SOU 1965:49

Hälso- och socialvårdens centrala administration

1. Utredningsuppdraget

2. Socialstyrelsens organisation och verksamhet . 2.1 2.2 2.3

2.5

2.6

Socialstyrelsens tidigare utveckling Socialstyrelsens nuvarande organisation Barnavårdsbyrån . 2.3.1 Barnavårdshyråns arbetsuppgiftei 2.3.1. 1 Barnavårdsanstalter 2.3.1. 2 Allmän barna- och ungdomsvård . . 2.3.1 .3 Statens åtgärder för vila och rekreation åt mödiar och barn 2 ..3 1.4 Allmänna barnbidrag 2.3.2 Barnavårdsbyråns organisation Socialvårdsbyrån 2.4.1 Socialvårdsbyråns arbetsuppgiftei 2. 4. 1. 1 Stöd åt hjälpbehövande i allmänhet 2.4.1. 2 Åldringsvård . . . . 2 .4. 1. 3 Social hemhjälpsverksamhet . 2.4. 1. 4 Flyktingar och zigenare m.fl. . 2 .4. 1. 5 Socialvår'dsbyiåns befattning med socialvårdskonsulenlerna 2. 4. 1. 6 Efterlysning av vissa underhållsskyldiga . 2. 4. 2 Socialvårdsbyråns organisation . . . . Lagbyrån 2.5.1 Lagbyråns arbetsuppgifter 2.5.1. 1 Juridiska ärenden 2.5.1.2 Remissärenden 2.5.1.3 Administrativa ärenden . 2.5.1.4 Informationsverksamhet 2.515 Totalförsvarsfrågor 2. 5. 2 Lagbyråns organisation Nykter'hetsvårdsbylån 2.6.1 Nykterhetsvå1dsbyråns arbetsuppgifter . . . . . . . 2.6.1.1 Vårdanstalter för alkoholmissbrukare, inackorderings- hem m.m. . . 2.6. 1. 2 Kommunala nykteihetsnämnder och länsnykterhetsnämn- der . 2 ..6- 2 Nykterhetsvårdsbyiåns organisation

11

17

20 20 21 22 22 22 23 24 24 24 25 25 25 25 25 26 26 26 26 27 27 27 27 28 28 28 29 29 29

30

31 32

2.7

Skolbyrån

2.7.1 Skolbyråns arbetsuppgifter . . 2. 7. 1. 1 Ungdomsvår'dsskolomas organisation 2. 7. 1. 2 Tillsyn över ungdomsvårdsskolorna . 2.7.1.3 Ungdomsvårdsskolornas personal och drift . 2.7.1.4 Intagning och överflyttning av elever . 2.7.1.5 Vård utom skola . 2.7.2 Skolbyråns organisation

. Vissa regionala organ 3.1

32

4.1

4.2 4.3

Nuvarande organisation 3.1.1 Socialvårdskonsulenter

3.1.2 Barnavårdskonsulenter .

3.1.3 Länsnykterhetsnämnder 3.1.4 Eftervårdskonsulenter

3.1.5 Barnavårdsombud . Socialvårdskonsulentutredningens förslag

'. Viss informationsverksamhet inom socialvården .

Socialstyrelsens informationsverksamhet 4.1.1 Råd och anvisningar

4.1.2 Sociala meddelanden . .

4.1.3 Övrig informationsverksamhet . De regionala organens informationsverksamhet . Viss kurs- och konferensverksamhet .

. Allmänna överväganden .

5.1 5.2 5.3 5.4 5.5

5.6 5.7 5.8

5.9

Socialstyrelsen ett socialvårdsverk V erkslednmgen Långtidsplanering

Utvecklingsarbete m. m.

Rådgivning . .

5.5.1 Tryckt information .

5. 5. 2 Övrig rådgivning. . Behovet av en administrativ byrå . Gemensam byrå för barna- och ungdomsv åld Särskild expertis . 5.8.1 Specialisternas placering . 5.8.2 Speciellt rörande behovet av juridisk expertis. Socialstyrelsens personalbehov .

5.9.1 Socialkonsulentkontoren förutsatts komma till stånd . 5.9.2 Förstärkning av vårdbyråernas personal 5.9.3 Överväganden i övrigt rörande personalen .

. Förslag till ny organisation av socialstyrelsen . 6.1

Verksledningen 6.1.1 Sammansättning 6.1.2 Ärendenas handläggning 6.1. 2 1 Allmänna legler 6. 1. 2. 2 Intagningsärenden m.m. . 6. 1. 2. 3 Besvär enligt lagen om allmänna barnbidrag

32 32 32 33 33 34 34 34

36 36 36 36 36 37 37 38

39 39 39 39 40 40

45 45 48 49 50 51 51 52 53 54 54 54 55 56 56 56 58

60 60 60 60 60 61 63

6.2

6.3

6.4

6.6

Administrativa byrån 6.2.1 Allmänna överväganden 6.2.2 Kanslisektionen 6.2.3 Kameralsektionen 6.2.4 Bidragssektionen 6. 2. 5 Informationssektionen . . 6.2.6 Administrativa byrån enligt SS- ut1 ednmgens förslag Bar navårdsbyrån 6.3.1 Allmänna överväganden 6.3.2 Allmänna sektionen 6. 3. 3 Sektionen för öppen vård 6. 3. 4 Sektionen för sluten vård . 63. 5 Barnavår'dsbyån enligt SS- utrednlngens förslag Socialvårdsbyrån . . . . . . . . 6.4.1 Allmänna överväganden 6. 4. 2 Allmänna sektionen 6. 4. 3 Sektionen för flyktingar och zigenare 6.4. 4 Socialvårdsbyrån enligt SS- utredningens fo1sl'1g Ny'kteihetsvårdsbyrån . . . . . . 6.5.1 Allmänna överväganden 6.5.2 Allmänna sektionen 6. 5. 3 Inspektionssektionen 6.5 4 Intagningssektionen . 6.5 5 Ny'ktelhetsvårdsbyrån enligt S-S -utredningens förslag. Specialister 6.6.1 Planeringsor gan 6.6.2 Juridisk sektion . 6.6.3 Övriga experter

7. Förlikningsmannaexpeditionen 7.1 7.2 Nuläge Förslag

8. Kostnadsheräkningar

Avdelning B: MOA-utredningens förslag rörande den centrala medicinal—

administrationens organisation och arbetsuppgifter

9. Utredningens direktiv och arbetssätt .

10. Huvuddragen i den centrala medicinaladministrationens utveckling fr.o.m.

11.

budgetåret 1947/48 . 10.1 1947 års omorganisation av medicinalstyrelsen 10.2 Utvecklingen i övrigt

Översikt över den centrala medicinaladministrationen m.m. 11.1 Den statliga administrationen 11.2 Vissa icke statliga organ 11.3 Internationellt samarbete

63 63 64 66 66 68 69 70 70 71 71 72 72 73 73 74 74 74 7 5 75 75 76 76 77 77 77 78 79

81 81 83

87

91

96 96 98

101 101 101 _105

12. Nuvarande organisation av medicinalstyrelsen och vissa andra organ

13.

14.

12.1 Medicinalstyrelsen 12.1.1 Ämbetsbefattning . 12.1.2 Översikt över organisationen . 12.1.3 Överdirektörsavdelningcn 12.1.4 Medicinalbyrån 12.1.5 Hälsovårdsbyrån 12.1.6 Sjukhusbyrån 12.1.7 Mentalsjukvår'dsbylån 12.1.8 Byrån för social- och rättspsy kiatri 12.1.9 Tandvårdsby rån . 121. 10 Apoteksbyrån . 12.1.11 Lag- och utredningsby rån . 12. 1. 12 Kameralbyrån 12. 1. 13 Vissa vid flera byråer förekommande a1betsuppg1fte1 12.2 Medicinalstyrelsens sjukvår'dsbeledskapsnämnd 12.2.1 Ämbetsbefattning . . 12.2.2 Nämnden, arbetsutskottet, kanslichefen 12.2.3 Upphandlings- och organisationsby rån 12.2.4 Personalbyrån 12.3 Centrala sjukvårdsberedningen 12.3.1 Ämbetsbefattning . . 12.3.2 Översikt över organisationen . 12.3.3 Byggnadsbyrån 12.3.4 Utrustningsbyrån 12. 3 5 Organisationsbyrån 12. 3. 6 Kansliet 12.4 Rådet för sjukhusdriftens rationalisering 12.4.1 Ämbetsbefattning . 12. 4. 2 Rådet och arbetsutskottet 12.4.3 Expertgrupper 12.4.4 Kansliorganisationen

Den väntade utvecklingen inom hälso- och sjukvården jämte apoteksviisen- det................ 13.1 Den allmänna organisatoriska utvecklingen 13.2 Utvecklingen inom hälsovården 13.3 Utvecklingen inom sjukvården . . 13. 3.1 Utvecklingen av efterfrågan på sjukvård . . . . 13. 3. 2 Platsantal och investeringar vid den slutna sjukv årdeh . 13. 3.3 Den öppna sjukvården m. m. 13.4 Personallägets utveckling. 13..4 1 Allmänt om utvecklingen . 13..4 2 Beho1et av personalplanering inom sjukvården 13.5 Den väntade utvecklingens krav på medicinalstyrelsen

Huvuddragen i den statliga medicinaladministrationens framtida uppgifter och organisation . . . 14.1 Planerings- och 1at1onal1se11nf'sf1ag01na . 14... 2 Medicinalstyrelsen . 14.2.1 Personal- och arbetslägets utveckling efter 1947 års omorganisa- tion

107 107 107 109 109 110 112 112 113 115 116 116 118 119 120 122 122 123 124 125 125 125 126 126 127 128 128 129 129 129 130 130

132 132 134 135 135 137 138 140 140 143 145

148 148 152

153

14. 2.2 Vissa allmänna frågor.

14.221 Målsättning och verksamhetsområde för den nya orga- tionen .

14.222 Medicinalstyrelsens statistikfråga .

14.22 3 Behovet av fackmän .

14.224 Verkssty relse. Vetenskapliga rådet. Planeringsråd.

14.225 Chefsorganisationen . . . . . .

14.226 Organisationen i övrigt .

14.227 Avdelnings- och byråorganisationens allmänna upp- läggning 14. 2. 2.8 Vissa synpunkter på rekryteringsläget. 14.229 Kompetensfordringar i vissa fall.

14.2 .3 Medicinalstyrelsens granskning av apoteksräkningar . 14.3 Medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd . . . 14.4 Centrala sjukvårdsberedningen. Rådet för sjukhusdriftens rationali-

sering 14.4.1 Allmänna synpunkter .

14. 4. 2 14.43 14.4.4

Frågan om sammanläggning med medicinalstyrelsen . Rådet för sjukhusdriftens rationalisering . Centrala sjukvårdsberedningen

14.4.5 Rationaliseringsuppgifternas finansiering 14.5 Inrättande av en statsmedicinsk anstalt . 14. 5.1 Allmänna synpunkter .

14.5.2

Arbetsuppgifter, vilkas avlastning från medicinalsty relsen kan

ö1ervägas .

14.521. Ärenden som kräver medicinsk bedömning i det en- skilda fallet 14.522 Ärenden rörande farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor

14.523. Medicinalstyrelsens uppgifter som överstyrelse eller chefsmyndighet. Svenska farmakopékommittén. Gift- nämnden

14. 5. 3 Förslag angående en statsmedicinsk anstalt. 14. 5. 4 Vissa gränsdragningsfrågor .

15. Förslag till ny organisation av medicinalstyrelsen . 15.1 Verksstyrelse. Vetenskapliga rådet. Planeringsråd . 15.2 Verkschef, överdirektör, avdelningschefer m. fl. . 15.3 Tjänster för fackmän

15.3.1 15.32

Läkare, tandläkare och apotekare . Övriga fackmän

15.4 Kommentarer till organisationsförslaget.

15.4.1 15.4.2 15.4.3 15.4.4 15.4.5 15.4.6 15.4.7 15.4.8 15.4.9

Arbetsuppgifternas fördelning Allmänt angående förslaget till personalorganisation Vissa vid flera enheter förekommande ärendegrupper Skärmbildscentralen och övrig allmän hälsokontroll Rehabilitering och handikappvård .

Meritkontoret . Sektionen för planering och utredning . . . Sektionen för personalbehov och personalprognoser . Sektionen för utbildnings- och kompetensfrågor

156 157 159 163 164 168

169 170 171 172 173

175 175 178 181 184 187 188 188

191

191

1 96

200 200 207

209 209 21 1 212 212 219 220 220 222 223 223 223 224 224 224 224

15.4. 10 Statistikbyrån . . 15.4.11 Legitimation och behörighet . 15.4. 12 Nämndkansliet .

15 4.13 Vissa förslag beträffande disciplinnåmnden samt l1ö1'sel1'a1ds- och hjälpmedelsnämnder na

16. Förslag angående statsmedicinska anstaltens organisation 16.1 Verksstyrelse, verkschef m.m. 16.2 Kansliavdelningen . 16.3 Rättsläkarråd. Rättsmedicinska avdelningen. Rättspsv kiatriska avdel-

ningen . . . . 16.4 Statens läkemedelsnämnd. Svenska farmakopékominittén. Läke- medelsavdelningen

16.5. Giftnämnden. Giftavdelningen

17. Förslag till ny organisation av centrala sjukvårdsberedningen och rådet för sjukhusdriftens rationalisering . 17.1 Allmänna överväganden 17.2 Styrelse. Arbetsutskott. Verkschef. 17.3 Byggnadsbyr rån . . . . 17. 4 Utrustningsbyrån 17.5 Organisationsbyrån 17. 6 Teknisk- ekonomiska byrån 17.7 Kansliet . 17.8 Rådet för sjukhusdriftens lationalisering

18. Lokal- och utrustningsfrågor

19. Kostnadsberäkningar 19.1 Löner och arvoden 19.2 Omkostnader

Reservation .

Avdelning C: Socialstyrelseutredningens och MOA-utredningens förslag till ett för socialuård och medicinalväsende gemensamt verk

20. Utredningsuppdraget

21. Soeial1årdens och medicinalväsendets beröringspunkter inom olika om- råden 21.1 Allmän hålso- och sjukvård. 21.2 Barna- och ungdomsvård . 21.3 Åldringsvård social handikappvård, sociallijälp och social hemhjälp 21.4 Nykterhetsvård . . . . . . . . . . .

|G IO . Utredningarnas synpunkter på frågan om en sammanläggning av social- styrelsen och medicinalstyrelsen

226 226 226

226

228 228 229

229

231 233

234 234 235 236 237 239 240 240 242

243

245 245 246

253

254 254 255 256 257

260

23. Förslag till statens hälso- och socialvårdsstyrclse

23.1 Verksledning . .

23.2 Avdelningsorganisationen . 23.3 Medicinal- och socialavdelningen 23.4 Planeringsavdelningen

23.5. Beredskapsavdelningen 23.6 Administrativa avdelningen 23.7 Lagbyrån

24. Regional organisation

IQ Ul . Lokal- och utrustningsfrågor. Kostnadsberäkningar 25.1 Lokal- och utrustningsfrågor 25.2 Kostnadsberäkningar 25.2.1 Löner och arvoden 25.2.2 Omkostnader 25.3 Allmänt om kostnaderna .

Särskilt yttrande .

.4 udz'lning D: Sammanfattning

Bilagor

(Siffrorna i bilagornas beteckning anger det avsnitt i betänkandet, där bilagan redovisas i texten)

2.2 Översikt över socialstyrelsens nuvarande organisation . 4.2 Enkätformulär rörande vissa konsulenters rådgivningsver.ksamhet 6 a Översikt över den föreslagna organisationen för socialstyrelsens veik- samhet . .

6 b Jämförelse mellan nuläge och SS- utredningens föi'.slag

6 c Förteckning över nuvarande och föreslagna tjänster vid socialsty1elseri 6.2.4 Förteckning Över statsbidrag som administreras av socialstyrelsen. 11.1 Redogörelse för vissa inom hälso- och sjukvården verksamma organ

13.4.1 Läkartjänster och vakanser inom vissa områden 1961—1964 . 14.222 PM ang. utformningen av medicinalstyrelsens statistik . 15 a Översiktsplan för medicinalstyrelsen .

15 b Medicinalavdelningen (MS)

lac Planeringsavdelningen (MS) . 15 d Beredskapsavdelningen (MS). . . . 15e Administrativa byrån och lagbyrån (MS) . 15 f Sammanställning av förslag till organisation fö1 medicinalstyrelsen . 15 g Sammanställning av förslag till personal vid medicinalstyrelsen . 23a Översiktsplan för statens hälso- och socialvårdsstyrelse . 23 b Medicinal- och socialavdelningen (SHS) .

23 c Planeringsavdelningen (SHS) 23d Beredskapsavdelningen (SHS) . 23 e Administrativa avdelningen och lagbyrån (SHS).

265 266 267 269 271 271 271 272

273

275 275 276 276 276 276

278

281

301 302

303 304 307 308 311 335 336 347 348 349 350 351 352 364 367 368 369 370 371

23f Sammanställning av förslag till organisation för statens hälso— och socialvårdsstyrelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . 372 23 g Sammanställning av förslag till personal vid statens hälso- och social- vårdsstyrelse....................386 Förkortningslista I betänkandet har bl.a. använts följande förkortningar: CSB =centrala sjukvårdsberedningen MS =n1edicinalstyrelsen SBN :medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd SHS =statens hälso- och socialvårdsstyrelse SJURA =1'ådet för sjukhusdriftens rationalisering SMA =statsmedicinska anstalten SS = socialstyrelsen

SS—utredningen = socialstyrelseutredningen

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Den 2 mars 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla en utredningsman med uppgift att utreda och framlägga förslag rörande socialstyrelsens organisation.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 6 april 1962 såsom utrednings- man häradshövdingen Gunnar Engström, varjämte numera byrådirektören hos arbetarskyddsstyrelsen Veronika Nissen förordnades att vara sekreterare.

För utredningen har antagits benämningen socialstyrelseutredningen. Att såsom experter biträda utredningsmannen tillkallades den 4 oktober 1962 numera biträdande häradshövdingen Tor Sverne samt den 7 oktober 1963 numera budgetsekreteraren i socialdepartementet, förordnade kanslirådet Birger Forslund, socialdirektören hos Lunds stad Carl Gustaf Stenkula och tillförordnade byråchefen i socialstyrelsen Carl-Edvard Sturkell.

Utredningen har, efter remiss, avgivit utlåtanden dels den 23 januari 1963 i an- ledning av vad riksdagens revisorer anfört rörande tidskriften Sociala meddelanden, dels ock den 16 september 1963 över socialvårdskonsulentutredningens betänkande »Den statliga konsulentverksamheten på socialvårdens område» (SOU 1963: 30).

Den 14 september 1962 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdeparte- mentet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppgift att utreda och framlägga för- slag rörande organisationen och arbetsuppgifterna för medicinalstyrelsen och till styrelsen knutna organ.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 25 oktober 1962 såsom sak- kunniga landshövdingen Per Nyström, ordförande, generaldirektören Arthur Engel, professorn Bror Rexed, landstingsdirektören Hans Sandberg, generaldirektören Richard Sterner och byråchefen Hans W'ihlborg, tillika sekreterare, varjämte förste byråsekreteraren hos statskontoret Rolf Holmsten förordnades att vara biträdande sekreterare.

Utredningen har antagit benämningen MOA-utredningen. Den 23 oktober 1963 tillkallades byrådirektören hos medicinalstyrelsen Åke Sjö- ström att såsom expert biträda utredningen i frågor rörande medicinalstyrelsens statistiska arbetsuppgifter och därmed sammanhängande spörsmål.

Den 21 januari 1965 förordnades förste byråsekreteraren hos kriminalvårdsstyrel- sen Evert Brytting att fr. o. m. den 1 februari 1965 vara biträdande sekreterare åt utredningen.

Genom beslut den 2 november 1962 överlämnade Kungl. Maj:t av den sakkunnige för förberedande undersökning rörande medicinalstyrelsens organisation och arbets- uppgifter m.m. dels i juni 1962 och dels med skrivelse den 8 oktober 1962 över- lämnade promemorior till MOA-utredningen för att beaktas vid fullgörandet av utredningsuppdraget.

MOA-utredningen har haft att beakta prop. 1964: 114 angående viss rationalise- ringsverksamhet inom sjukvården m.m., vari chefen för socialdepartementet ut- talade, att han, då skäl kunde anföras för att en central planering inom sjukvården borde sammankopplas med centrala rationaliseringsuppgifter på området, utgick från att MOA-utredningen skulle taga upp frågan om centrala sjukvårdsberedningens och rådets för sjukhusdriftens rationalisering framtida ställning till prövning.

MCA-utredningen och 1962 års försvarssjukvårdsutredning har i gemensam skrivelse den 21 januari 1963 framlagt förslag om vissa förstärkningar vid medicinal- styrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd för under budgetåret 1963/64 erforderliga förberedelser för viss civil krigssjukvårdsutbildning.

Utredningen har, efter remiss, avgivit utlåtanden dels den 11 december 1963 över av särskild sakkunnig framlagt förslag angående inrättande av statens kriminal- tekniska laboratorium, dels den 18 juni 1964 över en av föreståndaren för blod- gruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium gjord fram- ställning om omedelbara åtgärder för bättre lokaler och över byggnadsstyrelsens hemställan 0111 projekteringsmedel för tillbyggnad vid nämnda laboratorium, dels den 1 december 1964 över statens byggnadsbesparingsutrednings betänkande »Eko- nomiskt byggande» (SOU 1964: 26), dels ock den 22 juni 1965 över Sveriges läkar- förbunds skrivelse den 13 maj 1965 angående översyn av medicinalstyrelsens discipli- nära verksamhet och formerna för densamma.

Den 9 september 1964 anbefallde Kungl. Maj:t socialstyrelseutredningen och MCA— utredningen att, med fullföljande var och en av de åt dem tidigare lämnade upp- dragen, i samråd utreda och framlägga förslag jämväl rörande en gemensam central— organisation för socialvård och medicinalväsende. Med hänsyn till den tidsutdräkt, som blev en nödvändig följd av att ramen för utredningsarbetet sålunda vidgades, framlade socialstyrelseutredningen den 16 september 1964 förslag till provisorisk förstärkning av socialstyrelsen.

Reservation har avgivits av MCA-utredningens ledamöter Engel och Sterner be- träffande vissa delar av förslaget om inrättande av en statsmedicinsk anstalt. var- jämte Engel avgivit särskilt yttrande i anslutning till utredningarnas gemensamma förslag.

Sedan utredningsarbetet nu slutförts, får utredningarna härmed vördsamt över-

lämna bifogade betänkande angående hälso- och socialvårdens centrala administra- tion, 1'ari framlägges

socialstyrelseutredningens förslag rörande socialstyrelsens organisation,

MCA-utredningens förslag rörande den centrala medicinaladministrationens orga- nisation och arbetsuppgifter samt

av utredningarna gemensamt upprättat förslag till ett för socialvård och medici- nalväsende gemensamt verk.

Stockholm den 22 juni 1965.

För socialstyrelseutredningen För MCA-utredningen Gunnar Engström Per Nyström / Veronika Nissen Arthur Engel Bror Rexed Hans Sandberg Richard Sterner

H. W'ihlborg / Rolf Holmsten / Evert Brytting

AVDELNING A

Socialstyrelseutredningens förslag rörande

socialstyrelsens organisation

l ll 1 -" I :(41 n _ . - . ' 'if-'.] i' I |"

l 'l-w ” t' . L:, | ' -__. :-' .-”--'1 "1-"fi —, r.. hit'll' '.1' . Jaså-”' 'L'Mvil'lm 15.33: 131: mihin-%*! 1' h

.. II.-L * I

, . .'_1 , "

r' - - ' r' || | . IJ” ( 1 l . . . 1'1

. - :(.,1

I | I I |

ll' '

;1. .." -.'-':.r]|—1l|1":%.14'

. " " | 'till'"

IuhlifJ-i._ :| , fiffla? j_ _-'-1 blom-.fi".

.. .7 ijl|""|'l'_'/I 1:6th 'i-éjxj'kn

fu-UH' -. _---1

KAPITEL 1

Utredningsuppdraget

Direktiven för socialstyrelseutredningen (nedan kallad SS-utredningen) framgår av ett i statsrådsprotokollet för den 2.3. 1962 intaget anförande av dåvarande chefen för socialdepartementet, excellen- sen Nilsson. Efter att ha lämnat en över- blick av socialstyrelsens utveckling an- förde departementschefen följande.

Att socialstyrelsens arbetsuppgifter allt- mer koncentreras till att avse olika social- vårdsfrågor innebär en fortsättning av ver- kets successiva förändring från ett allmänt socialt organ till en central socialvårdssty- relse. Ännu en omständighet torde komma att medverka härtill. Socialstyrelsen utnytt- jas sedan gammalt som remissorgan inte endast i socialvårdsfrågor utan även i en rad ärenden av mera allmän karaktär, t. ex. skattefrågor. När styrelsen mister den kon- takt med pris-, löne- och konsumtions- utvecklingen som den haft genom de sta- tistiska byråerna, finns inte längre underlag för en så omfattande remissverksamhet.

För egen del finner jag det med hänsyn till de sociala vårdfrågornas stora och väx- ande betydelse vara en naturlig utveckling, att ett ämbetsverk får dessa frågor som sin huvudsakliga arbetsuppgift. Socialstyrelsen bör anpassas härtill även i organisatoriskt hänseende. En översyn av styrelsens orga- nisation bör därför komma till stånd.

En utgångspunkt för översynen bör vara, att vårdbyråerna i största möjliga utsträck- ning ägnar sig åt egentliga vårdfrågor. Ut- rymme torde här finnas för ökade insatser. Ett betänkande med översyn av nykterhets- vården ( SOU 1961:58 ) remissbehandlas f.n. Den pågående utredningen om behandlings- forskning vid ungdomsvårdsskolorna kan komma att ge underlag för effektivare vård- och behandlingsmetoder inom ungdomsvår- den. Det ökande antalet åldringar, som bl.a. 2

föranlett ett uppdrag åt socialpolitiska kom- mittén att utreda äldringarnas vårdbehov och vårdmöjligheter, kan komma att vidga socialvårdsbyråns arbetsuppgifter. F.n. handlägges emellertid främst på skolbyrån och nykterhetsvårdsbyrån en rad frågor av ekonomisk eller eljest av administrativ art såsom ärenden rörande anstaltspersonal, driften av anstalter, byggnader, inventarier, anslag, räkenskaper. Möjligheterna bör prö- vas att befria vårdbyråerna från ärenden av övervägande administrativ eller kamera] karaktär.

Vårdbyråerna omhänderhar i regel frågor som berör både den öppna och den slutna vården inom varje socialvårdsområde. Dock har ärenden rörande ungdomsvårdsskolor- na brutits ut från de övriga uppgifter, som enligt barnavårdslagstiftningen ankommer på det centrala organet. Enighet torde numera råda därom, att sluten vård och i synner- het vård på ungdomsvårdsskola inte bör komma till användning förrän andra ut- vägar prövats. Har intagning på ungdoms- vårdsskola måst tillgripas, skall denna be- handlingsform enligt den nya barnavårds- lagen så snart det låter sig göra ersättas med annan vård. En utredning pågår om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever. Vad den slutna vården beträffar bör vidare uppmärksam- mas, att den nya barnavårdslagen genom höjningen av åldersgränsen för vård på barnhem från 16 till 18 år och i viss ut- sträckning genom institutet omhändertagan- de för utredning har tillfört de kommunala barnavårdsanstalterna ungdomar som i flera avseenden påminner om ungdomsvårdssko- lornas elever. Från utgångspunkten att vård på ungdomsvårdsskola bör vara se- kundär i förhållande till andra vårdformer synes det naturligt, att ungdomsvårdsskole- ärenden handlägges på en byrå som har överblick över alla barnavårdens möjlig- heter. Om, såsom förut nämnts, barnavårds-

byråns arbete minskar på områden, som ligger vid sidan av den egentliga barnavår- den, och administrativa ärenden lösgöres från skolbyrån, kan det även från organisa- torisk synpunkt visa sig ändamålsenligt att sammanföra dessa båda byråer till en. Denna fråga bör undersökas närmare.

Lagbyrån har väsentligen till uppgift att handlägga personal- och andra administra- tiva ärenden för det egna verket, att ut- arbeta remissyttranden i frågor som inte faller under någon av styrelsens övriga byråer och att verka som juridisk konsult åt dessa byråer. De båda förstnämnda ärendegrupperna kan förutsättas minska efter bortfallet av de statistiska byråerna och nedgången i antalet remisser till socialsty- relsen i frågor av mera allmän natur. Det ligger nära till hands att i gengäld låta sådana administrativa ärenden, som hör av— lyftas från vårdbyråema, övergå till lag— byrån.

[ förhållande till primärkommunerna tjänstgör socialstyrelsen främst som ser- viceorgan i socialvårdsfrågor. Verkets upp— gift som rådgivare åt kommunerna förtjä- nar att ytterligare accentueras. I detta sam- manhang — liksom i andra frågor rörande tillämpning av socialvårdslagstiftningen — fyller lagbyråchefen en viktig funktion. Om lagbyrån skulle få karaktären av en kansli- byrå, bör styrelsens behov av kvalificerad juridisk sakkunskap säkerställas på lämp— ligt sätt.

Utvecklingen har lett till att de centrala ämbetsverken på det socialpolitiska områ- det i stor utsträckning fått egna regionala organ. Hur man skall tillgodose behovet av en effektiv regional organisation inom den egentliga socialvården är föremål för un- dersökningar av både länsförvaltnings- utredningen och socialvårdskonsulentutred- ningen. Frågor som avser förhållandet mel- lan socialstyrelsen och de regionala organen bör beaktas vid översynen av styrelsens organisation.

Med hänsyn till behovet av samarbete mellan socialstyrelsen och andra myndig- heter på det sociala fältet och angränsande områden bör formerna för ett vidgat så- dant samarbete undersökas. Därvid bör samarbetet med kommunerna ägnas sär- skild uppmärksamhet.

Med lönestatistiken försvinner den sista förbindelselänken mellan förlikningsmanna- expeditionen och socialstyrelsen i övrigt. Vid översynen bör de motiv prövas som

kan anföras för att expeditionen ombildas till ett självständigt organ, överflyttas till något annat organ eller behålles i social- styrelsen.

I fråga om socialvårdsstatistiken torde vid Översynen tills vidare få förutsättas, att denna statistik med nuvarande omfattning ligger kvar hos socialstyrelsen. Det bör övervägas, hur sektionen för socialvårds- statistiken bör infogas i styrelsens organisa- tion.

Slutligen bör socialstyrelsens allmänna in- formationsverksamhet prövas.

Vid den av mig förordade översynen bör samråd ske med de olika utredningar som berör socialstyrelsens verksamhet.

Efter framställning från SS-utred- ningen har statskontoret medverkat vid den tekniska utformningen av utred- ningens organisationsförslag genom att två av dess tjänstemän, numera universi— tetsrådet G. Wijkman och pol. mag. J. Svensson ställts till utredningens förfo- gande för detta ändamål. Den i det föl- jande lämnade redovisningen för social- styrelsens (nedan kallad SS) nuvarande organisation och verksamhet har grun- dats på en genom statskontorets försorg utförd organisationsundersökning.

För att få en uppfattning om läget inom socialvården på olika håll i landet har utredningsmannen och vissa experter företagit studiebesök hos ett antal kom- muner, tre länsstyrelser samt vissa so- cialvårds-, barnavårds- och nykterhets- vårdskonsulenter. SS-utredningen har haft samråd med företrädare för bl. a. SS, medicinalstyrelsen (nedan kallad MS), Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet. En av SS-utred- ningens experter är huvudsekreterare i socialpolitiska kommittén och har svarat för erforderlig kontakt med dess verk- samhet. Kontakter på sekretariatsplanet har vidare tagits med bl. a. förvaltnings- domstolskommittén, länsförvaltningsut- redningen och Svenska landstingsförbun- det. Beträffande samarbetet med MCA—

utredningen torde få hänvisas till avdel- ning C.

SS-utredningen har företagit en detalj- undersökning för att kartlägga arten och omfattningen av såväl de förfrågningar, vilka riktas till de regionala konsulen- terna, som de förfrågningar, vilka kon- sulenterna gör hos andra organ.

SS-utredningen har i enlighet med lämnade direktiv utarbetat ett förslag till ny organisation av SS. Utredningen har därvid haft att utgå från de åligganden och befogenheter, som SS har enligt den materiella lagstiftningen på socialvårdens och familjepolitikens område. Med hän- syn till pågående omvandling av denna

lagstiftning har utredningen funnit det önskvärt med en viss elasticitet i organi- sationen. Däremot har utredningen i princip inte sett det som sin uppgift att föreslå av organisatoriska skäl betingade ändringar i berörda lagstiftning. På några enstaka punkter föreslås dock vissa mindre justeringar i gällande föreskrifter. Sedan utredningsdirektiven lämnades, har statsmakterna tagit ställning till frå- gan om socialvårdsstatistiken. I enlighet med förslag i 1963 års statsverksproposi- tion har huvudparten av denna statistik förts över till statistiska centralbyrån. SS-utredningen har därför inte haft an- ledning att syssla med denna fråga.

KAPITEL 2

Socialstyrelsens organisation och verksamhet

2.1 Socialstyrelsens tidigare utveckling

SS började sin verksamhet med ingången av år 1913. Avsikten med det nya verket var, att de sociala ärendena i största möjliga och lämpliga omfattning skulle sammanföras under enhetlig ledning. I enlighet därmed inrättades en byrå för arbetarfrågor och allmänna sociala frå- gor såsom nykterhetsverksamheten, före- ningsväsendet, emigrationen, bostadsvä- sendet och levnadskostnader, en byrå för arbetarskyddsärenden och yrkesinspek- tion, en byrå för socialförsäkring, när— mast sjukkasseärenden, och en byrå för socialstatistik och publikationsverksam- het. I styrelsen ingick en särskild leda- mot för lagärenden. Fattigvårdsärendena, som då handlades av jordbruksdeparte— mentet, behölls t. v. på departementplan.

Tanken att sammanhålla de sociala ärendena blev i stort sett vägledande in på 1930-talet. Det viktigaste undantaget från principen gällde pensions- och Olycksfallsförsäkringarna, redan från början handhades av pensionssty- relsen och riksförsäkringsanstalten. Dess- utom hör observeras, att hälso- och sjuk- vården sedan lång tid administrerades genom MS.

Under de givna förutsättningarna med- förde utvecklingen på de social- och ar- betsmarknadspolitiska områdena en av- sevärd utvidgning av SS:s arbetsuppgif- ter. Fr.o.m. år 1920 utökades antalet byråer till sex, i det en särskild byrå in- rättades för juridiska och administrativa ärenden medan byrån för socialstatistik

som

uppdelades i två byråer. Av dessa var en avsedd huvudsakligen för fortlöpande statistik och en framför allt för special- statistiska undersökningar. Sistnämnda byrå kom i praktiken att få hand om löne- och sysselsättningsstatistiken. Fr.o.m. 1.7.1934 erhöll SS vidare en byrå för ärenden rörande arbetsförmed- ling och arbetslöshetsförsäkring.

Så småningom befanns det nödvändigt att genomföra en omläggning av SS:s verksamhet. Fr. o. rn. år 1938 överfördes därför arbetarskyddsärendena till riks- försäkringsanstalten och sjukkasseären- dena till pensionsstyrelsen. Vidare inrät- tades en ny byrå för fattigvård och bar- navård, vilka ärenden jämte skyddshems- inspektionen därmed flyttades från stats- departement till ett centralt ämbetsverk. En särskild byrå för utlänningsärenden inrättades. För ärenden rörande medling i arbetstvister tillkom en särskild förlik- ningsmannaexpedition. I övrigt företogs viss omflyttning av ärendena mellan SS:s byråer.

Utflyttningen av olika ärendegrupper fortsattes under 1940-talet. Tillsynen över arbetsförmedlingen överflyttades till ar- betsmarknadskommissionen år 1940 och när kommissionen 1948 ombildades till arbetsmarknadsstyrelsen fördes också ärendena rörande arbetslöshetsförsäk- ringen dit. Utlänningsärendena, som ge- nom de stora flyktingskarorna fick änd- rad karaktär, överfördes till statens ut- länningskommission 1.7.1944.

Samtidigt med denna utveckling stabi-

liserades organisationen med avseende på kvarvarande ärendegrupper. Fattig- vårdsbyrån, som år 1944 erhållit beteck— ningen socialvårdsbyrån, delades succes- sivt upp på ej mindre än fyra byråer genom inrättande av nykterhetsvårds- byrån år 1944, skolbyrån år 1946 och barnavårdsbyrån år 1947.

Det sista steget i omvandlingen av SS från ett organ som omfattade bl.a. ar- betsmarknad, arbetarskydd och sjukför- säkring till ett på sociala vårdfrågor in- riktat verk togs i och med att statistiken överfördes till statistiska centralbyrån. Det skedde i två etapper 1.7.1962 och 1.7.1963.

I samband med SS:s femtioårsjubileum utgavs ett specialnummer av Sociala meddelanden (nr 7—8/1962), benämnt »Kungl. Socialstyrelsen blir ett renodlat socialvårdsverk». Däri redovisas på ett utförligt sätt den utveckling på hithöran- de områden, som lett till att SS i dag framstår som ett socialvårdsverk med tyngdpunkten lagd på de fyra vårdbyrå- ernas verksamhet. Den som är intresse- rad av att veta mer om denna utveckling, vilken här berörts endast knapphändigt, kan därför hänvisas till nämnda special- nummer.

2.2 Socialstyrelsens nuvarande organisation

SS är enligt sin instruktion (SFS 1963: 384; ändr. 1965:410) central statsmyn- dighet för ärenden av social natur i den mån handläggningen av sådana ärenden inte ankommer på annan statlig myndig- het.

Till SS:s verksamhet hör enligt instruk- tionen ärenden angående social omvård- nad, förhållandet mellan arbetsmarkna- dens parter samt andra frågor av väsent- ligen social innebörd. SS har ock att be- driva social upplysningsverksamhet.

SS är tillsynsmyndighet över barna-

vårdsanstalter, semesterhem för husmöd- rar och nykterhetsvården. SS är central- myndighet för ferieresor för barn och husmödrar m.fl., för ungdomsvårdssko- lorna och de i samband med verksam- heten vid nämnda skolor upprättade sär- skilda inackorderingshemmen ävensom för allmänna och statsunderstödda en- skilda vårdanstalter för alkoholmissbru- kare, i den mån sådan anstalt ej lyder under annan statlig myndighet.

SS utövar jämväl inseende över sta- tens socialvårdskonsulenter och statens förlikningsmän för medling i arbetstvis- ter.

Verksstyrelsen utgörs av en general- direktör och chef samt, såsom ledamöter, fem byråchefer. I vissa ärenden skall chefen för förlikningsmannaexpeditionen eller en i 24 % kungörelsen med vissa till— lämpningsföreskrifter till lagen om nyk- terhetsvård (SFS 1955:528) omförmäld medicinsk expert ingå som ledamot i styrelsen.

SS är organiserad på fem byråer, näm- ligen barnavårdsbyrån, socialvårdsbyrån, lagbyrån, nykterhetsvårdsbyrån och skol- byrån, samt en fristående förliknings- mannaexpedition.

Enligt K.br. 26.5.1965 skall innehava- ren av ett förordnande att bestrida göro- mål som ankommer på byråchef i B3 förestå en till SS:s lagbyrå förlagd ad- ministrativ sektion och ingå som ledamot i styrelsen.

Vid SS:s sida finns en rådgivande nämnd för social hemhjälpsverksamhet. Denna nämnd har enligt sin instruktion (SFS 1963:385) till uppgift att verka för att den sociala hemhjälpsverksam- heten inom riket utvecklas ändamålsen- ligt och vara SS behjälplig i arbetet för en utbyggnad av nämnda verksamhet i kommunerna, att upptaga principiella frågor, som rör hemhjälp, med sikte sär— skilt på utbildningens omfattning, inne- håll och rationella anordnande, samt att

även i övrigt med råd bistå SS och andra centrala myndigheter som har någon be- fattning med hemhjälpsfrågorna. Nämn- den består av ordförande jämte ytter- ligare sju ledamöter, vilka förordnas av Kungl. Maj:t för två år i sänder.

Av bilaga 2.2 framgår huvuddragen av SS:s organisation.

2.3 Barnavårdsbyrån

2.3.1 Barnavårdsbyråns arbetsuppgifter Samhällets barnavård har till syfte att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden för dem. Den viktigaste författningen på om- rådet är barnavårdslagen. Enligt 2 % barnavårdslagen skall varje kommun sörja för sin barnavård. För detta ändamål skall i varje kommun fin- nas en barnavårdsnämnd. Tillsynen över att barnavården ordnas och handhas ändamålsenligt åligger en- ligt 4 & barnavårdslagen länsstyrelsen. SS:s uppgifter anges i 5 & samma lag vara att följa barnavårdsverksamheten i riket, att genom råd och anvisningar ver- ka för att den ordnas och utvecklas ända- målsenligt samt att öva tillsyn över barnavårdsaustalter. Barnavårdsbyråns arbetsuppgifter kan i huvudsak grupperas kring följande fyra huvudområden.

1. Barnavårdsanstalter Allmän barna- och ungdomsvård

3. Statens åtgärder för vila och rekrea- tion åt mödrar och barn

4. Allmänna barnbidrag

2.311 Barnavårdsanstalter

Med barnavårdsanstalter förstås i barna- vårdslagen barnhem, barnkolonier, barn- stugor såsom lekskolor, daghem och fri- tidshem samt elevhem. 31.12.1964 fanns 215 barnhem, av vilka 197 ingick i barn- hemsplaner. 30.6.1964 var antalet lek-

skolor 1.175, daghem 343 och fritids- hem 145. Antalet barnkolonier under sommaren 1964 var 511.

SS är tillsynsmyndighet över rikets barnavårdsanstalter med undantag för sådana elevhem, som står under tillsyn av annan myndighet. I praktiken står alla befintliga elevhem på något undan- tag när under tillsyn av skolöverstyrel- sen.

I sin egenskap av tillsynsmyndighet har SS enligt 4 & stadgan för barnavårds- anstalter (SFS 1960:595) att övervaka verksamheten vid barnavårdsanstalterna och främja en ändamålsenlig utveckling av anstaltsväsendet. Vidare har SS att utfärda allmänna anvisningar angående spörsmål, som rör barnavårdsanstalter- na, samt att följa länsstyrelsernas och barnavårdsnämndernas verksamhet för Övervakning och tillsyn av barnavårds- anstalterna och lämna dessa myndigheter vägledning och bistånd.

Vid utövande av tillsynen skall SS i hälso- och sjukvårdsfrågor samråda med MS.

Vad gäller barnhemmen, för vilka landstingen (resp. de landstingsfria stä- derna) är huvudmän, fastställer Kungl. Maj:t efter förslag av huvudmannen tids- begränsade barnhemsplaner, i vilka skall upptagas barnhem till sådant antal och av sådan art, att behovet av olika slags harnhemsvård blir ändamålsenligt till- godosett (56 & barnavårdslagen). SS har att yttra sig över förslagen till sådana planer.

Om landsting eller kommun ämnar in- rätta barnhem, skall plan för hemmet och dess verksamhet underställas SS. Önskar annan inrätta barnhem erfordras tillstånd, vilket söks hos SS. Söks sam- tidigt statsbidrag till anordnandet skall planen underställas resp. tillstånd ges av Kungl. Maj:t ( 6 % stadgan för barna- vårdsanstalter).

För övriga barnavårdsanstalter gäller

att anmälan skall göras hos SS när verk- samheten påbörjas (57 å barnavårds- lagen).

Enligt 58 & barnavårdslagen äger SS beträffande varje barnavårdsanstalt med- dela föreskrift om det högsta antal barn och unga som samtidigt må vårdas där.

Till följd av barnavårdslagens bestäm- melser är barnavårdsbyråns reella upp- gifter beträffande barnavårdsanstalterna av olika karaktär. För barnhemmen krävs tillstånd, men för barnkolonier och barnstugor föreskrivs endast anmälnings- skyldighet. I fråga om de två senare typerna av barnavårdsanstalter registre- rar byrån anmälningar, granskar hand- lingarna och den anmälda verksamhetens uppläggning samt meddelar därefter ve- derbörande länsstyrelse att en anstalt in- rättats.

I fråga om samtliga barnavårdsanstal- ter utom barnkolonierna engageras bar- navårdsbyrån vanligen redan i samband med byggnadsplaneringen, vilket sam- manhänger med statsbidragsgivningen. Normalt avger byrån skriftligt förhands- utlåtande över ritningarna till barnhem och barnstugor. Sedan slutet av 1940- talet har granskningen av ritningar över barnhem skett i samråd med centrala sjukvårdsberedningen (nedan kallad CSB). Övriga ritningsförslag har grans- kats av en av SS avlönad arkitekt. Fr.o.m. 1.1.1965 överfördes samtliga ritningsgranskningar till CSB. Även i fråga om kolonierna förekommer viss granskning.

På grund av pågående utbyggnad på barnstugeområdet är byråns uppgifter vad gäller byggnadsplanering, projekte- ring etc. mest arbetskrävande i fråga om barnstugorna. En anledning härtill torde även vara att det oftast är de minsta en- heterna (kommuner o.d.), som anordnar dessa institutioner, och att de behöver hjälp i sin behandling av planeringsfrå- gorna.

I fråga om barnhem och barnstugor utövas direkt tillsyn över verksamheten av tjänstemän vid SS. I fråga om barn- kolonier sker numera tillsynen huvud— sakligast genom länsstyrelsernas barna- vårdskonsulenter.

Möjlighet att ingripa med åtgärder mot missförhållanden vid barnavårds- anstalter är förbehållen länsstyrelserna (61 % barnavårdslagen). Skulle sådan åtgärd visa sig gagnlös har emellertid SS befogenhet att återkalla lämnat till- stånd eller att meddela förbud mot fort- satt verksamhet (62 5).

SS är beviljande och utbetalande eller i vissa fall endast utbetalande myndighet i fråga om ett flertal statliga bidrag på barnavårdsanstalternas område (jfr bil. 6.2.4).

Bidrag kan utgå ur allmänna arvsfon- den till vissa aktiviteter på barnavårdens område. Ansökningar om dylikt bidrag inges till Kungl. Maj:t. De remitteras regelmässigt till SS för yttrande i vad gäller barnstugor och barnkolonier, me- dan remiss ej brukar ske i fråga om ung- domslokaler.

2.312 Allmän barna- och ungdomsvård

En av SS:s viktigaste uppgifter utgörs av åläggandet i 5 & barnavårdslagen att följa barnavårdsverksamheten i riket och att genom råd och anvisningar verka för att den ordnas och utvecklas ändamåls- enligt.

Som centralorgan för barnavården i riket har SS vidare att handlägga remis- ser, avge yttranden och besvara förfråg- ningar i frågor som rör barnavårdslagen, föräldrabalken , bidragsförskottslagen, kungörelsen om fosterbarnsvård m.fl. författningar. SS är också svenskt kon- taktorgan för organisationen Interna- tional Social Service, Geneve, som har konsultativ status till FN:s ekonomiska och sociala råd och bl.a. sysslar med internationella adoptionsärenden.

Byrån anordnar konferenser för bar- navårdskonsulenterna och — gemensamt med socialvårdsbyrån — socialvårdskon- sulenterna. Den följer även konsulenter- nas verksamhet genom deras till SS in- givna berättelser.

2.313 Statens åtgärder för vila och rek— reation dt mödrar och barn

SS är centralmyndighet för statens åtgär- der för beredande av vila och rekreation åt mödrar och barn. Dessa åtgärder om- fattar dels s. k. ferieresor till privat ord- nad semestervistelse och avgiftsfria resor till semesterhem för husmödrar, dels stat- liga driftbidrag till feriebarnsverksamhet och semesterhem för husmödrar. Vidare kan stipendier utgå för underlättande av husmoderssemester.

SS:s uppgifter omfattar att följa verk- samheten i kommunerna, att ge råd och upplysningar samt att pröva och avgöra

ansökningar om ersättning för vissa re- sor, driftbidrag och stipendier.

2.314. Allmänna barnbidrag

Enligt lagen om allmänna barnbidrag har SS att öva tillsyn över tillämpningen av lagen och med stöd av densamma med- delade föreskrifter. SS äger i sådant av- seende meddela råd och anvisningar till ledning för barnavårdsnämnderna. Vi- dare är SS högsta besvärsinstans i ären- den rörande allmänna barnbidrag, där instansordningen är barnavårdsnämnd —— länsstyrelse —— SS.

2.3.2 Barnavårdsbyråns organisation Barnavårdsbyrån är under byråchefen organiserad på tre sektioner. Indelningen framgår av följande uppställning. Som där redovisas har SS dels utnyttjat en del av barnavårdsbyråns personal för skolbyrån, dels beslutat om gemensamt kansli för de två byfåerna.

Barnavårdsbyrån Allmän barna- 0. ungdoms- För by- Med skol- vård, Löne- rån ge- byrån e— barnkolo- Barn— Ferie- TJEmSt grad mensam mensargnt nier, allm. stugor resorm.m. Summa personal kansli barnbi- drag, arvsfonds- ärenden Byråchef B 3 1 1 Byrådirektör A 27 (1)1 —— Förste byråsekr. A 23 4 (1)1 4 Konsulent A 23 1 1 Byråinspektör A 21 1 1 Amanuens rb 1 1/2 2 3 %, Byråinspektör A 19 1 1 Kanslist rh 1 1 12 1 4 Övrig personal A 9—2 9 1/2 1 10 1/2 Summa 1 10 1/2 7 1/2 G 1 26

1 Tjänsten utnyttjas huvudsakligen för skolbyrån och redovisas där. 2 En kontoristtjänst, som inte redovisas i uppställningen, vakanthålles.

2.4. Socialvårdsbyrån 2.4.1 Socialvårdsbyråns arbetsuppgifter

Enligt socialhjälpslagen är kommun i vissa fall skyldig och i andra fall berät- tigad att lämna socialhjälp åt personer, som vistas i kommunen. Hjälpen, som är grundad på en individuell behovspröv- ning, har två huvudsyften, nämligen dels att lämna ekonomiskt stöd, dels att be- reda vård.

Socialhjälpsverksamheten handhas i varje kommun av en socialnämnd. Till- synen över att socialhjälpsverksamheten ordnas och handhas på ett ändamåls- enligt sätt åligger enligt 52 & socialhjälps- lagen länsstyrelsen. SS har enligt 53 % samma lag att genom råd och upplys- ningar verka för att socialhjälpsverksam— heten ordnas och utvecklas på ett ända- målsenligt sätt.

De arbetsuppgifter, som enligt social- hjälpslagen ankommer på SS, utföres på socialvårdsbyrån. Dessutom ombesörjer byrån göromål, som enligt ett antal andra författningar är anförtrodda SS. Byråns uppgifter omfattar i huvudsak sex åren- degrupper.

Stöd åt hjälpbehövande i allmänhet Åldringsvård ' Social hemhjälpsverksamhet Flyktingar och zigenare m.fl. Socialvårdskonsulenterna

6. Efterlysning av vissa underhålls- skyldiga

???-*.”?

2.411 Stöd åt hjälpbehövande i allmän- het

SS:s uppgifter i detta avseende utgörs, som framgår av 53 % socialhjälpslagen, av rådgivning och information.

2.412 Åldringsvård Med avseende på åldringsvården är 5515 väsentligaste uppgift att verka vägledan- de och stimulerande på kommunerna och

biträda dem i deras verksamhet. Vid sidan härav har SS vissa konkreta upp- gifter.

Enligt 19 & socialhjälpslagen skall länsstyrelse ha godkänt plan för ålder- domshem innan dylikt hem uppförs eller i mera avsevärd omfattning ändras ge- nom om- eller tillbyggnad. Innan läns- styrelse godkänner sådan plan skall ytt- rande inhämtas från SS. Syftemålet där- med är att SS, som har överblick över hela landet, skall förmedla de erfaren- heter, som vunnits i andra kommuner, och över huvud söka främja en ända- målsenlig utveckling.

Jämlikt kungörelsen om statsbidrag till anordnande samt om- och tillbygg- nad av ålderdomshem (SFS 1953:339; jfr 1965z225) skall länsstyrelse, efter yttrande av SS, besluta i ärenden angå- ende dessa statsbidrag. Anmälan om be- slutet skall göras till SS, som beslutar om utbetalning av bidraget i den mån medel härför finns tillgängliga. I proposition 1965:52 föreslås, att dessa statsbidrag skall avvecklas fr.o.m. 1.1.1966. För- slaget har bifallits av riksdagen.

2.413 Social hcmhjälpsverksamhet För att stimulera den sociala hemhjälps- verksamheten infördes fr.o.m. 1.7.1964 statsbidrag med 35 0/0 av bl. a. kommu- nernas nettokostnader (i huvudsak löne- kostnader) för hemvårdarinnor, hemsa- mariter och därmed jämförliga personer, vilka har till huvudsaklig uppgift att i enskilt hem hjälpa åldringar, handikap- pade och barnfamiljer (SFS 1964: 427). Ansökan om statsbidrag skall bl. a. inne- hålla uppgifter om den sociala hem— hjälpsverksamhetens organisation och omfattning inom kommunen det år bi- draget avser. I anslutning därtill har Kungl. Maj:t uppdragit åt SS att till be- handling upptaga möjligheterna att i olika avseenden åstadkomma större en- hetlighet mellan kommunerna i fråga om

den sociala hemhjälpsverksamheten samt åldringsvården i Övrigt (K. br. 29.5.1964).

2.414 Flyktingar och zigenare m.fl. Enligt K.br. 27.2.1959 skall SS bistå flyktingar, som ej är omhändertagna av annan statlig myndighet, samt tillse att de erhåller vård och understöd i huvud- sak enligt gällande praxis inom socialvår- den. SS skall jämväl av statsmedel ersätta socialnämnd, organisation eller annan, som enligt avtal med SS bereder flyk- ting vård eller understöd, kostnaderna härför samt utge ersättning för vård å sjukvårdsinrättning av flykting i enlig- het med bestämmelserna i gällande avtal mellan landsting och städer utanför landsting om ersättning för vård av vissa utomlänspatienter. Vidare har SS i K. br. 3.4.1959 bemyndigats att —— då sådan flykting för vilken SS äger utge ersätt- ning inte genom kommunal medverkan kan erhålla tillfredsställande bostad och sådan bostad ej heller på annat sätt kan anskaffas —— bevilja flyktingen understöd i form av visst lån för erhållande av bostadsrätt. Enligt K. br. 25.3.1960 har SS att fr.o.m. 1.7.1960 ersätta kommun för kostnader avseende vård och erforder- liga understöd, som i huvudsak enligt gällande praxis inom socialvården läm- nas zigenare, som är att anse såsom bo- satt inom kommunen. Enligt K.br. 15.12.1961 har SS be- myndigats att meddela understöd åt vissa från utlandet till Sverige inkomna per— soner, som inte är flyktingar, efter i hu- vudsak samma grunder som gäller för flyktingar. I samband med förevarande bidrags- givning har socialvårdsbyrån upprättat ett register över flyktingar och zigenare m.fl. I praktiken har byrån omfattande kontakt med de enskilda hjälpfallen, emedan kommunerna i stor utsträckning begär förhandsbesked i ersättningsfrå-

gan. Handläggningen av ärendena inne- fattar bedömning av vidtagna åtgärder och i förekommande fall förslag till nya eller utökade åtgärder.

2.4.1.5 Socialvårdsbyråns befattning med socialvårdskonsulenterna Socialvårdsbyrån handlägger ärenden rö— rande tjänstetillsättningar, semestrar och tjänstledigheter för socialvårdskonsulen- terna och deras biträdespersonal samt konsulenterna berörande anslagsfrågor. Till den del socialvårdskonsulenternas verksamhet faller inom byråns arbetsom- råde har byrån dessutom följande upp- gifter: utfärda anvisningar och föreskrifter för konsulenternas verksamhet såväl i allmänhet som i enskilda fall, tillsammans med barnavårdsbyrån an- ordna sammankomster för gemensamma överläggningar med konsulenterna, granska av konsulenterna avgivna be- rättelser, statistiska redogörelser och för- slag till allmän plan för verksamheten under varje halvårsperiod samt vidtaga de åtgärder, vartill granskningen kan föranleda.

2.4.1.6 Efterlysning av vissa underhålls- skyldiga

Enligt kungörelsen om efterlysning av vissa underhållsskyldiga (SFS 1942: 421) skall framställning om sådan efterlysning göras hos SS, som skall meddela beslut härom samt underrätta rikspolisstyrel- sen, vilken verkställer efterlysningen. SS beslutar även i förekommande fall om avlysning. Om efterlyst person anträffas av polismyndighet skall SS meddelas härom.

2.4.2 Socialvårdsbyråns organisation Socialvårdsbyrån är under byråchefen och en byrådirektör organiserad på två sektioner jämte kansli. Indelningen fram- går av följande uppställning.

Socialvårdsbyrån Allmän åld- Allmän För byrån ringsvård, socialhjälp, Tjänst Lönegrad gemensam ålderdoms- hjälp åt Summa

personal hem, social flyktingar

hemhjälp och zigenare Byråchef B 3 1 1 Byrådirektör A 27 1 ] Byrådirektör A 25 1 1 Förste byråsekr. A 23 11 1 2 Amanuens rb 3 1 4 Kanslist rb 22 2 Övrig personal A 9—2 6 6 Summa 8 5 4 17

1 Anställd med utnyttjande av medel för tillfälliga personalförstärkningar. ? En kanslist anställd med utnyttjande av besparade medel.

Socialvårdsbyrån disponerar högst 2 000 kr. för budgetår för att anlita en expert vid handläggning av ärenden rö- rande vård och understöd åt zigenare.

2.5. Lagbyrån

2.5.1 Lagbyråns arbetsuppgifter Lagbyråns arbetsuppgifter omfattar i huvudsak följande fem ärendegrupper.

i—i.

. Juridiska ärenden exkl. remisser . Remissärenden

. Administrativa ärenden

. Informationsverksamhet

. Totalförsvarsfrågor

Atol»:

01

2.511 Juridiska ärenden

På lagbyrån förgranskas SS:s beslut, Råd och anvisningar och andra ärenden från juridisk synpunkt. Härvid kontrol- leras att föreslagna åtgärder överens- stämmer med inte bara den egentliga sociallagstiftningen utan även i förekom- mande fall med civilrätten, straffrätten, utsökningsrätten, förvaltningsrätten över huvud, utlänningslagstiftningen m.m. Initiativ till lagstiftningsåtgärder eller annan medverkan i dylika åtgärder före-

kommer ehuru relativt sällan. Sekretess- lagstiftningens tillämpning följs och kun- skapen om densamma vidarebefordras till socialvårdens organ. En tidvis omfat- tande rådgivning lämnas allmänheten be- träffande tillämpningen av semester- och hembiträdeslagarna.

I K. br. 28.6.1963 (SFS 1963:470) meddelas bestämmelser om ersättning för skador vållade av vissa rymlingar m.fl. Ersättning må utgå för skada vållad av bl. a. rymlingar från ungdomsvårdsskola, fångvårdsanstalt, mentalsjukhus och all- män vårdanstalt för alkoholmissbrukare. I fråga om belopp om högst 100 kr. äger vederbörande ungdomsvårdsskola fatta beslut. I Övrigt inges ansökan om ersätt- ning till SS, som kan besluta i ärende som avser högst 2000 kr. och i andra fall har att vidarebefordra ansökningen till Kungl. Maj:t jämte yttrande.

2.5.I.2 Remissärenden

SS har relativt många remissutlåtanden, vilka handläggs på lagbyrån dels om de är av rent juridisk karaktär eller av för allmän natur för att hänföras till en vårdbyrå, dels om de berör två eller flera vårdbyråer.

2.513 Administrativa ärenden

På lagbyrån handläggs ärenden rörande den personal som avlönas från anslaget till Socialstyrelsen: Avlöningar. Dessutom sker på lagbyrån avlöningsuträkningen för socialvårdskonsulenter, distriktsför- likningsmän och personal vid de under skolbyrån hörande hospitsen för vård utom skola samt för städerskor och ar- kivarbetare som tjänstgör hos SS. Lagbyrån handhar SS:s kassarörelse och bokföringen av inkomster och ut- gifter beträffande samtliga anslag. Det är dock endast i fråga om anslagen till SS:s egen avlönings- och omkostnadsstat samt till Ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m.fl., som byrån även utövar faktisk dispositionsrätt. Byråchefen på lagbyrån är organisa- tionsföredragande för SS.

2.5.1.4 Informationsverksamhet På grund av lagbyråns ställning som ad- ministrativ byrå sorterar sådana för SS gemensamma uppgifter som utgivande av Sociala meddelanden, tryckning och distribution av Råd och anvisningar, bib- lioteket och upplysningsverksamheten för utlänningar under lagbyrån. Inom lagbyrån utarbetas den social- vårdsstatistik, som fortfarande ligger kvar på SS. Den omfattar statsbidragen till kommunala nykterhetsnämnder, platsantal, beläggning m.m. vid barn- hemmen samt feriereseverksamheten.

2.51.5 Totalförsvarsfrågor Tillämplig lagstiftning är lagen om krigs- hjälp (SFS 1964: 47), lagen om kommu- nal beredskap (SFS 1964: 63) och kom- munala beredskapskungörelsen (SFS 1964:722). Enligt 1 % kommunala be- redskapskungörelsen åligger det SS att meddela anvisningar till kommunerna i fråga om vård och tillsyn enligt 2 5 lagen om kommunal beredskap.

Socialvårdsverksamheten under krigs- förhållanden och beredskapstillstånd be- handlas i två betänkanden av socialbe- redskapskommittén (SOU 1962: 58). En- ligt kommitténs förslag skall SS bl.a. i fred leda beredskapsplanläggningen för kommunernas verksamhet med såväl ålderdomshem och barnhem på inkvar- teringsorter som mottagande av vårdta- gare från sådana hem på utrymnings— orter samt föreslå vårdtaxor i anslutning härtill. SS föreslås vidare göra upp krigs- anstaltsplan för ungdomsvårdsskolor och vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt utfärda anvisningar för den öppna sociala vårdverksamheten och för all- mänt kurativ verksamhet under krigsför- hållanden.

Den centrala administreringen av krigshjälpen och ledningen av verksam- heten på området skulle, enligt kommit- téns förslag, utövas av en särskild riks- nämnd för kommunal beredskap, som även lämpligen borde uppgöra förslag till taxa för krigshjälp. Samma myndighet syntes, enligt kommittén, böra erhålla i uppdrag att svara för framställning av blanketter. Någon sådan nämnd har dock inte inrättats. Däremot har Kungl. Maj:t dels i brev 19.12.1963 uppdragit åt SS att inkomma med förslag till taxa och föreskrifter m.m. för utgivande av krigshjälp, dels ockibrev 20.3.1964, med hänvisning till socialberedskapskommit- téns betänkande, uppdragit åt SS att i samråd med berörda myndigheter, kom- munala organisationer och andra organ, verkställa den beredskapsplanläggning för förevarande område som ankommer på SS samt avgiva förslag till sådana åt— gärder eller föreskrifter om vilka det bör ankomma på Kungl. Maj:t att be- sluta.

Efter planläggning, fastställande av anvisningar m. m. inom berörda områden har SS att medverka vid utbildning och övningar på det regionala och lokala

planet och att fortlöpande följa upp ut- vecklingen och medverka vid föränd- ringar.

SS skall samverka med övriga total- försvarsorgan främst civilförsvarsstyrel- sen och MS samt med länsstyrelser och kommunala organisationer. SS har även att medverka vid försvarshögskolan, to- talförsvarsspel av olika slag, stabstjänst- övningar o. (1.

Det åligger dessutom SS att planlägga för utövande av SS:s egen verksamhet under krig.

2.5.2 Lagbyråns organisation Lagbyrån är under byråchefen uppdelad på en allmän och en administrativ sek- tion jämte kansli. Inom byrån finns sär- skilda arbetsenheter för Sociala medde— landen, bibliotek samt socialvårdsstatis- tik. Personalfördelm'ngen framgår av följande uppställning, där dock vissa uppgifter, som SS brukar redovisa åt- skilda, sammanförts.

2.6.1. Nykterhetsvårdsbyråns arbets- uppgifter

Nykterhetsvårdsbyråns område anges i stort sett av nykterhetsvårdslagen. Vår- dens främsta syfte är att motverka och förebygga alkoholmissbruk och att främ- ja nykterhet.

Nykterhetsvårdens primärorgan är kommunala nykterhetsnämnder. I varje län finns en länsnykterhetsnämnd, som bl.a. har att verka för enhetlig tillämp- ning av lagen samt vägleda och bistå de kommunala nykterhetsnämnderna. För sluten vård av alkoholmissbrukare finns anstalter av olika slag.

SS är tillsynsmyndighet på nykterhets- vårdens område. De arbetsuppgifter, som rör nykterhetsvården, utförs på nykter— hetsvårdsbyrån och avser huvudsakligen följande två ärendegrupper.

1. Vårdanstalter för alkoholmissbru- kare, inackorderingshem m.m.

Lagbyrån Allm sek- Biblio- _ .. tionen tek, ut- Löne- 52; ZZ: (lagären- Admi- Sociala lands- Tjänst rad mensam den, re- nistrativa medde- upplys- Summa g ] misser, sektionen landen ning, so— persona skade- cialvårds- stånd) statistik Byråchef B 3 1 11 2 Byrådirektör A 27 1 1 Förste byråsekr A 23 21 12 3 Amanuens rb 1 1 3 Kamrerare A 19 1 1 Kanslist rb 23 2 Övrig personal A 13—2 17 71 1 3 28 Summa 18 2 14 2 4 40

1 Fr.o.m. budgetåret 1965/66 tillförs lagbyrån dubblering av byråchefstjänsten genom inrättande av ett förordnande att bestrida göromål som ankommer på byråchef, en förste byråsekreterare i A 23 och en kontorist i A 9 för att påbörja överförandet av administrativa göromål från vårdbyråerna till lagbyrån. Tjänsterna har medtagits i uppställningen. 2 Tjänsten tillhör nykterhetsvårdsbyrån. 3 Varav en anställd med utnyttjande av medel för tillfälliga personalförstärkningar.

2. Kommunala nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder

2.611 Värdanstalter för alkoholmissbru— kare, inackorderingshem m.m.

Det finns tre kategorier av vårdanstalter för alkoholmissbrukare, nämligen stat- liga (5 st., 479 platser), erkända (25 st., 1634 platser) och enskilda anstalter (18 st., ca 550 platser). Under första halvåret 1965 tillkommer ytterligare två enskilda anstalter. Samtliga erkända och enskilda anstalter åtnjuter statsunderstöd. De stat- liga och de erkända anstalterna benämns gemensamt allmänna vårdanstalter. De skall enligt 41 & nykterhetsvårdslagen stå under tillsyn av SS. Närmare be- stämmelser om deras verksamhet läm- nas i en av Kungl. Maj:t utfärdad stadga (SFS 1956:551; ändr. 1963z383, 1965: 204). En av de statliga anstalterna är anordnad inom mentalsjukvårdsorgani- sationen i anslutning till Salberga sjuk- hus. Enligt K.br. 3.5.1963 skall stadgan gälla även denna anstalt med vissa un- dantag. Sålunda har MS och direktionen för sjukhuset i huvudsak att fullgöra vad som enligt stadgan skall ankomma på anstalts styrelse.

SS skall enligt 23 % tillämpningsföre- skrifterna till nykterhetsvårdslagen (SFS 1955: 528, ändr. 1958: 25, 1963: 477) ver- ka för att behovet av vårdplatser å all- männa och enskilda vårdanstalter till— godoses samt vaka över att vården å de allmänna och statsunderstödda enskilda vårdanstalterna utövas i enlighet med gällande bestämmelser och i övrigt på sätt, som motsvarar det med vården av- sedda ändamålet. SS skall även verka för tillkomsten av inackorderingshem för omhändertagande av alkoholmissbrukare under fritiden och för anordnande av undersökningscentraler för alkoholmiss- brukare ävensom främja familjevård av alkoholmissbrukare samt vaka över att verksamheten vid statsunderstödda in-

ackorderingshem och den statsunder- stödda familjevårdsverksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. SS äger verk- ställa inspektioner samt infordra uppgif- ter rörande verksamheten och övriga för- hållanden vid anstalter och inackorde- ringshem samt inom familjevården.

SS är central myndighet i anslagsfrå- gor för de statliga anstalterna. Anstal- terna inger sina statförslag till nykter- hetsvårdsbyrån, som efter prövning av bl. a. dessa förslag avger ett gemensamt anslagsäskande för Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Anslagen utbe- talas av SS efter rekvisition från anstal- terna.

Statligt bidrag kan utgå till anord- nings- och driftkostnaderna vid erkända och enskilda vårdanstalter samt inackor- deringshem (jfr bil. 6.2.4). Ansökan om bidrag inges till nykterhetsvårdsbyrån. I samband med bidragsgivningen före- kommer bedömning av planerade bygg- nadsprojekt. Byrån handhar även stats- bidragen till länkrörelsen.

SS:s centrala ställning i anslagsfrågor markeras även i stadgan för allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare, enligt vilken det bl. a. åligger SS att vid- taga de åtgärder som erfordras för en rationell upphandling av förnödenheter för anstalterna samt för försäljning av produkter som framställs vid anstalterna, att i samråd med riksrevisionsverket ut- färda föreskrifter rörande bokföringen av anvisade och andra av anstalterna förvaltade medel samt övriga erforder- liga föreskrifter med avseende på den ekonomiska förvaltningen vid anstalterna samt att hålla sig fortlöpande underrät- tad om medelsförbrukningen vid de olika anstalterna.

SS har vissa uppgifter i samband med tillsättning av personal vid anstalterna. Beträffande de statliga anstalterna gäller, att tjänst som föreståndare samt annan tjänst i lägst lönegrad A 25 tillsätts av

SS, som därvid har att höra anstaltens styrelse samt, då fråga är om tjänst som läkare eller psykolog, samråda med MS. Övrig personal antages av anstaltens sty- relse. Till assistent eller psykolog må dock icke antagas annan än den vars lämplighet har godkänts av SS, där ej fråga är om blott tillfälligt uppehållan- de av tjänsten. Beträffande de erkända anstalterna skall anstaltsstyrelsen sedan ansökningstiden utgått för ledig tjänst som föreståndare eller sända inkomna ansökningar till SS, som med utlåtande angående sökandenas lämplighet återställer handlingarna till anstaltens styrelse för avgörande. Till föreståndare, läkare, psykolog eller assis- tent vid erkänd anstalt må inte antagas annan än den vars lämplighet har god- känts av SS (betr. psykolog efter sam— råd med MS), där ej fråga är om blott tillfälligt uppehållande av tjänsten. SS biträder därjämte anstaltsstyrelserna vid deras tillämpning av gällande avlönings- bestämmelser.

Beträffande intagning på vårdanstalt gäller enligt 18 % nykterhetsvårdslagen att beslut om tvångsintagning fattas av länsstyrelsen. SS har att dels besluta å vilken vårdanstalt tvångsintagning skall ske (19 % tillämpningsföreskrifterna), dels besluta i ärende om frivillig intag- ning å anstalt (20 5). SS äger enligt 42 % nykterhetsvårdslagen förordna om över- flyttning av intagen person från en all- män vårdanstalt till en annan.

Vårdtiden är maximerad till ett, i vissa fall högst två år. Enligt 45 & må dock anstaltsstyrelse under angivna för- utsättningar meddela beslut om kvarhål- lande. Sådant beslut skall underställas SS.

Besvär över beslut av anstaltsstyrelse eller föreståndare i bl. a. vårdfrågor föres hos SS (60 å).

Nykterhetsvårdsbyrån svarar för ut- bildningskurser för anstaltspersonal med

assistent över-

utnyttjande av anslaget till Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården.

2.612 Kommunala nykterhetsnämnder och länsnykterhetsnämnder

I egenskap av tillsynsmyndighet över nykterhetsvården skall SS enligt 23 % tillämpningsföreskrifterna till nykter- hetsvårdslagen hålla sig underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas och länsnykterhetsnämndernas verksam- het, vaka över att dessa fullgör dem till- kommande uppgifter samt lämna dem råd och anvisningar angående verksam- heten. Styrelsen äger underkasta nämn- derna inspektion och infordra uppgifter rörande deras verksamhet och övriga förhållanden. Nämnderna har enligt 4 & nykterhetsvårdslagen att ställa sig till efterrättelse de anvisningar, som SS med- delar. Enligt 23 & tillämpningsföreskrif- terna skall SS jämväl i övrigt ha sin upp- märksamhet riktad på företeelserna på nykterhetsvårdens område samt verka för att nykterhetsvården bedrivs och ut- vecklas på ändamålsenligt sätt.

Beträffande länsnykterhetsnämnderna utser SS ordförande och ytterligare en ledamot, som skall vara läkare, i det se- nare fallet efter samråd med MS. Vid nämnderna är anställda konsulenter och assistenter. SS tillsätter dessa tjänstemän och bestämmer om semestrar och annan ledighet för dem.

SS avger anslagsäskanden för läns- nykterhetsnämnderna samt utbetalar och disponerar nämndernas avlönings- och omkostnadsanslag. Avlöningsuträkningen sker dock på nämndernas kansli.

Statligt bidrag utgår till de kommunala nykterhetsnämndernas verksamhet. Så- dant bidrag söks hos och beviljas av SS.

SS har att anordna kurser för kom- munalanställda tjänstemän inom nykter- hetsvården och övriga nykterhetsvårds- funktionärer samt konferenser med nyk- terhetsnämnder. Kostnaderna härför be-

strids från anslaget Utbildning och sam- verkan inom nykterhetsvården.

2.6.2 Nykterhetsvårdsbyråns organisation Nykterhetsvårdsbyrån, som organiserats i enlighet med ett av statens organisa-

tionsnämnd år 1960 framlagt förslag, är under byråchefen uppdelad på en plane- ringssektion, en inspektionssektion, en intagningssektion och en administrativ sektion enligt följande uppställning.

Nykterhetsvårdsbyrån

Löne- få; ZZ: Plane- Inspek- Intag— Admi- Tjänst grad mensam rings— tions— nings- nistrativ Summa personal sektion sektion sektion sektion Byråchef B 3 1 1 Byrådirektör A 27 11 2 Psykolog A 27 1 Byråingenjör A 23 1/21 % Förste byråsekr. A 23 (1)3 2 1 1 4 Förste revisor A 23 11 1 Amanuens rb 1 2 1 5 1/2 Kanslist. rb 1 1 Övrig personal A 9—2 8 8 Summa 9 3 3 5 1/2 24

1 Anställd med utnyttjande av medel för tillfälliga personalförstärkningar. ” Utnyttjas även för skolbyrån. 3 Tjänsten utnyttjas för lagbyrån och redovisas där. På nykterhetsvårdsbyrån har i stället med utnyttjande av besparade medel anställts den i uppställningen redovisade amanuensen med halvtidstjänstgöring.

I 24 % tillämpningsföreskrifterna till lagen om nykterhetsvård föreskrivs, att inom SS skall vara anställd en särskild medicinsk expert för ärenden rörande nykterhetsvården. Nykterhetsvårdsbyrån disponerar för budgetåret 1965/66 sam- manlagt 22 000 kr. för ersättningar till medicinsk expertis för ärenden rörande nykterhetsvård. Enligt K. br. 29.10.1964 må SS dessutom t.v. anlita viss läkare med arvode 600 kr./månad att biträda vid handläggning av ärende, vari fråga kan uppkomma om samverkan mellan nykterhetsvård och mentalsjukvård. Er- sättningen bestrids från femte huvudti- telns kommittéanslag.

2.7. Skolbyrån

2.7.1 Skolbyråns arbetsuppgifter Enligt 64 % barnavårdslagen inrättar och driver staten ungdomsvårdsskolor, vilka har till ändamål att bereda vård, fostran och utbildning åt dem som omhänder- tagits för samhällsvård och inskrivits som elever vid skolorna. SS är central- myndighet för skolorna. De uppgifter, som följer härav, handläggs av skol- byrån.

2.7.1.1 Ungdomsvårdsskolornas organi- sation Särskilda former av ungdomsvårdsskolor är enligt 1 & stadgan för ungdomsvårds-

skolorna (SFS 1960: 728, ändr. 1963: 212, 1964:516, 1965:412) Skolhem hu- vudsakligen för skolpliktiga elever samt yrkesskolor huvudsakligen för elever för vilka skolplikten upphört.

F.n. finns 25 ungdomsvårdsskolor, fördelade på olika kategorier enligt föl- jande:

Antal Skoltyp ååå; elev- platser Yrkesskolor för man- liga elever 121 590 Skolhem för manliga elever 41 150 Yrkesskolor för kvinnliga elever 7 240 Skolhem för kvinn- liga elever 3 76 261 1 056 1 Lövsta ungdomsvårdsskola inrymmer f.n. både yrkesskola och Skolhem.

Ungdomsvårdsskola skall stå under ledning av en styrelse, vars ledamöter utses av Kungl. Maj:t på förslag av SS för en tid av högst fyra år. Styrelsen äger tala och svara för skolan. Vissa av styrelsens åligganden finns förtecknade i 14 % ungdomsvårdsskolestadgan. Inom sig utser styrelsen en verkställande leda- mot.

2.712. Tillsyn över ungdomsvårdssko- Ioma

Enligt 3 5 ungdomsvårdsskolestadgan åligger det SS att leda och övervaka verksamheten vid skolorna, däri inbe- gripet vård utom skolan. Därvid har SS att utfärda erforderliga anvisningar och föreskrifter samt att genom inspektioner och på annat sätt skaffa sig noggrann kännedom om förhållandena på skolor- na. Bl.a. åligger det SS att utfärda in- struktioner för personalen vid skolorna. 3

Undervisningen av skolpliktiga elever står under överinseende av skolöversty- relsen och vederbörande länsskolnämnd. Den vid skolorna bedrivna yrkesunder- visningen står under överinseende av skolöverstyrelsen eller, i vad avser jord- bruk och trädgårdsskötsel, av lantbruks- styrelsen. Hälso- och sjukvården vid skolorna skall vara underkastad inspek- tion av MS (4 5).

SS är besvärsinstans beträffande be- slut av skolans styrelse, som ej rör ut- skrivning (57 5).

2.713 Ungdomsvårdsskolornas personal och drift Enligt 22 & ungdomsvårdsskolestadgan tillsätts tjänst som överläkare av Kungl. Maj:t efter förslag av SS. Annan tjänst i lägst lönegrad A 10 tillsätts av SS. Övrig personal antages av skolans sty- relse. SS samråder i förekommande fall med andra myndigheter i tillsättnings- frågor såsom skolöverstyrelsen (lärar- personal), MS (läkare, psykologer), riks- revisionsverket (bokhållare). Skolbyrån har att anordna utbild- ningskurscr för personalen vid skolorna. För budgetåret 1965/66 disponeras ca 120 000 kr. för detta ändamål. I SS:s ledande och övervakande verk- samhet ingår att vidtaga de åtgärder, som erfordras för en rationell upphand- ling av förnödenheter för skolorna samt för försäljning av varor, som framställs vid skolorna, att i samråd med riksrevi- sionsverket utfärda föreskrifter rörande bokföringen av anvisade eller andra av skolorna förvaltade medel samt övriga erforderliga föreskrifter med avseende å den ekonomiska förvaltningen vid sko- lorna, samt att varje kvartal granska skolornas räkenskaper i syfte att främja ett effektivt utnyttjande av anvisade me- del och en i övrigt rationell förvaltning. SS disponerar och utbetalar de för

ungdomsvårdsskoleverksamheten avsed- da anslagen. Varje skola handhar själv uträkning och utbetalning av löner för sina tjänstemän och bokföring av sina omkostnader. SS, som upprättar anslags- äskanden avseende hela skolverksam- heten och granskar skolornas räkenska- per, utbetalar medel till skolorna efter rekvisition.

Skolorna äger normalt att själva be- sluta om och verkställa sina inköp för driften. SS har dock för vissa varor träffat avtal om centralupphandling. Större engångsanskaffningar ombesörjs regelmässigt av SS.

2.7.1]; Intagning och överflyttning av elever

Enligt 64 å barnavårdslagen beslutar SS om inskrivning av elever vid skolorna. SS har därvid att fördela eleverna på de skilda skolorna efter kön, ålder, ut-

även besluta om överflyttning av elev till annan ungdomsvårdsskola (37 å).

2.71.5 Vård utom skola

Vård av elever, som är inskrivna vid ungdomsvårdsskola, kan äga rum utom skolan. Enligt 66 & barnavårdslagen skall vård utom skolan anlitas så snart det kan ske. För sådan vård må eleven över- lämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt.

För vård utom skola har SS träffat vissa avtal med IOGT, arbetsmarknads- styrelsen, Skid- och Friluftsfrämjandet m.fl. om anordnande och drift av vissa inackorderingshem, hospits, läger m.m. Även dessa inrättningar står under tillsyn av SS.

I skolbyråns personal ingår sex efter- vårdskonsulenter, som redovisas under 3.1.4.

2.7.2 Skolbyråns organisation veckling och sinnesbeskaffenhet (2 % Skolbyrån är under byråchefen organi- ungdomsvårdsskolestadgan). SS äger serad på tre sektioner jämte ett med Skolbyrån För byrån Plane- Intag- Admi- Tjänst Lönegrad gemensam rings- nings- nistrativ Summa personal sektion sektion sektion Byråchef B 3 1 1 Byrådirektör A 27 13 1 Byrådirektör A 25 11 1 Byråingenjör A 23 1/21 % Förste byråsekr. A 23 2 22 2 6 Förste byråsekr. A 21 11 1 Konsulent A 21 1 1 Amanuens rb 3 3 Kanslist rb 1 14 2 Övrig personal A 9—2 _” 2 2 4 Summa 1 5 1/2 5 9 20 %"

1 Anställd med utnyttjande av särskilda medel för tillfälliga personalförstärkningar. * Den ena tjänsten tillhör barnavårdsbyrån. 3 Tjänsten tillhör barnavårdsbyrån. ' En kontorsbiträdestjänst, som inte redovisas i uppställningen, vakanthålles. 5 Redovisas under barnavårdsbyrån. " Till skolbyrån hör även 6 eftervårdskonsulenter A21, som ej tagits med i uppställ—

ningen (jfr 3.1.4).

barnavårdsbyrån gemensamt kansli. In- delningen, som delvis bygger på ett av statens organisationsnämnd i rapport 30. 6.1961 framlagt förslag, framgår av upp- ställningen på s. 34.

Skolbyrån disponerar medel för ut-

nyttjande av läkarexpertis och anlitar som expert med en tjänstgöringstid av 13 timmar i veckan MS:s överinspektör för vården av psykiskt efterblivna. Byrån utnyttjar även den under nykter- hetsvårdsbyrån redovisade psykologen.

KAPITEL 3

Vissa regionala organ

3.1. Nuvarande organisation

3.1.1 Socialvårdskonsutenter

Socialvårdskonsulenterna sorterar admi- nistrativt under SS (jfr 2.415). Deras verksamhet regleras av instruktionen för statens socialvårdskonsulenter (SFS 1960: 718; ändr. 19651411). F.n. finns 13 socialvårdskonsulenter, regionalt pla- cerade i var sitt distrikt. De tillsätts av SS efter hörande av länsstyrelse i län som distriktet omfattar. Uppgifterna som socialvårdskonsulent i Gotlands län de- las enligt K. br. 9.12.1960 och 4.12.1964 mellan länsstyrelsens barnavårdskonsu- lent och länsnykterhetsnämndens nyk- terhetsvårdskonsulent.

Socialvårdskonsulenterna har att till- handagå länsstyrelserna inom sitt distrikt i frågor rörande länsstyrelsernas befatt- ning med socialhjälp och barnavård inom distriktets kommuner samt vara före- dragande hos dessa länsstyrelser. Vidare åligger det konsulent att lämna social- nämnderna och barnavårdsnämnderna inom sitt distrikt upplysningar och råd i allt som rör kommunernas socialhjälp och barnavård.

Vid utövande av sin upplysnings- och rådgivningsverksamhet har konsulent att följa de anvisningar och föreskrifter, som SS meddelar.

Konsulent har att utöva viss tillsyns- och granskningsverksamhet inom sitt distrikt i enlighet med vad som stadgas i 6—9 %% instruktionen.

En närmare redogörelse för social-

vårdskonsulenternas verksamhet lämnas i SOU 1963: 30.

3.1.2 Barnavårdskonsulenter Vid varje länsstyrelse finns en barna- vårdskonsulent anställd. Deras verksam- het regleras —— förutom av länsstyrelse- instruktionen — av kungörelsen med bestämmelser ang. barnavårdskonsulen- terna vid länsstyrelserna (SFS 1960: 720). Barnavårdskonsulenterna åligger att vara föredragande hos länsstyrelsen. Deras verksamhet omfattar huvudsak- ligen barnavårdsanstalter och foster- barnsvård. De ombesörjer bl.a. länssty- relsens tillsyn på dessa områden. De skall tillhandagå myndigheter och enskilda med upplysningar och råd i barnavårds- frågor, särskilt rörande barnavårds- anstalter och fosterbarnsvård.

SS äger att hos länsstyrelsen påkalla biträde av barnavårdskonsulenten för ut— förande av särskild inspektion eller ut- redning eller för annan angelägenhet på barnavårdens område. Konsulenten skall årligen avge verksamhetsherättelse till SS.

Barnavårdskonsulenten skall fortlö- pande samverka med socialvårdskonsu- lenten i det distrikt länet tillhör.

En närmare redogörelse för barna- vårdskonsulenternas verksamhet lämnas i SOU 1963: 30.

3.1.3. Länsnykterhetsnämnder Enligt 3 % nykterhetsvårdslagen finns i varje län en länsnykterhetsnämnd. Dess

uppgift är enligt 4 5 att inom sitt verk- samhetsområde övervaka nykterhetstill- ståndet och vidtaga åtgärder för dess för- bättrande. Länsnykterhetsnämnden skall vidare öva tillsyn över att de kommunala nykterhetsnämnderna fullgör sina upp- gifter samt lämna dem vägledning och bistånd. Länsnykterhetsnämnden står under tillsyn av SS och har att ställa sig till efterrättelse de anvisningar angå- ende verksamheten som SS meddelar. Länsnykterhetsnämnd består enligt 9 & nykterhetsvårdslagen av en ordförande, utsedd av SS, en ledamot, som skall vara läkare, utsedd av SS efter samråd med MS, en ledamot utsedd av länsstyrelsen och två eller tre ledamöter utsedda av landsting och landstingsfria städer. Länsnykterhetsnämndernas verksam- het regleras närmare av instruktionen för länsnykterhetsnämnderna (SFS 1956: 552). Hos varje länsnykterhetsnämnd är anställda en nykterhetsvårdskonsulent samt biträdespersonal. Hos vissa nämn- der finns även en eller två nykterhets- vårdsassistenter.

Länsnykterhetsnämnderna sorterar ad- ministrativt under SS (jfr 2.612). En närmare redogörelse för deras verksam- het lämnas i SOU 1963: 30.

3.1.4 Eftervårdskonsulenter

I SS:s personal ingår sex tjänstemän med rent regionala arbetsuppgifter, nämligen skolbyråns eftervårdskonsulenter. Tjäns- terna är placerade i A 21. Tre av dem är uppförda på SS:s personalförteckning över tjänstemän å ordinarie stat.

För dessa tjänstemän gäller en genom K. br. 16.8.1946 fastställd instruktion för konsulent för eftervården vid skolor tillhörande barna- och ungdomsvården. Eftervårdskonsulenternas uppgift kan i korthet sägas vara att under närmaste förmanskap av chefen för SS:s skolbyrå

bistå ungdomsvårdsskolerektorerna i frå- gor som rör vården utom skola. Dit hör att anskaffa bostäder, arbete och över- vakare åt elever, att bistå föräldrar och övervakare med råd och upplysningar och att öva tillsyn över vården utom skola och övervakningsarbetet.

I K. br. 30.5.1952 förordnas, att riket skall vara uppdelat på fem distrikt, vart- dera tilldelat en konsulent. Stationerings- orter är Stockholm, Norrköping, Malmö, Göteborg och Fagersta. I första distriktet (Stockholm) finns fr.o.m. budgetåret 1959/60 två konsulenter.

Närmare redogörelser för eftervårds- konsulenternas verksamhet lämnas i dels ett av 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ung- domsvårdsskoleelever avgivet delbetän- kande (stencil 1963: 4 Soc. dep.), dels SOU 1963:30 .

3.1.5. Barnavårdsombud

Barnavårdsombuden har tillkommit för Allmänna barnhusets verksamhet för fosterbarnsvården. Barnhuset lämnar se- dan 1947 bidrag till den fosterhemsför- medling, för vilken länens barnavårds- resp. socialvårdsförbund är huvudmän. Verksamheten ombesörjs av barnavårds- ombud, som är anställda hos förbunden med lön motsvarande lönegrad A 19. Vid ingången av år 1965 fanns barnavårds- ombud i 21 län. Barnhuset bidrar med hälften av utgifterna för barnavårdsom- buden medan resp. landsting lämnar motsvarande bidrag.

För barnavårdsombuden gäller en av barnhusdirektionen 23.5.1952 fastställd normalinstruktion. Ombudets uppgifter anges främst vara att anskaffa foster- hem och sommarhem och att på be- gäran av barnavårdsnämnd inom länet samt landstingets förvaltningsutskott till- handagå vid placering av barn i foster- hem, sommarhem eller anstalter av olika

slag. Innan barn placeras i fosterhem åligger det ombudet att bl. a. genom per- sonligt besök i hemmet förvissa sig om dess lämplighet.

En närmare redogörelse för barna- vårdsombudens verksamhet lämnas i SOU 1963:30 .

3.2. Socialvårdskonsulentutredningens förslag

I maj 1963 lade socialvårdskonsulentut- redningen1 fram sitt betänkande »Den statliga konsulentverksamheten på so- cialvårdens område» (SOU 1963: 30).

Socialvårdskonsulentutredningen anser tanken att cirkulär och andra meddelan- den från SS:s sida med upplysningar och råd samt en »allmän tillsyn» från läns- styrelsernas sida skulle göra den re- gionala statliga konsulentverksamheten överflödig uppenbart orealistisk såväl i dagens läge som framdeles. Den om- ständigheten att tillsynsbehovet kommer att under alla förhållanden starkt växla under överskådlig tid från en kommun till en annan är enligt utredningens me- ning ett fullgott skäl för ett bibehållande i allt väsentligt av nuvarande grunder för statlig insyn —- vid sidan av en allt mer ökande rådgivningsverksamhet.

I betänkandet föreslås, att för varje län inrättas ett konsulentorgan, förslags- vis benämnt »socialkonsulentkontor», med uppgift att i huvudsak övertaga de uppgifter beträffande rådgivning, tillsyn och annan instruktionsenlig verksamhet, som f.n. ankommer på socialvårdskon-

sulenter, barnavårdskonsulenter, nykter- hetsvårdskonsulenter (och -assistenter) och eftervårdskonsulenter. Till organet skulle även överföras den fosterhemsför- medling, som nu inom flertalet län om- besörjs av barnavårdsombuden. Därmed skulle staten övertaga kostnaderna för denna verksamhet, vilka f.n. bestrids av Allmänna barnhuset och landstingen.

Enligt förslaget skulle socialkonsulent- kontoren ledas av en förste socialkonsu- lent. I jämförelse med nuvarande antal konsulenter, assistenter och barnavårds- ombud skulle antalet befattningshavare med konsulentuppgifter ökas med tio. Utredningen finner övervägande skäl tala för att SS t.v., intill dess att frå- gan om lekmannamedverkan i sociala ärenden inom länsstyrelserna omprövats, utses till länskonsulentorganets huvud- man. Utredningen understryker dock, att om sistnämnda fråga skulle komma att lösas i positiv riktning talar otvivel- aktigt starka skäl för att länskonsulent- organen infogas i länsstyrelserna.

1961 års utredning om effektivare åt- gärder för vård utom skola av ungdoms- vårdsskoleelever har tagit upp vissa spe- cialfrågor rörande konsulentkontorens befattning med eftervården i sitt under 3.1.4 angivna betänkande.

Socialvårdskonsulentutredningens för- slag har t.v. inte föranlett något ställ- ningstagande från statsmakternas sida.

1 Utredningsman har varit ledamoten av riksdagens första kammare, skyddskonsu— lenten Georg Pettersson.

KAPITEL 4-

Viss informationsverksamhet inom socialvården

4.1. Socialstyrelsens informations- verksamhet

SS bedriver informationsverksamhet ge- nom utgivande av tryckta skrifter, spri- dande av stenciler o.d., genom att tjänste- männen deltar i kurser och konferenser, gör besök i kommuner samt på olika institutioner och anstalter ävensom ge- nom besvarande av skriftliga och munt- liga förfrågningar. Nykterhetsvårdsbyrån och skolbyrån driver egen kursverksam- het.

SS ger ut två skriftserier, nämligen Råd och anvisningar i socialvårdsfrägor och Sociala meddelanden.

4.1.1 Råd och anvisningar Råd och anvisningar i socialvårdsfrågor innehåller bl.a. ny lagstiftning och nya statsbidragsregler med kommentarer samt råd och anvisningar rörande t.ex. till- lämpningen av olika aktuella författ- ningar, lokaler och hälsokontroll för barnstugor, anordnande av inackorde- ringshem för alkoholmissbrukare, sam- arbete mellan socialvårdens organ och polisen, avgifter på ålderdomshem och andra frågor av större eller mindre räck- vidd. Serien numreras fortlöpande. Den har under senare år utkommit med ca tio nummer per år. Serien delas ut kost- nadsfritt till samtliga intressenter såsom länsstyrelser, landsting, tjänsteläkare, social—, barnavårds-, nykterhets- och

kommunalnämnder, socialvårdsbyråer, domstolar m.fl. Speciella nummer de- las dessutom ut till andra organ, som kan ha intresse av dem, t.ex. polismyn- digheter, allmänna försäkringskassor. I december 1964 avsåg den permanenta utdelningen 7 417 ex. till 6151 adressa- ter. Försäljning förekommer i viss ut- sträckning. Utgifterna för tryckning ut- gjorde 45 146 kr. för budgetåret 1963/64.

4.1.2 Sociala meddelanden

Redigeringen av Sociala meddelanden har fr.o.m. år 1959 i stor omfattning anförtrotts en heltidsanställd redaktör, som är anställd på en amanuenstjänst. Till en del görs specialnummer, ofta dubbelnummer, som ägnas en mera in- gående dokumentarisk framställning av ett visst tema, t.ex. modern kriminal- vård, aktuell nykterhetsvård, ett littera- tursociologiskt nummer. Dessutom utges nummer med mera allmänna artiklar inom det sociala området. Tidskriften omfattar åtta nummer per år, av vilka flera bildar dubbelnummer. Årgång 1963 bestod sålunda av tre dubbelnummer och två enkelnummer om sammanlagt 962 sidor. Utgivningen är förenad med be- tydande förseningar. Sålunda utkom nr 8/1963 först i början av år 1965. Ur SS:s anslagsäskanden för 1965/66 har inhäm- tats följande ekonomiska uppgifter om årgång 1963.

Inkomster kronor Prenumeration, helt pris 72 000 Prenumeration, rabatterat pris 10 500 Lösnummerförsäljning, netto 117 330 Särtryck 1 914 Beräknad ytterligare försäljning1 102500 304 244 Utgifter Tryckning och klichéer 189 897 Löner och honorar 79200 Korrektur 3 200 Distribution, ackvisition och kontorsmateriel 27 000 Diverse 1 200 300 497

1 Härav hade 30.4.1965 försålts för ca 82 600 kr.

Värdet av utgående gratisexemplar och rabatterad prenumeration anges till 35 000 kr. Eftersom årgången inte hade utkommit helt i augusti 1964 är uppgif- terna delvis preliminära. För budgetåret 1963/64 redovisas en bokföringsmässig förlust om 20182 kr.

4.1.3. Övrig informationsverksamhet

Besvarandet av skriftliga och muntliga förfrågningar utgör en integrerande del av arbetet på tjänsterummet. SS-utred- ningen har inte funnit anledning att ge- nom frekvensstudier eller på annat sätt ange omfattningen av detta arbete.

Beträffande vårdbyråernas reseverk- samhet har SS-utredningen fått följande uppgifter.

Antal resdagar Byrå 1 963 1 964 Barnavårdsbyrån 183 193 Socialvårdsbyrån . . 232 Nykterhetsvårds— byrån 347 304 Skolbyrån 137 207

Uppställningen omfattar både inspek- tionsresor och resor i samband med kurs- verksamhet och annan rådgivnings- och

informationsverksamhet. Från SS har framförts, att man önskar få möjlighet att utöka reseverksamheten.

SS:s medverkan i kurser och konferen- ser kommer att behandlas under 4.3.

4.2. De regionala organens informa- tionsverksamhet

SS-utredningen har verkställt en stick- provsundersökning rörande de regionala konsulenternas informationsverksamhet till den del den består av besvarande av inkommande förfrågningar. Under perio- den 13.1-——8.2 1964, som omfattade 24 arbetsdagar, lämnades uppgifter rörande samtliga förfrågningar enligt bifogade formulär (bilaga 4.2). I enkäten deltog samtliga 13 socialvårdskonsulenter, 19 barnavårdskonsulenter, sju nykterhets- vårdskonsulenter och fyra nykterhets- vårdsassistenter.

I tabell 1 redovisas verksamhetens om- fattning.

De förfrågningar, som ställes till so- cialvårdskonsulenterna, berör hela det sociala verksamhetsfältet. Socialhjälps-, barnavårds- och åldringsvårdsärenden dominerar givetvis, men därjämte före- kommer i rätt stor utsträckning ärenden enligt föräldrabalken samt bostadsären- den. Bidragsförskottslagen, lagen om all- män försäkring och lagen om allmänna barnbidrag föranledde var och en ett tjugutal förfrågningar. I övrigt förekom spridda frågor i diverse ämnen. Hos förekommer barna- barnavårdskonsulenterna huvudsakligen ärenden enligt vårdslagen och föräldrabalken . Därjämte frågades relativt mycket om barnbidrag och bidragsförskott. Övriga förfrågningar gällde bl.a. barnstugor, utbildning och studiehjälp samt äktenskapsdispens. Nyk- terhetsvårdskonsulenternas rådgivnings- verksamhet berör så gott som uteslu- tande frågor inom nykterhetsvården.

Tabell 1. Förfrågningar hos konsulenterna

Tjänstgöringsdagar på tjänsterummet Inkomna förfrågningar totalt Därav telefonförfrågningar Förfrågningar per dag på tjänste- rummet

Antal i genomsnitt per befattningshavare

. Nykterhets- SOCIaIIVåtTÖSkon' Barnpzlåtl'dskon— vårdskonsulen- su en erna su e erna tema och -ass. 15 17 16 72 41 44 59 36 39 4,8 2,4 2,8

För samtliga konsulentkategorier gäl- ler, att det övervägande antalet förfråg- ningar kommer från kommunala myn- digheter. Av intresse är, att inte mindre än 25 procent av de kommuner, vilkas sociala organ inkom med förfrågningar till konsulenterna, hade ett invånarean- tal, som översteg 10 000. För social- och barnavårdskonsulenterna är även rådgiv- ningsverksamheten till enskilda av på- fallande stor omfattning. I detta sam- manhang må erinras om socialvårdskon- sulentutredningens uttalande, att man i diskussionen kring den regionala konsu- lentverksamheten ofta glömmer att rätt värdesätta konsulenternas uppgift att vara kontaktorgan åt enskilda, vilka an- ser sig ha anledning att påtala det för dem oriktiga eller orättvisa i de lokala nämndernas åtgärder och beslut. Av övriga frågeställare kan nämnas andra konsulenter, kuratorer, barnhem, läns—

styrelser samt läkare och sjuksköterskor. Fördelningen på frågeställare framgår av tabell 2.

Konsulenterna tar själva kontakt för att få upplysningar i ett individuellt skiftande antal ärenden. Under perioden ställde sålunda en socialvårdskonsulent 22 egna förfrågningar, medan två konsu- lenter inte redovisade någon. Motsvaran- de högsta antal var hos barnavårdskon- sulenterna 13 och hos de tillfrågade läns- nykterhetsvårdskonsulenterna (-assisten- terna) 53, medan här sex resp. en inte redovisade någon egen förfrågan.

Det bör framhållas, att denna under- sökning endast avsett verksamheten på tjänsterummet. En betydande del av kon- sulenternas upplysningsverksamhet ut- övas under kommunbesök och andra tjänsteresor. Beträffande deras deltagan- de i kurs- och konferensverksamhet hän- visas till följande avsnitt.

Tabell 2. Förfrågningar hos konsulenterna efter frågeställare

Förfrågningar hos Frågeställare socialvårds- barnavårds- våf-ilåliäiåätn- konsulenter konsulenter ter och -ass. Kommunalt organ 51 % 54 % 61 % Övriga myndigheter m.fl. 16 % 21 % 30 % Enskilda personer 33 % 25 % 9 % Summa 100 % 100 % 100 %

4.3. Viss kurs- och konferensverksamhet

Social upplysnings- och rådgivningsverk- samhet bedrivs i stor omfattning även av andra än SS och konsulenterna. Läns- styrelsernas socialsektioner utövar en viss verksamhet. Rådgivning lämnas av Svenska stadsförbundet, Svenska kom- munförbundet, Svenska nykterhetsvårds— förbundet, Svenska nykterhetsfrämjandet och Centralförbundet för nykterhetsun- dervisning. SS-utredningen har funnit det vara av särskilt intresse att något redovisa den upplysningsverksamhet, som sker genom kurs- och konferens- verksamhet. Därvid har medtagits den verksamhet, som bedrevs av Svenska socialvårdsförbundet, vilket numera ef- terträtts av Kommunförbundens social- delegation.

Den av stadsförbundet och kommun- förbundet bedrivna kommunskolan i Sigtuna har ägnat de sociala frågorna stor uppmärksamhet, och ett stort antal till den kommunala socialvården knutna förtroendemän och tjänstemän har un- der de senaste åren deltagit i de kurser och konferenser, som varit anordnade på skolan. Antalet studiedagar i socialvårds— frågor utgjorde 5 138 år 1961, 2267 år 1962 och 4317 år 1963 eller 40,9, 27,1 resp. 20,3 procent av samtliga kursdagar. Det totala antalet inom den kommunala socialvården engagerade personer, som under dessa tre år deltagit i kursverk- samheten, har utgjort 1 468.

För bestridande av kostnaderna för kurserna uttages särskilda kursavgifter av deltagarna.

Därjämte har socialdepartementet, SS, socialvårdsförbundet, nykterhetsvårds- förbundet, nykterhetsfrämjandet och Centralförbundet för nykterhetsundervis- ning vid olika tillfällen kallat till cen- tralt anordnade konferenser i social- vårdsfrågor. I sammanhanget kan också omnämnas de av Allmänna barnhuset

sedan år 1953 på barnhusets egendom Sätra bruk bedrivna kontaktkonferen- serna. Till dessa konferenser inbjuds representanter för olika yrkesgrupper, som i sitt arbete kommer i beröring med den sociala barnavården. Under verk- samhetsåret 1962—1963 har fyra sådana konferenser varit anordnade. Till dem har bl.a. varit inbjudna representanter för statsåklagarna, den psykiska barna- och ungdomsvården och domarekåren. Kostnaderna för dessa konferenser bc- strids helt av barnhuset.

Den huvudsakliga kursverksamheten bedrivs helt naturligt på det regionala planet, främst av de till socialvårdsför- bundet och nykterhetsvårdsförbundet knutna länsförbunden. Sådan kursverk- samhet har emellertid även bedrivits av kommunförbundet, nykterhetsfrämjan- det och Centralförbundet för nykterhets- undervisning. Det har även förekommit att SS anordnat regionala konferenser.

Den av länsförbunden för barnavårds- nämnderna anordnade kursverksamheten har varit livlig, vilket bl.a. torde sam- manhänga med att de ekonomiska för- utsättningarna för denna verksamhet är synnerligen gynnsamma. Allmänna barn- huset svarar nämligen för två tredjedelar av kostnaderna för föreläsarnas och kursledarnas arvoden och resor, lokal- hyror o.d. (före år 1963 helt). Kurs- verksamhetens omfattning under åren 1960—1962 framgår av nedanstående sammanställning.

År Kostnad Kurser Deltagare 1960 60 657 128 5 586 1961 87415 173 6719 1962 48 182 98 3 981

Det må dock framhållas att frekvensen av kursverksamheten varit ganska ojämn i de olika länen. Antalet deltagare i den av Skånska barnavårdsförbundet under

år 1962 i Malmöhus och Kristianstads län bedrivna kursverksamheten utgjorde sålunda 1197, medan i tre län sådana kurser över huvud taget inte varit an- ordnade under nämnda år. Ett annat anmärkningsvärt förhållande är att läns- förbunden inte på långt när utnyttjat de anslag, som de efter ansökan beviljats av barnhuset. Av under år 1962 bevil- jade anslag med 101 132 kr. utnyttjades sålunda knappt hälften.

Kurserna har berört skilda problem på det sociala barnavårdsområdet och har allt efter förhållandena i de olika länen varit organiserade som kvälls-, endags- eller flerdagskurser. Barnhuset har funnit det vara särskilt angeläget, att förbunden vid kursplaneringen läm- nar ett så stort utrymme som möjligt åt flerdagskurser med inriktning på några speciella frågor. Då en del av förtroen- demännen saknar möjlighet att bevista sådana längre kurser, har man på vissa håll i landet prövat s.k. »följetongskur- ser» — en serie räjongvis anordnade kvällskurser. Kursverksamheten har va- rit rikt differentierad. Särskilda kurser har varit anordnade för bl.a. barna- vårdsmän, fosterbarnsinspektörer, foster- föräldrar och övervakare. Även ung- domsproblemen har varit föremål för överläggningar på speciella kurser.

Några motsvarande siffror har inte stått att erhålla i fråga om den av läns- förbunden bedrivna kursverksamheten för socialnämnderna. Av uppgifter, som erhållits från socialvårdsförbundet, har dock framgått, att den är av betydligt mindre omfattning än den, som varit anordnad för barnavårdsnämnderna. I 13 län har verksamhet under år 1963 inte alls förekommit eller inskränkts till något föredrag i samband med årsmötena. Vissa länsförbund har utvecklat stor aktivitet, och på sina håll har särskild kursverksamhet för föreståndarinnor och biträden vid ålderdomshem bedrivits.

Till denna kursverksamhet utgår inte bidrag från något håll, och i den mån kostnaderna för kurserna inte kan be- stridas genom årsavgifter uttages sär- skilda kursavgifter av deltagarna.

Den regionala kursverksamheten för nykterhetsnämnderna bedrivs, som tidi- gare nämnts, främst av de till Svenska nykterhetsvårdsförbundet anslutna läns- förbunden. Av från förbundet inhämtade uppgifter1 har framgått att under år 1963 hölls 168 kurser med sammanlagt 6900 deltagare. Kurser var anordnade som en- dags- (49), två- eller flerdags- (21) eller kvällskurser (98). Av kvällskurserna om— fattade 37 flera kvällar. I regel deltog länsnykterhetsnämnd eller annan myn- dighet eller organisation i anordnandet (137). De flesta kurserna riktade sig till olika förtroendemän, tjänstemän och övervakare inom nykterhetsvården, me- dan 33 stycken var avsedda för allmän— heten.

Kostnaderna för föreläsarnas arvoden samt deras och kursdeltagarnas resor i samband med för nykterhetsnämnderna anordnade kurser och konferenser be- strids i regel helt av statsbidrag, vilket förmedlas av Centralförbundet för nyk- terhetsundervisning. Kursanordnarna får däremot själva stå för kostnaderna för lokaler, annonser o.d. Till de för nykterhetsnämnderna under budgetåret 1962/63 anordnade kurserna utgick ett sammanlagt statsbidrag av 20187 kr. i vilket belopp dock inte är inräknat kostnaderna för vissa av Stockholm, Göteborg m. fl. städer och Centralförbun- det för nykterhetsundervisning gemen- samt anordnade specialkonferenser.

På nykterhetsvårdens område finns det som nämnts särskilda möjligheter att få statsbidrag. Under femte huvud- titeln finns ett anslag till utbildning och

1 Uppgifterna avser 23 av de 26 distrik- ten.

samverkan inom nykterhetsvården, som för 1965/66 upptagits med 268 000 kr. Anslaget avser såväl utbildning av nyk- terhetsvårdsanstalternas personal som kurser och konferenser för nykterhets- nämnder och nykterhetsvårdsfunktionä- rer. Från anslaget utbetalas vidare 30 000 kr. till understöd åt sammanslutningar av nykterhetsnämnder och 2 500 kr. till understöd för utgivande av tidskriften »Nykterhetsvården».

För budgetåret 1964/65 redovisas från nykterhetsvårdsbyrån två kurser om två veckor för föreståndare och assistenter vid vårdanstalterna, två kurser om tre veckor för vård- och tillsynspersonal samt en veckokurs för husmödrar, vil- ken var gemensam för nykterhetsvårds- anstalter och ungdomsvårdsskolor. En treveckorskurs för huvudsakligen kom- munalanställda nykterhetsvårdstjänste- män anordnades för drygt trettiotalet deltagare. Dessutom anordnades flera kortare konferenser, av vilka tre avsåg eftervårdsfrågor. Till de sistnämnda sam- lades tjänstemän inom sluten och öppen vård samt från arbetsvården inom ett län.

I detta sammanhang bör omnämnas, att anslag även finns för utbildning av personalen vid ungdomsvårdsskolorna. För budgetåret 1965/66 har det uppta- gits med 100 000 kr. Skolbyrån redovisar för budgetåret 1964/65 en treveckors-

kurs, en tvåveckorskurs och fem en- veckaskurser för olika personalkatego- rier vid skolorna, varjämte rektorerna samlats till ett antal kortare konferenser.

Vid sidan av den centralt och regionalt anordnade kursverksamheten bedrivs så- dan även på det lokala planet. Förutom de i ovannämnda länsförbunds m.fl. regi bedrivna s.k. räjongkurserna an- ordnar sålunda på sina håll de sociala nämnderna särskilda kurser för bl.a. förtroendemän, tjänstemän och överva- kare. På nykterhetsvårdens område torde det vara vanligt att initiativ till sådan verksamhet tages av konsulenterna och att dessa även medverkar som föreläsare vid kurserna.

I sammanhanget må också nämnas att den av arbetsmarknadsstyrelsen utan kostnader för kommunerna bedrivna kursverksamheten för utbildning av hem- samariter, sysselsättningssamariter och barnavårdarinnor har varit av stor be- tydelse inom den kommunala socialvår- den. Ansvaret för denna kursverksamhet övertogs 1.7.1964 av skolöverstyrelsen.

Av de från socialvårdskonsulenterna, barnavårdskonsulenterna och nykterhets- vårdskonsulenterna inhämtade uppgif- terna har framgått, att flertalet konsu- lenter i stor utsträckning medverkar i den av länsförbunden anordnade kurs- verksamheten.

KAPITEL 5

Allmänna överväganden

5.1 Socialstyrelsen ett socialvårdsverk Under de senaste årtiondena har ett om- fattande reformarbete ägt rum på det socialpolitiska området. De reformer som genomförts har haft skilda syften. Ett sådant har varit att lämna medborgarna ökat ekonomiskt skydd i vissa situatio- ner, ett annat att skapa bättre möjlig- heter för samhället att bereda vård åt personer, som är i behov därav. Då SS inrättades år 1913 var avsikten, att dess verksamhet skulle spänna över praktiskt taget hela det sociala fältet. Utvecklingen har medfört att denna tan- ke ej kunnat förverkligas. Under de se- naste årtiondena har ärendegrupp efter ärendegrupp utbrutits från SS:s verk- samhetsområde och i stället hänförts till andra centrala ämbetsverk. Bortsett från SS:s förlikningsmannaexpedition är SS:s uppgifter numera i stort sett koncentre- rade till vårdfrågor av social natur, näm- ligen socialhjälp, åldringsvård, barna- och ungdomsvård samt nykterhetsvård. SS har utvecklats till ett socialvårdsverk. Som bakgrund till de förslag, som i det följande framläggs rörande SS:s or- ganisation, vill SS-utredningen här lämna en kortfattad orientering om huvudinne- hållet i den lagstiftning, som faller inom SS:s verksamhetsområde. Kommunerna har sedan mycket lång tid tillbaka varit skyldiga att lämna eko- nomisk hjälp —— fattigvård _ åt perso- ner, som på grund av ålder, sjukdom o. d. inte kunnat försörja sig själva och vilkas

hjälpbehov inte tillgodosetts på annat sätt. Motsvarande skyldighet föreligger enligt socialhjälpslagen, som trädde i kraft år 1957 och avlöste den sista fattig- vårdslagen. Det är emellertid att märka, att behovet av socialhjälp minskat till följd av en rad socialpolitiska reformer. Av största betydelse härvidlag är den ut- byggnad av socialförsäkringssystemet som ägt rum, men även andra anord- ningar har varit ägnade att begränsa socialhjälpens omfattning, t.ex. allmän- na barnbidrag, bidragsförskott och fa- 1niljebostadsbidrag.

Socialhjälpen, som i varje kommun handhas av en socialnämnd, utgår efter fri behovsprövning och är till sin natur kompletterande och supplerande. Den är avsedd att anlitas i fall, då de egna re- surserna inte förslår samt socialförsäk- ring eller andra särskilda hjälpformer inte står till buds eller inte räcker till.

Kommunerna är under vissa förutsätt- ningar skyldiga att utge socialhjälp och har möjlighet att lämna dylik hjälp i all den utsträckning de finner erforderlig. Denna möjlighet kan användas exempel- vis för att vidtaga stödåtgärder i fall, då risk föreligger för att ett mera perma- nent hjälpbehov eljest skall uppkomma.

Socialhjälpen har ett starkt inslag av personlig omvårdnad. Detta framgår re- dan dårav, att hjälpen enligt föreskrift i lagen bör lämnas på ett sådant sätt, att den behövande såvitt möjligt blir i stånd att genom eget arbete försörja sig och

de sina. För att hjälpen skall få denna effekt är det angeläget, att den sätts in på ett så tidigt stadium som möjligt, att de bakomliggande orsakerna till hjälp- behovet utreds och att sådana åtgärder vidtages, som är ägnade att öka hjälp- tagarens rent personliga förutsättningar att reda sig på egen hand. Har en hjälp- tagare behov av vård, åligger det social- nämnden att föranstalta om att vård lämnas honom i hans hem eller, om så erfordras, att han inackorderas i enskilt hem eller vårdhem eller att plats bereds honom på sjukvårdsinrättning eller an- nan vårdanstalt eller i ålderdomshem.

Kommunerna anses skyldiga att även utanför socialhjälpens ram draga försorg om att de behov av personlig omvård- nad, som föreligger för åldringar, inva- lider m. fl., blir tillgodosedda. Denna skyldighet är inte reglerad i lag men har kommit till uttryck genom andra ställ- ningstaganden från statsmakternas sida, senast genom riksdagens år 1964 fattade beslut om statsbidrag till social hem- hjälp. Socialpolitiska kommittén har an- mält sin avsikt att föreslå, att kommu- nernas ansvar på detta område preciseras i en särskild vårdlag.

Samhällets vård av barn och ungdom (barnavård) är i första hand en ange- lägenhet för kommunerna. Varje kom- mun skall enligt barnavårdslagen sörja för sin barnavård. För detta ändamål skall en barnavårdsnämnd finnas i kom- munen.

Under begreppet barnavård faller en rad olika åtgärder, som alla syftar till att främja en gynnsam utveckling av de unga och goda uppväxtförhållanden i övrigt för dem.

Enligt barnavårdslagen åligger det bar- navårdsnämnden att göra sig väl för- trogen med barns och ungdoms levnads- förhållanden inom kommunen och där— vid särskilt uppmärksamma sådana un- deråriga, som kan anses utsatta för risk

att utvecklas ogynnsamt. I vissa fall är nämnden skyldig att ingripa för att skydda underåriga mot olämplig upp- växtmiljö eller för att tillrättaföra under- åriga, som brister i anpassning till om- givningen eller samhället. I lagen anges de förutsättningar, som måste föreligga för att ingripande skall kunna ske, lik- som också de åtgärder, som kan komma i fråga. Barnavårdsnämnden är även skyldig att bereda samhällsvård åt nöd- ställda eller eljest vårdbehövande barn. Barnavårdsnämnden har emellertid även andra uppgifter. En viktig sådan är att sörja för den förebyggande barnavården. Härvid skall nämnden inte bara i en— skilda fall verka för att förebygga kri- minalitet eller annan asocialitet utan även vidtaga generellt förebyggande ät- gärder, dvs. sådana åtgärder till barns och ungdoms välfärd som siktar till att över huvud taget förebygga uppkomsten av missförhållanden. I begreppet barna- vård ingår också omsorgen om den nor- mala, sunda ungdomen eller vad som brukar benämnas allmän ungdomsvård.

Även ansvaret för nykterhetsvården vilar i första hand på kommunala nämn— der, nykterhetsnämnderna och i viss ut- sträckning barnavårdsnämnderna. Det ankommer på dem att, var och en inom sitt verksamhetsområde, övervaka nyk- terhetstillståndet och vidtaga åtgärder för dess förbättrande.

Enligt nykterhetsvårdslagen är nykter- hetsnämnd skyldig att vidtaga nykter- hetsvårdande åtgärder, så snart alkohol- missbruk föreligger. Åtgärderna kan vara av mer eller mindre ingripande karak- tär, från hjälpåtgärder av olika slag till tvångsintagning på nykterhetsvårdsan- stalt. Tvångsintagning beslutas av läns- styrelsen på ansökan av nämnden.

Liksom inom socialvården i övrigt till- mäts på nykterhetsvårdens område de förebyggande åtgärderna stor betydelse.

På samtliga vårdområden finns anstal-

ter, vårdhem o.d. för olika kategorier av vårdbehövande.

En av SS:s viktigaste uppgifter är att verka för att såväl den öppna som den slutna vårdverksamheten ordnas, utveck- las och bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Det sker huvudsakligen genom upp- lysning och rådgivning men i viss om- fattning fungerar SS även som tillsyns— organ. Som exempel härpå kan erinras om att barnavårdsanstalterna (barnhem, barnkolonier, barnstugor och elevhem) och de erkända vårdanstalterna för alko- holmissbrukare står under SS:s tillsyn. SS har också egen vårdverksamhet ge- nom att ungdomsvårdsskolorna och de statliga nykterhetsvårdsanstalterna sor- terar direkt under styrelsen.

Till den sociala vårdverksamheten ut- går statsbidrag enligt ett flertal författ- ningar. Bidragsverksamheten handhas av SS.

Utöver vad som nu angivits, har SS åtskilliga uppgifter av skiftande beskaf- fenhet, vilka är angivna i de olika vård- lagarna och i särskilda författningar. Som exempel härpå kan nämnas, att SS har att utfärda allmänna anvisningar i frågor rörande fosterbarnsvård, öva till- syn över tillämpningen av lagen om all- männa barnbidrag, besluta om inskriv- ning av elever på ungdomsvårdsskolor och pröva beslut om kvarhållande på vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt handlägga ärenden rörande ersättning för skador, orsakade av rymlingar rn. fl.

Enighet torde råda om att de behov av social omvårdnad, som nu föreligger och som kan förväntas uppkomma under den närmaste tiden, är så stora, att kraftfulla insatser erfordras för att öka vårdresurserna och effektivisera vård- verksamheten. Såsom centralt vårdverk har SS att med de medel som lagstift- ningen anvisar leda utvecklingen i enlig- het med statsmakternas intentioner. Stora krav måste härvid ställas på SS.

SS-utredningen har sett det som sin upp- gift att lämna ett förslag, som sätter SS i stånd att möta dessa krav.

SS berörs av ett antal pågående utred- ningar i olika frågor av bl. a. socialpoli- tiska kommittén, 1961 års utredning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever, familjehe- reduingen, 1964 års nykterhetsvårdsun- dersökning och familjepolitiska kommit- tén. SS-utredningen har vid sina över- väganden om organisation och personal inte tagit hänsyn till de förändringar i arbetsuppgifter och arbetsmängd, som kan bli en följd av pågående utrednings- arbete eller andra åtgärder, utan utred- ningen har utgått från nuläget i fråga om SS:s åligganden. Emellertid har utred- ningen strävat efter en sådan elasticitet i organisationen, att förändringar av ar- betsuppgifterna kan genomföras utan några principiella ingrepp i dess utform- ning.

På grund av SS:s tidigare ställning som centralt ämbetsverk för alla i vid- sträckt mening sociala frågor, vilken fortfarande avspeglar sig i instruktionens ord om SS som central statsmyndighet för ärenden av social natur, har SS haft en omfattande verksamhet som remiss- myndighet för områden vid sidan av de sociala vårdfrågorna, såsom mental- och kroppssjukvård, skolväsende, kriminal— vård, strafflagstiftning, skattelagstiftning etc. SS har vid besvarande av sådana remisser lagt ned stort arbete på att söka belysa frågorna från allmän social syn- punkt. Sedan SS nu kommit att bli ett koncentrerat vårdverk, kan det allvar- ligt ifrågasättas, om SS fortsättningsvis bör belastas med denna remissverksam- het. SS-utredningen vill för sin del för- orda, att så ej blir fallet samt att SS vid besvarande av inkommande remisser nöjer sig med att lägga de mera speciella synpunkter på ärendet, som föranleds av dess funktioner inom resp. vårdområden.

48 5 .2 Verksledningen

SS:s nuvarande ledning består av ett kol- legium, i vilket generaldirektören är ord- förande och byråcheferna ledamöter. I vissa fall är även chefen för förliknings— mannaexpeditionen och SS:s medicinske expert på nykterhetsfrågor ledamöter. I instruktionen anges vilka ärenden som skall behandlas i plenum. I övriga ären- den beslutar generaldirektören ensam.

SS:s arbete är i hög grad inriktat på kommunerna som de primärt ansvariga för den sociala omvårdnaden. För att nå ett gott resultat i sina strävanden att förbättra socialvården måste SS där- för ha ett nära samarbete med kommu- nerna och deras sammanslutningar. Sär- skilt är det angeläget, att man uppnår enighet om hur statsmakternas inten- tioner på området skall kunna förverk- ligas i det praktiska arbetet. Sålunda måste kontakt äga rum vid utarbetandet av generella råd och anvisningar. Sam— arbetet måste också täcka en rad andra frågor.

SS-utredningen anser för sin del, att ett nära och förtroendefullt samarbete med kommunerna är en av de viktigaste förutsättningarna för att SS skall kunna fylla sina planerande och impulsgivande uppgifter. Denna uppfattning har stärkts vid de kontakter utredningen tagit med såväl kommunförbunden som enstaka kommuner.

Med hänsyn framför allt till det nära samband som råder mellan socialvård och sjukvård är det angeläget, att SS samarbetar även med sjukvårdens hu- vudmän och deras gemensamma organ.

SS:s arbetsuppgifter har på flera punk- ter nära anknytning till andra centrala verks ämbetsområden. Gränsen mot MS är i många fall svår att i praktiken be- stämma. Älderdomshem och långtids- sjukhem, nykterhetsvårdsanstalter och sjukhusavdelningar för alkoholskadade,

ungdomsvårdsskolor och hem för psy- kiskt utvecklingsstörda barn är exempel på anstalter, som sorterar under olika verk men som i varje fall delvis är av- sedda för personer med likartade vård- behov. I fråga om den öppna vården finns liknande beröringspunkter. Arbets- marknadsstyrelsens arbetsvårdsbyrå syss- lar bl. a. med social rehabilitering genom att bereda människor, som genom sjuk- dom eller på annat sätt kommit att bli socialt missanpassade, tillfälle till utbild- ning och arbete. I fråga om de alkohol- skadade har arbetsmarknadsstyrelsen ta- git initiativ till sysselsättning genom sär- skilda beredskapsarbeten. Möjligheterna att utveckla de sociala vårdområdena är i hög grad en personalfråga, där det nya skolverkets ansvar för utbildningsfrågor- na har stor betydelse. Socialstatistiken har helt övertagits av statistiska central- byrån. Många problem inom anstalts- vården är gemensamma för SS och kri- minalvårdsstyrelsen.

Exemplifieringen av gränsområden av denna typ skulle kunna fortsättas. SS- utredningen har emellertid genom det anförda endast velat markera, att beho- vet av samarbete med andra verk är starkt utpräglat i vad gäller SS:s verk- samhet. Detta samarbete sker f.n. i rela- tivt obundna former och är ett utflöde av den allmänna regeln om ämbetsver- kens skyldighet att räcka varandra han- den. Utredningen anser, att i fråga om MS är kravet på samordning så ange- läget, att denna bör säkerställas och stöd- jas genom formella, organisatoriska åt- gärder.

De framförda synpunkterna leder till att SS:s organisation bör ändras därhän, att SS ställs under ledning av en lekman- nastyrelse, vilket är den inom statsför- valtningen vedertagna benämningen på en organisationsform där personer utan— för ett verk ingår i dess styrelse. En så- dan verksstyrelseform tillämpas numera

i åtskilliga statliga verk, exempelvis ar- betsmarknadsstyrelsen, statskontoret och riksrevisionsverket. En lekmannastyrelse som högsta beslutande organ med repre- sentanter för olika berörda samhällssek- torer synes SS-utredningen vara väl mo- tiverad för ett verk med SS:s uppgifter. Därigenom skulle SS tillförsäkras en sådan ställning och förankring inom sitt område och en sådan bredd och tyngd i sina beslut, att dess möjligheter att aktivt styra utvecklingen väsentligt skulle ökas utan att den formella makten be- hövde stärkas. SS-utredningen kommer i det följande att framlägga förslag om inrättande av sådan lekmannastyrelse. Om SS-utredningens förslag om inrät- tande av en lekmannastyrelse genomfö- res, syns det inte föreligga skäl att bibe- hålla den rådgivande nämnden för social hemhjälpsverksamhet.

5.3. Långtidsplanering

Det ligger i sakens natur, att en omsorgs- full planering är erforderlig för att den sociala vårdverksamheten skall kunna ordnas och utvecklas på ett så ändamåls- enligt sätt som möjligt. Självfallet an- kommer det i första hand på huvudmän- nen för de olika vårdgrenarna att, var och en inom sitt verksamhetsområde, sörja för den planering som är behövlig, men i sin egenskap av ett för hela riket gemensamt vårdverk har även SS viktiga planeringsfunktioner. Vid sin genomgång av SS har SS-utredningen funnit, att verkets nuvarande resurser för planering är mycket bristfälliga. Det finns därför anledning att gå närmare in på SS:s planeringsfunktioner och på frågan hur dessa bör tillgodoses inom organisa- tionen.

Begreppet planering kan innefatta en rad skiftande uppgifter från en allmänt inriktad långtidsplanering till detaljpla- nering t. ex. vid projektering av en insti- 4

tutionsbyggnad. I detta avsnitt behandlas endast långtidsplanering. Därmed avser SS-utredningen sådan planering, som in- nefattar en bedömning av vårdbehovens utveckling på sikt och däremot svarande utveckling av behovet av vårdpersonal, lokaler och vårdplatser samt kostnader härför. Övrig planering behandlas under 5.4.

Frågan om långtidsplaneringen i äm- betsverken har tagits upp i en 19.10. 1964 dagtecknad berättelse avgiven av en av finansdepartementet tillsatt verks- planeringsgrupp. Där uttalas, att en stat- lig insats framstår som nödvändig även när det gäller till största delen kommu- nalt finansierade verksamhetsgrenar, med hänsyn bl. a. till kraven på säker, lång- siktig och avstämd behovsprövning och på likformighet inom riket i fråga om t.ex. åldringsvårdens standard. Beträf- fande innehållet i planeringen nämns att en utökad vägledande statlig planering i form av teknisk service _— innefattan- de prognosverksamhet och bedömningar av produktionsförutsättningar och even- tuellt rekommendationer — synes vara väl förenlig med den kommunala själv- styrelsen. Gruppen betraktar det som mycket angeläget att ämbetsverks och myndigheters planeringsresurser anpas- sas till behovet av dylik central, över- siktlig vägledning. I prop. 1965:65 an- gående anslag till statsdepartementen har chefen för finansdepartementet med instämmande i gruppens slutsatser före- slagit, att medel för ändamålet skall an- visas över departementens kommittéan- slag, varigenom en försöksverksamhet kan komma till stånd. Medlen torde se- dermera efter prövning av Kungl. Maj:t ställas till verkens förfogande. Riksdagen har beslutat i enlighet härmed.

Inom SS har under det senaste året pågått ett intensivt arbete med långtids- planering som ett led i den av finans- departementet ledda 1964 års långtids-

utredning och med utnyttjande av sär- skilda medel, som ställts till förfogande av Kungl. Maj:t. SS har i mars 1965 av- gett en prognos rörande investeringar, driftkostnader och personalbehov inom socialvården fram t.o.m. 1970. Som grundmaterial har använts dels inom SS tillgängliga uppgifter, dels för ändamålet införskaffat enkätmaterial från lands- ting, primärkommuner, vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt vissa ungdoms- organisationer. Vad gäller personalbe- ståndet basåret 1963 har jämte enkät- materialet använts vissa uppgifter som ställts till förfogande av Svenska stads- förbundet, Svenska kommunförbundet samt de tre städerna Stockholm, Göte- borg och Malmö.

Enligt SS-utredningens mening före- ligger ett permanent behov av en lång- siktig bedömning av de ekonomiska och demografiska faktorer, som påverkar be- hovet och inriktningen av den sociala omvårdnaden, och av de resurser, som kan utnyttjas för att tillgodose detta be- hov. En långtidsplanering av denna typ måste ske med beaktande av ett stort antal faktorer såsom arbetskraftens för- ändringar, befolkningens åldersfördel- ning, den kommunala indelningen, för- hållandet mellan tätort och glesbygd, familjebildningen etc. Vidare måste upp- rättade prognoser kontinuerligt följas upp. En viktig uppgift för de personer, som sysslar med planeringen, är därför att bevaka, att socialstatistiken utformas på ett sådant sätt, att den blir koordine- rad med annan statistik och ger möjlig- het att bedöma även den regionala och lokala utvecklingen.

Det slags planering, varom här är fråga, synes böra utföras av ett för hela SS gemensamt organ. Detta torde vara nödvändigt redan på grund av svårig- heterna att erhålla personal med erfor- derliga kvalifikationer. Det är vidare av utomordentlig vikt för verksledningen

att ha nära kontakt med planeringssidan. SS-utredningen finner det därför natur- ligt, att den långsiktiga planeringen sker som en sammanhållen stabsfunktion i stället för att delas upp på de skilda vårdbyråerna.

SS-utredningen kommer att under 6.6.1 lämna förslag om den personal i stabs- funktion, som anses erforderlig för lång- tidsplanering.

5.4. Utvecklingsarbete m.m.

På SS ankommande planeringsfunktio- ner, som inte är långtidsplanering i den under 5.3 angivna bemärkelsen, bör ut- föras inom byråernas ram.

Inom det område, som är föremål för SS:s verksamhet, erfordras ett kontinuer- ligt arbete i syfte att åstadkomma bättre vårdmetoder. För detta ändamål behöver bl.a. försöksverksamhet anordnas och uppnådda vårdresultat analyseras. Till en del innebär detta forskningsarbete, som ligger utanför SS:s funktioner (jfr t. ex. SOU 1964: 24 om behandlingsforsk- ning vid ungdomsvårdsskolorna), men till en del måste arbetet utföras inom SS. SS måste dessutom följa vad som sker på annat håll, initiera forsknings- arbete och dra slutsatser för det prak- tiska arbetet av framlagda undersök- ningsresultat samt på grundval därav få fram en konkret utformning av innehål- let i den långsiktiga planeringen. För att kunna utnyttja tillgängliga vårdresurser på bästa möjliga sätt fordras vidare un- dersökningar rörande vårdenheternas storlek, sammansättning och konstruk- tion samt differentiering av klientelet m. m. Sådana undersökningar utförs f. 11. med avseende på klientelet på nykter- hetsvårdsanstalterna genom en av Kungl. Maj:t tillsatt utredningsman, eftersom SS inte haft resurser att göra det. SS-ut- redningen anser, att sådana uppgifter som de nu berörda normalt bör åligga

vårdbyråerna och att dessa bör vara så dimensionerade, att de har praktiska möjligheter att utföra ifrågavarande upp- gifter. De bör också kunna på grundval av detta utvecklingsarbete förarbeta för- slag till ändringar i vårdpolitikens inne- håll.

Till vårdbyråerna vill SS-utredningen vidare hänföra teoretiska frågor rörande utbildningen inom vårdområdena, såsom behovet av fortbildning av vårdpersonal och utbildningens inriktning.

All den verksamhet, som enligt det anförda bör äga rum på byråplan, sam- manfattas i fortsättningen under beteck- ningen utvecklingsarbete. Gränsen mel- lan, å ena sidan, långtidsplanering, som enligt 5.3 bör ske som en sammanhållen stabsfunktion, och å andra sidan utveck- lingsarbete, som förutsätts äga rum på byråerna, är inte alltid lätt att draga. Meningen är emellertid inte, att någon oöverstiglig skiljemur skall finnas mellan dem. Det är tvärtom angeläget, att 5525 samlade resurser för planering och ut- vecklingsarbete kan användas på sätt som i varje särskilt fall bedöms mest ändamålsenligt.

5.5. Rådgivning

Såsom tidigare anförts är en av SS:s viktigaste uppgifter att genom upplys- ning och rådgivning verka för att social- vården ordnas, utvecklas och bedrivs på ett ändamålsenligt sätt.

5.5.1. Tryckt information

SS:s rådgivande verksamhet bör huvud- sakligen ske genom generellt verkande medel. Ett sådant medel är information genom tryckta skrifter, stenciler o.d. SS:s främsta insats på detta område sker genom serien »Råd och anvisningar i socialuårdsfrågor». SS-utredningen anser det riktigt att SS tillhandahåller kom- muner och andra organ information av

detta slag. Vid genomgången av SS har framkommit, att tjänstemännen inte hin- ner utarbeta dessa anvisningar i önsk- värd utsträckning. SS-utredningen har tagit särskild hänsyn härtill vid avväg- ningen av personalbehovet på vårdbyrå- erna.

Utformningen av Råd och anvisningar beror naturligtvis på sakinnehållet i varje nummer. Publikationen har ofta karaktär av lagkommentar. Enligt upp- gifter från tjänstemän inom SS avser in- kommande förfrågningar i ett antal fall sådant, där svar redan getts i Råd och anvisningar. Systematiken med fortlö- pande numrering är inte ägnad att under- lätta studiet av anvisningarna. Det skulle kunna övervägas, att ge ut dem i form av ett lösbladssystem. Ev. kunde en pärm läggas upp för varje byrås område. Där- med skulle man vinna en bättre överblick över vad som utgivits. Vid smärre änd— ringar kunde man skicka ett nytryck av berörda sidor i stället för att som nu ange ändringarna i ett senare häfte och därmed besvära mottagarna med att slå upp det tidigare häftet och anteckna änd- ringen.

SS-utredningen har inte övervägt de kostnadsmässiga följderna av att övergå till ett system i stil med det ovan skis- serade. Det är möjligt att distributionen av pärmar och registerblad skulle kunna ske i samarbete med kommunförbunden medan SS liksom nu distribuerade anvis- ningstexten.

SS:s tidskrift Sociala meddelanden har ändrat karaktär under senare år. Dess målsättning är numera att belysa olika sociala områden så ingående som möj- ligt inom ramen för ett nummer, ev. ett dubbelnummer, som helt ägnas (len ak- tuella frågan. Något egentligt samarbete mellan redaktören och cheferna för SS:s vårdbyråer tycks inte förekomma. SS:s tjänstemän medverkar relativt sällan med artiklar. Tidskriften blir följaktligen inte

ett uttryck för SS:s uppfattning om en viss frågas aktualitet och än mindre ett språkrör för dess åsikter i det behandla- de ämnet.

Vid sidan av Sociala meddelanden finns inte mindre än ett femtontal perio- diska tidskrifter som helt eller delvis be- handlar sociala frågor.

SS-utredningen har bl.a. genom för- frågningar på olika håll försökt bilda sig en uppfattning om värdet av Sociala meddelanden. Det har därvid framgått att den genomgående anses vara av hög kvalitet, men det har även ifrågasatts, huruvida den fyller något påtagligt be- hov för de förtroendemän och tjänste- män, som är verksamma inom den prak- tiska socialvården. Det har uttryckts tveksamhet om vilken publik tidskriften egentligen vänder sig till. Publikationens något kompakta innehåll har även på- talats.

SS-utredningen kan för sin del inte finna, att det föreligger tillräckliga skäl för SS att i egenskap av socialt vårdverk ge ut en tidskrift av den allmänna typ, som Sociala meddelanden utgör. Den har också kommit att drivas på en från SS i övrigt i praktiken fristående redaktion. Utredningen föreslår därför, att den läggs ned. I stället bör SS genom en icke periodisk skriftserie kunna behandla från SS:s synpunkt aktuella frågor. I den utsträckning SS och dess tjänstemän anser det önskvärt att deltaga i en dis- kussion rörande allmänna sociala frågor bör det kunna ske genom medverkan i andra tidskrifter.

Inom barnavårds- och nykterhetsvårds- byråerna har gjorts vissa ansatser till att ge ut personalblad för konsulenterna inom resp. vårdområde. I övrigt saknar SS varje form av personaltidning. Med hänsyn till fackbyråernas relativt hete- rogena verksamhetsområden och splitt- ringen inom de till SS knutna organen av olika slag (konsulenter, skolor, an-

stalter) anser SS-utredningen det ange- läget, att SS bl.a. genom att ge ut en personaltidning verkar för sammanhåll- ning och »vi-anda». En sådan tidning skulle kunna komma ut en gång i må- naden och bör innehålla vad som hänt sedan föregående nummer i fråga om personal, utgivande av viktigare anvis- ningar och liknande, besvarande av re- misser, prejudikat av intresse, konferen- ser och kurser, nyheter från riksdags- arbetet och från olika grenar av social- vården etc. i likhet med vad personal- tidningar inom andra verk brukar inne- hålla.

5.5.2 Övrig rådgivning Beträffande SS:s deltagande i kursverk— samhet bör man skilja på sådan utbild- ning av framför allt vårdpersonal, som sker i SS:s egen regi, och annan kurs- och konferensverksamhet. SS—utredning- en anser det angeläget, att SS driver egen kursverksamhet, och kommer i följande avsnitt bl.a. att behandla frågan om vårdbyråernas resp. den administrativa byråns insatser i detta arbete.

I fråga om annan kursverksamhet bör SS allmänt verka för att den får en lämplig inriktning och fördelning. Som framgår under 4.3 är kursverksamheten inom barna- och nykterhetsvården liv- lig, medan så inte är fallet inom social- nämndernas område. Det bör finnas an- ledning för SS att undersöka detta när- mare och söka finna åtgärder för att stimulera intresset. Bl.a. synes de eko- nomiska förutsättningarna för anord- nande av kurser vara gynnsammare i fråga om barna- och nykterhetsvård än i fråga om annan socialvård. I mån av tid bör SS:s tjänstemän även medverka som föreläsare vid olika kurser, men SS- utredningen anser, att detta inte bör prioriteras på bekostnad av andra ar- betsuppgifter med mera långsiktigt inne- håll. Det torde vara angelägnare att ut-

arbeta anvisningar rörande ett visst ämne än att vid ett antal kurser ge ett relativt godtyckligt utvalt antal personer muntliga upplysningar i saken. Det ak- tiva deltagandet i kurser bör därför i stort sett överlåtas till tjänstemännen hos socialkonsulentkontoren, vilka för— utsätts komma till stånd (jfr 5.9.1).

SS-utredningen finner det däremot angeläget, att tjänstemännen får möjlig- het att deltaga i större kontaktkonferen- ser av olika slag, som anordnas av SS eller andra organ, t. ex. för att informera om nya riktlinjer för utbyggande av socialvården eller för att stimulera hu- vudmännen till ökade insatser på vissa områden.

En betydande del av såväl SS:s som konsulenternas informationsverksamhet sker genom besvarande av förfrågningar. SS-utredningen anser att tjänstemän hos konsulentkontoren i princip bör sköta informationsverksamhet av detta slag. Först om konsulenten anser det nödvän- digt, bör SS kontaktas. Dessförinnan bör de bakomliggande förhållandena vara klarlagda, så att SS slipper verkställa utredning därom. SS:s mening bör som regel endast inhämtas i principiellt vik- tiga frågor och det torde inte sällan fin- nas anledning att sprida SS:s svar till samtliga konsulentkontor och ibland även till en större krets. Ev. kan en för- teckning över byråvis behandlade ären- den tagas in i personaltidningen. SS bör genom konsulentkonferenser och på andra sätt dels hålla konsulentkontoren så väl underrättade om förhållandena inom de olika vårdområdena, att konto- ren blir väl kompetenta att avlasta SS inkommande förfrågningar, dels ock själv följa kontorens verksamhet.

SS:s ställning som socialvårdsverk i stället för ett verk för i princip alla sociala frågor bör medföra, att 8825 in- struktionsenliga åliggande att bedriva social upplysningsverksamhet begränsas

till de områden, som numera faller inom SS:s ämbetsområde. Sålunda anser SS- utredningen att SS ej bör uppehålla den rådgivning gentemot allmänheten med avseende på semester- och hembiträdes- lagstiftningen som f. n. utövas.

5.6 Behovet av en administrativ byrå

SS är organiserad på fyra vårdbyråer — barnavårds-, socialvårds-, nykterhets- vårds- och skolbyrån —— och en lagbyrå. På varje vårdbyrå handläggs inte bara vårdfrågor i egentlig mening utan även en rad administrativa och därmed jäm- förliga ärenden, som har anknytning till vårdområdet. Om man bortser från nyk- terhetsvårdsbyrån, som nyligen fått sin organisation översedd, kan någon klar gränsdragning mellan vårduppgifter och administrativa göromål inte anses före- ligga i vårdbyråernas organisation. Lag- byrån handhar förutom juridiska ären- den även SS:s egen administration. SS-utredningens målsättning är att skapa en organisation, som ger SS så goda förutsättningar som möjligt att full- göra sina uppgifter på de olika vård- områdena. För att så skall bli fallet är det enligt utredningens mening nödvän- digt, att de administrativa uppgifter, som nu är utspridda på SS:s samtliga byråer och som för varje byrå utgör en inte oväsentlig arbetsbelastning, i största möjliga utsträckning sammanförs och ställs under enhetlig ledning. Härigenom vinner man dels att vårdbyråerna kan ägna sig åt vårdfrågor utan att betungas med administrativa och liknande upp- gifter av skiftande beskaffenhet och dels att bättre förutsättningar skapas för en rationalisering av det administrativa ar- betet. Utredningen har funnit det så angeläget att centralisera SS:s admini- strativa uppgifter, att utredningen i un— derdånig skrivelse 16.9.1964 som ett pro- visorium föreslagit, att en administrativ

arbetsenhet bildas inom SS. I samband härmed gav utredningen till känna, att den i sitt slutbetänkande ämnade före- slå, att en administrativ byrå inrättades och att till denna sammanfördes alla så- dana administrativa göromål, som utan men för vårdarbetet kunde centraliseras.

I årets statsverksproposition har SS- utredningens angivna förslag i allt vä- sentligt tillstyrkts av chefen för social- departementet, som föreslår, att tre nya befattningar tillförs en administrativ sek- tion och att chefen för denna ingår som ledamot i styrelsen. Förslaget har bifal- lits av riksdagen.

SS-utredningen föreslår nu, att en ad- ministrativ byrå inrättas vid SS. Denna byrå bör övertaga såväl den nuvarande lagbyråns administrativa uppgifter som de administrativa uppgifter vid vårdby- råerna, vilka inte har så nära samband med vårdarbetet att de av praktiska skäl bör utföras vid respektive byrå.

5.7. Gemensam byrå för barna- och ungdomsvård

Barnavårdsbyrån handhar ärenden rö- rande barnavårdslagen med undantag för vad som gäller ungdomsvårdsskolor- na, vilka sorterar under skolbyrån. Frå- gor rörande barnavårdslagen handläggs alltså på skilda byråer allt eftersom det blivit aktuellt med placering på ung- domsvårdsskola eller ej. Detta innebär ett avsteg från den eljest inom SS tilläm- pade regeln, att all öppen och sluten vård inom samma vårdområde skall handhas av samma byrå. Från utgångs- punkten att vård på ungdomsvårdsskola bör vara sekundär i förhållande till andra vårdformer, synes det, framhållits i utredningsdirektiven, natur- ligt att ungdomsvårdsskoleärenden hand- läggs på en byrå, som har överblick över alla barnavårdens möjligheter. Efter hand som allmänt förebyggande vård och

såsom

vård utom skola kommit att få allt större betydelse har också gränserna mellan de två byråerna blivit allt mer diffusa. Per- sonalen inom vardera byrån måste där- för ha god kännedom om förhållandena inom den andra byråns sektor.

En bidragande orsak till hittillsvarande uppdelning på två byråer torde ha varit, att göromålen med statsbidragsgivning på barnavårdsbyrån och med admini- strationen av ungdomsvårdsskolorna på skolbyrån haft så stor omfattning, att en byråchef inte ansetts ha möjlighet att svara för dem jämsides med mera ren- odlade vårdfrågor. Detta rent praktiska hinder för att sammanhålla barna- och ungdomsvården inom en byrå bortfaller- om en administrativ byrå inrättas.

Under de senaste åren har i praktiken en viss fusion skett mellan de två byrå- erna. Den ordinarie byråchefen på bar— navårdsbyrån förordnades nämligen i september 1962 att jämväl vara chef för skolbyrån och därefter har genom per— sonalomflyttningar och andra åtgärder en viss samordning mellan de båda by- råerna ägt rum. De har numera bl.a. gemensamt kansli och gemensam skriv- personal. Erfarenheterna av samord- ningen har varit goda.

SS-utredningen har funnit övervägan- de skäl tala för att vårdfrågorna inom harna- och ungdomsvården sammanförs till en byrå. Denna bör i anslutning till barnavårdslagens terminologi benämnas barnavårdsbyrån.

5.8. Särskild expertis

5.8.1. Specialisternas placering

En av grundtankarna bakom SS-utred- ningens förslag att i möjligaste mån skil- ja de båda huvudsektorerna inom SS:s verksamhet — vård och administration — från varandra är, att man därigenom skall få möjlighet att låta dessa sektorer var för sig handhas av personal med

såväl utbildning som erfarenhet från respektive område. Både på vårdsidan och i fråga om administration behöver SS därutöver ha tillgång till experter inom vissa specialområden.

SS behöver i första hand juridisk, me- dicinsk (särskilt psykiatrisk), psykolo- gisk och pedagogisk expertis. Till detta kommer utredningsexpertis av mera all- män karaktär inom områden som sta- tistik, sociologi, ekonomi m.m. SS-ut- redningen har övervägt att antingen pla- cera in experterna i byråorganisationen eller att låta dem stå vid sidan av byrå- erna som fristående specialister. F. n. är den till SS knutna expertisen inplacerad i byråerna. Lagbyråchefen är juridisk expert medan till nykterhetsvårdsbyrån är knutna tre läkare med arvode och till skolbyrån en arvodesanställd psykiater. Nykterhetsvårdsbyrån och skolbyrån an- litar gemensamt en löneplansplacerad psykolog. Utredningen har emellertid funnit, att övervägande skäl talar för att experterna placeras fristående i stabsfunk- tion. De bör närmast betraktas som ser- viceorgan, vilka är avsedda att tillföra de olika byråerna specialkunskaper, var och en inom sitt fack. Från organisa- tionsteoretisk synpunkt är det då fördel- aktigast att de inordnas direkt under generaldirektören vid sidan av byråerna. Såsom tidigare anförts bör detta gälla även den personal, vilken är avsedd för långtidsplanering.

SS-utredningen kommer att under 6.6 lämna närmare förslag rörande antal ex- perter o.d. Utöver den mera fast an- ställda expertpersonal, som SS har be- hov av, bör SS ha möjlighet att tillfäl- ligt anlita sakkunniga för visst uppdrag.

SS—utredningen förutsätter, att det kommer att bli naturligt, att speciella arbetsuppgifter av engångsnatur eller som rör flera byråer utförs i särskilt tillsatta, tidsbegränsade och målbestäm- da arbetsgrupper, där även representan-

ter för kommunförbund och organisa- tioner bör kunna beredas tillfälle att deltaga. Även i sådana fall kan det ofta visa sig lämpligt att knyta utomstående expertis till gruppen.

5.8.2 Speciellt rörande behovet av juridisk expertis

Lagstiftningen på socialvårdens område innehåller ofta mycket generellt avfat- tade regler och kräver därför komplette- ring genom centralt utfärdade råd och anvisningar. Nödvändigheten härav fram- står klart om man betänker, att lagstift- ningen i stor utsträckning tillämpas av förtroendemän och andra utan social eller juridisk utbildning. De socialvår- dande organens verksamhet är vidare av sådan art, att de ständigt måste komma i kontakt med lagar och förordningar utanför socialvårdens egentliga område. Som exempel må nämnas, att social- vårdsorganen måste förskaffa sig känne- dom om lagstiftningen på kriminalvår- dens område då det gäller ingripande mot ungdomsbrottslighet eller bedömning av brottslighet från alkoholmissbrukares sida, familjerättslagstiftningen då det gäller vårdnaden om barn och adoptions- frågor, lagstiftningen på utsökningsrät- tens område då det gäller frågor rörande handräckning för utlämnande av barn till föräldrar eller andra vårdnadshavare, utlänningslagstiftningen då det gäller frågor om bidrag till flyktingar, sekre- tesslagstiftningen etc. Det föreligger ett klart behov av att SS lämnar de regio- nala och lokala socialvårdande organen upplysningar, råd och anvisningar om innehållet i och tillämpningen av sådana utanför socialvårdens egentliga område gällande författningar, med vilka de socialvårdande organen normalt kommer i kontakt. För att kunna utföra denna funktion behöver SS juridiskt kunnig personal. Juridisk sakkunskap fordras vidare i ärenden om intagning på ung-

domsvårdsskola och kvarhållande på vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt i skadeståndsärenden, besvärsärenden och disciplinärenden av olika slag.

SS-utredningen anser det av anförda skäl uppenbart, att SS har behov av kvalificerad juridisk sakkunskap. Under 6.6.2 kommer formerna för tillgodose- ende av detta behov att diskuteras när-_ mare.

5.9. Socialstyrelsens personalbehov

5.9.1. Socialkonsulentkontoren förutsätts komma till stånd

I likhet med socialvårdskonsulentutred- ningen anser SS—utredningen det nödvän- digt, att statens tillsyns- och rådgivnings- verksamhet på socialvårdens område grundas på en regional organisation (jfr under 3.2). SS-utredningen har därför vid sina överväganden förutsatt, att sär- skilda socialkonsulentkontor inrättas i huvudsaklig överensstämmelse med so- cialvårdskonsulentutredningens förslag. Detta innebär bl.a. att SS-utredningens förslag till dimensionering av SS:s per- sonal utgår från att en upprustning av den regionala organisationen kommer till stånd.

Enligt SS-utredningens uppfattning bör socialkonsulentkontoren tjänstgöra som SS:s fältorganisation och allmänt verk- ställande organ. Konsulenterna bör så- lunda vara kontaktorgan för kommuner och enskilda och i enlighet med vad som angivits under 5.5.2 utöva rådgivning gentemot dem. Konsulenterna bör vidare- befordra iakttagelser och önskemål från kommunerna till SS. I viss utsträckning bör konsulenterna kunna anlitas för in- spektion av anstalter, som står under SS:s tillsyn.

För att konsulentkontoren skall kunna effektivt utnyttjas som regionala organ för SS är det i hög grad önskvärt, att de ställs under SS:s huvudmannaskap. Det-

ta bör ej hindra, att de samtidigt utövar tillsynsverksamhet för länsstyrelsernas räkning och genom regelbunden rappor- tering håller vederbörande länsstyrelse underrättad om det föreligger behov av ingripande från dess sida. Däremot bör tjänstemännen inte åläggas att vara före- dragande hos länsstyrelserna.

5.9.2. Förstärkning av vårdbyråernas personal

SS:s verksamhet är i stor utsträckning allmänt vägledande och impulsgivande. Det är förenat med stora svårigheter att på objektiva grunder ange hur stor per- sonal som behövs för uppgifter av dylik art. SS-utredningen har sett som sin upp- gift att i första hand föreslå en effek- tivare organisation inom ramen för nu- varande personalstat. Av särskild vikt är, att vårdbyråernas personal i görligaste mån befrias från administrativa rutin- göromål och bereds möjlighet att i stället koncentrera sig på sådana uppgifter som utveckling, rådgivning, inspektion och uppföljning av olika vårdfrågor. Vid ge- nomgång av byråernas arbetsuppgifter har utredningen funnit, att det totala ut- rymmet för allmänna vårdfrågor f.n. är så litet, att det måste anses otillräckligt, även om man genom rationaliseringsåt- gärder kan frigöra ytterligare någon per- sonal för sådan verksamhet.

Inom barnavårds- och skolbyråerna arbetsuppgifterna snabbt. Som exempel härpå kan nämnas följande. Lagstiftningen på barnavårdens område har successivt tillagt barnavårdsnämn- derna ökade befogenheter och även ökad plikt att ingripa mot barn och ungdom i tillrättaförande syfte. Nämndernas an- svar har accentuerats genom den nya brottsbalken , vari fastslagits, att värd en- ligt barnavårdslagen i regel skall ersätta kriminalvård, då fråga är om andra åt— gärder mot ungdomar under 18 år än bö- ter. För att barnavårdsnämnderna skall växer

bli så skickade som möjligt att fullgöra sina funktioner i detta hänseende be- hövs — särskilt gentemot nämnderna i mindre kommuner — en intensifiering av den rådgivning och vägledning, som utgår från SS. Riksdagen har beslutat om avsevärt höjda statsbidrag till an- ordnande och drift av barnstugor i syfte att åstadkomma en fördubbling fram till 1970 av antalet platser vid såväl daghem som fritidshem. Denna utbyggnad stäl- ler naturligtvis ökade kvantitativa krav på SS. Genom att antalet barn, som vis- tas på dessa institutioner, ökas, ställs också med större skärpa än hittills krav på ökade kunskaper om hur institutio- nerna skall utformas för att tillgodose barnens bästa. Inom barnhem och ung- domsvårdsskolor har eleverna kommit att utgöras av allt svårare fall. Behand- lingsforskningen måste intensifieras och dess resultat föras ut på skolorna. Såväl den förebyggande barna- och ungdoms- vården som eftervården kräver ökade in- satser.

På socialvårdsbyrån föreligger en be- tydande eftersläpning på grund av att personalsituationen inte tillåter egentliga initiativ från byråns sida. Det dagliga trycket i form av förfrågningar och öns- kemål om medverkan vid konferenser och kurser är så stort, att man inte hin— ner systematisera gjorda erfarenheter och företaga erforderliga analyser. Sam- tidigt är behovet av vägledande och sti- mulerande åtgärder ständigt tilltagande bl.a. på grund av det växande antalet åldringar inom samhället. Socialpolitiska kommitténs undersökningar har visat, att åldringsvården är ojämnt utbyggd i lan— dets kommuner. Trycket på den slutna åldringsvården varierar starkt även mel- lan kommuner av i stort sett samma struktur. Den sociala hemhjälpsverksam- heten skall enligt riksdagens beslut byg- gas ut. Som centralorgan för den sociala åldringsvården har SS till uppgift att

aktivt verka för att föreliggande brister avhjälps och att planering sker för att möta kommande behov. Därvid bör sam- arbetet inom kommunblocken särskilt uppmärksammas. Nya initiativ kan er- fordras, t.ex. i fråga om inrättande av dagcentraler för åldringar. För att full- göra dessa uppgifter måste SS hålla sig fortlöpande underrättad om situationen i skilda delar av landet. SS måste vidare äga tillgång till kvalificerad sakkunskap på åldringsvårdsfrågor av olika slag och ha sådana resurser i personellt avseende, att denna sakkunskap kan föras ut till kommunerna. Bl.a. fordras en intensi- fiering av informationen till socialvårds- konsulenterna (socialkonsulentkontoren).

Även inom socialhjälpsområdet behövs aktiva insatser, som f.n. saknas. SS-ut- redningen vill här endast peka på ange- lägenheten av att SS tar upp frågor rö- rande t.ex. samarbetet mellan social- nämnder, arbetsvårdsorgan och försäk- ringskassor, behandlingsmetoder och standard inom socialhjälpen och ev. ut- färdar råd och anvisningar härom. Av särskild vikt är frågorna om effektivare uppspåring av handikappade.

Inom nykterhetsvården råder motsva- rande förhållanden som inom ungdoms- vården. Det behövs bättre kunskaper om lämpliga behandlingsformer och vård- tider och om effekten av meddelad vård. En intensifiering av eftervården har på- börjats. Råd och anvisningar om ökad samverkan inom nykterhetsvården (nr 169/64) har utfärdats i anslutning till en ändring i nykterhetsvårdslagen. Detta arbete måste följas upp. Samarbetet med arbetsvården är eftersatt på det lokala planet och behöver stimuleras. Även ut- bildningen av personal inom nykterhets- vården fordrar stora insatser. Vidare har kommunerna börjat visa ett kraftigt ökat intresse för utbyggnad av den öppna nykterhetsvården. Sålunda bedömer SS utbyggnaden under 1964—70 till ca 500

Utvecklingen inom socialvården 1963—1970 (SS:s prognos)

Område 1963 1964 1970

Ungdomsgårdar och ungdomslokaler;

investeringar ..................... 20,3 mkr 17,7 mkr 37,1 mkr1 Daghem; antal platser ............... 11.000 11.600 23.600 Fritidshem; antal platser ............ 2.700 2.950 6.100 Lekskolor; antal platser ............. 24.000 26.000 43.000 Familjedaghem; antal barn .......... 8.200 8.500 15.000 Barnhem; antal platser inom barn-

hemsplaner ...................... 4.000 4.100 4.500 Ungdomsvårdsskolor; antal platser . . . . 1.010 1.050 1.100 Social hemhjälp; antal hemvårdarinnor 3.490 . . 4.450 Social hemhjälp; antal arbetstimmar

för hemsamariter ................. 12.000.000 28.000.000 Öppen åldringsvård exkl. social hem-

hjälp; driftkostnader .............. 4,9 mkr 6,3 mkr 11,4 mkr1 Älderdomshem; antal platser ......... 44.300 45.700 60.300 Alkoholpolikliniker och rådgivnings-

byräcr; investeringar .............. 0,2 mkr 0,2 mkr 1,0 mkr1 Inackorderingshem inom nykterhets-

vården; antal platser .............. 270 310 800 Allmänna och enskilda vårdanstalter

för alkoholmissbrukare; antal platser 2.480 2.530 2.780

1 För 1970 har angivits 1/5 av prognosen för 1966—1970.

vårdplatser i inackorderingshem och 30 alkoholpolikliniker (rådgivningsbyråer). Detta medför ett tryck på nykterhets— vårdsbyrån med önskemål om råd och vägledning, som inte kan tillgodoses med nuvarande personalstat.

För att belysa den väntade utveck- lingen inom de olika vårdområdena i siffror har SS-utredningen gjort ovan- stående utdrag ur SS:s prognos till 1964 års långtidsutredning. Som synes räknar man med en kraftig ökning av vårdplats- antal och annan verksamhet över så gott som hela fältet. Prognosen utgår från oförändrad lagstiftning.

SS-utredningen har med hänsyn till föreliggande behov inom de skilda vård- områdena funnit det oundgängligen nöd- vändigt att SS:s personal ökas relativt kraftigt. Sammanlagt föreslås inrättan- de av 12 nya tjänster i lägst kanslists tjänsteställning jämte medel till sakkun- niga och biträdespersonal.

5.9.3. Överväganden ! övrigt rörande personalen

SS har f.n. stora svårigheter att erhålla väl kvalificerad personal med erfaren- heter från kommunal och regional verk- samhet inom dess vårdområden. Anled- ningen härtill synes huvudsakligen vara, att SS inte disponerar tjänster i sådana lönegrader, att de är attraktiva. Enligt SS-utredningens åsikt måste ett verk som SS, vars insatser i så stor utsträckning bestäms av den enskilde tjänstemannens initiativkraft, ha möjlighet att tillgodo- göra sig den mest kvalificerade och för uppgifterna bäst lämpade personalen. Detta gäller i särskilt hög grad chefs- tjänsterna. Eljest kan SS:s vägledande verksamhet lätt komma att sakna er- forderlig tyngd.

Med anledning av dessa överväganden anser SS-utredningen det nödvändigt, att vid omorganisation av SS en generell höjning av lönenivån för personalen

kommer till stånd. Utredningen har emellertid i samråd med MCA-utred- ningen beslutat att i sitt organisations- förslag i princip inte ange lönegrader för tjänsterna utan nöja sig med att genom använda tjänstebenämningar mera gene- rellt ange på vilken nivå de olika tjäns- terna bör ligga.

De förslag till organisation av och per- sonal vid de olika byråerna, som fram- läggs under kap. 6, omfattar endast tjänster fr.o.m. kanslist och uppåt. Vad beträffar behovet av övrig personal har SS-utredningen inte haft möjlighet att bedöma det mera ingående. Detta behov är dessutom mera beroende av ev. ra- tionaliseringsåtgärder i fråga om arbets- rutinerna än av SS:s organisatoriska uppbyggnad. Utredningen anser det dock nödvändigt, att medel finns tillgängliga för en förstärkning även av biträdesper- sonalen. Sammanlagt föreslås ett belopp av 165 000 kr. för detta ändamål. Därvid har även tagits hänsyn till att byråerna har ett inte fullt tillgodosett behov av intern service i form av biljettbeställning m.m. vid tjänsteresor, utskrift av rese- räkningar, telefonbevakning etc. Fördel- ningen av samtliga biträdestjänster mel- lan byråer och sektioner torde få an- komma på SS. Även för biträdesperso— nalen erfordras en allmän förbättring av befordringsmöjligheterna. Av 481/2 bi- trädestjänster under kanslist finns f.n. endast en kansliskrivartjänst i A 11 och sju kontoristtjänster i A 9.

SS-utredningen har inte tagit ställning

till behovet av särskilda övergångsanord- ningar i samband med införande av en ny organisation. Det synes lämpligt, att Kungl. Maj:t får medel till sitt förfogan- de för att lösa uppkommande problem av sådan art t. ex. genom övergångsvis dubb- lering av vissa tjänster. Utredningen har inte gjort någon reservation härför vid sina kostnadsberäkningar men föreslår, att den under avlöningsanslaget upp- tagna posten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal blir förslagsvis betecknad.

SS-utredningen vill framhålla, att den i kap. 6 angivna sektionsindelningen inom byråerna inte avser att binda SS i fråga om organisationen inom byråerna eller personaldisposition och arbetsled- ning i övrigt.

SS-utredningen vill avslutningsvis an- lägga några synpunkter på personalpoli- tiken inom SS. SS:s uppgifter ligger främst på det allmänt ledande planet, medan den praktiska verkställigheten åvilar de regionala konsulenterna och personalen vid skolor och anstalter. Det är givetvis angeläget, att dessa två sidor av verksamheten bedrivs i nära samför- stånd och är väl insatta i varandras problem. Därtill torde erfordras att man har erfarenhet av varandras arbete. SS bör därför sträva efter att få till stånd en systematiskt upplagd personalcirku- lation, där central och regional tjänst- göring avlöser varandra. Även detta sam- manhänger med frågan om lönegrads- placeringen av SS:s personal.

KAPITEL 6

Förslag till ny organisation av socialstyrelsen

SS-utredningen framlägger i detta kapi- tel sitt förslag angående SS:s organisation på grundval av de allmänna synpunkter och bedömanden som redovisats i kap. 5.

I särskilda bilagor redovisas översikt över den föreslagna organisationen för SS:s verksamhet (bilaga 6 a), jämförelse mellan nuläge och SS-utredningens för- slag (bilaga 6b) och förteckning över nuvarande och föreslagna tjänster vid SS (bilaga 60).

6.1. Verksledningen 6.1.1 Sammansättning

Såsom framgår av 5.2 föreslår SS-utred- ningen, att SS ställs under ledning av en lekmannastyrelse. Denna bör bestå av generaldirektören, vilken bör vara ord- förande, och sex andra ledamöter. MS föreslås bli representerad genom att dess generaldirektör ingår såsom självskriven ledamot. Vid förfall för endera verks- chefen bör dennes ställföreträdare in- träda såsom ledamot. Övriga ledamöter bör förordnas av Kungl. Maj:t för högst fyra år i sänder. Därvid bör en utses efter förslag av Svenska kommunförbun- det, en efter förslag av Svenska stads— förbundet och en efter förslag av Svenska landstingsförbundet. Ersättare bör för- ordnas i enahanda ordning.

Styrelsen föreslås vara beslutför då ordföranden och minst fyra av de övriga ledamöterna är närvarande.

6.1.2. Ärendenas handläggning 6.1.21 Allmänna regler

Enligt SS-utredningens mening bör endast ärenden av större vikt behandlas av sty- relsen i plenum. Som exempel på dylika ärenden kan nämnas viktigare författ- ningsfrågor, större organisatoriska spörs- mål, frågor rörande den principiella upp- läggningen av SS:s verksamhet, förslag till anslagsäskanden, avsedda att före- läggas riksdagen, och andra ekonomiska frågor av större vikt. I SS:s instruktion skulle en mer eller mindre fullständig uppräkning kunna ske av ärenden, som skall behandlas i plenum, men utred- ningen anser det lämpligare att överlåta åt styrelsen att genom föreskrifter i en arbetsordning eller på annat sätt själv bestämma, vilka ärenden den vill för- behålla sig. Utredningen föreslår därför som huvudregel, att SS i plenum skall äga besluta i alla ärenden men kunna uppdraga åt generaldirektören att själv eller genom den han i sitt ställe förord- nar avgöra ärende eller viss grupp av ärenden. Från denna huvudregel, som har sin motsvarighet i statskontorets instruktion, föreslås de undantag, som anges under 6.1.2.2.

SS-utredningen vill understryka vik- ten av att beslutanderätten delegeras nedåt i all den utsträckning som befinns sakligt motiverad. Beslutsnivån bör inte i någon grupp av ärenden ligga högre än som betingas av ärendenas svårig- hetsgrad och generella betydelse. Före-

dragningen bör läggas på sådan nivå, att föredragningskedjor såvitt möjligt und- viks.

6.1.2.2 Intagningsärenden m.m.

Vissa beslut av SS i barnavårds- och nykterhetsvårdsfrågor är av så ingripan- de betydelse för enskilda personer, att särskilda regler om beslutsförfarandet syns påkallade.

Enligt barnavårdslagen skall barna- vårdsnämnd vidtaga åtgärder dels om någon, som ej fyllt 18 år, misshandlas i hemmet eller eljest där behandlas på ett sådant sätt, att hans kroppsliga eller själsliga hälsa utsätts för fara, eller om hans utveckling äventyras på grund av föräldrarnas eller annan fostrares olämp- lighet som fostrare eller bristande för- måga att fostra honom (25 5 a), dels om någon, som ej fyllt 21 år, på grund av brottslig gärning, sedeslöst levnadssätt, underlåtenhet att efter förmåga årligen försörja sig, missbruk av rusdrycker eller narkotiska medel eller av annan därmed jämförlig anledning är i behov av sär- skilda tillrättaförande åtgärder från sam- hällets sida (25 % b). I första hand skall nämnden söka åstadkomma rättelse ge- nom förebyggande åtgärder, men om så- dana bedöms gagnlösa eller vidtagits utan att medföra rättelse skall den un- derårige omhändertagas för samhällsvård (29 å). Föreligger sannolika skäl för att ingripande enligt 25 5 är påkallat, äger nämnden i avbidan på att ärendet slut- ligen avgöres omhändertaga den under- årige för utredning (30 5).

Har barnavårdsnämnd enligt 29 eller 30 & beslutat att omhändertaga någon för samhällsvård eller utredning och lämnar inte envar, som berörs av be- slutet, samtycke till att detta verkställs, skall beslutet underställas länsstyrelsens prövning (24 å). Mot länsstyrelsens be- slut kan talan fullföljas hos Kungl. Maj:t (84 å). I många fall verkställs dock be-

sluten oberoende av underställning eller besvär. Beslut om omhändertagande för utredning skall sålunda alltid omedel- bart verkställas (22 å). Vidare kan i brådskande fall beslut om omhänderta- gande för samhällsvård fattas av barna- vårdsnämndens ordförande. Sådant be- slut länder ävenledes omedelbart till efterrättelse (11 å). Slutligen har barna- vårdsnämnd möjlighet att förordna att nämndens beslut om omhändertagande för samhällsvård skall gå i omedelbar verkställighet (22 ). Även länsstyrel- sens beslut i dessa ärenden länder till efterrättelse utan hinder av förd klagan (84 5).

Den som omhändertagits skall över- lämnas till enskilt hem eller placeras i lämplig anstalt. Har han omhändertagits för samhällsvård eller utredning av an- ledning som avses i 25 åh må han in- tagas i ungdomsvårdsskola (36 å). Be- slut om inskrivning (intagning) i sådan skola fattas av SS (64 & barnavårdslagen och 33 & ungdomsvårdsskolestadgan) och kan överklagas hos Kungl. Maj:t (87 & lagen). Däremot beslutar skolans styrelse om utskrivning från skolan (65 5 lagen). Skolstyrelsens beslut i utskriv- ningsärende kan överklagas hos länssty- relsen (81 5 lagen), varifrån talan kan fullföljas till Kungl. Maj:t (84 5 lagen).

Skolstyrelsen beslutar även om den vårdform, som skall tillämpas på sko- lans elever (65 % lagen). Valet av vård- form kan överklagas hos SS, mot vars beslut talan ej får föras (57 % stadgan).

Enligt nykterhetsvårdslagen kan den, som är hemfallen åt alkoholmissbruk, under vissa förutsättningar tvångsintagas på allmän vårdanstalt för alkoholmiss- brukare. Beslut om tvångsintagning fat- tas av länsstyrelsen (18 å). Länsstyrel- sens beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t (61 5). På ansökan av den, som har att föranstalta om verkställighet av beslutet, bestämmer SS på vilken anstalt

tvångsintagningen skall ske (18 och 19 55 kungörelsen med vissa tillämpnings- föreskrifter till lagen om nykterhets- vård).

Den som tvångsintagits på nykterhets- vårdsanstalt kan på grund av intagnings- beslutet kvarhållas på anstalten viss tid, som är angiven i lagen (44 5). Under vissa förutsättningar kan denna tid (vård- tiden) förlängas genom beslut av anstal- tens styrelse. Sådant beslut skall under- ställas SS:s prövning (45 5). 5515 beslut kan överklagas hos Kungl. Maj:t (62 5).

Om det prövas vara till gagn, kan anstaltens styrelse, eller efter dess be- myndigande anstaltens föreståndare, medge den intagne att under återstoden av vårdtiden eller under viss del därav på försök vistas utom anstalten (försöks- permission). Den försöksutskrivne skall i regel ställas under övervakning och kan meddelas s.k. lydnadsföreskrifter (49 och 51 åå). Undandrager han sig över- vakning eller bryter han eljest mot med- delad föreskrift, äger anstaltens styrelse resp. föreståndaren besluta om hans återhämtande (52 å). Vid vårdtidens ut- gång skall den intagne utskrivas. Han kan emellertid utskrivas dessförinnan genom beslut av anstaltens styrelse. När skäl är därtill kan även SS, efter anstalts- styrelsens hörande, förordna om ut- skrivning (53 5).

Beslut av anstaltsstyrelse eller före- ståndare kan överklagas hos SS, om be- slutet avser fråga om försökspermission, utskrivning eller annan vårdfråga eller om det innebär förordnande om över- vakning eller meddelande av lydnads- föreskrift (60 å). Från SS kan talan full- följas till Kungl. Maj:t (62 5).

Enligt kungörelsen med vissa tillämp- ningsföreskrifter till lagen om nykterhets- vård skall hos SS vara anställd en sär- skild medicinsk expert för ärenden rö- rande vård enligt nykterhetsvårdslagen (24 å). Vid handläggning av ärende, som

enligt 45 å i lagen skall underställas SS:s prövning, skall generaldirektören eller hans ställföreträdare, den ledamot, till vilken ärendet hör, annan ledamot, som avlagt juris kandidatexamen, och exper- ten för ärenden rörande nykterhetsvår- den vara närvarande och deltaga i SS:s överläggning och beslut (25 %; jfr 4 å andra st. SS:s instruktion).

Intagning på ungdomsvårdsskola och kvarhållande enligt 45 & nykterhetsvårds- lagen av den, som tvångsintagits på nyk— terhetsvårdsanstalt, innebär ett frihets- berövande. Med hänsyn härtill synes det från allmänna rättssäkerhetssynpunkter inte lämpligt att överlåta åt SS:s ledning att bestämma de former, under vilka dylika ärenden skall handläggas. Frågan härom bör i stället regleras av Kungl. Maj:t, lämpligen genom föreskrifter i SS:s instruktion. Detsamma syns böra gälla beträffande handläggning av åren- den om utskrivning från nykterhetsvårds- anstalt (motsvarande ärenden om ut- skrivning från ungdomsvårdsskola prö- vas inte av SS).

För att tillgodose kravet på allsidig sakkunskap föreslår SS-utredningen att ärende av ifrågavarande slag — d.v.s. ärende som avser intagning i ungdoms- vårdsskola, kvarhållande enligt 45 & nyk- terhetsvårdslagen eller utskrivning från allmän vårdanstalt för alkoholmissbru- kare — skall avgöras på den byrå, till vilket ärendet hör, av ett kollegium be- stående av byråchefen såsom ordförande samt SS:s chefsjurist eller annan tjänste- man med juris kandidatexamen och en av SS:s medicinska experter såsom leda- möter. Det bör stå generaldirektören fritt att inträda i kollegiet. I så fall hör han vara dess ordförande. Som kollegiets be- slut bör gälla den mening, varom de flesta förenar sig, eller vid lika röstetal den som biträds av ordföranden. Skilj- aktig mening bör antecknas i protokoll.

Beträffande övriga ärenden, som SS-

har att pröva enligt den ovan lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser, finner SS-utredningen ej skäl att föreslå särskilda handläggningsregler. Utred- ningen utgår från att vederbörande byrå söker samråd med medicinsk, juridisk och annan expertis så snart ärendets be- skaffenhet påkallar det.

Som en konsekvens av vad SS-utred- ningen föreslagit beträffande handlägg- ning av ärenden om kvarhållning enligt 45 % nykterhetsvårdslagen bör 25 % kun- görelsen med vissa tillämpningsföreskrif— ter till lagen upphävas. Innehållet i 24 & samma kungörelse synes böra överflyttas till SS:s instruktion.

61.23 Besvär enligt lagen om allmänna barnbidrag

Enligt 16 5 lagen om allmänna barnbi- drag må besvär över länsstyrelses beslut i ärende rörande allmänt barnbidrag an- föras hos SS. Över SS:s beslut i sådant ärende må klagan ej föras.

Av förarbetena till detta stadgande (prop. 1947z220) framgår att befolk- ningsutredningen ursprungligen föresla- git, att besvär över länsstyrelses beslut skulle anföras under samma förutsätt- ningar, som gällde för socialhjälps- och barnavårdsärenden, varvid högsta in- stans i allmänhet skulle bli kammarrät- ten. I vissa remissyttranden restes in- vändningar häremot. Föredragande de- partementschefen instämde i befolknings- utredningens uttalande att tvistefrågor om rätten till barnbidrag borde i största möjliga utsträckning bedömas efter en- hetliga riktlinjer såsom rättsfrågor och inte såsom skälighetsfrågor. Han ställde sig dock tveksam till förslaget, att be- svär över länsstyrelsens beslut i allmän- het skulle prövas av kammarrätten, enär denna domstol inte bedömdes ha någon större erfarenhet av barnavårdsmål. Ga- rantier för en sakkunnig handläggning

av ärendena syntes enklast kunna ernås därigenom att SS finge pröva besvären.

Ärenden av detta slag är sällan före- kommande. Under år 1963 inkom sex och under år 1964 fem besvärsärenden till SS. Av dessa gällde sammanlagt nio tolkningen av lagens uttryck »bosatt i riket» (1 5) medan ett avsåg 4 % och ett 5 %. Endast de två sistnämnda ärendena rörde alltså frågor, där SS:s speciella sakkunskap är av betydelse.

Om SS organiseras enligt SS-utred- ningens förslag synes det mindre lämpligt att förevarande besvärsärenden avgörs där. SS-utredningen har erfarit, att för- valtningsdomstolskommittén torde kom- ma att föreslå, att besvär över länssty- relses beslut skall prövas av administra- tiv domstol i stället för av SS. SS-utred- ningen föreslår, att besvär över länssty- relses beslut enligt lagen om allmänna barnbidrag må anföras hos kammarrät- ten, inte hos SS. Det står därvid kammar- rätten fritt att infordra yttrande från SS i de mål, där så kan anses erforderligt.

6.2 Administrativa byrån 6.2.1 Allmänna överväganden Under 5.6 har SS-utredningen föreslagit, att en administrativ byrå inrättas vid SS. Denna byrå föreslås övertaga såväl den nuvarande lagbyråns administrativa upp- gifter som de administrativa uppgifter vid vårdbyråerna, vilka inte har så nära samband med vårdarbetet, att de av praktiska skäl bör utföras vid respek- tive vårdbyrå. Till sistnämnda kategori hör i första hand registrering av vård— tagare och arbetet med att bereda ären- den för beslut om intagning och place- ring vid ungdomsvårdsskola och nykter- hetsvårdsanstalt. På administrativa byrån skall upprät- tas anslagsäskanden avseende samtliga de anslag, för vilket detta åligger SS. Detta arbete måste självfallet utföras i

nära samarbete med vårdbyråerna, kon- sulentkontor, skolor och anstalter.

I och med inrättandet av en admini- strativ byrå bör lagbyrån upphöra och dess ärenden av helt eller övervägande juridisk karaktär handläggas av sär- skild, utanför byråindelningen stående juridisk expertis (jfr under 6.6.2).

De uppgifter, som åläggs administra- tiva byrån, grupperar sig naturligt i fyra huvudområden, nämligen personal- och kansliärenden, kamerala ärenden, ären- den rörande den statliga bidragsgivningen och informationsärenden. Därtill kom- mer, att beredskapsplaneringen inom SS lämpligen bör hänföras till den admi- nistrativa byrån. SS-utredningen anser att byrån under byråchefen bör uppdelas på fyra sektioner, nämligen en kansli- sektion för personal-, kansli- och bered- skapsärenden, en kameralsektion, en bi- dragssektion och en informationssektion.

Vissa frågor, som berör organisation och verksamhet vid ungdomsvårdssko- lor och nykterhetsvårdsanstalter, är f.n. föremål för utredning i annan ordning eller av sådan karaktär, att det bör bli en uppgift för SS att närmare studera möjligheterna till rationalisering genom att ändra nuvarande arbetsfördelning mellan SS och de lokala institutionerna. SS-utredningen har vid sina övervägan- den rörande personalbehovet vid den administrativa byrån bortsett härifrån liksom från pågående utredningar i öv- rigt (jfr 5.1) och utgått från nuläget i fråga om vilka funktioner som utförs centralt hos SS resp. lokalt.

6.2.2 Kanslisektionen

. Vid kanslisektionen skall i princip hand- läggas alla personalärenden som f. n. åvilar SS, alltså inte bara ärenden som rör SS:s egen personal utan även ären- den rörande personal vid ungdomsvårds- skolorna, de statliga vårdanstalterna för alkoholmissbrukare och socialkonsulent-

kontoren. Därtill kommer vissa uppgifter i samband med att SS har att yttra sig om de sökandes kompetens till vissa be- fattningar, exempelvis föreståndare och assistenter vid de erkända anstalterna för alkoholmissbrukare, samt att biträda anstalterna över huvud, t. ex. med utta- landen i lönefrågor av olika slag. Be- träffande SS:s uppgifter med avseende på underordnade organ hänvisas till nu- lägesbeskrivningen i kap. 2. Kanslisektionen kommer alltså enligt SS-utredningens förslag att handlägga alla på SS ankommande ärenden rörande ledigförklaranden, anställningar, vika- riatsförordnanden, entlediganden, se- mestrar och tjänstledigheter samt löne- grads- och löneklassplaceringar. Detta kommer att medföra behov av ett nära samarbete med vårdbyråerna. Det har från SS:s sida framförts, att medverkan från vårdbyråerna i ärenden som rör vårdpersonal med nödvändighet skulle behövas i sådan omfattning, att ett sär- skiljande av de administrativa rutinerna inte skulle vara rationellt. Det har även framförts, att behovet av snabba beslut, t. ex. telefonbesked till en skola om anställande av en vikarie vid hastigt uppkommande vakans, skulle vara så stort, att vårdbyråerna även av den an- ledningen borde handha handläggningen av dessa personalärenden. SS-utredningen kan inte dela denna uppfattning. Det är naturligt, att behovet av samråd med vederbörande vårdbyrä under en övergångsperiod kommer att vara betydande och därmed kan inne- bära ett visst dubbelarbete. Sedan kansli- sektionen erhållit tillräcklig rutin och en fast praxis utbildats i fråga om kom- petensfordringar och personbedömning bör emellertid samrådet i det stora fler- talet fall kunna ske som en del av en lättflytande rutin. SS-utredningen kan inte heller finna någon anledning att förutsätta annat än att kanslisektionen

liksom administrativa byrån i sin helhet skall ha goda kontakter även med de lokala organen.

Frågan om lämplig beslutsnivå måste i förevarande liksom i alla andra ären- degrupper beaktas av SS:s ledning. Det synes därvid SS-utredningen naturligt att den formella beslutanderätten delegeras till chefen för den administrativa byrån i frågor om ledigförklaranden, tillsätt- ning av lägre tjänster och anställande av tillfälliga vikarier o. d. samt till sek- tionschefen när det gäller direkt tillämp- ning av avlöningsförfattningarna. Ytter- ligare delegation till sektionschefen kan visa sig lämplig. Föredragning av perso- nalärenden bör alltid ligga på admini- strativa byrån.

Granskning av tjänstgöringsrapporter och avlöningsuträkning bör ligga på kanslisektionen, som även bör svara för tjänstematriklarna. Listan över utgående löner vidarebefordras till kameralsek- tionen, som svarar för utanordnandet.

Till kanslisektionens uppgifter hör även att svara för personalvården, att introducera nyanställda, att svara på för- frågningar rörande löner och anställ- ningsförhållanden samt att verka för en aktiv personalpolitik.

Till kanslisektionen bör hänföras så- dana interna serviceorgan som skrivper- sonal, telefonväxel och expeditionsvak- ter. SS har f.n. inte maskinskrivnings- arbetet gemensamt organiserat. Med hän- syn till bl.a. de växande rekryterings- svårigheterna med avseende på skrivper- sonal förordar SS-utredningen att detta övervägs. Genom en gemensam fast ar- betsledning kan mycket av olägenheterna med ovan personal motverkas, samtidigt som den kan åstadkomma en utjämning av belastningstoppar mellan byråerna. Detta underlättar såväl utnyttjandet av befintlig arbetskraft som bedömningen av personalbehovet på längre sikt.

Med utgångspunkt från den personal, 5

som f.n. i huvudsak sysslar med per- sonalärenden inom SS, beräknar SS-ut- redningen behovet för detta ändamål till en sektionschef, tre amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23 och fyra kanslister. Den närmare fördelningen av uppgifterna mellan tjänstemännen torde få avgöras av vad som befinns mest praktiskt.

Beredskapsplanläggningen inom SS:s ämbetsområde är f. n. i hög grad efter- satt. Under 2.5.1.5 har SS:s åligganden i detta avseende redovisats. Det är nöd- vändigt, att personal avdelas för att ute- slutande ägna sig åt dessa frågor, enär de eljest skjuts åt sidan för mera direkt påträngande dagliga ärenden. Eftersom så föga har gjorts hittills är det svårt att få ett grepp om arbetsuppgifternas om- fattning. Endast deltagandet i länsstyrel- sernas civilförsvarsövningar kan beräk- nas kräva ca två veckor per övning, d. v. 5. mellan två och tre månader per är beroende på antalet övningar. SS bör kunna medverka med mer än en tjänste- man vid dessa övningar. SS-utredningen vill för övrigt erinra om att beredskaps- frågorna inom hälso- och sjukvården handläggs av ett särskilt statligt organ, MS:s sjukvårdsberedskapsnämnd, med ca 50 anställda. I årets statsverksproposi- tion berörs bl.a. sådana frågor som anvisningar för hälsovårdsnämndernas planläggning av hälsovårdsberedskapen på kommunplanet och utbildning av deras ledamöter. Frågan om motsvaran- de åtgärder på det sociala området har över huvud inte kunnat övervägas inom SS.

Även vårdbyråerna måste engageras i beredskapsplanläggningen, var för sitt område. SS-utredningen har emellertid funnit det nödvändigt, att verksamheten samordnas inom administrativa byrån. Till en början torde personalbehovet få uppskattas till en byrådirektör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst

A 23. Sedan närmare erfarenheter vun- nits kan det finnas skäl att på nytt över- väga organisation och personalåtgång i fråga om beredskapsärendena.

6.2.3. Kameralsektionen

Kameralsektionen skall vara centralt organ för den ekonomiska medelsförvalt- ningen inom SS, socialkonsulentkonto- ren, ungdomsvårdsskolorna och de stat- liga anstalterna för alkoholmissbrukare. Beträffande SS:s uppgifter med avseende på underordnade organ hänvisas till nu- lägesbeskrivningen i kap. 2. De huvud- uppgifter, som bör åvila sektionen, är föl- jande:

1. Utanordningar, bokföring och an- slagsövervakning.

2. Intendentsärenden.

3. Ärenden rörande arbetsdriften vid ungdomsvårdsskolor och anstalter för alkoholmissbrukare.

Sektionen skall svara för utanord- ningar från samtliga de anslag i stats- verkets utgiftsstat, vilka enligt Kungl. Maj:ts beslut utbetalas och disponeras av SS. Sektionen skall även svara för redo- visningen av dessa anslag, dvs. bokfö- ring, fortlöpande anslagsövervakning och bokslut.

Intendentsärenden, dvs. ärenden av- seende lokaler, inventarier, materiel m.m. för såväl SS som konsulentkontor, skolor och anstalter koncentreras till ka- meralsektionen. Detsamma gäller ären- den rörande arbetsdriften vid skolor och anstalter.

Personalbehovet utöver en sektions- chef uppskattas på följande sätt. För arbetet med anslagsfrågor (utanordning- ar och bokföring, anslagsbevakning, in- tern sakrevision) beräknas en förste re- visor, en kamrerare, en assistent och en kanslist. För övriga kamerala frågor rö- rande skolor och anstalter, främst arbets- driften, uppskattas i nuläget personal-

behovet till en förste byråingenjör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23. Slutligen föreslår SS-utred- ningen med hänsyn till behovet av råd- givning åt skolor och anstalter inrättande av en intendentstjänst för främst upp- handlings- och lokalfrågor. Förslaget in- nebär en knapp minskning i jämförelse med den personal, som f.n. sysslar med kamerala uppgifter (jfr bil. 6b).

6.2.4. Bidragssektionen

När det gäller handläggningen av stats- bidragsärenden har utvecklats en rad olika arbetsrutiner, som snarast bör bli föremål för en ingående granskning. Ge- nom att sammanföra dessa ärenden bör man vinna en allmän överblick, som un- derlättar en rationalisering av arbetet och som gör det lättare att i fortsätt- ningen undvika, att nya alltför arbets- krävande former för bidragsgivningen utvecklas.

Arbetsrutinerna i statsbidragsärendena är självfallet i hög grad beroende av det sakliga innehållet i de författningar och kungl. brev som reglerar bidragsverk— samheten. Genom bl. a. den hårda gräns- dragning, som förelegat mellan de olika vårdområdena, har reglerna kommit att skilja sig åt i högre grad än som syns erforderligt för att uppnå de syften, som ligger bakom de skilda bidragen. SS-ut- redningen har inte sett det som sin upp- gift att föreslå ändringar i bidragsreg- lerna. Däremot bör det vara en ange- lägen uppgift vid bidragssektionen att dels gå igenom regelsystemet i anslut- ning till granskningen av arbetsrutinerna och utarbeta ändringsförslag att före- läggas Kungl. Maj:t, dels hålla kontakt med socialdepartementet vid införande av ev. nya statsbidrag och söka från början få dessa så administrativt enkla som möjligt.

En förteckning över utgående statsbi- drag, som administreras av SS, bifogas

som bilaga 6.2.4. För att man skall upp- nå de väsentliga fördelar, som SS-utred- ningen anser förknippade med inrättan- det av en särskild bidragssektion, är det angeläget, att i princip samtliga bidrag överförs till denna. De enda undantag härifrån, som SS-utredningen finner mo- tiverade, gäller bidragen till kommuner i samband med verksamhet för flyktingar och zigenare m.fl. samt ersättningar för skador vållade av vissa rymlingar m.fl. Samtliga övriga statsbidrag bör hand- läggas på bidragssektionen.

Avsikten är, att bidragssektionen helt skall svara för handläggningen av stats- bidragsärendena. Den skall sålunda taga emot inkommande ansökningar, ombe- sörja erforderlig kameral och saklig granskning — i förekommande fall i samarbete med vårdbyråerna — sätta upp och expediera utbetalningsbesluten samt utarbeta erforderlig statistik.

I fråga om vissa bidragsårenden har under hand framförts allvarliga be- tänkligheter mot att föra bort dem från vårdbyråerna. SS-utredningen är därför angelägen att framhålla, att avsikten med att inrätta en bidragssektion endast är att underlätta det administrativa hand- havandet av bidragsverksamheten. I den mån bidragsgivningen ger SS möjlighet att verka för en viss inriktning av vård- politiken måste vårdbyrån ha ett avgö- rande inflytande. I regel bör detta infly- tande kunna utövas genom generella di- rektiv för granskningen av bidragsan- sökningarna, men i en del fall kan det bli nödvändigt med ytterligare samarbete. Med anledning härav vill SS-utredningen gå närmare in på hur granskning och beslut bör ske.

Vid granskningen av bidragsansök- ningar kan behov föreligga att utnyttja vårdbyråpersonalens genom inspektioner och på annat sätt vunna erfarenheter av de konkreta förhållanden, som lig- ger bakom ansökningarna. Å andra sidan

kan vårdbyråpersonalen genom ansök- ningsmaterialet få upplysningar, som den behöver både i sin planerande verk- samhet och för fältarbete i olika former. Det är därför angeläget att bidragssek- tionen och vårdbyråerna är öppna för ömsesidig information och samarbete. Formerna härför syns kunna göras myc- ket enkla. Från vårdbyråerna bör utses lämpliga kontaktmän, som bidragssek- tionen vid behov kan vända sig till under granskningsarbetets gång. Vårdbyråerna bör å sin sida kontinuerligt hålla bi- dragssektionen underrättad om förhål- landen, som kan påverka bedömningen av bidragsansökningar, såsom missför- hållanden som framkommit vid inspek- tion o.d. Skulle i en viss typ av ärenden ett mera formellt samråd anses behövligt får det ankomma på verksledningen att bestämma rutinerna härför. Dessa ru- tiner får anpassas efter bidragens mate- riella innehåll. En riktpunkt bör vara att vårdbyrån inte skall tvingas till detalj- granskning av ansökningshandlingarna.

Formerna för samrådet mellan bi- dragssektion och vårdbyrå samman— hänger nära med beslutsfunktionen i ärendena. I vissa fall torde beslutande- rätten böra förbehållas generaldirektö- ren, t.ex. i bidragsärenden som skall underställas Kungl. Maj:t. I övrigt anser SS-utredningen, att besluten i princip bör fattas av chefen för administrativa byrån. Därigenom understryks hans an- svar för att bidragssektionens gransk- ning omfattar även sakgranskning och att utförandet av denna sker i samarbete med vårdbyrån. I de fall, där det vid föredragning av ärendet framkommer, att vårdbyrån och administrativa byrån har olika uppfattning om hur en ansök- ning skall bedömas, bör ärendet hän— skjutas till generaldirektören.

Sådana bidragsbeslut, som endast in- nefattar ett formellt konstaterande att föreliggande bidragsgrunder uppfyllts

och medel finns tillgängliga, bör delege- ras till sektionschefen.

Sedan någon tid tillbaka medverkar länsnykterhetsnämnderna vid prövning av ansökningar om statsbidrag till kom- munala nykterhetsnämnder. SS-utred- ningen förutsätter, att SS, sedan social- konsulentkontoren inrättats, tillvaratager de möjligheter till medverkan från dessa, som kan anses föreligga. Sådan dubbel- granskning av ansökningar om bidrag till kommunala nykterhetsnämnder som f.n. förekommer bör undvikas. I den mån den huvudsakliga granskningen av dessa ärenden förläggs till regionala or- gan bör SS:s granskningsverksamhet i motsvarande mån inskränkas och ersät- tas av föreskrifter om hur granskningen bör ske.

På bidragssektionen bör rutinarbetet i stor utsträckning kunna utföras av bi- trädespersonal. SS-utredningen föreslår därför att den högre personalen begrän- sas till sektionschefen och en amanuens- förste byråsekreterare i högst A 23 samt att sektionen får två kanslisttjänster. Detta innebär en minskning i förhållande till nuläget (jfr bil. 6b). Sektionschefen, som bl.a. skall tillse att gransknings- arbetet sker på ett ändamålsenligt och rationellt sätt, bör kunna vara behjälp- lig även med visst rationaliseringsarbete inom SS i övrigt, såsom frågor om blan- ketteknik o.d.

6.2.5. Informationssektionen

Informationssektionen skall vara det centrala och samordnande organet för SS:s interna och externa informations- verksamhet.

Med den interna informationen avses information inom SS samt informations- utbyte mellan SS och de regionala orga- nen och anstalterna. Den externa infor- mationen avser SS:s, konsulentkontorens och anstalternas kontakter med kommu- ner, enskilda, utlandet etc.

Informationssektionens uppgifter av- ses i första hand röra den externa in- formationen. Sektionen skall så att säga vara SS:s ansikte utåt. Detta innebär, att aktiv information från de olika byrå- erna, som helt eller delvis riktar sig till grupper utanför SS, skall passera sek- tionen. För information av typen »Råd och anvisningar» bör gälla, att vård- byråerna svarar för det sakliga innehål- let medan administrativa byråns infor- mationssektion svarar för systematik, typografisk utformning, tryckning och distribution. I viss mån bör informations- sektionen även bevaka att den språkliga utformningen inte blir alltför skiftande. Sektionen torde genom sina kontinuerliga kontakter utåt och sin överblick över hela fältet få goda möjligheter att be- döma på vilka områden det vid varje tillfälle föreligger behov av information och skall då initiera resp. vårdbyrå till att söka täcka detta behov. Till sektio- nens uppgifter i fråga om den externa informationen hör även att medverka vid kontakterna med press, radio och TV samt att ta emot in- och utländska stu- diebesök.

SS-utredningen har inte gått in på frå- gan om behovet av social upplysnings- film och SS:s ev. medverkan i sådant sammanhang. Det torde få ankomma på SS att överväga detta och göra de fram- ställningar som befinns angelägna.

I fråga om den interna informationen kan det förutsättas, att de informella kontakterna mellan exempelvis konsu- lentkontoren och vårdbyråerna kommer att bli av en sådan omfattning, att större delen av informationsbehovet vad gäller vårdarbetet kan mättas den vägen. Viss speciell informationsverksamhet bör dock informationssektionen svara för. Detta gäller t.ex. anordnandet av kon- sulentkonferenser och liknande samt ut- givande av en personaltidning (jfr 5.5-1).

Informationssektionen skall vara cen-

tralinstans för SS:s utbildnings- och kursverksamhet. I huvudsak samma ar- betsfördelning vis är vis vårdbyråerna gäl- ler här som i fråga om den skriftliga informationen: vårdbyrån svarar för ut- bildningens sakliga innehåll medan den praktiska uppläggningen, lokalbeställ- ning, annonsering etc. sker genom in- formationssektionen. Även här bör in- formationssektionen vara lyhörd för önskemål utifrån och vidarebefordra sina erfarenheter till vårdbyråerna.

SS:s bibliotek och arkiv bör knytas till informationssektionen. Likaså bör SS:s diarium förläggas dit. Sektionen har att svara för att en effektiv dokumentations- service finns och att SS:s personal och regionala organ får tillgång till de för- fattningar, tidskrifter och böcker som krävs för arbetet.

Socialpolitiska kommittén har i sitt betänkande om ett socialpolitiskt utred- ningsinstitut (SOU 1964:59) uttalat, att det borde övervägas att till utrednings- institutet överföra SS:s bibliotek, vilket torde höra till de mest välförsedda bib- lioteken i landet, när det gäller littera- tur i sociala frågor. I och med att försla- get om ett särskilt utredningsinstitut inte

genomförs (se prop. 1965: 65 bil. 4) upp- står frågan om SS numera har behov av ett så omfattande bibliotek. Med hänsyn bl.a. till att biblioteket inte endast är ett verksbibliotek utan har en betydande utåtriktad verksamhet vill SS-utredning- en inte föreslå någon inskränkning i dess verksamhet.

Informationsverksamheten hos SS är f.n. eftersatt. Om, som SS-utredningen hoppas, SS genom den föreslagna orga- nisationen får större möjligheter att driva aktiv vårdpolitik accentueras kra- vet på en effektiv information.

När det gäller information till utlan- det (huvudsakligen mottagande av sti- pendiater o.d.) har trycket på SS varit så stort, att en tjänsteman i A 23 avde- lats att jämte vissa smärre uppgifter i övrigt svara för denna, trots att personal för ändamålet egentligen ej ingår i SS:s stat. SS-utredningen anser det naturligt, att SS påtager sig sådan utlandsupplys- ning inom sitt område.

Med hänsyn till den vikt SS-utred- ningen fäster vid SS:s rådgivande och upplysande verksamhet samt dess inter- na utbildningsverksamhet finner utred- ningen en förstärkning av personalen för

6.2.6. Administrativa byrån enligt SS-utredningens förslag

För byrån . . Informa— Tjänst gemensam Kigåh' Kalrpteral- Bliifgs_ tions- Summa personal se 1011 se lon se lOl'l sektion Byråchef 1 1 Sektionschef 1 1 1 1 4 Byrådirektör 1 1 Amanuens - förste byråsekr. i högst A 23 4 1 1 3 9 Förste byråingenjör 1 1 Förste revisor 1 1 Intendent 1 1 Kamrerare 1 1 Assistent 1 1 Kanslist 4 1 2 7 Summa 1 10 8 4 4 27

dessa ändamål nödvändig. Det föreslås, att informationssektionen förses med en sektionschef och tre amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23. Av dessa avses en huvudsakligen för publika- tionsverksamhet av olika slag, en för ex- tern upplysning med tyngdpunkt på in- formation till utlänningar och en för ut- bildnings- och kursverksamhet.

6.3. Barnavårdsbyrån

6.3.1 Allmänna överväganden Under 5.7 har SS-utredningen föreslagit, att de nuvarande barnavårds- och skol— byråerna sammanförs till en byrå, be- nämnd barnavårdsbyrån, samtidigt som huvuddelen av de administrativa och ka- merala ärendena överförs till en admi- nistrativ byrå. Enligt de av SS-utredningen gjorda all- männa övervägandena (jfr 5.5.2) bör en betydande del av rådgivningsverksam- heten gentemot kommuner och andra avlastas SS och överföras till socialkon- sulentkontoren. Dessa bör sålunda svara på frågor rörande barnavårdslagens till- lämpning och annat inom byråns om- råde. De bör också kunna lämna en första information rörande planering av daghem och andra barnavårdsanstalter, så att SS:s tjänstemän inte skall behöva belastas med sådana ärenden förrän hu- vudmannens planering kommit så långt att det finns anledning att föra upp frä- gan på verksplan. En vinst med att den primära kontakten tas med konsulent- kontoren är, att dessa torde komma att få möjlighet att relativt omgående sam- manträffa med huvudmannen och stimu- lera det intresse, som föranlett förfråg- ningen. Konsulentkontoren bör även svara för SS:s mera rutinmässiga fortlöpande in- spektioner av barnavårdsanstalter. Dår- vid liksom i övrigt bör det åligga kon-

sulentkontoren att informera SS om för- hållandena påkallar särskild åtgärd från dess sida eller om vid inspektionen eljest gjorts någon iakttagelse av allmänt intresse. Däremot bör SS inte belastas med fortlöpande inspektionsrapporter över alla förrättningar. Uppgift om vilka anstalter som inspekterats bör intas i kontorets årsrapport. Rapporteringen till länsstyrelserna torde böra följa samma riktlinjer.

De arbetsuppgifter, som enligt SS-ut- redningens förslag sålunda inte bör åvila den nya barnavårdsbyrån, ehuru de f.n. utförs på barnavårds- och skolbyråer- na, framgår av följande uppräkning:

1. Administrativ handläggning av stats- bidragsårenden.

2. Personaladministration vid ungdoms- vårdsskolorna.

3. Ekonomisk förvaltning vid ungdoms- vårdsskolorna inkl. intendentsärenden och arbetsdrift.

4. Rådgivning gentemot kommuner och enskilda i ett antal ärenden.

5. Rutinmässig inspektion av barnavårds- anstalter.

Med hänsyn till de speciella uppgif- ter, som följer med att SS själv handhar ungdomsvårdsskolorna, synes uppdel- ningen inom barnavårdsbyrån i stort sett böra ske efter linjerna öppen resp. sluten vård. Utvecklingsverksamheten inom byrån och övriga mera generella frågor bör dock sammanhållas inom en sektion. SS-utredningen förordar därför, att byrån organiseras på tre sektioner, en allmän, en för öppen och halvöppen vård och en för sluten vård, varvid av praktiska skäl vård utom skola bör hän- föras till sektionen för sluten vård.

Vid sidan av sektionerna bör byrån disponera en kanslist för att bl. a. hand- ha register över barnavårdsanstalter. Kanslisten bör även kunna medverka vid sammanställningar ur byråns handlingar rörande ungdomsvårdsskoleelever i sam-

band med analys av klientelets samman- sättning och liknande frågor.

6.3.2 Allmänna sektionen

I avsnitt 5.4 har SS-utredningen redo- visat det utvecklingsarbete m.m., som normalt bör utföras inom vårdbyråernas ram. Barnavårdsbyråns funktioner i det- ta avseende bör fullgöras på den all- männa sektionen, som dessutom i huvud- sak bör svara för byråns generellt råd- givande funktion med bl. a. utarbetande av Råd och anvisningar och rådgivning i principiellt betydelsefulla ärenden. Däremot bör rådgivningen i övrigt ligga på de två andra sektionerna. Normalt bör en inkommande förfrågning i första hand dirigeras till dessa sektioner och först om vederbörande tjänsteman där anser det nödvändigt bör den tas upp med allmänna sektionen.

Sektionschefen på allmänna sektionen måste ha en god överblick över hela barnavårdsbyråns verksamhetsområde och bör vara byråchefens ställföreträ- dare.

SS-utredningen har inte funnit det möjligt eller ens lämpligt att fastslå sär- skilda arbetsuppgifter för varje tjänst inom sektionen. Personalen bör tvärtom vara så rörlig, att den kan sättas in på det område, som vid varje tidpunkt fordrar den största insatsen. Generellt sett torde det dock vara naturligt, att även inom denna sektion ha en viss spe- cialisering efter linjerna öppen resp. slu- ten vård. Vid bedömande av personal- behovet har SS-utredningen i enlighet med sin allmänna uppfattning om vikten av 5525 vägledande verksamhet funnit en förstärkning i förhållande till nuva- rande personalresurser för detta ända- mål nödvändig. SS-utredningen föreslår därför, att sektionen får tre byrådirek- törer, en för öppen, en för halvöppen och en för sluten vård. SS-utredningen

föreslår därutöver två amanuenser-förste byråsekreterare i högst A 23.

6.3.3. Sektionen för öppen vård

Sektionen bör i stort sett ha samma ar- betsområde som den nuvarande barna- vårdsbyrån. SS-utredningen föreslår dock den ändringen, att barnhemmen förs till sektionen för sluten vård. Utvecklingen har nämligen gått därhän, att barnhems- barnen blivit allt svårare att ta hand om. Barnhemmen kommer därför ofta att ställas inför ungefär samma problem i fråga om lämplig utformning av värden som gäller för ungdomsvårdsskoleele- verna.

Sektionens arbetsområde kan indelas i följande tre grupper:

1. Barnavårdslagen i allmänhet, föräldra- balken, allmänt förebyggande ungdomsverk- samhet, allmänna arvsfondsbidrag, lagarna om allmänna barnbidrag och bidragsför- skott, internationella adoptionsärenden m.m.

2. Barnstugor.

3. Barnkolonier, ferieresor, husmoders- stipendier, semesterhem, feriebarnsverksam- het.

Sektionschefen bör i huvudsak ägna sig åt den under 1. upptagna gruppen av allmänna ärenden. För dessa be- räknas därutöver en byrådirektör och en amanuens-förste byråsekreterare i högst A 23. SS-utredningen har vid den- na uppskattning särskilt tagit hänsyn till behovet av insatser för den allmänt före- byggande ungdomsvårdsverksamheten.

Beträffande barnstugeärendena kom- mer en betydande avlastning i jämförelse med nuvarande barnstugesektion att kunna ske. Utvecklingsfunktionen bör enligt vad som uttalats under 6.3.2 ligga på byråns allmänna sektion. Förfråg- ningar i enklare ärenden och rutinmäs- siga inspektioner bör decentraliseras till socialkonsulentkontoren (jfr 6.3.1). Handläggningen av statsbidragsärenden bör ankomma på administrativa byråns

bidragssektion (jfr 6.2.4). Med hänsyn till behovet av kraftiga insatser på detta område och den reseverksalnhet, som kommer att erfordras, uppskattar SS- utredningen ändock personalbehovet för de ärenden om barnstugor, som bör handläggas inom förevarande sektion, till en byrådirektör och tre amanuenser- förste byråsekreterare i högst A 23. Vid besättande av dessa tjänster bör med hänsyn till verksamhetens innehåll be- aktas behovet av tjänstemän med för- skollärarkompetens.

För ärendena enligt grupp 3. bör en amanuens-förste byråsekreterare i högst A23 ha det huvudsakliga ansvaret.

6.3.4. Sektionen för sluten vård

Sektionen bör ha samma arbetsområde som skolbyrån har f.n. jämte barnhem- men. I fråga om ungdomsvårdsskolorna kommer arbetsuppgifterna att motsvara vad som i statens organisationsnämnds rapport 30.6.1961 om skolbyrån föreslogs hänfört till inspektions- och intagnings- sektionerna. Arbetsuppgifterna har dock blivit mer omfattande genom pågående intensifiering av vård utom skola.

I likhet med organisationsnämnden anser SS-utredningen dels att inspek- tionen av skolorna måste ligga på SS och sålunda ej kan delegeras till social- konsulentkontoren, dels att dessa kontor

(enligt organisationsnämnden barna- vårdskonsulenter och barnavårdsombud) bör svara för anskaffning av fosterhem åt ungdomar, som omhändertagits för samhällsvård, i de fall där SS ej finner skäl bifalla ansökan om intagning i skola. SS-utredningen delar även den åsikt, som framförts av 1961 års utred- ning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdomsvårdsskoleelever, att anskaffning av familjevårdshem för elevers placering för vård utom skola bör decentraliseras till konsulentkonto- ren och skolornas eftervårdsassistenter.

Sektionens arbetsuppgifter kan indelas i följande tre grupper:

1. Leda och övervaka verksamheten vid ungdomsvårdsskolor, inackorderingshem, läger m.m., genomföra nya vårdmetoder i vad gäller vård såväl inom som utom skola, vaka över anskaffningen av hem för familjevård, planera och medverka i personalfortbildningskurser och konfe- renser, samarbeta med skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen m.m.

2. Intagning, överflyttning, besvärsärenden.

3. Barnhem: rådgivningsverksamhet, granskning av barnhemsplaner, tillstånd att anordna barnhem, sådan inspektion av barnhem som ej kan utövas av social- konsulentkontoren m.m.

De under grupp 1. och 3. angivna arbetsområdena kräver en betydande reseverksamhet.

Liksom i fråga om sektionen för öppen

6.3.5. Barnavårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag

För byrån .. Sektionen Sektionen Tjänst gemensam 3112232; för öppen för sluten Summa personal vård vård Byråchef 1 1 Sektionschef 1 1 1 3 Byrådirektör 3 2 2 7 Amanuens - förste byråsekr. i högst A 23 2 5 4 11 Kanslist 1 1 2 Summa 2 6 8 8 24

vård torde sektionschefen komma att ägna sig åt de allmänna ärendena i grupp I., vilka utgör sektionens till omfånget största uppgift. För dessa räknar SS- utredningen därutöver med ett personal- behov av en byrådirektör och två ama- nuenser-förste byråsekreterare i högst A 23.

För grupp 2. bör beräknas en byrå- direktör och en amanuens—förste byrå- sekreterare i högst A 23 samt en kans- list, dvs. samma antal tjänstemän som f. n.

En amanuens—förste byråsekreterare i högst A 23 bör i första hand svara för barnhemsärendena.

6.4. Socialvårdsbyrån

6.4.1 Allmänna överväganden Socialvårdsbyråns område omfattar så- dana frågor om social omvårdnad som faller under SS och ej handläggs på annan byrå. Området avser huvudsak- ligen åldringsvård, social hemhjälp, so- cialhjälp i allmänhet samt socialhjälp till flyktingar och zigenare. Härtill kom- mer den sociala omvårdnaden av handi- kappade, där socialpolitiska kommittén påvisat behovet av vägledande åtgärder. Vissa ärenden, som nu handläggs på socialvårdsbyrån, bör överföras till den administrativa byrån, nämligen perso— naladministrationen i fråga om social- vårdskonsulenterna samt administratio- nen av andra statsbidragsärenden än de som rör ersättning till kommuner för socialhjälp till flyktingar och zigenare m.fl. Sistnämnda ärenden är så nära förbundna med ren socialvårdsverksam- het genom rådgivning och förhands— besked till kommunerna, att ett från— skiljande av ersättningsberäkningen synes opraktiskt. I fråga om byråns rådgivningsverk- samhet gäller, att den —— såsom SS-ut- redningen utvecklat under 5.5.2 —— till

stor del kan överföras till socialkonsu- lentkontoren. Dessa bör sålunda i regel besvara frågor från enskilda och ofta från kommunaltjänstemän. De bör även kunna lämna en grundläggande informa- tion i fråga om planering av t. ex. ålder- domshem. Utredningar i enskilda social- hjälpsfall bör i princip inte företagas på byrån annat än vad avser flyktingar och zigenare. Även i sistnämnda fall bör konsulentkontoren kunna medverka.

På socialvårdsbyrån handläggs f. n. ärenden rörande efterlysning av vissa underhållsskyldiga enligt kungörelsen 1942: 421. Efter en formell prövning av inkomna framställningar från social- och barnavårdsnämnder samt utmät- ningsmän meddelar SS beslut om efter- lysning. Efterlysningen verkställs av rikspolisstyrelsen. Om den efterlyste an— träffas underrättas SS, som vidarebe- fordrar meddelandet till sökanden och beslutar om avlysning. SS-utredningen kan inte finna något skäl att SS skall handlägga dessa ärenden, som är av rent polisiär art. Om en underhållsskyl- dig inte kan anträffas bör vederbörande nämnd eller utmätningsman kunna vän- da sig till polismyndigheten i den ort, där den underhållsskyldige är eller sist varit bosatt för att få bistånd med efterforsk- ningar. Om inte heller den lokala polis- myndigheten kan anträffa den eftersökte bör det åligga polismyndigheten att be- sluta om efterlysning och svara för kon- takten med rikspolisstyrelsen. SS-utred— ningen föreslår, att kungörelsen 1942: 421 ändras i enlighet härmed och att SS:s befattning med dessa ärenden upphör.

Socialvårdsbyråns uppgifter avser i huvudsak utvecklingsarbete (jfr 5.4) och rådgivning medan egentlig verkställighet endast förekommer i begränsad omfatt- ning. Förarbetet för uppdragande av riktlinjer för vårdpolitiken och byråns rådgivande funktioner har nära anslut- ning till varandra. Det är vidare inom

byråns område så nära samband mellan öppen och sluten värd, att det knappast finns någon anledning att skilja dem åt. I fråga om åldringsvården måste ju den slutna vården dimensioneras under hän- synstagande till vilka möjligheter som den öppna vården kan erbjuda. Det enda område, som SS-utredningen anser kun- na med fördel skiljas ut som en sär- skild sektion inom byrån, är ärenden rörande flyktingar, zigenare och vissa utlandssvenskar. SS-utredningen föreslår därför, att socialvårdsbyrån indelas i två sektioner, en allmän och en för flyk- tingar och zigenare.

6.4.2 Allmänna sektionen

Allmänna sektionen bör svara för byråns huvudsakliga uppgifter, dvs. utveck- lingsarbete, utarbetande av Råd och an- visningar och rådgivning i andra former. Sektionens enda egentliga verkställande funktioner gäller granskning av ålder- domshemsplaner samt yttranden till länsstyrelserna över sådan plan.

Stor vikt måste läggas vid de rådgi- vande och uppföljande funktionerna. Det gäller att stimulera kommunerna till aktiva insatser, att förmedla erfarenhe- ter frän en kommun till en annan och att verka för att höja standarden i de delar av landet, där den f.n. är lägst. Detta medför en omfattande reseverk-

samhet. Allmänna sektionen har i an- slutning härtill att svara för att konsu- lentkontorens personal fortlöpande hål- les ä jour med utvecklingen inom byråns område.

I fråga om allmänna sektionens arbete gäller i särskilt hög grad, att det inte går att objektivt ange personalbehovet. Under 5.9.2 har närmare utvecklats kra- ven på insatser från byrån. SS-utred- ningen anser för sin del att nio tjänster innebär en rimlig avvägning. Det inne- bär en förstärkning med ca fyra tjänster i förhållande till nuläget. Dessutom sker det en ytterligare förstärkning genom att särskild personal beräknas för den långsiktiga planeringen, som på föreva- rande område är av särskild vikt.

Sektionschefen bör främst ägna sig åt ledning av utvecklingsarbetet. Han skall även vara byråchefens ställföreträdare. Sektionen behöver tre byrådirektörer för att närmare bevaka frågor om resp. åld- rings- och handikappvård, social hem- hjälp och socialhjälp. Därutöver före- slås fem amanuenser-förste byråsekrete- rare i högst A 23.

6.4.3. Sektionen för flyktingar och zigenare

Utöver ärenden rörande flyktingar och zigenare bör på sektionen handläggas liknande ärenden rörande hemvändande utlandssvenskar.

6.4.4. Soeialvårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag

I Sektionen För byrån .. .. Allmanna for flyk- T] anst 322332? sektionen tingar och Summa ]) zigenare Byråchef 1 1 Sektionschef 1 1 2 Byrådirektör 3 3 Amanuens — förste byråsekr. i högst A 23 5 5 Kanslist 2 2 Summa 1 9 3 13

Vad beträffar SS:s befattning med an- givna hjälptagarkategorier är det sär- skilt betydelsefullt, att åtgärder vidtages för att underlätta anpassningen till ett liv utan behov av understöd. Sektionens arbete bör därför vara så aktivt inriktat som möjligt. SS-utredningen förutsätter, att sektionschefen får en relativt själv- ständig ställning. Han bör sålunda i det stora flertalet fall äga lämna bindande besked till kommunerna om vilka utgif- ter för hjälptagarna, som SS kommer att ersätta.

Personalbehovet på sektionen beräk- nas till sektionschefen och två kanslister.

6.5. Nykterhetsvårdsbyrån

6.5.1. Allmänna överväganden

Statens organisationsnämnd utförde 1960 en organisationsundersökning vid nyk- terhetsvårdsbyrån. I enlighet med nämn- dens förslag har byrån därefter organi— serats på fyra sektioner: planeringssek- tionen, administrativa sektionen, inspek- tionssektionen och intagningssektionen. På byrån föreligger sålunda redan en funktionell indelning. SS-utredningen föreslår, att den i huvudsak bibehålls med den skillnaden, att den administra- tiva sektionen upphör i och med inrät- tande av en administrativ byrå. Löpande ärenden rörande vårdanstalternas perso- nal, ekonomi och arbetsdrift samt stats- bidrag bör sålunda ej längre åvila nyk- terhetsvårdsbyrån. Administrativa byrån bör dessutom övertaga administrationen av de kurser och konferenser inom nyk- terhetsvården, som anordnas av SS. För att undvika förväxling med verkets ge- mensamma planeringsorgan bör plane- ringssektionen benämnas allmänna sek- tionen.

SS-utredningen vill taga upp en fråga i samband med arbetsfördelningen mel- lan sektionerna till särskilt övervägan- de. SS får inte sällan skrivelser i skilda

ämnen från personer, som är intagna på nykterhetsvårdsanstalt. En del av dessa skrivelser är av sådan art, att de inte kan anses innefatta besvär utan helt allmänt ger uttryck åt missnöje i något avseende. Sådana skrivelser kan ofta med fördel tagas upp i samband med besök på anstalten. Därvid kan kanske samför- stånd uppnås mellan anstaltsledningen och den intagne. Ärenden av denna art har nära anknytning till inspektionssek- tionen, där de f.n. handläggs och även i fortsättningen bör handläggas. I fråga om skrivelser, som kan anses innefatta besvär över anstaltsledningens beslut, bör man skilja på sådana, som avser för- sökspermission eller utskrivning, och så- dana, som gäller andra vårdfrågor. De förstnämnda synes ha så nära samband med de ärenden om intagning, överflytt- ning och kvarhållning, som handläggs på intagningssektionen, att de bör hand- läggas där, medan de senare bör hän- föras till inspektionssektionen.

Nykterhetsvårdsbyrån skiljer sig från SS i övrigt genom att den redan i dagens läge har tillgång till en effektiv regional organisation. Inrättandet av socialkonsu- lentkontor kommer därför knappast att medföra ökad regional kapacitet på detta område. Med hänsyn till de speciella för- hållandena inom nykterhetsvården syns det ändamålsenligt att i vart fall t.v. liksom f.n. anlita dessa regionala organ huvudsakligen för frågor rörande den öppna vården och kursverksamhet, me- dan tillsynen över vårdanstalterna ligger centralt hos SS.

6.5.2 Allmänna sektionen

I fråga om allmänna sektionens uppgif- ter kan anföras samma synpunkter som beträffande barnavårdsbyråns allmänna sektion. Den bör sålunda handha ut- vecklingsarbete inom förevarande om- råde samt sköta byråns generellt rådgi- vande funktion med utarbetande av Råd

och anvisningar och rådgivning i prin- cipiellt betydelsefulla ärenden. Sektionen bör däremot inte som f. n. är fallet be- lastas med sådant rutinarbete som be- svarande av skrivelser och förfrågningar från nämnder och anstalter utan dylika uppgifter bör åvila inspektionssektionen.

Organisationsnämnden föreslog, att planeringssektionen skulle bestå av två tjänstemän förutom en medicinsk expert och en psykolog. Nämnden utgick då från att byråns administrativa sektion skulle handha frågor om ekonomisk långsiktsplanering och bedömning av anstalter och andra vårdorgan från eko- nomisk synpunkt. Enligt SS-utredningens förslag bör verkets långtidsplanering om- besörjas av ett särskilt stabsorgan. Vad beträffar den ekonomiska bedömningen i övrigt bör den delas upp mellan ad- ministrativa byrån och allmänna sek- tionen på nykterhetsvårdsbyrån. Det måste nämligen anses orealistiskt att handha utveckling av vårdmetoder o.d. utan kontinuerligt hänsynstagande till de ekonomiska konsekvenserna. Bl.a. med hänsyn härtill anser utredningen, att den allmänna sektionen behöver förstärkas i jämförelse med nämndens förslag.

SS-utredningen beräknar personalbe- hovet på allmänna sektionen till en sek- tionschef, tillika byråchefens ställföre- trädare, och två amanuenser-förste byrå- sekreterare i högst A 23.

6.5.3 Inspektionssektionen Till inspektionssektionen bör hänföras byråns verkställande och uppföljande funktioner med undantag för intagnings- och kvarhållningsärenden. Sektionen bör dessutom svara för byrån åvilande råd- givning och information, som inte hör till allmänna sektionen. Sektionens arbetsområde omfattar både öppen och sluten vård. På grund av SS:s centrala ställning inom nykter- hetsvården erfordras en fortlöpande kon-

takt med nykterhetsvårdsanstalter (ch nykterhetsnämnder. Arbetet är förenat med en intensiv reseverksamhet.

Sektionen har även uppgifter av mera direkt byråkaraktär. Hit hör bl.a. 'Je- redning och föredragning av besvär över anstaltsbeslut rörande vårdfrågor samt vissa uppgifter i samband med kursverk- samheten. Det är även nödvändigt, att det kontinuerligt finns någon tjänsteman hemma på sektionen för att bevaka lö- pande ärenden under de övrigas tjänste- resor.

Organisationsnämnden föreslog två tjänster på inspektionssektionen, medan den f. n. disponerar ytterligare en tjänst. Med hänsyn till vad som uttalats om byråns uppgifter under 5.9.2 finner SS- utredningen en ytterligare förstärkning erforderlig. Sektionen bör enligt utred- ningens mening bestå av sektionschefen, en byrådirektör och två amanuenser- förste byråsekreterare i högst A 23.

6.5.4. Intagningssektionen

På intagningssektionen handläggs i en- lighet med organisationsnämndens för- slag ärenden angående ansökan om vård- plats, överflyttning, kvarhållning och registrering av anstaltsklientelet. Dessa ärenden bör fortfarande ligga på sek- tionen. Dessutom bör den, som anförts under 6.5.1, handlägga vissa besvärs- ärenden rörande försökspermission och utskrivning från anstalt.

Antalet intagnings- och överflyttnings- ärenden är betydande. År 1959 var det 3027 medan det år 1963 uppgick till 3624 av vilka 140 avsåg sluten avdel- ning. Besluten meddelas av byråchefen i fråga om de slutna avdelningarna men har i övrigt under hand delegerats till sektionschefen. De innefattar ofta käns— liga avgöranden. Visserligen är det läns- styrelsen, som beslutar om tvångsintag- ning, men SS har att ombesörja fördel-

ning av tillgängliga vårdplatser och dif- ferentiering av klientelet på olika anstal- ter. Därmed måste ställning tagas till vems vårdbehov som är störst när en plats blir ledig. Väntelistan omfattade 31.12.1964 275 personer. SS-utredningen anser, att samtliga in- tagnings- och överflyttningsärenden som ej är av principiell betydelse bör kunna delegeras till sektionschefen. Denne bör dessutom beredas möjlighet att ägna mer tid åt anstaltsbesök och klienteldif- ferentiering än som f.n. är möjligt. Personalbehovet i övrigt kan uppskat- tas till två amanuenser-förste byråsekre- terare i högst A 23 och en kanslist, vil- ket innebär en förstärkning med två per- soner i förhållande till organisations- nämndens förslag och en person i för- hållande till nuläget. Antalet ärenden har ökat sedan organisationsnämnden gjorde sin undersökning. En arbetsupp- gift, som f. n. sysselsätter en tjänsteman, har tillkommit, nämligen att bevaka att

fastställda maximitider för intagning inte överskrids. SS-utredningen föreslår, att sektionen dessutom skall övertaga vissa besvärsärenden (jfr 6.5.1) och att sek- tionschefen skall få större ansvar för in- tagningsbesluten. Slutligen bör sektions- chefen kunna frigöras från visst rutin- arbete till förmån för arbetsledning och generella frågor i samband med bl. a. be- läggningsstatistikens uppläggning och klienteldifferentieringen. Den senare kommer att bli betydligt mera arbetskrä- vande i samband med pågående omlägg- ning av anstalternas arbetsdrift och ut- vidgad samverkan med arbetsvårdsorga- nen.

På intagningssektionen förvaras by- råns handlingar rörande anstaltskliente- let. De bör utnyttjas för allmänna sek- tionens arbete med analys av klientelets sammansättning och dithörande frågor. Ovan angivna kanslist bör kunna med- verka vid sammanställningar ur detta material och följa beläggningsstatistiken.

6.5.5. Nykterhetsvårdsbyrån enligt SS-utredningens förslag

För byrån .. . . tjänst gement-m ätas.: lastar s...... personal Byråchef 1 1 Sektionschef 1 1 1 3 Byrådirektör 1 1 Amanuens - förste byråsekr. i högst A 23 2 2 2 6 Kanslist 1 1 Summa 1 3 4 4 12

6.6. Specialister

6.6.1. Planeringsor-gan

Under 5.3 har SS—utredningen behandlat frågan om SS:s långsiktiga planering och därvid angivit att den bör ske som en sammanhållen stabsfunktion. Med hän- syn till den stora vikt, som bör tillmätas

planeringen, anser utredningen att den bör direkt under generaldirektören ledas av en kvalificerad befattningshavare med samhällsvetenskaplig utbildning och er- farenhet från prognos— och planerings- arbete. För att verksamheten skall få erforderlig stadga synes det lämpligt, att vederbörande har heltidsanställning hos

SS eller i vart fall sin huvudsakliga verk- samhet förlagd dit. Svårigheterna att rekrytera någon med erforderlig kompe- tens och erfarenhet gör att utredningen föreslår kontraktsanställning.

För biträde vid planeringsarbetet be- räknas en amanuens-förste byråsekrete- rare i högst A 23. Att i övrigt klart kvan- tifiera SS:s behov av utredningsexpertis av här ifrågasatt slag ställer sig mycket svårt. Inte heller är det möjligt att ange inom vilket fackområde behovet kom- mer att vara störst. SS-utredningen har därför kommit till den slutsatsen, att i varje fall under en övergångsperiod bör utredningsexpertis utanför SS anlitas. Den lokala närheten till både statistiska centralbyråns utredningsinstitut, univer- sitet och socialhögskola torde medföra, att några svårigheter härvidlag inte upp— kommer. Det är angeläget att SS tillför- säkras tillräckliga medel för detta ända- mål. SS-utredningen uppskattar detta medelsbehov till 100000 kr. Skulle det sedermera visa sig ekonomiskt mera för- delaktigt att fortlöpande knyta viss ut- redningsexpertis till SS bör detta själv- fallet göras. Även korttidsanställningar för speciella uppdrag och anställande av biträdespersonal för tillfälligt utrednings- arbete bör kunna komma i fråga.

6.6.2 Juridisk sektion

SS-utredningen har under 5.8.2 uttalat, att SS har behov av kvalificerad juri- disk sakkunskap. Förevarande behov kan tillgodoses på flera sätt. Man kan in- rätta juridiska sektioner vid vårdbyrå- erna eller som f. n. ha en särskild lagbyrå eller anlita från byråorganisationen fri- stående juridisk expertis. SS-utredningen har stannat för att föreslå, att lagbyrån upphör samt att en fristående juridisk sektion under ledning av en chefsjurist inrättas.

De arbetsuppgifter, som bör ligga på den juridiska sektionen, är dels uppgif-

ter av stabsnatur, dels löpande ären- den. Till de förra hör sådana för hela verket gemensamma behov som gransk— ning och i vissa fall även utarbetande av författningsförslag och Råd och an- visningar o.d. samt granskning i före- kommande fall av beslut eller yttranden från juridiska aspekter. Chefsjuristens medverkan i beslut avseende administra- tiva frihetsberövanden har behandlats under 6.122. I stabsfunktionen ingår även att den juridiska expertisen bör stå till vårdbyråernas förfogande för råd- givning i olika ärenden, där sådan med- verkan befinns önskvärd. Däremot bör enligt SS-utredningens uppfattning den juridiska expertisen inte rådfrågas direkt av socialkonsulentkontor och kommuner utan rådgivningen till dessa bör förmed- las av vårdbyråerna. Inkommande frågor torde ofta ha såväl vårdaspekter som ett juridiskt moment. Utredningen anser det för övrigt vara av värde, att personalen på vårdbyråerna genom att kopplas in även på den rent juridiska rådgivningen på ett konkret sätt får kännedom om vilka speciella problem, som kan före- ligga, och hur rättssäkerhetsaspekterna påverkar bedömningen.

Till löpande ärenden, som bör hand- läggas av den juridiska sektionen, hör remisser av övervägande juridisk karak- tär, yttranden i annat än rena vårdfrå- gor till justitieombudsmannen, justitie- kanslern och riksåklagaren, skadestånds- ärenden och disciplinärenden.

Angivna uppgifter är i flera fall av sådan art, att stora krav måste ställas på chefsjuristens kompetens. Hittillsva- rande praxis att uppehålla byråchefs- tjänsten på lagbyrån med jurister i do- markarriären visar, vilken betydelse man tillmätt den. SS-utredningen förutsätter att SS:s behov av kvalificerad juridisk sakkunskap även i fortsättningen skall kunna tillgodoses genom att personer i domarkarriären anlitas för tjänstgöring

i verket. Även andra lämpliga personer med erforderliga kvalifikationer bör emellertid kunna komma i fråga. För att den för tjänsten lämpligaste personen skall kunna erhållas bör lönen inte vara bunden till viss lönegrad utan genom kontraktsanställning kunna anpassas till vad som visar sig erforderligt.

De kvalificerade juridiska uppgifterna är av sådan omfattning, att en heltids- tjänst synes erforderlig för chefsjuristen.

För juridiska ärenden och de remiss- ärenden som åvilar lagbyrån disponerar denna f. n. utöver byråchefen, vilken dock måste ägna en stor del av sin tid åt andra sysslor, en tjänst som byrådi- rektör i Ao 27 och en amanuenstjänst. Byrådirektören är nästan helt sysselsatt med remisser, medan amanuensen har hand om skadeståndsärenden. Dessa två tjänstemän har erfarenhetsmässigt haft så mycket att göra med löpande ärenden, att byråchefen knappt haft någon möj- lighet att uppdraga åt dem att biträda vid juridiska utredningar av olika slag. Detta har enligt uppgift bidragit till att han ej alltid haft möjlighet att lämna styrelsen juridiskt biträde i önskvärd ut- sträckning, eftersom sådana utredningar ofta kan vara relativt tidsödande.

Med avseende på de två biträdande juristernas arbete kan det antagas, att antalet remissärenden kommer att sjun- ka. Därtill kommer att SS enligt SS-ut- redningens åsikt bör begränsa sina ytt- randen till att avse sociala vårdfrågor och därtill knutna juridiska spörsmål (jfr 5.1). Å andra sidan har antalet ska- deståndsärenden stigit från 112 år 1960 till 224 år 1964. En viss lättnad har dock uppnåtts sedan SS genom delegation från Kungl. Maj:t fått ökade befogenheter när det gäller att fastställa ersättning. En fortsatt ökning av antalet ärenden är att förutse.

SS-utredningen har övervägt att före- slå en förstärkning av den juridiskt ut-

bildade personalen. Med hänsyn till svå- righeten att i dagens läge bedöma ut- vecklingen i fråga om såväl remissären- denas som skadeståndsärendenas omfatt- ning har utredningen emellertid stannat för att föreslå oförändrat antal tjänste- män. Vid tillfällig extra arbetsbelastning bör extra personal för speciella arbets— uppgifter kunna anlitas. Utredningen fin- ner det mest rationellt, att de tjänste- män, som skall handlägga juridiska ären- den och remisser, sorterar direkt under chefsjuristen. Utredningen föreslår alltså följande personal:

1 kontraktsanställd chefsjurist, 1 byrådirektör, lamanuens-förste byråsekreterare i högst A 23.

Som kompetenskrav för samtliga dessa tjänstemän bör uppställas juris kandi- datexamen. Vid förfall för chefsjuristen bör en av de andra tjänstemännen kunna vikariera för honom.

6.6.3. Övriga experter

Såsom anförts under 5.8.1 bör SS:s ex- perter stå vid sidan av byråerna direkt under generaldirektören. Detta gäller inte endast experter för långtidsplane- ring och den juridiska sektionen utan även den till byråarbetet mera fast knut- na speciella expertisen i form av läkare, psykologer m. fl.

För främst läkarexpertis disponerar SS för budgetåret 1965/66 sammanlagt 57 000 kr. varjämte det finns en tjänst i A 27 för en psykolog. Dessutom dispo- nerar styrelsen 2 000 kr. för en expert i zigenarfrågor. Läkarexpertisen utnyttjas för skolbyrån och nykterhetsvårdsbyrån med 13 resp. 9 veckotimmar jämte vissa tillfälliga uppdrag. Nykterhetsvårdsbyrån har även biträde av en läkare, som av- lönas från femte huvudtitelns kommitté- anslag med 600 kr. för månad. Utmär-

kande för angivna experter är, att de är fast knutna till SS. Som framgår av det sagda saknas nästan helt medel att till- fälligt anlita annan expertis än läkare. Däremot har Kungl. Maj:t med an- litande av kommittémedel tillkallat vissa experter, som i praktiken utför sitt ar- bete inom SS.

SS-utredningen anser, att SS har behov av ytterligare fast expertis. SS bör så- lunda ha möjlighet att till sig knyta en läkare med socialmedicinsk inriktning. Behov föreligger vidare av en biträdande psykolog för arbete med bl.a. behand- lingsplaner både inom barnavårdsbyråns område och för nykterhetsvårdanstal- terna. Dessutom erfordras pedagogisk

sakkunskap i fråga om undervisningen och därmed nära sammanhängande vård- frågor vid ungdomsvårdsskolor och barn- stugor och för att medverka vid upp- läggningen av SS:s kursverksamhet.

Psykologen och den biträdande psyko- logen bör vara heltidsanställda. För psy- kologen finns f.n. en tjänst. SS-utred- ningen föreslår inrättande av en tjänst för en biträdande psykolog med akade- misk examen.

Läkarna vid SS bör liksom hittills ha arvodesanställning med deltidstjänstgö- ring. Detsamma bör gälla den pedago- giska expertisen. Kostnaderna för medi- cinsk, pedagogisk och därmed jämförlig expertis beräknas till 80000 kr.

KAPITEL 7

Förlikm'ngsmannaexpeditionen

7.1. Nuläge

Till SS:s verksamhetsområde hör in- struktionsenligt förhållandet mellan ar- betsmarknadens parter, såsom förenings- rätt och förhandlingsväsen, arbetsavtal, kollektivavtal och arbetstvister. Hithö- rande ärenden handläggs på förliknings— mannaexpeditionen, som sedan år 1938 är fristående från SS:s byråorganisation i övrigt. Vid handläggning av ärende till- hörande förlikningsmannaexpeditionen saint ärende, som därmed äger samband, skall chefen för expeditionen ingå som ledamot av styrelsen.

För]ikningsmannaexpeditionen är i huvudsak inriktad på administrativa göromål. Den utför inte något egentligt förhandlingsarbete utan detta åvilar åtta av Kungl. Maj:t förordnade förliknings- män eller — i vissa fall — särskilt för- ordnad medlare, skiljedomare, opartisk ordförandc eller kommission.

SS:s huvudsakliga uppgifter inom för- likningsmannaexpeditionens område reg- leras av lagen om medling i arbetstvister (SFS 1920:245; ändr. 1931:202, 1935: 440, 1936:507, 1945:156, 1959:84 och 1965: 278) med tillämpningskungörelse och därtill anknutna kungl. brev. Hit hör frågor om förordnande och entle- digande av distriktsförlikningsmän, se- mestervikarier för förlikningsmännen, handledning av nya förlikningsmän och en allmän tillsyn över förlikningsverk- samheten. Häri ingår bl.a. information om ny lagstiftning, nya betydelsefullare 6

kollektivavtal och förmedling av erfaren- heter. SS har vidare att förordna eller hos Kungl. Maj:t utverka förordnande av särskilda förlikningsmän eller med— lingskommissioner i arbetstvister av stör- re omfattning. I flera kollektivavtal sti- pulerar förhandlingsordningarna skilje- förfarande i vissa tvister, varvid i åtskil- liga fall skiljeman eller opartisk ledamot av skiljenämnd skall utses av SS, dess chef eller förlikningsmannaexpeditionen.

Det kan nämnas, att förlikningsmän- nens årsberättelser enligt 13 & medlings— lagen skall genom SS:s försorg befordras till trycket. Detta har ej skett sedan 1939 och bedöms av SS som inte erforderligt.

SS disponerar avlönings- och omkost— nadsanslagen till förlikningsmän i arbets- tvister m.m. i enlighet med av Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter. För bud- getåret 1965/66 uppgår de två anslagen till sammanlagt 225 000 kr.

Samtidigt med lagen om medling i arbetstvister utfärdades en lag om sär- skilda skiljedomare i arbetstvister (SFS 1920: 248; ändr. 1945: 157). Enligt kun— görelse med närmare föreskrifter angå— ende dessa skiljedomare (SFS 1920: 899; ändr. 1933:333 och 1935z473) har SS vissa uppgifter med avseende på fast- ställande av ersättning till skiljedomare, avgivande av verksamhetsherättelse samt tillhandahållande av upplysningar till skiljedomare. Något förordnande av skiljedomare enligt 1920 års lag har inte förekommit sedan 1947. SS har i under- dånigt yttrande 30.9.1948 över betänkan-

de med utredning och förslag i fråga om förstärkning av förlikningsväsendet före— slagit, att denna lagstiftning försätts ur kraft. Lagen gäller emellertid fortfa- rande.

SS har vissa åligganden enligt 3 kap. lagen om förenings- och Iörhandlingsrätt (SFS 1936:506; ändr. 1940z332, 1945: 155, 1905: 277) med avseende på bl.a. registrering av arbetstagarorganisationer, som påkallat kapitlets tillämpning, samt förordnande av opartisk ordförande och skiljenämnd. Beträffande tillämpningen härav anförs i en inom civildepartemen- tet utarbetad promemoria rörande de offentliga tjänstemännens förhandlings- rätt (SOU 1963: 51) följande.

Från socialstyrelsen har inhämtats, att sedan tillkomsten av 1936 års lag 38 orga— nisationer hos styrelsen anmält, att de på- kallar tillämpning av 3 kap. Efter 1948 har dock sådan anmälan icke gjorts. Av orga— nisationerna i fråga har alla utom sex sedermera återtagit sin anmälan med ver- kan att parterna ej längre är underkastade bestämmelserna i kapitlet. Av de återstå- ende sex organisationerna är det endast två som under de senaste sex åren anlitat opar- tisk ordförande.

Någon kommission har under denna tid icke blivit utsedd och ej heller har därunder skiljedomsförfarande förekommit eller skil- jenämnd utsetts.

Av det anförda framgår, att 3 kap. nu— mera knappast tillämpas på sätt som av- sågs vid lagens tillkomst och att dess prak- tiska betydelse är ringa. Arbetstagarorga- nisationerna föredrager att genom avtal om förhandlingsordning och förlikningsförfa- rande undvika eller begränsa användningen av fackliga stridsmedel. Socialstyrelsen har i särskilt inhämtat yttrande som sin mening uttalat, att kapitlet kan upphävas. Förslag härom framlägges.

För parter som vid lagens ikraftträdande är underkastade bestämmelserna i 3 kap. och som alltjämt anser sig ha behov av den där stadgade förhandlingsordningen bör dock bestämmelserna fortfarande gälla.

I prop. 1965:60 angående reform av de offentliga tjänstemännens förhand- lingsrätt m.m. har framlagts förslag om

upphävande av 3 kap. angivna lag. Det föreslås vissa övergångsbestämmelser för parter som vid utgången av år 1965 är underkastade kapitlets bestämmelser. Förslagen i propositionen innebär i övrigt en betydande utvidgning av om- rådet för förliknings 'äsendet genom att och kommunernas tjänstemän föreslås få förhandlingsrätt enligt i prin- cip samma regler som gäller för andra arbetstagare med lock-out och som tillåtna stridsmedel. Lön och övriga ekonomiska föreslås kunna regleras i kollektivavtal. Riksda-

statens

stre jk

villkor för dem gen har bifallit propositionen med vissa mindre ändringar.

Jämlikt lagen om förhandlingsrätt för kommunala tjänstemän (SFS 1940:331; ändr. 1954: 131) har SS att mottaga och pröva ansökningar om kommunal för- handlingsrätt. Beträffande tillämpningen härav anförs i angivna departementspro— memoria följande.

Från socialstyrelsen har inhämtats. att efter ikraftträdandet av 1940 års lag ansö- kan om förhandlingsrätt avslagits i endast 10 fall. Besluten om avslag härrör företrä— desvis från de första åren efter lagens till- komst; under de senaste tio åren har endast en ansökan avslagits. En prövning i över- ensstämmelse med denna lag och den praxis som utbildats på detta område synes knap- past fullfölja lagstiftningens syfte. Att in- föra en effektiv auktorisation utan att träda föreningsrättsliga grundsatser för nära är emellertid förenat med betydande svårig- heter. Om en förening har vägande sär- intressen att bevaka, bör den ej vägras för- handlingsrätt. För en utomstående är det vanskligt att bedöma om sådana intressen föreligger. Antalet föreningar för offentliga tjänstemän synes visserligen stort. Med få undantag tillhör emellertid dessa föreningar riksorganisationer (förbund), som sköter förhandlingarna på de anslutna föreningar- nas vägnar. Under de sista åren synes an- talet organisationer för offentliga tjänste- män ha snarare minskat än ökat. Enligt det huvudavtal med statstjänstemännens fyra huvudorganisationer, som åtföljer denna promemoria, stadfästes såvitt gäller stats-

tjänstemannaområdet i huvudsak den praxis för förhandlingsverksamheten som utbildats under senare år och som innebär att för- handlingar i alla mera betydande frågor föres direkt med dessa huvudorganisationer. Det bör vara möjligt att överenskomma om liknande anordningar på det kommunala förhandlingsområdet.

På grund av vad sålunda anförts har i förslaget icke upptagits några bestämmelser om auktorisation som villkor för förhand- lingsrätt gentemot stat eller kommun.

Förevarande lag upphör att gälla vid utgången av år 1965 (SFS 1965: 279).

Enligt lagen om medling i hyrestuister (SFS 1939:366; ändr. 1945:758) skall SS förordna ordförande i kommunal medlingsnämnd och suppleant för denne. I kommun, där enligt lagen om hyres- reglering förordnats h_vresnämnd, skall dock denna tjänstgöra som medlings- nämnd.

Vid sidan av dessa författningsenliga åligganden för SS, vilka handläggs på förlikningsmannaexpeditionen, har den— na flera statistiska arbetsuppgifter. Till dessa hör främst vården och komplette- ringen av förlikningsmannaexpeditionens kollektivavtalssamling. Denna är av he- tydelse ej bara för förlikningsverksam- heten utan även för olika utredningar m.m., och det är av vikt att samlingen vid varje tillfälle kan hållas såvitt möj- ligt aktuell. Från denna synpunkt har övervägts att föreslå intagande i med- lingslagen av stadgande om skyldighet för parter att tillställa expeditionen exemplar av alla ingångna kollektivavtal, på sätt skett i åtskilliga andra länder, exempelvis i de danska och norska med- lingslagarna. Trots den lättnad i arbets- uppgifterna, som skulle följa härav, har det dock ansetts att de skäl, som talar mot införandet av ett sådant stadgande, väger över och det har ansetts riktigt att i stället alltjämt lita till frivillighetens väg vid insamlandet av avtalen. På expe- ditionen utarbetas statistik över kollek-

tivavtal i riket, vilken statistik dock på grund av kollektivavtalsväsendets ut- bredning under senare år släpar efter. På expeditionen utarbetas vidare årsstatis— tik över arbetsinställelser samt över för- likningsmännens verksamhet. Expeditionen upprätthåller sedan länge ett nära samarbete med medlings- institutioncrna i övriga nordiska länder. På förlikningsmannaexpeditionen finns tjänster för en byrådirektör i Ao 27, en förste byråsekreterare i Ae 23, en kansli- skrivarc i Ao 11, ett kanslibiträde i A0 7 och ett kontorsbiträde. Förste byråsek- reterartjänsten hålles vakant sedan 1961.

7.2. Förslag

SS:s förlikningsmannaexpedition tillkom i anslutning till 1920 års lagstiftning om medling i arbetstvister. Till en början hörde expeditionen till dåvarande byrån för sociala ärenden. Den intog i realite- fristående ställning och blev fr. o. m. 1938 även formellt självständig.

När förlikningsmannaexpeditionen in- rättades, var det naturligt att infoga den i SS. Till SS:s ämbetsområde hörde då bl.a. sådana frågor som arbetsmarkna- den, arbetarskyddet och socialstatistiken i vid bemärkelse (pris-, socialvårds-, löne- och sysselsåttningsstatistik). Samt- liga dessa uppgifter har numera överförts till andra verk. Förlikningsväsendet kan inte anses äga samband med SS:s verk- samhet inom de sociala vårdområdena. Dess anknytning till SS är därför i da— gens läge i huvudsak en organisatorisk fråga.

I praktiken har förlikningsmannaex— peditionens fristående ställning manifes- terats på olika sätt. Dess verksamhet är i hög grad inriktad på att lämna förslag i olika ärenden till Kungl. Maj:t, vilket ofta sker genom VPM eller underhands- kontakter. Ibland föredras dessa ärenden

ten en

formellt för SS:s chef, men i regel tages kontakten direkt mellan förlikningsman- naexpeditionen och numera inrikesde- partementet. En bidragande orsak härtill är att förhandlingsläget ofta fordrar snabba ingripanden. Det är för övrigt symtomatiskt, att den ärendegrupp, som handläggs på förlikningsmannaexpedi- tionen, förts över från social- till inrikes- departementet samtidigt med arbets- marknadsfrågorna i övrigt. Rent lokalt har expeditionen inte samband med SS, i det dess tjänstelokaler (adress Munk- bron 9, Stockholm) ligger avskilda från verkets i övrigt.

Det är vissa fördelar förknippade med förlikningsmannaexpeditionens anknyt- ning till SS. Till stor del sammanhänger detta med att SS har en neutral ställ- ning i förhållande till arbetsmarknads- parterna. De på expeditionen ankomman- de arbetsuppgifterna är ofta i hög grad intressebetonade och fordrar goda kon- takter med organisationer av arbetsgi- vare och arbetstagare, enskilda arbets- givare m. fl. Förlikningsmannaexpedi- tionen åtnjuter, såvitt känt, en betydande good will hos parterna. Detta förhållan- de bör inte på något sätt äventyras. Om SS-utredningens förslag rörande SS:s verksledning genomföres, skulle emeller- tid SS:s oberoende av partshänsyn kunna ifrågasättas. Förhandlingsläget inom den kommunala sektorn har nämligen vid flera tillfällen under de senare åren varit mycket ömtåligt, varför det syns klart olämpligt att förlikningsmannaexpedi- tionen sorterar under en styrelse med tre representanter för arbetsgivarintresset på detta område.

Den utvidgning av området för för- likningsverksamhet som reformen enligt prop. 1965260 medför gör det särskilt angeläget att förlikningsmannaexpedi- tionen får en i förhållande till departe- ment och ämbetsverk fristående ställning.

På en punkt har SS:s åligganden en—

ligt nu aktuell lagstiftning inneburit en rättsligt betonad lagtillämpning, där det varit en fördel för förlikningsmannaex- peditionen att kunna rådgöra med lag- byrån. SS-utredningen s_vftar här på till- lämpningen av 1940 års lag om förhand- lingsrätt för kommunala tjänstemän, där SS har att pröva huruvida viss tjänste- mannaförening skall tillerkännas för- handlingsrätt. Denna lag upphör emel- lertid att gälla med 1965 års utgång.

Förlikningsmannaexpeditionens rent administrativa och kamerala anknytning till SS är av föga praktisk betydelse med hänsyn till att det endast rör sig om 4 in 5 tjänstemän jämte de relativt obetydliga anslagen till förlikningsmännen.

Vid övervägande av denna fråga har SS—utredningen kommit fram till att ti- den nu är inne att skilja förliknings- mannaexpeditionen från SS. Som anförts ovan bör den i stället ha en helt fri- stående ställning. Härtill kan även an- föras följande. De tre verk, som över- tagit de av SS:s funktioner där ett sam- band med expeditionen tidigare förelåg, är arbetsmarknadsstyrelsen, arbetar- skyddsstyrelsen och statistiska central- byrån. Av dessa är de två förstnämnda inte lämpliga redan därför att arbets- marknadsparterna är representerade i verksstyrelserna. Beträffande statistiska centralbyrån är den enligt sin instruk- tion (2 &; senaste lydelse se SFS 1964: 483) central statsmyndighet för den of- fentliga statistikproduktionen. SS-utred- ningen kan inte finna, att det skulle in- nebära någon fördel att belasta detta renodlade statistikverk med överinseende över förlikningsväsendet.

Med hänsyn till förlikningsmannaex- peditionens nära kontakt med inrikesde- partementet skulle det kunna tänkas att omvandla den till en arbetsenhet inom departementet. Mot detta talar redan an- förda skäl för att expeditionen bör ha en fristående ställning. Det skulle dess-

utom på flera punkter göra arbetet mera tungrott, eftersom statsdepartementen med smärre undantag inte är beslutande organ. Tvärtom synes det SS-utredningen som om vissa ärenden, såsom beviljande av semester åt (listriktsförlikningsman, med fördel skulle kunna delegeras från Kungl. Maj:t.

Av anförda skäl föreslår SS-utred- ningen, att SS:s förlikningsmannaexpedi- tion omvandlas till ett fristående organ, förslagsvis benämnt statens förliknings- mannaexpedition. Detta organ bör över- taga SS:s åligganden avseende förhållan- det mellan arbetsmarknadens parter och dithörande ärenden sådant detta angivits i SS:s instruktion, lagen om medling och kungörelsen med närmare föreskrifter angående medling i arbetstvister. SS:s åligganden enligt övergångsbestämmel- serna till de ändringar i lagen om före- nings- och förhandlingsrätt, som kom- mer att gälla fr.o.m. år 1966, bör över- föras till det nya organet.

SS finns ej omnämnd i lagen om sär— skilda skiljedomare i arbetstvister. Där- emot innefattar tillämpningskungörelsen till denna lag vissa föreskrifter om SS. Som angivits under 7.1 har den inte till- lämpats sedan 1947. Den syns utan olä- genhet kunna upphävas. Förslag härom har också framlagts av SS. Om den frå- gan inte anses böra tas upp i detta sam- manhang bör statens förlikningsmanna- expedition handlägga även vad som nu åvilar SS enligt sistnämnda kungörelse.

SS har att förordna ordförande i kom- munal medlingsnämnd i hyrestvist jämte ersättare för honom, vilka skall vara lagfarna. Förordnandet avser två år. Av förarbetena till 1939 års lag om medling i hyrestvister framgår, att hyreslagstift- ningskommittén föreslagit att ordföran- den skulle förordnas av vederbörande länsstyrelse. Emellertid ändrades detta till SS efter förslag av föredragande de- partementschefen i prop. 1939: 166 .

Föredraganden lämnade inte någon mo- tivering till sitt förslag. Det redovisades ej heller någon kritik från remissorganen mot förslaget att länsstyrelsen skulle meddela dessa förordnanden.

Antalet medlingsnämnder har stigit oavbrutet. År 1960 fanns inte någon, är 1962 tillsattes 38 stycken och år 1964 125 stycken. Sedan Kungl. Maj:t förord- nat att medlingsnämnd skall finnas i viss kommun, brukar SS avvakta med- delande från kommunen innan ordföran- de och dennes suppleant förordnas. Kom— mer inte sådant meddelande med förslag på lämpliga personer så tager SS kon- takt med vederbörande kommunala or- gan för att få in förslag. Även andra lokala kontakter tages, t.ex. med läns- styrelsen. Med hänsyn till det begränsade personurvalet kan det vara förenat med stora svårigheter att få förslag på lämp- liga kandidater, så mycket mer som för- likningsmannaexpeditionen inte kan ha den ingående lokala personkännedom, som skulle erfordras för att snabbt av- göra ärendena. Dessa föranleder därför rätt mycket arbete. SS-utredningen fin— ner det i hög grad opraktiskt, att detta slags förordnanden meddelas centralt i Stockholm. Mer rationellt vore otvivel- aktigt att förordnandena meddelades av länsstyrelsen. Utredningen föreslår, att 2 & lagen om medling i hyrestvister änd- ras i enlighet härmed. Skulle så inte ske, bör dessa ärenden överföras till statens förlikningsmannaexpedition.

Statens förlikningsmannaexpedition bör ledas av en byråchef, som ersätter byrådirektören på den nuvarande förlik- ningsmannaexpeditionen. Personalen i övrigt synes böra ha samma omfattning som f.n. Med hänsyn bl.a. till att det knappast ännu kan bedömas hur mycket merarbete för expeditionen som den nya förhandlingsordningen för stats- tjänstemän rn. fl. kommer att innebära, synes det lämpligt att behålla även den

förste byråsekreterartjänst, f.n. hålls vakant. Kostnaderna för verksam- heten torde få bestridas från särskilda avlönings- och omkostnadsanslag. Där— emot bör expeditionen inte ha egen kas- sarörelse. SS-utredningen föreslår, att

50111 löneuträkning och därmed samman- hängande personalfrågor liksom kame- rala göromål i övrigt för expeditionen överförs från SS:s lagbyrå till statsde- partementens kassakontor, som är lokalt närbeläget (Munkbron 17).

KAPITEL 8

Kostnadsberäkningar

Med utgångspunkt från 1965 års löner uppskattar SS-utredningen de ökade kostnaderna för löner och arvoden en- ligt följande.

Förstärkning med 12 tjänstemän i lägst kanslists löneställning jämte löneförstärkningar Förstärkning av biträdespersona- len 165000 Expertarvoden (utöver för

639 000

1965/66 beräknade 59 000] 121000 Arvoden till styrelseledamöter 15 000 940 000

SS.-s omkostnadsanslag påverkas

främst av förslaget att SS ej längre skall ge ut Sociala meddelanden. SS-utred- ningen har dock i enlighet med anslags- beräkningen i SS:s petitaskrivelse utgått från att inkomster och utgifter för tid- skriften uppväger varandra till den del de faller på omkostnadsanslaget. SS-utredningen finner anledning räkna med en intensifiering av SS:s publika- tionsverksamhet i övrigt. Kostnaderna för tryckta anvisningar uppgick under budgetåret 1963/64 till 45146 kr. En ökning med 50 000 kr. synes rimlig. Den föreslagna personalökningen medför ökat medelsbehov i fråga om reseersättningar och expensmedel. Medel bör därutöver beräknas för en intensifierad reseverk- samhet. Utredningen föreslår en sam- manlagd ökning under omkostnadsan- slaget enligt följande uppställning.

Reseersättningar 100 000 Expensmedel 50 000 Publikationstryck 50 000

200 000

5515 avlönings- och omkostnadsanslag påverkas naturligtvis även av förslaget att förlikningsmannaexpeditionen skall omvandlas till ett fristående organ med särskilda anslag. Eftersom SS-utred- ningen föreslår oförändrad personal på expeditionen påverkas statsverkets kost- nader av denna överföring från social- till inrikeshuvudtiteln endast med skill- naden mellan lönekostnaderna för en byråchef och en byrådirektör, ca 13 000 kr.

Den sammanlagda kostnadsökningar vid genomförande av SS-utredningens förslag skulle alltså uppgå till 1,1 51 1,2 milj. kr. för budgetår. Därvid har inte räknats med engångskostnader för an- skaffande av möbler m.m. till nya tjänsterum och ej heller med ev. ökade hyreskostnader.

Det bör anmärkas, att det under löne- kostnader beräknade beloppet för expert- arvoden är avsett att även täcka t.ex. databehandling och andra utrednings- kostnader som ej är direkta lönekostna— der. SS-utredningen har inte gått in på frågan hur detta skall ordnas anslags- tekniskt. För större undersökningar kan det komma att erfordras ytterligare me- del. Därvid torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att från fall till fall avgöra, hur kostnaderna skall bestridas.

AVDELNING B

MCA-utredningens förslag rörande den centrala medicinaladministrationens organisation

och arbetsuppgifter

KAPITEL 9

Utredningens direktiv och arbetssätt

Efter gemensam beredning med stats- rådets övriga ledamöter anmälde chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Jo- hansson, i konselj 14.9.1962 fråga om organisationen och arbetsuppgifterna för medicinalstyrelsen och till styrelsen knutna organ. Efter att ha lämnat en överblick över medicinalstyrelsens ut- veckling och styrelsens nuvarande hu- vuduppgifter anförde departementsche- fen följande:

Besparingsutredningen1 anförde, att en— ligt dess mening kraven på medicinalsty- relsens kapacitet icke borde ses enbart mot bakgrunden av styrelsens ansvar för de stat- liga insatserna inom hälso- och sjukvården. Därjämte påverkade styrelsen i högre eller lägre grad användningen av de avsevärt större belopp, som från kommunala och andra huvudtnäns sida användes för hälso- och sjukvården. Den förutsebara ökningen av den statliga medelsanvisningen på medi- cinalstyrelsens område gav mot bakgrunden av det redan hårt pressade arbetsläget inom styrelsen anledning att överväga möjlig- heterna till omprövning i olika hänseenden av denna administrations uppbyggnad och arbetsuppgifter.

Besparingsutredningen anförde vidare, att styrelsen jämte därtill knutna laboratorier, nämnder och råd organisatoriskt sett före— tedde en relativt komplicerad bild, varför jämväl med hänsyn härtill en granskning av medicinalstyrelsens organisation och ar— betsuppgifter vore påkallad.

Beträffande arbetsuppgifterna påpekade utredningen, att det borde systematiskt un- dersökas i vad mån de kunde decentrali- seras till bl.a. huvudmännen för hälso— och sjukvården. De inträdda ändringarna i fråga om huvudmännens administrativa kapacitet borde föranleda en omprövning av

arbetsuppgifternas fördelning mellan dem och styrelsen.

Det borde även särskilt prövas i vad mån systemet att till styrelsen knyta läkare, tandläkare och apotekare för både admi- nistrativa och fackliga uppgifter borde bi— behållas i oförändrad omfattning och det borde därvid övervägas, huruvida icke ut- vecklingen gått därhän, att dessa fackmän, i än högre grad än vad 1947 års organisa- tion innebar, borde frigöras från administ— rativa uppgifter.

Med hänvisning till nu nämnda förhållan— den föreslog besparingsutredningen, att medicinalstyrelsens arbetsuppgifter och or- ganisation snarast gjordes till föremål för en förutsättningslös omprövning. Med an— ledning av detta förslag bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 9 oktober 1959 chefen för inrikesdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa en förbere— dande undersökning rörande medicinalsty- relsens organisation och arbetsuppgifter samt därmed sammanhängande frågor. Såsom sakkunnig tillkallades genom beslut samma dag numera byråchefen H. Wihlborg.

Den sakkunnige har under sommaren 1962 successivt redovisat sin förberedande undersökning i form av särskilda prome- morior beträffande medicinalstyrelsens olika byråer, vari redogjorts för organisation, arbetsuppgifter och ordning för handlägg— ning av ärendena.2 Åtskilliga förenklingar och en viss decentralisering i ärendenas handläggning inom styrelsen har under hand genomförts i samband med den sak— kunniges genomgång av byråernas arbete. Vidare har den sakkunnige verkställt en särskild undersökning rörande hela taxa-

1 1958 års besparingsutredning ( SOU 1959:28 ).

2 Förberedande undersökning rörande me- dicinalstyrelsens organisation och arbets— uppgifter m.m.; avlämnad 18.10.1962. (In- rikesdepartementet; stencil.)

tions— och urvalsgranskningen av apoteks- räkningar inom medicinalstyrelsen samt i denna fråga framfört vissa synpunkter och förslag. 1 en sammanfattande promemoria har den sakkunnige påvisat en rad brister i styrelsens nuvarande organisation och an- tytt olika möjligheter till organisatoriska förändringar i syfte att avlasta styrelsen tyngande arbetsuppgifter samt effektivisera och rationalisera handläggningen av skilda grupper av medicinalärenden.

Mot bakgrunden av här återgivna förhål- landen finner jag angeläget att nu igång- sätta en allsidig översyn av arbetsuppgif- terna och organisationen för medicinalsty- relsen och till styrelsen anknutna organ. Den vid den förberedande undersökningen utförda kartläggningen av styrelsens funk- tioner synes vara väl ägnad att läggas till grund för den utredning som sålunda bör komma till stånd.

Utredningen bör i första hand undersöka vilka arbetsuppgifter som med hänsyn till hälso— och sjukvårdens nuvarande eller för- utsebara framtida organisation bör an— komma på det statliga centrala medicinal- organet. Uppmärksammas bör i detta sam- manhang att en avlastning från medicinal- styrelsen av arbetsuppgifter kan förväntas genom den beslutade överflyttningen av huvudmannaskapet för provinsialläkarorga— nisationen till landstingen och en planerad motsvarande reform beträffande den stat- liga mentalsjukvården. Ett genomförande av de förslag, som kroppssjukvårdens stats- bidragsutredning kommer att framlägga, torde medföra ytterligare lättnad i styrel- sens arbetsbörda. Å andra sidan torde hälso— och sjukvårdens fortsatta utveckling komma att ställa så stora krav på central ledning och tillsyn från medicinalstyrelsens sida att det bör eftersträvas att avlasta sty- relsen alla sådana arbetsuppgifter, som med fördel kan decentraliseras till underlydande statliga eller kommunala organ eller över- flyttas till andra statliga förvaltningsmyn- digheter o.dyl.

Utredningen bör vidare pröva i vad mån till styrelsen kan överflyttas beslutanderät- ten i ärenden, som f.n. ankommer på Kungl. Maj:t att avgöra, där detta kan vara rationellt med hänsyn till styrelsens ställ- ning som det ledande medicinalorganet.

Av den förberedande utredningen fram- går att en mera koncentrerad inriktning av verksamheten på medicinalstyrelsens upp— gifter som den ledande och kontrollerande

högsta fackliga instansen på medicinal- väsendets område skulle kunna åväga— bringas, om styrelsen befriades från ären- den. som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet, specialitetsärenden och upp- gifterna som chefsmyndighet för vissa la- boratorier m.1n. Dessa spörsmål bör av ut- redningen ägnas särskild uppmärksamhet. I den mån det administrativa sambandet mellan styrelsen och de nämnder och insti— tutioner som f.n. är mer eller mindre fast organisatoriskt anknutna till styrelsen anses böra förändras eller upphöra skall utred- ningen självfallet pröva och avge förslag hur den administrativa ledningen av ifråga— varande institutioner skall organiseras och hur de arbetsuppgifter dessa organ fullgör skall utföras i framtiden. Däremot bör den inre fackmässiga organisationen av de in— stitutioner, för vilka medicinalstyrelsen f.n. är chefsmyndighet eller vilka har en mera perifer anknytning till styrelser], i princip inte omfattas av utredningen. I detta sam- manhang må erinras om att vid den för- beredande undersökningen framförts tanken att till ett vetenskapligt högt kvalificerat centralt organ med viss administrativ kapa- citet, en statsmedicinsk anstalt, överföra de ärenden, som handlägges av de rättsmedi- cinska, rättspsykiatriska och socialpsykiat- riska nämnderna ävensom andra ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det en- skilda fallet. Frågan om att på dylikt sätt under ett särskilt organ sammanföra vissa typer av ärenden, som nu handlägges av medicinalstyrelsen eller olika styrelsen un- derställda nämnder eller institutioner, bör närmare övervägas av utredningen. Härvid bör också uppmärksammas det förslag om inrättande av ett rättsläkarråd, som fram— fördes av strafflagberedningen i dess betän- kande angående strafflagens tillräknelig— hetsbestämmelser (SOU 1942: 59) och senast behandlades i det av särskilt tillkallade sak— kunniga avgivna betänkandet om det rätts- psykiatriska undersökningsväsendets orga- nisation (SOU 1959:20). Om något sådant organ vid sidan av det centrala medicinal- organet befinnes böra inrättas bör dess ställning i förhållande till medicinalstyrel- sen noggrant preciseras, varvid bör över- vägas om styrelsen skall ha allmän direk- tivrätt över detsamma och om det även skall utgöra remissinstans för styrelsen.

En avlastning från medicinalstyrelsen av vissa ärendegrupper skulle giva styrelsen större möjligheter att ägna sig åt plane-

ringsarbcte för den civila hälso— och sjuk- vården för fred och krig. 1958 års bespa- ringsutredning har berört vikten av en ratio— nell planering med hänsyn till de stora kost- naderna för sjukvården. En omprövning av formerna för styrelsens planeringsverksam- het beträffande fredssjukvården liksom av medicinalstatistikens organisation är med hänsyn härtill angelägen.

I fråga om den civila krigssjukvården må erinras om att 1959 års utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare m.m. i betänkandet om läkaren i totalförsvaret (SOU 1961:63) och 1960 års försvarsled— ningsutredning i betänkandet om totalför— svarets högsta ledning (SOU 1961:66) be- handlat frågan om ett centralt lednings- organ för den civila krigssjukvården. Detta spörsmål har sedermera också upptagits av försvarsmedicinska forskningsutredningen i dess betänkande angående försvarsmedi- einsk forskning i totalförsvaret (SOU 1962: 34).

1059 års utredning rörande utbildning av värnpliktiga läkare har föreslagit, att ett sådant ledningsorgan kommer till stånd för den av utredningen föreslagna särskilda ut- bildningen av läkare avsedda för den civila krigssjukvården och därutöver för frågor rörande krigsplanläggning, taktik, forskning och utveckling. Förslaget innebär att medi- cinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd skall uppgå i medicinalstyrelsen med vä- sentligt förstärkt organisation. Dessa frågor bör av den nu föreslagna utredningen upp- tagas till förutsättningslöst bedömande. Ut- gångspunkten för utredningens övervägan- den bör dock vara att ett ledningsorgan måste finnas för den civila krigssjukvården. Då anordnandet av civil krigssjukvårds- utbildning måste tillerkännas hög prioritet kan det bli erforderligt för utredningen att föreslå provisoriska åtgärder, såvitt avser ledningen av denna utbildning, i syfte att utbildningen snabbt skall kunna igångsättas. I dessa frågor samt i frågor som rör sam— ordningen mellan civila och den militära försvarssjukvården bör utredningen sam- råda med den av chefen för försvarsdeparte- mentet tillkallade utredningen för översyn av försvarssjukvårdens ledning m.m.

På grundval av de arbetsuppgifter som utredningen finner böra ankomma på medi- cinalstyrelsen har utredningen att framlägga förslag till organisation för medicinalsty- relsen och de nämnder samt rådgivande eller andra organ som föreslås vara direkt

knutna till styrelsen. Härvid skall eftersträ— vas att åstadkomma en rationell organisa— tion såväl av styrelsens ledning och hand- läggningen av ärenden rörande det civila medicinalväsendet i riket som för sam- arbete och samordning med de kommunala sjukvårdshuvudmännen.

När det gäller medicinalstyrelsens ledning har vid den förberedande undersökningen bl.a. konstaterats, att generaldirektören och överdirektören är i trängande behov av av- lastning. För att generaldirektören skall kunna ägna sig mera odelat åt den centrala ledningen och planeringen av hälso— och sjukvården måste han i stor utsträckning avlastas från löpande ärenden och organisa- tionen av medicinalstyrelsens ledning i mot— svarande mån förstärkas. Utredningen skall pröva hur en sådan förstärkning med bi— behållande av önskvärda krav på enhetlighet i ledningen bäst skall förverkligas. I detta sammanhang må erinras om det redan i samband med 1947 års omorganisation dis- kuterade förslaget att inrätta en medicinsk överdirektörstjänst hos styrelsen, varigenom generaldirektören skulle kunna avlastas be- fattningen med flertalet löpande ärenden, som nu avgöres av honom.

Olika möjligheter att avlasta även den administrativa överdirektören mindre kvali— ficerade arbetsuppgifter bör prövas. I detta syfte kan övervägas att såsom framkastats vid den förberedande undersökningen om- vandla överdirektörsavdelningen till kansli- byrå med en särskild byråchef, vilken till- lika är överdirektörens ställföreträdare.

Personalorganisationen och personal— rekryteringen vid medicinalstyrelsen bör ägnas stor uppmärksamhet. Lämpligheten av det nuvarande systemet med heltids- anställda läkare och andra fackmän som byråchefer kan ifrågasättas. Utredningen bör överväga huruvida icke en övergång till en byråorganisation med administrativa tjänstemän som chefer och med ett större antal högt kvalificerade fackmän som före- dragande i ärenden. som kräver medicinsk eller annan fackutbildning, skulle skapa ökade möjligheter att tillgodose kraven på både administrativt sakkunnig handlägg- ning av ärendena och en på egna aktuella erfarenheter från utvecklingen inom verk- samhetsområdets olika delar grundad fack- lig bedömning av de medicinska frågorna. Här berörda och andra personalorganisa- toriska frågor bör av utredningen upptagas till förntsättningslös prövning.

94 Uppkommande lokal- och frågor bör jämväl prövas. Utredningen torde böra ske genom sär— skilt tillkallade sakkunniga inom inrikes— departementet. Utredningens verksamhet bör bedrivas i nära samarbete med medi— cinalstyrelsen och övriga berörda myndig- heter och utredningar på området ävensom med vederbörande personal- och andra organisationer. Åtgärder till förenklingar i handläggning- en av ärenden torde i vissa fall kunna genomföras under utredningens gång och i direkt samarbete med medicinalstyrelsen.

utrustnings—

Utöver vad som angivits i de nu an- förda direktiven framlägger MCA-utrcd- ningen förslag angående arbetsuppgifter och organisation för centrala sjukvårds- beredningen och rådet för sjukhusdriftens rationalisering (nedan kallat SJURA). Denna utvidgning har tillkommit, sedan chefen för socialdepartementet i propo- sitionen 1964:114 angående viss ratio- naliseringsverksamhet inom sjukvården m.m. (s. 12) uttalat, att han —— i anled- ning av det nära sambandet mellan den centrala rationaliseringsverksamheten på sjukvårdsområdet och den egentliga sjukvården — utgick från att MCA- utredningen skulle taga upp frågan om såväl CSst som rådets framtida ställ- ning till prövning.

Utredningen har samrått dels 1962 års försvarssjukvårdsutredning (FSU 62) i frågor som rör samordningen mellan den civila och den militära för- svarssjukvården samt angående huvud- linjerna för inordnande av medicinalsty- relsens sjukvårdsberedskapsnämnd (ne- dan kallad SBN) i styrelsen och dels med SS-utredningen. Beträffande sam- arbetet med den senare utredningen torde få hänvisas till avdelning C.

MCA-utredningen har haft överlägg- ningar av allmän informationskaraktär med företrädare för Sveriges läkarför- bund, Sveriges tandläkarförbund och Svensk sjuksköterskeförening ävensom

med

med företrädare för pediatrik, rättsmedi— cinalväsende och socialmedicin.

Vidare har överläggningar ägt rum med bl. a. MS:s chefstjänstemän i skilda frågor samt med representanter för SBN, CSB, SJURA och Svenska landstingsför- bundet.

Utredningens allmänna målsättning vid utformningen av de framlagda förslagen rörande MS, CSB och SJURA har varit att anpassa dessa organs kapacitet efter de krav på allmän central ledning och planering, som i dagens läge föreligger inom hälso- och sjukvården i skilda hän— seenden och som utredningen förutser kommer att överlag skärpas under den överblickbara framtiden. SBN föreslås ingå som en avdelning i MS. För att av- lasta vissa uppgifter från MS föreslås in- rättande av en statsmedicinsk anstalt (nedan kallad SMA).

Det stora antalet statliga, kommunala och andra organ, som är centralt verk- samma inom hälso- och sjukvården och vars förhandenvaro kan påverka bedöm- ningen av utredningsförslagen, samt mångfalden med varandra samman- hängande utvecklingstendenser, som ut- redningen måst beakta, har nödvändig- gjort relativt utförliga redogörelser i dessa hänseenden.

I kap. 10 lämnas en översikt över huvuddragen i den centrala medicinal— administrationens utveckling fr.o.m. budgetåret 1947/48, då den senaste större organisationsförändringen av MS trädde i kraft. I kapitlet lämnas även en redo- görelse för de organisatoriska föränd- ringar som under samma tid gjorts be- träffande MS och till styrelsen anslutna organ.

I kap. 11 lämnas bl.a. en översikt över den statliga centrala organisationen på hälso— och sjukvårdens område. Av praktiska skäl har i bilaga till kapitlet i katalogform lämnats en summarisk redogörelse för dessa organs uppgifter

och organisation i den mån de inte direkt omfattats av utredningen. Kapitlet upptar också en redogörelse för vissa icke stat- liga organ ävensom för vissa internatio- nella organisationer inom hälso- och sjukvårdens område.

Kap. 12 innehåller en redogörelse för den nuvarande organisationen av MS, SBN, CSB och SJURA. Redogörelsen är upplagd så att den i stora drag beskriver verkens arbetsuppgifter, organisatoriska uppbyggnad och personal 1.7.1965.

Utredningen har i kap. 13 redovisat sin bedömning av den väntade utveck- lingen inom hälso- och sjukvården. Här- vid har beaktats dels resultaten av tidi- gare utredningar, dels konsekvenserna av nyligen genomförda eller beslutade re- former och dels tillgänglig statistik och annat material angående bl. a. personal- behovets utveckling.

I kap. 14 redovisas de allmänna syn- punkterna bakom och huvuddragen i

den av utredningsarbetet berörda statliga medicinaladministrationens framtida upp- gifter och organisation. I enlighet med direktiven har utredningen prövat möjlig- heten att avlasta MS ärenden, som kräver medicinsk bedömning av enskilda fall, specialitetsärenden och uppgifterna som chefsmyndighet för laboratorier m.m. I denna del föreslås inrättande av en statsmedicinsk anstalt.

Utredningen framlägger i kap. 15—17 närmare utformade förslag angående om- organisation av MS, inrättande av en statsmedicinsk anstalt samt omorganisa- tion av CSB och SJURA.

Mot vissa delar av förslaget om inrät- tande av en statsmedicinsk anstalt har ledamöterna Engel och Sterner reserve- rat sig.

De av förslaget föranledda lokal- och utrustningsfrågorna samt kostnadsberäk- ningar redovisas i kap. 18 och 19.

vissa

KAPITEL 10

Huvuddragen i den centrala medicinaladministrationens

utveckling från och med budgetåret 1947/48

Som källa vid utarbetande av detta kapi- tel har huvudsakligen begagnats Medici- nalväsendet i Sverige 1813—1962, ut- given med anledning av Kungl. medi- cinalstyrelsens 300-årsjubileum (red.: XVolfram Kock); Stockholm 1963.

10.1 1947 års omorganisation av medicinalstyrelsen

Vid ingången av 1947 bestod MS under generaldirektören av sju byråer och sex relativt självständiga byråavdelningar. Härtill kom två från byråindelningen fri- stående inspektörer för sinnessjuk- res- pektive sinnesslövården m.m. samt viss gemensam personal. Byråerna var medi- cinal-, hälsovårds-, lasaretts-, sinnessjuk- vårds-, apoteks-, veterinär- och kameral- byråerna. Byråavdelningarna utgjordes av tandvårds-, rättspsykiatriska, specia- litets-, tuberkulos- och kastsjukeavdel- ningarna samt avdelningen för sinnes- sjukhusens ekonomiska förvaltning. Vid MS:s sida' fanns ett vetenskapligt råd. Rättsmedicinska frågor handlades av en rättsmedicinsk nämnd respektive en rättspsykiatrisk nämnd, vilkas beslut gällde som styrelsens beslut. För att bi- träda MS vid prövning av ansökningar rörande registrering av farmacevtiska specialiteter fanns en specialitetsnämnd och för granskning av ansökningshand- lingar till erhållande av apoteksprivile- gium anlitades en apotekarbefordrings- nämnd. För att biträda med erforderliga undersökningar m.m. stod under MS:s

ledning statens bakteriologiska, rätts- kemiska och farmacevtiska laboratorier. Handläggningen av vissa med landets försvarsberedskap sammanhängande frå— gor av sjukvårdsorganisatorisk natur handlades av en beredskapsavdelning, som ingick i MS:s organisation som en extra byrå för handläggning av lokal- och personalfrågor av beredskapsnatur. För beredskapsfrågor fanns också en MS:s materielnämnd, varjämte kameral- byrån, apoteksbyrån och tandvårdsavdel- ningen förstärkts. Härutöver fanns två av chefen för socialdepartementet ut- sedda sakkunniga för rådgivning rörande planläggning, inrättande och drift av be- redskapssjukhus.

Kungl. Maj:t bemyndigade genom be- slut 30.1.1942 chefen för socialdeparte- mentet att tillkalla sakkunniga för ut- redning rörande organisationen av den centrala förvaltningen för medicinal- och veterinärväsendet. De sakkunniga ine— dicinalstyrelseutredningen avgav sitt betänkande 5.2.1946 ( SOU 1946:20 ).

Utredningen undersökte i första hand om och i vad mån en begränsning av MS:s verksamhetsområde kunde genom- föras. Härvid trädde frågan om veteri- närväsendets administrativa ställning i förgrunden. Alternativa förslag fram- lades i denna del. En majoritet av ut- redningen förordade ett alternativ enligt vilket veterinärväsendets centrala ledning borde bibehållas inom MS med hänsyn till det nära sambandet mellan veterinär- väsendet och MS. Härvid skulle en be-

faltning som veterinärdirektör med själv— ständig inrättas. Minoriteten fann dock organisatoriska och andra skäl överväga till förmån för det andra alter- nativet, som innebar inrättande av en fri- stående veterinärstyrelse. Medicinalstyrelseutredningen föreslog — under förutsättning att det senare alternativet förverkligades _ att en be- fattning som överdirektör skulle inrättas med uppgift att vara såväl administra- tiv konsult och expeditionschef som ge- neraldirektörens ställföreträdare. Rätts- psykiatriska avdelningen och tandvårds- avdelningen skulle förstärkas och om- bildas till byråer. En en helt ny lag— och utredningsbyrå skulle tillkomma. Sam- tidigt skulle vederbörande fackbyråers arbetsbörda lättas genom att till kameral- byrån överflyttades handläggningen av ärenden rörande laboratoriernas, föreanstalternas och kustsanatoriernas ekonomiska förvaltning liksom alla ären- den av löne- eller pensionsteknisk natur. Vidare skulle en socialhygienisk avdel- ning inrättas för de ärenden, som angick landstingens och de landstingsfria stä- dernas förebyggande och öppna vård. MS skulle även kompletteras med en sta- tistisk avdelning. Huvudparten av de ärenden, som handlades av styrelsens specialitetsavdelning, skulle överföras till statens farmacevtiska laboratorium, som även borde övertaga MS:s uppgifter be- träffande läkemedelskontrollen. Här- jämte föreslogs två nya nämnder, näm- ligen en socialpsykiatrisk nämnd för handläggning av ärenden rörande kast- rering, sterilisering och avbrytande av havandeskap och en nämnd för disciplin- ärendenas handläggning. Ärenden an- gående lokal- och materielberedskapen å den civila sjukvårdens område anför- troddes åt MS:s beredskapsnämnd, me- dan frågor angående den personella sjuk- vårdsberedskapen alltjämt skulle hand- has av MS i samråd med arméns sjuk- 7

ställning

van-

vårdsinspektion. Vidare föreslogs ett sär- skilt organ — benämnt huvudmanna- rådet — för samråd mellan MS samt landstingen och städerna utanför lands- ting.

Slutligen framlades vissa förslag an- gående MS:s laboratorier och statens institut för folkhälsan, främst i syfte att underlätta en samordning mellan dessa institutioner i vetenskapligt och ekonomiskt hänseende. Någon principiell ändring avsågs dock inte i fråga om in- stitutionernas administrativa ställning.

I proposition It)-17:67 angående om- organisation av medicinalstyrelsen, som bifölls av riksdagen (rskr. 1947:245), upptogs utredningens förslag till behand- ling. Departementschefen förordade, att för veterinärväsendets centrala ledning inrättades ett eget ämbetsverk i huvud- saklig överensstämmelse med medicinal- styrelseutredningens alternativa förslag.

Beträffande MS:s organisation biträdde departementschefen i stort sett medici- nalstyrelseutredningens förslag. Byrån för rättspsykiatriska ärenden borde dock benämnas byrån för social- och rätts- psykiatri och överdirektörsbefattningen föreslogs kompletterad med en befatt- ningshavare, främst för handläggningen av personalärenden och för granskning av byråärenden. Departementschefen an- såg sig däremot inte kunna biträda ett av MS under remissbehandlingen framfört förslag om två överdirektör-er, en med juridisk och en med medicinsk utbild- ning, varvid den senare skulle fungera som generaldirektörens ställföreträdare. Departementschefen betonade att tyngd- punkten i MS:s arbete alltmera förskju- tits till det administrativa planet och att anordningen med en administrativ över- direktör borde prövas i praktiken, innan ställning kunde tagas till frågan om in- rättande av ytterligare en överdirektörs- tjänst.

Ett av MS och en del andra remiss-

instanser framfört krav på uppdelning av medicinalbyrån i en allmänmedicinsk och en socialhygienisk byrå fann depar- tementschefen inte sakna visst fog. Han ville dock inte biträda förslaget på grund av det nära sambandet mellan de båda ifrågasatta byråernas verksamhetsområ- den.

1947 års instruktion för medicinalsti- relsen (SFS 1947:573) återspeglade de förändringar i organisationen, som be- slutats av 1947 års riksdag. Instruktio- nen har därefter mera formellt om- arbetats i anledning av den allmänna verkstadgans tillkomst (SFS 1955: 3 med senare ändringar). Gällande instruktion för MS fastställdes 1959 (SFS 1959:40; ändrad 1962:11, 1962:318, 1963:458, 1963:665, 1964: 429 och 19651418).

10.2. Utvecklingen i övrigt

I den år 1947 fastställda organisationen för MS har sedermera vidtagits ändring- ar, vilka bl.a. inneburit att MS avlastats vissa arbetsuppgifter genom dessas över- förande till andra organ eller genom att nya organ inrättats inom MS för hand- läggning av vissa ärenden eller som råd- givande organ vid MS:s sida. Föränd- ringar i MS:s personalstat beröres inte i detta sammanhang.

I samband med att 1949 års riksdag beviljade medel till genomförande etapp- vis av en allmän skärmbildsundersök- ning inrättades för organiserandet och bedrivandet av densamma medicinalsty- relsens skärmbildscentral.

På grund av det alltmera omfattande internationella samarbetet på hälsovår- dens område medgav 1952 års riksdag inrättande av nämnden för handläggning av internationella hälsovårdsärenden (NIH). Nämnden skulle samarbeta med världshälsovårdsorganisationen (XVHO) och andra organ för internationellt hälso- vårdsarbete.

År 1952 inrättades ett råd för skydd mot biologisk krigföring med uppgift att biträda MS vid lösandet av de uppgifter, som följer av styrelsens ställning som huvudansvarig myndighet för de civila försvarsförberedelserna mot biologisk krigföring. Rådet är numera organisato- riskt anslutet till MS:s sjukvårdsbered- skapsnämnd.

I proposition 1953: 159 angående orga- nisation av den civila sjukvårdsbered— skapen m.m. föreslogs, att all krigsplan— läggning av den allmänt civila hälso- och sjukvården skulle sammanföras hos en till MS knuten nämnd, kallad medicinal- styrelsens sjukvårdsberedskapsnämml. De uppgifter beträffande personalbered- skapen, som dittills åvilat MS, överflyt- tades till den nya nämnden, som där- jämte skulle fullfölja kvarvarande upp- gifter beträffande lokal- och materiel- beredskapen.

Alltsedan statens bakteriologiska labo— ratorium inrättades år 1907 som en sek- tion i den dåvarande statsmedicinska an- stalten fungerade MS i såväl fackligt som ekonomiskt-administrativt och kameralt hänseende som laboratoriets styrelse. I enlighet med förslag i proposition 1954: 128 angående vissa anslag till statens bakteriologiska laboratorium m.m. be- slöts, att laboratoriet skulle ställas un- der ledning av en särskild styrelse var- jämte laboratoriet i samband därmed skulle bilda egen huvudförvaltning. MS skulle dock erhålla direktivrätt i fråga om epidemibekämpande åtgärder även- som förslagsrätt i fråga om en av styrel- sens sju ledamöter.

I samband med genomförandet av 1955 års läkemedelsreform uppdrogs åt MS att verkställa viss urvals- och taxa- tionsgranskning, avseende priserna för de fria och rabatterade läkemedlen. För detta ändamål ävensom för den löpande revisionen av medicinaltaxan samt vissa andra ekonomiska frågor på läkemedels-

omrädet inrättades en särskild sektion inom apoteksbyrån, benämnd den läke- rnedelselconomiska sektionen.

I enlighet med förslag i proposition 1955196 angående hörselvårdens orga- nisation m.m. anslogs medel till stats- bidrag till inköp eller utbyte av hör- apparat till person med så allvarlig hör- selskada, att behov av hörapparat före- ligger. Samtidigt ställdes en rådgivande nämnd vid MS:s sida, kallad hörsel- vårdsnämnden.

Vid 1957 års riksdag medgavs, att viss personal fick anställas vid MS för can- cerregistrets uppläggande.

I samband med att strålskyddslagen (SFS 1958:110) antogs, överflyttades MS:s tidigare uppgifter som tillsynsmyn- dighet i fråga om radiologiskt arbete till en särskild nämnd, kallad medicinalsty- relsens strålskyddsnämnd, såsom centralt samordnande organ för olika strålskydds- intressen i riket samt administrativ sty- relse för de delar av radiofysiska insti- tutionen i Stockholm, som inte lyder under karolinska institutets förvaltning. Fr.o.m. 1.7.1965 skall nämndens upp- gifter övertagas av statens strålskydds- institut.

Genom K.br. 10.41.1959 inrättades me— (licinalstyrelsens nämnd för utländska läkare. Nämnden skall ha till uppgift att individuellt pröva kompetensen dels hos varje läkare, som erhållit sin läkarutbild- ning inom annat än nordiskt land och som önskar utöva läkaryrket i Sverige, och dels hos varje medicine studerande, som utbildats vid utländskt lärosäte och önskar fortsätta sin läkarutbildning i Sverige.

Enligt kungörelsen med tillämpnings- föreskrifter till lagen om behörighet att utöva läkaryrket (SFS 1960:653) skall ärenden angående specialistkompetens, vilka tidigare handlades av Sveriges lä- karförbund, handläggas inom MS av en särskild nämnd, kallad MS:s nämnd

för specialistbehörighet. I analogi med nämnden för tandläkares specialistbehö- righet har benämningen numera ändrats till medicinalstyrelsens nämnd för läkares specialistbehörighet.

Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket (ÖHS-kommittén) framlade i sitt betänkande (SOU 1958: 15) förslag i huvudsak gående ut på att förste provinsialläkarinstitutionen, den lokala tjänsteläkarorganisationen och di- striktsvårdsorganisationen i landstings- områdena skulle utbyggas samt att hu- vudmannaskapet för den lokala tjänste- läkarorganisationen skulle överflyttas till landstingen. Föredragande departements- chefen anslöt sig i proposition 1961: 181 angående hälsovård och öppen sjukvård i landstingsområdena m.m. (s. 158) till förslaget, att i varje län tjänsten för förste provinsialläkare skulle utbyggas till en Iänsläkarorganisation, bestående av en länsläkare, vilken skulle ersätta förste provinsialläkare, och honom un- derställda hälsovårdsfunktionärer. Befatt- ningshavarna inom denna organisation borde ha till huvudsaklig uppgift att medverka i all hälso- och sjukvårdspla- nering inom länet, att utöva tillsyn å länets hälso- och sjukvårdsförhållanden, att stå länsstyrelsen samt kommunala organ och andra sammanslutningar till tjänst med råd och upplysningar i frå- gor, som rör den allmänna hälsovården, samt att ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen på det omgivningshygie- iriska området. I sin hälso- och sjukvår- dande verksamhet borde dessa befatt- ningshavare vara underställda MS. Vad sålunda föreslagits blev riksdagens be- slut.

I nyssnämnda proposition 1961:181 framlades, utöver vad ovan nämnts, för- slag om att landstingens ansvar som sjukvårdshuvudmän skulle utvidgas att i princip omfatta även den öppna sjuk— vården utanför sjukhus. I anslutning

härtill föreslogs, att huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet skulle över- föras till landstingen fr.o.m. 1.7.1963. Även städer med mindre än 15000 in- vånare avsågs skola ingå i provinsial— läkardistrikt. Genom överföringen ville man uppnå en samordning mellan olika grenar av sluten och öppen vård, som bedrevs av landstingen. Riksdagen god- kände förslaget.

I samband med antagandet av ny läke- medels- och giftlagstiftning i anledning av förslag i proposition 1962: 184 med förslag till läkemedelsförordning m.m. inrättades en giftnämnd för handlägg- ning av ärenden om hälsofarliga varor och s.k. bekämpningsmedel.

Enligt kungörelsen med tillämpnings- föreskrifter till lagen om behörighet att utöva tandläkaryrket (SFS 1963:663), som trädde i kraft 1.1.1964, handläggs de ärenden angående tandläkares specia- listbehörighet, vilka tidigare handlades av Sveriges tandläkarförbund, inom MS av en särskild nämnd, kallad medicinal— styrelsens nämnd för tandläkares specia- listbehörighet. Enligt samma kungörelse skall vissa frågor om utländsk tandläka- res efterutbildning för rätt att erhålla legitimation enligt sagda lag ankomma på en medicinalstyrelsens nämnd för ut- ländska tandläkare.

Enligt föreskrifter i K. br. 6.6.1962 an- gående bidrag till ortopediska hjälp- medel och hörapparater m.m. skall fr.o.m. 1.7.1962 vid MS:s sida finnas

ett rådgivande organ, benämnt nämn— den för ortopediska hjälpmedel. Denna nämnd kallas numera enligt kungörelsen om statsbidrag till hjälpmedel för rö- relsehindrade m. fl. (SFS 1964: 360, änd- rad 19651297) hjälpmedelsnämnden.

Frågan om överföring av den statliga mentalsjukvården till landstingen har aktualiserats som ett led i samordningen av kropps- och mentalsjukvården. Såväl medicinska som sjukvårdsorganisatoriska skäl har ansetts alltmer tala för denna reform. Beslut om landstingens över— tagande av statens mentalsjukvård m.m. har också fattats vid 1963 års höstriks- dag ( prop. 1963: 171 ; SU 210; rskr 403). Beslutet innebär, att landstingskommu- nerna 1.1.1967 skall övertaga huvud— mannaskapet för den av staten bedrivna mentalsjukvården och värden av epilep— tiker. Huvudmannaskapet för special- vården av s.k. psykopater skall dock, om inte annorlunda överenskommes, övertagas senast 1.1.1970. Från Över- tagandet undantages undervisningen och värden av sådana psykiskt efterblivna, som skall mottagas vid statens blind- och dövskolor. Landstingen skall för denna nya uppgift erhålla ersättning av staten enligt särskilda avtal, som förutsättes bli upprättade mellan staten och respektive landstingskommun.

Smärre organisatoriska förändringar rörande nu angivna organ framgår av kap. 11.

KAPITEL 11

Översikt över den centrala medicinaladministrationen m.m.

11 .1 Den statliga administrationen

MS utövar under Kungl. Maj:t högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården jämte apoteksväsendet. För att avlasta MS har inrättats ett antal i MS:s namn beslutande nämnder. Vid MS:s sida films även inrättade rådgivan- de organ. Under MS som chefsmyndig- het lyder vissa laboratorier och andra inrättningar.

Nu berörda, till MS direkt anknutna organ framgår av på nästa sida intagna översikt över inom hälso- och sjukvår- den verksamma centrala statliga myn- digheter m.fl. I översikten har vidare medtagits dels vissa med MS sidoord- nade centrala myndigheter, laboratorier m.fl. organ med verksamhet huvudsak- ligen inom hälso- och sjukvårdsområdet och dels vissa andra centrala myndig- heter, mcd vilka MS författningsenligt har visst samarbete.

Översikten är inte uttömmande. Ett urval har skett så att i princip endast medtagits organ som direkt eller indirekt berörts av MCA—utredningens arbete eller eljest är av intresse i förevarande sam- manhang.

Beträffande MS, SBN. CSB och SJURA lämnas i kap. 12 en redogörelse för nu- varande arbetsuppgifter, organisation och personal.

För de övriga i översikten upptagna organen, med undantag för däri upp- tagna centrala myndigheter med vilka MS har visst samarbete, redogöres i bi—

laga II.]. I bilagan har de olika nämn- derna etc. upptagits i bokstavsordning.

11.2. Vissa icke statliga organ

Utöver de i föregående avsnitt berörda statliga organen finns vissa icke statliga organ, som är av intresse i förevarande sammanhang på grund av att de sysslar med organisation, planering, rationalise- ring och utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet eller företräder spe- ciella vårdbehov.

I första hand må nämnas de kommu- nala huvudmännens organisationer, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommun- förbundet.

Svenska landstings-förbundet, konstituerades år 1920, har till ändamål att såsom ett organ för samarbetet mel- lan de svenska landstingen tillvarataga deras gemensamma intressen samt att, för underlättande av landstingens för- valtning, sprida kunskap i länskommu- nala angelägenheter. Medlemmar i för- bundet är samtliga landsting.

Inom förbundets kansli finns bl.a. en organisationsavdelning, vid vilken är anställd personal för rationaliserings- utredningar inom sjukvårdsområdet. På grund av att denna personal inte hinner med att sköta de uppdrag som begäres, har förbundet för vissa uppgifter enga- gerat ett antal konsultföretag inom ra- tionaliseringsområdet.

SOlll

Översikt över inom hälso- och sjukvården verksamma centrala statlig/(1 myndigheter ni./l.

[( L'NGl.. MAJzT

M EDICINALSTYRELSEN (Överdirektörsavdelningen, medicinal- byrån, hälsovårdsbyrän, Sjukhusbyrån. mentalsjukvärdsbyrän, byrån för social- och rättspsykiatri, tandvärdshyrän, apoteksbyrån, lag- och utredningsbyrän, knmeralbyrän)

Beslutande nämnder: Medicinalstyrelsens disciplinnämnd llledicinalstyrelsens nämnd för läkares specialistbehörighet Medicinalstyrelsens nämnd för tand- läkares specialistbehörighet Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd

Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd Medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd

Rådgivande organ: Apotekarbefordringsnämnden Hjälpmedelsnämnden Hörselvårdsnämnden Medicinalstyrelsens huvudmannaräd Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd Rådet för skydd mot biologisk krigföring Specialitetsnämndcn

Med medicinalstyrelsen sidoordnude centrala myndigheter, laboratorier. nämnder m fl organ med verksamhet huvudsakligen inom hälso— och sjukvårds- anträdet:

Apotekens avgiftsnämnd Centrala regionsjukvårdsnämnden Centrala rehabilileringsberedningen Centrala sjukvårdsberedningen Delegationen för förplägnadsfrägor

Giftnämnden Medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare ltledicinalstyrelsens nämnd för utländska tandläkare

Medicinalstyrelsens sj ukvärdsberedskaps- nämnd

Nämnden för internationella hälsovårdsärenden

Nämnden för undervisningssjukhuscns utbyggande Rådet för sjukhusdriftens rationalisering Sinnessjuknämnden Statens bakteriologiska laboratorium Statens handikappräd Statens institut för folkhälsan Statens qutvårdsnämnd Statens strälskyddsinstitut Vattenvårdsnämnden

Centrala myndigheter, med vilka mediet-

l'nder medicinalstyrelsen lydande organ:

Barnmorskeläroanstalten i Stockholm Giftinformationscentralen Länsläkarväsendet Medicinalstyrelsens skärmbildscentral Statens farmacevtiska laboratorium Statens mentalsjukhus Statens rättskemiska laboratorium Statens rättsläkarstationcr Svenska farmakopékommiltén Vilhelmsro sjukhus

nalstyrelsen för/attningsenligt har att samarbeta ifråga om vissa delar av ämbetsområdet:

Arbetnrskyddsstyrelsen Civilförsvarsstyrelsen Försvarets sjulwärdsstyrelse Generaltullstyrelsen Kommerskollegium Krim inalvärdsstyrelscn Luftfartsstyrelsen Riksförsäkringsverkct Sj öfartsstyrelsen Skolöverstyrelsen Socialstyrelsen

Statens nämnd för partiellt arbetsföra Statens personalpensionsverk Veterinärstyrelsen

Förbundet har också tagit initiativ till kurser för utbildande av rationaliserings- miin inom landstingen med den tanken att varje landsting skall ha sin rationali- seringsenbet. Ett syfte härvid är att för- bundet skall syssla med mera allmänna frågor och landstingen själva lösa spe- ciella problem inom sin egen förvaltning. Landstingsförbundet har nyligen (år 1964) anskaffat en egen kursgård, av— sedd för förbundets alltmer omfattande kurs- och konferensverksamhet.

Svenska stadsförbundet, som konsti- tuerades år 1908, har till ändamål att tillvarataga städernas, köpingarnas och municipalsamhällenas gemensamma in- tressen, främja samverkan dem emellan och sprida kunskap i kommunalpolitiska ämnen.

Inom förbundet har inrättats bl.a. en sjukvårdsdelegation med uppgift att vara ett organ för samarbetet i sjukvårdshän- seende mellan städer utanför landsting i syfte att tillvarataga deras gemensam- ma intressen i nämnda hänseende samt sprida kunskap i sjukvårdens allmänna organisation och förvaltning.

Stadsförbundet har en rationalise- ringsavdelning som dock inte sysslar med sjukhusrationalisering. Denna upp— gift ombesörjes i egen regi av städerna utanför landsting genom egna rationali- seringsorgan.

I Stockholm finns sålunda en under stadskansliet lydande organisationsav- delning, vilken i sig inrymmer en sjuk- vårdsgrupp. Denna ägnar sig åt princip- utredningar av skilda slag under sam- verkan med avdelningens övriga sek- tioner och grupper, då behov härav före- ligger. Punktvisa undersökningar göres av sjukvårdsdirektionens egen plane- ringsavdelning i samråd med organisa- tionsavdelningen.

I Göteborg finns en direkt under stads- kollegiet lydande organisationskommit- té. Denna kommitté sysslar med under-

sökningar, som berör flera förvaltnings— områden. Vidare handlägges alla prin— cipiella frågor centralt. Sjukvårdsstyrel- sen har en egen organisationsavdelning, som sorterar direkt under sjukvårdsdi— rektören. Avdelningen arbetar på arbets— grupper för teknisk rationalisering, sjukvårdsrationalisering och databehand- lingsproblem. Avdelningens rapporter tillställes stadskollegiets organisations- kommitté, som centralt håller i allt ra- tionaliseringsarbete.

I Malmö har sjuln'årdsstyrelsen en planeringsavdelning. Denna, som ingår i sjukvårdsstyrelsens sekretariat, sysslar företrädesvis med byggnadsfrågor samt personal- och utrustningsfrågor.

Svenska kommunförbundet konstitue- rades år 1919. Det har till ändamål att tillvarataga medlemskommunernas ge- mensamma intressen, främja samverkan dem emellan och sprida kunskap i kom- munalpolitiska ämnen. Medlemmar i för— bundet är samtliga landskommuner och köpingar.

Inom förbundet bedrives arbetet på en juridisk avdelning. en kommunalekono- misk avdelning, en förhandlingsavdel- ning och en upphandlingsavdelning.

Kommunskolan i Sigtuna, vars verk- samhet regleras genom grundstadgar som antagits av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet, har till uppgift att genom kurs- och informa- tionsverksamhet underlätta de kommu- nala förtroendemännens arbete och verka för fortbildning av kommunala funktionärer.

Kommunförbundet och kommunsko- lan är främst verksamma i fråga om vidareutbildning av hälsovårdstjänste- män och befattningshavare inom det so- ciala området ävensom beträffande den kommunala beredskapen (jfr 4.3).

Vissa fackliga organisationer har —— utöver förhandlingsverksamheten —— en

mer eller mindre omfattande organisa- tion för bl.a. planerings- och rationali- seringsfrågor. Här må nämnas Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund och Apotekarsocieteten.

Sveriges Iålcarförbunds kansli omfat- tar bl.a. en allmän avdelning, en ut- rednings- och informationsavdelning samt en avdelning för den fria sektorn.

För att belysa verksamheten inom dessa avdelningar må ur den senast av- givna verksamhetsberättelsen några exempel på behandlade uppgifter.

Allmänna avdelningen har handlagt frågor rörande vidare- och efterutbild- ning av läkare samt frågor rörande spe- cialistutbildningen. I sistnämnda ären- den verkar ett arbetsutskott för specia- listfrågor, vilket främst behandlar remis- ser från MS:s nämnd för läkares specia- listbehörighet.

Utrednings- och informationsavdel- ningen sysslar bl.a. med utredningsar- bete, informations- och PR-verksamhet samt internationella frågor. Verksamhe- ten bedrives i regel genom särskilda ar- betsgrupper. Härvid upptages samarbete med av frågorna berörda myndigheter och organisationer. Bland handlagda frågor må nämnas studium av sjukhus- organisation, utredning angående sjuk- husläkarnas arbetsförhållanden, normer för inrättande av läkartjänster, prognos- verksamhet rörande psykiaterbanan samt utarbetande av program rörande men- talsjukvården. Resultatet av utredningar- na publiceras i regel i den av förbundet utgivna Svenska Läkartidningen.

Inom avdelningen för den fria sektorn har utarbetats förbundets läkarhusplan samt förslag till gruppmottagningar och Iäkarhus i storstadsområden.

Inom förbundet verkar vidare läkarnas ansvarighetsnämnd, som har till upp- gift att behandla skadeståndskrav och anmälningar mot förbundsmedlemmar i samband med deras yrkesutövning samt

nämnas

därvid tillvarataga medlemmarnas och förbundets intressen.

Sveriges tamlläkarförbund handhar sedan några år tillbaka i begränsad ut- sträckning frågor rörande planering och rationalisering. Denna verksamhet är emellertid under uppbyggnad. Hittills har förbundet framför allt behandlat frågor rörande en rationell uppbyggnad av det privata tandläkarväsendet med hänsyn till organisation, utrustning, etablering och drift m.fl. frågor av liknande slag.

Apotekarsocieteten, vari medlemskap är obligatoriskt för samtliga apoteksin- nehavare i riket, inrättades år 1778. Dess ändamål är att befordra farmaciens och apoteksväsendets utveckling samt farma- ccvtisk utbildning och forskning, att till- varataga gemensamma ekonomiska, sociala och vetenskapliga intressen och att lämna understöd åt be- hövande apotekare samt deras efterle- vande. Societeten har sitt säte i Stock- holm.

Beträffande apotekarsocietetens orga- nisation och uppgifter hänvisas till redo- görelsen i 1953 års läkemedelskommittés betänkande »Läkemedelsförsörjningens organisation» (SOU 1959:5, s. 21 of). Redogörelsen är i huvudsak aktuell. En mera väsentlig förändring är att den i organisationsschemat upptagne kansli- direktören numera ersatts av en verk- ställande direktör.

medlemmarnas

Apotekarsocieteten arbetar under sin direktion på ett kansli, en informations- avdelning, en kameral avdelning samt en laboratorieavdelning. Avdelningarna är i sin tur uppdelade i sektioner.

Den avdelning, förevarande sammanhang mest tilldrar sig intresset, är planeringsavdelningen. Avdelningen följer apoteksverksamheten genom in- samlat statistiskt material och häller sig 51 jour med tillverkningen på andra om- råden inom läkemedelshanteringen för att kunna lämna anvisningar och upp-

som i

slag till apoteken för effektivisering av apoteksarbetet. En särskild distributions- och emballagesektion följer utvecklingen i hithörande frågor. Arbetet syftar till att åstadkomma rationalisering av em- ballagetyper och kostnadsminskningar i fråga om inköp och lagerhållning. Till- verkningssektionen följer tillverkningen främst på distriktslaboratorierna, utar- betar metoder och kalkyler samt lämnar råd i dylika frågor. En lokal- och inven- tariesektion bistår apoteken med plane- ring och råd i lokal-, maskin- och uten- siliefrågor, samköp av apparatur m.m. Sektionen medverkar dessutom vid ny- och ombyggnadsplanering.

Svenska röda korset spelar en bety- delsefull roll framför allt i fråga om upplysningsarbete i hälso- och sjuk- vårdsfrågor samt genom medverkan vid utbildning i sjuk- och olycksfallsvård. Svenska röda korset är en gren av Internationella röda korset och har enligt sina av Kungl. Maj:t 23.2.1962 fastställda grundstadgar (SFS 1962:89) till uppgift

att hos svenska folket verka för insikt om röda korsets humanitära syften och bety- delse för samförstånd, fred och försoning mellan folken;

att i krig medverka i totalförsvarets sjuk- vård och verksamheten för civilbefolk— ningens skydd samt att i fred förbereda denna medverkan;

att arbeta för en förbättrad hälso- och sjukvård inom landet; samt

att genomföra eller deltaga i nationella eller internationella hjälpaktioner.

Svenska röda korset skall bl. a. bedriva upplysningsarbete i hälso- och sjuk- vårdsfrågor och därigenom befordra hälsotillståndet i landet, söka bibringa vårt folk kunskaper i omhändertagande av sjuka och skadade, medverka vid ut- bildning av personal avsedd att kunna biträda inom den allmänna hälso- och sjukvården samt söka tillgodose arbets- platsernas och hemmens behov av per-

soncr med nöjaktiga insikter i sjuk- och olycksfallsvård. För hjälpverksamhet inom hälso- och sjukvården finns — utöver de i statens handikappråds representantskap före- trädda organisationerna (se bilaga 11.1) — ytterligare enskilda organisationer. Här må nämnas Föreningen för allmän hälsovård, Handikapporganisationernas centralkommitté, Riksföreningen mot cancer, Rädda Barnen, Svenska central- kommittén för rehabilitering, Svenska kyrkans diakoniverksamhet, Svenska na- tionalförcningen mot hjärt- och lung- sjukdomar, Sveriges scoutförbunds olika stiftelser samt Tandvärnet, riksförening mot tandsjukdomar.

11.3. Internationellt samarbete

1948 fungerar Världshälso- vårdsorganisationen (WHO) som ett världsomfattande samarbetsorgan för hälsovård. Det omfattade i december 1964 120 medlemsstater och 3 associerade medlemmar.

XVHO:s syfte är att uppnå högsta möj- liga hälsostandard hos alla folk. För att förverkliga detta syfte skall XVHO verka som den ledande och samordnande myn- digheten för internationellt hälsovårds- arbete, på begäran av regeringarna bistå dessa för att förbättra hälsovårdsväsen- det samt förskaffa dem tekniskt bistånd och hjälp i krislägen, främja hälsoför- bättrande åtgärder, forskningar på hälso- området samt utvecklingen av undervis- ning och upplysning rörande hälsovård.

Det löpande arbetet skötes av ett till Geneve förlagt sekretariat under ledning av en generaldirektör. WHO har en total personalstyrka på cirka 2.000 personer från över 60 olika länder sysselsatt vid högkvarteret i Geneve, vid regionala kon- tor och i fältprojekt över hela världen.

Som rådgivande organ fungerar ex- pertkommittéer, som möjliggör för W'HO Sedan år

att i sin verksamhet tillgodogöra sig den medicinska vetenskapens senaste rön.

Regionala kontor, vilka är sex till an- talet, utgör en integrerande del av sek- retariatet. Under generaldirektörens led- ning är de ansvariga för genomförandet av WHO:s program vad beträffar de en- skilda länderna inom berörda områden. Avdelningskontoren erhåller direktiv från regionala kommittéer, som består av ex- perter länderna inom Regionalkontoret för Europa är beläget i Köpenhamn.

från regionen.

XVI-IO samarbetar med FN:s olika fackorgan — särskilt Internationella arbetsorganisationen (ILO) för att för- bättra yrkeshälsovården och FN:s livs-

och jordbrukarorganisation (FAO) rörande näringsproblem. FN:s barnfond (UNICEF) samarbetar med W'HO i ett stort antal hälsovårdsaktioner genom att ställa utrustning och medicin till förfogande.

Härutöver är inrättad en särskild fond för hälsofrämjande åtgärder såsom mc- dicinsk forskning och kommunal vatten- försörjning. FN:s tekniska biståndsverk- samhet ställer medel till förfogande för internationellt hälsovårdsarbete.

I Sverige verkar nämnden för inter- nationella hälsovårdsärenden (NIH) som samordnande organ och remissinstans för alla hithörande frågor (ang. NIH se bilaga 11.1). medels-

KAPITEL 12

Nuvarande organisation av medicinalstyrelsen och vissa andra organ

! detta kapitel lämnas beträffande MS, SBN, CSB och SJURA en redogörelse för deras ämbetsbefattning samt en översikt över arbetsuppgifter, organisation och personal. Läget har i möjligaste mån an- givits pcr 1.7.1965.

12.1. Medicinalstyrelsen 12.1.1 Ämbetsbefattning

Angående MS:s ämbetsbefattning före- skrives i huvudsak följande i gällande instruktion.

MS utövar enligt ?. % högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvår- den jämte apoteksväsendet samt har att såsom central statsmyndighet i enlighet med sin instruktion och eljest gällande föreskrifter handlägga ärenden inom nämnda verksamhetsområden och medi- cinalväsendet i övrigt, i den mån hand- läggningen av dylika ärenden inte an- kommer på annan statlig myndighet.

Vidare utgör MS enligt 3 & överstyrelse för statens mentalsjukhus och Vilhelms- ro sjukhus samt är chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, statens rättsläkarstationer, länsläkar- och provinsialläkarväsendet samt barnmorskeläroanstalten i Stock- holm.

I 4 % föreskrives, att i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården det ålig— ger MS särskilt

att ägna uppmärksamhet åt allmänna hälso- tillståndet och dödligheten i rikets skilda delar och inom olika näringar, yrken och

befolkningsgrupper samt åt möjligheten att genom förebyggande åtgärder främja folk- hälsan;

att hava överinseende över bekämpandet av smittsamma sjukdomar samt över åtgärder till förekommande av sådana sjukdomars införande och utbredning i riket;

att hava överinseende över vården vid offentliga och enskilda sjukvårdsanstalter, vården av psykiskt efterblivna, den psy- kiska barna- och ungdomsvården, distrikts— vården, barnmorskornas verksamhet, dispen- särverksamheten, den förebyggande mödra- och barnavården, tandvården och vården vid övriga till den allmänna hälso- och sjukvården hörande anordningar;

att hava överinseende över det vägbundna sjuktransportväsendet;

att med uppmärksamhet följa livsmedels- hygienen och därvid särskilt hava inseende över den medicinska kontrollen av perso- nalen i livsmedelshanteringen ävensom främja den allmänna näringsstandarden och sunda kostvanor;

att i enlighet med vad därom är särskilt stadgat eller där så eljest är av behovet på- kallat låta verkställa inspektioner och un- dersökningar, avseende den allmänna hälso- och sjukvården och dess behöriga hand- havande; samt

att, särskilt vid hotande eller yppade epide- mier, meddela erforderliga råd och anvis- ningar.

Beträffande till hälso- och sjukvården hörande personal tillkommer det enligt 5 % MS bl.a.

att hava tillsyn över utbildningen av sjuk- sköterskor och barnmorskor samt annan personal, i den mån tillsynen icke tillkom- mer annan myndighet;

att enligt vad därom särskilt stadgats med- dela legitimation såsom läkare, tandläkare, sjuksköterska, sjukgymnast, barnmorska eller glasögonoptiker;

att meddela bevis om specialistbehörighet för läkare och tandläkare;

att upprätta förslag till civila läkartjänster, som tillsättes av Kungl. Maj:t, eller utse sak- kunniga för upprättande av förslag till så- dana tjänster samt, i fråga om andra läkar- befattningar, förordna och entlediga läkare, allt i den omfattning och i den ordning för olika fall särskilt är stadgat;

att då eljest statliga läkarbefattningar eller befattningar, med vilka följer rätt till tjänst- årsberäkning lika med civila läkare i sta— tens tjänst, skall tillsättas, på vederböran- des därom gjorda framställning avgiva ut- låtande om de sökandes behörighet och skicklighet; samt

att vid svårare epidemi, större sjuklighet eller eljest förefallande behov förordna extra läkare att biträda vid sjukvården.

I G % stadgas bl.a. att MS skall över- vaka, att vederbörande läkare iakttar noggrannhet vid verkställande av rätts- medicinska obduktioner och andra rätts- medicinska förrättningar. För sådant ändamål skall styrelsen noggrant gran- ska de protokoll och utlåtanden angåen- de dylika förrättningar, vilka, enligt vad därom är stadgat, för granskning insän- des till styrelsen. Kommer styrelsen där- vid till annan uppfattning än förrätt— ningsmannen eller finner styrelsen den- nes uppfattning enligt utlåtandet otill- räckligt grundad, åligger det styrelsen att därom ofördröjligen underrätta den myndighet, som förordnat om förrätt- ningen, och förrättningsmannen.

Är obduktionsprotokoll med därav för- anlett utlåtande föremål för domstols bedömande och har meddelande därom lämnats styrelsen, skall styrelsen skynd- samt underrätta domstolen om resultatet av granskningen.

Enligt 7 % hör till MS:s inseende över apoteksväsendet bl. a.

att efter vederbörandes hörande besluta angående inrättande, bibehållande eller upp- hörande med filialapotek samt, då så prö- vas erforderligt och lämpligen kan ske, hos Kungl. Maj:t föreslå anläggande av nya samt förflyttning eller upphörande av redan be- fintliga apotek av annat slag;

att öva tillsyn över apotekens beskaffen- het, drift och personal;

att meddela legitimationsbevis såsom apo- tekare åt svensk medborgare, som här i riket avlagt apotekarexamen, ävensom be- vis om godkännande såsom receptarie åt den, som avlagt därför föreskriven examen:

att, då skäl är därtill, för viss tid eller tills vidare meddela den, som äger erforderliga teoretiska insikter och praktiska färdig- heter, samma behörighet som om han av— lagt receplarieexamen;

att granska gällande farmakopé och däri företaga de ändringar, vilka tid efter annan må finnas nödiga, samt i Övrigt handlägga ärenden angående läkemedel;

att bestämma sättet för gifters förvaring 51 samt utlämning från apotek, i den mån ej särskilda föreskrifter blivit meddelade av Kungl. Maj:t; samt

att i enlighet med vad därom finnes sär- skilt stadgat öva tillsyn över prissättningen å läkemedel.

I 8 5 föreskrives skyldighet för MS att låta föra matriklar över alla legitimerade läkare och andra, som är behöriga att utöva läkaryrket, samt över tandläkare, apotekare och övrig farmacevtisk perso- nal, sjuksköterskor, sjukgymnaster, barn- morskor och legitimerade glasögonopti- ker ävensom årligen till apoteken utdela tryckta förteckningar över dem, vilka såsom behöriga att utöva läkaryrket eller såsom tandläkare äger att från apotek förskriva receptbelagda läkemedel.

Enligt 11 % skall MS biträda veterinär- styrelsen vid handläggning av författ- ningsärenden och bearbetning av veteri- närstatistiskt material i den omfattning cheferna för dessa verk överenskommcr.

MS skall, i den mån så lämpligen kan ske, lämna de meddelanden rörande

hälso- och sjukvården, som av myndig- heter eller institutioncr i utlandet bc- gäres.

12.1.2. Översikt över organisationen

Av den i avsnitt 11.1 intagna översikts- tablån framgår MS:s byråorganisation inom MS inrättade beslutande nämnder för handläggning av vissa ären- den ävensom vid MS:s sida ställda råd- givande organ, för vilka redogöres i bilaga 11.1.

Verksledningen utgöres av en general- direktör och chef samt, såsom ledamöter, en överdirektör och nio byråchefer. Med undantag för cheferna för lag— och utredningsbyrån samt kameralbyrån be- nämnes byråcheferna medicinalråd. De rekryteras bland läkare, tandläkare och apotekare, beroende på respektive byrås fackområde. samt

Den övriga personalen vid överdirek- törsavdelningen och byråerna omfattar dels hel- eller deltidsanställda läkare, tandläkare, apotekare, psykologer, socio- nomer, barnmorskor, sjuksköterskor och annan fackpersonal, dels administrativ personal av olika kategorier.

Närmare redogörelse för personalen vid överdirektörsavdelningen och de nio byråerna lämnas under 12.1.3—12.1.l2. Sammanfattningsvis fördelar sig enligt läget 1.7.1965 de vid MS med löneplans- anställning eller arvode inrättade befatt- ningarna för såväl heltids- som deltids- anställd personal på följande sätt:

Generaldirektör och chef 1 Överdirektörsavdelningen 35 Medicinalbyrån 26 Hälsovårdshyrån 10 Sjukhusbyrån 21 Mentalsjukvårdsbyrån 34 Byrån för social- och rätts— psykiatri 12 Tandvårdsbyrån 11 Apoteksbyrån 21 Lag- och utredningsbyrån 38 Kameralbyrån 40 Summa 249

Härtill kommer tio kollektivanställda städerskor.

Av de angivna 249 befattningarna av- ser ett 40-tal deltidstjänst av varierande omfattning.

Den under 12.1.3—12.1.12 lämnade redogörelsen för arbetsuppgifterna vid överdirektörsavdelningen och respektive byråer har i huvudsak begränsats till en redogörelse för arbetsuppgifterna enligt MS:s arbetsordning. För närmare redo- görelse i fråga om ärendenas författ- ningsunderlag, allmänna innebörd och antal hänvisas till den i utredningsdirek- tiven omnämnda förberedande under- sökningen.

12.1.3. Överdirektörsavdelningen

Enligt MS:s instruktion skall över- direktören förestå en särskild avdelning. Härutöver skall överdirektören verka för att på MS:s prövning ankommande ärenden blir vederbörligen utredda och handlagda. Han skall därvid särskilt till- se att erforderligt samråd äger rum mel- lan olika byråer samt granska expedi- tioner till företrädesvis följande grupper av ärenden, nämligen

ärenden, som skall underställas general- direktören för avgörande, såframt inte i fråga om visst ärende eller viss grupp av ärenden generaldirektören efter samråd med överdirektören bestämmer annorlunda,

ärenden, som berör flera byråers verksam- hetsområden utan att vara av beskaffenhet att höra handläggas av generaldirektören, såframt inte är fråga om ärenden av rutin- mässig natur, samt

ärenden, som utan att beröra flera byråers verksamhetsområden är så likartade, att en- hetliga principer bör tillämpas vid dylika ärendens prövning inom de olika byråerna.

På överdirektörens avdelning handläg- ges bl.a. ärenden rörande

MS:s organisation, instruktion och arbets- ordning,

, . Disciplin- Tjänst Lönegrad Gerlnånsslam 655331?in nätlpndens- Summa ansli

Överdirektör Bp 4 1 1 Byrådirektör A 27 12 1 2 1:e bs A 23 1 1 2 Assistent3 A 17 1 1 Kanslist4 A 15 1 1 Kontorsskrivare5 A 13 2 2 Exp förman A 13 1 1 Kansliskrivare A 11 23 1 3 Kontorist A 9 1 1 1 3 1:e exp vakt, exp vakt A 7—9 6 6 Bitr A 2—7 10 10 Arvodister Arvode 27 13 3

Summa 21 | 10 4 | 35 * Häri ingår — förutom överdirektören, vilken i egenskap av generaldirektörens ställ-

företrädare uppbär särskilt arvode om 4.200 kr/år -— huvudregistrator, skrivcentralens per— sonal, expeditionsvakter och fyra telefonister (l kontorist och 3 hiträden).

? Förordnad som organisationsföredragande med särskilt arvode om 1.800 kr/år. 3 Assistenten är av MS ställd till förfogande åt nämnden för internationella hälsovårds- ärenden, åt vilken MS enligt K. br. 24.4.1959 skall tillhandahålla erforderlig biträdes- och

expeditionsvaktshjälp. 4 Tjänsten är avsedd för en arkivvårdare.

5 Tjänstgör såsom generaldirektörens handsekreterare respektive MS:s matrikelutgivare (förteckningar över läkare och tandläkare samt över apoteken). & MS:s huvudregistrator respektive föreståndare för skrivcentralen. 7 En pressombudsman med arvode 10.160 kr/år (10 1le timme per vecka) och en biblio— tekarie med arvode 11.980 kr/år (halvtid). 5 Åtnjuter pension som försäkringsråd och uppbär arvode med 23.640 kr/år (heltid).

MS:s personal, i vad avser anställande och entledigande, lönegradsuppflyttningar, som förutsätter en lämplighetsbedömning, fast- ställande av ersättningar till arvodesanställ- da befattningshavare, semester och annan ledighet, förordnande av vikarier, anslags- äskanden avseende MS:s personal samt frå- gor om överskridande av anslagsposten till Avlöningar till styrelsens icke-ordinarie per— sonal ävensom av anslagsposten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,

avlämnande av balansförteckning till justi- tiekanslersämbetet,

avlämnande av årsberättelser över MS:s verksamhet,

utgivande av årlig förteckning över läkare och tandläkare ävensom över apoteken i riket och deras föreståndare,

MS:s bibliotek, arkiv, skrivcentralens och expeditionsvakternas verksamhet samt

anskaffande av lokaler åt MS och deras användning.

Organisatoriskt är disciplinnämnden jämte kansli anknuten till överdirektörs- avdelningen. Det åligger kansliet att om- besörja ärendenas utredning och expe- diering samt upprättande och avläm- nande av saköreslängd.

12.1.4. Medicinalbyrån

Utöver medicinalbyråns personal för den egentliga byråverksamheten finns vissa föredragande och annan personal för till byrån anslutna nämnder.

På medicinalbyrän handlägges bl.a. ärenden rörande

läkaryrkets utövning i öppen vård annor- städes än å allmänt sjukhus, i den mån ärendenas beredning inte ankommer på dis- ciplinnämndens kansli, tjänsteläkarorganisationen, civila läkare och reservläkare,

tjänste-

ämbets- och tjänsteläkarkurscr samt fort- sättnings— och repetitionskurser för läkare i öppen vård, i den mån de inte avser utbild- ning för sjukhustjänster eller i psykiatri,

statstjänstemäns och därmed jämnställdas rätt till sjukvård,

allmän sjukförsäkring, i den mån dessa ärenden inte ankommer på annan byrå, partiellt arbetsföra samt sjuk- och invalid- pensioner, i den mån fråga inte är om psy- kisk sjukdom,

medicinska utlåtanden i trafikfrågor, såvida de inte avser psykisk sjukdom,

legitimation av barnmorskor, barnmorske- utbildning och öppen förlossningsvård,

förebyggande mödravård och barnavård,

sexualhygien och abortförebyggande verk— samhet,

rättsmedicinalväsendet, i den mån fråga inte är om sinnesbeskaffenhet, samt

ärenden rörande statens rättskemiska labo- ratorium och statens rättsläkarstationer, i den mån ärendena inte ankommer på ka— meralbyrån.

Vid medicinalbyrån föres matriklar över läkare och barnmorskor. Till medicinalbyrån är anslutna rätts- medicinska nämnden och nämnden för

Medicinalbyråns organisation och personal 1.7.1965

Special— .. T'" t L" (] Gemensam Allmän före- Famnlcierli S Jans onegra pers avd dragande or ut. a umma m m m fl

lt'ledicinalråd1 Bp 3 1 1 Byrådirektör A 27 1 1 1:e bs A 23 2 2 1:e byråinsp2 A 23 1 1 Byråsekr A 17/21 1 1 2 Kanslist A 15 1 1 Kontorsskrivare A 13 1 1 Kansliskrivare A 11 1 1 Kontorist A 9 1 1 Bitr A 2—7 4 2 2 83 Specföredrag'i Arvode 6 1 7

Summa 2 9 10 5 26

1 Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. 2 Legitimerad barnmorska. 3 Varav två med halvtidstjänstgöring. 4 Härav: 1 föredragande timmars daglig tjänstgöring, 2 föredragande

i ärenden rörande förlossningsvård med arvode 22.500 kr/år och med 3

i ärenden rörande förebyggande barnavård med arvode 15.000 kr/år och

med 2 timmars daglig tjänstgöring, en av tjänsterna vakant, 2 föredragande timmars daglig tjänstgöring,

i rättsmedicinska ärenden med arvode 22.500 kr/år vardera och med 3

1 föredragande i trafikärenden m.m. med arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring samt 1 föredragande i ärenden rörande utländska läkares arbetsförhållanden med arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring.

utländska läkare. Särskilda befattnings- havare inom medicinalbyrän fungerar som kansli åt dessa nämnder. Inom den sistnämndas kansli beredes även ärenden för nämnden för utländska tandläkare.

12.1.5. Hälsovårdsbyrån På Iiälsovårdsbyrån handlägges bl.a. ärenden rörande

allmän hälsovård,

länsläkar- och stadsläkarorganisationen,

livsmedelshygien och den medicinska kon— trollen av personalen i livsmedelshante— ringen samt ärenden rörande den allmänna näringsstandarden m. m.,

yrkeshygien och yrkesmedicin, i den mån de inte ankommer på Sjukhusbyrån,

smittsamma sjukdomar utom tuberkulos, skyddsympning mot akuta infektionssjuk- domar,

karantänsväsendet, hälsovård för sjöfolk samt

bekämpande av ohyra och skadedjur me- delst gifter.

Vid hälsovårdsbyrån föres förteck- ningar över karantänsläkare och sjö- mansläkare, av MS utsedda ympare mot gula febern, desinsektörer och dem, som erhållit behörighet att utföra vatten- undersökningar.

12.1.6 Sjukhusbyrån Sjukhusbyrån är organiserad på två av- delningar, nämligen allmänna avdelning- en och sjuksköterskeavdelningen. På sjukhusbyräns allmänna avdelning handlägges ärenden rörande

sjukhus och andra anstalter för sluten kroppssjukvård, i den mån ärendena inte ankommer på annan byrå,

Hälsovårdsbyråns organisation och personal 1.7.1965

Special- ... .. Gemensam Allmän före— Tjanst Lonegrad pers avd dragande Summa m fl Medicinalråd1 Bp 3 1 1 Föredragande läk2 B 1 1 1 Byrådirektör A 25 1 1 1:e bs A 23 1 1 Hälsov kons A 23 1 1 Kontorist A 9 1 1 Bitr A 2—7 1 13 2 Kontrollant4 Arvode 1 1 Specföredrag Arvode 15 1 Summa 3 3 4 10

1 Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. 2 Föredragande i ärenden rörande könssjukvård, sjöfolk m.m., handlägger även ären— den för nämnden för internationella hälsovårdsärenden, biträdes därvid av under 12.1.3 omnämnd assistent. 3 Halvtidstjänstgöring. 4 Kontrollant av bakteriologiska preparat med arvode 8.280 kr/år. Kontrollantens verk- samhet regleras genom K. br. 6.6.1962. 5 Genom K. br. 6.6.1962 har medgivits att fr.o.m. 1.7.1962 må tills vidare förordnas en specialföredragande läkare med 3 timmars daglig tjänstgöring för planläggning m.m. av viss försöksverksamhet mot ett arvode av 22.500 kr/år att bestridas från anslaget till All- män hälsokontroll.

Tjänst Lönegrad Genåzpssam Agmdan Sjusisäoltår- Summa Medicinalråd1 Bp 3 1 1 Föredragande läk2 B 1 1 1 Byrådirektör A 27 1 13 2 Byrådirektör A 25 13 1 1:e bs A 23 3 1 4 Rehabkonsulent A 23 1 1 Byråinsp A 21 13 1 Byråsekr A 17/21 1 1 Kanslist A 15 1 1 Kontorist A 9 2 2 Bitr A 2—7 3 1 4 Sjukgymnast.4 Arvode 1 1 Specföredrag5 Arvode 1 1

Summa 1 15 5 21

Nuvarande innehavaren kontraktsanställd jämlikt ämbetsskrivelse 28.2.1964, Föredragande för arbetsuppgifter inom långtidssjukvård och rehabilitering.

1 3 Legitimerad sjuksköterska. 4

Sjukgymnasten ansvarar för sjukgymnastregistret. Arvode 7.000 kr/år med 12 timmars

tjänstgöring per vecka.

5 Föredragande i ärenden rörande tuberkulosvård med arvode 22.500 kr/år och med 3

timmars daglig tjänstgöring.

bakteriologisk-serologisk laboratorieverk- samhet,

tillsättning m.m. av läkartjänster för soma- tisk specialvård inom mentalsjukvården,

tuberkulosvård och tuberkulosprofylax, in- klusive skärmbildsverksamhet, i den mån ärendena inte ankommer på kameralbyrån,

]äkaryrkets utövning i sluten kroppssjuk- vård, i den mån ärendenas beredning inte ankommer på disciplinnämndens kansli,

sjukgymnastik och förande av matrikel över sjukgymnaster samt

ärenden rörande hörselvård.

På sjuksköterskeavdelningen handläg- ges ärenden rörande

sjuksköterskeväsendet, utom i vad det rör mentalsjukvården, samt

arbetsterapeuter, laboranter och annan, ej särskilt nämnd sjukvårdspersonal.

Till Sjukhusbyrån är nämnden för läkares specialistbehörighet och hörsel- 8

anslutna. Sekreterare i den förra är en förste byråsekreterare vid kameralbyråns avdelning för mental- sjukhusens ekonomiska förvaltning och sekreterare i den senare en förste byrå— sekreterare vid sjukhusbyråns allmänna avdelning. Se 12112 och ovanstående sammanställning. värdsnämnden

12.1.7 Mentalsjukvårdsbyrån Mentalsjukvårdsbyrån är organiserad på en allmän avdelning, en byggnadsavdel- ning och avdelningen för vården av psy- kiskt efterblivna m.m. Den sistnämnda är i fackhänseende fristående från byrån i övrigt. På mentalsjukvårdsbyråns allmänna avdelning handlägges främst ärenden rörande statens mentalsjukhus med undantag av ärenden, som ankommer på kameralbyrån, byrån för social- och rättspsykiatri eller avdelningen för vården av psykiskt efter- blivna,

psykiatriska kliniker vid universitetssjukhus På byggnadsaudelningen handlägges OCh lasarett, ärenden rörande

kommunal och enskild vård av psykiskt sjuka med undantag av ärenden, som avser hithörande anstalters ekonomi,

omdisposition av befintliga lokaler samt un- derhålls— och ersättningsarbeten ävensom övriga byggnadstekniska frågor vid statens vård av alkoholister, i den mån ärendena mentalsjukhus och epilepsisjukhus,

inte avser vård på kroppssjukhus, samt _ _ _ _ besrktnlngar av Sjukvårdsanläggnmgar, som

utbildning av mentalsjukvårdspersonal. påkallas av MS, samt

Mentalsjukvårdsbyräns organisation och personal 1.7.1965

() Avd för Gemen- verinsp Vården Sinnes- Tjänst Lönegrad sam pers nfgsgagvd för men- av psy- sjuk- Summa och allmän talsjukv kiskt nämnden avd efterbl

Medicinalråd1 Bp 3 1 1 Överinspektör1 Bp 3 1 12 2 Byrådirektör A 27 1 1 2 Psykolog A 27 1 1 Byrådirektör A 25 13 14 2 1:e bs A 23 2 1 3 Byggnadsinsp A 23 2 2 1:e byråinsp A 23 1 1 Rehabkons A 23 1 1 Byråinsp A 21 13 15 2 Byråinsp A 19 1 1 Byråsekr A 17/21 1 1 2 Ingenjör h. A 15 1 1 Kanslist A 9/15 1 1 Kontorist A 9 1 1 1 3 Bitr6 A 2—7 1 1 3 1 6 Medrådsass Arvode 17 17 2 Spectöredraga Arvode 1 1 Sekreterare9 Arvode (1) (1)

Summa 11 5 2 15 1 34

1 Avlöningslörstärkning 15.000 kr/år. ? Överinspektören för vården av psykiskt efterblivna m.m. är tillika chef för denna avdelning. 3 Legitimerad sjuksköterska. ' Nuvarande innehavaren har personlig tjänst som byggnadschef i lönegrad Bgl men är för närvarande tjänstledig; enligt K. br. 6.11.196-t har MS bemyndigats att under tiden för denna tjänstledighet meddela förordnanden för byggnadsinspektörerna att var för sig bestrida göromål som ankommer på byrådirektör i lönegrad A 25; under tiden för berörda förordnanden må en byrådirektörstjänst i lönegrad Ao 25 och en byggnadsinspektörstjänst i lönegrad Ae 23 inte uppehållas. 5 Tjänsten inrättad fr.o.m. 1.7.1965 för biträde med avdelningens kurs- och informa— tionsverksamhet. & Ett biträde (A 7) med avlöning ur anslaget till Psykologisk metodutveckling samt ett med halvtidstjänstgöring. 7 Arvode 15.000 kr/år med 2 timmars daglig tjänstgöring. 3 Föredragande i ärenden rörande barnpsykiatri; arvode 22.500 kr/år och med 3 timmars daglig tjänstgöring. 9 Arvode 4.200 kr/år. Sekreterargöromålen i sinnessjuknämnden fullgörcs för närvarande av byrådirektören på sjukhusbyråns allmänna avdelning.

byggnadstekniska frågor i övrigt och MS:s ritningsarkiv.

På avdelningen för vården av psykiskt efterblivna m. m. handlägges ärenden rö- rande

statens anstalter för psykiskt efterblivna samt för epileptiker med undantag av ären- den, som avser den ekonomiska förvalt- ningen, kommunal och enskild vård av psy— kiskt efterblivna och epileptiker ävensom psykisk barna— och ungdomsvård med un- dantag av ärenden, som avser hithörande anstalters ekonomi, samt utbildning av hit- hörande personal.

Särskild tillsyn över mentalsjukvården och vården av psykiskt efterblivna ut- övas av överinspektörerna för mental- sjukvården och för vården av psykiskt efterblivna m.m. För överinspektörerna gäller särskilda instruktioner (SFS 1929: 331, ändrad 1941: 512, 1947:439 och 1949: 66 respektive SFS 1941:513, änd— rad 1947:440 och 1952:553). De är organisatoriskt anslutna till MS men ut- övar sin verksamhet som inspektörer på eget ansvar.

För båda överinspektörerna gäller att inspektionsresa skall äga rum i huvud-

saklig överensstämmelse med av MS godkänd resplan. Det åligger dessutom överinspektörerna att till MS avge redo- görelse för varje inspektion samt års- berättelse jämte förslag till sådana åt- gärder, som de under sin verksamhet funnit ändamålsenliga för mentalsjuk- vårdens respektive vårdens av psykiskt efterblivna utveckling.

Angående sinnessjuknämnden hänvisas till den redogörelse, som lämnats i bilaga 11.1.

12.1.8. Byrån för social- och rältspsykiatri På byrån för social- och rättspsykiaitri handlägges bl. a. ärenden rörande

avbrytande av havandeskap, sterilisering, kastrering, hinder mot äktenskap, återgång av äktenskap eller äktenskapsskillnad, då fråga inte är om könssjukdom i smittsamt skede,

partiellt arbetsföra samt sjuk- och invalid- pension åt statens tjänstemän och arbetare, i den mån fråga är om psykisk sjukdom,

medicinska utlåtanden i trafikfrågor, såvida de avser psykisk sjukdom, hinder för psy- kiskt sjuka att inneha skjutvapen,

rättsmedicinska ärenden, som avser sinnes- beskaffenheten,

Bgräns för social- och rälispsykialri organisation och personal 1.7.1965

... .. Gemensam Socialpsyk Rättspsyk Tjanst Lonegrad pers ärenden ärenden Summa

Medicinalråd1 Bp 3 12 1 Föredragande läk B 1 1 1 Kanslist A 9/15 1 1 Kansliskrivare A 11 1 1 Bitr A 2—7 3 33 6 Spectöredrag4 Arvode 2 2

Summa 1 6 5 12

1 Avlöningsförstärkning 15.000 kr/år. ? Medicinalrådet beräknas ungefär till % sysselsatt med socialpsykiatriska och till '3/3 med rättspsykiatriska ärenden. I fråga om annan personal än de övriga läkarna är för- delningen mellan de två slagen ärenden ävenledes ungefärlig. 3 Härav ett med halvtidstjänstgöring. 4 Föredragande i socialpsykiatriska ärenden med arvode 18.750 kr/år vardera och med daglig tjänstgöring om 2 1/2 timmar.

tillsättning m.m. av läkartjänster på de rättspsykiatriska avdelningarna vid statens mentalsjukhus samt

förordnande av medicine kandidater eller utländska läkare såsom vikarier vid fång- vårdens mentalsjukavdelningar.

Tillsättnings- och förordnandeärende- na handläggs som byrå— eller general- direktörsärenden. MS:s beslut i övriga ärendegrupper meddelas av socialpsyki— atriska nämnden eller av rättspsykiat— riska nämnden. Beträffande dessa nämn- ders sammansättning och arbetsformer hänvisas till bilaga 11.1. Byråns huvud- sakliga uppgift är att vara kansli åt dessa nämnder.

Ärenden angående tillstånd till avbry- tande av havandeskap, sterilisering och kastrering samt hävande av äktenskaps- hinder, doek inte då fråga är om äkten- skapshinder på grund av könssjukdom i smittsamt skede, handlägges av den so- cialpsykiatriska nämnden. Återstående ärenden handläggs av den rättspsykiat- riska nämnden.

12.1.9. Tandvårdsbyrån På tandvårdsbyrån handlägges bl.a. ärenden rörande

legitimation av tandläkare, tandläkaryrkets utövning, i den mån ärendenas beredning inte ankommer på disciplinnämndens kansli,

folktandvård,

tandtekniker- och tandsköterskeutbildniug jämte tillhörande behörighetsfrågor,

odontologisk försöksverksamhet samt

statstjänstemäns med fleras rätt till tand— läkarvård.

Vid byrån föres matrikel över tand- läkare.

Till tandvårdsbyrän är anslutna nämn- den för utländska tandläkare och nämn- den för tandläkares specialistbehörighet. Sekreteraruppgifterna för den förra nämnden fullgöres av kansliet för nämn- den för utländska läkare och för den senare av i nedanstående tablå omnämnd byrådirektör A25. Särskild intern orga— nisation förekommer inte vid byrån.

12.1.10 Apoteksbyrån Apoteksbyrån är organiserad på en all- män avdelning, en specialitetsavdelning och en läkemedelsekonomisk avdelning. Till apoteksbyrån ansluter som råd-

Tandvårdsbyråns personal 1.7.1965

Tjänst Lönegrad Antal tjänster

Medicinalråd1 Bp 3 1 Byrådirektör1 A 27 1 Byrådirektör A 25 1 1:e bs A 23 1 Kanslist A 9/15 1 Kontorist A 9 2 Bitr2 A 2—7 3 Specföredraga Arvode 1

Summa 1 1

1 Legitimerad tandläkare; medicinalrådet har avlöningsförstärkning med 15.000 kr/år. ? En kontorsbiträdestjänst inrättad fr.o.m. 1.7.1965. 3 Legitimerad tandläkare; föredragande i ärenden rörande odontologisk profylaktik; arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring.

givande organ vid handläggningen av vissa ärenden dels en specialitetsnämnd och dels en apatckarbefordringsnåmnd. För dessa har en redogörelse lämnats i bilaga 11.1.

På apoteksbyråns allmänna avdelning handlägges —— i den mån handläggningen inte specialitetsavdelningen -—— bl. a. ärenden rörande

åvilar

apoteksväsendet, läkemedelsförsörjningen på sjukvårdsinrättningar, läkemedelshandeln, giftförordningen,

statens farmacevtiska laboratorium, i den mån ärendena inte ankommer på kameral- byrån,

farmacevtisk utbildning och kompetens,

svenska farmakopén eller annan läkemedels- handbok,

försäljning och kontroll av preventivmedel och fosterfördrivande medel samt

internationella etalonger för läkemedels-

Matrikel över apotekare och annan farmacevtisk personal förs vid allmänna avdelningen.

Av de för allmänna avdelningen an- givna ärendegrupperna handlägges på specialitetsavdelningen ärenden rörande läkemedelshandeln i den mån de avser farmacevtiska specialiteter samt försälj- ning och kontroll av preventivmedel och fosterfördrivande medel ävensom läke- medelsrabatteringen och andra frågor i den mån huvudsakligen medicinsk be- dömning erfordras.

På läkemedelsekonomiska avdelningen handlägges särskilt ärenden rörande

medicinaltaxegrunderna och läkemedlens prissättning i övrigt,

läkemedelsrabatteringen, i den mån huvud- sakligen inte kräves medicinsk bedömning, samt

prövning. granskning av apoteksräkningar. Apoteksbyråns organisation och personal 1.7.1965 ' . . Läke- Tjänst Lönegrad Gemensam Allm Sp eciali— medels- Summa pers avd tetsavd ekon avd

Medicinalråd1 Bp 3 1 1 Avdelningsdir B 1 12 1 Byrådirektör1 A 27 1 1 Byråapotekare A 25 1 1 Byrådirektör A 25 1 1 1:e hs A 23 1 1 1:e byråinsp A 23 13 1 Byråsekr A 17/21 14 13 2 Kansliskrivare A 11 1 1 Bitr A 2—7 2 2 35 7 Speeföredrag Arvode 16 37 4

Summa 2 8 6 5 21

1 Legitimerad apotekare; medicinalrådet har avlöningsförstärkning med 15.000 kr/är. "3 Legitimerad apotekare; en byrådirektörstjänst Ao 27 får inte upprätthållas så länge avdelningsdirektörstjänsten Bg 1 är besatt. 3 Farm. kand. eller receptarie. 4 Denna tjänst är sedan år 1955 delad mellan en jurist (1/2—tid) och en farm. kand. (Ve-tid); farmacevten handlägger licensärenden.

5 Tekniska biträden. 5 Legitimerad apotekare; arvode 16.500 kr/år och med daglig tjänstgöring om B-timmar. " Legitimerade läkare; arvode 22.500 kr/år respektive 15.000 kr/år och med daglig tjänst- göring om 3 respektive 2 timmar samt en legitimerad apotekare med arvode 11.000 "kr/år och med daglig tjänstgöring om 2 timmar.

12.1.11 Lag- och utredningsbyrån Lag- och utredningsbyrån är i organisa- toriskt avseende indelad i en juridisk avdelning och en statistisk avdelning, vartill anslutits cancerregistret.

På juridiska avdelningen handlägges viktigare författningsärenden samt ären- den rörande större utredningar av organisatorisk art, i

den utsträckning generaldirektören bestäm- mer,

förteckningar över sjukvårdsanstalter och förlossningsanstalter enligt sjukvårdslagen och lagen om allmän försäkring,

redigering av MS:s författningssamling, om-

budsmannafrågor i den utsträckning över— direktören bestämmer, samt

legitimation av glasögonoptiker.

Vid denna avdelning föres förteckning över blanketter, som fastställes av MS.

På statistiska avdelningen handlägges ärenden rörande insamling och bearbet- ning av statistiskt material till belysande av olika sidor av den hälso- och sjuk- vårdande verksamheten, däri inbegripet förandet av MS:s cancerregister ävensom redigering av publikationen »Allmän hälso- och sjukvård».

Frågor rörande MS:s blanketter m.m.

Lag— och utredningsbyråns organisation och personal 1.7.1965

Stat avd Tjänst Lönegrad Gergzpzam Jugiålsk Fast Tillfällig Summa persl pers

Byråchef B 3 1 1 Avdelningsdir B 1 12 1 Byrådirektör A 27 1 1 2 Byrådirektör A 25 1 1 1:e bs A 23 13 1 1:e aktuarie A 23 3 1 4 Aktuarie A 17/21 14 1 Kansliskrivare A 11 1 1 Kontorist A 9 1 1 2 Bitr A 2—7 15 105 7 18 Medrådsass Arvode 13 1 Spectöredrag Arvode 1 27 3 Arvodister Arvode 27 2

Summa 1 4 20 13 38

1 Av den fasta personalen tjänstgör vid caneerregistret: En förste aktuarie A 23, en kon- torist A9, två kansli- och kontorsbiträden A2—7, en spec. föredragande arvode 22.500 kr/år och med 3 timmars daglig tjänstgöring samt därutöver ytterligare ett deltidsanställt biträde (med lön motsvarande A 7), avlönat av Riksföreningen mot cancer. ? En byrådirektörstjänst Ao 27 får inte upprätthållas så länge avdelningsdirektörstjänsten Bgl är besatt. 3 Personalförstärkning för viss blankettöversyn; halvtidstjänstgöring. 4 Jämte 11/2 biträde avlönad från anslaget till Allmän hälsokontroll. 5 Ett kanslibiträde (1/e-tid) på juridiska avdelningen för viss blankettöversyn; tre biträden av statistiska avdelningens fasta personal är stansoperatriser. ** Arvode 15.000 kr/år och med 2 timmars daglig tjänstgöring för allmänna medicinska uppgifter. 7 Från anslaget till Viss försöksverksamhet inom statsförvaltningen m.m. utgår arvode till två deltidsföredragande läkare med arvode 22.500 kr/år respektive 15.000 kr/år för 3 respektive 2 timmars daglig tjänstgöring (för den somatiska patientstatistiken), en ADB- expert med arvode motsvarande löneklass A24 och en med. kand. med arvode 10.800 kr/år (Ve—tid).

berör i viss mån lag- och utrednings- byråns båda avdelningar. Ärenden an- gående fastställande av nya eller änd— rade blanketter handläggs sålunda av vederbörande fackbyrå i samråd med lag- och utredningsbyrån, som därvid har att beakta bl.a. juridiska och statis- tiska synpunkter. Formulär för inhäm- tande av uppgifter utarbetas i regel i samråd med lag- och utredningsbyråns statistiska avdelning. Därest blankett skall tryckas genom MS:s försorg, del- ges beslut härom materialförvaltaren för verkställighet. Vid behov av omtryck- ning av fastställda blanketter inhämtas vederbörande fackbyrås eller avdelnings mening, huruvida blanketten bör ändras och hur stor upplaga som erfordras.

12.1.12 Kameralbyrån Kameralbyrån är organiserad på en all- män avdelning och avdelningen för men- talsjukhusens ekonomiska förvaltning. Till kameralbyrån har anslutits hjälp— medelsnämnden (jfr bilaga 11.1), vilkens fr.o.m. 1.7.1965 inrättade sekreterar- tjänst här redovisas under kameralbyrån. På allmänna avdelningen handlägges ärenden rörande

anslagsäskanden och andra frågor, som av- ser MS åliggande ekonomisk förvaltning och kontroll beträffande statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, statens rätts- läkarstationer, barnmorskeläroanstalten i Stockholm ävensom andra anstalter, i den mån dessa icke sorterar under avdelningen för mentalsjukhusens ekonomiska förvalt- ning,

tillsättning och entledigande m.m. av bi- lrädes- och ekonomipersonal vid ovan nämnda institutioner och anstalter,

den ekonomiska driften av MS:s skärm- bildscentral och de lokala skärmbildsunder- sökningarna,

bidrag till patienters resor till anstalter

m. m.,

MS åliggande upphörd och utbetalning av medel, räkenskapsföring och räkenskaps-

granskning, i den mån dessa ärenden inte ankommer på annan byrå eller avdelning,

MS:s huvudbok och inkomstberäkning, anmärknings- och revisionsmål,

avlönings- och pensionsförmåner till statens tjänstemän, i den mån handläggningen här— av inte ankommer på överdirektörsavdel- ningen eller frågan äger direkt samband med förordnande eller annat beslut på fack- hyrå eller ärendet eljest kräver huvudsak- ligen medicinskt bedömande,

matrikel över MS:s tjänstemän och övriga tjänstemän, till vilka avlöning utbetalas av MS, utom vad angår i statens tjänst kvarstående provinsialläkare, beträffande vilka matrikelföringen ombesörjes av medi- cinalbyrån,

förvaltning av MS:s fonder,

pensioner och understöd åt apoteksanställda m. fl.,

MS:s lokaler, i den mån handläggningen därav inte ankommer på överdirektörs- avdelningen,

infordrande och antagande av anbud å tryckning av MS:s publikationer samt

inventarier och kontorsmateriel.

På avdelningen för mentalsjukhusens ekonomiska förvaltning handlägges ären— den rörande

anslagsäskanden och andra frågor, som av- ser den ekonomiska förvaltningen av statens mentalsjukhus, statens epilepsisjukhus, sta- tens inom mentalsjukvårdsorganisationen anordnade vårdanstalt för alkoholmissbru- kare, de psykiatriska klinikerna i Lund och Uppsala samt Stockholms, Göteborgs och Malmö städers mentalsjukhus,

tillsättning och entledigande m.m. av kon- tors— och ekonomipersonal vid nämnda stat- liga inrättningar,

avlönings- och pensionsförmåner till perso- nal vid nämnda sjukhus, såvida frågorna inte kräver huvudsakligen medicinskt be- dömande, samt

granskning av räkenskaperna vid samma sjukhus och framställande av därav för— anledda anmärkningar.

Kameralbyråns organisation och personal 1.7.1965

Allm avd Avd för mentalsjh ekon * förvaltning Tjänst Löne- Gemen- ' ' - Summa grad sam pers lxamre- Gemen- btred- Rew- Kansli rar- sam nings- slons— kontor pers avd avd

Byråchef B 3 1 1 Avdelningsdir B 1 11 1 Byrådirektör A 27 1 1 Byråintendent A 25 1 1 Byrådirektör A 25 1 1 Kamrerare A 23 1 1 1:e revisor A 23 1 1 1:e bs A 23 2 1 3 Byråinsp A 21 1 1 Revisor A 19 1 1 Byråinsp A 19 1 1 Byråsekr A 17/21 1 1 Assistent A 17 1 1 Kanslist A 15 2 2 Bokhållare A 15 1 1 Kontorsskrivare A 13 1 1 Materialförv A 13 1 1 Kansliskrivare A 11 1 '1 Kontorist A 9 1 2 1 4 1:e exp vakt, exp vakt A 7—9 32 3 Bitr A 2—7 8 2 10 Arvodiser3 Arvode 2 2

Summabs 1 7 | 21 | 4 | 3 | 4 40

1 En byrådirektörstjänst Ao 27 får inte upprätthållas så länge avdelningsdirektörstjäns- ten Bgl är besatt. 2 Sorterar organisatoriskt under överdirektörsavdelningen men är avdelade som biträde åt materialförvaltaren, varför de redovisas här. 3 En kurator (pensionerad) med arvode 20.112 kr/år. beräknat med utgångspunkt från 16 löneklassen. Arvodet bestrides från anslaget till Omhändertagande av flyktingar. En sekreterare hos hjälpmedelsnämnden med hcltidstjänstgöring och med arvode motsvarande högst lön enligt löneklass A23. 4 Härjämte må anmärkas att MS genom K. br. 18.4.1958 medgivits att av anslagsposten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal disponera dels ett belopp av 7.200 kr/år för anställande av en redogörare med uppgift att fullgöra vissa administrativa och kamerala göromål beträffande statens rättskemiska och farma- cevtiska laboratorier och dels högst 6.000 kr. för anställande av biträdeshjälp åt redogöraren. 5 Härtill kommer tio kollektivavtalsanställda städerskor.

12.1.13 Vissa vid flera byråer före- kommande arbetsuppgifter I detta avsnitt skall beröras vissa arbets- uppgifter, som inte särskilt nämnts un- der 12.1.3—12.1.12 men som i vissa fall utgör en betydande del av arbetsbördan. Diaricföringen inom MS är upplagd så att inkommande Kungl. brev och äm-

betsskrivelser samt hemliga ärenden fö- res i för MS gemensamma diarier, medan ärendena i övrigt diarieföres vid veder- börande byrå (motsvarande) eller nämnd.

De s.k. disciplinärendena, vilka av- göres av disciplinnämnden, medför —— i den mån det inte är fråga om vissa mera formella ärenden, som föredrages av

nämndens sekreterare —— arbetsuppgifter i första hand vid samtliga fackbyråer men undantagsvis också vid övriga by- råer i det att föredragningen i nämnden ankommer på chefen för den byrå eller avdelning till vilken ärendet huvudsak- ligen hör. Härvid ingår denne som leda- mot i nämnden. Jfr 15.3.1.

Samråd inom MS förekommer i stor utsträckning mellan de olika byråerna och samrådsförfarandet har särskilt reg- lerats i arbetsordningen. Ärende, som be- rör flera byråer, skall handläggas av den byrå till vilken ärendet huvudsakligen hör och det åligger vederbörande byrå- chef att, då ärende är av den beskaffen- het att annan byråchef eller befattnings- havare bör deltaga i ärendets avgörande, i god tid därom underrätta denne och lämna honom tillfälle att taga del av handlingarna i ärendet.

Ärenden rörande lagar och förord- ningar, vilka beslutats av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, ävensom rö- rande stadgar, kungörelser och andra författningar av mera allmän räckvidd eller grundläggande betydelse handläg- ges gemensamt av vederbörande fack- byrå samt lag- och utredningsbyrån, så- vitt de inte avser statsbidrag eller eljest är av kameral natur. I princip sker handläggningen så, att ärendet först diarieföres och genomgås på fackbyrån för bedömande ur medicinsk, odontolo- gisk eller farmacevtisk synpunkt och därefter med promemoria, innefattande dessa synpunkter, överlämnas till lag— och utredningsbyrån för fortsatt hand- läggning och formell bearbetning. Er- fordras särskild utredning i form av remisser eller eljest, verkställes denna genom eller efter samråd med lag- och utredningsbyrån. Ärendet föredrages ge- nom lag- och utredningsbyråns försorg, om inte generaldirektören bestämmer annorlunda eller annat överenskommes med vederbörande fackbyrå.

Berör författningsärende av nu nämnd art två eller flera fackbyråer, diarieföres ärendet, om inte generaldirektören be- stämmer annorlunda, i första hand på lag- och utredningsbyrån, som därefter inhämtar vederbörande fackbyråers syn- punkter samt slutbereder och föredrar ärendet.

Innefattar författningsärende bestäm- melser om statsbidrag till vissa ändamål eller reglering av löne- och pensionsför- måner eller är det eljest av kameral na- tur, handlägges ärendet gemensamt av vederbörande fackbyrå och kameral- byrån. I princip fördelas härvid arbetet så, att vederbörande fackbyrå svarar för beredningen och föredragningen av för- fattningsärenden rörande statsbidrag, medan kameralbyrån har motsvarande åliggande beträffande övriga kamerala ärenden.

Andra författningsärenden än nu nämnda handläggs av vederbörande fackbyrå med anlitande av byråns egen juridiska personal. I dessa ärenden tas samråd med chefen för lag- och utred- ningsbyrån. I tveksamma fall tas sam- råd med överdirektören, som vid behov hänskjuter frågan till generaldirektörens prövning.

Lag- och utredningsbyrån samt hälso- vårdsbyrån, som svarar för hela hälso- vårdsområdet, vari bl.a. ingår omgiv- ningshygien, torde vara de byråer som hårdast belastas av interna samråd.

Externa kontakter med sjukvårds- huvudmän, sjukhus och andra organ in- om hälso- och sjukvården samt med all- mänheten förekommer i betydande om- fattning. Utöver formliga inspektioner inträffar ofta att särskilt chefstjänste— männen deltar i överläggningar i styrel— sen eller ute i landet. Personliga besök och telefonsamtal förekommer dagligen. Särskilt mentalsjukvårdsbyrån, såväl all- männa avdelningen som avdelningen för vården av psykiskt efterblivna, har stän-

diga kontakter med patienter och deras anhöriga.

Slutligen må nämnas, att MS:s befatt- ningshavare i avsevärd utsträckning del- tar även i annan upplysnings- och kurs- verksamhet än sådan som MS själv an- ordnar.

12.2. M edicinalstyrelsens sjukvårds- beredskapsnämnd

12.2.1. Ämbetsbefattning

SBN har enligt 2 & instruktionen för medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskaps- nämnd (SFS 1959:41, ändrad 1961:5-t7 och 1965:-419) till uppgift att handha den centrala planläggningen av krigs- organisationen för den allmänt civila hälso- och sjukvården samt att leda, övervaka och samordna den lokala plan- läggningen på detta område.

Enligt 3 5 har SBN till fullgörande av sin uppgift

att enligt vad därom är särskilt stadgat registrera, för krigsplacering fördela samt krigsplacera medicinalpersonal;

att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestäm- mande sörja för krigsmedicinsk utbildning av medicinalpersonal;

att verkställa de utredningar rörande be- redskapen på den allmänt civila hälso— och sjukvårdens område, som av förhållandena påkallas, samt att hos Kungl. Maj:t göra erforderliga framställningar på detta om- råde;

att enligt Kungl. Maj:ts närmare bestäm- mande anskaffa erforderlig materiel för den allmänt civila hälso- och sjukvårdsbered- skapen samt, i den mån annat icke bestäm- mes, svara för förvaring, vård och under- håll av denna materiel;

att planlägga utnyttjandet av landets till- gångar i fråga om läkemedel och sjukvårds- materiel ävensom i övrigt biträda översty- relsen för ekonomisk försvarsberedskap vid handläggningen av försörjningsfrågor på hälso- och sjukvårdens område; samt

att handhava de uppgifter i övrigt, som överlämnas av Kungl. Maj:t eller medicinal- styrelsen.

I 3 & föreskrives vidare, att SBN skall i erforderlig utsträckning samråda med försvarets sjukvårdsstyrelse, civilförsvars- styrelsen och överstyrelsen för ekono- misk försvarsberedskap. Det åligger nämnden att hälla sistnämnda myndig- het underrättad om planläggningen på det ekonomiska försvarets område.

SBN bör enligt 4 % i erforderlig ut- sträckning samarbeta med enskilda orga- nisationer på de områden, som berörs av dess verksamhet.

SBN har vidare enligt 5 5 att förordna om försäljning eller avskrivning av ma- teriel eller annan egendom under nämn- dens förvaltning, då materielen eller egendomen inte längre är användbar för ändamålet eller gått förlorad genom olyckshändelse eller eljest förkommit. SBN äger även i andra fall än nu an- givna försälja för verksamheten obehöv- lig lös egendom, ävensom materiel, vil- ken vid fortsatt förrådshållning skulle bli obrukbar eller mindre lämpad för sitt ändamål.

SBN:s ämbetsbefattning i förhållande till sjukvårdshuvudmännen regleras i krigssjukvårdslagen (SFS 1953: 688, änd- rad 1954: 281 och 1963: 263) och krigs- sjukvårdskungörelsen (SFS 1955: 442, ändrad 1957:662, 1962:9, 1962z380, 1964: 432 och 1965: 4). Enligt dessa för- fattningar åligger det MS genom SBN att meddela närmare anvisningar för plan- läggningen av krigsorganisationen för den allmänt civila hälso- och sjukvården. Ansvaret för att den allmänt civila hälso- och sjukvården omställes till den i hän- delse av krig planlagda organisationen och för att verksamheten efter omställ- ningen bedrives planenligt åvilar inom varje område den som i fredstid där ut— övar motsvarande verksamhet (freds- huvudmannen).

SBN utfärdar således direktiv för plan- läggningen, medan denna verkställes av huvudmännen, som är ansvariga för att

redan i fredstid de planer uppgöres och de förberedande åtgärder vidtages, som erfordras för övergång till krigsorga- nisation. Även om ansvaret åvilar annan än fredshuvudmannen, är denne likväl skyldig att biträda vid den planlägg- ning, som avser hans eget verksamhets- område, och vad därmed äger samband.

Centralt på SBN planlägges laborato- ricväsendet, sanitetsanstalter, blodgivar- centraler och hela läkemedelsförsörj- ningen. Anledningen härtill är att dessa planläggningsuppgifter i sin helhet inte kan åläggas enskild huvudman. Vissa åtgärder i samband med planläggningen kan emellertid enligt vad ovan nämnts åläggas huvudman.

12.2.2. Nämnden, arbetsutskottet, kansli— chefen

SBN består av nämnden och dess kansli- organisation. I nämnden ingår dels själv- skrivna ledamöter och dels fem särskilt förordnade ledamöter.

Självskrivna ledamöter är general— direktören och chefen för MS, tillika nämndens ordförande och chef, den byråchef eller därmed jämställd sär- skilde föredragande i styrelsen, som när- mast beröres av vid nämndens samman- träde förekommande ärenden, samt — vid handläggning ärende rörande epidemibekämpningen i krig eller frågor som eljest samman- hänger med skyddet mot biologisk krig- föring — statsepidemiologen vid statens bakteriologiska laboratorium.

De särskilt förordnade ledamöterna utses av Kungl. Maj:t för högst fyra år. Av ledamöterna förordnas en efter för- slag av chefen för försvarsstaben, en cfter förslag av försvarets sjukvårdssty- relse, en efter förslag av civilförsvars- styrelsen, en efter förslag av Svenska landstingsförbundet och en efter förslag av Svenska stadsförbundet. Suppleanter- na utses pä enahanda sätt. Vid förfall

inom nämnden av

för självskriven ledamot inträder såsom suppleant den, som uppehåller hans tjänst. För envar av de särskilt förord- nade ledamöterna finns en personlig suppleant.

Vid nämndens sammanträden må re- presentant för överstyrelsen för ekono- misk försvarsberedskap närvara.

Nämndens arbetsutskott består av ord- föranden och ytterligare två ledamöter, som utses av nämnden. Vid handlägg- ningen inom arbetsutskottet av visst ärende må annan ledamot av nämnden eller suppleant för sådan ledamot kallas att deltaga i handläggningen.

Av nämnden i plenum handläggs en- ligt instruktionen ärenden, som angår beredskapsfrågor av principiell natur, anslagsäskanden och andra frågor av större vikt, i vilka framställning eller ut- låtande skall avges till Kungl. Maj:t eller departementschef, viktigare ekonomiska frågor, viktigare frågor rörande arbets- ordning, organisation och tjänsteföre- skrifter, tillsättning av vissa högre tjäns- ter, åtal mot eller disciplinär bestraff- ning av tjänsteman samt andra frågor, som ordföranden anser bör handläggas i denna ordning.

Övriga ärenden avgöres av arbets- utskottet, men SBN äger genom arbets- ordning eller särskilt meddelat beslut be- träffande visst ärende eller viss grupp av ärenden, som inte utgör pleniärenden, bestämma, att beslutanderätten skall till- komma tjänsteman hos nämnden.

Nämnden är beslutför, då förutom ordföranden minst tre ledamöter deltar i avgörandet. Såsom nämndens beslut gäller, utom i fråga om ärenden rörande åtal mot och disciplinär bestraffning av tjänsteman, den mening, varom de flesta förenar sig, eller vid lika röstetal den, som biträdes av ordföranden.

För beslutförhet i arbetsutskottet fordras, att förutom ordföranden minst två ledamöter deltar i avgörandet. Såsom

utskottets beslut gäller den mening, var- om de flesta förenar sig, eller vid lika röstetal den, som biträdes av ordföran- den.

Ledningen av det dagliga arbetet till- kommer en kanslichef, som skall vara en av byråcheferna vid SBN:s två by- råer, upphandlings- och organisations- byrån samt personalbyrån.

Till SBN har anslutits det i bilaga 11.1 omnämnda rådet för skydd mot biolo- gisk krigföring.

12.2.3. Upphandlings- och organisations- byrån

På upphandlings- och organisations- byrån handlägges bl. a. ärenden rörande beredskapssjukhus, sjukhärbärgen m.fl. in- rättningar för sluten sjukvård samt sjuk- husutrymning,

ärenden om utrustning m. ni. av beredskaps- sjukhus och andra inrättningar,

ärenden om den bakteriologiska laboratorie- organisationen,

ärenden om förvaring och underhåll av sjukvårdsmateriel m.m.,

ärenden rörande tillsyn av byggnadstekniska åtgärder vid beredskapssjukhus samt

ärenden angående läkemedelsförsörjningen.

Dessutom handhar byrån SBN :s kansli- och personalärenden.

Upphandlings- och organisationsbyrån är uppdelad på en administrativ sektion, en planläggningssektion, en materielsek- tion med fördelning av ärendena på en upphandlingsdetalj och en förrådsdetalj, en läkemedelssektion och en hälsovårds- sektion. Härtill kommer en föredragande

Upphandlings- och organisationsbyråns organisation och personal 1.7.1965

. Plan- .. .. .. Adml- .. Mate— Lake— Halso- Tjänst Lonå- Gemen- nistrativ lagg- riel- medels- vårds- Summa gra sam pers sektion mngs- sektion sektion sektion sektion

Byråchef1 Arvode 1 1 Byrådirektör A 25 1 12 2 Intendent A 23 1 1 Assistent A 17 2 13 3 Assistent A 15 1 1 Kontorist A 9 1 1 Exp vakt A 7—9 1 1 Bitr A 2—7 5 5 Specföredrag Arvode 13 1 Arvodister Arvode 14 15 15 17 4 Summa 3 7 1 5 2 2 20

1 Arvode motsvarande lönegrad B 1; fungerar även som kanslichef och uppbär härför arvode, som fr.o.m. 1.7.1965 utgår med 4.800 kr/år. 2 Hälsovårdsinspektör. 3 Denne assistent har även vissa arbetsuppgifter inom materielsektionens upphandlings-

detalj.

4 En militärassistent, tillika militärassistent vid försvarets sjukvårdsstyrelse; avlönad från försvarsstabens avlöningsanslag, arvode från SBN med 1.044 kr/år. 5 Arvode motsvarande löneklass A 30. 6 Arvode enligt löneklass A 18 med avdrag för tjänstepension (pensionerad underofficer). 7 Apotekare med halvtidstjänstgöring med arvode motsvarande halva lönen enligt löne- klass A 25. & Föredragande i hälsovårdsärenden med arvode 15.000 kr/år och 2 timmars daglig

tjänstgöring.

i hälsovårdsärenden samt en militärassi- stent, som tillika tjänstgör vid försvarets sjukvårdsstyrelse.

12.2.4 Personalbyrån Vid byrån tillämpas inte formlig sek- tionsindelning.

På pcrsonalbyrän handlägges ärenden rörande

bl. a.

registrering och krigsplacering av medicinal- personal,

utbildning och övning av medicinalpersonal tillhörande det civila medicinalväsendets krigsorganisation samt

planläggning av den öppna vårdens krigs- organisation.

Personalbyråns organisation och personal 1.7.1965

Allm Utbildn Krigsplac av Tjänst Lönegrad sgfnmeå; byrå- och Summa p ärenden övning sjuksköt övr pers

Byråchef1 B 1 1 1 1:e bs A 23 1 1 Byråassistent2 A 19 1 1 Assistent A 13 1 1 Kansliskrivare A 1 1 1 1 Bitr A 2—7 1 53 4 11 Spectöredrag4 Arvode 1 1 Arvodister5 Arvode 5 5

Summa 1 2 6 7 6 22

Legitimerad läkare. Legitimerad sjuksköterska. 1 2

3 Härav ett biträde på halvtid. Beträffande ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde bestrides hela resp. halva avlöningen från MS:s avlöningsanslag i anledning av att SBN från MS övertagit registreringen av sjuksköterskor. 4 Föredragande för krigsplaceringsärenden med arvode 22.500 kr/år och 3 timmars daglig

tjänstgöring.

5 Arvode utgår till en arvodist med högst 53.000 kr/år, till en enligt löneklass A25. till en med högst 26.000 kr/år, till en enligt löneklass A7 och till en enligt löneklass A 5 (1/2-tid).

12.3. Centrala sjukvårdsberedningen 12.3.1 Ämbetsbefattning

Enligt 2 % instruktionen för centrala sjukvårdsberedningen (SFS 1959: 42, ändrad 1962:470 och 1965:421) är CSB centralt organ för rationaliserings- och byggnadsplaneringsfrågor inom hälso- och sjukvården och skall där- jämte handlägga i instruktionen angiv- na frågor rörande byggnadsplanering in- om barnavården och åldringsvården.

I 3 % föreskrivs, att CSB bl.a. har att handlägga ärenden, som rör planlägg- ning av den slutna vården inom sjukvårds- områdena, samt av anläggningar och bygg-

nader inom hälso- och sjukvården, ävensom i övrigt verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt;

att granska förslag till anläggningar och byggnader inom barnavården och åldrings- vården;

att genom standardisering och på annat sätt verka för en ändamålsenlig materielförsörj- ning ävensom att i övrigt handlägga frågor rörande materiel och annan utrustning för hälso- och sjukvården;

att i rationaliseringssyfte bedriva organisa- tions- och arbetsstudier å sjukhus och där- med jämförliga anstalter; samt

att förmedla erfarenheter från svenskt och utländskt rationaliseringsarbete inom om- rådet för beredningens verksamhet.

I 4 % sägs, att CSB har att tillhandagå myndigheter samt huvudmän för sjuk- hus, anstalter för barnavård och åld- ringsvård ävensom, i den utsträckning så lämpligen prövas kunna ske, andra med råd och upplysningar rörande frå- gor, som faller inom beredningens verk- samhetsområde.

CSB:s befattning med ärenden om planläggning av anläggningar och bygg- nader inom hälso- och sjukvården reg- leras av särskilda bestämmelser. I 8 % sjukvårdslagen (SFS 1962:242, ändrad 1964: 742 och 1965:104) föreskrives att anläggning av sjukhus icke må påbörjas förrän sjukhusets förläggning ävensom ritningar för sjukhuset godkänts i den ordning Konungen bestämmer. Stadgan- det gäller jämväl större till- eller om- byggnad. Enligt 4 & sjukvårdsstadgan (SFS 1963:70, ändrad 1964z771) skall ansökan om godkännande av förläggning av sjukhus och av ritningar för sjukhus ingivas till CSB. Innefattar sådant ärende medicinsk fråga av större principiell räck- vidd, skall CSB med eget yttrande över- lämna ärendet till MS för avgörande. I övriga fall avgöres ärendet av bered- ningen.

12.3.2. Översikt över organisationen

Ledningen av CSB utövas av en styrelse bestående av ordförande och ytterligare nio ledamöter. Inom styrelsen utses en vice ordförande.

Inom styrelsen skall vara inrättat ett arbetsutskott bestående av ordföranden eller vice ordföranden och ytterligare två ledamöter.

Styrelsens ordförande och övriga leda- möter förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid, högst fyra år. Av ledamöterna för- ordnas en efter förslag av MS, en efter förslag av byggnadsstyrelsen, en efter förslag av försvarets sjukvårdsstyrelse, två efter förslag av Svenska landstings-

förbundet, en efter förslag av Svenska stadsförbundet, en efter förslag av Sve- riges standardiseringskommission och en efter förslag av Sveriges industriför- bund. Minst en av ledamöterna skall vara sjukhusläkare. Suppleanter utses i samma ordning som ledamöterna.

Styrelsen utser ordförande och övriga ständiga ledamöter i arbetsutskottet.

Ledningen och samordningen av det löpande arbetet vid CSB ankommer på beredningens föreståndare, som skall vara en av byråcheferna och förordnas efter anmälan av styrelsens ordförande för en tid av högst fyra år.

CSst verksamhet bedrives å tre by- råer, nämligen en byggnadsbyrå, en ut- rustningsbyrå och en organisationsbyrå, samt en fristående kanslisektion.

I K. br. 26.5.1965 har upptagits två tjänster såsom byrådirektör (förste byrå— ingenjör, byråingenjör) högst Ae 25, en tjänst som byrådirektör (förste byråsek- reterare, byråsekreterare eller förste by- råingenjör, byråingenjör) högst Ae 25 och fem tjänster såsom förste byråingen- jör (byråingenjör) högst Ae 23. Place- ringen av dessa tjänster vid respektive byråer har inte kunnat anges i de i följande avsnitt intagna sammanställ- ningarna.

12.3.3 Byggnadsbyrån Byggnadsbyråns arbetsuppgifter är en- ligt uttalande av föredragande departe— mentschefen i proposition 1962z79 an- gående organisationen av centrala sjuk- vårdsberedningen m.m. (s. 58) att dels verkställa studier och utredningar samt att på grundval härav utarbeta råd och anvisningar och i övrigt utöva rådgivan- de verksamhet i frågor som rör plan- läggning av sluten vård inom sjukvårds- områdena samt av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården och närmast angränsande områden och dels att verkställa granskning av rit-

Byggnadsbyråns organisation och personal 1.7.1965

.. Gemensam Utrednings- Gransknings- Tjanst Lonegrad pers arbete arbete Summa Byråchef1 B 3 1 1 Avdelningsdir B 1 1 1 2 Byrådir A 25 1 1 2 1:e byråing A 23 1 1 2 Byråing A 21 (1)?- (1) Ing (ritare) A 15 1 1 Kansliskriv A 11 1 1 Arvodister Arvode 13 24 3

Summa 3 4 5 12

1 Tillika CSB:s föreståndare med särskilt arvode, som fr.o.m. 1.7.1965 uppgår till 5.040 kr/år. ? Vakant. 3 Enligt K. br. 26.5.1965 har medgivits anställning av en befattningshavare som teknisk- ekonomisk expert med arvode motsvarande högst löneklass A27 för biträde åt CSB och nämnden för undervisningssjukhusens utbyggande. ** Arkitekter, en på heltid och en på halvtid, båda med arvode motsvarande löneklass A27. Anställning möjlig bl.a. genom att en tjänst som byråing. A 21 hålles vakant.

ningar till dylika anläggningar och bygg- nader.

Den befattning med planeringsfrågor, som enligt nu gällande instruktion till- kommer CSB och som i första hand förutsättes vara knuten till byggnads- byrån, omfattar, såsom framgår av ovan— stående, både vårdplaner —- eller när- mare bestämt sjukvårdsplaner —— och byggnadsplaner. Utvecklingen har emel- lertid numera gått därhän att arbetet med byggnadsplanerna och granskningen av enskilda ärenden rörande ny-, om- och tillbyggnad av sjukhus m.m. nästan helt trängt undan andra uppgifter.

Byrån har ingen sektionsindelning men en relativt fast fördelning av de huvud- sakliga arbetsuppgifterna tillämpas.

12.3.4 Utrustningsbyrån Utrustningsbyråns arbetsuppgifter är standardisering av sjukvårds- och an- nan inom sjukvården använd materiel samt granskning av utrustningsförslag till byggnader för hälso- och sjukvården. Beredningen av ärenden rörande svensk

sjukhusstandard, som fastställes av CSB :s styrelse, sker sålunda inom utrustnings- byrån. Till byråns uppgifter hör även den kontinuerliga översynen av utfärda— de standardiseringsföreskrifter. Gransk- ningsverksamheten avser såväl behovs- prövning som prisgranskning. Byrån ut- övar även en omfattande rådgivnings- verksamhet.

CSB-utredningen förordade i sitt be- tänkande 15.6.1961 (stencil) ingen änd- ring av uppgifternas natur men fann det önskvärt att proportionerna försköts så att det egentliga standardiserings- och normeringsarbetet intensifierades och granskningen av utrustningsförslag be- gränsades till principiella avgöranden och beträffande detaljer till rent statliga institutioner.

Föredragande departementschefen ut- talade i förutnämnda proposition 1962: 79 (s. 60) att även han fann lämpligt att granskningsarbetet i viss mån begränsa- des. Byråns utveckling har också gått i denna riktning. Den övervägande delen av byråns kapacitet åtgår för närvarande

Utrustningsbyråns personal 1.7.1965

.. Antal Tjanst Lonegrad tjänster Byråchef B 3 1 Byrådir A 25 1 1:e byråing A 23 2 Byråing A 21 1 Ing A 19 11 Kontorist A 9 1 Arvodister Arvode 12 Summa 8

1 Exkl. en vakant tjänst. ”-' Ingenjör med arvode motsvarande löne- klass A25. Anställning möjlig bl.a. genom att en tjänst som ing. A 19 hålles vakant.

för standardiseringsuppgifter. Behovet inom detta område och personalknapp- heten för övrigt har dock gjort att granskningsarbetet har måst begränsas i alltför hög grad. Huvudmännens behov av biträde i frågor som gäller utrustning har nämligen på senare tid visat en starkt stigande tendens.

Sektionsindelning eller fördelning av personalen på vissa större uppgifter före- kommer inte.

12.3.5 Organisationsbyrån Organisationsbyrån utgör en utbyggnad av den före omorganisationen 1962 inom CSB existerande arbetsstudieavdelningen. På denna byrå faller huvuddelen av be- redningens uppgift som centralorgan in- om sjukhusrationaliseringen. Beträffande organisationsbyråns ar- betsuppgifter framgår av propositionen 1962: 79 (s. 61) att byrån skall svara för CSB:s funktion som centralorgan inom sjukhusrationaliseringen. Byråns verk- samhet skall vara inriktad på att dels förmedla erfarenheter från inhemskt och utländskt rationaliseringsarbete på detta område och dels bedriva egna orga- nisations- och arbetsstudier. Verksamheten har kommit att prak-

tiskt taget helt inriktas på principiella organisatoriska frågor av allmänt in- tresse. Organisationsstudier med lokalt begränsad syftning har i enlighet med vad som förutsattes i propositionen över- lämnats till huvudmännen och deras centrala organisationer. Byrån eftersträ- var att fungera som uppsamlingscentral för uppgifter om det rationaliserings- arbete som utförs på olika håll inom sjukvården och förmedla vunna erfaren- heter till olika intressenter. Sektions- indelning eller fördelning av personalen på vissa större arbetsuppgifter förekom- mer inte.

Organisationsbyråns personal 1.7.1965

.. Antal Tjänst Lonegrad tjänster Byråchef B 3 1 Byrådir A 25 1 1:e byråing A 23 1 Byråing A 21 1 Byråinsp A 21 1 Ing A 19 1 Kontorist A 9 1 Summa 71

1 Härutöver en ingenjör med arvode en- ligt löneklass A 19, avlönad av SJURA.

12.3.6 Kansliet

Här må erinras om att enligt förut- nämnda proposition 1962:79 (s. 61) kansliet förutsattes skola svara för be- redningens administrativa och kamerala arbete, för den allmänna utrednings- verksamhet rörande hälso- och sjukvår- den som kan bli påkallad som underlag för fackbyråernas arbete m. m. samt för vård och bearbetning av beredningens arkiv och bibliotek. Vidare skulle sek- tionen dels utföra sådant statistikarbete som icke bör ankomma på MS:s statis- tiska avdelning eller statistiska central- byrån och dels biträda fackbyråerna i deras publiceringsverksamhet.

.. an.....

Kansliets kapacitet har inte medgivit upptagande av särskilda utredningsupp- gifter och det statistiska arbetet har varit ytterst begränsat. Något statistikarbete i anledning av CSB:s befattning med sjuk- vårdsplaner bedrives över huvud taget inte.

Kansliet är gemensamt för samtliga byråer. Det är underställt CSB:s före— ståndare. Den omedelbara ledningen av verksamheten ankommer på en byrå- direktör. Kansliets verksamhet är näs- tan helt inriktad på att sköta den admi- nistrativa och kamerala sidan av både 65315 och SJURAzs verksamhet. Kans- liet har också hand om CSB:s arkiv och bibliotek samt uppgifter i samband med beredningens publiceringsverksamhet.

Den för CSB gemensamma biträdes— personalen redovisas under kansliet, vars personal 1.7.1965 framgår av följande uppställning:

.. Antal Tjanst Lonegrad tjänster Byrådirektör A 27 1 Bibliotekarie A 17 1 Kontorsskrivare A 13 1 1:e exp vakt A 9 1 Bitr A 2—7 6 Summa 10

12.4. Rådet för sjukhusdriftens rationalisering

12.4.1. Ämbetsbefattning

Vid CSB:s sida inrättades fr.o.m. 1.12. 1962 rådet för sjukhusdriftens rationali- sering. Enligt den i K. br. 9.11.1962 giv- na instruktionen har rådet

att följa den tekniska och organisatoriska utvecklingen på sjukhusdriftens område,

att taga initiativ till och främja forskning av betydelse för sjukhusdriften samt verka för att vunna forskningsresultat utnyttjas, ävensom

att verka för frivilligt samarbete mellan forskningsintressenter, såväl statliga och kommunala myndigheter och institutioner som industriföretag och andra organisa— tioner.

Det åligger rådet

att avgiva av Kungl. Maj:t och statliga myn- digheter infordrade utlåtanden,

att samarbeta med myndigheter och orga- nisationer samt med vetenskapliga och tek- niska sammanslutningar på de områden som berörs av rådets verksamhet,

att i övrigt vidtaga de åtgärder till främ- jande av syftet med rådets verksamhet, som kan befinnas lämpliga.

SJURA är knutet till CSB bl. a. genom att beredningens kansliorganisation en- ligt instruktionen skall lämna rådet bi- träde beträffande expeditionsgöromål samtidigt som de centrala administra- tionskostnaderna upptagits under bered- ningens avlönings- och omkostnads- anslag. Medel för den av rådet bedrivna försöks- och utvecklingsverksamheten är fr.o.m. budgetåret 1964/65 anvisade så- som ett särskilt reservationsanslag till Viss rationaliseringsverksamhet inom sjukvården. Även dessa medel administ- reras över CSB.

12.4.2. Rådet och arbetsutskottet

Rådet består av ordföranden i CSB:s styrelse såsom ordförande samt ytterli- gare högst 18 ledamöter vilka represen- terar företrädesvis medicin, teknik och sjukvårdsadministration.

Inom SJURA bildades 15.3.1963 ett arbetsutskott. Beträffande rådsledamö— ternas och arbetsutskottets uppgifter an- föres i SJURA:s framställning 8.7.1963 angående anslagsöverskridande budget- året 1963/64 följande:

Sedan verksamheten stabiliserats beräknas rådsledamöternas medverkan omfatta i första hand frågor, som är av speciell vikt

eller eljest av principiell betydelse för in- riktningen av och ändamålet med rådets verksamhet. Sådana frågor är tillsättandet av utredningar genom särskilda experter eller expertgrupper innefattande direktiv och program för deras arbete liksom ställ- ningstagande till resultaten av utredning- arna, samverkan med statliga och kommu— nala myndigheter och institutioner, med industriföretag och andra enskilda organisa- tioner samt publicerings- och liknande frå- gor rörande spridning av vunna utrednings- resultat eller av på annat sätt insamlade fakta. Rådet, vars ledamöter alla är enga- gerade i annan verksamhet, beräknas därför sammanträda tre å fyra gånger om året.

För den delegering av arbetsuppgifter som rådets konstruktion och verksamhetens om- fattning nödvändiggör har rådet tillsatt ett arbetsutskott. Utskottet består av fem leda- möter, representerande de olika slag av sak- kunskap som finns företrädd inom rådet. För en var av utskottsledamöterna har ut— setts en personlig suppleant. Som ordföran— de har fungerat framlidne medicinalrådet von Zweigbergk med professor Hamberger som ställföreträdare. Till sekreterare i ar— betsutskottet har utsetts tjänstgörande sek- reteraren i rådet.

På arbetsutskottet ankommer att skaffa en överblick över hela det fält som är före- mål för rådets verksamhet, vilket är en första förutsättning för att bedöma olika rationaliseringsåtgärders berättigande. För en sådan bedömning och för att arbetsupp- gifterna skall kunna formuleras på ett —— med hänsyn till den förutsebara utveck- lingen på sjukhusområdet under avsevärd tid framåt — riktigt sätt utgör en centralt samlad erfarenhet av sjukhusfunktion och sjukhusorganisation såväl inom som utom landet en grundförutsättning.

12.4.3. Expertgrupper

Rådets arbete bedrivs i form av expert- utredningar på olika områden med anli- tande av experter eller expertgrupper. Där så är möjligt, skall enligt princip- beslut av SJURA minst en rådsledamot ingå i expertgrupp och denne skall, försåvitt området för gruppens verksam- het gör det lämpligt, leda gruppens arbete.

SJURAzs verksamhet har antagit bc- tydande omfattning. I maj 1965 fanns tio expertgrupper, varav en dock ännu inte börjat arbeta. Sammanlagda antalet leda— möter i dessa grupper var 64.

Ytterligare sex expertgrupper med i medeltal sex ledamöter planeras. För budgetåret 1964/65 har till rådets för- fogande ställts sammanlagt 3 milj. kr. Härav har 1,8 milj. kr. anvisats under ovannämnda reservationsanslag till Viss rationaliseringsverksamhet inom sjuk- vården medan Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet åtagit sig att svara för återstående 1,2 milj. kr. För SJURA:s verksamhet under budget- året 1965/66 har under nämnda anslag anvisats ett lika stort belopp som för budgetåret 1964/65. Utöver detta anslag är såsom tidigare medel för SJURAzs administrationskostnader beräknade un- der CSB:s avlönings- och omkostnads- anslag.

För gruppernas arbetsuppgifter har SJURA som hjälpkrafter anställt hel- eller deltidsarbetande teknisk personal och kontorspersonal enligt kontrakt; i april 1965 fanns 15 heltids- och 5 del- tidsanställda.

12.4.4. Kansltorganisatlonen

Enligt de vid rådets inrättande 1962 givna bestämmelserna skulle ledningen av det löpande arbetet anförtros åt en av chefen för inrikesdepartementet mot dagarvode enligt kommittékungörelsen förordnad sekreterare. Dennes arbets- börda med att insamla uppgifter om samt koordinera av andra organ verk- ställda utredningar, följa den tekniska och organisatoriska utvecklingen på sjukhusdriftens område samt beredning- en av i rådet och arbetsutskottet före- dragna ärenden m.m. blev emellertid så omfattande att rådet 1964 (proposition 1964: 114, s. 13) fick medgivande att mot

arvode anställa en verkställande tjänste- man samt en sekreterare och ett biträde. Därigenom har SJURA ehuru bokföring, kassarörelse och annan kameral service är förlagda till CSB fått ett eget kansli.

Den sålunda vid SJURAzs kansli för det löpande arbetet med samordning av utredningar, beredning av ärenden, puh- licering m.m. 1.7.1965 anställda perso- nalen erhåller arvode motsvarande de i nedanstående sammanställning upptagna tjänsterna.

Med anlitande av förutnämnda anslag till rationaliseringsverksamhet får enligt propositionen 1964: 114 (s. 13) anställas

.. Antal

Tjanst Lonegrad tjänster Byråchef B 11 1 1:e bs A 23 1 Kanslibiträde A 7 1 Summa 3

1 Därjämte dagarvode enligt kommitté- kungörelsen.

särskilda utredningssekreterare. Deras antal är inte fixerat utan har gjorts be- roende av omfattningen av planerings- verksamheten.

KAPITEL 13

Den väntade utvecklingen inom hälso- och sjukvården

jämte apoteksväsendet

I detta kapitel lämnas en summarisk översikt över de viktigaste tendenserna i hälso- och sjukvårdens väntade utveck- ling dels vad angår den organisatoriska sidan och dels i fråga om utvecklingen i övrigt inom olika delar av området i fråga. Avsikten är att söka i stora drag ange de faktorer, som under de närmaste 10 in 15 åren kan väntas påverka den statliga centrala medicinaladministratio- nens organisation och arbetsuppgifter. Härvid har dock den ständigt snabbare vetenskapliga och tekniska utvecklingen inom hälso- och sjukvården endast flyk- tigt berörts. Den kommer att utförligare behandlas i kap. 14.

Framställningen grundar sig väsentli- gen på uppgifter och synpunkter ur den av MS utgivna statistikserien »Allmän hälso- och sjukvård», läkarprognosutred- ningens betänkande »Om läkarbehov och läkartillgång» (SOU 1961: 8), ÖHS-kom- mitténs betänkande »Sjukhus och öppen vård» (SOU 1963: 21) samt MS:s i skri- velse till socialdepartementet 16.2.1965 redovisade beräkning av investeringar, arbetskraftsbehov och driftutgifter åren 1963—1970 till grund för den senaste långtidsutredningen (jfr 5.3).

13.1 Den allmänna organisatoriska utvecklingen Den allmänna utgångspunkten för MCA-

utredningen har varit läget efter pro- vinsialläkare- och mentalsjukvårdsrefor-

mernas genomförande. Provinsialläkare- reformen innebar, att den av staten så— som huvudman omhänderhavda öppna kroppssjukvården fr.o.m. 1.7.1963 över- gick till landstingen. När även det beslu- tade överförandet av huvudmannaskapet för mentalsjukvården till landstingen ge- nomförts kommer den civila statliga sektorn av samhällets organisation för hälso- och sjukvården att i huvudsak be— gränsas till centrala organ för administ- ration i vidsträckt mening, centrala in— stanser för rättsmedicin, rättspsykiatri och socialpsykiatri, vissa laboratorier, länsläkarorganisationen, rättsläkarstatio- nerna, det rättspsykiatriska undersök- ningsväsendet samt undervisningsanstal- ter, bland vilka åtminstone tillsvidare in- går vissa undervisningssjukhus.

För den allmänna hälsovården, d. v. s. omgivningshygienen inklusive livsmedels- kontrollen samt för epidemibekämpandet är primärkommunerna i första hand an- svariga genom hälsovårdsnämnderna. Genom att primärkommunerna är hu- vudmän för berörda funktioner är det naturligt att de i första hand intresserar sig för vad som direkt berör det egna området. På länsplanet är länsstyrelsen med länsläkaren och länsveterinären samt på riksplanet medicinal- och veteri- närstyrelserna samhällets hälsovårds- organ. Såvitt angår riksomfattande om- givningshygieniska initiativ utgöres de administrativa samhällsorganen av de två centrala ämbetsverken, som under sig har länsläkare- respektive länsveteri-

närorganisationen. Det kan därför med visst fog sägas att ansvaret för den all- männa hälsovården på läns- och riks- planet de facto är statens.

Över huvud taget möter centrala lik- som regionala och lokala instanser ett allt större och allt mer tvingande behov av omgivningshygieniska åtgärder mot t.ex. de mark-, vatten- och luftförore- ningar, andra kemiska risker och buller som åtföljer den snabba utvecklingen inom teknik, produktion, handel, bilism och luftfart, den allt starkare befolk- ningskoncentrationen och expansionen av fritidsbebyggelsen.

Kraven på den primärkommunala or- ganisationens, d.v.s. hälsovårdsnämn- dernas kapacitet på hälsovårdens område kommer att öka i och med att omgiv- ningshygienens betydelse allt mer beak- tas. Detta förhållande i förening med den pågående utvecklingen mot allt större kommuner kan väntas på längre sikt medföra en allmän förstärkning av dessa nämnders organisation och därmed av deras kapacitet och effektivitet. En dy- lik utveckling kommer att medföra att utövandet av den högsta tillsynen och ledningen av verksamheten kommer att ställa allmänt ökade anspråk såväl på länsläkare- och länsveterinärorganisatio- nen som på MS och veterinärstyrelsen, den senare närmast i fråga om livs- medelshygienen. Däremot kan den be- rörda utvecklingen knappast möjliggöra någon mera betydande utvidgning av hälsovårdsnämndernas kompetensområ- de i förhållande till de statliga instanser som har att taga befattning med den allmänna hälsovården, livsmedelshygie- nen och epidemibekämpningen.

För sjukvårdens vidkommande mar- kerar provinsialläkare- och mentalsjuk- vårdsreformerna landstingens och de landstingsfria städernas ansvar som hu- vudmän för alla former av civil sjuk- vård inom sjukvårdsområdena.

Reformerna skulle, även om de enbart innebar ett övertagande av det ekono- miska och administrativa huvudmanna- skapet för bcfintliga organ utan väsent- liga förändringar, krävt betydande för- stärkningar av landstingens organisation.

Under en relativt lång övergångstid kommer särskilt samordningen av öppen och sluten kroppssjukvård och samord- ningen mellan kropps- och mentalsjuk- vård att medföra stora problem. Den i det följande närmare berörda allmänna knappheten på sjukvårdspersonal och de stigande sjukvårdskostnaderna i lands- tingskommunerna nödvändiggör att dessa samordningsproblem snarast får en så ändamålsenlig lösning som möjligt, nå- got som hänger nära samman med strä- vandena att rationalisera vårdens ut- övande och den dagliga driften av sjuk- vårdsorganen.

Som en ytterligare faktor i samman- hanget må nämnas länsindelningsutred- ningens blivande förslag, därest detta kommer att för landstingens och de utan- för landsting stående städernas del leda till att antalet sjukvårdshuvudmän och därmed antalet sjukvårdsområden redu- ceras.

De nu berörda förändringarna i fråga om huvudmannaskapet för sjukvården och i den kommunala indelningen kom- mer att framtvinga en forcering av den redan pågående utbyggnaden av de kom- munala ledningsorganen inom sjukvår- den. Denna utveckling kan komma att möjliggöra en ökad delegering till de kommunala instanserna, dock knappast i sådan grad att den centrala statliga organisationen kan komma att påverkas annat än punktvis. Anledningen till den- na begränsning av delegeringsmöjlig- heterna är främst de betydande utvidg- ningar av sjukvårdshuvudmännens be- fogenheter som skett under senare är, senast genom 1962 års sjukvårdslagstift- ning.

Vid sidan om den av sjukvårdshuvud- männen bedrivna sjukvården förekom- mer viss sjukvård i privat regi. Det gäl- ler främst öppen sjukvård.

Den i samhällelig regi bedrivna tand- vården utgöres av folktandvården, som står under landstingskommunernas hu- vudmannaskap. Tandvården i övrigt om- besörjes av de privatpraktiserande tand- läkarna.

Även om det privatägda apoteksväsen— det står under mycket ingående statlig kontroll, år det likväl inte fråga om något statligt huvudmannaansvar. Läke- medelstillverkning och läkemedelsdistri- bution handhaves, förutom av apoteks- väsendet, av privata företag. Frågan om det framtida huvudmannaskapet för apo- teksväsendet och läkemedelsdistributio- nen är under utredning. Det förefaller emellertid föga troligt att en kommande reform kan komma att innebära att något av utredningsarbetet berört äm- betsverk ålägges att ansvara för driften av apoteksväsendet eller läkemedelsdist- ributionen.

I fråga om den vid sidan av huvud- männen bedrivna sjukvården samt tand- vården och apoteksväsendet kan för dagen inte påvisas några särskilda ut- vecklingstendenser ägnade att i mera be- tydande grad påverka den centrala me- dicinaladministrationens organisation och arbetsuppgifter, om man bortser från de förändringar som tandvårdsförsäkringen och utredningen rörande apoteksväsen- det kan komma att medföra.

Vad slutligen angår beredskapsfrågor- na gäller enligt de allmänna principerna för vår beredskapsplanläggning att det ankommer på den, som i fred ansvarar för viss verksamhet, att också svara för motsvarande beredskapsplanläggning samt verksamhetens drift under bered- skap och krig. Beredskapsuppgifterna inom det allmänt civila medicinalväsen- det faller sålunda på primärkommunerna

rörande hälsovården och på landstings- kommunerna rörande sjukvården.

Den allmänna ledningen av bered- skapsplanläggningen, vissa personalkate— goriers krigsplacering samt en del pla- nerings-, utbildnings- och anskaffnings- uppgifter åvilar SBN. Detta allmänna läge kan väntas bli i stort oförändrat. För den centrala administrationens vid— kommande medför emellertid bl.a. den vid 1964 års riksdag i princip beslutade utökade beredskapsutbildningen för lä- kare och den kommunala beredskaps- lagstiftningen, vilken senare berör hälso- vårdsnämnderna, väsentliga nya arbets- uppgifter.

13.2. Utvecklingen inom hälsovården

Den allmänna hälsovården omfattar i första hand omgivningshygienen, syftar till att skydda människorna mot skadliga inslag i den miljö de lever i, såsom buller, mark-, vatten- och luft- föroreningar, giftiga substanser och strål- ningsrisker, samt livsmedelshygien. Till den allmänna hälsovården kan också föras hälsobefrämjande åtgärder i syfte att motverka missbruk av alkohol och tobak ävensom av narkotika, euforise- rande ämnen och sömn- eller rogivande medel. Dit hör även åtgärder för att för- må medborgarna att undvika en ur hälsosynpunkt olämplig livsföring och att själva positivt bidraga till sin hälsas bevarande.

De allmänna terapeutiska framstegen i förening med det förhållandet att in- fektionssjukdomarna numera i väsentlig grad begränsats eller kunnat utrotas i vårt land har medfört ett ändrat sjuk- domspanorama, något som kan komma att frigöra kapacitet för en ökad preven- tiv inriktning av hälso- och sjukvårds- resurserna. Under alla omständigheter bör samhällets hälsovårdande insatser i allt högre grad inriktas på att skydda medborgarna mot risker från omgivning-

som

en och på att genom upplysning och propaganda söka förmå dem till en för deras såväl fysiska som psykiska hälsa lämplig livsföring.

Flera tungt vägande skäl för en inten- sifiering av hälsovården i nyss antydd riktning kan det all- mänt humanitära syftet. Under en period med knapp tillgång på arbetskraft är det av samhällsekonomiska skäl angeläget att anledningarna till produktionsbort- fall, däribland sjukdom, invaliditet och ohälsa, begränsas till ett minimum. För hälso- och sjukvården gäller, att knapp- heten på arbetskraft såsom de senare årens erfarenheter visat i hög grad drab- bar s jukvårdsanstalterna och därmed sät- ter en bestämd gräns för samhällets möjligheter att ge sjukvård. En av de på längre sikt mest verksamma utvägarna att hålla tillbaka sjukvårdsbehovet är en intensifierad hälsovård. Härvid om den

anföras utöver

synes största effekten skulle kunna utvinnas genom en förbättrad förebyggande vård av åldringarna med deras både absolut och relativt höga be- hov av sjukvård.

Bland de för dagen aktuella hälso- vårdsfrågorna på riksplanet må nämnas propaganda och upplysning i hälsobe- främjande syfte, uppföljning av den ständigt ökande användningen av gif- tiga eller eljest skadebringande ämnen, skärpta åtgärder mot könssjukdomarnas utbredning samt ökad förebyggande psy- kiatrisk vård av barn och ungdom som ett led i kampen mot mera svårartad psykisk ohälsa och även mot ungdoms- kriminaliteten. De livliga och snabba förbindelserna med utlandet kräver ett starkt gränsskydd mot smittsamma sjuk- domar.

som

När det —— som här är fallet — gäller en inventering av de faktorer som kan väntas påverka den centrala medicinal- administrationen, bör erinras om att samma skäl som nyss åberopats för en

intensifierad hälsovård också talar för att alla möjligheter måste tillvaratagas när det gäller att nedbringa antalet för- giftningar och skador genom olycksfall. Särskilt trafikolyckorna medför en dryg belastning för sjukvården.

Personlig förebyggande hälsovård har sedan länge varit organiserad i vårt land, främst den förebyggande mödra- och barnavården.

Ett jämförelsevis nytt inslag på om- rådet är olika slag av hälsokontroll genom allmänna hälsoundersökningar i form av dels de under MS:s ledning stå- ende år 1945 påbörjade skärmbilds- undersökningarna och dels andra, hittills försöksvis anordnade massundersökning- ar av vissa befolkningsgrupper, grupper av arbetstagare etc. Skärmbildsunder- sökningarna kan anses väl etablerade i fråga om organisation och metodik. Där- emot står man i fråga om andra hälso- undersökningar alltjämt i begynnelsen av utvecklingen. Man kan emellertid förutse att krav på genomförande av all- männa undersökningar i förebyggande syfte och utveckling av bättre metoder för massundersökningar kommer att snart nog driva fram en betydande verksam- het på området.

13.3. Utvecklingen inom sjukvården

13.3.1 Utvecklingen av efterfrågan på sjukvård Samtidigt som tillgången på arbetskraft i landet väntas komma att praktiskt taget stagnera under 1966—80 (jfr nedan under 13.4.2), kommer, enligt de nya prognoser som statistiska centralbyrån framlade i början av 1965, vår totala folkmängd att öka 10 a 15 procent under samma 15-årsperiod. Av särskild be- tydelse för efterfrågan på sjukvård är att folkmängden i åldern 70 år och däröver beräknas öka med 50 procent till 1980. Av vikt är också att antalet årligen födda barn stiger. Från 1960, som be-

tecknar ett lågmärke för efterkrigstiden (102000 levande födda), har redan en väsentlig ökning inträtt (123 000 år 1964). I och med att de stora årskullar- na av 40-talsfödda mera allmänt kom- mer upp i fruktsam ålder, väntas denna ökning komma att fortsätta, så att fö- delsetalet i början av 70-talet blir t. ex. 140000. Enligt den högre av två prog- noser som gjorts av centralbyrån skulle det t.o.m. kunna komma att överstiga 150000. Enligt en uppfattning, som ut— tryckts av både läkarprognosutredningen och ÖHS-kommittén, kommer därtill att efterfrågan på sjukvård ökas mångdub- belt snabbare än det behov som betingas av folkökning och förändringar i ålders- strukturen. Härom anför t.ex. ÖHS-kom- mittén i betänkandet »Hälsovård och öppen sjukvård» (SOU 1958:15, s. 157) följande:

Tillsammantaget mångdubbelt viktigare än befolkningsutvecklingen är sålunda en rad andra faktorer: kommunikationernas ut- veckling och urbaniseringen, som gör sjuk- vårdsresurserna mera lättillgängliga; den fulla sysselsättningen och levnadsstandard- stegringen i övrigt; den socialpolitiska upp- rustningen; den medicinska forskningen, som starkt medverkat till att vidga markna- den för hälso- och sjukvårdsorganisationens tjänster; den stigande upplysningen; den tillväxt i förtroendet till sjukvårdsresurser- na som kommer till stånd, när tillgången på goda sådana resurser ökas; ökade svå- righeter att vårda patienter i hemmen på grund av högre frekvens av kvinnligt för- värvsarbete och av åldringar som bor för sig själva.

Ökningen av sjukvårdsefterfrågan fort- går alltjämt och väntas fortsätta trots de senaste årtiondenas medicinska fram- steg, som medfört ständigt förbättrade behandlingsmetoder, nedbringat vissa sjukdomars frekvens och därmed för- ändrat sjukdomspanoramat. Genom före— byggande åtgärder har sålunda flera av de epidemiska sjukdomarna, däribland polio, samt lungtuberkulos starkt be-

gränsats. De medicinska framstegen har bidragit till en fortgående förkortning av vårdtiderna i anledning av somatisk sjukdom, skador och förlossningar. Nya läkemedel har också möjliggjort kortare vårdtider inom den psykiatriska vård- sektorn. Att sjukvårdsefterfrågan trots

detta oavlåtligt vuxit beror — förutom på den ändrade ålderssammansättningcn med stigande antal åldringar — kanske främst på de faktorer, som åberopats i ÖHS-kommitténs ovan anförda uttalan- de. Vissa specifika anledningar till ökad intagning på sjukhus kan också påvisas. Som exempel kan nämnas, att antalet intagningar på grund av trafikolycksfall och sömnmedelsförgiftningar 1962 hade ökat med drygt 40 respektive 110 pro- cent i förhållande till 1951.

Av förklarliga skäl möter det stora svårigheter att göra någon verklig be- räkning av den takt, varmed sjukvårds- efterfrågan ökar.

Eftersom tillgången på sjukvård i för- hållande till efterfrågan i dagens läge kan betecknas som allmänt sett knapp, kan vårdpersonalens totala ökning (3.9 procent per år under perioden 1950— 1963), som i sin tur särskilt de senaste fem åren otvivelaktigt hållits tillbaka av rekryteringssvårighetcrna, betraktas som ett minimimått på efterfrågeökningen. Utjämnar man denna siffra till fyra procent per år skulle den totala steg- ringen under perioden 1966—1975 bli 48 procent. Den verkliga stegringen i efterfrågan måste dock antagas bli större.

Beträffande efterfrågan på tandvård må här endast framhållas, att den kan förväntas stiga liksom efterfrågan på sjukvård i övrigt och huvudsakligen av samma orsaker. Den väntade utvidg- ningen av den allmänna sjukförsäk- ringen till att omfatta också tandvård kommer att medföra en ytterligare kraf- tig stegring av efterfrågan inom denna

vårdsektor. Det under 13.4.1 berörda för- hållandet att folktandvården sedan länge haft och alltjämt har ett betydande an- tal vakanser tyder på att kapaciteten redan är knapp och att detta även gäller beträffande den privata tandvården.

Sammanfattningsvis har utvecklingen av den totala sjukvårdsefterfrågan inne- burit en ständig stegring. De dämpandc faktorerna har hittills inte kunnat upp- väga de pådrivande. Denna allmänna tendens måste antagas bestå och i stort bli avgörande för anspråken på fortsatt utbyggnad av sjukvården. Det är utan vidare klart att, även om den faktiska efterfrågan på sjukvård skulle öka endast i takten 4.0 procent per år, kraven på sjukvårdens prestationsför- måga kommer att tvinga de för sjukvår- dens utbyggnad ansvariga instanserna till utomordentliga ansträngningar redan för att med den personalknapphet som är att förutse åtminstone undgå en ökning av gapet mellan tillgång och efterfrågan. Bl.a. understryker det sagda den syn- nerliga vikten av allmän hälsovård och förebyggande vård för att begränsa sjuk- vårdsefterfrågan. Vad nu sagts gäller även efterfrågan på tandvård.

13.3.2 Platsantal och Investeringar vld den slutna sjukvården

Att döma av de uppgifter från huvud- männen om planerade investeringar, som MS insamlat och analyserat som under- lag för den förut nämnda långtidsutred— ningens räkning, skulle platsantalet i sjukvården komma att förete följande årliga procentuella ökning de sju åren 1964—70:

Kroppssjukvård exkl. vård av Procent långvarigt kroppssjuka 1.5 Vård av långvarigt kroppssjuka 9.5 All kroppssjukvård 3.7 Samtliga vårdformer (även men- talsjukvården) 3.0

Hela platsantalet skulle därmed kom- ma att öka från 121000 år 1963 (inräk-

nat 4800 långtidsplatser under social myndighet) till 149000 år 1970 motsva- rande i genomsnitt med 4000 per år. Antalet platser för långvarigt kropps- sjuka skulle stiga från bortåt 21000 är 1963 till ca 36000 är 1970. Drygt hälften av ökningen skulle sålunda komma på denna vårdform.

Den tillväxt i platsantalet som dessa uppgifter indicerar kan mot bakgrunden av vad förut anförts om sjukvårdsefter- frågans tillväxt inte bedömas överstiga behovet. Vad gäller vård av långvarigt kroppssjuka har tidigare beräknats att behovet, på grundval av vissa av läkar- prognosutredningen och ÖHS-kommittén använda kriterier (55 platser på 1000 invånare i åldern 70 år och däröver), borde uppgå till 40 000 platser är 1970. Vid en motsvarande tidigare undersök- ning räknade man med att det totala platsantalet skulle komma att stiga med bortåt 3000 per år under 1961—65, men under åren 1961—63 uppnåddes i verk- ligheten icke större ökning än ca 1800 per år. Att den planerade utbyggnaden för 1963—70 blivit så stor som 4000 per år kan bero på denna eftersläpning. Det är tveksamt om den planerade ut- byggnadstakten kan fullföljas. MS har i sina kommentarer till det för långstids- utredningen insamlade materialet uttalat att en alltför stor optimism synes fram- träda i sjukvårdshuvudmännens plane- ring vad angår utbyggnadsplanernas tids- mässiga förverkligande och framför allt i fråga om möjligheterna att få fram sjukvårdspersonal. Ett något retarderat program kan enligt MS innebära en bättre personalsituation och förordas därför av styrelsen.

Huvudmännens utbyggnadsplaner in- nebär, att den totala investeringsvoly- men, mätt i kronor, enligt MS:s utred- ning förutsättes komma att öka med nära 19 procent per år från 1963 till 1970 vad gäller byggnader och anläggningar och

med nio procent per år i fråga om ut- rustning och annat. Dessa siffror torde dock delvis inkludera förutsedda infla- tionistiska kostnadsstegringar. Den fak- tiska ökningen i samtliga nettoinvcste- ringar för både byggnader och utrust- ning utgjorde under de tre åren 1961— 63 ca 11 procent per år. Detta tal in- begriper givetvis alla inflationistiska kostnadsstegringar. Också denna jäm- förelse styrker intrycket av att huvud- männens investeringsplaner överstiger vad som i verkligheten går att åstad- komma. Att planerna inte torde vara realistiska i förhållande till bemannings- möjligheterna framgår av analysen un- der 13.4.

Även om utbyggnaden av den slutna vården skulle komma att avsevärt un- derstiga den av huvudmännen planerade, har man att vänta ett betydande kvanti- tativt nytillskott. Samtidigt kommer bygg- nadsbeståndets förnyelse att fortsätta. Parallellt härmed kommer de pågående strukturförändringarna av lasarettsorga- nisationen att med all sannolikhet inten- sifieras. De nuvarande sjukstugorna och odelade lasaretten kan förutses bli näs— tan utan undantag omdisponerade för andra uppgifter. Beträffande de mera kvalificerade lasarettsenheterna har man att vänta av befolkningsförskjutningen föranledda förändringar av platsbehovet i olika landsändar med därav följande omdispositioner och nybyggnader. Den fortgående utvecklingen vid lasaretten mot ökad specialisering inom de kliniska disciplinerna och inrättandet av nya ser- viceavdelningar kommer att fortsätta, utbyggnaden av regionsjukhusen likaså. Här bör också erinras om föreliggande planer att använda lasaretten som huvud- centra för åldrings- och annan långtids- sjukvård och att till lasaretten ansluta härför erforderliga, mindre personalkrä- vande vårdenheter. Den kanske mera långsiktiga men likväl fullt tydliga ten-

densen att vidga lasarettens resurser för mentalsjukvård och att mer och mer låta kroppssjukvården och mentalsjukvården sammansmälta bör också noteras. Vad det senare vårdområdets överförande till landstingen kan föra med sig i övrigt under 1970-talet är svårt att förutse men upprustningen såväl i fråga om personal som lokaler kommer att fortgå.

Undervisning och utbildning kommer att i betydligt ökad omfattning förläggas till sjukhusen och kommer att ställa sär- skilda krav på dessas organisation och resurser.

Behovet av rationaliseringar i perso- nalbesparande syfte är särskilt aktuellt i fråga om alla grenar av sluten vård, som tar i anspråk största delen av per- sonalen. Härvid kan intresset förutses bli i hög grad inriktat på försök att ge- nom olika åtgärder utbygga och stärka resurserna inom mindre personalkrä- vande öppna eller halvöppna vårdformer och på så sätt avlasta den slutna vården.

Det ligger i sakens natur att den slutna vården såsom den mest personal- och kostnadskrävande redan är och kommer att under överskådlig tid vara det främsta objektet för sjukvårdshuvud- männens planerings- och rationalise— ringsverksamhet. Denna tendens kom- mer med all sannolikhet att skärpas. Den kommer att medföra en motsvarande ökning av kraven på kvalificerad och snabb medverkan från berörda statliga myndigheters sida i fråga om sjukvår- dens och sjukhusens planering och även i rationaliseringsfrågor både i vad det gäller den somatiska och psykiatriska sidan. Såväl MS som CSB och SJURA kommer att i hög grad beröras härav.

13.3.3 Den öppna sjukvården m.m. Öppen vård användes här som ett ge- mensamt begrepp för annan sjukvård än sluten kropps- och mentalsjukvård. d. v. s. vård av patienter intagna på sjuk-

hus. Öppen vård omfattar här alltså inte endast den helt öppna vården utan ock- så de mellanformer mellan sluten och öppen vård som förekommer eller är under utveckling.

I huvudsak presteras den av samhället bedrivna öppna sjukvården i vanlig be— märkelse av tjänsteläkare (provinsial- oeh stadsdistriktsläkare) med biträde av bl. a. distriktssköterskorna samt av sjuk- husens läkare. Tjänsteläkarna är i bety- dande omfattning engagerade i hälso- vården och vissa andra icke sjukvår- dande uppgifter. Läkarprognosutred- ningen har räknat med att en betydande utbyggnad av den öppna sjukvården erfordras under 1970-talet. ÖHS-kommit- tén har kommit till samma resultat. Det är högst angeläget att den utanför sjuk- husen bedrivna öppna sjukvården ut- bygges. Emellertid har alltsedan 1950- talet expansionen vid sjukhusen tagit i anspråk nästan hela ökningen av till- gången på läkare och övrig medicinal- personal. Strävandena att förskjuta sjuk- vårdsbehovet från den slutna akutsjuk- vården mot öppna och halvöppna vård- former kommer att kräva en planmäs- sig och konsekvent utbyggnad av den öppna sjukvården inom sjukvårdsområ- dena. Man kan med all sannolikhet för- utse, att slutresultatet kommer att bli en förskjutning mot öppna och halvöppna vårdformer under medverkan av allt flera specialister.

Som ett led i den antydda utveck- lingen kan beträffande provinsial- och övriga tjänsteläkare samt de privatprak- tiserande läkarna noteras den pågående övergången till flerläkarstationer respek- tive s. k. läkarhus samt i samband där- med en upprustning med specialistutbil- dade läkare, hjälppersonal och tekniska resurser, som möjliggör undersökningar och vårdmoment som annars skulle tvingat över patienterna till sjukhusen.

För såväl huvudmännen som den cen-

trala medicinaladministrationen kommer samverkan mellan sluten och öppen vård att under de närmaste åren bli ett av de viktigaste och mest intrikata problemen såväl ur medicinska vårdsynpunkter som organisatoriskt och ekonomiskt. Därtill kommer att problematiken är så sam- manvävd med den slutna sjukvården att en tillfredsställande lösning synes möjlig endast genom ett fullständigt utnytt- jande av den genom provinsialläkare— och mentalsjulwårdsreformerna öppna- de möjligheten till fullständig samplane- ring av all samhällelig sluten och öppen sjukvård inom sjukvårdsområdena, re- gionerna och på riksplanet. De antydda uppgifterna kommer att på det centrala planet främst belasta MS. Rehabiliteringsverksamheten har un- der senare tid utbyggts såväl inom ar- betsvården som på den medicinska sidan. Flertalet sjukvårdsområden äger sålunda arbetsträningsinstitut och sjukhusanslut- na rehabiliteringskliniker är inrättade eller planerade vid ett flertal central- lasarett. Utbyggnaden pågår och kan, med det starka intresse som gör sig gäl- lande i fråga om alla handikappade, väntas fortsätta att accelerera. Medan den medicinska rehabiliteringen och arbets- vården hittills i stort sett utvecklats var för sig från delvis skilda utgångspunkter, innebär den nya synen på rehabilite- ringen enligt centrala rehabiliterings- beredningens första betänkande »att denna måste bedrivas som en enhetlig och kontinuerlig process utan skarpa gränsdragningar mellan skilda vårdfor- mer». Beredningen finner vidare att rehabiliteringsverksamheten bör ledas från de medicinska rehabiliteringsklini- kerna och tillsynen utövas av MS. Den nya lagen om allmän försäkring (SFS 1962: 381) har inkopplat försäkringskas- sorna och deras rehabiliteringsteam och pensionsdelegationer i rehabiliterings- verksamheten, varigenom ett nära sam-

arbete mellan sjukvården (såväl öppen som sluten), sjukförsäkringen och arbets- vården säkrats. MS föreslår representan- ter i försäkringskassa, rehabiliterings- team och pensionsdelegationer. MS:s befattning med rehabiliteringsverksam- heten är alltså redan nu omfattande och nödvändiggör ett nära samarbete med ett stort antal myndigheter. Man måste mot bakgrunden av den starka utveck- lingen på området förutse krav på stän- digt ökade insatser från MS:s sida för den socialt betydelsefulla verksamhet som rehabiliteringen innebär och som är en förutsättning för den växande och alltmer differentierade handikappvården.

De för MCA-utredningens arbete vik- tigaste slutsatserna av vad idetta av- snitt anförts är att den närmaste fram- tiden kommer att på detta område bära

fordra radikala initiativ såväl av huvud- männen som av den centrala statliga instansen, dvs. MS.

13.4 Personallägets utveckling

Med hänsyn till den avgörande betydelse personalläget måste tillmätas när det gäl- ler hälso- och sjukvårdens utbyggnads- möjligheter, har MOA-utredningen ansett sig böra närmare redovisa sin uppfatt— ning om personalbehovets utveckling, svårigheterna att tillgodose behovet och de konsekvenser den väntade personal- bristen medför i form av ökade krav på planering.

13.4.1 Allmänt om utvecklingen

Följande tablå sammanfattar lingen i fråga om den inom sjukvården yrkesverksamma personalen så som den

utveck-

med sig svåra sjukvårdspolitiska avväg- återspeglas i medicinalstatistiken för nings- och samordningsproblem samt åren 1950—63: Inom sjukvården yrkesverksam personal Antal Ökning i procent 1950 1963 på 13 år på 10 år på 1 år Vård- och medicinal- personal 66315 109320 64.8 46.9 3.9 Förvaltnings- personal 1 350 2410 78.5 56.2 4.6 Ekonomipersonal 13530 15670 15.8 12.0 1.1 Hela personalen 81195 127400 56.9 41.4 3.5

Hela personalen ökade sålunda i en takt motsvarande 3.5 procent per år. För ekonomipersonalen, vars arbete lät- tast kunnat rationaliseras, var dock ök- ningen vida lägre eller föga mer än en procent per år. För den egentliga vård- och medicinalpersonalen, som enligt vad förut sagts, dock ej fullständigt, torde avspegla ökningen i sjukvårdsefterfrå- gan, var den återigen högre eller nära fyra procent per är motsvarande 47 pro- cent på tio år.

Att märka är emellertid att ökningen

av personaltillgången retarderat under 60-talet, då ökningstakten var väsentligt svagare än mot slutet av 50-talet. Detta beror säkerligen på de ökande rekryte- ringssvårigheterna, som medfört att efter- frågan på personal (uttryckt i antal tjänster), särskilt sedan 1958 då perso- nalbristen började bli väsentligt mera utpräglad, stigit snabbare än tillgången. Detta bestyrkes av följande jämförelse avseende utvecklingen på större kropps- sjukhus under tiden 1958—63:

Personalefterfrågan och personaltillgång

Motsvarande ökning i procent Större kroppssjukhus .. Procentuell okmng 1958—63 på ett år på 10 år

Personalefterfrågan (=tjänster)

Sjuksköterskor 26.2 4.8 59.3 Värdbiträden m.fl. 21.5 4.0 47.6 Personaltillgång (=tjänster minus va- kanser utan vikarie)

Sjuksköterskor 18.5 3.5 40.4 Vårdbiträden m.fl. 19.6 3.6 43.0

Särskilt för sjuksköterskor framträder här en avsevärd skillnad mellan utveck- lingen av tillgång och efterfrågan. Den senare har vuxit med nära fem procent per är motsvarande inemot 60 procent per årtionde. Dessa förhållanden illustre— ras ytterligare av nedan intagna diagram. För vårdbiträden har efterfrågeökning- en varit svagare. Samtidigt har tillgångs— ökningen varit starkare än för sjukskö- terskor på grund av mindre rekryterings- svårigheter. Utöver den efter byggnads- regleringens liberalisering i slutet av 50- talet allt snabbare utökningen av plats- antalet har följande faktorer av allmän betydelse i hög grad bidragit till efter- frågeökningen under senare år:

1. Den arbetstidsförkortning som genom- fördes i slutet av 50-talet och som sedan följts av ytterligare arbetstidslättnader.

2. Delningen av lasarett, utvecklingen av specialiteter, inte minst regionvårdsspecia- liteter som är särskilt personalkrävande.

3. Expansionen vid sjukhusens service- avdelningar, som exemplifieras av att an-

talet röntgenundersökningar på lasaretten ökat med ca sju procent per år från 1953 till 1963 motsvarande nära nog en fördubb- ling på tio år.

För den närmaste framtiden kan för- utses ytterligare förkortning av arbets- tiden samt ytterligare utbyggnad av spe- cialiteter och expansion av serviceav- delningarna. Även om punktvis kan upp- nås betydande personalbesparingar ge- nom effektivare hjälpmedel och ända- målsenligare byggnader, torde vad som härigenom kan uppnås inte kompensera de tre nämnda faktorerna, som inverkar på personaltätheten.

Man har därför närmast att förutse en fortgående ökning av personaltätheten (befintlig personal per 100 platser) och personalefterfrågan (antal tjänster) per 100 platser. Utvecklingen i detta hänse- ende, som lätt förbises i planeringen (jfr 13.4.2), belyses i följande tablå, som återger vårdpersonaltillgäng och vård- personalefterfrågan per 100 platser i hela kroppssjukvården 1955—63:

Utvecklingen av personaltätheten (befintlig personal per 100 platser)

Vårdpersonal Endast sjuksköterskor tillgång | efterfrågan tillgång efterfrågan

1955 62.3 63.0 14.0 14.3 1960 71.0 72.6 15.9 16.8 1963 75.3 78.5 16.1 17.6 Ökning i procent per år 1955—60 2.7 2.9 2.6 3.3 1960—63 2.0 2.6 0.4 1.6

Som synes har — per 100 platser — efterfrågan stigit snabbare än tillgången, vilket innebär att antalet vakanta tjäns- ter utan vikarie ökat. Beträffande sjuk- sköterskorna är skillnaden särskilt ut- präglad. Försvagningen i efter-fråge- ökningen per 100 platser 1960—63 torde åtminstone delvis bero på en av brist- situationen föranledd återhållsamhet vid inrättandet av nya tjänster.

Framställningen är därmed inne på personalbristens konkreta uttryck i form av vakanser. Utvecklingen i detta hän- seende framgår av nedanstående sam- manställning rörande vakansläget vid kroppssjukhusen (exkl. mindre sjuk- hem) i början av oktober 1961, 1962 och 1963. För 1964 saknas jämförliga siffror på grund av omläggning av statistiken. Sammanställningen anger vakanser utan vikarie i procent av antalet tjänster; i fråga om läkare dock endast vakanser å tjänster, där vikarie varit behövlig. Antalet >>vakanser utan vikarie» å andra tjänster än läkar-tjänster var i ab- soluta tal för kroppssjukhusen med un- dantag för mindre sjukhem vid ingången av oktober eller vid årets utgång åren 1960—63 följande:

Utvecklingen ifråga om Index efterfrågan och tillgång på sjuksköterskor snmtuntulet 130 __ vårdplatser inom kropps- _ sjukvården 1958—63 : Sjuksköterske- 125 _ _; tjänster . ./ . ./ _ ,/ _ _/ 120 — ,/ ' ./ Besattu sjuk— : ./ / skölerske- ./ ,! tjänster . / I, 115 __ /./ ,'I _ .I' 'I _ I I, _ ' I 110 _ / " Vårdplatser vid _ / ,' kroppssjukhus _ ! z,, _ I I/ .. I II 105 __ .] 'I] - ! I _ _I I ' f. !, 100 _; | | I i 1953 1959 1960 1961 1962 1963 1960 1.404 1961 1.795 1962 1.975 1963 2.034 De två nyckelkategorierna inom

kroppssjukvården, nämligen läkare och sjuksköterskor, är av särskilt intresse

Vakansläget vid kroppssjukhusen 1961—63

Vakanser utan vikarie i procent av antalet tjänster hösten är Personalgrupp

1961 1962 1963 Läkare 4.2 4.3 5.5 Sjuksköterskor 8.7 8.7 9.0 Barnmorskor 4.8 4.8 5.4 Sjukgymnaster 12.6 14.2 14.4 Kuratorer 2.3 4.6 6.0 Terapeuter 2.8 5.5 5.7 Undersköterskor 2.7 3.3 2.9 Barnsköterskor 0.9 1.5 1.5 Övrig vårdpersonal 2.5 2.8 2.5 Städerskor 3.2 1.2 1.2 Skrivpersonal 0.2 0.3 0.7

för bedömningen av bl.a. kravet på planeringsinsatsernas intensitet.

Beträffande läkarna hänvisas till bi— laga 13.4.1 som visar utvecklingen 1961—1964 inte endast inom den slutna kroppssjukvården utan också inom öp- pen kroppssjukvård och mentalsjukvård. Tablån visar klart hur personalefter- frågans ökning uttryckt i nya tjänster varit snabbare än tillgången. Av tablån framgår också den slutna kroppssjuk- vårdens dominerande ställning i sam- manhanget.

Ökningen av efterfrågan på sjukskö- terskor har gått snabbare än tillgångs- ökningen. Detta framgår av förut intag- na tablåer och diagram. Hela kåren av utbildade sjuksköterskor under 66 år (oavsett yrkesverksamhet) uppgick vid utgången av 1963 till 35129 personer. Under de senaste tre åren hade den ökat med 4.3 procent per år. Under den 12- månadersperiod som slutade hösten 1963 »producerade» sjuksköterskekåren emellertid bara 49.5 »heltidsårsverken» per 100 medlemmar i kåren. Detta tal hade då på tre år sjunkit med ca två procent per år. Följden är att den arbets- volym som presterats av kåren i dess hel- hel stigit med bara 2.3 procent per år från 1960 — ett tal som är ännu lägre än de 3.5 procent som i förut införd tablå angivits som den årliga stegringen i tillgången på sjuksköterskor på kropps- sjukhus åren 1958—63. Diskrepansen mellan sjuksköterskekårens ökning och tillväxten i dess »arbetsvolym» beror del- vis på att andelen gifta bland sjukskö- terskor fortsätter att öka. Till en del be- ror den emellertid också på att yrkes- intensiteten fortsätter att sjunka för gifta sjuksköterskor. Anmärkningsvärt är att bristsituationen i fråga om sjuksköter- skorna gått mot en skärpning trots att viss laboratorie-, operations- och rönt- genpersonal under senare år tillförts

sjukhusen i begränsad men stigande om- fattning.

Antalet inom folktandvården verksam- ma tandläkare uppgick 31.12.1964 till 1 818 eller drygt 30 procent av alla i slutet av året yrkesverksamma tandlä- kare. Vakanssituationen i fråga om tand- läkarna vid folktandvården 1958—1964 framgår av följande uppgifter om antalet vakanta tjänster som inte uppehållits av vikarier vid utgången av respektive år:

Antal Procent av antal tjänster 1958 158 10.8 1959 246 13.3 1960 273 14.2 1961 282 14.0 1962 314 15.0 1963 376 17.6 1964 407 17.8

Sammanfattningsvis har personalbris- ten med obetydliga undantag successivt skärpts vid sjukvården och därmed de olägenheter den drar med sig. Särskilt bristen på läkare och sjuksköterskor är ett hinder för ett effektivt utnyttjande av befintliga resurser. Inom folktandvår- den har bristen på tandläkare varit sta- digt stigande.

13.4.2 Behovet av personalplanering inom sjukvården

Under 1332 har i samband med sjuk- vårdshuvudmännens planer i fråga om utbyggnad av platsantalet inom den slut- na sjukvården 1964—70 ifrågasatts om utbyggnadsplanerna står i proportion till bemanningsmöjligheterna. Utbyggnadsplanerna innebär att ök- ningen av platsantalet skulle bli tre pro- cent per år eller i genomsnitt 4 000. Den ur huvudmännens uppgifter om perso- nalbehovet från 1963 till 1970 framräk- nade årliga ökningen av detta behov stannar vid 3.8 procent per år. Även med beaktande av att drygt hälften av plats- tillskottet faller på vården av långtids-

sjuka och av det allt intensivare rationa- liseringsarbetet för att nå personalbe- sparingar bör vårdpersonalbehovet be- räknas stiga betydligt kraftigare om ut- byggnaden genomföres enligt planerna. För sjukvården i dess helhet (inklu- sive vård av psykiskt utvecklingsstörda och epileptiker) var nämligen ökningen av personaltätheten under 1955—63 ungefär lika stor som för kroppssjuk- vården eller drygt 2.6 procent per år. Skulle därför huvudmännen lyckas att enligt sina planer bygga ut platsantalet med 3.0 procent per år till 1970, skulle denna utbyggnad i förening med en fort- satt stegring av personaltätheten enligt nyss angivna takt kräva en total ökning av vårdpersonalen med mellan fem och sex procent per är (motsvarande 60 år 70 procent per årtionde) i stället för beräknade 3.8 procent. Att den beräkna- de ökningen blivit så låg torde med all sannolikhet bero på att huvudmännen inte tillräckligt beaktat personaltäthetens fortgående ökning. Det nu anförda är ett talande exempel på nödvändigheten av att sjukvårdens planering i fråga om utökning av platsantal etc. måste byggas på en bättre kännedom om de faktorer som bestämmer personalbehovet. Huvudintrycket av de analyser av per— sonalfrågorna som verkställts bl.a. ge- nom ÖHS-kommittén liksom av de data som nu framlagts är att sjukvårdens pla- nering under senare år påtagligt kommit i otakt med bemanningsmöjligheterna och att detta förhållande gör sig gällande även i den nu aktuella planeringen. Re- dan 1960 sysselsatte sjukvården drygt 15 procent av samtliga förvärvsarbetande kvinnor i åldern 20—29 år. Folkmäng- den i denna ålder kommer från omkring 1970 åter att minska. Vad som är ännu allvarligare är att den totala arbetskraf- ten, räknat i >>heltidsärsverken>>, enligt den beräkning som framlagts av statis- tiska centralbyrån inte skulle komma att

öka alls från 1965 till 1980. Härvid är att märka att man vid denna kalkyl dock förutsatt en fortsatt avsevärd ökning i yrkesintensiteten för gifta kvinnor och en fortsatt nettoimmigration av 10000 per år. Tar man dessutom hänsyn till den nya arbetstidsförkortning som be- räknas komma till stånd omkring 1970, kan den totala arbetskraftstillgången, räknad i arbetstimmar, beräknas komma att undergå en absolut minskning.

Det finns anledning att erinra om att personalsvårigheterna inom sjukvården har sin grund i förhållanden som varit utomordentligt svåra för huvudmännen att bemästra. Å ena sidan ställs ständigt starka anspråk på en omfattande fort- satt utbyggnad och utveckling, kvalita- tivt och kvantitativt, av sjukvårdens re- surser. Å andra sidan har tillgången på arbetskraft utvecklats i svag takt, sam- tidigt som högkonjunkturen gjort att konkurrensen om arbetskraft varit utom— ordentligt intensiv. Den snabba ökningen i andelen gifta kvinnor har härvidlag vållat särskilda svårigheter för sjukvår- den, som hittills till omkring 80 procent varit beroende av kvinnlig arbetskraft.

Alla dessa svårigheter som nu ytter- ligare skärpes, bl. a. till följd av fortsatt snabb ökning i den andel av ungdomen som ägnar sig åt högre studier, kan en- dast ytterligare stärka kravet på att en väsentligt ökad uppmärksamhet ägnas åt sjukvårdsplaneringens personalsida.

Den uppgift det här gäller är utom- ordentligt komplicerad. Det gäller att genom »rullande prognoser» söka be- stämma personaltillgångens utveckling och behovet av utbildningsresurser inte blott för vissa huvudkategorier såsom läkare och sjuksköterskor utan även för delgrupper inom varje huvudkategori t.ex. psykiater, ögonläkare, geriatriker, operationssköterskor, operationsassisten- ter, laboratoriesköterskor, laboratorie- assistenter, distriktssköterskor etc. Det

gäller dessutom att utföra motsvarande kalkyler för alla andra grupper av be- tydelse: arbetsterapeuter, sjukgymnas- ter, bandagister, andra tekniker, tallära- re, hörselvårdslärare etc. Dessutom er— fordras en översyn av behovet av andra slag av åtgärder för att stärka tillgången på personal, t.ex. genom att underlätta möjligheterna för gifta kvinnor att i ökad utsträckning ägna sig åt vårdarbete.

Inte minst viktigt är att söka beräkna vilken utbyggnadstakt som inom olika områden är lnöjlig att åstadkomma med hänsyn tagen till de rekryteringsåtgärder av olika slag som kan vara verksamma i sammanhanget och till de demografiska och andra förhållanden som kan antagas påverka sjukvårdens personaltillgång.

De nu berörda uppgifterna förutsätter en väsentlig förstärkning av planerings- resurserna både hos de enskilda huvud- lnännen och centralt, dvs. hos MS. Häri ligger en viktig del av motiveringen för den utbyggnad av styrelsens kapacitet i fråga om statistik, prognoser och pla- nering som kommer att framläggas i kap. 15.

13.5 Den väntade utvecklingens krav på medicinalstyrelsen

Inom hälsovården kommer den fortgå- ende uppbyggnaden av hälsovårdsnämn- derna att ge dessa ökad aktivitet men kan inte väntas medföra, att några av MS:s nuvarande relativt fåtaliga ärenden rörande den allmänna hälsovården kan delegeras till nämnderna. Dessa ärenden rör i stor utsträckning frågor, som är gemensamma för hela riket.

Redan det förhållandet att hälsovårds— nämnderna undergår en allmän upprust- ning kommer emellertid att öka ansprå- ken på råd och anvisningar och allmän service från MS. Därtill kommer att bul-

ler, förorening av mark, vatten och luft, 10

användning av giftiga ämnen osv. är i stigande grad uppmärksammade hälso- risker, som tvingar de för omgivnings- hygienen ansvariga till åtgärder och in- gripanden som bl.a. förutsätter medi- cinskt-vetenskapliga undersökningar och därå grundade råd och anvisningar i större omfattning och i snabbare takt än hittills. Inte minst omfattande blir upp- giften att på basis av tillgängliga veten- skapliga resultat och erfarenhetsmässiga rön framlägga förslag till normer och författningsbestämmelser på omgivnings- hygienens område.

Samtidigt leder inte bara det allmänt humanitära intresset av en höjd allmän hälsostandard utan också den allmänna bristen på arbetskraft och sjukvårdens därav orsakade beträngda läge till att alla former av förebyggande vård kom- lner att i möjligaste mån intensifieras. Detta förutsätter en utbyggd hälsovårds- upplysning och propaganda. I fråga om hälsokontrollverksamheten gäller att — även om denna verksamhet i första hand är en uppgift för sjukvårdshuvudmän- nen — ett betydande behov av initiativ samt central ledning och tillsyn kommer att föreligga, vilka uppgifter bör åvila MS.

MS:s nuvarande resurser i fråga om hälsovård och hälsokontroll är klart otillräckliga redan för att möta dagens krav. Även om den fortgående utbygg- naden av länsläkarorganisationen kan väntas i någon mån komma att avlasta MS en del uppgifter av servicekaraktär, är det tydligt att MS måste med hänsyn till de ökade kapacitetskraven väsentligt förstärkas för att kunna fylla sina upp- gifter som den medicinska centralmyn- digheten inom hälsovården.

Den intensiva utveckling som enligt vad sagts i föregående avsnitt är att vänta på sjukvårdsområdet måste såsom framhållits nödvändiggöra en kraftig ut- byggnad av huvudmannasidans plane-

rings- och ledningsorgan för sjukvården. Detta kommer att medföra väsentligt ökade anspråk på de centrala statliga organen. Dessa krav, vilka liksom i fråga om hälsovården främst gäller initiativ, planering och samordning kommer i första hand att ställas på MS såsom det centrala ämbetsverk, som har att inför statsmakterna svara för sjukvårdens ut- veckling och bedrivande.

MS måste i vad gäller sjukvårdens planering sättas i stånd att medverka både snabbt och auktoritativt. Av syn- nerlig vikt är, att MS härvid förmår hävda kraven på samordning av sjuk- vårdshuvudmännens planer och på an- passning av utbyggnadstakten efter per- sonalresurserna. Även om MS som for- mellt maktmedel har sin befogenhet att vägra inrättande av läkartjänster kan en av personalbristen nödvändig allmän dämpning av sjukvårdens utbyggnad en- dast ernås på övertygelsens och samför- ståndets väg.

Det är därför nödvändigt, att MS rus- tas upp för att kunna inför de ständigt stigande anspråken på sjukvårdsorgani- sationen framstå med tillräcklig auktori- tet för att leda eller draga upp riktlinjer för utvecklingen så att tillgängliga per- sonal- och andra resurser fördelas på det ur det helas synpunkt effektivaste sättet.

Vad som härvid _ utöver en allmän förstärkning av kapaciteten i fråga om ledning och initiativ —— i första hand

aktualiseras är MS:s nuvarande brist på resurser när det gäller statistik- och prog- nosverksamhet. Behovet härav har när- mare berörts i föregående avsnitt. Upprustningen på statistik- och prog- nossidan måste gå jämsides med att MS ges möjligheter till en bl. a. på progno- serna stödd, auktoritativ och tillräcklig medverkan i hälso- och sjukvårdens pla- nering, ytterst syftande till en ur riks- synpunkt önskvärd sammanvägning av

de olika vårdformernas behov med sjuk- vårdshuvudmännens önskemål och pla— ner. I nuvarande organisation saknas sär- skild personal för prognos- och plane— ringsuppgifter.

I planeringsverksamheten kommer det att vara en särskilt angelägen uppgift för MS att i anslutning till förändringar i sjukdomspanoramat och i behandlings— formerna taga initiativ till att vårdfor- mer och specialiteter, vilkas aktualitet minskar eller bortfaller, ställes under av— veckling i så snabb takt som möjligt.

Den allvarliga och av allt att döma för överskådlig tid bestående personal- knappheten kräver emellertid också att MS har möjlighet att fortlöpande verka för att begränsa sjukvårdens behov av personal och kostnader. Därtill kommer att rationaliseringsverksamheten på s juk- vårdsområdet, som redan är föremål för stort intresse och som säkerligen kom- mer att snabbt intensifieras, i de flesta fall direkt eller indirekt berör vårdens utövande och därför måste ständigt föl- jas av MS såsom i sista hand ansvarig för det sätt varpå sjukvården bedrives.

Kravet på ökade resurser inom MS härrör emellertid också från andra drag i utvecklingen än de nu berörda. Erfa- renheten visar, att den sociala, demo— grafiska och medicinska utvecklingen ständigt och av allt att döma i allt snab- bare takt leder till att vissa vårdområden får ökad vikt och omfattning och ställer krav på nya vårdformer. Som exempel må nämnas handikappvård, rehabilite- ring och åldringsvård och det ökade intresset för medicinsk behandling av alkoholism. Införandet av modern and- nings- och cirkulationsbehandling (in— tensivvård) inom den slutna kroppssjuk- vården och användningen av moderna psykofarmaca inom mentalsjukvården är exempel på senare års medicinska och tekniska nyheter, som påverkat värdor- ganisationen. Varje sådan ny faktor med-

för, innan de därmed förbundna prob- lemen blivit mer eller mindre slutligt lösta, betydande fackliga och admini- strativa extraordinära arbetsuppgifter för MS. Kapaciteten måste räcka till även för denna typ av uppgifter vid sidan av den övriga verksamheten.

Av den i detta kapitel lämnade över»- sikten utvecklingsbehoven inom sjukvården och den därav föranledda personal- och investeringssituationen är det uppenbart, att utomordentligt stora krav kommer att ställas på den allmänna inriktningen av vårt lands hälso- och sjukvårdspolitik. Betydelsefulla avgöran- den kommer att få träffas beträffande avvägningen av arbetskrafts- och investe-

över

ringsresurserna för å ena sidan de olika vårdområdena och å andra sidan övrig verksamhet i samhället. Detta kan leda till att samhället kan nödgas att retar- dera utvecklingstakten inom vissa grenar av hälso— och sjukvården till förmån för utvecklingen på andra områden. I ett sådant läge blir ställningstagandet från landets högsta medicinska myndighet av utomordentlig betydelse och vikt. Det är därför även ur allmänt samhällelig syn- punkt nödvändigt att denna myndighet genomgående utrustas med sådana resur- ser i fråga om överblick och planering att dylika ställningstaganden kan ske under full insikt om konsekvenserna och med erforderlig auktoritet.

KAPITEL 14

Huvuddragen i den statliga medicinaladministrationens

framtida uppgifter och organisation

I detta kapitel behandlas översiktsvis de framtida uppgifterna för de centrala statliga organen inom hälso- och sjuk- vårdens område, gränsdragningen mellan de på MS, CSB och SJURA nu ankom- mande verksamheterna samt huvuddra- gen i den nya organisationen. Angående dennas närmare utformning hänvisas till kap. 15—17.

14.1 Planerings- och rationaliserings- frågorna

Den utveckling, som behandlats i kap. 13 och enligt MCA-utredningens uppfatt- ning kan väntas de närmaste 10 år 15 åren, kommer —- såsom framgått — att i särskild grad präglas av fortsatta rekry- teringssvårigheter och starka kostnads- stegringstendenser. Dessa faktorer skapar ett trängande behov att få ut maximal effekt av de personella och finansiella resurser, som kan göras tillgängliga. Detta medför, att planerings- och rationalise- ringsfunktionerna måste tillmätas av- görande betydelse när det gäller den centrala statliga organisationens upp- byggnad. Särskilt betydelsefullt är att de statliga instanserna medverkar med initiativ, samordning och upplysnings- verksamhet på dessa områden.

I MCA-utredningens del av betänkan— det har använts en i det följande redo- visad terminologi vid behandlingen av planerings- och rationaliseringsområde- na. De valda termerna kan te sig i viss mån godtyckliga och gränsdragningen

mellan dem svävande. För MCA-utred- ningen har det väsentliga emellertid varit att komma fram till en vid diskussionen av de aktuella avgränsnings- och organi— sationsfrågorna praktiskt användbar ter- minologi.

Planeringen inom hälso- och sjukvår- den omfattar på sätt närmare framgår nedan tre huvudgrupper planer, näm- ligen vårdplaner, byggnadsplaner och beredskapsplaner.

Värdplaner omfattar i allmänhet lång- siktiga planer för vårdgrenarnas allmän— na uppbyggnad och kapacitet inom sjuk— vårdsområdena, regionerna eller riket i dess helhet men kan också avse hälso- vårdande åtgärder. Underlaget för vård- planerna är främst en bedömning av vårdbehovet och befolkningsutvecklingen. Bland vårdplanerna ingår de översikts- planer, som enligt 7 & sjukvårdsstadgan sjukvårdsstyrelse efter samråd med be- rörda myndigheter bör uppgöra för olika grenar av sjukvården. De benämnes i detta betänkande sjukvårdsplaner. Ett exempel på planering på region- och riksnivåerna är regionsjukvårdsplanen. För ett flertal vårdgrenar, till vilka stats- bidrag utgår, är av Kungl. Maj:t eller av MS godkänd plan förutsättning för att statsbidrag skall utgå. Som exempel kan nämnas planer för öppen vård av olika slag, folktandvård etc.

Byggnadsplaner avser viss byggnad el- ler annan anläggning. Dessa planers un— derlag, utformat i ritningar, är i första hand tekniskt-ekonomiskt. I regel skall

byggnadsplan godkännas av CSB innan byggnad eller anläggning får utföras. I några fall krävs MS:s godkännande av byggnad eller anläggning för visst ända- mål.

Endast undantagsvis kan en vårdplan eller del av sådan realiseras utan bygg- nation av något slag. MOA-utredningens gränsdragning mellan MS och CSB för- utsätter att de på MS:s handläggning an- kommande vårdplanerna — främst sjuk- vårdsplanerna — i princip inte skall in- nehålla moment, som kräver byggnads- tekniskt eller byggnadsekonomiskt be- dömande. Av en vårdplan för sluten vård förutsättes sålunda framgå en redovis- ning av de prognoser som gjorts om befolkningsutvecklingen inom de berörda upptagningsområdena, om platsbehovets utveckling, vilka förändringar som er- fordras i fråga om platstillgången och dennas fördelning på kliniker, uppkom- mande ny- eller tillbyggnadsbehov och möjligheter till nedläggning eller ändrad användning av befintliga byggnader, be- räknade förändringar i personalbehovet samt tidsschema för planens genomfö- rande.

I den lnån i vårdplan förekommer frå- gor, som kräver byggnadstekniskt eller byggnadsekonomiskt bedömande, förut- sättes kontakt mellan MS och CSB. När de i en sådan plan upptagna byggnads- projekten skall realiseras blir det veder- börande huvudmans sak att ta kontakt med CSB, som slutligen granskar bygg- nadsplanen i form av ritningar samt godkänner dessa och byggnadens förlägg- ning. CSst befattning med vårdplanerna kommer att bli begränsad till en upp- följning av byggnadsprojektens överens- stämmelse med aktuella vårdplaner.

Beredskapsplanerna omfattar i huvud- sak personal- och utrustningsplaner och endast i mycket begränsad omfattning byggnadsplaner. Det för hälso- och sjuk- vårdens beredskapsplaner utmärkande är

—-— liksom på andra områden — att de avser läget under beredskap och krig.

Begreppet rationalisering förekommer såväl i dagligt tal som i skrift i skif- tande betydelser. I vidaste bemärkelse innefattar det snart sagt allt som görs för att nå en ändamålsenligare ordning i något hänseende och omfattar då strängt taget även planering och åt- minstone viss vetenskaplig forskning. I andra fall åter avser man rent organisa- toriska eller tekniska åtgärder av spe- ciell karaktär t.ex. omläggning av ad- ministrativa rutiner, mekanisering eller automation.

Innm hälso- och sjukvården kan man — om man så vill — låta begreppet rationalisering även omfatta vetenskap- lig forskning som är inriktad på att finna t.ex. nya diagnos- eller behandlingsme- toder i de fall dessa väntas leda inte endast till bättre vårdresultat utan också till minskat personalbehov eller lägre kostnader. Det kan vara svårt att i ett aktuellt fall skilja mellan forskning och rationalisering men som en praktisk gränsdragning synes kunna anges att ett projekt betraktas som forskning om och i den mån det är av beskaffenhet att höra finansieras av forskningsråd. Den- na avgränsning av rationaliseringsbe- greppet ansluter till ett av föredragande departementschefen gjort uttalande an- gående finansieringen av SJURA i pro- position 19642114 angående viss ratio- naliseringsverksamhet inom sjukvården m.m. (s. 11). Han ansåg, att det skulle kunna övervägas att låta medel för SJURA:s verksamhet utgå genom de vetenskapliga forskningsråden. SJURA:s uppgifter i fråga om utvecklingsarbete, prototypframställning etc. utgjorde emel- lertid i princip inte någon självständig forskning utan var snarare en tillämp- ning inom sjukvården av grundsatser och erfarenheter som framkommit på andra områden. För finansieringen av

SJURA borde således andra vägar väljas. Departementschefen föreslog att under femte huvudtiteln skulle anvisas medel för den av SJURA bedrivna >>försöks- och utvecklingsverksamheten» utöver visst tillskott från huvudmännen.

I detta betänkande har rationalise— ringsbegreppet begränsats till att, med uteslutande av planering och vetenskap- lig forskning i nyss angivna bemärkelser, omfatta åtgärder — däribland standardi- sering _ i syfte att minska hälso- och sjukvårdens personalbehov och kostna- der.

Inom nu angivna ram för rationalise- ringsbegreppet är det bl. a. vid en sche- matisk fördelning av uppgifterna mellan olika organ lämpligt att — beroende på om det aktuella rationaliseringsprojek- tet i första hand är inriktat på vården eller på den ekonomiska eller admini- strativa sidan av driften skilja mel- lan vad här må kallas värdralionalise- ring och driftrationalisering. Med vård- rationalisering avses då åtgärder främst för att nå personal-, lokal- och materiel- besparingar genom ändringar i fråga om undersöknings- och vårdmetoder. Med driftrationalisering avses åtgärder, in- riktade på att nå en rationellare drift vid i princip oförändrat läge i fråga om vården. Någon klar gräns mellan de två slagen av rationalisering finns givetvis inte. Ofta, kanske oftast, är ett rationa- liseringsprojekt en kombination av båda. Men det är också så att vissa projekt ligger helt inom vårdrationaliseringsom- rådet, t.ex. åtgärder för att minska an- talet provtagningar, för övergång till billigare mediciner eller för begränsning av intagning av vissa patienter i sluten vård, medan andra är uteslutande drift- rationalisering. åtgärder för att rationalisera städning, kommunikationer, värmeanläggningar eller yttre renhåll- ning.

Nyss har framhållits, att gränserna

t. ex.

mellan de i detta sammanhang använda begreppen är svävande, särskilt gränsen mellan vård- och driftrationalisering. Den nedan angivna gränsdragningen måste ses mot denna bakgrund och vad som åsyftas är endast att ange vilket av de berörda statliga organen, som i visst hänseende skall anses bära huvudansva- ret för att planerings- och rationalise- ringsmöjligheterna uppmärksammas och för att de initiativ tages som fordras för att möjligheterna i fråga skall bli till- varatagna på lämpligaste sätt. Med huvudansvaret bör följa att de egna re- surserna skall i första hand användas inom samma område. I flertalet fall torde krävas att samarbete med andra instanser inledes och organiseras.

Enligt MCA-utredningens uppfattning hör av skäl, som närmare redovisas ne- dan, gränsdragningen mellan MS, CSB och SJURA i vad angår planering och rationalisering göras efter följande lin- jer:

Frågor rörande vdrdplaner och hälso- och sjukvårdens allmänna planering [ övrigt, frågor rörande värdrationalisering samt frågor rörande beredskapsplane- ringen skall i första hand ankomma på MS.

Frågor rörande byggnadsplaner samt driftrationalisering inbegripet standardi- sering och andra frågor rörande materiel och utrustning skall i första hand an- komma på CSB, vid vilken organiseras en för hela rationaliseringsverksamheten inom hälso- och sjukvårdsområdet ge- mensam informationstjänst.

Frågor rörande samordning av ratio— naliseringsverksamheten samt fördelning av särskilda anslag för vård- och drift- rationalisering och därmed samman- hängande frägor skall i första hand cm- lcomma på SJURA.

För ledning och samordning av vård- planeringen erfordras en hela riket om-

fattande värdering på längre sikt av be- hovsutvecklingen inom hälso- och sjuk- vårdens olika områden och möjlighe- terna att tillgodose behoven. Denna vär- dering måste grundas dels på en kvali- ficerad medicinsk och statistisk bedöm- ning av bl.a. sjukdomspanoramats ut- veckling, effekten av den medicinska forskningens framsteg och den demogra- fiska utvecklingen och dels på en be- dömning av personallägets utveckling på kortare och längre sikt. I båda hän- seendena behövs framför allt en syste- matisk och kontinuerlig uppföljning av utvecklingen genom rullande prognoser, som tar hänsyn till nya faktorer såsom nya medicinska upptäckter, ökad kon- kurrens om personal från andra verk- samhetsområden, ökad gif termålsfrekvens bland kvinnlig personal och andra om- ständigheter, som snabbt kan ändra läget och nödvändiggöra omprövning av pla- nerna.

Även om de nuvarande sjukvårdsom- rådena blir sammanförda till större en- heter, kommer ett starkt behov att före- ligga av en instans, som är inriktad på att tillvarataga riksintresset och verkar för en sådan samordning av planeringen inom sjukvårdsområdena att den resul- terar i en någorlunda jämn utveckling över hela landet. Det är också önskvärt och på längre sikt närmast nödvändigt att den för en rationell vårdorganisation nödvändiga prioriteringen av och av- vägningcn mellan olika delar av hälso- och sjukvården sker efter allmänna rikt- linjer uppdragna av ett centralt statligt organ. Sådana riktlinjer bör fastläggas på basis av forsknings- och utrednings- resultat.

MCA-utredningen utgår ifrån att även nu berörda uppgifter skall åvila MS och att de — jämte en för de allmänna rikt- linjernas förverkligande erforderlig med- verkan i förekommande vårdplanering, där det viktigaste inslaget utgöres av

151 huvudmännens sjukvårdsplaner — är den del av MS:s verksamhet som i första hand måste tillgodoses.

Enär MS centralt verk har överinseendet över hälso- och sjukvår- dens bedrivande, bör till MS även för- läggas uppgiften att i första hand ansvara för vad i det föregående benämnts vård- rationaliseringen.

MCA-utredningen anser sålunda att vårdplanering och vårdrationalisering skall i första hand ankomma på MS. Med ansvaret för vårdplanering och vårdrationalisering följer självfallet den därmed nära sammanhängande uppgif- ten att taga initiativ till nya författ- ningar, författningsändringar eller råd och anvisningar som kan befinnas på- kallade för att nå en ändamålsenligare ordning i visst avseende.

Beredskapsplanläggningen inom hälso- och sjukvården åligger nu i första hand de kommunala organen men beredskaps- arbetet står under allmän tillsyn och led- ning av SBN. Den statliga funktionen inom detta område bör överföras till MS enligt den i totalförsvarssammanhang eljest tillämpade grundsatsen att samma instans bör bära ansvaret för en verk- samhet både under freds- och bered- skapsförhållanden.

såsom

De överväganden, som redovisas under 14.42, har resulterat i att MCA-utred- ningen föreslår att CSB skall bibehållas som ett självständigt organ utan annan ändring av ämbetsområdet än att befatt- ningen med huvudmännens sjukvårds- planer skall överföras till MS. CSB:s verksamhet kommer därmed att helt in- riktas på övervägande tekniskt betonade funktioner som rådgivare och granskare beträffande byggnadsplaner samt inom rationaliseringssektorn. I enlighet här- med bör CSB liksom hittills vara den myndighet, som på den statliga sidan i första hand svarar för byggnadsplaner och driftrationalisering.

Vad angår SJURA gäller, att den väx- ande rationaliseringsverksamheten med- för stigande kostnader och behov av rationaliseringspersonal, en kategori där tillgången är starkt begränsad. Dessa för- hållanden ger ökad vikt åt finansierings- oeh samordningsfrågornas lösning. MCA- utredningen utgår från att den enligt överenskommelse mellan staten och sjuk- vårdshuvudmännen inledda gemensam- ma finansieringen genom SJURA av vissa större och långsiktiga rationalise— ringsprojekt av mera allmänt intresse kommer att visa sig nödvändig även för framtiden och få en betydande omfatt- ning.

Uppgiften att verka för en samordning av olika uppslag och rationaliserings- projekt synes höra så nära samman med finansieringsfrågorna, att dessa två upp- gifter bör läggas på samma organ.

De nu anförda allmänna synpunkter- na har föranlett MOA-utredningen att föreslå att SJURA skall vara det organ, som i första hand skall svara för sam— ordningen inom rationaliseringsområdet samt fördelning av särskilda anslag för vård- och driftrationalisering. Enligt vad närmare framgår under 14.4.3 bör SJURA däremot i fortsättningen inte be- driva rationaliseringsverksamhet i egen regi.

En förutsättning för att SJURA skall kunna med framgång verka för sam- ordning och därmed förebygga dubbel- arbete samt träffa riktiga avgöranden vid urvalet av uppgifter, som skall finan- sieras av stat och huvudmän gemensamt, är att organet har en i möjligaste mån aktuell och fullständig information rö- rande läget på rationaliseringsområdet både i fråga om vård- och driftrationa- lisering. Det är också av synnerlig vikt , för CSB och huvudmännen att sådan in- formationskälla finns tillgänglig.

I förhållande till huvudmännen för- utsättes i fråga om rationalisering, att

den nuvarande principiella gränsdrag- ningen kommer att bibehållas, enligt vil- ken de statliga organen tar sig an upp- gifter av mera generellt intresse för hälso- och sjukvården medan huvudmän- nens rationaliseringskapacitet i hand inriktas på lokala projekt. CSB:s verksamhet och den genom SJURA finansierade verksamheten får inte leda till en avmattning i huvud— eget rationaliseringsintressc, vare sig i fråga om lokala problem eller mera allmänt aktuella frågor. Men sam- tidigt måste klara linjer hållas mellan å ena sidan CSB och SJURA och å andra sidan huvudmännens rationaliserings- organ. En avgörande förutsättning för undvikande av dubbelarbete och onödigt ianspråktagande av landets knappa ra- tionaliseringskapacitet på området synes vara att man kommer fram till en fast ordning så att den förut nämnda in- formationstjänsten kommer att med sä- kerhet få kännedom om alla av sjuk- vårdshuvudmännen planerade rationali- seringsprojekt, helst redan på plane- ringsstadiet. Om denna förutsättning uppfylls torde frågan om arbetsfördel- ningen lösas automatiskt samtidigt som man ernår att de centrala instansernas överblick och erfarenheter kommer till användning för huvudmännen. För att uppnå detta bör inom CSB under med- verkan från SJURAzs kansli organiseras en för hela rationaliseringsområdet ge- mensam informationsverksamhet.

första

männens

14.2 Medicinalstyrelsen

Vad nu anförts om planerings- och ra- tionaliseringsproblematikens ökade be- tydelse bland de centrala statliga orga- nens framtida uppgifter får inte undan- skymma de krav i övrigt som reformer på ett flertal vårdområden och en rad socialmedicinska uppgifter kommer att ställa på samma organ, i främsta rum- met på MS. Ej heller får förbises, att

den fortgående utbyggnaden av hälso- nch sjukvården i åtskilliga fall automa- tiskt drar med sig en ökning av löpande ärenden av olika slag.

I kap. 13 har sålunda berörts utveck- lingen bl.a. i fråga om omgivningshy- gien, hälsokontroll och hälsobefrämjan- de åtgärder mot missbruk av alkohol, narkotika och tobak, gränsskyddet mot smittosamma sjukdomar, barna- och ung- domsvård, handikappvård m. m. Behovet av ökad kapacitet för initiativ och led- ning i fråga om hälsovårdsnämnderna är framträdande. De utbildningsfrägor, särskilt rörande vidareutbildning, som kvarstår även sedan viss överföring skett till skolöverstyrelsen, kommer att kräva betydande kapacitet också inom MS.

Sammanfattningsvis kan sägas att — utöver ökade resurser för vårdplanering och vårdrationalisering — den allmänna tendensen till ökad aktivitet inom det ena hälso— och sjukvårdsområdet efter det andra samt konsekvenserna av den fortgående utbyggnaden måste till fullo beaktas vid avvägningen av den nya or- ganisationen. Härvid måste också hän- syn tagas till den allt snabbare veten- skapliga och tekniska utvecklingen, som måste följas upp.

Beträffande MS:s nuvarande uppgifter må erinras om att i gällande instruktion verkets uppgifter sammanfattas så att MS utövar högsta inseendet över den all— männa hälso- och sjukvården jämte apo- teksväsendet samt har att såsom central statsmyndighet i enlighet med sin in- struktion och eljest gällande föreskrifter handlägga ärenden inom nämnda verk- samhetsområden och medicinalväsendet i övrigt, i den mån handläggningen av dylika ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet.

MS utgör överstyrelse för statens men- talsjukhus och Vilhelmsro sjukhus samt är chefsmyndighet för statens rättske- miska och farmacevtiska laboratorier,

statens rättsläkarstationer, länsläkar- och provinsialläkarväsendet samt barnmor- skeläroanstalten i Stockholm. Ställningen som överstyrelse för sta- tens mentalsjukhus kommer att bort- falla genom mentalsjukvårdsreformen. I fråga om provinsialläkarväsendet år MS:s chefsmyndighetsställning numera be- gränsad till de allt fåtaligare alltjämt statsanställda provinsialläkarna.

14.2.1 Personal- och arbetslägets utveckling efter 1947 års omorganisation

Som allmän bakgrund för bedömningen av MS:s nuvarande situation och därmed indirekt behovet av en upprustning av organisationen lämnas i detta avsnitt vissa uppgifter om personal- och arbets- lägets utveckling efter senaste översynen av organisationen vid 1947 års riksdag enligt proposition 1947: 67 angående omorganisation av medicinalstyrelsen. Denna omorganisation, som berörts under 10.1, innebar, att MS — bortsett från den till veterinärstyrelsen överförda personalen och den i MS dittills in- gående beredskapsorganisationen — till- fördes ett 130-tal nya befattningshavare, av vilka dock mer än hälften redan var tillfälligt anställda. Enligt propositionen beräknades medel till 117 ordinarie och extra ordinarie tjänster samt 18 arvodes— befattningar, de senare för deltidsan- ställning, eller sammanlagt 135 hel- eller deltidsbefattningar.

Enligt läget 1.7.1964 fanns samman- lagt 225 motsvarande befattningar, varav 30 med deltidstjänstgöring. Personalen hade sålunda ökat med 67 procent. Om personalen delas upp i två grupper, den första omfattande assistenter, amanuen- ser och högre befattningshavare och den andra omfattande kanslister och lägre personal, visar det sig att den första gruppen ökat från 74 till 114 och den andra från 61 till 111, motsvarande 54 respektive 82 procent.

Denna personalökning bör ses mot bakgrunden av den kraftiga kvalitativa och kvantitativa utveckling, som hälso- och sjukvården genomgått under samma tid.

Den kvalitativa, närmast den medi- cinskt vetenskapliga utvecklingen, har varit mycket kraftig men är svår att be- lysa siffermässigt. En viss uppfattning om utvecklingens intensitet ger emeller- tid den ökade forskning inom medicinen och den fortgående specialisering av sjukvården, som återspeglas i antalet professurer och överläkartjänster. An- talet professurer i medicin i hela riket ökade således från 76 år 1948 till 165 år 1964, varav enbart vid karolinska in- stitutet från 36 till 51. Antalet överläkar- tjänster enbart inom kroppssjukvården ökade under samma tid från 440 till 950. Antalet överläkartjänster påverkar direkt MS:s arbetsuppgifter.

Den kvantitativa utvecklingen inom hälso- och sjukvården belyses bl.a. av följande uppgifter, avseende utgången av åren 1948 och 1962:

Hälso- och sjukvårdens personal 1948 1962

Totalt 70 400 123200 varav läkare 4 500 7 600 sjuksköterskor 11600 20 300 tandläkare 3 100 5400

Kroppssjukvården

Anstalter 720 550 Kliniker ( = överläkar- tjänster) 440 950 Vårdplatser 56 800 72 300 Intagningar 739400 994 800

Den antydda utvecklingen som oav- brutet fortsätter både kvalitativt och kvantitativt har medfört en kraftig ök- ning av MS:s arbetsbörda. Enligt pro- position 1947:67 utgick år 1945 från MS 45 604 originalexpeditioner, varav emellertid sammanlagt 17 425 hänförde

sig till veterinär- och beredskapsärenden och därför inte är aktuella vid en jäm- förelse med MS:s nuvarande situation. Antalet originalexpeditioner kan med hänsyn till att förändringarna i ärende- halansen inte varit av större omfattning antagas ha varit i det närmaste lika med antalet inkomna ärenden. Det med MS:s nuvarande arbetsbörda jämförbara an- talet år 1945 inkomna ärenden har så- lunda beräknats till ungefär 28000. I förhållande härtill avvägdes den i 1947 års proposition föreslagna organisatio— nen. År 1963 var antalet inkomna ären- den ca 70 000, i vilken siffra dock ingår 18000 rutinärenden angående licens för inköp av icke registrerade farmacevtiska specialiteter. Dessa rutinärenden, praktiskt taget saknade motsvarighet 1945, kräver så liten arbetsinsats, att de för erhållande av jämförbarhet bör från- räknas. Man har sålunda att jämföra 28 000 ärenden år 1945 med 52 000 åren- den år 1963. Ökningen motsvarar drygt 85 procent.

Tendensen till ökning av antalet ären- den kvarstår trots successiv delegering av ärenden. Under år 1960 inkom så- ledes nära 44 000 och år 1963 ca 52 000 ärenden, licensärendena oräknade. Ök- ningen motsvarar nästan exakt 6 procent om året.

Sifferuppgifter om antal ärenden vid olika tidpunkter kan endast ge en grov uppfattning om den bakom siffrorna liggande arbetsbördans förändring. Man bör emellertid vara berättigad antaga, att totalantalen inkommande ärenden olika är är i stora drag jämförbara och att de är ett direkt uttryck för den all- deles Övervägande delen av arbetsbördan.

Man har i fråga om MS av flera skäl anledning antaga att den nyss till 85 procent beräknade ökningen av antalet ärenden snarast ger en ofullständig bild av arbetsbördans faktiska ökning med hänsyn till att den genomsnittliga tyng-

50111

den i ärendena stigit sedan 1948 på grund av en allmän tendens mot allt större komplicering, till vilken bl.a. bi- dragit den överallt mötande knappheten på läkare och annan vårdpersonal. Där- utöver har inte endast den förutberörda kvalitativa utvecklingen inom hälso— och sjukvården spelat in utan också det för- hållandet att hälso- och sjukvården under den ifrågavarande tiden successivt kommit att tilldraga sig det allmänna intresset på ett helt annat sätt än tidi- gare. Detta har medfört aktualisering av det ena området efter det andra.

Vad nu anförts om de sedan 1947 års omorganisation intrådda förändringarna i fråga om personalantal och ärendeantal visar även med vederbörligt beak- tande av materialets summariska karak- tär —— att personalförstärkningarna inte motsvarat ökningen av arbetsbördan.

MS:s möjligheter att bemästra de med den väntade utvecklingen följande nya eller utökade arbetsuppgifterna är i sista hand beroende av den mängd av åren- den av mera begränsad omfattning eller av rutinkaraktär, som tillsammans kan sägas utgöra MS:s normala dagliga verk- samhet och som på grund av sin natur måste ges prioritet framför initiativären- den och mera långsiktiga allmänna upp- gifter. Denna dagliga verksamhet tar i nuvarande läge i anspråk största delen av den tillgängliga kapaciteten. Som för- ut nämnts växer antalet ärenden relativt snabbt samtidigt som de blir genom— snittligt tyngre. Det finns ingen anled- ning antaga att denna utveckling kom- mer att brytas.

Arbetsläget kommer vid oförändrad organisation av allt att döma att inom en inte alltför avlägsen framtid utvecklas därhän, att praktiskt taget hela den nu- varande kapaciteten kommer att tagas i anspråk för den normala dagliga verk- samheten. De lättnader, som mentalsjuk- vårdsreformen och faktiska delegations-

möjligheter i övrigt kan väntas medföra, torde snabbt komma att uppvägas av den fortgående allmänna ökningen av arbetsbördan.

Det är med hänsyn till vad nu anförts förklarligt, att det — trots att den under senare år förstärkta statistiska kapacite- ten möjliggjort värdefulla statistiska ana- lyser i skilda hänseenden — med åren blivit i stort sett allt svårare att inom MS avdela kapacitet för initiativärenden och utredningar även av ganska måttlig omfattning.

För dagen finns ett antal sådana frå- gor, som MS inte kunnat taga upp på grund av kapacitetsbrist. En annan följd av läget är att vissa uppgifter, som nor- malt borde ombesörjas inom MS:s ram, ansetts böra läggas på andra tillfälliga eller permanenta organ.

Otvivelaktigt är MS allmänt sett i be- tydande grad underdimensionerad redan med nuvarande arbetsuppgifter. Under sådana förhållanden kan endast konsta- teras, att MS:s nuvarande organisation över huvud taget inte inrymmer resurser för att möta de stora ökade krav på all- mänt ledande, planerande och samord- nande insatser, som utvecklingen kom- mer att ställa på ämbetsverket. Endast i den mån förstärkningar tillföres eller avlastning av ärenden kan ske, kan MS förväntas bli i stånd att bära upp den centrala ledande, initiativtagande och samordnande funktion, som ofrånkom- ligen måste vara tillgodosedd på ett full- gott sätt för att de stora resurser som samhället avdelar för sjukvården skall bli på ett tillfredsställande sätt tillvara- tagna.

Av särskild vikt för lägets bedömning är utvecklingen i fråga om chefsorgani- sationen. Förutom generaldirektören om- fattar chefsorganisationen en överdirek- tör, tillika generaldirektörens ställföre- trädare, och nio byråchefer, av vilka se- nare fem läkare, en tandläkare och en

apotekare är chefer för de sju fackby- råerna. Därtill kommer cheferna för lag- och utredningsbyrån och kameralbyrån. Vidare bör i detta sammanhang med- räknas överinspektörerna för mental- sjukvården och för vården av psykiskt efterblivna m.m. Denna chefsorganisa- tion har — till skillnad från övriga delar av MS — inte tillförts någon tjänst sedan 1947 års omorganisation.

MCA-utredningen vill härvid erinra om att MS:s chefsorganisation år 1947 förstärktes med en administrativ över- direktör och en byråchef för lag- och utredningsbyrån. Tidigare var kameral- byråchefen den ende administrative och julidiske befattningshavaren inom chefs- organisationen. Föredragande statsrådet (Mossberg) uttalade i proposition 1947: 67 (s. 58) att under den tid som för- flutit sedan MS:s organisation prövades vid 1928 års riksdag föl—skjutningen av tyngdpunkten i styrelsens verksamhet över på det administrativa planet blivit alltmera framträdande. Denna är 1947 observerade tendens har sedan dess kvar- stått.

l4.2.2 Vissa allmänna frågor 14.2.21 Målsättning och verksamhetsom- råde för den nya organisationen

MCA-utredningens bedömning av den framtida utvecklingen inom hälso- och sjukvården och de uppgifter, som kom- mer att ställas på den centrala statliga myndigheten på området, har bestämt den allmänna målsättningen för MCA- utredningens förslag till ny organisation för ämbetsverket. Denna målsättning kan anges så att MS:s nuvarande ställ- ning som facklig auktoritet inom hälso- och sjukvården måste bibehållas och om möjligt stärkas samtidigt som MS sättes i stånd att på ett tillfredsställande sätt möta anspråken på den centrala instan- sen inom hälso- och sjukvården när det

gäller prognoser, planering, utredningar. råd och anvisningar och förvaltnings- frågor i allmänhet. Såväl gränsdrag- ningen för MS:s verksamhetsområde som den organisatoriska uppbyggnaden och kapacitetens avvägning måste göras från denna utgångspunkt.

För att den angivna målsättningen skall kunna förverkligas fordras en genomgripande ändring av den nuvaran— de organisationen och betydande för- stärkningar såväl av verksledning och chefsorganisation som av ämbetsverket i övrigt.

I fråga om gränsdragningen för verk- samhetsområdet kräver den allmänna målsättningen vissa förändringar. Detta gäller i första hand CSB:s nuvarande åliggande att handlägga ärenden som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena, främst huvudmän- nens i 7 å sjukvårdsstadgan omnämnda översiktsplaner i vad dessa avser den slutna sjukvården, och att verka för att sådan planläggning sker ändamålsenligt. Det synes med den av MCA-utredningen uppställda allmänna målsättningen själv- klart, att MS, som har hand om mot- svarande planläggning rörande viss öp- pen vård och vars medgivande erfordras för inrättande av läkartjånster både inom öppen och sluten vård, måste svara också för statens medverkan vid plane- ringen av den slutna värden, som är den för såväl läkarbehovet som perso- nalbehovet i övrigt betydelsefullaste.

Här må också nämnas, att SJURA på sitt program tagit upp vissa arbetsupp- gifter, vilka syns böra ingå i MS:s vård- planerande och vårdrationaliserande verksamhet. MCA-utredningen syftar härvid på de uppgifter, som SJURA en- ligt redogörelsen i proposition 1964: 114 (s. 5) avsett för gruppen för sjukvårdens totalplanering. Gruppen skall sålunda »samordna pågående utredningar beträf- fande den rationella fördelningen mellan

öppcn och sluten vård, de bägge vård- formernas allmänna organisation med hänsyn till befintliga och anteciperade tekniska och personella resurser med hänsyn till gällande lagar och förord- ningar » .

Ännu en planeringsfunktion, som bör överföras på MS, är sjukvårdsnämndens uppgifter i fråga om av regionsjukvårdens utbyggande aktu- aliserade samordningsfrågor m.m. Som motivering må framhållas att region- sjukvårdens utbyggnad och planerna härför är en av de faktorer, som ovill- korligen måste beaktas i varje plan för den slutna sjukvårdens ordnande inom sjukvårdsområdena.

För att samla ansvaret för den högsta ledningen av hälso- och sjukvården så- väl i fred som i krig bör beredskaps- planläggningen av den allmänt civila hälso- och sjukvården förläggas till sam- ma organ som svarar för fredsplanlägg- ningen. I enlighet härmed föreslås att SBN skall upphöra och ersättas med en avdelning inom MS.

Å andra sidan framgår av utrednings- direktiven att möjligheterna till en mera koncentrerad inriktning av verksamheten på MS:s uppgifter som den ledande och kontrollerande högsta fackliga instansen på medicinalväsendets område bör prö- vas. MCA-utredningen vill i denna del anföra följande allmänna synpunkter.

I det krisläge, vari hälso- och sjuk- vården befinner sig till följd av såväl de snabbt ökande anspråken på hälso- och sjukvård som den tilltagande perso- nalbristen, måste de primära uppgifterna för det centrala ämbetsverket vara att utöva högsta inseendet över samt all- mänt leda, planera och kontrollera hälso— och sjukvårdens utveckling och att även i övrigt verka för att resurserna utnyttjas så effektivt som möjligt. Dessa uppgifter ställer särskilt stora krav på verkets ledning och den nya organisa-

centrala region-

tionen måste konsekvent byggas upp med denna målsättning. Redan härav följer, att bland de nuvarande uppgifterna bör utmönstras vad som kan ombesörjas på annat håll och inte har direkt betydelse för nyssnämnda allmänna uppgifters ge- nomförande.

MCA-utredningen har med utgångs- punkt i den i direktiven anbefallda pröv- ningen av avlastningsmöjligheterna fun- nit, att MS:s nuvarande befattning med ärenden rörande enskilda medicinska fall och rörande registrering av läkemedel som farmacevtisk specialitet i princip bör avlastas från MS. Detsamma gäller MS:s uppgifter som chefsmyndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier samt statens rättsläkarsta- tioner ävensom MS:s bestyr med rätts- psykiatriska undersökningsväsendet. Des- sa frågor behandlas närmare under 14.5 i samband med frågan om att bilda en statsmedicinsk anstalt.

De perifera ärendegrupper som enligt förslaget kvarblir vid MS är sådana, som berörs av den pågående utredningen om abortlagstiftningen, av mentalsjukvårds- reformen eller av en väntad överföring av viss utbildning av medicinalpersonal till skolöverstyrelsen. När läget på dessa punkter klarnat bör enligt MOA-utred- ningens mening en omprövning äga rum i vilken omfattning ytterligare någon eller några uppgifter bör frångå MS.

14.222 Medicinalstyrelsens statistik- fråga

Genom beslut 23.10.1963 har chefen för socialdepartementet förordnat byrådirek- tören hos MS Åke Sjöström att vara ex- pert åt MCA-utredningen i vad angår statistikfrågor. Sjöström har till MCA- utredningen överlämnat som bilaga 14. 2.2.2 härvid bifogade PM angående ut— formningen av medicinalstyrelsens sta-

tistilc (i det följande kallad expertprome- morian).

I avsnittet 13.-1.2 har MCA-utredningen med hänsyn till den väntade utvecklingen särskilt framhållit vikten av att MS:s nu- varande resurser när det gäller statistik- och prognosverksamhet förstärkes.

I vad gäller frågan huruvida medici- nalstatistiken bör ligga kvar och i er- forderlig grad utbyggas inom MS:s ram eller inordnas i statistiska centralbyrån ansluter sig MCA-utredningen till vad i cxpertpromemorian anförts i denna del. MCA-utredningen vill särskilt under- stryka sekretesskravets betydelse i sam- manhanget och de olägenheter, som måste uppstå om man i fråga om så vitala och i den dagliga sjukvårdsrutinen inbyggda uppgifter som t.ex. patient- statistiken skulle införa en utanför medi- cinalväsendet stående myndighet.

MCA-utredningen anser sålunda att medicinalstatistiken bör ligga kvar hos MS. Samtidigt bör emellertid understry- kas betydelsen av att det samarbete som redan är för handen mellan MS och sta- tistiska centralbyrån vidmakthålles så att risken för dubbelarbete elimineras och MS till fullo utnyttjar den i central- byrån samlade statistiska kapaciteten.

Risken för dubbelarbete i relationen MS — huvudmannasidan är redan be- tydande och sedan länge har ett nära samarbete varit etablerat. Angelägenhe- ten härav kommer att öka i och med att statistiken på ömse sidor utbyggs. Sam- tidigt som MS:s statistik utvidgas bygger huvudmännen bl.a. ut kontrollen över sjukvårdens driftsekonomi med ADB- metoder. Denna utveckling kommer att inom en nära framtid nödvändiggöra en systematisk samordning i syfte att i båda parters intresse till ett minimum be- gränsa det totala statistikarbetet både centralt och för sjukhus och andra upp- giftslämnare.

Beträffande det framtida behovet av

statistisk kapacitet framgår av expertpro— memorian att vissa försöks- eller tillfäl- liga uppgifter med all sannolikhet kom- mer att bli fasta och regelbundet åter- kommande. I fråga om andra nuvarande. uppgifter förutses en utbyggnad eller ett intensivare utnyttjande. MCA-utredning- en har inte ansett sig böra närmare gå in på dessa frågor utan vill endast under- stryka att vad som i dessa hänseenden förutsatts i expertpromemorian i allt väsentligt på något längre sikt ter sig nödvändigt för MS:s framtida verksam- het.

Särskilt angeläget ur allmänna vård-, planerings- och vårdrationaliseringssyn- punkter är att patientstatistiken (diag- nosstatistiken) från såväl kropps- som mentalsjukvården snarast blir fullt ut- byggd inte bara för den slutna utan också för den öppna vården. Först när detta mål uppnåtts kan man fortlöpande närmare följa och studera sjukdomspa- noramats förändringar, vilka är grund- läggande för berörda planerings- och rationaliseringsfrågor. Bland nya uppgif- ter vill MCA-utredningen särskilt nämna, att för rehabiliterings- och handikapp- frågornas riktiga bedömning erfordras en i princip fullständig statistik och even- tuellt också central registrering av de invalidiserade. Bristen på ett sådant underlag inom området är besvärande både ur medicinska och socialpolitiska synpunkter. MS:s personalstatistik är nu i princip begränsad till de personal- grupper som faller under kungörelsen om medicinalpersonal under medicinal- styrelsens inseende (SFS 1964: 428). En- ligt MCA-utredningens åsikt bör perso- nalstatistiken utvidgas så att den om- fattar alla i vårdarbetet engagerade per- sonalgrupper, t.ex. bandagister och ar- betsterapeuter. Det bör också övervägas i vad mån läget behöver närmare följas i fråga om t. ex. sjukhusens administra- tions- och ekonomipersonal.

RICA-utredningen återkommer under 15.-1.10 med förslag angående organisa- tion av en statistikbyrå inom MS. Här bör emellertid förutskickas att förslaget i princip avvägts utan hänsyn till den kommande utvecklingen.

MOA-utredningen har inte ansett sig böra taga ställning till det framtida bi- trädesbehovet, som beror av frågan i vilken utsträckning MS förses med egna databehandlingsmaskiner. MCA-utred- ningen har hos statskontoret begärt sär- skild utredning i dessa hänseenden.

14.2.2.3 Behovet av fackmän

Med fackmän förstås i MCA-utred- ningens avsnitt av betänkandet läkare, tandläkare, apotekare och annan medi- cinalpersonal ävensom psykologer, socio- nomer, hälsovårdsinspektörer, arbets- terapeuter och andra inom hälso- och sjukvårdsarbetet verksamma yrkesgrup- per, i samtliga fall i den mån veder- börande är anställd vid MS på grund av sina yrkeskvalifikationer.

Redan på grund av den långt drivna specialiseringen inom hälso- och sjuk- vården är det uteslutet att vid MS an- ställa specialister inom alla berörda del- områden. MS:s behov av olika, främst medicinska, odontologiska och farma— cevtiska, specialister tillgodoses nu ge- nom anlitande av medlemmar av styrel- sens vetenskapliga råd eller andra ex- perter utanför styrelsen. Endast i de fall ett mera permanent behov av special- kunskaper föreligger för viss grupp av ärenden tillgodoses detta genom deltids- eller i enstaka fall heltidsanställda lä- kare, tandläkare, apotekare eller annan medicinalpersonal. Denna specialistper- sonal har i regel inte chefsställning.

Samtidigt disponerar MS heltidsan- ställda fackmän (läkare, tandläkare, apo- tekare, sjuksköterskor och barnmorskor) med allmänt kunnande och stor erfaren- het inom sitt fack eller — för läkarnas

vidkommande — inom större delområ- den av hälso- och sjukvården, såsom öppen och sluten kroppssjukvård, men-

talsjukvård, omgivningshygien. Dessa heltidsanställda fackmän, bland vilka främst märkes medicinalråden, tillika byråchefer, chefen för avdelningen för vården av psykiskt utvecklingsstörda och chefen för sjuksköterskeavdclningen, skall som fackrepresentanler för sina respektive områden i första hand följa den allmänna vetenskapliga, tekniska och organisatoriska utvecklingen, hålla kontakt med fältet, inspektera, själva taga initiativ till eller bearbeta verksled- initiativ till planerings- och andra erforderliga åtgärder samt över- huvudtaget verka för att MS:s allmänna policy fullföljes inom det berörda om- rådet. Beträffande chefen för sjukskö- terskeavdelningen tillkommer som en huvuduppgift att handlägga på MS an- kommande utbildningsfrågor rörande såväl sjuksköterskor som vissa andra grupper medicinalpersonal. Betydelse- fulla och tidskrävande uppgifter för i första hand medicinalråden är att före- träda MS i olika utredningar och styrel- ser etc. samt att vara föredragande i disciplinnämnden.

Inom MS kommer även framdeles att behövas tillgång på läkare och andra fackmän av i princip två slag: specialis- ter för vissa särskilda uppgifter och fack- män för medverkan i MS:s allmänna förvaltande, ledande och planerande verksamhet inom olika större admini- strativt, organisatoriskt eller vårdmässigt sammanhängande områden.

Vad angår behovet av specialistmed- verkan bör i framtiden för tillfälliga be- hov liksom nu anlitas medlemmar av det vetenskapliga rådet eller andra utan- för MS stående. Mera permanenta behov av tillgång till specialister bör såsom sker i nuvarande organisation tillgodoses genom att hos MS deltidsanställes läkare,

ningens

apotekare och andra fackmän med en efter arbetsbördan avpassad arbetstid.

I fråga om behovet av fackmäns med- verkan i den allmänna förvaltande, le- dande och planerande verksamheten _— ett behov som nu tillgodoses av medici- nalråden och andra heltidsanställda fackmän — må erinras om att enligt MCA—utredningens direktiv lämpligheten av det nuvarande systemet med heltids- anställda läkare och andra fackmän som byråchefer kan ifrågasättas. MCA-utred- ningen borde därför överväga en övergång till en byråorganisation med administra- tiva tjänstemän som chefer och med ett större antal högt kvalificerade fackmän som föredragande i ärenden, som kräver medicinsk eller annan fackutbildning. Härigenom skulle enligt direktiven ska- pas »ökade möjligheter att tillgodose kraven på både administrativt sakkun- nig handläggning av ärendena och en på egna aktuella erfarenheter från ut- vecklingen inom verksamhetsområdets olika delar grundad facklig bedömning av de medicinska frågorna».

MCA-utredningen har beaktat det problem, som antydes i direktivens nyss återgivna formulering »en på egna ak— tuella erfarenheter från utvecklingen inom verksamhetsområdets olika ,delar grundad facklig bedömning av de medi- cinska frågorna». I linje härmed ligger också vissa kritiska synpunkter som framförts till utredningens ledamöter från läkarhåll. De går ut på att medici- nalråden inte har möjligheter att följa den snabba utveckling, som f.n. karak- täriserar läkaryrket, och att MS därför kan förnimmas som eftersläpande i för- hållande till de aktuella problemställ- ningarna på fältet. Risken härför skulle sannolikt — menas det —— vara mindre om medicinalrådens funktioner kunde utövas av deltidsanställda läkare, som hade daglig kontakt med sjukvården.

Medicinalstyrelseutredningen (SOU

1946:20, s. 40) undersökte möjligheten av att ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administrativt skolade krafter och låta den erforderliga medi— cinska sakkunskapen tillgodoses genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Om undersökningens resultat anföres föl- jande:

Denna undersökning har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta att för den medicinska konsultationen erhålla väl kvalificerade krafter, som till- lika ägde nödig erfarenhet rörande hälso- och sjukvårdsförhållandena i landets olika delar. I den mån sådana krafter finnas i Stockholm eller dess närhet, äro de i all- mänhet så upptagna av inkomstbringande göromål, att de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig omfattning mot den arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all sannolikhet skulle en dylik ordning, om den överhuvud kunde genom- föras, leda till en avsevärd försening av ärendenas handläggning. Utredningen har under sådana förhållanden icke ansett sig böra föreslå åtgärder av nämnda innebörd i annan mån än som följer av förslaget om inrättande av en särskild byrå för lagären- den och större utredningar. I övrigt har ut- redningen, såsom närmare framgår av kap. 11, strävat efter att med tillämpning av förefintliga lönetckniska anordningar (över- flyttning av fackbyråchefstjänsterna å löne- plan C) vinna en sådan förbättring av ifrågavarande befattningshavares löne- och pensionsförmåner, att rekryteringsmöjlig— heterna ökas. Vid ett godtagande av utred— ningens förslag härutinnan böra enskilda uppdrag vid sidan om tjänsten kunna be- gränsas så, att de i intet fall behöva in— kräkta på tjänstens behöriga fullgörande.

MOA-utredningens skäl mot att helt basera MS:s tillgång på medicinsk och annan fackkunskap på deltidsanställda befattningshavare, är flera och samman- faller i stort med de synpunkter medici- nalstyrelseutredningen anlagt på frågan. Den erforderliga medverkan av fackmän i MS:s allmänna förvaltande, ledande och planerande verksamhet förutsätter god överblick över och ingående känne-

dom om organisation och övriga för- hållanden i hela riket inom det berörda verksamhetsområdet. En deltidsanställd kan inte förvärva nödiga kunskaper i dessa hänseenden förrän han tjänstgjort relativt lång tid inom MS. Då omsätt- ningen på deltidsbefattningarna, särskilt i fråga om läkare, är snabb och obe- räknelig, skulle följden bli att de all- männa uppgifterna i motsvarande män skulle komma att läggas på befattnings- havare utan tillräcklig kännedom om verksamhetsområdet i stort. En annan olägenhet är att man med hänsyn till rekryteringsläget och deltidsanställning- ens karaktär av bisyssla måste avpassa förläggningen av arbetstiden på tjänste- rummet efter de deltidsanställdas arbete utanför MS. Detta medför erfarenhets- mässigt stora olägenheter redan i fråga om specialisterna, vars samarbetskontak- ter dock är begränsade, och skulle i fråga om fackmän med allmänna upp- gifter och motsvarande större samarbets- behov medföra utomordentliga praktiska svårigheter i MS:s verksamhet över hu- vud taget. Förseningar skulle inte kunna undgås. Deltidsanställda fackmän kan endast i undantagsfall beräknas kunna i tillräcklig grad frigöra sig från sin hu- vudsyssla för de täta sammanträden och tjänsteresor, som måste krävas av fack- män med allmänna uppgifter. Det torde ej heller råda något tvivel om att de all- männa uppgifter det är fråga om är så krävande att de över huvud taget inte kan förväntas bli tillfredsställande skötta som bisysslor.

MCA-utredningen har på anförda skäl inte kunnat finna det realistiskt att före- slå, att de fackuppgifter som nu åvilar medicinalråden och vissa andra heltids- anställda fackmän, skall läggas på fack- män med deltidstjänst. MCA-utredningen föreslår därför, att utöver fackmän för behandling av spörsmål, som kräver medverkan av specialister inom olika 11

delområden, i den nya organisationen även skall ingå ett antal heltidsanställda läkare, tandläkare, apotekare och andra fackmän såsom i första hand ansvariga för de mera allmänna fackuppgifter som förut angivits för de nuvarande medici- nalråden m.fl. Dessa ledande fackmän bör, i den mån det är fråga om läkare, tandläkare och apotekare, även i den nya organisationen ha tjänstetiteln medicinal- råd.

I detta sammanhang må i fråga om MS:s kontakter med huvudmännen och fältet i övrigt nämnas, att under utred- ningsarbetet från flera håll på huvud- mannasidan framhållits att man är i be- hov av tätare kontakter med MS:s be- fattningshavare, främst medicinalråden, än vad som nu är möjligt. MCA-utred- ningen vill understryka vikten av att medicinalråd och övriga fackmän har möjlighet till täta kontakter med verk- samheten ute på fältet. Att upprätthålla ett förtroendefullt samarbete med huvud- män, sjukhus och andra organ är en förutsättning för att MS skall kunna ar- beta med framgång.

Vad angår MS:s kontakter med fältet genom inspektion eller besök vill MCA- utredningcn ansluta sig till den princi- piella inställning som framgår av före— skrifterna i 18 % instruktionen för skol- överstyrelsen (SFS 1964: 531, ändrad 1965: 366). Där sägs, att inspektion eller besök vid skola eller annan inrättning i första hand har till ändamål att ge över- styrelsen kännedom om verksamheten i dess huvuddrag och att på grundval härav lämna lokala och regionala organ samt befattningshavare de råd och upp- lysningar, som erfordras för att stödja och främja en fortskridande utveckling av och planering för utbildningsverk- samheten. Enligt MCA-utredningens upp- fattning bör motsvarande föreskrifter in- flyta i MS:s instruktion.

Den tidigare berörda snabba kvalita-

tiva och kvantitativa utvecklingen inom hälso- och sjukvården kräver en kraftig förstärkning av MS:s kapacitet som fack- organ över huvud taget. I utredningsför- slaget har detta krav beaktats dels ge- nom vissa ökningar av antalet vid MS hel- eller deltidsanställda fackmän men också genom ett förslag, att medicinal- råd och övriga fackmän skall i princip friställas för egentliga fackuppgifter, varigenom en väsentlig förstärkning av MS:s fackkapacitet ernås. För att kunna uppnå ett sådant läge föreslås under 14.2.2.5 bl.a. övergång till administra- tiva byrå- och sektionschefer. Medicinal- råden föreslås skola i likhet med andra fackmän ingå i den nya organisationen såsom i ärendenas handläggning delta- tagande och för ärendets fackmässiga sida ansvariga konsulter.

Vad angår behovet av ökat antal medi- cinalråd gäller här som annorstädes att något exakt mått saknas för att bestäm- ma den erforderliga kapaciteten när det gäller allmänt ledande och initierande funktioner. Allmänna utgångspunkter för bedömningen måste vara i vilken ut- sträckning de nuvarande uppgifterna medhinnes av den nuvarande organisa- tionen och de ytterligare uppgifter som väntas tillkomma.

Som närmare framgår under 15.3.1 är medicinalråden genomgående överbe- lastade med arbetsuppgifter i en utsträck- ning, som på längre sikt inte kan god- tagas. Härtill bidrar i hög grad deras ställning som byråchefer.

Det är uppenbart att de —— förutom att de inte kan taga angelägna initiativ- uppgifter under arbete — inte kan av- sätta tillräcklig tid för större remiss- ärenden, kontakter med huvudmännen, uppföljning av facklitteratur och övriga informationskällor beträffande den medi- cinska utvecklingen, närvaro vid veten- skapliga konferenser, angelägna inspek- tions- och studieresor, informationsverk-

samhet o.dyl. I dessa avseenden krävs en radikal förbättring av läget.

Liksom i övrigt har i fråga om medi- cinalråden inte ansetts försvarligt att bygga upp MS:s nya organisation med den begränsade målsättningen att den någorlunda skall klara dagssituationen, då det är uppenbart att samhällets allt större insatser inom hälso- och sjukvår- den kräver att betydelsefulla nya arbets- krävande uppgifter måste tagas upp inom MS. Samtidigt växer flera av de uppgif— ter MS redan arbetar med. MS:s möjlig- heter att bemästra den framtida situa- tionen blir i avgörande grad beroende av just medicinalråden.

Vid avvägningen av antalet medicinal- råd i den nya organisationen har MCA- utredningen med beaktande av nu an- förda allmänna synpunkter på sätt när- mare redovisas i kap. 15 gått igenom hälso- och sjukvårdsområdet och därvid kommit fram till att detta stora och mångskiftande område i dagens läge krä- ver tolv läkare, en tandläkare och en apotekare för att MS:s behov av medi- cinalrådens insatser skall bli någorlunda tillräckligt och i möjligaste mån jämnt tillgodosett över hela området.

I anslutning till den förut berörda läkarkritiken mot medicinalråden vill MCA-utredningen, som ingående disku- terat dessa frågor, framhålla, att en vä- sentlig förbättring i MS:s möjligheter att följa utvecklingen kommer att bli följ— den av den föreslagna allmänt ökade fackmannakapaciteten bl.a. genom ökat antal medicinalråd och dessas frigörande från byråchefsställningen och genom förslaget om ett planeringsråd, i vilket kommer att ingå praktiskt verksamma framstående läkare.

Beträffande andra fackmän än medici- nalråd föreslås i förhållande till nuläget vissa förstärkningar men också i något fall inskränkningar. På dessa punkter hänvisas till 15.3.1 och 15.32.

14.224 Verksstyrelse. Vetenskapliga rådet. Plancringsräd Under utredningsarbetet har frågan om inrättande av en uerksstgrelse aktualise- rats. Här må erinras om att enligt nu- varande organisation generaldirektören i princip är ensam beslutande i den mån beslutanderätten inte överförts på sär- skild nämnd. För kontakten ined sjuk- vårdshuvudmännen har som ett rådgi- vande organ vid MS:s sida inrättats me- dicinalstyrelsens huvudmannaråd. Den redan inträdda eller väntade ut- vecklingen i fråga om huvudmannaska- pet, den förutsatta allmänna inriktningen av MS:s verksamhet och inte minst vårdplanerings- och vårdrationaliserings— frågornas ökade betydelse kommer att göra ett nära och förtroendefullt sam- arbete mellan MS och huvudmännen nödvändigt över hela linjen. Detta sam- arbete bör komma till uttryck också i organisationen av MS:s ledning. Dessa förhållanden men också mera allmänna skäl, bl. a. hänsyn till att MS:s verksam- het har beröringspunkter med många olika områden inom samhällslivet, har föranlett MOA-utredningen föreslå, att MS skall stå under ledning av en verks- styrelse av numera vanlig typ med verks- chefen som ordförande. Därtill kommer, att i SBN, som nu föreslås skola in- lemmas i MS, såsom styrelseledamöter ingår representanter för sjukvårdshuvud- männen. Denna representation i beslu- tande ställning inom nämnden måste till- godoses även när nämndens uppgifter flyttas över till MS. Vad i föregående stycke sagts leder till att bland ledamöterna i verksstyrel- sen obligatoriskt bör ingå några, som ut- ses efter förslag från huvudmannasidan. MCA-utredningen anser inte att behov föreligger att låta i styrelsen ingå ytter- ligare ledamöter, tillsatta efter förslag från andra av MS:s verksamhet berörda intressen.

Styrelsens uppgifter bör i möjligaste mån inriktas på ärenden, som gäller vik- tigare framställningar eller yttranden till Kungl. Maj:t, samt frågor av principiell natur eller eljest av särskild vikt. I stort sett täcker denna allmänna definition de ärendegrupper som nu behandlas i hu- vudmannarådet. Detta råd föreslås upp- höra.

Enligt MCA-utredningens mening bör styrelsens befattning med ärendena avse ett så kvalificerat urval att frågan om in- rättande av ett arbetsutskott bör anstå i avvaktan på erfarenheterna.

Som nyss framgått har i vissa fall ge- neraldirektörens beslutanderätt överförts till nämnder. Enligt MCA—utredningens under 14.5 framförda förslag om en statsmedicinsk anstalt kommer rättsme- dicinska och rättspsykiatriska nämnder- na, som beslutar i de på dem ankom- mande ärendena, att frångå MS. Följande nämnder förutsättes kvarstå utan för- ändring av ställning och uppgifter, vilket innebär motsvarande begränsning även av den föreslagna verksstyrelsens beslu- tanderätt, nämligen

medicinalstyrelsens disciplinnämnd, medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd,

medicinalstyrelsens nämnd för utländska läkare, medicinalstyrelsens nämnd för utländska tandläkare, medicinalstyrelsens nämnd för läkares specialistbehörighet samt medicinalstyrelsens nämnd för tandläka- res specialistbehörighet. Angående dessa nämnders samman- sättning och uppgifter hänvisas till bilaga 11.1.

Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd för vilket redogjorts i bilaga 11.1 är ett rådgivande organ vid MS:s sida. Rådet, som inte fungerar kollektivt, är att upp- fatta som en till MS fast knuten »panel»

av högt kvalificerade olika medicinska, odontologiska och far- macevtiska vetenskapsgrenar och verk-

rådgivare inom

samhetsområden men också inom psy- kologi, sociologi, biokemi samt juridisk teori och praxis. Medlemmarna anlitas i betydande omfattning och man kan säga, att deras medverkan utgör en av förutsättningarna för att MS inom sitt mångskiftande arbetsfält skall kunna prestera vetenskapligt auktoritativa ställ- ningstaganden.

Det vetenskapliga rådet bör ingå även i den nya organisationen som ett råd- givande organ vid MS:s sida. MCA-utred— ningen förutsätter emellertid, att ytter- ligare vetenskapsgrenar och hetsområden skall bli företrädda i rådet, bl.a. olika tekniska och ekonomiska vetenskaper. Rådets medlemmar förut- sätts också komma att stå till förfogande för de verksamheter som föreslås frångå MS.

Som ett led i uppbyggnaden av MS:s kapacitet på planerings- och rationalise- ringsområdena föreslår MCA-utredning- en, att ett medicinalstyrelsens planerings- råd inrättas som ett rådgivande organ vid MS:s sida. Även om en styrelse med företrädare för huvudmannasidan inrät- tas, kommer MS att när det gäller vård- planering och vårdrationalisering ha bc- hov av fortlöpande och bekväm tillgång till kontakter med ett urval högt kvalifi— cerade företrädare för olika, i sådana sammanhang aktuella områden. För detta ändamål bör finnas ett särskilt råd- givande organ vid MS:s sida.

I motsats till det vetenskapliga rådet skall planeringsrådet arbeta i samman- trädesform och sålunda fungera kollek— tivt. Det är i första hand avsett att bli ett kvalificerat forum, där aktuella pla- nerings- och utvecklingslinjer tages upp av verksledningen eller på initiativ från någon av rådets medlemmar. När det gäller att inom MS starta ett planerings-

verksam-

eller utredningsprojekt av större räck— vidd synes det vara av vikt att planen för arbetets uppläggning och bedrivande redan på ett mycket tidigt stadium blir allsidigt bedömd i planeringsrådet.

I rådet bör finnas företrädare för bl. a. praktisk hälso- och sjukvård, vetenskap- lig forskning av skilda slag, teknik, sta- tistik, det sociala området, arbetsmark- naden och näringslivet.

Planeringsrådet bör sammanträda un— der ordförandeskap av generaldirektören. Rådets ledamöter bör utses för relativt korta mandatperioder.

14.225 Chefsorganisationen

Under 14.2.1 har framhållits, att MS:s chefsorganisation sedan 1947 års om- organisation ej tillförts någon tjänst. Det är inte möjligt att konkret belysa vad denna eftersläpning i fråga om chefsorganisationens utbyggnad medfört för olägenheter beträffande utvecklingen i stort inom hälso- och sjukvården, men den har med nödvändighet begränsat MS:s möjligheter att taga upp initiativ- ärenden och allmänt försvårat MS:s ställ- ning. Läget beror såvitt angår den fack- liga sidan i första hand på att medicinal- råden blivit alltför belastade av den nor- mala dagliga verksamheten med dess starka inslag av administrativa uppgif- tcr samt engagemang i olika styrelser, nämnder, utredningar och andra organ och därför inte kunnat taga upp initia- tivärenden i erforderlig omfattning. Det är emellertid också uppenbart, att den bristande tillgången på kvalificerad ad- ministrativ personal inom MS i avgö- rande grad bidragit till det nuvarande läget i förevarande hänseende.

Med hänsyn till den utveckling som sedan år 1947 ägt rum och till den vän- tade utvecklingens särskilda krav i fråga om initiativ, planering och samordning från centralt håll är chefsorganisationen

det led i den nuvarande organisationen, som både fackligt och administrativt är i det mest trängande behovet av för- stärkning för att MS skall kunna fylla uppgifter. Härvid måste beaktas inte endast den allmänna ökningen av sina arbetsuppgifterna utan också att den redan 1947 observerade förskjutningen av tyngdpunkten i MS:s verksamhet över på det administrativa planet har fortsatt.

Enligt MCA-utredningens uppfattning har utvecklingen nu gått därhän att kra- ven på å ena sidan medicinsk och annan fackkapacitet och å andra sidan admini- strativ kapacitet inom MS i praktiken inte kan tillgodoses utan en genomgri- pande omläggning och utbyggnad av chefsorganisationen.

Beträffande generaldirektören och överdirektören har under utredningsar- betet med all tydlighet framgått, att en radikal avlastning av arbetsbördan är nödvändig för att de skall få möjlighet att ägna sig åt policy- och andra större frågor i erforderlig omfattning.

Av denna anledning men också som en nödvändig åtgärd för att uppnå den erforderliga allmänna förstärkningen föreslår MCA-utredningen, att huvudde- len av ämbetsverket organiseras på tre avdelningar under särskilda avdelnings- chefer. Vid sidan av avdelningarna före- slås en administrativ byrå och en lag- byrå. Genom denna organisation möj- liggöres en betydande avlastning av verksledningen, i första hand i fråga om beslutsfunktionen men också i fråga om ledning och samordning av verksamhe- ten. För överdirektörens arbetsbörda be- räknas inrättandet av avdelningschefs- tjänster och en administrativ byrå kom- ma att medföra en avsevärd lättnad. Å andra sidan måste man räkna med att de ökade insatserna i fråga om vårdpla- nering och vårdrationalisering kommer att i betydande omfattning falla på ho- nom. Som ytterligare åtgärder för att

lätta generaldirektörens och överdirek- törens arbetsbörda förordas — som när- mare redovisas i kap. 15 — att general- och överdirektörens tids- krävande uppgifter i vissa nämnder skall upphöra. Vidare medför inordnandet av SBN i MS att generaldirektörens ord- förandeskap i denna nämnd och dess arbetsutskott bortfaller, vilket rent prak- tiskt kommer att medföra en viss lättnad i hans arbetsbörda.

Även om en avdelningsorganisation införes är läget emellertid sådant att även direktörens

chefsfrågorna på byrdplanct måste om- prövas från grunden vad beträffar de nuvarande fackbyråerna inom MS och SBN:s personalbyrå, vars chef är läkare.

Byråchefsfrågan är primärt ett spörs- mål om byråchefernas ställning och rek- rytering samtidigt som dess lösning står i direkt samband med möjligheterna att utforma en rationell byråorganisation. Alldeles oavsett detta samband måste emellertid byråchefsfrågan lösas med fullt och realistiskt beaktande av dels de svårigheter MS i nuvarande läge har när det gäller rekryteringen av både facklig och administrativ personal och dels de ökade krav på tillgång på kvali- ficerad arbetskraft ur båda dessa kate- gorier som redan föreligger och som den framtida utvecklingen kommer att skär- pa.

I den nuvarande organisationen be- kläds samtliga chefstjänster inom fack- byråerna av fackmän, vilka också i det alldeles övervägande antalet ärenden ut- övar beslutsfunktionen. Detta medför, att de administrativa befattningshavar- na har en både formellt och reellt svag ställning med därav föranledda svårig- heter att upprätthålla en tillfredsställan- de rekrytering av administrativ personal. Samtidigt blir fackmännen engagerade i och ansvariga för verksamhetens admi- nistrativa sida, för vilken de saknar egentlig utbildning och som därför blir

onödigt betungande. Denna situation för- svårar i viss grad även rekryteringen av fackmän.

MS:s allmänt ledande och samordnan- de funktioner -— särskilt initiativuppgif- terna — faller i den nuvarande organisa- tionen i mycket hög grad på de sju me— dicinalråden, som tillika är chefer för fackbyråerna, samt på överinspektören för mentalsjukvården och överinspektö- ren för vården av psykiskt efterblivna m.m., den senare också chef för den från mentalsjukvårdsbyrån i fackligt hänseende fristående avdelningen för vården av psykiskt efterblivna. Inspek- törernas uppgifter, som regleras i sär- skilda instruktioner, är främst inriktade på rättssäkerhets- och vårdövervak- ningen.

Medicinalrådens och överinspektörer- nas arbetsbörda har sedan länge varit för stor. Förhållandet har nödvändig- gjort olika åtgärder. Bl. a. har medel an— visats för dubblering i viss omfattning, för budgetåret 1965/66 under samman- lagt högst 16 månader, och till anställ- ning av ökat antal deltidsanställda me- dicinalrådsassistenter och specialföredra- gande. Dessa åtgärder har emellertid inte varit tillräckliga. De har också lett till att ledningen av byråernas verksamhet splittrats och till att antalet inför verks- ledningen i varje fall i praktiken själv- ständiga föredragande ökat. Denna ut- veckling har också medfört, att verks- ledningens möjligheter att delegera ären- den till byråplanet blivit begränsade, att samordningsproblemen i praktiken kom- mit att ligga på verksledningen och att beredningen av general- och överdirek- törsärendena inom fackbyråerna blivit ojämn.

Den redan inträdda eller väntade ve- tenskapliga och tekniska utvecklingen inom hälso- och sjukvården i förening med personalknappheten och dess följ- der i planerings- och rationaliserings-

hänseende har i förhållande till läget är 1947 medfört en ny situation. Det sedan 1947 oförändrade fackbyråantalet skulle på grund av kraven på ökade insatser på ett flertal numera aktuella områden behöva avsevärt utökas om hittillsvaran- de organisationsprinciper med fackmän som byråchefer skulle följas. Ett försök att avhjälpa situationen genom inrättan- de av ytterligare fackbyråer med tillhö- rande medicinalrådsbefattningar skulle emellertid endast ytterligare splittra or- ganisationen i direkt strid mot dagens krav på integrering av olika vårdom- råden och discipliner. Någon förbättring i den administrativa karriären skulle inte ernås och de administrativa uppgifterna skulle fortfarande stå kvar som ett av- hållande moment vid rekryteringen av fackmännen. De redan allvarliga rekry- teringssvårigheterna skulle med säkerhet kvarstå eller öka i fråga om den admi- nistrativa personalen, en utveckling som över huvud taget inte kan accepteras därest man vill bygga upp ett funktions- dugligt verk.

Den lösning, som MOA—utredningen inför detta läge funnit sig böra föreslå beträffande chefsfrågorna på byråpla- net, innebär såvitt angår medicinalavdel- ningen, dvs. de nuvarande fackbyråerna,

att antalet byråer inom medicinalav- delningen bedömts kunna begränsas till fyra med relativt stora verksamhetsom- råden,

att varje byrå skall ha en administra- tiv chef,

att byråerna indelas i sektioner, var och en med en administrativ sektions- chef och med verksamhetsområden som är jämförbara med de nuvarande fack-' byråernas,

att de för avdelningens verksamhet erforderliga medicinalråden underställes avdelningschefen och sidoordnas med byråcheferna, medan övriga fackmän in- ordnas i byråerna,

(lli beslut i byråärende skall ankomma på byråchefen eller _ efter delegation — vederbörande sektionschef (sektions— ärende),

att i ärende, i vars handläggning enligt arbetsordning eller särskilt beslut fack- man skall deltaga, beslut av byrå- eller sektionschef inte får meddelas utan att samtliga i ärendets handläggning delta- gande är om beslutet ense, samt

att i motsatt fall ärendet skall hän- skjutas till avdelningschefen och —— i händelse av oenighet även på detta plan _ till generaldirektörens eller överdirek- törens avgörande.

Härtill kan fogas, att medicinalråd och övriga fackmän liksom nu kommer att bli de, som inom MS skall taga upp initiativ till olika åtgärder, bl. a. i vård- rationaliserande syfte. Det skall ankom- ma på vederbörande byråchef eller av- delningschef att i den mån så erfordras ställa till förfogande nödiga resurser för initiativärendenas behandling inom by- rån och passa in dessa arbetsuppgifter i byråns arbetsprogram.

Inom utredningen har diskuterats att föreslå en formellt fastlagd rätt för me- dicinalråd att inträda i handläggningen av vilket som helst inom MS förekom- mande ärende, i vilket han själv anser sig böra deltaga. Något sådant förslag har emellertid inte ansetts böra framläg- gas. Såväl medicinalråden som övriga fackmän kommer självfallet att engage- ras i alla ärenden, där deras särskilda kunnande erfordras. Om någon fackman anser sig åsidosatt i något fall har han alltid möjlighet att påtala förhållandet hos vederbörande chef.

Därest vid ärendes avgörande fattas beslut, som strider mot föredragandens eller annan vid ärendets slutliga hand- läggning närvarandes åsikt, skall denne vara skyldig att anmäla skiljaktig me— ning. Eventuellt bör i instruktionen sär- skilt anges att medicinalråd eller annan

fackman, som deltagit i ärendets hand- läggning, skall ha rätt att vara när- varande vid den slutliga handläggningen.

Medicinalråd och andra fackmän före— slås på samma sätt som nyss angivits i fråga om medicinalavdelningen ingå i beredskapsavdelningen, där den nuva- rande läkaren-byråchefen ersättes med en administrativ byråchef.

Medicinalavdelningens liksom övriga avdelningars samtliga fackmän förutsät- tes kunna tagas i anspråk var som helst inom verket där deras kunnande och er- farenhet behövs. Att endast medicinal- råden ansetts böra ställas direkt under avdelningschefen beror på att medicinal- råden kommer att i särskilt stor utsträck- ning anlitas för planerings-, utrednings- och andra uppgifter vid övriga avdel- ningar.

Förslaget möjliggör, att byråernas om- råden kan avvägas utan hänsyn till kravet att en fackmannachef skall i viss grad behärska området ur facksynpunkt. Därmed blir det möjligt att anpassa by- råernas områden så att de mest samord- ningskrävande delarna av hälso- och sjukvården sammanhålles och att be- gränsa byråantalet på ett ur organisa- torisk synpunkt godtagbart sätt. Å andra sidan kan antalet medicinalråd, vilket antal bör vara i första hand beroende av behovet av sådana krafter, avvägas obe- roende av antalet byråer. Därjämte kom- mer medicinalråden att i möjligaste mån avlastas administrativa uppgifter, som nu tar dem i anspråk i en omfattning, som enligti kap. 15 redovisad beräkning av den tillgängliga kapaciteten på fack- mannasidan grovt räknat motsvarar halva arbetstiden på tjänsterummet. Ge- nom omläggningen ernås sålunda att den dyrbaraste arbetskraften frigöres för sina egentliga uppgifter och därmed kan i motsvarande grad begränsas i förhål- lande till vad som eljest skulle varit nöd- vändigt i dagens läge.

Därjämte vinnes ur administrativ och organisatorisk synpunkt betydelsefulla fördelar. Sålunda kan —— även om medi- cinalråden i ökad omfattning tages i an- språk för kontakter med huvudmännen och andra uppgifter utanför MS —— byrå- ernas löpande verksamhet fortgå utan att som nu är fallet hindras av att byrå- chefen-fackmannen är på resa eller eljest frånvarande. I brådskande fall kan er- forderligt samråd tagas med annat medi- cinalråd. Tillkomsten av administrativa byråchefer, vilkas verksamhet spänner över ett stort fält, kommer att befordra samordningsproblemens beaktande redan på byråplanet och medföra en för fack- byråernas vidkommande angelägen all- män höjning av handläggningens kvali- tet. Slutligen möjliggör övergången till administrativa byråchefer att MS kan erbjuda den kvalificerade administrativa personalen den för en godtagbar rekry- tering nödvändiga förbättringen av be- fordringsmöjligheterna.

Vad nu föreslagits i fråga om fack- männens ställning kan inte sägas inne- bära någon förtyngning av ärendenas handläggning. Bortsett från ärenden som enbart kräver medicinsk bedömning av enskilda fall handläggs med nuvarande organisation även flertalet ärenden av ren eller övervägande fackkaraktär av både fackmän och administrativa tjänste- män. Snarare kan förväntas en viss för- enkling genom att ärenden utan fackligt inslag, vari nu både fackmän och admi- nistrativa tjänstemän deltar, kommer att handläggas enbart av de senare.

Inom MS föreligger ett starkt behov av tillgång på en väl kvalificerad statis- tiker, som är insatt i de för hälso- och sjukvårdsområdet speciella problemen. Denne förutsättes vara chef för plane- ringsavdelningens statistikbyrå.

Sammanfattningsvis innebär det i kap. 15 närmare redovisade förslaget i fråga om chefsorganisationen att denna utökas

med 3 avdelningschefer, 6 byråchefer (administrativa), varav 4 vid medicinal- avdelningen, 1 vid planeringsavdelningen och 1 vid beredskapsavdelningen, 1 byrå- chef (statistiker) och 6 medicinalråd (samtliga läkare). Två av de nya medici- nalrådstjänsterna ersätter två befintliga tjänster för föredragande Bg 1. Nettoök— ningen blir sålunda — om man beaktar även möjligheten till högst 16 månaders dubblering av medicinalrådstjänsterna _ 13 tjänster.

14.226 Organisationen i övrigt

I fråga om behovet av personal i den nya organisationen utöver sektions- och högre chefer samt fackmän medför om- fördelningen av nuvarande arbetsupp— gifter och tillkomsten av nya sådana. att någon egentlig beräkning inte är möjlig, vare sig i fråga om mellangrads- eller kanslist- och biträdespersonal. MCA- utredningen har därför i princip varit hänvisad till att på mera allmänna grun- der göra en såvitt möjligt realistisk be- dömning av personalbehovet vid resp. enheter.

Härvid har i fråga om nuvarande för- hållanden utgångspunkten varit den i direktiven omnämnda förberedande un- dersökningen, vars utförliga upplys- ningar kompletterats med ledning av 1963 års diarier och uppgifter om senare inträffade förändringar av betydelse för personalbehovet.

I praktiken har förfarits så att i de fall, där en grupp ärenden nu helt eller till övervägande del sysselsätter vissa befattningshavare, denna personal —— med de jämkningar som bedömts moti- verade —— föreslagits överförd till den enhet vid MS eller SMA, dit ärendena föreslagits bli förlagda.

Vid de överväganden, som ligger bak- om det i bilaga 15f redovisade perso- nalförslaget, har vissa faktorer av mera

generell betydelse beaktats. Utökningen av befattningarna på och över byråchefs- planet måste för att denna dyrbara ar- betskraft skall kunna utnyttjas på rätt sätt åtföljas av en motsvarande avväg- ning av den lägre personalen, som måste ha en viss dimensionering för att inte bli en hämsko i arbetet. I vissa fall har denna synpunkt varit bestämmande. Å andra sidan har den nya organisationen ansetts medge en ganska hård restrikti- vitet i fråga om personaltilldelningen. Sålunda har beaktats, att i den föreslag- na organisationen fackbyråerna blir be- tydligt större än nu och dessutom sam- manhålls i en avdelning. Härigenom öpp- nas stora möjligheter för avdelningschef och byråchefer att genom omdispositio- ner ge förstärkningar till tillfälligt sär- skilt hårt belastade sektioner och även att planera verksamheten bättre än nu är möjligt. En annan omständighet har varit den föreslagna överföringen av vissa uppgifter, som nu ligger spridda på fackbyråerna, till specialorgan. Här- vid åsyftas främst inrättandet av en sär- skild planeringsavdelning med en byrå för planering, större utredningar och vissa utbildnings- och kompetensfrågor. Men också sådana åtgärder som inrät- tande av ett särskilt meritkontor och en sektion för legitimations- och behörig- hetsfrågor har tillmätts betydelse i sam- manhanget, särskilt i fråga om biträdes- personalen.

MS:s biträdespersonal är i nuvarande organisation på vissa punkter otillräck- lig. Befordringsgången är även med be- aktande av utfallet av de senaste löne- förhandlingarna mindre förmånlig än t. ex. vid skolöverstyrelsen efter omorga- nisationen. MCA-utredningen har i sitt förslag beaktat dessa förhållanden men har i främsta rummet eftersträvat att vid resp. enheter föreslå den biträdes- personal som med ledning av allmän er- farenhet eller med beaktande av nuva-

rande arbetsuppgifter bedömts erforder- lig för att enheten skall fungera tillfreds- ställande. Härvid har en viss allmän ra- tionalisering av biträdespersonalens ar- bete ansetts kunna förväntas, samtidigt som en förbättrad befordringsgång på längre sikt bedömts kunna medföra en förbättrad rekrytering och därmed indi- rekt ge möjlighet att begränsa det totala antalet biträdespersonal. Resultatet har blivit att av det totala antalet föreslagna nya tjänster vid MS endast ca en fjärde— del faller på biträdeskarriären.

”2.2.7 Avdelnings— och byräorganisa- tionens allmänna uppläggning

Av skäl, som angivits under 14.225, har MCA-utredningen funnit det nödvändigt föreslå, att ämbetsverket skall organise- ras på tre avdelningar samt en admi- nistrativ byrå och en lagbyrå, båda fri- stående.

Vid fördelningen av arbetsuppgifterna mellan de nämnda fem enheterna har MCA—utredningen eftersträvat att sam- manföra likartade eller närbesläktade uppgifter till samma enhet även om prak- tiska skäl nödvändiggjort vissa avsteg från principen. Två huvudsynpunkter har varit bestämmande för den före- slagna uppdelningen av arbetsuppgif- terna.

Å ena sidan har eftersträvats att vård- former och verksamheter, som står nära varandra och där behovet av integra- tion eller i varje fall samordning är sär- skilt framträdande, skall sammanhållas i en byrå. Att en gemensam administra- tiv ram i sådana fall är av värde torde vara uppenbart. Å andra sidan har be- aktats att byråernas verksamhetsområ- den bör avvägas så att en administrativ byråchef med hjälp av byråns admini- strativa personal kan beräknas kunna svara för de på byrån ankommande upp- gifternas administrativa sida med till-

fredsstållande effektivitet och sakkun- skap i fråga om gällande organisation. författningar, ekonomiska frågor m.m. samt därutöver kunna i tillräcklig om- fattning deltaga i byrån berörande ut- rednings- och planeringsfrågor, som handläggs vid annan enhet inom MS.

Den föreslagna uppdelningen av ar— betsuppgifterna inom medicinal- och beredskapsavdelningarna mellan de olika byråerna och fristående sektionerna är en kompromiss mellan de två nämnda huvudsynpunkterna.

Vad angår planeringsavdelningen före- ligger inga erfarenheter från nuvarande verksamhet utom beträffande den sta- tistiska delen av verksamheten. MCA-ut- redningen har därför ansett sig böra före- slå endast en planerings- och utrednings- byrå, varvid emellertid förutsatts att en förstärkning med ytterligare en byrå för att säkerställa dessa centrala funktioner skall tillkomma utan alltför lång tidsut- dräkt om behov befinnes föreligga.

Den av MCA-utredningen föreslagna fördelningen av arbetsuppgifterna mel- lan de tre avdelningarna och de två fri- stående byråerna är i kort översikt föl- jande:

Medicinalavdelningen för allmänna, huvudsakligen fackliga uppgifter röran- de hälso- och sjukvården i fred, däri- bland vårdrationaliseringsfrågor. Avdel- ningen föreslås omfatta fyra byråer med i huvudsak följande områden:

Kroppssjukvård och mentalsjukvård Hälsovård, förebyggande vård, barn- och ungdomsfrågor, familjerådgivning m.m.

Långtidssjukvård, geriatrik, vård av psy- kiskt utvecklingsstörda, rehabilitering och liandikappvård

Tandvård, apoteks- och läkemedels- väsende

I avdelningen ingår också som fristå- ende sektion ett meritkontor för vissa rutinuppgifter.

Planeringsavdelningen för planerings-

och utredningsfrågor rörande hälso- och sjukvården i fred samt den på MS an— kommande statistiken. Avdelningen före— slås omfatta två byråer, varav den ena för planerings- och prognosverksamhet jämte utbildnings- och andra allmänna personalfrågor samt den andra för sta- tistiska uppgifter och matrikelföring av medicinalpersonal.

Beredskapsavdelningcn för hälso- och sjukvårdens beredskapsfrågor, som nu åvilar SBN. Avdelningen föreslås om- fatta två byråer, varav den ena för planerings- och organisationsfrågor och den andra för utbildnings- och krigs- placeringsfrågor, samt en fristående sek- tion för materiel- och förrådsfrågor.

Vad därefter angår de rent admini- strativa, juridiska, organisatoriska och ekonomiska uppgifterna har MCA-utred- ningen övervägt att föreslå en admini- strativ avdelning, i vilket fall överdirek- törstjänsten skulle utgå ur organisatio- MCA-utredningen har emellertid ansett det lämpligare att bibehålla denna tjänst och samtidigt föreslå dels att nu- varande överdirektörsavdelningen änd- ras till en administrativ byrå, som bl. a. övertar nuvarande kameralbyråns upp- gifter, och dels att såväl denna byrå som motsvarigheten till lag- och utrednings- byrån blir fristående utanför avdelnings- indelningen. Denna senare byrå föreslås efter viss omläggning av arbetsuppgif- terna benämnas lagbyrån.

nen.

14.228 Vissa synpunkter på rekryte- ringsläget

För dagen kan konstateras att MS har betydande rekryteringssvårigheter i fråga om praktiskt taget alla personalkatego— rier, en omständighet som i hög grad bidrager till ämbetsverkets ansträngda läge.

En förutsättning för att MS:s nya organisation skall fungera på avsett sätt

är att anställnings- och avlöningsförhål- landena blir sådana att en fullgod rekry- tering blir möjlig i alla led. Det i kap. 15 redovisade personalförslaget är inte avsett att innebära förslag rörande löne- gradsplaceringen av resp. tjänster. I den mån tjänstebenämningar som är knutna till viss lönegrad använts, har så skett för att markera den allmänna kompe- tens som ansetts erforderlig. För sek- tionscheferna har förutsatts avdelnings- direktörs- eller byrådirektörstjänster.

MS:s verksamhet kräver, att medici- nalråden helt ägnar sig åt sin tjänst. Lön enligt lönegrad B 3 är med hänsyn till det allmänna inkomstläget för de läkare och tandläkare som kan komma i fråga som medicinalråd och även för de bäst kvalificerade apotekarna en orealistisk lönesättning. Detta förhållan- de har vid de senaste löneförhandlingar- na lett till att medicinalråden fått ett särskilt lönetillägg på 15000 kr. om året. MCA-utredningen vill understryka angelägenheten av att medicinalråden får sådana förmåner att tjänsterna kan rekryteras utan att de — som sedan lång tid varit fallet —— förknippas med betydande extrainkomster. De arbetsin— satser som krävs för dessa inkomster är en belastning till skada för MS. Anord- ningen med särskilda lönetillägg bör kunna undanröja dessa olägenheter. MCA-utredningen vill emellertid fram- hålla vikten av att byråchefernas orga- nisatoriska jämställdhet med medicinal- råden markeras genom att båda dessa kategorier placeras i samma lönegrad. Kontraktsanställning eller särskilda löne- tillägg aktualiseras också för andra fack- män än medicinalråden, däribland läkare i högre ställning än medicinalråd.

Den kvalificerade administrativa per- sonalens löneställning och karriärmöj- ligheter måste som förut framgått för- bättras. MCA-utredningens förslag inne- bär ett väsentligt bättre läge för denna

personalgrupp. Vid avvägningen av för- slaget i denna del har MCA-utredningen också måst särskilt beakta, att föreva- rande personal redan i viss omfattning har kontakter med sjukvårdshuvudmän- nen och att dessa kontakter kommer att öka betydligt i den nya organisationen. Det torde därmed vara klart, att MS kommer att befinna sig i en besvärligare konkurrenssituation när det gäller dug- liga administrativa krafter än de flesta statliga verk. Kontraktsanställning kan därför bli aktuell även i fråga om de administrativa tjänsterna, exempelvis för chefen för planeringsavdelningen.

Slutligen bör här understrykas vikten av att MS:s biträdespersonal kan rekry- teras på ett tillfredsställande sätt med hänsyn dels till de krav på kunnighet i utländska språk som föreligger på många punkter och dels till bruket av medi- cinska och andra facktermer. Sistnämn- da förhållande medför allmänt sett att omflyttning av personal mellan olika delar av MS liksom nyrekrytering medför uttalade olägenheter.

14.229 Kompetens/ordringar i vissa fall

I fråga om generaldirektörstjänsten finns nu inga kompetenskrav angivna i ver- kets instruktion. Någon ändring härvid- lag föreslås inte.

Medicinalråden bör liksom nu vara legitimerade läkare, tandläkare eller apo- tekare allt efter verksamhetsområdets art. Vissa i bilaga 15f angivna byrå- direktörstjänster bör vara förenade med krav på att innehavaren skall vara legi- timerad tandläkare eller apotekare. I fråga om övriga fackmän gäller att be- hovet av viss utbildning automatiskt föl- jer av arbetsuppgifternas art.

Enligt nu gällande instruktion för MS skall överdirektören och byrådirektör på överdirektörens avdelning, chefen för lag- och utredningsbyrån samt byrådirek- tör och förste byråsekreterare vid byråns

juridiska avdelning samt sekreterare vid disciplinnämnden ha avlagt juris kandi- datexamen. I den nya organisationen bör denna kompetensfordring utgå i fråga om överdirektören med hänsyn till vad förut sagts om hans förändrade upp- gifter. Däremot bör den gälla för chefen för lagbyrån samt sektionschef, byrådi- rektör och förste byråsekreterare vid sektionen för lag- och författningsfrågor och vidare för disciplinnämndcns sekre- terare.

Vad angår avdelningscheferna har MOA-utredningen förutsatt, att chefen för medicinalavdelningen skall vara lä- kare.

I övrigt anser MCA-utredningen, att i fråga om de kvalificerade administra- tiva tjänsterna inte bör uppställas några formella kompetensfordringar, men för- utsätter givetvis, att avdelnings- och byråchefer måste ha stor administrativ erfarenhet och kapacitet för att över huvud taget kunna komma i fråga. Che- fen för planeringsavdelningen bör ha särskild erfarenhet av sjukvårdsplane- ring. Även på sektionscheferna måste ställas höga krav i dessa hänseenden. Samtidigt må framhållas att en läkare eller annan fackman inte får anses dis- kvalificerad för en administrativ tjänst på grund av att han är läkare etc. om han fyller de eljest tillämpade kraven på ad- ministrativ kompetens. De kvalificerade tjänsterna vid statistikbyrån förutsättes bli besatta med statistiker eller experter på ADB-frågor.

14.2.3 Medicinalstyrelsens granskning av apoteksräkningar

Den under 12.1.10 omnämnda gransk- ningen av apoteksräkningar som utföres vid läkemedelsekonomiska avdelningen inom apoteksbyrån har en betydande omfattning.

Byrådirektören hos statistiska central- byrån, S. Högberg, har i en förslags-

skrift, som enligt Kungl. Maj:ts beslut 30.6.1961 överlämnades för kännedom till den sakkunnige för undersökning av MS:s organisation och arbetsuppgifter, ifrågasatt slopande av den inom MS förekommande granskningen av apote— kens räkningar för medicin åt stats- tjänstemän.

I anledning härav verkställde utred- ningsmannen särskild undersökning rö- rande all granskning av apoteksräkningar inom MS, där dessa uppgifter helt om- besörjes inom läkemedelsekonomiska avdelningen. En redogörelse för under- sökningen lämnades i en till Kungl. Maj:t i juni 1962 överlämnad prome- moria angående medicinalstyrelsens apo- teksbyrå. Denna jämte det övriga utred- ningsmaterialet har genom K. br. 2.11. 1962 överlämnats till MCA-utredningen för att beaktas vid fullgörandet av utred- ningsuppdraget.

Av nyssnämnda promemoria framgår bl. a. att det till MS inkommande gransk- ningsmaterialet är av fem slag, nämligen

från riksförsäkringsverket överlämna- de apoteksräkningar avseende kostnads- fria eller prisnedsatta läkemedel till vilka nämnda verk infordrat verifikationer:

från statliga myndigheter översända apoteksräkningar avseende läkemedel till tjänstemän (var tionde sådan apoteks- räkning med tillhörande läkemedelsbevis skall insändas);

från apotek översända räkningar av- seende skyddsläkemedel, vilka kostnads- fritt tillhandahålles vissa kvinnor och barn;

från apotek översända räkningar av- seende läkemedel eller utensilier enligt »Lex veneris» som bestrides av statsme- del; samt från statliga mentalsjukhus översända apoteksräkningar (var tionde räkning jämte verifikationer skall insändas). Handläggningen av räkningarna gäller dels taxationsgranskning, vilken innebär

att priser och expeditionsavgifter kontrol- leras, och dels urvalsgranskning, varmed menas kontroll av att upptagna läke- medel endast utgöres av apoteksvaror som skall vara rabatterade eller helt fria.

Av den förutberörda promemorian framgår, att det sammanlagda antalet granskade verifikationer under 1960 var 182 656, vilket beräknades utgöra ca en procent av under året utfärdade recept. Vid granskningen påvisades 5 410 fel. De för högt debiterade beloppen utgjorde 3549 kr. och de för lågt debiterade 1 406 kr.

Granskningsarbetet uppskattades krä- va halva arbetstiden för en byrådirek- tör och en byråsekreterare, tre fjärde- delar av arbetstiden för en registrator (numera kansliskrivare) samt två kon- torsbiträdens hela arbetstid, vilket vid tidpunkten för undersökningen motsva-

rade en lönekostnad av sammanlagt 84 000 kr. Under år 1963 granskades 122172

verifikationer och 4700 fel påvisades. De för högt debiterade beloppen uppgick till 7110 kr. och de för lågt debite- rade till 320 kr. Granskningsarbetet krävde ungefär samma arbetsinsats som år 1960 men byrådirektören ägnade något mindre del av sin tid åt denna uppgift. I stället kunde han ägna mera tid åt prissättning på farmacevtiska spe- cialiteter och andra prissättningsfrågor, varvid jämförelse med motsvarande ut- ländska priser spelar en framträdande roll.

Sedan den sakkunnige med stöd av utredningsresultatet bl. a. konstaterat att risken för avsiktliga taxationsfel prak- tiskt taget är obefintlig och att värdet av urvalsgranskningen är tveksamt med hänsyn till att verifikationerna saknar uppgift om de sjukdomar för vilka läke- medlen ordinerats, sammanfattades un- dersökningsresultatet i lande:

följande utta-

Med hänsyn till vad sålunda anförts synes man kunna överväga att låta den nu be— rörda granskningsverksamheten vid läke— medelsekonomiska avdelningen upphöra. Om ett oundgängligt behov av fortlöpande allmän taxalions- och urvalsgranskning lik- väl skulle anses föreligga, bör det under- sökas om inte en tillräcklig stickprovskont- roll skulle kunna ingå som ett led i apo- teksinspektionerna, varvid visst material kunde utväljas och överlämnas till läkeme- delsekonomiska avdelningen för granskning.

Härvid förutsättes, att MS:s befogenhet att infordra verifikationer från apoteken i den omfattning styrelsen anser påkallad skall kvarstå.

Någon anledning att särskilt granska vis- sa slag av verifikationer torde inte före- ligga. Den speciella granskningen av veri- fikationer till räkningar avseende läkemedel till statstjänstemän och skyddsläkemedel m.m. bör upphöra.

MCA-utredningen ansluter sig till ut- redningsmannens uppfattning, att den fortlöpande granskningen av apoteksräk- ningar enligt nuvarande system bör upp- höra. Emellertid kan en stickprovsvis insatt granskning vara av värde i vissa fall. MS:s allmänna tillsyn över apoteks- väsendet får anses omfatta bl.a. befo- genhet att anordna granskning av apo- teksräkningar i den omfattning som kan befinnas erforderlig. Sådan granskning kan ordnas antingen i samband med in- spektion av apotek eller i form av sär- skild undersökning.

14.3 Medicinalstyrelsens sj ukvårds- beredskapsnämnd

Som förut framgått föreslår MCA-utred- ningen, att SBN skall upphöra och upp- gifterna överföras till MS, där en sär- skild beredskapsavdelning bildas. MCA- utredningen ansluter sig härvid i princip till utredningen rörande utbildningen av värnpliktiga läkare m. m., som i sitt be- tänkande » Läkareni totalförsvaret» (SOU 1961:63; s. 268) föreslagit, att en för-

svarsmedicinsk avdelning inrättas vid MS och att SBN:s nuvarande byråer överförs till avdelningen. 1960 års försvarsled- ningsutredning har uttalat sig för samma principlösning. Utredningen har sålunda i sitt betänkande II »Totalförsvarets högsta ledning» (SOU 1961:66; s. 99) uttalat, att chefen för MS i såväl fred som krig bör bära ett odelat lednings- ansvar för den allmänt civila sjukvår- den, att SBN bör uppgå i MS och att i MS bör inrättas ett särskilt stabs- och förvaltningsorgan för handläggning av beredskapsärenden.

Vid en sammanläggning av MS och SBN inställer sig frågan om den nu ge- nom nämndens sammansättning upp- nådda kontakten mellan å ena sidan den allmänt civila hälso- och sjukvården och huvudmännen och å andra sidan övriga totalförsvarsgrenar skall bibehållas eller säkerställas på annat sätt.

MS:s kontakt med huvudmannasidan bör även beträffande beredskapsfrågor- na få en tillfredsställande lösning genom att sjukvårdshuvudmännen blir företräd- da i den föreslagna nya verksstyrelsen. Däremot kan i denna styrelse, vars främsta uppgifter i alldeles övervägande grad måste gälla hälso- och sjukvården i fred, inte utan stora olägenheter insät- tas representanter för chefen för för- svarsstaben, försvarets sjukvårdsstyrelse och civilförsvarsstyrelsen. Andra utvägar måste väljas.

MCA-utredningen har härvid särskilt uppmärksammat att den i SBN:s instruk- tion föreskrivna samrådsskyldigheten, som infördes år 1961, omfattar försva- rets sjukvårdsstyrelse och civilförsvars- styrelsen, trots att dessa styrelser är före- trädda med nämndledamöter.

Vad angår de militära myndigheterna må erinras om att i SBN:s organisation ingår en militärassistent. Denne avses överföras till MS:s beredskapsavdelning. Hans betydelse som kontaktman med de

militära myndigheterna är avsevärd. Som framgår under kap. 15 föreslås att den nuvarande deltidstjänsten utbytes mot en heltidstjänst.

MCA—utredningen anser, att tillräckliga garantier för erforderliga kontakter mel- lan de berörda statliga verken kan ska- pas utan att myndigheterna är företrädda i verksstyrelsen. Detta synes kunna upp- nås genom att ovan berörda skyldighet att samråda med försvarets sjukvårds- styrelse, civilförsvarsstyrelsen och över- styrelsen för ekonomisk försvarsbered- skap överföres till MS och utvidgas att omfatta även chefen för försvarsstaben.

Om så befinnes lämpligt kan samråds- förfarandet ordnas genom att de därav omfattade myndigheterna själva kom- mer överens om att bilda en mera per- manent samarbetsgrupp med lämplig sammansättning för samråd på olika be- slutsnivåer.

I detta sammanhang bör nämnas, att 1962 års försvarssjukvårdsutredning, en- ligt vad som under hand inhämtats, kom- mer att föreslå inrättande av en totalför- svarets sjukvårdsberedning, i vilken skall som ständiga ledamöter ingå represen- tanter för överbefälhavaren och försvarets sjukvårdsstyrelse, MS, veterinärstyrelsen och civilförsvarsstyrelsen. I organets sam- manträden förutsätts kunna deltaga även representanter för försvarsgrenscheferna och för de olika myndigheter, vilka har ansvar för skyddet mot biologisk krig- föring. Försvarssjukvårdsutredningen har härvid utgått ifrån att rådet för skydd mot biologisk krigföring kan upp- höra.

Det nya organet bör i praktiken med- föra att all erforderlig samverkan upp- nås. MCA-utredningen har vid under- handssamråd med nämnda utredning i huvudsak biträtt förslaget om en total- försvarets sjukvårdsberedning. MCA-ut- redningen förordar även — under an- givna förutsättning — att det nämnda

rådet skall upphöra när den nya bered- ningen börjar sin verksamhet.

Den i proposition 1952:130 angivna uppgiften att ansvara för ledningen av de civila försvarsförberedelserna i fråga om biologisk krigföring bör överföras på MS.

Enligt instruktionen för statens bak- teriologiska laboratorium (se bilaga 11.1) har laboratoriet att, såvitt möjligt bi- träda SBN och myndigheterna inom krigsmakten i frågor av betydelse för den civila och militära beredskapen. Denna skyldighet bör kvarstå i förhål- lande till MS.

Ett annat spörsmål i samband med omorganisationen är frågan om besluts- ordningen i beredskapsfrågor efter över- föringen till MS. SBN:s instruktion läg- ger beslutanderätten i viktigare ärenden på nämnden i plenum. Övriga ärenden skall avgöras av arbetsutskottet. Viss de- legering av beslutanderätten till tjänste- man hos nämnden må dock ske.

MCA-utredningen har enligt vad som framgår under 14.224 förutsatt, att inom MS verksstyrelsen endast skall be- fatta sig med de viktigaste frågorna. Sedan beredskapsfrågorna överförts till MS, bör beslutsordningen beträffande dem vara i alla nivåer parallell med be- slutsordningen för andra inom MS före- kommande ärenden. Detta innebär inte något avkall på MS:s skyldighet att sam- råda med andra myndigheter.

Vad angår SBN:s kansli synes ett in- ordnande i MS som en särskild bered- skapsavdelning inte medföra några spe- ciella problem. Avdelningschefen bör leda den dagliga verksamheten.

Vid avvägningen av beredskapsavdel- organisation har MCA-utred- ningen haft överläggningar med företrä- dare för nämnda försvarssjukvårdsut- redning. Enligt direktiven för denna ut- redning skall samråd äga rum angående den civila försvarssjukvårdens ledning.

ningens

Överläggningarna har gällt främst be- redskapsavdelningens ledning samt om- fattningen av byråorganisationen. I det senare hänseendet må erinras om att förutnämnda utredning rörande utbild- ning av värnpliktiga läkare m. m. (5. 268) framlagt förslag till en försvarsmedicinsk avdelning vid MS, omfattande fem by- råer.

Vid överläggningar mellan de två ut- redningarna har enighet uppnåtts om att beredskapsavdelningen bör i organi- satoriskt hänseende jämställas med öv- riga delar av MS och organisationen inom denna avdelning avvägas efter sam- ma allmänna synsätt på förhållandet mellan arbetsuppgifter och personalbe- hov som MOA-utredningen tillämpat i fråga om MS i övrigt. Vidare har enig— het uppnåtts om att avdelningen bör or- ganiseras på två byråer och en friståen- de sektion med i huvudsak den fördel- ning av arbetsuppgifterna som framgår av kap. 15. Vissa förstärkningar, som tillförts SBN i anledning av 1962 års försvarssjukvårdsutrednings och MCA- utredningens 21.1.1963 i samråd fram- lagda förslag såsom erforderliga för för- beredelser för viss krigssjukvårdsutbild- ning, har medtagits i personalförslaget för beredskapsavdelningen.

14.4 Centrala sjukvårdsberedningen. Rådetför sjukhusdriftens rationalisering 14.4.1 Allmänna synpunkter

I den under 14.1 förordade gränsdrag- ningen mellan MS, CSB och SJURA på planerings- och rationaliseringsområdena har till CSB som i första hand ansvarig myndighet förts frågor rörande bygg- nadsplaner samt driftrationalisering in- begripet standardisering och andra frå- gor rörande materiel och utrustning. Därjämte har förutsatts, att vid CSB skall organiseras en för hela rationalise- ringsverksamheten inom hälso- och sjuk-

vårdsområdet gemensam informations- tjänst.

På SJURA har förutsatts i första hand ankomma frågor rörande samordning av rationaliseringsverksamheten samt fördelning av särskilda anslag för vård- och driftrationalisering och därmed sam- manhängande frågor.

Den allmänna uppbyggnaden och av- vägningen av CSB:s och SJURA:s orga- nisation har gjorts mot bakgrund av dessa ställningstaganden och med beak- tande av MCA-utredningens i kap. 13 re- dovisade uppfattning om den allmänna utveckling som är att förutse och kan väntas påverka anspråken på CSB och SJURA.

För CSB:s vidkommande är att förut- se en betydande ökning av den med ämbetsverkets befattning med byggnads- planer förenade verksamheten. Bygg- nadsverksamheten inom hälso- och sjuk- vården kommer inte endast att öka kraf- tigt rent volymmässigt. Samtidigt kom- mer den nuvarande tendensen mot allt högre anspråk på rationell utformning av byggnaderna att ställa skärpta krav på CSB:s allmänna vägledning i bygg- nadsfrågor och rådgivning i fråga om enskilda byggnadsprojekt.

Dessa förhållanden medför en skärp- ning av kraven på CSB:s insatser i fråga om såväl sjukvårdens byggnadsfrågor som rationaliseringsverksamheten. Av särskild vikt är att CSB:s tekniska och ekonomiska kunnande i fråga om bygg- nadsplanering, byggnadsekonomi och ra- tionell sjukhusdrift ständigt hålles på så hög nivå som möjligt och att detta kun— nande i ännu högre grad än hittills till- varatages genom att CSB inkopplas på byggnadsfrågor i princip redan på pro- gramstadiet.

Till de faktorer som kommer att bidra till ökning av antalet ärenden hör men- talsjukvårdsreformen. Genom att bygg— nadsfrågorna inom detta område går

över till huvudmännen kommer CSB att automatiskt kopplas in på ärenden som nu närmast åvilar mentalsjukvårdsbe— redningen. Därjämte bör nämnas 1964 års riksdagsbeslut (prop. 1964185), som resulterade i särskilt statligt lånestöd till byggande av sjukhem för långtids- sjukvården. Den i anledning härav vän- tade ökade utbyggnadstakten i fråga om sjukhem, beträffande vilka CSB skall granska och godkänna planer, har med- fört att CSB fr.o.m. 1.7.1964 förstärkts med en tjänst som byrådirektör högst Ag 25 och en tjänst som byråingenjör högst Ae 23. MOA-utredningen återkom- mer i kap. 17 till de av denna utveckling betingade ytterligare förstärkningarna. Beträffande utvecklingen i fråga om sjukhusbyggandet som direkt berör CSB är det tillräckligt att erinra om den vän- tade investeringsökningen för detta under de närmaste åren. Ökningen har av MS beräknats medföra att de årliga kost- naderna härför stiger från sammanlagt 367 milj. kr. under 1964 till i medeltal 772 milj. kr. för åren 1966—1970. Se under 13.32.

Ett genomförande av MOA-utredning- ens förslag till omorganisation av SJURA kan bli av viss betydelse för CSB:s ar- betsbelastning genom att CSB kan komma att i ökad omfattning åtaga sig av SJURA finansierade rationaliseringsuppdrag. Även om SJURA tillhandahåller medel så att för uppdragen erforderlig tillfällig personal kan anställas av CSB kommer uppdragens ledning och genomförande att belasta CSB:s ledande befattningsha- vare och fasta personal i övrigt.

Vad angår den ökning av arbetsbe- lastningen som beror på att ärendena ökar i svårighetsgrad gäller framför allt, att sjukvårdens byggnads- och utrust- ningsfrågor snabbt blir mer och mer komplicerade och i allt högre grad måste lösas under beaktande av kravet på lägsta möjliga personal- och andra drift-

kostnader. Denna utveckling kräver sär- skilt att CSB får ökad tillgång till tek- nisk-ekonomisk expertis.

Vad därefter angår SJURA må fram- hållas, att huvudmannasidans ökade ra- tionaliseringsintresse redan lett till att rationaliseringsundersökningar igångsatts på flera håll och att allt fler projekt tages under arbete. Samtidigt har bl.a. de av SJURA startade rationaliserings- projekten visat, att inom sjukvården finns rationaliseringsproblem av sådan storleksordning och allmän räckvidd att man inte kan förvänta att de skall finan- sieras och lösas av någon huvudman ensam.

I fråga om det växande antalet av olika huvudmän igångsatta rationalise- ringsprojekt nödvändiggör utvecklingen att någon central instans medverkar till att dubbelarbete undvikes samt till att projekten genomföres och resultaten pub- liceras på ett sådant sätt att vunna fram- steg kan komma hela sjukvården tillgodo.

I den mån särskilda medel kommer att stå till förfogande för bearbetning av principiella frågor eller eljest för under- sökningar av allmän betydelse, är det nödvändigt att urvalet av de projekt, på vilka tillgängliga medel skall satsas, pro- jektens finansiering, planering, utlägg- ning och uppföljning samt resultatens publicering lägges på en central instans med erforderlig kompetens och kapaci- tet härför.

De nu antydda uppgifterna i fråga om huvudmännens egna rationaliseringspro- jekt och de med särskilda medel finan- sierade projekten bör som förut sagts ankomma på SJURA.

Tidigare har framhållits, att det med hänsyn till vad nu sagts om CSB:s och SJURA:s verksamhet är nödvändigt att dessa myndigheter till sitt förfogande har en fullgod informationstjänst, som givet- vis också skall betjäna huvudmän och andra intressenter på området.

De nu anförda allmänna synpunkterna har varit bestämmande för MCA-utred- ningens ställningstaganden i fråga om CSB:s och SJURA:s organisation.

Slutligen får MCA-utredningen i detta sammanhang beröra ett par med SJURA:s nuvarande ställning och verk- samhet sammanhängande frågor, näm- ligen gränsdragningen mellan CSB och SJURA och frågan om målsättningen för de av SJURA upptagna rationaliserings- projekten.

I fråga om gränsdragningen mellan SJURA och CSB kan läget med någon tillspetsning sägas vara att SJURA:s i K. br. 911.196? angivna uppgifter täcks av CSB instruktionsenligt åliggan- de uppgifter. CSB är som förut fram- gått sålunda instruktionsmässigt cen- tralt organ för rationaliserings- och bygg- nadsplaneringsfrågor inom hälso- och sjukvården. CSB har att bedriva organi- sations- och arbetsstudier å sjukhus och därmed jämförliga anstalter och att för— medla erfarenheter från svenskt och ut- ländskt rationaliseringsarbete inom sitt område. I SJURA:s benämning ligger att verksamhetsområdet skall vara sjuk- husdriftens rationalisering. SJURA skall följa den tekniska och ekonomiska ut- vecklingen på sjukhusdriftens område, taga initiativ till och främja forskning av betydelse för sjukhusdriften samt verka för att vunna forskningsresultat utnyttjas. SJURA skall slutligen verka för frivilligt samarbete inom området, en uppgift som väl täcks av CSB:s ställ- ning som centralt rationaliseringsorgan.

Det nu skildrade läget torde bero på att SJURA ursprungligen var avsett bli en allmänt rådgivande och utvecklings— stimulerande samling experter, bildande ett »råd vid centrala sjukvårdsbered- ningens sida». Från denna utgångspunkt var det naturligt att i brevet ange de delar av CSB:s verksamhet som SJURA skulle inrikta sin verksamhet på. Det

framgår inte att SJURA skulle ha några anslagsfördelande uppgifter eller dispo- nera några medel för att själv driva ut- vecklings- och försöksverksamhet. Att SJURA:s direktiv nu framstår som en dubblering av CSB:s instruktionsenliga arbetsuppgifter beror på att den av SJURA självständigt bedrivna verksam- heten kommit att omfatta de nu nämnda uppgifterna och att SJURA i verklig- heten utvecklats till ett i förhållande till CSB i hög grad självständigt organ med medelsfördelande och verkställande funk- tioner.

Det är enligt MCA-utredningens me- ning nödvändigt att frågan om gräns- dragningen mellan CSB och SJURA ord- nas på ett tillfredsställande sätt. Om MCA-utredningens förslag beträffande de två organen genomföres kommer frå- gan att lösas.

SJURA:s arbetsprogram sådant det återfinnes i proposition 1964:114 (5. 5) ger ett intryck av att målsättningen inte på alla punkter varit den enligt MCA— utredningens mening för hälso- och sjuk- vårdens rationalisering angelägnaste, nämligen personal- och kostnadsbespa- ringar med företräde närmast för per- sonalbesparingar.

För sju av de tolv redovisade ex- pertgrupperna synes arbetsuppgifterna främst syfta till personalbesparingar. I fråga om fyra av de återstående grup- perna torde det kunna ifrågasättas om de förelagda uppgifternas lösande kan väntas medföra rationaliseringsvinster i form av personal- eller kostnadsbespa- ringar annat än möjligen indirekt. Dessa fyra grupper är sjukhushygiengruppen samt grupperna för det nationella cen- trala farmakologiska informationsregist- ret, för det nationella centrala toxiko- logiska informationsregistret och för sjukvårdens totalplanering. Det primära syftet för de tre första är förbättrat vård- resultat. Beträffande gruppen för sjuk-

vårdens totalplanering har under 14.221 konstaterats, att vissa av uppgifterna avser sjukvårdsplaneringen i stort, ett område som bör ankomma på MS. Om och när gruppens ytterligare uppgift att utarbeta förutsåttningslösa planer för organisationen av ett idealsjukhus kan väntas bli fruktbärande torde vara ovisst. Den femte gruppen, den för testning av medicinsk-teknisk apparatur, har upp— gifter som syftar främst till kostnadsbe- sparingar vid anskaffning av kvalifice— rad medicinsk utrustning och synes ligga nära CSB:s verksamhetsområde.

Det sagda bör inte uppfattas som kritik mot de av SJURA upptagna, genomgå- ende stora och betydelsefulla problemens vikt och angelägenhet i och för sig utan som ett försök att belysa hur de av SJURA valda uppgifterna ter sig i för- hållande till den enligt MCA-utredning- ens mening angelägnaste allmänna mål- sättningen för hälso— och sjukvårdens rationalisering och till den under 14.1 angivna gränsdragningen mellan de be- rörda statliga organen.

14.4.2 Frågan om sammanläggning med medicinalstyrelsen

I den av riksdagen bifallna proposi- tionen 19642114 angående viss rationa- liseringsverksamhet inom sjukvården m.m. har chefen för socialdepartemen- tet kraftigt understrukit vikten av att sjukvårdsrationaliseringen bedrives med all kraft och därvid bl.a. uttalat, att det för samhällsekonomin är väsentligt att våra sjukvårdsresurser utnyttjas så ef- fektivt som möjligt. Av denna anledning har staten ett ansvar för att rationalise- ringssträvandena inom sjukvården kom- mer hela landet till godo. Det är ett riksintresse att utvecklingen föres fram- åt på detta område —— liksom på andra — så att sjuka människor får tillfreds- ställande och så långt möjligt likvärdig vård oberoende av var i landet de är

bosatta. Å andra sidan utgör rationalise- ringsverksamheten på sjukvårdens om- råde en naturlig uppgift för landstings- kommunerna. Dessa blir också enskilt och kollektivt delaktiga av rationalise- ringsvinsterna. De angivna omständig- heterna talar enligt departementschefen för att såväl staten som landstingen och städerna utanför landsting bör delta i finansieringen av rationaliseringsarbetet.

Efter att sålunda funnit att staten bör medverka erinrar departementschefen om att SJURA hittills varit lokalt an- knutet till CSB och utnyttjat dess kansli- organisation och att kostnaderna för SJURA bestritts från CSB:s avlönings- och omkostnadsanslag. Departements- chefen anför vidare (s. 12):

Centrala sjukvårdsberedningen har f.n. direkta planeringsuppgifter på sjukvårdens område medan rådet för sjukhusdriftens rationalisering handhar rationaliseringsupp- gifter av så vittomfattande art att de kan komma att påverka även den egentliga sjuk- vårdsplaneringen. Skäl kan anföras för att en central planering inom sjukvården bör sammankopplas med sådana centrala ra— tionaliseringsuppgifter som upptagits i rå- dets handlingsprogram. Jag utgår därför från att RICA-utredningen tar upp frågan om såväl centrala sjukvårdsberedningens som rådets framtida ställning till prövning.

Departementschefens uttalanden, som förutsätter att staten även i fortsätt- ningen skall vara engagerad i rationali- seringsarbetet, aktualiserar spörsmålet huruvida CSB och SJURA eller eventu- ellt ettdera av dessa organ skall inordnas i MS.

MCA—utredningen delar den principiel- la uppfattning om rationaliseringsverk- samheten som chefen för socialdeparte- mentet givit uttryck för och vill sam- lnanfatta sin syn på läget så att behovet att genom rationell byggnadsplanering och rationalisering sänka personalbehov och kostnader kommer att starkast fram- träda för huvudmännen, som har att be-

strida kostnaderna för sjukvården. Å andra sidan är det också ett riksintresse att en intensiv rationaliseringsverksam- het på hälso- och sjukvårdens område bedrives. Det är därför rimligt att staten bidrar till kostnaderna och ställer organ till förfogande bl.a. för behandling av vissa för hela hälso- och sjukvården ak- tuella rationaliseringsproblem och för samordning av de olika rationaliserings- aktiviteterna på området såväl inbördes som med annan dylik verksamhet.

MCA—utredningen har mot denna all- männa bakgrund ingående diskuterat lämpligheten av att i MS inlemma CSB:s eller SJURA:s verksamhet, i den mån densamma inte kunde tänkas bli överförd till huvudmannasidans centrala organi- sationer. MCA-utredningen har härvid kommit till att övervägande skäl talar mot att helt eller delvis överföra denna verksamhet till MS med undantag dock för CSB:s nuvarande befattning med sjukvårdsplanerna och förutberörda på SJURA:s program uppförda arbetsupp- gifter, som bör ingå i MS:s vårdplane- rande eller vårdrationaliserande verk- samhet enligt vad som anförts under 14.1. Med nu angivna utgångspunkt be- handlas frågan om CSB:s och SJURA:s framtida ställning och uppgifter i det följande.

De skäl, som varit bestämmande för MOA-utredningens ställningstagande, är i huvudsak följande.

Det alltmera påtagliga intresset för >>sjukhusföretagen» att driva rationali- seringsverksamhet har redan stimulerat huvudmännen och deras organisationer att anskaffa särskild personal och sak- kunskap härför. Denna utveckling kom- mer att fortsätta. Det redan föreliggande behovet av samordning av denna på fältet bedrivna verksamhet kommer där- med att växa. Det blir därför en ange- lägenhet av större ekonomisk betydelse än hittills för huvudmännen, att CSB

och SJURA som de centrala organen får resurser för en sådan samordnande verk- samhet och ekonomiska möjligheter att själva igångsätta eller stimulera olika sjukhus eller huvudmän till rationalise— ringsförsök, som kan komma den sam- lade sjukvården till godo. Det blir en god affär för sjukvårdshuvudmännen att i stigande grad satsa på CSB:s och SJURA:s verksamhet, något som redan kommit till uttryck genom huvudman- nasidans åtagande att svara för viss del av kostnaderna för SJURA:s verksamhet. Se 14.4.3. Det är därför sannolikt att rationaliseringsverksamhetens behov av medel och personal lätt kommer att vin- na gehör hos huvudmännen. Detta läge skulle försämras om de två institutio- nerna skulle överföras till och inorgani- seras i MS, som i övrigt kommer att få uppgifter av beskaffenhet att böra helt bekostas av statsmedel. Om de båda in- stitutionerna står fria från MS kan finan- sieringen av deras verksamhet lättare bli en förhandlingsfråga mellan staten och huvudmännen.

Ur organisatorisk synpunkt betydelse- fullt är att rationaliseringsverksamheten enligt sakens natur kräver att i den cen- trala ledningen finns högt kvalificerade företrädare i beslutande ställning för så många intressen och fackområden att de inte kan inrymmas i MS:s verksstyrelse, vars sammansättning och numerär måste avvägas med beaktande av andra syn- punkter. Därtill kommer, att såväl bygg- nads- som rationaliseringsfrågor genom- gående är komplicerade och känsliga och involverar betydande ekonomiska och andra frågor, varför de på grund av sin allmänna vikt måste behandlas av verksledningen själv. Eftersom redan de arbetsuppgifter, som ofrånkomligen måste åvila verksledningen inom MS såsom det ledande centrala organet, kom- mer att ställa mycket stora anspråk på ledningens kapacitet, har MCA-utred-

ningen funnit att ett överförande av tek- niska uppgifter från CSB och SJURA skulle medföra allvarliga risker för en överbelastning av MS:s verksledning.

Ytterligare ett organisatoriskt skäl talar mot ett inlemmande i MS. Som framgår av vad förut anförts bl.a. ur CSB:s instruktion är uppgifterna av all- deles övervägande teknisk art och kräver för sin lösning i första hand sakkunskap på olika tekniska områden även om det ligger i sakens natur att lösningarna all- tid måste utformas under hänsynstagan- de till problemens medicinska sida. Detta gäller i princip även de av SJURA finan- sierade uppgifterna. En sammanläggning med MS skulle under dessa förhållanden medföra att i MS måste inorganiseras en inte obetydlig teknikerstab som skulle komma att te sig som ett mer eller mindre främmande inslag i ett verk med i övrigt allmänt ledande och admini- strativa funktioner inom hälso- och sjuk- vården.

Vad som talar för ett överförande av CSB:s och SJURA:s uppgifter till MS är det av chefen för socialdepartementet berörda behovet att sammankoppla den centrala planeringen inom sjukvården med handhavandet av de centrala ratio- naliseringsuppgifter som upptagits på SJURA:s program. Rationaliseringar av olika slag kan mycket väl möjliggöra så väsentliga personal- och kostnadsbespa- ringar att därmed skapas förutsättningar för en ändrad syn på möjligheterna att täcka framkommande hälso— och sjuk- vårdsbehov och för en motsvarande änd- ring av vårdplaneringen. Det är följakt- ligen klart att ett samband föreligger med planeringen av hälso- och sjukvår- den i stort, en uppgift som MCA—utred- ningen anser böra åvila MS. Det torde emellertid också förhålla sig så att den av detta samband nödvändiggjorda kon- takten mellan å ena sidan vårdplane- ringen och å andra sidan byggnadspla-

neringen och rationaliseringsarbetet kan ernås även om uppgifterna ligger på olika organ. Den nuvarande ordningen, enligt vilken MS är representerad i CSB och SJURA, synes fungera i stort sett tillfredsställande och torde säkerställa samarbetet även för framtiden. De ytter- ligare fördelar som skulle kunna ernås genom ett organisatoriskt inordnande av CSB och SJURA i MS kan enligt MCA- utredningens uppfattning inte bedömas uppväga de därmed förenade nackde- larna.

14.4.3 Rådet för sjukhusdriftens rationalisering

Med hänsyn till att SJURA enligt MCA- utredningens förslag får väsentligt änd- rade uppgifter och till den utomordent- liga vikten av den på SJURA sålunda ankommande medelsfördelande uppgif- ten och vad därav följer, bör SJURA:s sammansättning, organisation och ar- betsformer konsekvent lämpas efter det nya läget, varvid de på byggnadsforsk- ningsområdet tillämpade grunderna bör tjäna som förebild. Vidare bör SJURA:s verksamhetsområde, som nu formellt är begränsat till sjukhusdriften, vidgas till att omfatta rationalisering inom hela hälso- och sjukvårdsområdet.

SJURA hör av skäl som framgår under 14.412 behållas organisatoriskt självstän- digt i förhållande till MS. Det lokala och kamerala sambandet med CSB bör bibe- hållas.

Innan de konkreta frågorna angående SJURA upptages till behandling må här beträffande organisation m.m. inom byggnadsforskningsområdet erinras om att de tidigare på statens nämnd för byggnadsforskning vilande uppgifterna fr.o.m. 1.7.1960 fördelades mellan sta- tens råd för byggnadsforskning och sta- tens institut för byggnadsforskning.

Enligt sin instruktion (SFS 1953: 623)

hade nämnden till uppgift att främja forskning och rationalisering inom bygg- nadsområdet med huvudvikten på hus- byggnadsfacket. Till fullgörande av den- na uppgift ägdc nämnden att med an- litande av fonden för byggnadsforskning samt de statliga anslag och eventuella andra medel, vilka ställdes till dess för- fogande, stödja eller själv låta verkställa sådana åtgärder, ägnade att befordra ut- vecklingen på området, samt att på lämp- ligt sätt bekantgöra vunna forsknings- oeh försöksresultat samt de erfarenheter i övrigt, vilka var av betydelse i sagda hänseende.

De väsentliga skälen för att nämnden befanns böra omorganiseras och ersät- tas med ett råd och ett institut var, en- ligt vad som framgår av 1960 års stats- verksproposition (V ht; p. 94) den kri- tik som riktats mot nämndens fördel— ning av forskningsresurserna och mot att nämnden själv åtog sig för stor del av forskningsuppgifterna i egen regi och lämnade för litet spelrum åt forskning i andra former. Byggnadsforskningsut- redningens förslag, som i huvudsak låg till grund för propositionen, byggde som huvudprincip på att det konkreta forsk- ningsarbetet borde organisatoriskt åt- skiljas från uppgiften att bedöma olika forskningsobjekt och fördela tillgängliga medel.

Departementschefen uttalade, att han för sin del fann kombinationen av an- slagsfördelande och forskande uppgifter hos ett och samma organ (nämnden) föga lycklig. Förutsättningarna för en kritisk bedömning av forskningsprojek- ten torde sålunda förbättras och större säkerhet skapas för att den lämpligaste organisationsformen valdes för varje en- skild forskningsuppgift, om det organ, som skulle pröva olika initiativ och önskemål samt fördela forskningsresur- serna, inte hade egna engagemang i praktiskt forskningsarbete. Fördelningen

av forskningsmedlen borde anförtros ett statens råd för byggnadsforskning.

Beträffande motiven för inrättande av institutet angav departementschefen, att rådet borde söka aktivt verka för att de forskningsuppgifter rådet ansåg ange- lägna också blev genomförda. I fråga om en del uppgifter, särskilt sådana som närmast avsåg det praktiska utveck- lingsarbetet byggnadsområdet, kunde detta bli förenat med svårigheter, om det inte fanns någon statlig forsk- ningsinstitution, som var beredd att åtaga sig dem. En sådan institution er- fordrades också för fullföljandet av det forskningsarbete nämnden för bygg— nadsforskning hade påbörjat i egen regi.

Beträffande rådets och institutets upp- gifter och organisation må här anföras följande.

Enligt instruktionen för rådet för bygg- nadsforskning (SFS 1960: 311) har rådet till uppgift att främja forskning och ra- tionalisering inom byggnadsområdet.

Det åligger rådet bl.a.

inom

att fortlöpande hålla sig underrättat om de behov av forskning och rationalisering, som föreligger inom byggnadsområdet,

att verka för att forskning och rationali- sering i första hand inriktas på särskilt viktiga uppgifter;

att för forsknings— och försöksverksam- het inom byggnadsområdet till institutioner och enskilda lämna bidrag av medel, som inflyter till fonden för byggnadsforskning eller eljest ställes till rådets förfogande;

att fastställa villkor för åtnjutande av bi- drag från rådet;

att övervaka att av rådet lämnade bidrag kommer till avsedd användning;

att draga försorg om att resultaten av den verksamhet, som bedrives med stöd av bi- drag från rådet, blir på lämpligt sätt of- fentliggjorda; och

att i övrigt vidtaga de åtgärder till främ- jande av syftet med rådets verksamhet, som kan befinnas lämpliga.

Enligt instruktionen äger rådet ej be- driva forskning i egen regi. Rådet består av ordförande och åtta

övriga ledamöter. Rådet har ett kansli, vilket står under ledning av en förestån- dare.

Institutet för byggnadsforskning har enligt sin instruktion (SFS 1960: 312; ändrad 1961: 299) till uppgift att bedriva sådan forsknings— och försöksverksam- het, som är ägnad att främja en rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet.

Institutet bör företrädesvis inrikta sin verksamhet på sådana för utvecklingen inom byggnadsområdet väsentliga prob- lem, vilka ej är föremål för uppmärk- samhet från andra forskningsinstitutio- ners eller enskilda forskares sida.

Ledningen av institutet utövas av en styrelse och närmast under styrelsen av en föreståndare. Styrelsen består av ord- förande och fyra övriga ledamöter.

Inom institutet skall finnas ett kansli samt de avdelningar för forsknings- och försöksverksamheten, som styrelsen be- stämmer.

Rådet för byggnadsforskning får så- lunda instruktionsenligt inte bedriva forskning i egen regi. Den under 12.4.3 nämnda, av SJURA tillämpade metoden att lämna uppdrag till expertgrupper, i vilka rådsledamöter ingår i de fall de har erforderlig kompetens inom det be- rörda området, och i viss utsträckning direkt anställa personal innebär i sak att huvudparten av SJURA:s arbetsupp- gifter utföres i egen regi.

SJURAzs uppläggning av verksamheten skiljer sig visserligen från den av statens nämnd för byggnadsforskning en gång tillämpade metoden såtillvida att SJURA inte själv disponerar laboratorier eller liknande resurser. Man synes dock med visst fog kunna befara, att utvecklingen inom SJURA:s område kan ge upphov till i princip samma kritik som riktades mot nämnden och ledde till förut berörda omorganisation på byggnadsforsknings- området.

MCA-utredningen har funnit, att frå- gorna om inriktningen av SJURA:s verk- samhet och förhållandet till CSB bör lösas i huvudsak efter de linjer man följt i fråga om byggnadsforskningen. Om man bortser från CSB:s uppgift att granska och godkänna byggnadsplaner, är CSB:s och SJURA:s verksamhet i princip jämförbar med de uppgifter som åvilar byggnadsforskningsinstitutet och byggnadsforskningsrådet. Ordet forsk- ning torde ha ungefär samma innebörd av utredning och teknisk utveckling inom båda områdena. I båda fallen bör verk- samheten regelmässigt syfta till att ge- nom teknisk och organisatorisk utveck- ling nå maximal effektivitet inom ett socialt och samhällsekonomiskt viktigt område, där staten är beredd att med- verka trots att verksamheten på fältet till största delen är privat eller kommu- nal.

Det synes också väl möjligt att med tillämpning av principerna från bygg- nadsforskningen på hälso- och sjukvårds- områdets rationaliseringsverksamhet uppnå det viktigaste allmänna målet, nämligen att tillgodose behovet av sam- ordning och systematisering av rationa- liseringssträvandena och därmed ett ef- fektivt utnyttjande av bl.a. härför till- gängliga resurser jämte behovet av en central rationaliseringsinstans för gene- rella uppgifter och av ett effektivt cen- tralt informationsorgan.

SJURA:s framtida uppgifter bör i en- lighet härmed i tillämpliga delar mot- svara uppgifterna för byggnadsforsk- ningsrådet. SJURA bör sålunda vara ett samordnande, initiativtagande och initia- tivuppsamlande organ med vid överblick och med anslagsfördelning som huvud- uppgift. Med hänsyn till det ansträngda personal- och kostnadsläget inom hälso- och sjukvården bör urvalet av SJURA-fi- nansierade rationaliseringsprojekt främst

ske med hänsyn till möjligheterna till personal- och kostnadsbesparingar. I möj- ligaste mån bör den av SJURA finan- sierade verksamheten regleras genom av- tal med huvudmän, institutioner och en- skilda företag, varigenom dessa åtager sig visst utrednings- eller utvecklings- arbete. En riktig anslagsfördelning förut- sätter att SJURA har en aktuell och i möjligaste mån fullständig överblick över rationaliserings- och utvecklings- läget i Sverige och utomlands.

Gränsdragningen mellan SJURA och det tillämnade planeringsrådet inom MS synes kunna anges med en hänvisning till att SJURA föreslås bli en i första hand anslagsutdelande instans, som be- dömer och finansierar uppslag för hälso- och sjukvårdens rationalisering, medan planeringsrådet skall biträda MS med uppdragning av huvudlinjer-na för vård- planeringen och bedömning av vårdpla- ners ändamålsenlighet med hänsyn till befolkningsutvecklingen samt sjukdoms- panoramats och den medicinska veten- skapens utveckling.

Ett behov av gränsdragning föreligger också i förhållande till olika forsknings- råd med hänsyn till att rationalisering inom hälso- och sjukvården berör olika naturvetenskapliga och tekniska områ- den. Av denna anledning måste man räkna med att anslag kan komma att beviljas från flera håll för projekt som måhända inte är identiska men som lig- ger varandra mycket nära. Enligt den under 14.1 angivna definitionen av ratio- naliseringsbegreppet innefattar detta inte vetenskaplig forskning av beskaffenhet att höra finansieras av forskningsråd. Denna gränsdragning kräver att SJURA i de fall ett rationaliseringsprojekt har moment som innefattar vetenskaplig forskning eller står på gränsen till så- dan, måste samråda med det forsknings- råd, vars område berörs, innan SJURA tar ställning till projektets finansiering.

SJURA:s sammansättning bör avpas— sas efter de nya riktlinjerna för verk- samheten och SJURA synes böra byg- gas upp som en styrelse som har till främsta uppgift att se till att de förval- tade medlen ägnas de ur personal- och kostnadsbesparingssynpunkt mest lovan— de uppslagen och att uppdragen blir ut- lagda på lämpligaste sätt, varvid även privatindustrien bör användas. Huvud- intressenter i SJURA bör vara staten, genom i första hand MS, och huvud- männen men därjämte bör företrädare finnas för teknisk forskning och utveck- ling på andra områden, förslagsvis representerande IVA och statskontoret. Att ens delvis tillgodose SJURA:s behov av expertis genom att sätta in experter som ledamöter i rådet är inte möjligt utan att antalet ledamöter ökas utöver gränsen för en praktiskt fungerande sty- relse. SJURA förutsättes i stället an- vända expertgrupper inom olika delom- råden för värdering av uppslag och planering för arbetsuppgifters utläggning och bearbetning.

SJURA:s kansliorganisation bör stå under ledning av en väl kvalificerad be- fattningshavare. SJURA bör lokalt och kameralt vara anslutet till CSB liksom nu. Kansliet, vari bör ingå tekniska sek- reterare i erforderlig omfattning, skall bl.a. förbereda ärendena, bringa beslut till verkställighet, följa upp hur utdelade anslag används och medverka vid pub- licering och annan information utåt. Kansliet bör byggas upp så att det kan upprätthålla en nära kontakt med och utöva erforderlig kontroll över den SJURA-finansierade verksamheten och hålla sig fortlöpande underrättat om andra pågående rationaliseringsprojekt inom landet. I detta hänseende förut- sättes, att SJURA:s kansli skall med- verka i den vid CSB organiserade infor- mationstjänsten.

14.4.4 Centrala sjukvårdsberedningen Av vad i det föregående anförts angå- ende MS och SJURA har framgått att CSB bör behållas som organisatoriskt fristående från MS, att CSB:s befattning med huvudmännens sjukvårdsplaner bör överföras till MS, att CSB:s rationalise- ringskapacitet bör inriktas på driftra- tionalisering och att vid CSB skall in- rättas ett för hela sjukvården gemen- samt informationsorgan. Granskning och godkännande av förslag till byggnader för hälso- och sjukvård samt barnavård och åldringsvård skall åvila CSB, likaså standardiseringsverksamhet och övrig be- fattning med materiel och utrustning. Vid avvägningen av CSB:s personal- organisation har MOA-utredningen haft att beakta vad förut anförts om väntad ökad arbetsbelastning på CSB i fråga om både mängd och svårighetsgrad. I det följande behandlas ett par punk- ter, där CSB:s organisation inför den väntade utvecklingen bör ändras eller förstärkas.

I fråga om beredningens styrelse och den närmaste ledningen av verksamheten föreslår MCA-utredningen av skäl, som redovisas under 172, att en särskild chefsbefattning inrättas för en överdi- rektör och att denne skall vara själv- skriven ledamot av styrelsen och arbets- utskottet.

CSst organisation omfattar för när- varande, förutom en kansliavdelning, tre byråer: byggnads-, organisations- och utrustningsbyråerna. Denna organisation bör bibehållas men utbyggas med ytter- ligare en byrå —- en teknisk-ekonomisk byrå. Angående denna nya byrå vill MCA-utredningen anföra följande.

Byggnadsbesparingsutredningen har i betänkandet Ekonomiskt byggande (SOU 1964: 26, s. 43) framlagt vissa synpunk- ter och förslag angående CSB:s organi- sation och personalbehov med särskild hänsyn till behovet av teknisk-ekonomisk

sakkunskap i byggnadsfrågor. Utred- ningen har därvid bl. a. anfört:

Den mest markanta bristen i beredningens organisation gäller kvalificerad teknisk- ekonomisk expertis. I största utsträckning ankommer nu den omfattande rådgivningen till arkitekter och huvudmän i fråga om byggnadernas dimensionering, utformning och utförande på chefen för byggnadsbyrån, som dessutom är chef för beredningen. Någon mera ingående granskning av pro- jekten eller rådgivning i byggnads- och installationstekniska eller teknisk-ekono- miska hänseenden liksom något mera om- fattande standardiserings- och annat ra- tionaliseringsarbete på dessa områden kan det då knappast bli fråga om. De befatt— ningar som finns för teknisk personal är också väsentligt för låga — bland annat i jämförelse med förhållandena vid bygg- nadsstyrelsen och andra tekniska verk —- för att kunna locka kvalificerade krafter.

Det fordras sålunda först — i enlighet med vad jag tidigare föreslagit —— att chefs- befattningen frigöres från byråledning och ges ställning som överdirektör i B 5. Vidare fordras ett väsentligt utökat antal befatt- ningar i rimliga löneställningar för teknisk personal och personal med teknisk-ekono- misk erfarenhet. Denna personal bör sam- las i en särskild teknisk-ekonomisk byrå under en byråchef i B 3 och med åtminstone två avdelningsdirektörer, den ene för hu- vudsakligen byggnadsteknisk och byggnads- ekonomisk rådgivning och utvecklingsar- bete, den andre för motsvarande på det installationstekniska området, främst kanske med sakkunskap i fråga om de i sjukhus- byggandet allt dyrbarare ventilationsanlägg- ningarna.

I anslagsäskandena för budgetåret 1965/66 (V ht s. 128) föreslog CSB, i avvaktan på inrättande av en teknisk- ekonomisk byrå och för att möjliggöra för CSB att utnyttja erforderlig expertis inom dessa områden, att delposten till sakkunniga skulle ökas med 150 000 kr. Föredragande departementschefen erin- rade om att frågan om CSB:s framtida ställning prövades inom MCA-utred- ningen. I avvaktan härpå borde CSB bi- behållas vid nuvarande organisation.

Departementschefen delade dock CSB:s uppfattning att beredningen redan nu borde tillföras ytterligare personal med teknisk-ekonomisk utbildning och erfa- renhet. Han föreslog därför, att 80000 kr. skulle anvisas för anställande mot arvode av sådan personal och att det borde ankomma på Kungl. Maj:t att efter särskild framställning närmare bestäm- ma om dispositionen av ifrågavarande belopp.

MOA-utredningen ansluter sig till vad byggnadsbesparingsutredningen anfört om behovet av en särskild teknisk-eko- nomisk byrå, ett behov som enligt vad nyss framgått redan i viss mån godta- gits av statsmakterna. Till de uppgifter för denna byrå, vilka särskilt bör näm- nas i detta sammanhang, hör frågor an- gående byggnadsmetoder, materialval, vvs- och andra installationers lämpligas- te och ekonomiskt riktiga avvägning ävensom upphandlingstekniken vid bygg- nadsprojekt. Dessa och andra närliggan- de problem år av särskilt stor betydelse inom det tekniskt avancerade sjukhus- byggnadsområdet och utvecklingen går ständigt mot än större tekniska krav på byggnader och installationer. De krav som bör ställas på chef och personal inom denna byrå är framför allt tek- nisk-ekonomisk erfarenhet och skicklig- het. Den hos CSB förda byggnadskost- nadsstatistiken bör överföras till den nya byrån.

Med hänsyn till vad som nu anförts föreslår MCA-utredningen, att en tek- nisk-ekonomisk byrå organiseras inom CSB. Till frågan angående de nya tjäns- ter som bör inrättas och den organisato- riska uppbyggnaden av den nu föreslag- na byrån återkommer MCA-utredningen under 17.6.

Vid de befintliga byråerna och kansli- avdelningarna föreligger vissa behov av förstärkningar. Även dessa frågor be- handlas närmare i kap. 17.

En särskild fråga gäller uppbyggnaden och den organisatoriska placeringen av den i det föregående berörda informa- tionstjänsten. Vad angår informations- frågan anges i CSB:s instruktion, att CSB skall förmedla erfarenheter från svenskt och utländskt rationaliserings- arbete inom området. Samtidigt har SJURA ålagts verka för att vunna forsk- ningsresultat utnyttjas, vilket också för- utsätter informations- och PR-verksam- het. I båda fallen är det fråga om att ge information utåt, dvs. främst att pub- licera. Å andra sidan kräver såväl CSB:s som SJURA:s egen verksamhet tillgång till fullständigast möjliga informationer om vad som sker såväl inom landet som utomlands. Man måste känna till vad som gjorts eller håller på att göras för att undvika dubbelarbete och kunna till- godogöra sig andras liknande erfaren- heter. SJURA behöver sådan informa- tion vid anslagsfördelningen samt vid val av uppdragstagare och kontakt med sta- tens forskningsråd. CSB behöver infor- mation för att över huvud taget kunna följa utvecklingen i fråga om rationali- sering och standardisering men också vid sin granskning av byggnadsplaner och i sin övriga verksamhet. Sist men inte minst behöver huvudmän och andra som med eller utan SJURA:s bistånd arbetar med rationalisering möjlighet till snabb och säker information.

MOA-utredningen har med hänsyn till behovet av förstärkt informationstjänst föreslagit förstärkning av personalen dels vid CSB:s organisationsbyrå och dels vid CSB:s och SJURA:s kansli- organ. Den del av informationstjänsten, som bör åvila SJURA, gäller insam- lande av information om rationalise- ringsverksamheten ute på fältet, som ju till en del kommer att vara finansierad genom SJURA. Motiveringen till detta förslag har varit, att SJURA i egenskap

av medelsfördelande organ har det största omedelbara intresset av att fortlöpande hålla sig underrättat om nya initiativ ute på fältet och måhända också just i nämn- da egenskap har lättare än CSB att få huvudmännen att redan på ett tidigt sta- dium informera om planerade rationali- seringsprojekt.

Vid avvägningen av personal och andra resurser för den nu berörda, i första hand informationsinsamlande upp- giften och även för den utåtriktade in- formationsverksamhet, som måste be- drivas både av CSB och SJURA, måste beaktas den informationsverksamhet som startats av Svenska landstingsförbundet. Möjligheterna att reglera förhållandet mellan CSB och förbundet i detta hän- seende genom en överenskommelse bör närmare undersökas.

Slutligen skall här något beröras frå- gan om CSB:s nuvarande instruktions- enliga uppgift att i rationaliseringssyfte bedriva organisations- och arbetsstudier & sjukhus och därmed jämförliga anstal- ter. Enligt proposition 1962: 79 (s. 61) borde CSB:s egen fältverksamhet i prin- cip inte begränsas till den statliga sek- torn. Uppdrag från de kommunala hu- vudmännen -— särskilt sådana uppdrag som kunde vara ägnade att belysa mera allmänna frågeställningar — borde kun- na mottagas. Enligt uppgift har någon uppdragsverksamhet av nu berört slag knappast förekommit då CSB:s kapaci- tet helt åtgått för uppgifter av allmän betydelse. Efter vad som framgått vid kontakterna med CSB och landstings- förbundets organisationsavdelning tycks man i stort vara inne på den huvud- linjen att lokala utredningar skall om- besörjas av avdelningen eller huvud- männen själva. Även om CSB:s nu be- rörda verksamhet för närvarande är av ringa omfattning, synes den böra kvar- stå i instruktionen.

14.4.5 Rationaliseringsuppgifternas finansiering

För budgetåret 1964/65 begärde SJURA i petita sammanlagt 5130 640 kr. förde- lade på utredningsverksamhet med 1 645 200 kr., utvecklingsverksamhet med 3 250 000 kr. och på central verksamhet (kanslipersonal, arvoden och andra er- sättningar till rådet, inventarier, infor- mationsverksamhet m.m.) med 235 440 kr.

Frågan om finansieringen av SJURA:s verksamhet löstes såsom framgår av pro- positionen 1964: 114 (s. 11) så att Svenska landstings- och stadsförbunden förklarade sig beredda att bidraga med sammanlagt 40 procent av kostnaderna under budgetåret 1964/65 för den utred- nings-, försöks- och utvecklingsverksam- het som rådet bedriver. Kostnaderna för rådets centrala administration förutsat- tes skola helt bestridas av staten. Vad gällde av rådet anordnad försöksverk- samhet vid sjukhus eller annan lands- tingskommunal sjukvårdshuvudman till- hörig anläggning skulle — såsom SJURA självt avsett — gälla den principen, att sjukvårdshuvudmännen står för alla kostnader, vilka avser åtgärder som di- rekt kommer den av huvudmannen be- drivna sjukvården tillgodo, medan SJURA ikläder sig kostnaderna för för- sök av så allmängiltig eller långsiktig natur, att det inte rimligen kan förväntas att enstaka sjukvårdshuvudmän skall svara härför. Förbunden förutsatte, att rådets verksamhet under budgetåret 1964/65 skulle betraktas som en försöks- verksamhet och att verksamheten skulle hållas inom en total kostnadsram av 3 000 000 kr. — de centrala administra- tionskostnaderna oräknade — varav sta- ten enligt nyss angivna grunder för kost- nadsfördelningen borde svara för 60 procent eller 1800 000 kr. och lands- tingen och städerna utanför landsting

för 40 procent eller 1200 000 kr. till- sammans. För bestridande av statsver- kets andel i kostnaderna för utrednings-, försöks- och utvecklingsverksamheten har för 1964/65 upptagits ett reserva- tionsanslag om 1800 000 kr. För den centrala administrationen upptogs under CSB:s avlönings- och omkostnadsanslag 171 000 resp. 68 000 kr., varvid medgavs anställning av tre befattningshavare med arvode.

För budgetåret 1965/66 hade SJURA föreslagit anvisning av 5,4 milj. kr. men i 1965 års statsverksproposition (V ht s. 134) har förutsatts, att läget budget- året 1964/65 skall bibehållas oförändrat genom ny överenskommelse med stads- och landstingsförbunden. Förevarande anslag har i enlighet härmed upptagits med 1 800 000 kr.

CSB:s verksamhet finansieras prak- tiskt taget helt över statsbudgeten. För 1965/66 har avlöningsanslaget upptagits till 1522 000 kr., omkostnadsanslaget till 197 000 kr., varav som nyss nämnts 171000 resp. 68000 kr. beräknats för SJURA.

I anslutning till förut berörda förhål- landen på byggnadsforskningens område må erinras om att finansieringen av byggnadsforskningen främst sker genom fonden för byggnadsforskning. Till fon- den inflyter byggnadsforskningsavgift från enskilda och kommunala arbetsgi- vare (ej staten) inom husbyggnad och byggnadshantverk. Avgiften utgår med 40/100 procent av löner över 300 upp till och med 22 000 kr/år.

Under budgetåret 1964/65 beräknas avgifterna ge ca 8 milj. kr. Staten bi- drager med ett särskilt anslag till Bygg- nadsforskning, som för budgetåret 1965/ 66 upptagits till 1200 000 kr. Anslaget skall i princip motsvara vad som enligt normen för avgiftens beräkning beräk- nats belöpa på statens husbyggen.

MOA-utredningen har förutsatt, att de i samband med ställningstagandet till den slutliga organisationen för de stat- liga insatserna i fråga om hälso- och sjukvårdens rationalisering aktuella fi- nansieringsfrågorna blir föremål för för- handlingar mellan staten och huvudman- nasidan i syfte att komma fram till en permanent ordning. MCA-utredningen vill för sin del endast understryka den synnerliga vikten av att medel för den genom SJURA finansierade verksamhe- ten ställes till förfogande i sådan omfatt- ning och på sådant sätt att en tillräcklig och planmässig rationaliseringsverksam- het rörande för det berörda området gemensamma frågor kommer till stånd. Som det mest önskvärda framstår att _— eftersom de större projekten måste sträcka sig över flera år — man finner en lösning som medger att medelstill- gången kan beräknas för åtskilliga år framåt och automatiskt följer kostnads- utvecklingen.

Vid kommande förhandlingar synes även CSB:s finansiering böra tagas upp. En för staten och huvudmannasidan ge- mensam finansiering av vissa delar av CSB:s verksamhet torde kunna ifråga- sättas. Särskilt i fråga om det inom CSB organiserade informationsorganet är det av vikt att ekonomiska skäl inte hindrar en snabb och tillräcklig uppbyggnad och därmed äventyrar rationaliseringsverk- samhetens effektivitet.

14.5 Inrättande av en statsmedicinsk anstalt

14.5.1 Allmänna synpunkter

De i kap. 9 återgivna direktiven för MCA-utredningen behandlar relativt ut- förligt möjligheterna att avlasta MS vissa ärenden till »ett vetenskapligt högt kva- lificerat centralt organ med viss admini- strativ kapacitet, en statsmedicinsk an- stalt». Härvid åsyftades ärenden, som

kräver medicinsk bedömning i det en- skilda fallet, ärenden angående registre- ring av farmacevtiska specialiteter samt ärenden, som sammanhänger med MS:s uppgifter som chefsmyndighet för vissa laboratorier m. m. Frågan om att under ett särskilt organ sammanföra vissa ty— per av ärenden som nu handlägges av MS eller olika styrelsen underställda nämnder eller institutioner, borde när- mare övervägas av utredningen.

MOA-utredningens överväganden i des- sa hänseenden har — som framgår av det följande — lett till ett förslag om inrättande av en statsmedicinsk anstalt.

Vid bedömningen av vilka uppgifter, som kan överföras från MS, har utgångs- punkten varit —- förutom nyssberörda avsnitt i direktiven MCA-utredningens uppfattning om MS:s framtida ställning och funktion som det centrala ämbets- verket för hälso- och sjukvården med främsta uppgift att allmänt leda och främja planeringen och utvecklingen av samt utöva högsta inseendet över hälso- och sjukvården.

Av vad förut anförts är det klart, att den av allt att döma hårdnande perso- nalkrisen inom verksamhetsområdet i förening med den snabba medicinska och tekniska utvecklingen kommer att kräva största möjliga koncentration av resurserna till allmänna utvecklings-, planerings-, lednings- och samordnings- problem. Med hänsyn därtill är det i hög grad angeläget att till annat håll överföra varje funktion, som i förhål- lande till huvuduppgifterna ter sig pc- rifer.

Det torde också förhålla sig så att om- råden, som ligger vid sidan om en myn- dighets huvudsakliga arbetsuppgifter och intressen, enligt vad erfarenheten visat stundom inte blir ägnade samma upp- märksamhet och initiativkraft som hu- vuduppgifterna.

De uppgifter, som med beaktande av

vad nu sagts kan överföras till annat centralt organ, ansluter till de i direk- tiven angivna, i detta avsnitt inlednings- vis nämnda ärendegrupperna.

Beträffande de ärenden, som avser enskilda medicinska fall och som enligt nuvarande organisation avgöres av nämnd i MS:s namn, torde ingen tvekan råda om att de kan avlastas från MS utan olägenheter för MS:s avsedda fram- tida funktioner i övrigt. Att MCA-utred- ningen inte anser sig böra föreslå avlast- ning av de av socialpsykiatriska nämnden handlagda ärendena beror på speciella skäl, som framgår under 14.521.

I fråga om de ärenden, som kräver medicinsk bedömning i det enskilda fal- let och inte avgöres av nämnd, och i fråga om läkemedelsärendena gäller, att ett bibehållande av dem vid MS med nu- varande handläggning som generaldirek- törs- eller byråärenden hindrar en kon- sekvent uppbyggnad av organisationen med sikte på huvuduppgifterna. Den all- männa struktur av avdelnings- och byrå- organisationen som MCA-utredningen föreslår är inte lämpad för handläggning av ärenden angående en persons medi- cinska status eller liknande. Vidare är ärendena av den art, att en lekmanna- styrelse med den sammansättning MCA- utredningen föreslår inte ens indirekt bör belastas med ansvaret för ärendena. Det synes därför ofrånkomligt att ären- den av nu ifrågavarande slag och för övrigt även läkemedelsfrågorna under alla omständigheter överföres till avgö- rande av nämnd i stället för att som nu är fallet handläggas som generaldirek- törs- eller byråärenden.

De skulle härigenom bli jämställda med de ärenden som i MS redan är nämndärenden. Därmed reduceras även för dem frågan om anknytningen till MS till ett praktiskt-organisatoriskt spörsmål huruvida respektive nämnder skall vara anslutna till MS.

Inom MCA-utredningen har enighet rått om att rättsmedicinska och rätts- psykiatriska nämnderna bör ersättas av ett statens rättsläkarråd, sammansatt på sätt framgår under 14.5.3. Särskilt an- geläget har ansetts att få bort den for- mella anknytning till MS, som beteck- ningen >>medicinalstyrelsens>> rättsmedi- cinska resp. rättspsykiatriska nämnd in- nebär.

Nu avhandlade ärenden rörande en- skilda medicinska fall avser dispens att få inneha körkort, tjänstbarhet och pensionering och liknande. Deras av- görande kan givetvis ha betydelse ur rehabiliteringssynpunkt och kan därmed sägas indirekt vara av betydelse som ett led i den allmänna sjukvårdande och rehabiliterande verksamhet som MS skall bära högsta ansvaret för. Avgörandet måste dock med hänsyn till utform- ningen av och syftet med de författnings- bestämmelser, som skall tillämpas, bli bundet inom bestämda gränser. Det torde inte kunna med fog göras gällande, att rehabiliteringssynpunkten skulle bli mindre beaktad inom ramen för aktuella författningar om ärendena handläggs av en nämnd eller ett råd med en i förhål- lande till MS helt självständig ställning, vare sig detta organ med kansli är an- knutet till SMA eller MS. I sakligt hän- seende må erinras om att samma veten- skapliga råd kommer att anlitas oavsett den organisatoriska förläggningen. MS har ett givet intresse av att följa resul- tatet av rättsläkarrådets avgöranden. Om det skulle visa sig att rådet inte i till- fredsställande grad beaktar rehabilite- ringssynpunkten på grund av att lag- stiftningen lägger hinder i vägen, får det ankomma på rådet eller MS att ta ini- tiativ till ändring. Anses rådets praxis alltför snäv, kan frågan tagas upp vid överläggningar med rådet.

Den nu berörda medikolegala och öv- riga verksamheten med enskilda medi-

cinska fall har ringa eller inget samman- hang med hälso- och sjukvårdens funk- tion och planering i övrigt. Den omfat- tar på rättsläkarsidan _ förutom rätts- kemiska laboratoriet — rättsmedicinska nämnden, två deltidsföredragande läkare vid MS:s medicinalbyrå samt rättsläkar- stationerna. På den rättspsykiatriska sidan finns rättspsykiatriska nämnden, ett medicinalråd och en föredragande lä- kare vid MS:s social- och rättspsykia- triska byrå samt rättspsykiatriska under- sökningsväsendet.

Det rättspsykiatriska undersöknings- väsendet är rent statligt och en över- föring till sjukvårdshuvudmännen har inte varit aktuell. De rättspsykiatriska klinikerna och stationerna är visserligen i flertalet fall anknutna till sjukhus, som redan drives av eller kommer att över- föras till sjukvårdshuvudman. Organisa- tionen är också i viss utsträckning base-

rad på att utomstående läkare -—— dvs. privatpraktiserande eller hos huvud- männen anställda psykiater — skall ut- föra undersökning av rättspsykiatriska fall. Även med beaktande av att berörda organisation har viss beröring med men- talsjukvården och sålunda även med huvudmannasidan har MOA-utredningen funnit sig böra föreslå att det rättspsy- kiatriska undersökningsväsendet hör av- lastas MS.

Från avlastningssynpunkt viktigast i fråga om den medikolegala verksamhe- ten är inte att rättsmedicinska och rätts- psykiatriska nämnderna med tillhörande kansliorganisation frångår MS utan att MS frigöres från ansvaret för den medi- kolegala verksamhetens allmänna led- ning och utveckling i fråga om personal- organisation och övriga resurser. I detta hänseende må framhållas, att rekryte- ringen av rättsläkare och rättspsykiater sedan lång tid tillbaka varit förenad med betydande svårigheter. Över huvud taget kan sägas, att MS:s bestyr med de spe-

ciella problemen inom området medfört en avsevärd belastning för MS:s ledning. En avlastning ter sig därför som en an- gelägen åtgärd med hänsyn till MS:s möj- ligheter att koncentrera intresset till huvuduppgifterna inom hälso- och sjuk- vården.

Med hänsyn till vad ovan angivits som MS:s huvuduppgifter bör MS:s befatt- ning med den medikolegala verksamhe— ten i sin helhet avlastas från MS.

I enlighet härmed föreslår MCA-utred- ningen att MS befrias från sin befatt- ning med rättsläkarväsendet, dvs. rätts- medicinska nämnden, erforderlig före- dragande- och kanslipersonal, rättsläkar- stationerna, rättsantropologien och —— genom överföring av rättskemiska labo- ratoriet till SMA även från rättske- mien i begränsad mening samt rättssero- logien. I fråga om rättspsykiatrin inne- bär förslaget att rättspsykiatriska nämn- den med erforderlig föredragande- och kanslipersonal samt uppgifterna i fråga om det rättspsykiatriska undersöknings- väsendet frångår MS.

Beträffande MS:s befattning med frå- gor rörande registrering av farmacev- tiska specialiteter och andra läkemedels- frågor gäller, att i den mån fråga är om medicinsk och farmacevtisk vetenskap- lig bedömning, uppgifterna kan överföras till annan instans utan olägenheter för MS som det centrala ämbetsverket på hälso- och sjukvårdens område. Däremot bör MS i nyssnämnda egenskap alltjämt utöva tillsynen över apoteksväsendet och handha de frågor på läkemedelsområdet som faller inom ramen för denna tillsyn. I denna del bör särskilt framhållas, att medicinska läkemedelsfrågor på senare år i allt högre grad kommit att belasta verkets ledning och att en överföring till annat organ är angelägen.

Den fortgående utbyggnaden av rätts- kemiska och farmacevtiska laboratorier- na och statens rättsläkarstationer liksom

ökningen såväl kvantitativt som kvalita- tivt av farmacevtiska laboratoriets he- styr med ärendena rörande registrering av farmacevtiska specialiteter gör att dessa verksamheter i fråga om admini- stration, organisation och ekonomi blivit i motsvarande mån mera krävande. Ut- vecklingen — som kan väntas fortsätta — har gått snabbt. Anslagen till labora- torierna och rättsläkarstationerna upp- gick sålunda enligt riksstaten för budget- året 195-1/55 sammanlagt till 1413 000 kr. och inkomsterna från laboratorierna beräknades till 775 000 kr. För budget- året 1965/66 har i statsverkspropositio- nen upptagits 6 592 000 kr. resp. 2 800 000 kr. Utgiftsanslagen har sålunda drygt fyrdubblats och inkomsterna stigit unge- fär 3 1/2 gånger. Farmakopékommitténs anslag har samtidigt stigit från 81 000 kr. till 290 000 kr., dvs. närmast fyrdubblats.

Enligt MCA-utredningens uppfattning har utvecklingen i fråga om laboratorier- na och rättsläkarstationerna numera lett därhän att dessa organ är i påtagligt behov av en egen verksledning, som har tillfälle att kontinuerligt följa verksam- heten och har möjlighet att på grundval av en ingående kännedom om förhållan- dena bedöma den inre organisationens lämplighet, möjligheterna till samarbete och samordning samt framkommande behov. Om t. ex. laboratorierna står kvar under MS kan det ej undgås att laborato— riernas petitaframställningar måste be- handlas i MS:s styrelse, men å andra sidan måste verksledningens befattning med laboratorierna oundvikligen bli så sporadisk att någon tillfredsställande kontakt med deras verksamhet och prob- lem näppeligen kan komma till stånd. Det är också av vikt att tillräcklig kvali- ficerad administrativ kapacitet finns di- rekt anknuten till den för ledningen

erforderliga organisationen. Vad nu sagts gäller i särskild grad de rättske- miska och farmacevtiska laboratorierna.

Farmakopékommittén, giftnämnden och giftinformationscentralen är i prak- tiken anslutna till MS rent administra- tivt och kameralt. Farmakopékommittén har laboratoriekapacitet hos farmacev- tiska laboratoriet. Giftnämndens kansli är under uppbyggnad och har nu provi- soriska lokaler helt för sig. En anslut- ning av kommittén och giftnämnden till en större enhet, inom vilken finns andra organ med uppgifter inom närliggande områden, bör på längre sikt medföra sådana fördelar ur allmänna administra- tiva, organisatoriska och personalekono- miska synpunkter, att MCA-utredningen ansett sig böra föreslå dessas inordnande i den nya enheten.

Giftinformationscentralen har ligen beröringspunkter såväl med läke- medels- som giftfrågor. Den är emeller- tid både lokalt och i viss grad personellt anknuten till karolinska sjukhuset varför den även organisatoriskt bör inlemmas i sjukhuset. En sådan förändring bör i och för sig inte föranleda några svårig- heter i det praktiska samarbetet i läke- medels- och giftfrågor.

visser-

14.5.2 Arbetsuppgifter, vilkas avlastning från medicinalstyrelsen kan övervägas

14.521 Ärenden som Irräver medicinsk bedömning i det enskilda fallet

De grupper ärenden, som kan anses hän- förliga under denna allmänna rubrice- ring, handlägges antingen av nämnd, som fattar beslut eller avger utlåtande i MS:s namn, eller som generaldirektörs- eller byråärenden på sätt framgår av följande sammanställning:

192 Ärendegrupp

A. Rättsmedicin

l. Frågor av rättsmedicinsk art, i vilka MS har att avgiva utlåtande och vilka inte avser sinnesbeskaffenhet

2. Granskning av protokoll och utlåtan- den angående rättsmedicinska obduk- tioner och andra rättsmedicinska för- rättningar

B. Rättspsykiatri

3. Frågor av rättsmedicinsk art, i vilka MS har att avgiva utlåtande och vilka avser sinnesbeskaffenheten. Avser fall, då domstol jämlikt 44 & sinnessjukla- gen efter det utlåtande över verkställd sinnesundersökning inkommit, funnit sig böra infordra MS:s utlåtande

C. Andra ärenden, som inte avser sinnes- beskaffenheten

4. Körkortsärenden, där enligt 67 & väg- trafikförordningen MS:s tillstyrkan är villkor för att den, som lider av lyte, nedsättning i hållnings- och rörelseor- ganens funktioner eller annan sjukdom eller nedsatt syn- eller hörselförmåga, skall få körkort eller för att körkort inte skall återkallas

5. Trafikkortsärenden, där MS:s utlåtan— de påkallas i ärende angående erhål- lande av trafikkort oaktat sökanden enligt läkarintyg lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som vä- sentligen minskar hans lämplighet som förare i yrkesmässig trafik

6. Statstjänstemäns avgångsskyldighet på grund av förlorad eller nedsatt arbets- förmåga. Enligt 3 5 tilläggsbestämmel- serna till statens allmänna tjänstepen— sionsreglemente får beslut om sjukpen- sion inte meddelas utan att yttrande inhämtats av MS ävensom av statens nämnd för partiellt arbetsföra i fall, där anställningshavaren inte uppnått pensioneringsålderns nedre gräns och det enligt MS finns anledning antaga att han skulle kunna utnyttjas i annan anställning

Handläggning (antal ärenden år 1963 inom parentes)

Föredrages av vid MS:s medicinalbyrå an- ställda specialföredragande (rättsläkare) in- för MS:s rättsmedicinska nämnd (232)

Granskningen åvilar under 1. nämnda spe— cialföredragande, som underställer proto- koll eller utlåtande rättsmedicinska nämn— den i tveksamma fall och alltid i fråga om vissa grövre brott (375)

Föredrages av vid MS:s social- och rätts- psykiatriska byrå anställda rättspsykiater inför MS:s rättspsykiatriska nämnd (236)

Ärendena handlägges i regel som byråären- den av specialföredragande läkare eller på dennes föredragning av medicinalrådet. Då fråga är om avstyrkan, föredrages ärendet för generaldirektören (2.414 ärenden under 4. och 5.)

Se p. 4., dock att utlåtande till Kungl. Maj:t år generaldirektörsärende

Ärendena handlägges på medicinalbyrån och avgöres i flertalet fall av medicinal- rådet. Principiellt viktiga ärenden avgöres av generaldirektören (376)

Anställning i statstjänst. Enligt 4 5 till- läggsbestämmelserna till Saar må an— ställning såsom ordinarie eller extra or- dinarie tjänsteman eller aspirant samt i vissa fall även som extra tjänsteman endast vinnas av den som företett lä— karintyg angående sitt hälsotillstånd. Formulär fastställes av MS. I tveksam- ma fall inhämtar den anställande myn- digheten MS:s yttrande

Läkarkontroll av sjömän. Enligt mönst- ringsförordningen (SFS 1961:87) får svensk eller utländsk sjöman inte inom riket påmönstras svenskt fartyg om han på grund av sitt hälsotillstånd är olämplig för anställning i avsedd be- fattning eller eljest av hälsoskäl olämp- lig att utöva sjömansyrket. Sjömannen skall styrka att hinder som nu sagts inte föreligger genom intyg av sjömans- läkare. Sjöman bör vidare minst vart- annat år genomgå grundlig läkarunder— sökning av sjömansläkare. Finner sjö- mansläkare att den undersökte av hälsoskäl är olämplig för utövande av sjömansyrket eller lämplig endast i viss befattning eller i viss fart skall läkaren göra anmälan till sjöfartssty- relsen för anteckning i centrala sjö- mansregistret. Sjömannen skall under- rättas om anmälan. Anser han att an- mälan gjorts utan fog äger han på- kalla MS:s prövning av de omständig- heter, på vilka anmälan grundats. Mot MS:s beslut får talan inte föras

Befrielse från automobilskatt på grund av invaliditet. Enligt 2 % automobil- skatteförordningen kan länsstyrelse under vissa förutsättningar befria från automobilskatt fordon, som äges av höggradigt vanför person. Närmare föreskrifter om sådan skattebefrielse lämnas av riksförsäkringsverket efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och MS, vars utlåtande i medicinskt tveksamma fall begärs av riksförsäk- ringsverket eller — i besvärsmål — av kammarrätten

D. Andra ärenden, som avser sinnesbeskaf—

10.

fenhet

Körkortsärenden. Se p. 4

Se p. 6. (32)

Ärendena handlägges på MS:s hälsovårds- byrå av särskild föredragande läkare och avgöres av denne i de fall medlem av ve- tenskapliga rådet yttrat sig men annars av generaldirektören (61)

»

Handlägges a medicinalbyrån. Avgöres av generaldirektören (16)

Föredrages av vid social- och rättspsykiat— riska byrån anställd psykiater inför rätts- psykiatriska nämnden (853 ärenden under 10. och 11.)

11. Trafikkortsärenden. Se p. 5 12. Statstjänstemäns avgångsskyldighet Se p. 6 13. Anställning i statstjänst Se p. 7 1-1. Läkarkontroll av sjömän Se p. 8

15. Tillstånd att innehava skjutvapen. En- ligt MS:s cirkulär 1949: 4 är sjukvårds- läkare vid mentalsjukhus skyldig att till vederbörlig polismyndighet anmäla de fall, då för vård eller observation mottagen person enligt läkarens bedö- mande inte bör betros med att inne- hava skjutvapen. Fråga om förnyat till— stånd till vapeninnehav underställes i vissa fall MS

E. Socialpsykiatriska ärenden

16. Ärenden angående MS:s tillstånd till kastrering, sterilisering, avbrytande av havandeskap och ingående av äkten— skap, dock ej då fråga är om äkten- skapshinder på grund av könssjukdom i smittsamt skede

Utvecklingen i fråga om rättsmedi— cinska och rättspsykiatriska utlåtanden har inneburit en successiv avveckling av generaldirektörens och medicinalrådens medverkan och övergång till nämnder, sammansatta av kvalificerade specialis- ter, som i MS:s namn avger sina ut- låtanden.

Som framgår av uppställningen an- kommer det på respektive nämnder att handlägga de rättsmedicinska och de rättspsykiatriska fallen (ärendena under A och B).

Emellertid visar uppställningen, att de körkorts— m.fl. ärenden som upptagits under C och D handlägges som general- direktörs- eller byråärenden i den mån det gäller somatiska fall men av rätts- psykiatriska nämnden, då fråga är om sinnesbeskaffenheten.

Förklaringen till olikheten i de be- rörda somatiska och psykiatriska ären-

Se p. 10 (218 ärenden under 12. och 13.)

se p. 12

Se p. 10 (0)

. 10 (9)

Föredrages av psykiater vid social— och rättspsykiatriska byrån inför MS:s social- psykiatriska nämnd (6.850, varav 13 kast- reringar, 2.042 steriliseringar, 4.559 aborter och 236 äktenskapshinder)

denas handläggning ligger i MS:s praxis. Rättspsykiatriska nämndens befattning med körkorts- m. fl. ärenden grundar sig på en bestämmelse i 35 % MS:s instruk- tion. Enligt detta stadgande må —— utöver vissa särskilt angivna ärenden — efter generaldirektörens beprövande jämväl annat ärende, vari behörig myndighet begärt utlåtande om någons hälsotill- stånd, handläggas av rättsmedicinska eller rättspsykiatriska nämnden i den ordning som föreskrivits för rättsmedi- cinska utlåtanden. Medan psykiatriska körkorts- m.fl. ärenden lagts över på rättspsykiatriska nämnden har motsva- rande åtgärd inte vidtagits i fråga om de somatiska ärendena och rättsmedicinska nämnden. De formella förutsättningarna för en sådan överföring är emellertid för handen. Några större praktiska svå- righeter att överföra de under C upp- tagna somatiska ärendena till handlägg-

ning av rättsmedicinska nämnden redan i nuvarande läge torde inte föreligga, förutsatt att nämnden, som i så fall skulle övertaga generaldirektörens be- slutanderätt, får samma möjlighet som denne att delegera ärenden av enklare beskaffenhet till föredraganden.

I princip föreligger ingen skillnad mel- lan kraven på bedömningen av de två under C och D upptagna slagen av kör- korts- m.fl. ärenden. För båda katego- rierna gäller, att avgörandet är socialt och ekonomiskt lika viktigt för den vil- kens möjlighet att få körkort etc. är be- roende av ställningstagandet. Samtliga ärenden kräver en på medicinska be- dömningar grundad avvägning mellan den enskildes intresse och de risker och olägenheter, som ett bifall kan medföra med hänsyn till trafiksäkerhet, stats- tjänstens effektivitet eller säkerheten till sjöss. För den av avgörandet berörde enskilde medborgaren är det ett rätts- säkerhetskrav att det slutliga avgörandet sker objektivt med tillämpning av den vetenskap och erfarenhet som finns att tillgå.

MCA-utredningen anser under hänvis- ning till det anförda att, förutom ären- dena under A och B, även ärendena under C och D bör överföras till statens rättsläkarråd.

Här bör nämnas, att inom statens personalpensionsverk pågår utredning i vad mån den nuvarande särskilda hand- läggningsordningen för ärenden rörande sjukpensionering av statstjänstemän be- höver bibehållas. Anledningen härtill är att dessa pensioneringsfall numera en- ligt 1962 års lag om allmän försäkring även bör medföra en prövning huruvida vederbörande skall tillerkännas förtids- pension enligt nämnda lag. Denna pröv- ning innefattar även en bedömning av sökandens arbetsförmåga och möjlighe— terna till rehabilitering.

Om pensionsverkets utredning leder

till att den nuvarande särskilda handlägg- ningsordningen för ärenden rörande statstjänstemäns sjukpensionering anses kunna undvaras, bortfaller MS:s nuva- rande befattning med flertalet av dessa ärenden. Om och i den mån även efter en eventuell ändring av nuvarande ord- ning behov föreligger att anlita en högsta medicinsk instans bör uppgiften läggas på rättsläkarrådet.

Vad därefter angår de socialpsykia- triska ärendena, som har upptagits under E i uppställningen, har MCA- utredningen övervägt att föreslå, att socialpsykiatriska nämnden och för den- nas verksamhet erforderlig personal med hänsyn till det nuvarande obetydliga sambandet mellan de socialpsykiatriska ärendenas handläggning och MS:s verk- samhet i övrigt bör överföras till SMA. Emellertid har chefen för justitiedepar- tementet 5.3.1965 bemyndigats tillkalla sakkunniga för utredning om abortlagens tillämpning och därmed sammanhängan- de spörsmål samt allmän översyn av abortlagstiftningen. Ur direktiven må an- föras följande:

Många skäl talar för att kvinnan under ett mycket tidigt graviditetsstadium i prin- cip får rätt att själv bestämma, om hon vill föda det väntade barnet. Även med denna principiella utgångspunkt kan dock särskilda villkor för abort behöva uppstäl- las, bl.a. i syfte att skapa bästa möjliga garantier för att en abortansökan verkligen uttrycker kvinnans egen inställning. Hon måste såvitt möjligt skyddas mot otillbör- liga påtryckningar från andra personers sida. Under en därefter följande period av havandeskapet skulle abort få ske enligt i stort sett det regelsystem som nu gäller och under den sista delen av graviditetstiden skulle abort liksom nu begränsas till nöd- situationer. Utredningen bör emellertid vara oförhindrad att pröva även andra lösningar.

Vilken lösning som än väljes bör utred— ningen överväga vilka bestämmelser som bör reglera förfarandet i abortärenden. Att de nuvarande icke är ändamålsenliga i alla avseenden har allmänt omvittnats. Bl. a. är

angeläget att möjligheter skapas att på- skynda förfarandet så att beslut kan er— hållas på ett betydligt tidigare stadium av graviditeten än hittills. Av vikt är vidare att en kvinna som har beviljats abort har möj- lighet att få ingreppet utfört snarast och till låg kostnad. De reformförslag som ut- redningen finner påkallade i dessa hänse- enden bör den framlägga successivt. Utöver de två huvuduppgifter för utred- ningen som jag har angett i det föregående — en undersökning av abortlagens tillämp- ning m. m. och en allmän översyn av abort- lagstiftningen — bör utredningen också ha att till ingående behandling uppta en an- nan fråga av största vikt, nämligen sam— hällets åtgärder i abortförebyggande syfte. Det gäller här både den rådgivningsverk— samhet, som i detta syfte bedrivs av olika samhällsorgan i skilda former, och sociala och ekonomiska åtgärder till stöd åt kvin- nor i abortsituation. Mot bakgrund av det material rörande rådgivningsverksamheten som medicinalstyrelsen enligt det föregåen- de har att inkomma med och de undersök- ningar som utredningen själv har att företa rörande de motiv som ligger bakom önskan om abort och om betydelsen i detta sam- manhang av skilda sociala faktorer såsom ekonomi och bostadsförhållanden bör ut- redningen överväga hur samhällets verksam- het på detta område på bästa sätt kan ut- byggas och effektiviseras. Det gäller härvid bl.a. hur rådgivningsverksamheten lämp— ligen bör vara organiserad. Vidare bör efter- strävas en effektivisering av vad som kan göras från samhällets sida för att ge upp- lysning om graviditetsförebyggande åtgärder.

Utredningsdirektiven tyder dels på att hela proceduren i abortärenden, vilka utgör huvuddelen av socialpsykiatriska nämndens arbete, kan komma att radi- kalt förändras och dels på att samhällets abortförebyggande åtgärder — rådgiv- ning samt sociala och ekonomiska åt- gärder — kommer att intensifieras.

Med hänsyn till det ovissa läge, som sålunda uppkommit, har MCA-utred- ningen kommit till den uppfattningen att prövningen av frågan om överföring av den socialpsykiatriska verksamheten till SMA bör anstå i avvaktan på utred-

ningen. Om Övcrsynen av abortlagstlft- ningen leder till att i viss situation abort kan beviljas endast på medicinska indi- kationer rörande moderns eller det vän- tade barncts hälsa och en central medi— cinsk över-instans anses erforderlig, bör övervägas att låta rättsläkarrådet eller särskilt organ inom SMA:s ram fungera som sådan överinstans.

14.522 Ärenden rörande farmacevtiska specialiteter och andra läkemedelsfrågor

Specialitets- och andra läkemedelsfrågor regleras av 1962 års läkemedelsförord- ning (SFS 1962:701) och kungörelsen (SFS 1963: 439, ändrad 1965: 84) om till- lämpningen av denna förordning. För- fattningarna trädde i kraft 1.1.1964.

MS:s uppgifter enligt läkemedelsför— ordningen hänför sig i huvudsak till vissa frågor rörande förordningens till- lämplighetsområde (1 5), frågor om dek- laration, märkning och utlämnande samt förordnande av läkemedel (5 g), regist- rering och kontroll av farmacevtiska specialiteter (15 5) samt tillsynen över efterlevnaden av läkemedelsförordningen och i anslutning därtill meddelade före- skrifter (17 5).

Enligt tillämpaingslcungörelsen till lä- kemedelsförordningen omfattar MS:s uppgifter i huvudsak tillståndsgivning m.m. i fråga om tillverkning och in- försel av samt partihandel med läke- medel och viss försäljning eller använd- ning av farmacevtiska specialiteter eller därmed jämförbara medel (1—4, 6—9, 11—14 55), handläggning av i samband med registrering av farmacevtiska spe- cialiteter uppkommande frågor (15—23 åå) samt föreskrifter om förvaring av läkemedel på apotek (24 å).

Ärenden rörande specialiteter hand— läggs vid apoteksbyråns specialitetsav- delning och läkemedelsekonomiska av-

delning. Övriga ärenden faller på byråns allmänna avdelning.

Ärendcna vid specialitetsavdelningen kan indelas i följande tre huvudgrupper (siffror inom parentes anger antal ären- den 1964):

1. Ansökningar om registrering eller av— registrering av farmacevtisk specialitet (405).

2. Övriga ärenden utom licensansökningar. Härunder inbegripes bl.a. ändring av registrering i något hänseende (be- nämning, deklaration, förpacknings- form, pris, reklam, överlåtelse av till- verkningsrätt m.m. (1.515).

3. Ansökningar om licensförsäljning av icke registrerad specialitet för klinisk prövning (12.468).

Därjämte föranleder specialitetsregi- streringen ärenden vid apoteksbyråns läkemedelsekonomiska avdelning, som — förutom allmänna frågor rörande apo- teksväsendets prissättning och ekonomi handlägger frågor rörande priserna på specialiteterna. Det pris, som prövas, är priset vid försäljning till apotek.

I fråga om gifter och narkotika har MS vissa uppgifter och befogenheter en- ligt giftförordningen (SFS 1962: 702) och tillämpningskungörelsen (SFS 1963: 441) till giftförordningen samt narkotikaför- ordningen (SFS 1962: 704). Av det föl- jande framgår, att vad som enligt dessa författningar åvilar MS står i visst sam- manhang med uppgifterna enligt läke- medelsförordningen.

Enligt giftförordningen indelas hälso- farliga varor i gifter och vådliga ämnen (förordningen omfattar dock ej läke- medel, radioaktiva ämnen, rusdrycker och tobaksvaror). Till gifter hänföres dels varje ämne, som endast eller huvud- sakligen användes vid framställning av läkemedel och som MS förklarat skola betraktas som gift, dels varje annat hälsofarligt ämne, vars hantering är för- enad med synnerligen stor hälsorisk. Till vådliga ämnen hänföres övriga hälsofar-

liga ämnen. Det åligger myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer (giftmyndighe- ten, dvs. giftnämnden) att låta upprätta och kungöra vägledande förteckningar över ämnen, som är att hänföra till gif- ter och till vådliga ämnen.

Yrkesmässig tillverkning av gift må bedrivas endast av den som, enligt vad därom är särskilt stadgat, är behörig att tillverka läkemedel i allmänhet samt av den som innehar tillstånd att tillverka giftet. Särskilt sådant tillstånd ges av polismyndigheten. Handel med gift får bedrivas bl. a. av apoteksföreståndare.

Bland giftförordningens särskilda be— stämmelser ingår en föreskrift enligt vilken MS äger, då så finnes påkallat, föreskriva att visst ämne icke må ingå i kosmetiskt eller hygieniskt medel, som saluhålles eller yrkesmässigt användes här i riket.

Högsta tillsynen över efterlevnaden av giftförordningen och i anslutning därtill meddelade föreskrifter utövas av gift- myndigheten.

MS:s uppgifter och befogenheter en- ligt narlrotikaförordningen överensstäm- mer i huvudsak med vad som åligger MS enligt läkemedelsförordningen i fråga om tillståndsgivning m.m. MS har att utfärda närmare bestämmelser rörande förordningens tillämpning. På MS torde också förutsättas ankomma att hos Kungl. Maj:t väcka fråga om att visst ämne skall anses som narkotika.

Vad därefter angår gränsdragningen mellan den nedan föreslagna statens lä- kemedelsnämnd och MS må till en början påpekas, att läkemedelsförfattningarna behandlar låkemedelstillverkning vid apo- tek och annan låkemedelstillverkning oli- ka i vissa hänseenden. Bl. a. kan apoteks- innehavare utan särskilt tillstånd av MS börja tillverka läkemedel fabriksmässigt och apotekstillverkat läkemedel, annars skulle vara registreringsskyldigt som specialitet, kan befrias från registre-

SOlTl

ring. Apotekens särställning i sistnämnda hänseende kan medföra komplikationer, som emellertid bör kunna klaras upp genom samarbete mellan MS och nämn- den.

Den viktigaste avgränsningsfrågan mel- lan MS och den av MCA-utredningen föreslagna läkemedelsnämnden gäller sätt och villkor för tillhandahållande (receptbeläggning) och i sista hand to- talstopp för användningen av visst läke- medel.

Dessa frågor regleras nu normalt dels genom föreskrifter i samband med läke- medels registrering som specialitet, dels genom generella regler i den s. k. expe- ditionskungörelsen. Därjämte aktualise- ras dessa frågor i särskilda fall genom att MS får kännedom om icke förutsedda biverkningar eller om missbruk av sådan art att recepttvång eller särskilda villkor och begränsningar för läkemedels för- säljning eller — i allvarligaste fall »- totalstopp för användning av visst läke- medel erfordras. Är saken brådskande kan MS med nuvarande ordning uppnå totalstopp genom att avslå sökt eller upphäva beviljad registrering av specia- litet eller meddela försäljningsförbud i fråga om andra läkemedel. En vanligare väg för att få bort ett preparat ur mark- naden är att tillverkaren efter framställ- ning under band från MS själv begär att registreringen skall upphävas. Frågor angående läkemedels biverkningar hand- läggs nu vid apoteksbyråns allmänna av— delning. År 1963 förekom sammalagt 286 ärenden rörande läkemedelsfrågor vid avdelningen, varav dock endast ett fåtal avsåg biverkningar. År 1964 förekom ca 10 ärenden rörande biverkningar o.dyl. Dessa, liksom andra ärenden enligt läke- medelsförfattningarna, handläggs som generaldirektörs- eller byråärenden.

Med hänsyn till att flertalet receptbe- läggnings- och indragningsfrägor avser farmacevtiska specialiteter synes ut-

gångspunkten böra vara att dessa frågor lägges på nämnden, i vilken förutsättes ingå representation för MS.

En omständighet, som bör beaktas i detta sammanhang, är att planer före- ligger på att tillskapa någon form av organisation för att laga emot och följa upp uppgifter om Iåkemedelsbiverk- ningar. Flödet av sådana uppgifter kom- mer till en del från W'HO, som på svenskt initiativ ordnat en systematisk underrättelsetjänst, varifrån uppgifter om biverkningar från en medlemsstat distribueras till samtliga andra. W'HO gör dock ingen egen värdering av upp- giftens betydelse och ger ej heller någon rekommendation till åtgärder. WHO sör- jer också för att samtliga medlemsstater underrättas om de åtgärder, som olika stater ansett sig böra vidtaga.

Som en komplettering till W'HO-sys- temet syftar man till att inom medlems— staterna organisera insamlande av upp- gifter om biverkningar från läkarna i det egna landet. Organisationer för ända- målet finns inrättade i England, USA och Västtyskland.

I Sverige har en av MS utsedd kom- mitté för tidig inrapportering av allvar- liga läkemedelsbiverkningar (ordförande professor Börje Uvnäs) 10.3.1965 till MS framlagt förslag i ämnet. Enligt förslaget skulle för en försöksperiod om två år bildas en kommitté för Iäkemedelsbiuerk- ningar med nio ledamöter som rådgivan- de organ till MS. Läkarkåren skulle upp- manas dit insända uppgifter om iakt- tagna biverkningar enligt särskilt formu- lär. Uppgifterna skulle av kommitténs verkställande ledamot diarieföras, på lämpligt sätt bearbetas och kompletteras. Han skulle i första hand framlägga ma- terialet för kommitténs arbetsutskott som avgör om det av den verkställande leda- moten preliminärt sovrade och behand- lade rapportmaterialet bör föranleda några åtgärder. Angående arbetsutskot-

tets och kommitténs arbetssätt m.m. in- nehåller förslaget följande:

Arbetsutskottet sammanträder minst en gång i månaden eller så ofta den verkstäl- lande ledamoten så påkallar. Härvid av- göres, huruvida det inkomna, av den verk- ställande ledamoten preliminärt sovrade och behandlade rapportmaterialet bör för- anleda några åtgärder. Arbetsutskottet äger härvid, att efter hörande av kommitténs ordförande, eller då det gäller ärenden av större räckvidd efter kommittébeslut, för- anstalta om mer omfattande utredning rö- rande validiteten hos inkomna biverknings- rapporter.

Kommittén sammanträder in pleno minst 2 gånger årligen eller eljest då så anses påkallat av arbetsutskottet för att dryfta de åtgärder, som inkomna rapporter kan föranleda. Rapport rörande de vid samman- trädet behandlade ärendena tillställes där- efter MS ävensom i samband med de be- handlade ärendena beslutade förslag till åt- gärder från MS:s sida.

Kostnaderna för verksamheten hade beräknats till 120 000 kr. första året.

De biverkningsfall, som kan väntas förekomma, lär som nämnts i det över- vägande antalet fall gälla specialiteter, registrerade eller ännu inte registrerade. I samband med registrering måste alltid biverkningsfrågan klarläggas och bedö- mas. Det skulle alltså bli en uppgift för läkemedelsnämnden att göra denna be- dömning som ett led i registreringen. Man kan då fråga sig om senare upp- täckta biverkningar skall bedömas av ett annat vetenskapligt kvalificerat forum och ansvaret för åtgärders vidtagande åvila annan instans, dVS. MS. Det synes klart, att en dubblering av vetenskapliga instanser bör undvikas.

Vid sina angående gränsdragningen mellan MS och den sta- tens läkemedelsnämnd, som MCA-utred- ningen föreslår såsom beslutande instans för läkemedelsfrågor i MS:s ställe, har MCA-utredningen funnit att i princip hör till avgörande av nämnden ensam eller nämnden i samråd med MS över-

överväganden

föras alla MS:s nuvarande uppgifter och befogenheter enligt läkemedels-, gift- och narkotikaförfattningarna men för avgö— rande av MS bibehållas frågor, som är att hänföra till MS:s tillsyn över apoteks- väsendet. Sålunda bör förut angivna uppgifter enligt 5 % läkemedelsförord— ningen ankomma på MS och nämnden i samråd i vad avser deklaration och märkning av läkemedel och på MS i vad avser utlämnande och förordnande av läkemedel. På MS bör vidare ankomma föreskrifter om förvaring av läkemedel på apotek enligt 24 % tillämpningskun- görelsen.

I konsekvens härmed bör uppgifterna enligt giftförfattningarna att förklara läkemedel som gift och förbjuda vissa ämnens användning i kosmetika över- föras på läkemedelsnåmnden. Detsamma bör måhända gälla även initiativet till att hos Kungl. Maj:t föreslå att visst ämne skall anses vara narkotika och be- stämma hur man skall förfara med be- slagtagen narkotika. Om dessa linjer föl- jes blir MS:s uppgift normalt rent exe- kutiv och begränsad till att på nämndens initiativ förmedla information eller med- dela beslut om receptbeläggning o.dyl. Å andra sidan skulle MS givetvis ha både rätt och skyldighet att med nämnden taga upp alla spörsmål, som MS anser aktuella inom nämndens område.

Med hänsyn till uttalandet i direktiven, att utredningsarbetet i princip inte bör omfatta den inre fackmässiga organisa- tionen av de organ, som kan föreslås frångå MS som chefsmyndighet, har MCA-utredningen inte upptagit spörs- målet huruvida farmakopékommitténs uppgifter kan överföras på läkemedels- nämnden.

Slutligen bör medicinalstyrelsens kont- rollant av bakteriologiska preparat, vil- kens verksamhet helt faller inom låke- medelskontrollens område, anslutas till SMA.

14.523 Medicinalstyrelsens uppgifter som överstyrelse eller chefsmyndighet. Svenska farmalcopélrommiltén. Gift- nämnden

Enligt gällande instruktion utgör MS överstyrelse för statens mentalsjukhus och Vilhelmsro sjukhus samt är chefs- myndighet för statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier, statens rätts- läkarstationer, länsläkar- och provinsial- läkarväsendet samt barnmorskeläroan- stalten i Stockholm.

Med hänsyn till den beslutade mental- sjukvårdsreformen och den pågående överföringen av utbildning av medicinal- personal till skolöverstyrelsen har MS:s uppgifter i fråga om mentalsjukhusen och Vilhelmsro sjukhus samt barn- morskeläroanstalten i Stockholm inte an- setts böra tagas upp i detta sammanhang.

Uppgifterna som chefsmyndighet för länsläkar- och provinsialläkarväsendet bör kvarligga vid MS. I fråga om provin- sialläkarna är MS:s chefsmyndighet be- gränsad till det fåtal, som står kvar i statlig anställning.

Som aktuella i detta sammanhang kvarstår de båda laboratorierna och rättsläkarstationerna samt MS:s uppgifter i fråga om det rättspsykiatriska under- sökningsväsendet.

Farmakopékommittén och giftnämn- den är som förut nämnts anknutna till MS endast i administrativt och kameralt hänseende.

Antalet befattningshavare 1.7.1965 vid de berörda organ, som enligt MCA-ut- redningens förslag om en statsmedicinsk anstalt överföres dit, är följande:

Rättskemiska laboratoriet 76 Farmacevtiska laboratoriet 60 Rättsläkarstationerna 33 Farmakopékommittén 7 Giftnämnden 5

Summa 181

14.5.3 Förslag angående en statsmedicinsk anstalt

I dagens läge finns inte något Kungl. Maj:t direkt underställt centralt organ dit en överföring från MS av de nu ak- tualiserade uppgifterna kan ske, varför en avlastning förutsätter att ett nytt äm- betsverk inrättas. Ett förslag om inrät- tande av ett nytt ämbetsverk är i och för sig ägnat att väcka betänkligheter. Men MCA-utredningen har funnit, att förde- larna av ett sådant förslag i detta fall emellertid måste bedömas bli så bety- dande att de till fullo motiverar ett för- slag i denna riktning, i synnerhet som i det föreslagna verket kommer att uppgå tre organ som nu ur flera synpunkter, bl.a. anslagsmässigt, framstår som själv- ständiga enheter. MCA-utredningen före- slår därför inrättandet av en ny admini- strativ enhet.

Det är förenat med svårigheter att finna en fullt adekvat benämning på det nya ämbetsverket, som kommer att ad- ministrera ett flertal organ med delvis artskilda uppgifter. Emellertid vill MCA- utredningen erinra om att benämningen statsmedicinska anstalten antogs av 1907 års riksdag för en då beslutad, under MS:s tillsyn och ledning ställd anstalt, omfattande en medicinskt-bakteriologisk och en rättsmedicinsk avdelning. Anstal- ten trädde i verksamhet fr.o.m. år 1909 och utvidgades år 1914 med ett farma- cevtiskt laboratorium som underavdel- ning till rättskemiska avdelningen. Inom MS sorterade anstalten i sin helhet under hälsovårdsbyrån, som svarade för hand- läggning av alla ärenden rörande anstal- ten. Avdelningarna hade gemensam stat fram till 1918 men fick därefter särskilda stater med överrubrik statsmedicinska anstalten. Denna anordning kvarstod t.o.m. budgetåret 1934/35 trots att av- delningarna fr. o. m. 1.7.1928 ändrats till statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier samtidigt som

ärendena rörande dessa laboratorier för- delades mellan respektive byråer inom MS.

Statsmedicinska anstalten har sålunda tidigare använts som en sammanfattande benämning på bl.a. rättskemiska och farmacevtiska laboratorierna, vilka nu avses ingå i det nya centrala organet jämte vissa nämnder och andra inrätt- ningar, alla med medicinsk eller till me- dicinen anknuten verksamhet. MCA-ut- redningen har därför ansett sig böra föreslå, att det nya organet benämnes statsmedicinska anstalten (förkortning SMA).

SMA:s verksamhetsområde kan anges så att SMA skall bilda den administrativa och organisatoriska stomme, till vilken anknytes följande till MS på varierande sätt nu anslutna organ, nämligen:

Medicinalstyrelsens rättsmedicinska nämnd Medicinalstyrelsens rättspsykiatriska nämnd Statens rättskemiska laboratorium Statens farmacevtiska laboratorium Statens rättsläkarstationer Specialitetsnämnden Svenska farmakopékommittén Giftnämnden

Som under 14.5.2.1 och 14.5.22 fram- gått bör de somatiska ärendena angåen- de körkort m.m. samt läkemedelsären- dena i princip bli nämndärenden. Där- med sammanhängande frågor behandlas närmare nedan.

Å andra sidan bör den till farmacev- tiska laboratoriet nu organisatoriskt an- knutna lälcemedelsinspektionen överföras till MS. Läkemedelsinspektörerna har att inspektera dels apoteken och dels läke- medelsindustrien. Det senare området är av omedelbart intresse för den, som svarar för läkemedelskontrollen, bl.a. laboratoriet. Emellertid utgör apoteks-

kontrollen den större uppgiften för läke- medelsinspektörerna och denna verksam- het måste ses som ett led i MS:s allmänna överinseende och kontroll över apoteks- väsendet. MCA-utredningen anser därför att läkemedelsinspektörerna bör över- föras till MS men i erforderlig utsträck- ning ställas till förfogande för kontroll av läkemedelsindustrien. Förändringen förutsättes inte påverka läkemedelsin- spektörernas möjligheter till laboratorie- undersökningar vid laboratoriet. Den till läkemedelsinspektionen anslutna labora- toriepersonalen förutsättes härvid kvar- stå på laboratoriets stat.

Omorganisationen innebär även att till SMA överföres de administrativa ären- den som avser dit överförda verksam- heter och organ dock med undantag för avlöningsuträkning, bokföring och kassa- rörelse, som föreslås kvarligga hos MS för att undgå inrättandet av en ny bok- förings- och kassaenhet. Härvid förut- sättes att kameral förgranskning och attestering skall göras vid SMA.

Enligt läget 1963 skulle totalt över 35 000 diarieförda fackärenden handlagts inom SMA:s ram, därest till SMA då överförts ovan angivna verksamheter. I nämnda antal har emellertid inräknats 18000 licenser för försäljning av läke- medel. Om denna rutinbetonade och föga arbetskrävande ärendegrupp frånräknas kvarstår likväl cirka 17 000 ärenden av skiftande beskaffenhet.

En särskild fråga är hur man skall tillgodose behovet av kvalificerad veten- skaplig expertis i dc inom SMA:s ram handlagda fackliga ärendena i den mån sådan inte finns inom vederbörande nämnd eller kommitté. Inom MCA—utred— ningen har gjorts en särskild undersök- ning rörande i vilken omfattning utlå- tande från ledamöterna i MS:s veten- skapliga råd är 1962 inhämtats i ärenden, som enligt förslaget skall övergå till SMA, med följande resultat:

Årenden, vari Ärendegrupp utlåtande inhämtats Ärenden i rättsmedicinska nämnden 58 Ärenden i rättspsykiatriska nämnden 172 Ärenden rörande tjänst- barhet, ej avseende sinnes- beskaffenhet 13 Trafikärenden, ej avseende sinnesbeskaffenhet 80 Registrering av farmacevtisk specialitet _ Summa 323

I dessa 323 ärenden hade 18 ledamöter av vetenskapliga rådet anlitats i växlan- de omfattning. Totalt anlitades år 1962 de 64 ledamöterna i vetenskapliga rådet i 798 fall.

Det är tydligt, att de av den föreslagna överföringen till SMA omfattade upp- gifterna i vissa fall kräver tillgång till facklig expertis utanför den berörda fackinstansens egen krets. Detta behov bortfaller inte genom överföringen. Sam- tidigt är de överförda ärendegrupperna av så växlande beskaffenhet, att behov kan uppstå att anlita vilken specialist som helst i MS:s vetenskapliga råd. Att dubblera detta råd synes ej påkallat. MOA-utredningen har av _nu anförda skäl funnit, att den lämpligaste lösningen av problemet är att de till SMA anslutna fackorganen beredes möjlighet att anlita MS:s vetenskapliga råd efter samma grunder som hittills.

MCA-utredningen övergår härefter till huvuddragen i SMA:s organisatoriska uppbyggnad som illustreras av på nästa sida intagna organisationsschema.

MCA-utredningen har beaktat utred— ningsdirektivens anvisning, att den inre fackmässiga organisationen av berörda institutioner i princip inte bör omfattas av utredningen. I överensstämmelse här- med har grundtanken bakom MCA-ut-

redningens förslag, som i det föregående angivits, varit att SMA skall vara en administrativ och organisatorisk stom- me till vilken vissa organ anknytes med i princip bibehållen facklig funktion och ställning.

Vad först angår den administrativa sidan bör SMA:s ledning åvila en verks- styrelse av modern typ. I styrelsen bör —— förutom verkschefen — ingå före- trädare för MS och för vetenskaplig forskning samt — med hänsyn till att verksamheten omfattar forensisk medi- cin — även för rättsväsendet.

Ledningen för den dagliga verksam- heten bör åvila en kvalificerad admini— strativ befattningshavare. Denne bör med hänsyn till de berörda verksamheternas omfattning och de ledande fackmännens ställning inte placeras lägre än som över- direktör.

För de administrativa göromålen, som enligt vad förut sagts inte bör omfatta bokföring och kassarörelse, föreslås in- rättande av en särskild kansliavdelning till verkschefens förfogande.

Den till SMA knutna fackverksamhc- tens organisation bör utformas efter samma mönster som för närvarande gäl- ler för de berörda organen. Samtliga utom laboratorierna och rättsläkarsta- tionerna har som beslutsinstans en i fackhänseende kvalificerad nämnd eller kommitté och ett »fackkansli» för ären- denas beredning och expediering. Emel- lertid föranleder överföringen till SMA dels en översyn av rättsmedicinska och rättspsykiatriska nämndernas uppbygg- nad och dels inrättande av ett särskilt organ för specialitets- och vissa andra läkemedelsfrågor.

Överföringen av det medikolegala om- rådet från MS:s till SMA:s administra- tion aktualiserar den i direktiven berörda frågan om inrättande av ett statens rätts- läkarråd.

Förslag om inrättande av ett rätts-

Förslag till slalsmcdieinsk anslall [organisalionssehemli'

Styrelse

Statens rätts- Statens läke- Svenska farma- läkarråd medelsnämnd kopc'kommittén

Giftnämnden

Verkschef

Råttsmedi- Rättspsykiat- Läkemedels- cinska avdel— % riska avdel- ; avdelningen ningen 4 ...... ningen

Statens rätts- kemiska labo- ratorium

Rättspsykiatr. Statens farma- undersök- cevtiska labo- nin gsväsendct '- ---------------- ratorium

Statens rätts- läkarstationer

Giftavdel- ningen

Kansliavdel- ningen

MS:s vetenskapliga råd för- utsättes stå till förfogande för de till SMA anknutna verksamheterna i erforder- lig utsträckning

Punktlinje anger föredragning m.m. av fackärenden Heldragen linje anger administrativa ärenden (personal, organisation, ekonomi, lokaler etc.)

läkarråd efter dansk förebild framlades redan av strafflagberedningen i betän- kande om strafflagens tillräknelighcts— bestämmelser (SOU 194259). En när- mare redogörelse för förslaget och frå- gans vidare behandling har lämnats av kommittén för översyn av det rättspsy- kiatriska undersökningsväsendets orga- nisation (SOU 1959: 20, s. 79), till vilket betänkande hänvisas.

I huvudsak framgår av redogörelsen att strafflagbcredningens förslag motive- rades av då rådande ordning, enligt vil- keni MS:s rättspsykiatriska nämnd skulle som ledamöter ingå chefen för den byrå, till vars handläggning ärendet närmast hörde, ytterligare en byråchef, som ge- neraldirektören därtill utsåg bland läkar- byråcheferna, samt överinspektören för sinnessjukvården i riket eller vid förfall för honom en psykiater i vetenskapliga rådet (se MS:s instruktion SFS 1930: 441). Beredningen ansåg att de speciella rättspsykiatriska erfarenheterna hade för litet utrymme inom nämnden. Strafflag- beredningen gick inte in på frågorna om rättsläkarrådet borde överta MS:s skyl- dighet att avge rättspsykiatriska utlåtan- den även i civila mål eller på möjligheten att rättsläkarrådet utvidgades att omfatta även representanter för andra rättsme- dicinska frågor och övertog de uppgifter, som åvilade MS:s rättsmedicinska nämnd.

Önskemålet om utökad rättspsykiatrisk representation i rättspsykiatriska nämn- den beaktades vid 1947 års omorganisa- tion av MS (prop. 1947:67, s. 138 och 142) så att nämnden då fick sin nuva- rande sammansättning med en av Kungl. Maj:t för högst fyra är utsedd läkare eller suppleant för honom, tillika ord- förande, en i MS anställd rättspsykiater, tillika föredragande, och vid handlägg- ning av brottmål och sådana civila mål, i vilka fråga är om någons rättsliga handlingsförmåga, vetenskapliga

en rättspsykiater i rådet. Rättsmedicinska

nämnden består numera av en av Kungl. Maj:t för högst fyra är utsedd läkare eller suppleant för honom, tillika ord- förande, en i MS anställd rättsläkare, tillika föredragande, och en rättsläkare i vetenskapliga rådet.

Det danska »Retslaegerådet» avviker som av det följande framgår i flera av- seenden från rättsmedicinska och rätts— psykiatriska nämnderna. Organisatoriskt är rådet Självständigt och underställt justitieministeriet, utser medlem- mar och sakkunniga. Samtliga medlem— mar är läkare, professorer eller överlä- kare. Bland medlemmarna finns en ord- förande, en vice ordförande för den rätts- medicinska avdelningen och en vice ord- förande för den psykiatriska avdelningen. Rådet har ett särskilt sekretariat under ledning av en kontorchef (jurist). Av årsbcrättelserna framgår, att rådet bc— handlar ärenden, som i Sverige ankom— mer på rättsmedicinska, rättspsykiatriska och socialpsykiatriska nämnderna samt MS:s disciplinnämnd, och även yttrar sig i allmänna medicinska spörsmål. I stort sett torde man kunna säga, att rådet jämte sakkunniga motsvarar de nyss uppräknade fyra nämnderna och MS:s vetenskapliga råd. Retslaegerådet har både formellt och i sak en helt självstän- dig ställning och har en ur vetenskaplig synpunkt stark sammansättning. Rådet åtnjuter mycket högt anseende och dess utlåtanden lär följas i största utsträck- ning även om de formellt inte är bin- dande för domstolar och andra instanser.

I fråga om rättsmedicinska och rätts- psykiatriska nämnderna krävs av ett förslag om ändring av deras organisa- tion i första hand att rättssäkerhetssyn- punkterna blir fullt tillgodosedda. Här— för fordras dels att det nya organet i sina avgöranden är helt självständigt och dels att garantier skapas för veten- skaplig kvalitet, objektivitet och enhetlig bedömning. Veterligcn har inte fram-

S 0111

förts några anmärkningar mot de två nämnderna. Formellt kan dock mot nu— varande ordning anmärkas på den nära anslutningen till MS. Bl. a. medför denna att utlåtandena avges i MS:s namn, att föredragandena är anställda där, att generaldirektören och chefen för MS i vissa fall skall inträda i nämnden och då kan bestämma ärendets utgång samt att han äger närvara vid nämndernas sammanträden utan att inträda i nämn- den och då har rätt att få avvikande mening antecknad till protokollet.

MCA-utredningen föreslår, att rätts- medicinska och rättspsykiatriska nämn- derna ersättes av ett till SMA anknutet nytt organ, benämnt statens rättsläkar- råd för handläggning av i första hand de på berörda nämnder nu ankommande ärendena och därjämte i avsnittet 14.5.2.1 under C upptagna somatiska ärenden angående körkort m.m. Angående för- slagets närmare utformning hänvisas till kap. 16.

För handläggningen av specialitets- och andra Iäkemedelsärenden erfordras i och med att ärendena överflyttas från MS till SMA en ny beslutande instans. Frågan om överförande av MS:s uppgifter i fråga om läkemedelskontroll och där- med sammanhängande frågor till en sär- skild nämnd berördes i propositionen 1962:184 i anledning av att 1946 års läkemedelsutredning föreslagit en MS:s läkemedelsnämnd, beträffande vilkens huvudsakliga uppgifter i propositionen lämnas följande översikt (s. 182):

1. Läkemedelsnämnden skall fullgöra alla uppgifter, som enligt specialitetskun- görelsen ankommer på medicinalstyrel- sen med undantag av rent kamerala uppgifter. Nämnden skall utöva medicinalstyrel- sens responsaverksamhet i läkemedels- frågor, dvs. på begäran av domstol, åklagare, tillverkare, grosshandlare m.fl. lämna bindande besked om, huru- vida en vara enligt läkemedelsförord- go

ningen utgör apoteksvara, farmacevtisk specialitet eller bakteriologiskt prepa- rat m.m.

3. Nämnden skall granska läkemedelsför- ordningens bilagor samt utarbeta för- slag till ändringar i dessa.

4. Nämnden skall handha tillståndsgiv- ningen beträffande tillverkare av och grosshandlare med apoteksvaror och bakteriologiska preparat samt godkänna föreståndare och kontrollanter även- som ställföreträdare för dem.

0. Tillstånd till import av vissa läkemedel skall sökas hos nämnden (t. ex. i fråga om narkotika och bakteriologiska pre- parat).

6. Nämnden skall handha ledningen av kontrollen över läkemedlens tillverk- ning och distribution.

På läkemedelsnämnden skulle princi- piellt inte ankomma att utfärda tillämp- ningsföreskrifter eller andra bestämmel- ser, vilka i läkemedelsförordningen (eller annan allmän författning) förutsatts sko- la utfärdas av MS.

Nämnden skulle enligt förslaget bestå av 7 ledamöter. Chefen för MS:s apo- teksbyrå skulle i denna sin egenskap tillhöra nämnden. En ledamot skulle vara eller ha varit innehavare av ordi- narie domarämbete. De övriga skulle representera invärtes medicin, farmako- logi, farmaci, industriell låkemedelstill- verkning och handel med läkemedel. Chefen för MS skulle, då han så fann erforderligt, äga inträda i nämnden, som då skulle räkna 8 ledamöter. För ären- den rörande farmacevtiska specialiteter skulle inrättandet av den självständigt beslutande läkemedelsnämnden innebä- ra, att antalet instanser skulle minska eftersom nämnden skulle övertaga både specialitetsnämndens och MS:s uppgif- ter.

Föredragande departementschefen (s. 192) avvisade förslaget om läkemedels- nämnd och anförde för sin del bl.a.:

Vid remissbehandlingen har flertalet in- stanser avvisat tanken, att nämnden skall

bli ett beslutande organ. Härvid har från flera håll anförts principiella betänkligheter mot att partsrepresentanter skall delta i beslut i medicinalstyrelsens namn. Det har vidare anförts tvivel om att den föreslagna organisationen innebär tidsvinst och ökad effektivitet.

Ett par av de ärendegrupper, som enligt förslaget skulle tillkomma läkemedelsnämn- den, blir inte aktuella om läkemedelslag- stiftningen uppbyggs så, som jag förordat i det föregående. Jag avser härmed dels med- delande av responsa, dels uppgiften att an- svara för aktualiteten av bilagor till för- ordningen. Vad de kvarstående uppgifterna beträffar är ärendena rörande farmacev- tiska specialiteter helt dominerande. Jag är inte övertygad om att det för handlägg- ningen av dessa ärenden innebär någon på- taglig fördel med att frångå den nuvarande ordningen. Då härtill kommer att medici- nalstyrelsens organisation och arbetsupp- gifter skall bli föremål för översyn av sär- skilt tillkallade sakkunniga, bör enligt min mening någon ändrad organisation för läke- medelsärendenas handläggning inte genom- föras nu.

De sakkunniga som departementsche- fen avsåg var MOA-utredningen.

Som förut framgått är det MCA-utred- ningens uppfattning att MS:s omfattande engagemang på läkemedelsområdet bör avgränsas till vad som erfordras för att MS skall kunna svara för det allmänna överinseendet över apoteksväsendet. I det senare avseendet ingår uppgiften att övervaka apotekens sätt att handha läke- medel.

För att specialitets- och andra läke- medelsärenden skall kunna avskiljas från MS måste en ny vetenskapligt högt kvalificerad instans inrättas som beslu- tande myndighet. MCA-utredningen före- slår, att ärenden angående registrering av farmacevtiska specialiteter och med registreringen av specialiteter samman— hängande uppgifter samt särskilt upp- kommande biverknings- och liknande frågor skall avgöras av en nyinrättad till SMA ansluten nämnd, kallad statens Iäkemedelsnämnd. Angående nämndens

sammansättning m.m. hänvisas till kap. 16.

Förslaget om inrättande av läkeme- delsnämnden innebär att specialitets- nämnden blir överflödig.

Farmakopékommittén och giftnämn— den bör anknytas till SMA med oföränd- rad ställning och funktion.

Beträffande SMA:s förhållande till de nu berörda fackorganen förutsätter MCA-utredningen, att SMA:s styrelse och verkschef inte skall ha någon befattning med de fackliga avgörandena och givet- vis inte heller formellt framstå som an- svariga för dem. Däremot förutsättes det ankomma på SMA:s styrelse och verkschef att i erforderlig omfattning efter samråd med vederbörande fack- instans handlägga frågor rörande förslag om nya ledamöter, arbetsordning och liknande föreskrifter, ersättning till leda- möter, personal för föredragning och expeditionella uppgifter, lokaler, utrust- ning etc. Med ansvaret för fackinstanser- nas försörjning med personal etc. följer att verksledningen skall kontinuerligt följa balansläget över hela linjen.

I fråga om laboratorierna och statens rättsläkarstationer skall SMA övertaga MS:s nuvarande uppgifter som chefs- myndighet men utvidgade till att omfatta vad som normalt ankommer på en till verksamheten direkt knuten verksled- ning i administrativt och organisatoriskt hänseende. I fackligt hänseende skall laboratorierna och stationerna ha sam- ma ställning och självständiga ansvar som nu. Överförandet till SMA medför därvid anordningen med en avdelnings- föreståndare som tillika föreståndare för farmacevtiska laboratoriet bör upphöra och hans uppgifter i denna egenskap överföras på SMA:s verkschef. Det- samma gäller vissa på avdelningsföre- ståndarna vid rättskemiska laboratoriet ankommande uppgifter som enligt all- männa verksstadgan ankommer på myn-

dighet och dess chef. Avdelningsföre- ståndarna bör i administrativt hänseende jämställas med övriga avdelningschefer på sätt nedan anges.

Som förut nämnts är de av överfö- ringen till SMA berörda fackinstanserna utrustade med vad man kan kalla >>fack- kanslier», till vilka är knutna föredra- gande och kontorspersonal. Den före- slagna organisationen av SMA bygger på att dessa enheter skall i princip utan ändring av organisation och uppgifter överföras till SMA jämte apoteksbyråns specialitetsavdelning och viss annan per- sonal vid byrån.

Enheterna bör benämnas avdelningar. Dessa och deras huvuduppgifter framgår av följande:

Rättsmedicinska avdelningen

Ärenden, som ej angår sinnesbeskaffenhet och som skall handläggas av rättsläkar- rådet eller av detta delegerats till före- dragande

Rättspsykiatriska avdelningen

Ärenden avseende sinnesbeskaffenhet som skall handläggas av rättsläkarrådet eller av rådet delegerats till föredragande

Läkemedelsavdelningen

Ärenden, som skall handläggas av läkemev delsnämnden eller av denna delegerats till föredragande. Förande av specialitetsre- gistret. Farmakopékommitténs ärenden

Giftavdelningen

Ärenden, som skall handläggas av giftnämn- den

Av skäl som närmare utvecklas i kap. 16 föreslås, att de tre förstnämnda av- delningarnas chefer skall ha professors ställning.

Till avdelningarna överföres i huvud- sak den personal, som nu har de upp- gifter som avses tillkomma avdelning- arna. Administrativt och organisatoriskt skall avdelningarna sortera under verks-

ledningen på samma sätt som motsva- rande personal nu sorterar under MS:s verksledning. Avdelningarnas chefer lik- som föreståndarna för respektive labo- ratorieavdelningar förutsättes i föreva- rande avseenden ha samma ansvar och befogenheter som normalt ankommer på byråchef.

Det bör bli en huvuduppgift för an- staltens ledning att undersöka möjlig- heterna att utnyttja viss personal och utrustning gemensamt för såväl de båda laboratorierna som övriga till anstalten anslutna organ och överhuvudtaget verka för en i möjligaste mån rationell organi- sation och arbetsgång.

Angående den närmare utformningen av MCA-utredningens förslag om inrät- tande av en statsmedicinsk anstalt hän— visas till kap. 16.

14.5.4 Vissa gränsdragningsfrågor

Enligt direktiven bör MOA-utredningen, därest förslag framlägges om en stats- medicinsk anstalt vid sidan av det centra- la medicinalorganet, noggrant precisera dess ställning i förhållande till MS, var- vid bör övervägas om MS skall ha all- män direktivrätt över SMA och om den även skall utgöra remissinstans för MS.

Någon allmän direktivrätt över de till SMA anslutna organen synes inte höra tilläggas MS. Däremot bör vid SMA före— träde givas åt utlåtande eller undersök- ning, som begäres av MS.

Nu angivna linjer för gränsdragningen mellan MS och SMA överensstämmer i huvudsak med gränsdragningen mellan MS och statens bakteriologiska labora- torium, som tidigare sorterade under MS på samma sätt som för närvarande rätts- kemiska och farmacevtiska laborato- rierna.

Genom att vissa verksamheter över- flyttas från MS till SMA aktualiseras frågan om vilken myndighet som skall

ha direktivrätt över läkare och övrig mc- dicinalpersonal i vad angår dessa verk- samheter.

MS har enligt sin instruktion tillagts en allmän direktivrätt över medicinal- personal. Denna personal är sålunda i utövningen av sin verksamhet ställd under MS:s inseende och pliktig att efter- komma vad MS i kraft av gällande för- fattningar föreskriver. Rent allmänt sy- nes det olämpligt att införa en sådan ordning att medicinalpersonal kan er- hålla allmänna direktiv rörande sin yrkesutövning från mer än en myndighet.

MOA-utredningen anser, som nyss sagts, att MS alltjämt ensam skall äga direk- tivrätt beträffande medicinalpersonalen.

I enlighet härmed bör SMA ha att hos MS föreslå utfärdande av meddelanden, föreskrifter, formulär, råd och anvis— ningar m.m., som erfordras i anledning av verksamheten vid anstalten eller till denna anslutet eller underställt organ och berör medicinalpersonal, som i sin verksamhet är ställd under MS:s inse— ende, eller eljest är av sådan beskaffen- het att utfärdandet lämpligen bör an- komma på MS.

KAPITEL 15

Förslag till ny organisation av medicinalstyrelsen

MCA-utredningen framlägger i detta ka- pitel sitt förslag angående MS:s organi- sation på grundval av de allmänna syn- punkter och bedömanden som redovisats under 14.1—3.

Följande organisationsplaner rörande förslaget redovisas i särskilda bilagor: Översiktsplan för medicinalstyrelsen (Bilaga 15 a ) Medicinalavdelningen (Bilaga 15 b) Planeringsavdelningen (Bilaga 15 c) Beredskapsavdelningen (Bilaga 15 d) Administrativa byrån och lagbyrån (Bilaga 15 e)

Personalens fördelning på olika byråer och sektioner, dessa enheters verksam- hetsområden och huvudsakliga arbets- uppgifter framgår av bifogade samman- ställning av förslag till ny organisation för medicinalstyrelsen (Bilaga 15 f ).

Slutligen lämnas i särskild tablå en sammanställning av förslaget till perso- nal vid medicinalstyrelsen (Bilaga 15 g ).

Vissa nuvarande arvodesbefattningar föreslås ersatta av lönegradsplacerade tjänster, varjämte ett antal nuvarande tjänster och arvodesbefattningar föreslås överflyttade från MS till SMA. Med be- aktande härav innebär förslaget i fråga om de funktioner, som avses åvila MS framdeles, förstärkning med tjänster för 3 avdelningschefer, 9 medicinalråd och byråchefer, 23 sektionschefer och byrå- direktörer (motsvarande), 9 förste byrå- sekreterare-assistenter, 5 kanslister och 14 tjänster i biträdeskarriären (motsva- 14

rande). Samtidigt minskar antalet arvo- desbefattningar, vilka föreslås kvarstå som sådana, med 2. Den totala Ökningen blir sålunda 61 tjänster.

Förslag rörande särskilda övergångs- anordningar i samband med övergången till den nya organisationen har inte an- setts böra framläggas. I detta hänseende har förutsatts, att Kungl. Maj:t skall få erforderliga bemyndiganden.

Om proposition rörande omorganisa- tion av MS och andra berörda organ framlägges till 1966 års vårriksdag, be- dömes omorganisationen kunna genom- föras fr. o. m. 1.1.1967.

15.1 Verksstyrelse. Vetenskapliga rådet. Planeringsråd

Den under 14.224 föreslagna verkssty- relsen bör, förutom av verkschefen som ordförande, bestå av sex av Kungl. Maj :t för högst fyra år i sänder utsedda leda- möter. Av dessa bör två utses efter för- slag av Svenska landstingsförbundet och en ledamot efter förslag av Svenska stadsförbundet. Suppleanter för ledamö- terna bör utses i samma ordning. Övriga ledamöter bör tillsättas utan förslag men MCA-utredningen föreställer sig att bland dem bör ingå en med vid över- blick över medicinsk forskning.

En av ledamöterna hör av Kungl. Maj:t förordnas att vara vice ordförande.

De särskilt utsedda ledamöterna och suppleanterna bör uppbära arvode efter samma normer som gäller för skolöver-

styrelsen m. fl. under senare år omorga- niserade verk, dvs. till ledamot 250 kr. i månaden och 45 kr. i dagarvode för varje sammanträdesdag samt till supp- leant 60 kr. i dagarvode för varje sam- manträdesdag.

Frågan om styrelsens och generaldirek- törens ställning till varandra bör regleras på samma sätt som enligt skolöverstyrel- sens instruktion. Enligt denna bör vissa frågor av allmän vikt eller särskild be- tydelse avgöras av styrelsen jämte andra ärenden av större vikt, vilka general- direktören hänskjuter till styrelsen. De båda verkens uppgifter är i princip jäm— förbara, varjämte MS kommer att liksom nu ha att taga ställning i vissa rent me- dicinska bedömningsfrågor, i vilka sty- relsens medverkan inte är erforderlig och — när det gäller åtgärder i akuta epidemilägen — inte heller är möjlig att hinna med. I enlighet härmed bör MS i plenum behandla och avgöra följande ärenden (styrelseärenden), nämligen:

1. frågor av särskild vikt rörande pla- nering, organisation och utbildning inom hälso- och sjukvården;

2. viktigare frågor rörande MS:s orga- nisation, arbetsordning och övriga tjänsteföreskrifter;

3. anslagsäskanden, avsedda att före- läggas riksdagen, ävensom andra ekono- miska frågor av större vikt; samt

4. andra ärenden av vikt, vilka gene- raldirektören hänskjuter till avgörande i plenum.

MS bör vid handläggning av styrelse- ärende vara beslutför, när förutom ord- föranden minst fyra ledamöter är närva- rande. Såsom styrelsens beslut bör gälla den mening varom de flesta förenar sig eller vid lika röstetal den som biträdes av ordföranden.

Är styrelseärende så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för ärendets behandling, bör ärendet kunna avgöras genom meddelanden mellan ge-

neraldirektören och minst fyra ledamöter om så kan ske. Kan ärendet inte lämp- ligen avgöras på detta sätt, bör general- direktören äga besluta i närvaro av den föredragande, till vilkens ämbetsbefatt- ning ärendet hör. Beslut, som fattas i denna ordning, skall anmälas vid när— mast därpå följande sammanträde med styrelsen.

Som framgått under 14.224 har MCA— utredningen förutsatt, att MS:s beslut i vissa fall skall liksom nu ankomma på nämnd.

I fråga om medicinalstyrelsens veten— skapliga råd föreslås inga förändringar men en utvidgning med medlemmar före- trädande teknik, statistik, ekonomisk geografi och andra i vårdplanerings- och vårdrationaliseringssammanhang aktuella vetenskaper förordas.

Under 14.224 har föreslagits inrät- tande av ett medicinalstyrelsens plane— ringsråd. Verkschefen eller hans ställ- företrädare bör vara ordförande. Antalet övriga ledamöter bör inte överstiga 15. Förutom representanter för de av MS:s verksamhet särskilt berörda centrala myndigheterna, nämligen universitets- kanslersämbetet, socialstyrelsen, skol- överstyrelsen och arbetsmarknadsstyrel- sen, bör ledmöterna vara högt kvalifi- cerade personer, som är verksamma inom eller annars har särskild kännedom om hälso- och sjukvården eller denna när- stående områden eller som annars anses besitta erfarenheter och kunskaper av särskilt värde när det gäller hälso- och sjukvårdens planering och utveckling. Eftersom rådet är främst avsett att fungera som en kvalificerad rådgivande församling i frågor av allmänt intresse, förutsättes att ledamöterna inte skall utväljas eller betraktas som talesmän för olika gruppintressen eller dylikt.

MCA-utredningen har inte ansett sig böra framlägga något direkt förslag om rådets sammansättning utöver representa-

tion för nyss nämnda myndigheter. Irådet synes emellertid böra ingå några — för- slagsvis tre — inom hälso- och sjukvår- den verksamma allmänt orienterade lä- kare, en tandläkare, en sjukvårdsadmini- stratör med framstående erfarenhet av planerings-, rationaliserings- och drifts- ekonomiska frågor, en socialvårdsdirek- tör eller annan inom det sociala området verksam person med vid överblick över dithörande frågor, en ledamot med in— gående kunskaper om näringslivets be- hov av hälso- och sjukvård samt en leda- mot med särskild kännedom om de handikappades behov av vård och re- habilitering. Det bör i princip ankomma på planeringsavdelningen att förbereda de ärenden, som skall behandlas i rådet.

Ledamöterna bör utses av Kungl. Maj:t efter förslag av MS för en tid av högst fyra år. Då det är av vikt att rådets sammansättning förnyas med inte alltför långa intervaller, bör förordnande inte förlängas med mer än en period.

Rådet bör sammanträda på kallelse av ordföranden, dock minst en gång varje kalenderkvartal.

MS bör ha möjlighet att även mellan sammanträdena i mån av behov begära ledamöternas synpunkter på aktuella frågor och dessutom har — som förut framgått — förutsatts att ledamöterna själva skall komma med egna initiativ och uppslag i aktuella frågor. Hänsyn härtill och till angelägenheten av ett i möjligaste mån fritt personval bör tagas vid bestämmande av ledamöternas arvo- de. MCA-utredningen föreslår, att till ledamot skall utgå dels ett fast arvode om 150 kr. i månaden och dels dag- arvode om 60 kr. per sammanträdesdag.

15.2 Verkschef, överdirektör, avdelningschefer m.fl.

Under 14.225 har framhållits nödvän- digheten av att minska general- och överdirektörernas arbetsbörda.

Beträffande generaldirektören innebär MCA-utredningens förslag, att han inte skall vara ordförande i MS:s disciplin- nämnd och inte heller självskriven leda- mot i Sinnessjuknämnden. Disciplinnämn- den sammanträder varje vecka med något uppehåll under sommaren. Genom K.br. 9.3.1962 har öppnats möjlighet för gene- raldirektören och överdirektören att för- dela ordförandeskapet mellan sig så att de i praktiken tjänstgör vid vartannat sammanträde. Sinnessjuknämnden sam- manträder ungefär 25 gånger om året. Även om tiden för själva sammanträdena är relativt kort kräver genomläsning av handlingar och annat förberedelsearbete samt för ordföranden också visst efter- arbete avsevärd tid för varje samman- träde.

Här må erinras om att sinnessjuklag- stiftningskommittén (SOU 1964:40, s. 356) föreslagit, att chefen för MS med hänsyn till arbetsbördan i övrigt inte skall ingå som självskriven ledamot i den av kommittén föreslagna mental- sjuknämnden.

Beträffande överdirektören, som är självskriven ledamot av disciplinnämn- den, föreslår MCA-utredningen, att hans ledamotskap —— och därmed även det med generaldirektören delade ordföran- deskapet i disciplinnämnden — skall upphöra.

Överdirektören har vissa allmänna uppgifter, som vid tjänstens inrättande medförde att hans ställning karaktäri- serades såsom motsvarande den som till- kommer expeditionschef i statsdeparte- ment. Dessa >>expeditionschefsuppgifter» anges i instruktionen så att överdirek- tören skall verka för att på MS ankom- mande ärenden blir vederbörligen ut- redda och handlagda. Han skall i sådant hänseende tillse att erforderligt samråd äger rum samt granska expeditioner företrädesvis i vissa grupper ärenden. Dessa grupper omfattar i princip gene-

raldirektörsärendena, ärenden som berör flera byråers verksamhetsområden samt ärenden som är likartade men förekom- mer vid flera byråer. Han skall därjämte i den mån hans ämbetsgöromål medger stå till förfogande med råd och anvis- ningar. Om överdirektören vid gransk- ning av byråärende inte kan biträda be- slutet skall ärendet hänskjutas till gene- raldirektörens avgörande.

Om MCA-utredningens förslag om av- delningsindelning och övergång till ad- ministrativa byråchefer i stället för fack- män genomföres, torde nu angivna ex- peditionschefsuppgifter radikalt minska eller bortfalla och överdirektören i mot- svarande omfattning frigöras för del- tagande i handläggning av större frågor.

Enligt förslaget kommer överdirektö- ren också att avlastas i väsentlig grad genom att han befrias från uppgifterna som chef för överdirektörsavdelningen, som ersättes av administrativa byrån.

I övrigt föreslår MCA-utredningen ingen formell ändring i fråga om gene- raldirektörens och överdirektörens upp- gifter utöver vad under 15.1 sagts angå- ende beslutsfunktionens fördelning mel- lan styrelsen och generaldirektören. MOA-utredningen förutsätter som under 15.4.1 närmare anges en omfattande in- tern delegering av ärenden, vilka nu av- görs på verkschefsplanet. Vad angår överdirektören, som enligt instruktionen är generaldirektörens ställföreträdare och därför, utöver lön i löneklass Bp 4, uppbär arvode med 4.200 kr. för år, föreslås att tjänsten placeras som över- direktör i löneklass B 5 och att arvodet bortfaller.

Ms har f.n. en deltidsanställd press- ombudsman, för vilken i avlöningsan- slaget inräknats ett årsarvode (närmast motsvarande lön i löneklass A 26) . Tjänst- göringsskyldighet uppgår till 10,5 tim-

mar i veckan. För större uppgifter, t. ex. förberedelser för propagandakampanjer, större broschyrer och upplysningsfilmer, har tjänstgöringstiden inte räckt till utan utvidgats till halvtid eller mer praktiskt taget oavbrutet under senare år, varvid arvodet höjts i motsvarande grad med anlitande av medel från berörda sak- anslag.

Med hänsyn till det anförda föreslås, att MS:s resurser för informationstjäns— ten förstärkes och att direkt under verks- ledningen inrättas en informationssek- tion, omfattande en heltidsanställd redak- tör och ett biträde.

I fråga om de tre avdelningscheferna föreslår MCA-utredningen placering i löneklass B 4. Som framgått under 14.229 föreslås, att chefen för medici- nalavdelningen skall vara läkare.

MCA-utredningens förslag i fråga om nu berörda chefstjänstemän jämte erfor- derlig sekreterarpersonal framgår av bi- laga 15 f, till vilken hänvisas.

15.3 Tjänster för fackmän

15.3.1 Läkare, tandläkare och apotekare

Som framgår under 14.223 har MCA- utredningen funnit, att en avsevärd för- stärkning av MS:s kapacitet som fack— myndighet är nödvändig.

I det följande lämnas en uppställning över MCA-utredningens bedömning av den för medicinska, odontologiska och farmacevtiska frågor tillgängliga fack- mannakapaciteten inom MS med nuva- rande och föreslagen organisation. Upp- ställningen omfattar de delar av MS, som föreslås få sin motsvarighet i den nya organisationen, samt SBN och nämnden för internationella hälsovårdsärenden. De fackmän, som arbetar med verksam- heter vilka föreslagits skola överföras till SMA, har alltså ej medtagits.

Som mått på den tillgängliga kapaci— teten har valts den dagliga arbetstiden på tjänsterummet vid normal arbets- vecka.

Som ett grovt genomsnittligt mått för jämförelsen med det nya läget har an- tagits, att halva den dagliga normala arbetstiden om 7 timmar (42 timmar i veckan) för de nuvarande medicinalrå- den tages i anspråk för administrativa uppgifter eller fackfrågor, som i den nya organisationen föreslagits överförda till annat medicinalråds område. Antagandet har baserats på en jämförelse mellan nu- varande och föreslagen fördelning av ärendena. Med medicinalråden har i detta hänseende jämställts chefen för avdel- ningen för vården av psykiskt efterbliv- na m. m., tillika överinspektör för denna vård, samt chefen för SBN:s personal- byrå.

För övriga hel- eller deltidsanställda läkare, tandläkare och apotekare torde den nya organisationen i flera fall kom- ma att medföra att administrativa upp- gifter bortfaller eller minskar. Hänsyn härtill har dock inte tagits vid jämförel- sen mellan nuläget och förslaget.

Av vad tidigare anförts angående de nuvarande medicinalrådens arbetssitua- tion och om de uppgifter som avses till- komma dem i den nya organisationen framgår, att antalet medicinalråd redan i dagens läge skulle behöva utökas avse- värt. Självfallet blir detta behov ännu större när rimlig hänsyn skall tagas till den väntade utvecklingen. Av uppställ- ningen på nästa sida framgår närmare för vilka områden nya medicinalråds- tjänster befunnits nödvändiga. Anmärkas må att av de sex nya medicinalråds- tjänsterna tre motsvaras av befintliga heltidstjänster för läkare.

Vid avvägningen av antalet medicinal- råd och deras huvudsakliga verksamhets- områden har beaktats inte endast de mera allmänna uppgifterna utan också

den betydande men ojämnt fördelade be- lastning på medicinalråden, som följer av ställningen som ledamot och före- dragande i disciplinnämnden och som enligt MOA-utredningens förslag skall kvarstå.

Av följande tablå framgår hur före- dragningen fördelats av de 444 ärenden som år 1963 föredrogs i disciplinnämn- den av andra än nämndens sekreterare, dvs. av medicinalråd eller andra läkare, tandläkare eller apotekare eller av byrå- inspektör (barnmorska eller sjukskö- terska):

Antal ärenden föredragna av

barn- medi- annan morska cinal— läkare eller rådet (motsv) sjuk-

Byrå (motsvarande)

(motsv) skö— terska Medicinalbyrån 1 49 3 2 Hälsovårdsbyrån 6 3 Sj ukhushyrån 97 82 25

Mentalsjukvårdsbyrån 22 Avdelningen för vår- den av psykiskt efter- blivna 2 5 Byrån för social- och rättspsykiatri 3 Tandvårdsbyrån 42 2 Apoteksbyrån 1

Summa 322I 95 27

En summarisk genomgång av 1964 års ärenden (ca 400) har visat att man vid Sjukhusbyrån gått över till annan för- delning så att medicinalrådet föredrog 112 och annan läkare 13 ärenden.

De deltidsanställda läkarna, tandlä- karna och apotekarna inom MS beteck- nas nu dels som medicinalrådsassistenter och dels som specialföredragande eller enbart föredragande, i vilket senare fall ämnesområdet anges. Även om benäm- ningarna synes ange en mera allmän användning av medicinalrådsassistenter- na har praxis utvecklats därhän att

medicinalrådsassistenterna tilldelats spe- ciella uppgifter i lika hög grad som specialföredragandena.

MCA-utredningens förslag upptar med några avvikelser nuvarande uppsättning deltidsföredragande läkare, tandläkare eller apotekare. MCA-utredningen har emellertid inte ansett sig böra i förslaget ange ämnesområdena för respektive del- tidsföredragande i den nya organisatio- nen. I stort sett torde de nuvarande äm— nesområdena fortfarande vara de som motiverar deltidsföredragande jämväl i den nya organisationen men vissa för- skjutningar förutses bli aktuella i anled- ning av omorganisationen, enär behovet av deltidsföredragande inom viss del av ett medicinalråds verksamhetsfält bl.a. är beroende av medicinalrådets förut- sättningar att behärska dettas olika delar.

Behovet av deltidsföredragande läkare, tandläkare och apotekare kan skifta snabbt. I vissa fall kan det visa sig lämp- ligast, att omfördela det tillgängliga tim- antalet, t. ex. så att man i stället för två läkare med 3-timmarstjänst anställer tre med 2-timmarstjänst. Bestämmelserna om deltidsföredragande läkare, tandlä- kare och apotekare bör utformas i enlig- het härmed.

MCA-utredningens förslag angående deltidsföredragande förutsätter att MS därutöver disponerar erforderliga medel för anlitande av tillfällig expertis.

I nedanstående uppställning har be- fattningarna upptagits i anslutning till den av MOA-utredningen skisserade sek— tionsindelningen i den nya organisationen och den däremot svarande uppdelningen av hälso- och sjukvårdens område. Be- fattningar, som föreslås överförda till SMA har inte medtagits, ej heller två del- tidsföredragande rättsläkare med tre tim- mars daglig tjänstgöring, vilkas befatt- ningar utgår enligt förslaget rörande SMA:s rättsmedicinska avdelning. Jfr. 16.3.

Område, befattningar m.m.1 Timmar/dag i nu— enligt läget försla- Öppen kroppssjukvård m.m. get Mr (nu chef för medicinal-

byrån) 3.5 7.0 Dfl (nu förlossningsvård) 3.0 3.0

Summa 6.5 10.0

Sluten kroppssjukvård Mr (nu chef för Sjukhusbyrån) 3.5 7.0

Mr (ny tjänst) — 7.0

Dfl (nu tuberkulossjukvård

m. m.) 3.0 3.0 Summa 6.5 17.0 Mentalsjukuård Mr (nu chef för mentalsjuk— vårdsbyrån) 3.5 7.0 Mr (nu överinspektör för mentalsjukvården) 7.0 7.0 Dfl (nu mrass) 2.0 — Dfl (ny tjänst) —— 3.0 Summa 12.5 17.0

Hälsovård, förebyggande vård Mr (nu chef för hälsovårds-

byrån) 3.5 7.0 Mr (ny tjänst, ersätter före-

dragande Bg 1 för sjöfolks- ärenden, könssjukvård och vissa uppgifter vid NIH) 4.0 7.0 Dfl (nu allmän hälso-

kontroll) 3.0 3.0 Dfl (ny tjänst) _ 3.0

Summa 10.5 20.0

Mödra- och barnavård, familjerådgivning m.m. Mr (ny tjänst) — 7.0 Föredragande B 1 (ny tjänst;

nu dfl 2 1/2 t/d vid social-

psykiatriska nämnden) 2.5 7.0 Dfl (nu mrass; föreb barna-

vård) 2.0 3.0 Dfl (nu föreb barnavård,

vakant) 1.0 —— Dfl (nu barnpsykiatri) 3.0 3.0 Dfl (nu socialpsykiatriska

nämnden) 2.5 3.0

Summa 11.0 23.0

1 Förkortningar: Mr=medicinalråd; mrass = medicinalrådsassistent; dfl = deltids- föredragande läkare; dftl = d:o tandläkare; dfap = d:o apotekare.

Område, befattningar m.m. Timmar/dag Område, befattningar m.m. Timmar/dag i nu- enligt i nu— enligt läget försla- läget försla- Vdrd av psykiskt utvecklingsstörda get Beredskapsavdelningen get Mr (nu chef för avdelningen Mr (ny tjänst, nu läkare-

för vården av psykiskt byråchefen Be 1 vid SBN:s efterblivna m.m., tillika personalbyrå, som ersättes Överinspektör) 3,5 7,0 med administrativ byrå- th (nu mrass) 2.0 3.0 Dähef) k . 1 _ 3.5 7.0

_ nu n s acerin s- summa 5'5 10'0 äränden) g p g 3.0 3.0 Dfl (nu hälsovårdsärenden) 2.0 2.0

Lan-""dsslukmd Bd A 25 (halvtid, apotekare) 3.5 3.5 Mr (ny tjänst, ersätter _— specialföredragande Bg 1) 7.01 7.0 Summa 12-0 15-5 Dfl ("Y lläDSf) _ 3—0 Nämnden för internationella hälsovårds- Summa 7.0 10.0 ärenden (NIH) Föredragande i Bg 1 (delvis) Rehabilitering och handikappvdrd Jfl' hälSOVål'd. förebyg- Ml' (ny tjänst) _1 70 gande vård 3.0 -— Dfl (ny tjänst) _ 3.0 Sumnla 3_0 __ Summa _ 10.0 Sammandrag Medicinalavdelningen Tandvård Öppen kroppssjukvård m. m. 6.5 10.0 Mr (nu chef för tandvårds- Sluten kroppssjukvård 6.5 17.0 byrån) 3.5 7.0 Mentalsjukvård 12.5 17.0 Bd A 27 (tandläkare) 7.0 7.0 Hälsovård, förebyggande * th1 (nu odontologisk vård 10.5 20.0 profylaktik) 2.0 2.0 Mödra- och barnavård, familjerådgivning m.m. 11.0 23.0 Summa 12'5 16'0 Vård av psykiskt utveck— Apotelcs— och läkemedelsvåsende (exklusive lingsstörda 5'5 10'0 läkemedelsinspektionen) LångtldSS-llfkl'ård _ 7'0 10'0 .. Rehabilitering och handt- Mr (apotekare, nu chef for kappvård —- 10.0 apoteksbyrån) 3.5 7.0 Tandvård 12.5 16.0 Bd A 27 (apotekare) 7.0 7.0 A .. poteks- och låkemedels— Bd A 25 (apotekare) 7.0 — väsende 235 200 Dfl (nu läkemedelsärenden) 3.0 3.0 ; Dfap (nu narkotikakontroll Summa 95.5 153.0 m.m.) 3.0 3.0 MS i övrigt och NIH Summa 235 20.0 Statistikfrågor " 9.0 8.0 Nämnden for utlandska Statistikfrågor läkare _ 2-0 2-9 Dfl (nu sjukdomsstatistik) 3.0 3.0 giädskapsavdelnmgen låg 15'0 Dfl (nu cancerregistret) 3.0 3.0 ' "___ Dfl (nu mrass med 2 timmar Summa 26.0 25.5 för diagnosstatistik m.m. Totalsumma 1215 178.5 och 1 timme för försöks- Därav: verksamhet) 30 2.0 Läkare 85.0 1421) Summa 9_0 &() Tandläkare 12.5 16.0 Apotekare 24.0 20.5 Nämnden för utländska läkare 1 Rätteligen skulle tjänsten i Bg 1, som Dfl 20 20 beviljats för långtidssjukvård och rehabili-

—_ tering, ha redovisats med 3.5 timmar på Summa 2.0 2-0 vartdera området.

Till uppställningen kommentarer.

fogas följande

Öppen kroppssjukvård m.m.

Medicinalrådet och chefen för medicinal- byrån har fått en väsentlig lättnad i arbetsbördan genom provinsialläkarre- formen, bl.a. genom att det tidsödande bestyret att anskaffa vikarier för provin- sialläkare bortfallit. Kapacitetsökningen har därför bedömts vara tillräcklig.

Sluten kroppssjukvård Medicinalrådet och chefen för sjukhus- byrån har nu en av de hårdast belasta- de byråerna. Vårdgrenen är både kvali- tativt och kvantitativt den mest betydan- de inom sjukvården. Den är också det centrala i sjukvårdshuvudmännens pla- nering av den slutna vården och i ra- tionaliseringssträvandena inom sjukvår- den. Härav följer att detta medicinalråd genom sin ställning inom MS blir den, som är närmast till att representera MS i CSB och SJURA, vilka organ till all- deles övervägande del rör sig med prob- lem inom den slutna kroppssjukvården.

Vid en bedömning av såväl den nuva- rande som den väntade arbetsbördan för den slutna kroppssjukvårdens företrä- dare måste också beaktas uppgiften att vara föredragande i disciplinnämnden. Som nyss framgått hade Sjukhusbyrån 1963 det högsta och år 1964 det näst högsta antalet ärenden i nämnden. Där- till kommer att sjukhusbyråns disciplin- ärenden är mera komplicerade och ar- betskrävande än genomsnittet.

Man har —— som förut framhållits -—- att förutse att MS:s arbetsuppgifter i fråga om den slutna akuta kroppssjuk- vården kommer att snabbt öka därest sjukvårdsplanerna, som främst avser detta vårdområde, förs över till MS. Ett avsevärt ökat behov av kontakter med huvudmännen kommer att bli följden.

Den öppna kroppssjukvården, mental- sjukvården, långtidssjukvård, rehabilite- rings- och handikappvård samt nykter- hetsvård kan inte planeras och utvecklas utan att ställas i samband med den slutna somatiska akutsjukvården.

Med hänsyn till vad nu anförts före- slår MCA-utredningen två medicinalråd för sluten somatisk akutsjukvård. Där- jämte föreslås en deltidsföredragande läkare bl.a. med hänsyn till 1957 års epileptikerutrednings förslag om repre- sentation i MS för epileptikervård.

M entalsjukvård Frågan om den nuvarande överinspek- törstjänsten bör bibehållas med nuva- rande konstruktion eller om ämbetsupp- gifterna skall övertagas av MS är under övervägande i samband med behand- lingen av sinnessjuklagstiftningskommit- téns betänkande (SOU 1964:40). Kom- mittén har föreslagit att överinspektören skall bibehållas med i stort sett nuva- rande uppgifter. MS har i sitt remissut- låtande föreslagit, att överinspektören vid mentalsjukhusens kommunalisering bör upphöra som fristående tjänsteman men bibehållas som befattningshavare inom MS.

Överinspektören har i detta samman- hang medtagits och redovisats som in- gående i den för MS tillgängliga kapaci- teten i fråga om mentalsjukvården. Hans löpande arbetsbörda, som nu till över- vägande delen består av ärenden angå- ende permissioner och andra förmåner för enskilda patienter, kommer att ned- bringas högst väsentligt, därest dessa uppgifter överförs till nämnder på det lokala planet i enlighet med vad kom- mittén föreslagit.

Med beaktande härav syns antalet hel- tidsanställda läkare för mentalsjukvår— den kunna bibehållas oförändrat. MCA- utredningens förslag upptar i enlighet härmed två medicinalråd för mentalsjuk-

vården, varvid förutsättes utgå.

Den nuvarande befattningen som me- dicinalrådsassistent bör utgå och ersättas med en deltidsföredragande med 3 tim- mars daglig tjänstgöring.

överinspektörstjänsten

Hälsovård, förebyggande vård MCA-utredningen har tidigare framhål- lit det synnerligen angelägna behovet av ökad kapacitet inom hälsovårdens om- råde.

Nuvarande medicinalrådet och chefen för hälsovårdsbyrån har alltför stor ar- betsbelastning trots att särskilda före- dragande finns för sjöfolksärenden och könssjukvård samt för hälsovårdsupplys- ning m.m. Han torde vara den hårdast belastade i fråga om uppdrag att före— träda MS. Han är sålunda ledamot i vat- tenvårdsnämnden, vice ordförande i sty- relsen för statens veterinärmedicinska anstalt, ledamot i styrelsen för statens bakteriologiska laboratorium, ledamot i styrelsen och tillika medlem av arbets- utskottet vid statens institut för folk- hälsan, suppleant för generaldirektören i strålskyddsnämnden, MS:s represen- tant vid handläggningen hos kommers- kollegium av ärenden rörande tillsatser till livsmedel samt medlem i en av MS och veterinärstyrelsen bildad samarbets- delegation för handläggning av livsme- delshygieniska frågor av gemensamt intresse. Därutöver håller byrån kontak- ter med ett flertal andra myndigheter och institutioner. Internationella ärenden belastar hälsovårdsbyrån i särskild grad.

I stor omfattning tages medicinalrådet i anspråk för interna samråd i de andra byråernas ärenden i den mån de berör hygieniska frågor. Medicinalrådets tid förslår inte till önskvärd medverkan i informations- och annan upplysnings- verksamhet och vissa andra angelägna uppgifter.

För att den erforderliga förstärkningen

skall kunna åvägabringas erfordras för hälsovårdsområdet två medicinalråd. Uppdelningen av verksamheten synes i princip böra ske så att det ena medici— nalrådet svarar för omgivningshygien, vari ingår bl. a. frågor om luft- och vat- tenföroreningar, buller samt livsmedels- hygien, frågor angående infektionssjuk— domar med undantag för frågor angå- ende tuberkulos och könssjukdomar samt länsläkar- och stadsläkarorganisationer- na. Det andra medicinalrådet bör svara för hälsovårdsupplysning, allmän hälso- kontroll och andra hälsobefrämjande åtgärder, sjöfolksärenden, frågor angå- ende tuberkulos och könssjukdomar, trafikhygieniska frågor och karantäns- väsendet samt internationella hälso- vårdsärenden i den mån dessa ej faller på NIH. Upplysningsverksamheten rö- rande könssjukdomarna bör ankomma på förevarande medicinalråd. Han bör också vara ledamot i NIH och fungera som MS:s kontaktman i internationella frågor över huvud taget. I nuvarande or- ganisation handhas de nämnda uppgif- terna utom hälsokontrollfrågorna när- mast av en föredragande läkare Bg 1, vilken tjänst föreslås utgå.

Med hänsyn till arbetsbelastningen och till den mångskiftande karaktären av de uppgifter det är fråga om erfordras också två deltidsföredragande läkare, rekryterade med hänsyn till det aktuella behovet av att få mera permanent till- gång till särskild kompetens inom de två medicinalrådens verksamhetsfält.

Mödra- och barnavård, familjerådgiv- ning m. 111. För detta område, som bl.a. inkluderar allmänna medicinska barn- och ungdoms- frågor över huvud taget, föreslås en ny medicinalrådstjänst. För området avses även två deltidsanställda läkare.

Här må nämnas, att vid överläggningar mellan företrädare för MCA-utredningen

samt för Svenska barnläkarförbundet och Svenska pediatriska sällskapet har som önskemål beträffande MS:s nya or- ganisation framhållits, att barna- och ungdomsårens hälso- och sjukvårdspro- blem behövde en väsentligt starkare re- presentation i MS än för närvarande, att barna- och ungdomsårens hälso- och sjukvårdsärenden borde i största möjliga utsträckning samlas till en gemensam byrå, att mentalhygicniska frågor i de tidiga barnaåren, likaväl som i skol- åldern, ävensom handikapproblemen för barn och ungdom borde ägnas väsentligt större uppmärksamhet samt att en sär- skild rådgivande kommitté borde till- sättas för att kontinuerligt tillföra sak- kunnig rådgivning till den föreslagna byrån. De framförda önskemålen torde ha i viktiga hänseenden tillgodosetts ge- nom den nyss föreslagna medicinalråds- tjänsten och vidare genom förslaget att bilda en särskild sektion (M 2:3) för medicinsk barna- och ungdomsvård, fa- miljerådgivning m. in.

För socialpsykiatriska nämndens verk- samhet, som föreslås anknuten till före- varande sektion, föreslås en heltids- och en deltidsföredragande läkare. Detta in- nebär någon förstärkning i förhållande till nuläget. Den har ansetts påkallad bl.a. med hänsyn till önskemålet att kunna ägna mera tid åt de byråer och liknande institutioner, som ger råd i abortfrågor, samt svara för anskaffning av platser vid sjukhus för kvinnor, som fått abort beviljad, i de fall svårigheter möter i detta avseende.

Vård av psykiskt utvecklingsstörda

Den faktiska förstärkningen är större än som framgår av siffrorna i uppställ- ningen i det att medicinalrådet som före- slås ersätta chefen för avdelningen för vården av psykiskt efterblivna m.m., tillika överinspektör för denna vård, be- frias inte endast från bestyret som ad-

ministrativ chef utan också från fack- frågor rörande epileptikervården och den psykiska barna- och ungdomsvården.

Enligt MCA-utredningens uppfattning föreligger inte längre något behov av att bibehålla en särskild överinspektör-sin- stitution. Dennas funktioner bör över- tagas direkt av MS.