Styrelsen delar vidare de sak­

kunnigas uppfattning, att huvudanledningen till rekryteringssvårigheterna är

att söka i det förhållandet, att löneförmånerna för dessa befattningar väsent­

ligt understiga inkomsterna för motsvarande rekryteringskårer. Styrelsen

69

förmenar likaledes, att rekryteringen skulle underlättas genom en övergång

till civila avlöningsreglementets löneplan C, samtidigt som de ledande be­

fattningshavarnas initiativkraft bättre skulle tillvaratagas genom en sådan

åtgärd.

Beträffande utredningens förslag till ifrågavarande befattningshavares

iönegradsplacering framhåller styrelsen, att metoden att redovisa inkomst­

siffror för rekryteringskårerna i princip vore riktig men att de sakkunnigas

val av medelinkomsten närmast skulle motsvara förutsättningen, att medi­

cinalstyrelsen borde rekryteras med medelmåttor, något som självfallet ej

varit avsett. Ville man se verkligheten i ögonen, komme man ej ifrån, att

det mellan skicklighet och inkomster för hithörande yrkesgrupper i stort sett

rådde en viss relation såtillvida, att många av de driftigaste och skickligaste

hade större inkomster, medan de mindre effektiva och kunniga hade mindre

inkomster. Ätt undantag funnes minskade ej giltigheten av denna regel.

Mot bakgrunden av denna uppfattning lämnar styrelsen bland annat föl­

jande kompletterande inkomstuppgifter, avseende den s. k. övre kvartilen av

läkar- och apotekarkårerna.

Bör inkomsten av läkarverksamhet (brutto) för olika kategorier enligt det

av de sakkunniga nyttjade materialet (självdeklarationer för år 1942) upp­

gick den övre kvartilen — vilken betecknar gränsen mellan inkomsterna för

de 25 % läkare, som deklarerat högst inkomst, och de övrigas — till följande

belopp, nämligen förste provinsialläkare och därmed jämställda förste stads­

läkare 29 600 kronor, provinsialläkare 28 900 kronor, stads- m. fl. kommunal­

läkare 34 950 kronor, överläkare vid delat lasarett 44 700 kronor och vid odelat

lasarett 36 800 kronor samt överläkare vid sinnessjukhus 24 050 kronor.

Medeltalen för rörelseavdrag lågo mellan ett lägsta genomsnittsbelopp av

1 000 kronor för överläkare vid sinnessjukhus och ett högsta genomsnitts­

belopp av 7 000 kronor för stads- m. fl. kommunala läkare. Medelinkomsten

av läkarverksamhet (netto) för den fjärdedel av läkarna, som enligt taxerings­

besluten för år 1942 haft de högsta inkomsterna, uppgick för nedanstå­

ende kategorier till följande belopp, nämligen för förste provinsialläkare och

därmed jämställda förste stadsläkare till 28 400 kronor, för provinsialläkare

till 26 700 kronor, för stads- m. fl. kommunalläkare till 32 200 kronor, för

överläkare vid delat lasarett till 49 600 kronor och vid odelat lasarett till

40 000 kronor samt för överläkare vid sinnessjukhus till 27 000 kronor.

Medelinkomsten för den fjärdedel av apoteksinnehavare, som äro skyldiga

att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål och som haft de högsta

inkomsterna, utgjorde år 1943 24 696 kronor, med en högsta inkomst av

39 503 kronor.

Medicinalstyrelsen har icke haft material tillgängligt för en motsvarande

sammanställning för distriktstandläkarnas del men erinrar om att dessa tand­

läkare obestridligen ha en väsentligt lägre behållen medelinkomst än de pri­

vatpraktiserande tandläkarna. Styrelsen tillägger, att det självfallet icke

vore medicinalstyrelsens mening, att de anförda siffrorna direkt borde läggas

till grund för lönegradsplaceringen av styrelsens chefspersonal. Men när

rekryteringssvårigheterna kommit att framträda med sådan styrka som för

styrelsens del, nödgades man, med frångående av eljest använda principer,

följa lagen om tillgång och efterfrågan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Härefter anför styrelsen bland annat.

Enligt styrelsens uppfattning måste i första hand fasthållas, att löneställ-

ningen skall bestämmas i förhållande till arten och omfattningen av det ar­

bete, som utföres, och tyngden av det ansvar, som bäres av varje ämbets­

man. Då varken arbetet är mindre kvalificerat eller ansvaret mindre tungt

för de fackbyråchefer, som äro icke-läkare, än för läkarbyråcheferna, anser

styrelsen att samtliga fackbyråchefer böra placeras i samma lönegrad.

I andra hand bör man enligt styrelsens uppfattning beakta alla de fak­

torer, vilka inrymmas i begreppet rekryteringspersonalens allmänna inkomst­

standard. Om hänsynen härtill och till nyss angivna princip om lika löne-

ställning ensamt skulle få fälla utslaget, borde byråchefsbefattningarna pla­

ceras i lägst lönegrad C 10, vilken ger nettolönebeloppet 20 300 kronor. Detta

skulle visserligen för ifrågakommande läkares och apotekares del innebära

en icke oväsentlig inkomstminskning men skulle å andra sidan medföra en

inkomstökning för folktandvårdsläkama. Nu berörda förhållande finge tagas

som en konsekvens av principen om en enhetlig löneställning.

En sålunda framräknad löneställning anser styrelsen sig emellertid böra

justera genom kontroller i olika riktningar. Ett visst värde ligger obestrid­

ligen i de sakkunnigas framhållande av att placering på C-löneplanen för ifråga­

varande befattningshavare ofta skulle medföra ett höjt pensionsunderlag. Där­

emot föranleder hänsynen till omkostnaderna för befattningshavargrupper

med både lön och prestationsersättning ej sänkning av den »matematiska»

lönegraden, emedan dessa omkostnader ej äro av den storleksordning för

någon läkarkategori, att nettoinkomsten sjunker ned mot beloppet 20 300

kronor.

Styrelsen erinrar ytterligare om att Kungl. Maj:t i propositionerna nr

239 och 286 till 1946 års riksdag framlagt förslag till ändrad lönegradsplace-

ring för vissa tekniska byråchefer inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt kommunikationsverken, innebärande en placering i lönegraden C 8 och

i några fall C 9.

Vid avvägning av de synpunkter, som sålunda och i övrigt måste tagas

i betraktande vid bestämmandet av löneställningen för medicinalstyrelsens

byråchefer, har styrelsen kommit till den uppfattningen, att rent sakliga hän­

syn pekade mot lönegraden C 9. Sålunda talade för denna lönegrad storleken

av de statsekonomiska intressen, som byråcheferna hade att bevaka, deras

till följd härav i skilda hänseenden mycket krävande arbete och mycket stora

ansvar samt den synnerligen omfattande utbildning, som erfordrades. Å andra

sidan talade hänsynen till lönegradsplaceringen av byråchefer i vissa andra

fall samt kravet på återhållsamhet i lönefrågor för en placering av styrelsens

fackbyråchefer i lönegraden C 8. I valet mellan dessa synpunkter har styrel­

sen stannat för att förorda, att fackbyråcheferna placeras i lönegrad C 8.

Denna placering, som innebär en höjning av nettoslutlönen i förhållande till

lönegraden A 30 med i runt tal 2 500 kronor, är enligt styrelsens bestämda

uppfattning den lägsta, som kan ifrågakomma, om man vill uppnå en nämn­

värd förbättring i rekryteringshänseende.

Styrelsen framhåller i fortsättningen, att den osedvanliga omfattningen av

kameralbyråchefens arbetsbörda samt de kvalifikationer, som måste krävas

av lagbyråchefen inom styrelsen, talade för att även dessa båda befattnings­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

71

havare borde beredas C-plansanställning. Anställningsformen för dem borde

dock bestämmas i samband med en översyn av löneställningen för byråchefer

i allmänhet. I avbidan härå föreslår styrelsen, att cheferna för kameralbyrån

samt lag- och utredningsbyrån provisoriskt uppflyttas till lönegrad A 32.

Som en konsekvens av styrelsens ståndpunkt i lönefrågan finner styrelsen

önskvärt med en enhetlig benämning för alla fackbyråchefer och föreslår, att

benämningen medicinalråd tilldelas även cheferna för tandvårds- och apoteks-

byråerna.

Statskontoret anser tillräckliga skäl icke föreligga att överföra fackbyrå­

chef stjänsterna till C-planen. Statskontoret yttrar bland annat.

Statskontoret har tidigare i olika sammanhang haft anledning inlägga en

gensaga mot den alltmer utbredda föreställningen, att C-löneplanen är ett in­

strument, som med fördel kan begagnas, så snart löneförmånerna enligt A-

planen icke anses medgiva tillräckligt gynnsamma villkor för att säkerställa

rekryteringen. Det må understrykas, att löneplan C ursprungligen inrättats

endast för ett mycket begränsat antal chefsbefattningar inom centraladmini­

strationen — lönerna äro fördenskull icke dyrortsdifferentierade — nämligen

i de fall, då det ansetts vara av särskild vikt, att möjlighet till eventuellt

personbyte å befattningen hålles öppen och det därför kunde befinnas moti­

verat, att staten ikläder sig de högre kostnader, som avlöning enligt C-pla­

nen med garanterad pensionsrätt redan efter relativt kortvarig anställnings­

tid medför för statsverket. Särskilt inom områden, där konkurrensen om ar­

betskraften är mera framträdande och frestelsen därför måste förutsättas

bliva stor att efter 12 års statstjänst med en rikligt tillmätt pension övergå

till anställning hos enskild företagare eller privat verksamhet, torde stor

försiktighet vara att anbefalla vid inrättandet av förordnandetjänster. Man

lärer heller icke i längden kunna undvika de rekryteringssvårigheter, som

äro en direkt följd av rådande brist på arbetskraft inom snart sagt alla om­

råden, enbart med en löneökning på ett eller annat 1 000-tal kronor. — Enligt

statskontorets bestämda uppfattning utövar fullmakten och den säkra ställ­

ningen i statstjänst en betydligt större lockelse än en relativt begränsad höj­

ning av kontantlönen. Statskontoret har därmed icke velat' säga, att den nu­

varande löneställningen för byråchefer i allmän förvaltningstjänst är lämp­

ligt avvägd. Tvärtom ger utvecklingen på löneområdet både inom och utom

statens tjänst anledning till övervägande av viss förbättring. Men denna bör

då åvägabringas genom tjänsternas uppflyttning i högre lönegrad på A-pla­

nen utan uppgivande av fullmaktsskyddet och den fasta ställningen i övrigt.

Detta är emellertid en fråga, som bör prövas i annat och större sammanhang

och icke lösas separat för en viss förvaltningsgren.

Att fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen skulle ha svårare än motsva­

rande befattningshavare på andra håll att under tiden fram till den vanliga

pensionsåldern upprätthålla nödig kontakt med praktik och vetenskap och

därför böra intaga en mera rörlig ställning, tillåter sig statskontoret betvivla.

Det avtagande av initiativkraft och arbetsförmåga, som ligger i åldrandets

natur, lär man vara nödsakad att räkna med även på detta område. Befolk­

ningsutvecklingen inbjuder nu mindre än någonsin till ökat utbyte av äldre

arbetskraft mot yngre. På sålunda anförda skäl får statskontoret bestämt av­

styrka förslagen om ändrad löneställning för fackbyråcheferna i medicinal­

styrelsen.

Statskontoret tillägger, att om det mot förmodan skulle

för läkarkåren lägga bestämda hinder

visa sig, att in-

i vägen för eu

72

tillfredsställande rekrytering av läkartjänsterna inom medicinalstyrelsen vid

tillämpning av de för statstjänstemän vanliga avlöningsnormerna, syntes en

lösning av organisationsfrågan böra övervägas efter andra linjer än de av

utredningen föreslagna. Ifrågasättas kunde sålunda, om icke den medicinska

och liknande vetenskapliga expertis, varav medicinalstyrelsen i sin verksam­

het vore i behov, skulle kunna företrädas av särskilt tillkallade fackmän, av­

lönade efter prestation medelst lämpligt avpassade arvoden och utan ställ­

ning som ordinarie statstjänstemän, alltså ett vetenskapligt råd i ny bemär­

kelse. Styrelsen i övrigt skulle bestå av en läkare som chef och byråchefer

med juridiskt administrativ och kameral utbildning.

Allmänna lönenämnden åter tillstyrker för sin del, att fackbyråchef stjän­

sterna uppföras i C-planen. Rörande lönegradsplaceringen av byråchefstjän­

sterna yttrar lönenämnden.

Till förmån för medicinalstyrelsens förslag om medicinalrådens inplace­

ring i C B kunna givetvis vägande skäl anföras. Lönenämnden anser sig dock

icke kunna nu gå utöver de sakkunnigas förslag om inplacering i C 7, då en

högre lönegradsplacering enligt nämndens mening måste ses i samband med

frågan om byråchefernas löneställning i allmänhet. Yad medicinalstyrelsen

uttalat rörande inkomstläget för de kårer, varifrån chefstjänsterna å styrel­

sens fackbyråer rekryteras, synes motivera, att också cheferna för apoteks-

byrån och tandvårdsbyrån uppföras i C 7. Yad angår de administrativa byrå­

chefernas lönegradsplacering kan lönenämnden icke finna anledning före­

ligga, att för medicinalstyrelsens del för närvarande räkna med annan löne­

grad än den för byråchefer med administrativa arbetsuppgifter i allmänhet nu

gällande 30 lönegraden.

Riksräkenskapsverket anser, att alla fackbyråchefer böra placeras i samma

lönegrad, men betonar samtidigt, att frågan om byråchefernas löneställning

bör lösas i ett vidare sammanhang under beaktande jämväl av de administra­

tiva byråchefernas berättigade intressen.

Sveriges läkarförbund finner utredningens förslag till lönegradsplacering

av läkarpersonalen inom styrelsen otillfredsställande. Ur synpunkten av först­

klassig rekrytering vore det nödvändigt med väsentliga löneförbättringar, så

att lönerna komme i nivå med dem, som kunde uppnås i andra befattningar

inom facket. Av stor betydelse för en tillfredsställande rekrytering av de

medicinska chefstjänsterna vore vidare frågan, huruvida mindre, enskilda

uppdrag vid sidan av tjänsten kunde få förekomma även i händelse av löne­

förhöjning. Medicinalstyrelseutredningen hade i detta hänseende allenast ut­

talat, att enskilda uppdrag vid sidan om tjänsten borde kunna begränsas så,

att de i intet fall behövde inkräkta på tjänstens behöriga fullgörande. Det

syntes förbundet vara av vikt, att statsmakterna bestämt uttalade sig i denna

fråga.

Sveriges yngre läkares förening anser det vara ovisst, huruvida svårig­

heterna med rekryteringen vore till så övervägande del av ekonomisk art,

som de sakkunniga förmenat. Den, som utbildat sig till läkare, ville gärna

i någon form och åtminstone i viss begränsad utsträckning ha en själva yrket

mera nära stående verksamhet än den administrativa. Det borde därför över­

vägas, om ej de medicinska befattningshavarna i vissa fall borde tillåtas ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

73

öva annan verksamhet. Föreningen framhåller samtidigt med skärpa, att

denna läkarverksamhet icke skulle få ha sådan omfattning, att den inkräk­

tade på huvuduppgiften såsom ämbetsman inom medicinalstyrelsen. Det vore

enligt föreningens mening en av de viktigaste förutsättningarna för hela frå­

gan om medicinalstyrelsens organisation att möjliggöra, att de bästa tänk­

bara krafter ur läkarkåren kunde bindas till styrelsen.

Svenska psykiatriska föreningen anser nödvändigt, att väsentliga löneför­

bättringar vidtagas, men ställer sig betänksam gentemot förslaget att upp­

föra byråchefstjänsterna å C-planen, enär det innebure ett avsteg från prin­

cipen om ämbetsmännens oavsättlighet. Då denna princip utgjorde en viktig

garanti för ämbetsmännens självständighet gentemot verksledningen och stats­

makterna, funne föreningen det angeläget, att den bibehölles. Behovet av

kontakt med praktik och vetenskap kunde tillgodoses genom införandet av

bestämmelser om rätt till tjänstledighet med bibehållen lön för studieresor,

smärre vetenskapliga undersökningar och eventuellt kortare sjukhusförord­

nanden.

Sveriges tandläkarförbund framhåller, att distriktstandläkarnas inkomst­

förhållanden icke kan läggas till grund för lönesättningen i förevarande fall.

Liksom i betänkandet vid löneplaceringen av läkarbyråcheferna jämförelse

skett med överläkare vid lasarett och sanatorier, borde beträffande lönesätt­

ningen för tandvårdsbyråchefen jämförelse ske med de högre befattnings­

havarna inom folktandvården, nämligen centralpoliklinikföreståndarna. År

1945 hade inkomsten för dessa uppgått till omkring 20 000 kronor. De stora

krav i ett flertal hänseenden, som måste ställas på chefen för tandvårdsbyrån,

gjorde, att tjänsten måste erbjuda tillräckliga ekonomiska förmåner i förhål­

lande till nyssnämnda befattningshavargrupp för att kunna locka de bästa

krafterna. Förbundet anser därför, att tandvårdsbyråns chef bör placeras i

lägst C 7.

Apotekar organisationerna betona, att såväl rekryteringsskäl som önskvärd­

heten av att undvika ombyten på chefsbefattningen för apoteksbyrån talade

för att sistnämnda befattning placerades i lönegrad C 7. Ur allmänhetens syn­

punkt vore denna post lika viktig som chefsbefattningarna för läkarbyråerna.

Apoteksbyråchefen borde därför ha samma löneställning och tjänstetitel som

läkarbyråcheferna,

Yad härefter angår de båda inspektör sbefattningarna för sinnes­

sjuk- och sinnesslövården m. m. förordar medicinalstyrelsen, att över­

inspektören för sinnessjukvården erhåller samma anställnings- och löneför­

måner, som styrelsen föreslagit för medicinalråd (C 8). Styrelsen utgår där­

vid i likhet med utredningen från att överinspektören själv skall bli före­

dragande i styrelsen för de ärenden, som föranledas av hans iakttagelser och

verksamhet å sinnessjukhusen. Till frågan om vidgade befogenheter för över­

inspektör att lämna råd och anvisningar beträffande terapeutiska verksam­

heten inom sinnessjukvården har styrelsen, som i sak icke synes ha något

att erinra mot utredningens rekommendationer i detta hänseende, förklarat

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

sig vilja återkomma i samband med överarbetningen av 10-årsplanen för sin­

nessjukvårdens utbyggande.

Styrelsen framhåller vidare, att inspektören för sinnesslövården samt den

psykiska barna- och ungdomsvården principiellt sett icke borde placeras lägre

an överinspektören för sinnessjukvården, emedan arbetsuppgifterna till sin

art icke vore mindre krävande och ansvarsfyllda än dennes. Den omstän­

digheten, att arbetsuppgifterna för sinnesslövårdsinspektören ännu icke vun­

nit sin slutgiltiga utformning, talade enligt medicinalstyrelsens uppfattning

snarare för än emot en sådan placering. Arbetet krävde nämligen särskilt

mycket av initiativ och praktiskt handlag under en uppbyggnadsperiod samt

bleve med hänsyn till frånvaron av stadgad praxis tyngre än i en stabili­

serad verksamhet. På grund härav föreslår medicinalstyrelsen, att även

ifrågavarande inspektör placeras i lönegrad C 8. Psykologiska och andra

skäl talade enligt styrelsens uppfattning vidare för att benämningen å sist­

nämnda inspektörsbefattning ändrades till »överinspektör för psykisk barna­

vård m. m.».

Svenska psykiatriska föreningen, med vilken Sveriges läkarförbund in­

stämmer, finner det nödvändigt, att läkare med ingående kännedom om sin­

nessjukvårdens organisation, vittomfattande erfarenhet i psykiatri och goda

kunskaper om såväl kommunal som statlig sinnessjukhusdrift erhållas till

ifrågavarande inspektörsbefattningar. Föreningen yttrar vidare bland annat.

Beträffande överinspektören för sinnessjukvården delar föreningen icke

utredningens tro, att bättre anställningsförhållanden jämte en löneökning på

endast 1 000 kronor, varigenom överinspektören skulle erhålla 18 300 kronor

per år, skulle locka en väl kvalificerad kraft. Föreningen anser, att därtill

bör komma en hyresersättning av åtminstone 3 000 kronor per år.

Föreningen delar utredningens åsikt, att tillsyningsmyndigheten bör verka

för en intensifiering av den sjukvårdande verksamheten vid sinnessjukhusen,

särskilt vad beträffar den aktiva terapien. Denna senare uppgift kan må­

hända också utövas av överinspektören, varvid man dock måste beakta svå­

righeten att finna lämplig befattningshavare, som behärskar båda sidorna av

verksamheten. Föreningen vill dock ifrågasätta, om dessa stora arbetsupp­

gifter kunna fyllas av en enda läkare. Lämpligare vore att inrätta en tjänst

såsom konsulent i sinnessjukvårdsfrågor direkt under byråchefen å sinnes-

sjukvårdsbyrån. Sinnessjukvårdens stora utveckling under senare år torde ha

givit överinspektören en arbetsbörda av sådan storleksordning, att han även

vid bibehållande av nuvarande inspektionsuppgifter bör befrias från del­

tagande i rättspsykiatriska nämndens arbete.

Sinnesslövården befinner sig fortfarande i ett icke godtagbart skick, och

en genomgripande omorganisation måste med det snaraste företagas. Denna

viktiga fråga har också upptagits i medicinalstyrelsens s. k. 10-årsplan. De

arbetsuppgifter man kan förvänta komma att åvila inspektören för sinnes­

slövården komma att bli särskilt krävande och fordra en väl kvalificerad

läkare. Föreningen delar därför till en del utredningens uppfattning om in­

spektörens löneställning men anser, att även här hyresersättning av samma

storlek som ovan angivits bör tillkomma. I detta sammanhang vill föreningen

icke ingå på spörsmålet om lämpligheten att förena tjänsten som inspektör

över sinnesslövården med inspektionen av den psykiska barna- och ungdoms­

vården men kan icke underlåta en förmodan, att även detta senare arbete

kommer att bli betydligt krävande med tiden.

75

Statskontoret anser, att överinspektören för sinnessjukvålden bör bibe­

hållas vid sin nuvarande placering (C 6) och att inspektören för sinnesslö-

vården m. m. bör hänföras till lönegrad C 5.

Allmänna lönenämnden förordar, att överinspektören för sinnessjukvården

beredes samma anställnings- och löneförmåner, som utredningen föreslagit

för medicinalråd (C 7). Beträffande inspektören för sinnesslövården in. in.

kan lönenämnden för sin del icke finna, att vad medicinalstyrelsen anfört

bör föranleda ett frångående av utredningens förslag om placering av tjän­

sten i lönegrad C 6.

Beträffande slutligen den löneställning, som bör tillkomma general­

direktören samt överdirektör inom styrelsen, yttrar medicinalstyrelsen

följande.

Vad generaldirektörens avlöning angår kan medicinalstyrelsen ansluta sig

till de sakkunnigas motivering. Däremot vill styrelsen åberopa just denna

motivering för en placering av honom i lönegraden C 15 eller samma löne­

grad, som tillkommer ordföranden och chefen för statens organisationsnämnd

samt cheferna för generalpoststyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrel­

sen. Det kan enligt styrelsens mening knappast anses rimligt, att chefen för

medicinalstyrelsen skall uppbära en avlöning, som alltför markant understiger

inkomsterna för flertalet tjänsteläkare och chefer vid landets lasarettsavdel-

ningar.

När det gäller de båda överdirektörerna, synes det medicinalstyrelsen som

om löneställningen för överdirektören vid karolinska sjukhuset kan tjäna till

vägledning. Åtminstone för styrelsen skulle det te sig märkligt, om över-

direktörsbefattningarna i den riksomspännande centraladministrationen skulle

genom lönegradsplaceringen anges såsom mindre viktiga än den administra­

tive chefsbefattningen för en enda statlig sjukvårdsanstalt, låt vara en av de

största i landet. Att märka är, att de båda överdirektörerna skulle i stor ut­

sträckning övertaga arbetsuppgifter, som nu åvila generaldirektören. Då

överdirektören vid karolinska sjukhuset hänförts till lönegrad C 10, föreslår

medicinalstyrelsen, att såväl den medicinske som den administrative över­

direktören hos styrelsen placeras lägst i denna lönegrad.

Statskontoret anser däremot tillräckliga skäl icke föreligga för höjning av

generaldirektörens lön utöver den för cheferna för större civila verk — t. ex.

tullverket — sedvanliga lönegraden C 12. Den administrative överdirektör,

som tillika skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare, föreslås

hänförd till lönegrad C 8 utan det av utredningen föreslagna tilläggsarvodet,

enär ställföreträdarskapet skulle ingå i överdirektörens normala tjänste­

åligganden.

Allmänna lönenämnden tillstyrker utredningens förslag om uppflyttning av

generaldirektören i lönegrad C 14. Vidare har lönenämnden i och för sig

intet att erinra mot att den administrative överdirektören hänföres till löne­

grad C 8. För ställföreträdarskapet borde enligt nämndens mening icke utgå

fast arvode utan vikariatsersättning för tid, som överdirektören uppehölle

generaldirektörsbefattningen. För den händelse Kungl. Maj:t skulle förordna

annan än överdirektören till ställföreträdare, borde särskilt arvode tiller­

kännas denne.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Föredraganden.

Erfarenheten har till fullo bestyrkt, att betydande svårigheter mött vid

rekryteringen av de medicinska byråchefstjänsterna. Det torde ock

få anses klarlagt, att dessa svårigheter till huvudsaklig del bottna i det för­

hållandet, att de inkomster, som äro förenade med ifrågavarande byråchefs­

tjänster, i regel avsevärt understiga dem, som medfölja läkarverksamhet i

statlig eller kommunal tjänst. För att förvärva kvalificerad innehavare av

dessa tjänster ha ej sällan bisysslor måst tolereras i en omfattning, som icke

varit önskvärd. Med den allt snabbare utveckling, som kännetecknar medi-

cinalväsendet under senare tid, har samtidigt behov uppkommit av en anställ­

ningsform, som möjliggör en mera smidigt avpassad avgång ur tjänsten med

oavkortad pension än gällande ordning för tjänster å A-plan medgiver.

I likhet med utredningen, medicinalstyrelsen och lönenämnden anser jag,

att en överflyttning av de medicinska byråchefstjänsterna på civila av-

löningsreglementets C-plan ur nu anförda synpunkter skulle medföra be­

tydande fördelar. Det är visserligen sant, att den säkrare ställning, som

en fullmakt innebär, har sitt särskilda värde ur rekryteringssynpunkt.

Men å andra sidan har erfarenheten tydligt visat, att den nuvarande löne-

ställningen i och för sig icke är tillräckligt lockande för de läkarkategorier,

varom här närmast är fråga, varför en höjning av medicinalrådens löner i allt

fall måste vidtagas, om rekryteringsmöjligheterna skola kunna förbättras. Jag

anser det då vara en beaktansvärd vinst, om man samtidigt kan möjliggöra

en större rörlighet i fråga om befattningarnas återbesättande än vad nu är

fallet. Härvid vill jag, i anledning av vad statskontoret anfört, fästa uppmärk­

samheten vid att ett utbyte av medicinskt skolade byråchefer mot juridiskt-

administrativt utbildade åtminstone tills vidare icke synes erbjuda en fram­

komlig väg ur rekryteringssvårigheterna. Jag förordar därför, att ifrågava­

rande befattningar överföras till C-plan. Då enahanda synpunkter i större

eller mindre utsträckning kunna anläggas även beträffande chefstjänsterna

för tandvårds- och apoteksbyråerna, torde dessa tjänster likaledes böra upp­

föras å C-plan.

I fråga om lönegradsplaceringen innebär utredningens förslag, att läkar-

byråcheferna skola placeras i lönegrad C 7 och övriga fackbyråchefer i C 6.

Avgörande betydelse har därvid tillmätts inkomstläget för rekryteringsgrup-

pema. Häremot ha medicinalstyrelsen och lönenämnden m. fl. remissin­

stanser hävdat, att en enhetlig lönegradsplacering av samtliga fackbyråchefer

inom medicinalstyrelsen vore mera rättvis med hänsyn till arten och omfatt­

ningen av fackbyråchefernas arbetsbörda och ansvar. Medicinalstyrelsen har

för sin del förordat lönegrad C 8, medan lönenämnden stannat vid att till­

styrka lönegrad C 7, även om enligt lönenämndens uppfattning vägande skäl

kunna anföras för en högre placering. Själv ansluter jag mig till lönenämn­

dens ståndpunkt och förordar alltså lönegrad C 7 för samtliga fackbyråchefer.

Till detta mitt ställningstagande har i sin mån medverkat, att medelinkomsten

för centralpoliklinikföreståndarna inom folktandvården samt för apoteksinne-

77

havarna under år 1945 enligt lämnade uppgifter stigit till omkring 20 000

kronor, vilket efter den allmänna lönerevisionen ungefär motsvarar inkomsten

i lönegrad C 7. Samtliga fackbyråchefer torde böra benämnas medicinalråd

och förordnas för en tid av sex år i sänder.

Om den av mig förordade lönegradsplaceringen godtages, förutsätter jag

i likhet med utredningen, att en restriktivare prövning av frågor om tillstånd

för fackbyråcheferna att innehava bisysslor kommer att framdeles tillämpas.

Att helt förbjuda innehav av dylika sysslor lärer lika litet som i andra fall

vara möjligt eller ur allmän synpunkt önskvärt.

Beträffande de administrativa byråcheferna är jag icke beredd att förorda

annan placering än 30 lönegraden. Chefen för lag- och utredningsbyrån torde

tills vidare böra anställas å extra ordinarie stat.

Av vad jag i det föregående förordat anser jag böra följa, att överinspek­

tören för sinnessjukvården i riket uppflyttas från lönegrad C 6 till

C 7 samt att han liksom medicinalråden förordnas för en tid av sex år i

sänder. I likhet med utredningen utgår jag härvid från att han, i mån av

tid, skall ägna ökad uppmärksamhet åt den aktiva terapien inom sinnessjuk­

vården samt att han skall vara föredragande inom styrelsen i ärenden, som

direkt sammanhänga med hans verksamhet. För att lätta hans nuvarande

arbetsbörda bör han befrias från honom nu författningsenligt åliggande skyl­

dighet att såsom ledamot deltaga i rättspsykiatriska nämndens sammanträden.

Till frågan om hans ersättare i nämnden återkommer jag i ett följande avsnitt.

Körande inspektören för sinnesslö vår den samt den psykiska

barn a- och ungdomsvården ansluter jag mig till utredningens förslag,

att befattningen uppföres å C-planen med placering i lönegrad C 6 samt att

innehavaren, i avbidan på närmare erfarenhet rörande lämpligheten att förena

nu berörda arbetsuppgifter, förordnas tills vidare. Av enahanda skäl torde

någon förändring av befattningens benämning icke böra nu vidtagas.

Fullgoda motiv synas mig vidare ha förebragts för att bereda general­

direktören en förbättrad löneställning. Jag anser mig dock icke kunna gå

utöver utredningens, av lönenämnden biträdda förslag att placera verkschefen

i lönegrad C 14, medförande en löneökning av i runt tal 4 000 kronor.

Vad slutligen angår överdirektören kunna skäl anföras såväl för utred­

ningens förslag om placering i lönegrad C 8 jämte särskilt arvode såsom

ersättning för ställföreträdarskapet som för medicinalstyrelsens förslag att

placera honom i lönegrad C 10. Med hänsyn till önskvärdheten av att åt

Kungl. Maj :t inrymmes frihet i fråga om förordnande av ställföreträdare för

generaldirektören, vill jag för min del förorda, att överdirektörsbefattningen

placeras i lönegrad C 8 och att för ställföreträdarskapet utgår ett särskilt

arvode av 2 000 kronor för år, motsvarande skillnaden mellan lönegraderna

C 8 och C 10. Tilläggas må, att ett arvode av samma storlek för närvarande

utgår till verkschefernas ställföreträdare i telegrafstyrelsen och generalpost­

styrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Behovet av underordnad personal och dennas

löneställning.

A.

Läkarbyråerna.

Nuvarande personalbestånd.

Å samtliga nuvarande läkarbyråer (frånsett lasarettsbyråns tandvårdsav-

delning) är anställd biträdande personal med medicinsk utbildning. Flertalet

av de medicinskt utbildade medarbetarna har karaktären av specialföredra­

gande, d. v. s. de ha jämlikt 18 § instruktionen för medicinalstyrelsen av gene­

raldirektören förordnats att i byråchefs ställe och, efter omständigheterna,

under dennes inseende handlägga viss eller vissa grupper av ärenden. Sådana

specialföredragande finnas -— frånsett föredragande av mera tillfällig karaktär

— för närvarande till ett antal av 6, nämligen å medicinalbyrån en för mödra-

vårdsärenden och en för barnavårdsärenden, å hälsovårdsbyrån en för ärenden

rörande könssjukdomarnas bekämpande, å lasarettsbyrån en för tuberkulos­

ärenden samt å sinnessjukvårdsbyrån två för rättspsykiatriska ärenden. Samt­

liga dessa äro anställda mot arvode varierande alltefter arbetstidens längd.

Härutöver finnas 3 s. k. medicinalrådsassistenter, varav en är placerad å

medicinalbyrån och huvudsakligen biträder byråchefen vid beredningen av

rättsmedicinska ärenden, en biträder byråchefen å hälsovårdsbyrån vid be­

redningen företrädesvis av ärenden rörande vaccinationsbefrielse, tillstånd

till förgörande av ohyra med vissa gifter samt på byrån ankommande vikariats-

förordnanden och statistiska sammanställningar, medan den tredje, som är

av mera tillfällig karaktär, biträder chefen för sinnessjukvårdsbyrån med

handläggning av framställningar från patienter, placering av straffriförklarade,

förordnanden av läkare m. m. Medicinalrådsassistenterna åtnjuta arvode efter

5 300 kronor för år.

I anslutning härtill må erinras om att å lasarettsbyrån tjänstgöra 2 befatt­

ningshavare med sjuksköterskeutbildning. Den ena är placerad som byrå­

inspektör i lönegrad A 22 och har att å styrelsens vägnar utöva inspektion

över sjuksköterskeväsendet samt att i övrigt biträda med föredragning och be­

redning av ärenden rörande sjuksköterskeväsendet. Den andra, som tillsatts år

1945, fungerar som biträdande byråinspektör och avlönas tills vidare enligt

lönegrad Eo 17.

Å alla läkarbyråer finnes dessutom juridiskt utbildad personal. Den består

bland annat av 3 förste byråsekreterare (A 24), placerade å respektive medi­

cinal-, lasaretts- och sinnessjukvårdsbyråerna, samt 2 byråsekreterare (A 21).

Härtill komma 1 befattningshavare med arvode motsvarande lönegrad Eo 24,

placerad på hälsovårdsbyrån, samt 7 amanuenser, av vilka två tillkommit under

innevarande budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

79

Medicinalstyrelseutredningen.

I fråga om den biträdande personalen med medicinsk utbildning

har utredningens förslag påverkats av att den medicinska sakkunskapen, sär­

skilt under senare år, successivt tillgodosetts i relativt betydande omfattning

efter hand som utvecklingen på medicinalväsendets område fortskridit. Samt­

liga sex specialföredragande ha sålunda tillkommit under åren 1939—1945,

varjämte åt inspektören för sinnesslövården m. m. uppdragits att föredraga

flertalet till dennes område hörande ärenden. Utredningens förslag begränsar

sig därför till smärre jämkningar av organisationen i denna del.

I första hand föreslås, att å medicinalbyråns allmänna avdelning anställes

en särskild föredragande för ärenden av rättsmedicinsk eller därmed närbe­

släktad natur. Samtidigt härmed skulle nuvarande befattning som medicinal-

rådsassistent å byrån indragas. Motiveringen för denna förändring, som sam­

manhänger med frågan om byråindelningen, är främst att lätta arbetsbördan

för medicinalbyråchefen, på vilken föredragningsskyldigheten för dessa ären­

den för närvarande vilar.

I fråga om den socialhygieniska avdelningen har utredningen riktat

uppmärksamheten på att 1941 års befolkningsutredning i ett den 22 no­

vember 1945 dagtecknat betänkande om förlossningsvården (SOU 1945: 50)

föreslagit anställande av en arvodesavlönad läkare, som skulle tjänstgöra dels

som överinspektör för förlossningsvården i dess helhet, inklusive den före­

byggande mödravården, dels ock som föredragande i viktigare ärenden inom

detta område. Ifrågavarande anordning hade tänkts som ett provisorium

under den tid, som erfordras för en genomgående översyn av förlossningsvår­

den i landets olika sjukvårdsområden i syfte att avhjälpa nu föreliggande

brister inom denna vårdgren. Med beaktande härav och för att ej belasta

överinspektören med rutinbetonade ärenden förutsattes nuvarande special­

föredraganden i mödravårdsärenden skola bibehållas med oförändrat arvode.

Härjämte föreslogs, att inom medicinalstyrelsen skulle anställas en heltids­

tjänstgörande barnmorska i lönegrad Eo 20 för att biträda dels med över­

vakningen av det under beredskapsperioden upplagda barnmorskeregistret,

dels ock med erforderliga detaljutredningar rörande mödra- och förlossnings­

vårdens anordnande, barnmorskornas tjänstgöring m. m.

Utredningen begränsar sig för egen del till att konstatera, att befattningen

som överinspektör för förlossningsvården allenast vore avsedd som ett pro­

visorium för tillgodoseende av vissa uppgifter av övergående natur. Efter

denna övergångstid borde de med förebyggande mödravården och öppna

förlossningsvården sammanhängande ärendena kunna handläggas av en del­

tidsanställd specialföredragande med biträde av en barnmorska. Utredningen,

som enligt direktiven i huvudsak hade att inrikta sig på planläggandet av

en organisation för normala förhållanden, ansåge sig på grund härav allenast

böra räkna med sistnämnda två befattningshavare för nu berörda ändamål.

Dessa borde jämte föredraganden i barnavård placeras å byråns socialhygi­

eniska avdelning. Specialföredragandena borde åtnjuta arvode enligt grunder,

80

Iiungl. Maj:ts proposition nr 67.

som i det följande angivas, medan barnmorskan tills vidare borde anställas

som extra tjänsteman i 20 lönegraden.

Beträffande hälsovårdsbyrån har utredningen funnit behovet av special-

föredragande vara mera svårbedömt. Utredningen yttrar härutinnan bl. a.

Å ena sidan är att märka, att antalet hälsovårdsärenden av fredsbetonad

karaktär under den senaste 10-årsperioden avsevärt ökat. Det torde ock kunna

förväntas, att frågor rörande bostads- och sanitetsförhållanden, näringshygien

och livsmedelskontroll samt yrkeshygien efter hand komma att i allt högre

grad taga byråchefens tid och uppmärksamhet i anspråk. I dessa ärenden torde

dock den tekniska utredningen böra verkställas genom statens institut för

folkhälsan, som för ändamålet bör förstärkas med en sanitetsingenjör och en

byggnadstekniskt utbildad befattningshavare, till en början lämpligen anställda

på deltid mot arvode, förslagsvis 6 000 kronor per befattningshavare. Å andra

sidan kan en icke ringa lättnad i byråns arbetsbörda beräknas inträda, därest

för handläggning av lagfrågor och större utredningar en särskild byrå med

statistisk avdelning inrättas samt ärenden angående den slutna epidemivården

överflyttas till sjukhusbyrån. En minskning i byråns arbetsmängd bör jämväl

vinnas, om utredningens förslag rörande decentralisering till förste provin­

sialläkarna och med dem jämställda stadsläkare av beslutanderätten i vissa

ärenden genomföras. Ytterligare en omständighet torde böra beaktas i

detta sammanhang. Att döma av förhållandena efter förra världskriget torde

en betydande nedgång av könssjukdomarnas frekvens med viss sannolikhet

kunna påräknas inom en relativt nära framtid. En sådan tendens har för

övrigt redan visat sig. Detta torde i sin tur giva anledning till att om något

år taga behovet av den nuvarande specialföredraganden för ärenden rörande

könssjukdomarnas bekämpande under omprövning. Det lärer därvid närmast

bli fråga om en begränsning av vederbörande föredragandes arbetstid, men

det kan också befinnas ändamålsenligt att byråchefen övertager dennes

ärenden och i stället befrias från föredragningen av vissa andra ärenden.

Någon ökning av antalet specialföredragande torde under sådana omständig­

heter icke böra nu ifrågakomma. Utredningen räknar för sin del med en deltids­

anställd specialföredragande såsom normalt behov å denna byrå. Ett genom­

förande av medicinalstyrelseutredningens samtliga nämnda förslag synes

vidare medföra en möjlighet att indraga nuvarande assistentbefattning å

byrån. Detta gäller särskilt, om, på sätt utredningen i det följande föreslår,

till byråns förfogande ställes en kvalificerad juridisk kraft, på vilken bered­

ningen av mera administrativt betonade ärenden kan överlåtas i större om­

fattning än nu. I avbidan på närmare erfarenhet rörande behovet av medi­

cinskt utbildad biträdespersonal å denna byrå under de närmaste åren anser

sig utredningen dock icke böra för närvarande förorda indragning av nämnda

befattning.

Yad angår övriga läkarbyråer (sjukhusbyrån, sinnessjukvårdsbyrån och

rättspsykiatriska byrån) har utredningen icke funnit någon förändring av den

medicinskt utbildade personalens sammansättning för det dåvarande påkallad.

Utredningen betonar emellertid samtidigt, att behovet av dylik personal vari­

erade allteftersom utvecklingen på hälso- och sjukvårdens område fortskrede

samt att detsamma därför icke läte sig bedöma för någon längre tid framåt.

Med den anställningsform, som tillämpades för denna personal — anställning

tills vidare mot arvode — kunde ock en dylik bedömning utan större olägenhet

undvaras.

I anslutning härtill berör utredningen frågan om specialföredragandenas

Tjänstgörings- och avlöningsförhållanden, varvid utredningen anför.

De nuvarande arvodena till specialföredragandena utgå i ett fall med 16 500

kronor, avseende heltidstjänstgöring, i tre fall med 7 200 kronor, avseende

en tjänstgöring om 5^1/2 timmar, varav 3'A timmar å tjänsterummet, i ett fall

med 5 300 kronor för 4 timmars tjänstgöring, varav 2 timmar å tjänsterummet,

samt i återstående fall med 3 60Ö kronor, avseende en tjänstgöring av minst

2 timmar enligt medicinalstyrelsens närmare bestämmande. Det högsta arvo­

det, som uppbäres av föredraganden för ärenden rörande könssjukvården och

nära överensstämmer med medicinalråds slutlön, inklusive rörligt tillägg och

kristillägg, torde ha utmätts med tanke på de speciella krav, som förelågo vid

befattningens inrättande (år 1944). De övriga arvodena ha ursprungligen stått

i visst förhållande till medicinalrådens begynnelselöner. Under krisåren ha

de emellertid — såsom utgörande ersättning för bisysslor -— icke undergått

förhöjning i samma mån som sistnämnda löner, inberäknat rörligt tillägg och

kristillägg, varför proportionen mellan arvodesbeloppen och lönerna förskju­

tits till arvodestagarnas nackdel. Bifalles medicinalstyrelseutredningens för­

slag om överflyttning av medicinalråden å civila avlöningsreglementets löne-

plan C, lönegrad 7, blir skillnaden ännu större. En reglering uppåt av arvodes­

beloppen synes därför skälig. 1 samband därmed torde en mindre jämkning

av den för de deltidsanställda arvodestagarna gällande arbetstiden böra vid­

tagas. Utredningen föreslår för sin del, att deltidsarvodena fixeras till 8 400,

6 000 och 4 200 kronor, varvid utredningen räknat med en arbetstid av om­

kring 5, ⁰V² och ²V² timmar dagligen.

För de till sjukhusbyrån knutna befattningarna såsom byråinspektör

och biträdande byråinspektör (för sjuksköterskeviisendet) föreslås

jämväl viss löneförbättring. Till stöd härför yttrar utredningen följande.

Arbetsfördelningen mellan de å lasarettsbyrån (sjukhusbyrån) tjänst­

görande sjuksköterskorna har provisoriskt fastställts i huvudsak så, att byrå­

inspektören under byråchefen handlägger ärenden rörande sjuksköterske-

utbildningen samt sjuksköterskornas arbetsförhållanden och tjänsteverksam­

het inom distriktsvården, medan den biträdande byråinspektören i motsva­

rande omfattning föredrager ärenden rörande sjuksköterskebyråerna och den

kvinnliga sjukvårdspersonalen i den slutna vården samt har överinseendet över

sjuksköterskeregistret ävensom, i mån av tid, biträder byråinspektören med

övriga förekommande göromål. Mot denna uppdelning, som företrädesvis har

sin grund i de nuvarande befattningshavarnas föregående utbildning och

erfarenhet, kan möjligen invändas, att det ur saklig synpunkt hade legat när­

mare till hands att låta byråinspektören svara för handläggningen av ärenden

rörande sjuksköterskeutbildningen och sjukvårdspersonalen i den slutna vår­

den såsom omfattande det mest krävande arbetet och låta den biträdande in­

spektören handlägga ärenden rörande bland annat distriktsvården. A andra

sidan har utredningen räknat med att den biträdande inspektören även i fort­

sättningen skall handhava övervakningen av sjuksköterskeregistret, en uppgift

som närmast anknyter till den slutna vården. Anledning synes utredningen

därlbr icke föreligga att rubba på den nuvarande ordningen. Arbetsfördelningen

mellan ifrågavarande befattningshavare torde instruktionsmässigt icke böra

på annat sätt fastslås än att den biträdande byråinspektören skall vara skyldig

att i den omfattning, som generaldirektören bestämmer, föredraga ärenden

rörande sjuksköterskeväsendet eller eljest fullgöra på byråinspektören an­

kommande åligganden. Utredningen, som utgår från att båda befattnings­

havarna mer eller mindre regelbundet komma att fungera som föredragande,

Bibana till riksdagens protokoll 1047. 1 samt. Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

81

2101 40

6

anser det för sin del rimligt, att den biträdande byråinspektören placeras i

något högre lönegrad än den nu provisoriskt fastställda, förslagsvis i lönegrad

Eo 20. Härjämte vill utredningen ifrågasätta, huruvida icke byråinspektöreu

med hänsyn till den betydelse för sjukvården, som befattningen måste till­

mätas, bör placeras i 24 lönegraden i likhet med vad fallet är beträffande

t. ex. vissa byråinspektörsbefattningar i socialstyrelsen.

Beträffande behovet av personal med juridiskt-administrativ

utbildning yttrar utredningen.

Det med utvecklingen och antalet nytillkommande specialföredragande

stegrade behovet av juridiskt-administrativt biträde å läkarbyråerna har

under det senaste decenniet nästan uteslutande tillgodosetts genom an­

ställande av ett ökat antal amanuenser. Redan tidigare har utredningen

framhållit, att detta tillvägagångssätt enligt vad erfarenheten utvisat icke

varit till fyllest, när det gällt att bedöma förekommande ärenden ur allmänt

administrativa synpunkter eller att taga ställning till mera omfattande eller svår­

lösta frågor. Utredningen har också för tillgodoseende av detta behov före­

slagit inrättande av särskilda, för hela styrelsen gemensamma befattningar

(administrativa överdirektören och lagbyråchefen).

Emellertid har å vissa byråer, företrädesvis medicinal- och läsår etts­

byråerna, ett allt starkare behov av kvalificerad juridiskt-administrativ sak­

kunskap gjort sig gällande även vid handläggningen av mera löpande ären­

den. Detta torde till väsentlig del få ses mot bakgrunden av den kraftigt steg­

rade statliga bidragsverksamheten på hälso- och sjukvårdens område samt

den därav följande reglerande och kontrollerande verksamheten. Beträffande

nämnda två byråer tillkommer därjämte en särskild omständighet att beakta

i förevarande sammanhang. I annat sammanhang har utredningen starkt under­

strukit angelägenheten av att styrelsens inspektions- och konsultationsverk-

samhet å hälso- och sjukvårdens område intensifieras. Utredningen har i så­

dant syfte räknat med att vardera av cheferna för medicinal- och sjukhus­

byråerna kommer att under olika perioder befinna sig på resor i skilda delar

av landet under sammanlagt 8—12 veckor om året. För att möjliggöra detta

synes det utredningen nödvändigt att å vardera byrån finnes tillgänglig, en

kvalificerad kraft, som är väl insatt i det löpande arbetet och automatiskt

kan övertaga handläggningen, inklusive föredragningen, av rutinärenden under

chefens frånvaro. Med hänsyn till det sålunda anförda vill utredningen före­

slå, att förste byråsekreterartjänsterna å dessa byråer förändras till byrå-

direktörsbefattningar i 28 lönegraden. I den omfattning generaldirektören

efter samråd med byråchefen finner lämpligt bör åt innehavarna av dessa be­

fattningar även mera regelmässigt anförtros föredragningen av viss eller vissa

grupper ärenden. Byrådirektören å medicinalbyrån torde samtidigt böra fun­

gera som administrativt sammanhållande kraft i fråga om handläggningen av

de till byrån hörande ärenden, som angå landstingens och icke-landstings-

städernas socialhygieniska verksamhet. Ur denna synpunkt skulle det vara

önskvärt, om för befattningen kunde förvärvas en med nyssnämnda verksam­

hets administrativa sidor väl förtrogen tjänsteman. Slutligen vill utredningen

icke underlåta att i detta sammanhang betona, att rekryteringen av jurist­

tjänsterna i ett verk av medicinalstyrelsens karaktär städse måste vålla särskilda

svårigheter. Inrättandet av två byrådirektörsbefattningar bör emellertid enligtut-

redningens mening vara ägnat att i väsentlig grad underlätta en tillfreds­

ställande rekrytering av juridiskt-administrativa krafter i styrelsen.

Å vardera av nu nämnda byråer, som förutom byråchefen komma att in­

rymma 3—4 föredragande utan juridiskt-administrativ utbildning, bör tillika

finnas en ordinarie byråsekreterare i lönegrad A 21. I förhållande till nuva­

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

rande organisation innebär detta, att å lasarettsbyrån (sjukhusbyrån) skulle

tillkomma en byråsekreterartjänst. Denna förändring är påkallad icke minst

med hänsyn till det ökade behovet av juridiskt utbildad kraft å byråinspek­

törens avdelning, där bland annat frågor om reglering av kommunala sjuk-

skötersketjänster i löne- och pensionshänseende handläggas. För vardera

byrån kräves härjämte biträde av en å två amanuenser.

Behovet av juridiskt utbildad personal å hälsovårdsbyrån har under

senare år tillgodosetts allenast genom en byråsekreterare (A 21) och en halv-

tidsamanuens. Så som utvecklingen på hälsovårdens område hittills gestaltat

sig, har detta visat sig icke vara till fyllest. Medicinalstyrelsen hemställde där­

för i skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september 1945 om medel för anstäl­

lande tills vidare av en jurist med arvode, motsvarande lön i 26 lönegraden,

i stället för den nuvarande halvtidsamanuensen. Ifrågavarande befattnings­

havare skulle dels fungera som sekreterare samt fullgöra vissa andra mera

kvalificerade göromål åt det under medicinalstyrelsens överinseende stående

gengasforskningsrådet, dels ock biträda å hälsovårdsbyrån vid handläggningen

av det förhållandevis stora antal ärenden rörande tillämpningen av hälso­

vårdsstadgan, byggnadsstadgan och epidemilagen m. m., vari regeringsrätten

infordrar medicinalstyrelsens utlåtande. Den nuvarande byråsekreteraren

skulle i övrigt biträda å byråns kansli. Kungl. Maj:t har genom beslut den

9 november 1945 såtillvida bifallit denna framställning som medicinalstyrel-

relsen bemyndigats att under budgetåret 1945/46 å hälsovårdsbyrån anställa

en sekreterare mot ett arvode av 930 kronor för månad, motsvarande avlö­

ning i lönegrad Eo 24.

Utredningen finner det för sin del mindre sannolikt, att forskningsverk­

samheten rörande förgiftningsfaran i samband med användningen av gengas

(eller annan koloxid) i fortsättningen blir av sådan art och omfattning, att

den kan tillmätas avgörande inflytande på frågan om förstärkning av den

juridiskt-administrativa personalen å hälsovårdsbyrån. I betraktande av

svårighetsgraden och omfattningen av hälsovårdsbyråns arbetsbörda i all­

mänhet synes det emellertid utredningen rimligt, att hälsovårdsbyrån till­

delas det administrativa stöd för handläggning av löpande ärenden, som en

förste byråsekreterarbefattning utgör. Tillräckliga skäl torde dock knappast

föreligga att placera denna i högre löneställning än 24 lönegraden. I den

mån behov av ytterligare juridiskt utbildad arbetskraft förefinnes å byrån,

bör detta kunna tillgodoses genom anlitande av amanuenser; utredningen

räknar tills vidare med en sådan amanuens. Vid bifall till utredningens för­

slag bör alltså nuvarande befattning som byråsekreterare överflyttas till

annan byrå, där sådan befattning erfordras.

Å sinnessjuk vårdsby rån och dess rätt spsykiatri ska avdel­

ning tjänstgöra för närvarande en förste byråsekreterare (A 24) samt en hel-

och en halvtidsamanuens. Enligt ett av medicinalstyrelsen år 1945 framlagt

förslag erfordras en betydande utbyggnad av sinnessjuk- och sinnesslövården.

Härjämte har man att räkna med en fortskridande utveckling av den psykiska

bama- och ungdomsvården, till vilken staten från och med innevarande

budgetår lämnar bidrag. Antalet rättspsykiatriska ärenden visar samtidigt en

stadig tendens att stiga. Den omständigheten, att eu särskild organisation

inrättats för verkställande av erforderliga rättspsykiatriska undersökningar,

kan jämväl beräknas medföra ökade krav på juridiskt-administrativ sakkun­

skap. Med hänsyn härtill finner utredningen rimligt att den nya byrå, på

vilken handläggningen av de rättspsykiatriska ärendena enligt utredningens

förslag skulle ankomma, förses med en ordinarie befattning som byråsekrcte-

raro i lönegraden A 21. Till vardera byråns förfogande torde härjämte böra

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

83

84

ställas en amanuens. I den mån överinspektören för sinnessjukvården och

inspektören för sinnesslövården m. m. i egenskap av föredragande äro i

behov av juridiskt-administrativt biträde för upprättande av expeditioner m. m.,

torde detta i första hand böra tillhandahållas av sinnessjukvårdsbyrån.

I huvudsak innebär utredningens förslag alltså, att två förste byråsekre-

terartjänster (A 24) utbytas mot två byrådirektörstjänster (A 28), att en

arvodesbefattning som förste byråsekreterare uppföres på ordinarie stat

(i lönegrad A 24) samt att antalet ordinarie byråsekreterarbefattningar (A 21)

ökas från två till tre.

Utredningen erinrar slutligen om att jämlikt medgivande av Kungl. Maj:t

den 17 mars 1944 må hos medicinalstyrelsen (sinnessjukvårdsbyrån) tills

vidare vara anställd en byggnadsinspektör mot ett arvode av 11200

kronor för år. Denne inspektör skall enligt en av Kungl. Maj:t samma dag

fastställd instruktion biträda medicinalstyrelsen och vederbörande sjukhus­

direktioner vid vården av de fastigheter, som stå under medicinalstyrelsens

förvaltning. Han skall därvid hava närmaste överinseendet och tillsynen över

dessa fastigheter samt förbereda frågor, som gälla byggnadernas underhåll.

Byggnadsinspektören åligger bland annat att biträda vederbörande sjukhus­

direktioner vid sådan årlig syn, som avses i 21 § sinnessjukvårdsstadgan,

och upprätta instrument över besiktningen, samt att, när så erfordras, verk­

ställa av- och tillträdessyner å tjänstebostäder och tillse, att enhetliga regler

till dessas underhåll följas. Innehavare av ifrågavarande befattning förordnas

av Kungl. Maj:t. Arvodet till densamma bestrides för närvarande från medi­

cinalstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond.

Då denna befattning tillsatts först i april 1945, har någon större erfarenhet

rörande avvägningen av befattningshavarens göromål ännu icke vunnits.

Enligt utredningens mening kunna vissa skäl anföras för att åtminstone i

viss utsträckning å ifrågavarande befattningshavare överlåta föredragningen

av ärenden rörande underhåll och renovering av statens sinnessjukhus även­

som angående ny-, till- och ombyggnad av ekonomibyggnader. Å andra sidan

vore det icke uteslutet, att en dylik föredragningsskyldighet skulle för bygg­

nadsinspektören medföra alltför stor bundenhet vid tjänsterummet till men

för hans egentliga uppgift. Närmare erfarenhet rörande dennes nuvarande

arbetsbörda syntes utredningen därför böra avvaktas, innan frågan om utvidg­

ning av byggnadsinspektörens befogenheter upptoges till omprövning. Ut­

redningen har under sådana förhållanden icke heller ansett sig böra ifråga­

sätta någon ändring av befattningshavarens anställnings- eller löneförhål­

landen.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Utredningens förslag angående den medicinskt utbildade perso­

nalen har i allmänhet icke föranlett erinran vid remissbehandlingen. Från

några håll, särskilt från medicinalstyrelsens sida, har dock framförts önske­

mål om jämkningar i vissa hänseenden.

Kungl. ilaj:ts proposition nr 67.

85

Medicinalstyrelsen föreslår sålunda bland annat, att för föredragning av

rättspsykiatriska ärenden inrättas eu medicinalrådsbefattning i lönegrad

Eo 30. Styrelsen anför till stöd härför i huvudsak följande.

Såsom i betänkandet framhållits visar antalet rätts- och socialpsykiatriska

ärenden en stadig tendens att stiga. Ökningen har från 1944 till 1945 uppgått

till 510 inkommande ärenden. De av 1946 års riksdag beslutade ändringarna

i abortlagen torde komma att ytterligare öka antalet hithörande ärenden. —

Den i betänkandet föreslagna personalorganisationen för ifrågavarande byrå

hade kunnat räcka för den arbetsmängd, som förelåg år 1944, men förslår

icke för den betydligt större börda, som kan väntas år 1946 och senare

år. Medicinalstyrelsen nödgas därför föreslå, att den av de sakkun­

niga upptagne biträdande föredraganden med ett arvode av 8 400 kronor ut­

bytes mot en heltidstjänstgörande befattningshavare.

Denne befattningshavare skulle ha att granska rättspsykiatriska utlåtan­

den, avgivna av överläkare i lönegrad A 28 eller A 27, vilka därjämte äro be­

rättigade till hyresersättning. Då innehavare av befattningen måste äga för­

utsättningar att kontrollera nyssnämnda överläkares arbete, torde lägre löne-

ställning än lönegrad Eo 30 icke böra ifrågakomma. Befattningshavaren torde

böra benämnas extra ordinarie medicinalråd.

Därest en extra ordinarie medicinalrådsbefattning inrättas på sätt styrelsen

nu föreslagit, borde en biträdande föredragande med en daglig tjänstgörings­

tid av 2!/ä timmar tills vidare kunna fullgöra de arbetsuppgifter, som icke

medhinnas av de båda heltidsanställda föredragandena. Medicinalstyrelsen

tillstyrker därför de sakkunnigas förslag i denna del. Utvecklingen går emel­

lertid så fort när det gäller denna byrå, att det mycket snart kan bli nödvän­

digt att utöka denne befattningshavares tjänstgöringstid.

Vidare anser styrelsen erforderligt, att å sinnessjukvårdsbyrån inrättas en

befattning som medicinalrådsassistent. Styrelsen yttrar härutinnan.

Arbetsbördan för chefen för sinnessjukvårdsbyrån har visat en oavbruten

ökning i samma mån som sinnessjukvården utbyggts. Belysande för storleken

av denna utbyggnad är i viss mån, att medeltalet vårdade på statens sinnes­

sjukhus, som år 1935 utgjorde 17 704, år 1944 ökat till 21 384. För att bereda

sinnessjuk vårdsby råchef en lättnad i arbetsbördan har det under senare år

varit nödvändigt för medicinalstyrelsen att bevilja honom upprepade par­

tiella tjänstledigheter, varjämte Kungl. Maj:t år 1946 medgivit tillfälligt an­

ställande av en medicinalrådsassistent å byrån. Då denna utväg visat sig

lämplig, finner medicinalstyrelsen det nödvändigt att å byrån definitivt in­

rättas en befattning av nu nämnt slag. Denne befattningshavare borde dels

självständigt föredraga vissa ärenden av mindre komplicerad beskaffenhet

och dels biträda byråchefen vid beredningen av större ärenden. Hans dag­

liga arbetstid torde till en början kunna bestämmas till 3'/2 timmar, varvid

ersättningen i enlighet med de sakkunnigas principförslag borde bestämmas

till ett arvode av 6 000 kronor för år.

Beträffande den medicinskt utbildade personalen förordar medicinalstyrel­

sen i övrigt ingen annan ändring i utredningens förslag än att dels medi-

cinalrådsassistenten å hälsovårdsbyrån, vars arbete till avsevärd del är av

statistisk natur, överflyttas till den föreslagna statistiska avdelningen, dels

ock all ifrågavarande personal tilldelas en gemensam benämning, förslags­

vis assessor eller medicinalassessor. Till frågan om den av befolkningsutred-

ningcn föreslagna överinspektören för förlossningsvården har medicinalsty­

relsen förklarat sig vilja senare återkomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

86

Allmänna lönenämnden är för sin del icke beredd att tillstyrka högre pla­

cering för en heltidsanställd föredragande i rättspsykiatri, därest en sådan

skulle erfordras, än lönegrad Eo 28. I annat fall skulle å byrån komma att

finnas två tjänster i byråchefsgrad, vilket ur organisatorisk synpunkt icke

vore lämpligt.

Lönenämnden anser sig vidare icke kunna biträda medicinalstyrelsens för­

slag till gemensam benämning av styrelsens medicinskt utbildade specialföre­

dragande och assistenter, enär assessorstiteln eniigt hävdvunnen praxis plägat

förbehållas juridiskt eller administrativt utbildade befattningshavare.

Riksräkenskapsverket har ej framfört annan erinran än att ämbetsverket

finner det vara tveksamt, om benämningen assessor eller medicinalassessor

bör användas för vissa medicinskt utbildade befattningshavare inom medici­

nalstyrelsen.

Svenska psykiatriska jöreningen anser arvodesanställning lämplig för den

biträdande föredraganden i rättspsykiatri, så länge denna disciplin befunne

sig i ett prövostadium och befattningen kunde innehavas såsom bisyssla. För­

eningen ifrågasätter dock, huruvida läkare med avsedd kompetens alltid vore

tillgänglig på orten. Det föreslagna arvodet synes föreningen otillräckligt

för att intressera lämplig läkare att under längre tid uppehålla befattningen.

Föreningen finner härjämte det föreslagna personalbeståndet på sinnessjuk-

vårdsbyrån märkligt litet i betraktande av att denna byrå bland annat vore

överstyrelse för den statliga sinnessjukvarden, såvitt rörde vård- och bygg­

nadsfrågor. I

I fråga om byråinspektörens avdelning av sjukhusbyran finner

medicinalstyrelsen såväl de föreslagna löneställningarna som antalet befatt­

ningshavare otillfredsställande. Styrelsen utvecklar sina synpunkter härut-

innan sålunda.

Byråinspektörens avdelning utgör medicinalstyrelsens organ för handlägg­

ning av alla ärenden, vilka angå sjuksköterskornas utbildning, arbetsförhål­

landen och tjänsteverksamhet. Antalet sjuksköterskor i landet uppgår till

omkring 15 000, varav 10 000 i aktivt hälso- och sjukvårdsarbete. Redan

denna siffra torde ge en antydan om att arbetsbördan för ifrågavarande av­

delning är av betydande omfattning. Härtill kommer, att rekryteringen av er­

forderligt antal sjuksköterskor för den snabbt växande hälso- och sjukvårds­

organisationen i landet under de närmaste 10—15 åren torde komma att bli

ett av medicinalstyrelsens allvarligaste och mest svarlösta problem. För att

detsamma skall kunna bemästras torde många omfattande åtgärder erfordras

från styrelsens sidä.

Beträffande löneställningen kan styrelsen med hänsyn till byråinspektörens

omfattande föredragningsskyldighet icke anse riktigt, att hon placeras lägre

än i 26 lönegraden. Styrelsen vill härvid erinra om att 1945 års riksdag på

förslag av Kungl. Maj:t beslutat uppflyttning av byråinspektören för barna-

vårdsärenden hos socialstyrelsen till 28 lönegraden. Enligt medicinalstyrelse­

utredningens förslag, vilket styrelsen tillstyrker, skulle även biträdande byra-

inspektören betros med egen föredragningsskyldighet. Med hänsyn härtill

torde lägre löneställning för denna befattningshavare än i lönegrad Eo 22 icke

böra ifrågakomma. X samband härmed föreslår medicinalstyrelsen, att tjänste-

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

87

benämningarna för ifrågavarande befattningshavare ändras till första byrå­

inspektör och byråinspektör.

Yad antalet befattningshavare angår får medicinalstyrelsen framhålla, att

den närmaste skötseln av det mycket omfattande sjuksköterskeregistret

vilket såsom de sakkunniga föreslagit torde böra stå under biträdande byrå­

inspektörens övervakning — kräver flera befattningshavare än det kanslibi­

träde, som de sakkunniga tänkt sig. Härför erfordras enligt styrelsens upp­

fattning en befattningshavare med sjuksköterskeutbildning, vilken torde böra

ges samma löneställning som hittills tillkomma föreståndaren för detta re­

gister, nämligen i lönegraden Eo 16.

Medicinalstyrelsen får vidare erinra om att till styrelsens beredskapsav-

delning under senare år varit knuten en särskild föredragande för ärenden

rörande sjukgymnaster. Het är icke osannolikt, att denna kår kommer att få

en ökad användning i sjukvårdsarbetet, framför allt när det gäller behand­

ling av barnförlamningsfall. På grund härav och de gynnsamma erfaren­

heterna av att ha en särskild föredragande för ifrågavarande grupp av ären­

den föreslår styrelsen, att ifrågavarande befattningshavare nu överflyttas till

byråinspektörens avdelning. Hon torde tills vidare kunna fullgöra sina upp­

gifter med en daglig tjänstgöringstid av en timme, vid vilket förhållande er­

sättningen torde kunna utgå i form av ett årsarvode, bestämt av Kungl. Maj :t,

å 1 200 kronor.

Slutligen förordar styrelsen, under hänvisning till barnmorskeärendenas

nära samband med sjuksköterskeärendena, att den av utredningen föreslagna

barnmorskan i lönegrad Ex 20 placeras å byråinspektörens avdelning i stället

för å medicinalbyråns socialhygieniska avdelning.

Allmänna lönenämnden har intet att erinra mot en uppflyttning av byrå­

inspektören från A 22 till A 24. Däremot kan lönenämnden icke tillstyrka,

att den biträdande byråinspektören, som för närvarande är placerad i Eo 17,

uppföres i högre lönegrad än Eo 18. Därest stadigvarande behov skulle före­

ligga av ett sjuksköterskeutbildat biträde för sjuksköterskeregistret, borde

detta enligt nämndens uppfattning placeras i lönegrad Eo 15.

Statskontoret godtager utredningens förslag med den jämkningen, att den

biträdande byråinspektören, i avvaktan på resultatet av utredningen rörande

sjuksköterskornas löneförhållanden, borde bibehållas vid sin nuvarande

placering.

Svensk sjuksköterskeförening påyrkar inrättande av ytterligare en biträ­

dande byråinspektörsbefattning, som skulle inneha specialkompetens på sin­

nessjukvårdens område. Föreningen yttrar härutinnan i huvudsak följande.

Med den knapphet på personal och den svårighet, som föreligger beträf­

fande rekryteringen bland annat på grund av de låga befolkningssiffrorna i

berörda åldrar, anser föreningen behovet av inspektion vid sjukstugor, lasa­

rett, sinnessjukhus och andra sjukvårdsanstalter synnerligen framträdande.

För närvarande pågå livliga diskussioner om effektivisering av sjukvårds­

arbetet, varigenom man hoj^pas kunna nedbringa samtliga personalgruppers

arbetstid till en normal sådan (8 timmar) utan att sjukvården härav blir

lidande, vare sig i fråga om den läkarna åvilande behandlingen eller den sjuk­

vårdspersonalen tillkommande dagliga vården av patienterna. Föreningen an­

ser det vara av fundamental betydelse, att i denna brytningstid inspektion i

större omfattning än hittills fuligöres av befattningshavare med byråinspek­

törernas för sjuksköterskeväsendet kunskaper och erfarenhet. För närvarande

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

88

sker denna byråinspektörernas inspektion nästan uteslutande å kroppssjuk-

husen, sjuksköterskeskolorna och i den öppna sjukvården. Även sinnessjuk­

husen äro emellertid i stort behov av kontinuerlig inspektion, bland annat för

ett rationellt fördelande av arbetsuppgifterna.

Utredningen föreslår fasthållandet vid nuvarande organisation — dock

med lönereglering uppåt för byråinspektören samt den biträdande byråin­

spektören. Byråinspektören skall även vara föredragande inom avdelningen

för socialhygien. Med utgångspunkt från tidigare förslag, nämligen att före-

nämnda barnmorska även skall inneha sjuksköterskekompetens och kunna

vara behjälplig med ärenden även av detta slag, får föreningen föreslå ytter­

ligare en biträdande byråinspektörsbefattning inom sjukhusbyrån. Denna

byråinspektör skulle inneha specialkompetens inom sinnessjukvården samt

åläggas inspektionen vid sinnessjukhusen beträffande arbetsorganisationen

m. m. å vårdavdelningarna. Vid jämförelse med befattningshavare med lik­

artad arbetsuppgift i socialstyrelsen bör byråinspektören inom sjukhusbyrån

avlönas enligt A 26 samt biträdande byråinspektörerna (vari inräknas barn-

morskan-sjuksköterskan) enligt Eo 22.

Rörande den juridiskt-administrativa personalen understryker

medicinalstyrelsen utredningens uttalande därom, att förstärkningen av denna

personal under det senaste årtiondet nästan uteslutande skett genom anstäl­

lande av amanuenser, vilket nödgat styrelsen att anförtro denna personal upp­

gifter av delvis mycket kvalificerad art. En förbättring av löneställningen för

vissa hithörande befattningar vore på grund härav mycket angelägen.

Styrelsen betonar vidare, att arbetsbördan å styrelsens samtliga byråer

numera innehölle så många moment av kvalificerat administrativ art, att det

finge anses uteslutet, att den juridiskt-administrative överdirektören och che­

ferna för de båda administrativa byråerna skulle medhinna att ägna alla dylika

ärenden tillräcklig uppmärksamhet. Utredningens förslag om inrättande av

administrativa byrådirektörsbefattningar å vissa byråer hälsades därför av

styrelsen med stor tillfredsställelse. Styrelsen kunde dock icke helt dela de

sakkunnigas uppfattning, att byrådirektörerna regelmässigt skulle uppehålla

fackbyråchefsbefattningarna vid förfall för de ordinarie byråcheferna. Då

det dagliga arbetet innehölle ett stort antal ärenden av exklusivt facklig

natur, borde vid förfall för byråcheferna vikariatsfrågan lösas så, att en upp­

delning skedde av ärendena mellan den främste assessorn å byrån och den

främste administrative befattningshavaren. Nu anförda omständighet min­

skade ej behovet eller värdet av den av de sakkunniga föreslagna anordningen.

Styrelsen uttalar därjämte, att ett bifall till styrelsens förslag om inrättande

av en socialhygienisk byrå nödvändiggjorde, att den nuvarande förste byrå-

sekreterartjänsten i lönegrad A 24 å medicinalbyrån bibehölles. Härutöver

erfordrades, såsom de sakkunniga föreslagit, en amanuens å denna byrå. Då

den för sjukhusbyrån avsedde byråsekreteraren helt erfordrades för byrå­

inspektörens avdelning, borde en av amanuensbefattningarna å byrån för­

ändras till en byråsekreterartjänst, som dock till en början kunde placeras i

lönegrad Eo21.

I övrigt har styrelsen godtagit utredningens förslag i förevarande hän­

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

89

seende med betonande av att den stigande arbetsbördan inom styrelsen snart

nog kunde nödvändiggöra ytterligare förstärkningar.

Statskontoret anser sig icke kunna tillstyrka, att förste byråsekreterar-

tjänsterna å vissa fackbyråer utbytas mot byrådirektörsbefattningar i lönegrad

A 28, vilket förslag främst syntes vara dikterat av en önskan att underlätta

rekryteringen av juristtjänsterna inom styrelsen.

Allmänna lönenämnden finner viss tvekan kunna råda i senast berörda

hänseende men vill dock icke motsätta sig utredningens förslag.

Statens organisationsnämnd finner för sin del icke möjligt att av hand­

lingarna i ärendet avgöra, huruvida den föreslagna personalbesättningen å

styrelsens olika byråer och avdelningar är lämpligt avvägd med hänsyn till

behovet. Härför krävdes en genomgående organisationsundersökning. Bespa-

ringsberedningens delegation för organisationsundersökningar hade visser­

ligen år 1942 utfört en viss sådan undersökning inom styrelsen, men denna

undersökning hade i huvudsak endast berört biträdespersonalens arbete,

under det att det mera kvalificerade arbetet lämnats å sido, bland annat på

grund av medicinalstyrelseutredningens då pågående undersökning. Erfaren­

heterna från organisationsundersökningarna inom statsförvaltningen hade

visat, att icke oväsentliga besparingar vore möjliga, om en noggrann genom­

gång av arbetsorganisationen ägde rum. En sådan undersökning, omfattande

allt inom medicinalstyrelsen förekommande arbete, syntes följaktligen böra

äga rum, innan nya ordinarie tjänster inrättades i den omfattning, som i

ärendet föreslagits.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund (OST) anför följande all­

männa synpunkter.

Sedan medicinalstyrelsens nuvarande organisation tillkom år 1915 har ut­

vecklingen —- såsom fallet varit med de flesta andra centrala ämbetsverk —

medfört betydande förändringar i ämbetsverkets arbetsuppgifter. Dessa för­

ändringar, som främst bestått i en kraftigt ökad arbetsvolym, ha emellertid

icke föranlett därav påkallade förändringar i ämbetsverkets organisation. En

följd härav har blivit, att personalen blivit hårt pressad. Ur personalsynpunkt

är det därför ett angeläget önskemål, att en omorganisation av ämbetsverket

snarast kommer till stånd.

Förbundet finner medicinalstyrelsens yttrande över betänkandet vara i

stort sett väl ägnat att bereda ämbetsverket möjligheter att på ett tillfreds­

ställande sätt fullgöra sina arbetsuppgifter. I vissa fall torde dock en utök­

ning eller uppflyttning i lönegrad av tjänsterna å de olika byråerna bliva

ofrånkomlig.

Yidare finner förbundet, att tillräcklig hänsyn icke tagits till det förhållandet

att ämbetsverkets byråchefer till sitt förfogande måste äga tillgång till jurist­

personal för kvalificerade arbetsuppgifter. Dessa jurister ha i allmänhet före­

slagits placerade i så låga lönegrader, att ämbetsverket riskerar att äventyra

rekryteringen till dessa tjänster.

Den föreslagna benämningen assessor för vissa läkartjänster finner för­

bundet vara mindre tilltalande. Denna tjänstebenämning synes böra förbe­

hållas befattningshavare med juridisk utbildning.

Härutöver betonar förbundet, att ett bibehållande av förste byråsekrete­

rarbefattning på medicinalbyrån vore nödvändigt för fullgörandet av byråns

arbete, även om en administrativ byrådirektörsbefattning inrättades.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

90

I fråga om byggnadsinspektörsbef attningen framhåller medici­

nalstyrelsen, att hittills vunna erfarenheter redan givit vid handen, att till

denna befattning hörande göromål vore av den omfattning, att de icke kunde

medhinnas av endast en befattningshavare. Det vore därför styrelsens avsikt

att inom en nära framtid hos Kungl. Maj:t hemställa om inrättande av

även en biträdande byggnadsinspektörsbefattning. Denne befattningshavare

komme styrelsen att föreslå till placering i lönegrad Eo 21. De sakkunnigas

förslag beträffande den redan inrättade byggnadsinspektörsbefattningen

borde såtillvida jämkas, att denne befattningshavare bereddes pensionsrätt

genom anställning i extra ordinarie befattning med placering i 26 lönegraden.

Allmänna lönenämnden åter anser skäl för närvarande icke föreligga att

överföra ifrågavarande befattning till extraordinarie stat.

Senare framställning' av medicinalstyrelsen

och yttranden däröver.

I detta sammanhang torde jag få anmäla en av medicinalstyrelsen i prome­

moria den 16 november 1946 gjord framställning om anvisande av medel för

nästa budgetår för bekämpande av råttor.

Styrelsen erinrar om att av 1945 års riksdag (skrivelse nr 486) anvisats

ett anslag av 40 000 kronor till utrotning av råttor, vilket anslag ställts till

styrelsens förfogande för bedrivande av försöksverksamhet på området i enlig­

het med ett av statens livsmedelskommission i skrivelse den 16 juni 1944

framlagt förslag. För handhavandet av verksamheten hade hos styrelsen

under tiden den 1 oktober 1945—30 september 1946 varit anställd en särskild

konsulent med ett arvode av 10 000 kronor. Verksamheten hade förlagts

till vissa kommuner i Värmlands län. Såsom resultat av försökskampanjen

hade erhållits en mycket kraftig decimering av råttbeståndet. Medan fastig­

heterna i de områden, där utrotningsförsöken utförts, före försökens början

varit besvärade av råttor eller möss i en utsträckning, som inom de olika

kommunerna växlat mellan 51 och 100 %>, hade efter avslutat arbete i de

skilda kommunerna mellan 81 och 98,5 % av fastigheterna varit fria från

råttor. Den propaganda, som bedrivits för råttsäkring av byggnader, för

vilken visst statligt bidrag kunde utlovas, hade däremot praktiskt taget

blivit utan resultat.

Som sammanfattande omdöme beträffande verksamheten uttalar styrel­

sen, att en sakkunnigt ledd och konsekvent genomförd utrotningskampanj

mot råttor kunde, därest den omfattade tillräckligt stora områden, väntas

medföra en mycket kraftig decimering av råttbeståndet. I den mån kunskapen

om tillvägagångssättet och möjligheterna för en råttutrotningskampanj ökade

i landet syntes råttutrotningen liksom annat hälsovårdsarbete helt och hållet

böra bli en kommunal angelägenhet. För närvarande saknades dessa förut­

sättningar i de flesta kommuner. Det torde därför tills vidare böra ankomma

på staten att bedriva upplysning på detta område. En centralt ledd propa­

ganda och upplysningsverksamhet syntes vara väl ägnad att undanröja stora

hälsorisker och att rädda högst betydande ekonomiska värden för landet;

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

91

De goda resultat, som kunnat konstateras vid den företagna försöksverksam­

heten, finge till stor del tillskrivas det förhållandet, att den kunnat bedrivas

under ledning av en på området skolad och erfaren person, som helt kunnat

ägna sig åt denna hälsovårdsangelägenhet. Ett fortsatt och utvidgat rått-

bekämpande syntes under de närmaste åren icke kunna komma till stånd

eller i varje fall icke ge tillfredsställande resultat med mindre än tillgång

funnes till central expertis. Med hänsyn härtill anser styrelsen nödvändigt,

att för ändamålet hos styrelsen anställes en konsulent med ett arvode av

11 000 kronor för år. För konsulentens resor och för expenser för

verksamheten bör enligt styrelsen beräknas 5 000 respektive 3 000

kronor. Styrelsen har vidare ansett berättigat, att de kommuner, som

under de närmaste åren anordnade effektiva råttutrotningskampanjer,

finge ett statligt bidrag härför samt skisserat vissa riktlinjer här-

utinnan. Medelsbehovet för ifrågavarande statsbidrag uppskattar styrel­

sen till förslagsvis 10 000 kronor under nästa budgetår. Yidare borde för

upplysningsverksamhet beräknas ett belopp av 10 000 kronor. I enlighet här­

med föreslår styrelsen, att för nästa budgetår till bekämpande av råttor an­

visas ett förslagsanslag av sammanlagt (11 000 + 5 000 + 3 000 + 10 000 +

10 000) 39 000 kronor.

Över medicinalstyrelsens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

statens institut för folkhälsan, statens livsmedelskommission samt styrelserna

för svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet. I yttran­

dena har genomgående vitsordats, att behov föreligger av planmässiga och

intensifierade åtgärder för bekämpande av råttor särskilt pa landsbygden.

I yttrandena råder vidare enighet därom, att effektiva och tillräckligt brett

lagda åtgärder på området icke torde kunna ernås utan medverkan från sta­

tens sida. Medicinalstyrelsens förslag om anställande av en särskild konsulent

för central ledning av verksamheten har sålunda genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Däremot har en statsbidragsgivning till kom­

munerna enligt de av medicinalstyrelsen föreslagna grunderna avstyrkts av

svenska stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Föredraganden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innebär medicinalstyrelse­

utredningens förslag allenast smärre jämkningar i den nuvarande organisa­

tionen, såvitt angår den medicinskt utbildade personalen av bi­

trädande karaktär. Anledningen härtill är, att den medicinska sakkunskapen

under det senaste decenniet tillgodosetts relativt väl genom anställande mot

arvode av s. k. specialföredragande, efter hand som utvecklingen så påkallat.

Utredningen utgår från att denna form av förstärkning skall så långt sig

göra låter anlitas även framdeles, i den mån behov uppkommer av ytterligare

medicinskt utbildad personal. Jag delar i princip utredningens uppfattning

härutinnan men vill samtidigt framhålla, att redan nu föreliggande förhållan­

den synas kräva en komplettering av utredningens förslag på några punkter.

92

Förslaget att förändra en tjänst som medicinalrådsassistent till en befatt­

ning som specialföredragande i rättsmedicinska och därmed närbesläktade

ärenden finner jag ändamålsenligt med hänsyn till den avlastning av

medicinalbyråckefens arbetsbörda, som därigenom möjliggöres. I likhet med

utredningen utgår jag också från att för handläggning av mödra- och barna-

vårdsärenden krävas två specialföredragande, en för vardera gruppen, med

minst 5 timmars tjänstgöring jämte en heltidsanställd barnmorska.

Emellertid vill jag i detta sammanhang anmäla, att medicinalstyrelsen i

sina anslagsäskanden för nästa budgetår återkommit till frågan om anstäl­

lande av en överinspektör för förlossningsvården i enlighet med befolknings-

utredningens förslag. Styrelsen har därvid under hänvisning till svårig­

heterna att förvärva en för ändamålet lämplig kraft hemställt, att Kungl.

Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att, därest omständigheterna

så skulle påkalla, medgiva överskridande av styrelsens icke-ordinarie post

med erforderligt belopp. Otvivelaktigt är, såsom befolkningsutredningen

framhållit, förlossningsvården i behov av en genomgående översyn. All­

mänt har sålunda vitsordats, att inom såväl den öppna som den slutna

förlossningsvården föreligga brister, som snarast måste avhjälpas. Då

den föreslagna överinspektören skulle biträda huvudmännen med råd

och anvisningar vid planläggnings- och organisationsarbetet härutinnan

finner jag det vara angeläget att medel åtminstone i viss omfattning beräknas

för detta ändamål. Jag förordar, att ett belopp av högst 16 000 kronor, i runt

tal motsvarande beräknad totallön efter den 1 juli 1947 till tjänsteman i nu­

varande 29 löneklassen, ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för tillgodose­

ende på lämpligaste sätt av nu berörda behov jämte tillsynen och ledningen

av den förebyggande mödravården.

Vidare torde jag få anmäla, att medicinalstyrelsen i skrivelse den 6 septem­

ber 1946 påkallat medel för anställande mot arvode av en pediatriskt skolad

läkare, som i första hand skulle biträda med verkställande av inspektioner

i förebyggande barnavård och i samband därmed lämna personliga råd och

anvisningar till vederbörande funktionärer m. fl. Erfarenheten hade enligt

medicinalstyrelsen visat, att en intensifiering av upplysningsverksamheten i

detta hänseende erfordrades och att den nuvarande barnavårdsföredragandens

arbetstid icke räckte till för detta ändamål. I mån av tid skulle den nye be­

fattningshavaren även stå till förfogande för rådgivning beträffande vården

av nyfödda barn å smärre förlossningsanstalter, där tillgång till specialist

på orten icke funnes — ett område, som krävde ökad uppmärksamhet från

det allmännas sida. Båda dessa ändamål äro för visso beaktansvärda. Till­

räckligt underlag för ett bedömande av de därmed förenade organisatoriska

konsekvenserna föreligger emellertid icke för närvarande Jag anser mig

därför böra stanna vid att förorda, att ett belopp av högst 16 000 kronor, be­

räknat på nyss angivet sätt, ställes till Kungl. Maj ds förfogande för att efter

närmare beprövande användas för tillgodoseende av samtliga de behov,

som i nuvarande läge föreligga beträffande den förebyggande barnavårdens

centrala ledning och tillsyn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

93

Yad medicinalstyrelsen anfört rörande ökningen av de rätts- och social-

psykiatriska ärendena synes mig vidare giva vid handen, att en förstärkning

av arbetskrafterna för beredning och föredragning av dessa ärenden icke

torde kunna undvaras. Utredningen har för detta ändamål, utöver medicinal­

rådet, räknat med två arvodesanställda föredragande, varav en med 5 timmars

tjänstgöring och en med 2Va timmars tjänstgöring. I anledning av särskild

framställning från medicinalstyrelsen har Kungl. Maj:t sett sig nödsakad

medgiva, att under tiden 1 januari—30 juni innevarande år må vara an­

ställd ytterligare en föredragande i rättspsykiatri med minst 2 timmars arbets­

tid. Man torde få räkna med att denna förstärkning blir erforderlig även

under nästa budgetår. Beaktas må nämligen, att antalet inkommande ärenden

av ifrågavarande slag under åren 1941—1945 successivt ökat från cirka 3 200

till 6 400 eller med i runt tal 600 om året. Sannolikt kommer stegringen,

som fortsatt även under år 1946 samt främst hänför sig till abort- och sterilise-

ringsärendena, att pågå ännu någon tid. Med hänsyn härtill anser jag mig

icke kunna underlåta att i anslutning till medicinalstyrelsens förslag påkalla

medel för anställande, efter Kungl. Maj:ts beprövande, av en arbetskraft, som

jämte medicinalrådet helt kan ägna sin tid åt handläggningen av hithörande

ärenden. För ändamålet torde, i avbidan på ytterligare erfarenhet, böra av­

ses ett belopp av 16 000 kronor. Vid bifall härtill torde det vara till fyllest

att härutöver räkna med allenast en deltidsanställd föredragande, vars arbets­

tid tills vidare torde böra begränsas till 2Va timmar dagligen.

Såsom medicinalstyrelsen erinrat har Kungl. Maj:t under innevarande

budgetår medgivit tillfälligt anställande av en medicinalrådsassistent å sin-

nessjukvårdsbyrån. Anledningen härtill har främst varit, att arbetsbalansen

å byrån ökat till följd av vissa större utredningsuppdrag, som under senare

år åvilat byrån i fråga om sinnessjukvårdens utbyggnad. Uppenbart är, att

ett fortsatt utbyggande av sinnessjukvården kommer att medföra en ökad

belastning av byrån. Å andra sidan lärer en decentralisering av vissa sinnes-

sjukvårdsärenden från medicinalstyrelsen till de lokala sinnessjukhusdirek­

tionerna kunna ske i huvudsaklig anslutning till de förslag, som framlagts av

medicinalstyrelseutredningen. Möjligt är även, att en ytterligare avlastning

av byråns chef kan ske genom anlitande av förenämnda byggnadsinspektör.

Under sådana förhållanden är jag icke beredd att nu taga ställning till medi­

cinalstyrelsens yrkande om definitivt anställande av en medicinalrådsassi­

stent å byrån. Jag begränsar mig till att förorda, att erforderligt belopp

ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för att, i den mån behov visar sig

föreligga, disponeras för ifrågavarande ändamål under nästa budgetår.

Mot de av utredningen framlagda grunderna för specialföredragandenas

ersättning och arbetstid har jag intet att erinra. Arvodesbeloppen torde allt­

så böra utgå med 8 400, 6 000 och 4 200 kronor för år allteftersom arbetstiden

omfattar 5, 3'/2 och ²V² timmar för dag, hemarbete inräknat. För medicinal­

rådsassistent torde arvodet böra bestämmas till 6 000 kronor för år, varvid

jag utgår från att föredragningsskyldighet i viss omfattning ålägges denne.

I likhet med lönenämnden m. fl. kan jag icke biträda medicinalstyrelsens

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

94

förslag till gemensam benämning av specialföredragandena och medicinal-

rådsassistenterna. Något direkt behov av en sådan benämning synes mig

icke heller föreligga.

För byråinspektören och biträdande byråinspektören för

sjuksköterskeväsendet, vilka nu åtnjuta avlöning enligt lönegrad A 22 respek­

tive Eo 17, har utredningen föreslagit uppflyttning till lönegrad A 24 respek­

tive Eo 20. Medicinalstyrelsen och svensk sjuksköterskeförening ha påyrkat

en höjning av dessa tjänster till lönegrad A 26 respektive Eo 22. Statskon­

toret och lönenämnden ha förordat lönegrad A 24 för byråinspektören men

beträffande den biträdande byråinspektören icke velat medgiva högre place­

ring än 17 respektive 18 lönegraden. För egen del vill jag — under erinran

om den uppflyttning av statsanställd personal med sjuksköterskeutbildning,

som förordats av chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition

under rubriken för flera huvudtitlar gemensamma frågor — biträda utred­

ningens förslag såsom till synes rimligt avvägt.

Vid remissbehandlingen har medicinalstyrelsen jämväl framställt krav på

utökning av den fasta personalen å byråinspektörens avdelning med en sjuk-

sköterskeutbildad befattningshavare, närmast avsedd såsom biträde vid hand­

läggning av ärenden i samband med förandet av det s. k. sjuksköterske-

registret, vilket under krigsåren upplades för beredskapsändamål. Behovet

av denna arbetskraft sammanhänger i huvudsak med frågan, huruvida de

s. k. krigsplaceringarna av sjuksköterskor skola fortsättas. Detta spörsmål har

av medicinalstyrelsen underställts Kungl. Maj:ts prövning men är ännu icke

avgjort. Vid sådant förhållande och även ur principiell synpunkt synes det

mig lämpligast, att medel för avlöning till denna arbetskraft, liksom för

annan av sjukvårdsberedskapen särskilt påkallad personalförstärkning, i mån

av behov bestrides från ett speciellt anslag på sätt hittills skett. Jag åter­

kommer härtill senare. Däremot förefalla vissa skäl tala för styrelsens för­

slag att från beredskapsstat till styrelsens stat överflytta den arvodesanställda

sjukgymnasten. Jag tillstyrker därför detta förslag.

Svensk sjuksköterskeförenings förslag om anställande av ytterligare en

biträdande byråinspektör, som i första hand skulle ägna uppmärksamhet åt

arbetsförhållandena för sjukvårdspersonalen vid sinnessjukhusen, föranleder

intet annat uttalande från min sida än att, i den mån behov av särskild till­

syn och rådgivning på detta område föreligger vid sidan av de initiativ, som

tagas av personalorganisationerna själva, denna torde tills vidare få utövas

av någon av de nuvarande byråinspektörerna, av vilka den ena trätt i funk­

tion så sent som år 1945.

I fråga om den j uridiskt-administrativa personalen synes mig utred­

ningens motivering för inrättande av två byrådirektörstjänster i lönegrad A 28 å

medicinal- och sjukhusbyråema fullt bärande. Vidare vill jag —- under hänvis­

ning till mitt tidigare uttalande om angelägenheten av att lätta arbetsbördan för

medicinalbyråchefen — förorda medicinalstyrelsens förslag, att nuvarande

förste byråsekreterartjänsten i lönegrad A 24 å medicinalbyrån bibehålies.

Jag tillstyrker likaledes, att den nuvarande arvodesavlönade förste byrå­

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

95

sekreterarbefattningen å hälsovårdsbyrån överföres till ordinarie stat i samma

lönegrad samt att en ny byråsekreterartjänst inrättas. I enlighet härmed

skulle till de fem läkarbyråernas förfogande stå 2 byrådirektörer (A 28), 3

förste byråsekreterare (A 24) samt 3 byråsekreterare (A 21), vilket innebär

en ökning i förhållande till nuvarande organisationen med tre ordinarie

tjänstemän. Härutöver räknar jag tills vidare med ett behov av 7 juridiskt

utbildade amanuenser eller samma antal som för närvarande I anledning av

vad statens organisationsnämnd anfört vill jag tillägga, att denna personal­

uppsättning icke torde lägga hinder i vägen för en rationalisering av orga­

nisationen, därest en sådan skulle aktualiseras under de närmaste åren.

Yad härefter angår byggnadsinspektörsbef attningen vill jag erinra

om att Kungl. Maj:t numera på finansdepartemetets föredragning medgivit

anställande av en biträdande byggnadsinspektör inom styrelsen med av­

löning från statens allmänna fastighetsfond. Hå erfarenheten får anses ha

givit vid handen, att i vart fall en av ifrågavarande befattningshavare icke

kan undvaras, förordar jag medicinalstyrelsens förslag, att byggnadsinspek­

tören överföres till medicinalstyrelsens stat såsom e. o. tjänsteman. Därvid

torde hans avlöning i anslutning till nuvarande arvode böra utgå enligt 24

lönegraden i gällande löneplan Eo.

Yad slutligen beträffar medicinalstyrelsens framställning om medel till

en konsulent m. m. för bekämpande av råttor har jag av vad i

ärendet anförts blivit övertygad om att mera energiska åtgärder äro erforder­

liga för bekämpande av råttor och möss. Härför tala såväl angelägenheten

av att, särskilt under nu rådande förhållanden, livsmedelslager och andra

förnödenheter i möjligaste mån skyddas mot skadegörelse som de sanitära

vådor, vilka följa med förekomsten av råttor. Den nu avslutade försöksverk­

samheten inom Yärmlands län synes också ha lämnat så värdefulla resultat,

att anledning föreligger att fortsätta på den inslagna vägen. För åstadkom­

mande av effektiva åtgärder torde emellertid, åtminstone tills vidare, krävas

fortsatt medverkan från statens sida. Jag förordar därför styrelsens förslag

om anställande av en särskild konsulent för ändamålet, vilken i så fall bör

anknytas till hälsovårdsbyrån. På denne befattningshavare bör ankomma att

stimulera vederbörande kommunala myndigheter till vidtagande av effektiva

råttutrotningsåtgärder samt att meddela upplysning om lämpliga metoder här­

för. En viktig uppgift för konsulenten bör vidare vara att verka för samordning

av råttbekämpandet inom större sammanhängande eller angränsande områden.

Yad beträffar ersättningen till konsulenten synes denna böra utgå i form av

arvode, vilket lämpligen torde kunna bestämmas till 10 000 kronor. Kostna­

derna för konsulentens resor och erforderliga expenser för verksamheten torde

böra utgå från vederbörande anslagsposter i styrelsens omkostnadsstat.

Däremot är jag icke beredd att på grundval av föreliggande utredning

tillstyrka styrelsens förslag om statsbidrag till kommunerna för råttutrot­

ningsåtgärder. Det av styrelsen äskade beloppet för upplysningsverksam

het har i huvudsak avsetts för en annonskampanj i råttutrotningsfrågan. Med

anledning härav vill jag erinra om att av ett å tilläggsstat I till riksstaten

Kungl. Alay.ts proposition nr 67.

96

för löpande budgetår anvisat anslag av 16 000 kronor till utrotning av råttor

(prop. nr 311/1946, bil. 4, punkt 7; riksd. skr. nr 500/1946) ett belopp av 6 500

kronor avsetts för en sådan kampanj. Med beaktande härav och då styrelsens

upplysningsverksamhet framför allt torde böra taga sikte på de kommunala myn­

digheterna, synes anledning icke föreligga att nu böra beräkna särskilda medel

för detta ändamål. Uppkommande kostnader för tryckning av erforderliga

broschyrer och dylikt torde böra bestridas från den i styrelsens omkostnads-

stat uppförda anslagsposten till publikationstryck. Skulle sedermera behov

yppas av sådan upplysningsverksamhet, att kostnaderna därför icke böra be­

lasta nyssnämnda anslagspost, torde Kungl. Maj:t vara oförhindrad att ställa

erforderliga medel till förfogande från förslagsanslaget till vissa kostnader

för allmän hälso- och sjukvård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

B.

Tandvårdsbyr&n.

Medicinalstyrelseutredningen.

Å tandvårdsavdelningen tjänstgöra för närvarande, förutom avdelnings­

chefen, en arvodesavlönad tandläkarassistent samt en juridiskt utbildad

amanuens, båda på heltid. Tandläkarassistentens arvode utgör 10 800 kronor

för år jämte provisoriskt lönetillägg och bestrides från anslaget till medici­

nalstyrelsens beredskapsorganisation.

Utredningen erinrar om att tandläkarassistentbefattningen tillkommit år

1943 på grund av dels det då rådande beredskapsläget, dels det ordinarie

arbetets ansvällning, dels ock vissa större utredningsuppdrag, som åvilade

tandvårdsavdelningen. Utredningen framhåller vidare, att försvarsbered-

skapens upphörande i och för sig torde medföra en viss lättnad i den centrala

tandvårdsadministrationens arbetsbörda. Å andra sidan finge man under det

närmaste decenniet räkna med en betydligt hastigare utbyggnad än hittills

av såväl folktandvården som andra former av social tandvård, främst anstalts-

tandvården. Med hänsyn härtill och i betraktande av de omfattande utred­

ningsuppdrag, som ovan berörts och delvis ännu ej fullgjorts, syntes biträde

av en tandläkarutbildad befattningshavare fortsättningsvis icke kunna und­

varas å den föreslagna tand vårdsbyrån. Utredningen förordar därför, att

nuvarande assistentbefattning överföres till medicinalstyrelsens stat och

lämpligen ombildas till en befattning som byråtandläkare i lönegrad Eo 26,

motsvarande en begynnelselön, exklusive provisoriskt lönetillägg, av i runt

tal 12 000 kronor. En lägre löneplacering vore enligt utredningens mening

icke tillrådlig, om man under någon längre tid skulle kunna å befattningen

behålla en kraft, som vore kompetent icke blott att fullgöra assistentens nu­

varande uppgifter utan också att fungera som föredragande och ställföreträ­

dande byråchef under den ordinarie byråchefens frånvaro.

Härjämte föreslås, att den nuvarande amanuensbefattningen förändras till

en ordinarie byråsekreterartjänst i 21 lönegraden.

97

Yttranden över meclicinalstyrel seutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen yttrar bland annat.

På den förhållandevis nyinrättade tandvårdsavdelningen har arbetsbördan

visat en oavbruten stegring, som får antagas komma att fortgå till dess folk­

tandvården utbyggts till avsedd storlek. Den statistiska redovisningen i be­

tänkandet av avdelningens arbetsbörda är ofullständig, emedan årsberättelser

från distriktstandpolikliniker och centraltandpolikliniker — uppgående till

omkring 400 för år — ej diarieföras. De bli föremål för granskning på avdel­

ningen och läggas, sedan erforderliga kompletteringar verkställts, till grund

för åtskilliga av avdelningens beslut och framställningar. Det anförda gäller

även tandvårdsinspektörernas inspektionsberättelser, vilka år 1945 uppgingo

till ett antal av 485. Ytterligare har avdelningen att verkställa tidskrävande

inspektioner av de lokala anordningarna för folktandvården. Vidare före­

komma på denna avdelning ett flertal ärenden, vilka sammanföras på ett-

diarienummer men likväl förorsaka mycket tidskrävande arbete. Som

exempel må nämnas stipendieansökningar från tandläkarstuderande, vilka i

statistiken ingå som allenast ett nummer för år. Antalet ansökningar uppgår

till omkring 170, och dessa måste underkastas individuell granskning av

betyg, förbindelser m. m. Mer än hälften av ansökningarna visa sig vid

denna granskning kräva komplettering i ett eller flera hänseenden. Slutligen

må nämnas, att den omständigheten, att folktandvården ännu många år framåt

kommer att befinna sig i utbyggnadsstadiet, föranleder ett särskilt stort

antal personliga uppvaktningar samt överläggningar per telefon.

Med hänvisning härtill tillstyrker medicinalstyrelsen de sakkunnigas för­

slag till förstärkning av personalen och finner därutöver nödvändigt, att eu

ny amanuensbefattning inrättas.

Statskontoret har intet att erinra mot förslaget att överföra befattningen

som tandläkarassistent å medicinalstyrelsens stat men anser en placering av

befattningen i lönegrad Eo 24 till fyllest.

Sveriges tandläkarförbund åter finner löneställningen för byråtandläkaren

för låg. Förbundet framhåller, att då i folktandvården större inkomster än

15 000 kronor i många fall kunde uppnås av dugande tandläkare, det icke

vore sannolikt, att tillräckligt kvalificerad kraft kunde erhållas för byråtand

läkarbefattningen med den föreslagna lönen av 12 000 kronor. Det borde i

detta sammanhang även beaktas, att praktisk verksamhet inom det själv­

valda yrket av de flesta ansåges ge större tillfredsställelse än arbete inom

förvaltningstjänst, även om denna avsåge samma yrkesområde. De av medi­

cinalstyrelseutredningen påpekade svårigheterna för rekryteringen till chefs­

posterna komme därför säkerligen att göra sig gällande även beträffande

rekryteringen till byråtandläkarbefattningen.

Förbundet hemställer därför, att byråtandläkarbefattningen placeras i

lägst A 28 med en begynnelselön av omkring 14 000 kronor (exklusive provi­

soriskt lönetillägg).

Föredraganden.

Utredningens förslag till personalorganisation för den nya tandvårdsbyrån

innebär allenast, att personalen å den nuvarande tandvårdsavdelningen be

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 67.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

3191 411

7

99

håller, att medicinalstyrelsen bestämt motsatt sig ifrågavarande förslag fram­

för allt av det skälet, att den nya ordningen icke skulle innebära tillfredsstäl­

lande garantier för att de administrativa synpunkterna på specialitetskontrol-

len och sambandet med läkemedelsärendena i övrigt bleve vederbörligen be­

aktade. Styrelsen hade jämväl betonat, att den stora arbetsbalans, som tidigare

förefunnits i fråga om specialitetsärendena, numera praktiskt taget avarbetats,

varför ärendenas handläggning hädanefter icke komme att taga längre tid i

anspråk än ärendenas natur och den tekniska utredningen påkallade. Styrelsen

hade samtidigt framlagt ett mera begränsat förslag i syfte att förenkla nu­

varande handläggning av specialitetsärendena, vilket förslag dock ej beräk­

nades kunna nämnvärt påverka personalbehovet.

Statskontoret, kommerskollegium och apotekarsocietetens direktion hade

däremot i princip tillstyrkt förslaget.

Efter att tillika ha erinrat om att förslaget alltjämt vore beroende på Kungl.

Maj:ts prövning, har utredningen anfört, att utredningen med hänsyn till

frågans läge och i betraktande av den återverkan, som samma fråga hade på

apoteksbyråns organisation i övrigt, ansett sig böra taga spörsmålet under

förnyat övervägande. Utredningen hade därvid funnit de av medicinalsty­

relsen anförda synpunkterna i och för sig värda beaktande men likväl icke

vara av den art, att de motiverade ett frångående i princip av utredningens

förut framlagda förslag. I allt väsentligt borde dessa synpunkter kunna till­

godoses genom att under beredning av förekommande ärenden samråd vid

behov skedde mellan laboratoriet och apoteksbyråchefen samt att den senare

alltid bereddes tillfälle att deltaga vid föredragning av specialitetsärende in­

för generaldirektören.

Utredningen har i fortsättningen framlagt vissa närmare grunder för spe-

cialitetsärendens handläggning, vilka återfinnas i betänkandet (s. 225 och 226).

Under hänvisning härtill har utredningen vidhållit sitt förenämnda organisa-

tionsförslag.

Beträffande apoteksbyråns allmänna avdelning erinras om den av

riksdagen år 1944 begärda utredningen rörande apoteksväsendet, droghandeln

och läkemedelsindustrien. Då utformningen av apoteksbyråns organisation

kunde komma att i väsentlig grad påverkas av denna utredning, anser medicinal­

styrelseutredningen, att man nu bör begränsa sig till att tillgodose de behov,

som det aktuella läget kräver.

I sådant hänsende upplyser utredningen, att byråns arbetsbörda redan år

1939 ökat i sådan omfattning, att medicinalstyrelsen i sina anslagsäskanden

för budgetåret 1940/41 påkallat förstärkning av byråns arbetskrafter med en

byråapotekare i lönegrad A 26. Departementschefen hade för sin del funnit,

att behovet av ökad arbetskraft å apoteksbyrån, liksom å vissa andra byråer,

till icke ringa del sammanhängde med den forcerade beredskapsverksamhet,

som då påginge inom styrelsen, och därför ansett lämpligast, att medel för

ändamålet tills vidare beräknades under anslaget till medicinalstyrelsens be-

redskapsorganisation. I enlighet härmed hade under detta anslag till arvode

åt eu heltidsanställd apotekarassistent å apoteksbyrån avsetts ett belopp av

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

9 600 kronor för år, vilket sedermera höjts till 10 920 kronor. År 1943 hade på

■samma sätt anvisats ett belopp av 5 400 kronor till arvode åt en halvtids-

anställd apotekarassistent, Som motiv för sistnämnda förstärkning hade emel­

lertid enbart åberopats omständigheter, som ägt samband med då rådande

försörjningssvårigheter på läkemedelsmarknadcn. Härefter yttrar utredningen.

Det torde icke råda någon tvekan om att behov av en apotekarutbildad

assistent kommer att förefinnas även sedan normala förhållanden återinträtt

å läkemedelsområdet. Detta gäller jämväl, om föredragningen av specialitets-

ärendena överlåtes å statens farmacevtiska laboratorium på sätt utredningen

förordat. Frånsett att därvid ärenden angående narkotika, preventivmedel

och fosterfördrivande medel komma att återföras till byråns allmänna avdel­

ning, har nämligen, enligt vad utredningen inhämtat, antalet ärenden av freds-

betonad karaktär å denna avdelning ökat i ej obetydlig omfattning under

senare år. Detta sammanhänger bland annat med att den år 1943 utfärdade nya

giftstadgan dels direkt tillfört byrån nya uppgifter dels ock indirekt påverkat

arbetsbördan därigenom, att styrelsen såsom sakkunnig myndighet kommit att

i stegrad utsträckning anlitas för utlåtanden och uttalanden till myndigheter,

företag och andra, som i sin verksamhet liaft att tillämpa viss eller vissa av

stadgans föreskrifter. Det må också nämnas, att gällande apoteksvarustadga

är avsevärt föråldrad och att förslag till ny sådan stadga numera utarbetats

inom byrån. En fastställelse av sistnämnda stadga beräknas komma att i

minst samma omfattning som tillämpningen av den nya giftstadgan öka apo-

teksbyråns arbetsuppgifter. Vidare må framhållas, att utredningen i annat

sammanhang föreslagit en utvidgning av det farmacevtiska laboratoriets upp­

gifter i fråga om inspektionen av apoteksväsendet, vilket i sin tur kan väntas

medföra en ökad belastning av apoteksbyrån. Även på andra områden, t. ex.

beträffande farmakopéarbetet, kan verksamheten beräknas giva apoteksbyrån

en stegrad arbetsbörda. En viss avlastning torde å andra sidan bli följden,

om en särskild lag- och utredningsbyrå inrättas samt ärenden angående apo­

tekens ekonomiska förhållanden överflyttas till kameralbyrån. Denna avlast­

ning kan dock icke beräknas bli av den omfattning, att den uppväger arbets­

bördans stegring i övrigt. Utredningen har därför ansett sig böra förorda,

att å medicinalstyrelsens stat uppföres en ordinarie befattning som byrå-

apotekare i 26 lönegraden i enlighet med vad styrelsen tidigare hemställt.

På innehavaren av denna befattning torde föredragningen av vissa rutin

ärenden kunna överlåtas.

Vid bifall till vad utredningen sålunda och i övrigt förordat beträffande

apoteksbyrån torde befattningen som extra ordinarie byråassistent (Eo 24)

böra indragas. Efter hand som den med pågående internationella hjälpverk

samhet och övriga speciella förhållanden sammanhängande arbetsbalansen

å byrån avarbetas, torde jämväl de å beredskapsstat uppförda assistentbefatt­

ningarna kunna avvecklas. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla,

att internationell samverkan på det farmacevtiska området är ägnad att effek­

tivisera läkemedelskontrollen och nedbringa administrationskostnaderna för

densamma. Det samarbete, som i sådant hänseende inletts mellan de nordiska

grannländerna, bör därför i möjligaste mån intensifieras och utvidgas till att

omfatta även andra, länder.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen å apoteksbyrån finner

utredningen arbetsbördans storlek motivera, att nuvarande befattning som

ordinarie byråsekreterare (A 21) förändras till en befattning som förste byrå-

sekreterare i lönegrad A 24. Till byråns förfogande borde därjämte stå minst

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

101

en amanuens. Huruvida ytterligare amanuenshjälp, i likhet med vad för när­

varande vore fallet, framdeles komme att erfordras å byrån, bleve bland annat

beroende av den avlastning, som överflyttningen av vissa juridiska och eko­

nomiska ärenden till andra byråer kunde innebära.

Yttranden över niedicinalstyrelseutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen vidhåller sin tidigare ståndpunkt i fråga om organi­

sationen av specialitetskontrollen och utvecklar sina synpunkter här-

utinnan sålunda.

Principiellt innebär utredningens förslag, att rent administrativa uppgifter

skulle överflyttas på en praktisk-vetenskaplig institution. En sådan överflytt­

ning är särskilt olämplig, när, såsom i fråga om specialitetskontrollen, aen

administrativa uppgiften är att tillse, att intressen från en stark läkemedels­

industri icke tillåtas inkräkta på allmänhetens intresse av billiga läkemedel

och det medicinska intresset av fullgoda sådana.

Praktiskt innebär de sakkunnigas förslag, att den bristande administrativa

insikten och erfarenheten hos de båda avdelningsföreståndarna vid labora­

torierna skulle täckas genom apoteksbyråchefens deltagande i ärendenas hand­

läggning i »tveksamma fall». Då i det närmaste samtliga specialitetsärenden

kunna — i synnerhet av en mindre erfaren kraft — befinnas tveksamma, inne­

bär de sakkunnigas förslag en ökning av apoteksbyråchefens arbetsbörda av

den storleksordning, att den å priori måste avvisas.

Medicinalstyrelsen får erinra om att av apoteksbyråns läkemedelsärenden

de angående farmacevtiska specialiteter utgöra allenast en särskild grupp, för

vilken speciallagstiftning gäller. Det bör beaktas, att dessa specialiteter på

samma gång äro underkastade samtliga de grundläggande bestämmelser, som

gälla angående läkemedel i allmänhet. De viktigaste av dessa bestämmelser

kunna sägas vara föreskrifterna i apoteksvarustadgan, giftstadgan, alkohol­

lagstiftningen, narkotikalagstiftningen och apotekens expeditionsförfatt-

ningar. Tungt vägande skäl tala för att specialitetsärendena — i stället för att

såsom enligt de sakunnigas förslag med avseende å den administrativa hand­

läggningen utbrytas ur sitt naturliga sammanhang med övriga läkemedels­

ärenden —- tvärtom böra ytterligare samordnas med övriga läkemedelsären­

den. Parallellt med nödvändigheten av en dylik samordning står nödvändig­

heten av att de skiftande läkemedelsärenden, som handläggas inom medicinal­

styrelsen, givas en bredare bas. Exempel på ifrågavarande ärenden äro

frågor rörande läkemedels användning, handeln med läkemedel, utfärdande av

läkemedelshandböcker, tillgodogörande av läkemedelsupptäckter och utmönst-

ring av värdelösa preparat. Kravet på en särskild läkemedelsavdelning inom

apoteksbyrån får anses utgöra en naturlig följd av den pågående snabba ut­

vecklingen inom farmakoterapi, farmaci och läkemedelsindustri m. in. Kravet

är även betingat av nödvändigheten att åstadkomma eu avlastning på apoteks-

byråchefen i stället för den ytterligare belastning, som de sakkunnigas förslag

innebär.

Såsom konsekvens av det anförda föreslår medicinalstyrelsen, att till apo­

teksbyrån knytes eu läkemedelsavdelning under ledning av en byrå­

direktör med speciella kvalifikationer. Tjänstens innehavare borde inneha

legitimation antingen som läkare eller apotekare och därutöver äga god veten­

skaplig utbildning. Av en läkare borde krävas kompletterande kunskaper i

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

kemi och farmakognosi, farmacevtisk teknologi och läkemedelsförfattningar.

Av en apotekare borde krävas kompletterande kunskaper i farmakodynamik.

Beträffande föredragning av läkemedelsavdelningens ärenden borde gälla,

samma regler, som styrelsen förordat beträffande specialföredragande i all­

mänhet.

Byrådirektören föreslås placerad i lönegraden Bo 28 samt till biträde

erhålla en farmacevtiskt utbildad amanuens och två kvinnliga biträden för

registrerings- och skrivarbete. Härvid förutsättes, att läkemedelsavdelningen

för uppsättning av särskilt svåra expeditioner skulle få anlita den allmänna

avdelningens juridiskt utbildade personal.

Beträffande den allmänna avdelningens organisation yttrar medi­

cinalstyrelsen i huvudsak följande.

Trots att en av de apoteksutbildade assistenterna på beredskapsstat för­

ordnats att föredraga och meddela beslut i rutinmässiga ärenden har apoteks-

byråchefen för fullgörande av sina arbetsuppgifter varit nödsakad att i alltför

stor omfattning tillgripa sin fritid. Förutom de ärenden, vilka redovisats i

medicinalstyrelseutredningens betänkande och vilka i och för sig redan sif­

fermässigt äro mycket betydande, må framhållas, att på denne byråchef an­

kommer att stå till förfogande för underhandsöverläggningar med andra äm­

betsverk, institutioner, kommunala myndigheter, organisationer samt enskilda

firmor och personer i en synnerligen betungande utsträckning. Såsom exem­

pel på denna verksamhet kan nämnas överläggning med generaltullstyrelsen

i ärenden angående tulltaxering av läkemedel, med kontrollstyrelsen beträf­

fande spritkontrollen vid apotek, läkemedelsindustrier och kemisk-tekniska

företag samt med statens farmacevtiska laboratorium i frågor, fallande inom

hela dess omfattande verksamhetsområde. Bland de organisationer, som i alle­

handa spörsmål, framför allt fackspörsmål, begära upplysningar och andra

besked, märkas apotekarsocieteten, Sveriges apotekareförbund, Sveriges far-

macevtförbund samt apotekens tekniska personalförbund. Yissa av apotekar-

kårens organ, såsom apotekens kontrollaboratorium, apotekens kompositions-

laboratorium, apotekarkårens ålderstilläggskassa samt apotekarkårens liv-

ränte- och pensionskassa, äro jämväl för sin verksamhet i behov av samråd

med apoteksbyrån. Kommunala myndigheter behöva upplysningar angående

betingelser för inrättande och drift av apotek och läkemedelsförråd samt an­

gående läkemeaelsdistribution i övrigt. Konsultationsverksamheten gentemot

de enskilda apotekarna är synnerligen omfattande och mångskiftande och

kan gälla tillämpning av utfärdade författningar, utrustning och inrättande

av apotek, ekonomiska frågor i samband därmed m. in. Härtill kommer, att

såväl enskilda personer som firmor uppenbarligen äro i stort behov av auk­

toritativ upplysning i olika läkemedelsfrågor.

Även om en läkemedelsavdelning i enlighet med styrelsens förslag

kommer till stånd, kvarstår alltjämt ett mycket stort behov av att avlasta

apoteksbyråchefens arbetsbörda. Det måste härvid beaktas, att den minskning

av apoteksbyråns arbete, som enligt medicinalstyrelseutredningens förme­

nande skulle uppkomma genom att vissa författningsärenden föreslås lagda

under den blivande lagbyrån och vissa ekonomiska ärenden under kameral­

byrån, i praktiken icke torde bliva av någon väsentlig betydelse. Författningar

angående apoteksväsendet m. m. komma säkerligen på grund av sin natur att

fortsättningsvis behöva sakligt utarbetas inom fackbyrån. Förhållandet är

enahanda beträffande det kontinuerligt återkommande arbetet med revision

av bilagorna till apoteksvarustadgan och till giftstadgan.

103

På grund härav förordar styrelsen — som i anslutning till tidigare gjort

uttalande förutsätter, att ärenden rörande den ekonomiska förvaltningen, per­

sonalen och avlöningsförhållandena vid statens farmacevtiska laboratorium

överföras till kameralbyrån men att övriga ärenden av kameral natur angå­

ende apoteksväsendet bibehållas på apoteksbyrån — att förste byråsekre­

teraren å byrån ålägges att självständigt föredraga vissa grupper av ärenden,

såsom förordnande och entledigande av föreståndare för apotek och läke-

medelsförråd, pensioner och understöd åt apoteksanställda samt meddelande

av legitimation såsom apotekare och farmacie kandidat (år 1945 represente­

rande sammanlagt drygt 1 100 ärenden). Med anledning härav anses den

föreslagna förste byråsekreterartjänsten böra uppflyttas till lönegrad A 26.

För att biträda apoteksbyråchefen med återstående ärenden erfordras en­

ligt styrelsen både en byråapotekare i lönegrad A 26 och en byråassistent i

lönegrad Eo 24. Som motiv härför anför styrelsen.

Genom utnyttjande av styrelsens beredskapsanslag finnas för närvarande

inom byrån anställda apotekarassistenter till ett antal motsvarande två hel­

tidstjänster. Med utgångspunkt från nu rådande förhållanden, under vilka de

s. k. beredskapsärendena praktiskt taget upphört för byråns allmänna avdel­

ning, ter det sig som ofrånkomligt, att förutom byråapotekaren ytterligare en

farmacevtiskt utbildad byråassistent alltfort finnes anställd å byrån. Byrå­

apotekaren skulle närmast syssla med frågor angående antagande av apoteks-

elever, inrättande och utrustning av apotek, granskning av ritningar över apo-

tekslokaler samt av protokoll över förrättade apoteksinspektioner och -visita-

tioner. Yidare skulle han i regel avgöra eller inför generaldirektören föredraga

ärenden rörande inskränkning i apoteks öppethållande, inrättande av läke-

medelsförråd, godkännande av förteckningar över läkemedel, som må till­

handahållas å sådana förråd, samt godkännande av förteckningar över läke­

medel, som må tillredas å sjukvårdsinrättningar. Samtliga dessa ärenden för­

anleda ofta omfattande utredningar och samråd med myndigheter och en­

skilda. Byråapotekaren skulle också hava att upprätta regelmässigt förekom­

mande rapporter och lämna infordrade uppgifter rörande apoteksväsendet samt

övervaka kort- och matrikelföringen inom byrån. Vid tillfälligt förfall för

byråchefen skulle han inträda i dennes ställe.

Byråassistenten skulle företrädesvis anlitas för utredning av större frågor.

Såsom exempel härpå må nämnas de aktuella frågorna om samarbete i första

hand med övriga nordiska länder för vinnande av likformighet i farmakopéer

och övrig officiell läkemedelslitteratur, revision av gift- och apoteksvarustad-

gornas bilagor, utfärdande av speciella föreskrifter för apotekens expedition

och övrigt handhavande av läkemedel, utredning av förekommande missbruk

av allmänt tillgängliga läkemedel samt åtgärder däremot, åtgärder för sänkning

av läkemedelsprisen (regleringsfondens användning m. m.), förbättrade pen­

sioner för apoteksanställda och deras efterlevande, utbyggnad av statens far­

macevtiska laboratorium m. m.

Med hänsyn till utvecklingen på det område, byrån företräder, är det uppen­

bart, att efter hand liknande betydelsefulla och omfattande frågor uppkomma,

som kräva verkställande av omfattande utredningar inom byrån. Det får med

stöd av vunnen erfarenhet anses uteslutet, att en med antydda arbetsuppgifter

sysselsatt byråapotekare skulle kunna medhinna att biträda med de utred­

ningar, som sålunda bliva påkallade.

För uppsättning av expeditioner skulle härutöver erfordras två juridiskt

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

104

Kungl. Maj-.ts proposition nr 67.

utbildade arbetskrafter, varav eu lämpligen borde placeras som byråsekrete­

rare i lönegraden Eo 21.

Medicinska fakulteten i Lund hävdar samma uppfattning som medicinal­

styrelsen i fråga om specialitetsärendenas handläggning och föredragning.

Fakulteten betonar, att det farmacevtiska laboratoriets uppgifter borde be­

gränsas till att vara ett institut för läkemedelsundersökningar i administra­

tionens tjänst och för forskning. Det borde ej erhålla uppgifter av administra­

tiv art, varigenom dess hittillsvarande huvuduppgifter väsentligt skulle skjutas

åt sidan.

Fakulteten framhåller vidare att utvecklingen på bland annat toxikologiens,

famiakoterapiens, läkemedelsframställningens och läkemedelshandelns om­

råden numera nått därhän, att en radikal förändring av den nuvarande apoteks-

byrån vore påkallad. Denna byrå borde ersättas av en läkemedelsbyrå, vars

chef skulle vara läkare med i första rummet farmakologisk specialutbildning.

Byrån borde uppdelas i en farmakologisk och en apoteksavdelning. Den farma­

kologiska avdelningen borde handlägga läkemedelsärenden av övervägande

medicinsk natur, varjämte den även borde företräda den hittills orepresente­

rade toxikologiska expertisen. Bristen på sådan sakkunskap inom styrelsen

hade understundom varit påfallande. Apoteksavdelningen borde handhava alla

frågor rörande apoteksorganisationen och bestämmelser för apoteken, antingen

nu rådande apoteksorganisation bibehölles eller ett förstatligande av apoteken

komme att. äga rum.

Fakulteten anser tillika, att byrån borde kompletteras med en permanent

läkemedelsnämnd för handläggning av vissa specialfrågor. I denna borde bland

annat den nuvarande specialitetsnämnden ingå som särskilt utskott.

Under hänvisning till det anförda förordar fakulteten, att nu berörda frågor

göras till föremål för ytterligare utredning.

Apotekar organisationerna tillstyrka i princip utredningens förslag om spe-

cialitetskontrollens handhavande. Organisationerna hysa vidare den uppfatt­

ningen, att den befintliga personalen å apoteksbyrån vore för knapp, varför

ärendenas behandling icke kunde ske med önskvärd snabbhet. Detta gällde

särskilt befordringsärenden. Även efter beredskapsärendenas bortfall erfordra­

des, utom byråchefen, minst två fackutbildade befattningshavare å byrån. Här­

vid ha organisationerna utgått från att samtliga ärenden angående apotekens

ekonomiska förhållanden alltjämt borde handläggas å apoteksbyrån på grund

av deras samband med apoteksväsendet i övrigt.

Statskontoret tillstyrker utredningens förslag om specialitetskontrollens

organisation med vissa jämkningar.

Allmänna lönenämnden slutligen har för sin del ej funnit anledning till

erinran mot en placering av chefen för en eventuell läkemedelsavdelning i

lönegrad Eo 28. Däremot anser lönenämnden ej tillräckliga skäl föreligga för

en högre placering av förste byråsekreteraren å apoteksbyrån än 24 lönegraden.

Föredraganden.

Frågan om specialitetskontrollens organisation har som nämnts

varit föremål för särskild undersökning av medicinalstyrelseutredningen, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

105

därvid kommit till det resultatet, att en förenkling och rationalisering av den­

samma skulle kunna åvägabringas, om föredragningen och i viss mån även

beslutanderätten i hithörande ärenden anförtroddes åt statens farmacevtiska

laboratorium. Medicinalstyrelsen har bestämt motsatt sig en sådan åtgärd,

främst av följande skäl. Dels finge det anses principiellt betänkligt att belasta

en praktisk-vetenskaplig institution med administrativa uppgifter, som komrne

att taga en väsentlig del av föreståndarens tid i anspråk, dels skulle de farma­

cevtiska specialiteterna, som allenast utgjorde en särskild grupp av läkemedel,

i handläggningsavseende utbrytas ur sitt naturliga samband med övriga läke­

medel och dels påkallade utvecklingen inom toxikologiens, farmakoterapiens,

läkemedelstillverkningens och läkemedelshandelns områden ökade insatser

från den centrala myndighetens sida, vilket under alla förhållanden nödvändig­

gjorde en utbyggnad av medicinalstyrelsens apoteksbyrå. Härtill komme, att

utredningens förslag, som förutsatte ett långt gående samråd med apoteks-

byråchefen, i förhållande till nuvarande praxis snarare medförde en ökning än

en avlastning av apoteksbyråchefens redan förut tyngande arbetsbörda. Medi­

cinska fakulteten i Lund har i huvudsak hävdat enahanda synpunkter, medan

vissa andra remissinstanser i princip anslutit sig till utredningens förslag.

För egen del har jag funnit de av medicinalstyrelsen anförda synpunkterna

så vägande, att jag ställer mig betänksam mot ett genomförande av utred­

ningens förslag i nu berörda del, oaktat vissa praktiska fördelar därav kunna

påräknas. Vid prövning av denna organisationsfråga torde ävenledes böra be­

aktas, att en väsentlig minskning av det med specialitetskontrollen förenade

arbetet torde stå att vinna genom en översyn av specialitetskungörelsen i syfte

att begränsa det nu onödigt stora antalet specialiteter. Detta spörsmål lärer

få anses ingå i det problemkomplex, som den av mig år 1946 tillkallade läke-

medelsutredningen har att överväga. Under sådana förhållanden anser jag

mig icke böra förorda ett genomförande av utredningens förslag till speciali-

tetskontrollens ordnande utan räknar med att hithörande ärenden i princip

tills vidare, liksom övriga läkemedelsärenden, handläggas å apoteksbyrån.

Å andra sidan synes mig försiktigheten bjuda, att resultatet av läkemedels-

utredningens arbete avvaktas, innan definitiv ställning tages till frågan om

apoteksbyråns organisation. Med hänsyn härtill är jag icke beredd att nu till­

styrka medicinalstyrelsens förslag om inrättande av en byrådirektörsbefatt-

ning i lönegrad Eo 28 för handläggning av läkemedelsärendena inom styrelsen.

För att emellertid bereda medicinalstyrelsen möjlighet att interimistiskt till­

godose de ökade krav, som utvecklingen på läkemedelsområdet ställer på den

centrala ledningen, vill jag förorda, att medel ställes till disposition för anstäl­

lande mot arvode av en specialföredragande i läkemedelsärenden. I betrak­

tande av de speciella kvalifikationer, som erfordras av denne föredragande,

därest avsedd effekt skall ernås, bör arvodet icke sättas lägre än till 15 000

kronor för år vid heltidstjänstgöring. Det torde böra tillkomma Kungl. Maj:t

att närmare bestämma villkoren för beloppets disposition.

Vad härefter angår apoteksbyrån i övrigt synes mig fullgoda skäl

hava förebragts för utredningens förslag om förändring av en befattning som

apotekarassistent å beredskapsstat till en ordinarie befattning som byråapote­

kare i lönegrad A 26. Vanskligare är att bedöma, huruvida därutöver ett stadig­

varande behov av en apoteksutbildad byråassistent kommer att förefinnas.

Vissa skäl tala emellertid för att så kan bli fallet. I avbidan på ytterligare

erfarenhet vill jag därför förorda, att den nu befintliga befattningen som byrå­

assistent i lönegrad Eo 24, som för närvarande är vakant och av utredningen

föreslagits till indragning, tills vidare uppehälles medelst vikarie.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen anser jag i likhet med

lönenämnden tillräckliga skäl knappast föreligga att placera förste byrasekre-

teraren å byrån i högre lönegrad än 24, helst som enligt min uppfattning

ärenden angående pensioner och understöd åt apoteksanställda böra över­

flyttas till kameralbyrån. De övriga ärenden, som enligt medicinalstyrelsens

förslag skulle föredragas av ifrågavarande befattningshavare, synas icke vara

av den svårighetsgrad, att de motivera en uppflyttning till lönegrad A 26. I

anledning av styrelsens förslag om inrättande av en byråsekreterarbefattning

i lönegraden Eo 21 vill jag — under hänvisning till de allmänna grunder för

befordran av amanuenspersonal, som chefen för finansdepartementet i annat

sammanhang föreslagit — framhålla, att det med hänsyn till byråns arbets­

börda förefaller rimligt att där placeras en relativt kvalificerad befattnings­

havare bland den extra ordinarie juristpersonalen.

Föreliggande förslag i övrigt föranleder icke någon erinran från min sida.

I enlighet härmed räknar jag, liksom för närvarande, med 3 amanuenser å

denna byrå.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

E. Lag- och utredningsbyrån.

Medicinalstyrelseutredningen.

För de uppgifter av juridisk och organisatorisk art, som skulle

åvila denna nya byrå, har redogörelse lämnats i det föregående (s. 40—41).

Utredningen har utgått från att byråchefens arbetstid till större delen kom­

mer att tagas i anspråk för mera omfattande eller svårlösta författnings- och

utredningsfrågor. Då utredningen tillika räknat med att han i viss omfattning

kommer att anlitas som ställföreträdare för överdirektören, anses behov före­

ligga av en relativt kvalificerad biträdande jurist å byrån, på vilken bered­

ningen respektive granskningen av mindre krävande författningsärenden kan

överlåtas. Denne borde därjämte biträda med vissa utredningar samt den

löpande tillsynen över medicinalstyrelsens författningssamling. Utredningen

föreslår, att för nu berörda ändamål inrättas en befattning som förste byrå­

sekreterare, vilken med hänsyn till göromålens art icke borde placeras lägre

än i lönegrad Eo 26. Samtidigt förutsättes den nuvarande dubbleringen av en

ordinarie förste byråsekreterarbefattning upphöra.

Till ifrågavarande byrå föreslås vidare förlagd en statistisk avdelning,

som skulle svara för hopsamling och bearbetning av allt statistiskt material

på medicinal- och veterinärväsendets områden ävensom planera och i möjli-

Kanyl. Maj:ts proposition nr 67.

107

gaste mån verkställa specialutredningar av statistiskt slag. Efter redogörelse

för medicinal- och veterinärstatistikens nuvarande omfattning anför utred­

ningen inledningsvis följande.

Hos medicinalstyrelsen finnes för närvarande en befattning som statistiker,

vilken har karaktären av bisyssla med ett årligt arvode av 3 000 kronor. Med

undantag för viss i publikationen »Allmän hälso- och sjukvård» ingående sta­

tistik rörande sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning, vilken bearbetas och

sammanställes å kameralbyråns revisionsavdelning, omhänderhar ifrågavarande

befattningshavare sammanställandet av den fortlöpande statistiken å medi-

cinalväsendets område samt redigeringen och utgivandet av nämnda publika­

tion, vilken ej uteslutande är av statistisk natur utan även innehåller medi­

cinalstyrelsens årsberättelse rörande olika under dess inseende ställda verk­

samhetsområden.

Vad åter veterinärväsendet angår utföres sammanställningen av det sta­

tistiska materialet och utarbetandet av den i »Det civila veterinärväsendet»

ingående årsberättelsen rörande förhållandena på detta område av veterinär­

byrån; statistikern verkställer endast en allmän översyn av berättelsen.

De tillfälliga statistiska undersökningarna medhinnas blott i ringa utsträck­

ning av medicinalstyrelsens statistiker. Denne omhänderhar i regel någon av

de mindre av dessa undersökningar, medan de övriga för varje särskilt fall

måste uppdragas åt andra statistiker.

Något biträde står icke till statistikerns förfogande, varför denne själv måste

anskaffa och avlöna för tabellsammanställningar och korrekturläsning m. m.

erforderlig arbetshjälp.

Utredningen erinrar jämväl om att vissa statistiska specialundersökningar

på hälsovårdens område verkställas bland annat inom statens institut för folk­

hälsan. Vid institutets tillkomst hade också förutsatts, att statistiska bearbet­

ningar skulle utföras inom institutet på grundval av därstädes verkställda

undersökningar. Främst med hänsyn därtill hade å institutets personalstat

uppförts en befattning som förste aktuarie i lönegraden A 26, vilken befatt­

ning emellertid hittills stått vakant. På grund härav hade institutet varit hän­

visat till att anlita statistisk expertis utanför institutet för utförande av nyss

berörda specialundersökningar.

Sedan utredningen i fortsättningen redovisat vissa uttalanden rörande rnedi-

cinalstatistiken av besparingsberedningens statistikkommitté (SOU 1943: 28)

och statens sjukhusutredning (SOU 1944: 47) samt av representanter för medi­

cinalstyrelsen, har utredningen för egen del yttrat följande i fråga om behovet

av ytterligare bearbetning och komplettering av statistiken på förevarande

område.

Av den lämnade redogörelsen synes framgå, att väsentliga luckor föreligga

i fråga om medicinalstatistikens utformning och bearbetning. Visserligen har

genom sjukhusutredningens försorg en "revision ägt rum av de uppgifts-

formulär, som ligga till grund för den förvaltningsekonomiska statistiken vid

kroppssjukhusen, men på andra områden av medicinalstatistiken kvarstår fort­

farande ett växande behov av översyn av gällande uppgiftsformulär. En be­

tänklig brist är även, att de inlämnade primäruppgifterna endast göras till före­

mål för summariska sammanställningar, som icke åtföljas av några analyser

eller kommentarer. Den redovisade statistiken kan därigenom icke sällan för­

anleda till felaktiga slutsatser, särskilt från deras sida som icke äro fullt

108

insatta i primärmaterialets beskaffenhet. Härtill kommer, att de inom medi­

cinalstyrelsen verkställda sammanställningarna i allmänhet icke hinna publi­

ceras förrän cirka två år efter redovisningsårets slut, varigenom deras värde

i hög grad förminskas. Det framstår för utredningen såsom föga rationellt att

på detta sätt årligen insamlas en mängd primärmaterial, som genom ofull­

ständig bearbetning eller för sen publicering icke kommer till avsedd nytta.

Båsom betecknande för situationen må framhållas, att de lokala huvudmännens

behov av snabbt tillgängliga statistiska översikter rörande sjukhusens ekono­

miska förhållanden under en följd av år huvudsakligen måst tillgodoses genom

försorg av en enskild förening.1 Även om detta kunnat genomföras på ett i

och för sig mycket förtjänstfullt sätt, finns självfallet ingeii garanti för att

denna ordning kan påräknas framdeles. Bearbetningen av denna statistik

har — naturligt nog med hänsyn till kostnaderna därför — icke heller kunnat

bli så fullständig som önskvärt varit. Med sjukvårdens avsevärda utveckling

under senaste decenniet och de betydande kostnader, som varit därmed före­

nade, har behovet av snabbt tillgänglig driftkostnadsstatistik efter hand vuxit

sig allt starkare, en tendens som i fortsättningen kan väntas bli ytterligare

accentuerad. Åtgärder måste därför vidtagas så att den officiella statistiken

i denna del kan fylla sin funktion, vilket ock starkt betonats av statens sjuk­

husutredning.

Tiden synes vidare vara inne för en väsentlig utvidgning av medicinafsta-

tistiken, framför allt på det socialhygieniska området. Den tidpunkt torde

icke heller vara avlägsen, då eu systematisk bearbetning av kroppssjukhusens

uppgifter om frekvensen av olika sjukdomar blir nödvändig för att belysa

utbyggnadsbehovet inom vissa grenar av sjukvården. Det torde likaledes icke

råda något tvivel om att behovet av statistiska specialutredningar på hälso-

och sjukvårdens olika områden, vilket redan nu är trängande och kan väntas

öka med utvecklingen, i längden icke kan på ett ändamålsenligt sätt tillgodoses

uteslutande genom att tillfälligt anlita statistiker utanför medicinalstyrelsen.

Härjämte må framhållas, att styrelsens möjligheter att verka för hälso- och

sjukvårdens utveckling säkerligen i icke ringa grad är beroende av att dess

ledning har tillfälle att rörande de statistiska förutsättningarna för ifrågasatta

åtgärder rådgöra med en på hithörande områden tränad statistiker.

Beträffande den veterinära statistiken må särskilt erinras om att denna hit­

tills sammanställts och bearbetats å veterinärbyrån, medan medicinalstyrelsens

statistiker endast underkastat densamma en formell översyn i samband med

statistikens publicering, ett förhållande som icke kan anses vara tillfredsstäl­

lande ur statistisk synpunkt. Vidare har enligt vad utredningen under hand

inhämtat på det veterinära området ett allt starkare behov av statistiska spe­

cialundersökningar gjort sig gällande, främst beträffande förekomsten och ut­

bredningen av vissa djursjukdomar. Dylika specialundersökningar tillmätas

på veterinärt håll stort värde för organiserande av ett effektivt bekämpande

av djursjukdomarna inom landet.

För utredningen har särskilt betonats, att å veterinärmedicinska anstalten

tillgång finnes till ett omfattande undersökningsmaterial, som väl ägnar sig

för statistisk bearbetning och som genom en sådan bearbetning kan tänkas

leda till värdefulla resultat beträffande bekämpandet av vissa djursjukdomar.

Det måste därför anses vara av vikt att jämväl denna anstalt erhåller tillgång

till statistisk sakkunskap.

Rörande organisationen av medicinalstatistiken anför utredningen här­

efter.

1 Svenska sjukhusförvaltningens tjänstömannaiörbund (tidskriften »Sjukhuset» .

Kungl. May.ts proposition nr 67.

109

Erforderlig förbättring och komplettering av medicinal- och veterinärstati­

stiken torde icke kunna vinnas utan en genomgående omläggning av dess

organisatoriska underlag. Vid ett övervägande av de alternativ, som härvid

träda i förgrunden —centralisering till ett större statistiskt organ eller statisti­

kens bibehållande hos vederbörande ämbetsverk — har medicinalstyrelseut­

redningen i likhet med besparingsberedningens statistikkommitté och statens

sjukhusutredning kommit till den uppfattningen, att största garantierna för ett

tillfredsställande resultat torde ernås, därest statistikens omhänderhavande

och bearbetande anförtros åt en inom medicinalstyrelsen inrättad statistisk

avdelning av tillräcklig omfattning. Till denna avdelning bör då koncentreras

all officiell statistik på medicinalväsendets område, alltså även den som tidi­

gare avsetts skola omhänderhavas av statens institut för folkhälsan. För en

sådan åtgärd talar den nära samhörigheten mellan medicinalstatistikens olika

grenar, samtidigt som avdelningen därigenom skulle kunna givas en för statis­

tiskt arbete bättre avvägd storlek. Med ett mera begränsat statistiskt under­

lag lärer avdelningen icke kunna permanent sysselsätta den kvalificerade per­

sonal eller nyttiggöra den maskinella utrustning, som kräves för att få erfor­

derliga statistiska undersökningar sakkunnigt och snabbt utförda. Det torde

ur denna synpunkt jämväl vara lämpligt, att bearbetningen av veterinärstati­

stiken förlägges till medicinalstyrelsens statistiska avdelning, även om en sär­

skild veterinärstyrelse inrättas.

Från dessa utgångspunkter har medicinalstyrelsens statistiker beräknat

personalbehovet å avdelningen till minst 3 kvalificerade tjänstemän (aktuarier)

och 8 biträden. Denna beräkning grundar sig emellertid till avsevärd del på

en uppskattning av arbetskraftsåtgången för de nya eller utökade uppgifter,

som avsetts skola tillkomma avdelningen, och är därför osäker. Med hänsyn

härtill anser sig utredningen böra förorda, att statistikpersonalen till en början

begränsas till förslagsvis 2 aktuarier och 3 å 4 biträden. En av aktuarierna

torde böra fungera som chef för avdelningen och placeras i lönegraden A 26

Den härför erforderliga befattningen kan lämpligen erhållas genom att över­

flytta den nuvarande obesatta förste aktuariebefattningen vid statens institut

för folkhälsan till medicinalstyrelsen. Den andre aktuariebefattningen torde

böra placeras i lönegrad A 21. Samtidigt torde nuvarande arvode åt medicinal­

styrelsens statistiker böra indragas.

Av biträdena torde en böra placeras som kanslibiträde i lönegrad Eo T, en

som kontorsbiträde i lönegrad Eo 4 samt de övriga till en början såsom extra

befattningshavare. Härjämte bör visst belopp ställas till förfogande för avlö­

ning åt tillfälliga befattningshavare, som kunna erfordras för utförande av

större specialundersökningar.

Utredningen utgår från att den statistiska avdelningen skall låta sig ange­

läget vara att i erforderlig utsträckning samråda med vederbörande myndig­

heter, i första hand statens institut för folkhälsan. Vidare torde samråd få

förutsättas äga rum med exempelvis socialstyrelsen rörande statistiken för

bland annat mödra- och barnavården, bostadsbeståndet och folktandvården,

med skolöverstyrelsen rörande skolhälsovården samt med centrala sjukvårds­

beredningen rörande den förvaltningsekonomiska statistiken vid kroppssjuk

husen. En allmän föreskrift härom bör lämpligen inflyta i instruktionen för

medicinalstyrelsen.

Utredningen tillägger, att den statistiska avdelningen kan tänkas organi­

serad antingen som en självständig enhet direkt under generaldirektören eller

³⁰m en del av byrå. Därest eu lag- och utredningsbyrå inrättas, synes utred­

ningen det statistiska arbetet kunna ingå som ett naturligt led i denna byrås

utredande verksamhet. Utredningen förordar därför, att den statistiska avdel­

ningen inordnas under nämnda bvrå.

Kungl. Maj:ts proposition nr ti?.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Utredningens förslag rörande lag- och utredningsbyråns organisation har i

allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Härvid bortses från de tidigare

redovisade yttranden, som ifrågasatt utvidgning av byråns uppgifter till att

även omfatta personalfrågor. Behovet av en statistisk avdelning har under-

strukits i åtskilliga yttranden.

Medicinalstyrelsen upplyser, att en överslagsvis verkställd uppskattning

hade utvisat, att den tid som med den föreslagna personalen skulle åtgå för

lämnande av erforderligt biträde vid större utredningsuppdrag, vilka anför-

trotts styrelsen men ännu icke påbörjats, sannolikt komme att röra sig omkring

fem år. Vid denna uppskattning hade bortsetts från det löpande arbete, som

skulle ankomma på byrån. Medicinalstyrelsen hade likväl funnit sig nu böra

godtaga utredningens förslag till organisation av byrån, varvid styrelsen för­

utsatt att vunna erfarenheter i sinom tid komme att föranleda till avsevärd

utbyggnad av densamma.

Beträffande den statistiska avdelningen konstaterar styrelsen, att vad ut­

redningen anfört till stöd för sitt förslag helt sammanfölle med de synpunkter,

som styrelsen sedan länge förfäktat. Styrelsen begränsar sig därför i huvud­

sak till att kraftigt understryka, att den föreslagna personaluppsättningen å

avdelningen måste anses som ett minimum i avbidan på att närmare erfaren­

het vinnes. Styrelsen erinrar tillika om sitt i annat sammanhang framförda

förslag om överförande till den statistiska avdelningen av en medicinalråds-

assistent från hälsovårdsbyrån ävensom om angelägenheten av att ett ej obe­

tydligt belopp beräknas för anställande av tillfällig personal å avdelningen.

Slutligen betonar styrelsen, att kraven på att avdelningen snabbt skall

kunna icke blott framräkna statistiska uppgifter utan även komplettera de

framräknade summorna med relativtal, diagram och andra kommentarer måste

ställas mycket höga, framför allt beträffande rapporterna om epidemiska sjuk­

domar inom och utom Sverige, beläggningen på epidemisjukhusen samt de

smittsamma könssjukdomarna. På grund härav förutsätter styrelsen, att av­

delningen förses med fullständig uppsättning av tekniska hjälpmedel. Att

inkomma med förslag härutinnan finge bli en av den statistiska avdelningens

första arbetsuppgifter.

Statistiska centralbyrån har intet i princip att erinra mot utredningens för­

slag. Ämbetsverket yttrar bland annat.

Centralbyrån har icke något att invända mot att medicinal- och veterinär­

statistiken bibehålies inom medicinalstyrelsen samt att för dess omhänder-

havande därinom inrättas en särskild statistisk avdelning. Endast därigenom

synes på erforderligt sätt centralisation av det statistiska arbetet inom medi­

cinalstyrelsen och därtill anslutna institutioner av olika slag kunna åväga­

bringas samt möjligheter beredas medicinalstyrelsen att i önskvärd omfattning

utnyttja det statistiska material, som regelbundet insamlas, och utföra för dess

administrativa och vetenskapliga uppgifter behövliga statistiska utredningar.

Med de synnerligen begränsade resurser, som stått medicinalstyrelsen till buds,

ha föreliggande behov i dessa hänseenden hittills icke kunnat tillgodoses på

110

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

in

étt tillfredsställande sätt. Tiden måste anses vara inne för en väsentlig ut­

vidgning av medicinalstatistiken, varvid särskilt synes böra framhållas såsom

ett önskemål, att en fortlöpande statistik till belysning av frekvensen av olika

sjukdomar snarast möjligt kommer till utförande på grundval av det från sjuk-

vårdsanstalter av olika slag till medicinalstyrelsen inkommande uppgifts-

materialet.

Statistiska centralbyrån förutsätter, att ett förverkligande av medicinalsty­

relseutredningens förslag icke kommer att i övrigt medföra någon ändring av

den officiella statistikens organisation genom överflyttning till medicinalsty­

relsen av statistikgrenar av med medicinalstatistiken besläktat innehåll (t. ex.

dödsorsaksstatistiken), vilkas utarbetande hittills varit anförtrott åt andra

myndigheter eller institutioner. I dessa delar utgår centralbyrån från att kon­

takt mellan vederbörande ämbetsverk upprätthålles.

Allmänna lönenämnden har allenast uttalat tveksamhet rörande behovet av

en medicinalrådsassistent å avdelningen.

Svenska läkaresällskapet finner inrättande av en statistisk avdelning väl­

motiverat men ifrågasätter, om det icke ur rekryteringssynpunkt vore nödvän­

digt att giva avdelningschefen byråchefs ställning.

Sveriges läkarförbund betonar den statistiska avdelningens värde för att

möjliggöra eu central tillsyn och rådgivning i fråga om den förebyggande

vården. Förbundet yttrar sålunda.

Översynen på detta område bör försiggå i viss ordning och börja med de

län och samhällen, där dödlighetssiffroma enligt senast offentliggjorda sta­

tistiska uppgifter varit högst. Som exempel må nämnas, att under åren 1941

och 1942, från vilka den senaste statistiken föreligger, de allmänna dödstalen

varit särskilt höga i Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Skaraborgs och Värm­

lands län, medan barnadödligheten varit störst i de nordligaste länen. Orsa­

kerna till den på vissa håll förefintliga högre dödligheten äro komplicerade

och kunna endast klarläggas genom en omsorgsfull utredning, varvid den

länge efterlängtade och av medicinalstyrelseutredningen föreslagna statistiska

avdelningen inom medicinalstyrelsen kan förväntas göra en betydelsefull in­

sats. En dylik utredning kan komma att ge till resultat, att undernäring, be­

tydande abortfrekvens, hög tuberkulos- eller olycksfallsfrekvens, otillfreds­

ställande sociala anordningar för mödrar med späda barn och dylikt före­

komma i vissa kommuner av länet eller i vissa delar av större stad. Först på

detta sätt och med hjälp av därefter vidtagna praktiska åtgärder inom områden,

där speciella missförhållanden konstaterats föreligga, kunna resultat av större

värde för den allmänna hälsovården ernås.

Svenska sanatorieläkarföreningen påpekar vikten av att den statistiska av­

delningen står i förbindelse med de lokala organen, enär statistiken eljest lätt

bleve självändamål samt otillförlitlig och betungande.

Sveriges yngre läkares förening framhåller betydelsen av prognostiska

undersökningar angående läkarbehovet och tillströmningen till läkarbanan

ävensom angående tillgången på sjukvårdspersonal överhuvudtaget. Förenin­

gen anser, att det skulle vara av stort värde med hänsyn till de genomgripande

förändringar inom hälso- och sjukvårdens område, vilka inom kort torde komma

att äga rum, att i samband med omorganisationen av medicinalstyrelsen till

skapa ett prognosinstitut av fast karaktär.

Behovet av en statistisk avdelning har härjämte understrukits av, bland

Kungl. Alaj:ts proposition nr 67.

andra, svenska läsårettsläkarföreningen och Sveriges tandläkarförbund även­

som av svenska landstingsförbundet. Sistnämnda förbund har särskilt be­

tonat vikten av att bearbetningen av det statistiska materialet koncentrerades

på de ur medicinsk och förvaltningssynpunkt betydelsefullaste uppgifterna

samt skedde utan onödig tidsutdräkt.

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Föredraganden.

Jag har redan i det föregående givit min anslutning till utredningens för­

slag att sammanföra handläggningen av viktigare författningsärenden och

större organisatoriska utredningar till en särskild byrå, vilken jämväl skulle

fungera såsom redaktion för medicinalstyrelsens författningssamling. Någon

meningsskiljaktighet synes icke föreligga om att byråchefen för biträde med

dessa uppgifter behöver en relativt kvalificerad kraft, lämpligen placerad som

förste byråsekreterare i lönegrad Eo 26. Jag förordar detta förslag.

Full enighet råder ock om utredningens förslag att för medicinal- och

veterinärstatistikens handhavande och bearbetning inrätta en särskild avdel­

ning inom styrelsen. Av vad utredningen och remissinstanserna anfört i denna

de! står det klart även för mig, att en sådan avdelning snarast bör komma till

stånd. Då jag tillstyrker ifrågavarande förslag, vill jag särskilt understryka

angelägenheten av att förekommande sammanställningar genom erforderliga

kommentarer och analyser samt genom snabb publicering göras lätt tillgäng­

liga för praktiska syften. På dessa punkter synas bristerna i den nuvarande

statistiken ha varit mest framträdande. Jag utgår vidare från att frågor om ut­

vidgning av den löpande statistiken göras till föremål för noggrann prövning

med hänsyn till ändamål och omfattning. Detsamma gäller självfallet be­

hovet av större statistiska specialutredningar.

Från dessa utgångspunkter har jag icke funnit anledning till erinran mot

den personalorganisation, som föreslagits för avdelningen. Jag tillstyrker allt­

så, att för avdelningens ledning inrättas en förste aktuariebefattning i löne­

grad A 26, att för biträde med arbetet å avdelningen avses en aktuarie i löne­

grad A 21 samt ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde å extra ordinarie stat.

Jag förordar även medicinalstyrelsens förslag, att den å hälsovårdsbyrån nu

tjänstgörande medicinalrådsassistenten tills vidare överföres till denna av­

delning. En omprövning av denna anordning bör emellertid verkställas, sedan

någon tids erfarenhet vunnits om arbetsbördan å avdelningen. I övrigt bör, i

mån av behov, anställas extra eller tillfälliga befattningshavare. Härtill åter­

kommer jag i ett senare avsnitt.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat bör indragning ske av såväl den

vakanta befattningen som förste aktuarie vid statens institut för folkhälsan

som det nuvarande fasta arvodet för statistiskt biträde åt medicinalstyrelsen

å 3 000 kronor.

113

F. Kameralbyrån.

Nuvarande personalbestånd.

Kameralbyrån är sedan åtskilliga år uppdelad på två avdelningar, en för

kamerala ärenden i allmänhet, inklusive utanordningsärenden och kassagöro-

mål, samt en för ärenden rörande den ekonomiska förvaltningen av statens

sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka.

Frånsett kvinnlig biträdespersonal utgöras de ordinarie befattningshavarna

ä den allmänna avdelningen av en kamrerare i lönegrad A 24, en byråsekre­

terare i lönegrad A 21 samt en kassör i lönegrad A 11. Härjämte tjänstgöra å

denna avdelning en extra föredragande med arvode motsvarande lön för förste

byråsekreterare i lönegrad Eo 26, en biträdande kamrerare med ett arvode av

10 250 kronor för år samt fyra juridiskt utbildade amanuenser.

Arbetet är så fördelat mellan nu nämnda befattningshavare, att den extra

föredraganden under byråchefens inseende föredrager vissa större ärenden

samt deltager i den juridiskt-administrativa konsultation och granskning,

som åligger kameralbyrån beträffande ärenden, tillhörande andra byråer,

medan byråsekreteraren och en amanuens biträda kameralbyråchefen med

utredning, föredragning och uppsättning av ärenden av löpande natur.

Den ordinarie kamreraren har att leda och, i mån av tid, deltaga i arbetet

med granskning av inkommande räkningar och rekvisitioner av medel,

kontrasignera styrelsens utanordningar och checker, handhava förvaltningen

av styrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond samt övervaka ar­

betet å styrelsens kassakontor. Härjämte har han att verkställa kontroll­

bokföring och tillse, att till styrelsens förfogande ställda anslag icke över­

skridas, att avfatta styrelsens kassarapporter och svara för styrelsens huvud­

bokföring ävensom verkställa av styrelsen anbefallda utredningar av före­

trädesvis ekonomisk art. Huvudparten av granskningsarbetet åvilar för när­

varande den biträdande kamreraren, som tillkom i samband med den för­

stärkta försvarsberedskapen, samt de tre återstående amanuenserna. Av­

löningen åt den biträdande kamreraren och två amanuenser bestrides från

anslaget till medicinalstyrelsens beredskapsorganisation.

Kassagöromålen samt därtill hörande bok- och matrikelföring ombesörjes

av kassören, som därvid biträdes av ett extra ordinarie kanslibiträde. På

kameralbyrån ankommande löneuträkningar utföras på kassörens ansvar av

ett särskilt biträde med kanslibiträdes lön.

Avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning förestås av en

byrådirektör i lönegrad A 28. Han biträdes närmast av en revisor i lönegrad

A 21 samt en revisionsassistent i lönegrad Eo 18.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrclseutrcilningen.

Utredningen erinrar till en början om att kameralbyrån enligt utredningens

förslag skulle befrias från den juridiskt-administrativa konsultations- och

granskningsskyldighet beträffande andra byråers ärenden, som för närva-

Bihang till riksdagens protokoll 19d7. 1 saml. Nr 67.

2191 4G 8

114

rande åligger den, ävensom från handläggning av lag- och författningsären-

den, vilka icke äro av rent kameral natur. Detta beräknas medföra en mycket

väsentlig lättnad i byråns nuvarande arbetsbörda. Å andra sidan skulle

kameralbyrån tillföras vissa ärendesgrupper, som nu handläggas på respektive

fackbyråer, nämligen ärenden angående de styrelsen underställda laborato­

riernas samt vanföreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvalt­

ning ävensom rörande apotekens ekonomiska förhållanden. Vad detta betyder

i merbelastning för byrån finner utredningen vanskligt att på förhand be­

döma, På skäl, som i annat sammanhang närmare utvecklas, har utredningen

emellertid utgått från att en mera kontinuerlig och ingående övervakning och

rådgivning beträffande laboratoriernas ekonomiska förvaltning är påkallad,

icke minst i fråga om upphandlingen av laboratoriemateriel och djur. I en

inom medicinalstyrelsen utarbetad, till utredningen överlämnad promemoria

har vidare framhållits angelägenheten av att ökade organisatoriska möjlig­

heter skapas för styrelsen att följa och övervaka vanföreanstalternas och kust­

sanatoriernas ekonomiska förvaltning samt utöva rådgivning i anslutning

därtill. Det betonas, att statens bidrag till dessa anstalter under årens lopp

ständigt stegrats och för närvarande uppginge till betydande belopp (cirka

8 000 000 kronor) samt att staten tills vidare åtagit sig ansvaret i sista hand

för bestridande av dessa anstalters utgifter. Enligt styrelsens förmenande er­

fordrades inom styrelsen en kvalificerad kraft, förslagsvis i byrådirektörs

tjänsteställning, som kunde ägna huvudparten av sin arbetstid åt hithörande

angelägenheter, innefattande bland annat fastställande av inkomst- och ut-

giftsstater för anstalternas verksamhet, kontroll av bidragsmedlens använd­

ning samt i samband därmed stående konsultation. Medicinalstyrelseutred­

ningen är för sin del icke beredd att för ifrågavarande ändamål förorda en

sådan befattning men finner å andra sidan nödvändigt, att här berörda upp­

gifter beaktas vid utformningen av kameralbyråns personalorganisation.

Utredningen framhåller vidare, att styrelsens medelsförvaltning under-

årens lopp vuxit i omfattning och numera tillhörde de större inom allmänna

civilförvaltningen. Belysande vore, att antalet utanordningar år 1944 upp­

gick till omkring 48 500, fördelade på drygt 100 olika anslag, varvid särskilt

borde beaktas, att utbetalning i flertalet fall skedde direkt till den slutliga

betalningsmottagaren efter granskning allenast å kameralbyrån. Genom för-

svarsberedskapens upphörande komme visserligen en minskning i styrelsens

utanordnings- och därmed sammanhängande granskningsverksamhet att in­

träda (antalet utanordningar för beredskapsändamål utgjorde år 1944 cirka

5 600), men denna minskning beräknas bli till icke ringa del uppvägd av den

ökning, som följer, därest utbetalningen av provinsialläkarstatens avlöningar

och resekostnader centraliseras till medicinalstyrelsen i enlighet med ett av

den s. k. länsstyrelseutredningen år 1936 framlagt, av statsmakterna i princip

godtaget förslag. Den fortsatta utbyggnaden med statsunderstöd av olika och

allt flera vårdgrenar väntas även komma att kräva vidgad medverkan från

kameralbyråns sida. Under sådana förhållanden finner utredningen icke till­

rådligt att vidtaga någon begränsning av den personal, som nu sysselsättes

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

115

med ifrågavarande del av byråns verksamhet. Den stegrade omfattningen av

styrelsens ordinarie medelsförvaltning synes utredningen däremot påkalla

en omprövning av de anställnings- och lönevillkor, som för närvarande gälla

för hithörande befattningshavare, i syfte att anpassa dessa efter arbetsbördans

och ansvarets tillväxt. Utredningen anför härutinnan.

I första hand torde en uppflyttning av den ordinarie kamrerarbefatt-

ningen från lönegrad A 24 till A 26 böra ifrågakomma. Förslag härom

har tidigare framförts av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i deras

betänkande, del I (SOU 1941: 17) på grundval av de allmänna principer

för löneplacering av befattningshavare med kamrerargöromål, som upp-

dragits av dessa sakkunniga. Medicinalstyrelseutredningen ansluter sig till

det sålunda framförda förslaget, då utredningen för sin del icke åsyftar

annan ändring beträffande den med befattningen förenade arbetsbördan än

att den faktiska förskjutning mot ökat ansvar, som under senare år upp­

kommit genom att kameralbyråchefen på grund av andra göromål icke hunnit

ägna avsedd tid åt kontrollen av utanordningsärenden, återgår. Godtages ut­

redningens förslag om inrättande av en överdirektörs- och en lagbyråchefs­

befattning, bör en återgång till normal fördelning av ansvaret i nämnda hän­

seende mellan byråchefen och kamreraren bli möjlig, även om kameralbyrån

tillföres vissa nya uppgifter i enlighet med vad ovan anförts. Skulle erfaren­

heten visa, att så ej blir fallet, synes det med utanordningsverksamheten för­

enade ansvaret kräva, att kamrerarbefattningen förändras till en byrådirek-

törstjänst i 28 lönegraden.

Vidare anser utredningen arten och omfattningen av hithörande gransk-

ningsarbete motivera, att den biträdande kamreraren beredes fastare an­

ställning genom överflyttning till ordinarie stat. Han bör därvid placeras i

24 lönegraden, vilken närmast motsvarar den ställning, som tillkommer

honom för närvarande. Jämväl två av de i granskningsarbetet deltagande

amanuenserna torde böra överföras till ordinarie stat. För en sådan åtgärd

talar icke minst den omständigheten, att anlitandet av amanuenser för detta

granskningsarbete visat sig otillfredsställande därigenom, att dessa växlat

alltför ofta för att hinna förvärva erforderlig vana och säkerhet. Att detta

är en betydande olägenhet framgår klart därav, att statens bidrag till prak­

tiskt taget samtliga ändamål inom medicinal- och veterinärväsendet äro för­

enade med olika villkor, som skola beaktas vid utanordningen. För ifråga­

varande befattningshavare synes en placering som revisor i lönegrad A 21

bäst motsvara arbetets art. Härutöver torde liksom nu krävas en amanuens

med uppgift att dels deltaga i granskningen av enklare utanordningsärenden,

dels ock biträda med annat på byrån förekommande arbete.

Med hänsyn till kassarörelsens osedvanliga storlek, omfattande såväl ut­

gifter som inkomster, och det därmed förenade bokförings- och kontroll­

arbetet, ha från och med den 1 september 1945 vissa kassören dittills åvilande

uppgifter delegerats på ett extra ordinarie kanslibiträde i egenskap av biträ­

dande kassör. Denna har anförtrotts bland annat bokföringen av inkomsterna,

förandet av löne- och pensionsmatriklar samt kontrollen av utgående anvis­

ningar, medan kassören själv ombesörjer bokföringen av utgifterna och övriga

kassagöromål. Från kameralbyråns sida har hemställts, att den biträdande

kassören måtte placeras som kontorist i lönegrad A 9 samt att kassören __

främst på grund av ansvaret för avlöningslistornas upprättande och uträk­

nande, avseende omkring 900 befattningshavare — måtte uppflyttas till löne­

grad A14. Vägande skäl synas utredningen föreligga för en sådan upp­

flyttning.

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

116

Kungl. Maj ds proposition nr 67.

Organiseras bestyren med medelsförvaltningen på sätt sålunda förordats

anser utredningen, att arbetet i övrigt inom kameralbyråns allmänna avdel­

ning bör kunna ombesörjas av byråchefen med biträde av en byråsekreterare

och en amanuens. Denna personaluppsättning skiljer sig från den nuvarande

främst därigenom, att befattningen som extra föredragande bortfallit; denna

åtgärd bör ses mot bakgrunden av den kvalificerade förstärkning av sty­

relsens administrativa personal i övrigt, som utredningen föreslagit. Å andra

sidan finner utredningen den ökade kontrollen beträffande vanföreanstal-

temas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning motivera, att den nuva­

rande befattningen som ordinarie byråsekreterare förändras till en förste

byråsekreterartjänst i lönegrad A 24. Amanuensen avses närmast för biträde

med de på byrån ankommande personalärendena samt för utredning och upp­

sättning av expeditioner i enklare ärenden.

I fråga om avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning er­

inras om den utbyggnad av den statliga sinnessjuk- och sinnesslövården, som

för närvarande pågår och planeras för de närmaste tio åren. Med hänsyn

bland annat härtill anser utredningen det rimligt, att till byrådirektörens för­

fogande ställes en amanuens utöver den nuvarande personalen å avdelningen.

Till en början borde denna amanuens i mån av behov kunna anlitas även för

kameralbyråns allmänna avdelning.

Utredningen betonar, att denna personaluppsättning allenast motsvarar

det behov, som föreligger och kan beräknas föreligga inom den närmaste

framtiden vid en normal ökning av antalet utanordningar. Skulle veterinär­

väsendets ledning frigöras från medicinalstyrelsen, anser utredningen, att en

minskning av personalen med en revisor för granskning av till veterinär-

väsendet hörande räkningar och rekvisitioner borde vara möjlig. Härjämte

borde med uppflyttningen av kassören och dennes närmaste biträde kunna

anstå.

Yttranden över medicinalstyrelseutredningens

förslag.

Medicinalstyrelsen lämnar till en början vissa kompletterande uppgifter

till belysning av kameralbyråns arbetsbörda. Styrelsen upplyser sålunda, att

enligt styrelsens räkenskaper utgifterna för budgetåret 1944/45 utgjorde drygt

114 000 000 kronor, inkomsterna för samma budgetår drygt 26 000 000 kronor

samt antalet räkningar och rekvisitioner drygt 49 000. Utgiftsverifikatio-

nerna fyllde 199 band med ett folioantal av i runt tal 78 500, oaktat en hård

gallring av verifikationsmaterialet verkställts. Styrelsen yttrar i anslutning

härtill bland annat följande.

Såvitt medicinalstyrelsen kan utläsa ur det av riksräkenskapsverket publi­

cerade utdraget ur rikshuvudboken för budgetåret 1944/45 överträffades sty­

relsens utgiftssiffror sagda budgetår inom allmänna civilförvaltningen alle­

nast av statskontoret och pensionsstyrelsen. Att märka är emellertid, att både

statskontoret och pensionsstyrelsen i stor utsträckning fungera såsom förlags-

verk eller att de med andra ord verkställa utbetalningarna till andra redo­

117

görare, vilka i sin tur ha att ombesörja utbetalningarna till den slutliga betal­

ningsmottagaren. Medicinalstyrelsen åter står såsom förlagsverk endast i för­

hållande till statens bakteriologiska laboratorium samt statens sinnessjukhus

och statens anstalt för fallandesjuka, medan den ojämförligt största delen av

styrelsens utbetalningar går direkt till den slutliga betalningsmottagaren,

ofta i de förhållandevis små poster, som förekomma på reseräkningar och

medelsrekvisitioner av liknande typ. Denna omständighet torde förklara, att

antalet verifikationer till médicinalstyrelsens räkenskaper enligt inhämtade

uppgifter är väsentligt större än verifikationsantalet till statskontorets räken­

skaper och mångdubbelt större än antalet verifikationer till pensionsstyrelsens

räkenskaper.

Om hänsyn tages till nu angivna omständigheter torde medicinalstyrelsens

kameralbyrå utan risk för överdrift kunna betecknas såsom den största inom

allmänna civilförvaltningen. Att byråns allmänna avdelning med sina fyra

ordinarie befattningshavare kunnat nödtorftigt hålla samman denna mycket

stora medelsförvaltning tillskriver styrelsen, förutom en rationell organisa­

tion av arbetet, till avsevärd del skickligheten och självuppoffringen hos

byråns befattningshavare i icke-ordinarie anställning. Befogade anmärkningar

för dröjsmål med betalningar ha dock icke kunnat undgås — med i medeltal

nära 190 utanordningar per arbetsdag och flera toppbelastningsperioder under

året har enda möjligheten ofta varit att låta med behandlingen av något tusen­

tal räkningar anstå till en lugnare period. Självfallet bör vid omorganisatio­

nen tillses, att personalen tilltages så, att längre dröjsmål med likvider icke

behöver förekomma. Systemet att låta byråchefens ansvar i avsevärd utsträck­

ning övergå på kamreraren, kamrerarens ansvar på biträdande kamreraren

och amanuenserna samt sistnämnda befattningshavares ansvar på kvinnliga,

med ett undantag icke-ordinarie tjänstemän innebär också, att man lägger

hela medelsförvaltningen på så lösa boliner, att riskerna bli större än vad

som är förenligt med god statsekonomi.

Medicinalstyrelsen framhåller tillika, att man finge räkna med en fortsatt

stegring av statens utgifter för hälso- och sjukvården, av styrelsen uppskattad

till cirka 10 000 000 per år. Å andra sidan erhölle kameralbyrån en icke

oväsentlig lättnad i arbetsbördan, därest veterinärväsendets ledning fri-

kopplades från medicinalstyrelsen. Utgifterna för veterinärväsendet begrän­

sade sig visserligen till omkring 5 000 000 per år men vore fördelade på ett

stort antal småposter. Av hela antalet utanordningar för år 1945, som upp-

ginge till närmare 57 000, belöpte ej mindre än cirka 21 000 på utgifter för

veterinära ändamål. På grund av dithörande utanordningars natur komme

dock lättnaden i första hand den lägre biträdespersonalen till godo.

Även med beaktande härav och den avlastning av kameralbyråns arbets­

börda, som utredningens förslag med däri av styrelsen påkallade modifika­

tioner innebure, anser medicinalstyrelsen det nödvändigt med en väsentlig

förstärkning av kameralbyrån. Styrelsen anför härutinnan bland annat.

Medicinalstyrelsen finner för sin del nödvändigt, att kameralbyrån upp­

delas på två utbetalningskontor, varav det ena skulle stå under ledning av

byråchefen. Det andra utbetalningskontoret borde organiseras så, att i stället

för den föreslagna kamrerartjänsten i lönegrad A 26 inrättades en befattning

såsom byrådirektör i lönegrad A 28.

Denne byrådirektör borde självständigt ansvara för styrelsens huvudbok­

slut och därtill knutna åtgärder, såsom upprättandet av kassarapporter m. m-

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Han borde vidare vara ansvarig för på kameralbyrån ankommande åtgärder

rörande medicinalstyrelsens delfond av statens allmänna fastighetsfond, vars

utgående balanskonto den 30 juni 1945 slutade på drygt 116 000 000 kronor.

Ytterligare borde byrådirektören fullgöra de kontorschefsförpliktelser, som

ankomma på styrelsen, och fungera som närmaste förman för expeditions-

vaktspersonalen. Härjämte borde andra utbetalningskontoret ansvara för för­

valtningen av medicinalstyrelsens diversefonder, uppgående till drygt 43

miljoner kronor. Frågor rörande placering av dessa fonder borde därvid före­

dragas för den juridiskt-administrative överdirektören. Slutligen borde å

detta utbetalningskontor verkställas utbetalningar av en enhetlig grupp an­

slagsmedel, förslagsvis av löner och andra ersättningar till provinsialläkare

och vikarier för dem. Summan av dessa utbetalningar kan för närvarande

beräknas uppgå till omkring fem miljoner kronor, men denna siffra torde till

följd av inrättandet av nya provinsialläkardistrikt komma att snabbt växa.

Personalen å detta utbetalningskontor borde i övrigt utgöras av en re­

visor, med uppgift att biträda vid arbetet med kassarapporter, bokslut och

förhandsgranskning, jämte ett kanslibiträde, som i första hand skulle verk­

ställa uträkning av provinsialläkarstatens löner samt upprätta föreskrivna

taxeringsuppgifter rörande dessa befattningshavare. Då det icke är möjligt

för styrelsen att överblicka det merarbete, genomförandet av källbeskatt-

ningen kan få genom den härigenom erforderliga korrespondensen med upp-

bördsmän i alla delar av landet, vill styrelsen förbehålla sig rätt att i mån av

vunna erfarenheter påkalla den personalförstärkning, som denna beskatt-

ningsform kan komma att nödvändiggöra.

Först genom nu föreslagna anordning blir det möjligt för kameralbvrå-

chefen att hinna ägna de utbetalningsärenden, i vilka han skulle ha att fatta

beslut, och vilkas summa torde komma att redan från början ligga över 100

miljoner kronor, erforderlig uppmärksamhet. Till sitt biträde borde byrå­

chefen för de kamerala uppgifterna ha en kamrer i lönegrad A 24, 2 revisorer

1 lönegrad A 21 samt en amanuens, vilken vid behov borde få rycka in även

på andra utgiftskontoret.

Kassören, som borde föra journaler och böcker för båda utbetalningskon-

toren och ombesörja samtliga kassagöromål, borde på av de sakkunniga an­

förda skäl — vilkas tyngd icke minskas genom att den normala årliga tio-

miljonersökningen av styrelsens medelsförvaltning under ett år skulle nedgå

genom de veterinära utbetalningarnas överflyttning — placeras i lönegrad

A 14 och till sitt närmaste biträde ha en kontorist i lönegrad Eo 9. För verk­

ställande av bland annat avlöningsuträkning för personal hos styrelsen samt

de rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna erfordras härutöver ett

kanslibiträde.

Vid sidan härav borde finnas ett kansli, bestående bland annat av en förste

byråsekreterare och en amanuens.

Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle alltså personalbesättningen å

kameralbyråns allmänna avdelning, utöver byråchefen, utgöra 1 byrådirektör

(A 28), 1 kamrer (A 24), 1 förste byråsekreterare (A 24), 3 revisorer (A 21),

2 amanuenser, 1 kassör (A 14) och 1 kontorist (Eo 9) samt två kanslibiträ­

den för löneuträkningar. Härjämte räknar styrelsen med ett 10-tal biträden

i lägre löneställning för registrering och sifferkontroll.

Beträffande avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvaltning

föreslår styrelsen allenast en jämkning såtillvida, att den föreslagna amanu­

ensbefattningen utbytes mot en befattning såsom förste assistent i lönegrad

Eo 20. Denne befattningshavare skulle omhändertaga den nya grupp av

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

119

ärenden, som uppkommit genom försöken med arbetsterapi på sinnessjuk­

husen. Han borde vidare handha upphandlingsärenden och vissa andra för­

valtningsärenden samt biträda byrådirektören med utredningar och vid be­

redningen av löpande ärenden. I sistnämnda egenskap skulle han även kontra-

signera och ansvara för utgående expeditioner. Förste assistentbefattningen

borde bli en passagetjänst för befattningshavare, vilka stode nära utnämning

till sjukhusintendentsbefattningar vid sinnessjukhusen. Genom inrättandet

av en förste assistentbefattning skulle ock den nuvarande revisionsassistenten

kunna frigöras för de egentliga revisionsuppgifterna, vilka icke medhunnes

av den ordinarie revisorn.

Slutligen må anmälas, att styrelsen ansett en särskild befattning erforderlig

för kontroll av vanföreanstalternas, kustsanatoriernas samt de centrala radium­

anstalternas ekonomiska förvaltning. Styrelsen föreslår, att denna befattning

tills vidare konstrueras som en förste revisorstjänst i lönegraden A 24, var­

vid styrelsen utgått från att befattningen borde placeras å sjukhusbyrån, där

övriga ärenden rörande dessa anstalter handläggas.

Riksräkenskapsverket — som i princip delar utredningens uppfattning

rörande de arbetsuppgifter, vilka böra ankomma på kameralbyrån — till­

styrker utredningens förslag rörande förstärkning av byråns organisation.

Härutöver anför ämbetsverket.

Ämbetsverket vill ifrågasätta, huruvida icke den centralisering av upp-

handlingsverksamheten, som förutsättes skola ske för både sinnessjukhusens

och laboratoriernas räkning, kan anses motivera inrättandet av en särskild

befattning såsom inköpsassistent, vilken icke torde böra placeras i lägre löne­

grad än Eo 24. Tillsammans med den av utredningen föreslagne förste byrå­

sekreteraren jämte erforderlig amanuens- och biträdespersonal bör nyss­

nämnde assistent ingå i kameralbyråns sekretariat. I övrigt synes byrån böra

organiseras på ett kamrerarkontor och ett kontrollkontor. Det sistnämnda

avses därvid skola motsvara den nuvarande avdelningen för sinnessjukhusens

ekonomiska förvaltning. Det torde vidare ur flera synpunkter vara lämp­

ligt, att jämväl kontrollen över vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning anförtros ifrågavarande kontor. Med hänsyn härtill

synes det tveksamt, huruvida den av utredningen föreslagna personalför­

stärkningen är tillräcklig. Det kan sålunda ifrågasättas, huruvida icke jäm­

väl en befattning såsom förste revisor i lönegrad Eo 24 bör inrättas å kon­

toret. Överhuvudtaget måste man räkna med möjligheten att medicinalsty­

relsens kamerala organisation kan komma att behöva ytterligare utbyggas,

därest vissa nu aktuella reformplaner på sjuk- och hälsovårdens område

genomföras.

Yad medicinalstyrelsen anfört anser riksräkenskapsverket icke motivera en

uppdelning av kameralbyrån på två utbetalningskontor. Ämbetsverket yttrar

sålunda.

För de kamerala ärendenas enhetliga behandling torde det vara mera

ändamålsenligt, att kamrerarkontoret bibehålies såsom en organisatorisk en­

het, vilket även skulle möjliggöra ett mera effektivt utnyttjande av den under­

ordnade personalen. Möjligen bör kontoret, för att erhålla en mera adekvat

benämning, i fortsättningen kallas kammarkontoret. Å detsamma böra hand­

läggas alla frågor rörande förhandsgranskning, utanordning, utbetalning och

bokföring. Med hänsyn till att inom statsförvaltningen i övrigt befattnings­

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

120

havare med motsvarande arbetsuppgifter i allmänhet äro placerade i lönegrad

A 26, bör kontorschefen vara en kamrerare i nyssnämnda lönegrad. Omfatt­

ningen av medicinalstyrelsens medelsförvaltning torde motivera, att han vid

sin sida får en biträdande kamrerare i lönegrad A 24. Vilken uppdelning av

löredragningsskyldigheten mellan dessa båda befattningshavare som må be­

finnas mest ändamålsenlig undandrager sig i stort sett riksräkenskapsverkets

bedömande; dock bör i detta sammanhang framhållas att ansvaret för medici­

nalstyrelsens bokslut måste åvila kontorschefen.

Statskontoret tillstyrker uppflyttning av den ordinarie kamrerarbefatt-

ningen från A 24 till A 26 samt inrättande av en biträdande kamrerartjänst.

i lönegrad A 24. För kontrollen av vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning anser ämbetsverket, att en tjänst som revisor i A 21

lämpligen bör komma i fråga, vilket innebär, att den nuvarande byråsekreterar-

tjänsten i samma lönegrad skulle förändras till en revisorstjänst.

Allmänna lönenämnden hyser för sin del viss tvekan rörande nödvändig­

heten av att på en gång genomföra så omfattande tjänsteuppflyttningar å

kameralbyrån, som utredningen föreslagit. Mot den förordade uppflyttningen

av kamrerarbefattningen till A 26 har emellertid lönenämnden icke funnit

något att erinra. Däremot kan lönenämnden icke tillstyrka, att den biträ­

dande kamreraren erhåller ställning som ordinarie tjänsteman, utan förordar,

att befattningen tills vidare placeras på extra ordinarie stat i lönegrad 22.

Enligt lönenämndens uppfattning torde det vidare vara tillräckligt om en

av amanuensbefattningarna ersattes med en revisorstjänst i 21 lönegraden.

Lönenämnden finner det slutligen tveksamt, om kassörstjänsten bör uppflyttas

i högre lönegrad.

Statens or ganisationsnämnd förordar, att den av medicinalstyrelsen före­

slagna byrådirektören ersättes med en kontorschef i lämplig löneställning,

vilken skulle handha de kontorsorganisatoriska göromålen för såväl styrelsen

som laboratorierna.

Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund anser, att den av medicinal­

styrelsen föreslagna förste revisorstjänsten för kontroll av vanföreanstalternas

och kustsanatoriernas m. fl. anstalters ekonomiska förvaltning bör förändras

till en förste byråsekreterarbefattning i lönegrad A 26.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Föredraganden.

Till frågan om arbetsuppgifterna för kameralbyrån har jag i det föregående

(s. 61) tagit principiell ställning, därvid jag i allt väsentligt anslutit mig till

utredningens förslag. Jag utgår alltså från att på denna byrå skall, efter

samråd med vederbörande fackbyrå, ankomma handläggningen av ärenden,

som avse styrelsen åliggande ekonomisk förvaltning eller kontroll av sinnes-

sjukvårdsanstalter, vanföreanstalter, kustsanatorier, centrala radiumanstalter

och laboratorier, vissa ärenden rörande apotekens ekonomiska förhållanden,

anmärknings- och revisionsmål samt frågor av löne- och pensionsteknisk natur.

Härtill kommer den stora gruppen ärenden rörande utanordningar, uppbörd

och redovisning.

121

I förhållande till nuvarande ordning innebär detta en icke obetydlig ökning

av kameralbyråns arbetsuppgifter och ansvar. Å andra sidan måste beaktas,

att den av mig förordade överdirektörs tjänsten samt lag- och utredningsbyrån

kommer att medföra en avsevärd lättnad i framför allt kameralbyråchefens

arbetsbörda. Veterinärväsendets skiljande från medicinalstyrelsen kommer

också att påverka kameralbyråns arbetsbörda i minskande riktning, främst be­

träffande utanordningsärendena. Nu berörda förhållanden bjuda givetvis, att

viss försiktighet iakttages vid bedömandet av byråns personalbehov. I väsent­

liga delar låter sig emellertid arbetsbördan relativt väl överblicka för den när­

maste tiden.

Detta gäller i första hand styrelsens allmänna medelsförvaltning, vars art

och omfattning närmare belysts av såväl utredningen som medicinalstyrelsen.

Här må endast erinras om att utanordningsverksamheten, som med hänsyn till

den därmed förenade granskningen representerar den drygaste delen av medels­

förvaltningen, efter frånräknande av utgifterna för veterinärväsendet och be-

redskapsändamål kan beräknas komma att överstiga 100 miljoner kronor för

år, fördelade på ett 100-tal anslag och 30 000 å 35 000 utanordningar. Det är

visserligen icke osannolikt, att den pågående revisionen av statsbidragsväsen-

det å hälso- och sjukvårdens område kommer att medföra en viss förenkling

av arbetet med dithörande utanordningar, men denna lättnad lärer mer än

väl komma att uppvägas av den ökning i utanordningsbördan, som kan för­

väntas bli följden av ett genomförande på statens bekostnad av fri sjukhus­

vård och delvis fria läkemedel i huvudsaklig överensstämmelse med förelig­

gande, av statsmakterna i princip godkända förslag. Sannolikheten talar för

att man i fortsättningen snarare har att emotse en ökning än en minskning

av medicinalstyrelsens medelsförvaltning. Yid sådant förhållande anser jag

mig kunna utan tvekan förorda utredningens, av statskontoret och riksräken-

skapsverket biträdda förslag om uppflyttning av den nuvarande kamrerarbe-

fattningen från lönegrad A 24 till A 26 samt om överförande av den biträdande

kamrerarbefattningen från beredskapsstat till ordinarie stat med placering i

lönegrad A 24. Jag tillstyrker vidare, att för biträde med granskning av in­

kommande räkningar m. m. tills vidare avses två revisorer, varav en i lönegrad

A 21 och en i lönegrad Eo 21, ävensom en amanuens. Jag har då räknat med

att kamreraren tillika skall fungera som kontorschef och närmaste föl-man för

expeditionsvaktspersonalen. Med hänsyn till kassa- och bokföringsgöromålens

stora omfattning synes det mig tillika rimligt att räkna med en kassör i löne­

grad A 14 och en kontorist i lönegrad Eo 9 för dessa arbetsuppgifter. Till

behovet av biträdespersonal för löneuträkningar och siffergranskning åter­

kommer jag i det följande.

Nu förordade organisation av vad som lämpligen kan kallas kamrerarkon-

toret utgår från att byråchefen utövar beslutanderätten i utanordningsärendena

på förslag av endera av kamrerarna. Möjlighet måste därför beredas honom att

i betydande omfattning företaga stickprovsgranskning av det underliggande

materialet; eljest kommer hans kontroll, liksom nu till största delen är fallet,

att bli mera skenbar än verklig. I likhet med utredningen finner jag ock ange­

Kungl. May.ts proposition nr 67.

122

läget, att kameralbyråchefen ägnar laboratoriernas administration och ekono­

miska förvaltning en fortlöpande uppmärksamhet och kontroll samt står till

laboratorieföreståndarnas förfogande för samråd i dithörande ärenden. Här­

utöver torde tillsynen beträffande vanföreanstalternas och kustsanatoriernas

ekonomiska förvaltning, löne- och pensionsärenden samt remisser och ekono­

miska utredningar komma att kräva en avsevärd tid. Till byråns förfogande

bör därför stå underordnad personal, som kan biträda vid handläggningen av

nu berörda ärenden. För detta ändamål torde böra avses en förste revisor

i lönegrad Eo 24, vilken skulle ersätta den nuvarande byråsekreteraren, även­

som en juridiskt utbildad amanuens. Den senare torde jämväl få anlitas som

biträde åt överdirektören för uppsättning av expeditioner i personalären­

den m. m.

Yad slutligen angår avdelningen för sinnessjukhusens ekonomiska förvalt­

ning finner jag den av medicinalstyrelsen föreslagna jämkningen i utredningens

förslag ändamålsenlig och förordar alltså, att avdelningens personal komplet­

teras med en förste assistent i lönegrad Eo 20 i stället för en amanuens.

Denne torde, i mån av behov, kunna anlitas för upphandling även för labora­

toriernas räkning. Med anställande av den av riksräkenskapsverket föreslagna

inköpsassistenten torde då kunna tills vidare anstå.

H. Skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m.

Nuvarande personalbestånd.

Den för medicinalärendena avsedda registrerings- och skrivperso-

nalen har i betänkandet per den 1 juli 1945 uppgivits till 47 befattnings­

havare, beräknat efter heltid. Personalens sammansättning framgår av föl­

jande sammanställning.

A medicinalstyrelsens avlöningsstat

Å beredskapsstat

Kungl. Maj.ts proposition nr 67.

Befattning

Ordinarie

Eo. Övriga Summa Eo. Övriga Summa

Kansliskrivare........

1

3

—

4

—

—

—

Kanslibiträden........

3 (—2)

4

—

5

—

—

—

Kontorsbiträden__ 4 (—2)

12

—

14

2

—

2

Skrivbiträden ........... 1 (—1)

—_______9_____ 9_______—______13_____ 13

Summa 9 (—5)

19

9

32

—

—

15

Av kansliskrivarna tjänstgör en (den ordinarie) som styrelsens registrator,

en som föreståndare för styrelsens skrivcentral och sinnessjukvårdsbyråns

kontraktskontor, medan de övriga fullgöra vissa kvalificerade uppgifter å

medicinalbyrån och kameralbyrån. Beträffande den övriga personalens fördel­

ning hänvisas till den i betänkandet (s. 22—24) lämnade översikten. Här må

endast erinras om att av de ordinarie befattningshavarna 2 kanslibiträden,

2 kontorsbiträden samt skrivbiträdet innehava förordnanden å högre extra

ordinarie befattning utan att deras egna tjänster uppehållas av vikarier.

Yidare må anmärkas, att i sammanställningen icke medräknats det extra ordi­

123

narie kanslibiträde, som fungerar såsom biträdande kassör, ej heller en ordi­

narie kontorsbiträdesbefattning och en extra skrivbiträdesbefattning, vilka

innehavas av telefonister. De med beredskapsmedel avlönade biträdena syssel­

sattes tidigare med förande av beredskapsregister för olika slags medi-

cinalpersonal samt siffergranskning av ersättningsräkningar, avseende vård

av militär personal å civila sjukhus. Ett flertal av ifrågavarande biträden har

emellertid efter hand kommit att helt eller delvis tagas i anspråk även för rent

fredsbetonade ändamål. För närvarande sysselsättas enligt uppgift drygt ett

40-tal befattningshavare för sådana ändamål, medan den egentliga beredskaps-

personalen begränsats till sammanlagt 9 befattningshavare.

Antalet mera stadigvarande expeditionsvakter i styrelsen (utom vete­

rinärbyrån) uppgives för närvarande till 8 med följande placering:

1 lönegrad A 7

2 lönegrad Eo 5

2

»

A 5

3

»

Ex 5

Härutöver avlönas en tillfällig expeditionsvakt från beredskapsanslaget.

Till vaktpersonalen torde även böra hänföras förenämnda två telefonister i

lönegrad A 4 respektive Ex 2.

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Medicinalstyrelseutredningen.

I fråga om registrerings- och skri vper sonalen yttrar utredningen

till en början.

Utredningen har icke kunnat så i detalj taga del av det löpande arbetet inom

medicinalstyrelsen, att utredningen äger tillräckliga hållpunkter för att tillför­

litligt bedöma behovet av skrivpersonal inom styrelsen. Detta måste för övrigt

komma att växla från tid till annan alltefter som det aktuella läget kräver. Ut­

redningen vill emellertid erinra om att medicinalstyrelsens kontorsorganisa-

tion på initiativ av besparingsberedningen under år 1942 varit föremål för en

ingående undersökning av särskilda utredningsmän, vilka i betänkande den 8

oktober 1942 funnit en icke oväsentlig begränsning av den dåvarande skriv-

personalen möjlig under förutsättning att vissa föreslagna rationaliserings-

åtgärder vidtoges. En del av dessa förslag hava, enligt vad styrelsen upplyst,

helt eller delvis redan genomförts, medan prövningen av andra uppskjutits i

avvaktan på resultatet av medicinalstyrelseutredningens arbete och lösningen

av vissa lokalfrågor. Bland de uppskjutna åtgärderna må särskilt nämnas ut­

vidgning av skrivcentralen till att omfatta förslagsvis 8 befattningshavare samt

överföring i viss omfattning av specialitetsärendenas handläggning till statens

farmacevtiska laboratorium. Utredningen har tidigare i allt väsentligt anslutit

sig till förslaget om överflyttning av handläggningen av specialitetsärenden

till statens farmacevtiska laboratorium. Beträffande förslaget om utvidgning

av skrivcentralen har utredningen för sin del funnit vägande skäl tala för att

en sådan åtgärd åtminstone i viss omfattning vidtages, främst med hänsyn till

att en relativt betydande reserv måste finnas tillgänglig vid inträffade sjuk­

domsfall och oförutsedda ledigheter samt för avverkning av toppunkter eller

andra ojämnheter i expeditionsarbetet. Till skrivcentralen bör enligt utred­

ningens mening hänföras all sådan skrivpersonal, som icke kan beräknas hava

full sysselsättning å viss byrå eller med speciella uppgifter.

124

Från dessa utgångspunkter har utredningen, såvitt angår medicinalväsendet,

uppskattat det mera stadigvarande personalbehovet för registrerings- och

skrivgöromål, inberäknat sifferkontroll m. m., under den närmaste tiden till

sammanlagt 40 befattningar, varav 6 förutsatts skola vara placerade på skriv­

centralen. Härvid har utredningen räknat med 4 kansliskrivare, 8 kansli­

biträden, 18 kontorsbiträden samt 10 extra eller tillfälliga befattningshavare.

I förhållande till dåvarande personalbestånd å styrelsens avlöningsstat

innebär detta en utökning med 8 befattningshavare. Denna förstärkning moti­

veras i huvudsak med överflyttning av registerföringen rörande sjuksköterskor

och viss annan medicinalpersonal från nuvarande beredskapsbyrån till sjuk­

husbyrån, tillkomsten av den nya statistiska avdelningen samt ansvällningen

av den ordinarie arbetsbördan å vissa byråer, vilken medfört, att ett flertal med

beredskapsmedel avlönade biträden redan nu helt eller delvis måst anlitas för

rent fredsbetonade uppgifter. Kanslibiträdena ha i första hand avsetts för så­

dant registrerings-, statistiskt eller expeditionellt arbete, som kräver ett visst

mått av självständigt omdöme, ävensom för löneuträkningar och annat mera

kvalificerat biträdesarbete. Av de tre nya kanslibiträdena ha i enlighet härmed

en avsetts för det till sjukhusbyrån förlagda sjuksköterskeregistret, en för apo-

teksbyrån och en för statistikavdelningen.

Utredningen har vidare funnit den nuvarande relationen mellan ordinarie

och icke-ordinarie befattningshavare inom förevarande personalgrupp vara

mindre tillfredsställande. För närvarande finnas nämligen endast 9 ordinarie

befattningar för ifrågavarande personal. I anslutning till grunder, som vunnit

tillämpning inom andra större ämbetsverk, tillhörande civilförvaltningen, före­

slår utredningen att minst 2 kansliskrivare, 5 kanslibiträden och 11 kontors­

biträden eller alltså sammanlagt 18 befattningshavare överföras till ordinarie

stat. Därigenom skulle omkring 45 % av samtliga hithörande befattningshavare

kunna erhålla ordinarie anställning. För övriga befattningshavare har utred­

ningen förslagsvis räknat med 12 extra ordinarie och 10 extra eller arvodes-

avlönade befattningar.

Enligt utredningens förslag skulle alltså styrelsens registrerings- och skriv-

personal få följande sammansättning:

Kungl. Maj:ts proposition nr 67.

Befattning

Ordinarie

Eo.

Övriga

Summa

Kansliskrivare.................. 2

2

—

4

Kanslibiträden.................. 5

3

—

8

Kontorsbiträden............... 11

7

—

18

Skrivbiträden ................. —

—

10

10

Summa 18

12

10

40

Utredningen tillägger, att den uppskattning av personalbehovet, som sålunda

verkställts, av naturliga skäl närmast hade karaktären av en minimiberäkning

på grundval av då föreliggande förhållanden och att en jämkning av densamma

därför kunde visa sig påkallad för att icke i onödan betunga mera kvalificerade

befattningshavare med göromål, som kunde fullgöras av här avsedd personal.