Prop. 1948:206

('angående vissa frågor rörande försvarets organisation',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa

frågor rörande försvarets organisation; given Stock­

holms slott den 9 april 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bi­ falla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departements­ chefen hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Allan Vougt.

Sammanfattning.

Propositionen innefattar förslag om en avsevärd förstärkning av flygvapnet, riktlinjer för ett fortsatt utredningsarbete beträffande vissa delar av försvars­ organisationen samt en serie delförslag men innebär ej förslag till en ny för- svarsordning eller försvarsplan i vedertagen bemärkelse. Propositionen innebär i sina huvuddrag följande.

Förslag framlägges om komplettering av försvarets högsta ledning med ett organ — militärledningen -— bestående av överbefälhavaren och försvarsgrens- cheferna.

Yad armén beträffar ha — i avvaktan på militära remissyttranden — inga frågor, som sammanhänga med de värnpliktigas rekrytering och utbildning i förevarande sammanhang kunnat upptagas till prövning. I propositionen räknas med vissa förbättringar av arméns krigsorganisation, som kunna vid­ tagas i huvudsak inom ramen för nuvarande personal- och materieltillgång. 1 av- bidan på resultat av en ytterligare utredning rörande krigsorganisationens ut­ formning vid armén samt rörande mobiliseringsorganisationens anpassning

1—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

2

efter befolkningstätheten m. in. ha några mera omfattande ändringar av arméns

fredsorganisation icke nu kunnat föreslås. Förslag framläggas emellertid

rörande viss ändring av arméledningens organisation, indragning av ett kaval­

leriregemente (Livregementet till häst), sammanslagning av träng-, tyg- och

intendenturtrupperna till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — samt

en avsevärd reducering av antalet rid- och ackordhästar. Förslag framlägges

om effektivisering av arméns officersutbildning, i huvudsak enligt arméns offi-

cersutbildningskommittés förslag, innebärande bland annat organiserande av

arméhögskola och arméns truppslagsofficersskolor. I fråga om hemvärnet

föreslås såväl förberedelser för en utökning av krigsorganisationen i enlighet

med försvarskommitténs förslag som utökning av hemvärnsbefälet vid för­

svarsområdena.

I fråga om marinens organisation föreslås inga mera genomgripande föränd­

ringar. Kustartilleriet avses åtminstone tills vidare kvarstå inom marinen.

För flottan föreslås ersättningsbyggnad av ett antal lätta fartyg samt vissa

förändringar i gällande livslängdsberäkningar för fartygen. Frågan om ut­

flyttning av Stockholms örlogsvarv och örlogsstation till Stockholms skär­

gård föreslås snarast bli utredd. Flottans baseringsmöjligheter vid krig och

beredskap avses skola förbättras. I avseende på marinens personal förutsättas

inga större förändringar med undantag för en viss ökning av mariningenjör-

kåren. De marina underofficerskårernas arbetsuppgifter, ansvarsområden m. m.

föreslås bli föremål för särskild utredning. Utbildningen för flottans stam­

manskap och värnpliktiga föreslås omlagd. I samband härmed skapas en ny

central utbildningsanstalt benämnd flottans värnpliktsskola. Enligt förslaget

skola Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands kustartilleridetachement tills

vidare bibehållas samt luftvärnskanonutbildningen rationaliseras. Sjö va ins­

kären avses få fastare organisation.

Beträffande flygvapnet innebär förslaget i huvudsak följande. Nuvarande

flygförband bibehållas med undantag för spaningsflottiljen F 2, som indrages.

Bedan beslutad förskjutning från bomb-(attack-) och spaningsförband till

dagjaktförband fullföljes. Dagjaktflyget utbygges därutöver inom flottilj­

organisationens ram, varvid i första hand tre flottiljer förstärkas med 50 %.

Nattjaktflyg tillkommer genom ombildning av en attackflottilj. Luftbevak­

ningen överföres till flygvapnet och moderniseras. Vissa inspektionsorgan till­

komma. Väsentliga omläggningar av personalorganisationen företagas. Vissa

utbildningsanstalter omorganiseras och en radarskola tillkommer.

I övrigt må här nämnas förslag om provisorisk förstärkning av personal-

vårdsorganisationen och ökning av den på militära syften inriktade forsk­

ningsverksamhetens resurser, bland annat genom utbyggnad av den försvars-

medicinska forskningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 206.

3

Utdrag av •protokollet över för sv ar särenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 9 april 1948.

Närvarande:

Statsministern

E

rlander, ministern för utrikes ärendena

U

ndén, statsråden

W

igforss

, S

köld

, Q

cjensel

, G

jöres

, D

anielson

, V

ougt

, Z

etterberg

,

N

ilsson

, S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, K

ock

.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor rörande försvarets

organisation och anför därvid följande.

Avd. I. INLEDNING.

Genom beslut vid 1942 års riksdag (propositionen 210, riksdagens skrivelse

374) fastställdes en plan för den fortsatta utbyggnaden och organisationen av

landets försvarskrafter under en femårsperiod, omfattande budgetåren 1942/43

—1946/47.1 sammanhang med beslutet gjordes även uttalanden om kostnaderna

för försvaret för tiden efter femårsprogrammets genomförande, men beslutet

innefattade likväl icke något principavgörande rörande försvarsorganisationens

gestaltning för tiden efter budgetåret 1946/47.

För att erhålla underlag för den utredning angående försvarsorganisationens

utformande efter femårsperiodens slut, som bedömdes erforderlig, uppdrog

min företrädare i ämbetet den 28 juni 1944 åt överbefälhavaren att utarbeta

organisationsförslag på grundval av strategiska bedömanden samt under hän­

synstagande till erfarenheterna från det då pågående kriget och till utvecklings­

tendenserna.

Den fortsatta utredningen ansågs lämpligen böra utföras inom försvars­

departementet av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga. I samband

med att i propositionen 1945: 45 fråga underställdes riksdagen om utläggande

av vissa beställningar för flygvapnet framlades för riksdagen vissa riktlinjer,

efter vilka försvarsorganisationen kunde tänkas bliva utformad under tiden

närmast efter den löpande femårsperiodens utgång. Sedan riksdagen i skrivelse

den 13 juni 1945, nr 368, i det väsentliga givit sin anslutning till vad i nämnda

sammanhang yttrats, bemyndigade Kungl. Maj:t genom beslut den 29 juni 1945

chefen för försvarsdepartementet att åt en kommitté — 1945 års försvarskom-

mitté — uppdraga att verkställa utredning rörande försvarets organisation efter

utgången av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som av utred­

ningen kunde föranledas.

Med stöd av nämnda bemyndigande utsåg min företrädare i ämbetet samma

dag

4

till ledamöter i kommittén landshövdingen i Stockholms län K. S. Levinson,

ledamoten av riksdagens första kammare, chefredaktören J. E. Andersson,

partisekreteraren i socialdemokratiska partistyrelsen S. Andersson, direk­

tören i lantbruksförbundets tidskriftsaktiebolag E. Bjelle, ledamoten av

riksdagens första kammare, direktören K. G. Ewerlöf, förbundssekreteraren i

svenska metallindustriarbetareförbundet A. Geijer, ledamöterna av riksdagens

andra kammare, redaktören K. H. Hagberg och deputeraden i riks­

banken D. E. Hall, ledamoten av riksdagens första kammare, godsägaren

K. E. H. von Heland, ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören A.

Å:son Törnkvist samt bankdirektören J. Wallenberg, därvid Levinson tillika

anmodades att i egenskap av ordförande leda kommitténs arbete,

till generalsekreterare i kommittén statssekreteraren i försvarsdepartemen­

tet N. R. W. Lundberg samt

till sakkunniga chefen för arméstaben, generalmajoren G. I. Backlund, då­

varande chefen för försvarsstaben, generalmajoren greve C. A. Ehrensvärd

(sedermera i anledning av utnämning och ändrad tjänstgöringsort ersatt av

souschefen vid försvarsstaben, översten greve T. C. Bonde), souschefen vid

marinförvaltningen, konteramiralen S. H:son Ericson, professorn vid konjunk­

turinstitutet E. F. Lundberg, direktören R. A. Malcolm, souschefen vid flygsta­

ben, översten vid flygvapnet K. J. A. öilfverberg och krigsrådet vid försvarets

civilförvaltning E. T. H. Ström.

Yidare ställdes efter hand ett avsevärt antal experter till kommitténs för­

fogande.

Med hänvisning till de allmänna riktlinjer för utredningsarbetet, vilka an­

givits i nämnda proposition och riksdagsskrivelse, anfördes i de i samband

med kommitténs tillsättande meddelade direktiven bland annat följande:

Erfarenheterna från det andra världskriget, vilket inneburit en delvis genom­

gripande utveckling av krigstekniken, måste i skilda hänseenden påverka även

den nu gällande så sent som år 1942 beslutade försvarsorganisationen. En viktig

uppgift för försvarskommittén bleve att söka ytterligare anpassa försvarets orga­

nisation och inriktning efter dessa erfarenheter. Ifrågavarande erfarenheter, som

ofta icke vore entydiga, måste granskas och sovras. De måste bedömas med hän­

syn tagen till vårt lands speciella förhållanden och ekonomiska möjligheter. Det

material och de slutsatser, som framkomme som resultat av den inom försvarsled­

ningen pågående utredningen, måste härvid tillgodogöras. De rön, som särskilt

under beredskapstiden gjorts inom vårt land, måste beaktas och resultatet av den

forskningsverksamhet på det militära området, som under denna tid energiskt be­

drivits, tillvaratagas i den mån så borde ske. Målet måste vara en ytterligare

effektivisering och modernisering av försvarsmedlen och försvarsorganisationen

inom ramen för våra ekonomiska möjligheter och med aktgivande på att försvars­

organisationen — exempelvis genom långt driven motorisering — icke bleve i så

hög grad beroende av tillförsel från utlandet eller av industriell kapacitet, att

den vid avspärrning icke kunde effektivt under längre tid fungera. Denna del av

utredningen måste ske förutsättningslöst även i den meningen att utredningen

icke finge tveka att slopa eller med andra försvarsanstalter ersätta sådana delar

av försvarsorganisationen, som till äventyrs kunde finnas icke längre ha berät­

tigande. Krigserfarenheterna utvisade nödvändigheten för en försvarsorganisation

att äga en effektiv och modern utrustning och den snabba utvecklingen under de

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

5

senare åren hade framkallat behov av en komplettering av försvarets materiel-

utrustning med nya försvarsmedel. Även de taktiska metoderna och därmed de

krav, som ställdes på de särskilda försvarsenheternas organisation och samman­

sättning, hade påverkats av den senaste tidens utveckling. De sålunda refererade

synpunkterna borde uppmärksammas av försvarskommittén. Dess uppgift bleve

att noggrant beakta de vunna erfarenheterna vid övervägandena rörande försvars­

organisationens utformning men även tillse, att möjligheter skapades för att så

skulle kunna ske även successivt i fortsättningen.

Med avseende å övningstiden för de värnpliktiga hade riksdagen i sin för­

berörda skrivelse framhållit, att några delade meningar icke rådde därom att,

såsom krigserfarenheterna också bestyrkt, en god utbildning vore en viktig för­

utsättning för att ett försvarsväsende skulle kunna effektivt fylla sina uppgifter.

Frågan om övningstidens längd borde, erinrade riksdagen, givetvis bedömas från

denna utgångspunkt och med hänsyn tagen till den skärpning i olika hänseenden

av de krav, som det moderna kriget ställde på den enskilde soldaten. Riksdagen

hade tillika framhållit, att vid utredningsarbetet hänsyn även borde tagas till att

den minskning i värnpliktskontingenterna, som bleve en följd av nativitetsminsk-

ningen under 1920-talet och någon tid därefter, nödvändiggjorde en utbildning

av alla vapenföra. Dessa synpunkter borde vid utredningsarbetet uppmärksammas.

Vid utredningen borde även övervägas lämpliga åtgärder i syfte att undvika att

värnpliktiga, utbildade i vapentjänst, i så relativt stor utsträckning som för när­

varande vore fallet toges i anspråk för andra uppgifter i krigstid. Såsom riks­

dagen anfört borde uppmärksamhet jämväl ägnas frågan om de inskrivningsskyl-

digas uttagning till värnpliktstjänstgöring, så att befogade invändningar ur hälso­

synpunkt icke kunde framställas.

Vid utredningen måste de ekonomiska synpunkterna noga beaktas. En ingå­

ende granskning av organisationen borde ske i avsikt att skära bort alla kost­

nader, som icke vore strängt nödvändiga, och för att skapa betingelser för större

stramhet i medelsanvändningen. Resultatet av det genom olika organ pågående

rationaliseringsarbetet borde härvid utnyttjas.

Kommittén syntes vid sin översyn av försvarsorganisationen ur dessa syn­

punkter komma att stöta på vissa svårigheter i arbetsorganisatoriskt hänseende.

Då det vore angeläget, att pågående besparingssträvanden inom försvaret icke

försvårades, finge det förutsättas, att kommittén sökte lägga sitt arbete så att det

rationaliseringsarbete, som bedreves av förvaltningsmyndigheterna och av statens

organisationsnämnd, kunde i möjligaste mån ostört fortgå. Lämpligen borde

utredningen använda dessa organ för de rationaliseringsundersökningar, som

funnes påkallade, och borde eftersträva att samordna dessa undersökningar med

de eljest pågående.

Det borde vara möjligt att på denna väg, genom en rationaliserad och för­

enklad organisation, ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets

andel i de totala statsutgifterna. Om så icke prövades möjligt i tillräcklig omfatt­

ning och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste om­

givning, kunde det — med hänsyn till vårt lands ansträngda finansiella läge efter

försvarsberedskapens avveckling -—- bliva erforderligt att åstadkomma kostnads­

minskningar genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års för­

svarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde iakttagas, att den blivande för­

svarsorganisationen kundo effektivt fungera och från fred snabbt omställas till att

slagfärdigt möta angreppsföretag mot vårt land. Det bleve utredningens uppgift

att med beaktande härav framlägga förslag till den avvägning som i dessa hän­

seenden kunde bliva erforderlig.

Departementschefen erinrade, att beträffande ett par av de frågor, på vilka

kommittén finge anledning ingå, utredningar redan förelåge, verkställda av sär­

skilt tillkallade sakkunniga, under det att andra spörsmål, som vid försvarskom-

0

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

mitténs arbete komme att beröras, vore föremål för utredning i annan ordning.

Flertalet av dessa utredningar kunde icke bedömas isolerade från den på försvars-

kommittén ankommande utredningen rörande försvarets organisation. Resultaten

av berörda delutredningar borde antingen överlämnas till försvarskommittén för

övervägande i samband med fullgörandet av dess uppdrag eller också hänskjutas

till kommittén för yttrande, med ledning varav finge bedömas i vad mån olika

förslag kunde realiseras utan avbidan på en omprövning av försvarsorganisa­

tionen i stort. Å andra sidan kunde det komma att visa sig lämpligt att till sär­

skild utredning hänskjuta vissa frågor, som fölle under eller hade samband med

kommitténs uppdrag. Skulle det vid bedrivandet av kommitténs arbete visa sig

påkallat och lämpligt att till särskild utredning utbryta vissa spörsmål, som till­

hörde det kommittén givna uppdraget, borde det vara kommittén obetaget att

göra framställning i sådant hänseende.

Kommittén borde vidare, i den män så prövades erforderligt, före det slutliga

ståndpunkttagandet i uppkommande personalfrågor av större betydelse träda i

kontakt med de civila och militära personalsammanslutningar, som berördes av

dylika frågor.

Det borde åligga kommittén att utarbeta fullständiga och noggranna beräk­

ningar rörande kostnaderna för den försvarsorganisation, som av densamma för­

ordades, såväl övergångskostnader som slutliga kostnader. Kommittén borde

vidare ha att framlägga förslag rörande sättet för genomförandet av de åtgärder

som funnes böra vidtagas. Huruvida det förslag som av kommittén framlades

borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare en fem­

årsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, lämnade departe­

mentschefen öppet i avbidan på den bedömning av läget och möjligheterna i be­

rörda hänseende som i första hand borde verkställas genom kommitténs försorg.

Det förberedande utredningsarbete, som i anledning av förenämnda uppdrag

den 28 juni 1944 till överbefälhavaren bedrevs inom högkvarteret, syftade ur­

sprungligen närmast till en femårsplan, avsedd att följa efter den år 1942 be­

slutade. I skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 11 oktober

1945 anmälde emellertid överbefälhavaren, att nytillkomna omständigheter

och förnyade överväganden lett honom till en reviderad uppfattning, till

vilken försvarsgrenscheferna anslutit sig, samt att han med anledning därav

givit nya anvisningar för försvarsgrenschefernas utredningsarbete. Anvis­

ningarna innebure i huvudsak, att något förslag till ny femårsplan icke skulle

framläggas utan att partiella reformer i stället skulle genomföras successivt.

Till försvarskommittén överlämnades sedermera en inom högkvarteret

utarbetad, den 11 oktober 1945 dagtecknad strategisk studie, som legat till

grund för det därstädes bedrivna arbetet med utarbetandet av en ny försvars­

organisation, och under vintern 1945—1946 mottog kommittén efterhand för­

slag om försvarets högsta ledning, om försvarsgrenarnas organisation, om

kostnader av för försvaret gemensam natur och om reviderad militärterritoriell

indelning. I skrivelse den 7 april 1946 lämnade överbefälhavaren en av­

slutande sammanfattning av dessförinnan framlagda delförslag. I sina redo­

görelser för resultatet av de verkställda utredningarna betonade överbefäl­

havaren bland annat, att han icke i dåvarande läge ansett sig kunna föreslå

genomgripande organisatoriska förändringar, som först på lång sikt medförde

besparingar men till en början merutgifter. Han förklarade sig emellertid

7

avse, att, alltefter det förhållandena därtill föranledde, avgiva nya förslag

samt därvid sträva efter att genom rationaliseringar och förenklingar av freds-

organisationen tillvarataga alla möjligheter till besparingar.

I skrivelse den 14 juni 1946 till chefen för försvarsdepartementet anmälde

försvarskommittén, att kommittén i anledning av överbefälhavarens förslag för

sin del funnit nödvändigt att med undanskjutande tills vidare av frågan om

den utrikespolitiska utvecklingen söka vinna överblick över de möjligheter,

som kunde föreligga att med utgångspunkt från dittills gjorda rön på militär­

teknikens område genom mera genomgripande organisatoriska förändringar

nedbringa kostnaderna för försvarets fredsorganisation. I sådant syfte anhöll

kommittén — med överlämnande av en promemoria angående frågor beträf­

fande vilka skilda ledamöter av kommittén önskat utredning att åt över­

befälhavaren måtte uppdragas att verkställa utredning rörande de för­

ändringar i försvarsorganisationen, som med samtidigt tillgodoseende i

största möjliga utsträckning av effektivitetens krav borde ifrågakomma

för att begränsa de årliga försvarskostnaderna till alternativt 650, 750

och 900 miljoner kronor med iakttagande av att i kostnaderna skulle in­

begripas årskvoter för all erforderlig ersättnings- och nyanskaffning av ma­

teriel ävensom kostnader för grundavskrivningar å byggnader samt att kost­

naderna skulle angivas efter pris- och löneläget den 1 juli 1946.

Genom skrivelse den 21 juni 1946 uppdrog chefen för försvarsdepartemen­

tet åt överbefälhavaren att under hänsynstagande till nämnda promemoria

verkställa och till försvarskommittén överlämna den av kommittén begärda

utredningen. Denna överlämnades av överbefälhavaren till kommittén i tre

etapper, nämligen den 2 december 1946 samt den 12 februari och den 15 mars

1947. I anslutning härtill överlämnade överbefälhavaren vidare den 31 mars

1947 till kommittén en sammanfattning benämnd »Överbefälhavarens försvars-

förslag. Mars 1947».

Med skrivelse den 25 november 1947 har 1945 års försvarskommitté till full­

görande av sitt uppdrag till chefen för försvarsdepartementet överlämnat betän­

kande med förslag angående försvarets organisation, del 1 och 11 (SOU

1947: 72 o. 73), av vilka del I innefattar kommitténs förslag och del 11 vissa

av kommitténs ledamöter och sakkunniga till förslaget fogade särskilda yttran­

den. Vidare ha i särskild ordning överlämnats förslag till personalförteck­

ningar in. m. samt en till betänkandet hörande hemlig del, innehållande upp­

gifter rörande försvarsgrenarnas krigsorganisation m. m: I skrivelsen har an­

mälts, att kommittéledamoten Törnkvist sedan slutet av april 1947 på grund

av sjukdom varit förhindrad deltaga i kommitténs överläggningar och beslut.

För huvuddragen av försvarskommitténs förslag kommer en redogörelse att

lämnas i det följande. I den mån ställningstagandet därvid föranleder därtill,

kommer jag att närmare redogöra för innebörden av förslagen vid behand­

lingen av de enskilda punkterna i betänkandet.

Över försvarskommitténs förslag ha yttranden infordrats av följande myn­

digheter m. fl., nämligen överbefälhavaren, chefen för armén — efter hörande

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

8

Kungl. Majsts proposition nr 206.

av samtliga militärbefälhavare, kemvärnschefen och chefen för väg- och vatten­

byggnadskåren —, chefen för marinen — efter hörande av marindistriktsche-

ferna, chefen för kustflottan, inspektören för kustartilleriet och chefen för sjö-

värnskåren —, chefen för flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,

krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, arméns fortifikationsförvaltning,

sjökarteverket, krigsarkivet, nämnden för armémuseum, försvarets forsknings­

anstalt, försvarsväsendets radioanstalt, försvarets socialbyrå, styrelsen för för­

svarets läroverk, försvarsväsendets personalvårdsnämnd, statens arbetsmark­

nadskommission (arbetsmarknadsstyrelsen), civilförsvarsstyrelsen, bevaknings-

inspektören, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut i vad avser väderleksorganisationen inom försvaret, luft-

fartsstyrelsen, statskontoret — särskilt i vad avser förekommande frågor om

övergångsstater och reservstater —, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,

statens organisationsnämnd, kommerskollegium, riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap, statens industrikommission och 1946 års militära förvalt-

ningsutredning.

Vidare har tillfälle att yttra sig över försvarskommitténs betänkande beretts

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Gotlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Gävle­

borgs, Västemorrlands och Norrbottens län, skytteförbundens överstyrelse, sty­

relsen för svenska pistolskytteförbundet, styrelsen för svenska sportskytteför-

bundet, centralförbundet för befälsutbildning, styrelsen för frivilliga motorcykel­

kåren, överstyrelsen för riksförbundet Sveriges lottakårer, överstyrelsen för

svenska röda korset,, centralstyrelsen för föreningen svenska blå stjärnan, sven­

ska brevduveförbundet, hemvärnsrådet, maritima ungdomsrådet, svenska aero-

klubben, centralkommittén Folk och Försvar, föreningen Sveriges flotta, riks­

förbundet för Sveriges försvar, svenska officersförbundet, svenska underoffi-

cersförbundet, försvarsväsendets underbefälsförbund, centralstyrelsen för de

svenska reservofficersförbunden, svenska reservunderofficersförbundet, värn­

pliktiga officerares riksförbund, värnpliktiga underofficerares förening, statsver­

kens ingenjörsförbund, försvarsväsendets civilmilitära ingenjörers förbund, för­

svarsverkens civila personals förbund, svenska teknologföreningen, försvarets

civila tjänstemannaförbund, civilmilitära tjänstemannaförbundet, civilförvalt­

ningens personalförbund, Sveriges arbetsledarförbund, svenska militärläkar-

föreningen, svenska militärveterinärsällskapet, försvarsväsendets radioanstalts

personalförening, landsorganisationen i Sverige, svenska arbetsgivareföre­

ningen, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och tjän­

stemännens centralorganisation. I anledning av betänkandet ha flottans reserv-

officersförbund och svenska polisförbundet i ingivna skrifter yttrat sig över

vissa delar av kommitténs förslag. Vidare har lantbruksstyrelsen överlämnat

en skrift av Kalmar läns södra hushållningssällskaps hästavelsnämnd angående

arméns remontering.

I den omfattning ställningstagandet i det följande därtill föranleder kom­

9

mer en redogörelse för innehållet i yttrandena att lämnas under de särskilda

avsnitt, som därav beröras. Om därvid annat icke angivits, ha de behandlade

förslagen i stort sett tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Chefen för marinen och marinförvaltningen ha avgivit gemensamt yttrande

och därvid benämnt sig marinledningen. Vid återgivandet av remissyttrandena

i fortsättningen kommer denna benämning att användas för att beteckna dessa

båda myndigheter.

Vissa delar av förevarande ärende äro av den natur, att närmare redogörelse

för deras innebörd än som av det följande framgår icke bör lämnas till stats­

rådsprotokollet. Ytterligare upplysningar torde emellertid få lämnas genom

de handlingar, som komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Avd. II. ALLMÄNNA SYNPUNKTER.

I.

Strategiska synpunkter på frågan om försvarets ordnande.

A. Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget.

I den i det föregående omförmälda sammanfattning, som överbefälhavaren

överlämnat till försvarskommittén, har under rubriken »Det nutida kriget»

lämnats en redogörelse för de moderna stridsmedlen och därmed samman­

hängande betvingelsemetoder. Försvarskommittén har i sitt betänkande redo­

gjort för överbefälhavarens synpunkter härutinnan.1 Rörande den närmare

innebörden därav torde få hänvisas till betänkandet s. 14—22.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har för sin del i detta ämne anfört följande.

Den redogörelse för det nutida krigets stridsmedel och betvingelsemetoder,

som överbefälhavaren sålunda lämnat, överensstämmer i stort sett med för-

svarskommitténs uppfattning om förhållandena på detta område. Redan

i början av det andra världskriget satte tekniken och de tekniska hjälpmedlen

sin prägel på operationerna och under krigets gång blev detta i ökad grad

fallet. Den militärtekniska utvecklingen försiggick språngvis och under

ianspråktagande av de krigförande makternas alla för ändamålet tillgängliga

resurser. Kulmen nåddes i och med atombombens utexperimenterande och

användande. Även om utvecklingen efter krigsslutet icke fortgått i samma

tempo som dessförinnan, har densamma förvisso icke avstannat. Vid den fort­

satta sammanställningen och bearbetningen av forskningsresultat och prak­

tiska erfarenheter ha segrarmakterna efter krigsslutet kunnat tillgodogöra

sig även motståndarnas senaste rön.

Må vara, att de resultat, som utvecklingen på militärteknikens område

redan avsatt, måste anses synnerligen betydelsefulla, så är försvarskommittén

i likhet med överbefälhavaren icke benägen att betrakta dem såsom omväl­

vande i fråga om formerna för krigföringen. Även om den fortsatta utveck­

lingen kan tänkas komma att leda till en dylik omvälvning, råder dock allt­

jämt icke blott på atomfysikens utan även på andra teknisk-vetenskapliga

områden av militär betydelse i åtskilliga hänseenden stor ovisshet. I ett fler­

tal fall kunna visserligen redan nu de sannolika utvecklingslinjerna skönjas.

Kvar står dock att — såsom överbefälhavaren framhållit — många av andra

världskrigets nya stridsmedel ännu knappast hunnit längre än till eller strax

över försöksstadiet och att man därför under relativt lång tid måste vara

osäker såväl om deras närmare utformning som om deras slutliga använd­

ningsområden. För närvarande föreligga sålunda icke förutsättningar att er­

1 Därjämte finnes sammanfattningen i sin helhet utgiven i tryck under titeln »Vårt

framtida försvar. Överbefälhavarens förslag.»

11

sätta det förhållandevis goda försvar, som vi nu ha, med stridskrafter av

helt ny struktur och sammansättning. Såsom överbefälhavaren påpekat, har

heller intet av de länder, som deltagit i det senaste världskriget, ansett sig

kunna på teknikens nuvarande ståndpunkt inrikta sig på en så radikal lösning

av försvarsproblemet. Enligt försvarskommitténs mening blir det därför

nödvändigt att tills vidare i huvudsak bygga på nuvarande grundvalar. Detta

bör dock självfallet ej hindra, att teknikens landvinningar i särskilda hän­

seenden successivt tillvaratagas för försvaret. Därvid får i det särskilda fallet

övervägas, om och i vad mån ett nyskapat stridsmedel kan och bör träda i

stället för ett nu förefintligt av konventionell typ.

Av det nu anförda följer, att försvarsorganisationen enligt kommitténs

mening icke kan i alla sina enskildheter bindas för längre tid. Vid översynen

av organisationen gäller det därför att tillse, att densamma, i den mån för­

hållandena medgiva, göres så elastisk, att utrymme för moderniseringar och

förbättringar kan beredas inom den organisatoriska ramen.

Det ligger även i linje med försvarskommitténs syn på frågan om den

militärtekniska utvecklingen, att vårt land noggrant och i den utsträckning

våra resurser medgiva följer denna utveckling för att om möjligt i god tid

kunna få fram ändamålsenliga stridsmedel samt därigenom i görligaste mån

säkerställa sig mot överraskningar. För sådant ändamål finnes redan nu in­

rättad en försvarets forskningsanstalt med uppgift att under Kungl. Maj:t

omhänderha den på militära syften inriktade naturvetenskapliga och teknisk­

vetenskapliga forskningen. Det ligger i sakens natur, att ett litet land som

vårt icke kan avse tillnärmelsevis så betydande belopp för forsknings- och

försöksverksamhet som en stormakt. Även den begränsade tillgången på för

sådan verksamhet kvalificerad personal torde här sätta en gräns för våra

möjligheter. Starka skäl tala emellertid för att vi i mån av vår förmåga ställa

erforderliga resurser till förfogande för ifrågavarande ändamål.

Av erfarenheterna från andra världskriget äro de, som ha avseende å luft­

krigföringen, särskilt framträdande. Framför allt denna form av krigföring

har genom sin inriktning icke blott mot fasta försvarsanstalter och rörliga

stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning och kommunikationer

givit det nutida kriget dess totala karaktär och har därför ställt särskilda an­

språk på luftförsvar och civilförsvar. Utvecklingen inom teletekniken har

vidare öppnat möjlighet såväl för en angripare att utföra flyganfall även under

mörker och i dålig sikt som för försvararen att på ett tidigare stadium upp­

täcka sådana anfall.

Även i fråga om sjökrigföringen har radar visat sig vara av stor be­

tydelse. För sjöstridskrafternas del peka erfarenheterna från luftkriget i

övrigt på behovet av jaktskydd, framför allt för större fartyg och för fartyg

överhuvudtaget, när do befinna sig till sjöss. I den man sådant skydd i till­

räcklig omfattning icke kan beredas, inställer sig kravet på övergång till en

lätt flotta, som till sjöss är förhållandevis svår att nedkämpa från luften och

som kan skyddas i bergrum på sina baser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

För arméns vidkommande aktualiserar flyghotet mot kommunikationerna

samt invasionsteknikens utveckling — särskilt luftlandsättningens tillkomst

— kravet på större terrängframkomlighet och snabbhet.

Vid utarbetandet av kommitténs förslag bar det visserligen varit möjligt

att i en del hänseenden tillgodogöra sig nu berörda krigserfarenheter. Att

till fullo draga ut konsekvenserna av dem synes emellertid, med hänsyn till

föreliggande bundenhet vid nuvarande materielutrustning, icke för närvarande

kunna ifrågakomma.

En annan krigserfarenhet är, såsom också överbefälhavaren konstaterat,

att de aktiva motmedlen mot pansartrupp starkt utvecklats, särskilt de som

komma till användning vid bekämpning från luften och på närstridshåll —

i senare fallet projektiler och laddningar med riktad sprängverkan — samt

att stridsvagnar på grund av motmedlens ständigt ökade effekt icke längre

användas för självständiga stridsuppgifter i samma utsträckning som under

krigets första år. Försvarskommittén tilltror sig icke att härav draga några

bestämda slutsatser beträffande stridsvagnsvapnets framtida betydelse. En­

ligt kommitténs mening giva emellertid nyssnämnda omständigheter anled­

ning till viss tveksamhet beträffande frågan, huruvida det militära värdet

av detta vapen framdeles kan komma att motsvara de betydande kostnader,

som detsamma, särskilt för materielens förnyande, drager. Kommittén håller

före, att man i detta hänseende bör ställa sig avvaktande. Då det befintliga

stridsvagnsbeståndet med nu för sådan materiel gällande livslängdsberäkningar

icke behöver förnyas inom de närmaste tio åren, finnes tydligen rådrum för

ytterligare överväganden av hithörande spörsmål. Yad angår luftvärnet släpar

detta med hänsyn till ökningen av flyghastigheten och flyghöjden för när­

varande efter i utvecklingen. Genom relativt lätt genomförbara förbätt­

ringar av den nuvarande materielen synas emellertid goda möjligheter till

en avsevärd effektivisering av luftvärnet föreligga. Beträffande såväl luft­

värnet som artilleriet gäller, att de kunna röna inflytande av raketvapnens

utveckling.

I denna del ha vissa av kommitténs ledamöter och sakkunniga i de vid för-

svarskommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena framhållit

vissa speciella synpunkter.

Sålunda har kommitténs ordförande funnit det böra beaktas, att osäker­

het ännu gjorde sig gällande i fråga om den på erfarenheterna från det senaste

världskriget grundade krigstekniska utvecklingen.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha i ett

gemensamt yttrande framhållit bl. a. följande.

Den ovisshet, som ännu råder om det internationella lägets utveckling,

måste givetvis påverka bedömandet av Sveriges försvarspolitiska problem.

Såsom försvarskommittén i sitt betänkande hävdar är det med hänsyn därtill

nödvändigt att de förändringar i försvarets organisation, som nu kunna komma i

fråga, ske under beaktande av att försvarets effektivitet under de närmaste åren

icke påtagligt försvagas. Genomgripande förändringar i den organisation, som

13

under världskrigets beredskapstid utbyggdes och prövades, böra därför nu ej

genomföras. Även övriga omständigheter, såsom osäkerhet om de nya strids­

medlens utveckling och inverkan på krigföringen, tala för att tiden ännu icke

är inne för en radikal förändring av organisationen, grundad på en militär­

teknisk utveckling, om vars slutliga struktur man ännu intet eller ringa vet.

Detta förhållande får emellertid icke tagas till intäkt för ett fastlåsande av

organisationen i de konventionella former, som kännetecknade krigstekniken

under 1930-talet. Tillräckligt många tekniska och taktiska förändringar hade

vid andra världskrigets slut så klart kunnat konstateras att de böra ge anled­

ning till en begynnande omprövning. Det torde här räcka med att framhålla

den alltmer ökade användningen av lufttrupper och mekaniserade förband,

flygkrigets utveckling, särskilt i fråga om kommunikationsledernas förstöring

och dess insats mot fartyg, samt tillkomsten av fjärrstyrda vapen och atom­

bomben. Det är riktigt, som försvarskommittén framhåller, att ingen stormakt

av dessa anledningar helt ändrat organisationen av sitt försvar. För en liten

stat, där både de materiella och de personliga tillgångarna äro otillräckliga

för den massverkan, som stormakterna kunna åstadkomma, kan det dock bli

nödvändigt att söka ernå effektivitet i försvaret även på andra vägar än genom

att öka de operativa förbandens rörlighet och slagkraft.

De slutsatser, till vilka ifrågavarande kommittéledamöter med nu angivna

utgångspunkter kommit, återgivas i det följande i anslutning till redogörelsen

för huvuddragen av kommitténs förslag.

Kommittéledamoten

Hagberg

har i förevarande avseende anfört följande.

Krigsutvecklingen synes för ett litet land ha passerat det skede, när en väl­

dig koncentration av tunga stridsformationer kunde utveckla sin kraft. En på

flygets område övermäktig motståndare kan genom förstörelse av kommunika­

tioner, kraftverk och större industrier lamslå stridskrafter av konventionell

uPPbyggnad och omfattning långt snabbare än stridskrafter som har sin ut­

rustning, sina stridsuppgifter och formering i själva hemorten. Det fria kriget

har ingått som en viktig del i de reguljära stridskrafternas sammandrabb­

ningar och dess utveckling har blivit så mycket nödvändigare som möjlig­

heterna för en modem stormakt att luftledes landsätta 10 000, ja 100 000 sol­

dater långt inne i landet skapats. Ju fler svenskar som på hemorten står be­

redda att stoppa en angripare med handvapen, andra lättare vapen och spräng-

medel desto starkare stöd blir detta för stöttrupperna och desto större seghet

och anpassningsförmåga kommer detta att ge motståndet i dess helhet.

Kommittéledamoten von Heland har påpekat, att enligt kommittéförslaget

arméns materiella standard närmast bleve jämförlig med den, de krigförande

hade i början av andra världskriget. Utvecklingen under dess senare del hade

kännetecknats bl. a. av fullständig automatisering av infanteriets handvapen,

organisation av närpansarväm och grovt fjärrpansarvärn, övergång från lätta

till tunga stridsvagnar, mångdubbling av artilleriet samt alltmer fullständig

motorisering, varvid särskild vikt lagts vid terränggående motorfordon. Denna

utveckling har sålunda icke kunnat följas. I en kritisk situation kunde det

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

14

vara svårare att fylla det materiella behovet än att med efterutbildning ut­

bilda folket, von Heland har vidare anfört bl. a. följande.

Samtliga ledande nationer ha deklarerat sin vilja att med alla medel före­

bygga ett nytt krig. Å andra sidan har det klarlagts att en forskning och

militärteknisk försöksverksamhet av enorm omfattning och intensitet pågått

sedan några år tillbaka, icke minst på reaktions-, raket- och atomvapnens

område. Det råder nu intet tvivel om, att reaktions- och raketvapen i vissa

avseenden spelat en stor roll under det andra världskriget. Uppgifter om

massinsatser av artilleri ha sålunda i många fall avsett raketartilleri. I varje

fall är det uppenbart, att vi vid fastställandet av en ny försvarsorganisation

måste taga ställning till frågan, huruvida de nya vapnen kunna medföra en

ändrad uppfattning om den hittillsvarande militära taktiken. Om det kan

påvisas, att vissa stridsmedel utan eftergift på effekten kunna ersättas eller

verksamt kompletteras med andra, som äro billigare och enklare att tillverka

samt personalbesparande, måste detta i tid beaktas. Möjligheterna för en liten

nation att i ett kritiskt läge åstadkomma improvisationer, vilka kunna inne­

bära radikala ändringar av försvarets struktur, äro icke stora. Många torde

sålunda förvänta en snabb utveckling av reaktions- och raketdrivna projek­

tiler i olika former, så att bombflyget i egenskap av fjärrartilleri ävensom det

nuvarande fältartilleriet skulle bli omodernt. Detta är något som vi, med

hänsyn till att det grova artilleriet snart står inför nyanskaffning, måste

beakta.

För arméns del borde det enligt von Helands uppfattning vara nödvändigt

att tillgodogöra sig alla moderniteter på krigsteknikens område och att så­

lunda ständigt hålla en mindre del av armén på höjden av modernitet för att

nyheter på krigsteknikens område skulle kunna praktiskt prövas och erfaren­

heter vinnas.

von Heland har vidare i syfte att belysa flygstridskrafternas insatser i sjö­

kriget framlagt viss statistik över fartygsförluster under det- senaste kriget

(betänkandet del II s. 31 och 32). De sammanlagda brittiska, tyska, italienska

och japanska krigsfartygsförlusterna ha enligt denna statistik förorsakats av

fartyg i 35,5 % fall, av flygplan i 31, l % fall och av annan eller okänd orsak

i 33,4 % fall. Nedkämpningen av den japanska handelsflottan har förorsakats

av fartyg till 55,7 %, av flygplan till 30,8 % och av annan orsak till 13,5 %.

Av de särskilda sakkunniga har generalmajor Backhmd framhållit, att ingen

allvarlig erinran kunde riktas mot att kommittén ansåge sig böra utgå från

arméns nuvarande organisation och materielbestånd vid utformandet av sitt

förslag till arméorganisation. För detta talade nämligen dels den snabba ut­

vecklingen i fråga om vissa viktigare krigsmaterielgrupper, dels praktiska svå­

righeter att under de närmaste åren anskaffa önskvärd materiel. På grund

härav vore det emellertid så mycket angelägnare att en omorganisation och

modernisering av arméstridskrafterna komme till stånd så snart förhållandena

det medgåve.

Den under beredskapsåren anskaffade materielen hade — såsom också

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

15

kommittén framhållit — höjt upp armén till en kvalitativ ståndpunkt jämför­

lig med den de krigförande hade i början av kriget, d. v. s. år 1939. Därest

icke avsevärda materielanslag komme att ställas till förfogande, komme

arméns nuvarande standard att i huvudsak bibehållas fram till år 1958. Detta

innebure i materiellt avseende ett 20-årigt stillastående, vilket med hänsyn

icke minst, till den snabba tekniska utvecklingen måste betecknas såsom

mycket allvarligt.

Konteramiral Ericson har behandlat här ifrågavarande spörsmål i samband

med en ingående granskning av krigs- och beredskapserfarenheterna från det

senaste kriget (betänkandet del II s. 75—83). Bland därvid anförda synpunk­

ter må här framhållas följande.

Yad som särskilt karakteriserade det moderna kriget till lands, till sjöss

och i luften vore rörlighet och slagkraft. Dessa egenskaper vore oundgängliga

hos en försvarsmakt för att åstadkomma kraftkoncentration på rätt plats i

rätt tid och för att tillgodose det betydelsefulla överraskningsmomentet.

Den taktiska offensivens betydelse även under strategisk defensiv hade klart

belysts. Krigsförloppet utvisade, att det för länder med sjögräns och in­

tressen till sjöss utgjorde en fara att icke äga de stridsmedel, som erfordrades

för att effektivt bekämpa motståndaren till sjöss. Vid överskeppningsföretag

visade den stora insatsen av sjöstridskrafter på den anfallande sidan, att även

relativt begränsade, operativa sjöstridskrafter på den försvarande sidan be­

dömts utgöra en fara, som måste kompenseras med mångdubbel överlägsenhet.

Samtliga erfarenheter pekade på att sjöförsvarets kärna måste utgöras av ett

antal lättrörliga och slagkraftiga operativa enheter, vilka i samverkan med

flygstridskrafter och med stöd av kustartilleri och mineringar förmådde bjuda

ett effektivt motstånd mot invasion samt skydda för krigföring och försörjning

erforderliga sjöförbindelser.

Överste Silfverberg har framhållit bl. a. följande synpunkter.

Kommittén har i sitt organisationsförslag icke funnit anledning framhålla

den avsevärda förändring i militärpolitiskt och strategiskt hänseende som

åstadkommits av luftkrigföringen mot hemorten. Efter andra världskrigets

erfarenheter -— främst vad gäller Japan och Tyskland — synes det uppenbart,

att en stormakt numera mycket väl kan tänkas tvinga en mindre stat med

svagt luftförsvar till underkastelse eller eftergifter med enbart luftkrig eller

hot härom. Särskilt synes detta möjligt, om det gäller eftergifter av begränsad

natur. För småstaternas del synes detta böra betecknas som den största prin­

cipiella förändringen av krigets natur sedan 1942 års försvarsbeslut.

Kontinuerliga flyganfall mot omsorgsfullt utvalda mål framkalla avgörande

resultat, om de riktas mot ett lands livscentra. Mest talande är måhända det

japanska väldets kapitulation såsom följd av flyganfall och blockad, långt

innan den planerade invasionen mot moderlandet kom till utförande. Ovan­

nämnda resultat uppnåddes i en kraftmätning mellan stormakter. Detta bör

uppmärksammas, då man bedömer en stormakts möjligheter att bekämpa cn

liten stat.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

16

Erfarenheterna från kriget visa emellertid icke endast, att luftkrigföringen

mot hemorten på längre sikt nöter ut ett lands försvarskraft och försvarsvilja.

De visa även, att hårda slag från luften mot hemorten eller stridskrafterna i

ett krigs begynnelseskede kunna bli avgörande för krigets varaktighet och för­

lopp. Erfarenheterna från Polens, Hollands, Belgiens, Erankrikes och Jugo­

slaviens nedkämpande under det senaste kriget tala härvidlag sitt tydliga

språk. Det kanske mest talande exemplet på hur ryggraden i ett lands försvar

kan knäckas redan i krigets inledningsskede utgör det tyska angreppet mot

Jugoslavien. Detta inleddes med häftiga flyganfall mot bland annat mobilise­

ringsorter, kommunikationer samt huvudstaden som centrum för politisk och

militär ledning, varigenom försvaret förlamades redan vid krigsöppnandet.

Verkningarna av de inledande flyganfallen kommo därför att i hög grad påverka

krigets fortsatta förlopp och varaktighet — omkring 10 dagar. De stridande

parternas markstyrkor voro i utgångsläget numerärt likvärdiga, men försvara­

rens voro ej tillräckligt tillgodosedda i materiellt hänseende och kunde endast

erhålla svagt flygskydd.

Silfverberg har ansett, att försvarskommittén med hänvisning till den

moderna luftkrigföringens betydelse bort uttala, att ett effektivt och i för­

hållande till försvarsorganisationen i övrigt rätt avpassat luftförsvar -— häri

inräknat civilförsvarets luftskyddsuppgifter — numera utgjorde grundvalen

för en nations möjligheter att föra krig. Silfverberg har vidare funnit det stri­

dande mot krigserfarenheter och utvecklingstendenser att — såsom kommittén

föreslagit — beskära jaktflygets komplement inom luftförsvaret, luftvärnet,

och samtidigt ställa dess materielersättning på framtiden. Alla tecken tydde

på att man beträffande fj ärrluftvärnet hade att vänta ett successivt införande

av styrda raketprojektiler, ehuru dessa vapens detaljutformning för närva­

rande tedde sig ganska oviss. Det vore icke rimligt att under sådana förhållan­

den göra luftvärnets tekniska utveckling beroende av framtida mycket ovissa

engångsanslag. Luftvärnets successiva utveckling och övergång till förbätt­

rade eller helt nya vapen borde i stället säkras genom kontinuerliga materiel-

ersättningsanslag. Med hänsyn till krigserfarenheterna och utvecklingsten­

denserna hade kommittén icke till fullo beaktat luftförsvarets betydelse för

tryggande av övriga stridskrafters verksamhet och för skyddet av hemorten.

Silfverberg har vidare anslutit sig till kommitténs uttalande angående de

betydelsefulla förändringar, som den moderna invasionstekniken medfört för

försvaret. Invasionen kunde nu ske med större snabbhet än tidigare, vilket

sammanhängde med invasionsfarkosternas och de snabba truppernas utveck­

ling samt framför allt med luftlandsättningens tillkomst som en strategiskt

betydelsefull faktor. För försvarets del innebure detta skärpta krav på snabb­

het och rörlighet i vad gällde stridskrafternas förflyttning ej blott mot kuster

och gränser utan mot praktiskt taget varje del av landet.

Remissyttranden.

Krigsteknikens utveckling och det nutida kriget ha i remissyttrandena från

olika sidor ingående belysts. Med hänsyn till de förändringar av stor räckvidd,

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

17

som på detta område kunna konstateras eller förutses, och till den grundläg­

gande betydelse hithörande spörsmål ha för bedömningen av frågan om vårt

försvars utformning synes det påkallat att lämna en relativt utförlig redo

görelse för yttrandenas innehåll i förevarande avseende.

Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande framhållit, att ytterligare forsk­

ningsresultat vunnits och nya utländska erfarenheter och uttalanden blivit

kända, sedan överbefälhavaren i mars 1947 avgav sin förutnämnda samman­

fattning. Utöver vad då framhållits om nya stridsmedel förtjänade följande

att uppmärksammas (återgives här i sammandrag).

Radar utvecklades ständigt. Behovet av motmedel bleve samtidigt allt

större och därvid hade störningsproblemet trätt i förgrunden.

Utvecklingen av fjärrvapnm tillmättes inom stormakterna den största be­

tydelse, och verksamheten på detta område kännetecknades av ett intensivt

vetenskapligt och tekniskt arbete på bred bas, vilket kunde beräknas små­

ningom föra fram till långt mera effektiva vapen än de nu allmänt kända.

Tyskarna hade vid andra världskrigets slut haft användbara fjärrvapen, V-l

och V-2, med räckvidder på 300—400 km. Precisionen hade dock till följd av

otillfredsställande styrningsmetoder varit mindre god. Med all sannolikhet

funnes redan nu bättre vapen, robotflygplan av V-typ, som skulle kunna nå

vårt land från kringliggande territorier. Förenta Staterna hade för närvarande

icke några långtgående projektiler, jämförbara med den tyska V-2 eller större,

men en experimentmodell av en typ med V-2:s dubbla räckvidd torde bli färdig

inom två till tre år. Om de första resultaten bleve lyckade, torde det dröja

omkring fem år, innan en sådan projektil kunde byggas i serie. Sovjetunionen

hade dock måhända kommit längre än Förenta Staterna på detta område. Pro

blemet att styra alla slags fjärrvapen med tillräcklig precision mot målet vore

svårt att lösa. Styrningen av framtidens mer utvecklade fjärrvapen torde

komma att ske med hjälp av radiovågor och därmed vore ett av de viktigaste

rnotmedlen, radiostörningen, givet. Fjärrvapen av V-2-typ med transoceana

räckvidder kunde beräknas vara färdiga för massproduktion först om 10—25 år.

Utvecklingen av fhjgmaterielen ginge vidare mot ökade hastigheter, längre

räckvidder, ökad operationshöjd (12 000—15 000 m) och större lastförmåga.

De reaktionsdrivna flygplanens toppfarter låge strax under ljudhastigheten,

vilket gåvc dem möjlighet att ingripa mot fjärrvapen av V-l-typ. En intensiv

forsknings- och försöksverksamhet påginge inom stormakterna för att över­

skrida denna gräns. Seriebyggda flygplan med överljudshastighet beräknades

dock icke vara i bruk inom den närmaste 10-årsperioden. De tyngsta bomb­

flygplanens räckvidder uppgingo till 0 000 km. Genom reaktionsdrift kunde

bombflygplanens hastighet ökas, men samtidigt nedginge räckvidden. Trans­

portflygplanens räckvidder, lastförmåga och hastighet hade ökats. Övergång

till reaktionsdrift för dessa flygplan vore ej sannolik inom närmaste framtid.

De tekniska möjligheterna för luftlandsättning hade i hög grad ökats

genom förbättrade fallskärmar, som kunde användas vid större hastigheter

och som hade större bärkraft, genom glidplan, som kunde medföra större last,

även medeltunga stridsvagnar, samt genom anordningar på transportplan,

som medgåve landning på mindre och sämre fält än tidigare.

Flygplanens allt större hastigheter och ökade stigförmåga minskade allt

mera förvarningstiden och tiden för luftvärnets målföljning, eldledning och

eldgivning. Det nu gängse luftvärnets verkningsförmåga kunde höjas genom

ökad automatisering av pjäserna, förbättring av instrumenten samt införande

av radar och radartändrör. Salvpjäser för krutraketer hade redan under det

avslutade kriget använts för spärrskjutningar. Vätskedrivna, från marken

2—404 48 Bihav g till riksdagens protokoll 1948.

/ samt. Nr 206.

18

styrda och målsökande luftvärnsprojektiler kunde i framtiden få stor be­

tydelse. Mot de snabbaste robotprojektilerna kunde luftvärnet för närvarande

ej verka.

Flygplanens högre prestanda ökade även kraven på luftbevakning och jakt­

stridsledning. Den optiska luftbevakningen måste redan nu kompletteras med

radar. I den mån anfallsflygets hastigheter närmade sig jaktflygets, bleve det

nödvändigt att skjuta fram radarstationerna längre eller att öka deras räck­

vidd. Mot plan och projektiler med överljudshastigheter torde luftbevakningen

och jaktstridsledningen bli helt beroende av radar. Dennas effektivitet vore

i sin tur beroende av fiendens möjligheter att störa. De snabbaste robotpro­

jektilerna torde icke kunna nedskjutas från jaktplan, eftersom dessa projektiler

alltid kunde beräknas vara överlägsna i hastighet. Det aktiva försvaret mot

dessa projektiler måste därför syfta till att störa deras styrsystem eller att

med sannolikt komplicerade självstyrda projektiler träffa dem i banan.

Beträffande atombombernas användning och verkan kunde man vänta, att

det omfattande forskningsarbete, som nu påginge på många håll, komme att

leda till konstruktion av bomber med mångdubbelt större verkan än de hittills

använda. Åtgärder, som syftade till att förebygga antändning genom värme-

strålning, bleve då av ännu större betydelse än nu. Även mot dylika bomber

torde det dock vara möjligt att bygga effektiva skyddsrum. Hur långt utveck­

lingen av atombomberna komme att gå, kunde i dag icke avgöras, liksom ej

heller i vad män de passiva skyddsmedlen kunde hålla jämna steg därmed. När

flertalet stormakter hunnit lösa problemet att framställa atombomber, kunde

icke förutses med säkerhet. Den av president Truman tillsatta luftförsvars-

kommittén hade uttalat, att man icke kunde lita på att andra stater än Förenta

Staterna icke hade atomvapen i betydande antal i slutet av år 1952. Till denna

uppfattning hade även den svenska forskningsanstalten kommit. Problemet

att utnyttja atomenergien såsom drivkraft syntes ta längre tid att lösa än man

ursprungligen förmodat.

Vid framställning av atombomber eller användning av atomenergi som

kraftkälla uppstode dels radioaktiva biprodukter, dels en strålning, som kunde

göra en del vanliga ämnen radioaktiva. Man syntes därför ha anledning

att räkna med ett helt nytt stridsmedel, radioaktiva ämnen, utspridda på lik­

nande sätt som stridsgaser — i fast form, som vätska eller som gas. Den radio­

aktiva strålningen kunde leda till döden eller medföra bestående eller lång­

variga fysiologiska rubbningar. Medicinska metoder för behandling av skadade

vore ännu icke fullt utvecklade.

Radioaktiva ämnen kunde upptäckas med speciell apparatur. Skyddsrum

kunde konstrueras så, att de utestängde radioaktiv strålning och radioaktiva

ämnen. Någon metod att påverka det radioaktiva sönderfallet torde däremot

icke nu finnas, och det vore därför mycket svårt om ens praktiskt möjligt att

sanera ett med radioaktiva ämnen belagt område. Detta torde bli obeboeligt

för månader och måste därför fullständigt utrymmas.

Vid bakteriologisk krigföring användes organismer, som förorsakade

smittosamma sjukdomar på människor, djur eller växter, eller av dylika orga­

nismer alstrade gifter. Enligt utländska åsikter skulle framställning av smitt­

ämnen kunna ske i vanliga bakteriologiska och kemiska laboratorier till rela­

tivt låga kostnader. Både själva forskningsarbetet och framställningen undan-

droge sig sålunda kontroll av utomstående.

Smittämnen kunde spridas från flygplan eller robotprojektiler eller genom

sabotage. Motåtgärderna kunde bestå i indikering, sanering, vaccinering,

serumbehandling, isolering. Man borde räkna med att stormakterna nu skuUe

kunna föra ett bakteriologiskt krig.

Den tekniska utvecklingen av stridsgaser och underrättelser utifrån tydde

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

19

på att detta stridsmedel kunde bli använt i stor skala i ett kommande krig,

särskilt vid överraskande anfall. Nya stridsgaser med delvis andra verkningar

än de äldre samt nya gasbeläggningsmetoder, möjliggjorda genom flygets och

fjärrvapnens utveckling, kunde komma att ställa stora krav på gasskyddet, icke

minst inom civilförsvaret.

Infraröd strålning kunde icke uppfattas av det mänskliga ögat men kunde

i likhet med radar registreras på en bildskärm. Den kunde utnyttjas för spa

ning och skjutning i mörker utan synlig belysning, för strålkastare på fordon

samt för målsökningsapparatur på robotprojektiler.

De lätta pansar värnsvapnen hade under senaste tid ytterligare utvecklats,

varvid längre skottvidder, ökad precision och bättre verkan uppnåtts. Själva

vapnen vore enkla, lättillverkade och billiga, medan ammunitionen vore för­

hållandevis tung och dyrbar. Underkalibrig ammunition kunde medföra ökad

genomslagsförmåga hos fjärrpansarvapen utan att vajrenvikten behövde ökas.

Förbättrade mintyper vore även att vänta. Möjligheterna att bekämpa pansar­

fordon hade sålunda ökats. I vad mån dessa kunde få ökat skydd med hjälp

av lättmetall, konstmassor eller dylikt kunde icke nu förutsägas.

Parallellt med utvecklingen av de rekylfria pansarbekämpnings vapnen på­

ginge ett framgångsrikt arbete på konstruktion av grovkalibnga infanterivapen

med spränggranater.

Genom automatisering av artilleriet kunde större eldhastigheter uppnås.

Raketartilleri hade redan under kriget nått en betydande utveckling men

på grund av stor spridning, stark flarn- och rökutveckling, som röjde pjäs­

platserna, och avsevärda ammunitionsvikter kunde det åtminstone tills vidare

icke tänkas ersätta annat artilleri. Långskjutande artilleri av V-vapentyp

kunde även bli användbart.

Örlogsfartygens konstruktion anpassades dels med hänsyn till skyddet mot

moderna angreppsmedel, främst atombomber och radioaktiva gaser, dels med

hänsyn till nya fartygsburna vapen. Fartygens fart och aktionsradier komme

sannolikt att ökas. Experiment påginge för att på små fartyg — torpedbåtar —

ersätta nuvarande kolvmotorer med gasturbiner eller eventuellt reaktions

motorer. Större farter i undervattensläge torde komma att avsevärt öka

ubåtarnas verkningsmöjligheter.

Det svåra fartygsartilleriet kunde måhända komma att kompletteras med

eller ersättas av V-vapen. I Förenta Staterna utprovades för närvarande över-

vattensfartyg, som vore speciellt byggda för långdistansraketer, och även

ubåtar kunde tänkas få sådana vapen.

Torpedernas fart, räckvidd och sprängverkan hade ökats. Styrbara, mål­

sökande torpeder för luft- eller undervattensgång torde i framtiden få stor

betydelse.

Överbefälhavaren har framhållit, att samtliga ovan berörda tekniska hjälp­

medel vore föremål för ingående studium inom försvarets forskningsanstalt,

hos de militära förvaltningsmyndigheterna samt inom de organ av olika slag,

som inom och utanför försvaret anlitades för militärtekniskt forsknings- och

utvecklingsarbete. På grund av våra begränsade resurser måste mera djup­

gående forskningar och experiment koncentreras till områden, där vi hade

särskilt goda förutsättningar att lyckas eller där behovet framträdde särskilt

starkt. Andra områden undersöktes blott i den mån så ansåges erforderligt

för att icke farliga luckor skulle uppstå i vår kännedom om det nutida kriget.

Några aktuella frågor på detta område ha av överbefälhavaren belysts, såsom

atomenergiens utnyttjande, arbetet med raketvapen, robotvapen och reaktions-

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

20

drivna projektiler eller farkoster, utnyttjandet av radar samt radiostyrning

och förbindelseteknik, motmedlen mot den teletekniska apparaturen, nya spräng­

ämnen, utveckling av stridsgaser, rök och dimma, brandmaterielfrågor, skyddet

mot bakteriologisk krigföring, utnyttjandet av infraröd strålning, utveckling

av vapentekniken samt fartygs- och flygmaterielen ävensom metoderna för

konservering av materielen i förråd. Överbefälhavaren har i detta sammanhang

betonat, att militär forsknings- och försöksverksamhet icke vore endast en

teknisk angelägenhet utan i minst lika hög grad en strategisk-taktisk.

Vid det militärtekniska utvecklingsarbetet gällde det enligt överbefäl­

havarens mening icke endast att följa med i nyskapandet utan även att med ut­

nyttjande av krigserfarenheter, vetenskapliga framsteg och nya uppfinningar

förbättra redan existerande stridsmedel och stridsmetoder. De forsknings­

resultat och erfarenheter, som hittills stode till buds, gåve underlag icke för

revolutionerande förändringar men väl för tekniska förbättringar, som i flera

fall skulle avsevärt höja effektiviteten och som efter hand borde genomföras.

Större förändringar droge emellertid stora kostnader. En liten stat, som icke

hade stormaktens resurser, måste i många fall nöja sig med det användbara

och avstå från det exklusiva. Av beredskapsskäl kunde vapen icke slopas utan

ersättning, även om de ej längre vore fullt moderna. Allra minst borde be­

prövade stridsmedel och stridsmetoder vrakas för nyheter, vilkas värde icke

bestyrkts eller vilka ännu icke praktiskt utformats. Vi måste därför tills

vidare i stor utsträckning bygga på nuvarande grundval och söka följa med

utvecklingen genom partiella reformer.

Chefen för armén har i förevarande avseende anfört i huvudsak följande

synpunkter.

Även i andra världskrigets sista skede genomfördes lantoperationer på alla

krigsskådeplatser av arméer, som i stort sett i sig innefattade stridsmedel

och organisationsformer av hävdvunnen art. Det vore ej sannolikt, att man

redan inom kort hos oss komme till resultat, på vilka man kunde bygga en

radikal ombeväpning eller omorganisation av lantstridskrafterna. Till följd

härav måste de konventionella stridsmedlen och de organisationer i form av

truppförband o. s. v., som vore bärare av dessa, vidmakthållas tills så skett.

I fråga om luftvärnet hade enligt arméchefens mening utvecklingslinjerna

redan klarnat i vad avsåge möjligheter till verkan mot även hypersnabba flyg­

plan. Genom materiella förbättringar — utnyttjande av radar, moderna cen­

tralinstrument, maskinriktning och fjärrstyrning av pjäser samt vissa bety­

delsefulla förändringar av ammunition — funnes redan nu möjligheter att

åstadkomma mångdubbelt större verkan av luftvärnets eld. Lösningen av

frågan om ett praktiskt utnyttjande av robotprojektiler eller dylikt för luft-

målsbekämpning syntes däremot alltjämt vara avlägsen.

För att luftvärnet skulle kunna lösa sina viktiga uppgifter icke blott för

stridskrafternas operationsfrihet utan jämväl och icke minst för hemortens

skydd måste dess materiel ständigt stå på toppen av modernitet.

Särskild uppmärksamhet syntes böra ägnas stridsmedel av ny typ, närmast

raketvapen och robotprojektiler. Ett förstahandsobjekt för den fortsatta forsk­

ningen på luftvärnets område borde vara motmedel mot robotprojektiler med

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kuugl. Maj-.ts proposition nr 206.

21

överljudshastighet, varvid ett medel kunde tänkas vara målsökande luftvärns-

raketer.

Krigserfarenheterna visade artilleriets starkt ökade betydelse. Ingenting

hade framkommit, som talade mot att »konventionella» artilleripjäser för avse­

värd tid framåt komme att utgöra stommen i och huvuddelen av artilleribe-

väpningen. En förskjutning mot mera tungt och långskjutande artilleri —

oftast i självgående lavettage — hade däremot gjort sig märkbar. Vapen av

såväl kortdistansrakettyp som lång- och fjärrskjutande typer (V-typer) syntes

dock inom en nära framtid ha nått en sådan utveckling och betydelse, att frågan

om deras inordnande i vårt artilleri kunde bli aktuell. En reducering av artil­

leriets fredsorganisation kunde därför icke anses välbetänkt.

Även om utvecklingen beträffande pansrade stridsfordon vore svår att för­

utsäga och utnyttjandet av projektiler med riktad sprängverkan mot pansar

otvivelaktigt medfört, att stridsfordonen blivit mera sårbara än tidigare, hade

detta, av föreliggande underrättelser från utlandet att döma, icke medfört, att

pansarförbandens värde ifrågasatts.

Möjligheterna till lufttransport av stridsvagnsförband hade ökat. En snabb

förstärkning av pansarvärnet vid alla truppslag vore därför oundgängligen

nödvändig. För det direkta närförsvaret syntes härvid en godtagbar lösning

under den närmaste tiden vara att förvänta i granatgeväret.

Utvecklingen beträffande den personliga beväpningen företedde vid alla

truppslag en tydlig strävan mot ökad användning av automatvapen. Med hän­

syn till den nutida stridens karaktär och hastigt skiftande lägen löpte alla

delar av arméstridskrafterna nu mera än förr risk att råka in i infanteristrider

av större eller mindre omfattning. En förbättring av den personliga beväp­

ningen vid alla truppslag och tilldelning av automatvapen till varje fordon

vore därför nödvändig.

Genom den nutida krigföringens karaktär med operationer på från varandra

långt avlägsna platser, snabba lägesförändringar och spridd gruppering måste

sambandet alltmera upprätthållas med signalmedel. Fn oerhörd utveckling

hade under kriget ägt rum på det teletekniska området. En höjning av signal-

materielens, främst radiomaterielens, kvalitet och kvantitet vore därför nöd­

vändig.

Det moderna kriget ställde krav på ökad rörlighet, ökad terrängframkom­

lighet och ökad eldkraft hos krigsorganisationen.

Arméns nuvarande krigsorganisation motsvarade i många väsentliga avse­

enden icke den senaste utvecklingen på krigskonstens och teknikens områden.

Den byggde snarast på erfarenheter från de första åren av andra världs­

kriget. I stort sett erbjöde vår nuvarande krigsorganisation bilden av ett efter

förhållandena inom olika delar av vårt land avpassat lokalförsvar, kompletterat

med rörliga stridskrafter av högre kvalitet. Arméchefen ansåge, att knappast

ens ett ekonomiskt nödläge kunde motivera ett kvarblivande vid nuvarande

materiella standard på sätt, försvarskommitténs förslag innebure.

Militärbefälhavaren för 7. militärområdet har framhållit, att det inför den

krigstekniska utvecklingen, med alltmera ökade möjligheter till flyganfall, luft­

landsättning och kustinvasion, vore omotiverat att minska våra stridskrafters

kvantitet. Ett anfall mot Sverige komme säkerligen att inledas med anfall av

förstklassiga flygförband, luftlandsättningstrupp av elitkaraktär med hyper­

modern vapenutrustning samt, vid kustinvasion, av likaledes förstklassiga för­

band med grundlig utbildning och väl försedda med effektiva vapen. Mot

22

dylika trupper vore ett försvar baserat främst på hemvärn eller på lokalför-

svarsförband av nuvarande art dömt att snabbt bryta samman. Det vore önsk­

värt med förbättrad vapenutrustning för lokalförsvarsförband och hemvärn

samt nödvändigt, att dessa trupper under strid samverkade med talrika lätt­

rörliga och slagkraftiga fältförband. Dessa senare vore de enda trupper, som

kunde hållas någorlunda kvalitativt likvärdiga med en motståndare. Vidare

erfordrades, att särskilt de för strandförsvar insatta förbanden kunde stödja

sig på starka och tidsenliga befästningar.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har beklagat, att försvarskom-

mittén icke dragit ut konsekvenserna av lärdomarna från krigserfarenheterna.

Förslaget vittnade om en stelhet i vapentekniskt och organisatoriskt hän­

seende, som kunde bli mycket svår att övervinna. Utvecklingen beträffande

raketvapen och fjärrvapen samt inom luftvärnet kunde ändra grundvalarna

för luftförsvaret. Det vore icke uteslutet, att genom denna utveckling jaktens

dominerande roll konnne att övertagas av luftvärnet. Ett effektivt pansarvärn

och minor erfordrades såsom motmedel mot stridsvagnar. Utvecklingen visade

nödvändigheten av ökning av artilleriet i stället för minskning. Genom under-

kalibrering av artilleriet erhölles medel att bekämpa fientligt artilleri. Plats

inom organisationen för robotflyg och atombomber borde i tid förberedas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har framhållit betydelsen av

forskning beträffande såväl nya stridsmedel och motmedel mot dessa som

modernisering och effektivisering av traditionella vapen. Det syntes ound­

gängligen nödvändigt, att främst vårt svaga och delvis omoderna pansarvärn

och luftvärn genom nyanskaffning moderniserades och utökades. Man borde

bland annat undersöka möjligheten att skaffa en artilleristisk enhetspjäs på

bandlavettage, användbar såväl för pansarvärn och luftvärn som för vanlig

artillerield. Försök i sådan riktning påginge i Amerika. Särskilt betydelsefull

för Yl. militärområdet vore utvecklingen av krigföringen inom polarregionen.

Marinledningen har lämnat en omfattande utblick över sjökrigsmaterielens

sannolika framtida utveckling. Framtidsutblicken begränsades till den rent

tekniska sidan. Marinledningen har härom anfört i huvudsak följande.

Atomvapnets användning syntes för lång tid framåt vara bunden vid

någon form av flygburen atombomb eller reaktionsdriven bärare av atom-

sprängladdningen och till sin karaktär komme atomvapnet att i princip förbli

ett huvudsakligen strategiskt vapen, ej lämpat för taktiskt bruk till sjöss.

Tänkbart vore dock, att dess användande mot en landstigningsoperation kunde

anses lönande. Skyddsmedel mot atomvapen vore att söka dels i bergrums-

förläggning, dels i åtgärder av fartygskonstruktiv och taktisk art, de sist­

nämnda främst syftande till en lämplig spridning av skyddsföremålen. Genom

sådana åtgärder kunde uppnås i ena fallet fullt skydd, i andra fallet en be­

gränsning av totalförluster till endast ett fartyg för varje fälld atombomb.

Även om reaktion svapnens betydelse kunde förväntas bli stor, moti­

verade deras karaktär en kritisk inställning till deras möjligheter att övertaga

det konventionella artilleriets roll. Reaktionsvapnen följde i stort sett två ut­

vecklingslinjer: de luftburna med för närvarande underljudshastighet och de

icke luftburna med sluthastigheter 2—3 gånger så stora som ljudets. Då hög

hastighet stode i motsatsförhållande till kraven på styrbarhet och precision,

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

23

komme de icke luftbuma reaktionsvapnen med sina stora hastigheter och räck­

vidder att tillhöra de strategiska vapnen, medan de med måttliga hastigheter

kunde tänkas utvecklas till sjötaktiskt användbara vapen och i så fall övertaga

det svåra artilleriets plats. Sannolikheten för att reaktionsvapnen skulle ersätta

artilleriet vore störst för det svåra artilleriet, medan det medelsvåra allmåls-

artilleriet tills vidare icke lämpligen kunde ersättas med reaktionsvapen. Där­

emot erbjöde för våra förhållanden lufttorpeden en lovande utvecklingslinje

som komplement till det konventionella torpedvapnet.

Artilleriets egenskaper, främst dess goda precision, hade på alla ut­

vecklingsstadier givit det en obestridd rangplats bland sjökrigets vapen såväl

för strategiska som taktiska uppgifter. Inför den utveckling, som nu kunde

väntas, vore det sannolikt, att de strategiska uppgifterna i vissa fall kunde

komma att övertagas av reaktionsvapen. För de taktiska uppgifterna däremot

komme artilleriet att bibehålla sin ställning lång tid framåt. Artilleriets huvud­

problem vore därför att med bibehållen eller ökad effekt kunna svara upp

mot den ökning av målhastigheterna, som karakteriserade utvecklingen. De

tidsvinster, som uppnåtts med anlitande av radar, fjärrstyrd maskinriktning

och målföljning, automatiserad langning och laddning, fjärravfyring och ökad

utgångshastighet, vore redan nu mycket stora. Av särskild betydelse vore denna

utveckling för htftvärnet.

Torpedvapnets utveckling följde i princip samma linjer som artilleriet.

Med anlitande av effektivare torpedmaskinerier syntes torpedfarter på omkring

60 knop på kortare distanser möjliga inom en nära framtid eller ock en räck­

viddsökning med upp till 200 %. Viktigare än farten vore dock frågan om

torpedens styrning, varvid utvecklingen fört fram till den fjärrstyrda och mål-

sökande torpeden, mycket svår att undvika genom undanmanövrer av mål­

fartyget. Avståndsinitiering av sprängladdningen vidgade torpedens träff­

möjligheter och verkningsområde. Som komplement till vattentorpeden kunde

lufttorpeden erbjuda fördelar med sin omkring 10 gånger högre fart och helt

bestrykande bana. Medan dess verkan riktade sig mot fartygens övervattens-

delar och därför i första hand vore av nedhållande karaktär, komme vatten-

torpeden att bibehålla sin ställning som destruktivt vapen.

An ti ubåts vapen hade under kriget fått ökad betydelse och undergått

stark utveckling i avseende på såväl de spanande och målsökande hjälpmedlen

som sjunkbombmaterielen. Sjunkbombvapnet hade sitt tidsproblem koncen­

trerat till sjunkhastigheten, som ökats 3 ä 4 gånger genom raketdrift under

vattnet. Massverkan medelst salvskjutning, avståndständning och förbättrade

eldledningsanordningar hade fört sjunkbombvapnet in på en utvecklings­

linje, som kunde föra det fram mot precisionsvapnens klass.

Min vapnet vore det bland sjökrigets vapen, som måhända undergått den

starkaste karaktärsändringen, vilken främst hänförde sig till sättet för minans

tändning. Den tidigare erforderliga kontakten mellan mina och fartyg vore

ej längre nödvändig, sedan olika former av fjärrpåverkad utlösning tillkommit.

Härigenom mångfaldigades minans verkningsområde, verkan mot målet öka­

des, varjämte olika typer av utlösningsfördröjning försvårade minsvepnings-

arbetet, gjorde det mera tidsödande och tvingade till ett ständigt utexperi-

menterande av nya svepmetoder, vilka i sin tur ställde ökade krav på svep­

fartygens typutformning, antal och kvalitet.

Flygvapnets samverkan med sjöstridskrafterna krävde för sin taktiska

ledning från fartygen en i deras stridsledningsorganisation ingående flygled­

ningsorganisation.

Ännu förelåge icke några konkreta underlag för bedömning av fartygs­

typernas framtida utformning. Stor ovisshet omgåve exempelvis frågan,

huruvida reaktionsvapnens användbarhet på fartyg i framtiden komme att

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

24

ligga på det strategiska eller taktiska planet. Denna frågas lösning bleve i

stor utsträckning avgörande för de framtida flottornas typsammansättning,

taktiska uppträdande och uppgiftsområde. Tankegångar av detta slag syntes

ligga bakom vissa amerikanska uttalanden, vari skisserats en förutsedd typ-

differentiering med starkt strategiskt inslag. Strategiska uppgifter för sjö­

stridskrafter vore i och för sig intet nytt. Det nya låge i att fartygsburna

vapen, bättre lämpade för detta ändamål än de konventionella, förutsattes

komma att stå till förfogande. Konsekvensen bleve, att vissa fartygstyper

ersattes med eller delvis omvandlades till strategiska typer, medan andra för

utsattes kvarstå som taktiska fartygstyper, nämligen kryssaren med konven­

tionellt artilleri eller tunga raketvapen, jagaren och ubåten, den senare även

i strategisk version.

Ehuru avpassad efter amerikanska flottans uppgiftsområde vore denna prog­

nos av stort intresse även för en jämförande bedömning av vår flottas framtida

typutveckling. Prognosen överensstämde sålunda nära med marinledningens

uppfattning om utvecklingen av våra operativa sjöstridskrafters sammansätt­

ning. Flottans uppgift kunde emellertid för vårt vidkommande principiellt

begränsas till taktisk verksamhet och flottan kunde alltså vara sammansatt av

taktiska fartygstyper. Förutom de operativa sjöstridskrafterna erfordrades

även andra enheter, bland vilka minsveparna vore de viktigaste.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att han kunde ansluta sig till vad för-

svarskommittén anfört rörande luftkrigföringens roll i ett nutida krig men

därutöver ville inskärpa, att de enligt krigserfarenheterna mest betydelsefulla

nya dragen i detta hänseende vore följande:

1) Luftkrigföringen mot hemorten kan, såväl med som utan atombomber,

framkalla krigsavgörande resultat, utan att invasion behöver tillgripas. Mot

medlet häremot är ett dag- och nattjaktflyg — tillräckligt talrikt för att täcka

de viktigaste anfallsriktningarna och tillräckligt uthålligt för att icke ned-

kämpas alltför snabbt — stött av luftbevakning och luftvärn ävensom ett väl­

organiserat och personalkrävande civilförsvar. (Exempel: Tyskland 1944—45,

Japan 1945).

2) Luftanfall mot huvudstad, kommunikationer och mobiliseringseentra

såsom krigsöppning kunna lamslå motståndskraften även hos en till synes

stark militärmakt, om beredskapen är låg och luftförsvaret svagt. (Exempel:

Jugoslavien 1941).

3) Kustinvasion och gränsinvasion kunna icke igångsättas eller med fram­

gång genomföras, förrän den anfallande nedkämpat den försvarandes jaktflyg.

Ett väl organiserat och lett jaktflyg med erforderliga reserver kan icke ned-

kämpas utan betydande kraftinsats av flyg och tidsödande operationer. (Exem­

pel: England 1940, Normandie 1944.)

4) Luftinvasion är en sannolik betvingelsemetod. Den kan bli ytterst farlig,

om den icke mötes främst med jaktflyg och därefter — om erforderligt — med

lättrörliga trupper på marken. Den torde icke igångsättas så länge ett aktivt

jaktflyg existerar. (Exempel: Kreta 1941, Västeuropa 1944—45.)

5) Lantstridskrafter ha i regel icke varit i stånd att föra ett segt och ut­

hålligt försvar, om de samtidigt anfallas på marken och i luften utan att

fiendens flyg bekämpas i luften. (Exempel: Polen 1939, Västeuropa 1940,

Stilla Havet 1944—45.) Endast då terrängen varit särskilt gynnsam, har

undantag härifrån förekommit. (Exempel: Finland 1939, Italien 1944.)

6) Sjöstridskrafter ha, om de utsatts för ohämmade fientliga flyganfall,

satts ur stridbart skick eller icke kunnat utnyttja sin operationsförmåga, till

och med om de varit överlägsna fiendens sjöstridskrafter. Sjöförbindelserna

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

25

ha för afl vara, skyddade måst tryggas av både sjö- och flygstridskrafter.

(Exempel: Medelhavet 1941—43, Stilla Havet 1941—45.)

7) Åttackflyg är ett verksamt medel i försvaret mot gränsinvasion och kust­

invasion, om det skyddas av jaktflyg. (Exempel: Kanalhamnarna 1940, Nord-

Afrika 1942, Stilla Havet 1943.)''Frånvaron av attackflyg på försvarssidan

innebär stora lättnader och stor tidsvinst för den anfallande. (Exempel: Norge

1940, Normandie 1944).

8) Flygspaning är nödvändig för planläggning av alla operationer och

förebyggande av strategisk och taktisk överraskning.

9) Undsättningsexpeditioner till allierade ha tagit tid att besluta, organi­

sera och genomföra. Otillräckligt luftförsvarade sådana ha katastrofalt miss­

lyckats. (Exempel: Norge, Grekland.) Då det rått brist, på flygstridskrafter

och angriparen varit stark i luften, har hjälpen helt uteblivit. (Fixempel: Frank­

rike 1940.)

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

chefen för flygvapnet anfört i huvudsak följande.

Det vore en vanlig misstolkning av krigserfarenheterna, att de polska, hol­

ländska, belgiska och franska flygvapnens ringa verkan och uthållighet under

det senaste kriget kunde tjäna som bevis för att^ även ett svenskt flygvapen

snabbt skulle sopas bort, kanske redan från krigsutbrottet. Man förbisåge

härvid, att förstnämnda länders flygvapen — ehuru numeriskt icke oansenliga

— i fråga om sammansättning och ledning icke motsvarat moderna krav. De

hade fått karaktären av bivapen till armén med spaning och samverkan på

slagfältet till huvuduppgifter. De hade därför saknat enhetlig ledning och

varit splittrade på arméns större operativa enheter. Flygvapnen hade också

överraskats under låg beredskap och hade icke vidtagit betryggande anord­

ningar för skyddad krigsbasering. De försvarande lantstridskrafternas uthål­

lighet inför det kombinerade trycket från luften och marken blev obetydligt

— från 5 till 38 dagar i de anförda exemplen. Ett väl sammansatt och lett

flygvapens uthållighet framginge i stället av slaget om England 1940. Det

engelska jaktflygets linjestyrka var ej större än att en motsvarande skulle

kunna uppnås inom ett svenskt försvar, som — i jämförelse med ett stormakts-

flyg — däremot ej behövde belastas med något dyrbart bombflyg.

Utvecklingen efter kriget visade, att stormakterna byggde vidare på krigs­

erfarenheterna. I Förenta Staterna lades tonvikten på en strategisk luftflotta

med långtgående bombplan för atombomber och andra bomber jämte eskort-

jaktförband. Flygvapnet avsåges skola fördubblas från 1947 till 1949. I Stor­

britannien bibehölles det strategiska bombflyget som flygvapnets kärna sam­

tidigt som man genom teknisk effektivering av jaktflyget och dess ledning be­

redde sig på att motstå en offensiv från kontinenten. I det brittiska försvars-

programmet hade bibehållandet av flygvapnets organisation och slagkraft i

fråga om angelägenhetsgrad placerats näst efter den tekniska forskningen,

före flottan och armén. I Sovjetunionen utbyggdes ett strategiskt bombvapen.

Inom alla stormakterna övades speciellt luftinvasioner och byggdes härför av­

sedda trupptransportplan med avsevärt högre kapacitet än tidigare.

Slutsatsen härav bleve, att ett kommande krig i ännu högre grad än andra

världskriget komme att kännetecknas av operationer i luften. Förhållandena

vore sfi. förändrade i förhållande till 1941, då vår nuvarande försvarsordning

utformades, att beteckningen »omvälvande» vore väl på sin plats.

Då införandet av reaktionsdrift ginge i snabbare takt vid jaktflyget än vid

bombflyget, hade skillnaden i prestanda mellan dessa båda flygslag ökats.

Därest,'försvararen hade ett tillräckligt, starkt reaktionsjaktflyg, hade därför

hans möjligheter att föra ett framgångsrikt försvar ii v en ökats. Samtidigt hade

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

26

möjligheterna att genom offensivt uppträdande nedkämpa detta jaktflyg mins­

kat, såvida angriparen icke ägde mycket närbelägna baser för sina reaktions-

jaktförband. Dessa fördelar på försvarssidan komme att avtaga, då bombtor-

banden bleve reaktionsdrivna, vilket beräknades vara allmänt genomfört först

mot tioårsperiodens slut. Jaktflyget beräknades även framdeles vara det ut­

slagsgivande försvarsmedlet i luftkrigföringen.

Då försvarskommittén framhållit ovissheten i fråga om den militärtekniska

utvecklingen, torde den — vad luftkrigföringen beträffar — främst ha avsett

robotvapnens framtida användning och betydelse. Beträffande dessa vapen

påginge utvecklingsarbete inom alla stormakter. Detta hade likväl ej hindrat,

att flygvapnen alltjämt organiserades med flygförband för strategisk offensiv

och för offensivt stöd vid invasioner. Härav följde oavvisliga krav på ett

tillfredsställande jaktflyg hos den försvarande, oavsett vilka försvarsmedel

som kunde komma att befinnas lämpligast mot robotvapen. Robotvapen av

A l-typ med underljudshastighet bekämpades för övrigt på samma sätt som

bombplan. Robotvapen av Y1 typ med överljudshastighet vore ännu mycket

långt från sin tekniska lösning. Robotvapen av V2-typ kunde under överskåd­

lig tid icke bekämpas i luften utan måste mötas med anfall mot baserna.

Sådana anfall kunde utföras endast av bomb- eller attackförband.

Ett starkt jaktflyg vore därför första förutsättningen för framgång även i

ett endast uppehållande försvar i ett nutida krig och så syntes komma att vara

fallet inom överskådlig tid. I en modern krigsmakt, vars uppgift vore strate­

gisk defensiv, erfordrades därjämte såväl attack- som spaningsflyg.

Chefen för flygvapnet har i fortsättningen skisserat de enligt hans uppfatt­

ning sannolika huvuddragen av ett framtida anfallskrig, i vilket första hindret

att övervinna för angriparen vore ett starkt luftförsvar, och därvid betonat

flygvapnets utslagsgivande betydelse för det totala försvaret.

Chefen för flygvapnet framhåller vidare, att de sannolika följderna av att

försumma motmedlen mot eu angripares luftkrigföring kunde bli nedbrytande

icke blott för stridskrafterna utan även för hela samhällsmaskineriet och fol­

kets försörjning såväl under kriget som måhända många år efter krigets slut.

Luftanfall i ett krigs inledningsskede mot huvudstaden, administrativa centra

i landsorten, järnvägarna och kraftförsörjningen kunde lamslå den centrala

och lokala ledningen av det civila och militära försvaret, omöjliggöra nöd­

vändiga civila och militära transporter och förorsaka kaos i den civila försörj­

ningen och den militära mobiliseringen samt i utrymningsarbetet. Samtidigt

som krigsförberedelsernas planenliga genomförande förhindrades, försvårades

övergång till improviserade åtgärder i motsvarande syfte, då ledningscentra

och signalförbindelser förstörts. Härtill komme angrepp mot stridskrafterna

och deras baser. Krigsmaktens möjligheter att motstå en invasion bleve väsent­

ligt reducerade redan innan en sådan påbörjats.

Därest angriparen icke eftersträvade en snabb invasion, komme luftanfallen

mot hemorten att fortsätta som huvudsaklig betvingelsemetod. Anfall komme

härvid att riktas mot bland annat storstäder, viktigare järnvägar, som hölles

kontinuerligt avbrutna, samt mot kraftförsörjningen, som sattes ur funktion.

Kraven på reparations- och röjningsarbeten komme att ställa civilförsvaret

inför olösliga uppgifter. Såväl befolkningens som krigsmaktens uthållighet

bleve kort i jämförelse med vad förhållandet skulle vara, om anfallen i regel

kunde mötas i luften. — Om snabb ockupation åsyftades, torde invasion

igångsättas parallellt med fortsatta luftanfall mot kommunikationer och för­

sörjning. I brist på aktivt luftförsvar kunde de avsedda invasionsområdena

genom luftanfall isoleras från tillförsel utifrån och försvararens stridskrafter

kunde nedkämpas del efter del, utan att han kunde föra fram rörliga reserver.

Här angivna vådor av ett svagt luftförsvar kunde visserligen reduceras, om

Kungl. Alaj:ts proposition nr 206.

27

den politiska och militära beredskapen mot anfall vore så hög, att krigsmakten

och civilförsvaret mobiliserats och utrymning skett i god tid. Möjligheterna

för såväl hemorten som stridskrafterna att hålla ut måste dock bli relativt

små, om angriparens flyg redan efter kort tid bleve i stand att operera utan

hänsyn till försvarande flyg. Kostnader, som nedlagts på invasionsförsvaret,

kunde visa sig vara till föga nytta, om luftförsvaret försummats sa mycket, att

enbart angriparens luftanfall kunde framtvinga avgörandet.

Flygförvaltningen har belyst, hur man inom stormakterna ser på utveck­

lingen i stort genom att hänvisa till en utredning, som i Förenta Staterna

verkställts av en av presidenten tillsatt luftförsvarskommission och vars resul­

tat framlagts i en rapport i början av innevarande år. Kommissionen, som

bestått av fem civila ledamöter och haft presidentens direktiv att se proble­

met ur vidast möjliga synvinkel, hade utarbetat sin rapport efter hörande av

bland annat representanter för alla tre försvarsgrenarna. Enligt flygförvalt­

ningens mening hade man i Förenta Staterna väsentligt bättre möjligheter än

här i landet att förutsäga den sannolika militärtekniska utvecklingen. Den

amerikanska kommissionens rekommendationer ginge bland annat ut på att

anslagen till flygvapnet (utom marinflyget) i förhållande till innevarande

budgetår skulle ökas med cirka 45 % under 1948 och cirka 90 ^ undei 1949.

Den föreslagna anslagsökningen för marinflyget vore av liknande storleks­

ordning.

Beträffande den flygtekniska utvecklingen har flygförvaltningen på grund­

val av flygteknikens nuvarande ståndpunkt samt de utvecklingstendenser, som

kunna iakttagas, ställt följande prognos för den närmaste tioårsperioden i

vad avser bemannade flygplan.

1. Inom cirka 5 år:

.

Alla jaktflygplan äro reaktionsdrivna med maximihastigheter, som alltmer

närma sig ljudhastigheten och troligen komma att liggå inom omiådet 1 000

1 150 km/tim.

.

,

Bombflygplan av tyngre typer äro fortfarande sannolikt propelierdnvna med

maximihastighet sannolikt inom området 700 750 km/tim. och med opera-

tionshöjd upp till cirka 12 000 m.

2. Inom cirka 10 år:

Av jaktflygplan torde framkomma några olika huvudtyper, av vilka iol-

jande bedömas sannolika.

a) Jaktflygplan av extrem interceptortyp (för ortsförsvar) med maxinii-

hastigheter för vissa typer över ljudhastigheten upp till storleksordningen

1 500 km/tim. Vissa typer jaktflygplan torde ha såväl reaktionsmotor som

raketmotor, den senare för tillsatsdrivkraft bland annat under stigning och då

maximihastighet erfordras. Sannolikt framkomma jämsides även typer med

enbart raketmotor och som följd härav mycket kort flygtid. Operationshojden

torde uppgå till minst 15 000 m eller däröver för båda typerna.

b) Eskort-jaktflygplan av tyngre typ med reaktionsmotorer och relativt

lång flygsträcka för eskort över långa distanser. Maximihastigheten torde för

dessa fortfarande ligga under ljudhastigheten, sannolikt i området 1 000—

1 150 km/tim. Operationshöjden torde uppgå till cirka 15 000 m eller möjligen

däröver.

.

,

,

Bombflygplan torde efter hand komma att utrustas med reaktionsmotorer och

få maximihastigheter av storleksordningen 900—1 000 km/tim. och operations-

höjd av minst 12 000 in, möjligen närmare 15 000 m.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

28

^ lygiörvaltningen har i anslutning härtill framhållit, att utvecklingen av

n)'a flygplantyper kontinuerligt påginge inom landet för att man skulle kunna

hålla jämna steg med utvecklingen utomlands. En förutsättning för konstruk­

tion av högvärdiga, moderna krigsflygplan vore dock tillräckliga forsknings­

resurser och en intensivt bedriven flygteknisk forskning.

Flygförvaltningen har därefter gått in på frågan om nya vapen och

framhållit, hurusom vid andra världskrigets slut i Tyskland hade utvecklats

robotvapen till sådan teknisk ståndpunkt och i sådan omfattning, att de

redan då hade betydelse för krigföringen. Inom stormakterna lades för när­

varande stor vikt vid arbetet på detta område och betydande anslag avsåges

föi ändamålet. Beträffande utvecklingstendenserna har flygförvaltningen

vidare anfört i huvudsak följande.

I fråga om robotvapen för offensiva ändamål tydde vad som vore känt av

utvecklingen utomlands på att de robotflygplan, som kunde väntas vara i

tjänst under de närmaste 5—10 åren, komme att flyga med hastighet lägre än

ljudets och sannolikt ej över 1 000 km/tim. De komme därför att vara mycket

mera sårbara för snabba jaktflygplan än bemannade bombflygplan, vilket be­

rodde på deras begränsade fart och oförmåga att göra undanmanövrer även­

som på frånvaron av defensiv beväpning. Detta förhållande, som kraftigt

understrukits av nyssnämnda amerikanska kommission, visade att under de

närmaste 5—10 åren det säkraste motmedlet mot robotflygplan vore moderna,

snabba och väl beväpnade jaktflygplan. Den amerikanska kommissionen hade

även framhållit, att bemannade bombflygplan under överskådlig tid komme

att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i en strategisk

luftkrigföring.

Beträffande robotvapen för defensiva ändamål nedlades utomlands

mycket arbete på utveckling av styrda raketdrivna luftvärnsprojektiler,

vilka i jämförelse med nuvarande luftvärnsartilleri avsåges få större träff­

sannolikhet, större verkan av det enskilda skottet samt större räckvidd. Ännu

funnes emellertid såvitt känt ingen typ utvecklad till praktisk användbarhet

och det kunde ej heller förutsägas, när så kunde bli fallet, Detta samman­

hängde med de många svåra problem, som måste lösas i fråga om dessa luft-

värnsprojektilers styrning. Härtill komme, att deras styrsystem kunde förut­

ses bli utsatt för störning av olika slag. Det måste sålunda fastslås, att det

enda effektiva och tillförlitliga motmedlet i luftkriget allt fortfarande ut­

gjordes av jaktflyg. När styrda raketprojektiler komme att utvecklas, torde de

i första hand kunna utföras som flygplanburna typer och sålunda utgöra en för­

stärkning av jaktflygplanens beväpning. Problemen beträffande styrning

m. m. bedömdes nämligen i detta fall icke vara så svårlösta som för markbase­

rade styrda luftvärnsprojektiler.

Det nyssnämnda gällde bekämpning av robotflygplan med hastighet av­

sevärt under ljudhastigheten. Mot robotprojektiler av typen V 2 med hastig­

het långt över ljudhastigheten funnes allt fortfarande intet annat motmedel

känt än bekämpning av utskjutningsbaserna m. m. För bekämpning av utskjut-

ningsbaser och styrstationer vore för närvarande attackflyg det enda vapen

som kunde insättas.

Beträffande utvecklingen av robotvapen inom landet gällde sålunda som

huvuduppgifter dels att skaffa sådan erfarenhet av robotvapen, att effektiva

motmedel kunde framställas, dels att komplettera i första hand jakt- och

attackflyg samt luftvärn med sådana vapen för att öka försvarets effektivitet.

Eget forsknings- och utvecklingsarbete torde vara av stor betydelse, enär möj-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kiingl. Maj.ts proposition nr 206.

29

ligheterna att erhålla kännedom om utländska robotvapens konstruktion själv­

fallet vore begränsade.

Problemen vid arbetet på robotvapen vore i hög grad likartade för olika

typer, oavsett användningsändamål, varför man i stor utsträckning måste

anlita samma forskningsanstalter, industrier etc. De aerodynamiska och kon­

struktiva problemen vore sålunda i stor utsträckning desamma, varjämte lik

artad styrapparatur kunde bli användbar för flera olika typer. Det vore så­

lunda klart, att utvecklingsarbetet i varje fall måste bedrivas i intim sam­

verkan mellan berörda försvarsgrenar och andra parter. Många skäl talade för

att utveckling av likartade typer sammanfördes under ledning av en för­

svarsgren, som besutte den mesta expertisen och största erfarenheten på om­

rådet. Enär aerodynamiska, konstruktions- och styrningsproblem av liknande

art som för flygplan förelåge beträffande de flesta robotvapen, talade starka

skäl för att sammanföra en stor del av nämnda utvecklingsarbete under flyg­

vapnet. I detta sammanhang kunde anföras, att i Förenta Staterna all forsk­

ning och utveckling i fråga om robotflygplan och robotprojektiler utfördes

under amerikanska flygvapnets ledning och ansvar, oavsett inom vilka för­

svarsgrenar nämnda vapen avsåges skola användas. Motsvarande förhållande

gällde i England.

Arméförvaltningen har framhållit att begränsningen i våra ekonomiska

möjligheter och forskningsresurser samt i vår industriella kapacitet på vissa

områden måste för vårt vidkommande leda till en annan målsättning för den

krigstekniska utvecklingen än vad fallet vore inom en stormakt. Med hänsyn

till den intensiva forskningsverksamhet, som nu bedreves inom stormakterna,

måste man vid ett krigsutbrott inom den närmaste tiden räkna med att nya

vapen av olika slag komme att tagas i bruk. De nya stridsmedlen komme av

naturliga skäl att hos stormakterna erhålla en utformning främst i offensivt

syfte. För den stat, vars försvarsmakt vore avsedd för strategisk defensiv,

kunde arbetet på att skapa skydd mot nya anfallsvapen i form av aktiva mot-

medel och passiva åtgärder komma att träda i förgrunden. Ett omfattande

forsknings- och försöksarbete måste pågå för att genom förbättringar och

kompletteringar höja effektiviteten av arméstridskrafternas utrustning. Prin­

cipiellt nya stridsmedel, som toges i bruk av stormakterna, borde icke a priori

förutsättas skola ingå även i ett litet lands krigsmakt och därmed möjligen

mer eller mindre radikalt förändra dennas struktur. Det förhållandet, att stor­

makterna innehade eller komme att anskaffa ett flertal nya vapen med starkt

ökad förstörelseverkan, vore icke tillräcklig anledning att radikalt omskapa

vårt försvars organisation eller beväpning. Utveckling och förbättring av

stridsmedlen skedde med olika hastighet för skilda slag av stridsmedel.

Ämbetsverket ville poängtera kravet på moderniseringsåtgärder för höjande

av luftvärnets effektivitet.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har anmärkt, att försvarskommittén icke

beaktat de konsekvenser, till vilka (ten krigstekniska utvecklingen ledde för

militärsjukvårdens del. Exempelvis atombomber, raketvapen, reaktionsdrivna

projektiler eller farkoster kunde förväntas i ett framtida krig medföra en

ökning av avtalet patienter med helt andra och svårare skador än man hittills

haft att räkna med. Till följd av de moderna förstörelsemedlens stora räck

30

vidd bleve det nödvändigt att samtidigt på en mängd olika för angrepp ut­

satta platser omhändertaga sårade och snabbt befordra dem till vårdanstalter.

Med hänsyn till riskerna för bakteriologisk och kemisk krigföring med mass-

insjuknande som följd måste förutses nya, utomordentliga krav på sjukvår­

dens kapacitet. En stor del av sjukvården måste förläggas i bergrum, var­

jämte erfordrades organiserande av omfattande vetenskaplig forskning. En

ny och allsidig utredning om militärsjukvårdens organisation vore ofrånkomlig

och borde snarast ske med anlitande jämväl av militärmedicinsk expertis.

Försvarets forskningsanstalt har framhållit, att den tekniska utvecklingen

redan före utgången av de närmaste tio åren kunde leda till krav på en genom

gripande omvandling av vårt försvar, ehuru tillräckliga skäl icke syntes före­

ligga att nu frångå gällande grundprinciper för dess uppbyggnad. Tekniska

resurser funnes i vårt land för icke obetydliga förbättringar av beväpning och

utrustning inom stora delar av vår krigsmakt. I princip vore det riktigast att

vidtaga erforderliga reformer efter hand som forskning, studier och försök

gåve anledning härtill. Forskningsanstalten har vidare framlagt vissa syn­

punkter på utvecklingen beträffande signal- och radarmateriel, radiotekniska

motmedel, infraröd strålning, robotvapen, sprängämnen, stridsgaser, atom­

bomber, radioaktivt gaskrig och bakteriologisk krigföring i huvudsaklig över­

ensstämmelse med de av överbefälhavaren angivna.

Statens organisationsnämnd har påtalat, att försvarskommittén efter att ha

lämnat redogörelse för den vapentekniska utvecklingen mot bakgrunden av

andra världskrigets erfarenheter likväl föreslagit en försvarsorganisation

grundad på förhållanden, som rådde före det sista världskriget.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att med

krigsteknikens nuvarande utveckling landets totala värnkraft i största möjliga

utsträckning måste tagas i anspråk för att kunna avvärja ett fientligt angrepp.

I detta totala försvar inginge såsom grenar i första hand krigsmakten och

civilförsvaret. Det militära och civila försvaret måste emellertid underbyggas

av den övriga samhällsverksamheten (hälso- och sjukvård, rättsväsen, social­

vård, säkerhetstjänst m. in.). Med hänsyn till krigsteknikens utveckling och

nödvändigheten av att vid ett överraskande anfall på mycket kort tid bringa

upp försvaret till största möjliga effektivitet måste förberedelser redan under

fredstid vidtagas på försvarets samtliga områden. Brister i beredskapen på

enstaka väsentliga punkter kunde få ödesdigra följder för försvaret i dess

helhet.

överståthållaräm betet har betonat betydelsen av luftförsvaret, här taget i

dess vidsträcktaste betydelse från jaktflyg och luftvärn till erforderliga åt­

gärder för att varna och skydda civilbefolkningen. I den mån någon av de i

luftförsvaret ingående delarna, vilka utgjorde oskiljaktiga komplement till

varandra, försvagades, innebure detta i motsvarande grad en minskad möjlig­

het för de övriga delarna att möta fientliga luftanfall eller förminska deras

skadeverkningar. Det vore därför betänkligt att försvaga flygvapnet och

luftvärnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

31

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett, att den krigstekniska utvecklingen

ej tilläte ett försvagande av vår försvarsorganisations effektivitet. Detta om­

döme gällde även civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen.

Länsstyrelsen i Gotlands län har efterlyst fasta grunder för gränsdragningen

och samarbetet mellan det militära och civila försvaret.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har funnit det märkligt, att försvarskom-

mittén med hänsyn till det nutida krigets totala karaktär icke berört civilför­

svaret. En försvagning av den militära organisationen måste medföra ökade

krav på civilförsvaret.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har understrukit vikten av utökad

forskningsverksamhet på det militära området och inom de forskningsgrenar,

som eljest ägde betydelse för försvaret, atomenergiforskning ej att förglömma.

Länsstyrelsen har vidare påtalat, att civilförsvaret ej berörts av försvars-

kommittén. För bedömande av det totala försvaret borde samordnade utred­

ningar rörande det militära försvaret, civilförsvaret och den ekonomiska krigs-

beredskapen ha gjorts.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett, att den krigstekniska utveck­

lingen och det allmänna läget icke inbjöde till beskärningar. Förhoppningen

om en uppbyggnadsperiod under ett utbrutet krig vore mer vansklig nu än förr.

B Sveriges militärpolitiska läge.

I överbefälhavarens förut omförmälda, den 31 mars 1947 till försvarskom-

mittén överlämnade sammanfattning ingår ett av utrikesministern granskat

och godkänt avsnitt om Sveriges militärpolitiska läge. Överbefälhavaren har

däri framhållit, att vårt lands läge sett ur militärpolitisk synpunkt främst

finge sin karaktär av den nya maktfördelning och maktgruppering i världen,

som vuxit fram efter andra världskriget, samt av den nya organisation för

fredens bevarande, som skapats i form av de Förenta Nationerna. En utförlig

redogörelse för överbefälhavarens synpunkter härutinnan återfinnes i försvars-

kommitténs betänkande å s. 24—SO.1 Till denna redogörelse torde här få hän­

visas.

Försvar skommittén.

För egen del har försvarskommittén begränsat sig till följande uttalande.

Den ovisshet om utvecklingen av det internationella läget, som rådde vid den

tidpunkt, då överbefälhavaren framlade sina nyssnämnda synpunkter på frågan,

har icke sedan dess blivit skingrad. Även om man i förevarande sammanhang

icke kan bortse från de strävanden efter fred och säkerhet, som äro företrädda

inom Förenta Nationerna, äro dock de senaste årens erfarenheter av det inter­

nationella samarbetet icke ägnade att inge någon optimism beträffande den

framtida utvecklingen. Situationen karakteriseras framför allt av den ömse­

1 Se även den tryckta upplagan av sammanfattningen (»Vårt framtida försvar. Överbefäl­

havarens förslag.») 8. 58 tf.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

32

sidiga misstron mellan vissa av stormakterna och av den omständigheten, att

betydande delar av stormakternas stridskrafter alltjämt äro under vapen.

Emellertid anser sig försvarskommittén i likhet med överbefälhavaren icke i

rådande motsättningar mellan stormakterna finna grund för någon tro på eu

omedelbar krigsfara. Vid sidan av de stora svårigheter, med vilka man för när­

varande har att kämpa i olika delar av världen, torde de psykologiska fakto­

rerna härvidlag verka såsom återhållande moment. Möjligheterna till en av­

spänning synas svåra att nu överblicka. Det sätt, varpå Tysklands problem

löses, kommer härvid otvivelaktigt att öva ett betydande inflytande i ena eller

andra riktningen.

Ehuru försvarskommittén icke tilltror sig att förutsäga utvecklingen på

det utrikespolitiska området, har kommittén vid utformandet av förevarande

förslag utgått från den förutsättningen att nu rådande motsättningar icke

skola leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnads­

arbetet i de krigshärjade länderna skall kunna bidraga till att utjämna mot­

sättningarna samt att härigenom väg skall banas för en fredsperiod av icke

alltför obetydlig längd. Kommittén har dock icke kunnat bortse från möjlig­

heten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land, trots sin önskan att

upprätthålla en sträng neutralitet, på grund av sitt geografiska läge kan

riskera att bli indraget. Att i en sådan situation stora krav komme att ställas

på vårt försvar ligger i öppen dag.

I de vid betänkandet fogade särskilda yttrandena ha vissa synpunkter

på det militärpolitiska läget anförts. Sålunda har kommittéledamoten Ewerlöf

med hänvisning till kommittémajoritetens uttalande om en fredsperiod av

icke alltför obetydlig längd förklarat sig anse det nuvarande läget i världen

icke berättiga till att en sådan förutsättning lades till grund för en försvars­

organisation, avsedd att gälla under 10 år framåt. Även om någon omedelbar

krigsfara icke kunde anses föreligga, syntes inga säkra hållpunkter finnas

för att nu bedöma, huruvida utvecklingen under 10-årsperioden kunde väntas

gå emot krig eller fred. Den nuvarande tidpunkten tedde sig föga ägnad för

beslut om en ny, långsiktig och till inskränkningar syftande försvarsplan.

De begränsningar, som just nu kunde tvinga sig fram, borde givas allenast

tillfällig karaktär.

Generalmajor Backlund har ansett, att den förutsättning rörande utveck­

lingen på det utrikespolitiska området, från vilken kommittén utgått vid ut­

formandet av sitt förslag, för närvarande icke vore för handen. Enligt hans upp­

fattning förelåge allvarliga risker för att den utrikespolitiska spänningen

skulle kunna utlösa en stormaktskonflikt redan inom den närmaste tioårs­

perioden, mot vars slut svagheterna i den av kommittén för armén föreslagna

krigsorganisationen komme att göra sig starkt gällande. Det ovissa utrikes-

läget syntes snarare mana till återhållsamhet i fråga om organisatoriska

ingrepp.

Överste Bonde har framhållit, att den arbetshypotes om en fredsperiod av

icke alltför obetydlig längd, som kommittén lagt till grund för sitt vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 2U6.

33

arbete, i stort sett endast uttryckte naturliga önskningar, som hystes av varje

fredsälskande människa. Den faktiska utvecklingen hade allt starkare fram­

hävt motsättningarna mellan öst och väst och begränsningen i Förenta Natio­

nernas möjligheter. Den allmänna tendensen innebure stegrad risk för att

världen kunde delas i två mot varandra stående block. Ingen hade med sak­

ligt underlag kunnat peka på någon utjämning av de faktiska motsättningarna.

Den vitt spridda krigströttheten och inre svårigheter icke minst av ekonomisk

natur angåves i stället allmänt som de huvudsakliga fredsgarantiema. Man

borde då beakta, att krigströttheten kunde få återverkningar, som för vår del

icke vore enbart gynnsamma. Den verkade självfallet fredsbevarande, om en

aggression väntades leda till en lång och kraftförödande strid med oviss ut­

gång. Men den gjorde också folken ovilliga att ingripa i konflikter, där de

egna intressena ej syntes vara direkt hotade. Detta förhållande kunde en

stormakt, som ville förbättra sina strategiska positioner, utnyttja för isolerade

aktioner mot svaga småstater.

Bonde har vidare anfört, att försvarskommittén även i viss mån syntes dela

den av honom utvecklade uppfattningen. Kommittén hade sålunda uttalat, att

det internationella läget ännu ej stabiliserats, varför försvarets effektivitet

under de närmaste åren icke borde påtagligt försvagas. Motsättningarna, de på

många håll pyrande oroligheterna, som ofta närmade sig inbördeskrigets karak­

tär och som lätt kunde blossa upp till öppen konflikt, samt den alltjämt olösta

frågan om Centraleuropas fred, allt syntes mana till att ännu något se tiden

an, då det gällde större organisatoriska förändringar i syfte att inskränka

vårt försvar. Sveriges läge mellan öst och väst vore i själva verket nu allvar­

ligare än vad det varit under den långa tid vi åtnjutit fred. Under inga omstän­

digheter hade Bonde kunnat finna en sådan politisk stabilitet, att man därpå

skulle kunna grunda ett nedrustningsprogram, som omfattade de närmaste tio

åren och sträckte sina verkningar ännu längre in i framtiden.

Den utrikespolitiska utvecklingen hade sålunda enligt Bondes mening icke

skapat de förutsättningar för fredens bevarande, som enligt försvarsministerns

av riksdagen gillade direktiv skulle vara för handen, om organisationen skulle

beskäras.

Även försvarskommitténs mera optimistiska förutsättning hade, enligt vad

Bonde vidare framhållit, sin starka begränsning. Det vore rimligt att antaga,

att efter någon tid såväl krigströtthet som ekonomiska svårigheter komme att

övervinnas. Därmed hade även de av kommittén angivna, nu mest betydelse­

fulla fredsbevarande krafterna upphört att verka. Uteslutet vore icke, att de

kunde ersättas av andra sådana, måhända verksammare och varaktigare, men

det vore även tänkbart, att nationernas återvunna kraft komme att inriktas på

att med våld lösa tvistefrågorna. Utvecklingen kunde i dag omöjligen förutses

och bristen på överblick borde ej ersättas med önsketänkande. Vad vi än

önskade, så kunde tiden efter den beräknade fredsperioden uppenbarligen

medföra allvarliga risker för länder som Sverige.

Ehuru Bonde icke ansåge, att man av det utrikespolitiska läget kunde draga

3—104 48 Dihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

34

så optimistiska slutsatser som försvarskommittén, menade han dock, att fred

vore sannolikare än krig under de närmaste åren. Men risken för krig funnes

och den bleve större i samma mån som vi bleve svagare.

Konteramiral Encson har ansett, att försiktigheten bort bjuda kommittén

att vid utformandet av sitt förslag icke utgå från förutsättningen av en kom­

mande »fredsperiod av icke alltför obetydlig längd».

Ericson har särskilt framhållit, att östersjöinloppen i händelse av krig mellan

stormakterna kunde komma att bli en strategisk brännpunkt. Detta skärpte

kravet på att svenska sjöstridskrafter måste kunna utgångsgrupperas i både

Östersjön och Västerhavet.

Erfarenheterna från beredskapen visade, att flottan, i första hand de ope­

rativa styrkorna, utgjorde en viktig fredsbevarande faktor samt att sjöstrids­

krafterna kunde snabbt omställas från freds- till krigsförhållanden.

Av Ericson i yttrandet framförda förslag beträffande marinen avsåge endast

att bibehålla densamma vid den minimistyrka, som erfordrades under förut­

sättning, att kommitténs relativt optimistiska syn på det politiska läget och

dess framtida utveckling visade sig riktig. En skärpning av läget måste ovill­

korligen medföra åtgärder, som ginge utöver förslaget.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren, som ansett det vara en allvarlig brist i kommitténs fram­

ställning, att icke även den utrikespolitiska utvecklingen under sommaren och

hösten 1947 värdesatts och att inga slutsatser dragits av densamma, har riktat

uppmärksamheten på några väsentliga drag i den senaste tidens utveckling.

I den del av Europa, som stode under rysk kontroll, hade det ryska infly­

tandet stärkts, varvid de olika ländernas kommunistiska grupper vid sidan av

de ryska militära och diplomatiska organen spelat en huvudroll. Den militära

kontrollen hade genom tvångsvis införd likriktning kompletterats med en

politisk kontroll, som måste anses innebära en konsolidering av det sovjet­

ryska inflytandet så att detta bleve oberoende av om sovjetryska trupper

stode i länderna eller icke. Hand i hand därmed hade gått dels en mer eller

mindre hastigt genomförd anslutning till det kommunistiska ekonomiska

systemet, dels en allt närmare ekonomisk anknytning till Sovjetunionen. Slut­

ligen hade en tydlig strävan framträtt att med varandra närmare förbinda de

sovjetdominerade staterna i en slavisk union. Även utanför den ryska intresse­

sfären hade aktiviteten ökats. Så hade fallet varit i Grekland samt i Italien

och Frankrike.

Betydelsefullt vore, att såsom en ersättning för den under andra världs­

kriget upplösta kommunistiska internationalen en ny internationell partisam­

manslutning bildats under benämningen Kominform, till vilken förutom de

östliga staternas partier även de kommunistiska partierna i Italien och Frank­

rike anslutits.

Även om man fortfarande icke kunde tala om ett utpräglat politiskt och

militärt västblock på samma sätt som om ett östblock, så avtecknade sig dock

allt tydligare en sammanslutning av stater under en alltmera målmedveten

amerikansk ledning. Trumandeklarationen den 12 mars 1947 hade följts av

Marshallplanen, vilken redan börjat förverkligas i syfte att understödja

Europas ekonomiska återuppbyggande under samverkan mellan de till planen

anslutna staterna. Genom målmedvetna amerikanska åtgärder hade Grek­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

35

land och Turkiet fått politiskt och direkt militärt stöd, det senare i form av

materiel, ekonomisk hjälp och militära rådgivare. Amerikanska protester

mot vissa politiska händelser inom den ryska intressesfären hade blivit utan

resultat. Den amerikanska statsledningen hade emellertid på olika sätt ener­

giskt gjort gällande, att den icke komme att tolerera en rysk expansion utan­

för denna sfär, under vilka former den än framträdde. Amerikas Förenta

Stater hade framställt sig som beskyddare för stater utanför östblocket mot

en eventuell aggression. Till den amerikanska maktgruppen hade vid sidan

av det brittiska statsförbundet Frankrike och Beneluxgruppen allt tydligare

anslutit sig. På den amerikanska dubbelkontinenten hade under Förenta

Staternas ledning utformats ett försvarssamarbete, som kunde få växande be­

tydelse för framtiden.

Klarläggande för den omvälvning, som ägt rum i amerikansk uppfattning,

vore det enhälliga förslag om allmän värnplikt i fred, som i maj 1947 överläm-

lats till president Truman av en av denne tillsatt kommitté.

De utrikespolitiska motsättningarna hade under det gångna året satt sin

prägel på den rad av konferenser, vid vilka representanter för de motsatta

grupperingarna mötts. Så blev fallet vid utrikesministerkonferenserna i

Moskva och London, vid konferensen om Marshallplanen i Paris —- utan att

dock det fortsatta arbetet på planens utformning därigenom hindrades —

samt vid olika FN-sammankomster. Viktigare än den alltmera hetsiga tonen

i meningsutbytena och de skarpa anklagelserna vore, att länge eftersträvade

överenskommelser icke kunnat träffas. Den för Europas återuppbyggnad vik­

tiga uppgörelsen om en tysk fred hade icke kunnat nås. Det enda betydelsefulla

FN-beslutet, vilket gällde Palestina, hade vunnits utan Storbritanniens an­

slutning och hade utlöst blodiga oroligheter.

Över huvud taget hade väpnad kamp fortsatts eller utlösts på många håll.

Förutom i Grekland och Palestina fördes öppna strider i främre och bortre

Indien samt i fjärran Östern, där de ökat i omfattning. I Korea, som vore delat

mellan ryssar och amerikaner, hade alltjämt ingen uppgörelse kunnat komma

till stånd om återupprättande av en självständig regering för hela landet.

Denna serie konflikter, vilkas allvarliga utrikespolitiska innebörd ej finge

undanskymmas av att de till formen vore inbördeskrig, hade icke nämnvärt

påverkats av Förenta Nationerna; endast i förspelet till en nyligen träffad upp­

görelse i Nederländska Indien hade FN deltagit. I själva verket hade det

senaste årets händelser bekräftat och understrukit analysen i försvarsförslaget

i mars 1947 av FN:s begränsade möjligheter. Icke heller det på utrikesminister

Max-shalls initiativ tillkomna ständiga interimsutskottet för fred och säkerhet,

den s. k. lilla församlingen, i vilken alla medlemsstater kunde vara represen­

terade, kunde härutinnan medföra någon ändring, enär de avgörande besluten

dock alltid måste fattas av rådet, där den under detta år så ofta brukade veto­

rätten alltjämt kunde oinskränkt nyttjas.

De allt tydligare framträdande utrikespolitiska motsättningarna hade kom­

pletterats genom militära beredskapsåtgärder. Det nyligen i Förenta Staterna

tillkännagivna budgetförslaget upptoge också ökade anslag till krigsmakten.

I Sovjetunionen hade de organiserade militära styrkorna minskats något

genom hemförlovning, men icke desto mindre vore lan t- och flygstridskrafterna

vida talrikare än motsidans. På ömse sidor arbetades intensivt på den fortsatta

militärtekniska utvecklingen.

I vår omedelbara närhet rådde alltjämt praktiskt taget militärt vacuum.

Våra grannländers kvarstående militära svaghet och Skandinaviens strategiska

betydelse vid en världskonflikt vore alltjämt en källa till allvarlig oro. Fin­

lands politiska och militära situation, med bland annat en framskjuten sovjet­

rysk bas vid Porkala, påverkade Sveriges läge.

Kungl. Maj: Is proposition nr 206.

36

Utvecklingen under det gångna året innebure ingen principiell förändring

av läget, sådant det återgivits i överbefälhavarens strategiska studie. De redan

förut existerande motsättningarna hade skärpts och riskerna för krig hade

ökats.

Motsättningarna hade framträtt allt tydligare under den korta tid, som för-

lupit, sedan försvarskommittén avgav sitt betänkande. Till bestyrkande härav

åberopades uttalanden av utrikesminister Bevin och den amerikanska luftför-

svarskommittén. Den sistnämnda hade i januari 1948 bland annat anfört: »Det

kan hända någonting sådant som att man snubblar in i ett krig och vi måste

därför vara beredda på krig även under den närmaste tidsperioden.»

De krafter, som vore ägnade att motverka krigströttheten, hade vuxit i

styrka och utsikterna till politisk, ekonomisk och ideologisk utjämning av mot­

sättningarna hade försvagats. Sannolikheten av en fredsbefrämjande insats

genom Förenta Nationerna hade minskats. Ehuru sannolikheten icke kunde

sägas bestämt tala för att freden skulle komma att brytas under den närmaste

tiden, kunde man icke bortse från att riskerna för väpnad konflikt vid en när­

mare tidpunkt hade ökats. Den tid, under vilken man kunde räkna med att

fred vore sannolikare än krig, vore icke längre än att sådana begränsningar av

försvaret måste undvikas, som skulle försvåra en upprustning. Allra minst

syntes läget i världen nu vara sådant, att det kunde jämställas med den situa­

tion, i vilken enligt statsmakternas direktiv justeringar nedåt i gällande krigs­

organisation kunde komma i fråga. En effektiv krigsmakt komme under den

framtid, som vi nu kunde överblicka, att vara en grundförutsättning för att

Sveriges regering skulle kunna åt vårt folk bevara frihet och fred.

Chefen för armén har påpekat, att Sveriges militärpolitiska läge försämrats

genom det sista världskriget och ytterligare försämrats under den tid försvars­

kommittén arbetat. Motsättningarna mellan de två världsmakterna, Amerikas

Förenta Stater och Sovjet-Unionen, hade än mera skärpts. De på senhösten

1947 strandade förhandlingarna i London, förhållandena i Tyskland samt det

labila läget i Grekland och Främre Orienten gåve besked härom. Det vore

visserligen oriktigt att med utgångspunkt från dessa hänvisningar a priori

utgå från att ett n}dt världskrig omedelbart stode för dörren, men det vore

enligt arméchefen icke försvarligt att grunda en försvarsorganisation på för­

hoppningen om en längre fredsperiod. Det vore därför oriktigt att nu inleda

reducering av våra försvarskrafter. En liten stat kunde genom att vara beredd

på en strid till det yttersta väl hävda sin neutralitet. Det vore därför oriktigt

att nu göra avkall på kravet, att varje vapenför man i värnpliktsåldern skulle

kunna deltaga i rikets försvar.

Marinledningen har ansett tiden nu icke vara mogen att fastlåsa försvars­

organisationen vid en tioårsplan, som ginge ut på att på lång sikt minska den­

samma, samt därvid särskilt hänvisat till det allmänna politiska läget i världen,

vars utveckling knappast infriat de förhoppningar, som vid andra världskrigets

avslutande ansåges motiverade. Ännu vore ej fred sluten mellan de huvud­

krigförande, och förhållandet mellan de under kriget allierade öst- och väst­

makterna hade utvecklats därhän, att det karakteriserats såsom »det kalla

kriget». Tidsläget vore sålunda icke ägnat att inbjuda till ens teoretiska beslut

om en nedskrivning av vår militärorganisation i en särdeles oviss framtid.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att den flygtekniska utvecklingen,

trots att de kolvmotordrivna bombplanens aktionsradie avsevärt ökats, skärpt

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

37

luftkrigföringens krav på framskjutna baser. Detta motiverades främst av att

den som ville framföra bombplan till fientligt område behövde jaktbaser för

eskort, medan den som försvarade sig mot bombplan eller robotar behövde

framskjuten luftbevakning och slutligen den som ville framsända robotar be­

hövde framskjutna radiostyrstationer, tills vidare även relativt framskjutna ut-

skjutningsstationer. Skandinaviska halvön komme därför att vara åtråvärd i

ett framtida krig.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har funnit försvarskommitténs

bedömande av det militärpolitiska läget egenartat. Trots att detta utgjorde

grunden för försvarsorganisationens utformande, syntes kommittén dock ha und­

vikit ingående diskussioner på detta område. Kommitténs optimistiska hänvis­

ning till att återuppbyggnadsarbetet skulle kunna bidraga till att utjämna mot­

sättningarna mellan väst och öst ställdes, enligt militärbefälhavarens mening,

i en säregen belysning genom Londonkonferensens strandande, kampen kring

Marshallplanen och de tydliga åtstramningarna i drabantstaterna i öster. Slut­

ligen anfördes, att det säkerligen hade varit till fördel, om kommittén närmare

utvecklat innebörden av uttalandet om att vårt land på grund av sitt geogra­

fiska läge kunde bli indraget i en stormaktskonflikt och att härvid stora krav

komme att ställas på vårt försvar. Denna tanke borde därefter ha fasthållits

under utarbetandet av betänkandets huvuddel.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett de händelser i ut­

rikespolitiskt avseende, som inträffat sedan försvarskommittén avgav sitt

betänkande, ha ryckt bort villkoret »fredens bevarande», som varit en förut­

sättning för justering av 1942 års försvarsbeslut. Frågan om Tysklands fram­

tid ingåve betänkligheter i sådant avseende.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har instämt i överste Bondes

särskilda uttalande i denna del.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har framhållit, att frågan om

Tysklands framtid lösts på ett sätt, som minskat möjligheterna för avspänning.

Eftersom försvaret enligt försvarskommittén avsetts successivt minskas under

de närmaste tio åren, skulle det bli avsevärt försämrat vid en tidpunkt, då det

kanske bäst skulle behövas.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har delat den starkt kritiska

inställning, som intagits av kommittéledamoten Ewerlöf och överste Bonde

i fråga om kommitténs bedömande av det militärpolitiska läget. Det världs­

politiska läget hade sedan den tidpunkt, då betänkandet avgavs, undergått en

påtaglig försämring. Själva grundvalen för kommitténs förslag förefölle där­

för nu än mera ohållbar än förut.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har framhållit, att utsikterna för en

fredlig framtid icke ljusnat, sedan försvarskommittén avgav sitt betänkande.

Tvärtom gåve utvecklingen på det utrikespolitiska området anledning till ökad

oro beträffande möjligheten till fredens bevarande, vilket måste beaktas då

det gällde att fatta beslut om försvarets utformning.

Kommerskollegium har i likhet med Sveriges industriförbund och Sveriges

38

redareförening, vilka av kollegiet beretts tillfälle yttra sig i ärendet, under­

strukit att förhoppningarna på avspänning i det internationella läget och ut­

jämning av intressemotsättningarna mellan stormaktsgrupperna, vilka må­

hända varit berättigade vid tiden för andra världskrigets avslutande, alltmera

försvagats. Motsättningarna hade efter det kommittén avgivit sitt betänkande

i själva verket ytterligare skärpts. Det vore därför ej försvarligt att i nu rå­

dande farofyllda läge utforma en försvarsorganisation från förutsättningen av

en fredsperiod av icke alltför obetydlig längd. Försvarskommittén hade ju även

själv i sådan grad kringgärdat sina slutsatser med förbehåll, att dess förslag

i själva verket vore starkt villkorliga.

Överståthållarämbetet har ansett den utrikespolitiska situationen vara en

annan och sämre än den, på vilken man ännu vid krigsslutet ansett sig ha an­

ledning kunna hoppas. Försvarskommittén hade vid utformandet av sitt förslag

utgått från att en fredsperiod av icke obetydlig längd kunde väntas. Detta ut­

talande vore snarare en önskan än ett på objektiva fakta grundat konstate­

rande, efter vilket vi kunde inrätta vårt försvar. Enligt ämbetets förmenande

borde vi vid utformandet av försvarets organisation i stället räkna med möjlig­

heterna av en väpnad konflikt mellan olika stormaktsintressen. 1 den offent­

liga diskussionen hade man ganska allmänt utgått från icke blott att vårt land

vid en väpnad konflikt måste till den grad befinna sig i själva oroscentrum,

att det knappast kunde undgå att bli indraget i krig, utan även att det i hän­

delse av angrepp från den ena sidan hade att räkna med snar hjälp från den

icke angripande parten. Intressemotsättningarna i världen hänförde sig

emellertid icke i första hand till Norden utan till andra delar av världen. Till

följd därav vore vårt lands läge knappast så utsatt som man syntes böjd att

antaga. Skulle Sverige komma att indragas i en konflikt, bleve det sannolikt

av rent strategiska orsaker och på det sättet, att den ena av två varandra mot­

satta maktgrupper, som antingen skulle anse sig ha möjlighet att med Sverige

som plattform lättare rikta ett angrepp mot den andra parten eller också icke

helt litade på Sveriges förmåga och vilja att tillräckligt kraftigt värna sig mot

kränkningar av dess neutralitet, handlade efter principen att hellre förekomma

än förekommas.

Länsstyrelsen i Gotlands län har med hänsyn till läget ute i världen — så­

vitt länsstyrelsen kunde bedöma avsevärt skärpt sedan försvarskommittén

avgav sitt betänkande — framfört de starkaste betänkligheter mot ett genom­

förande av det föreliggande förslaget.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ansett kommitténs karakteristik av det

militärpolitiska läget sakna bärkraft. Vissa uttalanden av kommittén gåve an­

ledning understryka, hur mycket lättare det vore att framdeles skriva ned för­

svarsanstalter, om läget lättade, än att bygga upp dem, om läget skärptes.

Sveriges nu mer utsatta läge och ovissheten rörande den framtida politiska

utvecklingen gjorde förhoppningen om en uppbyggnadsperiod under ett ut­

brutet krig mer vansklig än förr.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har anfört, att kommitténs förslag, be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

39

dömt mot bakgrunden av det rådande utrikespolitiska läget och vårt lands

för närvarande mer än tillförne utsatta militära läge, lämnade utrymme för

undran i åtskilliga avseenden.

Centralstyrelsen för de svenska reservojjicersfärbunden har ansett, att

dagens läge i fråga om den militärpolitiska utvecklingen näppeligen erbjöde

underlag för annat än kortfristiga bedömanden. Den påtalade misstron mellan

vissa stormakter hade avsevärt ökats sedan den tidpunkt, då kommittén gjorde

sitt bedömande.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har framhållit, att ett av överbefäl­

havaren i betänkandet återgivet uttalande, att ett starkt svenskt försvar

tjänade icke blott det egna landets syften utan hela världens och utgjorde den

kanske verksammaste insats, som vårt folk kunde göra för fredens sak, vore

värt allt beaktande och förtjänt att spridas i vida kretsar.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att den utveckling av den

utrikespolitiska situationen, som ägt rum på den senaste tiden, syntes mana

till den yttersta försiktighet i fråga om antaganden rörande längden av inne­

varande fredsperiod.

Sveriges lantbruks förbund har anfört, att den internationella utvecklingen

under efterkrigstiden präglats av starka motsättningar och intressekonflikter.

Förhoppningarna om att de gemensamma kraftansträngningarna efter den

slutliga segern skulle avlösas av ett samarbete med fredliga mål hade icke in­

friats. I stället hade den politiska spänningen och den ömsesidiga misstron

lett till en strävan hos de ledande makterna att politiskt och militärt utvidga

och trygga sina egna intressesfärer. Sveriges geografiska och militärpolitiska

läge syntes i denna situation innebära betydande risker. På grund härav

syntes det förbundet angeläget, att den blivande försvarsorganisationen genom

rationalisering och förbättring av den tekniska utrustningen bleve så upp­

byggd, att den inrymde största möjliga effekt.

C Målsättningen för krigsmakten.

Överbefälhavaren har i sin förut berörda sammanfattning anfört vissa syn­

punkter beträffande den målsättning, som borde uppställas för krigsmakten.

Härutinnan torde få hänvisas till försvarskommitténs betänkande s. 31—32.1

För sammanhangets skull torde dock här få erinras om några huvudpunkter

i överbefälhavarens framställning.

Vid en brytning mellan stormakterna bleve den närmaste uppgiften för

vår krigsmakt att vara ett stöd för svensk neutralitetspolitik. En förutsättning

för att svensk neutralitet skulle respekteras vore, att krigsmakten vore organi­

serad och grupperad för att försvara Sveriges självständighet.

För att få en fast grund för fastställandet av målen för våra försvarsför-

beredelser borde vi räkna med den farligaste situation, som syntes möjlig.

Självfallet måste krigsmakten organiseras så, att en ändamålsenlig gruppe­

ring för försvar i samtliga tänkbara fall bleve möjlig.

1 Se även den tryckta upplagan av sammanfattningen s. 126 ff.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 2U(i.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Vi måste räkna med att i händelse av krig en angripare kunde insätta

mycket överlägsna stridskrafter mot vårt land. Våra försvarsförberedelser i

fred och vår strategi i krig måste vara sådana, att förutsättningar skapades

för att erhålla militärt understöd. Svensk krigföring måste vid fientligt an-

iall gå ut på att vinna tid, så att understödsaktioner från annan sida hunne

genomföras. Av mycket stor betydelse bleve därför, att huvuddelen av våra

stridskrafter icke utsattes för förintande begynnelsemotgångar samt att för­

bindelserna åt andra sidan hölles öppna.

En strategisk defensiv, som syftade till fiendens fördröjande, måste till-

lämpas. Med hänsyn till styrkeförhållandena bleve det nödvändigt att samla

styrkorna till vissa områden, där försvaret gjordes starkare än inom andra.

En strategi av denna art kunde medföra, att delar av vårt land efter kraftigt

motstånd successivt måste uppgivas. Motståndet måste där fortsättas i det

»fria krigets» former.

Vår krigsmakt måste vara utformad för att genom ett segt djupförsvar

vinna tid. En svensk krigsmakt, organiserad för att möta angrepp mot

Sverige, kunde enligt överbefälhavarens mening säkert även ställa upp de

styrkor, som medlemskapet av Förenta Nationerna komme att kräva,

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har i förevarande avseende anfört följande.

Försvarskommittén kan i stort sett ansluta sig till de synpunkter, över­

befälhavaren i förevarande hänseende anfört. En förutsättning för att våra

försvarsanstalter skola kunna fylla sin freds- och frihetsbevarande uppgift

är att de, i den mån de icke genom sin blotta tillvaro förmå att verka åter­

hållande på angrepp mot vårt lands integritet, kunna bjuda en angripare ett

verksamt motstånd. Med hänsyn härtill måste stridskrafterna organiseras

på sådant sätt, att de kunna möta ett anfall, från vilket håll det än kommer,

och att en omgruppering av dem alltefter det aktuella läget vid en konflikt­

risk kan äga rum. Vidare måste försvarsorganisationen vara skickad att mot­

stå en överrumpling, som syftar till att förhindra stridskrafternas mobilise­

ring och förflyttning, och försvaret mot invasion kunna anpassas efter den

moderna invasionsteknikens möjligheter till överraskning.

Även om våra personella och ekonomiska resurser sätta en gräns för våra

möjligheter att bygga upp ett försvar, som utan bistånd utifrån skulle kunna

på längre sikt hålla stånd mot en angripande stormakt, böra dock försvars­

anstalterna utformas så, att angriparen i det längsta förhindras få fast fot

på svensk mark och att ingen del av landet behöver uppgivas utan segt mot­

stånd. I sistnämnda syfte måste bland annat lokalförsvarsförband och hem­

värn — med utnyttjande av olika landsdelars speciella terräng- och kom­

munikationsförhållanden och stödda på befintliga befästningar och hinder­

anordningar samt verkställda förbindelseförstöringar — kunna ingripa

omedelbart vid en överraskande invasion. Härigenom ernås den tidsvinst, som

erfordras för att fältförbanden skola hinna ingripa, innan den invaderande

kunnat säkra sin ställning och förbereda sin fortsatta framryckning. Där

en ockupation icke kan förhindras, bör motståndet kunna fortsättas såväl

aktivt av partisanförband som passivt från civilbefolkningens sida i syfte att

41

bjuda segt motstånd. Försvarssystemets utformande efter här angivna rikt­

linjer synes så mycket mera betydelsefullt som en angripande stormakt kan

tänkas ha särskilt intresse av att sätta sig i besittning av en viss exempelvis

såsom bas för flygstridskrafter lämplig landsdel men däremot icke finna till­

räcklig anledning att ockupera landet i övrigt.

Försvarskommittén räknar med att en för ovan angivna uppgifter organi­

serad krigsmakt även bör kunna fylla de krav, som vårt medlemskap i Förenta

Nationerna kan komma att ställa.

I de vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena ha,

delvis med syftning på kommitténs förslag om en begränsning av försvarsorga­

nisationen, i huvudsak följande synpunkter framlagts.

Generalmajor Backlund, har framhållit, att ur riksförsvarets synpunkt borde

såsom mål vid ett organisationsövervägande uppställas kravet på att skapa

arméstridskrafter av en mot vårt lands ytvidd och dess strategiska läge sva­

rande kvantitet med fullt modern utbildning, organisation, beväpning och

övrig utrustning. I sin målsättning för landets krigsmakt, framhålles vidare,

hade kommittén understrukit att våra stridskrafter måste organiseras på ett

sådant sätt, att de kunde möta ett anfall från vilket håll det än komme samt

att försvarsanstalterna borde utformas så, att angriparen i det längsta för­

hindrades få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet behövde

uppgivas utan segt motstånd. När kommittén i besparingssyfte bland annat

valt vägen att minska arméns krigsorganisation, måste det betecknas som an­

märkningsvärt, att detta skett utan att beräkningar gjorts, huruvida de före­

slagna arméstridskrafterna vore tillräckliga för att kunna lösa de uppgifter

kommittén i sin målsättning angåve. Strategiska beräkningar rörande ut­

nyttjandet av i enlighet med kommitténs förslag reducerade arméstridskrafter

visade klart, att dessa icke försloge till att lösa de uppgifter, som svarade

mot den av försvarskommittén gjorda målsättningen. Då denna målsättning

icke syntes böra begränsas, exempelvis därigenom att delar av landet avsåges

skola uppgivas utan segt motstånd, syntes det nödvändigt, att sådana änd­

ringar vidtoges i det av kommittén framlagda härordningsförslaget, att den

nuvarande armékrigsorganisationen till sin omfattning i huvudsak kunde bibe­

hållas och landets totala personella värnkraft därigenom bättre utnyttjas.

Med hänsyn till den bristande överensstämmelsen mellan mål och medel i

försvarskommitténs förslag vore det nödvändigt, att av de av kommittén till

indragning föreslagna förbanden fältinfanteriregementena med erforderliga

understödsförband samt huvuddelen av de lokalförsvarsförband, som organi­

serades av infanteriet och luftvärnet, kvarstode i arméns krigsorganisation.

Överste Bonde har anfört bland annat, att försvarskommitténs förslag till

begränsningar av försvaret icke byggde på strategiska överväganden. Kom­

mittén hade icke framlagt någon utredning om landets behov av stridskrafter

och de krav, som måste ställas på deras kvantitet och kvalitet. De strategiska

konsekvenserna av förslaget hade icke utretts. Målsättningen vore riktig,

men det måsto med skärpa hävdas, att medlen icke anpassats efter målet.

Yi måste redan vid försvarets nuvarande omfattning och styrka räkna med

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

42

att vara mycket underlägsna en angripare. Underlägsenheten komme vid ett

genomförande av kommitténs förslag att bli än större, särskilt som ett ener­

giskt arbete bedreves utomlands på att förbättra stridskrafternas tekniska

utrustning. Genomfördes kommitténs förslag, försvårades avsevärt den rör­

liga krigföring, som vore en förutsättning för en seg strategisk defensiv.

Konteramiral Ericson har ansett, att det första krav, som borde ställas

på vårt försvar, vore att det utgjorde en maktfaktor, som förmådde hävda

landets neutralitet, d. v. s. hålla landet utanför kriget. Därest detta icke

lyckades, måste försvaret vara så sammansatt, att vi kunde hålla största

möjliga del av landet fri från invasion under längsta möjliga tid samtidigt

som förbindelserna med vänskapliga nationer hölles öppna. Detta krävde till­

gång på operativa sjöstridskrafter, vilka visat sig vara en betydelsefull freds­

bevarande faktor och i händelse av krig vore ägnade att förhindra en över­

rumpling över sjön i krigets inledande skede, att fördröja och försvåra en

kustinvasion i ett senare skede samt att skydda sjöförbindelserna. Sjöstrids­

krafterna måste jämväl kunna bekämpa fientliga underhållstransporter till

havs. Med hänsyn till landets ringa territoriella djup i ost-västlig riktning

vore det för försvarets seghet nödvändigt att utnyttja även havet för försvaret.

Detta medförde krav på att de stridskrafter, som främst hade att svara för

djupförsvaret utanför kusten, icke försummades. Ej heller kunde man avstå

från den fördröjning vid kusten, som kustartilleriförsvar kunde åstadkomma.

Då försvarskommittén understrukit flottans betydelse icke blott för inva-

sionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyd­

dande hade den i fråga om marinen kommit fram till en målsättning, som i

stort sett legat till grund även för 1942 års försvarsbeslut och till vilken

Ericson i princip kunde ansluta sig. Kommittén hade emellertid icke dragit

konsekvenserna härav då den låtit anslagsminskningen i särskilt hög grad

drabba marinen. Ett genomförande av kommitténs förslag skulle innebära,

att marinen successivt försvagades under tioårsperioden och vid dennas slut

försattes i ett läge, som kunde förbättras endast genom stora engångsanslag.

Dessa frågor ha ingående behandlats i yttrandet, till vilket torde få hänvisas.

Ericson har vidare erinrat, att det vore en grundläggande princip för vårt

försvar att hålla möjligheterna öppna för erhållande av militär och annan

hjälp utifrån. Denna princip kunde icke genomföras, om icke sjöförbindelserna

hölles öppna, enär huvuddelen av hjälpen måste framföras över havet. Skyd­

det av dessa förbindelser måste åtminstone i närheten av vår egen kust bestri­

das av svenska sjöstridskrafter. Det måste även understrykas, att i ett läge,

där en mot oss fientlig stormakt kontrollerade östersjöinloppen, sjöstridskraf­

ter från allierad makt icke kunde förstärka de svenska sjöstridskrafterna på

andra sidan spärren.

Överste Silfverberg har framhållit den grundläggande betydelse, som för­

svaret gentemot kommunikationsbekämpning från luften ägde vid invasions-

försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

43

Remissyttranden.

Överbefälhavaren liar framhållit i huvudsak följande synpunkter. Den

begränsade men realistiska målsättning, han i sitt till kommittén ingivna för -

slag angivit, vore avvägd med hänsyn till de av överbefälhavaren föreslagna

försvarskrafterna. Därest denna målsättning bibehölles, men de för målets

vinnande föreslagna styrkorna minskades och försämrades enligt kommitténs

förslag, komme mål och medel icke att stå i proportion till varandra. Kom­

mitténs betänkande förespeglade sålunda möjligheterna till ett motstånd, som

icke i verkligheten kunde komma att bjudas. Det vore av utomordentlig vikt

för vårt lands motstånds vilja och motståndskraft i krig, att det redan i fred

upplystes icke blott om det nutida krigets karaktär utan även om de sannolika

följderna av ett angrepp mot vårt land. Det vore därför nödvändigt fram­

hålla, att de reducerade och sämre stridskrafter, som skulle bli en följd av

kommittéförslagets genomförande, icke förmådde lösa de genom målsätt­

ningen givna uppgifterna.

Villkoret för att krigsmakten skulle kunna fylla sin fredsbevarande upp­

gift — att genom sin blotta tillvaro avhålla från angrepp — vore, att den

kunde bjuda en angripare så verksamt motstånd, att han tvingades insätta

starka krafter under förlustbringande långvariga operationer. Begreppet

neutralitetsförsvar som en form av ett särskilt slags försvar hade ofta medfört

en skadlig begreppsförvirring. Krigsmaktens verksamhet under krig mellan

främmande stater, då Sverige vore neutralt, bleve självfallet av annan art än

om vårt land vore indraget i konflikt, men neutralitetens bevarande ställde

samma potentiella krav som försvaret mot fientligt angrepp. Ingendera parten

av två krigförande skulle kunna räkna med att utan avsevärd kraftinsats vinna

fördelar på svenskt territorium. I händelse av krig skulle vår krigsmakt stäl­

las inför försvar mot flyg- och fjärrvapenanfall, eventuellt i förening med av­

spärrning samt försvar mot olika former av invasion. Vore icke landet väl

berett för båda uppgifterna, skulle ett angrepp mot landet underlättas.

En kombination av luftangrepp och invasion framstode som det farligaste

hotet. För att möta detta vore det nödvändigt med ett effektivt luftförsvar,

innefattande jaktflyg, luftvärn och luftbevakning samt icke minst ett välordnat

och funktionsdugligt civilförsvar. De moderna förstörelsemedlens styrka och

omöjligheten att säkert avvärja angrepp genom luften underströke civilfor

svarets utomordentliga betydelse för det militära försvaret och för motstånds-

förmågan över huvud taget. Vi måste räkna med att en angripare vid inva­

sion komme att sätta in överlägsna, välutbildade styrkor med förstklassig

materiel, som fördes mot vårt land genom luften, över havet och över land­

gränsen och att han samtidigt anfölle med starka luftstridskrafter och fjärr­

vapen. Vi skulle då tvingas att strida inom eget territorium. Organisationen

borde med utgångspunkt härifrån formas så, att den möjliggjorde ett segt

djupförsvar.

Chefen för armén har anslutit sig till den av försvarskommittén angivna

målsättningen för krigsmakten men erinrat, att enligt kommitténs förslag

tillkomme — utöver den av överbefälhavaren angivna målsättningen — kraven

att krigsmakten måste kunna möta överrumplingsförsök och i det längsta

förhindra en angripare att få fast fot på svensk mark samt att ingen del av

landet skulle behöva uppgivas utan segt motstånd. Kommittén hade enligt

arméchefens mening skärpt kraven på krigsmakten men samtidigt föreslagit,

att såväl kvantitet som kvalitet efter hand skulle väsentligt sänkas. Detta för­

hållande vore anmärkningsvärt, enär kommittén icke undersökt, om den före­

44

slagna krigsmakten vore tillräcklig för att lösa sina uppgifter. Varje försök

att lösa vår försvarsfråga utan sådana undersökningar vore ohållbart.

Marinledningen har kunnat ansluta sig till den av kommittén angivna mål­

sättningen men ansett, att kommittén vid utformningen av försvarsorgani­

sationen icke dragit konsekvenserna härav. Det syntes snarare, som om de

begränsningar av organisationen, som kommittén föreslagit, vore grundade

främst på ekonomiska skäl.

Chefen för flygvapnet har i förevarande hänseende anfört i huvudsak

följande.

Försvarskommittén hade räknat med att det svenska försvaret skulle

vara i stånd att möta ett anfall från vilket håll det än komme. Härvid

torde ha avsetts anfall såväl över vattnet och över landgränsen som genom

luften. Med denna målsättning uppstode högst betydande krav på jaktflyg

på grund av vårt lands stora ytor och det stora antal områden, som behövde

kontinuerligt jaktförsvaras. Det erfordrades också tillgång till centralt base­

rade attackförband, som kunde snabbt ingripa i olika invasionsriktningar. T

detta sammanhang borde kommittén ha med större skärpa framhållit nöd­

vändigheten av att skydda försörjning, kommunikationer och befolkning mot

förödande luftanfall. Om luftförsvar och civilförsvar icke vore tillfredsstäl­

lande, undanrycktes även grunden för invasionsförsvaret. Dessa krav skärptes

ytterligare, då kommittén påyrkade, att försvaret skulle kunna möta en över­

rumpling, som kunde förhindra stridskrafternas mobilisering. Flygförband

vore de stridskrafter, som lättast kunde sättas i hög beredskap för ett dylikt

kuppförsvar och förutom luftvärnet de enda, som kunde möta flyganfall rik­

tade mot mobiliseringscentra och kommunikationer.

Då kommittén vidare uppsatte målet, att angriparen i det längsta skulle

förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet skulle upp­

givas utan segt motstånd, framträdde med ännu större klarhet behovet av

flygstridskrafter såväl för att skydda våra stridskrafter i övrigt som för

direkt medverkan i invasionsförsvaret.

Det kunde ifrågasättas, om det över huvud taget vore möjligt att med en­

bart svenska stridskrafter tillgodose kommitténs målsättning, i varje fall inom

den angivna kostnadsramen. Det syntes med hänsyn till våra resurser bli nöd­

vändigt att sänka kraven i målsättningen. Även om så skedde, bleve behovet

av flygstridskrafter grundläggande för försvaret i dess helhet.

Yad därefter beträffar frågan om att efter ett angrepp erhålla hjälp till

vårt land av stormaktsstridskrafter kunde sådan hjälp, som kunde omfatta land-,

sjö- och flygstridskrafter, tillföras landet huvudsakligen luft- och sjöledes.

Även om huvuddelen av hjälpen skulle komma luftledes, erfordrades be­

tydande sjötransporter. En grundläggande förutsättning för såväl sjö- som

lufttransporter vore, att flygningen över svenskt område samt därpå följande

landning och »uppladdning» av flygbaser kunde givas ett betryggande luft­

försvar. Det torde vara uteslutet, att man inom en stormakt i ett krigs in­

ledande skede —- särskilt som den angripande då måste förmodas överlägsen

i luften inom krigsskådeplatsen i fråga — skulle vilja riskera sina dyrbara

flygstridskrafter och deras markutrustning, om de kunde nedkämpas efter

hand i samband med överföringen till vårt land. Detsamma gällde säkerligen

om luft- eller sjötransporterade lantstridskrafter och annan undsättning.

Endast därest vårt luftförsvar vore tillräckligt starkt och vid tidpunkten för

undsättningsoperationen alltjämt effektivt, kunde en sådan hjälp påräknas.

Även efter det att hjälpen börjat komma in i landet, skulle det taga avsevärd

tid, innan de främmande förbanden blivit operationsdugliga på svenskt om­

råde och inarbetade med den svenska luftbevakningen och i stridslednings-

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

45

systemet. Krigserfarenheterna visade slutligen, att det kunde draga bety­

dande tid, innan beslut inom en stormakt fattades att lämna hjälp, och ytter­

ligare tid, innan hjälpoperationen kunde igångsättas.

.

Ur synpunkten »hjälp utifrån» syntes det nödvändigt att antingen helt

uppgiva tanken på hävdvunnen neutralitetspolitik eller också att giva vårt

jaktflyg ökad styrka och uthållighet för ett segt försvar.

Om vårt land'i en stormaktskonflikt till en början kunde hålla sig utanför,

bleve neutralitetsvakten av framträdande betydelse. Yår vilja och förmåga

att hävda neutraliteten komme ej att respekteras, om icke flygvapnet vore i

stånd att över hela riket med kraft ingripa mot neutralitetskränkningar.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har påtalat, att försvarskom-

mittén i jämförelse med överbefälhavarens målsättning skärpt kraven men än­

dock sänkt krigsmaktens kvalitet och kvantitet. Kommittén hade ej alls disku­

terat våra stridskrafters kvalitet i förhållande till eventuella motståndare utan

syntes utgå från att stora uppgifter skulle kunna lösas av stridskrafter, som

visste, att de hade sämre materiel än motståndaren, att de utbildats väsentligt

kortare tid och att försvaret icke underlättats genom moderna befästningar.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit, att försvars-

kommitténs uttalande, att ingen del av landet finge uppgivas utan segt mot­

stånd, borde satts som ledmotiv för försvarsorganisationens utformande.

Genom de föreslagna reduceringarna av förband, förlagda till mellersta

Norrland kunde detta bälte av landet genom sina försvarsanordningars svag­

het bli lockande för en stormakt för att där vidtaga vissa åtgärder mot en

eventuell fiendes möjliga dispositioner. Just detta bälte av landet utgjorde

kortaste vägen mellan vår östra kust och Atlanten.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har anfört, att försvarskommit-

téns skärpning av målsättningen helt säkert omfattades av hela nationen men

att den förpliktade och komme att öka kraven på utformningen av krigsmakten

i förhållande till det organisationsförslag, som överbefälhavaren framlagt som

sitt och vilket han ansett utgöra ett minimum för att förverkliga den av

honom framlagda målsättningen. Hade vi icke råd att bibehålla och moderni­

sera vår krigsmakt, borde man uppriktigt taga konsekvenserna härav och icke

skärpa målsättningen i likhet med vad försvarskommittén gjort. Mål och

medel borde stå i riktiga proportioner till varandra.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet hade intet att erinra mot den

allmänna målsättning för krigsmakten, som försvarskommittén uppställt. Det

vore givetvis riktigt, att vissa personella och ekonomiska resurser satte en

gräns för våra möjligheter att bygga upp ett försvar. Så mycket angelägnare

vore det då, att dessa möjligheter väl utnyttjades och icke genom en fri­

villig gränsdragning försämrades.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har anfört, att den krigsmakt,

som förslaget skapade, icke stode i överensstämmelse med direktivens mål­

sättning och i väsentliga avseenden icke motsvarade de uppgifter, som måste

ställas på en effektiv försvarsorganisation. Det måste anses som anmärk­

ningsvärt, att man ansett sig kunna företaga betydande minskningar i krigs­

Kungl. May.ts proposition nr 206.

46

organisationen utan en undersökning av huruvida den föreslagna krigsmakten

vore tillräcklig för att kunna lösa sina uppgifter. För Gotland gällde vad

här sagts i ännu högre grad, särskilt i jämförelse med kommitténs uttalande,

att försvarsanstalterna borde utformas så, att angriparen i det längsta för­

hindrades att få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet finge

uppgivas utan segt motstånd.

Chefen för kustflottan har ansett, att den av försvarskommittén angivna

målsättningen ställde höga krav på operativa sjöstridskrafter och med dessa

samverkande flygstridskrafter. Det vore därför icke logiskt, att såsom kom­

mittén föreslagit särskilt starkt beskära dessa stridskrafter. En sådan ned­

värdering av flottan, som kommitténs förslag innebär, vore enligt chefens för

kustflottan mening icke försvarlig, vilket framginge av erfarenheter, som gjorts

vid kustflottan under försvarsberedskapen och av de krav, som därunder ställ­

des på sjöstridskrafterna från såväl statsledningen som överbefälhavaren.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har framhållit den betydelse, som lätt­

rörliga och slagkraftiga sjöstridskrafter hade som politisk maktfaktor samt

örlogsflottans och med den samverkande flygstridskrafters uppgift att till

sjöss försvara rikets där befintliga och yttersit betydelsefulla intressen. Upp­

giften att försvara transportvägarna till sjöss för tillförsel utifrån av krigs-

viktiga förnödenheter vore lika viktig som försvaret av landterritoriet.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har erinrat om, att försvarskommittén

i sitt uttalande rörande målsättningen tagit bestämt avstånd från den s. k.

centralförsvarstanken. För att i det längsta hindra en angripare från att få

fast fot på svensk mark, vilket kommittén uppsatt såsom ett mål för försvaret,

krävdes enligt marindistriktschefens mening sjöstridskrafter, som ägde snabb­

het och slagkraft.

Arméförvaltningen har gjort gällande, att grunden för försvarskommitténs

förslag icke varit den av kommittén angivna målsättningen utan en viss

ekonomisk ram.

Föreningen Sveriges flotta har anmärkt, att försvarskommittén icke be­

aktat de riksstrategiska faktorerna. För landets försörjning vore det enligt

föreningens mening nödvändigt, att handelsförbindelserna med utlandet er-

hölle skydd av sjö- och luftstridskrafter till sjöss. Då det gällde försvars­

grenarnas uppgifter, vore det tydligt, att man icke borde utgå från vad en

försvarsgren rent fysiskt kunde uträtta, utan vad den inom riksförsvarets

ram nödvändigtvis måste utföra.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

II.

Försvarsorganisationens utformande.

Det av 1942 års riksdag fattade beslutet rörande försvarsorganisationen

innebar en plan för försvarets uppbyggnad för budgetåren 1942/43—1946/47

men icke något principavgörande rörande organisationens gestaltning för tiden

efter budgetåret 1946/47.

47

Av de inledningsvis återgivna direktiven för försvarskommittén framgår, att

kommittén skulle å ena sidan söka ytterligare anpassa försvarets organisation

och inriktning efter erfarenheterna från det andra världskriget och därjämte

uppmärksamma behovet av en god utbildning av alla vapenföra samt å

andra sidan eftersträva att skära bort alla kostnader, som icke äro

strängt nödvändiga, och skapa betingelser för större stramhet i medels-

användningen. I sistnämnda hänseende har i direktiven pekats på möj­

ligheten att genom en rationalisering och förenkling av försvarsorga­

nisationen ernå åtskilliga besparingar och påtagligt minska försvarets andel

i de totala statsutgifterna. Om detta icke kunde ske i tillräcklig omfattning

och förhållandena syntes möjliggöra fredens bevarande i vår närmaste om­

givning, kunde det enligt direktiven — med hänsyn till vårt lands ansträngda

finansiella läge efter försvarsberedskapens avveckling — bli erforderligt

att åstadkomma kostnadsminskningar genom justering i den organisations-

ram, som genom 1942 års försvarsbeslut avsetts för försvaret. Härvid borde

iakttagas, att den blivande försvarsorganisationen kunde effektivt fungera

och från fred snabbt omställas till att slagfärdigt möta angreppsföretag mot

vårt land.

Vidare må erinras om det i direktiven för försvarskommittén gjorda utta­

landet, att frågan, huruvida det förslag, som av kommittén komme att fram­

läggas, borde begränsas till att avse viss tidsperiod — exempelvis ytterligare

en femårsperiod — eller kunde utformas att omspänna en längre tid, läm­

nades öppen i avbidan på den bedömning, som i första hand borde verkställas

genom kommitténs försorg.

I sistnämnda uttalande har överbefälhavaren, såsom framgår av hans i det

föregående omförmälda sammanfattning, velat inlägga den meningen, att frå­

gan, huruvida utredningsarbetet borde inriktas på att åstadkomma en ny fast

försvarsordning på längre sikt eller en kontinuerlig utveckling med partiella

reformer på den gällande försvarsordningens grund, lämnats öppen, överbe­

fälhavaren har emellertid samtidigt framhållit, att det skulle vara en förenk­

ling, om man generellt uppställde problemet som ett val mellan å ena sidan

genomgripande förändringar med långa tidsmellanrum och å andra sidan

kontinuerlig utveckling genom partiella reformer. Även om det befunnes

önskvärt, att den militära verksamheten — liksom varje varaktig verksamhet

— finge utvecklas utan störande ryck, så kunde plötsligt omständigheter in­

träffa, vid vilka ett dröjsmål med genomgripande åtgärder icke vore försvar­

ligt. Det förhållandet, att försvarsfrågorna vore beroende av politiska och

militärtekniska faktorer, över vilka vi ej rådde, kunde emellertid enligt över­

befälhavarens mening aldrig anföras som ett skäl mot att eftersträva en jämn

utveckling under tider, då inga tvära omkastningar skedde i de förhållan­

den, som måste vara bestämmande för försvarets utformning. Även en ut­

veckling genom partiella reformer krävde självfallet — enligt vad överbefäl­

havaren vidare anfört — en förutseende planläggning, som toge hänsyn till

alla delar av försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

48

I den förut angivna sammanfattningen har överbefälhavaren närmare ut­

vecklat de allmängiltiga skäl, som enligt hans mening kunde anföras för eu

kontinuerlig utveckling av krigsmakten utan långa utredningsperioder. Rö­

rande de omständigheter, som härvidlag främst påkallade beaktande, samt det

förslag till försvarets organisation, som överbefälhavaren under nu rådande

förhållanden ansåge sig kunna förorda, hänvisas till kommitténs betänkande

s. 34—37.

I stort sett innebar överbefälhavarens förslag, att de minskningar av för­

svaret, som kunde bli påkallade i ett lugnt läge, i första hand måste gå ut

över materielen. Det nuvarande läget ställde så höga krav på beredskap, att

genomgripande förändringar icke borde företagas utan synnerligen vägande

skäl. I en brytningstid som den nuvarande, då nya genomgripande tekniska

förändringar när som helst kunde inträffa, vore det av särskild betydelse att

följa den tekniska utvecklingen, att lära känna de moderna stridsmedlen och

att om möjligt finna motmedel mot dem. Samtidigt gällde det att bevara den

nuvarande krigsmakten i slagkraftigt, skick men att för närvarande begränsa

anskaffningen till sådan materiel som sannolikt förbleve användbar, även se­

dan vi kunnat tillgodogöra oss de senaste årens tekniska utveckling. För

forskning och försök borde betydande medel anvisas. För att emellertid

krigsmaktens effektivitet icke skulle lida allvarliga följder måste medel efter

hand anvisas för materielanskaffning, därvid nya tekniska rön borde beaktas.

Överbefälhavaren hänvisade i detta sammanhang till ett av chefen för försvars­

departementet i 1947 års statsverksproposition gjort uttalande, att materiel-

anskaffningen icke utan våda kunde inskränkas under en följd av år, varför

en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffning av materiel vore att

emotse inom de närmaste åren, därest riksförsvaret skulle motsvara de krav,

som kunde ställas på detsamma.. Någon fast och allmän plan på längre sikt

borde icke nu uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten. I stället

boide successiva och partiella beslut meddelas rörande ändringar i organisa­

tionen i syfte att åstadkomma ett varaktigare och fastare sammanhang i orga­

nisationens huvuddrag. Beslut om större rustningsreduktioner borde fattas

först när garanti verkligen skapats för att freden varaktigt kunde upprätthållas

icke blott i vår närhet utan även i världen i övrigt, ty en lokal konflikt kunde

lätt växa till en världsbrand.

överbefälhavaren föreslog med sin principiella inställning, att organisatio­

nen skulle i allt väsentligt bevaras, dock anpassad efter vunna erfarenheter,

att flygvapnet skulle utökas med en nattjaktflottilj, som skulle uppsättas

under aren 1948 1951, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de

närmaste åren utom vid flygvapnet, där den liksom hittills skulle bli kontinu­

erlig, och beträffande viss ersättningsbyggnad av lätta fartyg vid flottan,

samt att den fortsatta anpassningen efter det militärpolitiska lägets krav och

krigsteknikens utveckling skulle regleras efter hand.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

49

F ör sv ars k o m mit t én.

De årliga kostnaderna för den av överbefälhavaren förordade försvarsorga­

nisationen, inberäknat utgifter för uppförande av befästningar samt grund-

avskrivningar å byggnader och med utgångspunkt från pris- och löneläget den

1 juli 1947, ha av försvarskommittén för budgetåret 1948/49 beräknats till

965 miljoner kronor samt för tiden efter det den föreslagna nattjaktflottiljen

uppsatts, värnpliktsutbildningen vid armén återupptagits i full utsträckning och

nuvarande vakanser fyllts till 1 005 miljoner kronor. Om i årskostnaderna

inräknas utgifter för förnyelse av all den materiel, som erfordrades för den

föreslagna organisationen, skulle kostnaderna stiga till 1 120 miljoner kronor.

Kommittén har i anslutning till det nyss sagda anfört i huvudsak följande

(se närmare betänkandet s. 37 ff.).

De överväganden, försvarskommittén ägnat frågan om utformandet av för­

svarsorganisationen, ha lett till att kommittén icke kunnat ansluta sig till

överbefälhavarens uppfattning om att någon fast och allmän plan på längre

sikt icke nu borde uppgöras för organisationsarbetet inom krigsmakten utan

att man beträffande organisation, utrustning och utbildning borde inrikta sig

på successiva och partiella reformer. Kommittén håller nämligen före, att

den sålunda av överbefälhavaren förordade metoden icke är användbar, om

man vill på längre sikt vidtaga mera genomgripande ändringar i organisatio­

nen och därigenom nedbringa försvarskostnaderna. Försvarskommittén har

för sin del funnit erforderligt att söka för något längre tid än de allra när­

maste åren övefblicka de personella och materiella resurser, med vilka vi

ha att räkna, samt därav draga vissa slutsatser med avseende å planlägg­

ningen av försvarsorganisationen.

En ytterligare anledning att noggrant pröva möjligheterna att begränsa

vårt lands insatser för försvarsväsendet —• såväl personella som materiella

— ligger däri, att det rådande läget ställer skärpta krav på återhållsamhet i

vad avser det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar.

Även om nu framträdande svårigheter i angivna hänseenden i stor utsträck­

ning kunna förväntas vara till tiden någorlunda begränsade, torde det ej

kunna anses uteslutet, att åtminstone brist på arbetskraft kommer att göra

sig gällande under ett antal år framåt. Det måste hållas i minnet, att sam­

manlagda antalet personer i vad som hittills betraktats såsom arbetsför ålder

under en följd av år kommer att nedgå och att vändpunkten härvidlag, såvitt

nu kan bedömas, infaller först under senare delen av 1950-talet.

Ur nu angivna synpunkter har försvarskommittén undersökt möjligheterna

att genom rationalisering och förenkling av försvarsorganisationen vinna på­

tagliga besparingar. Kommittén har emellertid funnit, att det icke låter sig

göra att på sådant sätt nå fram till utgiftsminskningar av någon betydenhet.

I följd härav har kommittén gått vidare på den i direktiven anvisade vägen

och till undersökning upptagit frågan, i vad mån kostnadsminskningar böra

åvägabringas genom justeringar i den organisationsram, som genom 1942 års

försvarsbeslut avsetts för försvaret. Vid denna undersökning har försvars-

4—404 18

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

50

kommittén till en början granskat det av överbefälhavaren såsom eget för­

slag framlagda organisationsalternativet. Ett förslag av sådan ekonomisk

innebörd synes icke fylla de i direktiven för kommittén uppställda besparings­

kraven.

Kommittén har ansett sig böra med utgångspunkt från den nuvarande för­

svarsorganisationen och den befintliga, i avsevärd utsträckning från tiden

för det senaste kriget härrörande materielutrustningen samt den kostnads­

ram, som i innevarande års budget tillmätts försvaret, undersöka möjlig­

heterna dels att begränsa och konsolidera organisationen med aktgivande på

det av överbefälhavaren omfattade önskemålet att åstadkomma ett varaktigare

och fastare sammanhang i organisationens huvuddrag, dels ock att nedbringa

övningstiden. Undersökningarna ha bibragt kommittén den uppfattningen, att

det bör vara möjligt att inrikta sig på vissa begränsningar av försvarsorga­

nisationen i vad avser samtliga tre försvarsgrenar.

Då det internationella läget ännu ej stabiliserats, måste emellertid genom­

förandet av sådana begränsningar som nyss antytts ske under beaktande av

att försvarets effektivitet under de närmaste åren icke påtagligt försvagas.

Brådstörtade förändringar i den nuvarande, under det andra världskrigets be-

redskapstid utbyggda och prövade försvarsorganisationen böra med hänsyn

till kravet på upprätthållande av en god beredskap undvikas. Försvarskom-

mittén utgår därför från att, därest läget skulle komma att skärpas, över­

gången till en ny försvarsorganisation skall ske på sådant sätt, att skärp­

ningen må kunna föranleda en smidig anpassning av organisationen efter

lägets krav genom förskjutning av övergångsplanen i vissa hänseenden, ökad

medelstilldelning för anskaffning av modern materiel eller andra åtgärder,

ägnade att förstärka försvaret.

Ur beredskapssynpunkt och för att en någorlunda jämn årskostnad skall

kunna hållas har kommittén räknat med ifrågasatta ändringars vidtagande

under loppet av en tioårsperiod. Därmed har kommittén dock icke velat före­

slå, att denna tidrymd fixeras såsom en under alla förhållanden gällande

organisationsperiod. Kommittén förbiser icke, att sådana omständigheter —

av militärpolitisk, militärteknisk eller annan natur — kunna inträffa som

redan före utgången av en så lång period aktualisera en mer eller mindre

fullständig omprövning av försvarsorganisationen. Det ligger i sakens natur,

att ovissheten härvidlag gör sig särskilt gällande i fråga om den senare

delen av perioden. Kommittén håller ej för uteslutet, att redan vid mitten

av perioden fastare hållpunkter kunna föreligga för en längre driven anpass­

ning av organisationen efter krigserfarenheterna samt utvecklingslinjerna på

militärteknikens område.

Ett ytterligare skäl att icke alltför hårt binda sig för den nu föreslagna

organisationen under periodens senare del är, att för ett vidmakthållande

av densamma krävas särskilda anslag för anskaffning av vissa slag av mate­

riel mot slutet av perioden.

Med det nu sagda har kommittén givetvis icke velat uttala sig mot att i

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

51

mån av tillgängliga medel successiva och partiella reformer redan under

periodens förra del vidtagas i moderniseringssyfte. Självfallet anser kom­

mittén att så bör ske liksom också, att uppmärksamhet oavlåtligen bör ägnas

åt att förefintliga besparingsmöjligheter noggrant tillvaratagas.

Kommittén vill i detta sammanhang understryka, att kommitténs förslag

och kostnadsberäkningar närmast äro avsedda att angiva en ram för försvars­

organisationen. Vad särskilt angår frågor om inrättande av nya beställningar

eller befattningar samt om överförande till ordinarie stat av sådana icke­

ordinarie tjänster, som befinnas erforderliga för arbetsuppgifter av bestående

art, har kommittén sålunda utgått från att — även om dess kalkyler rörande

personalbehovet kunna i huvudsak läggas till grund vid beräkningen av för-

svarskostnaderna — dylika frågor likväl skola i vanlig ordning prövas för varje

särskilt budgetår. Det må vidare framhållas att, såsom i det följande på vissa

punkter påpekas, resultatet av inom försvaret pågående organisationsunder-

sökningar och andra utredningar kan komma att i mångt och mycket påverka

försvarsorganisationens utformning samt att kommittén funnit anledning

föreslå, att vissa frågor skola hänskjutas till särskild utredning.

I ett flertal av de vid kommitténs betänkande fogade särskilda yttran­

dena har frågan om försvarsorganisationens utformande behandlats.

Kommitténs ordförande har anfört, att det enligt hans mening varit önsk­

värt, att man genom sammanpressning av fredsorganisationen kunnat i större

utsträckning än förslaget innebure inom den antagna kostnadsramen avse

medel för materielanskaffning. Emellertid hade detta i nuvarande labila ut­

rikespolitiska läge icke befunnits möjligt. De samlade kraven på statskassan

i förening med knappheten på arbetskraft och råvaror samt den av valutaskäl

framtvungna importbegränsningen för de närmaste åren syntes emellertid

komma att resa hinder mot mera omfattande materielanskaffningar. Beaktas

borde vidare, att osäkerhet ännu gjorde sig gällande i fråga om den på er­

farenheterna från det senaste världskriget grundade krigstekniska utveck­

lingen. I likhet med flertalet av kommitténs övriga ledamöter förutsatte ord­

föranden att, därest icke en önskvärd stabilisering av det internationella läget

komme till stånd, frågan om materielanslagen ägnades förnyad prövning, när

det ekonomiska trycket lättat.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha i gemen­

samt yttrande framhållit, att tiden ännu icke syntes ^ara inne för en radikal

förändring av försvarsorganisationen men att anledning förelåge till en be­

gynnande omprövning. Ifrågavarande ledamöter ha härvid pekat på luftkri­

gets utveckling samt bland annat framhållit, att militära sakkunniga syntes

vara eniga om att mobiliseringar och truppförflyttningar på järnväg och lands­

väg i luftkrigets tidevarv vore svåra, ofta omöjliga att utföra. Det vore med

hänsyn härtill värt att pröva, om icke effektiviteten i vårt försvar bäst skulle

främjas av ett decentraliserat, lokalt bundet försvar, kombinerat med ope­

rativa, efter vår förmåga rörliga och slagkraftiga reserver.

Slutligen ha dessa ledamöter betonat, att frågan om materielanslagen borde

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

52

ägnas förnyad prövning vid ett förbättrat ekonomiskt och materiellt läge och

sedan ökad erfarenhet vunnits om de moderna vapnens utveckling, därest den

internationella situationen fortfarande vore präglad av nu rådande ovisshet.

En närmare redogörelse för nu berörda yttrande i dess särskilda delar läm­

nas under avsnitten Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget och

Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha i ett gemensamt yttrande fram­

hållit, att de medel, som av kommittén avsetts för materiel till armén och

marinen, icke vore tillräckliga för att medge erforderlig omsättning och mo­

dernisering samt för täckande av föreliggande brister. Balans mellan mate-

rielanslagen och anslagen till organisation m. m. komme därför icke att upp­

nås under tioårsperioden. I stället skapades ett läge, som under senare delen

av perioden komme att nödvändiggöra stora engångsanslag för materiel eller

en avsevärd nedskärning av de nämnda försvarsgrenarnas organisation. En­

ligt dessa ledamöters mening vore det möjligt att genom en måttlig höjning

av anslagen till materiel åstadkomma en avsevärd förbättring i berörda avse­

ende. Härigenom skulle även en ur såväl försvarets som produktionens syn­

punkt önskvärd jämnare fördelning av materielanskaffningen kunna ernås.

Under det eller de närmaste åren vore det dock nödvändigt att iakttaga sär­

skild återhållsamhet med hänsyn till rådande brist på materiel och arbets­

kraft, varigenom en viss förskjutning av materielanskaffningen mot periodens

senare del kunde bli nödvändig.

Ifrågavarande ledamöter ha jämväl understrukit betydelsen av att fortsatta

undersökningar för nedbringande av organisationskostnaderna inom försvaret

i dess helhet snarast komme till stånd.

Ledamoten Ewerlöf har icke kunnat ansluta sig till kommitténs förslag att

nu framlägga en organisationsplan för en tioårsperiod. Enligt Ewerlöfs me­

ning vore nuvarande tidpunkt ej lämpad för beslut om en ny och till in­

skränkningar syftande långsiktig försvarsplan utan kommittén borde i stället

— i likhet med överbefälhavaren — ha inriktat sitt arbete på successiva och

partiella reformer. Den av kommittén angivna kostnadsramen innebure en

väsentlig nedsättning av kostnaderna för uppehållande av nu gällande orga­

nisation i full omfattning. I nuvarande ansträngda ekonomiska läge med brist

jämväl på arbetskraft och materiel vore återhållsamhet av nöden, men enligt

Ewerlöfs mening borde dagens läge ej läggas till grund för bedömande av

landets möjligheter att tillgodose försvaret för tio år framåt. De begräns­

ningar, som just nu kunde tvinga sig fram, borde därför givas en tillfällig

karaktär. De ekonomiska uppoffringar, som kunde krävas för att avhjälpa de

mest framträdande bristerna i kommittéförslaget, vore väl värda sitt pris, sär­

skilt sådana brister, som det kunde bli för sent att bota i ett skärpt läge. En­

ligt Ewerlöfs mening vilade försvarets effektivitet just på de medel, som kunde

ställas till förfogande utöver de ofrånkomliga bottenkostnaderna.

Ledamoten Hagberg har framhållit, att han kunnat ansluta sig till den av

kommittén fixerade kostnadsramen under den förutsättningen, att den finge

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

53

betraktas som en maximal ram — inom vilken åtskilliga besparingar vore möj­

liga — för de närmaste fem åren. För bedömande av försvarets organisation

för tiden därefter borde förnyad utredning komma till stånd. Härför talade

även den omständigheten, att tillräckligt underlag för bedömande av erfaren­

heterna från det senaste kriget ännu icke förelåge.

Hagberg har påtalat stelheten i den militära organisationen. De flesta ut­

gifterna inom den av kommittén förordade kostnadsramen vore bundna för

åtskilliga år framåt. Stora kostnadsminskningar i försvarsorganisationen vore

icke möjliga inom överskådlig tid utan att man begränsade försvarsorganisa­

tionens materielanslag.

Hagberg har varit inne på tanken att uppdela armén i en »elitarmé», en

milisarmé och lokalförsvarsförband.1

Hagberg har vidare påtalat tendensen i kommittéförslaget att utöka antalet

högre tjänster inom försvaret.

Ledamoten von Heland har ansett, att man alltför traditionsbundet byggt

upp arméns krigsorganisation.1

I fråga om avvägningen mellan de olika försvarsgrenarna har von Heland

påpekat, att överbefälhavaren ansett armé- och flygstridskrafterna utgöra kär­

nan i vårt försvar mot invasion. Försvarskommittén hade emellertid i avse­

värd grad bundits genom befintligheten av de två nya kryssarna. Enligt von

Helands mening kunde dock ifrågasättas, huruvida icke kommittén i högre

grad än som skett bort minska flottans kostnadsram för att öka arméns och

flygvapnets andel, von Heland har även framhållit, att land- och sjöstrids­

krafternas omfång måste bedömas med hänsyn till möjligheterna att hålla till­

räckligt jaktflyg för deras skydd. Mot denna bakgrund ställde sig von Heland

frågande till våra möjligheter att utnyttja de för flyganfall sårbara kryssarna

utan samtidig utbyggnad av flygstridskrafterna, Vid avvägningen mellan fält-

och lokalförsvarsförband syntes försvarskommittén ej heller ha tagit hänsyn

till de nödvändiga proportionerna mellan operativa enheter och för deras

skydd erforderligt jaktflyg. Utan detta jaktskydd vore dessa enheter ej opera­

tivt användbara.

Beträffande avvägningen mellan organisations- och materielkostnader har

von Heland funnit de rena organisationskostnaderna för höga. Dessa kostna­

der skulle enligt hans mening kunna nedbringas genom delegering av beslu­

tanderätten i olika frågor till lägre instanser. Undersökning härom borde

göras. Jämväl rationaliseringar skulle medverka till nedpressning av orga­

nisationskostnaderna. Han förutsatte, att statens organisationsnämnd och

1946 års förvaltningsutredning skulle komma att framlägga förslag i detta

hänseende.

De särskilda synpunkter von Heland i olika hänseenden hävdat borde kunna

beaktas vid försvarsfrågans avgörande eller, i den mån detta icke läte sig

göra, under den föreslagna tioårsperioden.

1 Hiirför redogöres närmare under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs för­

slag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

54

Generalmajor Backlund har påpekat den bristande överensstämmelsen

mellan mål och medel vid försvarsorganisationens utformande enligt kommit­

téns förslag. Hans uppfattning i detta hänseende är redovisad under avsnittet

Målsättningen för krigsmakten.

Beträffande begränsningarna i materielanskaffningen för armén har Back­

lund anfört vissa synpunkter, för vilka redogöres under avsnittet Armén. 11.

Krigsmaterielen.

Överste Bonde har anfört, att försvarsorganisationen måste utformas så,

att statsmakterna på relativt kort tid och utan att behöva ställa oproportio­

nerligt ökade krav på landets vapenföra män eller dess ekonomi åter kunde

stärka försvaret så att det motsvarade ett försämrat läges krav. Den begräns­

ning av försvaret, som befunnes möjlig under en antagen fredsperiod, finge

sålunda icke sträcka sina verkningar så långt in i framtiden, att försvarets

återuppbyggande allvarligt försvårades eller fördröjdes. De av försvarskom-

mittén föreslagna åtgärderna skulle leda till en successiv minskning av krigs­

organisationen i både omfattning och kvalitet så att försvaret vore svagast

vid tioårsperiodens utgång. Inskränkningarna i främst utbildningen av värn­

pliktiga men även i materielen vore så stora, att de icke medgåve en snahb

förstärkning av försvaret vid slutet av tioårsperioden. Någon tioårsplan borde

icke uppgöras nu.

I fråga om materielanskaffningen hade kommitténs ställningstagande helt

naturligt skett även med hänsyn till nu rådande bristläge och ekonomiska

situation. Enligt Bondes mening syntes kommittén ha handlat under den

förutsättningen, att svårigheterna vore permanenta. Väl vore statsutgifterna

för närvarande höga och manade till en allmän återhållsamhet, från vilken

försvaret ej kunde vara undantaget, men den av försvarskommittén föreslagna

kostnadsramen hade icke tillmätts efter någon undersökning rörande våra

ekonomiska möjligheter. Den vore ej heller grundad på någon undersökning

om tillräckligheten och ändamålsenligheten av det försvar, som inom den­

samma kunde uppställas. Kommittéförslaget innebure därför ett i förhållande

till kostnaderna föga effektivt, d. v. s. relativt sett mycket dyrt försvar.

Med hänsyn till att under de närmaste åren fred vore sannolikare än krig

samt nödvändigheten att i varje fall för den omedelbara framtiden begränsa

statsutgifterna kunde och borde enligt Bondes mening vissa beskärningar

göras, vilka på det personella området icke finge ges större omfattning i prin­

cip än att en krigsorganisation av ungefär nuvarande storlek kunde uppställas

såväl före som efter den närmaste tioårsperioden utan vittgående åtgärder i

form av kompletterande utbildning o. s. v. De större besparingarna borde

göras på materielen. Icke heller här finge man emellertid ställa allt för mycket

på framtiden för att anskaffas i ett skärpt läge, då inköp bleve dyrare och

kanske delvis helt omöjliga. Materielanslagen borde — även om en avvaktande

hållning tills vidare intoges — avsevärt höjas.

Såsom vid behandlingen av målsättningen för krigsmakten omnämnts

har Bonde vidare anfört, att försvarskommitténs förslag icke byggde på

strategiska överväganden. Den organisation, kommittén förordat, skulle icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

55

kunna uppfylla den målsättning kommittén angivit. Medlen hade icke anpas­

sats efter målet. Redan nu måste vi räkna med att vara underlägsna en mot­

ståndare. Därest kommitténs förslag skulle genomföras, bleve underlägsen­

heten ännu större, varjämte den rörliga krigföring, som vore en förutsättning

för en seg strategisk defensiv, skulle försvåras. Organisationen borde tills

vidare bevaras i allt väsentligt och anpassas efter erfarenheterna under iakt­

tagande av all den sparsamhet, som vore möjlig utan att effektiviteten ned-

sattes.

Konteramiral Ericson har framhållit, att man inför nödvändigheten att göra

besparingar, finansiella såväl som materiella och personella, borde — med sär­

skild hänsyn till det osäkra politiska läget — inskränka sig till sådana bespa­

ringsåtgärder, som icke på längre sikt undergrävde försvarets effektivitet. Me­

delstilldelningen finge ej heller så beskäras, att utvecklingen i enlighet med det

nutida krigets krav väsentligen försvårades. I avvaktan på en stabilisering

av det politiska läget och en förbättring av de ekonomiska förutsättningarna

borde vi bibehålla försvarets organisatoriska ram — inom vilken möjliga

rationaliserings- och besparingsåtgärder borde vidtagas — och koncentrera

den materielanskaffning, som kunde äga rum, till de viktigaste områdena. En

allmän och genomgripande modernisering av försvaret i dess helhet, som

otvivelaktigt vore av krigserfarenheterna påkallad, måste ske så snart ekono­

miska och andra förutsättningar härför förelåge.

Med stöd av en ingående granskning av erfarenheterna från det senaste kri­

get har Ericson särskilt understrukit vikten av att det svenska försvaret vore all­

sidigt uppbyggt. En försvarsgren, som i förhållande till de andra vore otill­

räckligt tillgodosedd, skulle utgöra en uppenbar svaghet, som fienden kunde

utnyttja för att snabbt bryta våld motstånd. Krigserfarenheterna påvisade,

att flottan måste disponera fartyg och förband, som hade möjlighet att upp­

träda offensivt, vartill fordras rörlighet och slagkraft. Betydelsen av sam-

och växelverkan mellan försvarsgrenarna hade klart belysts. Erfarenheterna

från neutralitetsvakten klarlade, att redan uppgiften att skydda neutraliteten

krävde tillgång till eu flotta, som omfattade operativa förband, att sjöfarts-

skyddet pekade på behovet av ett stort antal lätta fartyg av sådan storleks­

ordning, att de vore i stånd att operera även vintertid, samt att den försvårade

och alltmera tidsödande minsvepningstjänsten förde med sig ett ökat behov

av för minsvepning lämpade fartyg.

överste Silfverberg har ställt sig oförstående till den konservativa in­

ställning, som enligt hans mening kommit att prägla kommittémajoritetens

förslag beträffande stora delar av försvaret. Svårigheter förelåge visserligen

i vissa hänseenden — t. ex. i fråga om fjärrvapnen — att nu draga bestämda

slutsatser av utvecklingen, men detta finge ej leda till att reformerna ställdes

på framtiden. Då den föreslagna kostnadsramen medförde en begränsning av

den nuvarande krigsmakten, vore det angeläget, att man erhölle en efter mo­

dernaste principer uppbyggd försvarsorganisation, som gåve mesta möjliga ut

byte inom den fixerade ramen. Detta hade enligt Silfverbergs mening ej

beaktats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20H.

56

Kommittémajoritetens konservativa inställning hade bland annat lett till

att luftförsvaret ej erhållit en styrka, som stode i lämplig proportion till övriga

stridskrafters och som erfordrades för att trygga dessas verksamhet samt

skydda hemorten. Silfverberg har även framhållit, att nutida invasionsteknik

på ett helt annat sätt än förut ställde krav på snabbhet och rörlighet hos

försvararens krigsmakt.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att det totala kriget ställde nya personal­

krävande uppgifter icke endast på försvaret — det militära och det civila —

utan även på alla andra för samhällets bestånd nödvändiga verksamhetsom­

råden. I vårt land måste detta krav tillgodoses genom en vidgad personal-

uttagning, en omsorgsfull avvägning mellan behoven på skilda områden i

samhället och en strävan att sätta varje medborgare på den plats, där han

bäst behövdes. Varje svensk måste därför fostras till motståndsvilja samt alla

därför lämpade utbildas och utrustas så, att denna vilja kunde omsättas i

handling. En god utbildning vore nödvändig för alla, nu mer än tidigare,

med hänsyn till att ett verksamt utnyttjande av de allt mer komplicerade men

även mer effektiva tekniska hjälpmedlen krävde kunskaper och rutin.

Huvuddelen av de svenska fältförbanden hade en relativt enkel utrustning,

som, ehuru moderniseringar vore synnerligen önskvärda, dock vore i huvud­

sak fullt användbar. Genom att, på sätt ifrågasatts i vissa av de vid kommitté­

betänkandet fogade särskilda yttrandena, nedklassa dessa förband till lokal-

försvarsförband skulle man därför inom de närmaste åren göra endast obe­

tydliga besparingar, särskilt som den kvantitativa minskningen då måste kom­

penseras genom en förbättrad utrustning vid »elit»-delen. Även om man räk­

nade med de genomsnittliga kostnaderna under en längre följd av år, skulle

utgifterna för underhåll av elitförbandens materiel långt ifrån täckas av be­

sparingarna. Så vore t. ex. materielersättningskostnaderna för en pansarbri­

gad med fullt moderna stridsvagnar, vapen och fordon 12—14 gånger så stora

som motsvarande kostnader för en infanteribrigad. Det ringa antal förband,

som på detta sätt kunde förbättras, stode sålunda icke i rimligt förhållande

till det stora antal, som måste nedklassas. Metoden kunde därför icke för­

ordas. Däremot vore det ingalunda uteslutet, att den modernare materiel,

som framdeles kunde komma att anskaffas, delvis borde sammanhållas till

vissa fältförband, som gjordes effektivare utan att kvaliteten vid de övriga

försämrades.

Med hänsyn till risken för »blixtanfall» främst från luften borde mobili-

seringsorganisationen i möjligaste mån vara decentraliserad. Detta gällde icke

minst för de värdefulla operativa förbanden. Materiel och förnödenheter i

fred borde förvaras spridda på många platser, avpassade efter befolkningsför-

delningen, och rekryteringen borde vara regional, önskvärt vore, att förband,

som organiserades inom en trakt, vore av sådan art, att de vid överraskande

anfall tillsammans kunde bilda en styrka, lämpad för självständig stridsverk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

57

samhet. Kostnaderna bleve emellertid vida högre vid en sådan organisation

än vid en mera centraliserad, särskilt beträffande komplicerad materiel såsom

stridsvagnar, flygplan, luftvärnsmateriel och fartyg. Av dessa skäl hade syste­

met kunnat genomföras endast i ringa utsträckning. En ökad decentralisering

av förråd och mobiliseringsorganisation inom alla försvarsgrenar vore därför

ett starkt framträdande önskemål. Detta kunde i allmänhet icke tillgodoses

utan nybyggnader, men målet måste hållas i sikte, när en mera omfattande

byggnadsverksamhet inom försvaret åter bleve möjlig.

Den dominerande faktorn vid utformandet av kommitténs förslag syntes ha

varit önskemålet att minska försvarskostnaderna. Med hänsyn härtill vore

det en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för dessa kostnader liksom icke heller närmare övervägt frågan om avväg­

ningen mellan dessa kostnader och andra behov. Man maste bemöta varje

tendens att ‘betrakta försvaret framför andra samhällsuppgifter som en bud­

get-, en valuta- och en arbetsmarknadsregulator.

Direktiven för kommittén hade blott givit allmänna riktlinjer i ekonomiskt

hänseende och därvid gjort kostnadsminskningar genom justeringar i oiga-

nisationsramen beroende av det utrikespolitiska läget. Direktiven hade icke

bundit kommittén vid någon bestämd årskostnad. Ej heller hade det av

finansministern våren 1946 gjorda uttalandet om en minskning av försvars-

utgifterna till högst 700 miljoner kronor uppställts såsom direktiv för kom­

mittén.

De för vårt försvarsproblem väsentliga ekonomiska faktorer, som försvars-

kommittén erinrat om —- det sedan 1945 minskade statsfinansiella utrymmet

samt näringslivets nuvarande och sannolikt under viss tid bestående brist­

situation — vore uppenbarligen blott i relativ mening begränsande för vårt

lands förmåga att uppbygga ett starkt försvar. Ett lands produktiva resurser

— dess arbetskraft, råvaror och produktionsanläggningar — kunde över en

viss gräns användas för alternativa ändamål, bland vilka försvaret vanligen

vore ett. Under denna gräns låge de behov av livsmedel, bostäder, bekläd-

nadsvaror o. s. v., som oundgängligen måste fyllas för att folket skulle kunna

leva vidare; över denna gräns låge de ej oumbärliga behov, som kunde anges

med de graderade uttrycken välstånd, komfort, lyx. Frågan vilket försvar vi

hade »råd till» vore en fråga om avvägning mellan medborgerliga behov av

olika angelägenhetsgrad. Denna avvägning måste göras med hänsyn dels till

de krav på försvarskrafter, som en realistisk syn på det utrikespolitiska läget

uppställde, dels till den sociala angelägenhetsgraden av de civila behoven.

Försvarets uppgift och de för dess genomförande erforderliga kostnaderna

måste, har överbefälhavaren vidare anfört, vägas mot andra väsentliga sam­

hällsuppgifter och kostnaderna för dessa. Försvaret finge icke sättas i efter­

hand. Även i nuvarande svåra läge borde det vara möjligt att tillgodose de

tills vidare starkt begränsade anslag till försvaret, som överbefälhavaren an-

såge oundgängliga, utan att kraven på full försörjning äventyrades.

Även i andra hänseenden kunde invändningar göras mot kommitténs syn

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

58

på vårt lands ekonomiska möjligheter. Beträffande vårt arbe tsk raf tsp ro b 1 e m

vore det visserligen riktigt, att man räknat med en absolut nedgång av de ar­

betsföra i åldrarna 20 till 65 år. Men på sistone tillgänglig statistik syntes

ge vid handen, att denna nedgång bleve mindre än som förut beräknats, där­

för att man använt för höga dödlighetstal. I själva verket behövde man icke

alls räkna med någon absolut nedgång. Mer än full kompensation gåves näm­

ligen av de i landet varaktigt bosatta utlänningarna, vilka tydligen icke med-

tagits i kommitténs kalkyler. Därest varje utlänning skulle lämna landet, så

bleve det ändå icke någon nedgång, om man till den arbetsföra befolkningen

räknade personer mellan 15 och 65 år. Den relativa nedgång, som likväl in­

trädde i förhållande till antalet åldringar och barn, borde med normal utveck­

ling kunna uppvägas genom produktivitetsökning. Ur arbetsmarknadssyn-

punkt vore det vidare ogynnsamt att skjuta både utbildning och materiel

produktion på framtiden i sådan omfattning som kommittén tänkt sig.

Överbefälhavaren har även berört försvarets materielanskaffningsfråga i ett

förändrat konjunkturläge och därvid framhållit, att en särskild utredning

borde göras om försvarets investeringsbehov.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren framhållit, att försvarskommit

téns slutsatser icke svarade mot premisserna och medlen icke mot målet. En

försvagning av våra styrkor, samtidigt som stormakterna energiskt arbetade

på att utveckla sin tekniska utrustning, skulle leda till att vår redan nu stora

underlägsenhet i förhållande till en angripare bleve än större.

Kommitténs förhoppning, att den föreslagna organisationen skulle medge

en smidig anpassning till de krav, som ett s. k. skärpt läge ställde, vittnade

om önsketänkande. I blixtkrigets tidevarv och i det försämrade strategiska

läge, vari Sverige råkat efter andra världskrigets slut, bjöde klokheten att

icke räkna med någon lång upprustningsperiod.

Väl vore statsutgifterna höga och manade till allmän återhållsamhet, men

kommittén hade i sin önskan att genomföra besparingar gått för långt. Vad

som vunnes i pengar vore litet i förhållande till vad som förlorades i tförsvars-

kraft. I själva verket berodde effektiviteten i hög grad just på det som skötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Den av kommittén föreslagna krigs­

makten bleve i förhållande till kostnaderna föga slagkraftig.

Kommittéförslaget visade enligt överbefälhavarens mening på ett över­

tygande sätt, att någon ny, fast och allmän plan på försvarets utformning på

lång sikt icke borde uppgöras i nuvarande läge.

Med hänsyn till nödvändigheten att nu och för den närmaste framtiden be­

gränsa statsutgifterna och under förutsättning, att läget i världen icke ytter­

ligare försämrades, ansåge överbefälhavaren, att vissa tillfälliga inskränk­

ningar kunde göras. Av kommittén härom framlagda förslag, som icke mins­

kade effektiviteten, vore givetvis att hälsa med tillfredsställelse. Bespa­

ringarna borde göras på materielen, men de kunde icke utan alltför stora

risker drivas så långt som försvarskommittén förutsatt.

Överbefälhavaren föreslog i huvudsaklig överensstämmelse med sitt tidi­

Kungl. Maj.ts 'proposition nr 206.

59

gare förslag, att flygvapnet snarast möjligt skulle utökas med eu nattjakt­

flottilj, att krigsmakten i övrigt i allt väsentligt skulle bevaras vid nuvarande

styrka, att materielanskaffningen skulle inskränkas under de allra närmaste

åren, att komplettering med nya försvarsmedel skulle ske samt att den fort­

satta anpassningen skulle regleras successivt efter krigsteknikens utveckling

och med hänsyn till förändringar i vårt läge. Härvid vore det av vikt, att vi

med öppen och fördomsfri 'blick för framtida krigstekniska omvälvningar

stode beredda att vidtaga även genomgripande förändringar i organisation

och utrustning.

Chefen för armén har anmärkt, att kommittéförslaget på flera punkter av­

veke från de för kommittén utfärdade direktiven. Kommittén borde i första

hand ha undersökt, hur ett försvar skulle tett sig, som motsvarade direktiven

i fråga om en god utbildning åt alla vapenföra, modernisering av utrustning

och beväpning efter krigserfarenheterna samt med möjlighet att inlemma nya

vapen och skyddsmedel efter hand som utvecklingslinjerna klarnade. Även

om en därefter fullföljd utredning om rikets ekonomiska bärkraft skulle visat,

att en sådan organisation överstege våra möjligheter, skulle undersökningen

ha klarlagt villkoren för vissa önskvärda radikalare förändringar. Det av för-

svarskommittén framlagda förslaget hade då fått en vederhäftigare prägel

än det lappverk inom en mer eller mindre godtyckligt vald kostnadsram,

som nu presterats.

Krigserfarenheterna från andra världskriget hade enligt arméchefens för­

menande endast i ringa grad beaktats. Behovet av nattjaktförband hade

skjutits på framtiden. Artilleriets ökade betydelse, nödvändigheten av effek­

tivare luftvärn och ökat antal terränggående fordon hade ej tillräckligt be­

aktats. Betydelsen av det fria kriget syntes vara av den art, att vissa organi­

satoriska förändringar inom de reguljära stridskrafterna kunde bli nödvändiga

för att tillgodose kravet på effektiv utbildning i denna stridsform.

Med hänsyn till det utrikespolitiska läget och den militärtekniska utveck­

lingen ifrågasatte arméchefen lämpligheten av att lägga fram en tioårsplan.

De kontinuerliga och partiella reformernas väg borde följas.

Beträffande materielanskaffningen har arméchefen framhållit, att förstärk­

ning i ett skärpt läge toge år i anspråk och ej månader, som kommittén synts

räkna med. Härtill komme, att en hastig upprustning medförde dryga mer­

kostnader samtidigt som man löpte risken att icke få det bästa.

Genom den snabbhet, varmed krigshändelserna komme att utvecklas vid

ett krigsutbrott, hade ökade krav ställts på en decentralisering av mobilise­

ringen. Denna ordning hade i viss mån redan tillämpats, men arméchefen har

förordat en utredning härom snarast i syfte att fastställa de organisatoriska

och ekonomiska konsekvenserna.

I fråga om tanken på en elitarmé har arméchefen påpekat, att denna måste

bestå av mycket välutbildad personal och vara försedd med förstklassig mate­

riel. Antingen borde den bestå av fast anställd personal eller av värnpliktiga

med lång tids utbildning. Därest värnpliktiga skulle ingå i den, skulle dessa

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

60

kunna tillhöra den endast ett fåtal år eller med hänsyn till nytillkommen

materiel ofta omskolas. Materielen för en sådan armé måste medge stor eld-

kraft, snabbhet och terrängframkomlighet. En sådan armé skulle bli mycket

dyrbar. Därtill komme svårigheten att ur strategisk synpunkt avväga, var

elitarmén borde grupperas. Tanken på en elitarmé borde antingen göras till

föremål för särskild utredning eller ock avfärdas såsom ett ogenomförbart

projekt.

Med hänsyn till kravet på djupförsvar borde den nuvarande sammansätt­

ningen av arméstridskrafterna göras till föremål för omprövning, därvid frå­

gan om fria jägarförband borde beaktas.

Flera av de av försvarskommittén framlagda delförslagen vore av den art,

att de borde genomföras snarast, medan andra förslag borde ytterligare ut­

redas.

I fråga om materielanskaffningen har arméehefen framhållit, att begräns­

ningen av materielanslagen skulle medföra en successiv sänkning av krigs­

organisationens materiella standard. Även om nuvarande läge nödvändig­

gjorde viss begränsning, borde för materiel, särskilt luftvärnsmateriel, avses

medel utöver dem, som försvarskommittén beräknat.

Marinledningen bär med hänsyn till den krigstekniska och militärpolitiska

utvecklingen ansett olämpligt att nu fastlåsa försvarsorganisationen till en

tioårsplan. Även om det nuvarande statsfinansiella läget och läget på arbets­

marknaden krävde återhållsamhet vid beviljandet av anslag för krigsmakten

och även om ovissheten om krigsteknikens närmaste utveckling kunde moti­

vera en viss återhållsamhet i fråga om materielanskaffning, finge dessa fak­

torer dock icke tagas till intäkt för en sådan nedskrivning av försvaret som

försvarskommitténs förslag innebure åtminstone beträffande marinen. Marin­

ledningen ville därför föreslå, att frågan om ett definitivt fastställande av

en ny försvarsordning uppskötes och tills vidare endast sådana partiella re­

former vidtoges, som vore ägnade att effektivisera försvaret eller som inom

nuvarande organisation genom rationaliseringar kunde innebära minskade

omkostnader. Givetvis måste dock, framför allt då det gällde materielanskaff­

ning och materielersättning, en plan uppgöras för fördelning av kostnaderna

under en så lång period, som rimligen kunde överblickas. Därvid borde dock

detaljerna bli föremål för en fortgående anpassning efter den krigstekniska

utvecklingen.

Marinledningen har vidare framhållit, att förhållandet mellan effektivitet

och kostnader icke vore konstant. Försvarsorganisationen droge sålunda vissa

mer eller mindre fasta grundkostnader, vilka endast obetydligt ökade, då den

i egentlig mening operativa delen av försvaret utökades. Sedan grundkost­

naden passerats, medförde en mindre ökning av medelstilldelningen en rela­

tivt sett avsevärd ökning av effektiviteten.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att det icke ankomme på honom att

bedöma, vilken total kostnadsram, som kunde anses godtagbar under beak­

tande av rikets övriga viktiga behov. Ohefen för flygvapnet syntes däremot

K (it tgl. Maj.ts proposition nr 206.

61

böra bedöma, huruvida det av kommittén föreslagna flygvapnet vore av den

beskaffenhet, att försvarsorganisationen i sin helhet bleve effektiv. Skulle så

icke vara fallet utan att ytterligare kostnader måste nedläggas på flygvapnet,

uppkomme frågan, om den totala kostnadsramen kunde ökas eller en ny av­

vägning måste göras inom den angivna ramen. Chefen för flygvapnet hade

— med stöd av de strategiska grunder, som anförts i det föregående kom­

mit till den uppfattningen, att kommittén inom den valda kostnadsramen icke

föreslagit det mest effektiva försvaret. Flygvapnet hade icke tillgodosetts i

den utsträckning, som motsvarade dess grundläggande betydelse.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har framhållit, att talet om vad

som skall göras »i ett skärpt läge» inför våra tydliga erfarenheter från bered-

skapstiden reducerades till ett talesätt utan reell täckning. Svensk statsled­

ning kunde icke räkna med andra stridskrafter än dem, som redan i fred

vore väl utbildade och försedda med erforderlig befälskader, materiel och

ammunition. Den enda utvägen vore att efter hand vidtaga reformer, varvid

i många fall försvarskommitténs uppslag borde genomföras, allt under iakt­

tagande av största möjliga sparsamhet.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har framhållit, att försvarskom-

mittén knappast i första hand eftersträvat att åstadkomma en så effektiv för­

svarsorganisation som möjligt. Snarare hade dess utgångspunkter den

nuvarande organisationen och materielutrustningen — fått tjäna som tack­

mantel för vissa på förutfattade meningar grundade men militärt icke moti­

verade beslut att begränsa organisationen och nedbringa övningstiden. Kom­

mittén hade icke gjort några försök att låta strategiska synpunkter ligga till

grund för de föreslagna, synnerligen allvarliga reduceringarna. Eventuellt

nödvändiga beskärningar borde ha föreslagits ske på sådana platser, där de

skulle medfört den minsta faran. Detta hade emellertid ingalunda beaktats.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett att med hänsyn till

det utrikespolitiska läget ett vidmakthållande av 1942 års försvarsorganisa­

tion vore nödvändigt. Successiva och partiella reformer borde genomföras

i avsikt att förbättra organisationen. För försvarskommittén hade de ekono­

miska synpunkterna fått en alltför dominerande roll. I vissa detaljfrågor

hade värdefulla uppslag framkommit.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett en tioårsplan utgöra

hinder för möjligheterna att utveckla och effektivisera försvarsmakten. Kommit­

téns tanke, att man i ett skärpt läge borde förstärka försvaret, borde ses mot

bakgrunden av erfarenheterna från 30- och 40-talens händelser. Den föreslagna

organisationen skulle icke kunna lösa de av kommittén angivna uppgifterna.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att kravet på åtei-

hållsamhet i dagens läge icke finge tillmätas avgörande betydelse för eu längre

period. Det vore beklagligt, att kommittén valt en rent godtycklig utgångs­

punkt för bestämmande av kostnadsramen.

Därest den av kommittén antagna tron på en fredsperiod av icke alltför

obetydlig längd vore riktig, borde en beskärning av försvarsorganisationen

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

62

kunna göras under de närmaste åren under förutsättning att försvarets effek­

tivitet därefter icke försämrades. I stället hade kommittén ansett, att begräns­

ningarna kunde vidtagas under beaktande av att försvarets effektivitet under

de närmaste åren icke påtagligt försvagades. Detta uttalande vittnade enligt

militärbefälhavarens mening om osäkerhet, planlöshet och oreda i tanke­

gången.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett, att i huvudsak ett

uppehåll i materielanskaffningen borde ske under de närmaste åren för att

avbida resultat av försök med nya vapen. För sådan anskaffning erforderliga

medel borde emellertid anvisas under hela perioden och fonderas i den man

de under de första åren av perioden toges i anspråk endast till en mindre del.

För materielanskaffning avsedda anslag vore alltför knappt tilltagna, varför

någon modernisering under tioårsperioden praktiskt taget vore utesluten.

Tioårsplan avstyrktes och successiva reformer förordades.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att växlingarna i

iäget gjorde det omöjligt att fastställa en försvarsplan för längre tid. I stället

borde successiva och partiella reformer genomföras.

Det vore anmärkningsvärt, att försvarskommittén icke verkställt undersök­

ning, huruvida den föreslagna krigsmakten vore tillräcklig för att kunna lösa

sina uppgifter. Konsekvenserna ur beredskapssynpunkt hade icke tillbörligt

beaktats. Med hänsyn till Gotlands utsatta läge ställdes för dess del sär­

skilda krav på hög beredskap. Förkortningen av utbildningstiden innebure

en minskning av Gotlands beredskap, medförande allvarliga konsekvenser.

Chefen för Ostkustens marmdistrikt har ansett, att nedskärningen av an­

slagen till sjöförsvaret och avskaffandet av de marinsamverkande flygförban­

den icke vore ägnade att effektivisera och modernisera försvarsorganisationen.

Betydelsen av lättrörliga och slagkraftiga sjöstridskrafter som politisk makt­

faktor hade icke tillräckligt beaktats. Hur en modern försvarsordning för

vårt land skall se ut, borde grundas på riksstrategiska överväganden i an­

slutning till ett allsidigt försvar och göras till föremål för utredning, avseende

endast försvarets sammansättning och avvägning i princip. I avvaktan därpå

borde den nuvarande försvarsorganisationen bibehållas, varvid av svårig­

heterna på produktionsområdet föranledda besparingar borde genomföras,

utan att dock krigsorganisationens effektivitet avsevärt nedginge.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har uttalat, att man med hänsyn till

det osäkra utrikespolitiska läget för närvarande måste undvika sådana mera

djupgående omorganisationer, vilka medföra en svaghetsperiod, som kan

komma att infalla under en ur utrikespolitisk synpunkt kritisk period. Ma-

terielens förnyelse finge icke skjutas för långt på framtiden i tron på en kom­

mande stabilisering av den tekniska utvecklingen.

Flygförvaltningen har ansett, att försvarskommittén lagt huvudvikten vid

kravet på besparingar, under det att kraven på effektivisering och modernise-

ling icke tillräckligt beaktats. Beträffande möjligheten att förstärka materiel-

utrustmngen i ett skärpt läge har flygförvaltningen fäst uppmärksamheten på

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

63

de långa och omsorgsfulla förberedelser en ökning av flygindustriens pro­

duktionskapacitet fordrade samt den i en dylik situation uppkommande

konkurrensen om kapaciteten. Erfarenheterna från beredskapstiden hade visat,

att det varit synnerligen svårt att få de materielkrävande vapenslagen för­

stärkta inom rimlig tid. Leveranser från utlandet torde ej kunna påräknas.

Det vore självbedrägeri att tro försvarets beredskap vara hög, om avsevärda

materielbrister förelåge.

Krigsmaterielverket har beträffande upprustningsproblemet på materiel-

sidan framfört starka betänkligheter mot kommitténs allmänna upplägg­

ning av försvarets materielfråga. Kommittén hade i full insikt om mate-

rielfrågans betydelse skjutit denna i bakgrunden. Försvarsberedskapen

komme för avsevärd tid framåt att baseras på den nu befintliga materielstoc-

ken, som motsvarade krigsteknikens utveckling vid andra världskrigets bör­

jan. Kommittén räknade med forcerad materielanskaffning vid ett skärpt läge

men syntes härutinnan utgå från en överdriven och tyvärr allmän uppfattning

om industriens stora resurser och om möjligheterna till en snabb materiell

upprustning, en optimism som saknade underlag i verkligheten och de gångna

beredskapsårens erfarenheter. Dessa visade, att år förlöpte, innan ens de blyg­

samma materielkvantiteter, som låge inom ramen för industriens möjligheter

kunde påräknas. Särskilt beaktansvärt ur industriell synpunkt vore önske­

målet om en med hänsyn till produktionen jämnare fördelning av materiel-

tillförseln till försvaret.

Jämväl i fråga om materielförsörjningen under krig måste invänd­

ningar göras mot förslaget. Verket räknade med att under krig endast

en begränsad tillverkning och reparation av krigsmateriel i bergrum kunde

ske. I varje produktionskedja inginge någon tung industri — järnverk, metall­

verk eller kemisk industri — med stor sårbarhet för krigshandlingar. Rå­

varor, halvfabrikat och delfabrikat måste transporteras fram och åter över

landets svaga och sårbara kommunikationsnät. Kraftproduktionen kunde vid

krig snart nog beräknas råka i ett nödläge genom krigsskador. Få produk­

tionskedjor vore helt oberoende av import. Därför måste krigsmaktens behov

av materiel för mobilisering och krig till väsentlig del tillgodoses genom lager­

hållning. Betydande medelsanvisningar för detta ändamål bleve nödvändiga.

Försvarets fabriksstyrelse har framhållit, att verksamheten vid fabriks­

verket komme att påverkas av de föreslagna minskningarna i materielanskaff-

ningen. Detta minskade beredskapen inom verket. För att den yrkesskickliga

personalen skulle kunna beredas fortsatt anställning och bibehållas vid sin

yrkesskicklighet vore det nödvändigt, att den sysselsattes med sådana till­

verkningar, för vilka fabrikerna vore avsedda. Ytterligare driftminskningar

utöver nuläget borde icke komma till stånd.

Försvarets forskningsanstalt har ansett, att den snabba utvecklingen gjorde

en tioårsplan olämplig. Det vore i princip riktigast att vidtaga erforderliga

reformer efter hand som forskningen, studier och försök gåve underlag där­

till. 1 vårt land funnes tekniska förutsättningar för icke obetydliga förbätt­

ringar av beväpning och utrustning.

Kungl. May.ts 'proposition nr 206.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 20K.

Bevakningsinspektören har framhållit, att särskilt stora anspråk måste

ställas på luftförsvaret. Det vore olyckligt, om flygvapnet icke finge starkare

ställning än kommittén föreslagit. Med ett svagt utvecklat flygvapen bleve

påfrestningarna för det civila försvaret särskilt stora. Främst måste natt

jakt tillkomma. Besparingarna genom efterutbildningsövningens slopande

uppvägde icke skadeverkningarna därav.

Statens organisationsnämnd har anfört, att det av försvarskommittén fram

lagda förslaget, baserat på begränsningar av kostnadsskäl och inskränkning i

fråga om materielanskaffningen, icke vore ägnat att tillfredsställa folket.

Behov förelåge av att klargöra riktlinjerna för en omgestaltning av vår för­

svarsorganisation med utgångspunkt från det senaste krigets erfarenheter. I

detta avseende hade kommittén föredragit ett status quo. Ur rationaliserings-

synpunkt påkallade ändringar, som ej föregrepe en sådan utredning, borde själv­

fallet genomföras. Frågor av grundläggande betydelse för åstadkommandet

av en rationalisering hade icke närmare utretts av kommittén. Därest kom­

mittén ingående prövat sådana frågor som den inbördes värdesättningen av

olika trupp- och vapenslag, den centrala såväl som den regionala ledningens

organisation, kustartilleriets ställning inom försvaret, befälsorganisationen

och värnpliktsutbildningen, krigsorganisationens utformning och därmed sam­

manhängande materielproblem med hänsyn till luftkrigets verkningar samt

motoriseringsfrågan och på grundvalen härav framlagt riktlinjer för en omgestalt­

ning av krigsorganisationen, vore det enligt organisationsnämndens uppfatt­

ning sannolikt, att en organisation med väsentligt större försvarseffekt än den

nuvarande hade kunnat utformas inom den angivna kostnadsramen. Ett stilla

stående i utvecklingen finge icke ske, när det gällde en så vital fråga som

ordnandet av vårt försvarsväsende. Nämnden har vidare framhållit, att vär­

det av rationaliserade stater inom vissa verksamhetsgrenar vore tvivelaktigt,

därest icke fullständiga organisationsundersökningar slutförts. Kommittén

hade bort klargöra, vilka besparingar hittills vid förbanden gjorda undersök­

ningar medfört och med ledning härav verkställt approximativa beräkningar

angående sannolika besparingar som följd av fortsatta organisationsunder­

sökningar.

Enligt nämndens uppfattning kunde det icke vara riktigt att, när det

gällde att inom en kostnadsram av 810 miljoner kronor få fram ett effektivt

försvar, utgå ifrån ett bibehållande av en krigsorganisation, som fordrade en

årskostnad av omkring 1100 miljoner kronor och söka utvinna de ekonomiska

besparingarna genom att föreslå vissa beskärningar än här än där eller med­

vetet räkna med betydande brister eller hänvisa deras tillgodoseende till

framtida åtgärder. Det syntes icke vara tillrådligt att, såsom kommittén

syntes förutsätta, räkna med att en långvarig beredskapstid stode till för­

fogande för att lijälpligt täcka materielbrister. Den nutida krigföringen be­

rättigade ej heller att tro på några stora möjligheter till industriell försörj­

ning i ett krigsläge. Enligt nämndens mening vore det icke möjligt att med

det av kommittén tillämpade förfaringssättet skapa ett effektivt försvar. En

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

65

grundförutsättning för ett sådant inom den begränsade kostnadsramen vore

en inbördes avvägning av de olika truppslagens och vapengrenarnas värde

ur försvars- och kostnadssynpunkt. Utgångspunkten kunde härvid endast

vara, att det främst gällde att sätta in folkets hela värnkraft.

Statskontoret har ifrågasatt lämpligheten av att med försvarskommitténs

oklara utgångspunkter binda sig för en tioårsplan av så kostnadskrävande

natur. Organisationen borde icke göras större än att den med avseende å

vapen, utrustning och annan materiel vid varje tillfälle kunde hållas på toppen.

Varje miljon, som nedlades på försvarsanstalter av tvivelaktigt värde,

minskade våra ekonomiska och tekniska möjligheter att med ledning av nya

resultat rationalisera och stärka försvaret. De nya kryssarnas återverkningar

på flottans blivande sammansättning vore ett belysande exempel härå.

Nyckeln till militär framgång låge ofta i förmågan att frigöra sig från konven­

tionella betraktelsesätt vid valet av stridsmedel och strategi. Vår försvars­

organisation borde icke vara en kopia i förminskad skala på förebilder av

stormaktstyp.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att försvarskommittén icke åstadkom­

mit någon framtidslösning av arméns materielfråga, enär kommittén förutsatt,

att för täckande av materielbrister särskilda engångsanslag under tioårsperio­

den skulle anvisas.

Kommerskollegium har funnit det äventyrligt, att materielanskaffningen

åsidosatts i sådan utsträckning som skett i försvarskommitténs betänkande.

Tillräckliga anslag för sådan anskaffning borde ingått i försvarsplanen. Kom­

mittén hade icke räknat med krigsmaktens behov av vissa andra nödvändiga

förnödenheter såsom driv- och smörjmedel, vilket vore en brist. Med hänsyn

till kraven på industriens prestationsförmåga i ett skärpt läge och då rå­

dande importbegränsningar borde planering för anskaffande av särskilda

militärförråd av dylika varor komma till stånd. -— Kollegium understryker i

likhet med Sveriges redareförening den mycket betydelsefulla roll som flottan,

vid sidan av dess egentliga försvarsgrensuppgifter, spelar för upprätthållande i

krigstider av handelssjöfarten såväl i utrikes fart som i kustfart. Kommitténs

förslag beträffande flygvapnet ingåve allvarliga betänkligheter med hänsyn

till skyddet för handelssjöfärten.

Sveriges industriförbund har icke funnit det välbetänkt med en tioårsplan. I

betänkandet skötes akuta ekonomiska svårigheter helt i förgrunden trots att

det vore fråga om en långtidsplanering. Man utginge från som ett ofrån­

komligt faktum att organisationen måste avsevärt beskäras, därför att landet

för närvarande icke ansåges ha råd att upprätthålla ett försvar av den

storlek, som av allmänpolitiska och militärpolitiska skäl kunde anses erfor­

derlig. Den erforderliga effektiviteten kunde icke ernås utan att materiel­

anskaffningen skedde kontinuerligt och med beaktande av teknikens fort­

gående utveckling. Följden av kommitténs underlåtenhet beträffande materie-

len kunde bli, att vi råkade i samma läge som i början av senaste världs­

kriget, då krav på produktion för att reparera brister inom den befintliga 5

5 — 404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

66

organisationens ram ställdes samtidigt med krav på produktion för organisa­

tionens utbyggnad. Förbundet förordade att anslag för tillräckliga, kontinuer­

liga anskaffningar och moderniseringar redan nu intoges i försvarsplanen.

Förbundet vore angeläget att betona, att den ökning av tillgång på arbets­

kraft som en nedskärning av utbildningstiden skulle möjliggöra, under nor­

mala förhållanden vore så pass ringa, att den icke rimligtvis kunde tillmätas

avgörande betydelse, därest utbildningsstandarden skulle nämnvärt för­

sämras. En forcerad utbildning i ett skärpt läge medförde en ökad avtappning

av arbetskraft från industrien samtidigt som kraven på dess produktionsför­

måga ökades.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit att landets

totala värnkraft måste tagas i anspråk för att kunna avvärja ett fientligt an­

grepp. Förberedelser måste redan i fredstid vidtagas för försvarets samtliga

områden. Brister i beredskapen kunde få ödesdigra följder för försvaret i

dess helhet. Under den gångna krigstiden hade Sverige fått avsevärd tid

till förfogande för upprustning. Man finge icke utgå från att lika gynnsamma

förhållanden skulle föreligga vid en eventuell ny krissituation. Detta gällde

i hög grad även den materiella beredskapen. Det syntes mycket ovisst, om

det skulle vara möjligt att under en kortare tidsperiod i industriproduktio­

nen inrymma en upprustning av den omfattning, som skulle erfordras för

att 1958 års krigsorganisation skulle kunna upprätthållas i verkligheten. I

stället för en engångsupprustning vore en kontinuerlig ersättningsproduk-

tion att föredraga. De medel, som erfordrades för en fortlöpande materielan-

skaffning, borde därför inräknas i den årliga kostnadsramen.

Statens industrikommission har framhållit, att den givetvis saknade

möjlighet att avge en prognos för försörjningsläget under en så lång period

som tio år och därför utgått från dagens läge och vad som kunde anses

sannolikt för de närmaste två åren. För att militära beställningar inom lan­

det skulle kunna fullgöras inom godtagbar tid utan att särskilda prioriterings-

åtgärder tillgrepes vore det för närvarande nödvändigt, att beställningarna

planerades så tidigt som möjligt. Den förhållandevis ringa materielåtgången,

såväl enligt kommitténs betänkande som enligt de särskilda yttrandena, med­

förde, att några svårigheter att om så ansåges oundgängligen nödvändigt er­

hålla leverans av sådan materiel, som skulle tillverkas inom landet, icke syntes

komma att föreligga. Ur industriens synpunkt kunde de stora återanskaff-

ningar, som mot slutet av tioårsperioden ansåges böra ske med engångsanslag,

medföra svårigheter. En jämn fördelning av återanskaffningar under hela

perioden syntes därför vara att föredraga.

överståthållarämbetet har framhållit, att det föreliggande förslagets eko­

nomiska förutsättningar och konsekvenser icke fått den allsidiga belysning,

som varit önskvärd. Vid bedömandet av olika kostnadsramar hade även bort

beaktas den återverkan på landets nationalinkomst, som övningstidens längd

utövade. Om så skett, syntes icke uteslutet att den slutliga avvägningen

mellan övningstid och materielanskaffning kunnat påverkas därav. Ämbetet

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

67

ifrågasatte, om icke avvägningen mellan fältarmén å ena sidan och det mera

materielkrävande flyget och marinen å andra sidan blivit en annan, om i för-

svarsbudgeten såsom omkostnad inräknats den genom vapenövningarna för­

lorade arbetskraften. Med beklagande konstaterades föreslagen försvagning

av såväl flygvapnet som luftvärnet.

Ämbetet har slutligen betonat nödvändigheten att i tid planlägga civil­

försvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen, innefattande bland annat

lagerhållning av olika råvaror och annan materiel. Yidare borde redan under

fredstid planeras en aktiv motståndsrörelse i händelse delar av landet bleve

ockuperade.

Länsstyrelsen i Uppsala län har anfört, att det politiska läget och den

krigstekniska utvecklingen ej tilläte ett försvagande av vår försvarsorganisa­

tions effektivitet. Detta gällde ej blott det militära försvaret utan även civil­

försvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen. Kommittén hade enligt

länsstyrelsens uppfattning i allt för ringa omfattning ställt det militära för­

svarets problem i relation till den civila beredskapens. Det syntes länssty­

relsen, som om ett bredare grepp på uppgiften varit tillrådligt med hänsyn

till den avvägning av resurserna, som nödvändiggjordes av det totala krigets

krav.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit det betänkligt att nu

binda det militära försvaret genom fastställande av en för så lång tid som

tio år gällande plan, särskilt som samordning med det totala försvaret icke

närmare berörts i betänkandet. Hemvärnet borde stärkas samt flottans ut­

byggnad i största möjliga omfattning med lättrörliga smärre enheter fort­

sättas. Härjämte borde närmare utredning göras om möjligheten att genom

besparingar på andra områden undgå den minskning av flygförbandens antal

i förhållande till vad tidigare av riksdagen beslutats, som kommittén före­

sloge.

Länsstyrelsen i Gotlands län har hyst de starkaste betänkligheter mot ett

genomförande av kommittéförslaget, som skulle medföra en betydande både

kvantitativ och kvalitativ försvagning av Sveriges försvarskrafter. Särskilt

för Gotland innebure förslaget en stark beskärning. Med hänsyn till öns läge

borde dess krigsorganisation vara avpassad för uppgiften att hindra en fient­

lig ockupation av ön, som under ett krig icke syntes kunna påräkna avsevärt

understöd av trupper från fastlandet. Det förefölle länsstyrelsen, som om

kommittén icke tillbörligt beaktat Gotlands isolerade läge och behov av hög

krigsberedskap. Det vore vidare beklagligt, att icke fasta grunder för gräns­

dragning och samarbete mellan det militära och det civila försvaret fram­

kommit.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har ansett, att det i nuvarande läge syntes

vara en samhällsangelägenhet av utomordentlig betydelse, att Sveriges för-

svarsanordningar hölies väl uppe.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har funnit det vara en brist i kommitté­

förslaget, att totalförsvaret icke i betänkandet gjorts till föremål för en full­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

68

ständig översyn. Kommitténs enigt positiva inställning till försvarsfrågan

har erkännsamt noterats, men länsstyrelsen har ifrågasatt, om tiden vore

lämplig för fastställande av en tioårsplan. Med hänsyn till den krigstekniska

utvecklingen skulle tioårsplanen innebära ett förhastande, som vore svårt att

gottgöra, om det mörknade över världen. Det vore mycket lättare att fram­

deles skriva ned försvarsanstalter om läget lättade än att bygga upp dem om

läget skärptes. De av kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Anders­

son i deras särskilda yttrande utvecklade idéerna vore värda att bli föremål för

närmare undersökning.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län har uttalat betänkligheter mot att nu

genomföra en sänkning av landets militära standard. Slopande eller beskär-

ning av förband och försvarsinrättningar skulle icke vinna förståelse hos

befolkningen i de delar av landet, som berördes av reduceringarna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har ansett dagens läge sådant, att en ned­

skärning av försvaret icke nu kunde förordas. Snarare syntes en förstärk­

ning på vissa punkter mera motsvara ett realistiskt bedömande. Andra be-

skärningar av försvaret än som betingades av de minskade årsklasserna av

krigstjänstskyldiga samt av möjliga rationaliseringsåtgärder syntes icke moti­

verade.

Hemvärnsrådet har med tillfredsställelse konstaterat försvarskommitténs

positiva inställning till hemvärnet, men funnit angeläget, att hemvärnet gåves

en effektiv kraft genom tilldelning av automat- och pansarvämsvapen.

Föreningen Sveriges flotta har anfört, att försvarskommittén icke utfor­

mat sitt förslag med hänsyn till de riksstrategiska faktorerna och därmed

ej tillvaratagit möjligheterna att få en rimlig effekt för de på försvarsorgani­

sationen nedlagda kostnaderna. Ärendet i dess helhet borde därför förvisas

till förnyad allsidig utredning, varvid särskilt borde beaktas de riksstrategiska

faktorernas inverkan på försvaret. I avvaktan på denna utredning borde den

nuvarande försvarsorganisationen tills vidare provisoriskt bibehållas med de

tillfälliga ändringar, som kunde befinnas påkallade.

Svenska officer sförbundet har sagt sig icke kunna dela den uppfattning

om försvarets framtida utformning, för vilken betänkandet ger uttryck men

har icke ansett sig böra ingå på någon närmare granskning av den föreslagna

organisationens omfattning och struktur.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficer sförbunden har ansett dagens

läge näppeligen erbjuda underlag för annat än kortfristiga bedömanden. Kom­

mittén borde icke ha bundit sig för en tioårsperiod. Vid en på lång sikt upp-

lagd plan förelåge risk, att de verkliga, aktuella behoven undanskymdes.

Rådande läge motiverade icke en beskärning av försvarsmakten. Av nuläget

erforderliga nedprutningar av försvarsutgifterna borde betraktas som till­

fälliga och ej givas en sådan omfattning, att ett återställande av försvarets

effektivitet komme att framdeles medföra exceptionella krav på budgeten. Till

de materielutgifter, som av kommittén ställts på framtiden, borde stor hän­

syn tagas vid en ökning av nationalproduktionen. Erforderliga reformer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

69

baserade på erfarenheterna från det senaste kriget, hade av kommittén ställts

på framtiden. Någon avvägning av truppslagens och vapengrenarnas inbör­

des betydelse och plats inom en begränsad ekonomisk ram samt den i sam­

band därmed stående materielutrustningen vore icke gjord. Enligt central­

styrelsens mening gagnade det föga att lägga kommittéförslaget till grund föl­

en ny försvarsordning. Klara riktlinjer för en omgestaltning av försvarsmak­

ten — grundade på andra världskrigets erfarenheter — borde snarast möjligt

framläggas.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit, att försvarskommittén

vid avvägningen mellan vårt lands insatser i försvarsväsendet, å ena sidan,

och det allmännas ianspråktagande av arbetskraft och varutillgångar, å andra

sidan, i alltför hög grad räknat med att nuvarande exceptionella förhållan­

den skulle fortsätta under tioårsperioden. Under senaste tiden hade en om­

svängning skett på arbetsmarknaden, vilket kunde medföra att en ompröv­

ning av det framlagda förslaget i flera avseenden bleve nödvändig.

Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att största vikt måste till­

mätas försvarskommitténs uttalande, att de föreslagna begränsningarna i

försvarsorganisationens omfattning genomfördes på sådant sätt, att någon på­

taglig försvagning av försvarets effektivitet icke uppstode under de närmaste

åren. Det syntes tveksamt, huruvida man härvidlag — såsom kommittén förut­

satt -— borde räkna med att vid en skärpning av läget kunna medhinna en

anpassning av organisationen efter det nya lägets krav.

Svenska arbetsgivareföreningen har framhållit, att ehuru det i dagens an­

strängda ekonomiska läge vore en angelägenhet av stor betydelse att inskränka

statsutgifterna, en beskärning av försvaret icke finge drivas så långt, att man

i händelse av mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap endast hade brist­

fällig och otillräcklig materiel att tillgå.

Även om arbetsmarknadspolitiska synpunkter talade för en möjligast

tänkbar förkortning av värnpliktsutbildningen, vore det av betydelse att ut­

bildningen bleve så gedigen, att i händelse av mobilisering eller förstärkt

försvarsberedskap inkallelser enbart för utbildning icke behövde äga rum.

Sådan extraordinär inkallelse skulle för näringslivet, sett ur arbetsmarknads­

politisk synpunkt, kunna medföra större skada än något längre utbildnings­

tid i samband med den normala värnpliktstjänstgöringen.

Riksförbundet landsbygdens folk har framhållit, att landet alltid komme

att ha begränsade resurser i fråga om materiel och personal. Av vikt vore

därför, att vi ägde en liten men fullt modernt rustad försvarsmakt. Kiksför-

bundet har funnit åtskilligt tala för att den av kommittéledamöterna Elon

Andersson, Sven Andersson och von Heland i särskilda yttranden förordade

organisationstypen med ett decentraliserat, lokalt bundet försvar gjordes till

föremål för ingående undersökning.

Sveriges lantbruks förbund har uttalat, att den blivande försvarsorganisa­

tionen, med hänsyn till landets geografiska och militärpolitiska läge genom

rationalisering och förbättring av den tekniska utrustningen borde bli så

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

70

uppbyggd, att den inrymde största möjliga effekt. De skäl, som i några av

de till betänkandet fogade särskilda yttrandena anförts för ett decentraliserat,

lokalt bundet försvar, syntes tala för att denna organisationsform borde

göras till föremål för särskild undersökning.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

III.

Huvuddragen av försvarskommitténs förslag.

A. Värnplikten.

I fråga om värnplikten har försvarskommittén förordat dels begränsning av

övningstiden till 11 månader, innebärande förkortning av första tjänstgöring

(motsvarande tjänstgöring) och slopande av efterutbildningsövningen, dels

förändring i gällande besiktningsföreskrifter, varigenom ett större antal värn­

pliktiga än nu skulle befrias från tjänstgöring i fred, dels ock för flertalet

värnpliktiga påbörjande av första tjänstgöring ett år tidigare än vad nu är

fallet.

Såväl i de vid kommittébetänkandet fogade särskilda yttrandena som i

remissyttrandena ha allvarliga erinringar gjorts mot kommitténs förslag

rörande begränsning av utbildningstiden och skärpningen av besiktningsföre-

skriftema. Mot kommitténs förslag rörande åldern vid första tjänstgöringens

påbörjande har däremot i stort sett ingen erinran riktats.

Med hänsyn till att försvarskommitténs betänkande förelåg först i december

1947 samt till de vittgående konsekvenser ett bifall till försvarskommitténs

förslag rörande de värnpliktigas utbildning och tjänstgöringsskyldighet i fred

skulle medföra har remisstiden i vad avser denna del av betänkandet för de

militära myndigheterna utsträckts till den 1 juni innevarande år. Oavsett

detta ha en del militärmyndigheter i samband med avgivande av yttrande

över försvarskommitténs betänkande framlagt vissa synpunkter på frågan.

Då fullständig utredning i berörda hänseenden icke föreligger, är jag

icke nu beredd att taga slutlig ställning till försvarskommitténs förslag

rörande värnpliktsfrågoma och därmed sammanhängande organisatoriska spörs­

mål. Förslag till provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden för värn­

pliktiga m. m. kommer att av mig anmälas senare denna dag.

B. Armén.

F örsvar skommittén.

Kommittén har beräknat, att armén årligen för utbildning skulle erhålla om­

kring 27 200 värnpliktiga och för handräckningstjänst omkring 2 000 värn­

pliktiga. För fortsatt utbildning till officerare och underofficerare ha omkring

1 850 värnpliktiga, av vilka 900 skulle utbildas till officerare, beräknats skola

uttagas.

Vid utformandet av förslaget till arméns krigsorganisation säger sig kom­

mittén ha haft att beakta å ena sidan, att antalet i värnpliktsåldern inträdande

ynglingar under tiden fram till mitten av 1950-talet komme att nedgå främst

71

på grund av den låga nativiteten under slutet av 1920-talet och under 1930-

talet samt å andra sidan, att en utjämning av denna personalminskning till

väsentlig del skulle åvägabringas genom den föreslagna övergången till på­

börjande av första tjänstgöring redan vid 20 års ålder. Emellertid hade kom­

mittén med hänsyn till de jämkningar i nu gällande besiktningsbestämmelser,

som den förordade, och till slopandet av efterutbildningsövningen räknat med

en successiv nedgång av arméns personalstyrka med sammanlagt 14, i % under

tioårsperioden.

Kommittén hade gjort en undersökning rörande spörsmålet i vilken om­

fattning och ordning nu förefintlig tygmateriel fölle för åldersstrecket.

Den tygmateriel, som under femårsperioden 1948/49—1952/53 på grund

av åldersskäl fölle ut, vore av den art, att densamma — bortsett från

viss artillerimateriel in. m. — icke påverkade krigsorganisationens ram.

En avgång av viss materiel — utan att densamma ersattes - skulle dock

innebära, att organisationens krigsvärde skulle äventyras. Under den därpå

följande femårsperioden, 1953/54—1957/58, fölle däremot viktiga stridsmedel

(bland annat 40 mm luftvärn) samt betydande mängder sambands- och eld-

ledningsmateriel för åldersstrecket. För flera av materielgrupperna måste en

förnyelse förberedas 3—4 år före materielens bortfall ur organisationen, sa-

vida icke på grund av krigsteknikens utveckling eller av annan anledning av­

görande träffades därom, att ifrågavarande materiel icke vidare skulle ingå i

organisationen. Under femårsperioden 1958/59—1962/63 vore materielav-

gången av sådan art, att den måste medföra en genomgripande strukturändring

av armén, om den utrangerade materielen ej förnyades. Sålunda skulle alla

nuvarande stridsvagnar och tunga pansarvärnspjäser samt en stor del av luft­

värnet bortfalla, sedermera även artilleriets pjäsmateriel. Varje dylik even­

tuell avgång utan förnyelse måste förberedas genom ändringar av fredsutbild-

ningsorganisationen minst 4 år i förväg.

I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Vid en successiv nedgång av arméns numerär under den närmaste tio­

årsperioden bör enligt kommitténs mening materielanskaffning och matenel-

omsättning praktiskt taget ske endast för en krigsorganisation, svarande mot

den personalstyrka, som vid periodens slut står till förfogande. För att den

under övergångstiden överskjutande styrkan skall kunna utnyttjas kan det

dock bli aktuellt att för dess behov förnya ett eller annat materielslag, som

är nödvändigt för att bevara dess användbarhet. Kompletterade genom de

mycket begränsade anskaffningar, som erfordras för tillgodoseende av sist­

nämnda behov, skulle enligt försvarskommitténs mening förefintliga mate­

riella resurser under de närmaste åren väl tillvaratagas och utnyttjas.

Försvarskommittén räknar sålunda med att, utöver fasta matericlposter för

vissa i det föregående angivna ändamål, medel böra avses för omsättning av

befintlig tygmateriel i den utsträckning som nyss angivits. Härförutom resa

sig också krav på standardförbättring av tygmaterielen och täckande av vissa

av de för närvarande förefintliga materielbristerna till den del dessa även vid

cn beskärning av organisationen kvarstå.

Eungl. Maj:ts proposition nr 206.

72

Betydande materielanskaffningar ha gjorts under och efter andra världs­

kriget. Försvarskommittén är dock medveten om att arméstridskraftemas

materiel — förutom med nyssnämnda brister — är behäftad med svagheter

även med avseende å moderniteten. Detta gäller främst infanteriets och

artilleriets rörlighet och terrängframkomlighet, närstridspansarvärnsvapen

samt viss ingenjörteknisk materiel och signalmateriel. Såväl av kostnadsskäl

som med hänsyn till knappheten på råvaror och arbetskraft samt svårigheterna

att ännu kunna tillgodogöra sig krigserfarenheterna anser försvarskommittén

emellertid, att medelsanvisningen för materielanskaffning under de närmaste

åren bör hållas inom relativt snäva gränser för att sedan successivt ökas. Ut­

rymme för en sådan ökning synes böra beredas genom att under tioårsperioden

stegvis något öka arméns andel i de årliga försvarskostnaderna och parallellt

härmed sammanpressa dess organisation. De medel, som härigenom kunna

disponeras för anskaffning av materiel, bli emellertid relativt begränsade.

Även om en viss standardförbättring jämväl ernås därigenom, att uttjänt mate­

riel under perioden undan för undan ersättes med modernare och bättre,

komma de här påvisade svagheterna alltjämt att till betydande del kvarstå.

För att kunna förse den av kommittén föreslagna fältarmén med modern ut­

rustning i skälig omfattning, torde det bli nödvändigt att — i den mån det icke

visar sig möjligt att tillgodose behovet av medel för ändamålet genom fort­

gående strävanden att nedbringa kostnaderna för själva organisationen — redan

före tioårsperiodens utgång anvisa tilläggsanslag, uppgående till relativt avse­

värda belopp.

Inom kommittén hade, anför kommittén vidare, diskuterats möjligheterna

att radikalt ändra den nuvarande arméorganisationen till att omfatta dels en

liten armé av elitförband med bästa tänkbara utrustning, dels en milisorga­

nisation, ungefär motsvarande de nuvarande lokalförsvarsförbanden. Ivrigs-

teknikens utveckling hade emellertid i hög grad försämrat möjligheterna att

förhindra eller fördröja en invasion över rikets gränser och kuster eller genom

luften mot landets inre delar. Landets stora utsträckning, de många vägarna

över gränserna, de långa kuststräckorna, som vore tillgängliga med modern

landstigningsmateriel, och de vidsträckta, för luftlandsättning lämpade slätt­

områdena krävde för försvaret armétruppförband av god kvalitet nära nog

överallt. Kommunikationsnätets bristande kapacitet i delar av landet i för­

ening med dess känslighet för ett fientligt flygvapens förbindelsebekämpning

försvårade eller måhända omöjliggjorde omgruppering av arméstridskrafter

till invaderad landsdel för att genom anfall slå fienden tillbaka. Anfallsdug-

liga arméförband måste därför från början finnas disponibla inom de sanno­

lika invasionsområdena. Behovet av talrika förband av fältförbandskaraktär

vore sålunda stort. Det skulle vidare uppenbarligen stöta på mycket stora

svårigheter att avgöra var en enligt ovan skisserad elitarmé borde utgångs-

grupperas för visst krigsfall. Om den verkligen skulle bli av elitkaraktär,

krävdes dessutom så stora omedelbara materielanskaffningar, att dess orga­

nisation låge utanför de nuvarande industriella och ekonomiska möjligheter­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

73

nas gränser. Kommittén hade därför kommit till den uppfattningen, att ar­

méns fältförband nu borde tillmätas så stor numerär som den ekonomiska

ramen och rimliga modernitetskrav medgåve. Åtminstone så länge bunden­

heten vid nuvarande materielbestånd och ekonomiska skäl omöjliggjorde en

mera radikal ombeväpning av armén borde densamma i stort sett ha samma

organisation och utrustning som nu.

Med de av kommittén angivna utgångspunkterna skulle arméns krigsorga­

nisation vid utgången av den närmaste tioårsperioden i stora drag ha följande

utseende.

I krigsorganisationen komma att ingå fältförband, lokalförsvarsförband,

depåer samt hemvärnsförband.

Fältförbanden, vilka utgöra de operativt rörliga förbanden, sammanföras

i följande grupper, nämligen operativa enheter (fördelningar, pansarbrigader,

infanteribrigader), kårförband och etappförband. För att skapa ett större

antal operativa enheter än i nuläget ha inom befintliga personal- och materiel-

tillgångar dels vissa fördelningar uppdelats i flera infanteribrigader, dels och

nuvarande pansar-, cykel- och motorbrigader med stöd av krigserfarenheterna

omorganiserats till pansarbrigader med hälften så stor stridsvagnsstyrka men

ökad infanteristyrka i varje brigad.

Lohalförsv arsförbanden utgöras av mera territoriellt bundna styrkor med

begränsad rörlighet och eldkraft, avsedda främst för försvar av betydelsefulla

hamnar, kust- och gränssträckor, flygfält m. m. samt för bevakning av viktiga

skyddsföremål (kommunikationer, industrier m. m.).

Depåerna utgöras av fredstruppförband, vilka vid mobilisering omorgani­

seras till mobiliseringsdepåer för ersättning av personalförluster och utbild­

ning av ersättningsmanskap.

Hemvärnsförbanden uppsättas dels av frivilliga, dels ock av värnpliktiga

med uppskov och civilplaceringskort och avses för mer begränsade rent lokala

uppgifter.

Beträffande de olika truppslagen behålla de enskilda fältinfanteriförbanden

enligt kommitténs förslag ungefär nuvarande sammansättning. Den totala

styrkan av fältinfanteriförbanden minskas med 10,7 %. Yissa fältinfanteri­

regementen nedklassas till lokalförsvarsinfanteri. Dettas sammanlagda minsk­

ning uppgår det oaktat till 17,9 %.

Vid pansartrupperna minskas stridsvagnsbeståndet med 19,5 %. Det medel­

tunga pansarvärnet beliålles vid nuvarande styrka, medan det tunga något

ökas.

Fältartilleriets divisioner minskas med 17 %. En fjärdedel av fältartilleriet

förblir hästanspänt.

Luftvärnets fältförband behålla praktiskt taget nuvarande krigsorganisa­

tion. Vid lokalförsvarsförbanden utgå alla 20 mm luftvärnsautomatkanonför-

band samt luftvärnskulsprute-, strålkastar- och spärrballongförband. Personal­

minskningen utgör 25 %.

Ändringarna i övriga truppslags krigsorganisation bli beroende av för­

ändringarna i de operativa enheternas antal och sammansättning.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

74

För det fall, att arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens skut skulle

behållas vid här föreslagen omfattning, komme — enligt vad kommittén fram­

hållit — avsevärda engångsanslag för materielanskaffning att erfordras under

periodens senare del.

Frågan om avvägningen mellan kvalitet och kvantitet (fältförband och lokal-

förs varsförband) har berörts i särskilda yttranden av flera av kommit­

téns ledamöter. Sålunda ha ledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson

med utgångspunkt från krigsteknikens och krigföringens utveckling (redo­

görelse för det särskilda yttrandet i denna del har lämnats i det föregående

under avsnittet Krigsteknikens utveckling och det moderna kriget) anfört

följande.

För en liten stat, där både de materiella och personliga tillgångarna äro

otillräckliga för den massverkan, som stormakterna kunna åstadkomma, kan

det dock bli nödvändigt att söka ernå effektivitet i försvaret även på andra

vägar än genom att öka de operativa förbandens rörlighet och slagkraft.

Militära sakkunniga synas vara eniga om att mobiliseringar och truppför­

flyttningar på järnväg och landsväg i luftkrigets tidevarv äro svåra, ofta omöj­

liga att utföra. Gentemot en motståndare, som förenar stor överlägsenhet i

luften med rörliga slagkraftiga pansarstyrkor till lands, torde rörliga opera­

tioner i vedertagen mening bli ytterst svåra att genomföra för den i styrka

och utrustning underlägsne. Det synes därför vara värt att ingående pröva,

om icke effektiviteten i vårt försvar bäst främjas genom ett decentraliserat,

lokalt bundet försvar, kombinerat med operativa, efter vår förmåga rörliga och

slagkraftiga reserver.

En sådan decentralisering skulle minska sårbarheten mot luftangrepp och

mobiliseringsvägama skulle förkortas. Ett till bestämda områden bundet lokalt

försvar, organiserat i lämpligt utrustade smärre förband, som vid behov kunna

sammandragas till större styrkor, skulle öka beredskapen mot luftanfall och

möjligheterna till handlingsfrihet för de operativa styrkorna. De lokala för­

banden böra givetvis erhålla en med hänsyn till sina uppgifter lämplig beväp­

ning, vari kulsprutekarbinen kan tänkas ingå som enhets vapen jämte ett effek­

tivt men relativt billigt pansarvärnsvapen (pansarskott). Uteslutet är icke

att en sådan organisation, som åtminstone i vissa avseenden och för vissa

grupper av värnpliktiga skulle innebära en ändrad målsättning, även skulle

påverka värnpliktsutbildningen i riktning mot en kortare utbildningstid, var­

vid de frivilliga försvarsorganisationernas möjligheter att förbereda och vid­

makthålla de militära färdigheterna kunde tillmätas ännu större betydelse än

för närvarande kan ske.

De förutsättningar, på vilka försvarskommittén grundat sitt nu framlagda

betänkande, ha icke möjliggjort att en organisation av här antytt slag kunnat

bli föremål för ingående prövning. Frågan synes dock vara värd att under­

kastas en närmare granskning, eventuellt i samband med den omprövning av

försvarsorganisationen, som kommittén förutsätter kan komma att ske redan

före tioårsperiodens utgång. I den mån en omläggning kan ske redan inom den

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

75

nuvarande organisationens ram genom successiva reformer, som i ökad ut­

sträckning förlägga tyngdpunkten till det lokala försvaret, böra sådana för­

ändringar övervägas.

Kommittéledamoten Ewerlöf har påyrkat bibehållande av arméns krigsorga­

nisation vid nuvarande omfattning i samband med en personell och materiell

förstärkning i förhållande till kommittéförslaget.

Kommittéledamoten Hagberg har anfört bland annat.

En annan form av kategoriklyvning vore, att av en arméårsklass på 30 000

man en tredjedel utbildades endast 5'/2 månader plus två repetitionsmånader,

medan de båda andra tredjedelarna av armén skulle utbildas i nio manader. Ar­

mén skulle i så fall på lång sikt uppdelas i en »elitarmé», en milisarmé och

lokalförsvarsförband. Fullt genomfört och under förutsättning, att de värnplik­

tiga vid 35 års ålder överfördes till lokalförsvaret, innebure detta att »elit­

armén» bestode av 167 000 man, milisarmén av 280 000 man och lokalförsvars-

förbanden av 112 000 man eller tillsammans 559 000 man. Ett sådant arrange­

mang skulle enligt Hagbergs uppfattning möjliggöra, att fältarmén utan väl­

diga engångsanslag skulle få en bättre utrustning.

Krigsutvecklingen synes vidare för ett litet land ha passerat det skede,

när en väldig koncentration av tunga stridsformationer kunde utveckla sin

kraft. En på flygets område övermäktig motståndare kan genom förstörelse

av kommunikationer m. m. lamslå stridskrafter av konventionell uppbyggnad

och omfattning långt snabbare än stridskrafter som ha sin utrustning, sina

stridsuppgifter och formering i själva hemorten. Det fria kriget har ingått

som en viktig del i de reguljära stridskrafternas sammandrabbningar och dess

utveckling har blivit så mycket nödvändigare som möjligheterna för en mo­

dern stormakt att luftledes landsätta 10 000, ja 100 000 soldater långt inne i

landet skapats. Ju fler svenskar som på hemorten stå beredda att stoppa en

angripare med handvapen, andra lättare vapen och sprängmedel desto star­

kare stöd blir detta för stöttrupperna och desto större seghet och anpassnings­

förmåga kommer detta att ge motståndet i dess helhet.

Redan finnes i hemvärnet kärnan till detta hemortsförsvar. Men hem­

värnet bör utvecklas och dess organisation förstoras. Detta syfte kan för

närvarande befordras endast i fråga om statligt stöd till vapen och utrust­

ning. Om man inte föredrar att redan under fred införa hemvärnsplikt torde

dock genom propaganda och andra åtgärder rekryteringen till hemvärnet

underlättas. Det viktiga som för dagen bör fastslås är att vapen och utrust­

ning stå till förfogande i den mån hemvärnet på frivillighetens grund växer.

Detta är också fullt möjligt utan att försvarsbudgeten inom de närmaste åren

tynges av nya särskilda utgifter.

Kommittéledamoten von Heland har anfört.

Man har alltför traditionsbundet byggt upp arméns krigsorganisation.

Inom en begränsad kostnadsram borde tillses, att fältförbanden ej göras större

och talrikare än att beväpning och övrig materiel blir minst av samma mo­

derna kvalitet och antal som inom vilken annan nation som helst samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

76

varje svensk man, som kan utbildas med eldhandvapen för lokal- och partisan-

försvar, erhåller denna utbildning och dylika vapen, varvid fältförbandens

vapen och materiel, ständigt förnyade för att hålla fältförbanden vid högsta

modernitet, borde efter hand överföras till lokalförsvarsförbanden och där­

ifrån till hemvärnet. Yår militärorganisation måste väl bedömas även med

hänsyn till vår militärgeografi. Man har påvisat så litet den föreslagna krigs­

organisationen räcker till för att täcka uppgifterna i vårt vidsträckta land.

Samtidigt har man konstaterat, att rörelsefriheten är mycket begränsad med

hänsyn till flyget. Gruppering är alltså svår att ändra. Med hänsyn härtill

borde det vara nödvändigt med ett spritt och starkt folkförsvar. Detta lokala

folkförsvar torde sedermera under en beredskap eller under ett krig i stor om­

fattning kunna modernare beväpnas och utbildas till elitförband.

Den demokratiska statens styrka bör även ligga däri, att alla medborgare

vid fientligt angrepp kunna frivilligt skynda till för att i lokalförsvarsför-

band och i hemvärnet göra sitt yttersta. Även med hänsyn till flygvap­

nets och robotvapnens utveckling borde en decentralisering av försvars­

organisationen med dess förråd vara lämplig. Enligt herr von Heland borde

sålunda arméns krigsorganisation mer än vad som tänkts omformas så, att

lokalförsvarsförbanden öka i antal och fältförbanden minska.

För arméns 'utveckling borde det enligt von Heland vara nödvändigt att

kunna tillgodogöra sig alla moderniteter på krigsteknikens område och att

sålunda en mindre del av armén ständigt hålles på höjden av modernitet för

att nyheter på krigsteknikens område skola kunna praktiskt prövas och er­

farenheter vinnas. Av nu befintlig materiel bör sådan som representerar eld­

kraft och rörlighet i erforderlig grad sammanföras till en liten elitarmé i

stället för att som nu vara tämligen jämnt fördelad över huvuddelen av fält­

förbanden.

Materielomsättning sker sedan endast beträffande elitarmén, varvid om­

sättningen ständigt inriktas på att hålla elitarmén på höjden av modernitet.

Inom elitarmén gives materielen kort livslängd och de värnpliktiga skola i

analogi härmed tillhöra elitarmén under ett fåtal år. Materiel, som utrangeras

ur elitarmén, tillföres arméns återstod — lokalförsvarsarmén -—- vars materiel

härigenom successivt, ehuru i långsam takt, undergår förnyelse.

Beträffande generalmajor Backlunds och överste Bondes synpunkter på en

minskning av arméns krigsorganisation hänvisas till föregående avsnitt.

Bemissyttranden.

överbefälhavaren har framhållit, att kommittéförslaget innebure icke en­

dast, att stridskrafternas kvalitet sjönke i personellt och materiellt hänseende

utan också att omfattningen minskades. På grund av bristfällig utbildning

måste förlusterna särskilt i början av ett krig bli stora. Vid armén och kust­

artilleriet bleve den omedelbara beredskapen låg under huvuddelen av året.

Det behövde ej närmare utvecklas, att en sådan utformning av organisationen

direkt strede mot krigserfarenheterna. Dessa pekade på hög beredskap, ökat

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

77

behov av eldkraft och rörlighet samt — icke minst genom luftinvasionens till­

komst — på ökat behov av flyg- och markstridskrafter.

Den princip kommittén följt syntes ha varit att i första hand beskära de

förband, som vore utrustade med dyr men därför också särskilt effektiv mate­

riel. På annat sätt kunde man inte förklara sådana direkt mot krigserfaren­

heterna stridande förslag som att minska vårt redan nu svaga artilleri och att

utan ersättning dra in en stor del av lokalförsvarets luftvärn.

Överbefälhavaren har berört de särskilda yttranden, i vilka framhävts det

lokala försvarets betydelse och framförts uppslag syftande till en ökning av de

lokala försvarsstyrkoma på de operativa förbandens bekostnad, samt ingått

på frågan om en decentralisering av mobiliseringsorganisationen. Yad över­

befälhavaren härutinnan anfört har återgivits under avsnittet Försvarsorgani­

sationens utformande (s. 56).

Chefen för armén har framhållit, att arméns nuvarande krigsorganisation

— såsom även försvarskommittén konstaterat — i många väsentliga avseen­

den icke motsvarade den senaste utvecklingen på krigskonstens och teknikens

områden. Organisationen byggde på de första krigsårens erfarenheter i de

krigförande länderna samt från vår egen beredskapstid. På krigserfarenheter

grundade krav på eldkraft och framkomlighet hos de krigsorganiserade förban­

den vore icke tillnärmelsevis tillgodosedda.

I stort sett efbjöde den svenska arméns nuvarande krigsorganisation bilden

av ett efter förhållandena inom olika delar av vårt land avpassat lokalförsvar,

kompletterat med rörliga stridskrafter av högre kvalitet, avsedda att insättas

för att möta angrepp över gräns, kust eller genom luftlandsättning. Envar,

som haft sig ålagt att studera, hur dessa arméstridskrafter under olika för­

hållanden skulle komma att grupperas och uppträda vid försvar av vårt land,

måste ha kommit till samma slutsats, nämligen att de stridskrafter, som för

närvarande ingå i vår armés krigsorganisation, varken i kvantitativt eller kvali­

tativt hänseende svarade mot behoven. Allra minst torde kunna göras gäl­

lande, att vi i händelse av krig skulle ha något överskott på trupper. Detta

vore för övrigt självklart, om man tänkte på vårt lands stora utsträckning

och dess fåtaliga befolkning.

Ett sakligt bedömande måste leda till den slutsatsen, att knappast ens ett

ekonomiskt nödläge kunde motivera ett kvarblivande vid nuvarande materiella

standard på så sätt som kommitténs förslag innebure. Det skulle vidare vara

ett stort fel att nu vidtaga åtgärder, som reducerade omfattningen av arméns

krigsorganisation, samtidigt som man genom övningstidens avsevärda nedskär­

ning och andra föreslagna åtgärder minskade dess kvalitet. En sådan in­

skränkning måste emellertid bli följden främst av den av kommittén före­

slagna minskningen i arméns krigsplaceringsbara värnpliktskontingent samt

av de helt otillräckliga materielanslagen. Den föreslagna utökningen av hem­

värnet kunde på intet sätt kompensera minskningen av krigsorganisationen i

övrigt.

Kommitténs förslag innebure bland annat, att erfarenheterna från andra

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

78

världskriget endast i ringa grad beaktats och i fråga om armén knappast alls.

Arméstridskraftema hade icke erhållit ett med hänsyn till faran från luften

tillräckligt effektivt luftvärn eller ökat antal terrängframkomliga motorfordon.

Artilleriets starkt stegrade betydelse hade icke heller beaktats av kommittén.

Arméchefen har funnit uteslutet, att sådana av kommittén framlagda orga­

nisationsförändringar komme till stånd, vilka innebure en försvagning av våra

nuvarande stridskrafter, såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende.

Den snabbhet, varmed händelserna kunde utvecklas redan i början av ett

krig, och särskilt de utökade möjligheterna till fientlig luftlandsättning med

större förband hade ställt allt starkare krav på en snabb mobilisering. Det för­

hållandet, att fientlig luftkrigföring kunde komma att i hög grad försvåra så­

väl truppförflyttningar som transporter, gjorde det vidare nödvändigt, att

mobiliseringen planlades på sådant sätt, att förflyttningarna nedbringades till

ett minimum. För att åstadkomma en snabb och säker mobilisering måste

man eftersträva, att förbanden i största möjliga utsträckning rekryterades och

mobiliserades inom de områden, där de i första hand vore avsedda att an­

vändas. Detta krävde, att mobiliseringsmaterielen förvarades i lämpligt be­

lägna förråd.

I fråga om lokalförsvarsförbanden hade denna princip legat till grund för

nuvarande planläggning.

Beträffande fältförbanden vore organiseringen i nuläget i huvudsak knuten

till förbandens fredsförläggningsorter, varvid nämnda förbands dislokation på

många håll icke överensstämde med den nuvarande befolkningsfördelningen.

Genom förändring av de värnpliktigas uttagning och fördelning på truppslag

skulle mobiliseringen kunna ske snabbare. Inryckningsresorna vore nämligen

i många fall för långa. Det måste av flera skäl vara lämpligare, att erforder­

liga förflyttningar i samband med en mobilisering skedde med utrustade

stridsdugliga förband än av outrustade värnpliktiga. Detta krävde en decen­

tralisering av den för närvarande till fredsförbanden samlade mobiliserings­

materielen. En sådan förändring av förrådsuppläggningen komme emeller­

tid att bli mycket dyrbar genom att nya förråd måste byggas.

För att lösa frågan om en lokal rekrytering och mobilisering erfordrades

en omläggning av nuvarande system för de värnpliktigas uttagning och till­

delning. En sådan omläggning, vars inverkan på krigsorganisationen gjorde

sig gällande först efter åtskilliga år, måste grundas på dels behovet av sådana

förband inom olika områden som i första hand erfordrades för områdets för­

svar, dels befolkningens fördelning inom landet. Ur kostnadssynpunkt måste

även behörig hänsyn tagas till nuvarande byggnadsbestånd. En utredning

borde emellertid snarast verkställas av bär berörda frågor för att fastställa

de organisatoriska och ekonomiska konsekvenserna. Större förändringar av

vår nuvarande organisation i enlighet med kommitténs förslag skulle kunna

föregripa och försvåra en här skisserad omläggning.

Arméchefen bär även berört frågan om en liten elitarmé, kompletterad med

milisartade lokalstyrkor, och framhållit, att detta närmast syntes avse en

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

79

skärpning av skillnaden mellan nuvarande fält- och lokalförsvarsförband och

samtidigt en minskning av de förras numerär. För att verkligen göra skäl

för namnet måste elitarmén dels stå på höjden av modernitet i utrustnings-

hänseende, dels disponera personal med förstklassig utbildning (befäl i regel

på aktiv stat). Kostnaderna för elitarmén bleve därför synnerligen höga, så­

vida icke storleken starkt begränsades. De strategiska problemen vid grup­

pering av en liten elitarmé vore betydande, bland annat på grund av landets

utsträckning och en motståndares möjligheter att samtidigt igångsätta in­

vasion från flera håll på land, över havet och genom luften. Tanken på den

lilla elitarmén borde antingen utredas beträffande alla möjligheter och kon­

sekvenser — eller också med en gång anvisas sin plats på de orealiserbara

projektens område och avföras från dagordningen.

Däremot borde en annan fråga beaktas. Lokalförsvarsförband erfordrades

icke endast för skydd av kuster och gränser utan borde även organiseras för

försvar på djupet. Eljest måste, om kusk eller gränsförsvaret genombrötes på

flera punkter, delar av de operativa enheterna —- fältförbanden — insättas

för att i fördröjande syfte lösa rent lokala försvarsuppgifter i sådan utsträck­

ning, att deras slagkraft nedginge. Arméstridskrafternas sammansättning

syntes därför behöva omprövas i vad avsåge förbandens art, antal och orga­

niseringsorter i syfte att ernå en arméorganisation, som bättre än den nu­

varande svarade mot den strategiska målsättningen för lantstridskrafterna. I

samband härmed borde bland annat behovet av »fria jägarförband» utredas.

Här antydd undersökning borde anknytas till den föreslagna utredningen

om en mera konsekvent genomförd lokal rekrytering och mobilisering.

Militärbefälhavarna ha i huvudsak anfört -samma allmänna synpunkter som

överbefälhavaren och arméchefen. Ur synpunkten av de olika militärområ­

denas speciella försvar må följande anföras.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har framhållit, att studier, er­

farenheter från övningar och grupperingar under beredskapstiden samt krigs­

erfarenheter bestämt gåve vid handen, att för I. militärområdets, särskilt

Skånes, försvar krävdes såväl lättrörliga och slagkraftiga fälttrupper som tal­

rika lokalförsvarsförband och hemvärn. Den styrka av dessa, som dispone­

rades för militärområdets försvar, hade — som försvarskommittén väl vetat

men icke antytt — ingalunda kunnat tillmätas i överkant. Bristen på till­

räckligt artilleri odh pansarförband vid kustförsvaret eller under rörliga opera­

tioner i Skåne samt bristen på tillräckliga lättrörliga och slagkraftiga fält­

förband särskilt mot luftlandsättningar hade påtagligt framkommit. _ En

minskning av antalet fältförband samt dessas kvalitativa försvagande, vilket

föreslagits av försvarskommittén, måste äventyra I. militärområdets, enkan­

nerligen Skånes, försvar.

I försvarskommitténs betänkande liksom i vissa särskilda yttranden hade

framkommit en viss sympati för att tillgodose lokalförsvarsförband och hem­

värn på bekostnad av fältförbanden. »Tillgodoseendet» vore dock huvudsak­

ligen av rent teoretisk art. Hemvärnet vore visserligen av stor betydelse,

men varje tal om hemvärnet såsom något som kunde »taga första stöten» eller

»avvärja luftlandsättningar» vore verklighetsfrämmande. Ett angrepp mot

Sverige kommo säkerligen att inledas med anfall av förstklassiga flygförband,

luftlandsättningstrupp av elitkaraktär med hypermodern vapenutrustning

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

80

samt, vid kustinvasion, av likaledes förstklassiga förband med grundlig ut­

bildning och väl försedda med effektiva vapen. Mot dylika trupper vore ett

försvar baserat främst på hemvärn eller på lokalförsvarsförband av nuvarande

art dömt att snabbt bryta samman. För att säkerställa försvaret vore det

önskvärt med förbättrad vapenutrustning för lokalförsvarsförband och hem­

värn samt nödvändigt, att dessa trupper under strid samverkade med talrika

lättrörliga och slagkraftiga fältförband. Det förefölle, som om man inom för-

svarskommittén icke insett lokalförsvarsförbandens begränsade användbarhet

och möjligheter. Det vore svårt att förstå, hur dessa förband skulle kunna

lösa större uppgifter än för närvarande utan att de klassades upp till samma

kvalitet som fältförbanden. Men detta påyrkades ingalunda av försvarskom-

mittén, som däremot föresloge, att lokalförsvarsförbandens kvalitet skulle för­

sämras genom inställda efterutbildningsövningar. — Bristernas botande »i ett

skärpt läge» vore ett talesätt utan reell täckning. Sanningen vore, att svensk

statsledning icke kunde räkna med andra stridskrafter än dem, som vore möj­

liga att organisera vid ett plötsligt krigsutbrott. Efter hand vidtagna reformer

vore den enda försvarliga vägen.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har påpekat, att mellersta Norr­

land erbjöde den kortaste vägen mellan vår östra kust och Atlanten. Denna

landsdel kunde locka en stormakt att där vidtaga åtgärder till skydd mot en

eventuell fiendes möjliga dispositioner. Då kommunikationerna numera

kunde hastigt lamslås, kunde man icke beräkna att i tid kunna dit föra för­

stärkningar. Inom detta område vore det därför av synnerlig vikt att i varje

fall icke minska våra försvarsmöjligheter.

Militärbefälhavaren för Yl. militärområdet bär framhållit, att försvarskom-

mittén icke i erforderlig grad beaktat de särskilda förhållandena inom detta

militärområde. Med hänsyn till sin storlek, sina långa landgränser och kust­

sträcka samt särskilt genom sitt avskilda läge och därav följande långa och

känsliga förbindelser syntes det oundgängligen nödvändigt, att Yl. militär­

området enligt fredsorganisationen så långt möjligt i försvarshänseende gjor­

des »självförsörjande», d. v. s. att samtliga förband och helst även vapen­

grenar, vilka vore nödvändiga för att kunna genomföra ett försvar under icke

alltför kort tidrymd —- även vid ett mera blixtartat krigsutbrott — vore re­

presenterade inom militärområdet. Såsom en möjlighet att nedbringa försvars-

kostnadema har militärbefälhavaren 'framkastat tanken på en förenkling av

underhållsorganisationen. Denna skulle för våra förhållanden kunna tänkas

i större utsträckning än för närvarande basera sig på fasta förråd, betjänade

av äldre yrkeskunniga värnpliktiga.

Beträffande vissa av militärbefälhavarna för IV. och Yl. militärområdena

anförda synpunkter på frågan om en förenkling av viss materiel hänvisas till

avsnittet Armén: Krigsmaterielen.

C. Marinen.

F ör svar skommittén.

Flottan.

Försvarskommittén har vid övervägande av frågan om flottans framtida

omfattning och uppgifter icke kunnat undgå att fästa avseende vid att över­

befälhavaren vid upprättandet av de båda lägre av de av kommittén begärda

organisationsalternativen — med hänsyn till att armé- och flygstridskrafterna

enligt hans mening vore mera mångsidigt användbara än marinstridskrafterna

samt på grund av arméstridskrafternas större uthållighet och flygstridskraf­

ternas betydelse för luftförsvaret — lagt tyngdpunkten på armén och flyg­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

81

vapnet och följaktligen ansett sig böra i dessa båda alternativ föreslå en sär­

skilt stark begränsning av flottan. För egen del liade försvarskommittén med

hänsyn till flottans betydelse icke blott för invasionsförsvaret utan jämväl

för neutralitetens bevarande och sjöfartens skyddande ansett sig böra föreslå

cn flottorganisation, som visserligen innebure cn väsentlig begränsning i för­

hållande till vad som avsågs i 1942 års försvarsbeslut men som likväl i avse­

värt högre grad än något av de ovannämnda lägre alternativen vore ägnat att

tillgodose de marina synpunkterna.

Med avseende å flottans sammansättning innebure överbefälhavarens för­

slag vidare en inriktning mot lättare fartyg. Även försvarskommittén vore av

den uppfattningen, att man borde övergå till en flotta sammansatt av sådana

fartyg. I motsats till vad överbefälhavaren i de »tidlösa» alternativen haft

anledning göra hade kommittén emellertid haft att räkna med att vårt nuva­

rande fartygsbestånd och särskilt de förefintliga större fartygsenhetema

under avsevärd tid framåt komme att sätta sin prägel på flottan.

Med nyss angiven riktpunkt räknade försvarskommittén för den närmaste

tioårsperioden med en ersättningsbyggnad av 2 jagare (jämte påbörjande av

ytterligare 2 jagare), 12 större torpedbåtar, 4 mindre torpedbåtar, 6 ubåtar samt

6 mindre minsvepare ävensom med en viss modernisering av lätta fartyg.

Ifrågasatt modernisering av Sverige-skeppen (jfr betänkandet s. 54) hade

kommittén däremot funnit sig icke kunna förorda.

Vid en ersättningsbyggnad av nämnda omfattning skulle linjeflottan år

1958 komma att omfatta 3 kryssare, 1 minfartyg, 10 jagare (2 under byggnad

varande jagare ej inräknade), 4 kustjagare (vilka dock just vid nämnda tid­

punkt överskrida åldersstrecket), 12 större och 10 mindre torpedbåtar, 24

ubåtar samt 14 större och 6 mindre minsvepare. I reservflottan komme vid

nämnda tidpunkt att ingå 1 pansarskepp, 4 jagare, 2 kustjagare, 6 större min­

svepare och vissa specialfartyg. Fartygsbeståndet medgåve vid berörda tid

uppsättande av operativa sjöstridskrafter omfattande 3 eskadrar och 2 ubåts-

flottiljer. Härtill komme mindre lokalstyrkor inom de strategiskt mest bety­

delsefulla kustavsnitten. Till dessa lokalstyrkor borde nu befintliga pansar­

skepp hänföras, så länge de kvarstode i flottan.

Kommittén har framhållit, att en stark nedgång i antalet lätta enheter

komme att inträffa under åren närmast efter år 1958. Skulle en flotta av den

ungefärliga storleksordning, som nyss angivits, bibehållas efter nämnda tid­

punkt, komme med hänsyn till denna nedgång avsevärt ökade anslag för ny­

byggnad av lätta fartyg att redan dessförinnan bli erforderliga.

Flottans nuvarande landorganisation avsågs i princip skola bibehållas,

dock med de inskränkningar, som möjliggjordes genom det successivt mins­

kande fartygsbeståndet.

Kustartilleriet.

Försvarskommittén har såsom i annat sammanhang framhålles i avbidan

på slutförandet av vissa pågående utredningar räknat med att kustartilleriet

Ilihang till'riksdagens protokoll 191S. 1 snmt. Si 206.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 2(H>.

H---- 404 4S

82

alltjämt skall såsom ett särskilt vapenslag ingå i marinen. Kommittén har

doek föreslagit vissa förändringar i fråga om vapnets struktur och omfattning.

I fråga om kustartilleriets krigsorganisation har kommittén räknat med

vissa begränsningar, för vilka närmare redogjorts i hemlig del av betänkandet;

bland annat har det territoriella luftvärnet avsetts skola överföras till armén.

Konsekvenserna av nyss berörda förändringar bleve i fråga om fredsorga-

nisationen bland annat, dels att Hemsö kustartilleriförsvar skulle nedläggas

och Härnösands kustartilleridetachement indragas, dels ock att den luftvärns-

bataljon, som hittills funnits vid vart och ett av Vaxholms, Karlskrona och

Älvsborgs kustartilleriregementen, icke längre skulle vara organiserad. I sam­

band härmed skulle behovet av fast anställd personal ej oväsentligt nedgå.

Därest ett kustartilleri av föreslagen omfattning skulle bibehållas efter tio­

årsperiodens utgång, komme en avsevärd ökning av medelstilldelningen för

materielomsättning att efter denna tidpunkt bli erforderlig.

Vad angår innehållet i de vid kommittébetänkandet fogade särskilda

yttrandena må följande här anföras.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha framhållit, att erfarenheterna från

det senaste kriget klart påvisade flottans betydelse vid neutralitetsvakt och

såsom fredsbevarande faktor. I händelse av krig kunde en invasion över havet

direkt träffa särskilt känsliga delar av vårt land, varav framginge vikten av ett

effektivt djupförsvar med sjö- och flygstridskrafter. Med hänsyn till det an­

förda och till vårt lands beroende av kusttrafik och sjöförbindelser i övrigt

vore den nedvärdering av flottan, som kommitténs förslag innebure, icke för­

svarlig.

Konteramiral Ericson har framhållit, att försvarskommittén vid över­

vägande av frågan, hur flottan lämpligen borde vara sammansatt, hade tagit

intryck av att överbefälhavaren vid utarbetande av de båda lägre av kommit­

tén begärda kostnadsalternativen ansett sig böra föreslå en särskilt stärk

begränsning av flottan. Med hänsyn härtill har Ericson i sitt yttrande ingå­

ende granskat de motiv, som anförts för flottans nedskärning i de lägre alter­

nativen (betänkandet del II s. 75—85) och kommit till slutsatsen, att motiven

icke vore bärande. Varken krigs- och beredskapserfarenheterna eller våra mili­

tärgeografiska förhållanden gåve sålunda något underlag för en nedvärdering

av marinens betydelse i det svenska försvaret.

Den grundläggande principen för ett svenskt försvar hade av överbefäl­

havaren angivits vara att genom segt motstånd vinna den tid, som erfordrades

för att hjälp utifrån skulle hinna anlända. Genomförandet av denna princip

krävde enligt Ericson ett allsidigt sammansatt riksförsvar, präglat av rörlighet

och i stånd att upptaga motståndet i ett tidigt skede. Sjö- och flygstridskraf­

terna kunde fördröja överförandet av lantkriget till svensk mark, vilket skulle

medföra tidsförlust för motståndaren samt den första och viktigaste tids­

vinsten för oss. Om fienden lyckades upprätta ett brohuvud, försvårade sjö-

och flygstridskrafterna underhållet och förstärkningars överförande, vilket

gåve våra lantstridskrafter ökade möjligheter att lösa sina uppgifter. Här­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

83

igenom kunde det samlade försvaret- tå större uthållighet. Slutligen skyddade

sjö- och flygstridskrafterna överförandet av den hjälp utifrån, som utgjorde

en av förutsättningarna för fullföljandet av den grundläggande försvars-

principen.

För att lösa sin del av uppgifterna måste marinen medelst sjöstridskrafter

i samverkan med flygstridskrafter, kustartilleri och mineringar bygga upp ett

segt djupförsvar gentemot kustinvasion. Detta försvar måste vara så beskaffat,

att det alltefter lägets växlingar snabbt kunde omgrupperas i väntade anfalls-

riktningar.

Upprätthållandet av sjöförbindelserna till utlandet krävde tillgång på

eskortstyrkor i stånd att skydda sjöfarten åtminstone inom våra egna kust­

farvatten och närmast utanför dessa belägna havsområden. I dessa styrkor

ingående fartyg borde bestyckas samt i övrigt utrustas så, att de kunde effek­

tivt bekämpa främst flygstridskrafter och ubåtar samt utföra minsvepning.

För skyddet av den betydelsefulla kustsjöfarten fordrades sjöstridskrafter,

vilka till väsentlig del kunde vara av lokal karaktär, jämte kustartilleri, mine­

ringar samt flygstridskrafter. För att lösa sistnämnda uppgift jämte minsvep­

ning, ubåtsjakt, bevakning, sjöfartskontroll m. m. fordrades ett betydande

antal lätta fartyg med lämplig utrustning, främst jagare och minsvepare.

Sjöstridskrafterna måste vidare vara i stånd att utföra vissa offensiva ope­

rationer såsom motanfall mot fientliga raidstyrkor, anfall mot fiendens under-

hållstransporter och sjöfart samt utläggning av mineringar.

De operativa sjöstridskrafterna måste vid lösandet av dessa uppgifter till­

mätas den ojämförligt största betydelsen. Anledningen härtill vore deras i

förhållande till lokalstyrkorna mera mångsidiga användbarhet, större rörlighet

och slagkraft samt större uthållighet. Detta bestyrktes av såväl krigs- som

beredskapserfarenheter, tillämpningsövningar och krigsspel, vilka samfällt

visade, att ett effektivt försvar till sjöss över huvud taget ej kunde organiseras

utan operativa krafter. Till sjöstridskrafternas förfogande måste stå ett

system av väl belägna och starkt försvarade basområden.

Med hänsyn till här sammanfattade synpunkter vore det enligt Ericsons

åsikt oriktigt att på sätt som kommittén föreslagit reducera flottans anslag

till ersättningsbyggnader. Läget kunde enklast klargöras av följande jäm­

förelser. För att vidmakthålla 1942 års flotta skulle på längre sikt ha erfordrats

ett årligt ersättningsbyggnadsanslag av omkring 60 miljoner kronor. För­

svarsbeslutet samma år innebar ett anslag på 36 miljoner kronor, vilket belopp

omräknat till 1947 års priser motsvarade cirka 44 miljoner kronor. Om vår

nuvarande flotta — men utan pansarskepp och kryssare — skulle kunna hållas

vid makt, fordrades cirka 40 miljoner kronor. Om vi efter 1958 skulle kunna

hålla den lätta flotta — pansarskepp och kryssare fortfarande oberäk­

nade — som av kommittén redovisats för 1958, fordrades från och med nu

cirka 35 miljoner kronor per år. Kommittén hade beräknat i medeltal 18,9

miljoner kronor.

För de konsekvenser, vartill ett genomförande av kommitténs förslag skulle

Kungl. May.ts proposition nr 206.

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

leda beträffande flottans fartygsmateriel, ävensom Ericsons härav betingade

förslag redogöres under avsnittet om flottans ersättningsbyggnad.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att de inom kostnadsramen för marinen

upptagna anslagen för materielanskaffning vore otillräckliga och icke kunde

hindra ett fortskridande förfall, om icke särskilda anslag beviljades efter

hand. Omkring tidpunkten för tioårsperiodens slut uppkomme mycket stora

medelsbehov genom att bland annat många lätta fartyg fölle för ålders-

strecket.

Marinledningen har helt anslutit sig till förutnämnda särskilda yttranden.

Marinledningen ville särskilt understryka kommitténs uttalande att sjöför­

svarets effekt främst vore beroende av flottans fartygsbestånd. Då försvaret

till sjöss ej läte sig improvisera, vore det av särskild vikt att flottans styrka

upprätthölles genom en lugn, jämn och målmedveten — samt därigenom ock­

så ekonomisk —• ersättningsbyggnad.

Enär viss oklarhet syntes råda om vad som menades med en lätt flotta,

ville marinledningen framhålla, att därmed icke avsåges en flotta av enbart

små fartyg utan en flotta, bestående av lätta kryssare, jagare, torpedbåtar,

ubåtar, minsvepare m. fl. fartyg för speciella ändamål. Sjökrigstaktikens och

teknikens nuvarande ståndpunkt innebure, att kärnan i en lätt flottas opera-

tionsgrupper måste utgöras av kryssare, om övriga lätta fartyg inom gruppen

skulle kunna förväntas bli i stånd att effektivt utnyttja sina vapen. Den fram­

tida utvecklingen kunde måhända leda till att fartyg av annan typ borde efter­

följa kryssarna som kärna i operationsgrupperna.

Chefen för kustflottan har framhållit, att ett genomförande av kommitténs

förslag skulle medföra en mycket avsevärd nedgång i linjeflottans stridsvärde

i förhållande till vad som avsetts i 1942 års försvarsplan. Bland annat bortfölle

hela den då avsedda stödstyrkan utan att ersättas med andra stridsmedel.

Det hade varit naturligt, att såsom ersättning för stödstyrkans skepp och kust

jagare åtminstone en lätt eskader eller två jagardivisioner och två divisioner

torpedbåtar tillkommit.

Särskilt allvarligt bleve förhållandet omkring tidpunkten för tioårsperio­

dens utgång. De operativa stridskrafter, som skulle kunna uppsättas vid tiden

närmast efter periodens utgång, vore icke på långt när tillräckliga för att mot­

svara ens de krav, som under beredskapsåren ställdes på kustflottan.

Chefen för kustflottan ville sålunda ansluta sig till och understryka de av

konteramiral Ericson framförda kraven på ökad ersättningsbyggnad.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har granskat sjöstridskraftemas

möjligheter att medverka vid försvaret av militärområdet och mot bakgrund

härav funnit det synnerligen beklagligt, att försvarskommittén icke kunnat

förorda ett bättre tillgodoseende av behovet av lätta sjöstridskrafter.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet, tillika chef för Gotlands

marindistrikt, har ansett, att kommittéförslaget uppenbarligen innebure, att

ersättningsbyggnad av flottans lätta fartyg försummades. Detta kunde, ur de

85

synpunkter militärbefälhavaren liade att företräda, icke godtagas med hänsyn

till sjöförbindelsernas utomordentliga betydelse för Gotlands försvar samt

behovet av lätta sjöstridskrafter för uppgifter i samband med öns försvar.

Kommerskollegium, som berett bland andra Sveriges redareförening till­

fälle inkomma med yttrande, har till allvarligt beaktande anbefallt vad för­

eningen anfört i fråga om flottan ävensom vad kommittéledamöterna Bjelle

och Wallenberg i sitt särskilda yttrande föreslagit i syfte att ernå ett bättre

tillgodoseende av marinens behov bland annat av ersättningsbyggnader, så

att dess styrka och standard kunde vidmakthållas på en betryggande nivå

även på längre sikt. Sveriges redareförening har framhållit, att förekomsten av

en relativt slagkraftig svensk flotta i stor utsträckning bidragit till att hålla

vårt land utanför det nu avslutade kriget, ett förhållande som hade vitsordats

av ansvariga myndigheter. Flottans neutralitetsvakt hade lyckats vinna re­

spekt för svensk neutralitetsvilja och hade genom eskortering, minsvepning

m. m. berett handelssjöfarten ett betydelsefullt skydd. Under beredskapen

hade brist på fartj^g och personal medfört, att framställningar om ökat sjöfarts-

skydd måst avvisas. Man finge icke riskera att ånyo bli ställd i samma läge.

Skulle fredliga förhållanden icke kunna vidmakthållas, krävde landets väl,

att sjöfärtsvägarna i görligaste mån hölles öppna, vilket kunde ske endast

genom en tillräckligt stark flotta. Det syntes även väsentligt, att invasions-

företag över havet om möjligt stoppades eller i vart fall försvårades på ett

så tidigt stadium som möjligt, därvid endast insättande av sjö- och flyg-

stridskrafter kunde ifrågakomma. Det vore sålunda ett oavvisligt krav, att

örlogsflottan icke beskures på sådant sätt som skulle bli fallet, om kommit­

téns förslag genomfördes.

För att kunna föra en neutralitetspolitik fordrades enligt föreningens me­

ning icke endast, att flottan vidmakthölles på en tillfredsställande nivå utan

även att viktiga kustavsnitt skyddades av fasta och rörliga kustartilleribat­

terier. Det syntes härvid av betydande vikt, att icke norrlandskusten med dess

för landet viktiga sjöfart och de därstädes belägna vitala industrierna blott­

lädes på försvarsanstalter.

Länsstyrelsen i Gotlands län bär med stöd av erfarenheterna från bered-

skapstiden understrukit vikten av att flottans slagkraft så långt möjligt är

bibehölles. Även länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har framhållit bety­

delsen av det skydd både för neutraliteten och för handelssjöfarten, som en

av talrika lättare sjöstridskrafter bestående flotta under beredskapsåren visat

sig utgöra.

Föreningen Sveriges Flotta har i fråga om marinens ställning inom riksför-

svaret hänvisat till konteramiral Ericsons särskilda yttrande, vars grund­

tankar föreningen helt delade.

De krav, som måste ställas på marinen inom riksförsvaret, vore att skydda

sjöförbindelserna samt att utgöra det primära hindret för invasion sjöledes.

Föreningen ville särskilt understryka den svenska sjöhandelns alltmer

stegrade omfattning och betydelse, som medförde, att förbindelserna över

havet blivit livsbetingelser för nationen. Även kusttrafikens betydelse i krig

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

86

hade ökat, vilket framginge av krigs- och beredskapserfarenheter från senaste

krig. Försvarskommittén hade vid sitt tillgodoseende av flottans behov icke

alls tagit hänsyn vare sig till kraven på skydd för kusttrafiken eller förbin­

delserna med vänskapligt sinnade makter.

Det vore av största vikt, att hänsyn toges till den ringa utbyggnadsmöjlig­

heten av flottan efter ett krigsutbrott, som medförde att flottans fredsstyrka i

praktiken också bleve dess krigsstyrka.

Svenska flottans reservofficersförbund har understrukit flottans betydelse

såsom fredsbevarande faktor och för neutralitetsskydd, samt särskilt fram­

hållit vikten av att sjövägarna längs våra kuster hållas öppna såväl vid krig

som under neutralitet. Lika viktigt vore att förhindra en fiende att fritt dispo­

nera sjövägarna mot vårt land, vare sig det gällde invasionsföretag eller under-

hållstransporter. Som stöd för sin uppfattning har förbundet åberopat krigs -

och beredskapserfarenheter från det senaste kriget. Enligt förbundets mening

hade försvarskommittén icke tillgodosett de behov av sjöstridskrafter, som

betingades av vårt lands maritima läge.

I ett flertal särskilda yttranden och remissyttranden ha erinringar gjorts

mot den föreslagna indragningen av Hemsö kustartilleriförsvar och Härnösands

kustartilleridetachement samt överföringen av visst luftvärn till armén. Dessa

frågor behandlas närmare under avsnittet om marinens krigs- och fredsorga-

nisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

D. Flygvapnet.

Enligt 1942 och 1944 års riksdagsbeslut skulle flygvapnet bestå av bland

annat 17 flygflottiljer, varav 7 dagjakt-och 6 bombflottiljer, 1 torpedflottilj (till­

lika bombflottilj) samt 3 spaningsflottiljer. Då erfarenheterna från det senaste

kriget och utvecklingstendenserna på luftkrigföringens område efter krigets

avslutande visat angelägenheten av att förstärka jaktflyget, har 1947 års riks­

dag beslutat omvandla 2 bombflottiljer (F 4 och F 12) samt fjärrspaningsflot-

tiljen (F 11) till dagjaktflottiljer. Beslutet har redan genomförts beträffande

bombflottiljerna, under det att fjärrspaningsflottiljens omvandling beräknas

komma till stånd under de närmaste åren. Minskningen av bomb- och spa-

ningsflygets styrka innebar icke, att de uppgifter, som åvilade dessa flygslag,

skulle ha blivit mindre omfattande utan var en följd av nödvändigheten att för­

stärka jaktflyget inom den befintliga organisationsramen.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har räknat med att den redan beslutade förskjutningen

från bomb- (i fortsättningen benämnda attack-) och spaningsförband till jakt­

förband skall fullföljas. Med hänsyn till de ökade verkningsmöjligheter för

bombflyget även under mörker, som blivit en följd av den tekniska utveck­

lingen, vore det även angeläget att tillföra krigsmakten nattjaktförband.

Då försvarskommittén funnit sig nödsakad föreslå lägre årskostnader för

flygvapnet än vad man räknat med i 1942 års reviderade försvarsbeslut, bleve

det nödvändigt att draga in två flygflottiljer, varjämte förstärkningen av jakt

87

flyget med nattjaktförband kunde ske endast genom att att omvandla en för

andra uppgifter avsedd flottilj. Då en försvagning av dagjaktflyget ej borde

komma i fråga, bleve det nödvändigt att vidtaga dessa organisationsförändringar

på bekostnad av attack och spaningsflyget. Med hänsyn till vad som anförts

borde en attaekflottilj (Fl) omvandlas till nattjaktflottilj samt en attack-

flottilj (F 6, Karlsborg) och en spaningsflottilj (F 2, Hägernäs) indragas. Flyg­

baskåren (F 21) borde samtidigt tillföras en spaningsdivision. Efter dessa för­

ändringar konnne flygvapnet att innesluta 15 flygflottiljer, varav 10 dagjakt­

flottiljer, 1 nattjaktflottilj, 3 attackflottiljer och 1 spaningsflottilj, vartill skulle

komma nyssnämnda spaningsdivision.

F 2 borde indragas från och med budgetåret 1949/50 och F 6 från och med

1955/56, d. v. s. vid den tidpunkt, då denna flottiljs flygmateriel nästa gång

behövde förnyas. Orsakerna till valet av F 2 och F 6 vid indragning av en

spanings- och en attackflottilj framgå av redogörelsen å s. 57 och 58 i betän­

kandet.

Beträffande flygvapnets krigsorganisation innebure försvarskommitténs för­

slag i förhållande till den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organi­

sationen, att attackflygets styrka skulle skäras ned med 42 %, vilket i jäm­

förelse med den tidigare gällande organisationen innebure en total minskning

med 59 %, att spaningsflygets styrka skulle skäras ned med 15 %, vilket i jäm­

förelse med förutvarande organisation innebure en total minskning med 43 %,

samt att jaktflyget genom tillkomsten av en nattjaktflottilj ökades med 10 %.

I jämförelse med förut gällande organisation skulle jaktflyget ökas med 59 %.

I särskilda yttranden till försvarskommitténs betänkande ha vissa av

kommitténs ledamöter och sakkunniga gjort uttalanden beträffande behovet

av flygförband.

X vad rör behovet av flygstridskrafter i allmänhet har kommitté­

ledamoten Hagberg framhållit, att- ett folk i vapen, som ville försvara sig,

vore en viktigare garant för den nationella oavhängigheten än ett tusental

flygande yrkesmän. En ytterligare omprövning av flygvapnets organisation

och principerna för dess verksamhet borde därför ske. En utredning hade

visat, att man vid uppsättning av en ny flottilj kunde ernå väsentliga bespa­

ringar genom att fördela denna på äldre flottiljer och därvid förstärka befint­

liga divisioner. En sådan förstärkning av äldre flottiljer i krig borde kunna

begränsa fredskostnaderna.

I fråga om behovet av jaktflyg har anförts följande.

Kommittéledamoten von Heland har framhållit, att man med den utveck

ling bombflyget undergått under och efter det senaste kriget hade anledning

räkna med att luftkrigföringen mot mobiliseringsorter, kommunikationer och

bostadscentra m. m. komme att bli ännu verksammare vid ett nytt krig. Vi

måste därför med jaktflyg kunna bjuda sådant motstånd i luften, att svenska

stridskrafter kunde mobilisera och uppmarschera samt att andrum erhölles

för att evakuera våra mest sårbara städer och för att omställa vårt samhälls­

liv från freds till krigsfot. Kunde vi ej bjuda detta motstånd i luften vid ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

överraskande anfall kunde man ifrågasätta värdet av ett svenskt försvar, upp­

byggt för annan verksamhet än partisankrigföring. Även om vi fått tid på oss

att mobilisera och gruppera våra stridskrafter, bleve deras möjligheter att

verka oerhört reducerade, om svenskt jaktflyg ej kunde bjuda tillräckligt mot­

stånd i luften.

Överste Bonde har framhållit, att enligt försvarskommitténs förslag om­

vandlingen av attackflottiljen F 1 till nattjaktflottilj ej skulle ske förrän i

samband med ordinarie materielförnyelse vid detta förband under budgetåret

1953/54. Vårt land komme på detta sätt att sakna nattjaktförsvar under ytter­

ligare drygt sju år, vilket vore en så allvarlig brist, att en snabbare omorgani

sation av F 1 borde övervägas.

Konteramiral Ericson har framhållit, hurusom krigserfarenheterna under­

strukit jaktflygets betydelse. För att kunna utnyttja övriga försvarsgrenar vore

det nödvändigt att begränsa motståndarens flyginsatser mot dessa.

Överste Silfverberg har uttalat, att ett effektivt och i förhållande till för­

svarsorganisationen i övrigt rätt avpassat luftförsvar numera utgjorde grund­

valen för en nations möjligheter att föra krig. Vid avvägningen mellan luft­

försvaret och övriga stridskrafter borde försvarskommittén ha dragit ut kon­

sekvenserna av denna hos de f. d. krigförande allmänt erkända uppfattning.

Det föreslagna dagjaktflyget vore ej tillräckligt för att skydda hela landet —

stora delar måste lämnas helt oskyddade — och den föreslagna enda nattjakt

flottiljen kunde blott skydda ett mycket begränsat område. Med vetskap om

detta och om de påfrestningar för hemorten och den begränsning av övriga

stridskrafters verkningsmöjligheter, som detta måste medföra i krig, borde

en mera radikal förstärkning av jaktflyget ha eftersträvats. Vårt land skulle

därjämte enligt förslaget under ytterligare sju år helt sakna jaktskydd under

dygnets mörka del. Bland de förändringar, som i första hand borde vidtagas

i det av försvarskommitténs majoritet framlagda förslaget, vore att uppsätta

nattjaktflottiljen såsom en ny flottilj utanför den nuvarande flygvapenorgani

sationens ram.

Beträffande behovet av attackflyg har framhållits följande.

Försvarskommitténs ordförande har funnit det med hänsyn till luftkrig­

föringens alltmera ökade betydelse betänkligt att för närvarande besluta om

indragning av en attackflottilj. Definitiv ställning till denna fråga syntes icke

böra tagas förrän framemot den tidpunkt, då spörsmålet om förnyelse av

flottiljens flygmateriel aktualiserades.

Kommittéledamoten Bjelle har med hänsyn till krigserfarenheterna och det

osäkra utrikespolitiska läget icke funnit tillrådligt att beskära attackflyget på

sätt försvarskommittén föreslagit och har därför anslutit sig till de synpunkter

på bibehållande av F 6, som överste Silfverberg framlagt i sitt särskilda

yttrande.

Ledamoten Ewerlöf har motsatt sig den föreslagna indragningen av attack-

flottiljen F G.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

89

Ledamoten von Heland bar framhållit attackflygets stora rörlighet, slag­

kraft och mångsidighet. Det kunde inom loppet av några timmar och oberoende

av de sårbara kommunikationerna slagkraftigt ingripa mot en anfallande, oav­

sett om han komme sjövägen eller över landgränserna eller om han landsattes

från luften inuti landet. Denna förmåga hos attackflyget måste tillmätas spe­

ciell betydelse med hänsyn till de svårigheter, som på grund av förstörda

kommunikationer kunde uppställa sig, då det gällde att i vårt vidsträckta land

koncentrera andra stridskrafter än flyg till hotade punkter. Man finge vid be­

dömande av värdet av ett svenskt attackflyg ej glömma bort, att en angripares

lant- och sjöstridskrafter, som ej hotades av ett tillräckligt slagkraftigt attack-

flyg, kunde uppträda praktiskt taget utan hänsyn till faran från luften. Ris­

kerna för att våra stridskrafter, som ständigt måste anpassa sitt uppträdande

efter lufthotet, under sådana förhållanden skulle snabbt utmanövreras, vore

betydande. Hänsyn borde vidare tagas till att Gotland vid sidan av sitt

lokala försvar bäst vore hjälpt av ett starkt attackflyg. Med hänsyn till det

sagda borde attackflottiljen F 6 bibehållas.

Överste Bonde har framhållit, att försvarskommitténs förslag innebure, att

attackflyget skulle reduceras med 42 % i jämförelse med nuvarande organisa­

tion. Den till indragning föreslagna attackflottiljen (F 6) borde bibehållas.

Önskvärt vore även att bibehålla attackflottiljen F 1, som föreslagits bli om­

vandlad till nattjaktflottilj. För nattjaktflottiljen skulle i så fall erfordras

nytt etablissement med flygfält o. s. v. Med hänsyn till dagens ekonomiska

läge ställdes ej något yrkande härpå.

Överste Silfverberg har anfört, att försvarskommittén visserligen fastslagit

snabbhetens och rörlighetens betydelse i det moderna invasionsförsvaret men

att den hade underlåtit att draga ut konsekvenserna härav i fråga om attack-

flyget. Man hade trots krigserfarenheternas tydliga språk icke insett detta

stridsmedels stora möjligheter att snabbt och med kraft ingripa mot fientliga

invasionsföretag över havet samt mot brohuvuden, som en angripare sökte

skapa efter luft- eller kustinvasion. Attackflyget vore vårt enda operativa

stridsmedel, som hade tillräcklig räckvidd för att i huvudsak oberoende av

utgångsgruppering snabbt ingripa mot varje del av vårt land. Om det hot,

som svenskt attackflyg kunde utöva mot en angripares stridskrafter till lands

och sjöss, ej vore tillräckligt starkt, kunde dessa uppträda på samma sätt som

före flygets tillkomst. Om våra stridskrafters rörelsefrihet samtidigt begrän­

sades av det fientliga attackflyget, bleve riskerna för att dessa skulle ut­

manövreras större än vad styrkeförhållandena i övrigt behövde ge anledning

till. Attackflyget utgjorde vidare det enda vapen, som kunde insättas mot

styr- och utskjutningsstationer för fjärrvapen. Kommittémajoritetens förslag

att beskära attackflyget med två flottiljer — varav en skulle omvandlas till

natt jaktflottilj — vore en för försvaret i dess helhet olycklig lösning. Natt-

jaktflottiljen borde därför ej tillkomma på bekostnad av attackflottiljen F 1

utan såsom en ny flottilj och den föreslagna indragningen av F G borde ej

ifrågakomma.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

90

Beträffande behovet av spaningsflyg har framhållits följande.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha framhållit, att betydelsen av en

effektiv flygspaning icke syntes ha tillfullo beaktats. För ett vidsträckt land

med begränsade militära resurser vore det av särskild vikt att kunna bedriva

flygspaning i sådan utsträckning, att stridskrafterna kunde insättas vid rätt

tid på rätt plats. Den föreslagna indragningen av spaningsflottiljen F 2 borde

åtminstone i någon mån kompenseras genom att en fjärde spaningsdivision

uppsattes vid Fil.

Ledamoten Ewerlöf har funnit minskningen av det redan förut svaga spa-

ningsflyget ytterst betänklig med hänsyn till det angelägna behovet av en

effektiv underrättelsetjänst. En spaningsdivision borde därför tillkomma

vid F 11.

Ledamoten von Heland har anfört, att utvecklingen av stridsmedlen under

och efter det senaste kriget i hög grad ökat möjligheterna till överraskning i

kx-igföringen. Man måste därför räkna med att ett överfall —- främst för en

liten stat — kunde komma mycket övei’raskande. För att minska dessa risker

och på så sätt ge våra stridski-after andrum för motåtgärder vore det nödvän­

digt med ett tillfredsställande spaningsflyg. Detta flyg hade betydelsefulla

uppgifter även under de fortsatta operationerna, då det borde kunna lämna

stridskrafterna erfoi’derligt underlag för deras dispositionei*. Med hänsyn till

det sagda syntes det olyckligt, att försvarskommittén sett sig nödsakad föreslå

indi’agning av spaningsflottiljen F 2.

Överste Bonde har framhållit, att den till indragning föreslagna marinspa-

ningsflottiljen (F 2) boi'de ersättas med en spaningsdivision utöver vad för­

svarskommittén föreslagit.

Konteramiral Ericson har uttalat, att de allvarligaste betänkligheter måste

resas mot den reduktion av spaningsflyget, som redan beslutats och som av

föi-svarskommittén föreslagits skola di’ivas än längre. Krigserfarenheterna, be­

styrkta av tillgängliga uppgifter från utlandet om flygstridskrafternas organisa­

tion efter kriget, belyste spaningsflygets betydelse för de övriga försvarsgre­

narna. För den underlägsne vore det av särskild vikt att ha tillgång till effektiv

spaning, som medgåve, att de fåtaliga stridskrafterna kunde utnyttjas på mest

ändamålsenliga sätt. Ett eftersättande av spanings tjänsten tedde sig särskilt

allvarligt med hänsyn till att en av de första och mest angelägna beredskaps-

åtgärdema i ett skärpt läge vore att igångsätta flygspaningen. Det syntes ur

angivna synpunkter mindre välbetänkt att starkt reducera vårt redan nu otill­

räckliga spaningsflyg.

Överste Silfverberg har framhållit, att den kraftiga beskärningen av spa­

ningsflyget medföi’de betydande risker för att överbefälhavaren icke skulle

eidiålla det spaningsunderlag, som vore nödvändigt för att våra i förhållande

till landets ytinnehåll fåtaliga stridskrafter skulle kunna disponeras med förut­

seende. Härtill komme, att lant- och sjöstridskrafternas behov av flygspaning

syntes kunna tillgodoses endast i mycket ringa omfattning. För att motverka

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

91

den föreslagna indragningen av marinspaningsflottiljen (1 2) borde därför till­

komma en fjärde division vid den kvarvarande spaningsflottiljen, avsedd bland

annat för samverkan med de operationsgrupper, som enligt försvarskommitténs

förslag skulle ingå i sjöstridskrafterna. Av kostnads- och utrymmesskäl borde

härvid spaningsflottiljen F 11, som genom beslut av 1947 års riksdag avsåges

skola omvandlas till jaktflottilj, behållas som spaningsflottilj och spanings­

flottiljen F 3 i stället omvandlas till jaktflottilj.

Remissyttranden.

Beträffande behovet av flygstridskrafter i allmänhet ha remissm}n-

digheterna anfört i huvudsak följande.

Chefen för flygvapnet har — med stöd av vad han anfört angående krigs­

erfarenheter och utvecklingstendenser — framhållit, att flygvapnet inom den

valda kostnadsramen icke tillgodosetts i den utsträckning, som motsvarade

dess grundläggande betydelse. Det borde uppmärksammas, att 1942 års orga­

nisation vore grundad på utredningar gjorda 1941 och på erfarenheter från

de två första krigsåren. Därpå följande fyra krigsår jämte utvecklingsten­

denserna efter krigets slut hade givit en klarare bild av flygvapnets betydelse

inom försvarsorganisationen. Av försvarskommittén föreslagen reducering av

flygvapenorganisationen innebure en utveckling i motsatt riktning mot den

mest sannolika och skulle på lång sikt försvåra en förbättring av flygvapnet.

Förslaget stode även i bjärt kontrast mot målsättningen för krigsmakten. Det

vore nödvändigt att ingående undersöka, på vad sätt ett bättre flygvapen och

därmed en högre effekt ur försvaret i dess helhet kunde erhållas. I anslutning

härtill har chefen för flygvapnet föreslagit en utökning av flygvapnet. Vid en

sådan undersökning som nyss sagts borde även prövas de riktlinjer, som an­

tytts av kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson i deras

särskilda yttrande; dessa hade i högre grad än kommittémajoriteten beaktat

luftkrigföringens inflytande på operationerna.

Flygförvaltningen har uttalat, att den konservativa uppfattning kommitté­

förslaget vittnade om måste lämna plats för en bättre förståelse för erfaren­

heterna från det senaste kriget och därmed också för luftförsvarets betydelse.

Fn omprövning komine enligt flygförvaltningens mening att medföra krav

på förstärkning av motmedlen mot luftkrigföringen. Försvarskommitténs för­

slag att besluta indragning av två flygflottiljer vore anmärkningsvärt.

Överbefälhavaren har anfört, att försvarskommitténs förslag att minska

flygvapnets omfattning icke stode i överensstämmelse med vare sig det mili­

tärpolitiska lägets eller den tekniska utvecklingens krav. Chefen för flyg­

vapnet hade i sitt yttrande över försvarskommitténs betänkande framlagt ett

helt nytt förslag till utbyggnad av flygvapnet. Med hänsyn till att konse­

kvenserna av detta förslag för försvaret i dess helhet givetvis ej kurmat fram­

läggas av chefen för flygvapnet och då tid ej stått till överbefälhavarens för­

fogande för att ingående granska dess innebörd, kunde ställning därtill icke

tagas redan nu. Under tidigare överväganden hade betydelsen av ett starkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

92

flygväpcn aldrig satts i fråga. När det gällt att ordna ett svenskt försvar

inom snävt begränsade kostnadsramar, hade också, sedan behoven av strids­

krafter ur olika försvarsgrenar noggrant vägts mot varandra, flygvapnet an­

setts böra tillgodoses i relativt högre utsträckning än i gällande försvars-

ordning. Mot själva bakgrunden till förslaget — att utvecklingen på det mili­

tärtekniska området ginge mot allt mer ökad användning av luftstridsmedel

och att allt svårare problem uppställde sig beträffande skyddet av befolkning,

kommunikationer o. s. v. — vore intet att erinra. Chefens för flygvapnet

förslag till utbyggnad av flygvapnet avsåges bli prövat vid en särskild under­

sökning inom högkvarteret.

Chefen för armén har framhållit, att flygvapnets krigsorganisation i vissa

avseenden begränsats mot krigserfarenheter och utvecklingstendenser.

Mar inledningen har i huvudsak kunnat biträda de i konteramiral Ericsons

och överste Silfverbergs särskilda yttranden framlagda synpunkterna på be

hovet av flygförband.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har framhållit, att man städse

måste hålla för ögonen, att ett angrepp mot Sverige säkerligen konrme att

inledas med anfall av förstklassiga flygförband samt luftlandsättningstrupp

av elitkaraktär. Erfarenheterna från övningar liksom utförda studier gåve

vid handen, att starka flygstridskrafter vore nödvändiga för försvaret av

I. militärområdet. Att begränsa flygvapnets krigsorganisation så som försvars-

kommittén föreslagit vittnade ej om riktig blick för de närmaste krigstekniska

utvecklingstendenserna.

Kommerskollegium har anfört, att det för att tillgodose behovet av till­

räckligt fl}-g för att jämte flottan skydda handelssjöfarten vore av största

vikt att hålla flygvapnet vid tillfredsställande styrka. Försvarskommitténs

förslag i fråga om flygvapnet måste därför inge allvarliga betänkligheter.

Länsstyrelsen i Uppsala län har funnit de föreslagna reduceringarna av

flygvapnet betänkliga. Riskerna för civila skyddsföremål och påfrestningen

på civilförsvaret skulle härigenom komma att öka.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liar framhållit, att flygvapnets

betydelse syntes alltför stor för att icke närmare utredning borde göras an­

gående möjligheten att genom besparingar på andra områden undgå den av

försvarskommittén föreslagna minskningen av flygförbandens antal i för­

hållande till nuvarande organisation.

Beträffande behovet av jaktflyg ha remissmyndigheterna anfört föl­

jande.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att antalet jaktförband vore otill­

räckligt för att i alla viktiga delar av landet möta luftinvasion eller luftanfall

mot hemort, försörjning, kommunikationer och baser. Vissa delar, som vore

' ärdefulla för produktionen och transportväsendet samt såsom basområden

för stridskrafterna, måste lämnas oförsvarade. Detta måste ovillkorligen åter­

verka ogynnsamt både på motståndskraften i allmänhet och på stridskrafternas

operationer.

Kung!. Maj-.ts proposition nr 206.

93

Enligt målsättningen för krigsmakten skulle stridskrafterna föra ett segt

försvar. En förutsättning härför vore emellertid, att det jaktflyg, som tryg­

gade övriga flygstridskrafter ävensom lant- och sjöstridskrafterna, ägde till­

räcklig uthållighet. Då en angripare sannolikt komme att använda avsevärd

kraft för att sätta vårt jaktflyg ur spel, komme förluster att inträffa inom

kort. Det vore av yttersta vikt för det samlade försvaret, att flygvapnet vore

i stånd att bära dessa förluster under ansenlig tid. Endast om jaktflygets

uthållighet bleve bättre tillgodosedd än vad som vore fallet i försvarskommit-

téns förslag, vore detta möjligt. Uthålligheten kunde förbättras antingen

genom att öka antalet förband eller också genom att förstärka de olika flottil­

jerna. En undersökning hade nämligen visat, att det vore organisatoriskt

möjligt att öka antalet operativa grupper i flygflottiljernas divisioner från

två till tre, vilket — om reservflygplanen ökades i proportion härtill — skulle

innebära en ökning av flygplanbeståndet med 50 %. Flottiljernas fast an­

ställda personal skulle dock ökas endast med 14 %. Förutom härmed förenade

materiel- och personalkostnader krävde en sådan åtgärd vissa engångskost­

nader för att utöka hangarutrymmen och vidtaga vissa skyddsåtgärder vid

krigsbaserna. Angiven förstärkning av flottiljerna syntes — frånsett relativt

större utbyte av flottiljernas nuvarande organisationskostnader — komma

att medföra omkring 50 % större uthållighet hos flygvapnet och därmed san­

nolikt även hos försvaret i dess helhet.

Med utgångspunkt från det anförda beräknades minimibehovet av jaktflyg

för att nödtorftigt täcka landets viktigaste delar under dager till 13 förstärkta

dagjaktflottiljer — motsvarande cirka 20 flottiljer av nuvarande storlek —

samt för att täcka de mest betydelsefulla delarna under mörker och dåligt

väder till 3 nattjaktflottiljer. Kostnaderna för denna förstärkning av jakt­

flyget framgå av nästföljande avsnitt angående kostnaderna. Ett förslag av

denna ekonomiska innebörd skulle antingen bringa upp försvarskostnaderna

till vad som bedömdes överskrida det under de närmaste åren möjliga eller

också framtvinga genomgripande ändringar inom försvarsorganisationen i

dess helhet. Sådana förändringar kunde icke komma till stånd utan nya

djupgående utredningar. Då förstärkningarna dessutom vore så omfattande,

att de icke kunde genomföras under en femårsperiod, ville chefen för flyg­

vapnet nu icke framlägga ett förslag av denna räckvidd utan begränsade det

till vad som bedömdes genomförbart under den närmaste femårsperioden.

Målsättningen för flygvapnet måste därför minskas i motsvarande grad och

vissa delar av landet måste fortfarande lämnas utan jaktförsvar. Följande

förstärkning av jaktflyget borde genomföras.

1. Dagj aktflyget borde utökas med 50% genom att i motsvarande

grad förstärka befintliga tio dagjaktflottiljer. Under förutsättning att om­

kring hälften av härför erforderliga flygplan köptes i utlandet kunde för­

stärkningen börja 1949 och genomföras vid i medeltal två flottiljer per år.

2. Ett nattjaktfliyg omfattande två flottiljer borde tillkomma. Av

dessa borde

en

flottilj nyuppsättas under budgetåren 1951/52—1953/54 och

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

en i överensstämmelse med försvarskommitténs förslag tillkomma genom om­

vandling av den tvåmotoriga attackflottiljen Fl — under förutsättning att

attackflottiljen F 6 bibehölles såsom tvåmotorig attackflottilj.

Samtidigt med de överväganden rörande försvaret i dess helhet, vartill

ovanstående förslag kunde leda, borde utvecklingen på längre sikt uppmärk­

sammas. Frågor, som därvid måste beaktas och kunde få inflytande på flyg­

vapnets vidare utveckling, vore behovet av ytterligare flygstridskrafter samt

forskningens resultat och utvecklingstendenserna beträffande offensiva atom-

och robotvapen.

Kostnaderna för den föreslagna förstärkningen av jaktflyget framgå av

avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har anfört, att en kombination av luftangrepp och in­

vasion framstode som det farligaste hotet. En förutsättning för att försvars­

systemet härvid skulle fungera vore ett effektivt luftförsvar innefattande jakt­

flyg, luftvärn och luftbevakning samt ett välordnat och funktionsdugligt

civilförsvar. Det sjuåriga uppskovet med nattjaktflottiljen syntes anmärk­

ningsvärt, eftersom vi under denna tid skulle sakna varje möjlighet att med

jakt hota nattligt bombflyg, vars möjligheter successivt ökades genom radar

och andra hjälpmedel. Det vore därför av särskild betydelse, att en natt-

jaktflottilj snarast tillfördes flygvapnet, om möjligt genom beslut vid inne­

varande års riksdag. Om denna flottilj kunde tillkomma genom att en redan

befintlig flottilj omorganiserades och dess nuvarande materiel överfördes till

andra flottiljer för att öka dessas flygplanbestånd eller genom nyuppsättning

borde snabbt utredas.

Chefen för armén har framhållit, att det påtagliga behovet av nattjaktför­

band skjutits på framtiden. Behovet av jaktflyg för områdesförsvar vore klart

omvittnat och försvarskommitténs strävan att stärka detta flygslag syntes

naturlig, ehuru förstärkningen dock i kanske alltför hög grad kommit att ske

på bekostnad av attack- och spaningsförbanden.

Marinledningen har framhållit nödvändigheten av flygförband för jakt­

skydd av flottan.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har anfört, att förslaget att öka an­

talet jaktförband tedde sig mycket välbetänkt med hänsyn till behovet av jakt­

flyg för försvaret av I. militärområdet. Det vore däremot ej framsynt att

skjuta uppsättandet av den enda nattjaktflottiljen långt in i framtiden.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har framhållit, att man inom

svenska armén i dag överblickade möjligheterna att förbättra det nuvarande

luftvärnets verkan 1 000 gånger. En dylik revolutionerande utveckling kunde

helt eller delvis förändra grundvalarna för luftskyddet. Det vore icke uteslutet,

att jaktflygets dominerande roll genom denna utveckling komme att övertagas

av luftvärnet. För ett litet land, som icke hade råd att hålla sig med stora

styrkor dyrbar jakt, öppnades nya möjligheter, främst för skyddet av bety­

delsefulla orter och industrier.

Civilförsvarsstyrelsen har anfört, att frågan om skyddandet av hemorten

95

i krig måste bedömas bland annat från den utgångspunkten, att civilförsvarets

verksamhet vore av förebyggande, skadeavhjälpande eller liknande art men

däremot ej innefattade åtgärder till försvar gentemot angrepp i någon form.

För skyddet av hemorten vore det därför ofrånkomligt med ett starkt jakt­

flyg och ett starkt luftvärn. Frånvaron härav ökade i hög grad riskerna

för skadegörelse av sådan omfattning, att den medförde en helt förlamande

inverkan på det civila livet och ett nedbrytande av befolkningens moraliska

motståndskraft. Ur dessa synpunkter vore det uppenbart, att den av för-

svarskommittén föreslagna omfattningen av jaktflyget vore klart otillräck­

lig. Ur hemortsförsvarssynpunkt vore det ett oeftergivligt krav, att jaktflyget

avsevärt utökades i förhållande till försvarskommitténs förslag. Detta vore

en av förutsättningarna för att civilförsvarets uppgift i krig ej skulle bli

övermäktig. Den nuvarande avsaknaden av nattjaktflyg, som enligt försvars­

kommitténs förslag skulle kvarstå till 1954, innebure ett mycket allvarligt

riskmoment för hemorten. Åtgärder borde skyndsamt vidtagas för att organi­

sera nattjaktflyg.

Överståthållarämbetet har framhållit, att luftförsvaret — i dess vid­

sträcktaste bemärkelse — vore av utomordentlig betydelse. Försvagningen

av såväl flygvapnet som luftvärnet vore beklaglig. Flygvapnet avsåges visser­

ligen skola tillföras en nattjaktflottilj, men denna förbättring saknade för

närvarande aktualitet, eftersom ifrågavarande flottilj beräknades bli uppsatt

tidigast om 7 år.

Bevakningsinspektören har framhållit, att erfarenheterna från andra världs­

kriget ställde särskilt stora anspråk på luftförsvaret. Det måste under dessa

förhållanden vara olyckligt, om flygvapnet icke skulle erhålla starkare ställ­

ning än försvarskommittén föreslagit. Särskilt otillfredsställande måste det

anses vara, om landet ännu ett flertal år skulle sakna nattjaktflyg. I ett land

med svagt utvecklat flygvapen bleve påfrestningarna på det civila försvaret

i dess olika former särskilt stora. Likaså bleve de rent psykiska påfrest­

ningarna för civilbefolkningen högst avsevärda.

Beträffande behovet av attackflyg ha remissmyndigheterna anfört

följande.

Chefen för flygvapnet har anfört, att kravet på att en angripare i det längsta

skulle förhindras få fast fot på svensk mark och att ingen del av landet skulle

uppgivas utan segt motstånd nödvändiggjorde tillgång på ett tillräckligt

antal attackförband, som kunde medverka i invasionsförsvaret, allt efter be­

hovet växelvis i olika delar av landet med kort tidsmellanrum. Attackflyget,

vars styrka uppginge till 7 flottiljer i 1942 års organisation och 5 flottiljer i

den genom 1947 års riksdagsbeslut modifierade organisationen, hade av

försvarskommittén begränsats till 3 flottiljer. A^ärdefullt vore likväl, att kom­

mittén endast räknat med tvåmotorigt attackflyg, som hade tillfredsställande

slagkraft och förmåga att operera i dåligt väder eller mörker. Uthålligheten

vid endast 3 flottiljer av hittills tillämpad styrka vore emellertid alltför

ringa. Antalet attackflottiljer borde ej vara mindre än 4, samtliga tvåmotoriga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

96

Den till indragning föreslagna attackflottiljen F 6 borde därför bibehållas

och i samband med nästa flygmaterielförnyelse — omkring 1955 -—• omvandlas

till tvåmotorig flottilj. Kostnaderna härför framgå av avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har framhållit, att det strede mot krigserfarenheterna att

reducera attackflyget utöver den starka minskning, som redan blivit en följd

av den genom beslut av 1947 års riksdag genomförda ombildningen av två

attackflottiljer till jaktförband. Attackflyget borde bibehållas vid nuvarande

styrka — 5 flottiljer.

Chefen för armén har anfört, att attackflygets försvagning minskade möj­

ligheterna för lant- och sjöstridskrafterna att få direkt och verksamt under­

stöd från luften.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har uttalat, att den föreslagna

minskningen av attackförbanden skulle väsentligt försvåra särskilt Skånes

försvar.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit den föreslagna bc-

skärningen av attackflyget synnerligen allvarlig, eftersom krigsmakten här­

igenom berövades anfallsvapen, som kunde bidraga till att underlätta armé­

stridskrafternas svårlösta uppgifter vid avvärjande av såväl landstigning som

luftlandsättning av större omfattning. Särskilt allvarlig syntes minskningen

av attackförbanden mot bakgrunden av den samtidigt föreslagna minskningen

av artilleriet. Förslaget att draga in attackflottiljen F 6 kunde ej biträdas.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har framhållit, att då attack­

flyget vore mycket väl lämpat för bekämpning av på kusten landstigna inva-

sionsstyrkor samt av luftlandsatt trupp och stridsvagnar, vore det av särskild

vikt, att den föreslagna indragningen av attackflottiljen F 6 icke komme till

stånd.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har ansett, att förstärkningen

av jaktflyget i allt för hög grad fått ske på bekostnad av attackflyget. F 1

borde alltjämt bibehållas som attackflottilj.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län har kraftigt avstyrkt indragningen av F 6

(Karlsborg) under hänvisning till de betydande svårigheter och sociala skade­

verkningar av olika slag samt den starka tillbakagång för kommunen i dess

helhet, som en sådan åtgärd skulle föra med sig. Länsstyrelsen har erinrat

om, att de kommunala anläggningar, förbättringar och utvidgningar av olika

slag, som vidtagits under årens lopp för att tillgodose den växande befolk­

ningens krav, ävensom kommunens åtgärder för bostadsförsörjningen nära

nog helt betingats av militärförläggningarna i Karlsborg. Dessa anläggningar

m. m. skulle genom föreslagna indragningar i Karlsborg bli obehövliga och

oräntabla, varigenom kommunen skulle åsamkas förluster.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har ifrågasatt, om det kunde vara rimligt

att i dagens läge besluta indragning av en attackflottilj om sex, sju år.

Beträffande behovet av spanings flyg ha remissmyndigheterna anfört

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

97

Chefen för flygvapnet har framhållit, att spaningsflyget, vars styrka upp

ginge till 3 flottiljer (= 9 divisioner) i 1942 års organisation och 2 flottiljer

(= 6 divisioner) i den genom beslut av 1947 års riksdag modifierade organi

sationen, enligt försvarskommitténs förslag skulle minskas till 1 flottilj och

1 division (= sammanlagt 4 divisioner). Den föreslagna styrkan vore otillräck­

lig för att medge uppsättning av de krigsförband, som erfordrades för att

bedriva en så omfattande flygspaningsverksamhet under neutralitetsvakt och

krig, att betryggande säkerhet mot överrumplande angrepp erhölles. Sjöstrids­

krafterna komme härjämte sannolikt att begränsas i sin operationsfrihet av

brist på flygspaningsrapporter. Antalet spaningsdivisioner i fred borde ej

understiga 5. Den föreslagna indragningen av spaningsflottiljen F 2 borde

därför delvis kompenseras genom att den kvarvarande spaningsflottiljen till­

fördes en fjärde division i fred. I samband härmed borde av kostnads- och

utrymmesskäl spaningsflottiljen F 11, som enligt 1947 års riksdagsbeslut och

försvarskommitténs förslag avsåges omvandlas till dag jaktflottilj, bibehållas

såsom spaningsflottilj, varvid i stället spaningsflottiljen F 3 borde ombildas

till dagjaktflottilj. Kostnaderna för att på detta sätt bibehålla en av F2:s

spaningsdivisioner framgå av avsnittet Kostnaderna.

Överbefälhavaren har anfört, att det vore i strid mot krigserfarenheterna

att reducera spaningsflyget ytterligare utöver den starka minskning, som bleve

en följd av den av 1947 års riksdag beslutade och av försvarskommittén

föreslagna ombildningen av en spaningsflottilj till jaktflottilj. Spanings-

flygets styrka — två flottiljer — sedan denna ombildning av en flottilj genom­

förts, borde bibehållas.

Chefen för armén har framhållit, att det försvagade spaningsflyget endast

i undantagsfall kunde samverka med övriga försvarsgrenar.

Marinledningen har uttalat, att för ett litet land, som måste föra kriget

strategiskt defensivt, vore en effektiv flygspaningsverksamhet av framträdande

betydelse för ledningens och stridskrafternas möjligheter att parera de slag,

som motståndaren utdelade. Att sammanlagt en spaningsflottilj och en spa-

ningsdivision skulle räcka till för såväl krigsledningens som stridskrafternas

behov vore otänkbart med tanke på bland annat de vidsträckta vattenområden,

som måste avspanas, och det behov av samverkande flyg, som erfordrades

för att armé- och sjöstridskrafterna skulle kunna effektivt utnyttjas.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit den föreslagna beskär-

n ingen av spaningsflyget synnerligen allvarlig, eftersom såväl överbefäl­

havaren som armékårcheferna härigenom erhölle minskade möjligheter till

önskvärd kraftig flygspaning. Ytterligare en spaningsdivision borde därför

bibehållas i enlighet med överste Silfverbergs särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har med tillfredsställelse konsta­

terat, att en spaningsdivision enligt försvarskommitténs förslag skulle för­

läggas till flygbaskåren i Luleå.

Svenska flottans reservofficers förbund har framhållit, att den minskning

av spaningsflyget, som kommittén föreslagit, icke syntes tillrådlig.

Bihang till riksdagens protokoll 19414. 1 samt. Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

I---- 401 in

98

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 206.

E. Kostnaderna.

F ör svar skommittén.

Med hänsyn till ovissheten rörande den framtida prisutvecklingen har för-

svarskommittén vid sina beräkningar i fråga om försvarskostnaderna för den

närmaste tioårsperioden utgått från pris- och löneläget den 1 juli 1947. Med

utgångspunkt härifrån har kommittén grundat sina kostnadsberäkningar pa

den principen, att medel borde beräknas icke blott för löpande årskostnader

■ * däri inberäknat kostnader för omsättning och förnyelse av den materiel,

som med tillämpning av antagna livslängdsberäkningar avsåges skola om­

sättas och förnyas under tioårsperioden — utan även för den anskaffning

av ny materiel, som föreslagits skola tillföras organisationen. Undantag har

dock gjorts i fråga om förnyelse av luftvärnspjäser och viss annan luftvärns-

materiel för armén. Sistnämnda slag av materiel har kommittén förutsatt

skola förnyas under de tre sista budgetåren av tioårsperioden med anlitande

av engångsanslag. Ej heller har kommittén räknat med medel — annat än

i begränsad omfattning — för täckande av de brister i fråga om materielut-

rustningen, som förelåge inom armén och marinen. Vidare har kommittén

räknat med att engångsanslag kunde bli erforderliga för modernisering av

materielen och för vidmakthållande av organisationen efter tioårsperiodens

slut. I totalkostnaderna för tioårsperioden ha inräknats avskrivningskostna-

der för en viss om ock begränsad byggnadsverksamhet.

Försvarskommittén har jämväl berört frågan om användning av medel, som

kunde inflyta vid försäljning av överflödiga anläggningar. Enligt kommitténs

mening skulle det i och för sig kunna anses befogat, om dessa medel finge

tagas i anspråk för avskrivning av kostnader för erforderliga nybyggnader.

Kommittén har likväl ej i sina kostnadsberäkningar tagit hänsyn härtill.

Därest Stockholms örlogsbas komme att flyttas, borde dock inflytande medel

få användas för bestridande av förflyttningskostnaderna.

Vid beräkningen av kostnaderna för avlöning till under avlöningsanslag

upptagna befattningshavare har försvarskommittén utgått från statens löne

plansförordning (SFS 1947:376), varvid rörligt tillägg beräknats efter 12%,

samt i övrigt i huvudsak tillämpat följande grunder.

För personal med lön enligt lönegrader, betecknade Ca, Ce och Ma har

läknats med lön i näst högsta löneklassen inom respektive lönegrader utom

för beställningshavare i lönegraderna Ma 7 eller Ma 9, för vilka räknats med

lön i 20 respektive 26 löneklassen. Lön till fänrik har beräknats enligt 14

löneklassen. Då beställning (befattning) upptagits i alternativa lönegrader,

har räknats med ett belopp, utgörande medeltalet av lönerna i näst högsta

löneklasserna i respektive lönegrader. För furirer har räknats med lön en­

ligt löneklasserna 9 (Mel) och 11 (Me 2), därvid för arméns vidkommande

förutsatts, att halva antalet furirer kommer att tillhöra den lägre och halva

antalet den högre lönegraden. För marinens och flygvapnets del har förut­

satts, att 75 respektive 90 % av furirerna skola tillhöra lönegrad Me 1 och 25

99

respektive 10 % lönegrad Me 2. För volontärer, vicekorpraler och korpraler

har räknats med lön enligt löneklasserna 1, 2 och 4 inom löneplan 5. I fråga

om ekonomipersonal, som tidigare åtnjutit lön enligt en särskild löneplan MY

men numera inplacerats i lönegrader betecknade Ce, har räknats med den

löneklass, vederbörande uppnått efter en löneklassuppflyttning inom löne­

graden.

Med avseende å ortsgrupperingen har arméns avlöningsanslag beräknats

med utgångspunkt från att -It av personalen tillhör ortsgrupp 4 och Vs orts-

grupp 3. Marinens avlöningsanslag har, i vad avser flottan tillhörig personal

beräknats såsom om all personal vore placerad i ortsgrupp 4 under det att

kustartilleriets personal i förevarande sammanhang förutsatts fördelad med

60 % å ortsgrupp 4 och 40 % å ortsgrupp 3. Flygvapnets personal har i detta

hänseende beräknats fördelad med 60 % å ortsgrupp 3 och 40 % å ortsgrupp 4.

Med hänsyn till sannolikt föreliggande vakanser vid fullt utbyggd perso­

nalorganisation ha försvarsgrenarnas på nu angivet sätt beräknade avlönings-

kostnader av försvarskommittén bedömts kunna minskas med 3 %. För flyg­

vapnets del ha avlöningsanslagen för budgetåren 1948/49—1952/53 minskats

med 2 § med hänsyn till att för denna försvarsgrens vidkommande de förbt

angivna löneklassplaceringarna bedömts något för höga.

I fråga om beräkningen av lönekostnader under andra anslag än försvars­

grenarnas ^ylöningsanslag ha i fråga om löneklassplaceringar och hänförande

till ortsgrupp tillämpats de grunder, som i allmänhet gälla för statliga myn­

digheters avlöningsberäkningar, innebärande att kostnaderna i princip be­

räknats efter befattningshavarnas individuella placering i löneklass och orts-

grupp.

Vid beräknandet av lönekostnaderna har försvarskommittén som regel ut­

gått från nu gällande lönegradsplaceringar av befattningshavarna. Endast i

undantagsfall bär kommittén ansett sig böra taga ställning till frågan om be­

redande av förbättrade löneställningar åt personalen vid försvaret. Kommit­

tén bär ej heller velat föregripa den slutliga prövningen av de av försvarets

tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den 31 december 1946 framlagda

förslagen rörande revision av tjänsteförteckningarna (SOU 1946:94).

För de försvarets myndigheter och institutioner, som icke hänföras till

försvarsgrenarna, har kommittén utgått från att de för innevarande budgetår

fastställda personalorganisationerna, i vissa fall med mindre jämkningar, fort­

farande skulle gälla. I fråga om de centrala förvaltningsmyndigheterna har

kommittén — oaktat 1946 års militära förvaltningsutredning ännu ej slutfört

sitt uppdrag — räknat med minskade personalkostnader. Vad angår försvars-

väsendets radioanstalt har kommittén räknat med möjligheten av kostnads­

begränsningar. För försvarets forskningsanstalt har kommittén däremot för­

utsatt en viss utbyggnad av verksamheten.

I enlighet med vad i det föregående anförts rörande försvarsorganisatio­

nen under den kommande tioårsperioden har försvarskommittén uppskattat

kostnaderna härför till belopp, som framgå av efterföljande sammanställning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Sammanställning av försvarskostnaderna under budgetåren 1948/49—1957/58 (miljoner kronor).

Medel-

kostnad

48/49 49,50 50/51 51/52 52/53 53/54 54/55 55/56 56 57 57/58

per

bud-

getår

Armén.

Omsättning och förnyelse

av materiel ....................

20-3

21-6

23-8

23-2

27-6

30-o

32 3

34'5

37-2

39-6

29-0

Övriga kostnader ...........

287-7 288-6 288-2 290-8 288-4 288-0 287-7 287-5 286-8 286-4 288-0

Summa

308 0 3100 3120 3140 3160 318 o 320-u 322 0 324-u 326 o 317-0

Marinen.

Omsättning och förnyelse

av materiel ....................

43 7

42-9

40'0

36i

32i

31-8

30-5

25i

22o

181

32-2

Övriga kostnader ...........

96-4

94'9

96 y

,

99-9 102-7

99-4

97-5

99-5

99-6

98o

98-5

Summa

140-1 137-8 136-6 1360 134 8 131-2 128o 124-6 121-6 1161 130 7

Flygvapnet.

ömsättning och förnyelse

av materiel ....................

128-0 128-6 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5 128-5

Övriga kostnader ...........

107-2 llOo 113-9 116i 118-4 118-6 119-5 119-0 119-2 119-5 116-1

Summa

235-2 238-5 242 4 244'6 246-9 247 1 248 o 247 5 247 7 248-0 244 6

Tillkommer för nytt

ändamål

Luftbevakningens ekora-

dioorganisation (oberäk-

nät avlöningskostnader)

4*9

5-1

5-8

5-5

5-7

5-9

6-2

6’2

6-2

6-2

5-7

Säger

240 i 243'S 247-7 250 1 252 6 253 0 254-2 253 7 253-9 254-2 250-3

Gemensamma kostnader.

Kostnader för nu före-

kommande utgiftsända-

mål......................................

56o

55-4

55-4

54'i

53-8

53-6

53-3

53i

52-9

52-8

54o

Försvarets fastighetsfond

41-8

43-2

43-2

44-2

45-5

47-2

48-5

49-7

50-7

51-7

46-6

Nya ändamål ....................

2-5

2-5

2-5

2-2

2-2

2-2

0-8

0-8

0-8

0-8

1-7

Summa

100-3 1011 1011 100 5 1015 103-0 102-6 1036 1044 105 3 102 3

Grundavskrivnings-

kostnader

......................

10- o

10 o

lOo

10-o

lOo

lOo

10-0

10o

10o

10o

10-0

Summa summarum

7986 802-5 807-4

8106

814-9 815-2 814-8 813.9 813 9 811-0 810 3

I anslutning till kostnadsberäkningarna har försvarskommittén framhållit,

att rådande konjunkturläge kunde komma att påkalla förskjutningar till tiden

av utgifter för ändamål, vilkas tillgodoseende ställde stora anspråk på arbets­

kraft och materiel, såsom husbyggnader och större fartygsbyggen.

Försvarskommittén har vidare framhållit, att i berörda sammanställning

inginge utgifter, vilka — ehuru de ägde visst samband med försvaret — lik­

väl icke vore att hänföra till försvarsutgifter i egentlig mening. Vidare be-

101

lastades fjärde huvudtiteln med en del kostnader, såsom för sjökarteverket

och garnisonssjukvården, mot vilka kostnader svarade inkomster redovisade

å riksstatens inkomstsida. I sina till kommittén överlämnade förslag hade

överbefälhavaren framhållit, att dessa kostnader borde få avräknas från för-

svarskostnaderna, så att dessa ej komme att framstå såsom högre än de i

själva verket vore. De utgiftsändamål, som i detta sammanhang åsyftades,

vore försvarets radioanstalt, i vad dess verksamhet icke direkt berörde för­

svaret, statens isbrytarverksamhet, understöd åt privatflyget, sjökarteverkets

verksamhet, garnisonssjukvården i vad denna avsåge beredande av sjukvård

åt civila patienter, försvarets tandvård, skärmbildsundersökningar av värn­

pliktiga m. fl., fritidsundervisning, ersättning för skada till följd av olycks­

fall, som förorsakats av krigsförhållandena under 1914—1919 års världskrig,

bidrag till ersättning i anledning av skada, ådragen under militärtjänstgöring

samt omskolning av i militärtjänst skadade. Här uppräknade utgiftsändamål,

representerande i genomsnitt 17 miljoner kronor per år, borde enligt försvars-

kommitténs mening rätteligen avdragas från de i sammanställningen angivna

totalkostnaderna.

I detta sammanhang har försvarskommittén jämväl berört frågan om

kostnaderna för nu gällande organisation. I försvarspropositionen

1942: 210 angåvos försvarets årskostnader efter uppsättningsperiodens ut­

gång skola uppgå till omkring 650 miljoner kronor enligt pris- och löneläget

den 1 juli 1941. Omräknade till pris- och löneläget den 1 juli 1947 skulle

dessa kostnader ha uppgått till inemot 930 miljoner kronor för år. Därest kost­

nader för omsättning och förnyelse av all materiel medräknades, skulle nämnda

kostnader kunna uppskattas till omkring 1 100 miljoner kronor. Som jäm­

förelse har kommittén vidare erinrat, att för budgetåret 1947/48 anvisats —

inberäknat anslag för avskrivningsändamål men icke för materielanskaffning

disponibla överskotts- och rabattmedel från krigsindustrien m. m. om 22,

g

miljoner kronor — tillhopa 819 miljoner kronor för försvaret. Därest hänsyn

toges till höjningen av det rörliga tillägget från 6 till 12 %, skulle sistnämnda

summa ha ökats till 831 miljoner kronor.

Försvarskommittén har jämväl erinrat om att chefen för finansdeparte­

mentet i propositionen 1946: 222 utgått från ett preliminärt antagande, att

försvarsutgifterna från och med budgetåret 1949/50 skulle uppgå till omkring

700 miljoner kronor. Med hänsyn till löne- och prisstegringar efter avlämnan­

det av berörda proposition samt den av försvarskommittén förordade höj­

ningen av penningbidragen till de värnpliktiga syntes det sålunda angivna

beloppet numera böra motsvaras av ett belopp om ungefär 780 miljoner

kronor.

I de till kommitténs betänkande fogade särskilda yttrandena ha fram­

lagts åtskilliga förslag om uppräkning av den av flertalet ledamöter förordade

kostnadsramen eller om en i vissa avseenden ändrad disposition av densamma.

Kommittéledamöterna Bjelle och Wallenberg ha i gemensamt yttrande

föreslagit en höjning av totalkostnaderna med i genomsnitt omkring 40 mil­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

102

joner kronor per år, fördelade med 20 miljoner kronor på upprustning av

arméns materiel, omkring 11 miljoner kronor på ytterligare ersättningsbygg-

nad av fartyg för flottan, 3,5 miljoner kronor på förbättrad omsättning av

marinens materiel i övrigt, 1,4 miljoner kronor på bibehållande av Hemsö

kustartilleriförsvar samt 4,5 miljoner kronor på förstärkning av spanings-

flyget genom uppsättning av en fjärde spaningsdivision vid Södermanlands

flygflottilj (Fil).

Herr Bjelle bär därutöver föreslagit, att Västgöta flygflottilj (F 6) skulle

bibehållas, för vilket ändamål skulle erfordras omkring 5,5 miljoner kronor

för år, samt att efterutbildningsövningarna skulle bibehållas. Årskostnaderna

härför ha beräknats till cirka 14 miljoner kronor.

Kommittéledamoten Ewerlöf har — under framhållande av att i nuva­

rande läge viss återhållsamhet vore påkallad — likväl ansett, att de ekono­

miska uppoffringar, som krävdes för att avhjälpa de mest framträdande

bristerna i kommittéförslaget, vore väl värda sitt pris. Ewerlöf har för den

skull föreslagit, att den totala kostnadsramen för medelkostnaderna under tio­

årsperioden skulle ökas med ungefär 89 miljoner kronor.

Av detta belopp belöpte 55 miljoner kronor för år på armén, varav cirka

30 miljoner kronor för ökat antal värnpliktiga och längre utbildningstid samt

25 miljoner kronor för täckande av brister i materiel och ammunition samt

anskaffning och omsättning av materiel. Marinens kostnadsram borde ökas

med 24 miljoner kronor för år, varav för flottan 13 miljoner kronor för er-

sättningsbyggnad, 4,7 miljoner kronor för anskaffning av artillerimateriel

m. m. och 2,3 miljoner kronor för ökade organisationskostnader samt för kust­

artilleriet 0,4 miljoner kronor för ombestyckning av Hemsö kustartilleriför­

svar, 1,9 miljoner kronor för omsättning av radarmateriel, minor m. in. och

1,7 miljoner kronor för ökade organisationskostnader. Flygvapnets kostnads­

ram slutligen borde ökas med 9,6 miljoner kronor för bibehållande av Väst­

göta flygflottilj och för utökning av Södermanlands flygflottilj med en spa­

ningsdivision.

Kommittéledamoten von Heland har framställt önskemål om bland annat

bibehållande av Västgöta flygflottilj, ytterligare anskaffning av viss materiel

— delvis i stället för av kommittén föreslagen — samt utbildning av ytter­

ligare 700 värnpliktiga per år. Härav föranledda merkostnader, cirka 15 mil­

joner kronor för år, borde enligt von Helands mening kompenseras genom

vissa rationaliseringsåtgärder, såsom minskning av arméns organisation i sam­

band med överförande av ytterligare värnpliktiga till flygvapnet, minskat an­

slag till radioanstalten, mindre kostnader för den territoriella ledningen, sam­

manslagning av kustartilleriet med armén eller flottan, centralisering av

flottans varv och örlogsstationer, förenklad administration inom flottan samt

decentralisering av beslutanderätten i mindre betydelsefulla frågor.

Generalmajor Backlund har ansett, att arméns kostnadsram årligen borde

ökas med 25,4 miljoner kronor, varav 11 miljoner kronor erfordrades, därest

kategoriklyvningen icke genomfördes, 14 miljoner kronor för bibehållande av

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

103

efterutbildningsövningen och 0,4 miljoner kronor för omsättning av krigs­

materiel för de fält- och lokalförsvarsförband, vilka föresloges skola bibe­

hållas. Härtill komme särskilda tilläggsanslag å tillhopa 243 miljoner kronor

under tioårsperioden för förbättring av eldkraft och rörlighet, täckande av

brister i materiel och ammunition samt för bibehållande av vissa till indrag­

ning föreslagna förband.

överste Bonde har icke kunnat biträda förslagen om förkortning av ut­

bildningstiden och om befrielse av vissa värnpliktiga från värnpliktens full­

görande i fredstid samt har ansett anslagen till materielanskaffning böra av­

sevärt höjas. Huvuddelen av de till indragning föreslagna förbanden inom

arméns krigsorganisation, Hemsö kustartilleriförsvar och Västgöta flygflottilj

borde bibehållas, varjämte en spaningsdivision borde tillkomma. Ytterligare

ersättningsbyggnad av fartyg vore påkallad.

De genom Bondes ändringsförslag föranledda merkostnaderna för värn-

pliktsutbildningen fölle framför allt på armén, där de — inräknat utgifterna

för ökad befälskader — kunde uppskattas sålunda:

Kungl. Maj. ts proposition nr 206.

Första tjänstgöringen 2 månader.............................................................. 15,0 milj. kr.

Efterutbildningsövningen ............................................................................ 14 o »

»

Större antal värnpliktiga genom att kategoriklyvning ej infördes .. 11,0 »

»

40,0 milj. kr.

I medeltal per år skulle kostnaderna för de av Bonde

ringarna uppgå till ungefär 110 miljoner kronor enligt

ställning:

Omsättning och

förnyelse av

materiel

milj. kr.

Armén ....................................................................... 24,7

Marinen............................................................................ 29,0

Flygvapnet..................................................................... 3,0

Summa 57,3

påyrkade förbätt-

följande samman-

Övriga

kostnader

Summa

milj. kr.

milj. kr.

40,0

64,7

7,0

36,0

6,o

9,6

53,o

110,3

Konteramiral iEricson bär påyrkat en ökning av marinens anslag framför

allt för materiel. Sålunda borde det genomsnittliga årsanslaget för ersätt­

ningsbyggnad av flottans fartygsmateriel höjas från av kommittén föreslagna

18,9 miljoner kronor till 39,3 miljoner kronor. Anslagen för omsättning och

anskaffning av materiel i övrigt borde ökas med i genomsnitt 8,4 miljoner

kronor för år, varav 5,5 miljoner kronor för flottan och återstoden för kust­

artilleriet. Övriga anslag borde ökas med i genomsnitt 5,4 miljoner kronor för

år. Marinens kostnadsram borde sålunda höjas från av kommittén föreslagna

130,7 miljoner kronor till 164,9 miljoner kronor i genomsnitt per budgetår

under tioårsperioden.

Överste Silfverbercj har — utan att framlägga några kostnadsberäkningar

— föreslagit, att Västgöta flygflottilj skulle bibehållas, att en fjärde spanings­

division skulle uppsättas vid Södermanlands flygflottilj, varvid i stället Öst­

göta flygflottilj borde ombildas till jaktflottilj, samt att den föreslagna natt­

104

jaktflottiljen skulle tillkomma såsom en ny flottilj utanför den nuvarande

organisationen. Härav föranledda årliga merkostnader torde kunna upp­

skattas till cirka 36 miljoner kronor, med vilket belopp flygvapnets kostnads­

ram borde ökas.

Remissyttranden.

Beträffande överbefälhavarens syn på försvarskostnaderna och deras under­

lag hänvisas till yttrande under avsnittet Försvarsorganisationens utformande.

Därutöver har överbefälhavaren anfört följande:

Försvarskommittén hade beträffande flygvapnet följt den sunda prin­

cipen, att all dess materiel skulle förnyas successivt och därvid räknat med

samma genomsnittliga livslängd för flygplan som nu, d. v. s. sju år. Mate-

rielen moderniserades sålunda fortlöpande och den föreslagna organisatio­

nen kunde hållas vid makt.

Vid de båda andra försvarsgrenarna vore de inom ramen upptagna anslagen

för materielanskaffning otillräckliga och kunde icke hindra ett fortskridande

förfall. Vid marinen skedde visserligen någon modernisering genom ersätt-

ningsbyggnad och anskaffning av artillerimateriel, men — som kommittén

själv framhölle — avsevärda tilläggsanslag erfordrades redan under tioårs­

perioden, om den av kommittén föreslagna minskade flottan och det minskade

kustartilleriet skulle kunna upprätthållas i fortsättningen. För båda vapen­

slagen gällde, att anslagen varken medgåve fyllande av föreliggande brister

eller tillfredsställande materielomsättning. Vid armén medgåve ej kostnads­

ramen vare sig täckande av kvarstående brister i den föreslagna organisatio­

nen eller förnyelse av all materiel, som överskrede åldersstrecket under perio­

den, eller någon modernisering. Självfallet bleve det då icke heller möjligt

att upprätthålla arméns krigsorganisation efter tioårsperiodens utgång. Skulle

organisationen kunna bevaras och den tekniska utvecklingen följas, erfordra­

des stora tilläggsanslag redan under den aktuella perioden. Kommittén er­

kände också nödvändigheten av sådana kostnadsökningar men hade icke tagit

upp beloppen i sina beräkningar.

Det kunde visserligen hävdas — som kommittén också hade gjort — att

en fullständig omprövning av försvarsorganisationen kunde bli nödvändig

redan i tioårsperiodens mitt och att anskaffningarna måste begränsas i dagens

knapphetsläge. Men dessa omständigheter borde ej leda till att kostnaderna

för nödvändig materielanskaffning, enligt dagens premisser, icke redovisades

i beräkningarna. Tioårsplanen, som fått en vag form redan med hänsyn till

ovissheten på de militärpolitiska och militärtekniska områdena, bleve under

sådana omständigheter i mycket en fiktion, och planens ofullständighet med­

förde risk för att krigsorganisationen icke kunde stabiliseras. Behoven acku­

mulerades på relativt kort tid i sådan grad, att ett snabbt återhämtande av

det försummade äventyrades. Vid och strax efter tioårsperiodens slut till

komme mycket stora behov genom att den dyrbara materielgruppen strids­

vagnar samt många lätta fartyg fölle för åldersstrecket. Kostnaderna för en

oundgänglig förstärkning av försvaret efter en förfallsperiod måste bli mycket

betungande och, vad värre vore, det försummade hunne sannolikt icke tagas

igen.

Försvarsministern hade i ett uttalande i 1947 års statsverksproposition,

upprepat i propositionen innevarande år, framhållit, att materielanskaffningen

icke kunde inskränkas under en följd av år utan våda för effektiviteten och

att en avsevärd höjning av anslagen främst för armén och marinen vore ofrån­

komlig inom en nära framtid. I överbefälhavarens försvarsförslag ifrågasattes

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

105

visserligen, att materielanskaffningen tills vidare skulle hållas under vad som

erfordrades på längre sikt — utom beträffande flygplan och lätta fartyg —

men förslaget avsåge endast den allra närmaste tiden och upptoge over lag

betydligt högre siffror än dem försvarskommittén räknat med. Den av kom­

mittén tillämpade metoden, som innebure, att inskränkningarna föilangdes

på obestämd tid, vore icke användbar, om man ville uppfylla de krav pa för­

svaret, som även kommittén ställde.

Såsom förut antytts har överbefälhavaren beträffande kostnaderna under

tioårsperioden framhållit, att riksdagens direktiv till försvarskommittén blott

givit allmänna riktlinjer i ekonomiskt hänseende och därvid gjort kostnads­

minskningar genom justeringar i organisationsramen beroende av det utrikes­

politiska läget. Direktiven hade icke bundit kommittén vid någon bestämd kost­

nadsram. Beträffande finansministerns uttalande våren 1946 i ett utkast till

finansieringsplan på längre sikt, att man framdeles borde kunna räkna med eu

minskning av försvarsutgifterna till högst 700 miljoner kronor, hade försvars­

ministern betonat, att något direktiv därmed icke givits försvarskommittén.

Denna hade dock utmätt sin kostnadsram i anslutning dels till försvarsbud-

geten för innevarande finansår, dels till den av finansministern 1946 ifråga­

satta minskningen av försvarshuvudtiteln, som denne själv betecknat som

»godtyckliga antaganden».

Redan i förevarande sammanhang må nämnas, att överbefälhavaren i säi-

skild skrivelse den 19 februari 1948 föreslagit, att en fast fredsorganisation

för luftbevakningen skall inrättas och att i samband härmed all luftbevak­

ning skall koncentreras till flygvapnet. En närmare redogörelse för innebör­

den i detta förslag kommer att lämnas i det följande under rubriken Luft­

försvaret. Genomförandet av detta förslag skulle, enligt vad överbefälhavaren

framhållit, medföra vissa merkostnader i förhållande till försvarskommitténs

förslag. Dessa voro dock i stort sett oberoende av vilken försvarsgren luft

bevakningen tillhörde. Det bleve även nödvändigt att till flygvapnets kost­

nadsram överföra vissa medel för luftbevakningen, vilka dels nu vore upp­

tagna under armén och marinen, dels av försvarskommittén redovisats undei

för försvaret gemensamma ändamål. Beräknade merkostnader ävensom er­

forderlig överföring av medel till flygvapnet från övriga försvarsgrenar m. in.

framgå av tabellen å nästföljande sida. Kostnaderna för radarluftbevak-

ningen beröras ej, eftersom dessa redan av försvarskommittén upptagits i

flygvapnets kostnadsram.

Beträffande ett av försvarskommittén beräknat medelsbehov av 7 700 000

kronor för anordnande av centraler — delvis i bergrum — för den optiska luft­

bevakningen, av kommittén avsett att inrymmas i den för försvaret i dess hel­

het beräknade byggnadskvoten, har överbefälhavaren föreslagit, att härför

skulle för budgetåret 1948/49 upptagas ett anslag av 2 200 000 kronor.

Chefen för armén har anfört, att i kostnadsramen för armén måste inräknas

medel dels för att i materiellt hänseende vidmakthålla den nuvarande orga­

nisationen med nödvändiga moderniseringar samt för täckande av de mest

överhängande bristerna, dels ock för förbättring av luftvärnsmaterielen. Här

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Ända in å 1

Årskostnader rid genomlord

organisation (kr.) 1

För budgetåret

1948/49

erforderliga medel (kr.' 1

nya medel

överföring

av medel

nya medel

överföring

av medel

1. Nya utgiftsändamål .......................

739 000

499 000

'i.

Under armén och marinen nu re-

dovisade medel ....

835 000

285 000

3. Av försvarskommittén för gemen-

samma ändamål redovisade medel

600 000

1 800 000

Summa

739 000

1435 000

499 000

2 085 000

Att tillföra flygvapnets kostnadsram

2174 000

2 584 000

Härtill komma vissa medel till frivilliga försvarsorganisationer.

avsedd materielanskaffning — med undantag för luftvärnsmaterielen — borde

icke medföra några ökade anslagskrav utöver dem, som angivits i general­

major Backlunds och överste Bondes särskilda yttranden. Kostnaderna för

luftvärnets modernisering beräknades till 300 miljoner kronor att fördelas

över lämpligt antal år. Slutligen borde enligt arméchefen inräknas jämväl

kostnader för anskaffning av nya stridsmedel (raketvapen, robotprojektiler

etc.). Storleken härav kunde dock för närvarande icke beräknas.

Mai inledningen har ansett, att av försvarskommittén för marinen beräk­

nade medel icke medgåve täckande av de nödvändigaste behoven för att mari­

nen skall kunna lösa de uppgifter, som kommittén förutsätter. Särskilt i fråga

om ersättningsbyggnad av fartyg samt anskaffning av artilleri- och annan tek­

nisk materiel ävensom beträffande fartygens och materielens underhåll före-

låge behov av ökade anslag. Det vore även synnerligen angeläget att fylla

vissa brister i marinens lagerhållning av drivmedel. Enligt marinledningens

förslag borde anslagen till fartygsbyggnader, artillerimateriel m. m. för mari­

nen höjas med i genomsnitt omkring 42 miljoner kronor per år och underhålls-

anslagen med omkring 2 miljoner kronor per år. För anskaffning av driv­

medel borde under tioårsperioden avses tillhopa 10 miljoner kronor. De sam­

manlagda genomsnittliga årskostnaderna för marinen skulle enligt marinled­

ningens förslag uppgå till omkring 183 miljoner kronor eller ungefär 53 mil­

joner kronor mer än enligt försvarskommitténs förslag.

Beträffande de av kommittén beräknade grundavskrivningskostnaderna

ville marinledningen framhålla, att dessa syntes vara för låga för att det ange­

lägna utbyggandet av flottans basorganisation skulle kunna ske inom

rimlig tid.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att försvarskommittén räknat med att

den föreslagna kostnadsramen kunde behöva ökas för engångsanskaffningar

av materiel till armén och marinen. Kommitténs kostnadstablåer gå ve en fel­

aktig föreställning om flygvapnets andel i de totala försvarskostnaderna, efter­

som betydande materielanskaffningar för armén och marinen måste komma

till stånd efter några år, därest icke organisationen och personalkostnaderna

107

skulle nedskäras. Enligt chefens för flygvapnet uppfattning måste man i varje

på lång sikt framlagd plan för försvarets ordnande för var och en av för­

svarsgrenarna räkna med regelbundna årskvoter för förnyelse och moderni­

sering av all materiel. Endast om så skedde, kunde försvarskostnaderna i sin

helhet överblickas och organisationen givas en efter våra förhållanden god­

tagbar omfattning. Detta system syntes än mera nödvändigt i framtiden, då

av allt att döma samtliga försvarsgrenar bleve allt mera beroende av teknrskt

fullgod, modern materiel. Utvecklingen utomlands tydde också på att man

ej tillgodosåge personal och organisation på bekostnad av materielen. Föi-

svarskommitténs förslag beträffande kostnaderna för arméns och marinens

materielersättning kunde möjligen vara godtagbart, om det gällt ett koit provi­

sorium, under vilket den befintliga materielen vore relativt tillfredsställande.

Såsom*i annat sammanhang nämnts har chefen för flygvapnet framlagt eu

plan för en betydande förstärkning av flygvapnet, på längre sikt syftande till

att tillgodose det av chefen för flygvapnet beräknade minimibehovet av jakt-,

attack- och spaningsförband. Närmare redogörelse för förslagets innebörd hai

lämnats i det föregående. De årliga merkostnaderna i jämförelse med föi-

svarskommitténs förslag — beräknades på lång sikt uppgå till omkring 135

miljoner kronor. Härtill skulle övergångsvis komma vissa engångskostnadei.

Chefen för flygvapnet har emellertid — såsom i annat sammanhang närmare

utvecklats — begränsat sitt förslag angående utbyggnad av flygvapnet till

vad som bedömdes genomförbart under den närmaste femårsperioden. Mer­

kostnaderna — i förhållande till försvarskommitténs kostnadsram — for detta

mindre omfattande förslag fördelade sig på dels engångskostnader för upp­

sättning av de nya delarna av organisationen, dels årskostnader för att på

längre sikt vidmakthålla dessa delar ävensom de förband, som a\ försvais-

kommittén förutsatts bli indragna men av chefen för flygvapnet föreslagits

skola bibehållas. Engångskostnaderna beräknades uppgå till cirka 275 mil­

joner kronor, fördelade på de närmaste fem budgetåren. Årskostnaderna be­

räknades stiga från cirka 13 miljoner kronor under budgetår et 1949/50 till

cirka 53 miljoner kronor vid femårsperiodens slut och till omkring 77 miljoner

kronor vid fullt genomförd organisation. För de av chefen föi flygvapnet

framlagda kostnadsberäkningarna kommer närmare redogörelse att lämnas

under avsnittet Kostnadsberäkningar för flygvapnet.

Flygförvaltningen har framhållit, att den metod försvarskommittén till-

lämpat beträffande flygvapnet, nämligen att i årskostnadsramen inrymma

samtliga kostnader, syntes riktig. Detta hade emellertid haft till följd, att

den nedskärning av flygvapnets kostnadsram i förhållande till den nu gäl­

lande, som kommittén företagit, medfört en beskärning av flygvapnets freds-

organisation i motsvarande grad (indragning av två flottiljer). Det vore an­

märkningsvärt, att försvarskommittén vid avvägningen mellan organisations-

och materielkostnader tillämpat olika metoder för de olika försvarsgrenarna.

Under det att, såsom redan framhållits, för flygvapnets vidkommande full

balans bibehållits mellan organisation och materiel, vilket innebure, att kval i-

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

108

teten tillgodosetts på bekostnad av organisationens storlek, innebure kom­

mitténs förslag exempelvis beträffande armén ett bibehållande i stort sett av

landsorganisationen, vilket medfört, att inom den för armén tillmätta kost­

nadsramen mycket litet utrymme återstått för tillgodoseende av materiel-

behovet. Medelsbehoven för kontinuerlig omsättning av arméns materiel upp-

ginge sålunda enligt de beräkningar, som gjorts av överste Bonde, till 115

miljoner kronor årligen, under det att kommittéförslaget upptoge endast 29

miljoner kronor. Kommittén hade framhållit, att det för tillgodoseende av

arméns materielbehov kunde bli nödvändigt att redan under tioårsperioden

anvisa tilläggsanslag uppgående till relativt avsevärda belopp. Detta skulle

innebära en relativ minskning av flygvapnets andel i försvarskostnaderna,

vilket enligt flygförvaltningens mening måste föregås av en omprövning av

hela avvägningsfrågan.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har anfört, att ett bedömande

av försvarskommitténs ståndpunkt beträffande kostnaderna omöjliggjordes

genom att någon motivering icke lämnats för »kostnadsramen». Som motive­

ring kunde knappast räknas, att kommittén återgivit finansministerns utta­

lande om 700 miljoner kronor. Den hade däremot icke erinrat om att finans­

ministern uttryckligen angivit att siffran endast varit uppskattad. Tydligt

vore dock. att denna siffra kommit att bli av stor betydelse, då det gällt att

skapa största möjliga enighet om en kostnadsram. Värdet av denna enighet

skulle ingalunda förnekas, men det förminskades något genom vad som sades

i herr Hagbergs särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har anfört, att försvarskommit

tén såsom en av sina utgångspunkter uppsatt den kostnadsram, som i inne­

varande års budget tillmätts försvaret. Detta rimmade illa med departements­

chefens asikt om nödvändiga materielanskaffningsanslag inom de närmaste

åren, om riksförsvaret skulle motsvara de krav, som kunde ställas på det­

samma. Även när det gällde försvaret, måste utgifterna visserligen hållas

nere, men innan kostnadsramen bestämdes, borde en avvägning ha skett

mellan de olika huvudgrupperna av statsutgifter. Det syntes orimligt, att en

nation, som verkligen ville försvara sig, icke skulle för detta ändamål kunna av­

stå tillnärmelsevis så stora medel, som åtginge för folkpensioner och barnbidrag.

Militärbefälhavaren för 111. militärområdet har funnit det angeläget, att de

av försvarskommittén till 17 miljoner kronor beräknade kostnader, vilka icke

vore att anse såsom egentliga försvarsutgifter, överfördes till annan huvud­

titel. Likaså borde det föreslagna förhöjda penningbidraget, vilket tillkom­

mit av sociala skäl, samt kostnaderna för de värnpliktigas fria resor belasta

annan huvudtitel än försvarets.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har anfört, att försvarskom­

mittén skjutit materielanslagsfrågorna på framtiden trots att storleken av

dessa kostnader i allt väsentligt redan nu kunde förutses. Detta undvikande

att taga ställning till kostnaderna för behov, som kommittén kommit fram till

och bedömt såsom oundgängliga, gjorde ett mycket egenartat intryck. Det

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

109

syntes vara alltför sangviniskt att räkna med att förnyelsen av viktiga mate-

rielgrupper skulle bygga på ett i framtiden eventuellt beviljat tilläggsanslag.

Det hade varit bättre, om ett visst årsanslag hade beräknats ingå i de olika

årskvoterna.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har funnit anmärkningsvärt, att

de engångsanslag, som av försvarskommittén själv uppgivits erforderliga, icke

medtagits i kostnadsberäkningarna utan ställts på framtiden. Detta vore

ologiskt och förhållandet bidroge till den oklarhet, som präglade betänkandet.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har anfört, att det tydligt hä\

dats av chefen för försvarsdepartementet, att siffran 700 miljoner kionoi en­

dast utgjorde en arbetshypotes men icke något direktiv till försvarskommit­

tén. Trots detta uttalande hade kommittén utgått från denna hypotes, var­

vid den dock angivit, att den förutsatt en lugn utveckling av den utrikespoli­

tiska situationen. Den verkliga utvecklingen hade tyvärr jävat detta och däi-

med hade också grunden för kostnadsramen remnat. Den organisation, som

militärbefälhavaren ansåge nödvändig, hade därför icke kunnat inrymmas

inom kommitténs kostnadsram.

Arméförvaltningen har rörande de av kommittén beräknade årskostnaderna

för omsättning av materiel och ammunition framhållit, att beräkningai giun-

dade på uppskattade livslängder måste vara behäftade med viss osäkerhet. En

förutsättning för att materielens livslängd icke onödigtvis förkortades och

omsättningskostnaderna därigenom ökades vore, att tillräckliga medel föi

underhåll anvisades. Arméförvaltningen instämde i kommitténs uttalande, att

effekten av den inom kostnadsramen möjliga moderniseringen av materiel

måste bli ringa. Det vore beklagligt, att brister i fråga om materielen ej kun­

nat täckas. I kritiska lägen vore det svårt att anskaffa sådan materiel. Den

materiel, med vilken armén skulle gå i fält, måste finnas redan i fred. Föl­

en rationell materielanskaffning vore det nödvändigt, att årskvoter anvisades.

Försvarets civilförvaltning har anfört, att avsaknad av en plan för mate-

rielanskaffningen i dess helhet komme att för förvaltningsmyndigheterna med­

föra ett betungande ansvar. Dessa hade att, med utgångspunkt från rådande

förhållanden och med samtidigt tillgodoseende av att den beräknade kost­

nadsramen ej sprängdes, i behörig tid framlägga förslag till erforderliga mate

rielanskaffningar. Av kommittén föreslagna grunder för beräkning av perso­

nalkostnaderna syntes ge ett godtagbart genomsnittsvärde för tioårsperioden.

Ämbetsverket delade överbefälhavarens uppfattning om avräkning från för

svarskostnaderna av inkomsterna för sjökarteverket och garnisonssjukhusen

samt en del kostnader, som ej vore att hänföra till egentliga försvarskostna-

der. Särskild undersökning härom syntes påkallad. Redan i årets statsverks-

proposition hade detta genomförts beträffande garnisonssjukhusen.

Civilförvaltningen har vidare beklagat, att kommittén ej företagit en mera

ingående granskning av personalbehov samt personalens anställningsform och

lönegradsplacering.

Krigsmaterielverket har ifrågasatt, om det vore försvarligt att hålla en

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

no

militär fredsorganisation för en årlig kostnad av 810 miljoner kronor, vilken i

händelse av ett skärpt läge ej kunde på grund av bristerna i materielavse-

ende övergå till en slagkraftig krigsorganisation. Betydande materielanskaff-

ningar sattes på framtiden, innebärande forcerad materielanskaffning i ett

skärpt läge. En sådan utveckling vore ej önskvärd.

Styreisen för sjökarteverket har motsatt sig förslaget om utbrytande av

sjökarteverket ur fjärde huvudtiteln. En dylik åtgärd skulle nämligen inne­

bära svårigheter för verket vid rekrytering av personal för sjömätningsexpedi-

tionerna.

Statskontoret har framhållit, att de besparingar, som åstadkommas genom

att ej beräkna medel för erforderlig förnyelse av materielutrustningen, måste

anses fiktiva. Ämbetsverket ifrågasatte lämpligheten av att binda sig för en

tioårsplan av så kostnadskrävande natur.

Riksräkenskapsverket har framhållit, att försvarskommittén vid sina beräk­

ningar av materielbehovet räknat med de materieltillgångar, som skulle fin­

nas efter det att samtliga till och med den 30 juni 1948 anvisade medel — även

till den del de ännu icke vore disponerade — omsatts i materiel. Från denna

utgångspunkt har kommittén räknat med brister å sammanlagt 208 miljoner

kronor, för vilkas täckande skulle erfordras engångsanslag om 112 miljoner

kronor utöver den av kommittén föreslagna kostnadsramen. Jämväl för an­

skaffning av viss luftvämsmateriel och nya vapen skulle erfordras engångs­

anslag, vadan kommittén icke kunnat åstadkomma någon framtidslösning av

arméns materielfråga.

Ämbetsverket har vidare framhållit, att å de hittills anvisade anslag, vilka

av försvarskommittén inräknats i materieltillgångarna såsom omsatta i mate­

riel, den 30 juni 1947 kvarstått icke utnyttjade behållningar å tillhopa 895

miljoner kronor, vilket belopp under innevarande budgetår kunde beräknas

stiga till över 900 miljoner kronor. Om dessa utbetalades under den kom

mande tioårsperioden, vilket syntes vara en förutsättning för att kommitténs

beräkningar skulle anses hållbara och om förenämnda brister skulle täckas,

ökades årskostnaderna under samma period med i genomsnitt 100 å 120 mil­

joner kronor till 910 å 930 miljoner kronor.

Vid en jämförelse mellan dessa siffror och den faktiska respektive beräk­

nade belastningen under budgetåren 1945/46—1948/49 framginge, att den re­

duktion av försvaret, som av kommittén förordats, icke ledde fram till lägre

kostnader för försvaret än som — frånsett beredskapskostnader — faktiskt

tidigare utgått, varvid dock borde beaktas den stegring av försvarskostnaderna,

som voro att återföra på höjda löner och målerielpriser.

Genom de långa leveranstiderna för krigsmateriel hade å reservationsan­

slagen för materielanskaffning uppstått oproportionerlig reservationsökning

under fjärde huvudtiteln. För utnyttjande av dessa reservationer erforder­

liga likvida medel funnes icke disponibla. Överskott i driftbudgeten och

kassamässiga behållningar hade bundits för täckande av andra utgifter och

genom likvidering av vissa statslån, varför nya medel måste anskaffas för ut­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

in

nyttjande av nyss angivna reservationer. I verkligheten betydde detta, att

summan av de brister, som enligt kommittén nu skulle föreligga i materiel-

tillgångar, borde ökas med summan av de under fjärde huvudtiteln redo­

visade reservationerna. Vid genomförande av kommitténs förslag erfordrades

därför under den kommande tioårsperioden för finansiering av fjärde huvud­

titeln minst 1 000 miljoner kronor utöver den i betänkandet angivna kostnads­

ramen.

Vid bedömandet av frågan om användningen av behållningar å gamla re­

servationsanslag borde hänsyn tagas även till den konkurrens, som uppkomme

mellan å ena sidan kraven på fullföljande av gamla anskaffningsprogram och

å andra sidan kraven på anskaffning av modernare materiel. En omprövning

av programmet för materielanskaffning syntes därför motiverad.

Enligt riksräkenskapsverkets mening saknades förutsättningar för ett

genomförande av kommittéförslaget, om ej i budgeten beräknades tillräckliga

inkomster antingen för reservationsanslagens utgifter eller ock, därest dessa

anslag indroges och ersattes med nya anslag, för täckning av den ökade kost­

nadsramen.

Ämbetsverket bär i princip anslutit sig till kommitténs uppfattning, att

genom försäljning av örlogsbasens nuvarande områden i Stockholm inflytande

medel skulle få utnyttjas för bestridande av de med örlogsbasens förflyttning

förenade kostnaderna.

Verket har även förordat, att särskild anslagsserie upplades för kustartille­

riet. I redovisningshänseende skulle detta innebära påtagliga fördelar.

Verket har slutligen påtalat de redovisningsmässiga olägenheter, som vore

förbundna med uppdelning av vissa för försvaret gemensamma kostnader å

de olika försvarsgrenarna. Hit hörde t. ex. kostnaderna för sjukvård, familje­

bidrag m. in. Om i stället dessa anslag redovisades i grupper för de försvars­

grenar eller förvaltningar, som ansvarade för anslagen, och samtidigt en håll­

bar statistisk sammanställning kunde åstadkommas över de faktiska kostna­

derna för armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet, skulle en bättre bild

av de verkliga försvarskostnaderna erhållas. Verket förutsatte, att med lös­

ningen av dessa frågor skulle anstå, till dess 1946 års militära förvaltnings-

utrednings betänkande förelåge.

Statens lönenämnd har ansett, att vid beräkning av personalkostnaderna

för beställningshavare i Ma 9 bort räknas med 28 löneklassen i stället för

26 löneklassen.

Kommerskollegium har erinrat, att kommittén icke räknat med anslag för

så betydelsefulla varor för krigsmaktens försörjning som t. ex. driv- och smörj­

medel. Det förefölle kollegium nödvändigt att planera för anskaffning av sär­

skilda militärförråd av dylika varor; om valutabristen eller andra importsvå­

righeter för närvarande reste hinder för anskaffning, syntes det angeläget, att

extra ordinära åtgärder toges under övervägande för tillgodoseende av detta

viktiga behov.

Riksnänmden för ekonomisk försvarsberedskap har ansett, att de medel,

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

112

som erfordrades för en fortlöpande materielanskaffning men som av kommit­

tén icke inrymts i kostnadsramen, bort inräknas i densamma. Möjligheterna

att vid ett skärpt läge stärka beredskapen genom forcerad materielanskaffning

finge ej överskattas. I nuvarande läge vore det önskvärt att ej belasta indu­

strien med krigsmaterielproduktion. Ingen säkerhet funnes för att läget skulle

förbättras under flera år. Importutsikterna vore svårbedömbara. Därför

syntes det ovisst, om det skulle vara möjligt att under en kortare period i

industriproduktionen inrymma en upprustning av den omfattning, som skulle

erfordras för att 1958 års krigsorganisation skulle kunna uppehållas i verk­

ligheten. Omfattande engångsanskaffningar toge lång tid, varför det vore

bättre med en kontinuerlig ersättningsproduktion och import av råvaror.

Detta uteslöte ej, att man kunde tvingas till förskjutningar i programmet pa

grund av den tekniska utvecklingen. Organisationen måste nödvändigtvis bli

funktionsduglig i krig. Eljest vore det ej motiverat att nedlägga de avsevärda

belopp, som i kommittéförslaget avsåges.

Överståthällarämbetet har framhållit, att kommittén vid angivande av olika

kostnadsramar bort beakta den återverkan på landets nationalinkomst, som

den större eller längre övningstiden utövade. Den slutliga avvägningen mellan

övningstid och materielanskaffning kunde ha påverkats härav. Det syntes

även kunna sättas i fråga, om icke avvägningen mellan fältarmén, å ena sidan,

och det mera materielkrävande flyget och marinen, å andra sidan, blivit en

annan, om i försvarsbudgeten såsom omkostnad inräknats den genom vapen­

övningarna förlorade arbetskraften.

Försvarets civila tjänstemannaförbund har funnit angeläget att kraftigt

framhålla, att tjänsteförteckningsrevisionen borde planenligt fortsättas utan

hänsynstagande till att den av kommittén framlagda kostnadskalkylen här­

igenom skulle komma att överskridas. Förbundet har även påyrkat, att frågan

om ordinariesättningen för den civila personalen inom försvaret snarast skulle

bringas till en lösning.

Civilförvaltningens personalförbund har ansett det vara en brist i förslaget,

att kommittén ej tagit upp frågor om förbättrade löneställningar åt personal

vid försvaret.

Tjänstemännens centralorganisation har uttalat, att fullföljandet av tjänste-

förteckningsrevisionen vore ett oeftergivligt krav från personalens sida,

vars tillgodoseende icke finge bli beroende av den av kommittén förordade

kostnadsramen. Jämkningar i löneställningarna borde alltfort ske efter för­

handlingar med organisationerna. Avvägning mellan ordinarie och icke-ordi-

narie tjänster för den civila personalen borde snarast äga rum.

IV.

Departementschefen.

Den nu gällande försvarsorganisationen grundar sig i stort sett på 1942

års plan för den fortsatta utbyggnaden av landets försvarskrafter under en

femårsperiod omfattande budgetåren 1942/43—1946/47. Planen innebar väsent­

liga utökningar och ändringar i försvarets organisation, en omläggning i prin­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

cipiellt viktiga hänseenden av försvarets ledning samt materielanskaffning i

betydande omfattning.

Det ligger i sakens natur, att 1942 års plan måste utgå från en kvalitativ

standard i stort sett jämförlig med den de stridande styrkorna hade i början

av kriget. Upprustningen inom ramen för denna plan — som innebar icke

blott att den dittills befintliga krigsmakten försågs med erforderlig utrustning

utan även att utrustning skulle anskaffas för en omfattande utbyggnad av

densamma — medgav, såvitt armén och marinen angår, i stort sett icke att

samtidigt och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska ut­

veckling. För flygvapnets del förelågo härvidlag gynnsammare förutsättningar.

Även om vårt försvar således i materiellt hänseende icke kunnat hålla jämna

steg med utvecklingen i de krigförande länderna, kan det dock ej vara tal om

något stillastående. I korthet må här erinras om några drag i det modernise-

ringsarbete, som nedlagts på vårt försvar i syfte att höja detta över den stan­

dard, från vilken 1942 års försvarsplan utgick.

Såväl under andra världskriget som efter dess slut har en omfattande forsk­

nings- och försöksverksamhet pågått inom försvaret. I anslutning härtill har

med sådan verksamhet sysselsatt personal i viss utsträckning kunnat bedriva

studier utomlands. I syfte att samordna den tidigare på många händer

splittrade naturvetenskapligt-tekniska forskningsverksamheten för militära

ändamål beslöt 1944 års riksdag att inrätta en försvarets forskningsanstalt.

Då en allmän mening rått, att man ej borde föregripa blivande resultat av

den på krigserfarenheterna grundade forskningen, har den hittills bedrivna

forsknings- och försöksverksamheten endast i begränsad utsträckning kunnat

omsättas i praktiskt användbara stridsmedel. I viss omfattning har dock

så kunnat ske.

För arméns vidkommande har den kvalitativa standarden kunnat något för­

bättras genom uppsättande av medeltunga pansarvärnskompanier och ett an­

tal stormartilleribatterier. Även i vissa andra avseenden har anskaffning

kunnat ske för att följa krigsteknikens utveckling. Sålunda har påbörjats an­

skaffning av radar, modern radiomateriel, närpansarvärn med riktad spräng-

verkan och rekylfria infanterikanoner. Inköp av terrängmotorfordon har

vidare ägt rum efter krigsslutet. Dessutom är upphandling av lätt och tung

bromateriel beslutad och delvis påbörjad. Betydande behov föreligga emeller­

tid att modernisera arméstridskrafterna i fråga om eldkraft, terrängframkom­

lighet, sambandsmedel och rörlighet. Luftvärnet behöver kvalitativt förbätt­

ras. Materielanskaffningen efter kriget har delvis kunnat avse en begyn­

nande modernisering i dessa avseenden, ehuru anskaffningen av besparings­

skäl och på grund av industriella svårigheter måst ske i starkt begränsad om­

fattning.

För flottans del har tillkomsten av de nya kryssarna medfört en förstärk­

ning av utomordentligt stor betydelse. En modernisering av ett flertal av flot­

tans fartyg i enlighet med erfarenheter från kriget har påbörjats. Modernise-

ringsarbetena avse främst vapen och hjälpmedel, bland vilka särskilt må näm-

8—404 4»

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Kr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

113

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

nas radar. Genom tillkomsten av radar m. in. kan stridslednings- och eldled-

ningstjänsten på ett betydelsefullt sätt effektiviseras. Även modern telemate-

riel av andra typer har anskaffats. En förhållandevis omfattande försöksverk­

samhet i syfte att få fram nya eller förbättrade fartygskonstruktioner, maski­

ner, vapen, ammunition och hjälpmedel pågår och har i vissa fall fortskridit

så långt att anskaffning kunnat påbörjas. Flottans basorganisation har med

stöd av bland annat beredskapserfarenheter undergått en viss utbyggnad ut­

över vad som 1942 avsågs.

Även för kustartilleriets del pågå försök med och i vissa fall, t. ex. i fråga

om radar, anskaffning av ny materiel. Genom inköp av specialmotorfordon

ha de rörliga sjöfrontsbatteriernas rörlighet och terrängframkomlighet kunnat

ökas.

I fråga om flygstridskrafterna innebar redan 1942 års försvarsbeslut en be­

tydande förstärkning och modernisering, och efter denna tidpunkt har en

intensiv verksamhet pågått i syfte att genomföra den beslutade utbyggnaden.

Erfarenheter och teknisk utveckling efter 1942 ha härutöver föranlett såväl

ytterligare förstärkning av flygvapnet som successiva åtgärder för att an­

passa organisation och materiel efter den -snabba utvecklingen. Genom 1943

års riksdagsbeslut tillkom sålunda en ny väderleksorganisation vid flygvap­

net. 1944 års riksdag beslöt uppsättande av en jaktflottilj utöver försvarsbe­

slutet. För att anpassa personalorganisationen efter flygmaterielens utveck­

ling beslöto 1946 och 1947 års riksdagar betydande omläggningar i fråga om

den flygande och den tekniska personalen. 1947 års riksdag har även be­

slutat en förskjutning från attack- och spaningsförband till jaktförband. En

successiv övergång från kolvmotordrivna till reaktionsdrivna flygplan in­

leddes redan våren 1946 och förbättrad vapen- och övrig utrustning — bland

annat raketer och radar — har börjat införas. Modernisering av flygfälten

pågår.

Det uppdrag, som lämnades 1945 års försvarskommitté, avsåg att kommit­

tén skulle verkställa utredning rörande försvarets organisation efter utgången

av budgetåret 1946/47 samt framlägga de förslag, som kunde föranledas av

utredningen. Innebörden av det förslag, som kommittén utarbetat, är i kort­

het, att man med utgångspunkt från nuvarande försvarsorganisation och med

utnyttjande av nu förefintlig materiel skall under loppet av en tioårsperiod

successivt övergå till en annan avvägning mellan försvarsgrenarna. Denna

ändrade avvägning karakteriseras främst av att marinens kostnadsram under

den närmaste tioårsperioden skulle avsevärt nedgå, medan såväl arméns som

flygvapnets kostnadsramar skulle ökas i förhållande till motsvarande medels-

anvisningar för innevarande budgetår. Härvid är att märka, att flygvapnets

organisation ännu ej är fullt utbyggd. Medelkostnaden för hela försvaret

skulle per budgetår under tioårsperioden uppgå till cirka 810 miljoner kronor,

inberäknat 10 miljoner kronor i grundavskrivningskostnader. I nyssnämnda

summabelopp har dock ej inräknats medelsbehovet för att förnya luftvärns-

pjäser och viss annan luftvämsmateriel för armén samt för att täcka vissa.

115

brister i fråga om materielutrustningen särskilt vid armén och marinen. För

sådana ändamål liksom för modernisering av materielen och för vidmakthål­

lande av organisationen efter periodens slut skulle särskilda medelsanvis­

ningar bli erforderliga redan under perioden. Kommitténs förslag innebär

bland annat, förutom en begränsning av marinen, jämväl förbandsindragningar

vid såväl armén som flygvapnet.

Även om försvarskommitténs ledamöter samlats i en principiellt positiv

inställning till försvarsfrågan och flertalet av dess ledamöter förenat sig om

kostnadsramen, företer kommitténs betänkande dock såtillvida en bild av

splittring som åtta av de i beslutet deltagande tio ledamöterna och alla kom­

mitténs militära sakkunniga avgivit särskilda yttranden beträffande olika i

betänkandet behandlade frågor.

Den kritik, som riktats mot försvarskommitténs förslag, torde kunna i kort­

het sammanfattas sålunda.

Det har framhållits, att varje försvagning av vår krigsmakt i nuvarande

läge måste anses betänklig och att kommitténs förhoppning, att en smidig

anpassning av organisationen skulle kunna ske efter de krav ett skärpt läge

kunde ställa, vittnade om önsketänkande. Å andra sidan har möjligheten att

göra vissa tillfälliga inskränkningar i försvarets resurser icke genomgående

avvisats. En annan synpunkt, som anlagts på förslaget, är att — med hänsyn

till såväl utrikesläget som den pågående utvecklingen på krigsteknikens om­

råde — en tioårsplan eller över huvud taget en fast och allmän plan för för­

svarets utformning på längre sikt icke nu borde uppgöras. Genomgripande

organisationsändringar borde således icke nu beslutas utan arbetet tills vidare

inriktas på successiva och partiella reformer på grundval av vårt nuvarande

försvar. En ytterligare erinran mot förslaget är, att kommittén på längre sikt

icke i tillräcklig utsträckning tillgodosett materielbehoven, vilket småningom

skulle leda till en »urholkning» av försvarsorganisationen. I fråga om sättet

att återvinna balansen mellan materielkostnader och organisationskostnader

ha olika vägar anvisats. Å ena sidan har påyrkats en höjning av materielan-

slagen, å andra sidan har det ansetts önskvärt att genom sammanpressning av

organisationen frigöra medel för att tillgodose materielbehoven. Det har där­

jämte gjorts gällande, att utvecklingen på krigsteknikens område och krigs­

erfarenheterna icke tillräckligt beaktats. Mot förslaget har vidare anmärkts,

att det uppvisade väsentliga avvikelser från de i direktiven för kommittén

uppställda kraven på effektiv och modern utrustning, god utbildning av alla

vapenföra samt hög krigsberedskap. Kommittén förmenas sålunda ha gått för

långt i sina besparingssträvanden och förbisett, att vad som vunnes i pengar

vore ringa i förhållande till vad som förlorades i försvarskraft, eller, med andra

ord, att försvarets effektivitet i hög grad berodde just på det som tillskötes

till de ofrånkomliga bottenkostnaderna. Från flera håll har det betecknats

som en brist, att kommittén icke närmare granskat det ekonomiska underlaget

för försvarskostnaderna och icke heller gjort en avvägning mellan militära

kostnader och andra behov. I särskilda delar har kommitténs förslag i stor

Kungl. May.ts proposition nr 20ti

116

utsträckning vunnit anslutning från hörda myndigheter och sammanslutningar.

Av en del myndigheter har uttalats, att vissa av kommittén föreslagna föränd­

ringar vore att hälsa med tillfredsställelse eller till och med av den art, att de

kunde och borde vidtagas snarast möjligt.

För egen del finner jag det ligga i öppen dag, att frågan om den svenska

krigsmaktens omfattning, organisation och utrustning i främsta rummet måste

bedömas med utgångspunkt från utvecklingen på militärpolitikens och krigs-

teknikens områden. Lika uppenbart är, att man icke kan bortse från de eko­

nomiska synpunkterna och att dessa i tider av fredlig utveckling påkalla ökat

beaktande. Innan jag framlägger förslag beträffande försvarsorganisationen,

vill jag något ingå på den strategiska bakgrunden.

Vad till en början angår det militär politiska läget har försvarskommittén

i sitt betänkande i huvudsak återgivit eu av överbefälhavaren till kommittén

lämnad redogörelse, till vilken kommittén knutit vissa reflexioner. Den bild

av utrikesläget, som betänkandet sålunda ger, har i vissa av remissyttrandena

ytterligare kompletterats och förts fram till en senare tidpunkt.

Erinras må, att försvarskommittén — ehuru den icke tilltrott sig att förut­

säga utvecklingen på det utrikespolitiska området —- vid utformandet av sitt

förslag utgått från den förutsättningen, att rådande motsättningar icke skulle

leda till öppen konflikt och att, trots dagens läge, återuppbyggnadsarbetet i

de krigshärjade länderna skulle kunna bidraga till att utjämna motsätt­

ningarna samt att härigenom väg skulle banas för en fredsperiod av icke allt­

för obetydlig längd. Å andra sidan har kommittén förklarat sig icke kunna

bortse från möjligheten av en stormaktskonflikt, i vilken även vårt land på

grund av sitt geografiska läge kunde riskera att bli indraget. Vidare har kom­

mittén förutsatt, att en skärpning av läget skulle kunna föranleda en anpass­

ning av organisationen efter de ändrade förhållandena.

Efter kommittéarbetets slut har en ytterligare skärpning av motsätt­

ningarna mellan de ledande stormakterna inträtt. Den senaste tidens hän­

delser utgöra led i en sedan länge pågående utveckling med alltmera utpräg­

lade tendenser till blockbildning. Denna utveckling har — såsom utrikes­

ministern redan den 4 februari 1948 i en till riksdagen lämnad redogörelse

konstaterat — betytt en väsentlig försämring av den politiska atmosfären i

världen och försvårat samarbetet inom Förenta Nationerna.

Det rådande utrikespolitiska läget har i olika länder utlöst åtgärder för att

stärka försvarsanstalterna. Samtidigt bedrives arbetet på militärteknikens

fortsatta utveckling med stor intensitet och betydande ekonomiska insatser.

Det är sålunda mot en mörkare bakgrund vår försvarsfråga nu avtecknar sig.

Förhoppningarna om en snabb och avgörande vändning mot trygga och stabila

förhållanden ha icke infriats och på många håll bedömas framtidsutsikterna

med pessimism. Den tilltagande osäkerheten bör dock icke uppfattas som om en

allmän konflikt vore förestående. Starka faktorer av såväl positiv som negativ

art verka alltjämt i fredsfrämjande riktning. Uppenbart är dock, att redan

försämringen i det internationella läget gör det nödvändigt att i tid sörja för

en sådan förstärkning av försvaret, att vårt land med tillförsikt kan möta de

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

117

påfrestningar en allmän konflikt skulle medföra. Därutöver är det av allra

största betydelse att under ett kritiskt läge vår utrikespolitik kan stödja sig

på ett militärt försvar av sådan styrka att det ger respekt för Sveriges vilja att

hävda sin självständighet och sin frihet.

I utrikesministerns förenämnda deklaration i riksdagen angavs som rege­

ringens övertygelse, att en överväldigande majoritet av det svenska folket

icke önskar ansluta sig till något stormaktsblock vare sig genom ett uttryck­

ligt alliansfördrag eller genom ett tyst samförstånd om ett gemensamt upp­

trädande i händelse av en konflikt. En sådan ståndpunkt påverkar givetvis

försvarets utformning. Den innebär sålunda ett avståndstagande från tanken,

att det militära försvarets utbyggande till den styrka som annars vore möjlig

till någon del borde underlåtas utifrån förutsättningen att i händelse av ett

krig vårt land skulle räkna med att erhålla en eller flera bundsförvanter, som

vore villiga att komplettera stridskrafterna i de delar, där »luckor» avsikt­

ligt lämnats öppna. Ett sådant försvarssystem är icke förenligt med en natio­

nell självständighetspolitik utan skulle leda till ett starkt beroende av andra

länder och nödvändigheten av ett ställningstagande på tidigt stadium i form

av en allians i mer eller mindre förtäckt form.

Stora svårigheter erbjuda sig vid bedömandet av frågan, under vilka strate­

giska betingelser en omfattande krigisk konflikt skulle komma att utspelas.

Det finnes dock grund för antagandet, att mindre länder, vilka icke ha ett för

någon av de möjliga motståndarna i en konflikt synnerligen vitalt strategiskt

läge och vilka äro beslutna att föra en av ett respektingivande militärt försvar

understödd självständighetspolitik, icke sakna utsikter att hålla sig utanför

kriget. Som grundförutsättningar måste då uppställas, att denna självständig­

hetspolitik uppbäres av en stark och beslutsam folkmening och att de militära

försvarsmedlen äro allsidigt utbyggda och av tillbörlig styrka.

Sedd i denna belysning ter sig svensk försvarspolitik mer än någonsin som

ett odelbart helt, varvid den inre stabiliteten och fastheten i folkviljan äro

element av lika stor betydelse som ett militärt försvar, vilket i sin tur måste

utbyggas genom ett väl planerat civilt försvar. Vid utformningen av försvars­

anstalterna måste ständigt beaktas, att en överdimensionering kan medföra

sociala och ekonomiska verkningar, som kunna rubba den inre samlingen och

försvaga den nationella grund, varpå försvaret i dess helhet vilar. Med hän­

syn härtill är det av utomordentligt värde, att enighet inom försvarskommit-

tén i stort sett uppnåtts beträffande försvarets kostnadsram mellan represen­

tanter för flertalet av de parlamentariska partierna i vårt land. Även om en

planering för en lång följd av år nu icke synes möjlig och den internationella

utvecklingen torde föranleda vissa kostnadskrävande åtgärder i syfte att

stärka vår beredskap exempelvis i fråga om materielanskaffning, är det ange­

läget, att denna enighet om möjligt bevaras.

Med angivna utgångspunkter är målsättningen för försvaret redan utstakad.

Ett svenskt försvar måste vara i stånd att ge uttryck åt folkets levande för­

svarsvilja. Varje vapenför svensk, som icke bindes av andra för riksförsvaret

viktiga uppgifter, bör sättas i stånd att i ena eller andra formen militärt del­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

118

taga i kampen för landets självständighet. Krigsmakten i dess helhet bör vara

så utbyggd att den förmår ge största möjliga eftertryck åt vårt folks vilja att

bevara landets handlingsfrihet och avvisa varje kränkning av dess integritet.

Försvarskrafterna böra, som försvarskommittén framhållit, utformas så att

en angripare i det längsta hindras få fast fot på svensk mark och att ingen del

av landet behöver uppgivas utan segt motstånd i olika former. Yidare bör

krigsmakten vara skickad att möta överrumplingsförsök, utförda med den

moderna invasionsteknikens resurser. Med den här skisserade målsättningen

måste försvaret vara allsidigt sammansatt. I stort sett torde därför det nu

förestående arbetet böra syfta till att på grundvalen av nuvarande organisa­

tion och med utnyttjande av alla möjligheter till förenklingar och kostnads­

begränsningar med ledning av världskrigets erfarenheter och forskningens

senaste rön göra en översyn av försvarsanstalternas ändamålsenlighet och

hållfasthet mot ett modernt krigs påfrestningar.

I fråga om krigsteJcnikens utveckling och det nutida kriget synas mig er­

farenheterna från andra världskriget ägnade att särskilt framhäva luftkrig­

föringens betydelse. Såsom försvarskommittén framhållit har i synnerhet

denna form av krigföring genom sin inriktning icke blott mot fasta försvars­

anstalter och rörliga stridskrafter utan även mot civilbefolkning, försörjning

och kommunikationer givit kriget dess totala karaktär och därför ställt sär­

skilda anspråk på luftförsvar och civilförsvar. Nya perspektiv ha härvid

öppnats genom tillkomsten av atombomben och robotvapnen samt genom möj­

ligheten att överraskande luftlandsätta stora styrkor. Även på en mångfald

andra områden har den tekniska utvecklingen — såsom framgår av den i det

föregående lämnade redogörelsen —■ avsatt betydelsefulla resultat. I åtskil­

liga hänseenden råder dock alltjämt stor ovisshet, och vissa av andra världs­

krigets nya stridsmedel torde ännu knappast ha kommit långt över försöks­

stadiet. Även om, såsom jag redan i det föregående har antytt, förutsättningar

sålunda alltjämt icke äro för handen för att ersätta vårt försvar med strids­

krafter av helt ny struktur och sammansättning, håller jag dock före, att det

är nödvändigt att redan nu draga vissa konsekvenser av utvecklingen på luft­

krigföringens område. I första hand bör härvid övervägas en förstärkning av

luftförsvaret, främst jaktflyget. I förgrunden träder vidare frågan, huruvida

arméns organisation är anpassad efter det nutida krigets och särskilt luft-

krigföringens skärpta krav. För flottans del är spörsmålet om skydd för far­

tygen mot luftanfall ett problem av stor vikt.

Det är med nu angivna utgångspunkter jag går att fatta ståndpunkt till

försvarskommitténs förslag. Då detta förslag förelåg först i december 1947,

har det redan med hänsyn till den knappa tiden icke varit mig möjligt att

till 1948 års riksdag utarbeta ett förslag om en fullständig försvarsplan för

en följd av år. Särskilt frågan om värnpliktskontingentens storlek och där­

med sammanhängande spörsmål om krigsorganisationens omfattning äro för

övrigt av den art, att ytterligare överväganden äro påkallade. Härtill bidrager

även, att den uppfattningen — företrädd bland annat av ett flertal kommitté-

ledamöter — alltmera stadgats, att vår arméorganisation behöver omläggas i

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

119

flera väsentliga avseenden. Den skärpning av läget, som inträtt, manar vidare

till försiktighet i fråga om organisationsändringar, som skulle innebära en

försvagning av vårt nuvarande försvar.

De förslag jag nu går att framlägga äro sålunda icke att fatta så­

som förslag till en ny försvarsordning eller försvarsplan i vedertagen be­

märkelse. Jag har emellertid funnit mig böra angiva min syn på de huvud­

frågor, som nu äro särskilt aktuella för vårt försvar, och framlägga de för­

slag som därav föranledas eller, i sådana fall då tillräckligt fasta hållpunkter

för ett slutligt bedömande saknas, vissa riktlinjer för det fortsatta utrednings­

arbetet. Härtill ansluter sig en serie förslag — till stor del grundade på

försvarskommitténs — rörande särskilda delar av försvarsorganisationen, vilka

förslag vid remissbehandlingen i huvudsak tillstyrkts eller eljest föreligga i

så utrett skick, att ett ställningstagande nu varit möjligt och lämpligt. De

huvudfrågor, som här böra närmare granskas, äro i korthet följande.

1942 års organisation av flygvapnet byggde på erfarenheter från de båda

första krigsåren. Erfarenheterna från de senare krigsåren och utvecklings­

tendenserna efter kriget ha ytterligare framhävt flygstridskrafternas betydelse

för vårt försvar. Flertalet ledamöter och sakkunniga inom försvarskommittén

och ett stort antal såväl militära som civila remissmyndigheter ha i olika av­

seenden anfört betänkligheter mot av kommittén föreslagna inskränkningar i

nuvarande flygvapenorganisation och i åtskilliga fall ha förslag till förstärk­

ning av denna organisation framlagts. Även jag är av den uppfattningen,

att det i vårt försvar måste ingå ett slagkraftigt och efter försvarsorganisatio­

nen i övrigt väl avpassat flygvapen. Jag kan därför ej biträda försvarskom­

mitténs förslag att reducera flygstridskrafterna utan finner i stället nödvän­

digt att föreslå en förstärkning av dem. Härtill återkommer jag i det följande

i samband med behandlingen av de olika flygslagen.

Krigserfarenheterna visa, att ohämmade luftangrepp mot befolkning, för­

sörjning, kommunikationer, civila och militära ledningscentra samt mot strids­

krafterna undergräva folkets motstånds vil ja och avsevärt begränsa krigsmak­

tens verkningsmöjligheter. Överraskande luftangrepp i stor skala i ett krigs

inledningsskede kunna dessutom — om de ej mötas av ett betryggande luft­

försvar — försvåra eller hindra civilbefolkningens evakuering och stridskraf­

ternas mobilisering och koncentrering samt därmed undanrycka försvararen

förutsättningar för organiserat motstånd. Krigserfarenheterna visa även, att

överraskande luftlandsättning av stora styrkor på mycket kort tid kunna

genomföras inom områden, som äro dåligt luftförsvarade. De risker för en

svagt luftförsvarad nation, som dessa förhållanden medföra, ha fått ökad

aktualitet genom utvecklingen efter kriget. Inom stormakterna gör man så­

lunda stora ansträngningar för att bygga ut det strategiska bombflyget. Sär­

skild vikt lägges dessutom vid att öva luftinvasion, och härför avsedda trans­

portflygplan med avsevärt större kapacitet än tidigare framställas. Denna ut­

veckling tyder på att ett kommande krig i ännu högre grad än det senaste

kommer att präglas av operationer i och genom luften. Av det sagda framgår,

att ett starkt luftförsvar och ett effektivt försvar mot luftlandsatt trupp nu­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

120

mera äro grundförutsättningar för ett effektivt militärt och civilt försvar och

i vissa lägen även för att organiserat motstånd över huvud taget skall kunna

bjudas.

Jaktflyget är för närvarande och torde under den tid som nu kan över­

blickas även förbli det effektivaste luftförsvarsmedlet. Det är sant, att jakt­

flyg — liksom luftvärn — med nuvarande utformning ej kan verka mot

robotvapen av V2-typ. Enda kända motmedlet är för närvarande bomb- och

attackflyg, som insättes mot utskjutningsbaser och styrstationer. Med hän­

syn till utvecklingstakten för dessa robotvapen och till nyssnämnda fort­

gående utökning av stormakternas strategiska bombflyg synes det befogat att

räkna med att bemannade bombflygplan under överskådlig tid fortfarande

komma att vara det viktigaste och för den angripne farligaste medlet i en

strategisk luftkrigföring. Även mot robotflygplan av Vl-typ är jaktflyget

verksamt.

Försvar skommittén har föreslagit, att jaktflyget skall utökas med en natt-

jaktflottilj genom ombildning av en attackflottilj. Vissa militära och civila

myndigheter ha uttalat sig för en förstärkning av jaktflyget. Överbefälhavaren

har sålunda föreslagit, att en nattjakt flottilj snarast skall tillföras flygvapnet,

om möjligt genom beslut av årets riksdag. Chefen för flygvapnet har fram­

lagt ett program för jaktflygets utveckling på längre sikt men begränsat sitt

förslag till vad som bedömts genomförbart under den närmaste femårsperio­

den. Detta förslag innebär — såsom förut nämnts — att samtliga tio dagjakt­

flottiljer skulle utökas med 50 % samt att två nattjaktflottiljer skulle orga­

niseras, varav en skulle nyuppsättas och en tillkomma genom omvandling av

en attackflottilj. Med hänsyn till vad nyss anförts angående utvecklingen på

luftkrigföringens område finner även jag en förstärkning av jaktflyget nöd­

vändig. Den föreslagna åtgärden att inom flottiljorganisationens ram så snart

ske kan förstärka de tio dagjaktflottiljerna med 50 %, varigenom ett godtag­

bart dagjaktskydd skulle beredas landets ur försvarssynpunkt mest vitala

delar, finner jag så angelägen för försvaret i dess helhet, att förslaget i prin­

cip bör läggas till grund för en successiv förstärkning av dagjaktflyget. Det

synes dock ej nödvändigt att vid årets riksdag besluta genomförandet av

större del av detta program än som erfordras för att trygga den närmast

förestående materielleveransen och personalrekryteringen. Jag föreslår så­

lunda, att i första hand tre dagjaktflottilj er förstärkas enligt angivna grun­

der. En förutsättning för att denna utbyggnad skall kunna fortsättas inom

överskådlig tid är emellertid, att förslag härom förelägges nästa års riksdag.

Detta sammanhänger såväl med personalrekryteringen som — och framför

allt — med nödvändigheten att vidtaga åtgärder för att trygga materielleveran-

serna. Vid denna tidpunkt torde man även bättre kunna överblicka, i vilken

takt en fortsatt förstärkning av dagjaktflyget kan genomföras. Jag förutsätter

därför, att en på ytterligare utredning grundad plan för denna fortsatta ut-

l)Jggnacl förelägges nästa års riksdag. Vad därefter beträffar nattjaktflyget,

finner även jag angeläget, att vårt försvar snarast tillföres nattjaktförband.

Då detta snabbast kan åstadkommas genom att omvandla en redan befintlig

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

121

flottilj, bör attackflottiljen F 1 ombildas till nattjaktflottilj, så snart lämpliga

nattjaktflygplan kunna levereras. Redan vidtagna åtgärder för att anskaffa

fem nattjaktflygplan för försök torde vara ägnade att underlätta denna om­

bildning. Till den av chefen för flygvapnet föreslagna åtgärden att uppsätta

en helt ny nattjaktflottilj med början budgetåret 1951/52, vilket skulle kräva

beslut av årets riksdag, kan jag ej taga ställning nu.

Redan verkställd omvandling av två attackflottiljer till dagj aktflottilj er

och av mig — liksom av försvarskommittén — föreslagen ombildning av en

attackflottilj till nattjaktflottilj medföra, att attackflyget minskas från

sju flottiljer enligt 1942 års försvarsbeslut till fyra flottiljer. Försvarskom­

mittén har härutöver föreslagit indragning av attackflottiljen F 6. Ett stort

antal av försvarskommitténs ledamöter och sakkunniga samt åtskilliga mili­

tära och civila remissmyndigheter ha uttalat sig mot den av kommittén före­

slagna försvagningen av attackflyget. Med hänsyn till attackflygets betydelse­

fulla uppgifter — framför allt vid invasionsförsvar — kan jag ej biträda för­

slaget om försvagning av detta flygslag utöver den starka reducering, som

enligt vad nyss sagts blivit nödvändig för att tillgodose det oundgängliga

behovet av jaktflyg. F 6 bör således bibehållas. De av försvarskommittén

föreslagna tre flottiljerna avsågos vara utrustade med tvåmotoriga flygplan,

d. v. s. flygplan med god förmåga att uppträda under mörker och dåligt väder

och med större räckvidd och lastförmåga än enmotoriga flygplan. Hänsyn till

att attackflyget bör vara enhetligt sammansatt och till de tvåmotoriga för­

bandens avsevärt större verkningsförmåga tala med styrka för att även F 6

bör vara tvåmotorig flottilj, varvid man liksom i 1942 års organisation skulle

erhålla fyra tvåmotoriga attackflottiljer. Då materielförnyelse vid F6 —

som för närvarande har enmotoriga flygplan -— ej beräknas skola ske förrän

omkring 1955, synes det kunna anstå med ett slutligt ståndpunkttagande till

frågan om materielens art. I händelse av övergång till tvåmotoriga flygplan

skulle ett engångsanslag motsvarande kostnadsskillnaden mellan en- och

tvåmotoriga flygplan bli erforderligt i samband med nyssnämnda materiel­

förnyelse.

Yad beträffar spaningsflyget innebär redan av 1947 års riksdag fattat

beslut att omvandla spaningsflottiljen F11 till dagj aktflottilj, att antalet

spaningsdivisioner i fred minskas från nio enligt 1942 års försvarsbeslut till

sex. Härutöver har försvarskommittén föreslagit, att spaningsflottiljen F 2

skall indragas. Då en spaningsdivision enligt kommitténs förslag samtidigt

skulle uppsättas vid flygbaskåren, komme antalet spaningsdivisioner att utgöra

sammanlagt fyra. Mot en så långt gående reducering av spaningsflyget ha

betänkligheter anförts såväl av ett stort antal av försvarskommitténs leda­

möter och sakkunniga som av åtskilliga remissmyndigheter. Härvid har när­

mast föreslagits, att ytterligare en spaningsdivision skall uppsättas vid den

kvarvarande spaningsflottiljen. Jag delar försvarskommitténs uppfattning,

att den sjöbaserade spaningsflottiljen F 2 bör indragas. Härför tala såväl

önskvärdheten av att övergå till landbaserade flygplan vid denna flottilj, som

saknar landflygfält, som behovet av att utnyttja etablissementet för

Kungl. May.ts proposition nr 206.

122

flygvapnets radarskola. Två av flottiljens tre divisioner böra dock bibe­

hållas och landbaseras genom att man dels — i enlighet med kommitténs

förslag - överför en division till flygbaskåren, dels härutöver överför en

division till den kvarvarande spaningsflottiljen. Av bland annat utrymmes-

skäl bör härvid F 11 bibehållas som spaningsflottilj och spaningsflottiljen

F3 i stället omvandlas till dagjaktflottilj. För denna, i förhållande till för-

svarskommitténs förslag, något starkare spaningsorganisation -— samman­

lagt fem divisioner — talar bland annat invasionsteknikens utveckling, som

medför ökade risker för överraskning.

En förutsättning för att jaktflyget skall kunna få full verkningsförmåga

är, att luftbevakningen fungerar effektivt. Att så är fallet är givetvis av ut-

slagsgivande betydelse även för civilförsvaret. Jag ämnar i det följande före­

slå, att luftbevakningen överföres till flygvapnet samt att den i samband där­

med omorganiseras och förstärkes.

Det råder intet tvivel om att krigsteknikens utveckling, främst flyganfal­

lens ökade verkan och de stora luftlandsättningsmöjligheterna, måste påverka

arméns organisation, mobilisering och uppträdande. Åtskilliga synpunkter ha

i detta avseende framförts såväl i försvarskommitténs betänkande med där­

till fogade särskilda yttranden som av de militära remissmyndigheterna. Här­

vid är det enligt mitt förmenande av vikt att hålla isär två olika begrepp, näm­

ligen å ena sidan lokal (regional) rekrytering och decentraliserad mobilise­

ring, å andra sidan lokalförsvarsförband, d. v. s. förband, åt vilka med hän-

syn till lokalt bunden verksamhet och begränsade stridsuppgifter ges mindre

tillgång på transportmedel, kvalificerat befäl och eldkraftiga vapen.

Med hänsyn till risken för blixtanfall är det ett önskemål, att mobilise-

ringsorganisationen är decentraliserad för alla slag av förband. Detta till­

godosågs under andra världskriget i viss mån genom de s. k. fältdepåerna,

som lågo spridda över landet och där arméns utrustning till stor del för­

varades. När den förstärkta försvarsberedskapen upphörde, flyttades av eko­

nomiska skäl materielen in i de centraliserade fredsförråden. Detta innebär

naturligtvis en allvarlig olägenhet ur beredskapssynpunkt.

Den nuvarande mobiliseringsorganisationen bygger vidare på att ett mycket

stort antal värnpliktiga skola resa avsevärda sträckor för att inställa sig på

organisationsplatserna, vilket innebär stor tidsutdräkt, ökad belastning på det

svaga kommunikationsnätet och risker för att de värnpliktiga icke komma fram.

Mobilisering sker dessutom i allmänhet truppslagsvis, så att i anslutning till

infanteriets fredsförläggningsorter organiseras endast infanteriförband o. s. v.

Icke heller en sådan anordning är numera lämplig.

Jag avser därför att låta utreda möjligheterna att ordna eu säkrare och

snabbare mobilisering av arméförbanden. Det bör övervägas, om man kan

skapa en organisation, som medger, att de värnpliktiga — vilket truppslag

de än tillhöra — kunna ingå i ett förband, vilket utrustas nära de värn­

pliktigas bostadsort. Detta förband borde då ha sådan sammansättning, att

det i händelse av överraskande anfall (i första hand luftlandsättning) omedel­

Kungl. Maj:ts proposition nr 20V.

123

bart och självständigt kan upptaga strid direkt från organiseringsplatsen.

Det alltidigt sammansatta brigadförbandet med det nuvarande infanteri-

eller pansarregementet som stomme, förstärkt med pansarvärns-, artilleri-,

luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhållsförband, kan härvid tänkas utgöra

en lämplig enhet. Det synes böra övervägas, om icke antalet förband, som

organiseras i olika delar av landet, bör göras beroende av befolkningstät­

heten och om icke organiseringsplatserna (med utspridda fältdepåer) böra väljas

med hänsyn till en motståndares möjlighet att göra luftlandsättning, ty en

sådan kommer sannolikt mera överraskande än en invasion över hav eller

gräns. Då befolkningstätheten är störst i södra hälften av landet, där luft-

iandsättningar av mera betydande omfattning synas mest sannolika, borde

dessa krav i huvudsak kunna kombineras. I en mobiliseringsorganisation av här

skisserad art borde fredstruppförband av visst truppslag vara organiserande

myndighet icke endast för förband av eget truppslag (exempelvis ett infanteri­

regemente för infanteristommen i en brigad) utan även för andra truppslag

(t. ex. i brigader ingående artilleri m. m.).

Lokal rekrytering och mobilisering förutsätter en omläggning av de värn­

pliktigas uttagning och tilldelning. Möjlighet torde emellertid föreligga att

påskynda systemets genomförande genom omflyttningar inom nuvarande

organisation.

Med här skisserade system för lokal rekrytering och decentraliserad mobili­

sering skulle vid överraskande krigsöppning efter kort varsel ett antal briga­

der stå grupperade över hela landet — dock med särskild hänsyn till möjliga

luftlandsättningsområden — och beredda för omedelbar, aktiv strid. Fienden

torde emellertid näppeligen vara i stånd att samtidigt anfalla landet i hela

dess bredd och djup. Det blir därför nödvändigt att samla brigader — i före­

kommande fall efterhand sammanförda under högre chefer — från ej angripna

delar av landet mot de områden, som fienden söker sätta sig i besittning av,

för att i förening med redan på platsen varande förband insättas mot angri­

paren. Om denna samling — såsom hittills beräknats — i stor utsträckning

skall ske på järnväg, kan den genom flyganfall m. m. försvåras eller helt

omöjliggöras. Det är självfallet av stor betydelse, att dylika förband kunna

förses med sådan transportutrustning, att beroendet av sårbara järnvägar och

större landsvägar i möjligaste mån minskas. Försvarskommitténs förslag att

organisera s. k. cykeltransportkompanier är ett steg i denna riktning och bör

därför genomföras. Åtgärder av angivet slag i förening med det förbättrade

kommunikationsskydd, som blir en följd av den av mig föreslagna förstärk­

ningen av jaktflyget, torde öka möjligheterna att förflytta och samla förband.

Transportproblemet för att säkra underhållstjänsten kvarstår dock. Här-

utinnan kan måhända ett av militärbefälhavaren för VI. militärområdet skis­

serat förslag att uppbygga underhållstjänsten på andra och enklare principer

än för närvarande förtjäna undersökas. Det innebär, att underhållstjänsten i

större utsträckning skulle basera sig på djupgrupperade, redan i fredstid upp­

lagda, fasta förråd, vilket även är motiverat ur beredskapssynpunkt. Militär­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

124

befälhavarna för IV. och VI. militärområdena ha även framkastat tanken, att

en ingående granskning av materiellbeståndet borde göras för att i kostnads-

besparande syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgäng­

ligen nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition. Härvid måste i

nödfall för stridsverksamheten mindre nödvändig materiel och olika slag av

tillbehör eftersättas. Enligt mitt 'förmenande borde därmed också möjligheter

åstadkommas att ytterligare nedbringa antalet fordon med minskad sårbarhet

som följd. Uppslagen synas böra tagas under närmare övervägande.

Jag övergår härefter till frågan om det lokala försvarets organisation och

avvägningen mellan lokalförsvars- och fältförband.

Genom tillkomsten av lufttrupper har lantkrigföringen definitivt övergått

från att vara en kamp mellan linjer till att bli en kamp inom ytor. Snart sagt

vaije plats kan när som helst utsättas för anfall av större eller mindre omfatt-

ning. Detta har givit upphov till det svenska hemvärnet. Men dessutom fin­

nes ytförsvaret redan nu representerat av lokalförsvarsförband (kompanier

främst vid flygplatser och viktiga kommunikationscentra). Genom sådana åt­

gärder erhålles en viss kuppberedskap vid betydelsefulla knutpunkter. Denna

kuppberedskap skall begränsa luft-landsatta förbands rörelse- och handlings­

frihet samt bereda tid och skydd för fält-förbandens samling till motanfall.

De nuvarande lokalförsvarsförbanden och hemvärnet räcka dock icke till och

sakna dessutom den tunga eldkraft, som erfordras för att bekämpa modernt

utrustad luft-landsatt trupp. Det är önskvärt, att så stor del av befolkningen

som möjligt deltager i knutpunktsförsvaret. Vapenutbildade män i trakten (i

första hand värnpliktiga med uppskov) böra därför förses med vapen genom

hemvärnet och när knutpunkten utsättes för direkt anfall deltaga i försvaret.

Jag förordai därför försvarskommitténs förslag om skyldighet för värnplik­

tiga med uppskov och civilplaceringskort att i krig ingå i av hemvärnet orga­

niserade förband. Härigenom kommer knutpunktsförsvaret att vinna i effek­

tivitet. Försvaret av orter och framför allt flygfält i landets inre torde få

samma betydelse som hamnförsvaret vid kustanfall. Om motståndskraften hos

knutpunktsförsvaret skall ökas, böra befästningar förberedas (det inre be-

fästmngssystemet). Sådana befästningar måste i princip anses lika nödvän­

diga som befästningarna i gräns- och kustförsvaret (det yttre befästnings-

systemet).

Icke ens en stormakts samlade resurser torde medge att ansätta lufttrupp-

anfall samtidigt överallt mot ett sådant land som vårt. Avser en motstån­

dare att göra en stor luftlandsättningsoperation, synes det troligt, att denna

begränsas till något av de stora slättområdena, där de väsentliga medlen för

vår krigföring och folkförsörjning finnas. I den utsträckning jaktflyget- ej

kan avslå ett sådant anfall redan under lufttransportskedet, ankommer det

på knutpunktsförsvaret — lokalförsvarsförband och hemvärn — inom ifråga­

varande område att i samverkan med flygstridskrafter försvåra och fördröja

lufttruppernas vidare utbredning. Består armén i alltför stor utsträckning

av lokalförsvarsförband och hemvärn, bundna i knutpunktsförsvar över hela

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

125

landet, löper man dock risken, att huvuddelen kommer att stå overksam, medan

de angripna förbanden efterhand nedkämpas. Tillräckliga delar av armén be­

sitta nämligen under sådana förhållanden icke rörlighet för att med erfor­

derlig snabbhet kunna samlas till det invaderade området, ej heller eldkraft

för att verksamt ingripa mot lufttrupperna. Slutsatsen är, att försvaret mot

luftlandsättning liksom andra typer av invasion för arméns vidkommande kräver

två komponenter, å ena sidan lokalförsvarsförband och hemvärn för knutpunkts-

försvaret, å andra sidan rörliga och eldkraftiga fältförband för att slå fienden.

Stommen för de senare skulle kunna tänkas bestå av de förut skisserade

brigaderna, av vilka de som icke invecklats i de inledande striderna snarast

samlas mot de anfallna områdena. Frågan om den lämpligaste avvägningen

mellan fältförbanden och de lokala förbanden bör emellertid ingående under­

sökas. I samband därmed böra de ekonomiska konsekvenserna av en omorga­

nisation klarläggas.

Såsom Chefen för armén framhållit kräves försvar på djupet icke endast

mot luftlandsättning utan även för att fördröja en motståndare som på flera

punkter söker genombryta kust- eller gränsförsvaret. Det är av vikt, att för­

band avsedda för dessa speciella uppgifter ej betungas av en allt för stor och

sårbar transport- och rörlig underhållsorganisation samt att de kunna stödjas

av för sina uppgifter lämpligt organiserade lokalförsvarsförband. Jag avser att

låta ompröva förbandens sammansättning för att nå en organisation, som bättre

än den nuvarande svarar mot målsättningen.

I samband därmed komma även projekten beträffande en elitarmé att

granskas. Det är sålunda icke otänkbart att — såsom överbefälhavaren fram­

hållit — den moderna materiel, som framdeles kommer att anskaffas, delvis

bör sammanhållas till vissa fältförband, vilka därigenom i materiellt hänse­

ende få elitkaraktär.

Sammanfattningsvis vill jag framhålla, att en omarbetning av organisations­

formerna givetvis icke kan få gå ut över kravet på att vår armé i ett tillräckligt

tidigt skede skall kunna med operativa stridskrafter möta och bekämpa varje

form av invasion.

För att icke föregripa här skisserade utredningar och undersökningar böra

enligt min mening större förändringar av arméns fredsorganisation tills vidare

icke ske.

Försvarskommittén har vid behandlingen av marinen framhållit flottans be­

tydelse icke blott för invasionsförsvaret utan även för neutralitetens bevarande

och sjöfartens skyddande. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. Med

hänsyn till landets läge och det förhållandet, att en invasion över havet snabbt

och direkt kan träffa särskilt betydelsefulla delar av landet, är det av vikt att

vi besitta stridskrafter, som om möjligt kunna avhålla en fiende från att utnyttja

denna väg eller, om detta icke lyckas, kunna redan under det känsliga över-

skeppningsskedet möta anfallet med operativa sjö- och flygförband. Genom

anfall mot en motståndares underhållstransporter över sjön kan — därest

denne trots motåtgärder fått fast fot i landet — en fördröjning av hans vidare

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

126

framträngande vinnas. Den omständigheten att sjötransporter även för vår

del torde komma att spela en viktig roll i ett krig, som berör vårt land, ställer

betydande krav på de svenska sjöstridskrafterna.

Yad åter beträffar de krav, som vid neutralitet måste ställas på sjöstrids­

krafterna, äga vi färska erfarenheter. Att flottan under det senaste kriget

spelade och även inom en överskådlig framtid kan komma att spela en be­

tydelsefull roll såsom politisk maktfaktor synes mig otvivelaktigt. Nödvän­

digheten av att på ett effektivt sätt kunna hävda vårt territorialvattens inte­

gritet synes icke närmare behöva utvecklas. Mycket stora krav ställdes under

kriget på flottans beredskap, och behovet av ett betydande antal lätta fartyg,

främst jagare och minsvepare, stödda på operationsberedda förband, fram­

gick klart.

I detta sammanhang bör erinras, att vårt militärpolitiska läge och icke minst

Östersjöinloppens betydelse medför, att sjöstridskrafter måste kunna baseras

till såväl ost- som västkusten.

Överväganden rörande flottans sammansättning och storlek böra göras mot

bakgrunden av de synpunkter, som sålunda anförts. Flottan har under det

senaste decenniet undergått en strukturförändring i riktning mot snabbare

och lättrörligare stridskrafter, för vilka torpeden blivit alltmer betydelsefull.

Denna förändring blir än mera markerad genom att pansarskeppen, såsom

också försvarskommittén föreslagit, icke böra moderniseras. Jag vill i detta

sammanhang erinra, att den utökning av jaktflyget, som jag nyss föreslagit,

kommer att skapa ökade förutsättningar för att bereda flottan jaktskydd.

De motiv, som 1942 lågo till grund för beslutet att skapa de snabba opera-

tionsgruppema, synas mig alltjämt ibärande. Erfarenheterna från kriget tyda

också på att stridsgrupper av i princip motsvarande sammansättning visat sig

väl lämpade för det moderna sjökriget. Liksom försvarskommittén räknar jag

sålunda med att flottan i huvudsak skall vara sammansatt av sådana opera-

tionsgrupper jämte ubåts- och minsvepningsförband.

Försvarskommittén har föreslagit, att ersättningsbyggnad skall äga rum av

jagare, ubåtar, torpedbåtar och minsvepare. Jag delar kommitténs uppfatt­

ning i detta avseende. Fartyg av dessa typer kunna bedömas under alla om­

ständigheter böra ingå i flottan. De anslag till ersättningsbyggnad, med vilka

kommittén räknat, framför allt under tioårsperiodens senare del, äro så låga,

att flottan ur materielsynpunkt skulle komma att vid periodens slut bli för­

satt i ett mycket ogynnsamt läge, såvida icke av kommittén nämnda ökade

anslag för byggande av lätta fartyg bli beviljade. Skulle så ej bli fallet, kom­

mer flottans sammansättning därjämte att bli ur operativ synpunkt ogynn­

sam, bl. a. kommer en markerad brist på minsvepare att uppstå. Då jag så­

som tidigare nämnts nu icke är beredd att framlägga förslag annat än för de

närmaste åren finner jag icke anledning att här vidare ingå på frågan om de

åtgärder, som bli erforderliga för att en sådan utveckling på längre sikt skall

kunna undvikas. Den ersättningsbyggnad, som nu bör komma i fråga och till

vilken jag i annat sammanhang återkommer, bör sålunda i anslutning till

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

127

försvarskommitténs förslag avse två jagare av modifierad landskapstyp, en

division ubåtar samt torpedbåtar. Liksom försvarskommittén räknar jag med

viss modernisering av lätta fartyg.

En grundläggande förutsättning för att sjöstridskrafterna skola besitta så­

dan operationsfribet, att de vid rätt tid kunna insättas på rätt plats, är till­

gång på strategiskt välbelägna baser, utgörande de fasta punkter, från vilka

de operativa styrkorna verka. För basernas försvar erfordras kustartilleri-

stridskrafter, vilka därjämte ha att fylla en viktig roll i invasionsförsvaret

genom att skydda för invasion särskilt känsliga områden. Försvarskommitténs

förslag att nedlägga Hemsö kustartilleriförsvar skulle medföra, att sjöstrids-

kraftema komme att sakna försvarad bas på den långa Norrlandskusten och

att ett för invasion känsligt område berövades fasta kustartillerianläggningar.

Jag kan icke nu biträda detta förslag, till vilket jag för övrigt återkommer i

det följande liksom till den betydelsefulla frågan om beredande av skydd för

fartyg och anläggningar i baserna mot anfall från luften.

Självfallet har en stormakt helt andra resurser för forsknings- och för­

söksverksamhet på militärteknikens område än en mindre stat som Sverige.

Även om vi icke kunna hålla jämna steg med stormakterna, böra vi dock, så långt

det står i vår förmåga, följa den militärtekniska utvecklingen och även göra

självständiga insatser i denna. De begränsningar i fråga om försvarskrafter-

nas omfattning och utrustning, som vi av ekonomiska och statsfinansiella skäl

måste ålägga oss, synas mig snarast ägnade att ytterligare markera forsknings-

och försöksverksamhetens betydelse. I nuvarande läge, då möjligheterna att

få kännedom om resultaten av motsvarande verksamhet i utlandet allt­

mera begränsas, stegras betydelsen av vårt eget forsknings- och utvecklings­

arbete ytterligare. Jag finner det därför utgöra ett befogat önskemål, att

verksamheten tillgodoses genom en förhållandevis riklig medelstilldelning.

Redan nu finnes en särskild försvarets forskningsanstalt. Jag föreslår i annat

sammanhang en ökning av medelsanvisningen till anstalten och en i viss män

fastare uppbyggnad av dess personalorganisation. Erinras må vidare, att den av

flygförvaltningen i dess remissyttrande framförda tanken på en samordning

av det sedan lång tid bedrivna utvecklingsarbetet beträffande robotvapnen

numera är genomförd i och med att en särskild byrå för ändamålet proviso­

riskt inrättats i flygförvaltningen. Jag föreslår i det följande jämväl en

utbyggnad och intensifiering av den försvarsmedicinska forskningen, på­

kallad icke minst med tanke på atombombens radioaktiva verkningar och

brännskadeverkningar samt möjligheten av bakteriologisk krigföring.

Såsom kommer att framgå av det följande föreslår jag fortsatt utredning

rörande ett flertal detaljproblem. Utan att i förevarande sammanhang när­

mare ingå härpå vill jag dock redan här framhålla behovet av en utredning

rörande befälsrekryteringen.

I remissyttrandena ha framkommit åtskilliga uppslag, som även om de icke

nu kunna föranleda förslag till riksdagen likväl äro av den art, att uppmärk­

samhet bör ägnas dem i vederbörliga sammanhang.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

128

Jag ämnar i det följande närmare redogöra för de merkostnader i för­

hållande till nuvarande organisationskostnader, som skulle uppkomma vid

bifall till de förslag till ändringar i den nuvarande organisationen, som här

framläggas. Redan nu vill jag emellertid framhålla, att merkostnaderna i

huvudsak hänföra sig till förstärkningen av flygvapnet. Det må understrykas,

att varje beräkning av merkostnaderna på längre sikt, oavsett ändringar i

prisläget, måste vara förenad med stora svårigheter, främst beroende på att

slutlig ställning till värnpliktsfrågorna ännu ej kunnat tagas.

Förstärkningen av tre dagjaktflottiljer skulle i och för sig medföra en ökning

av årskostnaderna, vilken skulle växa från 0,5 miljoner kronor budgetåret

1949/50 till cirka 12 miljoner kronor vid genomförd organisation. Årskostna­

derna skulle vidare ökas med cirka 7 miljoner kronor för radar- och optisk luft­

bevakning samt med cirka 5 miljoner kronor för omsättning av flygvapnets mo-

biliseringsammunition. Mot denna årliga kostnadsökning av cirka 24 miljoner

kronor svara avsevärda besparingar i förhållande till nuvarande organisation,

varigenom ökningen av årskostnaderna vid fullt genomförd organisation för

samtliga ovannämnda ändamål kunnat begränsas till cirka 10 miljoner kronor.

Härtill komma engångskostnader för materielanskaffning m. m. — samman­

lagt cirka 55 miljoner kronor -— vilka avses skola fördelas på fem år. Av en­

gångskostnaderna belöpa omkring 6 miljoner kronor på nästkommande

budgetår.

De ökningar av försvarskostnaderna, vilka i övrigt uppkomma vid bifall

till mina förslag i det följande, uppgå till omkring 2 miljoner kronor.

Om kostnaderna för de värnpliktiga preliminärt uppskattas med utgångs­

punkt från den provisoriskt förkortade övningstid, som jag i annat samman­

hang föreslår, kunna avsevärda besparingar beräknas uppkomma. Om dessa och

andra icke obetydliga besparingar — sammanlagt cirka 8 miljoner kronor —

tagas i betraktande, kan den sammanlagda nettoökning av kostnaderna

något längre sikt, som föranledes av de förslag jag nu framlagt och i det följande

framlägger, uppskattas till (24—-14 + 2 — 8=) 4 å 5 miljoner kronor per

år, i den mån den för närvarande kan siffermässigt angivas. I vilken utsträck­

ning detta är möjligt sammanhänger med förhållanden, för vilka jag närmare

redogör i samband med kostnadsberäkningarna för de särskilda försvarsgre­

narna. Till nyssnämnda belopp skulle, för den händelse försvarskommitténs

förslag om höjning av penningbidraget till de värnpliktiga bleve genomfört,

komma ett belopp, som på grund av värnpliktskontingentens varierande stor­

lek växlar mellan 14 och 18 miljoner kronor per år. Till frågan om penning­

bidragets storlek återkommer jag vid anmälan av spörsmålet om avlönings-

m. fl. anslag för budgetåret 1948/49. Jag förutsätter, att alla ytterligare möj­

ligheter till besparingar skola noggrant övervägas såväl vid de fortsatta ut­

redningar, vilka enligt min mening böra komma till stånd, som i den löpande

verksamheten inom försvaret.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

129

Avd. III. SÄRSKILDA FRÅGOR

A. Försvarets högsta ledning.

På frågan om försvarsdepartementets organisation finner jag ej anledning

att i förevarande sammanhang ingå. I övrigt må beträffande försvarets högsta

ledning anföras följande.

7

.

Överbefälhavaren, försvarsstabschefen och

förs varsgrenscheterna.

F ör svar sk ommitt én.

Kommittén har lämnat en redogörelse för tillkomsten av överbefälhavar-

institutionen i fred och de arbetsuppgifter, som åligga överbefälhavaren och

högsta ledningen inom försvaret och därvid särskilt uppehållit sig vid de

överväganden, som föregingo ställningstagandet i 1942 års försvarsbeslut till

frågan om handhavandet av det operativa krigsförberedelsearbetet för armén.

Försvarskommittén har anfört, att frågan, hur försvarets högsta ledning

lämpligen borde vara organiserad, under och efter det andra världskriget sär­

skilt i de krigförande länderna tilldragit sig stor uppmärksamhet. I vårt land

hade den kritik, som framkommit, främst syftat till förändringar beträffande

arbetsfördelningen inom högsta ledningen och i fråga om dennas sammansätt­

ning samt till ökad samverkan icke blott mellan de högsta militära myndig­

heterna inbördes utan även mellan militärledningen och företrädarna för

det civila samhällslivet.

Yad angår överbefälhavarinstitutionen har försvarskommittén ansett, att

de synpunkter, som gjorde sig gällande, då fredsorganisationen utbyggdes

med denna institution, i allt väsentligt alltjämt ägde giltighet, varför institu­

tionen i fråga borde bibehållas.

I överbefälhavarens uppgifter har kommittén icke ifrågasatt annan ändring

än beträffande samarbetet med försvarsgrenscheferna samt arbetsfördel­

ningen mellan överbefälhavaren och försvarsstabschefen. I förstnämnda hän­

seende har kommittén anfört i huvudsak följande.

Med hänsyn till att utvecklingen ginge mot en allt mera ökad samverkan

mellan stridskrafter ur de olika försvarsgrenarna skulle det ur det samlade

riksförsvarets synpunkt vara till fördel, om överbefälhavaren och försvars­

grenscheferna organisatoriskt fördes närmare varandra. Härigenom skulle

den sakkunskap, som försvarsgrenscheferna var för sig besutte, i vidgad ut­

sträckning kunna tillvaratagas vid försvarsledningens utövande och ökad

säkerhet vinnas för det erforderliga samarbetet såväl mellan överbefälhavaren

och försvarsgrenscheferna som mellan de sistnämnda inbördes. Försvarsgrens­

cheferna skulle få bära sin del i det ansvar, som vore förenat med ledningens

handhavande, och föranledas att betrakta försvarsfrågorna ej blott från den

egna försvarsgrenens utan även från det samlade riksförsvarets synpunkt.

9—404 48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

130

I det sålunda angivna syftet har försvarskommittén föreslagit, att — utan

att därmed någon inskränkning göres i överbefälhavarens befälsställning —

för försvarets högsta ledning i fred tillskapas ett organ, benämnt försvarsled­

ningen och sammansatt av överbefälhavaren och de tre försvarsgrenscheferna.

I försvarsledningen borde, enligt vad kommittén vidare anfört, handläggas

ärenden, som omförmälas i 3 § b), c), e), h) och i) uti gällande instruktion för

överbefälhavaren samt i 5 § e) och f) uti instruktionen för försvarsstaben

ävensom andra försvaret berörande frågor av stor räckvidd eller principiell

betydelse. I försvarsledningen, som borde på kallelse av överbefälhavaren

sammanträda minst en gång i månaden och därutöver, då överbefälhavaren

så bedömde erforderligt eller försvarsgrenschef därom gjorde framställning,

borde överbefälhavaren vara ordförande och ensam beslutande. Skyldighet

borde föreligga för försvarsgrenschef att låta till protokollet anteckna skilj­

aktig mening. Reservationer mot fattade beslut borde, då behandlat ärende

föranledde skrivelse till Kungl. Maj:t eller chef för statsdepartement, framgå

av skrivelsen eller i någon form bifogas denna. Till försvarsledningens sam­

manträden borde, där så funnes erforderligt, kallas chefen för försvarsstaben,

chef för försvarsgrensstab, chef (souschef) för central förvaltningsmyndighet,

chefen för försvarets forskningsanstalt eller representant för annan myndig­

het, vars verksamhet berördes av förekommande ärende.

I samband med försvarsledningens inrättande syntes å överbefälhavaren

lämpligen böra överflyttas de åligganden, som enligt 5 § h), j), k) och 1) i

instruktionen för försvarsstaben nu åvilade chefen för denna stab.

Beträffande försvarsstabschefen har försvarskommittén — med hänsyn till

att vissa av denne nu åliggande göromål föreslagits överflyttade på försvars­

ledningen och överbefälhavaren — ansett att kvarvarande arbetsuppgifter

icke motiverade bibehållandet av dennes särställning i jämförelse med che­

ferna för armé-, marin- och flygstaberna. Försvarsstabschefen borde därför

i fråga om ansvarighet, befogenheter och åligganden i tillämpliga delar lik­

ställas med nyssnämnda stabschefer.

I sin i det föregående omnämnda redogörelse för bland annat den högsta

försvarsledningens arbetsuppgifter bär försvarskommittén erinrat, hurusom

riksdagen genom 1942 års försvarsbeslut godtagit Kungl. Maj ds förslag be­

träffande handhavandet av det operativa krigsförberedelsearbetet. Detta inne­

bar, att det allmänna operativa krigsförberedelsearbetet och planläggningen

av de militära operationerna i stort skulle, under överbefälhavaren, ankomma

på chefen för försvarsstaben, samt att det närmare operativa krigsförberedelse­

arbetet och planläggningen i detalj skulle i vad rörde armén utföras av chefen

för försvarsstaben och militärbefälhavarna samt i vad rörde marinen och flyg­

vapnet av respektive försvarsgrenschef. Riksdagen hade dock icke varit helt

övertygad om att denna lösning av problemet vore den under alla förhållanden

lämpligaste och hade därför framhållit, att den valda lösningen icke borde

anses såsom slutgiltig utan att frågan borde, när mera normala förhållanden

inträtt, ytterligare övervägas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

131

Eörsvarskommittén har vidare erinrat, att en förnyad granskning av före­

varande spörsmål verkställts av en av överbefälhavaren tillsatt kommitté, den

s. k. högkvarterskommittén. I nära anslutning till synpunkter, som sistnämnda

kommitté lagt på frågan, har försvarskommittén anfört, att de skäl, som före­

dragande departementschefen vid anmälan av 1942 års försvarsproposition

anfört mot att till arméstaben överflytta de med detaljplanläggningen av de

lantmilitära operationerna förenade arbetsuppgifterna, fortfarande syntes

vara bärande. Erfarenheterna bestyrkte även, att chefen för armén jämväl efter

beredskapens upphörande vore så arbetsbelastad, att en utökning av hans

arbetsbörda redan av den anledningen knappast kunde ifrågakomma. Kom­

mittén hade därför icke blivit övertygad om lämpligheten av att rubba grun­

derna för den nuvarande ordningen i detta avseende. Däremot har kommittén

föreslagit, att den nu instruktionsmässigt fastställda skiljaktiga handlägg­

ningen i försvarsstaben av operationsärenden mellan å ena sidan armén och

å andra sidan marinen och flygvapnet skulle upphöra. De order och anvis­

ningar, som på grundval av de av överbefälhavaren meddelade bestämmelserna

utarbetades i försvarsstaben, borde både till form och innehåll vara ensartade,

vare sig de vore ställda till militärbefälhavare (armékårchef) eller till endera

av cheferna för marinen och flygvapnet. De uppgjorda detaljplanerna borde

föredragas för överbefälhavaren av vederbörande chef.

I detta sammanhang har försvarskommittén även anfört, att kommittén

funnit det ur riksförsvarets synpunkt betydelsefullt, att befattningarna såsom

överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sek­

tion, å vilka, ehuru personvalet vore fritt, hittills endast arméofficerare pla­

cerats, bestredes av beställningshavare ur olika försvarsgrenar. Kommittén

har därför föreslagit att, i den mån så med hänsyn till förefintliga personliga

kvalifikationer vore möjligt, befattningarna för framtiden fördelades på an­

givna sätt.

Försvarskommittén har vidare behandlat en av överbefälhavaren väckt

fråga att ersätta de regelbundet återkommande försvarskommittéerna med en

permanent för svar snämnd, vilken vid isidan av representanter för försvars-

och utrikesdepartementen, riksdagsledamöter och representanter för för­

svarets ledning även kunde rymma företrädare för det ekonomiska livets olika

sidor och vetenskapen och vilken borde vara en rådgivande kommitté främst

avsedd för ömsesidig information och förtroligt dryftande av väsentliga för-

svarsproblem men också beredd att framträda inför offentligheten med sina

råd, när så ansåges påkallat. Inrättandet av en sådan nämnd skulle enligt för-

svarskommitténs mening likväl icke utesluta behovet av särskilda kommittéer

för utredningar av den art och omfattning, som hittills tid efter annan föran­

lett tillsättande av dylika kommittéer. Ej heller ur andra synpunkter har för­

svarskommittén för sin del funnit tillräckliga skäl föreligga för tillskapande

av en nämnd med angivna sammansättning och uppgifter.

Inom kommittén hade, anför kommittén vidare, jämväl framförts förslag

om inrättande av ett försvarsråd med uppgift att säkra samarbetet mellan den

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

132

politiska och den militära ledningen. I rådet skulle ingå dels de statsråd, som

i sin verksamhet handlägga frågor av särskild betydelse för landets försvar,

dels försvarsledningen, dels ock representanter för civilförsvaret och den eko­

nomiska försvarsberedskapen. Genom försvarsrådet skulle man förbereda det

krigskabinett, som syntes ofrånkomligt i ett modernt krig för att koordinera

alla ansträngningar i riksförsvarets intresse. Beträffande detta förslag har

kommittén anfört att, även om kommittén funnit det vara i princip riktigt att

stärka samarbetet mellan den politiska och den militära ledningen, kommittén

dock icke kände sig övertygad om behovet av en permanent institution för

detta ändamål. Erforderlig kontakt borde utan större olägenheter kunna

etableras från fall till fall och i friare former.

I vissa vid kommittébetänkandet fogade särskilda yttranden ha hit­

hörande frågor berörts.

Kommittéledamoten Hagberg har funnit starkare skäl tala mot än för bibe­

hållande av överbefälhavarinstitutionen i fred. Den maktkoncentration, som

institutionen kunde innebära, kunde utöva ett starkt inflytande på försvars­

maktens utformning och skärpa motsättningarna mellan vapenslagen. Det

operativa och organisatoriska förberedelsearbetet i fred kunde skötas av che­

fen för försvarsstaben, varför överbefälhavarinstitutionen endast vore en för­

dyrande överorganisation. Enligt Hagbergs mening bekräftade erfarenheterna,

att det snarast vore en fördel, att statsmakterna hade fria händer att i en

kris tillsätta den just då lämpligaste för uppgiften som överbefälhavare. Riks-

försvarstanken kunde säkert betjänas bättre av ett kollegium än av en enda

man. Enligt Hagbergs mening borde för handläggning av för försvaret gemen­

samma frågor i fred tillsättas en högsta försvarsberedning bestående av che­

ferna för försvarsstaben, armén, marinen och flygvapnet och med försvars­

ministern som ordförande.

Beträffande frågan om fördelning av befattningarna för överbefälhavare,

försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion har Hagberg

pekat på att armén dominerade antalet ärenden inom försvarsstaben samt

anfört, att kravet på jämlikhet i representationen icke borde få drivas alltför

långt.

Överste Bonde har framhållit, att de av försvarskommittén föreslagna änd­

ringarna i överbefälhavarens åligganden syntes innebära risk, att överbefäl­

havaren betungades av detaljarbete till men för de stora frågornas behandling.

Bonde har vidare anfört, att möjligheterna till en mera positiv lösning av

frågan om ett försvarsråd borde närmare undersökas.

Konteramiral Ericson har föreslagit, att i fred skulle skapas ett försvars­

råd med i huvudsak den sammansättning, som angivits i det inom kommittén

framförda förslaget. Rådet borde vid krig övergå i någon form av krigs­

kabinett. Att såsom kommittén förutsatt ordna kontakten mellan den poli­

tiska och militära ledningen från fall till fall och i friare former skulle en­

ligt Ericsons mening icke giva den stadga och kontinuitet, som vore er­

forderlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

133

I fråga om ö verbef älhavarinstitutionen har anförts följande.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett det vara en oformlighet, att

överbefälhavaren vore direkt anknuten till arméns operativa ledning, under

det att arméchefen icke hade något att göra med arméns operativa utnyttjande,

fastän han vore ansvarig för dess krigsduglighet. Detta missförhållande borde

rättas till, i samband varmed överbefälhavaren borde utgå ur fredsorganisa-

tionen.

Bevakningsinspektören har understrukit värdet för civila myndigheter av

att i viktigare försvarsfrågor kunna överlägga eller förhandla med en militär

fackmyndighet i stället för med flera.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har framhållit, att en cen­

tral instans för det militära försvaret vore av stor betydelse även för plan­

läggningen av den ekonomiska försvarsberedskapen.

Föreningen Sveriges flotta har anfört, att uppenbara olägenheter visat sig

åtfölja systemet med överbefälhavare i fredstid. Föreningen föresloge en för­

nyad inträngande utredning av detta särskilda problem med speciell hänsyn

till krigserfarenheterna.

Beträffande försvarsledningen har överbefälhavaren anfört, att han

väsentligen kunde ansluta sig till försvarskommitténs förslag. Därigenom

skulle i realiteten ingen annan förändring inträda än att de redan förekom­

mande rådplägningarna mellan överbefälhavaren och försvarsgrenscheferna

för framtiden närmare reglerades. I likhet med kommittén funne överbefäl­

havaren värdefullt, att försvarsgrenscheferna finge bära sin del i det

ansvar, som vore förenat med ledningens handhavande, och föranleddes

betrakta frågorna ej blott från den egna försvarsgrenens utan även

från det samlade riksförsvarets synpunkt. Med hänsyn till de centrala

uppgifter, som alltid borde åligga försvarsstabschefen och den ställning

han borde intaga såsom överbefälhavarens närmaste man, funne överbefäl­

havaren naturligt, att försvarsstabschefen föreskriftsmässigt skulle utan sär­

skild kallelse närvara vid och deltaga i försvarsledningens överläggningar.

Med hänsyn till vikten av att de krigsförberedelser, som vidtoges på den eko­

nomiska försvarsberedskapens, civilförsvarets och det militära försvarets

områden, stode i samklang med varandra syntes cheferna för såväl riksnämn­

den för ekonomisk försvarsberedskap som civilförsvarsstyrelsen böra beredas

tillfälle att, när så erfordrades med hänsyn till ärendenas art, närvara vid för­

svarsledningens sammanträden.

Chefen för armén har funnit förslaget om inrättande av en försvarsledning

lämpligt men förutsatt, att de spörsmål, som där skulle upptagas till behand­

ling, enbart komme att utgöras av för riksförsvaret gemensamma frågor och

att någon inskränkning i försvarsgrenschefernas befälsställning eller befogen­

heter icke komme att ske.

Marvnledningen har understrukit vikten av att försvarskommitténs förslag

i förevarande hänseende genomföres.

Remissyttranden.

134

Chefen för flygvapnet har ansett nödvändigt, att den sakkunskap som för-

svarsgrenscheferna representerade bleve regelmässigt utnyttjad, då för krigs­

makten i stort och för respektive försvarsgrenar betydelsefulla frågor skulle

behandlas. Den föreslagna försvarsledningen borde därför snarast komma till

stånd.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har funnit skälen för tillska­

pande av en försvarsledning bärande. De ökade möjligheter, som härigenom

skulle vinnas för säkerställandet av samarbetet såväl mellan försvarsstaben

och försvarsgrenscheferna som mellan de sistnämnda inbördes, ansåge militär­

befälhavaren särskilt betydelsefulla.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har ansett förslaget om en försvars­

ledning vara ett steg i rätt riktning mot att låta sakkunskapen komma till sin

rätt.

Försvarets forskningsanstalt har anfört, att den föreslagna försvarsled­

ningen vid vissa tillfällen borde kompletteras med representanter för forsk­

ning, teknik och industri för prövning även ur ekonomisk-industriell synpunkt

av huvudfrågor rörande försvarets nybeväpning m. m.

Länsstyrelsen i Uppsala län har med tillfredsställelse hälsat förslaget om

inrättande av ett organ, inom vilket civila och militära högre chefer kunde

studera och utreda aktuella frågor inom det totala försvarets sfär.

Yad angår försvarsstabschefen har överbefälhavaren framhållit, att

det kunde vara riktigt, att dennes ställning som stabschef hos överbefäl­

havaren markerades klarare än hittills varit fallet. Överbefälhavaren borde

dock ej onödigtvis betungas med löpande ärenden. Vissa ärenden syntes där­

för böra genom Kungl. Maj ds instruktion läggas på försvarsstabschefen.

Detta vore lämpligt även av rent praktiska skäl.

Marinledwingen och chefen för flygvapnet ha förordat en ändring av för­

svarsstabschefens ställning i enlighet med kommitténs förslag.

Körande den av försvarskommittén lämnade redogörelsen för det opera­

tiva förberedelsearbetet har överbefälhavaren framhållit, att nuva­

rande ordning, enligt vilken den operativa planläggningen i vad rörde armén

ålåge försvarsstaben, erfarenhetsmässigt visat sig lämplig.

Chefen för flygvapnet har anfört, att det hittills tillämpade systemet i stort

sett vore tillfredsställande. Försvarskommittén syntes ha förbisett, att militär­

befälhavarna vistades å annan ort, varför försvarsstabschefen och chefen för

försvarsstabens operativa sektion i regel komme att inför överbefälhavaren

föredraga ärenden rörande armén. Motsvarande ärenden rörande marinen och

flygvapnet föredroges av respektive försvarsgrenschefer.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har ansett, att — intill dess eu

översyn av den högsta ledningen kommit till stånd — den olikhet, som nu

förefunnes vid handläggningen av operationsärenden i försvarsstaben mel­

lan å ena sidan armén samt å andra sidan marinen och flygvapnet, in-

struktionsmässigt borde ändras i enlighet med kommitténs förslag.

I fråga om fördelningen av befattningarna såsom överbefälhavare, för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

185

svarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sek­

tion har överbefälhavaren ansett vissa skäl tala för kommitténs åsikt. Även

om en dylik uppdelning läte sig genomföras, borde hänsyn tagas till att den

operativa planläggningen i vad rörde armén ålåge försvarsstaben och icke

arméstaben under det att marin- och flygstaberna hade egna operativa organ.

Iledan av dessa skäl borde antalet ur lantstridskrafterna rekryterade office­

rare genomsnittligt bli större än de ur andra stridskrafter. Det borde jämväl

beaktas, att den operativa ledningen under överbefälhavaren utövades gemen­

samt genom försvars-, marin- och flygstaberna, varigenom marinens och flyg­

vapnets intressen vore tillräckligt företrädda. Hänsyn måste även tagas till

vederbörandes lämplighet för här avsedda tjänster. För att den i och för sig

önskvärda rekryteringen inom den gemensamma försvarsledningen utan bun­

denhet till den ena eller andra försvarsgrenen skulle kunna genomföras i större

utsträckning, vore det emellertid nödvändigt, att ökad hänsyn till behovet av

personal för gemensamma uppgifter toges vid utbildningen av stabsofficerare

inom samtliga försvarsgrenar. Av särskild betydelse bleve härvid den gemen­

samma högre stabsutbildning, som måste komma till stånd och till vilken en

under vintern 1947—1948 anordnad strategisk kurs utgjorde ett första steg.

I avvaktan på ändring i högskoleorganisationen syntes redan nu den reformen

böra genomföras, att stabsaspiranter ur samtliga försvarsgrenar bereddes

tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning vid försvarsstaben och att sådana

stabsaspiranter även bereddes tillfälle till växeltjänst i andra försvarsled­

ningar än den egna.

Chefen för armén har anfört, att med hänsyn till arméstridskrafternas stor­

lek de operativa ärenden, som handlades inom försvarsstaben, komme att i

stor utsträckning beröra armén. Starka skäl talade sålunda för att som regel

arméofficer borde placeras som chef för försvarsstabens operativa sektion.

Detta skulle, därest kommitténs förslag följdes, innebära, att befattningarna

såsom överbefälhavare och försvarsstabschef regelmässigt måste bestridas av

officer ur marinen och flygvapnet. Med hänsyn till det begränsade urval, som

härigenom skulle stå till buds, kunde kommitténs lösning icke vara riktig.

Även om det vore önskvärt, att mer än en försvarsgren vore representerad

bland här avsedda befattningar, hävdade arméchefen, att befattningarna även

framdeles borde besättas med de för befattningarna lämpligaste.

Marinledningen har anslutit sig till kommitténs förslag i förevarande av­

seende samt funnit de anförda synpunkterna rörande möjligheter till för­

bättrad kontakt och ökad förståelse mellan de olika försvarsgrenarna samt

bredare rekryteringsbas för befattningarna såsom överbefälhavare och för­

svarsstabschef vara av stor betydelse.

Chefen för flygvapnet liar funnit förslaget om fördelning av befattningarna

som överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa

sektion på alla försvarsgrenar välgrundat. Erfarenheterna hittills hade visat,

att armén dominerat i försvarsstaben mer än som gagnade riksförsvaret i dess

helhet. Den föreslagna anordningen borde instruktionsmässigt föreskrivas

och genomföras så snart det läte sig göra med hänsyn till personvalet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

136

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att den av försvars-

kommittén förordade representationen i befattningarna som överbefälhavare,

försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion vore teore­

tiskt riktig. Så länge ledningen av krigsplanläggningen för armén handhades

av dessa befattningshavare vore det emellertid icke ändamålsenligt att i de

båda sistnämnda befattningarna placera officerare ur marinen och flygvapnet,

vilka ej kunde antagas vara sakkunniga i fråga om arméns användning.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har anfört, att den av försvars-

kommittén förordade representationen endast i sällsynta undantagsfall vore

möjlig och lämplig. Planläggningen och den operativa ledningen av lant-

stridskrafternas operationer och den territoriella försvarsverksamheten vore

en verksamhet av vida större storleksordning än motsvarande planläggning

och ledning av marin- och flygstridskrafterna. De tre här avsedda befattnings­

havarna måste för den skull samtliga först och främst väl behärska lantkrig-

föringens operativa problem.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att kravet på lika representa­

tion för de olika försvarsgrenarna inom försvarsstaben — hur viktigt detta

än vore — ej finge drivas för långt. Med hänsyn till det operativa förberedelse­

arbetet vore antalet arméärenden inom försvarsstaben mångdubbelt större än

sammanlagda antalet marin- och flygvapenärenden. Av försvarskommittén

angivna grunder för jämlikhet i representationen utgjorde ett starkt skäl för

inrättande av gemensam försvarshögskola och gemensam försvarsstabskår.

Beträffande de väckta förslagen om försvarsnämnd och försvars-

råd har överbefälhavaren anfört, att erfarenheterna från det senaste kriget

allt tydligare pekade på att en fast samordning av den högsta ledningen av

försvaret i vidsträckt bemärkelse, d. v. s. av det militära, civila och ekonomiska

försvaret, vore nödvändig. Icke minst krävdes en samordning av planlägg­

nings- och förberedelsearbetet i fred. Försvarsärendena hade vidare ett nära

sammanhang med vissa andra frågor, främst av utrikespolitisk, finansiell och

socialpolitisk natur. Fn form för kontinuerligt samråd i frågor, som rörde

försvaret, borde komma till stånd mellan därav berörda representanter för

regeringen och de högsta instanserna för försvarets olika element: civilför­

svaret, det militära och det ekonomiska försvaret. Sådana av statsministern

eller vederbörligt statsråd anordnade sammanträden skulle uteslutande vara

av orienterande karaktär. Benämningen försvarsråd vore måhända ej lämplig.

Nuvarande läge syntes bestämt tala för tillkomsten av ett så skisserat organ.

De snabba växlingar, som skett och kunde ske inom det ekonomiska livet, det

labila utrikespolitiska läget, som kunde leda till hastiga förändringar, och

den snabba vidareutvecklingen på det tekniska området motiverade ett perma­

nent organ, försvarsnämnd, för allsidig prövning av det svenska försvarsproble-

met. Det vore beklagligt, att försvarskommittén avvisat tanken på en sådan

nämnd. Frågan härom borde likväl upptagas till prövning.

Chefen för armén har framhållit, att därest hans förslag till partiella och

successiva reformer i försvarsorganisationen komme till stånd, det syntes

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

137

lämpligt med en permanent försvarsnämnd i enlighet med det av överbefäl­

havaren väckta förslaget, Vid bifall härtill kunde ett försvarsråd i fred icke

förordas, enär det skulle innebära risker för överorganisation.

Marinledningen har ansett ett försvarsråd med uppgift att säkra samarbetet

mellan den politiska och militära ledningen böra upprättas. Med hänsyn till

det labila utrikespolitiska läget syntes det otillfredsställande, att nämnda

samarbete icke skulle vara reglerat. Under friare former etablerade kontakter,

då det rörde samordnandet av för bevarande av landets självständighet och

frihet utomordentligt viktiga frågor, måste leda till förbiseenden och kanske

ensidig behandling med de mest ödesdigra följder. Inrättande av ett för­

svarsråd skulle ej medföra några större kostnader.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har framhållit, att den verk­

samhet, som skulle samordnas i det totala kriget, av skilda skäl icke borde

uppskjutas just till den tidpunkt, då de yttre betingelserna vore som mest

ogynnsamma. Möjligheterna till ömsesidiga orienteringar, tankeutbyte och

initiativ skulle befrämjas högst avsevärt, därest ett försvarsråd komme till

stånd.

Militärbefälhavarem för V. militärområdet har ansett, att en permanent för

svarsnämnd i någon form och med de uppgifter, som överbefälhavaren före­

slagit, vore lämplig.

Militärbefälhavaren för VII. militärområdet har funnit, att det vore en

allvarlig brist, att det organiserade samband mellan politisk och militär led­

ning, som i alla tider utgjort och alltjämt utgjorde en grundbetingelse för

framgångsrik krigföring, icke gjorts till föremal för förslag från kommittén.

Genom att avstå från försvarsråd-krigskabinett skulle vi avsäga oss en

mycket betydelsefull och praktiskt taget kostnadsfri faktor i krigföringen.

Av överbefälhavaren ifrågasatt försvarsnämnd syntes innebära en tidsenlig

lösning av det permanenta behovet av ett allsidigt sakkunnigt rådgivande

organ för de stora försvafsproblemens lösning.

Chefen för Ostkustens marindistrikt har anfört, att ett försvarsråd med

den sammansättning, konteramiral Ericson föreslagit i sitt särskilda yttrande,

säkerligen skulle bli till stort gagn för både statsmakterna och försvaret. För­

svaret skulle mera än hittills bli lyft över partierna och försvarets anpassning

efter utrikespolitiska och andra förhållanden kunna ske på ett smidigt sätt.

Krigsmaterielverket har förordat en försvarsledning i principiell överens­

stämmelse med vad konteramiral Ericson föreslagit i sitt särskilda yttrande.

Den syntes dock böra begränsas till att omfatta chefen för försvarsdeparte­

mentet såsom ordförande, överbefälhavaren, försvarsgrenscheferna samt re­

presentant för ett organ, som skulle verka för samordning av förvaltningsverk -

samheten. En dylik försvarsledning finge därvid närmast karaktären av en

försvarsberedning. Detta arrangemang borde göras provisoriskt i avvaktan

på 194fi års militära förvaltningsutrednings slutförande.

Civilförsvar sstyr elsen har framhållit, att styrelsen under den tid, den

varit i verksamhet, blivit alltmera övertygad om behovet av att, redan i fred

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

138

funnes ett organ, bestående av representanter för regeringen samt för cen­

tralorganen för krigsmakten, civilförsvaret, det ekonomiska försvaret ävensom

arbetsmarknaden och den civila sjukvården. Av erfarenheten hade styrelsen

lart, att ett dylikt organ krävdes för att, särskilt under tider av internationell

spänning, beredskapsåtgärderna på de olika områdena skulle bli rationell!

avvägda och samordnade. De friare former från fall till fall, som försvars-

kommittén föreslagit, ansåge styrelsen icke tillräckliga för uppnående av

erforderlig stadga och kontinuitet. Styrelsen föresloge, att denna viktiga

fråga snarast, efter erforderlig närmare utredning, bragtes till positiv lös-

ning.

Bevakningsinspektören har ansett frågan om ett permanent försvarsråd

väl värd att tagas under närmare övervägande. Erfarenheten torde ha visat,

att ki av et på ökat samarbete vore starkt, när det gällde en anspänning av alla

de krafter, som måste insättas för åstadkommande av totalt försvar. Hade

i edan nu ett försvarsråd av den utav kommittén skisserade typen funnits,

skulle det förmodligen ha kunnat göra en betydelsefull insats för åstadkom

mande av erforderlig avvägning mellan de militära och civila »försvarsgrenar­

nas» behov.

Statens organisationsnämnd har anfört, att behovet av en nära kontakt

mellan den ansvariga statsledningen och den militära ledningen samt i all-

deies särskilt hög grad mellan de tre ledande organen för de verksamhets-

områden, som representerades av överbefälhavaren, civilförsvarsstyrelsen och

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, framstode med ökad skärpa

i såväl fred som krig. Ytterligare överväganden rörande ett försvarsråd

borde ske.

Sveriges industriförbund har ansett, att den av överbefälhavaren föreslagna

föi svarsnämnden borde rätt organiserad — kunna bli ett utmärkt instru­

ment för en kontinuerlig kontakt mellan försvarsmakt och näringsliv.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har understrukit vikten av

att ett samarbete mellan regeringen och företrädarna för det totala försvarets

olika grenar verkligen komme till stånd i en eller annan form.

Länsstyrelsen i Uppsala län har ansett frågan om ett försvarsråd av sådan

vikt, att den borde upptagas till förnyad prövning.

Länsstyrelsen i Gotlands län har ansett, att det fortlöpande samarbetet

mellan det militära försvaret, civilförsvaret och det ekonomiska försvaret

skulle kunna ske genom den av överbefälhavaren föreslagna försvarsnämndcn.

\ari representanter för civilförsvaret borde ingå. En sådan nämnd borde på

ett bättre sätt kunna följa den försvarstekniska och militärpolitiska utvcck-

lingen än mera tillfälligt sammankallade kommittéer. Länsstyrelsen ansåge

ä'en! att samarbetet mellan den politiska ledningen och försvarets ledning

skulle stärkas genom inrättande av det försvarsråd, som dryftats inom kom­

mittén.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförb unden har förklarat sig

icke vara övertygad om behovet av ett försvarsråd. Viktigare än den organisa­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

139

toriska formen för ett samarbete mellan statsledningen och den militära led­

ningen vore förståelsen för betydelsen av detta samarbete. I dagens läge an-

såge centralstyrelsen det ligga större vikt uppå att stärka sambandet mellan

de tre ledande organen på försvarets område, nämligen överbefälhavaren,

civilförsvarsstyrelsen och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Departementschefen.

De omständigheter, som från vissa håll åberopats såsom skäl för att slopa

överbefälhavarinstitutionen i fred, ha icke övertygat mig om att en sådan

åtgärd skulle vara till båtnad för försvaret. I likhet med försvarskommittén

anser jag nämligen, att de synpunkter, som år 1942 gjorde sig gällande vid

institutionens infogande i fred sorganisationen, i allt väsentligt alltjämt äga

giltighet. Institutionen bör därför enligt min mening bibehållas även under

f redsförhållanden.

Någon principiell erinran mot försvarskommitténs förslag att tillskapa ett

särskilt organ, benämnt »försvarsledningen» och sammansatt av överbefäl­

havaren och försvarsgrenscheferna — med reservations- men icke beslutande­

rätt för de sistnämnda — har icke gjorts i remissyttrandena över kommitté­

förslaget. För egen del finner jag de skäl, som anförts till stöd för kommitté­

förslaget, bärande. Jag kan därför i huvudsak ansluta mig till kommitténs

förslag i förevarande hänseende. Fn lämpligare benämning på ifragavarande

organ synes mig vara »militärledningen». Jag förutsätter, att chefen för för­

svarsstaben utan att ingå i militärledningen skall äga närvara vid dess över­

läggningar. Av vikt är enligt min mening vidare, att cheferna för riksnämn­

den för ekonomisk försvarsberedskap, civilförsvarsstyrelsen och försvarets

forskningsanstalt liksom också företrädare för andra myndigheter, vilkas verk­

samhet är av betydelse för det totala försvaret, beredes tillfälle att, när så

erfordras med hänsyn till ärendenas art, närvara vid militärledningens sam­

manträden.

Lämpligheten av att upphäva den särställning, som försvarsstabschefen

för närvarande intager i jämförelse med cheferna för armé-, marin- och flyg­

staberna, synes mig kunna ifrågasättas. Denna särställning innebär bland

annat, att försvarsstabschefen står i direkt lydnadsförhållande icke blott till

överbefälhavaren utan även till Kungl. Maj:t. Ett borttagande av denna sär­

ställning skulle innebära, att överbefälhavaren komme att betungas med

löpande ärenden, som nu självständigt handläggas av försvarsstabschefen.

Jag vill erinra, att det vid tillkomsten av 1942 års försvarsbeslut utgjorde

eu grundsynpunkt, att överbefälhavarens tid och förmåga borde bevaras åt de

krigsförberedande åtgärderna och åt avgöranden i de stora frågorna samt att

det följaktligen i instruktionsväg borde sörjas för en effektiv avlastning av

överbefälhavaren från allt detaljarbete. Oavsett om en delegering av vissa

ärendens avgörande till försvarsstabschefen kunde äga rum, skulle en sådan an­

ordning innebära en omgång och därför te sig föga rationell. Enligt min me­

ning bör därför den nuvarande arbetsfördelningen mellan överbefälhavaren

och försvarsstabschefen i stort sett bibehållas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

140

Försvarskommitténs förslag beträffande handläggningen av de operativa

ärendena föranleder icke erinran från min sida. Don omständigheten, att mili­

tärbefälhavarna ha sin tjänstgöringsort utom huvudstaden, synes icke — så­

som chefen för flygvapnet ansett — behöva utgöra hinder mot att de själva

i fredstid för överbefälhavaren föredraga huvuddragen av sina operativa detalj­

planer.

I likhet med försvarskommittén finner jag ur det samlade riksförsvarets

synpunkt beaktansvärda skäl tala för att befattningarna såsom överbefäl­

havare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens operativa sektion be­

stridas av beställningshavare ur olika försvarsgrenar. Såsom försvarskommit­

tén framhållit blir emellertid möjligheten att så fördela nämnda befattningar

beroende av i vad mån tillgång finnes på personal med erforderliga kvali­

fikationer för ifrågakommande arbetsuppgifter. Vid behandlingen av försvars­

stabens personalorganisation återkommer jag till frågan om vissa åtgärder,

vilka kunna förväntas bidraga till att skapa en bredare rekryteringsbas till

berörda befattningar. Jag vill i förevarande sammanhang även understryka

betydelsen av att ökad hänsyn till behovet av personal för gemensamma upp­

gifter tages vid utbildningen av stabsofficerare inom samtliga försvarsgre­

nar. En reform i sådan anda är att bereda stabsaspiranter ur alla försvars­

grenar tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning vid försvarsstaben och till

växeltjänst i ledningen för andra försvarsgrenar än den egna. Jag förordar

en sådan anordning.

Bättre förutsättningar för att åstadkomma en fastare samordning av den

högsta ledningen för det totala försvaret synas mig komma att skapas genom

inrättandet av den i det föregående föreslagna militärledningen, inom vilken

frågor av större räckvidd och betydelse kunna upptagas till dryftande med

företrädare för det civila och det ekonomiska försvaret. I vad mån behov

härutöver föreligger av en försvarsnämnd eller ett försvarsråd synes mig

tveksamt. Från faran för överorganisation torde härvidlag ej kunna bortses.

Såsom försvarskommittén uttalat lärer behovet att framdeles tillsätta sär­

skilda kommittéer för mera omfattande utredningar rörande försvarsorganisa­

tionen icke på denna väg kunna uteslutas. Att en nära kontakt mellan den

politiska och den militära ledningen är av största betydelse kan icke bestridas.

I likhet med försvarskommittén har jag dock icke blivit övertygad om att en

sadan kontakt med nödvändighet måste bindas i en permanent institutions

fastlagda former. Jag vill erinra om de vidsträckta möjligheter till en efter

det särskilda fallets art avpassad samverkan, som erbjuda sig inom statsråds­

beredningens ram. Med hänsyn härtill finner jag ej tillräckliga skäl att nu

föreslå inrättande av ett organ av ifrågasatt art. 2

2.

Försvarsstaben m. m.

Försvarskommittén.

Kommittén har framhållit, att den nu tillämpade organisationen för för­

svarsstaben vore av provisorisk natur. Från vissa håll hade ifrågasatts, huru­

vida icke en väsentlig minskning av försvarsstaben borde ske i syfte att kon-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

141

centrera de ledande personernas arbetskraft på de stora uppgifterna. Med

hänsyn härtill har kommittén föreslagit, att stabens organisation skulle göras

till föremål för särskild undersökning med utgångspunkt från att stabens

huvuduppgifter icke borde få undanskymmas av mindre väsentliga ting. 1

avvaktan härå har kommittén föreslagit endast sådana ändringar i den nu

tillämpade provisoriska organisationen av försvarsstaben, som betingas av

kommitténs förslag rörande ordnandet av den högsta militära ledningen ellei

som taga sikte på rationaliseringsåtgärder i huvudsakligt syfte att begränsa

stabens personalbehov.

Befattningar, vilka ej nödvändigtvis behöva besättas med personal ur viss

försvarsgren, böra enligt försvarskommitténs mening göras lika tillgängliga

för alla tre försvarsgrenarna. Härigenom minskas riskerna för ensidighet

och bristande sakkunskap vid behandlingen av för krigsmakten gemen­

samma spörsmål. En tillämpning av nämnda princip torde även kunna för­

väntas bidraga till att förbättra kontakten och befrämja förståelsen mellan

de olika försvarsgrenarna samt skapa en bredare rekryteringsbas till befatt­

ningarna som överbefälhavare, försvarsstabschef och chef för försvarsstabens

operativa sektion. Försvarskommittén har därför beräkningsmässigt utgått

från att försvarsgrenarna bli ungefär lika representerade vid tillsättandet av

befattningar av angivet slag.

För att möjliggöra en av försvarsgrenarna helt obunden rekrytering av

den kategori officerare, som för närvarande placeras till tjänstgöring vid för­

svarsstaben och avlönas från vederbörande försvarsgrens avlöningsanslag och

som icke med nödvändighet måste tillhöra viss bestämd personalkår, syntes

å försvarsstabens personalförteckning böra uppföras erforderligt antal be­

ställningar, avsedda att tillsättas medelst förordnande tills vidare och hän­

förda till löneplan Md. De sålunda förordnades pensionsberättigande be­

ställningar vid egen försvarsgren (personalkår, truppförband) borde därvid

föras över stat. Genom att ett större antal beställningar upptoges på för­

svarsstabens stat komme avlöningskostnaderna för staben att stiga. Detta

innebure emellertid ej någon merkostnad — med undantag för kostnader för

lön åt eventuella beställningshavare över stat — ty motsvarande besparingar

gjordes på försvarsgrenarnas avlöningsanslag.

Överbefälhavarens personliga stab föreslås uppgå i försvarsstaben. Den

för närvarande i förstnämnda stab ingående forskningsofficeren borde därvid

som biträde erhålla eu kompaniofficer.

Utrikesavdelningen borde indelas i en attachébyrå för handhavande av

alla med försvarsattachéernas placering och tjänstgöring sammanhängande

frågor samt en underrättelsebyrå, var och en med en regementsofficer

som chef. Chefen för sektion II borde tillika vara chef för utrikesavdelningen.

Beträffande antalet försvarsattachéer ifrågasättes icke någon ändring.

Chefsexpeditionen bör liksom kassaförvaltningen erfarenhetsmässigt in­

ordnas i adjutanturen. Förvaltaren vid kassaförvaltningen bör uppföras på

intendenturkårens stat.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

142

I övrigt föreslås ingen annan ändring än vissa personalreduktioner, vilka

delvis möjliggöras genom att viss specialpersonal göres gemensam för två av­

delningar.

Det av kommittén beräknade behovet av militär personal vid försvarsstaben

har beräknats enligt en på s. 80 i betänkandet intagen tablå.

I fråga om militärassistenterna har försvarskommittén erinrat, att 1945

års civilförsvarsutredning ansett, att militärassistenterna vid länsstyrelserna

i princip borde vara officerare på aktiv stat. Kommittén, som icke velat re-

servationslöst ansluta sig till denna uppfattning, har likväl förordat, att för

flertalet av nämnda befattningar tills vidare skulle avses personal på aktiv

stat. I fyra län borde dock alltjämt befattningarna uppehållas av pensionsav-

gångna officerare.

Av kaptener i järn vägs tjänst syntes 4 under viss förutsättning kunna utgå,

varjämte de vid telegrafverkets distrikt tjänstgörande pensionerade officerarna

kunde utgå och deras uppgifter övertagas av signalofficerarna i militärbefäls-

staberna.

I särskilt yttrande till kommitténs betänkande har överste Bonde be­

träffande förslaget om särskild undersökning av försvarsstabens organisa­

tion erinrat, att den s. k. högkvarterskommittén, som bestod av represen­

tanter för staben och försvarsgrenarna, ansett stabens organisation vara

lämplig och endast föreslagit vissa detaljändringar. Några omständigheter,

som motiverade ett ändrat ställningstagande, hade därefter icke tillkommit.

Dessutom kunde en undersökning icke inskränkas till försvarsstaben utan

måste avse även försvarsgrensstaberna, eftersom alla vore delar av ett gemen­

samt högkvarter och det här skulle gälla att flytta över verksamhetsområden

fian en stab till en annan. De resultat, till vilka 1946 års militära förvalt-

iiingsutredning kunde leda, komme också säkerligen att kräva en översyn av'

högkvarteret i dess helhet. Under sådana omständigheter syntes det varken

påkallat eller lämpligt att nu påbörja en undersökning rörande delar av detta,

k rågan om en förnyad undersökning av försvarsstabens och försvarsgrens-

stabernas organisation borde därför ställas på framtiden i avvaktan på att för-

valtningsutredningen slutförde sitt uppdrag.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har anfört i huvudsak följande.

Försvarsstabens verksamhetsområde och organisation hade översetts av en

särskild kommitté, som hösten 1945 framlade sitt förslag. Dessutom hade på

överbefälhavarens initiativ antalet officerare och underofficerare efter kriget

nedbringats från 194 till 162. Något behov av en särskild utredning om för­

svarsstaben, som ifrågasatts av försvarskommittén, syntes därför icke före-

i synnerhet som en allmän översyn av hela högkvarterets organisation

kunde bli erforderlig i samband med att 1946 års förvaltningsutredning slut­

förde sin verksamhet.

Enär personalvården av praktiska och principiella skäl borde bedrivas efter

llungl. Maj:ts proposition nr 206.

143

samma linjer inom hela krigsmakten vore ett gemensamt ledande organ er­

forderligt. Genom en dylik samlad ledning kunde även överorganisation und­

vikas och kostnaderna hållas nere. Ett nära samband rådde dessutom mellan

personalvården samt press- och upplysningsverksamheten, vars lednings­

organ under alla förhållanden borde ingå i försvarsstaben. Att lägga led­

ningen av personalvården på en försvarsgrenschef skulle medföra oklara an­

svarsförhållanden. Vid krig och förstärkt försvarsberedskap vore en sådan

organisation otänkbar.

Enligt vad under hand inhämtats, hade försvarskommittén räknat med att

den ingenjörofficer, som ingår i arméavdelningen, skulle kunna utgå ur orga­

nisationen, varvid hälftenbruk med den i kommunikationsavdelningen ingå­

ende ingenjörofficeren skulle kunna ske. Dessa båda officerare tjänstgjorde

emellertid även som lärare vid militära skolor och kurser och hade stora upp­

gifter i samband med krigsplanläggningsarbetet. En indragning av endera be­

fattningen borde därför icke ske. Vid hälftenbruk skulle dessutom en bety­

dande olägenhet uppstå, i det att vid krigsorganisering av försvarsstaben en

av befattningarna måste beklädas med en officer, som skulle komma att ställas

inför omfattande, för honom nya arbetsuppgifter.

En reducering av personalen vid inrikesavdelningen måste bestämt av­

styrkas, enär arbetsbördan vid avdelningen på senare tid åter hade stigit.

Den på försök inrättade upplysningsavdelningen hade upphört och dess

verksamhet överflyttats till försvarsstabens j>ress- och filmavdelning. Den

dittills i upplysningsavdelningen tjänstgörande kompaniofficeren hade där­

vid placerats i press- och filmavdelningen och stäbsredaktören direkt under

försvarsstabschefen för att lösa särskilda uppgifter. Denna ordning hade

visat sig lämplig och borde bibehållas.

Enligt kommitténs förslag skulle en forskningsofficer med en kompani­

officer som biträde ingå i försvarsstaben. På grund av de växande arbetsupp­

gifterna hade denne forskningsofficer redan erhållit som biträden såväl en

kompaniofficer som en generalstabsaspirant och ett kontorsbiträde. På grund

härav och för att bättre överensstämmelse skulle vinnas med benämningarna

inom staben i övrigt, borde namnet forskningsofficer utbytas mot forsknings-

avdelning.

En förutsättning för att de vid telegrafverket tjänstgörande pensionerade

officerarna skulle utgå, vore att en planerad omorganisation av den militära

representationen vid distrikten komme till stånd. Utredning härom påginge.

I avvaktan på denna omorganisation borde arvodesbefattningarna tills vidare

kvarstå.

Ett överförande av vissa befattningar från försvarsgrenarnas avlöningsan-

slag till försvarsstabens skulle skapa ett formellt underlag för den önskade

jämnare rekryteringen ur samtliga tre försvarsgrenar. Av värde vore även för­

slagen, att aspiranter skulle utgå också ur marinen och flygvapnet samt att

antalet aspiranter skulle ökas.

Chefen för armén har funnit en särskild utredning av frågan om försvars­

Knngl. Maj-.ts proposition nr 206.

144

stabens organisation icke vara särskilt påkallad, då den s. k. högkvarterskom-

mittén helt nyligen verkställt en sådan. Ett överförande av personalvården

till civil myndighet kunde icke vara lämpligt, enär hela detta område på det

intimaste sammanhängde med utbildningsverksamheten och en sådan åtgärd

dessutom troligen skulle leda till ytterligare icke önskvärd byråkratisering

och ökade kostnader.

Vid tillsättande av vissa befattningar på försvarsstabens stat hade kom­

mittén beräkningsmässigt utgått från att dessa skulle göras lika tillgängliga

för alla tre försvarsgrenarna. Även om detta vore principiellt önskvärt, torde

det i praktiken visa sig, att behovet av arméofficerare komme att vara störst,

enär antalet arméärenden vore övervägande. Fördenskull borde kommittén a

förslag i denna fråga icke fastställas såsom norm, som under alla förhållan­

den borde följas.

Marinledningen har i huvudsak anslutit sig till kommitténs förslag men

förordat viss jämkning i personalorganisationen.

Chefen för flygvapnet har förklarat sig i princip biträda kommitténs för­

slag, att försvarsgrenarna skola vara ungefär lika representerade i de på för­

svarsstabens stat upptagna befattningarna. Det torde emellertid dröja några

år, innan flygvapnet kunde tillgodose detta önskemål.

Statens organisationsnämnd har förklarat sig dela kommitténs uppfattning,

att försvarsstabens organisation borde särskilt undersökas. Fn sådan utred­

ning måste emellertid omfatta även försvarsgrensstaberna. Enligt nämndens

mening talade starka skäl för den nuvarande försvarsgrensindelningens ersät­

tande med en för försvaret i dess helhet uppbyggd ledningsorganisation.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att verket planerade en ökning av antalet

distrikt från 6 till sannolikt 8. Det vore dock möjligt att i fredstid lösa de

förelagda uppgifterna utan ökning av antalet kaptener i järnvägstjänst. Grund-

läggande borde dock vara behovet i krigstid och organisationsformen borde

ses mot denna bakgrund. Fn minskning av fredsorganisationen skulle medföra

konsekvenser särskilt i beredskapshänseende av så allvarlig art, att styrelsen

ansåge, att nuvarande antal kaptener i järnvägstjänst samt därtill ansluten

krigsorganisation tills vidare borde bibehållas. Den av kommittén föreslagna

reduceringen av antalet järnvägsofficerare borde därför icke komma till stånd.

Telegrafstyrelsen har avstyrkt förslaget att militärassistenternas arbets­

uppgifter skulle övertagas av signalofficerarna i militärbefälsstaberna. Sist­

nämnda befattningshavare syntes redan nu ha omfattande arbetsuppgifter,

och dessutom sammanfölle icke telegrafverkets distrikt och militärområdena

geografiskt. Ett sådant system skulle därför i praktiken säkert visa sig ohåll­

bart och i varje fall medföra oklarhet i fråga om befogenhetsgränser med

därav följande dubbelarbete och irritation. Två av de nuvarande arvodes-

befattningarna borde vidare utbytas mot två beställningar för aktiva kompani­

officerare, avsedda för militärassistenterna i de av telegrafverkets distrikt,

som vore mest aktuella ur krigsplanläggningssynpunkt.

Länsstyrelsen i Gotlands län har intet haft att erinra mot kommitténs för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

slag, att militärassistentbefattningen i länet även i fortsättningen besattes

med pensionsavgången officer.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län bär med hänvisning till vunnen erfarenhet

understrukit angelägenheten av att som militärassistenter i länsstyrelserna

få förfoga över officerare på aktiv stat.

Försvarets civilförvaltning har ansett, att förslaget att å försvarsstabens

stat uppföra erforderligt antal beställningar för personal, som icke nödvän­

digtvis behövde tillhöra viss personalkår, borde genomföras. Kassaförval­

taren vid staben borde icke överflyttas på intendenturkårens stat, såsom kom­

mittén föreslagit.

Civilförsvarsstyrelsen har anfört, att militärassistenterna i länsstyrelserna

som förbindelsemän mellan krigsmakten och civilförsvaret ständigt måste ha

blicken öppen för och vederbörligen beakta den fortgående, från tid till annan

ändrade planläggning, som äger rum vid krigsmakten. I detta hänseende vore

de aktiva officerarnas förutsättningar och möjligheter avgjort större än de

pensionsavgångnas. Med hänsyn härtill borde samtliga befattningar för mili­

tärassistenter avses för aktiva officerare.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har intet haft att erinra mot att

militärassistentbefattningama i bland annat Blekinge, Jönköpings och Krono­

bergs län aven i fortsättningen besättas med pensionsavgångna officerare. I

regel borde dock officerare på aktiv stat med om möjligt högskoleutbildning

stå till länsstyrelsernas förfogande.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet bär ansett det i och för sig

önskvärt att militärassistentbefattningama i länsstyrelserna bekläddes med

aktiva officerare, men ifrågasatt, om man icke — åtminstone för de mindre

viktiga av dessa befattningar — borde taga i anspråk kvalificerade pensions­

avgångna officerare. För mera kvalificerat arbete skulle personal ur militär-

befälsstaben under kortare tid kunna ställas till förfogande. Vid telegrafver­

kets distrikt såsom militärassistenter tjänstgörande pensionsavgångna office­

rare borde av i yttrandet närmare angivna skäl bibehållas.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett, att forskningsverk­

samheten borde inordnas i en särskild sektion för taktisk och teknisk ut­

veckling i försvarsstaben.

Inspektören för kustartilleriet har uttalat, att de befattningar vid försvars­

staben, som avsåges för marinen, borde vara lika tillgängliga för kustartilleri-

officerare och sjöofficerare. Det borde föreskrivas, att en av de fyra beställ­

ningarna för försvarsattachéer ur marinen normalt skulle avses för officer ur

kustartilleriet. Därjämte borde en av officerarna på utrikesavdelningen lik­

som en av aspiranterna kommenderas från kustartilleriet. Slutligen borde

föreskrivas, att på marinavdelningen tjänstgörande kustartilleriofficer borde

vara regementsofficer.

Till innehållet i luftfartsstyrelsens yttrande i vad avser inrättande av en

militärbyrå inom styrelsen återkommer jag vid behandlingen av flygvapnets

ledande organ.

10 —404

48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

145

146

Statens lönenämnd har ansett, att det knappast förelåge anledning att i ett

så ringa antal län som kommittén avsett behålla militärassistentbefattningar

för pensionsavgångna officerare.

Enligt statsverkens ingenjörförbunds mening borde man med hänsyn till

de goda erfarenheter, som vunnits genom placering av mariningenjörer vid

beskickningen i Washington, i de inom krigsmaterielutvecklingen ledande

staterna placera armé-, marin- och flygingenjörer såsom tekniska försvars-

attachéer. Dessutom borde, för sammanställning och behandling av rappor­

ter från nämnda attachéer samt från försvarets forskningsanstalt och från

civila forskningsinstanser inkomna forskningsresultat, kvalificerade tekniker

placeras även inom försvarsstaben.

önskvärdheten av tillgång till tekniska försvarsattachéer har framhållits

även av svenska teknologföreningen och försvarsväsendets civilmilitära ingen­

jörers förbund.

Departementschefen.

Såsom framgår av den i det föregående lämnade redogörelsen har försvars-

kommittén föreslagit en särskild undersökning rörande frågan om försvars­

stabens organisation. Organisationen icke blott av försvarsstaben utan även

av högkvarteret i övrigt sammanhänger emellertid i viss mån med den centrala

försvarsförvaltningens organisation. Med hänsyn härtill och då en allmän över­

syn av högkvarterets organisation kan visa sig erforderlig i samband med att

1946 års militära förvaltningsutredning slutför sin verksamhet, synes mig an­

ledning föreligga att nu låta med den av försvarskommittén ifrågasatta sär­

skilda undersökningen anstå.

I avbidan på en sådan översyn som nyss antytts torde den nu tillämpade

organisationen alltjämt i stort sett böra gälla, dock med de ändringar, som

kunna betingas av den i det föregående föreslagna organisationen av den högsta

militära ledningen, och av sådana rationaliseringsåtgärder som lämpligen

kunna vidtagas.

De förslag till jämkningar i försvarsstabens organisation, som försvars­

kommittén framlagt, kan jag i huvudsak biträda. I följande hänseenden ha

förslagen dock givit mig anledning till särskilda uttalanden.

I likhet med försvarskommittén anser jag, att forskningsofficeren bör ingå

i försvarsstaben men kan icke biträda överbefälhavarens förslag om inrät

tände av en särskild forskningsavdelning.

I anledning av vad överbefälhavaren anfört räknar jag icke med någon sär­

skild upplysningsavdelning. Dess uppgifter böra omhänderhavas av press- och

filmavdelningen.

Mot personalens rekrytering till och anställning vid försvarsstaben enligt

försvarskommitténs förslag har jag intet att erinra. Av naturliga skäl kan det

emellertid icke fastslås, att beställningarna på försvarsstabens stat under alla

omständigheter skola besättas med lika antal officerare ur de tre försvarsgre­

narna. Den föreslagna anordningen skapar dock möjligheter till en önskvärd

jämnare rekrytering ur försvarsgrenarna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

147

På skäl, som av överbefälhavaren anförts, biträder jag av honom framlagt

förslag om bibehållande av det nuvarande antalet officerare vid armé- och

inrikesavdelningarna. Vidare synes det nuvarande antalet militärassistenter

vid telegrafverket och kaptener i järnvägstjänst tills vidare böra bibehållas.

Då en utredning rörande försvarsväsendets radioanstalts omfattning och

organisation för närvarande pågår, är jag icke beredd att nu föreslå någon

väsentlig ändring härutinnan. Av samma skäl finner jag ej anledning nu till­

styrka av kommittén framlagt förslag, att särskilda anslag för anstalten skola

uppföras i riksstaten.

Frågan huruvida militärassistenterna vid länsstyrelserna böra vara aktiva

officerare eller ej torde komma att ytterligare behandlas i samband med den

översyn av länsstyrelsernas organisation, om vilken chefen för inrikesdeparte­

mentet nyligen föranstaltat. Med hänsyn härtill synes någon ändring i den

nuvarande militärassistentorganisationen icke för närvarande böra vidtagas.

Jag föreslår därför, att liksom hittills 14 kaptener upptagas på försvarsstabens

stat såsom militärassistenter vid länsstyrelserna.

I överensstämmelse med civilförvaltningens förslag torde förvaltaren i

kassatjänst vid försvarsstaben åtminstone tills vidare böra kvarstå på dennas

stat.

Till frågan om ändrad löneställning för viss militär och civil personal

återkommer jag vid anmälan av frågan om avlönings- in. fl. anslag för budget­

året 1948/49.

3.

De centrala förvaltningsmyndigheterna.

För sv ar skommittén.

Kommittén har anfört, att även om det i nuvarande läge, innan 1946 års

militära förvaltningsutredning fullgjort sitt uppdrag att verkställa översyn

av försvarets centrala förvaltningsmyndigheters organisation, icke vore möj­

ligt att överblicka i vad mån en begränsning av försvarskrafterna i enlighet

med försvarskommitténs förslag kunde komma att möjliggöra inskränkningar

i den nuvarande centrala förvaltningsorganisationen, kommittén likväl an­

sett en sådan utveckling icke vara utesluten. Kommittén har därför räk­

nat med att de sammanlagda kostnaderna för försvarets centrala förvalt­

ningsmyndigheter småningom skulle komma att nedgå. De härutinnan i kost­

nadsberäkningarna upptagna beloppen vore dock att betrakta såsom enbart

uppskattade.

I särskilt yttrande har kommittéledamoten von Heland framhållit,

att de rena organisationskostnaderna skulle kunna nedbringas, om beslutande­

rätten i olika frågor delegerades till lägre instanser. Jämväl olika rationalise­

ringar skulle kunna bidraga till nedbringande av organisationskostnaderna.

Remissyttranden.

Arméförvaltningen och marinledningen ha ansett det osäkert, om kostna­

derna för de centrala förvaltningsmyndigheterna kunde så avsevärt begränsas

som försvarskommittén föreslagit.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

148

Å andra sidan har 1946 års militära förvaltningsutredning i likhet med för-

svarskommittén ansett möjligt att räkna med en minskning av de samman­

lagda avlönings- och omkostnaderna för de centrala förvaltningsmyndig­

heterna, Det vore anledning antaga, att väsentliga besparingar skulle stå att

vinna såväl inom den centrala förvaltningen som på andra håll inom de mili­

tära ledningsorganen, därest det militära försvaret närmare sammanfördes

till en enhet.

Krig smat erielmrkel har påpekat, att på flera viktiga förvaltningsområden,

framför allt materielanskaffningens, kontrollens och förrådshållningens, ska­

pats en blandorganisation med dubbel, i vissa fall flerdubbel personaluppsätt­

ning för samma arbetsuppgifter med därav följande höga personalkostnader.

Med hänsyn till att förvaltningsutredningens resultat av nu pågående översyn

av de centrala förvaltningsmyndigheterna icke torde komma att framläggas

förrän till 1950 års riksdag, komrne nuvarande förvaltningsorganisation att bli

bestående under minst två år efter det den nya försvarsordningen börjat

genomföras. Verket ansåge dock att — utan några större organisatoriska

ingripanden — kostnaderna för de centrala förvaltningsmyndigheternas orga­

nisation skulle kunna nedbringas under de närmaste åren. De besparingar,

som därmed gjordes, borde användas till förbättring och utökning av för­

svarets materiel eller till skapande av ökade förutsättningar för materielför-

sörjningen under ett eventuellt krig. Därtill komme att, då en betydande del

av förvaltningspersonalen inginge i de militära befälskadrerna, förvaltnings­

apparatens omfattning ej vore utan inflytande på omfattningen av erforder­

liga befälskadrer inom försvaret. Enligt verkets mening komme försvaret,

därest försvarskommitténs förslag genomfördes, att bestå av, å ena sidan,

staber och förband, dimensionerade från vissa 1947 aktuella utgångspunkter,

och, å andra sidan, för de närmaste åren en förvaltningsapparat, dimensionerad

både ur de för 1942 års försvarsordning och för 1936 års försvarsordning

gällande utgångspunkterna.

Verket har på grund härav ifrågasatt, om icke försvarsreformen och för-

valtningsrelormen borde genomföras i ett sammanhang. För att inom nuva­

rande förvaltningsorganisations ram åstadkomma besparingar genom att

undanröja dubbelorganisation och dubbelarbete borde ett särskilt organ in­

rättas för samordning av förvaltningsåtgärderna försvarsgrensförvaltningarna

emellan liksom mellan dessa och de för försvaret gemensamma förvaltnings­

organen.

Departementschefen.

Ehuru den pågående förvaltningsutredningen icke kan beräknas bli slutförd

inom den närmaste tiden, kan jag icke biträda krigsmaterielverkets förslag,

att ett särskilt organ redan nu skall inrättas för samordning av förvaltnings­

åtgärderna de olika centrala myndigheterna emellan. Under hand inhämtade

upplysningar synas mig nämligen giva anledning förvänta, att vissa förenk­

lingar i förvaltningsorganisationen skola bli möjliga att vidtaga allteftersom

utredningsarbetet fortskrider.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

149

B. Den militärterritoriella indelningen.

Enligt den genom 1942 års försvarsbeslut fastställda och i stort sett allt­

jämt gällande ordningen indelas riket i lantmilitärt hänseende i sju militär­

områden och dessa i sin tur i ett antal, ursprungligen 31 (i fred 28), lantmili-

tära och 4 marina försvarsområden, de senare i sig innefattande kustartilleri­

försvaren på fastlandet. Territorialvattnet vid rikets kuster indelas i sjömili-

tärt hänseende i 6 marindistrikt. I dessa ingå även de marina försvarsom­

rådena jämväl till den del de icke utgöras av territorialvatten. I flygmilitärt

hänseende slutligen indelas landet i 5 flygbasområden.

Det territoriella befälet utövas, över militärområde av militärbefälhavare,

över marindistrikt av marindistriktschef, över flygbasområde av flygbasom­

rådeschef och över försvarsområde av försvarsområdesbefälhavare. Nämnda

befälhavare och chefer biträdas envar av en stab.I fred sammanföras dock vissa

försvarsområden två och två under en gemensam försvarsområdesbefälhavare och

stab. Ett undantag från nämnda befälsindelning utgör VII. militärområdet, där

militärbefälhavaren tillika är chef för Gotlands marindistrikt med en gemensam

stab till sitt förfogande. Chefer för de marina försvarsområdena äro cheferna

för kustartilleriförsvaren med för kustartilleriförsvaret och försvarsområdet

gemensam stab. För att säkerställa enhetligt befäl vid försvar mot invasion

kan marindistriktschef, i den mån överbefälhavaren så förordnar, underställas

militärbefälhavare i vad rör marint försvarsområdes försvar. I nu gällande

planläggning är så även fallet beträffande samtliga marina försvarsområden

i vad avser deras försvar med stridskrafter ur armén och kustartilleriet.

I skrivelse den 11 januari 1946 framlade överbefälhavaren ett på grund av

det ändrade militärpolitiska läget och erfarenheterna från beredskapstiden

utarbetat förslag till reviderad militärterritoriell indelning. Förslaget byggde

på att den militärterritoriella indelningen i krig och fred borde i möjligaste

mån överensstämma dels sinsemellan, dels med den civiladministrativa indel­

ningen, varjämte de olika militära indelningarna av riket borde bringas till

största möjliga överensstämmelse. De marina försvarsområdenas nuvarande

särställning borde upphöra. Antalet territoriella staber såväl i fred som i

krig borde i möjligaste mån nedbringas, varigenom personal och kostnader

kunde sparas.

Förslaget innebar, att den gällande indelningen i militärområden skulle

bibehållas men att vissa förskjutningar skulle göras i gränsdragningen mellan

vissa av dem. Även gränserna för marindistrikten skulle regleras så att de

sammanfölle med militärområdesgränser. Detta föranledde, bland annat, för­

slag om sammanslagning av Öresunds marindistrikt med Sydkustens marin­

distrikt. Flygbasområdenas gränser borde ändras så att största möjliga

överensstämmelse erhölles med militärområdena.

I fråga om försvarsområdena föreslogs en sammanslagning av områden, så

att antalet områden skulle minska i krig från 35 till 29 och i fred från 28

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

till 21, samt att de marina försvarsområdena skulle utgå ur marindistrikten

och tillföras militärområdena, där de i territoriellt hänseende skulle inordnas

i försvarsområdesindelningen. Vidare föreslogs, att vissa »krigshamnar»

skulle inrättas för att ur marinoperativ synpunkt säkerställa, att marina chefer

finge erforderligt inflytande på verksamheten inom vissa för flottans opera­

tioner betydelsefulla områden.

1945 års försvarskommitté, som yttrade sig över överbefälhavarens förslag,

\ille då icke taga ställning till detsamma i vidare mån än som rörde en sam­

manslagning av lantmilitära försvarsområden eller en ändrad gränsdragning

mellan försvarsområden, allt inom ramen för gällande militärområdesindel­

ning.

Överbefälhavarens förslag förelädes riksdagen i propositionen 1946:120,

där en närmare redogörelse lämnades för förslaget. I propositionen förordades

en ändring av försvarsområdesindelningen i enlighet med vad försvarskom-

mittén tillstyrkt. Med bifall till propositionens hemställan i förevarande del

bemyndigade riksdagen (skr. nr 365) Kungl. Maj:t att genomföra omorganisa­

tionen av den lantmilitära indelningen i försvarsområden.

I anslutning till vad sålunda angivits i förenämnda proposition har genom

kungörelse den 28 juni 1946 (SFS nr 555) antalet försvarsområden fastställts

till 28 lantmilitära, av vilka 8 i fred skola ha befälhavare och stab gemen­

samma med annat försvarsområde, och 4 marina.

I den promemoria, som fanns fogad vid försvarskommitténs förenämnda skri­

velse den 14 juni 1946 med hemställan om utredning genom överbefälhavarens

försorg av tre kostnadsalternativ, berördes bland annat frågan om möjlig­

heterna att förenkla den militärterritoriella indelningen samt att i större ut­

sträckning anordna centrala och territoriella staber samt verkstäder, förråd

m. m. såsom för försvaret gemensamma organ. Med anledning härav uppdrog

överbefälhavaren åt en särskild kommitté att verkställa utredning beträffande

dessa möjligheter i fråga om territoriella staber samt verkstäder, förråd m. m.

Den sålunda tillsatta kommittén har i vad rör de territoriella staberna kom­

mit till det resultatet, att en ökad samverkan mellan de chefer jämte staber,

6om regionalt företräda armén, marinen och flygvapnet, skulle vara till be­

stämd fördel för försvarsverksamhetens effektivitet. En sådan ökad samverkan

kunde bäst vinnas genom ett lokalt samordnande av ifrågavarande chefer och

staber. I princip borde ett sådant samordnande avse sidoordnade regionala

myndigheter ur olika försvarsgrenar och omfatta militärbefälhavare, marin-

distriktschefer och flygbasområdeschefer jämte staber. En förutsättning för

att den lantmilitära och sjömilitära verksamheten samt flygbasområdesverk­

samheten inom militärområden, marindistrikt och flygbasområden skulle kunna

på ett tillfredsställande sätt samordnas vore bland annat, att största möjliga

överensstämmelse i fråga om gränserna för ifrågavarande områden vore för

handen. I syfte att skapa en sådan gränsöverensstämmelse ansåg sig nyss­

nämnda kommitté böra föreslå vissa ändringar i den av överbefälhavaren tidi­

gare föreslagna militärterritoriella indelningen. Ett genomförande av de före­

151

slagna ändringarna skulle medföra fullt sammanfallande gränser för militär­

områden, marindistrikt och flygbasområden, dock att Ostkustens marindistrikt

skulle komma att omfatta två militärområden (IY. och V.) och Norra flygbas­

området likaledes två militärområden (II. och V.).

Med utgångspunkt från en sålunda reviderad militärterritoriell indelning

har den av överbefälhavaren tillsatta kommittén förordat, att militärbefäls-,

marindistrikts- och flygbasområdesstaber skulle samordnas i krig och fred

inom områden, där möjligheter förelåge att till samma ort sammanföra led­

ningen av de olika försvarsgrenarnas verksamhet.

De samordnade staberna borde organiseras såsom kombinerade staber, be­

stående dels av en militärbefälsstab, en marindistriktsstab och en flygbas-

områdesstab, vardera under ledning av en stabschef, dels av ett antal gemen­

samma avdelningar, som administrativt sorterade under stabschefen vid mili-

tärbefälsstaben, såvida icke de lokala förhållandena till annat föranledde. I

fråga om den inbördes lydnadsställningen för militärbefälhavare, marin-

distriktschefer och flygbasområdeschefer skulle ingen ändring ske, såvida

icke för visst fall annorlunda bestämdes. Under förutsättning, att en sam­

ordning kunde ske i avseende å plats och lokaler, bedömdes gemensam hand­

läggning vara möjlig av ärenden rörande luftförsvar, underrättelsetjänst,

signaltjänst, viss underhållstjänst, personalvård, själavård, rättsväsende och

säkerhets (polis) tjänst, samarbete med civila myndigheter, expeditionstjänst

samt vakt och ordonnanstjänst m. m.

Formen med helt sammanslagna staber har övervägts inom kommittén

och i princip förordats av representanter för armén och kustartilleriet men

avstyrkts av ledamöter, tillhörande flottan, marinintendenturkåren och flyg­

vapnet.

I fråga om gemensam förrådshållning och anordnande av för försvaret

gemensamma verkstäder har nämnda kommitté funnit, att möjligheter här­

till funnes i jämförelsevis stor utsträckning, varigenom stora besparingar stode

att vinna. Kommittén har ansett, att en permanent samarbetskommitté

borde tillsättas för att i samverkan med statens organisationsnämnd närmare

undersöka härmed sammanhängande frågor.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har anfört, att det enligt kommitténs mening vore synner­

ligen betydelsefullt, att största möjliga överensstämmelse åvägabragtes mellan

rikets olika militära indelningar. De förslag, som överbefälhavaren därutin-

nan tidigare framlagt, vore ett steg i denna riktning. Den samordning av led­

ningen för de olika försvarsgrenarnas verksamhet inom respektive territoriella

områden, som visat sig möjlig, vore enligt försvarskommitténs mening ägnad

att främja samarbetet mellan försvarsgrenarna och skulle jämväl medföra be­

sparingar. Mest rationellt vore ur dessa synpunkter, om en fullständig sam­

manslagning av de territoriella staberna kunde komma till stånd. Man borde

inrikta sig på en sådan lösning av frågan, även om den föreslagna samord­

ningen i lokalt avseende härvid genomfördes såsom en första åtgärd. Då före­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

152

varande spörsmål alltjämt vore under utredning inom den högsta militära

ledningen, hade kommittén ansett sig nödsakad att inskränka sig till att an­

giva sin allmänna syn på detsamma och funnit sig hänvisad till att vid sina

beräkningar utgå från att den nuvarande organisationen med vissa förordade

ändringar bibehölles såsom ett provisorium.

Vad anginge frågan om möjligheten att åstadkomma gemensam förråds-

hållning m. m. i ökad omfattning ansåge kommittén, att de möjligheter här­

till, som enligt de verkställda utredningarna borde förefinnas, också borde

tillvaratagas. Därest den pågående översynen av försvarets centrala förvalt­

ningsmyndigheters organisation skulle resultera i ett ytterligare samordnande

av försvarets förvaltning, komme uppenbarligen anordnandet av gemensamma

förråd och verkstäder att i motsvarande mån underlättas.

I de särskilda yttrandena har förevarande fråga berörts av kom­

mittéledamoten von Heland och konteramiral Ericson.

von Heland har ansett en fullständig sammanslagning av de territoriella

staberna mest rationell ur såväl besparings- som effektivitetssynpunkt.

Ericson har ansett en samordning av de territoriella staberna ägnad

att främja samarbetet mellan försvarsgrenarna. En sådan samordning

borde, där förutsättningar härför förelåge, ske i någon form av kombinerade

staber. En sammanslagning av staberna vore däremot enligt Ericsons mening

felaktig, enär verksamheten vid de olika försvarsgrenarna måste ledas av var

för sig sakkunniga och ansvariga chefer.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har i princip anslutit sig till försvarskommitténs förslag

rörande den militärterritoriella indelningen. Med hänsyn till pågående utred­

ningar inom högkvarteret rörande kustartilleriets och luftbevakningens ställ­

ning samt sammanslagning av territoriella staber syntes slutlig ställning till

frågan böra fattas först, sedan dessa utredningar slutförts. Dock borde sam­

manslagning av Öresunds och Sydkustens marindistrikt genomföras obero­

ende härav.

Chefen för armén har ansett det betydelsefullt, om största möjliga över­

ensstämmelse kunde åvägabringas mellan rikets olika militära områdesindel­

ningar. Starka skäl talade för en enhetlig territoriell ledning av försvaret

med sammanslagna staber under en chef. övergångsvis borde kombinerade

staber organiseras. I avvaktan på mera fullständig utredning härom liksom

slutförande av undersökningarna rörande kustartilleriets och luftbevakningens

ställning i försvarsorganisationen vore arméchefen icke beredd att nu för­

orda ett genomförande härav.

Marinledningen har ansett den föreslagna militärterritoriella indelningen

i åtskilliga avseenden icke vara ändamålsenlig. Hela denna fråga borde upp­

tagas till prövning efter slutförande av nu pågående utredningar i hithörande

ämnen. Intill dess borde nu gällande indelning och befälsförhållanden bibe­

hållas, dock att Öresunds marindistrikt oberoende av nämnda utredningar

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

153

kunde sammanslås med Sydkustens marindistrikt. För underlättande av sam­

arbetet mellan de regionala militära myndigheterna vore det betydelsefullt,

om de territoriella staberna, där så vore möjligt och lämpligt, kunde lokalt

sammanföras. Stabernas sammanslagning motsatte sig marinledningen be­

stämt såsom en teoretisk konstruktion utan verklighetsunderlag och ägnad att

fördröja och försvåra ledningen inom respektive ansvarsområden. Vid krig

måste varje stab var för sig vara fullt funktionsduglig.

Jämväl chefen för flygvapnet har funnit, att största möjliga överensstäm­

melse borde åvägabringas mellan rikets olika militärterritoriella indelningar.

Det vore emellertid anmärkningsvärt, att försvarskommittén kunnat göra

ett så starkt uttalande för sammanslagna staber utan att ha tagit del av

någon fullständig utredning av denna fråga. En sådan utredning skulle med

säkerhet leda till den slutsatsen, att ingenting stode att vinna med samman­

slagna men väl med — där förhållandena det medgåve — till samma plats

förlagda och samverkande s. k. kombinerade staber. En fullständig utred­

ning borde göras i samband med att frågan om luftförsvarets enhetliga orga­

nisation toges upp till prövning. I avvaktan härpå borde någon ändring av

den flygterritoriella indelningen ej komma till stånd.

I detta sammanhang borde uppmärksammas, att försvarets enhetliga led­

ning icke i första rummet vore en geografisk fråga. För att kunna utnyttja

flygstridskrafternas rörlighet och förmåga till snabb kraftkoncentration i

vilken riktning som helst vore det nödvändigt att sammanhalla dessa i opera­

tiva enheter, som icke vore geografiskt bundna utan sammanhållna under en­

hetlig ledning, nämligen chefen för flygvapnet i högkvarteret. Alla krigs­

erfarenheter talade för en sådan organisation.

Övriga remissmyndigheter, som yttrat sig i denna fråga, ha haft delade

meningar om möjligheterna att helt samordna de territoriella staberna, var­

för ytterligare 'utredning härom borde verkställas. Civilförsvarsstyrelsen och

vissa länsstyrelser ha understrukit vikten av att län och försvarsområde i

möjligaste mån borde sammanfalla. En sådan åtgärd vore ägnad att under­

lätta samarbetet mellan länsstyrelserna och de militära myndigheterna. Från

vissa håll ha detaljerinringar framförts mot föreliggande förslag beträffande

den militärterritoriella indelningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Med hänsyn till att fullständig utredning rörande den militärterritoriella

indelningen, kustartilleriets och luftförsvarets ställning inom försvarsorga­

nisationen samt frågan om samordning av de territoriella staberna ännu icke

förebragts är jag icke nu beredd att taga definitiv ställning till här ifrågavaran­

de spörsmål. Jag utgår därför från att nuvarande militärterritoriella indelning

tills vidare i stort sett bibehålies i oförändrat skick. Till frågan om viss jämk­

ning i nuvarande marindistriktsindelning återkommer jag i det följande.

154

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

C. Kustartilleriets ställning inom försvarsorganisationen.

Överbefälhavaren har genom en särskild kommitté, bestående av före­

trädare för försvarsstaben, armén, arméförvaltningen, flottan, kustartilleriet,

marinförvaltningen, flygvapnet och flygförvaltningen låtit utreda frågan om

kustartilleriets ställning inom försvaret. Denna kommitté har enhälligt för­

ordat, att kustartilleriets territoriella luftvärn skulle överföras till armén.

Kommitténs flertal har dessutom föreslagit, att även kustartilleriet i övrigt

skulle överföras till armén och där med bibehållen särart bilda ett särskilt

truppslag. Företrädarna för flottan och marinförvaltningen ha däremot ansett,

att kustartilleriet med undantag av dess territoriella luftvärn borde bibehållas

inom marinen. De av nämnda kommittés ledamöter slutligen, som företrädde

flygvapnet och flygförvaltningen, ha såsom sin mening uttalat, att frågan om

kustartilleriets ställning måste göras beroende av försvarets kommande ut­

formning i stort. Sedan överbefälhavaren inhämtat yttranden över den så­

lunda verkställda utredningen, har han låtit närmare undersöka de organisa­

toriska, ekonomiska och förvaltningsmässiga konsekvenserna av att kust­

artilleriet överfördes till armén.

F ör svar skommittén.

I avvaktan på överbefälhavarens slutliga ställningstagande i frågan har

försvarskommittén funnit sig böra räkna med att kustartilleriet tills vidare

skulle kvarsta i marinen utom vad angår det territoriella luftvärnet, som

ansetts böra överföras till armén.

Frågan har berörts i vissa till försvarskommitténs betänkande fogade sär­

skilda yttranden.

Kommittéledamoten Hagberg har ansett, att kustartilleriets överförande

till armén skulle innebära betydande ekonomiska fördelar.

Kommittéledamoten von Heland har anfört, att frågan om sammanslag­

ning av kustartilleriet och flottan icke gjorts till föremål för särskild utred­

ning, men att en sådan lösning måhända skulle vara mera rationell än ett över­

förande av kustartilleriet till armén.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har ansett, att kustartilleriet, inbegripet dess nuvarande

luftvärn, borde kvarstå som ett vapenslag inom marinen i avvaktan på slut­

förandet av pågående utredning inom högkvarteret rörande vapnets ställning

inom försvarsorganisationen.

Marinledningen har såsom sin bestämda mening uttalat, att kustartilleriet

med sitt nuvarande luftvärn alltjämt borde kvarstå i marinen.

Inspektören för kustartilleriet har ansett, att det för personalens arbetsro

vore till fördel, om frågan om kustartilleriets ställning definitivt kunde av­

göras. Med hänsyn till rådande utrikespolitiska läge borde frågan om en över­

flyttning för närvarande icke upptagas till behandling.

155

Chefen för armén har ansett kustartilleriets överföring till armén vara nöd­

vändig, därest icke frågan om en ändamålsenlig krigsplanläggning och ratio­

nell ledning i krig av det territoriella försvaret kunde lösas på andra vägar.

Militärbefälhavarna för 1., IV. och VII. militärområdena ha ansett, att

kommittén bort föreslå vapnets överförande till armén.

Statens organisationsnämnd har anfört, att kustartilleriet snarast borde

överföras till armén. Hittills gjorda undersökningar hade bestyrkt riktigheten

härav.

Departementschefen.

Med hänsyn till det läge, vari utredningen rörande kustartilleriets ställning

inom försvarsorganisationen för närvarande befinner sig, är jag icke nu beredd

att taga slutlig ställning till denna fråga. Jag förutsätter således, att kustartil­

leriet i sin helhet alltjämt tills vidare skall kvarsta sasom ett särskilt "vapen­

slag inom marinen.

D. Luftförsvaret.

Det militära luftförsvaret består av jaktflyg, luftvärn och luftbevakning.

Medan jaktflyget organisatoriskt ingår i flygvapnet, äro luftvärnet och luft­

bevakningen uppdelade på alla tre försvarsgrenarna.

Överbefälhavaren har genom en av honom tillsatt luftförsvarskommitté

låtit utreda, hur en enhetlig ledning av luftförsvarets skilda grenar skulle

kunna åstadkommas och vilka organisatoriska konsekvenser en omläggning

av nuvarande system skulle få. Luftförsvarskommittén har kommit till den

uppfattningen, att ett sammanförande av allt luftförsvar — jaktflyg, luftvärn

och luftbevakning — under chefen för flygvapnet ur många synpunkter vore

fördelaktigt. Konsekvenserna av att överföra luftvärnet till flygvapnet skulle

emellertid i flera hänseenden bli mycket vittgående, varför luftförsvarskom­

mittén förordat ytterligare utredning härom genom försvarsgrenschefernas

försorg. Däremot har luftförsvarskommittén föreslagit, att luftbevakningen

snarast skall överföras till flygvapnet. Hithörande spörsmål ha varit föremål

för närmare bearbetning inom högkvarteret och överbefälhavaren har i skri­

velse till Kungl. Maj:t den 19 februari 1948 föreslagit, att all luftbevakning

skall sammanföras till flygvapnet. Frågan om ett enhetligt luftförsvar bear­

betas för närvarande inom högkvarteret. 1

1. Luftförsvarets organisation.

Försvarskommittén.

Kommittén har framhållit, att erfarenheterna från kriget visat, att starka

skäl talade för en enhetlig ledning av luftförsvarets skilda grenar i såväl fred

som krig. Då hithörande spörsmål vore föremål för bearbetning inom hög­

kvarteret och några av utredningen betingade förslag ännu ej framlagts, funne

kommittén ej anledning närmare ingå på denna fråga. Försvarskommittén för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

156

utsatte, att de förslag' till effektivisering av nuvarande luftförsvarsorganisa­

tion, vartill behandlingen inom högkvarteret kunde komma att leda, succes­

sivt skulle föreläggas Kungl. Maj:t.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har erinrat om den pågående utredningen av frågan om

ett enhetligt luftförsvar.

Chefen för flygvapnet har anfört, att hela landets försvar gentemot luft­

anfall vore ett av huvuddragen i försvarsordningen. Detta försvar utgjordes

av jaktflyg, luftvärn och luftbevakning, vartill komme attackflyg för motanfall.

Det syntes ur luftförsvarets synpunkt avgjort fördelaktigast att sammanföra

dess tre militära beståndsdelar till en försvarsgren, benämnd »luftförsvaret».

Frågan om luftvärnets ställning vore emellertid så komplicerad, att den

krävde ytterligare ingående utredning.

Chefen för flygvapnet har i detta sammanhang även erinrat om och med

exempel från kriget belyst civilförsvarets betydelse som komplement till det

militära luftförsvaret. Beredskapen mot en förödande luftkrigföring mot hem­

ortens försörjning och kommunikationer krävde, att landets totala levande

värnkraft uppdelades mellan krigsmakten och civilförsvaret efter ingående

behovsprövning.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att frågan om ett enhetligt

luftförsvar nära sammanhängde med en ur många synpunkter erforderlig revi­

dering av försvarsgrensbegreppet i och för sig. Då den av överbefälhavaren

tillsatta luftförsvarskommittén undvikit att beröra detta påtagliga förhållande,

vore enligt nämndens mening den av ifrågavarande kommitté gjorda utred­

ningen motsatsen till förutsättningslös. Utredningen gåve enligt nämndens

mening uppenbart vid handen, att försvarsgrensindelningen i sin nuvarande

utformning principiellt utgjorde ett bestämt hinder för en i alla avseenden

tillfredsställande lösning av denna liksom av ett flertal andra för vårt försvar

betydelsefulla frågor. Luftförsvarskommittén hade utgått från att enheten i

luftförsvaret endast kunde tillgodoses genom en omflyttning av verksam­

heten försvarsgrenarna emellan. Man hade härvid icke tagit hänsyn till där­

med förenade konsekvenser för det regionala försvaret. I den regionala in­

stansen skulle salunda erhallas en tvåhövdad ledning, en för markförsvaret

och en för luftförsvaret. Det hade sedan lång tid tillbaka varit en strävan

inom armén att stärka den regionala chefens — militärbefälhavarens __befo­

genheter i syfte att kunna tillerkänna denne ett verkligt ansvar för försvaret

av vederbörande riksdel. Krigserfarenheterna hade enligt nämndens mening

skärpt betydelsen av att det i spetsen för varje militärområde stode en chef

med ansvar och därmed följande befogenheter för verksamheten vid samtliga

försvarets förband inom vederbörligt område i såväl fred som krig. Föreslaget

överförande av kustartilleriet från marinen till armén vore ett steg i denna

riktning. Ett överförande av luftvärnet från armén till flygvapnet skulle där­

emot verka i motsatt riktning. Luftvärnet vore dessutom enligt nämndens

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

157

mening ett till hela sitt väsen armébetonat truppslag. Enheten i det regionala

försvaret, i vilket luftförsvaret inginge som en oskiljaktig del, skulle sönder­

brytas i syfte att få fram enhet i den enligt nämndens mening begränsade verk­

samhet, som av luftförsvarskommittén givits beteckningen luftförsvar. Vid sitt

ställningstagande syntes luftförsvarskommittén även i hög grad ha påverkats av

benägenheten att i fredstid överskatta flygstridskrafterna, vilket otvivelaktigt

lett till bristande förståelse för den lantmilitära verksamhetens dominerande

betydelse.

2.

Luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen.

För sv ar sk o mmitt én.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har kommittén i avbidan på

slutförandet av högkvarterets utredning icke närmare ingått på frågan om

luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen. Försvarskommittén

har emellertid tagit upp frågan om luftbevakningens modernisering. Härför

redogöres närmare vid behandlingen av flygvapnets organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har anfört, att en effektiv luftbevakning vore en ound­

gänglig förutsättning för såväl det militära som det civila försvarets verk­

samhet och därmed även för det civila livets fortgång under krig. Hen fort­

gående tekniska utvecklingen av luftstridsmedlen krävde en motsvarande an­

passning av luftbevakningen och jaktstridsledningen med sannolikt ökade krav

på teknisk utrustning.

Överbefälhavaren har i sin sedermera överlämnade skrivelse med förslag

angående luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen anfört i

huvudsak följande.

Luftbevakningen uppsattes för närvarande av samtliga försvarsgrenar,

nämligen huvuddelen av den optiska luftbevakningen av armén, ett antal

observationsorgan m. m. av marinen samt radarluftbevakningen ävensom rörliga

jaktluftbevakningsstationer av flygvapnet. Inom armén vore försvarsområdes-

staberna organiserande myndigheter för luftbevakningsförbanden. Personalen

vore truppregistrerad vid infanteriregementena. Yiss utbildning, även frivillig

sådan, ägde rum vid luftvärnet. För handläggning av utbildningsfrågor inom

arméledningen funnes vid luftvärnsinspektionen endast en tillfälligt anställd

värnpliktig officer. Krigsplanläggningen inom högkvarteret åvilade försvars­

staben, som även — i brist på sakkunnig personal inom försvarsgrensstaberna

— ledde den påbörjade moderniseringen och effektiveringen av luftbevak­

ningen. Det regionala krigsplanläggningsarbetet ombesörjdes av militärbefäls-

staberna, där närmast luftvärnsofficeren handlade luftbevakningsfrågor.

Av det sagda framginge nackdelarna med den nuvarande ordningen. Luft­

bevakningen saknade egentlig fredsorganisation. Då dess olika delar upp­

sattes av olika försvarsgrenar, kunde enhetlig ledning icke åstadkommas, vare

sig i krig eller i fred. I och med att radar tillkommit i luftbevakningsorganisa-

tioncn, måste den organisatoriskt sammankopplas med den optiska luftbevak­

ningen. Radarorganisationen hade vuxit fram vid flygvapnet och dess förband

158

uppsattes av denna försvarsgren. Yad slutligen jaktförsvaret beträffade liade

chefen för flygvapnet, som numera med jaktflygets dominerande ställning

fått dettas ledning till huvuduppgift, nu intet inflytande på huvuddelen av luft­

bevakningen, varav jaktverksamheten vore beroende. Även attackflyget komme

för sitt operativa uppträdande att bli alltmera beroende av luftbevakningen.

Med hänsyn till det nära sammanhanget mellan luftbevakningen och jaktstrids-

ledningen borde en gemensam ledning skapas för dessa verksamhetsgrenar.

Luftbevakningen borde därför underställas jaktförsvarets opera tive ledare,

chefen för flygvapnet, och erhålla en fast fredsorganisation.

Även om luftbevakningens freds- och krigsorganisation samt dess ställning

i förhållande till försvarsgrenscheferna nu utretts, återstode likväl vissa

frågor beträffande befälsförhållandena m. m. att reglera i samband med den

militärterritoriella organisationen i övrigt. Utan att föregripa beslut i dessa

delar, varom förslag framdeles avsåges skola avgivas, syntes det emellertid

nödvändigt att utan vidare dröjsmål skapa en fast fredsorganisation för luft­

bevakningen samt igångsätta en effektiv och modern luftbevakningsutbildning

för värnpliktiga och frivilliga. Endast härigenom kunde arbetet med luftbe­

vakningens modernisering och dess fortlöpande funktionsduglighet i krig

säkerställas.

Skrivelsen utmynnade i förslag till luftbevakningens ordnande i huvudsak

innebärande att luftbevakningens ledning i krig och fred ävensom krigsförbere­

delsearbetet skulle åvila chefen för flygvapnet och under honom flygbasområ­

descheferna i samråd med respektive militärbefälhavare (motsvarande), åt t inom

flygledningen skulle inrättas en luftbevakningsinspektion, varjämte flygförvalt­

ningen och flygbasområdesstaberna skulle förstärkas med viss personal, att för-

svarsområdesstaberna skulle kvarstå som organiserande och utrustande myndig­

heter för huvuddelen av luftbevakningsförbanden, medan en mindre del (vissa

luftförsvarscentraler) skulle organiseras och utrustas av flygflottiljerna samt

att utbildningen skulle handhavas dels av flygflottiljerna, dels av försvars-

områdesstaberna (huvuddelen av den frivilliga utbildningen).

Kostnaderna för den föreslagna organisationen bleve i stort sett oberoende

av vilken försvarsgren luftbevakningen tillhörde. En sammanställning av kost­

naderna har införts i det föregående under avsnittet Kostnaderna. För den

närmare fördelningen av kostnaderna ävensom för organisationens och ut­

bildningens detaljer redogöres i det följande vid behandlingen av flygvapnets

organisation.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att all luftbevakning snarast borde

sammanföras till flygvapnet. Av chefen för flygvapnet anmält personalbehov

för luftbevakningsorganisationens ledning m. m. framgår av redogörelsen för

flygvapnets fredsorganisation.

C ivilför svar sstyrelsen har framhållit, att en tillräckligt lång förvarningstid

vid luftangrepp vore av största betydelse för att ge befolkningen möjligheter

att uppsöka skyddsrum och för att därmed minska hemortens förluster i män­

niskoliv. Nuvarande luftbevakningsorganisation fyllde icke de krav, som

måste ställas i detta hänseende. Den av försvarskommittén föreslagna luftbe-

vakningsorganisationen vore av vital betydelse för landets möjligheter att

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

tåla ett modernt krigs stora påfrestningar och borde för den sknll genomföras

i snabbast möjliga takt.

Statens organisationsnamnet har i avvaktan på överbefälhavarens seder­

mera avgivna förslag till organisation av luftbevakningen anfört i huvudsak föl­

jande.

Luftbevakningsorganisationen vore till hela sitt väsen en rent lantmilitär

organisation. Det av luftförsvarskommittén framlagda förslaget att sammanföra

all luftbevakning till flygvapnet innebure ett sönderbrytande av enhetligheten

i den militärterritoriella organisationen samt luftförsvarsorganisationens avskil­

jande från föi-svaret i övrigt. Ett dylikt organisationsförslag borde icke ens

ifrågasättas, försåvitt icke alldeles särskilda skäl kunde anföras härför. Gent­

emot vad luftförsvarskommittén anfört till stöd för sitt förslag ville nämnden

framhålla, att den orientering, som luftbevakningen vore avsedd att lämna jakt­

flyget, vore endast en av dess uppgifter och långt ifrån den främsta. Ett bibe­

hållande av luftbevakningen i militärbefälhavarens hand skulle dessutom enligt

nämndens mening på ett lika tillfredsställande sätt säkerställa en intim sam­

verkan mellan luftbevakning och jakt. En förutsättning härför vore givetvis,

att militärbefälhavaren förfogade över kvalificerade organ för att bevaka såväl

jaktflygets som luftvärnets intressen. Luftförsvarskommitténs uppfattning, att

luftbevakningens verksamhet vore en nödvändig förutsättning för jaktflygets

stridsledning och att krigserfarenheterna klart visat betydelsen av nära sam­

verkan mellan jaktflyg och luftbevakning, kunde därför av nämnden ej god­

tagas som motiv för att koncentrera all luftbevakning till flygvapnet.

Den omständigheten, att flygvapenövningarna vore i hög grad beroende av

att luftbevakningen kunde träda i funktion, vore förvisso ett starkt skäl —•

jämte vissa i annat sammanhang anförda — för att avskaffa försvarsgrens-

indelningen och ersätta denna med centrala utbildningsorgan i överbefäl­

havarens hand, varigenom samövningar mellan de olika truppslagen i vid­

sträcktaste bemärkelse kunde komma till stånd utan hindrande försvarsgrens-

gränser, men saknade värde som motiv för att lägga luftbevakningsorganisa­

tionen under flygvapnet.

Att radarluftbevakningen nu tillhörde flygvapnet kunde enligt nämndens

mening ej heller tagas till intäkt för en omläggning av luftbevakningsorga­

nisationen som sådan. Radar — ehuru av annat slag och för andra ändamål

— funnes nämligen även vid luftvärnet.

Yad som anförts av luftförsvarskommittén om att luftbevakningspersona-

lens verksamhet nära sammanhängde med flygförbandens vore enligt nämndens

mening av begränsat värde, eftersom radarluftbevakningen icke baserades på

ögoniakttagelser och då vid övrig luftbevakningsverksamhet endast iden-

tifieringsförmågan vore av värde. Däremot kunde fredsutbildningen under­

lättas genom att förläggas till platser med ständig lufttrafik.

Luftbevakningsutbildningen under de värnpliktigas första tjänstgöring

borde även vid ett bibehållande av nuvarande luftbevakningsorganisation äga

rum vid flygflottiljerna. Instruktörsbehovet för denna utbildning kunde i viss

omfattning tillgodoses av luftvärnet, om man förstärkte luftvärnets personal­

kadrer och därefter kommenderade sådan befälspersonal till tjänstgöring vid

flygförbanden.

Länsstyrelsen i Uppsala län har — med hänsyn till den livsviktiga bety­

delsen av största möjliga förvarningstid för civilförsvaret — kraftigt under­

strukit de synpunkter på luftbevakningens organisation och materielbehov,

som anförts i kommittébetänkandet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

159

160

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Utvecklingen på luftkrigföringens område tyder på att hotet från luften vid

ett nytt krig kommer att bli ännu allvarligare än vad fallet var under det

senaste. Det måste därför vara av särskild vikt, att luftangreppsmedlens

snabba utveckling följes av motsvarande utveckling i fråga om luftförsvars­

medlen. Härvid är det dock ej till fyllest, att de olika försvarsmedlen var för

sig förbättras, utan en fortlöpande anpassning av hela luftförsvarsorganisa­

tionen efter utvecklingens krav måste äga rum. Såsom framhållits av försvars-

kommittén och luftförsvarskommittén tala krigserfarenheterna för en enhetlig

ledning av luftförsvarets skilda grenar i såväl krig som fred. Härför talar även

den snabba tekniska utvecklingen efter kriget, som leder till ständigt högre

flyghastigheter, varigenom stridsmomenten i luftkriget bli allt kortare och

kraven på luftförsvarsmedlens samordnade insättande i rätt tid skärpas. Luft­

försvarskommittén har även funnit, att ett sammanförande av allt luftförsvar

till en försvarsgren under chefen för flygvapnet ur många synpunkter skulle

vara fördelaktigt. Chefen för flygvapnet, som framlagt liknande synpunkter,

har förordat en omprövning av möjligheterna att på längre sikt genomföra en

sådan omorganisation. Även jag inser betydelsen av ett enhetligt lett luftför­

svar, som jämväl skulle underlätta samverkan med civilförsvaret. Då vissa

frågor i detta sammanhang tarva ytterligare bearbetning och då sådan pågår

inom högkvarteret, kan jag icke nu taga ställning till detta spörsmål i annat

avseende än vad gäller luftbevakningens ställning inom försvarsorganisationen.

Jag förutsätter emellertid, att överbefälhavaren kommer att förelägga Kungl.

Maj:t de ytterligare förslag till effektivisering av luftförsvarsorganisationen,

till vilka pågående utredning kan föranleda.

En effektiv luftbevakning är — såsom överbefälhavaren framhållit — en

oundgänglig förutsättning för såväl det militära som civila försvarets verk­

samhet och därmed även för det civila livets fortgång under krig. Nuvarande

luftbevakningsorganisation motsvarar dock icke de krav, som med hänsyn till

luftstridsmedlens utveckling måste ställas på densamma. Detta beror dels

på att luftbevakningen är uppdelad på de olika försvarsgrenarna, varigenom

enhetlig ledning i såväl krig som fred omöjliggöres, dels på att egentlig freds-

organisation saknas, dels ock på att de olika delarna av luftbevakningen behöva

moderniseras, främst i vad avser teknisk utrustning. Det anförda talar för att

all luftbevakning snarast sammanföres i en fast fredsorganisation under en­

hetlig ledning samt att erforderlig modernisering vidtages. Då jaktflyget bör

kunna taga upp strid i tidigt skede — om möjligt redan vid eller utanför våra

kuster och gränser — är detta luftförsvarsmedel för sin förvarning i särskilt

hög grad beroende av nära samverkan med luftbevakningen. Med hänsyn här­

till och till jaktflygets betydelse för luftförsvaret i dess helhet synes det

lämpligt att sammanföra jaktstridsledning och luftbevakning under chefens för

flygvapnet enhetliga ledning. Jag biträder därför förslaget att överföra luftbe­

vakningen till flygvapnet sådant detta av överbefälhavaren närmare utformats

samt att i samband härmed inrätta den av överbefälhavaren likaledes föreslagna

161

fredsorganisationen för luftbevakningen. Omorganisationen bör påbörjas den

1 juli 1948 och genomföras så snabbt utbildnings-, förvaltningstekniska och

övriga förhållanden medgiva. Till den närmare utformningen av organisation

och utbildning ävensom till luftbevakningens modernisering återkommer jag i

det följande vid behandlingen av flygvapnets organisation.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

E. Militärmusiken.

Enligt nu gällande ordning finnas vid försvaret tre olika typer av musik­

kårer, benämnda typ I, IT och III, med följande sammansättning.

Boställning

Lönegrad

Antal beställningar

Typ I

Typ II

Typ in

Musikdirektör.................................................................

Ma 9/7

1

1

1

Musikfanjunkare ......................... (motsvarande)

Ma 5

3

2

2

Musiksergeanter.............................

»

Ma 4

7

4

3

Musikfurirer ..................................

»

Me 1/2

4

4

3

Musikkorpraler .............................

»

Mha 2

4

2

I

Musikvicekorpraler och meniga

»

Mha 1

14

8

5

Musikelever....................................

360 kr./år

7

5

5

Summa

40

26

20

Musikkårer vid flottan av typ I ha en något annan sammansättning och

bestå av 45 man.

De olika typerna av musikkårer fördela sig på försvarsgrenarna enligt

nedan:

Försvarsgren

Antal musikkårer

Typ I

Typ II

Typ III

Summa

Armén........................................................

2

20

8

30

Marinen ....................................................

2

1

3

6

Flygvapnet................................................

8

8

Summa

4

21

19

44

F ör sv ar slcommittén.

Med anledning av åtskilliga till försvarskommittén överlämnade framställ­

ningar samt vissa framlagda förslag i övrigt rörande organisationen av mili­

tärmusiken och förbättrade avlöningsvillkor för musikeleverna m. m. har för­

svarskommittén anlitat särskild expert, musikdirektören vid Svea livgarde

I. A. S. Gustafsson, med uppdrag att verkställa en preliminär utredning

rörande militärmusiken. Utredningsmannen hade i en till kommittén ingiven

promemoria föreslagit, att allenast två typer av musikkårer borde finnas och

att antalet kårer borde minskas. Utredningsmannen hade därvid för att er-

11—40448

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

162

hålla ett bättre befordringssystem för musikpersonalen föreslagit ändrad per­

sonaluppsättning, så att typ I skulle innehålla 40 man och typ II 30 man.

Utredningsmannen hade därjämte avgivit ett alternativt förslag, som jämväl

syftade till ändrad stämbesättning. Enligt detta förslag skulle musikkår av

typ I bestå av 45 man och av typ II av 35 man. Enligt båda alternativen

skulle finnas 3 kårer av typ I och 26 kårer av typ II. De större kårerna vore

avsedda för Svea livgarde, Norrbottens regemente och Stockholms örlogssta

tion. Slutligen hade utredningsmannen föreslagit, att en för försvaret gemen­

sam musikinspektion skulle inrättas för samordnande av militärmusikaliska

frågor. Körande den närmare innebörden av utredningsmannens förslag hän­

visas till betänkandet s. 93—99.

Försvarskommittén har vid sina överväganden ifrågasatt, huruvida icke de

uppgifter, som nu tillkomme militärmusiken inom försvaret, skulle kunna

fyllas genom anordningar av mindre kostnadskrävande beskaffenhet än musik-

kårsorganisationen. Frågan härom har synts kommittén vara förtjänt att när­

mare undersökas. En annan fråga vore, om militärmusiken ur allmänkulturell

synpunkt borde tillmätas sådan betydelse, att organisationen redan ur denna

synpunkt borde vidmakthållas. I så fall borde kostnaderna icke belasta fjärde

huvudtiteln. Sistnämnda fråga syntes kommittén vara av beskaffenhet att lämp­

ligen komma under behandling av den inom ecklesiastikdepartementet tillsatta

1947 års musikutredning.

Vid nu angivna förhållanden har kommittén ansett sig icke kunna föreslå

förändrad musikkårsorganisation i vidare mån än den minskning av antalet

kårer, som betingades av kommitténs förslag om indragning av Livregementet

till häst, Skånska kavalleriregementet och Göta artilleriregemente. Kommittén

har förklarat sig icke heller beredd att nu förorda att en särskild musikinspek­

tion inrättas.

För att bereda musikeleverna bättre kontanta förmåner — för närvarande

360 kronor för år — har kommittén föreslagit, att det kontanta bidraget i lik­

het med vad som föreslagits för värnpliktiga i allmänhet borde höjas med en

krona för dag.

I särskild skrivelse till försvarskommittén har chefen för flygvapnet anfört,

att det under vissa förutsättningar vore ändamålsenligt att begränsa flyg­

vapnets musikorganisation till två större musikkårer eller eventuellt en sådan.

Remissyttranden.

Av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig i denna del, ha

chefen

för armén, marinledningen, försvarets civilförvaltning, svenska underofficers-

förbundet

och

tjänstemännens centralorganisation

tillstyrkt, att den av kom­

mittén förordade utredningen rörande militärmusikens uppgifter och allmän­

kulturella betydelse snarast komme till stånd.

Försvarskommitténs förslag om förbättring av musikelevernas kontanta er­

sättning har biträtts av

chefen för armén

och

försvarets civilförvaltning. Sta­

tens lönenämnd

har ansett skäligt, att ersättningen till musikeleverna beräknas

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1(33

helt efter samma grunder som de värnpliktigas penningbidrag.

Försvarsväsen-

dets underbefälsförbund

och

tjänstemännens centralorganisation

åter ha yrkat,

att musikeleverna skola anställas såsom volontärer över stat.

Chefen för armén

har därjämte anfört att, oavsett den föreslagna utred­

ningen, redan från nästa budgetår borde vidtagas åtgärder för att motverka

rekryteringssvårigheterna och öka musikkårernas spelbarhet. Arméchefen har

föreslagit en ökning av antalet beställningar för musikfanjunkare och musik-

furirer och en samtidig minskning av antalet lägre beställningar. En lämplig

sammansättning av musikkårerna skulle enligt arméchefens mening vara 37

beställningar i typ I (ökning med 2 fanjunkare och 1 furir samt minskning

med 5 lägre beställningar), 23 i typ II (ökning med 1 fanjunkare och 1 furir

samt minskning med 4 lägre beställningar) och 19 i typ III (ökning med 1

furir och minskning med 2 lägre beställningar).

Arméchefen har vidare föreslagit, att musikkåren vid Skånska trängkåren

skulle ombildas till musikkår av typ II och musikkåren vid Skånska kavalleri­

regementet reduceras till musikkår av typ III.

Marinledningen

har framhållit, att musikkåren vid Göteborgs örlogsstation

— enligt 1942 års försvarsbeslut tillika avsedd för Älvsborgs kustartillerirege­

mente samt för expeditionstjänst såväl i land som ombord — icke erhållit

en mot uppgifterna svarande sammansättning. De skäl, som föranlett den nöd­

vändiga särställningen i avseende på numerär och sammansättning för musik­

kårerna vid örlogsstationerna i Stockholm och Karlskrona, nämligen behov av

personal för spel ombord och dessutom för viss militär tjänst såväl ombord

som i land gällde jämväl för musikkåren vid Göteborgs örlogsstation. För att

kunna fylla sina uppgifter borde denna kår utbyggas till numerär motsvarande

musikkår av typ II med följande sammansättning: 1 musikdirektör, 3 flagg­

underofficerare, 5 underofficerare av 2. graden, 9 underbefäl, 5 2. klass sjömän

och 3 musikelever. I övrigt kunde flottans musikorganisation i avvaktan på

1947 års musikutredning bibehållas oförändrad.

Försvarsväsendets underbefälsförbund

har ansett, att med hänsyn till be-

fordringsförhållandena en omdisponering av musikkårernas personalstater vore

nödvändig, även om militärmusiken skulle avvecklas. Befordringsutsikterna för

musikpersonalen borde ej vara sämre än för övrig militär personal. Därest det

icke vore möjligt att redan nu framlägga förslag om ändrad sammansättning

av musikkårerna ledande till en påtaglig förbättring av personalens beford-

rings- och lönevillkor, borde all nyrekrytering till musikkårerna omedelbart

inställas.

Som en under alla förhållanden ofrånkomlig provisorisk åtgärd har under­

befälsförbundet föreslagit eu ökning av antalet musikfurirsbeställningar med

6 vid musikkår av typ 1, 4 vid kårer av typ II och 3 vid kårer av typ III, varvid

en motsvarande minskning borde göras i antalet lägre beställningar.

Jämväl

svenska under officer sförbundet

och

tjänstemännens centralorganisa­

tion

ha ansett åtgärder böra vidtagas för att provisoriskt avhjälpa musikper-

sonalons oförmånliga befordringsförhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Statskontoret, som ansett, att nedskärningar inom försvaret i första hand

borde gå ut över de minst betydelsefulla militära objekten, har ifrågasatt, om

militärmusiken borde bibehållas.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har föreslagit, att Livregemen­

tets till häst musikkår, om regementet indroges, tills vidare skulle överföras

till annat förband inom garnisonen, i första hand Svea artilleriregemente.

Militärbefälhavaren har vidare ansett det beklagligt, om militärmusikkårerna

försvunne, enär de hade sin betydelse för sammanhållningen och trevnaden

inom förbanden samt för främjandet av kontakten mellan förbanden och all­

mänheten.

Chefen för Sydkustens marindistrikt har funnit en nedskärning av militär

musiken vara både möjlig och önskvärd. Ombord fyllde musikkårerna numera

knappast något egentligt ändamål utom å långresefartygen. Erforderlig under­

hållning kunde i övrigt där ombesörjas medelst radio och grammofonförstärk­

ning. I varje fall vore det i Karlskrona till fyllest med en musikkår.

Departementschefen.

Det torde vara ofrånkomligt, att det i ett läge, då sparsamhetskraven göra

sig starkt gällande, måste komma under diskussion, huruvida värdet för för­

svaret av en institution sådan som militärmusiken motiverar dess bibehållande

i försvarsorganisationen. Utan att nu taga ställning till detta spörsmål vill

jag tillstyrka, att frågan, huruvida för försvarets eget behov den nuvarande

musikorganisationen kan ersättas av mindre kostnadskrävande anordningar,

närmare utredes. I syfte att få underlag för vidare överväganden har jag

genom försvarsgrenscheferna infordrat vissa uppgifter rörande nu tillämpade

principer för musikkårernas utnyttjande för olika militära och civila ändamål,

musikutövningens omfattning och art m. m.

Spörsmålet, huruvida en militärmusikorganisation bör vidmakthållas med

hänsyn till det värde den kan ha ur allmänkulturell synpunkt, bör såsom

kommittén förutsatt lämpligen uppdragas åt 1947 års musikutredning att klar­

lägga. Enligt vad jag inhämtat, har chefen för ecklesiastikdepartementet för

avsikt att vidtaga åtgärder härför.

I avvaktan på resultat av de utredningar, som sålunda avses skola komma

till stånd, räknar jag med att nuvarande organisation av militärmusiken tills

vidare bibehålies. Av det följande framgår, att jag icke har för avsikt att nu

förorda annan indragning av befintliga förband med egna musikkårer än Liv­

regementet till häst. Jag räknar därför med att musikkårer bibehållas vid Göta

artilleriregemente och Skånska kavalleriregementet. Vad sistnämnda rege­

mente beträffar kan jag tillstyrka arméchefens förslag, att dess musikkår redu­

ceras till typ III och att i samband därmed musikkåren vid Skånska trängkåren1

utbygges till typ II. Musikorganisationen vid förläggningsorterna Hälsingborg

och Hässleholm kommer härigenom att bli ordnad i enlighet med statsmak­

ternas tidigare beslut (jfr propositionen 1947: 130 s. 119) med den ändringen

dock, att inom Hässleholm musikkåren anslutes till trängkåren1 i stället för

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1 I det följande föreslås, att kåren skall ombildas till underhållsregemente.

165

till Skånska pansarregementet. Emellertid synes det mig lämpligt, att även

musikkåren vid Livregementet till häst bibehålies tills vidare, främst för garni­

sonstjänsten i Stockholm. Den bör därvid tilldelas Svea artilleriregemente,

som sedan länge disponerat denna musikkår tillsammans med Livregementet

till häst.

Enligt vad den av försvarskommittén anlitade utredningsmannen anfört ha

de nuvarande befordringsförhållandena för musikpersonalen — förutom att

de för personalen själv innebära stora olägenheter i lönehänseende — med­

fört svårigheter att uppehålla den musikaliska standarden hos kårerna på

grund av att de tvingat till täta personalbyten. I remissutlåtandena över kom­

mittébetänkandet ha krav också rests på förbättringar i dessa befordringsför-

hållanden. Ehuru goda skäl tala till förmån för dessa krav, kan jag i det läge,

vari frågan om militärmusikorganisationen för närvarande befinner sig, icke

förorda, att de i någon större utsträckning tillgodoses. I anslutning till i

remissyttrandena avgivna förslag vill jag emellertid såsom ett provisorium

förorda en viss omfördelning av de lägre beställningarna inom musikkårerna.

Jag föreslår sålunda en ökning av antalet beställningar för musikfurirer med

2 vid kårer av typ I och med 1 vid vardera av typ II och III samt en minsk­

ning med 2 musikvicekorpraler och meniga (motsvarande) och 1 musikelev vid

kårer av typ I ävensom med 1 musikvicekopral och menig (motsvarande) och

1 musikelev vid kårer av typerna II och III.

Försvarskommitténs förslag, att löneförmånerna för musikelever förbättras,

kan jag biträda. I enlighet med vad lönenämnden föreslagit anser jag,

att den kontanta ersättningen till musikeleverna bör utformas helt i enlighet

med penningbidraget till värnpliktig så att en förhöjning av ersättningen med

50 öre för dag inträder efter en anställningstid, som motsvarar första tjänst­

göringen för flertalet värnpliktiga och en repetitionsövning.

Merkostnaden å avlöningsanslagen för den av mig föreslagna organisationen

i förhållande till den nuvarande kan beräknas till omkring 170 000 kronor.

Därest värdet av naturaförmånerna till musikvicekorpraler och meniga (mot­

svarande) samt musikelever tages med i beräkningen, kommer merkostnaden

att stanna vid omkring 60 000 kronor.

F. De värnpliktigas ekonomiska förmåner.

Till frågan om penningbidraget åt de värnpliktiga återkommer jag vid an­

mälan av spörsmålet om avlönings- m. fl. anslag för budgetåret 1948/49.

Premier.

Gällande bestämmelser om premier åt vissa värnpliktiga, vilka åläggas

fortsatt tjänstgöring, återfinnas i 29 § kungörelsen den 21 december 1945

(nr 881) om värnpliktsavlöning, sådant författningsrummet lyder enligt kun­

görelsen den 17 januari 1947 (nr 12), varjämte jämlikt Kungl. Maj:ts brev

den 26 september 1947 föreskrifter meddelats om premier till förutvarande

stamflygförare för fullgjorda repetitionsövningar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

166

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

F ö r svar s kommittén.

Med anledning av ett flertal till försvarskommittén överlämnade eller in­

komna framställningar angående premier åt värnpliktiga har kommittén till

behandling upptagit dels frågan om utvidgning av rätten till premier att avse

nya kategorier värnpliktiga, dels ock frågan om höjning av premiebeloppen

för vissa kategorier värnpliktiga.

Yad först beträffar spörsmålet om utvidgning av rätten till pre­

mier att avse nya kategorier värnpliktiga ha de till försvarskom­

mittén inkomna framställningarna i sådant syfte avsett dels värnpliktiga i

specialtjänst i allmänhet, dels ock särskilt värnpliktiga krigskassörer och

värnpliktiga ingenjörer vid flottan. Försvarskommittén har beträffande frå­

gan om premier åt de s. k. specialisterna erinrat om uttalanden, som gjorts

vid behandlingen i tidigare sammanhang av denna fråga, av innebörd att den

fortsatta tjänstgöring, som — med stöd av 27 § 1 mom. D värnpliktslagen

ålades specialisterna, för flertalet av dem ägde rum inom vederbörandes

eget fackområde, vilket finge betraktas såsom både fördel och merit. Då

vidare premierna speciellt vore avsedda att utgöra stöd åt de värnpliktiga för

underlättande av övergången till civilt arbete samt specialisternas tjänst­

göring i viss mån måste betraktas som utbildning för det civila yrket, hade

övervägande skäl ansetts tala för att de värnpliktiga i specialtjänst icke borde

tillerkännas premier. De för dessa värnpliktiga uppkommande olägenheterna

av den förlängda tjänstgöringen hade också synts komma att förminskas

genom rätt till värnpliktslån och utvidgad rätt till familjebidrag.

Försvarskommittén har sökt bedöma frågan om premier åt specialisterna

utifrån synpunkten av huruvida värnpliktstjänstgöringen kunde anses vara av

värde för vederbörandes civila verksamhet. Även om det vore mycket vansk­

ligt att taga ställning härvidlag har kommittén dock ansett sig kunna kon­

statera en viss skillnad i förevarande hänseende mellan olika kategorier värn­

pliktiga. Till den grupp, som sålunda kunde anses för sin civila verksamhet

ha nytta av värnpliktstjänstgöring, kunde enligt kommitténs mening hänföras

läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer samt skeppsbyggnadsingenjörer,

maskiningenjörer, elektroingenjörer, teleingenjörer och oljekemister vid flot­

tan. Å andra sidan har den fortsatta tjänstgöringen för tygtekniker, skydds-

tekniker och krigskassörer vid armén, artilleriingenjörer, torpedingenjörer,

miningenjörer, gasskyddstekniker, sprängämneskemister och intendenter vid

flottan samt gasskyddstekniker, tygtekniker och krigskassörer vid kustartille­

riet synts kommittén i huvudsak avse arbetsuppgifter av betydelse för för­

svaret, även om den värnpliktige bereddes tillfälle förvärva viss praktik, så­

som expeditions- och laboratorievana m. m. Till belysning av svårigheterna

att allt efter värnpliktstjänstgöringens nytta för civil verksamhet avgränsa

olika kategorier värnpliktiga har kommittén framhållit, att även vissa värn­

pliktiga tillhörande den förra gruppen kunde under militärtjänstgöringen

komma att erhålla arbetsuppgifter av enbart militär betydelse, under det att

militärtjänstgöringen för de värnpliktiga, som hänfördes till den senare här

167

angivna gruppen, kunde få betydelse för deras civila gärning, om de, såsom

understundom vore fallet, erhölle anställning vid försvaret eller inom stats­

förvaltningen i övrigt. För att kunna fullt tillfredsställande avgöra, om

vederbörande borde tilldelas premie skulle säkerligen erfordras en indivi­

duell prövning. Redan av denna anledning kunde enligt kommittén ifråga­

sättas lämpligheten av att specialisterna tillerkändes premier. Med hänsyn

till den särställning, som krigskassörerna kunde anses intaga, har kommittén

dock ansett det kunna ifrågasättas, om dessa ej borde erhålla rätt till premie.

I avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande värnpliktsutbild-

ningens närmare utformning har emellertid försvarskommittén ansett defini­

tiv ställning icke nu kunna tagas till spörsmålet, om premie borde tiller­

kännas flera kategorier värnpliktiga än nu är fallet eller om de s. k. specia­

listerna borde i annan form beredas några ytterligare förmåner.

Enär värnpliktiga i fortsättningen icke avsåges skola utbildas till flyg­

förare, bombfällare och navigatörer eller flygskyttar, borde, anför kommittén

vidare, nu gällande bestämmelser om premier till dessa utgå. Då vidare sär­

skild fänrikskurs för sjövärnskåren föreslagits icke vidare skola anordnas

samt värnpliktiga sjövärnsmän i stället föreslagits skola utbildas till värn­

pliktiga officerare vid flottan på särskild utbildningslinje, kategori B, borde

rätten till premier åt sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts i

fänrikskurs för kåren, i stället tillkomma nyssnämnda kategori.

Beträffande premiebeloppens storlek har försvarskommittén erinrat,

att jämlikt beslut vid 1946 års riksdag (propositionen nr 346, riksdagens skri­

velse 526) premierna fördubblats för samtliga premieberättigade värnplikts-

kategorier utom för vissa värnpliktiga vid marinen, vilka avlagt examen vid

navigationsskola, samt sjövärnskåren tillhörande värnpliktiga, som godkänts

i fänrikskurs för kåren.

Försvarskommittén, som förutsatt, att en översyn av gällande bestämmel­

ser angående premier möjligen kunde bli erforderlig i samband med pågå­

ende utredning rörande värnpliktsutbildningens närmare utformning, bär en­

dast behandlat vissa, delvis av framställningar av chefen för marinen aktuali­

serade frågor om höjning av premier för vissa värnpliktiga vid marinen. För­

slag om ytterligare förhöjning av premier till reservkadetter vid flottan, till­

hörande utbildningslinje A, nu 600 kronor, har kommittén därvid ej funnit

skäl tillstyrka, även på den grund att beloppets storlek prövats så sent som

vid 1946 års riksdag. Däremot har kommittén, med hänsyn till angelägen­

heten av att sjövärnskårens rekrytering icke äventyrades, tillstyrkt förslag om

fördubbling, till 1 000 kronor, av den nu till värnpliktig, tillhörande sjövärns­

kåren, som godkänts i fänrikskurs, utgående premien, vilken enligt kommitténs

förslag skulle utgå till värnpliktig sjövärnsmän, som utbildas till värnpliktig

officer, kategori B, vid flottan.

Därjämte har kommittén föreslagit, att de premier om tillhopa 300 kronor,

som nu utgå för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt 27 § 1 mom. C värn-

pliktslagen till sådana värnpliktiga vid marinen med examen vid navigations­

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

168

skola, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid flottan, kate­

gori A, fördubblas för att därigenom återställa den jämställdhet i premiehän-

seende som före 1946 års beslut om premiehöjningar rådde mellan denna

kategori och sjökaptener eller likställda, vilka efter egen ansökan utbildas

till reservofficerare. Till övriga värnpliktiga av här berörd kategori har pre­

miebeloppet i avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande värn­

plikts utbildningens närmare utformning förutsatts skola bibehållas vid nu­

varande nivå.

Remissyttranden.

En utvidgning av rätten till premier att avse nya kategorier värnpliktiga

har föreslagits av länsstyrelsen i Uppsala län, som ansett, att åtgärder i detta

hänseende borde genomföras så snart förhållandena möjliggjorde det, av

Svenska teknologjöreningen, som föreslagit utredning i syfte att erhålla ett

bättre, för alla kategorier värnpliktiga med förlängd tjänstgöring tillämpbart

system för ersättning, exempelvis någon form av avlöning, samt av chefen

för Sydkustens marindistrikt och inspektören för kustartilleriet, vilka ansett

premier böra utgå till krigskassörer för utbildning och facktjänstgöring i en

följd. Marinledningen har i förevarande avseende anslutit sig till vad kom­

mittén föreslagit.

I ett flertal remissyttranden har berörts frågan om premiebeloppens

storlek.

Chefen för armén har i stort icke haft någon erinran mot kommitténs för­

slag. Av arméohefen tidigare väckt fråga om differentiering av premier borde

övervägas. Sålunda borde de som blivit godkända såsom plutonchefs ställ­

företrädare (motsvarande) erhålla 1 000 kronor, medan de som endast blivit

godkända såsom gruppchefer (motsvarande) borde erhålla 500 kronor. Armé­

chefen har vidare erinrat, att han i tidigare sammanhang uttalat, att det främst

ur psykologisk synpunkt skulle vara önskvärt, att premierna gjordes skattefria.

Landsorganisationen i Sverige har avstyrkt arméohefens förslag om eu

differentiering av premierna till gruppchefsutbildade och plutonchefsutbil-

dade, därest utbildningstiden bleve densamma. Däremot biträddes förslaget

om skattefrihet för premier.

Mannledningen har föreslagit, att sjökapten eller likställd, som efter an­

sökan utbildades till reservofficer, måtte med hänsyn till den långa utbild­

ningstiden erhålla en från 600 kronor till 1 250 kronor förhöjd premie. Pre­

mien borde i detta fall utgå icke blott som uppmuntran till reservofficersut­

bildningen utan även som ökad kompensation för förlorad civil arbetstid. Pre­

mien borde vidare med ändring av nuvarande bestämmelser utbetalas omedel­

bart efter fullgjord utbildning och icke först efter första fänriksårets slut.

Marinledningen har vidare, likaledes främst med hänsyn till tjänstgöringens

längd (15 månader), yrkat, att det för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt

27 § 1 mom. C värnpliktslagen utgående premiebeloppet skulle höjas från nu­

varande 300 kronor till 1 000 kronor och utgå med detta belopp till samtliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

169

här ifrågavarande värnpliktiga, enär utbildningstiden vore densamma föi dem

alla. Till sjövärnsman föreslagen premie om 1 000 kronor borde enligt marin­

ledningens mening lämpligen uppdelas i 400 och 600 kronor efter fullgjoid

underofficers- respektive officersutbildning.

Chefen för sjökrigsskolan, som i likhet med marinledningen föreslagit höj­

ning av premiebeloppet för reservkadetter vid flottan, linje A (sjökaptenei

och likställda), har liksom centralstyrelsen för de svenska reservofficersför-

bunden särskilt framhållit, att en sådan åtgärd skulle underlätta rekiyteiingen

till nämnda linje.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att nu utgående premier föi

dem, som tvångskommenderades till plutonschefs- och kadettkurser, av de värn­

pliktiga ansåges icke utgöra full kompensation, varför en förhöjning av dessa

premier vore motiverad, eventuellt på bekostnad av någon del av den föie-

slagna höjningen av penningbidraget.

Departementschefen.

I avvaktan på slutförande av pågående utredning rörande värnpliktsut-

bildningens närmare utformning är jag ej beredd att nu förorda utvidgning

av rätten till premier att avse nya kategorier värnpliktiga. Jag förutsätter

emellertid — i anslutning till mitt förslag angående luftbevakningens ord­

nande — att premie må utgå även till värnpliktiga officerare och underoffice­

rare vid flygvapnet i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för

motsvarande kategorier vid armén. Då jag i det följande föreslår, att värn­

pliktiga i fortsättningen icke skola utbildas till flygförare, bombfällare

och navigatörer eller flygskyttar, kunna nuvarande bestämmelser om premier

åt dessa vämpliktskategorier utgå. Arid bifall till det förslag till omorganisa­

tion av sjövärnskåren, som jag i det följande framlägger, böra nu gällande be­

stämmelser om premie till sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts

i fänrikskurs för kåren, i stället avse värnpliktig sjövärnsman, som genomgått

godkänd utbildning till värnpliktig officer, kategori B.

Vad angår frågan om premiebeloppens storlek synas bärande skäl anförts

av försvarskommittén för fördubbling, till 1 000 kronor, av premien till värn­

pliktig sjövärnsman som nyss nämnts, varför jag förordar en sådan förbätt­

ring. I enlighet med förslag av marinledningen synes detta belopp böra upp­

delas så, att den som allenast godkänts i underofficersutbildning och ej be­

ordrats till officersutbildning erhåller 400 kronor, under det att den som full

gör jämväl officersutbildningen erhåller hela premien, 1 000 kronor, efter

officersutbildningens avslutande.

Av försvarskommittén anförda skäl för fördubbling av nu utgående premie

om tillhopa 300 kronor för fullgjorda repetitionsövningar jämlikt 27 § 1

mom. C värnpliktslagen till sådana värnpliktiga vid marinen med examen vid

navigationsskola, som godkänts vid utbildning till värnpliktig officer vid

flottan, kategori A, har jag likaledes funnit bärande, varför jag tillstyrker en

ändring i sådant hänseende.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

170

Av marinledningen föreslagen höjning av premiebeloppet till sjökapten

eller likställd, som efter ansökan utbildas till reservofficer, anser jag mig icke

nu kunna biträda, enär detta spörsmål varit föremål för prövning så sent som

vid 1946 års riksdag, då nu utgående belopp fastställdes. Ej heller anser jag

mig kunna förorda arméchefens förslag om en differentiering av premie­

beloppen för dem, som blivit godkända såsom plutonchefs ställföreträdare

(motsvarande) respektive gruppchefer (motsvarande), därest utbildningstiden

för dessa båda befälskategorier göres lika lång.

Till förslaget om skattefrihet för premier anser jag mig ej kunna taga

ställning.

Familjebidrag.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har med erinran, att chefen för försvarsdepartementet

den 28 mars 1947 uppdragit åt försvarets socialbyrå att efter samråd med

socialstyrelsen inkomma med förslag rörande de förändringar i familj ebidrags-

förordningen, som betingades av ett eventuellt slopande av den nuvarande

dyrortsgrupperingen i avseende på familj epenningens belopp, icke föreslagit

ändring i gällande bestämmelser om familjebidrag åt värnpliktiga (SFS

1946:99).

I avgivna remissyttranden ha

överbefälhavaren, militärbefälhavarna

för 1. och IV. militärområdena

samt / ö

r svars väsende t s personalvårdsnämnd

ansett utredning påkallad om höjning av familjebidragen, särskilt familje-

penningen.

Överbefälhavaren

har därjämte ansett, att frågan om en förenklad

tillämpning av familjebidragsbestämmelserna borde utredas.

Försvarets social­

byrå

har jämväl berört frågan om utvidgning av rätten till förlängt familje­

bidrag.

Departementschefen.

De synpunkter, som framkommit i remissyttrandena i förevarande del, torde

böra närmare övervägas av socialbyrån i samband med fullgörandet av före-

nämnda uppdrag.

Fria resor.

Enligt 21 § kungörelsen 1945:881 om värnpliktsavlöning åtnjuter värn­

pliktig vid övningsuppehåll fri resa till hemorten och åter eller ersättning för

resa enligt vissa grunder. Understiger antalet övningsuppehåll tre per år,

utgår reseersättning även vid tjänstledighet, dock att sammanlagda antalet

fria resor skall utgöra högst tre för år räknat.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har erinrat om 1945 års militärutrednings förslag att

utvidga rätten till fria resor till minst en fri resa varannan månad samt här­

över avgivna remissutlåtanden. Härutinnan torde få hänvisas till den redo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

1

<

1

görelse för förslaget och remissyttrandena, som lämnats i kommitténs be­

tänkande å s. 132 och 133.

Med hänsyn till avkortningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga har

försvarskommittén ansett anledning icke föreligga att föreslå någon utökning

av de fria resornas antal. Även kostnadsskäl och trafiktekniska synpunkter

ha synts kommittén böra föranleda återhållsamhet i förevarande hänseende.

Kommittén har därför förordat, att de fria resornas antal även i fortsätt­

ningen, efter samma grunder som hittills, bestämmes till tre per år.

Remissyttr anden.

överbefälhavaren

har föreslagit, att antalet fria hemresor skulle bestäm­

mas till tre under första tjänstgöring samt två under vardera underofficersut­

bildning (motsvarande) och kadettskola (motsvarande). Den förbättring i för­

månerna, som härigenom skulle tillkomma dem, som uttagits till befälsutbild-

ning, motiverades av den förlängda tjänstgöringen och centraliseringen av

nämnda utbildning. Motsvarande förmån borde tillerkännas värnpliktiga, som

ålagts specialutbildning med längre tjänstgöring i en följd.

Chefen för armén

har i stort sett icke haft någon erinran mot kommitténs

förslag.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet

har ansett en utsträckning av

antalet fria resor till en resa per månad vara ur rättvisesynpunkt tilltalande,

särskilt för dem, som hade långt till hemorten. Penningbidraget borde i stäl­

let höjas allenast med 50 öre för dag. Frågan härom borde tagas under för­

nyad prövning.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet

och

för svar sväsendets personal-

vårdsnämnd

ha ansett, att antalet fria resor borde bestämmas till en resa var­

annan månad.

Försvarets civilförvaltning

och

statens lönenämnd

ha, liksom

överbefäl­

havaren,

fäst uppmärksamheten på behovet av klarare utformade bestämmel­

ser på förevarande område.

Departementschefen.

Innan slutlig ställning tagits till spörsmålet om värnpliktsutbildningens

närmare utformning, är jag icke beredd att i detalj angiva min ståndpunkt

till frågan om antalet fria hemresor för värnpliktiga. I princip anser jag emel­

lertid, att antalet sådana resor liksom nu skall vara knutet till antalet övnings-

uppehåll. Därest utbildningstiden för de värnpliktiga kommer att bestämmas

i enlighet med försvarskommitténs förslag eller till kortare tid än ett år,

torde kommitténs förslag beträffande antalet fria resor böra läggas till grund

för blivande bestämmelser i ämnet, varvid ett motsvarande högre antal resor

bör kunna medges för dem, som fullgöra tjänstgöring i en följd utöver tid för

första tjänstgöringen (motsvarande tjänstgöring) eller fortsatt tjänstgöring.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles närmare utforma erfor­

derliga bestämmelser.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Förbättring av löneförmånerna för värnpliktiga under

utbildning till officer på aktiv stat.

Genom 1942 ars försvarsbeslut skapades möjligheter för värnpliktiga, som

ej avlagt studentexamen, att bli officerare på aktiv stat vid armén. Efter

första värnpliktstjänstgöring om 360 dagar erfordras fortsatt utbildning i

plutonchefsskola och kadettskola om sammanlagt 360 dagar, begränsad stu­

dentexamen vid försvarets läroverk efter en studietid av 1—3 år samt officers­

utbildning vid krigsskolan under omkring 1 år. Under hela utbildningstiden

åtnjuter vederbörande värnpliktigs avlöningsförmåner. Genom särskilda be­

slut den 17 maj 1946 och den 18 april 1947 har Kungl. Maj:t medgivit, att

värnpliktig, som hösten 1945 respektive hösten 1946 påbörjat sin utbildning

vid försvarets läroverk, finge under elevtiden, inberäknat därunder infallande

tjänstgöringsperioder, ävensom vid trupp tjänstgöring före inträdet vid krigs­

skolan enligt egen önskan beredas anställning såsom furir över stat. Gifta

elever med familjebidrag ägde dock bibehållas vid värnpliktigs förmåner.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har på grund av till kommittén överlämnade fram­

ställningar från Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och en värn­

pliktig kadett vid krigsskolan rörande förbättring av här avsedda värnplik­

tigas förmåner under utbildningstiden till prövning upptagit denna fråga.

Därvid bär kommittén jämväl erinrat, att 1945 års militärutredning i sitt be­

tänkande (SOU 1946: 75) uttalat, att det vore ett viktigt önskemål, att de

värnpliktiga officerseleverna, i likhet med vad som gällde för fast anställt

manskap under motsvarande tjänstgöring, regelmässigt erhölle furirs löneför­

måner. Liknande önskemål hade uttalats av socialdemokratiska ungdomsför­

bundet. De myndigheter, som yttrat sig över ungdomsförbundets framställ­

ning, hade i stort sett tillstyrkt yrkandet samt därjämte som regel även yrkat,

att förbättringen i löneförmånerna skulle tillkomma även de värnpliktiga

elever vid krigsskolan samt marinens och flygvapnets motsvarande skolor,

vilka avlagt studentexamen i vanlig ordning.

Försvarskommittén har ur rekryteringssynpunkt funnit det vara en ange­

lägenhet av vikt, att de blivande officerarna även under utbildningstiden

erhölle en tillfredsställande ekonomisk standard. En förbättring av löneför­

månerna syntes även påkallad av nu rådande förhållanden på arbetsmark

nåden. Jämförelsevis goda löneförmåner utginge numera till aspiranter i så­

väl statlig som enskild tjänst. En motsvarande förbättring borde även komma

meteorologaspiranterna till del.

I fråga om avvägningen av de löneförmåner, som borde tillkomma värn­

pliktiga elever vid försvarets läroverk och under kadettutbildningen ävensom

meteorologaspiranter, har försvarskommittén ansett vissa skäl tala för att

föimånerna till dem avpassades så, att de i det närmaste motsvarade de löne-

förmanei, som tillkomme det fast anställda underbefälet. Av kostnadsskäl

173

och med hänsyn till den jämförelsevis korta tjänstgöringstiden inom försvaret

för flertalet av de elever, som ej tillhörde det fast anställda underbefälet, har

kommittén funnit skäligt, att värnpliktiga elever vid försvarets läroverk även­

som sådana elever vid krigsskolan, vilka ej vore fast anställt underbefäl (mot­

svarande kategorier vid marinen och flygvapnet), utöver de naturaförmåner,

vilka tillkomme dem såsom värnpliktiga, i stället för penningbidrag tillerkän­

des kontant ersättning med ett belopp svarande mot det enligt löneklass 5 av

löneplan 5 utgående beloppet. I den män förmånerna för värnpliktig, som ägde

uppbära familjebidrag, bleve högre, därest han bibehölle värnpliktigs avlö­

ningsförmåner, förutsatte kommittén, att han skulle bibehållas vid de högre

löneförmånerna. Enligt kommittén borde de förbättrade förmånerna i vad av-

såge värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets läroverk, utgå även

under tiden mellan läsårets slut vid läroverket och påbörjandet av utbild­

ningen vid övriga här ifrågavarande utbildningsanstalter.

I detta sammanhang har kommittén erinrat, att Kungl. Maj:t genom beslut

den 3 oktober 1947 medgivit, att värnpliktig, som hösten 1947 påbörjat utbild­

ning vid försvarets läroverk, under elevtiden finge, därest han så önskade —

utöver honom tillkommande naturaförmåner — tills vidare beredas kontant

gottgörelse enligt de av kommittén ovan angivna grunderna.

Remissyttranden.

Statskontoret har ej velat rikta erinran mot att löneförmånerna förbättrades

för de värnpliktiga under utbildning till officer på aktiv stat.

Statens lönenämnd har ifrågasatt, om de föreslagna löneförmånerna skulle

visa sig tillräckliga för att stimulera till officersutbildning.

Försvarets socialbyrå har ansett, att värnpliktiga, som uttagits till utbild­

ning till officerare på aktiv stat, borde erhålla löneförmåner motsvarande

7 löneklassen av löneplan 1, utan rätt att bibehålla värnpliktigs förmåner.

F ör svar sväsendets personal år dsnämnd har ansett lämpligare, att såväl

fast anställda som värnpliktiga under tiden för officersutbildningen erhölle

furirs avlöning.

Militärbefälhavar,en för IV. militärområdet och chefen för sjökrigsskolan

ha ansett, att samtliga, som beordrades till officerskursen vid krigsskolan,

borde tillerkännas samma ekonomiska förmåner. Sjökrigsskolechefen har i

sådant hänseende föreslagit ett penningbidrag av 4 kronor för dag såsom

tillräckligt samt i förekommande fall familjebidrag jämväl till de fast an­

ställda.

Förs var sväsiendets underbefäls för band har föreslagit förmåner i likhet med

vad som utgår till fast anställd furir.

Departementschefen.

De av försvarskommittén anförda skälen för beredande av en tillfredsstäl­

lande ekonomisk standard åt blivande officerare under elevtiden vid för­

svarets läroverk och krigsskolan (motsvarande skolor och kurser vid marinen

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

174

och flygvapnet) ävensom till meteorologaspiranter anser jag bärande. I fråga

om avvägningen av förmånerna åt här avsedd personal under berörda tid

anser jag mig — i avvaktan på närmare erfarenheter — kunna förorda av för-

svarskommittén angivna grunder eller förutom naturaförmåner såsom värn­

pliktiga kontant ersättning med ett belopp motsvarande lön enligt löneklass 5

av löneplan 5 i statens löneplansförordning (SFS 1947:376). Sådan ersätt­

ning utgår enligt Kungl. Maj ds beslut den 3 oktober 1947 till värnpliktig,

som hösten 1947 påbörjat utbildning vid försvarets läroverk, under elevtiden

vid läroverket. Jag kan således ej biträda i vissa av remissyttrandena fram­

lagda förslag om högre ersättning än kommittén föreslagit.

Försvarskommitténs förslag innebär, att av kommittén föreslagen ersätt­

ning skulle tillkomma värnpliktiga även under kommendering till krigsskolan

(motsvarande skolor och kurser vid marinen och flygvapnet) samt meteorolog­

aspiranter under motsvarande utbildning. Jag kan ansluta mig till kom­

mitténs förslag i denna del. Jag vill alltså föreslå, att värnpliktig elev vid för­

svarets läroverk ävensom vid armén sådan elev vid krigsskolan, vid marinen

sådana elever vid sjökrigsskolans högre kurs jämte andra befälskurs samt vid

flygvapnet officersaspirant vid flygkadettskolan, vilken ej tillhör kategorien

fast anställt underbefäl, ävensom meteorologaspirant under motsvarande utbild­

ning må under elevtiden, därest han så önskar —- utöver honom tillkommande

naturaförmåner — beredas kontant gottgörelse med ett belopp, som motsvarar

det enligt löneklass 5 av löneplan 5 i statens löneplansförordning utgående

beloppet. I den mån löneförmånerna till värnpliktig, som äger uppbära familje­

bidrag, bli högre, därest han bibehåller värnpliktigs avlöningsförmåner än om

han erhåller sålunda föreslagen kontant ersättning, äger han bibehållas vid

de högre löneförmånerna. Billighetsskäl tala för att de förbättrade löneför­

månerna i vad avser värnpliktiga, som varit kommenderade till försvarets

läroverk, utgå jämväl under tiden mellan läsårets slut vid läroverket och på­

börjandet av utbildningen vid övriga här ifrågavarande utbildningsanstalter.

Härav föranledda merkostnader i jämförelse med lönekostnaderna, om

i stället penningbidrag såsom till värnpliktiga enligt nu gällande bestäm­

melser skulle utgå, torde kunna uppskattas till omkring 257 000 kronor för år,

varav 155 000 kronor belöpa å armén, 60 000 kronor å marinen och 42 000 kro­

nor å flygvapnet. Avlöningen åt här avsedda elever bör bestridas från veder­

börande försvarsgrenars anslag till avlöningar m. m. åt värnpliktiga.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

G. Personalvården.

Vid truppförbanden tillämpas för närvarande en provisorisk personalvårds-

organisation med civila personalvårdsassistenter. Assistent, vars verksamhet

omfattar flera å samma ort förlagda förband, må heltidsanställas — under

budgetåret 1947/48 såsom extra tjänsteman i Cg 22 — övriga assistenter del-

tidsanställas mot arvode, vid större förband högst 1 200 kronor och vid

mindre förband högst 900 kronor för år. Arvodena fastställas av försvarets

175

civilförvaltning enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser. Samman­

lagda kostnaderna för ersättning åt assistenter för innevarande budgetår

kunna uppskattas till omkring 124 000 kronor.

1945 års militärutredning

har i sitt betänkande (SOU 1940: 75) med ledning

av dittills vunna erfarenheter föreslagit, att den lokala personalvårdsorganisa-

tionen skulle utbyggas till 37 heltidstjänster med ersättning motsvarande då­

varande lönegraden Eo 18 och 24 deltidstjänster med arvode om 2 400 kronor

för år. Utredningen har även föreslagit, att assistenterna skulle samman­

föras i en personalkår med chefen för försvarsstabens personalvårdsavdelning

såsom chef.

F ör sv ar skommittén.

Försvarskommittén har i denna fråga anfört, att kommittén för egen del

till fullo beaktade personalvårdens värde för den militära tjänsten. I

fred syntes personalvården kunna bidraga till utbildningens effektivitet.

På längre sikt kunde en rätt skött personalvård även förväntas fa be­

tydelse för försvarstankens förankring hos folket. Kommittén har där­

för funnit det önskvärt, att den nuvarande provisoriska assistentorga­

nisationen förstärkes. Kommittén har emellertid ansett, att, innan en

slutgiltig organisation fastställdes, närmare erfarenheter borde avvaktas

rörande omfattningen av assistenternas arbetsuppgifter i den nya försvars­

organisationen. I nuvarande läge har kommittén därför inskränkt sig att så­

som en provisorisk lösning föreslå, att ytterligare två heltidsanställda befatt­

ningshavare tillfördes marinen, att de heltidsanställda assistenterna erhölle

arvode och förmåner i övrigt svarande mot dem, som tillkomme befattnings­

havare i löneklass Ce 22, samt att deltidsassistenternas arvoden beräknades

efter ett belopp av 5 kronor för timme. Efter en uppskattad tjänstgöringstid

av 500, 450 och 400 timmar per år för de tre olika grupper, i vilka de

deltidsanställda assistenterna borde indelas med hänsyn till beräknad tjänst­

göringstid, skulle dessas löneförmåner beräknas till högst 2 500, 2 250 och

2 000 kronor för befattningshavare i respektive grupper. Hinder borde icke

föreligga att efter vederbörande truppförbandschefs bestämmande uppdela

sådana arvoden på flera befattningshavare. I händelse av provisoriets bibe­

hållande beräknades efter genomförd organisation en befattning för heltids­

anställd assistent vid armén kunna indragas och antalet deltidstjänstgörande

assistenter uppgå till 41 vid armén, 4 vid marinen och 18 vid flygvapnet.

Under övergångstiden skulle härutöver erfordras 5 deltidsanställda vid armén

och en vid marinen. Kostnaderna för ersättningar till assistenter har kom­

mittén beräknat till 202 600 kronor vid genomförd organisation och 222 000

kronor under övergångstiden.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren

har ej kunnat ansluta sig till förslaget att den nuvarande

provisoriska personalvårdsorganisationen bibehålies. Enligt överbefälhava

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

176

rens mening rådde numera ingen tvekan om behovet och nyttan av att för-

bandscheferna förfogade över särskilda biträden för personalvården. En

fastare organisation vore nödvändig för att få kvalificerad personal. Heltids­

anställda assistenter vid samtliga förband vore att föredraga men för att hålla

ned kostnaderna kunde i regel heltidsbefattningarna inskränkas till garnisons-

orter med flera förband. A issa assistenter borde vid sidan om förbandsverk-

samhet knytas till militärbefälsstaberna och därför placeras i högre lönegrader

än av kommittén föreslagen. Överbefälhavaren har föreslagit 5 befattningar

för heltidsanställda assistenter i Ce 26, 3 i Ce 24 och 11 i Ce 22 och samman­

lagt 45 arvoden till deltidsanställda enligt av kommittén föreslagna grunder.

Kostnaderna härför ha beräknats till i runt tal 300 000 kronor för år.

Marinledningen har ansett det angeläget, att personalvårdsorganisationen

gjordes fastare, men biträtt kommitténs förslag till provisorisk lösning av

frågan med det tillägget, att ytterligare en heltidsanställd assistent borde av­

ses för marinen.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har anfört, att hittills vunna

erfarenheter pekade på ett otvivelaktigt behov av fast organisation för per­

sonalvården. Ett samlande organ för personalvårdsuppgifter borde finnas vid

varje militärbefälsstab. I Skövde hade garnisonsassistenten varit i viss mån

knuten till militärbefälsstaben, vilket varit till båtnad för verksamheten inom

hela militärområdet. Det vore av vikt, att heltidsanställda assistenter snarast

placerades vid truppförbanden.

Försvarsväsendets personalvårdsnämnd har i likhet med överbefälhavaren ej

kunnat dela kommitténs förslag om bibehållande av nuvarande provisorium på

förevarande område och därför förordat, att en mera slutlig personalvårds-

organisation redan nu fastställdes. Systemet med heltidsanställda assistenter

hade slagit väl ut och dylika assistenter borde finnas på varje förläggnings­

ort, där militärbefälsstab finnes, samt på sådana garnisonsorter, dit flera för­

band vore förlagda. Totalt erfordrades enligt personalvårdsnämnden vid

armén 14 heltidsanställda och 22 deltidsanställda, vid marinen 4 heltidsan-

anställda och 3 deltidsanställda samt vid flygvapnet 16 deltidsanställda per

sonalvårdsassistenter, allt vid en försvarsorganisation av den omfattning

försvarskommittén föreslagit. Av de heltidsanställda borde 5 placeras i Ce 26,

3 i Ce 24 och 10 i Ce 22. Till deltidsanställda assistenter borde utgå arvoden

enligt kommitténs förslag.

Försvarsväsendets underbefälsförbund har ansett, att antalet heltidsan­

ställda assistenter borde ökas utöver vad kommittén föreslagit.

Departementschefen.

Till försvarskommitténs uppfattning om personalvårdens värde för den

militära tjänsten kan jag helt ansluta mig. 1 likhet med kommittén anser

jag emellertid, att en slutgiltig organisation av truppförbandens assistentverk­

samhet icke nu kan bestämmas. Assistenternas tjänstgöringsförhållanden måste

enligt min mening bli i viss mån beroende av hur värnpliktsutbildningen mera

Kung!. Maj:ts proposition nr 206.

177

definitivt utformas. Organisationen bör därför i avvaktan på beslut härut-

innan fortfarande givas provisorisk karaktär. Förslagen om fastare anställ­

ningsform och högre löneställningar för heltidsanställda assistenter kan jag

därför icke biträda.

Såsom förut antytts har Kungl. Maj:t med giltighet under innevarande

budgetår medgivit, att heltidsanställda assistenter anställas såsom extra

tjänstemän i Cg 22. Jag förutsätter, att denna anställningsform bibehålies

tills vidare även för tid efter budgetårets utgång. Jag tillstyrker kommitténs

förslag, att ytterligare 2 heltidsanställda assistenter beräknas för marinen,

samt räknar med att ytterligare 2 sådana assistenter skola tillkomma för

armén. Kommitténs förslag beträffande arvoden till deltidsanställda assistenter

innebär en betydande förbättring av dessas löneförhållanden. Då en dylik för­

bättring av förmånerna torde vara nödvändig för att tillräckligt kvalificerad

personal skall kunna erhållas, vill jag tillstyrka förslaget i denna del. Hinder

bör icke föreligga att i enlighet med försvarskommitténs förslag efter veder­

börande truppförbandschefs bestämmande uppdela sådant arvode på flera

befattningshavare. Möjlighet bör också fortfarande finnas att med utnyttjande

av medel, som beräknats för löner åt heltidsanställda assistenter, i stället an­

ställa assistenter på deltid.

Jag föreslår fördenskull, att den civila organisationen för personalvården

vid truppförbanden i här förevarande del fortfarande erhåller provisorisk

karaktär samt med avseende å antalet heltidsanställda assistenter och arvoden

till deltidsanställda assistenter förstärkes i enlighet med försvarskommitténs

förslag.

H. Befälsrekryteringen.

Spörsmålet om den lämpligaste formen för befälsrekryteringen inom för­

svaret har de senaste åren i olika sammanhang aktualiserats. Sålunda har

statens organisationsnämnd i yttrande över de förslag, som på sin tid avgåvos

av 1944 års manskapsutredning, berört frågan, huruvida rekryteringen av

underbefälet över huvud borde byggas på samma allmänna grund som

hittills, d. v. s. volontärsystemet, och om man icke borde övergå till ett på

den allmänna värnpliktens grund utarbetat system. Det syntes icke uteslutet

att därvid förenhetliga den enligt nämndens mening ur flera synpunkter allt

annat än tillfredsställande indelningen i skilda befälskårer. Därtill komme,

att ett på värnpliktens grund utarbetat system skulle, även om väsentliga

höjningar av penningbidrag och premier för det värnpliktiga underbefälet

vidtoges, bli ojämförligt mycket billigare än det nuvarande systemet för

manskapsrekryteringen. Ifrågavarande spörsmål vore enligt nämndens upp­

fattning av sådan vikt, att utredning därav borde uppdragas åt särskilda

sakkunniga.

Arméns officersutbildningskommitté har i sitt betänkande rörande officersut­

bildningen inom armén in. m. (SOU 1946:38) framhållit, att en utveckling av en

ur hela folket rekryterad officerskår blivit alltmera påtaglig under de senaste två

12—

404

48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

178

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

decennierna ocli att denna utveckling som en följd av försvarsbeslutet 1942

fortsatt i ett något påskyndat tempo. Förskjutningen av rekryteringsunderlaget

från och med år 1943 hade dock hittills knappast haft varken väntad omfatt­

ning eller väntad karaktär. Särskilt gällde detta i fråga om arbetarklassens

delaktighet i rekryteringen. Det vore anmärkningsvärt, att även den rekryte­

ring, som ägde rum via försvarets läroverk till icke mer än en dryg fjärdedel

skedde ur den lägsta socialgruppen (III). Av den årliga officersrekryteringen

svarande socialgruppen III endast för drygt en tiondel.

Officersutbildningskommittén har funnit, att det principiella kravet på

kunskaper motsvarande studentexamen för den blivande officeren borde bibe­

hållas. Detta hindrade dock icke, att möjlighet bereddes envar för officersutbild­

ning lämplig värnpliktig med normal folkskolekompetens att i försvarets skolor

inhämta de kunskaper, som vore nödvändiga för officerstjänst. 1942 års försvars­

beslut möjliggjorde för envar värnpliktig vid armén att oberoende av börd,

ekonomisk ställning och skolunderbyggnad kvalificera sig för utbildning till

officer på aktiv stat, därest han visade den härför erforderliga lämpligheten

och militära dugligheten. Att dessa möjligheter kunde utnyttjas, visades av

den icke obetydliga rekrytering, som skett och alltjämt skedde via försvarets

läroverk (tidigare arméns underofficersskola). Av de kadetter, som åren 1929—

1945 avlagt officersexamen, hade nära tio procent gått denna väg. Att de an­

givna möjligheterna det oaktat icke utnyttjades av rekryter ur arbetarklas­

sens led i större utsträckning än som skedde, vore ett förhållande som enligt

officersutbildningskommitténs förmenande vore värt den största uppmärk­

samhet. Orsakerna härtill vore främst att söka i känslomässiga och traditio­

nella skäl, vilka kunde härledas från arbetarklassens tidigare inställning till

försvaret.

Den nuvarande utbildningen i försvarets egna skolor möjliggjorde en

konsekvent koncentration i undervisningen till det, som vore omedelbart er­

forderligt för vidareutbildningen till officer på aktiv stat. Samtidigt inne-

bure detta en risk för väsentliga brister i allmänbildningen och i fråga om

kontakten med samhällslivet i övrigt. En officer, som ginge vägen över för­

svarets läroverk, löpte risk att bli mera ensidig än den, som avlagt student­

examen på vanligt sätt. Officersutbildningskommittén har därför pekat på

vikten av en sådan demokratisering av studiemöjligheterna, att tillgången till

högre skolunderbyggnad öppnades för envar, som hade förmåga att tillägna

sig den, oavsett ekonomiska resurser och bostadsort. Kommittén ansåge i

princip önskvärt, att de blivande officerarnas grundläggande utbildning i all­

männa ämnen icke skedde i försvarets egen regi utan att de utbildades gemen­

samt med övriga ungdomar, vilka skulle rekrytera andra kvalificerade yrken.

För att främja rekryteringen till officersbanan krävdes enligt officersut­

bildningskommitténs mening en vidgad upplysningsverksamhet rörande möjlig­

heterna för alla ynglingar att bli officerare. I samband med inskrivningen

borde icke blott som hittills studenter och likställda utan även övriga värn­

pliktiga lämnas orientering i detta avseende.

179

Vidare har chefen för armén i skrivelse den 29 november 1947 angående

värnpliktsutbildningens närmare utformning framhållit bland annat, att han

för det dåvarande icke medhunnit verkställa en noggrann undersökning rörande

lämpligheten av och möjligheterna för ett ändrat system av uttagning av

värnpliktigt befäl. Vid bedömande av denna fråga måste hänsyn tagas även

till det ogynnsamma rekryteringsläget inom armén. Det kunde bli nödvän­

digt att ersätta den rekrytering, som skedde stamanställningsvägen, med en

rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas led. Frågan om sättet för ut­

tagning av värnpliktigt befäl borde därför enligt arméchefens mening upp­

tagas i ett vidare sammanhang.

Svenska underofficersförbundet och försvarsväsendets underbefäls för band

ha i ett gemensamt yttrande den 29 november 1947 till chefen för armén

rörande placering på lämpliga utbildningsuppgifter av äldre underofficers-

och underbefälspersonal samt inrättande av ytterligare beställningar för över-

furirer, avsedda såsom trupputbildare, framhållit, att frågan härom vore

en detalj av ett större problemkomplex, nämligen frågan om befälskårernas

ställning och utnyttjande över huvud taget, vilket vittomfattande problem

syntes böra göras till föremål för utredning i syfte att lösas i ett samman­

hang. Förbunden erinrade, att en sådan utredning nödvändigtvis syntes be­

höva ingå såsom ett mycket väsentligt led i den utredning av vårt nuvarande

befälssystem i allmänhet och rekryteringsgrunderna i synnerhet, som chefen

för försvarsdepartementet ifrågasatt i ett offentligt uttalande under hösten

1947.

1945 års försvar skommitté har framhållit, att 1942 års försvarsbeslut

beträffande arméns officersrekrytering innebar en breddning av rekryte­

ringsunderlaget i syfte att såväl skapa ökat förtroende mellan folk och

.försvar som höja officerskårens kvalitet. De vidgade rekryteringsmöjlig-

heterna skapades närmast genom att öppna en rekryteringsväg över försvarets

läroverk för värnpliktiga utan studentexamen. Försvarskommittén har icke

i detta hänseende föreslagit några ändrade bestämmelser. Av den årliga ny­

rekryteringen vid armén, omkring 130 fänrikar, ha 50 beräknats skola rekry­

teras genom försvarets läroverk.

I sitt till försvarskommitténs betänkande fogade särskilda yttrande

har kommittéledamoten Hagberg framhållit, att rekryteringsbasen genom

1942 års försvarsbeslut vidgats så att värnpliktiga utan studentexamen under

vissa betingelser kunde studera till statofficer, varjämte ökade möjligheter

för de fast anställda att bli statofficerare skapats. Värnpliktig med folkskole-

kompetens skulle i så fall via försvarets läroverk kunna efter 77 månader vinna

befordran till fänrik. Denna grad kunde av den stamanställde uppnås efter

95 månader. Enligt förslag av officersutbildningskommittén skulle utbildnings­

tiden till officer för de värnpliktiga förlängas med 1 månad och för de staman-

ställda minskas med 11 månader. Enligt Hagbergs mening ökades säkerligen

icke härigenom möjligheten att rekrytera officerskåren ur arbetarklassens led.

Hagberg har vidare anfört, att officersutbildningskommittén gjort gällande,

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

180

att 1942 års beslut möjliggjort för varje värnpliktig att oberoende av börd,

ekonomisk ställning och skolunderbyggnad kvalificera sig för utbildning till

officer, därest han visade den härför erforderliga lämpligheten och militära

dugligheten. Nämnda kommitté hade hävdat, att denna väg visat sig fram­

komlig och påstått, att av de kadetter, som åren 1929—1945 avlagt officers­

examen, nära 10 % av socialgrupp III gått denna väg. Även om ett bristande

intresse från de värnpliktigas sida försvårade en sådan rekrytering av stat­

officerare, vore det för att få de riktiga begreppen om saken tillräckligt att

erinra om att officersutbildningskommittén endast räknat med 4 eller 6 elever

per år med normal folkskolekompetens, som skulle genomgå försvarets läro­

verk. Detta innebure, att i fortsättningen som hittills folkets stora flertal,

lönearbetarna, endast med ett fåtal procent komme att vara företrätt inom

statofficerskåren med sina söner. Försvarskommittén hade i annat samman­

hang understrukit önskemålet om en breddning av basen för officersrekryte-

ringen men likväl i sitt betänkande föreslagit minskade medel till försvarets

läroverk. Det syfte, som kommittén velat främja, hade motverkats. Hagberg

ville rikta uppmärksamheten på sakförhållandet, då administrativa åtgärder

kunde neutralisera icke önskvärda följdverkningar.

Hagberg har vidare erinrat om det av chefen för försvarsdepartementet

hösten 1947 gjorda uttalandet om behovet av en grundlig utredning av hela

befälssystemet och om att ersätta rekryteringen stamanställningsvägen med en

rekrytering ur de värnpliktigas led. Möjlighet skulle beredas alla därför be­

gåvade och energiska ungdomar att erhålla nödig utbildning för att vinna be­

fordran inom alla grader. Genom en ordentlig lön, genom möjligheten att full­

göra värnplikten tidigare och genom en snabbare och mindre isolerad under­

visning än vid försvarets läroverk och andra försvarsskolor skulle man skapa

grundvalen för att rekrytera allt befäl ur de värnpliktigas led. Hagberg hop­

pades, att en sådan utvecklingslinje skulle visa sig bärkraftigare än den hittills

följda.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har i sitt remissyttrande över för-

svarskommitténs betänkande ställt sig tveksam till kommitténs beräkning av

antalet fänrikar, som skulle rekryteras genom försvarets läroverk. Redan be­

fintliga och framtida ökade möjligheter till skolutbildning vid de allmänna

läroverken övertygade icke militärbefälhavaren om att den ur försvars-

budgetens synpunkt ganska dyrbara vägen över försvarets läroverk borde ut­

nyttjas i sådan utsträckning. Detta syntes i realiteten knappast medföra en

breddning av rekryteringsunderlaget eller medföra ett nytt medel att skapa

ökat förtroende mellan folk och försvar. Visserligen hade dugliga officerare

tillförts försvaret denna väg och det hade säkerligen icke skadat, att de offi­

cerare, som gått »långa vägen» vore hårdare än de övriga Men den förra

kategorien officerare syntes genom sin mera ensidiga utbildning och ganska

långvariga kasernering ha mindre möjligheter att skapa och upprätthålla civila

kontakter och därmed öka förtroendet mellan folk och försvar än de officerare,

som tagit sin studentexamen vid de allmänna läroverken. Den av kommittén

Kungl. Maj.ts proposition nr 206

Ilungl. Maj:ts proposition nr 206.

181

förordade stora officersrekryteringen genom försvarets läroverk syntes där­

för icke kunna motiveras.

Möjligheterna till rekrytering av lämpliga befälsämnen denna väg borde

dock hållas öppen, men militärbefälhavaren vore icke övertygad om att denna

kategori borde göras så talrik som nära 40 % av en årskull. Tecken tydde på

att de koncentrerade och påfrestande studierna vid försvarets läroverk tröttade

många, så att de icke i framtiden kunde beräknas ge så mycket och föra fram

försvaret på ett sådant sätt som krävdes av aktiva officerare. Därtill komme

olägenheterna av denna officerskategoris relativt höga ålder. Ur effektivitets­

synpunkt vore det ej önskvärt med ett stort antal ganska gamla fänrikar.

Militärbefälhavaren för 111. militärområdet

har i anslutning till försvars-

kommitténs förslag om sänkning av åldern för påbörjande av första värn­

pliktstjänstgöringen föreslagit, att det fast anställda underbefälet skulle

rekryteras via värnpliktstjänstgöringen i stället för genom volontärinstitu-

tionen. Tidpunkten för den fasta anställningen borde uppskjutas till dess

första värnpliktstjänstgöringen fullgjorts. Härigenom skulle ernås bättre

möjligheter än nu att utvälja de lämpligaste för fortsatt utbildning till under­

befäl på aktiv stat. Frågan vore av sådan betydelse, att den borde göras till

föremål för grundlig undersökning.

Centralstyrelsen för de svenska reservofficersförbunden

har förordat, att

frågan om sättet för rekrytering av befälet skulle upptagas i ett vidare sam­

manhang.

Inom försvarsdepartementet har verkställts en

preliminär utredning

beträf­

fande spörsmålet om befälsrekryteringen. Denna har utmynnat i ett skisserat

förslag till befälsorganisation vid ett infanteriregemente, uppgjort under för­

utsättning att å ena sidan den nuvarande volontärinstitutionen skulle ersättas

med en värnpliktsorganisation, å andra sidan officers- och underofficers­

kårerna skulle sammanföras till en enda befälskår. Innebörden av det till­

tänkta systemet kan sammanfattas på följande sätt.

Befälsorganisationen skulle omfatta endast en fast anställd befälskår, en­

hetligt rekryterad direkt ur de värnpliktigas led. Envar för befälsutbildning

över huvud taget kvalificerad värnpliktig skulle äga samma möjlighet att

vinna fast befälsanställning.

Utbildningen till fast befälsanställning skulle vara gemensam för alla och

omfatta inalles omkring 3 år. Under endast ett år skulle utbildningen äga rum

vid central skola — krigsskolan; i övrigt skulle all utbildning fullgöras vid

vederbörligt förband inom de värnpliktigas krets. Allt förvärv av allmänbild­

ning skulle förläggas till de allmänna undervisningsanstalterna. Envar, som

icke vid anställningens början avlagt studentexamen, skulle ha möjlighet att

utan egna kostnader förvärva sådan kompetens. Kraven på allmänbildning ha

differentierats med hänsyn till de uppgifter och det ansvar, som följer med de

särskilda befälsbefattningarna. Stort avseende har fästs vid trupptjänsten

såsom värnpliktig och såsom befäl över värnpliktig i syfte att hos veder­

börande skapa förtrogenhet med värnpliktig trupp. Förutom värnpliktigs av­

löningsförmåner i allmänhet borde särskild avlöning utgå under hela utbild­

ningen till fast befälsanställning. Ekonomiska hinder skulle sålunda icke före­

ligga för någon att välja befälsbanan. Efter avslutad utbildning borde utnäm­

182

ning till aktivt befäl ske vid samma levnadsålder för alla —• i medeltal 23 års

ålder. Envar fast anställd skulle äga en militärutbildning, som motsvarade den

nuvarande officersutbildningen.

Tjänstgöring i plutonchefsbefattning — i vissa fall vid yngre år även i

gruppchefsbefattning — skulle äga rum från anställningens början till högst en

levnadsålder av 35 år. Därigenom skulle en grundlig erfarenhet och känne­

dom om trupp säkerställas. Vid nämnda levnadsålder skulle befordran vara

garanterad antingen till kapten eller kaptenlöjtnant, till kapten och kompani­

chef med fortsatta befordringsmöjligheter efter urval och eljest till kapten­

löjtnant. För envar fast anställd skulle sålunda försvaret självt giva framtids­

möjlighet.

Den fast anställda befälskadern har i den uppgjorda skissen givits sådan

omfattning, att krigsorganisationens behov av kompani- och högre chefer

skulle kunna täckas med kvalificerat fast anställt befäl. I den skisserade orga­

nisationen har sålunda per infanteriregemente räknats med omkring 125 fast

anställda befäl med officers kvalifikationer, under det att den nuvarande orga­

nisationen icke upptager mer än omkring 65 med samma kvalifikationer. Be-

fälstillgången har vidare ansetts täcka behovet i fredsorganisationen av befäl

för samtliga befattningar fr. o. m. plutonchef och i vissa fall även för ett antal

gruppchefsbefattningar. Den så beräknade befälskåren skulle ersätta de nu­

varande tre befälskårerna, nämligen officerskåren, underofficerskåren och

underbefälskåren.

Volontärinstitutionen skulle i anslutning härtill helt utgå ur försvarets

organisation, vilket kunde beräknas medföra åtskilliga besparingar. Värn­

pliktig borde beredas möjlighet att påbörja första tjänstgöringen, som gene­

rellt beräknats äga rum vid 20 års ålder, redan före denna ålder. Officers- och

underofficerskårerna skulle sammansmälta till en i den föreslagna befäls­

kåren. Detta har ansetts innebära en förstärkning av befälsorganisationen i

såväl krigsorganisatoriskt som fredsorganisatoriskt avseende. Uppgifter och

ansvar för de särskilda befattningshavarna ha förmenats bli enhetligt och

konsekvent fördelade. Anordningen skulle betyda åtskilligt i enkelhet och

reda, i befälets ställning inåt och utåt samt i besparingar och effekt. I befäls­

organisationen skulle i övrigt räknas endast med värnpliktigt underbefäl, bort­

sett från de 8 överfurirer, vilka bestrida vissa särskilda befattningar och re­

kryteras direkt ur de värnpliktigas led.

Det värnpliktiga befälet skulle enligt förslaget täcka dels behovet av plu­

tonchefer (befälsvärnpliktiga) och gruppchefer (underbefälsvärnpliktiga) i

krigsorganisationen, dels behovet av gruppchefer vid utbildning av värnplik­

tiga i allmänhet. Befälet i fråga skulle rekryteras bland de värnpliktiga och

ur det kvalitativt bästa material, som kunde uppbringas. Envar skulle äga

realskole- eller däremot svarande kompetens.

Utbildningstidens längd för underbefälsvärnpliktiga skulle enligt förslaget

icke överskrida den nu tillämpade. Här berörda värnpliktiga borde åtnjuta en

avlöningsförstärkning av 1 800 kronor för den tid, varmed utbildningstiden

komme att överstiga den för värnpliktiga i allmänhet föreslagna.

Utbildningstiden för befälsvärnpliktiga skulle begränsas med 6 månader

i förhållande till vad som nu gäller för officersutbildning av värnpliktiga. För

dessa har i förslaget räknats med en särskild ekonomisk gottgörelse av ej

mindre än 5 000 kronor.

Den föreslagna befälsorganisationen har vid den preliminära utredningen

beräknats medföra avsevärda kostnadsbesparingar.

Departementschefen.

Den preliminära utredning, vars resultat jag i det föregående i korthet

redovisat, rullar upp organisationsproblem av betydande räckvidd. Förslaget

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

183

berör frågor av sådan svårighetsgrad och är till sina konsekvenser av sådan

omfattning, att det endast 'bör betraktas såsom underlag för fortsatta diskus­

sioner. Syftet med den av mig föranstaltade förberedande utredningen har

icke heller varit att åstadkomma ett genomarbetat förslag till frågans lösning

utan endast att framlägga material för att få frågan närmare belyst och att

därvid även söka vinna klarhet, om möjlighet föreligger att på andra vägar

än de nu tillämpade skapa en effektiv befälsorganisation. Enligt av mig givna

direktiv har utredningen härvid begränsats till armén och närmast då infan­

teriet.

I frågans nuvarande läge har jag icke anledning fatta ståndpunkt till det för­

slag, i vilket utredningen utmynnat. Utredningen synes mig emellertid ge

vid handen, att befälsorganisationen mot bakgrunden av den gjorda utred­

ningen bör göras till föremål för en allsidig undersökning.

Även arméchefen synes hysa den uppfattningen, att befälsfrågan bör

underkastas särskild utredning. Även enligt hans uppfattning kunde det

bli nödvändigt att ersätta den rekrytering, som skedde stamanställningsvägen,

med en rekrytering av allt befäl ur de värnpliktigas led. Behovet av en utred­

ning av vårt nuvarande befälssystem i allmänhet och rekryteringsgrunden i

synnerhet har bestyrkts jämväl av svenska underofficersförbundet och försvars-

väsendets underbefälsförbund.

Den utredning, som jag sålunda anser böra komma till stånd och anförtros

åt särskilda utredningsmän, bör närmast ha till syfte att framlägga ett full­

ständigt förslag till befälsfrågans lösning vid armén och i första hand beträf­

fande infanteriet. Först därefter böra förslag i fråga om försvaret i övrigt

successivt utarbetas.

Vid förslagets utarbetande bör tjäna som utgångspunkt, att det värnplik­

tiga befälet bör uttagas i samband med inskrivning och till det antal, som er­

fordras för att täcka dels det erforderliga behovet i såväl fred som krig av

gruppchefer, dels befälsbehovet i plutonchefs- eller motsvarande befattningar

i krigsorganisationen. Sättet för utbildningens anordnande bör utredas och

detaljerade utbildningsplaner utarbetas. Befälstjänstgöring i vederbörliga be­

fattningar bör fullgöras under den tid, som erfordras för befälsbehovets till­

godoseende vid utbildning av värnpliktiga i allmänhet. Frågan i vad mån

särskild ekonomisk gottgörelse bör utgå för tid, varmed befälsutbildningen

överskrider den för flertalet värnpliktiga fastställda, bör övervägas. Under om­

prövning bör vidare tagas frågan, vilka åtgärder i övrigt — befälsutbildningens

tillgodoräknande i merithänseende m. m. — som lämpligen böra vidtagas för

att motverka de olägenheter, vilka äro förenade med den förlängda tjänstgö­

ringen, samt för att över huvud taget bereda här avsedda värnpliktiga trivsel

under deras tjänstgöring.

Det fast anställda befälet bör enhetligt rekryteras ur de värnpliktigas led.

Även gången av utbildningen till fast anställt befäl, frågan om och med vilket

belopp särskild avlöning bör utgå under sådan utbildning och den fortsatta

befälsutbildningens anordnande äro spörsmål, som böra utredas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

184

En omläggning av befälsorganisationen i här avsedd riktning medför givet­

vis konsekvenser på ett flertal områden. Det bör ankomma på utrednings­

männen att klargöra dessa följdverkningar och avgiva därpå grundade förslag

till ändringar i organisationen. Slutligen böra övergångsplaner utarbetas.

I. Försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet.

1.

Inledning.

Genom beslut den 23 augusti 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens medi­

cinska forskningsråd att verkställa utredning i fråga om organisationen av den

militärmedicinska forskningen i vad anginge armén och marinen samt till

Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Med anledning härav tillsattes av rådet en kommitté, bestående av general­

läkaren D. M. Lindsjö, tillika ordförande, medicinalrådet R. K. Bergman, pro­

fessorn E. Essen-Möller, professorn R. S. Fåhraeus och professorn E. T. A.

Teorell, för att verkställa utredning och till rådet inkomma med förslag i

ärendet. Kommittén — som antagit benämningen försvarsmedicinska utred-

ningskommittén — överlämnade den 11 december 1947 till statens medicinska

forskningsråd utredning och förslag rörande ordnandet av försvarsmedicinsk

forsknings- och försöksverksamhet i Sverige.

Statens medicinska forskningsråd överlämnade därefter med skrivelse den

9 januari 1948 såsom eget yttrande försvarsmedicinska utredningskommitténs

förenämnda utredning.

över ifrågavarande utredning ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,

chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets civil­

förvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning, försvarets forskningsanstalt, medi­

cinalstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, statskontoret, föreståndaren för statens

bakteriologiska laboratorium, kanslern för rikets universitet efter hörande av

vederbörande vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet,

gymnastiska centralinstitutet, flygmedicinska nämnden, statens naturveten­

skapliga forskningsråd, Sveriges läkarförbund, svenska militärläkarföreningen

och svenska läkarsällskapet. 2

2.

Den försvarsmedicinska forskningens allmänna

uppgifter m. m.

F ör svar smedicinska ut r ednin g skommittén.

Kommittén har lämnat en utförlig redogörelse för krigföringens utveck­

ling och den försvarsmedicinska forskningens betydelse i samband därmed,

den försvarsmedicinska forskningens betydelse för den fredliga utvecklingen,

den försvarsmedicinska forskningsverksamhetens utveckling och nuvarande

läge i Sverige samt aktuella forskningsuppgifter för svensk försvars-

medicin. Då det torde föra för långt att i detta sammanhang upptaga dessa

frågor till behandling i den utsträckning som i utredningen skett, torde jag

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

185

beträffande redogörelsens detaljer få hänvisa till utredningen och här endast

begränsa mig till att beröra vissa grundläggande faktorer och synpunkter.

Krigföringens utveckling och den försvarsmedicinska forskningens

betydelse i samband härmed.

Kännetecknande för det andra världskriget var, att man långt mer än förr

lärde sig att exploatera vetenskapen för krigsändamål. Genom att anvanda

vetenskapliga metoder i krigföringen lyckades man åstadkomma effekter, som

man tidigare aldrig kunnat föreställa sig. Nya stridsmedel^av olika slag in­

sattes. Utvecklingen gick efter hand och mycket snabbt i sådan riktning, att

praktiskt taget alla vetenskapsgrenar i större eller mindre utsträckning koppla­

des in. Universitetsinstitutioner, laboratorier, enskilda forskare etc. togos i

anspråk för en intensiv och omfattande forskning i krigets tjänst.

Det ligger i sakens natur, att den med vetenskapens hjälp åstadkomna ut­

vecklingen och differentieringen av stridsmedlen fört med sig oerhörda på­

frestningar för den mänskliga organismen. I det totala kriget gäller detta

utan någon större skillnad såväl den militära personalen som ock civilbe­

folkningen. Den medicinska vetenskapen har härigenom städlts inför en mång­

fald problem, ofta av invecklad art. Jämsides med utvecklingen pa det kngs-

tekniska området ha sålunda kraven på den försvarsmedicinska forskningen

Den försvarsmedicinska forskningen maste i huvudsak inriktas dels pa

höjandet av de stridande styrkornas prestationsförmåga, i vad denna sam­

manhänger med medicinska faktorer, dels på möjligheterna att begränsa det

egna landets förluster i människoliv och i arbetsförmåga hos individerna.

I vårt land saknas enhetlig organisation och tillräckligt ekonomiskt stöd

för försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet. Detta innebär en

allvarlig brist, eftersom förmågan att på det medicinskt vetenskapliga om­

rådet bemästra en krigssituation i modern tid får anses utgöra ett synner­

ligen viktigt led i försvarsberedskapen.

Den för militära ändamål verksamma forskningen har visat sig bil av

mycket stor betydelse även för fredliga förhållanden.

Den försvarsmedicinska forskningsverksamhetens utveckling

och nuvarande läge i Sverige.

Före det andra världskrigets utbrott fanns i vårt land icke något särskilt

organ för försvarsmedicinsk forskning. Den forskning, soin förekom på om­

rådet, bedrevs inom olika utanför försvarsväsendet stående^ institutioner.

En av de första frågor, där vetenskap behövdes för militärt ändamål, val­

frågan om lösandet av stridsgas- och gasskyddsproblemen. År 1926 inleddes

vid medicinsk-kemiska institutionen vid universitetet i Lund en självständig

forskning i avseende å den kemiska krigföringens problem.

Vid försvarsväsendets kemiska anstalt, som stod färdig år 19o9, upptogs

till prövning bland annat vissa medicinska problem av begränsad räckvidd

och nära sammanhängande med anstaltens verksamhet i övrigt. Utöver pro­

blem rörande gasskydd och avgasningsmetoder upptogos^ sålunda vid kemiska

anstaltens medicinska sektion bland annat frågor angående behandling av

fosforbrännskador, behandling av fosgenförgiftningar och cyanväteförgift-

ningar samt frågor rörande detonationsvågornas _ fysiologiska verkningar. Då

det medicinska forskningsarbete, som bedrevs inom kemiska anstalten, var

begränsat till frågor, vilka nära sammanhängde med anstaltens verksamhet i

övrigt, förblev huvudparten av de försvarsmedicinska problemen hänvisad till

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

186

bearbetning i annan ordning, i den mån resurser funnos härför. Detta inne­

bar, att många försvarsmedicinska problem av framträdande angelägenhets-

grad endast nödtorftigt eller knappast alls kunde bli föremål för vetenskaplig

behandling.

1 °

Någon större ändring härutinnan skedde ej då genom beslut av 1944 års

riksdag en försvarets forskningsanstalt inrättades, vari försvarsväsndets ke­

miska anstalt uppgick såsom en kemisk avdelning. Vid försvarets forsknings­

anstalt har behandlingen av vid kemiska anstalten ej avslutade forsknings-

uppgifter utvidgats och intensifierats, exempelvis forskning angående detona-

tionsskador samt undersökningar av giftigheten hos diverse i olika samman­

hang aktuella ämnen, såsom klorerade kolväten, sprängämnen, rök- och dim-

bildare m. m. En stor mängd nya problem ha efterhand tillkommit. Ett be­

tydande arbete bär i.forskningsanstaltens regi nedlagts på frågor rörande in-

ledning av skyddsrum. På senare tiden ha även inletts vissa undersökningar

rörande skydd mot atombomber. Forskningsanstalten samarbetar med utom-

stående institutioner ävensom med försvarets sjukvårdsförvaltning.

Den sedan den 1 oktober 1946 verksamma flygmedicinska nämnden, som

skall taga initiativ till flygmedicinsk forskning och utarbeta arbetsprogram

för densamma, består av sammanlagt sex ledamöter, av vilka tre vetenskaps­

män (fysiologer), två av chefen för flygvapnet utsedda representanter och

en repiesentant för luftfartsstyrelsen. Försvarets specialintressen beträffande

flygmedicin torde få anses härigenom vara väl tillgodosedda. Den flygmedi-

cmska forsknings- och försöksverksamheten, som är anknuten till vissa redan

befintliga vetenskapliga institutioner, avser att trygga ett lämpligt val av män­

niskomaterial till flygförare, att finna medel till förhindrande av de rubb­

ningar i flygarens hälsotillstånd, som flygningen kan medföra, samt till steg­

rande i möjligaste mån av flygarens prestationsförmåga.

Organisationen av den medicinska forskningen i vad angår marinen har

hittills varit improviserad allt efter behov och resurser. För medel, som i

varje särskilt fall ställts till förfogande av chefen för marinen eller marin­

förvaltningen från till deras disposition ställda anslag, ha undersökningarna

nästan helt utförts av marinläkarkarens läkare. I vissa fall ha medel för

undersökningar av bland annat marint intresse beviljats från civila veten­

skapliga fonder. _ Många undersökningar och prov ha utförts ombord på

ubåtar och bärgningsfartyg samt vid vissa marinen tillhöriga dyktankanlägg-

mngar. Vid karolinska institutets respektive gymnastiska centralinstitutets

fysiologiska institution ha flera viktiga arbeten utförts. Huvudintresset för

forskningen är inriktat på ubåts- och dykerihygienen samt därmed samman­

hängande fysiologiska problem.

Även vid vissa andra forskningsorgan m. fl. ha — särskilt under bered-

skapstiden •— behandlats en del problem av visst försvarsmedicinskt intresse.

Bland de institutioner, som sålunda bedrivit försvarsmedicinska undersök­

ningar och utredningar, kunna — förutom de fysiologiska institutioner, där

flygmedicinsk forskning bedrivits — nämnas radiofysiska institutionen vid

karolinska institutet, statens bakteriologiska laboratorium samt personalpröv-

ningsdetaljen vid centrala värnpliktsbyrån.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Aktuella försvarsmedicinska forskningsuppgifter.

Atombomben. Vid sidan av tekniska hjälpmedel till avvärjande av atom-

bombangrepp står ett utomordentligt viktigt komplex av därmed samman­

hängande försvarsmedicinska problem. Dessa problem gälla framför allt de

radioaktiva verkningarna på längre avstånd från explosionen. Bland de många

och svårlösta medicinska problem, som stå i samband med atomvapnets an­

187

vändning, må nämnas förebyggandet av riskerna vid framställning av atom­

energi, profylax och terapi i avseende å skadeverkningarna på människan vid

atombombexplosion samt skydd och säkerhetsåtgärder vid röjning efter atom­

bombexplosion.

Gaslcriget.

Gasvapnet har undergått en stark utveckling. Av senapsgasen

har sålunda frambragts en ny variant, kvävesenapsgasen, som bland annat

icke förstöres av avgasningsmedel. Även genom kombination av olika stnds-

gaser eller andra kemiska stridsmedel ha möjligheter till ökad effekt åstad­

kommits. En ny typ av stridsgaser med mycket allvarliga verkningar har

tillkommit. En helt ny fara utgöra radioaktiva gaser och radioaktivt stoft.

Skyddet däremot är förenat med stora svårigheter. Emot den radioaktiva

strålning, som träffar hela kroppen, erbjuder skyddsrum ett visst skydd för

civilbefolkningen. Större svårigheter möta, när det gäller att skydda truppen

i fält. Gasvapnets utveckling är säkerligen icke avslutad. ..

Bakteriologisk krigföring.

Till denna krigföring kan räknas användningen

av bakterier och virus men även av toxiner, d. v. s. giftiga ämnen, som produ­

ceras av vissa bakterier. Bland de olika sjukdomar, som nämnts i detta sam­

manhang, äro botulism (en mycket farlig form av matförgiftning med 60

70% dödlighet), undulantfeber, papegojsjuka, tularemi (harpest), kolera, ty­

fus, pest, mjältbrand, epidemisk hjärnhinneinflammation och influensa. Det

bakteriologiska kriget fordrar liten insats av materiel och folk och kan bland

annat bli ett fruktansvärt sabotagevapen. Det bygges till huvudsaklig del på

insatser av vetenskapliga specialister. För försvaret gäller det att finna me­

toder, genom vilka epidemier kunna snabbt upptäckas, isoleras och hejdas.

Det är en viktig försvarsangelägenhet att upptaga det bakteriologiska krigets

konsekvenser till allvarlig behandling. Utredning bör företagas rörande vilka

bakterier eller virusarter och produkter därav, som. kunna antagas ifråga-

komma som bakteriologiskt anfallsvapen, vilka distribueringssätt en fiende

kan tänkas använda för svenska förhållanden samt vilka skyddsåtgärder som

måste krävas.

.

_

..

Brännskadebehandling.

Olika behandlingsmetoder påkalla största upp­

märksamhet och ingående prövning. Brännskadornas .grad och omfattning

vid atombombexplosion öka ytterligare detta krav. Någon verkligt effektiv

brännskadeberedskap finnes icke för närvarande i vårt land.

Särbehandling.

Förband av olika slag, operativ särbehandling och chemo-

terapi befinna sig i ständig utveckling. Mycket ingående undersökningar krävas

rörande sårbakteriologi o. s. v. De nya viktiga rön, som i det senaste kiiget

gjorts på området, måste tillvaratagas genom nära kontakt nied ledande fack­

män inom tidigare krigförande länder och genom ytterligare vetenskaplig

bearbetning av vunna resultat.

T det ovan anförda har tagits sikte på några försvarsmedicmska problem,

vilka äga direkt samband med verkningarna av olika, stridsmedel. Den medi­

cinska forskningen har i dessa fall huvudsakligen till uppgift att finna me­

del att hindra eller begränsa ifrågavarande verkningar. Andra problem, er­

bjuda sig i samband med kravet att höja de väpnade styrkornas stridsvärde

i vad detta beror av människomaterialet. En del av dessa senare problem

ha. intresse redan för fredsförhållanden. Följande mera betydande spörsmål

må härvid beröras.

Vid bekämpandet av sådana sjukdomar som

tuberkulos, veneriska sjuk­

domar

och

svårare epidemiska sjukdomar

uppställa sig för den militära sjuk­

vården i många avseenden speciella problem, särskilt sammanhängande med

anhopningen av unga människor i truppförband. Jämväl

påssjulcan

utgör ett

betydelsefullt problem för den militära sjukvården. Inom truppförband en

får en utbruten påssjukeepidemi på grund av den stora anhopningen av icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

188

immuna individer ofta så stor utbredning, att den allvarligt nedsätter förban­

dets tjänstduglighet och avsevärt försvårar sjukvårdsarbetet. Forskning

rörande sjukdomens smittämne och möjligheterna till effektiv skyddsymp-

ning skulle därför vara av största värde i första hand för militär sjukvård,

men därutöver även för civil sjukvård.

Med det moderna kriget och utbildningen därför följer en mängd

psykolo­

giska

och

psykiatriska problem.

Den ofantliga utvecklingen av de tekniska

hjälpmedel, varmed stridande styrkor i våra dagar äro utrustade, har med­

fört alldeles speciella krav på befäl och manskap i såväl kroppsligt som psy­

kiskt hänseende. Inom vår krigsmakt infördes under andra världskriget ur­

valsprov av psykologisk art, s. k. testning. I anslutning därtill företogs

psykiatriska undersökningar i syfte att gallra ut eller omplacera de psykiskt

undermåliga eller abnorma. De erfarenheter, som vunnits vid nyssnämnda

verksamhet, och det undersökningsmaterial, som därvid samlats, visa tydligt

behovet av fortsatta vetenskapliga studier på området. De målbetonade under­

sökningar, varom bär är fråga, måste emellertid bedrivas i samarbete med och

bygga på den psykiatriska och psykologiska forskning, som pågår vid uni­

versitet och högskolor.

Den medicinska forskningen på de områden, som ovan berörts, har bety­

delse för försvaret i dess helhet. En särställning inom den försvarsmedi-

cinska forskningen intaga med hänsyn till problemens art den

flygmedicinska

forskningen

samt den medicinska forskning inom marinens verksamhets­

område, som har avseende å ubåts- och dykerihygienen,

dykmedicinsk forsk­

ning.

Förutom att dessa båda forskningsgrenar innefatta i mångt och mycket

sins emellan likartade problem ha de den egenskapen gemensamt, att forsk­

ningsresultaten redan i fredstid äro av största betydelse även för civil verk­

samhet.

Beträffande de aktuella problemställningarna och uppgifterna för den flyg-

medicinska forskningen torde få hänvisas till flygmedicinska utredningens be­

tänkande, som i sina huvuddrag redovisats i propositionen 1946:273 (s. 191).

Vad angår den dykmédicinska forskningen äro följande mera betydande

undersökningar planerade för den närmaste framtiden, nämligen fysiologisk­

vetenskaplig bearbetning av den i Sverige utexperimenterade vätgasdyknings-

metoden,. fortsatta undersökningar rörande tryckfallssjukans pato-fysiologi,

bearbetning av de s. k. Haldaneska uppstigningstabellema för dykare samt

en sammanställning av resultaten av vissa försöksvis tillämpade uppstignings-

tabeller med och utan ytdekompression, fortsatta undersökningar beträffande

inverkan av kyla och olika kolsyrekoncentrationer på basalomsättningen, för­

sök beträffande avfuktning och uppvärmning samt avkylning av luften i

ubåtar. 3

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3.

Det försvarsmedicinska forskningsarbetets framtida

organisation och ledning.

A. Forskningsarbetets organisation.

F ör svar smedicinska utredning skommittén.

Kommittén har till en början framhållit, att en del problem visserligen

redan vore under behandling vid olika institutioner, anstalter m. m. Bristen

på enhetlig ledning av forsknings- och försöksverksamheten i dess helhet samt

den begränsade tillgången på medel ävensom personal och lokalutrymmen

för den speciella forskning, som här avsåges, utgjorde emellertid svåra hin-

189

der för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Något gemensamt program

för utredningsarbetet funnes icke. Mellan institutioner, vilka i större eller

mindre omfattning bedreve utredningar av betydelse ur försvarsmedicinsk

synpunkt, upprätthölles ej alltid erforderlig kontakt i avseende å dessa ut­

redningar. Som följd härav förekomme i vissa fall onödigt dubbelarbete. I

fråga om forskningsarbetets organisation avsåge kommittén att var för sig

behandla dels det medicinska forskningsarbete, som hade avseende å försvaret

i dess helhet, försvarsmedicinsk forskning i allmänhet, dels den speciella

medicinska forskning, som krävdes för marinens och flygvapnets del.

Beträffande den försvarsmedicinska forskningen i allmänhet har kommittén

erinrat att sådan för närvarande bedreves huvudsakligen vid försvarets forsk­

ningsanstalt samt därutöver vid vissa institutioner. Behovet av försvarsmedi­

cinsk forskning kunde emellertid icke tillnärmelsevis tillgodoses med de re­

surser, som för närvarande stode till buds. Ben nuvarande organisationen

vid försvarets forskningsanstalt vore alldeles för bristfällig för att kunna

tåla någon ytterligare belastning. Även om målsätt forskning lades ut på

olika håll, funnes likväl en mängd problem, som akademiska institutioner

eller kliniker icke vore villiga att behandla. En oundgänglig förutsättning

för att den försvarsmedicinska forskningsverksamheten skulle kunna hålla

jämna steg med den militärtekniska utvecklingen vore, att verksamheten om­

organiserades och förstärktes. I princip borde enligt kommitténs mening

även i framtiden forskningsarbetet bedrivas dels i form av självständig för­

svarsmedicinsk forskning, dels genom utläggning av vissa problem till utom­

stående forskningsorgan. Den specialiserade forskningen finge emellertid icke

givas för liten omfattning och den måste vara den ledande parten. Intim

kontakt krävdes även med militära organisationer och forskningsorgan.

Utgående från dessa grundsatser hade kommittén funnit lösningen av före­

varande organisationsproblem enligt följande riktlinjer.

1. Genom utbyggnad av den nuvarande medicinska sektionen inom för­

svarets forskningsanstalt borde möjlighet beredas att dit förlägga större delen

av den försvarsmedicinska forskningsverksamheten. Ur flera synpunkter

innebure det betydande fördelar, att denna verksamhet kunde ske i intim kon­

takt med verksamheten i övrigt inom forskningsanstalten. Den medicinska

sektionen finge sålunda rika möjligheter att utnyttja instrumentella och per­

sonella resurser inom anstaltens tekniska avdelningar, vilka omedelbart kunde

anlitas för problemens lösande. Sektionen kunde vidare tjäna som service­

organ för forskningsanstaltens olika avdelningar. Därjämte vore även den in­

tima kontakten rent lokalt sett givetvis till fördel för frågornas rationella och

snabba behandling.

2. De problem, som stode i samband med bakteriologisk krigföring, syntes

kräva ett ganska omfattande bakteriologiskt forskningsarbete. Detta borde

av flera skäl ej förläggas till forskningsanstalten utan i stället till något bak­

teriologiskt laboratorium, i första hand statens bakteriologiska laboratorium.

Men även för andra ändamål vore det givetvis önskvärt och nödvändigt, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

190

försvarsmakten kunde lita till ett större bakteriologiskt laboratoriums veten­

skapliga och praktiska resurser.

3. Ett intimt samarbete borde alltjämt ske med andra medicinska institu­

tioner och dylikt. Vissa problem, som krävde särskild sakkunskap, borde få

utläggas på dylika institutioner och även på kliniker.

Kommittén har i anslutning härtill framhållit, att en lösning av forsknings­

arbetets organisation enligt nu angivna riktlinjer givetvis krävde en icke

obetydlig ökning av personal och utrymmen. Däremot syntes nyanskaffning

av dyrbarare apparatur av mera speciell art i stort sett kunna undvikas tack

vare möjligheterna att utnyttja de avsevärda tekniska resurser, som redan

funnes inom vederbörliga institutioner och anstalter. Oberoende härav kräv­

des naturligen vissa årliga anslag för anskaffning och underhåll av apparater,

maskiner och dylikt.

Beträffande personalbehovet har kommittén erinrat, att för närvarande

för den medicinska forskningen vid försvarets forskningsanstalt vore anställda

två medicinska assistenter, av vilka den ene vore deltidstjänstgörande, samt

två laboratoriebiträden. Assistenterna åtnjöte den ene arvode motsvarande

lön i lönegrad Ce 27 och den andre arvode motsvarande lön i lönegrad Ce 25.

Laboratoriebiträdena innehade anställning i lönegrad Ce 13 respektive Ce 8.

För den föreslagna utvidgade forskningsverksamheten vid försvarets forsk­

ningsanstalt har kommittén föreslagit följande personal.

1 laborator......................................... lönegrad högst Cp 9

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3 forskningsassistenter .................. »

Ce 27

1 laborant ......................................... »

Ce 15

2 laboratoriebiträden ..................... »

Ce 13

1 skrivbiträde ................................... »

Ce 8

1 djurskötare...................................... årsarvode 1800

Assistenterna borde äga utbildning företrädesvis i respektive fysiologi,

medicinsk kemi och farmakologi eller annan för verksamheten aktuell disciplin.

Personalbehovet vid statens bakteriologiska laboratorium för den forsk-

ning, som avsåges skola bedrivas därstädes, har kommittén beräknat enligt

följande.

1 laborator...................................................... lönegrad Ce 31

1 forskningsassistent ................................... »

Ce 27

1 laboratoriebiträde...................................... »

Ce 10 I

I fråga om de föreslagna lönerna till laboratorerna har kommittén fram­

hållit, att det för erhållande av väl kvalificerade forskare syntes vara nöd­

vändigt att kunna erbjuda en relativt hög löneställning. Ur denna synpunkt

finge den löneställning, som avsåges för laboratorn vid forskningsanstalten

lönegrad högst Cp9 -— anses väl avvägd. Det borde härvid jämväl be­

aktas, att med dessa befattningar avsåges bliva förenad heltidstjänstgöring.

191

När kommittén det oaktat icke för närvarande föresloge samma lönegrad utan

i stället lönegrad Ce 31 för laboratorn vid bakteriologiska laboratoriet, bade

detta sin grund däri, att de högst placerade laboratorerna därstädes åtnjöte

lön enligt sistnämnda lönegrad.

Yad härefter anginge lokalbehovet har kommittén anfört, att den medi­

cinska sektionen vid försvarets forskningsanstalt för närvarande disponerade

ett utrymme av 110 kvadratmeter. För den föreslagna utbyggnaden måste

ytterligare utrymme om cirka 140 kvadratmeter ställas till förfogande. Lokal­

frågan syntes emellertid kunna ordnas i samband med vissa omändringar, som

vore planerade vid forskningsanstaltens kemiska avdelning och vilka kunde

förväntas medföra, att ytterligare utrymmen bleve disponibla för den medi­

cinska forskningsverksamheten. Vid statens bakteriologiska laboratorium vore

däremot lokalfrågan svårare att ordna, enär laboratoriets lokaler för närva­

rande vore hårt belastade. Byggnadsstyrelsen hade emellertid hos Kungl.

Maj:t anhållit om medel för en väsentlig utvidgning av lokalerna. Därest

denna framställning bifölles, syntes möjligheter uppstå att bereda utrymme

även för nu ifrågavarande verksamhet. Intill dess så skett, finge provisoriska

åtgärder vidtagas. Såsom en tänkbar lösning hade härvid ifrågasatts upp­

förande av en mindre barackbyggnad (cirka 50 kvadratmeters golvyta) i an­

knytning till laboratoriets huvudbyggnad.

Yad angår den flyg- och dykmedicinska forskningen har kommittén er­

inrat, att enligt gällande reglemente för flygmedicinska nämnden den flyg-

medicinska forskningsverksamheten tills vidare i huvudsak bedreves vid de

fysiologiska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Lund, karolinska

mediko-kirurgiska institutet samt gymnastiska centralinstitutet ävensom i viss

utsträckning vid klinikerna för otiatri och oftalmiatrik vid universiteten i

Uppsala och Lund samt karolinska institutet. Hos nämnden funnes anställda

tre laboratorer i flygmedicin, vilka hade sin tjänstgöring förlagd till fysiolo­

giska institutionen vid respektive universitetet i Lund, karolinska institutet och

gymnastiska centralinstitutet. För varje laborator funnes ett laboratorie-

biträde.

Beträffande de forskningsuppgifter, som falla inom dykmedicinen, har kom­

mittén framhållit såsom uppenbart, att en väsentlig del av forskningsverk­

samheten härvidlag med fördel kunde förläggas till de fysiologiska institutio­

ner, där för närvarande flygmedicinsk forskning bedreves. Så skedde redan

i ej ringa utsträckning och det hade därvid visat sig vara av stort värde, att

två av de flygmedicinska laboratorerna vore marinläkare och synnerligen in­

tresserade av dykmedicinska frågor. I flera avseenden syntes dessutom re­

sultat av den flygmedicinska forskningen omedelbart komma även dykmedi­

cinen till godo. Åtskilliga undersökningsbehov kunde givetvis tillgodoses

även vid försvarets forskningsanstalt efter den föreslagna omorganisationen

därstädes. I övrigt kunde undersökningar och prov ske ombord på ubåtar

och bärgningsfartyg samt vid vissa marinen tillhöriga anläggningar. För sist-

berörda undersökningar syntes personalbehovet kunna tillgodoses genom

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

kommendering av marinläkare eller genom avtal med andra läkare och veten-

skapsidkare.

Remissyttranden.

Kommitténs förslag beträffande forskningsarbetets organisation har i

huvudsak biträtts eller lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att kommitténs utredning icke

gåve tillräckligt underlag för bedömning av de föreslagna löneställningarna.

Vid löneavvägningen för laboratorerna vore det icke tillfredsställande att taga

hänsyn endast till den löneställning, som gällde för redan befintliga befatt­

ningar vid respektive forskningsorgan. Därest forskningsassistent ansåges

böra placeras i 27 lönegraden, borde beteckningen förste forskningsassistent

användas, enär för forskningsassistent (enligt propositionen 1946: 246) avsåges

befattning i 24 lönegraden. Laboranten i 15 lönegraden borde benämnas tek­

niker, enär tjänsteförteckningssakkunniga i serien forskningspersonal icke

upptagit tjänster lägre än i nuvarande 19 lönegraden. Tjänsteförteckningssak­

kunniga hade i serien för teknisk biträdespersonal upptagit 8, 11, 13, 15 och

17 lönegraderna, av vilka de två förstnämnda avsetts för tekniskt biträde och

övriga för tekniker. Denna lönegradsserie borde tillämpas vid inplacering i

lönegrad och bestämmande av tjänstebenämning för de av kommittén upptagna

laboratoriebiträdena i lönegraderna Ce 13 och Ce 10. Förvaltningen kunde

icke uttala sig om till vilka i serien förekommande lönegrader, som befatt­

ningarna borde hänföras. Det i Ce 8 placerade skrivbiträdet borde placeras

i lönegrad enligt bestämmelserna om reglerad befordringsgång för viss icke­

ordinarie personal.

Statskontoret har anfört, att laboratorerna icke borde placeras i högre löne­

grad än Ce 31. Befattningarna borde i första hand avses såsom passage­

tjänster för yngre välmeriterade forskare. Starka skäl talade för en differentie­

ring av löneställningen för befattningarna för forskningsassistenterna. Två

av de för försvarets forskningsanstalt avsedda assistentbefattningama borde

placeras i lönegrad Ce 25 och de två återstående i lönegrad Ce 27. Tjänste­

ställning och lönegradsplacering för laborant och laboratoriebiträdena borde

upptagas till prövning i samband med pågående utredning angående löne­

ställningen för laboratoriebiträden och därmed jämförlig personal.

Svenska läkarsällskapet har ansett, att laboratorn vid försvarets forsk­

ningsanstalt borde erhålla professors ställning och bli självständig chef för

forskningsanstaltens medicinska avdelning. En av de tre forskningsassistent-

befattningarna vid anstalten borde vidare ombildas till en laboratorsbefatt-

ning med placering i lönegrad Ce 31. Vid statens bakteriologiska laboratorium

borde ytterligare en laborator anställas.

Försvarets forskningsanstalt har framhållit, att anstaltens styrelse i sam­

band med utvidgningen av den försvarsmedicinska forskningen borde utökas

med en företrädare för de försvarsmedicinska intressena. Framdeles borde

övervägas, huruvida icke den medicinska sektionen inom anstalten borde

192

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

193

organiseras såsom en självständig avdelning. Lokalbehovet för den utvid­

gade försvarsmedicinska sektionen syntes kunna tillgodoses, därest vissa av

anstalten föreslagna provisoriska åtgärder vid anstaltens kemiska avdelning

komme till utförande.

Föreståndaren för statens bakteriologiska Laboratorium har framhållit, att

lokalfrågan för den föreslagna avdelningen vid laboratoriet måste upptagas

till förnyad prövning, enär de utrymmen, som av försvarsmedicinska utred-

ningskommittén förutsatts kunna tagas i anspråk vid laboratoriet, från och

med den 1 juli 1948 i huvudsak komme att tagas i anspråk för en nyinrättad

professur i virusforskning. Möjligen skulle lokalfrågan kunna tillfälligt lösas

genom uppförande av en större barackbyggnad med en golvyta av cirka 200

kvadratmeter. En dylik barack skulle emellertid ställa sig mycket oekono­

misk på grund av att inredningen komme att draga alltför stora kostnader i

förhållande Till byggnadens korta livslängd, varjämte en sådan lokal komme

att möjliggöra endast en mycket begränsad försöksverksamhet. Den mest

rationella lösningen vore därför, att den av kommittén omnämnda utbyggna­

den av laboratoriet snarast möjligt komme till stånd. Med hänsyn till be­

tydelsen av att en orientering rörande det bakteriologiska krigets problem

så snart som möjligt kunde sättas igång, vore det dock önskvärt, att en

laborator och ett laboratoriebiträde anställdes redan under den tid, som åt-

ginge för iordningställande av behövliga lokaler. Arbetsuppgifterna för denna

personal måste dock till en början begränsas till litteraturstudier och förbe­

redande försök av mycket begränsad omfattning. I fråga om den personal,

som komme att erfordras, när arbetslokaler ordnats, syntes dock en viss för­

stärkning av den av kommittén föreslagna personalen bli nödvändig med

hänsyn till de ändrade förutsättningar, som numera förelåge såväl i fråga om

arbetsuppgifternas omfattning som genom att laboratoriets egen personal icke

kunde beräknas biträda i beräknad omfattning. Ytterligare syntes erfordras

ett laboratoriebiträde, en djurskötare och ett biträde för steriliseringsarbeten

och disk. Laboratorn borde i likhet med vad som föreslagits beträffande

forskningsanstalten placeras i lönegrad Cp 9.

B. Forskningsarbetets ledning.

Försvarsmedicinska ut r ed nin g skommittén.

En nödvändig förutsättning för ett rationellt och i möjligaste mån frakt­

bärande forskningsarbete vore enligt kommitténs mening, att ett samord­

nande organ skapades för den försvarsmedicinska forskningen i dess helhet.

Frågan om den organisatoriska formen härför hade inom kommittén varit

föremål för ingående överväganden, varvid två olika alternativ dryftats.

Kommittén har därefter övergått till behandling av det ena alternativet,

nedan benämnt alternativ T. Enligt detta alternativ skulle all försvars-

medicinsk forskning — alltså även den flygmedicinska — sammanhållas

under ett gemensamt ledningsorgan. Begreppet försvarsmedicinsk forskning

förutsattes härvid ha den mera vidsträckta innebörd, som betingades av civil

13—404 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. Isand. År 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

194

befolkningens roll i det moderna kriget. De främsta uppgifterna för ifråga­

varande organ skulle bestå i att samordna de på olika håll bedrivna forsk­

ningsarbetena av betydelse ur försvarsmedicinsk synpunkt, att taga initiativ

till försvarsmedicinsk forskning samt att utarbeta arbetsprogram för den­

samma.

För ett organ med dydika uppgifter skulle det givetvis i och för sig vara

av största betydelse att erhålla en sammansättning, genom vilken den för-

svarsmedicinska forskningen bleve i möjligaste mån allsidigt företrädd. Vid

betraktande av spörsmålet från denna utgångspunkt framträdde följande sju

discipliner, vilka var för sig borde representeras i ledningsorganet, nämligen

bakteriologi, fysiologi, kirurgi, medicin (invärtes), medicinsk kemi, psykiatri

(jämte psykologi) och strålningsfysik. Då sammansättningen av lednings­

organet byggde på förutsättningen, att jämväl den flygmedicinska forskningen

skulle underställas organet, borde fysiologien därinom erhålla två represen­

tanter. Sammanlagda antalet här avsedda ledamöter skulle sålunda uppgå

till 8. Samtliga nu nämnda ledamöter borde vara aktiva vetenskapsidkare

och för ändamålet utväljas av statens medicinska forskningsråd. Såsom själv­

skrivna ledamöter i ledningsorganet borde generalläkaren och civilförsvars-

överläkaren inträda. Vidare borde chefen för försvarets forskningsanstalts

kemiska avdelning inträda såsom självskriven ledamot av ledningsorganet.

Det totala antalet ledamöter av ledningsorganet skulle alltså uppgå till 11.

För envar av ledamöterna borde finnas en suppleant. Sekreterare i lednings­

organet borde vara en aktiv forskare. De medel, som av statsmakterna komme

att beviljas för försvarsmedicinsk forskning, borde ställas till ledningsorga­

nets förfogande för att av detta disponeras för avsedda ändamål.

Ett för den försvarsmedicinska forskningen gemensamt ledningsorgan med

ovan angivna uppgifter och sammansättning vore inom sitt område närmast

att jämföra med statens medicinska forskningsråd. Det borde därför vara

direkt underställt Kungl. Maj:t och sidoordnat nämnda råd. I konsekvens

härmed borde åt ledningsorganet i fråga kunna givas benämningen försvars-

medicinska forskningsrådet eller försvarsmedicinska beredskapsrådet. Mellan

detta råd och statens medicinska forskningsråd borde givetvis upprätthållas

intim kontakt, vilket framför allt borde ske genom att generalläkaren skulle

vara ledamot i båda råden. Rådets ordförande och ledamöter borde uppbära

viss ersättning, den förre i form av årligt arvode och de senare i form av,

förutom i förekommande fall rese- och traktamentsersättning, ersättning för

särskilda utredningar, som av dem utfördes.

Beträffande frågan om flygmedicinska nämndens ställning till det av kom­

mittén föreslagna försvarsmedicinska forskningsrådet har kommittén anfört,

att det kunde övervägas antingen att rådet helt skulle övertaga de uppgifter,

som nu åvilade nämnden, i vilket fall nämnden skulle slopas, eller ook att

nämnden i huvudsak skulle bibehållas i sin nuvarande sammansättning och

funktion men underordnas rådet, vilket sålunda skulle bli en mellaninstans

mellan nämnden och Kungl. Maj:t. I det sistnämnda fallet skulle flygmedi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

195

cinska nämnden utvidgas att omfatta jämväl frågor, som hade avseende å

dykeri- och ubåtst jänst, och därvid erhålla benämningen flyg- och dykmedi­

cinska nämnden. En dylik nämnd skulle lämpligen genom en av de däri in­

gående fysiologerna representeras i rådet. Vid sidan av flyg- och dykmedi­

cinska nämnden skulle under rådet fungera — förutom särskilda arbetsorgan

för försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet — jämväl vissa sub-

kommittéer med speciella utredningsuppdrag.

I anslutning till det sålunda anförda har kommittén framhållit, att det

kunde befaras, att en organisation med så pass stort antal ledamöter som den

nu föreslagna skulle bli alltför tungrodd. Dessutom ökades givetvis kostna­

derna ju större organet bleve. Dessa förhållanden i förening med det faktum,

att en fullständigt allsidig representation av olika medicinska vetenskaps­

grenar icke kunde ernås ens med ett så stort råd som det nu ifrågasatta,

gjorde det tveksamt, huruvida denna organisationsform borde väljas. En

annan omständighet av betydelse för frågan vore den ställning, som flyg­

medicinska nämnden skulle erhålla i den gemensamma organisationen. Att

helt slopa nämnden syntes ej böra komma i fråga. Å andra sidan syntes det

föga rationellt att vid inrättande av ett råd av ovan angiven storlek bibe­

hålla en flygmedicinsk nämnd av obeskuren omfattning. Skapandet av ett för-

svarsmedicinskt råd skulle alltså i och för sig kunna utgöra skäl för en re­

ducering av flygmedicinska nämnden. Men en reducering syntes åtminstone

för närvarande icke böra övergå nämnden, vilken tvärtom borde bibehållas vid

sin nuvarande organisation för att ytterligare erfarenhet därav skulle vinnas.

Kommittén har därefter övergått till behandlingen av det andra alterna­

tivet, nedan benämnt alternativ II. Enligt detta alternativ skulle under

medicinska forskningsrådet tillsättas en permanent subkommitté eller -— med

hänsyn till att benämningen subkommitté syntes inadekvat i detta samman­

hang — en nämnd för omhänderhavande av försvarsmedicinska forsknings­

frågor, förslagsvis kallad försvarsmedicinska nämnden. Nämndens främsta

uppgifter skulle vara att samordna den försvarsmedicinska forskningen, taga

initiativ till sådan forskning och även i viss mån utarbeta program för den­

samma. Med dessa uppgifter borde förenas uppgiften att fördela vissa till

försvarsmedicinsk forskning anslagna medel. I nämnden borde ingå dels vissa

särskilt utsedda representanter för försvarsmedicinsk forskning, dels ock

vissa självskrivna ledamöter. Det syntes tillfyllest, att de tre i förevarande

hänseende mest aktuella disciplinerna representerades i nämnden, eller

fysiologi, invärtes medicin och psykiatri (jämte psykologi). De självskrivna

ledamöterna borde utgöras av generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen

för försvarets forskningsanstalts kemiska avdelning samt en representant för

en flyg- och dykmedicinsk nämnd. För envar av ledamöterna i försvarsmedi­

cinska nämnden borde finnas en suppleant. De i nämnden ingående represen­

tanterna för vetenskaplig forskning borde utses av medicinska forskningsrådet

för en tid av tre år. Nämnden borde själv inom sig utse ordförande och vice

ordförande. Till sekreterare i nämnden borde utses en aktiv forskare. Till

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

196

ledamöterna, inklusive ordföranden, borde utgå skälig ersättning för särskilt

tidskrävande arbete ävensom, i förekommande fall, resekostnads- och trakta-

mentsersättning. Sekreteraren borde åtnjuta årsarvode.

I avseende å den flygmedicinska och den navalmedicinska forskningen har

kommittén föreslagit, att denna skulle omhänderhavas av ett gemensamt

organ. Då de dykmedicinska frågorna vore närbesläktade med framför allt

vissa av de viktigare flygmedicinska problemen, syntes det ändamålsenligt att

genom en utökning av den nuvarande flygmedicinska nämnden ändra den­

samma till en flyg- och dykmedicinsk nämnd. I denna nämnd borde —- ut­

över de för närvarande i nämnden ingående ledamöterna — ingå jämväl två

av chefen för marinen för en tid av tre år i sänder utsedda ledamöter, varav

en skulle vara marinläkare och en speciellt sakkunnig beträffande materiel-

frågor.

Yad härefter angår frågan om försvarsmedicinska nämndens befogenheter

i egenskap av samordnande och initiativtagande organ har kommittén an­

fört bland annat, att det för en smidig handläggning av de försvarsmedi­

cinska frågorna vore av vikt, att nämnden tillförsäkrades en i möjligaste män

självständig ställning i förhållande till medicinska forskningsrådet. Yad an-

ginge förhållandet till försvarets forskningsanstalts styrelse borde det till­

komma nämnden att ensam bestämma i fråga om den försvarsmedicinska forsk­

ningsverksamhetens bedrivande. Forskningsanstaltens styrelse, som saknade

medicinsk expertis, borde endast ha befattning med de rent administrativa

frågor, vilka sammanhängde med verksamheten vid anstalten. Samarbetet

mellan försvarsmedicinska nämnden samt flyg- och dykmedicinska nämnden

borde ordnas på så sätt, att ordföranden i vardera organet inginge såsom leda­

mot i det andra. Därjämte borde i respektive reglementen föreskrivas, att de

olika organen skulle låta sig angeläget vara att i största utsträckning sam­

arbeta med varandra,

I anslutning härtill har kommittén framhållit, att utarbetandet redan i freds­

tid av en mobiliseringsplan för hela den försvarsmedicinska forskningen borde

bli en av de första uppgifter, som försvarsmedicinska nämnden hade att lösa.

Slutligen har kommittén i detta sammanhang framhållit, att den militär­

psykologiska verksamhet, som för närvarande bedreves i nära anslutning till

centrala värnpliktsbyrån, borde nära anknytas till försvarets sjukvårdsför­

valtning.

Remissyttranden.

Kommitténs förslag om tillsättande av en försvarsmedicinsk nämnd har

biträtts av flertalet remissmyndigheter. Åtskilliga av dessa ha emellertid an­

sett, att nämnden borde lyda direkt under Kungl. Maj:t. Överbefälhavaren

har funnit förslaget komplicerat och knappast ägnat att skapa en fullt otve­

tydig ansvars- och uppgiftsfördelning men har dock i huvudsak tillstyrkt

detsamma, Chefen för marinen, som jämväl förordat, att nämnden skulle

ställas direkt under Kungl. Maj:t, har ansett att det borde övervägas, huru-

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

197

vida icke nämnden i administrativt och ekonomiskt hänseende borde under­

ställas sjukvårdsförvaltningen. Försvarets sjukvårdsförvaltning har förklarat

sig icke ha något att erinra mot kommitténs förslag, därest frågan om led­

ningsorganet upptoges till förnyad prövning sedan närmare praktiska er­

farenheter vunnits rörande dess närmare utformning. Försvarets forsknings­

anstalt har framhållit, att det jämlikt instruktionen för anstalten tillkomme

dess styrelse att besluta om de forskningsuppgifter, som skola bearbetas. Den

föreslagna nämnden borde dock kunna inlämna förslag om sådana uppgifter

och även överlämna forskningsuppdrag till anstalten. Statskontoret och

kanslern för rikets universitet ha ansett vägande skäl tala för att all försvars-

medicinsk forskning, således även den flyg- och dykmedicinska, skulle över­

tagas av försvarsmedicinska nämnden. Civilförsvar sstyr elsen och svenska

militärläkarföreningen ha förordat inrättandet av ett försvarsmedicinskt forsk­

ningsråd. Beträffande den av kommittén föreslagna flyg- och dykmedicinska

nämnden ha chefen för marinen, chefen för flygvapnet och flygmedicinska

nämnden förordat, att densamma skulle utvidgas till att omfatta navalmedi-

cin överhuvudtaget och i överensstämmelse därmed benämnas flyg- och naval-

medicinska nämnden.

Beträffande kommitténs förslag om försvarsmedicinska nämndens samman­

sättning ha ett flertal remissmyndigheter ansett, att ytterligare ledamöter

borde ingå i nämnden. Åtskilliga myndigheter ha sålunda ansett, att före­

ståndaren för statens bakteriologiska laboratorium eller annan bakteriolog

ävensom försvarsgrensöverläkarna borde ingå i nämnden såsom ständiga eller

adjungerade ledamöter. Chefen för marinen har ansett, att endast en aktiv me­

dicinsk vetenskapsidkare, utsedd av medicinska forskningsrådet, borde ingå i

nämnden, medan chefen för flygvapnet ansett det böra övervägas, huruvida icke

de aktiva vetenskapsidkarna helt kunde utgå ur nämnden. Erforderlig sak­

kunskap borde i så fall tillgodoses genom särskilt tillkallade experter. För­

svarets forskningsanstalt har ansett, att anstaltens representant i nämnden

borde utses av dess styrelse. Beträffande de av kommittén föreslagna nya

ledamöterna i den flyg- och dykmedicinska nämnden ha chefen för marinen,

chefen för flygvapnet samt flygmedicinska nämnden ansett det icke vara nöd­

vändigt, att ordföranden i flyg- och dykmedicinska nämnden vore självskriven

ledamot i den andra nämnden utan att det borde räcka, om sekreteraren in-

ginge i den andra nämnden. I nämnden borde vidare tillkomma endast en av

chefen för marinen utsedd marinläkare, medan en av kommittén föreslagen

sakkunnig i marina materielfrågor borde eventuellt adjungeras vid behov. 4

4.

Kostnadsberäkningar.

Försvarsmedicinska utr edn in g s kommittén.

Kommittén har erinrat, att kostnaderna för flygmedicinsk forskning för

närvarande bestredes från anslag under åttonde huvudtiteln, vilket anslag

disponerades av flygmedicinska nämnden. Kommittén förutsatte, att mot­

svarande anordning komme att tillämpas även efter nämndens utvidgning till

198

en flyg- och dykmedicinsk nämnd. För dykmedicinsk forskning borde jämväl

kunna disponeras vissa medel, som stode till marinförvaltningens förfogande

för dylik forskning.

Kommittén har föreslagit, att de anslagsmedel, som erfordrades för övrig

försvarsmedicinsk forskning, skulle anvisas under fjärde huvudtiteln. Dessa

medel borde fördelas dels på försvarets forskningsanstalt respektive statens

bakteriologiska laboratorium för bestridande av kostnaderna för den del av

försvarsmedicinsk forskningsverksamhet, som skulle bedrivas därstädes, dels

på medicinska forskningsrådet för bestridande av kostnaderna för återstående

del av verksamheten.

Anslagen till försvarsmedicinsk forskningsverksamhet vid försvarets forsk­

ningsanstalt och statens bakteriologiska laboratorium syntes böra äskas av

respektive inrättningar och uppföras å deras stater. Innan dessa inrättningars

statförslag avgåves, borde dessa emellertid till den del de belöpte på för­

svarsmedicinsk forskning granskas och godkännas av försvarsmedicinska

nämnden.

Övriga för den allmänna försvarsmedicinska forskningen avsedda medel

borde på förslag av försvarsmedicinska nämnden äskas av medicinska forsk­

ningsrådet och ställas till rådets förfogande men hållas avskilda från rådets

övriga anslag. Dispositionen av medlen borde emellertid delegeras till nämn­

den, som hade de bästa förutsättningarna att bedöma deras ändamålsenliga

användning. Härvid borde det emellertid åligga nämnden att i fråga om medel,

som anvisats för expertis och forskning vid institutioner samt för försvars­

medicinska studier utomlands, före medelsanvändningen underställa medi­

cinska forskningsrådet förslag därom.

Kommittén har beräknat kostnaderna för försvarsmedicinsk forskning vid

försvarets forskningsanstalt till i runt tal 192 000 kronor. För försvarsmedi­

cinsk forskning vid statens bakteriologiska laboratorium har kommittén be­

räknat kostnaderna till i runt tal 55 500 kronor. Kostnaderna för försvars­

medicinsk forskning i övrigt samt för försvarsmedicinska nämndens verk­

samhet ha av kommittén beräknats till i runt tal 168 000 kronor. De av

kommittén beräknade kostnaderna för ifrågavarande forskningsverksamhet

uppginge sålunda till (192 000 -f 55 500 + 168 000=) i runt tal 415 000 kro­

nor. Kommittén har såsom jämförelse framhållit, att de nuvarande kostna­

derna för försvarsmedicinsk forskning vid försvarets forskningsanstalt upp­

ginge till i runt tal 62 000 kronor, varav 38 000 kronor för löner och arvoden

och 24 000 kronor för övriga kostnader.

I detta sammanhang har kommittén erinrat om att för budgetåret 1947/48

till flygmedicinsk forskning anslagits ett belopp av tillhopa cirka 181600

kronor.

Remissyttranden.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att kostnaderna för försvars­

medicinsk forskning vid försvarets forskningsanstalt och statens bakteriolo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

199

giska laboratorium borde bestridas från de avlönings- och omkostnadsanslag,

»om anvisades för nämnda myndigheters verksamhet under fjärde respektive

femte huvudtitlarna. Det vore tveksamt, om det anslag, som avsetts skola

disponeras av försvarsmedicinska nämnden, borde uppföras under fjärde

huvudtiteln. Anslaget syntes snarare böra upptagas under femte eller åttonde

huvudtitlarna i anslutning till de anslag, som under dessa huvudtitlar ställdes

till civilförsvarets respektive medicinska forskningsrådets förfogande. Forsk­

ningen tjänade nämligen icke enbart militära intressen utan i synnerligen hög

grad civilförsvarets och civilbefolkningens. Skulle det emellertid anses lämp­

ligt att anvisa medlen under fjärde huvudtiteln, borde dessa uppföras under

rubriken Försvarets forskningsanstalt med beteckningen Försvarsmedicinsk

forskning. Anslaget borde i så fall redovisas hos forskningsanstalten men

disponeras av försvarsmedicinska nämnden för avsedda ändamål.

Försvarets forskningsanstalt har anfört, att endast medel för avlöning av

personal vid försvarets forskningsanstalt och statens bakteriologiska labora­

torium borde upptagas under respektive inrättningars anslag, medan övriga

erforderliga medel — utom för flyg- och dykmedicinsk forskning — borde

äskas av försvarets sjukvårdsförvaltning. Medlen borde förvaltas av sjuk­

vårdsförvaltningen men disponeras enligt försvarsmedicinska nämndens be­

stämmande.

Statskontoret har ansett det uteslutet att genomföra en så kostnadskrä­

vande utbyggnad av den försvarsmedicinska forskningen som föreslagits, helst

som kostnaderna för den administrativa och utredande verksamheten syntes

kunna icke oväsentligt begränsas. Enligt ämbetsverkets mening talade prak­

tiska skäl för att samtliga kostnader för försvarsmedicinsk forskning skulle

bestridas från fjärde huvudtiteln. Anslaget borde stå till civilförvaltningens

förfogande samt disponeras av försvarsmedicinska nämnden mot redovisnings­

skyldighet inför riksräkenskapsverket. Vid sådant förhållande syntes medel

för verksamheten i dess helhet böra äskas av försvarsmedicinska nämnden

samt den för forskningsarbeten vid försvarets forskningsanstalt och statens

bakteriologiska laboratorium avsedda personalen uppföras å stat under an­

slaget.

Svenska militärläkarföreningen har ansett, att medel för försvarsmedicinsk

forskning borde anvisas under åttonde huvudtiteln, då det kunde förväntas,

att den försvarsmedicinska forskningen komme att få stor allmänmedicinsk

betydelse.

Departement schefen.

Försvarsmedicinsk forskning bär, såsom framgår av den lämnade redo­

görelsen, hittills i vårt land bedrivits i relativt begränsad omfattning vid

vissa institutioner och anstalter. Bristen på enhetlig ledning ävensom be­

gränsade tillgångar på medel samt på personal och lokalutrymmen ha emel­

lertid, såsom försvarsmedicinska utredningskommittén framhållit, utgjort

svåra hinder för verksamhetens ändamålsenliga bedrivande. Något gemen­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

200

samt program för utredningsarbetet har icke heller funnits, varigenom i vissa

fall onödigt dubbelarbete förekommit. Med hänsyn till den stora betydelse,

som måste tillmätas förefintligheten inom landet av en effektiv försvarsmedi-

cinsk forskningsverksamhet, finner jag mig böra tillstyrka, att åtgärder sna­

rast vidtagas för att bereda denna forskningsgren bättre arbetsbetingelser.

I ärendet föreligger ett av försvarsmedicinska utredningskommittén av­

givet, av statens medicinska forskningsråd tillstyrkt förslag till ordnandet

av försvarsmedicinsk forsknings- och försöksverksamhet i Sverige. Kommit­

tén har framlagt förslag dels rörande det medicinska forskningsarbete, som

har avseende å försvaret i dess helhet, dels ock rörande den speciella medi­

cinska forskning, som kräves för marinens och flygvapnets del (flyg- och

dykmedicinsk forskning).

Beträffande organisationen av den försvarsmedicinska forskningen i

allmänhet har kommittén föreslagit en utbyggnad dels genom utökning av den

nuvarande medicinska sektionen inom försvarets forskningsanstalt, dit större

delen av den försvarsmedicinska forskningen avsetts skola förläggas, dels

genom förläggning av bakteriologisk forskning till statens bakteriologiska

laboratorium, dels ock genom utläggning av vissa problem, som kräva sär­

skild sakkunskap, på andra medicinska institutioner m. m. Mot det sålunda

framlagda programmet för utbyggnad av organisationen av försvarsmedi­

cinsk forskning i allmänhet har jag i huvudsak intet att erinra. Jag har emel­

lertid icke blivit övertygad om lämpligheten av att, såsom försvarsmedi­

cinska utredningskommittén ifrågasatt, till försvarets sjukvårdsförvaltning

nära anknyta den militärpsykologiska verksamhet, som för närvarande be-

drives vid centrala värnpliktsbyrån. Över huvud taget synes mig frågan om

inom försvaret förekommande dylik verksamhets arbetsuppgifter och organisa­

tionsproblem samt dess samordning med den försvarsmedicinska forskningen

tarva en närmare undersökning. Denna omständighet bör emellertid icke ut­

göra hinder för att de i första hand aktuella forskningsuppgifterna inom den

försvarsmedicinska psykiatrien och psykologien i samförstånd mellan berörda

instanser tagas under bearbetning.

Vid försvarets forskningsanstalt finnas för försvarsmedicinsk forskning för

närvarande anställda 2 medicinska assistenter och 2 laboratoriebiträden.

Kommittén bär angivit personalbehovet vid anstalten för ifrågavarande forsk­

ning till 1 laborator i högst lönegrad Cp9, 3 forskningsassistenter i Ce 27,

1 laborant i Ce 15, 2 laboratoriebiträden i Ce 13, 1 skrivbiträde i Ce 8 samt

1 djurskötare med ett årsarvode av 1 800 kronor. Mot utökningen av perso­

nalen har jag i huvudsak intet att erinra. Dock torde med inrättandet av en

befattning såsom forskningsassistent böra anstå till ett kommande budgetår.

Till frågan om löneställningen för de nytillkommande befattningshavarna torde

jag få återkomma vid anmälan av frågan om anslag för forskningsanstalten för

nästa budgetår. Medelsbehovet för avlöning av ifrågavarande personal vid

forskningsanstalten kan med utgångspunkt från de av kommittén föreslagna

löneställningarna beräknas till i runt tal 74 000 kronor. Mot det beräknade

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

201

medelsbehovet för omkostnader vid anstalten i samband med den försvars-

medicinska forskningen, 105 000 kronor, har jag intet att erima.

Kommittén har vidare föreslagit, att vid statens bakteriologiska labora­

torium skola inrättas befattningar för 1 laborator, 1 forskningsassistent och

1 laboratoriebiträde. Under budgetåret 1948/49 torde av medel, som riks­

dagen kan komma att anvisa för försvarsmedicinsk forskning, böra bestlidas

kostnaderna för att vid laboratoriet anställa en laborator och ett laboratone-

biträde mot arvoden motsvarande lön enligt 31 respektive 10 lönegraden.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår bedrives flygmedicinsk forsk­

ning för närvarande i huvudsak vid de fysiologiska institutionerna vid univei-

siteten i Uppsala och Lund, karolinska mediko-kirurgiska institutet samt gym­

nastiska centralinstitutet. Hos flygmedicinska nämnden finnas anställda 3

laboratorer och 3 laboratoriebiträden. Kommittén har ansett, att en väsentlig

del av de forskningsuppgifter, som falla inom dykmedicinens område, med

fördel kan förläggas till de fysiologiska institutioner, där flygmedicinsk forsk­

ning nu bedrives. Åtskilliga forskningsbehov torde dessutom kunna tillgodo­

ses vid försvarets forskningsanstalts medicinska sektion. I övrigt torde under­

sökningar och prov kunna ske ombord på ubåtar och bärgningsfartyg samt

vid vissa marinen tillhöriga anläggningar. Personalbehovet härför bör kunna

tillgodoses genom kommendering av marinläkare eller genom avtal med andra

läkare eller vetenskapsidkare. I likhet med kommittén anser jag, att den dyk­

medicinska forskningen bör kunna tillgodoses på föreslaget sätt.

Beträffande ledningen av den försvarsmedicinska forskningen har kom­

mittén framlagt två alternativa förslag.

Enligt det ena förslaget, alternativ I, skulle inrättas ett försvarsmedicinskt

forskningsråd, direkt underställt Kungl. Maj:t, för samordnande av all för­

svarsmedicinsk forskning. Såsom ledamöter i rådet skulle ingå general­

läkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forskningsanstalts ke­

miska avdelning samt åtta aktiva vetenskapsidkare, representerande sju olika

medicinska discipliner. Flygmedicinska nämnden skulle antingen slopas och

dess uppgifter övertagas av rådet eller ock skulle nämnden bibehållas ocn

underordnas rådet, i vilket fall nämnden skulle utvidgas till att omfatta jäm­

väl dykmedicinska frågor.

Enligt det andra förslaget, alternativ IT, vilket förordats av kommittén,

skulle under det medicinska forskningsrådet tillsättas en permanent subkom-

mitté, förslagsvis benämnd försvarsmedicinska nämnden, med uppgift att sam­

ordna den försvarsmedicinska forskningen, taga initiativ til] dylik forskning

samt utarbeta program för densamma. Såsom ledamöter i nämnden skulle

ingå generalläkaren, civilförsvarsöverläkaren, chefen för försvarets forsk­

ningsanstalts kemiska avdelning, en representant för flyg- och dykmedicmsk

forskning samt tre representanter för vetenskaplig forskning. Den flyg- och

dykmedicinska forskningen borde i sa fall omhänderhavas av en utvidgad flyg

medicinsk nämnd, flyg- och dykmedicinska nämnden, i vilken borde ingå,

utöver de för närvarande i nämnden ingående ledamöterna, två av chefen för

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

202

marinen utsedda ledamöter, varav en marinläkare och en sakkunnig beträf­

fande materielfrågor. Samarbetet mellan försvarsmedicinska nämnden och

flyg- och dykmedicinska nämnden borde ordnas på så sätt, att ordföranden i

vartdera organet inginge såsom ledamot i det andra.

Såsom av redogörelsen över remissyttrandena beträffande frågan om orga­

nisationen av ledningsorganet framgår, ha delade meningar rått såväl rörande

ledningsorganets organisation som beträffande sammansättningen av organet.

Jag anser mig med hänsyn härtill icke nu böra framlägga något förslag

rörande organisation av ett särskilt ledningsorgan för den försvarsmedi­

cinska forskningen i allmänhet. Den ledningsverksamhet, som avsetts skola

tillkomma den föreslagna försvarsmedicinska nämnden, bör tills vidare kunna

omhändertagas av statens medicinska forskningsråd. Jag håller för sanno­

likt, att rådet kan finna lämpligt tillsätta en subkommitté eller ett liknande

organ för att förbereda de försvarsmedicinska frågorna. I ett sådant organ

bör då finnas representation för försvarets sjukvårdsförvaltning, försvarets

forskningsanstalt, bakteriologiska laboratoriet och civilförsvarsstyrelsen. Rådet

bör även äga disponera de medel, som riksdagen kan komma att anvisa för all­

män försvarsmedicinsk forskning. Jag anser mig emellertid i detta samman­

hang böra föreslå att, på sätt föreslagits av försvarets forskningsanstalt, en

företrädare för de försvarsmedicinska intressena, lämpligen generalläkaren, in-

sättes i anstaltens styrelse. Jag har intet att erinra mot att, på sätt cheferna för

marinen och flygvapnet samt flygmedicinska nämnden föreslagit, sistberörda

nämnd utvidgas till att omfatta jämväl navalmedicinen över huvud taget samt

att nämnden i överensstämmelse därmed benämnes flyg- och navalmedicinska

nämnden. I enlighet med samma myndigheters förslag bör nämnden utökas med

endast en av chefen för marinen utsedd marinläkare.

För bestridande av kostnaderna för försvarsmedicinsk forskning i övrigt

samt för försvarsmedicinska nämndens verksamhet har kommittén beräknat

ett belopp av tillhopa 168 000 kronor. Med hänsyn till den förenkling av

ledningsorganisationen, som jag i det föregående förordat, och då sannolik­

heten talar för att forskningsarbetet icke redan under nästa budgetår kan

upptagas i hela den utsträckning, som av kommittén förutsatts vid genom­

förd organisation, bör medelsanvisningen för här avsedda ändamål nu kunna

något begränsas. Jag räknar med att i runt tal 154 000 kronor skola visa sig

tillräckliga. Till detaljerna i beräkningarna återkommer jag vid anmälan av

forskningsanstaltens anslag för nästa budgetår.

De av mig i det föregående förordade anslagsmedlen, utom de för försva­

rets forskningsanstalt avsedda medlen för avlöningar och omkostnader, torde

för budgetåret 1948/49 lämpligen böra anvisas under anslaget till Viss forsk­

ningsverksamhet. För försvarsmedicinsk forskning beräknade medel ur an­

slaget torde böra redovisas hos försvarets forskningsanstalt men efter rekvisi­

tion utbetalas till statens medicinska forskningsråd. Frågan i vad mån medel

för motsvarande ändamål för senare budgetår böra anvisas under åttonde och

elfte huvudtitlarna bör emellertid göras till föremål för närmare överväganden

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

203

i samband med prövningen av anslagsäskandena för budgetåret 1949/50. Hän­

syn bör härvid tagas till att den försvarsmedicinska forskningen i hög grad

tjänar även civilförsvarets och civilbefolkningens intressen.

De för avlöningar och omkostnader för försvarsmedicinsk forskning vid

försvarets forskningsanstalt av mig i det föregående förordade anslagsmedlen

(74 000 + 105 000 =) 179 000 kronor böra beräknas under forskningsanstaltens

anslag till avlöningar och omkostnader.

Merkostnaden för den här föreslagna förstärkningen av den försvarsmedi­

cinska forskningsverksamheten kan beräknas till omkring 270 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

204

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Avd. IV. ARMÉN.

I. Krigsorganisationen

Den krigsorganisation, som antogs såsom beräkningsgrund i 1942 års för­

svarsbeslut — benämnd 1943 års krigsorganisation — åsyftade i flera avse­

enden längre gående organisatoriska förändringar i förhållande till den tidi­

gare gällande (1941 års organisation) än de hittills genomförda. Nödvändig­

heten av att under under beredskapstiden undvika organisatoriska ingrepp,

som temporärt måste komma att medföra en försämring av krigsberedskapen,

utgjorde under tiden fram till 1945 främsta anledningen till att mera genom­

gripande organisationsförändringar icke då företogos. Efter den förstärkta

försvarsberedskapens upphörande har anledning icke funnits att forcera fram

ett fullständigt genomförande av 1943 års krigsorganisation, sedan hela frå­

gan om arméns framtida organisation hänskjutits till försvarskommitténs

provning. Bidragande orsaker till att vissa planlagda organisationsföränd­

ringar icke vidtagits äro även dels att de ursprungliga planerna för 1943 års

krigsorganisation i vissa delar måst revideras på grund av senare krigserfaren­

heter, dels att vissa materielleveranser försenats och möjligheterna att inom

landet uttaga bilar minskats. 1943 års modifierade krigsorganisation benäm­

nes krigsorganisation 1943 M.

F örsvar skommittén.

Beträffande erfarenhetsunderlag och utvecklingstendenser har kommittén

framhållit, att gällande krigsorganisation för armén i huvudsak grundade sig

på arbetet inom 1941 års försvarsutredning. Då hade det andra världskriget

ännu befunnit sig i sitt första skede och krigserfarenheterna hade varit be­

gränsade. Under de sista krigsåren och tiden därefter hade emellertid ytter­

ligare erfarenheter vunnits. Utvecklingen karakteriserades sålunda av att

eldkraften, rörligheten och terrängframkomligheten oavbrutet ökats. Min-

materielen hade förbättrats. Radarmateriel hade tillkommit och signalmate-

rielen utvecklats.

I övrigt har kommittén uttalat, att det i viss utsträckning varit möjligt att

närmare klarlägga i vad mån erfarenheterna lämpligen kunde och borde om­

sättas på svenska förhållanden. Den försöksverksamhet, som ägt rum och

alltjämt påginge i vårt land, hade redan givit värdefulla erfarenheter på hit­

hörande områden. Det stode emellertid klart för kommittén, att de närmaste

åren komme att öppna i flera avseenden nya vägar för krigstekniken och att

det vore nödvändigt att genom ett intensivt forskningsarbete söka lära känna

de förutsättningar, på vilka ett framtida försvar borde uppbyggas.

Kommittén hade undersökt de väsentligaste bristerna i fråga om

modernitet och effektivitet i nuvarande krigsorganisation och möjligheterna

att avhjälpa desamma. Infanteriet vore sålunda i trängande behov av ökad

205

rörlighet och eldkraft, vilket kunde ske genom tillförande av cykeltransport-

förband och traktorer, närpansarvärnsvapen, tunga granatkastare och infanteri-

kanoner. Pansarbrigadorganisationen borde revideras i syfte att minska an­

talet fordon i brigaderna och skapa en annan relation mellan i dessa ingående

stridsvagns- och pansarinfanteribataljoner. Det vore nödvändigt att i möjli­

gaste mån öka antalet skjutande pjäser inom artilleridivisionerna, vilket kunde

ske utan att befälsibehovet och övrigt materielbehov (med undantag av ammu­

nition) behövde ökas i tillnärmelsevis samma grad. Vidare borde övergång

till dragning med lialvbandtraktorer ske. Vid luftvärnet vore det mest ange­

lägna önskemålet, att samtliga luiftvärnsbatterier utrustades med modern

radarutrustning. En förbättring av ingenjörtruppernas färj- och brobyggnads-

kapacitet vore vidare nödvändig liksom av trupp- och stabssignalförbandens

radio- och trådmateriel.

De utvägar, som förelåge att inom arméns kostnadsram ernå ovanstående

kvalitativa förbättringar, vore organisatoriska förändringar inom den nuva­

rande materieltillgångens ram, överflyttning av materiel mellan olika förband,

minskning av ersättningsmaterielens omfång, en starkt begränsad nyanskaff­

ning av vissa mäterielslag samt en minskning av krigsorganisationen. Kom­

mittén hade funnit att den sista utvägen — trots därmed förenade olägenheter

—- måste utnyttjas.

Vid framläggandet av förslag till arméns krigsorganisation har försvars-

kommittén givetvis beaktat önskvärdheten av att de förenämnda erfaren­

heterna och önskemålen i fråga om modern organisation och utrustning m. m.

kunna bli tillgodosedda. Uppenbarligen skulle möjligheterna att snabbt fram­

föra erforderliga markstridskrafter för att möta luftlandsättning eller mot

kust- och landgränser invaderande fientliga styrkor liksom omgrupperingar

över huvud taget väsentligen underlättas, därest stora delar av armén vore

mekaniserade eller motoriserade. Likaså skulle det självfallet öka möjlig­

heterna att bekämpa en modernt utrustad fiende, om våra egna stridskrafter

förfogade över fullt modern utrustning. Även tillgång till lufttrupper skulle

vara av stort värde. Kommittén bär emellertid icke ansett sig kunna räkna

med en så betydande medelstilldelning, som skulle erfordras för en mera

genomgripande modernisering av arméstridskrafterna. Kommittén har där­

för utgått från att krigsorganisationen 1943 M i huvudsak skall bibehållas så­

som grund och att den materiel som redan finnes skall utnyttjas inom orga­

nisationen.

Med ledning av vunna erfarenheter på det organisatoriska området har

kommittén dock föreslagit vissa förändringar av krigsorganisationen inom

ramen för förefintlig personal- och materieltillgång. Antalet operativa en­

heter medgåve icke för högsta krigsledningen att skapa tillräckliga kombina­

tionsmöjligheter i olika krigsfall och lägen. Förslaget innebure därför, att

antalet enheter ökades dels genom att vissa nu befintliga fördelningar upp­

delades i infanteribrigader, dels genom en omorganisation av nuvarande pan

sar-, cykel- och motorbrigader till ett ökat antal pansarbrigader med mindre

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

206

stridsvagns- men ökad infanteristyrka i varje brigad. Kraven på ökad eld­

kraft hade av ekonomiska skäl endast i begränsad utsträckning kunnat be­

aktas. Genom en överflyttning av viss materiel — bland annat tunga granat­

kastare, artilleripjäser och stridsvagnar — från ersättningsreserven till trupp-

förbanden hade emellertid önskemålen i viss utsträckning kunnat förverkligas,

dock på bekostnad av krigsorganisationens djup och uthållighet. Möjligheterna

att anskaffa terränggående motorfordon för tillgodoseende av rörlighet och

framkomlighet vore av kostnadsskäl starkt begränsade. Kommittén räknade

dock med att behovet av traktorer för civilt bruk efter hand skulle ökas så, att

uttagning av dylika fordon vid krig skulle åtminstone i viss utsträckning bli

möjlig. Särskilda cykeltransportförband föresloges skola uppsättas för att

öka de i operativa enheter ingående infanteriförbandens rörlighet. Några sär­

skilda cykelinfanteriregementen avsåges därefter icke vidare förekomma.

Beträffande omfattningen av arméns krigsorganisation ville kommittén an­

föra följande.

Kommitténs förslag innebure, såsom förut nämnts, att den nuvarande krigs­

organisationens numerär successivt minskades med totalt 14, i %>. Minskningen

avsåges emellertid skola påbörjas först när bristande tillgång på krigsplace-

ringsbar personal nödvändiggjorde en reducering. Detta beräknades, med

den av kommittén föreslagna fredsorganisationen och utbildningen av värn­

pliktiga, inträffa först vid mitten av den närmast aktuella tioårsperioden.

Dock komme föreslagen reducering av luftvärnets krigsorganisation att er­

fordras redan i början av nämnda period.

Beträffande organisationens minskning i övrigt hänvisas till vad som an­

förts redan i det föregående under avsnittet Huvuddragen av försvarskom-

mitténs förslag samt till betänkandets hemliga del.

För att i viss mån kompensera den planerade reduktionen av arméns krigs­

organisation har kommittén föreslagit en utökning av hemvärnets krigsorga­

nisation med ianspråktagande av vapenutbildad personal, för vilken gällde

uppskov eller civilplaceringskort och vilken därför icke avsåges skola ingå

i arméns krigsorganisation, och med utnyttjande av främst handvapen, som

skulle frigöras vid arméorganisationens minskning.

Beträffande innehållet i de särskilda yttrandena beträffande armé­

organisationen i allmänhet torde få hänvisas till nyssnämnda avsnitt i det

föregående.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har — utöver vad som framgår av redogörelsen

under avsnittet Huvuddragen av försvarskommitténs förslag — anfört, att

någon ingående granskning av de förslag, som framlagts med försvarsgrens-

chefernas samtidigt avgivna yttranden, icke kunnat verkställas. Då det därför

icke vore möjligt att nu taga ställning till organisatoriska enskildheter, be­

handlade överbefälhavaren nu endast frågor av större principiell betydelse.

Överbefälhavaren förutsatte emellertid, att han skulle erhålla tillfälle att

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

framdeles yttra sig, innan väsentliga ändringar vidt-oges i försvarsgrenarnas

organisation.

Beträffande arméns krigsorganisation föresloge arméchefen främst åtgär­

der till genomförande nu eller framdeles, vilka syftade till att höja förbandens

eldkraft, rörlighet och framkomlighet. Dessa reformer vore önskvärda bland

annat för att lantstridskrafternas sårbarhet vid luftangrepp skulle minskas.

Överbefälhavaren anslöte sig därför i princip till dessa förslag. Förslagen till

omorganisation av pansarbrigadema, införande av särskilda cykeltransport-

förband samt ombyggnad av lätta stridsvagnar till stormartillerivagnar borde

utan dröjsmål realiseras. Det vore vidare av vikt, att armén snarast erhölle

effektiva minor i tillräcklig omfattning.

Sammanfattningsvis har överbefälhavaren uttalat, att arméns organisation

borde i huvudsak bibehållas.

Chefen för armén har framhållit, att kommittén tagit upp vissa från mili­

tärt håll väckta förslag, vilka innebure förbättringar och kunde åstadkommas

i stort sett inom ramen av nuvarande organisation och materieltillgångar.

Flera av dessa förändringar vore av den art, att de kunde och borde vidtagas

snarast möjligt, under det att andra fordrade ytterligare utredningar för ett

slutgiltigt ställningstagande. Tidpunkten för ett genomförande av mera kost­

nadskrävande förändringar, syftande till en modernisering av arméstridskraf­

terna, kunde göras beroende av det statsfinansiella läget, varjämte utveck­

lingen på det militärtekniska området i vissa fall borde avvaktas.

I fråga om luftvärnet hade dock utvecklingslinjerna redan klarnat i vad

avsåge möjligheter till verkan mot även hypersnabba flygplan. Genom mate­

riella förbättringar, för vilka redogjordes i annat sammanhang, kunde luft­

värnet i tekniskt hänseende föras upp till en nivå, som svarade mot det aktu­

ella behovet. Under avsevärd tid borde man nämligen räkna med, att flyg-

stridskrafter av nuvarande typ med bemannade plan komme att vara det för­

härskande luftstridsmedlet mot ett land av Sveriges utsträckning och befolk­

ningstäthet. Yissa förslag till fölbättring av luftvärnets materiel framlades

därför. Ett förstahandsobjekt för den fortsatta forskningen borde därefter

vara motmedel mot robotprojektiler med överljudhastighet, varvid ett medel

kunde tänkas vara målsökande luftvämsraketer.

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

arméchefen anfört bland annat följande.

Kommitténs förslag att öka antalet operativa enheter genom att uppdela

vissa av de nuvarande fördelningarna i infanteribrigader biträddes.

En förbättring av den personliga beväpningen vid alla truppslag och till­

delning av en kulsprutepistol till varje fordon vore nödvändiga liksom en

snabb förstärkning av pansarvärnet genom granatgevär. Rörlighet och ter­

rängframkomlighet i kombination krävde oavvisligen specialbyggda motor­

fordon. Det antal terrängspecialfordou, som under fredsutbildningen kunde

utnyttjas inom armén, vore dock i jämförelse med krigsbehovet begränsat.

Möjligheterna att införa ett ackordsystem för sådana fordon, motsvarande för

ackordhästar nu gällande, borde snarast utredas och prövas. Av f örs varsko in-

mittén antydd traktor av enhetstyp för armén och jordbruket vore i detta sam­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

207

208

manhang av största intresse och pågående utredning borde med alla medel

påskyndas. Sambandstjänsten måste effektiviseras och frågan angående sam­

bands- och artilleriflyg upptagas till förnyad utredning. Minutrustningen

måste väsentligen utökas framför allt därest den uppehållande striden skulle

kunna föras med framgång.

Beträffande infanteriet hade försvarskommittén föreslagit ökning av rörlig­

heten genom cykel från sp o rtf ö rb a nd och av den tunga eldkraften genom till­

förandet av ökat antal tunga granatkastare samt organisering av infanteri-

kanonkompanier varjämte de nuvarande motor- och cykelbrigaderna skulle in-

organiseras i pansarbrigaderna. Dessa förslag innebure samtliga en förbätt­

ring och stode i full överensstämmelse med föreliggande önskemål. Terräng­

framkomligheten vid trossförbanden hade kommittén dock icke ansett sig

kunna tillgodose inom kostnadsramen. Detta vore en allvarlig brist. Den

totala minskningen av infanteriförbanden kunde under inga förhållanden god­

tagas.

I fråga om kavalleriet kunde något yttrande för närvarande icke avgivas,

då pågående utredning angående truppslagets framtida krigs- och fredsorga-

nisation ännu ej vore slutförd.

Beträffande pansartrupperna vore det oundgängligen nödvändigt, att armén

alltfort ägde tillgång till lättrörliga och snabba enheter med stark och pan-

sarskyddad eldkraft, främst för bekämpande av luftlandsatta trupper samt

som strategiska reserver. Det nuvarande stridsvagnsbeståndet vore den enda

materiel inom organisationen, som representerade en sådan pansarskyddad eld­

kraft, och måste därför tills vidare utnyttjas. Bärande skäl syntes icke före­

ligga att — såsom försvarskommittén föreslagit — redan under den närmaste

framtiden utrangera delar av detsamma, särskilt som renoveringar för bety­

dande kostnader genomförts under de senaste åren. Den föreslagna omorga­

nisationen av pansarbrigaderna tillstyrktes liksom utökningen av det tunga

pansarvärnet. Beparationstjänsten måste bättre tillgodoses.

Kommitténs förslag angående ett fortsatt utbyggande av 18-pjäsorganisa-

tion inom divisionerna vid artilleriet måste anses som en följdriktig åtgärd

med hänsyn till artilleriets starkt ökade betydelse liksom även ombyggnad

av lätta stridsvagnar till stormartilleri. Då viss artillerimateriel av ålders-

skäl utginge ur organisationen, måste den — till skillnad mot vad försvars­

kommittén föreslagit — ersättas. Arméchefen föresloge en utökning av an­

talet pjäser med 12 % inom nuvarande divisionsantal genom ökat ianspråk-

tagande av ersättningspjäser. Någon förbättring med avseende på pjäsmate-

rielens modernitet samt förbandens rörlighet och framkomlighet innebure

emellertid icke denna omorganisation. En omsättning av äldre pjäser samt

successivt ökad motorisering och övergång till traktordragning måste fort­

löpande genomföras för att artilleriet icke skulle lämnas helt efter i utveck­

lingen.

En snabb effektivisering och modernisering av luftvärnet utgjorde ett oav­

visligt krav, vilket komme att draga betydande kostnader, av arméchefen be­

räknade till omkring 300 miljoner kronor. Den till indragning föreslagna

20 mm-materielen hade alltjämt sin betydelse — främst vid försvar av punkt-

mål — och borde tills vidare bibehållas.

Även om säi’skilda byggnadsbataljoner kunde tillföras organisationen, måste

den nuvarande bristen på ingenjörtrupp kompenseras genom en utökad och

förbättrad maskinell utrustning samt tillförande av terrängfordon vid ingenjör­

förbanden.

Nödvändigheten av en förbättring av signalmaterielen vid signaltrupperna

framhölles.

Det av försvarskommittén framlagda förslaget att omorganisera nuvarande

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

209

fördelningsunderhållsbataljoner vid underhållstrupperna till mindre s. k.

underhållsgrupper innebure en väsentlig förbättring och borde snarast ut­

föras. I och med att infanteriets terrängframkomlighet genom tillförande av

traktorförband skulle ökas, framstode som nödvändigt, att ammunitions- och

sjukvårdstjänsten vid underhållstrupperna kunde genomföras med terränggå­

ende fordon.

De organisatoriska förändringar inom de olika truppslagen, som närmast

borde komma i fråga, framgå av hemligt yttrande av chefen för armén.

I huvudsak samma synpunkter, som ovan relaterats, ha anförts av militär­

befälhavarna och truppslagsinspektörerna, vilka samtliga motsatt sig den re­

ducering av krigsorganisationen, som försvarskommittén föreslagit. Från flera

håll har framhållits, att ingen utredning gjorts om hur mycket stridskrafter som

verkligen behövs. Samtliga ha föreslagit efter hand vidtagna förbättringar i

avvaktan på utvecklingen. Småningom kunde måhända en radikal omorga­

nisation ske av armén. Särskilt har vådan av den föreslagna minskningen av

artilleriet, absolut och i förhållande till infanteriet, framhållits. De föreslagna

infanteribrigaderna vore inga operativa enheter, då de saknade artilleri. Trak­

torfrågan måste lösas. Krigsplaceringsbehovet av kvalificerat befäl hade ej

blivit tillfredsställande tillgodosett, framför allt vid artilleriet. Icke ens det

av försvarskommittén själv angivna minimibehovet hade fyllts.

Departementschefen.

Av försvarskommittén föreslagna förändringar i arméns krigsorganisation

i avsikt att omedelbart effektivisera densamma synas icke behöva innebära ett

föregripande av resultaten av i annat sammanhang anbefallda utredningar. 1

likhet med remissmyndigheterna biträder jag därför kommitténs förslag i dessa

hänseenden.

För att öka antalet operativa enheter och göra desamma mera lättrörliga

och mindre sårbara för flyganfall förordar jag sålunda, dels att vissa av nu

befintliga fördelningar uppdelas i infanteribrigader, dels att nuvarande pan­

sar-, cykel och motorbrigader omorganiseras till ett ökat antal pansarbrigader

med mindre stridsvagnsstyrka men ökad infanteristyrka i varje brigad.

Kraven på ökad eldkraft har försvarskommittén delvis sökt tillmötesgå

genom överflyttning av viss materiel — bland annat tunga granatkastare,

artilleripjäser och stridsvagnar — från ersättningsreserven till truppförban­

den. I vilken utsträckning denna utväg bör tillgripas är emellertid beroende

av vilket förhållande mellan bredd och djup i krigsorganisationen som vid

givet omfång för armén bedömes lämna den största effekten. På denna av­

vägningsfråga synas böra läggas följande synpunkter.

Om landet utsättes för angrepp, är det sannolikt, att motståndaren redan

från början sätter in starka krafter i avsikt att snabbt framtvinga ett av­

görande Under sådana förhållanden är det nödvändigt, att de svenska

stridskrafterna redan i det inledande skedet av ett krig utveckla maximal kraft.

Materiel, som — inordnad i de stridande förbanden — skulle kunna bidraga till

att förhindra, att arméstridskrafterna under detta kritiska skede utsättas för all

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1 4

---- 404 18

210

varliga motgångar och förluster, bör då icke ligga outnyttjad i förråden som er­

sättningsmateriel. Med den utveckling bomb- och robotvapnen redan erhållit

torde för övrigt ersättningsmaterielen icke med säkerhet vara mera skyddad för

förstörelse i depåer och förråd än vid truppförbanden. Därtill kommer, att kom­

munikationerna kunna slås sönder med påföljd att ersättningsmaterialen aldrig

kommer fram till förbanden. En omdisponering av ersättningsmaterielen inne­

bär icke heller, att organisationen berövas djup och uthållighet, enär från

början materielstarkare förband i och för sig besitta större motståndskraft

mot nötning än materielsvagare. I materiellt hänseende bidraga också de

strategiska reserverna till att skapa ett visst djup. Avsikten är för övrigt icke

att helt taga ersättningsmaterielen i anspråk utan endast att något reducera

den.

Av här anförda skäl har jag därför intet att erinra mot att infanteriets,

pansartruppernas och artilleriets eldkraft förstärkes genom ökat ianspråk-

tagande av ersättningspjäser, dock inom nuvarande personalram.

Anledning synes icke föreligga att nu utrangera artilleripjäser och strids­

vagnar, som — ehuru omoderna — enligt de militära myndigheternas utsago

äro fullt användbara för krigsbruk.

Infanterikanonkompanierna böra organiseras så snart ske kan.

Jag biträder försvarskommitténs förslag att öka rörligheten hos samtliga

infanteriregementen genom att inrätta cykeltransportförband med tillbehör.

Speciella cykelregementen behövas därefter icke vidare i organisationen.

I avvaktan på att praktiska resultat skola kunna utvinnas av pågående ut­

redning i syfte att konstruera ett terrängframkomligt drag- och lastfordon, ut­

görande såväl standardmotorfordon inom försvaret som hästersättande for­

don inom jordbruket, torde det mest oundgängliga behovet av traktorer vid

infanteriets trossförband kunna tillgodoses genom uttagning vid mobilisering,

medan övriga transportanordningar måste anskaffas. Den av chefen för armén

framkastade tanken på ett ackordsystem för terrängspecialfordon är det min

avsikt att göra till föremål för närmare utredning.

Beträffande hemvärnets utökade krigsorganisation återkommer jag under

avsnittet Hemvärnet.

Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om de effektiviseringar av

arméns krigsorganisation, som sålunda och i övrigt kunna visa sig lämpliga

och möjliga att vidtaga i huvudsak inom den nuvarande personal- och materiel-

tillgångens ram.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

II.

Krigsmaterielen.

F örsv ars kommittén.

Kommittén har anfört, att utmärkande för det nuvarande materielläget

vore, att vissa till sin omfattning relativt betydande materielgrupper vore

föråldrade och delvis förslitna — främst viss artillerimateriel — men att

materielbeståndet i övrigt till avsevärd del tillkommit under beredskapsåren

och sålunda vore tämligen nytt. Denna materielanskaffning hade höjt upp

211

armén till en kvalitativ ståndpunkt jämförlig med den de krigförande hade i

början av kriget. Den hade dock icke kunnat följa utvecklingen under krigets

senare del, kännetecknad bland annat av fullständig automatisering av infan­

teriets handvapen, organisation av närpansarvärn och grovt fjärrpansarvärn,

övergång från lätta till tunga stridsvagnar, mångdubbling av artilleriet samt

alltmer fullständig motorisering.

Beträffande tygmaterielen torde i övrigt få hänvisas till den redogörelse,

som lämnats i det föregående under avsnittet Huvuddragen av försvarskom-

mitténs förslag.

I krigsorganisation 1943 M funnes emellertid stora brister beträffande

materiel m. m. Även om sådana beviljade medel, för vilka beställningar ej ut­

lagts — per den 1 juli 1947 beräknade till omkring 84 miljoner kronor — om­

räknades i materieltillgångar, saknade den nuvarande organisationen erfor­

derlig materiel m. m. till ett ungefärligt värde av 270 miljoner kronor.

Av den materiel, som inginge i den föreslagna krigsorganisationen, kunde

endast de mindre dyrbara materielgrupperna omsättas inom arméns ekono­

miska ram, enär sedan fredskostnaderna m. m. avdragits blott 18,5 miljoner

kronor i medeltal återstode per år för omsättning och nyanskaffning (täckande

av brister). För övriga materielgrupper, exempelvis luftvärnspjäser och strids­

vagnar, måste särskilda anslag utgå, om dylik materiel även i framtiden skulle

finnas i krigsorganisationen. Sålunda föresloges för luftvärnsmateriel ett till-

läggsanslag om 128 miljoner kronor.

Jämväl i den föreslagna, reducerade krigsorganisationen komme det i ut­

gångsläget 1948 att finnas brister på materiel in. in. till ett belopp av 208

miljoner kronor även sedan nyssnämnda vid ingången av nu löpande budgetår

ännu ej disponerade reservationsanslag m. m. om sammanlagt 84 miljoner

kronor omräknats i materieltillgångar. Dessa brister kunde endast till en del

(96 miljoner kronor) täckas under tioårsperioden. Ej heller önskvärda för­

bättringar av infanteriets, artilleriets och ingenjörtruppernas rörlighet och

eldkraft, för vilka beräknades erfordras ett belopp av sammanlagt 80 miljoner

kronor, hade kunnat inrymmas inom den föreslagna kostnadsramen. I vad

mån förenämnda belopp om 96 miljoner kronor i sin helhet borde avses för

täckande av omförmälda brister eller delvis användas för arméns utrustande

med modernare materiel vore en fråga, som kommittén ansett böra hållas

öppen. Om beloppet användes för sistnämnda ändamål, skulle givetvis den åter­

stående bristsumman (112,5 miljoner kronor) komma att i motsvarande mån

ökas.

Arméns materielfråga har berörts i särskilda yttranden av huvud­

delen av kommitténs ledamöter och sakkunniga. Härvid har särskilt fram­

hållits, att de medel, som enligt kommitténs beräkningar skulle stå till för­

fogande för att förse den med kommittéförslaget avsedda krigsorganisationen

med materiel, icke kunna anses tillräckliga för att i olika hänseenden täcka

behovet.

Kommitténs ordförande har anfört, att det enligt hans mening hade varit

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

212

önskvärt, att man genom sammanpressning av fredsorganisationen kunnat i

större utsträckning bereda möjlighet till materielanskaffning. Emellertid hade

detta i nuvarande läge icke befunnits möjligt. I likhet med flertalet av kom­

mitténs övriga ledamöter förutsatte ordföranden emellertid, såsom redan i det

föregående omnämnts, att därest icke en önskvärd stabilisering av det inter­

nationella läget komme till stånd, frågan om materielanslagen ägnades för­

nyad prövning, när det ekonomiska trycket lättat.

Kommittéledamöterna Elon Andersson och Sven Andersson ha ansett skäl

föreligga att vid ett förbättrat ekonomiskt och materiellt läge och sedan ökad

erfarenhet vunnits om de moderna vapnens utveckling ägna frågan om mate­

rielanslagen förnyad prövning, därest det internationella läget även då präg­

lades av den ovisshet, som nu rådde.

Ledamöterna Bjelle och Wallenberg ha anfört, att kommittén endast upp­

tagit 96 miljoner kronor för täckande av brister på materiel motsvarande ett

belopp av 208 miljoner kronor och för modernisering av materiel för en kost­

nad av omkring 80 miljoner kronor. Då denna materiel vore av stor vikt för

arméns funktionsduglighet, eldkraft och rörlighet, ansåge dessa ledamöter

i rådande läge nödvändigt, att armén under tioårsperioden successivt till­

fördes densamma. De föresloge sålunda, att arméns kostnadsram höjdes med

i genomsnitt omkring 20 miljoner kronor per år.

Ledamoten Ewerlöf har uttalat att om icke kostnadsramen höjdes så kunde

förnyelsen av materielen medföra svårigheter. För att de mot tioårsperiodens

slut ackumulerade anslagsbehoven icke skulle bli alltför stora och för att

organisationen, om också i begränsad omfattning, skulle kunna förses med

effektiv och modern utrustning borde enligt hans mening armén tilldelas

ökade medel för omsättning och förnyelse av materiel, i medeltal 25 miljoner

kronor per år.

Ledamoten Hagberg har anfört, att stora kostnadsminskningar i försvars­

organisationen icke vore möjliga inom överskådlig tid utan att man begrän­

sade dess materielanslag. I fråga om armén hade detta kunnat ske. Det hade

skett i en utsträckning, som efter ett årtionde urholkat arméorganisationen

och där förutsättningen för dess fortbestånd vore beslut innan tioårsperiodens

utgång om väldiga engångsanslag. Den allvarligaste begränsningen på mate-

rielanslaget gällde luftvärnsmaterielen. Å andra sidan kunde det vara befogat

att avvakta de nya revolutionerande förbättringar av luftvärnet, som befunne

sig under utformning, innan större materielanskaffningar beslutades på detta

område. Hagbergs förut berörda förslag om en längre gående kategoriklyv­

ning inom armén skulle möjliggöra, att fältarmén utan väldiga engångsanslag

skulle få en bättre utrustning.

Ledamoten von Heland har anfört, att enligt kommittéförslaget arméns

materiella standard närmast bleve jämförlig med den de krigförande hade i

början av andra världskriget. I en kritisk situation kunde det vara svårare att

fylla det materiella behovet än att med efterutbildning utbilda folket. Genom

att låta lokalförsvarsförbanden öka i antal och fältförbanden minska borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

213

inom arméns kostnadsram bli möjligt att bättre än vad kommitténs förslag

avsåge hålla den förminskade fältförbandsorganisationen med tillräcklig och

fullt modern vapen- och materielutrustning. Att fältförbanden vore utrustade

med tillräcklig och modern materiel, borde nämligen vara en förutsättning

för att de skulle kunna lösa operativa uppgifter.

Med hänsyn till försvarets effektivitet och modernitet måste enligt kommit­

téns förslag arméns materielanslag inom ej alltför många år tagas under för­

nyad prövning. Kommitténs förslag vore sålunda olyckligt ur den synpunk­

ten, att försvarets effektivitet bleve beroende av engångsanslag. Enligt von

Helands uppfattning borde även alla för organisationen nödvändiga materiel­

anslag uppdelas på årskvoter och anskaffningar ske efter hand. Av nu be­

fintlig materiel borde i erforderlig grad sådan som representerar eldkraft och

rörlighet sammanföras till en liten elitarmé i stället för att som nu vara täm­

ligen jämnt fördelad över huvuddelen av fältförbanden. Materielomsättningen

skulle sedan ske endast beträffande elitarmén. Med en ökning av arméns mate­

rielanslag med 9 miljoner kronor beräknade von Heland, att bland annat skulle

erhållas en förstklassig elitarmé, till kvantiteten */< mindre än den relativt

dåligt utrustade fältarmé kommitténs förslag innebure.

Generalmajor Backlund har anfört, att för täckande av krigsmaterielkost-

naderna för den av kommittén föreslagna krigsorganisationen totalt erfordrades

611 miljoner kronor, av vilka kommittén ställde 193 på framtiden. Detta syn­

tes så mycket mer anmärkningsvärt som chefen för försvarsdepartementet vid

framläggande av 1947 års statsverksproposition, vilken av kommittén tagits

till utgångspunkt vid fastställandet av kostnadsramen, särskilt hade fram­

hållit, att materielanskaffningen icke utan våda för försvarets effektivitet

kunde inskränkas under en följd av år samt att en avsevärd ökning av kost­

naderna för anskaffning av materiel vore att emotse under de närmaste åren,

därest riksförsvaret skulle motsvara de krav, som kunde ställas på detsamma.

Bristande modernitet samt otillräcklig tillgång till viss materiel — svagheter

som kommittén själv konstaterat — skulle allvarligt äventyra arméstridskraf­

ternas användbarhet. Erforderliga materielanslag för dessa bristers täckande

kunde icke få, på sätt kommittén utgått från, i stor utsträckning ställas på en

oviss framtid och sammankopplas med en skärpning i det utrikespolitiska

läget. Erfarenheterna från det sista kriget och åren närmast före dettas ut­

brott visade klart de svårigheter, som förelåge, när man med utgångspunkt

från skiftningarna i det utrikespolitiska läget skulle planlägga krigsindu­

striens verksamhet. Vår krigsindustri hade kommit i gång först under år 1940,

sedan dock åtskilliga händelser — markerade av årtalen 1933, 1935, 1938 och

1939 — varslat om en annalkande kris. På grund av denna försenade materiel-

anskaffning vore arméns upprustning, som pågått under hela beredskapstiden,

ännu icke avslutad. Nu rådande konjunkturförhållanden hade i alltför hög

grad fått påverka kommitténs ställningstagande. Backlund påfordrade därför

särskilda materielanslag på 243 miljoner kronor, fördelade på ett med hänsyn

till möjligheterna att anskaffa materielen lämpligt antal år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

214

Överste Bonde liar framhållit, att kommittén tillämpat helt olika principer

beträffande anskaffningen av materiel till de olika försvarsgrenarna. Vid flyg­

vapnet hade den sunda principen följts, att all flygmateriel skulle förnyas

successivt. Arméns kostnadsram medgåve ej vare sig täckande av kvarstående

brister i den föreslagna organisationen eller förnyelse av all materiel eller

modernisering. Självfallet bleve det då icke heller möjligt att behålla arméns

krigsorganisation efter tioårsperiodens utgång. Skulle organisationen be­

hållas och förbättras, erfordades mycket stora tilläggsanslag. Kommittén

erkände också nödvändigheten av sådana kostnadsökningar. Storleksordningen

framginge av att materielförnyelsen för den organisation, som enligt kommit­

téns förslag skulle finnas 1958, på lång sikt skulle kosta ungefär 115 miljoner

kronor per år mot upptagna 29.

Yissa brister i den av kommittén föreslagna organisationen föresloges skola

täckas, främst i fråga om ammunition, samt de oundgängligaste kraven på

modernisering tillgodoses. Kostnaderna härför uppginge i medeltal till 24,7

miljoner kronor per år, varvid de fältinfanteriregementen med erforderliga

artilleri- och ingenjörförband m. in. samt de lokalförsvarsförband, som av

kommittén föreslagits utgå ur organisationen, inräknats.

Överste Silfverberg har anfört, att det i huvudsak bleve det otillräckliga

jaktflygets uppgift att skydda kommunikationerna. De krav, som härvid ställ­

des på flygvapnet, komme att variera med de operativa lantstridskrafternas

beroende av kommunikationerna. Kraven bleve mindre, om motoriseringen vore

tillräcklig för att erbjuda goda möjligheter till förflyttning landsvägsledes

i stället för med järnväg, vilket sammanhängde med de senares sårbarhet.

Samma vore förhållandet, om utrustningen med terränggående fordon gåve

goda möjligheter för förbanden att lämna landsvägarna vid flyganfall och att

kringgå sådana vägar, som förstörts eller spärrats av flyg. Trots att terräng­

framkomlighetens och snabbhetens betydelse framhållits i betänkandet till-

godosåge den föreslagna arméorganisationen endast i ringa utsträckning

kraven på de operativa lantstridskrafternas rörlighet, vilket i motsvarande

grad ökade behovet av jaktskydd.

Den för flygvapnet tillämpade metoden att inrymma samtliga kostnader

i årskostnadsramarna vore riktig. Det syntes nämligen vanskligt att såsom

vid armén och marinen göra den för krigsmaktens användbarhet i krig nöd­

vändiga materielförnyelsen beroende av framtida, mycket ovissa engångs-

anslag. Även om sådana anslag helt eller delvis skulle komma att beviljas,

hade man anledning befara, att dessa komme först i ett skärpt läge och då

sannolikt för sent för att möjliggöra såväl anskaffning av materielen som

utbildning av personal för densamma.

Remissyttranden.

Beträffande remissmyndigheternas allmänna synpunkter på materielfrågau

hänvisas till avsnittet Försvarsorganisationens utformande, där särskilt

vådorna av att uppskjuta materielanskaffningen tills »ett skärpt läge» inträtt

berörts.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

215

Därutöver liar överbefälhavaren för arméns vidkommande anfört, att armé-

ehefens förslag att stärka luftvärnet stode i överensstämmelse med hans egen

och försvarsgrenschefernas uppfattning om betydelsen av ett starkt luftvärn.

Beträffande formerna för en önskvärd förbättring och den omfattning, i vilken

det kunde vara lämpligt att under de närmaste åren modernisera vår nuva­

rande luftvärnsmateriel, ansåge han sig kunna avge yttrande först efter ett

fortsatt studium av dessa problem.

Chefen för armén har understrukit, att den föreslagna begränsningen av

materielanslagen medförde en successiv sänkning av krigsorganisationens

materiella standard. De risker, som härigenom uppstode för att arméstrids­

krafterna icke skulle kunna lösa dem i krig åvilande uppgifter, måste starkt

framhållas. Även om ekonomiska och andra svårigheter liksom även osäker­

heten om den tekniska utvecklingen nödvändiggjorde, att materielanskaff-

ningen under de närmaste åren begränsades, måste emellertid även under

denna tid materiel anskaffas i betydligt större utsträckning än vad försvars-

kommittén förutsatt. Sålunda måste medel dels avses för att i materiellt

hänseende vidmakthålla den nuvarande organisationen med vissa modernise­

ringar samt för att täcka de mest överhängande bristerna, dels för att snarast

förbättra luftvärnsmaterielen.

Till närmare utveckling av sina synpunkter på förevarande spörsmål har

arméchefen anfört bland annat följande.

Beträffande luftvärnsmaterielen hade den materiella standarden hos svenskt

luftvärn vid krigets början i stort sett varit mycket god. Under kriget hade

läget på »rund av flygmaterielens utveckling snabbt förändrats till det sämre,

så att vid dess slut luftvärnet i stort sett stode verkningslöst mot mål med

moderna firter och flyghöjder. Utvecklingen av luftvärnsmaterielen i utlandet

hade emellertid under och efter kriget kännetecknats av ett synnerligen for­

cerat tempj. Genom teknikens framsteg förelåge redan nu möjligheter att

genom utnyttjande av radar, moderna centralinstrument, maskinriktning och

fjärrstyrning av pjäser samt vissa betydelsefulla förändringar av ammunition

efter helt ny» principer åstadkomma mångdubbelt större verkan av luftvärnets

eld. Lösningm av frågan om ett praktiskt utnyttjande av robotprojektiler

eller dylikt för luftvärnsbekämpning syntes däremot alltjämt vara avlägsen.

Luftvärnets stora betydelse icke blott för stridskrafternas operationsfrihet

utan jämväl och icke minst för hemorten vore allmänt och även av försvars-

kommittén omvittnad. För att lösa sina viktiga uppgifter måste luftvärnet

omedelbart kuma komma till verkan även vid ett överraskande krigsöppnande.

Förutsättningen för att så skulle kunna ske med utsikt till framgång vore att

materielen ständigt stode på toppen av modernitet. Den tid det under nuva­

rande förhållanden toge att genomföra en sådan modernisering gjorde att an­

skaffningen snarast måste igångsättas. Kostnaderna för luftvärnets moderni­

sering hade beräknats till omkring 300 miljoner kronor, varav för radarmate-

riel 80, för centralmstrument 00, för modernisering av luftvärns- och luftvärns-

automatkanoner 80 samt för modernisering av luftvärnsammunition 80 mil­

joner kronor. Kommittén hade icke avsett några medel för modernisering

utan endast för omsättning av luftvärnsmateriel och hade beräknat, att härför

skulle erfordras ett tilläggsanslag om 128 miljoner kronor. Då, som tidigare

framhållits, det vore av största betydelse att föreslagen modernisering skedde

så snart som möjligt, borde anslag utgå redan nästa budgetår. Det syntes böra

Kungl. Maj ds proposition nr 206.

216

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

ankomma på Kungl. Maj:t att av tillverknings- och anskaffningsskäl fördela

anslaget på lämpligt antal år.

En materielanskaffning enligt anförda grundprinciper syntes, med undantag

för angivet tilläggsanslag för luftvärnet, icke medföra några utökade anslags-

krav utöver dem, som angivits i generalmajor Backlunds och överste Bondes

reservationer.

Särskild uppmärksamhet syntes dock slutligen böra ägnas stridsmedlen av

ny typ. Vid den tidpunkt då dessa övervunnit försöksstadiet och nått en sådan

användbarhet, att de kunde inrymmas i arméns organisation, borde de tillföras

densamma antingen såsom komplement eller såsom ersättning för nu befintliga

vapen. Arméchefen syftade härvid närmast på raketvapen och robotprojek­

tiler. Det vore av synnerlig betydelse, att i fredsorganisationen utrymme

skapades för såväl militär som civil teknisk personal, som kunde omhänder­

taga och utveckla materielen, då den lämnat försöksstadiet. En anskaffning

av dylik materiel komme att draga ytterligare kostnader, vilkas storlek för

närvarande icke kunde beräknas.

Arméförvaltningen ansåge sig kunna med tillfredsställelse konstatera, att

försvarskommitténs principiella behandling av de frågor, som rörde arméns

krigsmateriel, präglades av verklighetssinne och förståelse för materielens

utomordentliga betydelse för organisationens effektivitet och slagkraft. Be-

klagligtvis hade emellertid icke konsekvensen av kommitténs principiella in­

ställning kunnat komma till uttryck i form av tillräckliga materielanslag inom

den begränsade kostnadsramen. Nackdelarna härav framhölles dock av kom­

mittén och komme även till uttryck i de flesta av de avgivna särskilda ytt­

randena.

Man måste räkna med, att redan vid ett krigsutbrott inom den närmaste

tiden nya vapen av olika slag kunde komma att tagas i bruk. Vissa av dessa

torde komma att utgöras av förbättrade typer av äldre stridsmedel med redan

kända användningsprinciper, men man kunde även förutsätta, att principiellt

nya vapen kunde insättas på ett tidigt stadium.

Begränsningen i våra ekonomiska möjligheter och forskningsresurser samt

i vår industriella kapacitet måste i vårt land på vissa områden leda till en

annan målsättning för den krigstekniska utvecklingen än i en stormakt. Dennas

konsekvenser vore vidare icke på alla områden desamma för små och stora

stater. De nya stridsmedlen komme att hos stormakterna erhflla en utform­

ning främst i offensivt syfte. För den stat, vars försvarsmakt vore avsedd

för strategisk defensiv, kunde arbetet på att skapa skydd not nya anfalls­

vapen i form av aktiva motmedel och passiva åtgärder komma att träda i för­

grunden. Principiellt nya stridsmedel, som toges i bruk av stormakterna,

torde därför icke alltid a priori förutsättas skola ingå även i ett litet lands

krigsmakt och därmed möjligen mer eller mindre radilalt förändra dess

struktur. Försvarskommitténs uppfattning i detta avseende finge därför anses

riktig. Därtill komme, att viss beväpning och annan utrustning, t. ex. artilleri-

pjäser och det bensin- eller oljedrivna fordonet, tekniskt sett nått ett stadium,

utöver vilket sannolikt inga principiella större förändringar vore att förvänta.

Kommitténs omdöme, att den nuvarande såväl som den föreslagna orga­

nisationen, kvalitativt sett, stode på samma nivå som stormakternas vid världs­

217

krigets utbrott, torde tyvärr få anses vara riktig. Arméförvaltningen kunde

helt instämma i kommitténs uttalande, att effekten av den inom kostnads­

ramen möjliga moderniseringen i samband med omsättning av försliten mate­

riel måste för de stridande förbanden bli ganska ringa. Även andra starkt

framträdande krav på moderniseringsåtgärder förelåge utöver de av kom­

mittén angivna, icke minst för höjande av luftvärnets effektivitet. I sist be­

rörda fråga kunde arméförvaltningen icke dela kommitténs uppfattning, att

önskemålet skulle kunna tillgodoses genom relativt lätt genomförbara förbätt­

ringar — varmed väl torde få underförstås även relativt obetydliga kostnader

— av den nuvarande materielen. Kommittén ansåge, att fyllande av materiel-

brister till ett värde av 112,5 miljoner kronor borde ställas på framtiden. Det

torde i detta sammanhang kunna erinras om, att någon nytillverkning av be­

tydelse av krigsmateriel under ett relativt kort krig för vårt lands vidkom­

mande måste anses utesluten. Det måste även mot bakgrunden av erfaren­

heterna från vår upprustning under världskriget framstå som verklighetsfräm­

mande att lita till väsentliga materielkompletteringar genom tillverkning

under ett beredskapsläge. Kommitténs egna verklighetsbetonade uttalanden

om de avsevärda tider, som måste beräknas för materielanskaffning, stode

helt i överensstämmelse härmed. Den materiel, med vilken den svenska armén

skulle gå i fält, måste finnas redan i fred.

Stommen av relativt modern materiel borde tills vidare bibehållas och för

täckande av de väsentligaste såväl kvantitativa som kvalitativa materiel-

bristerna borde erforderliga anslag utgå. Storleken av dessa syntes böra be­

räknas med ledning av de av Backlund och Bonde gjorda särskilda uttalan­

dena. För en tekniskt och ekonomiskt rationell och planmässig materielanskaff­

ning syntes det därvid erforderligt, att till storleken i huvudsak fixerade års­

kvoter vore påräkneliga under en viss tidsperiod, t. ex. 3 5 år.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har framhållit, att en uppskjuten

omorganisation endast innebure, att fyllande av nuvarande materielbrister,

tillförsel av ny materiel samt ersättning av försliten materiel ställdes på fram­

tiden men icke att behovet av en omorganisation upphörde. En upprepning

av de gångna krigsårens både ur ekonomiska och andra synpunkter ofta

olyckliga materielanskaffning måste undvikas. Kommitténs tankegång för att

ställa materielanskaffningen på framtiden vore med hänsyn till världsläget

skev. De partiella reformernas väg torde tills vidare vara den enda fram­

komliga.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har påpekat, att försvarskom-

mitténs deklaration om det nuvarande materielläget med önskvärd tydlighet

gjorde klart, att det icke vore så lätt för en liten nation att hålla takten med

en stormaktsarmé, när man valt linjen att skaffa allt, oavsett vad det kostade

och vad landets industri förmådde prestera. Enär vår ekonomiska och indu­

striella kapacitet vore starkt begränsad, borde vi göra allt för att förenkla

och förbilliga vapen och utrustning. T detta hänseende framlade militärbefäl­

havaren vissa förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

218

Militärbefälhavaren för V. militärområdet bär anfört, att vid beräkningen

rörande materielen kommittén medvetet avstått från såväl att avhjälpa de

brister, som redan nu funnes och som tydligt redovisats av kommittén, som

att söka följa med i den modernisering av armén, som bleve oundgänglig

under 10-årsperioden. Den armé, som skulle stå till förfogande under senare

delen av denna period skulle — om kommitténs förslag genomfördes — bli så

kvantitativt och kvalitativt försvagad, att den sannolikt icke skulle kunna

fylla sin uppgift. Efter 10-årsperiodens slut skulle den bli helt värdelös, så­

vida icke stora engångsanslag beviljades. Det vore anmärkningsvärt, att dessa

engångsanslag, som av kommittén själv uppgivits erforderliga, icke medtagits

i kostnadsberäkningarna utan skjutits på framtiden. Detta vore ologiskt och

förhållandet bidroge till den oklarhet, som präglade betänkandet. I fråga om

materielkostnaderna anslöte sig militärbefälhavaren i övrigt till generalmajor

Backlunds särskilda yttrande.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet ansåge, att parallellt med forsk­

ning och den fortlöpande nödvändigaste moderniseringen en långt mer ingå­

ende granskning av materielbeståndet måste göras för att i kostnadsbespa-

rande syfte åstadkomma en kraftsamling till förmån för den oundgängligen

nödvändiga materielen, främst vapen och ammunition, varvid i nödfall för

stndsverksamheten mindre nödvändig materiel och särskilt dyrbar sådan,

måste eftersättas. Även behovet av befästningar, särskilt i form av artilleri-

fort, anmäldes.

Inspektören för artilleriet m. fl. ha framhållit, att de artilleripjäser, som av

åldersskal föreslagits utgå ur organisationen, alltjämt vore fullt användbara

ett relativt ringa antal skott vore skjutna med nuvarande eldrör __ och

genom sin unga vikt synnerligen framkomliga i norrländsk terräng särskilt

under vinterförhållanden. Dessa pjäser borde därför tills vidare bibehållas i

fältartilleriet. Enär komplett ammunitionsutrustning funnes, skulle den

årliga kostnaden för omsättning av huvuddelen av pjäserna efter hand under

en 10-årsperiod icke överstiga s/4 miljon kronor. Det vore oekonomiskt att icke

i krig utnyttja den stora och dyrbara ammunitionsutrustningen genom att ut­

rangera och därefter icke ersätta de pjäser, som kunde skjuta ut den.

Enligt statens organisationsnämnd vore det icke riktigt, att när det gällde

att inom 810 miljoner få ett effektivt försvar utgå från en krigsorganisation,

som kostade 1 100 miljoner kronor, och söka vinna besparingar genom att före­

slå beskärningar än här och än där eller medvetet räkna med betydande brister

eller hänvisa dessas täckande till framtida åtgärder. Resultatet bleve ett för­

svagande av krigsorganisationen på vitala punkter (t. ex. infanteriet) samt vid

de mer kostnadskrävande truppslagen, att dessa av brist på medel måste föra

eu tynande tillvaro och i verkligheten bleve relativt kraftlösa. Det ginge icke

att med försvarskommitténs materiel skapa ett effektivt försvar. 6m°ramen

vore begränsad, måste en avvägning göras mellan truppslag och vapengrenar

ur försvars- och kostnadssynpunkt. Enda utgångspunkten vore härvid, att det

gällde att sätta in folkets hela värnkraft och tillgodose det grundläggande

elementet i ett litet folks försvarsorganisation, d. v. s. infanteriet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 20(i.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

2

Departementschefen.

Beträffande arméns materialfråga är jag i likhet med försvarskommittén

medveten om att — jämte det brister i materieltillgången föreligga — materie-

len är behäftad med svagheter med avseende på moderniteten. Jag framhöll

också vid anmälan av 1947 års statsverksproposition, att en avsevärd begräns­

ning av materielanskaffningen, med beaktande av den omfattande materielan-

skaffningen under de senaste åren, ansetts kunna vidtagas utan att försvarets

beredskap därigenom äventyrades men att materielanskaffningen icke utan

våda för försvarets effektivitet kunde inskränkas under en följd av år samt

att en avsevärd ökning av kostnaderna för anskaffning av materiel vore att

emotse under de närmaste åren, därest riksförsvaret skulle motsvara de krav,

som kunde ställas på detsamma. Även i 1948 års statsverksproposition har

jag understrukit detta förhållande.

Materielanskaffningen under och efter andra världskriget avsåg i stor ut­

sträckning att förse den vid krigsutbrottet befintliga armén med erforderlig

vapen- och ammunitionsutrustning samt att möjliggöra såväl den högst be­

tydande kvantitativa utökning som den kvalitativa förbättring av arméstrids­

krafterna, som påbörjades år 1940 och som i huvudsak ägde rum inom ramen

för 1942 års försvarsplan. Under nämnda tid utbyggdes den nuvarande pan­

sarorganisationen, tillfördes armén ett ökat antal artilleripjäser och terräng­

gående fordon, utbyggdes luftvärnet samt tilldelades infanteriet ett väsent­

ligt ökat antal lätta och tunga vapen. Vidare förbättrades beklädnads- och

förläggningsutrustningen. Av skäl, som väsentligen sammanhänga med

industriens kapacitet och den tid, som erfordras för industriens omställning

till krigsmaterielproduktion, kom huvuddelen av materielanskaffningen att

äga rum under de sista krigsåren, och den är i väsentliga stycken ännu icke

avslutad. För att snarast möjligt tillgodose de nödvändigaste materielbehoven

måste tillverkningen huvudsakligen inriktas på produktion av redan befintliga

och fullt utexperimenterade vapen- och materieltyper. Den inhemska tillverk­

ningen kompletterades med inköp från utlandet av sådan materiel som där

kunde avstås.

Den här angivna materielanskaffningen medgav i huvudsak icke att samti­

digt och successivt anpassa produktionen efter krigsårens tekniska utveckling.

Avsevärd tid åtgår nämligen, innan nya vapentyper in. in. föreligga så ut­

arbetade, att de kunna läggas till grund för industriell tillverkning. I viss ut­

sträckning kunde dock den kvalitativa standarden förbättras. Jag har redan

vid angivandet av mina allmänna synpunkter på försvarsfrågan exemplifierat

detta förhållande. Materielanskaffningen efter det senaste kriget har i viss ut­

sträckning kunnat förenas med en modernisering i fråga om eldkraft, terräng­

framkomlighet, sambandsmedel och rörlighet, ehuru anskaffningen med hän­

syn till konjunkturläget måst ske i begränsad omfattning. Viss anskaffning av

radar för luftvärnet har påbörjats, men ytterligare åtgärder erfordras för att

höja verkan av luftvärnets eld. Även i övrigt framstår en successiv förstärk

ning och modernisering av arméns materielutrustning såsom önskvärd. Till

frågan om vissa åtgärder i sådan riktning torde jag få återkomma i annat sam­

manhang.

220

Kungl. Majits proposition nr 206.

III.

Fredsorganisationen.

A. Arméns ledande organ.

Enligt 1942 års försvarsbeslut organiserades arméledningen på arméstab och

arméinspektion. Till arméledningen hänfördes även centrala värnpliktsbyrån,

vilken försvarskommittén behandlat i samband med vissa för försvaret gemen­

samma ändamål. Försvarskommittén har å s. 147—148 i betänkandet lämnat

en redogörelse för arméstabens och arméinspektionens organisation och per­

sonalbehovet för nämnda stabsorgan enligt 1942 års försvarsbeslut, till vilken

här torde få hänvisas.

Försvarskommittén har framlagt förslag till viss omorganisation av armé-

ledningen. För att innebörden av förslaget skall kunna bedömas torde det

vara erforderligt att något ingå på motiven för den nuvarande organisatio­

nens utformning samt de praktiska erfarenheterna av denna organisation.

1941 års för svar sutredning framhöll, att av de ärenden chefen för armén

hade att handlägga utbildningsärendena bildade en grupp och organisations-

och utrustningsärendena en annan grupp samt att denna naturliga uppdelning

borde beaktas vid stabsorganisationens utformning. Att koncentrera hand-

läggningen av samtliga på chefen för armén ankommande ärenden till ett

enda gemensamt stabsorgan läte sig ur praktiska synpunkter icke lämpligen

göra. Detta organ bleve i så fall alltför omfattande. Dess verksamhet skulle

icke kunna kontrolleras och ledas av en chef. Med hänsyn härtill förordades

en uppdelning på två sidoordnade, direkt under chefen för armén lydande

organ, nämligen arméstaben och arméinspektionen. Försvarsutredningen

framhöll vidare, att det visat sig olämpligt, att chefen för armén vid hand­

läggningen av utbildningsärendena biträddes av ett flertal sidoordnade stabs­

organ, nämligen arméstaben och inspektionsmyndigheterna. Alla utbildnings­

frågor borde därför handläggas inom ett organ, lydande direkt under chefen

för armén, en arméinspektion. I fråga om personalärenden kunde skäl före-

ligga för att handläggningen skulle ske vid en särskild, direkt under chefen

för armén stående avdelning. Av olika skäl hade försvarsutredningen funnit,

att personalavdelningen alltjämt borde ingå i arméstaben. Arméinspektionen

borde indelas i truppslagsavdelningar. Dessa föreslogos bli infanteri- och

kavalleriavdelning samt pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal-, träng-,

tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningar. Vidare föreslogs en

avdelning för det frivilliga försvaret under en särskild inspektör för det fri­

villiga försvaret. Då antalet direkt underlydande inom arméinspektionen här­

igenom bleve betydande, föreslog försvarsutredningen två souschefsbefatt-

ningar inom arméinspektionen. Den ene souschefen borde samordna verksam­

heten vid arméinspektionens centralavdelning och avdelningarna för de stri­

dande truppslagen. Han skulle leda den högre befälsutbildningen och vara

inspektör för vissa utbildningsanstalter. Den andre souschefen borde fungera

som inspektör för underh&llstrupperna.

221

1942 urs försvarsbeslut, varigenom nu gällande organisation fastställdes,

överensstämde i stort med försvarsutredningens förslag. De väsentligaste av­

vikelserna voro att de två souschefsbefattningarna samt befattningen såsom

inspektör för det frivilliga försvaret icke tillskapades. I stället för den ena

souschefsbefattningen organiserades eu underhållssektion omfattande tiäng-,

tyg-, intendentur-, sjukvårds- och veterinäravdelningarna och underställd in­

spektören för underhållstrupperna. I denna sektion har sedermera tillkommit

en arméingenjöravdelning.

Den av överbefälhavaren tillsatta s. k. högkvarter skommittén, med framlidne

generalmajoren friherre A. Rappe såsom ordförande, har anfört, att den nuva­

rande organisationen visat sig i stort sett tillfredsställande men att vissa

olägenheter emellertid gjort sig märkbara under den tid densamma tillämpats.

Bland annat funnes utom chefen för armén personligen icke någon samman­

hållande kraft, som hade överblick över hela arméledningens verksamhet och

som främst hade till uppgift att samordna verksamheten vid arméstaben och

arméinspektionen. Vidare vore arméinspektionens centralavdelning föi om­

fattande och hade ett för mångskiftande arbetsfält för att lämpligen samman­

hållas som en avdelning. Avsikten hade från början varit, att arméinspektionen

skulle syssla uteslutande med utbildningsärenden samt arméstaben med orga­

nisations-, utrustnings- och personalärenden. Så hade i praktiken icke blivit

fallet. Truppslagsinspektionerna hade i betydande utsträckning kommit att

syssla med organisations- och utrustningsärenden, vilket vore lämpligt, då just

i samband med inspektioner av utbildningen behov av ändringar i fråga om

organisation och utrustning komme till synes. Truppslagsinspektörerna borde

därför instruktionsmässigt tillförsäkras det inflytande i organisations- och ut-

rustningsfrågor, som de i praktiken redan hade. Å andra sidan kunde \erksam-

heten vid arméstaben icke bedrivas fristående från arméinspektionens verk­

samhet. Arméstabschefen såsom målsman för organisations- och utrustnings-

ärendena samt såsom chef för generalstabskåren måste utöva visst inflytande

på den taktiska utvecklingen och utbildningen — främst befälsutbildningen

inom armén. Taktik, utbildning, organisation och utrustning hörde så intimt

ihop. att de borde samordnas under enhetlig ledning. Med hänsyn härtill för­

ordade högkvarterskommittén en sammanslagning av arméstaben och armé-

inspektionen till ett stabsorgan — arméstaben. Arméstabschefens främsta upp­

gift bleve att leda och samordna arbetet inom staben. Detta arbete vore så

omfattande, att arméstabschefen icke kunde hinna syssla med alla ärenden.

En avlastning måste ordnas genom att beslutanderätten i vissa ärenden dele­

gerades till andra befattningshavare inom staben. Med hänsyn härtill före­

sloges en indelning i två sektioner.

T fråga om truppslagsinspektörerna föreslog högkvarterskommittén, att de,

utom att det ökade inflytandet i organisations- och utrustningsärenden skulle

instruktionsmässigt föreskrivas, skulle få ökat inflytande i fråga om trupp-

slagets tekniska utveckling och deltaga i beredningen av ärenden, som rörde

vederbörligt truppslags utrustning. Deras uppgift borde vidare vara att enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

222

chefens för armén bestämmande inspektera utbildningen inom eget truppslag,

särskilt i vad avsåge truppslagets tekniska specialtjänst, samt utbildning i

vederbörlig specialtjänst jämväl inom andra truppslag.

^ ad beträffar arméinspektionen har högkvarterskommittén undersökt möj­

ligheterna att minska antalet direkt underlydande genom att sammanslå vissa

truppslagsavdelningar (inspektioner) men funnit, att en dylik sammanslag­

ning icke kunde förordas, enär den icke skulle komma att reellt leda till åsyftat

resultat.

F ör svar sko m m ittén.

h örsvarskommittén har biträtt de av högkvarterskommittén anförda syn­

punkterna och i anslutning därtill föreslagit, att arméstaben och arméinspek­

tionen skulle sammanslås till ett stabsorgan, benämnt arméstaben och med en

arméstabschef såsom chef. Arméstaben borde indelas i två sektioner samt ett

antal truppslagsinspektioner med något självständigare ställning än de nuva­

rande truppslagsavdelningarna i arméinspektionen. Sektion 1 skulle i stort

sett motsvara den nuvarande arméstaben och sektion II jämte truppslags-

inspektionerna den nuvarande arméinspektionen. Truppslagsinspektionerna ha

föreslagits skola, i huvudsaklig anslutning till den nuvarande arméinspek­

tionens indelning i avdelningar (sektion), bestå av infanteri- och kavalleri­

inspektion samt pansar-, artilleri-, luftvärns-, ingenjör-, signal- och underhålis-

inspektioner. Förslaget om en underhållsinspektion betingades av att, såsom

kommittén i annat sammanhang föreslagit, träng-, tyg- och intendenturtrup-

perna skulle bilda ett gemensamt truppslag — underhållstrupperna. Chef för

inspektionen borde vara inspektören för underhållstrupperna, som även borde

vara chef för underhållstruppernas personalkårer. I samband därmed skulle

behovet av de särskilda träng-, tyg- och intendenturavdelningar, som nu in-

ginge i underhållssektionen, bortfalla. Som särskilda avdelningar i inspek­

tionen borde bibehållas de nuvarande sjukvårds-, veterinär- och arméingenjör-

avdelningarna.

Sitt förslag till organisation av arméstaben har försvarskommittén närmare

åskådliggjort i ett diagram å s. 153 i betänkandet samt i en sammanställning

av personalbehovet å s. 154—160. Enligt förslaget skulle sektion I indelas i

organisations-, utrustnings- och personalavdelningar och sektion II omfatta

taktik- och utbildningsavdelningar samt bibliotek. Utom sektioner och trupp-

slagsinspektioner skulle finnas de för staben gemensamma organen förvalt-

ningsdetalj, administrativ detalj och expedition.

Det av kommittén beräknade personalbehovet för arméstaben framgår av

nyss nämnda redogörelse samt tablåer ås. 161 och 164 i betänkandet. De mera

väsentliga personella förändringar, som förslaget innebär, äro följande.

Arméinspektören i lönegrad Mo 17, arméstabschefen i lönegrad Mo 14 och

souschefen vid arméstaben i lönegrad Ma 12 utgå ur organisationen. I stället

tillkomma en armestabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14, en chef för sek­

tion I i lönegrad Mo 12 eller Ma 12 samt en chef för sektion IT i lönegrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

223

Mo 14. Den sistnämnde avses tillika vara inspektör för vissa utbildnings-

anstalter samt för frivilligt försvar. 1 regementsofficer — regementsofficer till

förfogande — samt 2 kaptener, samtliga vid generalstabskåren, utgå ur organi­

sationen.

Av personal på arméstabens stat — motsvarande den på arméstabens och

arméinspektionens stater nu uppförda personalen — har antalet regements-

officerare minskats med 4, huvudsakligen genom en ändrad redovisning, i det

att för infanteriets kadettskola samt artilleriskjutskolan avsedda officerare

avsetts skola överföras till staten för vederbörlig skola. Antalet majorer eller

kaptener har ökats med 2, nämligen cheferna för taktikavdelningens film- och

xrivilligdetaljer. Antalet kaptensbeställningar har minskats delvis genom ut­

byte mot beställningar endera för major eller kapten eller för kapten eller

löjtnant. Jämväl i fråga om personal ur andra personalkårer, pensionerad per­

sonal i arvodesbefattning samt civil personal innebär förslaget vissa smärre

förändringar i förhållande till nuvarande personalorganisation.

Försvarskommittén har framhållit, att en omfattande försöksverksamhet för

att åstadkomma förenklad och mera rationell utbildning för närvarande på­

ginge under arméinspektionens ledning samt att den förkortade utbildningen

och denna försöksverksamhet under de närmaste åren syntes komma att med­

föra ett omfattande arbete för utarbetande av utbildningsföreskrifter och

reglementen. Då detta arbete måste samordnas de olika truppslagen emellan

och bedrivas så skyndsamt som möjligt, syntes det icke lämpligt att rubba

den nuvarande organisationen, förrän detta arbete slutförts. Kommittén har

därför ansett, att arméledningens omorganisation borde anstå ett eller ett

par år och äga rum tidigast under budgetåret 1949/50. Indragning av beställ­

ning avsedd för arméinspektören kunde beräknas ske först nämnda budgetår.

Detta hindrade icke, att beställningen såsom chef för arméstaben redan dess­

förinnan uppfördes i alternativt lönegraderna Mo IT eller Mo 14 i enlighet

med förslaget. Vissa organisationsändringar såsom t. ex. uppdelning av armé­

inspektionens centralavdelning på en taktik- och en utbildningsavdelning samt

indragning av regementsofficeren till förfogande syntes kunna vidtagas redan

budgetåret 1948/49.

liemiss yttranden.

Av de myndigheter, som yttrat sig över betänkandet i denna del, har

chefen för armén avstyrkt sammanslagningen av arméstaben med arméinspek­

tionen och därmed sammanhängande personella förändringar. Däremot har

chefen för armén tillstyrkt bland annat centralavdelningens uppdelning.

Militärbefälhavare\n för III. militärområdet har icke haft något att erinra

mot föreslagen organisation. Militärbefälhavaren för IV . militärområdet har

tillstyrkt förslaget.

Statens organisationsnämnd har ansett, att frågan om arméledningens

organisation bör lösas samtidigt med att utredning sker rörande försvars­

ledningens organisation i dess helhet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Departementschefen.

Det förslag till omorganisation av arméledningen, som försvarskommittén

framlagt, innebär i personellt avseende relativt obetydliga förändringar av

den personalorganisation, som nu finnes. Förslaget innebär dock den väsent­

liga principiella förändringen, att arméstaben och arméinspektionen samman­

slås till ett stabsorgan samt vidare en viss förändring av truppslagsinspek-

törernas ställning.

Jag finner de i det föregående återgivna motiven för föreslagna organisa­

toriska förändringar inom arméledningen övertygande i vad gäller samman­

slagning av arméstaben och arméinspektionen till ett stabsorgan, arméstaben.

och dennas indelning på två sektioner samt beträffande centralavdelningens

uppdelning på en taktikavdelning och en utbildningsavdelning. Jag kan vidare

biträda förslaget, att chefen för sektion II tillika bör vara inspektör för vissa

utbildningsanstalter och därmed närmast ansvarig för den högre befälsutbild-

ningen inom armén. Genom att frågor rörande det frivilliga försvaret avses

skola handläggas inom sektionen kommer han enligt förslaget samtidigt att

vara ledare för det frivilliga försvaret och har av försvarskommittén föresla­

gits vara inspektör för frivilligt försvar. Det vill synas, som om uppgiften

att vara sektionschef och tillika inspektör för såväl vissa utbildningsanstalter

som för frivilligt försvar kan bli alltför omfattande. Jag anser, att slutligt

ställningstagande till frågan om det frivilliga försvarets ledning nu bör anstå

men räknar tills vidare försöksvis med den föreslagna kombinationen av

tjänster.

Jag föreslår sålunda, att arméledningen omorganiseras i huvudsak enligt

försvarskommitténs förslag, men anser, att de ytterligare rationaliseringar och

förenklingar, som befinnas lämpliga, sedermera böra genomföras.

Tidpunkten för omorganisationens genomförande torde böra bestämmas

av Kungl. Maj:t efter förslag från chefen för armén. Den principiella omlägg­

ningen av arméledningens verksamhet innebär, som i det föregående angivits,

endast obetydliga personella förändringar, nämligen att beställningarna för

arméinspektör i lönegrad Mo 17, arméstabschef i lönegrad Mo 14 samt sous­

chefen vid arméstaben i lönegrad Ma 12 utbytas mot beställningar för armé­

stabschef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14, chef för sektion I i lönegrad Mo 12

eller Ma 12 samt chef för sektion II i lönegrad Mo 14.

För att möjliggöra en övergång till den avsedda organisationen under det

närmaste budgetåret bör i personalförteckningen upptagas en beställning i

lönegrad Mo 17 eller Mo 14 avsedd för arméstabschef och en beställning i

lönegrad Mo 14 avsedd för chef för sektion II, vilka beställningar dock må

besättas endast vid under budgetåret inträffande avgång från beställningarna

för arméinspektör och arméstabschef i den nuvarande organisationen. Därest

omorganisation anses böra påbörjas, innan dylik avgång inträffar, bör Kungl.

Maj:t äga möjlighet att med utnyttjande av nu befintliga beställningar för

arméinspektör och arméstabschef uppdraga åt vederbörande befattningshavare

att fullgöra arbetsuppgifter inom den ändrade organisationen.

225

Vidkommande den föreslagna beställningen för chef för sektion I samt de

personella förändringar i övrigt som föreslagits synas dessa icke erforderliga

under budgetåret 1948/49 utan förslag därom torde få upptagas till prövning

i samband med behandlingen av de ordinarie anslagsäskandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

B. Militärområden och högre truppförband.

1.

Territoriell indelning m. m.

Såsom framgår av vad jag anfört i det föregående vid behandlingen av

frågan om den militärterritoriella indelningen, anser jag, att något förslag om

ändringar däri icke nu bör framläggas såvitt angår den lantmilitära territoriella

indelningen. Detta innebär, att militärområdena tills vidare förbli oförändrade,

att Örebro försvarsområde i fred bibehålies som ett självständigt försvars­

område samt att de marina försvarsområdena Göteborgs skärgårds och Hemsö

försvarsområden icke såsom föreslagits sammanslås med Göteborgs respektive

Härnösands försvarsområden.

2. MiHtärbefäisstaber.

F ör sv ar skommittén.

Vad försvarskommittén föreslagit beträffande organisationen av I.—VI.

militärbefälsstaberna innebär i personalhänseende, att befattningarna såsom

ställföreträdande militärbefälhavare för II. militärområdet och såsom kom­

mendant i Bodens fästning (tillika ställföreträdande militärbefälhavare för

VI. militärområdet) indragas, att antalet kaptener ur generalstabskåren utökas

till två vid varje militärbefälsstab utom i II. militärområdet, att vid var och

en av staberna tillkomma en ingenjörofficer, kapten, en personalofficer, pen­

sionerad officer med arvode i löneklass 1: 29, samt en överfurir såsom bil­

förare, att var och en av staberna minskas med en adjutant, kapten eller löjt­

nant, och en expeditionsunderofficer samt att antalet expeditionsintendenter

minskas till en vid varje militärbefälsstab.

Redan beslutad indragning vid inträffande avgång av befattningarna såsom

inspektör för lokalförsvaret bör enligt kommitténs mening fullföljas.

Beträffande VII. militärbefälsstaben innebär förslaget, att minskning sker

med en kapten ur generalstabskåren, en fältläkare, en motoringenjör, en expe­

ditionsunderofficer samt en skogvaktare av 2. klass och att en personalofficer,

tillika expeditionsofficer, pensionerad officer med arvode i löneklass 1: 29, till­

kommer.

Av de av försvarskommittén föreslagna personella förändringarna i militär-

befälsstabernas organisation sammanhänga de som avse ställföreträdande mili­

tärbefälhavare och fältläkaren vid VII. militärbefälsstaben direkt med den före­

slagna ändrade militärterritoriella indelningen på fastlandet och den reduce­

rade krigs- och fredsorganisationen på Gotland, under det att övriga före­

slagna personalförändringar icke äro beroende av dessa organisationsförslag.

15 —401

48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

226

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Remissyttranden.

Av remissyttranden, som behandla sådana militärbefälsstaberna berörande

frågor, som icke direkt sammanhänga med förslagen om ändrad militärterri-

toriell indelning och reducerad krigs- och fredsorganisation på Gotland, må

här återgivas följande.

Chefen för armén har framhållit behovet av två generalstabskaptener vid

var och en av militärbefälsstaberna på fastlandet samt har ansett, att en gene­

ralstabskapten alltjämt erfordras vid VII. militärbefälsstaben.

MiLitärbefälhavaren för 111. militärområdet samt länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län ha förordat, att III. militärbefälsstaben förflyttas till Göteborg.

Statens organisationsnämnd har, med hänvisning till pågående organisa-

tionsundersökningar vid de högre territoriella staberna, avstyrkt att förslag

till ändringar nu avgåves i fråga om militärbefälsstaberna,

Försvarets civilförvaltning, som förutsatt, att personalbehovet vid militär-

befälsstabema i sinom tid skulle prövas i samband med organisationsunder-

sökningar, bär gjort vissa erinringar mot personalförslagen.

Departementschefen.

Med hänsyn till den ståndpunkt jag i det föregående intagit beträffande

förslaget om ändring av den militärterritoriella indelningen samt beträffande

krigs- och fredsorganisationen inom VII. militärområdet saknar jag anledning

att nu ingå på därmed sammanhängande personella förändringar inom militär-

b e f äls stab erna.

Det av militärbefälhavaren för III. militärområdet och länsstyrelsen i Göte­

borgs och Bohus län väckta förslaget att förflytta III. militärbefälsstaben till

Göteborg måste göras till föremål för närmare utredningar och överväganden,

innan ståndpunkt kan tagas till denna fråga.

Antalet vid militärbefälsstaberna placerade generalstabskaptener har under

de senaste åren på förslag av chefen för armén reducerats för att åstadkomma

personal- och kostnadsbesparingar. Försvarskommittén och vissa militära

remissmyndigheter ha anfört, att erfarenheterna från den tid, under vilken

systemet med en generalstabskapten per militärbefälsstab tillämpats, givit

vid handen, att tillgången på personal med högre stabsutbildning blivit för

hårt beskuren. Då spörsmålet om de centrala stabernas organisation ännu icke

är slutgiltigt löst, torde emellertid behovet av generalstabskaptener vid dessa

staber icke nu böra definitivt fastställas. Jag är därför icke beredd att föreslå

den utökning av antalet generalstabskaptener, som skulle erfordras för att

vid för närvarande tillämpad fördelning av dem fylla ett ökat behov vid militär­

befälsstaberna, Jag har emellertid intet att erinra mot att de framkomna önske­

målen tillgodoses i den mån detta kan ske inom ramen för den nuvarande

personalkadem.

Jag är icke heller beredd att nu föreslå den utökning av ingenjörtruppemas

officersstater, som tillkomsten av särskilda ingenjörofficerare vid militärbe-

fälsstaberna skulle medföra, utan anser, att detta behov alltjämt tills vidare

får tillgodoses kommenderingsvägen.

De personella förändringar i övrigt vid militärbefälsstaberna, som försvare-

kommitténs förslag innebär, äro icke av den omfattningen, att några nämn­

värda ekonomiska besparingar därmed stå att vinna och synas ej heller vara

av den betydelse, att förelag därom omedelbart behöver framläggas. Yad

statens organisationsnämnd uttalat angående pågående organisationsunder-

sökningar styrker mig i denna min uppfattning. Frågan om ett genomförande

av sådana förändringar torde därför lämpligen böra upptagas till prövning i

vanlig ordning i samband med de årliga anslagsäskandena.

3. Försvarsområdesstaber.

De förslag försvarskommittén framlagt rörande försvarsområdesstabernas

personalorganisation sammanhänga till en del med kommitténs förslag till änd­

ringar i den militärterritoriella indelningen samt beträffande de marina för­

svarsområdenas ställning. Dessa förändringar äro indragning av Örebro för-

svarsområdesstab, indragning av infanteribefälhavarstaberna i Karlskrona

och Vaxholms försvarsområden och dessas ersättande med viss armépersonal

ingående i vederbörlig kustartilleriförsvarsstab (tillika försvarsområdesstab),

försvarsområdesbefälhavarens och försvarsområdesstabens i Bodens försvars­

område övertagande av de uppgifter, som nu åvila kommendanten och kom­

mendantsstaben i Bodens fästning, samt inrättande av en beställning för

överste på aktiv stat såsom försvarsområdesbefälhavare för Bodens försvars­

område. Då, som i det föregående anförts, anledning icke nu finnes att fram­

lägga förslag om de territoriella ändringar, vilka motiverat här angivna per­

sonella förändringar, synes skäl icke föreligga att närmare ingå på dessa för­

slag och vad remissmyndigheterna därom anfört. I det följande upptagas där­

för till behandling endast de av försvarskommitténs förslag, som icke äga

samband med ändringarna i den territoriella organisationen.

Försvarskommittén.

Kommittén har föreslagit, att försvarsområdesbefälhavaren i Göteborgs—

Halmstads försvarsområden skulle med hänsyn till områdets betydelse vara

överste på aktiv stat i lönegrad Mo 12. Med hänsyn till svårigheterna att

rekrytera befattningen som försvarsområdesbefälhavare i Kalix försvarsom­

råde med pensionsavgången befattningshavare har föreslagits, att för denna

befattning skulle avses en överstelöjtnant på aktiv stat.

Ett av chefen för armén väckt och av överbefälhavaren tillstyrkt förslag,

att löneställningen för försvarsområdesbefälhavarna inom vissa andra för­

svarsområden borde ändras, så att till sådana befattningar kunde utses även

officerare i regementschefs löneställning, har försvarskommittén •—- även om

vissa skäl ansåges tala för önskvärdheten att på denna väg bereda möjlighet

till omplacering av äldre regementschefer till försvarsområdesbefälhavare —

funnit böra ställas på framtiden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

227

228

Yad personalbehovet i övrigt för försvarsområdesstaberna beträffar torde

få hänvisas till betänkandet s. 183—190.

I fråga om vad försvarskommittén anfört beträffande personalbehovsberäk-

ningarna torde följande särskilt böra omnämnas.

För ledning av mobiliseringsförberedelsearbetet inom försvarsområdena

måste personalen enligt kommitténs mening förstärkas, varför en aktiv officer,

kapten eller löjtnant, i regel ur infanteriet, borde tillkomma vid varje för-

svarsområdesstab.

I fråga om antalet kemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare har

försvarskommittén i princip godtagit hemvärnskommitténs beräkningsgrun­

der men har dock beträffande vissa försvarsområden, med hänsyn till antalet

hemvärnsområden och förband, ansett det av hemvärnskommittén beräknade an­

talet hemvärnsofficerare och -underofficerare kunna något reduceras.

För lottaärenden hade hittills räknats med arvode för en fomoblotta vid

varje försvarsområdesstab. I praktiken hade emellertid försvarsområdesbe-

fälhavarna biträtts av en representant för varje i försvarsområdet ingående

lottaförbund. Med hänsyn till den kontakt med lottakårerna och den personal­

kännedom, som krävdes för lottaarbetet vid försvarsområdesstaberna, syntes det

i princip riktigare att beräkna en representant — »fomoblotta» •— för varje

lottaförbund och att i de fall, då enligt denna princip mera än en fomoblotta

komme att samarbeta med viss försvarsområdesstab, reglera arvodets storlek

med hänsyn till arbetsuppgifternas omfattning.

I fråga om försvarsområdesstabernas personalbehov för förvaltningstjäns­

ten har kommittén redogjort för av försvarets centrala organisationskommitté

verkställda undersökningar och framlagda förslag (jfr proposition 1947: 130,

s. 33 o. ff.). Försvarskommittén har konstaterat, att organisationsnämndens

förslag vore genomfört i vad avsåge förrådsvaktmästare, förrådsmän, tyghant­

verkare samt kontors- och skrivbiträdespersonal. Däremot funnes i avvaktan

på ytterligare utredning alltjämt särskilda tygofficerare och intendenter, pen­

sionerade officerare i arvodesbefattning. Förrådsunderofficerarna liksom

ammunitionsförvaltarna funnes kvar. Detsamma vore förhållandet med expe­

dition sund erofficerarna. Därjämte beräknades alltjämt särskild uppbördsman

för byggnader och befästningar. Personalberäkningarna för försvarsområdes­

staberna vore sålunda beroende av resultatet av pågående utredningar samt

av det förhållandet, att försvarsområdenas förrådsfrågor ännu icke vore slut­

giltigt lösta. Med hänsyn härtill hade försvarskommittén ansett sig kunna

följa de beräkningsgrunder, som kommit till uttryck i gällande personalför­

teckning.

Remissyttranden.

Chefen för armén har ansett, att en utökning borde ske av antalet instruk­

törer för frivillig befälsutbildning. I fråga om antalet hemvärnsofficerare och

hemvärnsunderofficerare har arméchefen tillstyrkt en utökning enligt hem-

värnschefens i det följande återgivna förslag. På grund av hittillsvarande

Kungl. May.ts proposition nr 206.

229

erfarenheter har arméchefen funnit, att försvarskommitténs förslag i

fråga om personalen för förråds- och förvaltningstjänsten icke vore tillfreds­

ställande.

Militärbefälhavaren för 1. militärområdet har påtalat föreslagen minskning

i fråga om antalet instruktörer för frivillig befälsutbildning och har vidare

föreslagit, att försvarsområdesbefälhavaren för Malmö försvarsområde —

såsom ansvarig för organisation, utrustning och gruppering av lokalförsvars-

förband med en sammanlagd personalstyrka motsvarande en fördelning —

skulle vara överste på aktiv stat.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har understrukit betydelsen av

att särskild mobiliseringsofficer tillkommer. Befälhavaren för Härnösands—

Sundsvalls försvarsområden borde vara överste på aktiv stat.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har föreslagit, att Boråsdelen

av Göteborgs försvarsområde skall sammanföras med Halmstads försvars­

område, medan Göteborgs försvarsområde avsevärt reduceras.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har med tillfredsställelse kon­

staterat, att försvarets centrala organisationskommittés beräkningsgrunder

ersatts med sådana, som äro rimliga och grundade på praktisk erfarenhet.

Vissa jämkningar vore dock nödvändiga. Sålunda borde vid Stockholms för­

svarsområde tillkomma en ingenjörofficer.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ifrågasatt en höjning av

löneställningen för försvarsområdesbefälhavaren för Kiruna—Jokkmokks för­

svarsområden på grund av bland annat dennes dubbla uppgift såsom försvars-

områdesbefälhavare och chef för arméns jägarskola. Behovet av särskild

mobiliseringsofficer vitsordades. Med hänsyn till min- och sprängtjänstens

betydelse i krigsförberedelsearbetet borde inom Kalix och Kiruna—Jokkmokks

försvarsområden mobiliseringsofficeren utgå ur ingenjörtrupperna. En dubble­

ring av antalet hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare erfordrades

inom Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvarsområden. Särskild

ammunitionsförvaltare erfordrades vid Kiruna—Jokkmokks försvarsområden

liksom alltjämt vid övriga försvarsområden. Vissa ökningar erfordrades i

fråga om förråds- och expeditionspersonal. Två fomoblottor borde alltjämt

finnas inom Kiruna—Jokkmokks försvarsområden.

Hemvärnschefen har ansett, att försvarskommittén beträffande de nord­

ligaste, geografiskt sett största försvarsområdena utgått från felaktig beräk­

ningsgrund i fråga om behovet av hemvärnsofficerare och hemvärnsunder­

officerare samt har vidhållit hemvärnskommitténs förslag om 2 hemvärns­

officerare och 2 -underofficerare i Falu—Mora, Umeå—Storumans och

Kiruna—Jokkmokks försvarsområden. Samma krav förelåge beträffande Norr­

köpings—Linköpings försvarsområden på grund av det stora antalet hem-

värnsom råden och hem värnsmän.

Benämningen biträdande hemvärnsofficer borde utgå och ersättas med be­

nämningen hemvärnsofficer. Försvarskommitténs förslag att inordna jämväl

hemvärnsverksamheten vid försvarsområdesstaberna i en särskild »avdelning

för frivilligt försvar» avstyrktes.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

230

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Hemvärnsrådet har framfört samma förslag som hemvärnschefen och

därutöver yrkat, att ytterligare en hemvärnsunderofficer skulle tillkomma vid

Kalmar—Växjö och Göteborgs—Halmstads försvarsområden. Hemvärnsrådet

har därjämte föreslagit, att heinvärnsofficerarna successivt skulle ersättas

med kaptener på aktiv stat, kommenderade under förslagsvis 3 år.

Försvarets civilförvaltning har framhållit, att personalberäkningarna för

försvarsområdesstaberna vore beroende av resultatet av pågående utredningar,

ämbetsverket har erinrat, att det i skrivelse den 10 oktober 1947 föreslagit

inrättande vid kommendantsstaben i Boden av fyra befattningar såsom drift­

ingenjörer, därav två i lönegrad Ce 27 och två i lönegrad Ce 24.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har med hänsyn till krigssjukhusorga-

nisationen förordat viss utjämning av antalet förrådsmän de olika försvars­

områdena emellan.

Arméns fortifikationsförvaltning har anmält, att chefen för armén uppdra­

git åt en särskild delegation att utreda personalbehovet för uppbörd av bygg­

nader och rustningsmateriel vid försvarsområden. Innan resultatet av denna

utredning förelåge, vore det icke möjligt att angiva personalbehovet för nämnda

ändamål.

Statens organisationsnämnd har med hänsyn till kustartilleriförsvarets

betydelse inom Göteborgs—Halmstads försvarsområden föreslagit, att befälet

över försvarsområdet skulle föras av en officer ur kustartilleriet — i detta fall

chefen för Göteborgs kustartilleriförsvar. — Nämnden vore icke övertygad

om behovet av särskild mobiliseringsofficer vid försvarsområdesstaberna och

erinrade, att delar av krigsförberedelsearbetet överförts till andra myndig­

heter. — Nämnden har ingående behandlat frågan om förvaltningstjänstens

ledning vid försvarsområdesstab och har vidhållit tidigare framlagt förslag

om att ersätta tygofficer och intendent med en förvaltningsofficer samt har

vidare ansett, att kurser för förvaltningsofficerare borde anordnas så snart

ske kunde. Ammunitionsförvaltarna borde indragas och arbetsuppgifterna

övertagas av förvaltarna för tygmateriel. Förrådsunderofficerarna borde jäm­

väl kunna övertaga de uppgifter, som åvilade uppbördsmännen för byggnader.

Svenska under officersförbundet har yrkat på att förrådsunderofficeren i

intendenturtjänst, f. n. pensionerad underofficer i arvodesbefattning i 21. löne-

klassen, borde upptagas såsom förvaltare på aktiv stat vid intendenturkåren

i lönegrad Ma 6, vilket motiverades av uppbördens storlek samt behovet att

för ändamålet beordra särskilt skolad personal.

Centralförbundet för befälsutbildning har påpekat, att erforderlig tillgång

på heltidstjänstgörande instruktörer vore en väsentlig förutsättning för den

frivilliga befälsutbildningens stadga och utveckling. Det av försvarskom-

mittén beräknade antalet instruktörer vore lägre än det antal, som nu funnes.

En ökning med 7 officerare och 5 underofficerare i förhållande till kommitténs

förslag förordades.

231

Dep ar tements chefen.

Försvarsområdesstabernas behov av personal för förvaltnings-, expedi­

tions- och förrådstjänst har, såsom försvarskommittén erinrat, varit föremål

för prövning vid 1947 års riksdag i anledning av förslag i propositionen

1947: 130. De frågor, som därvid lämnades olösta i avvaktan på vidare utred­

ning, voro frågorna om antalet befattningshavare för förvaltningstjänstens led­

ning samt antalet uppbördsmän. I mitt anförande till statsrådsprotokollet

vid ärendets behandling framhöll jag, att starka skäl talade för organisations-

nämndens förslag att till en befattning sammanslå befattningarna för tyg­

officer och intendent. Utredning borde dock företagas rörande dels arten och

omfattningen av den utbildning, som borde krävas av en förvaltningsofficer,

avsedd för både tyg- och intendenturtjänst, dels möjligheterna att rekrytera

dylika befattningar. Likaså ansåg jag, att antalet uppbördsmän skulle kunna

begränsas i anslutning till organisationsnämndens förslag. Även denna fråga

borde närmare prövas vid den fortsatta utredningen. Till vad sålunda anförts

anslöt sig riksdagen (skrivelse 1947:327).

Efter uppdrag har arméchefen verkställt fortsatt utredning av nämnda

frågor. Arméchefen har därvid angivit, att underlag saknades för bedömande

av här ifrågavarande personalfrågor, innan avvecklingsarbetena slutförts,

mobiliseringsplanläggningen vunnit erforderlig stadga och reviderad militär-

territoriell indelning genomförts. Intill dess borde icke heller några minsk­

ningar i gällande organisation vidtagas. Sedan normala fredsförhållanden

inträtt och om mobiliseringsofficer tillkomme vid staberna, vore det emeller­

tid enligt arméchefens mening icke uteslutet, att nuvarande tygofficer och

intendent kunde ersättas med förvaltningsofficer vid vissa försvarsområdes-

etaber. En sådan anordning borde dock försöksvis prövas och förutsatte

erforderlig utbildning. En sammanslagen befattning borde också förenas med

bättre ekonomiska villkor än som nu tillkomme arvodesofficerarna. Armé­

chefen har också närmare angivit behovet av utbildning för en förvaltnings­

officer. Möjligheterna att rekrytera de nuvarande arvodesbefattningarna hade

undersökts och befunnits vara sådana att ur rekryteringssynpunkt såväl tyg­

officer som intendent kunde bibehållas. Armécliefen har vidhållit, att nuva­

rande antal uppbördsmän borde bibehållas. Fortsatt utredning avsåges dock

skola företagas beträffande behovet av särskild uppbördsmän för byggnader

och rustningsmateriel m. m. Därest utredningen skulle visa, att dylikt behov

i några fall icke förelåge, syntes ifrågavarande arbetsuppgifter kunna över­

tagas av ammunitionsförrådsförvaltaren.

Organisationsnämnden har ansett de skäl arméchefen anfört för att nuva­

rande personalorganisation skall bibehållas eller frågan om en omorganisation

uppskjutas icke bärande och — såsom framgår av det föregående — vidhållit

sitt tidigare avgivna förslag.

För egen del anser jag mig, med hänsyn till vad i förevar ande fråga före­

kommit, i likhet med försvarskommittén böra räkna med, att den nuvarande

personalorganisationen vid försvarsområdesstaberna för här ifrågavarande

Kungl. May.ts proposition nr 206.

232

förvaltningsområden bibehålies tills vidare. Det bör dock ankomma på armé­

chefen att ägna hithörande spörsmål fortsatt uppmärksamhet och verka för

att de åtgärder för personalbesparingar på detta område vidtagas, som kunna

genomföras.

De förslag i övrigt till personella förändringar inom försvarsområdessta-

berna, som försvarskommittén framlagt, äro i regel icke av den art, att de

kräva omedelbara åtgärder och förslag. Flertalet förändringar synas lämpligen

kunna upptagas till prövning i samband med behandlingen av de årliga an-

slagsäskandena. Yissa av förslagen torde emellertid redan i förevarande sam­

manhang böra upptagas till bedömande.

För Göteborgs—Halmstads försvarsområden har försvarskommittén före­

slagit en överste på aktiv stat i lönegrad Mo 12 såsom försvarsområdesbefäl-

havare. Detta har motiverats med områdets omfattning och betydelse. Härvid

har kommittén räknat med att även Göteborgs skärgårds försvarsområde

skulle ingå i förstnämnda område. Även om en sådan sammanslagning — med

hänsyn till det läge, i vilket frågan om den militärterritoriella indelningen

över huvud taget för närvarande befinner sig — icke nu kommer till stånd,

är Göteborgs—Halmstads försvarsområden mycket omfattande, vilket i för­

ening med Göteborgsområdets betydelse ur försvarssynpunkt ställer stora

krav på försvarsområdesbefälhavarens kvalifikationer. Med hänsyn härtill

förordar jag kommitténs förslag. Vid bifall härtill vinnes möjlighet att i be­

fattningen ytterligare några år behålla den nuvarande innehavaren, vilket

synes önskvärt. Därest en framtida omreglering av försvarsområdesindel-

ningen eller andra skäl skulle föranleda en förändring av ifrågavarande befatt­

ning, erbjuder sig tillfälle därtill vid nuvarande försvarsområdesbefälhavarens

avgång, som beräknas ske senast år 1952.

Befattningen såsom försvarsområdesbefälhavare för Kalix försvarsområde

är enligt gällande personalförteckning beräknad för en pensionerad officer

med arvode enligt löneklass 1: 34. Då det i praktiken icke visat sig möjligt

att besätta befattningen med lämplig pensionerad officer, måste densamma

för närvarande bestridas av en aktiv officer. Även om goda skäl sålunda tala

för att för nämnda befattning framdeles avses en regementsofficer på aktiv

stat, kan jag dock i nuvarande läge — innan frågan om behovet av såsom stabs-

chefer vid arméns truppförband tjänstgörande regementsofficerare slutligt prö­

vats — icke tillstyrka en kaderökning för nyssnämnda ändamål.

I remissyttranden ha förslag framlagts, att såsom försvarsområdesbefäl­

havare i vart och ett av Malmö, Härnösands—Sundsvalls och Kiruna—Jokk­

mokks försvarsområden skulle upptagas en överste på aktiv stat. Dessa för­

slag kan jag icke biträda. Däremot anser jag i likhet med försvarskommittén,

att vissa skäl tala för att regementschefs löneställning skall kunna ifråga-

komma för försvarsområdesbefälhavarna inom vissa viktigare försvarsom­

råden, varigenom möjlighet skulle finnas att för befattningar såsom försvars-

områdesbefälhavare avse även äldre regementschefer. Det synes naturligt, att

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

233

effekten i den militära organisationen vinner på om för trupptjänsten kan

avses relativt unga och. fysiskt spänstiga regementschefer och att det måste

vara till fördel, att äldre regementschefer, vilka förvärvat stor lokal- och per­

sonalkännedom inom sitt område, senare kunna utnyttjas för ansvarsfulla men

fysiskt mindre krävande befattningar såsom försvarsområdesbefälhavare. Så

länge inspektörer för lokalförsvaret funnits inom de sex militärområdena på

fastlandet har denna möjlighet till en ur effektivitetssynpunkt lämplig om­

placering av äldre regementschefer varit tillgodosedd. Såsom tidigare anförts

äro befattningarna såsom inspektörer för lokalförsvaret under avveckling,

varför denna möjlighet icke längre kommer att föreligga. I arméchefens av

överbefälhavaren tillstyrkta förslag har regementschefs löneställning för­

ordats i fråga om tio försvarsområden. För egen del anser jag behov föreligga

av en sådan anordning inom Malmö, Kristianstads, Kalmar—Växjö, Norrkö­

pings—Linköpings, Uppsala—Västerås och Härnösands—Sundsvalls försvars­

områden. Jag föreslår sålunda, att för angivna sex fredsförsvarsområden

skola upptagas befattningar för pensionerade officerare med arvode enligt

löneklass 2: 12 för försvarsområdesbefälhavare. Ändringen bör genomföras

successivt vid inträffande avgångar och icke genom att nuvarande försvars­

områdesbefälhavare uppflyttas. Det bör emellertid stå Kungl. Maj:t fritt att,

då så av särskilda skäl finnes påkallat, med beaktande av vederbörandes sär­

skilda kvalifikationer för bestridande av befattning inom visst försvarsområde

utbytesvis disponera sådant högre arvode för detta område i stället för något

av de angivna.

Försvarskommittén har föreslagit, att vid varje försvarsområdesstab skall

tillkomma en aktiv officer, kapten eller löjtnant, såsom mobiliseringsofficer.

Ett flertal remissmyndigheter ha vidare påyrkat en utökning av antalet aktiva

officerare och underofficerare, avsedda såsom instruktörer för frivillig befäls-

utbildning. Jag är icke beredd att föreslå den utökning av de aktiva kadrerna,

som skulle erfordras för att tillgodose dessa behov, utan anser, att de få fyllas

kommenderingsvägen inom ramen för nuvarande personalstater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Försvarsområde (motsv.)

Nuläge

Försvars­

kommittén

Hcmvärnsmynd.

Hv.-off.

Hv.-uoff.

Hv.-off.

Hv.-uoff.

Hy.-ofl.

Hv.-uoff.

Vit. militärbefälsstaben.........................

i

_

i

_

1

i

Kristianstads fo ......................................

2

2

i

i

1

i

Karlskrona fo ...........................................

i

i

i

1

1

Kalmar-Växjö fo:n..................................

3

2

3

2

3

3

Härnösands Sundsvalls fo:n................

1

1

2

2

2

2

Göteborgs-Halmstads fo:n ................

3

2

3

2

3

3

Norrköpings-Linköpings fo:n ...........

1

1

1

1

2

2

Falu-Mora fo:n...........................................

1

l

1

1

2

2

Uppsala-Västerås fo:n .........................

1

1

2

2

2

Umeå-Storuin an

8

fo:n.............................

1

1

1

1

2

2

Kiruna-Jokkmokks fo:n.........................

1

1

1

1

2

2

Summa

lfi

12

17

14

21

21

234

En sammanfattande jämförelse mellan nuläget, försvarskommitténs förslag

och hemvärnsmyndigheternas önskemål beträffande hemvärnsbefälet i de nu

aktuella hemvärnsområdena har gjorts i föregående tablå, i vilken, för vin­

nande av samlad överblick över önskemålen, jämväl upptagits VII. militär-

befälsstaben.

I förhållande till nuläget innebär sålunda försvarskommitténs förslag

ökning med en hemvärnsofficer och två hemvärnsunderofficerare, medan hem­

värnsmyndigheternas önskemål motsvarar en ökning med fem hemvärns -

officerare och nio hemvärnsunderofficerare.

För egen del vill jag i fråga om hemvärnsbefälet vid försvarsområdena

anföra följande.

Fastheten i hem värnsorganisationen, effektiviteten i hemvärnsförbandens

utbildning samt kontrollen av hemvärnets materielutrustning äro i vä­

sentlig grad beroende av hemvärnets ledningsorganisation inom försvars­

områdena. Det är därför av vikt, att denna ledningsorganisations perso­

nalbehov blir i erforderlig grad tillgodosett och att kontinuiteten i den regio­

nala ledningsorganisationen säkerställes. Av sistnämnda anledning anser jag,

att för dessa uppgifter alltjämt bör avses pensionerad personal i arvodesbe-

fattning och kan sålunda icke biträda hemvärnsrådets förslag, att liemvärns-

officerarna successivt skola utbytas mot kaptener på aktiv stat. Följden av en

sådan förändring torde bli icke önskvärda ofta återkommande personalbyten.

I fråga om hemvärnsofficerare biträder jag försvarskommitténs förslag om

en minskning till en hemvärnsofficer vid Kristianstads försvarsområde och

en utökning till två hemvärnsofficerare vid Härnösands—Sundsvalls och Upp-

siala—Västerås försvarsområden. Därutöver ha hemvämsmyndigheterna för­

ordat en utökning av antalet hemvärnsofficerare vid fyra försvarsområdes-

staber, samtliga vid staber, som i fred äro gemensamma för två försvarsom­

råden. Jämväl antalet hemvärnsunderofficerare vid dessa ha på motsvarande

sätt föreslagits utökat. För egen del finner jag icke självfallet, att samma

princip bör följas i fråga om hemvämsofficerarna och hemvämsunderoffice-

rarna. De förra erfordras framför allt för hemvärnets utbildning och för att

leda övningar samt för den personliga kontakten med hemvärnsområden och

hemvärnsförband. De senare ha främst att svara för hemvärnets niateriel-

utrustning. Även om behov kan föreligga att med hänsyn till hemvärnets

effektiva utbildning dubblera antalet hemvärnsofficerare, är det icke givet, att

materielens företrädare samtidigt måste dubbleras. Så finnas nu inom exem­

pelvis Stockholms försvarsområde två hemvärnsofficerare men endast en liem-

värnsunderofficer.

Vidkommande den utökning av antalet hemvärnsofficerare för ytterligare

fyra försvarsområdesstaber, som i det föregående nämnts, ha olika skäl åbe­

ropats härför. Inom Norrköpings—Linköpings försvarsområden är motivet föl­

en utökning det stora antalet hemvärnsområden och hemvärnsmän. De två

hemvämsofficerarna skulle svara vardera för ett av de försvarsområden, som

organiseras i krig, och vara stationerade i Norrköping respektive Linköping.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

235

I fråga om Falu—Mora, Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvars­

områden är motivet för en utökning framför allt de stora avstånden mellan

hemvärnsområdena samt svårigheterna att leda utbildningen inom så vid­

sträckta områden och på så vitt skilda platser som det här är fråga om. Hem-

värnsövningarna måste av naturliga skäl koncentreras till söndagar och helger.

Med endast en hemvärnsofficer inom dessa stona områden blir ledningen av

utbildningsarbetet icke tillräckligt effektiv.

Jag finner de skäl, som anförts för en förstärkning av antalet hemvärns-

officerare vid berörda fyra försvarsområden, övertygande och föreslår sålunda

utökning till två hemvärnsofficerare även vid Norrköpings—Linköpings, Falu

—Mora, Umeå—Storumans och Kiruna—Jokkmokks försvarsområden.

Det synes mig befogat att minska antalet hemvärnsunderofficerare vid

Kristianstads försvarsområde till en och jag biträder förslaget, att hemvärns-

underofficer skall tillkomma vid Karlskrona försvarsområde. Behovet av hem­

värnsunderofficerare i övrigt synes i väsentlig grad beroende av hur liem-

vämsofficerarna äro stationerade och hur försvarsområdena ur liemvärnssyn-

punkt äro indelade. Då en hemvärnsofficer är stationerad på annan ort än

försvarsområdesstaben och relativt självständigt svarar för hemvärnet inom

viss del av försvarsområdet, synes det motiverat, att han såsom biträde kan

förfoga över en hemvämsunderofficer. Av denna anledning finner jag befogat

med tre hemvärnsunderofficerare inom Kalmar—Yäxjö och Göteborgs—Halm­

stads försvarsområden samt med två hemvärnsunderofficerare inom Härnö­

sands—Sundsvalls, Norrköpings—Linköpings samt Uppsala—Västerås för­

svarsområden. I övrigt föreslagen utökning av antalet hemvärnsunderofficerare

kan jag icke för närvarande förorda.

Jag föreslår sålunda i fråga om hemvärnsofficerare minskning med en och

ökning med sex samt beträffande hemvärnsunderofficerare minskning med

en och ökning med sex.

Jag kan ansluta mig till ett i vissa remissyttranden framfört förslag, att

benämningen biträdande hemvärnsofficer skall ersättas med benämningen

hemvärnsofficer.

Vad beträffar fomoblottor kan jag biträda den av försvarskommittén för­

ordade principen, att i regel en fomoblotta bör beräknas för varje i försvarsom­

råde ingående lottaförbund och att arvodets storlek får regleras med hänsyn

till arbetsuppgifternas omfattning. Jag har icke funnit skäl nu föreligga att be­

räkna särskilt arvode av statsmedel jämväl för de rödakorsassistenter, vilka

biträda försvarsområdesstaberna.

C. Truppslag och truppförband m. m.

/.

Allmänna grunder.

Försvarskommittén.

Kommittén har framhållit, att nu gällande truppslagsindelning i huvudsak

borde bibehållas. I rationaliseringssyfte har dock föreslagits, att trängtrup-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

236

perna, tygtrupperna och intendenturtruppema skola sammanföras till ett

truppslag, benämnt underhållstrupperna.

Kommittén har vidare anfört, att vid bestämmande av antalet fredstrupp-

förband inom varje truppslag hänsyn tagits till värnpliktskontingenternas

storlek och påräkneliga förläggningsutrymmen. Med beaktande av nu rå­

dande byggnadsläge hade eftersträvats att i största möjliga utsträckning be­

gränsa omfattningen av byggnadsarbeten. Av denna anledning ansåges också

frågan om anordnande av särskilda större utbildningscentraler böra ställas

på framtiden.

De förändringar, som försvarskommittén föreslagit i fråga om antalet freds-

truppförband och motiven för dessa förändringar, voro i korthet följande.

Antalet värnpliktiga, som årligen utbildades, borde av kostnadsskäl icke

vara större än som erfordrades för den reducerade krigsorganisation, som för­

svarskommittén räknat med. En minskning av arméns årliga värnpliktskon-

tingent skapade förutsättningar för reduceringar i fredsorganisationen.

Antalet infanteriregementen borde av mobiliseringsskäl m. m. icke minskas.

Fyra regementen kunde dock reduceras med vartdera omkring en bataljon.

Härigenom ledigblivna förläggningsutrymmen kunde delvis utnyttjas för

andra ändamål; delvis medförde reduceringen också, att eljest erforderliga ny-

byggnadsarbeten kunde undvikas. Enligt kommittéförslaget skulle 17, nu

förlagt till Ystad och Revinge, reduceras så att dess samförläggning till Re-

vinge — efter verkställd utredning föreslagen även av statens organisations-

nämnd — möjliggjordes utan alltför omfattande nybyggnadsarbeten, varigenom

Ystadförläggningen kunde utgå ur organisationen. I 8, Uppsala, borde redu­

ceras så att plats där bereddes för infanteriets och kavalleriets kadettskolor.

118, Yisby, skulle reduceras på grund av minskad värnpliktskontingent och

121, Sollefteå, skulle minskas så att erforderligt förläggningsutrymme kunde

ställas till U 3:s (nuvarande T 3:s) förfogande.

I fråga om kavalleriet innebar förslaget indragning av K 1, Stockholm,

och K 2, Hälsingborg, vilka skulle ersättas med mobiliseringscentraler. K l:s

kasern föreslogs skola utnyttjas för tygförvaltningsskolan och arméledningens

stamhästgrupp m. m.

Vid pansartrupperna skulle enligt förslaget ingen annan förändring ske än

att P 1 G ersattes med en mobiliseringscentral på Gotland.

Det minskade utbildningsbehovet av värnpliktiga vid artilleriet skulle en­

ligt förslaget föranleda indragning av A 2, Göteborg, sammanslagning av A 5

och A 8, Boden, och viss reducering av A 7, Visby. A 2 föresloges ersättas

med en mobiliseringscentral.

Vid luftvärnet beräknades indragning av en luftvämskår kunna ske mot

slutet av tioårsperioden. Som arbetshypotes har kommittén räknat med Lv 7,

Luleå.

Antalet ingenjörförband skulle bibehållas oförändrat. Ingl skulle dock

reduceras så att utrymme där erhölles för arméns signalskola, vilken nu är

provisoriskt förlagd till fälttelegrafkårens f. d. kasern vid Marieberg, Stock­

Kungl. May.ts proposition nr 206.

holm. Vidare skulle reduceringen av Ing 1 kompenseras genom utbyggnad av

Ing 2 till regemente.

Vid signaltrupperna skulle utbildningen koncentreras till två förband, b 1,

Stockholm, och S 2, Boden. Signalregementets kompanier i Skövde och

Kristianstad — det senares uppsättande endast påbörjat — skulle indragas.

De indragna kompanierna skulle ersättas med mobiliseringscentraler. Där­

jämte borde det militära brevduveväsendet avskaffas.

Träng-, tyg- och intendenturtrupperna skulle som förut anförts samman­

föras till ett nytt truppslag — underhållstrupperna — bestående av fyra under-

hållsregementen och en underhållskår. De fyra underhållsregementena skulle

bildas genom att med var och en av de nuvarande trängkårerna sammanföra

ett tygkompani. Till underhållskåren skulle all intendenturutbildning cen­

traliseras. Underhållskåren föresloges bildas genom utbyggnad av Int 1,

Solna. I samband härmed skulle Int 2, Karlsborg, och Int 3, Boden, indragas

och ersättas med vartdera en mobiliseringscentral. Jämväl T 2 N skulle in­

dragas och ersättas med en mobiliseringscentral.

Av försvarskommittén sålunda föreslagna förändringar ha sammanställts i

efterföljande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

237

Före 1942

Nu

Försvarskommittén

Truppslag

Reg el.

kår

Komp

(motsv)

Reg el.

kår

Komp

(motsv)

Reg el.

kår

Komp

(motsv)

21

19

1

19

_

4

_

4

2

_

4

i

4

8

_

9

2

7

3

3

3,4

4

7

i

6

3

_

3

3

1

1

1

2

3

2

4

_

4

5

1

_

6

3

_

3

_

3

_

_

5

44

8

51

12

48

52

é3

18

1

Härav 4 förband med reducerad organisation (I 7, I 8,1 18 ocli I 21). —

2

Därav en (ett) med

reducerad organisation. —

3

Hänfördes till artilleriet. —

4

Beredskapsdivisioner. —

°

Ett sjuk-

vårdskompani i Nora. — c Förlädes under 1947 provisoriskt i anslutning till T

1

, T 2 och T 4.

För att möjliggöra en mera decentraliserad organisation av krigsförbanden

har försvarskommittén förordat ett bibehållande av det nuvarande systemet

med särskilda mobiliseringscentraler, belägna på andra orter än fredstrupp-

förbanden.

Departementschefen.

Storleken av den värnpliktskontingent, som skall utbildas i fred, och den­

nas fördelning på försvarsgrenar och truppförband äro av grundläggande be­

tydelse för fredsorganisationens utformning — antalet truppförband m. m.

238

— samt på längre sikt jämväl för krigsorganisationens numerär. De

delar av försvarskommitténs betänkande som behandla vämpliktsutbild-

ningens organisation och värnpliktskontingentens omfattning och fördelning

ha ännu icke blivit föremål för slutligt yttrande från de militära myndig­

heterna. Redan av denna anledning är det icke möjligt att nu framlägga defini­

tivt förslag till de av försvarskommittén förordade fredsorganisatoriska för­

ändringar, vilka skulle bli en direkt följd av en minskning av värnpliktskon-

tingenten.

En ytterligare anledning att icke nu vidtaga några mera betydande för-

bandsindragningar är den i det föregående berörda utredningen om mobilise­

rings- och utbildningsorganisationens närmare anpassning efter befolknings­

tätheten, vars resultat därigenom kunde föregripas i icke önskvärd riktning.

I fråga om kavalleriet och underhållstrupperna kommer jag av skäl, som

äro oberoende av det nyss sagda, att föreslå åtgärder av större räckvidd, var­

för dessa truppslag behandlas senare i särskilda avsnitt.

Ehuru förutsättningar för de förändringar, som försvarskommittén före­

slagit inom övriga truppslag, med hänsyn till värnpliktsfrågomas läge icke nu

äro för handen, vill jag dock i några hänseenden ytterligare belysa kommit­

téns förslag.

Yad infanteriet angår har den föreslagna reduktionen av I 7 till två

bataljoner motiverats främst med strävan att kunna samförlägga regementet

till Revingehed utan alltför omfattande byggnadsarbeten. Det bör härvid be­

aktas, att detta infanteriregemente är beläget inom ett av landets folkrikaste

inskrivningsområden. Såväl krigsberedskapssynpunkten som önskemålet, att

de värnpliktiga i största möjliga utsträckning skola kunna fullgöra sin värn­

pliktstjänstgöring i hemortens närhet tala därför avgjort mot en reduktion

av I 7. En minskning av regementet komme även att medföra ökade kostnader

för de värnpliktigas in- och utryckning samt för ledighetsresor. Av dessa

skäl finner jag icke lämpligt att reducera detta regemente.

I fråga om regementets förläggningsort ha samtliga de militära myndig­

heter och personalorganisationer, som yttrat sig i denna del, uttalat sig mot

Revingeförslaget och åberopat åtskilliga olägenheter, som i olika avseenden

uppkomma vid ett stort truppförbands förläggning på landsbygden. Jag an­

ser mig icke ha anledning att här närmare ingå på vad remissmyndigheterna i

detta avseende anfört utan vill endast peka på sådana spörsmål som rekryte-

ringssvårigheter samt bostads-, fritids- och skolproblem. Såsom en brist i för­

svarskommitténs förslag har påtalats, att ingen undersökning skett rörande

den lösning av samförläggningsfrågan, som synts ligga närmast till hands,

nämligen samförläggning till Ystad, där regementets huvuddel nu är förlagd.

Försvarskommittén har avvisat denna lösning med att framhålla den nuva­

rande bristande tillgången på för infanteriutbildning lämplig övningsterräng

vid Ystad samt de av lokala förhållanden orsakade hindren mot en förbätt­

ring av övningsförhållandena genom förvärv av ytterligare mark. Dessa kom­

mitténs uttalanden synas emellertid efter vad som nu framkommit ha varit

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

239

alltför negativa. Med anledning av försvarskommitténs förslag har nämligen

Ystads stad i samråd med de militära myndigheterna nu utarbetat förslag till

vissa utvidgningar av regementets övningsmark och i skrivelse den ol januaii

1948 erbjudit sig att ställa erforderlig mark till förfogande, därest regementet

i sin helhet förlädes till Ystad. Med hänsyn till behovet av att utnyttja de

ifrågasatta markområdena för andra ändamål, därest detta erbjudande icke

skulle antagas, har staden hemställt, att frågan skulle föreläggas innevarande

års riksdag för avgörande. Ohefen för armén har personligen och med experter

på olika grenar av utbildningsverksamheten närmare undersökt det föreslagna

utökade markområdets användbarhet ur övningssynpunkt för avsett ändamål

och har funnit det tillfredsställande.

Regementets samförläggning till Ystad förutsätter tillbyggnad av förlägg-

ningsutrymmen för en styrka motsvarande den, som nu förlägges till Revinge-

hed. Chefen för armén har låtit närmare undersöka kostnaderna för det re­

ducerade regementets förläggande till Revingehed jämförda med kostnaderna

för tillbyggnad i Ystad för det icke reducerade regementet ävensom vissa

andra på frågan inverkande faktorer och har för sin del föreslagit regementets

samförläggning till Ystad. För den därvid ledigblivna Revingeförläggningens

utnyttjande har arméchefen skisserat vissa tänkbara, icke närmare undersökta

lösningar, exempelvis att provisoriskt dit förlägga infanteriets kadettskola.

Yad förläggningsfrågan beträffar vill jag för egen del framhålla, att jag

anser regementets nuvarande dubbelförläggning till Ystad och Revinge med­

föra så stora olägenheter ur utbildnings- och effektivitetssynpunkt och dess­

utom draga så betydande extra kostnader för resor, transporter och trakta­

menten m. m. att densamma icke bör bibehållas. Nu föreliggande utredningar

och kostnadsberäkningar synas mig avgjort tala för regementets samlande till

Ystad. På grund av att så kort tid stått till förfogande kunna rimligtvis de

nu föreliggande utredningarna och förslagen icke vara genomarbetade. Bland

annat anser jag, att såväl frågan om kostnaderna för erforderlig tillbyggnad

i Ystad som frågan om Revingeförläggningens lämpliga användning böra när­

mare undersökas, innan slutligt förslag framlägges i denna fråga. Jag anser

mig sålunda icke kunna tillmötesgå Ystads stads önskan att få frågan av­

gjord redan innevarande år. Då jag emellertid finner de skäl, som staden

anfört för en snabb behandling av frågan, beaktansvärda torde det få an­

komma på Kungl. Maj :t att, därest den fortsatta utredningen skulle bestyrka

riktigheten av den hittills gjorda undersökningens resultat, vidtaga de för­

beredande åtgärder, som kunna erfordras i fråga om markavtal m. in., innan

förslag i ärendet förelägges 1949 års riksdag.

Don föreslagna begränsningen av 18 torde närmast vara föranledd av

önskemålet att snabbt åstadkomma en lösning av infanteriets och kavalle­

riets kadettskolors förläggning, då den redan beslutade förläggningen av

dessa skolor till Rådan på Järvafältet i rådande byggnadsläge icke kunnat

förverkligas och då det ur utbildningssynpunkt vore önskvärt, att den nu­

varande samförläggningen på Karlberg av krigsskolekursen och infanteriets

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

240

kadettskola upphörde. Båda dessa skäl finner jag beaktansvärda. Även I 8

är emellertid liksom I 7 beläget inom ett mycket folkrikt inskrivningsområde.

Oberoende härav ha remissyttrandena givit vid handen, att tillgången på

övningsmark är otillräcklig och att kostnaderna för att iordningställa kadett­

skolornas förläggning torde bli avsevärt högre än kommittén räknat med.

Behovet och lämpligheten av att i enlighet med försvarskommitténs förslag

reducera I 21 synas bli beroende på —- förutom ståndpunkttagandet i värn-

pliktsfrågorna — resultaten dels av den i det föregående omnämnda utred­

ningen om organisationens anpassning efter befolkningstätheten, dels en utred­

ning rörande den centraliserade sjuk vårdsutbildningen och underhållsrege-

mentenas lokalbehov, vilken sistnämnda utredning närmare beröres under av­

snittet Underhållstrupperna.

På grund av föreslagen omorganisation av krigsorganisationens pansarbri­

gader förordar jag, att 11 och I 7 organiseras såsom pansarinfanteriregementen

och att vissa regementens karaktär av cykelregementen upphör i samband med

att cykeltransportförband tillföras armén.

Bet vid 11 provisoriskt förlagda garnisonskompaniet bör i fortsättningen

inordnas i detta regemente, även om arten av viss utbildning nödvändiggör för­

läggning till annan ort under minst tre månader om året.

Pörsvarskommitténs förslag om ändring av namnet på 112, Jönköpings-

Kalmar regemente, till Norra Smålands regemente kan jag biträda.

Vad angår pansartrupperna torde visserligen en överflyttning av ut­

bildningsverksamheten från P 1 G till P 1, Enköping, vara ägnad att effektivi­

sera fredsutbildningen. De av överbefälhavaren och övriga militära myndig­

heter samt länsstyrelsen i Gotlands län anförda krigsberedskapsskälen ha dock

synts mig mera vägande. På grund härav samt med hänsyn till att av försvars-

kommittén förutsatt utrangering av stridsvagnsmateriel enligt vad därom an­

förts under avsnittet Arméns krigsorganisation icke nu bör äga rum, kan jag ej

förorda en indragning av P 1 G.

I fråga om de av försvarskommittén föreslagna truppförbandsindrag-

ningarna vid artilleriet må framhållas, att en indragning av A2 skulle med­

föra vissa konsekvenser, som försvarskommittén icke närmare berört men som

jag finner betydelsefulla vid bedömandet av denna ifrågasatta truppförbands-

indragning. Utvecklingen inom artilleriet går förklarligt nog mot ökad motori-

sering. Den begränsade tillgången på bilar och svårigheterna att anskaffa

erforderliga specialbilar medföra, att genomförandet av artilleriets motorise-

ring måste ske med viss försiktighet. Motorisering avses successivt skola

genomföras vid de av de tidigare hästanspända A 1 och A 3 uppsatta förban­

den. Att samtidigt genomföra ytterligare motorisering vid artilleriet synes

icke praktiskt genomförbart. Vid sådant förhållande måste A 2 eller den

mobilisenngscentral som enligt förslaget skulle ersätta A 2 alltjämt organisera

anspända förband och de värnpliktiga utbildas i anspänd artilleritjänst. De

värnpliktiga, som skola ingå i av A 2 organiserade förband, måste med hänsyn

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

241

till mobiliseringsberedskapen vara från Göteborgstrakten. En indragning av

A 2 skulle medföra, att dessa värnpliktiga måste utbildas vid artilleriförband,

där möjligheter föreligga för utbildning i anspänd tjänst. Därvid kunna endast

A 4, Östersund, och A 5, Boden, ifrågakommä. Dessa förband kunna icke utan

tillbyggnad mottaga större värnpliktsstyrka. Det vore vidare olämpligt och

dyrbart, att värnpliktiga från Göteborgstrakten skulle behöva resa till Öster­

sund eller Boden för utbildning. Härtill kommer, att A 2:s kaserner och övnings-

möjligheter äro fullt godtagbara, Sålunda ha tre batterikaserner färdigställts

så sent som 1945. Jag är därför icke beredd att förorda indragning av A 2.

Jag har redan tidigare låtit undersöka möjligheterna för den sammanslag­

ning av A 5 och A 8, Boden, vilken försvarskommittén nu förordat. 1 och för

sig synes det naturligt att söka minska antalet artilleriförband i Boden till

ett. Den utredning som skett i detta ärende visar, att — på grund av den om­

fattning som den hästanspända artilleritjänsten alltjämt måste ha — A 5:s

etablissement fortfarande måste utnyttjas, vilket även försvarskommittén

räknat med. På grund härav bli besparingarna icke så stora, att ifrågavarande

sammanslagning, vilken komme att medföra en hel del genom utredningen

konstaterade olägenheter ur utbildnings- och förvaltningssynpunkt, nu bör

föreslås. Det synes icke osannolikt, att den avsedda utredningen rörande orga­

nisationens anpassning efter befolkningstätheten kommer att peka på lämp­

ligheten av en ytterligare minskning av artilleriförband i Boden än den som

åstadkommes genom sammanslagning av A 5 och A 8. Även ur denna syn

punkt finner jag det icke lämpligt att föreslå en åtgärd, som kunde föregripa

resultatet av den avsedda utredningen.

Beträffande ingenj örtrupperna kan jag icke förorda försvarskommitténs

förslag om utbyggnad av Ing 2 till ingenjörregemente samtidigt som Ing 1

reduceras. Eörslagets förverkligande skulle nämligen medföra behov av avse­

värda nybyggnader vid Ing 2, vars förläggningsutrymmen redan med nuva­

rande värnpliktskontingent icke äro tillräckliga, varjämte kostnaderna för

transporter till övningar i strömmande vatten komme att stiga, Det skäl för­

svarskommittén anfört för reduktionen av Ing 1, nämligen att bereda förlägg-

ningsutrymme för arméns signalskola inom Ing 1 :s etablissement, har ej synts

mig bärande, bl. a. enär ytterligare nybyggnader erfordras utöver vad kom­

mittén beräknat. Till frågan om arméns signalskolas förläggning återkommer

jag i det följande.

Frågan om sign al truppernas fredsorganisation sammanhänger intimt

med frågan om signalskolans förläggning. Vid behandlingen av underhålls-

trupperna kommer jag att närmare beröra denna fråga, då viss av mig ifrågasatt

omorganisation inom nämnda trupper synes kunna ge möjligheter till en snab

bare lösning av signalskolans förläggningsfråga. Då jag emellertid icke — i av­

vaktan j)å resultatet av en närmare utredning — är beredd att taga ståndpunkt

till dessa förläggningsfrågor, vill jag icke nu föreslå någon annan förändring

av signaltruppernas nuvarande fredsorganisation än att det militära brevduve-

väsendet avvecklas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

16—404

48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 mntl. Nr 206.

242

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

2. Vissa frågor rörande truppförbandens inre organisation.

F ör svar skommittén.

I fråga om truppförbandens stabs- och förvaltningstjänst har kom­

mittén förklarat sig icke ha funnit anledning att förutsätta annan organisa­

tionsform än den av Kungl. Maj:t för infanteritruppförbanden nyligen fast­

ställda, vilken bedömts i huvudsak kunna tillämpas jämväl vid arméns övriga

truppförband. Beträffande den för stabs- och förvaltningstjänsten erforder­

liga personalen hade — med nedan berörda undantag i fråga om stabschefs

och kompani-(skvadrons-, batteri-) adjutantsbefattningarna — kommittén i hu­

vudsak räknat med det antal och den fördelning, som funnes återgiven i pro­

positionen 1947: 130, bilaga 2. Härvidlag syntes det emellertid sannolikt,

att fortsatta organisationsundersökningar av den art, som hittills endast

vissa av infanteriets truppförband undergått, komme att påkalla smärre änd­

ringar beroende på truppslagstekniska och lokala förhållanden, vilka kom­

mittén icke kunnat överblicka.

Vad angår behovet av en stabschef vid fredstruppförbanden har försvars-

kommittén funnit skälen för dennes bibehållande så vägande, att den —

utan att förbise, att försök vid vissa truppförband påginge rörande en annan

organisation i förevarande hänseende — räknat med dylik befattningshavare

vid flertalet fredstruppförband. Kommittén hade därvid icke blott tagit hänsyn

till frågans organisatoriska sida utan jämväl beaktat nödvändigheten av att

regementsofficersgraden erhölle sådan omfattning, att den krigsorganiserade

arméns funktionsduglighet icke äventyrades genom bristande tillgång på väl

kvalificerade regementsstabschefer och bataljonschefer (motsvarande). Stabs-

chefen vid fredstruppförbandet borde jämväl i regel utöva chefskapet över-

personalavdelningen. Härigenom kunde minskning ske med en kompaniofficer

per förband i stabs- och förvaltningstjänst, närmast regementsadjutanten,

varför antalet befattningshavare numerärt komme att överensstämma med vad

som föregående år fastställts för infanteriets truppförband.

Beträffande kompaniexpeditionernas (motsvarande) organisation hade från

militärt håll hävdats, att såväl en underofficer som en överfurir vore erfor­

derliga. Försvarskommittén hade emellertid funnit sig böra biträda den me­

ningen, att allenast en befattningshavare i befälsställning borde svara för ar­

betet på expeditionen. Underofficerare borde avses för sådana kompanien­

heter, som med hänsyn till sin särart fordrade mera kvalificerad personal

eller vid vilka psykologiska skäl syntes motivera en adjutant med underoffi­

cerens auktoritet. Vid övriga kompanienheter — till antalet representerande

ungefär hälften — syntes en överfurir vara tillfyllest.

För tygofficersbefattningar avsedd personal borde enligt kommitténs me­

ning överföras från vederbörliga truppförbands (personalkårers) stater till

fälttygkåren. Hittillsvarande beställningsmän på mekanikerlinjerna borde

243

likaledes i fortsättningen hänföras till tygstaten och där beredas framtids-

platser enligt 1944 års manskapsutrednings förslag. Totalt skulle den före­

slagna organisationen för stabs och förvaltningstjänsten medföra besparingar

i fråga om officers- och underofficerspersonal, medan antalet överfurirer skulle

ökas.

Principen för truppförbandens nuvarande indelning på underavdel­

ningar har försvarskommittén icke funnit anledning frångå. Grundläggande

för ifrågavarande indelning borde vara dels storleken av den för truppför­

bandet avsedda utbildningskontingenten av värnpliktiga och stamanställd per­

sonal, dels antalet utbildningslinjer och dessas truppslagstekniska karaktär.

Beträffande utbildningsenheternas storlek hade 30—45 man bedömts böra

sammanföras till plutonsförband (motsvarande) samt två å tre plutoner till

kompani-(skvadrons-, batteri-) förband. Vid truppförband med allenast 4—5

kompanier (motsvarande) bedömdes dessa kunna ställas direkt under trupp-

förbandschefen, under det att vid truppförband med större antal kompanier

dessa borde sammanföras till bataljoner (divisioner), var och en bestående

av högst 5 kompanienheter. Med utgångspunkt enbart från utbildningskon-

tingentens storlek innebure detta i förhållande till nuvarande organisation,

att en reducering av bataljons-(divisions-)antalet med åtföljande personalbe­

sparing bleve möjlig att genomföra vid vissa av de mera tekniskt betonade

truppslagen. Sålunda förordade kommittén en minskning av antalet batal­

joner (divisioner) från tre till två vid de större pansarregementena och vid

samtliga artilleri- och luftvärnsregementen, medan å andra sidan en indel­

ning på två bataljoner bleve nödvändig vid vissa andra förband, bland annat

vid de till underhållsregementen ombildade trängkårema.

Behovet av befälspersonal för utbildningsverksamheten vid truppförban­

den hade kommittén sökt tillgodose i huvudsak enligt de beräkningar rörande

befälsbehovet, som framlagts av lantförsvarets utbildningskommission. Emel­

lertid hade kommittén av ekonomiska skäl ansett sig böra begränsa antalet äldre

instruktörer vid varje utbildningsenhet om 30—45 man från önskvärda 6 till

i genomsnitt 4—5. Av dessa utgjordes i regel 3 av överfurirer och furirer

och de övriga 2 av 1 subalternofficer och 1 underofficer. Kommittén ville

dock framhålla, att de försök med effektivisering av utbildningen, som med

hänsyn främst till förkortad utbildningstid för närvarande påginge inom de

olika truppslagen, kunde komma att medföra andra beräkningsgrunder för be­

hovet av utbildningsbefäl.

Vid beräknandet av truppförbandens sammanlagda personalbehov hade

hänsyn tagits, förutom till stabs- och förvaltningstjänstens krav och utbild­

ningsarbetets omfattning, även till det konstanta behovet av tämligen om­

fattande kommenderingar av befälspersonal till olika skolor och utbildnings-

kurser m. m. utom truppförbanden samt viss reserv upptagits för sjukdom,

semester och oförutsedda kommenderingar och uppdrag. Vid beräknandet av

denna reserv hade kommittén ansett sig böra följa de utgångspunkter, som

angivits redan av 1919 års försvarsrevision och därefter oförändrat tilläm­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

244

pats. Sålunda upptoges som reserv 5 % 'beträffande kompaniofficers- och

underofficerspersonal samt omkring 2,5 % beträffande överfurirer och furirer.

Kommittén ville slutligen framhålla, att befälstillgången vid truppförban-

den reellt hade minskats mer än vad som framginge av en direkt jämförelse

mellan föreslagna och nu gällande stater. Den personal i truppförbandens

reserver, som man i nuvarande försvarsorganisation räknade med såsom stän­

digt tjänstgörande vid varje truppförband, hade nämligen kommittén icke an­

sett sig annat än övergångsvis böra räkna med i fortsättningen.

Sammanställningar över arméns personal samt uppgifter om de olika be

fälskategoriernas befordringsförhållanden m. m. återfinnas i betänkandet

under F. Gemensamma personalfrågor för truppslag och personalkårer

(s. 295 ff.).

Remissyttranden.

Chefen för armén har i fråga om förbandens organisation för stabs- och

förvaltningstjänsten med tillfredsställelse konstaterat, att försvar skommittén

kommit till den uppfattningen, att stabscheferna borde bibehållas. I fråga

om kompaniexpeditionernas (motsvarande) organisation har arméchefen an­

fört en i förhållande till försvarskommittén avvikande mening. Verkställd ut­

redning hade nämligen givit vid handen, att för närvarande inga möjligheter

förelåge att placera överfurirer som kompaniadjutanter, varför frågan för de

närmaste åren icke vore aktuell. Vid ett infanteriregemente kunde inrättas

9 befattningar för överfurirer såsom äldre instruktörer. Härigenom kunde det

av försvarskommittén beräknade sammanlagda antalet överfurirer vid detta

truppslags förband beredas sysselsättning efter inträdet i 43-årsåldern utan

att överfurirer användes såsom kompaniadjutanter. Det syntes sannolikt, att

motsvarande utnyttjande av äldre överfurirer bleve möjligt även vid övriga

truppslag.

Beträffande förbandens organisation för stabs- och förvaltningstjänsten i

övrigt förutsattes, att den koinme att genomföras på samma sätt som hittills

skett vid infanteriet. Vissa ändringar i organisationen borde vidare kunna

vidtagas på grund av erfarenheter från de försök, vilka utfördes vid vissa in­

fanteriregementen enligt därom givna föreskrifter och beträffande vilka utlå­

tande senare komme att avgivas.

För att hos befälet skapa full förståelse för de olika truppslagens möjlig­

heter och för att förbandens utbildning skulle kunna ske i överensstämmelse

med de taktiska kraven borde det nuvarande systemet med mobiliserings-

centraler — eventuellt utökat — bibehållas och utnyttjas i fred vid krigs-

mässig organisering av repetitionsövningsförband. Genom att behövlig utrust­

ning funnes på platsen, och de värnpliktiga kunde rycka in direkt till och utrustas

vid dessa centraler, syntes kostnaderna bli relativt obetydliga, i vissa fall

kanske mindre än vid annat förfaringssätt, eftersom inställelseresorna ofta

bleve kortare.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har stött kommitténs uppfattning

i fråga om stabscheferna, vilkas bibehållande han ansåge nödvändigt. För­

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

245

slaget att överfurirer — med vissa undantag — skulle placeras såsom kom­

paniadjutanter i stället för underofficerare, kunde däremot icke biträdas, enär

de militära skälen för bibehållandet av underofficerare i dessa befattningar

icke blivit vederlagda. Likaledes syntes försvarskommitténs motiv för att

skapa inretjänstbefattningar för överfurirer icke övertygande.

Beträffande truppförbandens sammanlagda personalbehov framhöll militär­

befälhavaren det principiellt oriktiga i att härvid utgå från ett uppskattat

fredsbehov. Krigsbehovet vore det primära och i konsekvens härmed borde

krigsorganisationens behov av aktivt befäl — såsom riktigt nog skett vid

flottan och flygvapnet — utgöra grunden för dessa beräkningar.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har — sedan försvarskommittén

funnit bibehållandet av regementsstabschef nödvändigt — ansett, att pågå­

ende försök i denna fråga borde avbrytas. Enär kompanicheferna, därest

överfurirer placerades som kompaniadjutanter, i än högre grad än nu är

fallet skulle bindas vid expeditionstjänsten till förfång för utbildningen, syntes

detta system icke vara lämpligt. — För att möjliggöra en mera rationell an­

vändning av instruktörerna syntes ett smidigare system beträffande indel­

ningen i utbildningsenheter önskvärd. Den relativa tillgången på befäl skif­

tade i så hög grad, att en regementschef borde beredas frihet att placera t. ex.

en regementsofficer som kompanichef vid ett befälskompani, en kapten som

biträdande kompanichef eller plutonchef vid särskilt viktig utbildning.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet bär beträffande stabschefer och

kompaniadjutanter anfört i stort sett samma synpunkter som militärbefälha­

varen för IT. militärområdet. Därjämte har han ansett befälsbehovet för ut­

bildningsverksamheten för snävt beräknat, i all synnerhet som kommitténs

förslag om förkortad utbildningstid förutsatte en effektivisering av utbild­

ningsverksamheten. Detta accentuerades ytterligare därav, att utom truppför­

banden kommenderad personal vore för lågt tilltagen.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har liksom militärbefälhavaren

för TIT. militärområdet framhållit, att kompaniadjutantsbefattningarna borde

upprätthållas av underofficerare samt att 6 äldre instruktörer borde avses per

utbildningsenhet. Befälsvakanser under de närmaste åren finge icke hindra

en positiv lösning i detta sistnämnda avseende.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att underofficerare

alltjämt borde avses för kompaniadjutantsbefattningar samt att befälsbehovet

för utbildningsverksamheten vore alltför knappt tillmätt.

Svenska underofficersförbundet har i likhet med chefen för armén ansett,

att underofficerare borde avses för kompaniadjutantsbefattningarna. I fråga

om utbildningsbefälet bär föbbundet vänt sig mot att kommittén i regel före­

slagit officerare såsom plutonchefer. Enär detta innebure, att ett betydande

antal underofficerare tilldelades lägre och osjälvständigare tjänsteuppgifter än

de tidigare innehaft, syntes antalet officers- och underofficersbefattningar i

utbildningsarbetet alltjämt böra beräknas enligt nu gällande grunder, d. v. s.

att en tredjedel av antalet plutonchefsbefattningar borde utgöras av underoffi­

cerare, medan resten upprätthölles av subalternofficerare.

Kungl. Mciy.ts proposition nr 206.

246

För svar sväsendets underbefäls förbund har funnit sig icke kunna biträda

försvarskommitténs förslag, att adjutantsbefattningarna vid vissa kompanier

skulle upprätthållas av fanjunkare och vid andra av överfurirer. Olikheterna

i arbetets omfattning och art vid de olika kompanienheterna kunde under

inga förhållanden motivera den skillnad på fem löneklasser, som för när­

varande förelåge mellan fanjunkares och överfurirs slutlön. Förbundet ville

i stället — i likhet med chefen för armén — föreslå, att fanjunkare genom­

gående avsåges som kompaniadjutant samt att 10 instruktörsbefattningar in­

rättades, avsedda för 1 fanjunkare och 9 äldre överfurirer. I fråga om ut-

bildningsbefälet ifrågasatte underbefälsförbundet, huruvida icke ett ökat ut­

nyttjande av underofficerare på kvalificerade befattningar i trupptjänst med

en däremot svarande minskning av antalet subalternofficerare vore att före­

draga. Yidare förutsattes en utredning beträffande befälskårernas ställning

och utnyttjande överhuvudtaget.

Statens organisationsnämnd har icke kunnat dela försvarskommitténs upp­

fattning om att regementsstabschef borde finnas vid fredstruppförbanden. Ur

de synpunkter organisationsnämnden hade att företräda måste den motsätta

sig varje utökning för att tillgodose kaderintressen. Yore det emellertid ur

krigsorganisatorisk synpunkt nödvändigt att bibehålla denne regementsoffi­

cer, funnes häremot intet att erinra, om denne bereddes sysselsättning inom

utbildningsorganisationen.

Organisationsnämnden har biträtt kommitténs förslag rörande kompani-

adjutantsbefattningarnas upprätthållande men ifrågasatt, huruvida en över-

furir med fördel kunde användas såsom gruppchef intill fyllda 43 år. Under

alla förhållanden borde befälsfrågan snarast tagas under grundlig omprövning.

Vad beträffar fredsorganisationens detaljer har organisationsnämnden

framhållit, att de av kommittén föreslagna fredsstaterna för icke organisa-

tionsundersökta truppförband vore av ringa värde och därför icke kunde

läggas till grund för en proposition. I fråga om bataljonsindelningen har orga­

nisationsnämnden funnit det driftsekonomiskt ofördelaktigt att minska de tre

stora pansarregementenas organisation med en bataljon vardera.

Försvarets civilförvaltning har understrukit, att personalbehovet för stabs-

och förvaltningstjänsten vid truppförbanden syntes kunna fastställas först

sedan resultatet av fortsatta organisationsundersökningar förelåge.

Departementschefen.

Frågan om fredstruppförbandens organisation för stabs- och förvaltnings­

tjänst är i huvudsak löst för infanteriet. Den för normalinfanteriregemente

fastställda organisationen genomföres nu successivt vid samtliga infanteriets

truppförband. För närvarande föreligger ett förslag från organisationsnämn­

den om rationalisering av Göta trängkår. Vissa verksamhetsgrenar ha redan

rationaliserats för försvaret i dess helhet, såsom kassatjänsten och matin-

rättningarna. Slutlig ställning till frågan om stabs- och förvaltningstjänsten

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

247

i övrigt vid återstående truppförband inom armén kan, såsom också för-

svarskonnnittén förutsatt, tagas först sedan vederbörliga organisationsunder-

sökningar verkställts.

Vad beträffar behovet av en stabschef i fredstruppförbanden får jag erinra,

att dylik befattningshavare icke ingår i den av Kungl. Maj:t fastställda normal­

organisationen. I denna organisation är en regementsofficer chef för utbild­

ningsavdelningen, eu kapten chef för personalavdelningen och en kompanioffi­

cer heltidstjänstgörande regementsadjutant. Försöksvis prövas för närvarande

en organisation med minskat antal självständiga avdelningar inom regements-

stabens militära ledningssida; utbildnings- och personalavdelningarna ha sam-

manslagits till en truppavdelning med en regementsofficer som chef. I denna

försöksorganisation prövas behovet av en särskild stabschef. Arméchefen

har i uppdrag att inkomma med utlåtande angående lämpligheten av denna

organisation och, därest särskild stabschef finnes böra ingå i organisationen,

angiva vilka självständiga arbetsuppgifter som böra ankomma på denne be­

fattningshavare. I avvaktan härpå finner jag ingen anledning att nu taga ställ­

ning till stabschefsfrågan.

Med utgångspunkt från ställningstagandet att för arbetet på en kompani­

expedition borde svara allenast en befattningshavare i befälsställning har

frågan, om denne befattningshavare borde vara fanjunkare eller överfurir fått

lämnas olöst i avvaktan på närmare överväganden av problemet om syssel­

sättning för underofficerare och överfurirer, som ansetts icke längre kunna

användas i trupptjänst. I detta avseende torde jag få hänvisa till vad jag

anfört i ämnet till propositionen 1947: 130 (s. 28 o. f.). Försvarskommittén

har ansett frågan kunna lösas så att ytterligare sex inretjänstbefattningar till­

skapas för överfurirer genom att detta antal överfurirer avses såsom kompani­

adjutanter. Genom att räkna med en icke oväsentlig höjning av den ålders­

gräns, över vilken överfurir icke anses böra tagas i anspråk för trupptjänst,

från 40 till 43 år, har kommittén ansett sig kunna räkna med ett samman­

lagt antal av 36 överfurirer i inre tjänst och trupptjänst vid ett normalinfanteri­

regemente. Kommittén har även räknat med oförändrat antal fanjunkare, vilket

förutsätter, att, även fanjunkare en del av sin anställningstid helt utnyttjas i

trupptjänst.

Arméchefen har av given anledning närmare utrett frågan om den äldre

instruktörspersonalens sysselsättning. Utredningen har givit till resultat, att

vid varje förband inom infanteriet sammanlagt 10 befattningshavare skulle

kunna beredas full sysselsättning i instruktörsuppgifter, som lämpligen kunna

handhavas av fanjunkare eller äldre överfurirer. Arméchefen har räknat med

att av dessa skulle 9 vara överfurirer och 1 fanjunkare samt på så sätt kom­

mit till samma antal beställningar för fanjunkare och överfurirer som för­

svarskommittén. Arméchefen har framhållit, att placeringen av överfurirer

i kompaniadjutantsbefattning icke vore aktuell för de närmaste åren, samt

tillika anfört, att i vad mån äldre överfurir kunde placeras som kompani­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

248

adjutant och fanjunkare i stället tjänstgöra såsom äldre instruktör borde få

bero på vem som i varje särskilt fall funnes vara den för respektive befatt­

ningar lämpligaste. Organisationsnämnden bär gentemot arméchefens beräk-

ningssätt anfört, att fanjunkare vore lämpligare som instruktör än överfurir,

samt framhållit behovet av att särskilda kurser anordnades för överfurirer i

kompaniadjutantstjänst.

För egen del får jag anföra, att här återgivna förslag och utredningar

synas giva vid handen, att frågan om den äldre underofficers- och överfurirs-

personalens sysselsättning kan lösas på ett sätt, som medger såväl att den nu­

varande underofficerskadern bibehålies som att överfurirskadern utbygges i

önskvärd omfattning. Vilket beräkningssätt man än använder finnas tydligen

möjligheter att i inretjänstbefattningar eller i instruktörstjänst utnyttja den

för regelbunden placering i trupptjänst överåriga personalen. Hur kompani-

adjutantsbefattningama skola fördelas mellan de olika kategorierna får, såsom

även arméchefen framhållit, bli en lämplighetsfråga. I likhet med organisations­

nämnden anser jag, att överfurirerna böra i erforderlig omfattning utbildas i

kompaniadjutantstjänst.

Av olika skäl vill jag dock förorda, att utbyggnaden av överfurirskadern

sker med en viss försiktighet. Endast erfarenhetsmässigt torde kunna av­

göras, om en så hög åldersgräns för överfurirernas övergång till inre tjänst

eller instruktörstjänst som 43 år kan tillämpas. Tidigare ha allvarliga er­

inringar gjorts mot en höjning av den då beräknade gränsen, 40 år. Dessutom

bör den utredning rörande försvarsmaktens befälsfråga, som jag berört i

i det föregående, föranleda återhållsamhet med inrättande av nya beställningar.

Av skäl, som framgå av avsnittet Fälttygkåren, anser jag mig icke nu

kunna biträda försvarskommitténs förslag, att truppförbandens tygofficerare

skola överföras till fälttygkåren.

Såsom närmare beröres under avsnittet Tygstaten anser jag mig i princip

böra tillstyrka den av försvarskommittén föreslagna utbyggnaden av tygstaten.

Principen för truppförbandens indelning på underavdelningar och behovet

av befälspersonal för utbildningsverksamheten äro beroende av de vidare över­

väganden rörande utbildningens framtida anordnande, vilka kunna ske först

sedan remissyttranden från de militära myndigheterna i sistnämnda hänse­

ende inkommit. 3

.Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

3 Kavalleriet.

Kavalleriet består för närvarande av följande truppförband:

K1 Livregementet till häst ................... Stockholm.

K 2 Skånska kavalleriregementet ........... Hälsingborg.

K 3 Livregementets husarer ................... Skövde.

K 4 Norrlands dragonregemente ........... Umeå.

249

Kavalleriets fredsorganisation enligt 1942 års försvarsbeslut innefattade

endast 3 kavalleriregementen (K 2 ombildades till pansarregeinente). Senare

har riksdagen beslutat att åter sätta upp K 2. Detta är nu genomfört, ehuru

del av P 2 — på grund av försening i byggnadsprogrammets genomförande i

Hässleholm — alltjämt är förlagd till K 2:s etablissement i Hälsingborg.

Kavalleriregementena äro i fred normalt organiserade på regementsstab

och i regel fem skvadroner, vid vilka utbildning i ryttar- och cykeltjänst be-

drives.

F ör sv ar skommittén.

Beträffande kavalleriets krigsorganisation har försvarskommittén föreslagit

en begränsning. Kommittén har härom vidare anfört i huvudsak följande.

För utbildning av den värnpliktskontingent, som erfordras för den beräknade

krigsorganisationen, kräves ett förläggningsutrymme, motsvarande omfattningen

av två fredstruppförband. Kommittén har härvidlag övervägt möjligheten att

begränsa fredsorganisationen till allenast ett kavalleritruppförband samt att

skifta ut den del av värnpliktskontingenten, som med hänsyn till disponibla

förläggningsmöjligheter icke kan inrymmas inom ifrågavarande truppförband,

till ett visst antal andra fredstruppförband, närmast till sådana infanteri­

regementen, som vid genomförandet av kommitténs förslag komma att för­

foga över stall- och ridhusutrymmen utöver det egna behovet. En dylik lös­

ning skulle emellertid medföra, att kavalleriförbanden icke kunde bibringas

enhetlig utbildning. Därjämte synes denna föga rationella organisation knap­

past innebära någon ekonomisk besparing, emedan det vid flera förband

ökade behovet av bland annat veterinärer och stallpersonal skulle draga med

sig oproportionerligt höga administrativa kostnader. Försvarskommittén före­

slår därför, att kavalleriet i fred organiseras på två truppförband, under det

att två av de nuvarande kavalleriregementena indragas. När det därvid gällt

att fatta ståndpunkt till frågan, vilka truppförband, som alltjämt skola kvar­

stå i organisationen, har kommittén främst tagit hänsyn till mobiliserings-

förhållanden, utbildningsmöjligheter och byggnadsfrågor. Fördelningen inom

landet av för ridbruk lämpade hästar talar närmast för ett utnyttjande av

Tv 1, K 2 och Iv 4. Goda hästuttagningsmöjligheter föreligga nämligen inom

Mälarområdet och i Skåne samt, beträffande hästar av nordsvensk ras, i Norr­

land. Ur utbildningssynpunkt äro emellertid ovedersägligen möjligheterna

vid K 1 och K 2 betydligt sämre än vid de bägge övriga regementena, vilka

äga tillgång till mycket god övningsterräng. Sålunda har för Kl:s vidkom­

mande exploateringen av norra Djurgårdsområdet väsentligt minskat övnings-

möjligheterna, varjämte utbildningsavdelningarnas förflyttningar till och från

det egentliga övningsområdet på Järvafältet — vilket samtidigt skall utnyttjas

av bland annat Krigsskolan, 11, Al, Ing 1, SI, U5 och F8 — vålla för­

lust av utbildningstid. Vad K 2 beträffar ha övningsmöjligheterna i kasem-

etablissementets närhet på grund av Hälsingborgs stadsbebyggelse sedan

länge varit starkt begränsade. Den ökade byggnadsverksamheten i stadens

Kungl. May.ts proposition nr 206.

250

norra och östra delar har nu gjort detta förhållande än mer märkbart. Regej

mentet har dock tillgång till förhållandevis god övningsterräng i Ljungby-

hedstrakten. Förflyttningarna till och från Ljungbyhed inkräkta emellertid

på den effektiva utbildningstiden, även om vissa övningar kunna ske under

vägen. För Kl och K 2 medför vidare varje förläggning till Järvafältet res­

pektive Ljungbyhed extra kostnader till följd av tjänstgöringstraktamenten

m. m. Härtill kommer, att K 2:s kasernetablissement i Hälsingborg för när­

varande befinner sig i sådant skick, att stora kostnader krävas för att bringa

detsamma i godtagbart tillstånd. Motsvarande moderniserings- och under­

hållsarbeten erfordras icke för kavalleriets övriga kasernetablissement. I

samband härmed synes böra beaktas önskvärdheten av att i Stockholm eller

dess närhet erhålla förläggningsmöjligheter för tygförvaltningsskolan, vilken

för närvarande är provisoriskt inrymd i förhyrda lokaler, vilket dels ställer

sig dyrbart, dels icke medger en rationell utbildningsorganisation. Därest

K 1 indroges, skulle tillfredsställande lokaler komma att stå till tygförvalt-

ningsskolans förfogande. De mindre ändringsarbeten, som härvid bleve er­

forderliga, skulle draga avsevärt lägre kostnader än en eljest för skolan er­

forderlig nybyggnad.

Vid valet av de kavalleriförband, som böra bibehållas, synas de i det före­

gående angivna utbildningsförhållandena böra tillmätas avgörande betydelse.

Kommittén vill sålunda föreslå, att kavalleriet i fortsättningen kommer att

bestå av K 3 och K 4, vilka bägge böra göras lika till sin organisation

och i huvudsak bibehållas vid nuvarande storlek. Ehuru antalet truppförband

således endast kommer att- utgöra två, synas praktiska skäl tala för att de

bägge förbanden alltjämt betecknas med hittillsvarande regementsnummer.

Med hänsyn till vad förut anförts beträffande hästfördelningen inom landet

samt för att vid krigsutbrott säkerställa en tillräckligt snabb och decentrali­

serad organisering av kavalleriförband, böra 2 mobiliseringscentraler ingå i

kavalleriet och anordnas i östra och södra Sverige.

Beträffande kavalleriets nuvarande utbildning i såväl ryttar- som cykel-

tjänst föreslår kommittén icke någon ändring. Den utbildning i hästsjukvårds­

tjänst, som för närvarande är avsedd att äga rum i samband med fullgörande

av efterutbildningsövning — i regel under 17:e året efter inskrivningen —

måste med hänsyn till den av försvarskommittén i annat sammanhang före­

slagna ändrade ordningen för värnpliktens fullgörande flyttas till annan tid­

punkt. Till frågan, huruvida hästsjukvårdsutbildningen, som av krigsorga-

nisatoriska skäl måste omfatta all kavalleriets personal, framdeles skall bi­

bringas vederbörande redan under första tjänstgöringen eller först i samband

med repetitionsövning, har kommittén icke fattat ståndpunkt utan förutsatt,

att det må ankomma på chefen för armén att därom utfärda bestämmelser.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning och

som redan godtagits av riksdagen, förutsätter försvarskommittén, att all den

beställningsmannapersonal, som erfordras för hovslagartjänsten inom armén,

rekryteras inom respektive truppslag samt därefter — från och med

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

251

furirsbefordran — liänföres till kavalleriet. Kavalleriets personalstater komma

sålunda att inrymma furirer, överfurirer och underofficerare, vilka äro pla­

cerade till tjänstgöring, förutom vid kavalleriet, även vid de av arméns övriga

truppförband m. m., som erfordra dylik personal.

Remissyttranden.

Överbefälhavaren har tillstyrkt kommitténs förslag rörande kavalleriets

fredsorganisation.

Chefen för armén har ansett sig kunna taga ståndpunkt till kommitténs för­

slag först sedan eu inom arméstaben pågående utredning rörande kavalleriets

framtida organisation slutförts.

Militärbefälhavaren för 7. militärområdet har intet haft att erinra mot in­

dragningen av K 2, enär beridet kavalleri ej vore användbart inom militärom­

rådet annat än i dess norra delar och utbildningsförhållandena vid Hälsing­

borg vore ogynnsamma.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett sig icke kunna biträda

den av kommittén föreslagna krigsorganisationen för kavalleriförbanden utan

föreslagit viss utökning, vilken komme att påverka jämväl fredsorganisationen.

Sekundchefen för Livregementet till häst har förklarat sig icke kunna dela

kommitténs uppfattning rörande de dåliga utbildningsmöjligheterna vid K 1

och K 2. Stort avstånd till lämplig övningsterräng innebure visserligen viss

tidsförlust men medförde samtidigt en för truppslaget utomordentligt värde­

full marschvana och marschträning.

Chefen för Skånska kavalleriregementet har framhållit Öresunds strategiska

betydelse, från vilken utgångspunkt han funnit kommitténs förslag om indrag­

ning av det enda armétruppförbandet i nordvästra Skåne inkonsekvent. Med

hänsyn till att Skåne syntes vara vår i nuläget mest utsatta landsända vore

kuppberedskapen vid Öresunds smalaste del av största betydelse. För att

undvika olägenheterna med en nedläggning av K 2 — långa resor för de värn­

pliktiga och uppbyggandet av en mobiliseringscentral vid Ljungbyhed —

syntes K 2 böra utökas med för avvärjande av kuppföretag lämpligt samman­

satta förband, motor-, cykel- och pansarvärnsförband m. m.

I fråga om utbildningsförhållandena för K 2 har regementschefen funnit ut

bildningsresultaten visa, att förhållandena äro godtagbara. Likaså vore kaser­

nerna enligt 1942 års försvarsberednings utlåtande i mycket gott skick, vilket

alltjämt vore förhållandet.

Statens organisationsnämnd har funnit kostnaderna för stabs- och förvalt­

ningstjänsten vid ett kavalleriregemente oproportionerligt stora. Ur rationali-

seringssynpunkt syntes det därför principiellt riktigt att låta eventuella in

dragningar av fredstruppförband i första hand drabba kavalleriet.

Departementschefen.

Som förut erinrats innefattade kavalleriets fredsorganisation enligt 1942

års försvarsbeslut endast tre regementen. Efter beslut av riksdagen — som

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

252

därutiunan tog ståndpunkt första gången 1943 — har emellertid K 2 åter

uppsatts. Detta har dook icke föranlett någon utökning av krigsorganisatio­

nen. Därav följer sålunda, att en återgång till de tre fredstruppförband, med

vilka 1942 års försvarsbeslut räknade, synes möjlig att genomföra. Försvars­

kommittén har för sin del föreslagit, att såväl K 1 som K 2 nu skola indragas.

Häremot har bland annat av chefen för armén invänts, att frågan om kavalle­

riets ställning icke borde avgöras, innan en utredning — som nu av chefen

för armén påbörjats — klarlagt de slutsatser, som beträffande kavalleriets

användbarhet kunna dragas av erfarenheterna under andra världskriget.

Ehuru jag icke förbiser betydelsen av denna utredning, som bör på lämp­

ligt sätt infogas i den utredning rörande arméns organisation och problem,

som sammanhänga med dess rörlighet in. m., vilken jag i det föregående för­

ordat, delar jag försvarskommitténs mening att kavalleriets omfattning i fred

utan olägenhet bör kunna beskäras. Den reduktion, som av mig i det följande

föreslås, torde kunna ske utan att en särskild övergångsstat inrättas.

Efter granskning av de krigs- och fredsorganisatoriska faktorer, som på­

verka kavalleriorganisationen, finner jag de skäl, som av försvarskommittén

anförts för att bibehålla i första hand Iv 3, Skövde, och K 4, Umeå, såsom

kavalleriförband, vara bärande. På grunder, som främst sammanhänga med

de båda övriga förbandens placering, kasern- och övningsförhållanden, anser

jag, att K 1, Stockholm, närmast bör ifrågakomma till indragning. Jag för­

ordar därför, att Iv 1 indrages och ersättes med en mobiliseringseentral samt

att i anslutning till översynen av arméns organisation en utredning verk­

ställes om i vilken mån — på sätt även chefen för K 2 föreslagit — sist­

nämnda förband bör på lämpligt sätt helt eller delvis omorganiseras. För

en sådan lösning talar det påfallande behovet av eu viss kuppberedskap vid

den smalaste delen av Öresund samt folktätheten i Skåne, som gör det önsk­

värt, att ett förband är förlagt i nordvästra delen av landskapet.

Vad K 1 beträffar ha övningsmöjligheterna i kasernens närhet alltmer för­

sämrats genom exploatering av Norra Djurgården. En ytterligare beskärning

av regementets övningsmark torde i längden icke kunna förhindras. Det torde

i detta sammanhang få erinras, att 1945 års markkommission ansett nödvän

digt att för olika statliga och kommunala byggnadsändamål få disponera ytter­

ligare delar av Ladugårdsgärde och K l:s nuvarande kasernområde. En ut­

flyttning av K 1 till Järvafältet har för övrigt tidigare varit planerad, då

övningsmöjligheterna vid kasernen i staden ansetts otillfredsställande.

Av skäl som närmare angivas under avsnittet Arméns hästar anser jag, att

K l:s indragning bör genomföras under de närmaste två budgetåren. För

svarskommittén har föreslagit, att den mobiliseringseentral, som borde er­

sätta regementet, skulle anslutas till ridskolan på Strömsholm. Förslag har

även framkommit om att endera bibehålla en skvadron vid K 1 eller utöka

ridskolans övningstrupp till en reducerad skvadron. Dessa frågor böra när­

mare utredas i samband med planläggningen av K l:s avveckling.

Försvarskommittén har föreslagit, att K l:s ledigblivna etablissement skall

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 206.

253

utnyttjas av tygförvaltningsskolan. Därutöver ha — på grund av lokalbrist —

försvarets forskningsanstalt och de frivilliga försvarsorganisationerna fram­

hållit önskvärdheten av att i viss utsträckning komma i åtanke vid ett ned­

läggande av K 1. För egen del anser jag dessutom, att vissa besparingar

kunna ernås genom att arméstabens stamhästgrupp förlägges dit. båsom när-

mare beröres vid behandlingen av arméns utbildningsanstalter synes därjämte

böra övervägas, huruvida icke även intendenturförvaltningsskolan kan förläggas

till detta etablissement. Härigenom skulle ernås ett intimare samband mellan

tyg- och intendenturförvaltningsskolorna, vilket är helt i överensstämmelse

med den sammanslagning av tyg-, intendentur- och trängtrupperna till ett ge­

mensamt truppslag, varom jag i nästföljande avsnitt framlägger förslag. Dess­

utom frigöras lokaler i intendenturförvaltningsskolans nuvarande etablisse­

ment, Fredrikshov, vilka i avvaktan på den militära högskolebyggnadens fär­

digställande böra kunna utnyttjas av exempelvis FV. militärbefälsstaben och

kommendantsstaben i Stockholm eller endera av dessa staber, vilka för närva­

rande äro inrymda i förhyrda lägenheter. Jag förordar, att frågan om utnytt­

jandet i detalj av Kl:s kasern och i samband därmed erforderliga ändrings­

arbeten göres till föremål för särskild utredning.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning och

som sedan godtagits av riksdagen, anser jag, att all den beställningsmanna-

personal, som erfordras för hovslagartjänsten inom armén, bör rekryteras

inom respektive truppslag samt därefter — från och med furirsbefordran —

hänföras till kavalleriet.

4 Underhål Istrupperna.

Huvuddelen av de underhållsförband, som ingå i krigsorganisationen, upp­

sättas och utbildas för närvarande av tre från varandra fristående truppslag,

trängtrupperna, tygtrupperna och intendenturtrupperna. Dessa bestå för när­

varande av:

Av T 2 är ett kompani, T 2 N, förlagt i Nora; därjämte har ett kompani

ur T 4 från och med innevarande år provisoriskt förlagts till Kristianstad.

Sju mobiliseringscentraler finnas.

Trängtrupperna.

T 1 Svea trängkår..........

T 2 Göta trängkår ......

T 3 Norrlands trängkår.

T 4 Skånska trängkåren

Linköping.

Skövde.

Sollefteå.

Hässleholm.

Tygtrupperna.

Tyg 1 Första tygkompaniet............... Linköping (T 1).

Tyg 2 Andra tygkompaniet............... Skövde (T 2).1

Tyg 3 Tredje tygkompaniet ........... Hässleholm (T 4).

1

Därjämte utnyttjas viss del av P 4:s etablissement (verkstäder m. m.).

254

Jämlikt 1942 års försvarsbeslut avsågos tygkompanierna skola förläggas

till respektive Stockholm, Skövde och Boden. Intill 1947 ha emellertid endast

Tyg 1 och Tyg 2 uppsatts, bägge provisoriskt förlagda till Stockholm. Den för

Tyg 3 avsedda värnpliktskontingenten har utbildats vid Tyg 1. Tygkompa­

nierna ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut 1947 provisoriskt förlagts i anslutning

till T 1, T 2 och T 4.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Intendentur trupperna.

Int 1 Första intendenturkompaniet ........... Solna.

Int 2 Andra intendenturkompaniet ........... Karlsborg.

Int 3 Tredje intendenturkompaniet ........... Boden.

I utbildningshänseende äro de tre underhållstruppslagen underställda in­

spektören för underhållstrupperna, vilken jämväl utövar chefskapet över

trängens personalkårer. Utbildningen bedrives vid trängtrupperna i an-

spanns-, bil-, sjukvårds- och trafiktjänst (den senare innefattande viss re-

parationstjänst), vid tygtrupperna i ammunitions-, reparations-, materiel-

och förrådstjänst samt vid intendenturtrupperna i magasins-, förråds-,

drivmedels-, bageri- och slakteritjänst.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har funnit den nuvarande fredsorganisationen på tre

skilda underhållstruppslag icke vara i alla avseenden lämplig. I krigsorgani­

sationen funnes icke någon uppdelning av underhållsformationer uppsatta av

det ena eller det andra av dessa truppslag. Denna omständighet jämte det för

hållandet, att de ifrågavarande truppslagen redan nu i utbildningsavseende

vore samordnade under underhållsinspektören, syntes tala för att ett intimare

fredsorganisatoriskt samband mellan dessa truppslag borde åvägabringas. Fn

enhetlig ledning av utbildningsverksamheten redan i regementschefsinstansen

borde bidraga till att den samverkan, som i krig erfordrades mellan träng-, tyg-

och intendenturförband, bleve på bästa sätt förberedd under utbildningen i

fred. Försvarskommittén hade på grund härav närmare undersökt ändamåls

enligheten av och förutsättningarna för att sammanslå de nuvarande träng-,

tyg- och intendenturtrupperna till ett enda truppslag, underhållstrupperna.

Undersökningen hade givit vid handen, att truppslagets fredsomfattning

kunde göras endast obetydligt mindre än den, som de tre underhållstruppslagen

nu tillsammans representerade. Detta sammanhängde med att enligt kommit­

téns förslag omskolning av från andra truppslag (försvarsgrenar) överförda

värnpliktiga icke skulle äga rum i för närvarande avsedd omfattning, varför

underhåll struppernas krigsbehov av värnpliktiga till en del måste täckas genom

en större årlig tilldelning av värnpliktiga för första tjänstgöring än den som

eljest skulle erfordrats. Ett sammanförande av träng- och tygtjänsten hade

redan förberetts genom att tygkompanierna provisoriskt överflyttats till respek

tive T 1. T 2 och T 4. Något hinder att uppdela den för tygtjänsten erforderliga

255

vämpliktskontingenten på fyra enheter och därmed möjliggöra, att ett tyg­

kompani anslötes även till T 3, syntes icke föreligga. Erforderligt förläggnings-

utrymme kunde disponeras härför genom den reducering av I 21 med omkring

en bataljon, som kommittén föreslagit. De nuvarande trängkårerna med till

varje kår anslutet tygkompani föresloges därför utgöra stommen i underhålls

truppernas fredsorganisation.

För att fullfölja den av kommittén i det föregående framförda tanken att

i fred sammanföra all utbildning av för underhållstrupperna avsedda värn­

pliktiga borde även intendenturutbildningen anknytas till dessa trängkårer.

En sådan sammanslagning skulle medföra vissa fördelar. Underhållsförban-

dens utbildning för samverkan i krig kunde bedrivas mera effektivt och det

befäl, som i krig skulle föra befälet över sammansatta underhållsförband, kunde

redan i fred få mesta möjliga praktiska övning i att leda dylika förband. Sam­

manslagningen skulle emellertid även komma att medföra vissa olägenheter.

Redan genom sammanslagning av trängkårerna och tygkompanierna hade an­

talet olika utbildningslinjer vid dessa förband blivit mycket stort. Att ytter­

ligare öka detta antal genom att dessutom inordna intendenturtjänstens olika

utbildningsgrenar under trängkårcheferna syntes ur utbildningssynpunkt icke

lämpligt. En uppdelning av intendenturtruppernas värnpliktskontingent på de

fyra trängkårerna skulle dessutom stöta på praktiska svårigheter och medföra

vissa andra olägenheter. Intendenturtruppernas värnpliktskontingent vore så

liten, att redan den nuvarande uppdelningen på tre enheter visat sig oläglig,

då det gällt att under fredsutbildningen organisera och öva intendenturförband

med krigssammansättning. En uppdelning av den enligt kommitténs förslag

något reducerade fredskontingenten på ytterligare en enhet skulle öka svårig­

heterna i detta avseende. Trots att intendenturenheterna bleve små, medgåve

likväl icke nu disponibelt förläggningsutrymme — med de värnpliktskontingen-

ter, som kommittén räknat med — att även dessa enheter förlädes vid träng­

kårerna. Relativt omfattande tillbyggnader bleve härför erforderliga. En

annan möjlighet att åstadkomma det ifrågasatta intima samordnandet vore,

att intendenturförbanden med bibehållen förläggning underställdes cheferna

för trängkårerna efter samma princip som nu tillämpades beträffande T2:s

kompani i Nora, vilket vore underställt chefen för T 2. Kommittén hade emel­

lertid funnit, att en dylik åtgärd icke komrne att medföra de fördelar, som

avsetts. Kommittén hade sålunda kommit till den uppfattningen, att intenden

turutbildningen icke borde sammanslås med utbildningen vid trängkårerna

med underställt tygkompani.

För att undvika den nuvarande splittringen av intendenturtruppernas värn­

pliktiga, vilken medfört svårigheter för en effektivt ordnad förbandsutbildning,

hade kommittén undersökt möjligheterna att koncentrera utbildningen av dessa

värnpliktiga. Intendenturförbandens nuvarande förläggningsorter hade fast­

ställts bl. a. med tanke på att åstadkomma ett ur utbildningssynpunkt önskvärt

samband mellan kompanierna och arméns centrala intendenturförråd. Då denna

synpunkt, ehuru numera icke lika betydelsefull som tidigare, borde beaktas

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

256

vid avgörandet av intendenturtruppernas förläggningsfråga, erbjöde sig ingen

annan möjlighet att åvägabringa den önskvärda koncentreringen än att utvidga

ett av de nuvarande intendenturtruppförbanden. Härför torde såväl av utbild­

ningsskäl som med hänsyn till de nuvarande förläggningarnas storlek och be

skaffenhet endast Int 1 vid Ulriksdal lämpa sig. För ett samlande av inten­

denturtruppernas värnpliktiga till Int 1 erfordrades dock tillbyggnad av för-

läggningsutrymmen m. in. De erforderliga byggnadsarbetena bleve emellertid

av tämligen ringa omfattning. Vissa besparingar kunde dessutom ernås pa

längre sikt, dels genom totalt minskade administrationskostnader, dels genom

att eljest om några år erforderliga nybyggnadsarbeten för intendenturkompa-

nierna i Boden och Karlsborg kunde undvikas. Dessa kompaniers förläggningai

vore icke på längre sikt godtagbara såsom ordinarie fredsförläggning.

Kommittén ville på grund av det anförda föreslå, att intendenturtrupperna

sammanfördes och bildade ett förband, förlagt till Int 1. De indragna inten-

denturkompanierna borde fortsättningsvis i erforderlig utsträckning utnyttjas

såsom mobiliseringscentraler.

Även om sålunda sammanslagning i förläggningshänseende befunnits lämp­

lig endast beträffande trängkårerna och tygkompanierna, syntes det vara

förenat med vissa fördelar att med dem sammanföra intendenturtrupperna till

ett gemensamt truppslag — underhållstrupperna. En dylik åtgärd skulle bi

draga till att öka samhörigheten mellan de förband, som i krig skola samverka,

och syntes lämplig även av det skälet, att dessa tre truppslag i utbildnings

avseende redan vore underställda inspektören för underhållstrupperna. Kom­

mittén har därför föreslagit, att ett nytt truppslag — underhållstrupperna —

skall organiseras av de nuvarande träng-, tyg- och intendenturtrupperna, vilka

därvid skulle utgå ur arméns organisation. Underhållstruppernas fredsorgani

sation föresloges omfatta fyra underhållsregementen och en underhåilskår.

För att öka samhörigheten mellan underhållstruppernas förband och på

längre sikt ernå besparingar föresloges värnpliktskontingenten vid T 2:s i Kora

förlagda kompani, T 2 N, överföras till T 2, varigenom T 2 N kunde indragas.

Erforderlig del av detta etablissement borde dock i fortsättningen utnyttjas

som mobiliseringscentral. En koncentrering i förläggningshänseende till

Skövde av den för T 2 enligt kommitténs förslag beräknade värnpliktskontin­

genten förutsatte emellertid — enär disponibla kasernförläggningsutrymmen

för närvarande icke vore tillräckliga — att viss tillbyggnad skedde vid nuva­

rande T 2. Till dess denna bleve färdigställd förutsattes förläggningen vid

T 2 N vid behov alltjämt skola tagas i anspråk.

Vid underhållsregementena avsågs utbildning skola bedrivas i träng- och

tygtjänst. Underhållskåren borde avses uteslutande för utbildning i intenden-

turtjänst.

Underhållstrupperna föreslogos sålunda omfatta följande fredstruppförband:

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

U 1 Svea underhållsregemente

U 2 Göta underhållsregemente

Linköping.

Skövde.

257

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

U3 Norrlands underhållsregemente ...

U 4 Skånska underhållsregementet .......

U 5 Stockholms underhållskår ...............

Sollefteå.

Hässleholm.

Solna.

Härtill skulle komma 10 mobiliseringscentraler.

Befälet vid trängtrupperna redovisas för närvarande i personalförteckning

för trängen (trängkårerna). Befälet vid tygtrupperna är upptaget på fälttyg-

kårens stat och befälet vid intendenturtrupperna på intendenturkårens.

Vid bildandet av ett gemensamt truppslag, underhållstrupperna, syntes be-

fälspersonalen i största möjliga utsträckning böra upptagas på för nämnda

truppslag gemensam stat, även om densamma företrädde olika utbildnings­

linjer inom underhållstjänsten. Från överförande till underhållstruppernas

stat syntes böra undantagas för tyg- och intendenturutbildningen erforderliga

officerare, vilka alltjämt borde tillhöra fälttygkåren respektive intendentur-

kåren. På fälttygkåren och intendenturkåren nu redovisade underofficerare —

utom förvaltare — samt underbefäl, vilka vore avsedda såsom truppbefäl vid

tygtruppema och intendenturtrupperna, borde däremot överföras till under­

hållstruppernas stat.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning,

förutsatte försvarskommittén, att all den stampersonal, som erfordrades för

sjukvårdstjänsten inom armén, borde rekryteras inom respektive truppslag samt

därefter — från och med furirsbefordran — hänföras till underhållstrupperna.

Remissyttranden.

Chefen för armén har ansett, att den av försvarskommittén upptagna och

provisoriskt redan genomförda sammanslagningen av träng- och tygtrupper till

underhållsregementen slutgiltigt borde äga rum.

För att åstadkomma godtagbara förläggningsförhållanden vid underhålls-

regementena i samband med tygtruppernas överförande dit och centralise­

ringen av arméns sjukvårdsutbildning syntes det i en nära framtid vara nöd­

vändigt att uppföra de återstående, uppskjutna kasernbyggnaderna,

I fråga om sammanslagningen av nuvarande intendenturkompanier till en

underhållskår har arméchefen ställt sig tveksam. De skäl mot en centralisering,

som hade anförts av vissa militärbefälhavare, hade i många avseenden be­

funnits bärande. Icke minst inom det avskilda VI. militärområdet fyllde ett

intendenturkompani i fred stora uppgifter. Enär organiserandet av en under­

hållskår skulle fordra nybyggnader, vilka ur angelägenhetssynpunkt måste

vägas mot andra byggnadsbehov, kunde ett sammanförande sannolikt icke ske

inom de närmaste åren.

En preliminär undersökning hade visat, att försvarskommitténs förslag dei-

vis skulle kunna genomföras såtillvida, att två kompanier inrymdes i Intl:s

nuvarande kaserner. Utan en mera ingående prövning vore arméchefen emel­

lertid icke beredd att taga ställning i frågan.

Arméchefen hade icke något att erinra mot att — om så befunnes lämpligare

17—404 48

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

258

— »underhållsregementena» benämndes »trängregementen». Därest U 5 orga­

niserades, borde detta förband benämnas »Stockholms intendenturbataljon».

Det av kommittén förordade sättet att rekrytera stampersonalen för sjuk­

vårdstjänsten inom armén vore, enligt chefens för armén åsikt, lämpligt och

borde tillämpas redan från och med innevarande år.

Ett av generalfälttygmästaren väckt förslag om att av tygkompaniernas ut-

bildningsbefäl även kaptener och löjtnanter, på sätt kommittén föreslagit be­

träffande underofficerare och underbefäl, borde upptagas på underhållstrup-

pernas stat tillstyrktes av arméchefen.

Militärbefälhavaren för I. militärområdet har ansett, att även intendentur-

kompanierna borde inordnas i underhållsregementena. De härigenom erhållna

möjligheterna till samövningar vore, enligt militärbefälhavarens mening, av

betydligt större betydelse än de av kommittén åberopade övningarna med in-

tendenturtrupp i större förband, vilka skulle kunna åstadkommas genom den

på svaga grunder föreslagna underhållskåren i Solna.

Militärbefälhavaren för II. militärområdet har ställt sig tveksam i fråga om

lämpligheten av att sammanföra värnpliktiga i sjukvårdstjänst till centraliserad

utbildning vid underhållsregementena. Erforderlig nybyggnad borde uppföras

vid T 3, enär förläggning med del av U 3 till I 21 icke kunde tillstyrkas annat

än som ett rent provisorium.

Militärbefälhavaren för III. militärområdet har framhållit, att en indrag­

ning av T 2 N icke kunde tillstyrkas, främst av ekonomiska skäl. Ett genom­

förande av denna indragning skulle vid T 2 medföra behov av såväl markför­

värv som nybyggnader. Förläggningen vid nuvarande T 2 bleve där jämte så

trång, att frågan om en helt ändrad förläggning av U 2 i så fall utan tidsutdräkt

borde upptagas till prövning.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet har anfört, att frågan om under-

hållsförbandens förläggningsorter främst borde göras beroende av övnings-

möjligheterna och krigsförberedelsearbetet. Av dessa skäl motsatte sig militär­

befälhavaren ett nedläggande av T 2 N. T 2:s i många avseenden dåliga för-

läggningsförhållanden i Skövde talade i stället för att IJ 2 borde koncentreras

till Nora. En indragning av T 2 N borde i alla händelser icke ske.

Enär något samband praktiskt taget icke funnes mellan tjänsten vid ett

underhållsförband och en central intendenturanstalt, syntes en anslutning av

U 5 till arméns intendenturförråd i Stockholm inkonsekvent. Enligt militär­

befälhavarens åsikt borde, därest intendenturkompanierna ansåges böra sam­

manföras, en mindre utsatt och helst i landet centralt belägen plats väljas. Om

en förläggning av U 2 till Nora icke komme till stånd, förefölle i Nora be­

fintliga lokaler kunna utnyttjas av U 5. De härför erforderliga nybyggnaderna

syntes icke bli av nämnvärt större omfattning än de, som skulle erfordras vid

Int l:s etablissement i Solna. Dessutom syntes ledigblivna utrymmen lättare

kunna utnyttjas effektivt i Stockholmstrakten än i Nora.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har icke funnit de av kommittén

anförda skälen — främst övningar i större intenden tur förband — för sam-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

259

manförandet av intendenturkompanierna till en underhållskår bärande. Be­

tydelsen av övningar i anslutning till krigsuppgifterna och med förband ur

andra truppslag talade i stället för att Int 3 borde vara kvar i Boden. Med

hänsyn till militärområdets avskilda läge förelåge ett önskemål om till­

förande av tyg- och sjukvårdsförband, vilka tillsammans med Int 3 och in-

tendenturförrådet skulle kunna sammanföras till en underhållskår.

Generalintendenten har med tillfredsställelse hälsat kommitténs förslag

om sammanförandet av intendenturkompanierna till en underhållskår, U 5,

samt ansett det ur många synpunkter önskvärt, att sammanslagningen åt­

minstone delvis kunde ske omedelbart. Särskilt ville generalintendenten fram­

hålla sammanslagningens gynnsamma inflytande på intendenturkårens rekry­

tering och den underlättade cirkulationen mellan trupp- och förvaltningstjänst.

Inspektören för underhållstrupperna har anslutit sig till kommitténs för­

slag att organisera ett fjärde tygkompani och inordna detta i U 3. Detta syntes

dock icke kunna ske, förrän den blivande bergverkstaden vid T 3 färdig­

byggts. — T 2 N borde enligt inspektörens mening icke indragas, enär till­

byggnads- och övningsmöjligheterna vid T 2 i Skövde vore mycket begrän­

sade. De anförda olägenheterna av bristande samhörighet uppvägdes mer än

väl av god trivsel och gynnsamma övningsbetingelser vid T 2 N. — Samman­

slagningen av intendenturkompanierna till en underhållskår hälsades med

största tillfredsställelse.

Chefen för Svea trängkår har framhållit, att all utbildning i underhålls-

tjanst borde koncentreras till underhållsregementena. Endast härigenom bleve

sammanförandet av de nuvarande tre underhållstruppslagen en reform icke

blott till namnet utan även till gagnet. Om intendenturtruppernas värnplikts-

kontingent ansåges för liten för att delas upp på samtliga underhållsrege-

menten, syntes den i stället böra förläggas till två eller tre av dessa. Om

de för U 5:s färdigställande beräknade medlen fördelades på två trängkårer,

syntes kostnaderna för anordnande av godtagbara förläggningar av intenden-

turkompanier vid dessa sannolikt bli täckta.

Statens organisationsnämnd har anfört, att det ur såväl utbildningssyn-

punkt som med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna innebure allvarliga

olägenheter att fredsorganisatoriskt isolera intendenturförbanden, vilka dock

i krigsorganisationen måste intimt samarbeta med övriga underhållsförband.

Lämpligt vore enligt nämndens mening att ansluta intendenturkompanierna

till två eller tre underhållsregementen, en åtgärd som mycket väl syntes låta

sig infoga i det av kommittén avgivna förslaget.

Genom angivna åtgärder bleve Int 1 :s nuvarande etablissement i Solna

frigjort. Härvid syntes böra tagas under övervägande, huruvida icke detta

skulle väl lämpa sig för infanteriets och kavalleriets kadettskola samt för

krigsskolans övningskompani.

Arméns fortifikations] örvaltning har beträffande trängkårernas förlägg-

ningsförhållanden anfört, att etablissementen vore jämförelsevis bristfälliga

och i behov av omfattande moderniseringsåtgärder. Detta gällde framför allt

260

T 2, som dessutom hade synnerligen otillfredsställande övningsmöjligheter.

Ett överförande av T 2 N:s värnpliktskontingent till Skövde vore därför icke

lämpligt. Då det dessutom bleve svårt att inom T 2:s nuvarande kasernområde

finna någon tomtplats för den härför erforderliga nybyggnaden, ville förvalt­

ningen föreslå, att frågan ytterligare utreddes.

Departementschefen.

feom jag redan i det föregående antytt anser jag en sammanslagning av

träng-, tyg- och intendenturtruppema till ett nytt truppslag, underhållstrup-

perna, vara att förorda. De nuvarande trängkårerna böra ombildas till under-

hållsregementen. I första hand böra därvid trängkårerna utökas med vardera

ett tygkompani. Detta synes, som försvarskommittén föreslagit, böra ske

genom att de till T 1, T 2 och T 4 provisoriskt förlagda tygkompanierna in­

förlivas med vederbörlig trängkår. T 3 bör tillföras ett tygkompani. Detta

torde dock icke lämpligen kunna ske, förrän den avsedda bergverkstaden

färdigställts.

I dessa avseenden kan jag sålunda biträda försvarskommitténs förslag. Där­

emot har jag icke blivit övertygad om lämpligheten av att, som försvarskom-

mittén även föreslagit, sammanföra all intendenturutbildning till ett förband

och att ombilda första intendenturkompaniet till en underhållskår. Försvars­

kommittén bär varit inne på tanken, att även intendenturutbildningen borde

anknytas till underhållsregementena och har framhållit, att underhållsför-

bandens utbildning för samverkan i krig därigenom skulle kunna bedrivas

mera effektivt och att det befäl, som i krig skall föra befälet över samman­

satta underhållsförband, redan i fred skulle få mesta möjliga praktiska öv­

ning i att leda dylika förband. Försvarskommittén har emellertid funnit eu

sådan sammanslagning medföra ett alltför stort antal olika utbildningslinjer

vid underhållsregementena samt bland annat ur förläggningssynpunkt stöta

på praktiska svårigheter. Genom ett flertal remissmyndigheters yttranden har

jag styrkts i min uppfattning, att fördelarna med det nya truppslaget under-

hållstrupperna icke bli fullt utnyttjade, om intendenturutbildningen isoleras

från övrig utbildning i underhållstjänst. Jag är emellertid icke beredd att

utan ytterligare undersökning föreslå, att intendenturutbildningen förlägges

till underhållsregementena, utan vill här endast i korthet angiva grunderna

för en dylik undersökning.

Möjligheterna att till underhållsregementena förlägga intendenturutbild­

ningen äro i väsentlig grad beroende av förläggningsutrymmet. Behovet av

förläggningsutrymme vid underhållsregementena är beroende dels av under-

hållstruppernas egen årskontingent av värnpliktiga, dels av den till dessa

regementen centraliserade utbildningen i sjukvårdstjänst av andra trupp­

slags värnpliktiga. Årskontingentens storlek är i sin tur beroende av om

omskolning av äldre värnpliktiga kan äga rum i samband med efterutbild-

ningsövning. Årskontingenten och därmed behovet av förläggningsutrymme

ökas, därest efterutbildningsövning icke äger rum. Den centraliserade sjuk-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

261

vårdsutbildningen innebär ett ineffektivt utnyttjande av disponibla kasern-

utrymmen. Under den tid denna utbildning pågår bli vissa utrymmen vid andra

truppslags kaserner outnyttjade, medan temporärt ett mycket stort förlägg-

ningsbehov uppstår vid underhållsregementena. Undersökningen måste där­

för i första hand taiga sikte på möjligheterna att på ett ur förläggningssyn-

punkt lämpligare sätt ordna sjukvårdsutbildningen utan att effektiviteten i

denna utbildning nedgår. I detta sammanhang förtjänar påpekas, att vissa av

militärbefälhavama icke ansett den centraliserade sjukvårdsutbildningen i alla

avseenden lämplig.

Om andra möjligheter för denna sjukvårdsutbildning visa sig föreligga,

torde intendenturutbildningen kunna inordnas i underhållsregementena. En

följd härav skulle bli bl. a., att första intendenturkompaniets kasern vid Ulriks­

dal kunde utnyttjas för annat ändamål. Statens organisationsnämnd, som för­

ordat en lösning enligt vad bär angivits, har för sin del ifrågasatt Intl:s

kaserns utnyttjande för infanteriets kadettskola och krigsskolans övnings-

kompani. En annan möjlighet, som närmare bör undersökas, är att dit för­

lägga arméns signalskola. Denna skolas iförläggningsfråga är brännande. Jag

har i annat sammanhang förklarat mig icke kunna biträda försvarskommitténs

förslag om reducering av Ing 1 för att där bereda utrymme för skolan. Jag

avser därför att låta närmare undersöka de förhållanden, som här i korthet

angivits.

I likhet med försvarskommittén och för att ej föregripa resultatet av såväl

nyss angiven utredning som utredningen om organisationens anpassning över

huvud efter befolkningstätheten förutsätter jag, att lokalutrymmena vid T 2 N

i Nora alltjämt tagas i anspråk.

I fråga om redovisningen av utbildningsbefälet vid tyg- och intendentur-

trupperna har jag intet att erinra mot att på fälttygkåren och intendentur-

kåren nu redovisade underofficerare — utom förvaltare — samt underbefäl,

vilka tjänstgöra som truppbefäl vid tyg- och intendenturtrupperna, överföras

till underhållstruppernas stat.

I enlighet med de grunder, som angivits av 1944 års manskapsutredning,

förordar jag, att all den stampersonal, som erfordras för sjukvårdstjänsten

inom armén, rekryteras inom respektive truppslag samt därefter — från och

med furirsbefordran -— hänföres till underhållstrupperna.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

D. Vissa personalkårer.

Då frågan om inrättandet av en arméingenjörkår är ett ärende av större

räckvidd och principiell innebörd upptages kåren till behandling separat i ett

efterföljande avsnitt. Frågan om armémusiken har belysts under Avd. III.

Särskilda frågor. Jag saknar därför anledning att bär ånyo ingå på denna fråga.

I övrigt följes bär den av försvarskommittén tillämpade dispositionen.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

1.

Generalitetet.

F örsvar skommittén.

Kommittén har icke föreslagit några andra förändringar i fråga om genera­

litetet än att — i enlighet med kommitténs förslag beträffande arméstaben -—

beställningen för arméinspektör i Mo 17 skulle utgå samt att den nye armé-

stabschefen, om han hänfördes till den högre av de för denne befattnings­

havare föreslagna alternativa lönegraderna, Mo 17, skulle tillhöra generalitetet.

Remissyttrande.

Chefen för armén har anfört, att då han icke kunde godtaga kommitténs

förslag om sammanslagning av arméstaben och arméinspektionen borde be­

ställningen för arméinspektör i lönegrad Mo 17 bibehållas.

2.

Generalstabskåren.

I avsikt att begränsa antalet högt kvalificerade officerare i stabstjänst har

antalet generalstabskaptener minskats från 47 år 1945 till 41 för närvarande.

F örsvar skommittén.

Enligt försvarskommitténs uppfattning borde generalstabskåren kunna

minskas ytterligare med 1 regementsofficer och 2 kaptener. Enär såväl den

redan genomförda som den föreslagna minskningen av antalet generalstabs­

kaptener tedde sig som en olägenhet med hänsyn till krigsorganisationens

behov av personal med högre stabsutbildning, borde antalet generalstabs-

aspiranter bibehållas i huvudsak oförändrat. Härigenom vunnes också den

fördelen, att urvalsmöjligheterna för intransport bleve större än för närva­

rande, vilket vore till båtnad för kårens kvalitativa standard.

Remissyttrande.

Chefen för armén har framhållit att det, enär förslaget till militärområdes­

indelning liksom beträffande minskning av freds- och krigsorganisationen

inom VII. militärområdet ej kunnat biträdas, icke vore möjligt att reducera

antalet generalstabskaptener. Likaledes borde den av kommittén till indrag­

ning föreslagna regementsofficersbeställningen bibehållas.

I fråga om antalet generalstabskaptener vid militärbefälsstabema hänvisas

till vad som anförts under B: 2. Militärbefälsstaber. 3

3.

Fälttygkåren.

Fälttygkåren omfattar för närvarande officerare och underofficerare avsedda

för tygförvaltningstjänst vid arméförvaltningens tygavdelning med under­

lydande anstalter samt vid vissa staber och truppförband. Kåren inrymmer

vidare befälspersonal för tygtrupperna. Slutligen är på fälttygkårens stat

viss civilmilitär personal — tygingenjörer — upptagen.

263

Av 1941 års försvarsutredning föreslagen utvidgning av fälttygkåren togs

icke upp till slutligt avgörande av 1942 års riksdag med hänsyn till den då

pågående förvaltningsutredningen. Icke heller senare har fälttygkårens per­

sonalorganisation slutligt reglerats.

V ör svar skommittén.

Ehuru det synts försvarskommittén önskvärt att nu kunna ge fälttygkåren

en mera definitiv utformning hade, anför kommittén, detta icke varit möjligt

på grund av den 1946 påbörjade förnyade förvaltningsutredningen. I avvaktan

på resultatet av denna utredning hade kommittén ansett sig böra för kårens

vidkommande räkna med oförändrat personalbehov för den centrala tygför­

valtningen, medan beräkningar kunnat utföras beträffande övrig för tyg­

tjänsten avsedd personal.

Kommittén har föreslagit, att den vid truppförbanden för tygförvaltnings­

tjänsten beräknade personalen, 1 kapten och 1 förvaltare, skulle överföras

från truppförbandens (personalkårernas) stater till beställningar vid fälttyg­

kåren i den mån så icke redan skett, vilket vore fallet med de rationaliserade

infanteriregementenas tygförvaltare. I samband härmed har förutsatts, att nu­

varande civilmilitära beställningar för ingenjör- och signalförrådsförvaltare

skulle utbytas mot förvaltarbeställningar vid fälttygkåren. Tygofficerarna vid

militärbefälsstaberna syntes likaledes böra uppföras på personalförteckning

för fälttygkåren.

Den utökning av fälttygkårens kaptenskader, som kommitténs förslag med­

förde, innebure att befordringsmöjligheterna till regementsofficersgraderna

försämrades i förhållande till nuläget. Detta syntes emellertid uppvägas därav,

att fälttygkårens kaptener i viss utsträckning förutsattes kunna vinna rege-

mentsofficersbefordran vid underhållstrupperna.

I samband med tygtruppernas inordnande i underhållstrupperna borde fält­

tygkårens nuvarande fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer överföras

till underhållstruppernas (underhållsregementenas) stater.

Med hänsyn till att kommittén hade föreslagit, att en särskild arméingen-

jörkår borde inrättas, hade kommittén icke räknat med några beställningar

för tygingenjörer på fälttygkårens stat.

Remissyttranden.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har ifrågasatt lämpligheten av

att till fälttygkåren överföra truppförbandens tygofficerare. För truppförban­

den vore det till fördel att ha tillgång till flera tygutbildade officerare. För­

utom med hänsyn till krigsplaceringsbehovet vore det önskvärt att tid efter

annan kunna omsätta tygofficerarna, varigenom tillgången på tygutbildat

befäl i trupptjänst ökades.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har ansett sig böra tillstyrka

överförandet av truppförbandens (personalkårernas) tygofficerare till fälttyg-

. Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

264

kårens stat trots avstyrkande från cheferna för Lv 2 och T 1. Likaledes till­

styrktes underofficerspersonalens överförande.

Generaljätttygmästaren har anfört allvarliga betänkligheter mot den tid

efter annan uppskjutna frågan om tillskapandet av erforderligt antal beställ­

ningar vid fälttygkåren. Överförandet av truppförbandens tygofficerare till

fälttygkåren vore, enligt generalfälttygmästarens mening, lämpligt. Enär tyg­

kompanierna avsetts sammanföras med trängtrupperna till ett gemensamt

truppslag, borde emellertid de för tygkompanierna avsedda officerarna upp­

tagas på underhållstruppernas stat.

Enligt försvarets civilförvaltnings mening borde även den officerspersonal,

som tjänstgjorde som utbildningsbefäl vid tyg- och intendenturtrupperna, över­

föras till underhållstruppernas stat.

Svenska officersförbundet har framhållit betydelsen av att befordringsmöj-

lighetema vid fälttygkåren förbättrades.

Förvaltningsutredningen har tillstyrkt kommitténs förslag.

4.

Tygstaten.

Enligt beslut av 1947 års riksdag (propositionen nr ISO, riksdagens skrivelse

nr 327) har efter förslag av 1944 års manskapsutredning påbörjats en utbyggnad

av tygstaten i syfte att skapa framtidsplatser åt beställningsmän på mekaniker-

linjerna. Från och med budgetåret 1947/48 ha sålunda vid tygstaten tillkommit

178 beställningar för armétekniker, utgörande omkring hälften av det av

1944 års manskapsutredning föreslagna antalet. Vid ärendets behandling ha

statsmakterna anslutit sig till ett principuttalande från manskapsutredningen,

innebärande att möjligheter borde skapas för därtill kvalificerad personal på

beställningsmannalinjema att vinna befordran till högre beställningar inom

tygstaten. För detta ändamål borde en viss utökning ske av antalet beställ­

ningar för tyghantverkare och tygverkmästare.

F ör svar skommittén.

Kommittén har förklarat sig vilja ansluta sig till det system för den tekniska

personalens utnyttjande och anställning, som förordats av manskapsutred­

ningen. Delvis har detta system redan börjat tillämpas. I fråga om personalens

rekrytering räknade kommittén sålunda med att volontärrekryteringen skulle

äga rum vid respektive truppförband, varefter beställningsmännen i furirs-

graden under bibehållande av militär anställningsform skulle sammanföras

till en gemensam personalkår. Denna borde enligt försvarskommitténs mening

inordnas i tygstaten. I avsikt att skapa flera framtidsplatser inom tygstaten

föresloge kommittén en utökning av antalet beställningar för armétekniker

och i viss utsträckning även av antalet beställningar för tyghantverkare och

tygverkmästare. Sistnämnda högre beställningar förutsattes härvid böra, under

de betingelser, varom det borde ankomma på arméchefen att avgiva närmare

förslag, stå öppna även för arméteknikema.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

265

Chefen för armén har intet haft att erinra mot kommitténs förslag. Fördel­

ningen på yrkesgrenar syntes dock böra ske efter förslag från arméchefen.

Militärbefälhavaren för 11. militärområdet har med hänsyn till önskvärd­

heten av att ha tygutbildat befäl i trupptjänst ifrågasatt lämpligheten av att

överföra mekanikerfurirerna till tygstaten.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har avstyrkt kommitténs förslag

om överförandet av beställningsmannapersonal på mekanikerlinjen till tyg­

staten. Denna åtgärd skulle ytterligare kringskära truppförbandschefens redan

nu genom alltför långt driven centralisering begränsade bestämmanderätt.

Militärbefälhavaren för V. militärområdet bär tillstyrkt kommitténs förslag

men samtidigt påpekat befordringsförhållandenas stora betydelse.

Fälttygmästaren har gjort vissa erinringar mot kommitténs behovsberäk-

ningar samt därutöver ifrågasatt, om icke tygstaten borde lyda direkt under

chefen för armén.

Försvar sväsendets underbefälsförbund har i princip tillstyrkt kommitténs

förslag rörande tygstaten.

Civilmilitära tjänstemannaförbundet har gjort vissa erinringar mot kommit­

téns behovsberäkningar.

Försvarets civila personals förbund har ansett, att tygstaten i största möj­

liga utsträckning borde rekryteras med yrkesskickliga tygarbetare.

5.

Intendenturkåren.

Intendenturkåren omfattar för närvarande officerare och underofficerare

avsedda för intendenturförvaltningstjänst och kassatjänst vid arméförvalt­

ningens intendenturavdelning med underlydande förråd och anstalter samt

vissa staber och truppförband. Kåren inrymmer vidare befälspersonal för in-

tendenturtrupperna. Slutligen är på intendenturkårens stat upptagen viss

civilmilitär personal, departementsskrivare.

F ör sv ar skommittén.

Med hänsyn till den pågående förvaltningsutredningen har försvarskom-

mittén vid beräknandet av personalbehovet utgått från ett tills vidare oför­

ändrat behov för den centrala intendenturförvaltningen och därmed samman­

hängande förråd och anstalter, under det att närmare beräkningar utförts i

fråga om de övriga verksamhetsfält, för vilka personal ur intendenturkåren

erfordrades.

I samband med intendenturtruppernas inordnande i underhållstrupperna

borde, enligt kommitténs mening, intendenturkårens nuvarande fanjunkare,

sergeanter, överfurirer och furirer överföras till underhållstruppemas (under­

hållskårens) stat.

Remissyttranden.

266

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 206.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har med hänsyn till svårigheten

att erhålla kompetenta intendenter i arvodesbefattning ifrågasatt, huruvida

icke samtliga försvarsområdesintendenter borde vara på aktiv stat.

Generalintendenten har gjort en del detaljerinringar mot försvarskom­

mitténs behovsberäkningar.

Svenska underofficersförbundet har ansett, att förrådsunderofficerarna vid

försvarsområdesstäbema borde vara förvaltare på aktiv stat vid intendentur-

kåren.

Försvarets civilförvaltning bär ifrågasatt, huruvida icke för intendenturut-

bildningen avsedda officerare borde uppföras på underhållstruppernas stat.

6.

Fältläkarkåren.

1944 års militärsjukvårdskommitté har bland annat föreslagit, att försvarets

sjukvårdsförvaltning och försvarsgrenarnas sjuk vårdsinspektioner skulle sam­

manföras till ett för försvaret gemensamt organ samt att fältläkarkårens,

marinläkarkårens och flygvapnets läkare skulle sammanföras till en för för­

svaret gemensam kår — försvarsläkarkåren.

Remissyttranden.

F örsvar skommittén.

I avvaktan på ställningstagande till militärsjukvårdskommitténs betän­

kande har försvarskommittén förutsatt, att sjukvårdsavdelningen i arméstabens

underhållsinspektion alltjämt skulle kvarstå samt att frågan om försvars­

läkarkåren tills vidare borde hållas öppen. Vid uppgörandet av personalstat

för fältläkarkåren hade kommittén emellertid följt de grunder för beräkningar

rörande det ständiga behovet av läkare vid förbanden och skolorna, som an­

givits av mili tärs jukvårdskommittén.

Den vid kommendantsstaben i Boden placerade läkaren, avsedd för garni­

sonssjukhuset, borde enligt kommitténs mening överföras till personalförteck­

ningen för garnisonssjukhusen.

Remissyttranden.

Militärbefälhavarna för IV., VI. och VII. militärområdena ha gjort vissa

erinringar mot försvarskommitténs behovsberäkningar.

Arméöverläkaren har ansett av kommittén föreslagen minskning av armé­

inspektionens sjukvårdsavdelning icke vara möjlig. Därutöver har arméöver­

läkaren gjort vissa erinringar mot försvarskommitténs behovsberäkningar.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har framhållit, att kommittén vid utforman­

det av sitt förslag icke i erforderlig grad tagit hänsyn till den moderna krigs-

teknikens inverkan på militärsjukvårdens organisation. Förvaltningen hade

därutöver åtskilliga erinringar mot kommitténs behovsberäkningar rörande

läkarpersonalen.

Svenska militärläkarföreningen har gjort erinringar mot kommitténs behovs-

beräkningar.

7

.

Fältveterinärkåren.

F ör svar skommittén.

På grund av ökad motorisering, föreslagna truppförbandsindragningar in. in.

bär försvarskommittén föreslagit en avsevärd reducering av antalet hästar

inom armén. Härav skulle följa en väsentlig minskning av behovet av militära

veterinärer. Yeterinärvården vid truppförband med ett mindre antal hästar

borde, enligt kommitténs mening, kunna ombesörjas genom anlitande av civil

veterinär. I vissa fall torde frågan om indragning av bataljons veterinärer

emellertid böra upptagas till omprövning, sedan hästantalet reducerats och

praktisk erfarenhet vunnits rörande veterinärtjänstens framtida omfattning.

Remissyttranden.

Chefen för armén har anfört, att antalet veterinärer kunde behöva om­

prövas med hänsyn till den av honom förordade i stort sett oförändrade krigs-

och fredsorganisationen. Härjämte bleve antalet beroende av kavalleriets

framtida organisation, vilken fråga för närvarande vore under utredning.

Överfältveterinären har framhållit, att veterinärtjänsten vid truppförbanden

blivit lidande på att de civila veterinärer, vilka stått att erhålla, icke alltid

varit fullt lämpliga härför. En framkomlig väg att lösa denna fråga vore att

vid dessa truppförband placera en bataljons veterinär vid fältveterinärkåren

med fyllnadsarvode till motsvarande lön för bataljons veterinär. Härutöver

hade överfältveterinären vissa erinringar mot kommitténs behovsberäkningar.

Svenska militärveterinärsällskapet har påpekat, att den aktiva veterinärper­

sonalen med hänsyn till krigsorganisationens krav icke utan tvingande skäl

kunde reduceras. På grund av hästens alltmer minskade användning för civilt

bruk och inom fredsorganisationen komme såväl de värnpliktiga som övrig

personal att i krig besitta ringa eller ingen hästvana. Härav följde ökade krav

på veterinärerna, varför det vore nödvändigt, att tillgången på väl utbildad

veterinärpersonal inom krigsorganisationen bleve väl tillgodosedd. Därutöver

har militärveterinärsällskapet riktat vissa anmärkningar mot kommitténs

behovsberäkningar. 8

8.

Arméns sjukvårdspersonal.

Efter genomförandet av 1942 års försvarsbeslut har antalet sjuksköterskor

och sjukvårdsbiträden successivt ökats till att enligt personalförteckningar för

budgetåret 1947/48 uppgå till 96 översköterskor i Ce 12 och 173 sjukvårds­

biträden i Ce 3. Av översköterskorna ha enligt medgivande av Kungl. Maj:t

den 12 september 1947 fem utbytts mot instruktionssköterskor i Ce 15.

Försvarskommittén har i princip funnit sig böra tillämpa de beräk­

ningsgrunder, som använts av 1944 års militärsjukvårdskommitté.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

267

268

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

Militärbefälhavarna för IV. och VI. militärområdena liksom arméöverläkaren

ha anfört vissa erinringar mot kommitténs behovsberäkningar.

Försvarets sjukvårdsförvaltning har ifrågasatt upprättandet av en reserv­

sjuksköterskekår samt därutöver anfört vissa erinringar mot kommitténs

behovsberäkningar.

Försvarets civilförvaltning har velat erinra om sitt i anslagsäskandena för

nästa budgetår framlagda förslag om införande av desinfektionspersonal.

Departementschefen.

Vid behandlingen av arméns ledande organ har jag föreslagit organisa­

toriska förändringar i huvudsak enligt försvarskommitténs förslag. För det

närmaste budgetåret har jag därvid i personellt avseende endast räknat med

möjligheten att utbyta nuvarande beställningar för arméinspektör i lönegrad

Mo 17 och arméstabschef i lönegrad Mo 14 mot beställningar för arméstabs-

chef i lönegrad Mo 17 eller Mo 14 och chef för sektion II i lönegrad Mo 14.

Övriga av försvarskommittén föreslagna ändringar i personalorganisationen

inom arméledningen har jag ansett böra upptagas till prövning i vanlig ord­

ning i samband med anslagsäskanden. Vad jag sålunda föreslagit medför,

att vid omorganisationen de av försvarskommittén föreslagna förändringarna

i generalitetets sammansättning även bli genomförda. Frågan om en minsk

ning av generalstabskåren med en regementsofficersbeställning i enlighet med

försvarskommitténs förslag bör upptagas till prövning i samband med full­

följandet av omorganisationen. A id behandlingen av militärbefälsstaberna

har jag i princip tillstyrkt, att två generalstabskaptener skola beräknas för

varje militärbefälsstab på fastlandet. Jag har dock ansett, att detta personal­

behov finge tillgodoses genom lämplig placering av nu befintligt antal gene­

ralstabskaptener. Ehuru jag sålunda anser, att någon utökning av antalet

generalstabskaptener icke av denna anledning nu bör ifrågakomma, kan jag

å andra sidan icke nu föreslå den minskning av antalet, varmed försvarskom­

mittén räknat.

Jag biträder försvarskommitténs förslag, att militärbefälsstabernas stabs-

tygofficerare överföras till fälttygkårens stat, att fälttygkårens fanjunkare,

sergeanter, överfurirer och furirer överföras till underhållstrupperna (under-

hållsregementena) i samband med att tygtrupperna inordnas i det nya trupp­

slaget underhållstrupperna, att tygingenjörerna övergångsvis inordnas i

arméingenjörkåren samt att förvaltarbeställningar för truppförbandens tyg­

underofficerare tillkomma på fälttygkårens stat efterhand som den rationa­

liserade organisationen kan genomföras. Sistnämnda ändring har redan be­

slutats i vad avser infanteriregemente, varom i gällande personalförteckning

(s. 11, not 3) anvisningar lämnats för genomförandet, Jag anser, att i detta

hänseende den fortsatta utbyggnaden bör ske enligt samma grunder som där

angivits.

Övriga av försvarskommittén eller i remissyttranden avgivna förslag be­

träffande fälttygkåren är jag icke beredd att biträda. Ehuru vissa skäl kunna an­

Remissyttranden.

269

föras för att samma princip borde följas vid intendenturkåren och fälttyg-

kåren i fråga om de vid truppförbanden tjänstgörande officerarnas inord­

nande i personalkår, finner även jag de betänkligheter, som vissa remissmyn­

digheter anfört mot överförandet av truppförbandens tygofficerare till fält-

tygkårens stat, befogade. Det främsta skälet för att överföra truppförbandens

tygofficerare synes vara, att de officerare, som erhållit tygofficersutbildning

med säkerhet bleve utnyttjade på ett sådant sätt, att deras särskilda kvalifika­

tioner komme tygtjänsten till godo. Detta önskemål synes kunna lösas genom

reglerande bestämmelser för personalens utnyttjande efter genomgången tyg­

officersutbildning. För de personalkårer som syssla med stabs- och förvalt­

ningstjänst torde otvivelaktigt en växling mellan stabstjänst och praktisk

trupptjänst vara betydelsefull. Det är givet, att möjligheterna till praktisk

trupptjänst bleve väsentligt försämrade för de av truppförbandens tygutbil-

dade officerare, som enligt förslaget komme att överföras till fälttygkåren.

För intendenturofficerarna föreligga med deras nuvarande anslutning till

intendenturkåren större möjligheter till trupptjänst än om de överfördes

till underhållstrupperna. Av i huvudsak samma skäl kan jag därför ej heller

biträda arméförvaltningens av chefen för armén tillstyrkta förslag, att de för

tygtjänsten vid underhållsregementena avsedda officerarna skola överföras

till underhållstruppernas stat.

Försvarskommitténs förslag beträffande tygstatens organisation ansluter

sig i princip till vad 1947 års riksdag härutinnan beslutat. Förs va rs korn mi ttén

har dock föreslagit, att beställningsmannafurirerna skola upptagas på tyg­

statens stat. Enligt vad som anförts under fälttygkåren biträder jag förslaget

att bland annat fälttygkårens furirer i trupp tjänst överföras till underhållstrup­

perna. Av till fälttygkåren nu hänförd personal utom officerare och förvaltare

skulle därvid kvarstå endast furirer i beställningsmannatjänst, som efter

befordran avses övergå till ordinarie anställning inom tygstaten. Praktiska

skäl synas tala för att dessa överföras till tygstaten. Därigenom vinnes, att

beställningsmannafurirerna och tygstatens personal komma att ha samma

personalkårchef, fälttygmästaren. På grund härav tillstyrker jag nu förslaget,

att furirerna i beställningsmannatjänst med oförändrad anställningsform sam­

manföras till en gemensam personalkår under tygstaten.

Jag tillstyrker förslaget om överförande i samband med intendenturtrup-

pernas inordnande i underhållstrupperna av intendenturkårens nuvarande

fanjunkare, sergeanter, överfurirer och furirer till underhållstruppernas (trupp­

förbandens) stater. Med hänsyn till önskvärdheten att underlätta växlingarna

mellan trupp- och förvaltningstjänst anser jag i likhet med försvarskom-

mittén, att intendenturkompaniernas officerspersonal alltjämt bör tillhöra

intendenturkåren.

Enär jag ännu icke är beredd att taga ståndpunkt till de organisations-

förslag, som framlagts av 1944 års militärsjukvårdskommitté, förutsätter jag

i princip inga förändringar i fråga om fältläkarkårens sammansättning.

Fältveterinärkårens sammansättning är beroende av ett flertal faktorer —

ökad motorisering, ifrågasatta truppförbandsindragningar m. m. — vilka för

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

270

närvarande icke kunna överblickas. Jag anser därför, att denna kår tills

vidare i princip bör kvarstå oförändrad.

Beträffande arméns sjukvårdspersonal förutsätter jag i princip ingen för­

ändring.

E. Arméingenjörkåren.

1941 års försvarsutredning föreslog i sitt betänkande, att en civilmilitär

arméingenjörkår skulle inrättas. I 1942 års försvarsproposition anslöt sig

föredragande departementschefen obetingat till uppfattningen, att utökningen

av försvarsmaktens tekniska materiel följdriktigt borde leda till att teknikens

män bereddes ökat utrymme och inflytande inom försvarsorganisationen. För­

slag härom framlades emellertid icke då, enär frågorna rörande utnyttjandet

av ingenjörpersonalen inom försvarsväsendet ansågos böra göras till föremål

för ytterligare utredning. Särskilda sakkunniga tillsattes också — försvars-

väsendets ingenjörutredning — som den 6 oktober 1944 framlade betänkande

med förslag i ämnet (SOU 1944: 44). Med anledning av utredningens förslag

och däröver avgivna utlåtanden och på grundval av en inom försvarsdeparte­

mentet utarbetad promemoria med förslag till provisoriska åtgärder för en

fastare organisation för den materieltekniskt inriktade personalen inom armén

och arméförvaltningen förelädes riksdagen proposition (1946: 80) angående

arméns ingenjörpersonal. Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr

258). Ingenjörutredningens betänkande överlämnades i samband därmed till

försvarskommittén för att tagas under övervägande vid fullgörandet av kom­

mitténs uppdrag.

De provisoriska bestämmelser rörande arméns ingenjörpersonal, som nu

gälla, innebära i huvudsak följande.

Personalen delas på två kategorier, nämligen arméingenjörer med civil­

militär ställning och civila ingenjörer. De förra tjänstgöra vid arméns sta­

ber och förband samt i mindre antal vid arméförvaltningens tygavdelning, de

senare vid tygavdelningen och tygverkstäderna. Arméingenjörerna äro i per­

sonalhänseende underställda en arméöveringenjör, vilken är förordnad å be­

fattningen tills vidare och uppbär från sakanslag arvode motsvarande lön i

Co 14.

Arméingenjörerna, vilka indelas i kategorierna vapen- (luftvärns-), signal-

och motoringenjörer samt övriga ingenjörer, inneha extra ordinarie anställ­

ning. Befattningar för arméingenjörer finnas för närvarande uppförda för

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

4 förste arméingenjörer (majors tjänsteklass)......................................... Ce 31

29 arméingenjörer av 1. graden (kaptens tjänsteklass) ......................... Ce 29

18

»

» 2.

»

(löjtnants

»

) Ce 27

5

1

»3.

»

(

»

»

) Ce 25

6

»

»3.

»

(

»

»

) Ce 23.

Sedan vissa övergångsanordningar genomförts, avses en befattning för

förste arméingenjör och en för arméingenjör av 1. graden skola indragas.

271

På fälttygkårens stat äro för närvarande bland ordinarie tjänstemän upp­

tagna sju tygingenjörer av 1. klassen i lönegrad Ca 30 och en tygingenjör av

2. klassen i lönegrad Ca 27. I proposition 1946: 80 (s. 59) har vid beräk­

nandet av behovet av arméingenjörer hänsyn tagits till att fyra tygingenjörer

av 1. klassen och en tygingenjör av 2. klassen skulle tjänstgöra i befattningar

för arméingenjörer. För närvarande tjänstgör en tygingenjör av 1. klassen

i dylik befattning. Därjämte disponeras två för tygingenjörer avsedda löner,

en Ca 30 och en Ca 27, för avlönande av arméingenjörer. I samband med av­

gångar bland fem återstående tygingenjörer av 1. klassen i lönegrad Ca 30

avsågos ytterligare 2 löner skola utnyttjas i befattningar för arméingenjörer.

Övriga 3 tygingenjörsbeställningar äro avsedda för krigsmaterielverket och

försvarets fabriksstyrelse. I fråga om tygingenjörsbeställningarna är föreskrivet

att vid inträffande ledighet frågan om återbesättande skall underställas Kungl.

Maj:ts prövning.

Härutöver finnas 6 extra motoringenjörer anställda vid vissa truppförband

och tygförvaltningsskolan.

I sitt den 31 december 1946 avgivna betänkande (SOU 1946: 94) ha för­

svarets tjänsteförteckningssakkunniga föreslagit tjänstebenämningar samt mot

dessa svarande lönegrader för de tre försvarsgrenarnas civilmilitära ingenjör­

personal enligt följande uppställning (i vilken lönegraderna upptagits med nu­

varande beteckningar).

Lönegrad I

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Förste armédirektör; förste marindirektör; förste flyg­

direktör ............................................................................................................... 33

Armédirektör; marin direktör; flygdirektör................................................. 31

Förste arméingenjör; förste mariningenjör; förste flyg­

ingenjör ............................................................................................................ 29

Arméingenjör; mariningenjör; flygingenjör ................................................ 27

Motoringenjör ..................................................................................................... 24

Motoringenjör ..................................................................................................... 22.

I propositionen 1947: 246 angående viss tjänsteförteckningsrevision för för-

svarsväsendet m. m. har chefen för finansdepartementet förklarat sig anse

den sålunda föreslagna lönegradsserien kunna i huvudsak godtagas såsom

provisorisk reglering. Slutligt ställningstagande i ämnet gjordes därvid be­

roende av en allmän översyn av frågan om löneställningen för ingenjörper­

sonalen inom statsförvaltningen i dess helhet samt av resultatet av försvars-

kommitténs och 1946 års militära förvaltningsutrednings undersökningar

rörande försvarets organisation. Den föreslagna lönegradsserien borde emel­

lertid enligt departementschefen även omfatta 30 lönegraden. Viss tvekan

kunde råda, huruvida särskilda befattningar borde upptagas för motoringen­

jörer, liksom det kunde ifrågasättas om tillräckliga skäl funnes att under

provisorietiden ändra löneställningarna för denna personal. Det förutsattes,

att de berörda frågorna borde närmare övervägas och därefter föreläggas 1948

års riksdag. Tjänstebenämningsfrågorna för ifrågavarande personal lämnades

av departementschefen öppna.

272

Till vad sålunda i denna fråga anförts anslöt sig riksdagen (skrivelse

nr 411).

F ör svar slcommittén.

Kommittén har ansett, att behovet av ingenjörpersonal för olika tekniska

uppgifter inom armén numera vore i erforderlig grad prövat och bestyrkt

samt att den arméingenjörorganisation, som skapats genom det nuvarande

provisoriet, kunde i huvudsak läggas till grund för en permanent organisa­

tion. Kommittén har därför föreslagit, att arméingenjörpersonalen skulle

sammanföras i en civilmilitär personalkår, benämnd annéingenjörkåren. Med

beaktande av krigsorganisationens behov av kvalificerad ingenjörpersonal har

kommittén därjämte förordat, att denna kår skulle kompletteras med en re­

servorganisation.

I likhet med försvarets tjänsteförteckningssakkunniga har kommittén an­

sett genomgång av teknisk högskola i princip böra uppställas såsom kompe­

tenskrav för alla befattningar för vapen- och signalingenjörer samt vissa motor­

ingenjörer i ledande befattningar, under det att lägre kompetenskrav kunde

uppställas för vissa motoringenjörer. Sistnämnda motoringenjörer ha före­

slagits skola bibehållas i anställning såsom icke-ordinarie tjänstemän (armé­

ingenjörer) i lönegraderna Ce 25 och Ce 23, med möjlighet att på grund av

visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom arméingenjör-

kåren.

I avvaktan pa ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om löneställningen

för ingenjörpersonal inom statsförvaltningen över huvud taget har kommit­

tén för att ernå största möjliga likhet med ingenjörpersonalorganisationen

inom marinen och flygvapnet föreslagit, att arméingenjörer skola finnas

med tjänstebenämningar och lönegradsplacering enligt följande uppställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Arméöverdirektör ....................................................... Co 14

Armédirektör av 1. graden ................................... Ca 33

Armédirektör av 2. graden ................................... Ca 31

Arméingenjör av 1. graden ................................... Ca 30

Arméingenjör av 2. graden ................................... Ca 29

Arméingenjör av 3. graden ................................... Ca 27

Extra ordinarie arméingenjör ............................... Ce 25

Extra ordinarie arméingenjör ............................... Ce 23.

Beträffande frågan om arméingenjörkårens sammansättning i vad rör aktiv

personal har kommittén — i avvaktan på resultatet av den pågående förvalt-

ningsutredningen — icke funnit sig böra föreslå någon ändring beträffande

annan personal än den, som avses för staber, truppförband och skolor.

För arméstabens truppslagsinspektioner har kommittén räknat med oför­

ändrat antal arméingenjörer eller 6 armédirektörer och arméingenjörer av

273

1. graden. Yapeningenjören vid luftvärnsinspektionen borde jämväl vara

tjänstgöringsskyldig vid luftvärnsskjutskolan.

Vad beträffar militärbefälsstaber och truppförband bar kommittén räknat

med att genom utnyttjande i större utsträckning av mindre kvalificerad per­

sonal vid besiktningsarbete antalet arméingenjörer borde kunna begränsas till

i stort sett nuvarande antal, 44. Vissa förändringar hade dock befunnits er­

forderliga med hänsyn till de förändringar i fredsorganisationen som kom­

mittén föreslagit och till hittills vunna erfarenheter. Motoringenjören vid

VII. militärbefälsstaben hade i annat sammanhang föreslagits skola placeras

vid 118. De extra motoringenjörerna vid II, 17, Al och S 1 erfordrades

alltjämt och borde ersättas med extra ordinarie arméingenjörer. Vid A 8

borde tillkomma en extra ordinarie arméingenjör, under det att motoringen­

jören vid Ing 1, som enligt förslaget skulle reduceras, kunde utgå.

I fråga om utbildningsanstalterna har kommittén i anslutning till förslag

av försvarets civilförvaltning i medelsäskandena för budgetåret 1948/49 före­

slagit utökning av organisationen med 1 vapeningenjör och 1 motoringenjör

vid tygförvaltningsskolan och 1 signalingenjör vid signalskolan.

Med reservation för förvaltningsutredningens resultat skulle arméingenjör-

kåren sålunda enligt försvarskommitténs förslag erhålla följande samman­

sättning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Beställning

Lönegrad

Antal

Arméöverdirektör ............................

Co 14

i

Armédirektörer av 1. graden............

Ca 33

4

Armédirektörer av 2. graden............

Ca 31

12

Arméingenjörer av 1. graden...........

Ca 30

16

Arméingenjörer av 2. graden...........

Ca 29

15

Arméingenjörer av 3. graden...........

Ca 27

9

Extra ordinarie arméingenjörer........

Ce 25

6

Extra ordinarie arméingenjörer........

Ce 23

9

Arméingenjörkårens personal beräknades fördelad på befattningar vid sta­

ber och truppförband och skolor i huvudsak enligt tablå å s. 280 i betänkan­

det. Därjämte har försvarskommittén i samband med behandlingen av marin-

ingenjörkåren (s. 547 i betänkandet) anmält, att enligt en av marinchefen

verkställd utredning 4 beställningar ansetts böra upptagas på arméingenjör-

kårens stat för kustartilleri tjänst (en i lönegrad Ca 27 och tre i lönegrad

Ca 25) med tjänstgöring 1 i marinförvaltningens vapenavdelning och 3 vid

kustartilleriförsvaren.

Beträffande övergången till ordinarie anställningsform syntes denna böra

ske successivt och antalet ordinarie beställningar inom kåren ökas i den ut­

sträckning, som tillgången på kvalificerad personal medgåve. I vad rörde re­

servpersonal, för vilken kommittén förutsatte motsvarande kompetenskrav,

hade behovet uppskattats till 100 arméingenjörer i reserven.

I fråga om ingenjörpersonalens rekrytering och utbildning hade försvare­

ts—40448

Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

274

väsendets ingenjörutredning föreslagit en total utbildningstid av omkring 10

år för de antagna ingen jörofficersaspiranterna. Försvarskommittén hade i

princip intet att erinra mot denna rekryteringsprineip, men då det vore en

fråga på mycket lång sikt, syntes det under alla förhållanden nödvändigt att

tills vidare räkna med anställning av färdigutbildade ingenjörer.

Remissyttranden.

Chefen för armén har anfört, att behovet av arméingenjörer vid arméin­

spektionen icke nu kunde preciseras, då organisationen ännu vore ny. Frågan

borde därför tills vidare lämnas öppen. Intet vore att erinra mot förslaget

att på arméingenjörkårens stat uppföra fyra motoringenjörer avsedda för kust­

artilleriet.

Inspektören för underhållstrupperna har förordat en utökning med tre

arméingenjörer — en vapen-, en signal- och en motoringenjör — vilka skulle

göra halvtidstjänst dels vid respektive pansar-, luftvärns- och signalinspek­

tionerna, dels ock vid arméingenjöravdelningen. En inventering av arbetsupp­

gifternas omfattning hade visat behovet av denna arbetskraftsförstärkning.

Genom denna anordning skulle samtidigt vinnas, att intim kontakt kunde upp­

rätthållas mellan underhållsinspektionen och de mest materielbetonade trupp­

slagen i fråga om den tekniska fältreparationstjänsten. För inspektion av

motortjänsten borde därjämte tillkomma en armédirektör vid arméingenjör­

avdelningen.

Arméöveringenjören har anfört i huvudsak samma synpunkter som inspek­

tören för underhållstrupperna men har därjämte ansett, att en reserv om 5 %

måste beräknas för tjänstledighet, särskilda uppdrag m. m. Arméöveringen­

jörens förslag innebär i förhållande till försvarskommitténs att

antalet armédirektörer av 2. graden skulle ökas

från 12 till 14,

»

arméingenjörer av 1.

»

»

»

»

16 till 19,

»

d

av 2.

»

»

»

»

15 till 17,

»

»

av 3.

»

»

»

»

9 till 10.

Den föreslagna ökningen inklusive reserv omfattade sålunda 8 beställ­

ningar. Därutöver vore en arméingenjör av 2. graden, avsedd för Lv 7, och

en extra ordinarie arméingenjör i lönegrad Ce 23, avsedd för Ingl, över­

gångsvis erforderliga.

Arméöveringenjören har vidare föreslagit, att nu befintliga 6 tygingen­

jörer, av vilka en redan inräknades i arméingenjörkåren, skulle överföras till

denna. Härför erfordrades en utökning med 5 beställningar, vilka succes­

sivt 'borde indragas vid inträffande avgång. Ifrågavarande tygingenjörer hade

nu fullmakt i 30 lönegraden. Med hänsyn till bland annat de tjänsteklasser,

som tilldelats vederbörande, syntes det rimligt att nu upptaga två i 31 och

tre i 30 lönegraden.

Arméöveringenjören har slutligen ansett, att de av nu befintliga extra ordi­

narie arméingenjörer, som befinnas lämpliga för överförande till ordinarie

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 206.

275

anställning, böra erhålla sådan anställning i samband med arméingenjörkårens

inrättande.

Försvarets civilförvaltning bär intet halt att erinra mot att — i avvaktan

på ett slutligt ståndpunkttagande till frågan om löneställningen för ingen­

jörpersonal i allmänhet inom statsförvaltningen — vid arméingenjörkåren må

finnas inrättade beställningar med tjänstebenämningar och placering i

lönegrader i enlighet med kommitténs förslag.

Statsverkens ingenjörsförbund har föreslagit utökning av arméingenjör-

kåren med en signalingenjör samt en armédirektör av 2. graden, avsedd för

planläggning och ledning av teknisk utbildning, båda avsedda att placeras vid

arméingenjöravdelningen. Dessutom ifrågasattes utökning med en signal-

ingenjör placerad vid S 2, Boden. De nuvarande tygingenjörerna med lång

erfarenhet borde beredas en emot deras tjänsteålder svarande löneställning på

ordinarie stat.

För svar sväsendets civilmilitära ingenjörers förbund bär understrukit lämp­

ligheten och önskvärdheten av likartade civilmilitära ingenjörorganisationer

inom alla försvarsgrenarna.

Arméns civilmilitära ingenjörers förening har ansett, att den föreslagna

arméingenjörorganisationen med vissa ökningar kunde anses i huvudsak mot­

svara det aktuella behovet. Föreningen har vidare förutsatt, att alla nuva­

rande extra ordinarie arméingenjörer, som vore lämpliga härför, redan från

början skulle överföras till ordinarie anställning. Samtliga nuvarande tyg­

ingenjörer borde överföras till arméingenjörkåren, vilken intill tiden för dessa

tygingenjörers avgång borde utökas med motsvarande antal ordinarie beställ­

ningar. En reserv om 5 % borde beräknas.

Statens organisationsnämnd har anfört, att enligt erfarenheterna från försök

vid Stockholms kustartilleriförsvar förelåge vid en rationellt uppbyggd för­

valtningsorganisation icke något behov av bland annat motoringenjör vid ett

kustartilleriförsvar. Behov av biträde härutinnan kunde och borde även inom

nuvarande organisation utan olägenhet tillgodoses genom den centrala förvalt­

ningsmyndighetens försorg.

Svenska teknologförenmgen har funnit det vara av största betydelse, att

armén så snart som möjligt erhölle en fast kår av ordinarie ingenjörer samt

att det vore angeläget, att endast ingenjörer med erforderliga kvalifikationer

finge inträde i kåren. Den nuvarande extra ordinarie arméingenjörpersonalen

borde från 1 juli 1948 antagas till ordinarie arméingenjörer i den mån kvali­

fikationer härför förelåge. Kårens slutliga organisation syntes icke kunna

fastlåsas för längre tid.

I skrivelse den 24 februari 1948 till statsrådet och chefen för försvarsde­

partementet har försvarets tjänsteförteckningsutredning framlagt vissa syn­

punkter och förslag med anledning av vad försvarskommittén föreslagit be­

träffande försvarsgrenarnas ingenjörorganisationer. I denna skrivelse har

med särskild motivering avstyrkts, att nya beställningar skulle inrättas i 30

lönegraden. Utredningen har vidare funnit skäl icke föreligga för ett bibe-

276

hållande för motoringenjörernas del av 23 och 25 lönegraderna och därför

föreslagit, att de föreslagna extra ordinarie arméingen jörema skulle hänföras

till 22 och 24 lönegraderna, varvid dock förutsatts, att någon lönegradsned-

flyttning av nuvarande innehavare av beställning för arméingenjör av 3. gra­

den icke skulle ifrågakomma.

I fråga om försvarskommitténs förslag att möjlighet borde föreligga för

motoringenjörer med icke-ordinarie anställning och lägre kompetens att på

grund av visad praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom armé­

ingen jörkåren, har utredningen framhållit att — då för motoringenjörer i

högre lönegrad än 25 i princip ansetts böra uppställas krav på genomgång

av teknisk högskola — visad praktisk duglighet i en lägre ingenjörbefattning

icke enbart syntes kunna medföra kompetens att bestrida en befattning, på

vilken ställdes krav på angivna högre teoretiska kunskapsmått. Sättet för

den teoretiska kompetensens förvärvande vore givetvis av underordnad be­

tydelse, men dispensen borde icke avse det uppställda kunskapsmåttet såsom

sådant.

I anslutning till vad utredningen sålunda anfört har framlagts förslag till

löneställningar och tjänstebenämningar för civilmilitär ingenjörpersonal inom

försvaret i högst lönegrad Ca 33. Yad arméingenjörpersonalen beträffar fram­

går förslaget av efterföljande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Lönegrad

Tjänstebenämning

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ce 24

Ce 22

Förste armédirektör

Armédirektör

Förste arméingenjör

Arméingenjör

Motoringenjör

Motoringenjör

Departementschefen.

I likhet med försvarskommittén finner jag behovet av ingenjörpersonal

för olika tekniska uppgifter inom armén numera vara i erforderlig mån klar­

lagt och anser, att det nuvarande provisoriet i huvudsak kan läggas till grund

för en permanent organisation — arméingenjörkåren. Krigsorganisationens

behov av ingenjörpersonal i befälsställning motiverar jämväl, att en reserv­

organisation skapas inom arméingenjörkåren. I fråga om kompetenskraven

för arméingenjörkårens personal kan jag biträda den uppfattning, som för­

svarskommittén och ett flertal remissmyndigheter givit uttryck åt, nämligen

att i princip examen från teknisk högskola bör fordras för alla befattningar

såsom vapen- och signalingenjörer samt för motoringenjörer i ledande befatt­

ningar, under det att lägre kompetenskrav kunna uppställas för vissa motor­

ingenjörer. Sistnämnda ingenjörer böra erhålla icke-ordinarie anställning och

benämnas extra ordinarie arméingenjörer men böra på grund av avsedd tjänst­

277

göring tillhöra arméingenjörkåren. Ifrågavarande ingenjörer synas i enlighet

med tjämsteförteckningsutredningens förslag böra hänföras till 24 och 22 löne­

graderna. Någon nedflyttning i lönegrad av nuvarande innehavare av beställ­

ning för arméingenjör av 3. graden bör dock icke ifrågakomma. I likhet med

försvarskommittén och vissa remissmyndigheter anser jag, att för ifrågava­

rande ingenjörer med lägre kompetens möjlighet bör föreligga att på grund av

visad, praktisk duglighet vinna ordinarie anställning inom arméingenjörkåren.

Hur arméingenjörkårens rekrytering på längre sikt bör ordnas — genom

antagning av färdigutbildade ingenjörer eller genom utbildning av ingenjörs-

aspiranter — synes vara en fråga, som icke nu behöver avgöras. Det aktuella

är, i vilken takt en ordinarie arméingenjörkår kan uppsättas och hur det nu­

varande provisoriet i samband därmed bör avvecklas. I detta avseende kan

jag biträda försvarskommitténs uppfattning, att de nu befintliga extra ordi­

narie arméingenjörer, som besitta för avsedd verksamhet erforderliga kvali­

fikationer, böra överföras till ordinarie anställning.

Jag biträder försvarets tjänsteförteckningsutrednings förslag, att 30 löne­

graden icke införes i lönegradsserien för arméingenjörpersonalen.

I avvaktan på en blivande översyn av frågan om löneställningen för ingen­

jörpersonalen inom statsförvaltningen i dess helhet synas mig av försvars­

kommittén föreslagna tjänstebenämningar för arméingenjörpersonalen kunna

godtagas.

Med beaktande av att arméöverdirektören — liksom fallet är med marin-

och flygöverdirektörema -— bör förordnas för viss tid och således tillhöra

lönegrad Cp 14 föreslår jag därför lönegradsplaceringar och tjänstebenäm­

ningar vid arméingenjörkåren enligt efterföljande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Lönegrad

Tjänsteben amning

Cp 14

Ca 33

Ca 31

Ca 29

Ca 27

Ce 24

Ce 22

Arméöverdirektör

Armedirektör av 1. graden

Armédirektör av 2. graden

Arméingenjör av 1. graden

Arméingenjör av 2. graden

E. o. arméingenjör

E. o. arméingenjör

Arméingenjörkårens omfattning är beroende bland annat av resultatet av

pågående förvaltningsutredning. Förändringar i krigsmaktens tekniska ut­

rustning —- t. ex. tillkomsten av radar —- kunna även föranleda ändringar i

behovet av ingenjörpersonal. På grund härav är det icke möjligt att nu fram­

lägga något slutgiltigt förslag beträffande arméingenjörkårens omfattning. Då

i förevarande sammanhang förslag icke framlagts till indragning av truppför­

band och reducering av fredsorganisationen i den utsträckning, varmed för­

svarskommittén räknat, påverkar detta jämväl personalbehovsberäkningarna

för arméingenjörkåren.

278

För Svea ingenjörkår, Ing 1, bör liksom för övriga ingenjörkårer beräknas

en extra ordinarie arméingenjör — motoringenjör. För Luleå luftvämskår,

Lv 7, bör beräknas en vapeningenjör, arméingenjör av 2. graden.

Försvarskommittén hade räknat med att en vid VII. militärbefälsstaben

placerad motoringenjör skulle överföras till 118, när fredsorganisationen på

Gotland reducerades. Vid såväl 118 med P 1 G som A 7 med Lv 3 G före­

ligger behov av ingenjörpersonal både i fråga om vapen- (luftvärns-) och

motormateriel. Behovet synes bäst kunna tillgodoses genom att för militär­

befälsstaben beräkna en vapeningenjör och en motoringenjör, båda armé­

ingenjörer av 1. graden i lönegrad Ca 29. Dessa skulle svara för den tekniska

tjänsten såväl vid militärbefälsstaben som vid militärområdets truppförband.

Till frågan om att på arméingenjörkårens stat upptaga fyra motoringen­

jörer, avsedda för kustartilleritjänst, en avsedd för tjänstgöring i marinför­

valtningens vapenavdelning och tre avsedda för kustartilleriförsvaren, är jag

icke beredd att nu taga ställning.

Såsom i det föregående anförts är det icke möjligt att nu binda sig för

ett slutläge i fråga om arméingenjörkårens omfattning. Då erfarenheterna

visa, att personaltillgången för närvarande är otillräcklig och att vissa ingen­

jörer blivit engagerade i pågående tekniska utredningar m. m. till förfång för

vederbörandes normala arbetsuppgifter, finner jag befogat att preliminärt

räkna med någon utökning av kommitténs förslag men anser, att denna nu

bör begränsas till fyra beställningar — en för armédirektör av 2. graden och

tre för arméingenjörer av 2. graden — avsedda för arméledningen och såsom

reserv för olika ändamål.

De skäl, som anförts för nu förefintliga ty gingen jörsbeställningars över­

förande till arméingenjörkåren, finner jag beaktansvärda. Jag räknar därför

med att de 5 beställningar, vilka icke nu utnyttjas för arméingenjörer, skola

överföras till arméingenjörkåren med bibehållen löneställning och oföränd­

rade anställningsvillkor. Med hänsyn till den tjänsteklass ifrågavarande be-

ställningshavare nu inneha böra de benämnas armédirektörer. En avveckling

av dessa beställningar avses successivt skola äga rum genom befordran till

högre beställning inom kåren eller genom avgång i annan ordning. Beställ­

ningarna böra således icke få utnyttjas för befordran inom arméingenjör­

kåren.

Med hänsyn till vad sålunda anförts räknar jag tills vidare med en slutlig

sammansättning av arméingenjörkåren och en fördelning på tjänstegrenar och

befattningar, som framgår av efterföljande tablå. Detta är endast att anse

såsom ett preliminärt slutläge. Den angivna fördelningen på befattningar är

vidare endast att anse såsom en beräkningsgrund och kan tjäna endast till

huvudsaklig efterrättelse, när det gäller befattningarnas tillsättande.

Kun tgl. Maj:ts 'proposition nr 206.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

279

P. d. tygingenjörer (KAPT, KKV,

FFY)..

Arméförvaltningens tygavdelning............

Arméstaben

Underhåll sinspektionens arméingenjör-

avdelning.........................................

Pansarinspektionen...............................

Luftvärnsinspektionen .........................

Signalinspektionen...............................

Militärt efälsstaber.

I. —VI. milo .........................................

VII. milo .............................................

Truppförband.

II, 17 .........................................................

P 1—P 4................................................

A 6, A 9................................................

Al, A 3, A 8 ....................................................

Lv 1—Lv 3.............................................

Lv 4—Lv 7.............................................

Ing 1—Ing

3........................................................

SI .......................................................

U1-U4................................................

Utbildningsanstalter.

Arméns motorskola ............................

Arméns signalskola ............................

Tygförvaltningsskolan .........................

Summa

Cp

14

Vapen­

ingenjörer

Signal­

ingenjörer

Ca

33 3l|29|27[33|3l|29 27

24

4 6 2

13

Motor­

ingenjörer

Ca

33 31 29 27

1

11

25“

Ce

24|22|

16

Ca

30

Ca Ce

Arméingenjörkåren skulle sålunda få följande sammansättning.

Beställning

Lönegrad

Antal

Arméöverdirektör......................................

Cp 14

i

Armédirektörer av 1. graden ...........

Ca 33

4

Armédirektörer av 2. graden ...........

Ca 31

17

Armédirektörer...........................................

Ca 30

5l

Arméingenjörer av 1. graden ...........

Ca 29

28

Arméingenjörer av 2. graden ...........

Ca 27

13

Extra ordinarie arméingenjörer ....

Ce 24

7

Extra ordinarie arméingenjörer ....

Ce 22

9

1

F. d. tygingenjörer. Beställningarna må icke åter­

besättas vid inträffande avgång.

M

H

T

jl

280

Till frågan vilka beställningar för arméingenjörer som för budgetåret

1948/49 böra upptagas återkommer jag vid behandlingen av avlönings- m. fl.

anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för nämnda budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 20fi.

F. Utbildningsanstalter.

Allmänna grunder.

Beträffande arméns utbildningsanstalter enligt nuvarande organisation torde

få hänvisas till den redogörelse härför som försvarskommittén lämnat på s. 325

och 326 i betänkandet.

Frågan om utbildningen av officerare på aktiv stat inom armén har varit

föremål för särskild utredning av arméns officersutbildningskommitté. I ett

den 13 juni 1946 avgivet betänkande (SOU 1946:38) har denna kommitté

framlagt förslag till effektivisering av ifrågavarande utbildning.

Efter att ha angivit vissa allmänna synpunkter på officersutbildningens

mål och medel har officersutbildningskommittén kommit fram till förslag

rörande skolutbildningens ordnande. Kommittén har därvid särskilt fram­

hållit den stora betydelsen av att tillräckligt långa trupptjänstgöringsperioder

vore inskjutna mellan den teoretiska utbildningens olika stadier, enär en­

dast på så sätt trupptjänstens krav kunde tillgodoses samtidigt som office­

rens på erfarenheter grundade utveckling främjades. Efter utbildningen till

officer och officersutnämningen borde sålunda enligt officersutbildningskom-

mitténs förslag den ordinarie utbildningen som officer ske under fjärde offi­

cersåret vid arméns truppslagsofficersskolor (ÅTOS) — de nu befintliga sju

truppslagsofficersskolorna jämte den erforderliga signalofficersskolan sam­

manförda till en utbildningsanstalt — under nionde, sextonde och tjugotredje

officersåren vid skjutskolor (motsvarande skolor) och arméns stridsskola

samt för regementschefer och blivande regementschefer under tjugotredje

och eventuellt tjugoåttonde officersåret vid en högre stridsskola för regements­

chefer.

Beträffande den högre utbildningen borde stabsutbildningen ske vid en

för armén gemensam högskola, benämnd arméhögskolan, vilken skulle ersätta

de båda nuvarande (krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan).

Det vore önskvärt att fackutbildningen till tyg- och intendenturofficerare för­

lädes till en gemensam skola — arméns förvaltningsskola. Lokalsvårigheter

omöjliggjorde dock detta.

Kommittén har icke ansett sig kunna framlägga förslag om en fullständig

sammanslagning av de olika försvarsgrenarnas högskolor. Den har dock före­

slagit gemensam förläggning för och ett ökat samarbete mellan dessa skolor.

Åtgärder borde enligt kommitténs mening vidtagas för att skapa ett särskilt

forum för studium och utredning av aktuella frågor rörande det totala för­

svaret, förslagsvis kallat »institutet för högre försvarsstudier».

Även beträffande övriga utbildningsanstalter har kommittén framlagt pre­

ciserade förslag, syftande till en mera rationell utbildning.

Kungl. May.ts proposition nr 206.

281

Kommittén har särskilt beaktat behovet av undervisning i psykologi och

pedagogik samt stats- och samhällslära.

Samtliga remissmyndigheter ha uttalat sig för de av kommittén föreslagna

riktlinjerna för officersutbildning. Yissa detalj erinringar mot förslagen ha

dock gjorts.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har räknat med i princip oförändrat behov av sär­

skilda utbildningsanstalter vid armén. Väsentliga rationaliseringar borde dock

enligt kommitténs uppfattning kunna genomföras på grundval av vunna er­

farenheter och särskilda utredningar. De av officersutbildningskommittén

framlagda förslagen har försvarskommittén funnit i huvudsak ändamåls­

enliga.

De av försvarskommittén föreslagna utbildningsanstalterna vid armén

framgå av en sammanställning på s. 327 i betänkandet.

Vad beträffar kadettskolorna har försvarskommittén ansett, att de

borde givas en något fastare organisation genom att skolchefer och heltids­

tjänstgörande lärare ävensom kompanicheferna och adjutanten vid infanteri­

kadettskolan kommenderades till tjänstgöring för längre tid än vad nu vore

fallet. Kommittén har föreslagit, att infanteriets och kavalleriets kadettskola

förlägges vid Upplands regemente (I 8) i Uppsala.

Remissyttranden.

Chefen för armén har anfört att, om arméns fredsorganisation bibehölles

i stort sett oförändrad, verksamheten vid utbildningsanstalterna borde be­

drivas i huvudsak i nuvarande omfattning med de kompletteringar som be­

tingades av arméns officersutbildningskommittés förslag. Verksamheten vid

utbildningsanstalterna hade också i ett flertal fall omlagts i överensstämmelse

med nämnda förslag. I brist på nybyggnader hade emellertid vissa av offi­

cersutbildningskommittén föreslagna åtgärder ännu icke kunnat genomföras.

Arméchefen har påpekat att, sedan officersutbildningskommitténs betän­

kande avgivits i början av år 1946, ytterligare utbildning blivit aktuell, bland

annat av armétekniker och beställningsmän till tyghantverkare och tygverk­

mästare samt av radarpersonal.

Över vissa i yttranden från chefer för utbildningsanstalter framförda krav

på ändringar av staterna har arméchefen i detta sammanhang icke kunnat ut­

tala sig. Arméchefen avsåge att inkomma med yttrande över kommitténs för­

slag i fråga om utbildningsanstalternas organisation och kursverksamhet sam­

tidigt med sitt yttrande över värnpliktsutbildningen.

Arméchefen har intet haft att erinra mot att vissa chefer och lärare vid

kadettskolorna kommenderades på förslagsvis två år med möjlighet till ytter­

ligare ett års förlängning, dock endast under förutsättning att de av dessa

officerare, som för närvarande icke uppbure arvoden, tillförsäkrades dylika.

282

Endast härigenom kunde nämligen dessa befattningar beräknas bli så be­

gärliga, att tillräckligt högt kvalificerad personal sökte dem.

Arméchefen har anfört, att det beslut, som redan fattats att förlägga in­

fanteriets och kavalleriets kadettskolor till Kådan, borde bringas i verkstäl­

lighet med hänsyn till förläggningsförhållandena vid Karlberg och önskvärd­

heten av att dit kunna förlägga krigsskolans övningskompani. Om, efter sär­

skild utredning, Södra skånska infanteriregementet (I 7) helt sammandroges

till Ystad kunde Kevingehed, i avvaktan på föidäggning av berörda kadett­

skolor till Kådan, provisoriskt utnyttjas för infanteriets kadettskola, medan

kavalleriets kadettskola under provisorietiden kunde kvarligga vid Livrege­

mentets husarer (K 3) i Skövde.

Militärbefälhavaren för IV. militärområdet har avstyrkt, att infanteriets

och kavalleriets kadettskolor förläggas till I 8 på grund av behovet av om­

fattande reparationer och nybyggnader och bristen på övningsterräng där­

städes. I stället har föreslagits, att Svea flygflottilj (F 8) flyttas till Skå-

Edeby och dess nuvarande etablissement övertages av kadettskolan.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett, att även avdelnings­

cheferna vid kadettskolorna böra kommenderas för två år.

Chefen för infanteriets kadettskola har ansett, att en förläggning av kadett­

skolan till I 8 skulle medföra en bestämd försämring av utbildningsresultatet.

Skolan borde därför flyttas till en plats, där såväl övnings- som förlägg­

ningsförhållandena motsvarade den betydelse försvarskommittén ville till­

mäta den. Följande etablissement syntes därvid tänkbara, nämligen Göta

artilleriregemente (A 2) i Göteborg, Göta trängkårs kompani (T 2 N) i Nora,

I 7 på Kevingehed eller Livregementet till häst (K 1) i Stockholm.

Skolchefen har vidare föreslagit viss kvalitativ och kvantitativ förbättring

av personalstaterna. Kompanichefers och lärares kommendering för längre

tid än en kurs i sänder har avstyrkts av skolchefen.

Chefen för arméns under of ficersskola har bestämt avstyrkt, att infanteriets

och kavalleriets kadettskola förlägges till Uppsala med hänsyn till redan nu

rådande trängsel i övningsterrängen därstädes.

Statens organisationsnämnd har framhållit, att stor återhållsamhet borde

iakttagas vid inrättande av nya fristående centrala skolor. I stället borde

dessa skolor för att undvika alltför stora administrationskostnader anslutas

till redan befintliga förband och dessas stabs- och förvaltningsorganisation.

I annat sammanhang har organisationsnämnden i samband med sitt för­

slag att ansluta intendenturkompaniema till underhållsregementena ansett

det böra övervägas att förlägga såväl infanteriets och kavalleriets kadettskola

som krigsskolans övningskompani till Första intendenturkompaniets nuva­

rande förläggning i Solna.

Departementschefen.

Mot de av försvarskommittén angivna, på officersutbildningskommitténs

förslag vilande grunderna för utbildningsanstalternas organisation finner jag

icke skäl till erinran.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

283

Kursomfång samt lärar- och elevantal m. m. vid de olika skolorna bli be­

roende av, hur försvarsorganisationen kommer att på längre sikt utformas.

Jag är därför icke beredd att nu taga ställning till dessa spörsmål i detalj.

Till frågan om kommendering av viss chefs- och lärarpersonal vid kadett­

skolorna på längre tid bör det ankomma på Kungl. Maj:t att taga ställning.

För närvarande är jag icke beredd att föreslå några ändringar i de grunder,

efter vilka utbildningsarvoden utgå.

Frågan om förläggningen av infanteriets och kavalleriets kadettskola är,

såsom framgår av det föregående, i viss mån beroende av andra förläggnings-

frågor. Jag ifrågasätter därför icke nu någon ändring i det redan fattade be­

slutet, att denna skola skall förläggas till Kådan.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 206.

Grundläggande befälsskolor.

F ör sv ar skommittén.

I fråga om arméns un der officer sskola har försvarskommittén före­

slagit vissa mindre organisationsförändringar med hänsyn till beräknad ned­

gång av elevantalet. De föreslagna förändringarna framgå av tabeller å s. 329

och 330 i betänkandet. Å s. 331 och 332 har angivits det beräknade personal­

behovet för skolan. I förhållande till nu gällande personalstater innebär

detta främst en minskning med 2 kaptener eller löjtnanter och 2 fanjunkare

eller sergeanter samt ändrad redovisning av viss personal.

Kommittén har föreslagit, att till krigsskolan på Karlberg skola för­

läggas officerskurserna för blivande statofficerare, gymnastik- och idrotts-

skolan samt krigsskolans övningskompani.

Officerskursens längd borde i enlighet med officersufebildningskommitténs

förslag ökas från It till IIV2 månader. Antalet kadetter beräknades komma

att begränsas från hittills beräknade 140—150 till omkring 130.

Elevantalet vid gymnastik- och idrottsskolan borde på grund av den min­

skade fredsorganisationen begränsas.

Krigsskolans övningskompani borde, när förhållandena så medgåve, om-

förläggas till Karlberg och kompanichefen och en löjtnant, plutonchef, upp­

föras på krigsskolans stat.

Kommittén har å s. 334—337 i betänkandet angivit det beräknade perso­

nalbehovet för skolan. I iförhållande till gällande personalstater innebära

dessa beräkningar, bland annat, ätt en kadettofficer och lärare ur infanteriet

utgått.

Kommittén har biträtt officersutbildningskommitténs förslag om en sam­

ordning av truppslagsofficersskolorna under gemensam ledning med i möjli­

gaste män gemensamma lärare och gemensam undervisning ävensom dess

förslag beträffande organisationen av och verksamheten vid de sålunda sam­

ordnade skolorna, arméns truppslagsofficersskolor (ATOS). För­

slagen utgjorde enligt försvarskommitténs mening den såväl i utbildnings-

hänseende som ur ekonomisk synpunkt mest rationella lösningen. Med hän­

284

syn till den minskade fredsorganisation inom armén, som försvarskommittén

föreslagit, kunde dock elevantalet och därmed personalorganisationen beräk­

nas bli något mindre än officersutbildningskommittén förutsatt.

Kommittén har å s. 340 i betänkandet framlagt tidsplan för skolorna. Det

beräknade personalbehovet vid skolorna, av kommittén närmare angivet på s.

341—343 i betänkandet, bär ansetts kunna i sin helhet fyllas genom över­

flyttning av personal från nuvarande högskolor och truppslagsskolor.

Lokaler ha förutsatts skola inrymmas i den redan av 1939 års och seder­

mera även av 1946 års riksdag beslutade byggnaden för de militära högskolorna

på Svea livgardes förutvarande kasernområde i Stockholm.

Remissyttranden.

Chefen för arméns underofficersskola har ansett, att de anförda skälen för

indragning av befäl spersonal vid skolan icke vore bärande. Avgörande för

beräkningen av befälsbehovet vid en skola med så heterogen sammansättning

som underofficersskolan vore antalet utbildningsenheter, icke antalet elever.

Chefen för krigsskolan har av angivna, delvis även av officersutbildnings­

kommittén anförda skäl föreslagit bland annat, att utbildningen till aktiv

officer efter plutonchefsskolan skildes från utbildningen till reservofficer och

värnpliktig officer. Vidare borde viss personalökning i förhållande till för-

svarskommitténs förslag ske.

Vad beträffar truppslagsofficersskolorna har chefen för armén anfört, att

sammanslagningen av skolorna till en gemensam truppslagsofficersskola borde

komma till stånd så snart ske kunde. Med hänsyn härtill vore det angeläget,

att föreslagna nybyggnader uppfördes inom en nära framtid. Inspektören för

pansartrupperna har anfört, att behovet vid pansarofficersskolan av lärare ur

pansartrupperna borde bättre tillgodoses. Inspektören för underhållstrup-

perna och chefen för arméns underhålls skola ha anfört, att trängofficers-

skolans inordnande i arméns truppslagsofficersskolor medförde en försäm­

ring av officersutbildningen vid trängen. Därest ändock av likformighets-

skäl försvarskommitténs förslag skulle genomföras, erfordrades emellertid, att

personalbehovet för arméns truppslagsofficersskolor tillgodosåges utan ian-

språktagande av personal vid arméns underhållsskola.

Departementschefen.

Jag förordar i princip förslaget om en samordning av de olika truppslagens

officersskolor till arméns truppslagsofficersskolor (ATOS). Intill dess er­

forderliga lokaler för en samförläggning av skolorna kunnat ordnas, måste det

nuvarande systemet för truppslagsofficersskolornas verksamhet bibehållas.

Utöver vad jag i det föregående anfört under Allmänna grunder föranleder

vad kommittén föreslagit beträffande grundläggande befälsskolor intet sär­

skilt uttalande från min sida.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

285

Skjutskolor och motsvarande skolor.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har, i huvudsaklig överensstämmelse med officersut-

bildningskommitténs förslag, föreslagit, att under chefen för infanteri­

sk jutskol an på RoserSberg skulle lyda

infanteri- och kavalleriofficersskolorna under dessa skolors övervägande

praktiska period,

pansar- och trängofficersskolorna under första delen av dessa skolors över­

vägande praktiska period,

stridsskola för (blivande) kompanichefer (subalternofficerare under i regel

9:e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna,

stridsskola I för (blivande) bataljonschefer (kaptener och ryttmästare under

i regel 16 :e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet och pansartrupperna,

stridsskola II för bataljons-(divisions-)chefer (regementsofficerare under

i regel 23 :e officersåret) ur infanteriet, kavalleriet, pansartrupperna och

artilleriet,

stridsskola för regementschefer (motsvarande) och blivande regements­

chefer under denna skolas praktiska del; sistnämnda tre stridsskolor gemen­

samt benämnda arméns stridsskola,

kompanichefskurser för reservofficerare och värnpliktiga officerare ur in­

fanteriet och kavalleriet,

underofficerskurs för underofficerare (överfurirer) ur infanteriet, kavalle­

riet och pansartrupperna,

vissa specialkurser, såsom i tung granatkastartjänst, pansarvärnstjänst,

infanterikanontjänst och mintjänst,

kurser i skyddstjänst (gasskydds-, rök-, maskerings-, brandsläcknings- och

röjningstjänst),

infanteriskjutskolans övningstrupp samt

viss försöksverksamhet av såväl taktisk som infanteriteknisk natur.

Detta förslag innebär en utvidgning av verksamheten vid skolan, som när­

mare framgår av jämförelse mellan två på s. 344 och 349 i betänkandet intagna

tidsplaner för skolans nuvarande och föreslagna kursverksamhet.

Kommittén har å s. 348—353 i betänkandet angivit det beräknade personal­

behovet vid skolan. Dessa beräkningar innebära i förhållande till nu gällande

personalstater en ökning med, förutom viss civil personal, 1 kapten, 1 pen­

sionerad officer, 1 tyghantvenkare och 1 armétekniker samt en minskning med

1 överstelöjtnant eller major, 2 kaptener, ryttmästare eller löjtnanter och 1

pensionerad underofficer.

Försvarskommittén har föreslagit endast mindre, även av officersutbild-

ningskommittén förordade, ändringar beträffande de olika kurserna vid rid­

skolan på Strömsholm. Tidsplan för samt personalbehovet vid skolan

framgå av betänkandet s. -354—356. Den beräknade personalorganisationen

286

avviker från den nuvarande endast såtillvida, att vissa befattningar för

militär personal — tidigare upptagna på skolans stat — avses i fortsättningen

skola besättas med kommenderad personal ur kavalleriet.

Beträffande personalberäkningarna bär kommittén velat frambålla, att en

stor del av personalen vid ridskolan är avsedd jämväl för kavallerimobilise-

ringscentral samt Utnäslöts remontdepå. Även med beaktande härav borde

enligt kommitténs mening skolans ringa elevantal föranleda, att personalorga­

nisationen gjordes till föremål för organisationsundersökningar.

I avsikt att samordna den till Skaraborgs pansarregemente i Skövde an­

slutna pan sart ruppsk olans verksamhet såväl med övrig utbildning av

pansartruppernas befälskadrer som med befalsutbildningen inom armén i

övrigt har försvarskommittén föreslagit vissa förändringar och utökningar i

kursverksamheten — i huvudsaklig överensstämmelse med vad officersutbild-

ningskommittén förordat. Till skolan borde sålunda förläggas den verksam­

het, som framgår av den ungefärliga tidsplanen å s. 358 i betänkandet. Be­

träffande den närmare innebörden av förslaget torde få hänvisas till betän­

kandet.

Försvarskommittén har å s. 357—359 i betänkandet angivit det beräknade

personalbehovet vid skolan. Den fasta personalen vid skolan har ansetts

böra förstärkas. Från den nuvarande personalorganisationen avviker den före­

slagna i så måtto, att för chefsbefattningen, nu major, avsetts en överstelöjt­

nant eller major, samt att 1 kapten och 1 fanjunkare eller sergeant tillkommit.

Ökningen motväges av att behov av tillfälligt kommenderad personal i mot­

svarande grad minskas.

Försvarskommittén har — i huvudsaklig överensstämmelse med vad offi-

cersutbildningskommittén förordat — föreslagit att kursverksamheten vid

artilleriskjutskolan gives viss ändrad omfattning, innebärande bland

annat att skjutkurser för artilleriavdelningen vid arméns underofficersskola

och för värnpliktiga som genomgå frivillig befälsutbildning förläggas till ar-

tilleriskjutskolan. Den föreslagna kursverksamheten framgår av den ungefär­

liga tidsplanen å s. 360 i betänkandet, där även å s. 361 och 362 det av kom­

mittén beräknade personalbehovet angivits. Personalorganisationen avviker

från den nuvarande bland annat genom att 1 lärare, kapten eller löjtnant,

med undervisningsskyldighet jämväl vid truppslagsofficersskolorna, tillkom­

mit, 1 adjutant, kapten, ersatts med 1 adjutant och lärare, kapten eller löjt­

nant, samt viss civil personal tillkommit. Förste lärarna, en överstelöjtnant

eller major och en major, föreslås överflyttade från staten för arméinspek­

tionen.

Beträffande luftvärns sk j utskolan har försvarskommittén föreslagit,

att kursverksamheten därstädes skulle bedrivas i huvudsak enligt nuvarande

grunder. Yissa mindre förändringar borde dock vidtagas — i huvudsaklig

överensstämmelse med vad officersutbildningskommittén förordat. Särskild

övningstrupp borde tilldelas skolan. Verksamheten skulle sålunda bedrivas

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

287

enligt den ungefärliga tidsplan, som framgår av s. 364 i betänkandet, där även

å s. 365 och 366 den för skolan erforderliga personalorganisationen angivits.

I fråga om kursverksamheten innebär förslaget att — utöver den verksam­

het som redan nu bedrives vid skolan — jämväl skjutkurser för sommarlinjen

av luftvärnets kadettskola, för luftvärnsavdelningarna vid arméns underoffi-

cersskola och krigsskolan samt för värnpliktiga som genomgå frivillig befäls-

utbildning tillkomma. Den föreslagna personalorganisationen avviker från den

nuvarande bland annat därutinnan att, i stället för hittills tillfälligt kommen­

derad lärare, 1 övex-stelöjtnant eller major, placerad vid luftvärnsskjutskolan,

tillkommit på luftvärnets stat, På Stockholms luftvärnsregementes stat ha

uppförts 3 furirer och 3 armétekniker, främst avsedda för skjutskolan.

Kommittén har föreslagit, att ingenjörtruppskolan, som enligt 1942

års försvarsbeslut skulle vara förlagd till Svea ingenjörkår (Ing 1) i Solna,

definitivt förlägges till Göta ingenjörkår (Ing 2) i Eksjö, dit den provisoriskt

varit omförlagd.

Vid skolan borde enligt försvarskommitténs mening och i enlighet med offi-

cersutbildningskommitténs förslag — förutom ingenjörofficerarnas vidareut­

bildning — även bedrivas specialutbildning i pionjärtjänst av officerare och

underofficerare ur övriga truppslag ävensom viss vidareutbildning av väg- och

vattenbyggnadskårens officerare. Övningstrupp borde finnas vid skolan.

Den ungefärliga tidsplanen för skolan enligt försvarskommitténs förslag

framgår av s. 368 i betänkandet, där även å s. 368 och 369 det av kommittén

beräknade personalbehovet angivits. Förslaget innebär i fråga om personal­

organisationen utökning, då enligt 1942 års försvarsbeslut utöver chefen,

major på ingenjörtruppernas stat, ingen särskild personal beräknades för sko­

lan. Sålunda tillkomma enligt försvarskommitténs förslag 1 adjutant, kapten

eller löjtnant, 2 lärare, kaptener, 1 materielöverfurir, 1 expeditionsunderofficer

samt viss civil personal. Dessutom föreslås chefen vara överstelöjtnant eller

major.

Försvarskommittén bär funnit att kursverksamheten vid arméns signal­

skola i stort sett borde fortsätta efter nu gällande grunder. I huvudsaklig

överensstämmelse med av officersutbildningskommittén framlagt förslag har

kommittén dock räknat med vissa förändringar innebärande bland annat en av

signalteknikens snabba utveckling nödvändiggjord utökning av antalet kurser

samt förlängning av vissa kurser. Erforderliga lokaler för skolan borde åstad­

kommas vid Ing 1 (Solna) genom en reducering av ingenjörkåren.

Verksamheten vid signalskolan framgår av en ungefärlig tidsplan, intagen

på s. 374 i betänkandet, där även å s. 373—376 den för signalskolan erforder­

liga personalorganisationen angivits. Dennas omfattning överensstämmer i

huvudsak med den personalorganisation som redan finnes och i praktiken

visat sig erforderlig, ehuru viss nu kommenderad eller extra anställd personal

ersatts med personal med lön på skolans stat.

Arméns underhållsskola, som tillkom genom 1942 års försvarsbeslut,

har hittills endast varit försöksvis anordnad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

288

Försvarskommittén bär — i överensstämmelse med vad officersubbildnings-

kommittén förordat — föreslagit att till underhållsskolan, som förutsattes

fortfarande skola vara förlagd till Göta trängkår (underhållsregemente) i

Skövde, skulle förläggas de kurser, som framgå av en på s. 378 i betänkandet

angiven ungefärlig tidsplan. Den föreslagna kursverksamheten innebär i

huvudsak ett fastställande av den ordning, som redan försöksvis tillämpats.

Trängofficersskolan, som tidigare förutsatts skola ingå i underhållsskolan,

har, såsom framgår av det föregående, föreslagits skola ingå i arméns trupp-

slagsofficersskolor. Kommitténs förslag till personal vid skolan, angivet på

s. 378 i betänkande, avviker från den nuvarande personalorganisationen främst

därutinnan att 1 chef, major, och en lärare, kapten, överförts på arméns trupp-

slagsofficersskolors stat.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut är arméns motorskola sedan den 1 april

1948 förlagd till Södermanlands pansarregemente i Strängnäs, där erforder­

liga lokaler disponeras och där gynnsamma möjligheter för samövningar mot

motoriserade trupper finnas.

Försvarskommittén har föreslagit, att kursverksamheten vid skolan något

reduceras i förhållande till vad som förutsatts i skolans nuvarande organisa­

tion. Bland annat ha regementsofficerskurs och motorkurs för reservofficerare

ansetts kunna utgå. Kommitténs förslag framgår av en ungefärlig tidsplan å

s. 380 i betänkandet, där också den föreslagna personalorganisationen är an­

given. Personalorganisationen avviker från vad nu gäller huvudsakligen där­

utinnan, att skolchefen, nu major, föreslagits skola vara överstelöjtnant eller

major, samt att nämnda beställning ävensom två lärare, kaptener eller löjt­

nanter, uppförts på en för skolan nyinrättad stat.

Tygf örvaltningsskolan och första tygkompaniet skulle enligt 1942

års försvarsbeslut samförläggas i anslutning till Svea artilleriregementes (A 1)

kasernetablissement i Spånga på Järvafältet. De erforderliga byggnadsar­

betena ha dock tills vidare fått anstå. Skolan är därför för närvarande provi­

soriskt förlagd till förhyrda lokaler. 1942 års försvarsbeslut innefattade prin­

cipbeslut, att skolan skulle inrättas. I avvaktan på utredning rörande den

ingenjörtekniska organisationen inom försvaret lämnades emellertid frågan

om skolans lärarpersonal och organisation i övrigt öppen.

Försvarskommittén har föreslagit, att skolan skulle förläggas till de vid

Livregementets till häst (K 1) indragning ledigblivna kasernerna i Stock­

holm. Skolan borde nämligen med hänsyn till behovet av ett stort antal spe­

ciallärare med särskilda kvalifikationer och av ett centralt läge för att under­

lätta materielsändningar till och från skolans verkstäder alltjämt vara för­

lagd till Stockholm. Yissa ändrings- och ombyggnadsarbeten av Kl:s kasern­

etablissement bleve erforderliga.

Med hänsyn till vikten och omfattningen av den utbildning, som bedrives

vid skolan, har försvarskommittén funnit det angeläget, att skolan nu gåves

den fasta organisation, som 1941 års försvarsutredning avsåg. Verksamheten

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

289

vid skolan borde — med beaktande av hittills vunna erfarenheter — även i

fortsättningen bedrivas enligt i 1942 års försvarsbeslut fastställda grunder.

Ungefärlig tidsplan för verksamheten har angivits på s. 384 i betänkandet.

På s. 383—385 har angivits den av kommittén föreslagna personalorganisa­

tionen för skolan. Denna avviker från den av 1941 års försvarsutredning av­

sedda såtillvida, att 1 chef, Ma 10, och en adjutant, Md 9, utgått ävensom att

1 chef, Ma 11 eller Ma 10, 1 adjutant odh lärare, Ma 9 eller Ma 7, samt en

lärare, Ma 9 eller Ma 7, samtliga ur fälttygkåren, tillkommit. I övrigt inne­

bär personalförslaget, att huvuddelen av den personal, som tidigare beordrats

tjänstgöra vid skolan, uppförts antingen på skolans stat eller som kommen­

derade ur vederbörlig personalkår samt att vissa avlöningskostnader överförts

från sakanslag till avlöningsanslag.

Yad beträffar intendenturförvaltningsskolan har försvarskommit-

tén i enlighet med officersutbildningskommitténs förslag förordat en viss be­

gränsning av kursverksamheten innebärande bland annat, att elevantalet vid

intendentskursen minskas och att denna anordnas endast vartannat år samt

att kurserna i förvaltningstjänst för blivande kompanichefer utgå. Den

föreslagna kursverksamheten framgår av den ungefärliga tidsplanen på s. 388

i betänkandet, där även den oförändrade personalorganisationen angivits.

I fråga om arméhundskolans organisation och verksamhet har kom­

mittén icke föreslagit några principiella ändringar.

Remissyttranden.

Pörsvarskommitténs förslag beträffande skjutskolor och motsvarande sko­

lor ha i stort sett icke föranlett några erinringar från remissmyndigheterna.

Yad beträffar kursverksamheten vid de olika skolorna och de av kommittén

angivna ungefärliga tidsplanerna ha i en del fall ändringsförslag framlagts av

vederbörande tjänstegrenschefer och skolchefer. I detta hänseende kan nämnas,

att inspektören för nnderhållstrupperna och chefen för armens underhålls-

skola yrkat, att —- utöver av försvarskommittén föreslagna kurser — bland

annat även kaptenskurs för reservofficerare ur trängen, adjutantskurs för 2.

bataljonsadjutanter ur infanteriet och artilleriet, kurs för militärläkare och

-veterinärer samt försöksverksamhet borde förläggas till underhållsskolan. En

dylik utökning krävde vissa personalförändringar. Generalintendenten och

chefen för intendenturf örvaltningsskolan ha anfört, att de väntade besparin­

garna av att anordna intendentskurs endast vartannat år vore illusoriska samt

att på grund av stora avgångar antalet intendentsaspiranter icke kunde

minskas. Kurserna för blivande kompanichefer borde bibehållas vid inten-

denturförvaltningsskolan.

Chefen för armén har anmärkt på att någon personal icke beräknats för led­

ningen av den av försvarskommittén föreslagna försöksverksamheten vid artil-

leriskjutskolan. För nämnda verksamhet borde till skolan anslutas en särskild

försöks- och studieavdelning med en regementsofficer, Ma 11 eller Ma 10, och

två kaptener, alla på skolans stat.

19—404 18Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

290

Chefen för mfanteriskjutskolan har föreslagit en omorganisation av utbild­

ning och förvaltning vid skolan, syftande till modernisering och rationali­

sering av arbetet, vilket krävde personalökning utöver försvarskommitténs

förslag.

Vederbörande skolchefer ha i regel anmärkt mot personalberäkningarna,

vilka ansetts vara för snävt begränsade. Såvitt rör ordinarie personal må här

anmärkas följande. Chefen för ar till eri.skfut skolan: liksom även inspektören för

artilleriet, har föreslagit, att för båda förste lärarna vid skolan skulle upptagas

beställningar för alternativt överstelöjtnant eller major, samt avstyrkt för­

slaget, att en ordinarie lärare vid skolan skulle tjänstgöra jämväl som lärare

vid truppslagsofficersskolorna. Chefen för luftvärnsskjutskolan bär, med in­

stämmande av inspektören för luftvärnet, ansett ytterligare en regementsof­

ficer som heltidstjänstgörande lärare nödvändig. Chefen för ridskolan bär an­

märkt, att lärarbefattningarna vid skolan borde kunna besättas av personal

även ur andra truppslag än kavalleriet.

Även vissa förläggningsfrågor ha behandlats i yttrandena.

Chefen för armén har efter en omprövning av ärendet funnit, att en förlägg­

ning av ingenjörtruppskolan till Ing 1 skulle medföra betydande fördelar,

bland annat därför att lärare lättare och mindre kostsamt kunde erhållas i

Stockholm samt att den av skolan i samarbete med forskningsanstalten och

arméförvaltningen bedrivna försöksverksamheten avsevärt skulle underlättas

vid en dylik förläggning. Arméns signalskola borde förläggas till Signalrege­

mentet (S 1), där erforderliga nybyggnader borde uppföras. Vissa lokaler vid

S 1 kunde även utnyttjas för skolan. Den teoretiska undervisningen vid skolan

kunde härigenom anknytas till den praktiska utbildningen vid S 1. Armé­

chefen har vidare förklarat sig, med hänsyn till pågående utredning rörande

kavalleriets organisation, icke nu beredd att taga ställning till förslaget om

tygförvaltningsskolans överflyttning till K 1. Under alla förhållanden vore det

nödvändigt att lokalfrågan för skolan löstes.

Statens organisationsnämnd har ifrågasatt, om icke vid en förläggning av

tygförvaltningsskolan till K Ds etablissement även intendenturförvaltnings-

skolan borde överflyttas dit. Härigenom vunnes en ur många synpunkter önsk­

värd koncentrering av den högre förvaltningsutbildningen inom armén. Bland

annat skapades möjligheter icke blott till viss gemensam administration utan

jämväl i många fall sannolikt goda möjligheter till samundervisning. Frågan

syntes nämnden under alla förhållanden vara av den vikt, att den snarast

borde utredas.

Departementschefen.

Jag tillstyrker i princip det system för den ordinarie vidareutbildningen vid

armén, som innefattas i försvarskommitténs förslag. Skolornas verksamhet blir,

som jag i det föregående framhållit, beroende av försvarsorganisationens ut­

formning på längre sikt, varför ställning nu icke kan tagas till försvarskom­

mitténs förslag i detalj vare sig beträffande kursverksamhet eller personal­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

291

behov. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare reglera de föränd­

ringar i skolverksamheten, som redan nu kunna genomföras på grundval av

försvarskommitténs förslag eller ytterligare överväganden. Jag förutsätter där­

vid, att verksamheten vid de särskilda skolorna skall kunna bedrivas inom

ramen för arméns nuvarande personalorganisation. Här väckta eller eljest

uppkommande personalfrågor torde i övrigt få i vanlig ordning bedömas i

samband med de årliga anslagsäskandena.

Förslagen att i större omfattning överföra personal från allmänna personal­

stater till redan befintliga eller nya stater för de särskilda skolorna vill jag

icke i vidare mån biträda än att jag tillstyrker, att beställningar för två förste

lärare överflyttas från arméinspektionen till artilleriskjutskolans stat.

I övrigt finner jag icke anledning att i annan mån än som framgår av det

följande närmare behandla här ifrågavarande skolors organisation och därmed

sammanhängande frågor.

Tygofficers- och intendentsutbildningen ha i stort sett samma mål, näm­

ligen främst att tillgodose behovet av målsmän — ehuru i olika tjänste-

grenar — för förvaltningen vid förbanden. Det ligger därför nära till hands

att söka åstadkomma ett samordnande av de båda utbildningsgrenarna. Den

av mig förordade sammanslagningen av träng-, tyg- och intendenturtrupperna

till ett truppslag, underhållstrupperna, talar även härför.

Officersutbildningskommittén framhöll i sitt betänkande de stora fördelar,

som skulle vinnas genom en samorganisation av tyg- och intendenturutbild-

mngen till en »arméns förvaltningsskola». Härigenom skulle enligt kommitténs

uppfattning intim kontakt och ändamålsenligt samarbete skapas mellan repre­

sentanter för tyg- och intendenturförvaltningen. Viss samundervisning i stabs-

tjänst, förvaltningsorganisation och expeditionstjänst skulle kunna äga rum

for de skilda kurserna i tyg- och intendenturtjänst. Omöjligheten att vid då­

varande tidpunkt utan nybyggnader skapa lokaler för en gemensam skola för­

anledde dock kommittén att förorda bibehållandet av skilda skolor. Överbefäl­

havaren anförde i yttrande över officersutbildningskommitténs betänkande, att

de av kommittén förebragta skälen talade starkast för en sammanslagning.

Frågan borde enligt överbefälhavaren upptagas till förnyad prövning.

Om den av mig förordade indragningen av K 1 kommer till stånd, synes en

möjlighet yppas att förlägga såväl tyg- som intendenturförvaltningsskolan till

det ledigblivna etablissementet. Detta har även förordats av statens organisa-

tionsnämnd. Sedan den av mig vid behandlingen av kavalleriets organisation i

det föregående förordade utredningen angående utnyttjandet av K l:s etablisse-

ment fullgjorts, kan detta uppslag till samförläggning av skolorna närmare be­

dömas. Under alla förhållanden böra undersökningar göras om de lokala för­

utsättningarna för att anordna en gemensam arméns förvaltningsskola.

Försvarskommittén har vid behandlingen av signalskolan berört frågan i

vad man garantier böra skapas för att den dyrbara utbildning, som kommer

försvarets personal till del, även kommer försvaret självt till nytta. Erfaren­

heterna hade visat, att personal, som genomgått radiocertifikatkurser vid sig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

292

nalskolan, i stor utsträckning mycket snart lämnar den militära tjänsten. För

närvarande ha eleverna fått förbinda sig att kvarstå i aktiv tjänst minst två år

efter avslutad kurs. För att i statsnyttans intresse begränsa elevantalet i radio-

certifikatkurserna till det för arméns behov oundgängligen erforderliga har det

synts kommittén nödvändigt att överväga, huruvida icke en sådan förbindelse

för längre tid än två år borde uppställas såsom villkor för kommendering till

dylik kurs. Jag anser denna fråga väl värd att övervägas och förordar kom­

mitténs i samma syfte framförda förslag, att i regel främst yngre underoffi­

cerare och överfurirer beordras som elever. En motsvarande anordning med

förbindelse om kvarstannande i tjänst gäller för elever vid försvarets läroverk

och underofficersskolor samt flygvapnets tekniska skola. Det torde böra över­

vägas, om icke bestämmelser i ifrågavarande syfte böra meddelas också för

andra utbildningsområden inom försvaret, där skäl kunna åberopas för anord­

ning av ifrågavarande art. För arméns del synes frågan vara av betydelse med

avseende på den utbildning, som erhålles vid förvaltningsskolorna.

Yad de här uppkomna förläggningsfrågorna beträffar har jag redan i annat

sammanhang avstyrkt, att arméns signalskola förlägges till Ing 1, samt ansett

det böra undersökas, om skolan under vissa betingelser kan förläggas till Int

l:s nuvarande etablissement vid Ulriksdal. I det beslut, som redan fattats,

att ingenjörtruppskolan skall vara förlagd till Ing 1, avser jag nu ingen ändring.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Arméhögskolan (AHS).

För sv ar skommittén.

Försvarskommittén har biträtt officersutbildningskommitténs av alla remiss­

myndigheter tillstyrkta förslag om en sammanslagning av krigshögskolan och

artilleri- och ingenjörhögskolan till en för armén gemensam högskola, benämnd

arméhögs kolan (AHS).

I fråga om utbildningstiden vid skolan hade officersutbildningskommitténs

majoritet och ett flertal militära myndigheter funnit en tid av 2 år godtagbar

medan två reservanter inom officersutbildningskommittén samt vissa militära

myndigheter förordat 2 V2 år. Försvarskommittén har icke funnit sig nu böra

förorda längre utbildningstid än 2 år men har ansett, att frågan om utbildnings­

tidens längd i fall av behov borde upptagas till omprövning, då tillräckliga er­

farenheter förelåge från den 24riga arméhögskolans verksamhet. Officers­

utbildningskommittén hade föreslagit, att första årets kurs utformades som

ett avslutat helt och att till andra årskursen beordrades endast två tredjedelar

av det ursprungliga elevantalet. Genomgången av första årskursen skulle där­

vid öppna vägen till vissa angivna befattningar. Försvarskommittén har av an­

givna skäl icke kunnat biträda en sådan uppläggning av skolans verksamhet

utan förordat, att elever, som påbörja utbildningen, i princip borde kunna på­

räkna att få genomgå den i dess helhet. Med hänsyn till den begränsning av

arméorganisationen, som kommitténs förslag innebure, borde elevantalet i

varje årskurs kunna begränsas till 40.

293

I fråga om principerna för urvalet av elever till högskoleutbildning har för-

svarskommittén i princip kunnat ansluta sig till officersutbildningskommitténs

förslag härutinnan, som innebure, att urvalet grundades på de betyg, som för­

värvats vid de obligatoriska truppslagsofficersskolorna. Möjlighet borde dock

i större utsträckning än officersutbildningskommittén avsett hållas öppen för

dem, vilkas betyg från truppslagsofficersskolan icke berättigade till inträde

vid arméhögskolan, att genom särskilda prov kvalificera sig därtill.

För verksamheten vid högskolan bär försvarskommittén angivit en ungefär­

lig tidsplan, vilken intagits på s. 393 i betänkandet. Som chef för skolan har

försvarskommittén föreslagit överste i Mo 12 eller Ma 12. Personalbehovet för

skolan och för till densamma anslutna truppslagsofficersskolor har beräknats

till antal i stort sett motsvarande det som avses för de nuvarande högskolorna.

Försvarskommittén har även berört frågan om ett sammanförande av hög­

skoleutbildningen inom samtliga tre försvarsgrenar till en gemensam hög­

skola för försvaret och därvid återgivit vad officersutbildningskommittén

anfört i denna fråga. Officersutbildningskommittén hade funnit, att en fullstän­

dig sammanslagning av högskoleutbildningen vore synnerligen önskvärd men

ansett frågan härom böra särskilt utredas i samband med bebådade utredningar

angående marinens och flygvapnets officersutbildning. Vissa åtgärder för sam­

verkan såväl i fråga om utbildning som administration kunde dock vidtagas

under förutsättning att planerad gemensam förläggning av högskolorna komme

till stånd. I avgivna utlåtanden hade cheferna för marinen och flygvapnet

ställt sig avvisande mot tanken på en gemensam försvarshögskola, chefen för

flygvapnet jämväl mot åtgärder för samordning av skolornas verksamhet, över­

befälhavaren hade ansett frågan om en gemensam skola vara av den betydelse

för krigsmaktens effektivitet, att den borde upptagas på nytt. En samordning

av verksamheten hade överbefälhavaren ansett synnerligen önskvärd. Försvars­

kommittén bär anslutit sig till överbefälhavarens uttalande om betydelsen av

att frågan om en gemensam högskola snarast upptoges på nytt. I avvaktan här­

på vore det angeläget, att alla möjligheter till samverkan mellan de olika för­

svarsgrenarnas högskolor tillvaratoges.

Remissyttranden.

överbefälhavaren har i anslutning till yttrande över försvarets högsta led­

ning framhållit nödvändigheten av att ökad hänsyn toges till behovet av per­

sonal för gemensamma uppgifter vid utbildningen av stabsofficerare inom

samtliga försvarsgrenar för att den i och för sig önskvärda rekryteringen inom

den gemensamma försvarsledningen skulle kunna genomföras i större utsträck­

ning utan bundenhet till den ena eller andra försvarsgrenen. Av särskild be­

tydelse bleve härvid den gemensamma högre stabsutbildning, som måste

komma till stånd och till vilken den under vintern 1947—1948 under försvars­

stabschefens ledning genomförda stategiska kursen utgjorde ett första steg.

I avvaktan på erforderliga förändringar i högskoleorganisationen syntes dock

redan nu den reformen böra genomföras att stabsaspiranter ur samtliga för-

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

294

svajsgrenar -bereddes tillfälle till tjänstgöring för sin utbildning vid försvars­

staben och att sådana stabsaspiranter även bereddes tillfälle till växeltjänst i

andra försvarsgrensledningar än den egna.

Chefen för armén har anfört, att sammanslagningen av krigshögskolan och

artilleri- och ingenjörhögskolans högre kurser till en arméhögskola borde

komma till stånd så snart ske kunde. Med hänsyn härtill vore det angeläget att

föreslagna nybyggnader uppfördes inom en nära framtid. Armédhefen har an­

slutit sig till försvarskommitténs förslag, att kurserna vid arméhögskolan tills

vidare borde vara tvååriga och att frågan om utbildningstidens längd vid hög­

skolan upptoges till omprövning, när tillräcklig erfarenhet vunnits. Ehuru

vissa stora fördelar vore förenade med att en tredjedel av eleverna avslutade

utbildningen efter genomgången av första årets kurs, ville arméchefen icke

motsätta sig, att samtliga elever i enlighet med kommitténs förslag bereddes

möjlighet att genomgå båda årens kurser. Arméchefen kunde även biträda

kommittén förslag i fråga om ökade möjligheter för tillträde till arméhög­

skolan genom inträdesprov.

Chefen för krigshögskolan har i fråga om utbildningstiden bestämt förordat

21/2-årsalternativet. Yissa erinringar ha framförts mot personalstatsberäk-

ningarna.

Chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan har ansett, att elevantalet vid

arméhögskolan borde utökas till 45. Utbildningstidens längd borde utsträckas

till 21/* år för de tekniska linjerna. Yissa erinringar mot personalorganisa­

tionen ha framförts.

Statens organisationsnämnd har i likhet med försvarskommittén ansett, att

en gemensam försvarshögskola snarast borde skapas. En försvarshögskolas

betydelse för försvarsmaktens effektivitet vore uppenbar. Därjämte bidroge

ett inrättande av densamma till att skapa förståelse för de olika försvarsgre­

narnas betydelse i riksförsvaret.

Departementschefen.

Förslaget att 'sammanföra krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhög­

skolan till en gemensam arméhögskola tillstyrker jag. Yad försvarskommittén

föreslagit beträffande utbildningstid och utbildningens utformning samt ur­

val av elever kan jag i princip förorda. Kommittén har ansett, att skolan av

praktiska skäl icke kan organiseras, innan för densamma avsedd nybyggnad

vid Svea livgardes förutvarande kasern färdigställts. Tidpunkten för detta ny­

bygge är med hänsyn till förhållandena å byggnadsmarknaden svår att nu ange.

Man torde emellertid kunna förutse, att byggnadsföretaget icke kan igång­

sättas under de närmaste åren. Då det icke torde vara omöjligt att med ut­

nyttjande av de av de nuvarande högskolorna disponerade lokalerna vidtaga

åtgärder för sammanförande av skolverksamheten, vill jag förorda, att över­

gången till den nya organisationen såvitt möjligt förberedes utan avvaktan

på den lösning av lokalfrågan som försvarskommittén förutsatt. Tills vidare

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 206.

räknar jag dock icke med några av sammanslagningen föranledda ändringar

i de nuvarande personalstaterna för ihögskolorna.

I anledning av ett av försvarskommittén återgivet uttalande av officersut-

bildningskommittén beträffande högskoleutbildningen av fortifikationskårens

officerare, att denna utbildning, såsom fortifikations- och byggnadsförvalt-

ningsutredningen föreslagit, skulle förläggas till teknisk högskola, får jag

erinra, att enligt Kungl. Maj:ts beslut den 25 april 1947 en tvåårig högre for­

tifikationskurs må anordnas vid artilleri- och ingenjörhögskolan under åren

1947—1949.

Frågan om en sammanslagning av försvarsgrenarnas högskolor till en för

försvaret gemensam högskola synes mig vara av den betydelse att den bör

vidare undersökas. En förutsättning för att den samordning av högskolornas

verksamhet som här ifrågasatts skall komma till stånd är givetvis, att lokal­

frågan ordnas.

Såsom jag redan vid behandlingen av försvarets högsta ledning framhållit,

anser jag den av överbefälhavaren föreslagna växeltjänstgöringen inom för-

svarsgrensledningarna av stabsaspiranter ur samtliga försvarsgrenar värd att

pröva som ett led i utvecklingen till en eventuell gemensam högre stabsutbild-

ning. Även det av officersutbildningskommittén väckta förslaget om ett in­

stitut för högre försvarsstudier synes böra närmare övervägas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

295

Arméns jägarskola (JS).

Beträffande arméns jägarskola i Kiruna har försvarskommittén endast

föreslagit mindre ändringar, betingade av manskapsutredningens förslag. Det

beräknade personalbehovet framgår av s. 399 i betänkandet.

Militärbefälhavaren för VI. militärområdet har ansett en utökning av ut-

bildningsbefälet vid jägarskolan påkallad.

D epartementschefen.

Yad beträffande denna skola förekommit föranleder intet uttalande från

min sida.

G. De frivilliga försvarsorganisationerna (utom hemvärnet).

1. Allmänna synpunkter.

Frivillig försvarsverksamhet, som mera direkt helt eller delvis tjänar arméns

intressen, bedrives för närvarande — förutom inom hemvärnet och vissa sam­

manslutningar av reserv- och värnpliktig personal — främst inom följande

organisationer:

Centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) med därtill anslutna frivilliga

automobilkåren (FAK), Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR),

frivilliga radioorganisationen (FRO), Svenska brukshundklubben (SBK; se

296

nedan avsnittet Frivilliga tjänstehundväsendet) och Svenska reservunderoffi-

cersförbundet (SRU) samt frivilliga motorcykelkåren (FMCK), riksförbundet

Sveriges lottakårer (SLK), svenska röda korset (SRK), svenska blå stjärnan

(SBS), frivilliga skytteväsendet och frivilliga tjänstehundväsendet.

Den verksamhet, som ifrågavarande organisationer utöva, syftar i främsta

rummet till att på frivillighetens väg komplettera tillgången på befäl och viss

specialutbildad personal inom försvarsväsendet. Den avser emellertid även

att lämna en uppmuntran och ett stöd åt medlemmarna i deras strävan att

förvärva, vidmakthålla och utveckla sina militära kunskaper och färdigheter.

Verksamheten finansieras dels med medel, som statsmakterna ställa till de

olika organisationernas förfogande, dels — och i betydande omfattning —

med av dessa organisationer själva insamlade eller på annat sätt anskaffade

medel.

F ör svar skommittén.

Försvarskommittén har den uppfattningen, att de uppgifter, som för när­

varande påvila ovan angivna frivilliga försvarsrörelser, i princip böra kvar­

stå oförändrade. Med hänsyn till den minskade krigsorganisation för armén

och den förkortade utbildningstid för dess värnpliktiga, som kommittén före­

sloge, syntes dock det frivilliga försvarsarbetet böra tillmätas ökad bety­

delse. Kommittén ville därför, icke minst ur synpunkten att vidmakthålla

och stärka den allmänna försvarsviljan inom landet, föreslå vissa anslags­

höjningar och andra åtgärder i syfte att förbättra arbetsbetingelserna för

dessa försvarsrörelser och därigenom möjliggöra en effektivisering av deras

verksamhet. Kommittén ville särskilt framhålla önskvärdheten av att de fri­

villiga försvarsorganisationernas behov av lokaler beaktades i den mån ut­

rymme frigjordes i samband med genomförandet av ändringar i fredsorganisa­

tionen samt att sådana ytterligare bestämmelser vid behov utfärdades, som

skulle underlätta de frivilliga försvarsorganisationernas lån av vapen och

annan kronans materiel till befrämjande av en effektiv utbildning. 2

2. Centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) med

därtill anslutna organisationer.

Sveriges landstormsföreningars centralförbund ombildades under verksam­

hetsåret 1943/44 till centralförbundet för befälsutbildning (Cfb) samt dess

underavdelningar till befälsutbildningsförbund och befälsutbildningsförenin-

gar. Till centralförbundet äro dessutom anslutna frivilliga automobilkåren

(FAK), Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR) och frivilliga radio-

organisationen (FRO).

Under försvarsberedskapen fullgjord tjänstgöring och erhållna förordnan­

den komma att öva inflytande på det värnpliktiga befälets förordnandeförhål­

landen ända fram till år 1952. Vid framtida full omfattning av den frivilliga

befälsutbildningsrörelsen har av försvarskommittén räknats med ungefär

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

297

7 000 deltagare i repetitionsutbildning och ungefär 3 000 deltagare i beford-

ringsutbildning per år. Såsom framgår av tabell å s. 402 i betänkandet är

rörelsen för närvarande stadd i stark utveckling.

Den utbildningsverksamhet, som Cfb bedriver i enlighet med av Kungl.

Maj:t och chefen för armén utfärdade bestämmelser, är i stort uppdelad i

repetitionskurser (utbildning för att vidmakthålla värnpliktigs befälsförmåga

i befattning, som svarar mot innehavd befälsgrad), befordringskurser och

specialkurser. Utbildningen sker i form av fritidsutbildning, lägerutbildning

(lägerkurs), frivillig utbildning vid förband och korrespondensundervisning.

Ungdomsverksamheten har på grund av beslut av 1947 års riksdag (skri­

velse nr 4) i huvudsak överförts till hemvärnet. Inom centralförbundet av­

ses dock alltjämt äga rum utbildning i luftvärnstjänst, luftbevakningstjänst,

signaltjänst m. m., befälsutbildning av hemvärnsmän i åldern 18—20 år samt

— inom FAK — utbildning i militär bilförartjänst, motorteknik och motor-

reparationst jänst.

För sv ar skommittén.

Med hänsyn till att intresset för repetitionskurserna knappast varit det av­

sedda, har kommittén undersökt, om det icke vore lämpligare att låta ett

under värnpliktstjänstgöringen erhållet förordnande bibehållas intill dess

innehavaren under obligatorisk tjänstgöring vid trupp (motsvarande) ådaga-

lade inkompetens eller olämplighet. I denna fråga ville emellertid kommittén

erinra, att den sista obligatoriska tjänstgöringen enligt dess förslag vore av­

sedd att fullgöras under senast tionde året efter inskrivningsåret, varför an­

ledning för närvarande icke funnes föreligga för avsteg från principen om att

repetitionsutbildning borde krävas för bibehållande av innehavt befälsförord-

nande. Enligt kommitténs mening borde denna utbildning alltjämt vara den

frivilliga utbildningsverksamhetens huvuduppgift. Med hänsyn till den snabba

utvecklingen på såväl det taktiska som det militärtekniska området syntes

fortsatt befälsutbildning vara nödvändig. Möjligheterna att i ökad utsträck­

ning stimulera till repetitionsutbildning syntes därför snarast böra under­

sökas. Härvid vore upplysningsverksamhet och propaganda liksom de ekono­

miska förmånerna under den frivilliga utbildningen av betydelse.

Förordnande till värnpliktig officer är för närvarande förbehållet den, som

under sin värnpliktstjänstgöring genomgått kadettskola. I avsikt att stimu­

lera till deltagande i frivillig befälsutbildning borde enligt kommitténs

mening efter särskilda överväganden bestämmelser utfärdas, som gjorde

det möjligt för därtill särskilt lämpliga värnpliktiga att genom frivillig ut­

bildning nå officersgrad. Fordringarna i utbildningshänseende måste dock

sättas höga.

Frågan om den frivilliga befälsutbildningens eventuella tillgodoräknande i

merithänseende borde närmare utredas.

Om den frivilliga befälsutbildningen skulle kunna bli tillgänglig för värn­

pliktigt befäl oberoende av socialgrupp, måste enligt kommitténs mening er-

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

298

sättning utgå under frivillig tjänstgöring och frivillig utbildning. Det syntes

kunna övervägas, om icke värnpliktigs löneförmåner borde utgå åtminstone

vid frivillig tjänstgöring av sammanhängande natur om minst 12 dagar. Huru­

vida för sammanhängande utbildning (tjänstgöring) av kortare varaktighet

(3 12 dagar) daglön alltjämt borde bibehållas eller om värnpliktigs löneför­

måner även då borde utgå eller om dessa båda ersättningssystem härvidlag

borde kombineras syntes likaledes böra göras till föremål för särskilda över­

väganden.

Behovet av ifrågasatta premier för deltagande i befordringskurser kunde

enligt kommitténs mening ifrågasättas, men även frågan härom borde när­

mare prövas i sammanhang med övriga avlöningsspörsmål.

Instruktörer vid kurser av längre varaktighet och vid utbildning, som tar­

var särskilt kvalificerat befäl, syntes alltjämt böra uppföras å ordinarie stat

och i huvudsak utgå ur infanteriet. Ett begränsat antal instruktörer ur luft­

värnet, förslagsvis 4 kompaniofficerare, syntes dessutom erfordras.

Försvarskommittén har funnit det betydelsefullt, att i händelse av för­

stärkt försvarsberedskap eller krig tillgång funnes till utbildade kvinnliga

bilförare och ledare av biltransportförband, vilka kunde ersätta manlig perso­

nal, samt hade icke någon erinran mot att utbildningen för detta ändamål

uppdroges åt SKBR. Beträffande det totala behovet av kvinnliga bilförare,

utbildningens omfattning m. m., syntes dock en närmare utredning, under

hänsynstagande till inom FAK, FMCK, Cfb:s bilkompanier och lottaorga­

nisationen bedriven verksamhet, böra komma till stånd. I avvaktan på denna

utredning syntes en årlig utbildningskvot om 200 bilförare vara till fyllest,

vilkas grundläggande utbildning borde kunna begränsas till ungefär 50 tim­

mar, kompletterat med repetitionskurser om 15—18 timmar. Dessa senare

borde i möjligaste mån bedrivas som praktisk transporttjänst i samband med

militära övningar. Utbildningsverksamheten borde handhavas av förbundets

egna instruktörer, för vilka en central instruktörskurs om en månads längd

årligen erfordrades.

Den frivilliga utbildningen av värnpliktigt befäl vore enligt kommitténs

mening ovedersägligt en uppgift av sådan vikt och storleksordning, att avse­

värt mera statsmedel än hittills borde avses för densamma. Den starka ut­

vecklingen av den frivilliga befälsutbildningsrörelsen hade starkt hämmats

av brist på medel och Cfb:s egen medelsanskaffning mötte numera allt större

svårigheter beroende på den ekonomiska utvecklingen inom landet och den

allmänna uppfattningen, att staten helt borde bära kostnaderna för den fri­

villiga befälsutbildningen. Enär de förutsättningar för medelsanskaffning,

varmed 1941 års försvarsutredning kalkylerade, icke längre föreligga, hade

kommittén beräknat anslaget sålunda.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Administration ................................................................................. kronor

100 000

Utbildning ........................................................................................... »

750 000

Ersättning under utbildning och tjänstgöring (i avvaktan på

närmare utredning) ............................................................. » 450 000

Förnödenheter och materiel ...................................... » 1034 000

Ungdomsutbildning ........................................................................... »

25 000

FAK:s verksamhet ........................................................................... »

67 000

SKBR:s verksamhet (2/s av anslagsbehovet har ansetts böra

tillgodoses från andra av verksamheten berörda huvud­

titlar) ............................................................................................... »

27 000

FRO:s verksamhet ............................................................. 8_10 OOP

Summa totalt kronor 2 463 000

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

299

Avgår av Cfb anskaffade medel kronor 150 000

Återstår kronor 2 313 000

Enär en utbildningsverksamhet av full omfattning beräknades komma till

stånd först från och med budgetåret 1951/52, syntes dessförinnan ett lägre

statsanslag vara till fyllest. Med anledning härav förordade försvarskom-

mittén ett årligt bidrag av statsmedel till och med budgetåret 1950/51 med i

medeltal 1760 000 kronor och därefter 2 313 000 kronor. Till jämförelse må

nämnas, att i innevarande års statsverksproposition för motsvarande ända­

mål äskats sammanlagt 1 175 000 kronor, innebärande en höjning av medels­

anvisningen i förhållande till nu löpande budgetår med 250 000 kronor.

3. Frivilliga motorcykelkåren (FMCK).

Frivilliga motorcykelkåren har till uppgift att utbilda och öva för militär

tjänstgöring dugliga motorcykelförare samt att vid förefallande behov, i den

mån kårens medlemmar förklarat sig därtill villiga, ställa dessa till Kungl.

Maj:ts förfogande i försvarets tjänst.

För sv ar skommittén.

Försvarskommittén har ansett, att de principiella synpunkter, som lågo till

grund för 1942 års försvarsbeslut beträffande FMCK, alltjämt ägde giltighet.

Med hänsyn till beräknad motorisering inom arméorganisationen, borde där­

för FMCK:s utbildningsverksamhet fortsätta enligt nuvarande grunder. Det

syntes önskvärt, att 300—350 elever årligen genomginge av kåren anordnad

grundläggande utbildning.

Erfarenheten hade visat, att nuvarande kurslängd borde ökas till omkring

125 timmar. Det vore vidare önskvärt, att instruktörsarvodena kunde utgå

enligt samma grunder, som av Kungl. Maj:t vore fastställda för hemvärnet

och Cfb. På grund härav krävdes en mindre höjning av medelsanvisningen.

Då medlemmar ur FMCK frivilligt deltoge i fälttjänstövningar eller lik­

nande övningar under minst 3 dagar, borde enligt kommitténs mening dag­

300

lön enligt samma grunder som nu tillämpas för medlemmar av Cfb och SLK

utgå ur anslag till militära myndigheters förfogande.

Kommittén har föreslagit ett årligt bidrag av statsmedel om 88 000 kro­

nor, innebärande en höjning av medelsanvisningen för nu löpande budgetår

med 3 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

4.

Svenska röda korset (SRK) och svenska b/å stjärnan (SBS).

Försvarskommittén har räknat med oförändrad medelstilldelning, årligen

48 000 respektive 11000 kronor.

5

.

Frivilliga skytteväsendet.

Genom 1942 års försvarsbeslut uppdrogos såtillvida nya riktlinjer för verk­

samheten som det fastslogs, att det frivilliga skytteväsendet på sitt program

borde upptaga — förutom vanligt gevärsskytte — jämväl pistol-, kulsprute­

pistol- och automatgevärsskytte.

Antalet statsunderstödda riksorganisationer är tre. De föreningar, som

bedriva gevärs- och automatvapenskytte, äro sammanförda under ledning av

skytteförbundens överstyrelse, och de, som bedriva pistolskytte, äro samlade

inom svenska pistolskytteförbundet. De mera speciella sportskytteorganisa-

tionerna äro sammanslutna inom svenska sportskytteförbundet.

Försvarskommittén.

Försvarskommittén har ansett, att de uppgifter, som för närvarande åvila

det frivilliga skytteväsendet, borde kvarstå oförändrade. De riktlinjer för

verksamheten, som uppdrogos genom 1942 års försvarsbeslut, borde likaledes

alltjämt gälla. För att till gagn för rikets försvar vidmakthålla skytterörel-

sen i nuvarande omfattning och möjliggöra önskvärd ytterligare utveckling av

densamma syntes det ofrånkomligt, att statsmedel i större utsträckning än

hittills ställdes till förfogande.

Med hänsyn till de av den allmänna prisstegringen föranledda ökningarna

av kostnaderna har kommittén föreslagit en höjning av understödet till skytte­

föreningarna per anslagsberättigande skytt från 4 till 5 kronor i de civila

och från 3 till 4 kronor i de militära föreningarna.

Behovet av instruktörer hade särskilt aktualiserats i och med att det fri­

villiga skytteväsendet anbefallts att på sitt program taga upp skjutning med

automatvapen. Enär det syntes skäligt, att arvode till instruktörerna be­

kostades av statsmedel, ville kommittén förorda ett dagarvode till dessa om

i medeltal 5 kronor per dag. Därjämte borde tillkomma vissa belopp för en

central instruktörskurs vid infanteriskjutskolan och kurser inom skytteför-

bunden.

Med hänsyn till frivilliga skytteväsendets omfattning har kommittén fun­

nit det motiverat med en biträdande sekreterare vid överstyrelsen. Vidare