2

Denna skall därjämte bestå av fyra av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Läns­

bostadsnämndernas arbetsuppgifter förutsättas under budgetåret 1948/49

väsentligen begränsade till övertagande, i samband med egnahemsorganisa-

tionens upphörande den 1 juli 1948, av egnahemsnämndernas bostadspolitiska

arbetsuppgifter. Länsbostadsnämnderna skola därefter successivt utbyggas i

organisatoriskt hänseende för att kunna handhava lån- och bidragsgivningen

till en- och tvåfamiljshus på landsbygden och i stadssamhällen med högst

10 000 invånare. De skola jämväl beträffande nämnda kommuner handhava

familjebostadsbidragsgivningen och förvaltningen av beviljade lån och bidrag

till en- och tvåfamiljshus. Frågan om ytterligare decentralisering av den stat­

liga bostadspolitiken förutsättes senare komma att upptagas till övervägande.

Beträffande kommunernas organ för handläggning av löpande bostadspoli­

tiska arbetsuppgifter föreslås, att förmedlingen av statliga lån och bidrag för

bostadsändamål i princip skall åvila ett enda organ i kommunen, förmedlings­

organet. Förmedlingsorgan bör vara i stad drätselkammare och på landet

kommunalnämnd, såvida kommunen icke finner skäl föreligga att antingen

till förmedlingsorgan utse organ, som handlägger fastighets- och byggnads­

frågor, eller för ändamålet inrätta ett särskilt organ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Kungl. Maj. ts proposition nr 218.

3

Utdrag av protokollet övei' socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i stats­

rådet å Stockholms slott den 2 april 1948.

Närvarande:

Statsministern

E^{rlander ,} ministern för utrikes ärendena

U^{ndén ,} statsråden

W^igforss, M^öller, S^köld, Q^uensel, G^jöres, V^ougt, Z^etterberg, N^ilsson,

S

träng

, E

ricsson

, M

ossberg

, W

eijne

, K

ock

.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 53—55, 61 och 62 föreslagit riksdagen att, i av-

bidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1948/49 beräkna följande

anslag:

Till Statens byggnadslånebyrå: Avlöningar, förslagsanslag ... kronor 1 784 000

»

»

»

Omkostnader, förslagsanslag

»

300 000

» Länsorgan för den allmänna bostadspolitiken, förslags­

anslag ............................................................................... »

1000 000

» Statens nämnd för samlingslokaler, förslagsanslag ........... »

29 700

»

Bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler

»

15 000

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

I sitt den 28 april 1947 överlämnade slutbetänkande, del II, (SOU 1947: 26)

har bostadssociala utredningen1 framlagt förslag rörande bl. a. organisationen

av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. Utredningen bär här­

vid i huvudsak begränsat sig till att föreslå allmänna riktlinjer för utbyggan­

det av den bostadspolitiska organisationen. Med hänsyn härtill tillkallades,

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juli 1947, fyra sakkunniga2 3

att inom socialdepartementet biträda med utredning rörande den allmänna

bostadspolitikens organisation. De sakkunniga — i det följande kallade orga-

nisationssakkunniga — ha den 22 januari 1948 överlämnat betänkande om den

allmänna bostadspolitikens organisation fstencilerat).

1 Bostadssociala utredningen, som tillsattes 1933 och med nämnda delbetänkande slut­

fört sitt uppdrag, bestod av följande ledamöter, nämligen byråchefen Bertil Nyström (ord­

förande), byggmästaren Olle Engkvist, arkitekten Sven Wallander, f. d. stadsarkitekten

Sigurd Westholm samt professorn Uno Ahrén. Professorn G. Myrdal var intill den 9

november 1946 ledamot av utredningen. Som dess huvudsekreterare fungerade byråchefen

Alf Johansson.

3 Kommunaldirektören M. Andersson (ordförande), expeditionschefen E. Montell, leda­

moten av riksdagens andra kammare Hj. R. Nilsson och direktören E. Törngren.

4

Över bostadssociala utredningens slutbetänkande, del II, i vad detta be­

handlar organisationen av låne- och bidragsverksainheten för bostadsändamål,

samt över organisationssakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av föl­

jande myndigheter m. fl.

A. Statliga myndigheter, kommittéer in. fl.

Socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, statens byggnadslånebyrå, sta­

tens hyresråd, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statskontoret, bank-

och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, riksräkenskapsverket, kon­

junkturinstitutet, startens lö/nenämnd, lantbruksstyjrelsen, egnahemsstyrel­

sen, fullmäktige i riksbanken, överståthållarämbetet och länsstyrelserna i

samtliga län, länsarkitekterna i Kronobergs, Malmöhus, Hallands, Älvs­

borgs, Skaraborgs och Örebro län, Älvsborgs läns norra hushållnings­

sällskap, egnahemsnämnderna i Södermanlands och Jönköpings län, Kal­

mar läns norra och Kalmar läns södra område, Gotlands, Blekinge, Kri­

stianstads, Malmöhus, Hallands och Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs

läns norra och Älvsborgs läns södra område, Skaraborgs, Värmlands, Väster-

norrlands och Norrbottens län, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konunga­

riket Sveriges stadshypotekskassa, svenska bostadskreditkassan, svenska jord­

brukskreditkassan, decentraliseringsutredningen, 1947 års utredning för bygg­

nadsfrågor, 1946 års vatten- och avloppssakkunniga, kommittén för stadsplane-

väsendets omorganisation, 1947 års byggnadsstyrelseutredning och 1945 års

bankkommitté.

B. Enskilda organisationer och företag.

Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund, svenska försäkrings­

bolags riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund (dessa organisatio­

ner ha åberopat yttrande av en gemensamt tillsatt delegation, näringslivets bo-

stadsbyggnadsdelegation; härutöver har fastighetsägareförbundet avgivit sär­

skilt yttrande), svenska sparbanksföreningen, svenska byggnadsindustriför­

bundet, landsorganisationen i Sverige (L.O.), tjänstemännens centralorganisa­

tion (T.C.O.), Sveriges juristförbund, hyresgästernas sparkasse- och byggnads-

föreningars riksförbund u. p. a. (H.S.B.), hyresgästernas riksförbund, Sveriges

lantbruksföcbund, riksförbundet landsbygdens folk (R.L.F.j, lantbruksförbun-

dets byggnadsförening (L.B.F.), svenska arkitekters riksförbund (S.A.R.),

Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund (S.V.R.), av­

delningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska teknologföreningen.

C. Svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund samt föl­

jande kommuner.

1. Städer med mera än 10 000 invånare: Stockholm, Uppsala, Eskilstuna,

Linköping, Norrköping, Växjö, Karlskrona, Hälsingborg, Malmö, Halmstad,

Göteborg, Borås, Skövde, Örebro, Västerås, Falun, Gävle, Sundsvall, Umeå.

2. Ett antal av övriga s. k. kvotorter, d. v. s. kommuner för vilka i sam­

band med regleringen av byggnadsverksamheten fastställts bostadsbyggnads-

kvoter: Finspång, Åtvidaberg, Ljungby, Kävlinge, Degerfors, Ludvika, Hu­

diksvall.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

5

3. Följande landskommuner, som icke äro kvotorter: Skånela, Värmdö,

Nikolai, Algutsboda, Urshult, Asarum, Mjällby, Ronneby, Tvååker, Yästra

Tunhem, Norra Råda, Stora Mellösa, Norberg, Orsa, Hofors, Själevad, Torp

(Västernorrlands län), Arjeplog.

Över byggnadslånebyråns remissvar ha statskontoret och statens lönenämnd

avgivit utlåtanden.

I det följande kommer vidare att behandlas dels en skrivelse från byggnads-

lånebyrån den 8 mars 1948, i den mån denna innefattar framställning om anslag

till de statliga bostadspolitiska organens verksamhet under budgetåret 1948/49

dels ock en skrivelse från statens nämnd för samlingslokaler den 29 augusti

1947 med förslag till anslagsäskanden med avseende på nämndens verksam­

hetsområde. Över framställningarna har statskontoret avgivit utlåtanden.

I det följande kommer jag först att redogöra för de nuvarande bostads­

politiska organen och dessas arbetsuppgifter samt för vissa av statsmakterna

redan fattade beslut ävensom bostadssociala utredningens och organisations-

sakkunnigas förslag rörande ny organisation. Därefter behandlas mera all­

mänt och på grundval av organisationssakkunnigas förslag frågan om fördel­

ning av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan central-, läns- och kom­

munala organ, varefter jag ämnar gå närmare in på organisationsfrågorna.

Slutligen tagas anslagsfrågorna upp till behandling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

I. Den nuvarande organisationen.

Centrala organ.

Statens byggnadslånebyrå.

Byggnadslånebyrån tillkom 1933 men hade fram till de första krigsåren en

förhållandevis ringa verksamhet. Sålunda var antalet befattningshavare så

sent som den 1 januari 1942 blott 16. Sedan därefter större delen av bo­

stadsbyggandet börjat att finansieras genom statliga stödåtgärder, har byrån

successivt utvecklats kraftigt och omhänderhar numera en dominerande del

av den offentliga låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål. För

byrån gäller instruktion den 4 december 1942 (nr 931; ändrad 717/1943 och

406/1944), enligt vilken byrån har att handlägga ärenden rörande främjandet

av sådan bostadsförsörjning, som äger åtnjuta statligt stöd enligt kungörel­

serna om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder åt mindre

bemedlade, barnrika familjer, om statsbidrag till anordnande av pensionärs­

hem samt om tertiärlån och tilläggslån. Byrån har härjämte att fullgöra de

övriga uppgifter, som Kungl. Maj:t överlämnar till byrån.

Byggnadslånebyrån består av en ordförande och chef samt högst sex av

Kungl. Maj:t på viss tid förordnade ledamöter. Enligt instruktionen fördelas

byråns arbete på tre avdelningar, nämligen kansliavdelningen, tertiärlåneav-

delningen och sociala avdelningen. Byråns mångskiftande arbetsuppgifter

6

ha nödvändiggjort en uppdelning av kansliavdelningens arbete på fem för­

hållandevis självständiga underavdelningar: utredningsavdelningen, tekniska

avdelningen, arkitektavdelningen, ombudsmannaexpeditionen och egentliga

kansliavdelningen. Även tertiärlåneavdelningen är i viss utsträckning upp­

delad; sålunda ombesörjes den ekonomiska granskningen av bostadshus på eu

särskild värderingsavdelning och frågor rörande tomtpriser samt revisions-

ärenden behandlas på olika, relativt fristående underavdelningar.

Arbetsuppgifterna å byggnadslånebyråns olika avdelningar och underavdel­

ningar äro i huvudsak följande.

Egentliga kansliavdelningen handlägger framställningar till Kungl. Maj:t,

remisser i allmänhet, lokalfrågor, personalärenden m. m.

Utredningsavdelningens uppgifter omfatta dels löpande statistiska utred­

ningar såsom sammanställande av periodiska översikter av tertiärlåneverk-

samheten, insamlande och bearbetande av uppgifter om bostadsbyggandets

omfattning i alla tätorter av betydenhet samt upprättande, med stöd av in­

förskaffade uppgifter om befolkningsutveckling in. in., av förslag till årliga

bostadsbyggnadskvoter (vilka utgöra en grundval för beviljandet av bygg­

nadstillstånd för bostadshus), dels övrigt statistiskt utredningsarbete. Av det

sistnämnda må nämnas inventeringar av tillgången på exploateringsfärdig

tomtmark, undersökningar rörande bostadsbehovets framtida utveckling på

olika orter, uppdragande av grundlinjer till bostadsförsörjningsplaner för ett

antal kommuner samt bearbetning av på intervjumetod byggda bostadsmark-

nadsundersökningar.

Tekniska avdelningen handlägger ärenden avseende byggnadstekniska frå­

gor, bedriver utrednings- och upplysningsverksamhet rörande konstruktioner

m. m. särskilt med sikte på besparing av knappa materialslag, ombesörjer

byggnadsteknisk granskning av projekt, för vilka lån sökas, bereder remiss­

ärenden rörande byggnadstillstånd och förtursrätt till inköp av vissa bygg­

nadsmaterial samt utövar genom resande kontrollanter fortlöpande teknisk

kontroll av byggnadsföretag, för vilka statslån sökts eller beviljats.

Arkitektavdelningen ombesörjer granskning av planlösningar, utarbetar nor­

mer för lägenhetsstorlekar och bedriver upplysningsverksamhet rörande ända­

målsenliga planlösningar.

Ombudsmannaexpeditionen granskar säkerhetshandlingar, anmäler bevil­

jade lån till statskontoret i och för utbetalning, vidtager erforderliga åtgärder

i händelse av betalningsförsummelser, handlägger ärenden rörande omplace­

ring av underliggande krediter och övertagande av lån vid försäljning av i

byrån belånade fastigheter, kontrollerar att hyrorna icke överstiga de som

villkor för lån fastställda beloppen samt verkställer tillsammans med tek­

niska avdelningen s. k. femårsbesiktning av belånade fastigheter.

Tertiärlåneavdelningen handlägger preliminära och slutliga ansökningar om

tertiärlån och tilläggslån till såväl 'flerfamiljshus som enfamiljshus.

Arbetet å avdelningen torde bäst belysas av en redogörelse för gången av

ärendenas behandling. Sedan teknisk granskning av en preliminär ansökning

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

7

om tertiärlån verkställts å arkitektavdelningen ock tekniska avdelningen, över­

lämnas den till tertiärlåneavdelningen, där granskningen består i uppmätning

av ritningar, granskning av tomtkostnad och driftkostnad, beräkning av bygg-

nadskostnad, uppgörande av finansieringskalkyl samt hyressättning. Beslut

meddelas sedan siffergranskning m. m. verkställts. Sedan företaget färdigställts,

ingives slutlig låneansökning, som i princip behandlas på samma sätt. Befinnes

det erforderligt med en mera ingående granskning av räkenskaperna för före­

taget, sker denna å revisionsavdelningen.

Sociala avdelningens uppgifter hänföra sig till den bostadssocialt motive­

rade låne- och bidragsverksamheten till förmån för barnrika familjer samt

pensionärer. Vissa av arkitektavdelningens, tekniska avdelningens och om-

budsmannaexpeditionens arbetsuppgifter beträffande tertiärlåneärenden äro i

fråga om de sociala låne- och bidragsformerna sammanförda inom sociala av­

delningen.

Antalet befattningshavare var vid senaste åraskiftet å kansliavdelningen 123,

å tertiärlåneavdelningen 107 och å sociala avdelningen 40 eller inalles i hela

byggnadslånebyrån 270. I denna siffra ingå endast de befattningshavare,

vilka avlönas enligt den för byrån fastställda löneplanen. Härutöver finnes

bl. a. ett antal sakkunniga anställda dels för att fortlöpande biträda byrån,

dels för att verkställa särskilda uppdrag.

Antalet beslut i låneärenden, såväl preliminära som slutliga, har under de

senaste åren utgjort ca 21 000 per år, varav ca 18 000 avsett enfamiljshus och

ca 3 000 flerfamiljshus.

Egnahemsstyrelsen.

För egnahemsstyrelsen, som sorterar under jordbruksdepartementet, gäller

instruktionen den 7 juni 1940 (nr 593; ändrad 785/1941), enligt vilken styrelsen

har att utöva ledningen av och kontrollen över statens utlåning för egnahems-

ändamål och övrig därmed jämförlig låne- och bidrags verksamhet samt över

den statliga jordförmedlingsverksamheten för egnahemsändamål ävensom att

själv omhänderhava sådan verksamhet jämte jordanskaffnings verksamhet

samt upplåtelse av arrendeegnahem. Styrelsen skall medverka till ekono­

miskt och socialt ändamålsenliga jordförhållanden samt verka för en förbätt­

ring av byggnadsbeståndet på landsbygden.

Egnahemsstyrelsen utgöres av en överdirektör och chef, de två byråcheferna

samt fyra av Kungl. Maj:t förordnade särskilda ledamöter. Styrelsen är in­

delad på två byråer, allmänna byrån och jordanskaffningsbyrån, vartill kom­

ma ett byggnads- och ett kamrerarkontor.

På allmänna bifrån handläggas ärenden rörande låne- och bidragsverksam-

het, egnahemsorganisationens kassa- och redovisningsväsende, personalfrå­

gor m. m.

J ordanskaffningsbyrån handlägger ärenden angående den statliga jordan­

skaffnings-, jordförmedlings- och arrendeegnahemsverksamheten, angående be­

byggande och iordningställande av fastigheter, som av staten i denna verk­

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

8

samhet försäljas eller upplåtas, frågor rörande storlek, ägosammansättning

och värdering av egnahemsfastigheter samt angående förutsättningar för fas­

tighetens användning för avsedda ändamål.

Byggnadskontoret, som är förhållandevis fristående, upprättar och granskar

ritningar, arbetsbeskrivningar och kostnadsberäkningar, utarbetar normalpla­

ner, ritningar och byggnadstekniska föreskrifter, handhar övervakningen av

den byggnadsverksamhet, vartill lån eller bidrag beviljats, samt viss verksam­

het avseende kollektiva tvätterier m. m.

Kamrerarkontoret svarar utom för kassarörelse, bokföring o. d. även för

det statistiska arbetet.

Egnahemsstyrelsen har, som i fortsättningen närmare utvecklats, en lokal­

förvaltning bestående av egnahemsnämnderna och egnahemsombuden. Av

egnahemsnämnderna handläggas och avgöras flertalet låne- och bidragsären-

den avseende bostäder, varför dessa ärenden i regel komma under egna­

hemsstyrelsens prövning endast när besvär anföras. Styrelsens väsentliga

arbetsuppgifter beträffande lån och bidrag till bostäder bestå därför i att för­

dela anvisade medel, att genom anvisningar, inspektionsresor o. s. v. ge direk­

tiv, att verka för en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser samt att

öva tillsyn över egnahemsnämndernas verksamhet.

Styrelsen hade den 31 december 1947 inalles 56 befattningshavare, av vilka

ungefärligen hälften var sysselsatt med bostadspolitiska arbetsuppgifter.

Övriga myndigheter.

Även andra myndigheter handlägga ärenden, som beröra bostadsförsörjnin­

gen. Statskontoret utbetalar av byggnadslånebyrån beviljade lån samt uppbär

räntor och amorteringar. Ett tiotal personer äro sysselsatta med härav för­

anledda arbetsuppgifter. Socialstyrelsen handhar fortlöpande byggnads- och

byggnadskostnadsstatistik samt verkställer och bearbetar allmänna bo­

stadsräkningar och s. k. bostadsmarknadsenkäter. Stadsplanefrågor hand­

läggas av byggnadsstyrelsen och frågor rörande bostadsinspektion och hälso­

vårdsstadgans tillämpning av medicinalstyrelsen. Ansökningar om byggnads­

tillstånd för bostadsbyggnadsföretag avgöras av Kungl. Maj:t eller av arbets­

marknadsstyrelsen efter föredragning av tjänstemän i byggnadslånebyrån.

Teknisk utrednings- och forskningsverksamhet av betydelse för främjandet

av förbättrade bostadsförhållanden bedrives av ett flertal organ.

Lokala organ.

Kommunala förmedlingsorgan.

Byggnadslånebyrån saknar länsorgan. Enligt lagen den 10 juli 1947 om

kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande (nr 523) jämte till-

lämpningsbestämmelser (nr 1011) är emellertid kommun skyldig att genom

lämpligt kommunalt organ förmedla lån och bidrag som beviljas av statens

byggnadslånebyrå. Såsom särskild kommun räknas härvid municipalsamhälle

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

9

eller köping, som ej utgör egen kommun. Sagda förmedlingsskyldighet åvilar

dock icke kommun, som vid ingången av år 1947 hade under 1 000 invånare,

förutsatt att kommunen icke före nämnda års utgång förmedlat eller åtagit sig

att förmedla lån och bidrag som beviljas av byggnadslånebyrån. Denna har

alltså i flertalet kommuner ett förmedlingsorgan, i regel drätselkammaren

resp. kommunalnämnden eller municipalnämnden. Det förekommer dock, att

kommun uppdragit förmedlingsskyldigheten åt annat organ, t. ex. hälsovårds­

nämnd, byggnadsnämnd eller en särskilt tillsatt bostadsnämnd.

Förmedlingsorganet företräder byggnadslånebyrån gentemot allmänheten;

det mottager ansökningar om lån och bidrag, ger sökandena råd och anvis­

ningar, biträder vid utbetalning av lån och bidrag samt uppbär räntor och

amorteringar, vilka därefter inlevereras till statskontoret. Över alla ansök­

ningar avger förmedlingsorganet yttrande. I flertalet fall bestå yttrandena av

mera rutinmässiga uppgifter, men understundom erfordras ganska omfattande

utredningar, t, ex. rörande tomtpriser eller hyresnivån på ett visst område. För­

medlingsorganet svarar vidare för de beviljade medlens rätta användning och

har i enlighet härmed att ombesörja teknisk kontroll under byggnadstiden och

att under lånetiden öva tillsyn över byggnaden, samt att, om hyreskontroll

föreskrivits som lånevillkor, kontrollera hyrornas storlek.

De kommunala förmedlingsorganen ha under senare år i samband med bygg-

nadsregleringen fått uppgifter vid sidan av de nämnda. Sålunda lämna de

månatliga uppgifter, som ligga till grund för byggnadslånebyråns statistik

över bostadsbyggandet i tätorterna. I kvotorterna äro de direkt inkopplade på

handläggningen av byggnadstillståndsärenden rörande bostadshus, beträffande

vilka de bl. a. yttra sig rörande angelägenhetsgraden. De lämna vidare upp­

gifter, som ligga till grund för beräkningen av de årliga bostadsbyggnads-

kvoterna. Härigenom har förmedlingsorganens verksamhet utvecklats i rikt­

ning mot en planering år för år av bostadsbyggandet och i viss utsträckning

även mot en planering på längre sikt.

Egnahemsnämnderna och egnahemsombuden.

Enligt instruktionen för egnahemsstyrelsen med underlydande lokalför­

valtningar skall för varje län i residensstaden finnas en egnahemsnämnd. I

Skaraborgs län skall dock nämndens säte vara Skara samt i Göteborgs och

Bohus län Uddevalla. Kalmar och Älvsborgs län äro uppdelade på två om­

råden, sammanfallande med hushållningssällskapens verksamhetsområden och

med egnahemsnämnder, utom i länens residensstäder, i Västervik och Boras.

Egnahemsnämnds huvuduppgifter äro att handha utlåning för egnahemsända-

inål och övrig därmed jämförlig låne- och bidragsverksamhet samt att med­

verka i den jordanskaffnings- och jordförmedlingsverksamhet, som åligger

egnahemsorganisationen, och över huvud taget biträda egnahemsstyrelsen

med de arbetsuppgifter, som av styrelsen anförtros nämnden.

Egnahemsnämnd utgöres av fem ledamöter, av vilka fyra, däribland ord­

föranden, utses av Kungl. Maj:t; egnahemsdirektören är självskriven ledamot.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

JO

Förutom egnahemsdirektören finnes hos varje nämnd en egnahemskassör men

i övrigt ha nämnderna ganska varierande personalsammansättning. I de fyra

nordligaste länen ha nämnderna en egnahemskonsulent och i dessa län jämte

Värmlands län särskilda byggnadskontor. I fråga om verksamhetens omfatt-

ning visa nämnderna betydande skillnader, vilket bl. a. framgår därav, att

nära hälften av deras sammanlagda personal är knuten till nämnderna i de

fyra nordligaste länen. Antalet befattningshavare hos egnahemsnämnderna

var vid senaste årsskiftet 252. Av egnahemsnämndernas totala arbetsuppgifter

torde ungefär hälften avse bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden.

Nämnderna utgöra det viktigaste ledet inom organisationen, medan de kom­

munala organen spela en förhållandevis underordnad roll.

För varje kommun finnes ett av egnahemsnämnden utsett egnahemsombud,

vars arbetsområde dock kan omfatta mer än en kommun eller endast del av

kommun. Ombudets uppgift är att tillhandagå allmänheten med råd och upp-

lysningar, mottaga och granska inkommande ansökningar, med eget yttrande

insända dessa till nämnden, verkställa besiktningar m. m.

Kommun må antingen välja två representanter att jämte egnahemsombudet

bilda en egnahemskommitté med uppgift att biträda egnahemsnämnden och

verka för egnahemsverksamheten inom kommunen eller ock uppdraga åt

kommunalnämnden eller motsvarande organ att jämte egnahemsombudet

handha dessa uppgifter.

Beträffande bostadsförbättringsbidragen och de därmed förbundna lånen,

vilka tillkommo i och för en sanering av hygieniskt undermåliga bostäder på

landsbygden, fungerar hälsovårdsnämnden som kommunalt förmedlingsorgan.

Nämnden har sålunda att mottaga och granska ansökningar om lån och

bidrag, att övervaka och inspektera ifrågakommande byggnadsarbeten m. m.

Kommuner, aktiebolag och ekonomiska föreningar kunna på vissa villkor

antagas till förmedlare av bostadsegnahemslån. Denna verksamhet är av

ganska ringa omfattning.

En närmare redogörelse för de nuvarande bostadspolitiska organen lämnas

i bostadssociala utredningens slutbetänkande, del II, s. 346—388.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Låne- och bidragsverksamhetens fördelning mellan byggnadslånebyrän

och egnahemsorganisationen.

Jag har icke ansett det påkallat att i detta sammanhang redogöra för be­

stämmelserna rörande låne- och bidrags verksamheten till bostadsförsörj-

ningens främjande utan inskränker mig till att angiva, i vilka fall byggnads-

lånebyrån resp. egnahemsorganisationen har hand om verksamheten ifråga.

A. Byggnadslånebyrän.

1. Tertiärlån jämte tilläggslån till flerfamiljshus.

2. Tertiärlån till enfamiljshus jämte kapitalsubvention i form av ränte-

och amorteringsfri del av lånet.

Ii

3. Bostadsanskaffningslån jämte tilläggslån till a) hyresbostäder och b)

egnahem för mindre bemedlade, barnrika familjer.

4. Familjebidrag till mindre bemedlade, barnrika familjer.

5. Särskilda bostadsrabatter, s. k. trekronorsbidrag.

6. Bidrag till anordnande av pensionärshem.

B. Egnahemsorganisationen.

1. Bostadsegnahemslån jämte tilläggslån samt jordbruksegnahemslån, i vad

det avser nybyggnad av bostadshus å jordbruksfastighet.

2. Arbetarsmåbrukslån jämte särskilt statsbidrag.

3. Förbättringsbidrag, nybyggnadslån och förbättringslån till bostadsför-

bättringsverksamhet på landsbygden.

4. Bidrag till fiskarbostäder.

5. Lantarbetarbostadslån och -bidrag.

De under A 2 och 3 a samt under B 1, 2 och 3 (viss del) nämnda lånen och bi­

dragen ersättas fr. o. m. den 1 juli 1948 av ett nytt egnahemslån jämte kapital­

subvention i form av en räntefri stående del av lånet. Nya bestämmelser om fa-

miljebostadsbidrag till hushåll i lägenheter uppförda efter den 1 juli 1948

träda i kraft samma dag. Beträffande de nya bestämmelserna torde få hän­

visas till propositionen nr 235/1947 (en sammanfattning finnes intagen å s.

130—135) och riksdagens skrivelse nr 493/1947. Vidare kommer jag senare

denna dag att framlägga ytterligare förslag rörande låne- och bidragsverksam-

hetens utformning, vilka bestämmelser jämväl torde böra träda i kraft den 1

juli 1948.

II. Allmänna synpunkter på frågan om handhavandet

av bostadspolitiken.

Vissa redan fattade beslut.

Den 28 december 1945 avgav bostadssociala utredningen första delen av

sitt slutbetänkande (SOU 1945:63), innefattande bl. a. allmänna riktlinjer

för den framtida bostadspolitiken. Utredningens uppfattning i fråga om den

bostadspolitiska målsättningen har föranlett uttalanden i propositionen nr

279 till 1946 års riksdag, vilka närmare utvecklats i propositionen nr 235 till

1947 års riksdag; riksdagen har anslutit sig till huvuddragen i det uppställda

programmet.

I nämnda betänkande och propositioner ha även metoderna för program­

mets genomförande behandlats. I betänkandet framhålles, att de åtgärder

som erfordras för att uppnå en avsevärd förbättring av bostadsförhållandena

nödvändiggöra dels att hyrorna hållas på en sådan nivå att hushållen anse sig

ha ekonomiska möjligheter att efterfråga de nyproducerade, rymliga och full­

gott utrustade bostadslägenheterna, dels att produktionsinitiativ tagas i till­

räcklig omfattning, dels att uppförandet av bostadshusen liksom förvaltandet

av dessa blir ändamålsenligt.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

12

För tillgodoseende av förstnämnda syfte har riksdagen åren 1946 och 1947

fattat beslut rörande nya former för den statliga låne- och bidragsverksam-

heten, varjämte, som redan antytts, ytterligare förslag torde komma att före­

läggas innevarande års riksdag. Dessa låne- och bidragsformer innebära, att

den ekonomiska bördan av subventioner och risktagande i huvudsak bäres av

staten medan den för kommunernas del är begränsad till det minimum, som

är nödvändigt för att säkra en god förvaltning av husen, samt till frivillig

komplettering av det statliga stödet.

Enligt bostadssociala utredningen borde däremot de insatser från det all­

männas sida, som erfordras för att de två sistnämnda syftena, skola kunna

uppnås, i huvudsak ankomma på kommunerna, vilka alltså skulle handha de

organisatoriska, planläggande och initiativtagande uppgifterna. Denna upp­

fattning ligger till grund för förslaget i proposition nr 259/1947 till lag­

stiftning rörande kommunernas bostadspolitiska uppgifter (riksdagens skri­

velse nr 480/1947). Den i ämnet utfärdade lagen den 10 juli 1947 (nr 523)

om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens främjande innebär i

huvudsak följande.

1. Kommun äger ställa medel till förfogande att användas till åtgärder i

syfte att nedbringa inom kommunen bosatta personers kostnader för anskaf­

fande eller innehav av en fullvärdig bostad.

2. Kommun är skyldig att förmedla lån och bidrag, som utgå av stats­

medel i syfte att främja bostadsförsörjningen, samt även i övrigt att biträda

vid handhavandet av den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostads-

försörjningsändamål i den omfattning Kungl. Maj:t bestämmer. Från denna

skyldighet kan Kungl. Maj: t helt eller delvis befria mindre kommun.

3. Kommun med mera än 10 000 invånare samt kommun, beträffande vilken

Kungl. Maj :t med hänsyn till bebyggelsens snabba utveckling eller andra

särskilda omständigheter så föreskrivit, skall till ledning för kommunens

framtida åtgärder med avseende å bostadsproduktionen uppgöra bostadsför-

sörjningsplan efter samråd med vederbörande statliga myndighet. Planen

skall i huvudsak ligga till grund för bostadsproduktionen inom kommunen

och ny plan upprättas, om mera väsentliga avvikelser erfordras.

Beträffande kommunernas under 2. nämnda skyldighet att biträda vid den

statliga lån- och hidragsgivningen anföres i propositionen nr 259, att den

närmare omfattningen därav torde böra fastställas av Kungl. Maj:t sedan

ståndpunkt tagits till organisationsfrågorna. I andra lagutskottets över

propositionen avgivna utlåtande, nr 53, som av riksdagen godkänts, framhålles

i denna fråga, att kommunerna icke böra belastas med alltför kostnadskrä­

vande och betungande uppgifter, vilket dock icke borde utesluta, att avgöran­

det av ett stort antal detaljspörsmål skulle kunna avlastas från den centrala

myndigheten å kommunerna.

I förutnämnda proposition nr 235/1947 (s. 22—29) ha principiella syn­

punkter anförts på frågan om den allmänna bostadspolitikens organisation.

Dessa torde kunna sammanfattas på följande sätt. Samtliga arbetsuppgifter i

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

13

fråga om bostadsförsörjningen som ankomma på egnahemsorganisationen —

alltså även i vad de avse bostäder på jordbruksfastighet — böra överflyttas till

den bostadspolitiska organisationen. Byggnadslånebyrån bör omorganiseras

och givas formen av ett permanent statligt verk. Handhavandet av de bostads­

politiska arbetsuppgifterna bör i största möjliga utsträckning decentraliseras.

Statliga länsorgan böra sålunda inrättas med uppgift att stå kommunerna

till tjänst med råd och anvisningar i skilda avseenden, att handha vissa kon­

trollerande uppgifter samt att i viss omfattning besluta i låne- och bidrags-

ärenden. Det föreligger ett uppenbart behov av bostadspolitiska organ i kom­

muninstansen, vilka böra ingå i den kommunala administrationen. Det kom

munala ansvaret för bostadsförsörjningen bör åligga ett enda organ. Då

omläggningen av den statliga låne- och bidragsverksamheten till förmån för

bostadsförsörjningen är avsedd att genomföras den 1 juli 1948. bör den nya

bostadspolitiska organisationen byggas upp snarast möjligt.

Vid behandlingen av propositionen uttalade statsutskottet (uti. nr 244),

att handläggningen i länen av ärenden rörande lån och bidrag till jordbrukets

bostäder borde ankomma på lantbruksnämnderna. Första kammaren biföll

vad utskottet hemställt medan andra kammaren följde förslaget i proposi­

tionen. Efter sammanjämkning enade sig kamrarna om yttrande av innebörd,

att det vid förberedande av detaljerade förslag rörande såväl den bostads­

politiska som den jordbrukspolitiska organisationen ytterligare borde över­

vägas vilka organ som lämpligen skulle omhänderhava jordbrukets bostäder.

Oavsett hur frågan komme att lösas, borde behovet av och möjligheterna till

effektivt samarbete mellan de blivande lantbruksnämnderna och länsbostads­

nämnderna beaktas. Tillräckliga skäl syntes knappast föreligga att skilja

bebyggelsen i landsbygdens tätorter från länsbostadsnämnderna (statsutskot­

tets memorial nr 254). I övrigt godkände riksdagen (skrivelse nr 493) nyss

refererade riktlinjer för de bostadspolitiska organens uppbyggnad.

I propositionen nr 75 till 1947 års riksdag angående riktlinjerna för den

framtida jordbrukspolitiken m. m. har föreslagits, att egnahemsstyrelsen skall

sammanslås med lantbruksstyrelsen samt att den lokala egnahemsorganisa­

tionen skall slopas och nyinrättade lantbruksnämnder övertaga egnahems­

nämndernas arbetsuppgifter. Vad nu sagts skulle dock icke avse den av

egnahemsorganisationen bedrivna bostadsförbättringsverksamheten, som

förutsattes bli övertagen av de bostadspolitiska organen. Förslaget har god­

tagits av riksdagen.

Bostadssociala utredningens organisationsförslag.

Som nämnts i det föregående har bostadssociala utredningen i huvudsak

begränsat sig till att föreslå allmänna riktlinjer för utbyggandet av den bo­

stadspolitiska organisationen. I det följande lämnas en översikt av förslaget

(slutbetänkandet, del II, s. 389—471).

Utredningen föreslår inrättande av ett permanent centralt organ för bostads

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

14

politiken kallat bostadsstyrelsen. På detta organ anför utredningen vissa all­

männa synpunkter, vilka kunna sammanfattas på följande sätt.

1. I bostadsstyrelsen bör inordnas dels hela den verksamhet byggnads-

lånebyrån f. n. bedriver med de förändringar, som betingas av statsmakternas

beslut rörande ändrade former för lån och bidrag eller bostadspolitiska åt­

gärder i övrigt, dels den låne- och bidragsverksamhet för bostadsändamål,

som f. n. handhas av egnahemsstyrelsen. Frågan om i vilken ordning ärenden

rörande lån och bidrag till bostäder på jordbruksfastighet skola handläggas

lämnas dock öppen.

2. Bostadsstyrelsen bör utrustas med stadsplaneteknisk sakkunskap för

att tillgodose ett redan kännbart och i framtiden med säkerhet växande be­

hov av sakkunnig granskning och rådgivning i främsta rummet i sammanhang

med större bostadsbyggnadsprojekt under kommunal ledning samt med

sanerings företag. Härvid förutsättes, att samarbete sker med byggnadssty­

relsen eller det organ, som i framtiden kan komma att handlägga frågor rörande

den allmänna samhällsplaneringen.

3. I frågor rörande tillämpningen av hälsovårdsstadgans bostadsparagrafer

samt bostadsinspektionens organisation och verksamhet förutsättes samar­

bete med medicinalstyrelsen.

4. Särskild vikt anses böra läggas vid samverkan mellan bostadsstyrelsen

och det organ för tekniskt-ekonomiska utredningar i husbyggnadsfrågor,

statens byggnadsinstitut, vars inrättande föreslagits av en särskild kommitté.

5. Inom bostadsstyrelsen bör organiseras en särskild avdelning för frågor

rörande gemensamhetsanläggningar, till vilken även bör överföras den verk­

samhet för gemensamma tvättinrättningar, som bedrives inom egnahems­

styrelsens byggnadskontor. Den tekniska och ekonomiska granskningen av

byggnadsprojekt, för vilka lån och bidrag sökas hos statens nämnd för sam-

lingslokaler, anses även lämpligen böra utföras inom bostadsstyrelsen.

6. Det omfattande utredningsarbete, som nu utföres av byggnadslånebyråns

utredningsavdelning, delvis i samarbete med kommunerna, förutsättes komma

att fortsätta. Socialstyrelsens och byggnadslånebyråns löpande byggnads-

statistik föreslås bli samordnad och förlagd till bostadsstyrelsen, som jäm­

väl bör handha arbetet med byggnadskostnadsindex.

7. Bostadsstyrelsen bör utrustas med egen kameralförvaltning och drag­

ningsrätt å statsverkets checkräkning.

8. Bostadsstyrelsen bör vara tillsynsorgan beträffande kommunernas

bostadsförsörjningsplaner samt leda den verksamhet, som de av utred­

ningen föreslagna statliga länsorganen för bostadspolitiken skola bedriva.

Vad härefter angår bostadsstyrelsens organisation, anser utredningen, att

denna till väsentlig del bör grundas på byggnadslånebyråns nuvarande orga­

nisation. Härvid borde den differentiering av arbetsuppgifterna på underav­

delningar som ägt rum inom byrån kunna vara vägledande för bostadsstyrel­

sens byråorganisation. Betydande modifikationer finge dock vidtagas. Dessa

' ore främst betingade dels av överföringen av vissa av den nuvarande egna-

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

15

hemsorganisationens arbetsuppgifter till de bostadspolitiska organen, dels

av det därmed sammanhängande uppbyggandet av en länsorganisation för

bostadspolitiken. Omorganisationen av byggnadslånebyrån och överförandet

av vissa delar av egnahemsstyrelsens arbetsuppgifter till det bostadspolitiska

centralorganet borde verkställas samtidigt med att den nya centrala organisa­

tionen för jordbrukets rationalisering genomfördes.

Beträffande den utsträckning, i vilken beslut av styrelsen skola kunna över­

klagas hos Kungl. Maj :t, föreslår utredningen följande. Alla ärenden rörande

beviljande av lån för bostadsbyggnadsändamål samt sådana bidrag, som

kunna i eller utan kombination med lån utgå till enskilda för ny- och ombygg­

nad eller förbättringsarbete, böra slutligt avgöras av bostadsstyrelsen. När

det däremot gäller frågor av den karaktär, att de kunna sägas angå förhållan­

det mellan bostadsstyrelsen och kommunerna, bör rätt att överklaga bostads-

styrelsens beslut föreligga. Såsom exempel anföras frågor rörande den allmänna

hyresbestämningen, tomtpriser och frågor sammanhängande med kommuner­

nas ansvarsåtaganden beträffande statliga lån. Ärenden rörande sådana

bidrag, som ha karaktär av statsbidrag till kommunerna att av dessa förvaltas

för bostadssociala ändamål (pensionärshemsbidrag samt de årliga beloppen

för familjebostadsbidrag och trekronorsbidrag), böra avgöras av Kungl. Maj:t

liksom också frågor, som angå en kommuns allmänna ställning i låne- och

bidragshänseende, såsom i fråga om tilläggslån enligt 1946 års tertiärlånekun-

görelse.

Bostadsstyrelsen bör såsom chef ha en på viss tid förordnad generaldirek­

tör. Ärenden av principiell räckvidd eller i övrigt av större vikt böra avgöras

av styrelsen, som bör utgöras av ledamöter, vilka av Kungl. Maj:t särskilt

utsetts för uppdraget. Utredningen understryker betydelsen av att inom

styrelsen beredes rum för personer, som äro väl förtrogna med landsbygdens

förhållanden samt med kommunal verksamhet. Detta borde emellertid icke

utesluta, att befattningshavare i chefsställning inom verket av Kungl. Maj:t

förordnades till ledamöter av styrelsen.

I fråga om bostadsstyrelsens byråorganisation är utredningen av den upp­

fattningen, att antalet byråer icke lämpligen kan vara mindre än sex, nämligen

en kanslibyrå, en utrednings- och planeringsbyrå, en teknisk byrå, en värde-

ringsbyrå, en egnahems- och bidragsbyrå samt en kameral eller lånebyrå.

Byråcheferna föreslås placerade i lönegrad A 30 (=Ca 33) utom cheferna för

tekniska byrån och värderingsbyrån, vilka anses böra vara högkvalificerade

tekniker med placering i lägst lönegrad C 8 (=Cp 14).

Med hänsyn till de bestående uppgifter, som komma att åvila det centrala

bostadspolitiska organet, är det enligt utredningens uppfattning ofrånkomligt

att för bostadsstyrelsens del de tryggare anställningsformer och de med

tjänsten förenade allmänna förmåner, som gälla inom reglerade verk, komma

till användning. Bostadsstyrelsen borde därför, såvitt angår dess permanenta

arbetsuppgifter, organiseras som övriga statliga verk med bestående upp­

gifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

16

Utredningen föreslår inrättandet av länsbostadsnämnder med uppgift att

under bostadsstyrelsen handlägga ärenden rörande lån och bidrag för bostads­

ändamål samt därmed förbundna frågor på den egentliga landsbygden och i

mindre samhällen. För detta förslag anföras två skäl. För det första förut­

sätter, när det gäller landsbygdens bostadsbyggande, ett tillgodoseende av

lokaliseringssynpunkten dels lokalkännedom utöver det mått, som rimligen

kan samlas i ett centralorgan, dels ett nära samarbete med andra till länen

eller jämförliga administrativa områden knutna organ med planerande funk­

tioner. För det andra föreligger, när det gäller bostadsbyggandet på lands­

bygden och i mindre samhällen, behov av ett närmare till hands varande organ

för rådgivning och kontroll än centralorganet. Länsbostadsnämnderna kunna

ur denna synpunkt uppfattas såsom gemensamma förmedlingsorgan för smärre

kommuner, vilka enligt sakens natur ha mindre utvecklad administrativ kapa­

citet, när det gäller planerande, rådgivande och kontrollerande funktioner,

och vilkas planering av bebyggelsen måste ses i ett sammanhang, som går

utöver den egna kommunens gränser.

Utredningen har funnit den lämpligaste ordningen vara, att kommuner med

mer än 10 000 invånare, som skola vara skyldiga att uppgöra plan för bostads­

försörjningen, i förmedlingsverksamheten stå i direkt förbindelse med central­

organet, medan de övriga kommunernas förmedlingsverksamhet inordnas

under länsorganen.

Vad beträffar den ordning i vilken beslut om lån och bidrag för bostads­

ändamål böra fattas, föreslår utredningen att samtliga ärenden från de kom­

muner som skola stå i direkt förbindelse med centralorganet avgöras centralt.

Beträffande övriga, d. v. s. det stora flertalet kommuner, där bebyggelsen över­

vägande sker i form av en- och tvåfamiljshus och där saneringsproblemet

väsentligen är en fråga om förbättring eller ersättning av sådana mindre hus,

föreslår utredningen för framtiden den ordningen, att länsorganet fattar beslut

i alla ärenden utom sådana som gälla flerfamiljshus, vilka senare med läns­

organets yttrande vidarebefordras till centralorganet för granskning och be­

slut.

Med hänsyn till att effektiva länsorgan icke kunna inrättas omedelbart,

föreslår utredningen i vad det gäller sistnämnda kommuner, att tills vidare

under en övergångstid länsbostadsnämnderna skola slutligt avgöra endast

ärenden rörande lån och bidrag till byggnadsföretag, vilkas kostnader beräk­

nas icke överstiga 10 000 kronor, medan nämndernas beslut i ärenden, som

avse byggnadsföretag med högre kostnader, skola underställas centralorganet.

Beträffande de kamerala uppgifterna har utredningen funnit det ändamåls­

enligt med en arbetsfördelning mellan centralorgan och länsorgan, som mot­

svarar uppdelningen av kommunerna i två huvudgrupper i fråga om behand­

lingen av låne- och bidragsärenden. Utredningen föreslår därför, att kassa­

rörelsen, förvaringen av säkerhetshandlingar och övriga kamerala uppgifter

handläggas centralt inom bostadsstyrelsen, när det gäller låne- och bidrags-

verksamhet inom sådana kommuner, vilkas förmedlingsorgan stå i direkt för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

17

bindelse med centralorganet, medan nämnda uppgifter i övrigt decentraliseras

och ombesörjas av länsbostadsnämnderna i huvudsaklig överensstämmelse

med den ordning, som f. n. gäller inom egnahemsorganisationen, och i enlig­

het med av Kungl. Maj:t utfärdade närmare anvisningar. Av praktiska skäl

borde den kamerala förvaltningen ombesörjas av länsorganen även beträf­

fande sådana ärenden, som föreslagits skola gå vidare från länsorganen till

centralorganet för granskning och beslut (låne- och bidragsärenden rörande

flerfamiljshus) resp. under en övergångstid för underställande av beslut.

Efter övergångstiden skulle länsbostadsnämnderna i huvudsak ha följande

uppgifter:

att stå kommunerna och allmänheten till tjänst med upplysningar och an­

visningar rörande den statliga låne- och bidragsverksamheten för bostads­

ändamål och överhuvud söka främja en planmässig förbättring av bostads­

förhållandena,

att från kommunala förmedlingsorgan, som icke stå i direkt förbindelse

med centralorganet, d. v. s. flertalet landskommuner och mindre stadssam­

hällen, mottaga ansökningar om lån och bidrag för ny- eller ombyggnad samt

förbättring av bostäder,

att — med undantag för ansökningar rörande flerfamiljshus, vilka vidare­

befordras till centralorganet — låta verkställa granskning ur tekniska, eko­

nomiska och lokaliseringssynpunkter av de byggnadsföretag, för vilka lån och

bidrag sökas, samt av de sökandes personliga och ekonomiska förhållanden,

som kunna vara förutsättningar för erhållande av lån och bidrag,

att fatta beslut om sådana lån och bidrag,

att tillse, att erforderlig kontroll av byggnadsföretaget sker,

att efter kontroll av säkerhetshandlingar o. s. v. till förmedlingsorganet

utbetala beviljade låne- och bidragsbelopp,

att förvara säkerhetshandlingar, tillse att säkerheten ej genom vanvård

o. d. förlorar i värde samt handlägga ärenden rörande övertagande av lån,

omläggning av amorteringsplan och liknande frågor, som kunna uppstå under

lånets löptid, samt

att från förmedlingsorganet mottaga inbetalade räntor och amorteringar

samt verkställa erforderliga indrivningsåtgärder.

Utredningen förutsätter vidare, att länsbostadsnämnderna skola utöva till­

syn över familjebostadsbidragsverksamheten i de kommuner, som i sin för­

medlingsverksamhet icke ha direkt förbindelse med centralorganet.

Efter att ha understrukit betydelsen av samarbete mellan länsbostadsnämn­

derna och de föreslagna länsorganen för jordbrukspolitiken, lantbruksnämn­

derna, upptar utredningen till diskussion frågan om behovet av byggnads-

teknisk sakkunskap inom den bostadspolitiska länsorganisationen och finner,

att en betydande del av behovet av dylik sakkunskap skulle kunna tillgodoses

genom samarbete mellan länsbostadsnämnderna och lantbruksförbundets bygg-

nadsförening men att därutöver byggnadsteknisk och byggnadsekonomisk

expertis måste stå till förfogande inom nämnderna, i synnerhet med tanke

2^—559 48 Bikang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

18

på uppgiften att granska kostnadsberäkningar. Denna expertis borde utgöras

av för lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder gemensamma tjänstemän,

vilka, oberoende av huruvida ärenden rörande bostäder på jordbruksfastighet

komme att förläggas till länsbostadsnämnderna eller till lantbruksnämnderna,

i första rummet borde knytas till länsbostadsnämnderna.

Mellan länsbostadsnämnderna och andra organ med uppgifter av betydelse

för samhällsplaneringen och för bostadsbyggandets utveckling borde sam­

verkan äga rum i den formen, att representanter för dessa andra organ del-

toge i länsbostadsnämndernas behandling av frågor av större vikt, som rörde

deras verksamhetsområden. De borde därvid äga rätt att deltaga i nämnder­

nas överläggningar men ej i deras beslut.

Dylik ställning såsom sakkunnig i länsbostadsnämnden borde beredas läns­

arkitekten, överlantmätaren, de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ar­

betande distriktsingenjörerna, en representant för länsarbetsnämnden samt

förste provinsialläkaren. Den av utredningen i samband med behandlingen

av frågan om saneringen av stadssamhällenas bebyggelse föreslagna läns-

bostadsinspektören, som skulle knytas till länsstyrelsen och arbeta med förste

provinsialläkaren som förman, borde vara föredragande inom länsbostads­

nämnden i frågor, som berörde både inspektionens och nämndens verksamhet.

Utredningen förutsätter, att frågorna om länsbostadsnämndernas samman­

sättning, personalorganisation o. s, v. skola hänskjutas till fortsatt utred­

ning, och begränsar sig i denna del till följande allmänna synpunkter. Det

synes utredningen icke finnas skäl att — på sätt som gäller beträffande

exempelvis länsarbetsnämnderna — inom länsbostadsnämnderna bereda rum

för partsrepresentation. Nämnderna föreslås bestå av fem ledamöter, näm-

ligen nämndens chefstjänsteman — direktören -—- såsom självskriven och

fyra, däribland ordföranden, av Kungl. Maj:t på viss tid förordnade. Vikten

av att förtrogenhet med kommunernas arbete blir företrädd inom nämnden

jämte allsidiga insikter i de bostadssociala problemen understrykes. Direk­

tören bör ha samma ställning och löneförmåner som direktörerna i andra stat­

liga länsnämnder. Därest direktören icke besitter tekniska kvalifikationer,

bör en assistent med sådana kvalifikationer finnas knuten till nämnden för

att ombesörja den byggnadstekniska och byggnadsekonomiska granskningen.

Länsbostadsnämndernas personalorganisation bör icke bindas vid ett för alla

nämnder lika fastställt antal befattningshavare utan anpassas efter erfaren­

hetsmässigt givna, från län till län varierande behov.

Utredningen diskuterar ingående innebörden av de bostadspolitiska arbets­

uppgifter för kommunerna, som följa av lagstiftningen om skyldighet för

samtliga kommuner, med möjlighet till undantag för små kommuner i av­

vaktan på genomförandet av förestående kommunsammanslagning, att för­

medla statliga lån och bidrag för bostadsändamål samt för vissa kommuner

att upprätta långsiktiga bostadsförsörjningsplaner.

Utredningen upptager vidare till behandling frågan om behovet av kom­

munal bostadsförmedling men anser sig icke böra föreslå vare sig obliga­

Kungl. May.ts proposition nr 218.

19

toriskt inrättande av dylik förmedling eller en lagstiftning rörande förmed-

lingstvång på hyresmarknaden. Utredningen understryker emellertid starkt

betydelsen av att kommunerna upprätta bostadsförmedlingskontor, vilkas

verksamhet förutsättes kunna utgöra ett viktigt led i kommunernas allmänna

bostadspolitik.

Utredningen upptager slutligen frågan om behovet av speciella bostads­

politiska organ i kommunerna. Utredningen finner behovet av större tillgång

på tekniskt och administrativt kompetent arbetskraft för handhavandet av

de växande uppgifterna uppenbart och finner det angeläget, att de bostads­

politiska verksamhetsgrenarna sammanföras inom ett och samma kommunala

organ. Enligt utredningens uppfattning skulle inrättandet av speciella organ,

bostadsnämnder, i kommunerna kunna innebära en viss garanti för en effek­

tivare kommunal organisation.

Dessa nämnder skulle ha till huvudsaklig uppgift:

att ombesörja planeringen på kortare och längre sikt av bostadsförsörj-

ningsverksamheten på orten,

att sköta förmedlingsverksamheten beträffande statliga lån och bidrag med

allt vad därtill hör i förhållande till såväl den låne- och bidragssökande all­

mänheten som de statliga organen,

att handhava av kommunerna anvisade medel för bostadssociala ändamål,

att själva eller genom för ändamålet bildade bolag eller stiftelser ombe­

sörja projektering, byggande och förvaltning av bostäder i allmännyttig regi

samt eventuellt

att tjänstgöra som styrelse för kommunal bostadsförmedling.

Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen att det icke är

lämpligt föreskriva obligatoriskt inrättande av särskilda bostadsnämnder i

kommunerna, utan finner den för byggnadslånebyråns verksamhet gällande

regeln, att förmedlingsorgan, där kommun ej annorlunda beslutar, är drätsel­

kammare eller kommunalnämnd, lämplig även för framtiden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Organisationssakkunnigas förslag.

Med utgångspunkt från av statsmakterna redan fattade principbeslut om

inrättande av dels ett centralt organ för bostadspolitiken, av de sakkunniga

kallat bostadsstyrelsen, dels statliga organ i länsinstansen, kallade länsbo­

stadsnämnder, dels kommunala organ, kallade förmedlingsorgan, ha de sak­

kunniga till en mera principiell diskussion upptagit frågan, hur de bostads­

politiska arbetsuppgifterna böra fördelas dessa organ emellan. Härvid ha de

sakkunniga var för sig behandlat de olika huvudgrupper, i vilka arbetsupp­

gifterna kunna indelas, nämligen planering av bostadsförsörjningen, beviljande

av lån och bidrag samt förvaltning av lån och bidrag, innefattande även viss

byggnadsteknisk kontroll. Såsom ett särskilt problem ha de sakkunniga be­

handlat frågan om organ för handläggning av ärenden rörande lån och bidrag

till bostadshus å jordbruksfastighet. I det följande lämnar jag först en redo­

20

görelse för de sakkunnigas förslag i sistnämnda fråga ock därefter för övriga

förslag i nyss angiven ordning.

Ärenden rörande bostadshus å jordbruksfastighet.

De sakkunniga ka kaft samråd med 1947 års centrala lantbrukskommitté an­

gående lämpliga organ för kandläggning av ärenden rörande bostäder å jord-

bruksfastigket, varmed kär avses fastigket med en åkerareal överstigande en

kektar. De sakkunniga föreslå, att dylika ärenden böra åvila länsbostads­

nämnderna medan lantbrukskommittén förordat, att uppgiften bör åläggas

lantbruksnämnderna utom så vitt angår lån och bidrag till tillfällig förbätt­

ring av bostadshus samt bostadsrabatter.

De båda kommittéerna ha även samrått om formerna för samarbetet mellan

länsbostads- ock lantbruksnämnder ock ka härvid utformat följande alter­

nativa förslag.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

A. Organisationssakkunnigas förslag.

1. Vid upprättande av regionplaner för jordbruket böra representanter för

de bostadspolitiska organen regelmässigt medverka. Vid behandlingen av mera

allmänna frågor rörande regionalplaneringen böra lantbruksnämnderna sam­

råda med länsbostadsdirektören eller ledamöter av länsbostadsnämnden. Pla­

neringskommittéerna torde böra söka kontakt med representanter för förmed­

lingsorganet i de kommuner, som beröras av planeringen. Kommittéerna böra

vidare kunna fortlöpande påkalla hjälp av expertis från länsbostadsnämnden

vid bedömning av frågor som beröra bostäder.

2. Vid utarbetande av individualplaner för jordbruket bör vederbörande för-

rättningsman, då behov därav föreligger, samråda med såväl länsbostadsnämn­

den som vederbörande förmedlingsorgan.

3. Ansökningar om lån och bidrag, som avse antingen enbart förbättring av

jordbruket eller enbart förbättring av bostaden skola insändas i det förra fallet

till lantbruksnämnden, i senare fallet till förmedlingsorganet. I dylika ansök­

ningar skall alltid angivas, huruvida sökanden kar begärt eller har för avsikt

att inom en nära framtid begära lån eller bidrag för förbättring jämväl av bo­

staden, resp. jordbruket. Ansökningar, som avse förbättring av såväl jord­

bruket som bostaden, böra kunna insändas antingen till lantbruksnämnden eller

förmedlingsorganet. Man torde böra räkna med ett visst samarbete mellan för­

medlingsorganen och lantbruksnämndernas ortsombud i vad det gäller råd

och anvisningar till allmänheten beträffande upprättande av ansökan om lån

och bidrag till förbättring av jordbruk och bostäder.

4. Vid behandlingen av ansökningar om lån och bidrag, som avse nybygg­

nad eller förbättring av bostad å jordbruksfastighet, skall länsbostadsnämn­

den samråda med lantbruksnämnden, vilken har att yttra sig om

a) lämpligheten ur jordbrukspolitiska synpunkter av att ifrågavarande för­

bättring av bostaden kommer till stånd,

b) huruvida omfattningen av bostadsförbättringen svarar mot jordbruks­

fastighetens framtida bärkraft, samt

c) huruvida den tekniska och arkitektoniska utformningen svarar mot den

lånesökandes behov.

Även andra fall kunna förekomma, i vilka jordbrukspolitiska synpunkter böra

beaktas, t. ex. icke-jordbruksfastighet, som omfattas av omregleringsplaner,

eller skogsjordbruk och liknande. Uppgifter om förekomsten av dylika fastig­

21

heter böra lämnas av lantbruksnämnden till länsbostadsnämnden, vilken, då

fråga om förbättring av bostad å dylik fastighet uppkommer, bör samråda med

lantbruksnämnden.

Då det förutsättes, att bostadsstyrelsen kommer att medverka vid pro­

jekteringen av bostadshus, bl. a. genom utarbetande av typritningar, torde i

vissa fall kontakt böra upprättas mellan lantbruksnämnderna och styrelsen. Då

lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd hävda skiljaktiga meningar, skall ären­

det underställas bostadsstyrelsen, om så yrkas av lantbruksnämnden.

Frågan om samarbete mellan de två nämnderna i fråga om mera genomgri­

pande omregleringar av jordbruk, större omskiften o. d. torde icke kunna

lösas förrän i samband med pågående överarbetning av jorddelningslagstift-

ningen.

5. Då till en och samma fastighet lämnats såväl ett lån till förbättring av

jordbruket som ett lån till ^{förbättring} av bostaden, bör placeringen av lånen

ur säkerhetssynpunkt kunna ske på följande sätt. Lånet för förbättring av bo­

staden bör regelmässigt placeras i förmånsställning omedelbart efter lån för

jordbrukets yttre och inre rationalisering. Såsom säkerhet för sistnämnda lån

skall godtagas inteckning, liggande inom 100 % av det av lantbruksnämnden

uppskattade marknadsvärdet för fastigheten efter vidtagna förbättringar med

undantag för förbättringen av bostaden.

6. Det synes lämpligt att förvaltningen av lån och bidrag till jordbruksfas­

tighet i det fall som angivits under 5. handhaves av lantbruksnämnderna.

7. Vid verkställande av byggnadsteknisk kontroll av hus (bostadshus, eko­

nomibyggnader o. s. v.) böra lantbruksnämnderna och länsbostadsnämnderna

samarbeta, varvid det torde komma att visa sig ändamålsenligt att lantbruks­

nämnderna få utnyttja länsbostadsnämndernas byggnadskontrollanter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

B. Lantbrukskommitténs förslag.

Samarbetet vid regionalplanering och individualplanerin" synes böra ut­

formas på samma sätt som enligt alternativ A. Även förfarandet vid ingivande

av ansökningar bör bli detsamma.

Vid behandlingen av ansökningar avseende lån och bidrag till förbättring

eller nybyggnad av bostadshus å jordbruksfastighet bör lantbruksnämnden

pröva förekommande ärenden ur såväl jordbrukspolitiska som bostadssociala

synpunkter. I vissa fall bör dock samråd äga rum med länsbostadsnämnden.

Detta bör exempelvis ske, då ifrågasatt bostadsförbättringsåtgärd saknar bety­

delse ur jordbrukspolitik synpunkt och sålunda främst bör bedömas ur bo­

stadssociala synpunkter eller då väsentliga avvikelser ifrågasatts från före­

skrivna normer för jordbrukets bostäder ur standardsynpunkt. Då dylika

fall icke kunna avgränsas genom schematiska regler, torde det böra ankomma

på lantbruksnämnden att själv bedöma, när samråd bör komma till stånd.

Då lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd stanna i olika mening vid gemen­

samma överläggningar i bostadsförbättringsfrågor, bör ärendet på yrkande av

länsbostadsnämnden underställas lantbruksstyrelsen.

Yad beträffar placeringen och förvaltningen av lån och bidrag behövas inga

särskilda bestämmelser. Bostadsärenden böra sålunda i detta fall behandlas

efter enahanda principer som övriga förbättringsåtgärder, vilka handhavas av

lantbruksnämnderna.

Den byggnadstckniska kontrollen kan handhavas på samma sätt som enligt

alternativ A.

Som motivering för det av dem förordade alternativet anföra organisations-

sakkunniga.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Det framstår som angelaget att förutsättningar skapas för en enhetlig be­

dömning av bostadsfrågan for alla befolkningsgrupper, alltså även jordbru-

-arna. En dylik bedömning ur tekniska, ekonomiska och bostadssociala syn­

punkter av ärenden rörande lån och bidrag till förmån för bostadsförsörjningen

synes kunna åvagabnngas endast om samtliga bostadsärenden handläggas av

de bostadspolitiska organen. Numera finnas ej några skäl, varför man icke

s uile kunna bedöma^ jordbrukets bostäder efter samma grunder som övriga

entannljshus Det måste vidare för de kommunala bostadspolitiska organen,

vilka i framtiden forutsättas komma att göra betydande insatser för främjande

av bostadsiorsorjmngen, te sig irrationellt att i bostadspolitiska frågor nödgas

bitrada tvenne statliga länsorgan.

Lan och bidrag för nybyggnad eller genomgripande ombyggnad av bostads­

hus aro avsedda att beviljas inom 90 % av den godtagbara produktionskost­

naden (med visst undantag). Bl. a. med hänsyn härtill ha de sakkunniga ansett

det vara av utomordentlig vikt att provningen av kostnaderna för de företag

,

,Y].

sökas blir tillförlitlig. De sakkunniga räkna fördenskull med att

kvalificerade kostnadsgranskare skola knytas till länsbostadsnämnderna, att

dessa skola utbildas inom bostadsstyrelsen, hålla ständig kontakt med denna

och fortlöpande bil föremål för inspektion från dess sida. Kostnadsgransk-

ningen i nämnderna skall ske på grundval av detaljerade anvisningar från sty­

relsen, vilken skall ha att lämna nämnderna fortlöpande uppgifter om kostnads-

utvecklingen i olika delar av landet. Därest — såsom lantbrukskommittén för­

ordar yjssa låneärenden skola kostnadsgranskas av lantbruksnämnderna,

komma möjligheterna till översyn av kostnadsgranskningen i länen att avse-

vart forsvåras, varigenom risk uppstår för ojämnheter och felaktigheter. En

tillfredsställande kontroll av hur lantbruksnämnderna tillämpa kostnadsgransk-

nmgsmetoderna skulle kräva en utvidgning av organisationsapparaten, vilken

med hänsyn till det jämförelsevis ringa antalet bostadsärenden inom lantbruks­

nämnderna torde komma att bli oproportionerligt dyr. Över huvud taget synes

det tveksamt, huruvida tillräcklig erfarenhet rörande kostnadsgranskning av

bostadshus skulle kunna samlas inom lantbruksnämnderna. Antalet låneären­

den avseende bostadshus torde nämligen bli synnerligen litet i flertalet lant­

bruksnämnder.

i.

förordar, att ärenden rörande bostadsrabatter till olika

hushall med bostäder å jordbruksfastighet skola handläggas av länsbostads-

nämnderna. De sakkunniga, som dela denna uppfattning, ha funnit att behand-

lingen av dylika ärenden, i vad det gäller jordbruksfastigheter, skulle kompli­

ceras, därest lantbruksnämnderna skulle fatta beslut i frågor rörande lån och

bidrag till bostadshus. I ett stort antal fall torde nämligen frågan om lån och

bidrag till ny- eller ombyggnad av bostadshus få lov att avgöras samtidigt

med frågan om bostadsrabatt till hushållet.

Då lantbruksnämnderna komma att erhålla omfattande arbetsuppgifter av

jordbrukspolitik natur, torde risk uppstå för att de bostadspolitiska syn-

punkterna icke skulle komma att vederbörligen beaktas inom lantbruksnämn­

derna.

Organisationssakkunniga redogöra härefter för lantbrukskommitténs moti­

vering för alternativ B, som är följande.

Jordbrukets bostäder måste betraktas som en integrerande del av det eko­

nomiska företag, som jord och byggnader tillsammans bilda. Eftersom bygg-

nadskostnaderna utgöra den ojämförligt största kapitalinvesteringen i före­

taget, är det av stor vikt, att dessa anpassas med hänsyn till jordbrukets bär­

kraft och sannolika utveckling. Den yttre rationaliseringen syftar till att med

statens stöd kraftigt främja tillkomsten av bärkraftiga brukningsenheter

23

genom komplettering av ofullständiga jordbruk eller omarronderingsåtgärder.

Dylika ingrepp inverka icke blott på fastigheternas behov av byggnader utan

även på lokaliseringen av brukningscentrum. Om lantbruksnämnderna icke

skulle ha rätt att besluta om lån och bidrag för uppförande av bostadshus å

jordbruksfastighet, skulle deras möjligheter att befrämja sådan omarronde-

ring, som blir beroende av flyttning av byggnader, betydligt försvåras. Sådana

nybyggnads- eller genomgripande förbättringsarbeten, som företagas utan

beaktande av planerna för den yttre rationaliseringen, skulle mången gång

kunna komma att hindra dessa för avsevärda tider framåt. Det kan darior

anses motiverat att rationaliseringsorganen, som under alla omständigheter

skola omhänderhava en väsentlig del av jordbrukets byggnadsfrågor ' . °~

nomibyggnaderna —• även handhava statens stöd åt jordbrukets bostader. Aven

många praktiska skäl tala för en dylik anordning. Härigenom skulle nämligen

rationaliseringsorganen vid en omfattande upprustning av en jordbruksfastig­

het lättare kunna tillämpa en riktig angelägenhetsordning vid planläggningen

av olika slags förbättringsåtgärder och smidigare anpassa investeringarna etter

jordägarens ekonomiska möjligheter. Även ur allmänhetens synpunkt maste

det te sig mest rationellt, att alla förbättringsåtgärder beträffande en och

samma fastighet kunna prövas och avgöras av ett och samma organ.

Antalet ärenden, vid vilkas prövning enligt alternativ B samarbete mellan

lantbruks- och länsbostadsnämnderna skulle erfordras, kan uppskattas till en

femtedel av motsvarande antal enligt alternativ A. Med hansyn härtill skulle

ärendenas handläggning enligt alternativ B bli smidigare.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen, läns­

bostadsnämnderna och förmedlingsorganen.

De sakkunniga uttala, att vid en allmän bedömning av frågan om fördel­

ning av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna hänsyn måste tagas till ett fler­

tal omständigheter. Av betydelse vore sålunda dels de olika arbetsuppgifter­

nas svårighetsgrad, dels möjligheterna att centralt resp. lokalt förfoga över

erforderlig personal, dels behovet av direkt kontakt mellan allmänheten samt

de kommunala och statliga bostadspolitiska organen, dels kostnaderna för en

centraliserad resp. decentraliserad verksamhet.

En centraliserad handläggning av låne- och bidragsärenden vore förbunden

med vissa fördelar. Den möjliggjorde sålunda en likartad behandling av ären­

den från hela landet. Vid prövningen av ärenden kunde expertis av olika slag

lätt anlitas. Ett betydande erfarenhetsmaterial rörande byggnads- och bo­

stadsfrågor kunde samlas och bearbetas, varvid bl. a. värdefulla jämförelser

mellan förhållandena i olika delar av landet kunde göras. Mot dessa fördelar

kunde dock uppenbarligen vissa olägenheter ställas. Den önskvärda kontakten

mellan det lånebeviljande organet, de kommunala organen och lånesökanden

kunde knappast ordnas på ett tillfredsställande sätt. Upprätthållandet av en

dylik kontakt måste bli tids- och kostnadskrävande. Centralorganet skulle

ha svårt att i önskvärd utsträckning beakta lokala förhållanden. En nödvändig

förutsättning för en decentraliserad verksamhet vore, att erforderlig sakkun­

skap stode till de lokala organens förfogande. I den mån verksamheten i ett

lokalorgan hade ringa omfattning, bleve det å andra sidan svårt att effektivt

utnyttja dylik sakkunskap.

24

De sakkunniga understryka, att de i sitt förslag lagt stor vikt vid sam­

arbetet mellan de bostadspolitiska organen inbördes och med andra organ i

de olika instanserna. I sistnämnda hänseende framhålles särskilt behovet av

samarbete mellan länsbostadsnämnder samt lantbruksnämnder och organen för

handläggning av ärenden rörande vattenförsörjning och avlopp ävensom mellan

föi medlingsorganen samt byggnads- och hälsovårdsnämnder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Planeringen av bostadsförsörjningen.

Beträffande planeringen av bostadsförsörjningen i hela landet

anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Det bostadspolitiska programmet på längre sikt kan karakteriseras som

en rörlig långtidsplan. Såväl målsättningen för bostadspolitiken som meto-

derna för dess genomförande vila sålunda på vissa osäkra bedömningar; dessa

avse den framtida utvecklingen av bostadsmarknaden, förhållandet mellan

dyror och inkomster samt verkningarna på bostadsefterfrågan av skilda stöd­

åtgärder. Med hansyn härtill framstår det som nödvändigt att närmast bostads­

styrelsen fortlöpande följer utvecklingen på bostads- och byggnadsmarkna-

derna samt klarlägger förskjutningar i de framtida förutsättningarna för en

ailman förbättring av bostadsförsörjningen. Styrelsen bör fördenskull dels

nandhava löpande statistik, avsedd att belysa utvecklingen på bostads- och

byggnadsmarknaderna, dels verkställa de särskilda undersökningar beträffande

denna utveckling som kunna betingas av läget, dels utföra beräkningar rörande

det framtida bostadsbehovet och den framtida utvecklingen på bostadsmark­

naden.

Av särskild betydelse synes vara att en tidsenlig, hela landet omfattande

bostadsbyggnadsstatistik upplägges; i vad det gäller landsbygden torde man

dock kunna begränsa statistiken till att avse ett representativt urval av lands­

kommuner. F. n upprättas bostadsbyggnadsstatistik inom såväl byggnadslåne-

byrån som socialstyrelsen. Det torde vara ett otillfredsställande förhållande,

att två statliga organ insamla statistiskt material av samma eller likartad

karaktar, aven om materialets innehåll och syftet med dess införskaffande äro

i vissa hänseenden olika. Utredningen finner för sin del en

sammanslagning

av socialstyrelsens och byggnadslånebyråns löpande byggnadsstatistik moti-

verad och föreslår, att en enhetlig löpande statistik rörande bostadsbyggandet

med hänsyn till sin betydelse som instrument för vissa sidor av bostadspoli-

tiken förlägges till bostadsstyrelsen. Den föreslagna omläggningen synes

lämpligen böra genomföras fr. o. m. den 1 januari 1949. Insamlingen av de

statistiska primäruppgifterna bör åvila förmedlingsorganen.

Under senare år har socialstyrelsen vid vissa tidpunkter för ett antal kom­

muner verkställt bostadsmarknadsenkäter. Dessa synas böra ersättas av en

löpande bostadsmarknadsstatistik, förlagd till bostadsstyrelsen och omfattande

bl. a. uppgifter rörande lägenhetsreserven.

yidåre synes inom bostadsstyrelsen böra sammanställas uppgifter rörande

befolkningsrörelsen, hyresutvecklingen samt bidragsverksamheten för förbätt­

ring av särskilda hushållsgruppers bostadsförhållanden.

Sedan några ar tillbaka inhämtar socialstyrelsen kvartalsvis uppgifter

rörande byggnadsmaterialpriser och byggnadsarbetarlöner m. m., vilka laggas

till grund för beräkning av byggnadskostnadernas förändringar. Dessa avse

närmast ett flerfamiljshus i Stockholm och ett enfamiljshus på landsbygden

samt redovisas i form av indextal. Byggnadslånebyrån har under den senaste

tiden vidtagit förberedelser för att genom indexberäkningar fortlöpande kunna

25

följa byggnadskostnadsutvecklingen för bostadshus i ett femtontal städer i

olika delar av landet. Byrån avser dels att ytterligare utvidga byggnadskost-

nadsstatistiken, dels att fortlöpande införskaffa och bearbeta uppgifter, be­

lysande förändringarna även i driftkostnaderna för bostadshus. Byggnadslåne-

byrån samarbetar i denna fråga med vederbörande förmedlingsorgan. Kost-

nadsstatistiken, som är av stor betydelse bl. a. för den med lån- och bidrags-

givningen sammanhängande kostnadsgranskningen, bör förläggas till bostads-

styrelsen.

I fråga om planeringen i de olika länen framhålla de sakkunniga,

att ett ökat behov kommer att uppstå av uppgifter rörande bostadsförsörj­

ningens utveckling, vilket betingas av att anvisade medel måste fördelas

mellan länen. Yissa av de undersökningar varom här kunde bli fråga borde

med fördel kunna utföras av vederbörande länsbostadsnämnd.

Vid en bedömning av frågan om arten och omfattningen av de arbetsupp­

gifter, som sammanhänga med planeringen i enskilda kommuner,

anse de sakkunniga det naturligt att till utgångspunkt ta skyldigheten för

större kommuner att upprätta bostadsförsörjningsplaner. Vissa av de under­

sökningar, som erfordrades för upprättande av dylika planer, borde med för­

del kunna utföras av vederbörande kommun med biträde av särskild expertis

inom bostadsstyrelsen. Styrelsen borde vidare biträda sådana mindre kom­

muner, vilka icke vore skyldiga att upprätta bostadsförsörjningsplaner, då

behov komme att föreligga av särskilda undersökningar rörande bostadsför-

sörjningsläget och förutsättningarna för förbättring av detsamma.

Vad slutligen beträffar planeringen av enskilda bostadsbyggnads-

företag framhålla de sakkunniga, att det är av synnerlig vikt att garantier

skapas för att strävandena att förbättra bostadsstandarden — och därvid även

den byggnadstekniska standarden — vederbörligen främjas i samband med lån-

och bidragsgivningen till förmån för bostadsförsörjningen. Två betydelsefulla

skäl härför kunde åberopas, nämligen för det första att ett av syftena med

stödet till bostadsbyggandet vore att höja bostadsstandarden, för det andra,

att placeringen av de statliga lånen ur säkerhetssynpunkt vore sådan, att

kravet på byggnadstekniskt fullgoda bostäder finge särskild betydelse. Beträf­

fande bostadshus för vilka statliga lån och bidrag sökas borde därför gransk­

ning ur arkitektonisk och teknisk synpunkt verkställas av statligt organ. Bet

syntes praktiskt taget omöjligt att tillgodose samtliga länsbostadsnämnders

behov av kvalificerade arkitekter och civilingenjörer för utförande av detta

granskningsarbete. Uppenbart vore vidare att det vore oriktigt att för en

uppgift, som kunde fullgöras av så jämförelsevis få personer som här vore

fallet, anställa personal i varje länsbostadsnämnd. Ifrågavarande granskning

borde därför handhavas av bostadsstyrelsen. Då emellertid en central gransk­

ning vore förbunden med vissa olägenheter — svårigheter i vissa fall att be­

akta lokala synpunkter, understundom tidsutdräkt vid den erforderliga kon­

takten med lånesökanden — borde åtgärder vidtagas för att, särskilt i vad

det gäller enfamiljshus, begränsa omfattningen av granskningsarbetet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

26

Åtgärder för att främja tillkomsten av byggnadstekniskt fullgoda bostäder

måste utformas på sådant sätt att granskning från lånebeviljande organs sida

kunde successivt minskas och ersättas av råd, upplysningar och anvisningar

till lånesökanden redan i ett tidigt skede av planeringen av byggnadsföretaget.

Härigenom ökades förutsättningarna för att krav beträffande den byggnads-

tekniska standarden skulle kunna tillgodoses; vidare kunde anledningar till

irritation från sökandens sida i samband med prövning av låneansökan be­

gränsas och ansökan behandlas snabbare. Det borde sålunda ankomma på

bostadsstyrelsen att biträda förmedlingsorganen med råd, upplysningar och

anvisningar i byggnadstekniska frågor.

Centi al förhandsgranskning av ritningar och tekniska beskrivningar till

enfamiljshus borde icke ske beträffande hus, som vore avsedda att uppföras

antingen enligt typritningar, godtagna av bostadsstyrelsen eller i nära anslut­

ning till dylika ritningar. Under de senaste åren hade mer än hälften av en­

familjshusproduktionen varit grundad på typritningar. Bostadsstyrelsen borde

framja tillkomsten av goda typritningar genom samarbete med kommuner

som utarbetade typritningar, genom granskning av typritningar som fram­

kommit från annat håll och slutligen genom att styrelsen själv utarbetade

ritningar. Styrelsen borde också genom ständig kontakt med förmedlings­

organen kunna underlätta dessas rådgivningsverksamhet beträffande plane­

ringen av byggnadsföretag. Konferenser i olika delar av landet rörande plane­

ringsfrågor borde vid lämpliga tidpunkter anordnas av bostadsstyrelsen.

Byggnadsteknisk granskning av planerade ombyggnader av enfamiljshus

borde i regel och frågor rörande tillfälliga förbättringar undantagslöst hand­

havas av länsbostadsnämnderna. I vissa ombyggnadsfall — t. ex. då mera

genomgripande ändring av planlösning åsyftas — borde styrelsen verkställa

granskningen.

De sakkunniga framhålla angelägenheten av att bostadspolitik och sam­

hällsplanering samordnas. Då full klarhet icke vunnits rörande omfattningen

av kommunernas planeringsuppgifter och frågan borde lösas i samband med

att förslag till organ för den allmänna samhällsplaneringen framläggas av

kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation, ha de sakkunniga endast

anfört vissa allmänna synpunkter på problemets lösning. De sakkunniga anse

det önskvärt att ledningen av såväl samhällsplaneringen som bostadsplane­

ringen och förmedlingsverksamheten inom en kommun anförtros åt ett enda

organ, som lämpligen borde uppdelas på två avdelningar. Därest detta icke

vore möjligt, borde en fortlöpande kontakt upprätthållas mellan de organ som

svara för de två formerna av planering.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 218.

Beviljande av lån och bidrag.

De sakkunniga förorda en avsevärt längre driven decentralisering av hand­

läggningen av ärenden rörande lån och bidrag till bostadshus än den

av bostadssociala utredningen föreslagna. Förslaget innebär i princip, att

27

alla dylika ärenden skola avgöras av länsbostadsnämnderna. En så långt gående

decentralisering är enligt de sakkunniga möjlig endast under följande fyra

förutsättningar:

Den förberedande granskningen av planlösningar, konstruktioner och

tekniska beskrivningar, inbegripande även en allmän bedömning av den eko­

nomiska sidan av projekten, förlägges till bostadsstyrelsen.

En normalisering av produktions- och driftkostnadsberäkningarna genom­

föres, så att bostadsstyrelsen kan lämna länsbostadsnämnderna konkreta

anvisningar rörande dessa beräkningar.

Yarje länsbostadsnämnd utrustas med minst en kvalificerad kostnad­

granskare och erhåller tillgång till erforderlig juridisk sakkunskap.

Länsbostadsnämnderna beredas möjlighet att beträffande svårbedömbara

ärenden antingen inhämta råd och anvisningar från bostadsstyrelsen eller till

denna överlämna dylika ärenden för prövning och avgörande.

De sakkunniga förutsätta, att ärenden avseende mycket stora projekt och

ärenden, som ur belåningssynpunkt äro svårbedömbara, skulle komma att över­

lämnas till bostadsstyrelsen. Någon indelningsgrund för gränsdragningen

mellan ärenden, som böra avgöras centralt resp. lokalt, bör icke uppställas

enligt de sakkunniga, som i denna fråga anföra följande.

Gränsdragningen bör göras beroende av länsbostadsnämndernas bedöm­

ning i varje enskilt fall. Härigenom vinnas två fördelar, dels kommer bostads­

styrelsen icke att i onödan belastas med ärenden, som mycket väl kunna av­

göras av länsbostadsnämnderna, dels kan ett ärende från vilken kommuntyp

som helst och oberoende av företagets storlek bli prövat och avgjort av bo­

stadsstyrelsen, om föreliggande omständigheter göra detta motiverat. De

sakkunniga äro väl medvetna om den ansvarsfulla uppgift, som ålägges läns­

bostadsnämnderna genom att dessa erhålla frihet att själva bedöma, vilka

ärenden som böra överlämnas till bostadsstyrelsen. Med hänsyn till den sak­

kunskap varmed nämnderna föreslås bli utrustade anse sig de sakkunniga

emellertid kunna utgå från såväl att nämnderna icke onödigtvis komma att

överlämna ärenden till bostadsstyrelsen som att de skola bli skickade att be­

döma, när detta blir motiverat på grund av svårighetsgraden i fråga om vissa

ärendens handläggning.

De sakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnds beslut om överlämnande

av ett ärende till bostadsstyrelsen icke skall fattas, förrän ärendet hos nämn­

den underkastats .den ekonomiska granskning, som skall föregå nämndens

egna lånebeslut. Styrelsen skulle alltså i regel kunna begränsa sin prövning

till en bedömning ur belåningssynpunkt av den rutinmässiga granskningens

resultat. Vidare föreslås, att bostadsstyrelsen skall slutligt avgöra ärenden,

i vilka den meddelat preliminärt lånebeslut.

Beträffande prövningen av ärenden rörande familjebostadsbidrag

konstatera de sakkunniga, att behov icke föreligger av mera kvalificerad bygg-

nadsteknisk sakkunskap, samt förutsätta, att länsbostadsnämnderna i samråd

med vederbörande kommun kunna avgöra hithörande frågor. I det troligtvis

icke obetydliga antal fall, då redan i samband med förhandsgranskningen

ställning måste tagas till frågan, huruvida en lägenhet uppfyller de för erhål­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

28

lande av familjebostadsbidrag uppställda villkoren, borde dock avgörandet

ligga hos bostadsstyrelsen.

Utbetalningen av familjebostadsbidrag och de därmed sammanhängande

arbetsuppgifterna (kontroll av familjens sammansättning) borde åvila för­

medlingsorganen. Den prövning av inkomsterna som skall ske vart femte år

borde utföras av förmedlingsorganen, vilkas beslut i dylika frågor dock borde

underställas länsbostadsnämnderna.

Frågan om formen för utbetalning av familjebostadsbidrag innesluter åt­

skilliga administrativa problem; de förslag som föranledas härav kommer jag

senare denna dag att framlägga i samband med ytterligare förslag rörande

låne- och bidragsverksamhetens utformning.

Yad slutligen angår prövningen av ärenden rörande trekronorsbidrag,

ha de sakkunniga, med hänsyn till att ifrågavarande bidragsverksamhet under

budgetåret 1947/48 har en i viss mån försöksbetonad karaktär, icke ansett sig

kunna närmare bedöma, hur denna bör ske i framtiden. De sakkunniga anse,

att förslag till fördelning mellan kommunerna av anvisade medel för verk­

samheten tills vidare böra uppgöras av bostadsstyrelsen och beslut i frågan

meddelas av Kungl Maj:t.

I vad det gäller frågan om rätten att anföra besvär över beslut i låne-

och bidragsärenden må nämnas, att de sakkunniga föreslå, att besvär skola

kunna anföras hos bostadsstyrelsen över länsbostadsnämndernas beslut i låne-

och bidragsärenden samt att bostadsstyrelsens beslut icke få överklagas utom

i två särskilda fall, det ena avseende vissa kommunala bidrag, det andra av­

seende fördelningen mellan stat och kommun av vissa förluster. De sakkun­

niga anse, att om nämnderna utrustas med kvalificerad personal och sam­

arbetet mellan styrelsen och nämnderna bedrives på sätt de sakkunniga för­

ordat — risk icke torde föreligga för att besvärsrätten skall mera allmänt ut­

nyttjas och göra decentraliseringen illusorisk.

Förvaltningen av lån och bidrag.

Arbetsuppgifter rörande förvaltningen av lån och bidrag samt därmed

sammanhängande verksamhet anse de sakkunniga i allt väsentligt böra åvila

länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen även i sådana fall där bo­

stadsstyrelsen meddelat beslut i ärendet.

De sakkunniga uppehålla sig särskilt vid den byggnadstekniska kontrollen,

som borde åläggas förmedlingsorganen i fråga om såväl inspektion av pågå­

ende arbeten och slutbesiktning som kontroll under de statliga lånens löptid.

Därest förmedlingsorganet saknade möjlighet att själv svara för kontrollen,

borde densamma verkställas av länsbostadsnämnden. Bostadsstyrelsen borde

utfärda anvisningar rörande bl. a. omfattningen av erforderlig kontroll och in­

spektion; därvid borde tillses, att kommunerna icke åsamkades oskäliga kost­

nader genom alltför stränga krav på kontrollen. I anvisningar från styrelsen

borde angivas lämpliga former för samordning av olika kommunala organs

(byggnadsnämnds, hälsovårdsnämnds o. s. v.) inspektion av bostadsbyggande

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

29

och bostäder ävensom anvisas lämpliga vägar för ett samarbete beträffande

kontrollen mellan olika mindre kommuner. Utöver förmedlingsorganens kon­

troll syntes bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna behöva verkställa viss

kontroll i form av stickprovsundersökningar, inspektion av enstaka hus, då

särskilda omständigheter så påkallade, samt fortlöpande mera ingående in­

spektion av ett begränsat antal hus i syfte att ge underlag för en bedömning

ur byggnadsteknisk synpunkt av olika byggnadsmaterials egenskaper.

Enligt gällande lånekungörelser skall slutbesiktning av byggnadsföretag,

som finansierats med hjälp av lån och bidrag beviljade av statens byggnads-

lånebyrå, verkställas av särskilda förrättningsmän. De sakkunniga föreslå, att

förmedlingsorganens beslut rörande förrättningsmän skola fastställas av läns­

bostadsnämnderna.

De sakkunnigas förslag i övrigt beträffande förvaltningsfrågor kan sam­

manfattas på följande sätt.

På bostadsstyrelsen skulle ankomma:

att lämna länsbostadsnämnderna råd och anvisningar beträffande förvalt­

ningen av beviljade lån;

att granska säkerhetshandlingar hos länsbostadsnämnderna och revidera

dessas räkenskaper.

På länsbostadsnämnderna skulle ankomma:

att till förmedlingsorganen utbetala lån;

att uträkna ränte-, amorterings- och annuitetsbelopp;

att från förmedlingsorganen mottaga inbetalade ränte-, amorterings- och

annuitetsbelopp;

att svara för pantvård m. m.;

att biträda förmedlingsorganen i frågor rörande familj ebostadsbidrag.

På förmedlingsorganen skulle ankomma:

att till låntagare utbetala lån;

att avisera ränte-, amorterings- och annuitetsbelopp;

att till länsbostadsnämnderna förmedla inbetalade ränte-, amorterings- och

annuitetsbelopp;

att inkassera förfallen fordran;

att utbetala familjebostadsbidrag och trekronorsbidrag.

Arbetsuppgifternas fördelning under de närmaste åren.

Organisationssakkunniga understryka, att om en ökad decentralisering av

den bostadspolitiska verksamheten skulle framstå som motiverad, följer icke

därav att en dylik organisatorisk omläggning kan genomföras omedelbart.

De sakkunniga uttala, att det icke synes möjligt att redan nu närmare bedöma

hur lång övergångstiden kommer att bli men räkna med att decentraliseringen

bör genomföras stegvis, dels därigenom att ärenden rörande enfamiljshus

flyttas ut i länen innan förutsättningar härför föreligga även beträffande fler­

familjshus, dels därigenom att ärendena flyttas ut länsvis allteftersom veder­

börande länsbostadsnämnd kunnat utrustas med erforderlig sakkunskap.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

30

Ärenden rörande mindre förbättring av bostadshus torde, säga de sakkunniga,

böra prövas av länsbostadsnämnderna redan fr. o. m. den 1 juli 1948. Förvalt­

ningen av intill den 1 juli 1948 och därefter, tills decentraliseringen genom­

förts, av bostadsstyrelsen beviljade lån och bidrag bör enligt de sakkunniga

fördelas mellan länsbostadsnämnderna. Detta kunde dock icke ske omedel­

bart utan finge beräknas ta viss tid i anspråk. De sakkunniga uppskatta den

tid, som skulle åtgå för den successiva avvecklingen av vissa delar av bygg-

nadslånebyrån och det motsvarande uppbyggandet av länsbostadsnämnderna,

till 3—5 år. Därvid förutsättes, att särskilda åtgärder vidtagas för att under­

lätta och påskynda decentraliseringens genomförande.

De sakkunniga anse, att statskontorets medverkan vid förvaltning av lån,

beviljade av byggnadslånebyrån, bör upphöra. Det borde emellertid av prak­

tiska skäl ifrågasättas, om icke statskontorets medverkan borde tas i anspråk

under ytterligare någon tid.

I detta sammanhang torde jag slutligen få redogöra för de sakkunnigas

uppfattning angående de frågor som sammanhänga med egnahemsorganisatio-

nens upphörande den 1 juli 1948. De sakkunniga uttala följande.

Egnahemsnämndernas förvaltning av beviljade lån synes böra övertagas av

lansbostadsnämnderna. Därest lån och bidrag till bostäder å jordbruksfastig­

het efter den 1 juli 1948 skola beviljas av lantbruksnämnderna, böra emellertid

aessa övertaga förvaltningen av beviljade lån till dylika bostäder. Beträf-

mnde en del av de redan beviljade lånen och bidragen gäller, att de icke komma

att vara utbetalda den 1 juli 1948, emedan vederbörande företag då ännu icke

aro färdigställda, delvis kanske icke ens påbörjade. De sakkunniga vilja ifrå­

gasatta, om icke förvaltningen av sistnämnda lån och bidrag under en kortare

övergångstid kunde ombesörjas av lantbruksnämnderna samt om icke dessa

likaledes under en kortare övergångstid kunde svara för pantvården och för­

valtningen i övrigt i fråga om redan beviljade lån. De sakkunniga förutsätta

iiarvia, att lantbruksnämnderna bli förlagda till samma orter som egnahems­

nämnderna och i regel komma att övertaga dessas valv för förvaring'av säker-

hetshandhngar samt en del av egnahemsnämndernas nuvarande personal. Hos

egnahemsnämnderna inneliggande, ännu icke avgjorda ansökningar om lån

och bidrag till bostadsförbättring torde däremot den 1 juli 1948 böra över-

tagas av länsbostadsnämnderna. Lantarbetarbostadslån (jämte bidra") äro

avsedda att tills vidare beviljas enligt nu gällande grunder. Förvaltningen av

de redan beviljade lånen till lantarbetarbostäder torde fr. o. m. den 1 juli 1948

oora sammanslås med förvaltningen av de lån, som intill sagda tidpunkt be-

vrljats av byggnadslånebyrån. Vad beträffar det fortsatta beviljandet av lån

och bidrag till lantarbetarbostäder, vilja de sakkunniga föreslå, att verksam-

neten decentraliseras, varvid hälsovårdsnämndernas och egnahemsnämndernas

iiittillsyarande medverkan vid handläggningen av dessa ärenden skulle komma

att ersattas med formedlingsorganens medverkan och länsbostadsnämndernas

provning och beslut (med därav betingad ändring i nu gällande författning

1 den man en omedelbar decentralisering av denna verksamhet icke befinnés

lämplig, torde den till en början få övertagas av bostadsstyrelsens lånebyrå.

I detta sammanhang uppstår frågan om eventuell överflyttning av viss per­

sonal som handlagt ärenden rörande lantarbetarbostäder, från egnahems-

styrelsen till bostadsstyrelsen. Skulle ärenden rörande bostäder å jordbruks-

asugfiet komma att avgöras av de jordbrukspolitiska organen, kommer be­

viljandet av lantarbetarbostadslån jämte bidrag att övertagas av dessa organ.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 218.

31

Inom egnahemsstyrelsens byggnadskontor handhaves f. n. viss verksamhet,

avseende kollektiva tvätterier. De sakkunniga föreslå, att denna verksamhet

fr. o. m. den 1 juli 1948 överföres till bostadsstyrelsens tekniska byrå även­

som att den personal, som f. n. anlitas i verksamheten, tills vidare anställes

å sagda byrå mot arvode, där icke extra ordinarie anställning lämpligen befin-

nes kunna ifrågakomma.

Yttrandena.

Den förutsatta omorganisationen av de bostadspolitiska orga­

nen fr. o. m. den 1 juli 1948 har i det övervägande antalet remissyttran­

den lämnats utan erinran. I vissa yttranden förordas emellertid under olika

motiveringar att ställningstagandet till organisationssakkunnigas förslag

uppskjutes.

Fullmäktige i riksbanken anföra sålunda följande.

Fullmäktige äro icke beredda att nu taga ställning till frågan om den fram­

tida organisationen av låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål.

Därest statsmakterna icke skulle finna det möjligt att helt uppskjuta den

organisatoriska omläggningen av bostadspolitiken — för vilket dock enligt

fullmäktiges mening starka skäl tala i rådande läge — anse fullmäktige, att

åtminstone låne- och bidragsverksamheten för bostadsändamål bör bibehållas

vid den nuvarande organisationen och alltså tills vidare handhas av de myn­

digheter som f. n. handlägga dessa ärenden.

Statskontoret anser, att förutsättningar för genomförande av det i princip

beslutade bostadsprogrammet f. n. knappast torde föreligga. Enligt stats­

kontorets uppfattning finns det all anledning att upptaga frågan om den bo­

stadspolitiska målsättningen till förnyad allvarlig prövning. Skulle nämnda

prövning resultera i ett uppskov med programmets genomförande, förefaller

det statskontoret följdriktigt, att även frågan om bostadspolitikens organisa­

tion ställes på framtiden.

När ingslivets bostadsbyggnadsdelegation håller före, att man icke bör

utgå från att det skall vara erforderligt, lämpligt eller möjligt att för fram­

tiden upprätthålla de bostadspolitiska stödåtgärderna i deras nuvarande eller

i princip beslutade utsträckning. Goda skäl kunde därför anföras för att

statsmakterna icke nu på detta område borde binda sig för en fast och perma­

nent organisation, vars arbetsuppgifter icke ens i nuvarande läge kunde full­

ständigt överblickas och vars framtida verksamhet endast vore vagt och ofull­

ständigt antydd.

Hyresrådet anser, att det varit lyckligt, om den slutliga utformningen av

den bostadspolitiska organisationen kunnat anstå till dess mera normala för­

hållanden på bostadsbyggnadsmarknaden inträtt men anser en organisation

av icke krisbetonad karaktär erforderlig för genomförande av det bostads­

politiska programmet.

Även överstäthållarämbetet, länsstyrelserna i Kronobergs och Hallands

län, svenska byggnadsindustriförbundet samt en ledamot i egnahemsstyrelsen

mena, att ställningstagandet till en omorganisation bör uppskjutas, tills nor­

mala förhållanden inträtt i förenämnda hänseende.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

32

Länsstyrelsen i Västernorrlands län och drätselkammaren i Halmstad

ifrågasätta, huruvida det bostadspolitiska centralorganet måste givas karak­

tären av ett nytt centralt ämbetsverk.

X ett antal yttranden framhalles att utformningen av organisationen bör

anstå, tills resultaten föreligga av andra pågående utredningar, som nära

beröra byggnadsväsendet och samhällsplaneringen. Sålunda erinras om de

betänkande^ som äro att förvänta från 1946 års markutredning, 1946 års

vatten- och avloppssakkunniga, 1947 års utredning för byggnadsfrågor, 1947

års byggnadsstyrelseutredning, kommittén rörande näringslivets lokalisering

och kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation. De remissinstanser,

som på anförda skäl föreslå uppskov, äro, förutom några kommuner, läns­

styrelserna i Östergötlands, Kristianstads, Hallands samt Göteborgs och Bo­

hus län, byggnadsstyrelsen, kommittén för stadsplaneväsendets omorganisa­

tion, näringslivets bostadsbyggnadsdelegation, byggnadsindustriförbundet,

Sveriges lantbruksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, Sveriges hög­

skoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund, avdelningen för väg-

och vattenby g gnadsfrågor inom svenska teknologföreningen samt ett antal

länsarkitekter. Även svenska arkitekters riksförbund företräder samma upp­

fattning och uttalar, att en samtidig översyn över samtliga hithörande utred-

ningar bör företagas för undvikande av att uppgifter av i huvudsak samma

karaktär läggas under olika organ och för att möjliggöra en klar avgränsning

av de olika organens verksamhetsområden, innan definitiva förslag föreläggas

riksdagen beträffande de organ, som under en eller annan form skola hand­

hava planerings- och byggnadsfrågor.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att man i första hand bör avvakta kom-

munindelningsreformens genomförande, enär man först därefter skulle kunna

räkna med att landskommunerna i större utsträckning skola aktivt medverka

i bostadspolitiken.

Förslaget att särskilda länsbostadsnämnder skola inrättas

avstyrkes i några yttranden.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser sålunda, att önskemålet om

decentralisering av bostadspolitiken skulle kunna realiseras utan att några

länsbostadsnämnder inrättades, om nämligen lantbruksnämnderna erhölle läns­

bostadsnämndernas befogenheter beträffande landsbygden och de mindre tät­

orterna medan i de större tätorterna kommunala organ ålades avsevärt vid­

gade bostadspolitiska uppgifter. Egnahemsnämnden i Västernorrlands län

anser, att länsorganen böra utgöra särskilda avdelningar under lantbruks­

nämnderna.

Lantbruksförbundet håller före, att lantbruksnämnderna böra övertaga

egnahemsnämndernas bostadspolitiska uppgifter under en övergångstid, tills

organisationen utformas definitivt.

Statskontoret säger sig allvarligt ifrågasätta, huruvida länsnämnder över

huvud taget böra inrättas. Ämbetsverket förordar, att samtliga förmedlings­

organ anknytas direkt till bostadsstyrelsen och att inom varje län anställes

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

33

ett antal bostadsstyrelsen underställda personer — förslagsvis benämnda

byggnadskonsulenter — såsom kontaktmän, rådgivare och kontrollanter i

byggnadslånefrågor för de mindre kommunerna. — Samma uppfattning kom­

mer till uttryck i yttrandet från drätselkammaren i Hälsingborg.

Byggnadsstyrelsen uttalar, med hänsyn till att så många myndigheter i

länsinstansen direkt eller indirekt äro verksamma på byggnadsväsendets om­

råde, att det icke minst ur allmänhetens synpunkt är i hög grad önskvärt, att

antalet länsorgan icke utan synnerliga skäl ökas. Länsbostadsnämndernas

personal komme icke att få den storleksordningen, att den icke skulle kunna

utan svårigheter infogas i något befintligt organ. Enligt styrelsens mening

ligger det närmast till hands, att beslutande organet i länsinstansen bleve

länsstyrelsen icke minst på grund av de allmänna uppgifter på husbygg-

nadsväsendets område, som redan åvila länsstyrelserna. Ett tillräckligt lek­

mannainflytande är enligt styrelsen garanterat därigenom, att förmedlings­

organens ledamöter äro lekmän, vilka borde äga de bästa förutsättningar för

att tillse, att de lokala synpunkterna bliva vederbörligen beaktade.

Även länsstyrelsen i Uppsala län och avdelningen för väg- och vattenbygg­

nadskonst inom svenska teknolo g föreningen uttala sig för förläggande av läns-

nämndernas arbetsuppgifter till länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Hallamds län ifrågasätter, med hänsyn till den långt drivna

uppdelningen av den hithörande statliga verksamheten på skilda länsorgan,

om icke, för undvikande av en alltför stor splittring, frågan om en allmän

översyn av länsorganisationen borde upptas till prövning i ett större samman­

hang. Även detta vore ett motiv för uppskov. Liknande synpunkter anföras

även i andra yttranden.

Länsstyrelsen i Örebro län uttalar, att det förtjänar att övervägas, om icke

den bostadspolitiska verksamheten skulle kunna handhas av arbetsmarknads­

styrelsen och länsarbetsnämnderna. I varje fall borde undersökas, huruvida

ej länsarbetsnämndernas kamerala apparat kunde utnyttjas även för läns­

bostadsnämnderna.

Ett betydande antal remissinstanser har yttrat sig i frågan, huruvida läns-

bostads- eller lantbruksnämnderna böra besluta i ärenden avseende lån och

bidrag till bostadshus å jordbruksfastighet. Frågan har också

tagits upp till behandling i yttrandena över centrala lantbrukskommitténs be­

tänkande rörande organisationen av verksamheten för jordbrukets inre och

yttre rationalisering (SOU 1948:2). Då förslag till lösning av spörsmålet

kommer att framläggas i härvarande sammanhang, har jag, efter samråd med

chefen för jordbruksdepartementet, funnit lämpligt att här redogöra även för

vad i denna del förekommit i sistnämnda yttranden.

I flertalet yttranden, som behandla nu ifrågavarande spörsmål, har lant­

brukskommitténs förslag förordats. Härvid ha bl. a. följande synpunkter an

förts.

3

—55» 4»

Biliang till riksdagens protokoll 1948.

1 samt.

AV

218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 21S.

34

Egnahemsstyrelsen uttalar tvekan, huruvida det är praktiskt genomförbart

att ärenden rörande tillfälliga förbättringar av bostäder å jordbruksfastighet

handläggas av länsbostadsnämnderna.

Egnahemsnämnden i Värmlands län påpekar, att lantbruksnämnderna torde

få byggnadsteknisk sakkunskap till sitt förfogande och i flertalet fall komma

att besitta en betydande erfarenhet angående jordbrukets byggnader genom

övertagande av tjänstemän i egnahemsnämnderna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att samråd mellan centralorganen

bör anbefallas, särskilt vad avser ärenden som på grund av skiljaktighet mel­

lan länsorganens uppfattningar underställas högre instans.

Sparbanksinspektionen anför, att det möjligen är mest följdriktigt att lägga

beslutanderätten hos lantbruksnämnderna men att yttrande bör infordras

från vederbörande länsbostadsnämnd i varje ärende.

Även svenska sparbanksföreningen anser, att länsbostadsnämnderna böra

yttra sig i samtliga ärenden.

Sveriges allmänna hypoteksbank anser, att den kreditbörda, som genom

åtgärder för bostadsbyggande och bostadsförbättring kommer att belasta

jordbruken, säkerligen ofta nog kommer att ställa den enskilde jordbrukaren

inför oöverstigliga svårigheter samt att jordbruket i många fall icke utan sär­

skilda subventioner förmår bära en skuldbelastning av sådan omfattning, som

skulle krävas för tillgodoseende av den givna målsättningen på bostadsom­

rådet. Den tryggaste och säkraste bedömningen av vad som i varje särskilt

fall ur bostadssociala, ekonomiska och andra synpunkter kunde anses ända­

målsenligt och försvarligt vore utan tvekan att finna hos lantbruksnämnderna.

Lantbruks styreis en framhåller, att enahanda grunder visserligen böra gälla

i fråga om bedömningen av bostäderna inom jordbruket och tätorternas bo­

städer, men att jordbrukarhushållets speciella karaktär av producenthushåll

ställer särskilda krav i fråga om jordbrukarbostadens planläggning och inred­

ning. Den senare kräver sålunda i regel större förvaringsutrymmen, större

utrymmen för olika slag av inomhusarbeten samt rymligare kök än bostäder

inom tätorterna. Därjämte måste, anser styrelsen, jordbrukets bostäder plan­

läggas och utformas under nära hänsynstagande till övriga byggnadsfrågor,

vilket endast synes kunna ske om frågor rörande såväl bostäder som ekonomi­

byggnader handläggas av ett och samma organ.

Lantbruksförbundet anser, att länsbostadsnämndernas omfattande bostads­

politiska uppgifter medföra risk för att de jordbrukspolitiska synpunkterna

icke komma att bli tillräckligt beaktade vid deras handläggning av ärenden

avseende bostäder på jordbruksfastighet. Då länsbostads- och lantbruks­

nämnderna för ett visst område i flera fall icke komma att ligga i samma stad,

bör enligt förbundets mening antalet fall, där behov av samråd föreligger,

begränsas till det minsta möjliga.

Lantbrukskommitténs förslag tillstyrkes vidare helt eller i huvudsak av

statskontoret, riksräkenskapsverket, sjutton länsstyrelser, aderton egnahems­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

nämnder, femton hushållningssällskap, svenska jordbrukskreditkassan, R. L. F.

och lantbruksförbundets byggnadsförening.

Organisationssakkunnigas förslag förordas av länsstyrelserna i Göteborgs

och Bohus samt Kopparbergs län, länsarkitekten i Malmöhus län, egnahems­

nämnderna i Gotlands, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län (i sist­

nämnda fall under förutsättning att länsbostadsnämnden förläggas till Udde­

valla) , näringslivets bostadsbyggnadsdelegation, byggnadsindustriförbundet,

L. 0. och H. S. B., svenska landskommunernas förbund samt Åtvidabergs,

Korbergs, Algutsboda, Värmdö och Arjeplogs kommuner.

Statens byggnadslånebyrå ansluter sig närmast till lantbrukskommitténs

förslag, men byråns uppfattning skiljer sig i vissa hänseenden från kommit­

téns. Byråns förslag torde därför kunna betecknas som ett tredje alternativ.

Det utvecklas av byrån på i huvudsak följande sätt.

Ansökningar om lån och bidrag, som avse antingen enbart nybyggnad eller

förbättring -— härmed avses även tillfällig förbättring — eller förbättring av

såväl jordbruket som bostaden, skola ingivas till kommunens bostadspolitiska

förmedlingsorgan, som skall vidarebefordra ansökningen till länsbostads­

nämnden med eget yttrande över ansökningen, försåvitt den har avseende å

bostaden.

Länsbostadsnämnden skall underkasta ärendet en teknisk, ekonomisk och

bostadssocial bedömning på sätt förutsättes ske beträffande ansökningar om

lån och bidrag för bostäder i allmänhet, vilket bl. a. innebär, att s. k. förhands­

granskning av byggnadsritningar och teknisk beskrivning skall ske.

Länsbostadsnämnden uträknar låne- och bidragsbelopp och översänder

därefter ärendet till lantbruksnämnden, som efter prövning ur de synpunkter,

den har att anlägga, fattar beslut i ärendet. Därest lantbruksnämnden i fråga

rörande lånets storlek eller bostadens standard och utformning har en från

länsbostadsnämnden avvikande mening, skall samråd mellan nämnderna äga

rum. Hävda nämnderna skiljaktiga meningar, bör ärendet efter yrkande av

länsbostadsnämnden underställas lantbruksstyrelsen, som efter bostadssty-

relsens hörande bör äga slutligt avgöra frågan.

Till förhindrande av att realsäkerheten blir illusorisk är det av synnerlig

vikt, särskilt då fråga är om kombinerade lån, att det marknadsvärde (belå-

ningsvärde), som åsättes fastigheten, blir i möjligaste mån tillförlitligt.

Förvaltningen av lån och bidrag för jordbrukets bostäder bör, därest bygg-

nadslånebyråns här framlagda förslag accepteras, åligga lantbruksnämnderna.

Det synes byrån konsekvent och lämpligt, att ärenden rörande lån och

bidrag för tillfällig förbättring av bostadshus å jordbruksfastighet samt lån

och bidrag till lantarbetarbostäder, vilka investeringar böra bedömas ur så­

väl jordbrukspolitiska som bostadssoeiala synpunkter, behandlas på samma

sätt som ärenden rörande egnahemslån till bostäder å jordbruksfastighet.

På länsbostadsnämnderna och förmedlingsorganen torde däremot böra

ankomma att besluta om bostadsrabatter till jordbrukarfamiljer.

Härefter torde jag få behandla yttrandena i vad de angå /ördelningen

av arbetsuppgifterna mellan bos tadsstyr elsen, länsbostads-

n ä m nd e r o ch f ö rm e dl in g s or g an.

I vissa yttranden förekomma mera allmänna uttalanden i nämnda fråga.

Det helt övervägande antalet remissinstanser finner sålunda en decentralise­

ring av den bostadspolitiska organisationen önskvärd; i ett icke obetydligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

35

antal yttranden uttalas, att det hade varit till fördel om decentraliseringen

drivits än längre.

Svenska stadsförbundet uttalar allmänt, att kommunerna själva böra få

ta ansvaret för den egna bostadspolitiken, vilket icke skulle bli fallet enligt

organisationssakkunnigas förslag. Statsmakterna böra enligt förbundet en­

dast ingripa i sådana fall där de kommunala resurserna visat sig otillräckliga.

Förbundet påpekar, att förslaget innebär en utökning av förmedlingsorganens

arbetsbörda, men anser, att några invändningar icke böra göras häremot. Ej

heller från enskilda kommuner ha erinringar gjorts på denna punkt.

Stadskollegiet i Stockholm anser bl. a., att de större städerna böra anför­

tros de gransknings- och kontrolluppgifter, som sammanhänga med den stat­

liga låne- och bidragsverksamheten.

Byggnadsindustriförbundet anser, att förslaget ger belägg för förbundets

uppfattning att statsmakterna på ett olyckligt sätt sträva mot en utbyggnad

av olika kontrollerande myndigheter, varigenom bostadsproduktionen berövas

värdefull arbetskraft.

Yad härefter angår handhavandet av vissa planeringsfrågor har

byggnadslånebyrån anslutit sig till vad organisationssakkunniga anfört

rörande planeringen av bostadsförsörjningen i hela landet, i de olika länen

och i de enskilda kommunerna. Byrån anser det angeläget, att den statistik

rörande bostadsbyggandet m. m., som är förlagd till både byrån och social­

styrelsen, sammanföres och förlägges till bostadsstyrelsen; detta förslag till-

styrkes även av bl. a. socialstyrelsen medan erinringar mot detsamma icke

förekommit.

Länsstyrelsen i Jönköpings län uttalar, att det varit tilltalande om även

länsnämnderna kunnat anförtros direkta arbetsuppgifter i fråga om planering

av bostadsförsörjningen i enskilda kommuner. Egnahemsnämnden i Malmö­

hus län anser, att en tjänsteman hos nämnden bör vara kompetent att lämna

förmedlingsorganen å den egentliga landsbygden råd och anvisningar i enk­

lare sådana planeringsfrågor, bl. a. emedan det kunde ifrågasättas, om bostads­

styrelsen kunde få möjlighet att över huvud taget syssla med mindre plane-

ringsobjekt. Liknande åsikt har egnahemsnämnden i Hallands län.

Byggnadsstyrelsen understryker, att, för att enhetligheten icke skall även­

tyras, styrelsen även i fortsättningen bör vara det organ, å vilket det skall

ankomma att — givetvis där så erfordras i samråd med bostadsstyrelsen —

utfärda bestämmelser i byggnadstekniska frågor av allmän betydelse. Samma

påpekande göres av länsstyrelsen i Östergötlands län och 1947 års byggnads­

styrelseutredning.

Egnahemsnämnden i Västernorrlands län menar, att länsnämnderna böra

handha uppgiften att biträda förmedlingsorganen med råd och anvisningar i

byggnadstekniska frågor.

De sakkunnigas förslag, att den s. k. förhandsgranskningen i huvud­

sak skall ske centralt, har mött kritik i många yttranden. Skiftande förslag

till lösning av frågan ha framkommit; i några yttranden föreslås att gransk­

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

37

ningen helt eller delvis decentraliseras till länsbostadsnämnderna, i andra att

länsarkitektkontoren tagas i anspråk för detta arbete och i återigen andra

yttranden att kommuner, som ha egen sakkunskap på området, själva böra

svara för granskningen.

Decentraliseringsutredningen anför i denna fråga följande.

Den föreslagna centraliseringen av ritningsgranskningen måste medföra

risker för att granskningen blir standardiserad och schablonmässig sa att

tillbörlig hänsyn icke tages till föreliggande, av lokala förhållanden och klimato­

logiska skäl betingade olikheter i förutsättningarna. Centraliseringen medför

även ökad skriftlighet och över huvud taget ett omständligare förtal ande.

Utredningen är medveten om att ritningsgranskningen förutsätter tillgång till

allsidigt kvalificerad teknisk expertis, som svårligen kan vara tillgänglig för

länsorganen. Emellertid vill utredningen ifrågasätta, om icke sådan expertis

skulle kunna i erforderlig utsträckning utnyttjas för utarbetande inom cen­

tralorganet av råd och anvisningar samt föreskrifter av allmän natur vilka

skulle” kunna tjäna lokalorganen till sådan vägledning, att den individuel a

iitningsgranskningen i regel skulle kunna verkställas av där tillgänglig, sak­

kunskap. Mera komplicerade frågor borde givetvis, såsom de sakkunniga i

annat avseende förordat, kunna av länsorganet underställas centraloiganet.

Skulle den av utredningen förordade decentraliseringen jämväl av ritnings-

granskningen icke genomföras, vill utredningen framhålla vikten av att frågan

härom upptages till förnyad prövning sedan länsorganen efter någon tid

skaffat sig ökade praktiska erfarenheter och därmed större kompetens tor

individuell ritningsgranskning efter riktlinjer från centralorganet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför i huvudsak följande syn­

punkter i samma fråga.

Genom kravet på förberedande granskning har den av de sakkunniga före­

slagna decentraliseringen i fråga om alla de ärenden, som skola undergå nämnda

granskning — och dessa ärenden äro de mest betydelsefulla blivit mera

skenbar än verklig. Det reella avgörandet av ärendena kommei att ligga hos

bostadsstyrelsen, och länsbostadsnämndernas befattning med desamma kom­

mer att bliva av mera rutinmässig natur. Någon verklig decentralisering inne­

bär icke en sådan ordning.

.

... ,

,

De byggande kunna ha rimliga ansprak pa att pa närmare håli än i huvud­

staden erhålla kontakt med dem, som ha det verkliga inflytandet över

ärendenas behandling. Detta framstår enligt länsstyrelsens mening an mera

klart, om man betänker, att upprepade kontakter kunna bli nödvändiga, innan

ett ärende förts fram till bästa möjliga lösning.

Vidkommande själva granskningen av olika projekt så kan det belmnas

nödvändigt eller i varje fall högst önskvärt med en samverkan mellan det

"ranskande organet och andra organ pa samhällsplaneringens omiade. Dessa

organ äro som regel ej att finna i huvudstaden utan ute i orterna, i kommunerna

eller i länet. För att granskningen skall kunna ske så smidigt som möjligt

är det av vikt att de berörda myndigheterna kunna komma i kontakt med

varandra med största lätthet.

Skulle granskningen decentraliseras till länsbostadsnämnderna torde vara

att förutse en väsentligt ökad kontakt mellan det granskande organet och all­

mänheten.

.

De olika företagen böra som regel slutgranskas inom vederbörande lans­

organ och dessa böra utrustas med härför nödig expertis.

Även flera kommuner förorda, att all förhandsgranskning, skall ske lios

länsorganen.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

38

Lantbruks förbundet hävdar, att den av organisatlonssakkunniga föreslagna

centraliseringen av granskningen av ombyggnadsprojekt, som innebära en mera

genomgripande förändring av planlösningen, skulle vara synnerligen oprak

tisk, tyngande och kostsam, då i regel besök på platsen erfordras. Även ny-

^ySR^adspiojekt borde granskas av länsorganen, då en godkänd tvpritning

omarbetas för att tillgodose den sökandes särskilda önskemål och behov.

Samma uppfattning har R.L.F.

Byggnadslånebyrån ansluter sig till organisationssakkunnigas uppfatt-

ning, att den tekniska granskningen icke f. n. bör decentraliseras till länsorga­

nen men framhåller, att en decentralisering även i fråga om detta gransk-

ningsarbete i varje fall bör sättas som mål. Beträffande den tekniska gransk­

ningen av enfamiljshus vore det angeläget med en snabb utflyttning i länsin-

stansen. Då det vore ogörligt att tillgodose samtliga länsbostadsnämnders behov

av kvalificerade arkitekter och civilingenjörer för granskningsarbetet, vore det

önskvärt, att granskningsuppgifter kunde överföras till utbyggda länsarkitekt­

kontor. — Enligt byggnadslånebyrån torde det bli nödvändigt att kräva cen­

tral granskning även av ombyggnadsföretag, där planlösningen visserligen i

stort sett bibehålies men ombyggnadskostnaden dock är hög i förhållande till

fastighetsvärdet. För sådana projekt kunde nämligen ett sämre resultat i för­

hållande till den ekonomiska insatsen från det allmänna befaras, än då det

gällde mer genomgripande ändringar till lägre kostnad. Det borde ankomma

på bostadsstyrelsen att fastställa hur gränsen borde dragas.

Enligt 1917 års utredning för byggnadsfrågor finnes risk för att väsentliga

olägenheter uppstå, om hela granskningen i princip skall handhas av länsor­

ganen. För granskningen av större projekt skulle komma att fordras en mång­

sidig teknisk sakkunskap hos varje länsorgan eller sammanlagt i en knappast

realiserbar omfattning. Utredningen framhåller som sin bestämda mening,

att alla större projekt — förslagsvis dock till en början hus med mera än fyra

lägenheter böra granskas centralt medan mindre hus böra granskas lokalt.

Byggnadsstyrelsen anför, att det vore mindre rationellt att skilja mellan den

ekonomiska och den arkitektonisk-tekniska granskningen på så sätt, att den

förra sker hos länsorganen och den senare hos centralorganet. Styrelsen ifråga­

sätter, huruvida icke länsnämndernås behov av arkitektutbildad personal skulle

kunna tillgodoses genom ett samarbete med länsarkitektkontoren eller eventuellt

med någon privatpraktiserande arkitekt å platsen. Därigenom skulle förhands­

granskningen i sin helhet i regel kunna ske hos länsorganen. I de större städerna

skulle byggnadsnämnderna kunna handha granskningen.

Egnahemsstyrelsen anför rörande förhandsgranskningen i huvudsak

följande.

Anordningen med central granskning motiveras med att arkitekter och hög-

skolebildade ingenjörer i allmänhet icke kunna knytas till länsbostadsnämn­

derna. Enligt egnahemsstyrelsens mening får dock detta förhållande icke

undanskymma en fråga av större betydelse, nämligen att nu ifrågavarande

granskningsarbete bör handhavas av personer som stå i nära kontakt med

lånesökandena och äga praktisk kännedom om de företag de skola bedöma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Styrelsen är av den uppfattningen, att icke med nödvändighet högskoleexamen

behöver uppställas som kompetenskrav för de befattningshavare, som skola

omhänderhava den tekniska och arkitektoniska granskningen av forslagen.

Styrelsen får i detta sammanhang erinra om att inom följande grenar av

styrelsens verksamhet, nämligen bostadsförbättringsverksamheten enligt

kungörelsen nr 464/1939 och den egentliga egnahemsverksamheten enligt

kungörelsen nr 589/1940 byggnadshandlingarna nastan undantagslöst gran-

ska^hos egnahemsnämnderna. Den nu nämnda ordningen har, såvitt styrelsen

kan bedöma, fungerat mycket tillfredsställande i de län, där byggnadskontoi

finnas inrättade vid egnahemsnämnderna, vilka kontor dock icke aro utrustade

med kvalificerade arkitekter.

.

„

,

,, t

Egnahemsstyrelsen vill i detta sammanhang icke heller underlata att tiarn-

hålla att den regel som de sakkunniga föreslagit för bedömande av om rit­

ningarna skulle behöva granskas centralt eller icke, nämligen om projekten

avse mera genomgripande ändringar i planlösningen, förefaller mindre väl­

betänkt. En sådan bedömningsgrund skulle ju medföra, att pa lokalorganen

överlätes att avgöra, huruvida icke en genomgripande ändring i planlösningen

vore den ur bostadssociala synpunkter mest förmånliga lösningen av eu

aktuellt ombyggnadsprojekt. Enligt styrelsens uppfattning utgör ett be­

dömande härav en mera kvalificerad uppgift än att granska ett förslag till

ändrad planlösning.

Vidare torde förslaget om att underlätta gransknmgsarbetet genom att

skänka prioritet åt vissa centralt utarbetade eller godkända typritningar ga

vid sidan om själva huvudfrågan, som ju gäller ett bedömande av hur den

lånesökandes bostadsbehov bör tillgodoses med hänsyn till dennes speciella

förhållanden och önskemål. Ett avgörande härvidlag fordrar, som ovan

nämnts, direkt kontakt med den sökande, varvid det givetvis kan visa sig, att

denne är betjänt med någon av de förefintliga typritningarna eller också att

så icke är förhållandet. Saknas denna kontakt och sökanden pa forhand till­

försäkras godkännande av det förslag han kan komma att utvälja inom typnt-

ningsseriens ram, måste detta ofta komina att leda till icke önskvarda konse­

kvenser ur såväl boende- som miljösynpunkt. Det framstår clarfor såsom ange­

läget, att typritningarna icke undandragas de statliga organens provning med

avseende på lämplighet i det enskilda fallet.

Även egnahemsnämnderna i Malmöhus och Hallands län, flera kommuner

samt länsstyrelsen i Kristianstads län hålla före, att granskningen beträffande

enfamiljshus bör uppdragas åt länsbostadsnämnderna medan egnahemsnämn­

den i Västernorrlands län uttalar sig för förläggande av all byggnadsteknisk

granskning till länsnämnderna.

Svenska arkitekters riksförbund säger sig ingalunda vara främmande

för att det kan vara förenat med betydande svårigheter och även inne­

bära cn misshushållning med arbetskraft, om länsnämnderna skulle utrustas

med kvalificerad sakkunskaji för verkställande av den arkitektoniska och

tekniska granskningen. Enligt förbundets mening bör den hos länsnämnderna

föreslagna tekniska expertisen anknytas till länsarkitektkontoren, vilka böra

fungera som tekniskt organ åt såväl länsbostads- som lantbruksnämnderna.

Hur omfattande den erforderliga utbyggnaden av kontoren behövde bil, synes

förbundet i väsentlig mån bli beroende av, hur de kommunala förmedlings

organen uppbyggas. Om icke starka motiv kunde anses föreligga för inrät­

tandet av ett särskilt bostadspolitiskt organ, syntes det mest effektivt, att de

40

bostadspolitiska frågorna handlades av byggnadsnämnderna. Med utnyttjande

av länsarkitektinstitutionen och byggnadsnämnderna vunnes bl. a. den bety­

delsefulla fördelen, att bostadsbyggandet automatiskt samordnades med den

allmänna samhällsplaneringen. Härtill komme att flertalet företag komrne att

underkastas teknisk och arkitektonisk granskning av de organ, som enligt

byggnadsförfattningarna ha ujupsikt över planläggning och byggnadsväsende.

För den byggande allmänheten, framhåller förbundet, måste det verka irratio­

nellt och irriterande att ha granskningen och rådgivningen förlagda till olika

organ.

Åtskilliga andra remissinstanser, såsom flera länsstyrelser, länsarkitekter

och kommuner, kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation, byggnads­

styrelseutredningen, byggnadsindustriförbundet och Sveriges högskoleutbil­

dade väg- och vattenbyggares riksförbund, ge uttryck åt liknande tankegångar.

I dessa yttranden förordas, att granskningen överlämnas till länsarkitektkon-

toren eller till kommunala organ, närmast byggnadsnämnderna, eller att den

uppdelas så, att större städer eller kommuner med egen expertis på området

själva få ha hand om granskningen, medan för övriga kommuner arbetsupp­

giften anförtros länsarkitektkontoren.

Stadskollegiet i Stockholm, som anser att granskningen bör omhänderhas

av de kommunala organen, åberopar bl. a. följande uttalande av stadens fastig­

hetskontor.

Den granskningsverksamhet, som förutsättes skola ske genom det statliga

centralorganet, kan icke utan vidare anses tillfyllest. En granskning av pro­

jekten kan nämligen icke inskränkas till ett bedömande av företagen enbart

ur tekniska och ekonomiska synpunkter utan måste även taga sikte på bostä­

dernas ändamålsenliga planlösning, dagerbelysning, genomluftbarhet och

trevnadsvärde. En granskning ur dessa vidare synpunkter kan svårligen på till­

fredsställande sätt utföras av ett statligt centralorgan utan måste åvila de med

de lokala förhållandena förtrogna kommunala organen.

Det förhållandet, att även kommunerna torde komma att vid sidan av den

statliga kontrollen över nybyggnadsverksamheten utöva liknande kontroll

över nybebyggelsen inom sina områden kommer att i vissa fall innebära ett

onödigt dubbelarbete och kan — vilket synes vara det mest allvarliga —

komma, att leda till kompetenstvister samt på ett olyckligt sätt binda kommu­

nerna i deras verksamhet på detta viktiga område. Detta gäller särskilt den

s. k. förhandsgranskningen för sådana projekt, som avses skola finansieras

med statliga lån eller bidrag. Fall kunna här tänkas uppstå, då det statliga

organet ur sina synpunkter anser sig kunna godkänna projektet men där för­

medlingsorganet, som skall äga yttra sig i dylika ärenden, finner skäl att med

hänsyn till de speciella, lokala förhållandena, ställa strängare krav i något

hänseende. Då kommunen är skyldig att förmedla de statliga lånen, skulle

härvid den situationen kunna uppstå, att kommunen icke kunde förhindra att

ett ur dess synpunkt i något hänseende olämpligt företag kommer till genom­

förande. Vidare skulle den av de sakkunniga föreslagna ordningen för gransk­

ningen av nybyggnadsprojekten kunna tänkas medföra att en kommun exem­

pelvis förhindrades tillämpa en hustyp, som kommunen i fråga ansåge ur

bostadssociala synpunkter önskvärd.

Ett dylikt beroende av det statliga centralorganet skulle även kunna få till

följd ett slappnande intresse och bristande ansvar hos kommunerna, varigenom

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 21S.

41

'iskerades att genomförandet av det bostadspolitiska program, som lagts till

grund för den statliga låne- och bidragsverksamheten, försvårades eller även­

tyrades.

Stadskollegiet framhåller, att kommunerna böra tillerkännas vetorätt i

fråga om bostäder, som ehuru de tillgodose uppställda minimikrav icke fylla

vissa kommuners vedertagna anspråk på social standard.

I stort sett liknande uppfattning har stadsförbundet.

Statskontoret uttalar farhågor för att en centraliserad granskning lätt

skulle kunna resultera i en centraldirigering av projekteringen av större delar

av landets hyreshus med risk för likriktning av fastigheternas arkitektoniska

utformning. Byggnadernas formgivning syntes därför böra överlämnas till

den projekterande arkitekten under frihet och ansvar medan kravet på teknisk

kontroll borde upprätthållas. Detta arbete syntes kunna begränsas, därest

närmare kontakt kunde knytas mellan de bostadspolitiska organen och veder­

börande arkitekter.

Kommunalnämnden i Västra Tunhems kommun anser, att de lokala

organen böra verkställa förhandsgranskningen, då företaget i huvudsak över­

ensstämmer med av centralorganet utarbetad typritning.

Yad angår beviljande av lån och bidrag har det övervägande an­

talet remissinstanser tillstyrkt organisationssakkunnigas förslag, att besluten

i låne- och bidragsärenden i princip skola förläggas till länsinstansen. De

erinringar som framkommit gå i stort sett ut på, antingen att ärenden röiande

flerfamiljshus alltjämt böra prövas av centralorganet eller att större städer

böra stå i direkt förbindelse med detsamma och alla ärenden fiån dessa kom­

muner sålunda prövas centralt.

H.S.B.s uttalande till förmån för central handläggning av ärenden rörande

flerfamiljshus torde kunna sammanfattas på följande sätt.

Man måste befara, att de olika länsbostadsnämnderna icke skola kunna

förvärva tillräckligt allsidig erfarenhet för att på ett tillfredsställande sätt

kunna handlägga sina ärenden och ha möjlighet att hålla sig med så pass

specialiserad personal som förutsättes. Man måste också ställa sig den frågan,

om nämndernas personal kan antagas komma att förvärva en auktoritet som

är tillräcklig för att hävda nämndens uppfattning, i den mån denna strider

mot de åsikter som framföras av förmedlingsorgan och företag, vilka var för

sig ha möjligheter att skaffa sig specialiserade biträden på olika områden och

med stor praktisk erfarenhet. Man löper den risken, att olika nämnder få

olika praxis och komma att tillämpa olika bedömningsgrunder och bör icke

överdriva värdet av den enhetlighet som kan vinnas genom anvisningar och

föreskrifter från centralorganet. Vissa ärenden komma på många gånger

helt godtyckliga grunder att prövas och avgöras centralt, andra åter läns­

vis. Man kan befara, att ärenden rent principiellt komma att överklagas,

endast därför att de lånesökande vilja vara säkra på att de verkligen er­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

42

hållit de bästa möjliga villkor, varigenom man får ytterligare en instans.

Ärenden rörande flerfamiljshus böra icke passera länsorganet.

Hyresrådet finner, att en så långt gående decentralisering, som de sakkun

niga föreslagit, icke är tillrådlig. Det vore icke att förvänta, att de olika läns­

bostadsnämnderna utan överblick över bostadsbyggandet och fastighetsförvalt­

ningen i dess helhet skulle kunna var för sig åstadkomma några verkliga

resultat. Hyresrådet framhåller, att bostadsstyrelsen, för att kunna lämna an­

visningar till länsnämndema beträffande den ekonomiska granskningen, själv

måste handlägga låneärenden rörande flerfamiljshus. Då den godkända an­

skaffningskostnaden spelade en så dominerande roll för hyressättningen i ny­

byggda hus, måste hyresregleringsmyndigheterna kräva, att denna kostnad

beräknades så tillförlitligt som möjligt. Enligt hyresrådets uppfattning finnas

f. n. icke så många experter på detta område, att varje länsnämnd kan tillföras

erforderlig sakkunskap. Sedan närmare erfarenhet vunnits beträffande läns

bostadsnämndernas funktionsduglighet kunde till förnyat övervägande upp­

tagas frågan, huruvida låne- och bidragsärenden rörande flerfamiljshus kunde

överlämnas till alla eller vissa länsbostadsnämnder. De större städerna ha,

framhåller hyresrådet, ofta hos sig anställda så framstående experter, att det

skulle vara olämpligt att underställa dem en länsbostadsnämnd.

Kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation ifrågasätter, om det är

rationellt att decentralisera alla lånebeslut, i synnerhet om den i realiteten

avgörande förhandsgranskningen i det stora flertalet ärenden komme att ske

centralt.

Byggnadslånebyrän förordar en successiv decentralisering av handlägg­

ningen av lån- och bidragsgivningen till enfamiljshus, varmed byrån även

avser hus innehållande två lägenheter. Byrån utgår därvid från att länsbo­

stadsnämnd skall äga möjlighet att till bostadsstvrelsens avgörande överlämna

ärende. Enligt byråns mening bör en minoritet i nämnden om minst två leda­

möter kunna genomdriva, att ärende överlämnas till bostadsstyrelsen. Be­

träffande större projekt och i synnerhet de i kommunal, allmännyttig eller

kooperativ regi uppförda, ofta mycket omfattande bostadsanläggningarna fin

ner byrån det tveksamt, huruvida en decentralisering, såvitt nu kan bedömas,

är praktiskt motiverad. Till samma kategori hänför byrån huvudmassan av

de saneringsföretag, som i en framtid med all sannolikhet komme att bilda

en växande del av de bostadspolitiska organens verksamhetsuppgifter. Bedan

ett flerfamiljshus innehållande 5—10 lägenheter utgör enligt byrån ett projekt,

som ställer krav på en teknisk kompetens, som länsnämndema först så små

ningom kunna antagas förvärva. Byrån anser det dock lämpligt, att man strä

var efter att så småningom kunna decentralisera — så långt praktisk erfaren

het visar sig motivera — även flerfamiljshusärenden av mindre komplicerad

art.

Åtskilliga av de större städerna anse, att de, i vissa fall endast beträffande

flerfamiljshus, böra vara oberoende av länsorganen.

Sålunda anser stadskollegiet i Stockholm, att det för Stockholms stads

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

43

vidkommande icke finnes någon anledning att inrätta en länsbostadsnämnd.

Inrättandet därav skulle icke ge förbättrade möjligheter till kontakt med

de lokala förhållandena men skulle komma att försvåra en smidig och snabb

ärendebehandling.

Drätselkammare/i i Norrköping håller före, att städer med mer än 10 000

invånare böra stå i direkt förbindelse med centralorganet beträffande fler­

familjshus. Drätselkammaren i Västerås ger uttryck åt samma önskemål för

Västerås stads vidkommande.

Drätselkammaren i Örebro förordar, att länsorganens beslutanderätt iu-

skränkes till att avse alla enfamiljshus.

Drätselkammaren i Malmö föreslår, att beslut om lån till flerfamiljshus

fattas av bostadsstyrelsen och beslut om lån till enfamiljshus av länsbostads­

nämnderna, dit även ärendena rörande flerfamiljshus borde ingivas. Åtmin­

stone de landstingsfria städernas ärenden borde icke läggas under länsnämn-

derna utan dessas uppgifter påläggas vederbörande förmedlingsorgan.

Drätselkamrarna i Göteborg m. fl. städer anse, att större städer böra sortera

direkt under centralorganet. Stadsfullmäktige i Uppsala föreslå, att kommu­

ner, som ha kvalificerad personal anställd vid förmedlingsorganen, böra kunna

få medgivande av Kungl. Maj:t att stå i direkt förbindelse med bostadssty­

relsen. Liknande uppfattning har länsstyrelsen i Norrbottens län.

Egnahemsstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke, i vad rör de större städerna

med deras möjligheter att tillskapa lämpliga organ för uppgiften att besluta

i låne- och bidragsärenden, de sakkunnigas förslag innebär en större omgång

och belastning av statsapparaten än som oundgängligen kräves.

Stadsförbundet uttalar, att den obestämda gränsdragningen enligt förslaget

synes medföra risk för att länsorganet skall komma att i allt flera ärenden

överlåta avgörandet på bostadsstyrelsen eller å andra sidan att ärendena be-

svärsvägen måste föras vidare dit. Styrelsen finner det uppenbart, att man

bör eftersträva så stark decentralisering som möjligt men att detta syfte då

icke nås utan endast innebär tillskapande av en ny remissinstans.

Statskontoret biträder icke förslaget, att länsnämnderna skola kunna över­

lämna ärenden till bostadsstyrelsen för avgörande, då en dylik ordning vore

ägnad att medföra en icke motiverad centralisering. Nämnderna borde där­

emot vid svårare avgöranden kunna konsultera styrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län uttalar sig för begränsning av besvärs-

rätten beträffande länsnämndernas beslut till större frågor av principiell

räckvidd.

Vad angår prövningen av ärenden rörande familjebostadsbidrag uttalar bygg-

nadslånebyrån, att länsbostadsnämnd bör till centralorganet kunna hänskjuta

frågan, huruvida en lägenhet uppfyller de för erhållande av sådant bidrag upp­

ställda villkoren. Stadsförbundet säger sig icke kunna finna något skäl, var­

för icke städer med mer än 10 000 invånare skulle kunna anförtros uppgiften

att inom ramen för allmänna anvisningar pröva och avgöra dylika ärenden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

44

Vad beträffar förvaltningen av lån och bidrag har i ett stort antal

yttranden behandlats frågan, huruvida den statliga bostadskreditgivningen

bör ordnas efter de riktlinjer som uppdragits i ett av 1945 års bank­

kommitté avgivet betänkande (SOU 1947:86) och vilken inverkan en sådan

omläggning skulle få för den bostadspolitiska organisationens vidkommande.

Vid framläggande av förslag angående vissa åtgärder till främjande av bostads­

försörjningen kommer jag senare denna dag att förorda att slutlig ställning

icke f. n. skall tagas till frågan om införande av ett kreditgarantisystem. Jag

anser det därför obehövligt att redogöra för yttrandenas innehåll i denna del.

Riksräkenskapsverket anför följande.

Den av sakkunniga föreslagna rutinen för de betalningstransaktioner in. m.,

soin bliva en följd av att lån beviljas, synes riksräkenskapsverket väl om­

ständlig. De sakkunniga ha heller icke närmare kunnat motivera, varför

samtliga utbetalningar från resp. inbetalningar till länsbostadsnämnderna

skola, i vad gäller låneärenden, behöva verkställas över vederbörande kom­

munala förmedlingsorgan. Ett dylikt förfaringssätt medför emellertid icke en­

dast onödig omgång utan även ökade förskingringsrisker. Enligt riksräken

skapsverkets mening bör därför rutinen förenklas därhän, att beviljade lån

utbetalas av vederbörande länsbostadsnämnd direkt till resp. låntagare, medan

omvänt förfallande räntor m. in. inbetalas direkt till nämnden.

Liknande uppfattning hysa vidare två länsstyrelser och två egnahems­

nämnder ävensom egnahemsstyrelsen, som beträffande uppbörden anför, att

det synes nödvändigt att inkoppla förmedlingsorganen endast då förfallna be­

lopp icke erläggas utan att ytterligare krav framställas.

Statskontoret ifrågasätter, om icke låneförvaltningen åtminstone till en

början bör förläggas till bostadsstyrelsen och alla frågor om decentralisering

upptagas till övervägande först sedan erfarenheter vunnits av den centrala

kameralförvaltningen.

Flertalet remissinstaner tillstyrker, att den byggnadstekniska kontrollen i

första hand ålägges kommunerna.

Egnahemsstyrelsen anser, att den allmänna tillsynen över byggena och slut­

kontrollen bör verkställas av länsorganen.

Drätselkammaren i Linköping ifrågasätter, om det är nödvändigt med någon

som helst central byggnadsteknisk kontroll. Länsarkitekten i Hallands län

uttalar, att kontroll av byggnadsnämnderna kommer att skapa olust hos de

kommunala organen, varför statlig kontroll endast borde förekomma i form

av stickprovsundersökningar.

Vad slutligen angår arbetsuppgifternas fördelning under de när­

maste åren har byggnadslånebyrån anfört, att länsbostadsnämnderna för

den närmaste framtiden i huvudsak böra uppbyggas för syftet att fungera

som organ för egnahemsbebyggelsen. Byrån utgår från att organiserandet av-

nämnderna kommer att taga åtminstone tre år, därvid under första året kunna

tillkomma fem, under andra året tio och under tredje året nio fullt utrustade

nämnder. En viss försöksverksamhet anser byrån erforderlig under den första

tiden efter resp. nämnders tillkomst, så att misstag kunna rättas till och an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218

45

passning ske efter erhållna anvisningar. Prövningen av ärenden avseende

flerfamiljshus bör enligt byrån i allmänhet under de första tre till fem aren

företagas i bostadsstyrelsen. Byrån föreslår, att bostadsstyrelsen erhåller be­

myndigande att bestämma, när och i vilken utsträckning handläggningen av

ärenden rörande flerfamiljshus skall flyttas ut till de olika nämnderna. Byrån

påpekar, att en för snabb utflyttning av arbetsuppgifterna kan medföra ett

dåligt resultat och samtidigt ge en felaktig bild av de faktiska möjligheterna

till decentralisering. Enligt byråns mening bör, så länge handläggningen av

ärenden rörande flerfamiljshus är förlagd till bostadsstyrelsen, provningen av

ansökningar om utanordning av lån för dylika företag ävensom pantvården

ske centralt medan utbetalningen borde ombesörjas av länsorganen.

Byggnadslånebyrån håller vidare före, att den gamla lånestocken i vad den

avser enfamiljshus kan flyttas ut under den första femårsperioden. Decentrali­

seringen av denna lånestock borde kunna påbörjas under budgetåret 1949,50

samt vara avslutad under budgetåret 1952/53.

Egnahemsnämndernas nuvarande lånestock bör enligt lånebyråns uppfatt­

ning till en början i sin helhet förvaltas av lantbruksnämnderna. Även ^de

av egnahemsstyrelsen förvaltade lånen borde, i varje fall tills vidare, förvaltas

av de jordbrukspolitiska organen.

Statskontoret tillstyrker, att dess medverkan i låneförvaltningen upphör,

men är berett att under budgetåret 1948/49 alltjämt ombesörja förvaltningen

av de lån, som beviljats eller komma att beviljas enligt gallande kungörelser

för bostadsanskaffnings- och tertiärlån. Däremot anser sig ämbetsverket icke

kunna åtaga sig det ytterligare arbete, som vore förenat med den nya låne- och

bidragsverksamheten för enfamiljshus. Statskontorets medverkan darvidlag

skulle nämligen kräva inrättandet av ännu en avdelning inom kammarkontoret,

vilket med hänsyn till lokalförhållandena knappast vore möjligt.

1947 års byggnadsstyrelseutredning ifrågasätter, om icke egnahemsstyrel­

sens byggnadstekniska verksamhet beträffande kollektiva tvätterier bör övei-

föras till byggnadsstyrelsen.

„

Åtskilliga remissinstanser yrka, att decentraliseringen genomföres sa snabbi

som möjligt; andra återigen betona att det finnes anledning att gå varsamt

fram samt att decentraliseringsperioden med hänsyn till bristen på kvalificeiad

arbetskraft torde bli längre än vad man eljest behövt räkna med.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departementschefen.

I det följande upptager jag till behandling frågan om organ för den all­

männa bostadspolitik på längre sikt, varom statsmakterna fattat beslut under

de två senaste åren. Då enligt min mening skäl saknas för att vidtaga mera

genomgripande förändringar beträffande den nuvarande organisationen

detta torde i varje fall gälla för de närmaste åren — tillåter jag mig att

inledningsvis anföra vissa synpunkter på de två organ egnahemsorganisa-

tionen och statens byggnadslånebyrå — som f. n. handha lan- och bidrags-

givningen till förmån för bostadsförsörjningen.

46

Vad först angår egnahemsorganisationen må nämnas att denna utgöres av-

ett centralt verk, egnahemsstyrelsen, som till sitt förfogande har organ i lans-

instansen, egnahemsnämnder, vilka i sin tur biträdas av kommunala organ, i

första hand hälsovårdsnämnderna, och av egnahemsombud. Egnahemsorga­

nisationen handhar icke endast bostadspolitiska uppgifter utan även vissa

med jordbrukspolitiken sammanhängande frågor. I det följande bortses från

sistnämnda del av organisationens verksamhet.

Egnahemsorganisationens lån- och bidragsgivning till förmån för 'bostads­

försörjningen avser i främsta rummet landsbygden och mindre tätorter; for­

mella hinder föreligga dock icke för utlämnande av lån och bidrag till bo­

städer inom andra tätorter. Ännu i början av 1940-talet svarade organisatio­

nen för praktiskt taget hela den statliga stödverksamheten med avseende å

bostadsbyggandet och bostadsförbättringen på landsbygden. Under senare år

har emellertid en växande del av nybyggnadsverksamheten på landsbygden

kommit att finansieras med hjälp av lån och bidrag utlämnade genom bygg-

nadslånebjmån. Egnahemsorganisationens lån- och bidragsgi vning har till

följd härav alltmer inriktats på ombyggnad och tillfällig förbättring av bo­

stadshus.

Den egnahemsorganisationen åvilande verksamheten är starkt decentrali­

serad. Egnahemsnämnderna fatta sålunda beslut i flertalet låne- och bidrags-

ärenden.

^ySS^^dsläflebyiån, som saknar länsorgan men biträdes av kommunala

föimedlingsorgan i regel drätselkammare resp. kommunalnämnd — hand­

har såväl lån- och bidragsgivningen till en- och flerfamiljshus i allmänhet

som de särskilda stödåtgärderna till förmån för mindre bemedlade, barnrika

familjers samt pensionärers bostadsförsörjning. Den förra delen av verk­

samheten fick större omfattning först år 1942, då det allmänna stödet åt

bostadsbyggandet kraftigt utvidgades. Fr. o. m. nämnda år har byggnads-

lånebyråns långivning avsett huvudparten av bostadsbyggandet i tätorterna

och en allt större del av egnahemsbyggandet på landsbygden. Den senare

delen av verksamheten, vilken bedrivits sedan mitten av 1930-talet, har under

de senaste åren fått eu jämförelsevis stor omfattning.

Bestämmelserna angående den av byggnadslånebyrån handhavda låne- och

bidragsverksamheten ha vid 1946 och 1947 års riksdagar blivit föremål föl­

en grundlig översyn. Denna har verkställts med utgångspunkt från en när­

mare angiven målsättning för bostadspolitiken på längre sikt och på grund­

val av allmänna riktlinjer beträffande metoderna för genomförande av det

bostadspolitiska programmet. Enligt dessa riktlinjer förutsättas statliga lån

till huvudparten av bostadsbyggandet komma att utgöra ett permanent in­

slag i bostadspolitiken. Det förutsättes vidare, att bostadsrabatter skola ut­

gå till vissa kategorier av hushåll. Resultatet av översynen av låne- och

bidragsbestämmelserna torde kunna sammanfattas på följande sätt. Vad

angår flerfamiljshus ha de tidigare formerna för lån och bidrag i stort

sett bibehållits oförändrade, medan beträffande enfamiljshus stödet förenhet-

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

47

ligats och utformats i nära anslutning till det allmänna stöd åt enfamiljshus,

vilket hittills handhafts av byggnadslånebyrån. Vidare har området för

bostadsrabatter till olika hushållskategorier kraftigt utvidgats; någon mera

betydande ändring av formerna för denna bidragsgivning har dock icke före­

tagits. Slutligen innebär översynen, att flertalet av de former av stöd

åt bostadsbyggandet och bostadsförbättringen, som hittills handhafts av

egnahemsorganisationen, skall upphöra fr. o. m. den 1 juli 1948. Särskilda

former av stöd skola dock alltjämt finnas i vad det gäller dels mindre

genomgripande förbättring av bostadshus, dels lantarbetarbostäder.

De här i korthet angivna principbesluten angående den framtida bostads­

politiken innebära sålunda, att den permanenta, till sin omfattning betydande

lån- och bidragsgivning till förmån för bostadsförsörjningen, sonr ansetts

nödvändig för att det uppställda målet beträffande bostadspolrtrken skall

kunna förverkligas, i väsentliga hänseenden får samma karaktär som den av

byggnadslånebyrån hittills bedrivna verksamheten. Å andra sidan skola enligt

besluten stora delar av den särskilda stödverksamhet, som handhafts av

egnahemsorganisationen, upphöra eller uppgå i den nya verksamheten.

I anslutning till förslag i propositionen nr 235 till förra årets riksdag an

gående bostadspolitiken på längre sikt anförde jag vissa principiella syn­

punkter på den framtida bostadspolitiska organisationen. Sålunda fram­

höll jag, att med hänsyn till den omfattning som den allmänna bostadspoli­

tiska verksamheten komme att få vid genomförandet av de i propositionen

framlagda förslagen torde behovet av ett fristående bostadspolitiskt central­

organ vara oomtvistligt. Detta organ borde givas formen av ett permanent

statligt verk och skapas genom en omorganisation av statens byggnadslåne-

byrå. Jag uttalade vidare, att — såsom bl. a. bostadssociala utredningen på­

pekat _ det vore angeläget att största möjliga decentralisering av bostads­

politiken genomfördes. Jag fann det uppenbart, att behov förelåg av bostads­

politiska organ i kommunerna. Slutlig ställning till denna fråga borde dock

tagas först sedan bostadssociala utredningens organisationsförslag varit före­

mål för remissbehandling. Jag framhöll slutligen, att jag hyste den upp­

fattningen att länsorgan för bostadspolitiken kunde komma att få stor be­

tydelse för främjande av bostadsförsörjningen.

Riksdagen godkände nämnda principsynpunkter på den bostadspolitiska

organisationen.

I syfte att iförbereda framläggandet av förslag angående den bostadspoli­

tiska organisationen vid 1948 års riksdag har jag — sedan bostadssociala ut

redningen framlagt sitt principförslag beträffande den framtida organisatio­

nen - med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juli 1947 låtit verk­

ställa närmare utredning av nämnda organisation genom särskilda sakkunniga.

Det av dessa framlagda betänkandet, liksom bostadssociala utredningens

nyssnämnda förslag, har numera remissbehandlats.

Innebörden av de sakkunnigas förslag torde kunna sammanfattas på föl­

jande sätt. Med utgångspunkt från att egnahemsorganisationen i enlig­

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

48

het med principbeslut vid 1947 års riksdag skall upphöra fr. o. m. den 1 j-uli

innevarande år ha de sakkunniga övervägt frågan om den lämpliga fördel­

ningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna på längre sikt mellan central­

organ, länsorgan och kommunala organ. De sakkunniga ha därvid kommit

till den uppfattningen att den nuvarande fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan statliga och kommunala organ i stort sett är lämplig. Beträffande

arbetsfördelningen mellan statliga organ förorda däremot de sakkunniga väsent­

liga förändringar. De sakkunniga föreslå sålunda, att den egentliga prövnin­

gen av låne- och bidragsansökningar under vissa förutsättningar skall ske i

länsorganen. Förslaget i denna del innebär, att länsorganen efter en viss

övergångstid — av de sakkunniga uppskattad till 3 å 5 år — skola handlägga

icke endast de ärenden, som f. n. ankomma på egnahemsnämnderna, utan även

huvudparten av de låne- och bidragsärenden, som hittills prövats av bygg-

nadslånebyrån.

På grundval av sagda uppfattning angående de bostadspolitiska arbets-

uppgiftemas fördelning mellan organ i olika instanser ha de sakkunniga ut­

arbetat förslag till organisation av dels ett centralt bostadspolitiskt organ,

dels särskilda bostadspolitiska länsorgan. Yad angår centralorganet föreslås

vissa ändringar i den nuvarande organisationen av byggnadslånebyrån, vilka

äro betingade såväl av den beslutade omläggningen av lån- och bidrags-

givnmgen till enfamiljshus som av den av de sakkunniga förordade decentrali­

seringen av vissa ärendegrupper. Förslaget innebär en kraftig nedskärning av

centralorganet i förhållande till byggnadslånebyråns nuvarande organisation.

Sålunda föreslås, att den nuvarande sociala avdelningen, som bl. a. handläg­

ger ärenden angående lån och bidrag till mindre bemedlade, barnrika familjer,

successivt skall avvecklas, såsom en följd av att den särskilda långivningen till

förmån för dessa familjer skall upphöra. Vidare förutsättes, att den byrå som

föreslås ersätta den nuvarande tertiärlåneavdelningen, till följd av den för­

ordade decentraliseringen sa småningom kommer att få väsentligt mindre

arbetsuppgifter och därför mindre personalorganisation än tertiärlåneavdel-

ningen. De sakkunniga förorda jämväl, att de nuvarande två avdelningarna

för bostads- och byggnadsteknisk granskning av bostadshus — arkitektavdel­

ningen och tekniska avdelningen — sammanslås till en byrå.

Vad angår organisationen av länsorganen förorda de sakkunniga en icke

obetydlig utbyggnad i förhållande till omfattningen av den personal inom

egnahemsnämnderna, som handlägger bostadspolitiska (uppgifter. De sak­

kunniga föreslå sålunda bl. a., att till varje länsorgan skall knytas såväl en chefs­

tjänsteman som en kvalificerad byggnadsingenjör för ekonomisk granskning

av låneärenden.

Organisationssakkunniga ha icke närmare behandlat de övergångsproblem,

som uppkomma till följd av att de förordade ändringarna i nuvarande orga­

nisation förutsättas komma att genomföras successivt. Med hänsyn till att

en definitiv ståndpunkt i decentraliseringsfrågan icke nu kan tagas och under

beaktande av att vissa med bostadspolitiken sammanhängande organisations­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

49

frågor f. n. icke kunna slutligt avgöras, föreslå emellertid de sakkunniga, att

i vad det gäller centralorganet endast en mindre del av tjänsterna ordinarie­

sättes och att i fråga om länsorganen tills vidare inga ordinarie tjänster in­

rättas.

I anslutning till yttrande över organisationssakkunnigas betänkande har

byggnadslånebyrån framlagt förslag beträffande personalorganisation för

såväl det centrala organet som länsorganen under de närmaste åren. Byrån

utgår därvid från att de ändringar i nuvarande organisation, som äro betingade

av omläggningen den 1 juli 1948 av lån- och bidragsgivningen till förmån för

bostadsförsörjningen ävensom av egnahemsorganisationens upphörande vid

sagda tidpunkt och en decentralisering av vissa ärendegrupper, av praktiska

skäl icke kunna genomföras omedelbart. Sålunda måste avvecklingen av vissa

arbetsuppgifter, som f. n. åvila byggnadslånebyrån, bli tidskrävande. Yidare

borde försiktighet iakttagas vid utbyggandet av länsorganens personalorga­

nisation. Byggnadslånebyråns förslag, som i sina huvuddrag ansluter sig till

byråns nuvarande organisation, innebär, att under de närmaste åren endast

jämförelsevis små förändringar i organisationen skola vidtagas och att dessa

skola genomföras stegvis.

I flertalet yttranden över organisationssakkunnigas betänkande har den

förutsatta omorganisationen av de bostadspolitiska organen fr. o. m. den 1

juli 1948 lämnats utan erinran. I vissa yttranden har emellertid antingen

ifrågasatts lämpligheten av att vid sagda tidpunkt genomföra den av de sak­

kunniga föreslagna omorganisationen eller hävdats att med en omorganisation

tills vidare bör anstå. Härvid har i vissa fall hänvisats till det rådande all­

männa ekonomiska läget; i andra fall har påpekats att olika utredningar

pågå, som nära beröra byggnadsväsendet och samhällsplaneringen.

Vid en bedömning av frågan om den lämpliga tidpunkten för en omorganisa­

tion av de bostadspolitiska organen bör det enligt min mening särskilt be­

aktas, att en mera slutgiltig, ny organisation icke kan skapas omedelbart.

Framför allt bör utbyggandet av länsorganen ske i så långsam takt att

den erfarenhet som vinnes genom denna utbyggnad kan beaktas vid den

slutliga utformningen av personalorganisation för ifrågavarande organ. Jag

delar alltså den av såväl organisationssakkunniga som byggnadslånebyrån

intagna ståndpunkten att de nya organen böra utformas steg för steg. Därvid

bör självfallet beaktas, såsom närmare utvecklats av organisationssakkunniga,

att vissa med den bostadspolitiska organisationen sammanhängande frågor

f. n. äro föremål för utredning.

Enligt min mening finnes icke anledning frångå 1947 års principbeslut, att

uppbyggandet av de nya bostadspolitiska organen påbörjas redan den 1 juli

1948. Sålunda talar mot ett uppskov den omständigheten att omorganisationen

måste förutsättas bli jämförelsevis tidskrävande. Yidare kunna flera särskilda

skäl anföras. Vissa ändringar i nuvarande organisation måste ofrånkomligen

genomföras under nästa budgetår såsom en följd av dels att egnahemsorganisa-

tionen skall upphöra den 1 juli 1948, dels att vid sagda tidpunkt nya bestämmel-

4

—559

48

Bihang till riksdagens protokoll 1948.

1 sand. Nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

50

ser om lån och. bidrag till enfamiljshus skola träda i kraft. Enligt min mening

är det önskvärt, att dessa ändringar vidtagas med utgångspunkt från allmänna

riktlinjer för uppbyggandet av den bostadspolitiska organisationen under de

närmaste åren. Jag har emellertid icke blivit övertygad om lämpligheten av

att — såsom organisationssakkunniga synas förorda — till grund för de

organisatoriska förändringarna under de närmaste åren lägga preciserade, i

princip slutgiltiga planer beträffande organisationen på längre sikt. Bl. a.

av skäl som anförts i vissa, nyss berörda remissyttranden torde nämligen f. n.

säkra hållpunkter icke kunna erhållas för en bedömning av frågan om den

lämpliga utformningen av organisationen på längre sikt. En försiktig bedöm­

ning av denna fråga torde alltså i första hand vara motiverad av dels att

vissa med bostadspolitiken sammanhängande organisationsfrågor inom andra

områden av statsförvaltningen äro föremål för utredning, dels att tillräcklig er­

farenhet ännu icke vunnits angående den grad i vilken de bostadspolitiska

arbetsuppgifterna lämpligen kunna decentraliseras.

Jag övergår nu till att behandla frågan om riktlinjerna för den omformning

av den bostadspolitiska organisationen som bör eftersträvas under de när­

maste åren, varefter jag ämnar anföra vissa allmänna synpunkter på den

bostadspolitiska organisationen på längre sikt.

Vid min prövning i det följande av frågan om fördelningen av de bostadspoli­

tiska arbetsuppgifterna mellan olika organ förutsätter jag i anslutning till de

i det föregående nämnda av 1947 års riksdag godkända principiella synpunk­

terna på den bostadspolitiska organisationen, att det skall finnas såväl stat­

liga som kommunala organ för bostadspolitiken och att de förra skola bestå

av ett centralt verk samt därunder sorterande särskilda länsorgan.

Den nuvarande fördelningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan

statliga och kommunala organ innebär, att de senare dels förmedla an­

sökningar om statliga lån och bidrag till förmån för bostadsförsörjningen och

i anslutning därtill biträda såväl lånesökandena som de statliga organen, dels

handha vissa med förvaltningen av beviljade lån och bidrag sammanhängande

uppgifter. Övriga arbetsuppgifter utom vissa planeringsuppgifter åvila de stat­

liga organen. Organisationssakkunniga förutsätta, att ifrågavarande arbets­

fördelning skall i stort sett bibehållas; dock förordas att den byggnadstekniska

kontrollen i sin helhet skall överföras på de kommunala organen. I vissa yttran­

den över organisationsförslaget ifrågasättes huruvida icke beslutanderätten i

ärenden rörande statliga lån och bidrag i viss utsträckning skulle kunna över­

föras på de kommunala organen. Stadsförbundet, som allmänt uttalar att

kommunerna själva böra få taga ansvaret för sin egen bostadspolitik, finner

sålunda icke något skäl, varför icke städer med minst 10 000 invånare skulle

kunna anförtros uppgiften att inom ramen för allmänna anvisningar pröva och

avgöra ärenden rörande familj ebostadsbidrag. Förbundet anser vidare, att

granskningen av ritningar och tekniska beskrivningar bör omhänderhavas av

de kommunala organen. En liknande uppfattning hyser stadskollegiet i Stock­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

51

holm, som bl. a. anser, att de större städerna böra anförtros de gransknings-

och kontrolluppgifter som sammanhänga med den statliga låne- och bidrags-

verksamheten.

Enligt min mening tala åtskilliga skäl för att de bostadspolitiska uppgif­

terna så långt möjligt anförtros de kommunala organen. Det vore utan tvivel

förenat med vissa fördelar om därvid även avgörandet av låne- och bidrags-

ärenden kunde anförtros dessa organ. Detta förutsätter emellertid bl. a. att

härför erforderlig sakkunskap står till kommunernas förfogande. Även om

det synes obestridligt, att flertalet större städer och jämväl vissa andra kom­

muner under de senaste åren erhållit tillgång till betydande sakkunskap och

erfarenhet i bostadspolitiska frågor, är jag dock icke beredd att f. n. för­

orda att beslutanderätt i låne- och bidragsärenden överföres på de kommunala

organen. Vad vidare den tekniska granskningen beträffar, är det, såsom

organisationssakkunniga påpekat, önskvärt att centralorganets befattning här­

med successivt begränsas och i ett tidigt skede av planeringen ersättes av råd,

upplysningar och anvisningar till lånesökanden. Dessa torde i första hand böra

lämnas av de kommunala organen, som därigenom skulle komma att i växande

grad medverka vid handläggningen av låne- och bidragsärenden, även om beslu­

tanderätten i framtiden förbehölles de statliga bostadspolitiska organen. Till

denna fråga återkommer jag i det följande.

Med hänsyn till det sist anförda kan jag i vad det gäller de bostadspoli­

tiska arbetsuppgifternas fördelning under de närmaste åren mellan statliga

och kommunala organ ansluta mig till organisationssakkunnigas förslag.

Vad härefter angår frågan om fördelning av de på statliga organ an­

kommande uppgifterna mellan det centrala organet och länsor­

ganen må erinras om att organisationssakkunniga förordat, att den egentliga

lån- och bidragsgivningen successivt överföres till länsorganen. I vissa yttran­

den har hävdats att även den s. k. förhandsgranskningen av planerade bostads-

byggnadsföretag borde handhavas av länsorganen. I det föregående har jag i

anledning av nämnda förslag och yttranden som min mening anfört, att frågan

om de bostadspolitiska uppgifternas fördelning mellan organ i olika instan­

ser icke f. n. bör slutligt avgöras. Det förslag till fördelning av arbetsupp­

gifterna under de närmaste åren mellan centralorganet och länsorganen som

framlägges i det följande avviker i väsentliga hänseenden från den av orga­

nisationssakkunniga intagna ståndpunkten i decentraliseringsfrågan. Härmed

har jag emellertid icke tagit ställning till de olika organens arbetsuppgifter

på längre sikt. Den jämförelsevis begränsade decentralisering av lån- och

bidragsgivningen under de närmaste åren, som jag kommer att förorda, ut­

gör ett uttryck för min uppfattning att under en övergångstid rubbningarna

i den nuvarande organisationen böra i görlig mån begränsas och att decentrali­

seringen bör ske med viss försiktighet under beaktande av de erfarenheter

som successivt vinnas.

Med hänsyn till sist angivna allmänna riktlinjer för utformningen av orga­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

52

nisationen under de närmaste åren finner jag det lämpligt att i den följande

redogörelsen för mitt förslag till arbetsfördelning mellan centralorganet och

länsorganen taga utgångspunkten i den nu gällande ordningen.

F. n. gäller att följande ärenden beträffande lån och bidrag till förmån

för bostadsförsörjningen handläggas centralt, nämligen av byggnadslån eby rån

huvudparten av ärenden angående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljs­

hus, ett mindre antal ärenden avseende ombyggnad av enfamiljshus, samtliga

flerfamiljshusärenden, ärenden avseende familjebidrag till förmån för mindre

bemedlade, bamrika familjers bostadsförsörjning samt av egnahemsstyrelsen

ärenden angående egnahemsstatslån och — efter preliminär behandling i ve­

derbörande egnahemsnämnd — ärenden avseende lantarbetarbostadslån och

-bidrag. Av länsorgan, egnahemsnämnderna, handläggas ärenden angående

mindre genomgripande förbättring av ibostadshus, huvudparten av ärenden an­

gående lån och bidrag till ombyggnad av bostadshus samt ett mindre antal

ärenden angående lån till nybyggnad av egnahem. Beslut i ärenden angå­

ende statsbidrag till pensionärshem meddelas av Kungl. Maj:t. Enligt den

nuvarande ordningen handhaves alltså praktiskt taget hela lån- och bidrags-

givningen i vad det gäller nybyggnad av bostadshus centralt medan stödet till

mindre genomgripande förbättring och till ombyggnad av bostadshus i allt

väsentligt handhaves av egnahemsnämnderna. Vidare handläggas ärenden angå­

ende bostadsrabatter till vissa hushållskategorier centralt.

Vid egnahemsorganisationens upphörande den 1 juli 1948 skulle, därest

arbetsfördelningen mellan centralorgan och länsorgan bleve oförändrad, det

centrala organets arbetsuppgifter komma att avse samtliga byggnadslåne-

byrån åvilande uppgifter samt ärenden angående lån och bidrag till lant­

arbetarbostäder. Länsorganen skulle komma att övertaga egnahemsnämnder­

nas bostadspolitiska uppgifter. Någon mera betydande ändring i här angivna

fördelning av arbetsuppgifterna mellan centralt organ och länsorgan torde

icke kunna genomföras redan den 1 juli innevarande år. Jag förutsätter därför,

att det centrala organet kommer att handlägga alla låne- och bidragsärenden

avseende flerfamiljshus samt nybyggnad av enfamiljshus ävensom bidrags-

givningen till förmån för barnfamiljerna. Länsorganens verksamhet skulle

till följd härav till en början begränsas till att avse lån till ombyggnad av-

bostadshus samt det särskilda stödet till förbättring av bostadshus.

Enligt min mening är det särskilt angeläget att hela lån- och bidragsgiv-

ningen beträffande enfamiljshus (egnahem och tvåfamiljshus) i landskom­

muner och mindre tätorter så fort ske kan överflyttas på länsorganen. Antalet

dylika ärenden är betydande; det torde sålunda under de senaste åren ha i

genomsnitt uppgått till 15 000 för år räknat, varav huvudparten avsett nybygg­

nad. Bedan under nästa budgetår böra därför länsorganen i den utsträckning

som befinnes möjlig förstärkas i personalhänseende på sådant sätt att de i en

nära framtid kunna övertaga låneärenden avseende nybyggnad av enfamiljshus.

Med hänsyn till önskvärdheten av att gå försiktigt fram vid genomförandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

53

av decentraliseringen synes personalförstärkningen böra ske under den för­

utsättningen, att den del av ifrågavarande ärenden som gäller bostadsbygg-

nadsföretag i städer med minst 10 000 invånare icke skall överföras till läns­

organen. Flera skäl synas utöver det nyss nämnda tala för sagda begräns­

ning av decentraliseringen. Det torde komma att visa sig svårt att under

den närmaste tiden till länsorganens förfogande ställa för den ekonomiska

granskningen av låneärenden erforderlig sakkunskap. Organens erfarenheter

rörande kostnadsgranskning av nybyggnadsärenden måste uppenbarligen bli

begränsade. Vidare måste beaktas, att olägenheterna med en central pröv­

ning av nybyggnadsärenden avseende större städer torde vara jämförelsevis

små. Jag föreslår fördenskull, att, i varje fall till en början, lån- och bidrags-

givningen i avseende å städer med minst 10 000 invånare skall handhavas

av det centrala organet. Avvikelser från denna gränsdragning bör dock kunna

medgivas av Kungl. Maj:t.

Samtidigt med att länsorganen övertaga handläggningen av ärenden an­

gående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus bör på dem överflyttas

uppgiften att granska ritningar och tekniska beskrivningar till planerade en­

familjshus för vilka statliga lån och bidrag sökas eller äro avsedda att sökas.

Vad härefter angår lån- och bidragsgivningen med avseende å flerfamiljs­

hus anser jag, att denna i sin helhet tills vidare bör handhavas av det cen­

trala organet.

Ett visst samband kommer att råda mellan lån- och bidragsgivningen till

bostadshus och beviljandet av familjebostadsbidrag till barnfamiljer. Sam­

bandet är särskilt påtagligt i vad det gäller lån och bidrag till enfamiljshus.

Familjebostadsbidragen skola nämligen enligt principbeslut av förra årets

riksdag icke kunna utgå kontant, vilket beträffande familjer i enfamiljshus

innebär, att bidraget kommer att utgå i form av ränte- och amorteringsefter-

gifter i första hand å det statliga egnahemslånet. Med hänsyn till berörda

förhållande torde det vara uppenbart olämpligt att låta beslut om lån och

bidrag till bostadshus å ena sidan och beslut om familjebostadsbidrag å den

andra sidan fattas av skilda organ. Jag finner det vidare självfallet, att det

organ som beviljat lån och bidrag jämväl skall — med biträde av vederbörande

kommunala organ — handhava förvaltningen av de av organet beviljade lånen

och bidragen. Jag förutsätter därför, att såväl familjebostadsbidragsgivningen

som förvaltningen av beviljade lån och bidrag till bostadshus kommer att över­

föras på länsorganen i den utsträckning som betingas av decentraliseringen

av lån- och bidragsgivningen till bostadshus. Jag får erinra om att jag vid

framläggande av förslag angående vissa åtgärder till främjande av bostads­

försörjningen senare denna dag kommer att förorda, att slutlig ställning icke

f. n. skall tagas till frågan om införande av ett statligt kreditgarantisystem.

I detta sammanhang får jag till särskild behandling upptaga frågan, vilka

organ som böra handlägga ärenden angående lån och bidrag till bostadshus

A jordbruksfastighet. I anledning av propositionen nr 235/1947 uttalade riks­

dagen, att denna fråga borde bli föremål för ytterligare överväganden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

54

Organisationssalikunniga ha ägnat berörda fråga särskild uppmärksamhet,

därvid de samrått med 1947 års centrala lantbrukskommitté beträffande så­

väl frågan vilka organ som böra handlägga ifrågavarande ärenden som frågan

om formerna för samarbete mellan de bostadspolitiska och jordbrukspolitiska

organen i förevarande ärenden. Organisationssakkunniga föreslå, att dessa

ärenden skola handläggas av de bostadspolitiska organen medan lantbruks-

kommittén förordar, att ärendena utom i vad det gäller förbättringsstödet.

skola prövas av de jordbrukspolitiska organen. I flertalet yttranden hävdas,

att lantbrukskommitténs förslag är att föredraga. Byggnadslånebyrån, som

förordar att de jordbrukspolitiska organen skola fatta beslut i alla ärenden

angående lån och bidrag till bostadshus å jordbruksfastighet, föreslår att de

bostadspolitiska organen skola pröva ärendena ur bostadspolitisk synpunkt

och verkställa erforderlig granskning av de planerade bostadsbyggnadsföre-

tagen.

Det synes mig uppenbart, att ärenden rörande lån och bidrag till bostä­

der å jordbruksfastighet böra prövas såväl ur bostadspolitisk som ur jord­

brukspolitik synpunkt. En tillfredsställande handläggning av dessa ären­

den torde fördenskull förutsätta, att de bostadspolitiska och jordbrukspoli­

tiska organen fortlöpande samarbeta. Jag finner vidare övervägande skäl tala

för att beslut i sagda ärenden fattas av de jordbrukspolitiska organen. Enligt

min uppfattning bör nämligen i fråga om jordbrukets bostäder arten och om­

fattningen av planerade bostadsförbättringar i sista hand bedömas ur jord­

brukspolitiska synpunkter. De böra vidare i görligaste mån samordnas med

åtgärder för rationalisering av vederbörande jordbruk. Jag anser mig förden­

skull böra godtaga byggnadslånebyråns bär förevarande förslag, dock med

följande ändringar. Förutsatt att de jordbrukspolitiska organen i enlighet

med förslag i propositionen nr 149 till årets riksdag, att kreditstödet för jord-

bruksändamål skall lämnas i form av statliga kreditgarantier, icke komma att

förvalta lån, synes förvaltningen av lån och bidrag till jordbrukets bostäder

böra åvila de bostadspolitiska organen. Vidare förordar jag, att ärenden an­

gående lån och bidrag till lantarbetarbostäder med hänsyn till denna stöd­

verksamhets rent bostadssociala karaktär i fortsättningen skola handläggas

av de bostadspolitiska organen. I anslutning till vad som f. n. gäller föreslår

jag därför, att ärenden angående lantarbetarbostadslån och -bidrag tills vidare

efter förberedande granskning av vederbörande länsorgan slutligt handläggas

av det centrala organet. Sedan ärenden angående lån och bidrag till nybygg­

nad av enfamiljshus inom andra kommuner än städer med minst 10 000

invånare i allmänhet överförts till länsorganen, bör prövas huruvida icke även

lantarbetarbostadsärendena i sin helhet skulle kunna handläggas av sistnämnda

organ.

Vad härefter angår organisationssakkunnigas förslag att de med plane­

ringen av bostadsförsörjningen i hela landet och i de olika länen samman­

hängande uppgifterna skola åvila det centrala organet finner jag icke anled­

ning till erinran. Inom socialstyrelsen sammanställes f. n. viss löpande statistik

rörande bostadsmarknaden, byggnadsverksamheten och byggnadskostnaderna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

55

I likhet med de sakkunniga förordar jag, att sagda statistik överföres till det

bostadspolitiska centralorganet med ingången av år 1949. I samband härmed

bör emellertid — såsom de sakkunniga förutsatt — övervägas, huruvida social­

styrelsen alltfort bör handhava statistiken rörande annan byggnadsverksam­

het än bostadsbyggandet.

Till vad organisationssakkunniga anfört beträffande centralorganets med­

verkan vid upprättande av bostadsförsörjningsplaner för större kommuner kan

jag ansluta mig.

Jag får vidare erinra om att i proposition nr 130 till innevarande års riks­

dag förslag framlagts om nya grunder för statens stöd till anordnande av

kollektiva tvätterier. I anslutning till förslaget framhölls, att nämnda

verksamhet den 1 juli 1948 borde överflyttas från egnahemsstyrelsen till det

bostadspolitiska centralorganet. Jag förordar alltså, att ifrågavarande stöd­

verksamhet fr. o. m. nästa budgetar handhaves av sistnämnda organ.

Jag finner vidare lämpligt att — liksom f. n. är fallet — Kungl. Maj:t

meddelar beslut dels i frågor rörande fördelning av trekronorsbidrag mellan

olika kommuner, dels i ärenden angående statsbidrag till anordnande av

pensionärshem.

Mot organisationssakkunnigas förslag att länsorganen skola kunna under­

ställa det centrala organet låne- och bidragsärenden samt att besvärsrätten

icke bör begränsas har jag ingen erinran. Jag kan icke dela byggnadslåne-

byråns uppfattning att en minoritet av ett länsorgans ledamöter skall kunna

genomdriva, att ett ärende underställes centralorganet. Jag kan ej heller an­

sluta mig till det förslag till begränsning av såväl underställnings- som be­

svärsrätten som framförts i vissa yttranden.

Jag finner det slutligen självfallet, att — såsom närmare utvecklats av

organisationssakkunniga — centralorganet skall genom råd, anvisningar o. s. v.

öva tillsyn över länsorganens låne- och bidragsverksamhet.

Innebörden av de av mig förordade riktlinjerna för fördelningen av de bo­

stadspolitiska arbetsuppgifterna under de närmaste åren mellan centralt

organ, länsorgan och kommunala organ har angivits i följande tablå (s. 56).

I samband med övergången till en ny bostadspolitisk organisation den 1

juli 1948 uppkomma särskilda problem avseende bl. a. vissa av egnahemssty­

relsen och statskontoret förvaltade fonder. Vid framläggande av förslag an­

gående vissa åtgärder till främjande av bostadsförsörjningen kommer jag att

senare denna dag till närmare behandling upptaga dessa frågor.

Mot bakgrunden av de i det föregående förordade riktlinjerna för den bo­

stadspolitiska organisationen under de närmaste åren får jag slutligen an­

föra vissa allmänna synpunkter på frågan om utformningen av den bo­

stadspolitiska organisationen på längre sikt.

Såsom jag närmare utvecklat i det föregående har ännu icke tillräcklig er­

farenhet vunnits rörande central resp. lokal handläggning av olika ärende­

grupper för att säkra hållpunkter skola kunna erhållas för eu bedömning av

den lämpliga fördelningen av de bostadspolitiska uppgifterna mellan organ i

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Förslag till fördelning under de närmaste åren ^ht de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan centralt organ, länsorgan och

____________________________________ kommunala organ.

Centralt

organ

Länsorgan

Kommunala

organ

Planering av bostadsförsörjningen

Förhandsgranskning av projekt för vilka

lån och bidrag äro avsedda att sökas

Beviljande och förvaltning av lån och bidrag

Följande av utvecklingen på bostads- och bygg­

nadsmarknaderna samt klarläggande av förskjut­

ningar i de framtida förutsättningarna för en

allmän förbättring av bostadsförsörjningen.

Handhavando av löpande statistik avsedd att be­

lysa utvecklingen på bostads- och byggnadsmark­

naderna, verkställande av särskilda undersök­

ningar beträffande denna utveckling samt ut­

förande av beräkningar rörande det framtida

bostadsbehovet och den framtida utvccklingon

på bostadsmarknaden.

Medverkan vid upprättande av bostadsförsörjnings-

planer för kommuner med minst 10 000 inv.

Biträde åt mindre kommuner, där behov före­

ligger av särskilda undersökningar för belysning

av bostadsförsörjningsläget och förutsättningarna

för en förbättring av detsamma i framtiden.

Förhandsgranskning av ritningar och tek­

niska beskrivningar avseende

a) ny- eller ombyggnad av ilorfamiljshus

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbätt­

ring av enfamiljshus i städer mec

minst 10 000 inv.

c) projekt som länsorganen icke anse sig

kunna bedöma.

Biträde åt länsorganen och de kommu­

nala organen med råd, upplysningar och

anvisningar i tekniska frågor.

Biträde i form av konsultationer åt bygg­

nadsföretagare vid planeringen av bo-

stadsbyggnadsföretag.

Granskning och utarbetande av typrit­

ningar till enfamiljshus.

Projektering av kollektiva tvätterier, för

vilka statliga lån och bidrag äro av­

sedda att sökas.

Beslut i låne- och bidragsärenden avseende

a) ny- eller ombyggnad av flerfamiljshus.

b) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljs­

hus i städer med minst 10 000 inv.

c) lantarbetarbostäder

d) kollektiva tvätterier

e) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån

och bidrag kunna beviljas av centralorganet.

f) projekt som länsorganen icke anso sig kunna bo-

döma

g) besvär över länsorganens beslut.

Förvaltning av lån och bidrag, beviljade av centralorganet.

Granskning av ansökningar angående statsbidrag till pen­

sionärshem och yttrande till Kungl. Maj:t däröver.

Förslag till fördelning mellan kommunerna av trekronors-

bidrag.

Råd och anvisningar till länsorganen rörande den eko­

nomiska och juridiska granskningen.

Inspektion av länsorganens låne- och bidragsverksamhet.

Översyn över den byggnadstokniska kontrollen.

Verkställande i samråd med centralorganet av

undersökningar rörande bostadsförhållandena och

bostadsbehovet i de olika länen.

Förhandsgranskning av ritningar och tek­

niska beskrivningar avseende nybyggnad,

ombyggnad eller förbättring av enfamiljs­

hus i andra kommuner än städer med

minst 10 000 inv.

Beslut i låne- och bidragsärenden avseende

a) nybyggnad, ombyggnad eller förbättring av enfamiljs­

hus i andra kommuner än städer med minst

10 000 inv.

b) familjebostadsbidrag till familjer i hus till vilka lån

och bidrag kunna beviljas av länsorganen.

Förberedande granskning av ärenden avseende lantar­

betarbostäder.

Förvaltning av lån och bidrag, boviljade av länsorganen.

I fråga om kommuner mod minst 10 000 inv.,

upprättande av bostadsförsörjningsplancr i sam­

råd med centralorganet.

Insamling av statistiska primäruppgifter, avsedda

att belysa utvecklingen på bostads- och bygg­

nadsmarknaderna.

Biträde åt byggnadsföretagare vid planeringen av

bostadsbyggnadsföretag.

Tillhandahållande av typritningar till enfamiljshus.

Förmedling av ansökningar om förhands­

granskning.

Förmedling av ansökningar om lån och bidrag.

Biträdo vid utbetalning av lån och bidrag.

Biträde vid förvaltningen av lån och bidrag, beviljade

av såväl centralorganet som länsorganen.

Verkställande av byggnadsteknisk kontroll.

K

u

n

g ^l.

M

a

j: ^ts

p

ro

p

o

si

tio ⁿ

n ^r

2

1

8

.

57

olika instanser. Med hänsyn härtill har jag förordat, att decentraliseringen

under de närmaste åren får begränsad omfattning och genomföres successivt.

Sagda ståndpunkt beträffande decentraliseringen av arbetsuppgifterna

under de närmaste åren får dock enligt min mening icke innebära, att frå­

gan om en framtida mera genomgripande decentralisering skjutes åt sidan.

Sedan erfarenhet vunnits rörande länsorganens handläggning av ären­

den angående lån och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus synes så­

lunda böra upptagas till övervägande, huruvida icke hela långivningen be­

träffande enfamiljshus — d. v. s. även ärenden beträffande enfamiljshus i städer

med minst 10 000 invånare — bör kunna överföras till dessa organ samt huru­

vida icke förutsättningar finnas för överförande till länsorganen av viss del av

låneverksamheten i avseende å flerfamiljshus. Yad först angår enfamiljs­

hus må erinras om att i det föregående ifrågasatts huruvida icke bl. a.

större städer så småningom skulle kunna själva anförtros den dem

berörande långivningen. Därest vid en slutlig provning av sistnämnda fråga

betänkligheter alltfort komma att föreligga mot införandet av en dylik ord­

ning bör detta icke utgöra hinder för att granskningen av ritningar och

tekniska beskrivningar till planerade enfamiljshus verkställes av ifråga­

varande städer, varvid det måhända kan framstå som ändamålsenligt att

låta länsorganen slutligt pröva berörda låneärenden. Yad härefter angår frå­

gan om en framtida decentralisering av handläggningen av låneverksamheten

beträffande flerfamiljshus torde kunna förutsättas, att ärenden avseende större

bostadsbyggnadsprojekt icke med fördel kunna handläggas av länsorganen.

Enligt vad jag under hand erfarit av byggnadslånebyrån avser omkring hälften

av flerfamiljshusärendena hus med högst 10 lägenheter. Med hänsyn till att

vissa fördelar torde vara förbundna med en decentralisering av sistnämnda

ärenden, bör sedermera övervägas huruvida icke förutsättningar föreligga att

överföra handläggningen av dessa till länsorganen.

Organisationssakkunniga föreslå, att det centrala bostadspolitiska organet

kallas b os tadsstyr elsen, att de särskilda länsorganen för bostadspolitiken er­

hålla benämningen länsbostadsnämnder och att de kommunala bostadspoli­

tiska organen kallas förmedlingsorgan. Detta förslag kan jag godtaga.. I det

följande kommer jag att framlägga förslag beträffande personalorganisation

under nästa budgetår för såväl bostadsstyrelsen som länsbostadsnämnderna.

Vidare upptager jag till behandling vissa frågor berörande förmedlings­

organen.

III. Bostadsstyrelsens organisation.

Organisationssakkunnigas förslag.

Sammansättning m. m.

Beträffande bostadsstyrelsens sammansättning samt beträffande lönegrads-

placering för styrelsens chef och arvoden till dess ledamöter anföra de sak­

kunniga i huvudsak följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Bostadsstyrelsen bör organiseras såsom ett kollegialt verk under cbefsskap

av en generaldirektör.

De sakkunniga ha i anslutning till förslag av bostadssociala utredningen

föreslagit, att verkets styrelse skall utgöras av generaldirektören och ett antal,

förslagsvis fem, av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Därjämte bör general­

direktörens ställföreträdare vara ledamot och vid förfall för generaldirektören

ersätta denne såsom ordförande. Praktiska skäl tala mot att utöver de ut­

sedda personerna jämväl samtliga byråchefer skulle vara ledamöter av bo­

stadsstyrelsen. Byråcheferna ävensom andra tjänstemän eller sakkunniga

böra i fråga om ärenden, som av dem föredragas inför styrelsen in pleno,

vara skyldiga att till protokollet låta anteckna från styrelsens beslut avvikande

mening,

De sakkunniga ha icke funnit skäl föreslå, att de av Kungl. Maj:t utsedda

ledamöterna skola representera vare sig parterna på bostads-(hyres)markna­

den — fastighetsägare och hyresgäster — eller de övriga grupper, vilkas in­

tressen beröras av bostadspolitiken, såsom byggnadsföretagare, entreprenörer

och byggnadsarbetare. Ej heller ha de sakkunniga funnit lämpligt föreslå, att

1 bostadsstyrelsen skulle vara representerade andra statliga organ, som i

större eller mindre grad ha beröringspunkter med bostadspolitiken, såsom

byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och medici­

nalstyrelsen. Det erforderliga samarbetet mellan bostadsstyrelsen samt sagda

och andra statliga myndigheter bör kunna åstadkommas på annat sätt. Bo-

stadsstyrelsens ledamöter böra icke formellt vara representanter för några

särskilda intressen, organisationer eller myndigheter. Däremot synes det ange-

läget, att förtrogenhet med landsbygdens förhållanden och med kommunal

verksamhet blir företrädd inom styrelsen. Bostadsstyrelsen bör jämväl er­

hålla en kvinnlig ledamot med förutsättningar att kunna bedöma bostadens

problem ur hemmets och husmoderns synpunkter.

För de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna torde ersättare böra utses.

Generaldirektören förutsattes förordnad på viss tid. Han synes liksom fler­

talet övriga generaldirektörer böra placeras i lönegraden Cp 19. Till var och

en av de fem av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör utgå ett arvode av

2 400 kronor för år. Ersättare för ledamöterna böra erhålla ett dagarvode av

20 kronor för dag, då de deltaga i sammanträde eller eljest utföra arbete för

styrelsens räkning.

De sakkunniga anse. icke, att tillräckligt starka skäl finnas för att förorda

inrättandet av en särskild befattning som överdirektör och souschef i ett verk

av den storleksordning bostadsstyrelsen enligt förslaget skulle få. De sak­

kunniga vilja därför föreslå, att frågan om ställföreträdare för generaldirek­

tören tills vidare löses så, att Kungl. Maj:t för viss tid därtill förordnar en

av byråcheferna. Såsom ställföreträdare och ledamot av styrelsen bör han

åtnjuta särskilt arvode, vilket skäligen synes böra sättas till samma belopp,

som föreslagits för de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna, eller 2 400 kronor

för år.

58

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

Byråindelning.

Med utgångspunkt från sin uppfattning — i organisatoriskt betydelse­

fulla hänseenden avvikande från bostadssociala utredningens — om den lämp­

liga fördelningen av de bostadspolitiska arbetsuppgifterna mellan central­

organ, länsorgan och kommunala organ anse de sakkunniga, att antalet perma­

nenta byråer kan begränsas till fyra, nämligen en kanslibyrå, en planerings-

byrå, en teknisk byrå och en lånebyrå. Inom bostadsstyrelsen borde därjämte,

59

så länge nuvarande byggnadsreglering upprätthålles, förläggas en fristående

sektion för byggnadstillståndsärenden.

På de olika byråerna skulle efter genomförd decentralisering ankomma

följande huvudsakliga arbetsuppgifter.

Kanslibyrån skulle närmast komma att motsvara vad som inom byggnads-

lånebyrån kallas den egentliga kansliavdelningen. Arbetsuppgifterna skulle i

stort sett bli desamma — framställningar till Kungl. Maj:t, remissutlåtanden

i allmänhet, organisationsfrågor, personalärenden m. m.

Beträffande de tre övriga byråerna påpeka de sakkunniga, att arbetsupp­

gifterna betingas av den grad, i vilken de tre huvudgrupperna av uppgifter

— planering av bostadsförsörjningen samt beviljande och förvaltning av lån

och bidrag — uppdragas åt de lokala instanserna.

Planeringsbyrån skulle närmast komma att motsvara byggnadslånebyråns

utredningsavdelning, i vissa hänseenden utbyggd med nya arbetsuppgifter.

På byrån skulle sålunda ankomma att verkställa dels allmänna utredningar

rörande förutsättningarna för förverkligandet av den allmänna målsättningen

för bostadspolitiken, dels vissa av de undersökningar, som erfordras för upp­

rättandet av bostadsförsörjningsplaner för såväl kommuner som län. Byrån

skulle vidare handhava viss löpande statistik, avsedd att belysa utvecklingen

på bostads- och byggnadsmarknaderna. Till byrån skulle även förläggas in­

dexberäkningarna rörande byggnads- och driftkostnader för bostadshus.

Tekniska byrån skulle närmast motsvara byggnadslånebyråns tekniska av­

delning och arkitektavdelning. Byråns arbetsuppgifter skulle omfatta dels

konsulterande verksamhet ur såväl arkitektonisk som konstruktionssynpunkt

rörande planerade bostadshus, avsedda att finansieras med hjälp av statliga

lån och bidrag, dels granskning av ritningar, konstruktionsskisser och tek­

niska beskrivningar till dylika hus (»förhandsgranskning»), dels utarbetande

resp. godkännande efter vederbörlig granskning av annorstädes utarbetade

typritningar, konstruktionsskisser och tekniska beskrivningar, dels utövande

av tillsyn över länsbostadsnämndernas byggnadstekniska kontrollverksam­

het, dels slutligen verkställande av byggnadstekniska utredningar, vilka fram­

stå som erforderliga för en kontinuerlig förbättring av metoderna i byråns

konsultations-, gransknings- och kontrollverksamhet.

Lånebyrån skulle lämna länsbostadsnämnderna närmare anvisningar be­

träffande dels den ekonomiska granskningen, avseende bl. a. produktions- och

driftkostnader, dels den juridiska granskningen, dels förvaltningen av be­

viljade lån. Byrån skulle vidare utöva en allmän tillsyn över länsbostads­

nämndernas lån- och bidragsgivning. Till byrån borde kunna anknytas sär­

skilda undersökningan i syfte att finna effektivare och ändamålsenligare

metoder för den ekonomiska granskningen. Lånebyrån skulle slutligen hand­

lägga dels ärenden avseende besvär över länsbostadsnämndernas beslut, dels

de ärenden som av länsbostadsnämnderna överlämnas till bostadsstyrelsen

för prövning och avgörande. Båda grupperna av ärenden kunna avse bevil­

jande av nya lån och bidrag, godkännande av att tidigare beviljade lån och

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

bidrag övertagas i samband med förvärv av statligt belånad fastighet samt

hyressättningsfrågor.

Allmänt rörande personalorganisationen.

De sakkunniga påpeka, att de föreslagna lönegradsplaceringarna äro ett

uttryck för de sakkunnigas värdering av de olika arbetsuppgifterna, varvid

i princip hänsyn icke tagits till byggnadslånebyråns värdering av motsvarande

tjänster. Speciella marknadsförhållanden beträffande kvalificerad teknisk

personal hade ansetts i viss utsträckning motivera anställning mot arvode. Då

bostadsstyrelsen varken i fråga om sina arbetsuppgifter eller med hänsyn till

verkets storlek kunde direkt jämföras med byggnadslånebyrån, hade anledning

icke funnits att i detalj jämföra förslagen med närmast motsvarande delar av

byggnadslånebyråns personalorganisation.

Uppskattningen av det erforderliga antalet befattningshavare hade grun­

dats på antaganden om den årliga omfattningen av bostadsproduktionen och

den relativa omfattning, i vilken produktionen komme att finansieras med

hjälp av statliga lån och bidrag. Vidare hade till grund för bedömningen legat

en uppskattning av lånestockens storlek efter 5 år. Då dessa antaganden och

föreställningarna över huvud taget om arten och omfattningen av de arbets-

uppgifter, som komma att åvila bostadsstyrelsen, måste bli osäkra, hade en

betydande försiktighet iakttagits vid utarbetandet av förslagen till permanent

personalorganisation. Hela den bostadspolitiska organisationen borde under­

kastas en grundlig översyn någon tid efter det att decentraliseringen genom­

förts. Då, om icke dessförinnan, borde bättre förutsättningar föreligga beträf­

fande möjligheterna att bedöma vissa omständigheter, som utgjort en speciell

anledning till det begränsade antalet föreslagna lönegradstjänster. Här åsyftas

de konsekvenser de sakkunniga ansett sig böra draga av det förhållandet att

vissa frågor, som mer eller mindre direkt beröra den bostadspolitiska verk­

samheten, f. n. äro föremål för utredning.

Vidare framhålla de sakkunniga följande.

Den föreslagna översynen inom en relativt nära framtid av den bostads­

politiska organisationen utgör en grundläggande förutsättning för de nu fram­

lagda förslagen rörande såväl bostadsstyrelsens som länsbostadsnämndernas

personalorganisation. Dessa förslag måste med andra ord för att rätt upp­

fattas betraktas endast såsom en första etapp i uppbyggandet på längre sikt

av en permanent statlig organisation för bostadspolitiken.

Med hänsyn till svårigheten att med säkerhet bedöma storleken av bo­

stadsstyrelsens personalbehov anse de sakkunniga, att icke-ordinarieposten

bör beräknas på sådant sätt, att möjlighet föreligger att anpassa personal­

organisationen till det av den bostadspolitiska verksamhetens faktiska ut­

veckling betingade behovet.

I fråga om övergångstiden tills decentraliseringen genomförts uttala de

sakkunniga, att bostadsstyrelsens kanslibyrå, planeringsbyrå och tekniska

byrå redan fr. o. m. den 1 juli 1948 böra ersätta motsvarande sektioner

inom byggnadslånebyråns kansliavdelning. Personalärendena å kanslibyrån

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

61

torde minska efter en övergångstid men till en början kunde de tillfälligt

öka på grund av behovet av en tids central utbildning av personal för läns­

bostadsnämnderna. Däremot komme lånebyrån att erhålla sina arbetsupp­

gifter successivt i och med att tertiärlåneavdelningens verksamhet flyttades

ut till länsbostadsnämnderna. Enligt de sakkunnigas åsikt bör den successiva

decentraliseringen icke lägga hinder i vägen för ett omedelbart besättande av

tjänsterna å lånebyrån, under förutsättning att motsvarande arvodesbefat.-

ningar å tertiärlåneavdelningen hållas vakanta. För att underlätta och på­

skynda decentraliseringsprocessen föreslå de sakkunniga, att för nämnderna

avsedd personal i mån av behov beredes tillfälle att å tertiärlåneavdelningen

resp. lånebyrån undergå en förberedande utbildning.

Arbetsuppgifterna å byggnadslånebyråns sociala avdelning komma att upp­

höra fr. o. m. den 1 juli 1948, framhålla de sakkunniga, utom såvitt angår

beredandet av ärenden rörande statsbidrag till pensionärshem. Dessa ärenden

borde handläggas å en tills vidare kvarstående del av avdelningen. De sak­

kunniga ha nämligen, då bidragsverksamheten med avseende å pensionärshem

är föremål för utredning, icke funnit anledning framlägga något förslag be­

träffande det sätt på vilket verksamheten bör inordnas inom ramen av övrig

låne- och bidragsverksamhet för bostadsändamål. Även för vissa andra när­

mare angivna arbetsuppgifter behövdes tills vidare en mindre del av av­

delningens därmed sysselsatta personal.

De sakkunniga ha icke utarbetat något förslag till den för avvecklings-

perioden och för sektionen för byggnadstillståndsärenden erforderliga per­

sonalorganisationen i det centrala organet. De sakkunniga understryka önsk­

värdheten av att bostadsstyrelsen beredes möjlighet att erbjuda den personal

hos byggnadslånebyrån, som icke anställes i den nya organisationen, extra

ordinarie anställning i största möjliga utsträckning. De sakkunniga finna

i varje fall angeläget, att sagda personal beredes pensionsrätt. Pensionsför­

månerna borde minst motsvara vad som kunde komma att fastställas för vissa

befattningshavare vid statens krisorgan, varom förslag vore under ut­

arbetande.

Personalbehovet å byråerna.

Kanslibyrån. De sakkunniga framhålla, att även om en viss minskning av

kanslibyråns arbetsuppgifter torde inträda som en följd av att bostadsstyrel­

sen får en avsevärt mindre personal än byggnadslånebyrån, tillkomma å andra

sidan nya personalärenden, då kanslibyrån bör ha en viss översyn över hand­

läggningen av personalärenden i länsbostadsnämnderna.

De sakkunniga föreslå följande personalorganisation inom kanslibyrån.

Med hänsyn till att de arbetsuppgifter, som skola åvila kanslibyrån, väsent­

ligen ha juridiskt administrativ karaktär, synes byråchefen lämpligen bora

ha juridisk utbildning. I enlighet med vad som i regel gäller beträffande

byråchefsbefattningar, bör tjänsten tillhöra 63 lönegraden. Den bor enligt

de sakkunnigas mening ordinariesättas (Ca 33).

,

Byråchefen bör närmast under sig ha en förste byråsekreterare. Då denne

lär vara den tjänsteman, som närmast kommer i fråga att vid förfall tor

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

62

kanslibyråns chef bestrida dennes tjänst, är det önskvärt, att även han har

juridisk utbildning. Med hänsyn till arbetsuppgifternas art föreslå de sak­

kunniga, att tjänsten skall tillhöra 27 lönegraden och ordinariesättas (Ca 27).

Å kanslibyrån erfordras vidare en befattning som registrator och kassör!

De sakkunniga föreslå, att tjänsten skall tillhöra 18 lönegraden och ordinarie­

sättas (Ca 18).

De sakkunniga föreslå vidare en extra ordinarie befattning som material-

förvaltare. Denne bör handhava inköp av kontorsartiklar, inventarier, tryck­

saker (cirkulär och blanketter) m. m. för såväl bostadsstyrelsen som läns­

bostadsnämnderna. Han bör därjämte tillse, att nödvändiga reparationer ut­

föras samt ansvara för styrelsens förråd av blanketter och kontorsmateriel.

.tjänsten synes ej behöva tillhöra högre lönegrad än den 13:e (Ce 13).

Ett ordinarie kanslibiträde (Ca 11) föreslås skola direkt svara för och del­

vis själv deltaga i postbehandling, diarieföring etc.

Förutsatt att bostadsstyrelsen erhåller sina lokaler samlade i en fastighet

torde behovet av vaktpersonal kunna begränsas till en förste och en andre

expeditionsvakt. Dessa tjänster synas böra ordinariesättas (Ca 11 och Ca 9)

Slutligen torde erfordras fyra kontors- och/eller skrivbiträden.

De av de sakkunniga för kanslibyrån föreslagna befattningarna äro alltså 4

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 218.

följande.

1 byråchef ..................................................... Ca 33

1 förste byråsekreterare ............................... Ca 27

1 registrator och kassör ............................... Ca 18

1 materialförvaltare ...................................... Ce 13

1 kanslibiträde ............................................. Ca 11

1 förste expeditionsvakt ............................... Ca 11

1 andre expeditionsvakt ............................... Ca 9

4 kontors- och/eller skrivbiträden.

Plan er ing s byrån. De sakkunniga anse, att planeringsbyrån bör uppdelas

pa tre sektioner, en statistisk, en utrednings- och en planeringssektion.

Till den statistiska sektionen borde löpande statistik och tillfälliga sta­

tistiska undersökningar förläggas (statistik över lån- och bidragsgivningen,

byggnadsverksamhets-, byggnadskostnads- och bostadsmarknadsstatistik

m. m.).

Utredningssektionens arbetsuppgift skulle avse kalkyler rörande dels den

.iramtida utvecklingen av förutsättningarna för produktion och sanering av

bostäder i tätorterna, på landsbygden och i hela landet, dels behovet av och

förutsättningarna för förbättring av bostäderna inom de olika länen.

Planeringssektionen skulle svara för centralorganets medverkan vid kom­

munernas uppgörande av bostadsförsörjningsplaner. Sålunda skulle inom

denna sektion verkställas vissa av de undersökningar, som erfordras för upp-

] ättande av dylika planer. I anslutning härtill borde överläggningar hållas

med vederbörande kommuner rörande bostadsförsörjningsplanernas utform-

ning.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation för byrån innebär huvud­

sakligen följande.

Byråchefen bör vara val förtrogen med såväl bostadsmarknadens problem

som syftet med och innebörden av den statliga bostadspolitiken. Det synes

vidare fördelaktigt om han har statistisk och ekonomisk sakkunskap. De sak­

kunniga föreslå, att tjänsten skall tillhöra 33 lönegraden och ordinariesättas

;Ca 33).

.

Statistiska sektionen bör förestås av en förste aktuane, som bor ha statistisk

högskoleutbildning. De sakkunniga föreslå, att tjänsten, som bör ordinarie­

sättas, skall tillhöra 27 lönegraden (Ca 27). Som närmaste man bör sektions­

chefen ha en statistiskt utbildad amanuens.

.

Insamlandet resp. granskningen av de prisuppgifter vilka erfordras för in­

dexberäkningarna rörande såväl byggnads- som driftkostnader för bostadshus,

bör på grund av primärmaterialets natur ledas av en kvalificerad byggnads­

ingenjör’med praktisk erfarenhet på husbyggnadsområdet. Med hänsyn till

uppgiftens betydelse och beräknade omfattning bör för denne byggnadsingen­

jör inrättas en extra ordinarie befattning såsom förste byråingenjör i 27_ löne­

graden (Ce 27). Han bör såsom medhjälpare ha dels en extra ordinarie

byråingenjör (Ce 24), dels två såsom extra ordinarie tjänstemän i 22 lönegra-

den anställda ingenjörer (Ce 22). Innehavarna av de tre sistnämnda tjänsterna

böra vara byggnadsingenjörer.

.....

Å sektionen erfordras sju biträden, vilka huvudsakligen skola utföra

statistiskt räknearbete. Såsom föreståndare för dessa föreslå de sakkunniga

ett kvalificerat biträde, som därjämte förutsättes i viss utsträckning .kunna

åläggas arbetsuppgifter av amanuenskaraktär och med hänsyn härtill föreslås

erhålla en befattning såsom ordinarie kansliskrivare (Ca 15).

I detta sammanhang må erinras om att de sakkunniga föreslagit, att viss

löpande statistik, som f. n. handhaves av socialstyrelsen, skall utvidgas^ och

förläggas till planeringsbyrån. Enligt vad de sakkunniga erfarit, sysselsättas

inom socialstyrelsen f. n. en aktuarie och tre biträden med byggnadsverksam-

hetsstatistiken.

Utredningssektionen bör med hänsyn till arten och betydelsen av sina arbets­

uppgifter förestås av en extra ordinarie förste aktuarie. Da det kan förut­

sättas, att byråchefen kommer att ägna arbetsuppgifterna inom denna sek­

tion särskild uppmärksamhet, anse sig de sakkunniga icke böra förorda högre

placering för denne förste aktuarie än i 27 lönegraden (Ce 27). Sektionsche­

fen bör’såsom medhjälpare ha en extra ordinarie aktuarie (Ce 24) och en

amanuens. Alla tre böra ha statistisk högskoleutbildning.

Med hänsyn till arbetsuppgiftens omfattning å planerings sektionen torde

sektionschefen väsentligen komma att tagas i anspråk av uppgiften att svara

för samrådet med vederbörande kommuner beträffande såväl uppläggningen

av erforderliga undersökningar och statistiska kalkyler som utformningen av

bostadsförsörjningsplanerna. Han bör därför vid sin sida ha en befattnings­

havare, som i första hand har att svara för ledningen av nyssnämnda under­

sökningar och kalkyler. I varje fall den sistnämnde bör ha statistisk hög­

skoleutbildning. Vad beträffar sektionschefens tjänsteställning ha de sak­

kunniga övervägt att förorda inrättandet av en byrådirektörsbefattning men

funnit sig böra föreslå att tills vidare inrättas -en extra ordinarie befattning

såsom förste aktuarie i 29 lönegraden (Ce 29). För sektionschefens närmaste

man föreslås en extra ordinarie befattning såsom förste aktuarie i 27 löne­

graden (Ce 27). Utöver de båda första aktuarierna erfordras 2 amanuenser.

För utrednings- och planeringssektionerna beräknas sammanlagt behövas

9 skriv- och kontorsbiträden med maskinräkning som huvudsaklig arbetsupp­

gift. De föreslås sammanförda till en grupp under ledning av en ordinarie

kontorist (Ca 13).

Utöver biträdena på statistiska sektionen och maskinräkningsbiträdena på

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

63

64

de övriga sektionerna beräknas för samtliga sektioner föreligga behov av en

skrivcentral, bestående av ett ordinarie kanslibiträde (Ca 11) och 5 skriv- och

kontorsbiträden.

De av de sakkunniga för planeringsbyrån föreslagna befattningarna framgå

av följande sammanställning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

1 byråchef

Statistiska sektionen.

1 förste aktuarie....................... Ca 27

1 förste byråingenjör.............. Ce 27

1 byråingenjör.......................... Ce 24

1 amanuens

2 ingenjörer ............................. Ce 22

1 kansliskrivare ....................... Ca 15

7 kontors- och/eller skriv­

biträden.

Gemensamma för samtliga

sektioner.

1 kanslibiträde........................... Ca 11

5 kontors- och/eller skriv­

biträden (maskinskrivning).

... Ca 33

Utredningssektionen.

1 förste aktuarie..................... Ce 27

1 aktuarie ................................ Ce 24

1 amanuens.

Planer ing ssektionen.

1 förste aktuarie..................... Ce 29

1 förste aktuarie..................... Ce 27

2 amanuenser.

Gemensamma för utrednings- och

planeringssektionerna.

1 kontorist................................ Ca 13

9 kontors- och/eller skriv­

biträden (maskinräkning).

Tekniska byrån. Enligt de sakkunnigas mening bör byråchefen för tekniska

byrån vara högskoleutbildad tekniker, antingen arkitekt eller civilingenjör,

och placeras i lönegrad Cp 10.

Det erforderliga antalet arkitekter har — oavsett om till byråchef utses

en arkitekt eller ej — av de sakkunniga uppskattats till sju, därest samtliga

tjänstgöra på heltid. Det förutsättes emellertid, att tjänstgöring på deltid

och därmed en ökning av antalet skall kunna ifrågakomma, då detta borde

öka utsikterna att förvärva för arbetsuppgifterna lämpliga, tillräckligt kvali­

ficerade arkitekter. Av samma skäl förorda de sakkunniga anställning mot

arvode. För att i viss mån säkerställa kontinuiteten i arbetet föreslås att två

extra ordinarie heltidstjänster inrättas, den ena i 31 lönegraden och den

andra i 29 (Ce 31 och Ce 29). Därest till byråchef förordnas en arkitekt, förut­

sättes denne samtidigt fungera som byråns chefsarkitekt. Om däremot byrå­

chefen är civilingenjör, borde chefsarkitekten vara anställd mot arvode till

högre belopp än lön enligt löneklass 31. Arvodena till övriga arkitekter förut­

sättas i regel kunna fastställas till belopp liggande mellan löneklassema 29

och 31.

Vidare erfordras enligt de sakkunniga två civilingenjörer anställda mot

arvode liggande mellan 29 och 31 löneklassema, därest till byråchef förordnas

en civilingenjör; förordnas däremot till byråchef en arkitekt, borde den ene

civilingenjörens arvode kunna fastställas till högre belopp än lön enligt sist­

nämnda löneklass.

65

För granskning av enklare tekniska beskrivningar föreslås inrättandet av

två extra ordinarie byråingenjörsbefattningar (Ce 24). Befattningshavarna

förutsättas ha byggnadsteknisk utbildning.

För den byrån åvilande byggnadstekniska inspektionsverksamheten före­

slå de sakkunniga inrättandet av fyra förste byråingenjörsbefattningar, varav

eu ordinarie i 29 lönegraden (Ca 29) och tre extraordinarie i 27 lönegraden

(Ce 27). Innehavarna av dessa befattningar borde ha byggnadsteknisk utbild­

ning samt längi'e praktisk erfarenhet på bostadsbyggandets område. Den

föreslagna lönegradsplaceringen anses motiverad med hänsyn till de krav som

måste ställas på inspektörernas förmåga av självständighet och omdöme vid

samarbetet med de lokala instanserna och byggnadsföretagare.

Utarbetandet av typritningar anse de sakkunniga motivera anställande av

ett ritbiträde med arvode liggande mellan lön enligt löneklasserna lo och

15. Vidare erfordras enligt de sakkunniga 2 ordinarie kanslibiträden (Ca 11)

och 6 kontors- och/eller skrivbiträden.

De sakkunnigas förslag innebär alltså på denna punkt följande, under

förutsättning att byråchefen är arkitekt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

1 byråchef ..................................................................................................

1 civilingenjör, anställd mot arvode till högre belopp än lön enligt

löneklass 31

1 byrådirektör (arkitekt) ............................................................................

1 civilingenjör och

5 arkitekter, anställda mot arvode till belopp, liggande mellan lön enligt

löneklasserna 29 och 31

1 förste byråingenjör ...............................................................................

1 förste byråingenjör (arkitekt) .................................................................

3 förste byråingenjörer ................................................................................

2 byråingenjörer .......................................................................................

1 ritbiträde, anställt mot arvode till belopp, liggande mellan lön enligt

Cp 10

Ce 31

Ca 29

Ce 29

Ce 27

Ce 24

löneklasserna 13 och 15

2 kanslibiträden ...........................

6 kontors- och/eller skrivbiträden.

År byråchefen civilingenjör, borde sammansättningen förändras i följande

hänseenden: Befattningshavaren med arvode högre än lön enligt löneklass 31

skall vara arkitekt. De mot arvoden mellan 29 och 31 löneklassen anställda

befattningshavarna skola utgöras av 2 civilingenjörer och 4 arkitekter.

Lånebyrån. De sakkunniga påpeka, att det antal låne- och bidragsärenden,

som komma att handläggas av lånebyrån, blir beroende av den frekvens, med

vilken olika slag av ärenden komma att överklagas eller överlämnas till bostads-

styrelsen för avgörande. De sakkunniga räkna med att 20 % av ärendena

rörande flerfamiljshus och 5 % av ärendena avseende en- och tvåfamiljshus

komma att överklagas eller överlämnas.

5 ^—559

¹⁸ Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 218.

De sakkunniga anse, att byråchefen bör inneha ordinarie fullmaktstjänst i

33 lönegraden (Ca 33). Vidare anföres i detta sammanhang följande.

Den nuvarande chefen för byggnadslånebyråns tertiärlåneavdelning, som

närmast motsvarar lånebyrån, åtnjuter icke oväsentligt bättre avlöningsför­

måner än som äro förenade med en tjänst i lönegrad 33. Enligt de sakkun­

nigas mening är det med hänsyn till förestående omorganisation önskvärt,

att ett personbyte beträffande ifrågavarande arbetsuppgifter såvitt möjligt

undvikes. Då detta förhållande likväl icke synes böra föranleda högre värde-

ring av själva tjänsten än ovan angivits, torde åtgärder böra vidtagas för att

tillförsäkra vederbörande tjänsteman personligen sådana avlöningsförmåner,

att han kan påräknas för denna byråchefstjänst.

De sakkunniga föreslå, att lånebyrån uppdelas på två sektioner, en för

juridisk och ep för ekonomisk granskning.

Å den juridiska sektionen, som skulle handha icke blott granskning av över­

klagade och överlämnade ärenden utan även bl. a. granskning av länsbo­

stadsnämndernas säkerhetshandlingar och revision av deras räkenskaper,

föreslås inrättande av två extra ordinarie befattningar såsom förste byrå-

sekreterare i lönegrad Ce 27 och två amanuensbefattningar; samtliga befatt­

ningshavare borde ha juridisk utbildning. Ett godtagande av 1945 års bank­

kommittés förslag (SOU 1947: 86) om ersättande av den statliga långivningen

med statliga kreditgarantier skulle enligt de sakkunnigas uppfattning medföra

konsekvenser för bostadsstyrelsens personalorganisation endast beträffande den

ene av förste byråsekreterarna å lånebyrån.

Å sektionen för ekonomisk granskning föreslå de sakkunniga inrättande

av dels två extra ordinarie befattningar såsom förste byråingenjörer i 29

lönegraden (Ce 29), dels en ordinarie befattning såsom förste byråingenjör i

27 lönegraden (Ca 27), dels fyra extra ordinarie byråingenjör sbefattningar

(Ce 24). Samtliga dessa befattningshavare förutsättas ha byggnadsteknisk

utbildning och på praktisk erfarenhet grundade kvalifikationer som kostnads-

granskare.

Ytterligare föreslås anställande av ett kanslibiträde (Ca 11) samt fyra

kontors- och/eller skrivbiträden, vilka borde hänföras till juridiska sektionen.

De av de sakkunniga föreslagna befattningarna äro alltså följande. 1

1 byråchef............................... Ca 33

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Juridiska sektionen.

2 förste byråsekreterare ........ Ce 27

2 amanuenser

1 kanslibiträde......................... Ca 11

4 kontors- och/eller skriv­

biträden.

Sektionen för ekonomisk granskning.

2 förste byråingenjörer........... Ce 29

1 förste byråingenjör.............. Ca 27

4 byråingenjörer...................... Ce 24

Sakkunniga.

I fråga om anlitandet av särskilda sakkunniga anföres bl. a.

För fullgörande av de bostadsstyrelsen åvilande arbetsuppgifterna komma

de i det föregående för de fyra byråerna föreslagna befattningarna icke att

67

vara till fyllest, utan dessa förutsättas kompletterade genom att bostads-

styrelsen erhåller möjlighet att för olika uppgifter anlita sakkunniga. Härvid

torde en åtskillnad lämpligen göras mellan olika kategorier av sakkunniga.

Bostadsstyrelsen bör sålunda, i likhet med vad som nu gäller beträffande

bvggnadslånebyrån, erhålla bemyndigande att anlita sakkunniga dels i viss,

närmare angiven omfattning för fortlöpande arbetsuppgifter, för vilkas full­

görande inrättandet av ordinarie eller extra ordinarie tjänster icke framstår

som ändamålsenligt, dels inom viss kostnadsram för tillfälliga utrednings-

ellei; andra uppdrag.

De sakkunniga framhålla i detta sammanhang, att bostadsstyrelsen, liksom

byggnadslånebyrån, bör äga tillgång till särskild juridisk expertis.

I fråga om det särskilda behov av sakkunniga, som förelåge under den

närmaste framtiden, framhålles följande. Det vore angeläget, att kanslibyrån

åtminstone under de närmaste åren såsom sakkunnig kunde anlita en orga-

nisationsexpert. Vidare utgjorde den omständigheten, att vissa den bostads­

politiska verksamheten berörande frågor vore eller komme att bli föremål

för utredning, ett skäl för anlitande tills vidare av sakkunniga för vissa ar­

betsuppgifter. Det är nämligen, säga de sakkunniga, innan ifrågavarande ut­

redningsresultat föreligga, icke möjligt att bedöma, huruvida och i så fall i

vilken omfattning fullgörandet av dessa arbetsuppgifter motiverar inrättande

av lönegradstjänster. Sålunda borde tekniska byrån få anlita sakkunniga för

verkställande av sådant byggnadstekniskt utredningsarbete, som sedermera

kunde komma att fullgöras av ett statligt institut för byggnadsteknisk forsk­

ning och utredning. Innan frågan om stadsplaneväsendets omorganisation

blivit utredd, kunde det icke heller bedömas, huruvida behovet av stadspla-

neexpertis borde tillgodoses genom inrättande av särskilda tjänster eller

genom fortsatt anlitande av sakkunniga. Vidare borde frågan om inrättande

av tjänster för handläggning av vissa markpolitiska frågor icke upptagas till

prövning, förrän 1946 års markutredning avslutat sitt arbete. Slutligen borde

sakkunniga tills vidare handlägga ärenden rörande kollektiva anordningar, av­

sedda att i olika hänseenden komplettera bostäderna.

Organisationssakkunniga ifrågasätta, huruvida icke den som av bostads­

styrelsen anlitas såsom sakkunnig borde jämte arvode kunna komma i åtnju­

tande av åtminsone samma sociala förmåner, som tillkomma extra tjänstemän

i närmaste jämförbara lönegrad.

Yttrandena.

I det följande redogör jag till en början för de över organisationssakkun-

nigas betänkande avgivna yttrandena med undantag av byggnadslånebyråns

utlåtande, vilket redovisas för sig jämte de däröver avgivna yttrandena.

De sakkunnigas förslag beträffande b ostadsstyrelsens sammansätt­

ning har i några remissyttranden blivit föremål för erinringar. Sålunda ut­

talar egnahemsstyrelsen, att byråcheferna i vissa fall borde erhålla ställningen

av ledamöter. Statskontoret och avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst

inom svenska teknologföreningen hysa den uppfattningen, att styrelsen bör ut­

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

68

göras av generaldirektören och samtliga byråchefer. Vidare framhåller stats­

kontoret, att vid behandling och avgörande av ärenden, som kräva speciell sak­

kunskap, i styrelsen också böra ingå tillfälligt adjungerade ledamöter. Lant-

bruksstyrelsen och länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätta, huruvida icke veder­

börande byråchefer böra ingå i styrelsen vid behandlingen av frågor, som falla

under vederbörandes område eller däri de äro föredragande.

Stadskollegiet i Stockholm ifrågasätter, om ej kommunerna borde bli direkt

representerade i bostadsstyrelsen. Som motivering därför anföres, att det i

verksamheten erfordras kännedom om den kommunala förvaltningens arbets­

former. I anslutning härtill kan nämnas, att stadsförbundet uttryckt önske­

mål om att få föreslå eu eller två av ledamöterna i styrelsen. Sveriges

högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksförbund finner det önskvärt, att

i bostadsstyrelsen beredes plats för åtminstone en ledamot med teoretisk ut­

bildning och praktisk erfarenhet i byggnadstekniska frågor.

Beträffande arvode åt ledamöterna uttala egnahemsstyrelsen, statens löne-

nämnd och lantbruksstyi'elsen, att detta bör sättas till 1 800 kronor.

Statskontoret framhåller i fråga om arvode till ersättare för av Kungl. Maj:t

utsedd ledamot, att detta bör utgå endast för dag, då ledamoten deltager i

sammanträde.

Vad beträffar generaldirektören och dennes ställföreträdare

har sakkunnigförslaget icke mött annan erinran än att nksräkenskapsverket,

statskontoret och statens lönenämnd föreslagit nedsättning av arvodet till

ställföreträdaren från 2 400 till 1 200 kronor.

I fråga om byråindelningen föreslår riksräkenskapsverket inrättande

inom lånebyrån av antingen en kameral sektion eller en särskild kameral­

byrå. Å denna borde ankomma att handha styrelsens kassarörelse, bokföring,

fondförvaltning och medelsredovisning i övrigt ävensom att utöva kameral

kontroll över länsbostadsnämndernas låneverksamhet, revidera nämndernas

räkenskaper och i anslutning härtill verkställa stickprovsmässiga inventeringar.

Även egnahemsstyrelsen föreslår inrättande av en särskild kameral avdelning.

Statskontoret anser det icke motiverat med en fristående kanslibyrå, I stället

borde inom lånebyrån inrättas en särskild kansliavdelning. En kameral av­

delning borde också underställas lånebyrån, vilken borde erhålla benämningen

kameralbyrån.

För en uppdelning av den tekniska byrån på två byråer, varav den ena skulle

handlägga arkitektoniska och därmed sammanhängande frågor och den andra

konstruktions- och materialfrågor samt över huvud frågor av teknisk-ekonomisk

art, uttalar sig Sveriges högskoleutbildade väg- och vattenbyggares riksför­

bund. Av samma uppfattning är avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst

inom svenska teknologföreningen liksom även 1947 års utredning för bygg­

nadsfrågor. Att den arkitektoniska och byggnadstekniska verksamheten åt­

skiljas, finner jämväl H.S.B. lämpligt.

Vissa av de remissorgan, som yttrat sig allmänt rörande personal-

organisationen, understryka vikten av att försiktighet iakttages vid ut­

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

69

formandet av organisationen. Decentraliseringsutredningen, länsstyrelserna i

Jönköpings och Västmanlands län samt byggnadsindustriförbundet anse, att

personalorganisationen gjorts väl omfattande.

Länsstyrelsen i Stockholms län befarar, att det blir förenat med betydande

svårigheter att med kvalificerade personer fylla ett personalbehov av den

storleksordning, som de sakkunniga räknat med. Sveriges högskoleutbildade

väg- och vattenbyggares riksförbund framhåller, att med de löner som före­

slagits det säkerligen kommer att visa sig mycket svårt att tillgodose behovet

av kompetent arbetskraft för de tekniska och fastighetsekonomiska upp­

gifterna.

Drätselkammaren i Gävle förmodar, att organisationen fullt utbyggd

kommer att kräva flera tjänster. Enligt T.C.O:s uppfattning präglas förslaget

av en alltför långt gående försiktighet. Det vore angeläget, att samtliga tjänste­

män inplacerades i det allmänna avlöningsreglementet även i sådana fall, då

tjänsterna icke kunde bedömas bli permanent erforderliga. Den övergångsvis

erforderliga personalen borde i största möjliga utsträckning erhålla extra

ordinarie anställning. Därest den personal, som erfordrades under övergångs­

tiden och som erhölle extra ordinarie anställning, i framtiden bleve överflödig,

vore det angeläget, att sådana åtgärder vidtoges att placering i annan stats­

tjänst kunde ske. Juristförbundet anser det motiverat med en viss försiktig­

het, när det gäller antalet befattningshavare. Den försiktighet, som toge sig

uttryck i att befattningshavarna placerades i alltför låga lönegrader, vore

dock helt av ondo. Den kunde leda till att man vid rekryteringen finge ett

mindre gott urval. Förbundet anser vidare, att lönesättningen ej får domi­

neras av tillfälliga marknadsförhållanden.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, huruvida icke tjänsterna tills vidare

genomgående böra placeras å extra ordinarie stat. Statens lönenämnd uttalar,

att den icke finner säkra hållpunkter för ett bedömande, huruvida de före­

slagna lönegraderna för vissa befattningar äro riktigt avvägda i förhållande till

arbetsuppgifternas art. Med utgångspunkt från de för tjänsterna föreslagna

tjänstebenämningarna syntes e mel lertid icke något vara att erinra mot att de

placerades i de av de sakkunniga angivna lönegraderna. Bostadsstyrelsen

borde erhålla en sådan personalorganisation, att styrelsens behov av arbets­

kraft i största utsträckning kunde tillgodoses av vid styrelsen befintliga löne-

gradsplacerade befattningar.

Härefter torde få behandlas yttrandena angående personalbehovet å

byråerna.

I vad det gäller förslaget till organisation av kansli byrån uttalar statens

lönenämnd, att materialförvaltaren bör placeras i 14 lönegraden. Statskon­

toret anser, att denna tjänst bör utbytas mot en tjänst som förste expedi-

tionsvakt i lönegrad Ce 11 samt att förste expeditions vakttjänsten bör jäm­

kas till en expeditionsvakttjänst i lönegrad Ce 9. Beteckningen andre expedi-

tionsvakt borde ändras till expeditionsvakt. Riksräkenskapsverket framhåller,

att den föreslagna lönegradsplaceringen för materialförvaltaren icke överens­

stämmer med de principer, som tillämpas inom statsförvaltningen, samt att

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

70

någon förste expeditionsvakt ej torde erfordras, därest materialförvaltare er-

hålles. Båda expeditionsvakttjänsterna 'borde placeras i 9 lönegraden.

Beträffande planeringsbyrån ifrågasätter socialstyrelsen, huruvida å

den statistiska sektionen föreslagen personal kommer att bli tillräcklig för att

kunna fullgöra sina arbetsuppgifter. Statens lönenämnd framhåller, att

aktuarietjänst i lönegrad Ce 24 icke bör inrättas i vidare mån än som på­

fordras av en tillämpning av den fastställda befordringsgången för amanuens-

personal. Yad angår ingenjörs tjänsterna i lönegrad Ce 22 utgår lönenämnden

från att, om dessa befattningar komma att besättas med rekryteringspersonal,

vederbörande erhåller extra ordinarie 'anställning först efter lämplig prövotid.

Statskontoret föreslår, att befattningen å planeringssektionen som förste

aktuarie i lönegrad Ce 27 utbytes mot en aktuarietjänst i 24 lönegraden.

Chefen för tekniska byrån bör vara arkitekt uttalar svenska arkitekters

riksförbund. Statskontoret anser däremot, att byråchefen bör vara civil­

ingenjör. Vidare förmenar statskontoret, att någon befattning som arkitekt

med arvode till högre belopp än lönegrad 31 icke bör finnas samt att de civil­

ingenjörer och arkitekter, vilka förutsatts erhålla arvoden till belopp liggande

mellan lön enligt löneklasserna 29 och 31, böra placeras i lönegrad Ca eller

Ce 29—24. Även ritbiträdet borde lönegradsplaceras. Statens lönenämnd gör

gällande, att samtliga arvodestjänster böra lönegradsplaceras. Bitbiträdesbe-

fattningen borde placeras i 12 lönegraden. 1947 års utredning för byggnads­

frågor anser, att de sakkunniga icke tagit tillbörlig hänsyn till behovet av tek­

niker för viss byggnadsteknisk verksamhet.

Beträffande organisationen av lånebyrån uttala 1945 års bankkommitté,

bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, att den förste byrå-

sekreterare, som enligt förslaget avses skola granska länsbostadsnämndernas

säkerhetshandlingar och revidera deras räkenskaper, icke kommer att med­

hinna dessa göromål. Bank- och fondinspektionen anser, att förstärkning efter

hand kommer att erfordras med bl. a. ett antal heltidsanställda jurister. Egna­

hemsstyrelsen anser, att en revisor med kameral utbildning erfordras för

granskningen av länsbostadsnämndernas räkenskaper.

Statskontoret yttrar, att några extra löneförmåner icke böra ifrågakomma

till chefen för byggnadslånebyråns tertiärlåneavdelning, därest denne place­

ras som chef för bostadsstyrelsens lånebyrå. Vidare föreslås, att som chef för

den av statskontoret föreslagna kansliavdelningen inom lånebyrån skall pla­

ceras en förste byråsekreterare i lönegrad Ca 29. Som chef för den av stats­

kontoret föreslagna kamerala avdelningen borde stå en kamrer i samma löne­

grad och med huvudsaklig uppgift att leda länsorganens kamerala förvaltning,

granska och sammanställa nämndernas kassarapporter, avgiva styrelsens rap­

porter till riksräkenskapsverket, ombesörja anslagskontroll och upprätta sty­

relsens huvudbok. Inrättandet av en sådan kamrersbefattning skulle medföra,

att eu av tjänsterna som förste byråsekreterare å den juridiska sektionen

kunde utgå.

Som chef för den av riksräkenskapsverket ifrågasatta kamerala sektionen

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

71

borde en kamrer i lönegrad 29 fungera. I den av verket alternativt ifrågasatta

kameralbyrån borde en kamrerstjänst i 27 lönegraden ingå. Förutom en kamrer

borde det kamerala organet vara försett med en förste revisor i 27 lönegraden

och två revisorer i lönegrad 24. Ytterligare erfordrades en kassör samt viss

amanuens- och biträdespersonal.

Statens lönenämnd och statskontoret avstyrka, att sakkunniga tiller­

kännas samma sociala förmåner, som tillkomma extra tjänstemän i närmast

jämförliga lönegrad. Sistnämnda remissmyndighet uttalar vidare, att sakkun­

niga endast böra anlitas i undantagsfall samt att, i den mån dylik personal bär

heltidssyssla, den bör inplaceras i lönegrad.

Byggnadslånebyråns utlåtande jämte däröver avgivna yttranden.

Byggnadslånebyrån tillstyrker de sakkunnigas förslag till byråindel­

ning. Utöver de fyra byråer, som förordats av de sakkunniga, föreslår bygg­

nadslånebyrån emellertid inrättande av en särskild social sektion, vars

huvudsakliga och viktigaste uppgift skulle vara att öva tillsyn över den stat­

liga bidragsverksamheten i avseende å bostadsförsörjningen. Vid sidan därav

borde den sociala sektionen ha följande uppgifter:

handläggning av ärenden rörande statsbidrag för anordnande av pensionärs­

hem;

fördelning av bidragsmedel mellan länsbostadsnämnderna;

prövning av ansökningar om bostadsförbättrings bidrag och bostadsrabatter;

prövning av anförda besvär över länsbostadsnämnds beslut i ärende rörande

bidrag till bostadshus eller bostadsrabatter till vissa hushåll;

utfärdande av anvisningar för bidragsverksamhetens bedrivande;

allmän informationsverksamhet i bostadssociala frågor.

Den av de sakkunniga föreslagna sektionen för byggnadstillståndsärenden

bör enligt byggnadslånebyrån ingå i tekniska byrån.

Byggnadslånebyrån, som utgår från att huvudmassan av ärenden rörande

flerfamiljshus behandlas centralt, anser att personalorganisationen måste bli

av helt annan omfattning än de sakkunniga föreslagit. Byrån hade vid be­

räknandet av personalbehovet ansett sig böra iakttaga en betydande försiktig­

het. Med hänsyn till att den bostadspolitiska organisationen förutsattes bli

omprövad efter några år, hade byrån endast i ett mycket begränsat antal fall

föreslagit, att befattningarna skulle uppföras som ordinarie.

Byrån har framlagt dels ett förslag till permanent personalorganisation

för bostadsstyrelsen, dels redovisat det behov av personal, som därutöver före-

låge under budgetåren 1948/49—1950/51 (vilken period i det följande kallas

övergångstiden). Byrån föreslår, att den personal, som övergångsvis er­

fordras under budgetåren 1948/49—1949/50, erhåller extra ordinarie anställ­

ning samt att befattningshavare hos byrån, som tillträda befattning hos de

bostadspolitiska organen, må i den mån så prövas skäligt vid placering i löne-

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

72

klass tillgodoräknas tjänstetid hos byrån. Tjänstetid hos byrån borde också

tillgodoräknas vid bestämmande av pension.

I fråga om kanslibyrån föreslår byggnadslånebyrån, att förste byrå­

sekreteraren placeras i lönegrad Ca 29. Tjänsten som registrator och kassör

borde uppdelas på två, en kontorsskrivare och eu kassör, placerade i löne­

grad Ce 19 resp. Ca 18. Den av de sakkunniga föreslagna kanslibiträdesbe-

fattningen skulle då ej bli erforderlig. Utökning av vaktpersonalen med ytter­

ligare en expeditionsvakt i 9 lönegraden vore vidare erforderlig liksom även

anställandet av ett kontorsbud.

Vad beträffar övergångstiden föreslår byggnadslånebyrån — med hänsyn

dels till att bostadsstyrelsen sannolikt komme att få sina lokaler spridda i

tre fastigheter, dels till att en viss ökning av arbetsuppgifterna till en början

komme att inträda — att kanslibyråns personal under denna tid utökas med

en förste expeditionsvakt i lönegrad Ce 11, fem expeditionsvakter i lönegrad

Ce 9, en amanuens, fyra kontors- och/eller skri vbiträden samt fyra telefonister.

Enligt byggnadslånebyrån bör den till lånebyrån egentligen hörande om-

budsmannaexpeditionen av praktiska skäl tills vidare inordnas under

kanslibyrån.

Å ombudsmannaexpeditionen borde ankomma — förutom kontroll över1 läns­

organens förvaltning av disponerade lånemedel m. m. och revision av deras

räkenskaper — utanordning av och pantvård beträffande lån till de större och

medelstora flerfamiljshusen, pantvård beträffande redan utbetalade lån till

flerfamiljshus samt mottagande av uppgifter från länsorganen angående ut­

betalade lån, förfallna och guldna räntor och amorteringar samt restlängds-

ujjpgifter i och för bokslut för låneverksamheten.

Ombudsmannaexpeditionen borde stå under ledning av en förste byråsekre­

terare i lönegrad Ce 29, å vilken det bl. a. skulle ankomma att utarbeta an­

visningar till underinstanserna, öva tillsyn över utanordning och pantvård,

följa bokföringen, kontrollera indrivningsverksamheten samt bevaka statens

fordran vid exekutiva auktioner. Som närmaste medhjälpare borde denne ha

en förste byråsekreterare i lönegrad Ce 27, vilkens uppgift skulle vara att före­

taga resor till länsbostadsnämnderna för att granska dessas säkerhetshandlingar

och revidera deras räkenskaper. Därjämte erfordrades en byråsekreterare i

lönegrad Ce 24, en amanuens samt en kontorist i lönegrad Ce 13. För skriv-

göromål behövdes två kontors- och/eller skrivbiträden.

Till följd av den alltfort växande lånestocken erfordrades härutöver under

budgetåret 1948/49 förstärkning av ombudsmannaexpeditionen med en amanu­

ens, en kansliskrivare i lönegrad Ce 15, ett kanslibiträde i lönegrad Ce 11 samt

tretton kontors- och/eller skrivbiträden.

\ad gäller planeringsbyrån föreslår byggnadslånebyrån, att indexbe-

räkningama förläggas till en särskild sektion, indexsektionen. Till densamma

borde överföras den i de sakkunnigas förslag till statistiska sektionen hänförda

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

73

ingenjörspersonalen. Sektionschefen borde placeras i lönegrad Ca 29. Perso­

nalen å statistiska sektionen borde förstärkas med en aktuarie i lönegrad Ce

24. Samtliga sektionsohefsbefattningar å byrån borde ordinariesättas.

För insamling och bearbetning av uppgifter för beräkning av byggnads-

och driftkostnader m. m. erfordras under det kommande budgetåret enligt

byggnadslånebyrån utöver det permanenta personalbehovet en ingenjör i löne­

grad Cg 17, en assistent i samma lönegrad, en kontorist i lönegrad Ce 13 och

ett tekniskt biträde i lönegrad Cg 9.

Byggnadslånebyrån anser, att de sakkunniga icke i full utsträckning be­

aktat arten och omfattningen av vissa av de arbetsuppgifter, som borde åvila

tekniska byrån. Detta gällde såväl den bostads- som den byggnadstek-

niska sidan av verksamheten. Byrån anför, att viss byggnadsteknisk utred­

ningsverksamhet bör ankomma på bostadsstyrelsen, oavsett om ett byggnads-

institut kommer till stånd eller icke, nämligen dels utredningar att läggas till

grund för upprättande och omarbetande av de till typritningar hörande kon-

struktionsritningama och tekniska beskrivningarna, dels undersökningai,

vilkas resultat skola utnyttjas vid den löpande byggnadstekniska gransk­

ningen eller vid utarbetande av anvisningar för dylik granskning, dels utred­

ningar, som äro erforderliga för den byggnadstekniska kontrollverksamhetens

bedrivande.

Tekniska byrån borde organiseras på två sektioner, en arkitekt- och en bygg­

nadsteknisk sektion. Å den senare borde jämväl ärenden rörande byggnads­

tillstånd handläggas.

Byggnadslånebyråns förslag till permanent personalorganisation å tek­

niska byrån framgår av följande uppställning.

1 byråchef ................................................................................... •• ^p 10

1 arkitekt eller civilingenjör (sakkunnig), anställd mot arvode till

högre belopp än lön enligt löneklass 31.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Arkitektsektionen.

1 byrådirektör (arkitekt) .................................................................

5 arkitekter anställda mot arvode till belopp, liggande mellan lön

enligt löneklasserna 29 och 31.

1 förste byråingenjör (arkitekt) ......................................................

1 ritbiträde, anställt mot arvode till belopp, liggande mellan lön

enligt löneklasserna 13 och 15.

Ce 31

Ca 29

Byggnadstekniska sektionen.

1 byrådirektör (civilingenjör) .........................................................

Granskning, kontroll, konsultation:

2 civilingenjörer, anställda mot arvode till belopp, liggande mel­

lan lön enligt löneklasserna 29 och 31.

1 förste byråingenjör ....................................................................

3 förste byråingenjörer .................................................................

1 byråingenjör ...................................................................................

Ce 31

Ca 29

Ce 27

Ce 24

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Utredningar, upplysningsverksamhet:

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 29

2 förste byråingenjörer ............. Ce 27

1 byråingenjör ................................................................................... Ce 24

3 ingenjörer ...................................................................................... Ce 21

Gemensam personal.

1 kontorist ...................................................................................... Ce 13

1 kanslibiträde ............................................................................... Ca 11

8 kontors- och/eller skrivbiträden.

Utöver nämnda personal borde för granskning av ritningar m. m. avse­

ende enfamiljshus under övergångstiden inrättas två ingenjörsbefattningar i

lönegrad Ce 21. Förstärkning av biträdespersonalen vore erforderlig tills

\ idare med ett kanslibiträde i lönegrad Ce 11 samt med fyra kontors- och/eller

skrivbiträden.

För behandling av ärenden rörande byggnadstillstånd föreslår byggnads-

lånebyrån följande personaluppsättning: en byråsekreterare i lönegrad Ce 24,

en ingenjör i lönegrad Ce 22, en assistent i lönegrad Cg 18, ett kanslibiträde

i lönegrad Ce 11, en amanuens samt sex kontors- och/eller skrivbiträden.

Byggnadslånebyråns ordförande och chef har med hänvisning till yttrandet

från 1947 års utredning för byggnadsfrågor och med framhållande av att han

såsom ledamot i sagda utredning instämt i dess yttrande, förklarat sig icke

kunna i alla delar biträda förslaget rörande organisationen av tekniska byrån.

Lånebyrån bör enligt byggnadslånebyrån omfatta juridiska sektio­

nen, flerfamiljshussektionen, enfamiljshussektionen, sektionen för överta­

gandeärenden och hyresfrågor, värderingssektionen, ombudsmannaexpeditio-

nen och markdetaljen. Av dessa borde, som redan nämnts, ombudsmanna-

expeditionen av praktiska skäl tills vidare inordnas i kanslibyrån.

Det syntes naturligt, att chefen för lånebyrån förordnades till ställföre­

trädare för generaldirektören. Såsom närmaste medhjälpare borde byrå­

chefen erhålla en kvalificerad tekniker. Denna borde beredas ställningen av

byrådirektör och placeras i 31 lönegraden.

Ä juridiska sektionen borde i första hand ankomma granskning av ansök­

ningar om lån till flerfamiljshus.

Flerfamiljshussektionen borde övertaga den nuvarande flerfamiljshussek­

tionens arbetsuppgifter. De fem distrikt, i vilka sektionen f. n. vore upp­

delad, borde minskas till tre, vart och ett med sex ingenjörer. Varje distrikt

borde erhålla en biträdesgrupp, bestående av fyra kvinnliga biträden med

uppmätnings- och kalkyleringsuppgifter. För vinnande av likformighet vid

ärendebehandlingen syntes det nödvändigt, att åt en förste byråingenjör

med placering i lönegrad 29 uppdroges att utöva den rådgivande, ledande och

kontrollerande verksamheten med avseende på distriktens arbete.

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

I fråga om enfamiljshussektionen uttalar byggnadslånebyrån i huvudsak

följande.

Sektionens uppgifter fördela sig å två grupper: ärendebehandling och in­

spektionsverksamhet. Under den första gruppen falla lämnande av råd och

upplysningar till förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder, behandling av

mera svårbedömbara ärenden, vilka länsbostadsnämnderna överlämnat till bo-

stadsstyrelsen, prövning av besvärsärenden samt utbildning. Under förutsätt­

ning att ca 5 % av det totala antalet ärenden per år underställes samt att an­

talet besvärsärenden beräknas till ca 3 %, skulle årligen ca 2 600 ärenden be­

höva behandlas hos bostadsstyrelsen. Härför torde erfordras minst tre ingen­

jörer och en jurist.

_

_

Inspektionsverksamheten kommer att omfatta revision av länsbostads­

nämndernas ekonomiska granskning, lämnande av råd och upplysningar samt

tillrättaläggande av eventuella misstag i samband med verksamheten. För

verksamheten torde komma att erfordras tre inspektörer; under de första

åren torde emellertid två inspektörer vara till fyllest. Under övergångstiden

torde de båda inspektörerna väsentligen komma att biträda vid länsbostads­

nämndernas uppbyggande. Förutom inspektörerna erfordras en byråingenjör

med uppgift att planera inspektionsverksamheten samt utarbeta lånetekniska

anvisningar.

å

övertagandesektionen borde ankomma att handlägga ansökningar om

övertagande av beviljade lån samt att pröva vissa hyresfrågor. För detta ar­

bete erfordrades en förste byråingenjör, en amanuens och ett kanslibiträde.

Yärderingssektionen borde ha till uppgift att utarbeta nya metoder för be­

stämmande av byggnadskostnader. Förutom den av de sakkunniga före­

slagna ingenjörsbefattningen i lönegrad 29 erfordrades för hithörande arbets­

uppgifter ytterligare två ingenjörer och ett kanslibiträde. Enär hyreskostna­

den till ungefär hälften betingades av de årliga driftkostnaderna, vore det

vidare av synnerlig vikt, att dessa kostnader kontinuerligt följdes samt att ut­

redningar därom företoges. För angivna arbetsuppgift borde en byråingenjörs-

befattning inrättas.

Yad slutligen gäller markdetaljen, borde förutom sakkunniga anställas en

förste byråingenjör med uppgift att bl. a. pröva tomtkostnadernas skälighet i

de enskilda låneärendena.

Byggnadslånebyrån föreslår följande personaluppsättning å lånebyrån.

1 byråchef

1 byrådirektör

Ca 33

Ce 31

■Juridiska sektionen.

1 förste byråsekreterare

1 förste byråsekreterare

1 byråsekreterare ......

3 amanuenser

1 kansliskrivare ..........

1 kontorist .................

1 kanslibiträde ..........

Ce 29

Ce 27

Ce 24

Ce 15

Ce 13

Cell

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Fl erfamiljshussektionen.

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 29

3 förste byråingenjörer .................................................................... Ce 27

3 byråingenjörer ............................................................................... Ce 24

3 ingenjörer ...................................................................................... Ce 22

9 ingenjörer ................................................................................... Ce 18

3 kanslibiträden ............................................................................... Cell

Enfamiljshussektionen.

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 29

1 förste byråinspektör .................................................................... Ce 29

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 27

1 förste byråinspektör .................................................................... Ce 27

1 förste byråsekreterare ................................................................ Ce 27

2 byråingenjörer ............................................................................... Ce 24

Sektionen för övertagandeärenden och hyresfrågor.

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 27

1 amanuens

1 kanslibiträde ............................................................................... Cell

V ärderingssektionen.

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 29

2 byråingenjörer ............................................................................... Ce 24

1 ingenjör .......................................................................................... Ce 22

1 kanslibiträde ............................................................................... Cell

Markdetaljen.

1 förste byråingenjör .................................................................... Ce 29

Gemensam personal.

21 kontors- och/eller skrivbiträden. I * 3

I fråga om personalbehovet å lånebyrån under övergångstiden uttalar 'bygg-

nadslånebyrån följande.

Antalet ärenden å lånebyrån torde under det kommande budgetåret komma

att öka kraftigt, vilket förklaras därav, att de ärenden avseende lån till egna­

hem, som hittills handlagts inom byggnadslånebyråns sociala avdelning, till

följd av de nya bestämmelserna angående egnahemslån komma att efter den

1 juli 1948 överföras till lånebyrån. Antalet sådana ärenden uppgår f. n. till

3 000 per år. Härtill kommer ett mycket stort antal —- uppskattningsvis

3 000 — ärenden avseende i huvudsak genomgripande ombyggnad men jäm­

väl nybyggnad av enfamiljshus på den egentliga landsbygden.

F. n. kräver handläggningen inom sektionen för enfamiljshus av 5 300

ärenden avseende lån för enfamiljshus en personal av 12 ingenjörer, 2

jurister, 3 tekniska biträden samt 13 kontors- och skrivbiträden. En ökning

med ca 6 000 ärenden per år förutsätter en betydande förstärkning av an­

givna personaluppsättning. Då arbetsuppgifterna inom övriga sektioner och

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

7'

avdelningar icke torde komma att nedgå, kommer följaktligen 'behovet av

personal att överstiga den nuvarande tertiärlåneavdelningens. Det bör emel­

lertid förutsättas, att viss del av personalen inom övergångsdelen efter hand

skall kunna utflyttas till länsbostadsnämnderna,

Utifrån här gjorda antaganden har byggnadslånebyrån beräknat det under

budgetåret 1948/49 erforderliga behovet av personal inom lånebyråns over-

gångsdel till följande: 4 ingenjörer (Ce 21), 2 ingenjörer (Ce 19), 1 ingenjör

(Cg 19), 9 ingenjörer (Ce 15), 3 ingenjörer (Cg 15), 3 amanuenser, 4 kansli­

biträden (Cell), 1 kanslibiträde (Cg 11), 26 kontors- och/eller skrivbiträden.

Ledningen av den sociala sektionen bör enligt byggnadslånebyrån

handhavas av nuvarande chefen för byråns sociala avdelning, vilken därvid

svntes böra beredas anställning som sakkunnig. För att leda den allmänna in­

formationsverksamheten i bostadssociala spörsmål m. in. borde som sak­

kunnig till sektionen knytas den nuvarande konsulenten inom sociala avdel­

ningen. Därjämte borde anställas en byråsekreterare i lönegrad Ce 24, två

amanuenser, en kansliskrivare i lönegrad Ce 15 samt tre kontors- och/eller

skrivbiträden.

Det vore erforderligt, att huvuddelen av byggnadslånebyråns sociala av­

delnings personal övergångsvis bibehölles för handläggning av ansökningar

om godkännande av egnahem, för vilka beviljats bostadsanskaffningslan, samt

för behandling av ärenden rörande familjebidrag och bränsletillägg till mindre

bemedlade, barnrika familjer. För dessa arbetsuppgifter behövdes en byrå­

sekreterare i lönegrad Ce 24, en inspektör i lönegrad Cg 23, en assistent i

lönegrad Ce 19, två amanuenser, två kanslibiträden i lönegrad Ce 11 samt

nitton kontors- och/eller skrivbiträden.

I yttrandena över byggnadslånebyråns förslag ha följande synpunkter

anlagts.

Statens lönenämnd anser, att spörsmålet om rätt för befattningshavare hos

byggnadslånebyrån att vid övergång till de bostadspolitiska organen få vid

placering i löneklass tillgodoräkna sig tjänstetid hos byrån bör upptagas till

prövning från fall till fall. Det ställde sig svårt att med ledning av de lämnade

uppgifterna bedöma riktigheten av de förordade lönegradsplaceringarna. Löne-

nämnden kunde icke finna det lämpligt att differentiera den lägre ingenjörs-

personalen på två intill varandra liggande lönegrader. Beteckningen ingenjör

borde ej ifrågakomma för tjänster i 15, 17 och 19 lönegraderna. Byråsekreterar-

tjänst i lönegrad Ce 24 borde endast inrättas, i den mån så pafordrades av en

tillämpning av bestämmelserna angående befordringsgång för amanuensper­

sonal.

Statskontoret anser att, därest kanslibyrån inrättas som ett provisorium,

chefen för densamma bör placeras i lönegrad Cg 33. Befattningen som förste

byråsekreterare å byrån borde, som de sakkunniga föreslagit, placeras i löne­

grad Ca 27. Tjänsten som kontorsskrivare å byrån kunde statskontoret icke till­

styrka. Därest registratorsavdelningens personal behövde förstärkas, borde

en kanslibiträdestjänst inrättas.

Förste byråingenjören på planeringsbyråns statistiska sektion borde bibe­

78

hållas i 27 lönegraden. Beträffande den övergångsvis erforderliga personalen

å planeringsbyrån anför statskontoret, att ingenjören i 17 lönegraden bör be­

nämnas ingenjörsbiträde och att det tekniska biträdet i lönegrad Cg 9 bör pla­

ceras i lönegrad Cg 8.

Statskontoret avstyrker den föreslagna uppdelningen och utbyggnaden av

tekniska byrån. Besparingar skulle kunna ske genom att nedbringa antalet kon­

trollerande arkitekter samt genom att begränsa den byggnadstekniska forsk­

ningsverksamheten. Den föreslagna befattningen som kontorist å tekniska

byråns skrivcentral syntes böra utgå.

Därest chefen för lånebyrån vore byggnadstekniker, förelåge ej skäl att

såsom byråchefens närmaste medhjälpare anställa en kvalificerad tekniker i

lönegrad 31. Ifrågavarande befattningshavare borde placeras i 29 lönegraden.

Den föreslagna kontoristbefattningen å registrerings- och maskinskrivnings-

centralen borde utgå. Värderingssektionens och mark detaljens verksamhet

borde falla utanför bostadsstyrelsens verksamhetsområde liksom även forsk­

ningsarbetet. Ingenjörerna i lönegrad 19 borde benämnas biträdande ingen­

jörer och ingenjörerna i lönegrad 15 tekniker.

De arbetsuppgifter, som avsåges skola åvila sociala sektionen, borde sna­

rast överföras till länsnämnderna, Assistenten i lönegrad 19 å sektionen borde

benämnas konto msk ri va re.

De ingenjörer, som placerats i lönegrad 21, borde hänföras till 22 löne­

graden.

Sveriges juristförbund anser, att chefen för kanslibyrån bör placeras

i lönegrad Cp 10. Förste byi*åsekreteraren å denna byrå bör enligt förbundet

rätteligen hänföras till lönegrad 31. Förbundet yrkar emellertid endast, att

befattningshavaren i fråga placeras i lönegrad Ca 29. Chefen för ombuds-

mannaexpeditionen borde erhålla byrådirektörs ställning. Byråsekreteraren å

expeditionen borde placeras i 27 lönegraden.

Förbundet ifrågasätter vidare, om icke ställföreträdarskapet för general­

direktören med samma skäl kunde knytas till kanslibyråchefen som till låne-

byråchefen. Chefen för lånebyrån borde placeras i lägst lönegrad Cp 10 och

chefen för den juridiska sektionen i lägst 31 lönegraden. Byråsekreteraren

å sektionen borde inplaceras i lönegrad 27. Befattningen som förste byråsekre­

terare å enfamiljshussektionen borde hänföras till 29 lönegraden.

Byråsekreteraren å den sociala sektionen borde placeras i lägst 27 löne­

graden liksom den byråsekreterare å sektionen, vilken vore erforderlig under

övergångstiden.

Departementschefen.

Såsom de sakkunniga föreslagit bör bostadsstyrelsen som chef ha en

generaldirektör med placering i lönegrad Cp 19.

De sakkunniga ha föreslagit, att bostadsstyrelsens ledamöter skola ut­

göras av generaldirektören, den av byråcheferna, som förordnats till general­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

79

direktörens ställföreträdare, samt fem andra av Kungl. Maj:t utsedda leda­

möter. Byråchef, som ej är ledamot, liksom andra tjänstemän borde såsom

föredragande i styrelsen vara skyldig att till protokollet låta anteckna från

styrelsens beslut avvikande mening.

Jag kan i stort sett ansluta mig till de sakkunnigas förslag. Jag kan alltså

icke godtaga det i några yttranden framlagda förslaget, att samtliga byrå­

chefer skola vara ledamöter i styrelsen åtminstone vid behandlingen av vissa

ärenden. Såsom de sakkunniga anfört, tala nämligen praktiska skäl häremot.

Byråcheferna böra emellertid regelmässigt vara närvarande vid styrelsens sam­

manträden. Även om de icke äro föredragande böra de äga deltaga i överlägg­

ningarna ävensom ha rätt att till protokollet låta anteckna från beslut av­

vikande mening. Yad åter angår de fem ledamöter jämte ersättare som skola

utses av Kungl. Maj:t, finner jag angeläget, att — såsom nu är fallet i fråga

om byggnadslånebyrån — härtill kunna förvärvas personer, vilka företräda

allmän sakkunskap och erfarenhet beträffande olika bostadspolitiken berö­

rande områden, oberoende av huruvida vederbörande ha tjänstemannabefatt­

ning hos verket eller icke. I likhet med de sakkunniga anser jag det önsk­

värt, att förtrogenhet med landsbygdens förhållanden och med kommunal

verksamhet liksom erfarenhet av husligt arbete är representerad bland dessa

ledamöter. Valet av ledamöter bör dock icke bindas genom särskilda före­

skrifter. — Till ställföreträdare för generaldirektören bör kunna utses byrå­

chef eller chefen för den av mig i det följande förordade sociala sektionen.

Ledamöterna — bortsett från generaldirektören och dennes ställföreträdare

— torde böra förordnas för tre år i sänder.

De sakkunniga ha föreslagit, att till generaldirektörens ställföreträdare

skall utgå särskilt arvode å 2 400 kronor för år. I överensstämmelse med vad

som förordats i vissa yttranden föreslår jag, att arvodet bestämmes till 1 200

kronor för år. Arvodena till övriga ledamöter ha av de sakkunniga likaledes

föreslagits till 2 400 kronor för år. För egen del är jag icke beredd att till­

styrka högre belopp än 1 800 kronor för år. Jag tillstyrker de sakkunnigas

förslag i vad det avser arvoden till ersättarna.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att i instruktionen för bostadssty-

relsen föreskriva vilka ärenden, som skola behandlas av styrelsen in pleno.

Enligt de sakkunnigas mening bör bostadsstyrelsen organiseras på fyra

byråer — kanslibyrån, planeringsbyrån, tekniska byrån och lånebyrån —

vartill tills vidare skulle komma en fristående sektion för byggnadstillstånds-

ärenden. Byggnadslånebyrån anser, att utöver nyssnämnda byråer erfordras

en fristående social sektion samt att ärenden rörande byggnadstillstånd böra

behandlas å tekniska byrån. Biksräkenskapsverket har ifrågasatt, om icke en

särskild kameral byrå borde inrättas, medan statskontoret anser, att kansli­

byrån bör sammanföras med lånebyrån. Slutligen har i några yttranden före­

slagits, att tekniska byrån skall uppdelas på två byråer.

För egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas och byggnadslånebyråns

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

80

förslag att bostadsstyrelsen skall organiseras på fyra byråer, benämnda på sätt

de sakkunniga och byggnadslånebyrån föreslagit; därutöver bör åtminstone

tills vidare finnas en fristående social sektion. Såsom byggnadslånebyrån

föreslagit, torde ärendena rörande byggnadstillstånd böra handläggas inom

tekniska byrån.

Jag behandlar i det följande närmare fördelningen av arbetsuppgifterna

mellan de olika byråerna m. m. samt sektionsindelningen inom byråerna.

Yad härvid till en början angår kanslibyrån torde dess arbetsuppgifter och

organisation böra utvidgas utöver vad de sakkunniga och byggnadslånebyrån

tänkt sig. Sålunda böra de s. k. ombudsmannaärendena handläggas å kansli­

byrån i stället för å lånebyrån. Denna ändring synes motiverad på grund

av önskemålet att erhålla en jämnare fördelning av arbetsuppgifter och per-

■ sonal mellan de olika byråerna. Yidare torde, såsom i flera remissyttran­

den framhållits, bostadsstyrelsen för olika kamerala uppgifter ha behov

av en särskild kameral avdelning. Även om delar av ifrågavarande verksam­

het, såsom revision av länsorganens medelsförvaltning, till en början torde få

en förhållandevis obetydlig omfattning, synes det dock lämpligt att redan

fr. o. m. den 1 juli 1948 inrätta en särskild kameral sektion. Denna bör till­

höra kanslibyrån. Kanslibyrån bör i enlighet härmed indelas i tre sektioner,

en allmän, en kameral och en ombudsmannasektion.

De sakkunniga ha föreslagit, att planeringsbyrån skall organiseras på tre

sektioner, en statistisk, en utrednings- och en planeringssektion. Byggnads­

lånebyrån föreslår, att härutöver inrättas en indexsektion. Då de arbetsupp­

gifter, som skulle ankomma på sistnämnda sektion, ha en speciell natur och

böra fullgöras av tekniskt utbildad personal, torde de böra särskiljas från det

löpande statistiska arbetet. Jag tillstyrker, att planeringsbyrån indelas på

sätt byggnadslånebyrån föreslagit.

Det i vissa yttranden framlagda förslaget att fördela tekniska byråns göro-

mål på två byråer, en byggnadsteknisk byrå och en arkitektbyrå, torde böra

hållas öppen till dess det är möjligt att närmare bedöma den lämpliga för­

delningen av vissa utrednings- och forskningsuppgifter mellan bostadsstyrelsen

och ett eventuellt byggnadstekniskt forskningsinstitut. Däremot böra, som

byggnadslånebyrån föreslagit, de bostads- och byggnadstekniska arbetsupp­

gifterna handläggas på skilda sektioner inom byrån. Då byggnadstillstånds-

ärendena icke äga närmare samband med övrig verksamhet å byrån, böra de

behandlas å en särskild sektion. I det föregående har jag föreslagit, att den

verksamhet beträffande kollektiva tvätterier, som bedrives av egnahemsstyrel­

sens byggnadskontor, skall överföras till bostadsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli

1948. Arbetsuppgifterna böra åvila en särskild sektion. Jag förordar sålunda,

att tekniska byrån organiseras på fyra sektioner, en arkitekt-, en byggnadstek­

nisk, en byggnadstillstånds- och en tvätterisektion.

Byggnadslånebyrån har föreslagit, att bostadsstyrelsens lånebyrå — bort­

sett från ombudsmannaexpeditionen — skall indelas i en juridisk sektion,

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

81

en flerfamiljshussektion, en enfamiljshussektion, en sektion för övertagande­

ärenden och hyresfrågor, en värderingssektion och en markdetalj. Med hänsyn

till lånebyråns betydande storleksordning under den närmaste tiden finner jag

det ändamålsenligt, att byrån organiseras på ett förhållandevis stort antal

sektioner. Den föreslagna indelningen, som ansluter sig till den inom byggnads-

lånebyråns tertiärlåneavdelning tillämpade, kan jag godtaga. Markdetaljen

torde böra benämnas marksektionen.

De arbetsuppgifter, som enligt byggnadslånebyrån skulle ankomma på den

sociala sektionen, torde åtminstone under den närmaste framtiden bli så om­

fattande, att de icke böra hänföras till någon av byråerna. Härtill kommer att

tillsynen över bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen,

varom nya bestämmelser träda i kraft den 1 juli 1948, fordrar personal med

särskild sakkunskap och erfarenhet. Vid den översyn av den bostadspolitiska

organisationen, som jag förutsätter kommer att verkställas inom ganska snar

framtid, torde frågan om lämplig organisationsform för handläggningen av

nu avsedda ärenden böra upptagas till förnyad prövning.

Jag övergår nu till att behandla frågan om behovet av personal å de

fyra byråerna samt den sociala sektionen.

Vid en bedömning av personalbehovets storlek under nästa budgetår maste

beaktas, att såväl organisationssakkunnigas som byggnadslånebyråns förslag

till personalorganisation för bostadsstyrelsen bygga på andra förutsättningar

än dem som jag i det föregående ansett tills vidare böra läggas till grund för

arbetsuppgifternas fördelning mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämn­

derna. Denna skillnad i fråga om förutsättningarna berör i första hand låne-

byrån.

De sakkunnigas förslag avser den permanenta minimiorganisation, som be­

räknas bli erforderlig sedan den av de sakkunniga förordade decentralise­

ringen av lån- och bidragsgivningen genomförts. De sakkunniga förutsätta, att

bostadsstyrelsen därjämte under en övergångstid skall förfoga över personal

för handläggning av de ärendegrupper, som efter hand skola flyttas ut till

länsorganen. De sakkunniga ha emellertid icke verkställt någon närmare be­

dömning av ifrågavarande personalbehov. Byggnadslånebyråns förslag avser

såväl den minimiorganisation som erfordras på längre sikt som den ytterligare

personal som erfordras under en övergångstid. Byggnadslånebyråns förslag

till minimiorganisation avviker från de sakkunnigas särskilt i vad det gäller

lånebyrån, vilket sammanhänger med att byggnadslånebyrån i sina beräkningar

rörande personalbehovet på längre sikt förutsätter att bostadsstyrelsen skall

pröva huvudmassan av ärenden angående lån och bidrag till flerfamiljshus.

Don av mig förordade arbetsfördelningen mellan bostadsstyrelsen och läns­

bostadsnämnderna avviker i väsentliga hänseenden från den av de sakkun­

niga förutsatta men endast obetydligt från byggnadslånebyråns på vissa an­

taganden grundade förslag.

6^—559 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 218.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

82

Av skäl som jag i det föregående närmare utvecklat måste övergången till

den nya organisationen ske stegvis. Utgångspunkten för mitt förslag till

fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika organ har därför varit, att för

nästa budgetår i huvudsak endast sådana förändringar i nuvarande organisa­

tion böra vidtagas, som bli en följd av egnahemsorganisationens upphörande

och omläggningen av lån- och bidragsgivningen i avseende å enfamiljshus

den 1 juli 1948. Vid utarbetandet av förslaget ha emellertid beaktats såväl

organisationssakkunnigas förslag till permanent minimiorganisation som bygg-

nadslånebyråns i yttrande över detta förslag framlagda beräkningar av per­

sonalbehovet under de närmaste budgetåren. Det av byrån beräknade per­

sonalbehovet avviker i vissa hänseenden från byggnadslåne byråns nuvarande

personalorganisation. Avvikelserna betingas i första hand av nyss berörda

omständigheter, nämligen dels av att de egnahemsorganisationen åvilande

bostadspolitiska uppgifterna förutsatts komma att den 1 juli 1948 överflyttas

på de nya bostadspolitiska organen, dels av att nya bestämmelser om lån och

bidrag till enfamiljshus skola träda i kraft vid sagda tidpunkt. De samman­

hänga emellertid icke — eller i vart fall icke i någon större utsträckning —

med att byrån förutsatt, att nämnda långivning så småningom skall helt decen­

traliseras. Härav följer, att det vid en bedömning av byråns förevarande be­

räkningar i stort sett icke är nödvändigt att taga hänsyn till den nyss an­

givna skillnaden mellan den av mig förordade arbetsfördelningen mellan cen­

tralorganet och länsorganen och den av byrån föreslagna fördelningen.

Vad härefter angår anställningsvillkoren för bostadsstyrelsens personal får

jag inledningsvis anföra vissa allmänna synpunkter.

Organisationssakkunniga ha, som nyss antytts, framlagt förslag till per­

manent personalorganisation för bostadsstyrelsen men samtidigt förutsatt,

att organisationen efter viss tid skall överses. De ha ansett, att tills vidare

antalet ordinarie tjänster skall hållas lågt och de ha även visat utpräglad

försiktighet när det gäller lönegradsplaceringen av tjänsterna inom den före­

slagna organisationen. De sakkunniga ha emellertid framhållit önskvärdheten

av att bostadsstyrelsen beredes möjlighet att erbjuda extra ordinarie anställ­

ning även åt personal, som endast beräknas bli erforderlig under en över­

gångstid. Byggnadslånebyrån har starkt understrukit behovet av sådan möj­

lighet och har föreslagit, att personal, som såvitt nu kan bedömas blir erfor­

derlig under både budgetåret 1948/49 och budgetåret 1949/50, skall anställas

som extra ordinarie. Även om anställningen icke kunde beräknas bli så lång­

varig som nu sagts borde extra ordinarie anställning tillämpas i fall, då så

följde av den reglerade befordringsgången för biträdes- och amanuenspersonal.

För egen del får jag i förevarande hänseende anföra följande.

Ehuru organisationen givetvis bör utformas på sådant sätt att den kan be­

räknas bli hållbar även på längre sikt, torde man med hänsyn till de änd­

ringar av organisationen, som följa med den förutsatta successiva decentrali­

seringen av ärenden, böra räkna med att densamma ganska snart måste upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

83

tagas till förnyad prövning. Härav följer att försiktighet bör iakttagas i vad

det gäller inrättande av ordinarie tjänster. Av samma skäl och med hänsyn till

rådande ekonomiska läge böra tjänster i högre löneställning än den nu till-

lämpade i princip inrättas endast där det synes tydligt, att organisationen på

längre sikt fordrar detta. Jag förutsätter emellertid att i samband med nyss

nämnda översyn av organisationen frågan om antalet tjänster i högre löneställ­

ning kommer att upptagas till förnyat övervägande. Vidare anser jag, att den

extra ordinarie anställningsformen bör kunna tillämpas inom bostadsstyrelsen

i ganska vidsträckt omfattning. Personalens intressen torde böra föranleda till

att denna anställningsform utnyttjas även för befattningar, som visserligen

sannolikt icke erfordras på längre sikt men som dock torde komma att vara be­

hövliga åtminstone under de närmaste åren. I den mån ordinarie eller extra

ordinarie anställning icke ifrågakommer bör den extra anställningsformen i

princip användas. Vid framtida ändring av anställningsformen bör löne-

ställningen upptagas till förnyad prövning.

Beträffande amanuens- och biträdespersonalen böra särskilda regler till-

lämpas. Dessa personalgrupper böra sålunda anställas och avlönas enligt till-

lämpade regler om befordringsgång. Vad amanuenspersonalen beträffar böra,

i enlighet med vad statskontoret och statens lönenämnd anfört, befattningar

i lönegrad Ce 24 icke inrättas utanför befordringsgången. Detta torde dock

icke böra föranleda till att befattningshavare, som hos byggnadslånebyrån er­

hållit arvodesbefattning motsvarande byråsekreterare- eller aktuarietjänst i

Ce 24, nedflyttas till lägre löneställning. Vad angår den lägre ingenjörspersonalen

är jag f. n. icke beredd att taga slutlig ställning till frågan om lönegradspla-

cering. Bostadsstyrelsen bör tills vidare äga att inrätta extra ordinarie tjänster

för sagla personal i högst lönegrad 21. —• Frågan om tillgodoräknande av

tjänstetid hos byggnadslånebyrån vid inplacering i löneklass torde få prövas

av Kungl. Maj:t från fall till fall.

Vad härefter angår löneställningen för byråcheferna ha såväl organisations-

sakkunniga som byggnadslånebyrån förordat, att dessa placeras i lönegrad

Ca 33, dock att chefen för tekniska byrån borde placeras i lönegrad Cp 10. Jag

kan ansluta mig till detta förslag. Det har vidare förutsatts att, om den nu­

varande chefen för tertiärlåneavdelningen bleve chef för lånebyrån, denne borde

tillerkännas ett personligt lönetillägg. I anslutning till de löneförmåner, som

tillerkänts chefen för tertiärlåneavdelningen, förordar jag, att denne under nyss

angivna förutsättning erhåller ett årligt lönetillägg å högst 4 500 kronor.

Beträffande personalbehovet å de olika byråerna och sociala sektionen samt

frågan om lönegradsplacering för personalen å varje byrå får jag hänvisa till i

härvid fogad bilaga redovisade sammanställningar över nuvarande organisa­

tion, organisationssakkunnigas och byggnadslånebyråns förslag samt den av

mig förordade organisationen under nästa budgetår. I det följande angiver jag

den närmare innebörden av sistnämnda förslag, varvid jag till prövning upp­

tager varje byrå för sig med undantag för skriv- och kontorsbiträdes- samt

expeditionsvaktpersonal.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

84

I vad det gäller kanslibyråns allmänna sektion kan jag godtaga byggnads-

lånebyråns förslag efter vissa jämkningar. Förste byråsekreterartjänsten, som

enligt organisationssakkunnigas förslag skulle placeras i Ca 27, bör sålunda

enligt min mening uppföras i Ca 29. Denna placering synes motiverad med

hänsyn till att kanslibyrån vid bifall till mitt förslag får avsevärt mera om­

fattande arbetsuppgifter än de sakkunniga förutsatt och ifrågavarande förste

byråsekreterare därför kommer att få relativt självständigt handlägga på honom

ankommande ärenden. Befattningen såsom kontorsskrivare synes däremot böra

utgå och ersättas med en registrator i Ce 18. Det synes icke lämpligt att

registratorn, såsom de sakkunniga tänkt sig, skall fullgöra även kassörsgöro-

målen. I enlighet med byggnadslånebyråns förslag bör inrättas en särskild

kassörstjänst. Denna bör emellertid tillhöra kamerala sektionen. I anslutning

till vad statens lönenämnd uttalat anser jag, att materialförvaltaren bör pla­

ceras i Ce 14. Å den allmänna sektionen skulle alltså tills vidare finnas en

förste byråsekreterare i Ca 29, en amanuens, en registrator i Ce 18 och en

materialförvaltare i Ce 14.

Av skäl, som jag anfört i det föregående, har jag funnit det ändamålsenligt

att redan fr. o. m. den 1 juli 1948 inrättas såväl en ombudsmanna- som en

kameral sektion. För den förra sektionen har byggnadslånebyrån föreslagit två

befattningar som förste byråsekreterare, den ena i Ce 29 och den andra i

Ce 27. Jag kan f. n. endast tillstyrka, att den senare befattningen inrättas.

Jag förutsätter härvid, att centralorganet i likhet med vad som hittills varit

fallet tillförsäkras kvalificerad juridisk sakkunskap i annan ordning. Till

denna fråga återkommer jag. Jag vill även framhålla, att ombudsmannasek-

tionens arbetsuppgifter, såsom jag kommer att närmare utveckla i det föl­

jande, komma att bli mindre komplicerade än byrån förutsatt till följd av att

en särskild kameral sektion inrättas. Jag förordar vidare, att å ombudsmanna-

sektionen inrättas en byråsekreterartjänst i Ca 24. Juristpersonalen torde i

övrigt böra utgöras av två amanuenser. Mot byråns förslag beträffande om-

budsmannasektionen finner jag härutöver icke anledning till annan erinran än

att den av byrån föreslagna kontoristen bör ersättas med ett kanslibiträde. Om-

budsmannasektionen skulle sålunda bestå av en förste byråsekreterare i Ce 27,

en byråsekreterare i Ca 24, två amanuenser, en kansliskrivare samt två kansli­

biträden.

Vad angår kamerala sektionen finner jag statskontorets och riksräkenskaps-

verkets förslag att som chef för denna bör stå en kamrer i lönegrad 29 böra

godtagas. Befattningen bör tills vidare vara extra ordinarie. De löpande

kamerala uppgifterna komma visserligen icke omedelbart att bli av mera bety­

dande omfattning. Ledningen av den kamerala förvaltningen i länsorganen

samt uppläggningen av det kamerala arbetet i bostadsstyrelsen torde emeller­

tid komma att omedelbart ställa så stora krav på sektionschefen, att ifråga­

varande tjänst bör inrättas redan med ingången av nästa budgetår. Däremot

torde personaluppsättningen i övrigt å sektionen kunna hållas låg under nästa

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

85

budgetår. Även om revisionsuppgifterna torde komma att snabbt växa synes

man sålunda tills vidare böra räkna med endast en amanuens för dessa upp­

gifter. Vidare bör till denna sektion hänföras en kansliskrivare (kassör) i Ca 15.

Av det anförda framgår, att det f. n. föreligger stora svårigheter att bedöma

personalbehovet å ombudsmannasektionen och kamerala sektionen. Det synes

vidare uppenbart, att arbetsuppgifterna komma att successivt växa. Under

sådana förhållanden synes man böra räkna med att dessa sektioner i en nära

framtid kunna komma att bli i behov av ytterligare personal. Jag förutsätter,

att bostadsstyrelsen kommer att följa denna fråga med uppmärksamhet och

framlägga de förslag, som utvecklingen ger anledning till. I likhet med vad

som f. n. gäller beträffande byggnadslånebyrån och i enlighet med såväl de

sakkunnigas som byggnadslånebyråns förslag förordar jag, att tills vidare till

kanslibyrån knytes en organisationsexpert; dennes arvode bör fastställas av

Kungl. Maj:t.

Vad härefter angår personalbehovet å planeringsbyrån kan jag i stort sett

godtaga organisationssakkunnigas förslag, vilket i huvudsak tillstyrkts av

såväl byggnadslånebyrån som andra remissinstanser. Jag anser emellertid, att

den av byggnadslånebyrån föreslagna tjänsten som aktuarie å den sta­

tistiska sektionen icke f. n. bör inrättas. Visserligen komma sektionens

arbetsuppgifter att efter en tid bli omfattande, men såsom angivits i det före­

gående kan en överföring av bostadsbyggnadsstatistiken från socialstyrelsen

icke ske förrän den 1 januari 1949. Frågan om ytterligare tjänster synes böra

upptagas till prövning först sedan närmare erfarenhet vunnits rörande per­

sonalbehovet å sektionen. Å denna bör alltså finnas en förste aktuarie i Ca 27

och en amanuens. I detta sammanhang får jag anmärka att i årets statsverks-

proposition beträffande socialstyrelsen beräknats medel för personal, erfor­

derlig för nämnda statistik, under hela nästa budgetår. En överflyttning den

1 januari 1949 av denna statistik till bostadsstyrelsen torde emellertid, i vart

fall för nästa budgetår, icke böra föranleda någon ändring i socialstyrelsens

personalorganisation.

Beträffande indexsektionen kan jag icke godtaga byggnadslånebyråns för­

slag att tjänsten som förste byråingenjör skall placeras i Ca 29. I anslutning

till organisationssakkunnigas förslag förordar jag, att tjänsten placeras i

Ce 27. Jag biträder förslaget att till sektionen knytes en byråingenjör i Ce 24

för utförande av undersökningar rörande driftkostnader för bostadshus. Jag

beräknar vidare, att behov kommer att föreligga av tre ingenjörer i högst

Ce(Cg) 21. I övrigt kan jag biträda byggnadslånebyråns förslag i denna del.

Indexsektionen skulle sålunda komma att erfordra en förste byråingenjör i

Ce 27, en byråingenjör i Ce 24, tre ingenjörer i högst Ce(Cg) 21, ett tekniskt

biträde i Cg 9 samt en kontorist.

Vad angår utredningssektionen förordar jag, i nära anslutning till organisa­

tionssakkunnigas och byggnadslånebyråns förslag, följande personaluppsätt­

ning: en förste aktuarie i Ca 27, en aktuarie i Ca 24, en amanuens samt tills

vidare en assistent i Cg 17.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

86

De arbetsuppgifter som avses åvila planeringssektionen torde komma att

successivt växa och få betydande omfattning. Den av organisationssakkun-

niga och byggnadslånebyrån förordade personalorganisationen synes därför

svara mot behovet på längre sikt. Jag är emellertid icke beredd att nu helt

biträda de framlagda förslagen. E. n. bör sålunda endast inrättas dels eu

tjänst som förste aktuarie i Ce 29 dels två amanuensbefattningar.

Beträffande den å planeringsbyrån erforderliga högre biträdespersonalen

kan jag i huvudsak ansluta mig till organisationssakkunnigas förslag. Å byrån

böra alltså finnas — utöver den redan nämnda befattningen som kontorist å

indexsektionen — en kansliskrivare, en kontorist och ett kanslibiträde.

Jag övergår nu till frågan, om personalorganisationen å tekniska byrån,

varvid jag först behandlar arkitektsektionen. Enligt min mening bör denna

sektion förestås av en byrådirektör i Ce 31. Organisationssakkunniga ha före­

slagit, att viss del av den erforderliga arkitektpersonalen skall, i likhet med

vad fallet f. n. är inom byggnadslånebyrån, kunna anställas på deltid. Enligt

min mening kunna i fall som detta väsentliga fördelar vinnas med en dylik

anställningsform. Ifrågavarande befattningshavare böra emellertid anställas

såsom extra tjänstemän. Med hänsyn till den begränsning av investeringsverk­

samheten som genomförts och till följd av nu rådande ekonomiska läge

finner jag mig icke kunna biträda vare sig organisationssakkunnigas eller bygg-

nadslånebyråns förslag i vad det gäller antalet dylika tjänster. Jag finner mig

sålunda böra förorda, att utöver byrådirektören å denna sektion skola finnas

fem heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda arkitekter

i högst Cg 31. Jag har intet att erinra mot att till sektionen knytes ett rit-

biträde. Tjänsten torde emellertid böra lönegradsplaceras i högst Cg 15.

Vad beträffar den byggnadstekniska sektionen har jag intet att erinra mot

förslaget att sektionens arbete skall ledas av en byrådirektör i Ce 31. På

skäl som jag angivit i det föregående kan jag icke nu biträda byggnadslåne-

byråns förslag att en särskild avdelning inrättas för bedrivande av vissa ut­

redningar angående byggnadstekniska frågor m. m. En närmare bedömning

av ifrågavarande verksamhet torde böra anstå intill dess frågan om ett bygg-

nadsforskningsinstitut bringats närmare sin lösning. I likhet med vad som

hittills varit fallet bör emellertid enligt min mening centralorganet bedriva

utrednings- och upplysningsverksamhet i byggnadstekniska frågor. Med be­

aktande av det anförda och med hänsyn till nu rådande förhållanden

finner jag mig böra förorda, att under nästa budgetår personalorganisationen

å den byggnadstekniska sektionen avsevärt begränsas i förhållande till bygg-

nadslånebyråns förslag. Å sektionen böra sålunda tills vidare finnas följande

tjänster utöver byrådirektören: en förste byråingenjör i Ce 29, tre förste byrå-

ingenjörer i Ce 27, två byråingenjörer i Ce 24, sju ingenjörer i högst Ce (Cg) 21

samt två kanslibiträden. Med hänsyn till att i varje fall under en övergångs­

tid de med den byggnadstekniska kontrollen sammanhängande arbetsuppgif­

terna förväntas växa anser jag, att möjlighet bör finnas att under nästa budget­

Kungl. Maj:ts •proposition nr 218.

87

år till sektionen knyta en erfaren byggnadstekniker. Denne torde bora an­

ställas mot arvode, fastställt av Kungl. Maj:t.

Vad härefter angår byggnadstillståndssektionen beräknar jag, i nära an­

slutning till byggnadslånebyråns förslag, att behov kommer att föreligga av

följande tjänster: två amanuenser, en ingenjör i Cg 22, en assistent i Cg 18

samt ett kanslibiträde.

I detta sammanhang får jag slutligen beröra personalorganisationen å

tvätterisektionen, vilken är avsedd att överföras från egnahemsstyrelsen till

bostadsstyrelsens tekniska byrå. Som föreståndare bör finnas en förste byrå­

ingenjör i Cg 29. Vidare bör finnas en förste byråingenjör i Cg 27. Härut­

över beräknar jag tills vidare fem ingenjörer i högst Cg 21.

Jag upptager härefter till prövning frågan om personalorganisationen å

lånebyrån. Med hänsyn till den omfattning arbetsuppgifterna å denna byrå

uppenbarligen komma att få, finner jag byggnadslånebyråns förslag att till

lånebyrån bör knytas en väl kvalificerad tekniker välmotiverat. Jag förordar

alltså, att en byrådirektörstjänst i Ce 31 inrättas.

Vad härefter angår den juridiska sektionen kan jag icke biträda byggnads­

lånebyråns förslag att två förste byråsekreterarbefattningar skola inrättas, en

i Ce 29 och en i Ce 27. I närmare anslutning till den nuvarande organisationen

förordar jag, att endast sistnämnda befattning nu inrättas; denna bör ordi­

nariesättas. Vidare beräknar jag för den juridiska sektionen tills vidare en

byråsekreterare i Ca 24 och fyra amanuenser. Jag anser emellertid, att det

bör undersökas, huruvida icke så småningom vissa av de arbetsuppgifter, som

nu förutsättas komma att utföras av juridiskt utbildad personal, kunna anför­

tros annan personal med lägre utbildning. I övrigt har jag intet att erinra mot

byggnadslånebyråns förslag till personalorganisation för denna sektion. Den

juridiska sektionen skulle sålunda bestå av nyss nämnda sex befattningshavare

med juridisk utbildning samt en kansliskrivare, en kontorist och ett kanslibi­

träde.

Vad beträffar flerfamiljshussektionen får jag erinra, att byggnadslåne-

byrån förordat vissa ändringar i nuvarande organisation. De fem distrikt,

efter vilka handläggningen av ärenden rörande lån och bidrag för flerfamiljs­

hus nu uppdelas, förutsättas sålunda ersatta med tre distrikt. Härvid förut-

sättes, att den för varje distrikt avsedda personalen skall förstärkas. Mot

detta förslag har jag intet att erinra. Jag finner mig fördenskull i stort sett

kunna godtaga byggnadslånebyråns förslag till personalorganisation för fler­

familjshussektionen. Jag beräknar behovet av personal under nästa budgetår

å denna sektion på följande sätt. Arbetet å sektionen bör ledas av en förste

byråingenjör i Ce 29. Varje distrikt bör förestås av en förste byråingenjör i

Ce 27. För varje distrikt bör därutöver finnas dels en byråingenjör i Ce 24,

dels fyra ingenjörer i högst Ce (Cg) 21 och dels ett kanslibiträde.

Stora svårigheter föreligga f. n. att bedöma frågan om personalbehovet på

längre sikt å enfamiljshussektionen. Såsom angivits i det föregående komma

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

88

den 1 juli 1948 dels egnahemsorganisationens uppgifter att överflyttas på de

nya bostadspolitiska organen och dels nya bestämmelser att träda i kraft

beträffande lån och bidrag till enfamiljshus. Härigenom bli arbetsuppgifterna

å enfamiljshussektionen intill dess decentraliseringen av ifrågavarande låne-

och bidragsärenden kommit igång väsentligt mer omfattande än de uppgifter,

som f. n. åvila motsvarande sektion inom byggnadslånebyråns tertiärlåneav-

delning. Byggnadslånebyrån har för sin del räknat med att antalet ärenden

under nästa budgetår kommer att mer än fördubblas. Det torde ligga i sakens

natur att dylika beräkningar äro mycket osäkra. Den takt i vilken ärenden

rörande lån och bidrag kunna komma att flyttas ut i länsinstansen kan således

icke exakt bedömas i förväg. Ifrågavarande långivnings totala omfattning kan

dessutom i nuvarande läge beträffande investeringsverksamheten icke

närmare angivas. För nästa budgetår anser jag mig böra räkna med

en något mindre utvidgning av arbetsuppgifterna än byrån förutsatt. De

arbetsuppgifter som skola åvila enfamiljshussektionen avse bl. a. ledning och

övervakning av länsbostadsnämndernas ekonomiska granskning av ärenden

rörande lån och bidrag till enfamiljshus. Dessa uppgifter torde till en början

i första hand böra handhavas av byrådirektören samt den förste byråingenjör,

som jag förutsätter skall finnas å sektionen. Ifrågavarande arbetsuppgifter

torde emellertid bli så omfattande, att de komma att föranleda viss nyanställ­

ning. Möjlighet bör fördenskull föreligga att utöver vad som betingas av

de i det följande förordade tjänsterna till sektionen knyta befattningshavare

såsom extra tjänstemän. Till frågan om det härför erforderliga medelsbehovet

under nästa budgetår återkommer jag i det följande. Vad härefter angår

frågan om personal för handläggning å sektionen av ärenden angående lån och

bidrag till enfamiljshus får jag anföra följande. I anslutning till vad som

nyss framhållits beträffande långivningens omfattning under nästa budgetår

beräknar jag följande av angivna arbetsuppgift betingade personalbehov

under sagda budgetår: en förste byråingenjör i Ce 27, en förste byråsekrete­

rare i Ce 27, en byråingenjör i Ce 24, två amanuenser, 20 ingenjörer i högst

Ce (Cg) 21 samt tre kanslibiträden.

Beträffande övertagandesektionen finner jag icke anledning till erinran mot

byggnadslånebyråns förslag, vilket nära ansluter sig till nuvarande organisa­

tion. Sektionen bör alltså bestå av en förste byråingenjör i Ce 27, en ama­

nuens och ett kanslibiträde. Däremot kan jag icke biträda byggnadslånebyråns

förslag beträffande personalorganisation för värderingssektionen. Jag får

erinra, att jag förordat att å indexsektionen inom planeringsbyrån skall finnas

ingenjörspersonal för undersökningar rörande såväl byggnads- som driftkost­

naderna för bostadshus. Enligt min mening bör värderingssektionens uppgift

i första hand bestå däri, att sektionen noggrant följer de undersökningar som

bedrivas beträffande byggnads- och driftkostnaderna samt svarar för att de

resultat som vinnas genom dylika undersökningar beaktas vid granskningen

av låneärenden såväl inom bostadsstyrelsen som inom länsbostadsnämnderna.

Kungl Maj:ts proposition nr 218.

89

En mera omfattande, permanent utredningsverksamhet inom berörda område

torde däremot icke böra bedrivas inom lånebyrån. Vid behov torde emellertid

bostadsstyrelsen kunna anlita särskilda sakkunniga för utredningar av här

förevarande slag. I anslutning till det anförda förordar jag, att värderings-

sektionen skall bestå av dels en förste byråingenjör i Ce 27 och dels en ingenjör

i högst Ce (Cg) 21. I fråga om byggnadslånebyråns förslag med avseende å

marksektionen har jag ingen annan erinran än att jag finner förste byråingen­

jören böra placeras i Ce 27. X likhet med vad som f. n. är fallet bör för de mark­

sektionen åvilande arbetsuppgifterna kunna anlitas lantmätare som äro tjänst­

lediga från sina befattningar inom lantmäteristaten.

Vad slutligen angår den av byggnadslånebyrån föreslagna sociala sektionen

kan jag i stort sett ansluta mig till byggnadslånebyråns förslag till personal­

organisation för nästa budgetår. Såsom närmare utvecklats i det föregående

måste emellertid förutsättas, att de sektionen åvilande arbetsuppgifterna

komma att successivt förändras, beroende på att bl. a. handläggningen av

ärenden rörande bostadsanskaffningslån och familjebidrag efter hand upphör.

För nästa budgetår beräknar jag, att följande personalbehov kommer att före­

ligga å sektionen: en sektionschef, en konsulent, båda anställda mot arvode,

fastställt av Kungl. Maj:t, sex amanuenser, en inspektör i Cg 23, eu kontors-

skrivare i Ce 19, en kansliskrivare och två kanslibiträden.

I det föregående har jag föreslagit inrättande av fem befattningar som

kansliskrivare. Av dessa torde endast den för bostadsstyrelsens kassör av­

sedda befattningen tills vidare böra ordinariesättas. Övriga fyra befattningar

böra vara extra ordinarie. Vidare har jag föreslagit tre kontoristbefattningar

och sexton kanslibiträdesbefattningar. Dessa torde böra vara extra ordinarie

med undantag av tre kanslibiträdestjänster, vilka böra ordinariesättas.

Vad beträffar den skriv- och kontorsbiträdes- samt expeditionsvaktpersonal

som erfordras under nästa budgetår får jag anföra följande. Byggnadslåne­

byrån har beräknat behovet av dylik personal för nästa budgetår till 138 skriv-

och kontorsbiträden, varav 16 ordinarie kontorsbiträden, samt 10 expeditions-

vakter och kontorsbud, varav en ordinarie och en extra ordinarie förste expe-

ditionsvakt och två ordinarie expeditionsvakter. Jag beräknar behovet av

skriv- och kontorsbiträden under nästa budgetår till 135. Av dessa torde 29

erfordras å kanslibyrån, 21 å planeringsbyrån, 20 å tekniska byrån, 43 å låne­

byrån samt 22 å sociala sektionen. Vidare förordar jag, att fr. o. m. den 1

juli 1948 17 ordinarie kontorsbiträdestjänster inrättas. Därjämte böra inrättas

dels två tjänster såsom förste expeditionsvakt, varav en i Ca 11 och en i Cg 11,

och dels två tjänster såsom expeditionsvakt i Ca 9. I fråga om övrig expedi­

tionsvaktpersonal beräknar jag för nästa år behov av 6 tjänster i högst Ce (Cg) 9.

Såsom antytts i det föregående torde bostadsstyrelsen — liksom hittills

byggnadslånebyrån — böra äga att till sig knyta sakkunniga av skilda slag.

Vid bedömningen av frågan om behovet av juridisk sakkunskap såväl å kansli­

byrån som å lånebyrån har jag utgått från att bostadsstyrelsen vid prövning

av särskilda fastighetsjuridiska frågor skall kunna anlita juridisk expert. Arvo-

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

90

det till denne bör fastställas av Kungl. Maj:t. I det föregående har jag förut­

satt att bostadsstyrelsen skall bedriva viss utredningsverksamhet i avseende

å olika byggnadstekniska frågor. Jag har emellertid under hänvisning till

pågående utredning angående ett byggnadstekniskt forskningsinstitut icke

ansett mig böra taga slutlig ställning till frågan om inordnande av denna

verksamhet i den föreslagna byråorganisationen. Vid framläggande i det

föregående av förslag till personalorganisation för tekniska byrån har jag

utgått från att vissa av byråns befattningshavare skola handhava de utred­

ningsuppgifter varom här är fråga. Med hänsyn till arten och omfattningen av

de byggnadstekniska utredningarna bör — i likhet med vad fallet f. n. är be­

träffande byggnadslånebyrån — arbetet ledas av en högt kvalificerad tekniker.

Denne torde böra anställas mot arvode, fastställt av Kungl. Maj:t. Slutligen

anser jag i likhet med organisationssakkunniga, att bostadsstyrelsen bör för

tillfälliga undersökningar rörande tekniska och ekonomiska frågor, som upp­

komma i anslutning till låneverksamheten, kunna anlita experter.

Vid bifall till det av mig i det föregående framlagda förslaget beträf­

fande personalorganisation för bostadsstyrelsen skola å personalförteck­

ning för bostadsstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1948 uppföras följande

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

befattningar.

Tjänstemän å ordinarie stat.

¹ generaldirektör ..................................................................................... Cp

¹⁹

¹ byråchef ................................................................................................. Cp 10

3 byråchefer ............................................................................................. Ca 33

1 förste byråsekreterare ....................................................................... Ca 29

1 förste byråsekreterare ......................................................................... Ca 27

2 förste aktuarier ................................................................................... Ca 27

2 byråsekreterare ..................................................................................... Ca 24

1 aktuarie.................................................................................................... Ca

⁹⁴

1 kansliskrivare (kassör) ......................................................................... Ca 15

1 förste expeditionsvakt ......................................................................... Ca 11

3 kanslibiträden........................................................................................ Ca 11

2 expeditionsvakter .................................................................................. Ca 9

17 kontorsbiträden..................................................................................... Ca 8

Extra ordinarie tjänsteman i högre lönegrad än 24.

3 byrådirektörer........................................................................................ Ce 31

2 förste byråingenjörer............................................................................ Ce 29

1 förste aktuarie....................................................................................... Ce 29

1 kamrer .................................................................................................... Ce 29

2 förste byråsekreterare....................................................... •................. Ce 27

11 förste byråingenjörer........................................................................... Ce 27

Härutöver beräknas behov komma att föreligga av följande lönegradspla-

cerade personal:

1 förste byråingenjör (Cg 29), 1 förste byråingenjör (Cg 27), 7 byråingen-

jörer(Ce24), 1 inspektör (Cg 23), 1 ingenjör (Cg 22), 49 ingenjörer, biträ­

91

dande ingenjörer, ingenjörsbiträden m. m. (högst Ce eller Cg 21), 1 kontors-

skrivare (Ce 19), 1 registrator (Ce 18), 1 assistent (Cg 18), 1 assistent (Cg 17),

4 kansliskrivare (Ce 15), 1 materialförvaltare (Ce 14), 3 kontorister (Ce 13), 13

kanslibiträden (Cell), 1 förste expeditionsvakt (Cg 11), 6 expeditionsvakter

och kontorsbud högst Ce eller Cg 9), 1 tekniskt biträde (Cg 9), 23 amanuenser,

118 kontors- och skrivbiträden samt 5 heltidsanställda arkitekter (högst Cg 31)

eller däremot svarande antal deltidsanställda arkitekter. Härutöver beräknas

vissa arvodesbefattningar.

Slutligen har förutsatts att bostadsstyrelsen till sig skall kunna knyta

vissa experter och sakkunniga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

IV. Länsbostadsnämndernas organisation.

Organisationssakkunnigas förslag.

Förläggning.

De sakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnd inrättas i varje län.

För Stockholms stad och Stockholms län borde dock en gemensam nämnd

inrättas, bl. a. emedan väsentliga delar av bostadsproduktionen inom länet

borde ses i samband med produktionen inom staden. De sakkunniga ha utgått

från att länsbostadsnämnderna böra förläggas till vederbörande residensstad

såsom varande administrativt centrum i resp. län. De sakkunniga föreslå, att

undantag från denna regel endast göres beträffande Skaraborgs och Alvsborgs

län, där nämnderna borde förläggas till Skara resp. Borås. Anledningen till

dessa undantag vore bl. a. länsbostadsnämndernas behov av samarbete

med lantbruks- och länsarbetsnämnder. Vid genomförandet av de sakkunnigas

och 1947 års centrala lantbrukskommittés förslag skulle länsbostads-, iantbruks-

och länsarbetsnämnder komma att ligga i residensstaden i följande län.

Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Kri­

stianstads, Malmöhus, Hallands, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Koppar­

bergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbot­

tens län.

I övriga län skulle förläggningen bli följande.

Län

Länsarbetsnämnd

Länsbostadsnämnd

Lantbruksnämnd

finnes i

föreslås upprättad i

föreslås upprättad

Stockholms stad .............

Stockholm

{stockholm

Stockholms län................

Stockholm

Södermanlands................

Eskilstuna

Nyköping

Nyköping

Kalmar .............................

Kalmar

Kalmar

JKalmar

(Västervik

Göteborgs o. Bohus.......

Göteborg

Göteborg

Uddevalla

Älvsborgs ........................ ... . Borås

Borås

(Borås

(Vänersborg

Skaraborgs ......................

Skövde

Skara

Skara

92

Sammansättning m. m.

Beträffande nämndernas sammansättning och ledamöternas avlöning anföra

de sakkunniga följande.

Till ledamöter i nämnderna böra utses personer med insikter i de allmänna

frågor som böra beaktas vid handhavandet av de bostadspolitiska åtgärderna.

Särskild vikt synes emellertid böra läggas vid att personer, som äro väl för-

trogna med såväl jordbrukets som landsbygdens förhållanden i övrigt, knytas

till nämnderna.

De sakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnderna skola bestå av sex leda­

möter med undantag för den för Stockholms stad och län gemensamma nämn­

den, vilken med hänsyn till där rådande speciella förhållanden synes böra vara

något större och därför ha förslagsvis sju ledamöter. Direktören hos nämnden

bör vara självskriven ledamot, medan de övriga böra utses av Kungl. Maj:t,

som även bör förordna en av dessa att vara nämndens ordförande. Av de av

Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör en vara särskilt förtrogen med jord­

brukets förhållanden.

Till de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna bör utgå ersättning med ett

arvode av 20 kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag. Därest omfatt-

ningen av ordförandens arbetsuppgifter göra en särskild ersättning motiverad,

bör till denne utöver arvodet som ledamot av nämnden utgå ytterligare arvode,

lämpligen med visst belopp för år. Beloppets storlek synes böra fastställas av

Kungl. Maj:t eller bostadsstyrelsen. Arvode på enahanda grunder må jämväl

kunna utgå till annan av Kungl. Maj:t utsedd ledamot, som erhåller särskilt

uppdrag för nämnden.

Personalorganisation.

För att kunna bedöma omfattningen av de arbetsuppgifter, som skola

åvila länsbostadsnämnderna, ha de sakkunniga gjort uppskattningar av bo­

stadsproduktionens omfattning i framtiden. Med utgångspunkt från att ny­

produktionen i rikets tätorter i framtiden kommer att omfatta i runt tal

45 000 lägenheter per ar samt att nyproduktionen och genomgripande om­

byggnader på landsbygden komma att avse ca 20 000 lägenheter per år,

ha de sakkunniga beräknat, att i framtiden statliga lån och bidrag komma att

årligen beviljas till dels ca 1 900 företag avseende nybyggnad och i obe­

tydlig omfattning jämväl ombyggnad av flerfamiljshus, dels ca 8 000 företag

avseende nybyggnad och i begränsad utsträckning även ombyggnad av en-

och tvåfamilj shus i tätorterna, dels ca 12 000 företag avseende i huvudsak

genomgripande ombyggnad men jämväl nybyggnad av en- och tvåfamiljshus på

den egentliga landsbygden. De sakkunniga uppskatta vidare antalet låne- och

bidragsärenden avseende tillfällig förbättring av enfamiljshus till ca 8 000

per år och årliga antalet ansökningar om familjebostadsbidrag avseende lägen­

heter i ny- och ombyggda bostadshus till ca 15 000. De sakkunniga under­

stryka, att beräkningarna äro mindre tillförlitliga sammanhängande med dels

att de för beräkningarna erforderliga statistiska uppgifterna äro bristfälliga,

dels att ovisshet råder beträffande bostadsbyggandets framtida omfattning.

De sakkunniga påpeka, att en uppskattning av personalbehovet hos de olika

länsbostadsnämnderna blir synnerligen vansklig med hänsyn till den oklarhet

som föreligger beträffande omfattningen av nämndernas arbetsuppgifter. Där­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

93

emot vore det möjligt att klart angiva de kategorier av sakkunskap, varav

behov komme att föreligga. På grund av det anförda har, uttala de sakkunniga,

stor försiktighet iakttagits vid utformandet av förslaget till personalorganisa­

tion. De allmänna synpunkter, som de sakkunniga lagt på personalorganisatio­

nen i bostadsstyrelsen, borde beaktas även vid bedömningen av förslaget till

personalorganisation för länsbostadsnämnderna. Av angivna skäl borde samt­

liga föreslagna tjänster tills vidare vara extra ordinarie. I detta sammanhang

understryka de sakkunniga dels att decentraliseringen förutsättes komma att

genomföras successivt, varför det omedelbara behovet av personal hos nämn­

derna understiger det av de sakkunniga beräknade, dels att hänsyn icke kunnat

tagas till den ökning av personalbehovet, som kommer att äga rum under en

period av ca 25 år till följd av att lånestocken successivt växer.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation innebär följande.

Chefstjänstemannen, vilken borde kallas länsbostadsdirektör, skulle ha till

uppgift dels att upprätthålla kontakt med såväl förmedlingsorganen som stat­

liga länsorgan, dels att bedriva viss upplysningsverksamhet, dels att leda

och övervaka kanslipersonalens arbete, besluta i frågor av mindre vikt, för­

bereda vissa ärenden samt vara föredragande i nämnden. Länsbostadsdirektör

borde — i likhet med vad som torde bli fallet beträffande lantbruksdirektör

-—- placeras i 32 lönegraden. Direktörerna hos nämnderna i Stockholms stad

och län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län borde dock hänföras till

33 lönegraden, då dessa nämnder komma att handlägga ett betydande antal

ärenden avseende flerfamiljshus. Direktören i Gotlands län borde å andra

sidan placeras i 29 lönegraden.

Till nämnderna borde knytas minst en kvalificerad byggnadsingenjör med

uppgift dels att granska tomt-, byggnads- och driftkostnader samt verkställa

uppmätning och beräkna hyror, lån och bidrag, dels att biträda förmedlings­

organen i vad det gäller inspektion av bostadshus finansierade med statligt

stöd ävensom verkställa dylik inspektion i form av stickprov, dels att beträf­

fande ombyggnad eller tillfällig förbättring av bostadshus vid behov verk­

ställa besiktning av den befintliga byggnaden för bedömning av bl. a. frågan

om förbättringsarbetets lämpliga omfattning. För varje nämnd med undantag

av den i Gotlands län föreslås därför inrättande av en förste byråingen­

jörs tjänst i 27 lönegraden. Med hänsyn till den sannolika omfattningen av

flerfamiljshusproduktionen i Stockholms stad och län, Malmöhus län samt

Göteborgs och Bohus län borde hos nämnderna i dessa län även finnas

förste byråingenjörer i 29 lönegraden. Ytterligare anse de sakkunniga det

erforderligt med hos en nämnd tre, hos två nämnder två och hos övriga nämn­

der en byråingenjör i lönegrad 24. En nämnd hade härutöver behov av

två ingenjörer i 22 lönegraden och sex nämnder av en ingenjör i denna

lönegrad.

Omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka böra ombesörjas av jurister,

anses under de närmaste åren i fråga om flertalet nämnder icke större än att

behovet borde kunna tillgodoses genom deltidsanställda ombudsmän. De sak­

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

94

kunniga förutsätta, att såsom ombudsmän i regel skola kunna förvärvas jurister

hos vederbörande länsstyrelser. Behovet av juridisk expertis komme att succes­

sivt ökas till följd av lånestockens tillväxt. Skulle däremot ett statligt kredit­

garantisystem införas, komme behovet av juridisk expertis att avsevärt minska,

varför de sakkunniga föreslå endast två för jurister avsedda heltidstjänster,

nämligen en hos nämnden i Stockholms stad och län samt en hos nämnden i

Göteborgs och Bohus län, båda i lönegrad 27.

Hos varje nämnd utom hos den i Gotlands län föreslås vidare inrättande

av en kamrerstjänst. Kamrerarna hos de tre största nämnderna borde

inplaceras i 24 lönegraden och övriga kamrerare i 22 lönegraden.

Vad angår biträdestjänsterna föreslå de sakkunniga anställandet av

inalles 10 kanslibiträden i lönegrad 11 samt 47 kontors- och/eller skrivbiträden.

De sakkunniga påpeka, att lånestockens successiva ökning och bokföringsarbe-

tets tilltagande omfattning så småningom torde föranleda behov av dels ytter­

ligare kanslibiträdestjänster, dels vissa högre tjänster.

De sakkunnigas förslag till personalorganisation framgår närmare av föl­

jande tablå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Län

Direk­

tör i

löne­

grad

Antal ingenjörer

i lönegrad

Kamrer

i lönegrad

Antal

biträden

i lönegrad

Summa

befatt­

nings­

havare

1 32

29

27

24

22

24

22

n

4—8

Stockholms stad och län..................................

1

1

1

3

2

1

i

3

214

Uppsala.................................................................

1

—

1

1

__

1

2

6

Södermanlands ..............................................

1

—

1

1

__

__

1

2

6

Östergötlands .................................................................

1

—

1

1

1

__

1

i

2

8

Jönköpings ..............................................................

1

—

1

1

__

__

1

2

6

Kronobergs .....................................................

1

—

1

1

—

__

1

__

2

6

Kalmar .............................................................................

1

—

1

1

___

__

1

i

2

7

Gotlands ...........................................................

1

__

__

1

__

__

i

3

Blekinge .......................................................................

1

__

1

1

__

__

1

2

6

Kristianstads ....................................................

1

__

1

1

__

__

1

2

6

Malmöhus.......................................................................

1

1

1

1

__

1

i

2

8

Hallands .............................................................................

1

__

1

1

__

1

2

6

Göteborgs o. Bohus ..............................................

1

1

1

1

1

1

i

2

210

Älvsborgs .............................................................................

1

—

1

1

1

__

1

i

2

8

Skaraborgs .......................................................................

1

—

1

1

—

__

1

__

2

6

V ärmlands.............................................................................

1

—

1

1

—

__

1

__

2

6

Örebro ...................................................................................

1

—

1

1

__

__

1

__

2

6

Västmanlands .................................................................

1

—

1

1

__

__

1

__

2

6

Kopparbergs.......................................................................

1

—

1

1

—

__

1

__

2

6

Gävleborgs .......................................................................

1

—

1

1

—

—

1

—

2

6

Västernorrlands ...........................................................

1

—

1

2

1

__

1

i

2

9

Jämtlands.............................................................................

i

—

1

1

__

__

1

2

6

Västerbottens .................................................................

1

—

1

2

1

__

1

i

2

9

Norrbottens.......................................................................

1

—

1

1

1

—

1

i

2

8

Summa

24

3

23

28

8

3

20

10

47

168

'Med följande undantag: Stockholms stad och län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län

lönegrad 33; Gotlands län lönegrad 29.

2 I summan har inräknats en jurist med placering i lönegrad 27.

Kungl. ilaj:ts proposition nr 218.

95

Yttrandena.

Organisationssakkunnigas förslag till förläggning av länsbostadsnämn­

derna har i det övervägande antalet remissyttranden tillstyrkts eller lämnats

utan erinran.

Egnahemsstyrelsen anser starka skäl tala för att länsbostadsnämnderna, för

det fall att de skola handlägga även ärenden rörande jordbrukets bostäder,

förläggas till samma orter som lantbruksnämnderna.

Egnahemsnämnderna i Kalmar läns norra och Kalmar läns södra områden

föreslå, att förutom i Kalmar en länsbostadsnämnd inrättas i Västervik.

Egnahemsnämnden i Göteborgs och Bohus län uttalar sig till förmån för att

länsbostadsnämnden i sagda län placeras i Uddevalla.

Egnahemsnämnden och hushållningssällskapet i Älvsborgs norra område

föreslå inrättande av två länsbostadsnämnder, en i Vänersborg och en i Borås.

Därest den princip, som motiverat länets uppdelning i tva områden i andra

avseenden, icke komme att tillämpas, borde nämnden förläggas till Vänersborg.

För förläggning av länsbostadsnämnderna till resp. residensstäder uttala sig

länsstyrelserna i Älvsborgs och Skaraborgs län. Samma uppfattning i fråga

om nämndernas placering i dessa län har svenska bostadskreditkassan.

Drätselkamrarna i Skövde och Sundsvall hålla före, att nämnderna i Skara­

borgs resp. Västernorrlands län böra ligga i dessa städer.

I den mån de sakkunnigas förslag beträffande länsbostadsnämndernas sam­

mansättning blivit föremål för erinringar, ha dessa främst tagit sikte på

att nämnderna bör tillförsäkras ökad sakkunskap beträffande jordbrukets

och landsbygdens förhållanden. Sålunda ha flera egnahemsnämnder fram­

hållit önskvärdheten av att minst två av länsbostadsnämndernas ledamöter

ha dylik förtrogenhet. Lantbruksstyrelsen anser, att landsbygden bör före­

trädas av flera ledamöter än som föreslagits. Därest länsnämnderna skola

handhava frågor rörande jordbrukets bostäder, borde också jordbruket före­

trädas av flera representanter. Fn ledamot i varje nämnd bör enligt styrel­

sens mening vara kvinna. Lantbruhsförbundet föreslår, att en representant för

lantbruksnämnden skall ingå i länsbostadsnämnden.

Avdelningen för väg- och vattenbyggnadskonst inom svenska teknolog-

föreningen anser, att det många gånger vore till nytta, om i nämnderna in-

ginge personer med sakkunskap inom byggnadsområdet.

Kommunalnämnden i Åtvidaberg anser, att kommunal sakkunskap bör till­

försäkras länsbostadsnämnderna.

Beträffande formerna för ledamöternas tillsättande framhåller drätselkam­

maren i Ljungby, att det icke kan anses lämpligt att samtliga ledamöter utses

av Kungl. Maj:t. Åtminstone flertalet borde utses av lokalorgan, exem­

pelvis landsting eller motsvarande. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser,

att två av ledamöterna böra utses av vederbörande landsting.

Beträffande arvodena föreslår statskontoret, att en kombination av års- och

dagarvoden skall utgå till samtliga ledamöter.

96

På organisationssakkunnigas förslag till personalorganisation för

länsbostadsnämnderna ha i några remissyttranden anlagts vissa allmänna syn­

punkter. Sålunda uttalar bank- och fondinspektionen, att de sakkunniga under­

skattat behovet av personal för de kredittekniska arbetsuppgifterna. Efter ett

antal år komme nämnderna, med hänsyn till lånestockens successiva ökning,

att få en personaluppsättning vida större och av helt annan struktur än de

sakkunniga syntes ha föreställt sig. Samma uppfattning har 1945 års bank­

kommitté. H.S.B. befarar, att nämnderna icke kunna tillföras erforderlig sak­

kunskap. Drätselkammaren i Borås framhåller vikten av att länsorganen re­

dan från början utrustas med verkligt kvalificerad personal. De sakkunniga

hade vid uppläggningen av personalförslaget visat en så långt gående för­

siktighet, att ett misslyckande i fråga om personalanskaffningen kunde vara

att befara.

Rörande lönesättningen framhåller lantbruksstyrelsen, att styrelsen i annat

sammanhang uttalat, att jämförliga befattningshavare hos lantbruksnämnd

och hushållningssällskap borde erhålla samma lönegradsplacering; olika löne-

ställning skulle endast skapa irritation och bristande trivsel. Dessa syn­

punkter borde beaktas även vid bedömandet av löneställningen för länsbo­

stadsnämndernas befattningshavare.

Egnahemsstyrelsen och riksräkenskapsverket biträda icke förslaget, att

Länsbostadsdirektörernas löneställning bör differentieras. Statens lönenämnd

föreslår lönegrad Ce 32 åtminstone tills vidare även för de tre direktörerna,

som de sakkunniga placerat i lönegrad Ce 33. Länsstyrelsen och egnahems­

nämnden i Gotlands län yrka, att länsbostadsdirektören i länet placeras i

lönegrad Ce 32. Enligt länsstyrelsens i Örebro län uppfattning är det ute­

slutet att placera direktörerna i högre lönegrad än länsarbetsdirektörerna.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner ej den skillnad i lönegradsplacering

motiverad, som beträffande vissa län föreslagits mellan å ena sidan länsbo­

stadsdirektörerna och å andra sidan lantbruksdirektörerna. Egnahemsstyrel­

sen ifrågasätter om ej direktörerna böra hänföras till lägre lönegrad än lant­

bruksdirektörerna. Egnahemsnämnden i Västernorrlands län förordar löne­

grad Ca 30. Statskontoret föreslår lönegrad 29, dock att de tre länsbostads­

direktörer, som av de sakkunniga placerats i lönegrad 33, borde erhålla lön

enligt lönegrad 31.

Några remissinstanser anse, att länsbostadsdirektörerna böra ha tekniska

kvalifikationer. Landsorganisationen yttrar, att det är lämpligt om social­

politisk sakkunskap finnes representerad i länsorganen och önskvärt att

direktörerna ha en mer allsidig utbildning. Vid några av de större nämnderna

borde försöksvis inrättas konsulentbefattningar.

Beträffande ingenjör sbefattning ar na uttalar länsstyrelsen i Kronobergs län

farhågor för att den föreslagna lönegradsplaceringen är så låg, att svårigheter

uppstå att fa tillräckligt kvalificerat folk. Statens lönenämnd uttalar, att upp­

gifterna om dessa tjänstemäns göromål icke äro tillräckligt vägledande för

bedömning av lönegradernas riktighet. Ingenjörsbefattningarna i lönegrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

97

Ce 22 borde, därest de besattes med rekryteringspersonal, extraordinarie-

sättas först efter det befattningshavarna undergått lämplig prövotid. Drätsel­

kammaren i Borås anser, att ingenjörerna böra placeras i 29, 27 och 24 löne­

graderna.

Åtskilliga länsstyrelser betona svårigheten för länsstyrelserna att tillhanda­

hålla jurister åt länsbostadsnämnderna. Länsstyrelsen i Malmö län anser, att

det är svårt att avgöra, i vilka län behov finnes av heltidsanställda jurister.

I fråga om de kamerala tjänsterna förordar riksräkenskapsverket, att samt­

liga kamrerare hänföras till lönegrad 25. Statskontoret föreslår däremot in­

placering i lönegrad 22 och att benämningen ändras till kassör. Statens löne-

nämnd förmenar, att de föreslagna kamrerstjänsterna i lönegrad Ce 24 icke

böra placeras i högre lönegrad än Ce 23. Egnahemsnämnden i Gotlands län

håller före, att en kamrerstjänst bör inrättas vid länsbostadsnämnden i länet.

Vad slutligen angår biträdespersonalen anser statens lönenämnd, att be­

hovet av kanslibiträdestjänster ej rätt kan bedömas på grundval av de upp­

gifter, som finnas rörande beskaffenheten av arbetsuppgifterna. T.C.O. ut­

talar, att minst en kvinnlig befattningshavare i varje nämnd bör beredas pla­

cering såsom kanslibiträde. Erfarenheten hade visat, att kalkylarbete med

fördel kunde anförtros dylik befattningshavare. Organisationen ifrågasätter

vidare inrättande av kansliskri vart jänster vid de i Stockholm och Göteborg

belägna nämnderna. Länsstyrelsen och egnahemsnämnden i Gotlands län

anse, att länsbostadsnämnden i länet bör tillgodoses bättre med avseende å

biträdespersonal.

Beträffande Västernorrlands län anför egnahemsnämnden i länet.

Å bostadsförbättringsavdelningen hos nämnden äro fyra biträden place­

rade. Då de arbetsuppgifter, som komina att överföras från egnahemsnämn­

derna till de föreslagna länsorganen, enligt de sakkunniga endast äro av mindre

omfattning i jämförelse med dem, som skola överflyttas från byggnadslåne-

byrån, synes det lämnade förslaget beträffande antalet skrivbiträden hos läns­

organet i Västernorrlands län vara lämnat utan beaktande av faktiska för­

hållanden.

Byggnadslånebyrån, som vid sin beräkning av personalbehovet utgått från

att huvudmassan av ärenden rörande flerfamiljshus behandlas centralt, anser

att vid länsbostadsnämnderna erfordras inalles 166 befattningshavare, för­

delade sålunda: 24 länsbostadsdirektörer i de av de sakkunniga föreslagna

lönegraderna, 23 ingenjörer i lönegrad 27, 5 ingenjörer i lönegrad 24 och 24

ingenjörer i lönegrad 22, 2 jurister i lönegrad 27 och 3 jurister i lönegrad 24,

3 kamrerare i lönegrad 25, 20 kamrerare i lönegrad 24 och 1 kamrer i löne­

grad 22 samt 11 biträden i lönegrad 11 och 50 biträden i lönegraderna 4—⁸.

Byggnadslånebyråns yttrande har icke föranlett statskontoret och statens

lönenämnd att i sina utlåtanden däröver frångå den uppfattning, som sagda

myndigheter givit uttryck åt i sina yttranden över de sakkunnigas förslag.

Lönenämnden anser, att endast de tjänster som påfordras för nästkommande

budgetår böra göras till föremål för ställningstagande från statsmakternas

sida.

7—559

48

Bihan g till riksdagens protokoll 1948. I samt. Nr. 21.8.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

98

Sveriges juristförbund håller för otroligt, att jurister komma att kunna

erhållas vid en placering i 24 lönegraden. Det vore icke heller möjligt att

placera juristtjänsterna i 27 lönegraden, då de vore att betrakta som slut­

tjänster.

Beträffande tidpunkten för nämndernas organiserande har bygg-

nadslånebyrån föreslagit, att ledamöterna i de 24 länsbostadsnämnderna skola

utses under budgetåret 1948/49. Dessutom borde under detta budgetår samt­

liga kamrerare och ett antal biträden kunna anställas ävensom fem kompletta

nämnder upprättas.

Den personalorganisation, som enligt byrån bör upprättas för länsbo­

stadsnämnderna under de tre närmaste budgetåren, framgår av följande sam­

Kungl. Majds proposition nr 218.

manställning.

Budgetåret 1948/49.

5 länsbostadsdirektörer ....................................... Ce 32

5 ingenjörer ......................................................... Ce 27

5 ingenjörer ......................................................... Ce 22

3 jurister ............................................................. Ce 24

3 kamrerare ......................................................... Ce 25

20 kamrerare ......................................................... Ce 24

1 kamrer ............................................................. Ce 22

50 biträden.

Budgetåret 1949/50.

10 länsbostadsdirektörer ....................................... Ce 32

10 ingenjörer ......................................................... Ce 27

3 ingenjörer ......................................................... Ce 24

10 ingenjörer ......................................................... Ce 22

11 biträden ............................................................. Ce 11

Budgetåret 1950/51.

3 länsbostadsdirektörer ....................................... Ce 33

5 länsbostadsdirektörer ....................................... Ce 32

1 länsbostadsdirektör ........................................... Ce 29

8 ingenjörer ......................................................... Ce 27

2 jurister ............................................................. Ce 27

2 ingenjörer ......................................................... Ce 24

9 ingenjörer ......................................................... Ce 22

Departementschefen.

I det följande upptar jag till behandling frågan om personalorganisation

för länsbostadsnämnderna, varvid jag tillåter mig att inledningsvis anföra

vissa allmänna synpunkter på nämndernas arbetsuppgifter.

I det föregående har jag förordat vissa riktlinjer för arbetsfördelningen

mellan de olika bostadspolitiska organen under de närmaste åren samt an­

99

fört synpunkter på frågan om organens uppgifter på längre sikt. Förslaget

innebär, att länsbostadsnämnderna skola handlägga låne- och bidragsärenden

med avseende på enfamiljshus i samtliga kommuner utom städer med minst

10 000 invånare. Slutlig ställning har dock icke tagits till frågan om hand­

läggningen av ärenden angående lån och bidrag till lantarbetarbostäder.

Vidare har förordats, att beslut i ärenden angående andra bostäder å jord­

bruksfastighet skola — efter förberedande granskning hos länsbostadsnämn­

derna — fattas av lantbruksnämnderna. Beträffande arbetsfördelningen på

längre sikt har jag förutsatt att sedermera skall undersökas huruvida icke vissa

ytterligare ärendegrupper böra överflyttas från bostadsstyrelsen till länsbo­

stadsnämnderna.

De bostadspolitiska uppgifter som enligt mitt förslag i eu jämförelsevis

nära framtid skola handläggas av länsbostadsnämnderna avse dels de upp­

gifter som f. n. handhavas av egnahemsnämnderna, dels ärenden angående lån

och bidrag till nybyggnad av enfamiljshus i andra kommuner än städer med

minst ¹⁰

⁰⁰⁰ invånare, dels familjebostadsbidragsgivningen i avseende å en­

familjshus i sagda kommuner. Länsbostadsnämndernas låne- och bidragsverk-

samhet kommer till följd härav att efter en tid få väsentligt större omfattning

än egnahemsnämndernas. Om långivningen beträffande bostäder å jordbruks­

fastigheter medräknas skulle antalet låne- och bidragsärenden i runt tal för­

dubblas. Det måste emellertid beaktas, att en väsentlig del av ökningen be­

tingas av den nytillkommande uppgiften att handlägga ärenden angående

familjebostadsbidrag. Dessa ärenden torde komma att vara väsentligt mindre

arbetskrävande än ärenden angående lån och bidrag till bostadshus. Man torde

fördenskull icke behöva räkna med att personalbehovet under de närmaste

åren kommer att fördubblas; en viss mindre ökning synes dock oundviklig.

Vid en bedömning av frågan om personalorganisation för länsbostadsnämn­

derna måste emellertid vidare beaktas, att arbetsuppgifternas art kommer att

undergå förändringar, innebärande att kraven på sakkunskap hos nämnderna

måste ställas icke oväsentligt högre än vad som hittills har gällt beträffande

egnahemsorganisationen. Detta sammanhänger till en del därmed att arbetsupp­

gifterna beträffande planeringen av bostadsförsörjningen få större betydelse.

Nämnderna förutsättas nämligen på olika sätt biträda kommunerna i deras strä­

van att planmässigt förbättra bostadsförhållandena. Vidare måste anspråken på

sakkunskap för den ekonomiska granskningen av låneärenden bli väsentligt

större till följd av de förmånligare lånevillkoren.

Jag övergår nu till att närmare behandla frågan om länsbostadsnämn­

dernas förläggning.

Organisationssakkunniga föreslå, att länsbostadsnämnderna förläggas till

residensstäderna med undantag för nämnderna i Skaraborgs och Älvsborgs

län, vilka enligt de sakkunniga böra förläggas till Skara resp. Borås. Nämn­

derna måste förutsättas komma att ha viss kontakt med länsstyrelserna så­

som länens högsta hälsovårds- och byggnadsmyndighet, med länsarkitektkon­

toren, överlantmätaren, distriktsingenjören för vattenförsörjning och avlopp,

Kungl. May.ts proposition nr 218.

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

förste provinsialläkaren ävensom med länsarbetsnämnderna och lantbruks­

nämnderna. Med hänsyn härtill synes det lämpligt att länsbostadsnämnden

i allmänhet förlägges till vederbörande residensstad. Skäl för att göra

undantag från denna regel torde dock kunna anföras. Det bör emellertid få

ankomma på Kungl. Maj:t att besluta om länsbostadsnämnds förläggning.

Vad härefter angår frågan om länsbostadsnämndernas samman­

sättning må erinras om att organisationssakkunniga föreslagit att nämn­

derna böra bestå av sex ledamöter med undantag för den för Stockholms stad

och län gemensamma nämnden som bör ha sju ledamöter. Nämndens chefs­

tjänsteman, länsbostadsdirektören, borde vara självskriven ledamot av nämn­

den, medan de övriga ledamöterna borde utses av Kungl. Maj:t. Med hänsyn

till den begränsning av länsbostadsnämndernas verksamhetsområde, som av

mig förordats, föreslår jag, att antalet ledamöter begränsas till fem. Vad de

sakkunniga i övrigt anfört beträffande nämndernas sammansättning samt er­

sättning till ledamöterna kan jag godtaga. Årsarvode till nämndernas ord­

förande bör icke överstiga 1 500 kronor.

Vad slutligen angår personalorganisationen för länsbostadsnämn­

derna får jag inledningsvis erinra om organisationssakkunnigas beräkningar

av antalet ärenden som skulle komma att handläggas av länsbostadsnämn­

derna. De sakkunniga ha — under framhållande av att de av dem verkställda

uppskattningarna äro mindre tillförlitliga — beräknat att i framtiden statliga

lån och bidrag årligen komma att beviljas bl. a. till ny- och ombyggnad av

inalles 1900 flerfamiljshus samt till ny- och ombyggnad av ⁸

⁰⁰⁰ huvudsak­

ligen i tätorterna belägna en- och tvåfamilj shus. Vid godtagande av mitt för­

slag till arbetsfördelning mellan olika organ skulle endast 5 500 av sistnämnda

ärenden komma att handläggas av länsbostadsnämnderna. Av den förra grup­

pen skulle så småningom måhända ca 400 ärenden komma att handläggas av

nämnderna. Det årliga antalet ansökningar om familjebostadsbidrag ha de

sakkunniga uppskattat till 15 000. Av dessa torde enligt mitt förslag icke

fullt 10 000 komma att prövas av länsbostadsnämnderna. Hela gruppen ären­

den avseende ny- och ombyggnad av en- och tvåfamiljshus huvudsakligen be­

lägna på landsbygden skulle enligt såväl de sakkunnigas som mitt förslag

komma att handhavas av nämnderna; antalet ifrågavarande ärenden har av de

sakkunniga beräknats till 12 000 per år. Detsamma gäller gruppen ärenden

angående bidrag eventuellt i kombination med lån till tillfällig förbättring av

enfamiljshus, vilken beräknats komma att omfatta närmare ⁸

⁰⁰⁰ ärenden per

år. Det må slutligen erinras om dels att jag förutsatt, att granskning av rit­

ningar och tekniska beskrivningar till bostadshus skall verkställas av läns­

bostadsnämnderna i de fall nämnderna skola meddela beslut om lån och bi­

drag, medan de sakkunniga förordat, att granskningen skall verkställas av bo-

stadsstyrelsen, dels att enligt mitt förslag lantbruksnämnderna skola fatta

beslut i ärenden angående lån och bidrag till bostadshus å jordbruksfastig­

het och icke — såsom de sakkunniga förordat — länsbostadsnämnderna. Då

emellertid förutsatts, att sistnämnda ärenden alltid skola granskas av läns­

bostadsnämnderna torde den omständigheten, att dessa nämnder icke skola

fatta beslut i ärendena icke nämnvärt minska nämndernas personalbehov.

Organisationssakkunniga uttala, att det är svårt att uppskatta det erforder­

liga antalet befattningshavare i framtiden hos de olika länsbostadsnämnderna.

Svårigheterna betingas av osäkerhet beträffande dels bostadsbyggandets och

bostadsförbättringens omfattning, dels den utsträckning i vilken byggnads­

verksamheten kommer att finansieras med hjälp av statliga lån och bidrag.

Däremot anse de sakkunniga, att det är möjligt att klart angiva de olika

kategorier av sakkunskap, varav länsbostadsnämnderna komma att ha behov.

De sakkunniga förorda sålunda, att vid varje länsbostadsnämnd skola finnas

en chefstjänsteman (länsbostadsdirektör), minst två ingenjörer, en kameral

tjänsteman, en deltidsanställd (i vissa fall heltidsanställd) jurist samt biträ-

despersonal. Innan jag till närmare prövning upptager förslaget beträffande

olika kategorier av tjänster, får jag anföra vissa allmänna synpunkter på per­

sonalbehovet hos länsbostadsnämnderna under de närmaste åren.

Såsom framgår av det föregående kommer vid godtagande av mitt förslag

till fördelning av arbetsuppgifterna mellan olika organ länsbostadsnämnder­

nas personalbehov att bli mindre än enligt de sakkunnigas förslag. Säkra håll­

punkter saknas för uppskattningar av personalbehovet vid varje nämnd. Jag

anser därför, att försiktighet bör iakttagas vid beräkning av antalet tjänster i

länsorganisationen. Jag delar vidare statens lönenämnds uppfattning, att man

f. n. bör taga ställning endast till de tjänster, som erfordras under nästa bud­

getår. Personalstat bör vidare icke fastställas för varje nämnd. I stället bör

angivas det för samtliga nämnder erforderliga antalet tjänster av olika slag.

Inom den sålunda bestämda ramen bör Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, bostadsstyrelsen äga att fördela personalen mellan de olika

nämnderna. I likhet med organisationssakkunniga anser jag slutligen, att

ordinarie tjänster icke f. n. böra inrättas.

Yad härefter angår organisationssakkunnigas förslag, att hos varje läns­

bostadsnämnd bör finnas en chefstjänsteman — länsbostadsdirektör — får

jag anföra följande. De sakkunniga förorda, att direktörerna placeras i löne­

grad Ce 32 utom i vad det gäller nämnderna i Stockholms stad och län,

Malmöhus län och Göteborgs och Bohus län, för vilka föreslås Ce 33 samt i

fråga om Gotlands län, för vilket föreslås Ce 29. I vissa yttranden över för­

slaget har förordats en något lägre lönegrad för direktörerna.

Beträffande direktörerna ha de sakkunniga bl. a. framhållit, att dessa böra

upprätthålla kontakt med såväl förmedlingsorganen som länsstyrelsen och

andra statliga länsorgan, bedriva viss upplysningsverksamhet, leda och över­

vaka kanslipersonalens arbete, besluta i frågor av mindre vikt, förbereda vissa

ärenden samt vara föredragande i nämnden.

Jag finner det oomtvistligt, att vid godtagande av mitt förslag till arbets­

fördelning mellan olika organ direktörernas arbetsuppgifter komma att bli något

mindre komplicerade än enligt de sakkunnigas förslag. Jag anser därför,

att lönerna böra sättas något lägre än de sakkunniga föreslagit. Jag förordar

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

101

102

sålunda att beträffande det övervägande antalet nämnder befattningen place­

ras i lönegrad 29, medan för vissa nämnder tjänsten bör placeras i lönegrad

31. Jag är emellertid icke f. n. beredd att taga ställning till frågan för vilka

nämnder den sistnämnda placeringen bör ifrågakomma. Bl. a. med hänsyn

härtill föreslår jag, att tills vidare direktörstjänsterna icke extra ordinariesät­

tas. Direktörerna böra alltså till en början anställas såsom extra tjänstemän

i lönegrad 29 eller 31. Sistnämnda lönegradsplacering räknar jag f. n. med

för högst fem tjänster.

Vad härefter angår frågan om personal för den tekniska och ekonomiska

granskningen av bostadshus, vilka äro avsedda att finansieras med hjälp av stat­

liga lån och bidrag, ha organisationssakkunniga förordat, att i varje nämnd

skall finnas minst en förste byråingenjör, dock med undantag för Gotlands

län. I fråga om tre nämnder har förutsatts en förste byråingenjör i lönegrad

29 och en i lönegrad 27. Beträffande övriga nämnder förordas att förste byrå­

ingenjören placeras i lönegrad 27. Även vid den begränsade decentralisering

av arbetsuppgifterna som jag förordat komma lån till betydande belopp att

utlämnas av länsbostadsnämnderna. Man torde sålunda kunna förutsätta, att

inemot hälften av anslagen avseende lån och bidrag till bostadshus kommer

att disponeras för den av nämnderna bedrivna verksamheten. Vidare kommer,

såsom jag framhållit i det föregående, granskningen av ärenden angående lån

och bidrag till bostadshus att ställa större krav på sakkunskap än som gällt

beträffande egnahemsnämnderna. Jag förordar fördenskull, att till varje

nämnd knytes en förste byråingenjör i lönegrad 27. Jag kan alltså icke god­

taga de sakkunnigas förslag, att i vad det gäller Gotlands län sagda befatt­

ning skall placeras i lönegrad 24. I vissa nämnder torde därutöver uppkomma

behov av ingenjörspersonal i högst lönegrad 24. Beträffande granskningen av

ritningar och tekniska beskrivningar till planerade bostadshus för vilka stat­

liga lån och bidrag äro avsedda att sökas förutsätter jag, att bostadsstyrelsen

i samband med decentralisering av långivningen i avseende å nybyggnad

av enfamiljshus ägnar särskild uppmärksamhet åt frågan på vilket sätt nämn­

derna skola kunna tillförsäkras för sagda granskning erforderlig sakkunskap.

Därvid torde bl. a. böra undersökas huruvida icke behovet av arkitektutbildad

personal åtminstone i viss utsträckning kan tillgodoses genom samarbete

mellan nämnderna och länsarkitektkontoren.

De arbetsuppgifter, som böra ombesörjas av jurister, anse de sakkunniga

under de närmaste åren i fråga om flertalet nämnder icke bli större än att

behovet borde kunna tillgodoses genom deltidsanställda ombudsmän. De

•sakkunniga erinra vidare om att det framtida behovet av juridisk expertis blir

beroende av huruvida ett statligt kreditgarantisystem införes eller icke. En­

ligt min mening bör ifrågavarande behov tills vidare tillgodoses genom att

länsbostadsnämnderna bemyndigas anlita jurister mot arvode.

I vad det gäller de kamerala uppgifterna ha organisationssakkunniga före­

slagit inrättandet av en kamrerstjänst i lönegrad 24 med undantag för de

tre största nämnderna, där tjänsten föreslås placerad i lönegrad 25. Enligt

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

103

min mening saknas f. n. hållpunkter för en slutlig prövning av arten och

omfattningen av de kamerala uppgifterna. Vid införandet av ett kreditgaran­

tisystem skulle således dessa uppgifter bli väsentligt mindre omfattande än

eljest. Frågan huruvida — förutsatt att statliga lån och bidrag skola beviljas

även i framtiden — in- och utbetalningstransaktionerna skola handhavas av

nämnderna eller bostadsstyrelsen måste vidare hållas öppen. Med hänsyn

såväl härtill som till den av mig föreslagna begränsningen av länsbostads­

nämndernas arbetsuppgifter anser jag, att de kamerala göromålen tills vidare

böra bestridas av extra tjänstemän, placerade i högst lönegrad 22. Möjlighet

synes dock böra finnas att extraordinariesätta dylik befattning; behov härav

torde bl., a. uppkomma, därest kassör hos egnahemsnämnd erhåller tjänsten.

Vid varje länsbostadsnämnd kommer behov att föreligga av heltidsanställd

biträdespersonal. Denna bör i regel avlönas enligt den reglerade befordrings-

gången.

f

Vad slutligen angår personalorganisationens omfattning under

budgetåret 1948/49 får jag till en början anföra vissa allmänna synpunkter-

Såsom angivits i det föregående förutsätter jag, att länsbostadsnämnderna

komma att utbyggas successivt. De torde till en början endast komma att hand­

lägga de grupper av låne- och bidragsärenden, för vilka egnahemsnämnderna

f. n. svara. Redan under nästa budgetår torde emellertid vissa nämnder kunna

övertaga hela långivningen i avseende å enfamiljshus i andra kommuner än

städer med minst ¹⁰

⁰⁰⁰ invånare.

I vad det gäller det redan den 1 juli 1948 uppkommande behovet av per­

sonal för handläggning av de arbetsuppgifter som skola överflyttas från egna­

hemsnämnderna torde det av praktiska skäl visa sig lämpligt att länsbostads­

nämnderna i viss utsträckning under en övergångstid få utnyttja lantbruks­

nämndernas organisation. Med hänsyn härtill har chefen för jordbruksdeparte­

mentet i propositionen nr 149 till årets riksdag angående organisationen av

rationaliseringsverksamheten på jordbrukets område bl. a. anfört, att det synes

lämpligt, att länsbostadsnämnderna till en början i mån av behov få utnyttja

lantbruksnämndernas kamerala organisation. Vidare anföres, att det torde

vara ändamålsenligt, att den relativt obetydliga personal som under den första

tiden kan finnas anställd hos länsbostadsnämnderna, i personalhänseende får

sortera under lantbruksdirektören, till dess motsvarande befattningshavare

hos länsbostadsnämnden tillsatts. Befattningshavare hos lantbruksnämnden

borde däremot åtminstone i stort sett icke utöver vad nu nämnts handlägga

på länsbostadsnämnden ankommande arbeten.

Med hänsyn till önskvärdheten av att länsbostadsnämnderna endast under

en kortare tid på angivet sätt utnyttja lantbruksnämndernas organisation bör

utbyggandet av länsbostadsnämndernas personalorganisation under nästa

budgetår ske i sådan utsträckning att samtliga nämnder vid budgetårets ut­

gång kunna självständigt handlägga de arbetsuppgifter som f. n. åvila egna­

hemsnämnderna. I fråga om ett mindre antal nämnder bör redan under sagda

budgetår organisationen ytterligare utbyggas så att dessa nämnder kunna

Kungl. Maj.ts proposition nr 218.

104

handlägga jämväl ärenden angående lån och bidrag till nybyggnad av en­

familjshus. Beträffande det personalbehov som under angivna förutsätt­

ningar rörande nämndernas arbetsuppgifter uppkommer under nästa bud­

getår får jag anföra följande.

Jag förutsätter, att samtliga länsbostadsnämnder tillsättas den 1 juli 1948.

\idare beräknar jag att ett begränsat antal direktörsbefattningar skall kunna

tillsättas redan i början av nästa budgetår samt att senare under budgetåret

ytterligare ett antal dylika befattningar skall kunna tillsättas eller samman­

lagt under budgetåret ca 15 befattningar. Av särskild vikt synes vara att

länsbostadsnämnderna under nästa budgetår få tillgång till sakkunskap för

teknisk och ekonomisk granskning. Jag anser fördenskull, att under nästa

budgetår möjligheter böra skapas att tillsätta 24 förste byråingenjörer i Ce 27.

Behovet av juridisk sakkunskap bör kunna tillgodoses genom deltidsanställda

ombudsmän. Varje nämnd bör vidare kunna till sig knyta en kassör, anställd

i högst Ce (Cg) 22. Slutligen beräknar jag i detta sammanhang att behov

uppkommer av ca 50 biträden.

Vid godtagande av ifrågavarande beräkningar av länsbostadsnämndernas

personalbehov under nästa budgetår skola å personalförteckning för nämn­

derna tills vidare uppföras 24 förste byråingenjörer i Ce 27.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

^V.

De kommunala bostadspolitiska organen.

Organisation ssakkunnigas förslag.

Enligt de sakkunnigas uppfattning böra från statens sida krav icke resas

på inrättande av särskilda kommunala organ för bostadspolitiken. Av

väsentlig betydelse för handläggningen av bostadsfrågor i kommuninstansen

vore endast, att ansvaret för dessa frågor odelat åvilade ett enda organ. De

sakkunniga förorda därför dels att de varje kommun åvilande bostadspoli­

tiska uppgifterna skola handhavas av ett enda organ, dels att detta organ

skall vara antingen i stad drätselkammare och på landet kommunalnämnd

eller organ som handlägger fastighets- och byggnadsfrågor, eller ett för ända­

målet särskilt inrättat organ. De sakkunnigas förslag, som ansluter sig till

de principiella synpunkterna på frågan i propositionen nr 235/1947, innebär

bl. a. att hälsovårdsnämnderna fr. o. in. den 1 juli 1948 icke skola kunna

vara förmedlingsorgan.

De sakkunniga anse, att några skäl för att municipalsamhällen även i fort­

sättningen skola kunna ha egna förmedlingsorgan, icke längre föreligga,

emedan kommun är skyldig att förmedla lån och bidrag för bostadsända­

mål samt formerna för det statliga stödet till föremål för bostadsförsörj­

ningen fr. o. m. den 1 juli 1948 komma att vara desamma för stadssamhällen

och landsbygd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

105

Yttrandena.

Organisationssakkunnigas förslag i vad det gäller bostadspolitiska oigan i

kommuninstansen har föranlett särskilda uttalanden endast av ett mindre

antal remissinstanser.

Vad först angår förslaget att de bostadspolitiska uppgifterna i kommun­

instansen skola odelat åvila ett enda organ, har detta föranlett erinian fiån

stadskollegiet i Stockholm, som finner det omöjligt, att ett enda organ skall

kunna handlägga alla bostadspolitiska uppgifter i Stockholm.

Vad härefter angår frågan vilket organ som bör handha de bostadspoli­

tiska uppgifterna i kommuninstansen har i vissa yttranden ifrågasatts lämp­

ligheten av att inrätta särskilda bostadspolitiska organ. Sålunda framhåller

svenska landskommunernas förbund, att förbundet skulle kunna tänka sig en

obligatorisk bestämmelse om att kommunalnämnderna skola tjänstgöra som

förmedlingsorgan. Förbundet uttalar vidare, att det är förbundets förhopp­

ning att, därest möjlighet lämnas öppen att tillsätta särskilt förmedlings­

organ, de statliga bostadspolitiska organen icke onödigtvis skola animera

landskommunerna till att utnyttja denna möjlighet. En liknande uppfattning

hyses av länsstyrelsen i Kristianstads län, länsarkitekten i Örebro län samt

byggnadsindustriförbundet, vilka uttala att den bostadspolitiska verksamheten

lämpligen böra anförtros kommunalnämnderna. Avdelningen för väg- och vat­

tenbyggnadskonst inom svenska teknologföreningen förmenar, att särskilda bo­

stadspolitiska organ endast i undantagsfall böra inrättas. I de större och

medelstora samhällena borde fastighetskontoren eller motsvarande kunna fun­

gera som förmedlingsorgan.

Departementschefen.

Under senare år ha kommunernas insatser för främjande av bostadsförsörj­

ningen fått allt större betydelse. I växande grad ha sålunda kommunerna

agnat uppmärksamhet åt frågan om planering av bostadsb}rggandet. De större

och medelstora kommunerna ha i första hand sökt främja en planmässig fler­

familjshusbebyggelse genom bildande av kommunala och allmännyttiga före­

tag, medan de mindre kommunerna i olika former sökt förbättra förutsätt­

ningarna för egnahemsproduktionen. Väsentliga insatser ha vidaie gjorts i

samband med förmedlingen av statliga lån och bidrag till förman för bostads­

försörjningen.

De bostadspolitiska uppgifterna i kommuninstansen ha i regel åvilat drätsel­

kammaren resp. kommunalnämnden. Beträffande landskommunerna gäller

dock att hälsovårdsnämnderna handhaft vissa bostadspolitiska uppgifter. I

ett mindre antal kommuner ha andra organ — t. ex. byggnadsnämnden

eller för ändamålet särskilt inrättade organ svarat för ifrågavarande uppgifter.

Vid framläggandet av förslag i propositionen nr 235 till förra årets riks­

dag angående en allmän bostadspolitik på längre sikt uttalade jag bl. a. föl­

jande beträffande de bostadspolitiska organen i kommuninstansen. Ansvaret

för bostadsförsörjningen inom en kommun förutsattes skola odelat åligga ett

106

enda organ. Sagda ansvar kunde läggas på ett redan befintligt kommunalt

organ, antingen ett bestämt sådant eller det som kommunen utsåge. Tänk­

bart vore även, att för ändamålet inrättades ett särskilt organ. Viss valfrihet

för kommunen mellan dessa organisationsformer förutsattes komma att be­

finnas mest lämplig. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande.

Enligt organisationssakkunniga böra från statens sida krav icke resas på

inrättande av särskilda kommunala organ för bostadspolitiken. De sakkun­

niga förorda därför, dels att de varje kommun åvilande bostadspolitiska upp­

gifterna skola handhavas av ett enda organ, dels att detta organ skall vara

antingen i stad drätselkammare eller på landet kommunalnämnd eller organ

som handlägger fastighets- och byggnadsfrågor eller ett för ändamålet sär­

skilt inrättat organ.

Vad först angår frågan, huruvida de bostadspolitiska uppgifterna odelat

böra åvila ett enda organ vill jag göra den anmärkningen, att man torde böra

hålla i sär den mera allmänna frågan om ansvaret för den bostadspolitiska

verksamheten i kommunerna och frågan om organ i kommunerna för hand-

läggning av de löpande bostadspolitiska uppgifterna. Förstnämnda fråga sam­

manhänger nära med spörsmålet huruvida i lagen om kommunala åtgärder till

bostadsförsörjningens främjande (SFS 523/1947) skola inflyta bestämmelser

om kommuns skyldigheter med avseende på bostadsförsörjningen. Denna fråga

torde få upptagas till prövning i annat sammanhang. Vid bedömning av

den andra frågan bör enligt min mening beaktas, att kommunernas

bostadspolitiska uppgifter äro av mycket skiftande slag och beröra

många andra områden av kommunal verksamhet. Av intresse i detta

sammanhang är emellertid endast frågan om handläggningen av de

med förmedlingen av statliga lån och bidrag för bostadsändamål direkt sam­

manhängande arbetsuppgifterna. Enligt min mening böra dessa uppgifter i

piincip odelat avila ett enda organ i kommunen. Några skäl synas sålunda

icke föreligga att bibehålla den nuvarande ordningen, vilken innebär att sär­

skilt i vad det gäller landskommuner vissa lån och bidrag förmedlas av kom­

munalnämnden och andra av hälsovårdsnämnden. Ett godtagande av angivna

princip bör dock icke betyda, att hinder komma att föreligga för förmedlings-

oiganet att vid utförande av vissa med förmedlingsverksamheten samman­

hängande uppgifter anlita tjänstemän, anställda hos andra kommunala organ,

därest detta befinnes ändamålsenligt. Behov av dylikt samarbete mellan för­

medlingsorganet och andra kommunala organ torde i första hand uppkomma i

vad det gäller den kommunerna åvilande byggnadstekniska kontrollen. Formerna

för detta samarbete torde — såsom organisationssakkunniga framhållit — böra

bil föremål för prövning i samband med behandlingen av kommitténs för

stadsplaneväsendets omorganisation väntade förslag till organisation av den all­

männa samhällsplaneringen.

Jag övergår nu att behandla frågan, vilket kommunalt organ som bör hand­

hava de med förmedlingen av statliga lån och bidrag för bostadsändamål

direkt sammanhängande arbetsuppgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

107

Organisationssakkunnigas förslag i här förevarande del har i de flesta ytt­

randena lämnats utan erinran. I det fåtal fall då uttalanden gjorts beträf­

fande förslaget hävdas i regel att särskilt bostadspolitiskt organ icke alls

eller endast i undantagsfall borde inrättas. Svenska landskommunernas för­

bund förordar i första hand, att det föreskrives att kommunalnämnderna skola

tjänstgöra som förmedlingsorgan.

Enligt min mening bör vid en bedömning av denna fråga beaktas att de

organisatoriska förutsättningarna äro vitt skilda inom olika typer av kom­

muner samt att de bostadspolitiska problemen och de därmed samman­

hängande bostadspolitiska uppgifterna växla från kommun till kommun. De

större och medelstora städerna ha helt andra resurser än de mindre kom­

munerna; de förra förfoga över särskild sakkunskap inom bostadsbyggandets

område, vilket de senare endast i undantagsfall göra. Inom de större städerna

gäller frågan i första hand planläggning, uppförande och förvaltning av större

flerfamiljshusprojekt. I de mindre kommunerna däremot utgör organiseran­

det av egnahemsproduktionen en huvuduppgift. Här angivna förhållanden

torde utgöra en tillräcklig förklaring till att handläggningen av de bostads­

politiska uppgifterna i kommunerna icke är i organisatoriskt hänseende

enhetlig. Det synes ej heller finnas anledning förmoda, att ett för-

enhetligande av handläggningen skulle medföra några fördelar; man torde

tvärtom kunna antaga att det skulle leda till praktiska olägenheter. Det synes

därför icke böra föreskrivas, att ett visst organ skall handhava de bostads­

politiska uppgifterna i kommunerna. Tanken att särskilda bostadspolitiska

organ borde inrättas i varje kommun måste sålunda avvisas. Ej heller bör

föreskrivas, att ett visst befintligt organ skall svara för de bostadspolitiska

uppgifterna, I anslutning till organisationssakkunnigas förslag till begräns­

ning av kommuns valmöjlighet i här förevarande hänseende synes som allmän

regel böra gälla att förmedlingsorgan bör vara i stad drätselkammare och

på landet kommunalnämnd, såvida kommunen icke finner skäl föreligga att

antingen till förmedlingsorgan utse organ som handlägger fastighets- och

byggnadsfrågor eller för ändamålet inrätta ett särskilt organ. I det stora fler­

talet kommuner torde drätselkammaren resp. kommunalnämnden liksom hit­

tills komma att fungera som förmedlingsorgan. I vissa kommuner, i första

hand större och medelstora städer, torde fastighetskontor eller liknande organ

utses till förmedlingsorgan eller särskilt bostadspolitiskt organ inrättas.

Vad slutligen angår organisationssakkunnigas förslag att municipalsamhälle

icke bör ha eget förmedlingsorgan, synes detta endast utgöra en preciseiing

av det i det föregående behandlade, grundläggande förslaget att i varje kom­

mun de bostadspolitiska uppgifterna odelat skola åvila ett enda organ. Enligt

min mening bör undantag kunna göras från regeln att de bostadspolitiska

uppgifterna skola odelat åvila ett enda organ, därest särskilda skäl

därtill föranleda, De sakkunniga anse, att några skäl icke längre

föreligga för att ett municipalsamhälle bör ha eget förmedlingsorgan.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

108

Jag delar i stort sett denna uppfattning. Med hänsyn till att sär­

skilt under en övergångstid i något enstaka fall särskilda omständigheter

kunna tala för ett bibehållande av förmedlingsorgan, avseende enbart muni-

cipalsamhälle inom en kommun, anser jag icke att absolut hinder tills vidare

bör resas mot en dylik anordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

VI. Anslagsberäkning-ar.

Anslag till bostad sstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

I det följande lämnas närmast en redogörelse dels för av organisationssak-

kunniga beräknade lönekostnader för dén nya bostadspolitiska organisationen,

dels för byggnadslånebyråns beräkningar av avlöningar och omkostnader samt

förslag till anslagsäskanden i avseende å de bostadspolitiska organen för

nästa budgetår.

Organisationssakkunniga.

Organisationssakkunniga ha uppskattat de årliga lönekostnaderna för den

nuvarande bostadspolitiska organisationen till följande belopp.

Statens byggnadslånebyrå ....................................................... kronor 2 004 800

Statskontoret (utbetalning av lån m. in.) ..................................... »

^{75 000}

Egnahemsstyrelsen (bostadsärenden) ....................................... »

272

⁰⁰⁰

Egnahemsnämnderna (d:o) ......................................................... »

^{730 000}

Summa kronor 3 081 800

Ce sakkunniga ha beräknat de årliga lönekostnaderna för den av dem före­

slagna nya organisationen — efter genomförd decentralisering — till ²

⁹³⁵ 400

kronor, varav för bostadsstyrelsen 1 053 300 kronor och för länsbostadsnämn­

derna 1882100 kronor. Någon beräkning av lönekostnaderna för de när­

maste åren har icke verkställts av de sakkunniga.

Byggnadslånebyrån.

I sitt yttrande över de sakkunnigas organisationsförslag har byggnadslåne­

byrån beräknat lönekostnaderna för den nuvarande organisationen till ³ 262 ⁰⁰⁰

kronor, varav för byggnadslånebyrån 2 185 000 kronor. Skillnaden i förhål­

lande till de sakkunnigas motsvarande beräkning anser byggnadslånebyrån

bero bl. a. på att i det av de sakkunniga angivna beloppet icke ingå lönekost

naderna till personal å byggnadslånebyråns byggnadstillståndssektion. Bygg­

nadslånebyrån har vidare utfört beräkningar rörande lönekostnaderna dels

för den av byrån föreslagna permanenta organisationen och dels för den

109

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

organisation, som byrån anser erforderlig under budgetåren 1948/49 1950, ol.

Resultatet av dessa beräkningar framgår av följande sammanställning.

Kostnader för

Centrala organ

Kr.

Länsorgan

Kr.

Samtliga organ

Kr.

1. den permanenta organisationen ...........................

2. organisationen under budgetåret 1948/49 ..........

3. organisationen under budgetåret 1949,50 ..........

4. organisationen under budgetåret 1950/51 ..........

1 799 000

2 755 000

2 614 000

2 449 000

1 821 000

883 000

1 409 000

1 821 000

3 620 000

3 638 000

4 023 000

4 270000

I de för centrala organ angivna beloppen ingå de för statskontorets med­

verkan beräknade kostnaderna med 75 000 kronor för nästa budgetår samt med

60 ⁰⁰⁰ kronor resp. ⁴⁵

⁰⁰⁰ kronor för de två närmast följande budgetåren.

I sin skrivelse den ⁸ mars 1948 bär byggnadslånebyrån framlagt förslag till

anslagsäskanden beträffande de bostadspolitiska organen för nästa budgetår.

Byrån har därvid beräknat lönekostnaderna för de bostadspolitiska organen

under sagda budgetår till 3 632 000 kronor, av vilket belopp 2 716 000 kronor

avse bostadsstyrelsen och 916 000 kronor länsbostadsnämnderna. Skillnaden

i förhållande till förutnämnda beräkning (3 632 000 + 75 000 — 3 638 000)

69 ⁰⁰⁰ kronor förklaras bero på dels att byrån i yttrandet över de sakkunnigas

förslag utgått från lönebelopp i lägsta löneklass i vederbörlig lönegrad medan

byrån vid utförandet av den andra beräkningen ansett sig böra företaga viss

mindre uppräkning av beloppen med hänsyn till att några befattningar kunna

komma att besättas med personal berättigad till placering i högre löneklass

än den lägsta, dels att i beräkningarna för förslag till anslagsäskanden byrån

ansett sig böra räkna med ett belopp av 35 000 kronor för avlöning till per­

sonal som erfordras för att ersätta ledig personal samt för vikariats- och över­

tidsersättningar.

För innevarande budgetår har följande avlöningsstat fastställts för bygg­

nadslånebyrån.

Avlöningsstat.

1. Arvoden åt ordförande och ledamöter, högst ..................... kronor

2. Ersättning till ordföranden för mistade avlöningsförmåner

samt ersättningar till avdelningscheferna, förslagsvis ...

»

3. Ersättningar till kanslipersonal, högst ............................ »

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, högst ..........

5. Arvoden för granskning av byggnadslånebyråns räken­

skaper ..................................................................... ............. ”

12 000

67 000

1 550 000

150 000

5 000

Summa kronor 1 784 000

Byggnadslånebyrån har med utgångspunkt från byråns i det föregående be­

rörda förslag till personalorganisation för bostadsstyrelsen föreslagit, att för an­

slaget till avlöningar för bostadsstyrelsen under nästa budgetår

skall fastställas följande stat.

no

Kungl. Maj ds proposition nr 218.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .............. kronor 311 ⁰⁰⁰

-• Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .................................................................... »

15 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis...

»

1809 000

4. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ........................... »

332

⁰⁰⁰

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............................................... »

249

⁰⁰⁰

Summa kronor ² 716 ⁰⁰⁰

I vad det gäller omkostnaderna för bostadss tyr elsen erinrar byrån,

att Kungl. Maj:t för innevarande budgetår fastställt följande omkostnadsstat

för byggnadslånebyrån.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ................................................... kronor 10 000

2. Reseersättningar, förslagsvis .................................................. »

30 000

3. Expenser, förslagsvis ................................................................ » 250 ⁰⁰⁰

4. Publika!!onstryck, förslagsvis .................................................. »

¹⁰

⁰⁰⁰

Summa kronor 300 000

I anslutning härtill uppger byggnadslånebyrån, att belastningen å anslaget

under tiden 1 juli 1947—31 januari 1948 utgjort sammanlagt ca 153 280 kro­

nor, varav 5 681 kronor avse sjukvård, 20 820 kronor reseersättningar och

126 779 kronor expenser. Byrån anser, att anslagsposterna skola komma att

visa sig tillräckliga utom posten till reseersättningar, som torde komma att

överskridas med ca 14 000 kronor till följd av kostnader i samband med av

byrån anordnade egnahemskonferenser.

Beträffande bostadsstyrelsens omkostnader för budgetåret 1948/49 anför

byggnadslånebyrån tf oljande.

Vad först beträffar posten sjukvård m. m. kan antagas, att bostadsstyrel­

sens personal kommer att bli berättigad till sjukvårdsförmåner i större om­

fattning än byggnadslånebyråns personal. Med hänsyn härtill och då vidare

antalet befattningsliavare i bostadsstyrelsen under nästkommande budgetår

torde bli något större än byggnadslånebyråns nuvarande synes beloppet böra

uppräknas till 15 000 kronor.

Vidkommande härefter posten till reseersättningar torde för nästa budgetår

en icke oväsentlig belastningsökning vara att emotse, sammanhängande med

dels att antalet femårsbesiktningar då kommer att avsevärt öka i antal, dels

att ytterligare resor komma att föranledas av organisationen av de bostads­

politiska länsorganen. Posten synes fördenskull — med beaktande jämväl av

de höjda biljettpriserna å järnvägarna — icke böra beräknas lägre än ⁴⁵

⁰⁰⁰

kronor.

Expensposten torde under budgetåret 1948/49 komma att belastas hårdare

än innevarande budgetår med hänsyn särskilt till att åtskilligt blankettmate-

nal torde komma att omarbetas sasom eu följd av de nya bestämmelserna

angående lån och bidrag till en- och tvåfamiljshus samt bostadsrabatter till

vissa hushåll. Låne- och bidragsverksamheten kommer vidare för sitt rätta

bedrivande att kräva, att anvisningar utgivas till länsorgan och förmedlings­

organ. Anslagsposten synes med hänsyn härtill böra uppräknas till 275 000

kronor.

Kungl. May.ts proposition nr 218.

111

Vad slutligen angår posten till publikationstryck lärer densamma böra ut­

ökas. Det torde nämligen bli erforderligt, att bostadsstyrelsen nästkommande

budgetår låter utarbeta och utgiva en skrift, innehållande författningar

rörande den statliga låne- och bidragsverksamheten jämte kommentar. Ävenså

kan det komma att visa sig erforderligt att för underlättande av länsbostads­

nämndernas och förmedlingsorganens verksamhet utgiva en periodisk skrift,

vari med låneverksamheten sammanhängande frågor kunna diskuteras. Posten

synes förslagsvis kunna upptagas till 15 000 kronor.

Byrån beräknar sålunda omkostnadsanslaget för bostadsstyrelsen till

(15 000 + 45 000 + 275 000 + 15 000) 350 000 kronor.

Vad härefter angår anslaget till avlöningar för länsbostadsnämn­

derna under nästa budgetår föreslår byggnadslånebyrån att följande avlö-

ningsstat skall fastställas.

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, 'bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis ............ .......................................................

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .............

3. Ersättningar till sakkunniga, förslagsvis ............................

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................................................

kronor 144 000

»

664 000

»

30 000

»

78 000

Summa kronor 916 000

Posten ersättningar till sakkunniga avser lönekostnaderna för deltidsan­

ställda ombudsmän.

Under framhållande av att alla beräkningar rörande omkostnaderna för läns­

bostadsnämnderna under nästa budgetår måste bli tämligen osäkra föreslår

byrån vidare, att anslaget till omkostnader för länsbostadsnämn­

derna under sagda budgetår beräknas på följande sätt.

Omkostnadsstat.

1. Sjukvård m. in., förslagsvis ........................

2. Reseersättningar, förslagsvis .....................

3. Expenser, förslagsvis ................................... I

........... kronor 5 000

........... » 60 ⁰⁰⁰

...........

»

685 000

Summa kronor 750 000

I anslutning härtill framhåller byrån, att expensposten blir förhållandevis

stor till följd av de med uppsättningen av nämnderna förenade kostnaderna.

Byrån har beräknat följande uppsättningskostnader under nästa budgetår.

Inträdesavgifter för telefonapparater ......................

Valv för säkerhetshandlingar ....................................

Skriv- och räknemaskiner ........................................

Dupliceringsapparater (5 nämnder) ..........................

Plåtskåp för akter .......................................................

Möbler, armatur, gardiner (delvis) ..........................

Diverse (register, brevpärmar, viscardpärmar m. m.

kronor

¹⁰

⁰⁰⁰

»

240 000

»

35 000

»

15 000

»

100

000

»

100

000

»

¹⁰

⁰⁰⁰

Summa kronor 500 ⁰⁰⁰

112

Vad angår de löpande kostnaderna nnder expensposten redovisar bygg-

nadslånebyrån följande delposter, nämligen för hyror ¹⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor, för städ­

ning 30 000 kronor, för telefonabonnemang och samtalsavgifter likaledes 30 000

kronor samt för diverse (papper, kontorsutensilier, facklitteratur m. m.) 25 ⁰⁰⁰

kronor, d. v. s. sammanlagt 185 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller byrån, att ifrågavarande kostnader beräk­

nats under den förutsättningen, att samtliga länsbostadsnämnder erhålla

egna lokaler redan under nästa budgetår.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Departementschefen.

Jag behandlar först medelsbehovet till avlöningar för bostadssty-

r e ¹ s e n.

Lönekostnaderna för lönegradsplacerad personal ha beräknats enligt lägsta

löneklass inom vederbörlig lönegrad; amanuenserna ha antagits i genomsnitt

erhålla lön enligt löneklass ²¹, och de icke-ordinarie kontors- eller skrivbi­

trädena ha förutsatts i genomsnitt uppbära lön enligt löneklass 7. De sålunda

erhållna beloppen ha varit föremål för mindre uppräkningar med hänsyn till

att vissa befattningshavare kunna beräknas erhålla lön enligt högre löneklass.

Med hänsynstagande bl. a. till att vissa ordinarie kontorsbiträden kunna

förutsättas komma att tjänstgöra i högre icke-ordinarie befattningar beräknar

jag kostnaderna för avlöningar till ordinarie tjänstemän till 245 ⁰⁰⁰ kronor.

Härvid har hänsyn icke tagits till att endast en del av de ordinarie tjänsterna

kan tillsättas redan fr. o. m. den ¹ juli 1948.

Under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, beräknar jag för ersättningar till bostadsstyrelsens ledamöter,

till suppleanter för dessa samt till generaldirektörens ställföreträdare ett be­

lopp av 12 ⁰⁰⁰ kronor. Vidare beräknar jag i detta sammanhang för

arvoden till en juridisk expert, en organisationsexpert, en byggnadstekniker

för tekniska byråns kontrollverksamhet under en övergångstid samt sektions­

chefen och konsulenten å sociala sektionen 12 000, 14 400, 15 000, 13 200 resp.

⁸ 400 kronor samt till den högt kvalificerade byggnadstekniker som förutsättes

knuten till bostadsstyrelsen för viss byggnadsteknisk utredningsverksamhet i

avvaktan på inrättandet av ett byggnadstekniskt forskningsinstitut ett belopp

av 21 000 kronor. Såsom jag tidigare anfört, bör det personliga lönetillägget till

tertiärlåneavdelningens nuvarande chef, därest denne förordnas som chef för

lånebyrån i bostadsstyrelsen, utgå med högst 4 500 kronor för år räknat. Slut­

ligen föreslår jag, att till revisorer för granskning av byggnadslånebyråns

verksamhet under budgetåret 1947/48 upptages ett, i jämförelse med vad som

utgår under innevarande budgetår, oförändrat belopp av 5 000 kronor. Revi­

sion av det bostadspolitiska centralorganets verksamhet förutsättes i fort­

sättningen komma att utföras av riksräkenskapsverket. Medelsbehovet under

anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, beräknar jag alltså till (12 000 + 12 000 + 14 400 + 15 000 + 13 200 +

113

⁸ 400 + 21 000 + 4 500 + 5 000) 105 500 kronor. Posten torde böra uppföras

med förslagsvis beräknat belopp.

För avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har jag, under beaktande

av bl. a. den tidigare nämnda omständigheten att viss ordinarie personal under

budgetåret kan beräknas komma att tjänstgöra i icke ordinarie befattning, be­

räknat ett avrundat belopp av 1 800 000 kronor. Här inräknas dels ett belopp a\

³⁵

⁰⁰⁰ kronor för löner till personal å tekniska byråns tvätterisektion, \aivid

jag förutsatt att lönekostnader till ett belopp av 40 000 kronor skola täckas

genom taxeinkomster, dels ett belopp av 30 000 kronor för löner till viss per­

sonal å lånebyråns enfamiljshussektion, erforderlig för arbetsuppgifter som

sammanhänga med utbyggandet av länsbostadsnämnderna.

Då på grund av bl. a. ovissheten om byggnadsverksamhetens omfattning

och ändringarna i bestämmelserna för lån- och bidragsgivningen exakta be­

räkningar av bostadsstyrelsens personalbehov icke kunna utföras och ej hellei

en säker bedömning av personalens inplacering i löneklass kan göras, bor

beloppet under nyss berörda anslagspost uppföras förslagsvis. Härfor talar

jämväl det förhållandet att de föreslagna ordinarie tjänsterna icke kunna be

räknas bli tillsatta redan fr. o. m. den 1 juli 1948. Intill dess såväl nämnda

tjänster som övriga föreslagna tjänster tillsatts, torde å den för verksamhetens

bedrivande erforderliga personalen få tillämpas f. n. för byggnadslånebyråns

personal gällande anställningsvillkor. Avlöningskostnaderna under övergångs­

tiden torde få bestridas från nu ifrågavarande post.

Under anslagsposten till ersättningar till experter och sakkunniga beräknar

jag endast ett belopp av förslagsvis ¹⁰

⁰⁰⁰ kronor till ersättningar åt experter

för tillfälliga undersökningar rörande tekniska och ekonomiska frågor, som

uppkomma i anslutning till låneverksamheten.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra uppföras med 239 500 kronor.

Enligt vad jag sålunda förordat böra anslagsposterna i bostadsstyrelsens

avlöningsstat för budgetåret 1948/49 beräknas till följande belopp.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 218.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis ..........

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Maj:t, förslagsvis .................................................................

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis...

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ......

5. Förligt tillägg, förslagsvis ........................................ .........

Summa förslagsanslag

kronor 245 000

105 500

» ¹ 800 ⁰⁰⁰

10 000

239 500

kronor 2 400 000

Vad härefter angår anslaget till avlöningar för länsbostads­

nämnderna får jag först erinra om att jag förordat, att samtliga nämnder

tillsättas fr. o. m. den 1 juli 1948. -lag har emellertid även framhållit, att ut­

byggandet av nämndernas personalorganisation kommer att taga viss tid i

anspråk. Till grund för beräkningarna av medelsbehovet under nästa budget-

8 —559

lä

Ilihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt.

År

218.

114

år ha därför lagts vissa antaganden rörande den takt i vilken personal kan

förväntas komma att anställas hos nämnderna. Sålunda har förutsatts, att

direktör, ingenjör och kassör i fem nämnder ävensom de för samtliga namn

der beräknade 50 biträdena i genomsnitt komma att vara anställda under tre

fjärdedelar av nästa budgetår. Vidare har antagits att ytterligare ¹⁰ direk­

törer samt 19 ingenjörer och 19 kassörer komma att vara anställda i genom­

snitt under halva budgetåret. I övrigt ha beräkningarna av lönekostnaderna

för länsbostadsnämnderna utförts efter samma principer som beträffande bo-

stadsstyrelsen. Jag övergår nu till att behandla de olika anslagsposterna.

Under arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj.t, torde

böra uppföras ett belopp avseende ersättningar till nämndledamöterna. Orga-

nisationssakkunniga och byggnadslånebyrån ha beräknat, att dessa ersätt

ningai undei ett budgetar komma att uppgå till 144 000 kronor. JVled hänsyn

bl. a. till att jag i det föregående förordat, att nämnderna skola bestå av fem

ledamöter i stället för av sex enligt de sakkunnigas förslag, föreslår jag, att

under denna anslagspost beräknas ett avrundat belopp av ¹⁰⁰

⁰⁰⁰ kronor.

Posten torde böra uppföras med förslagsvis beräknat belopj).

Behovet av medel för avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har jag

med utgångspunkt från nyss redovisade antaganden beträffande den takt i

\ liken personal kommer att anställas uppskattat till 580 000 kronor. Av samma

skäl som anförts beträffande motsvarande anslagspost i bostadsstyrelsens av-

löningsstat och med hänsyn till den osäkerhet som vidlåder nyss nämnda an­

taganden bör posten beräknas förslagsvis.

Under anslagsposten till ersättningar till experter och sakkunniga torde

böra uppföras ett förslagsvis beräknat belopp av 30 ⁰⁰⁰ kronor, avsett för er­

sättningar till deltidsanställda ombudsmän.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde böra uppföras med 63 000 kronor.

Jag vill med hänvisning till det anförda föreslå följande avlöningsstat, att

gälla för länsbostadsnämnderna under budgetåret 1948/49.

Avlöningsstat.

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Kungl. Maj:is proposition nr 218.

Maj-'t,

förslagsvis .....................................................................

kronor 100 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis... »

530 000

3. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis .............. »

30

⁰⁰⁰

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ..................................... » 63

⁰⁰⁰

Summa förslagsanslag kronor 723 000

Jag upptager härefter till prövning byggnadslånebyråns förslag till anslags-

äskanden i avseende å omkostnaderna för de bostadspolitiska organen.

Byggnadslånebyrån har hemställt, att o mkostnads ans laget för bo

stadsstyrelsen skall beräknas till 350 000 kronor, vilket innebär en upp­

räkning med 50 000 kronor i förhållande till det för byrån för innevarande

budgetår fastställda anslaget. Belastningen å anslaget har under de sju första

månaderna av budgetåret uppgått till ca 153 000 kronor, vilket för helt år

115

motsvarar ca 263 000 kronor. Med hänsyn bl. a. härtill förordar jag tiots

att omkostnaderna kunna komma att undergå en höjning — att anslaget bibe-

hålles vid 300 000 kronor.

Anslaget till omkostnader för länsbostadsnämnderna har bygg-

nadsl&nebyrån upptagit till 750 000 kronor. Byrån har bl. a. utgått från att

samtliga nämnder skola ha egna lokaler och kassavalv. Kostnaden för kassa­

valv har beräknats till 240 000 kronor. Emellertid torde under nästa budgetår

endast ett fåtal nämnders kanslier kunna inrymmas i egna lokaler, varför an­

slaget torde kunna beskäras avsevärt. Om möjligt böra lantbruks- och läns­

bostadsnämnderna även i fortsättningen ha gemensamma valv för säkerhets-

handlingar. För egen del anser jag, att anslaget kan räknas ned till 335 000

kronor, varav 5 000 kronor för sjukvård m. m., 30 000 kronor för reseersätt­

ningar och 300 000 kronor för expenser. Av sistnämnda delpost beräknar jag,

att ²¹⁰

⁰⁰⁰ kronor komma att avse engångskostnader.

Anslag till statens nämnd för samlingslokaler m. in.

Föreliggande framställningar.

I. Statens nämnd för samlingslokaler, förslagsanslag.

Budgetår

Anslag

Nettoutgifter

1946/47 ...................... ................ 20 000

22 620

1947/48 ....................................... 26 000

—

1948/49 (förslag) ........................ 29 700

—

[Instruktion den 4 juni 1943 (nr 279; ändr. 355/1945) för statens nämnd för

samlingslokaler. ]

För användningen av det för innevarande budgetår anvisade anslaget har

Kungl. Maj:t den 20 juni 1947 fastställt följande stat.

Kungl. Majds proposition nr 218.

A. Avlöningar.

1. Arvoden till ordförande och ledamöter, förslagsvis ... kronor 2 000

2. Ersättning till ordförande och ledamöter för mistade

avlöningsförmåner, förslagsvis .................................. »

500

3. Arvode till sekreterare .................................................. »

2 400

4. Ersättningar till övrig kanslipersonal, högst ................ »

10 000

5. Ersättningar till sakkunniga, högst ............................... »

⁸ 000

22 900

B. Omkostnader.

1. Reseersättningar, förslagsvis ....................................... kronor 1 000

2. Expenser, förslagsvis .................................................. »

2 100 ³

¹⁰⁰

Summa kronor 26 000

Kungl. Maj:t har sistnämnda dag medgivit, att i den mån så erfordras för

genomförande av de arvodesförbättringar, vilka omförmälts i riksdagens skri­

velse nr 5/1947, p. 12, följande anslagsposter må överskridas, nämligen an­

slagsposten till arvode till sekreterare med högst 600 kronor, anslagsposten

till ersättningar till övrig kanslipersonal med högst ¹ 600 kronor och anslags­

posten till ersättningar till sakkunniga med högst ¹

²⁰⁰ kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1947 har statens nämnd för samlingslokaler före­

slagit, att ifrågavarande anslag skall för nästa budgetår höjas till 29 700 kro­

nor och till stöd härför anfört i huvudsak följande.

Posterna under A 1 och A 2 torde böra upptagas till oförändrade belöp]),

²

⁰⁰⁰ resp. 500 kronor.

Posterna under A 3 och A 5 böra med hänsyn till av Kungl. Maj:t för inne­

varande budgetår lämnat medgivande att överskrida desamma böra upptagas

till (2 400 + 600) 3 000 kronor resp. ⁽⁸ 000 + 1 200) 9 200 kronor.

Yad angår posten under A 4 belastas denna av arvoden till ett kansli­

biträde och två deltidsanställda amanuenser med tillhopa 11 316 kronor för

år räknat. Till detta belopp bör läggas dels ersättning till semestervikarie för

kanslibiträdet, 300 kronor, och dels ersättning för erforderlig tillfällig skriv-

hjälp, 400 kronor. Posten bör således upptagas med (11 316 + 300 + 400)

¹² 016 kronor eller i runt tal ¹²

⁰⁰⁰ kronor.

Posten under B 1 synes med hänsyn till belastningen under de två sist-

förflutna budgetåren .-— 576 resp. 491 kronor — kunna nedsättas till 700

kronor.

Posten under B 2, som under budgetåret 1946/47 belastats med 2 441 kro­

nor, torde böra höjas till 2 300 kronor.

I enlighet härmed uppskattar nämnden det för budgetåret 1948/49 erfor­

derliga beloppet till (2 000 + 500 + 3 000 + 9 200 + 12 000 + 700 + 2 300)

29 700 kronor.

II. Bidrag till vissa riksorganisationer för samlingslokaler.

Under förevarande rubrik är för innevarande budgetår under femte huvud

titeln anvisat ett anslag av 15 000 kronor, varav 5 000 kronor utgå till envar

av följande sammanslutningar, nämligen bygdegårdarnas riksförbund, folkets

husföreningarnas riksorganisation och ordenshusens riksförening såsom bidrag

till vederbörande sammanslutningars verksamhet under budgetåret.

I till Kungl. Maj:t den 20 och den 28 augusti samt den 10 december 1947

inkomna skrivelser ha folkets husföreningarnas riksorganisation, ordenshusens

riksförening och bygdegårdarnas riksförbund hemställt om statsbidrag å ⁵

000

kronor var för budgetåret 1948/49.

Statens nämnd för samlingslokaler har i sin nyssnämnda skrivelse före­

slagit, att förevarande anslag för nästa budgetår upptages med oförändrat be­

lopp, 15 000 kronor.

Utlåtande över framställningarna.

Statskontoret, som avgivit utlåtande över den av statens nämnd för sam­

lingslokaler avgivna framställningen i dess helhet, innefattande jämväl fråga

om anslag till lån till anordnande av allmänna samlingslokaler, har ifrågasatt,

huruvida icke ett tillfälligt uppehåll borde göras i den statliga verksamheten

på området och medel förty icke anvisas till annat än uppehållande av nämn­

dens verksamhet i den utsträckning, som eventuellt betingas av redan be­

viljade lån och bidrag. För nästkommande budgetår syntes statsunderstöd

till riksorganisationerna icke böra förekomma.

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

Kungl. Maj:ts proposition nr 218.

117

Departementschefen.

Jag upptager först till behandling frågan om medelsbehovet under

nästa budgetår för den av statens nämnd för samlingslokaler be­

drivna verksamheten.

I andra avdelningen av sitt slutbetänkande, del II, förordade bostadssociala

utredningen bl. a., att inom den av utredningen i samma betänkande föreslagna

bostadsstyrelsen skulle organiseras en särskild avdelning för frågor rörande

gemensamhetsanläggningar. Vid bifall till detta förslag skulle till styrelsen

i visst hänseende knytas jämväl den verksamhet, som nu bedrives av statens

nämnd för samlingslokaler. I anledning av vad utredningen sålunda anfört

fann jag skäl föreligga att i statsverkspropositionen upptaga förevarande båda

anslag med allenast preliminärt beräknade belopp.

De sakkunniga angående bostadspolitikens organisation ha emellertid före­

slagit, att frågan om den framtida organisationen av den statliga stödverk­

samheten till förmån för allmänna samlingslokaler upptages till prövning i

samband med en planerad utredning rörande statligt stöd till kollektiva an­

ordningar såsom komplement till bostadsbebyggelsen. \ id sådant förhållande

har jag funnit skäl föreligga att icke för nästa budgetår föreslå några föränd­

ringar i fråga om den organisation, som nu handhar ifrågavarande uppgifter.

Statens nämnd för samlingslokaler har i sin förenämnda skrivelse hem­

ställt, att till lån till anordnande av allmänna samlingslokaler skall anvisas ett

investeringsanslag av 1 000 000 kronor för nästa budgetår. Samtidigt har

nämnden upplyst, att vid tiden för skrivelsens avlåtande av tidigare beviljade

anslag i runt tal 4 670 000 kronor återstodo för den fortsatta låneverksamheten.

Såsom jag anmält i årets statsverksproposition, femte huvudtiteln, punkten 53,

avser jag icke att föreslå medelsanvisning för nästa budgetår till lån till

allmänna samlingslokaler. Med hänsyn till å nämnda investeringsanslag till­

gängliga medel finner jag emellertid icke anledning att, såsom statskontoret

avsett, nu räkna med någon begränsning av verksamheten hos statens nämnd

för samlingslokaler under nästa budgetår. Då de av nämnden gjorda beräk­

ningarna av medelsbehovet för nämndens verksamhet under nästa budgetår

ej heller i övrigt föranleda erinran från min sida, biträder jag förslaget, att

nämndens anslag höjes till 29 700 kronor.

Jämväl under nästa budgetår torde bidrag böra utgivas till vissa riks­

organisationer för samlingslokaler med tillhopa 15 000 kronor.

VII. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. godkänna av mig i det föregående framlagda förslag i fråga

om inrättande fr. o. in. den 1 juli 1948 av en bostadsstyrelse och

därunder lydande länsbostadsnämnder ävensom vad jag i övrigt

anfört beträffande den bostadspolitiska organisationen;