Prop. 1947:96

('med förslag till lag an\xad gående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (rir 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, m. m.',)

Kimgl. Maj:ts proposition nr 96.

1

Nr 96.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag an­

gående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (rir 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige, m. m.; given Stockholms slott den 28 februari 1947.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att

dels jämlikt § 87 regeringsformen antaga härvid fogat förslag till lag an­ gående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige,

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1947. 1 sand. Nr 9G.

1

2

Kungl. Mai:ts proposition nr 96.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om

de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Härigenom förordnas, att 56 § lagen den 18 juli 1928 om de svenska lap­ parnas rätt till renbete i Sverige skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

56 §.

Ej må — ---------den ogill. Finnes inom sådant område bete, slåtter, grustäkt eller annan därmed jämförlig nyttighet, som icke av lap­ parna användes, och kan upplåtelse därav ske utan intrång eller skada för renskötseln, må sådan upplåtelse kunna av Konungens be fållning shavande mot avgift meddelas.

Kan inom sådant område upplåtel­ se av jakt eller fiske ske utan fara för tillgången på vilt eller fisk och utan besvärande intrång för lapparna, äger

Konungens befallningshavande tillåta annan att mot avgift därstädes jämte lapparna utöva jakt eller fiske.

Finnes ovan odlingsgränsen eller å renbetesfjällen upplåtelse av nytt­ janderätt till inägor kunna äga rum utan avsevärt men för renskötseln, må Konungens befallningshavande mot avgift meddela sädan upplåtelse.

(Föreslagen lydelse)

56 §.

Ej må------------- den ogill. Finnes inom sådant område bete, slåtter, grustäkt eller annan därmed jämförlig nyttighet, som icke av lap­ parna användes, och kan upplåtelse

därav ske utan intrång eller skada för renskötseln, må sådan upplåtelse

kunna av Konungen eller den myn­ dighet Konungen bestämmer mot av­ gift meddelas.

Kan inom sådant område upplåtel­ se av jakt eller fiske ske utan fara för tillgången på vilt eller fisk och utan besvärande intrång för lapparna, äger

Konungen eller den myndighet Ko­ nungen bestämmer tillåta annan att

mot avgift därstädes jämte lapparna utöva jakt eller fiske.

Finnes ovan odlingsgränsen eller å renbetesfjällen upplåtelse av nytt­ janderätt till inägor kunna äga rum utan avsevärt men för renskötseln eller prövas upplåtelse av nyttjande­ rätt till mark inom sådant område böra ske med hänsyn till den all­ männa samfärdseln,Konungen

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

3

(Nuvarande lydelse)

Har bete — — — honom förlust. Innan upplåtelse------------ i ärendet. Medel, som inflyta genom sådan upplåtelse, skola enligt bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna.

(Föreslagen lydelse)

eller den myndighet Konungen be­ stämmer mot avgift meddela dylik upplåtelse. Där synnerliga skäl före­ ligga, må åven eljest meddelas upp­ låtelse av nyttjanderätt till mark för bostad eller annat liknande ändamål.

Har bete------------ honom förlust. Innan upplåtelse------------i ärendet. Medel, som inflyta genom sådan upplåtelse, skola enligt bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna eller verk­ samheten å den mark upplåtelsen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1947.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 februari 1947.

Närvarande:

Statsministern

Erlander,

ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Sköld, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finans­ departementen samt statsrådet Sträng anmäler chefen för jordbruksdeparte­ mentet, statsrådet Sköld, fråga om ändring i lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 146) har Kungl. Maj:t föresla­ git riksdagen att i avbidan på särskild proposition i ämnet till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. för budgetåret 1947/48 beräkna ett förslagsanslag av 180 000 kronor.

Nämnda anslag är för innevarande budgetår uppfört med 80 000 kronor. Av anslaget disponeras ett belopp av 5 000 kronor av en var av länsstyrel­ serna i Västerbottens och Norrbottens län för byggnadshjälp åt innehavare av fjällägenheter, under det att återstoden av anslaget disponeras av domän- styrelsen. Beträffande bestämmelserna i övrigt rörande anslagets användning torde jag få hänvisa till statsliggaren s. 815. Utgifterna från anslaget upp- gingo under kalenderåret 1945 till omkring 105 800 kronor.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har domänstgrelsen hemställt om oför­ ändrat anslag för ändamålet. Styrelsen har därvid framhållit, att utbetal­ ning av bidrag till innehavare av ifrågavarande lägenheter småningom torde komma att minska på grund av att en del lägenheter kunde förväntas efter hand föras in under de år 1943 fastställda grunderna för upplåtelse av kro- notorp. Utbetalning av bidrag syntes emellertid komma i fråga i betydande omfattning även under år 1947 bland annat med hänsyn till att lägenhets- innehavare, som tidigare beviljats bidrag, genom fortskridande arbete bleve berättigade att uppbära desamma.

Domänstyrelsen har sedermera i skrivelse den 11 december 1946 hem­ ställt, att Kungl. Maj:t måtte utverka bemyndigande att det Kungl. Maj:t

Kungl. Alaj.ts proposition nr 96.

5

vid 1939 års riksdag lämnade medgivandet att bevilja ersättning för utfört arbete till innehavare av skogstorp eller odlingslägenhet, vars nedläggande vore av allmänt intresse, skulle utsträckas till att avse jämväl ersättning till innehavare av kronotorp, som upplåtits enligt kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m. Ge­ nom beslut den 30 december 1946 har Kungl. Maj:t funnit gott tillerkänna innehavaren av kronotorpet Spångvik å kronoparken Torvsjöån i Vilhel­ mina socken, Västerbottens län, ersättning med 2 000 kronor för å ifrågava­ rande torp nedlagt arbete samt anbefallt domänstyrelsen att, sedan torpet avträtts, utbetala nämnda belopp från förevarande anslag.

Jag torde i detta sammanhang få erinra, att /. cl. generaldirektören L.

Berglöf i egenskap av särskilt tillkallad utredningsman för utredning rörande vissa med lapparnas förhållanden sammanhängande spörsmål med skrivelse den 15 september 1945 inkommit med utredning och förslag rörande bland annat ordningen och villkoren för upplåtelse av arrendelägenheter å hem­ man och andra fastigheter, inköpta för utvidgning av renbetesfjällen i Jämt­ lands län. Enligt utredningsmannens förslag skulle kostnaderna för av sta­ ten övertagen odlings- och nybyggnadsskyldighet å dessa lägenheter samt åtgärder för stödjande av jordbruksdriften å dem bestridas från ifrågavaran­ de anslag, vilket för ändamålet borde uppräknas med 50 000 kronor. Över förslaget avgåvos yttranden av statskontoret, riksräkenskapsverket, domän- styrelsen, egnahemsstyrelsen, allmänna lönenämnden och länsstyrelsen i

Jämtlands län. Vid domänstyrelsens yttrande hade fogats yttranden av över- jägmästaren i mellersta Norrlands distrikt och jägmästaren i renbetesfjäl- lens revir. Länsstyrelsen hade överlämnat yttrande från lappfogden i länet.

Vid anmälan av detta förslag (prop. nr 56/1946) anförde jag, att förslaget syntes äga sådant samband med då pågående utredning angående reglering av fjällägenheter, som upplåtits jämlikt kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlings- gränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, att ståndpunkt till förslaget icke borde tagas förrän nämnda utredning slutförts.

Med skrivelse den 30 oktober 1946 har /. d. generaldirektören L. Berglöf framlagt betänkande med förslag rörande vissa lägenhetsupplåtelser å krono­ mark i Norrlands fjälltrakter (SOU 1946: 80). Detta förslag avser såväl arrendelägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län som fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län. Över betänkandet ha yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, domänstyrelsen, egnahemsstyrelsen, allmänna lönenämnden, länstyrelserna i Jämtlands, Väs­ terbottens och Norrbottens län samt Sveriges kronotorpare- och kolonist­ förbund. Därjämte ha yttranden överlämnats av domänstyrelsen från över­ jägmästarna i de fem norra distrikten, av egnahemsstyrelsen från egnahems­ nämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt av länssty­ relserna från lappfogdarna i nämnda län. Vid egnahemsstyrelsens utlåtande har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten i styrelsen riksdagsmannen .1. A. Andersson i Tungelsta.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Innan jag närmare ingår på utredningsmannens förslag och de däröver

avgivna yttrandena, torde jag, i anslutning till en av utredningsmannen läm­

nad redogörelse, få giva en översikt över de hittills tillämpade upplåtelsefor­

merna i ifrågavarande trakter m. m.

Hittills tillämpade upplåtelseformer i fjälltrakterna m. m.

I fjälltrakterna förekomma ett flertal olika former av jordupplåtelse, näm­

ligen skogstorp enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 29 maj 1891 (nr 29) an­

gående upplåtande av odlingslägenheter (skogstorp) å kronoparker i Norr­

bottens län och kungörelsen den 27 maj 1904 (nr 21 s. 4) angående upplå­

tande av odlingslägenheter å kronoparker i Västerbottens och Norrbottens

län, odlingslägenheter enligt kungörelsen den 18 juni 1909 (nr 69) angående

upplåtande av odlingslägenheter å kronoparker och överloppsmarker i de

sex nordligaste länen, fjällägenheter enligt kungörelsen den 3 juni 1915 (nr

169) angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan od-

lingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker, jämtländska

arrendelägenheter enligt 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska

lapparnas rätt till renbete i Sverige och Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1891,

renlappsbostäder och odling i mindre omfattning enligt 42 och 43 §§ samma

lag samt jordbruks- och bostadslägenheter åt lappar enligt kungörelsen den

6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å krono­

mark m. m. och kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 132) om upplåtelse till

lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län. Vidare ha en­

ligt 56 § renbeteslagen upplåtits bete, slåtter, inägor, jakt, fiske m. m. samt

med stöd av kungörelsen nr 169/1915 mark för sommarbostäder, fiske- och

jaktstugor, odlingsområden att tilläggas hemman och lägenheter m. m. Rö­

rande tillkomsten av dessa upplåtelseformer torde jag få hänvisa till betän­

kandet s. 7—17.

Innehavare av skogstorp, upplåtet enligt Kungl. Maj:ts skrivelse den 29

maj 1891 eller kungörelsen nr 21/1904, äger att erhålla torpet omfört till

sådan odlingslägenhet, varom förmäles i kungörelsen nr 69/1909. Alla skogs-

torpsinnehavare ha dock icke begagnat sig av denna rätt. Enligt de äldre

bestämmelserna prövades upplåtelse av domänstyrelsen. Upplåtelse kunde

ske endast om det befanns gagneligt för vederbörande kronoparks vård och

bevakning. En första upplåtelsetid medgavs å högst 20 år. Härunder ut­

gick ej någon avgäld för torpet. Torparen åtnjöt då frihet från utlagor och

onera. Innehavare av skogstorp, som väl hävdat detta, har sedermera med­

givits erhålla torpet på arrende 50 år. Det ålåg torparen att uppodla och

bebygga lägenheten. Torparen ägde i viss ordning uppbära ett kontant be­

lopp av 500 kronor mot skyldighet att, i händelse han av en eller annan an­

ledning bleve skild från lägenheten, avstå densamma utan anspråk på er­

sättning för å lägenheten nedlagt byggnads- och odlingsarbete. Hade arren­

detiden för torpet blivit förlängd till 50 år, skulle innehavaren äga rätt att

erhålla ett med 250 kronor till 750 kronor förhöjt statsbidrag. Efter frihets­

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

7

årens slut kunde torparen erhålla förnyad upplåtelse å torpet mot viss år­

lig avgift, som skulle fastställas i förhållande till torpets storlek och be­

skaffenhet. Torparen ägde att utan avgift från kronoparken erhålla virke till

husbehov.

Upplåtelse av odlingslägenhet skulle enligt kungörelsen nr 69/1909 ske till

mindre bemedlad eller obemedlad person. Innan jordområde uppläts, skulle

genom undersökning visshet inhämtas, att å området fanns tillräcklig för od­

ling lämplig mark. Upplåtelsen skedde på 50 år med innehavaren förbehållen

rätt till förnyat arrende vid arrendetidens slut. Arrenderätten fick överlåtas

endast efter domänstyrelsens medgivande. Innehavaren var skyldig att be­

bygga och uppodla lägenheten. Från och med det sextonde besittningsåret

skulle erläggas en viss årlig avgift. Rörande rätt till virke och vedbrand gäll­

de motsvarande regler som för skogstorp. Innehavaren skulle äga rätt att av

allmänna medel i odlingshjälp erhålla 750 kronor att utbetalas i viss ordning

i förhållande till utförda byggnads- och odlingsarbeten, därvid 500 kronor

beräknades belöpa på de förra och 250 kronor på de senare. Under 15 år

skulle innehavaren vara befriad från utlagor och onera för lägenheten. Vid

avträdet skulle lägenheten lämnas i fullgott stånd.

Innehavare av odlingslägenhet och i vissa fall skogstorp kan för närvaran­

de erhålla för byggnadsarbeten, utöver nämnda 500 kronor, ytterligare 2 500

kronor samt för odling (250 + 500=) 750 kronor. Tillhopa kan han sålunda

få bidrag med högst 3 750 kronor.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 18 mars 1932 p. 44 äro innehavare av skogs­

torp och odlingslägenheter numera befriade från skyldighet att ansvara för

å fastigheten belöpande skatt och allmän tunga.

Genom Kungl. Maj:ts brev den 25 maj 1945 ha medel anvisats till bygg-

nadssakkunnig hjälp åt innehavare av skogstorp och odlingslägenheter samt

översyn av byggnadsbeståndet å lägenheterna. I vissa fall kan bidrag lämnas

till kostnader för lägenheternas vattenförsörjning samt till stängseltråd för

hägnader. Vidare har medgivits, att erforderligt belopp må utgå till inköp av

förädlat virke till byggnadsföretag åt innehavare av skogstorp och odlings­

lägenheter i fall, då virke från kronans skogar eljest skolat komma till an­

vändning.

Enligt beslut vid 1932 års riksdag må Kungl. Maj:t, där så finnes skäligt,

ombesörja omföring av skogstorp och odlingslägenheter till fjällägenheter.

Sådan omföring har förekommit i åtskilliga fall.

Upplåtelser av fjällägenheter jämlikt kungörelsen nr 169/1915 ha avsett

dels reglering av äldre, olagligen upptagna bosättningar och dels nyanlägg­

ningar. Enligt av utredningsmannen lämnad uppgift finnas för närvarande

under bruk 301 fjällägenheter, därav i Västerbottens län 137 och i Norrbot­

tens län 164. Fastställandet av detaljföreskrifter för upplåtelserna är beroen­

de på Kungl. Maj:t. Upplåtelserna ske genom kontrakt, för vilka begagnas i

stort sett enhetliga formulär för Västerbottens och Norrbottens län. Beträf­

fande villkoren för upplåtelserna må nämnas följande.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Upplåtelse av lägenhet sker i regel för en tid av 50 år. Storleken av lägen­

hets areal har plägat regleras efter förhållandena på platsen samt arrenda-

torns och myndigheternas önskemål. Undersökning rörande tillgång på od-

lingsjord eller i övrigt rörande förutsättningarna för jordbruk eller de andra

möjligheter, som må förefinnas för innehavaren att vinna utkomst, är ej

föreskriven. Särskilda krav uppställas ej heller med avseende å arrendatoms

personliga lämplighet såsom innehavare av lägenheten.

Årligt arrende utgår med belopp, som fastställes för varje lägenhet. Arren­

desumman plägar växla mellan 5 och 20 kronor.

Arrendatom äger att å kronans mark utan avgift erhålla bete för det an­

tal kreatur, som kan födas å lägenheten och ägor som upplåtas i samband

med dess utarrenderande. Med arrendet följer rätt till husbehovsvirke till

lägenhetens åbyggnader samt övrigt behövligt virke och vedbrand. Jämte

andra, vilka enahanda förmån må tillkomma, varmed i främsta rummet av­

ses lapparna, har arrendatom rätt till jakt å lägenheten med undantag av

jakt efter älg. Han plägar även erhålla rätt att avgiftsfritt begagna sig av

kronan tillkommande fiske i vatten, som angivas i kontraktet.

Arrendatom har att ensam sörja för uppförande och reparation av nödiga

byggnader å den upplåtna fastigheten. Varder genom hans vållande eller ge­

nom vådeld eller annan olyckshändelse byggnad förstörd eller så skadad, att

nybyggnad eller reparation erfordras, ankommer det på honom att, i den

mån han finner lämpligt, verkställa nybygnads- eller reparationsarbete.

Härför äger han ej njuta ersättning av kronan eller fritt virke från kronans

skog. Å lägenhet må endast efter medgivande av länsstyrelsen uppföras eller

inredas mera än ett bostadshus.

I kontrakten föreskrives, att arrendatom hör vinnlägga sig om att genom

odlingar inom det upplåtna området söka å lägenheten bereda nödigt foder

åt sina kreatur.

I praktiken svarar kronan i flertalet fall för lägenhet åvilande skatter och

onera, ehuru denna skyldighet i vissa kontrakt ålagts lägenhetsinnehavaren.

I kontrakten äro intagna bestämmelser till skydd för lapparna och deras

näring. Det föreskrives härom, att arrendatom har att väl taga sig^ till vara,

att icke genom några hans åtgöranden intrång och svårigheter i något avse­

ende beredas flyttlapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodo­

görande av andra dem tillkommande förmåner. Han är ansvarig för att ej

heller andra personer, som vistas å lägenheten, göra sig skyldiga till åtgärder

som lända lapparna till förfång. För skada, som förorsakas av renarna, är

arrendatom icke berättigad till ersättning, med mindre skadan tillskyndats

i syfte att orsaka förlust.

Förutom vad allmän lag i tillämpliga delar innehåller om arrenderätts för­

verkande gäller att arrendatom skall vara lägenheten förlustig, om han eller

annan, som vistas å lägenheten, bereder intrång eller svårigheter för lapparna

eller renskötseln eller om hund hålles å lägenheten utan tillstånd.

Överinseende över lägenheten tillkommer länsstyrelsen.

Dör arrendator under arrendetiden, äger änka eller arvingar att efter vissa

regler övertaga arrendet. Bestämmelser givas även för det fall att änka, som

övertagit arrendet, ingår nytt gifte. Vid arrendetidens slut är arrendatom, så

framt han förhållit sig väl, berättigad att erhålla ny upplåtelse för den tid,

vartill arrendet förut bestämts, samt på de villkor som varda fastställda, med

iakttagande att villkoren väl må med avseende på tidsförhållandena föränd­

ras men ej göras väsentligen mera betungande för arrendatom än de förut­

varande. Bland de nya arrendevillkoren skall intagas bestämmelse om rätt

till ytterligare upplåtelse på samma tid vid den nya arrendetidens utgång.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

9

I de äldre kontrakten föreskrevs att, då arrendet upphörde, arrendatorn el­

ler hans rättsinnehavare skulle äga att från lägenheten bortföra därå befint­

liga byggnader, så framt ej kronan ville gälda deras värde. Enligt de kon-

traktsformulär, som numera användas, skola, då arrendet upphör, å lägenhe­

ten befintliga byggnader utan gottgörelse tillfalla kronan.

Enligt Kungl. Maj:ts brev den 11 juni 1926 kan innehavare av fjällägen-

het tillerkännas byggnadshjälp enligt vissa grunder. Beloppet härav må icke

överstiga 500 kronor för varje lägenhet. I bidraget inräknas icke värdet av

använt virke från lägenhetens skog. Bidraget utgår från förenämnda anslag

till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Innehavare av fjällägenhet kan enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr

464) även erhålla förbättringsbidrag samt nybyggnads- och förbättringslån

för bostadsbyggnaden. Jämlikt kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 596) an­

gående ändring i sagda kungörelse utgår förbättringsbidrag med högst 3 000

kronor. Härutöver torde kunna utgå bidrag med högst 1 000 kronor för an­

ordnande av ledningar och förbättring av vattentäkt. Av de till hushållnings­

sällskapens förvaltningsutskotts förfogande ställda medlen för ladugårdsför-

bättringar ha beviljats bidrag jämväl till fjällägenheter.

I fråga om de förslag angående förbättring av fjällägenhetsinnehavarnas

ställning, som tidigare framlagts, samt beträffande de nuvarande förhållan­

dena å fjällägenheterna torde jag få hänvisa till betänkandet s. 29—43.

Upplåtelser av jämtländska arrendelägenheter skedde till en början med

stöd av Kungl. Maj:ts brev den 22 maj 1891. Sedermera upptogos bestäm­

melser härom i renbeteslagarna. 1 56 § renbeteslagen den 18 juli 1928 stadgas

sålunda, att därest inom de områden, som blivit till lapparnas uteslutande

begagnande anvisade, finnas bete, slåtter, grustäkt eller annan därmed jäm­

förlig nyttighet, som icke av lapparna användes, och upplåtelse därav kan

ske utan intrång eller skada för renskötseln, må sådan upplåtelse kunna av

länsstyrelsen meddelas mot avgift. Finnes å renbetesfjällen eller ovan od-

lingsgränsen upplåtelse av nyttjanderätt till inägor kunna äga ruin utan av­

sevärt men för renskötseln, må länsstyrelsen mot avgift meddela även sådan

upplåtelse. Ha bete, slåtter eller inägor upplåtits, är den, till vilken upplåtel­

sen skett, pliktig att själv stå skada, som av renar förorsakas å växande eller

avskuren men ej i lada införd gröda, utan så är att den, vilken vården om re­

narna ålegat, orsakat skadan i syfte att tillskynda honom förlust. Innan

upplåtelse äger ruin, skola de lappar, vilka äga uppehålla sig med sina renar

å området, höras i ärendet. Medel, som inflyta genom upplåtelse, skola en­

ligt bestämmelser, som givas av Kungl. Maj:t, användas till förmån för lap­

parna.

Enligt vad utredningsmannen meddelat är de utarrenderade brukningslot-

ternas antal något över 150. Upplåtelserna bruka ske enligt kontrakt innehål­

lande i huvudsak följande bestämmelser.

Arrendetiden är, där särskilda omständigheter ej föranleda annat, 20 år.

I stället för att erlägga arrendeavgift kontant plägar i allmänhet arrendatorn

förbinda sig att fullgöra viss byggnadsskyldighet. Arrendatorn åligger att i

gott skick underhålla alla åbyggnader, hölador, gärdesgårdar m. m. Utöver

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

de i arrendet inbegripna inägorna må arrendatorn, i den omfattning sådant

kan äga rum utan förnärmande av lapparnas rätt att därstädes uppehålla sig

med sina renar, begagna å stamfastighetens utmark befintliga slåtter och

fäbodlägenheter samt mulbeten. Det åligger arrendatorn att utan avräkning

å arrendet ansvara för alla lägenheten åliggande onera och utskylder. Arren-

datom skall väl hävda och bruka egendomen. Byggnads- och stängselvirke

för egendomens behov samt slöjdvirke må arrendatorn taga efter anvisning

av vederbörande skogstjänsteman. Till vedbrand må användas endast visst

mindervärdigt virke. Nybyggnad får ej företagas utan tillstånd av länsstyrel­

sen. Sådan byggnad tillfaller utan ersättning kronan. Arrendatorn har att

själv freda egendomens inägor från intrång av renar. Han är icke berättigad

till ersättning för av renarna förorsakad skada inom det arrenderade områ­

det. Rätt till fiske tillkommer arrendatorn inom anvisat vatten, men allenast

för husbehov. Även rätt till jakt medgives arrendatorn på liknande villkor.

Hundar, som jaga ren, få ej av arrendatorn eller hans folk innehavas å egen­

domen. För längre tid äger ej arrendatorn att å lägenheten inhysa någon

utan tillstånd av länsstyrelsen. Arrendatorn tillerkännes optionsrätt till för­

nyat arrende. Dör arrendatorn, äger änka eller barn i viss ordning rätt att

övertaga arrendet.

Vid sidan av kontrakten har kronan lämnat arrendatorerna vissa lättna­

der genom anordnande av husbehovssågar samt utgivande av vissa bidrag

till byggnads-, odlings- och dikningskostnader. Sålunda har Kungl. Maj:t ge­

nom beslut den 5 februari 1926 och den 19 september 1929 av dåvarande

jämtländska renbetesfjällens skogsfond anvisat sammanlagt 6 500 kronor så­

som bidrag till avdikning å arrendelägenheter inom renbetesfjällen. Vidare

har Kungl. Maj:t genom beslut den 23 april 1926 och den 15 februari 1935

bemyndigat länsstyrelsen i Jämtlands län att såsom bidrag utan återbetal-

ningsskyldighet till uppförande av byggnader å sammanlagt 27 nya arrende-

lägenheter från fonden utanordna högst 34 000 kronor respektive 18 400 kro­

nor. Genom beslut den 1 november 1935 har Kungl. Maj:t bemyndigat läns­

styrelsen att från och med år 1935 tills vidare av fonden använda 7 000 kro­

nor årligen såsom byggnadsbidrag utan återbetalningsskyldighet. Sistnämn­

da anslag har under senare år höjts och utgår för budgetåret 1946/47 med

30 000 kronor. Jämväl för anskaffning av och underhåll av husbehovssågar

och till jordbrukssakkunnigt biträde åt arrendatorerna ha medel anvisats

från fonden liksom till andra ändamål såsom skolor, kapell, badhus, väg-

förbättringar m. m. Sedan jämtländska renbetesfjällens skogsfond år 1943

sammanslagits med vissa andra lappfonder till en gemensam fond, benämnd

statens lappfond, utgå numera ifrågavarande anslag till byggnads- och jord­

förbättringsbidrag från sistnämnda fond.

I förevarande sammanhang torde även 1943 års bestämmelser om krono-

torp vara av intresse. Dessa föreskrifter, vilka meddelats i kungörelsen den

17 juni 1943 (nr 532) angående upplåtelse av kronotorp, innebära i huvudsak

följande.

Kronotorpen stå under domänstyrelsens vård och förvaltning. Till inneha­

vare av kronotorp må antagas svensk medborgare, som är minst tjuguett år

gammal, känd för skötsamhet, arbetsduglighet och ekonomisk förtänksam­

het samt prövas äga goda personliga förutsättningar för drivande av ett

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

11

mindre jordbruk. Vid upplåtelse av kronotorp skall mellan domänstyrelsen och kronotorparen överenskommas, om och i vilken utsträckning torparen skall vara skyldig att åtaga sig arbete på kronoskogarna. Kronotorpare, som sålunda åtager sig arbete i viss omfattning, äger jämväl påfordra, att arbete i denna omfattning till avtalsenlig eller i orten gängse lön beredes honom. Upplåtelse av kronotorp sker med nyttjanderätt för en tid av högst 30 år med optionsrätt till ny upplåtelse för 30 år. Dör kronotorparen under upp­ låtelsetiden, må efterlämnad änka eller arvingar i viss ordning övertaga av­ talet för återstående upplåtelsetid. Under vissa förutsättningar må kronotor­ pare inlösa torpet med äganderätt.

Innan kronotorp upplåtes, skall noggrann undersökning företagas för ut­ rönande, huruvida det för upplåtelse ifrågasatta området innehåller tillräck­ lig för odling tjänlig mark samt i övrigt är lämpligt för upplåtelse till krono­ torp. Av den mark, som tillagts kronotorp, skall genom kronans försorg i regel iordningställas så stor del, att två kor kunna födas å torpet och pota­ tis odlas för husbehovet. I upplåtelsekontraktet skall angivas, i vilken om­ fattning och inom vilken tid kronotorparen skall uppodla övrig odlingsbar mark, som finnes å torpet. Genom kronans försorg skall kronotorp förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar. Det åligger kronan att å de byggnader, som äro erforderliga för jordbruket, verkställa för deras bibehållande i brukbart skick nödvändiga reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts av kronotorparens vållande. Kronotorpare är skyl­ dig alt väl hävda den upplåtna jorden, att avhjälpa sådana brister å kronan tillhöriga nödiga byggnader, som föranleda blott mindre reparationer, samt att vårda och underhålla kronotorpets övriga tillhörigheter, så att icke något under upplåtelsetiden försämras. Samtliga kronan tillhöriga åbyggnader å kronotorp skola genom kronotorparens försorg för kronans räkning hållas brandförsäkrade till belopp, som vederbörande jägmästare bestämmer. Do­ mänstyrelsen äger meddela föreskrift såväl om den anstalt, i vilken försäk­ ringen må sökas, som ock, då anledning därtill förekommer, om brandförsäk­ ringsbeloppet. Kronotorparen skall utan avdrag å den årliga avgiften gälda kostnaderna för försäkringen samt hålla föreskriven brandredskap. Vid brandskada skall brandskadeersättningen uppbäras av domänstyrelsen.

I fråga om anläggandet av erforderliga vägar för kronotorpet skall överens­ kommelse träffas i samband med upplåtelsen av torpet eller senare. Väg för utfart från kronotorp skall underhållas av kronotorparen enligt grunder, som överenskommas vid upplåtelsen. Kronotorparen fritages från vägunderhåll i övrigt. För skatt och annan allmän tunga, som belöper på kronotorp, skall kronan svara. Kronotorpare äger att från kronans mark erhålla nödigt virke till reparationer av de byggnader och andra anlägggningar, som skola under­ hållas av honom, och till övrigt husbehov samt erforderligt skogsfång till bränsle. Jakträtt å torpet, med undantag av jakt efter älg, tillkommer krono­ torpare. Dessutom må denne beredas rätt alt utan avgift jaga och fiska inom visst bestämt område å närliggande kronomark. Där hägnad betesmark icke kan anordnas å kronotorpet, må kronotorparen tillerkännas rätt att å område av kronans mark, som anvisas för ändamålet, erhålla nödigt bete för å torpet vinterfödda hästar och nötkreatur.

Den årliga avgiften för kronotorp må oj sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn till torpets beskaffenhet. Diir innehavaren icke åtagit sig arbete på kronoskogarna och giltiga skäl till befrielse därifrån ej föreligga, skall vid avgiftens bestämmande hänsyn även tagas till de kostnader, som kronan haft och har att vidkännas för kronotorpets iordningställande.

J ill täckande av kostnaderna för följande åtgärder, som utföras å krono-

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

torp, nämligen uppodling till åker, stenröjning å odlad jord, påförande av

mineraljord, befordrande av rationell beteskultur samt fördjupning av av­

loppsdiken, må kronotorparen ulan återbetalningsskyldighet kunna tilldelas

bidrag med högst de belopp, vartill bidrag för motsvarande åtgärder kunna

uppgå enligt gällande kungörelse angående statsbidrag till förstärkning av

ofullständiga jordbruk, m. m. Kronotorpare må även erhålla räntefritt in-

ventarielån med högst 1 500 kronor för anskaffande av nödiga jordbruksin-

ventarier, utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt för andra nödvän­

diga utgifter för igångsättande av driften å torpet.

Enligt övergångsbestämmelserna till kungörelsen nr 532/1943 må inneha­

vare av kolonat, skogstorp, odlingslägenhet eller kronotorp, som tidigare

upplåtits, i vissa fall erhålla lägenheten upplåten till sig enligt 1943 års kro-

notorpsbestämmelser. Genom beslut vid 1943 års riksdag har Kungl. Maj:t

bemyndigats att i fråga om upplåtelser ovan odlingsgränsen medgiva mot­

svarande förmåner, som beviljas sådan innehavare av lägenhet nedan odlings­

gränsen som önskar övergå till 1943 års bestämmelser om kronotorp.

Bestämmelserna om jordbrukslägenheter åt lappar äro i stort sett likarta­

de med 1943 års föreskrifter om kronotorp. Lägenheterna stå dock under

egnahemsorganens förvaltning och må icke inlösas med äganderätt. Särskilda

bestämmelser gälla till skydd för de renskötande lapparna. Bland annat är

lägenhetsinnehavare icke berättigad till ersättning för skada, som förorsakas

av renarna, utan så är att den vilken vården om renarna ålegat orsakat skadan

i syfte att tillskynda honom förlust.

Renlappsbostad, som upplåtes enligt 42 § renbeteslagen, skall förläggas å

trakt inom lappmarkerna eller å renbetesfjällen i Jämtlands län, där lappen

äger uppehålla sig med sina renar. Så framt fråga är om byggnad å krono­

mark, prövas ärendet beträffande byggnad ovan odlingsgränsen eller å ren­

betesfjällen av länsstyrelsen men eljest av domänstyrelsen efter samråd med

länsstyrelsen. I samma ordning prövas enligt 43 § renbeteslagen tillstånd

för renskötselberättigad lapp att å kronomark under kronans omedelbara

disposition, belägen inom lappmarkerna eller å renbetesfjällen, upptaga od­

ling av mindre omfattning.

Utredningsmannens förslag.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak följande.

För upplåtelser av fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och

Norrbottens län samt arrendelägenheter å de till utvidgning av renbetesfjäl­

len i Jämtlands län inköpta fastigheterna, vilka båda slag av lägenheter av

utredningsmannen benämnas norrländska fjällägenheter, skola utfärdas ge­

mensamma bestämmelser. Upplåtelserna skola prövas av Kungl. Maj:t. Lä­

genheterna skola stå under egnahemsorganens vård och förvaltning. För

upplåtelserna skola i huvudsak gälla de grunder, som enligt beslut vid 1943

års riksdag gälla för upplåtelse av kronotorp. Upplåtelsetiden skall sålunda

i regel bestämmas till 30 år med rätt för arrendatorn att efter upplåtelse-

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

13

lidens utgång i allmänhet erhålla ny upplåtelse på 30 år. Vidare skall lägen­ het genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibygg­ nader och övriga för jordbrukets drift behövliga anläggningar. Det skall åligga kronan att å de byggnader och andra anläggningar, som äro erforder­ liga för jordbruket, verkställa för deras bibehållande i brukbart skick nöd­ vändiga reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning och som ej föranletts av arrendatorns vållande. I samband med upplåtelse av lägenhet skall arrendatorn kunna erhålla lån för anskaffande av nödiga jordbruks- inventarier, foder och dylikt samt för andra nödvändiga utgifter för igång­ sättande av driften å lägenheten (inventarielån). Till skillnad från krono- torp skola däremot de norrländska fjällägenheterna icke få av arrendatorn inlösas med äganderätt. Särskilda föreskrifter skola meddelas till skydd för de renskötande lapparna och renskötseln.

De nya bestämmelserna skola i möjligaste mån komma till tillämpning även med avseende å nu bestående liknande upplåtelser. Vid prövningen av möjligheten för sådana lägenheters omföring böra därför vissa eftergifter göras i bestämmelserna för nyupplåtelser. Till utrönande av lägenheternas beskaffenhet och lämpligaste disposition skall verkställas en inventering av hela lägenhetsbeståndet. För underlättande av förflyttning av innehavare av lägenhet, som befinnes böra nedläggas, skall utgå statsbidrag med högst 2 000 kronor.

De av förslaget föranledda årliga kostnaderna ha beräknats till 120 000 kronor för lägenheternas iståndsättande med byggnader och anläggningar, 20 000 kronor för uppodling och förbättring av jordbruket samt 20 000 kro­ nor för nyanläggningar eller således sammanlagt 160 000 kronor. Dessa kost­ nader skola, till den del de icke täckas av arrendeavgifterna för lägenheterna, bestridas från anslag å riksstaten under nionde huvudtiteln. För inventarie­ lån bör anvisas ett investeringsanslag av 120 000 kronor. Flyttningsbidrag till innehavare av lägenhet, som nedlägges, bör utgå från statens lappfond. På grund av det ökade arbete, som överförandet av lägenheterna till egnahems- organens förvaltning medför, bör vid envar av egnahemsnämnderna i Jämt­ lands, Västerbottens och Norrbottens län inrättas en befattning såsom extra egnahemsassistent.

Såsom allmän motivering till förslaget har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.

Den undersökning, som skett rörande de nuvarande fjällägenheterna, vi­ sar, att många av dessa ha en ur jordbruks- eller allmän ekonomisk syn­ punkt synnerligen svår ställning. Frånsett de ställen, som ännu äro allenast bostadslägenheter eller på sin höjd arbetarsmåbruk, äro i stort sett alla de övriga fjällägenheterna att betrakta såsom stödjordbruk. Frågan rörande vissa ställens bibehållande för framtiden uppkommer särskilt vid tanken på de krav på böjd levnadsstandard, som i våra dagar göra sig gällande.

Någon anledning från statens sida att vidtaga åtgärder, som innebära upp­ muntran till bosättning i förevarande trakter, föreligger cj. Rortses kan dock icke från att det ej saknas personer, som trivas här, och alt å ej få ställen familjerna finna sin utkomst. Det visar sig ock att, om lägenheten är av

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

någorlunda god beskaffenhet och söner eller mågar finnas, nästan alltid nå­

gon av dem önskar övertaga lägenheten, när den blir ledig.

Givet är emellertid, att uppkommande frågor om nya anläggningar måste

bedömas med största försiktighet. Vid prövning av dylikt ärende torde större

varsamhet få iakttagas än hittills understundom varit fallet. Det får ej vara

tillräckligt att lita på den utredning, som sökanden till lägenheten själv må

ha gjort rörande förutsättningarna för jordbruksdrift eller möjligheten till

arbetsförtjänster i orten. Skall en ny upplåtelse ske, måste den föregås av en

undersökning verkställd av sakkunniga personer. Vid förekomsten av jakt

och fiske torde böra läggas mindre vikt, såvitt avses att genom försäljning

av fångsterna skaffa erforderlig kontantinkomst. God tillgång på fiske för

husbehov är däremot av största betydelse. Andra omständigheter, som kom­

ma i fråga, äro, bortsett från lämpligheten för jordbruksdrift, tillgången på

väg och avsättningsmöjligheter för ställets produkter samt att lägenheten

förlägges i närheten av tidigare bebyggelse. I möjligaste mån bör undvikas

avskilt och ensamt läge med långa avstånd till grannar och skola.

Även med hänsyn till lägenheternas ställning till lapparna och renskötseln

bör nuvarande starka begränsning beträffande upplåtandet av nya lägen­

heter bibehållas. Alltjämt böra tillika allenast upplåtelser med nyttjanderätt

förekomma.

Ursprungliga anledningen till införandet av upplåtelser av fjällägenheter

var en önskan att bringa reda med avseende å det jämförelsevis störa antal

lägenheter, som efter det anläggandet av nybyggen ovan odlingsgränsen i

Västerbottens och Norrbottens län förbjudits, tillkommit därstädes genom

olaga bosättningar. Ä dessa lägenheter funnos redan uppförda boningshus

samt ofta ladugård och en del andra byggnader, varjämte i allmänhet upp­

röjts eller uppodlats någon jord. Lägenheterna voro sålunda i viss utsträck­

ning färdigbildade. Detta jämte det otillåtna anläggandet torde ha föranlett,

att något bidrag icke ansågs påkallat till innehavarna av de lägenheter, vilka

medgåvos legalisering såsom fjällägenheter. Till innehavare av sådana olaga

bosättningar, som flyttades till annan plats, utbetalades däremot i förekom­

mande fall viss gottgörelse. Att jämväl sedermera statens bidrag till fjäll­

lägenheterna utmätts sparsamt, må ha sin förklaring däri, att de i och för

sig ansågos mindre önskvärda, vadan någon uppmuntran till nyanläggningar

icke ansetts böra givas, Fjällägenheternas ställning är numera förändrad.

Vid sidan av de legaliserade äldre lägenheterna har medgivits upptagande

av ett betydande antal nya lägenheter.

Det synes skäligt, att innehavarnas försörjningsmöjligheter samt lägenhe­

ternas utveckling underlättas genom statens bistånd. Härtill föreligga så

mycket större skäl, som lägenheterna äro belägna i trakter, där särskilda

svårigheter möta för jordbruksdrift och lägenhetsinnehavarnas utkomst i öv­

rigt. Statens hjälp borde snarare sättas högre här än å platser i landet, där de

yttre betingelserna för bosättning äro förmånligare. Statens kostnader för

biståndet åt fjällägenheterna komma till övervägande del att avse nu befint­

liga lägenheter, då man kan förvänta, att nyanläggningar medgivas endast i

få fall.

Fjällägenheterna torde, sedan denna typ av lägenheter numera godkänts

av statsmakterna, böra tillerkännas motsvarande förmåner, som komma and­

ra liknande, till anläggande i Norrland medgivna lägenheter till godo. Här­

vid må bland annat erinras om den skyldighet, som enligt lagen om nytt­

janderätt till fast egendom åligger jordägare alt svara för att å utarrenderad

mindre fastighet finnes bostadshus samt för jordbruket nödiga byggnader i

tillfredsställande skick enligt lagens anvisningar.

Närmast torde fjällägenheterna böra erhålla stöd i ungefär samma ut­

Kunql. Maj:ts proposition nr 96.

15

sträckning som jordbrukslägenheter upplåtna till lappar enligt kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 484) och kronotorp medgivna jämlikt kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 532).

Arrendelägenheterna å de hemman och andra fastigheter, som blivit in­ köpta för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands län, förete i många av­ seenden likheter med fjällägenheterna. Båda dessa slag av lägenheter äro belägna i fjälltrakter, som beträffande det där bedrivna jordbruket och livs­ betingelserna i övrigt erbjuda i stort sett samma svårigheter, även om jämt- landslägenheterna, som i de flesta fall utgöras av inägorna till nämnda in­ köpta fastigheter, ofta äro bättre i jordbruksavseende. Jordbruket å dem torde ej sällan vara av större omfattning och mera utvecklat än å fjällägen­ heterna. Möjligheterna till biförtjänst genom skogsarbete äro ock större i Jämtlands län, där skogar med saludugligt virke i större utsträckning finnas närmare inpå lägenheterna. Vägförbindelserna äro ofta gynnsammare. Ar­ rendelägenheternas allmänna karaktär av avsides och i karg trakt liggande gårdar kan dock jämföras med fjällägenheterna. Lägenhetsinnehavarnas all­ männa livsbetingelser äro även ganska överensstämmande. Behovet av stöd från statens sida är ungefär detsamma. En annan likhet är att i de trakter, där ifrågavarande lägenheter ligga, bedrives renskötsel och att särskild hän­ syn därför måste tagas till de renskötande lapparnas intressen.

En närmare jämförelse mellan ifrågavarande båda lägenhetsformers ställ­ ning synes giva vid handen, att samma bestämmelser skulle kunna tillämpas för dem samt att dessa bestämmelser böra sammanföras i en gemensam för­ fattning. Detta skulle föranleda vissa jämkningar i det förslag, som av ut­ redningsmannen år 1945 framlades rörande de jämtländska arrendelägen­ heterna. Dessa jämkningar avse i huvudsak ett par detaljer, som väl äro av viss^ betydelse men vilkas ändring dock må väga mindre än fördelen av att erhålla en gemensam författning för lägenheterna.

I utredningsmannens förslag rörande arrendelägenheterna i Jämtland be­ handlades frågan, huruvida icke reglerna rörande arrendelägenheterna borde inarbetas i kungörelsen nr 484/1941, såvitt där avsåges upplåtelse av jord­ brukslägenheter åt lappar. Dessa båda typer av lägenheter vore i vissa av­ seenden likartade.^ En gemensam författning ansågs emellertid icke låta sig förena med bibehållande av reda och överskådlighet.

En principiell skillnad föreligger nämligen mellan nuvarande lägenhets- upplåtelser åt renskötselberättigade lappar, som nödgas lämna renskötseln, samt de lägenheter av nybygges natur, vilka det i detta sammanhang gäller att reglera. Denna skillnad påkallar att, ehuru föreskrifterna för de båda lägenhetstyperna i vissa delar torde komma att bliva ganska lika, bestäm­ melserna rörande lapparnas särskilda lägenheter alltjämt höra upptagas för sig, under det att regleringen av de allmänna upplåtelserna av lägenheter i fjälltrakterna sker för sig.

Beträffande ordningen för ifrågavarande lägenheters uppi å tande har utredningsmannen yttrat.

Enligt kungörelsen nr 169/1915 bestämmer Kungl. Maj:t i varje särskilt fall, huruvida upplåtelse må äga rum av fjällägenliet. Anledning synes ej föreligga att föreslå någon ändring i den sålunda för närvarande tilläm­ pade ordningen. Prövning av ansökningar om upplåtelser i trakterna ovan odlingsgränsen är ur olika synpunkter ömtålig. Särskilt må härvid erinras ej mindre om lapparna samt vikten av alt intrång ej sker i deras rennäring och rättigheter i övrigt än även om de vanskligheter, som föreligga för jord­ bruk och i övrigt möta för nybyggarens skäliga utkomst. Sker avgörandet genom Kungl. Ma.j:t, vinnes även en önskvärd enhetlig handläggning av ifrågavarande ärenden.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Tidkommande de arrendelägenheter, som utredningsmannen i sin jämt-

landsutredning föreslagit skola kunna upplåtas å de till utvidgning av renbe-

tesfjallen inköpta fastigheterna, hade ifrågasatts, att dessa lägenheter skulle

förläggas å särskilda områden, rörande vilkas avsättande Kungl. Maj:t skulle

förordna. Endast å dylika områden skulle upplåtelser få göras. Prövningen av

ansökning om lägenhet skulle däremot ske av egnahemsnämnden. Detta över­

ensstämmer med den ordning, som gäller enligt kungörelsen nr 484/1941 an­

gående lägenhetsupplåtelser åt lappar. Enligt nämnda förslag skulle Kungl.

Maj :t befrias från befattningen med de särskilda upplåtelserna men ändock

ha i sin hand bedömandet, att allenast sådan mark komme till användning,

där lapparnas och renskötselns intressen icke träddes för nära och vilken i

övrigt vore lämplig för sitt nya ändamål. Då den individuella upplåtelsen

skulle prövas av egnahemsnämnden, var anvisandet av dylika exploaterings­

områden av betydelse även för att undvika konkurrens med de upplåtelser

av inägor, bete, slåtter m. m., som kunna av länsstyrelsen med stöd av 56 §

renheteslagen medgivas å renbelesfjällen.

Förslaget var sålunda grundat, bland annat, å önskvärdheten att avlasta

arbete från myndigheterna i Stockholm. 1 sakligt hänseende synes emeller­

tid vara en fördel, om Kungl. Maj:t kunde handlägga även de enskilda an­

sökningarna om lägenheter. Härför tala samma skäl som kunna åberopas för

att Kungl. Maj:t bibehåller prövningen av upplåtelser av fjällägenheter ovan

odlingsgränsen. Vid ett hänskjutande till Kungl. Maj:t skulle visserligen upp­

komma viss ökning i arbetet inom vederbörande statsdepartement. Så lärer

bliva fallet närmaste tiden efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande,

då prövning skall ske rörande nuvarande arrendelägenheters överförande

under den nya ordningen. Sedermera torde föga tid komma att tagas i an­

språk för dylika ärenden. Antalet nyupplåtelser torde såväl ovan odlings­

gränsen som ock å de för renbetesfjällens utvidgning inköpta fastigheterna

bliva mycket litet. Förvärvas nya dylika fastigheter, vilket avgöres av Kungl.

Maj:t, synes i samband därmed ock frågan om upplåtandet av inägomarker

å vederbörande fastighet kunna regleras.

Kommer Kungl. Maj:t att direkt pröva ärenden angående f jällägenhets-

upplåtelser, synes onödigt att först vissa områden avsättas, varå upplåtelser

må ske. Arbetet härmed, vilket understundom torde ha kunnat avse området

för endast en lägenhet, kommer sålunda att bortfalla.

Rörande förslaget om överflyttning av vården och förvaltningen

av ifrågavarande lägenheter till egnahemsorganisationen har ut­

redningsmannen anfört huvudsakligen följande,

Beträffande vissa av de i Norrland förekommande lägenheterna ha upplå­

telserna ombesörjts av domänstyrelsen. Så är fallet med de enligt äldre be­

stämmelser anlagda skogstorpen, odlingslägenheterna och kronotorpen samt

gäller alltjämt de kronotorp, som upplåtas med stöd av kungörelsen den 17

juni 1943. Nämnda lägenheter stå även under domänstyrelsens vård och in­

seende. Detta sammanhänger därmed, att nämnda lägenheter, som äro upp­

tagna å kronoparkerna, i första hand tillkommit för att säkerställa behovet

av arbetskraft å dessa.

För skötseln av de kronoparker, som finnas i fjälltrakterna ovan odlings­

gränsen, tarvas endast i mycket begränsad omfattning stadigvarande bistånd

av fjällägenheternas innehavare. Härvid kan helt bortses från de lägenheter,

som ligga i de egentliga fjälltrakterna, där avverkningsvärd skog, utöver

vad som må åtgå för tillgodoseende av ortsbefolkningens behov, knappast

förekommer. Men även i barrskogsområdena längre ned, där de mera dugliga

kronoskogarna äro belägna, torde det vara blott på jämförelsevis få ställen,

Kanal. Maj.ts proposition nr 96.

17

där bestående arbete kan beredas lägenhetsinnehavarna på kronans skogar. Delta bestyrkes i viss mån av det förhållandet, att många odlingslägenheter och skogstorp, som för skogsvårdens skull anlagts på kronoparkerna, nu­ mera omförts till fjällägenheter. Vid skogsdrivningarna inom dessa områden avverkas ofta en större trakt i ett sammanhang. Sedan denna genomgåtts, sker där ej huggning på flera decennier, tidens längd i viss mån beroende av beståndens bättre eller sämre kvalitet. Även må framhållas, att kronan här ofta säljer sitt virke på rot.

Innehavarna av arrendelägenheter i Jämtlands län torde i större utsträck­ ning ha tillfälle till arbete å kronans skogar än fjällägenheternas folk. Å de för renbetesfjällens utvidgning inköpta fastigheterna finnas understundom ej obetydliga skogsarealer, de s. k. renbetesfjällens skogar. Avverkningar torde här förekomma varje år. I de flesta fall utför kronan ej heller här själv avverkningarna, utan virket säljes å rot. A kronoparkerna i Jämtlands län synes däremot endast i mindre utsträckning givas arbete för lägenheter­ nas arrendatorer. Såsom huvudregel kan sägas, att dessa lägenhetsinneha- vare grunda sin ekonomi på jordbruket i högre grad än vad som är fallet beträffande fjällägenheternas innehavare.

Det är att antaga, att lägenhetsinnehavarna själva skola vara föga villiga att ställa sig under domänstyrelsens ledning. De skulle då anse sig bundna och begränsade i sin frihet. A andra sidan skulle ett övertagande av vård­ naden av lägenheterna och bestridandet av kostnaderna för dessa för do­ mänverket medföra en betydande ekonomisk börda som, sett för fjälltrak­ terna i deras helhet, skulle i ringa mån motsvaras av den nytta, som skulle vinnas för dess egen verksamhet. I domänverkets arbetsuppgifter synes icke böra ingå att omhänderhava jordbrukslägenheter i de norrländska fjäll­ trakterna.

I sin jämti andsutredning har utredningsmannen ifrågasatt, att de före­ slagna nya arrendelägenhetema skulle omhänderhavas av egnahemsväsen- det. Det erinrades, att enligt nu tillämpad ordning samma myndighet inom länet, som hade att öva tillsyn över lappväsendet och främja lapparnas ren­ skötselnäring, ombesörjde uppsikten även över arrendelägenheterna, deras utarrenderande och brukande. Detta vore två från varandra helt skilda verk­ samhetsområden, av vilka lägenheterna och deras vård uppkommit såsom en biuppgift vid sidan av lappväsendets intressen. Olika utbildning och er­ farenhet krävdes av de ledare och tillsynsmän, som skulle handhava den ena och den andra uppgiften. Uppsikten över lägenheterna borde ombesör­ jas av personal, som vore utbildad i frågor angående jordbruk och därtill hörande byggnadsväsen samt livsvillkoren för lantmän i fjälltrakterna.

Utredningsmannen fann önskvärt, att arrendelägenheterna utbrötes från lappväsendet och ställdes under mera specialutbildad förvaltning. Mest läm­ pade alt övertaga denna ansågos vara de organ, som inom länet i övrigt om- händerhade egnahemsbildningen, d. v. s. egnahemsstyrelsen samt länets eg­ nahemsnämnd. Härigenom skulle vinnas även den fördelen, att samma myn­ digheter skulle få handlägga frågor såväl angående upplåtelse av arrende- lägenheter som ock

av

de jordbruks- och bostadslägenheter, som jämlikt

kungörelsen nr 484/1941 å renbetesfjällen medgivas lappar. Ett överförande giv arrendelägenheterna till egnahemsmyndighetema ansågs icke böra föran­ leda någon ändring av de i 56 8 renbeteslagen intagna bestämmelserna om utarrendering av diir avsedda nyttigheter.

Vad sålunda anförts rörande önskvärdheten av att en myndighet med särskild kännedom om förhållandena på mindre jordbruk övertager den när­ mare förvaltningen av arrendelägenheterna i Jämtlands län gäller till fullo även fjällägenhetema. Egnahemsnämnderna omhänderhava redan nu, för-

Bihang till riksdagens protokoll 0)47. 1 samt. Xrf>6.

2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

utom förenämnda till lappar jämlikt kungörelsen nr 484/1941 upplåtna lä­

genheter, de renlappsbostäder, som enligt 42 § renbeteslagen kunna medgivas

de renskötande lapparna såsom familjebostäder. Berörda bostäder och lägen­

heter äro i Jämtlands län för närvarande alla belägna å renbetesfjällen samt

ligga i Västerbottens och Norrbottens län till övervägande del ovan odlings-

gränsen. Egnahemsväsendets tjänstemän ha därför redan nu anledning att

besöka ifrågavarande avlägsna trakter. Det synes naturligt, att de då tillse

även fjällägenheterna.

Beträffande de lägenheter, som icke kunna omföras till fjällägenheter av

den nya upplåtelseformen, åsyftas ej att i detta sammanhang föreslå någon

ändring. Sina lägenheter behålla innehavarna med stöd av nuvarande kon­

trakt. Även dessa lägenheter böra emellertid övergå från länsstyrelsens till

egnahemsväsendets förvaltning. Det synes ej lämpligt, att vården om lägen­

heterna i fjälltrakterna uppdelas på två olika myndigheter. Tillsynen över

bostadslägenheter och även anläggningar av ännu mindre omfattning om-

händerhaves redan nu av egnahemsnämnden. Egnahemsväsendet är ock den

myndighet, som besitter största sakkunskapen på detta område. Länsstyrel­

sen saknar personal utbildad för dylikt ändamål. Övertager egnahemväsen­

det dessa lägenheter, vinnes ock största enhetlighet vid lägenhetsförvaltningen

för trakterna ovan odlingsgränsen och å renbetesfjällen.

Utredningsmannen har beträffande vården och förvaltningen av föreva­

rande lägenheter vidare anfört, att vid handläggning inom egnahemsnämnd

av fråga om upplåtelse av lägenhet eller ärende avseende lägenhetsinneha-

vares eller lägenhets särskilda förhållanden vederbörande lappfogde lämpli­

gen borde såsom företrädare för lapparnas och renskötselns intressen er­

hålla rätt att närvara såsom ledamot av nämnden. Då fråga gällde rätt för

arrendator till skogsfömödenheter eller kreatursbete, borde jämväl såsom

ledamot av nämnden inträda beträffande lägenhet i Jämtlands län jägmästa­

ren å renbetesfjällens skogar och beträffande andra lägenheter vederböran­

de överjägmästare.

Enligt utredningsmannens förslag skola rörande behörigheten att

innehava fjäll ä gen het gälla samma regler, som meddelats i fråga

om kronotorp, varjämte bör föreskrivas, att lägenhet ej må upplåtas till

den som äger fast egendom av den storlek att han och hans familj kunna

erhålla sin huvudsakliga utkomst av densamma ävensom att mer än en lä­

genhet ej må upplåtas till samma person. Härom har utredningsmannen

anfört.

För att antagas till innehavare av en fjällägenhet uppställas för närva­

rande inga krav på personliga egenskaper, som må kunna garantera, att ny­

byggaren skall gå i land med sin vanskliga uppgift. I likhet med vad som

gäller vid upplåtelser av såväl kronotorp som lapplägenheter samt föresla­

gits för jämtlandslägenhetema, torde dylika fordringar höra uppställas även

vid upplåtelser av norrländska fjällägenheter. De särskilda svårigheter, som

möta brukarna av dylika lägenheter, ställa stora krav på lämplighet.

Personer av såväl svensk som lapsk stam böra kunna antagas till lägen-

hetsinnehavare. De lägenhetsupplåtelser, som ske enligt 1941 års kungörelse,

äro bundna vid lappar i viss ställning och avse renskötande eller renskötsel-

berättigade lappars övergång till den bofastes levnadssätt. Särskilda, något

förmånligare regler ha ansetts böra givas dem. Men härutöver finnes ett

stort antal lappar, vilka i sin näring i huvudsak äro att jämställa med andra

Kunyl. Maj.ts proposition nr 96.

19

svenska medborgare. Även dessa böra givetvis kunna, där förutsättningar i övrigt äro för handen, erhålla fjällägenhet.

I fråga om formen för upplåtelserna har utredningsmannen yttrat.

Upplåtelse av fjällägenhet hör ske allenast med nyttjanderätt. Väl för- spörjes understundom vid samtal med nuvarande lägenhetsinnehavare, att en och annan skulle vilja med äganderätt övertaga sm lägenhet. Såsom skäl plägar anföras, att man önskar hliva fri från den bundenhet kontrakten för­ anleda. En annan anledning, som törhända är av än större betydelse, torde vara önskemålet att, i likhet med traktens hemmansägare, få ett skogsskifte, varifrån någon kontant inkomst kunde vara att påräkna. Bortsett från svå­ righeten att anskaffa dylika skogsskiften, tala starka skäl emot att ytterligare äganderättsupplåtelser ske ovan odlingsgränsen. Härigenom skulle brytas en på de i förevarande trakter rådande särskilda förhållanden uppbyggd och mycket länge tillämpad princip. Denna är grundad bland annat på oviss­ heten för befolkningen att här vinna en tillfredsställande utkomst och trev­ nad. Mera önskvärt är, att den som vill slå sig ned såsom jordbrukare på egen gård uppsöker för sådant ändamål gynnsammare belägna områden. Här­ till komma lapparnas och renskötselns särskilda intressen. Upplåtandet av ytterligare ett antal självständiga lägenheter uppe i lapparnas ursprungliga områden skulle innebära ett hot mot renskötselnäringen. Få områden ovan odlingsgränsen ha sådan belägenhet, att renar icke kunna komma in å dem. Skadegörelse från renarnas sida kan lätt uppkomma å nybyggarnas mar­ ker och gröda med därav följande tvistigheter. Innehavas lägenheterna med äganderätt är att emotse, att slitningarna kunna bliva allvarligare. Genom de skogsanslag för husbehovsvirke och vedbrand, som vid äganderättsupp- låtelse måste tilläggas lägenheterna, skulle dessas areal få en ej obetydlig utsträckning medförande än större risk för renskador. Gällande lagstiftning lärer ej medgiva, att vid äganderättsupplåtelse genom servitutsförbehåll eller på annat sätt meddelas bestämmelser, som för framtiden vederbörligen skyd­ da lapparna och renskötseln eller förhindra, att jordägaren utkräver skade­ stånd av lapparna vid intrång av renar å den upplåtna fastigheten. Det sy­ nes ej heller kunna bortses från att, om innehavarna besitta fjällägenheterna med äganderätt, dessa eller delar av dem lätt kunna bliva föremål för ej önsk­ värd spekulation. Bland annat kunna lägenheterna ha värde såsom goda fiskeplatser eller såsom lämpliga platser för jakt- och sportstugor. Särskilt lockande skulle en försäljning kunna bliva för de många fattiga lappar, som bo vid sjöarna och vilkas lägenheter i jordbruksavseende vunnit föga ut­ veckling. Även dylika stugor kunna för renskötseln och lapparna bliva lika besvärande som en fjällägenhet. Nödvändigt synes vara, att möjlighet före­ finnes alt kunna genom myndigheterna övervaka bebyggelsen.

Den ställning som, enligt för närvarande gällande kontrakt, intages av fjällägenheternas innehavare synes fördelaktig. Arrendeavgifterna äro myc­ ket låga och mera att betrakta såsom erinran om lägenhetens nyttjande- rättsställning än gottgörelse för upplåtelsen. Den långa arrendetiden och vidsträckta optionsrätten till förnyad upplåtelse skänka en betryggande sä­ kerhet i innehavet. Förmånerna av bete för kreaturen och husbehovsvirke äro goda. Rätten till jakt och fiske, som för lägenhetsinnehavarna ofta äro av vital betydelse, är större än som i allmänhet tillkommer en självägande jordbrukare. Något särskilt tvång kan icke sägas åvila lägcnhetsinnehava- ren, om därmed icke avses, att lägenheten slår under vederbörande myndig­ heters inseende. Detta torde dock mången gång mera vara ett stöd än ett hinder.

20

De nya bestämmelser, som nu äro ifrågasatta, åsyfta att skänka innehava­ ren en ännu bättre ställning än han förut haft. Den befrielse från byggnads- och underhållsskyldighet med avseende å lägenhetens byggnader, som skulle medgivas, tillika med jakt- och fiskerätt i samma utsträckning som förut, torde uppväga vad ett äganderättsinneliav må särskilt skänka.

1 förslaget rörande arrendelägenheterna å de tör renbetesfjällens utvidg­ ning inköpta fastigheterna i Jämtlands län har utredningsmannen ifråga­ satt, att innehavare av dylik lägenhet skulle i vissa undantagsfall kunna in­ lösa lägenheten med äganderätt. Detta förslag sammanhänger med den ställ­ ning dessa lägenheter i allmänhet intaga såsom utgörande inägobeståndet å förutvarande hemman. Utredningsmannen utgick från att dessa inägo- jordar i enstaka fall kunde ha ett sådant läge, att deras avskiljande med äganderätt icke medförde olägenhet för lapparna och renskötseln eller skogs- skötseln å renbetesfjällen eller för kronan i övrigt. Emellertid framhölls, att nästan undantagslöst jämväl inägorna på fastigheterna hade sådan belägen­ het, att renar understundom kunde inkomma å desamma, varjämte ett inägor­ na tillagt skogsområde medförde större risk för skadegörelse genom renar. Det betonades, att på grund härav endast i få undantagsfall upplåtelse med äganderätt kunde ifrågakomma. Det föreslogs ock, att prövningen av dylik upplåtelse skulle överlämnas till Kungl. Maj:t.

Det var med största tveksamhet utredningsmannen ansåg sig kunna för­ orda möjlighet till äganderättsförvärv. Ur allmän synpunkt synes mest önsk­ värt, att dylika upplåtelser kunna undgås. De skulle bliva ytterst sällsynta och torde ej fylla något egentligt behov. Utredningsmannen finner med anledning härav och för vinnande av enhetlighet beträffande alla norrländska fjällägenheter lämpligast, att jämväl beträffande lägenheterna i Jämtlands län medgivas allenast upplåtelser med nyttjanderätt.

Rörande tiden för upplåtelserna har anförts följande. För de nuvarande fjällägenheterna i Västerbottens och Norrbottens län gäller en arrendetid av i allmänhet 50 år. För lägenheterna i Jämtlands län har utredningsmannen föreslagit, att tiden skulle vara 30 år, i likhet med vad som tillämpas för kronotorp. Nämnda tid har ansetts skänka lägenhets- innehavama nödig känsla av tryggat innehav. Upplåtelsetiden för lapska jordbrukslägenheter är allenast 20 år. Utredningsmannen vill föreslå, att en upplåtelsetid av 30 år tillämpas för de norrländska fjällägenheterna, med möjlighet att, då särskilda omständigheter därtill föranleda, begränsa perio-

Arrendator av fjällägenhet är, så framt han förhållit sig väl, berättigad att vid arrendetidens slut erhålla ny upplåtelse för den tid, vartill arrendet förut bestämts, samt på de villkor som varda tastställda, med iakttagande att vill­ koren väl må med avseende på tidsförhållandena förändras men ej göras väsentligen mera betungande för arrendatorn än de förutvarande. Bland villkoren i händelse av ny upplåtelse skall intagas rätt till fortsatt upplåtelse på samma tid. I huvudsak samma regler gälla för kronotorp och lapska jord­ brukslägenheter, dock att optionsrätten begränsats till blott en iöljande pe­ riod. Lämpligen synes formuleringen böra ske i enlighet med bestämmelsen för kronotorp, vilket ock av utredningsmannen ifrågasatts för jämtlands- lägenhetema.

För att öka tryggheten för arrendatoms familj har utredningsmannen i anslutning till bestämmelserna om kronotorp föreslagit, att vid arrendators död efterlevande änka eller barn, adoptivbarn eller bröstarvinge till någon

Kungi. Maj:ts proposition nr 96.

Kuncjl. Maj.ts proposition nr 96.

21

av dessa eller måg skall, om så finnes lämpligt, få övertaga lägenheten för återstående upplåtelsetiden.

Utredningsmannen har i fråga om lägenheternas omfattning förordat, att varje lägenhet skulle vara av sådan storlek och beskaffenhet, att den kunde bilda underlaget för en familjs utkomst utan några mera avsevärda inkomster från annat håll. Härom har utredningsmannen anfört i huvudsak följande.

Vid kronotorpen förutsättes, att torparen skall ha biförtjänster utom tor­ pet, i främsta rummet genom arbete på kronoskogarna. Någon stadigvaran­ de arbetsförtjänst utom lägenheten lärer ej alltid kunna påräknas vid fjäll­ lägenheterna. På grund härav får såsom huvudregel tillses, att endast så­ dana områden utläggas till lägenheter, vilka erbjuda tillräcklig areal god odlingsjord. Endast då undersökning giver vid handen, att stadigvarande arbetstillgång i orten må vara att förvänta eller att arrendatorn genom hant­ verk eller dylikt kan bereda sig fasta inkomster, bör omfattningen av odlings­ marken kunna inskränkas.

Vid upplåtelse av lägenhet, som tidigare ej odlats, synas böra tillämpas de bestämmelser, som gälla beträffande kronotorp och lapplägenheter där- utinnan, att genom kronans försorg i regel skall iordningställas så mycken odlingsmark, att två kor kunna födas å lägenheten och potatis odlas för husbehovet. Skulle så vara, atl å äldre lägenhet odling i nämnda utsträck­ ning ej utförts, synes vid behov en komplettering genom kronans försorg kunna ske.

Lägenhetens karaktär av jordbrukslägenhet förutsätter att, innan lägen­ heten upplåtes, undersökning företages för utrönande om det för upplåtelse ifrågasatta området innehåller tillräcklig för odling tjänlig mark samt i öv­ rigt är lämpligt för upplåtelse såsom jordbrukslägenhet. Samtidigt härmed hör upprättas odlingsplan samt verkställas utstakning och kartläggning jäm­ te beskrivning och värdering av området. Gäller upplåtelsen äldre lägenhet, torde dock på föreliggande förhållanden böra bero, om odlingsplan behöver uppgöras. Rörande förrättningens företagande bör lappfogden lämnas med­ delande, så att han kan inställa sig vid densamma, om han skulle finna detta nödigt.

I de nuvarande kontrakten om fjällägenheter finnas inga föreskrifter om skyldighet för arrendator att verkställa odlingar å lägenheten och att hålla densamma i god hävd. Anledningen härtill synes vara att upplåtelserna länge huvudsakligen avsågo legitimering av redan upptagna lägenheter.

För vinnande av önskvärd ordning i förevarande hänseende böra, såsom gäller för kronotorp och numera även för lapplägenheter, givas föreskrifter såväl om skyldighet för arrendatorn att väl hävda och bruka fastigheten som ock rörande den omfattning vari och den tid inom vilken han skall upp­ odla å lägenheten befintlig odlingsbar mark.

Angående bebyggelsen av lägenheterna har utredningsmannen anfört.

För närvarande lillämpas i de allra flesta fall å arrendelägenheterna, att arrendatorn icke erlägger något kontant arrende. Avgälden uttages i stiillet i den formen, atl han skall inom vissa tider fullgöra i kontraktet angiven byggnadsskyldighet, avseende ny- eller ombyggnad av boningshus, stall- och ladugårdsbyggnad, allt enligt av länsstyrelsen godkänd ritning. Ilärförutom skall arrendatorn i gott skick underhålla alla till lägenheten hörande åbygg­ nader, hölador, gärdesgårdar m. m. samt i förekommande fall husbehovssåg.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Jämväl enligt fjällägenhetskontrakten har arrendatorn att ensam sörja för upp­ förande och reparation av nödiga byggnader å lägenheten. Däremot skall kro- notorp genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggna­ der och övriga för jordbrukets drift erforderliga anläggningar. Det åligger tillika kronan att å de byggnader, som äro erforderliga för jordbruket, verk­ ställa för deras bibehållande i brukbart skick nödvändiga reparationer, som ej äro av allenast mindre omfattning och som icke föranletts av kronotorpa- rens vållande. Tidigare gällde beträffande lapplägenheterna, att vid arrenda- torns tillträde lägenheten skulle vara försedd med nödiga byggnader och an­ läggningar. Arrendatorn skulle däremot svara för underhållet härav. I anslut­ ning, bland annat, till allmänna nyttjanderättslagens ändrade bestämmel­ ser rörande underhållsskyldigheten av hus å mindre arrendegårdar har år 1946 av statsmakterna beslutats införandet för lapplägenheterna av motsva­ rande bestämmelser rörande underhållsskyldigheten som tillämpas för kro- notorp. I sitt förslag angående jämtlandslägenheterna hade utredningsman­ nen, i överensstämmelse med vad som då gällde för lapplägenheterna, upp­ tagit, att lägenhetsinnehavaren skulle vara underhållsskyldig för byggna­ derna.

Byggnadsfrågan å fjällägenhetema vållar, i likhet med vad fallet är på andra liknande ställen, innehavarna stora svårigheter på grund av de kost­ nader, som äro förbundna med byggnaders och andra anläggningars uppfö­ rande och vidmakthållande. För ifrågavarande avlägset liggande ställen bliva utgifterna särskilt betungande med hänsyn till de dyra transportkostnader­ na. Stegrade priser på arbetsmaterial och ökade arbetslöner m. m. ha på senare tid gjort svårigheterna än större. Mången gång har utredningsman­ nen hört lägenhetsinnehavare uttala, att deras ekonomi icke tilläte dem att själva hålla byggnaderna i vederbörligt skick. Med hänsyn härtill samt den princip, som av det allmänna fastställts, böra jämväl för de norrländska fjällägenhetema tillämpas motsvarande föreskrifter beträffande nybvggnads- och underhållsskyldighet som gälla för kronolorp och numera även för lapp­ lägenheter.

I överensstämmelse med vad som gäller beträffande lapplägenheter torde arrendatorn böra åläggas att företrädesvis i brandstodsförening för länet el­ ler orten ombesörja byggnadernas brandförsäkring till deras fulla, i behörig ordning uppskattade värde.

Ansvaret för skatt och annan allmän tunga, som belöpa å lägenheterna, bör enligt utredningsmannens förslag liksom i fråga om kro- notorp och lapplägenheter åvila kronan. Utredningsmannen har tillika före­ slagit, att innehavarna av de nuvarande jämtländska arrendelägenheterna samt de fjällägenheter ovan odlingsgränsen, där så ej redan skett, skola be­ frias från den skyldighet de enligt kontrakten må ha att bestrida ifrågava­ rande avgifter.

Beträffande övriga villkor för upplåtelse av lägenhet har utredningsmannen yttrat bland annat följande.

Vad angår anläggandet och underhållet av erforderliga vägar synas böra gälla samma bestämmelser som för kronotorp. När överenskommelse träffas med arrendatorn rörande väg, må uppmärksammas, att arrendatorn kan till­ förbindas att svara för fullgörandet av jordägaren enligt lagen om enskilda vägar åliggande vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldighet.

Arrendatorn synes böra äga att från kronans mark erhålla fritt byggnads- och övrigt liusbehovsvirke samt skogsfång till bränsle enligt i huvudsak sam­

Kungl- Maj.ts proposition nr 96.

23

ma regler som tillämpas för kronotorp ocli lapplägenheter och i övrigt gälla enligt nuvarande kontrakt för fjällägenheter.

I fråga om rätt att erhålla bete å kronans mark bör lämpligen gälla sam­ ma regel som för kronotorp och lapplägenheter. Lägenhetsinnehavaren bör sålunda, där hägnad betesmark av tillräcklig storlek icke kan anordnas å lägenheten, tillerkännas möjlighet att å område av kronans mark, som an­ visas för ändamålet, erhålla nödigt bete för å lägenheten vinterfödda häs­ tar och nötkreatur. När vederbörande myndighet så påyrkar, bör dock det anvisade området kunna utbytas mot annat. I varje fall bör från bete un­ dantagas mark, varå i skogsvårdssvfte vidtagits anordning, som skulle lida men av betesrätten.

Enligt författningarna rörande kronotorp och lapplägenheter har betes­ rätten begränsats att avse allenast hästar och nötkreatur. Härigenom har man velat undgå den skada, som av får och getter göres å skogen. Getter hållas mera sällan å fjällägenheterna, under det att får ofta finnas. Svårigheter torde kunna uppstå att skaffa bete till dem på lägenheternas stundom ganska be­ gränsade arealer. För fåren, som för lägenhetsinnehavarna och deras hus­ hållning äro i många avseenden av stort värde, torde kunna ifrågasättas, att bete upplåtes å närbelägen kronomark. Särskilt i fjälltrakterna ovan barr­ skogsgränsen torde med hänsyn till förhållandena därstädes fåren näppeligen göra skada av större betydelse. I nuvarande kontrakt angående fjällägenhe­ terna finnes intet förbud mot att det å kronans mark för bete anvisade om­ rådet användes jämväl för får och getter. Svårt lärer bliva att få lägenhets­ innehavarna att avstå i varje fall rätten till bete för fåren. En obegränsad dylik rätt synes dock ej böra medgivas. Det torde böra uppdragas åt egna­ hemsnämnden att pröva, huruvida och i vilken omfattning fårbete må kun­ na tillåtas.

Rätt till jakt å arrenderat område tillkommer enligt jaktlagen innehavare av kronotorp, skogstorp, odlingslägenhet och f jällägenhet. Jakt efter älg må dock icke ske. Bestämmelser om lägenhetsinnehavares rätt till jakt å arrende­ lägenhet å renbetesfjällen äro däremot icke intagna i jaktlagen. Då dessa ar­ rendelägenheter skola jämställas med fjällägenheterna ovan odlingsgränsen och med dem bilda den nya norrländska fjällägenhetsformen samt med hän­ syn till ovissheten rörande denna nybildnings ställning i förhållande till det tidigare tillkomma stadgandet i jaktlagen, torde föreskrift rörande jakträtten böra upptagas i bestämmelserna om de nya fjällägenheterna. överlåtelse till annan av jakträtten å lägenheten bör icke få förekomma.

Rätt till fiske i fiskevatten, som tilligger lägenheten, synes böra tillkomma arrendator!) i samma utsträckning som i allmänhet gäller för arrendatorer. Han må ej kunna överlåta fiskerätten.

I stadgandena angående kronotorp och lapplägenheter samt kontrakten rö­ rande fjäll- och jämtlandslägenheter förutsättes, att innehavaren av lägen­ heten kan ytterligare medgivas rätt att utan avgift jaga och fiska å anvisade områden. Liknande möjligheter böra fortfarande beredas innehavare av norrländsk f jällägenhet. Dylika upplåtelser böra alltjämt handhavas av läns­ styrelsen jämlikt renbeteslagens allmänna föreskrifter om upplåtelse av jakt och fiske a lapparnas särskilda områden. Renbeleslagens regel härom må ej brytas. Vid bedömandet

av

upplåtelserna måste hänsyn tagas till den

konkurrens om jakten och fisket, som råder mellan lappar, hemmansägare och lägenhetsinnehavare samt andra bofasta i trakten. En annan, kortare, arrendetid än den för lägenheten bestämda kan ock behöva föreskrivas, enär utbyte av jaktområde eller fiskevatten kan erfordras bland annat ur skydds­ synpunkt.

Överlåtelse av nyttjanderätt till lägenhet eller del av donna må icke ske ulan Kungl. Maj:ls medgivande.

24

Kunpl. Maj:ts proposition m 96.

I överensstämmelse med vad som allmänt gäller beträffande upplåtelser av mark å lapparnas särskilda områden, böra även beträffande de norrländska fjällägenheterna föreskrifter upptagas till skydd för de renskötande lapparna och renskötseln. Detta är av stor betydelse, enär det icke må ifrågakomma, att dessa lägenheter, som äro upptagna å områden avsatta för lapparna och deras näring, skola giva anledning till intrång å lapparnas rätt eller tvislig- heter emellan lapparna och lägenheternas innehavare.

Skyddsbestämmelserna synas böra vara av liknande innehåll som de, vilka redan nu finnas intagna i kontrakten rörande jämtlandslägenheterna och fjällägenheterna samt i kungörelsen om lapplägenheterna. Lämpligen böra de utformas i nära överensstämmelse med stadgandena i nämnda kungörelse. Sålunda bör föreskrivas, att arrendatorn skall tillse, att icke genom några hans åtgöranden intrång eller svårigheter i något avseende beredas de ren­ skötande lapparna vid utövning av deras renskötsel eller tillgodogörande av andra dem tillkommande förmåner. I följd härav äger han icke att för renarna avstänga område som anvisats för skogsfång eller bete. Han är ansvarig för att ej heller andra personer, som vistas å lägenheten, göra sig skyldiga till åtgärder, som lända lapparna till förfång. För skada, som förorsakas av re­ narna, är arrendatorn icke berättigad till ersättning utan så är att den, vilken vården om renarna ålegat, orsakat skadan i syfte att tillskynda arrendatorn förlust.

Därest arrendatorn eller annan, som vistas å lägenheten, bereder lappar­ na intrång eller svårigheter som nyss nämnts, bör arrendatorn, om så med hänsyn till omständigheterna finnes påkallat, kunna skiljas från arrendet.

Även bör föreskrivas, att det skall vara arrendatorn förbjudet att utan egnahemsnämndens tillstånd låta personer, som ej höra till hans hushåll, för längre tid taga uppehåll å lägenheten. En bestämmelse härutinnan har visat sig vara av behovet påkallad och kan vara av värde även för arrendatorn, då det gäller att avvisa ej önskvärda personer från lägenheten.

Vad angår arrendeavgifterna för lägenheterna har ut­ redningsmannen yttrat.

De åtaganden, som staten skulle ikläda sig för de norrländska fjällägen- heternas understödjande, komma skäligen att föranleda en höjning av de för närvarande utgående låga arrendeavgifterna för lägenheterna. Denna höj­ ning lärer på grund av rådande förhållanden och lägenhetsinnehavamas mycket begränsade ekonomiska möjligheter icke kunna sättas till ett belopp helt motsvarande statens kostnader. Avgälderna för kronotorp pläga utgöra omkring 150 kronor för varje lägenhet. En så hög avgift kan näppeligen be­ räknas för de norrländska fjällägenheterna. En icke oväsentlig jämkning torde få ske.

Arrendeavgifterna, vilka nu ingå till statens lappfond, torde framdeles böra tillföras egnahemsväsendet.

Enligt utredningsmannens förslag bör arrendator av norrländsk fjällägen- het kunna erhålla odlingsbidrag och inventarielån. Härom har utredningsmannen anfört.

För utförande av förbättringsarbeten å lägenhets jordbruk böra bidrag kunna utgå i överensstämmelse med de grunder, som gälla för andra lik­ nande jordbruksfastigheter. Bidrag må sålunda kunna tilldelas arrendatorn till täckande av kostnaderna för uppodling av åker, stenröjning å odlad jord, påförande av mineraljord (grus, sand, lera) på myrjord, befordrande av ra­ tionell beteskultur och fördjupning av diken. Bidragen böra utgå med högst de belopp, vartill bidrag för motsvarande åtgärder kunna lämnas enligt gäl­

25

lande bestämmelser angående statsbidrag till förstärkning av ofullständiga jordbruk m. m.

Åt innehavare av norrländsk fjällägenhet bör i samband med upplåtelsen kunna utlämnas lån för anskaffande av nödiga jordbruksinventarier, utsäde, gödningsämnen, foder och dylikt samt till andra nödvändiga utgifter för driften å lägenheten. Dylikt inventarielån bör kunna utgå med samma belopp som åt innehavare av kronotorp och jordbrukslägenhet till lapp eller med högst 1 500 kronor. För lånen böra gälla vanliga villkor och sålunda, bland annat, att lånet skall från och med femte kalenderåret efter tillträdet av lä­ genheten efter egnahemsnämndens beprövande återbetalas med minst en tiondel årligen. Nämnden skall dock äga utsträcka tiden för amorteringsfri- lieten med ett eller flera år. Ränta erlägges ej å lånet. Inträffa sådana för­ hållanden, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet uppen­ barligen icke längre bör få tillgodonjuta lånet, må egnahemsnämnden äga att uppsäga detsamma. Sedan två tredjedelar av inventarielånets kapitalbelopp blivit i vederbörlig ordning återbetalda, må egnahemsstyrelsen på framställ­ ning av egnahemsnämnden medgiva, att återstående del av låneskulden skall efterskänkas. För att detta må ske, skall arrendatorn ha fullgjort sina skyl­ digheter för de gångna upplåtelseåren.

I fråga om de nya bestämmelsernas tillämpning på äldre lägenheter har utredningsmannen yttrat.

De nya bestämmelserna rörande norrländska fjällägenheter böra i möj­ ligaste mån komma till tillämpning å nu bestående liknande upplåtelser. Med hänsyn till de väsentligt ökade förmåner, som enligt de nya reglerna tillkomma arrendatorerna, torde vara att antaga, att många vilja övergå till den nya ordningen. För dem, som eventuellt icke göra detta eller vilka prö­ vas icke böra antagas till arrendatorer enligt de förändrade bestämmelser­ na, gälla de gamla kontrakten jämlikt deras innehåll.

Med hänsyn till de jämförelsevis få fall, i vilka upplåtelse av nya fjäll­ lägenheter må komma att ske, torde de nya bestämmelserna få sin största betydelse för redan befintliga arrendelägenheter i Jämtlands län och fjäll- lägenheter ovan odlingsgränsen.

De förutsättningar, som enligt nämnda bestämmelser skola föreligga för att omföring skall kunna ske, lära endast i begränsad omfattning vara för handen beträffande nuvarande arrendelägenheter och fjällägenheter. Bland annat torde kravet, att å lägenheterna skall finnas så mycket odlingsbar mark, att innehavaren och hans familj kunna efter markens uppodling finna sin huvudsakliga utkomst av jordbruk, särskilt med avseende å fjällägen- heterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län icke alltid uppfyllas. Även torde mången gång vara tveksamt, huruvida lägenhetsinne- havaren kan bereda sig nödig utfyllnad i inkomst genom stadigvarande ar­ bete i orten, hantverk o. d., vilket uppställes såsom ett alternativ för att, där endast en mindre odlingsareal finnes, upplåtelse med rättigheter såsom jord­ brukslägenhet ändock må medgivas.

Förhållandena torde nödvändiggöra att, när det gäller de äldre lägenhe­ terna, vid prövningen av möjligheten för deras omföring vissa eftergifter få göras i bestämmelserna för nyupplåtelser. Hänsyn må tagas till alt en fa­ milj ofta under lång tid dragit sig fram på lägenheten och där haft sitt hem. För att kunna bliva betraktad såsom jordbrukslägenhet synes dock i varje fall böra krävas, att förutsättningar föreligga, att lägenheten med de möj­ ligheter till jordbruk eller arbete i orten, som må finnas, skall kunna för framtiden utgöra väsentligt stöd för innehavarens och hans familjs försörj­ ning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 96.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Motsvarande synpunkter torde få tillämpas i fråga om de fordringar, som uppställas beträffande innehavarens personliga lämplighet att förestå lägen­ heten. Innehavaren är eventuellt åldrig och saknar större ekonomisk för­ tänksamhet eller förmåga såsom jordbrukare. De nya bestämmelsernas krav i berörda hänseenden torde icke böra uppställas såsom ovillkorliga. På frå­ gan torde bland annat få inverka, om å lägenheten finnas barn lämpliga att biträda vid lägenhetens skötsel och att eventuellt framdeles övertaga denna eller huruvida omständigheterna i övrigt bjuda en framkomlig lösning.

Vid nyupplåtelse av lägenhet skall denna genom kronans försorg förses med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets drift erl orderliga anläggningar. Å de äldre lägenheterna finnas redan bostadshus samt i de flesta fall ekonomihus och vissa anläggningar för jordbruket. Förefintliga byggnader och andra anläggningar torde emellertid ofta vara i mindre gott skick eller ofullständiga. Det synes skäligt, att i samband med omföring av äldre lägenhet till fjällägenliet av den nya formen erforder­ liga byggnader samt övriga anläggningar lämnas i brukbar! och fullstän­ digt skick samt att kronan påtager sig de kostnader, som härav påkallas. Lägenhetsinnehavarna skulle härigenom komma i samma ställning som vid nyupplåtelse. Skulle med hänsyn till de å lägenheten redan befintliga an­ läggningarna kronans kostnader för lägenhetens iordningställande bliva läg­ re än eljest skulle varit fallet, synes skälig nedsättning i arrendeavgiften böra kunna medgivas lägenhetsinnehavaren.

Vid beviljande av inventarielån åt innehavare av en omförd äldre lägenhet kommer lånets belopp att bliva beroende av den utrustning, som redan må finnas å lägenheten.

När statsmakterna år 1946 antogo bestämmelser rörande rätt för inneha­ vare av äldre lapska lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län att under vissa förutsättningar erhålla upplåtelse av lägenhet enligt föreskrifterna i 1941 års kungörelse angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å krono­ mark m. m., medgavs dylik lägenhetsinnehavare motsvarande lättnader vid prövningen av övergången till de nya bestämmelserna, som nu ifrågasatts för äldre jämtländska arrendelägenheter och fjällägenheter.

I detta sammanhang torde böra erinras om de skogstorp och odlingslägen- heter, som ännu finnas kvar ovan odlingsgränsen. Dessa äro till sin natur fjällägenheter, och deras innehavare leva under samma förhållanden som många fjällägenhetsinnehavare i skogsområdet ovan nämnda gräns. Tidigare har omnämnts, att många skogstorp och odlingslägenlieter övergått till fjäll­ lägenheter. Dessa skulle, om utredningsmannens förslag genomföres, kunna erhålla ställning såsom norrländska fjällägenheter. Det synes billigt, att skogstorpens och odlingslägenheternas brukare erhålla motsvarande förmån. För omföringen av deras ställen torde böra tillämpas de jämkade bestäm­ melser, som här ovan ifrågasatts för reglerandet av äldre fjällägenheter.

Rörande den av utredningsmannen ifrågasatta inventeringen av lägenhetsbe.stån det m. m. har antörls.

För utrönande av den utsträckning, vari av lappar redan upptagna lägen­ heter kunde medgivas upplåtelse enligt bestämmelserna i kungörelsen nr 484/1941, förordnade Kungl. Maj:t efter riksdagens hörande genom beslut den 29 mars 1946, att genom egnahemsnämndens i Jämtlands län försorg skulle, med biträde av lappfogden och jägmästaren i renbetesfjällens revir, verk­ ställas inventering av före den 1 juli 1941 upptagna lägenheter i och för utrö­ nande av dessa lägenheters beskaffenhet och lämpligaste sättet för deras dis­ position. Tillika föreskrev Kungl. Maj:t, att sådana före nyssnämnda dag av lappar upptagna lägenheter, vilkas upplåtande icke kunde medgivas enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

27

nämnda kungörelse, skulle antingen omedelbart nedläggas eller förflyttas eller upplåtas till de dåvarande innehavarna med livstids nyttjanderätt. Kostna­ derna för lägenhets nedläggande och innehavarens förflyttning skulle, intill ett belopp av högst 2 000 kronor för varje flyttad lappfamilj, bestridas från statens lappfond.

En motsvarande inventering av beståndet av jämtländska arrendelägenhe­ ter och fjällägenheter torde böra äga rum. En sådan undersökning är påkal­ lad för att erhålla underlag för ett bedömande av lägenheternas allmänna beskaffenhet och den omfattning, i vilken ett överförande av lägenheterna till fjällägenheter av den nya typen må kunna äga rum samt de kostnader, som för ändamålet må beräknas. Man kan då även vinna upplysning om huru lägenhetsinnehavarna själva ställa sig till den nya ordningen.

Inventeringen synes böra omhänderhavas av egnahemsnämnden, som äger personal sakkunnig i såväl jordbruks- som byggnadsfrågor. Nämnden bör biträdas av vederbörande lappfogde. 1 Jämtlands län torde böra medverka även jägmästaren i renbetesfjällens revir, som har särskild kännedom om förhållandena å de jämtländska arrendelägenhetema.

Vid inventeringen bör undersökas, bland annat, lägenhetens lämplighet för odling och i övrigt för jordbruksdrift, möjligheterna till arbetstillfällen och andra förvärvskällor i orten, tillgång till skogsfömödenheter, fiske och jakt, ställets belägenhet i förhållande till renskötseln och om därigenom olägen­ het kan förorsakas denna eller i övrigt de renskötande lapparna, om lägen- hetsinnehavaren fyller de i de nya bestämmelserna uppställda personliga fordringarna för erhållande av lägenhet samt lägenhetsinnehavarens ekono­ miska ställning.

I anslutning till den vid inventeringen vunna utredningen bör med stöd av förut angivna grunder ske ett bedömande, huruvida lägenhet överhuvud må bestå eller om den bör nedläggas på grund av mindervärdig beskaffenhet eller såsom hinderlig för renskötseln eller lapparna vid tillgodogörande av dem tillkommande rättigheter.

Skulle det befinnas, att lägenhet trots de jämkade bestämmelserna icke kan godtagas, må tillses, om åt lägenhetens innehavare lämpligen bör anskaf­ fas annan lägenhet och till vad belopp kostnaden för hans förflyttning dit skulle belöpa. För underlättande av sådan flyttning synes staten böra lämna bidrag, förslagsvis högst 2 000 kronor. Då det här gäller trakterna ovan od- lingsgränsen och renbetesfjällen samt nedläggandet av lägenheten i viss mån må innebära en fördel för lapparna och renskötseln, kan ifrågasättas, om icke medel till dylikt bidrag må tagas av statens lappfond. Flyttning torde förekomma endast i få fall.

Med avseende å de av utredningsmannens förslag för­ anledda kostnaderna har utredningsmannen yttrat.

Antalet fjällägenheter utgör för närvarande något över 300. Härtill kom­ ma omkring 150 jämtländska lägenheter. Åtskilliga av dessa ställen, i synner­ het bland fjällägenheterna, torde icke kunna medgivas upplåtelse enligt de nya reglerna. Huru många detta blir är givetvis svårt att säga. Förslagsvis synes man kunna räkna med att omkring 400 ställen komma att omföras till fjällägenheter av ny typ. Ä ganska många av dessa äldre lägenheter torde byggnadsbeståndet och övriga anläggningar befinna sig i dåligt skick, på­ kallande nybyggnader och fullständigande. Beräknas det, all under när­ maste tiden under varje år femton lägenheter skola sättas i stånd till bygg­ nader och anläggningar samt alt såsom bidrag till varje lägenhet i medel­ tal åtgår S 000 kronor, skulle för ändamålet tarvas ett årligt belopp av 120 000 kronor.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

Medel till åtgärder för uppodling samt förbättring av jordbruket synas böra upptagas för 40 lägenheter årligen, för vilket ändamål må tarvas för­ slagsvis 20 000 kronor.

Antagas kan, att högst en nyupptagen lägenhet tillkommer varje år. Kost­ naden för dess anordnande till hus och jord må uppskattas till 20 000 kro­ nor.

Sammanlagt skulle för ifrågavarande lägenheter behövas 160 000 kro­ nor för år.

Av detta belopp bör emellertid en del ersättas genom de för lägenheterna utgående arrendeavgälderna. Avgifterna för de nuvarande fjällägenheterna tillföras statens lappfond såsom utgörande avkastning från områden, som äro ställda till lapparnas uteslutande begagnande. Med hänsyn till de väsent­ ligt ökade kostnader, som statsverket kommer att få vidkännas för fjäll­ lägenheterna, synas avgälderna framdeles böra ingå till egnahemsväsendet för att i sin mån användas för sagda kostnaders bestridande. Efter de nya bestämmelsernas genomförande komma avgälderna att bliva ej obetydligt högre än vad nu är fallet. En ökning påkallas med hänsyn till nämnda störa och kostnadskrävande förpliktelser för staten. Dessa nya utgifter för staten komma att väsentligt överväga den olägenhet lappfonden tillfogas genom bortfallandet av de jämförelsevis obetydliga nuvarande avgälderna för lägen­ heterna. Att göra en uppdelning på sådant sätt, att ett belopp motsvarande dessa sistnämnda skall tillkomma lappfonden och ett belopp anslutande till statens ökade utgifter egnahemsväsendet, lärer näppeligen böra ifrågasättas. Till vad belopp avgifterna för de nya norrländska fjällägenheterna må kom­ ma att uppgå är svårt att uttala sig om. Förslagsvis må beräknas 30 000 kronor om året. Anslagsbehovet för nämnda lägenheter skulle sålunda bliva 130 000 kronor för år.

Under budgetåret 1947/48 torde man icke behöva för de nya fjällägen­ heterna räkna med fullt så stor summa. Undersökningarna av de olika lä­ genheterna för bedömande, om de fylla fordringarna för att kunna omföras till den nya lägenhetstypen, ske undan för undan, och under första året lära ej alla lägenheterna hinna genomgås. Antalet omföringar kommer därför att bliva begränsat, så mycket mer som man icke vet, i vilken omfattning de gamla lägenhetsinnehavarna finna med sin fördel förenat att övergå till den nya ordningen. Förslagsvis torde för nämnda budgetår böra beräknas ett belopp av 100 000 kronor.

Det för närvarande under anslaget till odlings- och byggnadshjälp åt inne­ havare av odlingslägenheter m. fl. ingående beloppet av 10 000 kronor till byggnadshjälp åt brukarna av de nuvarande fjällägenheterna bör tills vidare alltjämt upptagas. Det kan väntas, att en del dylika lägenheter komma att finnas kvar.

Det behov av inventarielån, som kan väntas uppkomma för innehavarna av de norrländska fjällägenheterna, torde bliva jämförelsevis begränsat. Å de flesta av de nuvarande lägenheterna äga arrendatorema viss uppsättning av kreatur och redskap, varjämte jordbruksdrift är i gång. Nyupptagna bruk bliva få. Om det beräknas, att ett åttiotal lån samtidigt komma att vara ute­ stående, skulle för dessa tarvas ett kapitalbelopp av högst 120 000 kronor.

Utredningsmannen har vidare uttalat, att åtskilliga förhållanden talade för att ifrågavarande kostnader icke borde bestridas från statens lappfond utan i anslutning till statens övriga åtgärder för kolonisation och understöd åt mindre bemedlade personer, som ämnade bedriva jordbruk. Statens lapp­ fond hade tillkommit i samband med åtgärder, som uteslutande hade med

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

29

lappväsendet att göra, och borde enligt utredningsmannens mening förbe­ hållas för utgifter, som anginge lapparnas och renskötselns intressen. Härom har utredningsmannen anfört.

För finansiering av arrendelägenhelerna i Jämtlands län föreslogs i den år 1945 framlagda utredningen rörande dessa lägenheter, att vad som erfordra­ des för lägenheternas iståndsättande till byggnader och övriga anläggningar samt till jordbrukets förbättring skulle utgå av anslag å riksstaten, under det att det kapitalbelopp, som borde stå till förfogande för utlämnande av in- ventarielån, skulle tagas ur statens lappfond. För de medel, som skulle be­ stridas från riksstaten, ansågs icke böra där uppföras ett särskilt anslag. De föreslogos skola utgå av anslaget till odlings- och byggnadshjälp åt inne­ havare av odlingslägenheter m. fl., vilket anslag användes för ändamål, som stå arrendelägenheterna nära.

Alt sålunda ifrågasatts, att vad som tarvades till inventarielån skulle tagas från lappfonden, sammanhänger därmed, att arrendelägenhetema i Jämt­ lands län äro belägna å de till renbetesfjällens utvidgning förvärvade hem­ manen. Skogsavkastningen från dessa utgör en betydande del av fondens in­ komster. Denna tidigare samhörighet mellan lägenheterna och hemmanen talade i viss mån för att lägenhetsbildningen kunde givas något stöd från de marker, lägenheterna tidigare tillhört.

Vid genomförandet av enhetliga bestämmelser för alla norrländska fjäll­ lägenheter bortfaller nämnda synpunkt. Anledning saknas, att avkastningen av de jämtländska fastigheterna skall finansiera fjällägenheterna liksom att de för lapparnas och renskötselns understödjande avsedda medlen överhuvud skola användas för nybyggesverksamheten.

Att göra en uppdelning på sådant sätt, att från lappfonden tagas vissa me­ del till de nuvarande arrendelägenheterna å de för renbetesfjällens utvidg­ ning inköpta fastigheterna i Jämtlands län, under det att anslag till övriga norrländska fjällägenheter uppföres å riksstaten, synes icke lämpligt. Bortsett från den ur praktisk synpunkt besvärliga olikhet som härigenom skulle upp­ komma, märkes, att nämnda inköpta fastigheter ingå såsom en del av ren- betesfjällen. När i renbeteslagen talas om renbetesfjällen, avses därmed även nämnda fastigheter, liksom när fråga är om de till lapparnas uteslutande begagnande anvisade områden. Ett särskiljande av dessa skulle rubba den grund, varå lagstiftningen i förevarande del är uppbyggd.

Utgifterna för samtliga de nya norrländska fjällägenheterna böra upp­ föras på riksstaten.

Utredningsmannen vill föreslå att, i överensstämmelse med vad som ifråga­ sattes beträffande de jämtländska arrendelägenheterna, kostnaderna för lä­ genheternas iordningställande och jordbruket å dem upptagas under ansla­ get till odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Enär vid bifall härtill huvudutgiften under anslaget skulle belöpa å de norr­ ländska fjällägenheterna, torde lämpligen sådan jämkning av anslagets titel ske, att denna utbytes mot anslag till odlings- och byggnadshjälp åt inne­ havare av fjällägenheter m. fl. 1 anslutning till det förut anförda torde detta anslag för budgetåret 1947/48 höra uppföras med 180 000 kronor.

Med hänsyn till alt ett nedläggande av lägenhet torde få betraktas såsom en förmån för de renskötande lapparna och renskötseln, synes emellertid flytt­ ningsbidrag, som utgår därest lägenhet nedlägges, böra bestridas från statens lappfond.

Vad angår inventarielånen torde anslag för sådant ändamål höra uppföras under kapitalbudgeten såsom en statens utlåningsfond, benämnd fjällägen- hel sinneha varnas inventarielånelbnd.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Angående redovisningen av arrendeavgifter in. in. har ut­ redningsmannen anfört.

Arrendeavgifter och andra medel, som komma att inflyta i anledning av arrendeupplåtelserna, böra tillföras en i egnahemsstyrelsens räkenskaper för ändamålet upplagd diversemedelstitel; och böra de med medlen bestridda utgifterna direkt avföras å denna titel. Härå böra ock uppföras de belopp, som från anvisade anslag tillföras verksamheten.

De medel, som ställas till förfogande för inventarielån åt innehavare av arrendelägenheter, böra överföras till en i egnahemsstyrelsens räkenskaper likaledes upplagd särskild diversemedelstitel, därvid utestående lån redovisas såsom tillgångar i styrelsens räkenskaper.

Fastighetsskatter och utgifter för eventuellt vägunderhåll torde böra ut­ göras av kronan såsom andra förvaltningskostnader för lägenheterna.

Såväl renbetesfjällen som de till deras utvidgning inköpta fastigheterna, å vilka de jämtländska arrendelägenheterna ligga, äro jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 17 juni 1943 upptagna till redovisning å domänfonden, därvid bokföringsvärdet uppförts med ett formellt belopp av 100 kronor. Fjällägen- heterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län äro beläg­ na å kronoparker eller områden, som förvaltas såsom kronopark. Även sist­ nämnda lägenheter äro sålunda upptagna å mark, som redovisas under do­ mänfonden. Det må kunna ifrågasättas om ersättning bör tillföras domän­ fonden för den mark och övriga förmåner, särskilt skogsfång, som skulle tillkomma de norrländska fjällägenheterna. Beträffande lägenheterna å de för renbetesfjällen inköpta fastigheterna torde så icke höra ske, enär skogs- avkastningen icke ingår till domänverket samt bokföringsvärdet för ren­ betesfjällen, inbegripet nämnda fastigheter, är så obetydligt. När det gäller fjällägenheterna ovan odlingsgränsen, kunde törhända vara av intresse alt vid redovisningen för statens därvarande skogar erhålla ett värde för den förmån av husbehovsskog, som förbehållits lägenheternas innehavare. Er­ sättning för dessas förfoganderätt över marken torde näppeligen höra be­ räknas. Erinras må, att avkomsten av jakt och fiske disponeras för lapparna och ingår i statens lappfond. Genom en dylik skogsersättning skulle man även få ytterligare en summa för belysande av statens kostnader för fjäll­ lägenheterna. Ersättningens storlek synes böra uppskattas av domänverket.

Rörande förslaget om förstärkning av egnahemsnämndernas arbetskrafter har utredningsmannen yttrat.

Det arbete, som kommer att tillföras egnahemsnämnderna genom över­ tagandet av förvaltningen av de norrländska fjällägenheterna och de äldre lägenheter, som ej kunna omläggas till den nya upplåtelseformen, blir av betydande omfattning. Egnahemsnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län äro^ redan starkt arbetstyngda. Förutom nuvarande göromål skulle nämnderna få omhändertaga uppsikten över omkring 450 lägenheter, fördelade med i runt tal 150 på varje nämnd. Härjämte kan väntas till­ komma en och annan ny lägenhet. Byggnader och andra anläggningar å nu­ varande lägenheter lära i stor utsträckning vara i dåligt skick och måste bliva föremål för åtgärder. Detsamma gäller jordbruket å de lägenheter, där sådant drives. Planer för detsammas förbättrande måste uppgöras. En un­ dersökning rörande de åtgärder, som böra vidtagas å envar av alla dessa lägenheter, maste igångsättas, och utförandet av de arbeten, som prövas er­ forderliga, övervakas. Den rådgivande verksamheten kommer att i hög grad ökas. Beaktas må ock ifrågavarande lägenheters spridda belägenhet inom länens vidsträckta fjälltrakter, varigenom erforderliga resor bliva tids­ ödande och besvärliga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

31

Detta nya arbete kan näppeligen, om det skall på tillfredsställande sätt utföras, medhinnas av den nuvarande personalen.

I det år 1945 framlagda förslaget angående de jämtländska arrendelägen- lieterna uttalades, att arbetskrafterna hos egnahemsnämnden i länet syntes böra förstärkas med en egnahemsassistent. Tydligt är, att ett omhänderta­ gande av ifrågavarande lägenheter kommer att tillföra även egnahemsnämn­ derna i de båda nordligaste länen ett betydande arbete. Att redan nu beräkna hur stor förstärkning av nämndernas arbetskrafter som kan bliva erforderlig later sig icke göra. Erfarenhet rörande verksamhetens omfattning behöver in­ hämtas, innan så kan ske. Enär det är önskvärt, att redan under nästkom­ mande budgetår en planläggning av arbetet kan igångsättas samt inventering av det nuvarande lägenhetsbeståndet påbörjas, synes emellertid nödvändigt, att i envar av de tre egnahemsnämnderna anställes en befattningshavare i eg- nahemsassistents ställning. Assistentens lönegrad synes böra bestämmas till högst Ex 18.

Utredningsmannen har även föreslagit en omarbetning av kungö­ relsen den 3 juni 19 15 (nr 16 9) angående upplåtande av odlingslä- genheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbot­ tens läns lappmarker. Utredningsmannen har i detta hänseende anfört.

Genom att nya bestämmelser avses skola utfärdas för fjällägenheterna blir icke kungörelsen nr 169/1915 betydelselös. Den inskärper den allmänna prin­ cipen, att största försiktighet bör iakttagas vid medgivandet av bosättningar och upplåtelser överhuvud ovan odlingsgränsen. Detta har visat sig erfor­ derligt. Ibland har nämnda princip hållit på att råka i glömska, såsom då vid tillkomsten av författningarna angående skogstorp och odlingslägenheter undantag ej gjordes för områdena ovan odlingsgränsen.

Vidare äro bestämmelser motsvarande de i kungörelsen intagna behövliga för reglering av vissa upplåtelser, som ej falla under renbeteslagen men vi­ sat sig understundom kunna ifrågakomma. Så är fallet med de kortfristigare upplåtelser av bostadsområden, som i icke ringa utsträckning pläga före­ komma, bland annat efter järnvägen Gällivare—Riksgränsen. Tillika ske upplåtelser av tomter för jakt- och fiskestugor, sport- och friluftstugor m. m. Upplåtelser av detta slag, som enligt kungörelsen nr 169/1915 prövas av Kungl. Maj:t, kräva ofta lika stor uppmärksamhet beträffande den därå uppkom­ mande bebyggelsens inverkan på lapparnas och renskötselns intressen som den mera bestående bebyggelsen.

Kungörelsen är numera föråldrad och behöver ersättas med en ny författ­ ning. Dess huvudstadganden, som vunnit hävd, synas därvid böra i möjligaste mån bibehållas.

Beträffande kungörelsens nuvarande innehåll är att märka, att den däri omförmälda renbeteslagen av 1898 ersatts av en ny lag om de svenska lap­ parnas rätt till renbete i Sverige, dagtecknad den 18 juli 1928. Odlingslägen­ heter upplatas ej längre. Rörande tillstånd till bosättning ovan odlingsgrän­ sen ifrågasättes i denna utredning utfärdande av en ny författning angående tjällägcnheter. Härjämte må erinras om kungörelsen den 6 juni 1941 angå­ ende upplåtelse åt lappar av lägenheter å kronomark m. m., enligt vilken författning upplåtelser av jordbruks- och bostadslägenheter kunna ske jäm­ väl i trakterna ovan odlingsgränsen.

Kungörelsen nr 169/1915 gäller icke rcnbetesfjällen i Jämtlands län och de därtill hörande fastigheter, vilka förvärvats för renbetesfjällens utvidgning. Detta torde vara beroende på den historiska tillkomsten av de helt för lap­ parna och renskötseln avsatta renbetesfjällen. Å dessa lärer man icke ha

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 96

tänkt sig andra upplåtelser än dem, som kunde regleras genom renbeteslagen. Förändringar härutinnan ha dock inträtt med utvecklingen. Även där kunna numera förekomma upplåtelser för kortare tid av tomter för olika ändamål m. m. Dylika upplåtelser pläga av länsstyrelsen hänskjutas till Kungl. Maj:ts prövning, liksom beträffande motsvarande upplåtelser ovan odlingsgränsen sker med stöd av 1915 års kungörelse. För enhetlighetens skull torde den nya kungörelsen om upplåtande av lägenheter av ifrågavarande slag m. m. böra göras tillämplig jämväl å renbetesfjällen, där förhållandena i övrigt nära överensstämma med dem, som råda i trakterna ovan nämnda gräns.

Arrendelägenheterna å de för renbetesfjällens utvidgning förvärvade fas­ tigheterna i Jämtlands län ha av länsstyrelsen upplåtits med stöd av Kungl. Maj :ts brev den 22 maj 1891 samt 56 § renbeteslagen. Göres den nya kun­ görelsen om fjällägenheter tillämplig även å nämnda arrendelägenheter, må givetvis dylika bosättningar ej vidare medgivas enligt den äldre ordningen. Ändring av nämnda lagrum synes därav ej påkallad. I sagda 56 § talas, så­ vitt nu är fråga, om upplåtelse av inägor, bete, slåtter, jakt och fiske. Någon rätt till upplåtelse av lägenheten såsom sådan med hus och skogsfång med- gives ej i lagen. Konkurrens mellan renbeteslagens bestämmelser och före­ skrifterna i kungörelsen synes sålunda icke behöva uppkomma.

Yttranden.

Utredningsmannens förslag har i princip tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet yttranden. I vissa yttranden har emellertid framhållits vikten av att stor återhållsamhet iakttages i fråga om upplåtelser av nya lägenheter och att stränga bedömningsgrunder tillämpas vid omföringen av äldre lägenheter till den föreslagna nya upplåtelseformen. Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett, att nyupplåtelser överhuvud taget icke böra före­ komma. Förslaget har avstyrkts av egnahemsstyrelsen, egnahemsnämnden och lappfogdarna i Norrbottens län samt överjägmästama i övre och nedre Norrbottens distrikt, i vad det avser fjällägenhetema ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län, samt av riksräkenskapsverket, i vad det avser de jämtländska arrendelägenhetema. I ett flertal yttranden ha även vissa detaljanmärkningar framställts mot förslaget. Av yttrandena må här i övrigt återgivas följande.

Egnahemsstyrelsen har i principiellt hänseende anfört i huvudsak föl­ jande.

Även om en viss bosättning inom ifrågavarande områden är synnerligen önskvärd, torde en minskning av befolkningen genom utflyttning från dessa trakter knappast kunna förhindras. I ett sådant läge kan det inträffa, att godtagbara lägenhetsinnehavare komma att saknas till lägenheter, som bli­ vit helt iordningställda med statsmedel. I huvudsak av detta skäl anser egna­ hemsstyrelsen sig icke kunna biträda utredningsmannens förslag med avse­ seende på fjällägenhetema i Norrbottens och Västerbottens län. I fråga om förslaget kan emellertid anföras även följande. Därest staten skall helt svara för lägenheternas iordningställande, kommer en avsevärd tid att förflyta innan de sista lägenhetsinnehavarna kunna komma i åtnjutande av denna hjälp. Utredningsmannen har räknat med alt 15 lägenheter skola kunna iordningställas per år av 400 lägenheter, vilket innebär, att programmets ge­ nomförande skulle taga 27 år i anspråk. Om i stället stöd i form av bidrag

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

33

lämnas till lägenhetsinnehavarna, torde betydligt större möjligheter till dif­ ferentiering förefinnas både vad beträffar stödets omfattning i olika fall och i fråga om den takt, varmed bestående lägenheter kunna iordningställas.

Vidare torde föreligga en principiell skillnad mellan å ena sidan krono- torp och lapplägenheter samt å andra sidan fjällägenheter. Beträffande kro- notorpen uppställes såsom villkor för upplåtelse, att torpet befinnes erfor­ derligt med hänsyn till behovet av arbetskraft i kronoskogarna. I fråga om upplåtelse av jordbrukslägenhet till lappar lärer iordningställandet av lä­ genheterna vara betingat av att de nytillträdande, från renskötseln komman­ de lapparna äro främmande för sin nya arbetsuppgift. Några motsvarande eller liknande motiv för alt staten även helt skall svara för iordningställan­ det av fjällägenheterna torde knappast föreligga. Åtskilliga svårigheter synas också uppkomma för de närmast ansvariga myndigheterna när det gäller att skilja mellan lägenhetsinnehavare, som skola vara berättigade att komma under de nya bestämmelserna, och andra lägenhetsinnehavare samt när det gäller framtida underhåll, vilket, ej minst på grund av de stora avstånden, torde komma att medföra avsevärda kostnader.

I flera avseenden torde stöd i form av bidrag till lägenhetsinnehavarna, vilka själva med hjälp av egnahemsnämndens och kommunens byggnads- sakkunniga skulle ha att svara för lägenheternas iordningställande, bättre svara mot det föreliggande hjälpbehovet. Ej minst viktigt är att en större differentiering i de enskilda fallen skulle kunna åstadkommas och att lägen­ heternas iordningställande mera smidigt skulle kunna anpassas till behoven vid varje särskild tidpunkt. 1 de fall där lägenheten är av god beskaffenhet och utsikter förefinnas att innehavaren och hans familj komma att kvar­ bliva, skulle en verklig upprustning åstadkommas; i andra fall, där dessa förutsättningar i mindre grad äro för handen, skulle upprustningen kunna väsentligt begränsas.

Det nuvarande bostadsförbättringsbidraget är dock alldeles för knappt för här förekommande behov. Bostadssociala utredningen har emellertid i sitt slutbetänkande föreslagit bland annat, att i subventionshänseende skulle mera grundlig ombyggnad av bostadshus likställas med nybyggnad av så­ dant. För såväl nybyggnad och större ombyggnadsarbete som mera genom­ gripande upprustning har föreslagits kunna utgå ett engångsbidrag utan äter- betalningsskyldighet av högst 4 000 kronor och i vissa speciella fall, bland annat till barnrika familjer och bidragssökande i arbetarsmåbrukslånta- gares ställning, högst 6 000 kronor samt i vad avser nybyggnad och större ombyggnad därjämte lån.

Egnahemsstyrelsen utgår från att den kategori hjälpbehövande, varom i förevarande sammanhang är fråga, i allmänhet skulle komma att falla inom nämnda grupp bidragssökande. Därest det skulle komma att visa sig, att ej ens sagda bidragsbelopp är tillräckligt, torde framdeles böra övervägas, om icke i särskilda fall bidraget borde kunna utgå med ännu något högre be­ lopp, förslagsvis 8 000 kronor. För staten torde kostnaden i allt fall bliva avsevärt lägre än vid ett genomförande av utredningsmannens förslag.

För iordningställande av sina ladugårdar torde innehavare av fjällägen­ heter vara oförhindrade att genom vederbörande hushållningssällskap kom­ ma i åtnjutande av hjälp från reservationsanslaget till bidrag till ladugårds- förbätlringnr. De jämförelsevis små bidragsbelopp, som med hänsyn till an­ slagets tämligen begränsade storlek hittills kunnat utgå från detta anslag, äro emellertid otillräckliga för att bringa erforderlig hjälp åt fjällägenhets- innehavarna. För att bringa dessa bättre hjälp i delta hänseende, synas bi­ drag böra utgå med högst 4 000 kronor från anslaget till odlings- och bygg- nadshjälp åt innehavare av odlingslägenhcter m. fl.

Hiliani/ till riksdagens protokoll li)'i7. 1 samt. Nr 96.

■>

3i

Kungl. Maj:ts proposition nr 96

Vad styrelsen anfört rörande fjällägenheterna i Norrbottens och Väster­ bottens län kan i viss mån sägas gälla de jämtländska arrendelägenhetema. Flertalet av dessa utgöras emellertid av inägorna till de fastigheter, som av staten på sin tid inköpts, och utgjorde dessförinnan enskilda hemman. Jord­ bruket är i regel av större omfattning. De äro också bättre i jordbrukshän- seende och ligga mera gynnsamt till med avseende på vägförbindelser och tillfällen till sysselsättning i skogsarbete. Styrelsen vill därför tillstyrka ut­ redningsmannens förslag i detta hänseende dock under förutsättning, att kra­ ven på lägenheterna för att upplåtelse skall kunna ske enligt denna nya form väsentligt skärpas. Som villkor för dylik upplåtelse torde sålunda böra gälla att lägenheterna i stor utsträckning lämna innehavaren och hans familj de­ ras bärgning och att lägenheterna beräknas med sannolikhet komma att bestå på lång sikt. Vid tillämpande av ett sådant villkor torde antalet lä­ genheter, som komma under denna nya upplåtelseform, väsentligt reduce­ ras. Därest stöd i form av bidrag kommer att stå till övriga lägenhetsinne- havares förfogande i den utsträckning, som av styrelsen tidigare förordats, torde ingen väsentlig erinring kunna göras häremot.

Därest utredningsmannens förslag i allt fall anses böra genomföras även beträffande fjällägenheterna i Norrbottens och Västerbottens län, vill egna­ hemsstyrelsen föreslå, att kraven på de lägenheter, som skola komma under de nya bestämmelserna, skärpas i motsvarande grad som av styrelsen före­ slagits beträffande de jämtländska arrendelägenhetema, och att övriga lä- genhetsinnehavare erhålla stöd i form av bidrag enligt i princip de grunder som av egnahemsstyrelsen förordats.

I stort sett liknande synpunkter ha anförts av egnahemsnämnden och lappfogdarna i Norrbottens lön.

I sitt vid egnahemsstyrelsens utlåtande fogade särskilda yttrande har ledamoten i styrelsen riksdagsmannen J. A. Andersson i Tungelsta förklarat sig ha funnit övervägande skäl tala för att utredningsmannens förslag ge­ nomfördes även beträffande de nuvarande fjällägenheterna ovan odlings- gränsen i Västerbottens och Norrbottens län. Kraven på lägenheternas be­ skaffenhet borde dock skärpas på sätt egnahemsstyrelsens majoritet föror­ dat i fråga om de jämtländska arrendelägenhetema. För de lägenheter, som icke kunde godtagas enligt dessa krav, borde bidrag utgå i likhet med vad styrelsens majoritet föreslagit.

Riksräkenskapsverket har uttalat bland annat följande.

De till utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands län inköpta fastigheter­ na utgöras i regel av hemman. Dessa äro i många fall av den beskaffenhet, att de befunnits bereda full besuttenhet eller bärgning för sina innehavare vid en mycket långt tillbaka i tiden liggande skatteläggning. Utredningsman­ nen framhåller också, att jordbruket å angivna fastigheter i Jämtlands län är av större omfattning och mera utvecklat än å fjällägenheterna i Väster­ bottens och Norrbottens län och att arrendatorema å fastigheterna i Jämt­ lands län intaga en ställning, som föga skiljer sig från en jämtländsk fjäll­ bondes. Att under sådana förhållanden i avseende å de spörsmål, som be­ röras av utredningen, likställa de för utvidgning av renbetesfjällen i Jämt­ lands län inköpta fastigheterna med fjällägenheterna i Västerbottens och Norrbottens län synes vara att anlägga ett alltför förenklat betraktelsesätt. Fördelen av att för de två helt olika slag av fastigheter, varom här är fråga, få en gemensam författning i stället för två särskilda kungörelser kan näp­ peligen vara så stor, att sakliga synpunkter böra eftersättas för ernående av denna uniformitet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

35

Då beträffande fastigheterna i Jämtland synes kunna göras gällande, att skogsmarken med därå växande skog såsom ett komplement till jordbruket å lastigheten tillsammans med det senare bildar en ekonomisk enhet, måste det anses naturligt, att skogsavkastningen från fastigheterna i första hand i erforderlig utsträckning tages i anspråk för bestridande av de med jord­ bruket å fastigheterna förenade kostnaderna för statsverket. Att denna hit­ tills för finansieringen av sagda kostnader gällande ordning skulle tillämpas även i fortsättningen, måste anses ha varit en av grundförutsättningarna för statsmakternas år 1943 lättade beslut om sammanslagning av jämtländska renbetesfjällens skogsfond och tre då förefintliga särskilda lappfonder till en för hela lappväsendet gemensam fond, den s. k. lappfonden. Någon ändring i angivna ordning bör under alla förhållanden icke göras så länge skogs­ avkastningen tillföres lappfonden i stället för att tagas i anspråk för ståts- regleringen.

Utredningsmannens strävan att — främst i syfte att för lappväsendet re­ servera ytterligare medel vid sidan av riksstaten — så mycket som möjligt avskära sambandet mellan å ena sidan skogsmarken med därå växande skog samt å andra sidan jordbruket å de till utvidgning av renbetesfjällen i Jämt­ lands län inköpta fastigheterna stämmer illa överens med den av norrlands- kommittén i dess den 5 december 1946 avgivna utredning om den norrländska jordbrukspolitiken uttalade uppfattningen, att åtgärder böra vidtagas för att förse jordbruken i Norrlands skogsbygder med icke blott husbehovsskog utan även stödskog. Utredningsmannens angivna strävan, vars förverkligande synes vara ett av huvudsyftena med utredningsmannens förslag, har även kommit till uttryck däri, att beträffande ifrågavarande jordbruksarrenden föreslagits införande av väsentliga begränsningar av nyttjanderättens inne­ håll i avseende å rätt till bete och slåtter m. m. Det kan ifrågasättas, om dessa begränsningar kunna anses försvarbara vare sig ur allmänna ekono­ miska synpunkter eller med hänsyn till renskötselns speciella intressen. För­ sörjningsmöjligheterna för arrendatorerna å ifrågavarande fastigheter äro icke bättre än att alla sådana möjligheter, som kunna stå arrendatorerna till buds å fastigheterna, böra såvitt möjligt tillvaratagas och utnyttjas. Ämbets­ verket anser sig även böra understryka, att upplåtelserna med det innehåll de i förevarande avseende givas enligt gällande ordning visat sig icke vara till hinder för renskötseln.

I fråga om ordningen för ifrågavarande lägenheters upp­ låtande ha länsstyrelsen i Jämtlands län och lappfogdarna i Norrbottens län uttalat, att det med hänsyn till renskötseln syntes vara motiverat, att läns­ styrelsens yttrande inhämtades innan ny lägenhet upplätes. Länsstyrelsen i

Jämtlands län och egnahemsstyrelsen ha ansett, att överlåtelse av nyttjande­ rätt till redan upplåten lägenhet icke borde underställas Kungl. Maj:ts pröv­ ning. Länsstyrelsen har ifrågasatt, att denna prövning skulle anförtros åt egnahemsstyrelsen, under det att egnahemsstyrelsen gjort gällande, att pröv­ ningen syntes böra överlämnas åt vederbörande egnahemsnämnd. Egnahems­ styrelsen har till stöd härför anfört all, då Kungl. Maj:t medgivit upplåtelse av lägenhet på viss tid och innehavaren därunder ville överlåta nyttjanderätten för återstående arrendetid på annan person, ärendets prövning syntes i allt väsentligt komma att inskränkas till ett bedömande av efterträdarens person­ liga kvalifikationer och lämplighet.

Rörande vården och förvaltningen av lägenheterna har statskontoret yttrat.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utredningsmannens förslag avviker från kronotorpskungörelsen främst därigenom, att överinseendet över upplåten lägenhet skulle tillkomma egna­ hemsstyrelsen medan kronotorpen förvaltas av domänverket. Någon mot­ svarighet till den kontraktsenligt reglerade arbetsskyldigheten, som gäller för kronotorparna, har utredningsmannen ej heller föreslagit vare sig för arrendelägenheterna på renbetesfjällen eller för fjällägenheterna. Med hän­ syn till de stora kostnader, staten beräknades få vidkännas för att sätta arren­ delägenheterna på renbetesfjällen i stånd, framhöll statskontoret emellertid i yttrande den 8 januari 1946 över det av utredningsmannen år 1945 fram­ lagda förslaget, att staten syntes ha fullgoda skäl att göra anspråk på arren- datorernas likaväl som på kronotorpamas arbetskraft. Arbetskraften syntes lämpligen kunna utnyttjas på renbetesfjällens skogar. Kravet på arbets- skyldighet förutsattes därvid nödvändiggöra, att förvaltningen av arrende- lägenheterna anförtroddes domänverket i egenskap av arbetsgivare.

Med hänsyn till svårigheten att kunna bereda innehavare av fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län kontinuerligt arbete på kronans skogar torde vid upplåtelse av dessa lägenheter någon kontrakts- enlig arbetsskyldighet ej kunna åläggas nyttjanderättshavaren. Därest gemen­ samma upplåtelsebestämmelser anses höra gälla för samtliga lägenheter, be­ lägna inom områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande an­ visade. synes därför någon arbetsskyldighet ej heller kunna åläggas lägen- hetsinnehavaren på renbetesfjällen i Jämtlands län. hnder sadana förhal­ landen torde domänverket såsom affärsdrivande verk sakna direkt intresse för lägenhet.sförvaltningens handhavande även om de områden, inom vilka lägenheterna befinna sig, i övrigt förvaltas av verket. Frågan om lägenheter­ nas förvaltning synes samtidigt bliva ett rent administrativt spörsmål, var­ för statskontoret icke har något att erinra mot att förvaltningsbestyren över­ tagas av egnahemsstyrelsen, därest denna myndighet anses bättre rustad för uppdraget än domänstyrelsen.

Egnahemsstyrelsen har uttalat, att det oavsett vilken väg som valdes för genomförandet av en sanering av ifrågavarande lägenheter syntes vara lämp­ ligt att lägenheterna överfördes till egnahemsorganisationen.

Riksräkenskapsverket har anfört bland annat följande.

I yttrande över utredningsmannens år 1945 framlagda förslag rörande de jämtländska arrendelägenhetema framhöll riksräkenskapsverket, att ämbets­ verket funnit det kunna ifrågasättas, huruvida det vore lämpligt, att förvalt­ ningen av de för utvidgning av renbetesfjällen i Jämtlands län inköpta iastig- heterna uppdelades på olika myndigheter i den utsträckning utredningsman­ nen föreslagit. Riksräkenskapsverket förklarade sig härmed icke ha velat framställa någon erinran mot att vården av skogen å fastigheterna även i fortsättningen handhades av domänverket. Ämbetsverket ansåg emellertid olika skäl tala för att förvaltningen av fastigheterna i övrigt icke uppdelades mellan länsstyrelsen och egnahemsorganen utan i stället anförtroddes ute­ slutande åt sistnämnda organ. . ...

Utredningsmannens år 1946 framlagda förslag innefattar jamtort med det tidigare huvudsakligen endast den ändringen beträffande förvaltningen av de för utvidgningen av renbetesfjällen i Jämtlands län inköpta fastigheterna, att upplåtelserna av jordbruksarrendena å dessa fastigheter skola verkställas av Kungl. Maj:t. Härigenom skulle enligt riksräkenskapsverkets mening för­ valtningen ytterligare kompliceras samt Kungl. Maj:t i onödan betungas med nya arbetsuppgifter. En lösning av frågan om organisationen av förvaltning­ en av ifrågavarande fastigheter i enlighet med de av riksräkenskapsverket tidigare angivna riktlinjerna synes därför höra tagas under ö\ervägande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

37

Genom en sådan organisation skulle förvaltningen uppenbarligen bliva både enklare och mera effektiv samt möjlighet beredas att i ett enda kontrakt på en gång fastställa alla de befogenheter, som arrendatorn å en fastighet av här avsett slag skall ha på fastigheten i dess helhet, samt inrymma alla de bestämmelser i övrigt som erfordras för regleringen av förhållandet mellan arrendatorn och staten.

Länsstyrelsen och lappfogdarna i Norrbottens län ha anfört, att enligt ut­ redningsmannens förslag komme myndigheter med andra synpunkter och intressen än länsstyrelsen och lappfogdarna att få avgörande inflytande vid handläggningen av frågor rörande upplåtelserna. Den föreslagna bestämmel­ sen att lappfogde skulle ingå såsom ledamot i egnahemsnämnd vid handlägg­ ningen av ärenden angående upplåtelserna syntes icke lämna full garanti för att lapparnas intressen skulle komma att helt tillvaratagas. Med hänsyn här­ till vore det enligt länsstyrelsens och lappfogdarnas mening angeläget att upp­ låtelsevillkoren bestämdes i samråd med länsstyrelsen. På grund av de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna om skydd för de renskötande lapparna borde även åt länsstyrelsen lämnas rätt att utöva tillsyn över för­ hållandena på lägenheterna.

Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund har å andra sidan ansett, att utredningsmannens förslag att lappfogde skulle ingå såsom ledamot av egna­ hemsnämnd vid behandlingen av ifrågavarande spörsmål vore uttryck för en tendens att omhulda lappbefolkningen, särskilt den renskötande, och lämna den rättigheter i en omfattning, varav dess näring knappast vore förtjänt, samt att det ur förbundets synpunkt i detta hänseende vore tillfyllest med de föreslagna bestämmelserna om skydd för de renskötande lapparna.

Beträffande förslaget att överjägmästare i vissa fall skulle inträda såsom le­ damot av egnahemsnämnd har över jägmästaren i Skellefteå distrikt anfört, att vederbörande över jägmästare borde erhålla rätt att förordna annan per­ son i sitt ställe till ledamot av nämnden.

I fråga om bebyggelsen av lägenheterna har länsstyrelsen i

Jämtlands län framhållit såsom önskvärt, att vattenledning och avlopp an­ ordnades å arrendelägenhetema.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att det enligt styrelsens mening icke vore lämpligt, att lägenhetsinnehavarna skulle åläggas att utan avdrag å arrendeavgiften ombesörja byggnadernas brandförsäkring. Försäkringspre­ mierna bleve en avsevärd utgift för fjällägenhetsinnehavarna. Det förefölle länsstyrelsen så mycket mindre lämpligt att innehavaren skulle svara för byggnadernas försäkring som han varken finge uppbära utfallande brand- stodsersättning eller utöva något inflytande på frågan i vilken omfattning återuppbyggnad skulle ske.

I huvudsak liknande synpunkter ha anförts av Sveriges kronotorpare- och kolonist förbund, som därjämte uttalat att, därest utredningsmannens förslag genomfördes, arrendatorn borde själv få avgöra i vilken försäkringsinrätt- ning försäkringen skulle tecknas.

Rörande de föreslagna bestämmelserna om rätt till bete har domänstyrelsen anfört, att styrelsen icke hade något att i och för sig erinra mot att

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

skogsbete för får medgåves i de trakter, där sådant bete prövades kunna ut­ övas utan skada å skogen, men att enligt gällande ägofredslag gemensamt bete inom Västerbottens och Norrbottens län syntes vara medgivet endast i fråga om större hemdjur. Då bestämmelsen att arrendatorn icke skulle äga att för renarna avstänga område, som anvisats för skogsfång eller bete, åt­ minstone efter ordalagen förhindrade anordnandet av hägnad betesmark, syntes bestämmelsen böra begränsas till att avse skogsbete.

Beträffande arrendeavgifternas storlek har domänstyrelsen anfört.

Utredningsmannen har uttalat, att så höga avgifter, som utgå för krono- torp, näppeligen kunna beräknas för fjällägenheterna utan att en icke ovä­ sentlig jämkning torde få ske. Styrelsen kan icke finna detta uttalande ge­ nerellt riktigt. Även om man bortser från den större frihet, som kan anses ligga däri, att lägenhetsinnehavare icke ålägges arbetsplikt, torde åtskilliga lägenheter ovan odlingsgränsen ha lika stort värde för innehavaren som kro- notorpen för sina innehavare. En differentiering av avgiften för olika fjäll­ lägenheter bör enligt styrelsens mening ske med anslutning till de för krono- torpen bestämda avgifterna och jämkning däri vidtagas i förhållande till be­ lägenhet och jordbruksförhållanden samt utkomstmöjligheter.

Liknande synpunkter ha anförts av överjägmästarna i Skellefteå distrikt och övre Norrbottens distrikt.

Däremot ha länsstyrelsen i Norrbottens län samt Sveriges kronotorpareoch kolonistförbund ansett, att en höjning av de för närvarande utgående ar­ rendeavgifterna icke borde ske utan att synnerliga skäl förelåge.

Domänstyrelsen har i fråga om de föreslagna bestämmelserna angående odlingsbidrag anfört.

Befordrande av beteskultur torde böra uteslutas från de åtgärder, vartill bidrag skola utgå enligt grunderna för statsbidrag till förstärkning av ofull­ ständiga jordbruk. Genom kungörelsen den 22 juni 1945 (nr 387) om ändring i kungörelsen den 14 juni 1940 (nr 599) angående statsbidrag från anslaget till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland m. m. har möjlighet be- retts till beviljande av statsbidrag från sagda anslag för betesanläggningar å sådana lägenheter å allmänna skogar, vilkas medtagande i skogsvårdsområ- de utgör en nödvändig förutsättning för genomförande av ifrågasatta åt­ gärder inom området. Dessa bestämmelser gälla således även lägenheter å renbetesfjällen och ovan odlingsgränsen. Vidare har Kungl. Maj:t i brev den 22 juni 1945 föreskrivit, att domänstyrelsen må till innehavare av sådana kronolägenheter, vilka på grund av sitt läge icke kunna ifrågakomma att för lösning av betesfrågan ingå i skogsvårdsområde, bildat i enlighet med be­ stämmelserna i kungörelsen nr 599/1940, av medel som anvisats styrelsen för verksamheten vid dessa lägenheter utbetala bidrag till betesanläggningar en­ ligt de grunder, som gälla för bidrag från skogsproduktionsanslaget. Motsva­ rande föreskrift synes böra gälla för egnahemsväsendet beträffande nu ifrå­ gavarande lägenheter.

Vad angår förslaget om de nya bestämmelsernas tillämp­ ning på äldre lägenheter har länsstyrelsen i Norrbottens län yttrat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

39

Utredningsmannen har framhållit, att de förutsättningar, som skola före­ ligga för alt omföring till den nya upplåtelseformen skall kunna ske, endast i begränsad omfattning lära vara för handen beträffande nu bestående lägen­ heter. För Norrbottens läns vidkommande torde uttalandet kunna vitsordas. Enligt förslaget kan därvid inträffa att lägenhetsinnehavare finnas, som icke kunna antagas till arrendatorer enligt de förändrade bestämmelserna, i följd varav de gamla kontrakten fortfarande skola gälla för dem. Någon förmån eller hjälp till dem, som sålunda av en eller annan anledning icke kunna över­ gå till nya ordningen, har icke föreslagits av utredningsmannen. Att jordbru­ ket å en del av de nuvarande lägenheterna är alltför obetydligt får emeller­ tid enligt länsstyrelsens förmenande icke i och för sig motivera att enbart ur synpunkter av jordbruksnäringens utveckling helt ställa utanför sådana in­ nehavare, som sedan lång tid tillbaka innehaft fjällägenheter av mindre eller utan något värde såsom jordbruk. Det torde därutöver komma att bliva för­ enat med svårigheter att draga gränsen mellan sådana lägenheter, som böra bestå, och sådana, som enligt utredningsmannens förslag skola lämnas utan­ för de föreslagna lijälpåtgärderna.

Domänstyrelsen och överjägmästaren i Umeå distrikt ha uttalat, att arren­ dator av äldre lägenhet, som omfördes till den nya upplåtelseformen, borde erhålla skälig nedsättning i arrendeavgiften till dess lägenheten iordning­ ställts.

Beträffande den ifrågasatta inventeringen av lägen hetsbe- ståndet har domänstyrelsen anfört, att inventeringen borde omfatta jäm­ väl skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen samt att det syntes erforderligt att även utanför renbetesfjällen vederbörande skogstjänsteman medverkade vid inventeringen.

Det av utredningsmannen föreslagna flyttningsbidraget till lä­ genhetsinnehavare, som avstår från rätten till sin lägenhet för att slå sig ned å annan plats, har av egnahemsstyrelsen samt lappfogden och egnahems­ nämnden i Västerbottens län ansetts vara för knappt tillmätt. För att bosätt­ ningar, som prövades vara uppenbart olämpliga, lättare skulle kunna nedläg­ gas borde bidraget icke maximeras. Länsstyrelsen i Västerbottens län har ut­ talat, att det föreslagna flyttningsbidraget syntes vara tillräckligt i de fall då vederbörande flyttade till annan lägenhet, som kronan uppläte. Bidrag syntes emellertid enligt styrelsens mening böra utgå jämväl till lägenhets­ innehavare, som själv skaffade sig annan lägenhet eller överginge till annan verksamhet, och i sådant fall innefatta även kostnaderna för inlösen av lä­ genheten. Länsstyrelsen och lappfogdarna i Norrbottens län ha gjort gällan­ de, att flyttningsbidragen icke borde utgå från lappfonden.

I flertalet yttranden har uttalats, att kostnaderna för lägenhe­ ternas istån dsättande av utredningsmannen beräknats för lågt.

Beträffande förslaget att för utlämnande av inventarielån skulle skapas en utlåningsfond, benämnd fjällägenhetsinnehavarnas i n v e n t a- r i e 1 å n efon d, har statskontoret anfört, att ämbetsverket icke kunde biträ­ da detta förslag med hänsyn till statsmakternas strävanden att koncentrera den statliga lånerörelsen och nedbringa antalet lånefonder. Enligt statskontorets mening borde lägenlietsinnehavarnas lånebehov i stället täckas genom lån

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 96-

från kronotorpamas inventarielånefond, för vilken samma villkor gällde som de vilka utredningsmannen föreslagit för den nya fonden. Utlåningen från kronotorpamas inventarielånefond skedde genom domänstyrelsen, ehuru själva fonden förvaltades av statskontoret. För fjällägenheterna skulle enligt statskontorets mening utlåningar på motsvarande sätt kunna ske genom egna­ hemsstyrelsen med rekvisition av fondmedel hos statskontoret.

Förslaget om redovisningen av arrendeavgifterna har tillstyrkts av statskontoret och riksräkenskapsverket. Förstnämnda ämbets­ verk har framhållit, att ett genomförande av detta förslag emellertid syntes föranleda ändring av 56 § renbeteslagen. Även länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett, att arrendeavgifterna icke kunde redovisas till egnahemsor- ganen utan ändring av nämnda lagrum. Länsstyrelsen har vidare uttalat, att fjällägenhetsinnehavarna icke syntes böra komma i åtnjutande av de avse­ värda ekonomiska förmåner, som utredningsmannen föreslagit, på bekost­ nad av en annan befolkningsgrupp. På grund härav kunde länsstyrelsen icke tillstyrka, att arrendeavgifterna ej gottskreves lappfonden. Därest avgifterna skulle tillföras egnahemsväsendet, syntes det enligt länsstyrelsens förmenan­ de böra övervägas, huruvida icke lappfonden såsom ersättning för förlorad avkastning borde tillföras det kapitaliserade värdet av de nu utgående av­ gifterna. Liknande synpunkter ha anförts av lappfogdarna i Norrbottens lån.

Rörande förslaget om förstärkning av egnahemsnämnder­ nas arbetskrafter har allmänna lönenåmnden uttalat, att nämnden icke hade annan erinran mot förslaget än att nämnden förutsatte, att beträf­ fande de föreslagna befattningshavarna komme att tillämpas enahanda grun­ der i fråga om befordringsgång som eljest gällde för egnahemsassistenter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört, att endast arvodesavlönad per­ sonal borde anställas till dess närmare erfarenhet vunnits angående det per­ sonalbehov, som förslagets genomförande föranledde. Egnahemsstyrelsen samt egnahemsnämnderna i Jämtlands och Norrbottens lån ha hemställt, att medel måtte anvisas för anställande av den kontorspersonal, som bleve er­ forderlig, därest förvaltningen av ifrågavarande fastigheter anförtroddes eg­ nahemsnämnderna.

Departementschefen.

Å kronomark ovan odlingsgränsen i Norrbottens och Västerbottens län samt å renbetesfjällen i Jämtlands län äro upplåtna vissa lägenheter, s. k. fjällägenlieter respektive jämtländska arrendelägenheter. Innehavarna av dessa lägenheter leva under tryckta ekonomiska förhållanden på grund av de svå­ righeter, som där föreligga för jordbrukets bedrivande. De klimatiska förhål­ landena, de långa avstånden och den odlade jordens ringa omfattning utgöra de främsta orsakerna till detta förhållande.

Vissa andra lägenhetsinnehavare i dessa områden ha vid olika tillfällen tillerkänts ett betydande stöd av statsmakterna. Sålunda ha bestämmelser

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

41

härom beslutats 1943 för innehavare av kronotorp och 1941 och 1946 ifråga om upplåtelser av jordbrukslägenheter åt lappar. Ett av de avgörande skälen för dessa åtgärder har varit, att dessa lägenhetsupplåtelser fylla ett samhälle­ ligt behov, kronotorpen för tryggande av tillgång på arbetskraft å kronans skogar och lapplägenheterna för att bereda utkomst för lappar, som icke längre kunna ägna sig åt renskötseln. Men de sociala synpunkterna ha givetvis även spelat en stor roll, då det gällt att bereda dessa lägenhetsinnehavare ökat stöd från det allmännas sida.

Något motsvarande ingripande till förbättring av fjällägenhetsinneliavarnas ställning har hittills icke skett. Måhända kunna icke i förevarande fall de allmänna intressena tillmätas samma vikt. Obestridligt är emellertid att det är betydelsefullt med en viss bosättning även i fjälltrakterna. Många personer äro av olika anledning nödsakade att resa genom dessa områden. Turisttra­ fiken har också sin betydelse. Möjligheter till samfärdsel i dessa trakter måste därför finnas. Det är följaktligen nödvändigt att folk finnes tillhands för hållande av båtar i sjöarna, för postbefordran, för underhåll av stigar och färdleder samt för underlättande på annat sätt av färder i dessa trakter. Här­ vidlag spela dessa olika fjällägenheter en betydelsefull roll, och det är ett allmänt intresse att ett för detta ändamål erforderligt antal lägenheter finnes. För nyssnämnda ändamål äro icke alla nuvarande fjällägenheter erforderliga och ändamålsenliga. Åtskilliga torde efter hand böra nedläggas. Men ett stort antal kommer otvivelaktigt att bestå.

Med hänsyn till det anförda vill jag förorda, att åtgärder från det allmännas sida vidtagas för en förbättring av förhållandena även å dessa lägenheter. Då de jämtländska arrendelägenheterna i flera avseenden förete likheter med fjäll­ lägenheterna, torde samma bestämmelser böra gälla för båda ifrågavarande upplåtelseformer.

Uppenbart är, att olika meningar kunna råda om på vilket sätt det statliga stödet lämpligen bör lämnas lägenhetsinnehavarna. Å ena sidan har utred­ ningsmannen föreslagit, att lägenhetsinnehavarna skulle erhålla motsvarande förmåner, som tillerkänts kronotorpare enligt kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 532) angående upplåtelse av kronotorp och lappar enligt kungörelsen den 6 juni 1941 (nr 484) angående upplåtelse åt lappar av lägenheter å kro­ nomark m. m. samt kungörelsen den 29 mars 1946 (nr 132) om upplåtelse till lappar av vissa lägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län. Å andra sidan har i vissa av yttrandena över utredningsmannens förslag förordats, att de statliga stödåtgärderna skulle erhålla formen av ökade bidrag för bostads- och ladugårdsförbättring. övervägande skäl tala enligt min mening för ett genomförande av utredningsmannens förslag, då härigenom dessa lägenhets­ innehavare skulle få eu avsevärt tryggare och bättre ställning. Även för dem skulle då komma alt gälla de sociala arrendebestämmelserna, i det att bygg­ nadsskyldigheten skulle övertagas av staten. Därjämte skulle de erhålla ytterligare fördelar, av vilka de såsom förut nämnts äro i stort behov. Jag vill i detta sammanhang även erinra, att enligt beslut vid 1943 års riksdag Kungl. Maj:t må i fråga om upplåtelser ovan odlingsgränsen medgiva rrtot-

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

svarande förmåner, som beviljas sådan innehavare av lägenhet nedan od­ lingsgränsen som önskar övergå till de nya bestämmelserna om kronotorp. Jag anser mig således kunna i huvudsak ansluta mig till det av utrednings­ mannen framlagda förslaget.

Emellertid torde såsom utredningsmannen uttalat och i vissa av yttran­ dena ytterligare understrukits stor återhållsamhet böra iakttagas, såvitt an­ går upplåtelse av nya lägenheter å ifrågavarande områden. Med hänsyn till de för jordbruksdrift ogynnsamma betingelserna och i betraktande av de förpliktelser gentemot lägenhetsinnehavarna, som enligt vad jag nyss antytt böra hädanefter åvila det allmänna, synes böra föreskrivas, att upplåtelse av ny lägenhet må äga rum endast där det finnes påkallat ur allmän synpunkt på grund av sådana behov som jag förut berört. Skulle det därjämte visa sig behövligt att vid något tillfälle upplåta mindre områden för uppodling för att därigenom underlätta för vederbörande hemmans- eller lägenhetsinne- havare att erhålla tillräcklig mark, torde hinder härför icke böra möta. Enligt den nu tillämpade kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) angående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker må upplåtelse av fjällägenheter icke ske annat än efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall, under det att enligt 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige rätten att meddela upplåtelse i fråga om de jämtländska arrende- lägenheterna tillkommer länsstyrelsen. Med hänsyn till vikten av att upp­ låtelser av lägenheter ovan odlingsgränsen ske restriktivt anser jag i likhet med utredningsmannen att upplåtelser där liksom hittills skola få ske endast efter Kungl. Maj:ts prövning. Samma bestämmelser torde böra tillämpas i fråga om lägenheter å renbetesfjällen. Däremot vill jag av skäl, som egnahems­ styrelsen anfört, förorda att överlåtelse av nyttjanderätt till redan upplåten lägenhet icke skall underställas Kungl. Maj:ts prövning utan få bedömas av den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer.

I fråga om förvaltningen av förevarande lägenheter, vilka torde böra be­ nämnas norrländska fjällägenheter, har utredningsmannen föreslagit, att densamma skall anförtros åt egnahemsorganen. Såsom förut framhållits handhava dessa myndigheter redan nu vården och förvaltningen av de lä­ genheter, som upplåtas till lappar enligt kungörelsen nr 484/1941 och kun­ görelsen nr 132/1946. Med hänsyn bland annat härtill förordar jag, att för­ valtningen av de norrländska fjällägenheterna överflyttas å egnahemsorga­ nen eller de organ, som i framtiden kunna komma att övertaga egnahems- myndigheternas arbetsuppgifter. Till egnahemsorganens förvaltning torde emellertid böra överflyttas även de lägenheter inom förevarande områden, som ej omföras till den nya upplåtelseformen. Till dess närmare erfaren­ heter vunnits rörande omfånget av de arbetsuppgifter, som komma att till­ föras egnahemsnämnderna, torde någon förstärkning av nämndernas arbets­ krafter icke böra ske. Såsom framgår av vad jag anfört i lagrådsremissen den 17 januari 1947 angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken avses att egnahemsnämnderna skola upphöra från och med den 1 juli 1948

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

43

och deras verksamhet övertagas av de nyinrättade lantbruksnämnderna. Be­ hovet av personal för dessa nämnder torde böra prövas av en särskild utred­ ning, som jag har för avsikt att begära bemyndigande av Kungl. Maj :t att få igångsätta. Behovet av arbetskraft för nu ifrågavarande ändamål synes därvid böra beaktas.

Vid handläggningen i egnahemsnämnden av ärenden, som röra ifrågava­ rande lägenheter, synes, i överensstämmelse med utredningsmannens förslag och såsom redan nu gäller beträffande lägenheter upplåtna enligt nyssnämn­ da båda kungörelser, vederbörande lappfogde böra inträda såsom ledamot i nämnden. Därjämte torde vederbörande överjägmästare eller annan tjänste­ man hos domänverket, som Kungl. Maj:t bestämmer, böra ingå såsom leda­ mot i nämnden vid behandling av ärenden avseende rätt för lägenhetsinne- havare till skogsförnödenheter, kreatursbete, jakt eller fiske å kronomark, som står under domänstyrelsens förvaltning. Jag vill i detta sammanhang understryka vikten av att lappfogdarna jämte dem underställd personal, även sedan.förvaltningen av lägenheterna överflyttats till egnahemsorganen, i största möjliga utsträckning lämna lägenhetsinnehavarna liksom egnahemsmyndig- heterna erforderligt biträde.

Härefter torde jag få ingå på de särskilda bestämmelser, som böra reglera ifrågavarande upplåtelser. I stort sett kan jag härvid biträda utredningsman­ nens förslag, som i väsentliga hänseenden ansluter sig till de bestämmelser vilka gälla i fråga om upplåtelse av kronotorp. En närmare redogörelse för de föreslagna upplåtelsevillkoren synes därför icke erfordras i vidare mån än jag funnit anledning till avvikelse från utredningsmannens förslag.

I fråga om lägenhetsinnehavares rätt att uppsäga upplåtelseavtalet före upplåtelsetidens utgång torde böra givas enahanda föreskrift som beträffan­ de kronotorp eller således att lägenhetsinnehavaren, där upplåtelseavtalet är gällande för längre tid än fem år, må uppsäga avtalet till upphörande med utgången av femte året. Samma rätt bör tillkomma lägenhetsinnehavaren vid utgången av vart femte år därefter.

Vad angår brandförsäkring av byggnaderna å lägenheterna har i vissa yttranden uttalats, att lägenhetsinnehavarna icke borde vara skyldiga att hålla byggnaderna brandförsäkrade och att erlägga försäkringspremierna. Med an­ ledning härav vill jag erinra, att frågan om försäkring av kronoegendom, däribland kronotorp, för närvarande är föremål för övervägande inom finans­ departementet. Därest i anslutning härtill skulle meddelas bestämmelser av innebörd, att kronotorpare befrias från sin skyldighet att hålla byggnaderna å kronotorp brandförsäkrade, torde motsvarande föreskrifter böra utfärdas i fråga om de norrländska fjällägenheterna. Vid bestämmandet av avgifterna för upplåtelserna bör emellertid under sådana förhållanden hänsyn tagas till att lägenhetsinnehavarna fritagits från skyldigheten att hålla byggnaderna försäkrade. Såsom Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund framhållit torde skäl knappast föreligga att föreskriva, att brandförsäkring skall tagas företrädesvis i brandstodsförening för länet eller orten.

Med anledning av vad domänstyrelsen anfört rörande utredningsmannens

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

förslag om rätt till fårbete vill jag framhålla, att det givetvis bör ankomma på egnahemsnämnden att, innan dylikt bete upplåtes, pröva huruvida hinder mot upplåtelsen möter i gällande lag.

Mot de av utredningsmannen föreslagna bestämmelserna till skydd för de renskötande lapparna och renskötseln har jag icke någon erinran. Däremot kan jag icke biträda förslaget, att lägenhetsinnehavare icke skulle få utan tillstånd av egnahemsnämnden låta personer, som ej tillhöra hans hushåll, för längre tid taga uppehåll å lägenheten. Till motivering för detta förslag har utredningsmannen anfört, att en dylik bestämmelse i vissa fall visat sig vara av behovet påkallad. Då emellertid i 2 kap. 36 § allmänna nyttjande- rättslagen, vilket lagrum även skall tillämpas beträffande ifrågavarande lägenhetsinnehavare, finnes föreskrift därom, att arrenderätten är förverkad, därest arrendatorn å fastigheten för eller tillåter andra föra ett sådant lever­ ne, som väcker allmän förargelse eller verkar störande på omgivningen, synes den av utredningsmannen föreslagna bestämmelsen icke behövlig.

I likhet med kronotorpare torde innehavare av norrländsk fjällägenhet böra kunna erhålla odlingsbidrag och inventarielån. Vad domänstyrelsen före­ slagit i fråga om bidrag för betesanläggningar anser jag mig likaledes böra biträda.

De nu förordade bestämmelserna kunna icke utan vidare bliva tillämpliga å de redan förut upplåtna lägenheterna. I betraktande av de väsentligt ökade förmåner, som enligt de nya reglerna tillkomma lägenhetsinnehavarna, torde det emellertid kunna antagas, att många av dem komma att söka övergå till de nya bestämmelserna. En dylik övergång synes i möjligaste mån böra underlättas. Då såsom jag förut framhållit upplåtelser av nya lägenheter endast sparsamt böra medgivas, erhålla de nya bestämmelserna sin största betydelse för de redan befintliga lägenheterna. Vad utredningsmannen före­ slagit i fråga om förutsättningarna för omlöring av de äldre lägenheterna till den nya upplåtelseformen finner jag mig kunna i stort sett biträda. Emellertid torde det med hänsyn till den av mig förut föreslagna strängare prövningen av förutsättningarna för upplåtelser av nya lägenheter böra övervägas om icke även en viss begränsning bör göras i möjligheterna att omföra äldre lägenheter. I detta hänseende synes, i viss anslutning till vad egnahemssty­ relsen anfört, i allt fall den regeln böra tillämpas, att omföring icke må äga rum, där man kan förvänta att lägenheten inom den närmaste framtiden kommer att nedläggas. Såsom domänstyrelsen och överjägmästaren i Umeå distrikt anfört torde innehavare av lägenhet, som omföres till den nya upp­ låtelseformen, böra erhålla skälig nedsättning i arrendeavgiften till dess lägen­ heten iordningställts.

För utrönande av de nuvarande lägenheternas beskaffenhet och lämpligaste disposition torde på sätt utredningsmannen föreslagit böra företagas en in­ ventering av hela lägenhetsbeståndet. Denna inventering synes böra om­ fatta jämväl skogstorp och odlingslägenheter ovan odlingsgränsen. I anslut­ ning till inventeringen bör avgöras huruvida lägenhet överhuvud bör bestå eller nedläggas. För underlättande av förflyttning av innehavare av lägen­

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

45

het, som befinnes böra nedläggas, torde statsbidrag få utgå. Någon anledning att lämna flyttningsbidrag endast för den händelse lägenhetsinnehavaren flyttar till annan lägenhet synes mig knappast förefinnas. Enligt min me­ ning torde sådant bidrag även böra kunna beviljas, om lägenhetsinnehava­ ren t. ex. övergår till annat näringsfång. Flyttningsbidraget torde i allmän­ het böra utgå med högst 2 000 kronor. I de fall, där det av innehavaren å lägenheten nedlagda arbetet uppskattas till högre värde, synes emellertid flyttningsbidraget efter Kungl. Maj:ts prövning böra få utgå med högre be­ lopp än 2 000 kronor.

För genomförandet av den förordade omläggningen torde i överensstäm­ melse med utredningsmannens förslag i första hand böra tagas i anspråk de för lägenheterna utgående arrendeavgifterna. Återstående kostnader för lä­ genheternas iståndsättande synas böra bestridas från det under nionde hu­ vudtiteln uppförda anslaget till Kolonisation: Odlings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Detta anslag, som för innevarande budgetår uppförts med 80 000 kronor, torde med anledning härav böra i av­ vaktan på närmare erfarenheter av förevarande verksamhet för budgetåret 1947/48 uppräknas med 100 000 kronor. Såsom förut framhållits avses för närvarande av nämnda anslag ett belopp av 10 000 kronor för byggnadshjälp åt brukarna av de nuvarande fjällägenheterna. För de lägenheter, som icke komma att omföras till den nya upplåtelseformen, torde medel för byggnads­ hjälp alltjämt böra beräknas under anslaget. Av skäl som egnahemsstyrelsen anfört synes ett med 15 000 kronor till 25 000 kronor förhöjt belopp böra upptagas för detta ändamål. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att med­ dela närmare föreskrifter rörande användningen av sistnämnda belopp. Kost­ naderna för de av mig förordade flyttningsbidragen synas icke lämpligen böra bestridas från statens lappfond utan torde härför erforderliga medel böra beräknas under förevarande anslag. För nästa budgetår torde ett be­ lopp av 20 000 kronor få avses härför. Vid bifall till vad jag sålunda föror­ dat skulle anslaget för budgetåret 1947/48 böra uppföras med (80 000 + 100 000 + 15 000 + 20 000 =) 215 000 kronor. Från anslaget torde jämväl såsom domänstyrelsen i sin skrivelse den 11 december 1946 föreslagit få be­ stridas kostnaderna för nedläggande av kronotorp, som upplåtits enligt kun­ görelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å vissa kronoparker m. m.

Då för inventarielån till fjällägenhetsinnehavare föreslagits samma villkor som gälla för lån från kronotorparnas inventarielånefond, torde det såsom statskontoret anfört icke vara erforderligt att för utlämnande av förstnämn­ da lån inrättas en särskild lånefond utan synes lägenhetsinnehavarnas låne­ behov i stället böra täckas genom lån från kronotorparnas inventarielåne­ fond. Något särskilt anslag för ändamålet behöver således icke upptagas.

I överensstämmelse med utredningsmannens förslag torde arrendeavgif­ terna för lägenheterna böra tillföras en i egnahemsstyrelsens räkenskaper för ändamålet upplagd diversemedelstitel och de med medlen bestridda utgif­ terna avföras direkt å denna titel. I den mån anslagsmedel disponeras böra

46

Kungl. Alaj:ts proposition nr 96.

dessa tagas i anspråk genom utgifternas avförande direkt å anslaget. För den husbehovsskog, som förbehålles innehavare av lägenheter ovan odlings- gränsen i Västerbottens och Norrbottens län, torde såsom utredningsman­ nen förordat ersättning böra tillföras domänfonden.

Ett genomförande av de av mig förordade förslagen synes påkalla ändring av 56 § renbeteslagen. Såsom av den föregående redogörelsen framgår äro bestämmelserna om upplåtelse av jämtländska arrendelägenheter och fjäll­ lägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län upptagna dels i nämnda lagrum och dels i kungörelsen den 3 juni 1915 (nr 169) an­ gående upplåtande av odlingslägenheter m. m. i trakterna ovan odlingsgrän­ sen i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker. I 56 § fjärde stycket renbeteslagen stadgas att, där upplåtelse av nyttjanderätt till inägor ovan odlingsgränsen eller å renbetesfjällen finnes kunna äga rum utan avsevärt men för renskötseln, sådan upplåtelse må mot avgift meddelas av länssty­ relsen. Enligt kungörelsen nr 169/1915 ankommer det på Kungl. Maj:t att, där synnerliga skäl föreligga, meddela upplåtelse av odlingslägenhet eller eljest med nyttjanderätt upplåta mark ovan odlingsgränsen. I anslutning till vad jag förut anfört torde bestämmelsen i 56 § renbeteslagen böra komplet­ teras med en föreskrift, att upplåtelse av nyttjanderätt till mark inom ifråga­ varande områden må meddelas även där det påkallas med hänsyn till den allmänna samfärdseln. Vidare synes böra föreskrivas, att där synnerliga skäl föreligga må även eljest upplåtas nyttjanderätt till mark för bostadsända­ mål eller annat liknande ändamål. I samband härmed torde kungörelsen nr 169/1915 böra upphävas.

Då enligt vad jag förut tillstyrkt upplåtelse av ny lägenhet skall under­ ställas Kungl. Maj:ts prövning men överlåtelse av nyttjanderätt till redan upplåten lägenhet skall prövas av den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer, torde i 56 § fjärde stycket renbeteslagen böra stadgas, att där avsedda upp­ låtelser skola meddelas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer. Av praktiska skäl synes motsvarande böra föreskrivas i fråga om övriga i 56 § omförmälda upplåtelser.

Förslaget att de för lägenheterna utgående arrendeavgifterna skola tagas i anspråk för lägenheternas iordningställande och förvaltning föranleder en jämkning av bestämmelsen i 56 § sista stycket renbeteslagen, att medel, som inflyta genom de i 56 § avsedda upplåtelserna, skola användas till förmån för lapparna.

De av mig nu förordade bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1947.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet upprättats förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Detta för­ slag är av den natur, att lagrådets yttrande över detsamma bör inhämtas. I övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de närmare föreskrifter som kunna bliva erforderliga för genomförande av de i det före­ gående av mig förordade förslagen.

Kungl. Mcij.ts proposition nr 96

47

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över före-

nämnda lagförslag, av den lydelse Bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom ut­

drag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl­

lan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Malte Olsson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 96.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 27 februari

7947.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd, Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet den 22 februari 1947 tillhandakommet utdrag av protokoll över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 14 februari 1947, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprät­ tat förslag till lag angående ändrad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av vice assessorn E. H. Kling.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet.

Åke Mossler.

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

49

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari 1947.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena

Undén,

statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel,

Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och finansdeparte­ menten samt t. f. chefen för socialdepartementet statsrådet Mossberg även­ som statsrådet Sträng anmäler chefen för jordbruksdepartementet, stats­ rådet Sköld, lagrådets den 27 februari 1947 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 14 i samma månad remitterade förslaget till lag angående änd­ rad lydelse av 56 § lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige.

Föredraganden anför. Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran. Såsom jag vid förslagets överlämnande till lagrådet anförde torde en del av kostnaderna för ifrågavarande lägenheters iståndsättande böra bestridas från det under nionde huvudtiteln uppförda anslaget till Kolonisation: Od­ lings- och byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl.

Under åberopande av vad sålunda och i förenämnda statsrådsprotokoll den 14 februari 1947 anförts hemställer jag

dels att omförmälda lagförslag måtte jämlikt § 87 rege­ ringsformen föreläggas riksdagen till antagande;

dels ock att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) medgiva att bestämmelser rörande upplåtelse av norr­ ländska fjällägenheter må meddelas i huvudsaklig överens­ stämmelse med de i statsrådsprotokollet den 14 februari 1947 angivna riktlinjerna;

b) till Kolonisation: Odlings- och bgggnadslxjälp åt inne­ havare av odlingslägenheter m. fl. å riksstaten för budget­ året 1947/48 under nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsansl«g av ....................................................................... kronor 215 000.

Bihang till riksdagens protokoll 19i7. 1 samt. Nr 96.

4

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall och för­ ordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Benno Gårdsten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 96.

477238. Stockholm, IsaaC Marcus Boktr}rckeri-Afetiebolag, 1947.