Prop. 1947:68

('med förslag till förord\xad ning om ändring i vissa författningar berörande ve\xad terinärväsendet samt angående inrättande av en vete\xad rinär styrelse',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

1

Nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­

ning om ändring i vissa författningar berörande ve­ terinärväsendet samt angående inrättande av en vete­ rinär styrelse; given Stockholms slott den 7 februari 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa författ­ ningar berörande veterinärväsendet;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen före­ dragande statsrådet hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Förslag

till

förordning om ändring i vissa författningar berörande

veterinärväsendet.

Härigenom förordnas, att vad i förordningen den 27 juni 1930 (nr 247) om utrotande av nötbromsen, lagen den It maj 1934 (nr 140) angående köttbesiktning och slakthus, lagen den 12 april 1935 (nr 105) om bekäm­ pande av smittsamma husdjurssjukdomar (epizootilagen), förordningen den 21 juli 1937 (nr 737) med vissa bestämmelser rörande till människoföda av­ sedd mjölk och grädde m. m. samt förordningen den 20 juni 1941 (nr 577) angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur finnes stadgat rörande medicinalstyrelsen i stället skall från och med den 1 juli 1947 hava avseende å veterinärstyrelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 68.

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 68 .

3

och länsveterinär respektive förste stadsläkare och förste stadsveterinär. Vi­ dare ha åtskilliga sammanslutningar yttrat sig, nämligen svenska landstings­ förbundet, svenska stadsförbundet, Sveriges läkarförbund, svenska läkare­ sällskapet, svenska provinsialläkarföreningen, svenska stadsläkarföreningen, svenska lasarettsläkarföreningen, svenska sanatorieläkarföreningen, svenska psykiatriska föreningen, Sveriges yngre läkares förening, svenska veterinär- läkareföreningen, svenska distriktsveterinärföreningen, svenska veterinärför­ eningen för kött- och mjölkhygien, svenska veterinärföreningen för hus- djurshygien, Sveriges yngre veterinärers förening, hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet lands­ bygdens folk, Sveriges tandläkarförbund, apotekarsocietetens direktion samt Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund, svensk sjukskö- terskeförening samt statens sjukhuspersonals förbund. Tilläggas må, att stats­ kontoret, allmänna lönenämnden, riksräkenskapsverket och statens organisa- tionsnämnd efter remiss även yttrat sig över medicinalstyrelsens utlåtande i ämnet.

Jag torde få erinra om, att Kungl. Maj:t förut denna dag efter föredrag­ ning av statsrådet Mossberg beslutat att förelägga riksdagen proposition an­ gående medicinalstyrelsens omorganisation. I denna har förordats att veteri­ närväsendet skulle utbrytas från medicinalstyrelsens verksamhetsområde och handhavas av ett särskilt ämbetsverk.

Nuvarande organisation.

I fråga om medicinalstyrelsens nuvarande organisation och arbetsbörda tillåter jag mig hänvisa till vad förut denna dag anförts i propositionen nr 67 angående omorganisation av medicinalstyrelsen. Rörande personalen och arbetet å styrelsens veterinärbyrå torde emellertid här få lämnas vissa upp­ gifter.

Personalbeståndet å veterinärbyrån framgår av följande uppställning.

Veterinärbyrån.

Lönegrad el. arvode

Allmänna avdelningen jämte statsinspektörens avdelning.

1 medicinalråd (byråchef) .... A 30 1 statsinspektör för köttkon­

trollen, tillika föredragande A 29 1 byråveterinär..........................Ko 26

2 veterinäramanuenser å......... 2 000

1 l:e byråsekreterare 1 amanuens.................

¹ » .......................

1 kanslibiträde........... 1 kontorsbiträde

Tuberkulosavdelningen

1 byrådirektör........................... A 28 1 kansliskrivare 1 konsulent.................................. A 24 2 kanslibiträden 2 konsulenter................................ Eo 24 5 kontorsbiträden

1 skrivbiträde ..,

Kastsjukeavdelningen

2 konsulenter............................... Eo 24 1 kanslibiträde ..,

¹ kontorsbiträde .

Lönegrad el. arvode

A 24 Eo 18 Ex 15

A 7 Eo 4

Eo 11 Eo 7 Eo 4 Ex 2

Eo 7 Ex 4

4

Arbetet å veterinärbyrån kan för närvarande sägas vara uppdelat å fyra olika avdelningar, nämligen en för ärenden rörande köttkontroll och animal födoämneshygien i övrigt under ledning av statsinspektören över köttkon­ trollen (statsinspektörens avdelning), en för ärenden rörande bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur under ledning av en byrådirektör (tuberkulos­ avdelningen), en för ärenden rörande bekämpandet av smittsam kastning hos nötkreatur under ledning av en konsulent (kastsjukeavdelningen) samt en för övriga ärenden under ledning av byråchefen (allmänna avdelningen). Jämlikt arbetsordningen för medicinalstyrelsen tillkommer det statsinspek­ tören att med åligganden och ansvar, som ankomma å byråchef, handlägga till hans avdelning hörande ärenden. Byrådirektören har förordnats att i byråchefs ställe och, efter omständigheterna, under dennes inseende hand­ lägga tuberkulosavdelningens ärenden, och nyssnämnde konsulent å kast­ sjukeavdelningen intager motsvarande ställning beträffande handläggningen av ärendena å kastsjukeavdelningen. Antalet föredragande för veterinärären­ den utgör sålunda 4. Sammanlagt uppgår den med dessa ärenden syssel­ satta personalen till ett 30-tal, varav omkring hälften har veterinärmedicinsk eller juridisk utbildning. Anmärkas må, alt statsinspektörens avdelning är ofullständig såtillvida, att den icke disponerar över egen personal för skriv- och expeditionsgöromål.

Byråveterinären är byråchefens närmaste man, såvitt gäller veterinärby­ råns allmänna ärenden, och förbereder alla dylika, som anses kräva vete­ rinär fackkunskap, i den mån byråchefen icke ensam tager befattning där­ med. Särskilt åligger det byråveterinären att bereda personalärenden röran­ de läns- och distriktsveterinärers tjänstledigheter och semestrar m. m., att granska från veterinärerna till medicinalstyrelsen inkomna årsredogörelser, rapporter och räkningar, som icke äga samband med tuberkulos eller kast­ sjuka hos nötkreatur, samt att uppgöra styrelsens månadsrapporter och års­ berättelser för veterinärväsendets del.

Konsulent å tuberkulosavdelningen åligger i huvudsak att tillhandagå med råd och upplysningar i allt, som rör förekommande och hämmande av tu­ berkulosen hos nötkreatur, samt för sådant ändamål utföra erforderliga resor och undersökningar. Då han icke är upptagen av tjänsteresor, skall han deltaga uti tuberkulosavdelningens arbete, bland annat granskning av rapporter och räkningar. Vid tillfälligt förfall för byrådirektören är han skyl­ dig att inträda i dennes ställe.

Av de båda vid kastsjukeavdelningen tjänstgörande konsulenterna är så­ som förut nämnts den ene tillika föredragande. 1 sådan egenskap har denne att övervaka efterlevnaden av de bestämmelser, vilka avse bekämpandet av den smittsamma kastningen hos nötkreatur, samt att tillse att vederbörande veterinärer fullgöra vad som mligt gällande föreskrifter åligger dem. Ifråga­ varande befattningshavare har i likhet med övriga specialföredragande inom styrelsen bemyndigats att utan föregående föredragning själv i avsevärd om­ fattning fatta beslut i här avsedda ärenden. Frånsett ärenden av principiell eller eljest större betydelse, som underställas generaldirektörens prövning,

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

5

och ärenden rörande ersättning vid nedslaktning, som avgöras av byråche­ fen, fattar sålunda ifrågavarande konsulent själv beslut i hithörande ärenden.

Åliggandena för den andre konsulenten å kastsjukeavdelningen motsvara de för konsulent å tuberkulosavdelningen angivna.

Av de båda veterinära deltidsamanuenserna handhar den ene — som bi­ träder hyråveterinären — förutom tillfälliga mindre utredningar i huvud­ sak följande göromål, nämligen förande av veterinärmatriklar och kortsy­ stem över alla tjänster med tjänstårsberäkning, kontroll av meritförteck­ ningar och annan granskning av ansökningshandlingar vid ansökning till lediga tjänster ävensom utarbetande av tjänsteförteckning och tjänstememorial över samtliga sökande, lämnande av uppgifter kvartalsvis beträffande läns- och distriktsveterinärernas ålderstillägg samt utredning och statistiska beräk­ ningar angående det antal studerande, som årligen skall intagas vid veteri­ närhögskolan.

Den andre deltidsamanuensen, som tjänstgör hos statsinspektören, biträ­ der denne i olika med den animala livsmedelskontrollen förenade göromål av mindre kvalificerad art men har dessutom medgivits att i statsinspektörens frånvaro själv handlägga och avgöra löpande ärenden av enklare natur.

Av den juridiskt utbildade personalen -— en förste byråsekreterare och två heltidsamanuenser — biträder förste byråsekreteraren med handläggning­ en av alla mera kvalificerade ärenden av juridiskt-administrativ natur å veterinärbyrån. I den mån han därvid icke själv ombesörjer erforderliga ut­ redningar och uppsättningar, fungerar han som juridiskt-administrativ kon­ sult för veterinärbyrån i dess helhet. Svårare ärenden av nu avsedd beskaf­ fenhet underställas dock kameralbyråchefen. De juridiska amanuenserna bi­ träda förste byråsekreteraren och övriga befattningshavare med utredningar och uppsättningar i de ärenden, som till dem överlämnas. Bland dylika ären­ den må särskilt nämnas ärenden rörande införseltillstånd för djur och varor, vilka som regel uppsättas av sistnämnda befattningshavare och av dem föredragas för byråchefen eller — i förekommande fall — för statsinspek­ tören.

Medicinalstyrelseutredningens förslag angående veterinärväsendets

administration m. m.

Beträffande veterinärväsendets administration har utredningen utarbetat två alternativa förslag. Enligt det ena — betecknat såsom alternativ I — åsyftas alt bereda veterinärväsendet en mer självständig ställning inom ramen för medicinalstyrelsens organisation, och med det andra — betecknat såsom alternativ II -—- avses att för veterinärväsendets ledning inrätta ett särskilt ämbetsverk, lydande under jordbruksdepartementet. Majoriteten inom utredningen har förordat det såsom alternativ I betecknade förslaget.

I fråga om huvuddragen av utredningens såsom alternativ I betecknade förslag liksom ock i fråga om de enligt remissutlåtandena gjorda principiella övervägandena rörande de båda alternativa förslagen tillåter jag mig hänvisa

till vad som anförts i propositionen angående medicinalstyrelsens omorga­ nisation.

Vid sin utformning av förslaget om inrättande av ett ämbetsverk enligt alternativ II har utredningen särskilt tagit sikte på att tillgodose från olika håll uttalade önskemål, att veterinärväsen­ dets ledning skulle ställas i intim kontakt med medicinalstyrelsen och jord­ bruksnäringen.

Ett sådant ämbetsverk — benämnt veterinärstyrelsen — skulle enligt ut­ redningens mening organiseras å en allmän byrå, en hygienisk byrå, en byrå för ärenden rörande tuberkulos och smittsam kastning hos nötkreatur samt en administrativ byrå, vilket i huvudsak innebure ett överflyttande till det nya ämbetsverket av nuvarande organisation, utbyggd med en administrativ byrå. Ledningen av varje byrå skulle vara anförtrodd en befattningshavare i byråchefs ställning. I spetsen för veterinärstyrelsen skulle stå en styrelse be­ stående av en överdirektör, tillika ordförande i styrelsen, samt byråcheferna, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt två av Kungl. Maj:t för fyra år förordnade ledamöter, utsedda en efter förslag av medici­ nalstyrelsen och en efter förslag av lantbruksstyrelsen. Överdirektören för­ utsattes äga veterinär fackkunskap. Styrelsen skulle genom omröstning i ple­ num avgöra ärenden av principiell vikt eller eljest av större betydelse även­ som ärenden, som överdirektören funne skäligt hänskjuta till densamma. Le­ damot av styrelsen skulle äga påkalla gemensam handläggning med medici­ nalstyrelsen eller lantbruksstyrelsen. För beslutmässighet skulle fordras, att överdirektören och minst fyra ledamöter deltoge i beslutet. Vore pleniärende så brådskande, att ledamöter utom ämbetsverket icke hunne tillkallas, skulle, där så ske kunde, före beslutets fattande kommunikation äga rum mellan överdirektören och minst två sådana ledamöter. I andra ärenden än pleni- ärenden skulle överdirektören ensam äga beslutanderätt, såvitt desamma icke vore av den natur, att de lämpligen kunde handläggas såsom byråärenden. Ärenden rörande fel och försummelse i tjänsten eller utövning av verksam­ het, som stode under styrelsens inseende, och liknande ärenden, sammanfatt­ ningsvis benämnda disciplinärenden, skulle emellertid handläggas av en sär­ skild nämnd, veterinärstyrelsens disciplinnämnd.

I likhet med vad som gäller för medicinalstyrelsen skulle vid veterinär- styrelsens sida ställas ett vetenskapligt råd, bestående av, förutom en före­ trädare för rättsvetenskapen, representanter för de grenar av den veterinär­ medicinska vetenskapen, som för närvarande äro företrädda inom medici­ nalstyrelsens vetenskapliga råd, nämligen animal födoämneshygien, veterinär medicin, veterinär kirurgi, bujatrik och obstetrik, veterinär bakteriologi och husdjurshygien.

I disciplinnämnden skulle ingå överdirektören såsom ordförande, chefen för den byrå eller byråavdelning, till vilken det för bedömande föreliggande ärendet huvudsakligen hörde, chefen för administrativa byrån, den ledamot av vetenskapliga rådet, som företrädde rättsvetenskapen, samt den av Kungl.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

7

Maj :t efter förslag av lantbruksstyrelsen utsedde ledamoten av veterinärsty­ relsen eller dennes suppleant. Ärendena skulle avgöras efter omröstning, där­ vid majoritetens mening skulle gälla såsom nämndens beslut eller vid lika röstetal för olika meningar den som innebure frikännande eller eljest vore lindrigast. Inrättande av en sådan nämnd skulle innebära en avvikelse från vad tidigare gällt inom medicinalstyrelsen för behandling av ärenden rörande fel eller försummelse i tjänsten och dylikt. I avgörandet av sådana ärenden ha nämligen hittills deltagit — förutom generaldirektören — chefen för den byrå till vilken ärendet hört samt ytterligare minst en byråchef, varvid skolat iakttagas, att chefen för kameralbyrån alltid skolat vara en av de i ärendet deltagande byråcheferna. Ärendet har avgjorts genom omröstning, därvid den av flertalet omfattade meningen eller vid lika röstetal den av general­ direktören biträdda meningen gällt såsom styrelsens beslut. Ändringen har motiverats med den innebörd, som avgörandet av hithörande ärenden kan äga för såväl den enskilde sakägaren, då styrelsens beslut ofta måste bliva vägledande för en domstol i en skadeståndsprocess, som ock för den yrkes­ utövare, mot vilken anmärkning framställts.

Beträffande den föreslagna byråindelningen har medicinalstyrel­ seutredningen anfört, att den förordade organisationen nära anslöte sig till den ordning, som för närvarande tillämpades, och tillgodosåge önskemål, som i detta hänseende uttalats vid remissbehandling av vissa inom utredning­ en uppgjorda preliminära förslag. Organisationen skilde sig från den nuva­ rande i huvudsak därigenom, att handläggningen av tuberkulos- och kast- sjukeärendena sammanförts till en gemensam byrå. Denna anordning har synts utredningen motiverad ur väsentligen följande synpunkter.

Såväl det kliniska tuberkulosbekämpandet som i viss utsträckning — efter en den 1 januari 1944 genomförd decentralisering — kastsjukebekämpandet bedrivas av hushållningssällskapen i landet genom hos dem anställda vete­ rinärer. I allmänhet handhava samma veterinärer bekämpandet av båda sjuk­ domarna. Då de veterinära befattningshavare i medicinalstyrelsen, vilka handlägga med den centrala ledningen av ifrågavarande sjukdomsbekäm- panden förenade göromål, till stor del rekryteras bland veterinärer med tidi­ gare tjänstgöring hos hushållningssällskapen, lärer det kunna förväntas, att nämnda befattningshavare efter hand komma att besitta sakkunskap rörande båda dessa sjukdomar i motsats till vad hittills i regel varit fallet. Härigenom bör kunna vinnas en efter arbetets omfattning smidigare anpassning av arbetskrafterna, vilket är av vikt med hänsyn lill att frekvensen av dessa sjukdomar växlar och efter hand kan väntas avtaga. Då nämnda sjukdomar delvis förekomma inom samma djurbesättningar, lärer vidare en ur ekono­ misk synpunkt mera rationell planläggning av konsulenternas resor kunna åvägabringas. Då jämväl i övrigt vissa administrativa beröringspunkter före­ finnas med avseende å bekämpandet av ifrågavarande sjukdomar, framstår ett sammanförande av de nuvarande tuberkulos- och kastsjukeavdelningama lill en gemensam byrå såsom ändamålsenlig.

Angående fördelningen av ärendena mellan de olika byråerna ifrågasät­ ter utredningen i övrigl eu avvikelse från den ordning, som nu tillämpas, endast såvitt gäller de med pasteuriseringskontrollen förenade ärendena. Be­ träffande handläggningen av dessa gäller för närvarande, att de löpande gö-

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

romålen med registrering och granskning av inkomna rapporter m. m. över verkställda prov i fråga om såväl till kreatursföda avsedd mjölk som kon- sumtionsmjölk ombesörjas å tuberkulosavdelningen av en befattningshavare i kansliskrivares tjänsteställning. Viktigare ärenden rörande till kreaturs­ föda avsedd mjölk handläggas av vederbörande veterinära befattningshava­ re å tuberkulosavdelningen och motsvarande ärenden rörande konsumtions- mjölk överlämnas till statsinspektören för vidare åtgärd. Då pasteuriserings- kontrollen närmast måste anses vara en fråga av allmänhygienisk natur, an­ ser utredningen det vara mest följdriktigt, att samtliga därmed förenade ärenden överföras till hygienbyrån. Uppenbart är, att samråd bör äga rum med tuberkulos- och kastsjukebyrån i de fall, då fråga uppkommer om sär­ skilda åtgärder, som ha samband med kontrollen och avse förebyggande av tuberkulos och kastsjuka hos nötkreatur.

Den veterinära statistiken, som tidigare utarbetats inom medicinalstyrel­ sens veterinärbyrå och därpå gjorts till föremål för översyn av styrelsens statistiker, har utredningen ansett böra överlämnas till en av utredningen fö­ reslagen statistisk avdelning inom medicinalstyrelsen.

I fråga om författningsärenden har utredningen förutsatt rätt för vete­ rinärstyrelsen att erhålla biträde av en för medicinalstyrelsens vidkommande föreslagen lag- och utredningsbyrå.

Härjämte torde böra nämnas, att utredningen diskuterat frågan om icke vid inrättande av ett särskilt ämbetsverk för de veterinära ärendena den nu­ varande möjligheten för Kungl. Maj:t att förordna, att epizootibekämpandet helt eller delvis skulle övertagas av en särskild epizootinämnd borde bortfalla. Utredningen har emellertid närmast ansett, att möjligheten att tillsätta en epizootinämnd borde bibehållas.

Utredningen har även behandlat vissa frågor rörande förskjutningar av de hittills gällande gränserna för det centrala ämbetsverkets befattning med veterinär ärenden.

Därvid har utredningen förordat, att statens veterinärmedicinska anstalt, som tidigare stått under medicinalstyrelsens överinseende men från och med år 1944 ställts under ledning av en särskild styrelse, ånyo fördes in under ledning och tillsyn av central förvaltningsmyndighet.

Vidare har medicinalstyrelseutredningen till behandling upptagit frågan, huruvida vissa ärenden, som nu tillhöra Kungl. Maj :ts avgörande skulle kun­ na överflyttas till veterinärstyrelsens handläggning.

Utredningen har därvid funnit, att fastställandet av de lokala taxor, enligt vilka —- jämlikt 8 § lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakt­ hus — samhälle eller kommun för köttbesiktning och — om kött först efter särskild behandling får användas till människoföda — för sådan behandling ävensom för begagnande av offentligt slakthus äger uppbära avgifter, skulle med fördel kunna överlämnas till veterinärstyrelsen.

Utredningen har även föreslagit sådan ändring av 2 § 3 mom. förutnämn­ da lag, att å den centrala förvaltningsmyndigheten överflyttades Kungl. Maj :ts befogenhet att medgiva befrielse från skyldighet för samhälle med köttbesikt- ningstvång att vidtaga de åtgärder, som erfordrades för att köttbesiktning

9

inom samhället skulle kunna äga rum utan större tidsutdräkt eller annan olägenhet, då den för samhället erforderliga besiktningen kunde utan olä­ genhet verkställas inom annat eller andra samhällen eller i kontrollslakteri. I ärenden av förevarande slag hade Kungl. Maj :t endast sällan intagit annan ståndpunkt än medicinalstyrelsen, och en bestämd praxis hade utvecklat sig vid bedömandet av dylika ärenden.

Utredningen har tillika behandlat vissa spörsmål angående beslutanderät­ ten i frågor rörande införsel till riket av djur m. in. samt rörande tjänst- årsberäkning för veterinärer.

Medicinalstyrelseutredningen har även ansett sig böra undersöka huruvida och i vad mån beslutanderätten i veterinära ärenden, vilka nu slutligen hand­ läggas av medicinalstyrelsen, skulle kunna decentraliseras till lokala myn­ digheter.

Därvid har utredningen funnit, att ärenden rörande meddelande av dispens från s. k. ladugårdsförbud, d. v. s. ett av vederbörande länsstyrelse till före­ byggande av spridning av mul- och klövsjuka utfärdat förbud för envar, som inom av förbudet berört område innehar besättning av nötkreatur, svin, får eller getter, att lämna tillträde till ladugård, stall eller annat rum, där kreatur, foder eller strö förvaras, åt person, vilkens tillträde icke är oundgängligen erforderligt för djurens eller rummets vård, lämpligen borde överföras från medicinalstyrelsen till länsstyrelserna. För en sådan ändring talade enligt utredningens mening praktiska skäl, vartill komme att person- och lokalkän­ nedom vore av värde vid avgörande av ärenden av ifrågavarande slag.

Vidare har utredningen från decentraliseringssynpunkt behandlat vissa frågor rörande införsel av djur till riket, i vilka beslutanderätten enligt gäl­ lande bestämmelser tillkommer medicinalstyrelsen, frågor rörande skyldig­ het för tjänsteveterinärer att avgiva vissa rapporter och årsredogörelser m. m. samt fråga om beviljande av ledighet för distriktsveterinär och förordnande av vikarie för denne.

Chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden ha av utredningen behandlats med utgångspunkt från förhållandena inom den nuvarande medicinalstyrelsens samtliga verksamhetsgrenar. Rörande dessa förhållanden har utredningen anfört.

Chefen för medicinalstyrelsen förordnas för närvarande för en tid av sex år i sänder och uppbär lön enligt 12 lönegraden av civila avlöningsreglemen- tets löneplan C, i nuvarande läge motsvarande en sammanlagd löneinkomst av drygt 23 300 kronor eller, efter pensionsavdrag, av 22 100 kronor. Samt­ liga byråchefer äro fullmaktsinnehavare och åtnjuta lön enligt 30 lönegraden av civila avlöningsreglementets löneplan A, oavsett huruvida de äga human- medicinsk, veterinärmedicinsk eller annan utbildning. För dessa befattnings­ havare uppgår begynnelselönen för närvarande till omkring 15 300 kronor och slutlönen till 16 800 kronor, varifrån avgå pensionsavdrag med i runt tal 900 kronor.

Nu nämnda anställnings- och löneförhållanden överensstämma i princip med dem, som gälla för motsvarande befattningshavare inom civilförvalt­ ningen i allmänhet. För de med byråchefstjänsterna jämförliga inspektörs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

10

befattningarna inom styrelsen ha däremot tillämpats speciella grunder. Sa- lunda har överinspektören för sinnessjukvården förordnats tills vidare och placerats i lönegraden C 6, innebärande en bruttolön av 17 300 kronor, medan inspektören för sinnesslövården in. m. anställts tills vidare mot ett arvode av 14 900 kronor för år, motsvarande lön i 28 lönegraden, 29 löneklassen av löneplan A. Statsinspektören för köttkontrollen åter är fullmaktsinnehavare och uppbär lön enligt lönegrad A 29.1

I fråga om chefen för veterinärstyrelsen har i alternativ II av utredning­ ens förslag förordats att denne, som borde benämnas överdirektör, place­ rades i lönegrad C 10.

Innan utredningen närmare ingått pa lönegradsplaceringen för byrachefs- tjänsterna, har utredningen erinrat om att 1939 års tjänsteförteckningssak- kunniga i ett den 18 juni 1942 avgivet betänkande (SOU 1942:30) behand­ lat frågan om dessa tjänsters lönegradsplacering inom allmänna civilförvalt­ ningen, vari de sakkunniga, som i princip tagit avstand från en differentie­ ring av byråchefstjänsterna, framhållit, att i avseende å rekryteringen av dessa befattningar två huvudgrupper av tjänster kunde särskiljas, nämligen å ena sidan sådana, som företrädesvis rekryterades från den statliga befatt- ningshavarkåren och därvid ofta från respektive verks egen kår, samt a andra sidan sådana, vilkas innehavare tidigare haft sin verksamhet förlagd utom den egentliga statstjänsten. I sistnämnda fall vore tjänstens speciella karak­ tär sådan, att av dess innehavare måste krävas praktisk erfarenhet av annat slag än den, som i regel kunde förvärvas i statstjänst, exempelvis praktisk erfarenhet från vissa näringsområden såsom jordbruk, sjöfart in. m. De rekry- teringssvårigheter, som förelåge beträffande byråchefstjänsterna, hade i dy­ lika fall gjort sig gällande med särskild styrka. Enligt de sakkunnigas mening skulle vissa lättnader uppnås, om dessa tjänster kunde förvandlas till för­ ordnandetjänster, tillsatta på viss tid. Härigenom skulle åstadkommas ett löneläge, vilket i betraktande jämväl av den pensionsrätt, som efter viss för­ ordnandetid uppkomme, skulle kunna föranleda dugande män ur det prak­ tiska livet att övergå i statens tjänst.

Med beaktande av dessa sypunkter har medicinalstyrelseutredningen till behandling upptagit frågan om rekryteringen till fackbyråchefstjänsterna inom medicinalstyrelsen, därvid utredningen anfört följande.

Det är ett känt förhållande, att stora svårigheter icke sällan mött vid rekryteringen av de byråchefsbefattningar inom styrelsen, för vilka kräves human- eller veterinärmedicinsk fackutbildning. I viss mån gäller detta även generaldirektörsbefattningen och de med byråchefstjänstema jämför­ liga inspektörsbefattningarna. Nu berörda svårigheter torde i ej ringa mån bero på att läkar- och veterinäryrket ofta bereder sina utövare större per­ sonlig tillfredsställelse än förvaltningstjänsten i allmänhet kan erbjuda. Huvudanledningen till svårigheterna torde emellertid vara att söka i den omständigheten, att de grupper av läkare och veterinärer, ur vilka ifråga­ varande befattningar lämpligen rekryteras, i regel ha avsevärt högre inkoms­ ter av sin verksamhet än dem, som äro förenade med befattningarna inom medicinalstyrelsen. För att möjliggöra förvärvandet av kvalificerade inne-

1 Det torde böra anmärkas, att de av utredningen angivna lönebeloppen icke omfatta från den 1 juli 1946 utgående provisoriskt lönetillägg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

11

liavare av hithörande befattningar har därför, särskilt i fråga om byrå­ chefstjänsterna, tillstånd till mottagande av uppdrag vid sidan om tjänsten stundom måst medgivas i en omfattning, som icke kunnat undgå att verka hinderligt på tjänstens handhavande.

Här berörda förhållande har jämväl uppmärksammats i direktiven, som framhålla, att spörsmålet bör bedömas i samband med andra föreliggande organisationsproblem, bland annat frågan om kvalitativ förstärkning av den juridiskt-adminstrativa sakkunskapen inom styrelsen. Medicinalstyrel­ seutredningen har i anslutning härtill undersökt möjligheten av att i viss utsträckning ersätta de medicinskt utbildade byråcheferna med administra­ tivt skolade krafter och låta den erforderliga medicinska sakkunskapen tillgodoses genom anlitande av deltidsanställda konsulter. Denna under­ sökning har emellertid givit vid handen, att stora vanskligheter skulle möta att för den medicinska konsullationen erhålla väl kvalificerade krafter, som tillika ägde nödig erfarenhet rörande hälso- och sjukvårdsförhållan- dena i landets olika delar. 1 den mån sådana krafter finnas i Stockholm eller dess närhet, äro de i allmänhet så upptagna av inkomstbringande göromål, att de icke kunna förväntas stå till förfogande i erforderlig om­ fattning mot den arvodesersättning, som kunde komma i fråga. Med all sannolikhet skulle en dylik ordning, om den överhuvud kunde genomföras, leda till en avsevärd försening av ärendenas handläggning. Utredningen har under sådana förhållanden icke ansett sig böra föreslå åtgärder av nämn­ da innebörd.

Vid besättande av chefsbefattningarna för apoteksbyrån och tandvårds- avdelningen ha motsvarande svårigheter, om ock i mindre grad, gjort sig gällande.

En synpunkt, som i detta sammanhang jämväl förtjänar beaktande, är önskvärdheten att möjliggöra större rörlighet i fråga om innehavare av flertalet hithörande befattningar. För närvarande gäller för byråchefsbe­ fattningarna en pensionsålder av 65 år och flertalet innehavare har då tjänst­ gjort å sina befattningar i 20—25 år. Med den snabba utveckling, som karak­ teriserar medicinal- och veterinärväsendet i våra dagar, har det blivit allt svårare för fackbyråcheferna att under så lång tid upprätthålla nödig kon­ takt med praktik och vetenskap. Behov har därför uppkommit av eu anställ­ ningsform, som möjliggör en efter förhållandena på området mera smidigt avpassad avgång från tjänsten med bibehållande av pensionsförmånen. Fn sådan anordning skulle tjäna icke blott statens utan även den enskilde be­ fattningshavarens legitima intressen.

Nu anförda synpunkter torde i huvudsak kunna tillgodoses genom att — i anslutning till 1939 års tjänsteförteckningssakkunnigas uttalande — uppföra befattningarna å C-planen i civila avlöningsreglementet och be­ sätta desamma medelst förordnande för viss tid, förslagsvis sex år åt gång­ en. Fn dylik överföring medför nämligen i och för sig såväl löneförbättring med större eller mindre belopp som möjlighet att erhålla full pension efter 12 tjänstår, låt vara med en mindre reduktion om vederbörande då icke fyllt 55 år samt förordnandet på befattningshavarens egen önskan upphävs eller icke förnyas vid den bestämda tidens utgång. Tillräcklig anledning att härvid göra skillnad mellan fackbyråchefer av olika slag synes utredningen icke före­ ligga, utan torde samtliga, inklusive cheferna för de föreslagna nya fackby­ råerna (rätIspsykiatriska byrån, tandvårdsbyrån, veterinära hygienbyrån samt tuberkulos- och kastsjukebyrån) böra uppföras å C-planen. Detsam­ ma gäller inspektörsbefattningarna för sinnessjuk- och sinnesslövården in. in.

Beträffande lönegradsplaceringen har utredningen erinrat om att — i an­ slutning lill förutnämnda betänkande (SOU 1942:30) — inom finansdepar­

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

tementet upprättats en promemoria, vari principiellt angivits, att vid överfö­ rande å C-planen av en å A-planen upptagen byråchefstjänst högre placering än lönegrad C 6 icke borde ifrågakomma, såvida icke särskilda skäl kunde anföras därför. Utredningen har framhållit, att vid uppförande av nu berör­ da befattningar å civila avlöningsreglementets C-plan olika linjer kunde ifrå­ gakomma. Som gemensam utgångspunkt borde tjäna den i finansdepartemen­ tets promemoria angivna regeln. En placering i lönegrad C 6 innebure, att vederbörande befattningshavare från och med tjänstens tillträdande komme i åtnjutande av en grundlön å 14 000 kronor jämte rörligt tillägg och kris­ tillägg, enligt gällande grunder för närvarande uppgående till omkring 3 300 kronor för år, eller alltså tillhopa cirka 17 300 kronor. Inom de närmast lig­ gande sex högre lönegraderna (C 7—12) ökades bruttolönen med 1 000 kronor för varje lönegrad. Härifrån avginge pensionsavdrag med belopp, stigande från omkring 900 till 1 200 kronor. Pensionsunderlaget utgjorde i lönegrad C 6 7 800 kronor och i lönegrad C 12 ungefär 9 800 kronor.

I fråga om fackbyråchefstjänsternas löneställning har vidare anförts föl­ jande.

Som ett underlag för bedömande av byråchefernas lönegradsplacering må lämnas följande uppgifter rörande medelinkomsten för de befattningshavar- grupper, ur vilka rekrytering av de nuvarande fackbyråchefstjänsterna plä­ gat ske. Medelinkomsten av _ läkarverksamhet (brutto) för de läkargrup- per, varom här är fråga, varierade enligt inom medicinalstyrelsen tillgäng­ liga uppgifter för år 1942 mellan 25 000 och 30 000 kronor för tjänsteläkare i öppen vård (förste provinsialläkare, provinsialläkare och stadsläkare) samt mellan 30 000 och 40 000 kronor för överläkare vid lasarett och sanatorier, medan den för överläkare vid statliga och kommunala sinnessjukhus stan­ nade vid omkring 21 000 kronor, förmånen av fri bostad inberäknad. Medel­ inkomsten för apoteksinnehavare, som äro skyldiga att erlägga allmän av­ gift för gemensamma ändamål, utgjorde enligt från apotekens avgiftsbered- ning inhämtade uppgifter för samma år i runt tal 16 200 kronor, sedan den allmänna avgiften frånräknats. Distriktstandläkarnas medelinkomst uppgick enligt uppgifter, som lämnats av svenska landstingsförbundet, år 1943 till drygt 14 100 kronor för manliga och 12 100 kronor för kvinnliga befattnings­ havare; mellan landstingens centrala lönenämnd och Sveriges kommunal­ tjänstemannaförbund har dock senare träffats en överenskommelse, var­ igenom den årliga medelinkomsten för manliga befattningshavare beräknas stiga till ungefär 15 500 kronor. Vad slutligen angår tjänsteveterinärema kan medelinkomsten på grundval av inom medicinalstyrelsens veterinärbyrå tillgängliga uppgifter beräknas för år 1943 till omkring 14 000 kronor för distriktsveterinärerna och 18 000 kronor för länsveterinärerna. För samtliga nu nämnda befattningsgrupper gäller emellertid, att inkomsterna inom grup­ perna variera starkt och att dessa för åtskilliga befattningshavare avsevärt överskrida de medeltal, som här angivits.

Uppenbart är, att dessa inkomstsiffror icke utan vidare kunna läggas till grund för ett bedömande av fackbyråchefernas lönegradsplacering. Frånsett att tjänstepensionsunderlaget för vissa befattningshavargrupper inom rekryteringskalegorierna avsevärt understiger motsvarande underlag för befattningshavare i lönegrad C 6, tillkomma åtskilliga faktorer, som för­ ringa värdet av en direkt jämförelse. Särskilt beträffande befattningshavare, som jämte lön åtnjuta inkomst enligt taxa, blir jämförelsen haltande, då med taxeinkomstens förvärvande icke sällan äro förenade utgifter av väx­ lande storlek. Uppgifterna torde dock vara av värde såtillvida som de giva

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Såvitt gällde de veterinära befattningshavarna har utredningen funnit, att den inspektionsverksamhet, som ålåge statsinspektören för köttkontrollen och som avsåge slakteriinrättningar och köttbesiktningsanstalter, vilka vore ställ­ da under statens kontroll, d. v. s. offentliga slakthus, kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer, ävensom ett mindre antal charkuterifabriker, blivit i väsentlig mån eftersatt. Rörande denna inspektionsverksamhet och därför erforderlig personal har utredningen anfört.

Inspektionsverksamheten gäller efterlevnaden av de författningar, som avse slakthus- och köttbesiktningsväsendet i riket. Det åligger statsinspektören därvid särskilt att tillse, att nämnda slakt- och besiktningsanstalter äro in­ rättade på föreskrivet sätt och att driften därstädes uppehälles i enlighet med veterinärhygienens fordringar och på området gällande bestämmelser. Stats­ inspektören har att företaga sina inspektions- och andra tjänsteresor i enlig­ het med uppgjord plan, som är godkänd av generaldirektören. I övrigt har han att företaga resa för fullgörande av honom åvilande inspektionsskyl- dighet, så snart han därtill förordnas av medicinalstyrelsen.

Ofördröjligen efter varje särskild tjänsteresa eller, därest flera resor efter godkänd plan företagits, efter den sista resans avslutande skall statsinspektö­ ren till styrelsen avgiva rapport jämte de förslag, vartill företagen inspektion må kunna giva anledning.

Till belysande av utvecklingen på köttkontrollens område och omfatt­ ningen av statsinspektörens tjänsteresor må följande siffror från den offi­ ciella statistiken för åren 1915 och 1939 anföras, av vilka det förra utgör det första året av statsinspektörens verksamhet och det senare sista »normal­ året» före krisförhållandenas inträde.

Offentliga slakthus Kontrolislakterier

Köttbesiktningsbyråer

År

Antal Antal

Antal

Antal Antal Antal

befintliga inspekterade befintliga inspekterade befintliga

inspekterade

1915..............

8

6

21

19

34

j

i

30

1939..............

8

2

62

22

168

45

Inspektionerna år 1939 ha föranlett anmärkningar rörande förhållanden eller anordningar i sammanlagt 164 fall, varav 4 avse slakthus, 94 kontroll­ slakterier och 66 köttbesiktningsbyråer. Förutom omförmälda inspektioner ha under år 1939 avsyning verkställts av 11 slakteriinrättningar, avsedda att ställas under offentlig kontroll, varjämte under året avsyning förekommit av om- och tillbyggnadsarbeten vid 1 offentligt slakthus och 3 kontroll­ slakterier. Antalet hela förrättnings- och resdagar uppgick enligt uppgift för statsinspektörens vidkommande under år 1939 till 66.

För närvarande uppgår antalet ifrågavarande slakteri- och köttbesiktnings- inrättningar i riket till 7 slakthus, 73 kontrollslakterier och omkring 160 köttbesiktningsbyråer, vilket alltså i förhållande till år 1939 innebär en minskning med 1 slakthus och några köttbesiktningsbyråer men en ökning med 11 kontrollslakterier.

Under krisåren har inspektionen av ifrågavarande anstalter jämlikt med­ delade besparingsdirektiv begränsats så, att antalet resor kommit att i vissa fall avsevärt understiga motsvarande antal för år 1939.

Vid sidan av de med köttkontrollen förenade inspektionsresoma ankom­ mer det å statsinspektören att med byråchefs åligganden och ansvar i medi­ cinalstyrelsen handlägga ärenden rörande slakthus- och köttbesiktningsvä-

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

sendet. stads- och besiktnings veterinärbefattningar, kringfö ringshandel med köttvaror, in- och utförsel av kött och djur!et t ävensom ärenden rörande kontroll av för människoföda avsedd mjölk och animal lödoämneshygien i övrigt. Härvid stå till statsinspektörens förfogande en veterinär deltidsama- nuens och i viss utsträckning en juridiskt utbildad amanuens.

Vid utredningens överläggningar med vederbörande inom medicinalstyrel­ sen har betonats angelägenheten av att en mera regelbunden inspektion av slakt- och köttbesiktningsanstalterna åvägabringades. Avsikten hade ur­ sprungligen varit att statsinspektören som regel skulle inspektera samtliga ifrågavarande anstalter varje år. Detta program hade även i stort sett kunnat realiseras under de första åren av statsinspektörens verksamhet. Därefter hade den under årens lopp inträdda stegringen av antalet kontrollslakterier och köttbesiktningsbyråer ävensom statsinspektörens växande arbetsbörda med löpande göromål utan motsvarande ökning av styrelsens arbetskrafter icke möjliggjort en inspektion av de olika anstalterna i önskvärd utsträck­ ning. Härtill hade även medverkat otillräckligheten av reseanslagen under krisåren. Med hänsyn till köttkontrollens stora betydelse för folkhälsan Iram- stode nu berörda förhållande såsom en allvarlig brist. Det vore därför nöd­ vändigt, att förutsättningar skapades för inspektion av varje slakthus och kontrollslakteri minst en gång årligen samt av varje köttbesiktningsbyrå vart annat eller vart tredje år. I anslutning härtill framhölls även, att frågan om införande av allmänt köttbesiktningstvång i riket vore aktuell; löstes denna fråga i positiv riktning, skulle detta komma att medföra behov av en ytterligare utvidgning av ifrågavarande inspektionsverksamhet.

Medicinalstyrelseutredningen delar i huvudsak den uppfattning, som ut­ talats av medicinalstyrelsen. Det kan enligt utredningens mening icke anses tillfredsställande, att samtidigt som det allmännas strävanden alltmera in­ riktas på en förhöjning av folkhälsan genom förebyggande åtgärder, kon­ trollen på ett så centralt område av födoämneshygienen eftersättes. Att en mera regelbunden inspektion är av behovet påkallad framgår även av det relativt stora antal anmärkningar beträffande förhållandena vid ifrågava­ rande anstalter, vartill inspektionerna givit anledning. Härtill kommer att ett icke ringa antal anmärkningar föranletts av månadsrapporterna och års- redogörelsema från dessa anstalter. På grund härav synes det utredningen angeläget att — på sätt vid de berörda överläggningarna förordats — den centrala veterinärledningen så organiseras, att varje slakthus och slakteri kan inspekteras minst en gång årligen och varje köttbesiktningsbyrå i ge­ nomsnitt vart annat eller vart tredje år.

Härför erfordras enligt utredningens mening att till biträde åt chefen för hygienbyrån (statsinspektören) inrättas eu befattning såsom konsulent, för­ slagsvis i lönegraden Eo 24, i stället för den nuvarande deltidsanställde ve­ terinäramanuensen. Å denna konsulent bör ankomma att under byråchefens inspektionsresor och eljest vid förfall för denne handlägga de löpande ären­ dena å byrån ävensom att i begränsad utsträckning i byråchefens ställe före­ taga dylika resor.

Vid en återgång till normala förhållanden och vid ett eventuellt införande av obligatoriskt köttbesiktningstvång för riket i dess helhet torde avsevärt ökade anspråk komma att ställas på denna inspektionsverksamhet, liksom byråns arbetsuppgifter även i (ivrigt torde komma alt öka. Med hänsyn här- till lärer det kunna antagas, att den föreslagne konsulenten i eu nära fram­ lid odelat måste anlitas för hygienbyråns arbete. 1 avvaktan å närmare er­ farenhet härutinnan torde det lå förutsättas, att ifrågavarande befattnings­ havare till viss del även biträder med handläggningen av till den allmänna byrån hänförliga göromål, vilka erfordra veterinär sakkunskap.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande den veterinära personalen i övrigt har utredningen anfört föl­ jande.

De göromål, som ombesörjas av den å veterinärbyrån tjänstgörande ve- terinäre deltidsamanuensen, som icke biträder statsinspektören, synas ut­ redningen i huvudsak icke vara av sådan beskaffenhet, att deras handha- vande kräver veterinär sakkunskap. Dessa arbetsuppgifter äro vidare enligt vad utredningen inhämtat av den omfattning, att de hittills ej medhunnits under den för amanuensen bestämda tjänstgöringstiden. De lia därigenom kommit att bliva eftersatta, trots att vederbörande befattningshavare ofta utsträckt sin arbetstid. På grund härav får utredningen föreslå, att den ifrågavarande amanuenstjänsten ersättes med en kvinnlig biträdesbefattning, förslagsvis ett kanslibiträde i lönegraden Eo 7. Det synes antagligt, att detta biträde icke helt behöver tagas i anspråk för här avsedda uppgifter. Enligt vad för utredningen upplysts föreligger emellertid ett starkt behov av en förstärkning av kontorspersonalen för den allmänna byrån, vilket härigenom i viss utsträckning torde kunna tillgodoses.

Befattningen som byråveterinär å den allmänna byrån torde böra pla­ ceras i lönegrad Eo 24.

Vid ett sammanförande av de med tuberkulos- och kastsjukebekämpandet förenade göromålen till en gemensam byrå har den nuvarande befattningen sasom byrådirektör å veterinärbyråns tuberkulosavdelning avsetts skola för­ andras till en byråchefstjänst. Detta synes icke böra föranleda någon rubb­ ning av den ställning såsom specialföredragande, som nu tillkommer den ene av de å kastsjukeavdelningen tjänstgörande konsulenterna. Av skäl, som förut berörts, torde nämligen, så länge den närmaste ledningen av tuberku- losbekämpandet omhänderhaves av den nuvarande innehavaren av byrå- direktörstjänsten, beslutanderätten i kastsjukeärenden böra överflyttas å honom endast i den mån den för närvarande utövas av chefen för veterinär­ byrån. Enligt utredningens uppfattning motsvarar den ifrågavarande kon­ sulentens löneställning icke det ansvar, som salunda avilar och kommer att avila honom vid ett godtagande av utredningens organisationsförslag. Ut­ redningen vill erinra om att befattningen den 1 januari 1944 i samband med den da vidtagna decentraliseringen av kastsjukebekämpandet överflyttades till medicinalstyrelsen från statens veterinärmedicinska anstalt, där den utrior- de en konsulenttjänst utan föredragningsskyldighet. Framhållas må vidare att, sedan det med nämnda decentralisering förenade organisationsarbetet nu­ mera i huvudsak avslutats, tjänsteresorna i samband med kastsjukebekäm­ pandet endast till en mindre del torde komma att utföras av denne befatt­ ningshavare; huvudparten därav lärer kunna överlåtas å den andre konsu­ lenten. Föredraganden kommer härigenom i större utsträckning än hittills att vara stationerad vid medicinalstyrelsen, och hans befattning erhåller där­ med narmast karaktären av en bvråveterinärtjänst. Med hänsyn till vad så­ lunda ant orts vill utredningen förorda, att den nuvarande befattningen såsom föredragande konsulent i kastsjukeärenden förändras till en byråveterinär- tjanst i lönegraden Eo 26. Då utredningen i det föregående utgått från byrå­ chefen sasom ledare av luberkulosbekämpandet och byråveterinären såsom ledare av kastsjukebekämpandet, har detta närmast skett mot bakgrunden av nuvarande personalförhållanden. I och för sig lärer enligt utredningens mening en motsatt anordning likaväl kunna ifrågakomma.

Beträffande den juridiskt-administrativa personalen har utredningen an­ fört.

För biträde åt byråchefen å administrativa byrån och för handläggning av kamerala ärenden rörande veterinärväsendet erfordras en befattning som

Kungi. Maj.ts proposition nr 68.

17

förste byråsekreterare tillika kamrerare i lönegraden A 24. Den nuvarande förste byråsekreterartjänsten, vars innehavare jämväl besitter kameral sak­ kunskap, skulle sålunda oförändrad överföras till veterinärstyrelsen, och såsom biträde åt denne torde erfordras en amanuens. Slutligen lärer enligt vad utredningen inhämtat omfattningen av de med veterinäradministratio­ nen förenade utanordnings- och kassagöromålen, vilka för närvarande hand­ havas å kameralbyrån, fordra en heltidsanställd amanuens och en kassör, vilken senare synes böra placeras i lönegraden All.

I fråga om skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m. har utredningen ansett följande befattningshavare erforderliga, nämligen 1 kansliskrivare, 4 kanslibiträden, 7 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden och 2 ex- peditionsvakter samt 1 telefonist, vilket i avseende å skrivpersonalen skulle innebära en ökning av medicinalstyrelsens nu med veterinärärenden syssel­ satta befattningshavare med 4 skrivbiträden. Enligt utredningens mening borde 1 kansliskrivare, 2 kanslibiträden, 4 kontorsbiträden och 1 expedi- tionsvakt vara befattningshavare å ordinarie stat. Övriga kanslibiträden och kontorsbiträden samt den återstående expeditionsvakten skulle enligt utred­ ningen innehava extra ordinarie anställning, medan samtliga skrivbiträden förutsatts ha extra eller arvodesavlönad befattning.

Förslaget till veterinärstyrelsens organisation kan sammanfattas så­ lunda.

1 överdirektör C 10.

Allmänna byrån.

1 veterinärråd........................... C 6 1 kanslibiträde .. 1 byråveterinär .........................Eo 24 1 kontorsbiträde

Hygienbyrån.

1 veterinärråd (tillika statsin- 1 kansliskrivare

spektör över köttkontrollen) C 6 1 kontorsbiträde 1 konsulent....................................Eo 24

Tuberkulos- och kastsjukebyrån.

1 veterinärråd............................ C 6 3 kanslibiträden.. 1 byråveterinär............................ Eo 26 3 kontorsbiträden 1 konsulent.................................. A 24 4 skrivbiträden... 3 konsulenter................................Eo 24

Administrativa byrån.

1 byråchef................................... A 30 1 kassör.................. 1 förste byråsekreterare, tillika 2 kontorsbiträden

kamrer .................................... A 24 1 skrivbiträde___ 2 amanuenser............................

Gemensam personal.

1 förste expeditionsvakt......... A 7 1 telefonist.......... 1 expeditionsvakt.........................Eo 5

Bihang till riksdagens protokoll 1947 1 sand. Nr 68.

A 11

Eo 2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Vid överdirektörens sida finnes dels för handläggning av viktigare ären­ den en styrelse, i vilken skola ingå, förutom överdirektören och byråernas chefer, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt, en av Kungl. Maj:t utsedd representant för medicinalstyrelsen samt en av Kungl. Maj:t utsedd representant för jordbruksnäringen, dels ock för samråd i erforder­ lig omfattning ett vetenskapligt råd, bestående av representanter för olika grenar inom veterinärmedicinen samt en representant för juridisk teori och praxis.

Statens veterinärmedicinska anstalt underställes eventuellt veterinärsty­ relsen.

I en särskild till jordbruksdepartementet sedermera överlämnad promemo­ ria har medicinalstyrelsen upprättat ett förslag till omkostnadsstat för vete­ rinärstyrelsen. Medicinalstyrelsen har därvid utgått från följande för medi­ cinalstyrelsen fastställda omkostnadsstat att tillämpas under budgetåret 1946/47.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis

2. Reseersättningar, förslagsvis

3. Expenser, förslagsvis .........

4. Publikationstryck, förslagsvis

kronor 5 000

»

45 000

»

115 000

»

35 000

Summa kronor 200 000

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis ..................... kronor__20 000

Nettoutgift kronor 180 000.

Medicinalstyrelsen har funnit, att anslaget till sjukvård m. in. på grund av belastningen för budgetåret 1945/46, vilken utgjorde 6 037 kronor, och med hänsyn till den av styrelsen föreslagna avsevärda ökningen av antalet befatt­ ningshavare borde ökas till 6 500 kronor, av vilket belopp 1 500 kronor bor­ de ställas till veterinärstyrelsens disposition. Belastningen å anslaget för rese­ ersättningar hade under budgetåret 1945/46 uppgått till 41 662 kronor. Då emellertid inspektionsverksamheten komme att utökas vore en höjning av anslaget med 12 000 kronor påkallad. Detta belopp torde förslå för veteri- närstvrelsens del, och av beloppet borde 100 kronor fa användas till kost­ nader i samband med användande av taxeautomobil inom Stockholms plan­ lagda område för resor i tjänsten, för vilka dylikt fortskaffningsmedel vore oundgängligen nödvändigt och resekostnadsersättning eljest icke utginge. Be­ lastningen å anslaget för expenser hade för budgetåret 1945/46 utgjort 18 599 kronor för bränsle, lvse och vatten samt 139 048 kronor för övriga expenser. För bränsle, lyse och vatten uppskattades veterinärstyrelsens utgifter till 3 500 kronor under förutsättning att veterinärstyrelsen — såsom kunde för­ väntas — komme att inrymmas i en flygel i gamla tekniska högskolan i av­ vaktan på nybyggnad för medicinalstyrelsen och veterinärstyrelsen. Övriga expenser, som för veterinärstyrelsens del i första hand hänförde sig till blan­

Kungl. Maj ds proposition nr 68.

19

ketter för epizootibekämpandet, kunde uppskattas till 40 000 kronor. Ex- pensanslaget borde sålunda fastställas till 43 500 kronor. Belastningen å me­ dicinalstyrelsens anslag för publikationstryck hade för budgetåret 1945/46 utgjort 21 905 kronor, medan inkomsterna av försålda publikationer upp­ gått till 12 472 kronor. Då det å veterinärstyrelsen icke torde ankomma att utgiva annat publikationstryck än serien »Samling av författningar m. m. rörande det svenska veterinärväsendet» samt, i mån av behov, vissa råd och anvisningar, finge veterinärstyrelsens kostnader för sådant ändamål uppskat- las till 2 500 kronor. Veterinär styrelsen borde dock äga rätt att. därest sär­ skilda förhållanden föranledde därtill, göra framställning om tillstånd att överskrida anslaget till publikationstryck. Inkomsterna av försålda publika­ tioner torde för veterinärstyrelsens del bliva obetydliga och borde icke upp­ tagas till högre belopp än 100 kronor.

Medicinalstyrelsen har således funnit, att till veterinärstyrelsens förfogan­ de borde ställas ett omkostnadsanslag av förslagsvis 59 400 kronor, grundat på följande huvudposter.

Utgifter.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ........................................... kronor 1 500

2. Reseersättningar, förslagsvis ............................................................. » 12 000

3. Expenser, förslagsvis ........................................................................... » 43 500

4. Publikationstryck, förslagsvis ......................................................... » 2 500

Summa kronor 59 500

Särskilda uppbördsmedel.

Inkomst av försålda publikationer, förslagsvis ......................... kronor 100

Nettoutgift kronor 59 400.

Yttranden.

Medicinalstyrelseutredningens förslag om veterinärstyrelsens ut­ formning såsom ett kollegialt ämbetsverk ha i åtskilliga yttranden till­ styrkts eller ock lämnats utan erinran.

Från jordbrukarhåll har därvid betonats vikten av att jordbraksekonomis- ka synpunkter bleve tillräckligt beaktade vid handläggningen av veterinära ärenden. Sålunda ha uttalanden i denna riktning gjorts av Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk samt hushållningssällskapens ombuds förvaltningsutskott på grundval av yttranden från förvaltningsutskot­ ten hos flertalet hushållningssällskap, vilka av ombudens förvaltningsutskott beretts tillfälle att yttra sig över betänkandet.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ifrågasatt, huruvida icke jordbruksnäringen borde beredas ökat inflytande i veterinär- styrelsen genom att styrelsen utökades med eu person, tillsatt efter förslag av någon jordbruksorganisation, exempelvis Sveriges lantbruksförbund, och ett liknande uttalande har gjorts av riksförbundet landsbygdens folk.

Förvaltningsutskottet hos Västernorrlands läns hushållningssällskap har förordat, att jordbruksnäringen tillförsäkrades starkare representation i ve-

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

terinärstyreiseu genom att beslutanderätten i denna förbehölles överdirektö­ ren i styrelsen, föreståndaren för statens veterinärmedicinska anstalt samt tre av Kungl. Maj:t utsedda personer, representerande medicinalstyrelsen, lantbruksstyrelsen och jordbruksnäringen.

I flera yttranden har emellertid hävdats, att veterinärstyrelsen icke borde utformas såsom ett kollegialt ämbetsverk utan efter mönster av medicinalsty­ relsen, som enligt betänkandet borde bibehållas i sin nuvarande utformning. Denna ståndpunkt bar företrätts av medicinalstyrelsen, styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt, veterinärhögskolans lärarkollegium samt nagra veterinär sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen bar i detta hänseende aniört.

Utredningens förslag att veterinärstyrelsen skulle bestå av ett kollegium, vari förutom styrelsens egna befattningshavare skulle ingå representanter för medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt föreståndaren för statens ve­ terinärmedicinska anstalt, bygger på eu riktig uppfattning av den nära sam­ hörigheten mellan veterinärstvreisen och övriga nämnda institutioner. Det förbiser emellertid det avgörande skäl, som pa sin tid föranledde statsmak­ ternas beslut om sundhetskollegiums omändring till ett direktörsverk. Detta skäl för förändring var, att det inom medicinalväsendet förhåller sig så, att de viktigaste besluten ofta också äro de mest brådskande. Då motsvarande förhållande föreligger beträffande veterinärväsendet — åtgärder i anledning av befarade eller utbrutna epizootier äro vanligt förekommande — anser medicinalstyrelsen det ofrånkomligt, att chefen för veterinärstyrelsen princi­ piellt tillägges ensam beslutanderätt i alla ärenden. Denna beslutanderätt tor­ de i huvudsak böra utformas på samma sätt som generaldirektörens beslu­ tanderätt i medicinalstyrelsen.

Behovet av samråd med veterinärmedicinska anstalten torde lämpligen böra tillgodoses genom att föreståndaren för sagda anstalt ålägges att på kallelse av veterinärstyrelsen meddela upplysningar och råd samt utlala sin mening.

De lantbruksekonomiska intressena torde liksom hittills kunna vinna till­ börligt beaktande genom att veterinärstyrelsen i erforderlig utsträckning sö­ ker samråd med lantbruksstyrelsen. Härutinnan får medicinalstyrelsen fram­ hålla, att samarbetet med nämnda ämbetsverk för styrelsens veterinärbyrå tett sig särskilt värdefullt på grund av lantbruksstyrelsens förståelse för vik­ ten av byråns angelägenheter och dess beredvillighet att ställa sina erfaren­ heter rörande jordbruksnäringens alla områden till förfogande så snart detta av byrån ifrågasatts. Med hänsyn till dessa särskilt värdefulla erfarenheter av samarbetet anser medicinalstyrelsen det överflödigt, att eu representant för lantbruksstyrelsen av Kungl. Maj:t förordnas såsom ledamot av veteri­ närstyrelsen.

Vad slutligen angår samarbetet mellan medicinalstyrelsen och veterinär­ styrelsen, föreslår medicinalstyrelsen att i instruktionerna för båda ämbets­ verken intagas föreskrifter om skyldighet att söka samråd i erforderlig ut­ sträckning, varvid särskilt bör angivas i vilka fall samråd skall äga rum i ärenden angående livsmedelshygienen samt ärenden rörande sjukdomar, som kunna överföras från människa till djur och vice versa. Behov av att för­ ordna en särskild representant för medicinalstyrelsen såsom ledamot i vete­ rinärstyrelsen torde under sådana förhållanden icke föreligga.

Statens veterinärmedicinska anstalts styrelse har anfört följande.

För ledningen av ett centralt ämbetsverk med sådana arbetsuppgifter som en veterinärstyrelse skulle det sannolikt bliva allt för tungrott och omständ­ ligt med den organisationsform, som förslaget åsyftar. Det synes i stället

21

bliva mest ändamålsenligt, om — i analogi med den organisationsform som gäller för medicinalstyrelsen och vissa andra centrala verk t. ex. fångvårds­ styrelsen samt även av utredningen förslagits för framtiden beträffande me­ dicinalstyrelsen — veterinärstyrelsen ej erhäller andra ledamöter än verks­ chefen och cheferna för de olika byråerna inom verket samt om härjämte i avseende a ärendenas handläggning stadgas att beslut skola fattas, allt efter ärendenas beskaffenhet, antingen av överdirektören eller av vederbörande byråchef eller annan befattningshavare i styrelsen. Det förutsättes härvid bl. a., att vid överdirektörens avgörande av ärende av synnerlig vikt eller all­ män räckvidd om möjligt samtliga byråchefer skola vara tillstädes. Helt na­ turligt biträder anstaltsstyrelsen utredningens uppfattning om värdet av att de lantbruksekonomiska intressena tillförsäkras tillbörligt inflytande vid hand­ läggningen av de veterinära ärendena. Detta synes emellertid enklast kunna astadkommas genom en förstärkning av det vetenskapliga råd, vilket enligt utredningens förslag skulle ställas vid veterinärstyrelsens sida, med en eller ilera av Kungl. Maj:t utsedda representanter för det praktiska lantbruket samt genom en föreskrift i veterinärstyrelsens instrukiion av innebörd, att det vetenskapliga rådets lantbruksrepresentanter skola höras i veterinära frågor av' större jordbruksekonomisk räckvidd. För tillgodoseende av övriga vetei inärstyrelsen närstående intressens berättigade önskemål att erhålla inflytande vid de veterinära ärendenas avgörande torde i det velenskapliga rådet lämpligen kunna insättas även representanter för humanmedicinen och farmacien ävensom föreståndaren för veterinärmedicinska anstalten. Ytter- jigare organisatoriska föreskrifter för samverkan med andra myndigheter och sammanslutningar synas icke vara påkallade, enär det torde kunna för­ utses. att en veterinärstyrelse ändock skulle låta sig angeläget vara att på basta satt samarbeta med andra myndigheter och enskilda på de områden, som komme alt bliva föremål för styrelsens verksamhet.

Jämväl styrelsen för svenska veterinärföreningen för husdjurshygien har uttalat farhågor för att den föreslagna organisationen av veterinärstyrelsens ledning skulle visa sig alltför tungrodd, och ett liknande uttalande har gjorts av svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien.

Sveriges yngre veterinärers förening har uttalat, att samarbetet mellan medicinalstyrelsens veterinärpersonal, å ena sidan, samt styrelsens medicinal- personal och jordbruksnäringens representanter, å andra sidan, varit gott samt att tillförandet av representanter för medicinalstyrelsen och jordbruks­ näringen till veterinärstyrelsen därför vore onödigt. Vidare vore den före­ slagna 'rätten för styrelseledamot att påkalla gemensam handläggning mellan veterinärstyrelsen och medicinalstyrelsen respektive lantbruksstyrelsen icke ändamålsenlig. Med hänsyn till det tidigare goda samarbetet kunde det för­ väntas. att samråd i förekommande fall ägde rum utan att någon rätt av angivet slag stadgats. Den föreslagna anordningen syntes innebära ett under­ kännande av veterinärernas kompetens. Vid bibehållande av densamma syn­ tes elt rimligl krav på likställdhet vara att veterinärkåren finge placera en representant i vardera medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Veterinärhögskolans lärarkollegium, svenska veterinärläkareföreningen och svenska veterinär föreningen för husdjurshygien ha hävdat, att rätt att på­ kalla gemensam handläggning med medicinalstyrelsen eller lantbruksstyrel­ sen icke borde tillkomma andra än veterinärstyrelsen och dess överdirektör.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

22

Krav på bestämmelse om att chefen för veterinärstyrelsen skall äga ■vete­ rinär fackkunskap bär framförts av majoriteten inom veterinärhögskolans lärarkollegium samt olika veterinärsammanslutningar. Däremot bar riksför­ bundet landsbygdens folk hävdat, att det bästa resultatet nåddes, om till chef för velerinärstyrelsen utsåges en person, som hade förutsättningar att oberoende av' tidigare utbildning kunna tillgodose behövlig anpassning till jordbrukets intressen.

Mot förslaget att disciplinärenden skulle handläggas av en särskild discip­ linnämnd har icke någon erinran framställts.

Medicinalstyrelsen har — under hänvisning till styrelsens avstyikande av att i veterinärstyrelsen skulle ingå representanter för andra centrala ämbets­ verk — uttalat, att den representant för jordbruksnäringen, som enligt för­ slaget skulle deltaga i handläggningen av disciplinärenden, borde av Kungl.

Maj:t förordnas endast för detta ändamål. Härjämte har medicinalstyrelsen yttrat, att det i disciplinärenden ofta visat sig. att ett fel eller en försum­ melse förekommit, men att en varning framstode såsom en alltför kraftig re­ aktion. Det vore enligt styrelsens mening därför önskvärt, att i instruktionen för veterinärstyrelsen intoges en föreskrift om att även tilldelande av erin­ ran finge förekomma såsom disciplinär åtgärd. Härigenom skulle en inom medicinalstyrelsen utbildad praxis bliva stadfäst.

Justitiekanslersämbetet, som vid sitt ståndpunktstagande till förslaget om inrättande av en disciplinnämnd förutsatt, att medicinalstyrelsen alltjämt skulle omhänderhava den centrala ledningen av veterinärväsendet, har i fö­ revarande fråga anfört.

Genom att en disciplinnämnd inrättas och erhåller den sammansättning som i betänkandet föreslagits ha ökade förutsättningar skapats för vinnan­ de av allmänhetens förtroende, att påtalade fel och försummelser av läkare och andra, jsom stå under medicinalstyrelsens tillsyn, bliva objektivt prö­ vade. Det lärer icke kunna förnekas, att vid avgörandet av hithörande ären­ den understundom framträtt en bristande tillit till besluten, nagot som är desto mindre tillfredsställande som dessa ärenden särskilt för den enskilde men ibland också för det allmänna kunna vara av stor vikt. Därest en utom­ stående auktoritativ person kan få tillfälle att göra allmänt medborgerliga och lekmannasynpunkter gällande vid prövningen av frågan om läkares fel och försummelser i tjänsten, minskas helt naturligt faran för en ensidig, måhända överseende prövning av ärendena. Justitiekanslersämbetet tillstyr­ ker därför i princip den föreslagna ändringen.

Enligt förslaget skall disciplinnämnden handlägga samtliga ärenden rö­ rande fel eller försummelse i tjänsten eller i verksamhet, som står under medicinalstyrelsens inseende, således även sådana tjänstefel, som icke äga samband med någons vård och behandling. Det är väl allenast sistnämnda tjänstefel, som den opinion haft i tankarna, vilken krävt att en representant för allmänheten skulle få medbestämmanderätt i ärendenas avgörande. Men beträffande de så att säga interna tjänstefelen, särskilt de som inträffa i själva förvaltningsverksamheten och till äventyrs begås av administrativa tjänstemän, torde det icke finnas anledning uppställa regler, som avvika från de allmänt förekommande. Måhända möta svårigheter att på ett till­ räckligt tydligt sätt i författningstext avgränsa sistnämnda tjänstefel från dem, vilkas bedömande ur den sympunkt varom här främst är fråga skulle

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

23

vinna på att hänskjutas till en disciplinnämnd. Då justitiekanslersämbetet emellertid föreställer sig, att eventuella sådana svårigheter skola låta sig bemästras, förordar ämbetet en ändring av nämndens behörighetsområde i enlighet med vad nu anförts.

Särskilt om en ändring vidtages på sätt sist angivits, synes kunna ifråga­ sättas om generaldirektören skall vara självskriven ordförande i nämnden. Allmänhetens förtroende för nämnden torde komma att stärkas, därest till ordförande utsåges den som med hänsyn till nämndens sammansättning vore därtill bäst skickad. Det synes exempelvis icke uteslutet, att den av Kungl. Maj:t utsedde ledamoten vore för ordförandeskapet särskilt lämpad och hade en sådan ställning, att det tedde sig naturligt att han och icke ge­ neraldirektören vore ordförande i nämnden. I instruktionen torde därför böra lämnas öppet, vem som skall vara ordförande i nämnden, och däri endast angivas, att Kungl. Maj:t förordnar angående ordförandeskapet.

Vidare har justitiekanslersämbetet betonat nödvändigheten av att tillskapa klara regler för avgörandet av ärenden, i vilka olika meningar förekomme inom disciplinnämnden. Slutligen har ämbetet uttalat, att ämbetet ansåge medicinalstyrelsen enligt gällande bestämmelser icke äga att tilldela erinran såsom disciplinär åtgärd samt att någon ändring av dessa bestämmelser icke borde vidtagas.

Länsstyrelsen i Jönköpings län har ifrågasatt, huruvida icke disciplin­ nämnden av främst folkpsykologiska skäl borde givas en i förhållande till vederbörande styrelse något mer fristående ställning än av utredningen för­ ordats. Enligt länsstyrelsens mening talade vissa skäl för att landstings­ organisationen borde vara direkt företrädd i nämnden.

Styrelsen för statens veterinärmedicinska anstalt har uttalat sig för av­ skaffande av möjligheten att tillsätta en särskild epizootinämnd, enär en sådan nämnds uppgifter efter en omorganisation av nu ifrågasatt slag syn­ tes böra åvila chefen för veterinärstyrelsen, och medicinalstyrelsen har för­ ordat ett närmare övervägande av om en särskild epizootinämnd bleve er­ forderlig för framtiden.

Förslaget till byråindelning har tillstyrkts av bl. a. medicinalsty­ relsen. riksräkenskapsverket och svenska veterinärföreningen för kött och mjölkhygien men gjorts till föremål för erinringar av statskontoret och all­ männa lönenämnden.

Medicinalstyrelsen har angående byråindelningen anfört följande.

Vad utredningen föreslagit på denna punkt föranleder i stort sett ej någon erinran från medicinalstyrelsens sida.

Under chefen, som bör vara generaldirektör, bör således iinnas en hyra för veterinära ärenden i allmänhet, benämnd allmänna byrån.

För handläggning av ärenden rörande tuberkulos- och kastsjukebekäm- pande bör vidare inrättas en särskild byrå. Den administrativa samhörig­ heten med avseende å bekämpandet av dessa båda sjukdomar gör en en­ hetlig ledning av dem riktig och önskvärd.

Om behovet av att inrätta en egen byrå för ärenden rörande animal födo- ämneshygien råder icke någon tvekan. Den omständigheten, att tyngdpunk­ ten av avdelningens arbete bör ligga på inspektioner och att byråns perso­

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

nal därför blir relativt fåtalig, kunde däremot vid första påseende ha föran­ lett till övervägande, om icke statsinspektörsbefattningen borde omändras till eu överinspektörsbefattning och den föreslagna konsulentbefattningen till en byråinspektörsbefattning. Vid närmare övervägande finner man dock, att de sakliga skälen för inrättandet av eu byrå ha stor tyngd. Medicinalstyrel­ sen tillstyrker utredningens förslag, att samtliga med pasteuriseringskon- trollen förenade ärenden skola överföras till hygienbyrån. Till följd härav kommer antalet å byrån handlagda ärenden att stiga väsentligt. Utom sina inspektioner har ifrågavarande avdelning redan sedan länge utfört sedvan­ ligt byråarbete i stor omfattning. Slutligen är att märka, att bristen på per­ sonal omöjliggjort för denna avdelning att upptaga en mängd administrativa spörsmål, vilka vänta på sin lösning. Ett bifall till utredningens förslag till personalorganisation för byrån skulle möjliggöra att de mest angelägna av dessa spörsmål toges under behandling, varigenom avdelningens karaktär av byrå i vedertagen bemärkelse kommer att framhävas än starkare.

Styrelsen har alltså funnit att mot det rent formella skälet, ait antalet befattningshavare å byrån skulle bliva förhållandevis obetydligt, stå så ove­ dersägliga sakliga skäl, att förslaget om inrättande av eu byrå icke kan av­ visas.

Inrättandet av en administrativ byrå måste anses ofrånkomligt. Den snabba utvecklingen av veterinär väsende t (inseminationsverksamhe- ten, bristsjukdomarna m. m.) gör, att den tid ej torde vara avlägsen, då en utbyggnad av veterinärstyrelsens organisation tvingar sig fram.

Medicinalstyrelsen har härjämte påpekat, att föreskrifterna om animal livs­ medelskontroll icke innehölle några regler om den mycket viktiga del, som utgjordes av inspektionen av stall- och ladugårdshygienen, samt framhållit önskvärdheten av att sådana regler utarbetades. Vidare har medicinalstyrel­ sen tillstyrkt förslaget att veterinär styrelsen skulle äga att vid behov kon­ sultera chefen för medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå samt att an­ lita medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Jämväl statistiska centralbyrån och styrelsen för statens veterinärmedi­ cinska anstalt ha förordat, att den veterinära statistikens bearbetning förlä­ des till medicinalstyrelsens statistiska avdelning.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ifrågasatt lämpligheten av att veterinär­ styrelsen i viss utsträckning skulle vara hänvisad till medicinalstyrelsens lag- och utredningsbyrå för biträde i frågor, som krävde juridisk sakkunskap.

Allmänna lönenämnden har uttalat, att det icke förelåge anledning att in­ rätta en särskild byrå för ärenden rörande födoämneshygienen, då antalet befattningshavare å denna byrå bleve ringa. Enligt nämndens mening borde en sådan byrå ersättas med en till den allmänna veterinärbyrån anknuten avdelning under ledning av statsinspektören för köttkontrollen.

Jämväl statskontoret, som uttalat sig mot inrättande av ett särskilt centralt ämbetsverk för veterinära ärenden, har hävdat, att de veterinära byråernas antal kunde inskränkas till två, nämligen en byrå för veterinära ärenden i allmänhet, ärenden angående animal födoämneshygien inberäknade, samt en tuberkulos- och kastsjukebyrå.

Vad härefter angår utredningens förslag rörande utvidgning eller inskränk­ ning av området för den centrala veterinär myndig hetens

26

Kiingl. Maj:ts proposition nr 6S.

Vad utredningen anfört rörande chefspersonalens anställ­ nings- och löneförhållanden har såvitt angår chefen för veterinär­ styrelsen icke föranlett några mera betydande erinringar.

Medicinalstyrelsen har emellertid, såsom förut antytts, funnit chefen för veterinärstyrelsen med hänsyn till ämbetsverkets storlek böra benämnas ge­ neraldirektör, och ett övervägande härav har förordats även av svenska vete­ rinärföreningen för husdjur shygien under förutsättning av att statens veteri­ närmedicinska anstalt komme att underställas veterinärstyrelsen och styrel­ sen komme att tillföras nya arbetsuppgifter såsom ledningen av den artifi­ ciella inseminationen, förebyggande husdjurssjukvård m. m.

1 fråga om byråchefernas ställning har utredningens förslag väckt kritik från såväl myndigheter som sammanslutningar.

Medicinalstyrelsen och ett flertal veterinär sammanslutningar ha anslutit sig till utredningens förslag att fackbyråchefsbefattningarna skulle uppföras å civila avlöningsreglementets C-plan men påyrkat högre lönegradsplacering för dessa befattningar än av utredningen föreslagits. Å andra sidan har stats­ kontoret icke funnit skäl föreligga för befattningarnas avlönande enligt C- planen.

Medicinalstyrelsen har i sitt yttrande understrukit utredningens uttalande om svårigheterna vid rekryteringen av medicinalstyrelsens samtliga nuvaran­ de fackbyråchefsbefattningar och närmast därmed jämförliga befattningar samt såvitt angår veterinärväsendet vidare anfört i huvudsak följande.

Belysande för svårigheterna är i viss mån att medicinalstyrelsen, sedan förutvarande innehavaren av befattningen såsom statsinspektör över kött­ kontrollen i riket den 30 april 1945 avgått med pension, icke lyckats upp­ bringa någon person som varit villig att söka befattningen. Statsinspektörs- befattningen har därför under mer än ett års tid endast uppehållits på för­ ordnande, och någon ändring i detta otillfredsställande förhållande torde icke vara att påräkna förrän befattningen givits en väsentligt högre löne- ställning än för närvarande.

T fråga om statsinspektörens inspektionsverksamhet vill medicinalstyrelsen helt instämma i vad utredningen anfört om angelägenheten av att veterinär- styrelsen så organiseras, att varje slakteriinrättning kan inspekteras med fasta intervaller, vilka icke få bliva längre än utredningen angivit.

Medicinalstyrelsen är vidare ense med utredningen om, att huvudanled­ ningen till rekryteringssvårigheterna är att löneförmånerna för chefsbefatt­ ningar i medicinalstyrelsen väsentligt understiga inkomsterna för lämpliga medlemmar av rekryteringskårerna. Djupare sett torde väl dessa svårighe­ ter bottna i den otillfredsställande konstruktion av civila avlöningsreglemen- tet, som påtalats av 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga och som, såvitt nu är i fråga, innebär en kompression av löneskalan, som icke medger en tillfredsställande merersättning för det ökade ansvar, som innehavet av en chefsbefattning medför. Även om medicinalstyrelsen finner 1921 års avlö­ ningssystem ha vissa förtjänster, anser styrelsen att frånvaron av bestämmel­ ser om skälig ersättning till chefspersonal är otidsenlig. Denna ståndpunkt synes sammanfalla med de tjänsteförteckningssakkunnigas, på uttalanden av så gott som samtliga verkschefer grundade uppfattning. Enligt vad som uppgivits för medicinalstyrelsen har man flerstädes utomlands, bl. a. i Sov­ jetunionen. övergivit extrema likalönsprinciper och övergått till att avlöna

Kungl. Mcij.ts proposition nr 68.

27

chefspersonalen i förhållande till kvaliteten på dess arbete och ansvaret som den bär. Medicinalstyrelsen har ock trott sig kunna iakttaga vissa tecken som tyda på, att man på avgörande håll inom statsförvaltningen håller på att övergiva åsikten, att lönegraden A 30 är den enda rätta för byråchefer, och i stället är på väg att godtaga eu rättvisare, med privat- och kommunaleko­ nomi mera samstämd och därför på lång sikt också för staten förmånligare lönesättning för byråchefer med vederlikar.

Såsom ett initiativ i nu antydd riktning hälsar medicinalstyrelsen utred­ ningens förslag om överförande av fackbyråchefs- samt inspektörsbefattning- arna hos styrelsen till civila avlöningsreglementets C-plan. Det är enligt me­ dicinalstyrelsens uppfattning icke tvivel underkastat, att rekryteringen skulle underlättas genom en övergång till den mindre orörliga anställningsform, som ett uppförande å nämnda löneplan innebär.

I fråga om placeringen i lönegrad på C-planen har styrelsen anfört. När det gäller valet av lönegrad på C-planen, har utredningen som under­ lag anfört siffror rörande medelinkomsten för rekryteringskarema. Metoden att redovisa inkomstsiffror är i princip riktig, men utredningens val av me­ delinkomsten skulle närmast motsvara förutsättningen, att de centrala för­ valtningsmyndigheterna borde rekryteras med medelmåttor, något som själv­ fallet ej varit avsett. Vill man se verkligheten i ögonen, kommer man näm­ ligen ej ifrån, att del mellan skicklighet och inkomster för landets läkare, veterinärer, apotekare och tandläkare i stort sett råder en viss relation så­ tillvida, att många av de driftigaste och skickligaste ha större inkomster, medan de mindre effektiva och kunniga ha mindre inkomster. Afl undantag finnas minskar ej giltigheten av denna regel.

Då det självfallet är av avgörande betydelse, att urvalet till de befattningar, varom här är fråga, sker bland de skickligaste medlemmarna av respektive kårer, finner sig medicinalstyrelsen höra lämna följande uppgifter.

För inkomsten av läkarverksamhet (brutto) för olika kategorier enligt det av de sakkunniga nyttjade materialet (självdeklarationer för år 1942) upp­ gick den övre kvartilen — vilken betecknar gränsen mellan inkomsterna för de 25 procent läkare, som deklarerat högst inkomst, och de övrigas — till följande belopp, nämligen förste provinsialläkare och därmed jämställda förste stadsläkare 29 600 kronor, provinsialläkare 28 900 kronor, stads- m. fl. kommunalläkare 34 950 kronor, överläkare vid delat lasarett 44 700 kronor och vid odelat lasarett 36 800 kronor samt överläkare vid sinnessjukhus 24 050 kronor. Medeltalen för rörelseavdrag lågo mellan ett lägsta genom- snittsbelopp av 1 000 kronor för överläkare vid sinnessjukhus och ett högsta genomsnittsbelopp av 7 000 kronor för stads- m. fl. kommunala läkare. Me­ delinkomsten av läkarverksamhet (netto) för den fjärdedel av läkarna, som enligt taxeringsbesluten för år 1942 haft de högsta inkomsterna, uppgick för nedanstående kategorier till följande belopp nämligen, för förste provinsial­ läkare och därmed jämställda förste stadsläkare till 28 400 kronor, för pro­ vinsialläkare till 26 700 kronor, för stads- in. fl. kommunalläkare till 32 200 kronor, för överläkare vid delat lasarett till 49 600 kronor och vid odelat lasa­ rett till 40 000 kronor samt för överläkare vid sinnessjukhus till 27 000 kronor.

Medelinkomsten för den fjärdedel av apoteksinnehavare, som äro skyldiga att erlägga allmän avgift för gemensamma ändamål och som haft de högsta inkomsterna, utgjorde år 1943 24 696 kronor, med en högsta inkomst av 39 503 kronor.

Medicinalstyrelsen har icke haft material tillgängligt för en motsvarande sammanställning för distriktstandläkarnas de! men vill erinra om alt dessa

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

tandläkare obestridligen ha en väsentligt lägre behållen medelinkomst än de privatpraktiserande tandläkarna.

Vad slutligen tjänsteveterinärerna angår har medelinkomsten (netto) för den fjärdedel av distriktsveterinärerna, som haft de högsta inkomsterna från veterinär verksamhet, år 1944 visat sig vara 21 421 kronor.

Självfallet är det icke medicinalstyrelsens mening, att de anförda siffrorna direkt böra läggas till grund för lönegradsplaceringen av styrelsens chefs­ personal. Men när rekryteringssvårigheterna kommit att framträda med så­ dan styrka som för styrelsens del, torde statsmakterna, såsom utredningen ock antytt, med frångående av eljest använda principer nödgas följa lagen om tillgång och efterfrågan.

Enligt styrelsens uppfattning måste i första hand fasthållas, att löneställ- ningen skall bestämmas i förhållande till arten och omfattningen av det ar­ bete, som utföres, och tyngden av det ansvar, som bäres av varje ämbets­ man. Då varken arbetet är mindre kvalificerat eller ansvaret mindre tungt för de fackbyråchefer, som äro icke-läkare, än för läkarbyråcheferna, anser styrelsen att samtliga fackbyråchefer borde placeras i samma lönegrad.

I andra hand bör man enligt styrelsens uppfattning beakta alla de fakto­ rer, vilka inrymmas i begreppet rekryteringspersonalens allmänna inkomst­ standard. Om hänsynen härtill och till nyss angivna princip om lika löne- ställning ensamt skulle få fälla utslaget, borde byråchefsbefattningama pla­ ceras i lägst lönegrad G 10, vilken ger nettolönebeloppet 20 300 kronor och är den löneställning, som tillagts byråchefen för materielavdelningens anskaff- ningsbyrå hos flygförvaltningen. Detta skulle nämligen för de veterinärers del, som kunna ifrågakomma, innebära eu inkomstminskning på i runt tal 1 000 kronor, för ifrågakommande apotekares del en inkomstminskning på knappt 4 500 kronor och för läkarnas del en varierande, i allmänhet större men likväl ej helt orimlig inkomstminskning. Inkomstminskningen för nu an­ givna kategorier finge tagas som en konsekvens av principen om en enhetlig löneställning.

En sålunda framräknad löneställning anser styrelsen sig emellertid böra justera genom kontroller i olika riktningar. Ett visst värde ligger obestrid­ ligen i utredningens framhållande av att placering på C-löneplanen för ifrå­ gavarande befattningshavare ofta skulle medföra ett höjt pensionsunderlag. Däremot föranleder hänsynen till omkostnaderna för befattningshavargrup- per med både lön och prestationsersättning ej sänkning av den »matematiska» lönegraden, emedan dessa omkostnader redan avdragits i uppgifterna för distriktsveterinärer och ej äro av den storleksordning för någon läkarkatego- ri, att nettoinkomsten sjunker ned mot beloppet 20 300 kronor.

Medicinalstyrelsen har vidare erinrat om att Kungl. Maj:t i propositioner­ na nr 239 och 286 till 1946 års riksdag framlagt förslag till ändrad lönegrads- placering för vissa tekniska byråchefer inom väg- och vattenbyggnadssty­ relsen samt kommunikationsverken, innebärande en placering i lönegraden C 8 och i några fall C 9. Härefter har styrelsen fortsatt.

Vid sin avvägning av de synpunkter, som sålunda och i övrigt måste tagas i betraktande vid bestämmandet av löneställningen för medicinalstyrelsens byråchefer, har styrelsen kommit till den uppfattningen, att den adekvata lö­ negraden är C 9 eller C 8. Rent sakliga hänsyn peka mot lönegraden C 9. Så­ lunda talar för denna lönegrad storleken av de statsekonomiska intressen, som byråcheferna ha att bevaka, deras till följd härav i skilda hänseenden mycket krävande arbete och mycket stora ansvar samt den synnerligen omfattande utbildning, som erlordras. Den säregna arten av de ärenden, som bero på fackbyråchefernas handläggning, gör nämligen dessa byråchefers verksamhet

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 68.

dens mening icke för närvarande någon anledning räkna med annan löne­ grad än den för dylika befattningar i allmänhet gällande lönegraden A 30.

Länsstyrelsen i Malmö har funnit det ogörligt att enligt nuvarande löne- plan tillerkänna fackbyråchef erna sådan avlöning, att veterinärstyrelsen till­ försäkrades högt kvalificerad arbetskraft för dessa poster, samt med hänsyn härtill uttalat, att den enda till buds stående lösningen vore att medgiva lack- byråcheferna rätt att såsom hittills åtaga sig extrauppdrag, varvid dock det kravet måste uppställas, att uppdragen vore av sådan beskaffenhet, att de icke inkräktade på tjänstens skötsel.

Statskontoret, som utgått från att utredningens alternativ I med avseende å medicinal- och veterinärväsendets centrala ledning skulle komma i tillämp­ ning, har anfört följande.

Statskontoret har tidigare i olika sammanhang haft anledning inlägga en gensaga mot den alltmer utbredda föreställningen, att C-planen är ett instrument, som med fördel kan begagnas, så snart löneförmånerna enligt A-planen icke anses medgiva tillräckligt gynnsamma villkor för att säker­ ställa rekryteringen. Det må understrykas, att löneplan C ursprungligen in­ rättats endast för ett mycket begränsat antal chefsbefattningar inom cent­ raladministrationen — lönerna äro fördenskull icke dyrortsdifferentierade — nämligen i de fall då det ansetts vara av särskild vikt, att möjlighet till eventuellt personbyte å befattningen hålles öppen och det därför kunde befinnas motiverat, att staten ikläder sig de högre kostnader, som avlöning enligt C-planen med garanterad pensionsrätt redan efter relativt kortvarig anställningstid medför för statsverket. Särskilt inom områden, där konkur­ rensen om arbetskraften är mera framträdande och frestelsen därför måste förutsättas bliva stor att efter 12 års statstjänst med en rikligt tillmätt pen­ sion övergå till anställning hos enskild företagare eller privat verksamhet, torde stor försiktighet vara att anbefalla vid inrättandet av förordnande­ tjänster. Man lärer heller icke i längden kunna undvika de rekryteringssvå- righeter, som äro en direkt följd av rådande brist på arbetskraft inom snart sagt alla områden, enbart med en löneökning på ett eller annat 1 000-tal kronor. Särskilt iögonenfallande är, att utredningen tror sig underlätta re­ kryteringen av medicinalrådsbefattningar genom att höja grundlönen från 13 500 (slutlön i A 30) till 15 000 kronor (C 7) eller med 1 500 kronor, ehuru medelinkomsten för de läkargrupper, från vilka rekryteringen beräknas äga rum, uppgives ligga mellan 25 000 och 40 000 kronor. Enligt statskontorets bestämda uppfattning utövar fullmakten och den säkra ställningen i stats­ tjänst en betydligt större lockelse än en relativt begränsad höjning av kontant- lönen. Statskontoret har därmed icke velat säga. att den nuvarande löneställ- ningen för byråchefer i allmän förvaltningstjänst är lämpligt avvägd. Tvärt­ om ger utvecklingen på löneområdet både inom och utom statens tjänst an­ ledning till övervägande av viss förbättring. Men denna bör då åvägabringas genom tjänsternas uppflyttning i högre lönegrad på A-planen utan uppgi­ vande av fullmaktsskyddet och den fasta ställningen i övrigt. Detta är emel­ lertid en fråga, som bör prövas i annat och större sammanhang och icke lösas separat för en viss förvaltningsgren.

Att fackbyråcheferna i medicinalstyrelsen skulle ha svårare än motsva­ rande befattningshavare på andra håll att under tiden fram till den vanliga pensionsåldern upprätthålla nödig kontakt med praktik och vetenskap och därför böra intaga en mera rörlig ställning, tillåter sig statskontoret betvivla. Det avtagande av initiativkraft och arbetsförmåga, som ligger i åldrandets

Kungl. Mcij:ts proposition nr 68.

ol

natur lär man vara nödsakad att räkna med även på detta område. Befolk­ ningsutvecklingen inbjuder nu mindre än någonsin till ökat utbyte av äldre arbetskraft mot yngre. På sålunda anförda skäl får statskontoret bestämt avstyrka förslagen om ändrad löneställning för fackbyråcheferna i medici­ nalstyrelsen.

Riksräkenskapsverket har förordat, att spörsmålet om ifrågavarande fack­ byråchefers löneställning upptoges till behandling i ett större sammanhang, avseende statsförvaltningen i dess helhet, därvid ämbetsverket särskilt fram­ hållit, att det på lång sikt måste leda till en icke minst från rättvisesynpunkt ohållbar situation, om de administrativa byråcheferna i lönehänseende för­ sattes i en mera ogynnsam ställning än egentliga fackbyråchefer.

Svenska veterinär för eningen för kött- och mjölkhygien har uttalat, att den föreslagna tjänstebenämningen veterinärråd såsom icke förenlig med veder­ taget språkbruk borde utbytas mot benämningen byråchef.

Utredningens uttalanden och förslag i fråga om underordnad per­ sonal och dennas löneställning ha behandlats i åtskilliga ytt­ randen.

Statens organisationsnämnd har förordat verkställande av en noggrann genomgång av den föreslagna arbetsorganisationen under nämndens medver­ kan samt vidare uttalat, att nya ordinarie tjänster icke borde inrättas i den omfattning som föreslagits förrän en sådan genomgång ägt rum.

Medicinalstyrelsen har rörande löneställningen för styrelsens veterinära be­ fattningshavare i allmänhet anfört.

Den nuvarande normallönegraden för biträdande veterinärer hos styrel­ sen -— den 24 :e — har visat sig för låg i förhållande till inkomsterna i all­ mänhet av veterinär verksamhet. Rekryteringen av konsulenttjänsterna har därför stött på stora svårigheter. Styrelsen har dels måst förordna äldre, pensionerade veterinärer att uppehålla dem och dels måst antaga helt unga krafter, vilka i regel lämnat sin anställning hos styrelsen efter kort tid för att tillträda bättre betalda platser. Styrelsen finner det alltså nödvändigt, att löneställningen för de underordnade veterinärerna höjes till 26 lönegra­ den. I förevarande sammanhang inskränker sig styrelsen dock till att påkalla denna löneställning allenast för de befattningar, som äro förenade med egen föredragningsskyldighet och där behovet av kontinuitet är störst.

Sveriges yngre veterinärers förening har anmärkt, att den av utredningen gjorda jämförelsen i avseende å löneförmåner mellan fackbyråcheferna hos medicinalstyrelsen och genomsnittet av de praktiserande veterinärerna icke vore lämplig med hänsyn till att veterinärstyrelsens chefsbefattningar borde rekryteras med arbetskraft över genomsnittet. Enligt föreningens mening vore det riktigare att med sagda grupp utanför den centrala förvaltningen jämföra veterinärstyrelsens övriga veterinära befattningshavare, konsulen­ terna. En sådan jämförelse och ett beaktande av de inkomster vilka kunde åtnjutas under förvärvande av den erfarenhet, som komme att fordras av konsulenter, följde, att konsulenternas löneställning nödvändigtvis måste för­ bättras. Konsulenttjänsterna kunde förslagsvis ändras till byråveterinärs- tjänster med placering i lönegraden 26 å vederbörande löneplan.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

Rörande den föreslagna allmänna byråns personal har medicinalstyrelsen anfört följande.

Chefen för allmänna byrån torde såsom utredningen framhållit behöva en avlösare och medhjälpare med veterinärmedicinsk utbildning. Denna befatt­ ningshavare bör dels föredraga ärenden angående tjänstledigheter och för­ ordnanden för läns- och distriktsveterinärer ävensom angående import från grannländerna av hästar och andra djur, dels handhava större utredningar, vilka kräva veterinär sakkunskap, och dels — därest hans tid så medger — biträda med löpande arbetsuppgifter av mera krävande art. Med hänsyn till sina kvalificerade arbetsuppgifter torde han icke böra placeras lägre än i lö­ negrad A 26. I övrigt borde på allmänna byrån finnas en kontorist med upp­ gift att fungera som styrelsens huvudregistrator, ett kanslibiträde såsom er­ sättare för den nuvarande veterinäramanuensen samt ett kontorsbiträde.

Sveriyes yngre veterinärers förening har ansett, att förefintlig statistik över ärendena å allmänna byrån samt den betydelse byråveterinärstjänsten å by­ rån numera fått väl motiverade tjänstens uppförande å ordinarie stat med placering lägst i lönegraden 26.

Jämväl svenska veterinårläkareföreningen har hävdat, att nämnda byrå- veterinärsbefattning borde placeras i lönegraden A 26 medan majoriteten inom veterinärhögskolans lärarkollegium funnit samma befattning böra pla­ ceras i lönegraden Eo 26.

Vad härefter angår hygienbyrån har svenska veterinärföreningen för köttoch mjölkhygien understrukit önskvärdheten av att byrån erhölle en sådan organisation, att en ökad inspektionsverksamhet kunde genomföras beträf­ fande alla olika slag av köttkontrollanstalter.

Medicinalstyrelsen har i fråga om utredningens förslag angående hygien­ byråns personal yttrat.

Den biträdande veterinären kommer att få en omfattande föredragnings- skyldighet, enär byråchefen under stora delar av året kommer att befinna sig på inspektionsresor. På grund härav föreslår medicinalstyrelsen, att den av utredningen föreslagna t.jänstebenämningen konsulent ändras till byrå­ veterinär samt att denna befattning placeras i lönegrad Eo 26. I övrigt för­ anleda utredningens förslag beträffande denna byrå ej annan erinran av me­ dicinalstyrelsen än att för juridiskt biträde vid handläggningen av avdelning­ ens delvis kvalificerade korrespondens bör finnas en byråsekreterare. Denna befattningshavare torde i enlighet med utredningens förslag kunna placeras på den administrativa byrån.

Jämväl styrelsen för svenska veterinårföreningen för husdjurshygien har uttalat, att, då chefen för hygienbyrån, vilkens tid till stor del vore upptagen av inspektionsverksamhet, vore i behov av en fullt kvalificerad medhjälpare och ställföreträdare, den för byrån föreslagna konsulenttjänsten borde utby­ tas mot en byrå veterinärsbefattning.

Likaså har svenska veterinårläkareföreningen förordat utbyte av nämnda konsulenttjänst mot en byråveterinärsbefattning. Denna befattning borde en­ ligt föreningens mening placeras i lönegraden A 26.

Rörande den föreslagna tuberkulos- och kastsjukebvråns personalbehov har medicinalstyrelsen anfört.

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

33

Styrelsen vill framhålla, att den centrala ledningen av både tuberkulos- och kastsjukebekämpande är en administrativ uppgift av betydande omfatt­ ning. Detta förhållande har beträffande tuberkulosbekämpandet redan år 1935 erkänts av statsmakterna genom det då fattade beslutet om föredra­ gandens placering såsom byrådirektör i 28 lönegraden. Beträffande kastsju- keärenden bör beaktas att man vid föredraganden-konsulentens överflytt­ ning till medicinalstyrelsen den 1 januari 1944 räknade med en anslutning till bekämpandet av några hundratusen djur. Icke minst genom föredragan­ dens personliga förmåga att intressera djurägarna och veterinärkåren blev emellertid anslutningen till bekämpandet vida större än den beräknade. Till statsunderstött kastsjukebekämpande äro nu anslutna mer än två miljoner djur eller ungefär lika många som äro anslutna till tuberkulosbekämpandet. Antalet utgående originalexpeditioner från kastsjukeavdelningen är numera i det närmaste lika stort som motsvarande antal från tuberkulosavdelningen. Då svårighetsgraden av ärenden för de båda avdelningarna är fullt jämför­ lig, synes det medicinalstyrelsen bliva en ofrånkomlig konsekvens av stats­ makternas år 1935 fattade beslut att föredraganden för kastsjukeärenden uppflyttas till byrådirektör i lönegrad A 28. Då styrelsen dessutom misströs­ tar om att kunna behålla en kvalificerad kraft om icke denna löneställning kan erbjudas, finner styrelsen sig böra hemställa om placering i lönegrad A 28 av ifrågavarande föredragande.

A tuberkulos- och kastsjukebyrån handlägges ett stort antal ärenden av administrativ och kameral natur av ofta ej obetydlig svårighetsgrad. Till följd härav bör för avdelningen avses en byråsekreterare, vilken kan place­ ras å den administrativa byrån och till en början uppföras på Eo-löneplan. I övrigt finner sig medicinalstyrelsen kunna godtaga utredningens förslag rörande underordnad personal å tuberkulos- och kastsjukebyrån med den jämkning allenast, som betingas av att styrelsen icke anser sig kunna god­ taga principen om extra anställning för personal, vilken fyller ett fortlöpan­ de behov.

Styrelsen för svenska veterinurföreningen för husdjur shygien har i föreva­ rande hänseende yttrat.

Tuberkulos- och kastsjukebyråns arbetsuppgifter torde även i framtiden bliva ytterst betydande. Visserligen komma tuberkulosärendenas antal suc­ cessivt att minska, men å andra sidan torde enligt styrelsens uppfattning inom en snar framtid ett organiserat bekämpande av juverinflammationerna kom­ ma till stånd, vars centrala ledning lämpligen bör hänföras till denna byrå. På grund härav föreslås att närmast under byråchefen sorterar en byrådi­ rektör i lönegrad A 28 samt 4 byråveterinärer med placering, en i A 26, en i Eo 26 och två i Eo 24. Konsulenttiteln såsom icke motsvarande dessa tjänste­ innehavares arbetsuppgifter bör bortfalla. Enär bekämpandet av här ifråga- konnnande sjukdomar har mycket stor nationalekonomisk betydelse, torde det vara av yttersta vikt, att å samtliga här nämnda tjänster placeras perso­ ner med ingående kunskaper och erfarenheter i respektive sjukdomsbekäm- pande. Eu rekrytering från hushållningssällskapens veterinäravdelningar framstår som önskvärd men torde knappast kunna påräknas, om medici­ nalstyrelseutredningens förslag till Iöneplacering vinner beaktande.

Ett uttalande av samma innebörd bar gjorts av svenska veterinärläkareföreningen.

Vidare bar Sveriges yngre veterinärers förening uttalat, all föredraganden av

BUvmg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 68.

3

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

kastsjukeärenden borde erhålla ställning såsom byrådirektör i lönegraden A 28 samt att den nuvarande ordinarie konsulenttjänsten å veterinärbyråns tuberku­ losavdelning borde överföras till ordinarie byråveterinärsbefattning å tuber­ kulos- och kastsjukebyrån.

Allmänna lönenämnden bar, under förutsättning att det skulle anses före­ ligga behov av eu tjänsteman i byrådirektörs ställning för ärenden rörande kastsjukebekämpandet, förordat, att befattningen tills vidare placerades på extra ordinarie stal i lönegraden 28.

Även i avseende å den administrativa byråns personal har medicinalsty­ relsen förordat vissa utvidgningar av utredningens förslag. Sålunda har sty­ relsen anfört i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsens utgifter för veterinärväsendet ha under budgetåret 1944/ 45 uppgått till drygt fem miljoner kronor. Detta belopp utgjorde visserligen icke mer än fyra och en halv procent av medicinalstyrelsens hela utgiftssum­ ma men är dock större än hela utgiftssumman för flertalet administrativa ci­ vila verk, och härtill kommer att utbetalningarna beträffande några av an­ slagen till veterinärväsendet äro fördelade på ett mycket stort antal småpos­ ter. Av hela antalet utanordningar för 1945, 56 855, belöpte sålunda ej mind­ re än 20 934 på utgifter för veterinära ändamål.

Med hänsyn till kassarörelsens storlek — den skulle öka ytterligare vid bi­ fall till styrelsens förslag att den veterinärmedicinska anstalten skulle åter­ föras, enär veterinärstyrelsen då skulle komma att fungera som huvudför­ valtning även för denna anstalt — finner styrelsen sig böra påyrka inrättan­ det av en kamrerarbefattning i lönegrad A 22. Förste byråsekreteraren torde för att kunna medhinna egentliga kansligöromål behöva — förutom de be­ fattningshavare, vilka styrelsen föreslagit för hygienbyrån samt tuberkulos- och kastsjukebyrån — en amanuens. Även på kamrerarekontoret erfordras en amanuens för att betryggande kontroll av utbetalningarna skulle säkerstäl­ las.

Förutom den föreslagna kassörsbefattningen i lönegrad All erfordras ett kanslibiträde för byråns diarieföring och för uträkning av avlöningar inom styrelsen och till veterinärstaten. Ytterligare erfordras två kontorsbiträden för sifferkontroll och uppsättande av anordningar samt utskrift av postgiro­ anvisningar .

Riksräkenskapsnerket, som i stort sett icke funnit anledning till erinran mot de av medicinalstyrelsen förordade ändringarna i utredningens organisa- tionsförslag, har dock ifrågasatt huruvida tillräckliga skäl förelåge att pla­ cera kamreraren i lägre lönegrad än förste byråsekreteraren. Ämbetsverket har i samband härmed erinrat om att av medicinalstyrelsens totala antal ut- anordningar för år 1945 icke mindre än omkring 37 procent hänförde sig till utgifter för veterinära ändamål, vilket gåve en viss uppfattning om stor­ leken av de kamerala göromål som komme att åvila det nya ämbetsverket.

I vart fall syntes administrativa byrån böra förstärkas med en revisor, tills vidare uppförd på extra ordinarie stat. Jämväl de av medicinalstyrelsen före­ slagna byråsekreterartjänsterna borde enligt ämbetsverkets mening ordinarie- sättas först sedan tillräcklig erfarenhet vunnits rörande arlen och omfatt­ ningen av de med befattningarna sammanhängande arbetsuppgifterna. Slut­ ligen har riksräkenskapsverket uttalat, att administrativa byrån lämpligen borde indelas i en kansli- och en kameralsektion.

Kungi. Maj:ts proposition nr 68.

35

Medicinalstyrelsen har föreslagit inrättande av eu kanslibiträdesbefattning, vars innehavare skulle vara handsekreterare åt chefen för veterinärstyrelsen.

För en sådan uppgift erfordrades enligt styrelsens mening en person, som vore stenografikunnig och kunde biträda vid korrespondens på världssprå­ ken ävensom på egen hand successivt komplettera verkschefens samlingar av- uppgifter rörande veterinära förhållanden i skilda hänseenden.

I fråga om expeditionsvaktspersonal har medicinalstyrelsen, under fram hållande av att veterinärstyrelsens blankettexpedition skulle bliva av bety­ dande omfattning, förordat inrättande av en tjänst som förste expeditions- vakt och två expeditionsvaktstjänster.

Föredraganden.

I propositionen angående omorganisation av medicinalstyrelsen har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att vid omorganisationen av medicinalstyrelsen hryta ut veterinärväsendet och för dess handhavande inrätta ett särskilt äm­ betsverk, veterinärstyrelsen. I detta sammanhang kommer alltså att behand­ las endast frågan om det nya ämbetsverkets organisation och vissa därmed sammanhängande spörsmål.

I det av utredningen upprättade förslaget till veterinärstyrelse har man, så­ som förut berörts, utgått från att ämbetsverket borde organiseras på sam­ ma sätt som exempelvis egnahemsstyrelsen med en styrelse, bestående av överdirektören samt byråcheferna och representanter för jordbruket och me­ dicinalstyrelsen m. fl. Såsom skäl för denna organisationsform har åberopats att bättre anknytning till jordbruket och medicinalstyrelsen därigenom kun­ de vinnas. 1 de avgivna yttrandena ha rörande denna fråga delade meningar kommit till uttryck.

Enligt min mening kunna visserligen fördelar i de av utredningen berörda hänseendena nås genom att organisera veterinärstyrelsen såsom ett kollegialt ämbetsverk men å andra sidan kräves ofta av styrelsen, exempelvis vid be­ kämpandet av epizootier, vilket bekämpande skall ledas av styrelsen, stor snabbhet vid meddelandet av viktiga beslut. Eu organisation av det slag som utredningen tänkt sig ger knappast möjlighet till den erforderliga snabbheten i besluten. Det torde för övrigt finnas möjligheter att på annat sätt få till stånd den anknytning till humanmedicinen och jordbruket, som utredningen avsett. 1511 denna fråga återkommer jag i det följande. Jag finner mig alltså höra föreslå att vcterinärstyrelsen — på sätt även förordats i fråga om me­ dicinalstyrelsen i förenämnda proposition — organiseras såsom ett ämbets­ verk med chefen såsom ensam beslutande.

För att veterinärstyrelsen likväl, såsom jag nyss antydde, skall bliva till­ godosedd med sakkunskap å humanmedicinens och jordbruksnäringens om­ råde vill jag föreslå, att det vetenskapliga råd — som i anslutning till vad ut­ redningen ifrågasatt bör finnas hos vcterinärstyrelsen och vars ledamöter sy­ nas i den mån så är möjligt böra utgöras av motsvarande ledamöter av den

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 08.

medicinska anstalt under veterinärstyrelsen. Då anstalten i samband med eu år 1943 beslutad omorganisation utbröts från medicinalstyrelsen såsom då­ varande högsta veterinärmyndighet, hade såsom skäl för en utbrytning åbe­ ropats att eu behövlig lättnad i medicinalstyrelsens arbetsbörda därigenom kunde erhållas. Detta skäl torde icke — i varje fall icke med samma styrka — kunna åberopas för veterinärstyrelsens del till förmån för ett bibehållande i princip av anstaltens nuvarande självständighet. Emellertid torde såsom vid frågans behandling år 1943 framhölls en fristående styrelse för anstalten bäst främja anstaltens uppgifter att bidraga till bekämpande av husdjurssjukdo­ marna och befordra husdjursskötseln i landet samt idka vetenskaplig forsk­ ning på dessa områden. Någon principiell ändring i förevarande hänseende torde därför icke böra göras. I sammansättningen av anstaltens styrelse torde emellertid böra ske den ändringen, att en däri ingående representant för me­ dicinalstyrelsen ersättes med en representant för veterinärstyrelsen, därvid veterinärstyrelsens chef lämpligen iorde böra bliva ordförande i anstaltens styrelse. Chefen för veterinärstyrelsen torde härjämte böra ingå som ledamot i veterinärhögskolans styrelse.

Utredningens förslag angående överflyttning av Kungl. Maj ds beslutande­ rätt i vissa frågor, som beröra lagen angående köttbesiktning och slakthus, har jag för avsikt att upptaga till behandling i samband med ett av 1946 års köttbesiktningskommitté avgivet betänkande (SOU 1946: 85). Då varken dessa frågor eller övriga av utredningen behandlade frågor om överflytt­ ning till den centrala myndigheten av Kungl. Ma i ds beslutanderätt synas vara av natur att nämnvärt påverka veterinärstyrelsens organisation och sistnämnda frågor ej heller eljest äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagens prövning, finner jag ej anledning att i detta sammanhang när­ mare ingå på dem. Detsamma gäller av utredningen berörda frågor om de­ centralisering till lokala organ av den centrala veterinärmyndighetens be­ slutanderätt i vissa ärenden.

I fråga om chefspersonalens anställnings- och löneförhållanden ansluter jag mig till utredningens förslag i fråga om chefen för veterinärstyrelsen. Chefen för ämbetsverket, vilken bör benämnas överdirektör, torde alltså böra placeras i lönegraden C 10 enligt gällande lönereglemente.

I propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation har föresla­ gits att fackbvråchefstjänsterna inom medicinalstyrelsen skola överföras å C-plan. De skäl som åberopats härför torde med i stort sett samma styrka kunna göras gällande i fråga om fackbyråchefema i veterinärstyrelsen. Med hänsyn härtill förordar jag att även dessa uppföras å C-plan.

I fråga om lönegradsplaceringen har utredningen föreslagit, att de vete­ rinära fackbyråcheferna skola placeras i lönegraden C 6, medan utredningen för läkarbvråchefernas vidkommande föreslagit lönegraden C 7. Utredning­ en har såsom grund för denna differentiering åberopat att tjänsteläkarnas genomsnittsinkomster väsentligt överstege motsvarande veterinärers. En så­ dan gradering synes mig i förevarande fall icke riktig. Av utredningen synes framgå att i varje fall de mera framstående veterinärerna ha inkomster, vil­

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

39

ka avsevärt överstiga dem, som erbjudas med en placering i lönegraden 6. För att man under sådana förhållanden skall kunna räkna med att en mer kva­ lificerad veterinär skall vara villig åtaga sig en byråchefstjänst är det en­ ligt min mening nödvändigt, att ifrågavarande befattning placeras i lönegra­ den C 7, således samma lönegrad som av utredningen föreslagits för läkar- byråchefsbefattningarna. Jämväl den i åtskilliga remissyttranden framhållna synpunkten, att de veterinära fackbyråcheferna med hänsyn till art och om­ fattning av arbetsbördan samt ansvar vore jämställda med de humanmedi­ cinska fackbyråcheferna talar för enhetlighet i lönegradsplacering de olika kategorierna emellan. Från utbildningssynpunkt kan måhända göras gällande att läkarna ha en betydligt längre utbildningstid än veterinärerna, men så­ som framgår av propositionen angående medicinalstyrelsens omorganisation ha byråcheferna i medicinalstyrelsen, som skola handlägga tandvårds- och apoteks!rågor, placerats i samma lönegrad som läkarbyråcheferna, oaktat de förstnämnda byråcheferna ha kortare utbildningstid än veterinärerna. Utbildningssynpunkten synes därför icke i detta sammanhang böra till­ mätas någon avgörande betydelse. Med hänsyn till det anförda finner jag mig alltså böra föreslå, att veterinärstyrelsens fackbyråchefer placeras i löne­ graden C 7. Den av utredningen för dessa föreslagna benämningen veterinär­ råd torde böra godtagas.

Om den av mig förordade lönegradsplaceringen godtages, förutsätter jag, att en restriktivare prövning av frågor om tillstånd för fackbyråcheferna att innehava bisysslor kommer att framdeles tillämpas. Att helt förbjuda inne­ hav av dylika sysslor lärer lika litet som i andra fall vara möjligt eller från allmän synpunkt önskvärt.

Chefen för den administrativa byrån torde emellertid böra placeras i 30 lönegraden. Tills vidare synes befattningen böra upptagas å extra ordinarie stat.

Ersättning till medlemmarna av det vetenskapliga rådet torde böra utgå efter de grunder, som hitttills gällt i motsvarande avseende för medicinal­ styrelsen.

I fråga om den övriga personalen finner jag mig icke för närvarande böra föreslå någon utökning i förhållande till förslaget.

Beträffande löneställningen för ifrågavarande veterinära personal ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. I fråga om byråveterinärsbefatt- ningen å allmänna byrån vill jag emellertid föreslå en avvikelse. För denna befattning har utredningen förordnat placering i lönegraden Eo 24, ehuru motsvarande befattning inom den nuvarande veterinärbyrån är placerad i lönegraden Eo 20. Detta förhållande grundar sig därpå, att chefen för den allmänna byrån med hittillsvarande organisation haft alt i viss utsträckning intaga ställningen som chef för veterinärväsendet och således för åtskilliga av de inom den allmänna byråns område fallande göromålen behövt en kvalificerad ställföreträdare, medan en ändring härvidlag skulle inträda vid inrättande av eu särskild veterinärstyrelse.

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

Enligt min mening bör kravet på särskild kvalifikation hos ifrågavarande befattningshavare icke minskas. Bland de arbetsuppgifter, som inom den hittillsvarande organisationen ankommit på chefen för veterinärbyrån, har ingått inspektion av länsveterinärernas ämbetsförvaltning och arkiv. Sådan inspektion har emellertid på grund av arbetsbelastningen icke kunnat ske i avsedd omfattning. Denna inspektionsskyldighet överflyttas vid den nu före­ slagna omorganisationen å chefen för den allmänna byrån, och för att in­ spektion skall kunna ske i erforderlig omfattning torde erfordras att en som ställföreträdare åt byråchefen lämplig befattningshavare finnes att tillgå för handhavandet av byråns ärenden under tiden för byråchefens bortovaro. Även under andra tider torde emellertid arbetet a allmänna byran med hänsyn till ärendenas omfattning och skiftande art fordra biträde åt byrå­ chefen av en veterinär, som vid behov kan fungera såsom föredragande. Av nu anförda skäl anser jag, att befattningen som byråveterinär å allmänna byrån alltjämt bör upptagas i lönegraden Eo 26.

Utredningens förslag om förändring av den nuvarande veterinärbyråns konsulenttjänst för föredraganden av kastsjukeärenden till en byråveteri- närsbefattning i lönegraden Eo 26 finner jag vara väl motiverat. Däremot kan jag icke finna skäl att nu för nämnde föredragande inrätta en byrå- direktörsbefatlning.

En mera allmän lönegradsuppflyttning av övrig biträdande veterinärper­ sonal torde icke vara motiverad med hänsyn till befattningarnas karaktär.

Vad beträffar den juridiskt-administrativa personalen ansluter jag mig i huvudsak till utredningens förslag. De båda amanuensernas löneställning torde komma att bestämmas enligt de grunder som i allmänhet komma att gälla i fråga om löner och befordringsgång för amanuens- och biträdesper- sonal under iakttagande av vad som kan föranledas av en överföring av mot­ svarande personal från medicinalstyrelsens veterinärbyrå till veterinär­ styrelsen.

Jämväl skriv- och expeditionsvaktspersonal m. m. torde i huvudsak böra erhålla lönegradsplacering i enlighet med utredningens förslag. För skriv- biträdespersonalens del kan emellertid förutnämnda reglering av löner och befordringsgång komma att inverka.

I enlighet med vad nu anförts skulle således veterinärstyrelsens personal bestå av följande befattningshavare: 1 överdirektör .................................................. 3 veterinärråd .................................................. 1 byråchef ........................................................... 2 byråveterinärer ............................................. 1 förste byråsekreterare tillika kamrerare 1 konsulent ...................................................... 4 konsulenter ...................................................... 1 kansliskrivare .................................................. 1 kassör ............................................................... 2 kanslibiträden ..................................................

C 10 C 7 Eo 30 Eo 26

A 24 A 24 Eo 24 Eo 11 Eo 11

A 7

2

kanslibiträden...................................................................................................... Eo

7

¹ förste expeditionsvakt.............. ..................................................................... Eo ⁷1 expeditionsvakt ................................................................................................ Eo 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

41

2 amanuenser, 7 kontorsbiträden, 5 skrivbiträden och 1 telefonist. Av kon- torsbiträdena ha fyra beräknats placerade å ordinarie stat.

Härvid har förutsatts, att den nuvarande veterinärbyråns personal å ordi­ narie stat överflyttas från medicinalstyrelsen till veterinärstyrelsen. Kungl. Maj:t torde böra erhålla befogenhet att föra veterinärbyråns medicinalråds- befattning och byrådirektörsbefattning å övergångsstat, därest innehavarna icke skulle önska övergå till motsvarande eller andra befattningar i veteri­ närstyrelsen.

En beräkning efter nu angivna grunder och nuvarande lönesystem av me­ delsbehovet för avlöningar vid veterinärstyrelsen har till resultat givit föl­ jande belopp.

1 . Avlöningar till ordinarie tjänstemän....................................... kronor 100

000

2

. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. MaJ:t ................ ............................................................................ » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..................... » 123 000

4. Rörligt tillägg ............................................................................... *

31000

kronor 259 000

Kristillägg .............................................................................................. >

33000

kronor 292 000

Genomförande av den föreslagna allmänna löneregleringen för befattnings­ havare i statens tjänst m. m. torde föranleda följande avlöningsstat:

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän ....................................... kronor 144 000

2

. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

............’ ‘............................................................................ » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ..................... »

190 000

4. Rörligt tillägg ............................................................................... , 20 000

kronor 359 000

Omkostnadsstaten torde böra grundas på de av medicinalstyrelsen i detta hänseende gjorda beräkningarna. Sålunda torde de olika utgiftsposterna böra beraknas till följande belopp, nämligen för sjukvård m. m.

1

500 kronor, för

reseersättningar 12 000 kronor, för expenser 43 500 kronor samt för publika- tionstryck

2

500 kronor. Från det sammanlagda omkostnadsbeloppet torde

såsom medicinalstyrelsen anfört kunna avräknas ¹⁰⁰ kronor såsom inkomst av för säl da publikationer. Samtliga poster synas böra upptagas förslagsvis, varför omkostnadsstatens slutsumma bör beräknas till

59

400 kronor.

För anskaffande av möbler och inventarier i övrigt för den nya styrelsen torde erfordras ett engångsanslag av 40 000 kronor. Detta belopp torde böra anvisas i form av ett reservationsanslag under anslagstiteln Veterinärsty­ relsen: Inventarier m. in.

liilnmg till riksdagens protokoll 1947. 1 samt.

Å r

68.

4

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 68.

I ett flertal av Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt beslutade författ­ ningar förekommer för närvarande hänvisning till medicinalstyrelsen såsom högsta centrala veterinära myndighet. I och med veterinärstyrelsens tillkomst höra dessa hänvisningar avse denna styrelse. I anledning härav har inom jordbruksdepartementet utarbetats förslag till förordning om ändring i vissa författningar berörande veterinärväsendet, vilket förslag i detta sammanhang torde böra underställas riksdagen för antagande. I övrigt torde det få an­ komma på Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga åtgärder, därest riksdagen skulle biträda vad jag tidigare förordat.

Under åberopande av det anförda hemställer jag

dels att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I besluta inrättande från och med den 1 juli 1947 av eu veterinärstyrelse i överensstämmelse med vad jag i det före­ gående förordat;

II. medgiva att för veterinärstyrelsen må fastställas perso­ nalförteckning, upptagande av mig i det föregående förordade befattningar;

III. godkänna följande avlöningsstat för veterinärstyrelsen att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för­ slagsvis .......................................................... kronor 144 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be­ stämda av Kungl. Maj:t, förslagsvis .. » 5 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie perso­

nal

................................................................. » 190 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................ » 20

Summa kronor 359 000

IV. å riksstaten för budgetåret 1947/48 under nionde hu­ vudtiteln anvisa

a) till Veterinärstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av ............................................................................... kronor 359 000;

b) till Veterinärstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av ............................................................................... kronor 59 400;

c) till Veterinärstyrelsen: Inventarier in. in. ett reservations­ anslag av .................................................................. kronor 40 000;

dels ock att förslaget till förordning om ändring i vissa för­ fattningar berörande veterinärväsendet måtte genom propo­ sition föreläggas riksdagen till antagande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 68.

43

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.